Social trygghet och EES : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

EES

Social och

trygghet

Slutbetänkande av utredningen om EG socialförsäkringen och

SOU

1993: 115

WWW

Krim

Statens offentliga utredningar WW 1993:115

BM Socialdepartementet

Social trygghet

EES

och

Slutbetänkande av Utredningen om Socialförsäkringen och EG Malmö 1993

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds :svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets törvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

ISBN 91-38-13519-1 GraphicSystemsAB, Malmö1994 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet

Bo Könberg

Genom beslut den 17 januari 1991 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till lagstiftning angående folkpension m.m. enligt lagen 1962:381 allmän försäkring vid ett utvidgat euroom peiskt samarbete. Med stöd detta bemyndigande förordnade av departementschefen den 14 februari 1991 hovrättsrådet, tillika vice ordförande på avdelning Lars Göran Abelson som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet utredningen S 1991:03 om socialförsäkringen och EG. Under arbetet med föreliggande betänkande har som sakkunniga medverkat departementssekreteraren Göran Lindqvist, Kulturdeparteekonomen Björn Ljungqvist, Landstingsförbundet fr.o.m. den mentet, september 1992, avdelningsdirektören Birgitta Norin, Riksför- 1 säkringsverket fr.o.m. den 1 september 1993, departementsrâden Håkan Martin Rahm och Inger Rydén, Socialdepartementet, samt avdelningsdirektören i Riksförsäkringsverket, tillika senior officer vid EFTA:s övervakningsmyndighet Göran Sandler. Som experter har medverkat avdelningsdirektören Gudrun Ehnsson, Riksförsäkringsverket, samt hovrättsrâden Lars Elmqvist fr.o.m. den l november 1992 och Ulla Wallén fr.o.m. den 1 mars 1993. Sekreterare har varit t.f. hovrättsassessorn Nils Petter Ekdahl fr.o.m. den 1 1993, hovrättsrådet Lars Elmqvist mars numera fr.o.m. den 1 maj 1992 t.0.m. den 31 oktober 1992, rådmannen Lena Serrander och hovrättsrådet Ulla Wallén t.0.m. den 28 numera februari 1993. Utredningen har tidigare överlämnat betänkandet Rätten till folkpension SOU 1992:26. Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande Social trygghet och EES . I betänkandet redovisas överväganden och förslag föranledda de konsekvenser som EES-avtalet av för med sig i fråga andra socialförsäkringsförmåner än pensioner om beträffande sjukvårdsförmåner och olika former av bidrag till samt barnfamiljer. Formellt är utredningen ett uppdrag för Lars Göran Abelson som särskild utredare. Arbetet har emellertid utförts i nära samråd med de sakkunniga och också till alla delar ställt sig bakom experterna, som

de redovisade förslagen och övervägandena. Detta har markerats genom att betänkandet avfattats med användning av vi-forrn. Utredningens arbete är härmed avslutat.

Malmö i december 1993

Lars Göran Abelson Nils Petter Ekdahl Lena Serrander

Innehåll 5

Innehåll

Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Betänkandets disposition 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Gällande regler om försäkringstillhörighet 67 . . . . . . . . 2.1 Inledning 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Lagen om allmän försäkring AFL 68 . . . . . . . . . . . .

2.3 Övriga förmánssystem 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Avgiftsskyldighet 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Konventionsbestämmelser om försäkringstillhörighet 76 . . 2.6 Riksförsäkringsverkets rapport om den skyddade

personkretsen 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Översikt över EGss regler social trygghet 83 om . . . . . . 3.1 Inledning 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Bakgrund 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 EG-rättens verkningar i Sverige 87 . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Allmänt EES-avtalet och dess införlivande med om

svensk rätt 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 EG:s regler i fråga om social trygghet m.m. 95 . . . . . . 3.6 EES-avtalet och den sociala tryggheten 101 . . . . . . . . . . 3.7 Den fria rörligheten för personer 104 . . . . . . . . . . . . . 3.8 Allmänt om förordning EEG nr 140871 116 . . . . . . . . 3.8.1 Bakgrund .116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.2 Grundprinciper 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9 Närmare om reglerna i förordning EEG nr 140871 121 . 3.9.1 Uppbyggnad 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.2 Personkretsen 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.3 Likabehandling 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.4 Förmånerna 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.5 Konventioner 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.6 Exportabilitetsprincipen 138 . . . . . . . . . . . . . . 3.9.7 Sammanläggningsprincipen 139 . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

3.9.8 Förhindrande att förmåner sammanträffar 141 av . . 3.9.9 Lagvalsreglerna 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.9.l0 De särskilda förmånsslagen 151 . . . . . . . . . . . . 3.9. 11 Administrativa regler och Övergångsbestäm-

melser 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förordning EEG nr 57472 154 . . . . . . . . . . . . . . . . Inom EG genomförda eller aktualiserade reformer av förordningarna 140871 och 57472 155 . . . . . . . . . . . .

Socialförsäkringskonventioner 157 . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Nordisk konvention social trygghet 159 om . . . . . . . . . . 4.3 Utomnordiska konventioner 161 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Allmänna överväganden 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 EG:s regler om fri rörlighet och social trygghet 168 . . . . 5.3 Bakgrunden till vårt uppdrag 170 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Utgångspunkter för vårt arbete 172 . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Avgiftsfrâgor 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Allmänt förordning EEG 140871 179 om nr . . . . . . . . 5.6.1 Inledning 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.2 Grundprinciper 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Närmare konsekvenserna tillämpning i om av en

Sverige av reglerna i förordning EEG 140871 185 nr . . 5.7.1 Personkretsen 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.2 Likabehandling 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.3 Förmånerna 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.4 Konventioner 209 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.5 Exportabilitetsprincipen 210 . . . . . . . . . . . . . . 5.7.6 Förhindrande av att förmåner sammanträffar 211 . . 5.7.7 Lagvalsreglerna 214 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.8 Administrativa regler och övergångsregler 231 . . . 5.8 Behov översyn begreppet försäkrad 232 av en av m.m. . . 5.9 Behörig institution 238 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10 Konsekvenser att förmån omfattas förordning av en av

EEG nr 161268 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Vårdförmåner vid sjukdom och moderskap 245 . . . . . . . . Inledning .245 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Svensk rätt .247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Inledning .247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Vad som avses med hälso- och sjukvård 247 . . . 6.2.3 Rätten till hälso- och sjukvård 249 . . . . . . . . . . 6.2.4 Rätten till subventionerad hälso- och

sjukvård 253 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

6.2.5 Allmänt om sjukförsäkringen 254 . . . . . . . . . . . 6.2.6 Försäkrade enligt AFL 255 . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.7 Sjukvårdsersättning 256 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.8 Läkemedel .263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.9 Rehabilitering .264 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1O Tandvård .265 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2. 11 Rätt till ersättning för merutgifter för resor till

och från arbetet 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.12 Vårdförmåner vid moderskap 268 . . . . . . . . . . 6.2.13 Födelsekontrollerande verksamhet m.m. 268 . . . . 6.2. 14 Särskilt om kommunernas hälso- och

sjukvård 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2. 15 Förmåner som tillkommer vissa personkate-

gorier 270 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.16 Hälso- och sjukvårdens finansiering 275 . . . . . . . 6.3 Rätt till sjukvård utomlands. Rätt till sjukvård i Sverige

för bosatta utomlands 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Huvudregel enligt AFL 275 . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Nordisk konvention om social trygghet 276 . . . . . 6.3.3 Utomnordiska konventioner 277 . . . . . . . . . . . . 6.4 Hälso- och sjukvården i några andra länder inom

EES .280 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Reglerna i förordning EEG 140871 283 nr . . . . . . . . . 6.6 Våra överväganden och förslag 297 . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.1 Inledning .297 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.2 Huvuddragen i förordning EEG nr 140871

med avseende på vårdförmåner vid sjukdom

och moderskap 298 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.3 Vilka svenska förmåner omfattas av det EG-

rättsliga begreppet vårdförmåner vid sjukdom

och moderskap 301 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.4 Rätten till vårdförmåner i Sverige enligt nu

gällande lagstiftning behov ändringar 312 - av . . . 6.6.5 Rätten till hälso- och sjukvårdsförmåner i

Sverige enligt förordning EEG nr 140871 322 . . 6.6.6 Rätt till hälso- och sjukvårdsförmåner i andra

EES-länder för personer som är bosatta i

Sverige 337 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.7 Ansvaret för kostnader för hälso- och sjukvård

skall utges i Sverige 338 som . . . . . . . . . . . . . 6.6.8 Situationer då Sverige skall svara för kostnader

för hälso- och sjukvård i annan EES-stat 342 . . . . 6.6.9 Förändringar i fråga ansvaret för kostnader om

för hälso- och sjukvård 344 . . . . . . . . . . . . . . . 6.6. 10 Fördelning av kostnader och intäkter i

Sverige 347 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

6.6.1l Några illustrerande exempel 360 . . . . . . . . . . . . 6.6.12 Särskilt om andra vårdförmåner än hälso- och

sjukvård 363 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6. 13 Prövning i Sverige av frågor om rätt till

vârdförmâner vid sjukdom och moder-

skap, m.m. 366 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6. 14 Konsekvenser av att förordning EEG nr

161268 blir tillämplig i Sverige 368 . . . . . . . . . 6.6.15 Avslutande synpunkter 370 . . . . . . . . . . . . . . .

Kontantförmáner vid sjukdom 373 . . . . . . . . . . . . . . . . Svensk rätt 373 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.1 Sjuklön 373 .v . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Kontantförmáner vid sjukdom för sjömän 375 . . . 7.1.3 sjukpenning 376 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1.4 Frivillig sjukpenningförsäkring 382

. . . . . . . . . .

7.1.5 Rehabiliteringspenning 382

. . . . . . . . . . . . . . 7.1.6 Ersättning till smittbärare 384 . . . . . . . . . . . . .

7.1.7 Havandeskapspenning 386

: . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Konventionslösningar

386 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Norden 386 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Utomnordiska konventioner 387 . . . . . . . . . . . . 7.3 Reglerna i förordning EEG 140871 388 nr . . . . . . . . . 7.4 Våra överväganden och förslag 395 . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.1 Omfattade förmåner 395 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Tillhörighet till den svenska försäkringen 397

. . . . 7.4.3 Beräkning förmåner 401 av . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.4 Sverige behörig stat 403 . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.5 Utbetalning utomlands 409 . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.6 Samordning 416 7.4.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sverige behörig stat 417 . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.8 Avslutande synpunkter 417 . . . . . . . . . . . . . .

Kontantförmáner vid moderskap 419 . . . . . . . . . . . . . . Inledning .419 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Svensk rätt .419 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.1 Föräldrapenningförmâner

419 8.2.2 . . . . . . . . . . . . . Arbetsrättslig lagsiftning ledighet för om

vård av barn 427 8.3 Regler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i andra EES-länder 428 8.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . EG:s direktiv till skydd för arbetstagare som är

gravida, m.m. .431 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.5 Konventionslösningar

432 8.5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Norden .432 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.2 Utomnordiska konventioner 433 . . . . . . . . . . . . 8.6 Reglerna i förordning EEG 140871 nr 434 . . . . . . . . .

Innehåll

8.7 Våra överväganden och förslag 438 . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.1 Omfattade förmåner 438 m.m. . . . . . . . . . . . . . 8.7.2 Tillhörighet till den svenska försäkringen 440 . . . . 8.7.3 Sammanläggningsprincipen 442 . . . . . . . . . . . . 8.7.4 Beräkning av förmåner 445 . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.5 Sverige behörig stat 445 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.6 Utbetalning utomlands 452 . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.7 Samordning .458 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.8 Avräkning av förmåner som utgetts i annat

land .459 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.9 Sverige behörig stat 463 . . . . . . . . . . . . . . . 8.7. 10 Konsekvenser av att förordning EEG nr

161268 blir tillämplig i fråga föräldraom

penningförmåner 463 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.1] Avslutande synpunkter 465 . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetsskadeförmâner 467 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande svenska regler 467 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring 467 . . 9.1.2 Lagen 1977:265 om statligt personskade-

skydd .471 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.3 Lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till

sjömän 471 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Konventionslösningar 472 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Nordisk konvention social trygghet 472 om . . . . . 9.2.2 Utomnordiska konventioner 473 . . . . . . . . . . . . 9.3 Reglerna i förordning EEG 140871 474 nr . . . . . . . . . 9.4 Våra överväganden 482 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.1 Huvudprinciperna i förordning EEG nr

140871 482 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.2 Tillämplig lagstiftning 483 . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.3 Omfattade förmåner 485 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.4 Sverige behörig stat 487 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.5 Sverige behörig stat 498 . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.6 Sammanfattning .500 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Familjeförnzåner 503 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Inledning .503 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Svensk rätt 504 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.2.l Barnbidrag .504 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Studiestöd .507 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.3 Bostadsbidrag .509 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Regler om familjeförmåner i EG-staterna 510 . . . . . . . . 10.4 Konventionslösningar 511 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Reglerna i förordning EEG 140871 513 nr . . . . . . . . . 10.5.l Inledning .513 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

10.5.2 Familjeförmåner inklusive familjebidrag till

anställda, egenföretagare och arbetslösa 514 . . . . . 10.5.3 Familjebidrag till pensionärer och till barn

som förlorat ena föräldern eller båda för-

äldrarna 519 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.6 Våra överväganden och förslag 524 . . . . . . . . . . . . . . . lO.6.l Omfattade förmåner 524 . . . . . . . . . . . . . . . . . lO.6.2 Tillhörighet till den svenska försäkringen 527 . . . . l0.6.3 Sammanläggningsprincipen 533 . . . . . . . . . . . . 10.6.4 Sverige behörig stat 533 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.6.5 Utbetalning utomlands 541 . . . . . . . . . . . . . . . 10.6.6 Sverige behörig stat 546 . . . . . . . . . . . . . . . 10.6.7 Avslutande synpunkter 548 . . . . . . . . . . . . . . .

11 Genomförandet 551 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Administrativa konsekvenser 551 . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Kostnadskonsekvenser 552 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.1 Allmänt .552 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.2 Arbetskraftens rörlighet över gränserna 553 . . . . . 11.2.3 De särskilda förmánsslagen 556 . . . . . . . . . . . . 11.3 Ikraftträdandet av våra förslag 566 . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Frågor för fortsatt utredning m.m. 567 . . . . . . . . . . . .

12 Specialmotivering 569 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Förslaget till lag om ändring i lagen 1962:381 om

allmän försäkring 569 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1976:380 om

arbetsskadeförsäkring 572 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:1047 om

sjuklön .572 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1981:691 om

socialavgifter 573 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1947:529 om

allmänna barnbidrag 573 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:737 om

bostadsbidrag 573 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.7 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-

lagen 1982:763 573 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.8 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:1136 om

försöksverksamhet med kommunal primärvård 575 . . . . . 12.9 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:588 om

husläkare .576 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.10 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen

1985:125 .576 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.11 Förslaget till lag om ändring i lagen 1989:225 om

ersättning till smittbärare 576 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll ll

12.12 Förslaget till lag om ändring i lagen 1981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, 577 m.m. . . . . . . . 12.13 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:389 om assistansersättning 577 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.14 Förslaget till lag om ändring i lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade 578 . 12.15 Förslaget till lag ändring i studiestödslagen om 1973:349 578 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.16 Förslaget till förordning om vissa ersättningar i

internationella förhållanden till landsting och kommu-

ner från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring 579 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.17 Förslaget till förordning ändring i förordningen om 1984:908 om vissa ersättningar till sjukvårdshu-

vudman från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381

om allmän försäkring 582 . 12.18 Förslaget till förordning ändring i förordningen om 1979:849 om ersättning för sjukhusvård m.m. 582 . 12.19 Förslaget till förordning om ändring i förordningen

1992: 1777 om tillämpningen av lagen 1992:1776

om samordning av systemen för social trygghet när

personer flyttar inom Europeiska ekonomiska sam-

arbetsområdet EES 583 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 1 Förteckning över svensk lagstiftning och svenska

system som angår förmåner som omfattas av förord-

ning EEG nr 140871 585 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Konsekvenser av EES-avtalet beträffande personer

och kostnader i fråga om vårdförmåner vid sjukdom 589 . Bilaga 3 Förteckning över ett urval rättsfall från EG-

domstolen 597 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Några blanketter enligt förordning EEG 57472 603 nr .

SOU 1993:1 15 Sammanfattning 13

Sammanfattning

Inledning

Den 1 januari 1994 träder EES-avtalet i kraft, dvs. det avtal EES om som Sverige tillsammans med andra berörda EFTA-länder ingått med Europeiska gemenskaperna och EG:s medlemsländer. Sverige har i avtalet förbundit sig att vidta de åtgärder som behövs för att uppfylla förpliktelserna enligt avtalet. En av dessa förpliktelser är att med svensk rätt införliva ett stort antal till EES tekniskt anpassade EG- - rättsakter förordningar, direktiv, m.m., däribland flera på den sociala trygghetens område. Detta har också skett genom svensk lagstiftning i olika sammanhang. Dessa svenska författningar träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. Vi har haft i uppdrag dels att mot bakgrund av EG:s regler utarbeta förslag till ändringar som behöver göras i den svenska pensionslagstiftningen, dels att studera de krav på bosättning i Sverige för rätt till olika förmåner som tillämpas inom andra delar av socialförsäkringen och lämna förslag till de ändringar som bedöms nödvändiga för förmåner som enligt EG-reglerna omfattas av den s.k. exportabilitetsprincipen. Vi har vidare ålagts att inom ramen för vårt uppdrag bearbeta vissa lagförslag som Riksförsäkringsverket RFV utarbetat mot bakgrund av de krav som ett utvidgat europeiskt samarbete ställer på den svenska lagstiftningen. Utöver de uppdrag som vi sålunda erhållit genom direktiven har regeringen uppdragit oss att överväga frågan om rätten till sjuklön vid vistelse utomlands i enlighet med vad som framkommit under riksdagsbehandling av denna fråga samt att de avge förslag som vi finner pákallade. Medan den första delen av vårt uppdrag har behandlats i det delbetänkande som vi lade fram våren 1992, Rätten till folkpension SOU 1992:26, har vi under denna senare del av utredningsarbetet inriktat oss på att försöka göra en bedömning av vilka konsekvenser de med EES-avtalet följande EG-reglerna om social trygghet får i fråga om andra socialförsäkringsförmåner än pensioner samt de övriga förmåner som kan omfattas av begreppet social trygghet. Det gäller såväl konsekvenser för den enskilde som för Sverige som stat. Förutom att vi lämnar en beskrivning av dessa konsekvenser, lägger vi i detta betänkande också fram ett antal förslag till ändringar i svensk lagstiftning som vi funnit påkallade.

14 Sammanfattning

Social trygghet

Sveriges åtaganden i fråga om social trygghet i förhållande till andra stater, bl.a. för svenska medborgare som bor eller vistas utomlands, har hittills reglerats förutom genom regler i den svenska lagstift- ningen genom bilaterala och multilaterala konventioner mellan - Sverige och andra länder. Dessa konventioner kommer, såvitt gäller EES-länderna, till en stor del att förlora sin betydelse genom EESavtalet. När det gäller arbetstagarna betyder den fria rörligheten inom EG inte bara att direkta hinder för människors rätt att fritt röra sig över nationsgränserna skall avskaffas. Man söker också undanröja indirekta hinder, dvs. omständigheter som kan bidra till att möjligheterna till fri rörlighet inom gemenskapen inte utnyttjas. En faktor som skulle kunna minska människors benägenhet att söka arbete i ett annat land är risken att de på grund av flyttningen förlorar sin sociala trygghet. Inom EG finns därför ett mycket detaljerat regelsystem för samordning av medlemsstaternas regler för social trygghet i syfte att ge ett tillfredsställande skydd för personer som flyttar från ett land till ett annat inom EG eller som på annat sätt kan ha en anknytning till mer än ett lands trygghetssystem. Ett av huvudsyftena med regelsystemet är att lösa konflikter som annars skulle kunna uppstå mellan olika länders system för social trygghet såvitt gäller rättigheter och skyldigheter för förvärvsarbetande och deras familjemedlemmar. Detta sker genom regler som tillser att ingen är försäkrad i flera länder eller inte alls omfattas av något lands system för social trygghet. Ett annat väsentligt syfte med reglerna är att garantera medborgare i alla EG-länder full likabehandling oberoende av i vilket land de arbetar och att undanröja all diskriminering beroende på medborgarskap. Ytterligare har reglerna till ändamål att garantera att den rätt som intjänats till förmåner bevaras och att socialförsäkringsförmåner utbetalas utan hänsyn till bosättningsort inom gemenskapen. En grundläggande bestämmelse upptas i Romfördragets art. 51, vilken i EES-avtalet motsvaras av art. 29. Med stöd av den bestämmelsen har utfärdats ett omfattande kompletterande regelverk. De regler som finns i EES-avtalet om social trygghet innebär ett övertagande och en teknisk anpassning till det regelsystem som sålunda gäller på området inom EG. Genom EES-avtalet utsträcks EG:s samordningssystem för social trygghet för personer som flyttar inom gemenskapen till att gälla inom hela EES. Under detta regelsystem faller i huvudsak vad som i Sverige brukar inrymmas i begreppet socialförsäkring inkl. arbetslöshetsstödet och ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Även hälso- och sjukvården inryms i regelsystemet. Reglerna syftar enbart till samordning av ländernas socialförsäkringssystem. De avses inte på något sätt inverka på medlemsländernas möjligheter att själva besluta om vilka försäkringssystem som skall

SOU 1993:1 15 Sammanfattning 15

finnas i landet eller om villkoren för rätt till olika socialförsäkringsförmåner. Länderna är helt fria att själva lagstifta vilka om t.ex. personer som skall vara försäkrade, vilka förmåner skall villkor för som utges, rätt till förmåner, belopp för dessa, regler för beräkning förav månernas storlek och för hur lång tid viss förmån skall utbetalas. en Reglerna får dock inte diskriminerande verkan, ges t.ex med avseende medborgarskap. Avsikten med samarbetet inom EG är således inte att åstadkomma ett och samma socialförsäkringssystem i alla länderna eller att harmonisera de enskilda ländernas system. Något arbete för att till stånd enhetliga socialförsäkringsregler bedrivs i princip inte inom EG. De centrala rättsakterna på den sociala trygghetens område är dels rådets förordning EEG 161268 arbetskraftens fria rörlighet nr om inom gemenskapen, dels rådets förordning EEG 140871 tillnr om lämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Förordning 161268 har, med den anpassning framgår EESsom av avtalet, antagits att gälla delvis svensk lag lagen 1992: som genom 1163 om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, delvis svensk förordning försom genom ordningen 1992:1164 om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Förordning 140871 har antagits att gälla som svensk lag lagen 1992:1776 genom om samordning av systemen för social trygghet när flyttar inom personer Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, benämnd av oss samordningslagen. Till förordning 140871 finns knuten tillen lämpningsförordning EEG 57472, vilken förordningen nr genom 1992:1777 om tillämpningen samordningslagen antagits gälla av att som svensk förordning. De angivna rättsakterna har således införlivats med svensk rätt genom s.k. inkorporering, dvs. det har i de svenska författningarna föreskrivits att rättsakterna skall enligt sin ordalydelse gälla som lag eller förordning i Sverige.

Den fria rörligheten

Den grundläggande regleringen i fråga arbetstagares rätt flytta om att mellan medlemsstaterna finns, förutom i själva Romfördraget, i förordning 161268. I fråga egenföretagare finns inte någon om motsvarighet till förordning 161268, utan rätten till fri rörlighet för dem som tillhör denna kategori bygger i stället direkt pá regler i Romfördraget. Reglerna kompletteras också antal rådsdirektiv. av ett Innebörden av dessa rättsakter, sedan de till EES-sammananpassats hang, är att rätt till vistelse och bosättning i inflyttningslandet tillkommer medborgare i EG- och berörda EFTA-länder som tar anställning eller bedriver rörelse eller tillhandahåller eller egen mottar tjänster i landet samt deras familjemedlemmar, nationalitet. oavsett

16 Sammanfattning

I förordning 161268 finns också en grundläggande regel om likabehandling i fråga om sociala förmåner. I art. 7 i förordningen föreskrivs bl.a. att arbetstagare, som är medborgare i en meden lemsstat, skall inom medlemsstats territorium åtnjuta samma en annan sociala förmåner det landets medborgare. Uttrycket sociala förmåsom har i EG-domstolens praxis mycket vidsträckt betydelse. ner getts en Uttrycket täcker alla förmåner, oberoende av om de har någon anknytning till anställning eller inte, dvs. oavsett om de utges till en arbetstagarna i värdlandet på grundval deras status som arbetstagare av eller i kraft enbart det faktum att de är bosatta inom medlemsstatens av territorium. Bland de sociala förmånerna enligt denna definition ingår såvitt gäller Sverige inte bara förmåner för social trygghet utan även äldre- och handikappomsorg, barnomsorg och socialt bistånd i t.ex. övrigt, bl.a. socialbidrag.

Samordning systemen for social trygghet förordning EEG nr av - 140871

De egentliga reglerna i fråga social trygghet finns emellertid i om förordning 140871 och även i förordning 57472 tillämpningsförordningen. Huvuddelen vårt arbete har därför ägnats att utreda av konsekvenserna tillämpningen dessa båda förordningar i Sverige. av av

Grundprincipema

Reglerna i förordning 140871 kan sägas vila på fem huvudprinciper,

nämligen principen endast tillämplig lagstiftning, likabehandom en lingsprincipen, sammanläggningsprincipen, exportabilitetsprincipen och

proratatemporis-principen. Vad i det följande sägs medlemsland eller EG-land som om kommer, när EES-avtalet trätt i kraft, att gälla samtliga EES-länder. Principen endast tillämplig lagstiftning innebär att en person om en skall omfattas lagstiftningen i endast ett medlemsland. Den är av tillämplig beträffande såväl rätten till förmåner som skyldigheten att betala avgifter till ett försäkringssystem. Som huvudregel gäller att en anställd eller egenföretagare skall omfattas av lagstiftningen om social trygghet i det land där arbetet utförs, oberoende i vilket land han av bor och oberoende arbetsgivaren bor eller arbetsgivarens av var företag är beläget. Regeln är tillämplig också på mycket kortvariga anställningar eller uppdrag i annat land än bosättningslandet. Arbets-

landet kallas den behöriga staten. Familjemedlemmar make och barn

har i princip såvida de inte är självständigt försäkrade som för- värvsarbetande rätt till förmåner enligt det lands regelsystem som gäller för den förvärvsaktive, även om de är bosatta i ett annat medlemsland. För bl.a. pensionärer gäller särskilda regler om rätten till förmåner. Speciella bestämmelser gäller också om behörig stat för

Sammanfattning 17

t.ex. personer som samtidigt arbetar i två eller flera länder och för s.k. utsända. Regelsystemet är obligatoriskt och har exklusiv tillämpning, vilket innebär att det i princip är otillåtet att en anställd eller egenföretagare omfattas av mer än ett lands lagstiftning på den sociala trygghetens område. Syftet med principen är att undvika både att en person blir försäkrad i mer än ett land och att en person står helt utan socialförsäkringsskydd. Detta skulle annars kunna uppkomma i t.ex. förhållandet mellan ett land som Sverige, som har förmånssystem grundat på bosättning i landet, och ett land som Tyskland, vars socialförsäkring i huvudsak bygger på arbetet. Anställda och egenföretagare har alltså de rättigheter och skyldigheter som följer av lagstiftningen på sysselsättningsorten. Denna tillämpas fullt ut med avseende på alla olika sektorer av social trygghet som inryms i sysselsättningslandets lagstiftning. Likabehandlingsprincipen innebär att medborgare i ett medlemsland som är bosatta inom ett annat medlemslands område och som omfattas av förordning 140871 har samma rättigheter och skyldigheter i fråga om socialförsäkringsfönnåner och avgifter som bosättningslandets egna medborgare. Det betyder att villkor i ett lands lagstiftning om medborgarskap som förutsättning för rätt till en sådan förmån inte kan göras gällande gentemot en person som omfattas av förordningen. Principen förhindrar också t.ex. att det för rätt till en förmån ställs upp krav viss tids vistelse i landet för att en medborgare i ett annat EGland skall likställas med landets egna medborgare. Det står medlemsländerna fritt att internt lagstifta om villkoren för rätt till förmåner enligt landets system för social trygghet, under förutsättning att medborgare i andra medlemsländer behandlas lika som landets egna medborgare. Syftet med reglerna i förordning 140871 är alltså inte att undanröja skillnader som har sin grund i olikheter i medlemsländemas socialförsäkringssystem. Att en arbetstagare som flyttar från ett land till ett annat kan få del av lägre förmåner än tidigare eller i viss situation inte ges rätt till någon förmån alls eller åläggs en mer omfattande avgiftsskyldighet till följd av att han kommer att omfattas av ett nytt lands socialförsäkringssystem, är alltså en konsekvens som reglerna i förordning 140871 inte avser att komma till rätta med. Sammanläggningsprincipen har till syfte att personer, som flyttar till eller får arbete i ett annat medlemsland, inte grund därav skall gå miste om rättigheter som de tidigare har intjänat. Principen innebär allmänt uttryckt att viss tids försäkring, arbete eller bosättning i ett medlemsland skall anses som om den ägt rum i ett annat medlemsland, om sådan kvalifikationstid är en förutsättning för rätt att erhålla en viss förmån i det sistnämnda landet. Principen är av betydelse i situationer där det krävs exempelvis viss tids bosättning, viss tids försäkring, viss tids arbete eller att viss annan kvalifikationstid har fullgjorts för att en förmån över huvud taget skall utges. I sådana fall kan bosättnings-

18 Sammanfattning

eller försåkringstid e.d. i annat land tas i beaktande vid prövningen av om kravet är uppfyllt. Sammanläggningsprincipen blir av betydelse vid tillämpningen av bl.a. sådana villkor i svensk lagstiftning som krav tre år med ATPpoäng för rätt till tilläggspension, inskrivning hos försäkringskassa under 180 dagar för rätt till föräldrapenning eller försäkring för sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar före barnets födelse för rätt till inkomstrelaterad föräldrapenning, liksom naturligtvis för motsvarande villkor i andra länders lagstiftningar. Exportabilitetsprincipen innebär att förmåner skall kunna utbetalas oavsett var inom EG som den berättigade är bosatt. Den gäller i princip bara i fråga om kontantförmåner som utgår vid invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande samt ersättning i anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar. Sådana kontantförmåner får inte minskas eller dras in med anledning av att den berättigade är bosatt i eller flyttar till ett annat medlemsland än det som är ansvarigt för betalningen. Regeln, som finns i art. 10 i förordning 140871, innefattar emellertid inte någon uttömmande reglering av exportabiliteten. Beträffande kontantförmåner vid sjukdom och moderskap som sjuklön, sjukpenning och föräldrapenning samt familjeförmåner finns särskilda regler om rätt att uppbära förmåner i annat land. Ibland används begreppet exportabilitet också när det gäller andra slag av förmåner än ersättningar för förlorad arbetsförtjänst och liknande, s.k. vårdförmåner. Dessa utgår som huvudregel i vistelselandet i enlighet med dess lagstiftning, även om den berättigade omfattas av lagstiftningen i en annan stat. Exportabilitetsprincipen kan i sådana fall sägas komma till uttryck i den behöriga statens skyldighet att ersätta vistelselandet för de kostnader som uppkommit. För svenskt vidkommande gäller att redan lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL medger export av tilläggspensioner, medan export av folkpension inom EES blir en konsekvens av den nu behandlade exportabilitetsprincipen. Proratatemporis-principen ger rätt den som på grund av flyttning till ett annat medlemsland inte har tjänat in rätt till en oavkortad förmån att erhålla en så stor andel av förmånen som svarar mot intjänandetiden. Principens tillämplighet inskränker sig till sådana förmåner som bygger på intjänande, dvs. i huvudsak pensioner. En pensionstagare har alltså rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han tjänat in pensionsrätt För svensk del blir principen tillämplig beträffande bl.a. folk- och tilläggspensioner i form av ålders- och förtidspensioner samt efterlevandepension till vuxna. I praktiken kommer dock tillämpningen av proratatemporis-principen inte att leda till annat resultat än vad som gäller i dag, eftersom både folkpension och ATP är beroende av intjänandetiden redan enligt den svenska lagstiftningen.

Sammanfattning 19

En väsentlig distinktion när det gäller uppbyggnaden reglerna i av förordning 140871 är den som görs mellan två olika slag förmånsav former, nämligen mellan kontantförrnåner och vårdfönnåner. Med kontantförmáner förstås i huvudsak sådana ersättningar, t.ex. i form av sjukpenning, som betalas ut som ersättning för inkomstbortfall. Till kategorin vårdförmåner hör t.ex. förmånen av rätt till subventionerad sjukvård. Hit hör också utbetalningar ersätter kostnader som som en person har haft för vård som han undergått eller läkemedel han som ordinerats.

Personkretsen

Förordning 140871 är tillämplig i fråga bl.a. anställda och om egenföretagare, som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsländer och som är medborgare i ett medlemsland. Den gäller vidare för familjemedlemmar och efterlevande till sådana anställda och egenföretagare. Begreppen anställd och egenföretagare har i förordningen en särskild innebörd som skiljer sig från den i Sverige gängse. Avgörande är vad som kan sägas utgöra socialförsäkringsrättsliga kriterier. I princip täcks av förordningen alla som ett eller annat sätt omfattas ett medav lemslands nationella systern för socialförsäkring och kan identifieras som anställd eller egenföretagare. Av EG-domstolens rättspraxis framgår att det räcker med en mycket svag koppling till förvärvsarbete för att förutsättningarna för tillämpning av förordningen skall vara uppfyllda. Några krav avseende arbetstidens längd uppställs inte. I viss mening gäller förordningen inte bara personer som är i faktiskt arbete utan också dem som upphört att förvärvsarbeta, de om någon gång har omfattats av förordningen. Detta gäller t.ex. arbetslösa, sjuka, pensionärer och personer som av andra anledningar upphört med förvärvsarbete för gott eller för en tid. Räckvidden härav är dock olika med avseende de skilda förmånsslag som förordningen omfattar. Generellt kan för Sveriges del sägas att förordning 140871 i någon bemärkelse omfattar alla som någon gång arbetat som anställda eller egenföretagare, oberoende av när och för hur lång tid detta skett, under förutsättning att de är försäkrade enligt den svenska socialförsäkringen, vilket alla som är bosatta i Sverige är. Personer som aldrig har förvärvsarbetat täcks dessutom i många fall ändå i sin egenskap av familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare. Det torde därför inte vara stora personkategorier som faller utanför den personkrets som skyddas av förordningen. Förordning 140871 är i princip inte tillämplig i rent nationella förhållanden. Generellt gäller att en tillämpning av förordningen aktualiseras först när en av förordningen omfattad person beger sig från ett medlemsland till ett annat, dvs. så snart det finns något

20 Sammanfattning SOU 1993: 15 1

europeiskt element involverat. Däremot är det inte nödvändigt att personen i fråga har varit ansluten till flera länders trygghetssystem eller varit anställd i flera medlemsländer. Inte heller är det någon förutsättning för tillämpningen att någon har flyttat till eller besökt ett annat land i sin verksamhet som anställd eller egenföretagare. Förordningen täcker även sådana förflyttningar som primärt inte har något att göra med arbetskraftens fria rörlighet, t.ex. ett besök hos släktingar eller en semesterresa. Viss rätt enligt förordning l40871 tillkommer. som nämnts, även familjemedlemmar som inte själva är förvärvsverksamma. l fråga om dessa finns inte något krav att de skall vara bosatta i samma land som den förvärvsverksamme för att förordningen skall vara tillämplig på dem. Förordningen är tillämplig också på familjemedlemmar som själva flyttar från hemlandet eller eljest vistas i annat land, även om den anställde eller egenföretagaren aldrig har varit utanför gränserna för sitt hemland. T.ex. skyddas ett barn till en anställd om barnet tillfälligt är på semesterresa i annat medlemsland. Den rätt som tillkommer familjemedlemmar är mer begränsad än anställda och egenföretagare själva har. Familjemedlemden rätt som mar har i princip inte någon självständig rätt på grundval av förordningen, utan deras rätt omfattar i princip enbart förmåner vartill de enligt den nationella lagstiftningen kan härleda en rätt från en anställd eller egenföretagare, dvs. sådana förmåner som kan utges till dem just i deras egenskap av familjemedlemmar. Förmåner som enligt ett lands nationella lagstiftning utges som självständiga förmåner dvs. utgår till personer grundval av annan egenskap än som familjemedlem till en

annan kan alltså som omfattas av förordning 140871 enbart

en person familjemedlem inte göra anspråk med stöd av förordningens som bestämmelser. I princip kan därför familjemedlemmar såvitt gäller svenska förmåner påfordra rätt i denna sin egenskap till bara vårdförmåner vid sjukdom och moderskap genom en särskild bestämmelse i förordningen och bilaga l till denna samt familjeförmåner.

F rmân ö erna

Förordning 140871 gäller enligt art. 4.1 all lagstiftning om vissa särskilt angivna grenar av system för social trygghet, nämligen

a förmåner vid sjukdom och moderskap

b förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan

c förmåner vid ålderdom

d förmåner till efterlevande

e förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

f dödsfallsersättningar g förmåner vid arbetslöshet h familjeförmåner.

Sammanfattning 21

Uppräkningen avser att ge en uttömmande beskrivning av vilka

grenar av social trygghet som faller inom tillämpningsområdet för

förordningen och att både bestämma och begränsa detta område. För att förordningen skall vara tillämplig beträffande en viss förmån måste det alltså finnas en koppling mellan förmånen i fråga och något av de riskfall i artikeln. Är denna förutsättning inte uppfylld, rör som anges det sig inte om en förmån för social trygghet i förordningens bemärkelse. Från förordningens tillämpningsområde utesluts bl.a. s.k. social hjälp. Uttrycket social hjälp definieras inte i förordningen. Av EGdomstolens rättspraxis framgår emellertid att med social hjälp avses i princip bistånd som lämnas för att täcka människors grundläggande behov efter individuell prövning i det enskilda fallet. Enligt svensk systematik regleras sådana förmåner i lagstiftning som rör socialtjänsten. Gränsdragningen mellan social trygghet och social hjälp och

förmåner som helt faller utanför är emellertid inte klar, vilket har

föranlett problem i rättstillämpningen såvitt gäller olika former av icke avgiftsfinansierade förmåner. Genom inskränkningen till förmåner som kan hänföras till begreppet social trygghet utesluts t.ex. olika former av omsorg äldre och handikappade liksom bidrag som hör till socialbidragssystemen. Kravet att man vid tillämpning av förordning 140871 skall skilja mellan dessa olika former av förmåner har gett upphov till ett betydande antal rättsfall där EG-domstolen utvecklat principer att läggas till grund för gränsdragningen. Dessa gränsdragningsproblem har lett till att förordning 140871

nyligen ändrats inom EG. Ändringen upptas ännu inte i EES-avtalet

men avses genom komplettering av avtalet ges retroaktiv verkan från

tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande. Ändringen innebär att

under det materiella tillämpningsområdet för förordning 140871 skall falla också särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner, som utges enligt annan lagstiftning eller andra system än de som nu anges i art. 4.1 eller som inte omfattas på grund av bestämmelsen om undantag för social hjälp. Som förutsättning för detta gäller att förmånerna antingen utgör tillägg till eller ersättning för sådana förmåner som omfattas av art. 4.1 eller också uteslutande avser att ge ett särskilt skydd för handikappade. Dessa förmåner kommer dock att vara undantagna från exporträtten, dvs. de skall utges uteslutande inom bosättningslandet i enlighet med lagstiftningen i det landet. Om denna lagstiftning inte medger att förmånerna exporteras, behöver de alltså inte utbetalas i annat land.

22 Sammanfattning

Allmänna överväganden

Behovet av ändringar i den svenska lagstiftningen

Sverige har genom EES-avtalet åtagit sig att införliva bl.a. förordning 140871 med svensk rätt. Avtalet kräver dessutom att förordningen blir gällande i Sverige i just den lydelse och innebörd även såsom denna tolkats och fyllts ut av EG-domstolen som den har inom EG. Detta innebär att det inte fâr genomföras några ändringar i Sverige av förordningens regler och att det inte heller behövs någon ändring i befintlig annan svensk lagstiftning. Dessutom upptas i EES-avtalet en särskild bestämmelse som innebär att reglerna i övertagna EG-förordningar skall ha företräde framför vad som annars föreskrivs i svenska författningar, om skiljaktigheter skulle visa sig föreligga. Bestämmelserna i förordning 140871 tar alltså över och har företräde framför reglerna t.ex. i AFL och angränsande författningar. En fråga som vi haft att överväga är om det är lämpligt eller ens möjligt att anpassa den svenska lagstiftningen till förordning 140871 sä att bestämmelser motsvarande denna förs in i AFL och andra författningar socialförsäkringsomrádet. Förutom att det skulle kräva en mycket omfattande arbetsinsats att införa de skilda bestämmelserna i förordning 140871 i den svenska socialförsäkringslagstiftningen eller att anpassa denna till förordning 140871, skulle detta innebära att det i olika svenska författningar skulle finnas regler med innehåll samma eller i vart fall med samma syfte, eftersom förordning 140871 sådan den är under alla förhållanden kommer gälla svensk lag. Även att som den anpassade lagstiftningen skulle vara att tolka i enlighet med den av EG-domstolen fastlagda tolkningen av förordning 140871. Det hör också till saken att reglerna i förordning 140871 i vissa delar inte är helt lättolkade. Vidare har många begrepp används som i förordningen en delvis annan betydelse än motsvarande begrepp i annan svensk lagstiftning. T.ex har ett så grundläggande begrepp som anställd i vissa situationer betydligt vidare innebörd i förordning en 140871 än i svensk lagstiftning. Även bosättningsbegreppet har en särskild EG-rättslig innebörd. Om pâ ett någorlunda heltäckande man, sätt, skulle försöka föra över reglerna till den befintliga socialförsäkringslagstiftningen, skulle ett mycket stort antal definitioner och undantag från angivna regler behöva uppställas och det skulle enligt vâr uppfattning ändå finnas uppenbar risk för förbiseenden och en feltolkningar. Vi har därför gjort bedömningen att det inte är lämpligt och i princip inte heller möjligt att i någon form föra över reglerna i förordning 140871 till befintlig svensk lagstiftning. Det skulle för övrigt innebära att det i och lag skulle finnas dels allmänt en samma tillämpliga bestämmelser, dels särregler skulle gälla för bara vissa som länder, nämligen EES-länderna, vilket knappast kan anses vara en

Sammanfattning 23

tillfredsställande lösning. En annan möjlighet som skulle kunna stå till buds är att utvidga lösningarna i förordning 140871 till att gälla generellt, dvs. också i förhållande till länder utanför EES. Vi har emellertid gjort bedömningen att detta skulle kunna föra med sig konsekvenser som i detta sammanhang inte kan i sin helhet överblickas, varför vi ansett att inte heller en sådan lösning bör väljas. Den lösning som vi föreslår är i stället att det i AFL och andra författningar om socialförsäkringsförmåner i likhet med vad som i dag är fallet i fråga om konventioner skall införas en erinran om att förordning 140871 kan innehålla bestämmelser som innebär avvikelser från vad som anges i de aktuella författningarna. I vissa hänseenden lägger vi dock fram andra förslag till författningsändringar, som funnit vara motiverade mot bakgrund av de överväganden vi gjort under vårt arbete.

Riksförsäkringsverkets rapport

Riksförsäkringsverket har i en rapport, som överlämnades till regeringen den 31 maj 1991 och som vi senare fått i uppdrag att överväga vidare, bl.a. föreslagit att den allmänna försäkringen skulle utvidgas till att omfatta också personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta här. Förslaget, som är avsett att utgöra en anpassning till reglerna i förordning 140871, innebär att det i AFL skall införas en bestämmelse som med generell räckvidd gör den som förvärvs- - arbetar i Sverige såsom arbetstagare utan att vara bosatt här i landet försäkrad och jämställd med en person som är inskriven hos försäkringskassa under den tid som arbetet pågår. Utvidgningen av den skyddade personkretsen skall enligt förslaget avse enbart arbetstagare och inte egenföretagare. Den omfattar inte bara medborgare i EES-länder utan också medborgare i länder utanför EES som arbetar i Sverige. Den utvidgning av den skyddade personkretsen som Riksförsäkringsverket föreslår i rapporten kommer i förhållande till medborgare i EES-länderna att ske genom att förordning 140871 blir tillämplig här i landet. Frågan försäkringsbegreppet enligt AFL om skall utvidgas generellt så att även medborgare i länder utanför EES som arbetar här landet blir försäkrade i Sverige kräver enligt vâr mening ytterligare överväganden och en allsidig belysning av de konsekvenser en sådan ändring kan föranleda. Inte minst måste kostnadsaspekterna övervägas. Dessutom torde en sådan ändring kräva att reglerna om socialförsäkringsavgifter samtidigt ses över. Med hänsyn till vad som nu anförts lägger vi nu inte fram några förslag om att utvidga den skyddade personkretsen enligt AFL i enlighet med Riksförsäkringsverkets förslag. Vi anser dock att det finns ett markant behov av att göra en samlad översyn av försäkrings-

24 Sammanfattning

begreppet i de olika svenska socialförsäkringsförfattningarna och förordar därför att en sådan kommer till stånd så snart som möjligt.

Allmänna ejfekter av förordning 140871

De effekter som för svenskt vidkommande uppkommer till följd av förordning 140871 kommer generellt sett att göra sig gällande i två skilda hänseenden. Det ena avser förhållandena i Sverige medan det andra tar sikte på förhållanden utanför Sverige. I det första hänseendet uppkommer förändringar beträffande vilka persongrupper som kommer att ha rätt till svenska förmåner i form av både vårdförmáner och kontantersättningar. Därmed påverkas även de svenska sjukvårds- och socialförsäkringssystemen sådana, som genom ökad eller minskad belastning gentemot i dag. Regelsystemet i förordning 140871 innebär i första hand att större grupper personer än i dag kommer att ges rätt till svenska förmåner. I viss utsträckning betyder det också att personer som för närvarande omfattas den svenska av trygghetslagstifmingen i fortsättningen kommer att undantas härifrån för att i stället ges ett skydd genom socialförsäkringen i ett annat EESland. I det andra hänseendet får förordning 140871 till konsekvens att personer som har eller haft anknytning till Sverige genom med- borgarskap, arbete eller bosättning här, e.d. kommer att få utvidgade rättigheter till både värd- och kontantförmåner när de bor eller vistas i andra EES-länder. Att en person enligt förordning 140871 skall vara omfattad av svensk lagstiftning måste såsom försäkringsvillkoren är utformade i den svenska lagstiftningen enligt vår mening anses innebära att han också är att betrakta som försäkrad enligt socialförsäkringen i Sverige, utan att särskilda regler härför behövs. Problem uppkommer dock när det gäller det krav på inskrivning hos försäkringskassa i del som en författningar uppställs som villkor för rätt till berörd förmån. För att undanröja alla tveksamheter härvidlag föreslår vi att det i kommande förhandlingar inom EES från Sveriges sida skall vidtas åtgärder för att i bilaga 6 till förordning 140871 få införd föreskrift innebörd en av att bl.a. de som arbetar i Sverige bosatta här skall likstälutan att vara las med försäkrade som är inskrivna hos försäkringskassa. En väsentlig ändring som inträder med förordning 140871 är att en person som arbetar i ett EES-land alltid skall täckt socialvara av försäkringen i arbetslandet, och bara i det landet. Följden blir t.ex. att personer som bor i Sverige men för längre eller kortare tid arbetar i ett annat EES-land under den tiden inte längre är omfattade den av svenska socialförsäkringen, oberoende att de så skulle av vara om man ser enbart till reglerna i AFL. En särskild fråga är vad som gäller i fråga om tillämplig lagstiftning i fall då en anställning i ett land upphör utan att den anställde börjar

Sammanfattning 25

förvärvsarbeta i ett annat EES-land. Enligt nyligen införd been stämmelse i förordning 140871 gäller att en person, som upphör att vara omfattad av ett medlemslands lagstiftning utan att ett annat lands lagstiftning blir tillämplig, skall vara omfattad lagstiftningen i av bosättningslandet. Bestämmelsen kompletteras regel i förordning av en 57472, som säger att det i sådana fall är den nationella lagstiftningen i det land vars lagstiftning en person omfattas avgör när denna av som lagstiftning upphör att gälla för personen i fråga. För att förtydliga vad den svenska lagstiftningen innebär i denna fråga, bör enligt vår uppfattning Sverige vid kommande förhandlingar inom EES verka för att det i bilaga 6 till förordning 140871 förs in bestämmelse en som klargör när svensk lagstiftning senast skall upphöra att gälla. Vi lämnar ett förslag till hur en sådan regel kan utformas. Den att klargöra avser att svensk lagstiftning i princip upphör att gälla senast då den berörda personen flyttar ut från Sverige.

Svenska förmåner som omfattas av förordning 140871

Vi har lagt ner ett omfattande arbete på att pröva vilka svenska förmåner som faller inom tillämpningsområdet för förordning 140871 . Arbetet har också syftat till att klargöra vad reglerna i förordningen får för betydelse för dessa förmåner, dvs. vilka konsekvenser som uppkommer vid tillämpningen av förordningen i Sverige. I viss utsträckning har detta arbete utmynnat i förslag till ändringar i befintlig svensk lagstiftning. Vi behandlar i detta betänkande bara de i förordning 140871 förekommande förmånsslag som vi ansett omfattas av vårt uppdrag och som inte redovisats i vårt förra betänkande, Rätten till folkpension SOU 1992:26. Det innebär att vi inte tagit upp pensionsförmáner med undantag för delpensionen, som vi dock anser falla utanför tilllämpningsområdet för förordning 140871 och inte heller arbets- löshetsstödet. De förmånsslag som vi behandlat närmare och de resultat vi kommit fram till är i huvudsak följande.

Vårdförmâner vid sjukdom och moderskap

Förordning 140871 omfattar, som nämnts, bl.a. förmåner vid sjukdom och moderskap. Dessa kan vara antingen kontantförmåner eller vårdförmåner. Kontantförmåner är i huvudsak förmåner kompensom serar för inkomstbortfall på grund av sjukdom eller moderskap. Med vårdförmåner förstås förmåner som avser rätten till hälso- och sjukvård till låg eller ingen avgift och därmed sammanhängande förmåner samt till ersättningar för utlägg avseende sådan vård. Reglerna om vårdförmåner vid sjukdom går ut på att det är sysselsättningslandet som omedelbart eller slutligen skall svara för kostnaderna för de vårdförmåner som en förvärvsverksam person och

26 Sammanfattning

hans familjemedlemmar har rätt till. För pensionstagare och deras familjemedlemmar gäller att vårdförmånerna skall bekostas av pensionärens bosättningsland han får pension från det landet och om det land betalar ut hela pensionen eller större delen annars av som därav. Reglerna kostnadsansvar emellertid inget svar på frågorna om ger

och enligt vilka regler várdförmân faktiskt skall utges.

om var en Generellt gäller härvidlag att vårdförmåner skall utges enligt de regler gäller för den institution som utger förmånen. En person, som som omfattas svensk lagstiftning och som blir akut sjuk under tillfällig av vistelse t.ex. under semesterresa i ett annat EES-land, har - en således rätt att i vistelselandet få den vård han behöver på samma villkor det landets egna försäkrade och således enligt vistelselansom dets sjukvårdslagstiftning. Att han enligt reglerna i Sverige skulle ha fått vården andra villkor bättre eller sämre är utan betydelse. Ett praktiskt exempel på denna princip är att den som detta sätt får vård i ett annat EES-land skall betala samma patientavgift som det landets försäkrade. Det sagda betyder också att man inte kan få andra egna former vård än de ges i det land där man befinner sig och som av som där omfattas av det landets sjukförsäkring. När vårdförmån ett EES-land för ett annat EES-lands en utges av räkning skall kostnaden för förmånen återbetalas i sin helhet.

Återbetalningen skall ske antingen med ett belopp motsvarande den

faktiska kostnaden för varje vårdåtgärd eller, för vissa personkategorier, med ett schablonbelopp för varje kalenderår. Två eller flera EESländer kan dock komma överens att avstå från återbetalningar. om En grundläggande regel i fråga om rätten till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap är att en av förordningen omfattad person alltid har rätt att få sådana förmåner i bosättningslandet, oavsett om förmånerna skall bekostas det landet eller inte. Därutöver har olika av i varierande utsträckning rätt att få vårdförmåner även i andra personer EES-länder. En anställd eller en egenföretagare, som bor i ett EES-land men som arbetar i ett annat land, har rätt till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap i såväl bosättningslandet som sysselsättningslandet. En bor i Sverige arbetar i Tyskland och som är i behov person som men sjukvård kan därför få denna vård såväl i Sverige som i Tyskland, av i båda fallen på tysk bekostnad. Det spelar därvid ingen roll om det är fråga om akut eller planerad vård. En förvärvsarbetande, är sjukförsäkrad i sysselsättningslandet, som har i särskilt angivna fall också rätt till förmåner i form av sjukvård i ett annat EES-land. Det gäller först och främst om han under längre eller kortare vistelse i ett annat land t.ex. under en tjänste- eller semesterresa blir i behov av omedelbar hjälp, dvs. behöver akutsjuk- vård. Han kan också, om särskilt angivna förutsättningar är uppfyllda, sysselsättningslandet få tillstånd att resa till ett annat EES-land för av

Sammanfattning 27

att få den vård som hans hälsotillstånd kräver. Den möjligheten torde främst komma till användning i fall då behov finns av högt specialiserad vård. I de angivna fallen skall vårdförmåner för sysselsättningslandets räkning utges av det vårdgivande landet enligt den där gällande lagstiftningen, som om den sjuke vore försäkrad där. För pensionärer och deras familjemedlemmar gäller liksom för övriga att de alltid har rätt till vårdförmåner i det land där de bor. En pensionär som vistas i ett annat land än det där han bor har också rätt till vårdförmåner i vistelselandet, som utges enligt det landets lagstiftning. Dock är rätten till förmåner i sådana fall begränsad till att avse förmåner blivit nödvändiga under vistelsen, dvs. i princip föresom ligger endast rätt till akut vård. Det gäller även om vistelselandet är det land som betalar pensionen. Detta innebär att en svensk pensionär bor i t.ex. Spanien har rätt enbart till akutsjukvård i Sverige och som andra länder inom EES. Någon rätt att till nedsatt pris få planerad vård i Sverige finns inte för honom, annat än om han enligt den ovan angivna bestämmelsen således även gäller för pensionärer får - som tillstånd vederbörande spanska sjukförsäkringsinstitution att på dess av bekostnad bege sig till Sverige för att få vård här.

När frågan vilka svenska förmåner som omfattas av det i

om förordning 140871 förekommande EG-rättsliga begreppet Vårdförmåner vid sjukdom och moderskap skall besvaras, har man att utgå från att det är lagstiftningen i det land som skall utge en viss förmån avgör har rätt till en viss förmån. Däremot är det som om en person utan betydelse hur förmånen klassificeras i den nationella lagstiftningen, dvs. om den anses vara en förmån vid sjukdom eller på grund något annat förhållande. Sådana frågor avgörs av reglerna i förav ordningen. Det förtjänar hår återigen att påpekas att en person aldrig med åberopande förordningens bestämmelser kan kräva en viss av förmån eller viss form behandling om det enligt det lands lagstiftav ning är tillämplig över huvud taget inte finns något sådant försom månssystem eller utförs sådana behandlingar. Under förordningens regler faller för Sveriges vidkommande både öppen och sluten sjukvård i såväl offentlig som privat regi, inkl. sådant abort, sterilisering m.m. Förordningen reglerar även sådana som förmåner sjukreseersättningar, prisreducerade läkemedel, inkl. som högkostnadsskyddet, medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering samt tandvård. Utanför förordningen faller däremot enligt vår bedömning vad som i Sverige ingår i den primärkommunala äldre- och handikappomsorgen samt sådana förmåner som färdtjänst. Dessa torde i EG-rättsligt hänseende att hänföra till vad som kallas social hjälp. vara När det gäller olika förmåner till handikappade kan sägas att flera av dessa befinner sig i gränsområdet mellan social trygghet och social hjälp. Vi har ändå gjort bedömningen att flera av dessa faller innanför tillämpningsområdet för förordning 140871. Det gäller bl.a. hjälpme-

28 Sammanfattning

delsverksamheten, bilstödet till handikappade och assistansersättningen. Dessa förmåner torde egentligen vara att anse som vårdförmåner vid invaliditet de behandlas i förordning 140871 enligt reglerna om men vårdförmåner vid sjukdom. Den praktiska betydelsen av att vissa förmåner faller utanför tilllämpningsområdet för förordning 140871 begränsas i viss utsträckning förmånerna i många fall måste sådana sociala förmåav att anses vara omfattas bestämmelserna i förordning 161268. I praktiken ner som av har gränsdragningen mellan förmåner enligt förordning 140871 och förordning 161268 inte så stor betydelse när det gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. Det föreligger med stöd av förordning 161268 ingen rätt till utbetalning utanför Sverige av sådana sociala förmåner omfattas bara denna förordning och beträffande vårdsom av förmåner gäller, nämnts, att de alltid utges i det land där den som berättigade bor eller vistas och enligt de förmånssystem som gäller i det landet. Svenska vårdförmåner kan alltså aldrig utges utanför Sverige med stöd av förordning 140871. Med anledning att även personer som inte är bosatta i Sverige av kommer få rätt till både akut och planerad sjukvård i Sverige att föreslår vi att det i hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 skall införas bestämmelse ålägger landstingen att ge sådan vård och som en som klarlägger vilket landsting som skall ge vården. Motsvarande bestämmelser föreslås i tandvårdslagen 1985: 125 och lagen 1991 : 1 136 försöksverksamhet med kommunal primärvård. Förslagen innebär om att, i fråga är förvärvsverksamma i Sverige, vården om personer som skall det landsting inom område personen är förvärvsges av vars verksam samt, när det gäller en arbetslös person, att vården skall ges det landsting inom område han är registrerad som arbetssökanav vars de. I den mån familjemedlemmar till dessa personer har rätt till vård i Sverige, skall vården ges av samma landsting. Vi föreslår även att det i husläkarlagen 1993:588 införs en bestämmelse med innebörd att enligt förordning 140871, personer, som att bosatta i Sverige, på grund av arbete här skall ha rätt till utan vara vårdförmåner här vid sjukdom och moderskap, också skall få tillgång till en husläkare. Av reglerna i förordning 140871 om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap följer att har rätt till sådana förmåner i personer som Sverige har rätt få förmånerna på villkor som gäller för att samma är sjukförsäkrade här. Detta gäller bl.a. i fråga om personer som skyldigheten att betala patientavgifter. Vi föreslår därför att det i hälsooch sjukvårdslagen skall införas ett tillägg som klargör att landstingens skyldighet till likabehandling i detta hänseende omfattar även dessa patienter. En konsekvens nuvarande regler om uttag av avgifter för av sjukhusvård är bl.a. att sådana avgifter inte kan tas ut av patienter från andra länder får vård i Sverige på grund av socialförsäkringskonsom

SOU 1993:1 15 Sammanfattning 29

vention. Vi förordar att dessa regler över, lämpligen i kommande ses förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet. De nuvarande reglerna i lagen 1981:49 begränsning om av läkemedelskostnader, står enligt vår uppfattning i mindre god m.m., överensstämmelse med reglerna i förordning 140871, bl.a. det av skälet att de ger svenska medborgare rätt till kostnadsreducerade läkemedel i Sverige oberoende bosättning eller anknytning till av annan Sverige. Vi föreslår därför att bestämmelserna ändras i enlighet med de principer som förordning 140871 bygger på. Vi föreslår vidare att det i lagen 1988:360 handläggning om av ärenden om bilstöd till handikappade skall införas bestämmelse en som klargör att berättigade till bilstöd skall dels är vara personer som försäkrade enligt AFL och bosatta i Sverige, dels personer som, utan att vara bosatta här, på grund av bestämmelserna i förordning 140871 har rätt till vârdförmåner i Sverige vid sjukdom. Vi förordar dessutom att reglerna om återbetalning av beviljat bilstöd ändras så att det i vissa fall blir möjligt att kräva tillbaka bidrag när den beviljats bilstöd som flyttar ut från Sverige. Med anledning att översyn reglerna av en av om bilstöd för närvarande görs av Bilstödsutredningen 1993:O5, anser vi dock att frågan om återbetalningsskyldighet bör prövas inom ramen för den utredningens arbete. Den omständigheten att landstingen skall både akut och planerad ge vård till personer som inte är bosatta i Sverige har aktualiserat frågan om fördelningen av kostnader mellan landstingen och sjukförsäkringen i de fall Sverige som stat skall svara för kostnaderna eller när Sverige får ersättning av annat land för vård getts här. Vi lämnar med som anledning härav ett förslag till principlösning och även till förordning en om ersättningar från sjukförsäkringen till landstingen i dessa fall. Innan frågan slutligt avgörs torde den dock komma att få behandlas i förhandlingar mellan Landstingsförbundet och Socialdepartementet. Förslaget innebär i princip att sjukförsäkringen skall ersätta landstingen för vård till inte omfattas landssom ges personer som av tingens befolkningsansvar. Det gäller först och främst vård till som ges personer som arbetar inom landstinget är bosatta i ett men som annat EES-land. Det gäller också akut vård till som ges personer som omfattas av ett annat EES-lands lagstiftning och tillfälligt vistas i som Sverige. Slutligen skall ersättning utgå till landstingen för vård som ges till personer som från annat EES-land erhållit särskilt tillstånd att bege sig till Sverige för att få vård här. l fall då i fråga personen omfattas av ett annat EES-lands lagstiftning, kommer dock sjukförsäkringen i sin tur att i enlighet med reglerna i förordning 140871 - få ersättning från det andra landet. Förslaget gäller även motsvarande vård som ges av kommunerna. Det även vård meddelas avser som av landsting och kommuner för med stöd socialförsäkpersoner som av ringskonventioner med länder utanför EES har rätt till hälso- och sjukvård i Sverige.

30 Sammanfattning

Kontantförmåner vid sjukdom och moderskap

Under detta begrepp måste för svenskt vidkommande anses falla sjuklön, sjukpenning, smittbärarpenning, rehabiliteringspenning, havandeskapspenning och föräldrapenning i anledning av barns födelse, både inkomstrelaterad och garantinivån, samt tillfällig föräldrapenning till fader i anslutning till barns födelse. Omfattad av förordningen är också den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Reglerna i förordning 140871 om kontantförmåner vid sjukdom och moderskap innebär enkelt uttryckt att sådana förmåner skall utges av det land i vilket arbetar. För personer som inte förvärvspersonen arbetar finns i regel ingen rätt till dessa förmåner, eftersom de avser att ersätta förlust förvärvsinkomster. Förmånerna utges obeen av roende den berättigade bor i ett annat land än det där han av om arbetar. Den arbetar i Sverige bor i ett annat EES-land har som men alltså alltid rätt till t.ex. svensk sjukpenning och föräldrapenning i sitt bosättningsland. Förmånerna kan under vissa förutsättningar utges även vid tillfällig vistelse i annat land, t.ex. någon blir akut sjuk under om tillfällig semestervistelse. Detta betyder bl.a. att personer som är en försäkrade i Sverige bor eller vistas i ett annat EES-land men som kommer att kunna få rätt till sjukpenning i det landet, trots den generella begränsning i fråga om rätt till sjukpenning utomlands som gäller enligt AFL. Någon helt obegränsad rätt till utbetalning av sjukpenning och föräldrapenning i annat EES-land, i t.ex. samma omfattning för pensioner, uppkommer dock inte genom förordning som 140871. Exempelvis finns ingen rätt för den som insjuknat i Sverige att utan försäkringskassans tillstånd bege sig till annat land och fortsätta att erhålla sjukpenning. I fall då skall omfattas av svensk lagstiftning men en person, som inte skall inskriven hos försäkringskassa, t.ex. därför att han bor vara i annat land, har rätt till svensk sjukpenning m.fl. förmåner bör enligt vår mening sjukpenninggrundande inkomst beräknas först när sjukfallet har inträffat och ersättningsfrågan aktualiserats. Vidare föreslår vi att Riksförsäkringsverket bör överväga att ändra nu gällande föreskrifter innebär att arbete måste beräknas äga rum under minst sex som månader framöver för att sjukpenninggrundande inkomst skall fastställas. Vi föreslår beträffande sjuklön att det i den svenska lagstiftningen skall införas regel att förmånen inte behöver utbetalas en som anger utanför Sverige, för att få till stånd parallellitet med sjukpenning. Inom EES måste sjuklön dock exporteras till följd av bestämmelserna i förordning 140871 i samma utsträckning som sjukpenning. Motsvarande regel begränsning rätten till utbetalning om av utomlands föreslår vi skall införas beträffande rehabiliteringspenning.

SOU 1993:1 15 Sammanfattning 31

Vi lägger dessutom fram förslag om samordning mellan å ena sidan smittbärarpenning och rehabiliteringspenning och å andra sidan olika utländska förmåner som är avsedda att täcka samma inkomstförlust. I förordning 57472 finns regler om när och hur anmälan om arbetsoförmåga skall göras. Av dessa regler och av avgöranden i EGdomstolen får anses följa bl.a. att de svenska regler som säger att sjuklöne- och sjukpenningförmåner inte utgår för tid före anmälan gjorts, i vissa fall inte kan göras gällande mot personer som omfattas av förordning 140871. I rent interna svenska förhållanden torde de svenska reglerna dock alltjämt vara tillämpliga. l fråga om föräldrapenning kommer en tillämpning av sammanläggningsreglerna i förordning 140871 att innebära, att det krav på inskrivning hos försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utges för att rätt till sådan förmån skall föreligga, kommer att kunna uppfyllas genom att viss tid av de 180 dagarna är försäkringstid i annat EES-land. Motsvarande gäller i fråga om kravet på försäkring för sjukpenning över garantinivån under 240 dagar i följd närmast före barnets födelse för rätt till föräldrapenning över sådan nivå. Enligt vår bedömning kommer familjemedlemmar till en i Sverige förvärvsverksam person som själva är bosatta i annat EES-land inte att få någon rätt till föräldrapenning, ens på garantinivån, eftersom det rör sig om en förmån som inte härleds från någon annan utan utgör en individuell rättighet. Däremot bör enligt vår uppfattning Sverige vid kommande förhandlingar inom EES verka för att det i bilaga 6 till förordning 140871 skall intas en regel som förtydligar att svensk föräldrapenning skall kunna utges också för barn som är bosatta i annat EES-land. Sverige bör även verka för att det där införs en bestämmelse som innebär att, i samband med byte av behörig stat, ett uppehåll om högst en månad medges i den period om 240 dagar med försäkring för sjukpenning över garantinivån som krävs för rätt till föräldrapenning över sådan nivå. På föräldrapenningområdet föreslår vi dessutom att det i AFL skall intas en regel som innebär att tider för vilka uppburits utländsk från - EES-land eller annat land föräldrapenningförmån för ett barn skall avräknas från den tid enligt vilken sådana förmåner kan utges enligt AFL för samma barn. Vidare föreslår vi en ändring i 4 kap. 3 § AFL som innebär att, för det fall föräldrar har gemensam vårdnad om ett barn och den ena föräldern inte har rätt till föräldrapenning, den andra föräldern får föräldrapenning även under de 90 dagar som tillkommer den andra föräldern. Ett annat förslag som vi lägger fram innebär att samordning skall kunna ske mellan föräldrapenningförmåner och utländska förmåner vid sjukdom och arbetsskada. Enligt vår bedömning kommer ersättning enligt lagen om ersättning och ledighet för närståendevård liksom tillfällig föräldrapenning vid

32 Sammanfattning

vård sjukt barn falla utanför förordning 140871 men däremot av att omfattas förordning 161268. Orsaken härtill är att dessa former av av ersättningar inte ta sikte på något av de riskfall som behandlas synes i förordning 140871, eftersom det rör sig inkomstförlust till följd om vård än den har rätt till ersättningen. av av en annan person som

Förmåner i anledning olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar av

Med förmåner i anledning olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar av torde för svenskt vidkommande ersättning för vård och för inavses komstförlust i form sjukpenning eller livränta enligt lagen 1976: av 380 arbetsskadeförsäkring LAF. om arbetsskadeförsäkringen gäller enligt förordning 140871 i För huvudsak regler motsvarande de finns beträffande förmåner vid som sjukdom och moderskap. Dessutom finns ett antal specialregler om fördelning mellan flera medlemsländer för kostnader för av ansvaret förmåner till drabbats av en arbetssjukdom som utges en person som orsakats skadlig inverkan under arbete i flera länder. som av Förordning 140871 kommer inte att medföra några större föränd-

ringar för den svenska arbetsskadeförsäkringen, huvudsakligen bepå försäkringen redan i dag bygger på förvärvsarbete här i roende att landet. Dock kommer regeln i LAF att egenföretagare och uppdragsbosatta i Sverige inte att kunna upprätthållas i tagare måste vara förhållande till sådana enligt förordning 140871 skall personer som omfattas svensk lagstiftning, dvs. i Sverige verksamma egenföretaav och uppdragstagare skall ha rätt till förmåner enligt LAF oberoengare de är bosatta i Sverige eller i något annat EES-land. Detta de av om följer direkt förordning 140871. Vi föreslår därför ingen annan av i LAF det skall införas bestämmelse som erinrar om ändring än att en bestämmelserna i förordning 140871 i den lydelse dessa har enligt

samordningslagen.

Familjeförmáner

det gäller begreppet familjeförmåner härunder enligt vår När ryms allmänna barnbidragen inklusive flerbarnstillägg, de bedömning de barnbidragen även studiebidrag och extra tillägg inom förlängda samt studiehjälpens till gymnasieelever och bostadsbidrag till barnfamilram

jer. Bestämmelserna för familjeförmånema innebär att dessa skall utbesysselsättningslandet, barnet är bosatt inom EES talas av oavsett var och oberoende barnet bor tillsammans med föräldern eller inte. av om I de fall då föräldrarna arbetar i olika länder skall dock barnets bosättningsland betala familjeförmånema och ett eventuellt tillägg utges från

det andra landet familjeförmånema där överstiger det belopp som om utbetalas i barnets bosättningsland.

Sammanfattning 33

Detta betyder i princip att den som bor i Sverige men arbetar i annat land inte har rätt till svenska barnbidrag m.m. utan får dessa från arbetslandet. Om emellertid den andra föräldern bor i Sverige med barnet och själv inte är förvärvsverksam och de svenska familjeförmånerna är högre än arbetslandets, skall Sverige betala ett tillägg motsvarande mellanskillnaden. På motsvarande sätt har den som arbetar i Sverige, omedelbart vid arbetets början, rätt till svenska familjefönnåner för sina familjemedlemmar som är bosatta i ett annat EES-land. Om den andra föräldern är förvärvsverksam i det andra landet skall emellertid Sverige i sådant fall betala bara det belopp varmed de svenska familjeförrnånema överstiger det andra landets. Nuvarande krav i lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag på bosättning i Sverige för barnet eller vistelse i Sverige sedan sex månader för icke svenska medborgare kan inte upprätthållas i EES-sammanhang. I fråga om pensionärer gäller särskilda regler. Dessa innebär bl.a. att barnbidrag skall utges från det land som betalar pensionen helt eller till större delen, såvida pensionären inte får pension också från bosättningslandet i vilket fall det är det landet som skall utge barnbidragen. Även här kan dock i vissa fall, då pensionärens make t.ex. är förvärvsverksam i annat land eller då pensionären flyttar till ett annat EES-land, få göras tilläggsbetalningar av överskjutande belopp från ett annat EES-land. Det bör påpekas att rätt till familjeförmåner från ett EES-land vid arbete där uppkommer redan vid mycket kortvariga arbeten i landet. Förordning 140871 bygger på att förmånerna skall kunna beräknas dag för dag vid byte av sysselsättningsland. Vi lägger fram förslag till hur avtrappning av svenska familjeförrnåskall ske i de fall då Sverige inte skall utge fulla sådana förmåner ner utan enbart betala tilläggsbelopp. Vi föreslår dessutom att Sverige, i enlighet med den möjlighet som ges i förordning 140871, i kommande förhandlingar inom EES verkar för att det i bilaga 6 till förordningen införs en bestämmelse som undantar den bostadsanknutna delen av bostadsbidraget från utbetalning utanför Sverige.

Administrativa konsekvenser m.m.

De förslag till ändringar i den svenska lagstiftningen som vi lägger fram kommer i sig inte att medföra några större konsekvenser, varken i administrativt hänseende eller i fråga om kostnader. Däremot kommer de med EES-avtalet följande reglerna om social trygghet att medföra vissa sådana konsekvenser. Tillämpningen i Sverige förordning 140871 kommer otvivelav aktigt att medföra en ökad administration för berörda myndigheter. Detta gäller huvudsakligen för försäkringskassoma och Riksför-

34 Sammanfattning

säkringsverket men sådana effekter kommer att uppkomma även inom sjukvården och för skattemyndigheterna. När det gäller kostnadseffekterna för Sverige är dessa inte alldeles enkla att överblicka. Medan vissa kostnader tillkommer, försvinner andra. Det kan totalt sett för socialförsäkringsförmånerna och sjukvården m.m. förväntas en viss kostnadsökning men det är vår bedömning att denna blir tämligen begränsad.

Ikraftträdande

EES-avtalet och därigenom bl.a. förordning 140871 träder i kraft den 1 januari 1994. Med hänsyn till behovet av remissbehandling och beredning inom regeringskansliet torde nya regler med utgångspunkt från våra förslag inte kunna börja gälla förrän EES-reglema varit i kraft en viss tid. Inte desto mindre måste reglerna i förordning 140871 tillämfrån den 1 januari 1994. Vi förutsätter att de olägenheter som pas eventuellt kan komma att uppstå under mellantiden kan lösas i den praktiska tillämpningen. Några större svårigheter torde detta inte innebära eftersom de författningsändringar m.m. som vi föreslår i mångt och mycket enbart syftar till att erinra om eller förtydliga regler blir gällande redan genom förordning 140871. som

Författningsförslag 35

Författningsförslag

1 Förslag till

i allmän

Lag om ändring lagen 1962:381 om

försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1962:381 om allmän om försäkring dels 4 kap. 3 och 17 §§, 20 kap. l5 § samt 22 kap. l5 § skall ha att följande lydelse, dels det i lagen skall införas tvâ paragrafer, 4 kap. 9 a § och att nya 22 kap. 14 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 3

Föräldrapenning med anledning ett barns födelse utges under högst av 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. Vid flerbarnsbörd föräldrapenning under ytterligare 180 dagar utges för varje barn utöver det första. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden barnet, har varje om förälder rätt att uppbära föräldrapenning under minst 90 dagar av den i första stycket angivna tiden. En förälder har En förälder som ensam har som ensam vårdnaden barnet har rätt att vårdnaden om barnet har rätt att om själv uppbära föräldrapenningen själv uppbära föräldrapenningen hela den tid i under hela den tid som anges i under som anges första och andra styckena. första och andra styckena. Detsamma gäller om föräldrarhar gemensam vårdnad om na barnet men den ena föräldern

inte har rätt till föräldrapenning

enligt I och 9 §§.

Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1989:100.

36 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern. Ett avstâende från rätt att uppbära föräldrapenning görs genom skriftlig anmälan till försäkringskassan. Föräldrapenning utges längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

9a§

I fall då för ett barn tidigare

uppburits en med föräldrapenning motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning, skall från den i 3 § angivna perioden, varunder föräldrapenning längst kan utges, avräknas den tid varunder sådan motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning har utgetts. Vid tillämpning av första stycket skall förmån enligt utländsk lagstiftning som base-g rats på inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete i första hand avräknas från de dagar för vilka rätt till föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns sjukpenning,

beräknad enligt 6 § femte styck-

et, föreligger. Om förmånen enligt utländsk lagstiftning utgetts med ett för alla försäkrade enhetligt belopp, oberoende av inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete, skall förmånen i första hand avräknas från de dagar för vilka rätt till föräldrapenning enligt garantinivå föreligger. Förmån enligt utländsk lagstiftning skall vid avräkning från föräldrapenning som utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad

enligt 6 § femte stycket, i första

F örfattningsförslag 37

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

hand avräknas frän de dagar för rätt till vilka krävs att föräldern under minst 240 dagar följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivän.

Föräldrapenningförmâner utges inte i den mån föräldern för samma dag uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning eller grund av regeringens beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen 1991:1047 om sjuklön. Utan hinder härav utges dock föräldrapenningförmánen om den avser annan tid än sjukpenningen eller den andra ersättningen. Vad som föreskrivs i första

stycket gäller även i fall dä

föräldern uppbär motsvarande förmån på grundval av utländsk lagstiftning.

20 kap.

Bestämmelser om utsträckt eller inskränkt tillämpning av regler-

na i denna lag finns i lagen

1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Regeringen äger träffa överenskommelse med främmande makt angående utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat.

3 Senaste lydelse 1991:1048. 4 Senaste lydelse 1984:1104.

38 Författningsförslag SOU 1993: l 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om svensk medborgare, Om en svensk medborgare, en sysselsätts utomlands som sysselsätts utomlands av en som av en arbetsgivare är bosatt i arbetsgivare som är bosatt i som Sverige eller är svensk juridisk Sverige eller är svensk juridisk

på grund överens- person, på grund av en överensperson, av en kommelse enligt första stycket kommelse enligt andra stycket inte skall försäkrad enligt inte skall vara försäkrad enligt vara denna lag, skall pensionsgrun- denna lag, skall pensionsgrundande inkomst anställning dande inkomst av anställning av enligt ll kap. 2 § ändå tillgodo- enligt 11 kap. 2 § ändå tillgodo-

räknas honom, arbetsgiva- räknas honom, om arbetsgivaom

ren i förbindelse, godtas i en förbindelse, som godtas

en som ren riksförsäkringsverket, åtar av riksförsäkringsverket, åtar av sig för tilläggspen- sig att svara för tilläggspenatt svara sionsavgiften. Motsvarande sionsavgiften. Motsvarande skall gälla för svensk med- skall gälla för en svensk meden borgare är anställd hos borgare som är anställd hos en som en utländsk juridisk en utländsk juridisk person, om en person, om svensk juridisk har svensk juridisk person, som har person, som bestämmande inflytande över ett bestämmande inflytande över ett den utländska juridiska den utländska juridiska persopersosådan förbindel- sådan förbindelnen, avger en nen, avger en se. se.

22 kap.

Rehabiliteringspenning utges inte för tid då den försäkrade

vistas utomlands i annat fall än

då den försäkrade under rehabilitering reser till utlandet med försäkringskassans medgivande.

Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäkrade

för samma tid får som sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag,

5 Senaste lydelse 1993:745.

Författningsförslag 39

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

sjukpenning eller livränta enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning, dock inte livränta till efterlevande samt i övrigt endast till den del ersättningen samma inkomstbortfall som rehabiliteavser ringspenningen är avsedd att täcka, studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen 1973:349, dock inte till den del ersättningen är återbetalningspliktig. Vad som föreskrivs i första stycket gäller även beträffande motsvarande förmån som utges till den försäkrade pá grundval av utländsk lagstiftning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De nya bestämmelserna i 4 kap. 9 § och 17 § samt 22 kap. 14 § och 15 § tillämpas inte i fråga a förmåner som avser tid före ikraftträdandet. om

40 Färfattningsförslag SOU 1993:1 15

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1976:380 om

arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 14 § lagen 1976:380 arbetsom

skadeförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 14 §

Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller undantag i vissa fall från om lagens bestämmelser. Bestämmelser om utsträckt eller inskränkt tillämpning av

reglerna i denna lag finns i

lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Lagen omtryckt 1993:357.

Fötfattningsförslag 41

3 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1991:1047 om sjuklön

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1991:1047 sjuklön skall om införas tvâ nya paragrafer, 2 och 5 §§, följande lydelse. a a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a§

Bestämmelser om utsträckt eller inskränkt tillämpning reglerav

na i denna lag finns i lagen

1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES.

5a§

En arbetsgivare är inte skyldig att utge sjuklön för tid dä arbetstagaren vistas utomlands i

annat fall än dä arbetstagaren

insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här i landet bedriven verksamhet eller som sjöman anställd pá svenskt handelsfartyg.

Denna lag träder i kraft den l juli 1994. Den bestämmelsen i 5 § nya a tillämpas inte i fråga om sjuklön tid före ikraftträdandet. som avser

42 Författningsförslag SOU 1993:1 15

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1981:691 om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1981:691 om socialavgifter

skall införas en ny paragraf, 1 kap. 3 följande lydelse. av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 3 §

Bestämmelser om utsträckt eller inskränkt tillämpning av regler-

na i denna lag finns i lagen

1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Lagen omtryckt 1989:633.

Författningsförslag 43

5 Förslag till i 1947:529 allmänna Lag om ändring lagen om

barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen 1947:529 om allmänna barn-

bidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning denna lag eller undantag i vissa fall frân av om lagens bestämmelser. Bestämmelser om utsträckt eller inskränkt tillämpning av regler-

na i denna lag finns i lagen

1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES.

Denna lag träder i kraft den l juli 1994.

Lagen omtryckt 1973:449. 2 Senaste lydelse 1986:379.

44 Författningsförslag SOU 1993:1 15

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1993:737 om bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1993:737 bostadsbidrag skall om införas en ny paragraf, 31 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31§

Bestämmelser om utsträckt eller inskränkt tillämpning av reglerna i denna lag om bostadsbi-

drag till barnfamiljer finns i

lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES.

Denna lag träder i kraft den l juli 1994.

Författningsförslag 45

7 till

Förslag

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

1982:763

Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen 1982: 763 dels att 26 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 b av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3b§

Landstinget skall även erbjuda en god hälso- och sjukvård ât dem som, utan att vara bosatta i Sverige, enligt vad som följer av lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrádet EES, har rätt till vârdförmáner i Sverige vid sjukdom och moderskap.

Vården skall i dessa fall erbju-

das av det landsting inom vilket personen i fråga är förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars område han är registrerad som arbetssökande. I den mån familjemedlemmar till dessa personer enligt vad som följer av den nämnda lagen har rätt till várdförrrtáner i Sverige vid sjukdom och moderskap, skall familjemedlemmarna erbjudas vård av samma landsting. Om familjemedlem-

Lagen omtryckt 1992:567.

46 Författningsförslag SOU 1993:1 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mama är bosatta i Sverige gäller dock 3

Av patienter får vårdavgifter tas Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder som lands- ut enligt grunder som landstinget eller kommunen bestäm- tinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är mer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter särskilt föreskrivet. Patienter som är bosatta inom landstinget som är bosatta inom landstinget respektive kommunen skall respektive kommunen, liksom därvid behandlas lika. patienter som avses i 3 b skall därvid behandlas lika. Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård som den har betalningsansvar för enligt 2 § lagen 1990: 1404 om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga om sådan psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsinriktning för vilken kommunen enligt 9 § samma lag har åtagit sig betalningsansvar. Avgifter för vård enligt 18 § eller för sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar för enligt 2 eller 9 § lagen 1990: 1404 om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård får inte, tillsammans med avgifter som avses i 35 § tredje stycket socialtjänstlagen 1980:620, uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2 Senaste lydelse 1993:48.

SOU 1993 15 Författningsförslag 47

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1991:1136 om försöksverksamhet med kommunal primärvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1991:1136 om försöksverksamhet med kommunal primärvård dels att 4 b § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a§

Kommunen skall också erbjuda en god primärvård åt personer som, utan att vara bosatta i Sverige, enligt vad som följer av lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, har rätt till vårdförmâner i Sverige vid sjukdom och moderskap om de är förvärvsverksamma

inom det område som omfattas

av försöksverksamhet, eller är registrerade som arbetssökande inom det område

som omfattas av försöksverk-

samhet. Om distriktstandvård ingår i försöksverksamheten skall kommunen erbjuda en god sådan tandvård åt de personer som nämns i första stycket. I den mån familjemedlemmar till personer som nämns i första stycket, enligt vad som följer av den där nämnda lagen, har rätt till vårdförmâner i Sverige vid sjukdom och moderskap, skall

48 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommunen erbjuda en god primärvård och en god distriktstandvárd även åt familjemed- Iemmarna.

Kommunen skall organisera Kommunen skall organisera primärvården så att alla som är primärvården så att alla som är bosatta inom det område som bosatta inom det område som omfattas av försöksverksarn- omfattas av försöksverksamheten får tillgång till och kan heten, liksom personer som välja en husläkare. Bestämmel- i 3 får tillgång till avses a ser om husläkare finns i lagen och kan välja husläkare. en 1993:588 om husläkare. Bestämmelser om husläkare finns i lagen 1993:588 om husläkare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Senaste lydelse 1993:592.

Författningsförslag 49

9 Förslag till i 1993:588 husläkare Lag om ändring lagen om

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen 1993:588 om husläkare skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

En enskild vill ha viss husläkare sin husläkare skall som en som anmäla detta till denne. En sådan anmälan får göras av den som är bosatt här i landet. För barn görs anmälan vårdnadshavaren. Den av har fyllt 16 år har dock rätt att själv göra en sådan anmälan. som Anmälan får också göras av den utan att vara bosatt i som, Sverige, enligt vad som följer av lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, till följd förvärvsverksamhet i av Sverige har rätt till vârdförmâner i Sverige vid sjukdom och moderskap.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

50 Författningsförslag

SOU 1993:1 15

10 Förslag till Lag om ändring i tandvårdslagen 1985:

125 Härigenom föreskrivs att det i tandvårdslagen 1985:125 skall införas en ny paragraf, 5 a med följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5a§

Landstinget skall även erbjuda en god tandvård åt dem som, utan att vara bosatta i Sverige, enligt vad som följer lagen av 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom.

Tandvården skall i dessa fall

erbjudas av det landsting inom vilket personen i fråga är förvärvsverksam eller, när det gäller är arbetsen person som lös, det landsting inom vars område han är registrerad som arbetssökande. I den mån familjemedlemmar till dessa personer, enligt vad som följer av den nämnda lagen, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom, skall familjemedlemmarna erbjudas tandvård av samma landsting. Om familjemedlemmama år bosatta i Sverige gäller dock 5

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Författningsförslag 51

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1989:225 om ersättning

till smittbärare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1989:225 om ersättning till smittbärare dels att 6 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a§

Bestämmelser om utsträckt eller inskränkt tillämpning av regler-

i denna lag finns i lagen

na 1992:1776 om samordning av systemen fär social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES.

6§

Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den utsträckning förmånerna utges för samma tid: sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring, lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring, lagen om 1977:265 statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre om lagstiftning samt rehabiliteringspenning enligt lagen om allmän försäkring, 2. havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt lagen allmän försäkring samt ersättning enligt lagen 1988:1465 om om ersättning och ledighet för närstâendevård, livränta enligt lagen arbetsskadeförsäkring eller lagen om om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre författning som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare,

Senaste lydelse 1991:1052.

52 Författningsförslag SOU 1993:1 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ersättning enligt utländsk sjuklön eller ersättannan lagstiftning om arbetsskadeför- ning enligt lagen 1991:1047 säkring som smittbärarenfár på sjuklön. om grund av att han är smittbärare, 5. sjuklön eller annan ersättning enligt lagen 1991:1047 om sjuklön. Vad som föreskrivs i första stycket gäller även betrajfande motsvarande förmån som utges till smittbäraren på grundval av utländsk lagstiftning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den nya bestämmelsen i 6 § tillämpas inte i fråga smittbärarpenning tid före om som avser ikraftträdandet.

F örfattningsförslag 53

12 Förslag till Lag om ändring i lagen 1981:49 om

begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen 1981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, skall ha följande lydelse. m.m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

Rätt till förmåner enligt denna Rätt till förmåner enligt denna lag har den är försäkrad lag har den som är försäkrad som enligt 1 kap. 3 § första stycket enligt 1 kap. 3 § första stycket lagen 1962:381 allmän lagen 1962:381 om allmän om försäkring. Rätt till förmåner försäkring och är bosatt i Svenenligt 1 och 3-5 §§ har även ge samt den som, utan att vara den att bosatt i bosatt här, enligt vad som följer som, utan vara Sverige, har anställning i all- lagen 1992:1776 om samav män eller enskild tjänst här. ordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, har rätt till vârdförmáner i Sverige vid sjukdom och moderskap. Rätt till förmåner enligt l och 3-5 §§ har även den som i annat fall, utan att vara bosatt i Sverige, har anställning i allmän eller enskild tjänst här. Lagen gäller inte för den får sjukhusvård, som avses i 2 kap. som 4 § lagen 1962:381 om allmän försäkring. För en försäkrad som är bosatt utom Sverige gäller förmånerna enbart när han vistas här.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Senaste lydelse 1989:223.

54 Författningsförslag

13 Förslag till Lag om ändring i lagen 1993:389 om

assistansersättning

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1993:389 assistansersättning om skall införas en ny paragraf, 2 följande lydelse. a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a§

Bestämmelser om utsträckt eller inskränkt tillämpning av regler-

na i denna lag finns i lagen

1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska Samarbetsområdet EES.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

SOU 1993:1 15 Författningsförslag 55

14 Förslag till Lag om ändring i lagen 1988:360 om

ärenden bilstöd till

handläggning av om handikappade

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1988:360 om handläggning av ärenden bilstöd till handikappade skall införas en ny paragraf, 2 a om av följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a§

Rätt till bidrag som avses i 1 § har den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket lagen 1962:381 om allmän försäkring och är bosatt i Sverige. Bidrag lämnas också till den utan att vara bosatt i som, Sverige, enligt vad som följer av lagen 1992:1776 om samordning systemen för social av trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrádet EES, har rätt till várdförmáner i Sverige vid sjukdom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

56 Författningsförslag

15 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen 1973:349

Härigenom föreskrivs att det i studiestödslagen 1973:349 skall införas en ny paragraf, 3 kap. 32 följande lydelse. av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 32 §

Bestämmelser utsträckt eller om inskränkt tillämpning reglerav na i detta kapitel i fråga om

studiehjälp i form studiebi-

av

drag och extra tillägg finns i

lagen 1992:1776 samordom ning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrádet EES.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Lagen omtryckt 1987:303.

Författningsförslag 57

16 Förslag till

Förordning om vissa ersättningar i internationella

förhållanden till landsting och kommuner från

sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs följande.

l § Landsting och kommuner som inte ingår i landsting sjukvårdshuvudmännen erhåller ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring för hälso- och sjukvård som lämnas med stöd av 3 b § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763, 2. hälso- och sjukvård som lämnas med stöd av 4 § hälso- och sjukvårdslagen till personer som inte är bosatta i Sverige men som omfattas av lagen 1992: 1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, hälso- och sjukvård som lämnas till den som, utan att vara bosatt i Sverige, enligt överenskommelse med annat land är tillförsäkrad sådan förmån vid vistelse i Sverige, 4. tandvård som lämnas med stöd av 7 § första stycket första punkten tandvårdslagen 1985: 125 till personer som inte är bosatta i Sverige men som har rätt till förmåner vid sjukdom i Sverige med stöd av lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Sjukvårdshuvudmännen skall från sjukförsäkringen även erhålla ersättning för resekostnadsersättningar enligt lagen 1991:419 om resekostnadsersättningar vid sjukresor som utgetts i samband med vård som anges i första stycket. Ersättning skall vidare utgå för sådana resekostnadsersättningar som utgetts i samband med annan vård som meddelats personer, som inte är bosatta i Sverige, med stöd av lagen om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES eller med stöd av överenskommelse med annat land.

2 § Kommuner som bedriver primärvård med stöd av lagen 1991: 1136 om försöksverksamhet med kommunal primärvård erhåller ersättning från sjukförsäkringen för hälso- och sjukvård som lämnas med stöd av 3 a § och 4 § den lagen. Ersättning för vård enligt 4 § lämnas dock endast för personer som inte är bosatta i Sverige och som omfattas av lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbets-

58 Författningsförslag SOU 1993: 15 1

området EES eller som enligt överenskommelse med annat land är tillförsäkrade hälso- och sjukvård vid vistelse i Sverige.

3 § Ersättning enligt 1 § första stycket 1-3 lämnas med ett belopp som motsvarar avgiften för patienter som inte tillhör sjukvârdsomrâdet. Ersättning enligt l § första stycket 4 och andra stycket lämnas med belopp som motsvarar sjukvârdshuvudmannens faktiska kostnad. Ersättning enligt 2 § utgår med motsvarande belopp.

4 § Ersättning enligt 1 och 2 lämnas under förutsättning att sjukvârdshuvudmannen respektive kommunen inte tar ut avgifter av patienter som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 sätt som avviker från bestämmelserna i 26 § samma lag och av patienter som fâr vård i Sverige med stöd artikel 22.1 och av a artikel 31 i förordning EEG nr 140871 i den lydelse förordningen har enligt lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES inte tar ut högre avgifter än den avgift som tas ut - av patienter som är bosatta inom sjukvârdshuvudmannens omrâde.

5 § Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Riksförsäkringsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.

Författningsförslag 59

17 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1984:908

till från

om vissa ersättningar sjukvårdshuvudman sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om

allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen 1984:908 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen

1962:381 om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§2

Landsting och kommuner som inte ingår i ett landsting sjukvårdshuvudman erhåller ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring i enlighet med vad som sägs nedan. Ersättningarna enligt denna Ersättningarna enligt denna förordning innefattar förordning innefattar all öppen och sluten sjuk- all öppen och sluten sjukvård som lämnas den som vård som lämnas den som tillförsäkras sjukvårdsförmåner tillförsäkras sjukvårdsförmåner enligt lagen om allmän försäk- enligt lagen om allmän försäkring, ring, samt all öppen sjukvård kostnader för resor enligt som lämnas den som enligt konven- lagen 1991:419 om resekosttion är tillförsäkrad sådan nadsersättning vid sjukresor. förmån vid vistelse i Sverige, 3. kostnader för resor enligt lagen 1991:419 om resekostnadsersättning vid sjukresor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.

Förordningen omtryckt 1991:1647. 2 Senaste lydelse 1992:1697.

60 Författningsförslag SOU 1993:1 15

18 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1979 : 849

för

om ersättning sjukhusvård m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen 1979:849 ersättning om för sjukhusvård m.m. skall upphöra att gälla vid utgången juni av 1994.

Senaste lydelse 1988:993.

Författningsförslag 61

19 Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1992:

1777 om tillämpningen av lagen 1992:1776 om

samordning av systemen för social trygghet när

flyttar inom Europeiska ekonomiska

personer

samarbetsområdet EES

Härigenom föreskrivs att det i förordningen 1992:1777 om tilllämpningen av lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet EES skall införas en ny paragraf, 6 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

I fall då Sverige med tillämp-

ning av artiklarna 76-79 iförordning EEG nr 140871 i den lydelse förordningen har enligt lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrádet EES samt artikel 10 i förordning - EEG nr 57472 i den lydelse förordningen har enligt denna förordning skall utge tillägg till sådana förmåner som anges i artiklarna och som utges enligt lagstiftningen i den andra staten, skall detta tillägg i första hand utges som barnbidrag och flerbarnstillägg enligt lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag, förlängt barnbidrag enligt lagen 1986: 378 om förlängt barnbidrag eller studiebidrag och extra tillägg enligt studiestödslagen

62 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1973:349. I den mån tillägg med ytterligare belopp skall utges, skall bostadsbidrag enligt 14 § lagen 1993:737 boom stadsbidrag och, i den mån det inte förslår, barnpension enligt 8 och 14 kap. lagen 1962:381 om allmän försäkring och barntillägg som utges med stöd av övergángsbestämmelserna till lagen 1988:881 om ändring i lagen 1962:381 om allmän försäkring utbetalas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.

Inledning 63

1 Inledning

Utredningsuppdraget

Utredningens direktiv framgår av vad dåvarande chefen för socialdepartementet anförde vid regeringssammanträde den 17 januari 1991 i samband med att hon bemyndigades att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till lagstiftning angående folkpension m.m. enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring vid ett utvidgat europeiskt ekonomiskt samarbete. I direktiven dir. 1991:2 ges inledningsvis en allmän bakgrund till uppdraget. Departementschefen lämnar här en kortfattad redogörelse för Sveriges deltagande ide förhandlingar som förts mellan Europeiska gemenskapema EG och de länder som tillhör Europeiska frihandelssammanslutningen EFTA om att skapa ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES omfattande de s.k. fyra friheterna för varor, tjänster, kapital och personer samt angränsande politikområden. Här erinras om att den fria rörligheten för personer aktualiserar frågan hur den sociala tryggheten skall samordnas för personer som flyttar mellan olika länder som ingår i det avsedda samarbetsomrádet. I direktiven anges att de formella förhandlingarna om EES inleddes i juni 1990 och att den gemensamma legala basen i ett tänkt EES-avtal utgörs av relevanta delar av EG:s regelverk. I anslutning härtill erinras i direktiven om att Pensionsberedningen S 1984:03 i sitt slutbetänkande Allmän pension SOU 1990:76 tog upp frågor angående EG:s regler i förhållande till den svenska pensionslagstiftningen. Beredningen redogjorde därvid bl.a. för rådets förordning EEG nr 140871, som reglerar det här området, och konstaterade att den bygger fyra grundläggande principer: likabehandlingsprincipen, sammanläggningsprincipen, exportabilitetsprincipen och proratatemporis-principen. Enligt pensionsberedningens uppfattning stod de dåvarande svenska reglerna för folkpension i mindre god överensstämmelse med bestämmelserna i förordning

140871. I betänkandet redovisade beredningen därför ett förslag till

principlösning av de problem som folkpensionsförsäkringen skulle ställas inför om förordning 140871 skulle tillämpas på den. Enligt departementschefens uppfattning visade Pensionsberedningens överväganden på behov av en närmare genomgång av reglerna inom den allmänna pensionsförsäkringen i Sverige inför en närmare

64 Inledning

anknytning till EG. Departementschefen ansåg därför att det borde uppdras en särskild utredare att med utgångspunkt från Pensionsberedningens överväganden och förslag beträffande EG:s regler i relation till den svenska pensionslagstiftningen utarbeta förslag till de ändringar som behöver göras i denna jämte erforderliga Övergångsbestämmelser. Utredningen bör enligt direktiven även studera de krav på bosättning i Sverige för rätt till olika förmåner som tillämpas inom andra delar av socialförsäkringen och lämna förslag till sådana lagändringar som bedöms nödvändiga för förmåner som enligt EG-reglerna omfattas av exportabilitetsprincipen. Härutöver åläggs utredningen i direktiven att bearbeta vissa lagförslag som Riksförsäkringsverket utarbetat mot bakgrund av de krav som ett utvidgat europeiskt samarbete ställer på den svenska lagstiftningen och samordna förslagen med de förslag beträffande folkpensioneringen som blir ett resultat av utredningens huvudsakliga uppdrag. Riksförsäkringsverkets förslag har redovisats i en särskild rapport till regeringen den 31 maj 1990 angående möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen och anslutande förmånssystem. Rapporten har remissbehandlats och har tillsammans med de inkomna remissynpunkterna överlämnats till ut-

redningen se vidare avsnitt 2.6 och 5.8.

Utöver de uppdrag som utredningen erhållit genom direktiven har regeringen genom beslut den 15 april 1993 uppdragit utredningen att överväga frågan om rätten till sjuklön vid vistelse utomlands i enlighet med vad som framkommit under riksdagsbehandlingen av

denna fråga SfU 199192:5, rskr. 81 samt att avge de förslag som utredningen finner påkallade se vidare kapitel 7.

Utredningen har i sitt arbete att beakta de generella direktiven dir. 1984:5 angående utredningsförslagens inriktning. Enligt dessa direktiv skall alla förslag kunna genomföras med oförändrade eller minskade ICSUFSCI.

1.2 Utredningsarbetet

Vi påbörjade vårt arbete under våren 1991. I mars 1992 överlämnade vi betänkandet Rätten till folkpension SOU 1992:26, där vi redovisat överväganden och förslag i fråga om folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension. Dessa förslag har numera lett till ändrad lagstiftning prop. 199293:7, bet. 199293:SfU4, rskr. 199293:69, SFS 1992:l277-1280. I föreliggande betänkande behandlar vi återstående delar av vårt utredningsuppdrag. Vi tar således här upp och behandlar frågan om behovet av en anpassning av regelsystemet för andra socialförsäkrings-

Inledning 65

förmåner än folk- och tilläggspension till EG:s regler i fråga om samordning av olika länders system för social trygghet. Vad beträffar de frågor om försäkringsbegreppet och utvidgning av den skyddade personkretsen, m.m. som Riksförsäkringsverket tagit upp i den ovannämnda rapporten har vi av tidsskäl inte hunnit att behandla under utredningsarbetet i den utsträckning som hade varit önskvärt. Som vi närmare utvecklar i kapitel 5 anser vi att dessa frågor bör prövas vidare i annat sammanhang så snart som möjligt. Vi har under under utrdeningsarbetet haft kontakt med olika myndigheter och organisationer för att del av upplysningar av betydelse för uppdraget. Vi har även haft kontakt med EGkonsekvensutredningen Social Välfärd och Jämställdhet S 1993:01 och Bilstödsutredningen S 1993:05. Vi har vidare företagit ett studiebesök till Bryssel för att överlägga med tjänstemän vid EG-kommissionen, knutna till Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare, i frågor om bl.a. tolkningen och tillämpningen av förordning EEG nr 140871. Sådana överläggningar har också ägt rum vid ett besök som dessa tjänstemän gjort i Stockholm för att delge oss erfarenheter av förordningens tillämpning. Vi har avgett remissyttrande över betänkandet Bostadsbidrag, enklare, rättvisare, billigare SOU 1992:89.

1.3 Betänkandets disposition

EG och berörda EFTA-länder har sedan vara direktiv gavs träffat ett avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet, EES-avtalet. Avtalet är så konstruerat att samtidigt med att avtalet blir gällande blir också stor mängd EG-rättsakter gällande i de avtalsslutande en staterna. Bland dessa återfinns flera rättsakter inom socialpolitikens område. Vårt arbete har varit inriktat pâ att utreda vilka konsekvenser EESavtalets ikraftträdande får på socialförsäkringsområdet för enskilda och för Sverige stat samt vilka behov av förändringar i den som svenska lagstiftningen som till följd därav kan föreligga. För att kunna göra denna bedömning har vi varit tvungna att försöka finna svar på frågorna om, för det första, vilka förmåner som omfattas av det från EG Övertagna regelsystemet och, för det andra, vilket sätt förmånerna berörs. Det har visat sig vara en tämligen grannlaga uppgift att göra dessa bedömningar. Vi har därför funnit det nödvändigt att i betänkandet redovisa en relativt utförlig genomgång både av de EGrättsliga reglerna och av gällande svensk rätt. Efter detta inledande kapitel följer i kapitlen 2-4 redogörelser för de allmänna regler försäkringstillhörighet som återfinns dels i svensk om

66 Inledning

rätt inklusive ingångna konventioner, dels i EG-rätten. Kapitel 3 innehåller också en relativt utförlig översikt över den sociala tryggheten enligt EG:s regler i stort. I kapitel 5 kommer vi med utgångspunkt från vad vi redogjort för i kapitlen 2-4 att lämna överväganden av övergripande art och att närmare avgränsa vårt uppdrag. Vi kommer där att försöka beskriva de allmänna konsekvenser som den aktuella EG-rättens tillämpning i Sverige kommer att få oberoende förmånsslag. av De särskilda förmánsslagen kommer att behandlas i kapitlen 6-10. Dessa är uppdelade i en deskriptiv del och en övervågandedel. I den deskriptiva delen beskrivs först de svenska regler som kan komma att beröras av den EG-rättsliga regleringen och därefter de EG-regler som gäller särskilt för det aktuella förmånsslaget. I övervägandedelen försöker vi med ledning i den deskriptiva redogörelsen göra en bedömning av vilka konsekvenser EG-reglernas tillämpning i Sverige kommer att få. Vi redovisar där också de förslag till ändringar i svensk lagstiftning olika områden som vi funnit påkallade på grund våra av bedömningar. Slutligen kommer vi i kapitel 11 att försöka beskriva kostnadskonsekvenser och vissa administrativa konsekvenser inom socialförsäkringsområdet som följer med EES-avtalets ikraftträdande.

Gällande regler 67

2 Gällande

regler om försäkringstillhörighet

2. l

Inledning

I detta kapitel skall vi lämna en översiktlig redogörelse för de regler i dag gäller i Sverige i fråga om tillhörigheten till socialförsäksom ringssystemets olika delar. Dessa regler återfinns i svensk nationell lagstiftning men också i konventioner som Sverige ingått med andra stater. Kapitlet avslutas med en genomgång av den rapport som Riksförsäkringsverket överlämnat till regeringen om behovet av författningsändringar inom den allmänna försäkringen m.m inför en eventuell utvidgning den skyddade personkretsen i enlighet med av EG-lagstiftningens principer, vilken rapport vi fått i uppdrag att beakta. Lagen 1962:381 allmän försäkring AFL intar den centrala om platsen i det svenska socialförsäkringssystemet. I lagen har samlats tre

socialförsäkringen, nämligen sjukförsäkringen som innefattar

delar av sjukvårds- och sjukpenningförsäkringarna samt föräldraförsäkringen och tandvårdsförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension. Socialförsäkringens övriga delar behandlas i särskilda lagar. Det gäller arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS, delpensionsförsäkringen samt arbetsskadeförsäkringen. Också vissa förmåner har anknytning till AFL:s förmånssystem regleras som i särskilda lagar. Vidare finns förmånssystem av socialpolitisk art som i teknisk mening inte är försäkringar men som i många sammanhang brukar hänföras till begreppet socialförsäkring. Härmed avses vanligen i vid bemärkelse förmåner utbetalas av Riksförsäkringsverket och som de allmänna försäkringskassorna, såsom barnbidrag och bidragsförskott. Vid sidan härav finns på hälso- och sjukvårdens område en del andra författningar är betydelse i sammanhanget. Det gäller i som av första hand hälso- och sjukvårdslagen 1982:763. I kapitel 6 redovisar vi innebörden av den lagstiftningen. Bestämmelser vilka omfattas av de olika socialförsäkringsom som finns dels i respektive lag, dels i viss utsträckning i grenarna - konventioner social trygghet har ingåtts mellan Sverige och om som

68 Gällande regler SOU l993:ll5

andra länder. Den omständigheten är försäkrad enligt att en person AFL eller enligt annan lagstiftning inom socialförsäkringssystemet innebär inte att han har rätt till alla förmåner eller omfattas alla av förpliktelser enligt lagen. Bestämmelserna för de olika försäkringsgrenarna ger besked i vilken utsträckning sä är fallet. Å andra om sidan är det i vissa fall möjligt för en person som inte är försäkrad att komma i åtnjutande av förmåner från försäkringen. I sådant fall rör det sig om en rätt som härleder sig från försäkrad I socialfören person. säkringskonventionerna finns bestämmelser som inskränker eller utvidgar rätten till förmåner enligt den nationella svenska lagstiftningen.

2.2 Lagen allmän

om försäkring AFL

Allmänt

Försäkrade enligt AFL är dels svenska medborgare, oberoende av var de är bosatta, dels utländska medborgare och statslösa som är bosatta i Sverige 1 kap. 3 § AFL. Vidare gäller enligt denna lagregel att en försäkrad som lämnar Sverige skall anses fortfarande bosatt här, vara utlandsvistelsen är avsedd att längst år. Även den om vara ett som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden oberoende av dennas längd. Detta gäller även medföljande make eller därmed jämställd samt barn under 18 år. - - Enligt AFL har regeringen bemyndigande att undanta vissa kategorier statligt anställda i utlandstjänst från regeln om bosättning i Sverige under utsändningstiden. Genom förordningen l985:73 om undantag från svensk socialförsäkringslagstiftning vid arbete utomlands har regeringen med stöd härav föreskrivit att arbetstagare är som arvodesanställda av Styrelsen för internationell utveckling SIDA för arbete i ett bistándsland jämte medföljande familjemedlemmar inte skall anses bosatta i Sverige under utsändningstiden. Försäkrad för tilläggspension är enligt l kap. 3 § andra och tredje styckena AFL dessutom utländsk sjöman som har anställning på svenskt handelsfartyg samt den som har tillgodoräknats pensionspoäng i Sverige även om han inte uppfyller ovan angivna förutsättningar för att vara försäkrad enligt AFL. Med anställning på svenskt handelsfartyg likställs enligt 20 kap. 1 § AFL anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Bestämmelserna i l kap. 3§ AFL om begreppet försäkrad har betydelse endast i fråga om förmåner, för vilka inte uppställs andra

Gällande regler 69

villkor än försäkringstillhörighet. Detta gäller numera endast inom försäkringen för tilläggspension. Begreppet försäkrad har endast den praktiska effekten att en svensk medborgare vid bosättning utomlands under anställning hos svensk arbetsgivare är försäkrad för ATP. Den allmänna försäkringen är obligatorisk. Någon möjlighet att frivilligt ställa sig utanför försäkringen finns alltså inte för dem som uppfyller försäkringsvillkoren. En försäkrad som är bosatt i Sverige skall fr.o.m. den månad person då han fyller 16 år vara inskriven hos allmän försäkringskassa 1 kap. 4 § AFL. Det särskilda kravet på bosättning för att inskrivning hos en försäkringskassa skall ske har betydelse endast för svenska medborgare, eftersom endast dessa kan vara försäkrade vid bosättning utanför Sverige. För inskrivna gäller försäkringen i dess helhet. I 1 kap. 4 § AFL regler om hos vilken försäkringskassa en ges försäkrad skall inskriven. Reglerna innebär att den försäkrade vara skall inskriven hos den kassa inom vars verksamhetsområde han vara folkbokförd den 1 november föregående år. För den som inte var var folkbokförd vid denna tidpunkt gäller att han skall vara inskriven hos den kassa inom vars verksamhetsområde han var bosatt vid föregående års utgång eller, för den bosätter sig i Sverige senare under året, som hos den kassa inom vars verksamhetsområde han bosätter sig. I Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1985: 16 om inskrivning och avregistrering enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring ges den kompletterande bestämmelsen att det är lokalkontoret på folkbokföringsorten eller bosättningsorten den försäkrade skall tillhöra. som En flyttar till Sverige skall skrivas in hos en förperson som säkringskassa så snart kassan fått kännedom om att han skall vara inskriven 1 kap. 5 § AFL. Inskrivningen gäller från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att den försäkrade skall vara inskriven.

Inskrivningen gäller dock tidigast fr.o.m. tredje månaden före den då

inskrivningen skedde. l lagen föreskrivs en anmälningsskyldighet för försäkrade skall inskrivna inte var folkbokförda i som vara men som Sverige den 1 november föregående år. Det åligger en sådan försäkrad att inom veckor från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att han skall inskriven anmäla sig till den kassa hos vilken han skall vara skrivas in. En grundläggande förutsättning för att en person skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa är att han bosatt här i landet. anses Föreligger inte denna förutsättning längre, skall den försäkrade avregistreras från försäkringskassan. Så snart kassan fått reda på att en försäkrad inte längre skall vara inskriven skall kassan avföra honom från registret med verkan från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra. Någon närmare bestämning de förutsättningar som konstituerar av bosättning finns inte i AFL. Det är försäkringskassan som bedömer om

70 Gällande regler

en person är att anse som bosatt i Sverige och således skall vara inskriven hos kassan.

Närmare om bosättningsbegreppet

Riksförsäkringsverket har utfärdat föreskrifter RFFS 1985:16 om inskrivning och avregistrering enligt lagen 1962:381 allmän om försäkring. Enligt dessa gäller huvudregel att skall som en person anses vara bosatt i Sverige om han har sitt egentliga hemvist här eller om han kommer till Sverige med avsikt att vistas här stadigvarande. Likaså skall en person, kommer till Sverige med avsikt vistas som att här mer än ett år för förvärvsarbete eller studier, och dennes medföljande make eller därmed likställd och barn under - - 18 år anses bosatta här. En person som flyttat till Sverige från ett nordiskt land skall enligt föreskrifterna normalt bosatt här i landet han anses om blivit folkbokförd här. Vad gäller utomnordiska medborgare år prövningen av frågan om bosättning även beroende av att uppehållstillstånd beviljats. En utlänning får inte uppehålla sig i Sverige under längre tid än tre månader utan att ha uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd behövs inte för medborgare i annat nordiskt land. För att en utlänning som behöver uppehållstillstånd enligt utlänningslagstiftningen skall kunna skrivas in hos en försäkringskassa krävs enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter att han beviljats permanent uppehållstillstånd eller uppehållstillstånd för minst ett år eller ett tillstånd som eljest kan ligga till grund för folkbokföring. Nämnda föreskrifter innehåller även vissa särregler beträffande sjömän. Enligt dessa skall svensk sjöman, är anställd på en som ett svenskt handelsfartyg eller på ett utländskt handelsfartyg i som huvudsak obemannat förhyrs svensk redare, bosatt i av anses som Sverige även om han inte uppfyller de krav vistelsens varaktighet som annars gäller för att bosättning i landet skall anses föreligga. Han likställs enligt föreskrifterna med försäkrad är inskriven hos en som försäkringskassa även om inskrivning inte skett. Detsamma gäller en utländsk sjöman som skall anses som bosatt i Sverige enligt bestämmelser i konventioner om social trygghet mellan Sverige och andra länder. En sådan sjöman har således rätt till förmåner samma från den allmänna försäkringen försäkrad är inskriven. som en som Utländska sjömän på svenska handelsfartyg inte omfattas som av en konvention har rätt till bara intjänande av ATP och enligt fast praxis förmåner från arbetsskadeförsäkringen. - Riksförsäkringsverket har vidare utfärdat rekommendationer tillom lämpningen av reglerna försäkring, inskrivning och avregistrering om enligt lagen om allmän försäkring Allmänna råd 1990:2. Dessa bygger på 1967 års folkbokföringslag, med vissa begränsningar som upphörde att gälla den 1 juli 1991. När det gäller den närmare bedömningen av om en person har sitt egentliga hemvist i Sverige

Gällande regler 71

rekommenderar Riksförsäkringsverket att folkbokföringens regler om dygnsvila tillämpas. Även i övrigt rekommenderar verket att försäkringskassan låter folkbokföringen vara vägledande vid bedömningen av bosättningsfrågan. l Sverige bosatta personer folkbokförs enligt bestämmelserna i den folkbokföringslagen 1991:481. Lagen reglerar i första hand på nya vilken fastighet och inom vilken församling en i Sverige bosatt person skall folkbokföras. När det gäller rätt folkbokföringsort är huvudregeln att person anses bosatt där han regelmässigt tillbringar sin dygnsvien la. Folkbokföringslagen innehåller uttryckliga bestämmelser om när en skall anses vara bosatt i Sverige. Bestämmelserna innebär bl.a. person att den flyttar in till Sverige skall tas upp i folkbokföringen om som han kan antas regelmässigt tillbringa sin dygnsvila här i landet under minst år. Även den kan komma att regelmässigt tillbringa ett som antas sin dygnsvila både inom och utom landet dubbel bosättning skall folkbokföras han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses om ha sin starkaste anknytning till Sverige. Vid denna bedömning bör familjeförhållandena normalt tillmätas störst vikt. För den som saknar familj bör i första hand anknytningen på grund av arbetsförhållandena väga tyngst. När det gäller personer som inte har anställning eller familj eller då familjen har dubbel bosättning, t.ex. pensionärer som vintertid bor i ett annat land och sommartid i Sverige, får det egentliga hemvistet bestämmas med ledning bl.a. vistelsens omfattning och av bostädernas art prop. 1990911153 134. För utomnordiska meds. borgare krävs i princip uppehållstillstånd för att folkbokföring skall ske. Riksförsäkringsverket rekommenderar att försäkringskassan vid bedömningen bosättningsfrâgan tar hänsyn till exempelvis sådana omav ständigheter ändamålet med vistelsen samt bostads- och arbetssom förhållanden i Sverige och eventuellt i annat land. På motsvarande sätt gäller att den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utanför Sverige under minst ett år skall avregistreras från folkbokföringen som utflyttad. Detsamma gäller den kan komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila som antas både inom och utom landet han med hänsyn till samtliga omom ständigheter får ha sitt egentliga hemvist utom landet. Den som anses oavbrutet under två år saknat känt hemvist avregistreras som obefint-

lig. . En försäkrad är enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter skyldig före anmäla till försäkringskassan när han lämnar Sverige att, avresan, för utomlands för tid kan antas komma att överstiga ett att vara en som år. Om försäkrad inte från början kunnat förutse att utlandsvistelsen en kommer överstiga ett år, skall han göra anmälan till försäkringskasatt utflyttningen så snart det kan beräknas att vistelsen kommer att san om överstiga ett år. Riksförsäkringsverkets föreskrifter om avregistrering

72 Gällande regler

innebär att avregistrering från allmän försäkringskassa kan komma att ske med retroaktiv verkan. Detta kan bli fallet försäkringskassan om först i efterhand får reda att försäkrad lämnat landet för längre en tid än ett âr. Avregistrering sker då fr.0.m. dagen efter När avresan. det kommer till försäkringskassans kännedom inte längre att en person är kvar i landet och tidpunkten för är okänd, rekommenderar avresan Riksförsäkringsverket att avregistrering sker med verkan år tillbaka ett i tiden från det att kassan fick kännedom förhållandet. Är det känt om att personen varit här för mindre än ett år sedan, bör avregistreringen ske från den senast kända vistelsetidpunkten.

Om en försäkrad utan försäkringskassans kännedom varit utomlands mer än ett âr, rekommenderar Riksförsäkringsverket retroaktiv att avregistrering görs endast i det fall att det är betydelse för till av rätten förmåner. Har ersättning utbetalats till den försäkrade under tiden denne varit utomlands, kan det bli aktuellt med återkrav.

Vid flyttning från Sverige till nordiskt land gäller förett att säkringskassan vid bedömningen frågan avregistrering i princip av om

skall följa folkbokföringsmyndigheternas beslut avregistrering

om från folkbokföringen. Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter kan i sådant fall en i Sverige folkbokförd avregistreras endast person om särskilda omständigheter föreligger. Den som är utsänd för anställning utomlands i svenska tjänst statens skall tillsammans med sin medföljande familj - enligt folkbok- -

föringslagen stå kvar som folkbokförd under utlandsvistelsen. I lagen

finns särregler även för diplomatisk och konsulär personal. Enligt dessa gäller att den tillhör främmande makts beskickning eller som en lönade konsulat eller dess betjäning folkbokförs endast om han är svensk medborgare eller om han bosatt här när han kom tillhöra var att beskickningen, konsulatet eller betjäningen. Detta gäller även en sådan persons familjemedlem eller tjänare. De nordiska länderna har träffat överenskommelse en om folkbokföring vid flyttning Överenskominom Norden SFS 1989: 1007. melsen gäller för alla personer, oavsett medborgarskap, som är registrerade som bosatta i nordiskt land och flyttar ett som till ett annat nordiskt land. En tidsbegränsad vistelse mindre som avses vara än sex månader anses normalt inte flyttning. Enligt som överenskommelsen

är det den lokala registreringsmyndigheten

i inflyttningslandet som beslutar om en skall registreras bosatt där. person som Frågan om en person skall anses bosatt i inflyttningslandet eller inte som avgörs av lagstiftningen i det landet.

Gällande regler 73

Övriga

förmånssystem

Försäkrad enligt lagen 1979.84 om delpensionsförsäkring är den som är bosatt i Sverige och har en aktuell anknytning till arbetsmarknaden samt har en längre tid i arbetslivet bakom sig 3 och 4 §§. Bosättningsbegreppet är här enligt föreskrift av Riksförsäkringsverket RFFS

1987:16 detsamma som i AFL se ovan under avsnitt 2.2. Arbets-

villkoret innebär krav förvärvsarbete i viss omfattning i minst fyra månader under en ramtid av tolv månader före den dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs. Slutligen krävs att pensionsgrundande inkomst för ATP tillgodoräknats för minst tio år fr.o.m. 45 års ålder. Rätten till delpension är således inte beroende av svenskt medborgarskap. För rätt till pension krävs dock bosättning i Sverige och en längre tids förvärvsarbete här i landet. Vidare krävs att den försäkrade fortsätter förvärvsarbeta i viss omfattning för att vara berättigad att behålla delpensionen. Några lagregler som ger svenska eller utländska medborgare rätt att uppbära delpension vid bosättning utomlands finns inte. Detta gäller även om en utomlands bosatt fortsätter att förvärvsarbeta på deltid i Sverige. Var och en som är medlem i en erkänd arbetslöshetskassa är försäkrad enligt lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring 3 §. Medlemskap i en arbetslöshetskassa står öppet för i princip alla som uppfyller villkor i kassans stadgar om arbete inom dess verksamhetsområde 47 §. Inom arbetslöshetsförsäkringen uppställs inte några formella medborgarskaps- eller bosättningskrav. Alla förvärvsarbetande har därför möjlighet att tillhöra försäkringen. Som allmänna villkor för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen gäller att den försäkrade är arbetsför, beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver och inte kan erhålla ett lämpligt arbete. Härutöver krävs att den försäkrade varit medlem i arbetslöshetskassan under viss tid med-

lemsvillkoret och under ramtid av tolv månader omedelbart före

en arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i viss utsträckning arbetsvillkoret. Även det inte framgår lagen beaktas huvudregel om av som endast arbete i Sverige. Vissa typer arbeten utförda utomlands av godtas dock i praxis, såsom arbete hos arbetsgivare med säte i Sverige om lön utbetalats från denne. Till den inte är försäkrad enligt arbetslöshetsförsäkringen eller som som ännu inte uppfyllt villkoret om viss tids medlemskap för rätt till ersättning vid arbetslöshet eller uttömt sin rätt till ersättning enligt försäkringen utges i stället ersättning enligt lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd.

74 Gällande regler

Mot bakgrund av att bestämmelserna om kontant arbetsmarknadsstöd KAS utformats som generella föreskrifter har i lagen intagits en bestämmelse om att KAS utgår till den som uppfyller föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige. Bestämmelsen innebär att endast den som står till den svenska arbetsmarknadens förfogande och har uppfyllt föreskrivna ersättningsvillkor i Sverige är berättigad till KAS. Bestämmelsen gäller både svenska medborgare och andra sökande. Detta innebär bl.a. att den arbetslöse måste ha utfört förvärvsarbete i Sverige under viss tid omedelbart före arbetslöshetens inträde. Arbetsmarknadsstyrelsen har föreskrivit att en sökande som är bosatt utomlands och som önskar få arbetslöshetsersättning från Sverige skall stå till den svenska arbetsmarknadens förfogande genom att besöka den svenska arbetsförmedlingen varje dag AMSFS 1978:8. Undantag har dock gjorts för gränsarbetare, dvs. personer som arbetar i Sverige men är bosatta i annat land till vilket de återvänder varje dag eller minst en gång i veckan. Den besöksskyldighet som gäller innebär att den sökande i praktiken måste vistas i Sverige. Enligt 1 kap. 1 § lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring är den som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket försäkrad för arbetsskada. Krav på bosättning i Sverige föreligger endast för andra förvärvsarbetande än arbetstagare, dvs. för egenföretagare och uppdragstagare. Om en utländsk arbetsgivare sänder en arbetstagare till Sverige för arbete som avses vara högst ett år, är arbetstagaren dock inte försäkrad enligt denna lag. Försäkringen gäller också arbete som en arbetstagare utför utomlands, om arbetet avses vara högst ett år och arbetstagaren är utsänd av en arbetsgivare med verksamhet här i riket. En arbetstagare, som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för dennes räkning, skall dock vara försäkrad för arbetsskada under hela utsändningstiden. Regeringen har emellertid med stöd av bemyndigande i lagen genom förordningen 1985:73 om undantag från svensk socialförsäkringslagstiftning vid arbete utomlands föreskrivit att detta inte skall gälla arbetstagare som är arvodesanställda av Styrelsen för internationell utveckling SIDA för arbete inom det svenska biståndet i ett annat land. Ersättning enligt arbetsskadeförsäkringen utges på samma villkor till svenska och utländska medborgare som förvärvsarbetar i Sverige. För arbetstagare uppställs som nämnts inget krav på bosättning i landet. Det innebär att en person som inte är bosatt i Sverige vid en arbetsskada har rätt till sjukvárdsförmáner, sjukpenning och livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring om han inte är berättigad till motsvarande förmåner enligt AFL. För andra förvärvsarbetande än arbetstagare krävs dock bosättning i Sverige. Såväl svenska som utländska egenföretagare och uppdragstagare måste således vara bosatta här och förvärvsarbeta i verksamhet här i riket för att vara berättigade till ersättning enligt arbetsskadeförsäkringen.

Gällande regler 75

När det gäller andra förmánssystem, som inte är uppbyggda som försäkringar i egentlig mening, varierar de krav som uppställs för att rätt till förmåner skall föreligga enligt de olika lagarna. Vissa anknyter till AFL genom att det uppställs krav på att den sökande skall vara inskriven hos försäkringskassa. Andra system är uppbyggda på annat sätt och kräver inte registrering eller inskrivning i någon kassa. T.ex. omfattar lagen 1989:225 om ersättning till smittbärare alla smittbärare som måste avstå från förvärvsarbete på grund av beslut enligt vissa angivna lagar eller föreskrifter som fattats med stöd av lagarna eller på grund av läkarundersökning eller hälsokontroll. Vanligen krävs dock bosättning i Sverige. För rätt till hälso- och sjukvård akut vård undantagen krävs enligt hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 således bosättning i Sverige. I fråga om utländska medborgare krävs dessutom i en del fall viss tids vistelse här i landet innan förmånen utbetalas. Bosättningsbegreppet kan i dessa andra författningar skilja sig från det som tillämpas inom AFL jfr 1 § lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag. I de särskilda kapitel i det följande som behandlar olika förmånsslag beskriver vi närmare vilka krav som uppställs enligt de särskilda lagarna. I kapitel 5 redovisar vi dessutom en jämförande sammanställning av dessa olika krav.

2.4 Avgiftsskyldighet

Den allmänna försäkringen finansieras av socialavgifter, dvs. arbets-

givaravgifter och egenavgifter. Sjukförsäkringen finansieras dessutom av en allmän sjukförsäkringsavgift, som erläggs av arbetstagare. Vissa andra finansieringskällor finns också, inte minst statsmedel och fondavkastning. Skyldiga att erlägga socialavgifter är enligt lagen 1981:691 om socialavgifter dels arbetsgivare, dels personer som är försäkrade enligt AFL och som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Arbetsgivaravgifterna respektive egenavgifterna enligt lagen om socialavgifter skall betalas med vissa procenttal de enligt reglerna i lagen bestämda avgiftsunderlagen. Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter utgörs av summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller annars med anledning av en tjänst samt vissa andra ersättningar. Underlaget för beräkning av egenavgifter utgörs i princip av de inkomster av annat förvärvsarbete än anställning som en avgiftsskyldig person uppburit. Skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter i Sverige föreligger alltid om arbetsgivaren är svensk och arbetet utförs i Sverige. Var arbetstagaren är bosatt spelar därvid ingen roll. Inte heller har det betydelse om arbetstagaren är utländsk medborgare och vistas här kortare tid än

76 Gällande regler

ett år och därför inte kan bli försäkrad enligt AFL och berättigad till socialförsäkringsförmåner här i landet. En utländsk arbetsgivare är skyldig att betala arbetsgivaravgifter i Sverige för arbetstagare som utför arbete i Sverige om arbetstagaren är bosatt här eller, utan att vara utsänd hit, vistas här i landet. En svensk arbetsgivare är dessutom i vissa fall skyldig att betala arbetsgivaravgifter för arbete som en arbetstagare utför utomlands. Om arbetstagaren är lokalanställd dvs. inte bosatt i Sverige gäller i dessa fall att arbetsgivaren är skyldig att erlägga endast ATP-avgifter för arbetstagare som är svenska medborgare. Om arbetstagaren är utsänd från Sverige gäller att arbetsgivaren är avgiftsskyldig för alla arbetsgivaravgifter så länge utsändningen inte avses pågå längre tid än ett âr eller de andra utsändningstider som gäller enligt ingångna konventioner. Är arbetstagaren svensk medborgare är arbetsgivaren dock alltid skyldig att erlägga ATP-avgifter. l fråga om egenavgifter gäller bl.a att den som inte är inskriven hos försäkringskassa inte är skyldig att erlägga andra avgifter än tillläggspensionsavgift. Allmän sjukförsäkringsavgift skall enligt lagen 1992:1745 om allmän sjukförsäkringsavgift för varje år betalas av den som uppbär inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt kommunalskattelagen 1928:370. Avgiften beräknas på summan av inkomsterna till den del de inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt AFL. Undantagna från avgiftsskyldigheten är personer som vid årets ingång fyllt 65 år och de som har inkomster som understiger 32 procent 25 procent fr.o.m. år 1994 av basbeloppet. Det finns i det svenska socialförsäkringssystemet inte något absolut samband mellan de avgifter som har betalats av eller för en person och rätten till förmåner eller de förmåner personen kan vara berättigad till, bl.a. eftersom en arbetsgivares skyldighet att erlägga avgifter inte styr den försäkrades rätt till förmåner och utebliven betalning av arbetsgivaravgift inte heller innebär att den försäkrade förlorar rätt till förmånen.

2.5 Konventionsbestämmelser om

försäkringstillhörighet

De regler om försäkringstillhörighet och avgiftsskyldighet som vi redogjort för ovan utvidgas eller inskränks i flera avseenden av de konventioner på socialförsäkringsområdet som Sverige ingått med andra stater. På grund av dessa konventioner kan även andra personer än de som är försäkrade enligt svensk nationell lagstiftning vara berättigade till socialförsäkringsförmåner i Sverige. På motsvarande

Gällande regler 77

sätt kan personer som är försäkrade i Sverige vara berättigade till förmåner i andra stater. I kapitel 4 lämnar en närmare redogörelse för innehållet i konventionerna och tar där upp bl.a. reglerna om försäkringstillhörighet.

2.6 den

Riksförsäkringsverkets rapport om

skyddade personkretsen

Riksförsäkringsverket har, som vi nämnde i kapitel i en rapport den 31 maj 1990 till regeringen redovisat ett uppdrag att utreda behovet av författningsändringar inom den allmänna försäkringen och därmed sammanhängande förmånssystem inför en eventuell utvidgning av den skyddade personkretsen i enlighet med EG-lagstiftningens principer. I rapporten konstateras inledningsvis att, om Sverige skall kunna ingå i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, det kommer att krävas att vårt regelsystem anpassas så att personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta här får rätt till sjukvårdsförmåner och vissa förvärvsanknutna förmåner under den tid arbetet i Sverige pågår. För att åstadkomma en sådan utvidgning föreslår Riksförsäkringsverket att bestämmelser tas in i lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL som innebär att den som förvärvsarbetar i Sverige såsom arbetstagare utan att vara bosatt här skall vara försäkrad enligt AFL och jämställas med en person som är inskriven hos försäkringskassa under den tid som arbetet pågår. Eftersom socialavgifter erläggs av arbetsgivaren för den som arbetar här oavsett bosättning, innebär den föreslagna utvidgningen en bättre koppling mellan arbetsgivarens socialavgifter och arbetstagarens försäkringsskydd. Bestämmelserna föreslås omfatta inte bara medborgare i EG- och EFTA-länder utan alla personer som förvärvsarbetar i Sverige. Enligt verkets bedömning kommer det stora flertalet personer som anländer till Sverige för att arbeta här under kortare perioder med största säkerhet att vara medborgare i något EG-land. Detta beror framför allt på de begränsade möjligheterna för medborgare utanför EG att få arbets- och uppehållstillstånd här. Verket hänvisar härvid till uppgifter från Arbetsmarknadsstyrelsen AMS att under åren 1988 och 1989 beviljades drygt 12 000 respektive ca 19 000 arbetstillstånd, varav flertalet avsåg personer som kom från Västtyskland, Storbritannien och Polen. När det gäller egenföretagare hänvisar Riksförsäkringsverket till att en egenföretagare enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF är försäkrad för arbetsskada endast om han är bosatt i Sverige och föreslår att samma bosättningskrav skall gälla för egenföretagare även enligt AFL. Förslaget innebär således att förvärvsanknutna

78 Gällande regler

förmåner inte heller fortsättningsvis skall kunna utges direkt enligt AFL till en egenföretagare som förvärvsarbetar i Sverige utan att vara bosatt här. Riksförsäkringsverket föreslår i rapporten svensk eller att en utländsk sjömans rätt till förmåner skall regleras direkt i AFL och anknytas till anställning på svenskt handelsfartyg som därvid jämställs med annan anställning i riket. Reglerna kommer enligt bestämmelsen i 20 kap. l § tredje stycket AFL att omfatta också arbete på fartyg som förhyrs i huvudsak obemannat av svensk redare. Riksförsäkringsverket erinrar i rapporten om att familjemedlemmar till en person som förvärvsarbetar i en medlemsstat inom EG utan att vara bosatt där enligt EG:s regelsystem har rätt till förmåner från sysselsättningslandet på samma villkor som den som förvärvsarbetar där, såvida de inte har rätt till sådana förmåner i bosättningslandet. Genom de bilaterala konventioner som Sverige träffat med andra länder ges möjlighet för den som kommer till Sverige utan att anses bosatt här att få rätt till sjukvårdsförmåner om vårdbehovet uppstår under vistelsen här. Verket påpekar i sin rapport att samtliga konventioner med EG-länder har bestämmelser som innebär att familjemedlemmar till en person som arbetar i Sverige kan fortsätta att tillhöra bosättningslandets socialförsäkring familjeförsörjaren även om är omfattad av försäkringen i Sverige. Bestämmelserna blir gällande också i de fall där den kvarvarande maken inte själv är försäkrad genom eget förvärvsarbete. Verket konstaterar att med undantag för personer från Grekland och Spanien familjemedlemmar till med- borgare i EG-länder som förvärvsarbetar i Sverige genom konventionerna kan få sjukvárdsförmåner både i Sverige och i bosättningslandet. Den föreslagna utvidgningen av begreppen försäkrad och inskriven bör enligt verket, i den mån det för rätt till viss förmån uppställs krav på bosättning i Sverige, kompletteras med en bestämmelse att en försäkrad som här avses skall jämställas med den som är bosatt i Sverige. Detta gäller t.ex. i fråga om rätten till sjukvårdsförmåner enligt 2 kap. AFL och 3 § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763. Verket föreslår även att följdändringar görs i lagen 198l:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. bl.a. så att svenska medborgare som är bosatta utomlands inte längre ges rätt till läkemedelsförmåner då de vistas i Sverige utan att förvärvsarbeta här. En förutsättning enligt gällande lagstiftning för att föräldrapenning skall kunna utges är -förutom att föräldern är försäkrad och inskriven hos allmän försäkringskassa att barnet är bosatt i Sverige. Riksför- säkringsverket föreslår i rapporten att föräldrapenning i fortsättningen skall kunna utges för barn som vistas här tillsammans med en förvärvsarbetande förälder utan att vara bosatt här. Riksförsäkringsverket erinrar om att förslaget att utvidga begreppen försäkrad och inskriven innebär att ett anställningsförhållande öppnar

Gällande regler 79

rätten till sjukpenning för den som inte är bosatt här. En konsekvens härav blir således att rätten att uppbära ersättning gäller så länge anställningsförhållandet varar och att rätten till ersättning upphör om anställningsförhållandet upphör under den tid som sjukpenning utges. Verket ifrågasätter därför om inte en garantiregel bör införas, som medger utbetalning av sjukpenning under viss tid efter anställningens slut. I ett hänseende föreslår Riksförsäkringsverket att här aktuella försäkrades rätt till förmåner skall begränsas. Det gäller handikappades rätt till bidrag att anskaffa fordon enligt lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om bilstöd. Verket anser det inte vara rimligt att en person som skall vistas i Sverige under enbart en kortare tid skall kunna beviljas bilstöd. Det föreslås därför att lagen ändras så att sådan förmån skall kunna utges enbart till försäkrade som är bosatta i Sverige, dvs. har för avsikt att vistas här längre tid än ett år. En person som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här anses inte behöva skrivas in hos försäkringskassa. När det gäller ersättning från försäkringen bör personen i fråga, enligt förslag i rapporten, vända sig till försäkringskassan på sysselsättningsorten eller, om denna inte kan fastställas, till försäkringskassan på den ort där arbetsgivaren har sitt säte. Denna kassa blir då den behöriga försäkringskassan. Riksförsäkringsverket har beräknat att kostnaderna för en utvidgning enligt förslaget av AFL:s regler skulle uppgå till ca 44 miljoner kronor per år. Därvid har antagits att antalet personer med arbetstillstånd för kortare tid än ett år ökar till 20 000 och att medelinkomsten är 200 000 kr per år samt att arbetet varar i genomsnitt sju månader. Rapporten har varit föremål för remissbehandling. En av remissinstanserna, nämligen Sveriges Redareförening, avstyrker de föreslagna ändringarna. Föreningen åberopar att det beträffande sjömän pågår utredning inom EG angående möjligheten att införa ett gemensamt internationellt skeppsregister. Fartyg anslutna till ett sådant register förutsätts kunna ha sjömän anställda från länder utanför EG enligt dessa länders skatter och socialförsäkringsvillkor. Liknande förslag har presenterats även i Sverige. I avvaktan på att denna registerfråga får sin lösning inom EG bör enligt Redareföreningen reglerna för utländska sjömän från länder utanför EG inte ändras i annan mån än genom bilaterala konventioner om social trygghet. Redareföreningen hänvisar också till att rederierna åtnjuter reducering av de sociala avgifterna och att den beräknas på visst sätt i förhållande till antalet utländska sjömän i handelsflottan. Föreningen

framhåller förändring härav allvarligt skulle kunna rubba förut-

att en sättningarna för svensk sjöfart och därmed de anställdas anställningstrygghet. Även andra remissinstanser Försäkringsöverdomstolen, Försäkringsrätten för Mellansverige, Försäkringsrätten för Södra Sverige och Riksskatteverket ifrågasätter förslagets generella utformning.

80 Gällande regler

Vissa menar att en reform som omfattar alla som tillfälligt arbetar här och således inte enbart medborgare i EG-stater kan bli mycket kostsam. Enligt Statens invandrarverk skulle den föreslagna utvidgningen komma att gynna särskilt polska medborgare. Andra anser det

vara nödvändigt att skilja mellan å ena sidan personer som är hitsända

av en utländsk arbetsgivare för ett kortvarigt uppdrag och är som berättigade till förmåner från utsändningslandet och å andra sidan här anställda personer. Förslaget till ändring såvitt avser rätten för svenska medborgare som är bosatta utomlands till kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel vid vistelse i Sverige avstyrks av Försäkringsrätten för Norra Sverige. Enligt rättens mening finns inte skäl att som följd av en lagteknisk ändring försämra en förmån för denna kategori svenska medborgare. Många remissinstanser anser rapporten vara ofullständig i olika hänseenden. T.ex. påpekar Försäkringskasseförbundet, Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna att det bör ytterligare övervägas om inte också egenföretagare bör ingå i den skyddade personkretsen eftersom ändringarna avses leda till en anpassning till EG:s regelsystem. De pekar också på det angelägna i att förslag lämnas beträffande rätt till förmåner från socialförsäkringen för familjemedlemmar till personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta här. 1990 års sjömanslagsutredning, med vilken Svenska Maskinbefälsförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska Sjöfolksförbundet instämmer, ifrågasätter om inte sjömännen borde ges rätt till ersättning från socialförsäkringen för sjukvård även utomlands. Vad gäller föräldrapenningförmåner bör enligt nämnda remissinstanser sådana förmåner i konsekvens med förslaget i övrigt utgå även för vård av ett barn som, utan att vara bosatt i Sverige, vistas ombord på ett svenskt handelsfartyg tillsammans med en förälder som förvärvsarbetar på fartyget. Försäkringskasseförbundet, Stockholms läns allmänna försäkringskassa och Försäkringsrätten för Mellansverige ställer sig avvisande till tanken att eventuellt införa en garantiregel, som medger utbetalning av

sjukpenning under viss tid efter anställningens slut. Skäl härtill är

önskemål att göra regelsystemet så enkelt som möjligt. Vidare hänvisas till att de flesta kommer att återvända till sina hemländer och omfattas av ersättningsreglema där när anställningstiden i Sverige är slut. Av övriga som inte återvänder kommer flertalet att bli bosatta i Sverige och då omfattas av huvudregeln. Försäkringsrätten erinrar också om att det förhållandet att anställningen utgör anknytningen till svenska socialförsäkringsförmåner har betydelse även vid övriga fortlöpande ersättningsformer, såsom föräldrapenning.

En remissinstans Stockholms läns allmänna försäkringskassa anser

att rätten till föräldrapenning vid barns födelse bör förutsätta att föräldern är bosatt i Sverige, medan en annan Försäkringskasseförbundet anser att närståendepenning skall kunna utges även om den

SOU 1993:1 15 Gällande regler 81

vårdade inte är bosatt i Sverige utan endast vistas här för att förvärvsarbeta. Försäkringskasseförbundet, Försäkringsöverdomstolen och Försäkringsrätten för Mellansverige efterlyser ett system för samordning mellan olika länder vad gäller utbetalning av t.ex. föräldrapenning. Över huvud Försäkringsöverdomstolen ytterligare taget anser att utredning krävs i en rad hänseenden. Vad gäller kostnadsberäkningen anmärker 1990 års sjömanslagsutredning och till denna anslutande remissinstanser att sjömännen enligt uppgift inte beaktats. Kostnadsökningen beräknas till 1,3 milj. kr om samtliga sjömän i den svenska handelsflottan skall likabehandlas med svenska. Försäkringskasseförbundet anmärker att inte heller kassornas administrationskostnader beräknats. Slutligen anmärker Försäkringsrätten för Mellansverige att det av kostnadsberäkningen inte framgår t.ex. i vilken omfattning besparingar kan göras beträffande de i Sverige bosatta personer som på motsvarande sätt kan bli berättigade till ersättning från ett annat land. Landsorganisationen LO påpekar att Riksförsäkringsverket inte belyst alla de konsekvenser som en anslutning till principerna i förordning EEG nr 140871 innebär. Exempelvis berörs inte barnbidragen och svenska medborgares rätt till sjukpenning vid tillfällig vistelse utomlands i rapporten. heller berörs det faktum att alla de bilaterala konventionerna med EES-länder torde komma att långa stycken bli helt utan betydelse. Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar att rapporten inte berör svenskar som på motsvarande sätt arbetar utomlands utan att vara bosatta där. Styrelsen vill också rikta uppmärksamhet på att styrelsen lämnat ett förslag kring olika former av arbete eller sysselsättning för asylsökande. Om det förslaget genomförs, kommer det att innebära en betydande ökning av den personkrets som skulle kunna komma att omfattas av de nya reglerna. Vi återkommer i avsnitt 5.8 till de överväganden vi har gjort i anslutning till de frågor som aktualiseras i Riksförsäkringsverkets rapport.

EGss regler om social trygghet 83

3 Översikt över EG:s regler om social trygghet

1 Inledning

Sveriges åtaganden i fråga social trygghet i förhållande till andra om stater, dels för utländska medborgare som bor eller vistas i Sverige, dels för svenska medborgare som bor eller vistas utomlands, har hittills reglerats förutom genom regler i den svenska lagstiftningen - bilaterala och multilaterala konventioner mellan Sverige och genom andra länder. Dessa konventioner beskrivs i kapitel 4. De kommer såvitt gäller de aktuella länderna att till stor del förlora sin betydelse det avtal Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES genom om Sverige tillsammans med berörda EFTA-länder ingått med som Europeiska gemenskaperna EG och EG:s medlemsländer. I detta kapitel kommer vi att lämna en översikt över EES-avtalet med särskild tonvikt på de regler i detta som rör social trygghet. Dessa innebär ett Övertagande av och en teknisk anpassning till det regelsygäller området inom EG. Genom EES-avtalet utsträcks stem som EG:s samordningssystem för social trygghet för personer som flyttar inom gemenskapen till att gälla inom hela EES. Under detta regelsystem faller i huvudsak vad som i Sverige brukar inrymmas i begreppet socialförsäkring inkl. arbetslöshetsstöd och ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Av i särklass störst betydelse i sammanhanget är rådets förordning EEG nr 140871 av den l4 juni 1971 om tillämpningen systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller av deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. I kapitlet lämnar vi sålunda, efter en kortfattad bakgrundsbe-

skrivning avsnitt 3.2, Översiktlig beskrivning av EG-rättens

en verkningar i Sverige enligt EES-avtalet respektive i en situation av

svenskt medlemskap avsnitt 3.3. Vi övergår därefter till en allmän redogörelse för EES-avtalet och dess införlivande i svensk rätt avsnitt

3.4. I avsnitten 3.5 och 3.6 upptas sedan redovisningar av huvudprinciperna för EG: regler social trygghet respektive för bestämmelser s om i detta hänseende i EES-avtalet. Här berörs kortfattat även det arbete i övrigt bedrivits och bedrivs inom EG såvitt gäller vissa sociala som frågor. I avsnitt 3.7 behandlar vi därefter översiktligt EG:s och EESavtalets regelsystem såvitt gäller fria rörlighet. Tyngdpersoners

84 EG:s regler om social trygghet

punkten i kapitlet ligger på avsnitten 3.8 3.11, som upptar på - en en del punkter tämligen detaljerad redogörelse för olika regler i förordning EEG nr 140871 och i den därtill anknutna rådets förordning EEG nr 57472 av den 21 mars 1972 om tillämpning förordning av nr 140871. Denna redogörelse tar i första hand sikte på de allmänna bestämmelserna i dessa förordningar. De särskilda bestämmelser som förordningarna innehåller med avseende på de skilda grenarna av social trygghet beskriver vi i de följande kapitel i detta betänkande som behandlar de särskilda förmånsslagen.

3.2 Bakgrund

Den 25 mars 1957 undertecknade de sex länder som bildat den Europeiska kol- och stålgemenskapen ett avtal, det s.k. Romfördraget, om Europeiska ekonomiska gemenskapen EEG, vilket avtal trädde i kraft den l januari 1958. Dessa EG:s ursprungliga medlemsländer är Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Genom Romfördraget åtog sig medlemsländerna inte bara att bilda en tullunion utan också att skapa en ekonomisk gemenskap inom vilken de successivt skulle vidare mot ett alltmer intensivt ekonomiskt och politiskt samarbete. För detta ändamål skapades ett antal institutioner med överstatlig kompetens. Dessa EGxs institutioner är ministerrådet rådet, kommissionen. parlamentet och domstolen. Kommissionen och domstolen är oavhängiga från nationella politiska intressen. Utöver institutionerna finns en mångfald andra organ, kommittéer och arbetsgrupper. l rådet kommer medlemsstaternas politiska intressen till uttryck. Där bestäms politiken och fattas i allmänhet de slutliga avgörandena beträffande nya regler. Rådet består av regeringsledamöter från de olika medlemsländerna och kan ha varierande sammansättning beroende på vilken typ av frågor som behandlas. Besluten fattas enhälligt eller som majoritetsbeslut i enlighet med vad som föreskrivs i fördragen för olika fall. Parlamentet, beläget i Strasbourg, består av direktvalda ledamöter från medlemsländerna. Dess funktion är väsentligen kontrollerande, men de synpunkter som förs fram där får ofta betydelse för de övriga organens handlande. Bl.a. yttrar sig parlamentet över förslag av kommissionen till nya eller ändrade regler. Någon i egentlig mening lagstiftande funktion har således inte parlamentet. Dess medverkan i budgetprocessen är dock av vikt. Kommissionens viktigaste uppgifter är att lägga fram förslag för rådet och att övervaka tillämpningen av EG-rätten. Kommissionen, som finns i Bryssel, har exklusiv initiativrätt när det gäller beslut av rådet. Kommissionen har också viss rätt att meddela föreskrifter, bl.a.

EG:s regler om social trygghet 85

efter bemyndigande för verkställighet av rådsbeslut, och den har - vissa områden självständiga beslutsbefogenheter. Den roll som kommissionen har att övervaka EG-rättens tillämpning kan i sista hand innebära att den väcker talan vid domstolen mot medlemsland för fördragsbrott. Kommissionen består av 17 ledamöter utsedda av medlemsländernas regeringar. Till kommissionen är knuten en mycket stor kår av tjänstemän. Domstolen, som har säte i Luxemburg, består av 13 domare som väljs på år. Den är ansvarig för att EG-rätten tolkas enhetligt och sex den avgör innebörden av denna gemenskapsrätt. Domstolen dömer bl.a. i mål mellan medlemsländerna och mellan institutionerna inbördes. Den prövar även mål mellan kommissionen och länderna om underlåtenhet av ett medlemsland att fullgöra sina skyldigheter enligt EG:s regler. Domstolen kan också ta ställning till lagenligheten av de rättsakter riktar sig till enskilda rättssubjekt. Dess domar är som bindande. En viktig uppgift för domstolen är att begäran av nationella domstolar lämna förhands- eller tolkningsbesked enligt art. 177 i Romfördraget innebörden av EG:s regler på det efterfrågade om området. Nationella slutinstanser kan vara tvungna att begära sådana besked. När talan om ett sådant förhandsbesked har anhängiggjorts en vid domstolen har rådet, kommissionen och medlemsstaterna möjlighet att intervenera, dvs. närmast att inkomma med yttranden i målet, en möjlighet som ofta utnyttjas. Till domstolen är knutna sex s.k. generaladvokater, har att avge yttranden i varje mål till vägledsom ning för domstolens slutliga avgörande. Efter hand har samarbetet inom EG kommit att utvidgas. Av central betydelse i detta samarbete är den gemensamma marknaden vilken fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital de s.k. fyra friheterna skall råda. I juni 1985 offentliggjorde EG-kommissionen en vitbok om förverkligandet av den s.k. inre marknaden. Vitboken innebar ett och tidtabell för ytterligare ett steg i riktning mot en ökad program en ekonomisk integration inom EG. I vitboken föreslogs en rad åtgärder i syfte att genomföra den inre marknaden till den l januari 1993. Målet skulle enligt vitboksprogrammet uppnås genom att man avvecklade de kvarvarande hindren för de fyra friheterna avseende fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Genom den europeiska enhetsakten, som trädde i kraft i juni 1987 och bl.a. innehåller ändringar och tillägg till Romfördraget, som skapades förutsättningarna för att genomföra sådana förslag som lagts fram i vitboken. Vidare utvidgades Romfördraget genom enhetsakten med bestämmelser samarbete på bl.a. socialpolitikens område. om Under tiden efter Romfördragets tillkomst har efter hand fler länder blivit medlemmar i EG. År 1973 inträdde Danmark, Irland och Storbritannien i gemenskapen, och den utvidgades år 1981 med

86 EGxs regler om social trygghet

Grekland. En ytterligare utvidgning skedde âr 1986 då Portugal och Spanien inträdde som medlemmar. Ett par år efter EG:s tillkomst, år 1959, bildades frihandelssammanslutningen EFTA, för närvarande består förutom Sverige som av - -

Österrike, Finland, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.

Sveriges och övriga EFTA-länders samarbete med EG formaliserades genom bilaterala frihandelsavtal trädde i kraft år 1973. som Under 1980-talet utvecklades relationerna mellan EFTA och EG ytterligare. Den s.k. Luxemburg-deklarationen från år 1984 lade den politiska grunden för ett fördjupat och breddat samarbete mellan EFTA och EG. Målet var enligt deklarationen att skapa ett dynamiskt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES. Pâ grundval av Luxemburg-deklarationen och vitboken upptogs kontakter mellan EFTA- och EG-ländema. Efter drygt ett års samtal inledde EFTA-länderna i juni 1990 formella förhandlingar ett om strukturerat samarbete grundat på gemensamt beslutsfattande och gemensamma institutioner för att uppnå en gemensam marknad. Förhandlingarna utmynnade i att EES-avtalet mellan EG och dess medlemsstater samt EFTA-länderna undertecknades i Oporto, Portugal den 2 maj 1992. Samtidigt undertecknades två avtal mellan EFTAländerna om upprättande av en övervakningsmyndighet och EFTAen domstol respektive ständig kommitté för EFTA-staterna. om en Avsikten var att avtalen skulle träda i kraft den 1 januari 1993. I propositionen 199192: 170 föreslog regeringen att riksdagen skulle godkänna avtalen samt anta lag ett europeiskt ekonomiskt en om samarbetsområde EES-lagen med grundläggande bestämmelser om införlivande av avtalsâtagandena med svensk rätt. Riksdagen beslutade den 18 november 1992 att godkänna avtalen och EES-lagen jämte annan lagstiftning bet. 199293:EUl, rskr. 199293: 18. Därefter har regeringen ratificerat avtalen och utfärdat de riksdagen antagna av lagarna SFS 1992:1317. Riksdagen har också vid olika tillfällen beslutat ett stort antal andra lagar vilka EES-avtalets begenom stämmelser på olika områden införlivats med svensk rätt. Med anledning av att folkomröstning EES-avtalet ägde en om som rum i Schweiz den 6 december 1992 innebar ett nej till avtalet stod det klart att samtliga avtalsslutande parter inte kunde ratificera EESavtalet. Förhandlingar upptogs därefter mellan övriga och dessa stater, resulterade i att det utarbetades protokoll med de nödvändiga ett justeringarna EES-avtalet med anledning den uteblivna schweiav av ziska ratifikationen. Protokollet, sålunda utarbetats EG och som av dess medlemsländer samt EFTA-staterna med undantag för Schweiz, undertecknades i Bryssel den 17 1993. Detta EES-protokoll mars innebär i huvudsak att hänvisningar till Schweiz utgår EES-avtalet ur samt dess protokoll och bilagor. Innebörden protokollet EESav är att avtalet med gjorda justeringar skall sättas i kraft mellan EG och dess medlemsstater samt Sverige, Finland, Island, Norge och Österrike. För

EG:s regler om social trygghet 87

Liechtenstein kan avtalet, med hänsyn till det landets samverkan med Schweiz såvitt gäller ingåendet av internationella överenskommelser, sannolikt inte träda i kraft förrän vid en senare tidpunkt sedan det framtida samarbetet dessa länder emellan har utretts. I anslutning till EES-protokollet har gjorts justeringar också i de mellan EFTAländerna träffade särskilda EFTA-avtalen. I propositionen 199293:225 föreslog regeringen att riksdagen skulle godkänna protokollen med justeringar av EES-avtalet och EFTAavtalen samt vissa härav föranledda ändringar i EES-lagen och en del andra berörda lagar. Propositionen godtogs av riksdagen den 4 juni 1993 bet. 199293:EU rskr. 199293:404, SFS 1993:762. EES-avtalet har nyligen ratificerats av alla berörda och kommer att träda i kraft den l januari 1994. Genom EES-avtalet kommer EFTA-staterna, däribland Sverige, att anslutas till EG:s inre marknad. I samband därmed kommer åtskillig EG-rättslig lagstiftning att bli tillämplig i Sverige. I stor utsträckning innebär EES-avtalet att befintlig EG-rättslig lagstiftning på berörda områden har övertagits och tekniskt anpassats till ett EES-sammanhang. Viktigast när det gäller den sociala tryggheten är den i föregående avsnitt nämnda rådets förordning EEG nr 140871 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Denna förordning har införlivats med svensk rätt genom lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Denna lag, vi i detta betänkande ibland kortfattat betecknar som samordsom ningslagen, kommer att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Den 1 juli 1991 lämnade Sverige över en ansökan om medlemskap i EG, och för närvarande pågår förhandlingar härom. I fråga om den sociala tryggheten skulle ett medlemskap inte innebära några egentliga ändringar i förhållande till vad som följer av EES-avtalet, eftersom EG:s regler om den fria rörligheten för personer tillhör de områden som omfattas av det avtalet. I februari 1992 undertecknade EG:s medlemsstater ett fördrag om en europeisk union, det s.k. Maastrichtfördraget. Det fördraget syftar till en längre gående fördjupning av samarbetet mellan medlemsstateroch allt närmare integration de europeiska folken. I fördraget na en av ingår ett protokoll om socialpolitik. Fördraget har nyligen ratificerats av alla medlemsstaterna, och det trädde i kraft den l november 1993.

3.3 EG-rättens verkningar i Sverige

Målet med EES-avtalet är att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital

88 EG:s regler om social trygghet

inom hela EG-EFTA-området och att utveckla och bredda samarbetet vissa angränsande politikområden. Ett led i strävandena att åstadkomma detta har varit att införa enhetliga regler inom hela detta område. Den legala basen för EES-avtalet är därvid EG:s regelverk. Relevanta delar av EG-rätten har alltså på olika sätt integrerats i avtalet för att gälla också i de berörda EFTA-ländema och i relationerna mellan EG- och EFTA-länderna. EES-avtalet innehåller en huvuddel där bl.a. samarbetets mål och medel samt de materiella bestämmelserna de fyra nämnda om ovan friheterna och angränsande politikområden regleras. Denna del av avtalet motsvarar den s.k. primära EG-rätten, i första hand Romfördragets regler. I bilagor till avtalet har relevanta regler i den s.k. sekundära EG-rätten, dvs. främst direktiv och förordningar, tagits in och när detta varit nödvändigt tekniskt anpassats till ett EES-sammanhang. Avtalet om EES innebär inte att EFTA-länderna överlåter normgivningsmakt till EES på det sätt som EG:s medlemsländer gjort till EG. Avtalet vilar på folkrättslig grund, dvs. det är bindande för staterna men det kan i sig Sverige inte direkt åberopas av enskilda personer. För att förstå vilka speciella förhållanden råder när EGsom reglerna skall överföras till EES-området finns det emellertid anledning att något beröra EG-rättens speciella natur. Det kan intresse vara av också för att belysa den situation uppstår vid ett svenskt medsom lemskap i EG. När det gäller EG-rätten utgörs den konstitutionella grunden för samarbetet inom Europeiska gemenskaperna, den s.k. primärrätten, främst av de tre EG-fördragen upprättande Europeiska kol- och om av stälgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen EEG och Europeiska atomenergigemenskapen. Till grund för EEG ligger Romfördraget. Ett medlemskap i EG innebär ett åtagande att gemensamt med de övriga medlemsländerna delta i den fortsatta utvecklingen på den grund och i de former den dittills framvuxna EG-rätten lacquis som

communautaire anger. Det tillträdande landet underställer sig

fördragen och övriga regler, dvs. EG:s primär- och gemensamma sekundärrätt. Romfördraget är i princip ett folkrättsligt avtal det gäller men som intern rätt i medlemsstaterna. Det är direkt tillämpligt i EG-länderna. En betydande del av EG:s andra rättsakter är också direkt tillämpliga i medlemsländerna. Detta gäller i fråga s.k. förordningar. Sådana om regler utgör i och med att de beslutas behöriga EG-organ av automatiskt en del medlemsländernas nationella rätt, och EG-länderna av har förbundit sig att låta dessa EG-regler tillämpas internt utan någon mellankommande nationell rättsbildning. Det ankommer i huvudsak på nationella domstolar och myndigheter att tillämpa de EG beslutade av

EGss regler om social trygghet 89

reglerna, och dessa har att tillämpa EG-reglerna utan att det dessförinnan behöver eller får vidtas någon nationell lagstiftningsakt. - - Enligt Romfördraget är sålunda en förordning bindande i sin helhet och direkt tillämplig i alla medlemsländer. EG:s direktiv är däremot inte på detta sätt direkt tillämpliga. De vänder sig till medlemsländerna och är bindande i fråga om det resultat som skall uppnås men överlämnar medlemsländerna att välja form och metod för detta. Vissa bestämmelser har s.k. direkt effekt, dvs. de grundar rättigheter och skyldigheter, inte bara för medlemsländerna utan också för enskilda, som kan åberopas inför domstolar och myndigheter i medlemsländerna s.k. horisontell direkt effekt. Detta gäller såväl bestämmelser i Romfördraget som i den sekundära EG-rätten. I fråga om Romfördraget innebär detta bl.a. att vissa bestämmelser kan åberopas av enskilda trots att de främst riktar sig till medlemsländerna. Detta förhållande har slagits fast av EG-domstolen. Andra bestämmelser, främst i förordningar, har sådant innehåll att de direkt berör enskildas rättsställning. Inom EG kan också bestämmelser i direktiv i vissa fall få sådan direkt effekt, nämligen om ett medlemsland underlåter att inom stipulerad tid anpassa den nationella lagstiftningen till direktivets bestämmelser. Även detta har lagts fast EG-domstoav len. Den direkta effekten är dock i fråga om direktiv begränsad så sätt att det enbart är bestämmelser som ger enskilda rättigheter mot det allmänna som kan få direkt effekt s.k. vertikal direkt effekt. Direktiv som grundar skyldigheter för enskilda har däremot inte getts sådan direkt effekt. Inte heller kan ett icke implementerat direktiv påverka rättsförhållandet mellan olika enskilda rättssubjekt. Om en domstol i ett medlemsland skulle finna att en nationell bestämmelse strider mot en EG-bestämmelse, skall domstolen inte tillämpa den nationella bestämmelsen i det aktuella målet. Enligt EGdomstolens praxis har EG-rätten nämligen alltid undantagslöst företräde framför nationella regler på alla nivåer även grundlagsbestämmelser, oavsett om dessa har tillkommit senare, och EG:s rättsakter skall tillämpas oberoende av vad som kan vara föreskrivet i den nationella rättsordningen. Detta synsätt knyter an till doktrinen om att EG-rätten är en egen rättsordning och anses vara en nödvändig förutsättning för att säkerställa att EG-rätten tillämpas likformigt inom hela gemenskapen. Genom att in i en gemenskap med egna institutioner som har självständiga befogenheter har medlemsländerna i motsvarande mån avstått från sin egen normgivningskompetens på de områden som EG-rätten reglerar. Detta innebär att en medlemsstat inte får ge regler i intern lagstiftning som står i strid med EG-rättsliga bestämmelser och att staten inte heller får ge nationell lagstiftning företräde framför EG-rätten på visst eller vissa områden. En annan konsekvens är att EG:s bindande rättsakter i form av förordningar inte får bli föremål för nationell transformation eller inkorporering samt att

90 EG:s regler om social trygghet

deras EG-ursprung inte får döljas genom publicering i någon nationell författningssamling. En viktig källa till kunskap om EG-rättens innehåll är EG-domstolens praxis. Domstolen tolkar EG-rätten och avgör dess innebörd. Inom EG har, som framhållits i det föregående, nationella domstolar möjlighet och såvitt gäller den sista instansen i landet för ett visst mål skyldighet att i mål med EG-rättslig anknytning vända sig till EGdomstolen för att inhämta ett s.k. förhands- eller tolkningsbesked om innebörden av EG-rätten på området. Den nationella domstolen är sedan bunden av det besked som ges. I viktiga hänseenden har EGrätten fått sin nuvarande form av domstolen. Vid ett svenskt medlemskap i EG och i stor utsträckning redan till följd av EES-avtalet - innebär detta att också den rättspraxis som under mer än 30 år utbildats vid tillämpningen av EG:s rättsregler blir en del av den gällande rätten i Sverige. Förutom förordningar och direktiv utfärdar EG-institutionerna andra slag av bindande avgöranden, bl.a. beslut riktade till bestämda mottagare. Det finns också många andra typer av rättsakter, t.ex. rekommendationer, deklarationer, program och yttranden. Dessa är formellt inte bindande men kan ändå vara av stor betydelse. De flesta rättsakterna publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning EGT, som ges ut på alla EG:s officiella språk. l engelsk version betecknas tidningen Official Journal O.J Den består av bl.a. en L-del, vari publiceras ny lagstiftning, och en C-del, som innehåller bl.a. författningsförslag och annan information. Efter EESavtalets ikraftträdande kommer den att kompletteras med en särskild EES-del. Som nämnts ovan är EES-avtalet ett folkrättsligt avtal och vilar på annan rättslig grund än motsvarande EG-regler. För att förverkliga det homogena samarbetsområde som eftersträvats har det varit nödvändigt att få till stånd en ordning som innebär att EES-reglerna kan få genomslag i EFTA-staterna ett sätt som i någon mån motsvarar ordningen inom EG. De måste bli tillämpliga i dc enskilda staterna och kunna åberopas inför domstolar och myndigheter där. De får inte sättas sidan till förmån för nationella lagar av annat innehåll. Till skillnad från EG-rätten får EES-avtalets regler i Sverige inte redan genom sin existens formellt företräde framför nationella regler. Emellertid innebär i realiteten EES-avtalet ett åtagande att ge EESreglerna fullt genomslag nationell nivå och medför att gällande lagstiftning vid behov måste korrigeras så att den står i överensstämmelse med de avtalade reglerna. Till frågan om hur EES-avtalet införlivats med svensk rätt återkommer vi i bl.a. nästa avsnitt.

EGss regler om social trygghet 91

3.4 Allmänt om EES-avtalet och dess

införlivande med svensk rätt

Grundläggande regler

EES-avtalet bygger väsentligen på Romfördraget och sekundära EGrättsakter. När EES-avtalet och härav föranledd svensk lagstiftning träder i kraft innebär det därför att delar av EG-rätten kommer att bli tillämplig i vårt land. EES-avtalet är i sig självt mycket omfattande. Det innehåller 129 artiklar. Till avtalet har fogats 49 protokoll och 22 bilagor. I bilagorna görs hänvisningar till ca 1 500 EG-förordningar, direktiv och andra rättsakter som med nödvändiga anpassningar har integrerats i avtalet. Härtill kommer de tre avtal som träffats EFTA-staterna emellan. EESavtalets grundläggande bestämmelser inleds med en s.k. ingress och består i övrigt av nio kapitel eller delar. I ingressen fastslås målsättningen att skapa ett dynamiskt och homogent europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, grundat på gemensamma regler. Inom samarbetsområdet skall i möjligaste mån de

s.k. fyra friheterna fri rörlighet för varor, personer, tjänster och

kapital förverkligas och ett ökat politiskt samarbete komma till stånd i viktiga avseenden. Ingressen innehåller deklarationer rörande åtskilliga övergripande mål för det gemensamma arbetet, t.ex. i fråga om ekonomiskt och socialt framåtskridande, miljöpolitik och jämställdhet. Huvuddelen av formuleringarna anknyter nära till sådana som återfinns i Romfördraget. Avtalets huvuddel inleds liksom Romfördraget med en beskrivning av mål och grundläggande principer. I art. l beskrivs EES-avtalet som ett associationsavtal, som syftar till att stärka handel och ekonomiska förbindelser mellan de fördragsslutande parterna. Av preciseringar i artikelns andra punkt framgår att sammanslutningen skall förverkliga sina mål genom fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, ett system som säkerställer att inte konkurrensen motverkas och att reglerna i avtalet ömsesidigt respekteras parterna emellan, samt närmare samarbete på andra områden, såsom socialpolitik, forskning och utbildning. I art. 3 och 4 återges Romfördragets principer om samarbete och icke-diskriminering. Den senare, som motsvarar Romfördragets art. innebär att all diskriminering på grund av nationalitet skall vara förbjuden, om inte annat följer av någon särskild bestämmelse i avtalet. Art. 6 innehåller en tolkningsregel. Den innebär att sådana regler i avtalet som i sak är identiska med regler i Romfördraget eller i en rättsakt som antagits med stöd av det fördraget vid implementering och

92 EGzs regler om social trygghet

tillämpning skall tolkas i enlighet med sådana relevanta avgöranden av EG-domstolen som meddelats före dagen för undertecknandet EESav avtalet. Det betyder bl.a. att principen icke-diskriminering skall om förstås sätt som överensstämmer med EG-domstolens tolkning av motsvarande princip i Romfördraget. Artikeln innebär sålunda att rättspraxis från EG-domstolen kommer att bli av stor vikt vid tillämpningen i Sverige av EES-reglerna. Under förarbetena till EESlagen har framhållits att art. 6 självfallet inte innebär hinder mot att svenska domstolar beaktar också praxis från EG-domstolen härrör som från tiden efter EES-avtalets undertecknande utan att detta tvärtom är angeläget. Av art. 7 framgår att de rättsakter finns fogade bilagor till som som avtalet eller till vilka avtalet hänvisar, liksom sådana rättsakter som de fördragsslutande parterna senare kan komma att skall enas om, vara bindande för parterna och införlivas med deras rättsordningar. I syfte att EES-reglerna skall få genomslag i de enskilda EFTAländerna har parterna till avtalet fogat ett protokoll nr. 35 som behandlar konflikter mellan genomförda EES-regler och andra författningsbestämmelser. Enligt protokollet åtar sig EFTA-staterna att, om nödvändigt, för sådana konfliktsituationer införa bestämmelse en i den nationella lagstiftningen av innebörd att EES-reglerna skall ha företräde. Inom EES skall inrättas en särskild ordning för att främja enhetlighet vid tolkning och tillämpning av de gemensamma reglerna. Ansvaret har lagts i händerna en särskilt inrättad kommitté, gemensamma EES-kommittén, som bl.a. har till uppgift att fortlöpande hålla uppsikt över hur rättspraxis utvecklas vid EG-domstolen och EFTA-domstolen. EES-kommittén, som skall tillställas alla avgöranden från domstolarna, har att vidta åtgärder för att vidmakthålla en enhetlig praxis. Om kommittén inte har lyckats lösa frågan om den bristande enhetligheten i rättstillämpningen inom två månader från det att denna kommit till dess kännedom, skall en särskild tvistlösningsmekanism träda i funktion. De rättsregler som EES-avtalet innehåller kommer i första hand att tillämpas av nationella myndigheter och domstolar. Den möjlighet som avtalet ger en EFTA-stat att bemyndiga en domstol att begära att EGdomstolen fattar bindande beslut om tolkningen EES-regel har av en

ansetts inte kunna komma i fråga för Sveriges del, eftersom ordning

en med bindande besked från EG-domstolen skulle stå i strid med regeringsformen. Däremot finns möjlighet för svenska domstolar att inhämta icke bindande yttranden från den särskilda nyinrättade EFTAdomstolen om tolkningen av bestämmelser i EES-avtalet.

EGss regler om social trygghet 93

Ändringar i EES-reglema

Den sekundärlagstiftning inom EG som genom bilagorna till EESavtalet övertagits och anpassats till EES-ändamål avser rättsakter som beslutats av EG:s institutioner senast den 31 juli 1991. Emellertid utvecklas EG:s regelverk fortlöpande, och efter den angivna tidpunkten har inom EG tillkommit nya rättsakter områden omfattas som av EES-avtalet och har ändringar och tillägg gjorts i bl.a. förordningar som faller in under EES-avtalet. Följaktligen blir det nödvändigt med successiva kompletteringar till EES-avtalet. Avsikten är att nytillkomna EG-rättsakter skall tas över även i EES om de är relevanta för samarbetet och acceptabla för EFTA-länderna. I fråga om sådana rättsakter av betydelse för EES som inom EG beslutats efter den 31 juli 1991 men före ikraftträdandet EES-avtalet av ca 300 rättsakter kommer en särskild procedur att tillämpas. Så - långt som möjligt skall härvid EES-avtalets vanliga regler om beslutsfattande tillämpas, men avsikten är att ett beslut skall fattas om att EES-avtalet skall ändras till att omfatta även dessa rättsakter s.k. skarvacquis. Förhoppningen är att en sådan ändring skall kunna träda i kraft viss tid efter det att EES-avtalet har trätt i kraft. Med hänsyn till att beslut om dessa kompletterande rättsakter inte kan fattas av gemensamma EES-kommittén förrän EES-avtalet trätt i kraft och då tillägget därefter måste godkännas enligt den interna nationella proceduren i de berörda EFTA-länderna, kommer detta dock i praktiken inte att kunna ske förrän tidigast flera månader efter det att EES-avtalet trätt i kraft. I fråga om senare tillkommande rättsakter blir reglerna i art. 97-104 i EES-avtalet av betydelse. Dessa innehåller bestämmelser om beslutsfattandet inom EES. Av artiklarna framgår att ändringar i EES-avtalets bilagor och protokoll är avsedda att kunna äga rum inom ramen för EES-kommitténs befogenheter. Beslutsprocessen inleds med att EGkommissionen påbörjar beredning av förslag till ny lagstiftning. I den mån ett sådant förslag rör EES, dvs. utgör ändring eller tillägg till någon rättsakt i EES-avtalets bilagor, skall EG-kommissionen inbjuda experter från EFTA-länderna att delta i beredningsarbetet. Samtidigt som EG-kommissionen överlämnar ett färdigbehandlat förslag till EG: s ministerråd skall förslaget överlämnas också till EFTA-länderna. Om ministerrådet antar förslaget blir det bindande inom EG. I nära anslutning till behandlingen i EG:s ministerråd skall förslaget också föreläggas EES-kommittén för gemensamt beslut av de avtalsslutande parterna. Avsikten är att denna handläggning skall göra det möjligt att tillämpningen inom EG och EES skall kunna inledas samtidigt. För det fall att EES-kommittén inte kan enas om ett beslut rörande en fråga, som redan varit föremål för avgörande av EG:s ministerråd, finns särskilda regler i EES-avtalet.

94 EGss regler om social trygghet

De beslut om nya EES-regler som formellt fattas av EES-kommittén utgör nya folkrättsliga avtal för EFTA-länderna. Dessa måste för att bli gällande i länderna införlivas med den nationella lagstiftningen i varje land enligt de regler härför som finns. För att framtida ändringar av EES-reglerna skall bli gällande som svensk rätt krävs alltså beslut i varje särskilt fall beroende på de ändrade reglernas karaktär av - riksdagen, regeringen eller ett annat behörigt svenskt organ.

Införlivandet av EES-avtalet med svensk rätt

Effekten av en internationell överenskommelse är att den tillträdande staten har att fullgöra de åtaganden som framgår av överenskommelsen. Parterna är folkrättsligt förpliktade att se till att överenskommelsen följs. I Sverige, liksom i vissa andra EFTA-länder, fordras ett införlivande i den nationella rättsordningen för att bestämmelserna i en internationell överenskommelse skall kunna tillämpas. Om åtagandena inte redan överensstämmer med den interna rättsordningen, måste denna ändras eller kompletteras. I Sverige kan två införlivandemetoder komma till användning: transformation och inkorporering. Transformation innebär att de delar av en överenskommelse som behöver införlivas omarbetas till svensk författningstext med den systematik och det språkbruk som normalt används vid svenskt lagstiftningsarbete. Ibland består omarbetningen endast i att avtalstexten översätts till svenska transformation genom översättning. Vid inkorporering föreskrivs det i stället i en författning att hela avtalet eller delar av det skall gälla i Sverige och alltså tillämpas av svenska myndigheter. Vid inkorporering blir avtalet gällande svensk författningstext de språk vilka det är avfattat. En utgångspunkt har varit att EES-avtalet skall leda till största möjliga rättslikhet och enhetlighet inom EES. Det har därför ansetts att avtalets bestämmelser bör införlivas i EFTA-länderna på ett sådant sätt att det leder till en tillämpning som så långt möjligt blir likvärdig med den ordning som gäller inom EG. Avtalets art. 6 och för vilka tidigare redogjorts, är uttryck för denna strävan. I propositionen 199192: 170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet uttalades att Sverige knappast torde kunna leva upp till sina åtaganden om avtalets huvuddel skulle transformeras till svensk rätt sedvanligt sätt. I stället förordades att inkorporering skulle tillämpas, dvs. att avtalets huvudbestämmelser förklaras gälla som lag här. Förslaget i propositionen var därför att avtalsbestämmelserna skulle tas in i en lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EESlagen. Med EES-lagen skulle också införlivas vissa av protokollen till avtalet. Propositionen antogs, som tidigare nämnts, av riksdagen i november 1992. Regeringen har därefter utfärdat lagen 1992:1317 om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES. Med anledning av propositionen l99293:225 har riksdagen godkänt det s.k. EES-

EGss regler social trygghet 95 om

protokollet med anledning Schweiz uteblivna ratifikation och i av samband därmed också vissa ändringar i EES-lagen. Lagen SFS 1993:762 träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. Bilagorna till EES-avtalet innehåller hänvisningar till sekundär EGrätt. I art. 7 i avtalet finns bestämmelser hur de regler om som motsvarar sådan sekundärrätt skall införlivas. Bestämmelserna innebär att rättsakter som motsvarar EG-förordningar skall sådana göras som till en del av den nationella rättsordningen, medan det i fråga om rättsakter som motsvarar EG-direktiv lämnas de avtalsslutande parterna att själva välja form och metod för införlivandet. För Sveriges del betyder detta att förordningar skall inkorporeras, medan direktiv skall transformeras till svenska regler. Mot den beskrivna bakgrunden har i Sverige som huvudregel valts att de avtalsbestämmelser som upptas i bilagorna till EES-avtalet och de i dessa bilagor återgivna bindande rättsakterna införlivats med svensk rätt, inte EESgenom lagen utan genom författningar på respektive sakområde. I EES-lagen upptas huvudsakligen olika regler innebörd att av bestämmelser i EES-avtalet och EFTA-avtalen skall gälla svensk som lag. Dessutom finns i lagens 5 § en särskild lagvalsregel innebörd av att föreskrifter i EES-lagen eller lag meddelas till annan som uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet skall tillämpas utan hinder av vad som annars föreskrivs i lag. Motsvarande skall gälla också i förhållandet mellan föreskrifter i annan författning än lag. Denna bestämmelse har alltså generell verkan och gäller inte enbart i förhållande till EES-lagen utan med avseende på varje författning som meddelas för att uppfylla förpliktelserna enligt EES-avtalet.

3.5 EG:s regler i

fråga om social trygghet

m.m.

Allmänt

Till grund för Europeiska ekonomiska gemenskapen EEG ligger, som beskrivits i det föregående, Romfördraget. I Romfördraget upptas vissa regler om bl.a. socialpolitiken. Sålunda sägs i art. 117 att medlemsstaterna är överens om nödvändigheten av att främja förbättring en av arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard och därigenom göra det möjligt att dessa villkor harmoniseras allt högre nivå. en Det förutses att en sådan utveckling kommer att bli en följd såväl av en fungerande gemensam marknad, vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av förfaranden enligt fördraget och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar. I art. 118 anges att det åligger EG-kommissionen att, med förbehåll för övriga bestämmelser i fördraget och i överensstäm-

96 EG:s regler om social trygghet

melse med dess allmänna syften, främja ett nära samarbete mellan medlemsstaterna det sociala området, särskilt i frågor angående bl.a. den sociala tryggheten. Beslut i socialpolitiska frågor måste emellertid i regel fattas av varje enskilt medlemsland. Avsikten med samarbetet inom EG är inte att införa ett och samma system för social trygghet i alla länderna eller att harmonisera de enskilda ländernas system. Det har framhållits att dessa återspeglar ländernas historia samt sociala och kulturella traditioner. I sammanhanget har också hänvisats till den under senare tid alltmer framlyfta närhetsprincipen. EG:s arbete består därför främst i att utreda frågor och föreslå lösningar som alla länderna kan enas om så att utvecklingen inom EG-omrâdet blir jämn och går i samma riktning. Något arbete för att få till stånd enhetliga socialförsäkringsregler bedrivs i princip inte inom EG. Vad som diskuteras är om man bör arbeta för gemensamma minimiregler om sociala rättigheter men med frihet för de enskilda länderna att gå härutöver i den utsträckning de önskar. Dessutom görs utredningar inom EG-kommissionen om vad socialförsäkringarna kostar, hur de finansieras och vilka ersättningar som betalas ut. Syftet härmed är bl.a. att ge underlag för diskussioner i länderna om hur de nationella systemen bör vara utformade för att klara de stora påfrestningar som redan finns och som de förväntas möta framöver.

Den sociala dimensionen

Redan från början betonades inom EG att den ekonomiska tillväxt samarbetet skulle resultera i också måste leda till en förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor och levnadsstandard. Under senare år har de sociala frågorna alltmer kommit i fokus inom EG. Både inom EG och medlemsländerna har understrukits vikten av att den sociala utav vecklingen sker i takt med den ekonomiska utvecklingen och framväxten av den inre marknaden. Som ett samlingsbegrepp för ett brett spektrum av åtgärder i detta syfte har myntats uttrycket den sociala dimensionen. En orsak till aktiviteterna på detta område har varit att man velat undvika att medlemsstaterna i samband med förverkligandet av den inre marknaden vidtog åtgärder av social natur för att därigevinna konkurrensfördelar gentemot andra länder social dumpnom ning. I december 1989 antog stats- och regeringschefer i elva av EG:s tolv medlemsländer ej Storbritannien i en deklaration en s.k. social stadga för EG med juridiskt icke bindande regler om sociala rättigheter för arbetstagare. Stadgan har karaktären av en principdeklaration och innehåller inte några detaljregler. Den kan ses som en programförklaring för EG:s arbete och ambitioner på det sociala området och utgör en grund för den sociala dimensionen i integrationsarbetet. Stadgan fastslår i 26 punkter under 11 rubriker ett antal grundläggande

EG:s regler om social trygghet 97

sociala rättigheter för arbetstagarna i EG-länderna. Den innefattar åtaganden på områdena för arbetsmarknad, anställning och lön, förbättring av levnads- och arbetsvillkor, fri rörlighet, social trygghet, förenings- och förhandlingsfrihet, information, samråd och medbestämmande för arbetstagare, jämställdhet mellan könen, yrkesutbildning, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, skydd för barn och ungdomar samt åtgärder för äldre personer och för handikappade. Samtidigt med stadgan lade EG-kommissionen fram ett handlingsprogram för genomförande av den. Stadgan ger underlag för kommissionen att lägga fram förslag till direktiv och rekommendationer eller att på andra sätt söka implementera innehållet i stadgan. Under åren efter stadgans antagande har också fattats beslut om ett betydande antal direktiv m.m. för genomförande av handlingsplanen. Bl.a. har beslutats direktivet 9285EEG om åtgärder för att förbättra säkerheten och hälsan i arbetet för gravida arbetstagare och för

arbetstagare som nyligen fött barn eller som ammar se avsnitt 8.4.

Vidare har rådet beslutat rekommendationen 92442EEG om konvergens beträffande mål och syften med socialförsäkringssystemen och olika former av social hjälp. Rekommendationen syftar till att få till stånd att de olika ländernas system så småningom inte harrnoniseras väl uppnår en viss samstämmighet såvitt gäller effekterna för men personer i termer av vissa angivna mål för varje behandlat förmánsområde. De rättsakter som EG antagit det sociala området utgörs av minimikrav. Det är således fullt möjligt för de enskilda länderna att i den nationella lagstiftningen ha längre gående regler och att föra en mer vittsyftande socialpolitik. I Maastrichtfördraget ingår ett särskilt protokoll om socialpolitik i vilket medlemsländerna med undantag för Storbritannien träffat en särskild överenskommelse vid sidan av EG-fördragen där de åtagit sig göra ytterligare insatser på det sociala området. Överenskommelsen att innebär att EG:s organ får en utvidgad kompetens det sociala området och att nya möjligheter öppnas till majoritetsbeslut i sådana frågor. Genom direktiv skall EG kunna besluta om minimikrav i olika hänseenden det sociala området som gradvis skall vinna tillämpning inom medlemsstaternas lagstiftningar. Möjligheterna till majoritetsbeslut skall dock inte gälla den sociala trygghetens område.

Jämställdhet mellan könen

Ett undantag när det gäller arbete med harmonisering av medlemsländernas lagstiftning kan dock sägas föreligga. Det avser frågan om jämställdhet mellan könen. Redan i Romfördragets art. 119 slås fast att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete. Med lön avses, förutom grund- eller minimilön, alla övriga förmåner som arbetstagaren direkt eller indirekt erhåller av arbetsgivaren på grund av

98 EGss regler om social trygghet

anställningen. Likalöneprincipen fylla dubbelt syfte: anses ett ett ekonomiskt och ett socialt. Det ekonomiska att tillgodose avser att länder som tillämpar en likalöneprincip inte drabbas nackdelar i av konkurrenshänseende gentemot länder inte har sådan princip. som en Det sociala målet är att bidra till den ständiga förbättring levnadsav och arbetsförhållandena som är ett huvudsyfte med gemenskapen. Till skillnad från vad som är fallet på vissa andra områden rörande fri rörlighet är likalöneprincipen inte inskränkt till att gälla bara i fråga om migrerande arbetstagare utan den har tillämpning också i rent interna nationella förhållanden. På grundval av likalöneprincipen i art. l19 har med åren vuxit fram en relativt omfattande rättspraxis inom EG. Bl.a. har EG-domstolen gett likalöneprincipen direkt effekt i medlemsländerna under förutsättning att diskrimineringen är direkt och öppen. På artikeln kan alltså grundas rättigheter och skyldigheter också för enskilda individer. Art. 119 kompletteras på jåmställdhetsområdet med flera direktiv. Ett av dessa är rådets direktiv 797EEG den 19 december 1978 av om successivt genomförande av principen om likabehandling kvinnor av och män i fråga om social trygghet. Genom detta direktiv har medlemsstaterna ålagts att på sikt utforma sina lagstadgade system på socialförsäkringsområdet m.m. på sådant sätt att män och kvinnor behandlas lika i fråga om t.ex. avgiftsskyldighet och beräkning av förmåner. Direktivet gäller lagstadgade lämnar skydd vid system som sjukdom, invaliditet, ålderdom, olycksfall i arbetet, yrkessjukdomar och arbetslöshet samt socialhjälp som är avsedd att komplettera eller ersätta sådana system. Det gäller inte bestämmelser efterlevandeom förmåner eller familjebidrag. Enligt direktivet innebär likabehandlingsprincipen att det inte skall förekomma någon helst dissom kriminering på grund av kön, sig direkt eller indirekt, vad vare beträffar systemens räckvidd och villkoren för tillgång till dem, i fråga om skyldigheten att betala avgifter och beräkningen avgifterna eller av med avseende på beräkningen av förmåner och de villkor som bestämmer varaktigheten och bibehållandet rätten till bidrag. En av särskild regel i direktivet tillåter att medlemsstaterna från dess tillämpningsområde utesluter bl.a. fastställandet pensionsålder för av ålders- och avgångspension, fördelar i fråga om ålderspensionsförsäkring som beviljas har fostrat barn och såvitt gäller personer som erhållande av rätt till förmåner efter förvärvsavbrott på grund av fostran av barn. Det åligger medlemsstaterna att beträffande undantag som gjorts med stöd av den regeln med jämna mellanrum följa upp frågan för att kunna avgöra huruvida det mot bakgrund den sociala av utvecklingen detta område i medlemslandet är berättigat att bibehålla undantaget. Enligt rådets direktiv 86378EEG av den 24 juli 1986 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet skall

EGzs regler om social trygghet 99

likabehandlingsprincipen tillämpas också beträffande t.ex. kollektivavtalsbaserade eller företags- eller yrkesbestämda system för social trygghet till komplettering av eller ersättning för lagstadgade system. Nämnas kan här också rådets direktiv 86613EEG av den ll december 1986 om tillämpning av principen om likabehandling mellan män och kvinnor som driver egen rörelse, inklusive jordbruk, samt om skydd för kvinnor som driver självständig förvärvsverksamhet vid havandeskap och moderskap. På jämställdhetsområdet finns vidare ett antal förslag till direktiv som tagits fram av EG-kommissionen men som ännu inte antagits. Sådana direktivförslag gäller bl.a. rätt till föräldraledighet och likabehandling av deltidsarbetande med heltidsarbetande vad avser socialförsäkringsförmåner m.m. Ett annat förslag från år 1987 avser en utsträckning av direktiven 797EEG och 86378EEG till att gälla även bestämmelser i lag eller annan författning som rör förvärvsarbetandes familje- och efterlevandeförmåner, motsvarande förmåner i kollektiva försäkringar och motsvarande socialhjälpsförmåner. Enligt detta förslag skall vidare inom både lagstadgade system och kollektiva försäkringssystem pensionsåldern vara densamma för kvinnor och män och skall det inte tillåtet att beräkna pensionsbeloppen efter olika kriterier för vara kvinnor och män med hänsyn till t.ex. skillnader i förmodad återstående livslängd.

Social trygghet

När det gäller arbetskraften betyder den fria rörligheten inom EG inte bara att direkta hinder för människors rätt att fritt röra sig över nationsgränserna skall avskaffas. Man söker också underlätta den fria rörligheten genom att undanröja indirekta hinder, dvs. omständigheter som kan bidra till att möjligheterna till fri förflyttning inom EGområdet inte utnyttjas. En faktor som kan minska människors benägenhet att söka arbete i ett annat land är risken att de på grund av flyttningen skall förlora sin sociala trygghet. Inom EG finns därför ett mycket detaljerat regelsystem för samordning medlemsstaternas regler för social trygghet i syfte att ge ett av tillfredsställande skydd för personer som flyttar från ett land till ett annat inom EG eller annat sätt kan ha en möjlig anknytning till som än ett lands trygghetssystem. Reglerna ingår som ett led i den fria mer rörligheten för förvärvsverksamma är medborgare i medlemsstasom Ett de huvudsakliga syftena med regelsystemet är att lösa terna. av potentiella lagkonflikter mellan olika länders system för social trygghet såvitt gäller rättigheter och skyldigheter för förvärvsarbetande och deras familjemedlemmar genom att tillse att ingen är försäkrad i flera länder eller inte alls omfattad något lands system för social av trygghet. Ett annat väsentligt syfte med reglerna är att garantera med-

100 EGss regler om social trygghet

borgare i alla EG-länder full likabehandling oberoende av i vilket land de arbetar och att undanröja all diskriminering beroende på medborgarskap. Ytterligare har reglerna till ändamål att garantera att den rätt som intjänats till förmåner bevaras och att socialförsäkringsförmåner utbetalas utan hänsyn till bosättningsort inom gemenskapen. En grundläggande bestämmelse upptas i Romfördragets art. 51, som är av följande lydelse.

Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen besluta om sådana

åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga

för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett s stem som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjeme lemmar att

a alla perioder som beaktas enligt de olika ländernas lagstift-

ningar läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkningen av förmånernas storlek, b förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.

Som framgår av artikeln fordras beslut i frågor som avses med den enighet mellan medlemsländerna. Dessa frågor faller alltså inte inom ramen för den möjlighet till majoritetsbeslut som gäller inom vissa områden av EG-rätten. Art. 51 i Romfördraget har haft stor betydelse för tolkningen av sekundärlagstiftningen och i flera fall har EG-domstolen baserat sina avgöranden i mål rörande social trygghet direkt på den artikeln. Med stöd av art. 51 har domstolen också i vissa rättsfall underkänt regler i EG:s sekundärlagstiftning, t.ex. i förordning EEG nr 140871, och förklarat bestämmelser där stå i strid med det i Romfördraget upptagna övergripande regelsystemet. Redan år 1958 utfärdade rådet med hänvisning till art. 51 en förordning om social trygghet för migrerande arbetstagare förordning

nr 3. Till denna anslöt en särskild tillämpningsförordning nr 4.

Under åren därefter beslutades ett flertal tillägg till förordning nr bl.a. i syfte att ge regler för säsongs- och gränsarbetare samt sjömän. Efter en omfattande revision ersattes 1958 års förordningar år 1971 och 1972 av de nuvarande. De nu gällande reglerna återfinns i rådets förordning EEG nr 140871 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Denna förordning, som trädde i kraft den l oktober 1972, är omedelbart bindande för medlemsstaterna och tillämpas direkt enligt sin ordalydelse. Någon kompletterande

lagstiftning i varje stat krävs alltså inte och får inte heller utfärdas se

avsnitt 3.3. Till förordningen 140871 har utfärdats en särskild förordning EEG nr 57472 av den 21 mars 1972 med regler till genomförande av den.

EG:s regler om social trygghet 101

Det bör återigen understrykas att dessa förordningar syftar bara till samordning och inte till harmonisering av ländernas socialförsäkringssystem. Inte på något sätt inverkar de på medlemsländernas möjligheter att själva besluta om vilka försäkringssystem som skall finnas i landet eller om de materiella villkoren för olika socialförsäkringsförmåner. Länderna är i princip helt fria att själva lagstifta om t.ex. sådan frågor som vilka personer som skall vara försäkrade, vilka förmåner som skall utges, villkor för rätt till förmåner, belopp för dessa, regler för beräkning av förmånernas storlek och för hur lång tid viss förmån skall utbetalas. Detta har också uttryckligen slagits fast en EG-domstolen i åtskilliga domar, t.ex. i mål 2187 Borowitz och av 22789 Rönfeldt.

3.6 EES-avtalet och den sociala tryggheten

Socialpolitik

Redan i EES-avtalets ingress har parterna framhållit vikten av att utveckla den sociala dimensionen, däri inbegripet likabehandling av kvinnor och män, inom EES. I avtalet har upptagits några artiklar art. 66-71 rör sociala frågor. Syftet med gemensamma regler härom som anges i art. 66, där det sägs att de avtalsslutande parterna är överens behovet att främja en förbättring av arbetstagarnas arbetsvillkor om och levnadsstandard. Vidare upptas i art. 69 en motsvarighet till art. 1 19 i Romfördraget om säkerställande och upprätthållande av principen lika lön för kvinnor och män för lika arbete. I bilaga XVIII till om avtalet anges att bland den sekundärlagstiftning pâ området som

övertas inom EES återfinns direktiven 797EEG och 86378EEG se

ovan under avsnitt 3.5. Nämnas kan här också att EFTA-länderna i en gemensam deklaration i samband med EES-avtalet ställt sig bakom principerna och de grundläggande rättigheterna i den sociala stadga som elva av EG:s

medlemsländer antog år 1989 se avsnitt 3.5. Deklarationen betonar

vikten samtidiga ekonomiska och sociala framsteg och av EFTAav ländernas vilja att aktivt bidra till utvecklingen av den sociala dimensionen inom EES.

Fri rörlighet for personer

Som tidigare nämnts är inrättandet inre marknad ett av EG:s av en huvudsyften. På denna marknad skall råda fri rörlighet för bl.a. arbetskraft personer. Genom EES-avtalet skapas förutsättningar för arbetsmarknad. Avtalet innebär rätt för medborgare i alla en gemensam

EES-länder att flytta mellan de avtalsslutande länderna för att söka

102 EGxs regler om social trygghet

anställning, att inneha anställning i ett land enligt de regler gäller som för arbetstagare i det landet samt att stanna kvar i land där de haft ett anställning. Reglerna gäller även familjemedlemmar. EES-avtalet innefattar också etableringsrätt för självständiga näringsidkare och ömsesidigt erkännande av examina. Inte bara yrkesverksamma berörs möjligheterna till fri rörlighet av mellan EES-länderna. Studerande kan välja att studera i land ett annat inom EES. Även pensionärer skall kunna välja att slå sig ned i ett annat land. Den fria rörligheten för personer tas i EES-avtalet i art. 28-35. upp Dessa redovisas under tvâ rubriker: arbetstagare och egenföretagare 28-30 samt etableringsrätt 31-35. Reglerna den sociala om tryggheten återfinns under den förra rubriken och behandlas i 29. art. Genom art. 28, som i allt väsentligt motsvarar Romfördragets 48, art. säkerställs arbetstagares fria rörlighet inom och mellan EG- och EFTA-länderna. Innebörden av den fria rörligheten för kommer vi personer att beröra närmare i avsnitt 3.7.

Den sociala tryggheten

Den sociala tryggheten är, sedd ur ett EES-perspektiv, närmast ett medel att underlätta för människor att utnyttja de möjligheter till fri rörlighet inom EES som avtalet skall främja. EES-avtalets art. 29 om den sociala tryggheten har sin motsvarighet i Romfördragets art. 51. Den sistnämnda är, som beskrivits i avsnitt 3.5, i första hand en institutionell bestämmelse som ger EG kompetens att lagstifta om rättigheter pâ den sociala trygghetens område för migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar. Artikeln anger emellertid även bestämda ramar för hur denna sekundärlagstiftning skall utformad vara och vilka mål som skall uppnås genom den. önskemålet främja arbetskraftens att fria rörlighet inom EG har, som beskrivits i avsnitt 3.5, hittills inte gått i riktning mot en harmonisering av medlemsländernas lagstiftningar social trygghet utan om varje stat kan behålla sitt regelsystem omrâdet. I konsekvens härmed har i art. 97 i EES-avtalet föreskrivits att avtalet i princip inte inverkar på varje avtalsslutande parts rätt att, såvida inte ickediskrimineringsprincipen bryts, ändra sin interna lagstiftning inom de områden som täcks av avtalet. Det förutsätts dock att övriga parter informeras och att EES-kommittén finner att lagstiftningen i dess ändrade lydelse inte negativt påverkar avtalets goda funktion. Syftet med avtalet har i stället varit att uppnå samordning de olika en av ländernas lagstiftningar så att de territoriella begränsningarna medav lemsstaternas system för social trygghet så långt möjligt upphävs och olägenheterna för den enskilde förflyttningar inom EES minskar. av

EGss regler om social trygghet

Införlivandet förordning EEG nr 140871 m.m. i svensk rätt av

I bilaga VI till EES-avtalet den sekundärlagstiftning som gäller anges inom EG på den sociala trygghetens område och som övertagits och tekniskt anpassats till EES genom avtalet. Dessa anpassningar är b1.a. föranledda särdrag som finns i de enskilda EFTA-ländernas av lagstiftningar om social trygghet. Huvuddelen av den regelmassa på området social trygghet ingår i EES-avtalet utgörs av de två som förordningarna EEG nr 140871 och 57472. Förordning 140871 innehåller ett antal regler som får relativt ingripande konsekvenser för vissa grupper personer i förhållande till vad följer den svenska lagstiftningen om social trygghet. Med som av hänsyn härtill har förordningen införlivats med svensk rätt genom lag. Detta har skett den riksdagen antagna lagen 1992: 1776 om genom av samordning systemen för social trygghet när personer flyttar inom av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, samordningslagen. l lagen att förordning 140871 skall gälla som svensk lag med anges den anpassning framgår bilaga VI till EES-avtalet. Som bilagor som av till lagen har fogats bilaga VI till EES-avtalet och de i denna bilaga omnämnda rättsakterna rörande förordning 140871. Samtidigt har regeringen utfärdat en förordning SFS 1992:1777 tillämpning samordningslagen 1992:1776. Härigenom har om av förordnats att de i EES-avtalet ingående rättsakterna om förordning EEG 57472 med de anpassningar som framgår av bilaga VI till nr EES-avtalet skall gälla svensk förordning. Genom förordningen som har också Riksförsäkringsverket bemyndigats att vad avser förmåner omfattas samordningslagen 1992:1776, förutom vad gäller som av förmåner vid arbetslöshet, meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt bilaga VI till EESavtalet. Med anledning protokollet med justeringar av EES-avtalet har av riksdagen på grundval propositionen 199293:225 beslutat bet. av 199293:EU rskr. 1992932404, SFS 1993:763 vissa ändringar i samordningslagen 1992: 1776. Också förordningen 1992: 1777 har grundval härav justerats SFS 1993:1133. De övriga rättsakter som ansluter till bilaga VI i EES-avtalet avses bli inkorporerade i Sverige föreskrifter m.m. av Riksförgenom säkringsverket. Det gäller olika beslut och rekommendationer av Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande

arbetare se avsnitt 3.8. l.

I fråga de ändringar i förordningarna 140871 och 57472 som om

antagits inom EG efter EES-avtalets brytdatum den 31 juli 1991 se

avsnitt 3.11 nedan pågår mellan EG och EFTA överläggningar om ändringsförordningarnas införande i EES-avtalet och avses beslut kunna fattas EES-kommittén och senare i Sverige på av gemensamma

nationell efter EES-avtalets ikraftträdande se

nivå så snart som möjligt

104 EG:s regler om social trygghet

avsnitt 3.4 om ändringar i EES-reglerna. Avsikten är att det i beslutet skall föreskrivas att de kompletterande rättsakterna skall tillämpas retroaktivt från tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande.

3.7 Den fria

rörligheten för personer

Inledning

Förordning EEG nr 140871 har till syfte att på den sociala trygghetens område säkerställa principen fri rörlighet för om personer. Förordningen innebär att anställda och egenföretagare flyttar som mellan stater som omfattas av EES-avtalet i fråga rätten till om förmåner för social trygghet skall omfattas lagstiftningen av i den stat som utpekas av förordningen. I vad mån dessa har rätt att personer bege sig till och vistas i ett annat EES-land än det där de är medborgare bestäms emellertid av andra regler än de upptas i den som förordningen. Inte minst när det gäller att uppskatta de ekonomiska konsekvenserna av att förordning 140871 blir tillämplig i vårt land är det av betydelse att klargöra de rättsliga förutsättningarna för den migration som aktualiserar tillämpning förordningens regler. Vi av skall därför innan vi övergår till att närmare redogöra för de EGrättsliga reglerna om social trygghet översiktligt beskriva de principer som styr den fria rörligheten för personer. Målsättningen inom området för fria rörlighet är i första personers hand att uppnå fri rörlighet för förvärvsverksamma, dvs. en gemensam arbetsmarknad. Till de grundläggande principerna för den gemensamma arbetsmarknaden hör rätten att fritt få in och uppehålla sig i resa en annan medlemsstat för att söka arbete och ta anställning eller bedriva näringsverksamhet samt likabehandling arbetstagare av oavsett nationalitet. Den fria rörligheten innefattar inte bara arbetstagare utan också familjemedlemmar och vissa andra släktingar till arbetstagare. en Även egenföretagare omfattas av rätten till fri rörlighet för personer. EG:s regelsystem främjar, förutom rörligheten för den arbetande befolkningen och deras familjemedlemmar, också rörligheten för icke ekonomiskt aktiva, Lex. studerande och pensionärer, alltså som ges möjlighet att under vissa villkor välja i vilket medlemsland de vill som studera eller leva och verka. De grundläggande reglerna fria rörlighet finns i om personers Romfördragets art. 48, som gäller arbetstagare, och art. 52, som avser etablering. Efter en övergångstid har dessa bestämmelser fått direkt effekt inom EG och kan alltså åberopas enskilda vid nationella av domstolar. Dessa artiklar motsvaras av EES-avtalets art. 28 respektive 31.

EGrs regler om social trygghet

Den fria rörligheten innebär enligt art. 48 i Romfördraget att medborgare i ett land inom gemenskapen har rätt att med de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa anta faktiska erbjudanden om anställning och att förflytta sig fritt inom de avtalsslutande ländernas territorier för detta ändamål. Den ger också personer möjlighet att uppehålla sig i ett land i syfte att inneha anställning där i överensstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller i det landet. Den som har haft anställning i ett annat avtalsslutande land får även rätt att stanna kvar efter anställningens upphörande. Personers fria rörlighet berörs iett flertal sekundära rättsakter. Den grundläggande regleringen i fråga om arbetstagares rätt att flytta mellan medlemsstaterna finns i rådets förordning EEG nr 161268 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Denna EG-förordning har, med den anpassning som framgår av bilaga V till EES-avtalet, antagits att gälla som svensk lag genom lagen 1992: l 163; ändrad 1993:764 om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, såvitt gäller art. 1-9, och som svensk förordning genom förordningen 1992:1164 om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, såvitt avser art. 10-48. Till förordning EEG nr 161268 ansluter rådets direktiv 68360 EEG, som innehåller regler om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjemedlemmar. I detta direktiv finns också detaljerade föreskrifter om uppehållstillstånds giltighet, innehåll m.m. Ett annat av rådets direktiv, 73 l48EEG, ålägger länderna att avskaffa motsvarande restriktioner för medborgare i medlemsländerna och deras familjer i fråga om etablering och tillhandahållande av tjänster samt beträffande sociala förmåner. Innebörden av de nämnda rättsakterna, sedan de anpassats till EESsammanhang, är att rätt till vistelse och bosättning i inflyttningslandet tillkommer medborgare i EG- och EFTA-stater som tar anställning eller bedriver egen rörelse eller tillhandahåller eller mottar tjänster i landet samt deras familjemedlemmar, oavsett nationalitet. Rättsakterna innehåller detaljerade bestämmelser om bl.a. minsta tid för uppehållstillstånd, förutsättningar för förlängning av tillstånd och om skydd mot återkallelse av uppehållstillstånd vid ofrivillig arbetslöshet, sjukdom eller olyckshändelse. Bland övriga rättsakter som berör den fria rörligheten för personer kan nämnas kommissionens förordning EEG nr 125170 av den 29 juni 1970 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där. Denna förordning, som avser även arbetstagares familjemedlemmar, skall enligt SFS 1992: 1167 gälla svensk förordning. Vidare kan här nämnas direktiv som

106 EGss regler om social trygghet

7534EEG med bestämmelser om motsvarande rätt för personer som bedrivit rörelse i en annan medlemsstat och deras familjemedlemmar. I fråga om egenföretagare finns inte någon motsvarighet till förordning EEG nr 161268. Rätten till fri rörlighet för dem som tillhör denna kategori bygger i stället direkt på Romfördragets regler, särskilt art. 52-58 om etableringsrätt och 59-66 om rätt att tillhandahålla tjänster samt art. 7 om förbud mot diskriminering. Skillnaden mellan de båda rättigheter som gäller i fråga om egenföretagare är inte särskilt stor. Båda avser affärs- eller yrkesverksamhet som bedrivs mot ersättning. Rätten till fri etablering innebär en rätt att sätta rörelse upp i en annan medlemsstat, antingen permanent eller tillfälligt och vare sig enskilt eller i bolagsform, i syfte att bedriva verksamhet där. Den andra rätten däremot innebär att tjänster tillhandahålls tillfälligt av en person som är etablerad i en annan stat. I detta fall är det inte nödvändigt att man uppehåller sig ens tillfälligt i den stat där tjänsten tillhandahålls. Som tidigare angetts finns bestämmelser om egenföretagares rätt till inresa och uppehåll i annan stat och rätt att kvarstanna efter avslutad verksamhet i rådets direktiv 73 148EEG respektive direktiv 7534 EEG. Enligt rådets direktiv 90364EEG, 90365EEG och 90366EEG har rätten till fri rörlighet för personer utvidgats till att gälla också vissa icke ekonomiskt aktiva personer, studerande respektive pensionärer i samtliga fall under förutsättning att de är medborgare i en EG- stat samt deras familjemedlemmar, oberoende av dessas med- borgarskap. Grundläggande förutsättningar för rätten att uppehålla sig är för dessa kategorier att de har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i vistelselandet samt att de kan visa att de har tillräckliga resurser för att själva kunna klara sin försörjning och inte kommer att ligga mottagarlandets system för social hjälp till last. Studenter har rätt till uppehållstillstånd så länge studierna pågår, och det kan bestämmas

att tillståndet måste förnyas varje år. Övriga kategorier skall i regel ges

uppehållstillstånd för minst fem år. Samtliga rättsakter anger närmare förutsättningar för rätten att stanna kvar. Av betydelse är också rådets direktiv 6422l EEG, 72l94 EEG och 7535EEG som gäller särskilda åtgärder i fråga om utländska medborgares rörlighet och bosättning på grund av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa.

Den närmare innebörden av principen om fri rörlighet

Den rätt till fri rörlighet, dvs. att ta anställning och arbeta i ett annat land, som tillförsäkras arbetstagare genom bestämmelser i förordning EEG nr 161268 får sin närmare innebörd av praxis i EG-domstolen och av preciserande regler i de tidigare nämnda rättsakterna.

EGss regler om social trygghet 107

Allmänt sett gäller inom EG tvingande ett generellt och enhetligt - arbetstagarbegrepp såvitt avser arbetskraftens fria rörlighet. Detta begrepp kan alltså inte tillämpas på olika sätt i olika länder. Genom EG-domstolens praxis har begreppet getts en extensiv tolkning. När det gäller frågan vem som är att anse som arbetstagare och alltså är berättigad att resa till och uppehålla sig i ett annat land har sålunda EG-domstolen i rättsfallet 5381 Levin uttalat att begreppen arbetstagare och anställning vid tillämpning av regelsystemen för den fria rörligheten har en särskild EG-rättslig innebörd. och avgörande är alltså inte vad som följer av det nationella rättssystemet. l målet 6685 Lawrie-Blum förklarade domstolen att en arbetstagare kännetecknas av att han under en viss tidrymd under annans ledning och för annans räkning utför tjänster mot ersättning. I princip omfattar arbetstagarbegreppet således alla personer som arbetar mot vederlag någon annan och under den andres ledning. Det är inte någon förutsättning att det arbete som arbetstagaren utför är av viss omfattning. Utöver personer som allmänt sett anses vara arbetstagare räknas hit bl.a. praktikanter. lärlingar och personer som arbetar i en annans hem samt i princip också s.k. au-pair. EG-domstolen har i ett par rättsfall fastslagit att även den som utför deltidsarbete skall anses vara arbetstagare. Detta gäller även om hans inkomst av arbetet inte är tillfyllest för att säkra hans försörjning utan han måste fylla ut denna med tex. förrnögenhetsavkastning eller bistånd av allmänna medel från bosättningsstaten mål 5381 Levin respektive mål 13985 Kempf. l ett rättsfall mål 19687 Steymann har EG-domstolen funnit att ekonomisk verksamhet i fördragets mening kan föreligga i fall då en person utövar förvärvsaktiviteter men inte erhåller någon egentlig lön härför utan i stället som i det ifrågavarande målet får - sina behov tillgodosedda genom underhåll av en nyreligiös rörelse. Denna person omfattades enligt domstolen av begreppet arbetstagare. Ett minimikrav är dock att det rör sig om en effektiv och genuin verksamhet som inte är av så liten omfattning att den kan betraktas som rent marginell och underordnad under senare tid bl.a. mål 19786 Brown, 35789 Raulin och 390 Bernini. Vidare krävs att den syssla som skall utövas rymmer något mått av ekonomisk aktivitet. 1 rättsfallet 3674 Walrave Koch, som gällde tillämpningen av art. 7 i Romfördraget, konstaterade domstolen sålunda att frågan om ett idrottsförbunds diskriminerande behandling av vissa tävlingsmotorcyklister föll utom ramen för fördraget, eftersom det var fråga om idrottsutövning utan några ekonomiska konsekvenser. Annan verksamhet som på liknande grund inte hänförts till arbete i den här diskuterade meningen är aktiviteter som visserligen kan ge den som ägnar sig dem viss ersättning men som primärt har annat än ekonomiskt syfte. l rättsfallet 34487 Battray uttalade domstolen att av staten betald verksamhet inom ramen för ett narkotikaavvänjningsprogram inte utgjorde någon i egentlig mening ekonomisk aktivitet. Den princip som

108 EGxs regler om social trygghet

rättsfallet ger uttryck för anses dock inte kunna utsträckas till skyddat arbete i gemen. I art. 10 i förordning EEG nr 161268 ges regler om vilka familjemedlemmar som har rätt att bosätta sig i annat land tillsammans med arbetstagaren. Med familjemedlemmar avses makemaka och barn som är under 21 år samt barn över 21 år som är beroende av föräldrarna för sin försörjning. När det gäller rätt till vistelse och bosättning omfattas även släktingar i närmast föregående led till arbetstagaren eller dennes makemaka om släktingen är beroende av dem. Något krav medborgarskap i en EG-stat finns inte för familjemedlemmar och släktingar. En förutsättning för att dessa skall ha rätt att bosätta sig tillsammans med arbetstagaren är dock att arbetstagaren för familjen har tillgång till en bostad som anses normal för landets arbetstagare i den region där han är anställd. Någon motsvarande rätt som för en makemaka tillkommer inte en sambo. Om emellertid en sambo till en person som är medborgare i landet har rätt att uppehålla sig i landet, måste samma rätt tillerkännas sambo till den som är medborgare i ett annat EG-land men är bosatt i landet i fråga mål 5985 Reed. Uttrycket beroende i art. 10 i förordning 161268 skall enligt EGdomstolen tolkas utifrån den faktiska situationen, dvs. huruvida arbetstagaren verkligen svarar för underhåll till familjemedlemmen, och inte utifrån faktorer som skälen för underhåll eller möjligheterna för familjemedlemmen att försörja sig själv genom arbete mål 31685 Lebon. Rätt för en make att uppehålla sig i ett EG-land tillsammans med arbetstagaren gäller bara så länge äktenskapet består, men rätten är oberoende av om makarna fortfarande sammanbor eller bor åtskilda grund av t.ex. separation. Om äktenskapet upplöses genom dom e.d. upphör emellertid rätten för maken enligt art. 10 i förordning 161268 mål 26783 Diatta. Skulle arbetstagaren avlida, har hans familjemedlemmar som bott hos honom rätt att varaktigt stanna kvar i bosättningsstaten, under förutsättningar som anges närmare i art. 3 i förordning EEG nr 125170. Om en medborgare i en medlemsstat har anställning i en annan medlemsstat, har enligt art. 11 i förordning 161268 arbetstagarens make och barn rätt att ta anställning i värdlandet, även om de inte är

medborgare där.

En person som är att anse som arbetstagare i den mening som avses i förordning 161268 har, som antytts, rätt att bege sig till en annan medlemsstat för att där ta anställning. Det är sålunda inte nödvändigt att arbetstagaren redan har försäkrat sig om arbete för att han skall komma i åtnjutande av rätten till fri rörlighet. Enligt rättsfallet 4875 Royer räcker det att han söker arbete. Hur länge han får stanna i en annan medlemsstat under sökande efter arbete, uttalade sig domstolen inte om i det målet. I sammanhanget kan erinras om att en arbets-

EG:s regler om social trygghet 109

sökande enligt en bestämmelse i förordning EEG nr 140871 som huvudregel har rätt att under en period tre månader bege sig till om en annan stat för att söka arbete utan att förlora rätten till arbetslöshetsersättning från den behöriga staten. Härtill kommer att det i deklaraen tion av medlemsstaterna som tagits in i protokollet från rådets möte den 16 oktober 1968, då bl.a. förordningen 161268 antogs, sägs att en medborgare i en medlemsstat skall ha rätt att under åtminstone tre månader söka arbete i en annan medlemsstat och att denna rätt att vistas i det andra medlemslandet kan begränsas bara om personen inte funnit ett arbete före utgången av denna tidsperiod eller dessförinnan blivit beroende av socialt bistånd från vistelselandet för sitt uppehälle. l målet 29289 Antonissen förklarade dock EG-domstolen att denna deklaration inte har någon rättslig betydelse. l målet framhöll domstolen att, i frånvaro av särskilda EG-rättsliga regler, en period om sex månader som tilläts enligt den brittiska lagstiftning aktuell som var i målet inte kunde anses otillräcklig för att den arbetssökande skulle kunna finna ett arbete och att den brittiska bestämmelsen därför inte stod i strid med EG-rätten. Om den arbetssökande emellertid efter utgången av den perioden kunde visa att han fortfarande sökte arbete och hade genuina möjligheter att få ett sådant, kvarstod enligt domstolen hans rätt att uppehålla sig i landet också för den tiden. Emellertid torde det inte vara tillräckligt för rätten att vistas i ett annat medlemsland med enbart ett påstående om att en person söker arbete. Det torde dessutom krävas att han otvetydigt visar sin avsikt härtill genom att göra seriösa och uppriktigt menade ansträngningar för att verkligen finna ett arbete mål 5381 Levin och 31685 Lebon. Liksom man har rätt att bege sig till ett land för att söka arbete, har man som regel rätt att stanna kvar i ett land efter det att ens arbete där upphört. Den principen har kommit till uttryck i art. 7 i direktiv 68360EEG, enligt vilken ett giltigt uppehållstillstånd inte får återkallas enbart grund av att arbetstagaren inte längre är anställd, vare sig orsaken är att han är tillfälligt oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall eller att han är ofrivilligt arbetslös och detta bekräftats av behörig arbetsförmedling. I artikelns formulering ligger att en arbetstagare kan mista rätten att kvarstanna om han frivilligt lämnat sin anställning. Ytterligare regler om rätten att stanna kvar i ett medlemsland finns i förordning EEG nr 125170. l regel skall en medborgare i ett EG-land som erhåller anställning i ett annat land samt hans familjemedlemmar erhålla uppehållstillstånd för minst fem år. Tillståndet skall därefter utan vidare förlängas. Förlängningen måste avse minst tolv månader. Uppehållstillståndet får inte dras in om arbetstagaren blir sjuk eller ofrivilligt arbetslös. Tiden för ett förnyat uppehållstillstånd kan dock begränsas om arbetslösheten har varat mer än ett år. Särskilda regler gäller för personer som arbetar kortare tid än tre månader, som pendlar mellan länder eller är säsongsarbetare. I dessa situationer krävs inte uppehållstillstånd, utan

l lO EGss regler om social trygghet

dessa personer kan i stället åläggas amnälningsplikt. För personer som pensioneras eller av andra skäl inte kan fortsätta förvärvsarbeta och deras familjemedlemmar finns också speciella bestämmelser som ger dem rätt att stanna kvar i landet. Något arbetstillstånd behövs inte för personer som utnyttjar sig av den fria rörligheten och arbetar i annat land än hemlandet, och några krav på sådant tillstånd kan inte ställas av en medlemsstat. Av EG-domstolens rättspraxis mål 4875 Royer och 35789 Raulin framgår att ett utfärdat uppehållstillstånd bara utgör ett bevis och inte ett villkor för rätten att vistas i ett annat EG-land för den som uppfyller förutsättningarna för sådan rätt. För rätten till inresa skall det räcka att man kan uppvisa ett giltigt pass eller identitetsbevis. Den som är medborgare i ett EG-land och t.ex. har arbete i ett annat sådant land kan alltså inte avvisas från det landet enbart därför att formaliakrav inte är uppfyllda. EG:s regler innebär också att en arbetstagare eller egenföretagare skall kunna påbörja ett arbete i annat EG-land innan uppehållstillstånd har beviljats honom och hans familjemedlemmar och att formaliteterna kring tillståndet inte får fördröja arbetets påbörjande. Motsvarande gäller i fråga om pensionärer, studerande, m.fl. Som nämnts i det föregående är den fria rörligheten för personer inte helt undantagslös utan får begränsningar göras av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Dessa begränsningar finns närmare preciserade i rådets direktiv 6422lEEG. De skall ges en snäv tolkning. EG-domstolen har uttalat att endast ett realistiskt och allvarligt hot mot sådana intressen i det särskilda fallet kan motivera inskränkningar i den fria rörligheten mål 6774 Bonsignore. Att märka är också att anställning i offentlig tjänst inte omfattas av den fria rörligheten och att sålunda verksamhet som är förbunden med offentlig maktutövning får reserveras för landets egna medborgare. Enligt praxis begränsar sig dock undantaget till anställningar där det krävs särskild solidaritet med staten.

Likabehandling

En beståndsdel i den fria rörligheten för personer är att all diskriminering på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller sysselsättning, lön och andra anställnings- och arbetsvillkor. Denna likabehandlingsprincip gäller även sociala och skattemässiga förmåner liksom fackliga rättigheter och rätt till utbildning för arbetstagaren och hans familjemedlemmar. Principen utgör ett utflöde av det i art. 7 i Romfördraget intagna generella förbudet mot diskriminering grund av nationalitet. Av bl.a. rättspraxis framgår att likabehandlingsprincipen förbjuder inte bara öppen utan även dold samt såväl direkt som indirekt diskriminering. T.ex. har EG-domstolen fastslagit att diskrimineringsförbudet gäller inte endast med avseende på särbehandling på grund av

EGss regler om social trygghet 1 11

nationalitet utan att det kan tillämpligt även villkor kan vara som leda till samma resultat, exempelvis krav bosättning inom landets territorium eller på bosättning under viss angiven tid innan rätt till en förmån inträder, om samma villkor inte gäller för statens egna medborgare mål 15273 Sotgiu och 24983 Hoeckx. Även krav på bosättning under viss tid, som är tillämpligt också för landets egna medborgare, har befunnits vara otillåtet, eftersom det är generellt sett lättare att uppfylla för medborgare i medlemsstaten än för andra mål 11191 Kommissionen mot Luxemburg. Rätten till förmåner kan alltså inte göras beroende av permanent bosättning mål 17588 Biehl eller av viss minsta tids vistelse mål 19786 Brown. Inte heller kan krävas förvärvsarbete under minst viss bestämd tid mål 15784 Frascogna och 3986 Lair. Art. i Romfördraget 48 avser likabehandling i fråga om bl.a. socialt

skydd i form av både socialförsäkring och social hjälp se dessa

om uttryck avsnitt 3.9.4. I fråga om sociala förmåner kommer likabehandlingsprincipen till uttryck i art. 7.2 i förordning EEG nr 161268, där det föreskrivs att en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat skall inom en annan medlemsstats territorium åtnjuta samma sociala och skattemässiga förmåner som värdlandets egna medborgare. Artikeln kan sägas ge uttryck för en allmän princip, som kommit att växa fram, att migrerande arbetstagare skall integreras i värdlandets samhällsliv och behandlas på lika villkor med det landets egna medborgare. Vad som skall inrymmas under begreppet sociala förmåner har prövats av EG-domstolen i en rad mål. I rättspraxis har uttrycket getts en vidsträckt tolkning, och det framgår att härunder faller inte bara förmåner vartill det finns en lagstadgad rättighet utan också sådana som utges efter en mer skönsmässig prövning. EG-domstolen har framhållit att uttrycket täcker alla sociala förmåner, oberoende av om de har någon anknytning till en anställning eller inte, som utges till nationella arbetstagare grundval av deras status som arbetstagare eller i kraft enbart av det faktum att de är bosatta inom medlemsstatens territorium mål 3275 Cristini, 6376 Inzirillo, 20778 Even, 24983 Hoeckx och 157 84 Frascogna. Bland de sociala förmånerna ingår inte bara socialförsäkringsförmåner utan även insatser för offentlig social eller hälsomässig omsorg, t.ex. socialt bistånd från den kommun där arbetstagaren vistas. Under begreppet faller alla åtgärder som kan bidra till att arbetstagaren integreras i värdlandets samhällsliv oberoende av om det rör sig om förmåner av ekonomisk eller ickeekonomisk art, under förutsättning att förmånen inom EG:s ryms kompetens enligt Romfördraget. Bland förmåner som befunnits falla under art. 7.2 i förordning 161268 kan nämnas åtgärder för att ge handikappade personer möjlighet att återvinna sin arbetsförmåga mål 7672 Michel, tågrabatter för stora familjer mål 3275 Cristini, räntefria lån till

112 EG:s regler om social trygghet

nyblivna mödrar mâl 6581 Reina, bidrag till kvinnor vid barns födelse mål 11191 Kommissionen mot Luxemburg, ungdomsarbetsstöd mål 9484 Deak samt ålderspension med syfte att tillförsäkra en minimiförmân mål 26183 Castelli. l avsnitt 3.9.4 redovisar vi ytterligare en del exempel förmåner i olika länder som befunnits falla inom tillämpningsområdet för förordning 161268. Av åtskilliga domar av EG-domstolen framgår att likabehandlingsprincipen i Romfördraget och reglerna i förordning 161268 inte är tillämpliga i rent interna nationella förhållanden, dvs. i situationer där det inte finns något EG-rättsligt eller gränsöverskridande element. T.ex. har fastslagits att någon rätt inte kan grundas på förordningen för personer som inte är medborgare i en EG-stat men är familjemedlemmar eller släktingar till en arbetstagare som är medborgare i en sådan stat, om denne arbetstagare inte har utövat sin rätt till fri rörlighet inom gemenskapen utan bor och arbetar i det land där han är medborgare målen 35 och 3682 Morson Jhanjan samt mål 14787 Zaoui och 20691 Poirrez. Reglerna i art. 7.2 i förordning 161268 gäller, som framgått, till förmån för arbetstagare. En arbetstagare som blir ofrivilligt arbetslös mister inte grund härav sin status som arbetstagare och de rättigheter som på grundval av förordningen följer med den fria rörligheten. Detta gäller han därefter genomgår utbildning och det finns även om anknytning mellan studierna och den tidigare förvärvsaktiviteten en mål 3986 Lair och 35789 Raulin. Den som däremot frivilligt lämnar sitt arbete för att efter en tid börja genomgå studier kan förlora sin ställning som arbetstagare, såvida det inte finns ett samband mellan studierna och den tidigare yrkesverksamheten mål 390 Bernini. Förbudet mot diskriminering gäller enbart inom tillämpningsområdet för Romfördraget och förordning 161268, dvs. beträffande vad som faller under EG:s kompetens. Emellertid innefattar detta en mängd områden som avser arbetstagares fria rörlighet utöver ekonomiska aktiviteter i egentlig mening. Det nyss nämnda målet 3986 Lair är av intresse också från denna aspekt. Målet gällde rätten till ett tyskt ekonomiskt stöd i form av räntefria lån för universitetsutbildning för en arbetslös person. EGdomstolen framhöll att Romfördragets allmänna diskrimineringsförbud i regel inte tar sikte på studerandes rätt till stöd i och för deras utbildning och underhåll. Sådant stöd tillhör dels utbildningspolitiken och faller därmed i allmänhet utanför fördragets tillämpningsområde och EG:s kompetens, dels socialpolitiken som är medlemsstaternas interna angelägenhet i den mån fördraget inte innehåller särskilda regler det området. I målet rörde det sig emellertid inte om en studerande i allmänhet utan om en person som tidigare varit förvärvsverksam som arbetstagare. Det aktuella utbildningsstödet syftade till att förbättra arbetstagarens kvalifikationer i förvärvsarbete och rymdes med hänsyn härtill inom begreppet social förmån i förordningens 161268 mening.

EG.s regler om social trygghet 113

I ett annat mål 29383 Gravier har domstolen slagit fast att tillträde

till och deltagande i undervisning, särskilt när det gäller yrkesutbildning, inte är områden som faller utanför gemenskapsrätten, trots att utbildningspolitiken som sådan inte tillhör EG:s kompetens. Också i andra mål har domstolen funnit att ekonomiskt stöd till studier även på universitetsnivå i form av t.ex. bidrag till anmälnings- och kursav- gifter omfattas av begreppet social förmån mål 19786 Brown och 35789 Raulin. Enligt andra avgöranden EG-domstolen mål av

30889 Di Leo och 390 Bernini är reglerna i förordning 161268 inte

begränsade till utbildning eller praktik i värdlandet utan gäller även i fråga om ekonomiskt stöd för studier utomlands, däri inbegripet barnets ursprungsland, under förutsättning att medborgare i värdlandet

kan tillerkännas sådant studiestöd vid studier utomlands se även nedan

under kapitel 10. Av rättspraxis framgår vidare att principen om likabehandling såvitt avser sociala förmåner gäller till förmån bara för personer som har en faktisk anställning och inte för medborgare i en medlemsstat vistas som i en annan medlemsstat för att söka arbete mål 31685 Lebon. Rätten gäller för arbetstagare generellt sett bara så länge de har rätt att uppehålla sig i värdlandet. Den rått till likabehandling som art. 7.2 i förordning 161268 tillägger arbetstagare i fråga om sociala förmåner kan enligt EGdomstolen komma till godo också de familjemedlemmar och släktingar

som avses med art. 10 och som utnyttjat den rätt till fri rörlighet för

dessa kategorier som följer av den artikeln. Den rätt som tillkommer dessa är dock bara indirekt och utgör en beståndsdel i de sociala förmåner som tillkommer arbetstagaren själv, dvs. de behöver utges till familjemedlemmar bara om förmånerna kan ses som en social fördel för arbetstagaren själv iden meningen att familjemedlemmen är beroende av honom för sitt underhåll. Om detta är fallet, är det utan betydelse om förmånen i fråga enligt den nationella lagstiftningen är formulerad som en rättighet för arbetstagaren eller för barnet mål 31685 Lebon och 390 Bernini. I sammanhanget bör dock noteras art. 7 i förordning EEG nr 125170, vari föreskrivs att den rätt till likabehandling som fastställts i förordning 161268 skall gälla även till förmån för personer som omfattas av förordning 125170. Av denna sistnämnda förordning följer, som beskrivits översiktligt i det föregående, en rätt för bl.a. arbetstagare att, om vissa villkor är uppfyllda, stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter avslutad förvärvsverksamhet till följd av t.ex. pensionering. Motsvarande rätt tillkommer under vissa förutsättningar familjemedlemmar till en avliden arbetstagare som bott tillsammans med denne inom statens territorium. För en sådan familjemedlem torde därmed likabehandlingsprincipen vara tillämplig, och detta torde gälla även om förmånen söks först efter arbetstagarens död mål 3275 Cristini.

114 EGss regler om social trygghet

Nämnas kan här också art. 12 i förordning 161268, där det sägs att barnen till en medborgare i en medlemsstat som är eller har varit anställd i en annan medlemsstat skall ha tillträde till denna stats allmänna skolor, lärlingsutbildning och yrkesskolekurser på samma villkor som medborgarna i denna stat, om barnen bor där. Vidare anges att medlemsstaterna skall främja alla bemödanden att göra det möjligt för dessa barn att delta i utbildningen under bästa möjliga förhållanden. Av EG-domstolens rättspraxis mål 974 Casagrande framgår att regelsystemet omfattar en rätt inte bara till tillträde till utbildning utan också en rätt samma villkor som landets egna medborgare till andra insatser som avser att främja utbildning eller som i övrigt härrör från deltagandet i utbildningen, t.ex. ekonomiska bidrag eller andra förmåner för studerande. Rätten enligt art. 12 tillkommer barn även om den migrerade arbetstagaren själv är pensionerad eller har avlidit. Någon rätt till export de förmåner som omfattas av förordning av

161268 finns inte på grundval av den förordningens regler men kan

föreligga såvitt gäller förmåner som faller inom tillämpningsområdet för förordning 140871, se avsnitt 3.9.4.

Principernas tillämpning i Sverige

För Sveriges vidkommande ges i utlänningslagen 1989:529 regler för utlänningars rätt till bl.a. inresa i landet samt vistelse här och arbete som anställd. Denna lag innehåller krav på uppehållstillstånd och arbetstillstånd för utomnordiska medborgare. Genom ikraftträdandet av EES-avtalet och de författningar som gör förordningarna EEG 161268 och 125170 gällande i Sverige nr kommer de principer för vilka redogjons ovan att bli tillämpliga i Sverige utan ändringar i andra svenska författningar. Det innebär att medborgare i EG-länderna och berörda EFTA-stater skall kunna ta anställning i Sverige utan särskilt arbetstillstånd. Undantag frän kravet på arbetstillstånd kommer också att gälla vissa familjemedlemmar, oavsett medborgarskap, nämligen arbetstagares och företagares makemaka och deras barn som är under 21 år eller beroende av föräldrarna för sin försörjning. Vidare blir följden att de personer som omfattas av reglerna skall beviljas uppehållstillstånd här. Nämnas kan också att 3 § i den svenska förordning 1992:1167 varigenom förordning EEG nr 125170 inkorporerats innebär att reglerna där utsträckts till att i Sverige gälla också egenföretagare. I den mån de i det föregående nämnda rättsakterna inom EG inte avser förordningar och har inkorporerats i svensk rätt genom de ovan nämnda författningarna, dvs. är EG-direktiv, har de implementerats i Sverige genom ändringar i utlänningslagen 1989:529 och utlänningsförordningen 1989:547.

EGss regler om social trygghet 115

Frågan om medborgare i EES-ländema har en ovillkorlig rätt att komma till Sverige för att söka arbete har berörts i propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet prop. 199192: 170. Föredragande departementschefen uttalade i anledning därav bl.a. att man måste göra en prövning av om den inresande är arbetssökande eller inte. Ett grundlöst påstående i detta avseende kan inte leda till någon rätt att vistas här. Departementschefen erinrade emellertid om att syftet med EES-avtalet är att invånarna i större delen av Europa, utan större ingrepp från nationella myndigheter än absolut nödvändigt, fritt skall kunna söka arbete i andra länder. Detta måste leda till generösa bedömningar, inte minst när det gäller frågan om en arbetssökandes möjligheter att få ett arbete. l utlänningsförordningen 1989:547 har tagits in regler om återkallelse av uppehållstillstånd i vissa fall. Dessa innebär bl.a. att ett sådant tillstånd som beviljats en person med stöd av EES-avtalet skall kunna återkallas om personen frivilligt lämnar sin anställning utan avsikt att söka nytt arbete och dessutom saknar andra möjligheter till försörjning i Sverige. Motsvarande gäller för bl.a. studerande och pensionärer. Ett uppehållstillstånd skall också i vissa fall kunna återkallas om det beviljats en familjemedlem som är medborgare i en stat utanför EES och anknytningen till EES-medborgaren upphör t.ex. därför att denne lämnar Sverige. Som beskrivits i det föregående omfattar numera rätten till fri rörlighet inom EG och EES även studerande, pensionärer och andra - icke ekonomiskt aktiva personer. Denna rätt förutsätter dock att de inte skall ligga värdlandets vålfärdssystem till last utan att de på egen hand kan klara sin ekonomi, t.ex. genom pension, studiemedel eller förmögenhet. I fråga om studerande föreskrivs i 5 a § utlänningsförordningen att ett krav för uppehållstillstånd är att den studerande är inskriven vid en erkänd utbildningsanstalt och att han försäkrar att han har tillräckliga egna medel för sin försörjning samt, om han inte är eller kommer att bli omfattad av svensk socialförsäkring, har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. Samma villkor om sjukförsäkring gäller för familjemedlemmar till en studerande. Motsvarande krav försörjning och sjukförsäkring uppställs för sådana icke ekonomiskt aktiva och deras familjemedlemmar personer till följd rådets direktiv 90364EEG omfattas av rätten till fri - som av rörlighet. Beträffande pensionärer fordras att de får en pension som är tillräcklig för uppehållet och dessutom, om de inte är eller kommer att bli omfattade svensk socialförsäkring, har en heltäckande sjukförav säkring gäller i Sverige. För pensionärers familjemedlemmar som gäller krav på sjukförsäkring. l förarbetena regeringens samma förordningsmotiv 1992:8 har framhållits att med tillräckliga egna medel bör för pensionärer och andra icke ekonomiskt aktiva personer tillgångar efter skatt motsvarar full svensk folkpension, fullt avses som pensionstillskott för en svensk pensionär i motsvarande ålder samt

116 EGss regler om social trygghet

täckta bostadskostnader. Rätt till socialbidrag innebär inte har att man egna medel.

3.8 Allmänt

om förordning EEG nr 140871

3.8.1 Bakgrund

Regler som syftar till att genom samordning av medlemsstaternas lagstiftningar säkerställa den sociala tryggheten för anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen finns i de tidigare nämnda förordningarna EEG nr 140871 och 57472. Genom EES-avtalet kommer förordningarna med vissa kompletteringar och anpassningar att gälla också inom EES. Dessa förordningar har genomgått åtskilliga revisioner under årens lopp. År 1981 beslutades de med verkan fr.0.m. den 1 juli 1982 att skulle gälla även beträffande egenföretagare och deras familjemedlemmar. Genom rådets förordning nr 200183 av den 2 juni 1983 EGT nr L 230, 22.8.1983, s. 6 skedde en ändring och uppdatering konsolidering av förordningarna 140871 och 57472, dvs. de ändringar till dess vidtagits fördes ihop till enhetlig Även som en text. därefter har ändringar gjorts vid flera tillfällen men någon ny

konsolidering har hittills inte beslutats. Ändringar

har skett genom rådets förordningar 166085 av den 13 juni 1985 EGT nr L 160, 20.6.1985, s. 1 och 166185 av samma datum EGT nr L 160, 20.6. 1985, s. 7, genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal år 1985 EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 170, genom kommissionens förordning 51386 av den 26 februari 1986 EGT nr L 51, 28.2.1986, s. 44 samt genom rådets förordningar 381186 av den 11 december 1986 EGT nr L 355, 16.12.1986, s. 5, 130589 av den 11 maj 1989 EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1, 233289 av den 18juli 1989 EGT nr L 224, 2.8.1989, s. 1, 342789 av den 30 oktober 1989 EGT nr L 331, 16.11.1989, s. 1 och 219591 av den 25 juni 1991 EGT nr L 206, 29.7.1991, s. 2. En icke rättsligt bindande, konsoliderad version har för en tid sedan utarbetats av kommissionen och har publicerats i EGT den 10

december 1992 92C 32501 såvitt gäller förordning 140871 och vid

samma tillfälle 92C 32502 beträffande förordning 57472. Efter den tidpunkt fram till vilken EG:s regelsystem har införts i EES-avtalet den 31 juli 1991 har beslut fattats inom EG om - ytterligare ändringar i förordning 140871 och förordning 57472. Dessa ändringar har skett genom tre förordningar EEG av rådet den 30 april 1992, nr 124792 1992 EGT nr L 136, 19.5.1992, s.1, nr 124892 EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 7 och nr 124992 EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 28, samt genom rådets förordning EEG nr

EGss regler om social trygghet 117

194593 av den 30 juni 1993 EGT nr L 181, 23.7.1993, l. Dessa s. ändringsförordningar omfattas ännu inte av EES-avtalet men informella överläggningar om dem pågår och avsikten är att skall försöka få man till stånd en anpassning av dem till EES så snart som möjligt efter det att EES-avtalet har trätt i kraft. Innebörden av de ändringar som gjorts genom de nu nämnda förordningarna anger vi översiktligt i det följande och särskilt i avsnitt 3.11. När vi i detta betänkande hänvisar till förordningarna 140871 och 57472 avser vi därmed det regelsystem som upptas i dessa efter de olika ändringar som vidtagits och med de anpassningar som gjorts genom EES-avtalet. Vi kommer sålunda i förekommande fall att redovisa sådana av EES-avtalet föranledda tekniska anpassningar i form av tillägg till förordningarnas regler som blir av betydelse när dessa regler skall tillämpas i Sverige. Vi tar upp även de ändringsförordningar som för närvarande gäller bara inom EG och som först efter en tid kommer att bli gällande inom hela EES. I detta och nästföljande avsnitt kommer vi att redovisa de allmänna principer som förordning 140871 bygger på och de generella reglerna där, medan de särskilda bestämmelserna för olika förmåner kommer att presenteras i de kapitel där vi behandlar respektive förmånsslag. l samband med genomgången av förordning 140871 kommer vi både i detta kapitel och de som gäller de särskilda förmånsslagen till belysning av bestämmelsernas innebörd att åberopa olika domar av EG-domstolen. En kontinuerlig utveckling av förordningarnas tolkning har nämligen skett och sker fortlöpande genom talrika avgöranden av EG-domstolen, som i sina domar ofta har lagt vikt vid att tolka förordningarnas bestämmelser mot bakgrund av Romfördragets integrationssträvanden och särskilt dess artiklar 48-51 om genomförandet av arbetskraftens fria rörlighet. Domstolen har i flera mål bl.a. 1078 Belbouab, 28484 Spruyt, 29388 Winter-Lutzins och 1090 Masgio framhållit att dessa bestämmelser och likabehandlingsregeln i art. 3 i förordning 140871

se avsnitt 3.9.3 måste tolkas i belysning av deras syfte, nämligen att

särskilt på den sociala trygghetens område bidra till etablerandet av största möjliga frihet till rörelse för migrerande arbetstagare. Art. 48- 51 och sekundärlagstiftningen i anslutning till dessa artiklar syftar till att förhindra arbetstagare, som utnyttjat rätten till fri rörlighet och varit anställda i mer än en medlemsstat, från att komma i en sämre position än dem som har hela sin yrkeskarriär i bara en medlemsstat. Fram till nu har EG-domstolen avkunnat närmare 300 domar som rört regelsystemet för social trygghet, vilket avspeglar inte bara betydelsen utan också komplexiteten i förordningarnas regelsystem. I flera fall är det domar av domstolen som legat till grund för de ändringar som under årens lopp gjorts i förordningarna 140871 och 57472.

1l8 EG.s regler om social trygghet

Vi kommer i fortsättningen också att hänföra oss till material från den till EG-kommissionen knutna Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare. Denna består av en regeringsrepresentant för var och en av medlemsstaterna. Kommissionen har bl.a. till uppgift att handha administrativa spörsmål och frågor om tolkning av bestämmelserna i förordningarna 140871 och 57472 samt att lämna förslag till EG-kommissionen om ändringar av förordningarna. Administrativa kommissionen har under årens lopp fattat en mängd beslut och antagit ett flertal rekommendationer i frågor som rör tillämpningen av förordningarna. Enligt avgöranden av EG-domstolen är Administrativa kommissionens beslut emellertid inte rättsligt bindande för domstolar mål 1967 Van der Vecht och mål 880 Romano. Genom EES-avtalet kommer ett flertal av Administrativa kommissionens beslut och rekommendationer att bli tillämpliga inom EES. I EES-avtalets bilaga om social trygghet bilaga VI uppräknas ett 50-tal sådana beslut och rekommendationer, till vilka rättsakter parterna enligt avtalet skall ta vederbörlig hänsyn respektive beakta. Där finns också de förklaringar som avgetts av medlemsstaternas regeringar om vilken nationell lagstiftning som i varje stat enligt respektive regering skall anses ligga inom tillämpningsområdet för förordning 140871. Dessa beslut och rekommendationer av Administrativa kommissionen som omfattas av EES-avtalet kommer med de anpassningar som gjorts för EES att publiceras av Riksförsäkringsverket och Arbets- marknadsstyrelsen. Vid tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakter som det hänvisas till i bilaga VI till EES-avtalet skall EES-kommittén utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter som i rättsakterna föreskrivs för Administrativa kommissionen. EFTA-länderna, däribland Sverige, har genom EES-avtalet getts rätt att sända var sin representant att som observatör delta i Administrativa kommissionens verksamhet.

3.8.2 Grundprinciper

Förordning 140871 gäller för anställda och egenföretagare som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i en eller flera EES-stater och är medborgare i en av dessa stater eller som är statslösa eller flyktingar och bosatta i en medlemsstat. Förordningen gäller också för familjemedlemmar och efterlevande till den angivna personkretsen. Förordningen gäller i princip enbart medlemsstaternas område. För personer som är bosatta utanför EES har den alltså inte tillämpning. De förmânsslag omfattas av förordningen är i huvudsak som socialförsäkringsförmâner och s.k. familjeförmåner. Reglerna i förordningen kan sägas vila på fem huvudprinciper, nämligen principen om endast en tillämplig lagstiftning, likabehand-

EGxs regler om social trygghet 119

lingsprincipen, sammanläggningsprincipen, exportabilitetsprincipen och proratatemporis-principen. Principen om endast en tillämplig lagstiftning innebär att personer skall omfattas av lagstiftningen i ett och bara i ett medlemsland. Den är tillämplig beträffande både rätten till förmåner för social trygghet och skyldigheten att betala avgifter till socialförsäkringen m.m. Som huvudregel gäller att en anställd eller egenföretagare och hans familjemedlemmar skall omfattas av lagstiftningen för social trygghet i det land där arbetet utförs, oberoende av bosättningsort och oberoende av var arbetsgivaren bor eller arbetsgivarens företag är beläget. Regelsystemet är obligatoriskt och har exklusiv tillämpning, varför det i princip är otillåtet att en anställd eller egenföretagare omfattas av mer än ett lands lagstiftning på den sociala trygghetens område. Syftet med principen är att undvika både positiva och negativa lagkonflikter: att en person blir försäkrad i mer än ett land eller att han står helt utan socialförsäkringsskydd. Detta skulle annars kunna uppkomma i t.ex. förhållandet mellan Sverige, som har förmánssystem grundat på bosättning i landet, och Tyskland, vars socialförsäkring i huvudsak bygger på arbetet. En anställd som bor i Sverige och arbetar i Tyskland skulle utan samordningsreglerna kunna bli försäkrad och avgiftsskyldig i båda länderna, medan en person som bor i Tyskland och arbetar i Sverige skulle kunna ställas utanför socialförsäkringen i båda länderna. Likabehandlingsprincipen innebär att medborgare i ett EES-land som är bosatta inom medlemsstats omrâde och som omfattas av en annan förordning 140871 har samma rättigheter och skyldigheter i fråga om förmåner för social trygghet och avgifter som bosättningsstatens egna medborgare. Det betyder att villkor i en stats lagstiftning om medborgarskap förutsättning för rätt till en sådan förmån inte kan som göras gällande gentemot en person som omfattas av förordningen. Principen förhindrar t.ex. att det för rätt till en förmån ställs upp krav på viss tids vistelse i landet för att medborgare i en annan EES-stat en skall likställas med landets egna medborgare. Det står medlemsstaterna fritt att internt lagstifta om villkoren för inträde i sina system för social trygghet och om t.ex. förvärvande, bibehållande, innehållande eller förlust av förmåner från dessa system, under förutsättning att medborgare i andra medlemsstater behandlas lika statens egna medborgare. Likabehandlingsprincipen tar alltså som inte sikte på att undanröja skillnader har sin grund i olikheter i som medlemsländernas system för social trygghet. Att en migrerande arbetstagare kan få del lägre förmåner eller i en viss situation inte av rätt till någon förmån alls eller åläggas en mer omfattande ges avgiftsskyldighet till följd av att han kommer att omfattas av ett annat lands socialförsäkringssystem är alltså konsekvens som reglerna i en förordning 140871 inte avser att komma till rätta med, så länge som

120 EGss regler om social trygghet

arbetstagaren inte diskrimineras i förhållande till värdlandets egna medborgare.

Sammanläggningsprincipen, som framgår redan art. 51 i

av a Romfördraget, har till syfte att flyttar till eller får arbete personer som i en annan medlemsstat, inte grund därav skall gå miste om rättigheter som de tidigare har intjänat. Principen kommer i förordning 140871 till särskilt uttryck beträffande varje förmånsslag för vilket den gäller art. 18, 38, 45, 64, 67 och 72. Den innebär allmänt sett att viss tids försäkring, arbete eller bosättning i medlemsstat skall en anses som om den ägt rum i medlemsstat, sådan en annan om kvalifikationstid är förutsättning för rätt erhålla viss förmån en att en i den sistnämnda staten. Principen är av betydelse i situationer där det krävs exempelvis viss tids bosättning, viss tids försäkring, viss tids arbete eller viss att annan kvalifikationstid har fullgjorts för att förmån över huvud skall en taget utges. I sådana fall kan bosättnings- eller försäkringstid e.d. i annat land tas i beaktande vid prövningen kravet är uppfyllt. En av om grundläggande förutsättning för sammanläggningsprincipens tilllämpning är att det finns i vart någon försäkringstid e.d. i landet att lägga samman tid i annat land med. Även exportabilitetsprincipen har sitt i Romfördraget art. ursprung 51 b. Den innebär på området för social trygghet förmåner skall att kunna utbetalas oavsett var inom EES den berättigade är bosatt. som Principen kommer till uttryck i art. 10 i förordning 140871. Enligt artikeln gäller den, om annat inte sägs, i fråga kontantförmåner om som utgår vid invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande, ersättning i anledning olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar av samt dödsfallsersättningar. Sådana kontantförmåner får inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning den beav att rättigade är bosatt i eller flyttar till ett annat EES-land än det land som är ansvarigt för betalningen. Art. 10 innefattar emellertid inte någon uttömmande reglering exportabiliteten. Beträffande förmånerna vid av sjukdom och moderskap och familjeförmånerna finns i respektive kapitel särskilda regler rätt förmåner i land. om att annat Ibland används begreppet exportabilitet också när det gäller andra slag av förmåner än ersättningar för förlorad arbetsförtjänst och liknande, t.ex. beträffande vårdförmåner. Dessa utgår huvudregel som i bosättnings- eller vistelselandet i enlighet med dess lagstiftning, även om den berättigade omfattas lagstiftningen i Exav en annan stat. portabilitetsprincipen kan i sådana fall sägas komma till uttryck i den behöriga statens skyldighet att ersätta bosättnings- eller vistelselandet för de kostnader uppkommit. som

Proratatemporis-principen ger rätt den på grund flyttning

som av till ett annat land inte har tjänat in rätt till oavkortad förmån en att erhålla en så stor andel av förmånen intjänandetiden. som svarar mot Principens tillämplighet är inskränkt till sådana förmåner bygger som

EGxs regler om social trygghet 121

på intjänande, dvs. pensioner och i viss utsträckning ersättningar på grund av arbetssjukdomar och arbetsolycksfall. En pensionstagare har alltså rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han tjänat pensionsrätt

3.9 Närmare i

om reglerna förordning EEG

nr 140871

3.9.1 Uppbyggnad

Förordning EEG nr 140871 omfattar sju olika huvudavdelningar med sammanlagt 100 artiklar. Avdelning upptar art. 1-12, som innehåller allmänna bestämmelser. I avdelning art. 13-17 finns regler för bestämmande av tillämplig lagstiftning. Avdelning III innehåller de särskilda bestämmelserna för olika slag av förmåner. I avdelningarna IV och V ges i art. 80-81 och 82-83 vissa bestämmelser angående Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare respektive beträffande Rådgivande kommittén för migrerande arbetares sociala trygghet. Avdelning VI art. 84-93 innehåller diverse bestämmelser, medan avdelning VII art. 94-100 slutligen upptar övergångs- och slutbestämmelser. Till förordningen finns sju bilagor, som i huvudsak upptar särskilda regler om tillämpningen i förhållande till förordningen medav lemsstaternas interna lagstiftningar i olika situationer. De förmåner som utgår enligt förordning 140871 är två slag: av kontantförmâner och vårdförmäner. Med kontantförmâner förstås sådana ersättningar, t.ex. i form av sjukpenning, som betalas ut som ersättning för inkomstbortfall enligt de olika EES-ländernas system för social trygghet. Till kategorin várdförmáner hör t.ex. förmånen av rätt till subventionerad sjukvård. Hit hör också utbetalningar som ersätter kostnader som en person har haft för vård som han undergått eller läkemedel som han ordinerats. Inom EG finns inte någon egentlig motsvarighet till det svenska systemet med omfattande offentliga förarbeten till en författningsreglering. För att tillförsäkra en enhetlig tolkning är emellertid de flesta rättsakterna inom EG försedda med kortfattade ingresser preamblar. I dessa anges de rättspolitiska överväganden som ligger bakom bestämmelsernas införande samt de syften som de avser att tillgodose. Dessutom skall de innehålla en hänvisning till de bestämmelser i EG:s primärrätt på vilka de stöder sig. Det är inte ovanligt att EG-domstolen i sin tolkning av enskilda bestämmelser i en rättsakt fäster stort avseende vid vad som uttalas i sådana preamblar.

122 EG:s regler om social trygghet

3.9.2 Personkretsen

Allmänt

Förordning 140871 är tillämplig i fråga om anställda och på grund av en ändring tillagd genom förordning nr 139081 egenföretagare, som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat. Den omfattar också statslösa eller flyktingar som är bosatta inom en medlemsstats territorium. Vidare gäller förordningen familjemedlemmar och efterlevande till sådana anställda, egenföretagare, statslösa och flyktingar som angetts ovan art. 2.1. Beträffande familjemedlemmar och efterlevande gäller förordningen även om familjemedlemmen eller den efterlevande själv inte är medborgare i en EG-stat. I fråga om efterlevande till anställda och egenföretagare, som har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, gäller förordningen också i fall där den anställde eller egenföretagaren inte var medborgare i en medlemsstat, under förutsättning att den efterlevande själv har sådant medborgarskap eller är statslös eller flykting och bosatt i en medlemsstat art. 2.2. Enligt art. 2.3 skall förordningen gälla också statligt anställda och personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen skall behandlas som statligt anställda, om de omfattas eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på vilken förordningen är tillämplig. Begreppen anställd och egenföretagare definieras i art. Där

upptas i fyra olika punkter olika regler som är anpassade efter de

skilda socialförsäkringssystem som finns i medlemsländerna. När det gäller ett visst land blir således en av punkterna tillämplig medan en annan kan få appliceras i fråga om ett annat land. Som anställd eller egenföretagare anses enligt definitionen i art. l a i var och en som, antingen obligatoriskt eller genom en frivillig fortsättningsförsäkring, är försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av grenarna i ett system för social trygghet för anställda eller egenföretagare. Till kategorin anställda eller egenföretagare hör enligt art. l a också var och en som är obligatoriskt försäkrad genom ett system för social trygghet som omfattar samtliga invånare eller hela den förvärvsarbetande befolkningen under förutsättning att försäkringen gäller risker som omfattas av förordningen. En ytterligare förutsättning är att personen kan identifieras som anställd eller egenföretagare genom det sätt på vilket systemet administreras eller finansieras eller, om dessa kriterier inte uppfylls, är försäkrad mot någon annan risk enligt ett system för anställda eller egenföretagare eller följer en definition i bilaga 1 avsnitt I till förordningen. I denna bilaga har för vissa av medlemsländerna tagits in närmare bestämmelser om vilka personkategorier som skall betraktas som anställda respektive egenföre-

EGss regler om social trygghet 123

tagare i förordningens mening. Härutöver omfattas vissa andra kategorier, t.ex. personer som är obligatoriskt försäkrade enligt ett system för social trygghet för hela lantbruksbefolkningen. Förordningen är också i vissa situationer tillämplig på personer som är frivilligt försäkrade enligt ett trygghetssystem som gäller anställda, egenföretagare, samtliga invånare eller vissa kategorier av invånare art. l a iii och iv. Enligt bilaga VI till EES-avtalet har gjorts vissa tillägg till bilaga l avsnitt bl.a. för Sverige. För Sveriges vidkommande föreskrivs där att som anställd eller egenföretagare i förordningens mening skall anses varje person som är anställd eller egenföretagare i den mening som

avses i lagen om arbetsskadeförsäkring se kapitel 9 i detta betänkan-

de. Vissa slag av anställda och egenföretagare definieras särskilt i förordning 140871. Med gränsarbetare förstås sålunda enligt huvudregeln i art. l b en anställd eller egenföretagare som är verksam inom en medlemsstats territorium men bosatt i en annan sådan stat dit han som regel återvänder dagligen eller åtminstone en gång i veckan. En gränsarbetare kan behålla sin gränsarbetarstatus i högst fyra månader han inte uppfyller återvändandekravet. I mål l85 Miethe har även om EG-domstolen prövat en fråga huruvida en person var att betrakta som gränsarbetare eller inte och där angett vissa riktlinjer för tillämpningen. En säsongsarbetare är enligt art. l c en anställd som reser till en medlemsstat än den han är bosatt i för att där utföra ett annan säsongsbetonat arbete för ett företag eller en arbetsgivare i den staten under tid om högst åtta månader och som uppehåller sig inom en arbetsstatens territorium så länge arbetet pågår. Med ett arbete av säsongskaraktär avses ett arbete som på grund av årstidernas växlingar automatiskt återkommer varje år. Begreppen anställd och egenföretagare har sålunda i förordningen särskild innebörd som skiljer sig från den gängse. Enligt EGen domstolens fasta praxis rör det sig om EG-rättsliga begrepp snarare än om nationella och de måste ges en extensiv tolkning i belysning av syftet med art. 51 i Romfördraget. Det är här inte fråga om någon arbetsrättslig definition, utan avgörande är vad som kan sägas utgöra socialförsäkringsrättsliga kriterier. I princip täcks av förordningen alla på ett eller annat sätt omfattas av ett medlemslands nationella som system för socialförsäkring eller, om detta omfattar hela befolkningen, kan identifieras som anställd eller egenföretagare. Det är utan betydelse om socialförsäkringssystemet är obligatoriskt eller frivilligt eller om det bygger på avgiftsbetalning eller inte. Inte heller spelar det någon roll vilka typer av risker som täcks av systemet. Det räcker att i fråga är försäkrad enligt något system för social trygghet personen

avseende någon en eller flera av de förmåner som faller inom

tillämpningsområdet för förordning 140871 för att han principiellt

124 EGss regler om social trygghet

skall vara omfattad av förordningen, vilket dock inte är liktydigt med att rätt därmed automatiskt föreligger till förmåner. När det gäller de närmare villkoren för anslutning till en viss socialförsäkringsgren ankommer det nämligen på den nationella

lagstiftningen uteslutande att ange regler härför se under avsnitt

3.9.9. Av EG-domstolens rättspraxis framgår att det räcker med en mycket svag koppling till förvärvsarbete för att förutsättningarna för att en person skall omfattas av förordningens räckvidd i personhänseende skall vara uppfyllda. T.ex. fann domstolen i målet 30084 Van Roosmalen att uttrycket egenföretagare omfattade en missionär, som inte var bunden av ett anställningsavtal och inte heller var egenföretagare i egentlig mening men som hade mottagit medel från en religiös organisation till täckande av utgifter för det dagliga uppehället. Några krav avseende arbetstidens längd uppställs inte. Av målet 289 Kits van Heijningen framgår att förordningens regler gällde beträffande en person som arbetade som lärare två timmar om dagen under tvâ dagar i veckan. Och samma resultat kom domstolen till beträffande några musiker som spelade på en fotbollsklubbs danstillställningar under några lördagskvällar mål 875 Foot-Ball Club dAndlau. Däremot har i praktiken uppkommit viss tvekan huruvida s.k. aupair är att betrakta som anställda och därmed skyddade av förordningen. Frågan synes inte ha fått någon definitiv lösning. När det gäller förordningens tillämplighet i fråga om anställda och egenföretagare kan sålunda sägas att det är medborgarskapet i en EGstat och det förhållandet att den anställde eller egenföretagaren är eller har varit omfattad av lagstiftningen om social trygghet i en medlemsstat som är avgörande men däremot inte att han vid ett visst tillfälle faktiskt förvärvsarbetar eller inte mål 18278 Pierik II, 14379 Walsh och 21590 Twomey. Kravet har i EG-domstolens praxis något mildrats genom att domstolen förklarat det viktiga vara inte om en person faktiskt är ansluten till ett socialförsäkringssystem utan om han uppfyller villkoren för att kunna anslutas mål 3976 Mouthaan. Av rättspraxis framgår att en anställd inte faller utanför skyddet för den händelse arbetsgivaren underlåtit att vidta erforderliga anmälningsâtgärder till myndigheterna i anställningslandet. Om däremot den anställde eller en egenföretagare underlåter att betala föreskrivna avgifter till socialförsäkringen i fall då detta krävs och därigenom ställs utanför försäkringen i landet är han inte heller omfattad av skyddet enligt förordning 140871 avseende tiden för underlåten avgiftsbetalning. Även medborgarskapskravet har tydliggjorts i domstolens praxis. En anställd eller egenföretagare behöver sålunda inte vara medborgare i ett EG-land när en förmån enligt förordningen skall utbetalas. Det avgörande är att han var medborgare i ett sådant land under den tid då de omständigheter var för handen som grundar rätt till den begärda

EGxs regler om social trygghet 125

förmånen, t.ex. då han utövade ett arbete och intjänade rätt till pension mål 1078 Belbouab och 10589 Buhari. När det däremot gäller förmåner som inte är beroende fullgörandet viss försäkringspeav av riod för att rätt skall föreligga till eller för beräkning förmånens av storlek måste medborgarskapskravet vara uppfyllt vid den tidpunkt då ansökan om förmånen görs. Regelsystemet gäller emellertid inte till förmån för personer som inte är förvärvsaktiva eller som inte är medborgare i en EG-stat. I sådana fall är reglerna i förordning 140871 inte tillämpliga. Detta framgår av bl.a. EG-domstolens dom i målet 23883 Meade, som avsåg rätten till barnbidrag från Frankrike för ett barn studerade som i Storbritannien och vars föräldrar bodde i Frankrike. Eftersom modern inte var förvärvsverksam och fadern visserligen var arbetstagare men medborgare i ett land utanför EG, förelåg inte hinder mot att vägra utbetalning av franskt barnbidrag för barnet. Emellertid gäller förordningen i viss mening inte bara för personer som är i faktiskt arbete utan också för dem som slutat förvärvsarbeta, om de någon gång har omfattats av förordningen. Detta gäller t.ex. arbetslösa, sjuka, pensionärer och personer som av andra anledningar upphört med förvärvsarbete för gott eller för en tid. Räckvidden härav är olika med avseende de olika förmånsslag som förordningen omfattar. Förordning 140871 är inte tillämplig i rent internt nationella förhållanden t.ex. mål 15391 Petit. Generellt gäller att en tilllämpning av förordningen aktualiseras först när en av förordningen omfattad person eller i vissa fall en familjemedlem eller efterlevande till en sådan person beger sig eller har begett sig från en medlemsstat till en annan, dvs. så snart det finns något europeiskt element involverat. Däremot är det inte nödvändigt att personen i fråga har varit ansluten till flera nationella trygghetssystem eller varit anställd i flera medlemsländer; han kan ha varit anställd hela tiden i samma land och omfattad enbart av det landets socialförsäkringssystem mål 3164 Bertholet. Det kan t.o.m. vara tillräckligt för tillämpning av förordningens regler att det är ett efterlevande barn med rätt till barnpension som flyttat till ett annat land, trots att den avlidne under hela sin livstid bott och arbetat i ett och samma land mål 11577 Laumann. Ytterligare ett exempel framgår av målet 31386 Lenoir, som gällde rätten till familjeförmâner för en person som arbetat och bott i Frankrike hela sitt yrkesverksamma liv och som efter pensioneringen flyttat till Storbritannien. Domstolen har i flera rättsfall ytterligare preciserat förutsättningarna för förordningens tillämplighet. Gemensamt för domstolens ställningstaganden är det starka betonandet av försäkringstillhörigheten. Om den nationella lagstiftningen täcker också verksamhet i andra länder och en person är försäkrad i ett EG-land för förmåner under arbete i ett land utanför EG, t.ex. en tidigare koloni till landet, saknar det sålunda

126 EGss regler om social trygghet

betydelse att rätten uppkommit i ett sådant land utanför EG för att förordning 140871 skall vara tillämplig mål 8776 Bozzone, mål 30084 Van Roosmalen samt förenade målen 82 och 10386 Laborero och Sabato. Inte heller är det någon förutsättning att tillämpningen aktualiserats av att någon flyttat till eller besökt ett annat land i sin verksamhet som anställd eller egenföretagare. Förordningen främjar alltså även sådana förflyttningar som primärt inte har något att göra med arbetskraftens fria rörlighet, t.ex. avser ett besök hos släktingar eller en semesterresa mål 4465 Maison Singer et Fils. Detta kan ses som ett uttryck för tanken att fri rörlighet är en rättighet som inte är strängt begränsad av den gemensamma marknadens ekonomiska behov. Också när det gäller de övriga personkategorier som omfattas av förordningen finns förtydligande definitioner i art. Begreppet flykting skall sålunda enligt art. 1 d ha samma innebörd som det har i an. l i Geneve-konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning. Åt uttrycket statslös skall enligt 1 art. e ges samma innebörd som i art. 1 i New York-konventionen den 28 september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning. I avsnitt 3.11 nedan redogör vi för en föreslagen utvidgning av personkretsen enligt förordning 140871.

Familj emedlemmar

Omfattade av förordning 140871 är, som beskrivits ovan, i första hand anställda och egenföretagare. Viss rätt tillkommer dock även familjemedlemmar och efterlevande, oberoende av om de själva är medborgare i en stat inom EES eller inte. Med familjemedlem avses enligt huvudregeln i art. l f en person som betraktas som familjemedlem eller som betecknas som medlem av hushållet i den lagstiftning enligt vilken en förmån utges. Detta gäller oberoende av om det är en annan stat som är behörig stat. T.ex. gäller i fråga om en tysk medborgare som arbetar i Sverige och har familjen i Tyskland att det är den tyska lagstiftningen som bestämmer omfattningen av begreppet familjemedlemmar när det gäller vårdförmâner vid sjukdom, trots att både den förvärvsverksamme och hans familjemedlemmar är omfattade av svensk lagstiftning och det är Sverige som har att svara för kostnaderna för vården. När det gäller vårdförmâner vid akut sjukdom under vistelse i annan medlemsstat samt vård- och kontantförmåner vid sjukdom för pensionärers familjemedlemmar under vistelse i annan medlemsstat än bosättningsstaten avgörs dock frågan om vem som faller in under begreppet familjemedlem enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt. En konsekvens av dessa regler är att den personkrets som täcks av begreppet familjemedlemmar varierar från stat till stat inom EG och att resultatet

EGxs regler om social trygghet 127

kan bli skiftande också inom en och samma stat beroende på vilken typ av förmån som det rör sig om. De nämnda reglerna gäller emellertid inte oinskränkta. Om lagstiftningen i en stat betraktar som familjemedlem eller medlem hushållet av endast personer som är samboende med den anställde eller egenföretagaren, skall villkoret enligt en annan bestämmelse i art. l f anses uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende av den anställde eller egenföretagaren. Enligt artikel l f gäller också att, om en medlemsstats lagstiftning om vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap inte gör skillnad mellan familjemedlemmar och andra personer, uttrycket familjemedlem skall ha den betydelse som anges i bilaga l avsnitt till förordning 140871. I EES-avtalet har här för Sveriges del intagits en bestämmelse som innebär att vid fastställande av rätten till vårdförmåner skall med familjemedlem avses make eller barn under 18 års ålder. Beträffande dessa förmåner kan alltså sägas att reglerna i förordning 140871 ger familjemedlemmar rätt härtill, oberoende av vad som föreskrivs i den nationella lagstiftningen. I art. l g finns en på motsvarande sätt uppbyggd definition av begreppet efterlevande. Vem som är att anse som efterlevande avgörs alltså av rätten i det land enligt vars lagstiftning en förmån utges. Den som för sin försörjning huvudsakligen varit ekonomiskt beroende av en avliden anställd eller egenföretagare skall emellertid anses som efterlevande även om det i den nationella lagen ställs ett krav upp samboende för att någon skall anses vara efterlevande. I fråga om familjemedlemmar finns inte något krav på att de skall vara bosatta i samma land som den anställde eller egenföretagaren för att förordningen skall vara tillämplig för dem. De måste dock bo inom EES. Förordningen är tillämplig också på familjemedlemmar som själva flyttar från hemlandet eller eljest vistas i annat land, även om den anställde eller egenföretagaren aldrig har varit utanför gränserna för sitt hemland. T.ex. skyddas ett barn till anställd barnet en om tillfälligt är på semesterresa i annat medlemsland.

Den rätt som tillkommer familjemedlemmar och efterlevande med

tillämpning av förordning 140871 är mera begränsad än den rätt som anställda och egenföretagare själva har. Familjemedlemmar och efterlevande har i princip inte någon självständig rätt på grundval av förordningen. Den rätt de har tar i princip enbart sikte på förmåner vartill de enligt den nationella lagstiftningen kan härleda sin rätt från en anställd eller egenföretagare, dvs. sådana förmåner som kan utges till dem just i deras egenskap av familjemedlemmar eller efterlevande. Förmåner som enligt ett lands nationella lagstiftning utges som självständiga förmåner dvs. utgår till personer på grundval av annan

egenskap än som familjemedlem till en annan kan alltså en person

som är omfattad av förordning 140871 enbart såsom familjemedlem, och alltså inte själv är förvärvsverksam i landet, inte göra anspråk på

128 EGss regler om social trygghet

med stöd av den förordningens bestämmelser. Detta framgår av EGdomstolens praxis i bl.a. målen 4076 Kermaschek, 9484 Deak, 15784 Frascogna 14787 Zaoui, 7891 Hughes, 24391 Taghavi och 31091 Schmid. l princip kan efterlevande och familjemedlemmar därför, såvitt gäller svenska förmåner, påfordra rätt i denna sin egenskap till bara efterlevandepension respektive till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap och familjeförmåner. Däremot torde familjemedlemmar i vissa fall kunna hävda en mer långtgående rätt till sociala förmåner än vad som följer av förordning

140871 med stöd av förordning EEG nr 161268 se avsnitt 3.7.

Den rätt till likabehandling som kan göras gällande på grundval av förordning 161268 kan dock i princip aktualiseras bara så länge som familjemedlemmen befinner sig i samma land som arbetstagaren eller egenföretagaren. Genom rådets förordning EEG nr 124792 av den 30 april 1992 om ändring av förordning 140871 har gjorts ett tillägg till definitionen av begreppet familjemedlem. Denna ändringsförordning omfattas ännu inte av EES-avtalet och kommer därför att bli gällande i Sverige först efter kompletterande förhandlingar om anpassning av avtalet och inkorporering i svensk rätt. Tillägget till art. 1 f grundar sig på behovet att åstadkomma överensstämmelse med EG-domstolens rättspraxis i bl.a. mål 6376 lnzirillo. Det innebär att, om det rör sig om förmåner för handikappade personer som utges enligt en medlemsstats lagstiftning till alla medborgare i den staten som uppfyller föreskrivna villkor, uttrycket familjemedlem skall innebära åtminstone en anställds eller egenföretagares make och en sådan persons barn som antingen är minderåriga eller ekonomiskt beroende av en sådan person. Syftet med tillägget torde vara att ge handikappade barn rätt till handikappförmåner också efter det att barnet blivit myndigt i situationer då barnet på grund av sitt handikapp saknar möjligheter att själv uppnå status som anställd eller egenföretagare i förordningens mening. I sådana fall skall alltså handikappförmåner kunna utges även om dessa i sig enligt den nationella lagstiftningen inte har karaktären av förmåner som härleds från en förälder.

Territoriell omfattning

Generella regler om Romfördragets territoriella tillämplighet finns i fördragets art. 227. Fördraget gäller medlemsländernas territorier. Utanför EG står t.ex. länder som Monaco, Andorra och San Marino. Också förordning 140871 gäller inom medlemsländernas territorier. Beträffande Portugal innebär detta att även Azorerna och Madeira omfattas. När det gäller Spanien torde regelsystemet i princip vara tillämpligt också för Kanarieöarna. Med avseende på Storbritannien gäller det även Gibraltar men det torde inte gälla Kanalöarna och ön Man. För Frankrike omfattas fastlandsterritoriet och de utomeuropeis-

EG.s regler om social trygghet 129

ka departementen Guadeloupe, Martinique, Reünion, Saint-Pierre-et- Miquelon och Franska Guyana. Såvitt gäller Algeriet omfattar förordning 140871 rättigheter som förvärvats före den 19 januari 1965. Romfördraget gäller inte Färöarna. Inte heller Grönland tillhör numera EG, men rättigheter som intjänats enligt förordning 140871 under den tid då Grönland tillhörde gemenskapen är fortfarande skyddade. Alltjämt gäller också särskilda bestämmelser om rätt till bl.a. akut sjukvård för medborgare i EG vid tillfällig vistelse där. Närmare regler härom finns i rådets förordning EEG nr 166185 om teknisk anpassning avseende Grönland. Med avseende på Storbritannien finns särskilda regler i fråga om vilka grupper personer som vid tillämpning av förordningen definieras som medborgare i Storbritannien.

3.9.3 Likabehandling

l art. 3 i förordning 140871 upptas likabehandlingsprincipen. Den har beskrivits i avsnitt 3.8.2. Som nämnts där kan i fråga om ovan som omfattas av förordningen inte upprätthållas några regler personer särbehandling på grund medborgarskap, t.ex. om viss tids om av försäkring eller bosättning innan rätt till förmåner uppkommer. Enligt EG-domstolens fasta rättspraxis bl.a. i mål 4184 Pinna förhindras bestämmelsen inte bara direkt utan även indirekt av mer diskriminering. Härmed avses tillämpningen av särskilda villkor som i praktiken leder till särbehandling av andra medlemsländers medborgare, t.ex. genom att de praktiskt sett är möjliga att uppfylla bara landets egna medborgare eller genom att villkoren för förlust av av eller vägran att utfå viss förmån är utformade på ett sådant sätt att en de lättare blir tillämpliga för medborgare i ett annat land bl.a. mål 178 Kenny, 2085 Roviello och 34987 Paraschi. T.ex. har i praxis mål 23778 Toia fastslagits att det inte kan hävdas villkor i nationell lagstiftning med avseende på ett barns medborgarskap för att rätt skall föreligga till förmåner till förälder grundval av barnförekomst. en Vidare har domstolen i mål 1090 Masgio slagit fast att villkoren för beräkning förmäns storlek med hänsyn till att den sammanträffar av en med inkomst eller förmån och skall reduceras på den annan en annan grunden inte får olika beroende på denna inkomst eller andra vara om förmån härrör från det landet eller från annat medlemsland. egna Hävdandet denna princip förbud mot också indirekt diskrimineav om ring har lett till domstolen i praxis, trots bristen uttryckliga att regler i förordning 140871, har ställt krav på likställande i viss upp utsträckning omständigheter och händelser i ett annat land med av

motsvarande omständigheter och händelser i det egna landet se nedan

under avsnitt 3.9.7.

130 EGss regler om social trygghet

Rätten till likabehandling gäller bara medborgare i EG-länder, och den är tillämplig endast inom medlemsländernas territorier. En person kan alltså inte på grundval av förordning 140871 hävda rätt till export av en förmån till länder utanför EG, även om en sådan rätt enligt landets lagstiftning föreligger för dem som är medborgare i landet. Emellertid har EG-domstolen i målet 23783 Prodest slagit fast att likabehandlingsprincipen är tillämplig beträffande regler i ett nationellt socialförsäkringssystem som ger personer som sänds ut från ett medlemsland till ett land utanför EG rätt att stå kvar i ursprungslandets system för social trygghet. Enligt art. 3.3 i förordning 140871 skall regler i socialförsäkringskonventioner, som alltjämt gäller, avse alla personer som omfattas av förordningen, om inte annat upptagits i regler i bilaga 3 till förordningen. I anledning av EES-avtalet har för Sveriges del angetts vissa sådana konventionsbestämmelser i bilaga En fråga som har diskuterats och som även varit föremål för EGdomstolens prövning är om förordningen utgör hinder mot omvänd diskriminering, dvs. särbehandling av en stats egna medborgare eller av medborgare i alla EG-länder i förhållande till andra personer. Rättsläget synes här inte vara helt klart, men skäl torde tala för att förordningen innebär förbud också mot sådan form av diskriminering. På området för social trygghet får sålunda anses att likabehandlingsprincipen innebär också ett förbud mot att diskriminera ett lands egna medborgare i förhållande till medborgare i andra länder. I rättsfallet 178 Kenny uttalade EG-domstolen sålunda att det ankom på den nationella lagstiftaren att ange de villkor under vilka rätt till sociala förmåner förvärvas, bibehålls, förloras eller innehålls så länge villkoren utan skillnad tillämpas på medborgare i den ifrågavarande medlemsstaten och medborgare i andra medlemsstater.

3.9.4 Förrnånerna

Enligt art. 4 gäller förordning 140871 all lagstiftning om vissa särskilt angivna grenar av systemet för social trygghet, nämligen

a förmåner vid sjukdom och moderskap

b förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan

c förmåner vid ålderdom

d förmåner till efterlevande

e förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar f dödsfallsersättningar g förmåner vid arbetslöshet

h familjeförmåner. De olika förmånsslagen och vad som faller inom deras tillämpningsområde definieras inte närmare i förordningen. Däremot framgår av en definition i an. 1 j att begreppet lagstiftning har en mycket vidsträckt

EG.-s regler om social trygghet 131

innebörd. Med lagstiftning förstås nuvarande eller kommande lagar, förordningar eller föreskrifter samt alla andra tillämpningsbestämmelser som berör de grenar för social trygghet som täcks av art. 4. Under begreppet faller således också rent administrativa föreskrifter utfärdade på myndighetsnivå. Enligt ett avgörande av EG-domstolen mål 10976 Blottner innefattar begreppet lagstiftning i EG-rättsligt sammanhang också nationell lagstiftning som tidigare har varit i kraft men som senare upphävts. Uttrycket lagstiftning omfattar inte bestämmelser i kollektivavtal i den mån ett sådant avtal inte tjänar till att uppfylla ett lagstadgat krav på obligatorisk försäkring eller därigenom tillskapats ett systern som administreras i samma ordning som lagstadgade system. Olika former av avtalsförsäkringar faller sålunda i regel utanför förordningens tillämpningsområde mål 5790 Kommissionen mot Frankrike. Med begreppen förmåner och pensioner avses enligt art. 1 t alla förmåner och pensioner, inbegripet alla däri ingående delar som bekostas av allmänna medel, samt alla indexhöjningar och tilläggsbetalningar i den mån annat inte särskilt föreskrivs. Med uttrycket pensioner avses inte bara ålderspensioner utan också invalid- och efterlevandepensioner samt förmåner vid arbetsskada. Uttrycket familjeförmáner innefattar enligt art. 1 u alla vård- eller kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter enligt lagstiftningen om sådana förmåner, utom särskilda bidrag vid barns födelse angivna i bilaga 2 till förordningen. Någon sådan förmån har i samband med EES-avtalet inte upptagits i bilagan för Sveriges del. Uttrycket familjeförmån är vidsträcktare än ett annat uttryck som används i förordningen, nämligen familjebidrag. Härmed avses periodiska kontantförmåner utges endast på grundval av familjesom medlemmarnas antal och i förekommande fall deras ålder. Enligt art. 5 är medlemsstaterna skyldiga att i förklaringar, som skall offentliggöras, ange den lagstiftning och de system som avses i art. 4. Om viss förmån enligt en viss lagstiftning upptagits i en en sådan förklaring utgör det bevis på att den är en förmån för social trygghet och faller inom tillämpningsområdet för förordning 140871 mål 3577 Beerens. Att förmån enligt en viss lagstiftning inte en deklarerats detta sätt är däremot inte avgörande för att den faller utanför förordningens tillämpningsområde mål 7080 Vigier och 35689 Stanton-Newton. Generellt sett gäller bestämmelserna i förordning 140871 inte bara förmåner från också avgifter till finansiering av olika system för utan social trygghet. Detta gäller även med avseende på reglerna i art. 4 om vilka social trygghet faller inom förordningens grenar av som tillämpningsområde. Om viss förmån inom dessa regler följer en ryms sålunda härmed avgiftsskyldigheten styrs förordningens även att av bestämmelser. Någon definition begreppet avgifter till finansiering av

132 EG:s regler om social trygghet

av ett system för social trygghet finns dock inte i förordningen och därmed inte heller av skillnaden häremellan och allmänna skatter. Förordning 140871 är tillämplig alla allmänna och särskilda system för social trygghet, oavsett om de bygger avgiftsplikt eller inte och oberoende av om de vänder sig till bara vissa grupper förvärvsaktiva Lex. enbart gruvarbetare eller bara privatanställda tjänstemän. Förordningen gäller vidare system där en arbetsgivare eller redare har ansvar för sådana förmåner som räknas upp i art. 4.1 t.ex. sjuklön. Dock sägs i art. 4.3 att bestämmelserna för de särskilda förmånsslagen inte skall påverka medlemsstaternas författningsbestämmelser om en redares ansvar. Innebörden av dessa regler är att de särskilda bestämmelserna för de olika förmånsslagen avdelning III inte är tillämpliga beträffande förmåner som utges enligt nationell

lagstiftning om redares ansvar för förmåner sjömän. Övriga delar av

förordningen, bl.a. avseende skyddad personkrets och lagvalsreglerna, gäller däremot också för sådana fall. l fråga om andra förmåner till sjömän än sådana för vilka redare har ett ansvar liksom beträffande familjemedlemmar till sjömän är dock även reglerna i avdelning III tillämpliga. Genom en uttrycklig bestämmelse i art. 4.4 utesluts från förordningens tillämpningsområde social och medicinsk hjälp samt förmåner till offer för krig eller dess följder. Med uttrycket medicinsk hjälp åsyftas förmåner som är ämnade för personer som helt faller utanför socialförsäkringssystemen, t.ex. sjukvård medellösa personer. Vidare utesluts enligt art. 4.4 särskilda system för statligt anställda och personer som behandlas som sådana. Däremot gäller enligt art. 2.3 förordningen statligt anställda och personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen behandlas som sådana om de omfattas eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på vilken förordningen tillämpas. Detta betyder att i de fall statligt anställda som i Sverige är försäkrade - enligt den allmänna försäkringen i landet de också omfattas av förordning 140871, medan detta inte är fallet beträffande speciella försäkringssystem som avser förmåner till enbart statsanställda, även om dessa system är lagstadgade. Uppräkningen i art. 4.1 avser att ge en uttömmande beskrivning av vilka grenar av social trygghet som faller inom tillämpningsområdet för förordning 140871 och att både bestämma och begränsa detta område. För att förordningen skall vara tillämplig beträffande en viss förmån måste det alltså finnas en koppling mellan förmånen i fråga och någon de riskfall i artikeln. Är denna förutsättning inte av som anges uppfylld, rör det sig inte om en förmån för social trygghet i förordningens bemärkelse t.ex. mål 24983 Hoeckx och 12284 Scrivner. Förmåner för social hjälp omfattas inte av förordning 140871. Sådana förmåner regleras uteslutande genom reglerna om sociala

EG:s regler om social trygghet 133

förmåner social advantages i rådets förordning EEG nr 161268 om arbetskraftens fria rörlighet, medan förmåner av karaktären social trygghet social security faller inom tillämpningsområdet för både den förordningen och förordning 140871. Uttrycket social hjälp social assistance definieras inte i någon av förordningarna. Av EG-domstolens rättspraxis framgår emellertid att med social hjälp avses i princip bistånd som lämnas för att täcka människors grundläggande behov efter individuell prövning i det enskilda fallet. Enligt svensk rättslig systematik behandlas frågor av det slaget i lagstiftning som rör socialtjänsten. Gränsdragningen mellan social trygghet och social hjälp och

förmåner som helt faller utanför är emellertid inte klar, vilket har

föranlett problem i rättstillämpningen såvitt gäller olika former av icke avgiftsfinansierade förmåner. Genom inskränkningen till förmåner som kan hänföras under begreppet social trygghet utesluts t.ex. bidrag som hör under socialhjälpssystemen. Kravet att man vid tillämpning av förordning 140871 skall skilja mellan dessa olika former av förmåner har gett upphov till ett betydande antal rättsfall där EG-domstolen utvecklat principer att läggas till grund för gränsdragningen. Allmänt kan sägas att välfärdssystemens framväxt har gjort det svårt att urskilja en tydlig gräns. Kännetecknande för socialhjälpsreglerna är att konkreta behov är avgörande kriterier och att de syftar till att oberoende av anställning, tillhörighet till försäkring, bosättningstid eller avgiftsbetalning garantera dem som är i behov av hjälp en mini- mistandard. Det för trygghetsförmånema karakteristiska är i stället att de utgör lagfästa rättigheter anknutna till någon av de grenar för social trygghet som anges i art. 4.1 samt att de utgår grund av t.ex. anslutning till ett försäkringssystem och efter klan avgränsade villkor för rätt till förmånen. De ger sålunda den som berörs en rättsligt definierad ställning. Förmånernas klassificering enligt den nationella lagstiftningen är enligt domstolen utan betydelse t.ex. mål 6979 Jordens-Vosters, 24983 Hoeckx, 12284 Scrivner och 4590 Paletta. Inte heller är det av betydelse på vilka vägar en viss förmån finansieras när det gäller att avgöra om det är en förmån för social trygghet eller inte mål 7891 Hughes. Att en viss förmån är inkomstprövad utgör i sig inte någon grund för att anta att det rör sig om en förmån för social hjälp. För att en förmån skall anses vara en förmån för social trygghet måste den, nämnts ovan, täcka någon av de riskfall som anges i som art. 4.1. T.ex. har på grundval härav fastslagits att en förmån i ett land som syftade till att tillförsäkra var och en ett existensminimum inte omfattades av förordning 140871 men väl av begreppet social förmån enligt art. 7.2 i förordning 161268 mål 24983 Hoeckx och 12284 Scrivner. Likaså har förmåner som tillförsäkrade arbetstagare deras lönetillgodohavanden i händelse av arbetsgivarens konkurs, dvs. i form av lönegaranti, ansetts falla utanför begreppet förmåner vid arbets-

134 EGrs regler om social trygghet

löshet och därmed utanför förordning 140871 mål 3976 Mouthaan. Också förmåner till äldre har ansetts falla utanför tillämpningsområdet för förordning 140871 om förmånen visserligen utges enbart till personer som uppnått en bestämd ålder och därmed har vissa likheter med ålderspension men den primärt fyller ett sysselsättningspolitiskt ändamål och avser att frigöra arbetsplatser som innehas av personer som närmar sig pensionsåldem till fördel för yngre arbetslösa mål 17182 Valentini. I andra avgöranden har dock vissa förmåner karaktären förtida av pensionering ansetts falla in under förordningen. Vidare har exempelvis en tysk förmån som hade karaktär av hjälp till familjer för att täcka kostnader för underhåll arbetslösa barn i åldern 16-21 år av under en period med extremt hög arbetslöshet i landet ansetts vara en familjeförmån enligt art. 4.1 h mål 22888 Bronzino. Samma slutsats har domstolen kommit till beträffande ett irländskt familjebidrag som utgavs, vid sidan av allmänna barnbidrag, till personer med barn efter prövning mot inkomster och förmögenhet samt på grundval antalet av beroende barn och deras ålder mål 7891 Hughes. Den rätt till fortsatt lön från arbetsgivaren under sjukdom tysk lagstiftning som föreskriver har i mål 4590 Paletta befunnits falla under art. 4.1. Ytterligare har domstolen mål 37585 Campana funnit att begreppet förmåner vid arbetslöshet tar sikte inte bara på förmåner till personer som redan är arbetslösa utan även på förmåner i form utbildningsinav satser för anställda som har arbete men som faktiskt hotas arbetsav löshet. En sådan förmån för att förebygga framtida arbetslöshet har alltså befunnits vara att anse som en förmån för social trygghet enligt art. 4.1. Vid sin prövning av skilda bidragsformer, oftast avsedda för handikappade, har EG-domstolen t.ex. i mål 3974 Costa, rörde som en belgisk förmån för handikappade funnit att vissa av dem med hänsyn till de personer som täcks av bidragssystemet, dettas syfte och metoderna för dess tillämpning fyller en dubbel funktion och samtidigt faller inom ramen för både social trygghet och social hjälp. De är avsedda både att ge kompletterande ekonomisk hjälp till mottagare av socialförsäkringsförmåner som i sig är otillräckliga för att förslå till en tillfredsställande försörjning och att garantera en minimiinkomst för personer som står utanför systemen för social trygghet men behöver sådan hjälp. I de nämnda och andra mål har domstolen tolkat art. 4 så, att bidrag som till någon del utgör lagfästa rättigheter bör hänföras under förordning 140871, även de om övervägande har karaktär av socialhjälpsförmåner. Exempel på denna tillämpning är mål 2474 Biason, de förenade målen 379-38185 och 9386 Giletti m.fl. mål 14787 Zaoui samt mål , 23688 Kommissionen mot Frankrike, som alla avsåg en fransk skattefinansierad förmån från en nationell solidaritetsfond. Denna kunde utges till ålders-, invalid- och efterlevandepensionärer i syfte att

EGss regler om social trygghet 135

tillförsäkra dem kompletterande medel till en grundläggande försörjning i relation till levnadskostnaderna i Frankrike. För dem som uppfyllde i lagstiftningen föreskrivna villkor förelåg en rättsligt skyddad rätt till förmånen. Domstolen konstaterade i dessa domar bl.a. att de omständigheterna, att förmånens nivå var knuten till det utbetalande landets ekonomiska och sociala miljö och att praktiska problem kunde uppkomma i tillämpningshänseende när det gällde inkomstprövning avseende personer bosatta utomlands, inte förtog förmånen dess karaktär av en förmån för social trygghet, som måste exponeras till mottagare bosatta i annat medlemsland. Ytterligare har domstolen i rättsfallet 172 Frilli funnit att en rätt till garanterad minimiinkomst för äldre som inte var relaterad till vare sig försäkring eller avgiftsbetalning kunde med stöd av förordning 140871 utverkas som en förmån vid ålderdom av den som var att anse som arbetstagare enligt förordningens regelsystem. Samma ståndpunkt att en förmån föll innanför tillämpningsområdet för förordningen som en förmån vid invaliditet intog domstolen i målet 18773 Callemeyn beträffande ett särskilt ekonomiskt tilläggsbidrag till handikappade, efter inkomstprövning kunde utges utan villkor om anställning som eller avgiftsbetalning. Andra exempel mål där frågan prövats är 6376 Inzirillo, 7976 Fossi, 978 Gillard, 13982 Piscitello och 35689 Stanton-Newton. EG-domstolens rättspraxis kan sägas innebära att en och samma förmån kan betraktas som en förmån för social trygghet i förhållande till personer som täcks av förordning 140871 på grund av arbete i medlemsstaten men som social hjälp i relation till andra personer. Avgörande för bedömningen är däremot inte om mottagaren samtidigt uppbär en huvudförmån från socialförsäkringen i form av pension eller inte. Det krävs dock att mottagaren har arbetat i just den medlemsstat utger förmånen och inte bara i annan medlemsstat mål 35689 som Stanton-Newton. Den yttersta gränsen har domstolen dragit vid sådana förmåner som är beroende skönsmässig prövning från fall till fall grundval av en uppskattning av sökandens individuella behov och en värdering av en av hans ekonomiska förhållanden. Så beskaffade bidrag har ansetts falla utanför förordningens tillämpningsområde. Att en viss förmån inte ryms inom tillämpningsområdet för förordning 140871 innebär inte att den inte kan omfattas av EG:s regelsystem. Den kan, framhållits väl vara en social förmån som ovan, enligt förordning 161268. Denna förordning skiljer sig från senare förordning 140871 på det sättet att förmånerna enligt förordning 161268 inte kan exporteras. Det anses oförenligt med deras natur. Den miniminivå den är avsedd att garantera måste bestämmas som efter sökandens levnadsomständigheter i förhållande till levnadsstandarden på orten. Förmånen är med hänsyn därtill inte lämpad att överföra till en annan stat där andra förhållanden råder. En annan

136 EGss regler om social trygghet

skillnad är att man inte kan kvalificera sig för förmåner enligt förordning 161268 med hjälp av sammanläggning. Frågan om gränsdragningen mellan förmåner för social trygghet och social hjälp har föranlett att förordning 140871 nyligen ändrats inom EG. Den 30 april 1992 beslutade rådet förordning EEG nr 124792 om ändring av förordning 140871, varvid regler infördes inom nya EG som berör den fråga som här är aktuell. Denna ändringsförordning upptas ännu inte i EES-avtalet och kommer alltså att beröra Sverige först sedan kompletteringar till avtalet beslutats och inkorporerats i svensk rätt. Tanken är dock att den skall ges retroaktiv tillämpning från tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande. Bakgrunden till den beslutade ändringen är att vissa förmåner med oklar förordningstillhörighet ansetts böra inordnas under förordning 140871. På grund av förmånernas karaktär har det emellertid ansetts föreligga behov av samordningsregler som skiljer sig från de annars gällande. Det har sålunda ansetts att förmånerna skall kunna utges med tillämpning uteslutande av lagstiftningen i bosättningslandet, dock att sammanläggning skall få ske med bosättnings- eller sysselsättningsperioder i andra medlemsstater. Vidare skall icke-diskrimineringsprincipen, dvs. förbudet mot särbehandling på grund av nationalitet, gälla oberoende av hur den nationella lagstiftningen är utformad. Genom ändringen görs ett tillägg till förordning 140871 i form av en ny artikel, 4.2a. Enligt denna skall också särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner, som utges enligt annan lagstiftning eller andra system än som nu anges i art. 4 eller som inte omfattas på grund av bestämmelsen i art. 4.4 om undantag för social eller medicinsk hjälp, omfattas av förordningen under vissa villkor. Detta är fallet om förmånerna antingen utgör tillägg till eller ersättning för sådana förmåner som omfattas av art. 4.1 eller också uteslutande avser att ge ett särskilt skydd för handikappade. Artikeln avser både vård- och kontantförmåner. De avsedda förmånerna skall av medlemsstaterna anmälas och förtecknas i bilaga 2 a till förordningen. Av en ny art. 10a framgår att det gäller undantag från exporträtten i fråga om de förmåner som avses med art. 4.2a; dessa förmåner skall utges uteslutande inom bosättningslandet i enlighet med lagstiftningen i det landet. Om denna lagstiftning inte medger att förmånerna exporteras, behöver de alltså inte utbetalas i annat land. Förmåner av detta slag skall beviljas och bekostas av bosättningslandet. Om rätten till en sådan förmån utges som ett tillägg och är beroende av att en annan förmån som faller inom den sociala trygghetens område utges till den berättigade, skall varje motsvarande förmån som beviljats enligt en annan medlemsstats lagstiftning behandlas som en förmån från landet i fråga när det gäller att bedöma rätten till tillägget. Utanför tillämpningsområdet för förordning 140871 faller emellertid fortfarande vissa förmåner för förtida pensionering early retirement, som finns i många länder och som närmast fyller ett syfte att

EGss regler om social trygghet 137

medverka i kampen mot arbetslöshet. l den mån sådana förmåner har karaktären av lägre pensionsålder för vissa är de grupper personer visserligen att hänföra till kategorin förmåner vid ålderdom och därmed omfattade av förordningen. Beträffande andra sådana förmåner, som mer är knutna till arbetslöshetsstödets område, är det däremot mer tveksamt om de faller under förordningens tillämpningsområde. Detta är fallet särskilt beträffande förmåner av detta slag för vilka det inte gäller något krav på att den berättigade skall stå till arbetsmarknadsmyndigheternas förfogande utan tvärtom har till syfte att pensionera ut personer från arbetsmarknaden och som därför inte kan sägas utgöra förmåner vid arbetslöshet. Att en viss förmån för förtida pensionering inte omfattas av förordning 140871 innebär emellertid inte med nödvändighet att en person som uppbär den förmånen och som tidigare varit förvärvsverksam inte skulle kunna åberopa förordningens regler för rätt till andra former av förmåner, t.ex. vid sjukdom. EG-domstolen har i mål 5790 Kommissionen mot Frankrike slagit fast att mottagare av förmåner för förtida pensionering är att betrakta som anställda i den mening som avses i förordning l4087l. Rättsläget här torde emellertid inte vara helt klart. Härtill kommer att reglerna i förordning 140871 av betydelse för denna fråga nyligen har ändrats inom EG. I avsnitt 3.9.9 berör vi innebörden av dessa regler om icke längre förvärvsverksamma personer. Vi återkommer härtill också i kapitel

3.9.5 Konventioner

Enligt art. 6 ersätter förordning 140871 med vissa undantag bestämmelser i konventioner om social trygghet som träffats mellan två eller flera medlemsstater. Detta gäller även om en tillämpning av de ersätta konventionsbestämmelserna skulle ha gett den berättigade en större förmån mål 3272 Walder. Såvitt gäller tid före förordningens ikraftträdande i ett land kan dock under vissa förhållanden bestämmelser i en tidigare bilateral konvention vara tillämpliga för beräkningen av pensionsförmåner mål 22789 Rönfeldt. Art. 8 ger dock medlemsstaterna möjlighet att vid behov sluta konventioner med varandra som bygger på förordningens principer och anda. Sådana konventioner skall anmälas till EG. I detta sammanhang kan nämnas att enligt EG-domstolens praxis anses socialförsäkringskonventioner utgöra en del av varje medlemsstats nationella lagstiftning. De grundläggande principerna i Romfördraget och reglerna i förordning 140871 har företräde framför konventionsbestämmelser. Detta blir, efter EES-avtalets ikraftträdande och i synnerhet vid medlemskap, för svensk del av betydelse bl.a. när det gäller bestämmelserna i den nordiska konventionen om social trygghet, som således i ett EG-sammanhang betraktas som en del av den svenska nationella lagstiftningen. Däremot är förordning 140871

138 EG:s regler om social trygghet

inte tillämplig i fråga om bestämmelser i en konvention mellan en medlemsstat och en stat utanför gemenskapen mål 1672 Ortskrankenkasse Hamburg och 2392 Grana-Novoa.

3.9.6 Exportabilitetsprincipen

I art. 10 upptas den regel som ger rätt till utbetalning utomlands exporträtt beträffande intjänade kontantförmåner. Innebörden av regeln har angetts under avsnitt 3.8.2. Den innebär bl.a. att det inte kan upprätthållas krav i nationell lagstiftning om att rätt till förmåner föreligger bara för personer som är bosatta i medlemsstaten i fall då det gäller någon som enligt förordning 140871 skall omfattas av den statens lagstiftning. Som framgår av framställningen i avsnitt 3.8.2 avser exporträtten inte alla former av socialförsäkringsförmåner utan är inskränkt till att gälla kontantförmåner vid invaliditet och ålderdom eller till efterlevande liksom pensioner i anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt dödsfallsersättningar. I fråga om övriga förmåner inom tillämpningsområdet för förordning 140871 gäller särskilda regler som medger utbetalning utomlands enligt de särskilda bestämmelserna i avdelning III och enligt bestämmelser i förordning 57472 för olika slag av förmåner. Enligt EG-domstolens praxis gäller art. lO inte enbart löpande förmåner utan också förmåner till vilka rätt intjänats men som ännu inte börjat utbetalas. Med stöd av den regeln har en person som omfattas eller har omfattats av förordningen en rätt inte bara att flytta till ett annat medlemsland sedan han beviljats en förmån utan dessutom en rätt att få sig en sådan förmån beviljad också om han då bor i ett annat land men förvärvat rätt till förmån från det första landet under tid då han varit omfattad av lagstiftningen där. Detta gäller även om personen i fråga aldrig har bott i det land från vilket förmånen skall utges. En sådan situation är att en änka kan uppbära änkepension och tilläggsförmåner till sådan pension efter sin avlidne make om denne tjänat in pensionsrätt i annat land än änkans bosättningsland mål 37985 Giletti. Generellt sett innebär regeln i art. 10 att man måste bortse från alla villkor i nationell lagstiftning om krav bosättning i landet för att förmåner skall utges från det landet eller intjänas rätt till där. Regeln betyder också att nationella regler som kräver viss tids bosättning eller vistelse i ett land innan förmåner börjar utges inte kan göras gällande gentemot en person som skyddas av förordningen. Skyldigheten att bortse från nationella villkor om bosättning som krav för försäkring i ett land föreligger dock bara så länge som personen i fråga förvärvsarbetar i landet och därmed enligt lagvalsreglerna skall omfattas av det landets lagstiftning mål 289 Kits van Heijningen. Om arbetet upphör är det den nationella lagstiftningen som avgör om personen fortfarande skall vara försäkrad i landet eller inte.

EGss regler om social trygghet 139

Exporträtten gäller bara inom medlemsstaternas territorier och alltså inte utanför EG. Den avser också enbart personer som omfattas eller har omfattats av förordning 140871. Som beskrivits i avsnitt 3.9.4 har inom EG men ännu inte inom - EES nyligen beslutats vissa undantag från exportreglerna såvitt gäller vissa särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner. För tillämpningen av olika regler i förordning 140871 är begreppet bosättning av betydelse. Enligt art. l h skall härmed förstås stadigvarande bosättning. Enligt EG-domstolen är detta ett EG-rättsligt begrepp och det är detta som är avgörande, inte vad som föreskrivs i nationell lagstiftning. Om begreppet skulle tolkas med hänvisning till enbart nationell lagstiftning, skulle det föreligga en risk att en person skulle kunna betraktas som bosatt i mer än medlemsstat eller i ingen medlemsstat alls mål 28291 De Wit. Frågan har, med avseende på förmåner vid arbetslöshet, prövats också i bl.a. målen 7676 Di Paolo, 21689 Reibold och 10291 Knoch, och domstolen har där angett

riktlinjer för bedömningen av bosättningsbegreppet se vidare avsnitt

5.7.2. Också begreppet vistelse är av vikt för tillämpningen av förordningens regler. Härmed förstås enligt art. l i tillfällig vistelse, men någon ytterligare definition ges inte.

3.9.7 Sammanläggningsprincipen

Innebörden av sammanläggningsprincipen har beskrivits i avsnitt 3.8.2 ovan. Den tar sikte på försäkrings-, anställnings- och bosättningsperioder, definierade i art. l s och sa. Enligt artikel l r avses med begreppet försäkringsperioder avgiftsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare definierade eller erkända som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller anses vara fullgjorda och alla andra perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betraktas som likvärdiga med försäkringsperioder. Anställningsperioder och perioder av verksamhet som egenföretagare är perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts samt alla perioder som behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betraktas som likvärdiga. Med bosättningsperioder förstås enligt artikel 1 s perioder som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts eller anses vara fullgjorda. Det ankommer sålunda på den nationella lagstiftningen att ange närmare villkor för när försäkrings- och bosättningsperioder är för handen och att uppställa närmare regler för beräkning av sådana perioder. Huruvida det finns en giltig försäkringstid e.d., när den börjar och slutar och liknande frågor tillhör det den nationella lagstiftningen att besvara. Också frågan om en viss period skall likställas med en försäkringsperiod eller avgörs med tillämpning

140 EGss regler om social trygghet

uteslutande av den nationella lagstiftningen. Detta framgår rad av en domar av EG-domstolen i bl.a. mål 34987 Paraschi, 38887 Warmerdam-Steggerda, 2988 Schmitt och 32488 Vella. Av domen i mål 38887 och av definitionen i art. l r framgår att anställningsperioder o.d., som i sig inte är försäkringsperioder, tas i beaktande som försäkringsperioder bara om sådant likställande föreskrivs i den berörda statens interna nationella lagstiftning. sammanläggningsprincipen gäller alla typer av socialförsäkringssystem i medlemsländerna, oberoende av om de är obligatoriska eller frivilliga. T.ex. skall en försäkringsperiod som fullgjorts inom ramen för ett frivilligt system i en stat sammanläggas med en obligatorisk försäkringsperiod i en annan stat. Sammanläggning kan när det gäller andra förmåner än pensioner o.d. komma i fråga enbart i den medlemsstat inom vars territorium den anställde eller egenföretagaren är eller senast har varit för-

värvsverksam, dvs. i den behöriga staten se avsnitt 3.9.9. Detta

framgår bl.a. av EG-domstolens dom i mål 15082 Coppola. Några krav på att försäkringsperioder i en annan stat skall omedelbart föregå de i den behöriga staten för att sammanläggning skall kunna ske kan inte hävdas, om motsvarande villkor inte finns i den nationella lagstiftningen beträffande försäkringstid i den behöriga staten. Den närmare innebörden av sammanläggningsprincipen bestäms för varje särskilt förmånsslag enligt reglerna härför i avdelning III i förordningen art. 18 såvitt gäller förmåner vid sjukdom och moderskap, art. 38 förmåner vid invaliditet, art. 45 förmåner vid ålderdom och till efterlevande, art. 64 dödsfallsersättningar, art. 67 arbetslöshetsförmåner och art. 72 familjeförmåner. Principen är inte tillämplig i fråga om arbetsskadeförmåner. Sammanläggningsprincipen gäller inte sådana särskilda tilläggsvillkor för rätt till en viss förmån som inte utgör ett krav på att viss kvalifikationstid skall ha fullgjorts och som inte heller är av betydelse för beräkningen av förmånens storlek mål 2075 DAmico. Inte heller är den tillämplig på särskilda villkor rörande rätten att bli ansluten till ett visst nationellt förmånssystem; genom sammanläggningsprincipen kan alltså inte skapas status av försäkrad i ett annat land mål 7080 Vigier. I fråga om villkor av dessa slag kan dock, i vart fall utanför arbetslöshetsförmånernas område och i varje fall i vissa situationer EGdomstolens praxis under senare tid kanske sägas innebära att det finns krav på att, trots brist uttryckliga regler härom, betrakta faktiska omständigheter och händelser som inträffat i en stat som om de hade inträffat i den egna staten mål 34987 Paraschi och 22888 Bronzino. Närmare regler för tillämpning av sammanläggningsprincipen finns i art. 15 i förordning 57472.

EG:s regler om social trygghet

3.9.8 Förhindrande att förmåner sammanträffar av

Som nämnts tidigare syftar förordning 140871 inte till harmoniseen ring av lagstiftningen i EG:s medlemsländer. De lagar reglerar de som olika staternas system för social trygghet förutsätts alltså även i fortsättningen kunna vara sinsemellan olika och skänka social trygghet på olika nivåer. Att personer som flyttar inom gemenskapen därigenom kan få förmåner som de inte skulle ha haft de blivit kvar i sitt om hemland, anses i sig självt inte innebära någon diskriminering i förhållande till dem som avstått från att lämna hemlandet. Vissa fördelar av flyttning har emellertid ansetts så omotiverade att de inte är tillåtna. Enligt art. 12.1 får förordningen sålunda inte åberopas till stöd för

en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligato-

risk försäkring. Frågan vad som skall förstås med förmåner av samma slag har prövats i flera rättsfall. Den ståndpunkt EG-domstolen kommit fram till kan formuleras så, att socialförsäkringsförmåner skall anses vara av samma slag när deras syfte och underlaget för beräkning av dem, liksom förutsättningarna för att någon skall komma i åtnjutande av förmånerna, är identiska. Däremot är rent formella karakteristika inte någon omständighet som tillmäts vikt vid klassificeringen dessa av förmåner. Bestämmelsen om förbud mot Sammanträffande av förmåner gäller inte förmåner som utgår på grund av invaliditet, ålderdom, dödsfall pensioner eller arbetssjukdomar och olycksfall i arbetet och som utges från två eller flera medlemsländer med stöd av förordningens regler om beräkning av pension. I dessa fall gäller i stället den i avsnitt 3.8.2 beskrivna proratatemporis-principen. Regeln i art. 12.1 kompletteras med särskilda bestämmelser för varje särskilt förmånsslag, vilka reglerar förutsättningarna för att det skall vara förbjudet att ackumulera förmåner eller skilda av samma slag. Sådana bestämmelser finns bl.a. i art. 19.2, 25.1 b och 34 förmåner vid sjukdom och moderskap samt 67.3, 68.2 och 71.2 arbetslöshetsförmåner. I huvudsak bör bestämmelserna i art. 12.1 inte komma till användning i någon större utsträckning, till följd av den princip som är grundläggande för förordningens lagvalsregler skall vid att en person

en och samma tidpunkt vara omfattad av bara ett lands lagstiftning se

avsnitt 3.9.9. Sitt huvudsakliga användningsområde torde de ha såvitt gäller familjeförmåner för barn, där rätten kan härledas till två föräldrar. Även i sådan situation, där två olika samtidigt en personer kan ha rätt till familjeförmåner från två olika länder för ett och samma barn, är art. 12.1 i princip tillämplig mål 16888 Dammer. I vissa fall där de lagvalsregler som beskrivs nedan i avsnitt 3.9.9 i förening med förbudet mot Sammanträffande förmåner skulle leda av till att någon går miste om förmåner som han annars vore berättigad

142 EG:s regler om social trygghet

till har EG-domstolen funnit att han har rätt att erhålla skillnaden mellan den större och den mindre förmånen på bekostnad av den

behöriga institutionen se härom avsnitt 3.9.9 i den stat vars för-

månssystem är mest generöst. Reglerna till förhindrade av att förmåner sammanträffar tar sålunda sikte bara på förmåner upp till beloppet för den lägsta av de sammanfallande förmånerna, liksom de avser enbart förmåner som belöper på samma tidsperiod mål 10484 Kromhout och 15384 Ferraioli. Av rättspraxis framgår att en person inte kan få flera förmåner av samma slag samtidigt i den mån de grundas på överlappande försäkringsperioder t.ex. antagandetid för pensionsberäkning. Ibland innehåller en stats nationella lagstiftning bestämmelser om förbud mot att förmåner sammanträffar. Om t.ex. enligt en sådan bestämmelse de förmåner som en person uppbär skall minskas, hållas inne eller upphöra på grund av att han samtidigt erhåller andra socialförsäkringsförmâner eller annan inkomst, får bestämmelsen åberopas även om rätten till förmånerna har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller inkomsten uppkommit inom en annan medlemsstat art. 12.2. Undantag görs emellertid för fall när en mottar förmåner slag grund av invaliditet, person av samma ålderdom, dödsfall pensioner eller arbetssjukdom som utges från två eller flera medlemsländer och som beräknats enligt förordningens bestämmelser om beräkning av pension. Närmare bestämmelser om tillämpningen i vissa fall av art. 12 finns i art. 7 i förordning 57472. Art. 12.2 i förordning 140871 och art. 7 i förordning 57472 har ändrats inom EG men ännu inte inom EES genom rådets förordning - -

EEG nr 124892. Ändringen innebär att regeln får tillämpas bara om

annat inte föreskrivs i förordningen och att regeln gjorts principiellt tillämplig också beträffande pensionsförmåner o.d. Art. 12.2 är tillämplig bara i fall då rätt till en förmån har förvärvats med stöd förordningens regler om sammanläggning mål av 18473 Kaufmann och 27982 Jerzak men däremot inte i situationer då rätten till en förmån grundas uteslutande på tillämpningen av ett lands nationella lagstiftning. Minskning av en förmån med hänsyn till andra förmåner eller inkomster kan i dessa sistnämnda fall ske enbart under förutsättning att det finns nationella regler om minskning av förmåner i fall då den berättigade samtidigt erhåller en annan förmån från ett annat land. I brist på sådana nationella regler om sammanträffande förmåner kan reducering med hänsyn till den utländska av förmånen inte göras med hänvisning till art. 12.2 i förordning 140871. Om den nationella lagstiftningen innehåller regler om minskning förmån med beaktande av utländska förmåner, av en uppställer dock art. 12.2 vissa begränsningar för dessa reglers tillämpning.

EGss regler om social trygghet 143

Det sagda är uttryck för en allmän princip vuxit fram på som grundval av fast rättspraxis i EG-domstolen och utgör grund som en för ändringsförordningen 124892. Principen innebär tillämpning att en av reglerna i förordning 140871 till förhindrande Sammanträffande av av förmåner inte får leda till att någon går miste förmåner eller får om lägre förmåner än vad han har förvärvat rätt till på grundval enbart av nationell lagstiftning, dvs. utan tillämpning förordningens regler av om t.ex. sammanläggning, likabehandling eller exporträtt. Enligt domstolen ligger kompetensen att införa sådana regler hos den nationella lagstiftaren bl.a. mål 2475 Petroni. Denna princip är i första hand av betydelse på pensionsomrâdet. Principen är inte tillämplig såvitt gäller lagvalsreglerna i avd. i förordning 140871. Till följd EG-domstolens dom i det av ovan nämnda målet Ten Holder och i andra mål t.ex. 27681 Kuijpers och 6085 Luijten är klarlagt kan miste att en person om förmåner till vilka rätt föreligger enligt nationell lagstiftning, t.ex. sådana följer som av bosättning i ett land, grund av att lagvalsreglerna i avd. i

förordning 140871 utpekar en stat behörig stat se också

annan som under avsnitt 3.9.9. Vidare kan oförmånliga verkningar bli följden tillämpningen av av nationella regler, i det land enligt lagvalsreglerna är behörig som stat, såvitt avser villkoren för anslutning till ett socialförsäkringssystem där; EG-rätten ger inga lösningar för att undgå sådana ofullkomligheter utan detta är uteslutande en fråga för den nationella lagstiftningen mål 11079 Coonan och 2988 Schmitt. Enligt art 12.3 kan bestämmelser i en medlemsstats nationella lagstiftning om att förmåner vid invaliditet eller förtida förmåner vid ålderdom skall minskas, dras in eller hållas inne för den är som förvärvsverksam åberopas även han är förvärvsmot en person om verksam inom en annan medlemsstats territorium.

3.9.9 Lagvalsreglerna

I avdelning i förordning 140871 upptas regler vilket lands om lagstiftning som skall ha tillämpning för anställda och egenföretagare som är täckta av förordningen. En grundläggande princip är här att en

person för vilken förordningen gäller skall omfattas lagstiftningen

av i bara en medlemstat art. 13.1. Denna princip gäller generellt med ett enda undantag. Det land lagstiftning är bestämmande är i regel vars arbetslandets. Det nämnda undantaget avser den särskilda situation regleras som i art. 140 att en person samtidigt är anställd i eller flera meden lemsstater och egenföretagare i en eller flera andra stater. Dessutom krävs att fall av detta slag har förtecknats i bilaga 7 till förordningen. Under dessa förutsättningar kan samtidigt omfattas personen av lagstiftningen i två medlemsstater: såsom anställd i ett anställningsland

144 EGss regler om social trygghet

och såsom egenföretagare i ett land där han bedriver självständig förvärvsverksamhet. Om denna regel är tillämplig gäller i viss utsträckning särskilda bestämmelser för utgivande av förmåner av olika slag. Enligt EES-avtalet skall för Sveriges vidkommande regeln tillämpas bl.a. om en person är bosatt i Sverige och egenföretagare här samtidigt som han är anställd som arbetstagare i en annan stat. Lagvalsreglerna i förordning 140871 är till sin natur exklusiva och innebär att det är dessa regler som är avgörande med uteslutande av vad den nationella regleringen innefattar. I bl.a. rättsfallet 30284 Ten Holder har EG-domstolen slagit fast att bestämmelserna i avdelning utgör ett fullständigt system för lagvalsregler och att deras effekt är att medlemsstaterna fråntas möjligheten att själva bestämma området och villkoren för tillämpning av deras nationella lagstiftningar i fråga om förmåner för social trygghet såvitt gäller personer och det territorium täcks av förordningen. I detta och andra mål t.ex. 27581 Koks som och 27681 Kuijpers har domstolen framhållit att medlemsstaterna inte är berättigade att bestämma i vilken utsträckning deras egen eller en medlemsstats lagstiftning är tillämplig eftersom de är skyldiga annan att rätta sig efter gällande gemenskapsrättsliga regler. Det sagda innebär t.ex. att en person som bor i Nederländerna men arbetar i Tyskland skall vara omfattad bara av tysk lagstiftning, även den holländska försäkringen bygger på bosättning och i och för sig om skulle vara tillämplig för personen i fråga. I ett fall som detta är Nederländerna förhindrat att frångå vad som följer av förordning 140871 i vilken stat den förvärvsarbetande uteslutande skall vara om försäkrad. Nederländerna kan således inte tillämpa sin interna lagstiftning så, att rätt skulle föreligga till t.ex. familjeförmåner för

den förvärvsverksamme från det landet se t.ex. mål 10375 Aulich

och 6085 Luijten. På motsvarande sätt kan arbetslöshetsersättning inte utges med stöd av nationell lagstiftning i annat land än det som har att utge sådana förmåner enligt reglerna i förordning 140871 mål l85 Miethe. Enligt EG-domstolen skulle principen om bara en tillämplig lagstiftning emellertid gälla enbart för de situationer som regleras av lagvalsreglerna i art. 13.2 och 14 17 i förordning 140871. Domsto- len framhöll i mål 14088 Noij att konsekvensen var att personer, som definitivt slutat med all förvärvsverksamhet och som inte täcks av någon de situationer i lagvalsreglerna, kunde samtidigt av som anges omfattas lagstiftningen medlemsstat. Denna ståndpunkt av mer än en bekräftades i mål 5790 Kommissionen mot Frankrike. Emellertid har

därefter tillkommit art. 13.2 f i förordningen se nedan, och det synes

inte helt klart vilken betydelse som härefter kan tillmätas de ovannämnda avgörandena av domstolen. Lagvalsreglerna i avdelning är vidare tillämpliga bara i den utsträckning som de särskilda bestämmelserna i avdelning III i förordningen inte föreskriver något annat om vilken stat som i en viss

EG.s regler om social trygghet 145

situation skall ansvara för utbetalning av en speciell förmån mål 10480 Beeck, 22781 Aubin och 15082 Coppola. I princip ger avdelning enbart regler om vilket lands lagstiftning som är tillämplig och inte några regler om när en person har rätt att

omfattas av ett visst system för social trygghet i det landet. Emellertid

måste det anses oförenligt med förordningen att inte sätta likhetstecken häremellan. I flera domar t.ex. i mål 6085 Luijten och 19690 De Paep har EG-domstolen framhållit att syftet med lagvalsreglema är inte bara att förhindra samtidig tillämpning av flera länders system för social trygghet och de komplikationer detta skulle medföra utan även att tillförsäkra att en person som täcks av förordning 140871 inte lämnas utan socialförsäkringsskydd därför att inget lands lagstiftning är tillämplig för honom. Om förordningen utpekar ett visst lands lagstiftning som tillämplig, blir slutsatsen sålunda att personen i fråga också skall vara försäkrad e.d. enligt ett system för social trygghet i det landet. Av flera rättsfall från EG-domstolen mål 26678 Brunori, 11079 Coonan, 7080 Vigier, 27581 Koks, 25484 De Jong, 34987 Paraschi, 2988 Schmitt och 24588 Daalmeijer framgår emellertid att det ankommer på den nationella lagstiftningen att ange närmare villkor för rätten och skyldigheten att anslutas till eller utträda ur ett nationellt system för social trygghet t.ex. beträffande krav ålder eller inkomster av minst viss storlek och att även bestämma de närmare förutsättningarna för rätten till förmåner och skyldigheten att erlägga avgifter liksom villkoren för tillgodoräknande av försäkringsperioder. Någon diskriminering av medborgare från annat medlemsland i förhållande till landets egna medborgare får dock inte förekomma, och den nationella lagstiftningen får inte avvika från gemenskapsrättsliga principer och regler. I det nämnda målet 7080 Vigier betonade domstolen att en följd av de angivna principerna är att, om en stats nationella lagstiftning gör inträde i ett system för social trygghet avhängig tidigare anslutning till ett annat sådant system, förav säkringsperioder som fullgjorts i annat land inte behöver tillgodoräknas fullgjorda i landet i fråga. som En följd lagvalsreglema är att villkor i nationell lagstiftning som av uppställer krav på bosättning i landet för anslutning till ett system för social trygghet i det landet inte kan upprätthállas. Detta framgår av EG-domstolens dom i målet 2 89 Kits van Heijningen, där domstolen underströk konsekvens reglerna tillämplig lagstiftning i att en av om avdelning i förordning 140871 är att dessa ersätter villkor om bosättning i nationell lagstiftning med ett villkor om arbete inom en den berörda medlemsstatens territorium. Detsamma gäller beträffande andra former territoriella begränsningar för rätten att bli omfattad av den behöriga statens system för social trygghet mål 3976 av Mouthaan, 27581 Koks, 27681 Kuijpers och 19690 De Paep. Om däremot EG-rättens regler inte är tillämpliga i ett visst fall, finns inga

146 EGss regler om social trygghet

hinder att tillämpa bosättningskrav i nationell lagstiftning mål 24588 Daalmeijer. Som huvudregel gäller, som tidigare angetts, enligt art. 13.2 a att en anställd omfattas av lagstiftningen i det land där han utför sitt arbete lex loci laboris-principen. Detta gäller även om han är bosatt i en annan stat eller om det företag eller den arbetsgivare som han är anställd hos har sitt säte eller är bosatt i en annan stat. Regeln är tillämplig också på mycket kortvariga anställningar eller uppdrag i annat land än bosättningslandet, såvida personen inte samtidigt har ett arbete i det landet mål 875 Foot-Ball Club d°Andlau. En egenföretagare omfattas av lagstiftningen i det land där han bedriver sin förvärvsverksamhet oavsett i vilket land han är bosatt art. 13.2 b. Anställda och egenföretagare har alltså de rättigheter och skyldigheter som följer av lagstiftningen på sysselsättningsorten. Denna tillämpas fullt ut med avseende på alla olika sektorer av social trygghet som inryms i sysselsättningslandets lagstiftning. Bestämmelserna i förordning 140871 avser inte bara en rätt att erhålla eller tjäna in rätt till förmåner utan tar också sikte den enskildes och hans arbetsgivares skyldigheter att betala socialavgifter. Sådana avgifter skall alltså oberoende av den anställdes eller egenföretagarens bosättnings- on och oavsett var arbetsgivaren bor eller företaget har sitt säte erläggas bara i den stat vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren omfattas av. Några möjligheter finns inte för bosättningsstaten att ta ut avgifter ersättning för arbete i ett annat land vars lagstiftning den förvärvsarbetande omfattas av mål 10276 Perenboom. En person som arbetar inom en medlemsstats område omfattas av lagstiftningen i det landet under hela den tid arbetet pågår. Tex. omfattas en deltidsanställd under såväl de dagar då han faktiskt arbetar som de mellanliggande dagar då han inte utför något arbete mål 289 Kits van Heijningen. I fråga om personer som omfattas av förordningen finns en s.k. behörig institution. Denna är enligt art. 1 o den institution hos vilken en person är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmån görs eller den institution från vilken personen har rätt eller skulle ha rätt till förmåner, om han eller en eller flera familjemedlemmar var bosatta inom den medlemsstats territorium där institutionen finns. När det gäller förmåner enligt ett system för vilket arbetsgivare har ansvar kan arbetsgivaren vara att anse som behörig institution. Den stat där den behöriga institutionen ligger kallas motsvarande sätt den behöriga staten art. l q. l fråga om personer som upphör att vara förvärvsverksamma i en medlemsstat och som flyttar till en annan medlemsstat utan att uppta förvärvsarbete där fastslog EG-domstolen i mål 30284 Ten Holder att de skulle omfattas av lagstiftningen i det land där de senast varit förvärvsverksamma jfr även mål 15082 Coppola och 21590 Twomey. Detta skulle gälla oavsett hur lång tid som förflutit sedan

EGss regler om social trygghet 147

det senaste förvärvsarbetet och oberoende av om personen uppbar eller under någon period uppburit kontantförmåner vid sjukdom från det senaste arbetslandet. I senare mål 14088 Noij och 24588 Daalmeijer fann domstolen dock, som beskrivits ovan, att lagvalsreglerna i avdelning i förordning 140871 inte innefattade några bestämmelser om behörig stat i fall då en person definitivt upphört med all förvärvsverksamhet. Med anledning av avgörandet i mål 30284 har emellertid år 1991 genom förordning EEG nr 219591, som omfattas av EES-avtalet i dess ursprungliga lydelse, lagts till en ny bestämmelse i an. 13.2 Enligt denna skall nu gälla att en person, för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphört att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstat blir tillämplig på honom enligt övriga bestämmelser i art. 13 eller enligt reglerna i art. 14-17, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt uteslutande enligt bestämmelserna i den lagstiftningen. I tillämpningsförordningen 57472 har samtidigt införts en ny artikel 10b, som föreskriver att den dag och de villkor då lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla för en person som avses med art. 13.2 f i förordning 140871 skall fastställas enligt denna nationella lagstiftning. Dessa regler är tillämpliga i fall då en person slutar att arbeta sig avbrottet är definitivt eller tillfälligt. vare Några särskilda regler för den situationen att en person redan uppbär förmåner med anledning Lex. ett pågående sjukdomsfall av eller grund av moderskap vid den tidpunkt då lagstiftningen i ett medlemsland upphör att gälla för honom till följd av de angivna bestämmelserna finns inte. Inte heller har frågan prövats av EGdomstolen. Enligt uppgift tillämpar dock medlemsstaternas institutioner i praktiken bestämmelserna så, att i dessa situationer förmåner i regel fortsätter att utbetalas från medlemsstaten i fråga, även för det fall att den berättigade fått ett nytt arbete i ett annat medlemsland men inte kunnat tillträda detta till följd av sjukdomen. l ett sådant fall skulle nämligen kunna sägas att den berättigade inte arbetar i det nya landet och att något byte av behörig stat därför inte skett. Och för den situationen att den sjuke flyttat från ett land till ett annat utan avsikt att arbeta i det andra landet ankommer det, som framgår av art. 10b i förordning 57472, på den nationella lagstiftningen i det första landet att föreskriva villkor och tidpunkt då det landets lagstiftning upphör att gälla. I regel utbetalas enligt de nationella lagstiftningarna i sådana fall fortsatta förmåner under ett pågående försäkringsfall. Genom förordning EEG nr 219591 har vidare tillagts en ny art. 17a i förordning 140871, pensionstagare. Enligt denna besom avser

stämmelse kan efter ansökan den som uppbär pension från ett

egen eller flera medlemsländer och är bosatt i ett annat medlemsland som på begäran undantas från lagstiftningen i sistnämnda land, om han inte omfattas den lagstiftningen på grund sysselsättning. Syftet med av av denna regel är att pensionärer skall undantas från lagstiftningen i

148 EGss regler om social trygghet

bosättningslandet när de redan har rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap samt familjeförmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Bestämmelsen, som tillämpas bara i undantagsfall, tar i första hand sikte på befrielse från att betala sjukförsäkringsavgifter i bosättningslandet och får i regel till följd att pensionstagaren inte omfattas av lagstiftningen i någon medlemsstat. En pensionstagare som är förvärvsverksam omfattas dock av förordning 140871 i denna sin egenskap och följer de allmänna reglerna för anställda och egenföretagare. Från reglerna i art. 13.2 a och b förekommer avvikelser. Så är fallet beträffande de s.k. utsándningsfallen. Härmed avses en anställd som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag till vilket han normalt är knuten och som av detta företag sänds till en annan medlemsstat för att där tillfälligt utföra arbete för arbetsgivarens räkning, under förutsättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader och arbetstagaren inte sänts ut för att ersätta någon som har fullgjort sin utsändningsperiod. Av praktiska skäl och till undvikande av administrativt merarbete har i art. 14.1 a för sådana fall föreskrivits att den försäkrade alltjämt skall omfattas av lagstiftningen i det land där han normalt arbetar. En motsvarande regel för egenföretagare finns i art. l4a.l a. För båda fallen förutsätts att perioden kan förlängas med ytterligare tolv månader, om det är påkallat av omständigheter som inte kunnat förutses och samtycke lämnas av den medlemsstat till vilken utsändningen skett art. 14.1 b och l4a.l b. I målet 1967 Van der Vecht fann EG-domstolen att utsändningsregeln var tillämplig också i en situation när en arbetsgivare anställt en arbetstagare enbart i syfte att skicka ut honom till en annan medlemsstat för att arbeta där och arbetstagaren dagligen transporterades av arbetsgivaren från bosättnings- till arbetslandet. Och i målet 3570 Manpower kom domstolen till samma slutsats när det gällde en person som under några dagar arbetade i Tyskland och som rest från Frankrike där han var anställd av ett företag vars verksamhet gick ut på att tillfälligt tillhandahålla andra företag kvalificerad arbetskraft. I Administrativa kommissionens beslut nr 128 av den 17 oktober 1985 ges närmare föreskrifter om tillämpningen av art. 14.1 a och 14b. l. I en typ av fall ger huvudregeln om sysselsättningslandet som avgörande inte något klart utslag. Det gäller när en anställd normalt är

sysselsatt inom två eller flera medlemsstater. En sådan person skall

enligt art. 14.2 b i omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt om han till viss del utför arbete inom denna stats territorium. Det krävs dock, som framgår av artikeln, att den anställde utför visst arbete i bosättningsstaten. Annars gäller den allmänna lex loci laboris-principen, även om arbetet i ett annat medlemsland är mycket kortvarigt mål 875 Foot-Ball Club dAndlau. Regeln om bosättningsstaten som behörig stat gäller emellertid även i fall då

EG:s regler om social trygghet

verksamheten i den staten är av sekundär eller ringa omfattning mål 27681 Kuijpers. Vidare gäller enligt samma bestämmelse att en anställd skall omfattas av bosättningsstatens lagstiftning också i det fall att han inte alls arbetar där men är knuten till flera företag eller arbetsgivare som har säte eller är bosatta inom olika stater. l mål 1373 Hakenberg har EG-domstolen prövat dessa regler och innebörden av begreppet bosättning med avseende pâ en handelsresande. Om den anställde inte är bosatt i någon av de medlemsstater där han utför arbete men arbetar i flera länder för ett företag eller en arbetsgivare, skall han i stället omfattas av lagstiftningen i den stat där företaget eller arbetsgivaren har sitt säte eller är bosatt art. 14.2 b ii. Särskilda regler finns också för egenföretagare som arbetar i två eller flera länder art. l4a.2 och 4. En ytterligare situation som fått en avvikande reglering är när en person arbetar i en stat hos ett företag som har sitt säte inom en annan stat och vars verksamhet sträcker sig över dessa staters gemensamma gräns. En sådan person skall omfattas av lagstiftningen i den stat där företaget har sitt säte art. 14.3. Med artikeln avses enbart företag som rent fysiskt sträcker sig över två länders gemensamma gräns, t.ex. gruvor och jordbruk på gränsen mellan Tyskland och Luxemburg. I fråga om personer som hör till den resande eller flygande personalen hos internationella transportföretag som har sitt säte inom en medlemsstats territorium är huvudregeln att de omfattas av lagstiftningen i den staten art. 14.2 a. Undantag gäller för det fall att företaget har filial eller fast representation i en annan medlemsstat. Då skall den som arbetar där omfattas av lagstiftningen i den stat i vilken filialen eller representationen finns art. 14.2 a Om personen huvudsakligen arbetar inom bosättningsstatens territorium, skall han dock omfattas av denna stats lagstiftning, även om företaget inte har säte, filial eller fast representation där art. 14.2 a ii. Av art. l4d.1 framgår att en person som arbetar i flera länder skall vid tillämpningen av den lagstiftning som han är omfattad av behandlas han utförde allt förvärvsarbete inom den berörda medsom om lemsstatens territorium. För vissa grupper av anställda gäller särskilda regler. Sjöman som är anställda ombord fartyg omfattas sålunda enligt huvudregeln i art. 13.2 c av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget för. I art. l4b ges särskilda regler för sjömän. Art. 14b.1 innebär att sjömän i s.k. utsändningsfall skall fortsätta att omfattas av lagstiftningen i det utsändande landet enligt de villkor som anges i art. 14.1. I art. 14b.2 finns en motsvarande regel beträffande egenföretagare. Enligt art. 14b.3 skall regeln om flaggstatens lagstiftning inte tillämpas på personer som inte normalt är anställda till sjöss men som utan att tillhöra fartygets besättning utför arbete inom en med- lemsstats territorialvatten eller hamn ombord på ett fartyg som för en

annan medlemsstats flagga. De skall i stället omfattas av lagstiftningen

150 EGss regler om social trygghet

i den stat inom vars territorium arbetet utförs. En modifikation annan av flaggstatsregeln framgår av art. 14b.4. Den innebär att sjöman en som får lön från en arbetsgivare som har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium skall omfattas av denna stats lagstiftning, om har är bosatt i den staten jfr mål 19690 De Paep. I fråga om statligt anställda och personer som behandlas sådana som gäller enligt art. 13.2 d att de omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars förvaltning de är verksamma. Personer som är inkallade till militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring i en medlemsstat skall enligt art. 13.2 omfattas denna stats e av lagstiftning. Om den inkallade anställd eller egenföretagare, är en en gäller att han trots inkallelsen behåller sin ställning som anställd eller egenföretagare. I art. 16 finns särskilda regler för personer anställda på beskickningar och konsulat samt EGss hjälppersonal. Enligt huvudregeln an. 16.1 är anställda vid beskickningar och konsulat samt deras privattjinare underkastade lagstiftningen i arbetsstaten. Om sådan anställd en är medborgare i den sändande eller mottagande staten, har han dock rätt att välja att omfattas av lagstiftningen i denna stat art. 16.2. Valrätten får utövas vid varje kalenderårs utgång. Reglerna i artikeln tar inte sikte på den diplomatiska personalen, följer huvudregeln som i art. 13.2 d för statligt anställda. De avser i stället t.ex. chaufförer och lokalt anställda. Vägledning för tolkningen artikeln i av ges Administrativa kommissionens beslut nr 89 av den 20 1973. mars För personer tillhöriga EG:s hjälppersonal finns när det gäller tillämplig lag frihet med verkan från anställningstidens början att - välja mellan lagstiftningen i arbetsstaten, hemstaten och den lagstiftning de omfattats art. 16.3. Även denna bestämmelse som senast av avser i princip lägre tjänstemän och liknande kategorier ine men huvuddelen av EG:s funktionärer, täcks ett eget trygghetssyssom av tem utanför tillämpningsområdet för förordning 140871. Frågan om betydelsen av reglerna i 1961 och 1963 års Wienkoiventioner om diplomatiska och konsulära förbindelser i förhållande til bestämmelserna i förordning 140871 hittills inte ha fått något synes klart svar. Art. 17 ger medlemsstater och deras behöriga myndigheter möjlighet att beträffande vissa eller vissa komna grupper av personer personer överens om undantag från lagvalsreglerna i art. 13 16, det är til - om förmån för gruppen eller Ett sådant avtal kan t.ex. ha til personen. innebörd att en viss skall, trots att lagvalsreglerna utpekar VllS person stat som behörig stat, omfattad den andra statens lagstiftnitg vara av under en viss tidsperiod. Av EG-domstolens dom i målet 10183 Brusse framgår att överenskommelse enligt art. 17 kan ingås även mel retroaktiv effekt, dvs. avse förmåner för förfluten tid. Administratixa kommissionen har den 12 december 1984 utfärdat rekommendaticn en

nr 16 om slutande av överenskommelser enligt art. 17 för vissa

EG.-s regler om social trygghet 151

kategorier arbetstagare med speciella kunskaper eller färdigheter som sänds ut för arbete i annat land under en längre tid än tolv månader.

En motsvarande rekommendation nr 18 har den 28 februari 1986

utfärdats beträffande arbetslösa personer som är sysselsatta i deltidsarbete i annan stat än bosättningsstaten.

3.9.10 De särskilda fönnånsslagen

Allmänt

Som nämnts i det föregående upptas i avdelning III i förordning 140871 särskilda bestämmelser för de olika slag av förmåner som faller inom förordningens tillämpningsområde. Avdelningen är indelad i åtta kapitel. I kapitel 1 art. 18-36 behandlas förmåner vid sjukdom och moderskap, i kapitel 2 art. 37-43 förmåner vid invaliditet, i kapitel 3 art. 44-51 förmåner vid ålderdom och dödsfall pensioner, i kapitel 4 art. 52-63 förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, i kapitel 5 art. 64-66 dödsfallsersättningar, i kapitel 6 art. 67-71 arbetslöshetsförmåner, i kapitel 7 art. 72-76 familjeförmåner och i kapitel 8 art. 77-79 förmåner för pensionärers minderåriga barn och för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna. Närmare redogörelser för innehållet i huvuddelen av dessa regler kommer vi att lämna i de följande kapitlen i detta betänkande, där vi redovisar våra överväganden om de skilda förmånsslagen. Sålunda redovisar vi i kapitel 7 och 8 i betänkandet de olika bestämmelserna om várd- och kontantförmåner vid sjukdom och moderskap. När det gäller reglerna för förmåner vid invaliditet och vid ålderdom

och till efterlevande såväl de för EES direkt gällande som de

ändringar senare beslutats av EG har vi lämnat en redovisning som i vårt förra betänkande Rätten till folkpension SOU 1992:26, till vilken vi här får hänvisa. De regler som avser förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar behandlar vi i kapitel Reglerna i förordning 140871 om förmåner vid arbetslöshet tar vi i huvudsak inte i detta betänkande, eftersom dessa faller utanför upp vårt uppdrag. Dessa regler har emellertid viss betydelse för vårt arbete den anledningen att t.ex. reglerna förmåner vid sjukdom för av om arbetslösa samspelar med de särskilda bestämmelserna om förmåner vid arbetslöshet. Nedan kommer vi därför att ge en översiktlig beskrivning av dessa bestämmelser. När det slutligen gäller de speciella bestämmelserna om familjeförmâner samt förmåner för pensionärers barn och för barn som mist en eller båda föräldrarna redovisar vi innebörden av dessa i kapitel av 10.

152 EGss regler om social trygghet

I bilaga 6 till förordning 140871 upptas för varje medlemsland särskilda regler för tillämpningen av medlemsstaternas lagstiftningar om de olika förmånsslagen. Också för Sverige har genom EES-avtalet upptagits vissa sådana särskilda bestämmelser.

Förmåner vid arbetslöshet

Art. 67 i förordning 140871 upptar beträffande förmånerna vid arbetslöshet en sammanläggningsregel. Denna regel har särskild betydelse för rätt till medlemskap i arbetslöshetskassa och för rätt till ersättning från sådan kassa, vilken i de flesta länder är beroende av att vissa villkor om t.ex. medlemstid och sysselsättningsperioder är uppfyllda. Regeln innebär att försäkrings- och anställningsperioder som har fullgjorts i annat medlemsland skall läggas samman med tider i den behöriga staten som om de hade fullgjorts där när det gäller att avgöra om villkor i den behöriga statens lagstiftning om fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder är uppfyllda. Principen medför att en person som blivit arbetslös en kort tid efter det att han flyttat till en anställning i ett annat land har rätt till arbetslöshetsersättning om kvaliñkationskraven uppfylls. En förutsättning för att sammanläggning skall kunna ske är dock att åtminstone någon försäkrings- eller anställningsperiod har fullgjorts i den behöriga staten. Det är alltså inte möjligt att som arbetslös flytta från en stat till en annan och där börja uppbära arbetslöshetsstöd. Emellertid finns vissa möjligheter att medföra den arbetslöshetsersättning som någon börjat uppbära i ett land under vistelse i annat medlemsland. Enligt art. 69 kan sålunda en helt arbetslös anställd eller egenföretagare som uppfyller villkoren för rätt till arbetslöshetsstöd i en medlemsstat och som beger sig till en eller flera andra medlemsstater för att söka arbete där bevara sin rätt till arbetslöshetsersättning under vissa villkor. Dessa innebär att han skall före sin avresa ha varit registrerad som arbetssökande och ha varit tillgänglig för den behöriga statens arbetsförmedling i åtminstone fyra veckor efter det att han blev arbetslös. Han skall dessutom inom sju dagar registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedling i den medlemsstat som han reser till och underkasta sig den kontroll som finns där. Rätten till ersättning bevaras under en tid av längst tre månader. Om den arbetslöse personen inte erhåller arbete inom denna tid, måste han före utgången av tremånadersperioden återvända till den behöriga staten för att rätten till ersättning inte skall gå förlorad. De möjligheter att söka arbete i annat land som innefattas i art. 69 får utnyttjas bara en gång under varje arbetslöshetsperiod. I fall av detta slag utbetalas arbetslöshetsersättning av arbetsförmedling eller annan institution i det land där den arbetslöse söker arbete. Ersättningen skall sedan återbetalas till det landet av den behöriga staten art. 70.

EGss regler om social trygghet 153

l fråga om personer gränsarbetare och andra under sin - - som senaste anställning var bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten och som stannar kvar där eller återvänder till tidigare en bosättningsstat finns i art. 71 särskilda regler, innebär att som förmåner i vissa situationer kan utbetalas den behöriga staten och av i andra situationer av bosättningsstaten.

3.9.11 Administrativa regler och Övergångsbestämmelser

I avdelning VI i förordning 140871 upptas diverse bestämmelser av närmast administrativ karaktär. B1.a. anges i art. 84.2 att myndigheterna och institutionerna i medlemsstaterna skall vid tillämpningen av förordningen bistå varandra och handla som om de tillämpade sin egen lagstiftning. Ansökningar och andra handlingar får inte avvisas grund att de skrivits på av en annan medlemsstats språk art. 84.4. Då personuppgifter överförs från en medlemsstat till en annan skall enligt art. 84.5 detta överförande omfattas av de lagbestämmelser om skydd av personuppgifter som gäller i den medlemsstat som lämnar uppgifterna. Allt senare överförande av uppgifter såväl som lagring, ändring och förstörande av uppgifter skall omfattas av bestämmelserna i det mottagande landets lagstiftning om skydd för personuppgifter. Allt användande av personuppgifter för andra ändamål än social trygghet får ske endast efter samtycke av den berörs eller person som i enlighet med de garantier som föreskrivs i nationell lagstiftning. Enligt art. 87 kan de läkarundersökningar som föreskrivs i en medlemsstats lagstiftning på begäran av den behöriga institutionen - utföras inom en annan medlemsstats territorium genom institutionen på den ort där den berörda personen är bosatt eller vistas. Enligt art. 9l är en arbetsgivare inte skyldig att betala högre avgifter på grund av att han bedriver sin verksamhet eller att hans företag har sitt säte inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens. Av art. 92.1 framgår att uppbörd av avgifter som skall betalas till en institution i en medlemsstat kan göras inom en annan medlemsstats territorium enligt det administrativa förfarande som gäller för uppbörd av avgifter som skall betalas till en motsvarande institution i den senare medlemsstaten. I art. 93 finns särskilda bestämmelser om betalningsskyldiga institutioners rätt gentemot en skadeståndsskyldig tredje part, dvs. om utövande av regressrätt i förekommande fall mot skadevállare. Avdelning VII i förordning 140871 upptar bl.a. Övergångsbestämmelser. Enligt art. 94.1 kan ingen rätt förvärvas enligt förordningen för perioder före den tidpunkt då förordningen började gälla inom en medlemsstats territorium. Alla försäkringsperioder eller anställnings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts dessförinnan skall dock beaktas när det gäller att fastställa rätten till förmåner enligt

154 EGxs regler om social trygghet

förordningen art. 94.2. Vidare gäller enligt art. 94.3 att rätt föreligger till förmåner enligt förordningen från den tidpunkt då förordningen blev gällande i ett land, även om rätten grundas på ett försäkringsfall som inträffat före den tidpunkten.

3.10 Förordning EEG nr 57472

Rådets förordning EEG nr 57472 innehåller tillämpningsföreskrifter till förordning 140871. Dess uppbyggnad följer huvudförordningens. Bestämmelserna i tillämpningsförordningen är av skiftande slag. Väsentligen den preciserande föreskrifter om hur huvudförger

ordningens regler skall tillämpas i olika situationer. Åtskilliga av

bestämmelserna har generell innebörd men ligger på en mycket hög detaljeringsnivå. Det kan röra sig om beräkning av tid vid sammanläggning när arbetsveckor olika längd tillämpas enligt de lagstiftav ningar som berörs av sammanläggningen. Det kan också gälla tidsfrister för utövandet av vissa rättigheter, t.ex. sådan rätt av välja tillämplig lagstiftning som avses i art. 16 i huvudförordningen. Några bestämmelser mycket begränsad räckvidd. Som exempel är av kan nämnas de som anger förutsättningarna att erhålla en förmån med hänsyn enbart till visst angivet lands lagstiftning. I ett sådant fall har bestämmelsen ingen betydelse när det gäller förmåner som utgår enligt andra länders lagstiftning. Huvuddelen föreskrifterna i tillämpningsförordningen är av av administrativ art. Där anges t.ex. de myndigheter i de olika länderna som ansökningar skall inges till eller som skall utbetala förmåner m.m. En stor del av föreskrifterna utgörs av handläggningsregler för dessa myndigheter. I dessa bestämmelser ges detaljerade föreskrifter om vad myndigheterna har att ombesörja när ansökningarna prövas och förmånerna utges. Många bestämmelser vänder sig i stället till den enskilde själv med föreskrifter om vad han har att iaktta för att komma i åtnjutande av en viss förmån. På den lägsta nivån ger tillämpningsförordningen regler om utformningen de blanketter som skall komma till användning i av förhållandet mellan förmånssökande och handläggande myndigheter och mellan myndigheterna sinsemellan.

EGzs regler om social trygghet 155

3.11 Inom EG genomförda eller aktualiserade

reformer av förordningarna 140871 och

57472 Som beskrivits i avsnitt 3.9.4 har frågan om gränsdragningen mellan tillämpningsområdena för förordning 140871 och förordning 161268 föranlett ändringar inom EG av vissa regler i förordning 140871 genom rådets förordning EEG nr 124792 EGT nr L 136, 19.5.1992 s. 1. Samtidigt har definitionen av begreppet familjemedlem i art. l

ändrats se avsnitt 3.9.2.

Vid samma tillfälle, den 30 april 1992, beslutades genom rådets förordning EEG nr 124892 EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 7 omfattande ändringar av reglerna om beräkning av pensioner vid invaliditet och vid ålderdom och till efterlevande. Samtidigt ändrades de i avsnitt 3.9.8 beskrivna bestämmelserna i art. 12 i förordning 140871 om Sammanträffande av förmåner. Dessa nya regler, som föranleddes av den rättspraxis som utvecklats av EG-domstolen och som innebär att en tillämpning av EG:s regelsystem inte får leda till minskning av förmåner som utges med användning av enbart nationell lagstiftning, har vi lämnat en redogörelse för i avsnitt 6.7.4 i vårt förra betänkande Rätten till folkpension SOU 1992:26. Vid samma tidpunkt beslutades vidare rådets förordning EEG nr 124992 EGT nr L 136, 19.5.1992, s. 28 om ändringar i förordningarna 140871 och 57472. Dessa ändringar gäller i första hand regler med avseende på Tysklands enande. Dessutom upptas en ändring av art. 10 i förordning 57472 med regler för fall då rätt

föreligger till familjeförmâner i mer än ett land se kapitel 10.

Vidare har förordningarna 140871 och 57472 ändrats den 30 juni 1993 genom rådets förordning EEG nr 194593 EGT nr L 181, 23.7.1993, s. 1. Denna upptar tekniska ändringar avseende bl.a. bilaga 6 om tillämpningen av de olika medlemsländernas lagstiftningar samt dessutom bl.a. en ändring av reglerna för fördelning i vissa fall

mellan flera länder av kostnaderna för familjeförmâner se kapitel 10.

Dessa fyra ändringar i förordningarna 140871 och 57472 har trätt i kraft inom EG men omfattas inte av EES-avtalet i dess nuvarande form. Den nuvarande regleringen i förordning 140871 innebär att vissa personkategorier inte alls omfattas av förordningen eller gör det enbart på grund av sina relationer till andra personkategorier, trots att de är medborgare i och bosatta inom ett EG-land. Det gäller t.ex. de som

inte är eller har varit förvärvsverksamma. Frågan om en utvidgning

av förordningens tillämpningsområde till att omfatta en vidare krets av personer har emellertid diskuterats inom EG. Sålunda förutsåg EGkommissionen i ett handlingsprogram år 1989 att förordningen skulle kunna komma att utsträckas till att täcka också bl.a. studerande och

156 EGss regler om social trygghet

andra icke förvärvsverksamma som är täckta av ett lands system för social trygghet. Arbete har därefter pågått med att inordna också dessa grupper under förordningens tillämpningsområde. Den 20 februari 1992 överlämnade kommissionen till rådet ett förslag till ändringar i förordningarna 140871 och 57472 EGT 92C 4601. Enligt förslaget skall tillämpningsomrádet för förordning 140871 utvidgas till att avse även studerande enligt en särskild definition samt alla andra personer som är eller har varit omfattade av en medlemsstats lagstiftning om social trygghet. I den mån de allmänna reglerna om tillämplig lagstiftning inte gäller i fråga om en person i den kategorin skall han omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet. Också socialförsäkringssystem för statliga tjänstemän och därmed likställda personer föreslås bli omfattade av förordningen i princip fullt ut. I anslutning till utvidgningen av tillämpningsområdet föreslås förordning 1408 71 få en ny benämning, nämligen förordningen om tillämpningen av systemen för social trygghet när personer flyttar inom gemenskapen. Förslaget har ännu inte antagits, främst på grund av motstånd från Tyskland mot att system för statligt anställda skulle ingå i det sakliga tillämpningsområdet för förordning 140871.

SOU 1993:1 15 Socialförsäkringskon ventioner 157

4 Socialförsäkringskonventioner

l Inledning

Sveriges åtaganden i fråga om social trygghet i förhållande till andra stater har hittills reglerats och kommer i stor utsträckning även framdeles att regleras genom bilaterala och multilaterala konventioner. Konventioner gäller för närvarande december 1993 i förhållande till de övriga nordiska länderna, samtliga EG-länder utom Irland och Belgien, samt med Israel, Jugoslavien, Kanada, Marocko, Schweiz, Turkiet, USA, Österrike och Kap Verde. Sverige har också träffat en överenskommelse om social trygghet med den kanadensiska provinsen Quebec. Dessutom gäller särskilda överenskommelser om sjukvârdsförmåner med Ungern, Algeriet, Australien, Polen och Estland. Flertalet konventioner är för Sveriges del tillämpliga på sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring, folkpension, ATP, arbetsskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring inkl. kontant arbetsmarknadsstöd samt allmänna barnbidrag. Konventionerna med Jugoslavien, Schweiz och Turkiet omfattar dock inte arbetslöshetsförsäkringen och när det gäller Schweiz inte heller barnbidrag. Med Tyskland har träffats särskild en konvention om arbetslöshetsförsäkring. I förhållande till Storbritannien och Nordirland omfattas inte sjukvårdsförmâner. Det finns dock ett protokoll om medicinsk vård rätt till sjukvårdsförmåner pá som ger motsvarande sätt som gäller enligt konventioner med andra länder. Konventionerna med Kanada och USA avser endast lagstiftningen om folkpension och ATP medan överenskommelsen med Québec reglerar lagstiftning om tilläggspension, arbetsskadeförsäkring och sjukvårdsförmåner inom sjukförsäkringen. Konventionerna med Tyskland och Kap Verde innefattar också bidragsförskott. Den nordiska konventionen den 5 mars 1981 är tillämplig på samtliga ovan nämnda grenar av det sociala trygghetssystemet jämte social omvårdnad. De nordiska staterna har ingått en ny konvention som träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. Vi återkommer strax till denna konvention. Den omständigheten att en förmån ryms inom tillämpningsområdet för en konvention innebär inte att den som omfattas av konventionens personkrets alltid har full tillgång till förmånen oberoende av vilken av konventionsstaterna han vistas Vissa konventioner sträcker sig inte längre än till att tillförsäkra den som är medborgare i staterna en av

158 Socialförsäkringskonventioner SOU 1993:1 15

rätt till förmåner i den andra staten om han är anställd eller bosatt där. Andra konventioner ger därutöver även en rätt att erhålla förmåner vid tillfällig vistelse utanför bosättningsstaten eller den stat vars lagstiftning en person enligt konventionen skall omfattas av. Vilken närmare rätt till de olika förmånerna som konventionerna ger kommer vi att redogöra för i kapitel 6-10. Socialförsäkringskonventionerna innehåller inte några fullständiga system med lagvalsregler av den karaktär som återfinns i förordning

EEG 140871 se avsnitt 3.9.9. Till skillnad från vad som

nr kommer att bli fallet när den förordningens regler blir gällande i Sverige förhindrar konventionerna således inte att en viss person på en och gång är försäkrad för en eller flera förmåner i två olika samma länder. Inte heller konventionerna på samma sätt som EG-reglerna ger garanti för att av dessa omfattad person alltid skyddas av en en socialförsäkringen i något land. Av art. 120 i EES-avtalet och an. 6 i förordning nr 140871 följer att bestämmelser i konventioner om social trygghet som träffats mellan två eller flera EES-stater med vissa undantag ersätts av förordningens bestämmelser i den mån de person och samma förmån. avser samma Detta gäller även tillämpning av de ersatta konventionsbeom en stämmelserna skulle ha gett den berättigade större förmån EGen domstolen i mål 8272 Walder. Konventionerna behåller dock sin giltighet i fråga och förhållanden som inte omfattas av om personer förordningen eller någon EG-förordning som blir gällande. annan Bland konventionsregler sålunda behåller sin giltighet är de som som aldrig varit anställda eller egenföretagare och som avser personer som inte heller skyddas förordning 140871 i sin egenskap av familjeav medlemmar eller efterlevande till en anställd eller egenföretagare. En situation är är medborgare i ett land utanför EES. annan personer som Sveriges konventioner med länder utanför EES berörs inte av de förändringar som EES-avtalet medför. För att kunna bedöma vilka faktiska förändringar som EES-avtalets ikraftträdande medför i fråga om rätten till socialförsäkringsförmåner är det nödvändigt att beakta inte bara nuvarande nationell lagstiftning utan också vad följer av ingångna konventioner. Vi kommer som därför i detta kapitel att lämna redogörelse för nu gällande en konventionsregler. Dock kommer sådana konventionsregler som gäller specifikt för visst förmånsslag att redovisas i de särskilda avsnitten ett kapitel 6-10 respektive förmånsslag. Beskrivningen av vilka om förändringar kommer att inträda lämnar vi dels i kapitel dels som i avsnitten om de särskilda förmånsslagen.

Socialförsäkringskon ventioner 159

4.2 Nordisk konvention

om social trygghet

Den nordiska konventionen av den 5 1981 social trygghet mars om kommer att ersättas konvention den 15 juni 1992 prop. av en ny av 199293:7, bet. 199293:SfU rskr. 199293:69. Detta har föranletts av behovet att anpassa konventionens bestämmelser till innehållet i EES-avtalet. Den nya konventionen träder i kraft samtidigt med avtalet, då också den tidigare konventionen upphör att gälla. Avsnitt I i den nya konventionen innehåller bl.a. allmänna bestämmelser. Av art. 2 framgår att konventionen omfattar följande grenar av det sociala trygghetssystemet, nämligen

a förmåner vid sjukdom och föräldraskap,

b förmåner vid invaliditet, ålderdom och dödsfall,

c förmåner vid arbetsskada,

d förmåner vid arbetslöshet,

e allmänna kontantförmåner för barn.

I förhållande till den tidigare konventionen märks att bland förmånerna upptas inte social omvårdnad. Anledningen är att förordning EEG nr 140871 omfattar bara förmåner för social trygghet. Eftersom den nya konventionen i stor utsträckning måste bygga på reglerna i förordningen, har det ansetts mest ändamålsenligt att låta konventionen spegla förordningen 140871, medan sådana förmåner som har sin motsvarighet i andra EG-förordningar får tas i ett upp annat sammanhang. Till den valda lösningen har också bidragit att de nordiska reglerna om social omvårdnad i behov anses vara av en väsentlig omarbetning, som det inte getts tid till före EES-avtalets ikraftträdande. Det har därför i konventionen art. 30 intagits en bestämmelse om att hittillsvarande omvårdnadsregler i 1981 års konvention provisoriskt får fortsätta att gälla. Detsamma gäller de regler om bidragsförskott som finns i den äldre konventionen. Den nya nordiska konventionen har mindre räckvidd än den som gäller för närvarande. Det beror på att förordning 140871 i stor utsträckning kommer att träda i stället för den nordiska konventionen. I vissa avseenden kommer emellertid konventionen att längre än förordningen. Bland annat är personkretsen vidare. Förordningen gäller i princip bara för medborgare i de fördragsslutande länderna som är eller har varit förvärvsverksamma och deras familjemedlemmar. Konventionen däremot omfattar med undantag i fråga vissa om förmåner alla som är bosatta i Norden och anknyter inte till förvärvsverksamhet. Hit hör nordiska medborgare inte omfattas som av förordningen, dvs. personer som inte är eller har varit förvärvsverksamma och personer som är bosatta i Grönland eller på Färöarna. Vidare gäller konventionen medborgare i länder utanför EES som flyttar mellan de nordiska länderna eller tillfälligt uppehåller sig i ett annat nordiskt land än det där de har sin hemvist. Konventionen inne-

160 Socialförsäkringskon ventioner SOU 1993: 115

häller också regler som i fråga om förmånernas innehåll går längre än förordningen. Sá är fallet bl.a. i fråga om en bestämmelse om ersättning för hemresa på grund av sjukdom art. 10, se avsnitt 6.3.2. En vägledande princip vid utformningen av de nya konventionsreglerna har varit att undvika särreglering beträffande dem som inte omfattas av förordning 140871 och i stället se till att den förordningens regler i lika mån kommer att bli gällande för alla som är bosatta inom Norden. Därigenom får man ett administrativt mer lätthanterligt system med ett och samma regelverk som är generellt tilllämpligt. I den personkrets som omfattas av konventionen ingår enligt art. 3 följande personer, nämligen

a nordiska medborgare,

b flyktingar som omfattas av artikel 1 i Förenta Nationernas konvention är 1951 angående flyktingars rättsliga ställning i dess lydelse efter år 1971 års revision,

c statslösa omfattas av artikel 1 i Förenta Nationernas konvention

som år 1954 om statslösa personers rättsliga ställning, d andra personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land,

e härleder sin rätt från någon under a-d nämnd person.

personer som Som huvudregel gäller emellertid det sagda endast under förutsättning att en sådan person inte omfattas av förordning 140871. Undantagsvis förekommer dock att konventionen gäller även en person omfattas förordningen. Om så är fallet, anges det särskilt i som av konventionen. Art. 4 innehåller likställdhetsprincip. Enligt denna skall vid tillen lämpningen lagstiftningen i ett nordiskt land medborgare i ett annat av nordiskt land likställas med landets medborgare om annat inte egna I art. 5 finns samordningsregel. Den innebär att, när enligt anges. en ett nordiskt lands lagstiftning en förmån inskränks om den sammanträffar med andra förmåner, detta skall kunna tillämpas även när den sammanträffar med motsvarande förmåner som utgår enligt ett annat lands lagstiftning. Art. 4 och 5 är tillämpliga bara beträffande den begränsade personkrets som inte omfattas av förordning 140871. Avsnitt innehåller bestämmelser om tillämplig lagstiftning. I art. 6 fastslås huvudregel att den är bosatt i ett nordiskt land som som omfattas lagstiftningen i det landet. För personer, som är förav värvsverksamma i ett annat nordiskt land än det där de är bosatta eller som är förvärvsverksamma i två eller flera nordiska länder eller som tillhör den resande personalen vid flyg eller landtransportföretag eller sin arbetsgivare tillfälligt sänds ut från ett nordiskt land för att som av utföra arbete i ett annat nordiskt land, skall enligt art. 7 gälla att bestämmelserna i förordningarna 140871 och 57472 har motsvarande tillämpning. Enligt art. 7 gäller vidare att arbete i nordiskt land som skall även visst arbete på ett nordiskt lands kontinentalsockel. anses

SOU 1993:1 15 Socialförsäkringskonventioner 161

Tillägget är tillämpligt även i fråga omfattas om personer som av förordning 140871. Av art. 8 framgår att vederbörande myndigheter i nordiska länder för vissa personer eller kan grupper av personer avtala om undantag från bestämmelserna i avsnitt II. Särskilda bestämmelser om rätt till förmåner finns i avsnitt III. Art. 9 och 10 upptar regler om vårdförmåner och dagpenning vid sjukdom och föräldraskap. Till dessa återkommer vi i kapitel 6-8. I övrigt finns i avsnitt Ill bestämmelser om grund- och tilläggspension. Innebörden av de reglerna har vi redovisat i vårt förra betänkande Rätten till folkpension SOU 1992:26.

4.3 Utomnordiska konventioner

Som vi angett i avsnitt 4.1 varierar omfattningen de socialförsäkav ringskonventioner som Sverige ingått med andra stater. För närmare en redogörelse av innebörden att förmån omfattas konvention av en av en hänvisas till de särskilda kapitlen 6-10 respektive förmån. om Den personkrets som omfattas konventions bestämmelser av en varierar mellan de olika konventionerna. En konvention kan vara begränsad till att omfatta endast de fördragsslutande ländernas medborgare, t.ex. konventionen med Marocko. De flesta är dock tilllämpliga även på personer som, utan att vara medborgare i något av länderna, omfattas av eller har omfattats lagstiftningen i något av av dessa, på flyktingar och statslösa samt på efterlevande till medborgare i något av länderna. Det förekommer också att vissa bestämmelser i en konvention gäller enbart medborgare i de avtalsslutande länderna medan andra bestämmelser i samma konvention däremot är tillämpliga på hela den personkrets som konventionen omfattar. En viktig del av konventionerna upptar bestämmelser tillämplig om lagstiftning. Genom konventionerna utsträcks eller inskränks ibland tillämpningen av vad som föreskrivs i respektive lands nationella socialförsäkringslagstiftning. Enligt 20 kap. 15 § lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL får regeringen träffa överenskommelse om utsträckt tillämpning av lagen eller om undantag i vissa fall från vad som är stadgat i lagen. Sådana bemyndiganden finns också i lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag, lagen 1964: 143 om bidragsförskott, lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring, lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd, lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring och lagen 1981:691 om socialavgifter. De flesta utomnordiska länder har försäkringsregler som innebär att en person är omfattad av socialförsäkringen i landet om han är förvärvsverksam där. Sverige och de övriga nordiska länderna grundar

däremot försäkringstillliörigheten på både bosättning och arbete.

162 Socialförsäkringskonventioner SOU 1993: 115

Enligt de flesta konventioner som Sverige ingått med utomnordiska länder omfattas de personer på vilka konventionerna är tillämpliga av lagstiftningen i det land där de är sysselsatta. Detta gäller enligt en del konventioner även om personerna är bosatta i det andra avtalsslutande landet. Således gäller som huvudregel att den som flyttar från Sverige till ett konventionsland för att arbeta där blir omfattad av sysselsättningslandets försäkring. Familjemedlemmar som inte själva förvärvsarbetar tillhör i regel försäkringen genom den som är förvärvsverksam. Den som flyttar till Sverige från ett utomnordiskt konventionsland blir oberoende av om han avser att arbeta här omfattad - av den svenska socialförsäkringen när han bosätter sig här. När det gäller arbetsskadeförsäkringen är svensk lagstiftning tillämplig arbetstagare som sysselsätts i Sverige även om de inte är bosatta här. I samtliga konventioner finns regler om utsända, som till en del modifierar principen om tillämpning av sysselsättningslandets lagstiftning. I tabell 4.1 återfinns en uppställning över de olika konventionernas regler om utsända. Reglerna om utsända innebär att en arbetstagare sysselsätts i fördragsslutande stat och som utsänds av sin arsom en betsgivare för att utföra arbete för arbetsgivarens räkning i en annan fördragsslutande stat skall omfattas av det utsändande landets lagstiftning även under tjänstgöringen i det andra landet. Enligt vissa konventioner gäller detta endast om utsändningstiden inte överstiger viss angiven längd, medan enligt andra konventioner utsändningsreglerna alltid gäller under viss period. Utsändningsperioden är i de flesta konventioner begränsad till 24 månader. Det förekommer dock variationer från 12 månader och upp till 60 månader. Enligt de flesta konventioomfattas för svenskt vidkommande endast arbetstagaren men inte nerna dennes medföljande familj av utsändningsreglerna. Enligt konventionerna med Tyskland, Grekland, Israel och Kap Verde omfattas emellertid även medföljande familjemedlemmar. Detta innebär att dessa också anses som bosatta i Sverige under utsändningstiden. Detsamma gäller enligt konventionerna med Kanada och USA i folkpensionshänseende. Särskilda bestämmelser om tillämplig lagstiftning gäller enligt konventionerna för sjömän och för resande personal. Beträffande de förstnämnda omfattas de i regel lagstiftningen i det land vars flagga av fartyget för. I nägra konventioner har man gjort undantag från denna regel för personer som arbetar på fartyg som för det ena landets flagga men som avlönas av arbetsgivare i det andra landet. För resande personal vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer, som arbetar i flera avtalsslutande länder, gäller lagstiftningen i det avtalsslutande land där företaget har sitt säte. Undantag härifrån förekommer enligt olika konventioner om personen är bosatt i det andra avtalsslutande landet eller anställd vid filial företaget har i detta land, i vilka en som fall lagstiftningen i bosättningslandet respektive det land där filialen finns skall gälla.

S0ciaüörsäkringskonventioner 163

Tabell 4.1 Regler för utsända i olika konventioner

Konventions- Omfattad per- Utsändningsperiod Medföljande land sonkrets familjemedlemmar omfattas av ut- Medbor- Alla 12 mån 24 mån 36 mån 60 mån sändningslangare försäk- dets försäkring rade under utsändningsperioden

De nordiska länderna x x Frankrike x x Tyskland x x x Grekland x x x Italien x x Israel x x x Kanada x x x

KapVerde x x x

Luxemburg x x Marocko x x Nederländerna x x Portugal x Schweiz x x Spanien x Storbritannien och Nordirland x Turkiet x x Jugoslavien x x USA x x x

Quebec x x

Österrike x x

Utsändning föreligger endast arbetet från början beräknas vara längst om utsändningsperioden. 2 Om utlandsvistelsen överstiger år avregistreras den utsände liksom medföljande ett familjemedlemmar vid Tillhörigheten till svensk socialförsäkring gäller avresan. endast pensionsförmåner. 3 Om utlandsvistelsen överstiger ett år avregistreras den utsände vid avresan. Tillhörigheten till svensk socialförsäkring gäller endast pensionsförmâner och arbetsskadeförsäkring.

164 Socialförsäkringskonventioner SOU 1993:1 15

En arbetstagare som med tillämpning av nu nämnda särskilda bestämmelser skall omfattas av svensk lagstiftning skall också enligt konventionerna eller protokollen till dessa anses som bosatt i Sverige. Härutöver finns i samtliga konventioner undantagsregel kan en som tillämpas för särskild reglering av försäkringstillhörigheten för enskilda personer eller grupper av personer. Det finns således möjlighet för regeringen eller Riksförsäkringsverket att genom ett särskilt beslut medge undantag från reglerna om tillämplig lagstiftning i konen vention. Denna möjlighet har hittills utnyttjats i 300-400 fall per år. De beslut om undantag som har förekommit har huvudsakligen gällt s.k. utsändningsfall och avsett förlängning av en pågående utvärderingstid eller avsett att åstadkomma att en viss person blivit att betrakta som utsänd, trots att förutsättningarna enligt konventionen härför inte varit uppfyllda. För den som sålunda blir undantagen behöver arbetsgivaren inte betala avgifter i det land vars lagstiftning personen annars skulle ha omfattats av. l stället omfattas han av det tidigare landets lagstiftning och avgifter betalas där. Viss personal på utländska beskickningar och lönade konsulat åtnjuter enligt Wienkonventionerna åren 1961 och 1963 diplomaom tiska och konsulära förbindelser privilegier och immunitet som innebär bl.a. att de inte skall omfattas av bestämmelser om social trygghet i den stat där beskickningen eller konsulatet är beläget och därmed inte heller omfattas av skyldigheten att betala socialavgifter i den staten. För sådan personal har i princip inte heller bestämmelserna i andra konventioner tillämpning. Endast i konventionerna med Frankrike och Tyskland samt i 1981 års nordiska konvention finns bestämmelser som ger diplomater m.fl. en särskild rätt till sjukvårdsförmåner i vistelselandet. Enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser gäller att diplomatiska företrädare inte skall omfattas av bestämmelserna om social trygghet i den mottagande staten. Detsamma gäller den diplomatiske företrädarens familjemedlemmar som tillhör hans hushåll, om de inte är medborgare i den mottagande staten. Undantagna är också vissa andra personkategorier vid beskickningarna. Detta gäller bl.a. privattjänare till en diplomatisk företrädare under förutsättning att de inte är medborgare iden mottagande staten eller stadigvarande bosatta där och att de omfattas av gällande bestämmelser om social trygghet i ett annat land. Undantagna är vidare medlemmar av beskickningens administrativa och tekniska personal jämte de familjemedlemmar som tillhör deras hushåll om de inte är medborgare eller stadigvarande bosatta i den mottagande staten. Detsamma gäller medlemmar av beskickningens tjänstepersonal. Enligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser gäller liknande regler för personalen vid lönade konsulat. Wienkonventionerna gäller inte i fråga om arbete som en person som omfattas av konventionerna utför utanför det diplomatiska upp-

SOU 1993: 115 Socialförsäkringskon ventioner 165

draget, dvs. på den vanliga arbetsmarknaden i det mottagande landet. l sådant hänseende omfattas han i princip lagstiftningen social av om trygghet och avgiftsskyldighet i den mottagande staten. Även personal som är knuten till annan internationell verksamhet berörs av avtal som Sverige har ingått med olika internationella organ såsom FN, Europarådet, EFTA, OECD och EG. De internationella organen och de personer som har anknytning till sådana åtnjuter organ regelmässigt immunitet och privilegier. I vissa avtalen finns särav skilda bestämmelser rörande socialförsäkring för den vid organet anställda personalen. I en del av avtalen uttalas att den verksamma personalen jämte familjemedlemmar skall åtnjuta rättigheter, privisamma legier och immunitet som föreskrivs i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. De konventioner som Sverige har ingått på socialförsäkringsområdet innehåller vanligen sammanläggningsbestämmelser olika slag. I av flertalet konventioner med utomnordiska länder finns sålunda regler som medger att perioder som en person varit försäkrad enligt olika länders försäkringssystem kan läggas samman, om det behövs för att den försäkrade skall uppfylla krav på viss tids försäkring för rätt till

förmåner vid sjukdom och moderskap se t.ex. art. 8 i konventionen

med Italien. Konventionerna innehåller vanligen också samordningsregler som innebär att en förmån som har betalats ut i ett konventionsland skall kunna räknas av från en förmån i ett annat konventionsland. Det gäller t.ex. avräkning från föräldrapenning i Sverige av en förmån i anledning av moderskap som har betalats ut i ett annat land. En sådan bestämmelse är art. 12 i konventionen med Tyskland.

SOU 1993: 115 Allmänna överväganden 167

5 Allmänna

överväganden

Inledning

I detta kapitel redovisas de utgångspunkter som har varit avgörande för vårt arbete. Vi utgår därvid från direktiven, som i denna del av utredningsarbetet innebär att vi haft att undersöka vilka konsekvenser som uppkommer i fråga om olika förmåner inom socialförsäkringen vid en tillämpning i Sverige av reglerna i rådets förordning EEG nr 140871 samt föreslå de ändringar i de svenska nationella reglerna som därvid visar sig påkallade. Den förra delen av uppdraget avsåg vara pensionsförmâner. Den har vi behandlat i betänkandet Rätten till folkpension SOU 1992:26. Ett undantag utgör delpensioneringen, vilken till övervägande i avsnitt 5.7.3 i detta betänkande. vi tar upp Vårt uppdrag har inte varit okomplicerat, bl.a. beroende på att reglerna i förordning 140871 inte är helt lättolkade. Vi kan till fullo instämma i följande yttrande av generaladvokaten till EG-domstolen i målet 28291 De Wit:

Mr de Wit, when invited to submit written observations, re lied that he unable to do so because he understood nothing w atsoever was about the interpretation of the laws and regulations cited in the order for reference. Those of us who have wrestled with the byzantine of Regulation No 140871 will surely sympathize with

ñomplexities

im.

Utgångspunkterna för vårt arbete avsikten i EES-avtalet har styrts av att EES-reglerna skall få genomslag inom de berörda EFTA-länderna på ett sätt som så långt möjligt motsvarar vad som gäller inom EG. Detta har lett till att vårt uppdrag har fått en speciell karaktär. Det har inte så mycket varit fråga om att föreslå ändringar i den svenska interna lagstiftningen utan snarare att applicera EG:s regler om social trygghet på den svenska socialförsäkringslagstiftningen och se vad effekterna blir härav. Innan vi går in på reglerna i förordning 140871 skall vi i korthet beröra behovet av dessa. Syftet är att sätta in förordningen i ett större system ytterst handlar förverkligandet av den inre marknaden som om bl.a. personers fria rörlighet. Därför beskriver vi kortfattat genom rådets förordning EEG 161268 arbetskraftens fria rörlighet nr om inom gemenskapen samt hur förordning 140871 förhåller sig till för-

168 Allmänna överväganden

ordning 161268 och hur de båda förordningarna har införlivats med den svenska nationella lagstiftningen. Under vårt arbete med att utreda konsekvenserna tillämpning av en av EG:s regler om social trygghet på det svenska trygghetssystemet har vi kommit in på flera näraliggande frågor, vi likväl inte närmare som behandlar. I avsnitt 5.5 nämner vi en del sådana frågor. Huvudsyftet med detta kapitel är att klargöra vad det innebär att förordningen blir tillämplig här i landet, framförallt vad gäller de för förmånsslagen gemensamma bestämmelserna. Till skillnad mot kapitel där förordningens regler i aktuella delar beskrevs, syftar detta nu kapitel till att, med utgångspunkt från den svenska nationella lagstiftningen, peka på vad reglerna egentligen innebär för svenskt vidkommande. I samband med att vi tar upp vilka förmånsslag som omfattas av förordning 140871 kommer vi också att göra en avgränsning vårt av uppdrag såtillvida att vi i huvudsak tar ställning till vilka svenska förmåner som enligt vår bedömning faller under tillämpningsområdet för förordningen. I det avslutande avsnittet 5.10 redogörs för konsekvenserna av att en förmån omfattas av förordning 161268 och skillnaden jämfört med regelsystemet i förordning 140871.

5.2 EG:s

regler om fri rörlighet och social

trygghet

Ett av EG:s huvudsyften är inrättandet av en inre marknad. På denna marknad skall råda fri rörlighet för bl.a. personer. Målsättningen är här att uppnå fri rörlighet för förvärvsverksamma personer, dvs. en gemensam arbetsmarknad. De grundläggande reglerna om personers fria rörlighet finns i Romfördragets art. 48 gäller arbetstagare och som art. 52 som avser etablering. Den fria rörligheten inom EG innebär att all diskriminering på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och andra arbetsvillkor. Med förbehåll för begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa innebär den fria rörligheten vidare bl.a. rätt för personer att flytta mellan de avtalsslutande länderna för att söka anställningar erbjuds där. som Därutöver ger den människor möjlighet att vistas i ett EG-land för att inneha anställning där i överensstämmelse med de lagar som gäller för arbetskraften i det landet. Bestämmelsen avser såväl arbetstagare som deras familjemedlemmar. Motsvarande rättigheter finns för egenföretagare och deras familjemedlemmar. Den grundläggande rättsakten om arbetskraftens fria rörlighet är förordning EEG nr 161268. Genom denna förordning fastställs att lika-

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 169

behandlingsprincipen gäller även bl.a. sociala och skattemässiga förmåner. Förordning 161268 gäller enbart arbetstagare och deras familjemedlemmar. För egenföretagare finns ingen motsvarighet till förordning 161268. Rätten till fri rörlighet för dessa bygger i stället direkt på regler i Romfördraget. För att den fria rörligheten för arbetstagare skall kunna förverkligas är det nödvändigt att reglerna rätt att söka anställning i och vistas om i andra länder än hemlandet kompletteras med bestämmelser som ger arbetstagaren skydd mot att förlora sin sociala trygghet på grund att av han flyttar mellan medlemsstaterna. Inom EG finns därför i förordning EEG nr 140871 ett detaljerat regelsystem för samordning av medlemsstaternas regler för social trygghet. Förordningen, gäller som både anställda och egenföretagare, omfattar socialförsäkringsförmáner och olika former av ekonomiskt stöd till barnfamiljer. Reglerna syftar till att ge ett skydd för den som utnyttjar sig den fria rörligheten av inom EG eller som på annat sätt har anknytning till flera medlemsstater. De avser att lösa problem som sammanhänger med att medlemsstaterna har olika utgångspunkter när det gäller sina respektive socialförsäkringssystem. Genom EG:s regler för samordning av medlemsstaternas socialförsäkringssystem skapas garantier för att förvärvsarbetande och deras familjemedlemmar inte skall kunna vara försäkrade i än ett land mer eller stå helt utan försäkringsskydd genom att inte bli omfattade av något lands system för social trygghet. Ett annat syfte med reglerna är att undanröja all diskriminering på grund av medborgarskap att genom medborgare i EG-länderna tillförsäkras likabehandling oberoende av i vilket medlemsland de arbetar. Reglerna avser också att garantera att den rätt till förmåner som intjänats i ett medlemsland bevaras och att förmånerna utbetalas vid bosättning i annat medlemsland än det i vilket de intjänats, dvs. att förmånerna får exporteras. Förordning 140871 syftar, som tidigare nämnt, inte till en harmonisering av medlemsstaternas system för social trygghet utan i stället till att samordna dessa. Detta innebär att den inte påverkar medlemsländernas möjligheter att själva bestämma vilka försäkringssystem eller grenar av försäkringssystem skall finnas i landet eller som de materiella villkoren för olika socialförsäkringsförmåner. Inte heller avser förordningen att komma till rätta med migrerande arbetsatt en tagare kan få sämre förmåner eller t.o.m. stå utan förmåner eller åläggas en mer omfattande avgiftsskyldighet som en följd av att han kommit att omfattas av ett annat lands trygghetssystem än hemlandets till följd av flyttning. Som tidigare nämnts finns regler om arbetskraftens fria rörlighet i förordning 161268. I denna förordning slås fast att arbetstagare, som är medborgare i en medlemsstat, inom medlemsstats territoen annan rium skall åtnjuta bl.a. samma sociala förmåner landets som egna

170 Allmänna överväganden

medborgare. Likabehandlingsprincipen gäller alltså även sociala förmåner. Begreppet sociala förmåner har, som vi redogjort för i avsnitt 3.7, getts en mycket vidsträckt tolkning av EG-domstolen. Bland de förmåner som innefattas i begreppet är även socialförsäkringsförmåner. Dessa förmåner omfattas således både av förordning 161268 och av förordning 140871. Det förhållandet att de förmåner omfattas förordning 140871 också täcks av förordning som av 161268 får dock, frånsett familjemedlemmars rätt som vi återkommer till i avsnitt 5. 10, ingen självständig betydelse eftersom den sistnämnda förordningen i fråga om socialförsäkringsförmåner endast innehåller likabehandling, vilket gäller även enligt förordning 140871. regler om Som kommer att framgå av de följande kapitlen finns det emellertid svenska socialförsäkringsförrnåner som vi anser falla utanför förordning 140871. Det gäller t.ex. närståendepenningen. I den mån en sådan förmån inte omfattas av förordning 140871 faller den alltså i flertalet fall in under förordning 161268, vilket får konsekvenser i olika avseenden. Vi avser att i avsnitt 5.10 behandla innebörden av att förmån faller under förordning 161268 och skillnader i regelsysteen mellan förordning 161268 och förordning 140871. men

5.3 Bakgrunden till vårt uppdrag

De problem sammanhänger med den sociala tryggheten för som har anknytning till flera olika länder är inte unika för EG personer som utan uppkommer även mellan länder som inte är medlemmar i EG. Sådana konflikter löses i regel genom multilaterala eller bilaterala konventioner social trygghet mellan berörda länder. Som beskrivits om i kapitel 4 har Sverige ingått konventioner med en rad länder både inom och utanför EG. De konventioner gäller i förhållande till som länder inom EES kommer att förlora sin betydelse såvitt avser medborgare i dessa länder som omfattas av förordning 140871 när förordningen blir gällande här i landet. Bestämmelserna i förordning 140871 ersätter alltså konventionerna såvitt avser personer som omfattas av förordningen. När EES-avtalet träder i kraft kommer förordningarna 161268 och 140871 att bli tillämpliga här i landet. Den förstnämnda förordningen har, med de anpassningar framgår bilaga V till EES-avtalet, som av antagits att gälla svensk lag genom lagen 1992:l163; ändrad som 1993:764 arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomisom ka samarbetsområdet EES, såvitt gäller art. 1-9, och som svensk förordning förordning 1992:1164 om arbetskraftens fria genom rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, såvitt gäller art. 10-48. Förordning 140871 har införlivats med svensk rätt lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social genom

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden l7l

trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, vilken lag vi i detta betänkande benämner samordningslagen. Även förordning 140871 har till EESanpassats ett sammanhang. Dessa anpassningar framgår av bilaga Vl till EESavtalet. När vi i detta betänkande talar om förordningarna 140871 och 161268 avser vi därmed förordningarna sådana de införlivats i svensk rätt genom de ovannämnda lagarna med de anpassningar som vidtagits genom EES-avtalet. l vissa sammanhang beaktar vi dessutom de ändringar i förordningarna som beslutats inom EG men ännu inte

införts i EES-avtalet se kapitel 3.

Det förhållandet att EG:s regler blir tillämpliga här i landet påverkar inte det materiella innehållet i vår trygghetslagstiftning. Sverige behåller, liksom varje annat EES-land, sina regler i fråga om arten och omfattningen av utgående förmåner och de förpliktelser som åvilar den enskilde. EES-avtalet kräver i sig självt inte att det från Sveriges sida vidtas några ytterligare lagstiftningsåtgärder i fråga om den sociala tryggheten, utan förordning 140871 kommer till följd av samordningslagen att gälla direkt i Sverige enligt sin ordalydelse. Förordningens regler kommer också att i huvudsak ha automatiskt företräde framför avvikande bestämmelser i olika svenska lagar och förordningar. Att den svenska lagstiftningen anpassas till förordningens regler är således inte något krav som EG-rätten ställer. Bakgrunden till vårt uppdrag är i stället att införlivandet av förordningen kan få följder för det svenska trygghetssystemet som inte ligger i linje med vad som åsyftats vid dess tillkomst. Vår uppgift har varit att undersöka om sådana konsekvenser uppkommer och föreslå de ändringar av den svenska trygghetslagstiftningen som kan vara påkallade. Det kan bli fråga om att föreslå t.ex. ändrade villkor för vissa förmåner som annars skulle bli en alltför tung ekonomisk börda med hänsyn till att samordningsreglerna leder till att förmånerna blir tillgängliga för fler människor än tidigare. Det anpassningsarbete som det ankommit oss att utföra kan sålunda ses som ett uttryck för att vid EG-rättens införlivande i det svenska rättssystemet om möjligt undvika att Sverige kommer att få utge ersättningar i situationer och i en omfattning som inte kan anses rimligt. Det kan emellertid också bli tal om att genom författningsändringar göra vissa förmåner generellt tillgängliga som annars skulle ha kommit endast medborgare i EES-länder till godo. Som framgår av redogörelsen för direktiven i avsnitt 1.1 skall våra överväganden omfatta sådana socialförsäkringsförmåner enligt svensk rätt som motsvaras av de förmåner enligt EG-rätten som angår den sociala tryggheten. Vad som ryms under begreppet socialförsäkring, eller med andra ord förmåner för social trygghet, är i huvudsak klart. Hit hör förmåner vid sjukdom, ålderdom och arbetslöshet. När det gäller den närmare avgränsningen kan emellertid problem uppstå.

172 Allmänna överväganden

Dessa har att göra med att systemen för social trygghet är uppbyggda olika sätt i olika länder.

5.4 Utgångspunkter för vårt arbete

Allmänt

Inom EG har medlemsländerna avstått från en del av sin lagstiftningskompetens till EG som institution. Detta medför att en betydande del av EG:s rättsakter år direkt tillämpliga i medlemsländerna. Reglerna utgör i och med att de beslutas av behöriga EG-organ automatiskt en del av medlemsländernas nationella rätt och EG-länderna har förbundit sig att låta dessa EG-regler tillämpas inom länderna utan att det vidtas någon nationell lagstiftningsåtgärd. EES-avtalet är ett folkrättslig avtal och vilar således på annan rättslig grund än motsvarande EG-regler. Detta är av betydelse när det gäller frågor om hur EG:s regler skall tas över i den nationella lagstiftningen. I kapitel 3 har vi redogjort för hur EES-avtalet och i fråga om den sociala tryggheten förordningarna EEG nr 140871 och 57472 har införlivats med svensk rätt. Som framgått där innehåller bilagorna till EES-avtalet hänvisningar till sekundär EG-rätt. I art. 7 i avtalet finns en bestämmelse om hur de regler som motsvarar sådan sekundärrätt skall införlivas. Enligt bestämmelsen skall rättsakter som ingår i bilagor till avtalet vara bindande för de avtalsslutande parterna samt utgöra del av eller införlivas med deras interna rättsordningar. Därvid skall en rättsakt som motsvarar en EG-förordning som sådan införlivas med de fördragsslutande parternas interna rättsordning. För Sveriges del betyder det att förordningar skall inkorporeras i svensk rätt. Förordning 140871, som återfinns i bilaga VI till EES-avtalet, har som en EG-förordning inkorporerats i svensk rätt. Införlivandet har skett, inte genom lagen 1992:1317 om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES utan genom samordningslagen 1992:1776. I samband härmed har regeringen utfärdat en förordning om tilllämpning av de i EES-avtalet ingående rättsaktema i fråga om förordning EEG nr 57472 om tillämpning av förordning 140871, nämligen förordningen 1992:1777 om tillämpningen av lagen 1992: 1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Härigenom har EES-avtalets krav på dessa rättsakters införlivande med den svenska rättsordningen uppfyllts. Utgångspunkten för vårt arbete är alltså att förordning 140871 blir gällande här i landet genom samordningslagen 1992:1776. För att förordning 140871 skall kunna tillämpas inom berörda EFTA-stater

Allmänna överväganden 173

har det skett tekniska anpassningar av förordningens regler såvitt gäller tillämpning av de berörda EFTA-ländernas nationella lagstiftningar i vissa situationer. Dessa anpassningar anges i bilaga Vl till EES-avtalet och ingår som en del i samordningslagen. Det förhållandet att förordning 140871 blir gällande här i landet innebär inte enbart att förordningen enligt sin lydelse blir gällande här utan också att det är förordningen såsom den tolkats och utfyllts av EG-domstolen som skall tillämpas inom EES. l art. 6 i EES-avtalet har nämligen intagits en bestämmelse slår fast att sådana regler i som avtalet som är materiellt identiska med motsvarande EG-regler skall vid införlivande och tillämpning tolkas i enlighet med EG-domstolens domar fram till dagen för EES-avtalets undertecknande. Förordning 140871 syftar, som tidigare nämnts, till att samordna de olika ländernas nationella lagstiftningar social trygghet. Den om bygger således på de nationella lagstiftningarna och att överavser brygga motsättningar mellan dessa så att personer inte faller emellan olika länders trygghetssystem och således inte omfattas något lands av system för social trygghet eller att de skulle omfattas av flera länders socialförsäkringssystem samtidigt. Genom förordning 140871 är det också möjligt för personer att intjäna rätt till förmåner i annat land än hemlandet och att behålla intjänade rättigheter eller förmåner vid flyttning till ett annat land. Det förstnämnda syftet med förordning 140871 uppnås genom reglerna tillämplig lagstijining, dvs. vilket om lands lagstiftning om social trygghet skall omfattas en person av, medan det senare syftet tillgodoses genom regler likabehandling om av andra länders medborgare med det egna landets medborgare, sammanläggning av försäkringsperioder för att uppfylla kvalifikationstider för rätt till förmåner och en mängd för de olika förmånsslagen skilda bestämmelser om exporträtt, dvs. rätt till förmåner vid bosättning eller vistelse utanför den behöriga staten. Förordning 140871 innehåller således en flertal bestämmelser som direkt inverkar de nationella lagstiftningarna olika sätt att genom utvidga eller inskränka räckvidden av lagstiftningarna eller att bestämmelserna i dessa modifieras. T.ex. innebär förordningens lagvalsregler att en medborgare i ett annat EES-land än Sverige som arbetar här i landet bosatt här skall omfattad utan att vara vara av svensk lagstiftning trots att han enligt ordalydelsen i lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL inte är direkt försäkrad här. De effekter som för svenskt vidkommande uppkommer till följd av förordning 140871 kan sägas göra sig gällande i två skilda hänseenden. Det ena avser förhållandena i Sverige medan det andra tar sikte på förhållandena utanför Sverige. I det första hänseendet uppkommer förändringar beträffande vilka persongrupper som kommer att ha rätt till svenska förmåner i form av vårdförmåner och kontantersättningar vilket påverkar främst de svenska sjukvårds- och socialförsäkringssystemen som sådana genom

174 Allmänna överväganden

ökad eller minskad belastning gentemot i dag. Regelsystemet i förordning 140871 innebär att fler grupper än i dag kommer att ges rätt till svenska förmåner, men i viss utsträckning betyder det också att som för närvarande är omfattade av den svenska tryggpersoner hetslagstiftningen i fortsättningen kommer att undantas härifrån för att i stället ges ett skydd genom socialförsäkringen i ett annat EES-land. I det andra hänseendet får förordning 140871 till konsekvens att personer som har eller haft anknytning till Sverige genom med- borgarskap, bosättning här, e.d. kommer att få utvidgade rättigheter till både vård- och kontantförmåner när de bor eller vistas i andra EES-länder. l detta betänkande kommer vi att redovisa de regler som blir gällande i båda de nämnda hänseendena och att översiktligt beskriva konsekvenserna på båda områdena. Vi redovisar däremot inte några mer djupgående överväganden eller konsekvensbeskrivningar som den rätt uppkommer till förmåner i andra länder, t.ex. avser som avseende vilka konkreta sociala förmåner som svenskar kommer att få rätt till när de bor, arbetar eller tillfälligt vistas i de olika andra EESländerna. Omfattningen av svenska medborgares socialförsäkringsskydd vid uppehåll i andra länder för arbete, studier eller annat är alltså frågor som vi inte kommer att beröra mer ingående i betänkandet. Av naturliga skäl ligger tonvikten i betänkandet i stället på en redovisning de effekter som blir följden av förordning 140871 av såvitt gäller den svenska sjukvården i vidsträckt bemärkelse och de - olika svenska socialförsäkringsgrenarna. Vårt uppdrag har syftat till att undersöka vilka konsekvenserna blir för Sveriges del av en tillämpning här i landet av EG:s regler om social trygghet främst förordning 140871 och att föreslå de - ändringar i den svenska lagstiftningen om de förmåner som omfattas av förordning 140871 som därvid bedöms nödvändiga. En fråga som därmed har aktualiserats är om det är lämpligt att den svenska lagstiftningen till förordning 140871 så att anpassa bestämmelser motsvarande dennas regler förs in i AFL och andra författningar socialförsäkringsområdet. Det skulle kräva en mycket omfattande arbetsinsats att införa de skilda bestämmelserna i förordning 140871 i den svenska socialförsäkringslagstiftningen eller att anpassa denna till förordning 140871. Det skulle även strida mot Sveriges åtagande enligt EES-avtalet. Som ovan sagts har Sverige EES-avtalet åtagit sig att i svensk rätt genom införliva förordning 140871 sådan den är. Det är alltså den lydelse och innebörd förordning 140871 hade inom EG den 31 juli 1991 som skall gälla i Sverige med de anpassningar som framgår av EES-avtalet. l den mån den svenska lagstiftningen skulle anpassas till förordning 140871, skulle även anpassningarna att tolka i enlighet med vara tolkningen av förordningen.

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 175

Det hör till saken att många begrepp i förordningen har delvis en annan betydelse än motsvarande begrepp i svensk lagstiftning. T.ex. har ett så grundläggande begrepp anställd i vissa situationer som en betydligt vidare innebörd i förordning 140871 än i svensk lagstiftning. Om man på ett någorlunda heltäckande sätt skulle försöka föra över reglerna till den befintliga socialförsäkringslagstiftningen skulle ett mycket stort antal definitioner och undantag från angivna regler behöva anges. Det skulle enligt vår mening ändå finnas en uppenbar risk för förbiseenden och feltolkningar. Vi har med anledning av de angivna problemen och mot bakgrund av Sveriges åtaganden genom EES-avtalet gjort den bedömningen att det inte är lämpligt och i princip inte heller möjligt att i någon form föra över reglerna i förordning 140871 till befintlig svensk lagstiftning. Vi har vidare inte ansett det lämpligt att i alla situationer där reglerna i förordning 140871 kan innebära avvikelser från vad som anges i AFL eller andra lagar, ange detta genom en hänvisning till samordningslagen. Anledningen härtill är att det är förenat med stora svårigheter att på ett heltäckande sätt överblicka vilka konsekvenser förordning 140871 kan tänkas få den svenska lagstiftningen. En risk med ett sådant förfarande är att den svenska lagstiftningen i de situationer där en hänvisning till samordningslagen inte förekommer kunde komma att tolkas helt fristående från förordningen, trots att denna fortlöpande tolkas och utfylls rättspraxis från EGgenom domstolen. Den lösning som vi har valt är i stället att i likhet med vad - som sker med avseende på socialförsäkringskonventioner föreslå att det i AFL och vissa andra lagar om socialförsäkringsförmåner skall tas in en erinran om att samordningslagen kan innehålla bestämmelser som innebär avvikelser i inskränkande eller utvidgande riktning från vad som anges i de aktuella lagarna. Vi föreslår därför att det i AFL skall införas allmän hänvisning en till samordningslagen. Hänvisningen bör lämpligen tas in i 20 kap. 15 § AFL. Motsvarande hänvisningar skall, enligt vad vi föreslår, införas i lagen 1981:691 om socialavgifter och i andra relevanta centrala lagar. Det förhållandet att bestämmelser motsvarande reglerna i förordning 140871 inte förs in direkt i den svenska lagstiftningen skilda områden och att sådan lagstiftning inte anpassas till sitt innehåll till

förordning 140871 kommer att medföra svårigheter i den praktiska

tillämpningen. De tillämpande myndigheterna eller domstolarna kan i fall av internationell karaktär inte utgå från att AFL och andra nationella lagar uttömmande reglerar de olika förmånerna utan måste räkna med att konsekvenserna kan bli annorlunda tillgenom en lämpning av reglerna i förordning 140871. Samordningslagen måste således läsas parallellt med den nationella lagstiftningen.

176 Allmänna överväganden

Med den valda metoden att införliva förordning 140871 i svensk rätt kommer reglerna i samordningslagen att i flera avseenden innebära avvikelser från bestämmelser i AFL och annan svensk lagstiftning. Detta skulle kunna innebära ett problem eftersom samordningslagen inte automatiskt har konstitutionellt företräde framför annan av riksdagen antagen lag. l lagen 1992: 1317 om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES, kallad EES-lagen, har emellertid intagits en allmän bestämmelse, enligt vilken föreskrifter i EES-lagen eller annan lag, som har meddelats till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet, skall tillämpas utan hinder av vad som annars föreskrivs i lag. Genom denna lagvalsregel kommer samord ningslagen att ha företräde framför AFL och annan svensk lagstiftning i den mån den innehåller utvidgningar eller inskränkningar av den svenska lagstiftningen som reglerar de förmåner som täcks av förordning 140871. Vårt uppdrag tar sikte på de förmåner i den svenska lagstiftningen som utgör socialförsäkringsförmåner. Avgörande för om en förmån skall anses omfattad av förordning 140871 eller falla utanför förordningens tillämpningsområde är emellertid inte den nationella klassificeringen av en förmån. Detta avgörs i stället uteslutande grundval av karaktären varje enskild förmån, varvid avseende skall fästas vid av syftet med förmånen och de villkor som gäller för rätten till den. Förmånen måste också kunna hänföras till något av de sakområden i art. 4.1 i förordning 140871. Det förhållandet att området som anges för den svenska socialförsäkringen inte stämmer helt överens med vad som enligt EG:s regelsystem hänförs till området social trygghet och således omfattas av förordning 140871 ger upphov till avgränsnings- problem. Detta har föranlett oss att i de följande kapitlen ta upp vissa förmåner till behandling, trots att vi sedan konstaterar att de faller utanför förordningens tillämpningsområde. Dessa förmåner omfattas i stället enbart av förordning 161268. Vi har funnit det angeläget att åtminstone i stora drag beröra vad det innebär att förordning 161268 kommer att vara tillämplig i fråga om nu aktuella förmåner. I övrigt har vi ansett att regelsystemet i förordning 161268 faller utanför vårt uppdrag. Som vi tidigare nämnt anger förordning 140871 vilken lagstiftning en anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av. De närmare villkoren eller förutsättningarna för att bli ansluten till ett lands socialförsåkringssystem eller en speciell gren av det trygghetssystemet bestäms dock inte av förordningen utan av innehållet i den nationella lagstiftningen. Denna får emellertid inte innehålla regler som strider mot gemenskapsrättsliga principer, t.ex. likabehandlingsprincipen. I avsnitt 5.8 ges en beskrivning i stora drag av de försäkringsvillkor eller andra allmänna villkor som uppställs i den svenska nationella lagstiftningen för rätt till socialförsäkringsförmåner. Beskrivningen kommer att visa att det brister i enhetlighet och konsekvens i ut-

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 177

formningen av reglerna om försäkringstillhörighet och att det finns ett behov av en samlad översyn av försäkringsbegreppet. Som vi närmare kommer att utveckla i avsnitt 5.8 har vi tidsskäl varit tvungna av att avstå från att göra en sådan översyn.

Riksförsäkringsverkets rapport möjligheten att utvidga den om skyddade personkretsen

Enligt våra direktiv skall vi vid våra överväganden beakta Riksförsäkringsverkets förslag i en rapport till regeringen den 31 maj 1990 om möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen och anslutande förmänssystem. En närmare redogörelse för rapporten och de inkomna remissynpunkterna på denna har lämnats i avsnitt 2.6. Riksförsäkringsverkets förslag, avsett att som var vara en anpassning till reglerna i förordning 140871, innebär i huvudsak att den allmänna försäkringen skulle utvidgas till att omfatta också personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta här. Detta föreslås ske genom en bestämmelse i AFL som gör den som förvärvsarbetar i Sverige såsom arbetstagare utan att vara bosatt här i landet försäkrad och jämställd med en person som är inskriven hos försäkringskassa under den tid som arbetet pågår. I fråga om sjömän innebär förslaget att deras rätt till förmåner anknyts direkt till AFL att genom anställning på svenskt handelsfartyg jämställs med annan anställning i riket. Utvidgningen av den skyddade personkretsen avser enligt förslaget enbart arbetstagare och inte egenföretagare. Den omfattar inte bara medborgare i EES-länder utan också medborgare i länder utanför EES som arbetar i Sverige. Den utvidgning av den skyddade personkretsen som Riksförsäkringsverket föreslår i rapporten kommer i förhållande till medborgare i EES-länderna att inträda automatiskt genom att förordning 140871 blir tillämplig här i landet när EES-avtalet träder i kraft. Denna utvidgning avser inte bara, som Riksförsäkringsverket föreslagit, anställda utan också egenföretagare som arbetar här i landet utan att vara bosatta här. Att utvidga försäkringsbegreppet enligt AFL till att avse också medborgare i länder utanför EES som arbetar här i landet är en annan och mera vittsyftande fråga. Det kan enligt vår uppfattning i och för sig finnas skäl för en sådan utvidgning. En reform i detta avseende kräver emellertid enligt vår mening ytterligare överväganden och en belysning av alla de konsekvenser som en sådan ändring kan föranleda. Vidare torde krävas att det i den svenska nationella lagstiftningen finns lagvalsregler liknande dem som förordning 140871 innehåller. I det sammanhanget bör rimligen även frågor om avgifter till socialförsäkringen beredas i syfte att åstadkomma samband mellan rätten till för-

178 Allmänna överväganden

måner och skyldigheten att erlägga avgifter. Också kostnadsaspekterna på en sådan utvidgning måste övervägas. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden och till att en sådan utredning skulle ta en betydande tid i anspråk lägger vi inte fram några förslag om att utvidga den skyddade personkretsen enligt AFL. Riksförsäkringsverkets rapport föranleder således inte några vidare överväganden eller ställningstaganden från vår sida än vad som framgår av våra förslag i detta betänkande. Vi vill dock betona angelägenheten av att det inom kort görs en generell översyn av begreppet försäkrad m.m. inom AFL och angränsande förmånssystem.

5.5 Avgiftsfrågor

Förordning 140871 har också betydelse när det gäller sådana avgifter tas ut för finansiering av system för social trygghet. Förordsom ningens lagvalsregler, som utpekar vilket lands lagstiftning en anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av, är avgörande också för frågan i vilket land socialavgifter skall betalas. Även i detta om avseende är reglerna i förordning 140871 obligatoriska. I den mån förordningen anger att en anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av ett visst lands lagstiftning, skall socialavgifter också erläggas i det landet. Detta gäller oberoende av vad den nationella lagstiftningen innehåller i fråga om avgiftsskyldighet. Lagvalsreglerna i förordning 140871 innebär vidare att en anställd eller egenföretamed något undantag som redogjort för i avsnitt 3.9.9, skall gare, vara omfattad av endast ett lands lagstiftning. l fråga om avgiftssidan får detta till konsekvens att socialavgifter skall erläggas endast i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren enligt förordningens regler skall vara omfattad av. Avgifter får således inte tas ut i andra stater, även om den anställde eller egenföretagaren är förvärvsverksam också där. Förordning 140871 kommer således, sedan den blivit gällande i Sverige, att få konsekvenser beträffande bestämmelserna om socialavgifter. För att man skall kunna bedöma dessa konsekvenser krävs, liksom i fråga om förmånssidan, en genomgång och analys av såväl svenska bestämmelser om debitering och uppbörd av avgifter som de regler i förordning 140871 och förordning EEG nr 57472 som är betydelse i angivet hänseende. Detta arbete har vi ansett falla av utanför vårt uppdrag. Som vi återkommer till i avsnitt 5.8 anser vi att det finns behov av en sådan genomgång. Vissa allmänna konsekvenser av en tillämpning av förordning 140871 i förhållande till de nu gällande svenska bestämmelserna om uttag av socialavgifter vill dock peka på. Det administrativa samband enligt svensk rätt finns mellan avgifter och inkomstskatsom

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 179

ter och som tar sig uttryck i att egenavgifter debiteras och betalas på samma sätt som skatt torde sålunda inte utan vidare kunna ligga till grund för debitering av avgifter i de fall förordning 140871 är tillämplig. Vidare föreligger för närvarande i Sverige inte full överensstämmelse mellan uttag av socialavgifter och rätt till förmåner. l fråga om en person som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här eller som kommer hit för att arbeta här så kort tid att han inte blir folkbokförd, gäller att hans lön inräknas i underlaget för uttag av socialavgifter utan att han blir berättigad till socialförsäkringsförmåner i Sverige utom vad förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Även avser den motsatta situationen förekommer, dvs. att en person arbetar för en utländsk arbetsgivare i ett annat land än Sverige men är bosatt i Sverige. Eftersom han är bosatt i Sverige, är han försäkrad här och därmed omfattad av den svenska trygghetslagstiftningen. Några socialavgifter betalas emellertid inte i Sverige för hans inkomster i utlandet. En egenföretagare som inte är bosatt i Sverige men som har inkomst av annat förvärvsarbete här i landet betalar idag endast avgift för tilläggspensioneringen. Genom bestämmelserna i förordning 1408 71 om tillämplig lagstiftning kommer det i nu nämnda situationer att råda överensstämmelse mellan förmåner och avgifter såtillvida att i den stat, i vilken en anställd eller egenföretagare skall vara försäkrad och enligt vars lagstiftning förmåner skall utges, skall också socialavgifter erläggas. Även vi sålunda inte redovisar några överväganden avgiftsom om frågorna och betydelsen av förordning 140871 i detta hänseende, föreslår vi dock, som nämnts ovan, att det i lagen 1981:691 om socialavgifter skall tas in en bestämmelse som erinrar om att förordningen innehåller regler medför utvidgningar och inskränksom ningar av vad som föreskrivs i den lagen.

5.6 Allmänt EEG 140871

om förordning nr

5.6.1 Inledning

Vi har beskrivit hur förordning 140871 har införlivats med ovan samordningslagen 1992: 1776 och angett att det är svensk rätt genom den lydelse förordningen hade inom EG den 31 juli 1991 som skall gälla enligt EES-avtalet och också återfinns i samordningslagen. som I denna lag har även tagits in de anpassningar av förordning 140871 och bilagorna till denna varit nödvändiga för att förordningen som skall kunna tillämpas inom de berörda EFTA-statema. Förordning 140871 har emellertid inom EG ändrats i vissa avseenden efter det

datum är avgörande för lydelsen enligt EES-avtalet. Vilka

som ändringarna är har vi redovisat i avsnitt 3.8.1 och 3.11. Andringama

180 Allmänna överväganden

i förordningen kommer inte att gälla omedelbart inom EES när avtalet träder i kraft, men avsikten är att de tämligen snart efter ikraftträdandet av EES-avtalet skall komma att med retroaktiv verkan från tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande omfattas av detta. - När vi i detta betänkande talar om förordning 140871 avser vi, som vi framhållit ovan, i princip samordningslagen, som gör förordning 140871 med de anpassningar som EES-avtalet innebär tillämplig - här i landet. I den mån förordningen har ändrats inom EG men ändringen ännu inte gäller inom EES kommer vi att ange detta och även redovisa vad ändringen innebär. På motsvarande sätt kommer vi att redogöra för de anpassningar av förordningen och bilagorna till denna som skett genom EES-avtalet och som har betydelse för svenska förhållanden. Det är främst bilaga 6 med särskilda regler för tilllämpning av medlemsstaternas lagstiftningar som därvid är av intresse. Genom EES-avtalet har denna bilaga kompletterats med bestämmelser som tar sikte tillämpningen av de berörda EFTA-ländernas nationella lagstiftningar.

5.6.2 Grundprinciper

Förordning 140871 gäller anställda och egenföretagare som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyktingar och bosatta inom en medlemsstat. Förordningen omfattar också familjemedlemmar och efterlevande till den angivna personkretsen. Förordningen gäller i princip enbart inom medlemsstaterna. Den är alltså inte tillämplig utanför EES. De förmånsslag som omfattas av förordningen är i huvudsak socialförsäkringsförmåner, arbetslöshetsförmåner och allmänna konsumtionsstöd till barnfamiljer. Förordningen omfattar däremot inte socialhjälpsförmåner eller insatser inom äldre- och handikappomsorgen. Inte heller omfattas olika utbildningspolitiska stödformer. Vissa förmåner som utgår till studerande anser vi emellertid utgöra familjeförmåner i förordningens mening. Till denna gränsdragningsfråga återkommer i kapitel 10. Förmånerna är enligt förordningen av tvâ slag, nämligen vårdförmåner och kontantförmåner. Med vårdförmåner förstås förmånen av rätt till hälso- och sjukvård, tandvård, m.m. Hit hör också ersättningar som utges för kostnader som en person haft för vård eller för läkemedel. Kontantförmåner är i huvudsak sådana förmåner som ersätter inkomstbortfall, t.ex. på grund av sjukdom eller moderskap, eller förmåner som utgör allmänt konsumtionsstöd till barnfamiljer, såsom det allmänna barnbidraget. Enligt förordningens regler utges vårdförmåner regelmässigt enligt

lagstiftningen i bosättnings- eller vistelselandet men på den behöriga

Allmänna överväganden 181

statens bekostnad, medan kontantförmâner i allmänhet den utges av behöriga staten och enligt den statens lagstiftning. Reglerna i förordning 140871 kan, som vi redogjort för i avsnitt 3.8.2, sägas vila fem huvudprinciper, nämligen principen endast om en tillämplig lagstiftning, likabehandlingsprincipen, sammanläggningsprincipen, exportabilitetsprincipen och proratatemporis-principen. I detta avsnitt avser vi att i stora drag redogöra för vad tillen lämpning här i landet av de nämnda principerna kommer att innebära och vad det får för konsekvenser för den svenska nationella lagstiftningen.

Endast en tillämplig lagstiftning

Principen om endast en tillämplig lagstiftning kommer till uttryck i art. 13.1 i förordningen. Där slås fast att personer för vilka förordningen gäller skall med ett undantag vara omfattade av endast ett lands - lagstiftning. Förordningen anger också vilket lands lagstiftning som skall vara tillämplig. Det undantag från principen om en tillämplig lagstiftning som nämns gäller i förhållande till vissa medlemsländer och avser den situationen att en person samtidigt är anställd i en eller flera medlemsstater och egenföretagare i en eller flera medlemsstater. Det förhållandet att en anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av endast ett lands lagstiftning innebär att ett lands nationella bestämmelser om tillhörighet till landets försäkring inte gäller, om förordningen anger en annan stats lagstiftning som tillämplig. Personer som omfattas av förordning 140871 får således inte samtidigt vara omfattade av flera länders lagstiftning. Bestämmelsen i art. 13.1 gäller både anställda och egenföretagare. Den innebär även att det skall vara samma lands lagstiftning som skall gälla beträffande samtliga av förordningen omfattade förmåner. Om en person skall vara omfattad av svensk lagstiftning om t.ex. föräldrapenningförmáner, är Sverige således behörig stat även beträffande övriga förmåner. Den omständigheten att endast ett lands lagstiftning skall vara tillämplig för personer som omfattas av förordningen innebär en förändring i förhållande till vad som gäller enligt den svenska nationella lagstiftningen. Denna hindrar inte att en person kan vara försäkrad enligt flera länders lagstiftning. En person som är bosatt i Sverige är sålunda försäkrad här. Men om personen arbetar i ett annat land, t.ex. i Tyskland, är han i regel försäkrad också i Tyskland. En person kan vidare vara försäkrad för en viss förmån i Sverige men i övrigt inte vara omfattad av den svenska trygghetslagstiftningen. Så gäller t.ex. lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring alla som förvärvsarbetar i Sverige men om en i Sverige anställd person inte är bosatt här i landet, omfattas han inte av den allmänna försäkringen.

För en person som är bosatt i Sverige och som är anställd både hos en

182 Allmänna överväganden

arbetsgivare här i landet och en arbetsgivare i ett annat land gäller att rätten till förvärvsanknutna förmåner i Sverige grundar sig uteslutande på inkomsterna här i landet, medan de utländska inkomsterna inte alls beaktas. Inte heller de konventioner om social trygghet som Sverige ingått med andra länder hindrar att en person på en och samma gång är försäkrad för en eller flera förmåner i två olika länder. När förordning 140871 blir tillämplig här i landet kommer förordningens regler, bl.a. bestämmelsen i art. 13.1 om endast en tillämplig lagstiftning, att gälla framför den svenska nationella lagstiftningen och således innebära modifieringar i denna i nu nämnda avseende. Den som t.ex. arbetar i Tyskland men är bosatt i Sverige får således inte, trots att han på grund av bosättningen i Sverige enligt AFL skall vara försäkrad här i landet, vara försäkrad i Sverige utan skall vara omfattad av enbart tysk lagstiftning. En sådan person kommer alltså inte längre att ha rätt till svenska socialförsäkringsförmaner.

Likabehandlingsprincipen

Likabehandlingsprincipen art. 3 innebär att personer som är bosatta i en medlemsstat skall ha samma rättigheter och skyldigheter enligt en viss medlemsstats lagstiftning som den medlemsstatens egna medborgare. T.ex skall svenska medborgare, som är omfattade av tysk lagstiftning, vara berättigade till samma förmåner enligt tysk lagstiftning som tyska medborgare och på samma villkor som gäller för dem. Likabehandlingsprincipen får till konsekvens att villkor i ett lands nationella lagstiftning om medborgarskap som förutsättning för rätt till förmåner inte gäller i förhållande till personer som omfattas av förordningen. Inte heller kan man för rätt till förmåner upprätthålla krav på viss tids bosättning e.d. för andra än det egna landets medborgare.

Likabehandlingsprincipen kommer enligt vår bedömning inte att få

så stor betydelse i Sverige i fråga om de förmåner som behandlar i detta betänkande, eftersom den svenska lagstiftningen om dessa förmåner i regel inte innehåller något krav på svenskt medborgarskap för rätt till förmåner. Det bör vidare påpekas att de konventioner om social trygghet som för närvarande gäller mellan Sverige och en rad andra länder regelmässigt innehåller bestämmelser om likabehandling av de fördragsslutande ländernas medborgare. Krav på svenskt medborgarskap förekommer dock i den svenska lagstiftningen i fråga barnbidrag och studiehjälp. Även utländska om medborgare är berättigade till barnbidrag och studiebidrag men för dem gäller särskilda villkor, såsom viss tids vistelse i Sverige eller visst syfte med bosättningen i Sverige. Beträffande dessa förmåner får likabehandlingsprincipen den konsekvensen att de regler som gäller för

Allmänna överväganden 183

svenska medborgare kommer att gälla också medborgare i andra EESländer som skall vara omfattade av svensk lagstiftning. Det bör påpekas att likabehandlingsprincipen inte syftar till att ge ett lands medborgare, t.ex. svenska medborgare, samma skydd var de än befinner sig inom EES-omrâdet. Den har således ingen verkan för det fall att en svensk medborgare till följd av förordningens lagvalsregler skall vara omfattad av lagstiftningen i ett annat land än Sverige och till följd därav går miste om förmåner som finns i den svenska lagstiftningen eller får lägre förmåner än svenska medborgare som är omfattade av svensk lagstiftning.

Sammanläggningsprincipen

En princip som återkommer i fråga om alla förmånsslag, utom beträffande förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, är sammanläggningsprincipen. Denna innebär att, om en medlemsstats lagstiftning uppställer krav att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder av viss längd skall ha fullgjorts för att en person skall vara berättigad till en förmån, försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder fullgjorts i andra länder får beaktas för att som uppfylla detta krav. Vilka perioder som skall anses som försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder avgörs av den lagstiftning enligt vilken perioderna fullgjorts art. l r-s. Sammanläggningsreglema anger inte under vilka förutsättningar en person kan eller skall bli försäkrad enligt ett lands socialförsäkringslagstiftning. Detta är fråga för den nationella lagstiftningen att en bestämma målen 26678 Brunori och 11079 Coonan. Sammanläggningsprincipen innebär alltså inte att en person blir försäkrad under ett förmånssystem utan den förutsätter att han är försäkrad men att han enligt den aktuella lagstiftningen inte uppfyller det krav på viss tids försäkring, anställning eller bosättning som gäller för att han skall bli berättigad till viss förmån. Vad sagts innebär att någon fören nu säkrings-, anställnings- eller bosättningstid måste ha fullgjort enligt den tillämpliga lagstiftningen, dvs. den enligt vilken förmånen skall utges. I annat fall föreligger ingen tid att sammanlägga med. Enligt vår tolkning av sammanläggningsprincipen måste vidare förutom när det gäller pensionsförmåner den sista delen av försäkrings-, anställnings- eller bosättningstiden ha fullgjorts enligt den lagstiftning enligt vilken förmånen skall utges för att rätt härtill skall kunna öppnas med stöd av principen. När sammanläggning har skett med försäkringsperioder i annat land och person detta sätt har blivit berättigad till en viss förmån, har en sammanläggningsprincipen spelat ut sin roll. Den har således ingen betydelse när det gäller beräkningen av själva förmånen. Storleken av

184 Allmänna överväganden

förmånen avgörs alltså uteslutande enligt den behöriga statens lagstiftning. Sammanläggningsprincipen gäller till stor del redan i dag, eftersom de flesta socialförsäkringskonventioner som Sverige har ingått med andra länder innehåller bestämmelser sammanläggning om av försäkringsperioder för rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap samt pensioner. När det gäller den svenska nationella lagstiftningen socialförsäkom ringsförmåner får sammanläggningsprincipen betydelse främst beträffande pensionsförmånerna. Dessa har vi behandlat i betänkandet Rätten till folkpension SOU 1992:26, utom såvitt avser förmånen delpension, vilken vi behandlar i avsnitt 5.7.3. Sammanläggningsprincipen får betydelse också när det gäller förmånen föräldrapenning, eftersom det beträffande denna förmån uppställs krav på att den försäkrade skall ha varit inskriven hos försäkringskassa viss tid för att ha rätt till sådan förmån. Genom sammanläggningsprincipen kommer villkoret om viss tids inskrivning hos försäkringskassa att kunna uppfyllas genom att försäkringsperioder i annat EES-land medräknas. En person som kommer till Sverige för att förvärvsarbeta här kommer således att kunna bli berättigad till föräldrapenning vid en tidigare tidpunkt än vad som följer uteslutande bestämmelserna i den av svenska nationella lagstiftningen. Även i fråga om arbetslöshetsförmåner förekommer kvalifikationstider för rätt till förmåner. Arbetslöshetsförmånerna tar emellertid, av skäl som vi utvecklar i avsnitt 5.7.3, inte till behandling i detta upp betänkande.

Exportabilitetsprincipen

Exportabilitetsprincipen art. 10 rätten att både intjäna och avser uppbära förmåner vid bosättning i annat land än det land skall som ansvara för betalning av förmånen. Principen, som den kommer till uttryck i art. 10, gäller kontantförmåner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande, pensioner vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall. Det innebär att den i fråga de om förmåner vi behandlar i detta betänkande blir av betydelse endast i fråga om arbetsskadelivräntor. Nämnas kan dock att, när det gäller pensioner enligt svensk lagstiftning, redan AFL medger export av tilläggspensioner, medan rätt härtill öppnas eller utvidgas för utländska och svenska medborgare i fråga om möjligheten att få folkpension utbetald i annat land inom EES till följd av regleringen i förordning 140871. Vad nu sagts innebär inte att rätt till utbetalning utomlands inte föreligger beträffande andra av förordningen omfattade förmåner. Ytterligare regler om utbetalning av förmåner vid bosättning eller vistelse i annat land finns i stället i de särskilda avsnitten i förordningen om de olika förmånsslagen.

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 185

Dessa regler kommer att få stor betydelse eftersom det i den svenska socialförsäkringen finns många förmåner där rätten till dem bygger på att personer skall vara bosatta i Sverige. Någon rätt till utbetalning av förmåner vid bosättning utanför Sverige föreligger i dessa fall inte heller. Även rätten till utbetalning förmåner av vid vistelse utomlands är ytterst begränsad enligt den svenska lagstiftningen. De svenska nationella regler som begränsar utbetalning av förmåner utanför Sverige modifieras redan i dag bestämmelser i socialförsäkav ringskonventioner, vilka medger utbetalning pensioner och andra av kontantförmåner vid bosättning eller vistelse i annat land. Enligt vissa konventioner medges utbetalning enbart i den andra fördragsslutande staten, medan de flesta konventioner medger utbetalning även i tredje land.

Proratatemporis-principen

Innebörden av proratatemporis-principen har vi redogjort för i avsnitt 3.8.2. Denna princip har betydelse enbart i fråga om sådana förmåner som bygger på intjänande, dvs. pensioner och i viss utsträckning ersättningar på grund av arbetssjukdomar och arbetsolycksfall. Pensionsförmânerna behandlar vi, som tidigare nämnts, i princip inte i detta betänkande. Det kan dock här nämnas att på pensionsområdet blir för svenskt vidkommande principen tillämplig beträffande bl.a. folk- och tilläggspensioner i form av ålders-, förtids- och efterlevandepension. I praktiken kommer dock tillämpningen av proratatemporis-principen inte att leda till annat resultat än vad gäller i dag, som eftersom både folkpension och ATP är beroende av intjänandetid redan enligtden svenska lagstiftningen. Konsekvenserna av en tillämpning här i landet av proratatemporisprincipen såvitt gäller förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar återkommer vi till i kapitel

5.7 Närmare om konsekvenserna

av en

tillämpning i Sverige av reglerna i förordning EEG nr 140871

Förordning EEG nr 140871 är indelad i ett antal avdelningar. Avdelning som omfattar art. 1-12, innehåller allmänna bestämmelser. Här finns regler om vilken personkrets och vilka förmåner som omfattas av förordningen. Vidare definieras vissa begrepp som används i förordningen. I avdelning I finns också de artiklar innehåller som likabehandlingsprincipen och exportabilitetsprincipen samt regler om hur socialförsäkringskonventioner förhåller sig till bestämmelserna i förordningen. Slutligen ges i avdelningen regler förhindrande om av

186 Allmänna överväganden

Sammanträffande av förmåner. Avdelning i förordningen innehåller regler om vilket lands lagstiftning som skall gälla för personer som omfattas av förordningen. Dessa lagvalsregler är av grundläggande betydelse för avdelning III i förordningen, som upptar särskilda bestämmelser om olika förmânsslag, eftersom reglerna om dessa utgår från att det finns en behörig stat för den anställde eller egenföretagaren. l detta avsnitt skall vi analysera vad bestämmelserna i avdelning I och innebär när de tillämpas den svenska nationella lagstiftningen. En närmare redogörelse för nu nämnda bestämmelser i förordningen har vi lämnat i avsnitt 3.9.

5.7. 1 Personkretsen

Anställda och egenföretagare

Förordning EEG nr 140871 gäller anställda och egenföretagare som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater. En ytterligare förutsättning är att den anställde eller egenföretagaren är medborgare i en medlemsstat eller att han är statslös eller flykting och är bosatt inom en medlemsstat. Familjemedlemmar och efterlevande till nu nämnda personkrets omfattas också av förordningen. Beträffande familjemedlemmar och efterlevande uppställs inget krav på medborgarskap i ett EES-land. Förordningen gäller vidare efterlevande till anställda och egenföretagare, som har omfattats lagstiftningen i eller flera medlemsstater, även om dessa av en anställda eller egenföretagare inte är medborgare i ett EES-land under förutsättning att deras efterlevande är medborgare i en medlemsstat. Detsamma är fallet den efterlevande är flykting eller statslös och om är bosatt inom en medlemsstat. Förordningen gäller också statligt anställda och personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen behandlas som sådana, om de omfattas eller har omfattats av en medlemsstats lagstiftning på vilken förordningen tillämpas. Eftersom den allmänna försäkringen i Sverige är tillämplig också i fråga om statligt anställda omfattas dessa av förordningen. Som nämnts omfattar förordningen endast anställda och ovan egenföretagare samt deras familjemedlemmar. I art. 1 a finns en definition begreppen anställd respektive egenföretagare. Där anges av bl.a. att anställd eller egenföretagare är den som är obligatoriskt försäkrad mot en eller flera av de risker som täcks av de grenar av social trygghet behandlas i förordningen enligt ett system för som social trygghet för samtliga invånare eller för hela den förvärvsarbetande befolkningen, förutsatt att personen kan identifieras som anställd eller egenföretagare genom det sätt på vilket systemet administreras eller finansieras eller, om dessa kriterier inte uppfylls, följer den definition i bilaga Bilaga 1 till förordningen som anges

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 187

har kompletterats genom EES-avtalet. I denna anges såvitt gäller Sverige att anställd eller egenföretagare i den mening som anges i den nämnda artikeln i förordningen är varje person som är anställd eller egenföretagare i den mening som avses i lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring. Begreppen anställd eller egenföretagare torde inte innebära några problem vid tillämpningen av svensk lagstiftning, eftersom förordningen omfattar båda persongrupperna och reglerna till stor del är gemensamma eller i vart fall likartade för de båda grupperna. Huruvida en person är att betrakta som anställd eller egenföretagare blir därmed utan större betydelse. Enbart i fråga om lagvalsreglerna kan avgörandet ha någon egentlig verkan. När det däremot gäller tilllämpningen i andra EES-länder kan distinktionen bli av väsentligt större vikt, eftersom anställda och egenföretagare ofta inte är försäkrade inom samma försäkringssystem beträffande olika grenar av den sociala tryggheten. I sådana fall blir det därför nödvändigt för myndigheterna i dessa länder att klargöra till vilken kategori en viss person är att hänföra. Problem torde sålunda kunna uppkomma genom att olika länders lagstiftning har olika kriterier för avgränsningen av kategorierna anställda, uppdragstagare och egenföretagare. En person som i Sverige är att anse som anställd kan i ett annat EES-land betraktas som egenföretagare. I Sverige likställs uppdragstagare i regel med anställda, medan dessa grupper i andra länder kan jämställas med egenföretagare. Detta kan ställa till problem när det gäller reglerna om tillämplig lagstiftning. T.ex är reglerna om behörig stat i fall då en person normalt utför arbete i flera medlemsstater olika beroende om är anställd eller egenföretagare. Även för tillämpning de personen av särskilda reglerna i art. 14e för personer som samtidigt är anställda i en medlemsstat och egenföretagare i en annan medlemsstat är det av betydelse att fastställa till vilken kategori av förvärvsverksamma personen hör i respektive land. Nu nämnda problem uppkommer redan i dag i förhållandet mellan Sverige och andra länder med vilka Sverige har konventioner om social trygghet. I dessa situationer avgörs frågan om en person skall anses som anställd eller egenföretagare av lagstiftningen i det land där personen arbetar. Vi anlägger inga synpunkter på hur nu aktualiserade problem skall hanteras utan anser att de får lösas i den praktiska tillämpningen. Begreppen anställd och egenföretagare har av EG-domstolen och genom förordning 140871 getts en allmän icke arbetsrättslig innebörd. Det avgörande är inte om personen faktiskt arbetar som anställd eller egenföretagare, utan att han är försäkrad enligt ett medlemslands systern för social trygghet för en eller flera av de sakområden som omfattas av förordningen och kan identifieras som anställd eller egenföretagare. Det innebär att personer som har varit anställda eller

188 Allmänna överväganden

egenföretagare och som därefter kvarstår som försäkrade enligt trygghetssystemet, t.ex. grund av att detta innehåller ett efterskydd såsom den brittiska.och irländska försäkringen för förmåner vid sjukdom eller genom att på frivillig basis erlägga avgifter, är i förordningens mening att anse som anställda eller egenföretagare. Detsamma gäller personer som tidigare varit anställda eller egenföretagare och som uppbär pension eller arbetslöshetsförmäner enligt lagstiftningen i något medlemsland. Tillhörigheten till den svenska socialförsäkringen grundas däremot inte på anställning eller verksamhet som egenföretagare i Sverige utan på bosättning här i landet. Det system för social trygghet som finns i Sverige omfattar vidare i princip såväl personer som förvärvsarbetar som personer som inte är förvärvsaktiva. Förordningens definition av begreppen anställd eller egenföretagare får den konsekvensen för Sveriges vidkommande att en i Sverige bosatt person, som arbetat i Sverige viss tid och således är eller har varit anställd i den mening som avses i lagen om arbetsskadeförsäkring, är försäkrad här i landet även efter det att anställningen upphört, under förutsättning att han fortfarande är bosatt här. Det försäkringsskydd som personen får genom anställningen kvarstår även efter anställningen, eftersom alla personer som är bosatta i Sverige också är försäkrade här. Personen är således även efter anställningstiden att anse som anställd eller egenföretagare i förordningens mening. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är om vad nu sagts gäller även om sådan person lämnar Sverige för att bo och arbeta i ett annat EES-land och sedan återkommer till Sverige och bosätter sig här i landet men inte förvärvsarbetar. Eftersom tillhörigheten till den svenska socialförsäkringen uppkommer genom bosättning här i landet och då han därigenom kommer att tillhöra samma försäkringssystem som när han arbetade i Sverige, är han enligt vår tolkning även i nu beskrivna situation att anse som anställd eller egenföretagare i den mening som begreppen används i förordning 140871 när det gäller tillämpning av svensk lagstiftning. Med hänsyn till förordningens definition av begreppen anställd och egenföretagare och då förordningen enligt art. 2 omfattar personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i en eller flera med-

lemsstater torde förordningen enligt vår bedömning, när den tillämpas

på det svenska systemet för social trygghet, i princip gälla samtliga någon gång i livet har förvärvsarbetat som anställda eller personer som egenföretagare, oberoende av när eller för hur lång tid detta skett, och deras familjemedlemmar. Utanför förordningens tillämpningsområde faller således endast personer som aldrig har varit förvärvsverksamma, t.ex. vissa studerande och hemarbetande, och som inte heller är familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare. I enlighet med vad vi har redovisat i avsnitt 3.11 har inom EG kommissionen föreslagit rådet att anta ett utarbetat förslag om att

Allmänna överväganden 189

utvidga den av förordningen omfattade personkretsen till att avse även studerande samt alla andra är eller har varit omfattade personer som av en medlemsstats lagstiftning social trygghet. Också socialförsäkom ringssystem för statliga tjänstemän och därmed likställda föreslås bli omfattade av förordningen. Förslaget har ännu inte antagits rådet. av l ett avseende har emellertid i praktiken tillämpningsområdet för förordning 140871 utvidgats till att avse även icke förvärvsverksamma personer. Mellan medlemsstaterna inom EG finns nämligen en underhandsöverenskommelse, innebär att förordningens regler som

art. 22.1 a om rätt att på den behöriga statens bekostnad vård vid

akut sjukdom under tillfällig vistelse i annat land än det land där man är försäkrad skall gälla även personer inte är omfattade som av förordningen men som är försäkrade enligt lagstiftningen i någon av EG:s medlemsstater. I avsnitt 6.5 lämnar vi närmare redogörelse en för överenskommelsen. Denna omfattas inte formellt EES-avtalet. av Vi föreslår emellertid att överenskommelsen skall tillämpas även för icke förvärvsverksamma personer som omfattas svensk socialförsäkav ring. En medborgare i ett EES-land, är försäkrad i Sverige som men som inte omfattas av förordning 140871, bör alltså försäkringskasav san förses med det intyg E 111 som inom EES ger rätt till akut vård på den behöriga statens bekostnad vid vistelse utanför den behöriga staten. Det kan nämnas att, med hänsyn till den innebörd som begreppet anställd har i förordningens mening och till de svenska bestämmelserna om försäkringstillhörighet, överenskommelsen kommer att en begränsad praktisk betydelse, eftersom de flesta personer som är försäkrade i Sverige också någon gång har förvärvsarbetat här i landet, om än en mycket kort tid, eller också är familjemedlem till en anställd eller egenföretagare. Samtidigt skulle det sannolikt medföra praktiska problem för försäkringskassorna de skulle tvungna om vara att varje gång fråga uppkommer om utfärdande av intyget E 111 göra en prövning huruvida personen i fråga är att betrakta anställd som egenföretagare eller familjemedlem till sådan eller inte alls omfattas en av förordningen. I förordning 140871 finns beträffande de olika förmånsslagen särskilda regler som gäller pensionärer och arbetslösa. Vid tillämpning av förordningen avses med begreppet pensionär uppbär en person som pension enligt lagstiftningen i medlemsstat eller flera medlemsstater en och med begreppet arbetslös en person som uppbär arbetslöshetsförmáner från en medlemsstat enligt förordningens regler sådana om förmåner. Det skall dock påminnas att definitionen anställd eller om av egenföretagare i art. 1 a innefattar även pensionärer och arbetslösa, varför förordningens bestämmelser för anställda och egenföretagare i viss utsträckning gäller även pensionärer och arbetslösa. Förordning 140871 är inte tillämplig i rent interna svenska förhållanden. Detta innebär dock inte ett krav på att en person som omfattas av förordningen med Sverige behörig stat även skall ha som

190 Allmänna överväganden

varit försäkrad enligt något annat lands socialförsäkringssystem än Sveriges eller varit anställd i något annat land för att förordningen skall gälla honom. Det måste emellertid föreligga någon anknytning till annat land, ett gränsöverskridande moment. Förflyttningen över en gräns kan emellertid ha skett andra orsaker än sådana som har av samband med arbetet, t.ex. i samband med en semesterresa.

Familj emedlemmar

Förordning 140871 omfattar, som tidigare framhållit, inte enbart anställda och egenföretagare utan även sådana personers familjemedlemmar. Detta gäller oberoende om familjemedlemmarna är av medborgare i ett EES-land eller inte. l fråga familjemedlemmars rätt enligt förordningen är denna inte om lika omfattande anställdas eller egenföretagares. Familjemedlemsom har nämligen inte självständig rätt till förmåner utan endast marna en rätt till sådana förmåner som kan härledas från den anställde eller egenföretagaren. I den mån den för den anställde eller egenföretagaren tillämpliga nationella lagstiftningen innehåller förmåner, som tillkommer familjemedlemmar i dessas egenskap av just familjemedlemmar, kan förordningen således vara tillämplig. Det förutsätts också att förordningen innehåller bestämmelser som har avseende på familjemedlemmar. Sådana bestämmelser finns beträffande förmåner vid sjukdom och moderskap, efterlevandepensioner, dödsfallsersättfamiljeförmåner. Vilken betydelse det har för den svenska ningar samt lagstiftningen att familjemedlemmar inte är självständigt omfattade av förordningen återkommer vi strax till. Det bör i detta sammanhang nämnas att den ställning förordningen familjemedlemmarna förutsätter att de själva inte förvärvsarbetar. ger För det fall att make eller ett barn till en av förordningen omfattad en själv är förvärvsverksam oeh är medborgare i ett EES-land person omfattas han självständigt av förordningen. Förordningens regler som gäller anställda eller egenföretagare är då direkt tillämpliga honom. Om han själv är förvärvsverksam men däremot inte är medborgare i ett EES-land, är han inte självständigt omfattad av förordningen utan omfattad endast för det fall att han är familjemedlem till en person som täcks förordningen. En sådan person är med stöd av förordningens av regler berättigad till enbart de förmåner kan härledas från den som anställde eller egenföretagaren. Även familjemedlem uppbär pension från något EES-land på en som grund tidigare förvärvsverksamhet där omfattas självständigt av av förordningen. Vilka skall familjemedlemmar avgörs enligt art. l f som anses vara i de flesta fall lagstiftningen i den stat enligt vilken förmåner utges. av Detta gäller oberoende det är en annan medlemsstat som skall av om för kostnaderna för förmånen eller Vad nu sagts innebär t.ex. svara

SOU 1993: l 15 Allmänna överväganden 191

i fråga om rätt till vårdförmåner vid bosättning i annat land än den behöriga staten att kretsen av familjemedlemmar bestäms lagstiftav ningen i bosättningslandet. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är vilken ställning sambor har när det gäller bestämmelserna om familjemedlemmar. Förordning 140871 innehåller ingen bestämmelse likställer som sambor med äkta makar. I EES-utskottets betänkande l99293zEU l berörs i samband med behandling av innebörden av arbetskraftens fria rörlighet frågan om sambors ställning. Utskottet konstaterar därvid att några regler angående sambor inte finns i EES-avtalet och tillägger att frågan huruvida sambor skall jämställas med makar därför får avgöras av den nationella lagstiftningen i varje EES-land. Enligt vår uppfattning gäller motsvarande beträffande sambors rätt till social trygghet. Det är alltså den nationella lagstiftningen i varje EES-land som avgör om sambor skall likställas med makar. Att märka är emellertid att, om svensk lagstiftning likställer sambor som är svenska medborgare med makar eller likställer sambor till svenska medborgare med makar, Sverige måste ge motsvarande behandling sambor från andra EES-länder. Detta följer av likabehandlingsprincipen. När det gäller familjemedlemmarnas rättigheter enligt förordning 140871 gäller, som tidigare sagts, att de inte är självständigt omfattade av förordningen utan omfattade endast i egenskap familjeav medlemmar och beträffande förmåner som enligt den nationella lagstiftningen är härledda från den anställde eller egenföretagaren. Den svenska lagstiftningen om social trygghet bygger på att varje individ är självständigt försäkrad utan anknytning till annan person. I Sverige förekommer i mycket liten utsträckning förmåner som är härledda från någon annan. Ett undantag utgör dock efterlevandeförmånerna. Förordningens kapitel om förmåner vid sjukdom och moderskap innehåller en mängd bestämmelser som gäller familjemedlemmarnas rätt till förmåner. Den svenska sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen bygger, som vi nyss nämnt, på att individen är självständigt försäkrad. Det är således här inte fråga om härledda rättigheter. För att överbrygga den motsättning som sålunda råder mellan principerna i förordningen och den nationella lagstiftningen i Sverige och andra länder anges i art. l f i förordning 140871 i fråga om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap att, om en medlemsstats lagstiftning inte

gör skillnad mellan familjemedlemmar och andra personer som

lagstiftningen gäller, uttrycket familjemedlem skall ha den betydelse som anges i bilaga 1 till förordningen. I denna bilaga har genom EESavtalet införts bl.a. en bestämmelse som gäller svensk lagstiftning. I bestämmelsen anges att när det gäller rätten till nu aktuella förmåner avses med begreppet familjemedlem make eller barn under 18 år.

192 Allmänna överväganden

Enligt vår tolkning av reglerna i förordning 140871 och i bilagan till EES-avtalet innebär dessa att förordningens regler om rätt till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap för familjemedlemmar kan tillämpas utan hinder av att den svenska lagstiftningen om sådana förmåner bygger på att individerna är självständigt försäkrade. För-

månerna görs så att säga oberoende av vad som gäller enligt den

svenska lagstiftningen till en från den anställde eller egenföretagaren härledd rätt genom bestämmelserna i förordningens art. 1 f och i bilagan till förordningen.

5.7.2 Likabehandling

Bestämmelser om likabehandling av olika medlemsstaters medborgare finns i art. Innebörden av bestämmelsen och vad den får för konsekvenser för den svenska lagstiftningen om socialförsäkringsförmåner har vi redovisat i avsnitt 5.6.2. Som angavs där får likabehandlingsprincipen betydelse främst vad gäller pensionsförmåner och familjeförmåner, eftersom det är beträffande dessa förmåner som det i den svenska nationella lagstiftningen finns krav på svenskt medborgarskap eller viss tids vistelse i Sverige för att rätt skall uppkomma till förmåner.

5.7.3 Fönnånerna

Regelsystemet

Vårt uppdrag innebär att vi haft att undersöka vilka konsekvenser en tillämpning EG:s regler social trygghet får för rätten till av om förmåner enligt den svenska socialförsäkringen. Eftersom uppdraget är betingat att EG:s regler social trygghet, nämligen förordning av om 140871, blir tillämpliga här i landet när EES-avtalet träder i kraft, vi att avgränsningen av vilka svenska förmåner som vi skall anser behandla bör göras inte utifrån vad som brukar hänföras till den svenska socialförsäkringen utan med utgångspunkt från begreppet social trygghet det bestäms genom förordning 140871. som Vad som skall förstås med social trygghet anges i art. 4 i förordning 14087 Enligt artikeln omfattar förordningen all lagstiftning om vissa angivna grenar av social trygghet, nämligen

a förmåner vid sjukdom och moderskap,

b förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan,

c förmåner vid ålderdom,

d förmåner till efterlevande,

e förmåner i anledning olycksfall i arbetet och arbetssjuk-

av domar, f dödsfallsersättningar,

SOU 1993: l 15 Allmänna överväganden 193

g förmåner vid arbetslöshet,

h familjeförmåner. Förordningen innehåller i art. l j en definition av begreppet lagstiftning som vi har redogjort för i avsnitt 3.9.4. Som framgår där innefattar definitionen lagar, förordningar eller föreskrifter samt alla andra tillämpningsbestämmelser. Under begreppet lagstiftning faller således även tillämpningsföreskrifter av Riksförsäkringsverket. Förordningen omfattar alla allmänna och särskilda system för social trygghet oberoende av om systemen bygger på avgiftsplikt eller inte. Även innebär arbetsgivare eller redare har system som att en en ansvar för förmåner omfattas av förordningen. Förordningen är således tillämplig i fråga om förmåner enligt lagen 1991:1047 om sjuklön. Däremot omfattas inte bestämmelser i kollektivavtal såvida dessa inte avser att uppfylla ett lagstadgat krav på obligatorisk försäkring eller därigenom skapas ett system som administreras samma sätt som lagstadgade system. Sådana system för social trygghet som innebär att en redare har ansvar för förmåner omfattas i och för sig av förordningen. Däremot är inte samtliga bestämmelser i förordningen tillämpliga i fråga om sådana system. De särskilda bestämmelserna i avdelning III om de olika förmånsslagen gäller enligt art. 4.3 inte nationella författningar om en redares ansvar för förmåner. Sådana bestämmelser om en redares ansvar finns i sjömanslagen 1973:282, såvitt gäller vård- och kontantförmâner för sjömän vid sjukdom. Undantaget i förordningen innebär således att förordningens bestämmelser om förmåner vid sjukdom inte gäller denna reglering i sjömanslagen. Däremot omfattas sjömän av begreppet anställd i förordningen. Det betyder att, i den mån sjömän har rätt till förmåner enligt ett lands system för social

trygghet som gäller anställda i allmänhet eller som den svenska

socialförsäkringen personer bosatta i landet, förordningens regler för de särskilda förmånsslagen blir tillämpliga i fråga om dessa förmåner. Vad detta närmare innebär återkommer vi till i kapitel 6 och Från förordningens tillämpningsområde undantas enligt art. 4.4 social eller medicinsk hjälp samt förmåner till offer för krig eller dess följder. Undantagna är vidare särskilda system för statligt anställda och personer som behandlas som sådana. Avgörande för om en förmån faller under förordning 140871 är inte hur den klassificeras i den nationella lagstiftningen. Avgörande är i stället förmånens karaktär, syftet med förmånen och villkoren för beviljandet av den. Det innebär att även förmåner som normalt inte brukar hänföras till den svenska socialförsäkringen kan vara omfattade av förordning 140871. Den uppräkning förmånsslag art. 4 innehåller är avsedd att av som uttömmande. För att förordningen skall vara tillämplig bevara träffande nationell förmån, måste förmånen alltså kunna hänföras en till någon av de grenar av social trygghet som anges i artikeln. Om

194 Allmänna överväganden

detta inte är möjligt, är förordningen inte tillämplig beträffande de författningsbestämmelser som reglerar förmånen och förmånen är inte att anse som en förmån för social trygghet i förordningens mening. Detta gäller även om förmånen i övrigt uppvisar de drag som är utmärkande för förmåner av detta slag, t.ex. genom att lagstiftningen

ger förrnånstagaren en rättsligt definierad ställning se bl.a. målen

24983 Hoeckx och 12284 Scrivner. Den omständigheten att en viss förmån inte ryms inom tillämpningsområdet för förordning 140871 behöver inte innebära att den helt faller utanför EG:s regelsystem. Den kan vara en social förmån och som sådan omfattad av förordning EEG nr 161268. Vi skall i avsnitt 5.10 återkomma till vad det innebär att en förmån faller under tillämpningsområdet för förordning 161268. Gränsdragningen mellan förmåner för social trygghet, som alltså omfattas av förordning 140871, och förmåner för social hjälp, som täcks av förordning 161268, är inte helt klar. Det finns förmåner som ligger i gränsområdet mellan förordningarna på så sätt att de har vissa egenskaper som gör att de kan hänföras till förmåner för social trygghet och samtidigt andra egenskaper som talar för att det är fråga om förmåner för social hjälp. Det har inom EG ansetts angeläget att vissa av dessa förmåner förs in under tillämpningsområdet för förordning 140871. Förordning 140871 har därför ändrats genom förordning EEG nr 124792. Denna ändringsförordning ingår ännu inte i EES-avtalet och kommer alltså att gälla inom EFTA-ländema först sedan avtalet har kompletterats och, såvitt gäller Sverige, ändringen inkorporerats i svensk rätt. Avsikten är emellertid att ändringen skall ges retroaktiv verkan från tidpunkten för EES-avtalets ikraftträdande.

Ändringen i förordning 140871 innebär att en ny artikel, art. 4.2a,

har tillkommit. I denna anges att förordningen skall omfatta också särskilda, icke avgiftsfmansierade förmåner, som utges enligt annan lagstiftning eller andra system vad som redan anges i art. 4 eller som inte omfattas på grund av bestämmelsen i art. 4.4 om undantag för social eller medicinsk hjälp, om fömiånerna utgör tillägg till eller ersättning för sådana förmåner som omfattas av artikeln eller uteslutande avser att ge ett skydd för handikappade. Artikeln omfattar både vård- och kontantförmåner av angivet slag. De avsedda förmånerna skall av medlemsstaterna anmälas och förtecknas i bilaga 2 a till förordningen. Det speciella med de här aktuella förmånerna är att de i och med förteckning i bilaga 2 a blir undantagna från export enligt den allmänna exportregeln i art. 10. Förmânema utges således uteslutande i bosättningsstaten enligt lagstiftningen i det landet. I betänkandet Rätten till folkpension SOU 1992:26 har vi uttryckt som vår uppfattning att de särskilda folkpensionsfönnånema handikappersättning som självständig förmån och Vårdbidrag skall anses utgöra

Allmänna överväganden 195

sådana förmåner som kan komma att omfattas ändringsförordningen av och som således bör förtecknas i bilaga 2 till förordningen för bli a att undantagna från export. Detsamma torde böra göras beträffande kommunala bostadstillägg till folkpension. Om en förmån av aktuellt slag utges tillägg och rätten till nu som ett tillägget är beroende av att förmån omfattas 4.1 i fören som av art. ordningen samtidigt utges till den berättigade, skall varje motsvarande sådan förmån som beviljas enligt medlemsstats lagstiftning en annan behandlas som en förmån från landet i fråga när det gäller bedöma att rätten till tillägget. Detta betyder att svenska tilläggsförmåner alltså måste utges till personer som bor här i landet och har som t.ex. pension från ett annat EES-land. Enligt art. 5 i förordning 140871 skall varje medlemsstat lämna en förteckning över bl.a. den lagstiftning och de systern i som avses art. 4. En sådan förteckning är enligt ett avgörande EG-domstolen mål av 3577 Beerens positivt bindande. Har lagstiftning eller ett system en tagits upp i en medlemsstats förteckning, det fullt bevis anses som om att lagstiftningen eller systemet avser förmån enligt förordning en l4087l. Att en viss lagstiftning eller ett visst system inte upptas utesluter däremot inte att den kan befinnas sådan förmån mål avse en 7080 Vigier. Skyldigheten att lämna uppgift sådana författningar om som omfattas av förordning 140871 skall enligt protokoll l till EESavtalet gälla även de EFTA-stater som har att införliva förordningen med sin rättsordning. I bilaga l till detta betänkande har vi förtecknat de svenska författningar som enligt vår mening förmåner omfattas avser som av förordning l4087l. Med hänsyn till att EG:s regler varierar med förmånernas art har vi ordnat författningarna enligt systematiken i art. 4 i förordningen. När vi i kapitlen 6-10 i detta betänkande behandlar de olika förmånsslagen, kommer vi att redogöra för det huvudsakliga innehållet i de angivna svenska författningarna med särskild inriktning frågor som är av betydelse för tillämpningen förordning 140871. Vi av kommer att lägga tonvikten främst vid sådana omständigheter bosättning i Sverige m.m. enligt dessa författningar utgör som rekvisit för tillhörighet till respektive trygghetssystem. Därutöver kommer vi att, till ledning för uppskattningar av de ekonomiska konsekvenserna av att förordning 140871 blir tillämplig i Sverige, lämna en allmän redogörelse för innebörden av de olika förmåner som omfattas av förordningen. Vi kommer också att kort beröra hur förmånerna administreras.

Den yttre ramen

Den svenska lagstiftning som berör förmåner av de slag som avses i förordning 140871 återfinns väsentligen i AFL. Den allmänna för-

196 Allmänna överväganden

säkringen består av sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension. Den omfattar i huvudsak de förmånsslag i förordningen benämns förmåner vid sjukdom och moderskap, som förmåner vid invaliditet, förmåner vid ålderdom och förmåner till efterlevande. Dödsfallsersättningar förekommer i svensk rätt endast i form av den begravningshjälp som kan utgå inom ramen för arbetsskadeförsäkringen. Förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar utgår i svensk rätt huvudsakligen enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring. Utbetalning av förmåner vid arbetslöshet regleras i lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring och lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd. När det gäller familjeförmånerna finns förmåner av olika slag. De grundläggande behandlas i lagen 1947: 529 allmänna barnbidrag och lagen 1986:378 om förlängt barnom bidrag.

Allmänt om avgränsningen av vårt uppdrag

De berörda författningarna och regelsystemen kan sägas ange den ovan yttre ramen för det område som angår den sociala tryggheten. Vi har dock inte tagit upp alla till övervägande i detta betänkande utan har av olika skäl begränsat vår prövning till vissa av regelsystemen. I en del fall har detta berott att vi funnit att författningsreglerna, trots sin karaktär av trygghetsordning, inte ryms under art. 4 i förordning 140871. l andra fall har funnit att en viss förmån visserligen är av det slag som avses i art. 4 och alltså i princip ryms under vårt uppdrag men lämnat förmånen därhän eftersom den i andra sammanhang prövats utifrån samma utgångspunkter som våra. En betydande del av vårt uppdrag, nämligen AFL:s regler om pension, har vi redan behandlat i betänkandet Rätten till folkpension SOU 1992:26. Vi lämnar därför i huvudsak pensionsfrågorna åsido vårt arbete. Ett undantag måste dock göras. Det under denna etapp av gäller lagstiftningen om delpension. Under arbetet med vårt tidigare betänkande utgick vi från att reglerna därom skulle upphävas och att det alltså inte var påkallat att behandla delpensioneringens ställning i ett EG-rättsligt hänseende. Den förutsättningen har i efterhand visat sig inte hålla streck. Vi kommer därför att ta upp förmånen delpension till övervägande i detta avsnitt. Med hänsyn till de generella direktiven till kommittéer och särskilda utredare beaktande EG-aspekter i utredningsverksamheten kan om av det i och för sig sägas att frågan om behovet av anpassning till bestämmelserna i förordning 140871 ingår i varje uppdrag som rör reformer författningar den sociala tryggheten. Vi har emellertid av om i flera fall ansett att effektivitetsskäl talat för att det ankommit på oss att ta frågor rör samordning av regler om socialförsäkupp som

Allmänna överväganden 197

ringsförmåner även i fall då någon annan utredning e.d. varit verksam på området. Emellertid har vi avstått från att behandla förmånerna vid arbetslöshet. Orsaken härtill är att också EG-rättsliga frågor med avseende på dessa förmåner har behandlats av utredningen med uppdrag att utreda frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i det för en tid sedan överlämnade betänkandet Ersättning vid arbetslöshet SOU 1993:52.

Närmare om de särskilda förmånsslagen

Sjukdom och moderskap

Förmånerna vid sjukdom och moderskap regleras väsentligen inom sjukförsäkringen i AFL. Där tas sålunda upp frågor om sjukvårdsersättning inkl. tandvårdsersättning, sjukpenning och havandeskapspenning, vilka alla torde falla under begreppet förmåner vid sjukdom enligt förordning 140871. I AFL ges vidare regler om föräldrapenningförrnåner, i vart fall huvudsakligen torde vara att betrakta som som moderskapsförmåner. Till sjukförsäkringen hör också frågor om rehabilitering. Även rehabiliteringsförmånema har vi ansett utgöra förmåner vid sjukdom. Skälen för denna bedömning återkommer vi till nedan under rubriken Invaliditet. Ett stort antal regler om förmåner vid sjukdom finns emellertid utanför AFL. Vissa vårdförmåner som inte innebär kostnadsersättning regleras sålunda av författningar som är knutna dit genom hänvisningar i 2 kap. AFL. Bland dessa märks hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 och tandvårdslagen 1985:125. I dessa finns regler om förutsättningarna för att över huvud taget komma i åtnjutande av vård. Utanför AFL finns också åtskillig annan lagstiftning som avser den sociala tryggheten vid sjukdom i vidsträckt mening. Häribland märks lagen l981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m., lagen 1989:225 om ersättning till smittbärare och lagen 1988:1465 om ersättning och ledighet för närståendevård. Ersättning till smittbärare utgår bl.a. i form av en kontantförmån kallas smittbärarpenning. Berättigad till smittbärarpenning är dels som den lider smittsam sjukdom utan att för den skull ha som av en förlorat sin arbetsförmåga, dels den som bär på eller kan antas bära på smitta utan att därför vara sjuk. Liksom sjukpenningen är smittbärarpenningen avsedd att täcka inkomstbortfall på grund av att den som uppbär förmånen måste avhålla sig från arbete. Att den som är berättigad till smittbärarersättning avhåller sig från arbete mera i andras intresse än i sitt eget kan inte tillmätas avgörande betydelse i nu aktuella sammanhang. Vi anser därför att även smittbärarpenningen är förmån vid sjukdom i förordningens mening. Därvid saknar det en

198 Allmänna överväganden

enligt vår mening betydelse om smittbäraren bara bär smitta eller en om han faktiskt lider av en sjukdom.

Annorlunda förhåller det sig med de fall i lagen 1988: som avses 1465 om ersättning och ledighet för närståendevård. De förmåner som utgår enligt denna lag liknar visserligen såtillvida vissa förmåner i AFL att utbetalningen sker från sjukförsäkringen med belopp i som huvudsak motsvarar den berättigades sjukpenning. Men i förhållande till de andra förmåner vid sjukdom vi diskuterat råder som den väsentliga skillnaden att ersättningen inte utges till den sjuke till utan hans vårdare. Vi anser med hänsyn härtill att sambandet mellan ersätt-

ningen och den sjukdom ytterst ligger till grund för den är så som uttunnat att förmånen inte kan sjukdomsförmån enligt anses vara en förordningen. Vi tar därför inte denna ersättning till behandling upp utan menar att den faller utanför tillämpningsområdet för förordning 140871. Även moderskapsfömzánema rymmer avgränsningsproblem, till en del av begreppsmässig art. Gemensamt för havandeskapspenning och

föräldrapenning är att förmånen knyts till ett förestående eller inträffat

moderskap. Trots det har vi, nänmts, valt att behandla havandesom skapspenningen i samband med kontantförmånema vid sjukdom. Anledningen härtill redovisar vi i avsnitt 7.4. I fråga föräldrapenom ningen är förmånen av annat slag. Föräldrapenning kan lämnas också

till ett barns far eller är jämställa med förälder. annan person som att Vid tillämpning av förordning 140871 bör enligt vår mening föräldrapenning förmån vid moderskap i anses som en även den mån den tillkommer barnets far.

I fråga om föräldrapenningförmåner i Sverige och särskilt såvitt gäller den tillfälliga föräldrapenningen uppkommer särskilda problem

när det gäller att avgöra i vad mån de omfattas förordning 140871 av eller ej. Vi har valt att redovisa våra ställningstaganden i dessa hänseenden i avsnitt 8.7.1.

Invaliditet

Förordning 140871 innehåller inte någon definition begreppet

av invaliditet. I an. 4.1 b sägs endast förmåner vid invaliditet också att omfattar sådana förmåner är avsedda bevara eller förbättra som att

förvärvsfönnågan.

Enligt svensk lagstiftning lämnas ersättning till täckande numera av de ekonomiska följderna invaliditet sjukdom eller olycksfall av genom

huvudsakligen inom ramen för folkpensioneringen och ATP

samt

arbetsskadeförsäkringen. Konsekvenserna att förordning 140871

av blir tillämplig i fråga förtidspension inom folk- och tilläggspensioom neringen tog vi i vårt förra betänkande Rätten till folkpension upp SOU 1992:26. I det sammanhanget behandlade vi också handikapper-

Allmänna överväganden 199

sättningen och vårdbidraget. I detta betänkande kommer vi att behandla sådan ersättning som utges inom ramen för arbetsskadeförsäkringen. Även vissa ytterligare förmåner kan ifrågasättas höra till begreppet förmåner vid invaliditet i ett EG-rättsligt perspektiv. Bland dessa återfinns arbetslivsinriktad rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. AFL. Gränsdragningen mellan å sidan dessa ena förmåner och å den andra förinånema vid sjukdom är emellertid tämligen vag. Hur gränsen skall dras är beroende hur invaliditetsbeav greppet bestäms. Bestämmelserna om rätt till förtidspension i 7 kap. AFL utgår från invaliditetsbegreppet. Invalid i denna mening och alltså berättigad till förtidspension anses den vara som på grund sjukdom eller av annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst en fjärdedel under förutsättning att nedsättningen är varaktig. Begreppet innefattar alltså krav på viss en lägsta invaliditetsgrad och en viss varaktighet. Om nedsättningen inte är varaktig men ändå kan antas bestå under avsevärd tid, kan i stället sjukbidrag utgå. Enligt motiven till AFL skall med avsevärd tid förstås en tidrymd som inte understiger ett år. sjukpenning kan utgå vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Med sjukdom jämställs därvid tillstånd av nedsatt arbetsförmåga orsakats sjukdom och som av som kvarstår efter det att sjukdomen har upphört. Något varaktighetskrav uppställs inte. I fråga om villkoren för rätt till förmånen påminner rehabiliteringsersättningen om både förtidspensionen och sjukpenningen. Enligt 22 kap. 2 § AFL syftar rehabilitering till att återge den har som drabbats av sjukdom arbetsförmågan och förutsättningarna att försörja sig själv genom förvärvsarbete. En arbetsgivare skall påbörja en rehabiliteringsutredning förutom på begäran av den försäkrade - - om den försäkrade på grund av sjukdom varit borta från sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd eller om hans arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder. Som vi ser det är arbetslivsinriktad rehabilitering primärt förmån en vid sjukdom. Anknytningen till invaliditetsförmånerna är mer indirekt. Förhållandet kan uttryckas så att rehabilitering är åtgärder vidtas som till förhindrande av att sjukdomsrelaterad arbetsoförmåga utvecklas en därhän att den sjuke invalidiseras, dvs. blir varaktigt arbetsoförmögen. Mot bakgrund härav har vi funnit att arbetslivsinriktad rehabilitering bör i ett EG-rättsligt hänseende hänföras till begreppet förmån vid sjukdom. På samma sätt behandlar vi de till rehabiliteringen knutna förmåner som avses i förordningen 1991:1046 om ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL i form av bidrag till arbetshjälpmedel samt de förmåner som utgår med stöd av förordningen 1987:409 bidrag om till arbetshjälpmedel m.m.

200 Allmänna överväganden

I fråga om bilstödet till handikappade enligt förordningen därom 1988:890 är situationen något annorlunda. Bilstödet har visserligen starkare karaktär av invaliditetsfönnån än de nyss berörda förmånerna. Bilden kompliceras emellertid av att bilstödet till sin art är sådant att det inte bara liknar de förmåner som behandlas i förordning 140871 utan också har beröringspunkter med sådana förmåner av typen social hjälp som faller uteslutande under tillämpningsområdet för förordning EEG nr 161268 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Gränsdragningen mellan begreppen social hjälp och social trygghet kräver som bakgrund en mer detaljerad genomgång av de villkor som enligt svensk rätt gäller för rätten till bilstöd. Vi har därför valt att låta den diskussionen anstå till avsnitt 6.6.3, där vi närmare behandlar denna förmån. Vad nu sagts beträffande bilstödet gäller även i fråga om de förmåner till handikappade som fr.o.m. den 1 januari 1994 kommer att tillhandahållas enligt lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade och lagen 1993:389 assistansersättning. Även om dessa förmåners ställning i ett EG-rättsligt sammanhang tar vi upp i avsnitt 6.6.3.

Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Som nämnts utgår i svensk rätt förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring och enligt motsvarande äldre författningar. Regler om förmåner av detta slag finns också i lagen 1977:265 om statligt personskadeskydd och lagen 1977:266 om statlig ersättning vid ideell skada m.m. Huruvida dessa sistnämnda förmåner omfattas av förordning 140871 är fråga vi tar i kapitel 9. en som upp

Familjeförrrtáner

Ett flertal svenska författningar avser vad som i förordning 140871 kallas familjeförmåner. Hit hör först och främst lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag och lagen 1986:378 förlängt barnbidrag. om Allmänt barnbidrag utgår som bidrag till ett barns uppehälle och fostran till dess barnet fyller 16 år. En elev i grundskolan har därefter rätt till förlängt barnbidrag så länge studierna pågår. Det förlängda barnbidraget kännetecknas sålunda av ett starkt inslag av studerandestöd. Detta bör emellertid enligt vår mening inte hindra att även den sistnämnda förmånen betraktas som en familjeförmån enligt förordning 140871. Vad gäller förmånerna enligt lagen 1964:143 bidragsförskott, om lagen 1984:1095 om förlängt bidragsförskott för studerande och lagen 1984:1096 om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn talar övervägande skäl för att dessa förmåner faller utanför tillämpningsom-

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 201

rådet för förordning 140871. Däremot torde förmånerna omfattas av förordning 161268. sistnämnda förordning innehåller regler om likabehandling av medborgare i de olika EES-länderna men medger inte utbetalning av förmåner vid bosättning i annat land. Vad detta innebär för bidragsförskott m.m. tar vi upp kortfattat i avsnitt 5.10. Även de mer studiesocialt inriktade förmånerna enligt studiestödslagen 1973:349 såsom studiebidrag till personer under 20 är har, sedda mot bakgrund av reglerna om familjerättslig försörjningsskyldighet och de tidigare nämnda bestämmelserna om förlängt barnbidrag, karaktär av familjeförmåner. Enligt svensk rätt upphör visserligen föräldrars underhâllsskyldighet när barnet fyllt 18 år. Om barnet vid denna tidpunkt genomgår grundutbildning, t.ex. gymnasieskola, eller om sådan skolgång återupptas innan barnet fyller 19 år, är föräldrarna dock intill dess att barnet fyller 21 år underhållsskyldiga så länge skolgången varar. Studiebidrag utgår således under tid då den studerande omfattas av sina föräldrars underhâllsskyldighet. Det liknar vidare på så sätt det förlängda barnbidraget att det avser att täcka kostnader för ungdomar som genomgår grundutbildning efter det att de fyllt 16 år. Dessa förhållanden ger skäl för att studiehjälpen bör ses som en förmån inte bara för den studerande utan också för hans familj. Den nationella systematiken är inte avgörande när det gäller att innesluta eller utesluta en viss förmån i respektive från den sociala trygghetens område enligt förordning 140871. Att förmånen i svensk rätt behandlas inom ramen för det studiesociala regelverket hindrar inte att den kan hänföras till trygghetslagstiftningen i förordningens mening. Man torde snarare våga påstå att det i ovissa fall finns en presumtion för att en förmån ryms inom tillåmpningsområdet för förordning 140871. Gränsdragningsfrågor av detta slag bör ses i ljuset av att. 51 i Romfördraget motsvarande art. 29 i EES-avtalet. Denna syftar till att underlätta fri rörlighet genom att förhindra att personer som flyttar mellan länder inom gemenskapen grund av flyttningen går miste om förmåner som de annars skulle ha haft. Att studiebidraget utgår förhållandevis högt upp i åldrarna kan inte heller anses utgöra hinder mot att förmånen hänförs till familjeförmånerna i förordningens mening. Den övre åldersgränsen för barnbidrag är nämligen i flera EG-länder betydligt högre än i Sverige, t.ex. 25 år i Belgien, Luxemburg och Nederländerna, 26 år i Italien och 27 år i Tyskland. Mot denna bakgrund har vi funnit övervägande skäl tala för att studiebidrag till personer i åldern upp till 20 år bör anses utgöra en familjeförmån enligt förordning 140871. Vi tar därför upp denna förmån till behandling i detta betänkande. Av skäl som vi redovisar i avsnitt 10.6.1 anser vi att även det extra tillägget inom studiehjälpens ram utgör en familjeförmån, medan vi kommer till motsatt slutsats när det gäller de till studiebidraget anknutna förmånema inackorderingstilllägg och resekostnadsersättning.

202 Allmänna överväganden

När det gäller andra former av studiesociala insatser såsom

studiemedel, vuxenstudiestöd, m.m. anser vi dem falla utanför vårt uppdrag och vi lämnar dem således åsido. Vi vill dock beträffande sådant ekonomiskt stöd hänvisa till den redogörelse för tillämpningen av reglerna i förordning 161268 som vi lämnat i avsnitt 3.7. En ytterligare författning med bestämmelser om förmåner som utgår till familjer är lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska bam. I den regleras rätten till bidrag av allmänna medel för adoptivföräldrars kostnader vid adoption av utländska barn. Huvudsyftet med bidraget är enligt förarbetena till lagen att hindra att ekonomiskt svaga grupper utestängs från möjligheten att adoptera. Ett annat syfte är att underlätta att adoptivbarn får syskon. Familjeförmâner är, som nämnts, förmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter. De förmåner som kan utgå vid adoption av utländska barn skiljer sig från typfallet av familjeförmåner däri att de inte är avsedda att täcka kostnader som uppkommer för en befintlig familj utan snarare en utgift som hänger samman med själva familjebildningen. Enligt vår mening bör detta bidrag inte hänföras till familjeförmånerna enligt förordning 140871. Till kategorin familjeförmåner bör, av skäl som vi redovisar i kapitel 10, också hänföras bostadsbidrag till barnfamiljer enligt lagen 1993:737 om bostadsbidrag.

Delpension

Som vi tidigare-angett har vi i huvudsak behandlat de olika svenska folk- och tilläggspensionsförmånerna i vårt delbetänkande Rätten till folkpension SOU 1992:26. Dock avstod vi av olika skäl från att ta upp delpensionsförsäkringen i det betänkandet. I stället kommer vi att här översiktligt beröra denna förmån ur EG-rättslig synvinkel för att överväga om delpensionsförsäkringen utgör ett sådant system för social trygghet som omfattas av förordning 140871. Innan vi tar upp denna fråga skall vi i korthet redogöra för de svenska reglerna om delpension. Försäkrad för delpension är enligt 3 § lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring DPL den som är bosatt i Sverige och som under en ramtid av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader enligt bestämmelserna om arbetsvillkor i lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring. Som förutsättning för att vara försäkrad för delpension gäller dessutom enligt 4 § DPL att personen i fråga skall fr.o.m. det år då han fyllde 45 år ha varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt 11 kap. AFL.

Allmänna överväganden 203

Rätt till delpension tillkommer försäkrad fr.o.m. den månad en som då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid och därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar arbetsvecka. per Delpension kan utgå längst t.o.m. månaden före den varunder den försäkrade fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära förtidspension eller ålderspension enligt AFL 5 § DPL. Delpension utbetalas med belopp motsvarar 65 % den försom av säkrades pensionsunderlag. Den fastställda delpensionen anknyts till basbeloppet och omräknas vid förändring detta 11 §. av För en försäkrad som har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller uppdrag utgörs pensionsunderlaget skillnaden mellan av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han efter arbetstidsminskningen kan ha antas tills vidare. För en försäkrad efter arbetstidsminskningen som förvärvsarbetar helt eller delvis egenföretagare utgörs pensionssom underlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. I 12 § DPL ges regler för beräkning inkomsten före arbetstidsav minskningen. Dessa innebär i huvudsak att denna inkomst beräknas pá grundval av de pensionspoäng för ATP intjänats under åren som närmast dessförinnan. Om den som uppbär delpension oförvållat förlorar sin anställning eller slutar sitt förvärvsarbete med giltig anledning och blir arbetslös, har han enligt 18 a § fortsatt rätt till pension under förutsättning att han är anmäld som arbetssökande hos offentlig arbetsförmedling och är beredd att anta erbjudet lämpligt deltidsarbete. Uttag av delpension reducerar inte den ålderspension den försom säkrade är berättigad till från 65 års ålder. Delpensionen räknas som pensionsgrundande inkomst för ATP. Det huvudsakliga syjiet med delpensioneringen är att ge möjlighet till en mjuk övergång från arbete till ålderspension. Detta sker genom att arbetsinsatsen minskar de sista yrkesverksamma åren. När det gäller frågan om delpensioneringen kan anses vara en

förmån som omfattas av förordning 140871 skulle det enligt vår

mening med hänsyn till syftet med förmånen kunna ligga närmast till hands att betrakta den som en förmån vid ålderdom. De försäkringsvillkor och andra villkor gäller för rätt till förmånen gör emellersom tid att den till sin uppbyggnad ligger närmare kontantförmåner vid sjukdom eller moderskap, eftersom den förutsätter fortlöpande en anknytning till arbetsmarknaden, dvs. ett krav på den berättigade att skall vara fortlöpande försäkrad. Sådana krav kan inte ställas beträffande pensionsförmåner. Att delpensioneringen skulle tillhöra någon av de övriga sakområden som enligt an. 4 omfattas förordningen av är enligt vår mening likväl uteslutet. Det bör dock påpekas att man från dansk sida intagit den ståndpunkten att den danska förmånen delpension, till sin uppbyggnad som

204 Allmänna överväganden

har stora likheter med den svenska förmånen men som tillkommit av bl.a. arbetsmarknadsskäl, faller helt utanför förordningens tillämpningsområde. Av betydelse i sammanhanget är att utvecklingen av de nationella socialförsäkringssystemen har medfört att det inom EG finns socialförsäkringsgrenar som har ansetts falla utanför förordning 140871. Det rör sig här om en förmánstyp som särskilt sedan slutet av 1970-talet uppkommit genom att pensionsåldern utnyttjats som ett politiskt instrument för att bekämpa arbetslöshet s.k. early retirement benefits. Det har ansetts vara omotiverat eller direkt olämpligt att hänföra sådana förtida pensionsförmåner till något av de sakområden som omfattas förordningen grund av de ogynnsamma konsekvenser av tillämpningen de särskilda bestämmelserna om de olika som av förmånsslagen i avdelning III i förordningen skulle medföra för den förmånsberättigade. Ibland innebär dessa förmåner enbart en sänkning pensionsåldern för vissa personkategorier. Sådana skulle utan av svårigheter kunna inordnas under försäkring för ålderdom. Andra förmåner är genom lagstiftning av historiska och framför allt praktiska skäl knutna till arbetslöshetssektorn. Sådana kan dock inte fullt ut behandlas likställda med förmåner vid arbetslöshet, eftersom som villkoret att den berättigade skall stå till arbetsmarknadens förfogande saknas. Tvärtom är syftet med dessa förtida pensionssystem att föra bort förmånstagaren från arbetsmarknaden. I målet 17182 Valentini, som gällde frågan om tillämpning av förordningens art. 12.2 och 46 för samordning förmåner vid ålderdom och förmåner vid förtida av pensionsförmåner early retirement, ansåg EG-domstolen dessa vara förmåner av skilda slag. Delpensioneringen företer likheter med nämnda förmåner för förtida pensionering. Med hänsyn till att motiven bakom den svenska delpensioneringen inte är sysselsättningspolitiska utan att det handlar om att genom en successiv anpassning av arbetsinsatsen till den enskildes förmåga och förutsättningar göra det möjligt för honom att bli kvar i arbetslivet det emellertid främmande att betrakta förmånen anser som en arbetslöshetsförmân. Den fråga som kvarstår är då om delpensioneringen kan anses vara förmån vid ålderdom enligt förordning 140871. Förordningens en regler om förmåner vid ålderdom har till utgångspunkt att pensionsrätt intjänas successivt under den förvärvsaktiva tiden genom tillgodoräknande av antingen bosättnings- eller försäkringsperioder och att den intjänade pensionsrätten bibehålls även för den som inte är löpande försäkrad vid pensionsfallet. Som tidigare nämnts är den svenska delpensioneringen uppbyggd på annat sätt. Såsom villkoren är utformade har försäkringen inslag av riskförsäkring, av samma slag som sjukförsäkringen genom att rätten till förmåner i regel förutsätter att man skall vara omfattad av försäkringen och eventuellt ha fullgjort en viss kvalifikationstid vid

SOU 1993: 115 Allmänna överväganden 205

försäkringsfallet och att förmånens storlek är oberoende av försäkringstidens längd. Som framgår nedan skulle stora svårigheter uppkomma vid tillämpning av reglerna i förordning 140871 för pensionsförmåner på den svenska delpensioneringen. Vi skall i detta sammanhang inte närmare behandla förordningens särskilda regler om förmåner vid ålderdom. För att förstå resonemanget i det följande är det dock nödvändigt att helt kort beröra några grundläggande principer beträffande dessa. En fullständigare genomgång av förordningens regler om förmåner vid ålderdom finns i vårt betänkande Rätten till folkpension SOU 1992:26. Förordningens särskilda regler om förmåner vid ålderdom bygger på sammanläggningsprincipen och proratatemporis-principen. Den förstnämnda principen innebär att, om en medlemsstats lagstiftning kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder av viss längd skall ha fullgjorts för att rätt till pension skall föreligga, man skall beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning som om de hade fullgjorts enligt den förstnämnda statens lagstiftning. Proratatemporis-principen utgår från att pensionstagaren skall ha en proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han har intjänat pensionsrätt Frågan är nu om nämnda principer kan tillämpas på den svenska delpensioneringen. För att ta ställning till den frågan måste vi återknyta till de försäkringsvillkor och andra villkor som gäller för rätt till delpension. För att en person skall vara försäkrad för delpension krävs enligt delpensionslagen att han är bosatt i Sverige, har en aktuell anknytning till den svenska arbetsmarknaden samt har en längre tid i arbetslivet bakom sig. Kraven är formulerade som villkor för försäkringstillhörighet. För att den som är försäkrad skall ha rätt till delpension krävs enligt delpensionslagen vidare att han förvärvsarbetar i viss omfattning. När det gäller kravet på bosättning i Sverige kommer ett sådant krav inte att kunna upprätthållas i förhållande till personer som enligt lagvalsreglerna i förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning. Huvudregeln enligt lagvalsreglerna, som innebär att en förvärvsarbetande skall omfattas av sysselsättningslandets lagstiftning oavsett i vilket land han är bosatt, har den effekten att bosättning som försäkringsvillkor ersätts av villkor om förvärvsarbete i ifrågavarande stat. Beträffande kravet tillgodoräknade ATP-poäng fr.o.m. 45 års ålder respektive arbetsvillkoret är det komplicerat att bedöma vilken effekt en tillämpning av förordningen skulle få. Det kan ifrågasättas om dessa villkor verkligen utgör försäkringsvillkor och att de därmed får anses reglerade uteslutande av den svenska lagstiftningen utan inverkan av reglerna i förordning 140871. De kan alternativt ses som kvalifikationskrav som uppställs för att rätt till delpension skall

206 Allmänna överväganden

föreligga, i vilket fall sammanläggningsreglema i förordningen skulle kunna åberopas för att uppfylla kvalifikationskraven. Det kan inte utläsas ur förarbetena till delpensionslagen varför lagstiftaren valt att formulera de nu aktuella kraven som försäkringsvillkor. En förklaring kan vara att det tidigare inte funnits något behov av att göra åtskillnad mellan försäkrings- och kvalifikationsvillkor. Kravet pá 10 års pensionsgrundande inkomst inom ATP såsom en förutsättning för försäkring enligt delpensionslagen skulle kunna sägas vara ett sådant krav som normalt utgör en kvalifikationsregel, på vilken sammanläggningsprincipen i förordningen är tillämplig. Om man från svensk sida skulle hävda att detta krav utgör ett försäkringsvillkor vilket innebär att det måste ha fullgjorts i Sverige skulle det - dock kunna anses vara till hinder för den fria rörligheten inom EES. Det är inte uteslutet att ett sådant försäkringsvillkor vid en prövning i EFTA-domstolen skulle anses strida mot likabehandlingsprincipen i art. 3 i förordningen. Det skulle därvid kunna anses diskriminerande mot utländska medborgare, eftersom det är mera troligt att svenska förvärvsarbetande har uppfyllt denna förutsättning än förvärvsarbetande från andra EES-länder. En tillämpning av sammanläggningsreglema i fråga om kravet på 10 års pensionsgrundande inkomst inom ATP skulle innebära att det är tillräckligt med ett år med ATP-poäng för den som har även utländska försäkringsperioder att sammanlägga med för att detta försäkringsvillkor skulle vara uppfyllt. En tillämpning av de nu nämnda reglerna i förordning 140871 på de försäkringsvillkor som gäller enligt delpensionslagen skulle alltså kunna innebära att en person som fr.o.m. det år då han fyllde 45 år har förvärvsarbetat i Sverige i sådan utsträckning att han tillgodoräknats ATP-poäng för ett år skulle uppfylla villkoren. Arbetsvillkoret dvs. kravet på arbete under viss tid och omfattning under en ettårsperiod före ansökan om delpension skulle kunna anses vara ett sådant kvaliñkationsvillkor på vilket sammanläggningsprincipen är tillämplig. Det skulle måhända å andra sidan kunna hävdas att det här inte är fråga om sådan försäkrings- eller bosättningstid som avses med sammanläggningsreglema i förordningen utan snarare ett villkor om fastare anknytning till den svenska arbetsmarknaden för att en person skall anslutas till delpensionsförsäkringen. Därmed skulle arbetsvillkoret kunna anses utgöra ett försäkringsvillkor. I så fall skulle man kunna upprätthålla ett krav på att arbetet skall ha fullgjorts i Sverige. Även det behandlade villkoret skulle förom nu anses vara ett säkringsvillkor som kan upprätthållas också gentemot personer som omfattas av förordning 140871, vilket alltså i och för sig är tveksamt, kan detta villkor emellertid måhända påverkas av regeln i art. 45.5 i den lydelse artikeln har inom EG genom förordning EEG nr 124892. Enligt nämnda regel gäller att, om en medlemsstats lagstift-

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 207

ning för förvärv av rätten till förmåner kräver att personen är försäkrad vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffade, detta villkor skall anses uppfyllt han vid den tidpunkten vara om omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat. Om villkoret om aktuell anknytning till arbetsmarknaden vid tidpunkten för ansökan delpension krav om ses som ett på aktuell försäkring vid pensionsfallet, skulle regeln i 45.5 innebära art. att den som en gång omfattats av svensk lagstiftning och under den som relevanta ettårsperioden har förvärvsarbetat under tillräcklig tid och omfattning i ett annat EES-land skulle ha fullgjort arbetsvillkoret i delpensionslagen med stöd art. 45.5. av Innan vi går vidare i diskussionen om arbetsvillkoret skall vi kort beröra vad förordningens regler beräkning pension, om av bl.a. proratatemporis-principen, skulle för betydelse vid tillämpning på

delpensionsförsäkringen.

Delpensionen utgör enligt ll § DPL 65 % den försäkrades av pensionsunderlag. Pensionsunderlaget utgörs för den anställd som är eller uppdragstagare skillnaden mellan av den genomsnittliga för-

värvsinkomsten före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst

som han efter denna kan antas ha till vidare 12 § DPL. För den som helt eller delvis arbetar som egenföretagare utgörs pensionsunderlaget som huvudregel av hälften den genomsnittliga förvärvsinkomsten av

före arbetstidsminskningen 13 § DPL. I båda fallen beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen på grundval de pensionspoäng

av inom ATP som tillgodoräknats den försäkrade för de fem år ligger som

i tiden närmast före arbetstidsminskningen. Vid beräkningen bortses

från de tvâ år då ATP-poängen varit lägst. Medeltalet för de återstående tre åren ökas med talet 1 och multipliceras med basbeloppet

vid arbetstidsminskningen. Har inkomsten för något

av de aktuella åren understigit vad motsvarar pensionspoäng, ökas medeltalet som en med motsvarande del av en pensionspoäng. Det krävs således att den pensionsberättigade tillgodoräknats ATPpoäng för i vart fall ett de senaste fem åren före arbetstidsminskav ningen för att pension över huvud taget skall kunna beräknas. I annat

fall blir inkomsten före arbetstidsminskningen

Om utgångspunkten är den att arbetsvillkoret under ramtiden skall ha uppfyllts i Sverige, torde ofta ATP-poäng ha tillgodoräknats för i fall det sista året vart

före arbetstidsminskningen. Men saknas poäng för de övriga

åren blir poängen vid genomsnittsberäkningen låg. För en försäkrad omfattas förordning 140871 som av skulle

delpensionen beräknas enligt reglerna i förordningens

avdelning III kapitel Detta gäller även den försäkrade kan beviljas om delpension

med tillämpning enbart delpensionslagen. Han har nämligen

av rätt till den högsta av den nationellt beräknade pensionen och den prorataberäknade. I fråga delpensioneringen saknar detta om emellertid betydelse, eftersom prorata-beräknad pension i det fallet en aldrig kan

208 Allmänna överväganden

bli högre än pension beräknas enligt delpensionslagen. Det en som torde tvärtom så att, i de fall då förordningens sammanläggningsvara regler måste tillämpas för att skall vara berättigad till en person delpension, en sådan pension kommer att vara låg. Enligt artikel 46.2 beräknas prorata-pensionen på följande sätt. Försäkringskassan räknar först ut det teoretiska beloppet för den delpension skulle ha utgetts alla försäkringsperioder som den som om försäkrade fullgjort enligt lagstiftningen i de EES-stater som han har omfattats hade fullgjorts i Sverige. Eftersom delpensionens belopp av enligt svensk lagstiftning inte är beroende de fullgjorda periodernas av längd, är det teoretiska beloppet det belopp som framkommer vid en beräkning helt enligt reglerna i delpensionslagen. Den försäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen skall beräknas på grundval endast försäkringsperioder som fullgjorts i av Sverige. Pensionsbeloppets storlek blir således beroende av för hur många de fem åren den försäkrade tillgodoräknats ATPav senaste poäng och storleken på dessa pensionspoäng. På grundval av det teoretiska beloppet skall försäkringskassan sedan fastställa delpensio-

faktiska belopp artikel 46.2 b. Detta utgör så stor andel av det

nens teoretiska beloppet motsvarar förhållandet mellan å ena sidan som längden den berättigades försäkringstid i Sverige och å andra sidan av den sammanlagda längden försäkringstiderna i samtliga EES-stater. av Om exempelvis har tre ATP-år i Sverige och minst sjutton en person år intjänad pensionsrätt i annat land, erhåller han 320 av en av delpension beräknad enligt vad som ovan sagts. Av genomgången framgår att tillämpningen av förordningens ovan

regler för förmåner vid ålderdom delpensionsförsäkringen skulle

leda till märkliga konsekvenser och i många fall ge till resultat en för den berättigade orimligt låg pension. Det lämpar sig således mindre väl tillämpa förordningens regler dessa förmåner på delpensionsföratt om säkringen. Än j för förmåner vid främmande för förordningens regelsystem mer ålderdom är emellertid kravet i delpensionslagen på att personen i fråga faktiskt skall förvärvsarbeta för att delpension skall utges. I delpensionslagen föreskrifter bl.a. hur arbetstiden skall ges om förläggas för den inte utför förvärvsarbete fortlöpande. Ett sådant som krav på fortlöpande anknytning till arbetsmarknaden passar inte in en i regelsystemet för aktuella förmåner. Dessutom torde det inte nu kunna krävas arbetet fullgörs i Sverige. Kravet på att den beatt rättigade skall arbeta skulle alltså uppfyllt genom arbete i något vara annat EES-land. Enligt vår uppfattning är det inte möjligt att kombinera ett system bygger på att förmåner intjänas genom tillgodoräknande av som försäkringstider och utges på grundval av intjänad tid och där den intjänade pensionsrätten bevaras även personen inte är aktuellt om försäkrad vid pensionsfallet med nationella regler som förutsätter att

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 209

den berättigade under den tid förmånen utges har anknytning till arbetsmarknaden, dvs. är fortlöpande försäkrad. Vi menar därför sammanfattningsvis att delpensionsförsäkringen inte kan anses utgöra en förmån vid ålderdom enligt förordning 140871. Eftersom vi anser att försäkringen inte heller faller in under något av de övriga sakområdena enligt förordning 140871 är vår slutsats att förordningen inte är tillämplig i fråga om delpensionsförsäkringen. Däremot torde delpensionsförsäkringen vara en sådan social förmån som avses i förordning EEG nr 161268, varför den förordningens regler om likabehandling blir tillämpliga. Detta torde dock inte medföra några effekter för tillämpningen av bestämmelserna för den svenska delpensioneringen, utan dessa torde även i fall då förordning 161268 är tillämplig gälla enligt vad som föreskrivs i lagen om delpensionsförsäkring.

5.7.4 Konventioner

Enligt art. 6 ersätter förordning 140871, vad gäller såväl personer som sakområden nästan helt bestämmelser i konventioner om social trygghet som träffats mellan två eller flera medlemsländer. När förordning 140871 blir tillämplig här i landet genom samordningslagen 1992: 1776 kommer de flesta bestämmelser i de konventioner som Sverige har ingått med andra länder inom EES att upphöra att gälla. I bilaga 3 till förordningen anges vilka bestämmelser i konventionerna mellan EG-länderna som skall gälla trots förordning 140871. Av art. 3.3 i förordningen följer att de bestämmelser i konventionerna som förblir i kraft skall gälla alla personer som omfattas av förordningen. Undantag härifrån föreskrivs i bilaga 3 till förordningen. Bilaga 3 har genom bilaga VI till EES-avtalet kompletterats med uppgifter för berörda EFTA-stater. Av bilagan framgår att de bestämmelser i konventioner som berör Sverige och som kommer att gälla även sedan förordning 140871 blivit tillämplig här i landet huvudsakligen avser likabehandling av konventionsstaternas medborgare som är bosatta i tredje land, utbetalning av förmåner till den ena fördragsslutande statens medborgare som är bosatta i tredje stat på samma villkor som den andra fördragsslutande statens där bosatta medborgare samt regler om sammanläggning av försäkringsperioder som fullgjorts i ett tredje land. Genom regler i bilaga 3 inskränks bestämmelserna i konventionerna till att gälla enbart de personer som omfattas av respektive konvention. Förordning 140871 utesluter inte möjligheten för medlemsstaterna att vid behov sluta konventioner med varandra. Detta förutsätts enligt art. 8 kunna ske. Konventionerna måste emellertid bygga på förordningens principer och anda. Den nya nordiska konventionen om social trygghet är sålunda till vissa delar avsedd att gälla även personer

210 Allmänna överväganden

som omfattas av förordningen och kommer således att komplettera denna.

5 7 5 Exportabilitetsprincipen

. .

I avsnitt 5.6.2 har vi i stora drag redogjort för innebörden av exportabilitetsprincipen och vilka konsekvenser tillämpning en av principen i Sverige kommer att få. Som beskrivits i avsnitt 5.7.3 har inom EG beslutats vissa undantag från exportreglerna såvitt gäller vissa särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner. Dessa har förtecknats i bilaga 2 a till förordningen. Begreppet bosättning förekommer i olika regler i förordning 140871. Med bosättning avses enligt art. 1 h stadigvarande bosättning. I enlighet med vad vi angett i avsnitt 3.9.6 har EG-domstclen fastslagit att detta är ett EG-rättsligt begrepp. I de situationer då begreppet förekommer i förordning 140871 skall det således ges en enhetlig tolkning, oberoende av vad som enligt den nationella lagstiftningen konstituerar bosättning. EG-domstolen har i domar bl.a. målen 7676 Di Paolo, 21689 Reibold och 10291 Knoch, som gäller förmåner vid arbetslöshet, angett olika faktorer som är av betydelse vid bedömningen av frågan om en person skall bosatt i ett visst anses medlemsland. Målen har gällt arbetslösa personer som under den senaste anställningen befann sig i en annan medlemsstat än den behöriga staten. Domstolen har uttalat att bosättningsstaten är den stat där en person, ehuru han arbetar i ett annat land, fortsätter att vara stadigvarande bosatt och där centrum för hans intressen finns. Det förhållandet att han har lämnat sin familj kvar i ifrågavarande stat är en omständighet som talar för att han har behållit sin bosättning i staten, men detta är i sig inte tillräckligt för att han skall anses bosatt där. Det är tvärtom så, menar domstolen, att om en arbetstagare har fått en fast anställning i en medlemsstat är det en presumtion för att han är bosatt där, även om han har lämnat sin familj i s:at. en annan Enligt domstolens mening är det således inte bara familjesituationen som skall beaktas utan också orsakerna till att arbetstagaren flyttade och karaktären av arbetet i den andra staten. Vid tillämpning den av artikel som var aktuell i målen an. 71.1 b skall alltså, enigt domstolens uttalande, hänsyn tas till den tid i fråga virit personen bosatt i staten innan han flyttade, längden den period han att av avser vara borta från staten och ändamålet med bortovaron, karaktären av arbetet i den andra staten och personens avsikter så som de framträier med hänsyn till omständigheterna. De uttalanden som domstolen gjort beträffande bosättningsbegrerpet avser som nämnts förmåner vid arbetslöshet men torde gälla även i andra situationer enligt förordning 140871 där begreppet bosättnng förekommer.

SOU 1993: l 15 Allmänna överväganden 21 1

Det EG-rättsliga bosättningsbegreppet skiljer sig från motsvarande begrepp enligt svensk nationell lagstiftning. Bosättningsbegreppet enligt AFL tar i stor utsträckning sikte på hur länge att vistas en person avser i Sverige eller, i fråga den är bosatt här lämnar landet, om som men hur lång tid utlandsvistelsen är avsedd En att vara. person som kommer till Sverige för förvärvsarbete eller studier och att som avser vistas här mer än ett år anses sålunda bosatt här i landet. På motsvarande sätt skall en försäkrad lämnar Sverige fortfarande som anses bosatt här i landet om utlandsvistelsen är avsedd att längst ett är. vara I enlighet med vad som nyss sagts kommer det vid tillämpning en av förordning 140871 i Sverige att det EG-rättsliga bosättningsvara begreppet som blir avgörande i situationer där begreppet bosättning används i förordningstexten och inte motsvarande begrepp enligt den allmänna försäkringen. I andra situationer där reglerna i förordning 140871 inte anknyter till bosättning kommer däremot det svenska bosättningsbegreppet att gälla även i fortsättningen, liksom naturligtvis också vid tillämpning av svensk lagstiftning i rent nationella förhållanden. Det kan enligt vår bedöming antas att några större problem inte heller uppkommer vid tillämpning det EG-rättsliga bosättningsav begreppet, eftersom detta i regel i praktiken kan antas sammanfalla med det svenska.

5.7.6 Förhindrande av att förmåner sammanträffar

Förordning 140871 syftar, som nämnt flera gånger, till att samordna de olika medlemsstaternas lagstiftningar om social trygghet så att personer, som uttnyttjar sig av den fria rörligheten genom att bo och arbeta i flera länder, inte skall gå miste om förmåner grund härav. Genom att de olika medlemsstaternas system för social trygghet är olika och ger förmåner på skilda nivåer kan emellertid migreranen de arbetstagare eller egenföretagare komma i en bättre situation än en person som tillbringat hela sitt yrkesverksamma liv i ett och samma land. Genom förordningens lagvalsregler, som innebär att en anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av endast ett lands lagstiftning, är sörjt för att den överkompensation som kan uppstå genom att en person samtidigt är försäkrad enligt två olika länders lagstiftning inte uppkommer. Detta är av betydelse särskilt i fall då något av ländernas system för social trygghet är uppbyggt som det svenska, dvs. när försäkringstillhörigheten grundas inte arbete utan bosättning i landet. För att komma till rätta med omotiverade fördelar av att en person har anknytning till flera länders socialförsäkringssystem innehåller förordning 140871 bestämmelser som avser att förhindra att förmåner sammanträffar.

212 Allmänna överväganden

l art. 12.1 slås sålunda fast att förordningen inte kan åberopas för att få eller bevara en rätt till flera förmåner av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring. Innebörden av denna bestämmelse har vi redogjort för i avsnitt 3.9.7. Som vi angav där gäller be stämmelsen inte förmåner som utgår på grund av invaliditet, ålderdom. dödsfall eller arbetssjukdomar och olycksfall i arbetet och som utges från två eller flera medlemsstater med stöd av förordningens regler om beräkning av pension. Den svenska nationella lagstiftningen innehåller bestämmelser som innebär att förmån reduceras eller faller bort om den försäkrade för en samma tid får andra socialförsäkringsförmåner eller annan inkomst. Sådana bestämmelser finns bl.a. när det gäller havandeskapspenning. rehabiliteringspenning, smittbärarpenning och föräldrapenningförmåner. Enligt de svenska nationella bestämmelserna sker samordning i regel endast med andra svenska förmåner, medan bestämmelserna inte hindrar utbetalning av nu nämnda förmåner när en person för samma tid erhåller en annan socialförsäkringsförmån enligt utländsk lagstiftning. Ett undantag härifrån gäller i fråga om smittbärarpenning samordnas även med ersättning enligt utländsk lagstiftning om som arbetsskadeförsäkring. Ett annat undantag utgör arbetsskadelivränta samordnas även med pension som enligt utländskt system för som social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan. Förordning 140871 innehåller i art. 12.2 en bestämmelse som tar sikte på nu nämnda typ av regler och som skall förhindra att olika förmåner sammanträffar. Bestämmelsen innebär att samordning kan ske även med en förmån som utges enligt lagstiftningen i ett annat medlemsland. Enligt art. 12.2 gäller sålunda att, om en medlemsstats lagstiftning innehåller bestämmelser om minskning, indragning eller innehållande av förmåner för den som samtidigt har andra socialförsäkringsförmåner eller annan inkomst, sådana bestämmelser får åberopas även om rätten till dessa förmåner har förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller inkomsten härrör från en annan medlemsstat. Som framgår av bestämmelsens ordalydelse förutsätter den att det finns regler i den nationella lagstiftningen som avser att förhindra att förmåner sammanträffar. Den svenska lagstiftningen innehåller som nämnts sådana bestämmelser. Effekten av art. 12.2 blir i ett sådant fall att den svenska förmånen kan samordas även med en socialförsäkringsförmån som utges enligt lagstiftningen i ett annat EES-land. T.ex. kommer svensk föräldrapenning att kunna minskas eller hållas inne om den försäkrade för samma tid är berättigad till kontantförmåner vid sjukdom enligt tysk lagstiftning. Vad nu sagts gäller dock endast om rätten till den svenska förmånen har förvärvats som ett resultat av en tillämpning av reglerna i förordning 140871, t.ex. med stöd av sammanläggningsregler i fråga om föräldrapenning. Om däremot rätt till den svenska förmånen. som

Allmänna överväganden 213

skall minskas eller hållas inne, föreligger med tillämpning uteslutande av den svenska nationella lagstiftningen, får bestämmelsen i art. 12.2 inte användas för att reducera den svenska förmånen på grund av att den försäkrade samtidigt är berättigad till utländsk förmån. Det bör en påpekas att en förmån anses beviljad enbart på grund nationell av lagstiftning även om utbetalning i bosättningslandet sker med stöd av förordningens regler om export. Denna inskränkning i tillämpningsområdet för art. 12.2 sammanhänger med den allmänna princip vuxit som fram på grundval av rättspraxis i EG-domstolen och innebär som att en tillämpning av reglerna i förordning 140871 till förhindrande av sammanträffande av förmåner inte får leda till att någon går miste om förmåner eller får lägre förmåner än vad förvärvats på grundval som av enbart nationell lagstiftning, dvs. utan tillämpning förordningens av regler om t.ex. sammanläggning eller likabehandling. För att en förmån som beviljats med tillämpning enbart ett lands av nationella lagstiftning skall kunna reduceras med hänsyn till förmåner som utges enligt ett annat lands lagstiftning, måste det förstnämnda landets lagstiftning innehålla sådana samordningsregler. Det måste alltså i den nationella lagstiftningen föreskrivas att samordning kan ske även med utländska förmåner. Sedan art. 12.2 har ändrats inom EG genom förordning EEG nr 124892, vilken ändring ännu inte formellt omfattas av EES-avtalet, är bestämmelsen i artikeln tillämplig även i fråga pensionsförrnåner. om När det gäller sådana förmåner finns i avdelning III kapitel 3 särskilda bestämmelser som begränsar tillämpningen nationella regler av om förhindrande av sammanträffande av förmåner. Dessa regler har vi redogjort för i vårt förra betänkande Rätten till folkpension SOU 1992:26. Förordning EEG nr 57472 innehåller särskilda regler för tillämpning av art. 12 i förordning 140871. Dessa regler gäller bl.a. i fall då det samtidigt föreligger rätt till kontantförmåner vid moderskap enligt flera medlemsstaters lagstiftning eller samtidig rätt till familjeförmåner enligt flera länders lagstiftning. Dessa bestämmelser i förordningarna 140871 och 57472 tar vi upp till behandling under de kapitel som avser respektive förmån, dvs. kapitel 9 och 10. Vi kommer där också att redovisa förslag om införande av regler i den svenska lagstiftningen medger att vissa som svenska socialförsäkringsförmåner reduceras med hänsyn till sådana förmåner av allmänt slag den berättigade erhåller från land. som annat Beträffande familjeförmånema kan här även nämnas att problem uppkommer genom att dessa förmåner kan härledas från två föräldrar med försäkringstillhörighet i olika länder.

214 Allmänna överväganden

5.7.7 Lagvalsreglerna

Förordning 140871 innehåller i avdelning regler för bestämmande av tillämplig lagstiftning för personer som omfattas av förordningen och som på olika sätt har anknytning till flera länder, t.ex. genom att arbeta i ett land och vara bosatta i ett annat land. Dessa regler syftar till att överbrygga den motsättning som föreligger genom att olika länders lagstiftningar grundar försäkringstillhörighet pá olika förhållanden. Den svenska lagstiftningen om socialförsäkring innebär i huvudsak att alla som är bosatta i Sverige också är försäkrade här i landet. l vissa andra länder, t.ex. Tyskland, skapas tillhörigheten till trygghetssystemet genom arbete. Genom lagvalsreglerna förhindras att personer på grund av sådana olikheter i anknytningen till ländernas system för social trygghet kommer att stå utan försäkringsskydd. Lagvalsreglerna har även ett annat syfte, nämligen att förhindra att personer samtidigt är omfattade av flera länders system för social trygghet. Enligt art. 13.1 gäller sålunda att en person skall vara omfattad av lagstiftningen i endast en medlemsstat. Syftet att motverka att en person samtidigt är försäkrad i tvâ länder är av betydelse inte enbart för att undvika att någon erhåller dubbla förmåner utan har avseende också på skyldigheten att erlägga avgifter till socialförsäkringen. Detta är av vikt i de system för social trygghet där egenavgifter förekommer. De har även betydelse för arbetsgivarnas skyldighet att betala socialavgifter på så sätt att de utvidgar eller inskränker avgiftsskyldigheten i förhållande till vad som kan följa enligt den nationella lagstiftningen. Reglerna i förordning 140871 kan i vissa fall innebära att arbetsgivaravgifter i vissa fall skall betalas till ett annat land än det i vilket arbetsgivaren själv finns. I detta avsnitt skall vi belysa vad tillämpning förordningens en av huvudprincip om tillämplig lagstiftning kommer att innebära för de svenska nationella bestämmelserna om försäkringstillhörighet. Av särskilt intresse i detta sammanhang är frågor som gäller från vilken tidpunkt en person skall vara omfattad svensk lagstiftning och när av denna upphör att gälla för honom. Vi även att redogöra för de avser särskilda bestämmelser tillämplig lagstiftning upptas i om som förordningen för vissa personkategorier och undersöka hur dessa bestämmelser förhåller sig till motsvarande svenska nationella bestämmelser. Huvudprincipen om tillämplig lagstiftning är enligt art. 13.2 att a en anställd omfattas av lagstiftningen i det land där han utför sitt arbete. Detta gäller även om han är bosatt i en annan stat eller om det företag eller den arbetsgivare han är anställd hos har sitt säte eller är som bosatt i en annan stat. På motsvarande sätt enligt art. l3.2.b att anges en egenföretagare omfattas av lagstiftningen i den stat där han bedriver sin förvärvsverksamhet, oavsett i vilket land han är bosatt.

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 2 5 l

Anställda och egenföretagare har alltså de rättigheter och skyldigheter som följer av lagstiftningen i sysselsättningslandet. I fråga om förmåner innebär det att det är ett och lands lagstiftning samma som är tillämplig beträffande alla förmåner för social trygghet ingår i som dess trygghetssystem. Detsamma gäller, framhällits, i fråga som ovan om avgifter för finansiering av trygghetssystemet. Lagvalsreglerna är således avgörande även för frågan i vilket land den anställde eller hans arbetsgivare skall betala socialavgifter. Det förhållandet att förordningen utpekar ett lands lagstiftning som den tillämpliga för en anställd eller egenföretagare innebär inte en att denne automatiskt blir ansluten till landets system för social tygghet eller till de olika grenarna trygghetssystemet. Förutsättningarna för av att bli ansluten till ett lands Irygghetssystem eller speciell en gren av trygghetssystemet regleras nämligen den nationella lagstiftningen av och inte av EG:s regler. Det är alltså den svenska nationella lagstiftningen som avgör vilka villkor skall gälla för att skall som en person vara försäkrad för olika svenska förmåner inom socialförsäkringen. Den nationella lagstiftningen måste emellertid utformad så att vara även andra än landets egna medborgare har möjlighet att bli försäkrade enligt landets trygghetssystem. T.ex. har ett krav i den nationella lagstiftningen på bosättning i landet underkänts EG-domstolen. I av målet 289 Kits van Heijningen underströk domstolen sålunda att en effekt av reglerna om tillämplig lagstiftning är att de ersätter villkor om bosättning i en nationell lagstiftning med ett krav på arbete i den berörda medlemsstaten. Av EG-domstolens uttalande i målet 24588 Daalmeijer framgår emellertid att vad sagts gäller endast i fråga nu om personer som fortfarande är verksamma som anställda eller egenföretagare, medan det saknar betydelse när det gäller personer upphört som definitivt med all förvärvsverksamhet. Reglerna om tillämplig lagstiftning i förordning 140871 stämmer inte överens med principerna för försäkringstillhörighet enligt svensk nationell lagstiftning. Försäkrade enligt AFL är svenska medborgare och utländska medborgare som är bosatta i Sverige. Att svenska medborgare är försäkrade trots att de är bosatta utomlands innebär i huvudsak enbart att de vid arbete utomlands för svensk arbetsgivare en intjänar rätt till tilläggspension. För rätt till flertalet övriga förmåner enligt AFL krävs nämligen även är inskriven hos föratt personen säkringskassa, vilket i sin tur innebär att han måste bosatt i vara Sverige. Ett krav på bosättning i Sverige för rätt till förmåner finns även i de flesta svenska författningarna socialförsäkringsförmåner. om Förordning 140871 kommer att få mängd konsekvenser när det en gäller rätten till förmåner från den svenska socialförsäkringen. Personer som är bosatta i Sverige men som arbetar i ett annat EESland kommer att vara omfattade arbetslandets lagstiftning, och inte av den svenska, oberoende av vad som anges i den svenska nationella lagstiftningen. Regeln i förordning 140871 att endast lands om ett

216 Allmänna överväganden

lagstiftning skall tillämplig i fråga om personer som omfattas av vara förordningen innebär att arbetar i ett annat land inte får en person som försäkrad i Sverige, även om han har anknytning till Sverige vara bosättning här. Reglerna i förordningen tar alltså över de genom nationella bestämmelserna i det avseendet. En person som är bosatt i Sverige och arbetar i t.ex. Tyskland skall således omfattas av enbart

tysk lagstiftning. I den motsatta situationen, att en person är bosatt i ett annat EESland arbetar i Sverige, skall han vara omfattad uteslutande av men svensk lagstiftning, trots att han med tillämpning av reglerna i enbart AFL inte skulle betraktas försäkrad i Sverige. Detsamma gäller som kommer till Sverige för att bo och arbeta här kortare en person som tid än ett år och därför inte enligt AFL anses bosatt i Sverige. Som nämnts tidigare är familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare inte självständigt omfattade av förordning 140871 utan omfattade endast så sätt att de kan vara berättigade till förmåner, kan härledas från denne enligt den för den anställde eller som egenföretagaren tillämpliga lagstiftningen, dvs. förmåner som tillkomdem i deras egenskap familjemedlemmar till den anställde eller mer av egenföretagaren. Familjemedlemmarna blir i en sådan situation omfattade lands lagstiftning som den anställde eller egenföretaav samma Om emellertid en make till en anställd eller egenföretagare, som garen. är omfattad förordningen, själv är förvärvsverksam men inte är av medborgare i EES-land, torde förordning 140871 inte hindra att en ett sådan också är försäkrad med tillämpning uteslutande av person nationell lagstiftning i ett annat land än den för den anställde eller egenföretagaren behöriga staten. En i Sverige bosatt och förvärvsarbetande är medborgare i ett land utanför EES och som person, som är make till i Tyskland anställd person, torde således vara omfattad en tysk lagstiftning när det gäller förmåner som är härledda från den av anställde, t.ex. sjukvård och familjeförmâner, och samtidigt berättigad till förmåner från den svenska försäkringen såsom sjukpenning och föräldrapenning på grund bosättning och arbete i Sverige. av Det förhållandet att de omfattas av förordning 140871 personer som skall omfattas endast ett lands lagstiftning har betydelse inte enbart av för rätten till förmåner utan också, vi nämnt tidigare, när det som gäller skyldigheten att erlägga avgifter till socialförsäkringen. Den som omfattas ett lands lagstiftning skall alltså erlägga avgifter enbart i av det landet. Det innebär att, i de fall då Sverige är behörig stat i fråga samtidigt utför arbete även i ett eller flera andra om en person som länder för eller flera arbetsgivare, svenska socialavgifter skall tas en ut arbetsgivaren eller arbetsgivarna i utlandet. Fråga om avav giftsskyldighet vid tillfälligt arbete i annat land prövades av EGdomstolen i målet 875 Foot-Ball Club dAndlau. Målet gällde en fransk fotbollsklubb anlitade en tysk orkester för spelningar vid som olika tillfällen. Domstolen konstaterade inledningsvis att en tre

Allmänna överväganden 217

anställd, som är bosatt i en medlemsstat och vid skilda tillfällen som är anställd i en annan medlemsstat, skall omfattas av lagstiftningen i bosättningsstaten under förutsättning att han är ansluten till socialförsäkringssystemet i den staten. Föreligger inte denna förutsättning, skall han enligt domstolen omfattas av socialförsäkringslagstiftningen i den medlemsstat där han tillfälligt arbetar. När det gäller avgiftsfrågan förklarade domstolen att den skyldighet att betala avgifter som förelåg enligt den tillämpliga lagstiftningen gällde också en arbetsgivare som är verksam i en annan medlemsstat än den där arbetstagaren är tillfälligt anställd.

Svenska försäkringsvillkor

Genom EES-avtalet har Sverige förbundit sig att göra förordning 140871 tillämplig här i landet. Detta innebär bl.a. ett åtagande att, i de fall förordning 140871 utpekar svensk lagstiftning som det lands lagstiftning en anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av, se till att det blir möjligt för en sådan person att ansluta sig till det svenska socialförsäkringssystemet så att han kan uppbära förmåner från detta. När det av lagvalsreglerna i förordning 140871 följer att en anställd eller egenföretagare skall omfattas av svensk lagstiftning därför att han är sysselsatt i Sverige, innebär det för Sveriges vidkommande att han måste kunna anslutas till det svenska förmánssystemet utan att vara bosatt här i landet. För en sådan person kan alltså som förutsättning för att han skall vara försäkrad enligt AFL och annan lagstiftning inte gälla att han är bosatt i Sverige. Med hänsyn till EG-domstolens ståndpunkt i målet 289 Kits van Heijningen torde kravet bosättning som förutsättning för försäkringstillhörighet falla bort i de fall en person är förvärvsverksam i Sverige. Eftersom en sådan person enligt förordningens regler om tillämplig lagstiftning skall omfattas av svensk lagstiftning får anses följa att han är försäkrad här i landet för de förmåner som täcks av förordningen. Detta gäller i förhållande till AFL och alla övriga lagar om socialförsäkringsförmåner där bosättning utgör ett försäkringsvillkor. Enligt vår uppfattning behövs inte någon särskild lagregel om detta utan det får, enligt vad som nyss sagts, anses följa av att förordning 140871 på grund av förvärvsmässig anknytning till Sverige utpekar svensk lagstiftning som den lagstiftning personen i fråga skall vara omfattad av. Detta innebär att han blir försäkrad för de förmåner beträffande vilka det inte uppställs andra försäkringsvillkor än att han år bosatt i Sverige. Några förslag till lagstiftning i detta hänseende lägger vi alltså inte fram. När det gäller kravet på att en person skall vara inskriven hos försäkringskassa för att omfattas av ett visst förmånssystem, t.ex. sjukpenningförsäkringen eller föräldraförsäkringen, förhåller det sig

218 Allmänna överväganden

enligt vår uppfattning annorlunda. Kravet inskrivning hos försäkringskassa är visserligen enligt vår mening primärt att uppfatta som en administrativ föreskrift med syfte att möjliggöra registrering av vilka som är försäkrade och bosatta i Sverige. Enligt vår uppfattning skulle det emellertid föra för långt att i fråga om personer som enligt förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning bortse från villkoret om inskrivning hos försäkringskassa, eftersom denna effekt kan vara svår att läsa ut av förordningens lagvalsregler. Vi anser det därför motiverat med en föreskrift som anger att personer, som enligt förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning men som enligt AFL inte skall vara inskrivna hos försäkringskassa, skall likställas med försäkrade som är inskrivna hos försäkringskassa. De aktuella personerna skulle på så sätt bli försäkrade också för sådana förmåner beträffande vilka det gäller ett krav på inskrivning hos försäkringskassa för rätt till förmåner. En föreskrift med denna innebörd skulle kunna införas i AFL. Eftersom föreskriften utgör en anpassning av de svenska nationella bestämmelserna till förordningens regler, är det emellertid enligt vår uppfattning lämpligare att en bestämmelse med sådan innebörd tas in i bilaga 6 till förordning 140871. Denna bilaga innehåller särskilda regler för att möjliggöra en tillämpning av förordning 140871 på medlemsstaternas lagstiftningar. Bestämmelsen bör ange att en anställd eller en egenföretagare, som enligt bestämmelserna i avdelning i förordningen skall omfattas av svensk socialförsäkringslagstiftning vid tillämpning av svenska författningar som anger krav på inskrivning hos försäkringskassa, skall likställas med försäkrad som är inskriven hos försäkringskassa inskrivning inte har skett. Vid kommande även om förhandlingar om tillägg till EES-avtalet bör enligt vâr mening åtgärder vidtas för att få en sådan bestämmelse införd i bilaga 6. Man kan i detta sammanhang vidare ställa en fråga om det finns behov av en motsvarande bestämmelse beträffande pensionärer och deras familjemedlemmar samt familjemedlemmar till anställda eller egenföretagare. Förordning 140871 innehåller i fråga om pensionärer särskilda bestämmelser som anger vilket lands lagstiftning som skall gälla vid utgivande av förmåner vid sjukdom och moderskap samt familjebidrag. Bestämmelserna gäller av förordningen omfattade personer som uppbär pension enligt lagstiftningen i ett medlemsland eller flera medlemsländer och som inte utövar någon förvärvsverksamhet. Bestämmelserna innebär att nu nämnda förmåner i vissa fall då personen uppbär enbart eller huvudsakligen svensk pension skall utges enligt svensk lagstiftning, även om pensionären inte är bosatt i Sverige och således inte kan vara inskriven hos försäkringskassa. Enligt svensk rätt är en person som uppbär pension och inte är förvärvsverksam inte berättigad till sjukpenning m.fl. förmåner som är avsedda att täcka inkomstbortfall. Som vi närmare kommer att utveckla i kapitel 8 skulle emellertid

Allmänna överväganden 219

förordning 140871 kunna tolkas så, pensionär med svensk att en pension som bor i annat EES-land och inte är förvärvsverksam som skulle kunna vara berättigad till föräldrapenning på garantinivâ. I fråga om denna förmån gäller enligt AFL krav på att den försäkrade skall vara inskriven hos försäkringskassa. Det skulle således med denna tolkning föreligga behov även när det gäller förmåner till pensionärer av en regel motsvarande den som vi föreslagit i fråga ovan om anställda och egenföretagare och gör det möjligt att likställa som en pensionär, som enligt förordningen skall uppbära kontantförmâner vid moderskap, med en försäkrad som är inskriven hos försäkringskassa även om inskrivning inte har skett. Som vi kommer att utveckla i avsnitt 8.7.6 ställer vi emellertid oss tveksamma till om den angivna tolkningen är den riktiga, och vi menar att det kan föreligga tvivel huruvida pensionärer är bosatta som utomlands ens med tillämpning av reglerna i förordning 140871 skulle kunna ha rätt till föräldrapenning på garantinivâ. I sådant fall finns inte skäl att utvidga den föreslagna bestämmelsen i bilaga 6 till förordning 140871 så att den omfattar även pensionärer enligt reglerna i som förordningen skall erhålla kontantförmâner vid moderskap enligt svensk lagstiftning. När det gäller familjemedlemmar till pensionärer eller till anställda eller egenföretagare är situationen enligt vår uppfattning klar. Som vi kommer att utveckla närmare i kapitel 7 och 8 finns i den svenska lagstiftningen inga härledda kontantförmâner vid sjukdom eller moderskap. Det blir därför aldrig aktuellt att med stöd förordning av 140871 utbetala sådana förmåner till en familjemedlem är bosatt som utanför Sverige och som således inte är inskriven hos försäkringskassa. I fråga om familjeförmåner, som utgör härledda förmåner, finns i den svenska lagstiftningen inga krav på inskrivning hos försäkringskassa för rätt till förmåner. Om en person, som är bosatt i Sverige och således inskriven hos försäkringskassa, börjar förvärvsarbeta i ett annat EES-land än Sverige, skall han med stöd av förordningens lagvalsregler vara omfattad uteslutande av lagstiftningen i det andra landet. Eftersom en sådan person således inte längre skall vara försäkrad i Sverige, bör han enligt vår uppfattning inte heller kvarstå inskriven hos försom säkringskassa. Kassan bör alltså avföra honom från sitt register över inskrivna försäkrade. Det är emellertid inte vår sak att föreslå sådan en ändring i reglerna om inskrivning hos försäkringskassa. Frågor av detta slag ankommer det på Riksförsäkringsverket att lösa.

När börjar ett lands lagstiftning att gälla och när upphör den att gälla

Lagvalsreglerna i förordning 140871 utgår från omfattas att en person av sysselsättningslandets lagstiftning redan från första dagen av

220 Allmänna överväganden

anställningen. Den som kommer till Sverige för att arbeta här skall således omedelbart bli omfattad av svensk socialförsäkring. Han skall bli försäkrad för de förmåner som ingår i det svenska trygghetssystemet. Det har därvid ingen betydelse om personen avser att bosätta sig i Sverige eller inte. Även således blir omfattad om en person av sysselsättningslandets lagstiftning omedelbart vid arbetets början, är det emellertid inte säkert att han genast är berättigad till förmåner från sysselsättningsstaten. Vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att rätt till förmåner skall föreligga avgörs, liksom villkoren för anslutning till ett lands förmånssystem, av den nationella lagstiftningen. I den mån den nationella lagstiftningen innehåller regler om viss tids försäkring eller arbete för att någon skall vara berättigad till förmåner, kan de sammanläggningsregler som enligt förordningen gäller för de olika förmånsslagen dock innebära att det kan föreligga en omedelbar rätt till förmåner. Bestämmelserna i förordning 140871 om att sysselsättningslandet är behörig stat uppställer alltså inte några krav på arbete av viss varaktighet för att reglerna skall vara tillämpliga. Det betyder att även en person som kommer till Sverige för att arbeta här som anställd eller egenföretagare endast en mycket kort tid, t.ex. några dagar eller veckor, blir omfattad av svensk lagstiftning. För frågan om vilket lands lagstiftning som skall tillämpas vid kortvariga eller tillfälliga anställningar kan det dock vara av betydelse huruvida den anställde är ansluten till socialförsäkringssystemet i bosättningsstaten. Detta framgår av det ovan nämnda målet 875 Foot- Ball Club dAndlau som gällde tillämpning av en bestämmelse i den förordning som gällde före förordning 140871, vilken bestämmelse motsvaras av art. 14.2 b i förordning 140871. Enligt denna artikel skall den som normalt arbetar i två eller flera medlemsstater omfattas lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt, om han till viss av del utför arbetet där eller om han är knuten till flera företag eller arbetsgivare inom olika medlemsstater. Syftet med denna bestämmelse är enligt EG-domstolen att förhindra att en anställd, som är ansluten till bosättningslandets socialförsäkringssystem och som på grund av sitt arbete tillfälligt reser till en annan medlemsstat utan att ändra sin bosättning, samtidigt blir omfattad av flera nationella lagstiftningar. En förutsättning för tillämpning av bestämmelsen är därför enligt domstolen att den anställde är ansluten till en socialförsäkringsinstitution i bosättningsstaten. Domstolen förklarade vidare att det förhållandet att bestämmelsen enligt sin ordalydelse avser anställda som normalt utför arbete i mer än en medlemsstat utesluter inte att den är tillämplig även i fråga om en anställd som vid enstaka tillfällen har en anställning i en annan medlemsstat än bosättningsstaten. En annan viktig fråga är när byte av behörig stat sker eller när en

person upphör att vara omfattad av lagstiftningen i ett medlemsland.

SOU 1993: 115 Allmänna överväganden 221

Huvudregeln i förordning 140871 är att en anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av sysselsättningslandets lagstiftning. Det innebär att den som byter sysselsättningsstat också byter behörig stat. Om någon har arbetat i Sverige och således varit omfattad av svensk lagstiftning och han därefter börjar arbeta i t.ex. Danmark skall han alltså vara omfattad av endast dansk lagstiftning. Om emellertid byte av anställning och därmed sysselsättningsstaz sker under ett pågående försäkringsfall är det osäkert vilket lands mera lagstiftning som skall tillämpas. Vad gäller t.ex. i den situationen att en person uppbär förmåner med anledning av ett pågående sjukdomsfall eller grund av moderskap när anställningen i ett land upphör Förordning 140871 innehåller ingen bestämmelse härom. Frågan har inte heller varit föremål för prövning EG-domstolen. Enligt uppgift av tillämpar medlemsstaterna i praktiken lagvalsreglerna så att i dessa situationer förmåner även fortsättningsvis utbetalas från den tidigare sysselsättningsstaten. Först när sjukdomsfallet har upphört eller ledigheten på grund av moderskap är avslutad och arbetstagaren faktiskt tillträder anställningen i det andra landet blir han också omfattad av det landets lagstiftning. Motsvarande regler gäller vid byte av arbetsland för egenföretaen gare. Vi har hittills uppehållit vid den situationen att anställning i oss en ett medlemsland upphör och arbetstagaren får anställning i ett en ny annat medlemsland. En annan fråga är vad som gäller om anställningen i ett land upphör utan att den anställde börjar förvärvsarbeta i en annan medlemsstat. Vad innebär med andra ord bestämmelserna om tillämplig lagstiftning när det gäller personer som upphör att vara förvärvsverksamma temporärt eller definitivt Frågan om tillämplig lagstiftning och således om behörig stat när det gäller personer som upphört att arbeta i ett land utan att ta anställning i ett annat land prövades av EG-domstolen i målen 30284 Ten Holder och 21590 Twomey. Målet Ten Holder gällde en kvinna senast arbetat i Tyskland som och som under den tid hon uppbar sjukförmåner från Tyskland flyttade till Holland. Den fråga som ställdes till EG-domstolen var om en anställd, som pâ grund av arbete i medlemsstat erhåller förmåner en vid sjukdom och som inte börjat arbeta i medlemsstat under en annan den tid han mottar sådana förmåner, enligt art. 13.2 är fortsatt a omfattad av den förstnämnda statens lagstiftning, även nästan och om ett ett halvt år har förflutit sedan förmånerna beviljades och förvärvsverksamheten upphörde. EG-domstolen hänvisade i sin dom till vad domstolen uttalat i målet 15082 Coppola att, även om art. 13.2 enligt a vilken en anställd skall omfattas av arbetslandets lagstiftning inte uttryckligen anger den situationen att en arbetstagare inte längre är anställd när han söker sjukförmåner, den bör lämpligen tolkas så att den avser lagstiftningen i den stat där arbetstagaren anställd. senast var

222 Allmänna överväganden

Denna tolkning enligt vad domstolen förklarade, inte beroende av var, om arbetstagaren erhöll sjukförrnâner utan för det fall att arbetstagaren inte hade tagit anställning i en annan medlemsstat, var han en ny fortsatt omfattad av lagstiftningen i den medlemsstat där han senast var anställd. Målet 21590 Twomey gällde kvinna som hade arbetat i en Storbritannien och därefter flyttade till Irland utan att börja arbeta som där. Sedan hon blivit sjuk begärde hon förmåner vid sjukdom från Storbritannien. Den nationella domstolen vägrade henne förmåner pá den grund att hon inte bosatt i Storbritannien. EG-domstolen ansåg var Storbritannien behörig stat och åberopade därvid domen i Ten vara Holder-målet. Domstolen förklarade att det var endast i de fall då den anställde hade definitivt upphört med all förvärvsverksamhet som situationen föll utanför art. 13.2 a. För tolkningen av utgången i målet Twomey bör nämnas att den brittiska lagstiftningen är uppbyggd så sätt att en person som erlagt avgifter under viss angiven tid det senaste året kvarstår som en försäkrad tid därefter, även om han inte förvärvsarbetar. Fören säkringen upphör således inte omedelbart när anställningen slutar. På grund härav hade kvinnan enligt brittisk lagstiftning varit berättigad till förmåner vid sjukdom om hon hade varit bosatt i Storbritannien. Hon uppfyllde således alla förutsättningar, utom kravet bosättning i Storbritannien, för att enligt den brittiska lagstiftningen vara berättigad till i målet aktuella förmåner. Av betydelse för frågan behörig stat i här aktuella situationer är om den ändring i förordning 140871 gjordes genom förordning som EEG 219591. I ingressen till ändringen anges att det till följd av nr domstolens dom i målet Ten Holder hade visat sig nödvändigt att införa bestämmelse i art. 13 för att bestämma vilket lands en ny lagstiftning skall tillämpas personer för vilka en medlemsstats som lagstiftning upphör att gälla utan att en annan medlemsstats lagstiftning blir tillämplig enligt reglerna i förordning 140871. Enligt den nya

bestämmelsen art. 13.2 t skall en person i denna situation omfattas

lagstiftningen i den medlemsstat i vilken han är bosatt. av Till följd den bestämmelsen i art. 13.2 f har det i förordning av nya EEG 57472 införts bestämmelse som anger när och på vilka nr en villkor den tidigare lagstiftningen skall upphöra att gälla. I art. l0b i förordning 57472 sålunda att den dag och de villkor då anges lagstiftningen i medlemsstat upphör att gälla för en person som en i art. 13.2 f i förordning 140871 skall fastställas enligt denna avses lagstiftning. Det är således den statens nationella lagstiftning som avgör när och på vilka villkor lagstiftningen upphör att gälla för en dvs. om och för hur lång tid han skall vara fortsatt försäkrad person, i det landet. Vår tolkning den nya bestämmelsen i art. 13.2 f är att, liksom av det är den nationella lagstiftningen som anger under vilka förut-

Allmänna överväganden 223

sättningar en person skall försäkrad enligt landets vara socialförsäkringslagstiftning, är det den nationella lagstiftningen som avgör när en person skall upphöra att vara försäkrad enligt ett lands lagstiftning. Om en person på grund av bestämmelser i den nationella lagstiftning som han tidigare varit omfattad arbete i den inte längre av genom staten är försäkrad där, träder lagvalsreglerna i förordning 140871 in. Då skall han med tillämpning av art. 13.2 f fortsättningsvis omfattad vara av bosättningslandets lagstiftning. l den situationen motsatta att personen alltjämt omfattas av det tidigare sysselsättningslandets lagstiftning, trots att anställningen i det landet har upphört vilket ha varit fallet synes med kvinnan i målet Twomey, skulle 13.2 f inte tillämplig art. vara utan det tidigare sysselsättningslandet skulle fortfarande behörig vara stat. Vad nu sagts skulle med vår tolkning bestämmelserna av gälla även för det fall att förmåner utges från det tidigare sysselsättningslandet

grund av ett pågående försäkringsfall. I den mån den nationella lagstiftningen sålunda innehåller begränsningar av den tid under vilken förmåner vid sjukdom, moderskap eller anledning kan av annan utges, upphör lagstiftningen att gälla vid utgången denna tid. av Vår tolkning av tillämpningsområdet för 13.2 f i förordning art. 140871 har ett visst stöd i det tillägg till bilaga 6 till förordningen som gjordes genom förordning 219591 såvitt gäller lagstiftningen i Storbritannien. Enligt detta tillägg gäller vid tillämpning att av art. 13.2 f i förordning 140871 och art. 10b i förordning 57472 skall lagstiftningen i Storbritannien upphöra gälla för att personer som tidigare varit omfattade denna lagstiftning anställda eller av som egenföretagare den sista av följande dagar: den dag då personen bosätter sig i medlemsland, - annat den dag då anställningen eller verksamheten egenföretagare - som upphör, antingen varaktigt eller tillfälligt, eller - den sista dagen i varje period då personen uppbär brittiska förmåner vid sjukdom eller moderskap under förutsättning att perioden började före den dag på bosatte sig i medlemsstat personen annan eller, om perioden började följde omedelbart efter period senare, en då personen var anställd eller verksam egenföretagare i som en annan medlemsstat och då var omfattad lagstiftningen i Storbriav tannien. Vad får nu nämnda principer för betydelse i svenska förhållanden Som tidigare nämnts får lagvalsreglerna i förordning 140871 den konsekvensen att det bosättningskrav gäller enligt som den svenska

nationella lagstiftningen inte kommer att kunna upprätthållas i fråga

om personer som omfattas av förordning 140871 och förvärvsarbetar som i Sverige. Detta gäller emellertid endast så länge personen är förvärvsverksam här i landet. Om arbetet här upphör och personen inte börjar förvärvsarbeta i ett annat land och således blir omfattad av det andra landets lagstiftning, avgörs frågan huruvida han fortfarande skall

224 Allmänna överväganden

försäkrad i Sverige uteslutande enligt den svenska nationella vara lagstiftningen. Det innebär att bosättningskravet i den svenska socialförsäkringen då kommer att bli tillämpligt. En person som inte längre förvärvsarbetar i Sverige och som inte heller är bosatt här i landet kommer alltså inte att vara försäkrad enligt den svenska socialförsäkringen. Han är med andra ord inte berättigad till de förmåner för rätt till vilka det gäller ett krav bosättning i Sverige. Eftersom han i regel han inte förvärvsarbetar inte heller blir omfattad av - om lagstiftningen i något annat land, skall han enligt art. 13.2 f omfattas lagstiftningen i bosättningsstaten. Vad nu sagts gäller dock inte för av det fall förvärvsanknutna förmåner, t.ex. kontantförrnåner vid att sjukdom eller moderskap, redan utges vid den tidpunkt när förvärvsarbetet i Sverige upphör. l den situationen att förvärvsanknutna förmåner utges när arbetet i Sverige upphör, kommer personen även fortsättningsvis att vara försäkrad i Sverige. Hur länge han kvarstår som försäkrad i Sverige är beroende det i den svenska nationella lagstiftningen finns av om begränsningar den tid under vilken förmåner kan utges. I fråga om av kontantförmåner vid sjukdom finns i svensk lagstiftning inte någon sådan tidsmässig begränsning. Om nedsättningen av arbetsförmågan blir bestående ersätts sjukpenningförmånen så småningom av sjukbidrag eller förtidspension. Föräldrapenning utges för ett visst antal dagar. Under den tid föräldrapenning torde den berättigade alltjämt vara omfattad av utges svensk lagstiftning, arbetet i Sverige har upphört. Detsamma även om fallet den berättigade omedelbart efter det att period torde vara om en med föräldrapenning löpt föder barn på nytt och blir berättigad till ut föräldrapenningförmâner för det andra barnet. Om däremot den berättigade avslutar period med föräldrapenning en återgå i arbete i Sverige eller i annat land, torde som en förututan att sättning för han även fortsättningsvis skall omfattad av svensk att vara socialförsäkring gälla att han är bosatt i Sverige. Med hänsyn till att föräldrapenning kan ända till dess att barnet fyllt åtta år eller utges avslutat det första skolåret kan det i fråga om försäkringen för föräldrapenning dock råda viss tvekan om huruvida den svenska försäkringstillhörigheten bryts att den berättigade inte är bosatt i genom Sverige. Det kan nämligen hävdas att det föreligger en vilande rätt till svenska föräldrapenningförmâner till dess att barnet fyllt åtta år. Med sådant skulle gång varit försäkrad ett resonemang en person, som en för föräldrapenningförmâner i Sverige på grund av förvärvsarbete här och därefter förlorar anknytningen till Sverige, t.ex. genom att som flytta härifrån, inte upptar förvärvsarbete i annat EES-land, men som kvarstå försäkrad i Sverige så länge det föreligger rätt tili försom äldrapenning enligt AFL, dvs. till dess att barnet har fyllt åtta år. Eftersom Sverige med detta skulle också fortsättningsvis resonemang behörig stat i fråga föräldrapenningförmâner blir en ytterligavara om

Allmänna överväganden 225

re konsekvens som följer av förordningens allmänna principer, bl.a. om endast en tillämplig lagstiftning att Sverige skulle vara fortsatt behörig stat beträffande även alla andra förmåner som omfattas av förordning 140871, t.ex. barnbidrag. Enligt vår uppfattning kan det resonemang som vi sålunda fört knappast hävdas. Det förhållandet att rätten att ta ut föräldrapenning enligt den svenska lagstiftningen på detta sätt har utsträckts i tiden till flera år kan inte innebära att den berättigade skulle kvarstå som försäkrad i Sverige under hela denna tid, oberoende av var han är bosatt. Enligt reglerna i AFL upphör en person att vara försäkrad i Sverige när han lämnar landet för sådan tid att han inte längre kan anses bosatt här. Motsvarande måste enligt vår uppfattning gälla även den berättigade från början blivit försäkrad i Sverige med om tillämpning av bestämmelserna i förordning 140871. Det finns emellertid enligt vår uppfattning skäl att vidta åtgärder för att undanröja alla framtida oklarheter och förebygga att förordningen ges en annan tolkning än den vi anser vara den riktiga. För att klargöra att det förhåller sig på det sätt som vi sålunda gett uttryck för vi att Sverige bör försöka att i bilaga 6 till förordning 140871 anser få infört en bestämmelse av motsvarande innehåll som den som infördes i fråga brittisk och irländsk lagstiftning genom förom ordning 219591. Utgångspunkten för en sådan bestämmelse är att en person är omfattad svensk lagstiftning på grund av anställning eller verksamav het egenföretagare här i landet samt att detta gäller även om som är bosatt i ett annat EES-land. Bestämmelsen bör utformas personen så att det framgår att svensk lagstiftning fortsätter att gälla för utom i vissa särskilt angivna situationer. En situation då personen svensk lagstiftning upphör bör anges vara då anställningen eller verksamheten egenföretagare här i landet upphör, varaktigt eller som tillfälligt. I detta sammanhang bör nämnas att en anställning inte kan upphöra under semester eller annan reglerad ledighet, t.ex. enligt anses lagen 1978:410 om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. För det fall att person är bosatt i Sverige när anställningen här upphör en kommer personen med stöd av den nya art. 13.2 f i förordning 140871 att även fortsättningsvis omfattad av svensk lagstiftning. vara Om däremot i den situationen att han inte längre är anställd personen eller egenföretagare här i landet bosätter sig i ett annat medlemsland bör att svensk lagstiftning upphör att gälla. anges Det förhållandet att anställning eller verksamhet som egenföretaen i Sverige upphör innebär inte alltid att personen i fråga inte längre gare skall omfattad svensk lagstiftning. För det fall att han uppbär vara av svenska förmåner vid sjukdom eller moderskap när anställningen eller verksamheten i Sverige upphör eller om anställningen följs av en period med arbetslöshetsersättning enligt svensk lagstiftning, upphör

226 Allmänna överväganden

svensk lagstiftning inte att gälla förrän perioden med sådana förmåner löpt ut. Aven detta bör framgå den angivna bestämmelsen. av

Särskilda regler tillämplig lagstiftning om

Från huvudregeln om tillämplig lagstiftning i an. 13.2 i förordning 140871 förekommer vissa avvikelser. Ett dessa utsändnings av avser fallen, dvs. anställda som sänds ut sin arbetsgivare till av en annan medlemsstat för att där utföra arbete för arbetsgivarens räkning. Om utsändningstiden inte är avsedd att längre tid än tolv månader och vara arbetstagaren inte sänds ut för att ersätta fullgjort en annan person som sin utsändningsperiod, sker inte något byte behörig med av stat anledning av arbetet i det andra landet, utan den anställde skall även under utsändningstiden vara omfattad lagstiftningen i den där av stat han normalt arbetar. För egenföretagare finns motsvarande regel en som gäller den som normalt är egenföretagare i medlemsstat och en som tillfälligt utför arbete i en annan medlemsstat. Utsändningsreglema i förordning 1408 71 överensstämmer i princip med vad som gäller enligt nuvarande svenska lagstiftning i fråga om personer som sänds ut av privat arbetsgivare. Om utsändningstiden uppgår till högst ett år kvarstår således arbetstagaren och dennes medföljande under utlandsvistelsen som folkbokförda i Sverige enligt folkbokföringslagens 1991:481 bestämmelser. De skall också enligt den allmänna regeln i 1 kap. 3 § första stycket AFL fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att längst år. I fråga vara ett om barnbidrag gäller avvikande bestämmelser vi redogör för i som kapitel 10. En väsentlig nyhet i och med ikraftträdandet förordning 140871 av blir emellertid att det också för egenföretagare uppkommer möjlighet till utsändning till arman EES-stat. Någon sådan möjlighet finns inte enligt nuvarande lagregler och inte heller enligt socialförsäkringskonventioner. Samtliga utomnordiska konventioner om social trygghet som Sverige har ingått innehåller regler om utsända arbetstagare. Reglerna innebär att sådana arbetstagare även under tjänstgöringen i land skall annat vara omfattade av det utsändande landets lagstiftning. Utsändningstiderna är enligt de flesta konventionerna längre än vad gäller som enligt EG:s regler. Till skillnad från EG:s regler omfattas i allmänhet inte medföljande familjemedlemmar konventionernas utsändningsav regler. I motsats till vad som gäller i fråga privatanställda skall den om som är utsänd av en statlig arbetsgivare enligt 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden oberoende av dennas längd. Detta gäller också medföljande make och med make likställd person samt barn under 18 år.

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 227

Nu nämnda regel i AFL om statligt utsända överensstämmer i fråga om tillämplig lagstiftning med vad gäller enligt som förordning 140871. Enligt art. 13.2 d skall således statligt anställda och personer som behandlas som sådana omfattas lagstiftningen av i den medlemsstat som gäller för den förvaltning sysselsätter som dem. Statligt anställda i Sverige arbetar i andra länder skall alltså som också sedan förordning 140871 trätt i kraft kvarstå försäkrade här i landet. som När det gäller statligt anställda inte är utsända innebär de som svenska reglerna att en sådan person är berättigad till förmåner enligt svensk lagstiftning bara under förutsättning att han är bosatt i Sverige. En person som är statligt anställd i Sverige är bosatt i men t.ex. Danmark är således för närvarande inte berättigad till sådana förmåner enligt den svenska lagstiftningen beträffande vilka det föreligger ett bosättningskrav. Med stöd 1981 års nordiska konvention social av om trygghet är dock sådan berättigad till förvärvsanknutna en person förmåner såsom sjukpenning och föräldrapenning i sysselsättningslandet. Med tillämpning regeln i 13.2 d i förordning 140871 av art. uppkommer den förändringen att svenska anställd en av staten person fortsättningsvis kommer att omfattad uteslutande vara av svensk lagstiftning och således ha rätt till svenska socialförsäkringsförmåner. I fråga om personer som hör till den resande eller flygande personalen hos internationella transportföretag har sitt säte inom medsom en lemsstats territorium är huvudregeln att de omfattas lagstiftningen av i den staten, dvs. där företaget har sitt säte. Från denna regel görs undantag på så sätt att den som är anställd vid filial eller fast en representation i en medlemsstat skall omfattas lagstiftningen i den av staten. Vidare skall den som huvudsakligen arbetar i medlemsstat en där han är bosatt omfattas lagstiftningen i bosättningsstaten. Detta av gäller även om det företag hos vilket han är anställd inte har någon filial eller permanent representation inom den staten. Den svenska lagstiftningen socialförsäkring innehåller inga om

särregler om försäkringstillhörighet för resande personal. Däremot

upptar socialförsäkringskonventionema ofta sådana bestämmelser. Dessa bestämmelser innebär att sysselsätts i såväl personer som Sverige som i det andra landet skall omfattade lagstiftningen vara av i det land där företaget har sitt säte. Det gäller således enligt konventionerna samma huvudregel enligt reglerna i förordning som 140871. Enligt vissa av konventionerna görs undantag från huvudregeln för den som bor i det andra landet. Samma undantag gäller som nyss nämnts enligt förordningen. Förordning 140871 utgår, tidigare nämnts, från anställda som att eller egenföretagare skall omfattade endast lands lagstiftvara av ett ning. I fråga om personer som samtidigt är förvärvsverksamma i två

eller flera medlemsstater huvudprincipen sysselsättnings-

ger om att staten är den behöriga staten inte något slutligt frågan svar om behörig stat. Art. 14.2 b innehåller därför bestämmelse en som

228 Allmänna överväganden

reglerar dessa situationer. I avsnitt 3.9.9 har redogjort för bestämmelsens innebörd. Som framgår där är bestämmelsen tillämplig både i det fall att personen har en arbetsgivare men arbetar i flera stater och den situationen att arbetet i staterna utförs för flera olika arbetsgivares räkning. Av EG-domstolens dom i det tidigare nämnda målet 875 Foot-Ball Club dAndlau framgår vidare att bestämmelsen gäller inte normalt arbetar i flera länder arbetet även om personen utan i något av länderna är av helt tillfällig art. I enlighet med vad vi angett i avsnitt 5.6.2 är principen att en anställd eller egenföretagare skall omfattad av endast ett lands vara lagstiftning främmande för den svenska nationella lagstiftningen då den inte innehåller några hinder för att en person som är försäkrad i ett annat land också blir försäkrad i Sverige. En person som bor och arbetar i Sverige kan alltså försäkrad förutom i Sverige även i ett vara annat land grund arbete där. Inte heller de socialförsäkringskonav ventioner gäller mellan Sverige och andra länder utesluter alltid som blir försäkrad enligt två länders lagstiftning. att en person När det gäller personer som samtidigt arbetar i flera länder kommer förordning 140871 alltså att innebära en nyhet både i fråga om försäkringstillhörighet och skyldigheten att erlägga socialavpersonens gifter för arbetsgivaren och den anställde själv. För vissa gäller enligt förordning 140871 särskilda persongrupper regler försäkringstillhörighet. Detta är fallet bl.a. i fråga om om sjömän. Enligt art. 13.2 skall huvudprincip gälla att den som är c som anställd ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagga är omfattad denna stats lagstiftning. I förordningen görs undantag för av situationer utsändningskaraktär. Vidare görs undantag bl.a. av beträffande normalt inte har anställning till sjöss men personer som inom medlemsstats territorialvatten eller hamn utför arbete som en ombord på ett fartyg som för ett annat lands flagga. Det förhållandet att sådan utför arbete ombord på ett fartyg påverkar inte en person hans försäkringstillhörighet. En sjöman är bosatt i Sverige är liksom andra här i landet som bosatta försäkrad enligt AFL och skall inskriven hos förpersoner vara säkringskassa. Detta gäller oberoende medborgarskap och obeav roende vilket lands flagga fartyget för. En sjöman som är svensk av medborgare inte är bosatt i Sverige skall enligt 7 § i Riksförmen som säkringsverkets föreskrifter RFFS 1985: 16 om inskrivning och avregistrering enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring likväl bosatt i Sverige han har anställning på svenskt handelsanses som om fartyg eller utländskt handelsfartyg som i huvudsak obemannat förhyrs svensk redare. En sådan sjöman likställs med en försäkrad som är av inskriven hos försäkringskassa. Som framgår nämnda regel gäller den inte sjömän som är av nu utländska medborgare. En utländsk sjöman är bosatt utomlands som

Allmänna överväganden 229

och anställd på svenskt handelsfartyg omfattas under anställningen endast av den svenska försäkringen för tilläggspension. Det förhållandet att utländska sjömän som är anställda på svenska handelsfartyg inte är försäkrade i Sverige för andra förmåner än tilläggspension återspeglas till viss del i uttaget av socialavgifter för sjömän. Enligt lagen om socialavgifter betalar en arbetsgivare som sysselsätter sjömän sålunda lägre procentsats för vissa avgifter till en socialförsäkringen än vad som gäller för en annan arbetsgivare. Procentsatsen är relaterad till förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg. l flertalet konventioner om social trygghet mellan Sverige och andra länder finns bestämmelser som innebär att en sjöman skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget för. Som framgår redogörelsen ovan stämmer de svenska nationella av bestämmelserna om sjömäns försäkringstillhörighet mindre väl överens med reglerna i förordning 140871. Det är endast i fråga om i Sverige och i utlandet bosatta svenska sjömän med anställning på svenskt handelsfartyg tillämpning av de svenska nationella bestämmelsom en och EG:s regler ger samma resultat. Däremot bygger konserna ventionernas bestämmelser försäkringstillhörighet för sjömän på om princip förordning 140871, nämligen att de omfattas av samma som flagglandets lagstiftning. Liksom i andra fall när de svenska nationella bestämmelserna om försäkringstillhörighet inte stämmer överens med förordningens regler kommer förordningens bestämmelser att ha företräde framför de nationella bestämmelserna och avgöra frågan om vilket lands försäkring sjöman skall omfattas av. Detta innebär bl.a. att alla sjömän en på svenska handelsfartyg är medborgare i ett annat EES-land i som fortsättningen kommer att vara försäkrade enligt den svenska socialförsäkringen för de olika förmånsslag som omfattas av förordning 140871. Sjömän, enligt förordning l4087l skall omfattas av svensk som lagstiftning kommer alltså till följd reglerna i förordningen att ha av rätt till bl.a. svensk sjukpenning liksom sjukvård i Sverige eller

svensk bekostnad i andra länder se härom kapitel 6.

Att sjömän är medborgare i andra EES-länder enligt förordning som 140871 skall omfattas svensk lagstiftning om social trygghet av aktualiserar enligt vår mening omprövning av den nuvarande en regleringen i 2 kap. 2 § andra stycket lagen 1981:691 om socialavgifter beträffande nedsättning redarens sjukförsäkrings- och av folkpensionsavgifter. Dessa beräknas för närvarande efter förhållandet mellan antalet svenska och á andra sidan hela antalet å ena sidan sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal tre år bakåt i tiden. Med hänsyn till att sjömän från andra EES-länder kommer att erhålla socialförsäkringsskydd svenska sjömän finns enligt vår samma som

230 Allmänna överväganden

uppfattning skäl att vid beräkningen likställa dessa med svenska sjömän. Vi anser att den angivna bestämmelsen bör ändras och denna ges innebörd. Eftersom vi emellertid inte närmare prövat avgiftsfrågorna i detta betänkande utan menar att detta bör ske i annat sammanhang, lägger vi inte fram något författningsförslag härom. I förordning 140871 finns i art. 16 särskilda regler tillämplig om lagstiftning för bl.a. vissa anställda på beskickningar och konsulat. Reglerna gäller inte den diplomatiska personalen, följer huvudsom regeln i art. 13.2 d för statligt anställda. De i stället viss avser annan personal som är avlönad av beskickningen eller konsulatet, t.ex. chaufförer och kökspersonal. Enligt art. 16.1 gäller huvudprincipen om arbetslandet som den behöriga staten även i fråga de om personer som åsyftas i artikeln. En sådan kan dock, han är medborgare person om i den sändande eller mottagande staten, välja att omfattas lagstiftav ningen i någon av nu sistnämnda stater. Denna valrätt kan utövas vid varje kalenderårs utgång med verkan för följande kalenderår. Den ovan behandlade regeln i AFL att utsända är statligt om som anställda skall vara omfattade av svensk lagstiftning under hela utsändningstiden gäller även svenska staten anställd personal vid av ambassader och konsulat utomlands och deras familjemedlemmar. De kvarstår under utsändningstiden folkbokförda i Sverige och skall som vara försäkrade här i landet. Vad sagts gäller dock inte lokalanställd nu personal. Omvänt gäller enligt folkbokföringslagen den tillhör att som en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning inte folkbokförs i Sverige annat än han är svensk medborgare eller om var bosatt här i landet när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller dess betjäning, dvs är lokalanställd. Inte heller familjemedlemmar till nämnda folkbokförs i Sverige. nu personer Nu ifrågavarande personkategorier således inte bosatta i anses Sverige och omfattas inte heller den svenska socialförsäkringen. av Som framgår av vad sagts överensstämmer den svenska ovan

nationella lagstiftningen försäkringstillhörighet för anställda vid

om beskickningar och konsulat med EG:s regler huvudsakligen endast vad

gäller försäkringstillhörigheten för den diplomatiska och konsulära

personalen. För övriga personkategorier innebär reglerna i förordning 140871 avvikelser från de svenska nationella bestämmelserna. Förordningens regler kommer därför över de svenska nationella att ta bestämmelserna. I enlighet med vad tidigare nämnts blir familjemedlemmar till

personer som tillhör andra länders beskickningar eller konsulat här i landet inte folkbokförda i Sverige de inte är svenska medborgare. om Familjemedlemmarna omfattas därför inte heller den svenska av socialförsäkringen. Detta gäller även familjemedlemmarna arbetar om i Sverige och trots att socialavgifter då i regel på deras intas ut

Allmänna överväganden 231

komster. När förordning 140871 blir tillämplig här i landet kommer familjemedlemmar till nämnda är medborgare nu personer, som i ett EES-land, att bli självständigt omfattade förordning 140871 de av om är förvärvsverksamma. Om sådan familjemedlem en arbetar i Sverige skall han alltså, i motsats vad vad gäller enligt som den svenska nationella lagstiftningen, vara försäkrad här i landet och ha rätt till svenska socialförsäkringsförmåner. Allmänt sett bör framhållas att vi i den fortsatta framställningen i detta betänkande i huvudsak inte kommer att särskilt uppehålla vid oss de konsekvenser som uppkommer för de olika personkategorier som vi här behandlat. Vi kommer enbart att i generella tala termer om anställda och egenföretagare. De regler gäller för de särskilda som förmånsslagen avseende anställda och egenföretagare är tillämpliga även för de nu berörda personkategoriema. Den skillnaden kommer dock att föreligga att för utsända m.fl. är det inte alltid arbetslandet som är behörig stat utan den behöriga staten kan Den vara en annan. distinktionen bör hållas i minnet, i övrigt blir tillämpningen men densamma som enligt de generella bestämmelserna för anställda och egenföretagare. Även för de personkategorier som vi nu berört, t.ex. de som samtidigt arbetar som anställda i flera EES-länder, innebär emellertid förordningens regler att det skall finnas bara behörig Vad en stat. som i betänkandet sägs generellt anställda gäller därför i princip också om fall av detta slag, dock att den behöriga staten kan än vara en annan det land i vilket ett visst arbete utförs. En särskild konsekvens det sagda kommer inträda när det av att gäller várdförmâner vid sjukdom och moderskap, område vi ett som behandlar i kapitel I sådana situationer vi tagit i förevaransom upp de avsnitt, där den behöriga staten kan än den där vara en annan ett visst arbete utförs, blir i detta hänseende resultatet arbetslandet att kanske inte är att betrakta som behörig stat utan bosättnings- eller som vistelsestat vid tillämpning de särskilda bestämmelserna rätt till av om vårdförmâner i olika situationer och ansvaret för kostnaderna för om dessa.

5.7.8 Administrativa regler och

övergångsregler

Förordning 140871 syftar, vi nämnt tidigare, till samordna som att ländernas system för social trygghet. Detta får administrativa konsekvenser för de myndigheter skall tillämpa regelsystemet. Försom ordningen ställer t.ex. stora krav på utbyte information mellan inav stitutioner i de olika medlemsländerna. Till ledning för de handläggande myndigheterna i förordning EEG 57472 flertal ges nr ett bestämmelser av administrativ karaktär. I dessa lämnas bl.a. detaljerade föreskrifter om vad myndigheterna har ombesörja när att ansökningar prövas och förmåner utges.

232 Allmänna överväganden

Vi har inte sett det vår uppgift att närmare belysa vilka adminisom strativa konsekvenser som följer av en tillämpning här i landet av förordning 140871 och att lösa de problem i detta avseende som kan tänkas uppkomma. Denna uppgift ankommer i stället på Riksförsäkringsverket, förordning 1992: 1777 om tillämpningen som genom samordningslagen har bemyndigats att i fråga om andra förmåner av än förmåner vid arbetslöshet meddela de föreskrifter som behövs för att uppfylla Sveriges åtagande beträffande de delar av EES-avtalet som rör den sociala tryggheten. Förordning 140871 kommer genom samordningslagen 1992: - 1776 gälla fullt ut i Sverige den dag då EES-avtalet träder ikraft. att - I det sammanhanget är de Övergångsbestämmelser som förordningen innehåller intresse. För svenskt vidkommande är dessa av betydelse av främst när det gäller förmåner bygger på intjänande, dvs. pensom sionsförmåner. Vi kommer därför inte i detta betänkande att redovisa några närmare överväganden vad gäller tillämpningen av övergångsreglema i fråga om svenska förmåner.

5.8 Behov av en översyn av begreppet

försäkrad m.m.

Den svenska lagstiftningen socialförsäkring bygger i huvudsak på om bosättning här i landet. Begreppet försäkrad sådant det används i AFL omfattar sålunda svenska medborgare samt i Sverige bosatta utländska medborgare och statslösa. Att det beträffande svenska medborgare inte uppställs något krav på att de skall bosatta i Sverige innebär i vara detta sammanhang i stort sett endast att de, om de har en svensk arbetsgivare, kan intjäna rätt till tilläggspension även om de inte är bosatta i Sverige. För att de skall berättigade till andra förmåner vara krävs i regel bosättning här. Enligt vissa lagar är bosättning inte en förutsättning för att någon skall försäkrad utan ett villkor för att han skall vara vara snarare berättigad till de förmåner regleras i lagen. Detta innebär för de som flesta fall ingen praktisk skillnad. I vissa fall kan denna distinktion mellan försäkringsvillkor och andra allmänna villkor emellertid vara betydelse. Det gäller t.ex., vi utvecklat i det föregående, i av som fråga om förmånen delpension. För rätt till ett flertal förmåner krävs, förutom att personen i fråga skall försäkrad enligt AFLzs grundregel, även att han är inskriven vara hos försäkringskassa. Ett sådant krav gäller t.ex. för rätt till sjuk-

penning, rehabiliteringspenning och föräldrapenningförmåner.

Reglerna inskrivning hos försäkringskassa innebär att en om försäkrad är bosatt i Sverige skall vara inskriven hos försäkringssom kassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år. Eftersom en utländsk

Allmänna överväganden 233

medborgare måste vara bosatt i Sverige för att vara försäkrad kan det tyckas som om kravet på inskrivning hos försäkringskassa inte innebär något ytterligare för nu nämnda personer. Som ovan redovisats har kravet på inskrivning emellertid betydelse i ett internationellt perspektiv. Bosåttningsbegreppet enligt den allmänna försäkringen, vilket begrepp innebär att en person i vissa fall kan anses bosatt i Sverige även om han arbetar och vistas i ett annat land, har vi redogjort för i avsnitt 2.2. Även den svenska socialförsäkringen i huvudsak bygger på om bosättning föreligger ingen enhetlighet eller konsekvens när det gäller försäkringsvillkor eller andra villkor för rätten till förmåner. Även för närliggande förmåner kan uppställas olika villkor. T.ex. gäller i fråga om rätten till sjuklön som enda förutsättning att personen skall vara omfattad av ett anställningsförhållande av viss varaktighet, medan det för rätt till sjukpenning krävs att personen är försäkrad enligt AFL och inskriven hos försäkringskassa. Beträffande förmånen havandeskapspenning gäller som enda allmänna villkor att kvinnan är försäkrad, vilket innebär att förmånen skulle kunna utges till svenska medborgare som bor och arbetar utomlands. Genom förmånens anknytning till bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och genom regler som begränsar rätten till havandeskapspenning vid vistelse utomlands kan sådan förmån på grundval av svensk lagstiftning ändå inte utges till den som har inkomst av arbete i annat land för utländsk arbetsgivare eller är bosatt utomlands. När det gäller vårdförmåner vid sjukdom, såsom ersättning för öppen hälso- och sjukvård samt sjukhusvärd, omfattar dessa förmåner endast försäkrade som är bosatta i Sverige, medan rätten till kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel omfattar även svenska medborgare som är bosatta utomlands men vistas i Sverige och i huvudsak också personer som är bosatta utomlands men har anställning i Sverige. Nedan följer en uppställning av vilka försäkringsvillkor eller andra allmänna villkor som lagtekniskt gäller för rätt till olika förmåner. Erinras kan att försäkrad enligt 1 kap. 3 § AFL är dels svenska medborgare, dels utländska medborgare som är bosatta i Sverige. En försäkrad som lämnar Sverige anses fortfarande bosatt här i landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Personer som är utsända av en statlig arbetsgivare för arbete i annat land anses bosatta i Sverige under hela utsändningstiden, även om denna är längre än ett år. Motsvarande gäller medföljande make eller likställd samt barn under 18 år. En utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension, han inte är bosatt i Sverige. Försäkrad för även om tilläggspension är också den som tillgodoräknats pensionspoäng för ATP. Detta gäller även om personen inte längre uppfyller övriga villkor för att vara försäkrad i Sverige.

234 Allmänna överväganden

Ersättning för öppen hälso- och Försäkrad som är bosatt i Sverisjukvård, hjälpmedel handige kappade, tandvård, sjukhusvård, läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som lämnas av läkare eller sjukgymnast, resekostnader i samband med sådan vård eller behandling

Läkemedel Försäkrad enligt l kap. 3§ AFL; i fråga om försäkrad som är bosatt utom Sverige gäller förmânerna bara när han vistas i Sverige. Rätt till förmåner har i flertalet fall även den som utan att vara bosatt i Sverige har anställning i allmän eller enskild tjänst här

Arbetslivsinriktad rehabilitering Försäkrad och inskriven hos försäkringskassa

Bilstöd till handikappade Inga försäkringsvillkor eller allmänna villkor; indirekt krav på inskrivning hos försäkringskassa

Sjuklön Anställning

Vårdförmåner till sjömän enligt Anställning för fartygsarbete på sjömanslagen svenskt fartyg

Kontantförmåner vid sjukdom Anställning för fartygsarbete på enligt sjömanslagen svenskt fartyg

sjukpenning Försäkrad och inskriven hos försäkringskassa samt sjukpenninggrundande inkomst om minst 6 000 kr

Frivillig sjukpenningförsäkring inskriven hos försäkringskassa men har inte rätt till sjukpenning eller är försäkrad för en sjukpenning som understiger garantibeloppet enligt föräldraförsäkringen

Allmänna överväganden 235

Rehabiliteringspenning Försäkrad och inskriven hos

försäkringskassa

Smittbärarpenning Inga försäkringsvillkor

eller allmänna villkor

Havandeskapspenning Försäkrad

Föräldrapenning Försäkrad, inskriven hos försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den

dag för vilken föräldrapenning

skall utbetalas; barnet skall vara bosatt i Sverige

Tillfällig föräldrapenning Försäkrad och inskriven

hos försäkringskassa; barnet skall vara bosatt i Sverige

Folkpension Försäkrad och bosatt i Sverige

Tilläggspension Försäkrad enligt 1 kap. 3§ första, andra eller tredje stycket AFL

Delpension Bosatt i Sverige, under en ramtid av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst 75 dagar fördelade minst fyra månader enligt bestämmelserna om arbetsvillkor i lagen 1973:370 om

arbetslöshetsförsäkring samt

fr.o.m. det år då personen fyllde 45 år ha varit förvärvsverksam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt ll kap. AFL

Förmåner i anledning av Den förvärvsarbetar i Svesom olycksfall i arbetet och arbets- rige; i fråga förvärvsom annan sjukdom enligt LAF arbetande än arbetstagare krävs

236 Allmänna överväganden

att han är bosatt i Sverige; försäkrad är också arbetstagare utför arbete utomlands om som arbetet avses vara högst ett år och arbetstagaren är utsänd av en arbetsgivare i Sverige, arbetstagare som utsänds av statlig arbetsgivare är försäkrad även om utsändningstiden är avsedd att vara längre än ett år; genomgår vissa former den som utbildning är försäkrad i den av mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada

personskadeskydd Inga försäkringsvillkor eller Statligt allmänna villkor

Barnbidrag Barn som är svensk medborgare och bosatt i Sverige eller barn inte är svensk medborgare som är bosatt i Sverige, under men förutsättning att barnet eller någon barnets föräldrar av vistas i Sverige sedan minst sex månader

Förlängt barnbidrag Eleven är bosatt i Sverige; om eleven inte är svensk medborgakrävs dessutom att han skall re vistas i Sverige sedan minst sex månader

Studiehjälp Svenska studerande och andra studerande som är bosatta i Sverige; för studerande som inte är svensk medborgare gäller att han skall ha bosatt sig i Sverige huvudsakligen i annat syfte än att få utbildning här

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 237

Bostadsbidrag till barnfamiljer Den som bor och är folkbokförd i Sverige

Uppställningen ovan visar att det föreligger behov av en samlad översyn av försäkringsbegreppet enligt den svenska socialförsäkringen så att det beträffande varje förmån klart framgår vilka personer som är försäkrade för förmånen. En sådan översyn bör även innefatta vilka allmänna villkor, utöver försäkringsvillkor, som bör gälla i fråga om rätt till olika förmåner. Också sådana villkor bör klart angivna i vara lagstiftningen och inte som nu anses förutsätta eller framgå indirekt genom hänvisning till att förmånerna utges av den försäkringskassa hos vilken sökanden är inskriven. I det sammanhanget bör övervägas om inskrivning hos försäkringskassa skall utgöra en förutsättning för att någon skall vara berättigad till förmåner eller om ett sådant registreringsförfarande i stället uteslutande skall vara en administrativ

reglering. Översynen bör enligt vår mening vidare resultera i att för

likartade förmåner kommer att gälla samma allmänna villkor om det inte, på grund av karaktären hos en speciell förmån, finns behov av något avvikande villkor. Vid översynen bör prövas lämpligheten av att, som föreslogs av Riksförsäkringsverket i den i avsnitt 5.4 behandlade rapporten, utvidga den enligt svensk socialförsäkring skyddande personkretsen till att omfatta alla som arbetar här i landet, dvs. även medborgare i länder uanför EES. Inte minst önskvårdheten av att få till stånd ett bättre samband mellan avgifter och förmåner inom socialförsäkringen kunde utgöra skäl för en sådan utvidgning. Som vi framhållit i avsnitt 5.4 kräver emellertid frågan en omfattande utredning och belysning av alla dess konsekvenser, och vi vill därför inte nu ange något definitivt ställningstagande till den. Ytterligare en fråga som bör aktualiseras i samband med en översyn över försäkringsbegreppet är försäkringstillhörigheten för familjemedlemmar till anställda på främmande länders ambassader eller konsulat i Sverige. Eftersom familjemedlemmar till nu nämnda personer, liksom den ambassad- eller konsulatanställde själv, inte blir folkbokförda i Sverige, anses de inte heller bosatta här i landet och således inte försäkrade här. De är alltså inte berättigade till förmåner i Sverige även om de arbetar på den vanliga svenska arbetsmarknaden. Deras arbetsgivare betalar emellertid socialavgifter för deras arbete i Sverige. Vad nu sagts gäller även den ambassad- eller konsulatanställde själv om han utför arbete utanför det diplomatiska uppdraget. Eftersom Wienkonventionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser inte gäller i fråga om arbete i nu aktuella situationer utan utgår från att den anställde i dessa fall skall omfattas av lagstiftningen i den mottagande staten, bör det också vara möjligt för den aktuella personkategorin att bli ansluten till det svenska trygghetssystemet vid arbete på den vanliga svenska arbetsmarknaden.

238 Allmänna överväganden

En sådan översyn av försäkringsbegreppet som vi anser bör göras är ett omfattande och tidsödande arbete. Med hänsyn härtill och då vårt arbete bör vara avslutat senast i anslutning till att EES-avtalet träder i kraft har det inte varit möjligt för oss att göra en sådan översyn. Som vi tidigare angett har lagvalsreglerna i förordning 140871 avseende inte enbart på förmånssidan i socialförsäkringen utan även på skyldigheten att erlägga avgifter till försäkringen. I den stat som är behörig i fråga om förmåner skall alltså även avgifter betalas av arbetsgivaren, den anställde eller egenföretagaren. En sådan överensstämmelse mellan förmåner och avgifter föreligger inte enligt den svenska nationella lagstiftningen. Rätten till förmåner är, som tidigare nämnts, i huvudsak knuten till bosättning i Sverige, medan avgörande för om socialavgifter skall betalas i Sverige är bl.a. om arbetet utförs i Sverige och huruvida arbetsgivaren är svensk eller inte. Även i fråga om avgiftssidan föreligger enligt vår mening behov av en systematisk genomgång av de svenska nationella bestämmelserna och en belysning av konsekvenserna av att förordning 140871 blir tillämplig. Vi har, som vi tidgare angett, ansett att en sådan genomgång av avgiftsfrågorna ligger utanför vårt uppdrag.

5.9 institution

Behörig m.m.

Förordning 140871 utgår från att en person, för vilken förordningen gäller, alltid skall vara omfattad av lagstiftningen i någon stat och med ett undantag aldrig samtidigt omfattad av mer än ett lands lag- stiftning. Den stat vars lagstiftning personen skall tillhöra kallas den behöriga staten. I varje stat skall det också finnas en behörig myndighet som ansvarar för statens system för social trygghet. Behörig myndighet i Sverige kommer enligt bilaga VI till EES-avtalet att vara regeringen. I förordning 140871 förekommer också begreppet behörig institution. Den behöriga institutionen finns i den behöriga staten och är den institution hos vilken en person är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmåner görs eller den institution från vilken personen har rätt till förmåner. Om en arbetsgivare svarar för förmåner, t.ex. sjuklön, kan arbetsgivaren vara behörig institution. De behöriga institutionerna i varje medlemsstat har förtecknats i bilaga 2 till förordning EEG nr 57472. Denna bilaga har genom bilaga VI till EESavtalet kompletterats med uppgifter om behöriga institutioner i de berörda EFTA-länderna. I samband med bestämmelserna om bl.a. förmåner vid sjukdom och moderskap talas det också om institutionen på bosättningsorten eller vistelseorten. Detta är den institution som enligt förordningens regler

SOU 1993:1 15 Allmänna överväganden 239

är behörig att utge förmåner på den ort där är bosatt eller personen vistas enligt den lagstiftning institutionen tillämpar. Sverige har i bilaga VI angett att denna institution är, i alla fall vid arbetsutom löshet, försäkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten och när det

gäller förmåner vid arbetslöshet arbetslöshetskassan på bosättnings-

eller vistelseorten. I förordning 57472 nämns ytterligare något eller någon organ institution. Enligt art. 3 kan sålunda de behöriga myndigheterna, dvs. för Sveriges del regeringen, utse förbindelseorgan får direkt som ta kontakt med varandra. Enligt bilaga Vl till EES-avtalet är Riksförsäkringsverket förbindelseorgan för Sverige. Bestämmelserna i förordning 140871 vårdförmåner vid sjukdom om och moderskap innebär att sådana förmåner i olika situationer utges av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten kostnaden för men att vården skall betalas av den behöriga institutionen. Liknande regler finns i fråga om förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar. Även reglerna om arbetslöshetsförmåner innebär att förmånerna i vissa fall kan utbetalas av en institution i ett annat land än det skall som svara för kostnaderna för förmånen. Enligt an. 102.2 i förordning 57472 skall áterbetalningar i aktuella situtioner ske de nu genom organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Sverige har i bilaga VI till EES-avtalet angett att sådana återbetalningar skall ske genom Riksförsäkringsverket. Den svenska allmänna försäkringen handhas Riksförsäkringsverav ket och de allmänna försäkringskassorna. Detsamma gäller vissa andra

delar av socialförsäkringen, t.ex. arbetsskadeförsäkringen, barn-

samt bidragen. Förordning 140871 utgår, från som ovan sagts, att en person är försäkrad hos en behörig institution eller har rätt till förmåner från en behörig institution. En fråga som vi har ställt är vilken svensk institution skall oss som vara behörig institution. EES-avtalet viss vägledning i detta ger avseende. I bilaga 2 till förordning 57472 är de behöriga institutionerna i varje medlemsstat förtecknade. Genom bilaga VI till EES-avtalet har gjorts tillägg till bilaga 2 i förordning 57472 gäller bl.a. som Sverige. Som allmän regel för behörig institution utom vid arbetslöshet anges där den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad. När det gäller vissa speciella fall utpekas i bilagan direkt vilken svensk institution som är behörig. I fråga sjömän inte om som är bosatta i Sverige gäller sålunda att Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskontoret, är behörig institution. Beträffande förmåner

vid invaliditet, ålderdom eller dödsfall anges som behörig institution

för personer som inte är bosatta i Sverige utlandsavdelningen vid Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Behörig institution i fråga om förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar till personer andra än sjömän som inte är bosatta i Sverige är försäkringskassan på den ort där olycksfallet inträffade eller där arbetssjukdomen visade

240 Allmänna överväganden

utlandsavdelningen vid Stockholms läns allmänna försäkringssig eller

kassa.

fall gäller utom vid arbetslöshet att behörig institution För övriga

hos vilken den berättigade är försäkrad. Vilken är den försäkringskassa

emellertid inte närmare. För den som är bosatt i kassa detta är anges

gäller reglerna i 1 kap. 4 § AFL. Enligt dessa skall den som Sverige

Sverige inskriven hos den kassa inom vars verksamär bosatt i vara

folkbokförd den l november föregående år. Var hetsområde han var

inte folkbokförd vid denna tidpunkt, skall han vara den försäkrade

hos den kassa inom verksamhetsområde han var bosatt inskriven vars

eller, han bosätter sig i Sverige senare under året, vid årsskiftet om

bosättningsortens försäkringskassa.

vilken försäkringskassa skall vara behörig I frågan om som

gäller inte är bosatta i Sverige men institution när det personer som

omfattade svensk lagstiftning anser vi det som ändå skall vara av

Riksförsäkringsverket meddelar närmare föreskrifter lämpligt att

kan ske med stöd det bemyndigande för verket som härom. Detta av 1992:1777 tillämpningen samordfinns i 5 § förordningen om av

meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att ningslagen att

förpliktelser enligt bilaga VI till EES-avtalet. Vi uppfylla Sveriges

fram några författningsförslag vad gäller denna fråga. lägger alltså inte

Även vi således inte lägger fram några förslag i frågor om om institution har vi vissa synpunkter. När det gäller personer behörig i landet, arbetar i Sverige anställda utan att vara bosatta här som som, egenföretagare och deras familjemedlemmar är det arbetet som eller - till Sverige. Vi det därför lämpligt att i fråga utgör anknytningen anser

försäkringskassan på arbetsorten eller, i fråga om om dessa personer

arbetar på flera ställen, den huvudsakliga arbetsorten är personer som

behörig institution.

i Sverige erhåller pension Personer som inte är bosatta men som

Sverige skall få förmåner vid sjukdom och huvudsakligen från

Sverige eller på svensk bekostnad. Behörig institution moderskap från

till inte är bosatta i Sverige

beträffande pensionsförmåner personer som

vid Stockholms läns allmänna försäkringskassa. är utlandsavdelningen

det därför lämpligt att det är denna försäkringskassa som är Vi anser förmåner vid sjukdom och moderskap till behörig även i fråga om

bosatta i Sverige uppbär pension härifrån. personer som utan att vara

vissa förmåner främst vårdförmåner vid sjukdom och I fråga om -

finnas anledning diskutera andra lösningar i moderskap kan det att behörig institution. Våra synpunkter i sådant avseende fråga om

i anslutning till vi behandlar den förmån det gäller. redovisar vi att

Allmänna överväganden 241

5.10 Konsekvenser att förmån omfattas

av en av

förordning EEG nr

Som vi tidigare nämnt kommer vid EES-avtalets ikraftträdande även förordning EEG nr 161268 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen att bli tillämplig här i landet. Denna förordning innehåller i art. 7 bestämmelser om likabehandling i fråga om sociala förmåner. I art. 7.2 föreskrivs sålunda att en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat skall inom en annan medlemsstats territorium åtnjuta samma sociala och skattemässiga förmåner som värdlandets egna medborgare. Vad som inrymms under begreppet sociala förmåner har närmare preciserats av EG-domstolen. I avsnitt 3.9.4 har vi lämnat en översiktlig beskrivning av den rättspraxis som finns på området. Enligt denna rättspraxis täcker uttrycket alla sociala förmåner, oberoende av om de har någon anknytning till en anställning eller inte. Det är således fråga om såväl förmåner som utges till nationella arbetstagare på grund av deras status som arbetstagare som sådana som utbetalas i kraft enbart av det faktum att de är bosatta i medlemsstaten. Bland de sociala förmånerna enligt denna definition ingår inte bara socialförsäkringsför-

måner som alltså även omfattas av förordning 140871 om förmånen

kan hänföras till något av de sakområden som anges i förordningen utan också t.ex. äldre- och handikappomsorgen, barnomsorgen och socialt bistånd i övrigt, bl.a. socialbidrag. Uttrycket sociala förmåner är alltså betydligt vidare än begreppet social trygghet och omfattar en mängd förmåner som inte täcks av förordning 140871. Flertalet sådana förmåner, t.ex. inom området för socialtjänsten, faller också utanför vårt uppdrag. Det finns emellertid en del svenska förmåner beträffande vilka det är mera osäkert huruvida de omfattas av förordning 140871 eller inte. Det gäller både förmåner som normalt brukar hänföras till den svenska socialförsäkringen och sådana som anses ligga utanför. I de följande kapitlen i detta betänkande kommer vi att beröra några sådana förmåner. I den mån förmånerna inte faller inom tillämpningsområdet för förordning 140871 gäller generellt sett att de i stället omfattas uteslutande av förordning 161268. Vi avser därför att i detta avsnitt kortfattat redogöra för konsekvenser att förmån omfattas av förordning av en 161268 och i vilka avseenden reglerna i denna förordning skiljer sig från dem i förordning 140871. Förordning 161268 omfattar, till skillnad från förordning 140871, enbart arbetstagare och deras familjemedlemmar. Utanför förordning 161268 faller alltså egenföretagare. Personkretsen enligt art. 7.2 i förordning 161268 dessutom ytterligare inskränkt genom att

bestämmelsen gäller endast arbetstagare som innehar en faktisk

anställning och inte medborgare som vistas i en amian medlemsstat för

242 Allmänna överväganden

att söka arbete där. En arbetstagare som blir ofrivilligt arbetslös mister emellertid inte grund härav sin status som arbetstagare i förordningens mening. Även tidigare har varit anställd i en person som en medlemsstat men vars anställning upphört och som bedriver universitetsstudier i värdlandet har ansetts behålla sin status som arbetstagare, om studierna vad gäller inriktning har ett samband med den tidigare yrkesverksamheten. När det gäller den rätt som tillkommer familjemedlemmar till den anställde är förordning 161268 annorlunda uppbyggd än förordning 140871. Enligt förordning 140871 har familjemedlemmar till en person som omfattas av förordningen inte en självständig rätt till förmåner utan endast rätt till sådana förmåner som enligt den nationella lagstiftningen är härledda från den anställde eller egenföretagaren och som tillkommer familjemedlemmen i denna egenskap. Familjemedlemmar kan däremot enligt förordning 161268 erhålla förmåner som enligt den nationella lagstiftningen tillkommer någon självständigt, utan anknytning till en annan person. Det avgörande enligt förordning 161268 är i stället att familjemedlemmen är beroende av den anställde för sitt underhåll och att förmånen kan ses som en social fördel för den anställde själv. Om dessa förutsättningar föreligger, har familjemedlemmen rätt till förmåner. Rätten till likabehandling enligt art. 7.2 i förordning 161268 gäller när den anställde och hans familjemedlemmar befinner sig i Sverige. Den anställde behöver emellertid inte vara bosatt i Sverige. Det avgörande är att han har anställning här i landet eller, i enlighet med vad vi angett ovan, efter avslutad anställning behållit sin status som arbetstagare. Förordning 161268 ger dock, till skillnad från förordning 140871, ingen rätt för den anställde att uppbära eller ta med sig svenska förmåner utanför Sverige. En person som arbetar i Sverige har alltså enligt förordning 161268 rätt till svenska sociala förmåner, t.ex. bidragsförskott, på samma villkor som svenska medborgare, men förmånerna kan med stöd av förordningen utges endast i Sverige. En annan skillnad mellan förordning 161268 och förordning 140871 är att den förra inte innehåller några regler om att sammanläggning får ske av perioder av bosättning, arbete eller försäkring som fullgjorts i flera länder för att någon skall kunna kvalificera sig för förmåner i ett annat land. Detta är inte av så stor betydelse för svenskt vidkommande eftersom det beträffande de flesta svenska förmåner som faller under förordning 161268 inte uppställs några kvalifikationskrav. Beträffande vissa förmåner, t.ex. i fråga om förmånerna enligt lagen 1964: 143 om bidragsförskott, lagen 1984: 1095 om förlängt bidragsförskott för studerande och lagen 1984:1096 om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn, gäller emellertid för andra än svenska medborgare ett krav på viss tids vistelse i Sverige för rätt till förmåner. Likabehandlingsprincipen i art. 7.2 innebär i dessa fall att detta krav inte kommer att gälla personer som omfattas av förordning 161268 utan

Allmänna överväganden 243

att dessa omedelbart blir berättigade till förmånerna vid arbete och vistelse i Sverige. Det är alltså inte möjligt att för medborgare i andra EES-länder som vistas i Sverige upprätthålla de krav viss tids om vistelse som i den svenska lagstiftningen är uppställda för bidragsförskott och särskilda bidrag till vissa adoptivbarn.

Vârdförmâner

6 Vårdförmåner vid

sjukdom och moderskap

6.1 Inledning

Förordning EEG nr 140871 omfattar bl.a. förmåner vid sjukdom och moderskap. Bestämmelserna i förordningen om dessa förmåner bildar ett enhetligt system som är oberoende av om förmånema skall utgå vid sjukdom eller moderskap. Inte heller har det någon betydelse vad slags sjukdoms- eller moderskapsförmåner som är i fråga, utom såtillvida att reglerna skiljer sig något med hänsyn till om förmånema utgår som vårdfönnåner eller som kontantförmåner. Med vårdförmåner förstås förmåner som angår rätten till hälso- och sjukvård och därmed sammanhängande förmåner samt till utbetalningar som ersätter kostnader för sådan vård. Kontantförmåner är förmåner som kompenserar för inkomstbortfall på grund av sjukdom eller moderskap. Den svenska lagstiftningen med avseende på sådana förmåner som omfattas av det EG-rättsliga begreppet vårdförmåner vid sjukdom respektive moderskap är gemensam, dvs. det finns i princip inte några särskilda regler om sådant som kan inordnas under begreppet vårdförmåner vid moderskap. De materiella svenska reglerna om kontantförmåner vid sjukdom respektive moderskap uppvisar emellertid betydande olikheter i fråga om såväl uppbyggnad som innehåll. Vi har därför funnit lämpligast att redovisa dessa olika förmåner i skilda kapitel. I föreliggande kapitel tar vi upp vårdförmåner vid såväl sjukdom som moderskap. Kontantförmåner vid sjukdom redogör vi för i kapitel medan vi i kapitel 8 behandlar de kontantförmåner som utgår i anledning av moderskap. Syftet med förordning 140871 är, som tidigare nämnts, inte att åstadkomma en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftningar på området utan att uppnå en samordning av medlemsstaternas system för social trygghet, så att arbetstagare och egenföretagare som flyttar mellan länderna inte skall miste om förmåner på grund härav. Detta innebär att det är den nationella lagstiftningen med den begränsning -

som följer av likabehandlingsprincipen se avsnitt 3.8.2 och 3.9.3

som avgör rätten till socialförsäkringsfönnåner. Frågan om till vilken gren av social trygghet en viss förmån är hänförlig avgörs dock inte

246 Vårdförmáner

av den nationella lagstiftningen, utan skall avgöras med hänsyn till förmånens natur i belysning av förordningens regler härom. Således kan en förmån som återfinns i en nationell lagstiftning om invaliditet om den exempelvis har karaktär av medicinsk behandling vara att anse som en förmån vid sjukdom och således omfattas av de regler som återfinns i kapitel avdelning III i förordningen. På sätt samma avgörs om en förmån över huvud taget faller inom förordningens tilllämpningsområde. Vi kommer att i ett särskilt avsnitt 6.6.3 behandla sådana gränsdragningsfrågor. Reglerna i förordning 140871 om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap utgår, liksom reglerna om andra förmåner, från bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. Dessa innebär i huvudsak att en anställd eller egenföretagare, oberoende av var han är bosatt, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är anställd eller verksam som egenföretagare. För att kunna bedöma vilka konsekvenser som följer av att reglerna i förordning 140871 om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap blir gällande här i landet måste primärt avgöras vilka svenska förmåner som omfattas av begreppet vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. Denna gränsdragning är, som kommer att framgå, inte alldeles lätt att göra. Vi har därför funnit det nödvändigt att inleda detta kapitel med en relativt utförlig genomgång av gällande svensk rätt på de områden som eventuellt kan omfattas. Det bör observeras att vi i det sammanhanget med nödvändighet kommer in på områden enligt svensk som rätt knappast betraktas som hälso- och sjukvård, t.ex. vissa förmåner till handikappade. Huruvida dessa förmåner omfattas regleringen i av förordning 140871 eller inte återkommer vi till i våra överväganden avsnitt 6.6. Där återfinns också ett avsnitt om förordning EEG nr 161268 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, vilken också kommer att bli gällande här i landet när EES-avtalet träder i kraft. Även den förordningen är av betydelse i detta sammanhang. För det andra måste göras en bedömning av vilka förändringar som inträder i förhållande till vad som gäller i dag, såväl formellt som faktiskt. Sådana bedömningar kommer att göra i avsnitt 6.6. Dock kommer vi att samla de finansiella konsekvenserna i ett särskilt kapitel kapitel 11. Föreliggande kapitel innehåller också närmare redogörelse för de en särskilda regler vårdfönnåner vid sjukdom och moderskap om som återfinns i avdelning III i förordning 140871.

SOU 1993:1 15 Várdförmáner 247

6.2 Svensk rätt

6.2. l Inledning

Den svenska hälso- och sjukvården är till övervägande delen skattefinansierad medan flertalet EES-staters sjukvårdssystem huvudsakligen är försäkringsfinansierade. Rätten till förmåner är i Sverige i de allra flesta fall beroende av bosättning här medan motsvarande rätt i de flesta andra EES-stater är knuten till anställning eller liknande i den aktuella staten. Den svenska hälso- och sjukvårdsorganisationen med landstingen i centrum saknar motsvarighet i flertalet EES-stater. Att den svenska hälso- och sjukvården är finansierad och organiserad på detta sätt avspeglar sig naturligtvis i lagstiftningen området. Förordning EEG nr 140871 kan sägas bygga på att de nationella socialförsäkringarna är organiserade och finansierade försäkringssom system och att rätten till förmåner för den enskilde är knuten till dennes sysselsättning. Flertalet EES-stater har också sådana socialförsäkringssystem. Förordning 140871 är naturligtvis tillämplig även om så inte är fallet men allmänt kan sägas att förståelsen denna av försvåras när det nationella systemet t.ex. den svenska eller - som brittiska hälso- och sjukvården inte överensstämmer med de system vilka förordningens principer bygger. Regeringen tillkallade den 12 mars 1992 parlamentarisk kommitté en HSU 2000 med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras den övergripande samhällsnivån. Kommitténs överväganden skall grundas på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller: en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt modell där en resurserna samlas hos en eller flera försäkringsgivare. En till kommittén knuten expertgrupp har våren 1993 avlämnat en rapport, Hälso- och sjukvården i framtiden tre modeller SOU 1993:38. Expertgruppen har i rapporten utvecklat och analyserat de tre olika modellerna. Rapporten skall utgöra underlag för kommitténs fortsatta arbete.

6.2.2 Vad som avses med hälso- och sjukvård

I det följande kommer att behandlas bl.a. frågor skyldighet för om vissa organ att tillhandahålla hålso- och sjukvård och om den enskildes rätt att erhålla olika förmåner med anknytning till hälso- och sjukvård. En grundläggande frågeställning är därför vad som enligt svensk rätt omfattas av begreppet hälso- och sjukvård. I 1 § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763, HSL, sägs att med

hälso- och sjukvård åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda

avses

248 Várdförmáner

och behandla sjukdomar och skador. Vidare sägs att till hälso- och sjukvården hör Sjuktransporter samt att ta hand om avlidna. I 1962 års sjukvårdslag, som föregick HSL, angavs att den sjukvård som landstingen hade att ombesörja omfattade såväl öppen som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd. I propositionen till HSL prop. 198182297 s. 111 uttalades att den nya lagen inte avsåg att göra någon materiell ändring av innebörden i den del av hälso- och sjukvården som alltjämt kommer att kunna avgränsas som mer renodlad sjukvård. Vidare sades att åtgärder med anledning av kroppsfel och barnsbörd liksom åtgärder i samband med abort och sterilisering innefattas i begreppet hälso- och sjukvård trots att de inte uttryckligen nämns i lagen. Inom ramen för begreppet hälso- och sjukvård faller också t.ex. transplantationer och inseminationer.

Äldreomsorgen anses generellt sett inte vara hälso- och sjukvård

utan höra till socialtjänsten. Detta gäller i vart fall den egentliga äldreomsorgen, vilken inkluderar boende, mat och andra levnadsomkostnader men också olika former av kommunal service och omvårdnad. Inom äldreomsorgen anordnas emellertid också hälso- och sjukvård och gränsen mellan vad som är socialtjänst och vad som är

hälso- och sjukvård är ibland svår att dra se om detta bl.a. prop.

199091:14 och SoU 199091:9, den s.k. Ädel-reforrnen.

I hälso- och sjukvården ingår funktionsförbättrande och funktionsuppehållande behandling för handikappade prop. 198l82:97 s. 40 men däremot torde den rena omsorgen om handikappade jfr vad som ovan sagts om äldreomsorg inte vara att betrakta som hälso- och sjukvård.

Åtgärder enligt lagen 1985:568 om särskilda omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda m.fl. har ansetts falla utanför hälso- och sjukvården prop. l98l82:97 s. 111. Den ljanuari 1994 träder lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade i kraft och samtidigt upphör omsorgslagen att gälla. Vi återkommer i avsnitt 6.2.15 till denna lagstiftning. Någon förändring i fråga om gränsdragningen mellan hälso- och sjukvård och omsorg tycks den dock inte vara avsedd att medföra. Gränsdragningsproblem uppkommer i praktiken också när det gäller missbruksvården. Var gränsen går inom detta område mellan å ena sidan hälso- och sjukvård och å andra sidan socialtjänst är inte alltid lätt att avgöra. Genom HSL lagfástes också en skyldighet för landstingen att vidta förebyggande åtgärder på sjukvårdsområdet. Dessa åtgärder kan vara såväl miljö- som individinriktade. Bland individinriktade åtgärder som enligt den ovan nämnda propositionen skall anses omfattade av begreppet hälso- och sjukvård märks allmärma och riktade hälsokontroller, vaccinationer, hålsoupplysning samt mödra- och barnhälsovård. I fråga om framför allt den förebyggande vården uppkommer vissa gränsdragningsproblem gentemot socialtjänsten. Inte alla förebyggande åtgärder kan anses vara hälso- och sjukvård. I princip begränsas hälso-

SOU 1993: 115 Várdförmáner 249

och sjukvårdens ansvar till att omfatta sådana vårdbehov bedöms som kräva insatser av medicinskt utbildad personal eller sådan personal av i samarbete med anknytande kompetens. Med medicinskt utbildad personal avses även personal vars utbildning inriktas på patientomvårdnad och rehabilitering. Av det föregående torde framgå att inte all verksamhet bedrivs som inom ramen för sjukvårdens organisation kan betraktas hälso- eller som sjukvård. Exempel på sådan verksamhet som faller utanför torde vara skönhetsoperationer som inte är medicinskt betingade, utfärdande av intyg av olika slag intyg om alkoholpåverkan, intyg för körkort, rättsintyg, etc samt undersökningar i samband därmed. Någon definition av begreppet sjukdom finns varken i HSL eller i lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL. I äldre förarbeten SOU 1944:15 finns emellertid vissa uttalanden begreppet fortom som farande anses vågledande. Enligt dessa bör vid bedömningen man av om sjukdom föreligger hålla sig till vad enligt vanligt språkbruk som och gällande läkarvetenskaplig uppfattning anses vara sjukdom. Med denna utgångspunkt kan varje onormalt kropps- eller sjålstillstând som inte hör ihop med den normala livsprocessen betecknas som sjukdom. Störningar och fysiologiska förändringar beror på det naturliga som åldrandet, havandeskap eller barnsbörd betraktas enligt förarbetena därför inte som sjukdomar eftersom de hör ihop med den normala livsprocessen. Dessa uttalanden är dock inte avsedda att binda rättstillämpningen. I förarbetena uttalades att det tvärtom är angeläget att i tillämpningen även skälighetssynpunkter beaktas. Sjukdomsbegreppet har också efter hand kommit att utvidgas i praxis. Sålunda har olika förhållanden och störningar under graviditet hotande förtidsbörd, hotande missfall, m.m. ansetts utgöra sjukdom. Ett annat område där sjukdomsbe- greppet har fått en utvidgad innebörd gäller de tillstånd uppstår som olika slags operativa ingrepp. Även ingreppet sådant genom om som inte föranletts av sjukdom t.ex. skönhetsoperation kan efter- - en följande komplikationer vara att bedöma som sjukdom. Vidare har olika situationer förorsakade av yttre upplevelser och händelser, t.ex. sorg- och trötthetstillsånd vid nära anhörigs död eller sjukdom, ibland ansetts utgöra sjukdom.

6.2.3 Rätten till hälso- och sjukvård

Allmänt

Någon lagstadgad allmän rätt till hälso- och sjukvård för den enskilde finns inte i egentlig bemärkelse. Däremot finns skyldighet .för vissa en organ att tillhandahålla vård. Enligt 3 § HSL skall varje landsting erbjuda en god hälso- och sjukvård dem är bosatta inom som landstinget. Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner

250 Várdförmáner SOU 1993: 15 1

som inte ingår i ett landsting. När vi i detta kapitel talar om landsting avser vi därmed i regel även sådana kommuner som inte ingår i ett landsting. Att lagstiftningen är så konstruerad innebär att den enskilde, som anser sig inte få den hälso- och sjukvård han behöver, inte genom ett rättsligt förfarande kan framtvinga sådan vård. En annan sak är att den enskilde i vissa fall kanske skulle kunna ha framgång med någon form av skadeståndstalan mot landstinget. Enligt förarbetena till HSL prop. 198182:97 s. 115 skulle med bosättning avses detsamma som i den då gällande folkbokföringsförordningen. Den förordningen har numera ersatts av folkbokföringslagen 1991:481 och det fár antas att denna numera är vägledande i fråga om bosättningsbegreppet även på hälso- och sjukvårdens område. I fråga om lagens närmare innehåll hänvisas till den redogörelse som vi lämnat i avsnitt 2.2. Av 4§ HSL framgår att ett landsting skall erbjuda hälso- och sjukvård även dem som behöver omedelbar sådan vård akutvård och vistas inom landstinget utan att vara bosatta där. Ett landsting får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård dem som är bosatta i ett annat landsting, om landstingen kommer överens om det 4 § andra stycket. Skyldigheten enligt 3 och 4 §§ HSL att erbjuda vård omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun inom ett landsting har ansvar för. Kommunerna har en skyldighet att anordna viss hälso- och sjukvård i samband med äldreomsorgen och omsorgen om handikappade 18§ HSL. Från kommunernas ansvarsområde undantas dock sådan hälso- och sjukvård som meddelas av läkare. Som vi ovan nämnt ingår i hälso- och sjukvården funktionsförbättrande och funktionsuppehållande behandling för handikappade. Den l januari 1994 träder två nya bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen i kraft, 3 a § och 18 a I 3 a § fastslås att landstinget, utom i fall som avses i 18 a skall erbjuda dem som är bosatta inom landstinget habilitering och rehabilitering, hjälpmedel för funktionshindrade samt tolktjänst för vardagstolkning för bamdomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Kommunen skall enligt 18 a § i samband med sådan hälso- och sjukvård som man enligt 18 § ansvarar för erbjuda habilitering, rehabilitering och hjälmedel för funktionshindrade. I propositionen prop. 199293: 159 s.200 uttalas att dessa typer av åtgärder redan nu får anses höra samman med hälsooch sjukvården men att skyldigheten för landstingen och kommunerna att tillhandahålla åtgärderna bör lagfästas för att undanröja varje osäkerhet härom. Genom särskilda författningar har möjliggjorts för kommuner inom ett landsting att pá försök bedriva viss hälso- och sjukvård primärvård. Kommunerna får också erbjuda dem som vistas i kommunen hälso- och sjukvård i hemmet hemsjukvård. Vi kommer i avsnitt

Vårdförmâner 251

6.2. 14 att närmare redogöra för den hälso- och sjukvård ligger som inom kommunernas ansvarsområde. Skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård följer även av vissa andra författningar. Så har t.ex. huvudmännen för grundskolan, gymnasieskolan, Särskolan, specialskolan och sameskolan skyldighet att anordna Skolhälsovård 14 kap. skollagen. Skolhälsovården skall vara avgiftsfri. Det kan här också nämnas att szuderandekárerna vid landets högskolor kan få statsbidrag för anordnande hälsovård. Någon av skyldighet för dessa kårer att anordna vård finns dock inte. Beträffande utlandssvenskar svenska medborgare bosatta i utlandet följer av de allmänna bestämmelserna i HSL att landstingen inte har någon skyldighet att erbjuda dessa annat än akut vård när behov av sådan vård uppkommer vid vistelse inom landstinget. Sedan länge har emellertid gällt att landstingen åtagit sig att erbjuda utlandssvenskar även planerad vård. Villkoren för både den akuta och planerade vården, t.ex. vilka avgifter patienten skall betala, följer rekomav en mendation från Landstingsförbundet i sin bygger på som tur en överenskommelse med staten. l stor utsträckning gäller utlandsatt svenskarna kan få vården till reducerat pris. Landstingsförbundet har emellertid den 9 december 1993, med anledning EES-avtalet, beav slutat om ändringar i rekommendationen. Vi återkommer till detta i avsnitt 6.6.5. För att komma till rätta med köer till vissa vård träffade typer av staten och Landstingsförbundet i april 1991 överenskommelse en om att en central vårdgaranti skulle införas fr.o.m. år 1992. Enligt överenskommelsen skall den patient omfattas vårdgarantin bli som av behandlad inom tre månader från det att patienten har på satts upp vårdplaneringslista. Om patienten inte kan behandlas inom denna tid på den egna kliniken, skall patienten erbjudas vård vid klinik en annan inom sjukvårdsområdet, hos en annan sjukvårdshuvudman eller hos en privat vårdgivare. Regeringen har med stöd av 9§ HSL utfärdat förordning en 1982:777 om rikets indelning i regioner för hälso- och sjukvård som berör flera landsting. I 9 § HSL stadgas också landstingen skall att samverka i frågor som rör sådan vård. Enligt den nämnda förordningen skall riket vara indelat i sjukvårdsregioner. sex Landstingen har sedan länge samverkat hälso- och sjukvård inom om ramen för det s.k. riksavtalet för hälso- och sjukvård riksavtalet. Samverkan gäller t.ex. sådan högspecialiserad vård som måste ha ett större upptagningsområde än ett landsting kan erbjuda. Den gäller vidare vård när någon blir akut sjuk utanför sitt hemlandsting. På senare år har även vidgade möjligheter för patienter att välja vård utanför sitt hemlandsting förts in i riksavtalet. Den samverkan som riksavtalet behandlar sker både inom de sjukvårdsregionerna och sex mellan landsting i olika regioner.

252 Vårdförmáner

Husläkarreformen

Fr.0.m. den l januari 1994 genomförs en husläkarreform i Sverige. Den regleras genom lagen 1993:588 om husläkare och skall vara fullt genomförd vid utgången av år 1995. Husläkarreformen innebär att alla som är bosatta i Sverige skall få möjlighet att själva välja en husläkare. I propositionen till lagen om husläkare m.m. sägs prop. 199293: 160 l 120 att med bosatta kommer att likställas sådana personer som s. enligt lagen 1992:1776 samordning av systemen för social om trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES skall omfattas av svensk lagstiftning såvitt gäller hälsooch sjukvård och annan social trygghet. Sjukvårdshuvudmännen skall enligt ett tillägg i 5 § HSL organisera hälso- och sjukvården i sina respektive områden sådant sätt att det blir möjligt för dem som är bosatta inom landstinget att välja en husläkare. Husläkarsystemet är en del av den öppna värden. En enskild kan avstå från att bli förtecknad hos husläkare genom att meddela detta till landstinget. De inte har avstått från att förtecknas och inte som själva valt husläkare skall landstinget fördelas på husläkarna en av inom landstinget. Den hälso- och sjukvård som meddelas enligt husläkarlagen är inte någon särskild form vård utan en del av den samlade hälso- och av sjukvården. Landstingens skyldighet att erbjuda en god hälso- och sjukvård dem som är bosatta inom landstinget påverkas inte. Detta innebär att även de personer som står utanför husläkarsystemet måste erbjudas vård. Husläkaren kan vara offentligt eller privat anställd eller vara verksam egen företagare. Husläkaren skall om inte dispens som meddelas vara specialist i allmänmedicin. I 9 § husläkarlagen anges de grundläggande uppgifterna för varje husläkare och de krav som alltid måste ställas på verksamheten. Husläkaren skall ansvara för att de personer som är förtecknade hos honom får behövlig hälso- och sjukvård. Husläkaren skall bl.a. tillse att patienterna genom mottagnings- eller jourverksarnhet vid behov kan komma i kontakt med en läkare och att de i skälig omfattning kan få hembesök. Uppgifterna är utformade ett grundâtagande som gäller lika för alla husläkare i som landet. Av 10-11 följer att en husläkare kan åläggas respektive komma överens med landstinget om att utföra mera omfattande uppgifter än vad följer 9 En sådan åtgärd kan vara att bereda akutvård som av personer som inte är förtecknade hos husläkaren. Detta kan avse t.ex personer som vistas inom landstinget utan att vara bosatta där. En privatpraktiserande husläkare som utför mera omfattande uppgifter än vad följer grundåtagandet uppdragstagare eller som av är att se som entreprenör i den mening som anges i 3 § tredje stycket HSL ha slutit vårdavtal medan den som är verksam enbart med sådana uppgifter

Várdförmåner 253

som följer av det grundläggande ansvaret i 9 § inte utför sina uppgifter på landstingets uppdrag prop. 199293: 160 lll. s. Landstinget betalar ut ersättning till en husläkare enligt grunder som skall fastställas av landstinget. Ersättning för uppgifter i som avses 11 § bestäms enligt grunder som landstinget och husläkaren kommer överens om.

6.2.4 Rätten till subventionerad hälso- och sjukvård

Allmänt

Den som meddelas vård skall i princip betala för denna. För personer bosatta i Sverige gäller därvidlag att de kan få vård mot erläggandet av en låg avgift, patientavgift, eller i vissa fall avgiftsfritt. Detta möjliggörs främst genom sjukvårdshuvudmännens beskattningsrätt och genom sjukförsäkringen. Hälso- och sjukvården finansieras således huvudsakligen på annat sätt än avgifter från dem vårdas

genom som se

avsnitt 6.2. 16 om hälso- och sjukvårdens finansiering. Tidigare reglerades i lag vilka patientavgifter fick tas ut. som Samtidigt som denna reglering avskaffades år 1991 förändrades dock

högkostnadsskyddet inom sjukvården se avsnitt 6.2.7. Genom detta

befrias den som köpt prisnedsatta läkemedel eller betalat patientavgifter för ett visst sammanlagt belopp l 600 kr för år 1993 från vidare avgifter under den tid som återstår av ett år, räknat från första behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet. Högkostnadsskyddet omfattar dock inte avgifter för sjukhusvård eller utgifter för sjukresor. Det bör i sammanhanget påpekas att den i föregående avsnitt beskrivna vårdskyldighet som åvilar landstingen är för handen oberoende av om patienten betalar föreskriven avgift eller inte. Detta torde gälla inte bara i akuta fall utan även vid ett tidsbeställt ex. besök på en vårdcentral. Det kan så att ett akut vårdbehov vara uppenbaras först vid ett sådant besök. Om patient inte betalar får en vårdgivaren kräva in avgiften i efterhand. Ur sjukförsäkringen har hittills utgått ersättning även för kostnader för vård som meddelas vårdgivare, t.ex. privatläkare. av annan av From. den l januari 1994 införs ett nytt system för ersättningar till privatpraktiserande läkare, vilket vi återkommer till i avsnitt 6.2.7. Den som omfattas av försäkringen kommer emellertid liksom tidigare att kunna erhålla vård även från sådana vårdgivare till låg avgift. en

Konventionen

I den mån det följer av konventioner Sverige slutit, har som personer som inte är bosatta i Sverige rätt till akut sjukvård till låg eller ingen avgift under tillfällig vistelse här i landet på villkor i samma som Sverige bosatta. Detta gäller både medborgare i det andra landet och

254 Vårdförmáner

svenska medborgare som är bosatta där. I en del konventioner omfattas även medborgare i tredje stat. En förutsättning för rätt till subventionerad akut vård är emellertid normalt att personerna i fråga är berättigade till sjukvârdsförmåner i hemlandet eller bosättningslandet. I Sverige bosatta personer har under vistelse i annat konventionsland på motsvarande sätt rätt till akutvård till nedsatt eller ingen avgift. Sådana konventioner har Sverige slutit med flertalet länder inom EG, nämligen Danmark, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Storbritannien och Tyskland. Även med EFTA-länderna Finland, Island, Norge och Österrike finns liknande konventioner. Med Grekland och Spanien finns också konventioner på området i dessa länder måste den vårdsökande betala en särskilt fastställd men avgift i princip motsvarar den faktiska kostnaden för vårdatsom gärden. Motsvarande gäller i fråga om rätt till sjukvård i Sverige för personer bosatta i Spanien och Grekland. Även med länder utanför EG och EFTA finns konventioner eller särskilda överenskommelser som ger rätt till sjukvârdsförmåner vid tillfällig vistelse i det andra konventionslandet. Sådan rätt finns enligt

konventionerna med Québec endast vid tillfälligt arbete i den andra

staten och Israel endast förlossningsvård samt enligt de särskilda överenskommelserna med Algeriet, Australien, Estland, Polen och

Ungern endast sjukhusvård.

Utländska medborgare som inte bor i Sverige och som inte omfattas någon konvention har visserligen rätt att under tillfällig vistelse här av i landet få akutvård men de måste själva svara för hela vårdkostnaden. Så kallad planerad vård i annat land än det land vars lagstiftning

enligt berörd konvention skall omfattas av omfattas inte av de

man konventioner gäller för närvarande. Det förutsätts att den som är som i behov planerad vård skall söka den i det land som han i sjukvårdsav hänseende hör till. När det gäller behandling som inte är omedelbart påkallad föreligger för personer som inte är bosatta här i landet alltså inte någon rätt till vård, inte om den vårdbehövande är villig att ens för hela kostnaden själv. En annan sak är att en värdsökande i svara sådan situation i praktiken sällan nekas vård. en Som vi nämnt i föregående avsnitt kan utlandssvenskar, trots att de inte är sjukförsäkrade i Sverige, genom en särskild rekommendation byggd på överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet en i stor utsträckning få både akut och planerad vård i Sverige till reducerat pris.

6.2.5 Allmänt om sjukförsäkringen

Den svenska hälso- och sjukvården bekostas bl.a. genom ersättningar från sjukförsäkringen, vilken i sin tur finansieras genom socialavgifter, statsbidrag och fr.o.m. den 1 januari 1993 allmän sjukförsäkringsen

avgift se vidare avsnitt 6.2. 16.

Vårdförmâner 255

Sjukförsäkringen är en del den allmänna försäkringen. Om denna av finns bestämmelser i AFL. På grund sjukförsäkringen av utgår sjukvårdsersättning, sjukpenning och föräldrapenning. Sjukpenning och föräldrapenning är kontantförmâner vi inte behandlar som i detta

kapitel. Till sjukvårdsersättningen hör förmåner angår

som rätten till nedsättning eller befrielse från betalning för åtgärder är hänförliga som till sjukvård däri inbegripet tandvård. Dit hör också vissa andra sjukvårdsförmåner, såsom rätten erhålla läkemedel till nedsatt att pris och att få ersättning för kostnader vid sjukresor. I AFL finns också bestämmelser rehabilitering. Enligt reglerna om därom utges både vårdförmâner t.ex. i form särskilda bidrag och - av olika slags anpassningsåtgärder kommer den försäkrade till del som -

och kontantförmåner i form rehabiliteringspenning

- av som kompensation för inkomstförlust så länge rehabiliteringen pågår. För medicinsk rehabilitering utgår sjukvårdsersättning. I detta kapitel kommer vi att redogöra för de grundläggande principerna för rätten till rehabilitering och villkoren för att komma i åtnjutande rehabiliteav

ringsåtgärder och särskilda bidrag. Rehabiliteringspenningen behandlar

vi i kapitel

6.2.6 Försäkrade enligt AFL

Försäkrade enligt AFL är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i riket l kap. 3 § AFL. En försäkrad som är bosatt i Sverige skall fr.o.m. den månad under vilken han fyller 16 år inskriven hos allmän försäkringskassa 1 vara kap. 4 § AFL. Ersättning för sådan sjukvård i 2 kap. AFL öppen hälsosom avses och sjukvård, hjälpmedel handikappade, tandvård, sjukhusvård, resekostnader i samband med sådan vård eller behandling utgår för försäkrade som är bosatta i Sverige. Ersättningen utgår antingen i form

av direkta kostnadsersättningar eller befolkningsbaserade

som schablonersättningar. Utlandssvenskar, dvs. svenska medborgare som är bosatta utomlands, omfattas alltså inte dessa förmåner 2 kap. 8 § av AFL. Som framgår av avsnitt 6.3 kan såväl utlandssvenskar utländska som medborgare som inte är bosatta här ha rätt till sjukvårdsförmåner i Sverige med stöd av överenskommelser i konventioner. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande bosatt anses vara i riket, om utlandsvistelsen är avsedd längst år. Om att vara ett regeringen inte föreskriver annat skall också den statlig som av en arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden, även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn inte fyllt 18 år. Med make likställs som den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne,

256 Vårdförmâner

om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn l kap. 3 § fjärde stycket AFL. Hälso- och sjukvård som lämnas till flyktingar och asylsökande bekostas av Statens invandrarverk förordning 1990:927 om statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa utlänningar.

6.2.7 Sjukvârdsersättning

I detta avsnitt kommer vi att lämna en redogörelse för sådan ersättning som utgår vid sjukvård. Dessa frågor är föremål för en mycket omfattande och detaljerad reglering i AFL och anslutande författningar. Det kommer här inte i fråga att ge mer än en översiktlig beskrivning av regelkomplexet. Tyngdpunkten läggs på sådana frågor som är av betydelse för förhållandet mellan förordning EEG nr 140871 och de svenska reglerna på detta område. Vi beskriver i huvuddrag hur systemet med ersättning ur sjukförsäkringen är uppbyggt och i vilken utsträckning de försäkrade genom patientavgifter bidrar till täckandet av sjukvârdskostnaderna.

Ersättning ur sjukförsäkringen

Ersättning ur sjukförsäkringen utgår för öppen hälso- och sjukvård i offentlig regi hjälpmedel handikappade tandvård sjukhusvård sluten vård i offentlig regi. - Vård som kräver intagning vårdinrättning bedrivs i sjukhus. Med sjukhusvård avses i AFL vård sjukhus som lämnas där intagen försäkrad på grund av sjukdom eller förlossning. Vård som ges under sådan intagning är sluten vård. Annan vård kallas öppen vård. Av 2 kap. AFL framgår att ersättning för sjukvård utges enligt grunder som regeringen bestämmer. Regler om sjukvårdsersättning finns i bl.a. förordningen 1984:908 om vissa ersättningar till sjukvárdshuvudrrtan från sjukförsäkringen enligt AFL senast ändrad 1993: 1669. Systemet är uppbyggt så, att nästan all den ersättning för sjukvårdskostnader som lämnas från den allmänna försäkringen ingår i den allmänna sjukvârdsersättningen. Denna ersättning beräknas enligt en befolkningsbaserad schablon och utbetalas till landstingen och till kommunerna utanför landstingen. Sjukvárdsersättningen betalas ut av försäkringskassan. Det bör i detta sammanhang påpekas att sjukför-

säkringen numera svarar för en relativt liten del mindre än 10 % av

de totala sjukvårdskostnadema i Sverige. Huvuddelen av sjukvården

finansieras över landstingsskatten se avsnitt 6.2.16.

Den allmänna sjukvårdsersättningen innefattar ersättning för

Várdförmåner 257 .

all öppen och sluten vård som lämnas till dem som tillförsäkras sjukvårdsförmäner enligt AFL inkl. vård som meddelas av privatpraktiserande läkare enligt vårdavtal med en sjukvårdshuvudman

all öppen sjukvård som lämnas den som enligt konvention är tillförsäkrad sådan vård vid vistelse i Sverige resekostnader vid sjukresor rådgivning som lämnas om abort, sterilisering eller i födelse- kontrollerande syfte oralkirurgisk behandling och liknande åtgärder läkarundersökningar och utlåtanden som behövs för de allmänna försäkringskassornas handläggning av försäkringsärenden

ambulanstransporter öppen sjukvård till värnpliktiga samt till personer som är omhän- dertagna inom kriminalvården

avinstitutionalisering sådan sjukvård som föranletts av godkänd arbetsskada förebyggande hälsovård hjälp handikappade rehabiliterings- och behandlingsinsatser syftande till att förbättra de försäkrades möjligheter att delta i arbetslivet m.m.

Av förordningen 1979:849 om ersättning för sjukhusvård m.m. framgår att för vissa kostnader för vård som ges pä sjukhus utgår

ersättning ur sjukförsäkringen. Ersättningen som huvudsakligen avser ersättning för vård av konventionspatienter betalas ut till sjukvårdshu- vudmärmen. Förutom i fall då en patient är försäkrad enligt AFL då ersätt- ningen beräknas befolkningsbaserat och lämnas som allmän sjukvårds-

ersättning lämnas ersättning om patienten omfattas av en överens- kommelse med en främmande stat och vårdbehovet uppkommit under tillfällig vistelse här i landet. Vid sådana s.k. konventionsfall ersätts

vården löpande per prestation. Förordningen skiljer mellan å ena sidan överenskommelsen med de nordiska länderna och överenskommelsen med Storbritannien samt å andra sidan överenskommelsema med övriga länder. Om vården enligt den nordiska konventionen eller ges konventionen med Storbritannien lämnas ersättning med 45 kr per

vårddag. Om vården ges enligt en överenskommelse med ett annat land, lämnas ersättning från försäkringskassan med det belopp som

motsvarar avgiften för sjuka som inte tillhör sjukvårdsområdet.

Därmed utomlänsersättningen enligt riksavtalet. Den varierar avses beroende på vården äger rum men det vanligaste ersättningsbevar loppet är för närvarande 2 840 kr per vårddag. Som vi påpekat tidigare

avsnitt 6.2.4 gäller dock för konventionspatienter från Grekland och

Spanien att dessa i princip får betala hela vårdavgiften själva.

258 Vârdförmâner

Ett reformerat system for ersättning till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster m.m.

Riksdagen har den 16 december 1993 beslutat om ett nytt system för ersättningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster, vilket skall träda i kraft den 1 januari 1994 prop. 199394:75, bet. 199394: SoU 14, rskr. 199394:1l8. Innebörden av detta är att i framtiden sådana ersättningar skall administreras och finansieras landstingen. av Det tidigare systemet med läkare och sjukgymnaster anslutna till sjukförsäkringen kommer att upphöra. De nuvarande taxorna om ersättning till dessa kategorier samt 2 kap. 5 § AFL kommer då att upphöra att gälla. Med anledning av att den nämnda propositionen överlämnats till riksdagen alldeles under slutskedet av vårt arbete, har vi inte haft möjlighet att fullt ut beakta de nya reglerna. Enligt vår allmänna bedömning kommer dock det nya regelsystemet inte att medföra några principiella skillnader i fråga om vilka konsekvenser EES-avtalet och förordning 140871 kommer att få i fråga vård om som ges av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster.

Patienternas kostnadsansvar

I detta avsnitt behandlar vi frågor om patientavgifter inom hälso- och sjukvården. Frågor om patientens kostnadsansvar vid andra förmåner läkemedel, tandvård, etc. behandlas i samband med att vi redogör för dessa förmåner. Av patienterna får enligt 26§ HSL tas ut vårdavgifter enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån annat inte är föreskrivet. Den 1 januari 1991 avskaffades den statliga regleringen av avgifterna inom den offentliga vården och den till försäkringssystemet anslutna öppna hälso- och sjukvården. Det finns däremot fortfarande bestämmelser om att avgift inte får tas ut för vissa åtgärder, t.ex. enligt smittskyddslagen 1988:1472. Samtidigt som avgiftsregleringen avskaffades förändrades dock det s.k. högkost-

nadsskyddet se nedan.

Patienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen skall i fråga om uttagande av patientavgifter behandlas lika. Detta innebär att landstingen är oförhindrade att ta ut högre avgifter av patienter som är bosatta inom ett annat landsting för akut vård som enligt 4 § HSL skall meddelas dessa patienter. Då det emellertid ansetts oskäligt att låta dessa patienter drabbas av sådana högre avgifter utomlänsavgifter har landstingen inom ramen för det tidigare berörda riksavtalet sinsemellan träffat en överenskommelse av den reella innebörden att en utomlänspatient inte skall behöva erlägga mer än inomlänsavgift samtidigt som det landsting, inom vars område

Várdfärmáner 259

patienten är bosatt, debiteras den beräknade vårdkostnaden utomlänsavgift. Patienter från länder med vilka Sverige har konvention en som omfattar sjukvårdsförmåner betalar i öppen vård patientavgifter samma som personer som är bosatta i Sverige. Undantag gäller dock för

patienter från Grekland och Spanien se avsnitt 6.2.4, vilka i princip

skall betala hela vårdkostnaden själva. I fråga sjukhusvård gäller om andra regler, vilka vi strax återkommer till. Utlandssvenskar som år bosatta i ett konventionsland har på grund

av bestämmelserna i konventionerna oftast rätt att på sätt

samma som medborgarna i konventionslandet erhålla akut vård till reducerat pris vid vistelse i Sverige. Som vi tidigare angett har emellertid samtliga utlandssvenskar dvs. oberoende av om de bor i ett konventionsland eller inte på grund av en rekommendation av Landstingsförbundet, bygger på som en överenskommelse mellan staten och förbundet, kunnat få både akut och planerad vård i Sverige. Denna rekommendation har nyligen ändrats med anledning av EES-avtalets ikraftträdande, vilket vi återkommer till i avsnitt 6.6.5. Vilka avgifter som dessa patienter skall betala varierar, beroende dels på vilken typ av vård akut eller planerad det är fråga om, dels på vilket land patienten är bosatt i och patienten i bosättom ningslandet faktiskt är tryggad genom det landets socialförsäkringssystem detta gäller som sagt för de fall att patienten eller vården inte omfattas av någon konvention. Avgifterna för akut Öppen vård är oftast desamma som för här bosatta medan t.ex. kostnaden personer, för planerad sjukhusvård till kan få vård till som ges en person som låg avgift i bosättningslandet i princip får ersättas fullt patienten. ut av Närmare bestämmelser om patientavgift finns i den tidigare nämnda förordningen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt AFL. Där föreskrivs att patientavgift får tas ut bl.a när en försäkrad besöker en läkare hos sjukvårdshuvudman och en när han besöker en privatpraktiserande läkare som har särskilt avtal med en sjukvårdshuvudman, liksom för sjukvårdande behandling annan som ombesörjs av sjukvårdshuvudmarmen eller till denne ansluten vårdgivare. Avgiften gäller för samtliga åtgärder vid besöket eller behandlingstillfället, inräknat bl.a. läkemedelsförskrivning. I vissa fall får tillåggsavgift tas ut. I den nämnda förordningen föreskrivs också att patientavgifter i vissa fall inte får tas ut. Det gäller bl.a. för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller för rådgivning om abort eller sterilisering och öppen sjukvård till värnpliktiga. Enligt lagen 1993:1651 om läkarvårdsersättning vilken träder i kraft den l januari 1994 och ersätter den tidigare läkarvårdstaxan skall den försäkrade genom patientavgift betala hela eller del en av arvodet för sådan läkarvård som meddelas privatpraktiserande av

260 Vârdförmáner

läkare. Lagen innehåller också närmare föreskrifter om avgifternas storlek. Motsvarande bestämmelser gäller om patientavgift för sjukgymnastisk behandling som meddelas av privatpraktiserande läkare eller sjukgymnast. Regler härom finns i lagen 1993:1652 om ersättning för sjukgymnastik. Av statistik från Landstingsförbundet framgår att patientavgiftema i öppen vård för år 1993 i de olika landstingen ligger inom följande intervall gäller inte remissbesök, vilka i de flesta landsting är

kostnadsfria :

läkarvård inom offentlig primärvård: 50-130 kr läkarvård vid sjukhus: 100-250 kr privatläkarvård: 100-200 kr sjukvårdande behandling offentlig och privat: 50-100 kr. - Mödra- och barnhälsovården är dock för närvarande kostnadsfri i samtliga landsting. En försäkrad som för viss tid uppnått kostnadsbefrielse enligt 7 §

lagen l981:49 begränsning av läkemedelskostnader, m.m. se

om nedan är även befriad från att betala patientavgifter under samma tid. För vård eller behandling som kommer att ges av en husläkare eller den husläkaren anvisat skall patienten enligt 26 § lagen av som 1993:588 om husläkare betala en patientavgift, om inte något annat är föreskrivet. Reglerna uppnådd kostnadsbefrielse gäller även för om husläkarbesök. I propositionen med förslag till lagen om husläkare sägs

prop. 199293:160 s. 52 ff att det blir en uppgift för respektive

sjukvárdshuvudman att ta ställning till huruvida avgifterna skall användas ett instrument för att i viss mån styra vårdsökandet. som Enligt propositionen talar behovet av kostnadskontroll inom hälso- och

sjukvården för att avgiften för ett besök hos husläkaren med vissa

undantag är lägre än för direktbesök hos en annan specialist. I annat fall anses grundvalen för husläkarreformen kunna raseras. Efter hemställan Socialutskottet bet. l99293:SoU22 gav riksdagen dock av sin mening regeringen till känna rskr. 199293:355 att patientavsom giften hos privatpraktiserande specialistläkare bör vara högst en och en halv gång patientavgiften hos en husläkare. Vård som ges av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som inte är anslutna till den offentligt finansierade vården får betalas fullt patienten och det står läkaren eller sjukgymnasten fritt att själv ut av bestämma sitt arvode.

Särskilt avgifter för patienter i sjukhusvård om

Enligt en överenskommelse mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet Dagmar-överenskommelsema, senast i prop. 199394:75 gäller beträffande avgifter för patienter i sjukhusvård att

Várdförmáner 261

den som är intagen för sådan vård i princip skall för denna vård, liksom för annan vård, betala en viss avgift. För försäkrade som uppbär sjuklön, sjukpenning, föräldrapenning, rehabiliteringspenning eller smittbärarpenning gäller att debitering och uppbörd av avgiften sker genom sjukvårdshuvudmarmen. Den högsta avgift som för närvarande får tas ut är 80 kr per vårddag. Beträffande pensionsberättigade gäller att försäkringskassan skall ta ut avgift för varje dag då en pensionsberättigad, som är bosatt i Sverige, får sjukhusvård på grund av sjukdom. Skyldig att erlägga avgift är den som uppbär hel ålderspension eller hel förtidspension. Avgiften, som beräknas med hänsyn till förhållandena vid vårdtillfället, skall utgöra en tredjedel av summan av pensionsfönnånerna räknade per dag. Högsta avgift är 75 kr om dagen. Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av pensionsfönnånerna. Om avdrag inte kan göras på grund av att avgiftsgrundande förmåner inte längre länmas, skall någon avgift inte tas ut. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till den pensionsberättigades förhållanden, får försäkringskassan besluta om befrielse helt eller delvis från avgiften. Gällande överenskommelse innebär att barn och personer som inte uppbär någon av de ovan nämnda förmånerna inte betalar någon avgift för sjukhusvärd, oavsett deras inkomst- och förrnögenhetsförhållanden i övrigt. Patienter som kommer från ett land som har konvention med Sverige som omfattar sjukvårdsförmåner betalar för närvarande inte någon avgift för sjukhusvård. Detta har sin förklaring i följande. Före den 1 januari 1992 gällde att allt uttag av avgifter för sjukhusvård skedde genom försäkringskassan i form av avdrag på sjukförsäkringseller pensionsförmåner. När sjuklönereformen genomfördes ändrades genom överenskommelse mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet prop. 199192:19 reglerna i enlighet med vad vi ovan redovisat. Försäkringskassan, som tidigare hade att pröva alla frågor om avgift för sjukhusvärd, svarar därefter endast för debitering av avgifter för ålders- och förtidspensionärer. Sjukvárdshuvudmännen skall svara för debitering och uppbörd av avgifter för försäkrade som under sjukhusvistelsen uppbär sjuklön, sjuk- eller föräldrapemiing, m.fl. förmåner. På grund av denna konstruktion konventionspatienterna uppbär inte någon av de nämnda svenska förmånerna anses landstingen förhindrade att ta ut avgift, även om motsvarande kontantförmåner utbetalas till den enskilde från annat land. Patienter från ett land som Sverige saknar konvention med får betala hela vårdavgiften själva. Den vårdavgift som då debiteras är den s.k. utomlänsavgiften enligt riksavtalet. En vanlig avgift är 2 840 kr per vårddag. Beträffande de särskilda avgifter som tillämpas för utlandssvenskar hänvisas till vad vi ovan anfört om patienternas kostnadsansvar i allmänhet.

262 Vårdförmáner

Kostnader för ukresor

Enligt lagen 1991:419 om resekostnadsersättning vid sjukresor skall landsting och kommuner som inte tillhör något landsting, i fråga om personer som omfattas av sjukförsäkringen enligt AFL, lämna ersättning för resekostnader enligt 2 kap. 6 § AFL. De resekostnader som omfattas av sistnämnda paragraf är bl.a. sådana som uppkommit i samband med sluten vård på sjukhus på grund av sjukdom eller förlossning, läkarvård och annan sjukvårdande behandling på grund av sjukdom i offentlig öppen vård eller i privat vård som meddelas av läkare eller sjukgymnast som är anslutna till den offentligt finansierade vården. Rätt till ersättning för resekostnader i samband med vård hos husläkare eller i samband med insatser enligt LSS föreligger också. Av 2 kap. 8 § AFL följer att resekostnadsersättning utges endast för försäkrade som är bosatta i Sverige. Resekostnadsersåttning utbetalas även i samband med tillhandahållande av andra förmåner. I de särskilda avsnitten nedan om vissa andra förmåner kommer vi att ange i vilken mån rätt till sådan ersättning föreligger. I övrigt föreligger rätt till resekostnadsersättning bl.a. i samband med vård i vissa konvalescenthem och vid besök hos läkare inom studerandehälsovárden. Som framgått tidigare, utgår från sjukförsäkringen ersättning till sjukvårdshuvudmännen för kostnader för sjukresor. Resekostnadsersättningen beräknas enligt de grunder som sjukvårdshuvudmannen bestämmer. Av 14 a§ förordningen 1984:908 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt AFL framgår dock att egenavgiften vid varje får högst 40 kr. resa vara Frågan om resekostnadsersättning prövas av den sjukvårdshuvudman inom vars område sökanden är bosatt, och ersättningen betalas av sjukvårdshuvudmannen. Någon besvärsmöjlighet finns inte i det

enskilda fallet se prop. 199091:l35 s. 18.

Av 4 § lagen om resekostnadsersättning vid sjukresor följer vidare att den sjukvårdshuvudman inom område vård för sjukdomen har vars getts svarar för resekostnader i samband med sjukresor, om en internationell överenskommelse om social trygghet innefattar åtagande för Sverige att svara för dessa. En uttrycklig bestämmelse sådan resekostnadsersättning finns i om den hittillsvarande nordiska konventionen social trygghet art. 14, om vari föreskrivs att vid hemresa till bosättningslandet skall vistelselandet svara för den merkostnad som uppkommer att någon till följd genom av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt än han annars skulle ha använt. Den nya nordiska konventionen om social trygghet, som träder i tillämpning samtidigt som EES-avtalet, innehåller art. 10 en motsvarande bestämmelse, som uttryckligen angetts gälla även i fråga om personer som omfattas av förordning EEG 140871. nr

SOU 1993: l 15 Vårdförmáner 263

Även i lagen 1989:225 ersättning till smittbärare finns beom stämmelser om rätt till resekostnadsersättning. En smittbärare har enligt 10 § i den lagen rätt till skälig ersättning för resekostnader i samband med läkarundersökning m.m. som sker på grund av eller med stöd av smittskyddslagen eller livsmedelslagen. Som vi tidigare nämnt lämnas genom den allmänna sjukvårdsersättningen bidrag från sjukförsäkringen till landstingen för kostnader för ambulanstransporter. De flesta landsting har valt att inte ta ut några patientavgifter för sådana transporter.

Behörig försäkringskassan

l 2 kap. 10 § AFL finns bestämmelser om vilken försäkringskassa som är behörig att pröva frågor om sjukvårdsersättning. Principen är den att frågor om sjukvårdsersättning som hänför sig till ett visst vårdtillfälle och skall betalas ut direkt till den försäkrade prövas av den som försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven, medan det är försäkringskassan pâ vårdgivarens verksamhetsort som prövar frågor om sjukvärdersättning i andra fall. Den utveckling som har skett sedan AFL:s tillkomst har inneburit att ersättningarna från sjukförsäkringen numera i huvudsak betalas ut direkt till vårdgivaren i stället för till den försäkrade. Ersättningar som fortfarande betalas ut till den försäkrade är främst de som är hänförliga till särskilda förmåner för handikappade.

6.2. 8 Läkemedel

I lagen 1981 :49 begränsning av läkemedelskostnader, m.m. finns om bestämmelser om förutsättningarna att kostnadsfritt eller till nedsatt pris erhålla läkemedel, för vilka recept har utfärdats av läkare eller tandläkare. Rätt till förmåner enligt lagen har den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § AFL och, i flertalet fall, även den som, utan att vara bosatt i Sverige, har anställning i allmän eller enskild tjänst här. För en försäkrad som är bosatt utom Sverige gäller förmånema enbart när han vistas här. Om någon som omfattas av lagen har i annat nordiskt land än Sverige köpt läkemedel för vilket recept har utfärdats av en läkare i ett annat nordiskt land än där inköpet skett, har han rätt till ersättning för eller nedsättning kostnaden i den mån den överstiger den kostnad av han skulle ha fått vidkännas om läkemedlet inköpts i Sverige. Lagen gäller inte för den som får sjukhusvård. Kostnader för läkemedel under sjukhusvistelse ersätts i enlighet med bestämmelserna i förordningen 1979:849 om ersättning för sjukhusvård. Patienten betalar ingen särskild avgift för läkemedel som tillhandahålls under sjukhusvistelse.

264 Várdförmáner SOU 1993:1 15

Vissa kategorier, t.ex. personer som lider av långvarig och allvarlig sjukdom som upptagits i en av regeringen utfärdad förteckning, har rätt att få läkemedel utan kostnad. I andra fall gäller som huvudregel att priset för läkemedel som inköpts vid ett tillfälle skall sättas ned så att beloppet inte överstiger ett visst högsta belopp. För ett läkemedel betalas för närvarande högst 120 kr och för varje ytterligare samtidigt förskrivet och inköpt läkemedel ett tillägg om 10 kr. Den som köpt prisnedsatta läkemedel eller betalat patientavgifter för sammanlagt minst l 600 kr är befriad från att därefter betala för utskrivna läkemedel under den tid som återstår av ett år, räknat från det första vård- eller behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet. Subventioneringen av läkemedel sker således på två sätt: dels genom att kostnaderna vid varje inköp är begränsade, dels genom högkostnadsskyddet. Kostnaden för förmánema som utges av Apoteksbolaget AB - ersätts enligt huvudregeln av den allmänna försäkringen fullt ut per prestation. Efter överenskommelse med en annan stat får regeringen föreskriva att lagen skall tillämpas också på personer som utan att vara svenska medborgare vistas här i landet och på vilka lagen annars inte är tillämplig. Den rätt till sjukvårdsförmåner vid tillfällig vistelse i

Sverige som finns enligt flera konventioner se avsnitt 6.2.4 in-

kluderar även rätt till kostnadsreducerade läkemedel. Frågor som har samband med högkostnadsskyddet prövas av försäkringskassan. Det har inte särskilt reglerats hur en prövning av rätten till kostnadsreducerade läkemedel som sådan skall ske.

6.2.9 Rehabilitering

Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetslivsinriktad art som skall hjälpa sjuka och skadade personer att återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och förutsättningar för ett normalt liv. Rehabilitering omfattar således medicinsk, arbetslivsorienterad och social rehabilitering. Den medicinska rehabiliteringen avser närmast att återställa grundläggande funktioner och tillhör sjukvârdshuvudmännens ansvarsområde, medan primärkommunerna främst svarar för frågor rörande social rehabilitering som service, råd, upplysning och bistånd i personliga angelägenheter. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen syftar till att återge den som har drabbats av sjukdom sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom arbete. Bestämmelser om arbetslivsinriktad rehabilitering finns i 22 kap. AFL, och det är dessa regler som behandlas i detta avsnitt. Rätt till arbetslivsinriktad rehabilitering föreligger endast för försäkrade som är inskrivna hos försäkringskassa eller skulle ha varit det,

SOU 1993:1 15 Várdförmåner 265

om de uppfyllt ålderskravet för inskrivning. Det är arbetsgivaren som i samråd med den försäkrade skall för att dennes behov svara av rehabilitering klarläggs och nödvändiga rehabiliteringsåtgärder vidtas. Behovet av rehabilitering undersöks rehabiliteringsutredning. genom en Om det inte framstår som onödigt, skall en sådan påbörjas av arbetsgivaren, när den försäkrade grund av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete under än fyra veckor i mer följd, när den försäkrades arbete ofta har avbrutits kortare sjukav perioder eller när den försäkrade själv begär det. Försäkringskassan har överinseendet över rehabiliteringsverksamheten och skall se till att en försäkrads behov rehabilitering av tillgodoses. Det ankommer också på försäkringskassan att pröva frågor om rätt till arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 22 kap. AFL. Rehabiliteringsersättning utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga grund av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning arbetsav oförmåga. Rehabiliteringsersättning utges längst t.0.m. månaden före den då den försäkrade fyller 65 år. Sådan ersättning får lämnas t.ex. till den som genomgår yrkesutbildning, förberedande yrkesutbildning och orienterande utbildning i datateknik. Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning och särskilt bidrag. Rehabiliteringspenningen är kontantförmån, vi en som behandlar i kapitel 7. Särskilt bidrag kan utges under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Bidraget kan avse att täcka bl.a. avgifter och läromedelskostnader. Det kan också kompensera för andra kostnader, t.ex. resekostnader.

6.2. 10 Tandvård

Tandvård meddelas i Sverige dels av landstingen folktandvården, dels av privatpraktiserande tandläkare. Med tandvård avses enligt tandvårdslagen 1985: 125 åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan. Målet för tandvården god är en tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen 1 och 2 §§. Varje landsting eller kommun som inte ingår i landsting skall erbjuda en god tandvård dem som är bosatta inom landstinget. Om någon som vistas i landstinget utan att vara bosatt där behöver omedelbar tandvård, skall landstinget erbjuda sådan tandvård. Tandvård som ett landsting själv bedriver benämns folktandvård 5 och 6 §§- Folktandvården skall svara för regelbunden och fullständig tandvård för barn och ungdomar o. m. det år då de fyller 19 år. Folktandvår-

266 Vårdförmáner SOU 1993:1 15

den skall vidare svara för specialisttandvård och övrig tandvård för vuxna i den omfattning som landstinget bedömer lämplig. Tandvårdslagen reglerar landstingens skyldighet att erbjuda tandvård. Regleringen utgör inte hinder för annan att bedriva tandvård. I själva verket torde det förhålla sig så att, i fråga om den vuxna befolkningen, den mesta tandvården i Sverige meddelas av privattandläkare som är anslutna till den allmänna försäkringen. I tandvårdslagen sägs att folktandvården för barn och ungdomar t.o.m. det år de fyller 19 år skall vara avgiftsfri. I övrigt finns inga bestämmelser i tandvårdslagen om avgifter för tandvård. Sådana bestämmelser återfinns emellertid i andra författningar. På grund av sjukförsäkringen utges enligt 2 kap. 3 § AFL ersättning för tandvård om vården meddelas vid folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg. Ersättning utges också om vården meddelas av en tandläkare som är uppförd på en av försäkringskassan upprättad förteckning. Ersättning utgår dock inte för folktandvård som meddelas barn och ungdom. Denna vård finansieras över landstingsskatten. I tandvårdstaxan 1973:638 finns närmare bestämmelser om tandvårdsersättning. Där finns också bl.a. bestämmelser om tandläkarens rätt till arvode och om patientavgifter. Taxan gäller både för folktandvård vuxna och för vård som ges av privatpraktiserande tandläkare som är anslutna till försäkringen. Försäkringskassan betalar genom tandvårdsersättning 30 procent av arvodet för behandling och tandtekniskt arbete liksom för material som använts i det tandtekniska arbetet. Återstoden betalas den försäkrade av genom patientavgift. Om summan av arvode och kostnader under en behandlingsperiod överstiger 3 000 men inte 7 000 kr, lämnar försäkringskassan tandvårdsersättning för det överskjutande beloppet

med 50 procent 6 och 7 §§ tandvårdstaxan. överstiger summan 7 000

kr lämnas ersättning för det överskjutande beloppet med 75 procent. För tandvård som görs till följd av vissa missbildningar och andra defekter hos patienten betalar försäkringskassan hela arvodet och materialkostnaden. Tandvårdstaxan innehåller som nämnts också bestämmelser om tandläkares rätt till arvode, i vilka anges de högsta belopp som får tas ut för olika former av behandling. Vidare finns en bestämmelse 2 § som säger att en tandläkare är skyldig att i den mån det är möjligt ta emot försäkrade för tandvård samt att akuta fall därvid skall behandlas med förtur. De regler om ersättning för resekostnader vid sjukresor, för vilka redogjorts ovan avsnitt 6.2.7, är tillämpliga även i fråga om kostnader som uppkommit i samband med tandvård som meddelas genom det allmännas försorg eller av försäkringsansluten tandläkare. Av 2 kap. 8 § AFL följer att tandvårdsersättning utges endast för personer som är försäkrade enligt AFL och som är bosatta i Sverige.

Várdförmåner 267

Barn och ungdomar omfattas dock inte alls av tandvårdsförsäkringen förrän de fyllt 20 år. De har i stället rätt till kostnadsfri folktandvård

se ovan. Enligt lagstiftningen föreligger sålunda ingen rätt till

tandvårdsersättning för svenska medborgare eller andra som bor i annat land. Utländska medborgare är försäkrade enligt AFL och omfattas av tandvårdförsäkringen om de är bosatta i Sverige. Personer som inte är bosatta här kan enligt vissa av de konventioner Sverige ingått få rätt till ersättning enligt AFL för akut tandvård vid tillfällig vistelse här om behovet av vård uppkommit under vistelsen. Någon rätt till kostnadsfri folktandvård för barn och ungdom föreligger dock inte enligt dessa konventioner. På motsvarande sätt kan personer som är försäkrade i Sverige vid tillfällig vistelse i annat konventionsland få akut tandvård där. De konventioner med EES-stater som omfattar rätt till tandvård är för närvarande den nordiska konventionen samt konventionerna med Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Storbritannien och Österrike. Även svenska medborgare är bosatta i ett konventionsland har som sålunda rätt till ersättning från försäkringen för akut tandvård vid tillfällig vistelse i Sverige. Landstingsförbundets rekommendation om sjukvård, grundad en överenskommelse mellan staten och förbundet

se avsnitt 6.2.3, omfattar även en möjlighet för utlandssvenskar som

inte har sina tandvårdskostnader i Sverige täckta på annat sätt att få akut tandvård här.

6.2. 11 Rätt till ersättning för merutgifter för resor till och

från arbetet

För att underlätta återgång till arbetet i anslutning till ett sjukfall kan enligt 3 kap. 7 a § AFL i stället för sjukpenning utges ersättning för merutgifter för resor till och från arbetet. Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färdsätt som han normalt använder för sådana resor. Ersättning för merutgifter kan utgå till den som är försäkrad enligt AFL och inskriven hos allmän försäkringskassa, om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr. Villkoret om inskrivning hos försäkringskassa anses uppfyllt om det har berott på åldersregeln i 1 kap. 4 § AFL att inskrivning inte skett. Frågor om rätt till förmåner prövas av den försäkringskassa hos vilken den berättigade är eller skulle varit inskriven.

268 Vårdförmâner

6.2. 12 Vårdförmâner vid moderskap

Begreppet vårdförmåner vid moderskap är ett EG-rättsligt begrepp som saknar omedelbar motsvarighet i svensk rätt. Vad som avses därmed har inte särskilt definierats, men det torde för svenskt vidkommande innefatta i vart fall sådant förlossningsvård och den förebyggande som mödrahälsovården. Mödrahälsovården är vanligen inriktad på att förbereda de blivande föräldrarna inför förlossningen, samt på att uppspåra och bearbeta medicinska, sociala och psykologiska avvikelser under graviditeten. Som vi nämnde i inledningen till detta kapitel finns i svensk rätt i princip inga särskilda regler sådant som kan inordnas under om begreppet vårdförmáner vid moderskap. Förlossningsvården och mödrahälsovârden anses i Sverige vara en del av hälso- och sjukvården

se avsnitt 6.2.2 och skyldigheten att ge denna vård regleras därför i

första hand bestämmelserna i HSL. Som vi också påpekat tidigare av är mödra- och barnhälsovården för närvarande kostnadsfri i samtliga landsting.

6.2. 13 Födelsekontrollerande verksamhet m.m.

Staten, landstingen och kommunerna erhåller enligt 1 § lagen 1974:525 ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet om ersättning från sjukförsäkringen för rådgivning som lämnas i m.m. födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterilisering. Ersättningen utges under förutsättning att rådgivningen och i samband därmed förskrivna preventivmedel tillhandahålls kostnadsfritt. I 11 § förordningen 1984:908 vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman om från sjukförsäkringen enligt AFL föreskrivs att patientavgift inte får tas ut för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller för rådgivning om abort eller sterilisering som meddelas vid personligt besök. Den nu beskrivna födelsekontrollerande verksamheten är en del av hälso- och sjukvården. Som vi angett i avsnitt 6.2.2. innefattas åtgärder i samband med abort och sterilisering i begreppet hälso- och sjukvård. Abort får enligt 5§ abortlagen 1974:595 utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt här i riket eller om Socialstyrelsen i annat fall särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Enligt 2 § av steriliseringslagen 1975:580 får pá egen begäran den steriliseras som har fyllt 25 år och är svensk medborgare eller bosatt här i riket. som I detta sammanhang kan nämnas lagen 1972: l 19 om fastställande könstillhörighet i vissa fall. En ogift svensk medborgare kan, under av förutsättning att vissa i lagen närmare angivna omständigheter föreligger, få fastställt att han eller hon tillhör ett annat kön än det som finns antecknat i folkbokföringen. Om förutsättningarna för sådan fastställelse föreligger, kan personen i fråga också få särskilt tillstånd

SOU 1993:1 15 Várdfärmáner 269

till ingrepp i könsorganen i syfte att göra dem lika det motsatta mera könets. Riksdagen har nyligen beslutat ändring i lagen innebär en som att tillstånd dessutom skall kunna meddelas att avlägsna könskörtlarna prop. l99293zl97, SoU 199394:5, rskr. 199394:6. Rätt till ersättning för resekostnader föreligger även i samband med vidtagande av sådana åtgärder vi här redogjort för. som

6.2.14 Särskilt kommunernas hälso- och sjukvård

om

Kommunerna bedriver hälso- och sjukvård inom flera olika områden. De har ansvaret för hälso- och sjukvården inom för äldre- och ramen handikappomsorgen, de bedriver sjukhemsvård och de bedriver olika former av primärvård. Ansvaret för äldre- och handikappomsorgen i stort åvilar kommunerna. Detta följer av bestämmelser i socialtjänstlagen 1980:620. Kommunerna ansvarar också för den hälso- och sjukvård bedrivs som inom denna omsorg 18 § HSL. Undantag gäller dock för vård som meddelas av läkare, vilken vård landstingen ansvarar för. Kommunerna övertog fr.o.m. den 1 januari 1992 ansvaret för och driften av de sjukhem och andra vårdinrättningar i kommunen som inrättats för somatisk lángtidssjukvárd och huvudsakligen har som kommunen eller en del av kommunen som upptagningsområde 1 § lagen 1990: 1402 om Övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar. Dessa vârdinrättningar anses därefter sådana särskilda vara boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd som omfattas kommunens enligt socialav ansvar tjänstlagen 20§ socialtjänstlagen. Samtidigt övertog kommunerna betalningsansvaret för sådan somatisk långtidssjukvård geriatrisk vård undantagen som fortfarande bedrivs landstingen eller enskilda - av vårdgivare 2 § lagen 1990:1404 om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Det gäller huvudsakligen inrättningar som har annat upptagningsområde än en kommun eller del av kommun. Ett landsting och en kommun kan även komma överens om att kommunen skall ha betalningsansvar för sjukhusanknuten hemsjukvård och psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsinriktning. Som vi nämnt tidigare kan kommunerna bedriva viss primärvård. Detta sker med stöd av lagen 1991:1136 om försöksverksamhet med kommunal primärvård. De försök som pågår bygger på överenskommelser mellan de berörda landstingen och kommunerna. Kommunerna får också erbjuda dem som vistas i kommunen hemsjukvård 18 § andra stycket HSL. Hemsjukvården, är del som en av primärvården, var tidigare ett rent landstingsansvar. I dag meddelas uppskattningsvis hälften av all hemsjukvård kommunerna. Det sker av inom varje område efter avtal med det berörda landstinget.

270 Vårdförmâner SOU 1993:1 15

Kommunen bestämmer vilka avgifter för hälso- och sjukvård som skall tas ut av patienterna inom de områden den har ansvar för. Dessutom får enligt 26 § andra stycket HSL endast kommun ta ut vårdavgifter för sådan vård som den enligt lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård har betalningsansvar för. Dock kan kommunen och landstinget komma överens om att landstinget skall uppbära avgifterna 4 § lagen 1990: 1404 om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. De avgifter för hälso- och sjukvård som kommunerna har att besluta får inte, tillsammans med avgifter för service, omvårdnad, boende om i särskilda former för äldre eller handikappade, m.m., uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov 26 § tredje stycket HSL. Den hälso- och sjukvård som bedrivs vid särskilda boendeformer för service och omvårdnad och vid sjukhemmen anses numera likställd med öppen vård i fråga om kostnadsansvaret för läkemedel, läkarvård, kostnadsfria förbrukningsartiklar samt resor prop. 199293: 129. Detta innebär att samma regler om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel och patientavgifter för läkarvård skall gälla för boende sjukhem och andra vårdinrättningar vilka kommunerna övertagit från landstingen som för övrig öppen vård. Kommunerna har således att besluta om avgifter både för hälso- och sjukvård och för socialtjänst. Avgifterna för socialtjänst kan i vissa delar inkomstrelateras medan den kommunala likställighetsprincipen hindrar att så sker i fråga avgifter för hälso- och sjukvård. om Kommunerna särskiljer därför dessa olika typer av avgifter. Som ett exempel kan anges att på sjukhemmen tas tre former av avgifter ut, nämligen en inkomstrelaterad avgift för boende, en fast omvárdnadsavgift samt öpppenvårdsavgifter, t.ex. avgifter för läkarvård och läkemedel.

6.2.15 Förmåner som tillkommer vissa personkategorier

Handikappade

Hjälpmedel

Hälso- och sjukvård i form av att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador är en uppgift för sjukvårdshuvudmännen. Inom denna ram åligger det också huvudmännen att tillhandahålla hjälpmedel ât handikappade. Detta ansvar omfattar också hjälpmedel för handikappade elever i Särskolan, grundskolan samt statlig och kommunal vuxenutbildning och för studerande vid högskolan. Skyldigheten att tillhandahålla hjälpmedel som alltså redan -

anses föreligga lagfästs fr.o.m. den 1 januari 1994 i 3 b § HSL se

avsnitt 6.2.3.

SOU 1993:1 15 Vârdförmåner 271

Med hjälpmedel menas prop. 199293: 159 1270 dels hjälpmedel s. för den dagliga livsföringen, dels hjälpmedel för vård och behandling. Båda typerna omfattas sjukvårdshuvudmännens av ansvar. Hjälpmedel för den dagliga livsföringen är bl.a. sådana behövs för som att den handikappade skall kunna tillgodose grundläggande behov som att klä sig, äta, sköta sin hygien, förflytta sig och kommunicera med omvärlden. Till hjälpmedel för vård och behandling räknas dels vissa medicinsk-tekniska produkter, dels hjälpmedel som kompenserar förlust av en kroppsdel eller funktion eller en som kan behövas efter en medicinsk behandlingsinsats proteser m.m.. I AFL 2 kap. 2 § att för tillhandahållande anges av hjälpmedel handikappade utges ersättning enligt de grunder som regeringen fastställer. Närmare bestämmelser om sådan ersättning återfinns i förordningen 1984:908 vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman om från sjukförsäkringen. Förvärvsarbetande försäkrade kan enligt 2 kap. 14 § AFL bidrag till sådana arbetshjälpmedel som de behöver led i sin rehabilisom ett tering. Bestämmelser sådana bidrag finns i förordningen om 1991:1046 om ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL i form av bidrag till arbetshjälpmedel. Bidrag får kostnaden för avse att köpa, hyra eller reparera arbetshjälpmedlet och för göra expertundersökatt ningar angående vissa anpassningsåtgärder. Bidraget kan utgå till arbetsgivaren eller den försäkrade. Av 2 kap. 8 § AFL följer att bidrag kan utgå bara för försäkrad som är bosatt i Sverige. Ansökan bidrag görs hos försäkringskassan. om I förordningen 1987:409 bidrag till arbetshjälpmedel om m.m. ges bestämmelser om bidrag handikappade i vissa andra fall. Där behandlas frågor bidrag till arbetshjälpmedel, arbetsbiträde om och näringshjälp. Bidrag till arbetshjälpmedel får lämnas bl.a. när en handikappad anställs och för behov framkommer som under de första sex anställningsmånaderna samt till företagare eller fria yrkesutövare. Bidrag kan utgå till både arbetsgivaren och den handikappade. När det gäller arbetsbiträde får bidraget utgå till arbetsgivare eller till företagare eller fri yrkesutövare är handikappad. som Näringshjälp är

bidrag som betalas till handikappade för täcka kostnader

att som kan uppkomma när de börjar verksamhet företagare. som egen Bidragen enligt denna förordning administreras Länsarbetsnämnav den. Några begränsningar till svenska medborgare eller till personer som bor i Sverige framgår inte förordningstexten. av

Bilstödet

Bestämmelser om bilstöd till handikappade finns i förordningen därom 1988:890. Med handikappad förstås i förordningen den som på grund av varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter förflytta sig att på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. En handikap-

272 Várdförmáner SOU 1993:1 15

pad kan få bidrag för att anskaffa motorfordon, ändra ett sådant fordon eller skaffa särskild anordning på fordonet. Bidraget kan också en

lämnas till föräldrar eller därmed jämställda till handikappade bam.

Bilstöd för anskaffning motorfordon lämnas i form av ett grundav bidrag och ett inkomstprövat anskaffningsbidrag. Dessa bidrag kan enligt huvudregeln lämnas vart sjunde år. Dessutom lämnas vid behov särskilt bidrag för anpassning fordonet, s.k. anpassningsbidrag. ett av I fråga de nämnare förutsättningarna gäller att bidrag kan lämnas om till handikappad är under 65 år och är beroende av ett fordon för som arbete få sin försörjning eller för att kunna genomgå viss att genom utbildning. Berättigad till bidrag kan vidare den vara som efter att ha beviljats bidrag enligt vad sagts har lämnat arbetsmarknaden med nyss förtidspension eller har beviljats sjukbidrag enligt AFL. Bidrag kan i nämnda fall utges även till den som inte har körkort under nu förutsättning att någon annan kan anlitas som förare. Bidrag kan också utgå till handikappad fyllt 18 men inte 50 är. Slutligen kan annan som bidrag lämnas till handikappad förälder med barn under 18 år eller förälder med handikappat barn, under förutsättning att föräldern bor med barnet och behöver fordonet för att kunna förflytta sig samman tillsammans med barnet. I dessa situationer utges bidrag endast om den

berättigade själv skall bruka fordonet som förare. Lagstiftningen bilstöd till handikappade upptar i dag inga om

formella krav medborgarskap eller bosättning i Sverige för att rätt

till förmånen skall föreligga. Några bestämmelser som ger svenska eller utländska medborgare rätt att uppbära bilstöd vid bosättning utomlands finns inte heller. Förmånssystemet anknyter såtillvida till AFL det i lagen 1988:360 handläggning ärenden om bilstöd att om av till handikappade finns bestämmelse att frågor om bilstöd prövas en om den försäkringskassa hos vilken sökanden är inskriven. En av grundläggande förutsättning för att skall vara inskriven hos en person allmän försäkringskassa är att han anses bosatt här i landet. Det torde alltså förutsatt att endast personer som är bosatta i Sverige kan vara berättigade till denna förmån. vara Enligt förordningen skall grund- och anskaffningsbidrag betalas tillbaka bidragsmottagaren säljer eller på annat sätt gör sig av med om fordonet innan sju år har gått sedan bidraget beviljades. Detsamma gäller bidragsmottagaren avlider inom nämnda tid eller om ett om handikappat förälder beviljats bilstöd, själv beviljas bidrag barn, vars efter att ha uppnått 18 års ålder. Det återbetalningspliktiga beloppet skall minskas med sjundedel för varje helt âr som har förflutit sedan en bidraget betalades ut. Om det finns särskilda skäl, får bidragsmottagahelt eller delvis befrias från återbetalningsskyldighet. ren Lagen 1988:360 handläggning av ärenden om bilstöd till om handikappade innehåller vissa administrativa bestämmelser. Av lagen framgår att frågor bidrag handhas Riksförsäkringsverket och de om av allmänna försäkringskassorna och att frågor om bilstödet prövas av den

Vårdförmâner 273

försäkringskassa hos vilken sökanden är inskriven. I fråga om rätten till överprövning av kassans beslut gäller allmänna regler i 20 kap. AFL.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

m.m.

Den l januari 1994 träder lagen 1993:387 stöd och service till om vissa funktionshindrade LSS samt den därmed sammanhängande lagen 1993:389 om assistansersättning i kraft. LSS skall ersätta lagen 1985:568 om särskilda psykiskt utvecklingsstörda m.fl. omsorger om omsorgslagen och lagen 1965:136 elevhem för vissa rörelseom hindrade m.fl. elevhemslagen.

LSS innehåller bestämmelser om särskilt stöd och särskild service till följande grupper: Personer med utvecklingsstörning och med autism eller personer autismliknande tillstånd. 2. Personer med bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd yttre våld eller kroppslig av sjukdom. Personer med andra och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, dessa är om stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov stöd eller service. av De av lagen omfattade personerna har rätt till stöd och service i form av: rådgivning och annat personligt stöd, biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans, ledsagarservice, biträde av kontaktperson, avlösarservice, korttidsvistelse utanför hemmet, korttidstillsyn för skolungdom över 12 år, boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet, bostad med särskild service för vuxna eller särskilt anpassad - annan bostad för vuxna. Kommunen skall vara huvudman för samtliga former stöd och av service med undantag för rådgivning och annat personligt stöd, vilket blir en uppgift för landstinget. Ledningen landstingets eller av kommunens verksamhet enligt lagen skall utövas eller flera av en nämnder som fullmäktige utser. Beslut sådan nämnd avseende av en bl.a. insatser för en enskild får överklagas hos länsrätten.

Den som omfattas av LSS har rätt att få assistansersättning enligt lagen om assistansersättning han inte fyllt 65 år och har behov om av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt än mer

274 Várdförmáner

20 timmar i veckan. Assistansersättning lämnas dock inte för tid då den funktionshindrade vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting eller som drivs med bidrag från någon av dessa eller för tid då den funktionshindrade bor i en gruppbostad. Frågor om assistansersättning handläggs av Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Den beviljade ersättningen betalas ut till den funktionshindrade för att denne själv skall kunna vara arbetsgivare för den personliga assistenten eller, i fall då kommunen tillhandahållit en personlig assistent, till kommunen. Bestämmelser avgifter finns i 18-21 §§ LSS. Avgifter får enligt om i lagen närmare angivna grunder tas ut endast: den som beviljats assistansersättning enligt lagen om assistansav ersättning för den personliga assistansen, 2. av den som har folkpension i form av hel förtids- eller ålderspension för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter, av föräldrar till den som är under 18 år och som får omvårdnad enligt LSS i ett annat hem än det egna för kommunens kostnader för omvårdnaden. Samtidigt med LSS träder också de ändringar i HSL angående behandling för handikappade i kraft som redogjort för ovan i avsnitt 6.2.3.

Sjömän

I sjömanslagen 1973:282, gäller arbetstagare som är anställda som för fartygsarbete svenskt fartyg, ges bestämmelser om sjömäns rätt till sjukvård. Där föreskrivs bl.a. att befälhavaren skall sörja för att en sjuk eller skadad sjöman har befattning fartyg får betryggande som vård. I vården ingår underhåll, läkarbehandling och läkemedel. Det är arbetsgivaren som skall betala för vården av en sådan sjöman. Om en sjöman har en sjukdom eller en skada när han lämnar sin befattning eller får sjukdom eller skada under väntan att tillträda en fartygsbefattning, skall arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen under högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än där han är bosatt, under högst 84 dagar. Skyldigheten att bestrida sådan kostnad upphör, med vissa undantag, om vården inte har åtnjutits inom sex månader från det att sjömannens behov av vård inträdde. För kostnad som en sjömans arbetsgivare haft att betala för öppen hälso- och sjukvård, tandvård, sjukhusvård, läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som nämnts ovan har han rätt till gottgörelse enligt bestämmelserna i AFL.

Vârdförmâner 275

6.2.16 Hälso- och sjukvårdens finansiering

Landstingsförbundet beräknar prop. 1992932100 bil. 6 s. 71 att landstingens skatteintäkter för år 1993 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av hälso- och sjukvården, statsbidragen inkl. ersättningar från sjukförsäkringen för ca 10 % och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter 1-2%, för resterande 10 %. Siffrorna torde avse den hälso- och sjukvård som landstingen svarar för. Sjukförsäkringen finansieras av socialavgifter och statsbidrag samt fr.o.m. den 1 januari 1993 av en allmän sjukförsäkringsavgift, som erläggs av de försäkrade själva. Enligt lagen 1981:691 om socialavgifter skall för bl.a. finansieringen av sjukförsäkringen betalas arbetsgivaravgifter och s.k. egenavgifter, och enligt lagen 1992: 1745 om allmän sjukförsäkringsavgift skall betalas en allmän sjukförsäkringsavgift beräknad på inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete. Statsbidrag lämnas med 15 % av kostnaderna för sjukförsåkringsförmånerna samt för förvaltning.

Utgifterna för sjukförsäkringen som alltså förutom sjukvårdsersätt-

ningen inkluderar sjukpenning, föräldrapenning och ersättning för närståendevård uppgick under budgetåret 199192 till ca 72 miljarder kronor. Av dessa utgjorde drygt 10 miljarder kronor ersättning till sjukvårdshuvudmännen allmän sjukvårdsersättning m.m., ca 8 miljarder kronor utgifter för läkemedelsförmåner, ca 4 miljarder kronor utgifter för tandvård och ca 1 miljard kronor utgifter för rehabilitering. Enligt 1993 års budgetproposition beräknas utgifterna för budgetåret 199394 till sammanlagt ca 53 miljarder kronor, varav ca 2,5 miljarder kronor utgör ersättning till sjukvårdshuvudmärmen, ca 8 miljarder kronor utgifter för läkemedelsförmåner, knappt 4 miljarder kronor utgifter för tandvård och ca 2,5 miljarder kronor utgifter för rehabilitering. Utöver de nu nämnda kostnaderna uppgick utgifterna för försäkringens administration under budgetåret 199192 till drygt 4 miljarder kronor. Denna utgift är ungefär densamma i 1993 års budgetproposition.

6.3 Rätt till utomlands. Rätt till

sjukvård sjukvård i Sverige för bosatta utomlands

6.3.1 Huvudregel enligt AFL

Enligt 2 kap. 9 § AFL utgår ersättning för sjukvård utom riket endast i den utsträckning som regeringen föreskriver. Sådana föreskrifter har meddelats i gränssjukvárdsförordningen 1962:435. Enligt förordningen har den som är sjukförsäkrad enligt AFL och bosatt i Sverige rätt till ersättning från den allmänna försäkringen för utgifter

276 Vârdförmáner SOU 1993: 115

för sådan läkarvård och sjukgymnastisk behandling i Finland eller Norge som han blivit i behov under vistelse inom svensk kommun av j vid riksgränsen mot något dessa länder. Ersättningen för utgift för j av sådan vård eller behandling utges med högst det belopp motsvarar som privatpraktiserande läkares arvode enligt normaltaxan för normalfall g eller privatpraktiserande sjukgymnasts arvode, i båda fallen med ett 5 j visst mindre avdrag. Ersättning för resekostnader utgår enligt lagen om resekostnadsersättning vid sjukresor. j l 2 kap. 9 § AFL anmärks särskilt att föreskrifter ersättning för om sjukvård utom riket kan meddelas i fråga om sjömäns arbetsgivare som fått vidkännas kostnad för sjukvård sjöman undergâtt utom riket. som Detsamma gäller sådan sjukvård utom riket för vilken försäkrad en lämnats ekonomiskt bistånd genom utrikesförvaltningens försorg. Några föreskrifter dessa områden föreligger emellertid inte för närvarande. Det innebär bl.a. att en redare inte har någon regressrätt gentemot den allmänna försäkringskassan i fråga kostnader för sjömans om en sjukvård utomlands.

6.3.2 Nordisk konvention om social trygghet

Den nordiska konventionen den 5 mars 1981 social trygghet har om numera ersatts av en ny konvention av den 15 juni 1992. Detta har föranletts av behovet att anpassa konventionens bestämmelser till innehållet i EES-avtalet. Avsikten är att den nya konventionen skall träda i kraft samtidigt med avtalet. Vi har i avsnitt 4.2 redogjort för konventionens allmänna bestämmelser och bestämmelser om tillämplig lagstiftning avdelning I och II. Särskilda bestämmelser om rätt till förmåner finns i avdelning III. Art. 9 och 10 upptar regler om vårdförmåner och dagpenning vid sjukdom och föräldraskap. Enligt art. 9 gäller att bestämmelserna förmåner vid sjukdom om och moderskap i förordningarna EEG 140871 och 57472 skall nr ha motsvarande tillämpning i fråga om personer, flyttar från ett som nordiskt land till ett annat eller är bosatta i ett nordiskt land och som äger rätt till vårdförmåner där och under tillfällig vistelse i ett som annat nordiskt land blir i behov av sjukvård eller utför arbete i ett som annat nordiskt land än det där de är bosatta samt deras familjemedlem-

mar. I art. 10 föreskrivs att den, som är bosatt i ett nordiskt land och har rätt till vårdförmåner där och som blir sjuk och får sjukvårdsförmåner under tillfällig vistelse i annat nordiskt land än bosättningslandet, har rätt att på vistelselandets bekostnad få ersättning för den merkostnad för hemresa som uppkommer genom att han på grund sin sjukdom av måste använda ett dyrare färdsätt än han annars skulle ha använt. Regeln är övertagen från den tidigare nordiska konventionen och skall tillämpas även på dem som omfattas av förordning 140871.

SOU 1993:1 15 Várdfönnáner 277

Genom EES-avtalet införs rätt att i vissa fall erhålla tillstånd en att bege sig till ett annat medlemsland för att där få sjukvård. Bestämmelsen i konventionen vistelselandets för merkostnader vid om ansvar hemresa tar inte sikte på sådana fall. Det har därför ansetts att undantag bör göras i fråga om dessa. En bestämmelse den inav nebörden har tagits in i art. 10. Enligt art. 36 i förordning EEG 140871 skall huvudregel nr som det land i vilket en person är försäkrad återbetala kostnaderna för sjukvård som den försäkrade åtnjutit i ett annat land. I bestämmelsen ges emellertid staterna möjlighet att avtala andra regler. Art. 23 i om den nya nordiska konventionen om social trygghet innehåller sådant ett avtal. Enligt detta avstår de nordiska länderna, inte annat avtalas om mellan två eller flera av länderna, från återbetalning länderna emellan av utgifter för vårdförmåner vid bl.a. sjukdom och moderskap. Avtalet motsvarar vad som gäller enligt 1981 års konvention. Det omfattar även förmåner som utgetts till personer inte omfattas försom av ordning 140871. Avståendet emellertid inte de kostnader avser som kan uppkomma på grund av den tidigare berörda, regeln nya om möjlighet att i vissa fall få tillstånd att erhålla planerad sjukvård i ett annat nordiskt land. I den vägledande kommentaren till den nordiska konventionen nya har Sverige för sin del angett att den har rätt till vårdförmåner vid som tillfällig vistelse i Sverige skall få dessa på villkor samma - t.ex. mot erläggande av samma patientavgifter gäller för svenska för- - som säkrade.

3 3 Utomnordiska konventioner .

Flera av Sveriges utomnordiska konventioner har slutits med stater som omfattas av EES-avtalet. I dessa fall kommer förordning EEG nr 140871 att i väsentliga delar ersätta konventionsreglerna. Dessa blir emellertid inte betydelselösa, eftersom de också omfattar och personer omständigheter inte täcks förordningen avsnitt

som av se 4.1.

Konventionerna innehåller bestämmelser tillämplig lagstiftning, om vilka klargör vilket lands lagstiftning skall tillämpas på som en av konventionen omfattad person. Dessa innebär i fråga sjukvårdsom förmåner i praktiken att i fråga alltid är tillförsäkrad personen fullständiga sådana förmåner i den lagstiftning han skall stat vars omfattas av, oberoende av vilken konventionsstaterna han är bosatt av i i vissa konventioner sådan rätt även medborgare i tredje ges en stat som är bosatt i någon konventionsstaterna. av I flertalet konventioner finns dessutom regler innebär som att en person som är bosatt och försäkrad i ett konventionsland har rätt till sjukvárdsförmâner om han insjuknar under vistelse i konett annat ventionsland. Sjukvårdsförmånerna utgår därvid enligt reglerna i vistelselandet t.ex. art. 13 i konventionen med Tyskland, SFS

278 Vårdförmáner

1977:740, ändrad genom SFS 1991:1183. I tabell 6.1 återfinns en uppställning av vilken framgår de olika konventionernas regler rätt om till sjukvårdsförmåner vid tillfällig vistelse i annat konventionsland. Syftet med konventionsbestämmelsema i dessa fall är att garantera en rätt till sjukvårdsförmåner vid sjukdom eller olycksfall inträffar som medan någon tillfälligt befinner sig i ett annat land än sitt eget, t.ex. på grund av semester. Till förhindrande av missbruk finns regler som medför att sjukvârdskostnaden inte ersätts, det visat sig någon om att rest till det andra landet enkom för att erhålla sjukvård sä t.ex. enligt art. 2 i överenskommelsen med Ungern, SFS 1983:139. Undantag från kravet att vistelsen skall vara tillfällig brukar gälla i fråga dem om som omfattas av en konventions bestämmelser utsänd personal. om Oftast gäller undantaget också medföljande familjemedlemmar. Så förhåller det sig enligt art. 10 i konventionen med Frankrike SFS 1981:584. I fråga om kostnader för sjukvård meddelas vid tillfällig som vistelse i ett konventionsland har detta reglerats och uttryckts på olika sätt i de olika konventionerna i praktiken gäller att det vårdmen givande landet alltid slutligt står för kostnaderna till den del de inte skall betalas av den vårdsökande själv beträffande avgifter skall som betalas av den vårdsökande hänvisas till avsnitt 6.2.4. Eftersom en persons tillhörighet till ett sjukförsäkringssystem i många utomnordiska länder är beroende av att han är yrkesverksam, innehåller konventionerna ofta särskilda bestämmelser för grupper som inte är yrkesverksamma. En sådan är pensionärer. I flertalet grupp konventioner med utomnordiska länder finns bestämmelser sjukförom säkring för denna kategori. De innebär regelmässigt att en person som är bosatt i ett konventionsland och uppbär pension från ett annat som land skall likställas med en person uppbär pension enligt försom säkringen i bosättningslandet t.ex. art. 14 i konventionen med Portugal, SFS 1979:869. Den har svensk pension och vill ansluta som sig till sjukförsäkringen i ett konventionsland skall visa ett intyg upp om svensk pension. Sådana intyg utfärdas försäkringskassan. av En annan grupp som i de utomnordiska konventionsländerna har särskilda försäkringsförhållanden är sådana familjemedlemmar till arbetstagare som inte själva är yrkesverksamma och till följd därav inte är självständigt försäkrade. Innebörden de särskilda konventionsbeav stämmelsema för dessa personer är att de följer familjeförsörjarens

försäkring. Från denna regel finns dock undantag. Konventionen med

Österrike innehåller i 13 bestämmelse t.ex. art. en som innebär att, i de fall familjeförsörjaren bor och arbetar i Sverige medan familjen i

övrigt bor kvar i Österrike, familjemedlemmarna i Österrike

skall vara anslutna till den österrikiska försäkringen, eftersom konventionen likställer arbete i Sverige med arbete i Österrike.

Várdförmâner 279 .x .x .x .x .x .x .x .x .x .x x å x x x x x x x

x x x x x x x .x x x x

u

m. .x .x x x .x ox E N . . m o

280 Várdfärmáner

6.4 Hälso- och

sjukvården i några andra länder

inom EES

Vi har tidigare sagt att sjukförsäkringssystemen i EES-staterna är organiserade och finansierade på olika sätt och att det svenska systemet avviker från de flesta andra system. De centraleuropeiska renodmera lade försäkringssystemen har också utgjort utgångspunkt för reglerna i förordning 140871. Vi därför att det finns ett värde i anser att kortfattat beskriva dessa system. Uppgifterna är hämtade från olika källor och är av varierande aktualitet, varför vi vill för reservera oss att det kan ha skett förändringar i de olika ländernas fönnånssystem. Det finns två huvudtyper av finansieringssystem för hälso- och sjukvård: skattefinansierade systern och försäkringsfinansierade system. Många länder har dock ett system med inslag båda typerna. av Typiskt för ett försäkringsñnansierat system kan sägas det vara att finns valmöjligheter avseende försäkringsgivare och därigenom många försäkringskollektiv, att den försäkrade betalar premie är en som kopplad till risk samt att den försäkrades rättigheter är väl preciserade.

Det typiska för det skatteñnansierade systemet är då omvänt att försäkrings -kollektivet utgörs hela befolkningen, att det inte finns av någon premie kopplad till risk samt att den försäkrades rättigheter är mera allmänt angivna. En ytterligare skillnad kan sägas att vara kontrollen över totalkostnadema i det försäkringsfinansierade systemet kan utövas genom en prövning av vilka åtgärder som skall tillvara gängliga för patienten, medan kontrollen i det skatteñnansierade

systemet upprätthålls genom budgettak. Vi skall här nedan i korthet redogöra för hälso- och sjukvårdens uppbyggnad i Storbritannien, Tyskland och Nederländerna i de samt övriga nordiska staterna.

Storbritannien

Hälso- och sjukvården är till 97 % offentligt finansierad. National Health Service NHS är ett statligt heltäckande offentligt hälso- och sjukvârdssystem. Finansieringen sker skattemedel, 81 %, genom socialförsäkring, 15 %, och avgifter, 3 % år 1988-1989. Finansiering genom privat försäkring har hittills spelat underordnad roll en men väntas i framtiden öka något. Medborgarnas rättigheter i fråga hälso- och sjukvård regleras i om allmänna termer. Regeringen har fastställt policy The patients en charter som beskriver de rättigheter patient har i kontakter med - en sjukvården. Denna är dock tämligen allmänt hâllen. Det finns också en ambition att öka medborgarnas valfrihet i fråga sjukvård om men denna är än så länge ganska begränsad.

SOU 1993:1 15 Várdförmáner 281

Kostnadskontrollen sker genom begränsning utbudet totalbudav get. I syfte att utnyttja effektivare genomfördes år 1991 resurserna en hälso- och sjukvárdreform varigenom infördes reglerad marknad en med uppdelning på beställare och utförare. Det är ännu för tidigt att bedöma utfallet av reformen.

Tyskland

Finansieringen av hälso- och sjukvården i Tyskland är till 78 % offentlig. Den är dock försäkringsfinansierad och inte skattefinansierad. Avgifterna varierar mellan olika försäkringskollektiv men de är inte individrelaterade. De försäkrade betalar avgifter till sjukförsäkringen och vården tillhandahålls sjukkassorna. genom Alla under en viss inkomstnivå är obligatoriskt försäkrade medan övriga kan välja att ansluta sig. 92 % befolkningen är offentligt förav säkrad. 17 % har någon form privat försäkring heltäckande eller av tilläggsförsäkring. Knappt 1 % är oförsäkrad. Det finns ca 1 200 försäkringskassor. Dessa är fristående och av olika slag. De viktigaste är allmänna kassor och företagskassor. Kassorna finansieras med avgifter utgör viss som en procent av medlemmarnas bruttolön. År 1990 avgiften var i genomsnitt 12,5 % med en variation mellan 9 och 16 %. Arbetsgivaren och arbetstagaren betalar hälften vardera av avgiften. Barn och hemarbetande ansluts via den försäkrade. Även pensionärer och arbetslösa tillhör försäkringen. Försäkringen omfattar även sjukpenning. Denna utgör dock liten en andel av sjukkassornas utgifter, eftersom arbetsgivaren är skyldig att betala full lön till den anställde under de första veckorna sex av sjukfrånvaron. De som är obligatoriskt försäkrade har tillgång till sjukhusvård, öppen vård, läkemedel, tandvård och hjälpmedel. Den enskilde kan välja att gå till vilken läkare han vill. Den största delen förmånerna av är sådana som kassorna enligt lag är förpliktade tillhandahålla. att Därutöver kan de enskilda kassorna frivilligt erbjuda yttreligare förmåner som de själva beslutar Patientavgifterna är låga. Den om. öppna vården är helt avgiftsfri. För den slutna vården betalar patienten en dygnsavgift under högst fjorton dagar år. per För sjukhusen har fram till gällt ett tudelat ersättningssystem. nu

Delstaterna har svarat för investeringskostnaderna ca 10 % de

av

totala kostnaderna medan kassorna har driftskostnaderna. Som

ersatt ett resultat av en sjukvârdsreform år 1993 skall emellertid detta system successivt försvinna och ersättningen från kassorna skall täcka båda typerna av kostnader. Den öppna vården drivs av privatpraktiserande läkare anslutna till försäkringskassorna. Försäkringskassorna ersätter läkaren för de behandlingar han utför enligt särskild Hittills har i princip rått en taxa. fri etabering för läkare inom den öppna vården.

282 Vårdförmáner

Det har i stort saknats mekanismer som begränsat utbud eller efterfrågan. Mot bakgrund av bl. a. de snabbt stigande kostnaderna genomförs år 1993 reform på sjukvårdsområdet. Huvudpunktema en i denna reform är: ett budgettak införs för de samlade hälso- och sjukvårdsutgiftema från år 1994 sker en riskutjämning mellan kassorna på sikt skall de olika kassorna öppnas för alla kategorier av försäkrade enhetliga försäkringsavgiftsregler införs den fria etableringen för läkare i öppen vård försvinner. -

Nederländerna

Finansieringen hälso- och sjukvården i Nederländerna är sammanav För det första är hela befolkningen täckt genom en obligatorisk satt. försäkring för allvarliga och långvariga sjukdomar och handikapp

AWBZ. För det andra är 60 % befolkningen de som har

av inkomster under viss nivå obligatoriskt försäkrade i sjukfören säkringsfonder, administreras knappt 50 sjukkassor. För det som av tredje är 40 % befolkningen försäkrad i privata försäkringsbolag. ca av Det finns således ett flertal finansieringskällor, varav någon form av offentlig eller finansiering för drygt 75 % av de gemensam svarar

totala kostnaderna.

Till AWBZ betalas inkomstrelaterade premier vilka erläggs av den försäkrade själv. I vissa fall är den försäkrade befriad från avgift. Till offentliga sjukförsäkringsfonderna betalas också inkomstrelaterad de en premie. Premien erläggs huvudsakligen som en arbetsgivaravgift men

den försäkrade skall sjukförsäkringsavgift bidra med en

genom en mindre del. Familjemedlemmar omfattas automatiskt av denna försäkring. De privata försäkringarna betalas genom riskrelaterade premier. De är obligatoriskt försäkrade får via sjukkassorna sina som kostnader för sjukhusvård, öppen vård och läkemedel ersatta. Någon tydlig begränsning avseende innehållet i vården tycks inte finnas på sätt än att det för sjukhusvård krävs remiss från en allmänläkare. annat I Nederländerna finns ett husläkarsystem. Invånarna kan teckna sig på lista hos valfri läkare möjlighet att stå utanför systemet en men finns också. För att komma till rätta med alltmer ökande kostnader har på senare år introducerats bl.a. fasta anslag för sjukhusen som inte påverkas av antalet patienter, särskilda sjukhusplaner samt reglering av investeringar i nya enheter och ny teknik.

SOU 1993:1 15 Várdförmáner 283

De nordiska länderna

I Danmark erbjuder det offentliga sjukhusväsendet gratis sjukhusbehandling. Det krävs remiss från praktiserande läkare, utom vid akuta sjuk- eller olycksfall. Graviditetsundersökningar och förlossningsvård är kostnadsfria. Den offentliga sjukförsäkringen ger rätt för de personer som valt sjukförsäkringsgrupp 1 till gratis läkarvård hos en bestämd allmänpraktiserande läkare eller hos specialist efter remiss från allmänpraktikern. Personer som bor i Danmark kan välja sjukförsäkringsgrupp 2. Dessa personer kan vända sig till vilken allmänpraktiserande läkare som helst och till specialist utan remiss. Grupp 2-försäkrade måste själva betala en viss del av läkararvodet. Både grupp l- och grupp 2-försäkrade har rätt till vissa andra typer av förmåner till nedsatt pris, såsom tandvård, sjukgymnastik och läkemedel. I Finland kan vård erhållas vid kommunal hälsocentral kostnadsfritt eller viss avgift. Även viss tandvård erbjuds. sjukförsäkringen mot en ersätter en del av kostnaderna för privat sjukvård och i viss utsträckning tandvárd. Även läkemedel ersätts. Alla som omfattas av sjukförsäkringen i Island har rätt till kostnadsfri sjukhusvård. Även förlossningsvården är gratis. Läkarvård kan erhållas hos försäkringsanslutna läkare utanför sjukhusväsendet mot erläggandet mindre avgift. Även sjukgymnastik och läkemedel av en kan erhållas till lågt pris. I Norge får alla försäkrade gratis sjukhusvård, inkl. mediciner. Även värd under graviditet och efter nedkomst är gratis. Mot erläggandet av en patientavgift kan vård erhållas även utanför sjukhus hos läkare, sjukgymnast eller psykolog. Motsvarande gäller beträffande läkemedel och resekostnader. Det finns ett tak för betalning av patientavgifter.

6.5 Reglerna i 140871

förordning EEG nr

Allmänt

Vi har tidigare kapitel 3 redogjort för de allmänna principer som ligger bakom förordning EEG nr 140871. Detta avsnitt skall ägnas en genomgång av de särskilda bestämmelser som gäller beträffande förmåner som utgår vid sjukdom och moderskap. Dessa upptas i avdelning III kapitel 1 art. 18-36 i förordningen. Kapitlet om förmåner vid sjukdom och moderskap är uppdelat i avsnitt innehållande artiklar dels av allmän innebörd, dels beträffande olika kategorier av berättigade: anställda och egenföretagare, arbetslösa

284 Vârdförmáner SOU 1993:1 15

samt pensionssökande och pensionärer. Dessa artiklar behandlar senare också rätten till förmåner för familjemedlemmar till de nämnda personkategorierna. Med familjemedlemmar i förordningen avses en familjemedlem som inte själv är förvärvsverksam

se närmare om

begreppet i avsnitt 3.9.2. De förmåner som kan utgå är två slag: vårdförmåner och av kontantförmåner. Med vårdförmåner förstås bl.a. hälso- och sjukvård, mödra- och barnhälsovård, tandvård, läkemedel och hjälpmedel samt utbetalningar som ersätter kostnader för sådan vård. Kontantförmåner är i huvudsak sådana förmåner kompenserar för inkomstbortfall som på grund av sjukdomen eller moderskapet. I detta kapitel skall vi redovisa bestämmelser dels allmän natur, dels rörande vårdförav måner. Kontantförmånerna tar vi i kapitel upp EG-domstolen har i målet 18278 Pierik II, avsåg förordsom en av ningen omfattad pensionärs rätt till viss vårdförmån, en med hänvisning till att arbetstagarbegreppet i förordning 140871 ges en mycket vidsträckt tolkning förklarat förordningens regler att om anställda i vissa fall gäller även inte längre är förpersoner som värvsaktiva. Domstolen fastställde således att även pensionär en som inte längre är förvärvsaktiv har rätt att under de förutsättningar som anges i art. 22 erhålla tillstånd att bege sig till medlemsstat en annan för att få vård, trots att denna bestämmelse återfinns i det avsnitt i förordningen som handlar anställdas rätt till förmåner. Förklaringen om torde vara att någon motsvarande bestämmelse inte återfinns i avsnittet om pensionärers rätt till förmåner. Om däremot särskilda bestämmelser finns i detta senare avsnitt, vilket är fallet t.ex. beträffande pensionärers rätt till vårdförmåner i allmänhet och vid tillfällig vistelse utanför bosättningsstaten, gäller i första hand dessa bestämmelser. Om pensionären fortfarande är förvärvsaktiv gäller dock endast reglerna om anställdas rätt till förmåner. Domstolen uttalade princip att samma gäller arbetslösas rätt till förmåner.

Sammanläggningsprincipen

I art. 18 redovisas en princip generell räckvidd, den s.k. av sammanläggningsprincipen. Den innebär det vid tillämpning att av en medlemsstats lagstiftning enligt vilken försäkrings-, anställnings- eller

bosättningsperioder måste ha fullgjorts för någon skall få till

att rätt förmåner skall i behövlig utsträckning beaktas sådana perioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Anställda och egenföretagare samt deras familjemedlemmar

Huvudprincipen i förordning 140871 är att en anställd eller egenföretagare omfattas av lagstiftningen i den stat där han är arbetstagare eller verksam som egenföretagare den behöriga staten.

SOU 1993:1 15 Várdförmâner 285

De allra flesta av dessa är naturligtvis också bosatta personer i den behöriga staten. Dessa fall medför inte heller nâgra problem; förordning 140871 omfattar visserligen dessa personer men det är en rent nationell angelägenhet i vilken mån i fråga har personen rätt till vårdförmâner vid sjukdom och moderskap i landet. Rätten härtill avgörs uteslutande enligt den nationella lagstiftningen. De regler som återfinns i art. 19-36 behandlar därför inte heller den situationen utan tar sikte enbart på situationer då en av förordningen omfattad person har passerat en gräns, dvs. då något europeiskt moment är involverat. Det kan här vara på sin plats att erinra de s.k. utsändningsom fallen, dvs. anställda sänds arbetsgivaren som ut av för att tillfälligt utföra arbete på medlemsstats område för en annan arbetsgivarens

räkning, under förutsättning att arbetet förväntas inte

vara längre än tolv månader. I dessa fall skall arbetstagaren alltjämt omfattas av lagstiftningen i det land där han normalt arbetar, dvs. denna stat är fortfarande behörig stat. Motsvarande regel finns för egenföretagare. Perioden kan förlängas. Möjlighet till ytterligare undantag från reglerna om tillämplig lagstiftning i 17 och 17a dessa

ges art. se om

i avsnitt 3.9.9.

En anställd eller en egenföretagare, bor i medlemsstat som en men som är förvärvsverksam i medlemsstat, har rätt till Vårdfören annan måner vid sjukdom och moderskap i såväl bosättningsstaten som sysselsättningsstaten den behöriga staten.

Enligt art. 19, som inleder avsnittet anställda och egenföreom tagare, gäller att personer dessa kategorier är bosatta i ur som en annan medlemsstat än den behöriga staten och uppfyller villkoren som för rätt till förmåner enligt den behöriga lagstiftning, statens skall erhålla vârdförmáner i bosättningsstaten i enlighet med bosättnings-

statens lagstiftning som om de försäkrade där. Förmånerna var utges på den behöriga statens bekostnad. EG-domstolen har förklarat mål 11777 Pierik I att uttrycket som uppfyller villkoren enligt den behöriga statens lagstiftning för rätt till förmåner endast avser att fastställa vilka personer i princip har rätt till förmåner, som dvs. det krävs inte att personen enligt den behöriga lagstiftning statens har rätt till just den förmån som han efterfrågar i den andra Rättsfallet staten. gällde i och för sig art. 22, som dock innehåller precis villkor. samma Däremot krävs generellt för tillämpning reglerna i kapitel av 1 att han är sjukförsäkrad i ett lagstadgat system i den behöriga och inte, staten som exempelvis kan vara fallet i Tyskland, täcks bara privat av en sjukförsäkring.

Regeln i art. 19 avser inte bara fortlöpande bor i personer som en stat och arbetar i och inte faller in en annan som under begreppet

gränsarbetare se nedan. Inom regeln bl.a. också

ryms säsongsarbetare, handelsresande, handelsagenter, statligt anställda, de som är utsända för längre tid än ett år och personer arbetar i flera länder. som

286 Várdförmâner

Nedan under rubriken Diverse bestämmelser behandlar vi frågor om áterbetalningar mellan medlemsstater. Samma bestämmelser för anställda och egenföretagare gäller i som fråga deras familjemedlemmar som bor i en annan medlemsstat än om den behöriga staten. Dessa har alltså rätt till vårdförmåner i den stat där de bor, på den behöriga statens bekostnad. Enligt en särskild regel skall i fall, där lagstiftningen på familjemedlemmens bosättningsort innebär rätten till vårdförrnåner är oberoende av försäkring eller att anställning, vårdförmåner till familjemedlemmar likväl anses utgivna för den stats räkning lagstiftning den anställde eller egenföretagavars lyder under, såvida inte maken eller den person som har hand om ren

barnen är förvärvsverksam inom bosättningsstatens territorium i vilket

fall förmånerna skall betalas bosättningsstaten i egenskap av behörig av stat. Regeln medger även stat, lagstiftning innebär att alla att en vars är bosatta i landet omfattas sjukförsäkringen, utan hinder av som av huvudregeln kan få återbetalning för vårdkostnader. Beträffande anställda eller egenföretagare, som är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten och uppfyller villkoren i den som behöriga lagstiftning för rätt till förmåner men som vistas i den statens behöriga gäller enligt art. 21 särskilda regler. De har rätt till staten, förmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, som om de vore bosatta där, de före vistelsen redan har erhållit förmåner för även om samma sjukdomsfall eller moderskap. Motsvarande gäller enligt art. 21.2 i fråga om anställdas eller egenföretagares familjemedlemmar som bor i en annan medlemsstat än den behöriga, under förutsättning att de inte på grundval av eget förvärvsarbete har rätt till sådana förmåner enligt bosättningsstatens lagstiftning. Angående tolkningen denna regel anför vi några 3 av synpunkter i avsnitt 6.6.5.. Om familjemedlemmarna är bosatta i en medlemsstat än den i vilken den anställde eller egenföretagaren ä annan vistelse i den behöriga staten 5 är bosatt, skall dock under deras vârdförmåner den behöriga staten bosättningslandets utges av bekostnad. ; Bestämmelserna i art. 21 gäller inte i fråga om gränsarbetare och g deras familjemedlemmar. Deras rätt till vârdförmåner i den behöriga

staten regleras av art. 20 se nedan.

Enligt 21 gäller slutligen också att en anställd eller en egenföreart. och hans familjemedlemmar flyttar till och bosätter sig i tagare som den behöriga staten har rätt att direkt erhålla förmåner enligt denna lagstiftning, även de redan före flyttningen erhållit förmåner stats om 3 i medlemsstat för sjukdomsfall eller moderskap. i annan samma l l Gränsarbetare och deras familjemedlemmar

Enligt 20 medges gränsarbetare vad avses härmed har vi

art. som beskrivit i avsnitt 3.9.2 valfrihet i frågan om de vill erhålla förmåner

SOU 1993: l 15 Várdförmåner 287

i bosättningsstaten eller den behöriga staten. Deras familjemedlemmar kan erhålla förmåner på villkor. I fråga familjemedlemmar samma om gäller dock att en sådan rätt, bortsett från brådskande fall, föreligger bara om det slutits avtal därom mellan de berörda eller staterna vederbörande institution i den behöriga staten på förhand gett medgivande till det. Valfriheten har dock genom art. 19 i förordning 57472 tillämpningsförordningen begränsats på det sättet att för gränsarbetare och deras familjemedlemmar kan läkemedel, bandage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och tester utföras endast inom den medlemsstats territorium inom vilket de har ordinerats enligt bestämmelserna i denna medlemsstats lagstiftning. Denna begränsning gäller dock inte i fall då den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar eller en överenskommelse har träffats mellan de berörda som medlemsstaterna eller dessa medlemsstaters behöriga myndigheter innehåller förmånligare regler. De särskilda reglerna om gränsarbetare är inte tillämpliga för pensionerade före detta gränsarbetare.

Vistelse i annat land m.m.

En anställd eller egenföretagare som uppfyller villkoren enligt den behöriga statens lagstiftning för att få förmåner har enligt 22 i där art. angivna fall rätt till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap i en annan medlemsstat. I de angivna fallen skall vårdförmåner för den behöriga statens räkning utges av vistelse- eller bosättningsstaten enligt den där gällande lagstiftningen, som om han försäkrad där. Han vore skall således t.ex. betala patientavgifter landets församma som egna säkrade, i den mån sådana tas ut. Den tid under vilken förmånen skall utges är dock beroende av lagstiftningen i den behöriga staten. Rätten enligt art. 22 gäller först och främst under om en person vistelse i en annan stat oberoende orsaken till uppehållet där av t.ex. under en semesterresa blir i behov av omedelbar hjälp art. 22.1 a. - Mellan medlemsstaterna i EG finns underhandsöverenskommelse en om att tillämpa art. 22.1 a även på inte omfattas förpersoner som av ordningen. Överenskommelsen finns intagen i rådets protokoll när förordning 140871 antogs och har bekräftats Överenskommelsenare. sen gäller medborgare i EG-staterna är försäkrade enligt lagstiftsom ningen i någon dessa Även för dessa utfärdas av stater. personer det

formulär se nedan under rubriken Bestämmelser registrering

om m.m. som behövs för att någon skall kunna få akut vård vid tillfällig vistelse i medlemsstat. Överenskommelsen riktar sig dock bara annan till staterna och kan knappast anses grunda någon rätt för den enskilde. Den utgör formellt inte del av EES-avtalet, vi anfört i kapitel men som 5 är det vår uppfattning att överenskommelsen bör tillämpas även i Sverige.

288 Várdförmâner

Administrativa kommissionen har i ett beslut den 24 februari 1984

nr 123 föreskrivit att njurdialys skall räknas som en förmån som är

omedelbart nödvändig i den mening som avses i art. 22.1 a, om behandlingen ges som en del av en påbörjad regelbunden och fortlöpande sådan behandling. Föreskriften har tillkommit för att förhindra en begränsning av dialyspatienters rörelsefrihet. Dessa kan nu erhålla njurdialys vid vistelse i ett annat medlemsland utan att varje gång

behöva begära tillstånd till detta enligt art. 22.1 c se nedan. En förut-

sättning är dock att resan företagits av andra skäl än medicinska. Det är emellertid i praxis en förutsättning att avtal om dialysbehandling har träffats i förväg och att behandlingen utförs på institutioner som omfattas av avtal med den aktuella statens myndigheter. Det kan här påpekas att, då det gäller gravidas rätt till förmåner vid tillfällig vistelse utanför den behöriga staten, de nordiska länderna har träffat en överenskommelse som innebär att födslar som inträffar under sådan vistelse inte omfattas av regleringen i art. 22.1 a om födseln inträffar inom den förväntade tiden. Med detta förstås perioden om 14 dagar närmast före den beräknade nedkomsten. Rättsläget inom EG är i detta avseende oklart. För närvarande diskuteras dock ett förslag till lösning liknande det nordiska. Art. 22.1 a gäller, som framgått, bara akutvård. l den vägledande kommentaren till den nya nordiska konventionen om social trygghet anges att det är ett villkor för tillämpningen av art. 22.1 a att behovet av vård är akut och uppkommer oväntat i vistelselandet. Behov av vård som uppkommer under med t.ex. tåg eller bil till ett annat land resa - täcks inte i det landet, om behovet uppkommer innan personen lämnat bosättningsstaten eller den behöriga staten och han väntar med att söka läkare tills han anlänt till vistelselandet. Om det emellertid inte kan anses rimligt att resan avbryts, omfattas vård i vistelselandet också i ett sådant fall. Detsamma gäller om vårdbehovet uppstår på ett fartyg eller flygplan i luftfart mellan de två länderna. Vidare anges i kommentaren att kroniska sjukdomstillstånd normalt inte kan betraktas som akuta och oväntade och därför inte täcks av den aktuella bestämmelsen, utom i sådana fall då det är fråga om en plötslig försämring av ett i övrigt kroniskt, stationärt sjukdomstillstånd. Transport hem från vistelselandet täcks inte av reglerna i art. 22.1 a. Ett annat fall där rätt till vårdförmåner föreligger är om den anställde eller egenföretagaren, efter att ha förvärvat rätt till hjälp den behöriga statens bekostnad, får tillstånd av denna att återvända till den medlemsstat där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstat art. 22.1 b. Sådant tillstånd får vägras bara om det är klarlagt att flyttningen skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården. Rätt till vårdförmåner föreligger vidare om en person av den behöriga staten fått tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att

Várdförmáner 289

få den vård som hans hälsotillstånd kräver art. 22.1 c. Sådant tillstånd får inte vägras behandlingen tillhör de förmåner kan om som utges enligt bosättningsstatens lagstiftning och vården, med beaktande av personens hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, inte kan ges inom den väntetid som är normal i fråga om sådan vård i bosättningsstaten. Om bosättningslandet inte alls utger viss vård en typ av kan tillstånd att söka vården i ett annat land alltså vägras. Bestämmelsen torde främst komma till användning i fall då behov finns högt av specialiserad vård, t.ex. olika former organtransplantation. av I många fall då en person beviljas tillstånd enligt an. 22.1 bege c att sig till en annan medlemsstat för att genomgå organtransplantation en eller annat kirurgiskt ingrepp måste det aktuella sjukhuset göra tester av biologiska prover före eller efter åtgärden. Dessa kan inte alltid göras under tid då patienten befinner sig i det vårdgivande landet.

Administrativa kommissionen har därför i ett beslut år 1989 nr 138

föreskrivit att kostnaderna för sådana tester skall täckas 22.1 av art. c, även om dessa tester inte utförs under den tid den berörda som personen vistas inom det vårdgivande landets territorium. De ovan redovisade reglerna i art. 22 är i princip tillämpliga även i fråga om anställdas eller egenföretagares familjemedlemmar. Om familjemedlemmen, i fall som gäller vård är omedelbart behövlig som eller avser nödvändig vård som efter tillstånd i medlemsstat, ges annan inte är bosatt i samma medlemsstat som den anställde eller egenföretagaren, skall dock vården ges av familjemedlemmens vistelsestat enligt lagstiftningen där på bekostnad av den stat där familjemedlemmen är bosatt. Den tid under vilken förmånen kan utgå är beroende av lagstiftningen i familjemedlemmens bosättningsstat. Vidare gäller i dessa fall att en begäran om tillstånd för familjemedlem att bege sig en till annan medlemsstat för att erhålla erforderlig planerad vård skall prövas av vederbörande myndighet i familjemedlemmens, inte den anställdes eller egenföretagarens, bosättningsstat. I art. 22.4 sägs att den omständigheten att bestämmelserna i artikelns punkt 1 gäller en anställd eller egenföretagare inte skall en påverka hans familjemedlemmars rätt till förmåner. Innebörden den av bestämmelsen är endast att familjemedlemmarnas rätt till förmåner inte påverkas av att den anställde vid just det aktuella tillfället erhåller förmåner från en annan stat än den de själva är bosatta I fråga om den närmare innebörden av de olika bestämmelserna i art. 22 vill vi hänvisa till våra överväganden i avsnitt 6.6.5.

Vårdförmåner av stor vikt

l fråga om proteser, hjälpmedel eller andra vårdförmåner stor vikt, av som finns särskilt förtecknade, gäller specialregel art. 24. Enligt en denna skall en anställd eller egenföretagare, har fått sig beviljad som en sådan förmån ur en medlemsstats försäkringssystem innan han togs

290 Vårdförmáner

upp i en annan medlemsstats försäkringssystem, ha rätt till dessa förmåner den förstnämnda statens bekostnad, även om de tillhandahålls vid en tidpunkt då han redan upptagits i den andra statens försäkringssystem. Denna regel gäller också i fråga om pensionärer art. 30. Administrativa kommissionen har i ett beslut den 15 december 1982

nr 115 föreskrivit vilka förmåner som skall omfattas av denna regel,

med det påpekandet att en förutsättning är att förmånen utges enligt den lagstiftning som institutionen på vistelse- eller bosättningsorten tillämpar. Bland fönnånema märks följande: kirurgiska och ortopediska hjälpmedel, vissa proteser, glasögon och kontaktlinser, hörapparater, invalidfordon och andra hjälpmedel avsedda att underlätta för handikappade att förflytta sig, behandling på konvalescenthem och hem för handikappade samt medicinsk och yrkesmässig rehabilitering. Art. 24 avser enbart situationer då det sker ett byte av behörig stat under tiden mellan det att en ansökan om en vårdförmån av stor vikt har gjorts och fram till dess att förmånen har tillhandahållits. Den innebär inte att den stat som en gång beviljat en sådan förmån för all framtid skall svara för kostnaderna för fömyande av förmånen.

Arbetslösa och deras familjemedlemmar

Såsom EG-domstolen uttalade i målet 18278 Pierik se ovan, gäller

reglerna i förordning 140871 om rätt till förmåner för anställda i princip även för personer som är arbetslösa och som omfattas av förordningen. Emellertid gäller för sådana arbetslösa därutöver regler om rätt till förmåner i särskilda fall. Reglerna går ut på att de skall uppbära sjukförsäkringsförmåner från den stat, från vilken de erhåller arbetslöshetsersättning. Detta kan sägas utgöra en förlängning av principen att det är sysselsättningsstaten som skall betala för förmånerna. Det bör bemärkas att den arbetslöse för att över huvud taget omfattas av förordningen måste ha varit förvärvsverksam tidigare. Personer som är endast delvis eller periodvis arbetslösa omfattas inte av bestämmelserna om arbetslösa utan enbart av bestämmelserna om anställdas rätt till förmåner. Om den arbetslöse eller hans familjemedlemmar inte uppehåller sig i den stat som betalar ut arbetslöshetsersättningen gäller regler motsvarande dem som enligt vad tidigare angetts tillämpas i fråga om anställda och egenföretagare. Reglerna gäller i fall då den arbetslöse bor i en stat men tidigare arbetat i en annan stat och får arbetslöshetsersättning från det tidigare arbetslandet art. 71.1 b Enligt art. 25 har en arbetslös vidare under den tid av tre månader då han kan söka arbete under vistelse i en annan stat utan att förlora rätten till

arbetslöshetsersättning från den behöriga staten se avsnitt 3.9.10 rätt

att från det land där han söker arbete få vårdförmåner på den behöriga statens bekostnad. Detta gäller under förutsättning att den arbetslöse

Várdförmâner 291

är sjukförsäkrad i den behöriga staten och att han registrerat sig som arbetssökande i den stat till vilken han begett sig. En arbetslös person, som tidigare bott i annat land än det där han arbetade eller som återvänder till den tidigare bosättningsstaten, kan välja att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i bosättningsstaten art. 71.1 b ii. Under förutsättning att han i sådant fall får rätt till arbetslöshetsförmåner i bosättningsstaten skall han också erhålla vårdförrnånema enligt lagstiftningen i bosättningsstaten och på denna stats bekostnad.

Det bör observeras att de nu redovisade särskilda reglerna om rätt

till förmåner för arbetslösa endast omfattar sådana arbetslösa personer som uppbär arbetslöshetsersättning. Emellertid har även arbetslösa utan sådan ersättning viss möjlighet att bege sig till en annan stat för

att söka arbete se avsnitt 3.9.l0. De har under denna vistelse

liksom vid andra tillfälliga vistelser rätt till sådana förmåner som de under vistelsen blir i omedelbart behov av enligt reglerna i art. 22 naturligtvis under förutsättning att de omfattas av förordning 140871, dvs. att de tidigare varit förvärvsverksamma. Om den arbetslöse har rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap från den stat som svarar för arbetslöshetsersättningen, har hans familjemedlemmar rätt att erhålla vårdförmåner i bosättningsstaten eller, om de väljer att följa med den arbetslöse till det land där denne söker arbete, i det vistelselandet. I båda fallen skall förmånerna utges bekostnad av den stat som svarar för arbetslöshetsersättningen. Vi återkommer i avsnitt 6.6.5 till några frågeställningar kring den närmare innebörden av reglerna om arbetslösas och deras familjemedlemmars rätt till vårdförmåner.

Pensionärer och deras familjemedlemmar

Art. 26-34 innehåller regler i fråga om pensionssökande och pensionärer samt deras familjemedlemmar. Reglerna avseende familjemedlemmar gäller bara i fall då familjemedlemmen i fråga inte självständigt omfattas av reglerna i förordning 140871 på grund av eget förvärvsarbete nuvarande eller tidigare. Med pension avses förmåner enligt lagstadgade system o.d. men inte t.ex. avtalspensioner eller privata pensionsförsäkringar. En anställd eller en egenföretagare, hans familjemedlemmar eller efterlevande, som under behandlingen av en ansökan om pension upphör att ha rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i den senast behöriga staten, har ändå rätt till vårdförmåner i bosättningsstaten art. 26. För en pensionär som har rätt till pension enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, däribland den stat där han är bosatt, och som är berättigad till sjukvårdsförmåner i den staten gäller enligt art.

292 Vârdförmâner

27 att han och hans familjemedlemmar skall erhålla dessa förmåner i bosättningsstaten och på denna stats bekostnad. En pensionär som har rätt till pension enligt lagstiftningen i ett eller flera medlemsländer men som inte är berättigad till vårdförmåner enligt lagstiftningen i den stat där han är bosatt har enligt art. 28 ändå rätt till sådana förmåner i det landet för egen del och för sina familjemedlemmar, under förutsättning att han skulle vara berättigad till det enligt lagstiftningen i någon av de medlemsstater som skulle ha att utge pension till honom om han vore bosatt där. Vårdförmånerna utges i bosättningslandet på bekostnad av den medlemsstat där pensionären skulle varit berättigad till vårdförmåner eller, om sådan rätt skulle existerat i flera stater, den stat lagstiftning pensionären har vars omfattats av under längst tid. Om en pensionär, som saknar rätt till pension enligt lagstiftningen i bosättningsstaten har rätt till pension enligt lagstiftningen i en men eller flera andra medlemsstater, är bosatt i en medlemsstat enligt vars lagstiftning rätten till vårdförmåner inte är beroende av försäkring eller anställning, gäller enligt art. 28a följande. Kostnaderna för sådana vårdförmåner som har utgetts till pensionären och hans familjemedlemi bosättningsstaten skall bäras av den stat som bestämts enligt mar

reglerna i art. 28.2 en av de länder som utger pensionen, i den ut-

sträckning pensionären och hans familjemedlemmar skulle haft rätt till förmånerna enligt lagstiftningen i det landet, om de hade varit bosatta där. Familjemedlemmar till en pensionär, som har rätt till pension enligt lagstiftningen i eller flera medlemsstater, har, om de är bosatta i en en annan medlemsstat än den pensionsberättigade, enligt art. 29.1 rätt att erhålla vårdförmåner i det landet som om pensionären vore bosatt i stat de, under förutsättning att pensionären har rätt till samma som förmåner enligt medlemsstats lagstiftning. Vårdförmåner utges i en sådana fall i familjemedlemmarnas bosättningsstat enligt lagstiftningen där men på bekostnad av pensionärens bosättningsstat. Om en sådan familjemedlem bosätter sig i samma medlemsstat som pensionären skall vårdförmånerna i stället utges i och av den staten. Skälet till att kostnaderna för vårdförmånerna i dessa fall skall utges av pensionärens bosättningsstat och inte den stat som svarar för pensionen är att pensionärens bosättningsstat har erhållit ett schablonbelopp från den stat som svarar för pensionen för att täcka kostnader för vårdförmåner för pensionären och dennes familjemedlemmar. Vi kommer nedan under rubriken Bestämmelser om återbetalningar m.m. att beskriva detta. En pensionär som vistas i en annan stat än den där han är bosatt skall enligt art. 31 erhålla vårdförmåner som utges i vistelselandet enligt det landets lagstiftning men bekostnad av pensionärens bosättningsstat. Samma regel gäller för en pensionärs familjemedlemmar som vistas i annan stat än bosättningsstaten. I artikeltexten finns

SOU 1993: l 15 Várdförmáner 293

ingen begränsning till akutvård men EG-domstolen har i det tidigare nämnda fallet 18278 Pierik i domskälen sagt att artikeln vård avser som har blivit nödvändig vid vistelse i annat land än bosättningslandet. För att få planerad vård i annan stat än bosättningsstaten torde krävas

ett tillstånd enligt art. 22.1 c se avsnitt 6.6.5.

Några särskilda regler om rätt till vård i den stat eller som ensam huvudsakligen svarar för pensionen en pensionär finns inte för vare sig pensionären eller hans familjemedlemmar. För fall detta slag av torde därför få tillämpas de nu beskrivna reglerna i an. 31 rätt till om vårdförmåner i ett vistelseland. I art. 32 finns särskilda bestämmelser om kostnadsansvaret för sjukvårdsförmåner som utges till pensionärer som avses i art. 27 och som är före detta gränsarbetare samt till deras familjemedlemmar eller efterlevande. Om pensionären tre månader omedelbart före den dag då pensionen började utbetalas arbetade som gränsarbetare, skall kostnaden för förmåner som utges enligt bestämmelserna i art. 27 och 31 delas lika mellan institutionen på pensionärens bosättningsort och den institution hos vilken han senast var försäkrad. Art. 33 innehåller bestämmelser om betalning av sjukförsäkringsavgifter genom avdrag pensioner. Om den institution i medlemsstat en som svarar för betalningen av en pension enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar skall göra avdrag för avgifter för sjukdom och moderskap, är institutionen också behörig att göra avdrag den pension som institutionen utger för kostnaden för vårdförmåner enligt art. 27, 28, 28a, 29, 31 och 32. Förutsättningen är dock att det är denna institution som skall svara för kostnaderna för várdförmånerna. Avdragen skall beräknas enligt den lagstiftning institutionen i som fråga tillämpar. Om en pensionär eller hans familjemedlemmar har rätt till förmåner grund av förvärvsarbete skall han eller familjemedlemmen enligt art. 34 anses vara anställd eller egenföretagare eller familjemedlem till en sådan person.

Bestämmelser om återbetalningar m.m.

Art. 35.1-2 innehåller regler om vilket försäkringssystem skall som gälla när det i bosättnings- eller vistelselandet finns flera försäkringssystem för sjukdom eller moderskap. Om utgivandet av förmåner enligt lagstiftningen i medlemstat är en beroende av ett villkor om sjukdomens skall detta villkor ursprung, enligt art. 35.3 inte tillämpas på anställda eller egenföretagare eller deras familjemedlemmar för vilka förordning 140871 gäller, oavsett inom vilken medlemsstat de är bosatta. I vissa stater gäller att utgivandet förmåner är begränsat i tiden. av En institution som har att tillämpa en sådan lagstiftning får enligt art. 35.4 i förekommande fall beakta den period under vilken förmåner

294 Várdförmáner

redan har utgetts av institutionen i en annan medlemsstat för samma fall av sjukdom eller moderskap. När en vårdförrnån utges av en medlemsstat för en annan medlemsstats räkning skall enligt art. 36 kostnaden för förmånen återbe-

talas i dess helhet. Återbetalningsbeloppen skall bestämmas antingen

på grundval av styrkta, verkliga kostnader eller enligt en schablon som är utformad med sikte på att så nära som möjligt motsvara den verkliga kostnaden. Regeln är emellertid inte tvingande. Artikeln ger medlemsstaterna möjlighet att i stället komma överens om andra återbetalningssätt eller avstå från âterkrav. I förordning EEG nr 57472 tillämpningsförordningen ges närmare bestämmelser om beloppsberäkning och tillvägagångssätt vid återbetalning av förmåner. Huvudprincipen är som nämnts att återkraven skall baseras på den faktiska kostnaden för varje vårdåtgärd. Av art. 93 i tillämpningsförordningen följer emellertid att, om denna kostnad inte kan utläsas ur vårdlandets räkenskaper, återbetalningen i stället skall bestämmas enligt en schablon som beräknas med utgångspunkt i de uppgifter som räkenskaperna innehåller. Vid återbetalningen skall inte beaktas högre taxor än de som vårdlandet tillämpar i förhållande till de personer som omfattas av dess lagstiftning. Vid avvikelser från huvudprincipen om återbetalning av faktiska kostnader skall beräkningsmetoderna underställas Administrativa kommissionens prövning. Särskild uppmärksamhet förtjänar art. 94 och 95 i förordning 57472. Art. 94 innehåller bestämmelser om sådana familjemedlemmar till anställda eller egenföretagare som inte är bosatta i samma stat som den anställde eller egenföretagaren, och i art. 95 finns regler beträffande pensionärer och deras familjemedlemmar som inte är bosatta i det land varifrån de uppbär sin pension. Enligt dessa artiklar skall förmåner som utgetts till personer som hör till dessa kategorier återbetalas på grundval av ett schablonbelopp för varje kalenderår som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska utgiften. Beräkningen av schablonbeloppet skall tillgå så, att den genomsnittliga årskostnaden per enhet familj eller pensionär i várdlandet multipliceras med det genomsnittliga antalet enheter som skall beaktas, varefter summan minskas med 20 procent. Det antal enheter som skall beaktas är, i förhållande till varje behörig stat, det genomsnittliga antalet enheter hörande till den staten som finns i vårdlandet. Detta betyder att den behöriga staten skall tillhandahålla stat, kan annan som komma i fråga som vårdland, förteckning över personer dessa en ur kategorier och deras rätt till förmåner. I art. 94.3 a anges att de system för social trygghet som skall beaktas vid beräkning av den genomsnittliga årskostnaden för vårdförmåner skall förtecknas i bilaga 9 till förordning 57472. Sverige har i EES-avtalet bilaga VI för sin del angett att de förmåner som skall beaktas är sådana som utges enligt AFL.

Várdförmáner 295

Administrativa kommissionen har i ett beslut den 18 november 1977

nr 109 lämnat närmare föreskrifter om vilka typer av förmåner som

skall beaktas vid bestämmandet av áterbetalningar mellan staterna. Vi återkommer i avsnitt 6.6.3 till vilka dessa förmåner är. I beslutet har dessutom förskrivits bl.a att áterbetalningama skall, så långt som är möjligt, grundas officiell statistik och redovisning samt att de skall beräknas exklusive administrationskostnader och utan hänsyn till belopp som berörda personer själva har erlagt. Enligt art. 94.4 och 95.4 skall det antal familjer respektive pensionärer som skall beaktas vid beräkningen av schablonbelopp bestämmas genom särskilda listor som institutionen pá bosättningsorten skall föra pâ grundval av det underlag om berörda personers rättigheter som tillhandahållits av den behöriga institutionen. Administrativa

kommissionen har i beslut den 17 oktober 1989 nr 141 lämnat

närmare föreskrifter om hur dessa listor skall upprättas. Storleken av de schablonbelopp som i dag debiteras av de olika EGländerna varierar starkt. Det högsta förekommande årliga beloppet är nio gånger större än det lägsta. År 1990 det högsta debiterade ca var årsbeloppet enligt art. 94 ca 15 000 kr per familj och enligt art. 95 ca 30 000 kr per pensionär inkl. dennes familjemedlemmar. I art. 102.2 i förordning 57472 föreskrivs att âterbetalningar enligt bl.a. art. 36 i förordning 140871 skall, såvitt avser alla behöriga institutioner i en medlemsstat, ske till âterbetalningsberättigade institutioner i en annan medlemsstat genom de organ som har utsetts av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Sverige har i bilaga VI till EES-avtalet angett att sådana återbetalningar skall ske genom Riksförsäkringsverket.

Bestämmelser om registrering m m

1 förordning 57472 tillämpningsförordningen finns mycket detaljerade bestämmelser om tillämpningen av bl.a. reglerna om Vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, kompletterade av flera beslut från Administrativa kommissionen. Det kommer här inte i fråga att redogöra för dessa bestämmelser i detalj. Av dessa bestämmelser följer bl.a. att en anställd eller egenföretagare som vill ha vårdförmåner enligt art. 19 i förordning 140871 måste registrera sig och sina familjemedlemmar hos institutionen på bosättningsorten genom att lämna in ett intyg formulär E 106 som visar att han och hans familjemedlemmar har rätt till sådana förmåner. Intyget utfärdas av den behöriga institutionen. Institutionen på bosättningsorten skall alltid underrätta den behöriga institutionen om att en anmälan om registrering gjorts. Först sedan registrering skett är personen i fråga berättigad till förmåner i bosättningsstaten pá den behöriga statens bekostnad. Om den försäkrade vid registreringen inte

296 Vårdförmåner

har med sig intyget från den behöriga institutionen, skall institutionen på bosättningsorten rekvirera detta från den behöriga institutionen. Vidare skall en anställd eller egenföretagare som vill ha vårdförmåner enligt art. 22 i förordning 140871 för institutionen på vistelseorten visa upp ett intyg formulär E lll eller, då det är fråga om vård efter tillstånd enligt art. 22.1 c, formulär E 112 från den behöriga institutionen utvisande att han har rätt till vårdförmåner. För övriga personkategorier finns motsvarande bestämmelser. För pensionärer gäller att det intyg som skall lämnas in vid registrering skall utfärdas av den institution som svarar för pensionen men att det intyg som skall visas upp när vård söks vid vistelse i annan medlemsstat än bosättningsstaten skall utfärdas av institutionen pensionärens bosättningsort. Det har dock visat sig att systemet med formulär som skall anskaffas för varje tillfälle är ganska omständligt. Administrativa kommissionen undersöker därför nu möjligheten att ersätta formulär E 111 med ett European card for the provision of immediate care. I bilaga 4 till detta betänkande återfinns några av de nämnda formulären i svensk version. Vid varje ansökan om vårdförmåner som den försäkrade gör i bosättningsstaten skall han lämna in de handlingar som behövs för att vårdförmåner skall kunna beviljas enligt lagstiftningen i den staten. Om den försäkrade läggs in på sjukhus i bosättningsstaten skall institutionen på bosättningsorten underrätta den behöriga institutionen om tiden för inläggning, sjukhusvistelsens förväntade varaktighet samt utskrivningsdatum. l fråga om vissa mera kostsamma vårdförmâner som skall utges i bosättningsstaten bekostnad den behöriga staten gäller dessutom att institutionen på bosättningsorten i förväg skall underrätta den behöriga institutionen om beviljande av de kostsamma förmånerna art. 17.7 i förordning 57472. Den behöriga institutionen kan inom viss tid göra invändningar, varefter institutionen på bosättningsorten skall fatta beslut i saken. I brådskande fall, då svar från den behöriga institutionen inte kan inväntas, får förmånen beviljas ändå men den behöriga institutionen skall underrättas. Om kostnaderna för den berörda personens vårdförmåner ersätts genom ett schablonbelopp enligt art. 94 eller 95 behöver underrättelse inte ske. Art. 17.7 i förordning 57472 kompletteras av två beslut frin Administrativa kommissionen, nämligen besluten nr 121 av den Zl april 1983 och nr 135 av den 1 juli 1987. I beslut nr 135 föreskrivs vilka typer av förmåner som omfattas av underrättelseskyldigheten och vilka beloppsgränser som därvid skall gälla. l beslut nr 121 klargörs att art. 17.7 inte syftar till att ge den behöriga institutionen någon vetorätt i fråga om mera kostsamma vårdförmåner, eftersom rätten till förmåner skall bestämmas uteslutande med tillämpning av lagstiftningen i bosättningsstaten. Syftet med bestämmelsen är enligt Administrativa kommissionen att göra det möjligt för den behöriga institutio-

SOU 1993:1 15 Várdförmâner 297

nen att utöva kontroll över kostsamma förmåner för undvika att missbruk, t.ex. i fall då eller liknande förmån redan tidigare samma en utgetts av den behöriga staten. När en person under tillfällig vistelse i medlemsstat än den annan behöriga staten blir i behov omedelbar vård skall han, av som angetts ovan, för institutionen på vistelseorten visa den behöriga upp ett av institutionen utfärdat formulär E lll visar han har rätt till som att vârdförmåner. Om han inte gör detta riskerar han att få betala hela kostnaden för vården själv. I sådana fall gäller dock enligt 34 i art. förordning 57472 att han i efterhand den behöriga institutionen kan av få ersättning för den del av kostnaden han inte skulle ha behövt som betala enligt de regler institutionen på bosättningsorten har som att tillämpa eller, i vissa fall, enligt reglerna i den behöriga staten.

6.6 Våra

överväganden och förslag

6.6.1 Inledning

När EES-avtalet träder i kraft kommer samtidigt lagen 1992: 1776 om samordning av systemen för social trygghet när flyttar inom personer Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES att börja gälla. I denna lag föreskrivs bl.a. att förordning EEG 140871, med den nr anpassning som följer av EES-avtalet, skall gälla svensk lag. som Vilka konsekvenser detta får för Sveriges del i fråga vad i om som förordning 140871 kallas vårdförmáner vid sjukdom och moderskap skall vi försöka att klargöra i det följande. Förordning 140871 kan sägas ett led i säkerställandet den vara av

fria rörligheten för en de fyra friheterna gäller

personer av som inom EG. Denna fria rörlighet får inte hindras att den sociala genom trygghetens tillgänglighet i en stat är beroende nationalitet, direkt av eller indirekt. EES-avtalet kommer att medföra att svenska medborgare får tillgång till arbetsmarknaderna i samtliga inom EES, och stater genom att förordning 140871 blir gällande i Sverige får de samtidigt en ökad tillgång till de sociala trygghetssystem finns i dessa andra som stater. Omvänt gäller att andra staters medborgare får tillgång till den svenska arbetsmarknaden och tillgång till de svenska trygghetssystemen ett helt annat sätt än vad enligt svensk rätt gäller i dag. Det bör som dock påpekas att medborgare i flertalet länder inom EES redan i dag i viss utsträckning har tillgång till de svenska trygghetssystemen genom de konventioner på socialförsäkringsområdet Sverige har med som dessa stater och att dessa även innebär att svenska medborgare på motsvarande sätt är tillförsäkrade förmåner i de andra konventionsländerna.

298 Várdförmáner

Den svenska hälso- och sjukvården är till skillnad från vad som är fallet i flertalet EES-stater huvudsakligen skattefinansierad. Den svenska sjukvårdsorganisationen, med landstingen i centrum, saknar också i huvudsak motsvarighet i andra EES-stater. Rätten till förmåner är i Sverige kopplad till bosättning här i landet. Som vi påpekat i inledningen till detta kapitel bygger förordning 140871 att de nationella trygghetssystemen är försäkringsfinansierade och organiserade därefter. Dessa skillnader medför att speciella frågeställningar uppkommer vid tillämpningen förordning 140871 på den svenska av hälso- och sjukvården. Några dess frågeställningar skall vi behandla av i det följande. Det bör dock dessförinnan framhållas att, liksom gäller i övrigt på den sociala trygghetens områden, EES-reglerna inte något sätt påverkar organisationen eller finansieringen av den sjukvård som meddelas personer som bor här i landet. Det huvudsakliga innehållet i de följande avsnitten utgörs av en genomgång dels vilka svenska förmåner som enligt vår bedömning av omfattas regleringen i förordning 140871, dels av vilka konseav kvenser för enskilda och för institutioner som följer av att förord- - ningen blir gällande här i landet.

6.6.2 Huvuddragen i förordning EEG 140871 med

nr

avseende vårdförmåner vid sjukdom och

moderskap

Innan vi går närmare in på konsekvenserna för svensk del av att förordning 140871 blir gällande i Sverige skall vi lämna en kort redogörelse för huvuddragen i förordningen med avseende reglerna där vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. En mer utförlig om redogörelse har vi gett ovan i avsnitt 6.5. Vi har i inledningen till detta kapitel slagit fast att med vårdförmåner förstås förmåner angår rätten till hälso- och sjukvård och som andra därtill hörande förmåner samt till utbetalningar som ersätter kostnader för sådan vård medan kontantförmåner är i huvudsak förmåner kompenserar för inkomstbortfall grund av sjukdom som eller moderskap. En fråga uppkommer när det gäller vårdförmåner vid sjukdom som och moderskap är om redan rätten att få vård oberoende av om den är subventionerad eller inte kan betraktas som en förmån i den mening i förordning 140871 eller om det endast är som avses förmåner ekonomisk art, dvs. i princip vård till lågt eller inget pris, av Det kan tyckas ligga närmast till hands att endast förmåner som avses. ekonomisk art omfattas någon sådan avgränsning återfinns inte av men i förordningen. Tjänstemän knutna till Administrativa kommissionen, vilka vi varit i kontakt med, har också som sin mening hävdat att

Várdförmâner 299

redan rätten till vård omfattas eftersom det för den enskilde allt trots måste framstå som en förmån att kunna få vård för sjukdom en som han drabbats av. Frågan har dock inte varit föremål för EG-domstolens prövning. I avsaknad av någon uttrycklig begränsning till endast förmåner av ekonomisk art ansluter vi till den bedömningen oss att redan rätten till vård är förmån i detta sammanhang. att anse som en Det skall dock hållas i minnet att, för att en förmån skall vara omfattad av förordning 140871 den skall finnas uttryckt i lagstiftning , art. 4. Begreppet lagstiftning har dock både i förordningen art. l j och i praxis getts en mycket vidsträckt tolkning. Varje förmån som regelmässigt utges till medborgare i ett land torde därför omfattas. Däremot faller en förmån som utges i ett enskilt fall utan stöd i den nationella lagstiftningen utanför förordningens tillämpningsområde. Reglerna i förordning 140871 om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap utgår, liksom reglerna om andra förmåner, från bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. Dessa har vi utförligt redogjort för i kapitel Bestämmelserna innebär i huvudsak att en anställd eller egenföretagare omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är anställd eller utövar sin verksamhet egenföresom tagare för utsända gäller särskilda regler, se avsnitt 3.9.9. Detta gäller oberoende av var den anställde eller egenföretagaren är bosatt. Den stat vars lagstiftning en person omfattas av kallas den behöriga staten. Att en person är omfattad av lagstiftningen i en viss stat innebär att det är denna stat som på ett eller annat sätt slutligen skall bekosta de

förmåner som personen har rätt till. Ett viktigt undantag från denna

huvudregel gäller dock i fråga om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap som utges till pensionärer. Dessa förmåner skall i de flesta fall bekostas av den stat eller huvudsakligen betalar som ensam pensionen. Det torde i och för sig kunna göras gällande att detta inte är något undantag i egentlig mening eftersom pensionären tidigare varit sysselsatt i den eller de stater som betalar pensionen. Vad som nu sagts gäller även den rätt till förmåner tillkommer familjemedsom lemmar till den som skall omfattas av ett visst lands lagstiftning. Bestämmelserna om tillämplig lagstiftning emellertid inget ger svar

på frågorna om var och enligt vilka regler förmån faktiskt skall

en utges. Svaret på dessa frågor återfinns i avdelning III i förordningen Särskilda bestämmelser för olika slag förmåner. En grundläggande av förutsättning för att en omfattad person skall få förmåner är enligt dessa bestämmelser att han vid den tidpunkt är aktuell uppfyller som villkoren för rätt till förmåner enligt lagstiftningen i den behöriga staten, dvs. att han då är sjukförsäkrad där. I fråga om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap gäller enligt bestämmelserna i avdelning III att samtliga förordningen omfattade av personkategorier anställda, egenföretagare, arbetslösa, pensionssökande och pensionärer; närmare härom avsnitt 6.5 tillsammans med se

300 Várdförmáner SOU 1993:1 15

sina familjemedlemmar har rätt att få sådana förmåner i bosättningsstaten, oavsett om denna stat skall bekosta förmånen eller inte. En person som bor i Sverige men arbetar i Danmark och som är i behov av sjukvård skall således alltid kunna få denna vård i Sverige. Det spelar därvid ingen roll om det är fråga om akut eller planerad vård. Det bör observeras att frågan om en person skall anses bosatt i en stat eller inte i princip avgörs av gemenskapsrätten och inte av nationell

rätt se avsnitt 5.7.5.

Anställda och egenföretagare samt i de flesta fall även deras familjemedlemmar har också rätt att erhålla vårdförmåner i den behöriga staten, dvs. sysselsättningsstaten. Vidare har samtliga av förordningen omfattade personer rätt att under längre eller kortare vistelse i en annan medlemsstat få behövlig akutvård i denna stat. Dessutom kan under vissa förutsättningar tillstånd beviljas någon att bege sig till ett annat land för att erhålla vård samt har vissa arbetslösa personer rätt att under viss tid när de söker arbete i en annan medlemsstat få vårdförmåner där. Vad som i detta sammanhang avses med familjemedlemmar har redogjort för i avsnitt 3.9.2. För svenskt vidkommande avses med detta begrepp make eller barn under 18 år, under förutsättning att dessa inte själva t.ex. på grund av eget förvärvsarbete enligt bestämmelserna i förordning 140871 skall omfattas av visst lands lagstiftning eller annars har självständig rätt till förmåner såsom tidigare förvärvsverksam pensionär. l samtliga fall gäller att vårdförmånerna skall utges enligt de regler som gäller för den institution som utger förmånen. En person som omfattas av svensk lagstiftning och som blir akut sjuk under tillfällig vistelse t.ex under en semesterresa i en annan medlemsstat, har - således rätt att i vistelselandet få den vård han behöver på samma villkor som den statens egna försäkrade och således enligt vistelselavdets sjukvårdslagstijtning. Att han enligt reglerna i Sverige skulle ha fått vården på andra villkor bättre eller sämre är utan betydelse. Ett praktiskt exempel på denna princip är att den som på detta sätt får vård i en annan medlemsstat skall betala samma patientavgift som det landets egna försäkrade. Principen innebär vidare att en person som vistas i ett annat medlemsland kan få den typ av vård som täcks av vistelselandets lagstiftning om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, oberoende av om just den behandling som är aktuell km meddelas i den behöriga staten eller ej. När en vårdfönnån utges av en medlemsstat för en annan medlemsstats räkning skall kostnaden för förmånen återbetalas i sin helhet. Två eller flera medlemsstater kan dock komma överens om att avstå

från återbetalningar. Återbetalningen skall ske antingen med ett belopp

motsvarande den faktiska kostnaden för varje vårdåtgärd eller, får vissa personkategorier, med ett schablonbelopp för varje kalenderår.

SOU 1993: l 15 Vårdförmâner 301

Vi har i avsnitt 6.5 närmare redogjort för hur återbetalningarna skall gå till och hur beloppen skall beräknas.

6.6.3 Vilka svenska förmåner omfattas det

av EG-rättsliga

begreppet vårdförmåner vid sjukdom och moderskap

Allmänna överväganden

Vi skall i detta avsnitt försöka besvara frågan vilka svenska om förmåner som omfattas av det i förordning EEG 140871 förenr kommande begreppet vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. Det finns, som vi ser det, flera skäl att klargöra detta. För det första är det av vikt för enskilda personer att veta hur deras rätt till förmåner i olika situationer påverkas. För det andra är det vikt för den institution av som administrerar en viss förmån att veta vilka i personer som framtiden har rätt till förmånen och i vilka fall institutionen kan begära ersättning från en institution i ett annat medlemsland för utgivna förmåner. För det tredje är beräkningen de schablonbelopp av som Sverige är berättigat till från andra medlemsstater för förmåner till

vissa personkategorier se avsnitt 6.5 beroende vilka svenska

av förmåner som kan sorteras under begreppet. Den omständigheten att en förmån inte omfattas regleringen i av förordning 140871 behöver emellertid inte avgörande för frågan vara om rätt till förmånen föreligger i ett enskilt fall. Rätt till förmånen kan nämligen i stället föreligga på grund bestämmelserna i förordning av EEG nr 161268 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. I avsnitt 3.7 har vi beskrivit bestämmelserna i denna. Vi återkommer till förordning 161268 i avsnitt 6.6.14. Rätt till förmånen kan naturligtvis också föreligga på grund nationell lagstiftning. av Innan vi går närmare in på vilka svenska förmåner omfattas som skall vi försöka klargöra efter vilka principer urvalet skall göras. Förordning 140871 gäller enligt art. 4.1 all lagstiftning a om förmåner vid sjukdom och moderskap. Enligt art. 4.2 omfattar förordningen alla allmänna eller särskilda system för social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte. Som vi nämnde i inledningen till detta kapitel, är det den nationella lagstiftningen som avgör den anställde eller egenföretagaren har om rätt till en viss förmån, under förutsättning att det inte förekommer någon diskriminering varken direkt eller indirekt mellan - - det egna landets medborgare och medborgare i andra medlemsstater och den nationella lagstiftningen inte strider mot gemenskapsrättsliga principer

se bl.a. EG-domstolens dom i målet 11079 Coonan. Däremot är det

utan betydelse hur förmånen klassificeras i den nationella lagstiftningen, dvs. om den förmån vid sjukdom eller grund anses vara en av något annat förhållande. Sådana frågor avgörs reglerna i förav ordningen mål 6979 Jordens-Vosters, nedan. På sätt se samma

302 Várdförmáner

avgörs om en viss förmån över huvud taget faller inom förordningens tillämpningsområde eller om en viss åtgärd alls är att betrakta som en förmån. Dessa principer kan sägas vara uttryck för det som vi nämnt tidigare, nämligen att syftet med förordning 140871 är att samordna koordinera inte harmonisera medlemsstaternas lagstiftningar på - området. Det förtjänar här att påpekas att en anställd eller egenföretagare aldrig med åberopande av förordningens bestämmelser kan kräva en viss förmån om det enligt den stats lagstiftning som är tillämplig över huvud taget inte finns något sådant förmånssystem. Således torde åtgärder som visserligen kan vidtas på ett svenskt sjukhus men vartill ingen skyldighet föreligger t.ex. en icke medi- cinskt betingad skönhetsoperation över huvud taget inte vara att - anse som en förmån, i vart fall om operationen till fullo måste bekostas av den opererade själv. EG-domstolen fastslog i målet 6979 Jordens-Vosters bl.a. följande. Kravet att gemenskapsrätten tillämpas enhetligt inom gemenskapen medför att de begrepp som den rätten hänvisar till inte bör variera beroende på särdrag i de nationella rättssystemen utan skall vila på objektiva kriterier som definieras i ett gemenskapssammanhang. Begreppet förmåner vid sjukdom och moderskap skall därför fastställas i enlighet med gemenskapsrätten, vilken bestämmer vad de förmånerna skall bestå av. Det är alltså så att begreppet vårdförmåner vid sjukdom och moderskap är ett EG-rättsligt begrepp. Vid sidan av detta finns olika begrepp i de nationella lagstiftningarna, t.ex. det svenska begreppet hälso- och sjukvård. Det kan då å ena sidan förhålla sig så att något som i en viss stat betraktas som sjukvård enligt EG-rätten inte anses vara en vårdförmån vid sjukdom samt, å andra sidan, förhålla sig så att det som i den staten klassificeras som t.ex. socialt bistånd enligt EG-rätten är att betrakta som en vårdförmån vid sjukdom. I de inledande avsnitten till detta kapitel har vi redogjort för nu gällande svensk rätt inom det aktuella området samt har vi försökt klarlägga vad som i Sverige avses med hälso- och sjukvård. En viktig uppgift är då att försöka klargöra innebörden av det EG-rättsliga begreppet vårdförmåner vid sjukdom och moderskap i sakligt hänseende, dvs. om det i några avseenden är vidare eller mera inskränkt än de motsvarande svenska begreppen. Någon definition av begreppet återfinns inte i förordning 140871. Ytterst ankommer det naturligtvis på EG-domstolen att fastställa begreppets närmare innebörd. Från domstolens praxis kan nämnas målet 3365 Dekker, där domstolen uttalade att med förmåner för social trygghet menas förmåner som utges i samband med att en sådan risk som omnämns i förordningen inträder. I senare praxis har emellertid denna relativt snäva tolkning frångåtts och i dag anses betydligt fler typer av förmåner falla in under förordningens tillämpningsområde. Ett minimikrav är dock att det finns

SOU 1993:1 15 Várdförmáner 303

en koppling mellan den aktuella förmånen och någon sakområdena av i förordningens art. 4.1. Det framgår vidare av praxis att tillämpningsområdet för begreppet förmåner vid sjukdom och moderskap innefattar inte bara situationer där den relevanta risken har materialiserats utan även preventiva insatser såsom vaccinationer, profylaktisk behandling och vård under

graviditet. Likaså har EG-domstolen i målet 1672 Allgemeine Ortskrankenkasse Hamburg förklarat att under begreppet faller åtgärder med syfte att hindra spridningen sjukdomar. Liknande av ståndpunkter har domstolen intagit i målen 1472 Heinze och 1572 Land Niedersachsen, som avsåg vård tuberkulossjuka och åtgärder av till skydd för deras omgivning. Administrativa kommissionen, bl.a. har till uppgift handha som att frågor om tolkning av förordningarna 140871 och 57472, har i ett

beslut den 18 november 1977 nr 109 föreskrivit bl.a. följande.

De vårdförmâner vid sjukdom och moderskap skall beaktas vid

som bestämmande av de återbetalningar artiklarna 93, 94 och som avses 1 95 i förordning EEG 57472 skall sådana förmåner vara som betraktas som vårdförmâner i den nationella lagstiftningen som tillämpas av den institution som har utgett förmånerna, förutsatt att förmånerna kan förvärvas enligt bestämmelserna i artiklarna 19.1 och 19.2, 22, 25.1, 25.3 och 25.4, 26, 28.1, 28a, 29 och 31 i förordning EEG nr 140871.

Kostnader med anledning hemtjänst och levererade måltider, av försörjning med mjölk, underhåll ålderdomshem, fluoridering av dricksvatten, medicinsk forskning och bidrag till institutioner för hälsovård har beviljats

förebyggande

som för en allmän till

skyd av folkhälsan utan stöd från instutitioner för social kampanj skall

trygg et inte tas med i de sammanlagda årliga kostnaderna för vårdförmâner vid sjukdom och moderskap.

Hos kommissionen har också diskuterats bl.a. hur bör på man se kostnader för fluorisering av dricksvatten i Italien i syfte att ge förbyggande skoltandvård. Det har sådan åtgärd faller ansetts att en utanför begreppet vårdförmâner vid sjukdom och moderskap. EG-domstolen har visserligen förklarat att Administrativa kommissionens beslut inte är legalt bindande de skall ändå tjäna men som vägledning vid tillämpningen de bestämmelser besluten av som avser. I EES-avtalet, bilaga VI, har de avtalsslutande parterna förklarat de att skall ta vederbörlig hänsyn till besluten. Även beslut 109 om nr primärt avser frågor om återbetalningar har det naturligtvis ändå betydelse för tolkningen begreppet vårdförmâner vid sjukdom och av moderskap i stort. En tolkning i enlighet med punkt 1 i beslutet innebär onekligen en stor förenkling; nationell myndighet har en som att tillämpa bestämmelserna i förordning 140871 vårdförmâner vid om sjukdom och moderskap och i ett enskilt fall ställs inför frågan som om en viss åtgärd omfattas av förordningens bestämmelser kan då förlita

304 Vârdförmâner SOU 1993:1 15

sig på det egna landets lagstiftning. Samtidigt måste beslutet förstås i belysning av principen att frågor förordningens omfattning skall om bestämmas av gemenskapsrätten och inte den nationella lagstiftav ningen. En rimlig utgångspunkt för en tillämpande nationell myndighet bör kunna vara att den vid gränsdragningsproblem i första hand skall kunna förlita sig på den nationella lagstiftningen att det ändå finns men en av gemenskapsrätten uppsatt ram som anger de yttre gränserna för tolkningen av bestämmelserna i förordningarna. Punkten 5 i Administrativa kommissionens beslut nr 109 kan sägas sådan yttre ange en gräns. Ett annat mera drastiskt exempel kan att förmånen - - vara av fria läromedel i skolan inte enligt förordning 140871 kan anses vara en förmån vid sjukdom, även om någon stat i sin nationella lagstiftning skulle beteckna den som en förmån vid sjukdom. Omvänt skulle en nationell myndighet inte kunna vägra en person t.ex. blindtarmsopeen ration med hänvisning till att detta enligt den nationella lagstiftningen inte är en förmån vid sjukdom. Vi har tidigare i detta kapitel redogjort för de förmåner i svensk lagstiftning som vi bedömer kunna komma att omfattas bestämmelav serna i förordning 140871 om vårdförmáner vid sjukdom och moderskap. Vi anser dock inte att alla de behandlade förmånerna omfattas. Här nedan skall vi precisera våra ställningstaganden och utveckla skälen för dessa.

Hälso- och sjukvård i offentlig regi

Vi har i avsnitt 6.2.3 sagt att det i svensk lagstiftning egentligen inte finns någon uttrycklig rätt till sjukvård för den enskilde utan endast en skyldighet för vissa organ att tillhandahålla sådan vård. Dessutom är rätten att få den erbjudna vården till ett reducerat pris endast delvis författningsreglerad. T.ex. finns inte någon uttrycklig rätt för den enskilde att mot en låg avgift erhålla sjukhusvärd. Att så ändå kan ske möjliggörs huvudsakligen genom att landstingen har beskattningsrâtt och genom att de erhåller viss ersättning från sjukförsäkringen. Högkostnadsskyddet begränsar också i viss mån den enskildes utgifter för vård. Den omständigheten att det i praktiken ges vård till reducerat pris gör under alla förhållanden att det inte kan råda någon tvekan om att det svenska systemet, sådant det ser ut, i detta sammanhang måste betraktas som ett system som berättigar den enskilde till vårdförmáner och således omfattas av bestämmelserna i förordning 140871.

Som vi utvecklat i avsnitt 6.2.2 se även avsnitt 6.2.12 och 6.2. 13

har begreppet hälso- och sjukvård i svensk tämligen vid inrätt en nebörd och det torde innefatta också sådant som närmast kan hänföras till begreppet vårdförmáner vid moderskap förlossningsvården och mödravården. Emellertid är det förordningens regler som avgör Vid som skall anses vara en vårdförmån, och en intressant fråga är därför

Vårdförmâner 305

om det finns förmåner som i Sverige betraktas som hälso- och sjukvårdförmåner men som ur gemenskapsrättslig synpunkt inte skall anses vara en vårdförmån vid sjukdom eller moderskap. Denna fråga är naturligtvis inte helt lätt att besvara och får ytterst prövas domstolsvägen. Enligt vår uppfattning är det dock svårt särskilt med be- aktande av administrativa kommissionens beslut nr 109 att finna några sådana exempel. Det är vår bedömning att den avgiftsfria eller prisreducerade hälso- och sjukvård i offentlig regi som i dag kan erhållas i Sverige inklusive förmåner enligt den lagstiftning som vi redovisat i avsnitt 6.2.13 födelsekontrollerande verksamhet, abort, sterilisering, m.m. i allt väsentligt är att betrakta som vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap och således omfattas av bestämmelserna i förordning 140871. Vad sagts gäller naturligtvis den hälso- och sjukvård som som nu meddelas landstingen och de kommuner som ligger utanför av

landsting inklusive vård av privata vårdgivare som meddelas på grund

vårdavtal med landsting. Det gäller emellertid också hälso- och av sjukvård meddelas kommuner inom landstingen, vare sig det är som av fråga om den hälso- och sjukvård inom äldre- och handikappomsorgen kommunerna har ansvar för eller det rör sig om primärvård som som kommunerna bedriver i form av hemsjukvård eller på försök med stöd av särskilda författningar. Den primärkommunala äldre- och handikappomsorgen som sådan

i Sverige inte sjukvård se avsnitt 6.2.2 och det är vår

anses vara bedömning att denna omsorg också faller utanför tillämpningsområdet för förordning 140871. Vi återkommer nedan till de särskilda handikappförmånema. När det gäller sjukhemsvården är det måhända svårare att dra en gräns. Den har inslag både av socialtjänst och av hälso- och sjukvård, även om inriktningen på hälso- och sjukvård är uttalad i jämförelse med vad som är fallet vid särskilt boende för mer äldre. Som vi tidigare redovisat skiljer kommunerna redan i dag på dessa olika inslag i vården att tar ut särskilda avgifter för genom man respektive moment. l fall då Sverige har rätt till ersättning från annan EES-stat för utgivna vårdförmåner bör därför ersättning kunna krävas direkt eller vid beräkningen av schablonbelopp enligt art. 95 i förordning 57472 för den del av kostnaderna för sjukhemsvården inte skall hänföras till socialtjänst dvs. för den del av kostnaden som som inte avser boende, social service, m.m.. Även den kostnadsfria hälso- och sjukvård som meddelas inom för skolhälsovárden måste omfattad av bestämmelserna i ramen anses förordning 140871 vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. I om princip bör också studerandehälsovárden omfattas bestämmelserna. av Även det endast undantagsvis torde aktuellt för en anställd om vara eller egenföretagare att själv efterfråga någon av dessa förmåner får en det antas komma att inträffa att deras familjemedlemmar gör det.

306 Várdförmâner

Husläkarvård

Husläkarvården är inte någon särskild form vård utan är del av en av den samlade hälso- och sjukvården. Husläkarlagen den berättigade ger möjlighet att till reducerat pris erhålla hälso- och sjukvård. Det kan inte råda någon tvekan om att detta i EG-rättsligt hänseende är en vårdförmån vid sjukdom och att den omfattas bestämmelserna i av förordning 140871.

Hälso- och sjukvård i privat regi

Det finns enligt svensk lagstiftning inte någon egentlig rätt för den enskilde att erhålla privat hälso- och sjukvård. Skyldighet för privata vårdgivare att meddela sådan vård finns om vårdgivaren vården i ger egenskap av husläkare eller enligt vårdavtal inte i övrigt. Däremot men finns en rätt för den enskilde att i dessa övriga fall under förut- sättning att vårdgivaren är ansluten till det offentliga ersättningssystemet få vård som faktiskt utges avgiftsfritt eller till reducerat pris. Även detta måste system anses vara ett system som berättigar den enskilde till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap och således omfattas av förordning 140871. Liksom beträffande den offentliga sjukvården torde det vara svårt att finna exempel på att den enskilde har rått att genom privat vårdgivare erhålla någon förmån till nedsatt pris som inte skulle omfattas av det EG-rättsliga begreppet vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. Med hänsyn till att den enskilde inte har någon rätt till vård i privat regi och att de privatpraktiserande läkarna likaledes inte har någon skyldighet att ge vård, måste dock åtgärder dessa vidtar mot full som betalning från patienten falla utanför regleringen i förordning anses 140871.

Resekostnader och läkemedel

Det torde inte råda någon tvekan att rätten till ersättning för om resekostnader vid olika former sjukresor, både enligt lagen av 1991:419 härom och enligt lagen 1989:225 ersättning till om smittbärare, samt rätten till prisreducerade läkemedel, inkl. högkostnadsskyddet, omfattas av förordning 140871.

Rehabilitering

Vad gäller rehabilitering är det uppenbart att den medicinska rehabiliteringen omfattas av bestämmelserna i förordning 140871 om vårdförmåner vid sjukdom. Men även den arbetslivsorienterade rehabiliteringen omfattas enligt vår bedömning reglerna i förordning av 140871. Rehabiliteringsersâttning i form särskilt bidrag är av en

Várdförmáner 307

vårdförmän och skall behandlas enligt reglerna i förordningen om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. I avsnitt 5.7.3 har vi utvecklat skälen för detta ställningstagande.

Av beslut 115 från Administrativa kommissionen se härom

nr avsnitt 6.5 följer dessutom att dessa typer av rehabilitering skall betraktas s.k. vårdförmåner stor vikt och därför omfattas av som av specialregeln i art. 24 och 30. Den sociala rehabiliteringen torde däremot falla utanför förord-

ningens tillämpningsområde se avsnitt 3.9.4 om gränsdragningen mot

social hjälp.

Tandvård

Det har vid flera tillfällen föreslagits att tandvården skall införlivas i begreppet hälso- och sjukvård och att reglerna om tandvården skall inarbetas i hälso- och sjukvårdslagen. Detta har bl.a. av lagtekniska

skäl hittills inte skett se prop. 198182:97 s. 112 och 198485:79 s. 13

förslagen framgår att tandvården i svensk rätt ändå närmast men av betraktas del av hälso- och sjukvården. Den ersättning som som en enligt AFL utgår för tandvård kallas också sjukvårdsersättning. Detta synsätt ter sig enligt vâr uppfattning naturligt. Vad anförts hälso- och sjukvården med avseende som ovan om lagstiftningens uppbyggnad gör sig gällande även tandvårdens område. Det svenska systemet för tandvårdsförmáner måste således i EG-rättsligt sammanhang ett system som berättigar den ett anses vara enskilde till vårdförrnåner vid sjukdom och omfattas därför av reglerna i förordning 140871. Detta gäller såväl den avgiftsfria folktandvård

erbjuds barn och ungdomar vilken inte finansieras över sjukför-

som säkringen övrig avgiftsfri eller prisreducerad tandvård. som Sådan tandvård inte alls ersätts av sjukförsäkringen och vartill som ingen rätt föreligger t.ex. isättning av guldtänder av kosmetiska skäl torde däremot inte omfattas av förordningens bestämmelser, eftersom rätt härtill inte finns och det då inte är fråga om en förmån i förordningens mening.

Ersättning för merutgifter för resa till och från arbetet

Möjligheten enligt 3 kap. 7 § AFL att vid ett sjukdomsfall få ersätta ning för merutgifter för till och från arbetet i stället för sjukresa penning torde eftersom den utgör kostnadsersättning vara att - en vårdförmân vid sjukdom och bestämmelserna härom anse som en omfattas därför av förordning 140871.

308 Várdförmáner

Förmåner till handikappade

När det gäller de förmåner till handikappade som vi behandlat kan det vara så att de faller innanför tillämpningsområdet för förordning 140871. Vi återkommer nedan till vad gäller de faller som om utanför tillämpningsområdet. Om de faller innanför kan de vara att betrakta antingen som förmåner vid sjukdom eller förmåner vid som invaliditet. De kan vidare vara att betrakta antingen kontantförsom måner eller som vårdförmåner. I fråga om kontantförmåner är reglerna olika beroende på det är om fråga om en förmån vid sjukdom eller vid invaliditet. När det gäller vårdförmåner finns emellertid inga särskilda regler sådana om förmåner vid invaliditet. Det har därför i praxis mål 6979 Jordens- Vosters fastslagits att sådant som kan betraktas vårdförmån som en vid invaliditet skall behandlas enligt reglerna vårdförmåner vid om sjukdom. När vi i det följande säger att en förmån skall anses vara en förmån vid sjukdom skall detta inte tolkas bokstavligen. Med hänsyn till att samma regler tillämpas vare sig det är fråga vårdförmån om en vid sjukdom eller invaliditet finns det inte skäl att här göra någon närmare gränsdragning i detta hänseende. Iijälpmedelsverksamheten anses i Sverige ligga inom hälso- och sjukvårdens ansvarsområde jfr 3 § HSL träder i kraft den 1 a som januari 1994. Det finns enligt vår uppfattning inte skäl att göra annan bedömning än att denna verksamhet omfattas regleringen i av förordning 140871. Av skäl som vi anfört i avsnitt 5.7.3 får de förmåner enligt de som i avsnitt 6.2.15 behandlade förordningama 1991:1046 och 1987:409 utgår för arbetshjälpmedel m.m. till handikappade vårdföranses vara måner vid sjukdom och därför omfattas av bestämmelserna i förordning 140871. Beträffande bilstödet till handikappade finns skäl att något utveckla frågorna om detta är en förmån alls omfattas förordning som av 140871 och, i så fall, till vilket förmånsslag det hör. I avsnitt 3.9.4 har vi berört frågan om gränsdragningen mellan social trygghet och social hjälp och därmed frågan om en förmån bör hänföras under förordning EEG nr 140871 eller enbart under förordning EEG nr 161268 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Vi konstaterade där bl.a. att social och medicinsk hjälp undantas från tilllämpningsområdet för förordning 140871 uttrycklig begenom en stämmelse. I fråga om sådant stöd gäller i stället uteslutande reglerna i förordning 161268. Enligt denna senare förordning skall migrerande arbetstagare ha rätt till samma sociala och skattemässiga fördelar som medlemsstatens egna medborgare någon rätt till utbetalning men utomlands föreligger inte. Om bilstödet kan sägas att det är en förmån befinner sig i som gränsområdet mellan social trygghet och social hjälp. Bilstödet har

SOU 1993: 115 Várdfärmáner 309

drag av en förmån för social hjälp såtillvida att det är en förmån som i vissa fall är behovsprövad och delvis är inkomstprövad. Vidare har lagstiftningen inslag av skönsmässig bedömning när det gäller uppskattning av sökandens behov av förmånen i de fall detta skall ske. Förmånen är också uteslutande avsedd som ett särskilt skydd för handikappade och utges oberoende av villkor om tidigare sysselsättning, medlemskap eller avgiftsbetalning. Bilstödet har emellertid även karaktär av social trygghetsförmån såtillvida att det utges enligt en lagstiftning ger den förrnânsberättigade en rättsligt definierad som ställning och att den i relativt stor utsträckning kan utges oberoende av omständigheterna i det enskilda fallet. Med hänsyn till dessa senare omständigheter och till att EG-domstolens tolkning av vad som

omfattas förordning 140871 varit mycket vid se avsnitt 3.9.4 är

av det vår bedömning att bilstödet till handikappade faller in under för-

ordningens tillämpningsområde se också mål 35689 Stanton-Newton

som redovisas nedan. Det kan vidare ifrågasättas under vilken gren av social trygghet som bilstödet hör hemma, dvs. om det skall behandlas som en förmån vid sjukdom eller som en förmån vid invaliditet, till vilken senare kategori räknas även sådana förmåner som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan. För bedömningen av till vilket förmânsslag en förmån enligt ett visst lands lagstiftning skall hänföras saknar det, som vi tidigare sagt, betydelse hur förmånen betecknas i det landet. Vid tillämpningen av förordningen görs uppdelningen på olika förmånsslag inte utifrån ifrågavarande nationella lagstiftnings systematik utan på grundval förmånens art i ett EG-rättsligt sammanhang. av Innan vi övergår till att behandla frågan om till vilket förmånsslag bilstödet är hänförligt, skall vi emellertid kort beröra spörsmålet om bilstödet är en kontantförmån eller en vårdförmån. Bilstöd utgår i form kontant utbetalning är avsett att göra det möjligt för en av men handikappad person att köpa ett fordon eller anpassa ett fordon med hänsyn till handikappet. Bidragsmottagaren är skyldig att återbetala ett bidrag för anskaffning av fordonet om han inom en viss tid avhänder sig fordonet. Stödet är således destinerat till kostnader som hänger med fordonet och kan inte användas för allmänna konsumsamman tionsändamål. EG-domstolen behandlade i det nämnda målet 356 89 Stantonovan Newton brittisk förmån mobility allowance som i vissa avseenden en påminner det svenska bilstödet. Den var enligt den brittiska om lagstiftningen kontantförmån och betalades ut med ett fast belopp en per vecka. Förmånen var avsedd för funktionshindrade personer som skulle kunna dra nytta av olika hjälpmedel för förbättrad rörlighet. Frågan förmånen att som en kontantförmån eller om var anse vårdförmån berördes inte av domstolen utan den syntes utgå från att det rörde sig om en kontantförmån även i EG-rättslig mening.

310 Vârdförmáner

Den väsentliga skillnaden mellan den brittiska förmånen och det svenska bilstödet är enligt vår uppfattning medan det brittiska att bidraget utgick löpande och inte destinerat till något var närmare bestämt hjälpmedel, bilstödet utgår i princip kostnadsersättning som en för ett specifikt ändamål. Vi därför övervägande anser att skäl talar för att bilstödet i förordningens mening är att betrakta vårdförmån som en och vi utgår i det fortsatta från detta. Bestämmelserna i förordning 140871 förmåner vid invaliditet om innehåller som ovan nämnts inga specifika regler vårdförmåner. om Det har i rättspraxis fastslagits vårdförmåner att som utges till handikappade och har medicinsk karaktär skall behandlas som enligt reglerna om vårdförmåner vid sjukdom mål 6979 Jordens-Vosters.

I Administrativa kommissionens beslut 115 den 15 december nr av 1982 om vårdförmåner stor vikt finns dessutom bl. av upptaget a. invalidfordon samt allt stöd lämnas för täcka förmåner som att som nämns i beslutet. Det är vår bedömning att bilstödet till handikappade

är att behandla som en vårdförmån vid sjukdom och det dessutom att omfattas av specialregeln i art. 24 och 30 vårdförmåner om av stor vikt.

Om bilstödet trots allt inte betraktas vårdförmån som en utan som en kontantförmån, bör den enligt vår mening, på grund av att den är en särskild förmån som uteslutande är avsedd skydda med att personer funktionshinder, kunna förtecknas i bilaga 2 till förordning a 140871 enligt art. 4.2 i den lydelse gäller inom EG och a som numera som kan väntas bli gällande även för EES under år 1994. Härigenom kan export av bilstödet undvikas även för det fall det förmodan att mot skulle vara att betrakta kontantförmån

som en se avsnitt 3.9.4.

Det resonemang som vi fört beträffande bilstödet till handikapovan pade har aktualitet även i fråga de förmåner till handikappade om som fr.o.m. den 1 januari 1994 kommer tillhandahållas att med stöd av lagen 1993:387 om stöd och service till vissa

funktionshindrade LSS och lagen 1993:389 assistansersättning. Även dessa förmåner

om kan sägas befinna sig i det EG-rättsliga gränsområdet mellan vad som betraktas som social hjälp och vad betraktas som som social trygghet. Enligt svensk nationell rätt torde det stå alldeles klart att förmånerna inte är att hänföra till hälso- och sjukvården utan till socialtjänsten. I förhållande till bilstödet föreligger de skillnaderna vad gäller stöd och service enligt LSS generellt att den berättigade visserligen kan

sägas ha en rättsligt definierad ställning denna men att är mycket allmänt angiven, att förmånerna som kan utgå också beskrivits i allmänna termer, omständigheterna att i det enskilda fallet spelar en stor roll vid bedömandet av rätten till förmåner förmånerna till samt att sin natur är sådana att de svårligen låter sig inordna under begreppet social trygghet. Inte heller kan det sägas förmånerna att särskilt är

avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförrnågan. Inslaget

av ren omsorg är betydande. Mot bakgrund främst dessa omständigheter av

Várdförmáner 311

är det vår bedömning att de förmåner kommer att utgå med stöd som av LSS kommer att falla utanför tillämpningsområdet för förordning 140871. När det gäller just assistansersättningen finns det dock skäl att se annorlunda på saken. Förmånen har genom lagen assistansersättning om fått en mer precis utformning och förmånen påminner de mer om typiska socialförsäkringsförmånema. Ett viktigt syfte med assistansersättningen är också att den handikappade härigenom skall ges möjligheter att fritt verka i samhället, däri inbegripet möjligheten att arbeta eller studera. Till skillnad mot övriga förmåner kan utgå som administeras den inom ramen för socialförsäkringsorganisationen. Med hänsyn härtill talar enligt vår mening övervägande skäl för att just assistansersättningen skall anses omfattad förordning 140871. av Departementschefen gjorde i propositionen 1992931159 s.72 samma bedömning och ansåg att assistansersättningen eftersom den utgör en kostnadsersättning är att anse som en vårdförmån vid invaliditet och således omfattad bestämmelserna i förordning av 140871. Även vi assistansersättningen bör betraktas anser att som en vårdförmån vid invaliditet. Som vi nämnt ovan finns inga specifika regler om vårdförmåner vid invaliditet utan dessa behandlas enligt reglerna om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. Den praktiska betydelsen av att förmånerna enligt LSS faller utanför tillämpningsområdet för förordning 140871 begränsas dock i viss utsträckning av att förmånerna måste sådana sociala anses vara förmåner som omfattas av bestämmelserna i förordning 161268. Vi återkommer till detta i avsnitt 6.6.l4.

Förmåner till sjömän

Av art. 4.2 i förordning 140871 följer att förordningens regler är tillämpliga även i sådana fall då en redare har ansvaret för vårdförmåner vid sjukdom, såsom är fallet enligt den svenska sjömanslagen. Dock gäller enligt art. 4.3 att bestämmelserna i avdelning III i förordningen, där bl.a. de särskilda reglerna vårdförmåner vid om sjukdom och moderskap återfinns, inte skall påverka medlemsstaternas författningsbestämmelser om en redares ansvar. Detta innebär att, då svensk lagstiftning enligt lagvalsreglerna i förordning 140871 är tillämplig, sjömanslagens bestämmelser om arbetsgivares ansvar för förmåner vid sjukdom gäller parallellt med reglerna i förordning 140871. Om en sjöman på ett svenskt fartyg således blir i behov av sjukvård gäller i första hand förordningens regler om rätt till förmåner för anställda, bestämmelserna i men om sjömanslagen ålägger redaren ansvar för kostnader för sjukvård därutöver så gäller dessa bestämmelser. Detta kan t.ex. gälla i fråga om ersättning för patientavgift som sjömannen erlagt i samband med

312 Vä rdförmâner

ett läkarbesök i ett annat EES-land privat sjukvård samt som inte omfattas av förordning 140871.

Regeln i art. 4.3 gäller endast sjömannen själv och påverkar inte hans familjemedlemmars rätt. För dem gäller alltså även reglerna i avdelning III i förordning 140871.

6.6.4 Rätten till vårdförmåner i

Sverige enligt nu gällande

lagstiftning behov av ändringar

-

Vi har i det föregående avsnittet lämnat redogörelse för en vår bedömning av vilka av de vårdförmåner, i dag utgår enligt svensk som lagstiftning, som omfattas reglerna i förordning EEG 140871. av nr l detta avsnitt skall beröra frågor konsekvenser den svenska om av lagstiftningens nuvarande utformning med anledning förordning av att 140871 blir gällande här i landet samt vilka behov ändringar i av lagstiftningen som därvid kan framstå påkallade. som Förordning 140871 gäller direkt i Sverige enligt sin ordalydelse till följd av lagen 1992:1776 samordning om av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbets-

området samordningslagen och har företräde framför avvikande intern svensk lagstiftning. Varje nationell rättsregel som strider mot förordningens bestämmelser direkt eller så den uttolkats - som av EGdomstolen skall således i dessa fall inte tillämpas. - De ändringar av den nationella svenska lagstiftningen vi föreslår är därför huvudsom sakligen av praktisk natur och syftar främst till klargöra i vilka fall att bestämmelserna vårdförmåner vid sjukdom och moderskap om i förordning l40871 är tillämpliga och i vilka situationer dessa skall tillhandahållas i Sverige.

Det bör hållas i minnet att när vi här talar tillhandahållandet om av förmåner det handlar bara det

om faktiska tillhandahållandet av för-

måner. När det gäller kostnaden för förmån kan det en vara så att denna skall stanna på den institution tillhandahåller förmånen som eller att tillhandahållandet sker för utländsk institutions en räkning, i vilket fall denna institution skall ersätta den svenska institutionen för kostnaden. Regler kostnadsansvaret om finns enbart i den EG-rättsliga regleringen och därmed i samordningslagen. Vi kommer behandla att dessa regler i senare avsnitt.

Art. 18, som inleder kapitlet med särskilda bestämmelser för förmåner vid sjukdom och moderskap i förordning 140871, innehåller

en sammanläggningsprincip. Eftersom den svenska lagstiftningen

om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap inte i något hänseende innehåller villkor om viss tids försäkring, anställning eller bosättning för rätt till förmåner, blir principen utan betydelse vid bedömningen av rätten till förmåner vid sjukdom och moderskap i Sverige. l flertalet av de svenska författningar reglerar de förmåner som som enligt vår bedömning kommer att omfattas reglerna i förordning av

SOU 1993:1 15 Vârdförmåner 313

140871 uppställs regler begränsande art, direkt eller indirekt, av såsom krav på försäkring och bosättning i Sverige. Så är t.ex. fallet i hälso- och sjukvårdslagen HSL, tandvårdslagen, lagen allmän förom säkring AFL samt flera författningar innehåller hänvisning till som en AFL. Den rätt till hälso- och sjukvård kan sägas finnas i Sverige som följer i första hand av hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser. Enligt dessa bestämmelser skall landsting och kommuner utanför landsting erbjuda vård personer som är bosatta inom landstinget eller kommunen. Akut vård skall även erbjudas vistas i personer som landstinget eller kommunen utan att vara bosatta där. I avdelning III i förordning 140871 återfinns reglerna och om var enligt vilka regler vårdförmåner vid sjukdom och moderskap skall utges. Vi har i avsnitt 6.5 redogjort för dessa regler. Bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen omfattar inte alla de situationer i vilka en av förordningen omfattad person har rätt till vårdförmåner här i Sverige. Således har personer som är anställda eller verksamma som egenföretagare här och därmed omfattas svensk lagstiftning utan av att vara bosatta här och även vissa arbetslösa söker personer som arbete här förutom att de har rätt till akut vård i viss utsträckning - rätt även till planerad vård. Också familjemedlemmar till dessa personer har rätt till vård. Rätt till vård här har vidare den erhållit som tillstånd enligt förordningens art. 22.1 att planerad vård i Sverige. c Som vi redovisat i kapitel 5 har EG-domstolen slagit fast att ett krav på bosättning för rätt till viss förmån inte kan göras gällande en mot en person som enligt lagvalsbestämmelserna i förordning 140871 skall omfattas av det lands lagstiftning enligt vilken förmånen utgår. Eftersom förordning 140871 gäller direkt i Sverige enligt sin ordalydelse och har företräde framför avvikande intern svensk lagstiftning skulle det i och för sig kunna göras gällande att en ändring i HSL inte är nödvändig. Detta skulle emellertid innebära att reglerna i HSL skulle vara missvisande, vilket enligt vår uppfattning inte är lämpligt. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har i 199192: 170 prop. anfört liknande synpunkter med avseende pâ utlänningslagen. Den nuvarande regleringen i HSL löser inte heller frågan om till vilket landsting en vårdberättigad person som inte är bosatt i Sverige skall vända sig. Ett klargörande tillägg i HSL är därför enligt vår uppfattning önskvärt. Vi återkommer i avsnitt 6.6.5 till den närmare utformningen av det tillägg som vi föreslår. I 3 § lagen 1993:588 om husläkare anges att anmälan att han om önskar en husläkare kan göras den är bosatt här i landet. Som av som vi tidigare nämnt avsnitt 6.2.3 har i propositionen till husläkarlagen uttalats att med bosatta skall jämställas personer som efter det att förordning 140871 blir tillämplig i Sverige skall omfattas svensk av lagstiftning såvitt gäller hälso- och sjukvård och annan social trygghet. Även det de skäl vi tidigare kan gällande om - av som angett göras -

314 Vårdförmáner

att det inte är nödvändigt är det vår uppfattning att detta bör framgå direkt av lagtexten. Vi föreslår därför att det i 3 § husläkarlagen införs ett nytt andra stycke med det innehållet att även personer som till följd av samordningslagens bestämmelser har rätt till vårdfönnåner i Sverige vid sjukdom och moderskap på grundval av förvärvsarbete här får göra en anmälan att de önskar en viss läkare som husläkare. Rätt till abort eller sterlisering har enligt nuvarande lagstiftning endast den är svensk medborgare eller är bosatt här i riket 5 § som abortlagen respektive 2 § steriliseringslagen. Socialstyrelsen kan om särskilda skäl föreligger tillstånd till abort även i annat fall. ge Utförandet abort eller sterilisering del hälso- och sjukvårav är en av den och kommer, som ovan angett, att omfattas av regleringen i förordning 140871. Även andra än svenska medborgare och personer är bosatta i Sverige kommer därför att bli berättigade till personer som dessa åtgärder när förordning 140871 blir gällande här. Eftersom det det tillägg till HSL vi föreslår kommer att framgå vilka av som har rätt till hälso- och sjukvård i Sverige är det enligt personer som vår uppfattning inte nödvändigt att göra några särskilda kompletteringi abortlagen eller steriliseringslagen. ar För att ingrepp i könsorgan skall få ske enligt lagen en persons

1972:119 fastställande av könstillhörighet se avsnitt 6.2.l3

om krävs bl.a. att personen i fråga är svensk medborgare. I prop. 199293:l97 s.1l med förslag till ändringar i lagen anförde föredragande statsrådet att det med hänsyn till den ökade internationalisering sker kan ifrågasättas om inte möjligheten till fastställelse att som tillhöra det andra könet bör omfatta även andra än svenska medborgare. Konsekvenserna av en sådan utvidgning i förhållande till andra länders lagstiftning medborgarskap m.m. kunde dock enligt om statsrådet för närvarande inte överblickas. Han var därför inte beredd att då lägga några förslag i denna fråga. Inte heller vi finner skäl att nu framlägga något förslag eller göra några närmare överväganden i fråga om en i lag uttryckt utvidgad rätt till fastställelse att tillhöra det andra könet. Vi kan endast konstatera att likabehandlingsprincipen gäller och att om ingrepp utförs på en icke svensk medborgare omfattas av förordning 140871, denne skall som få förmånen samma villkor som de som gäller för svenska medborgare. Enligt gränssjukvårdsförordningen 1962:390 kan en person som är sjukförsäkrad och bosatt i Sverige, om han blir i behov av sjukvård under vistelse inom svensk kommun vid riksgränsen mot Finland eller Norge, få ersättning från sjukförsäkringen för vård som han erhållit i det angränsande landet. Gränssjukvårdsförordningen ger en längre gående rätt till sjukvård i annat land än förordning 140871. Något . behålla sådan rätt föreligger inte enligt vår behinder mot att en dömning rätten kommer att utsträckas till att gälla samtliga men

mig

Várdförmáner 315

personer som enligt förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning. För att ersättning skall utgå för vård av privatpraktiserande läkare eller sjukgymnast krävs enligt lagen 1993: 1651 om läkarvårdsersättning respektive lagen 1993:1652 om ersättning för sjukgymnastik vilka träder i kraft den l januari 1994 att den vârdsökande är bosatt i Sverige, om inte annat är särskilt föreskrivet. Av förarbetena prop. 199394:75 s. 80 framgår att med bosatta här kommer att likställas personer som annars enligt samordningslagen har rätt till sjukvård i Sverige. Vidare framgår där att med särskilda föreskrifter i övrigt avses åtaganden på grund av konventioner om social trygghet. Med anledning av dessa tydliga uttalanden i förarbetena till vilka vi till fullo ansluter oss anser vi det inte vara nödvändigt att det i själva lagtexten görs några ändringar med anledning av samordningslagens ikraftträdande. Tandvárdslagens bestämmelser om skyldighet för landstingen att erbjuda tandvård är identiska med motsvarande bestämmelser i hälsooch sjukvårdslagen. Vad som ovan anförts om behov av ändringar i hälso- och sjukvårdslagen gäller även i fråga om tandvårdslagen. Vi föreslår därför att ett motsvarande förtydligande tillägg införs i tandvårdslagen. För rätt till annan tandvård än folktandvård till barn och ungdom förutsätts förutom att vårdgivaren är ansluten till försäkringen att den vârdsökande är försäkrad enligt AFL och bosatt i Sverige AFL 2 kap. 3 och 8 §§. I kapitel 2 har vi redogjort för reglerna i AFL om försäkring. Lagvalsreglerna i förordning 140871 anger vilket lands lagstiftning en person skall omfattas av. Av dessa bestämmelser och av de särskilda bestämmelserna för olika slag av förmåner avdelning Ill i förordningen följer att även andra personer än sådana som är försäkrade enligt AFL och bosatta i Sverige skall ha rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap. Det förhållandet att en person skall vara omfattad av svensk lagstiftning torde i detta sammanhang innebära att personen anses försäkrad. Detta får anses följa av samordningslagen, vilken lag gör förordning 140871 tillämplig här i landet jfr också vad som nyss sagts om krav på bosättning. Oavsett detta är det så, som vi flera gånger påpekat, att den som enligt reglerna i förordning 14087l skall omfattas av svensk lagstiftning inte får särbehandlas varken direkt eller indirekt i förhållande till svenska - medborgare. Som vi föreslagit i kapitel 5 bör dock i AFL införas en erinran om att lagens tillämpningsområde i vissa fall utvidgas eller inskränks genom vad som föreskrivs i samordningslagen. - Rätt till ersättning för resekostnader vid sjukresor har enligt huvudregeln endast den som är försäkrad enligt AFL och bosatt i Sverige. I 4 § lagen 1991:419 om resekostnadsersättning vid sjukresor sägs emellertid att, om en internationell överenskommelse om social trygghet innefattar åtagande för Sverige att svara för resekostnader i

316 Várdförmâner

samband med sjukresor, ersättning för dessa kostnader skall lämnas av den sjukvårdhuvudman inom område vård för sjukdomen har vars Även sjukresor inte uttryckligen getts. om nämns i förordning 140871 omfattar förordningen enligt vad vi tidigare anfört även förmånen av ersättning för sjukresor. Sverige har således genom en internationell överenskommelse åtagit sig att svara för sådana resekostnader. Det är enligt vår uppfattning med hänsyn härtill och till att lagen innehåller en hänvisning till AFL inte nödvändigt att göra något tillägg i lagen om resekostnadsersättning vid sjukresor. Rätten till ersättning för resekostnader omfattar enligt den svenska lagstiftningen endast sjukresor inom Sverige. Den rätt till ersättning härför som förordning 140871 kommer att innebära för vidare en personkategori än i dag kan enligt vår mening inte sträcka sig längre än vad som sålunda gäller enligt den svenska lagstiftningen, bl.a. eftersom förordningens bestämmelser om förmåner vid sjukdom och moderskap inte upptar några särskilda regler ersättning för om sjukresor till annat land, till skillnad från vad som i viss utsträckning

gäller på arbetsskadeförsäkringarnas område se kapitel 9. Vi har

därför kommit till slutsatsen att ersättning med stöd förordning av 140871 kan ges enbart för sjukresor inom Sverige. Rätten härtill utvidgas dock i viss mån såvitt gäller de andra nordiska länderna till följd av bestämmelserna i den nya nordiska konventionen social om

trygghet se avsnitt 6.2.7.

I fråga om läkemedel gäller att rätt till förmåner enligt lagen 1981 249 om begränsning av läkemedelskostnader m.m. har den som är försäkrad enligt AFL samt, med vissa undantag, den utan att som, vara bosatt i Sverige, har anställning i allmän eller enskild tjänst här. För en försäkrad som är bosatt utom Sverige gäller förmånerna enbart när han vistas här. Regeringen får efter överenskommelse med annan stat föreskriva att lagen skall tillämpas helt eller delvis på personer, som utan att vara svenska medborgare, vistas här i riket och på vilka lagen annars inte är tillämplig. Genom förordning 140871 får fler personer än i dag rätt till förmånen av prisreducerade läkemedel i Sverige. När det gäller frågan om vilket behov av ändrad svensk lagstiftning som kan föreligga finns enligt vår uppfattning skäl att överväga den nuvarande svenska lagregleringen av rätten till läkemedelsförmåner i Sverige i stort. Det är svårt att finna några sakliga skäl till varför svenska medborgare som är bosatta utomlands enbart i kraft av sitt medborgarskap skall ha rätt till läkemedelsförmåner i Sverige när de inte har rätt till andra sjukförsäkringsförmåner. Dessutom kommer de utlandssvenskar omfattas som av förordning 140871 under alla förhållanden med undantag för fall av akut värd vid tillfällig vistelse här att förlora denna rätt, grund av principen i förordningen om att en person inte kan omfattas av mer än ett lands lagstiftning samtidigt såvida de inte skall omfattas av svensk lagstiftning, t.ex. grund av anställning i Sverige. Sist, men

SOU 1993:1 15 Várdförmâner 317

inte minst, torde det förhålla sig så att, om Sverige skulle fortsätta att utge läkemedelsförmåner i Sverige till svenska medborgare enbart i kraft av deras medborgarskap, även personer som är medborgare i andra EES-länder skulle med hänvisning till likabehandlingsprincipen kunna kräva samma förmåner. Att hålla fast vid den nuvarande regleringen skulle därmed kunna medföra ökade kostnader för läkemedelsförsäkringen. Samtliga dessa omständigheter motiverar enligt vår uppfattning en ändring i lagen 1981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Vi föreslår därför att 8§ i lagen ändras så att berättigade till förmåner skall vara de som är försäkrade enligt AFL och bosatta här samt de som annars enligt vad som följer av samordningslagen är berättigade till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap. Detta innebär att vi föreslår att den särskilda rätt till läkemedelsformåner som nu generellt sett tillkommer utlandssvenskar skall upphöra att gälla. Utlandssvenskar som är försäkrade i annat EES-land får rätt till läkemedel vid akut behov som uppkommer under vistelse här enligt reglerna i förordning 140871. Kostnaden för förmånen faktureras den behöriga staten. Som vi tidigare redovisat finns enligt 9 § lagen om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. en möjlighet att få ersättning för kostnader för läkemedel som inköpts i övriga nordiska länder om receptet utfärdats i Sverige eller i annat nordiskt land än det där inköpet skett. Ersättning utgår i den mån kostnaden överstiger den som man skulle ha fått vidkännas om läkemedlet inköpts i Sverige. Bestämmelsen ger sålunda en rätt till förmåner utomlands delvis enligt svensk lagstiftning för personer som är försäkrade i Sverige. Detta överensstämmer inte med den princip som enligt förordning 140871 gäller för Vårdförmåner, nämligen att förmånerna skall utgå i varje stat enligt den lagstiftning som gäller där. Det är visserligen så, att förordning 140871 inte torde hindra att en nationell lagstiftning ger rätt till förmåner i andra stater utöver vad som följer av förordningen men även för sådana förmåner gäller att rätten till förmånerna skall tillkomma alla dem som enligt förordningen skall omfattas av det aktuella landets lagstiftning. Detta innebär att, om rätten att i Sverige få ersättning för kostnader för läkemedel inköpta i annat nordiskt land skall finnas kvar, den utsträcks till att gälla alla som enligt förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning. Med hänsyn till att bestämmelsen i 9 § får anses fylla ett visst praktiskt behov och till att den nämnda utsträckningen knappast kan förväntas medföra annat än marginella kostnadsökningar, anser vi att övervägande skäl talar för att den skall finnas kvar. Vi föreslår därför inte någon ändring. Den som råkat ut för ett sjukfall kan i stället för sjukpenning få ersättning för merutgifter för resor till och från arbetet. Endast personer som har rätt till sjukpenning har rätt till denna förmån. När

318 Várdförmáner

det gäller frågan om behov av ändring i lagstiftningen hänvisas därför till vad vi i kapitel 7 anför om ändringar i lagstiftningen om rätt till sjukpenning. Rätt till rehabilitering enligt 22 kap. AFL har de som är försäkrade enligt AFL samt är inskrivna hos försäkringskassa eller skulle ha varit det om de uppfyllt ålderskravet. Som vi anfört tidigare torde det förhållandet att en person enligt lagvalsreglerna i förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning i detta sammanhang innebära att personen anses försäkrad. Detta innebär däremot inte att det uppkommer en automatisk försäkring för rehabilitering, eftersom åtskilliga av de personer som berörs inte är och enligt nuvarande svensk lagstiftning inte heller kan bli inskrivna i försäkringskassa. Att med hänvisning härtill göra gällande att dessa personer inte skulle ha rätt till rehabilitering i Sverige skulle emellertid stå i uppenbar strid med EES-avtalets syften. Enligt vår mening bör därför åtgärder vidtas får till innebörd att alla personer som enligt lagvalsreglerna i som förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning, utan att vara bosatta här i landet, också i praktiken blir försäkrade för arbetslivsinriktad rehablitering. Ett sådant resultat kan, som vi föreslagit i kapitel åstadkommas genom en bestämmelse i bilaga 6 till förordning 140871. Denna bilaga innehåller särskilda regler för tillämpning av medlemsstaternas lagstiftningar. Den föreslagna bestämmelsen bör ange att en person som enligt reglerna i avdelning i förordning 140871 skall omfattas svensk lagstiftning skall vid tillämpning av av bl.a. avdelning III kapitel 1 i förordningen likställas med försäkrad är inskriven i försäkringskassa även om inskrivning inte har skett. som Som vi utvecklat i kapitel 5 föreslår vi att det vid kommande förhandlingar inom EES vidtas åtgärder för att en sådan bestämmelse för Sverige blir införd i bilaga 6 till förordning 140871. En bestämmelse den föreslagna konstruktionen torde i och för sig av inte komma att omfatta den rätt till förmåner som familjemedlemmar har enligt förordning 140871. Lagvalsreglerna i förordningen gäller nämligen enbart den anställde och egenföretagaren själv och familjemedlemmarnas rätt till förmåner regleras i avdelning III i förordningen. Det är emellertid så, att samtliga de förmåner enligt svensk lagstiftning där krav inskrivning uppställs, till sin natur är sådana att de inte kan utgå till familjemedlemmar i denna deras egenskap och enligt den betydelse detta begrepp har i förordning 140871 dvs. icke förvärvsverksamma familjemedlemmar, se avsnitt 3.9.2. T.ex. är det bara förvärvsverksamma som kan få rehabilitering enligt 22 kap AFL. Det finns därför inte skäl att göra den tillkommande bestämmelsen i bilaga 6 till förordning 140871 mera vittgâende än vad vi här har föreslagit. För att bidrag skall kunna utgå enligt förordningen 1991 : 1046 om ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL i form av bidrag till arbetshjälpmedel krävs att den person till vilken bidrag skall utges är

SOU 1993:1 15 Várdförmåner 319

försäkrad enligt AFL och bosatt i Sverige. Några ändringar i AFL utöver de förslag som redan redovisat är enligt vår bedömning inte nödvändiga. Eftersom förordningen behandlar just frågor ersättning om från sjukförsäkringen enligt AFL behövs inte heller någon komplettering i denna. Förordningen 1987:409 bidrag till arbetshjälpmedel innehåller om i dag inte några krav på bosättning eller medborgarskap i Sverige. Eftersom bidraget till sin natur är sådant att det bara kan utgå till eller för en förvärvsverksam och bidraget har anknytning enbart till person förvärvsarbeten i Sverige finns det enligt vår uppfattning dock ingen anledning att införa någon begränsande regel i förordningen, inte ens i förhållande till personer som är bosatta utanför EES. Förordningen 1988:890 bilstöd till handikappade innehåller i om dag inga formella krav på medborgarskap eller bosättning i Sverige för att rätt till förmånen skall föreligga. Inte heller i lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade finns några sådana krav. Som vi påpekat i avsnitt 6.2.15 torde det trots detta vara förutsatt att endast personer är bosatta i Sverige är berättigade till som denna förmån. Riksförsäkringsverket har i den i avsnitt 2.6 redovisade rapporten föreslagit att lagen handläggning ärenden bilstöd till om av om handikappade ändras så att det uttryckligen framgår förmånen kan att utges endast till personer som är bosatta i Sverige. Verket har skäl som för förslaget angett att det inte är rimligt skall vistas att en person som i Sverige under kortare tid än tolv månader och därför - inte anses vara bosatt här skall kunna beviljas bilstöd. Under remissbehand- lingen av rapporten har Försäkringsöverdomstolen och de förtre säkringsrätterna uttalat samma uppfattning. Som vi flera gånger påpekat kan emellertid krav på bosättning inte upprätthållas gentemot personer enligt bestämmelserna i förordsom ning 140871 skall omfattas svensk lagstiftning EG-domstolens av dom i målet 2 89 Kits van Heijningen. Redan genom att förordningen blir gällande i Sverige utsträcks sålunda tillämpningen reglerna av om bilstöd till handikappade så sätt enligt bestämmelatt personer som serna i förordning 140871 skall omfattas svensk lagstiftning kan av vara berättigade till bilstöd, oavsett om de är bosatta i Sverige eller inte och i princip oberoende anställningstidens längd. Eftersom det av rör sig om en vårdförmån krävs dock i fråga vid det att personen aktuella tillfället bor eller vistas i landet för den skall kunna att utges

enligt det svenska regelsystemet se avsnitt 6.6.5.

När det gäller personer som är bosatta i Sverige inte skall men som omfattas av svensk lagstiftning, t.ex. på grund de arbetar i av att ett annat EES-land, kommer även dessa att med stöd bestämmelserna av om vårdförmâner vid sjukdom och moderskap i förordning 140871 att få rätt till bilstöd i Sverige. I dessa fall gäller dock påpekade som

320 Vårdförmáner SOU 1993:1 15

i inledningen till detta avsnitt, att Sverige är berättigat till ersättning för förmånen från den behöriga institutionen i det andra landet. I den mån familjemedlemmar i den betydelse som används i förordning 140871, se avsnitt 3.9.2 till de nämnda personerna har rätt till vårdförmåner i Sverige enligt vad som föreskrivs i avdelning Ill i förordning 140871, kan även de ha rätt till bilstöd i Sverige oberoende bosättning här. I vilka fall familjemedlemmar har rätt till av förmåner i Sverige återkommer vi till i nästföljande avsnitt. Eftersom det i de svenska reglerna om bilstöd till handikappade inte finns något uttryckligt krav på bosättning i Sverige är det enligt vår uppfattning inte nödvändigt att göra någon ändring i dessa med hänsyn till den utökade tillämpningen förordningen till följd av att av förordning 140871 blir gällande här i landet. Däremot kan det av ett annat skäl finnas anledning att införa en begränsande regel, nämligen för att avgränsa reglernas tillämpning i förhållande till personer som varken är bosatta i Sverige eller omfattas av bestämmelserna i förordning 140871. Vi föreslår därför att det i lagen om handläggning ärenden bilstöd till handikappade skall införas en uttrycklig beav om stämmelse att berättigade till bilstöd är endast sådana handikappade om är bosatta i Sverige eller som, utan att vara bosatta här, enligt vad som följer samordningslagen har rätt till vårdförmåner här i landet som av vid sjukdom. Av gällande regler följer att grund- och anskaffningsbidrag skall nu betalas tillbaka i vissa situationer, bl.a. om bidragsmottagaren säljer eller på annat sätt gör sig av med fordonet innan sju år har gått sedan bidraget beviljades eller han avlider inom samma tid. Vi anser att om återkrav bör kunna ske också på grund av flyttning utomlands. Bilstödet är beloppsmässigt relativt stort och det är enligt vår uppfattning orimligt att den kort tid efter det att han beviljats bilstöd som flyttar landet skall få behålla hela bidraget. En sådan bestämmelut ur se kan dock inte göras gällande mot dem som enligt reglerna i förordning 140871 har rätt till vårdförmåner vid sjukdom i Sverige så länge denna rätt består, när så inte är fallet bör återkrav kunna men ske. Vi därför gång beviljats bilstöd skall anser att en person som en kunna åläggas att betala tillbaka grundbidrag och anskaffningsbidrag han inte längre uppfyller bosättningsvillkoret och inte heller i om övrigt på grund av bestämmelserna i förordning 140871 längre är berättigad till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom på svensk bekostnad eller på bekostnad av annan medlemsstat. Med en sådan regel torde också i praktiken kunna undvika konsekvenser av det man slag som Riksförsäkringsverket angett i sin rapport. Personer som kommer hit för endast en kortare tids arbete har då visserligen rätt till bilstöd under samma förutsättningar som här bosatta personer men de måste när de efter avslutat arbete lämnar landet helt eller delvis betala tillbaka utgivna bidrag. En sådan regel kan knappast anses strida mot

Várdförmáner 321

likabehandlingsprincipen eftersom den skulle gälla även personer som är bosatta i Sverige, oavsett bosättningstidens längd. Det återbetalningspliktiga beloppet bör stegvis minskas i förhållande till hur lång tid som förflutit mellan bidragets beviljande och utflyttningen. Liksom är fallet i dag i andra situationer bör dock undantag från återbetalningsskyldigheten kunna medges om det finns särskilda skäl. Ett sådant skäl

kan vara att anknytningen till Sverige genom bosättning eller att rätt

till vårdförmåner här föreligger endast kommer att avbrytas för been gränsad tid. Den som bosätter sig i ett annat EES-land under ett tidsbegränsat arbete där skulle således kunna undantas från återbetalningsskyldigheten om avsikten är att han efter det arbetets upphörande skall återvända till Sverige. Ett annat fall då undantag från återbetalningsskyldigheten skulle kunna medges är om den som beviljats bidrag och flyttar ut från Sverige vid beviljandet var förtidspensionär eller efter beviljandet lämnar arbetsmarknaden med pension. Med anledning av att det nyligen tillsätts särskild utredning med en uppgift att göra en utvärdering och översyn bilstödet till handikapav pade finner vi emellertid inte anledning att nu lägga fram något konkret lagförslag med den innebörd vi här angett utan att som anser frågan bör prövas vidare i anslutning till den utredningens arbete. Enligt 5 § första stycket andra punkten i förordningen bilstöd till om handikappade kan bilstöd lämnas till en handikappad är person som under 65 år och som har lämnat arbetsmarknaden efter att ha beviljats förtidspension eller sjukbidrag, under förutsättning att han tidigare beviljats sådant stöd enligt 5 § första stycket första punkten, dvs. för att helt eller delvis kunna försörja sig genom arbete eller för att kunna genomgå viss utbildning eller rehabilitering. En fråga härvid som uppkommer är om en person som tidigare erhållit bidrag i EESen annan stat motsvarande det svenska bilstödet kan få bidrag enligt 5 § första stycket andra punkten i förordningen om bilstöd till handikappade. Med hänsyn till den extensiva tolkning av likabehandlingsprincipen som EG-domstolen i många fall har gjort är det enligt vår bedömning mycket som talar för att så är fallet. Det får dock överlämnas praxis att avgöra frågan. Vi finner inte anledning att föreslå någon ändring i lagstiftningen i detta hänseende. Lagen 1993:389 om assistansersättning innehåller inte några uttryckliga krav på bosättning eller medborgarskap i Sverige. Emellertid anges i 2 § att beslut om ersättning skall fattas av den försäkringskassa där sökanden är inskriven, eller skulle varit inskriven om åldersvillkoret varit uppfyllt. Det får därför anses förutsatt att endast personer som är bosatta i Sverige kan beviljas assistansersättning. Till följd av bestämmelserna i förordning 140871 kommer emellertid även vissa personer som inte är bosatta i Sverige att kunna få sådan ersättning när de vistas i Sverige. Det gäller huvudsakligen personer som är förvärvsverksamma här samt deras familjemedlemmar. Vi föreslår därför att det i lagen om assistansersättning införs en bestämmelse som

322 Vårdförmáner

erinrar om att dess tillämpningsområde kan påverkas av vad som föreskrivs i samordningslagen. Frågan om vilken försäkringskassa som skall fatta beslut om ersättning till personer som inte är bosatta i Sverige anser vi, som vi angett i avsnitt 5.9, bör avgöras av Riksförsäkringsverket.

6.6.5 Rätten till hälso- och sjukvårdsfönnåner i Sverige

enligt förordning EEG nr 140871

l detta och nästföljande avsnitt kommer vi att behandla frågor om rätt till hälso- och sjukvårdsförmåner och ansvaret för kostnader för sådana förmåner. Vad som sägs om hälso- och sjukvårdsförmáner gäller i stor utsträckning också för övriga vårdförmåner. Vi kommer dock i ett särskilt avsnitt 6.6. 12 att uppmärksamma några frågor som särskilt gäller dessa andra förmåner. Vi skall i detta avsnitt försöka beskriva i vilka olika fall hälso- och sjukvård på grund av bestämmelserna i förordning 140871 skall meddelas i Sverige. Frågan om vilken stat som slutligen skall svara för kostnaden för vården kommer inte att behandlas här, utan här kommer att beröras

endast situationer då vården faktiskt skall meddelas här. Vi skall också

försöka beskriva vilka skillnader detta kommer att medföra i förhållande till vad som gäller i dag på grund av svensk lagstiftning eller konventioner som Sverige ingått med berörda stater. Vi kommer i detta avsnitt vidare att behandla frågan om var i Sverige vård skall meddelas. Denna frågeställning aktualiseras eftersom vård i flera fall skall utges till personer som inte är bosatta i Sverige. Innan vi behandlar frågan om rätt till hälso- och sjukvårdsförmâner i Sverige skall vi dels beröra några tolkningsfrâgor som har betydelse i sammanhanget, dels med utgångspunkt från tvâ domar av EG-domstolen behandla några frågor kring rätten enligt art. 22 i förordning 140871 att få tillstånd att bege sig till en annan medlemsstat för att få planerad vård där.

Några tolkningsfrågor

De frågor som vi här skall behandla har betydelse för i vilken utsträckning vissa personkategorier har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap. Frågorna har inte varit föremål för EGdomstolens prövning i vart fall har frågorna inte ställts på sin spets. Enligt art. 19 i förordning 140871 har en anställd eller egenföretagare, som är bosatt i en annan medlemsstat än sysselsättningsstaten, rätt till vårdförmåner i bosättningsstaten enligt dess lagstiftning, under förutsättning att han uppfyller villkoren i den behöriga statens lagstiftning för rätt till förmåner. Fråga kan uppkomma om den närmare innebörden av kravet enligt art. 19 att uppfylla villkoren i den

SOU 1993: 115 Várdförmáner 323

behöriga statens lagstiftning. Såvitt vi kan bedöma innebär kravet inte ett villkor att den anställde eller egenföretagaren måste i arbete vara vid den aktuella tidpunkten. Det torde vara tillräckligt att han är att anse som anställd eller egenföretagare i den mening som avses i

förordning 140871 se avsnitt 3.9.2, dvs. har förvärvsarbetat vid

något tillfälle. Dessutom fordras att personen i fråga vid det tillfälle som är aktuellt är sjukförsäkrad i den behöriga staten och sålunda inte omfattad av ett annat lands lagstiftning eller av andra skäl inte längre täcks av sjukförsäkringen i den behöriga staten, t.ex. på grund av avslutad förvärvsverksamhet. Den andra frågan är vilken rätt till vård som pensionärer och deras familjemedlemmar har vid vistelse i en annan medlemsstat än den de är bosatta dvs. hur art. 31 i förordning 140871 skall tolkas. Vi har tidigare berört frågan i avsnitt 6.5. Avgränsningen av rättigheterna har flera gånger varit föremål för behandling i EG:s institutioner, dock utan att saken slutligt blivit avgjord. Flera länder anser att det inte finns skäl att ge pensionärer en längre gående rätt än den som enligt art. 22.1 a tillkommer anställda och egenföretagare som tillfälligt uppehåller sig i en annan stat. Andra länder anser att art. 31 inte skall tolkas lika restriktivt som art. 22.1 a. Det är vår uppfattning att den rimliga tolkningen mot bakgrund av -

EG-domstolens uttalande i målet 18278 Pierik se avsnitt 6.5 av

artikeln måste vara att det i dessa fall föreligger rätt endast till akut vård, dvs. vård som blivit nödvändig under vistelse i en annan medlemsstat. Detta gäller oberoende av om vården söks i den stat som betalar ut pensionen eller i ett annat vistelseland. Några skäl varför pensionärer i detta hänseende skulle behandlas enligt förmånligare regler än förvärvsarbetande kan vi inte finna. Vi anser alltså att det inte grund av förordning 140871 kan hävdas någon rätt för t.ex. svenska pensionärer som är bosatta i annat EES-land att planerad vård i Sverige i andra fall än då tillstånd enligt art. 22.1 c meddelats av pensionärens bosättningsland och det landet därmed svarar för kostnaderna. Detta är också den tolkning som gjorts av behöriga myndigheter i Danmark. Möjligen finns det skäl att i detta hänseende göra en relativt generös tolkning av begreppet akut vård. Medan det i art. 22.1 a som reglerar rätten till vård vid tillfällig vistelse i annat land för anställda och egenföretagare sägs att rätt till vård föreligger om personen i fråga år i behov av omedelbara förmåner, uttalade EG-domstolen i målet 18278 att rätt till vård enligt art. 31 föreligger om behov av sådan vård blivit nödvändig under tillfällig vistelse i annan stat. Med hänsyn till denna skillnad och till att det i art. 31 saknas en uttrycklig begränsning till akut vård, kan det därför enligt vår uppfattning finnas skäl att vid tillämpningen av art. 31 ge begreppet akut vård en något mera vidsträckt tolkning än vad som annars är vanligt. De tjänstemän

324 Vârdförmáner SOU 1993: 115

knutna till Administrativa kommissionen som vi varit i kontakt med, har förklarat att de delar denna bedömning. Den tredje frågan är vilken rätt till vård som arbetslösa personer som söker arbete i en annan medlemsstat än den behöriga staten har i den stat där arbete söks, dvs. hur art. 25.1 i förordning 140871 skall tolkas. Närmare bestämt är frågan om det i dessa fall föreligger rätt till både planerad och akut vård eller om rätten är begränsad till endast akut vård. Av artikeltexten kan ingen begränsning till akut vård utläsas. Vad som föranleder frågeställningen är att den tid under vilken den arbetslöse har rätt att uppehålla sig i en stat för att söka arbete är begränsad till tre månader och att det kan synas märkligt att han under denna relativt korta tid skulle kunna erhålla även planerad vård i den stat där arbete söks. Som en jämförelse har t.ex. personer som är utsända till en annan stat i princip endast rätt till akut vård trots att utsändningen kan pågå under betydligt längre tid månader. Å än tre andra sidan har måhända tanken bakom regeln varit den att det förutsätts att arbetsökandet också leder till att anställning erhålls i den stat där arbete söks, i vilket fall denna stat också blir behörig stat och rätt till både akut och planerad vård kommer att föreligga i den staten. Med hänsyn främst till att någon begränsning till akut vård inte kan utläsas ur artikeltexten och i avsaknad av avgörande från EG-domstolen, måste enligt vår uppfattning art. 25.1 ges den tolkningen att en arbetslös person som söker arbete i en annan stat än den behöriga staten under den tid som anges i artikeln har rätt till både akut och planerad vård i den stat där arbete söks. Det bör i sammanhanget hållas i minnet att vården i de här behandlade fallen alltid skall bekostas av den behöriga staten och att art. 25.1 endast gäller för arbetslösa som uppbär arbetslöshetsersättning från någon medlemsstat. En fjärde fråga, som sammanhänger med den föregående, är hur artikel 25.3 skall tolkas. Där stadgas, som vi tidigare angett, att familjemedlemmar till en arbetslös person som har rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap från den stat som svarar för arbetslöshetsersättningen, oavsett var de är bosatta eller vistas, har rätt att erhålla vårdförmåner i bosättnings- eller vistelsestaten bekostnad av den stat som svarar för arbetslöshetsersättningen. Den rimliga tolkningen av bestämmelsen måste vara att familjemedlemmarna skall ha rätt till vårdförmåner vare sig de väljer att stanna kvar i bosättningsstaten eller de följer med den arbetslöse till den stat där denne söker arbete. Att, såsom skulle kunna hävdas, familjemedlemmarna fritt skulle kunna välja att söka vård i vilken medlemsstat de vill vore enligt vår mening att dra alltför långtgående slutsatser; de skulle i så fall ges en förmån som inte tillkommer någon annan av förordning 140871 omfattad personkategori. Vi har också varit i kontakt med tjänstemän knutna till Administrativa kommissionen, som i denna fråga gjort samma tolkning som den vi hävdar.

SOU 1993:1 15 Várdförmáner 325

Den femte frågan är hur omfattande familjemedlemmars rätt att váraförmåner i den behöriga staten är när de är bosatta i en annan medlemsstat än den anställde eller egenföretagaren art. 21.2. Det är alldeles klart att de har rätt till vård i den behöriga staten om behovet av vård uppkommer under vistelse där. Vad däremot inte är klart som är om familjemedlemmama har rätt att bege sig till den behöriga staten i syfte att vård där. Om de har en sådan rätt, innebär det att de befinner sig i en bättre position än gränsarbetares familjemedlemmar vilka har en begränsad rätt till vårdförmåner i den behöriga staten, något svårligen låter sig motiveras saklig synpunkt. Å andra som ur sidan framgår det inte av artikeltexten att någon begränsning detta av slag skulle föreligga. Inte heller har frågan varit föremål för EGdomstolens prövning. Dessutom kan sägas att den behöriga staten under alla förhållanden skall svara för kostnaderna för vården, antingen genom att meddela vård i det egna landet eller genom att

betala per prestation eller genom schablonbelopp ett annat land för

vård som där ges till dessa familjemedlemmar. Det är osäkert vilken tolkning art. 21 skall ges i det nu behandlade hänseendet. I avsaknad av något mera konkret stöd för den motsatta ståndpunkten måste vår tolkning emellertid bli den att familjemedlemmar som är bosatta i en annan stat än den behöriga staten även har rätt att bege sig till den behöriga staten för att få planerad vård där. Möjligen kunde det vara påkallat för Sverige att begära ett klargörande i frågan från Administrativa kommissionen. Slutligen skall nämnas en något udda situation som ändå får antas kunna inträffa. Vad som avses är några frågor ansvaret för om kostnader för vårdförmâner som utgetts till barn när båda föräldrarna är förvärvsverksamma men i olika stater. Av art. 19.2 i förordning 140871 följer att, om den ena föräldern är förvärvsverksam i den stat där förmånen utgetts, denna stat skall ansvara för kostnaderna. Om däremot ingen av föräldrarna är förvärvsverksam i den vårdgivande staten, utan de arbetar båda i två andra stater, ger förordning 140871 för närvarande inget svar på frågan. Frågan har dock uppmärksammats inom ramen för Administrativa kommissionens arbete, och den kommer därför förhoppningsvis att snart kunna få lösning. en

Särskilt om vård efter tillstånd enligt art. 22 i förordning 140871

I avsnitt 6.5 har vi kort redogjort för innehållet i art. 22.1 i förordc ning 140871, som gäller möjligheten att få tillstånd den behöriga av institutionen att bege sig till medlemsstat för att få vård. EGen annan domstolen har i de två Pierik-målen11777 Pierik I och 18278 Pierik II behandlat flera frågor med anknytning till denna bestämmelse. Eftersom avgörandena enligt vår uppfattning i betydande mån underlättar förståelsen av artikeln finns det skäl att i viss utsträckning redogöra för domstolens ställningstaganden i dessa mål.

326 Vårdförmâner SOU 1993:1 15

Det bör bemärkas att vad som i första hand behandlades i Pierikmålen var under vilka omständigheter den behöriga institutionen kunde vägra tillstånd. Inget hindrar således att den behöriga institutionen ger en person tillstånd att bege sig till annat medlemsland för att få vård där även i fall då någon skyldighet därtill inte föreligger. Allmänt kan sägas att benägenheten att ge tillstånd är beroende av sjukvårdskostnaderna i bosättningslandet. Tyskland brukar t.ex. ge tillstånd till psoriasisbehandling utomlands eftersom sådan vård är mera kostsam i Tyskland än i flertalet andra länder. I båda målen uppkom frågor om i vilka fall den behöriga institutionen kan vägra en person tillstånd att bege sig till en annan medlemsstat för att vård. Det hör till saken att artikelns lydelse vid den aktuella tidpunkten var något annorlunda än i dag för nuvarande lydelse, se avsnitt 6.5. Då gällde att tillstånd inte fick vägras om personen i fråga inte kunde få vården inom den medlemsstats territorium där han är bosatt. Domstolen förklarade i Pierik I att avsikten med bestämmelsen var att garantera en av förordningen omfattad person möjligheten att få den vård som var effektiv mot bakgrund av vad hans hälsotillstånd krävde i vilken medlemsstat som helst och att bestämmelsen därför måste tolkas så att tillstånd inte heller fick vägras om den vård som kunde erhållas i den andra staten var mer lämplig eller verksam i relation till personens hälsotillstånd än den som kunde fås i bosättningsstaten. Även med nuvarande lydelse torde domstolens ställningstagande vara relevant i fråga om fall då vård av berörd typ visserligen ges i bosättningsstaten men den bedöms vara mindre verksam än den som kan fås i en annan medlemsstat. Med den nuvarande lydelsen har emellertid klargjorts att, för det fall att behandlingen inte ingår bland de förmåner som utges enligt den lagstiftning som tillämpas i bosättningsstaten, tillstånd aldrig behöver ges. Om däremot behandlingen ingår bland de omfattade förmånema

men den av ett eller annat skäl faktiskt inte finns att tillgå vid den

aktuella tidpunkten, gäller att tillstånd kan vägras endast om behandlingen kan erbjudas vid ett senare tillfälle och denna väntetid, med beaktande av den sökandes hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, i bosättningsstaten är normal för vården i fråga. Huruvida vården är en förmån som utges enligt bosättningslandets lagstiftning måste bestämas av den behöriga institutionen i samband med att ansökan om tillstånd behandlas. Att tolkningen av vad som är normal väntetid för vård viss av en typ skall ske med beaktande av personens hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, torde enligt vår bedömning innebära att personer som lider av livshotande eller mycket allvarliga annars sjukdomar och inte kan beredas vård i bosättningsstaten har en rätt att få tillstånd till vård i annat land, om vård kan ges där omedelbart. I sådana exceptionella fall kan tillstånd således inte vägras under

Vârdförmáner 327

hänvisning till att det är normalt med en längre väntetid för vården i fråga i patientens bosättningsstat. Om förutsättningarna för att tillstånd skall beviljas är uppfyllda kan den behöriga institutionen inte vägra tillstånd enbart på grund av ekonomiska orsaker, dvs. därför att man anser att vården i den andra staten är för kostsam. Domstolen uttalade i Pierik att bedömningen skall baseras medicinska grunder, med beaktande av bl.a. patientens hälsotillstånd, hur allvarlig sjukdomen är och hur verksam behandlingen i fråga är.

Om tillstånd beviljats skall detta enligt domstolen Pierik I omfatta

alla åtgärder som kan tänkas effektiva vid behandlingen av den aktuella sjukdomen. Vidare fastslog domstolen att, eftersom den behöriga institutionen genom att bevilja tillståndet har åtagit sig att betala för vården i den andra medlemsstaten, patienten är berättigad både till förmåner som kan utgå enligt den lagstiftning som den vårdande insitutionen tillämpar och till förmåner som den behöriga institutionen kan utge. Med samma motivering uttalade domstolen i Pierik att institutionen i vårdlandet var förpliktad att tillhandahålla både de förmåner som den enligt den lagstiftning den hade att tillämpa var skyldig att tillhandahålla och sådana som den hade rätt att tillhandahålla. Det bör

dock påpekas vilket inte framgår av de båda rättsfallen att institutio-

nen i vårdlandet inte kan tvingas att tillhandahålla vård i situationer där den inte skulle ge vård till en av landets egna medborgare medicinska eller medicinsk-etiska grunder, på grund av att mer akuta fall måste prioriteras eller på grund av att den önskade behandlingen av något skäl annat än bristande kompetens inte alls utförs. Som vi angett i avsnitt 6.5 fastslog domstolen i Pierik att tillstånd enligt art. 22.1 c att bege sig till en annan stat för att få vård kan beviljas samtliga av förordning 140871 omfattade personer. Tillståndet skall i samtliga fall beviljas av den behöriga institutionen. Vilken denna är bestäms av lagvalsreglerna. Domstolens ställningstagande väcker frågan om vilken institution som skall besluta om beviljande av tillstånd för en pensionär som bor i en stat men har sin pension från en eller flera andra stater. Under

förutsättning att pensionären inte längre är förvärvsverksam om han

är det gäller reglerna för anställda och egenföretagare följer av art. 13.2 f att bosättningsstaten i de allra flesta av dessa fall är behörig stat undantagsvis kan dock pensionären fortfarande vara sjukförsäkrad i den stat där han tidigare arbetat. Tillståndet skall därför beviljas av institutionen bosättningsorten och vården skall bekostas av bosättningsstaten. Detta får också anses vara logiskt eftersom bosättningsstaten från den stat som svarar för pensionen mottagit ett schablonbelopp för täckandet av kostnader för pensionärens Vårdförmåner. En annan fråga som uppkommer är om ett tillstånd enligt art. 22. l c att bege sig till en annan stat för att få vård förutsätter att det i förväg

328 Vårdförmâner

träffas en överenskommelse om vården med en institution i den mottagande staten. Det finns varken i förordning 140871 eller i

förordning 57472 någon bestämmelse av sådan innebörd och enligt de

tjänstemän knutna till Administrativa kommissionen som vi varit i kontakt med behövs i och för sig inte någon sådan överenskommelse. Däremot torde det i praktiken regelmässigt förhålla sig så att man innan ett tillstånd beviljas försäkrar sig om att vård verkligen kommer att ges vid någon särskild institution. Enligt art. 22.1 c skall vårdförmåner i dessa fall utges av institutionen på vistelseorten. Denna institution är enligt bilaga VI till EES-avtalet tillägg till bilaga 3 i förordning 57472 i Sverige försäkringskassan på vistelseorten. Eftersom vård som ges efter tillstånd är av sådant slag att den i de allra flesta fall kommer att ges på sjukhus och sjukhusen drivs av landstingen skulle kunna uppstå problem om vård efter tillstånd skall ges i Sverige och den berörda försäkringskassan inte kan finna något sjukhus som vill ge vården. Med hänsyn till att vården i dessa fall skall betalas av den stat som gett tillståndet finns det enligt vår uppfattning dock inte anledning att befara att så skulle ske. Vi finner därför inte heller skäl att föreslå någon särskild reglering av denna fråga.

I vilka fall föreligger rätt till vårdförmåner i Sverige

Förutsatt att våra ställningstaganden i de ovan behandlade tolkningsfrågorna är riktiga gäller att rätt till hälso- och sjukvårdsförmåner i Sverige på samma villkor som för personer vilka är bosatta här - föreligger i följande fall: Samtliga av förordning 140871 omfattade dvs. anställda, personer egenföretagare, arbetslösa, pensionärer samt familjemedlemmar till

dessa se närmare om personkretsen i avsnitt 6.5 som är bosatta i

- Sverige har rätt till akut och planerad vård i Sverige, vare sig Sverige är behörig stat eller Detta gäller även här bosatta familjemedlemmar till en anställd, egenföretagare, arbetslös eller pensionär som är bosatt i ett annat EES-land. Gränsarbetare och eventuellt deras familjemedlemmar som inte år bosatta i Sverige men för vilka Sverige är behörig stat har rätt till både akut och planerad vård i Sverige. Gränsarbetare och i viss utsträckning deras familjemedlemmar, se härom avsnitt 6.5 kan fritt välja om de vill vårdas i bosättningslandet eller i den behöriga staten. Den som arbetar i Sverige men är bosatt t.ex. i Danmark och som anses vara en gränsarbetare, se avsnitt 3.9.2 kan således fritt välja om han vill vårdas i Sverige eller Danmark. Den som i övrigt enligt bestämmelserna i förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning dvs. andra än gränsarbetare utan att vara bosatt här samt dennes familjemedlemmar har, så länge de vistas i Sverige, rätt till akut och planerad vård här. Detta gäller både fall då

Várdförmáner 329

personen i fråga arbetar här i landet och fall då arbetar i en person ett annat EES-land men omfattad av svensk lagstiftning, t.ex. personer

som är utsända från Sverige se avsnitt 3.9.9 definitionen härav.

om Om således en spansk medborgare kommer hit för att arbeta utan att samtidigt bosätta sig här, t.ex. för ett säsongsarbete, har han rätt till hälso- och sjukvård så länge han vistas här. Om hans familjemedlemmar också vistas här, eller kanske kommer hit på besök, har de mot-

svarande rätt. Förmodligen har familjemedlemmarna rätt till planerad vård här även om de begett sig hit i syfte att få vård se ovan.

4. En arbetslös person som inte är bosatt här tidigare varit men som anställd eller egenföretagare och som uppbär arbetslöshetsförmâner från något EES-land samt i vissa fall hans familjemedlemmar har - under den tid den arbetslöse söker arbete här i landet rätt till akut och planerad vârd. Denna rätt bibehålls enligt huvudregeln i tre månader efter det att den arbetslöse upphört att vara tillgänglig för arbetsförmedlingen i det land han har lämnat. Samtliga av förordningen omfattade personer, vid vistelse i som Sverige blir i behov av akut vård, har rätt till sådan vård här. Detta gäller även personer som är utsända från ett annat EES-land för arbete i Sverige. Dessa omfattas fortfarande av det utsändande landets lagstiftning och har därför rätt till endast akut vård här på samma sätt som gäller t.ex. för turister. Den som får tillstånd enligt artikel 22.1 c att resa hit för vård har också rätt till vården här på samma villkor som i Sverige bosatta. Denna bestämmelse gäller samtliga personkategorier EG-domstolens dom i målet 18278 Pierik II. I bilaga 2 till detta betänkande upptas en mer detaljerad redovisning av de olika situationer i vilka det föreligger en rätt till vård i Sverige. Där anges också vilket land som i de olika fallen slutligen skall svara för kostnaderna för vården. Som vi har beskrivit i avsnitt 3.9.9 gäller för vissa personkategorier sjömän, anställda vid transportföretag, personer som är sysselsatta i flera stater, m.fl. särskilda regler om tillämplig lagstiftning, vilka pekar ut den stat skall behörig Även för dessa gäller som vara stat. dock samma principer för rätt till vård som vi nu beskrivit. Vad som i vissa av dessa fall kan vara problematiskt är att fastställa i vilken stat personen i fråga är bosatt. Detta får dock avgöras från fall till fall med tillämpning av bosättningsbegreppet sådant det definierats i EG-rätten

se avsnitt 3.9.6 och 5.7.5. I fall då Sverige är behörig stat föreligger

för dessa personkategorier alltid rätt till både akut och planerad vård här i landet. Om däremot en annan EES-stat är behörig stat, måste bestämmas från fall till fall om personen i fråga är att anse som bosatt i Sverige, ivilken situtation art. 19 i förordning 140871 är tillämplig, eller bosatt i annat land, då reglerna i art. 22 skall tillämpas och då rätten till vård i Sverige är mer villkorad. I praktiken torde dock detta inte medföra några egentliga problem, eftersom det avgörande för de

330 Vårdförmáner SOU 1993: 115

vårdgivande organen i Sverige torde komma att bli vad som framgår

av det intyg se avsnitt 6.5 som den behöriga staten utfärdat om vilken

kategori personen är att hänföra till. Förordning 140871 medför således att, förutom personer som är bosatta här, personer som är bosatta i andra EES-länder i ökad utsträckning kan få hälso- och sjukvård här. De viktigaste av dessa fall torde komma att bli de som beskrivits ovan under punkterna 3 och dvs. den rätt till vård som personer som arbetar här men inte är bosatta här i landet kommer att få samt den rätt till akutvård vid tillfällig vistelse här som kommer att tillkomma alla som omfattas av för-

ordning 14087l se vidare under rubriken Förändringar i rätten till

förmåner nedan. För anställda, egenföretagare och arbetslösa samt deras familjemedlemmar gäller att rätten till hälso- och sjukvårdsförmåner i Sverige förutsätter att den anställde, egenföretagaren eller den arbetslöse förutom att han naturligtvis måste ingå i den av förordningen omfattade personkretsen enligt lagstiftningen i den behöriga staten är berättigad till förmåner där, dvs. är sjukförsäkrad där. De som på detta sätt har rätt att få hälso- och sjukvård i Sverige skall vården enligt svenska regler och vården skall meddelas på lika villkor för alla som har rätt till vård, oberoende av var inom EES de är bosatta. I fråga om längden av den period under vilken vård enligt punkterna 5 och 6 skall utges bestäms denna dock av lagstiftovan ningen i den behöriga staten. Vi vill här uppmärksamma frågan om debitering av avgifter för sjukhusvård i Sverige. Som vi redovisat i avsnitt 6.2.7 är det endast uppbär pension, sjuklön, sjukpenning, föräldrapenning, personer som rehabiliteringspenning eller smittbärarpenning som för närvarande debiteras sådan avgift. Detta innebär att konventionspatienter inte betalar någon avgift. Avgift betalas inte heller av personer som är bosatta här om de inte uppbär någon av de nämnda förmånerna, oberoende deras inkomst- och förmögenhetsförhållanden i övrigt. av Denna ordning, som närmast synes betingad av tekniska skäl och bero på ändringar som i andra sammanhang gjorts i de berörda reglerna, är enligt vår uppfattning inte tillfredsställande. Vi anser därför att det finns anledning att nu se över dessa regler med tanke på att betydligt fler personer som inte uppbär någon av nämnda förmåner kommer att ha rätt till vårdförmåner i Sverige till följd av reglerna i förordning 140871. Vi föreslår därför att dessa regler ändras så, att patientavgifter för sjukhusvård i fortsättningen skall kunna tas ut på samma villkor av alla personer som ges sådan vård, oberoende av om de uppbär någon svensk socialförsäkringsersättning eller inte. Vissa icke diskriminerande undantag, såsom att vård av barn skall vara avgiftsfri, kan därvid göras. Vi har dock inte ansett det vara vår uppgift att lämna något författningsförslag i frågan. Vi anser att den i stället bör aktualiseras vid kommande förhandlingar mellan staten och Landstings-

SOU 1993:1 15 Várdförmâner 331

förbundet, eftersom nuvarande ordning grundas på en tidigare överenskommelse dem emellan.

Den närmare innebörden av rätten till vårdformåner i Sverige

Som framgått kan en person vara berättigad till vårdförmåner i Sverige både i fall då Sverige skall bekosta förmånerna och i fall då ett annat EES-land skall svara för kostnaderna för dessa. Vad detta närmare innebär är att förmånerna skall tillhandahållas här enligt svensk lagstiftning, dvs. svensk lagstiftning anger de närmare villkoren för tillhandahållandet av förmånerna. Vad som är viktigt när det gäller vârdförmånerna är att dessa enligt förordning 140871 inte i något fall är exportabla, dvs. de skall tillhandahållas i varje land för sig enligt de regler som gäller i respektive land. Personer som är berättigade till vårdförmåner i Sverige har således rätt till dessa när de vistas i Sverige men inte annars. En person som är bosatt i Sverige men arbetar i Tyskland har således rätt till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap enligt tysk lagstiftning i Tyskland och enligt svensk lagstiftning i Sverige. I de flesta fall medför tillämpningen av dessa regler inga egentliga problem. En person som bor i Sverige och arbetar i Tyskland och som blir i behov av exempelvis en höftledsoperation kan få denna antingen i Sverige eller i Tyskland. Vi förutsätter att aktuell tysk sjukförsäkring omfattar sådan behandling. I fråga om vissa andra förmåner kan emellertid uppenbara sig en del tillämpningsproblem. Det rör främst tillhandahållandet av hjälpmedel av olika slag arbetshjälpmedel, rullstolar, proteser, bilstöd, etc.. Den angivna huvudregeln att vårdförmånerna skall ges i varje stat för sig gäller i princip även för sådana förmåner. Frågan är dock hur denna skall tolkas i olika situationer då personer som är i behov av dessa förmåner rör sig över gränserna. Så länge en person har rätt till vårdförmâner i Sverige vid sjukdom och moderskap torde för dessa typer av förmåner gälla att personen i fråga inte kan fråntas förmånen bara för att han lämnar svenskt territorium. Detta gäller oberoende av anledningen till utlandsvistelsen, dvs. om den beror på att personen arbetar i annat EES-land, om den är en ren semestervistelse eller beror på något annat. Om däremot en person som haft rätt till vårdförmåner i Sverige lämnar Sverige och därefter varken bor eller arbetar här gäller enligt förordning 140871 att denne inte längre har rätt till förmåner i

Sverige med undantag för att han har rätt till akutvård vid tillfällig

vistelse här. I fråga om förmåner av den typ vi angett hjälpmedel av olika slag, m.m. måste man för det första skilja på hjälpmedel som personen fått med äganderätt och sådana som endast tillhandahållits som lån. Har det tillhandahållits med äganderätt kan hjälpmedlet krävas åter endast om det i den interna svenska lagstiftningen finns

332 Vårdförmåner

regler som möjliggör detta. Om hjälpmedlet endast tillhandahållits som lån torde dock den aktuella svenska institutionen kunna kräva tillbaka detta. Den konkreta tillämpningen av de angivna reglerna kan diskuteras med utgångspunkt från följande exempel. A, som är funktionshindrad, bor och arbetar i Sverige. Han har beviljats bilstöd, och han har också från landstinget erhållit en särskilt avpassad rullstol. A får nu en anställning i Tyskland. Om A behåller sin bosättning i Sverige får han enligt vad vi ovan redogjort för behålla både sitt bilstöd och sin rullstol. Om han däremot även bosätter sig i Tyskland har han inte längre rätt till vårdförmåner i Sverige. När det gäller bilstödet har han dock omsatt det bidrag han erhållit i en bil som otvivelaktigt är hans egen. Endast om en ändring görs i förordningen 1988:890 om bilstöd till handikappade jfr vad vi sagt om detta i avsnitt 6.6.4 kan därför försäkringskassan kräva tillbaka hela eller delar av bidraget från A. Rullstolen tillhör däremot landstinget och landstinget är i denna situation i princip berättigat att begära att A lämnar tillbaka rullstolen, varefter A får ansöka om en ny rullstol i Tyskland. Huruvida landstinget i praktiken verkligen skulle kräva tillbaka rullstolen i en situation som denna ankommer inte på oss att avgöra. Det bör observeras att reglerna i förordning 140871 inte skulle förhindra landstinget att låta A behålla rullstolen. Detta får anses framgå av EGdomstolens dom i mål 6979 Jordens-Vosters, där domstolen i sina skäl anger att förordning 140871 inte förbjuder nationell lagstiftning att ge en arbetstagare förmåner utöver vad som framgår av den förordningen.

Förändringar i rätten till förmåner

Vi övergår härefter till att behandla frågan om vilka förändringar av rätten till hälso- och sjukvård i Sverige som ikraftträdandet av samordningslagen 1992: 1776 och därigenom reglerna i förordning - 140871 kommer att medföra. Det är således fråga om förändringar för den enskilde. Frågor om förändringar i kostnadsansvaret för förmånerna kommer vi att behandla senare. Det kan först konstateras att ingen som i dag har rätt till sådan vård enligt svensk lagstiftning kommer att förlora denna rätt. Däremot kommer i viss utsträckning medborgare i EES-länderna som i dag inte har rätt till hälso- och sjukvård att efter lagens ikraftträdande få sådan rätt. För det första kommer personer som är anställda eller är verksamma som egenföretagare här men som är bosatta i ett annat EES-land att tillsammans med sina familjemedlemmar få rätt till hälso- och sjukvård i Sverige när de vistas här, på samma villkor som här bosatta personer. Det har de haft tidigare i konventionsfall men bara för akutvård. Rätten utsträcks således nu till att gälla alla EES-länder och

SOU 1993 15 Várdförmáner 333

avse också planerad vård. Rätten kommer vidare att avse inte bara vården som sådan utan gälla vård kostnadsfritt eller till nedsatt pris för den enskilde, på samma villkor för är bosatta i som personer som Sverige. För det andra kommer vissa arbetslösa från andra EES-länder som söker arbete här samt i vissa fall deras familjemedlemmar att under tre månaders tid ha rätt till hälso- och sjukvård här. För det tredje kommer personer att kunna vård här efter tillstånd enligt art. 22.1 c i förordning 140871 från den behöriga institutionen att bege sig hit för att vård. När förordning 140871 blir tillämplig här kommer dessutom för det fjärde samtliga personer som omfattas förordningen att ha rätt av att under vistelse i Sverige få nödvändig akutvård här på de villkor som enligt svensk lagstiftning gäller för personer är bosatta här. Rätt som till akutvård finns redan i dag enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen. Någon förändring i fråga om själva rätten till vård blir det alltså inte i dessa fall. Däremot kommer personerna i fråga att kunna vården på samma villkor t.ex. mot erläggandet av samma patientavgift som personer som är bosatta här, vilket de enligt svensk lagstiftning tidigare inte haft rätt till. I praktiken kommer det dock inte heller i detta avseende att bli någon större förändring, eftersom flertalet medborgare i de europeiska staterna med stöd av konventioner redan i dag har rätt att få akut sjukvård i Sverige på villkor eller samma som t.o.m. gynsammare villkor än personer som är bosatta här gäller samtliga EES-länder utom Grekland, Spanien, Belgien, Irland och Liechtenstein. En viktig fråga är vad denna utökade rätt för inte är personer som bosatta i Sverige att få hälso- och sjukvård här kommer att innebära ur kvantitativ synpunkt, dvs. om det totala vårdbehovet i Sverige kommer att öka och i så fall hur mycket. Vi har valt att behandla denna fråga i kapitel ll.

Reglering av landstingens och kommunernas vårdskyldighet

Till följd av reglerna i förordning 140871 kommer sålunda även personer som inte är bosatta här att ha rätt till akut och i vissa fall planerad vård. Frågan om var i Sverige vården skall i dessa fall ges måste lösas. I fråga om privatläkarvård i allmänhet uppstår inga problem. Privatläkarna har, som vi tidigare nämnt, inte någon författningsreglerad skyldighet att ta emot patienter. Personerna i fråga får, liksom personer som är bosatta här, vända sig till den läkare är beredd som att ta emot dem. Huslåkarna kommer dock att skyldiga att vård vara ge personer som är listade hos dem och denna skyldighet att lista personer kommer att omfatta även inte är bosatta här personer som men som omfattas av bestämmelserna i förordning 140871. Det kan

334 Vårdförmåner

förmodas att många husläkare efter avtal med landstingen även kommer att ge akut vård till nedsatt pris personer som inte är bosatta här. Inte heller uppkommer några problem när det gäller akutvård som meddelas av landstingen. Enligt 4 § HSL föreligger en skyldighet att ge sådan vård alla som vistas inom landstinget. Denna regel kommer att avse även personer som omfattas av förordning 140871 och med stöd av dess regler har rätt till akut sjukvård i Sverige. När det gäller övrig landstingsvárd, dvs. planerad vård, krävs emellertid enligt vår uppfattning en särskild reglering. Den nuvarande regleringen i HSL är i detta hänseende otillräcklig, eftersom den endast reglerar skyldigheten att ge vård personer som är bosatta inom landstingen. Vad beträffar anställda eller egenföretagare som enligt förordning 140871 skall ha rätt till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap i Sverige, trots att de inte är bosatta här, är enligt vår uppfattning den naturliga lösningen att knyta dessa till det landsting inom vars område de är anställda eller verksamma som egenföretagare. Detta bör även gälla familjemedlemmar till den anställde eller egenföretagaren under förutsättning att inte heller de är bosatta här och i den mån de har rätt till förmåner här. Fastställandet av landstingstillhörigheten kan göras med utgångspunkt från att det vårdskyldiga landstinget är det där det aktuella arbetsstället finns. Begreppet arbetsställe bör ges samma innebörd i lagen 1984:533 om arbetsställenummer m.m. som För arbetslösa som söker arbete här och deras familjemedlemmar bör gälla att de naturligtvis under förutsättning att de är berättigade till vårdförmåner här vid sjukdom och moderskap skall få vården av det landsting inom vars område de söker arbete. Detta kan preciseras så att vården skall ges av det landsting inom vars område personen är registrerad som arbetssökande. Enligt vår uppfattning bör den nu angivna regleringen komma till uttryck ett tillägg i HSL. Vi föreslår därför att det i HSL införs genom bestämmelse av vilken framgår vilket landsting som skall en ny erbjuda vård till utan att vara bosatta i Sverige, enligt personer som, vad följer av samordningslagens bestämmelser har rätt till som vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap. Kommunerna bedriver för det första sådan hälso- och sjukvård som regleras 18 § HSL vård inom äldre- och handikappomsorgen och av hemsjukvård. Vidare bedriver de sjukhemsvård samt slutligen också primärvård med stöd särskilda författningar om försöksverksamhet av

med kommunal primärvård se avsnitt 6.2.14.

l8 § första stycket HSL, som reglerar vården inom äldre- och handikappomsorgen, innehåller ingen reglering av var vården skall ges utan i bestämmelsen anges att vård skall ges åt dem som bor i vissa boendeformer som finns angivna i socialtjänstlagen. Det blir därför självklart att den kommun ansvarar för boendet också ansvarar för som

SOU 1993:1 15 Várdförmâner 335

den hälso- och sjukvård som ges i samband därmed. Någon ändring i 18 § första stycket HSL är därför enligt vår uppfattning inte nödvändig. Inte heller är det nödvändigt att göra någon ändring i 18 § andra stycket HSL, som handlar hemsjukvård, eftersom denna om enligt bestämmelsen får erbjudas alla dem som vistas i kommunen. Om en kommun övertagit huvudmannaskapet för primärvården med stöd av lagen 1991:1136 om försöksverksamhet med kommunal primärvård åvilar vårdskyldigheten kommunen 3 § och 5 §. I 3 § i lagen anges att kommunen skall erbjuda en god primärvård dem som är bosatta inom det område som omfattas av försöksverksamhet. Om någon ändring i lagen inte görs kommer effekten att bli att landstingets primärvårdansvar inom det aktuella området kvarstår i förhållande till personer som inte är bosatta där men som till följd reglerna i av förordning 140871 och den föreslagna tilläggsregeln i HSL skall erbjudas vård inom landstinget. Denna effekt får inte antas vara önskvärd. Vi anser därför att ett tillägg bör göras i lagen förom söksverksamhet med kommunal primärvård av vilket det framgår att kommunen skall vara skyldig att erbjuda primärvård även personer som anges i den föreslagna bestämmelsen i HSL och vistas inom som det av försöket omfattade området.

Patientavgifter

I 26 § HSL föreskrivs att landsting och kommuner får ta ut vårdavgifter av patienterna samt att patienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen därvid skall behandlas lika. Av de allmänna principer som bär upp förordning 140871 följer att föreskrifter i nationell lagstiftning som kan verka diskriminerande mot vissa personer som enligt förordningen har rätt till en förmån i det landet inte kan upprätthâllas. I detta sammanhang medför principen att även sådana personer som har rätt till hälso- och sjukvård i Sverige utan att vara bosatta här skall behandlas lika med dem som bor i landstinget. Vården skall meddelas lika villkor oberoende den berättigade av var är bosatt. Vi föreslår därför att det i 26 § HSL skall införas ett tillägg av vilket skall framgå att skyldigheten att likabehandla vid uttagande av patientavgifter skall gälla även patienter utan att bosatta som, vara inom landstinget eller kommunen, till följd vad föreskrivs i av som samordningslagen har rätt till vârdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap på grund av förvärvsverksamhet här, arbetssökande i Sverige och familjemedlemmar till dessa. Även i situationer faller utanför regleringen som i 26 § HSL finns en skyldighet enligt förordning 140871 att likabehandla. T.ex. måste personer som omfattas av ett annat lands lagstiftning och som har rätt att få akutvârd i Sverige vid tillfällig vistelse här i avgiftshänseende behandlas lika med personer som omfattas svensk lagstiftning och av

336 Vårdförmâner SOU 1993:1 15

som befinner sig i en motsvarande situation. Således får ett landsting inte ta ut högre patientavgift av en turist från Tyskland än av en turist som är bosatt inom ett annat landsting i Sverige. Situationer av detta slag omfattas inte av reglerna i 26 § HSL och därmed inte heller av det av oss ovan föreslagna tillägget till denna paragraf. Skyldigheten för landstinget att ge vård regleras i stället av 4 § HSL. Som vi beskrivit i avsnitt 6.2.7 föreligger inga författningsreglerande hinder för landstingen att för alcutvård av personer som tillfälligt vistas inom landstinget ta ut högre patientavgifter än av personer som bor där. För att få till stånd den likabehandling som krävs enligt förordning 140871 i fall då den är tillämplig i fråga om akutvård vid tillfällig vistelse krävs därför kompletterande författningsreglering i Sverige. Enligt vår mening kan denna åstadkommas genom en bestämmelse i den förordning som vi i avsnitt 6.6. 10 föreslår skall införas för att reglera ersättningarna i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen. Vi föreslår alltså en särskild regel där som föreskriver att ett villkor för att ersättning skall utges är att vårdgivaren inte tar ut högre avgifter av patienter från andra EES-länder än av patienter som är bosatta inom landstingets eller kommunens omrâde. När det gäller vård av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster finns i lagen 1993:1651 om läkarvårdsersättning respektive lagen 1993:1652 om ersättning för sjukgymnastik bestämmelser om vilka arvode vårdgivaren får tillgodoräkna sig och om att patienter skall betala en del av arvodet genom patientavgift. Som vi framhållit i avsnitt 6.6.4 skall med patienter som är bosatta i Sverige likställas personer som enligt samordningslagen har rätt till vårdförmåner vid sjukdom i Sverige. Härav följer att det beträffande dessa personer måste tillämpas samma regler som för här bosatta, dvs. de som upptas i de ovannämnda lagarna. Några särskilda bestämmelser härom i den svenska lagstiftningen krävs inte.

Särskilt om utlandssvenskars rätt till vård i Sverige

Utlandssvenskar, dvs. svenska medborgare bosatta i utlandet, som inte har sina sjukvårdskostnader i Sverige täckta på annat sätt har som vi tidigare angett avsnitt 6.2.3 på grund av en rekommendation från Landstingsförbundet, vilken bygger på en överenskommelse mellan förbundet och staten, i stor utsträckning kunnat få både akut och planerad vård i Sverige till reducerat pris. Vi har i avsnitt 3.7 och 3.8 redogjort för innebörden av den likabehandlingsprincip som enligt förordning 140871 gäller för den fria

rörligheten för Den innebär bl.a. att all diskriminering på

personer. grund av nationalitet är förbjuden i fråga om rätten till förmåner för social trygghet. Såväl öppen som dold diskriminering är otillåten. Det

Várdförmáner 337

spelar därvid ingen roll om diskrimineringen kommer till uttryck i lagstiftningen eller Med hänsyn till vad som gäller grund likabehandlingsprinav cipen år det enligt vår uppfattning tämligen uppenbart Sverige att, om på det angivna sättet skulle fortsätta att tillhandahålla hälso- och sjukvård på särskilda villkor svenska medborgare enbart i kraft av deras nationalitet, även medborgare i andra EES-stater omfattas som av förordning 140871 med åberopande likabehandlingsprincipen av skulle ha rätt att kräva samma förmåner. Att denna effekt svensk ur synpunkt inte vore önskvärd är givet. I den mån rekommendationen skulle kvarstå oförändrad skulle effekten dock bli den att medborgare i andra EES-stater som bor utanför Sverige skulle ha rätt till vård i Sverige på samma villkor och till samma pris svenska medborgare som som bor utomlands. Det skulle alltså kunna uppkomma betydande merkostnader för landstingen. Med hänsyn till dessa konsekvenser av EES-avtalets ikraftträdande har Landstingsförbundet emellertid i ett beslut den 9 december 1993 ändrat rekommendationen om vård till utlandssvenskar på det sättet att svenska medborgare som är bosatta utanför Sverige i annat EESmen land inte längre bör rätt till kostnadsreducerad vård i Sverige enbart i kraft av sitt medborgarskap. Denna ändring bör enligt vår uppfattning medföra att de ovan berörda icke önskvärda konsekvenserna inte inträder.

6.6.6 Rätt till hälso- och sjukvårdsfönnåner i andra EES-länder för är bosatta i Sverige

personer som

På motsvarande sätt som beskrivits i föregående avsnitt har personer som omfattas av förordning 140871, 2. är bosatta i Sverige och är svenska medborgare, medborgare i något annat EES-land, statslös eller flykting rätt till hälso- och sjukvårdsförmåner i övriga EES-länder. Rätten omfattar således inte personer visserligen är bosatta i Sverige som men

som är medborgare i en stat utanför EES om de inte är flyktingar

eftersom dessa personer inte omfattas av förordning 140871. Frågan om vilken stat Sverige eller något annat EES-land slutligen skall som svara för kostnaderna för utgivna förmåner behandlas i ett senare avsnitt. Det bör bemärkas att vården i dessa fall tillhandahålls i det andra landet enligt reglerna där och på de villkor som gäller för personer som är försäkrade i det landet. Att vården skulle ha tillhandahållits på andra villkor i Sverige bättre eller sämre är utan betydelse. Vården i det andra landet kan också avse behandlingar som inte alls finns i Sverige, i den mån de ges enligt sjukförsäkringen i det andra landet.

338 Vâraförmâner

Således har samtliga här bosatta personer som uppfyller de nämnda kraven rätt att vid vistelse i ett annat EES-land t.ex. under en semesterresa få sådana omedelbara förmåner som deras hälsotillstånd kräver dvs. akut vård. Rätten till sådan vård kan även utsträckas till att gälla alla här bosatta personer dvs. även studerande och andra som inte omfattas förordningen; dock medborgare utanför EES om av Sverige väljer att ansluta sig till den överenskommelse som träffats

inom EG en sådan utsträckning se avsnitt 6.5.

om Vidare har personer som omfattas av förordningen och är bosatta här men är anställda eller verksamma som egenföretagare i ett annat EES-land, tillsammans med sina familjemedlemmar, rätt till hälso- och sjukvårdsförmåner i den staten i samma utsträckning således både akut och planerad vård och på samma villkor som personer som är försäkrade där. För gränsarbetares familjemedlemmar gäller dock vissa begränsningar i möjligheten att få förmåner i sysselsättningsslandet. Vilka dessa är har vi beskrivit i avsnitt 6.5. Personer som är bosatta här och uppbär svensk arbetslöshetsersättning och beger sig till ett annat EES-land för att söka arbete har som tillsammans med sina familjemedlemmar rätt att under en tid av tre månader få såväl akut som planerad vård i det landet i samma utsträckning och på samma villkor som personer som är försäkrade där. Slutligen har personer som omfattas av förordning 140871 rätt att

i den utsträckning anges i artikel 22.1 c i förordningen se avsnitt

som 6.5 få tillstånd från Sverige att bege sig till ett annat EES-land för att få vård där. I bilaga 2 till detta betänkande upptas en mer detaljerad redovisning de olika situationer i vilka det föreligger en rätt till vård i andra av EES-länder för är bosatta i Sverige. Där anges också personer som vilket land i de olika fallen skall slutligen svara för kostnaderna som för vården.

6.6.7 Ansvaret för kostnader för hälso- och sjukvård som

skall utges i Sverige

Vi har i avsnitt 6.6.5 behandlat frågor uppkommer i de situationer som då hälso- och sjukvård faktiskt skall utges i Sverige. Kostnaden för den vården skall ibland bäras av Sverige och ibland av en annan EES-stat. l detta avsnitt skall vi försöka beskriva vilken stat som i de olika situationerna skall för kostnaderna för vården. I nästföljande svara avsnitt 6.6.8 lämnar vi beskrivning i vilka fall Sverige skall en av svara för kostnader för vård i annat EES-land. Vilka förändringar reglerna om kostnadsansvaret medför i förhållande till vad som gäller i dag skall vi återkomma till i ett särskilt avsnitt 6.6.9. I avsnitt 6.6. 10 kommer vi att behandla frågor om hur kostnadsansvaret skall fördelas inom Sverige i de fall då Sverige som stat skall ansvara för kostnaderna samt därmed sammanhängande

SOU 1993: l 15 Várdförmáner 339

frågor om hur betalningar till och från andra EES-länder skall hanteras i Sverige. I de fall ett annat EES-land skall svara för kostnaderna för vård i Sverige gäller att dessa skall ersättas antingen med faktiska belopp eller genom årliga schablonbelopp. Vi har i avsnitt 6.5 lämnat en beskrivning av systemet för återbetalning av kostnader för utgivna vårdförrnåner. Två eller flera EES-länder kan komma överens om att avstå från återbetalningar art. 36 i förordning 140871. De nordiska staterna har

i den nya nordiska konventionen om social trygghet se avsnitt 6.3.2

träffat sådan överenskommelse. Överenskommelsen omfattar dock en inte kostnader för vårdförmåner som utgetts efter ett tillstånd enligt art. 22.1 c i förordning 140871 att bege sig till ett annat land för att få vård. Detta innebär att reglerna om kostnadsansvaret med undantag för tillståndsfallen blir utan betydelse i de internordiska förhållande- na.

Sverige skall svara för kostnaderna

Sverige skall först och främst svara för kostnaderna för hälso- och sjukvård som utgetts i Sverige till personer som arbetar som anställda eller är verksamma som egenföretagare här, oavsett om de är bosatta här eller EES-land. Är det fråga utsändningsfall, dvs. i ett annat om personer som är utsända hit från ett annat EES-land för att utföra

arbete här se avsnitt 3.9.9, gäller dock som huvudregel att vården

skall bekostas av den utsändande staten eftersom denna stat då är behörig stat. Det bör observeras att en utsänd person har rätt endast till akut vård i den stat han är utsänd till. Detsamma gäller för vissa andra anställda, för vilka Sverige inte är behörig stat, trots att de är

verksamma här i landet se avsnitt 3.9.9.

I fråga om icke förvärvsaktiva familjemedlemmar till personer som är anställda eller verksamma som egenföretagare i Sverige gäller följande. Sverige skall svara för kostnaderna för hälso- och sjukvård som utges i Sverige till familjemedlemmarna om dessa är bosatta här, oavsett om den anställde eller egenföretagaren är bosatt här eller i ett annat EES-land. Om familjemedlemmarna är bosatta i ett annat EESland gäller emellertid att Sverige skall svara för kostnaderna endast om anställde eller egenföretagaren också är bosatt i det landet. Är den denne däremot bosatt i Sverige eller i ett tredje EES-land är det familjemedlemmens bosättningsland skall svara för kostnaderna som får i Sverige. Förklaringen till detta för vård som familjemedlemmen är att Sverige för dessa fall enligt art. 94 i förordning 57472 tillämpningsförordningen varje år skall betala ett schablonbelopp till

familjemedlemmens bosättningsland för dennes vård där se näst-

kommande avsnitt. För att Sverige inte skall behöva betala för familjemedlemmens värd två gånger när denne i stället får vård i

340 Vårdförmáner SOU 1993:1 15

Sverige, skall vården i dessa fall bekostas av familjemedlemmens bosättningsland. Denna regel utgör således inte något egentligt undantag från principen att det är den behöriga staten som skall svara för kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap utan är en konsekvens av systemet med schablonersättningar i vissa situationer

se om detta avsnitt 6.5. Vad som i föregående stycke sagts om

utsändningsfall äger motsvarande tillämpning på familjemedlemmar till en person som omfattas av utsändningsreglema i förordning 140871. Sverige skall enligt bestämmelserna i förordning 140871 svara för kostnaderna för hälso- och sjukvård som i Sverige utges till arbetslösa personer som uppbär svensk arbetslöshetsersättning samt till deras familjemedlemmar oavsett om de är bosatta i Sverige eller i en annan EES-stat. Arbetslösa personer som inte tidigare varit anställda eller verksamma som egenföretagare omfattas över huvud taget inte av förordningen, varför frågor om rätt till vård och ansvar för kostnader för vård i dessa fall avgörs uteslutande av svensk nationell lagstiftning. I fråga om arbetslösa personer som tidigare varit anställda eller verksamma som egenföretagare endast i Sverige gäller att dessa visserligen omfattas av förordning 140871 men att frågor om rätt till vård och kostnadsansvar ändå avgörs av svensk nationell lagstiftning, eftersom inga andra intressen än svenska aktualiseras i dessa fall. Huvudregeln i fråga om kostnaderna för hälso- och sjukvård som utges till pensionärer och deras familjemedlemmar är att dessa skall betalas av den stat som betalar pensionen, eller, om pension betalas av flera stater, en av dessa. Hälso- och sjukvård som utges i Sverige till en i Sverige bosatt pensionär med enbart svensk pension eller till hans här bosatta familjemedlemmar skall naturligtvis bekostas av Sverige. Även i de fall då pensionären samtidigt får pension från ett annat EESland skall Sverige svara för hela kostnaden för vården. Sverige skulle kunna få svara för kostnaden även om pensionären inte får svensk pension, nämligen om pensionären inte skulle ha rätt till vårdförmåner i den stat från vilken han får pension även om han hade varit bosatt där, dvs. om han i den situationen inte varit sjukförsäkrad i den staten. Det torde dock i praktiken inte förkomma att pensionärer som bor i den stat från vilken de får pension inte också är sjukförsäkrade där. Beträffande vård som ges i Sverige till här bosatta familjemedlemmar till en pensionär som är bosatt i ett annat EES-land gäller att de faktiskt uppkommande kostnaderna skall betalas av pensionärens bosättningsland, oavsett om det är denna stat som svarar för pensionen eller inte. Förklaringen till att bosättningsstaten skall betala även i de fall då denna stat inte svarar för pensionen är att staten i fråga enligt art. 95 i förordning 57472 varje år skall få ett schablonbelopp från den stat som svarar för pensionen för bestridande av kostnaderna för pensionären och hans familjemedlemmars vård i den staten. Om pensionären får pension från flera stater skall schablonbeloppet betalas av den stat vars lagstiftning pensionären omfattats av under längst tid.

Vârdförmåner 341

För att den stat som betalar pensionen i denna situation det kan i vårt exempel vara Sverige eller en tredje stat inte skall behöva betala vården två gånger, skall kostnaden för vården betalas av pensionärens

bosättningsstat se om schablonersättningar i avsnitt 6.5.

För en mer detaljerad redovisning av kostnadsansvaret i olika situationer hänvisas till den tidigare nämnda bilaga 2 till detta betänkande.

Annat EES-land skall svara for kostnaderna

Hälso- och sjukvård som ges i Sverige till här bosatta personer som är anställda eller verksamma som egenföretagare i en annan medlemsstat samt till deras här bosatta familjemedlemmar skall bekostas anställnings- respektive verksamhetsstaten den behöriga staten. Är av

det fråga om en person som är utsänd se avsnitt 3.9.9 från Sverige

gäller dock som huvudregel att personen fortfarande skall omfattas av svensk lagstiftning och att Sverige därför i dessa fall får svara för kostnaderna för förmåner som utges till honom och hans familjemedlemmar. Som vi nämnt ovan gäller att vård som ges i Sverige till en i annan stat bosatt familjemedlem till en anställd eller egenföretagare som omfattas av svensk lagstiftning skall bekostas av Sverige endast om den anställde eller egenföretagaren är bosatt i samma stat som familjemedlemmen. I annat fall skall vården bekostas av den stat där familjemedlemmen är bosatt. Om t.ex. en tysk medborgare bor och arbetar här men har sin familj kvar i Tyskland gäller att den vård som en familjemedlem får vid vistelse här skall bekostas av Tyskland. Vad som nu sagts gäller endast under förutsättning att familjemedlemmen inte självständigt, t.ex. grund av eget förvärvsarbete, omfattas av förordning 140871. Kostnader för hälso- och sjukvård som ges i Sverige till här bosatta pensionärer och deras familjemedlemmar skall betalas av den stat som

utger pensionen om pension erhålles från flera stater, den stat vars

lagstiftning pensionären omfattats av under längst tid under förutsättning att pensionären inte samtidigt får svensk pension samt att han skulle ha varit berättigad till vårdförmåner i någon av de stater som utger pensionen om han hade varit bosatt där. Som vi ovan nämnt gäller dock att i de fall då endast familjemedlemmarna är bosatta här och pensionären således bor i en annan EES-stat vilken i och för sig kan vara den stat som betalar pensionen att vård som utges här till familjemedlemmarna skall betalas av den stat där pensionären är bosatt. Vårdförmâner av stor vikt enligt art. 24 och 30, se avsnitt 6.5 som ges i Sverige men som har beviljats av annan EES-stat skall bekostas av den andra staten och detta även om de tillhandahålls sedan Sverige blivit behörig stat för den berättigade.

342 Vårdfärmåner

Hålso- och sjukvård som ges här till personer som erhållit tillstånd enligt art. 22.1 c att bege sig hit för vård skall bekostas av den stat som gett tillståndet. Akut hålso- och sjukvård som ges till personer som tillfälligt vistas här och för vilka Sverige inte heller är behörig stat, skall i de flesta fall bekostas av den behöriga staten. Detta gäller dock inte i fråga om vård som ges till pensionärer och deras familjemedlemmar samt till familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare som är bosatt i en annan stat än familjemedlemmarna. I det första fallet skall vården betalas av pensionärens bosåttningsstat och i det andra fallet av familjemedlemmarnas bosättningsstat. Vård som utges i Sverige till arbetslösa från andra EES-stater och deras familjemedlemmar under den tid den arbetslöse söker arbete här skall bekostas av den stat som utger arbetslöshetsersättningen, i de fall sådan utgår den särskilda bestämmelsen i art. 25 om rätt till vård gäller bara vissa arbetslösa som uppbär arbetslöshetsersättning. Som vi tidigare påpekat kan även arbetslösa utan sådan ersättning om de omfattas av förordning 140871 ändå få vård i Sverige, dock endast akut vård enligt art 22.1 a. Sådan vård skall bekostas av den behöriga staten. I fråga om kostnader för vård som skall ges av husläkare uppkommer ett särskilt problem med den så kallade individersättningen den del av ersättningen från landstingen som skall utges oberoende av om patienten erhåller behandling eller ej när en annan EES-stat skall svara för kostnaderna. Frågan är om Sverige kan kräva den andra staten betalning av individersättningen om inget sjukfall inträffat. Det finns inget domstolsavgörande i denna fråga men enligt de tjänstemän knutna till Administrativa kommissionen som vi varit i kontakt med borde Sverige vara berättigat till ersättning även i dessa fall. Vi utgår därför i fortsättningen från att så är fallet. Även här vill vi hänvisa till bilaga 2 till detta betänkande för en mera detaljerad redovisning av kostnadsansvaret i de olika situationer som vi här behandlat.

6.6.8 Situationer då Sverige skall för kostnader för

svara

hälso- och sjukvård i EES-stat

annan

Sverige skall till följd av reglerna i förordning 140871 ibland svara för kostnader för hälso- och sjukvårdsförmåner som utges i en annan EES-stat såvida inte avtal träffas med den staten enligt art. 36 i förordningen avstående från återbetalningar. Vilka dessa situatioom ner är skall vi försöka beskriva i detta avsnitt. I de båda nästföljande avsnitten skall redogöra för vilka förändringar detta innebär i förhållande till vad som gäller i dag samt behandla frågor om hur dessa kostnader bör hanteras i Sverige.

Várdförmâner 343

Sverige skall svara för kostnaderna för hälso- och sjukvård som utges i medlemsstat enligt reglerna i den statens lagstiftning en annan i följande situationer. När här anställda och här verksamma egenföretagare som är bosatta i annan EES-stat får vård i bosättningsstaten. 2. När här anställda eller här verksamma egenföretagare oberoende var de är bosatta under tillfällig vistelse i annan EES-stat än av - Sverige får akutvård i den staten. När familjemedlemmar till här anställda eller här verksamma egenföretagare får vård i situationer motsvarande punkterna 1-2. Beroende på familjemedlemmen bor tillsammans med den om förvärvsverksamme eller inte betalas kostnaderna per prestation eller med ett årligt schablonbelopp. 4. När här bosatta familjemedlemmar till en anställd eller egenföretainte bor eller arbetar i Sverige får vård i annat EES-land. gare som 5. När förordningen omfattad efter tillstånd av Sverige en av person enligt art. 22. l får vård i EES-stat. Enligt den nya nordiska c annan konventionen gäller denna möjlighet också personer i Norden som inte ingår i den skyddade personkretsen enligt förordning 140871. 6. När Sverige beviljat anställd, en egenföretagare, en pensionär en eller familjemedlem till någon dessa vårdförmån av stor vikt, en av en även Sverige upphört att vara behörig stat. om 7. När arbetslös som uppbär svensk arbetslöshetsersättning en person under det att han söker arbete i annan EES-stat får vård där gäller i tre månader. När familjemedlemmar till under punkt 7 avsedd person får vård en i annan EES-stat än Sverige. När i EES-stat bosatt pensionär som erhåller enbart eller en annan huvudsakligen svensk pension får vård i bosättningsstaten. Kostnaden betalas inte prestation ett årligt schablonbelopp. Om per utan genom pensionären samtidigt erhåller pension från bosättningsstaten och har rätt till vårdförmâner i denna stat enligt denna stats lagstiftning gäller dock att bosättningsstaten skall svara för kostnaden. 10. Vad sagts under punkt 9 gäller även där nämnda pensionärers som familjemedlemmar, under förutsättning att de är bosatta i samma EESpensionären. Om de är bosatta i stat än pensionären stat som annan gäller att de vårdförmåner familjemedlemmarna får i bosättningsstaten

skall bekostas pensionärens bosättningsstat vilken stat i och för sig

av kan vara Sverige. ll. När här bosatta pensionärer eller deras familjemedlemmar får akutvård i annan medlemsstat än Sverige. Som vi tidigare påpekat gäller i fråga om tillämplig lagstiftning

särskilda regler för utsända se framför allt avsnitt 3.9.9.

personer Dessa skall huvudregel alltjämt vara omfattade av den utsändande som lagstiftning. Den vård som är utsänd från statens som en person Sverige får i annan EES-stat skall då bekostas av Sverige.

344 Vårdförmáner SOU 1993:1 15

I bilaga 2 till detta betänkande upptas en mer detaljerad redovisning av de olika situationer i vilka föreligger rätt till vårdförmåner i annan EES-stat och i vilka fall Sverige skall för kostnaderna för dessa svara vårdförmåner.

6.6.9 Förändringar i fråga ansvaret för kostnader för

om

hälso- och sjukvård

Den princip som enligt förordning 140871 gäller i fråga om ansvaret för kostnader för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap är att kostnaderna omedelbart eller slutligen skall bäras den stat - - av vars lagstiftning en person omfattas den behöriga staten. I fråga av om pensionärer gäller visserligen att kostnaderna skall i form - av schablonbelopp bäras av den stat betalar pensionen eller, - som om

pension betalas av flera stater, dessa detta torde egentligen

en av men inte utgöra något undantag från samma princip, eftersom pensionären i regel tidigare varit omfattad lagstiftningen i den stat eller de av stater som betalar hans pension på grund av att han varit anställd eller verksam som egenföretagare där. Reglerna i förordning 140871 ansvaret för kostnader för om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap medför vissa förändringar i förhållande till vad i dag följer den svenska lagstiftningen och som av ingångna konventioner. Vi skall här redogöra för de viktigaste förändringarna samt lämna förslag till hur därmed sammanhängande problem bör lösas. Vi begränsar här till kostnader för hälso- och oss sjukvård och återkommer med kompletteringar i fråga övriga om vårdförmåner tandvård, sjukresor, etc i nästa avsnitt. Vad som nedan sägs gäller i den utsträckning Sverige inte träffar överenskommelser med andra EES-stater avstående från återbeom talningar. Sverige har vi tidigare beskrivit träffat sådan som en överenskommelse med de övriga nordiska staterna. När sådana överenskommelser träffas inträder inte de förändringar hänger som samman med återbetalningar mellan staterna.

Planerad vård

Enligt nu gällande svensk lagstiftning kan alla människor som är bosatta i Sverige fâ privat och offentlig hälso- och sjukvård till en reducerad avgift eller i vissa fall avgiftsfritt. Ansvaret för dessa kostnader kan i dag inte övervältras någon annan stat. När förordning 140871 blir gällande i Sverige inträder den förändringen i fråga om ansvaret för kostnader för vård till som ges personer som är bosatta här att det i vissa fall blir EES-stat skall en annan som svara för kostnaderna för vården. Detta gäller dessa enligt trots att personer svensk lagstiftning skulle varit sjukförsäkrade i Sverige. Vad som avses är först och främst kostnaderna för vård till som ges personer

SOU 1993:1 15 Vårdförmárzer 345

som är anställda eller verksamma egenföretagare i EESsom en annan stat samt deras familjemedlemmar. Men det gäller också i vart fall i

de allra flesta fall kostnaderna för vård utges till pensionärer och

som deras familjemedlemmar i de fall då dessa inte får svensk pension men däremot pension från annat EES-land. I det förra fallet skall sysselsättningsstaten prestationsvis betala vården och i det fallet skall senare

vården betalas genom schablonbelopp den stat ensam eller

av som huvudsakligen svarar för pensionen. Vi har i avsnitt 6.6.5. sagt att vissa förordning 140871 av omfattade personer som i dag inte har rätt till planerad vård i Sverige, dvs. som inte är bosatta här, kommer att få sådan rätt när förordningen blir gällande i Sverige. Det gäller är anställda eller personer som verksamma som egenföretagare här, vissa arbetslösa medan personer de söker arbete här, familjemedlemmar till dessa båda kategorier samt personer som fått tillstånd enligt art. 22.1 i förordning 140871 att c resa hit för vård. I fråga om ansvaret för kostnaderna för vården i dessa fall gäller att Sverige omedelbart eller slutligen skall för svara dessa endast i de fall då den som vårdas är anställd eller verksam som egenföretagare här eller är familjemedlem till sådan en person. En ytterligare nyhet blir att Sverige i viss utsträckning skall svara för kostnader för planerad vård i andra EES-stater. Vilka dessa fall är har vi beskrivit i föregående avsnitt. Sådan skyldighet har tidigare förelegat endast i mycket begränsad omfattning och då på grund beav

stämmelserna i gränssjukvårdsförordningen se avsnitt 6.3. l.

Svenska medborgare som är bosatta utomlands kan i dag på grund

av ett åtagande från landstingens sida se avsnitt 6.2.3 ofta få både

akut och planerad vård i Sverige till reducerat pris. Som angett i avsnitt 6.6.5 har Landstingsförbundet nyligen meddelat en rekommendation om att denna särskilda rätt skall upphöra för utlandssvenskar bosatta inom EES naturligtvis kan de dock välja att själva betala hela kostnaden för vården. Deras rätt till vård i Sverige kommer med hänsyn härtill framöver att följa reglerna i förordning 140871. Vilka finansiella konsekvenser de nu berörda förändringarna

kommer att medföra för Sveriges del skall vi behandla i kapitel 11.

Akutvård

När förordning 140871 blir gällande i Sverige får alla personer som omfattas av förordningen rått i samtliga EES-stater att vid vistelse där erhålla nödvändig akutvård på villkor gäller för den samma som statens egna försäkrade. Personer som är bosatta i Sverige har emellertid redan i dag på grund av konventioner sådan rätt i en flertalet stater inom EES, liksom från andra EES-stater har personer rätt till akut vård vid vistelse här. Frågan om vilken stat som skall bära kostnaderna för vård som utges på detta sätt har reglerats olika i de gällande konventionerna. nu

346 Vårdförmáner sou 1993:115

I praktiken har det emellertid varit så att återbetalning mellan staterna inte skett i de fallen då det i en konvention uttryckligen sägs att så ens skall ske. Vi har i de föregående avsnitten redogjort för vilken stat som enligt förordning 140871 skall bära kostnaderna för akutvård i annan EESstat. Som vi tidigare nämnt finns enligt art. 36 i förordningen möjlighet för eller flera medlemsstater att träffa överenskommelse en andra metoder för återbetalning eller om att avstå från återbeom talning. De nordiska staterna har i den nya nordiska konventionen om

social trygghet se avsnitt 6.3.2 träffat en sådan överenskommelse.

Det kan bli aktuellt för Sverige att träffa liknande överenskommelser med flera de övriga staterna inom EES. Omfattningen av avståendet av kommer i sådana fall troligen att variera, beroende på vilken stat överenskommelsen träffas med. I förhållande till de nordiska staterna kommer förordning 140871 samt den nordiska konventionen om social trygghet i praktiken inte nya medföra några förändringar i fråga ansvaret för kostnaderna för att om utgivna vårdförmåner. Till följd överenskommelsen i art. 23 i den av konventionen avstående från återbetalningar kommer liksom nya om tidigare kostnaden att stanna på den stat som utgett förmånen. Den omständigheten att förvärvsverksamma personer, till skillnad från vad i de flesta fall gällt tidigare, skall omfattas av lagstiftningen i som sysselsättningsstaten blir i detta hänseende utan betydelse. Den enskilde kommer liksom tidigare att vid vistelse i annan nordisk stat ha rätt till nödvändiga sjukvårdsförmåner där han blir i behov av sådana om under vistelsen. I förhållande till Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Storbritannien, Tyskland och Österrike kommer inte - om avstående från återbetalningar träffas den förändringen att avtal om inträda att kostnader för utgiven vård under en persons tillfälliga vistelse i någon dessa stater, till skillnad från vad som i praktiken av

gällt tidigare, skall ersättas den behöriga staten hittills har gällt att

av vårdkostnaden stannat på det vårdgivande landet. Den enskilde komliksom tidigare att under tillfällig vistelse i någon av dessa stater mer ha rätt till nödvändiga vårdförmåner han blir i behov av under som vistelsen. Motsvarande gäller naturligtvis i fråga om rätt till vårdförmåner vid vistelse i Sverige. Med Grekland och Spanien finns visserligen konventioner som ger den enskilde rätt till nödvändig vård vid tillfällig vistelse i den stat vars lagstiftning han inte omfattas den vårdsökande måste enligt av men dessa konventioner betala en särskild vårdavgift som i princip motsvaden faktiska kostnaden. Detta gäller såväl i Sverige som i rar Grekland och Spanien. Här kommer för det första den enskilde att kunna få vården på samma villkor som gäller för personer som är försäkrade i vistelselandet och för det andra kommer om annat inte -

Vârdförmâner 347

avtalas återbetalning av vårdkostnaden att ske enligt reglerna i för- ordning 140871. Sverige har för närvarande inte någon gällande konvention om social trygghet med Belgien, Irland eller Liechtenstein. Även det materiella innehållet i reglerna i förordning 140871 kommer därför i sin helhet att vara nytt i förhållande till dessa stater. Det gäller både den enskildes rätt till vård och ansvaret för vårdkostnaderna. När det gäller frågan om vilka avgifter den vårdsökande skall betala för vård under tillfällig vistelse i annat land kommer den principen att gälla att vården skall tillhandahållas på samma villkor, bl.a. mot erläggandet av samma avgifter, som gäller för personer som är försäkrade i det vårdgivande landet. Detta gäller redan i dag på grund av de konventioner som ingåtts utom i förhållande till Grekland och

Spanien se ovan. Som vi redovisat i avsnitt 6.2.7 har dock kon-

ventionspatienter grund av nu gällande svenska regler inte betalat

någon avgift för sjukhusvård sluten vård. Som vi anfört i avsnitt

6.6.5 föreslår vi att dessa regler skall ändras så att avgifterna för sjukhusvård blir lika för alla som är berättigade till sådan vård med vissa, icke diskriminerande, undantag, såsom att vård som ges till barn är avgiftsfri. Oavsett om avtal om avstående från återbetalningar av vårdkostnader träffas med andra stater eller inte, måste frågan lösas om hur de på grund av förordning 140871 tillkommande vårdkostnaderna som drabbar Sverige skall fördelas inom landet. Det samma gäller i fråga om de ersättningar för vårdkostnader som Sverige kommer att få från andra EES-länder. Vi återkommer till detta i nästa avsnitt. Vilka finansiella konsekvenser ikrafträdandet av förordning 140871 kommer att medföra för Sveriges del skall vi behandla i kapitel 11.

6.6.1O Fördelning av kostnader och intäkter i Sverige

Reglerna i förordning 140871 anger var och under vilka villkor människor kan få vårdförmåner vid sjukdom och moderskap samt vilket land som skall betala för sådana förmåner. De reglerna är givna och i den delen är vår uppgift huvudsakligen att utreda vilka konsekvenser tillämpningen av reglerna får för svenskt vidkommande. En annan fråga är vilken institution inom landet som slutligen skall stå för kostnaderna och hur den enskilda vårdgivaren i Sverige skall betalas. Detta hänger i viss mån samman med frågan om vilken institution som skall vara behörig institution. Reglerna i förordning 140871 ger ganska vida ramar i det avseendet. I art. 1 o i förordning 140871 ges fyra alternativ för vad som kan vara behörig institution. Det första alternativet är den institution hos vilken en person är försäkrad vid den tidpunkt då en ansökan om förmån görs. Det leder närmast tankarna till försäkringskassan. Det andra alternativet är den institution från vilken den berörda personen

348 Vårdförmáner

har rätt, eller skulle ha rätt, till förmåner om han eller en eller flera familjemedlemmar var bosatta inom den medlemsstats territorium där institutionen finns. Detta alternativ motsvarar, när det gäller hälso- och sjukvård, i Sverige närmast landstinget. Ytterligare två alternativ ges i artikel l o, nämligen den institution som av medlemsstaten utses att vara behörig institution och, när det gäller förmåner för vilka en arbetsgivare ansvarar, arbetsgivaren. Sverige har i bilaga VI till EES-avtalet angett, som en allmän regel för alla fall utom beträffande förmåner vid arbetslöshet, att behörig institution skall vara den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad. Enligt vår mening bör detta dock inte tolkas så att frågan om betalningsansvaret därigenom är avgjord för samtliga fall då Sverige är behörig stat och en person får sjukvård inom eller utom landet. Tvärtom anser vi det vara en uppgift för oss att lämna ett förslag till hur betalningsansvaret kan fördelas inom landet i sådana fall. Innan frågan avgörs slutligt torde den dock komma att få behandlas i förhandlingar mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet. Att frågan om vilken institution inom Sverige som slutligen skall stå för kostnaderna för vård som ges med stöd av förordning 140871 hänger samman med frågan om vilken institution som skall vara behörig institution innebär emellertid inte att något nödvändigt samband häremellan föreligger. EG-domstolen har också i målet 81879 Allgemeine Ortskrankenkasse Mittelfranken slagit fast att frågor om fördelning av kostnader inom en medlemsstat avgörs av nationell rätt. Att Sverige har utsett en viss institution att vara behörig institution

hindrar därför inte att det i Sverige tillskapas regler genom lagstift-

ning eller genom överenskommelser för vidare fördelning inom landet av intäkter och kostnader. Det kan å andra sidan sägas att förordningarna 140871 och 57472 utgår från att den behöriga institutionen är den institution som skall besluta om beviljandet av en förmån, utfärda intyg om rätt till förmåner och, framför allt, svara för kostnader för utgivna förmåner. Betydelsen av detta skall dock inte överdrivas eftersom de internationella betalningarna ändå skall förmed-

las av en av varje medlemsstat särskilt utsedd myndighet se avsnitt

6.5. Sverige har i bilaga VI till EES-avtalet utsett Riksförsäkringsver-

ket att vara betalningsförmedlande myndighet tillägg till bilaga 4 i

förordning 57472. Mot bakgrund av vad som nu sagts måste det viktigaste vara att i Sverige finna ett system för hantering av kostnader och intäkter som är praktiskt och ändamålsenligt samt dessutom i möjligaste mån rättvist i så måtto att det blir balans mellan in- och utbetalningar. Frågan om vilken eller vilka institutioner som skall vara behörig institution bör bestämmas först sedan detta avgjorts. En ytterligare aspekt bör beaktas. Várdförmåner vid sjukdom och moderskap som utges i annan stat än den behöriga staten skall utges av

SOU 1993:1 15 Vårdförmâner 349

vad som benämns institutionen på bosåttnings- respektive vistelseorten. Med denna menas enligt art. l p i förordning 140871 den institution som är behörig att utge förmåner på den ort där år bosatt, personen enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, respektive den institution som är behörig att utge förmåner den där den berörda ort personen vistas, enligt den lagstiftning institutionen tillämpar som eller, då ingen sådan institution finns, den institution som utsetts av den ifrågavarande medlemsstatens behöriga myndighet. Institutionen på bosättnings- eller vistelseorten behöver alltså inte nödvändigtvis vara densamma som den behöriga institutionen. Sverige har i bilaga Vl till EES-avtalet utsett försäkringskassan på bosättnings- eller vistelseorten att vara institution av ifrågavarande slag tillägg i bilaga 3 till förordning 57472. Det finns dock inget hinder mot att ändra detta så att t.ex försäkringskassan är behörig institution och landstinget institution på bosättnings- eller vistelseorten. Som framgått tidigare omfattar det EG-rättsliga begreppet vårdförmåner vid sjukdom och moderskap flera olika förmåner kan utgå som enligt svensk lagstiftning. Det är fråga både förmåner i dag om som utges av landstingen hälso- och sjukvård i offentlig regi, tandvård i offentlig regi samt sjukresekostnadsersättningar och förmåner som utges av försäkringskassorna tandvårdsersättningar, rehabiliteringsförmåner, m.m. samt i vissa fall av andra institutioner t.ex. utges kostnadsreducerade läkemedel av Apoteksbolaget AB. Betalningarna över gränserna kommer således att avse inte bara förmåner utges som av landstingen. Enligt vår uppfattning är dock den väsentliga frågeställningen i detta sammanhang hur just kostnader och intäkter för sådana förmåner skall hanteras. De alternativ till lösningar vi nedan skall som diskutera avser i första hand kostnaderna för de förmåner i dag som utges av landstingen. De betalningar skall hanteras är ersättningar som för vård, dels med faktiska belopp prestation, dels med särskilt per

beräknade schablonbelopp för vissa personkategorier se detta i

om avsnitt 6.5. Som vi tidigare har beskrivit driver vissa kommuner på försök primärvård och har då också övertagit huvudmannaskapet för den vården. De förslag till lösningar som vi nedan diskuterar bör gälla även för dessa fall. När således i fortsättningen talar landsting om menar vi även kommuner i den utsträckning dessa för hälsoansvarar och sjukvård. Det finns, som vi ser det, två huvudalternativ till lösning när det gäller att fördela kostnader och intäkter inom landet. Det alternatiena vet, landstingslösningen, utgår från principen att landstingens befolkningsansvar skall anpassas till reglerna i förordning 140871 och att landstingen bör vara de huvudsakliga finansiärerna sjukvård i av Sverige och därmed få ett utökat kostnadsansvar. Detta innebär också att landstingen skulle bli ansvariga för stor del den adminien av stration som följer av reglerna i förordning 140871 och 57472 om

350 Vårdförmâner SOU 1993:1 15

reglering vårdkostnader mellan länderna. Det andra alternativet, av sjukförsäkringslösningen, strävar efter att begränsa administrationen landstingsnivå. Det utgår från att landstingen visserligen tillhandahåller vård till personer som inte är bosatta i Sverige men mot ersättning från sjukförsäkringen. Befolkningsansvaret förblir i det fallet oförändrat.

Alternativ Landstingen som kostnadsansvariga

Alternativet att landstingen skall svara för kostnader och ta emot intäkter även för hälso- och sjukvård till personer som inte är bosatta i Sverige bygger följande principer: Landstingens befolkningsansvar anpassas till bestämmelserna i förordning 140871. Vård utanför befolkningsansvaret ersätts per prestation. Landstingen ett administrativt ansvar för den vård som omfattas ges regleringen i förordning 140871. av Om detta alternativ väljs måste landstingens befolkningsansvar utvidgas i förhållande till vad gäller i dag. Landstingen skall då som för kostnader för vård som ges till personer som enligt beansvara stämmelserna i förordning l40871 skall omfattas svensk lagstiftav ning, oavsett de är bosatta i Sverige eller i någon annan EES-stat om vården i Sverige eller i EES-stat. Å andra och oavsett om ges en annan sidan bör med detta alternativ landstingen uppbära ersättning för värd i Sverige när annan EES-stat är betalningsansvarig. Vård till en person som är bosatt i Sverige skall, dä Sverige som ges är behörig stat, med denna lösning betalas av det landsting i vilket är bosatt, sig värden ges i Sverige eller i en annan EESpersonen vare stat. I fråga vård skall till personer som inte är bosatta i om som ges Sverige men som till följd av att Sverige är behörig stat skall bekostas Sverige uppkommer problem med landstingsanknytningen. Det av gäller dels inte är bosatta i Sverige men som arbetar här personer som eller har familjemedlem arbetar här, dels personer som inte är en som bosatta här uppbär svensk pension eller har en familjemedlem men som uppbär svensk pension. För dessa personer finns inte något självsom klart hemlandsting. Problemen kan lösas så att betalningsansvarigt blir i det förstnämnda fallet det landsting där arbetet sker och i det senare fallet det landsting

pensionären flyttat ut från i den mån detta kan fastställas. Be-

som talningsansvaret kommer i dessa fall dock inte att balanseras av skatteintäkter eftersom landstingets skatteintäkter härrör enbart från dem är bosatta inom landstinget. Personer som arbetar i Sverige som utan att bosatta här betalar visserligen skatt i Sverige men den vara skatten kommer enbart tillgodo. Även ersättningen till landsstaten

SOU 1993: l5 l Vårdförmáner 351

tingen från sjukförsäkringen beräknas grundval de inom landsav tinget bosatta. Problemet med landstingsanknytning för anställda och egenföretagare samt familjemedlemmar till dessa, som inte är bosatta i Sverige, måste under alla förhållanden lösas. Vi har i avsnitt 6.6.5 lämnat ett förslag till lösning. Med princip nr 2 ovan vård utanför befolkningsansvaret bör ersättas per prestation menas att när någon som varken bor eller arbetar i Sverige söker vård här i landet, t.ex. vid akut insjuknande under besök i Sverige, bör ersättningen från den behöriga staten till det landsting där vården tillhandahållits. På så sätt främjar ersättningen personens tillgång till vård, vilket kan vara värdefullt för personer som inte har de möjligheter att påverka sitt landsting som i Sverige bosatta personer har. Detta bör också kunna förstärka landstingens incitament att ta fram ett så bra underlag för fakturering av den behöriga staten som möjligt. Princip nr 3 säger att landstingen bör ges ett administrativt ansvar för den vård som omfattas av bestämmelserna i förordning 140871. Eftersom betalningarna över gränserna under alla förhållanden skall gå genom Riksförsäkringsverket blir skillnaderna mellan de olika alternativen i fråga om administrativa funktioner inte så stora. Skillnaderna är egentligen främst beroende av om landstingen också skall vara behöriga institutioner, i vilket fall de har att utfärda diverse intyg om rätt till vård och i viss utsträckning fatta beslut om beviljande av förmåner.

Alternativ 2. Sjukförsäkringen som kostnadsansvarig

Det andra alternativet utgår från att administrationen landstingsnivå bör begränsas samtidigt som ett större kostnadsansvar läggs på sjukförsäkringen. Riksförsäkringsverket sköter de internationella betalningarna och landstingens administrativa hantering kan i viss utstäckning förenklas. Alternativet bygger på tre principer: Landstingets befolkningsansvar upprätthålls oförändrat. Vård av personer som inte är bosatta i Sverige ersätts per prestation. Administrationen av den vård som omfattas av förordning 140871 bör vara enkel på landstingsnivå. Av princip l och 3 följer att landstingen bör bära vårdkostnaden i Sverige för personer som är bosatta i Sverige. I detta alternativ uppkommer alltså ingen förändring i förhållandeitill nuläget. Landstingens oförändrade kostnadsansvar gäller även om en annan stat är behörig stat. Om exempelvis en person arbetar kortvarigt i Tyskland, bor i Sverige och behöver sjukvård när han är i Sverige, står landstinget för kostnaderna. Landstinget ger Riksförsäkringsverket faktureringsunder-

352 Várdförmáner

lag och verket fakturerar den behöriga institutionen i Tyskland. Ersättningen stannar hos sjukförsäkringen. I den motsatta situationen, dvs. att vården äger rum utomlands och Sverige är behörig stat, bör kostnaden stanna på sjukförsäkringen. Inte heller här uppkommer någon ändring för landstingen. Deras kostnadsansvar är i dag begränsat till vård som ges i Sverige. Ibland kan det finnas skäl att låta betalningarna vidare till vårdgivaren för att utnyttja det incitament som betalningarna kan innebära. Ett sådant fall är när människor, som inte är bosatta i landstinget och alltså inte omfattas av landstingets traditionella befolkningsansvar, söker vård. Enligt princip nr 2 ovan kunde då övervägas att ge landstingen ersättning från sjukförsäkringen. Det gäller även om Sverige är behörig stat. Med denna lösning skulle landstingets betalningsansvar balanseras av skatteintäkter jfr vad som sagts om detta i föregående alternativ . Principen att kostnaden för vård utomlands stannar på sjukförsäkringen kan möjligen behöva modifieras i ett avseende. Det gäller när någon får tillstånd enligt art. 22.1 c i förordning 140871 att bege sig till en annan medlemsstat för att få planerad vård. I sådana fall kan det finnas skäl att kostnaden inte skall belasta sjukförsäkringen utan det landsting där personen bor. Då blir alternativen vård hemma eller

utomlands ekonomiskt mer jämställda för landstinget, vilket kan

underlätta för patienten att få vård i sitt hemlandsting. Ett annat argument för denna lösning är att landstinget som sjukvårdshuvudman och politiskt ansvarigt för prioriteringar inom vården bör ha ett tungt inflytande när en begäran om vård utomlands skall bedömas. Inunderlättas landstinget också kostnadsansvarigt. Å flytandet om är andra sidan finns andra skäl som kan tala för att sjukförsäkringen är kostnadsansvarig i också dessa situationer. Vi återkommer nedan till denna fråga.

Vårt förslag till lösning

Man bör enligt vår uppfattning välja en lösning som är praktisk och så enkel som möjligt. De ekonomiska konsekvenser som den valda lösningen medför får beaktas i överläggningar mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet. Vilken lösning man än väljer behöver landstingen utveckla rutiner för sjukvård som lämnas inom ramen för EES-reglerna. Dessa kan i vissa fall skötas på sjukhusnivå medan det i andra fall kan vara lämpligare att samla hanteringen på landstingsnivå eller hos något för landstingen gemensamt serviceorgan. Det ankommer i så fall på landstingen att utforma de praktiska lösningarna. Det finns argument för båda de ovan presenterade alternativen. Vi anser dock att övervägande skäl talar för att välja alternativet med sjukförsäkringen som ansvarig för kostnader för vård av personer som

Vårdförmâner 353

inte är bosatta i Sverige, vare sig vården ges i Sverige eller i en annan EES-stat naturligtvis förutsatt att Sverige är den stat som skall betala vården. Vi skall här nedan utveckla skälen för detta vårt ställningstagande. Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma skall under alla förhållanden administrera de flesta andra förmåner som kan utgå på grund av reglerna i förordning 140871, däri inbegripet att hantera betalningsströmmar över gränserna. Det kommer att krävas att man inom socialförsäkringsorganisationen bygger upp administration och kompetens på området. Detta bör man enligt vår uppfattning dra nytta av även på hälso- och sjukvårdsområdet. Administrationen samlas inom socialförsäkringsorganisationen och förenklas på landstingsnivå. Med den föreslagna lösningen kommer landstingens betalningsansvar de ansvarar liksom hittills endast för kostnader för vård till personer bosatta inom landstinget som vi ovan beskrivit också att balanseras av skatteintäkter. Om det motsatta alternativet skulle väljas, dvs. att landstingens befolkningsansvar utökas, måste det övervägas om skattereglema bör ändras så att landstingen får del även av de skatteinkomster som härrör från personer som arbetar i Sverige men är bosatta utanför landet. Frågor om landstingstillhörighet för personer bosatta i utlandet måste under alla förhållanden lösas. Detta skulle dock bli svårlöst när det gäller pensionärer som bor i en annan EES-stat men som skall ha sjukvård där på svensk bekostnad på grund av att de eller deras anhöriga uppbär svensk pension. Någon naturlig landstingsanknytning finns inte i dessa fall, vilket talar för att välja sjukförsäkringen som kostnadsansvarig. Av bestämmelserna i förordning 140871 följer att två eller flera medlemsstater kan komma överens om att avstå från återbetalningar av kostnader för utgivna förmåner. Sverige har träffat ett sådant avtal med övriga nordiska stater. Att på detta sätt kvitta kostnaderna innebär en risk genom att man kan förlora mer än man vinner, i synnerhet om det skulle ske det enskilda landstingets nivå. Det är argument för att risken bärs av sjukförsäkringen, i synnerhet som det är staten som sluter avtal om kvittning med andra länder. Att låta sjukförsäkringen och inte landstingen bära det tillkommande kostnadsansvaret till följd av förordning 140871 kan i och för sig sägas vara en avvikelse från principen att landstingen finansierar sjukvård i Sverige. Vi anser emellertid att argumenten för en sjukförsäkringslösning väger över även med beaktande av denna omständighet. Med landstingslösning skulle enligt vår bedömning följa flera en svårlösta problem och skulle krävas en större organisatorisk förändring. En invändning mot-sjukförsäkringslösningen som också skulle kunna göras är att landstingets incitament att ta fram faktureringsunderlag för debitering av vård här i landet när annan stat är be-

354 Várdförmáner

talningsskyldig kan minska om ersättningen inte kommer landstinget till godo utan stannar på sjukförsäkringen vilket enligt vårt förslag blir fallet i fråga om vård som ges till personer som är bosatta här men som skall betalas av annan stat. Dessa farhågor bör dock inte överdrivas. Dessutom skall enligt vårt förslag ersättningen i de vanligast förkommande fallen vård som ges här till personer som är bosatta i annan stat och för vilken Sverige inte skall betala turistsjukvården komma landstingen till godo, varför landstingen under alla förhållanden måste tillskapa rutiner för framtagandet av faktureringsunderlag. Den lösning som vi föreslår bör naturligtvis gälla även om Sverige som stat har kommit överens med en eller flera andra EES-stater om att avstå från återbetalningar av kostnader för várdförmåner. I annat fall kvarstår den risk som vi ovan beskrivit att enskilda landsting i sådana fall kan drabbas av oväntat höga kostnader. När det gäller frågan om vilken institution som skall vara behörig institution har som tidigare nämnts Sverige i EES-avtalet angett att i fråga om bl.a. sjukvårdförmåner försäkringskassorna skall vara behöriga institutioner. Mot bakgrund av den lösning vi förordar i fråga om ansvaret för kostnader för vård finner vi inte anledning att överväga någon ändring utom möjligen i ett avseende. Det gäller frågan om vilken institution som skall var behörig institution i fråga om beviljande av tillstånd enligt art. 22.1 c i förordning 140871 för personer som är bosatta i Sverige att bege sig till en annan EES-stat för att vård där naturligtvis förutsatt att Sverige är den stat som skall bevilja tillståndet. Vi har ovan sagt att, i fråga om vård efter sådant tillstånd, det kan finnas skäl att göra ett avsteg från principen att kostnader för vård utomlands skall bäras av sjukförsäkringen, och i stället låta landstingen svara för kostnaderna. I så fall måste övervägas om landstingen också skall vara behöriga institutioner i dessa fall, vilket bl.a. innebär att de skall fatta beslut om beviljande av tillstånd. De lösningar som står till buds är att antingen landstingen eller

sjukförsäkringen genom försäkringskassorna både fattar besluten och

svarar för kostnaderna eller, som ett tredje alternativ, att försäkringskassorna kvarstår som behöriga institutioner och fattar besluten men att landstingen, av de skäl som vi tidigare anfört, svarar för kostnaderna för vården. Enligt vår uppfattning är det ur principiell synpunkt olämpligt att den institution som fattar beslut om beviljande av tillstånd inte också skall bära kostnaderna för vården. En möjlighet som skulle kunna övervägas är att försäkringskassorna kvarstår som behöriga institutioner och fattar beslut men att landstingen, som bär kostnaden för vården, ges någon form av vetorätt i dessa fall. Enligt vår bedömning torde en sådan lösning emellertid inte vara möjlig att genomföra. Sverige är folkrättsligt bundet av EES-avtalet och försäkringskassorna

SOU 1993 15 Vârdförmâner 355

är i egenskap av behöriga institutioner skyldiga att tillämpa förordning 140871 ett sätt som de uppfattar som riktigt och de måste själva ansvara för den tillämpningen. Det får därför anses uteslutet att införa en ordning där ett annat organ skulle kunna framtvinga ett beslut som inte överensstämmer med försäkringskassans uppfattning om hur reglerna skall tillämpas. Det skulle med nuvarande lagstiftning inte heller vara möjligt för landstinget att inträda som part och föra talan mot ett av försäkringskassan fattat beslut i ett ärende om beviljande av tillstånd enligt art. 22.1 c. Ett införande av en sådan rätt för landstingen skulle kräva överväganden i flera svåra frågor, som vi inte anser oss ha utrymme att behandla i detta sammanhang. Vi anser med anledning av vad som nu sagts att alternativet med en institution som beslutsfattare och en annan som kostnadsbärare inte bör väljas. Vid övervägande av frågan om en ordning med landstingen som behöriga institutioner och ansvariga för kostnaderna i de nämnda fallen skall införas måste beaktas att nuvarande svenska lagstiftning kan uppställa en del hinder av principiell natur. Det finns nämligen för ett enskilt fall av detta slag ingen lagstiftningsreglerad ordning för hur beslut inom ett landsting skall fattas och än mindre någon ordning för överprövning av ett beslut i det enskilda fallet. Här bortses från möjligheten till laglighetsprövning enligt kommunallagen, som i detta sammanhang knappast är av någon praktisk betydelse. Förordningarna 140871 och 57472 förutsätter uppenbarligen att det i varje medlemsstat finns en ordning för prövning av rätt till olika förmåner och att frågor om sådan rätt skall kunna komma under domstols, eller mot-

svarande organs, prövning se också avsnitt 6.6.l3. Det är därför

tveksamt om det kan godtas att det i fråga om ett så pass viktigt beslut som om ett tillstånd av det aktuella slaget skall beviljas eller inte finns någon närmare reglerad ordning för prövning och överprövning. Det är inte möjligt att i detta sammanhang försöka tillskapa en särskild beslutsordning och ordning för överprövning av besluten i fråga. Det skulle medföra vittgående konsekvenser både för landsting och domstolar som inte kan överblickas med det utrymme som här står till buds. En aspekt som också bör beaktas i detta sammanhang är att den som får ett tillstånd enligt art. 22.1 c också automatiskt är berättigad till kontantförmåner under tid för vistelse i det andra landet medan han vårdas där. Eftersom det är försäkringskassorna som handlägger frågor om kontantförmåner finns det av principiella hänsyn skäl att låta dessa besluta även om beviljandet av tillståndet. Det framstår enligt vår mening som olämpligt med en ordning där landstingen skulle kunna fatta beslut som innebär att rätten till sjukpenning m.m. direkt blir avhängig därav. Mot bakgrund av vad som nu sagts torde, trots att det finns skäl som talar för en annan lösning, den mest lämpliga lösningen vara att försäkringskassorna kvarstår som behöriga institutioner och fattar

356 Vårdförmáner

besluten även i de nu aktuella fallen samt att sjukförsäkringen svarar för kostnaderna för vården. De nu behandlade problemen skall emellertid inte överdrivas. Svensk hälso- och sjukvård håller en mycket hög standard och tillgången på vård i Sverige får anses vara god. I allmänhet är också väntetiderna inom vården numera tillfredsställande, inte minst till följd av den s.k. vårdgarantin. De fall då Sverige verkligen kommer att vara skyldigt att bevilja tillstånd enligt art. 22.1 c kan därför på goda grunder antas bli ytterst få. Eftersom det dock i princip handlar om situationer där ett enskilt landsting kan slippa utgifter för vård som omfattas deras kostnadsansvar, bör hänsyn tas härtill vid förav delningen i stort av kostnader för sjukvård mellan staten och landstingen. Vi har inget förslag i frågan utan menar att den kan prövas i överläggningar mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet. En annan sak är att ingenting hindrar att tillstånd beviljas även om skyldighet därtill inte föreligger. Ett landsting kan av olika skäl anse att tillstånd i ett specifikt fall bör ges även om det självt skulle kunna ge motsvarande vård. Det kan inte hållas för otroligt att landstingen i del fall skulle finna det motiverat att utnyttja de möjligheter som en EES-avtalet öppnar att ge patienter tillstånd att få lagstadgad - sjukvård i andra länder. I sådana fall får det emellertid förutsättas att landstinget också åtar sig att svara för kostnaderna för vården i det andra landet, eftersom det inte kan komma i fråga att sjukförsäkringen skulle ansvara för kostnaderna när vården kan ges i Sverige. Om landstinget således, genom ett avtal med försäkringskassan, åtar sig kostnaderna för vården blir försäkringskassans beslut en ren formalitet. Det bör påpekas att ingenting naturligtvis hindrar att landstingen dessutom, liksom sker i dag i viss utsträckning, ger en person tillstånd att på dess bekostnad få vård i annat land utan att utnyttja det system som förordning 140871 erbjuder. Det ligger i sakens natur att utfallet av den av oss föreslagna lösningen är svårt att beräkna. Skulle det visa sig att utfallet skulle bli ett annat än det vi förmodat och tillstånd enligt art. 22.1 c i förordning 140871 komma att meddelas annat än i rena undantagsfall, kan det naturligtvis finnas skäl att senare ompröva ställningstagandena, som bygger på att sådana tillstånd skall behöva ges bara i mycket speciella situationer och alls inte vara en regelmässig del i tillämpningen. För att en försäkringskassa skall kunna fatta beslut i frågan om beviljande av tillstånd krävs, utom möjligen i de mest uppenbara avslagsfallen, att kassan inhämtar uppgifter från det berörda landstinget om patientens sjukdomstillstånd, tidigare behandling, vårdköer, etc. Som vi närmare utvecklar i avsnitt 6.6.13 torde några hinder inte föreligga för landstinget att lämna ut sådana uppgifter. Enligt vår uppfattning bör samtidigt inhämtas landstingets uppfattning i frågan om tillståndet skall beviljas eller Eventuellt kan det finnas anledning för Riksförsäkringsverket att, inom ramen för bemyndigandet i 5 § förord-

SOU 1993: 115 Vårdförmåner 357

ningen 1992:1777 om tillämpningen av samordningslagen 1992: 1776, lämna närmare föreskrifter för hur detta inhämtande av uppgifter skall gå till. En fråga rörande villkoren för beviljande av ett tillstånd som det finns anledning att något beröra är följande. Enligt art. 22.1 c får tillstånd till vård i ett annat EES-land inte vägras om vissa förutsättningar föreligger, däribland att väntetiden för vården i bosättningslandet, med beaktande av den vårdsökandes hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, är längre än vad som där är normalt. Enligt vår uppfattning bör i fråga om tillstånd skall ges en person som är bosatt i Sverige bedömningen av om väntetiden är normal göras med beaktande av förhållandena inom det landsting där personen i fråga är bosatt eller som eljest är ansvarigt för vård av honom. Med anledning av det förslag till lösning som vi lämnat finner vi således inte anledning att föreslå att någon ändring görs i nuvarande reglering i EES-avtalet i fråga om vilka institutioner som skall vara behöriga institutioner i Sverige. I sammanfattning innebär vårt förslag följande: Landstingen svarar liksom tidigare för kostnaderna för vård i Sverige personer som är bosatta här. Detta gäller oavsett om Sverige eller någon annan EES-stat enligt bestämmelserna i förordning 140871 skall betala vården. .Sjulçförsäkringen bär kostnaderna för vård i övriga fall då Sverige skall betala t.ex. på grund av att svensk anställning föreligger, dvs. dels för vård i Sverige av personer som inte är bosatta här, dels för vård i någon annan EES-stat. Sjukförsäkringen behåller ersättningarna från andra EES-stater för vård som ges i Sverige till personer som är bosatta här men för vilken annan stat skall betala. sjukförsäkringen kommer vidare enligt vårt förslag att gentemot landstingen svara för alla kostnader för turistsjukvård i Sverige dvs. i de fall patienten grund av förordning 140871 har rätt att få vården till lågt pris. Sjukförsäkringen kommer vidare att ansvara för kostnader för planerad vård i Sverige till personer som inte är bosatta här och för kostnader för vård i utlandet i de fall Sverige skall ansvara för dessa. Sådana kostnader har tidigare inte kunnat uppkomma. I gengäld kommer sjukförsäkringen, vilket också är en nyhet, att behålla de ersättningar för sjukvård i Sverige till personer som är bosatta här som skall utges av andra EES-stater. Kostnader som skall utges till annat EES-land i form av schablonersättningar för svenska pensionärer bosatta utomlands och för vissa familjemedlemmar till här i landet arbetande personer betalas av sjukförsäkringen. På samma sätt behåller sjukförsäkringen de schablonersättningar som andra länder betalar till Sverige i motsvarande situationer.

358 Vårdförmâner SOU 1993:1 15

I fall då avtal om avstående från återbetalningar träffas med ett annat EES-land kommer Sverige inte att få någon ersättning för vård här till för vilka det andra landet är behörig Å som ges personer stat. andra sidan slipper Sverige på motsvarande sätt betala för vård som ges i den andra staten. Vårt förslag innebär emellertid att ersättning från sjukförsäkringen till landstingen skall utgå även om avtal om avstående från återbetalningar föreligger. Effekterna det träffade av avtalet berör därför endast sjukförsäkringen, vilket enligt vår uppfattning också är rimligt, eftersom det träffat avtalet. är staten som De förslag till fördelning av ansvaret för vårdkostnader som vi nu lämnat bör gälla även i fall då vården ges någon med stöd konav en vention som Sverige ingått med ett land utanför EES. En sådan fördelning råder i princip redan i dag, dvs. sjukförsäkringen lämnar ersättning till landstingen för vård till patienter inte omfattas som av befolkningsansvaret, men beräkningen ersättningen varierar, beav roende dels på om det är fråga om öppen eller sluten vård, dels vilket land patienten kommer från.

Regleringen av ersättningar från sjukförsäkringen till landstingen

De förslag till fördelning av kostnader och intäkter inom Sverige som vi lämnar förutsätter en författningsreglering av frågor de ersättom ningar som skall utges från sjukförsäkringen till landstingen och kommunerna. Även sådan reglering bör beredas i samband med om en förhandlingar mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet, anser vi det finnas skäl för oss att lämna ett förslag till författningstext. Enligt vår uppfattning är det mest ändamålsenliga att alla frågor om ersättningar för vård i internationella fall samlas i särskild fören ordning. Förutom de ersättningar skall betalas med anledning som av att förordning 140871 blir tillämplig bör förordningen omfatta även ersättningar för vård som lämnas dem som annars enligt konventioner både inom och utanför EES är tillförsäkrade sådan vård vid tillfällig vistelse i Sverige. De bestämmelser i förordningen 1984:908 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt AFL och i förordningen 1979:849 ersättning för sjukhusvård om m.m. som reglerar ersättning för vård i konventionsfall bör samtidigt upphävas. Vi föreslår således att regeringen med stöd bemyndigandena i 2 av kap. 2 och 4 §§ AFL beslutar förordning reglerar dessa om en som ersättningsfrågor. Förutom att den av oss föreslagna förordningen skall avgränsa de situationer i vilka ersättning skall utgå skall också ersättningarnas storlek fastställas. I de fall då landstingen skall få ersättning för vård som lämnats en person med stöd bestämmelserna i förordning av 140871 föreslår vi att ersättning skall utgå prestation med ett per belopp som beräknas enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård. I

Vårdförmáner 359

konventionsfallen bör ersättningen bestämmas på motsvarande sätt. De ekonomiska konsekvenserna härav får beaktas i överläggningar mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet. Eftersom även husläkarvården finansieras av landstingen, föreslår vi att ersättning skall utgå också för vård som grund av förordning 140871 ges av husläkare personer som inte är bosatta i Sverige.

Eftersom vi antagit se avsnitt 6.6.7 att Sverige kommer att kunna få

betalning från andra EES-stater även för den individersättning som utgår till husläkare för patienter som är listade hos denne, bör ersättningen till landstingen omfatta både individersättning och andra ersättningar till husläkaren. Dessutom bör ersättning, i förkommande fall, ges för kostnader för medicinsk service som kan uppkomma för landstingen i samband med husläkarvård. Även här bör beräkningen av beloppet ske i enlighet med reglerna i riksavtalet för hälso- och sjukvård. Fr.o.m. den 1 januari 1994 kommer kostnaderna för vård som ges av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster att ersättas av lands-

tingen se avsnitt 6.2.7. Vi föreslår att ersättning skall utgå till

landstingen även för kostnader för vård som av sådana vårdgivare ges till personer som, utan att vara bosatta i Sverige, enligt vad som följer av förordning 140871, har rätt till vårdförmåner i Sverige. Beräkningen av beloppet kommer att kunna ske i enlighet med regler i riksavtalet för hälso- och sjukvård. Landstingen finanserar även folktandvården till barn och ungdom. Vi föreslår därför att ersättning enligt den av oss föreslagna förordningen skall utgå från sjukförsäkringen till landstingen även för folktandvård som på grund av förordning 140871 ges till barn och ungdomar som inte är bosatta i Sverige. Vi föreslår vidare att ersättning från sjukförsäkringen skall utgå för sådana resekostnadsersättningar enligt lagen 1991:419 om resekostnadsersättningar vid sjukresor som utgått i samband med vård som omfattas av regleringen iden föreslagna förordningen eller som i andra fall t.ex. i samband med vård hos privatpraktiserande tandläkare - utgetts till personer som inte är bosatta i Sverige men som enligt reglerna i förordning 140871 eller på grund av konvention har rätt till vårdförmåner här vid sjukdom och moderskap. Det bör observeras att den lösning vi föreslagit gäller bara sådana vårdförrnåner som i Sverige utges eller bekostas av landstingen eller kommunerna i de fall de bedriver primärvård på försök. I fråga om förmåner som inte utges av landstingen kostnadsreducerade läkemedel, arbetslivsinriktad rehabilitering, m.m kommer kostnaderna i princip

alltid att drabba sjukförsäkringen i vart fall aldrig landstingen.

Reglerna i förordning 140871 gäller dock oavsett vilken förmån det är fråga om, så länge det är en förmån vid sjukdom eller moderskap. För att understryka den skyldighet som föreligger för landstingen och kommunerna att vid uttagande av patientavgifter likabehandla

360 Várdförmáner SOU 1993:1 15

patienter som har rätt till vård i Sverige oberoende bosättning, bör av i den förordning som vi föreslår tas in bestämmelse att en om ersättning utgår endast under förutsättning att så sker.

6.6.11 Några illustrerande exempel

För att underlätta förståelsen av reglerna i förordning 140871 om rätten till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap samt ansvaret om för kostnader för förmánema följer här ett antal illustrerande exempel. Vi redovisar också vilket resultat den av oss föreslagna lösningen av frågan om fördelning av ansvaret för kostnader för hälso- och sjukvård inom Sverige får. I nordiska förhållanden blir reglerna om återbetalning mellan

staterna men inte reglerna om rätt till vård eller betalningar inom

Sverige utan betydelse eftersom de nordiska staterna träffat avtal om att avstå från återbetalningar. Avståendet gäller dock inte kostnader för vård efter tillstånd enligt art. 22.1 c i förordning 140871.

Exempel l A

Förutsättningar: A arbetar i Tyskland men är bosatt i Sverige. Han insjuknar i Sverige. Regler: A skall få vård i Sverige enligt svensk lagstiftning. Behörig institution i Tyskland skall svara för kostnaderna art. 19.1. Effekter av vårt förslag: Landstinget förser Riksförsäkringsverket med faktureringsunderlag och verket fakturerar i sin tur via det tyska betalningsförmedlande organet den behöriga institutionen i Tyskland. Ersättningen från Tyskland stannar dock på sjukförsäkringen, varför landstinget bär kostnaden. Om A listat sig hos en husläkare i Sverige och landstinget betalat individersättning till husläkaren bör, vi utvecklat i avsnitt 6.6.7, som denna ersättning på motsvarande sätt kunna återkrävas från Tyskland även om A ännu inte blivit sjuk.

Exempel 1 B

Förutsättningar: Samma som under 1 A A insjuknar i Tyskland. men Regler: A skall få vård i Tyskland enligt tysk lagstiftning. Behörig institution i Tyskland skall för vårdkostnadema art. 21.1. svara Effekter av vårt förslag: Förslaget omfattar inte denna situation eftersom Sverige inte drabbas någon kostnad. av

Exempel 2 A

Förutsättningar: B arbetar i Sverige är bosatt i Tyskland. Han men insjuknar i Tyskland.

Várdförmåner 361

Regler: B skall få vård i Tyskland enligt tysk lagstiftning. Behörig institution i Sverige skall svara för várdkostnaderna art. 19. l. Effekter av vårt förslag: Efter krav från den behöriga institutionen i Tyskland betalar Riksförsäkringsverket ut ersättningen till den tyska institutionen. Kostnaden stannar på sjukförsäkringen.

Exempel 2 B

Förutsättningar: Samma som under 2 A men B insjuknar i Sverige.

Regler: B skall få vård i Sverige enligt svensk lagstiftning. Behörig

institution i Sverige skall svara för vårdkostnaderna art. 21.1. Effekter av vårt förslag: Landstinget fakturerar Riksförsäkringsverket som skall ersätta landstinget för kostnaderna. Kostnaderna drabbar således sjukförsäkringen.

Exempel 3 A

Förutsättningar: C, som är en icke förvärvsverksam familjemedlem till D, bor i Tyskland. D däremot bor och arbetar i Sverige. C insjuknar i Tyskland. Regler: C skall få vård i Tyskland enligt tysk lagstiftning. Behörig institution i Sverige skall svara för vårdkostnaderna art. 19.2. Ersättningen betalas i form av ett årligt schablonbelopp art. 94 i förordning 57472. Effekter av vårt förslag: Riksförsäkringsverket betalar ut det årliga schablonbeloppet till den tyska institutionen via det tyska betalningsförmedlande organet. Den kostnaden stannar på sjukförsäkringen. Kostnaderna för just det aktuella vârdtillfället stannar på den behöriga institutionen i Tyskland.

Exempel 3 B

Förutsättningar: Samma som under 3 A C insjuknar i Sverige. men Regler: C skall få vård i Sverige enligt svensk lagstiftning. In-

stitutionen på bosättningsorten den tyska skall för kostnaden

svara art. 21.2. Effekter av vårt förslag: Landstinget förser Riksförsäkringsverket med ett faktureringsunderlag och verket fakturerar den tyska institutionen via det tyska betalningsförmedlande organet. Den tyska institutionen betalar via sitt betalningsförmedlande organ ersättning till Riksförsäkringsverket som vidarebefordrar ersättningen till vårdgivande landsting.

362 Várdförmáner

Exempel 4

Förutsättningar: E, som är svensk medborgare, och som är portugisisk medborgare, har båda arbetat i Sverige och har som pensionärer bosatt sig i Portugal. Enbart svensk pension utgår. De insjuknar i Portugal. Regler: E och F skall få vård i Portugal enligt portugisisk lagstiftning. Behörig institution i Sverige skall svara för vårdkostnadema art. 28. Ersättningen betalas i form av ett årligt schablonbelopp art. 95 i förordning 57472. Medborgarskapen är utan betydelse utom i så måtto att en person som är medborgare i annan stat än en EES-stat inte omfattas av förordning 140871. Effekter vårt förslag: Riksförsäkringsverket betalar ut schablonerav sättningen till den portugisiska institutionen via det betalningsförmedlande organet i Portugal. Den kostnaden stannar på sjukförsäkringen. Kostnaderna för just det aktuella várdtillfället stannar på den behöriga institutionen i Portugal.

Exempel 5

Förutsättningar: G, bor och arbetar i Grekland, insjuknar akut som under semester i Sverige. Regler: G skall få akut vård i Sverige enligt svensk lagstiftning. Behörig institution i Grekland skall svara för vârdkostnaderna art. 22.1 a. Effekter av vårt förslag: Landstinget förser Riksförsäkringsverket med ett faktureringsunderlag och verket fakturerar via det grekiska betalningsförmedlande organet den behöriga institutionen i Grekland. Den behöriga institutionen i Grekland betalar via det betalningsförmedlande organet ersättning för vården till Riksförsäkringsverket. Ersättningen vidarebefordras till det vårdgivande landstinget. Varken sjukförsäkringen eller landstinget drabbas av någon kostnad.

Exempel 6

Förutsättningar: H, är bosatt i Tyskland och arbetar i Sverige, som insjuknar akut under semester i Grekland. Regler: H skall få vård i Grekland enligt grekisk lagstiftning. Behörig institution i Sverige skall svara för vårdkostnaderna art. 22.1 a. Effekter av vårt förslag: Riksförsäkringsverket betalar efter krav från den grekiska institutionen ut ersättning för vården via det grekiska betalningsförmedlande organet. Kostnaden stannar på sjukförsäkringen.

Várdfömzáner 363

Exempel 7

Förutsättningar: som bor och arbetar i Sverige, kan pâ grund av vårdkö i Sverige inte inom normal väntetid få den vård här i landet som hans tillstånd kräver. Han begär därför att behövlig vård i Storbritannien. Regler: J skall om vissa angivna förutsättningar är uppfyllda - - av den behöriga institutionen i Sverige meddelas tillstånd att bege sig till Storbritannien för att få vård där. Vården skall ges i Storbritannien enligt brittisk lagstiftning men bekostas den behöriga institutionen av i Sverige art. 22.1 c. och 22.2 Effekter av vårt förslag: Försäkringskassan på J bosättningsort :s skall, efter hörande av det landsting inom område J är bosatt, vars meddela tillståndet. Vården skall bekostas av sjukförsäkringen inte om landstinget påtagit sig kostnaden. Ersättningen till den brittiska institutionen betalas, sedan krav framställts från den brittiska institutionen, ut via Riksförsäkringsverket.

Exempel 8

Förutsättningar: K, som bor och arbetar i Tyskland, kan på grund av vårdkö i Tyskland inte inom normal väntetid få den vård i Tyskland som hans tillstånd kräver. Han begär därför att vård i Sverige. Regler: K skall om vissa angivna förutsättninar är uppfyllda - - av den behöriga institutionen i Tyskland meddelas tillstånd att bege sig till Sverige för att få vård här. Vården skall ges i Sverige enligt svensk lagstiftning men bekostas av den behöriga institutionen i Tyskland art. 22.1 c och 22.2 Effekter av vårt förslag: Vården ges i normalfallet den institution av det landsting i Sverige med vilken överenskommelse vård har om

träffats se vidare avsnitt 6.6.5. Landstinget förser Riksförsäkrings-

verket med faktureringsunderlag och verket fakturerar i sin tur den tyska behöriga institutionen via det tyska betalningsförmedlande organet. Ersättningen betalas till Riksförsäkringsverket som vidarebefordrar denna till det vårdgivande landstinget. Varken landstinget eller sjukförsäkringen drabbas av någon kostnad.

6.6. 12 Särskilt om andra vårdförmâner än hälso- och

sjukvård

Vad som sagts i de föregående avsnitten om rätt till hälso- och sjukvårdsförmáner gäller på motsvarande sätt även för andra vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. Detta innebär att de enligt besom stämmelserna i förordning EEG nr 140871 har rätt till vârdförrnåner vid sjukdom och moderskap i en viss EES-stat skall i den staten erhålla inte bara hälso- och sjukvård utan samtliga förmåner vid sjukdom och

364 Vårdförmâner SOU 1993: 115

moderskap som enligt lagstiftningen i det landet finns tillgängliga på samma villkor som gäller för försäkrade i den staten. Likaså gäller vad som sagts om fördelningen mellan EES-stater av kostnaderna för hälsooch sjukvård även kostnader för sådana andra förmåner. Vi har i avsnitt 6.6.3 angett vilka svenska förmåner som enligt vår bedömning omfattas av begreppet vårdförmâner vid sjukdom och moderskap. Förutom hälso- och sjukvård i både offentlig och privat regi omfattas, enligt vad vi där funnit, tandvårdsförmåner såväl folktandvården som den privata tandvården, läkemedelsförmåner, ersättning för resekostnader vid sjukresor, arbetslivsinriktad rehabilitering samt vissa handikappförmåner. Ingen som i dag enligt svensk lagstiftning är berättigad till dessa svenska förmåner kommer att förlora denna rätt. I övrigt kommer motsvarande förändringar som de vi beskrivit i fråga om hälso- och

sjukvård att inträda eftersom det, i vart fall i praktiken, i de olika

svenska författningarna för rätt till förmåner uppställs likartade krav. Detta gäller både rätten till förmånerna och fördelningen av ansvaret för kostnader. Ett undantag utgör dock rätten till prisreducerade läkemedel, som enligt lagen 1981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, förutom försäkrade enligt AFL, i viss utsträckning redan i dag tillkommer som har anställning här i landet oavsett om de är personer bosatta här eller inte. Förändringarna i fråga om andra förmåner än hälso- och sjukvårdsförmåner kommer även att bli något större i förhållande till vad som gäller enligt ingångna konventioner, eftersom dessa i allmänhet inte nu ger rätt till alla typer av förmåner som EG-rättsligt kan betecknas som vårdförmâner vid sjukdom och moderskap. De förmåner som täcks av konventioner är sjukvård, läkemedel och i de flesta fall tandvård dock folktandvård till barn och ungdom. I förhållande till Belgien, Irland och Liechtenstein, med vilka stater Sverige inte haft någon konvention, innebär reglerna i förordning 140871 om rätt till förmåner och ansvar för kostnader för dessa i sin helhet en förändring i förhållande till vad som gäller i dag. Detsamma gäller även i förhållande till Grekland och Spanien, med vilka länder vi visserligen har konventioner som täcker sjukvårdsförmåner men för

vilka den enskilde får betala hela kostnaden själv.

En del i vårt uppdrag att utreda konsekvenserna av att förordning 140871 blir tillämplig i Sverige har, som vi ser det, varit att göra en kvantitativ bedömning, dvs. en bedömning av i vilken grad förmånerna kommer att utnyttjas av personer som i dag inte har rätt till dessa. Vi kommer att återkomma till den frågan i kapitel ll men det finns redan nu anledning att påpeka att utnyttjandegraden naturligtvis kommer att variera beroende vilken typ av förmån det är fråga om. De största förändringarna kommer uppenbarligen att inträda på hälso- och

SOU 1993:1 15 Vârdförmåner 365

sjukvårdens område. När det gäller vissa andra förmåner kan det förväntas att utnyttjandegraden blir väsentligen mindre. När förmåner vilka hanteras av försäkringskassan skall utgå till personer som inte är bosatta här måste fastställas vilken försäkringskassa som skall vara behörig. Som vi angett i kapitel 5 vi det anser vara en uppgift för Riksförsäkringsverket att med stöd 5 § förav ordningen 1992: 1777 om tillämpningen av samordningslagen meddela närmare föreskrifter härom. Även betalningar för andra várdförmåner än hälso- och sjukvård i offentlig regi kommer att strömma över gränserna. När det gäller förmåner som hanteras enbart inom socialförsäkringsorganisationen Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna torde några särskilda problem inte uppstå. Det ankommer på Riksförsäkringsverket att utarbeta rutiner för hur betalningsströmmarna skall hanteras i dessa fall. Tandvård meddelas dels av landstingen folktandvården, dels av privattandläkare. Ersättningarna till privattandläkarna hanteras helt inom socialförsäkringsorganisationen under förutsättning att tandläkaren är ansluten till försäkringen. Även sådan folktandvård som utges till över 19 år finansieras helt sjukförsäkringen. Även vuxna av här ankommer det på Riksförsäkringsverket att utarbeta rutiner för hantering av ersättningar över gränserna. Folktandvården för barn och ungdom måste emellertid både meddelas och finansieras av landstingen. Den lösning av frågan hur betalningsströmmarna skall hanteras i fråga om landstingssjukvården som vi lämnat förslag till i föregående avsnitt bör enligt vår uppfattning kunna tillämpas även här. Läkemedelsförmåner enligt lagen l981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. utges visserligen av Apoteksbolaget AB men kostnaderna belastar enbart sjukförsäkringen. Apoteksbolaget har således rätt till ersättning från Riksförsäkringsverket för kostnader för varje utgivet läkemedel i den utsträckning detta inte ersatts av den till vilken läkemedlet tillhandahållits. Rutiner måste utvecklas för att Riksförsäkringsverket i framtiden skall veta i vilka fall kostnaden kan debiteras en annan stat. Detta är rutiner av administrativ art och vi har inte sett det som vår uppgift att lämna något förslag i detta hänseende. Några av de förmåner som utgår enligt svensk lagstiftning och som vi har bedömt kommer att omfattas av regleringen i förordning 140871 administreras varken inom sjukförsäkringsorganisationen eller av landstingen. Således adminstreras bidrag till arbetshjälpmedel enligt förordningen 1987:409 av Länsarbetsnämnderna, Skolhälsovården av huvudmannen för respektive skola samt studerandehälsovården av studerandeorganisationerna. När det gäller arbetshjälpmedel enligt förordningen 1987:409 härom torde det i princip inte komma i fråga att någon annan stat skulle debiteras kostnaden för sådan vård eftersom Sverige i regel är

366 Vårdförmâner SOU 1993:1 15

behörig stat när förvärvsaktivitet i Sverige föreligger. Bestämmelserna i förordning 140871 kommer därför knappast att få någon praktisk betydelse vid tillämpningen av förordningen om arbetshjälpmedel. Om en i Sverige bosatt familjemedlem till en person som är anställd i en annan EES-stat studerar i Sverige och får Skolhälsovård eller studerandehälsovård här skall enligt reglerna i förordning 140871 den andra betala vården. Är den anställde inte bosatt här skall dock staten kostnaden anses ersatt genom den schablonersättning för alla vårdförmåner till familjemedlemmen som den andra staten skall betala till Sverige detta avsnitt 6.5. Återstående fall får inte bli

se om antas

särskilt vanligt förkommande men i de fall de förekommer har berörd huvudman för skolan eller studerandekåren via Riksförsäkringsverket

som alltid är betalningsförmedlande organ rätt att kräva ersättning

från den anställdes sysselsättningsstat. Enligt vår mening finns dock knappast skäl bygga upp några särskilda rutiner för dessa situationer.

6.6.13 Prövning i Sverige av frågor om rätt till

vårdfönnâner vid sjukdom och moderskap, m.m.

Prövning av rätten till förmåner

Förordningarna EEG nr 140871 och 57472 får anses förutsätta att det i varje medlemsstat finns en nationell ordning för prövning av rätt till olika förmåner och att frågor om sådan rätt skall kunna komma under EG-domstolens prövning. Av EES-avtalet följer att det ankommer varje stat att avgöra om möjlighet skall finnas att från EGdomstolen inhämta ett bindande tolkningsbesked. Sverige har av konstitutionella orsaker ansett sig förhindrat att göra detta. Däremot får svensk domstol, enligt bestämmelserna i det särskilda avtal som i en samband med EES-avtalet träffades mellan EFTA-statema om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol, inhämta ett rådgivande yttrande från den sålunda upprättade EFTA-domstolen. Det finns därför skäl att något beröra vilka regler för prövning av olika förmåner som i dag finns i Sverige. Någon enhetlig ordning för prövning av frågor om rätt till Vårdförmåner vid sjukdom och moderskapi Sverige finns inte. Olika förmåner prövas olika landsting, försäkringskassor, Apoteksbolaget av organ AB och flera andra organ. Sätten för prövning är olika och möjligheterna till Överprövning varierar. I fråga om beslut som skall fattas av försäkringskassa torde tilllämpningen av förordning 140871 inte medföra några komplikationer med avseende på den formella hanteringen. Beslutsordningen är formaliserad och besluten kan överprövas. Frågor om tolkningen av förordning 140871 bör i dessa fall utan problem kunna komma under domstolsprövning.

SOU 1993 15 Várdförmâner 367

När det gäller beslut som skall fattas landstingen är den formella av hanteringen inte lika enkel. T.ex. saknas möjligheter för den enskilde att genom ett rättsligt förfarande framtvinga vård han sig ha som anser rätt till. Formaliserade regler för hur patient debiterats för hög en som avgift skall förfara saknas också. Detta är problem emellertid som redan i dag uppkommer i fråga utländska medborgare på om som grund av konventioner har rätt till kostnadsreducerad vård i Sverige. Har landstinget i ett sådant fall tagit ut för hög patientavgift kan den berättigade i praktiken vända sig till försäkringskassan på orten, som gör en framställning till landstinget att återbetala den felaktigt debiterade delen av avgiften. I förordning 57472 finns också en annan en lösning på problemet. Av art. 34 följer att, om en person t.ex. debiterats för hög avgift, den behöriga institutionen kan sedan uppgifter inhämtats från den vårdgivande institutionen till - personen återbetala den del av avgiften som personen inte skulle ha betalat. Den nu gällande ordningen för prövning rätt till olika förmåner av är, som bl.a. framgått av exemplen i vissa fall inte alldeles ovan, tillfredsställande. I de allra flesta fall torde dock försäkringskassorna kunna hjälpa till att få felaktiga beslut rättade. Dessutom finns den ovan nämnda regeln i art. 34 i förordning 57472. Frågor hur den om enskildes rätt till olika förmåner vid sjukdom skall prövas får också antas komma bli behandlade inom för den pågående utredningen ramen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000

se avsnitt 6.2.1. Vi finner därför inte anledning föreslå några

att nu författningsändringar eller att redovisa några närmare överväganden när det gäller dessa frågor.

Vissa frågor om sekretess

I fall då en person har fått vård i Sverige EES-stat skall men en annan betala för vården måste vissa uppgifter lämnas till den behöriga

institutionen i den andra staten som alltså skall betala för vården.

Detta aktualiserar frågan hur detta uppgiftslämnande förhåller sig om till nuvarande svenska regler sekretess, och då framför allt om sjukvårdssekretess. I art. 84.1 i förordning 140871 föreskrivs att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall till varandra översända bl.a. all information om åtgärder som har vidtagits för att tillämpa förordningen. I an. 84.5 finns vissa regler skydd personuppgifter vid om av överförandet av sådana uppgifter från stat till Principen en en annan.

är den att överförandet av uppgifterna omfattas den nationella

av lagstiftningen i respektive stat. Om således uppgifter skall överföras från Sverige till en annan EES-stat gäller svenska regler i fråga om själva överförandet reglerna i den andra i fråga men staten om t.ex. lagring av de uppgifter man där mottagit.

368 Vârdförmáner

I 20 kap. 9 § och 9 a § AFL finns regler bl.a. om rätt för försäkringskassor och Riksförsäkringsverket att fâ del av uppgifter från statliga och kommunala myndigheter samt om rätt att vidarebefordra uppgifter till utländska socialförsäkringsorgan. Regleringen i 20 kap. 9 a § AFL innebär att några särskilda hinder inte torde komma att möta i fråga om rätten för försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket att vidarebefordra nödvändiga uppgifter till institutioner i andra EES-stater. När det gäller frågan om möjligheterna för bl.a. försäkringskassorna att med stöd 20 kap. 9 § AFL få del av uppgifter för vilka råder av sekretess inom hälso- och sjukvården men som behövs för bedömningen av rätten till förmåner som utges av försäkringskassorna sjukpenning m.m. gjordes vid tillkomsten av sekretesslagen vissa uttalanden i propositionen l9808lz28 som är av intresse i detta sammanhang. l princip skall försäkringskassorna få tillgång till de uppgifter de behöver i propositionen uttalades att utlämnadet som men uppgifter alltid måste ske med stor försiktighet och att i fall då den av enskilde motsätter sig att uppgifterna lämnas ut det är särskilt viktigt att överväga om uppgifterna kan anses vara nödvändiga. Det är vår bedömning att reglerna i förordning 140871 om överförande uppgifter inte kommer i konflikt med svenska regler om av sekretess. De redovisade uttalandena ur förarbetena till sekreovan tesslagen torde även i fråga om överförande av uppgifter till utländska institutioner enligt reglerna i förordningen kunna anses vägledande.

6.6.l4 Konsekvenser att förordning EEG nr 161268

av

blir tillämplig i Sverige

Som vi nämnt tidigare kommer vid EES-avtalets ikraftträdande även förordning EEG 161268 om arbetskraftens fria rörlighet inom nr gemenskapen att bli gällande här i landet. Enligt art. 7.2 i den förordningen skall arbetstagare är medborgare i en medlemsstat en som inom medlemsstats territorium åtnjuta samma sociala och en annan skattemässiga förmåner det landets medborgare. Den bestämmelsom kan antas komma att väsentlig betydelse i Sverige bl.a. eftersom sen förmån inte omfattas förordning 140871 ändå kan falla in en som av under tillämpningsområdet för förordning 161268. Saken kan uttryckas så, att medan förordning 161268 anger de grundläggande reglerna för rätt till sociala förmåner för migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar, förordning 140871 de speciella regler anger skall gälla i fråga de förmåner som omfattas av begreppet sosom om cial trygghet. Den omfattade personkretsen är dock, som vi beskrivit i avsnitt 3.7, i visst avseende vidare i förordning 140871 än i art. 7 i förordning 161268. bestämmelsen omfattar enligt EG-domstolen mål Den senare 31685 Lebon endast arbetstagare som innehar en faktisk anställning

SOU 1993:1 15 Várdförmáner 369

och inte medborgare i en medlemsstat som vistas i en annan medlemsstat för att söka arbete. Vidare är den rätt som tillkommer familjemedlemmar till arbetstagaren enligt förordning 161268 endast indirekt och utgör en beståndsdel i de sociala förmåner som tillkommer arbetstagaren. Detta innebär att förmånema behöver utges till familjemedlemmarna bara om de kan ses som en social fördel för arbetstagaren. Vi har i avsnitt 3.7 lämnat en översiktlig redogörelse för innehållet i förordning 161268. Av denna torde framgå bl.a. att begreppet sociala förmåner i art. 7.2 i förordningen i praxis getts en mycket vidsträckt betydelse. Uttrycket täcker alla förmåner, oberoende av om de har någon anknytning till en anställning eller inte, som utges till nationella arbetstagare på grundval av deras status som arbetstagare eller i kraft enbart av det faktum att de är bosatta inom medlemsstatens territorium. Bland de sociala förmånerna ingår inte bara socialförsäkringsförmåner utan även insatser för offentlig social eller hälsomässig omsorg, t.ex. socialt bistånd från den kommun där en person vistas. Av det nu sagda följer att sådana sociala förmåner som inte omfattas av förordning 140871 i många fall ändå kan vara att betrakta som sociala förmåner enligt förordning 161268. Detta torde för svenskt vidkommande gälla bl.a. stora delar av socialtjänsten. En medborgare i en EES-stat som kommer hit för att arbeta är således under den tid han vistas här berättigad till likabehandling även socialtjänstens område. Den praktiska betydelsen av gränsdragningen mellan å ena sidan vad som kan betraktas som social trygghet och omfattas av förordning 140871 och å andra sidan social hjälp som faller utanför blir, när det gäller arbetstagaren själv, i dessa fall därför begränsad. Dock föreligger enligt förordning 161268 ingen rätt till utbetalning, och än mindre tillhandahållande, av förmåner utanför Sverige. Vidare är familjemedlemmars rätt begränsad på det sätt som vi ovan redogjort för, och de har över huvud taget ingen rätt till svenska förmåner om de inte vistas här. Vi har i det föregående gjort den bedömningen att utanför tillämpningsområdet för förordning 140871 faller bl.a. den kommunala äldreoch handikappomsorgen, däri inräknat flertalet av de förmåner som kommer att utgå enligt lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS. Däremot är det uppenbart att denna omsorg kommer att omfattas av reglerna i förordning 161268. Detta innebär t.ex. att funktionshindrad som kommer till Sverige för att en person arbeta kommer att ha rätt till de förmåner som utgår enligt LSS och som han är i behov av. Ett annat exempel kan vara en person som kommer hit för att arbeta och som har med sig ett funktionshindrat barn. Då gäller enligt förordning 161268 att barnet har rätt till handikappförmåner dessa kan ses som en social fördel för om arbetstagaren själv, vilket i stor utsträckning får antas komma bli fallet.

370 Vârdförmåner SOU 1993:1 15

Om en person har en anställning i Sverige gäller liksom är fallet med vårdförmåner som omfattas av förordning 140871 för alla förmåner som kan utgå enligt förordning 161268 att de bara kan utgå i Sverige. Förordning 161268 ger således ingen rätt för den berättigade att uppbära eller ta med sig svenska förmåner utomlands. I avsnitt 3.7 har vi översiktligt redogjort för rätten för medborgare i andra EES-stater att vistas här i landet. En sådan rätt har även vissa personer som varken omfattas av personkretsen i förordning 140871 eller i förordning 161268, t.ex studerande. EG-rättsliga regler om deras rätt till sociala förmåner saknas. För dessa fall gäller i fråga om rätten till sådana förmåner därför uteslutande nationell lagstiftning, inklusive ingångna konventioner. När det gäller att bedöma konsekvenserna av att förordningarna 140871 och 161268 blir gällande här i landet är det viktigt att avgöra vilken rätt till förmåner som redan i dag kan föreligga på grund av svensk lagstiftning. Inom just socialtjänsten gäller att varje kommun har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta torde innebära att personer som kommer hit för att arbeta eller vistas här av andra skäl, exempelvis för studier utan att bosätta sig här redan i dag i princip är berättigade till sådana sociala förmåner som tillhandahålls av socialtjänsten. Eftersom socialtjänsten ligger utanför det område som omfattas av vårt uppdrag finner vi dock inte anledning att närmare in på denna frågeställning.

6.6. 15 Avslutande synpunkter

Den genomgång som vi gjort i detta kapitel har avsett att belysa de konsekvenser som uppkommer i och med att förordning EEG nr 140871 blir gällande i Sverige i fråga om sådana förmåner enligt svensk lagstiftning som omfattas av det EG-rättsliga begreppet Vårdförmäner vid sjukdom och moderskap. En betydande del av genomgången har ägnats att försöka klarlägga vilka svenska förmåner som omfattas av bestämmelserna i förordning 140871. Detta har vållat visst besvär, vilket till inte obetydlig del beror att den svenska lagstiftningen på området är så splittrad. Som vi tidigare antytt finns det enligt vår uppfattning anledning att göra en samlad och övergripande översyn av socialförsäkringslagstiftningen, framför allt med avseende på vilka regler som skall gälla i fråga om försäkringsbegreppet samt beträffande rätten till förmåner och avgiftsskyldigheten i internationella förhållanden. En sådan översyn är motiverad också av det faktum att möjligheterna till och sätten för prövning av rätten till olika förmåner varierar högst avsevärt. Endast i begränsad omfattning har vi funnit det påkallat att lägga fram förslag till förändringar i den svenska lagstiftningen. Som vi flera

Vårdförmáner 371

gånger påpekat gäller till följd av vad som föreskrivs i samordningslagen förordning 140871 direkt enligt sin ordalydelse. Eftersom denna innebär att personer som inte tidigare varit berättigade till förmåner i Sverige kommer att bli berättigade, har vi ändå funnit skäl att föreslå vissa ändringar. Således har vi när det gäller hälso- och sjukvården funnit det lämpligt att föreslå att det genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 skall åläggas landstingen en vårdskyldighet gentemot sådana personer som utan att vara bosatta i Sverige har rätt till vård här. Motsvarande ändringar har vi föreslagit i tandvårdslagen 1985: 125, lagen 1991: l 136 om försöksverksamhet med kommunal primärvård och i lagen 1993:588 om husläkare. Vidare har vi lagt fram förslag om uttagande av patientavgifter i Sverige från personer som omfattas av förordning 140871. I lagen l981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. och lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om bilstöd till handikapppade har vi föreslagit att det skall införas bestämmelser som bättre preciserar vilka personer som är berättigade till den förmån som regleras i författningen. Även i några andra hänseenden har vi redovisat förslag till ändringar av vad som nu gäller. Vi har även behandlat frågan om hur kostnader och intäkter som uppkommer skall fördelas inom Sverige och lämnat ett förslag till lösning. I anslutning till detta lämnar vi ett förslag till en förordning som reglerar frågor om ersättningar mellan sjukförsäkringen och landstingen för sjukvård till personer som inte omfattas av landstingens befolkningsansvar. Frågan bör dock slutligen avgöras efter förhandlingar mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet.

.rzâzüuiicliâeå§lâ §5 §34;

k f vn-w

w Sri Åijêigh

Jil 5 . i k in.å m.. V

Kontantförmáner vid sjukdom 373

7 Kontantförmåner vid

sjukdom

1 Svensk rätt

De grundläggande reglerna om kontantförmäner vid sjukdom finns i 3 kap. lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL som handlar om sjukpenning. Sedan den 1 januari 1992, då lagen 1991:1047 om sjuklön trädde i kraft, är emellertid sjuklön den ersättningsform som normalt kommer i fråga i första hand för anställda. Vi har därför valt att inleda kapitlet med en redogörelse för sjuklönesystemet. Vi tar i detta kapitel vidare upp vissa andra typer av kontantförmâner. Hit hör ersättning vid arbetslivsinriktad rehabilitering som syftar till att âteranpassa den som har drabbats av sjukdom till arbetslivet. Till kontantförmáner vid sjukdom hänför vi också ersättning enligt lagen 1989:225 om ersättning till smittbärare. Som en kontantförmán vid sjukdom behandlar vi även den ersättning som kan utges till en kvinna som på grund av havandeskap inte kan eller får sysselsättas i sitt förvärvsarbete havandeskapspenning. Skälen härtill utvecklar vi i avsnitt 7.4.1. Som vi angett i avsnitt 1.1 har regeringen uppdragit oss att överväga frågan om rätten till sjuklön vid vistelse utomlands. Våra överväganden och förslag i denna fråga redovisar vi i avsnitt 7.4.5.

7.1.1 Sjuklön

Sjuklönen är avsedd att utgöra grunden för sjukersättning vid framför allt kortvariga sjukdomsfall. Rätt till sjuklön har de som omfattas av ett anställningsförhållande och som grund av sjukdom är förhindrade att arbeta. Uppdragstagare och egenföretagare omfattas alltså inte av sjuklönereglema. För dessa kategorier gäller även efter det att sjuklönereformen trätt i kraft enbart reglerna i AFL. Att märka är vidare att sjuklönelagen inte inskränker den rätt till sjuklön som kan finnas enligt annan lag. I fråga om sjömän skall därför alltjämt tillämpas de förmånligare regler som sjömanslagen 1973:282 innehåller. Den anställdes rätt till sjuklön gäller fr.o.m. den första dagen av anställningstiden. Om den avtalade anställningstiden är kortare än en månad, inträder dock rätten till sjuklön endast om arbetstagaren har

374 Kontantförmáner vid sjukdom

tillträtt anställningen och därefter varit anställd 14 kalenderdagar i följd. Sjuklönelagen reglerar en anställds rätt till sjukersättning under de första l4 dagarna av varje sjukdomsfall sjuklöneperioden. Enligt sjuklönelagen utges inte sjuklön för den första dagen varje av sjuklöneperiod karensdag. För de återstående dagarna i sjuklöneperioden innebär reglerna en rätt för den anställde att behålla viss del en av den lön och de andra anställningsförrnåner som han skulle ha fått om han hade fullgjort sina arbetsuppgifter. Andelen är 75 procent under den andra och tredje dagen och 90 procent under de återstående dagarna av sjuklöneperioden. Någon Övre eller undre gräns för inkomstförlustens storlek finns inte i sjuklönelagen. En sjukperiod ny som börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod avslutats betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden när det gäller karensdag, ersättningsnivån och sjuklöneperiodens längd. Sjuklönelagen innehåller ett allmänt högriskskydd som innebär att antalet karensdagar i förhållande till arbetsgivare begränsas till tio en dagar under en tolvmånadersperiod. I fråga om en anställd som lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder under en tolvmånadersperiod kan efter beslut av försäkringskassa förmånligare bestämmelser tillämpas särskilt högriskskydd. En förutsättning härför är att den anställde är inskriven hos försäkringskassa, vilket innebär att han måste vara bosatt i Sverige. Bifall till en ansökan förmånsbehandling betyder att om någon karensdag inte beräknas för den anställde och att han får 90procentig kompensation även för de tre första sjukdagarna. För arbetsgivaren innebär det att han får ersättning från sjukförsäkringen för kostnaderna för sjuklön till den anställde. För tid då arbetsgivaren har att svara för sjuklön föreligger inte rätt till sjukpenning enligt AFL grundad på inkomsten av anställningen. Arbetsgivarens skyldighet att betala sjuklön gäller även när den anställde vistas utomlands. Någon motsvarighet till den begränsning av rätten till sjukpenning under utlandsvistelse gäller enligt AFL har som alltså inte tagits in i sjuklönelagen. Motiven bakom detta ställningstagande redovisar vi i avsnittet sjukpenning 7.1.3. Rätten till om sjuklön är över huvud taget inte beroende att den anställde är bosatt av i Sverige. Den som är bosatt i annat land omfattas ett men av anställningsförhållande i Sverige är således berättigad till sjuklön här vid sjukdom. heller i övrigt innehåller Sjuklönelagen någon territoriell begränsning av lagens tillämplighet. Det torde emellertid förutsatt vara att lagen gäller endast den som omfattas ett anställningsförhållande av i Sverige. Däremot torde det utan betydelse för lagens tillämpligvara het om arbetsgivaren är utländsk eller svensk. Om tvist har uppkommit den anställdes rätt till sjuklön och om tvisten gäller huruvida arbetsförmågan är nedsatt på grund sjukdom av eller nedsättningens omfattning eller ett arbetstagarförhållande föreom

Kontantfömzáner vid sjukdom 375

ligger, kan försäkringskassan efter ansökan av den anställde utge ersättning från sjukförsäkringen för den tid som den omtvistade sjuklönen avser. En förutsättning härför är att den anställde är inskriven hos försäkringskassa eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt ålderskravet enligt AFL för inskrivning. Detta innebär att den anställde måste vara bosatt i Sverige. Iden utsträckning ersättning som från sjukförsäkringen har utbetalats inträder försäkringskassan i den anställdes rätt till sjuklön mot arbetsgivaren. Ärenden enligt sjuklönelagen prövas den försäkringskassa hos av vilken arbetstagaren är inskriven eller skulle inskriven han vara om hade uppfyllt ålderskravet enligt AFL för inskrivning. För arbetstagare som inte skall vara inskrivna därför att de inte är bosatta i Sverige skall ärendet handläggas av den försäkringskassa inom vars område arbetsgivaren är registrerad hos skattemyndighet för inbetalning av arbetstagares skatt. Om arbetsgivaren inte är registrerad för inbetalning av skatt, är den försäkringskassa behörig inom vars område arbetsgivaren är bosatt. I övriga fall görs prövningen Stockholms läns av allmänna försäkringskassa.

7.1.2 Kontantfönnåner vid sjukdom för sjömän

Enligt sjömanslagen 1973:282 gäller särskilda regler för sjömäns rätt till kontantförmåner vid sjukdom. Sjömanslagen är tillämplig på en arbetstagare som är anställd för fartygsarbete på svenskt fartyg och som under den tid han tjänstgör ombord har befattning på fartyget. När en sjöman har befattning på fartyg utgår lön även om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada. Har en sjöman en sjukdom eller skada när han lämnar en befattning pä ett fartyg, utgår lön för sådan tid därefter under vilken han är arbetsoförmögen på grund av sjukdomen eller skadan. Lönen utgår dock under högst 60 dagar från det att han lämnade befattningen om denna avsåg utrikes fart och högst 30 dagar om befattningen avsåg inrikes fart. Rätt till lön vid arbetsoförmåga grund av sjukdom eller skada föreligger även beträffande sådan del av anställningstiden under vilken en sjöman inte har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande eller är ledig som kompensation för ordinarie arbetstid eller övertidsarbete. Även i dessa fall utgår lönen under högst 60 respektive 30 dagar. En arbetsgivare för sjömän som har haft kostnader för anställd en till följd av sjukdom eller skada har enligt förordningen 1982:842 om vissa sjukförsäkringsersättningar för sjömän rätt till ersättning från försäkringskassa. Ersättningen regleras på så sätt att arbetsgivaren får uppbära den anställdes sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. I fråga om utgiven lön under de första 14 dagarna av en sjukperiod lämnas dock ersättning med endast 20 procent av sjukpenningen. Ersättning för kostnad för utgiven lön beräknas med

376 Kontanlförmáner vid sjukdom

utgångspunkt från att hel sjukpenning för dag utgör 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365. Ersättning till arbetsgivare enligt vad nu sagts beslutas av Göteborgs allmänna försäkringskassa. I propositionen 199394:59 föreslås att regeringen skall få föreskriva att ersättningen från försäkringskassan till arbetsgivare för sjömän skall beräknas på utgiven lön m.m. under sjukdomstid i stället för på den sjukpenninggrundande inkomsten.

7.1.3 Sjukpenning

Bestämmelser om sjukpenning finns som nämnts i 3 kap. AFL. De grundläggande reglerna om den allmänna försäkringens omfattning har tidigare redovisats avsnitt 2.1. Den som är försäkrad och inskriven hos allmän försäkringskassa har enligt 3 kap. 1 § AFL rätt till sjukpenning om hans sjukpenninggrundande inkomst SGI uppgår till minst 6 000 kr. Rätt till sjukpenning har även den som inte är inskriven om detta förhållande beror på att han inte har fyllt 16 år. Genom kravet på inskrivning hos försäkringskassa begränsas rätten till sjukpenning till personer som är bosatta i Sverige. Det innebär vidare att, för den som lämnar Sverige för sådan tid att han inte längre skall anses bosatt här i landet, rätten till sjukpenning upphör. Med sjukpenninggrundande inkomst förstås den inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete. Beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst sker alltså framåt i tiden. Det är den försäkrades arbetsavsikter för den närmaste tiden som avgör om sjukpenninggrundande inkomst skall fastställas. Inkomsten skall emellertid ha en viss varaktighet. I praxis tillämpas en sexmånadersregel som innebär att man vid inkomstbedömningen bortser från inkomstvariationer som avser högst ett halvt år. I prop. 1973:46 s.53 har beträffande kravet att inkomsten skall ha viss varaktighet uttalats att för den som går ut i förvärvsarbete fastställs sjukpenninggrundande inkomst en endast under förutsättning att förvärvsarbetet har varaktighet en om minst ett halvt år. Kortare perioder av förvärvsarbete än nämnts nu medför inte att sjukpenninggrundande inkomst fastställs, såvida inte förvärvsarbetet är säsongsarbete som återkommer regelbundet, vilket kan gälla t.ex. studerande arbetar varje sommarlov. Inkomsten som av

förvärvsarbetet under säsongen betraktas då som årsinkomst.

Aven i de fall då en försäkrad erhåller anställning med kortare en varaktighet än sex månader men har för avsikt att förvärvsarbeta i fortsättningen har dock i rättspraxis sjukpenninggrundande inkomst fastställts för den försäkrade. Domarna har gällt försäkrade, efter som avbrott för studier återinträtt i arbetslivet eller som efter avslutade studier börjat förvärvsarbeta.

Kontantförmáner vid sjukdom 377

Riksförsäkringsverket har meddelat föreskrifter RFFS 1981:5 om sjukpenninggrundande inkomst. Enligt dessa skall vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst beaktas endast inkomst försom en säkrad kan antas komma att åtnjuta eget arbete under minst av sex månader i följd eller av eget årligen återkommande arbete. Riksförsäkringsverkets föreskrifter har sin grund i äldre praxis och tidigare föreskrifter utfärdade av verket i cirkulärform. När det gäller beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare gäller enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter att, om en egenföretagare under en följd av år deklarerat nettointäkt är en som lägre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete, hans sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas med ledning de tre av senaste årens taxering. Den sjukpenningggrundande inkomsten får emellertid beräknas till högre belopp än nettointäkten om verksamheten befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller om andra särskilda skäl föreligger, såsom omfattande skuldsättning, ändrade förvärvsförhållanden eller tillfälliga förluster. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person om arbetet utförs i arbetsgivarens verksamhet utomlands. Det innebär att inkomsten inte beaktas i de fall inkomsten härrör från en utländsk arbetsgivare utom Sverige. Om arbetet däremot har utförts här i landet för en utländsk arbetsgivares räkning är inkomsten sjukpenninggrundandei Sverige, och arbetsgivaren är skyldig att betala socialavgifter här. Detta gäller i fråga om både lön och uppdragsersättning. Emellertid kan enligt 3 kap. 2 a § AFL arbetsen

tagare eller uppdragstagare och en sådan arbetsgivare uppdrags-

givare träffa ett avtal, s.k. omvänt likställighetsavtal, att ersättningen skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete i sjukförsäkringshänseende. Genom ett sådant avtal befrias arbetsgivaren från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter och åtar sig arbetstagaren att betala egenavgifter för ersättningen. Denna möjlighet står till buds enbart för arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person och som inte har vare sig hemvist eller något fast driftställe i Sverige. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete överstiger sju och som en halv gånger basbeloppet 3 kap. 2 § AFL. I samband med inskrivning av en försäkrad skall försäkringskassan besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Försäkringskassan skall också fastställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och, om inkomsten till någon del är att hänföra till anställning, dennes årsarbetstid. Försäkringskassan är skyldig att ompröva en försäkrads .sjukpenninggrundande inkomst när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden m.m. har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek. Den

378 Kontantförmáner vid sjukdom

försäkrade är skyldig att inom två veckor anmäla sådana ändringar av sina inkomstförhållanden eller av sin arbetstid som kan påverka rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Regeringen har i propositionen 199394:59 föreslagit att den försäkrade endast i samband med ett ersättningsärende skall vara skyldig att anmäla ändrade inkomstförhållanden till försäkringskassan samt att ändringen av den sjukpenninggrundande inkomsten därvid skall gälla fr.o.m. den första dagen med sjukpenning. I propositionen föreslås vidare att årsarbetstid för en försäkrad skall beräknas endast när detta är av betydelse för ett ersättningsärende. Enligt 3 kap. 5 § tredje stycket AFL får fastställd sjukpenninggrundande inkomst i princip inte sänkas bl.a. under tid då den försäkrade bedriver studier, för vilka han uppbär studiestöd i olika former eller genomgår arbetsmarknadsutbildning eller kommunal vuxenutbildning. Sjukpenninggrundande inkomst får inte heller sänkas under tid då den försäkrade är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför eller under tid då den försäkrade är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn som inte har fyllt ett år. För den som studerar och under studietiden uppbär studiestöd gäller att han vid sjukdom erhåller sjukpenning som beräknas inte på den sjukpenninggrundande inkomst som fastställts före det att studierna påbörjades utan på en sjukpenninggrundande inkomst som bestäms enbart grund av inkomsten av eget arbete under studietiden s.k. studietids-SGI. l dessa fall beräknas också årsarbetstiden på grundval av enbart arbetet under studietiden. Riksförsäkringsverket har i föreskrifter RFFS 1981:5 om sjukpenninggrundande inkomst dessutom föreskrivit att sjukpenninggrundande inkomst inte får sänkas bl.a. i fall då den försäkrade är arbetslös, anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedling och beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten. Detsamma gäller enligt föreskrifterna för det fall att den försäkrade avbryter sitt förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader i följd samt i vissa situationer då den försäkrade bedriver studier inom det egna yrkesområdet. Enligt 2 kap. 5 b § AFL gäller vidare att vissa biståndsarbetare efter utlandstjänstgöring, som varat högst tre år vid återkomsten till Sverige, skall få sjukpenninggrundande inkomst fastställd till ett belopp som motsvarar lägst den sjukpenninggrundande inkomst som gällde för dem omedelbart före tjänstgöringen. Bestämmelsen gäller även medföljande make och därmed likställd person. En försäkrad som uppbär hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension eller har uppburit sådan pension under månaden närmast före den då han börjat uppbära hel ålderspension har inte rätt till sjukpenning. Sjukpenning får utges för högst 180 dagar fr.o.m. den

Kontantförmáner vid sjukdom 379

månad då den försäkrade fyller 70 år. Detsamma gäller den förom säkrade dessförinnan har börjat att uppbära hel ålderspension. Sjukpenning utges vid sjukdom sätter ned arbetsförmågan med som minst en fjärdedel 3 kap. 7 § AFL. Sjukpenning utges även när den försäkrade genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering i syfte att förebygga sjukdom eller att förkorta sjukdomstid eller att förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Till medicinsk rehabilitering räknas, utöver vanlig sjukvård, undersöknings- och behandlingsformer såsom sjukgymnastik, syn- och hörselrehabilitering, arbetsterapi, tillhandahållande av handikapphjälpmedel samt rådgivning, stödåtgärder och funktionsprövning prop. 199293:40 s. 31. Som villkor för rätt till sjukpenning i dessa fall gäller att behandlingen eller rehabiliteringen har ordinerats av läkare och ingår i en plan som har godkänts av försäkringskassan. Arbetsförmågan skall anses nedsatt i den mån behandlingen eller rehabiliteringen hindrar den försäkrade från att utföra förvärvsarbete 3 kap. 7 b § AFL. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av nedsättningen av arbetsförmågan. sjukpenning är antingen kalenderdagberäknad eller tim-dagberäknad. sjukpenning utges inte för den första dagen karensdag i sjuken period. Hel sjukpenning utgår efter en viss procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365 kalenderdagberäknad sjukpenning. Kompensation utges i tre nivåer beroende på längden på sjukperioden och utgör 65 procent under de tvâ första ersättningsdagarna, 80 procent för tiden därefter upp till ett år samt 75 procent för tiden efter ett år 3 kap. 4 § AFL. Om rätt till sjukpenning uppkommer i omedelbar anslutning till utgången av en sjuklöneperiod, anses sjukperioden innefatta också sjuklöneperioden. Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod avslutats, skall den senare sjukperioden anses utgöra fortsättning en den tidigare sjukperioden. Det gäller i fråga om karensdag, kompensationsnivâ och avgränsning av sjuklöneperioden 3 kap. 8 § AFL. Genom ett allmänt högriskskydd är antalet karensdagar begränsat till tio under en tolvmånadersperiod. AFL innehåller även regler ett om särskilt högriskskydd för personer som har omfattande och återen kommande sjukfrånvaro. För personer som omfattas av det särskilda högriskskyddet gäller särskilda bestämmelser kompensationsnivâ om 3 kap. 4 b § AFL. Någon karensdag gäller inte vid sjukpenning i samband med medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering. Kompensationsnivån är vidare i dessa fall högre än i övriga fall med sjukpenning. Enligt 3 kap. 14 § AFL får sjukpenning inte utges för tid innan sjukdomsfallet har anmälts hos den allmänna försäkringskassan. Om

380 Kontantförmâner vid sjukdom

det förelegat hinder att göra anmälan eller det annars finns särskilda skäl, får sjukpenning utges även för tid före anmälan. De flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver den ersättning som den allmänna försäkringen ger. Sådan avtalsersättning får dock inte utgå med mer än 10 procent av den lön den försäkrade skulle ha fått om han hade varit i arbete och får utges endast t.0.m. den 90:e dagen. Om avtalsersättningen överstiger denna nivå eller utges för längre tid, minskas ersättningen från den allmänna försäkringen i motsvarande mån 3 kap. 4 § AFL. Under de första 14 dagarna av en sjukperiod utges numera till an-

ställda i regel ersättning i form av sjuklön från arbetsgivaren se

avsnitt 7.l.l ovan. För denna tidsperiod gäller reglerna om sjukpenning därför i första hand för egenföretagare och uppdragstagare samt för arbetslösa. För personer som omfattas av sjuklönelagen uppkommer rätt till sjukpenning enligt AFL först sedan perioden med sjuklön har löpt ut. Emellertid finns ett begränsat antal försäkrade, som inte omfattas av sjuklönelagens bestämmelser men som ändå har en sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis grundar sig inkomst av anställning. För sådana försäkrade gäller särskilda regler för beräkning av sjukpenning under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall. Dessa regler innebär att sjukpenningen skall tim-dagberäknas. Ersättningen har anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte blivit sjuk. Ersättning utges endast för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och fastställs med utgångspunkt från den sjukpenninggrundande inkomsten och årsarbetstiden. Som ovan nämnts omfattas uppdragstagare och egenföretagare inte av sjuklönelagen. Dessa kategorier försäkrade är berättigade till sjukpenning enligt AFL. En egenföretagare kan ansöka om att sjukpenningförsäkring med tre eller trettio dagars karenstid. Beroende av det val vederbörande gör vad beträffar karenstid betalas sjukpenning inte ut under ett visst antal dagar i början av sjukperioden. För den egenföretagare som inte valt alternativet med tre eller trettio dagars karenstid gäller att sjukpenning inte utbetalas för den första dagen i varje sjukperiod. En egenföretagare vars sjukpenninggrundande inkomst grundas en-

bart på inkomst annat förvärvsarbete än anställning får kalenderdag-

av beräknad sjukpenning. För en egenföretagare som har en sjukpenninggrundande inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete beräknas sjukersättningen för de olika inkomstdelarna för sig. Vid s.k. arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön till den anställde under längre tid än de första 14 dagarna av en sjukperiod och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren till den del den inte överstiger

Kontantförmâner vid sjukdom 381

den utbetalda lönen. Arbetsgivarinträde förekommer i praktiken numera endast i fråga om sjömän. Vid utlandsvistelse gäller begränsningar i rätten till sjukpenning. Enligt huvudregeln 3 kap. 15§ första stycket AFL inte e utges sjukpenning för tid då den försäkrade vistas utomlands. Undantag gäller dels om den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en i Sverige bedriven verksamhet eller sjöman är anställd som ett svenskt handelsfartyg, dels om den försäkrade under pågående sjukdom eller medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering reser till utlandet med försäkringskassans medgivande. Även den förom säkrade enligt AFL inte har rätt till sjukpenning vid utlandsvistelse, kan sådan rätt föreligga på grund av någon de konventioner av om social trygghet som Sverige har slutit med andra länder. Riksförsäkringsverket har i kungörelse RFFS 1981:4 med vissa bestämmelser om sjukpenning vid utlandsvård föreskrivit vad skall som gälla i fråga om vård utomlands. Enligt kungörelsen skall vård, som en försäkrad beretts utomlands efter beslut staten, landsting eller av kommun som inte tillhör landsting och vilken vård bekostas av sjukvårdshuvudmannen, vid bedömning av rätt till sjukpenning enligt AFL, anses utgöra sådan medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom eller att förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. I fall av detta slag föreligger rätt att få sjukpenning utbetald utomlands. I Allmänna Råd 1993:8 har Riksförsäkringsverket vidare angett att sjukpenning kan utges utomlands även i vissa situationer när vårdkostnad i annat land inte bekostas av sjukvårdshuvudmannen. Detta gäller för fall då utlandsvården enligt försäkringskassans bedömning är medicinskt och behandlingsmässigt motiverad men sjukvårdshuvudmannens brist resurser leder till att ersättning för vårdkostnaden utomlands inte utges. Enligt de Allmänna Råden kan efter prövning i varje enskilt fall sjukpenning utbetalas vid vård utomlands också om den försäkrade själv ordnar och bekostar utlandsen resa i rehabiliterande syfte. Vid utlandsvård utges antingen sjukpenning enligt 3 kap. 7 § eller 3 kap. 7 b § AFL. Begränsningarna i fråga rätten till sjukpenning vid utlandsom vistelse var enligt förarbetena till den ändring i AFL varigenom de infördes prop. 198384240, SfU 10 främst föranledda de svårigav heter från kontrollsynpunkt föreligger när försäkrad inte vistas som en här i landet. Som framgått avsnitt 7.1.1 har lagen sjuklön inte någon om motsvarighet till regeln i AFL om inskränkning rätten till sjukav penning vid vistelse utomlands. I motiven till sjuklönelagen prop. 199091:l81 s. 40 berördes frågan sjukpenning under utlandsom vistelse från en synpunkt är intresse för vårt vidkommande. som av Föredragande statsrådet anförde där att det inom EG gällande regelsystemet förordning 140871 innebär att bl.a. sjukförmåner för den som

382 Kontantförmáner vid sjukdom

arbetar i ett medlemsland inte får dras in eller minskas av det skälet att vederbörande vistas i ett annat medlemsland. Hon framhöll vidare att enligt riktlinjerna för arbetet med utformandet av EES-avtalet var avsikten att den nämnda förordningen skulle tillämpas av Sverige gentemot EG och övriga EFTA-länder. Det kunde därför, ansåg statsrådet, på goda grunder antas att EES-avtalet skulle komma att medföra att föreskrifterna i bl.a. 3 kap. 15 § första stycket e AFL inte skulle vara möjliga att tillämpa i fråga om en försäkrad som vistas i något av länderna inom EG eller EFTA. Samma synpunkter gjorde sig enligt propositionen gällande även i fråga om sjuklön under utlandsvistelse. För att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får med den försäkrades medgivande i stället för sjukpenning ersättning utges för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.

7.1.4 Frivillig sjukpenningförsäkring

l 21 kap. AFL finns regler om frivillig sjukpenningförsäkring. Rätt att teckna sådan försäkring tillkommer den som är inskriven hos en allmän försäkringskassa och som inte har rätt till någon sjukpenning eller är försäkrad för en sjukpenning som understiger garantibeloppet enligt föräldraförsäkringen, dvs. 60 kr om dagen. Som ytterligare villkor för anslutning till försäkringen gäller att personen i fråga inte har fyllt 55 ar. Genom den frivilliga sjukpenningförsäkringen kan den som saknar obligatorisk sjukpenning försäkra sig för en sjukpenning som uppgår till lägst 20 kr om dagen och högst till garantibeloppet eller 60 kr om dagen. Även den har rätt till obligatorisk sjukpenning undersom som stiger garantibeloppet får teckna en frivillig sjukpenningförsäkring som ett tillägg till sin obligatoriska försäkring. Om garantinivån vid obligatorisk försäkring uppnås, upphör försäkringen automatiskt att gälla. Detsamma gäller när hel förtids- eller ålderspension beviljas.

7. 1.5 Rehabiliteringspenning

De grundläggande reglerna om rehabilitering har vi redogjort för i avsnitt 6.2.9. Där har framgått att rehabilitering omfattar såväl medicinsk och social som arbetslivsinriktad rehabilitering. Medicinsk reharehabilitering avser närmast att återställa grundläggande funktioner. Till social rehabilitering kan man räkna åtgärder som service, råd, upplysningar och bistånd i personliga angelägenheter. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, som behandlas i detta avsnitt, syftar till att återge den har drabbats av sjukdom sin arbetsförmåga och förutsom sättningar att försörja sig själv genom eget arbete. Bestämmelser om arbetslivsinriktad rehabilitering finns i 22 kap. AFL.

Kontantförmåner vid sjukdom 383

Rätt till arbetslivsinriktad rehabilitering och rehabiliteringsersättning

har en försäkrad som är inskriven hos försäkringskassa. Detsamma gäller den som har rätt till sjukpenning trots att han inte är inskriven hos försäkringskassa detta beror på han inte uppfyller ålderskravet om att för inskrivning. Detta innebär att endast den är bosatt i Sverige som omfattas av förmånen arbetslivsinriktad rehabilitering. Det är arbetsgivaren som i första hand har för den ansvaret att enskildes behov av rehabilitering klarläggs. Arbetsgivaren skall för svara att behovet av rehabiliteringsåtgärder utreds när den anställde på grund av sjukdom har varit borta från arbetet under längre tid än fyra veckor i följd, när den anställde haft upprepade korta sjukfall eller den när

anställde själv begär det. En sådan rehabiliteringsutredning skall göras

i samråd med den anställde och tillställas försäkringskassan. Arbetsgivaren skall svara för att sådana arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder vidtas som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Inriktningen skall att den anställde skall beredas vara fortsatt arbete hos arbetsgivaren och andra alternativ skall att prövas först när dennes möjligheter är uttömda. Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över rehabiliteringsverksamheten. Försäkringskassan skall vidare till att försäkrads se en behov av rehabilitering tillgodoses. Om den försäkrade behöver en

rehabiliteringsåtgärd, för vilken rehabiliteringsersättning

kan utges, skall försäkringskassan upprätta rehabiliteringsplan. en

Rehabiliteringsersättning utges när försäkrad, arbetsförmåga

en vars på grund av sjukdom är nedsatt med minst fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad rehabilitering förkorta sjukdomstiden som avser att eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av arbetsförmågan. Det är sålunda enbart vid arbetslivsinriktad rehabili-

tering som rehabiliteringsersättning utges; vid medicinsk rehabilitering

kan ersättning utbetalas i form av sjukpenning. Med arbetslivsinriktade åtgärder avses sådana syftar till den försäkrade skall kunna få som att eller behålla ett arbete. Exempel på sådana åtgärder är arbetsprövning, arbetsträning och utbildning.

Närmare föreskrifter om rehabiliteringsersättning i förordningen

ges härom SFS 1991: 1321. Av förordningen framgår rehabiliteringsatt ersättning får lämnas till den genomgår yrkesutbildning, förbesom redande yrkesutbildning och orienterande utbildning i datateknik.

Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning och särskilt bidrag. Rehabiliteringsersättning längst månaden

utges t.o.m. före den då den försäkrade fyller 65 år. Det särskilda bidraget är täcka vissa kostnader avsett att som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen, såsom kursavgifter och utgifter för dagliga i samband med utbildning. resor

Hel rehabiliteringspenning utgör för dag 95 den

procent av fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Saknar den försäkrade arbetsförmåga varmed åsyftas den försäkrade att på

384 Kontantförrrtáner vid sjukdom

grund rehabiliteringsåtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta, av utges hel rehabiliteringspenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv eller fjärdedels rehabiliteringspenning, beroende på graden av en nedsättningen av arbetsförmågan. Några inskränkningar i rätten att uppbära rehabiliteringspenning vid vistelse utomlands finns inte enligt AFL. I 22 kap. 15 § AFL finns regler samordning mellan rehabiliteom ringspenning och andra former av ersättning. Enligt dessa regler skall rehabiliteringspenningen minskas med belopp som den försäkrade för sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt samma tid får bl.a. som AFL, sjukpenning eller livränta enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring, studiehjälp, studiemedel och vissa andra former av studiestöd.

7.1.6 Ersättning till smittbärare

l lagen 1989:225 ersättning till smittbärare finns bestämmelser om ersättning allmänna medel till smittbärare. Med smittbärare förom av stås i lagen som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom personer inte har förlorat sin arbetsförmåga grund av sjukdomen. men som

Som smittbärare också den som för eller kan antas föra smitta

anses sjuk i smittsam sjukdom. Den som förlorat sin arbetsutan att vara en förmåga på grund smittsam sjukdom är i stället hänvisad till att av en begära sjuklön eller ersättning enligt bestämmelserna om sjukpenning i AFL. Vad med smittsam sjukdom anges i smittskyddslagen som avses en 1988: 1472. smittsamma sjukdomar indelas i kategorierna samhällsfarliga sjukdomar och övriga smittsamma sjukdomar. Ersättning utges i form smittbärarpenning och resekostnadserav sättning. Rätten till ersättning förutsätter inte att smittbäraren är bosatt i Sverige. En smittbärare har rätt till smittbärarpenning han måste avstå om från förvärvsarbete på grund beslut enligt smittskyddslagen av 1988: 1472 eller livsmedelslagen 1971 :51 1 eller föreskrifter som har meddelats med stöd livsmedelslagen. Han har också rätt till smittav bärarpenning han avstår från att arbeta för att självmant genomgå om läkarundersökning eller hälsokontroll syftar till att klarlägga om som han är smittad samhällsfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en av en smitta, sår eller skada kan göra livsmedel som han ett annan som hanterar otjänligt till människoföda. Smittbärarpenning utges med ett belopp som i huvudsak motsvarar smittbärarens sjukpenning eller sjukpenningtillägg enligt AFL. Karenstid gäller inte i fråga förmånen Smittbärarpenning. Om om smittbäraren inte är och inte heller borde vara sjukpenningförsäkrad t.ex. på grund att han inte är bosatt här i landet gäller vid av beräkning ersättningen i huvudsak samma regler som i fråga om av

Kontanzförmânervid sjukdom 385

den som är sjukpenningförsäkrad. Rätten till smittbärarpenning förutsätter alltså att smittbäraren har inkomst eget arbete uppgår en av som till minst 6 000 kr om året. I dessa fall beräknas smittbärarpenningen på samma sätt som den kalenderdagsberäknade sjukpenningen. Till skillnad från vad som gäller vid beräkning av sjukpenning beräknas smittbärarpenningen även på ersättning för eget arbete utförs som utomlands hos en arbetsgivare är bosatt utomlands eller är som utländsk juridisk person. Ersättningen till smittbärare kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels smittbärarpenning, beroende på hur stor del av förvärvsarbetet som smittbäraren avstår från. Frågor om smittbärarersättning prövas den försäkringskassa hos av vilken smittbäraren är inskriven eller skulle vara inskriven han om uppfyllt åldersvillkoret för inskrivning. För den som inte är inskriven och inte heller skulle vara inskriven prövas ärendet av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde beslutet om ingripandet har fattats eller, när sådant beslut inte finns, där läkarundersökning, vård e.d. har skett. I 6 § lagen om ersättning till smittbärare finns bestämmelser om samordning av smittbärarpemiing och vissa andra förmåner. Av bestämmelserna följer att avdrag från smittbärarpenning skall göras med belopp som smittbäraren under samma tid uppbär för förmåner i form av

a sjukpenning och sjukpenningtillägg enligt AFL, lagen 1976:380

om arbetsskadeförsäkring, lagen 1977:265 om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre lagstiftning samt rehabiliteringspenning enligt AFL,

b havandeskapspenning och föräldrapenningförmåner enligt AFL

samt ersättning enligt lagen 1988: 1465 om ersättning och ledighet för närståendevård,

c livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen om

statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre författning som smittbäraren får på grund av att han är smittbärare,

d ersättning enligt utländsk lagstiftning om arbetsskadeförsäkring som

smittbäraren får grund av att han är smittbärare,

e sjuklön eller annan ersättning enligt lagen om sjuklön.

Av 9§ framgår att åtskilliga bestämmelser om sjukpenning är tillämpliga även i fråga om smittbärarpenning. I den mån ersättning för resekostnader inte utgår enligt annan lagstiftning, har smittbärare med stöd av 10 § rätt till ersättning för sådana kostnader i samband med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd.

386 Kontantfömtåner vid sjukdom

1.7 Havandeskapspenning

Bestämmelser om havandeskapspenning upptas, som ovan sagts, bland reglerna om sjukpenning i 3 kap. AFL. Enligt 3 kap. 9 § har en kvinna rätt till havandeskapspenning, om graviditeten har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel. Vidare gäller att hon kan havandeskapspenning om hon inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete grund av risker i arbetsmiljön för fosterskador. I båda fallen gäller som ytterligare villkor att hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt bestämmelserna i lagen 1978:410 om rätt till ledighet för vård av barn, m m. Rätten till havandeskapspenning förutsätter att kvinnan är försäkrad. Försäkrade är enligt huvudregeln i l kap. 3 § AFL svenska medborgare oberoende av var de är bosatta och i Sverige bosatta utländska medborgare. Havandeskapspenning grund av fysiskt påfrestande arbete kan utges tidigast fr.0.m. den 60:e dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. I sysselsättningsförbudsfallet utges havandeskapspenning under den tid förbudet består. I båda fallen gäller dock att havandeskapspenning utges längst t.0.m. den elfte dagen före den beräknade tiden för barnets födelse. Havandeskapspenning utges med i huvudsak samma belopp som kalenderdagberäknad sjukpenning. Karenstid gäller inte i fråga om förmånen. I den mån kvinnan för samma tid uppbär sjukpenning eller sjuklön utges inte havandeskapspenning. v Även i övrigt gäller i allt väsentligt regler för havandeskapssamma penning som för sjukpenning. Det innebär bl.a. att havandeskapspenning i huvudsak inte utges för tid då kvinnan vistas utomlands.

7.2 Konventionslösningar

7.2.1 Norden

Den nordiska konventionen den 5 1981, som i nu aktuella delar mars upphör att gälla när EES-avtalet träder i kraft, innehåller särskilda regler om förmåner vid bl.a. sjukdom i fall då den berättigade flyttar till annat land. Enligt dessa regler kan den flyttar från ett nordiskt som land till ett annat för rätt till förmåner i inflyttningslandet åberopa förhållanden under den tid då han omfattats lagstiftningen i utav flyttningslandet. Vid beviljandet av förmåner i inflyttningslandet skall i dessa fall hänsyn tas till förmåner redan utgått i utflyttningssom landet. Rätt till förmåner föreligger vidare för sjukdom inträffat som före bosättningen i inflyttningslandet. Om det vid flyttningen utgick

Kontançförnzáner vid sjukdom 387

dagpenning från utflyttningslandet, skall dagpenning i fortsättningen

utbetalas från inflyttningslandet enligt detta lands lagstiftning. Därvid skall hänsyn tas till förvärvsinkomst i utflyttningslandet. Personer som är anställda för arbete i ett annat nordiskt land än det i vilket de är bosatta ges genom konventionen rätt till dagpenning vid sjukdom från sysselsättningslandet. Detta gäller så länge anställningen varar, dock minst 90 dagar. Därefter skall dagpenning utges från bosättningslandet. I dessa fall då dagpenning skall utges från sysselsättningslandet bortser man i praktiken från kravet i AFL att den försäkrade skall vara inskriven hos försäkringskassa för att ha rätt till sjukpenning. Sjukpenninggrundande inkomst fastställs för en sådan person först när ett sjukfall har inträffat och förmåner skall utges. Konventionen innehåller en bestämmelse som medger utbetalning av dagpenning vid sjukdom under tid för vistelse i annat nordiskt land. Den nya nordiska konventionen om social trygghet, som ersätter 1981 års konvention när EES-avtalet träder i kraft, föreskriver i fråga om bl.a. dagpenning vid sjukdom att bestämmelserna om förmåner vid sjukdom och moderskap i förordningarna EEG nr 140871 och 57472 skall gälla i de fall att en person flyttar från ett nordiskt land till ett annat eller när en person utför arbete i ett annat land än bosättningslandet. Vad nu sagts gäller även familjemedlemmar till personen. Dessa regler innebär att samma bestämmelser kommer att gälla för såväl personer som omfattas av förordning 140871 som andra personer som är bosatta i de nordiska länderna.

7.2.2 Utomnordiska konventioner

Flera av de konventioner om social trygghet som Sverige slutit med utomnordiska länder gäller i förhållande till stater som omfattas av EES-avtalet. Det innebär att förordning EEG nr 140871 i stor utsträckning kommer att ersätta konventionsbestämmelserna. Dessa saknar emellertid inte betydelse eftersom de fortfarande kommer att gälla i förhållande till personer som visserligen är medborgare i ett EESland men som ändå inte omfattas av förordning 1408 71 t.ex. personer , som inte är anställda eller egenföretagare och inte heller är familjemedlemmar till sådana personer. Konventionemas bestämmelser kommer dessutom även i fortsättningen att gälla personer som är medborgare i länder utanför EES.

De konventioner som slutits med länder utanför EES berörs inte av

de ändringar som EES-avtalet medför. När det gäller kontantförmåner vid sjukdom innehåller konventionema huvudsakligen bestämmelser som innebär att sådana förmåner skall utbetalas även om den berättigade vistas eller uppehåller sig iden andra fördragsslutande staten. Bestämmelserna tillämpas så sätt att rätt till sjukpenning under utlandsvistelse för den som redan är sjukskriven när han reser utomlands föreligger om personen reser till något

388 Kontantfönnâner vid sjukdom

av följande länder: Italien, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien och Nordirland, Tyskland eller Österrike. Efter försäkringskassans medgivande kan rätt till sjukpenning i denna situation föreligga även under vistelse i Grekland, Israel, Jugoslavien, Québec, Schweiz, Turkiet, Algeriet, Ungern, Australien och Polen. Den som insjuknar under tillfällig vistelse i något av länderna Frankrike, Italien, Luxemburg, Marocko, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien och Nordirland, Tyskland eller Österrike kan sjukpenning även för den tid han vistas utomlands.

7.3 Reglerna i EEG 140871

förordning nr

Allmänt

De förmåner som enligt reglerna i förordning EEG nr 140871 kan utgå vid sjukdom och moderskap är av två slag: vårdförmåner och kontantförmåner. I kapitel 6 har vi behandlat vårdförmånerna. I detta kapitel tar vi upp de regler somgäller beträffande kontantförmåner,

varmed alltså förstås i huvudsak sådana förmåner som kompenserar för

inkomstbortfall på grund av sjukdom eller moderskap. Kapitlet om förmåner vid sjukdom och moderskap i förordning 140871 är uppdelat i avsnitt innehållande artiklar dels om vad som allmänt gäller för anställda och egenföretagare, dels med särskilda bestämmelser som endast gäller arbetslösa samt pensionssökande och pensionärer. Artiklarna behandlar också rätten till förmåner för familjemedlemmar till de nämnda personkategoriema. Familjemedlemmars rätt till förmåner är enligt förordning 140871 inskränkt såtillvida att rätten omfattar enbart förmåner som enligt den nationella lagstiftningen är härledda från den anställde eller egenföretagaren. Som vi skall återkomma till i avsnitt 7.4.4 innehåller den svenska lagstiftningen om kontantförmåner vid sjukdom inga härledda förmåner. Vi avstår därför från att i detta avsnitt beskriva de regler som gäller enligt förordning 140871 i fråga om familjemedlemmars rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap. Nu nämnda regler är däremot av väsentlig betydelse för Sveriges del när det gäller Vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. I kapitel 6 finns därför en redogörelse för reglerna. Av stor betydelse för tillämpningen av reglerna i förordning 140871 när det gäller kontantförmåner vid sjukdom är de generella bestämmelserna i förordningens avdelning om bestämmande av tillämplig lagstiftning. Där ges allmänna regler om vilket lands lagstiftning en person skall omfattas av i skilda situationer, dvs. angående vilket land som är att anse som behörig stat. En utförlig redogörelse för in-

Kontantfömtâner vid sjukdom 389

nebörden av dessa regler har vi lämnat i kapitel och vi vill därför här hänvisa till framställningen i det kapitlet. Förordningens kapitel med särskilda bestämmelser förmåner vid om bl.a. sjukdom inleds med art. 18, upptar princip generell som en av räckvidd, den s.k. sammanläggningsprincipen. Den innebär det vid att tillämpning av en medlemsstats lagstiftning enligt vilken försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder har betydelse för någons rätt till förmåner skall beaktas sådana perioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning. Att märka är att art. 18 enbart regel sammanläggning. upptar en om Den ger inga föreskrifter i den viktiga och primära frågan under om vilka förutsättningar en person kan eller skall bli försäkrad enligt socialförsäkringslagstiftningen i den medlemsstat där han är förvärvsverksam, dvs. den behöriga staten. Detta avgörs den nationella av lagstiftningen i det landet. Noteras kan också att rätten till och storleken kontantförmåner av vid sjukdom avgörs med undantag för sammanläggning enligt artikel - 18 uteslutande med tillämpning av den behöriga statens interna lag- stiftning.

Anställda och egenföretagare

Enligt art. 19, som inleder det allmänna avsnittet med regler för anställda och egenföretagare, gäller att personer ur dessa kategorier, som är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten och som uppfyller villkoren för rätt till förmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, skall erhålla kontantförmåner .den behöriga staten enligt av dess lagstiftning. Om en anställd eller egenföretagare, är bosatt i ett annat land som än den behöriga staten, flyttar till den behöriga staten eller vistas där, har han enligt art. 21 rätt till kontantförmåner vid sjukdom från den behöriga staten. En anställd eller egenföretagare, som uppfyller villkoren enligt den behöriga statens lagstiftning för att förmåner, har enligt art. 22 i där angivna fall rätt till kontantförmåner vid sjukdom från den behöriga staten även om han bosätter sig eller vistas i en annan medlemsstat än den behöriga staten. Det gäller han under vistelse i stat om en annan blir i behov av omedelbar vård. Ett annat fall är han efter att ha om förvärvat rätt till förmåner av den behöriga staten får tillstånd denna av att återvända till den medlemsstat där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstat. Rätt till förmåner vid sjukdom i meden annan lemsstat har han slutligen också om han den behöriga staten får av tillstånd att resa till medlemsstat för att fâ den värd en annan som hans tillstånd kräver. I de angivna fallen har han rätt till kontantförmåner i enlighet med bestämmelserna i art. 19.

390 Kontantfömiáner vid sjukdom

Enligt art. 22.2 får tillstånd att återvända till bosättningsstaten eller att flytta till annan medlemsstat inte vägras den som fått rätt till förmåner av den behöriga institutionen i andra fall än då det är klarlagt att en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården. I fråga om tillstånd att resa till annat medlemsland för att få den vård som hälsotillståndet kräver gäller enligt art. 22.2 att den behöriga institutionen inte får vägra att ge sådant tillstånd, om vården är en förmån som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt och om han i den staten inte kan få vård inom den tid som, med beaktande av hans aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, där är normal för värden i fråga. I art. 23 finns särskilda bestämmelser om beräkning av kontantförmåner. Beräkningssättet är beroende av vilka regler som gäller för den behöriga institutionen. Bestämmelserna i artikeln innebär att den behöriga institutionen vid beräkning av kontantförmåner som storleksmässigt relateras till en viss genomsnittsinkomst eller en standardinkomst behöver ta hänsyn enbart till inkomster som utgetts och avgifter som erlagts enligt den behöriga statens lagstiftning. I artikeln ges för det fall att den nationella lagen föreskriver att storleken av kontantförmåner varierar med antalet familjemedlemmar den ytterligare regeln att den behöriga institutionen skall ta hänsyn också till familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den behöriga staten. Enligt art. 20 kan gränsarbetare få förmåner också av den behöriga staten, dvs. anställningslandet, enligt dess lagstiftning.

Arbetslösa

Beträffande rätten till kontantförmåner vid sjukdom för andra personer än anställda och egenföretagare gäller särskilda regler. l fråga om arbetslösa uppbär arbetslöshetsersättning går reglerna ut att de som skall uppbära kontantförmåner vid sjukdom från den stat från vilken de erhåller arbetslöshetsersättning. Enligt an. 25 har en arbetslös, under den tid av tre månader då han kan söka arbete under vistelse i en annan medlemsstat utan att förlora rätten till arbetslöshetsersättning från den behöriga staten, rätt att få kontantförmåner vid sjukdom från den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som gäller för denna. Under denna tid får arbetslöshetsförmåner inte utges om den arbetslöse erhåller kontantförmåner enligt art. 25. En person som är helt arbetslös och som under sin senaste anställning var bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten kan kontantförmåner vid sjukdom enligt lagstiftningen i bosättningsstaten och på denna stats bekostnad.

Kontantfömtáner vid sjukdom 391

Pensionärer

Art. 27-34 innehåller regler i fråga om kontantförmåner vid sjukdom för pensionärer. För en pensionär, som har rätt till pension enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, däribland den stat där han är bosatt, och som är berättigad till förmåner vid sjukdom enligt den statens lagstiftning, gäller enligt art. 27 att han skall erhålla kontantförmåner vid sjukdom uteslutande från bosättningsstaten och på dennas bekostnad. En pensionär, som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera länders lagstiftning inte är berättigad till förmåner vid sjukdom enligt lagstiftmen som ningen i den stat där han är bosatt, har enligt art. 28 rätt till sådana förmåner under förutsättning att han skulle vara berättigad till det enligt lagstiftningen i någon av de medlemsstater som är behöriga att utge pension till honom, om han vore bosatt där. Kontantförmånema skall i sådana fall utges den institution som har att svara för beav talningen av vårdförmåner. Vilken denna institution är beror av omständigheterna. Om pensionären har rätt till sjukvårdsförmåner enligt endast en medlemsstats lagstiftning, är det den behöriga institutionen i den skall för kostnaderna. Är det däremot så att staten som svara pensionären har rätt till förmåner enligt flera medlemsstaters lagstiftningar, skall kostnaderna i stället bestridas av den behöriga institutioi den medlemsstat vars lagstiftning pensionären har omfattats av nen längst. I sista hand gäller att kostnadsansvaret skall åvila den institution tillämpar den lagstiftning som pensionären senast har omfattats av. som En pensionär som vistas i en annan stat än den där han är bosatt skall enligt art. 31 erhålla kontantförmåner vid sjukdom av den institution utpekas av reglerna i art. 27 och 28 enligt den för insom stitutionen gällande lagstiftningen. I an. 32 finns särskilda bestämmelser om kostnadsansvaret för förmåner vid sjukdom utges till pensionärer som är före detta som gränsarbetare. Den institution i medlemsstat som svarar för betalningen av en en pension och tillämpar en lagstiftning som innehåller regler om som avdrag pá pension för sjulçförsäkringsavgijier har enligt art. 33 rätt att göra sådana avdrag, beräknade enligt ifrågavarande lagstiftning, från den pension institutionen utger i den mån kostnaden för sjukförsom säkringsförmånerna, enligt de tidigare artiklarna som gäller pensionäskall betalas av en institution i denna medlemsstat. rer, Om pensionär har rätt till förmåner enligt en medlemsstats en lagstiftning på grund förvärvsarbete, skall han enligt art. 34.2 anses av anställd eller egenföretagare. I fall detta slag är art. 27-33 vara av alltså inte tillämpliga. I stället tillämpas bestämmelserna för anställda och egenföretagare.

392 Kontantfömzáner vid sjukdom

Art. 35 innehåller bl.a. regler om vilket försäkringssystem skall som gälla när det i bosättnings- eller vistelselandet finns flera sådana systern för förmåner vid sjukdom. Där finns också en regel hur lång tid om förmåner kan utges. Regeln grundas på en sammanläggningsprincip. Den innebär att, om lagstiftningen i medlemsstat längsta en anger en period under vilken förmåner kan utges, den institution tillämpar som lagstiftningen får beakta perioder under vilka en viss förmån redan har utgetts av institutionen i en annan medlemsstat för sjukdomssamma fall.

Förordning EEG nr 57472

Förordning EEG nr 57472 innehåller bl.a. bestämmelser art. 18 om vad en anställd eller egenföretagare skall iaktta för att berättivara gad till kontantförmåner vid sjukdom i fall då han är bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten. Dessa bestämmelser innebär att en anställd eller egenföretagare inom tre dagar efter det att arbetsoförmågan inträffade skall till institutionen på bosättningsorten anmäla att han slutat arbeta eller, om det föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den behöriga institutionen eller institutionen bosättningsorten, inge ett läkarintyg om arbetsoförmågan. Sedan anmälan om arbetsoförmågan skett, skall institutionen på bosättningsorten snarast möjligt och i vart fall inom tre dagar från anmälan se till att personen undersöks av en läkare. Det intyg som den undersökande läkaren utfärdar skall ange hur länge arbetsoförmågan kan beräknas vara. Institutionen på bosättningsorten skall därefter inom tre dagar från den dag då undersökningen gjordes skicka läkarintyget till den behöriga institutionen art. 18.3. När denna bestämmelse antogs klargjordes att, om en medlemsstats lagstiftning inte föreskriver någon bestämd tid inom vilken personen måste läkarundersökas, den period för läkarundersökning som anges i bestämmelsen kan förlängas under förutsättning att institutionen på bosättningsorten ser till att personen blir undersökt så snart som möjligt och i vart fall inom den tid som skulle ha gällt det varit om fråga om en person som är försäkrad hos institutionen. Enligt art. 18.4 åligger det institutionen bosättningsorten att vidta alla nödvändiga administrativa kontroller eller läkarundersökningar av personen som om han vore försäkrad hos den institutionen. När institutionen på bosättningsorten konstaterar att personen kan återuppta sitt arbete, skall den utan dröjsmål underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange den dag då arbetsoförmågan har upphört. Trots ovan nämnda föreskrifter om vad institutionen på bosättningsorten skall iaktta behåller enligt art. 18.5 den behöriga institutionen rätten att låta personen undersökas av den läkare som institutionen själv bestämmer. Om den behöriga institutionen inte utnyttjar sig av

Kontantförmâner vid sjukdom 393

denna möjlighet, är den bunden den medicinska bedömning av som görs av institutionen på bosättningsorten när det gäller arbetsoförmågan och dess varaktighet. Denna situation prövades EG-domstolen i av målet 2286 Rindone. Detta fall gällde italiensk arbetat i en man som Tyskland men slutat sitt arbete där och återvänt till hemlandet. Sedan han blivit sjuk i Italien begärde han sjukpenningförmåner från den tyska institutionen. EG-domstolen fastslog 18.1 och 4 i förordatt art. ning 57472 måste tolkas så att, den behöriga institutionen inte om utnyttjar sig av den möjlighet i art. 18.5 låta som ges att personen undersökas av en läkare som den själv väljer, institutionen är faktiskt och rättsligt bunden av den bedömning arbetoförmågan och dess av varaktighet som görs av institutionen bosättningsorten. Domstolen fastslog vidare att vad nu sagts gäller även den anställde inte följer om föreskrifterna i art. 18.1 att inom tre dagar anmäla arbetsoförmågan till institutionen på bosättningsorten eller institutionen på bosättom ningsorten inte iakttar tidsgränsema i art. 18.3 för att låta läkarundersöka den anställde och vidarebefordra läkarintyget till den behöriga institutionen. Slutligen fastslog domstolen den anställde inte att är skyldig att återvända till den behöriga staten för bli läkaratt undersökt där. Även i målet 4590 Paletta det fråga var om tillämpning av art. 18 i förordning 57472. Detta fall gällde italiensk hans hustru och en man, deras två barn som alla anställda ett tyskt företag i Tyskland. var av Enligt den tyska lagstiftningen hade arbetstagarna rätt till bibehållen lön från arbetsgivaren under de första veckorna sjukperiod. sex av en Sedan hela familjen insjuknat under vistelse i Italien vägrade arbetsen givaren att betala lön till dem under sjukdomstiden. EG-domstolen fastslog till att börja med att förmånen bibehållen lön enligt den av tyska lagstiftningen var att förmån vid sjukdom enligt anse som en art. 4.1 i förordning 140871. Domstolen fastslog vidare 18 i att art. förordning 57472 tillämplig även när den behöriga institutionen var är en arbetsgivare och inte socialförsäkringsinstitution. Den slutliga en fråga domstolen hade att ta ställning till även arbetsgivare var om en är bunden av den medicinska bedömning görs bosättnings- eller som av vistelselandets institution när det gäller arbetsoförmågan och dess varaktighet för det fall att arbetsgivaren inte utnyttjar sig möjligav heten att låta den anställde undersökas läkare arbetsgivaren av en som väljer. Bl.a. arbetsgivaren hävdade i detta avseende att arbetsgivaren inte alltid hade denna möjlighet att låta undersöka den anställde eftersom intyget om arbetsoförmåga, tillhandahölls institutionen som av på bosättnings- eller vistelseorten, inte skickades direkt till arbetsgivaren utan tillställdes honom den tyska sjukkassan, vilket i av praktiken innebar att han inte fick kännedom sjukdomsfallet medan om det varade. EG-domstolen fastslog dock att art. 18.1 och 4 i förordning 57472 skall tolkas så, att den behöriga institutionen, även om den är en arbetsgivare och inte socialförsäkringsinstitution, en är

394 Kontantförmáner vid sjukdom

faktiskt och rättsligt bunden av den bedömning som görs av bosättnings- eller vistelseortens institution när det gäller arbetsoförmågan, den behöriga institutionen inte låter läkarundersöka den anställde. om Här kan nämnas även mål 2885 Deghillage som gällde tillämpning av 57.2 i förordning 140871, föreskriver att, i fall då lagstiftart. som ningen i den medlemsstat som skall svara för förmåner vid arbetssjukdom för som varit utsatt för risk för sådan sjukdom i en person flera medlemsstater innehåller villkor om att sjukdomen skall först diagnostiseras i den staten, detta villkor skall anses uppfyllt om sjukdomen först diagnostiseras i en annan medlemsstat. Av art. 18 i förordning 57472 framgår vidare att, om den behöriga institutionen beslutar att innehålla kontantförmåner på grund av att inte har fullgjort formaliteterna enligt bosättningslandets personen lagstiftning eller den konstaterar att personen kan återuppta sitt om arbete, den skall underrätta personen om beslutet och även översända beslutet till institutionen bosättningsorten art. 18.6. en kopia av sitt arbete skall han underrätta den behöriga När personen återupptar institutionen detta, såvida det krävs enligt den lagstiftning som om institutionen tillämpar art. 18.7. Medlemsstaterna eller medlemsstaternas behöriga myndigheter kan enligt 18.9 komma överens andra tillämpningsbestämmelser än art. om de nämnda. Innan sådan överenskommelse träffas skall dock nu en yttrande inhämtas från Administrativa kommissionen. För Sveriges del har i samband med EES-avtalet inte träffats några sådana överenskommelser. Bestämmelserna i art. 18 i förordning 57472 gäller enligt art. 24 också för det fall anställd eller egenföretagare skall erhålla att en kontantförmåner enligt art. 22.1 i förordning 140871, dvs. vid a akutvård under vistelse i medlemsstat än den behöriga staten. en annan En anställd eller egenföretagare. som vistas i en annan medlemsstat förvärvsverksam där, är dock inte skyldig att göra sådan utan att vara anmälan att han har slutat arbeta som sägs i art. 18.1. om En arbetslös vistas i annan medlemsstat än den beperson som en höriga staten för att söka arbete där skall, för att få kontantförmåner vid sjukdom enligt den behöriga statens lagstiftning, inom tre dagar sända ett läkarintyg arbetsoförmågan till sjukförsäkringsinstitutioom på vistelseorten. Han skall också ange till vilken dag han har fått nen arbetslöshetsförmåner. l övrigt gäller i huvudsak samma bestämmelser för dessa fall för anställda eller egenföretagare som är bosatta i som stat än den behöriga staten art. 26. annan

Kontantförmåner vid sjukdom 395

7.4 Våra och

överväganden förslag

7.4.1 Omfattade förmåner

Förordning EEG nr 140871 gäller enligt art. 4.1 all lagstiftning om bl.a. förmåner vid sjukdom. Enligt art. 4.2 omfattar förordningen alla allmänna eller särskilda system för social trygghet, oavsett om de bygger på avgiftsplikt eller inte. Förordningen omfattar vidare system där en arbetsgivare har ansvar för förmåner som täcks av förordningen. I dessa fall skall enligt art. l o iv arbetsgivaren anses vara behörig institution. De svenska förmånema sjukpenning, sjuklön, rehabiliteringspenning, smittbärarpenning och havandeskapspenning torde alla vara att anse som förmåner vid sjukdom enligt förordning 140871. Att sjukpenning är att betrakta som en kontantförmån vid sjukdom torde uppenbart. Även den frivilliga sjukpenningförsäkringen vara torde omfattas av förordning 140871 såsom en kontantförmån vid sjukdom. Som nämnts i avsnitt 7.1.3 kan för att underlätta återgång till arbetet i anslutning till ett sjukfall i stället för sjukpenning utges ersättning för merutgifter för resor till och från arbetet. Denna förmån torde i EESsammanhang vara att anse som en vârdförmån vid sjukdom, och den behandlas därför enligt de regler som vi redovisat i kapitel Beträffande sjuklönen företer den likheter med den tyska förmån av bibehållen lön under sjukdom, som prövades av EG-domstolen i målet

4590 Paletta se avsnitt 7.3. EG-domstolen uttalade i denna dom att

avgörande för om en förmån faller under tillämpningsområdet för förordning 140871 är hur förmånen är konstruerad och villkoren för dess beviljande. Av betydelse är däremot inte om förmånen nationellt betraktas som en socialförsäkringsförmån eller på vilket sätt förmånen finansieras. Domstolen fastslog att den tyska förmånen var att anse som en förmån vid sjukdom enligt förordning 140871. Det torde därför stå klart att också den svenska förmånen sjuklön täcks av denna förordning. När det gäller sjömanslagens bestämmelser om kontantförmáner vid sjukdom anges i art. 4.2 i förordning 140871 att förordningen omfattar system där en redare ansvarar för förmåner som täcks av förordningen. Förordning 140871 synes således i och för sig omfatta de sjukförmåner som utges till sjömän vid sjukdom. Enligt art. 4.3 i förordning 140871 gäller dock att förordningens bestämmelser om de olika förmånsslagen inte skall påverka medlemsstaternas författningsbestämmelser om en redares ansvar. Detta torde innebära att förordningens särskilda bestämmelser om de olika förmånsslagen inte är tillämpliga i fråga om förmåner som utges till sjömän enligt sjömanslagen. De regler i kapitlet om förmåner vid sjukdom och moder-

396 Kontantförmáner vid sjukdom

skap som vi redogjort för i avsnitt 7.3 gäller således inte beträffande förmåner enligt sjömanslagen. För de särskilda system som avser sjömän gäller endast förordningens allmänna bestämmelser avdelning I om bl.a. likabehandling och reglerna om tillämplig lagstiftning avdelning II samt de avslutande avdelningarna i förordningen med administrativa bestämmelser m.m. Sjömän omfattas emellertid av definitionen av begreppet anställda i förordning 140871. Det innebär att i den mån sjömän, som i Sverige, omfattas av ett allmänt system för social trygghet, t.ex. sjukpenningförsäkring, är förordningens regler om de olika förmånsslagen tillämpliga även på sjömäns rätt till de förmånerna. Sjömän som omfattas av svensk lagstiftning kan alltså på grundval av förordningen hävda rätt till bl.a. svensk sjukpenning. Redaren kommer också att ha möjlighet att för sjömän, som skall omfattas av svensk lagstiftning, tillbaka kostnader för förmåner vid

sjukdom sådana sjömän från försäkringskassan se avsnitt 7.1.2.

I fråga om ersättning vid arbetslivsinriktad rehabilitering har vi redovisat våra överväganden vad gäller gränsdragningen i förhållande till invaliditetsförmåner i avsnitt 5.7.3. Enligt 22 kap. 2 § AFL syftar den arbetslivsinriktade rehabiliteringen till att återge den som har drabbats av sjukdom arbetsförmågan och förutsättningar att försörja sig själv genom eget arbete. Med hänsyn till rehabiliteringens samband med sjukdom och då rehabiliteringspenningen kan sägas utgöra en naturlig fortsättning sjukpenningförmånen anser vi att rehabiliteringsersättningen i EG-rättsligt hänseende är att betrakta som en förmån vid sjukdom. Den omfattas således enligt vår bedömning av förordning 140871. Av ersättningsformerna vid rehabilitering är enligt vår bedömning endast rehabiliteringspenningen en kontantförmån i den mening som avses i förordning 140871. Det särskilda bidraget, som är avsett att täcka vissa kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen, torde i den mån det över huvud taget ligger inom tillämpningsområdet för förordning 140871 i förordningens mening vara att betrakta som en vårdförmån, som följer de regler vilka vi behandlat i kapitel I avsnitt 5.7.3 har också redovisat våra överväganden när det

gäller smittbärarpenningen och kommit till slutsatsen att denna förmån

i ett EG-rättsligt sammanhang är att anse som en kontantförmån vid sjukdom och att den således omfattas av förordning 140871. Den rätt till ersättning för resekostnader i samband med läkarundersökning m.m. som föreligger enligt lagen om ersättning till smittbärare torde från EES-synpunkt vara en vârdförmån och följer därmed de regler som vi behandlat i kapitel När det gäller havandeskapspenningen skulle i och för sig kunna diskuteras om den är att betrakta som en förmån vid sjukdom eller som en förmån vid moderskap. Med avseende på tillämpningen av reglerna i förordning 140871 blir svaret på den frågan emellertid utan be-

Kontançförmáner vid sjukdom 397

tydelse, eftersom förmåner vid sjukdom och moderskap följer samma bestämmelser i förordningen. Frågan blir därför i huvudsak framställningstekniskt betingad. Med hänsyn härtill och då havandeskapspenningen i AFL lagtekniskt inordnats i det system gäller för som sjukpenning behandlar vi den här förmån vid sjukdom. som en När vi i det följande utvecklar konsekvenserna EES-reglernas av tillämpning det svenska förmånssystemet vid sjukdom kommer vi i första hand att uppehålla vid reglerna för sjukpenning. Vad vi oss anför därom är dock tillämpligt också beträffande sjuklön, rehabiliteringspenning, smittbärarpenning och havandeskapspenning i den mån annat inte sägs särskilt beträffande dessa förmåner eller det är uppenbart att vissa konsekvenser inte kan uppkomma. Endast i den utsträckning som det för de förmånema gäller särregler fordrar som särskilda överväganden kommer att ta dem till beupp separat handling i det följande.

7.4.2 Tillhörighet till den svenska försäkringen

Reglerna i förordning EEG 140871 kontantförmåner vid nr om sjukdom bygger på bestämmelserna i förordningen tillämplig lagom stiftning. Dessa innebär i huvudsak att en anställd eller egenföretagare omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är anställd eller utövar sin verksamhet egenföretagare. Detta gäller oberoende som av var den anställde eller egenföretagaren är bosatt. Sysselsättningsstaten är alltså den behöriga staten. Bestämmelserna tillämplig lagstiftning om innehåller ett antal modifikationer och undantag från denna huvudregel. Dessa har generell tillämpning pâ alla förmåner. Vi har redogjort för dem i avsnitt 3.9.9. I avsnitt 7.4.4 återkommer vi i korthet till konsekvenserna av dessa regler för Sveriges vidkommande såvitt avser kontantförmåner vid sjukdom. Reglerna i förordning 140871 kontantfönnåner vid sjukdom om förutsätter att den anställde eller egenföretagaren uppfyller villkoren i den behöriga staten för rätt till förmåner. Detta leder över till den primära frågan under vilka förutsättningar är meden person som borgare i en medlemsstat skall omfattas ett socialförsäkringssystem av i ett annat medlemsland där vederbörande förvärvsarbetar. Denna fråga

avgörs enligt nationell rätt. Den nationella lagstiftningen får emellertid inte innehålla sådana villkor som innebär att medborgare i andra medlemsstater diskrimineras i förhållande till det landets medborgare. egna Art. 18, som inleder kapitlet med särskilda bestämmelser för förmåner vid sjukdom och moderskap i förordning 140871, innehåller en sammanläggningsprinczp. Eftersom den svenska lagstiftningen om kontantförmåner vid sjukdom inte innehåller några villkor viss tids om försäkring e.d. för rätt till förmåner, är det inte aktuellt här i landet att tillämpa dessa sammanläggningsregler. Det krav gäller enligt sjuksom lönelagen att arbetstagaren vid kortvariga anställningar skall ha tillträtt

398 Kontantförmâner vid sjukdom

anställningen och därefter varit anställd fjorton dagar i följd för att berättigad till sjuklön är enligt vår uppfattning inte ett sådant vara villkor beträffande vilket det kan komma i fråga att tillämpa sammanläggningsreglerna. För rätt till sjukpenning enligt 3 kap. AFL förutsätts att den berättigade är försäkrad och inskriven hos försäkringskassa samt att hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr. I avsnitt 2.2 har vi redogjort för reglerna i AFL försäkring och inskrivning. om Försäkrade är enligt huvudregeln i 1 kap. 3 § AFL svenska medborgare och i Sverige bosatta utländska medborgare. I fråga om inskrivning innebär reglerna i huvudsak att den som är bosatt i Sverige inskriven hos försäkringskassa fr.0.m. den månad då han skall vara fyller 16 år. Det ankommer inte på den enskilde att skriva in sig hos försäkringskassan utan det åligger försäkringskassan att skriva in en försäkrad så snart kassan fått kännedom om att han skall vara inskriven hos kassan. Krav på att den berättigade är försäkrad och inskriven hos försäkringskassa gäller även för rätt till rehabiliteringspenning och för möjligheten att ansluta sig till den frivilliga sjukpenningförsäkringen. För rätten till havandeskapspenning krävs endast att kvinnan är försäkrad. Eftersom ersättningen motsvarar kvinnans sjukpenning torde reglema likväl förutsätta att hon är inskriven hos försäkringskassa. Lagen sjuklön innehåller inget krav att den berättigade skall vara om inskriven hos försäkringskassa. I detta fall är det anställningen i sig är kvalifikationsgrunden. Inte heller lagen om ersättning till smittsom bärare innehåller något sådant krav. Denna lag förutsätter att smittbärarpenning kan utges även till utlänningar och utlandssvenskar som tillfälligt vistas i Sverige. En arbetar i Sverige som är bosatt i ett annat land person som men inom EES skall enligt lagvalsreglema i förordning 140871 omfattas svensk lagstiftning. Han skall således erhålla kontantförmåner vid av sjukdom enligt svensk lagstiftning. Eftersom han inte är bosatt i Sverige, skall han emellertid enligt AFL inte inskriven hos förvara säkringskassa. Det förhållandet att sådan skall vara omfattad av svensk en person lagstiftning torde i detta sammanhang enligt vâr bedömning innebära han försäkrad. Detta får, vi framhållit i avsnitt att anses vara som 5.7.7, följa lagen 1992:1776 om samordning av systemen anses av för social trygghet flyttar inom Europeiska ekonomiska när personer samarbetsområdet EES, vilken lag gör förordning 140871 tillämplig i Sverige. Det sagda betyder att som enligt förordning personer 140871 skall omfattas svensk lagstiftning redan genom den nu av nämnda lagen blir att försäkrade för sjuklön, smittanse som bärarpenning och havandeskapspenning. Däremot uppkommer inte samma sätt en automatisk försäkring för sjukpenning och rehabiliteringspenning, eftersom de personer som berörs inte är och enligt nuvarande svensk lagstiftning inte heller kan

Kontantförmáner vid sjukdom 399

bli inskrivna hos försäkringskassa. Att med hänvisning härtill göra gällande att dessa personer inte skulle ha rätt till sjukpenning m.m. från Sverige skulle emellertid stå i uppenbar strid med EES-avtalets syften och kan inte godtas. Vi har därför i avsnitt 5.7.7 föreslagit att åtgärder skall vidtas från Sveriges sida för att det vid kommande förhandlingar inom EES i bilaga 6 till förordning 140871 införs en bestämmelse som tydliggör att alla anställda, egenföretapersoner gare, arbetslösa, pensionärer, m.fl. enligt reglerna i förordning - som 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning inte skall men som vara inskrivna hos försäkringskassa skall likställas med försäkrade är som inskrivna hos försäkringskassa. Med sådan bestämmelse klargörs att en de aktuella personerna är försäkrade för förmåner vid sjukdom här i landet, dvs. täckta av den svenska sjukförsäkringen. Vid sjukdom måste i fall av detta slag, då en person har rätt till kontantförmåner från Sverige inte är inskriven hos försäkringsmen kassa, en sjukpenninggrundande inkomst beräknas för Detta personen. bör göras på samma sätt som sker vid beräkning smittbärarpenning av enligt lagen om ersättning till smittbärare. Det innebär att sjukpenningen bör bestämmas till det belopp som den skulle ha utgjort om den hade beräknats enligt reglerna för sjukpenning i 3 kap. AFL och på grundval av den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för personen i fråga enligt nämnda kapitel, han hade om varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst 6 000 kr. Någon lagstiftning med föreskrifter i detta avseende är enligt vår bedömning inte nödvändig. Att sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas i dessa fall får anses följa av att Sverige är behörig stat och skall utge kontantförmåner vid sjukdom. De kompletterande föreskrifter eller allmänna råd som kan behövas för att underlätta tillämpningen hos försäkringskassorna kan utfärdas av Riksförsäkringsverket. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är sjukpenningom grundande inkomst i likhet med vad som gäller för personer är - som inskrivna hos försäkringskassa skall fastställas på förhand redan innan ett sjukfall har inträffat eller om det kan ske först när ett krav på kontantförmåner vid sjukdom aktualiseras. För närvarande gäller att, i fall då sjukpenning med tillämpning av 1981 års nordiska konvention skall utges till en person som arbetar i Sverige men är bosatt i annat nordiskt land och således inte är inskriven hos försäkringskassa, någon sjukpenninggrundande inkomst inte fastställs förrän ett sjukfall har inträffat och förmåner skall utges. Något behov att i aktuella av nu sammanhang när Sverige till följd av förordning 140871 är behörig stat i förhållande till en person som inte är bosatt i Sverige på förhand fastställa en sjukpenninggrundande inkomst för kan vi inte personen se föreligga. Vi förordar därför att sjukpenninggrundande inkomst beräknas först när ett sjukfall har inträffat och ersättningsfrågan aktualiseras.

400 Kontantförmáner vid sjukdom

Det bör här nämnas att regeringen i propositionen 199394:59 tagit ett steg i riktning mot att slopa förhandsregistrering av sjukpenninggrundande inkomst genom att föreslå att skyldigheten för en försäkrad att anmäla ändrade inkomstförhâllanden begränsas till tillfällen då ett ersättningsärende är aktuellt. Krav på inskrivning hos försäkringskassa gäller även i andra sammanhang än de som nu nämnts. Enligt sjuklönelagen kan sålunda en anställd med omfattande sjukfrånvaro efter beslut av försäkringskassa erhålla sjuklön även för den första dagen i sjuklöneperioden samt högre kompensationsnivå under de följande två dagarna än vad som annars gäller. En förutsättning härför är att den anställde är inskriven hos försäkringskassa. Vid tvist mellan en arbetgivare och en anställd om den anställdes rätt till sjuklön kan vidare försäkringskassan utge ersättning från sjukförsäkringen till den anställde. Även i detta fall måste den anställde vara inskriven hos försäkringskassa. Genom en bestämmelse av ovan nämnt innehåll i bilaga 6 till förordning 140871 , som klargör att den som enligt förordningen omfattas av svensk lagstiftning om socialförsäkring skall likställas med en försäkrad som är inskriven hos försäkringskassa även om inskrivning inte har skett, kommer de regler som enligt sjuklönelagen gäller för den som är inskriven att gälla även en sådan person. Kravet på inskrivning hos försäkringskassa aktualiserar även vissa frågor beträffande den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Detta gäller i den situationen att person är anställd eller egenföretagare i Sverige en bosatt i ett annat EES-land i vilket land hans förvärvsaktiva men make också bor. Förordning 140871 gäller den anställde eller egenföretagaren och hans familjemedlemmar. Enligt förordningens lagvalsregler skall den anställde eller egenföretagaren iden tänkta situationen omfattas svensk lagstiftning. Innebär detta att också den anställdes av make skall omfattas av svensk lagstiftning på sådant sätt att maken kan ansluta sig till den frivilliga sjukpenningförsäkringen, trots att maken inte är bosatt i Sverige och därför inte skall vara inskriven hos försäkringskassa Den omständigheten att förordningen omfattar familjemedlemmar innebär inte att de är självständigt försäkrade, utan att de är försäkrade i egenskap av familjemedlemmar. De har således inte en självständig rätt till förmåner utan endast en från den anställde eller egenföretagaren härledd rätt, t.ex. till familje- eller efterlevandeförmåner. Eftersom den svenska sjukpenningförsäkringen är konstruerad som en självständig rätt till sjukpenning om vissa förutsättningar är uppfyllda, torde den i utlandet bosatta maken inte kunna ansluta sig till den svenska frivilliga sjukpenningförsäkringen enbart på grundval av lagsvalsreglerna. Förordning 140871 innehåller emellertid särskilda bestämmelser som ger familjemedlemmar rätt till förmåner vid sjukdom. Även i dessa fall är det dock förmåner till familjemedsom ges lemmarna i egenskap av just familjemedlemmar, dvs. rätten är härledd från den anställde eller egenföretagaren. Vad nu sagts talar enligt vår

Kontantförmáner vid sjukdom 401

mening för att den som visserligen är familjemedlem till en person, som enligt förordning 140871 omfattas av svensk lagstiftning, men som inte är bosatt i Sverige inte kan ansluta sig till den svenska frivilliga sjukpenningförsäkringen. Det sagda aktualiserar det mer övergripande spörsmålet om familjemedlemmars rätt till kontantförmåner vid sjukdom i Sverige. Till den frågan återkommer vi nedan i avsnitt 7.4.4.

7.4.3 Beräkning av förmåner

I fall där Sverige är behörig stat enligt förordning 140871 och kontantfönnâner skall utges härifrån landet skall rätten till förmåner bedömas och storleken av dem beräknas med tillämpning uteslutande av svensk lagstiftning. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall enligt 3 kap. 2 § AFL bortses från ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utomlands. AFL utgår från att en person som är anställd av arbetsgivare i olika länder också är sjukpenningförsäkrad i flera länder och erhåller förmåner enligt de olika anställningsländemas lagstiftningar. Enligt vår bedömning kan denna begränsning i AFL av underlaget vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst inte upprätthållas i förhållande till personer som omfattas av förordning 140871. Lagvalsreglerna i förordningen utgår nämligen från att en anställd eller egenföretagare skall omfattas av endast ett medlemslands lagstiftning. Här bortses från fall som avses i art. 14e, när någon är anställd i ett land och egenföretagare i ett annat land. T.ex. skall en anställd som normalt arbetar inom två eller flera medlemsstater omfattas av lagstiftningen i enbart den medlemsstat i vilken han är bosatt, om han till viss del utför arbete i denna medlemsstat eller om han är knuten till flera företag eller arbetsgivare i olika medlemsstater. För det fall att den anställde inte utför något arbete i bosättningsstaten och är anställd i endast ett företag eller av endast en arbetsgivare, skall han vara omfattad av lagstiftningen i den stat där det företag i vilket han är anställd har sitt säte eller där arbetsgivaren är bosatt. En person som normalt arbetar både i Sverige och t.ex. Danmark och som är bosatt i Sverige skall således omfattas av endast svensk lagstiftning. Detsamma skall gälla i stället är anställd hos ett företag i t.ex. Tyskland om personen och ett annat företag i Danmark men är bosatt i Sverige.

Med hänsyn till utgångspunkten i förordningens lagvalsregler, att en

anställd eller egenföretagare skall omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning, måste vid beräkning av kontantförmåner vid sjukdom hänsyn rimligen kunna tas till inkomster av anställning eller som egenföretagare i andra länder än den behöriga staten. Det innebär att vid be-

räkning av sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL hänsyn måste

402 Kontanzförmáner vid sjukdom

kunna tas även till arbetsinkomster från utlandet. Detta sker redan i dag i fråga om ersättning till smittbärare. Det förhållandet att de personer som omfattas av förordning 140871 skall omfattas av endast ett lands lagstiftning har betydelse inte enbart för rätten till förmåner utan också när det gäller skyldigheten att erlägga avgifter till socialförsäkringen. Den som omfattas av ett lands lagstiftning skall alltså erlägga avgifter i det landet. Det innebär att i den mån Sverige är att anse som behörig stat i fråga om en person som omfattas av svensk lagstiftning men som utför arbete även i annat land skall svenska socialavgifter kunna tas ut av arbetsgivaren eller arbetsgivarna i utlandet. Även i andra fall tillämplig än som följer av bestämmelserna om lagstiftning kan det finnas anledning att beakta utländska arbetsinkomster vid bestämmande av sjukpenninggrundande inkomst. Ett sådant fall är när kontantförmâner vid sjukdom i en viss situation skall utges till en arbetslös. Reglerna i förordning 140871 om kontantförmâner vid sjukdom utgår i de flesta fall från att kontantförmånerna utges av den behöriga staten, dvs. sysselsättningsstaten. I fråga om den som är helt arbetslös och som under sin senaste anställning var bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten gäller emellertid enligt art. 25.2 att han skall erhålla kontantförmâner vid sjukdom enligt lagstiftningen i bosättningsstaten och på denna stats bekostnad. En förutsättning härför är att han är anmäld som arbetssökande i bosättningsstaten. En person, som arbetar i t.ex. Tyskland och därefter blir arbetslös och som under anställningen var och alltjämt är bosatt i Sverige, är således berättigad till sjukpenning i Sverige om han är anmäld som arbetssökande här trots att Sverige inte var den behöriga staten under anställningstiden. l detta fall måste det finnas möjlighet att beakta inkomsten i Tyskland när den sjukpenninggrundande inkomsten skall fastställas. I annat fall skulle någon sjukpenninggrundande inkomst inte kunna beräknas eftersom personen inte har haft någon arbetsinkomst i Sverige. Förordning 140871 innehåller ingen bestämmelse som föreskriver att vid beräkning av kontantförmâner vid sjukdom hänsyn skall tas till arbetsinkomster även i annat land än den behöriga staten. Reglerna om tillämplig lagstiftning och ovannämnda bestämmelse om kontantförmâner vid sjukdom till arbetslösa kan emellertid enligt vår uppfattning inte tolkas på annat sätt än att de förutsätter att även utländska arbetsinkomster beaktas. Som angetts i avsnitt 5.4 föreslår vi att det i upplysande syfte skall i 20 kap. 15 § AFL införas en bestämmelse som generellt hänvisar till att den lag som gör förordning 140871 tilllämplig här i landet, samordningslagen, innehåller bestämmelser om utvidgad eller inskränkt tillämpning av bestämmelserna i AFL. Genom en sådan hänvisning framgår att det i samordningslagen finns bestämmelser som innebär modifieringar av reglerna i AFL. Med hänsyn till vad nu sagts är det enligt vår bedömning inte nödvändigt att genom

Kontantfömiâner vid sjukdom 403

en ändring av reglerna i 3 kap. AFL sjukpemiinggrundande inom komst uttryckligen ange att utländska arbetsinkomster skall medräknas för personer och situationer som omfattas av förordning 140871. För det fall att det finns behov av ytterligare föreskrifter om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst i nu ifrågavarande situationer kan Riksförsäkringsverket med stöd det allmänna bemyndigandet i 20 kap. av 16 § AFL och bemyndigandet i förordningen 1992:1777 tillom lämpning av lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES ge närmare föreskrifter härom. Motsvarande bör kunna tillämpas när det gäller skyldigheten att betala socialavgifter till sjukförsäkringen, i avvaktan på den allmänna genomgång av avgiftsfrägoma som vi, enligt våra överväganden i avsnitt 5.8, förordar skall äga rum snarast möjligt.

7.4.4 Sverige behörig stat

Som beskrivits i det föregående innebär reglerna i förordning 140871 att sjukpenning m.m. skall utges från Sverige enligt svensk lagstiftning bl.a. i fall då en anställd eller egenföretagare arbetar här, även om han är bosatt i annat land. Sverige är också behörig stat i den situationen att en person arbetar i Sverige för en utländsk arbetsgivare som är bosatt utomlands. Enligt sjuklönelagen torde den anställde i denna situation vara berättigad till sjuklön vid sjukdom. Detta torde gälla redan i dag eftersom sjuklönelagen inte innehåller någon begränsning till svensk arbetsgivare eller arbetsgivare bosatt i Sverige. Den utländske arbetsgivaren är enligt förordning 140871 behörig institution och skall tillämpa den svenska sjuklönelagens regler. För det fall att en person arbetar för en arbetsgivare i Sverige och en annan arbetsgivare i ett annat EES-land och enligt lagvalsreglema i förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning, torde enligt vår uppfattning den anställde vara berättigad till sjuklön från den arbetsgivare för vilken han arbetar i Sverige och sjukpenning enligt AFL på grundval av inkomsterna från arbetet i det andra landet. Även i hel del andra situationer enligt förordningen Sverige en är behörig stat. Detta gäller t.ex. beträffande sjömän på svenska fartyg och personer som enligt förordningens regler är att anse som utsända från Sverige för arbete i land. Även arbetslösa har arbetsannat som löshetsersättning från Sverige och som söker arbete i annat EES-land liksom vissa pensionärer avgränsade enligt de regler som vi redogjort för i avsnitt 7.3 som har pension från Sverige och är bosatta utom- lands har i princip rätt till svenska sjukpenningförmåner. I fråga om arbetslösa som uppbär arbetslöshetsersättning torde detta inte innebära några större verkningar i praktiken, eftersom antalet arbetslösa som söker arbete i annat EES-land kan förväntas bli tämligen begränsat. Detsamma kan sägas beträffande pensionärer, gruppen

404 Kontantfönnáner vid sjukdom

eftersom den som uppbär hel förtidspension inte har rätt till sjukpenning och den som har hel ålderspension kan få sjukpenning bara under 180 dagar. I fråga om pensionärer liksom för andra förut- - sätter rätten till sjukpenning och andra förmåner som behandlas i detta kapitel dessutom att personen i fråga förvärvsarbetar, eftersom inkomstförlust annars inte uppkommer vid sjukdom. Och i den mån en pensionstagare har förvärvsarbete blir det inte de särskilda reglerna för pensionärer i förordning 140871 som avgör rätten till sjukpenning, utan frågan om vilket land som är behörig stat avgörs i sådana fall enligt huvudregeln om arbetslandet som den behöriga staten. På motsvarande sätt kan förutsättas att bestämmelserna i förordning 140871 angående familjemedlemmars rätt till förmåner vid sjukdom kommer att bli utan praktisk betydelse såvitt gäller kontantförmåner

men få desto större verkan vad avser vårdförmåner. För att få sjuk-

penning m.m. i Sverige krävs att sjukdomen ger upphov till en förlust av förvärvsinkomster. Och för att kunna gå miste om sådana inkomster krävs förvärvsarbete. Är familjemedlemmen förvärvsarbetande är han självständigt omfattad av förordning 140871. I sådant fall är det reglerna angående anställda och egenföretagare som avgör vilket land som är behörig stat för honom, vilket betyder att en familjemedlem som förvärvsarbetar i annat EES-land omfattas det sistnämnda av landets lagstiftning och således skall få kontantförmåner vid sjukdom från den staten och inte från Sverige. Beträffande sjömän kan här noteras att i de fall då Sverige är behörig stat och sjömannen har rätt till kontantförmåner vid sjukdom från Sverige dessa skall utges med tillämpning av reglerna i sjö-

manslagen se avsnitt 7.1.2 och 7.4.1. Redaren har dock rätt att få

tillbaka kostnader vid sjukdom sjömannen från försäkringskassan, eftersom sjömän är att anse som anställda i den mening som avses med förordning 140871. Bestämmelserna i förordning 140871 om att arbetslandet är behörig stat uppställer inte några krav på arbete av viss varaktighet för att reglerna skall bli tillämpliga. Detta betyder att den kommer till som Sverige för att såsom anställd eller egenföretagare arbeta enbart en mycket kort tid, t.ex. några dagar eller veckor, redan fr.o.m. första dagen blir omfattad den svenska socialförsäkringen. Vid sjukdomsav fall kan han därmed ha rätt till svensk sjukpenning och sjuklön. När det gäller frågan om vilket lands lagstiftning skall tillämpas som vid kortvariga eller tillfälliga anställningar är det emellertid av betydelse huruvida den anställde är ansluten till socialförsäkringssystemet i bosättningsstaten. Enligt art. 14.2 b i förordning 140871 skall den som normalt arbetar i två eller flera medlemsstater vara omfattad av lagstiftningen i bosättningsstaten om han till viss del utför arbete där eller om han är knuten till flera företag eller arbetsgivare i olika medlemsstater. Syftet med denna bestämmelse är förhindra att en anställd, som är ansluten till bosättningslandets socialförsäkringssystem

Kontanyörmáner vid sjukdom 405

och som på grund av sitt arbete tillfälligt reser till meden annan lemsstat för arbete där utan att ändra sin bosättning, samtidigt blir omfattad av flera nationella lagstiftningar. Bestämmelsen har EGav domstolen i det i avsnitt 5.7.7 nämnda målet 875 Foot-Ball Club dAndlau ansetts tillämplig även i fråga om en anställd vid enstaka som tillfällen arbetar i en annan medlemsstat än bosättningsstaten. En förutsättning för tillämpning av bestämmelsen är att den anställde är ansluten till en socialförsäkringsinstitution i bosättningsstaten. I de fall där den anställde inte är omfattad socialförsäkringssysteav met i bosättningsstaten enligt den nu nämnda bestämmelsen utan huvudregeln om tillämplig lagstiftning skall gälla, kan i Sverige uppkomma problem när det gäller beräkning av sjukpenninggrundande inkomst vid tillfälliga eller kortvariga anställningar. Enligt vad vi redogjort för i avsnitt 7.1.3 har Riksförsäkringsverket meddelat föreskrifter RFFS 1981:5 om sjukpenninggrundande inkomst. Dessa förskrifter innebär att vid beräkning sjukpenninggrundande inkomst av beaktas endast inkomst som den försäkrade kan antas komma att åtnjuta av eget arbete under minst sex månader i följd eller av årligen återkommande arbete. Föreskrifterna tillämpas så sätt att även för den som får en anställning med kortare varaktighet än månader besex räknas sjukpenninggrundande inkomst under förutsättning att han avser att förvärvsarbeta även fortsättningsvis. Inom Norden gäller att den som kommer till Sverige för att förvärvsarbeta här kortare tid än sex månader vid sjukdom är berättigad till sjukpenning på grund av inkomsten i Sverige. Riksförsäkringsverkets nu nämnda föreskrifter kan i viss mån sägas stå i mindre god överensstämmelse med bestämmelserna i förordning 140871 eftersom dessa utgår från att en anställd eller egenföretagare , skall, utom i fall då art. 14.2 b är tillämplig, omfattas arbetslandets av lagstiftning redan från första dagen anställningen eller verksamheten av och det inte uppställs något krav arbete av viss varaktighet för att förordningens regler skall gälla. Det torde i fortsättningen inte heller vara möjligt att kräva någon avsikt hos arbetstagaren att fortsätta förvärvsarbeta, i Sverige eller också i annat EES-land. För en person som omfattas av förordning 140871 måste rimligen sjukpenninggrundande inkomst kunna beräknas även om personen är sysselsatt i Sverige som anställd eller egenföretagare under kortare tid än sex månader och oberoende av vad han avser att göra därefter. Beräkningen bör enligt vår mening i dessa fall ske grundval av den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för honom enligt 3 kap. AFL, om han hade varit sjukpenningförsäkrad. Därvid bör bortses från att reglerna i 3 kap. AFL förutsätter att inkomsten har viss varaktighet. Sålunda bör t.ex. den anställdes månadsinkomst multipliceras med tolv eller veckoinkomsten med 52 för att man skall erhålla den årsinkomst som skall ligga till grund för den sjukpenninggrundande inkomsten. Kravet på att den beräknade års-

406 Kontantförmáner vid sjukdom

inkomsten måste uppgå till lägst 6 000 kr bör kunna upprätthållas. Riksförsäkringsverkets föreskrifter bör enligt vår uppfatttning ändras för att göra det möjligt att på detta sätt beakta även inkomster under kortvariga anställningar. För att reglerna inte skall verka diskriminerande i internt svenska förhållanden bör ändringen omfatta även dessa fall. Det ankommer emellertid inte på oss att lägga fram förslag till ändringar i Riksförsäkringsverkets föreskrifter, utan vi inskränker oss till vad vi här anfört om behovet av ändring. Riksförsäkringsverkets föreskrifter om sjukpenninggrundande inkomst innehåller också en bestämmelse som innebär att den sjukpenninggrundande inkomsten inte får sänkas för det fall att den försäkrade avbryter sitt förvärvsarbete eller inskränker sin arbetstid för kortare tid än sex månader i följd. I konsekvens med vad vi anfört ovan om att även inkomster under kortvariga anställningar skall ge rätt till sjukpenning grundad på inkomsten av anställningen, bör enligt vår mening en inskränkning av arbetstiden eller ett avbrott i anställningen få konsekvenser i fråga om den fortsatta rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Riksförsäkringsverkets föreskrifter bör således enligt vår mening ändras även i det avseendet. Kortvariga anställningar kan antas ge upphov till även andra problem i den praktiska tillämpningen, t.ex. när det gäller registrering av personer som inte är bosatta i Sverige och av sjukperioder för dessa, m.m. I fråga om anställda hos svenska arbetsgivare kan svårigheterna bli mindre, eftersom sjuklön då kan antas utgå, i vart fall om inte anställningen är mycket kortvarig. Men i andra fall kan upp-

komma praktiska problem som inte är helt lättlösta. I någon ut-

sträckning finns bestämmelser i förordning EEG nr 57472 som ger svar på hur situationer av detta slag skall hanteras, men i andra hänseenden krävs administrativa lösningar inom den svenska socialförsäkringens ram. Några synpunkter på eller förslag till vilka lösningar som här bör väljas skall vi inte lämna. Det rör sig här om frågor ett administrativt plan, som vi bedömt ligga utanför vårt uppdrag. I sådana fall som de här berörda, som avser arbete av kort varaktighet, föreligger liksom i alla andra fall rätt till sjukpenningförmåner från Sverige enbart för tid då Sverige är behörig stat. Vilken tidsperiod som detta gäller synes vara att bedöma olika sätt beroende på om den anställde börjar arbeta i ett annat land eller inte. För det fall att den anställde slutar sin anställning i Sverige och börjar arbeta i ett annat land blir enligt lagvalsreglema i förordning 140871 det andra landet behörig stat utom i de situationer som vi berört ovan när en person är ansluten till socialförsäkringssystemet i bosättningsstaten och tillfälligt arbetar i ett annat land. Om däremot den anställde slutar sin anställning i Sverige och flyttar till annat land utan att börja förvärvsarbeta där, är det mera osäkert vilket lands lagstiftning han skall vara omfattad av.

Kontantförmáner vid sjukdom 407

Frågor om tillämplig lagstiftning och vilket land som är behörig stat när det gäller personer som upphört att arbeta i ett land utan att uppta arbete i ett annat land har vi behandlat i avsnitt 5.7.7. Som vi angav där torde frågan om när ett lands lagstiftning upphör att gälla avgöras enligt det landets nationella lagstiftning. Det innebär för svenskt vidkommande att en person som arbetat i Sverige men upphört med förvärvsarbete här och som inte tar upp förvärvsarbete i en annan EES-stat upphör att vara försäkrad i Sverige om han flyttar från landet för sådan tid att han inte längre skall anses bosatt här, dvs. det svenska bosättningskravet för tillhörighet till socialförsäkringen kommer att gälla. Vad nu sagts gäller dock inte om personen när han lämnar Sverige uppbär förmåner vid sjukdom eller moderskap enligt svensk lagstiftning. I ett sådant fall kvarstår han som försäkrad här i landet så länge förmåner utges härifrån. Motsvarande gäller även i den situationen att en person uppbär förmåner vid sjukdom när förvärvsarbetet i ett land upphör och han erhållit ett nytt arbete i ett annat land men på grund sjukdom ännu inte tillträtt den nya anställningen. I denna av situation tillämpar EG-ländema i regel lagvalsreglema i förordning 140871 på så sätt att byte av behörig stat sker först när personen tillfrisknat och faktiskt tillträtt anställningen i det nya sysselsättningslandet. Av betydelse vid avgörande av frågan om behörig stat i nu aktuella situationer är den ändring i förordning 140871 som gjordes genom

förordning EEG nr 219591. Ändringen innebär att det i förordning

140871 införts bestämmelse i art. 13 för att bestämma vilken en ny lagstiftning som skall tillämpas på personer för vilka en medlemsstats lagstiftning upphör att gälla utan att en annan medlemsstats lagstiftning blir tillämplig enligt reglerna i förordningen. Enligt den nya bestämmelsen art. 13.2 f skall en person i den situationen omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken han är bosatt. Till följd av den nya bestämmelsen i art. 13.2 f har i förordning 57472 införts bestämmelse art. 10b enligt vilken det slås fast att en det är den nationella lagstiftningen som fastställer den dag och de villkor då lagstiftningen i medlemsstaten upphör att gälla för en person i art. 13.2 f i förordning 140871. Det är således den natiosom avses nella lagstiftningen avgör när och vilka villkor lagstiftningen som upphör att gälla. Vår tolkning de bestämmelserna i förordningarna 140871 av nya och 57472 är, angetts, att, liksom det är den nationella lagsom ovan stiftningen under vilka förutsättningar en person skall vara som anger försäkrad enligt landets socialförsäkringslagstiftning, det är den nationella lagstiftningen också avgör när person skall upphöra att som en försäkrad enligt ett lands lagstiftning. Om personen på grund av vara bestämmelser i den nationella lagstiftning som han tidigare varit omfattad av genom arbete i den staten inte längre är försäkrad där, träder lagvalsreglema i förordning 140871 och skall han med tillämpning

408 Kontantfömzâner vid sjukdom

av art. 13.2 f vara omfattad av bosättningslandets lagstiftning. I den motsatta situationen att personen alltjämt omfattas det tidigare av sysselsättningslandets lagstiftning trots att arbetet i det landet har upphört, t.ex. grund av att han uppbär förmåner vid sjukdom, blir art. 13.2 f inte tillämplig utan det tidigare sysselsättningslandet är fortfarande behörig stat. För det fall att förmåner vid sjukdom utges när arbetet i Sverige upphör, kommer personen, som tidigare angetts, även fortsättningsvis att vara försäkrad i Sverige. Hur länge han kvarstår försäkrad i som Sverige är beroende av om det i den svenska nationella lagstiftningen finns begränsningar av den tid under vilken sådana förmåner eller andra förvärvsanknutna förmåner kan utges. När det gäller kontantförmåner vid sjukdom finns inte någon sådan begränsning. För att en

person som inte är bosatt i Sverige skall kvarstå som försäkrad här

i landet sedan arbetet i Sverige har upphört gäller dock att perioden med sjukpenning inte får brytas. Det förhållanden att den svenska lagstiftningen innehåller bestämmelser om att en persons sjukpemiinggrundande inkomst i vissa situationer, som vi redogjort för i avsnitt 7.1.3, inte får sänkas trots att personen inte förvärvsarbetar kan enligt vår mening inte anses innebära att han kvarstår som försäkrad i Sverige han i övrigt inte om uppfyller förutsättningarna för försäkrad här. att vara I enlighet med vad vi angett i avsnitt 5.7.7 innebär förordningens allmänna principer, bl.a. principen endast tillämplig lagstiftning, om en emellertid att, om Sverige är behörig stat i fråga förmån enligt om en förordning 140871 Sverige är behörig stat beträffande även alla andra , förmåner som omfattas förordningen. Det betyder att, av om en person är försäkrad för t.ex. föräldrapenningförmåner i Sverige, även kontantförmåner vid sjukdom skall utges enligt svensk lagstiftning. I avsnitt 5.7.7 har vi berört att det kan råda viss tvekan när försäkringen för om

föräldrapenning bryts i fråga om en person som inte längre för-

värvsarbetar i Sverige och inte heller i något annat EES-land och som inte är bosatt här i landet. Vi har i avsnitt 5.7.7 därför uttryckt som vår uppfattning att åtgärder bör vidtas från Sveriges sida så det i att bilaga 6 till förordning 140871 införs bestämmelse i klaren som görande syfte anger när svensk lagstiftning upphör gälla i aktuelatt nu situationer. Någon anledning att i enlighet med vad diskuterats - som av Riksförsäkringsverket i den till överlämnade den 31 maj oss rapporten

1990 se avsnitt 2.6 föreslå generell garantiregel,

- en som oavsett konsekvenserna av reglerna i förordning 140871 i situationer av nu behandlat slag skulle rått härutöver till sjukpenning från Sverige ge under viss tid efter anställningens upphörande, har vi inte funnit föreligga. Vi ställer oss alltså avvisande till tanken härpå. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 7.3 för reglerna i förordning 140871 blir en av konsekvenserna dessa regler Sverige får av att

Kontantförmáner vid sjukdom 409

betala sjukpenning m.m. till personer är anställda eller egenföresom tagare här i landet men bosatta i ett EES-land inte bara så länge annat de bor kvar i bosättningslandet utan också i vissa andra situationer av flyttning till eller tillfällig vistelse i annat EES-land. Detta blir fallet t.ex. om personen flyttar till eller tillfälligt vistas i Sverige. Även i fall då personen flyttar till eller tillfälligt vistas i ett tredje EES-land kan Sverige under vissa förutsättningar skyldig fortsätta betala vara att att sjukpenningförmåner. Dessa regler upphov till vissa särskilda konger sekvenser, som vi strax skall återkomma till. I detta sammanhang bör dock anmärkas att någon helt fri exporträtt inom EES-området, dvs. en rätt att få sjukpenning m.m. utbetald i vilket EES-land än en person vistas eller bor, finns inte enligt förordning 140871 såvitt gäller kontantförmåner vid sjukdom. För rätt till sjukpenningförmåner efter flyttning till eller vistelse i tredje stat krävs i princip föregående en tillstånd av den behöriga institutionen.

7.4.5 Utbetalning utomlands

Reglerna om sjukpenning och havandeskapspenning i AFL innebär med några undantag att sådana förmåner inte utges under tid då den försäkrade vistas utomlands. Någon motsvarande begränsning finns inte i fråga om sjuklön, rehabiliteringspenning eller smittbärarpenning. Beträffande rätten till ersättning för förlorad arbetsförtjänst vid rehabilitering förutsätter den dock att den försäkrade deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering, vilket kan begränsa hans möjligheter att vistas utomlands. Även sjukpenning enligt reglerna om i AFL inte kan utges vid vistelse utanför Sverige finns, beskrivits i avsnitt 7.2.2,, sådan som möjlighet enligt flera de konventioner social trygghet av om som Sverige har ingått. Dessa ger i vissa fall till sjukpenning vid vistelse eller uppehåll i den andra fördragsslutande staten. För personer som omfattas av förordning 140871 kommer dessa regler att ersättas av reglerna i förordningen. Konventionerna kommer dock gälla även att i fortsättningen för personer inte täcks förordning 140871 eller som av förhållanden som inte regleras förordningen, utbetalning av t.ex. av kontantförmåner till länder utanför EES. Reglerna i förordning 140871 innebär att rätt till utbetalning av kontantförmåner utomlands föreligger i vissa situationer. I dessa fall kommer alltså förordningens bestämmelser ta över och regeln i AFL, att sjukpenning inte utges vid vistelse i utlandet, inte tillatt vara lämplig. Den viktigaste situationen i vilken förordningens regler medför rätt till kontantfönnåner i annat land än den behöriga staten är kanske när den anställde är bosatt en annan medlemsstat än den behöriga staten. Således är t.ex. en tysk medborgare som är anställd i Sverige men

410 Kontantförmáner vid sjukdom

bosatt i Tyskland berättigad till sjukpenning från Sverige även under tid då han befinner sig i Tyskland. En annan situation då rätt till kontantförmåner vid vistelse utanför den behöriga staten föreligger enligt förordning 140871 är då den anställde blir akut sjuk under tillfällig vistelse i ett annat medlemsland. T.ex. en svensk medborgare som bor och arbetar i Sverige men som under en semestervistelse i Frankrike blir akut sjuk är berättigad till sjukpenning från Sverige även för den tid han är akut sjuk i Frankrike. Personer som omfattas av utsändningsreglerna har, om de insjuknar under vistelse där, rätt till sjukpenningförmåner från den utsändande staten trots att de arbetar och vistas i annat EES-land. Svensk sjukpenning måste alltså utbetalas till den som är utsänd från Sverige för arbete i t.ex. Frankrike och som blir sjuk medan han befinner sig i Frankrike. Detta gäller redan i dag enligt AFL och konventionerna. Enligt förordning 140871 har emellertid en person som är utsänd till en annan stat i den staten rätt till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap endast i den mån hans hälsotillstånd kräver omedelbara sådana fönnåner. I denna situation har personen också rätt till kontantförmåner vid sjukdom. Det kan antas att bedömningen av vilka åtgärder som grund av en persons hälsotillstånd är omedelbart nödvändiga i praktiken påverkas av längden av vistelsen i det andra landet. En utsänd persons rätt till vårdförmåner i det land dit han sänds torde således vara mera omfattande än den rätt en person som befinner sig på semester i samma land har. I de fall då person arbetar i Sverige och där Sverige således är en behörig stat är bosatt eller vistas i ett annat EES-land men personen och i det landet blir föremål för smittskyddsingripande enligt det landets regler smittskydd uppkommer frågan om smittbärarpenning om kan utges från Sverige enligt lagen om ersättning till smittbärare om måste avstå från förvärvsarbete till följd av ingripandet. personen Enligt vår uppfattning skall Sverige i denna situation utge smittbärarpenning. Förordningarna 140871 och 57472 bygger på att vården eller ingripandet i denna situation kan ske enligt lagstiftningen i bosättnings- eller vistelselandet och att den bedömning av behovet av ingripandet som görs i det landet skall godtas av den behöriga staten. Den behöriga staten har dock alltid möjlighet att låta undersöka den smittade av en läkare som den staten väljer. På motsvarande sätt torde personer som blir föremål för ingripanden här i Sverige med stöd den svenska smittskyddslagen eller livsmeav delslagen kunna vara berättigade till kontantförmåner från ett annat EES-land, är försäkrad enligt lagstiftningen i det andra om personen landet och det landet är den behöriga staten. Samtidigt föreligger i denna situation inte rätt till svensk smittbärarpenning. En tillämpning reglerna i förordning 140871 kan således av innebära både utvidgningar och inskränkningar av reglerna i lagen om ersättning till smittbärare. Vi föreslår därför i likhet med vad vi i -

Kontantfömtáner vid sjukdom 4ll

kapitel 5 föreslagit i fråga om AFL och lagen socialavgifter att om det i lagen om ersättning till smittbärare i upplysande syfte intas en hänvisning till att samordningslagen 1992: 1776, gör förordning som 140871 tillämplig här i landet, innehåller regler som får sådan effekt. Den som fått rätt till kontantförmâner vid sjukdom den behöriga av staten och som med tillstånd av den behöriga institutionen återvänder till bosättningsstaten eller flyttar till en annan medlemsstat har enligt förordning 140871 fortsatt rätt till kontantförmâner från den behöriga staten. En svensk medborgare som är anställd och bosatt i Sverige kan således under en pågående sjukperiod flytta till ett annat EES-land utan att förlora rätten till sjukpenning från Sverige. En förutsättning är att den behöriga institutionen i Sverige, dvs. den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad, har lämnat tillstånd till flyttningen. Sådant tillstånd får vägras endast om det är klarlagt att flyttningen skulle vara skadlig för den sjukpenningberättigades hälsotillstånd eller försvåra läkarvården. Förordning 140871 medger vidare en person att efter tillstånd av den behöriga institutionen bege sig till en annan medlemsstat för att fá den vård där som hans hälsotillstånd kräver. Tillstånd får i dessa fall inte vägras om sådan vård ges enligt lagstiftningen i bosättningsstaten och personen där inte kan få vård inom den tid som med hänsyn till hans hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp är normal i bosättningsstaten för den vård som det är fråga om. En person som efter att ha fått tillstånd därtill utnyttjar sig av denna möjlighet att vård i ett annat medlemsland är också berättigad till kontantförmâner under denna tid från den behöriga staten. Det innebär att en person som omfattas av svensk lagstiftning och som efter tillstånd av den behöriga ;nstitutionen i Sverige försäkringskassan beger sig till ett annat EESland för att få vård där är berättigad till sjukpenning under vårdtiden l det andra landet. De speciella reglerna i förordning 140871 om kontantförmâner vid sjukdom till arbetslösa personer tar bl.a. sikte på den möjlighet de enligt art. 69 har att under en tid om tre månader vistas i en annan medlemsstat för att söka arbete där utan att förlora rätten till arbets- Löshetsförmåner från den behöriga staten. Under den tid de sålunda får vistas i en annan medlemsstat utan att förlora rätten till arbetslöshets- Förmåner har de också rätt till kontantförmâner vid sjukdom från den aehöriga institutionen. En person som omfattas av svensk lagstiftning Liar således i denna situation rätt till svensk sjukpenning vid vistelse i ett annat EES-land. Också personer som är lediga med föräldra- eller havandeskapspenning från Sverige får, om de blir sjuka, rätt till svensk sjukpenning i stället för den andra förmånen. Detta gäller de under ledigäven om .ieten bor eller vistas i annat EES-land. De nu berörda effekterna av att förordning 140871 blir tillämplig .iår reser ett antal frågor som det kan finnas anledning att ta här. upp

412 Kontantförmáner vid sjukdom

En fråga är om det för sjukpenningens del finns anledning att överväga en ändring av den nuvarande lagregeln i 3 kap. 15 § första stycket e AFL att sådan förmån inte utges vid vistelse utomlands. En ändring av detta slag skulle kunna avse att denna Iagregel helt avskaffades eller att den utformades i enlighet med bestämmelserna i förordning 140871 och att sålunda dessa bestämmelser gavs generell tillämpning även i förhållande till länder utanför EES. Vi ställer oss emellertid avvisande till en sådan tanke. De skäl som anfördes till stöd

för regeln vid dess tillkomst har enligt vår mening fortfarande bärkraft,

och det förhållandet att sjukpenning till följd av förordning 140871 kommer att få utbetalas utomlands i större utsträckning än för närvarande utgör inte motiv för en allmän utvidgning av dess tillämpningsområde. Liksom hittills bör sådana utvidgningar utöver vad som blir fallet inom EES göras i form av konventioner med andra länder. En annan fråga rör den bristande överensstämmelsen i dag mellan lagbestämmelserna för sjukpenning och sjuklön. Som beskrivits i avsnitt 7.1.3 finns på sjuklöneomrádet inte någon motsvarande inskränkning i rätten att uppbära förmåner utomlands som beträffande sjukpenning. Detta har tagits upp av Socialförsäkringsutskottet, som i betänkandet l99192:SfU5 hemställde att riksdagen som sin mening skulle regeringen till känna att för rätten till sjuklön vid utlandsge vistelse bör gälla samma begränsningar som för rätten till sjukpenning. Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. l99l92z8l. l betänkandet framhöll utskottet bl.a. att rätten till sjuklön efter en sådan ändring bör följa de förändringar som sker för sjukpenningrätten vid vistelse utomlands både genom EES-avtalet och i såväl utvidgande inskränkande riktning till följd av konventioner om social som trygghet som Sverige har slutit eller kommer att sluta. Regeringen har senare uppdragit oss att överväga frågan om rätten till sjuklön vid vistelse utomlands i enlighet med vad som

framkommit under riksdagsbehandlingen och att de förslag

avge som vi finner påkallade. Det kan enligt vår mening framstå som mindre tillfredsställande att ordning med olika regler i detta hänseende för sjukpenning och ha en sjuklön. Till viss del kan dock sådan åtskillnad vara motiverad. Ett en skäl är att kontrollsvårigheterna och riskerna för missbruk torde vara mindre i fråga sjuklön än sjukpenning, eftersom det råder en om speciell relation mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Vidare avser rätten till sjuklön endast en begränsad tid, medan sjukpenning kan utges under en lång period. Sjuklönelagen är också, till skillnad från reglerna sjukpenning, tillämplig även beträffande anställda som är om bosatta utomlands. Den enda territoriella begränsning som synes föreligga enligt sjuklönelagen är att det skall vara fråga om ett anställningsförhållande i Sverige. Vi har med hänsyn till vad nu sagts övervägt att föreslå att rätt till sjuklön skulle föreligga vid bosättning i annat land, men att möjlig-

Kontantförmáner vid sjukdom 4l3

heten att i andra fall uppbära sjuklön utomlands skulle begränsas

motsvarande sätt som gäller i fråga om sjukpenning. Ett sådant förslag skulle emellertid enligt vår uppfattning kräva det öppnades rätt att också till sjukpenning vid bosättning utomlands, eftersom i fall annat rätten till ersättning vid sjukdom helt skulle upphöra efter sjuklöneperioden om fjorton dagar. Vi har mot bakgrund de inskränkningar i av rätten till sjukpenning vid utlandsvistelse infördes fr.o.m. år 1984 som inte ansett oss kunna föreslå en så långtgående ändring. I och med att förordning 140871 blir gällande i Sverige och omfattar både sjukpenning och sjuklön kommer inom EES i princip att gälla samma regelsystem för båda förmånema, innefattande bl.a. rätt till kontantfönnåner vid sjukdom vid bosättning i land än den annat behöriga staten. Med nuvarande svenska lagregler för sjuklön blir dock även inom EES-länderna utrymmet för utbetalning sjuklön större än av såvitt gäller sjukpenning. Att ha en sådan ordning är enligt vår uppfattning svårt att motivera. De skäl vid tillkomsten sjuklönelasom av gen anfördes för nuvarande reglering gör sig inte heller gällande, eftersom det redan av samordningslagen, gör förordning 140871 som tillämplig i Sverige, följer att sjuklön skall utbetalas under vissa förutsättningar till personer bor eller vistas i annat EES-land. som Mot bakgrund av det anförda föreslår vi att det i sjuklönelagen skall införas en bestämmelse som inskränker arbetsgivarens skyldighet att utge sjuklön utomlands. En sådan inskränkning hindrar inte arbetsen givare från att, om han finner det lämpligt, utge sjuklön till anställd en som blir sjuk när han vistas utomlands också i länder utanför EES. Det är enligt vår uppfattning även rimligt att en person arbetar i som Sverige men är bosatt i annat land utanför EES vid sjukdom skall kunna få sjuklön trots att han inte vistas i Sverige utan befinner sig i bosättningslandet. Rätt till utbetalning av sjuklön utomlands bör enligt sjuklönelagen i likhet med vad som gäller i fråga sjukpenning föreligga för det om fall att den försäkrade insjuknar medan han utför arbete led i som ett en här i landet bedriven verksamhet. Enligt reglerna om sjukpenning utges sådan ersättning till sjöman en som är anställd på svenskt handelsfartyg även vid vistelse utomlands. Sjömäns rätt till ersättning vid sjukdom regleras huvudsakligen av sjömanslagen. I vissa fall föreligger enligt sjömanslagen emellertid inte rätt till ersättning vid sjukdom. Det gäller t.ex. sjömannen är om arbetsoförmögen på grund sjukdom eller skada han förteg av en som vid anställningsavtalets ingående. I sådan situation kan rätt till en sjuklön föreligga. Även enligt sjuklönelagen bör det alltså beträffande sjömän anställda på svenskt handelsfartyg göras undantag från inskränkningen i rätten till förmåner vid vistelse utomlands. Rätt till sjukpenning vid vistelse utomlands kan enligt AFL även föreligga i fall då den försäkrade genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom eller att

414 Kontantförmáner vid sjukdom

förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan och reser till utlandet med försäkringskassans medgivande. Motsvarande bestämmelbehövs enligt vår bedömning inte i fråga om sjuklön, eftersom rätt se till denna förmån inte föreligger vid sådan behandling eller rehabilite-

ring. Även vi sålunda föreslår inskränkning i arbetsgivares skyldigom en het att utbetala sjuklön till arbetstagare som vistas utomlands kommer tillämpning förordning 140871 att medföra att rätt till utbeen av talning sjuklön utomlands likväl kommer att föreligga i vissa situaav tioner. Förordning 140871 innebär således en modifiering av den föreslagna bestämmelsen i sjuklönelagen och tar över denna bestämmelse. För att sjuklönelagen inte skall vara missvisande föreslår vi att det i upplysande syfte skall införas en allmän bestämmelse som hänvisar till att den lag gör förordning 140871 tillämplig här i som landet, samordningslagen 1992:1776, innehåller bestämmelser om utvidgad eller inskränkt tillämpning av reglerna i sjuklönelagen. Som nämnts innehåller reglerna om rehabiliteringspenning ovan ingen begränsning i rätten till sådan ersättning för tid då en försäkrad vistas utomlands. Eftersom den som erhåller rehabiliteringspenning är föremål för rehabiliterande behandling eller åtgärder torde det vara mindre praktiskt tänkbart samtidigt kan vistas utomlands. att personen De skäl anförts för begränsning rätten till sjukpenning under som en av utlandsvistelse gör sig dock enligt vår mening gällande även i fråga om rehabiliteringspenningen. Därtill kommer att det är angeläget att ha enhetliga regler för förmåner som ligger nära varandra. Vi föreslår därför att det även i 22 kap. AFL skall införas en bestämmelse på motsvarande beträffande sjukpenning besom sätt som gränsar rätten till rehabiliteringspenning vid vistelse utomlands. Rehabiliteringspenning omfattas av förordning 140871 såsom en förmån vid sjukdom. Det innebär att det, även efter ett genomförande vårt förslag, kommer att föreligga samma möjligheter till utbeav talning rehabiliteringspenning utanför Sverige inom EES som av - beträffande sjukpenning. I situation där person arbetar i Sverige en en bor-i ett annat EES-land och får arbetslivsinriktad rehabilitering men i det landet skall alltså rätt föreligga till svensk rehabiliteringspenning. Något medgivande försäkringskassan för att få genomgå rehabiliteav ringen i utlandet krävs inte i denna situation. På motsvarande sätt föreligger inte rätt till svensk rehabiliteringspenning för en person som visserligen genomgår arbetslivsinriktad rehabilitering här i landet men arbetar i ett annat EES-land och därigenom är omfattad av som socialförsäkringen i det landet. Han har möjlighet att få del av de svenska rehabiliteringsåtgärderna som en vårdförmån enligt förordning 140871 skall erhålla kontantförmåner direkt av den behöriga men staten. Rätt till svensk rehabiliteringspenning kommer också att föreligga i fall då omfattas svensk lagstiftning, efter tillstånd en person, som av

Kontantförmâner vid sjukdom 415

av den behöriga institutionen genomgår arbetslivsinriktad rehabilitering i ett annat EES-land än Sverige. I denna situation och i de övriga situationer i vilka förordning 140871 rätt till rehabilitering vid ger bosättning eller vistelse i annat EES-land skall rehabiliteringen ske enligt den lagstiftning som gäller i det land där rehabiliteringen äger rum. Det skall emellertid även enligt det landets lagstiftning fråga vara om arbetslivsinriktad rehabilitering. Lagen om ersättning till smittbärare innehåller inte heller någon inskränkning i rätten till smittbärarpenning vid vistelse utomlands. l fråga om denna ersättning gör sig emellertid andra hänsyn gällande än beträffande sjukpenning m.fl. förmåner. Lagen ersättning till smittom bärare bygger nämligen att ersättning skall kunna även till utges personer som varken är bosatta eller arbetar i Sverige, utan som mer eller mindre tillfälligt vistas här. Att begränsa möjligheten för personer som inte har någon starkare anknytning till Sverige att erhålla smittbärarpenning utanför Sverige är enligt vår mening inte rimligt. Smittbärarpenning bör därför även i fortsättningen kunna utbetalas till en person som vistas i utlandet. Eftersom den svenska lagstiftningen i detta hänseende därvid kommer att vara förmånligare än reglerna i förordning 140871, är det de svenska lagreglerna blir tillämpliga som i denna situation och avgör rätten till smittbärarpenning som utomlands. I fall då ett annat EES-land är behörig stat för smittbäraren skall han dock erhålla kontantförmåner från det landet och han har inte rätt till svensk smittbärarpenning. I fråga om havandeskapspenning föreligger redan begränsningar i rätten att uppbära sådan förmån för tid då den försäkrade vistas utomlands. Genom en hänvisning i 3 kap. 9 a § AFL till bestämmelserna om sjukpenning gäller således beträffande havandeskapspenning motsvarande inskränkningar i detta avseende i fråga sjukpenning. som om I likhet med vad som gäller övriga behandlade förmåner kommer nu det dock, till följd av att reglerna i förordning 140871 blir gällande här i landet, att i vissa fall föreligga rätt till utbetalning havandeav skapspenning vid vistelse i annat EES-land än Sverige. Som vi redogjort för i avsnitt 7.3 i förordning EEG 57472 ges nr bestämmelser för tillämpning av reglerna i förordning 140871 rätt om till kontantförmåner vid sjukdom vid vistelse eller bosättning i annat land än den behöriga staten. Bestämmelserna innebär i korthet att den anställde skall inom tre dagar göra anmälan arbetsoförmågan till om institutionen vistelseorten samt att denna institution skall inom tre dagar låta läkarundersöka den anställde och därefter inom tre dagar översända läkarintyget till den behöriga institutionen. En fråga vi som ställt oss är hur bestämmelserna i förordning 57472 förhåller sig till reglerna i AFL och sjuklönelagen, som innebär att sjukpenning eller sjuklön inte utges för tid innan anmälan sjukdomsfallet har gjorts om samt regeln i Riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1988:2 om

416 Kontantförmáner vid sjukdom

kontroll i sjukpenningärenden, som innebär att en försäkrad skall fr.o.m. sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen förete läkarintyg. De nämnda bestämmelserna i förordning 57472 torde i första hand avse förhållandet mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelse- eller bosättningsorten och reglera vad den senare institutionen skall iaktta och vad den förra institutionen har att godta. För den enskilde innebär reglerna dessutom en rätt att vid bosättning och, i vissa fall, vistelse utanför den behöriga staten göra anmälan om sjukdomsfallet till bosättnings- eller vistelseortens institution i stället för till den behöriga institutionen. I den mån den anställde eller egenföretagaren utnyttjar sig av denna möjlighet torde bestämmelsen i art. 18.1 att anmälan sjukdomsfallet skall göras senast inom tre dagar gälla i om stället för de svenska reglerna om skyldigheten att anmäla sjukdomsfallet. Om en anställd eller egenföretagare, som omfattas av svensk lagstiftning men är bosatt i ett annat EES-land, väljer att i stället anmäla sjukdomsfallet till den behöriga institutionen i Sverige, gäller däremot de svenska reglerna om anmälan om sjukdomsfallet. Det är således enligt vär bedömning endast i de fall då det enligt art. 18 föreligger en rätt att göra anmälan om sjukdomsfallet till en annan institution än den behöriga institutionen som den tidsfrist för anmälan i art. 18.1 kommer att gälla för den enskilde i stället för de som anges svenska reglerna. Bestämmelserna i art. 18.3 läkarundersökning och vidarebefordom läkarintyg riktar sig uteslutande till de berörda institutionerna. ran av De torde innebära att, om läkarundersökning skett inom den tid som i artikeln och läkarintyget skickats inom föreskriven tid, den anges behöriga institutionen i Sverige får godta detta även om läkarintyget kommer institutionen till handa senare än sju dagar efter insjuknandedagen. För det fall att Sverige är behörig stat och läkarundersökning i Sverige kommer enligt vår uppfattning det svenska kravet äger rum pá företeende läkarintyg fr.o.m. med den sjunde dagen efter sjukanav mälningsdagen att kunna upprätthållas i förhållande också till personer som omfattas av förordning 140871.

7.4.6 Samordning

Enligt 22 kap. 15 § AFL sker samordning mellan rehabiliteringspenning och andra förmåner som den försäkrade för samma tid erhåller bl.a. sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt AFL, sjuksom penning eller livränta enligt arbetsskadeförsäkringen eller förmåner enligt studiestödslagen. Samordningen sker genom att rehabiliteringspenningen minskas med beloppet den andra förmånen. Även smittav bärarpenning skall enligt lagen härom samordnas med vissa angivna sociala förmåner som smittbäraren kan ha rätt till. I en tid då allt fler människor erhåller fömiåner enligt utländsk lagstiftning framstår det enligt vår mening som motiverat att be-

Kontantfämzâner vid sjukdom 417

träffande rehabiliteringspenning och smittbärarpenning utsträcka

samordningsreglema till att omfatta också utländska förmåner. Vi föreslår därför att särskilda bestämmelser härom skall in i 22 kap. tas 15 § AFL och 6 § lagen om ersättning till smittbärare. Bestämmelserna bör gälla inte enbart i förhållande till övriga EES-länder utan föreslås få generell tillämpning.

7.4.7 Sverige behörig stat

Vad vi hittills har berört avser i huvudsak fall där Sverige är behörig stat enligt förordning 140871. I fråga den motsatta situationen, där om Sverige inte är behörig stat men där har någon personer som anknytning till Sverige t.ex. genom medborgarskap eller bosättning eller vistelse här finns inte så mycket att anföra här. - En person, som t.ex. är anställd eller egenföretagare i ett annat EES-land eller familjemedlem till sådan och icke fören person värvsverksam här, skall enligt förordning 140871 omfattas uteslutande av arbetslandets lagstiftning. Han omfattas därmed inte svensk av socialförsäkring om kontantförmåner vid sjukdom och har således inte rätt till t.ex. sjukpenning här i landet. Detta blir fallet även om.han är svensk medborgare eller eljest bor här, dvs. även om han skulle vara försäkrad enligt AFL och inskriven i försäkringskassa här i landet, om man enbart ser till den lagens bestämmelser. I vissa fall kan alltså uppkomma den situationen att en person i och för sig skulle ha rätt till svenska kontantfönnáner vid sjukdom, om man ser till enbart reglerna i den svenska nationella lagstiftningen, men annan stat är behörig stat. Reglerna i förordning 140871 tar här över, och någon rätt till svensk sjukpenning m.m. föreligger inte. Samma konsekvenser uppkommer beträffande rehabiliteringspenning, smittbärarpenning och havandeskapspenning. ° Detta får betydelse från kostnadssynpunkter. Till dessa återkommer vi i kapitel ll.

7.4.8 Avslutande synpunkter

Den genomgång som vi gjort i detta avsnitt har i huvudsak avsett att belysa de konsekvenser som uppkommer i och med att förordning 140871 blir gällande i Sverige och kommer att tillämpas beträffande förmåner som sjukpenning, sjuklön, havandeskapspenning, rehabilite-

ringspenning och smittbärarpenning. Huvudvikten i våra överväganden

har legat på att belysa just konsekvenserna härav. Enbart i begränsad omfattning har vi funnit dessa konsekvenser vara sådana att vi ansett det påkallat att med hänsyn härtill lägga fram förslag till några förändringar i den svenska lagstiftningen. I några hänseenden har vi dock ansett sådana ändringar vara motiverade. De förslag som vi sålunda lägger fram är sammanfattningsvis.

418 Kontantfönnáner vid sjukdom

I lagen om sjuklön och lagen om ersättning till smittbärare införs en allmän bestämmelse motsvarande den som vi tidigare föreslagit skall införas i AFL som anger att samordningslagen 1992:1776 innehåller regler som utvidgar och inskränker tillämpningen av bestämmelserna i nu nämnda lagar. 2. I lagen om sjuklön och i 22 kap. AFL föreslås en bestämmelse motsvarande den som gäller i fråga om sjukpenning och som inskränker rätten till sjuklön och rehabiliteringspenning för tid då den försäkrade vistas utomlands. I 22 kap. 15 § AFL, som innehåller regler om samordning av rehabiliteringspenning med andra förmåner, bl.a. sjukpenning och föräldrapenning, föreslås ett tillägg så att samordning kan ske även med motsvarande förmåner som utges enligt utländsk lagstiftning. Motsvarande tillägg om samordning med utländska förmåner föreslås beträffande smittbärarpenning i 6 § lagen om ersättning till smittbärare. Vidare förordar vi att Riksförsäkringsverket skall se över de nuvarande föreskrifterna om sjukpenninggrundande inkomst för att göra det möjligt att beräkna sådan inkomst även vid arbete med kortare varaktighet än sex månader. En allmän fråga som vi ställt oss vid våra överväganden är om det i något hänseende kan finnas anledning att mot bakgrund av de konsekvenser som förordning 140871 ger upphov till inom EES föreslå motsvarande utvidgningar eller inskränkningar i förhållande också till länder och personer som inte omfattas av den förordningen. Detta skulle i så fall ske i den formen att någon eller några av reglerna i förordning 140871 övertogs och infördes i den svenska lagstiftningen med generellt tillämpningsområde. Några bärande motiv för förslag med denna innebörd har vi emellertid inte funnit föreligga. I något avseende har vi i den föregående framställningen närmare utvecklat skälen för detta ställningstagande. Härutöver skall vi här inte lämna någon mer ingående redovisning av de överväganden som legat bakom att vi kommit till den angivna slutsatsen. Vi vill bara framhålla att ett allmänt huvudmotiv är att utvidgningar eller inskränkningar av diskuterat slag skulle i några hänseenden vara svåra att genomföra genom någon mindre ändring i AFL eller författning, utan härför krävs att det på området annan finns en motsvarighet till lagvalsreglerna i förordning 140871 och detaljerade bestämmelser om hur olika fall skall behandlas. Vi lägger alltså inte fram några förslag till generella ändringar i den svenska lagstiftningen av här diskuterad innebörd. Utvidgningar och inskränkningar i förhållande till reglerna i AFL och andra författningar såvitt gäller länder utanför EES bör sålunda enligt vår uppfattning också fortsättningsvis göras genom socialförsäkringskonventioner med andra länder.

Kontançförnzâner vid moderskap 419

8 Kontantförmåner vid

moderskap

8.1 Inledning

Som framgått tidigare regleras i förordning EEG nr 140871 förmåner vid moderskap genom samma bestämmelser som förmånerna vid sjukdom. I kapitel 6 behandlade vi sådana förmåner vid sjukdom som har karaktären av vårdförmåner, dvs. förmåner som har att göra med rätten att erhålla sjukvård eller få ersättning för kostnader som uppkommit till följd av sjukdom. I kapitel 7 tog vi upp kontantförmåner vid sjukdom, dvs. sjuklön, sjukpenning, m.m. Till dessa förmåner hänförde vi även havandeskapspenningcn. I detta kapitel behandlar vi de kontantförmåner som utgår vid moderskap. De vårdförmåner som kan komma i fråga vid moderskap följer i EG-rättsligt hänseende samma regler som för vårdförmåner vid sjukdom. Vad vi sagt om dessa i kapitel 6 gäller alltså även beträffande vårdförmåner vid moderskap. Frågan om vilka förmåner som i Sverige omfattas av detta

begrepp har vi berört i aVsnitt 62.12.

Vi har i avsnitt 5.7. 3 diskuterat vilka förmåner som bör hänföras till det EG-rättsliga begreppet kontantförmåner vid moderskap. Som framgått där har vi till denna kategori räknat vissa föräldrapenningförmåner. Detta gäller även om sådana förmåner utges till ett barns far eller annan person som vid tillämpning av reglerna om föräldrapenningförmåner i lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL likställs med förälder. i

8.2 Svensk rätt

8.2. l Föräldrapenningfönnåner

Föräldrapenningförrnånema utgörs av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Föräldrapenning skall täcka en förälders huvudsakliga behov av försörjning eller ersättning för inkomstförlust vid barnets födelse och under barnets första levnadsår. Tillfällig föräldrapenning utges vid mer akut uppkomna situationer då en förälder behöver ta ledigt från arbetet för att vårda barn eller i andra situationer när en

420 Kontantfönnáner vid moderskap

förälder avstår från förvärvsarbete för att delta i angelägenheter som rör barnet. Bestämmelser om föräldrapenningförmåner finns i 4 kap. AFL. Rätt till föräldrapenningfönnåner har en förälder som är försäkrad och inskriven hos en allmän försäkringskassa, dvs. i huvudsak en förälder som är bosatt i Sverige. Föräldrapenningförmåner utges enligt AFL för vård av barn endast om barnet är bosatt här i landet. Vid adoption av barn gäller att barnet anses bosatt i Sverige om de blivande adoptivföräldrama är det l §. I fråga om föräldrapenning finns enligt AFL inte något krav på att vården sker i Sverige. Eftersom tillfällig föräldrapenning i huvudsak inte utges för tid då föräldern vistas utomlands, innebär det beträffande den förmånen i princip ett krav på att vården sker i Sverige. Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningförmåner skall med förälder likställas rättslig vårdnadshavare som inte är förälder men som har vård om barnet, den som med socialnämndens medgivande har tagit hand om ett barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det och den som varaktigt sammanbor med en förälder och som är eller har varit gift med denne eller har eller har haft barn med föräldern. Vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning enligt 10, 10 a och ll §§ skall med förälder likställas även den som bor tillsammans med en förälder under äktenskapsliknande förhållanden samt den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem 2 §.

Föräldrapenning

Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, har varje förälder rätt att uppbära föräldrapenning under minst 90 dagar av grundtiden om 450 dagar. Föräldrarna får komma överens om vem som skall ta ut resterande dagar. En förälder har vårdnaden som ensam om barnet har rätt att själv uppbära föräldrapenningen under hela tiden. En förälder kan avstå från rätten att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern. Ett sådant avstående görs genom skriftlig anmälan till försäkringskassan. Föräldrapenning utges längst till dess att barnet fyllt åtta år eller till den tidpunkt då barnet senare har avslutat det första skolåret 3 §. Enligt lagen 1989: 100 om ändring i AFL gäller äldre bestämmelser beträffande barn som är födda före oktober 1988, med undantag för barn som är födda under augusti och september 1988, för vilka gäller särskilda Övergångsbestämmelser. Modern har rätt till föräldrapenning tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden efter

Kontanzförmáner vid moderskap 421

barnets födelse är det den av föräldrarna huvudsakligen vårdar som barnet som är berättigad till föräldrapenning. En förälder inte har som barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning endast det föreligger om särskilda skäl. Så kan vara fallet om föräldern behöver hålla kontakt med barnet medan det vistas på sjukhus. En moder har dock alltid rätt till föräldrapenning t.o.m. den 29:e dagen efter förlossningsdagen, även om hon inte har barnet i sin vård 4 §. I vårdvillkoret ligger att en förutsättning för rätt till föräldrapenning är att föräldern faktiskt tar hand om barnet. Kravet har formulerats så, att det skall finnas en rumslig kontakt mellan föräldern och barnet under större delen av tiden. Det innebär inte att föräldern skall förhindrad att uträtta vara ärenden eller sysslor som normalt ingår i hushållet och endast tar som bort en kortare tid från umgänget med barnet prop. 197879:168 s. 47. En förälder som bedriver bundna heltidsstudier inte kunna anses samtidigt vårda barn i den utsträckning att föräldrapenning kan betalas ut. Om studierna däremot är förlagda till sådan tid att föräldern under större delen av dagen vårdar barnet, t.ex. vid kvällsstudier, finns förutsättningar för utbetalning av föräldrapenning prop. 197879:168 s. 56.

Tidigare gällde att faderns rätt till föräldrapenning över garantinivån

var beroende av att även modern var försäkrad för sjukpenning över den nivån. Detta ändrades fr.o.m. år 1986. En förälder kan således numera i princip vara berättigad till föräldrapenning även den andra om föräldern är hemarbetande. Enligt AFL gäller inte något villkor att barnet faktiskt vårdas i Sverige. Om föräldern är inskriven i försäkringskassa och barnet är bosatt här i landet, kan föräldrapenning utgå även om föräldern och barnet vistas utomlands. Enligt 4 § kan föräldrapenning utges även i samband med föräldrautbildning, i vilket fall det inte krävs att föräldern har barnet i sin vård, eller besök i förskoleverksamhet eller inom samhällets bamomsorg, i vilket barnet deltar. Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn. Tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård jämställs därvid med tidpunkten för barnets födelse. Om det är fråga om adoption av den andra makens bam eller adoptivbarn eller av eget barn, utges inte föräldrapenning utöver vad skulle ha gällt som om adoptionen inte hade ägt Föräldrapenning utgår inte vid rum. adoption av bam som fyllt tio år 5 §. Som villkor för rätt till föräldrapenning gäller att föräldern skall ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utbetalas. Avgörande är alltså här dagen för utbetalning och inte barnets födelse. Villkoret om inskrivning anses uppfyllt orsaken till att föräldern om inte är inskriven hos försäkringskassa enbart är föräldern inte har att

422 Kontantfömiáner vid moderskap

uppnått 16 års ålder. Likaså anses villkoret vara uppfyllt om föräldern inte varit inskriven men skulle ha varit det om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden 9 §. Ett exempel på när den regeln kan tillämpas är då en person flyttar till Sverige från ett utomnordiskt land och skrivs in hos försäkringskassan efter det att han fått uppehållstillstånd för retroaktiv tid. I Allmänna Råd 1989:4 har Riksförsäkringsverket rekommenderat att den försäkrade i sådant fall skall få tillgodoräkna sig hela tiden från det att uppehållstillstândet började gälla för att uppfylla inskrivningsvillkoret för rätt till föräldrapenning. När det gäller personer som arbetat inom den svenska biståndsverksamheten i annat land finns en särregel som gäller villkoret om 180 dagars inskrivning hos försäkringskassa. Regeln innebär att det vid prövning av om personen varit inskriven hos försäkringskassa angiven tid bortses från tiden för utlandstjänstgöringen, under förutsättning att denna varat längst tre år. Regeln gäller försäkrade som varit anställda hos Svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. Även medföljande make och med make likställd person omfattas av särregeln. Som beskrivits i avsnitt 2.2 likställs en svensk sjöman i vissa fall med en försäkrad som är inskriven även om inskrivning inte skett. Undantag från kravet på inskrivning kan också gälla enligt socialförsäk-

ringskonventioner se avsnitt 8.5.

Enligt 6 § utgår hel föräldrapenning med visst minimibelopp, 60 kr om dagen, som kallas garantinivå. En förälder har rätt till föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten sjukpenningnivå under de första 180 dagarna av ersättningstiden, under förutsättning att föräldern varit sjukpenningförsäkrad över garantinivån under 240 dagar i följd före barnets beräknade eller faktiska födelse. Detsamma gäller om föräldern inte varit försäkrad på sådan sjukpenningnivå skulle ha varit det under den aktuella tiden men såvida försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Försäkringstid med viss inkomst som fullgjorts i land som Sverige har socialförsäkringskonvention med kan under vissa förutsättningar sammanläggas

med svensk tid för uppfyllande av detta 240-dagarsvillkor se avsnitt

8.5. Den som inte uppfyller detta villkor, erhåller föräldrapenning på garantinivå under de första 180 dagarna. Även för förälder har rätt till ersättning endast enligt en som garantinivån avräknas alltid de 180 dagar som först ersätts från de 180 dagarna för vilka 240-dagarsvillkoret gäller. Det förhållandet att den ena föräldern inte är försäkrad för sjukpenning över garantinivån, t.ex. grund av att han inte förvärvsarbetar, påverkar inte den andra förälderns rätt till föräldrapenning sjukpenningnivå. Särregeln för biståndsarbetare är tillämplig även i fråga om kravet på försäkring för sjukpenning över garantinivån under viss tid före

Kontantförnzâner vid moderskap 423

barnets födelse för rätt till föräldrapenning pâ sjukpenningnivå. Även när det gäller detta krav bortser man således från tiden för utlandstjänstgöringen om den inte varat mer än tre år. Av de övriga 270 föräldrapenningdagama betalas för barn födda i oktober 1988 eller senare 180 dagar enligt sjukpenningnivån och 90 dagar enligt garantinivån. För dessa dagar gäller inte något krav på viss tids föregående försäkring för sjukpenning över garantinivån. Vid flerbarnsfödsel betalas ytterligare 90 dagar med belopp enligt sjukpenningnivån och 90 dagar enligt garantinivån för varje barn utöver det första. För förälder som studerar och har en vilande sjukpenninggrundande

inkomst se avsnitt 7.1.3 beräknas föräldrapenning på grundval av

denna vilande sjukpenninggrundande inkomst, om det är fördelaktigare. Föräldrapenningen är beroende av hur mycket föräldern avstår från förvärvsarbete i förhållande till den normalarbetstid som gäller för en heltidsarbetande inom förälderns yrke. Hel föräldrapenning för dag utges med belopp motsvarande sjukpenningnivån, när föräldern inte alls förvärvsarbetar. Halv föräldrapenning utges när föräldern förvärvsarbetar högst hälften och en fjärdedels föräldrapenning när föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid 7 §. Beräkningen sker alltså i förhållande till för yrket normal arbetstid och inte i relation till förälderns faktiska arbetstid. Den som vanligen arbetar halvtid kan sålunda få halv föräldrapenning även om han inte minskar sin vanliga arbetstid, dvs. som fortsätter att halvegen tidsarbeta. När föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid, kan han enligt 8 § i stället välja att ta ut hel, halv eller en fjärdedels ersättning enligt garantinivån. Dagarna avräknas i förhållande till hur ersättningen tas ut. Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmän enligt 18 § tvâ dagar med halv föranses äldrapenning eller fyra dagar med en fjärdedels föräldrapenning som en dag. Föräldrapenning sjukpenningnivå är alltid kalenderdagberäknad. Den beräknas grundval den försäkrades sjukpenninggrundande av inkomst vid den tidpunkt då förmånen tas ut. Beräkningen sker i huvudsak enligt regler för kalenderdagberäknad sjuksamma som penning avsnitt 7.1.3. Det sagda innebär bl.a. föräldern inte

se att

behöver ha varit försäkrad för sjukpenning på just den nivå en vilken föräldrapenningen utges under de 240 dagarna före barnets födelse. Det är tillräckligt att föräldern då varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Föräldrapenning kan i sådant fall utges med högre belopp än det för vilket föräldern varit försäkrad under de 240 dagarna. Enligt 3 kap. 5 § tredje stycket AFL får den sjukpenninggrundande inkomsten för en kvinna inte sänkas, om hon är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets

424 Kontantfärntåner vid moderskap

födelse. Inte heller får den sjukpenninggrundande inkomsten sänkas under tid då föräldern är helt eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för vård av barn under ett års ålder. Enligt 4 kap. 6 § sjätte stycket AFL kan förälder i vissa fall även en föräldrapenning beräknad på grundval högre sjukpenninggrunav en dande inkomst än den faktiska. Fram till dess barnet fyllt två år skall nämligen, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård barn och av den sjukpenninggrundande inkomsten har sänkts under denna tid, föräldrapenningen beräknas lägst med utgångspunkt från den sjukpenninggrundande inkomst gällde innan sänkningen skett. Denna som tidigare sjukpenninggrundande inkomst kan också räknas i enlighet upp med löneutvecklingen därefter inom förälderns yrkesområde. Även efter det att barnet fyllt två år kan föräldrapenning på denna utges högre nivå, med utgångspunkt från en tidigare inkomst eller uppräknad med hänsyn till löneutvecklingen, kvinnan är gravid på vid om nytt denna tidsperiods utgång och barnets födelse beräknas ske inom sex månader eller det nya barnet föds inom denna tid. En förälder som uppbär föräldrapenning och blir sjuk är berättigad till sjukpenning för tid då han skulle ha uppburit föräldrapenannars ning endast i den utsträckning som hans förmåga att vårda barnet är nedsatt grund sjukdomen. Det förhållandet förälderns av att förvärvsförmåga på grund sjukdom är nedsatt med minst av en fjärdedel är således i dessa fall i sig inte tillräckligt för han skall ha att rätt till sjukpenning.

Tillfällig föräldrapenning

En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård barn av ett i vissa situationer när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete. Tillfällig föräldrapenning kan sålunda betalas ut vid sjukdom eller smitta hos barnet eller hos barnets ordinarie vårdare. Med barnets ordinarie vårdare förstås t.ex. hemarbetande förälder, dagbarnvårdare eller en släkting som tar hand barnet. Tillfällig föräldrapenning kan om vidare betalas ut vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård, varmed avses besök hos barnavårdscentral, Skolhälsovård eller den psykiska barn- och ungdomsvården. Även besök hos folktandvården hör hit. För vårdbehov uppkommer i samband med barnets som att andra förälder följer med ett annat barn till föräldrarna till en av läkare föreligger rätt till tillfällig föräldrapenning, under förutsättning att båda barnen omfattas av bestämmelserna därom 10 §. Tillfällig föräldrapenning betalas i de fall angetts inte som ovan ut för vård av ett barn är än 240 dagar. Undantag gäller dock som yngre för fall där barnet vårdas på sjukhus eller där tillsynen om barnet är stadigvarande ordnad, t.ex. att barnet har plats i den kommunagenom barnomsorgen. För vård ett barn är äldre än 240 dagar av som utges inte tillfällig föräldrapenning för tid under vilken föräldrapenannars

Kontantfönnáner vid moderskap 425

ning skulle ha utbetalats. Undantag härifrån gäller barnet vårdas om på sjukhus. En förälder till ett sjukt eller funktionshidrat barn har utöver vad -

som angetts rätt till tillfällig föräldrapenning i vissa situationer

ovan när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete. Det gäller i samband med besök på en institution för medverkan i behandling barnet eller av i andra liknande sammanhang. Enligt huvudregeln upphör föräldrars rätt till tillfällig föräldrapenning när barnet har fyllt 12 år. Enligt 1l § kan emellertid tillfällig föräldrapenning utges för vård barn fyllt 12 inte 16 år av som men om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat funktionshinder är i behov särskild tillsyn eller vård. Rätt till av tillfällig föräldrapenning har också förälder till ett barn fyllt 16 en som år men inte 21 år och som omfattas lagen 1993:387 stöd och av om service till vissa funktionshindrade om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet. I vissa

fall kan tillfällig föräldrapenning utges till utgången vårterminen

av det

år då ett sådant barn fyller 23 år. För tid under vilken förarmars äldrapenning skulle ha betalats ut utges dock inte tillfällig föräldrapenning annat än om barnet vårdas sjukhus. För vård- eller tillsynsbehov som grundar rätt till Vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § AFL inte utges heller tillfällig föräldrapemiing.

Tillfällig föräldrapenning utges under högst 120 dagar för varje barn

och år. I de fall avståendet från förvärvsarbete är beroende sjukdom av eller smitta hos barnets vårdare eller i de situationer då tillfällig föräldrapenning kan utges för vård av ett barn är tolv år eller som äldre är rätten till tillfällig föräldrapenning dock begränsad till 60 dagar 12 §. En förälder har också rätt till tillfällig föräldrapenning för s.k. kontaktdagar, dvs. om han avstår från förvärvsarbete för att medverka i föräldrautbildning eller besöka barnets skola, förskola eller fritidshem. Tillfällig föräldrapenning betalas ut för två kontaktdagar år per fr.o.m. det kalenderår då barnet fyller fyra år t.o.m. det år då upp barnet fyller tolv år. En förälder till ett barn omfattas lagen som av om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till tio kontaktdagar per år från barnets födelse till dess att barnet fyller 16 år. Inget

hindrar att båda föräldrarna uppbär tillfällig föräldrapenning

för samma barn och kontakttillfälle 10 och 12 §§. Försäkringskassan får när det finns skäl till det kräva förälder att en inger särskilt utlåtande eller intyg för att styrka sin rätt till tillfällig föräldrapenning. En särskild rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer enligt 10 §

fader som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse för

att närvara vid förlossningen, hjälpa till i hemmet eller-vårda annat bam. För sådan rätt fordras att fadern är inskriven hos allmän försäkringskassa. Om modern är bosatt utomlands och föder barnet

426 Kontantförmáner vid moderskap

där, kan fadern få rätt till tillfällig föräldrapenning endast under förutsättning att barnet kommer till Sverige och blir bosatt här. Tillfällig föräldrapenning till fader i samband med barns födelse utges under högst 10 dagar per barn. Rätten till sådan föräldrapenning är i tiden begränsad till 60:e dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Motsvarande regler gäller vid adoption av barn om barnet inte fyllt tio år 12 §. Om föräldrarna i en familj är hemarbetande kan i regel inte en av utbetalas tillfällig föräldrapenning till den andre. Detsamma gäller i fall då föräldrarna är ledig från arbetet av annan anledning och kan en av hand barnet. För den händelse den hemarbetande eller lediga ta om föräldern är sjuk eller annat sätt förhindrad att värda barnet, kan den andra föräldern emellertid få tillfällig föräldrapenning under förutsättning att barnet är minst 240 dagar gammalt. Den tillfälliga föräldrapenningen utgör 80 % eller, när förmånen utgetts för 14 dagar för samma barn under ett år, 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten dag. Tillfällig föräldrapenning per för anställda tim-dagberäknas i regel enligt samma bestämmelse som

gäller för sådan sjukpenning se avsnitt 7.1.3.

Hel tillfällig föräldrapenning utges till förälder som helt avstår från förvärvsarbete. Till den arbetar högst hälften eller högst tre som fjärdedelar vad han skulle ha arbetat betalas halv respektive av annars fjärdedels tillfällig föräldrapenning 14 §. en Tillfällig föräldrapenning kan inte utges för tid då den försäkrade vistas utomlands i annat fall än då förutsättningar skulle föreligga att

få sjukpenning utbetalad vid vistelse i annat land se avsnitt 7.1.3,

dvs. under tid för arbete utomlands ett led i en här bedriven som verksamhet eller sjöman på svenskt handelsfartyg eller då en som förälder vid föräldraledighet utomlands med försäkringskassans reser medgivande. T.ex. kan ett sjukt eller handikappat barn få vård utomlands komplement till den svenska sjukvården, och en som förälder kan behöva följa med barnet och delta i behandlingen. Om försäkringskassan före lämnar medgivande till det, kan i sådant avresan fall tillfällig föräldrapenning till den medföljande föräldern. l utges Allmänna Råd 1989:4 har Riksförsäkringsverket rekommenderat försäkringskassorna att lämna medgivande till tillfällig föräldrapenning under utlandsvistelse utan särskild utredning i fall när vården eller behandlingen barnet beslutats och bekostas av sjukvårdshuvudman. av Enligt verkets Allmänna Råd bör bedömningen i övriga fall ske med hänsyn till barnets behov och de förväntade effekterna av vården eller behandlingen.

Kontantförmáner vid moderskap 427

Vissa gemensamma bestämmelser

Enligt huvudregeln i 15 § får föräldrapenning inte betalas ut för tid före anmälan. Så får ske endast om hinder förelegat att göra anmälan eller om det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör betalas ut. Föräldrapenningförmåner får inte utges till båda föräldrarna för samma barn och tid. Undantag härifrån gäller för det fall att båda föräldrarna deltar i föräldrautbildning eller besöker barnets skola, daghem eller fritidshem eller i de fall då föräldrapenning utges till en fader i samband med barns födelse. Tillfällig föräldrapenning får vidare utges till båda föräldrarna för samma barn och tid om båda följer med ett barn till läkare när barnet lider av en allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda föräldrarna, som ett led i behandlingen av barnet, behöver delta i ett läkarbesök eller i någon behandling som ordinerats av läkare. Oavsett antalet barn utges till en förälder inte mer än sammanlagt en hel föräldrapenning per dag 16 §. I 17 § ges regler om Sammanträffande av förmåner. Enligt paragrafen kan föräldrapenningförmåner inte betalas ut för dag under vilken en förälder uppbär sjukpenning enligt AFL eller lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt annan författning, t.ex. lagen 1988:1465 om ersättning och ledighet för närståendevård, eller uppbär sjuklön eller annan ersättning enligt lagen 1991 : 1047 om sjuklön. Om föräldrapenningen avser annan tid än den andra förmånen, är det dock inte något hinder mot att en föräldrapenningförmån utges. Frågor om föräldrapenningförmåner prövas av den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret för inskrivning 18 §.

8.2.2 Arbetsrättslig lagstiftning om ledighet för vård av

barn

Rätt till ledighet från anställning för vård av barn föreligger enligt lagen 1978:410 om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Lagen reglerar endast själva rätten till ledighet från arbete och frågor som sammanhänger härmed. Den behandlar däremot inte frågan om ersättning vid ledighet. Lagen ger arbetstagare rätt till ledighet från anställning för vård av barn dels i form av hel ledighet och dels i form av förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid. Rätten till hel ledighet gäller under ett och ett halvt år från barnets födelse, medan rätten till förkortning av arbetstiden gäller till dess att barnet fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret. Utöver detta har arbetstagaren rätt till ledighet under tid då han uppbär föräldrapenningförmån. Detta gäller även när barnet är över ett och ett

428 Kontantförmâner vid moderskap

halvt år. Arbetstagaren har då rätt till ledighet i sådan omfattning som svarar mot föräldrapenningförmånens omfattning. Kvinnliga arbetstagare har vidare rätt till hel ledighet i samband med barns födelse under minst sex veckor före den beräknade nedkomsten och sex veckor efter nedkomsten. De har också rätt att vara lediga för att amma barnet. En förutsättning för att rätt till ledighet skall föreligga är att arbetstagaren vid ledighetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren. Kravet på viss anställningstid gäller inte för kvinnors rätt till ledighet i samband med barns födelse eller för att amma barnet. Det gäller inte heller för rätt till ledighet med tillfällig föräldrapenning. Ledigheten kan tas ut sammanhängande eller delas upp i högst tre perioder per år. Begränsningen till tre perioder per år gäller inte ledighet med tillfällig föräldrapenning.

8.3 i andra EES-länder

Regler

I detta avsnitt lämnas en kortfattad beskrivning av andra EES-länders förmåner vid moderskap. Uppgifterna är hämtade från olika källor och är inte alltid helt aktuella, varför vi vill reservera oss för att det kan ha skett förändringar i de olika ländernas förrnånssystem. I samtliga länder inom EES finns lagstadgad rätt till betald ledighet för mödrar i samband med barns födelse. En jämförelse mellan ländernas lagstiftningar ger vid handen att det föreligger stora skillnader vad gäller kvalifikationskrav, ledighetens längd och förläggning samt i fråga om rätten till kontant ersättning under ledigheten. Flertalet länder kräver att kvinnor för att kvalificera sig för betald ledighet skall ha varit anställda och erlagt avgifter till socialförsäkringen under en viss period före nedkomsten. Den tid som krävs i fråga om anställning varierar mellan tolv veckor och ett år. I Nederländerna och Italien krävs endast att modern innehar anställning och är försäkrad. Något krav på anställningens längd ställs inte. Storbritannien som enda land uppställer som förutsättning för ledighet att anställ-

ningstiden sex månader skall ha fullgjorts hos en och samma arbets-

givare. De flesta ländernas lagstiftning kräver att arbetet skall ha fullgjorts inom vissa tidsramar före den beräknade nedkomsten. Den finska lagstiftningen uppställer krav på, förutom att modern skall vara försäkrad, att hon också har varit bosatt i Finland under 180 dagar närmast före den beräknade tidpunkten för nedkomsten.

Kontantförrrtâner vid moderskap 429

Ledighetens längd och förläggning

Rätten till ledighet regleras efter olika principer i de olika EG- och EFTA-ländema. Ledigheten kan totalt till viss längd, anges varvid förläggningen av tiden är bestämd endast såtillvida ledigheten som att kan tas ut tidigast viss angiven tidpunkt före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Sådan är lagstiftningen i Island, Nederländerna och Storbritannien. Enligt vissa länders lagstiftning är ledigheten uppdelad så att viss tid kan tas ut före barnets födelse och viss tid efter födelsen. Detta gäller i Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Luxemburg, Tyskland och Österrike. Den del av ledigheten som inte tas ut före

nedkomsten kan enligt lagstiftningen i Belgien, Frankrike

och Grekland tas ut efter nedkomsten. Motsvarande gäller enligt lagstiftningen i Luxemburg och Tyskland vid förtida födsel. Enligt några länders lagstiftning måste del tiden på visst en av tas ut sätt. Portugal och Spanien har obligatorisk tid såväl före efter som nedkomsten. Enligt den österrikiska lagstiftningen råder arbetsförbud för kvinnan åtta veckor före och åtta veckor efter nedkomsten. I Tyskland gäller arbetsförbud under åtta veckor efter nedkomsten. När det gäller den sammanlagda, normala tiden under vilken en kvinna kan vara ledig med ersättning i samband med barns födelse är

denna tid längst i Österrike, där den uppgår till fyra år. Ersättnings-

nivån är emellertid mycket låg under ledigheten. Därefter följer Norge och Tyskland med ledighet 75 veckor, dock inte en om ca som ersätts under hela tiden. Finland medger ledighet under sammanlagt 275

vardagar ca 49 veckor och i Italien finns rätt till ledighet under ll

månader. Enligt dansk lagstiftning uppgår ledigheten till sammanlagt 28 veckor och isländsk respektive brittisk lagstiftning medger ledighet under sex månader respektive 18 veckor. l de övriga länderna Belgien, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Spanien är den normala ledigheten 14-16 veckor. I alla de nämnda länderna ges dock inte ersättning för hela den tid under vilken rätt till ledighet föreligger. T.ex. utgår i Tyskland betalning för bara 14 veckor och i Norge för 24 veckor. Enligt flera länders lagstiftning kan rätten till ledighet efter barnets födelse utsträckas vid flerbamsfödsel. Detta gäller enligt lagstiftningen i Norge, Finland, Tyskland och Luxemburg. Även sjukdom hos modern eller barnet kan i vissa länder, i Spanien, till t.ex. ge rätt förlängd ledighet. Enligt den franska lagstiftningen förlängs ledigheten med tio veckor fr.o.m. det tredje barnet.

Kontantförmåner

I alla EES-ländema utges enligt lagstiftningen kontantförrnåner till berättigade kvinnor vid ledighet i samband med barns födelse men nivåerna varierar i hög grad. Ersättning utges från socialförsäkringen

430 Kontantförnzâner vid moderskap

eller arbetsgivaren. I de flesta länder är ersättningen relaterad till av inkomsten, i några länder utges ersättning för hela eller en viss men del tiden med fasta belopp per dag eller månad. I samtliga länder av utges kontanta förmåner under hela eller delar av ledighetsperioden. Kvinnor erhåller ersättning med 100 % av lönen för hela perioden antingen från socialförsäkringen, arbetsgivaren eller grund av vad utges från båda i Luxemburg, Norge och Portugal. Detsamma som gäller Nederländerna med den begränsningen att det enligt lagstiftningen i det landet finns ett lönetak. I Danmark ges 90 % av lönen och Finland 80 % därav, medan Spanien betalar 75 % av lönen. l Italien utgår ersättning med 80 % lönen de första fem månaderna och av 30 % lönen under ytterligare månader. I Tyskland utges full lön av sex under 14 veckor och därefter ca 2 200 kr i månaden till dess att barnet är 18 månader. Belgien betalar ersättning med 82,5 % av lönen under

den första månaden och med 60 eller 75 % därefter. I Frankrike utges

ersättning med 84 % lönen, vartill kommer ett särskilt barnbidrag av under tid nio månader. Spanien utbetalar 75 % av lönen, medan en av ersättningen i Grekland är 50 % och i Irland 70 %. Storbritannien ger ersättning med enhetliga belopp för alla. I några EG-länder Belgien, Luxemburg och Portugal utges ett engångsbelopp vid barns födelse. Sådana engångsbelopp är i EGrättsligt hänseende att hänföra till förmånsslaget familjeförmåner och således inte en förmån vid moderskap. Till följd av en anses vara bestämmelse i förordning EEG 140871 och i en bilaga till denna nr omfattas sådana engängsbelopp utom den förmån vid barns födelse utges i Portugal inte av förordningen. som

Fäders föräldraledighet

I vissa EG-länder har fäder självständig allmän rätt till betald en ledighet vid barns födelse enligt socialförsäkringslagstiftningen. Sådan rätt finns i Danmark, Frankrike, Italien, Portugal, Spanien och Tyskland. I Belgien, Luxemburg, Nederländerna och Frankrike har fäderna viss rätt till betald ledighet i samband med barns födelse enligt lagstiftning inom andra områden än socialförsäkringen. EFTA-ländernas lagstiftning socialförsäkring ger i allmänhet om fäder rätt till föräldraledighet vid barns födelse. Av EG- och EFTA-länderna är det endast Danmark som genom socialförsäkringen fäderna självständig, av modern oberoende ger en rätt till betald ledighet vid barns födelse. För rätt till ledighet gäller villkor för modern. Ledigheten är två veckor. Den får tas samma som ut senast 14:e veckan efter barnets födelse och även under den tid då modern är ledig. Fadern har också rätt till ledighet under de tio sista veckorna av moderns ledighet i den mån hon inte utnyttjar denna rätt.

Kontantfämtåner vid moderskap 431

Enligt den österrikiska lagstiftningen har fader rätt till ledighet en utan härledning från modern om hon saknar rätt till ledighet och inte kan ta hand om barnet på grund att hon förvärvsarbetar. av I de andra länderna där fäder har rätt till betald ledighet vid barns födelse är rätten i allmänhet inte lika omfattande moderns rätt till som ledighet och den förutsätter att hon inte utnyttjar sin ledighet t.ex. på grund av att hon förvärvsarbetar eller är sjuk.

Föräldraförmåner vid adoption

I Danmark, Finland, Frankrike, Island, Norge och Österrike finns regler om rätt till betald ledighet vid adoption. Reglerna i Danmark innebär att den rätt till ledighet under 24 veckor efter nedkomsten som gäller vid barns födelse gäller även vid adoption.

8.4 EG:s direktiv till för

skydd arbetstagare

är

som gravida, m.m.

EG har i november 1992 antagit ett direktiv 92 85 EEG vidtagande om av åtgärder för att uppmuntra förbättringar när det gäller säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller som ammar. Direktivet omfattas ännu inte av EES-avtalet. Enligt direktivet skall arbetsgivare i fråga alla aktiviteter är om som ägnade att medföra särskild fara för att arbetstagare för exponeras ämnen, processer eller arbetsförhållanden som innefattas i en lista till direktivet bedöma riskerna för hälsan och säkerheten hos den kategori arbetstagare som direktivet avser. Om resultatet sådan beav en dömning är att det finns en risk av angivet slag, ålägger direktivet arbetsgivaren att vidta vissa åtgärder. Arbetsgivaren skall för att undvika risker i första hand ändra arbetsförhållandena eller arbetstiderna för de berörda arbetstagarna. Om detta inte är möjligt eller rimligen inte kan begäras av arbetsgivaren, skall denne vidta åtgärder för att omplacera arbetstagaren till annat arbete. För det fall att omplacering inte är möjlig, skall arbetstagaren ha rätt till tjänstledighet så länge det erfordras för att skydda hennes hälsa och säkerhet. De nu nämnda rättigheterna för arbetstagare, inklusive rätten till bibehållen lön ocheller ett tillräckligt stort bidrag, måste tillförsäkras arbetstagaren i nationell lagstiftning eller praxis. I fråga om rätt till ledighet i samband med barns födelse ålägger direktivet medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att enligt nationell lagstiftning eller praxis tillförsäkra arbetstagare rätt till oavbruten mödraledighet om minst 14 veckor före ocheller efter barnets födelse. Mödraledigheten måste innefatta obligatorisk en ledighet om minst två veckor före ocheller efter barnets födelse enligt

432 Kontantfärmáner vid moderskap

nationell lagstiftning eller praxis. Rätten till mödraledighet innefattar enligt direktivet rätt till bibehållen lön ocheller ett tillräckligt stort bidrag. Bidraget skall anses tillräckligt stort om det garanterar en inkomst som år åtminstone lika stor som den inkomst arbetstagaren skulle erhålla för det fall att hon avbröt sitt arbete av hälsoskäl, om inte någon annan form av övre gräns gäller enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna får göra rätten till bibehållen lön eller bidrag beroende av att arbetstagaren uppfyller villkoren för rätt till en sådan förmån enligt nationell lagstiftning. Sådana villkor får dock inte innefatta krav på att arbetstagaren skall ha varit anställd under längre tid än 12 månader omedelbart före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Direktivet ålägger vidare medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder så att gravida arbetstagare i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis har rätt till ledighet, utan löneavdrag, för undersökningar under graviditeten, om sådana undersökningar måste ske på arbetstid. Enligt direktivet skall medlemsstaterna se till att bestämmelser som erfordras för att uppfylla direktivet träder i kraft senast inom två år från det att direktivet antogs. Direktivet anvisar den alternativa möjligheten för medlemsstaterna att se till att arbetsmarknadens parter inför motsvarande regler i kollektivavtal. I detta detta fall skall medlemsstaterna likväl svara för att direktivet uppfylls.

8.5 Konventionslösningar

8.5. l Norden

Enligt den nordiska konventionen den trygghet.

5 mars 1981 om social som i huvudsak upphör att gälla när EES-avtalet träder i kraft, gäller som huvudregel i fråga om tillämplig lagstiftning att den som är bosatt i ett nordiskt land skall omfattas av lagstiftningen i det landet. För den som är bosatt i ett nordiskt land men är anställd för arbete i ett annat nordiskt land gäller dock enligt konventionen att han skall omfattas av arbetslandets lagstiftning när det gäller förmåner som är beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådant arbete. Till sådana förmåner hör bl.a. föräldrapenningförmåner. Konventionen innehåller särskilda regler om förmåner vid föräldraskap. Enligt dessa får den som flyttar från ett nordiskt land till ett annat för rätt till förmåner i inflyttningslandet åberopa förhållanden såsom försåkringstid och inkomster under den tid då han omfattats av lagstiftningen i utflyttningslandet. Vid beviljande av förmåner i inflyttningslandet skall i dessa fall hänsyn tas till förmåner som redan har utgått i utflyttningslandet. Rätt till förmåner föreligger vidare för havande-skap eller födsel som inträffat före bosättningen i inflyttnings-

Kontantfömtâner vid moderskap 433

landet. Om det vid flyttningen utgår dagpenning från utflyttningslandet, skall dagpenning i fortsättningen utbetalas från inflyttningslandet enligt detta lands lagstiftning. Därvid skall hänsyn tas till förvärvsinkomst i utflyttningslandet. Enligt konventionen skall nämns föräldrapenningdagama som ovan minskas med antalet dagar har ersatts i utflyttningslandet med som anledning av barnets födelse. I vissa fall försäkringen i utflyttger ningslandet ersättning för period där endast vardagar ersätts. I en Allmänna Råd 1989:4 rekommenderar Riksförsäkringsverket för dessa fall att endast de dagar har ersatts räknas vid beräkning som av av antalet dagar med föräldrapenning. När ersättning med anledning av barns födelse har betalats ut i ett annat nordiskt land med en engångssumma, inte grundar sig på som förvärvsarbete eller avser någon viss period, rekommenderar Riksförsäkringsverket i Allmänna Råd 1989:4 att det antal dagar skall som

räknas av från föräldrapenningdagama beräknas engângs-

genom att summan divideras med föräldrapenning enligt garantinivân. Konventionen innehåller en bestämmelse innebär att de insom skränkningar som finns i de nordiska lagstiftningama i fråga rätten om till föräldrapenningförmåner vid vistelse utomlands inte skall gälla vid vistelse i annat nordiskt land. Den nya nordiska konventionen social trygghet föreskriver i om fråga om bl.a. kontantförmåner vid moderskap att bestämmelserna om förmåner vid sjukdom och moderskap i förordningarna EEG nr 140871 och 57472 skall gälla i de fall att flyttar från en person ett nordiskt land till ett annat eller när utför arbete i ett annat en person land än bosättningslandet. Vad sagts gäller även familjemedlemmar nu till personen. Dessa regler innebär bestämmelser kommer att samma att gälla för såväl personer som omfattas förordning 140871 av som andra personer som är bosatta i de nordiska länderna.

8.5 Utomnordiska konventioner

Flera av de konventioner om social trygghet Sverige har ingått som med utomnordiska länder gäller i förhållande till stater som omfattas av EES-avtalet. Det innebär att förordning 140871 i stor utsträckning kommer att ersätta bestämmelserna i konventionema. Dessa saknar

emellertid inte betydelse eftersom de fortfarande kommer att gälla i förhållande till inte omfattas förordning 140871. personer som av Konventionema med länder utanför EES-området berörs inte de av ändringar EES-avtalet medför. som I de flesta utomnordiska konventionema finns regler medger att som försäkringstider i de olika ländernas försäkringssystem får räknas

samman när det gäller att uppfylla kravet enligt ett lands lagstiftning på viss tids försäkring för att fâ rätt till förmåner vid moderskap. Det innebär för Sveriges del att försäkringstider i länder vi har som

434 Kontanzfömiáner vid moderskap

konventioner med kan läggas samman med försäkringstider som har fullgjorts i Sverige för att ge rätt till föräldrapenning. Detta gäller både för att uppfylla kravet på 180 dagars inskrivning i försäkringskassa och kravet på sjukpenning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före barnets födelse. För att regeln skall bli tillämplig krävs att det finns viss tid i Sverige att lägga samman med. Föräldrapenningens storlek kan aldrig fastställas på grundval av en inkomst i utflyttningslandet. I andra länders lagstiftning kan en försäkringsperiod grunda sig på andra kriterier än bosättning. En försäkringsperiod kan t.ex. vara grundad på avgiftsbetalning, anställningsperioder eller perioder i annan förvärvsverksamhet. Det avgörande är att perioden anses som en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i det land där den har fullgjorts. I konventionen med Tyskland finns en bestämmelse som innebär att de dagar som ersatts enligt den ena konventionsstatens lagstiftning skall räknas av från de dagar som kan ersättas enligt den andra statens lagstiftning. En person som bor i Sverige och arbetar i ett konventionsland är enligt konventionerna i regel försäkrad i arbetslandet och inte i Sverige. Särskilda bestämmelser gäller enligt konventionerna för bl.a. utsända arbetstagare och sjömän. När det gäller utsända arbetstagare innebär reglerna att medföljande familjemedlemmar i allmänhet inte omfattas av utsändningsreglema. Så är fallet endast enligt konventionerna med Kap Verde, Grekland, Israel och Tyskland.

Övriga bestämmelser i konventionerna som kan vara aktuella i fråga

om moderskapsförmåner är främst de som medger utbetalning av kontantfönnåner när den berättigade vistas eller uppehåller sig i den andra konventionsstaten. Sådana bestämmelser finns i flera av konventionerna med EG- och EFTA-ländema.

8.6 Reglerna i förordning EEG nr 140871

Som nämnts i inledningen till detta kapitel görs i förordning EEG nr 140871 ingen skillnad mellan förmåner vid sjukdom och förmåner vid moderskap. Kontantförmånema vid moderskap följer alltså samma regler som gäller i fråga om kontantförmåner vid sjukdom. Kapitlet om förmåner vid sjukdom och moderskap i förordning 140871 är uppdelat i avsnitt innehållande artiklar dels om vad som allmänt gäller för anställda och egenföretagare, dels med. särskilda bestämmelser som gäller endast arbetslösa samt pensionssökande och pensionärer. Kapitlet innehåller också regler om familjemedlemmars rätt till förmåner vid moderskap. Den rätt till förmåner som familjemedlemmar har enligt förordning 1408 71 är inskränkt såtillvida att rätten omfattar

Kontantfömzâner vid moderskap 435

enbart förmåner som enligt den nationella lagstiftningen är härledda från den anställde eller egenföretagaren. Som vi skall återkomma till i avsnitt 8.7.5 innehåller den svenska lagstiftningen om kontantförmanner vid moderskap inga härledda förmåner. Vi avstår därför från att i detta avsnitt beskriva de regler som gäller enligt förordning 140871 i fråga familjemedlemmars rätt till förmåner vid sjukdom och om moderskap. Nu nämnda regler är däremot av väsentlig betydelse för Sveriges del när det gäller vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. l kapitel 6 finns därför en redogörelse för reglerna. Av stor betydelse för tillämpningen av reglerna i förordning 140871 när det gäller kontantförmåner vid moderskap är bestämmelserna i förordningens avdelning om bestämmande av tillämplig lagstiftning. Där allmänna regler om vilket lands lagstiftning en person skall ges omfattas i skilda situationer, dvs. angående vilket land som är att av behörig stat. I avsnitt 3.9.9 har vi lämnat en redogörelse för anse som innebörden av dessa regler. Kapitlet förmåner vid sjukdom och moderskap i förordning om 140871 inleds med art. 18, som upptar en princip av generell räckvidd, den s.k. sammanläggningsprincipen. Den innebär att det vid tillämpning medlemsstats lagstiftning enligt vilken försäkrings-, av en anställnings- eller bosättningsperioder har betydelse för någons rätt till förmåner skall beaktas sådana perioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning. I bilaga 6 till förordning 140871 annan finns särskilda regler för tillämpningen av olika medlemsstaters lagstiftningar. Genom EES-avtalet har i denna bilaga bl.a. upptagits ett tillägg gäller Sverige. Enligt tillägget skall vid tillämpningen av som art. 18 för att fastställa persons rätt till föräldrapenning försäkringsen perioder har fullgjorts i annat EES-land än Sverige anses baserade som på genomsnittsinkomster de svenska försäkringsperioder samma som med vilka de sammanräknas. För att sammanläggning skall vara möjlig krävs viss svensk tid att lägga samman med. För att sammanläggning skall kunna ske skall den anställde eller egenföretagaren enligt art. 16 i förordning EEG nr 57472 ge in ett intyg till den behöriga institutionen som anger de försäkringsperioder har fullgjorts enligt den lagstiftning som han senast varit omfattad som Om den anställde eller egenföretagaren inte lämnat detta intyg, av. skall den behöriga institutionen vända sig till institutionen i den medlemsstat lagstiftning han senast varit omfattad avför att få vars intyget. Att märka är att art. 18 i förordning 140871 enbart upptar en regel sammanläggning. Den ger inga föreskrifter i fråga om under vilka om förutsättningar person kan eller skall bli försäkrad enligt socialfören säkringslagstiftningen i den medlemsstat där han är förvärvsverksam, dvs. den behöriga staten. Denna fråga avgörs enligt den nationella lagstiftningen i det landet.

436 Kontanzförmáner vid moderskap

Enligt art. 19, som inleder det allmänna avsnittet med regler för anställda och egenföretagare, gäller att personer ur dessa kategorier som är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten och som uppfyller villkoren för rätt till förmåner vid moderskap enligt den behöriga statens lagstiftning, skall erhålla kontantförmåner av den behöriga staten enligt dess lagstiftning. Om en anställd eller egenföretagare, som är bosatt i ett annat land än den behöriga staten, bosätter sig i den behöriga staten eller vistas där tillfälligt, har han enligt art. 21 rätt till kontantförmåner vid moderskap från den behöriga staten, även om han före flyttningen eller vistelsen redan har fått förmåner för samma fall av moderskap. En anställd eller egenföretagare, som uppfyller villkoren enligt den behöriga statens lagstiftning för att få förmåner, har enligt art. 22 i där angivna fall rätt till kontantförmåner vid moderskap från den behöriga staten även om personen bosätter sig eller vistas i en annan medlemsstat än den behöriga staten. Det gäller om personen under vistelse i en annan stat blir i behov av omedelbar vård. Ett annat fall är om personen efter att ha förvärvat rätt till förmåner av den behöriga staten får tillstånd av denna att återvända till den medlemsstat där han är bosatt eller att flytta till en annan medlemsstat. Rätt till förmåner vid moderskap i en annan medlemsstat har personen slutligen också om han av den behöriga staten får tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få den vård som hans hälsotillstånd kräver. I de angivna fallen har personen rätt till kontantförmåner i enlighet med bestämmelserna i art. 19. Enligt art. 22.2 i de för förmåner vid sjukdom och moderskap gemensamma bestämmelserna får tillstånd att återvända till bosätt- ningsstaten eller att flytta till en annan medlemsstat inte vägras av den behöriga institutionen i andra fall än då det är klarlagt att en flyttning skulle vara skadlig för personens hälsotillstånd eller försvåra läkarvården. I fråga om tillstånd att resa till ett annat medlemsland för att få den vård som hälsotillståndet kräver gäller enligt art. 22.2 att den behöriga institutionen inte får vägra att ge sådant tillstånd, om vården är en förmån som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium personen är bosatt och om han i den staten inte kan få vård inom den tid som, med beaktande av hans aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, där är normal för vården i fråga. I an. 23 finns särskilda bestämmelser om beräkning av kontantförmåner. Beräkningssättet är beroende av vilka regler som gäller för den behöriga institutionen. Bestämmelsen i artikeln innebär att den behöriga institutionen vid beräkning av kontantförmåner behöver ta hänsyn enbart till inkomster som utgetts och avgifter som erlagts enligt den behöriga statens lagstiftning. I artikeln ges för det fall att den nationella lagen föreskriver att storleken av kontantförmåner varierar med antalet familjemedlemmar den ytterligare regeln att den behöriga institutionen skall ta hänsyn också till familjemedlemmar som är

Kontantförmåner vid moderskap 437

bosatta i annan medlemsstat som om de vore bosatta i den behöriga en staten. Beträffande andra personer än anställda och egenföretagare gäller särskilda regler. I fråga om arbetslösa går reglerna art. 25 ut på att de under den tid tre månader då de kan söka arbete under vistelse av i annan medlemsstat, utan att förlora rätten till arbetslöshetseren sättning från den behöriga staten, har rätt att få kontantförmåner vid moderskap. Moderskapsfönnånema utges från den behöriga institutionen enligt den lagstiftning som gäller för denna. Under den tid den förvärvsverksamme sålunda erhåller kontantfönnåner vid som moderskap får arbetslöshetsfönnåner inte utges. En person som är helt arbetslös och under sin senaste anställning var bosatt i en annan som medlemsstat än den behöriga staten kan få kontantförmåner enligt lagstiftningen i bosättningsstaten och på denna stats bekostnad. Art. 27-34 innehåller regler i fråga om pensionärer. För en pensionär har rätt till pension enligt lagstiftningen i två eller flera som medlemsstater, däribland den stat där han är bosatt, och som är berättigad till förmåner vid moderskap i den staten gäller enligt art. 27 att han skall erhålla dessa förmåner uteslutande från bosättningsstaten och dennas bekostnad. En pensionär, som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera länders lagstiftning inte är berättigad till förmåner vid moderskap i bosättningsmen som staten, har enligt art. 28 ändå rätt till sådana förmåner under förutsättning att han skulle berättigad till det enligt lagstiftningen i vara någon de medlemsstater är behöriga att utge pension till honom av som han bosatt där. Kontantförmånerna skall i sådana fall utges av om vore den stat har att för betalningen av vårdförrnånema. Vilken som svara denna är beror omständigheterna. Om pensionären har rätt till stat av förmåner vid moderskap enligt endast medlemsstats lagstiftning, är en skall för kostnaderna. Är det däremot så att det den staten som svara pensionären har rätt till förmånema enligt flera medlemsstaters lagstiftning, skall kostnaderna i stället bestridas av den medlemsstat lagstiftning pensionären har omfattats längst. I sista hand gäller vars av att kostnadsansvaret skall åvila den stat vars lagstiftning pensionären senast har omfattats av. En pensionär vistas i arman medlemsstat än den där han är som en bosatt skall enligt art. 31 erhålla kontantförmåner av den institution utpekas reglerna i art. 27 och 28 enligt den för institutionen som av gällande lagstiftningen. I art. 32 finns särskilda bestämmelser kostnadsansvaret för om förmåner vid moderskap som utges till pensionärer som är före detta gränsarbetare och till deras familjemedlemmar eller efterlevande. Om pensionär har rätt till förmåner grund av förvärvsarbete, en skall han enligt art. 34 vara anställd eller egenföretagare. I fall anses

438 Kontançförmáner vid moderskap

av detta slag är art. 27-33 alltså inte tillämpliga. I stället tillämpas bestämmelserna för anställda och egenföretagare. A11. 35 innehåller bl.a. regler om vilket försäkringssystem som skall gälla när det i bosättnings- eller vistelselandet finns flera sådana system. Där finns också en regel om hur lång tid förmåner kan utges. Regeln grundas på en sammanläggningsprincip. Den innebär att, om lagstiftningen i en medlemsstat anger en längsta period under vilken förmåner vid moderskap kan utges, den institution som tillämpar lagstiftningen får beakta den period under vilken en motsvarande förmån redan har utgetts av institutionen i en annan medlemsstat för samma moderskap. För att kunna beakta sådana perioder gäller enligt art. 33 i förordning 57472 att den institution i en medlemsstat som skall utge förmåner får begära upplysningar från institutioner i en annan medlemsstat om för vilka perioder de senare institutionerna har utgett förmåner för samma moderskap. Förordning 57472 innehåller regler för det fall att det föreligger samtidig rätt till förmåner vid moderskap enligt flera medlemsstaters lagstiftning. I en sådan situation skall enligt art. 8 förmåner utges uteslutande enligt lagstiftningen i den medlemsstat där förlossningen ägde rum. Om förlossningen inte har ägt rum i någon av de medlemsstater enligt vars lagstiftning rätt till förmåner vid moderskap föreligger, skall sådana förmåner utges enligt den medlemsstats lagstiftning som personen senast varit omfattad av. Denna bestämmelse har av EG-domstolen i målet 14379 Walsh getts den innebörden att, för det fall att det föreligger samtidig rätt till förmåner vid moderskap enligt såväl lagstiftningen i den stat där förlossningen ägde rum som enligt lagstiftningen i annan medlemsstat, personen är utesluten från möjligheten att erhålla förmåner vid moderskap i annan stat än där förlossningen ägde rum endast såvitt gäller den tid för vilken personen är berättigad till förmåner från den stat där förlossningen ägde rum. Detta innebär att, om en person till fullo har utnyttjat rätten till förmåner i den stat där förlossningen ägde rum, personen kan erhålla förmåner vid moderskap ytterligare en period enligt lagstiftningen i en annan stat vars lagstiftning han varit omfattad av och som medger en längre tids rätt till ersättning än lagstiftningen i den förstnämnda staten.

8.7 Våra

överväganden och förslag

8.7.1 Omfattade förmåner m.m.

Det i avsnitt 8.4 redovisade EG-direktivet till skydd för arbetstagare som är gravida m.m. avser enligt vår uppfattning inte direkt frågor om

Kontantförntåner vid moderskap 439

socialförsäkring utan rör snarare arbetarskyddsfrågor. Direktivet har tagits upp till övervägande i departementspromemorian Nya EG-regler på arbetsmiljöområdet Ds 1993:82. När det gäller direktivets arbetsrättsliga reglering konstateras i promemorian att sådana frågor faller inom för den utredning som har tillsatts för att se över bl.a. ramen föräldraledighetslagen A 1993:01, dir. 1992:98. Med hänsyn härtill och då direktivet inte berör förordning EEG nr 140871 tar inte vidare direktivet och frågan om de svenska reglemas förenlighet upp med det till behandling. Förordning 140871 gäller enligt art. 4.1 a all lagstiftning om bl.a. fönnåner vid moderskap. Det torde inte råda någon tvekan om att föräldrapenning och sådan

tillfällig föräldrapenning, utges till en fader som avstår från

som förvärvsarbete i samband med barns födelse, omfattas av det EGrättsliga begreppet förmåner vid moderskap och således täcks av förordning 140871. Det kan möjligen ifrågasättas föräldrapenning enligt garantiniom vån i ett EG-rättsligt perspektiv är att anse som en förmån vid moderskap, eftersom den utges även till en förälder som inte förvärvsarbetar och således inte förlorar någon inkomst i samband med barnets födelse. Föräldrapenningen skulle i så fall i stället vara att anse som familjeförmån. Familjeförmäner är enligt definitionen i art. l u i en förordning 140871 alla vård- eller kontantförmáner, som är avsedda att täcka en familjs utgifter, utom de särskilda bidrag vid barn födelse nämns i bilaga 2 till förordningen. Med hänsyn till den svenska som föräldrapenningens uppbyggnad och då även rätten till föräldrapenning enligt garantinivån förutsätter att föräldern till viss del avstår från förvärvsarbete att föräldern får arbeta högst tre fjärdedelar av genom normal arbetstid för att vara berättigad till sådan förmån, anser vi emellertid övervägande skäl tala för att även föräldrapenning enligt garantinivån är att förmån vid moderskap enligt föranse som en ordning 140871. I fråga tillfällig föräldrapenning vid vård av ett sjukt eller om smittat barn eller i de övriga situationer då tillfällig föräldrapenning kan är anknytningen till barnets födelse eller moderskapet utges eftersom förmånerna kan utges för vård av barn högt upp i svagare,

åldrarna i normalfallet till tolv års ålder och avser mer akuta

upp eller speciella situtaioner i vilka förälder avstår från förvärvsarbete. en Tillfällig föräldrapenning för vård ett sjukt eller smittat barn har av sålunda närmast karaktär rättighet vid sjukdom och företer av en påtagliga likheter med den vanliga sjukpenningförsåkringen. Som vi tolkar bestämmelserna i förordning 140871 om förmåner vid sjukdom gäller de dock endast i de situationer då den berättigade själv är sjuk och inte i de fall då avstår från förvärvsarbete för att ta vård en person är sjuk jfr våra överväganden om närståenom en annan person som depenning i avsnitt 5.7.3. Den tillfälliga föräldrapenningen torde

440 Kontanifömiáner vid moderskap

därför i ett EG-rättsligt sammanhang inte hänföra till förmåner vara att vid sjukdom. På de skäl vi anfört vi det också som ovan anser tveksamt om de nu aktuella formerna tillfällig föräldrapenning är av att anse som förmåner vid moderskap. Det kan måhända hävdas att tillfällig föräldrapenning i EG-rättsligt sammanhang är att anse som en familjeförmån och att den sålunda som sådan omfattas av förordning 140871. Definitionen förmånsslaget av familjeförmåner i förordning 140871 torde emellertid sikte på ta generella förmåner som utges till barnfamiljer för täcka kostnader att i allmänhet. De nu aktuella formerna tillfällig föräldrapenning av avser att kompensera inkomstbortfall för förälder i speciella situatioen som ner måste avstå från förvärvsarbete för att ta hand barn eller om som avstår från förvärvsarbete för att besöka barnets skola, förskola eller fritidshem. Med hänsyn till syftet med den tillfälliga föräldrapenningen talar enligt vår uppfattning övervägande skäl för att förmånen inte är att anse som en familjefönnån. Enligt vår uppfattning ligger det sålunda närmast till hands att hävda att den tillfälliga föräldrapenningen i andra fall än när den till utges en fader som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse helt faller utanför tillämpningsområdet för förordning 140871. Sådan tillfällig föräldrapenning torde emellertid omfattas förav ordning EEG nr 161268 arbetskraftens fria rörlighet inom om gemenskapen. Vad detta får för konsekvenser inom EES-området återkommer vi till i avsnitt 8.7.10.

8.7.2 Tillhörighet till den svenska försäkringen

Reglerna i förordning 140871 kontantförmåner vid moderskap om utgår, liksom reglerna om andra förmåner, från bestämmelserna om tillämplig lagstiftning. Dessa innebär i huvudsak anställd eller att en egenföretagare omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är anställd eller utövar sin verksamhet egenföretagare. Detta gäller som oberoende den anställde eller egenföretagaren av var är bosatt. Sysselsättningsstaten är alltså den behöriga Bestämmelserna staten. om tillämplig lagstiftning innehåller ett antal modifikationer och undantag från denna huvudregel. Dessa har generell tillämpning på alla förmåner. Vi har redogjort för dem i avsnitt 3.9.9. I avsnitt 8.7.5 återkommer i korthet till konsekvenserna dessa regler av för Sveriges vidkommande. Reglerna i förordning 140871 kontantfönnåner vid moderskap om förutsätter att den anställde eller egenföretagaren uppfyller villkoren i den behöriga staten för rätt till förmåner. Detta leder över till den

primära frågan under vilka förutsättningar

en person som är medborgare i en medlemsstat skall omfattas ett socialförsäkringssystem av i ett annat medlemsland där vederbörande är anställd. Denna fråga avgörs, som angetts i avsnitt 8.6, enligt nationell rätt under förut-

Kontantförmáner vid moderskap 441

sättning att det i den nationella lagstiftningen inte förekommer någon diskriminering mellan det egna landets medborgare och medborgare i andra medlemsstater. För rätt till såväl föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning för fader vid barns födelse enligt 4 kap. AFL förutsätts att den berättigade är försäkrad och inskriven hos försäkringskassa. I avsnitt 2.2 har redogjort för reglerna i AFL om försäkring och inskrivning. Försäkrade är enligt huvudregeln i l kap. 3 § AFL svenska medborgare och i Sverige bosatta utländska medborgare. I fråga om inskrivning innebär reglerna i huvudsak att den som är bosatt i Sverige skall vara inskriven hos försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år. För att anses bosatt här måste en person kunna förutsättas vistas i Sverige under en tid av minst ett år framöver. En person som arbetar i Sverige men är bosatt i ett annat land inom EES skall enligt lagvalsreglerna i förordning 140871 omfattas av svensk lagstiftning. Han skall således erhålla kontantförmåner vid moderskap enligt svensk lagstifming. Den som inte är svensk medborgare är emellertid enligt AFL inte försäkrad om han är bosatt i annat land än Sverige. Eftersom han inte är bosatt i Sverige skall han oberoende av om han är svensk medborgare eller inte inte heller vara inskriven hos försäkringskassa. Det förhållandet att han enligt lagvalsreglerna i förordning 140871 skall vara omfattad av svensk lagstiftning innebär i detta sammanhang att kravet bosättning i Sverige för att vara försäkrad förlorar sin betydelse, se målet 2 89 Kits van Heijningen. Personen blir alltså försäkrad till följd av att lagen 1992: 1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, vilken lag gör förordning 140871 tillämplig här i Sverige, utpekat Sverige som behörig stat. Vad nu sagts innebär däremot inte att det uppkommer en automatisk försäkring för föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning, eftersom de personer som berörs inte är och enligt nuvarande svensk lagstiftning inte heller kan bli inskrivna hos försäkringskassa. Det kan emellertid nämnas att man vid tillämpning av 1981 års nordiska konventionen om social trygghet bortser från kravet inskrivning hos försäkringskassa vid beviljande av föräldrapenning till personer som arbetar i Sverige men är bosatta i annat nordiskt land. Enligt vår mening bör likväl införas kompletterande regler så att det för klarhetens skull framgår att alla personer som enligt reglerna i förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning utan att vara bosatta här i landet är försäkrade för förmåner vid moderskap här i landet, dvs. täckta av den svenska föräldraförsäkringen. Sam vi föreslagit i avsnitt 5.7.7 bör en sådan komplettering av den svenska lagstiftningen i förhållande till nu nämnda personer åstadkommas genom en bestämmelse i bilaga 6 till förordning 140871. Genom bestämmelsen bör personerna likställas med försäkrade som är

442 Kontantförmåner vid moderskap

inskrivna hos försäkringskassa även om inskrivning inte har skett. Med en sådan bestämmelse kommer en person som omfattas av förordning 140871 att uppfylla de formella förutsättningarna enligt AFL för att vara berättigad till föräldrapenningförmåner. En praktisk fråga i detta sammanhang är frågan om registrering av uttagna dagar med föräldrapenning. Enligt vad vi erfarit registreras uttagna dagar med föräldrapenning för varje barn och sparas uppgifterna tills barnet fyllt åtta år eller avslutat det första skolåret. Detta gäller även om föräldern och barnet flyttat utomlands för sådan tid att föräldern inte längre skall vara inskriven hos försäkringskassa. Det är naturligtvis angeläget att dessa rutiner tillämpas även i fortsättningen och att registreringen av föräldrapenningdagar avser också barn till personer som inte är bosatta i Sverige men som är eller har varit omfattade av svensk lagstiftning.

8.7.3 Sammanläggningsprincipen

Den i art. 18 i förordning 140871 upptagna sammanläggningsprincipen blir av stor betydelse vid tillämpningen av de svenska reglerna kontantförmåner vid moderskap, eftersom den svenska lagstiftom ningen om föräldrapenning innehåller kvalifikationsregler för rätt till sådan förmån. För rätt till föräldrapenning krävs sålunda att den försäkrade varit inskriven hos försäkringskassa under 180 dagar i följd omedelbart före den dag för vilken föräldrapenning skall utges. Föräldrapenning kan tas ut i flera olika omgångar fram till dess att barnet fyllt åtta år eller avslutat det första skolåret. En föräldern måste därför uppfylla kravet viss tids inskrivning hos försäkringskassa för varje period som föräldrapenning skall utges. Detta medför att sammanläggningsreglerna kan aktualiseras vid flera tillfällen beträffande föräldrapenning för samma barn. Enligt förordning 140871 skall sammanläggning ske med försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt ett annat EES-lands lagstiftning. Det torde i detta sammanhang få den konsekvensen att perioder under vilka en person varit försäkrad enligt ett annat EES-lands lagstiftning skall beaktas för att uppfylla kravet pâ viss tids inskrivning hos försäkringskassa för rätt till föräldrapenning. Försäkringsperiodeni det andra landet måste emellertid erkännas som försäkringsperiod enligt det landets lagstiftning för att den skall kunna utnyttjas för sammanläggning. En tysk medborgare som varit försäkrad i Tyskland och som flyttar till Sverige för att arbeta här blir således berättigad till föräldrapenning om försäkringstiden i Tyskland tillsammans med den tid han varit inskriven hos försäkringskassa i Sverige uppgår till 180 dagar. Det måste föreligga någon svensk försäkringstid för att sammanläggning skall kunna ske. Kravet på inskrivning hos försäkringskassa kan emellertid vara uppfyllt med

Kontanyörmáner vid moderskap 443

endast en dags svensk försäkringtid om de resterande 179 dagarna är försäkringstid enligt tysk lagstiftning. En fråga som det finns anledning att ställa i detta sammahang är om den svenska försäkringstiden måste infalla sist under kvalifikationstiden för att en person skall berättigad till förmåner vid moderskap vara enligt svensk lagstiftning eller det tillräckligt att den bara faller om inom kvalifikationsperioden. Enligt vår tolkning av sammanläggningsprincipen innebär den att den sista delen av försäkringsperioden måste ha fullgjorts enligt den lagstiftning enligt vilken förmånen skall utges. Det betyder alltså att föräldrapenning kan utges endast om personen under den sista dagen eller de sista dagarna 180-dagarsperioden av varit omfattad av svensk lagstifming. För en person som på grund av förvärvsverksamhet i Sverige omfattas av svensk lagstiftning men som inte är bosatt i Sverige torde sammanläggningsreglema få den konsekvensen att perioder under vilka han varit försäkrad enligt lagstiftningen i ett annat EES-land eller flera andra EES-länder får läggas samman med den tid han varit omfattad av svensk lagstiftning. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är vad för slags perioder i utlandet som skall beaktas vid sammanläggning. I förordning 140871 anges att sammanläggning kan ske med försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning. Enligt de flesta länders lagstiftningar grundas försäkringsperioder på andra förhållanden än bosättning, t.ex. avgiftsperioder, anställningsperioder eller perioder förav annan värvsverksamhet. Enligt art. 1 r och s är det den nationella lagstiftningen i den stat enligt vars lagstiftning period har fullgjorts en som avgör om perioden skall definieras eller erkännas försäkrings-, som anställnings- eller bosättningsperiod. Det avgörande för om hänsyn skall tas till en period som fullgjorts i ett annat land är således om perioden enligt det landets lagstiftning anses som en försäkringsperiod mål 38887 Warmerdam-Steggerda. Någon uttrycklig svensk lagbestämmelse härom torde inte vara erforderlig. För förälder skall berättigad till föräldrapenning att en vara med belopp motsvarande sjukpenningnivån under de första 180 dagarna av ledigheten gäller enligt 4 kap. 6 § AFL att han skall ha varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivân, 60 kr om dagen, under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller, i fråga moders rätt om en till föräldrapenning före barnets födelse, den beräknade tidpunkten för födelsen. Även för uppfylla detta krav får sammanläggning ske med att försäkringsperioder i andra EES-länder. Genom EES-avtalet har i bilaga 6 till förordning 140871 införts en bestämmelse gäller som rätten till föräldrapenning enligt svensk lagstiftning. Enligt bestämmelsen skall vid tillämpning av art. 18 i förordningen försäkringsperioder som fullgjorts i andra EES-länder anses baserade på samma genomsnittsinkomster som de svenska försäkringsperiodema. Man utgår

444 Kontangförnzâner vid moderskap

således från att den försäkrades inkomst under den tid då han varit försäkrad enligt utländsk lagstiftning uppgått till ett belopp motsvarande genomsnittet av inkomsterna under de svenska försäkringsperioderna. Om därvid de genomsnittliga inkomsterna i Sverige överstiger garantinivån, får den utländska försäkringsperioden medräknas. Det förutsätter naturligtvis också att den utländska försäkringsperioden infallit under 240-dagarsperioden före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen. Motsatsvis torde bestämmelsen få den innebörden att, om den försäkrade haft hög inkomst under den tid han varit omfattad av utländsk lagstiftning men inte har sjukpenninggrundande inkomst över garantinivân i Sverige, han inte kan erhålla föräldrapenning under de första 180 dagarna på högre nivå än garantinivân. Vad som nu sagts om sammanläggning med försäkringsperioder som fullgjorts i andra EES-länder avser sammanläggning för att förvärva rätt till svensk föräldrapenning eller föräldrapenning på sjukpenningnivå. När det gäller beräkning av föräldrapenningens storlek beaktas inte inkomster under de perioder då den berättigade varit försäkrad enligt utländsk lagstiftning, utan beräkningen sker på grundval av endast inkomster som den försäkrade haft under den tid han varit omfattad av svensk lagstiftning. Föräldrapenning i Sverige beräknas enligt AFL på grundval av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Principen om sammanläggning med försäkringsperioder som fullgjorts i andra länder för att förvärva rätt till en förmån är inte ny för Sveriges vidkommande. Som ovan nämnts gäller principen redan enligt de flesta socialförsäkringskonventioner som Sverige har ingått. Vid tillämpning av reglerna i förordning 140871 kan alltså utnyttjas de erfarenheter som vunnits genom tillämpning av konventionsbestämmelserna. I 1981 års nordiska konvention om social trygghet finns regler som innebär att vid flyttning till Sverige från ett annat nordiskt land kan hänsyn tas till förhållanden under tiden personen varit omfattad av lagstiftningen i utflyttningslandet för att uppfylla kvaliñkationskraven enligt AFL. När det gäller kravet inkomst över garantinivân under viss tid i följd före barnets födelse för att föräldrapenning på sjukpenningnivâ skall utges rekommenderar Riksförsäkringsverket i Allmänna Råd 1989:4 att ett glapp i försäkringsperioden accepteras om uppehållet kan anses vara skäligt med hänsyn till flyttningen. Riksförsäkringsverket rekommenderar att ett sådant uppehåll accepteras om det är längst en månad. Enligt vår uppfattning är det rimligt att även vid tillämpning av reglerna i förordning 140871 och således i förhållande till länderna inom EES godta ett kortare avbrott i försäkringtiden med inkomst över garantinivân i samband med byte av arbetsland. Med hänsyn till den ovan nämnda bestämmelsen i bilaga 6 till förordning 140871, som

Kontangfömzâner vid moderskap 445

innebär att de genomsnittliga svenska inkomsterna är avgörande för om den försäkrade skall anses ha under de utländska försäkringsperiodema uppfyllt kravet på inkomst över garantiniván, torde emellertid behovet av en regel motsvarande den som rekommenderas av Riksförsäkringsverket inte vara så stort vid tillämpning av förordning 140871. Det kan dock förekomma situationer där en sådan regel skulle vara av betydelse. Vi anser det därför lämpligt att det i bilaga 6 till förordning 140871 införs en bestämmelse som innebär att vid tillämpning av art. 18 i förordning 140871 skall, för fastställande av en förälders rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå, bonses från ett avbrott i försäkringsperioden med inkomst över garantinivån i samband med byte behörig stat, om avbrottet uppgår till längst en månad. Vi föreslår av att det från svensk sida vidtas åtgärder för att vid kommande förhandlingar inom EES få till stånd en sådan bestämmelse i bilaga 6.

8.7.4 Beräkning av förmåner

I fall där Sverige är behörig stat och föräldrapenningförmåner skall utges härifrån landet skall storleken av dem beräknas med tillämpning uteslutande av svensk lagstiftning. Utgångspunkten vid beräkning av föräldrapenning enligt sjukpenningnivå och tillfällig föräldrapenning är den berättigades sjukpenninggrundande inkomst. Vilka konsekvenser reglerna i förordning 140871 får när det gäller inkomstunderlaget vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bl.a. om hänsynstagande till in- komster utomlands har vi redogjort för i avsnitt 7.4.3. Vad vi anfört där har aktualitet även när det gäller föräldrapenningförmånema.

8.7.5 Sverige behörig stat

Allmänt

Som beskrivits i det föregående innebär reglerna i förordning 140871 att kontantförmåner vid moderskap skall utges från Sverige enligt svensk lagstiftning bl.a. i fall då en anställd eller egenföretagare arbetar här, även han är bosatt i annat land. Även i hel del om en

andra situationer är enligt förordningen Sverige att anse som behörig

stat, också i fall då personen i fråga vare sig bor eller arbetar här i landet. Detta gäller t.ex. beträffande sjömän på svenska fartyg samt personer som enligt förordningens regler är att anse som utsända från Sverige för arbete i land. Även arbetslösa har arbetsannat som löshetsersättning från Sverige och som söker arbete i annat EES-land liksom vissa pensionärer avgränsade enligt de regler som vi redogjort för i avsnitt 8.6 som har pension från Sverige och är bosatta -

446 Kontantförmáner vid moderskap

utomlands har i förekommande fall rätt till svenska föräldrapenningförmåner. I fråga om arbetslösa torde detta inte innebära några större verkningar i praktiken, eftersom antalet arbetslösa som söker arbete i annat EES-land kan förväntas bli tämligen begränsat. Detsamma kan sägas beträffande gruppen pensionärer. I fråga om pensionärer liksom för andra förutsätter rätten till föräldrapenning - enligt sjukpenningnivå och tillfällig föräldrapenning till fader i samband med barns födelse dessutom att personen i fråga har förvärvsarbete, eftersom rätten till förmånerna förutsätter att den försäkrade avstår från förvärvsarbete. Och i den mån en pensionstagare har förvärvsarbete blir det inte de särskilda reglerna för pensionärer i förordning 140871 som avgör rätten till föräldrapenningförmåner, utan frågan om vilket land som är behörig stat bestäms i sådana fall enligt huvudregeln om arbetslandet som den behöriga staten. De särskilda reglerna om pensionärers rätt till kontantförmåner vid moderskap skulle därmed för svenskt vidkommande i princip kunna avse enbart föräldrapenning på garantinivå. Vilka konsekvenser en tillämpning av förordning 140871 kommer att få i fråga om rätten till föräldrapenning på garantinivå för en pensionstagare med svensk pension som bor i annat EES-land behandlar vi i avsnitt 8.7.6.

Familjemedlemmars rätt till föräldrapenningförmåner

När det gäller familjemedlemmars rätt till föräldrapenningförmåner är det något osäkert i vad mån bestämmelserna i förordning 140871 kommer att bli av praktisk betydelse. Förordning 140871 omfattar enligt art. 2.1 anställda och egenförederas familjemedlemmar. Även familjemedlemmar tagare samt om omfattas av förordningen är de emellertid inte självständigt försäkrade utan försäkrade endast i egenskap av familjemedlemmar. Detta innebär att de inte har en självständig rätt till förmåner utan endast rätt till sådana förmåner som enligt en medlemsstats lagstiftning är härledda från den anställde eller egenföretagaren, dvs. förmåner som tillerkänns familjemedlemmarna grund av deras status just som familjemedlem. Till sådana förmåner hör bl.a. familjefönnåner och efterlevandeförmåner. Detta framgår domar EG-domstolen i bl.a. målen 14787 av av Zaoui och 24391 Taghavi. I målet Zaoui slog EG-domstolen fast att art. 2 och 3 inte kan åberopas av en medborgare i ett land utanför EG, som är gift med en arbetstagare som är medborgare i ett medlemsland, för att göra anspråk på en förmån för handikappade som enligt den nationella lagstiftningen utges som en självständig förmån och inte grund av egenskapen av familjemedlem. Av intresse i detta sammanhang är även EG-domstolens dom i mål 11191 Kommissionen mot Luxemburg, som gällde rätten till en förmån vid moderskap. Generaladvokaten anförde i yttrande i det

Kontantförmåner vid moderskap 447

målet att förordning 140871 är tillämplig i fråga om förmåner till familjemedlemmar enbart om rätten till ifrågavarande förmåner är härledd från den anställde eller egenföretagaren inte beträffande men förmåner som ges direkt till familjemedlemmar. Generaladvokaten framhöll vidare att den i målet aktuella förmånen förmån var en som tillerkändes modern som en självständig rätt och inte som en förmån till henne i egenskap av familjemedlem. Generaladvokaten ansåg därför att förordning 140871 inte var tillämplig i målet. Däremot ansåg han förordning EEG nr 161268 vara tillämplig. Vad nu sagts gäller för det fall att familjemedlemmen inte själv är förvärvsverksam. Är familjemedlemmen förvärvsverksam omfattas han självständigt av förordning 140871 och är berättigad till förmåner i enlighet med reglerna för anställda eller egenföretagare. Behörig stat för honom är då den stat i vilken han är förvärvsarbetar, oberoende av var de andra familjemedlemmama är förvärvsverksamma eller familjen är bosatt. Detta innebär t.ex. att makar kan vara omfattade av olika medlemsländers lagstiftning och således erhålla förmåner enligt olika lagstiftningar. Detta medför i sin tur konsekvenser vi återkommer som till i avsnitt 8.7.8. Även reglerna i förordning 140871 familjemedlemmar om om att omfattas av förordningen innebär, enligt vad vi ovan sagt, att de inte är självständigt försäkrade utan endast försäkrade för förmåner som enligt den nationella lagstiftningen är härledda från den anställde eller egenföretagaren, kan förordningens bestämmelser likväl innebära att förmåner ges direkt till familjemedlemmar. Förordningens kapitel om förmåner vid sjukdom och moderskap innehåller således bestämmelser som tillerkänner familjemedlemmar rätt till sådana förmåner i vissa situationer, t.ex när den anställde och hans familj är bosatta i en annan medlemsstat än den behöriga staten. Fråga är vad dessa bestämmelser har för betydelse när det gäller svenska kontantförmåner vid moderskap. När det till att börja med gäller svensk föräldrapenning enligt sjukpenningnivâ blir det aldrig aktuellt att utge sådan ersättning till en familjemedlem till en person som arbetar i Sverige, eftersom det förutsätter att familjemedlemmen själv är förvärvsverksam, i vilket fall han också är självständigt omfattad av förordning 140871. Han följer då de vanliga reglerna om behörig stat för anställda och egenföretagare. För den som inte är sjukpenningförsäkrad utges enligt AFL föräldrapenning enligt garantinivån, dvs. med 60 kr om dagen. Sådan ersättning utges till en förälder även om han inte är förvärvsverksam. Fråga är då om föräldrapenning enligt garantinivån till följd av reglerna i förordning 140871 skall utges till en i utlandet bosatt, icke förvärvsaktiv make till en person som arbetar i Sverige Som ovan nämnts är enligt förordning 140871 familjemedlemmar berättigade endast till förmåner som enligt den nationella lagstiftningen

448 Kontançförmáner vid moderskap

är härledda från den anställde eller egenföretagaren och som således tillerkänns dem grund av deras status som familjemedlem. Om den nationella lagstiftningen såsom den svenska är uppbyggd på det sätt att den som omfattas av försäkringen är individuellt försäkrad utan någon anknytning till annan person, skulle det innebära att de regler i förordning 140871 som tillerkänner familjemedlemmar rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap inte skulle vara tillämpliga beträffande det landets lagstiftning. En sådan slutsats får långtgående konsekvenser när det gäller vårdförmåner till familjemedlemmar vid sjukdom. För att undanröja sådana konsekvenser föreskrivs i art. l f i förordning 140871 att, om en medlemsstats lagstiftning om vårdförmåner vid sjukdom eller moderskap inte gör skillnad mellan familjemedlemmar och andra personer som lagstiftningen gäller, uttrycket familjemedlem skall ha den betydelse som anges i bilaga 1 till förordningen. I denna bilaga har genom EES-avtalet införts bl.a. en bestämmelse som gäller svensk lagstiftning. Där föreskrivs att vid fastställande av rätten till vårdförmåner vid sjukdom och moderskap avses med familjemedlem make eller barn under 18 års ålder. Enligt vår tolkning av dessa bestämmelser innebär de att förordningens regler om vårdförmåner till familjemedlemmar vid sjukdom och moderskap kan tillämpas även i fråga om nationella lagstiftningar som bygger på att individerna är individuellt försäkrade. Förmånerna görs så att säga oberoende av vad som gäller enligt den nationella lagstiftningen till en från den anställde eller egenföretagaren härledd rätt genom bestämmelsen i förordningens art. l f och i bilagan till förordningen. För att återgå till frågan om föräldrapenning enligt garantinivån med stöd av reglerna i förordning 140871 kan utbetalas till en i utlandet bosatt, icke yrkesverksam make till en person som arbetar i Sverige kan till att börja med konstateras att den svenska socialförsäkringslagstiftningen bygger att individen är individuellt eller självständigt försäkrad. Det innebär att rätten till föräldrapenning enligt garantinivån enligt AFL inte kan anses utgöra en från annan person härledd rätt. Vidare gäller den speciella bestämmelsen i förordning 140871, som ger familjemedlemmar rätt till vårdförmåner enligt förordningens regler även om den nationella lagstiftningen innebär att de är självständigt försäkrade för sådana förmåner, endast just vårdförmåner och inte kontantförmåner. Vår slutsats blir således att föräldrapenning enligt garantinivån inte kan till make är bosatt utomlands. Över huvud utges en som taget torde enligt vår bedömning reglerna i förordning 140871 om kontantförmåner till familjemedlemmar vid moderskap bli utan betydelse för den svenska lagstiftningen om sådana förmåner.

Kontantfömtáner vid moderskap 449

Båda föräldrarna uppfyller inte förutsättningarna för att ha rätt till föräldrapenning

Enligt 4 kap. 3 § AFL gäller att, om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, varje förälder har rätt till föräldrapenning under minst 90 dagar. Varje förälder har en självständig rätt till föräldrapenning. En förälder kan emellertid avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den andra föräldern. En förutsättning härför är dock att den förälder avstår själv har rätt till föräldrapenning. I annat fall som kan något avstående inte ske. En fråga som därvid uppkommer är vad som skall gälla i den situationen att den förälder som önskar avstå rätt till föräldrapenning själv inte är berättigad till sådan förmån, t.ex. grund av att han inte varit inskriven hos försäkringskassa 180 dagar eller är omfattad av lagstiftningen i ett annat land än Sverige, och därför inte kan avstå rätt till föräldrapenning till förmån för den andra föräldern som uppfyller förutsättningarna för att vara berättigd till föräldrapenning. Enligt vår uppfattning bör i denna situation de 90 dagarna som enligt bestämmeltillkommer den förälder som inte har rätt till föräldrapenning sen tillfalla den andra föräldern. Vi föreslår därför att 4 kap. 3 § AFL ändras så att den förälder som uppfyller förutsättningarna för att vara berättigad till föräldrapenning i dessa fall själv får uppbära föräldrapenningen för hela tiden. Bestämmelsen bör gälla inte enbart inom EES utan föreslås få generell giltighet. För det fall att den förälder som inte har rätt till svensk föräldrapenning i ett annat land än Sverige har erhållit ersättning för föräldraledighet enligt lagstiftning i det landet, bör sådana dagar i enlighet med vad kommer att föreslå i avsnitt 8.7.8 avräknas från den svenska föräldrapenning som tillkommer den andra föräldern. Föräldrapenning tillkommer enligt AFL inte enbart den som är förälder utan med förälder likställs även bl.a. den som är eller har varit gift med förälder eller har eller har haft barn med denne, en under förutsättning att de varaktigt bor tillsammans. Vad nu sagts gäller även i förhållande till personer som till följd av förordning 140871 skall omfattas svensk lagstiftning. Det innebär t.ex. att en av medborgare i ett EES-land, är gift med en förälder och sammansom bor med denne i annat EES-land än Sverige men som arbetar i ett Sverige, är berättigad till svensk föräldrapenning om han tar värd om det i utlandet bosatta barnet.

Kortvariga anställningar

Bestämmelserna i förordning 140871 att arbetslandet är behörig om stat uppställer inte nâgra krav på arbete viss varaktighet för att av reglerna skall bli tillämpliga. Vad detta får för betydelse har vi utvecklat i avsnitt 7.4.4 i fråga sjukpenning och andra kontantförom

450 Kontantfömzâner vid moderskap

måner vid sjukdom. Motsvarande problem och konsekvenser uppstår när det gäller kontantförmåner vid moderskap. En effekt härav är att alla som kommer till Sverige för att förvärvsarbeta och har barn under åtta år här i landet eller i annat som - EES-land får rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå. När det gäller de första 180 dagarna med ersättning sjukpenningnivå krävs dock att under åtminstone en dag före barnets födelse varit personen omfattad av svensk lagstiftning och haft sjukpenninggrundande inkomst över garaninivå. För närvarande fordras bosättning i Sverige, viss tids inskrivning i försäkringskassa och, för de första 180 dagarna, viss tids försäkring för sjukpenning över garantinivå före barnets födelse för att

rätt till föräldrapenning skall uppkomma i sådana fall. Det krävs alltså

att kommer till Sverige för att bo och arbeta här en längre tid personen för att han skall ha rätt till föräldrapenning. Något sådant krav kommer

inte gälla för personer som omfattas av förordning 140871. Dessa

kommer att täckas rätten till svensk föräldrapenning redan vid av tillfälliga och mycket kortvariga anställningar eller förvärvsarbete som egenföretagare här i landet och utan att de behöver bosätta sig här. Rätten kan också uppkomma omedelbart från första dagens arbete här utan någon särskild väntetid.

När upphör Sverige att vara behörig stat

För närvarande kan person som är bosatt i Sverige och således är en försäkrad här i landet arbeta en kortare tid i ett annat land utan att tillhörigheten till den svenska försäkringen bryts. Detta blir inte möjligt när förordning 140871 blir tillämplig. Även tillfällig en anställning i ett annat EES-land kommer att medföra att personen skall omfattad det andra landets lagstiftning och att han upphör att vara av försäkrad i Sverige. Detta aktualiserar frågan om när lagstiftvara ningen i medlemsstat upphör att gälla för en person som omfattas en förordningen och inte börjar att förvärvsarbeta i en annan av som medlemsstat. Detta har vi behandlat i avsnitt 5.7.7. Vi vill trots det i detta avsnitt kortfattat redovisa hur vi tolkar reglerna om tillämplig lagstiftning i detta avseende. Frågan när lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla för om en person avgörs enligt art. l0b i förordning 57472 av medlemsstatens nationella lagstiftning. Allmänt kan sägas att så länge anställningen eller verksamheten som egenföretagare i Sverige finns kvar är personen också omfattad av svensk lagstiftning. Det gäller även om personen är ledig från arbetet, t.ex. på grund av semester, sjukdom, ledighet med föräldrapenning eller enbart enligt lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Vad nu sagts gäller oberoende av var personen är bosatt. Om anställningen eller verksamheten som egenföretagare i Sverige upphör och personen i stället börjar uppbära

föräldrapenningförmåner eller sjukpenningförmåner, kvarstår han

Kontantfömiáner vid moderskap 451

vidare som försäkrad här i landet så länge sådana förmåner oavbrutet utges härifrån. En person som fortlöpande uppbär kontantförmåner vid sjukdom eller moderskap bibehåller således anknytningen till det land där han tidigare förvärvsarbetade. Fråga är emellertid vad som gäller beträffande tillämplig lagstiftning i den situationen att en person inte återgår i arbete efter föräldraledighet utan anställningen upphör och han skall efter kortare eller längre tid vara föräldraledig för att ta vård om ett nytt barn. Eftersom det är den nationella lagstiftningen som avgör när en person skall upphöra att vara omfattad av landets lagstiftning, innebär det enligt vår uppfattning att en person, vars förvärvsarbete i Sverige upphört och inte som längre uppbär föräldrapenningförmåner eller sjukpenningförmåner från Sverige, också upphör att vara försäkrad här i landet han är om bosatt utanför Sverige eller lämnar landet för sådan tid att han inte längre skall anses bosatt här. I denna situation kommer alltså det svenska bosättningskravet att gälla och medföra att tillhörigheten till den svenska försäkringen upphör. Vilket lands lagstiftning en person i den angivna situationen skall omfattas av regleras i art. 13.2 f i förordning 140871. Där anges för situationer detta slag, då av lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att en person blir omfattad av lagstiftningen i en annan medlemsstat, att han skall vara omfattad av lagstiftningen i bosättningsstaten. I avsnitt 5.7.7 har vi berört att det kan råda viss tvekan om när försäkringen för föräldrapenning upphör i fråga om en person som inte längre förvärvsarbetar i Sverige och inte heller i något annat EES-

land och som inte är bosatt här i landet. Vi har i avsnitt 5.7.7 därför

uttryckt som vår uppfattning att åtgärder bör vidtas från Sveriges sida så att det i bilaga 6 till förordning 140871 införs en bestämmelse som i klargörande syfte anger när svensk lagstiftning upphör att gälla i nu aktuella situationer. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 8.6 för reglerna i förordning 140871 blir en av konsekvenserna av dessa regler att Sverige får betala föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning till fader i samband med barns födelse till personer som är anställda eller egenföretagare här i landet men bosatta i ett annat EES-land inte bara så länge de bor kvar i bosättningslandet utan också i vissa andra situationer av flyttning till eller tillfällig vistelse i annat EES-land. Detta blir fallet t.ex. om personen flyttar till eller tillfälligt vistas i Sverige. Även i fall då flyttar till eller tillfälligt vistas i personen ett tredje EES-land kan Sverige under vissa förutsättningar skyldig vara att fortsätta att betala föräldrapenningförmåner. Dessa regler ger upphov till vissa särskilda konsekvenser som vi strax skall återkomma till.

452 Kontantförmáner vid moderskap

8.7.6 Utbetalning utomlands

Barnets bosättning

Föråldrapenningförmåner utges enligt 4 kap. 1 § AFL endast för vård av barn som är bosatta i Sverige. Detta krav kommer inte kunna att upprätthållas i förhållande till personer omfattas förordning som av 140871 eftersom reglerna i denna inte bygger på bosättning utgår utan från i vilket land den anställde eller egenföretagaren är sysselsatt. Att ett krav på bosättning för rätt till förmåner inte kan upprätthållas följer även av allmänna rättsgrundsatser fastslagits EG-domstolen i som av ett antal mål. I nordiska sammanhang bortser redan i dag från man kravet att barnet skall bosatt i Sverige. I bilagan till 1981 års vara nordiska konvention anges sålunda att den enligt konventionens som bestämmelser skall omfattas svensk lagstiftning föräldrapenning av om utan att vara bosatt i Sverige har rätt till föräldrapenning även för ett barn som är bosatt i land den försäkrade. samma som Enligt vår uppfattning år det för tydlighetens skull lämpligt det att på motsvarande sätt införs en regel i bilaga 6 till förordning 140871 , som innebär att det krav på att barnet skall bosatt i Sverige vara som enligt svensk lagstiftning gäller för förälder skall berättigad att en vara

till föräldrapenningförmåner inte skall tillämpas i fråga barn till

om en person som omfattas av förordningen barnet är bosatt i EESom annat land. Vi föreslår att det från svensk sida vidtas åtgärder för få till att stånd en sådan regel i bilaga

Vad nu sagts innebär att föräldrapenningförmåner i vissa fall till

följd av förordning 140871 måste utbetalas även barnet om inte är bosatt i Sverige. Det gäller t.ex. när anställd arbetar i Sverige och en han tillsammans med sin familj är bosatt i EES-land ett annat eller i den situationen att den anställde är bosatt och arbetar i Sverige men avstår från förvärvsarbete för att vårda ett i EES-land bosatt ett annat bam. Det gäller också i fråga om sjömän anställda på svenska fartyg, oberoende av var de eller det barn de vårdar är bosatta. Reglerna i

förordning 140871 kommer alltså att ta över regeln i AFL. Självfallet kan inte heller uppställas några krav på att föräldrapenning skulle utges

enbart för barn som är födda i Sverige.

Rätt till utbetalning foräldrapenningfdrmåner utomlands enligt

av AFL

Enligt AFL utges inte tillfällig föräldrapenning till en far i samband med barns födelse för tid då fadern vistas utomlands. De flesta socialförsäkringskonventioner Sverige ingått med andra länder som innehåller emellertid bestämmelser medger utbetalning som av kontantfönnåner vid vistelse i den andra fördragsslutande staten. Någon motsvarande begränsning i fråga rätten till förom annan

Kontantförmáner vid moderskap 453

äldrapenning än tillfällig sådan vid vistelse utomlands föreligger inte enligt AFL.

Rätt till utbetalning av föräldrapenningförmåner utomlands enligt förordning 140871

Reglerna i förordning 140871 innebär att rätt till utbetalning av kontantförmåner utomlands föreligger i vissa situationer, även om sådan rätt inte föreligger enligt den nationella lagstiftningen. I dessa fall kommer alltså förordningens bestämmelser ta över och regeln i

AFL, att tillfällig föräldrapenning till en far i samband med barns

födelse inte utges vid vistelse utomlands, inte att gälla. Förordning 140871 ger även familjemedlemmar rätt att i vissa situationer få kontantförmåner vid moderskap under vistelse utomlands. I enlighet med vårt resonemang i avsnitt 8.7.5 gäller denna rätt inte svenska föräldrapenningförmåner eftersom dessa enligt AFL utges som självständiga förmåner och inte som någon från den anställde eller egenföretagaren härledd förmån för familjemedlemmar. I detta sammanhang bör anmärkas att någon helt fri exporträtt inom EES, dvs. en rätt att få föräldrapenningförmåner utbetalade i vilket EES-land en person än vistas eller bor, inte finns såvitt gäller kontantförmåner vid moderskap. Rätt till föräldrapenningförmåner vid vistelse i en tredje stat föreligger sålunda endast vid akut uppkommet vårdbehov. Vidare krävs för rätt till föräldrapenningförmåner efter flyttning till en tredje stat föregående tillstånd av den behöriga institutionen. Eftersom rätten till utbetalning av föräldrapenning utomlands i vissa fall är mer långtgående enligt AFL än enligt förordning 140871, innebär det att reglerna i AFL i dessa fall tar över bestämmelserna i förordningen. Detta gäller t.ex. i fråga om föräldrapenning vid vistelse i ett annat land, i vilken situation AFL medger utbetalning av föräldrapenning utan några begränsingar. För personer bor i som Sverige och är försäkrade här i landet med stöd av reglerna i AFL blir reglerna i förordning 140871 inte tillämpliga såvitt avser utbetalning av föräldrapenning utomlands, eftersom det finns en helt fri exporträtt under förutsättning att både föräldern och barnet kvarstår som bosatta i Sverige. I de fall då rätten till svensk föräldrapenning förutsätter en tilllämpning av bestämmelserna i förordning 140871 skall också tilllämpas de mer inskränkta regler som finns där om i vilka situatio- - ner rätt föreligger att få kontantförmåner vid moderskap utbetalda i annat EES-land. Den viktigaste situationen i vilken reglerna i förordning 140871 medför rätt till kontantförmåner i annat land än den behöriga staten är kanske när en anställd eller egenföretagare är bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten. En tysk medborgare som är bosatt

454 Kontantförrrzåner vid moderskap

i Tyskland men arbetar i Sverige omfattas således svensk lagstiftav ning, vilket innebär att Sverige är behörig Enligt förordning stat. 140871 har den tyske medborgaren rätt att i Tyskland uppbära svensk föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning han avstår från om förvärvsarbete för att vårda barn eller i samband med barns födelse.

En annan situation då rätt till kontantförmåner vid moderskap vid vistelse utanför den behöriga staten föreligger enligt förordning 140871 är då den anställdes eller egenföretagarens hälsotillstånd kräver omedelbara förmåner under vistelse i medlemsstat. en annan Denna bestämmelse torde i fråga moderskapsförmånerna främst om ta sikte på barnets nedkomst. I avsnitt 6.5 har vi redogjort för de

överenskommelser och förslag som finns beträffande tillämpningen av reglerna i förordningen i dessa fall. I fråga om personer som omfattas svensk lagstiftning och är av som utsända från Sverige för arbete i annat EES-land, i vilket de inte är bosatta, torde tillämpningen av reglerna i AFL i kombination med bestämmelserna i förordning 140871 till resultat att rätt till ge föräldrapenning vid vistelse i det andra landet föreligger enbart i de situationer då det uppkommer ett akut behov förmåner under av vistelsen i landet i fråga. Vad sagts gäller dock endast för det fall nu att barnet och den anställde eller egenföretagaren inte är bosatta i Sverige. Är däremot barnet och den anställde eller egenföretagaren bosatta i Sverige, regleras rätten till föräldrapenning vid vistelse i

annat land inte av reglerna i förordning 140871 bestämmelserutan av na i AFL. AFL innehåller i denna situation inga inskränkningar i rätten till föräldrapenning vid vistelse i annat land under förutsättning att barnet och föräldern är bosatta i Sverige. Den som fått rätt till kontantförmåner vid moderskap den av behöriga staten och som med tillstånd den behöriga institutionen av återvänder till bosättningsstaten eller flyttar till medlemsstat en annan har enligt förordning 140871 fortsatt rätt till kontantförmáner från den behöriga staten. Bestämmelsen innebär under pågående att en person föräldraledighet kan flytta till ett annat EES-land förlora rätten utan att till moderskapsförmåner. En arbetar i Sverige och är person som bosatt i Danmark kan således flytta till t.ex. Tyskland under pågående föräldraledighet utan att förlora rätten till föräldrapenning från Sverige. En förutsättning för att denna rätt skall föreligga är den behöriga att institutionen har gett sitt tillstånd till flyttningen. I förordning 140871 föreskrivs i de för sjukdom och moderskap reglerna gemensamma att tillstånd till flyttningen får vägras endast det är klarlagt flyttom att ningen skulle vara skadlig för hälsotillstånd eller försvåra personens läkarvården. Förutsättningarna för att vägra tillstånd huvudsynes sakligen hänföra sig till förmånerna vid sjukdom. Den nu nämnda regeln, innebär att rätt till föräldrapenningförsom måner föreligger vid flyttning till medlemsstat, förutsätter en annan att

Kontantförmáner vid moderskap 455

den anställde eller egenföretagaren även efter flyttningen omfattas av

samma lands lagstiftning som tidigare. De gemensamma bestämmelserna i förordning 140871 om förmåner

vid sjukdom och moderskap medger vidare en person att efter tillstånd

av den behöriga institutionen bege sig till en annan medlemsstat för att få den vård där som hans hälsotillstånd kräver. Tillstånd får i dessa fall inte vägras om sådan vård ges enligt lagstiftningen i bosättningsstaten och personen där inte kan få vård inom den tid som med hänsyn till hans hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp är normal i bosättningsstaten för den vård som det är fråga om. Bestämmelsen tar i främsta rummet sikte sjukvård men är i princip tillämplig även i fråga vård i samband med förlossning. En person som efter att ha om fått tillstånd därtill utnyttjar sig av denna möjlighet att få vård i ett annat medlemsland är också berättigad till kontantförmåner vid moderskap under denna tid från den behöriga staten. Det innebär att omfattas svensk lagstiftning och som efter tillstånd en person som av den behöriga institutionen beger sig till ett annat EES-land för att av få vård där är berättigad till föräldrapenning under vârdtiden i det andra landet. 4 De speciella reglerna i förordning 140871 om kontantförmåner vid moderskap till arbetslösa personer tar bl.a. sikte på den möjlighet de enligt art. 69 har att under en tid om tre månader vistas i en annan medlemsstat för att söka arbete där utan att förlora rätten till arbetslöshetsförmåner från den behöriga staten. Under den tid de sålunda får vistas i medlemsstat utan att förlora rätten till arbetslöshetsen annan förmåner har de också rätt till kontantförmåner vid moderskap från den behöriga institutionen. Det torde här röra sig om ett i praktiken föga vanligt förekommande fall. Förordningens regler om kontantförmåner vid moderskap till pensionärer innebär att sådana förmåner i vissa situationer kan utbetalas i annat land än det i vilket pensionären är bosatt. Eftersom reglerna förutsätter att pensionären inte är förvärvsverksam, blir reglerna intresse för Sveriges vidkommande endast vad avser av föräldrapenning enligt garantinivån till pensionären själv. En pensionär, som har rätt till pension enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftningar inte är berättigad till förmåner vid moderskap men som i bosättningslandet, skall ändå erhålla sådana förmåner i bosättningshan skulle ha rätt till det enligt lagstiftningen i någon av de staten om stater utger pension till honom om han var bosatt i en sådan stat. som Förmånerna vid moderskap skall, för det fall att pensionären har rätt till moderskapsförmåner enligt endast medlemsstats lagstiftning, en utges den medlemsstaten. Om pensionären däremot har rätt till av moderskapsförmåner enligt flera medlemsstaters lagstiftningar, skall dessa förmåner utges den medlemsstat vars lagstiftning pensionären av omfattats längst eller, denna regel leder till att flera länder är av om

456 Kontantförmâner vid moderskap

betalningsskyldiga, av den medlemsstat vars lagstiftning pensionären senast omfattats av. Vad nu sagts innebär att en pensionär med uteslutande eller huvudsakligen svensk pension som är bosatt i t.ex. Tyskland inte men som är berättigad till förmåner vid moderskap enligt tysk lagstiftning skall erhålla sådana förmåner från Sverige som om han vore bosatt här i landet. En person som är bosatt i Sverige är berättigad till föräldrapenning garantinivå under förutsättning att han har varit inskriven hos försäkringskassa under minst 180 dagar i följd omedelbart före den dag för vilken föräldrapenningen skall utbetalas. Vad som komplicerar bilden i fråga om pensionärer är lagvalsreglerna i förordning 140871. En person som inte är förvärvsverksam skall enligt dessa regler i allmänhet vara omfattad av lagstiftningen i bosättningsstaten art. 13.2 Det betyder att pensionären i det ovan nämnda exemplet skall vara omfattad av lagstiftningen i Tyskland. Fråga uppkommer då om en pensionstagare med svensk pension som är bosatt i Tyskland och som således är omfattad av tysk lagstiftning kan uppfylla villkoret i den svenska lagstiftningen om 180 dagars inskrivning i försäkringskassa för rätt till föräldrapenning. Det är enligt vår uppfattning svårt att av reglerna i förordningen om förmåner vid moderskap till pensionärer utröna om detta är möjligt. En förklaring till svårigheterna kan vara att reglerna i förordningen i dessa delar inte är anpassade till ifrågavarande typ av förmån, eftersom EGländernas lagstiftningar i regel inte innehåller någon sådan för icke förvärvsarbetande utgående dagersättning vid moderskap. Fråga är om reglerna i förordning 140871 om pensionärers rätt till kontantförmåner vid moderskap kan tolkas så att villkoret om inskrivning hos försäkringskassa kan anses uppfyllt genom försäkring eller bosättning motsvarande tid i annat EES-land. Om detta inte är fallet, betyder det att en pensionär med svensk pension som är bosatt i annat EES-land än Sverige inte är berättigad till föräldrapenning på garantinivå. Om däremot innebörden av reglerna är att bosättning eller försäkring i annat EES-land likställs med viss tids inskrivning hos försäkringskassa, kommer rätt till föräldrapenning på garantinivå att kunna föreligga vid bosättning i annat EES-land. Med hänsyn till oklarheterna i reglerna i förordningen i detta avseende vill vi inte uttrycka någon bestämd uppfattning i denna fråga. En pensionär kan enligt förordning 140871 ha rätt att uppbära kontantförmåner vid moderskap om han vistas i en annan medlemsstat än den där han är bosatt. En förutsättning för att denna rätt skall föreligga är att pensionären är berättigad till pension från en eller flera medlemsstater och att han har rätt till förmåner vid moderskap enligt en av dessa medlemsstaters lagstiftning. För det fall att pensionären har rätt till pension enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater utges förmånerna av pensionärens bosättningsland, under förutsättning att han erhåller pension från bosättningslandet och har rätt till

Kontantförmáner vid moderskap 457

förmåner vid moderskap från detta land. Om pensionären i denna situation inte har rätt till förmåner vid moderskap från bosättningsstaten, gäller samma regler som beskrivits i föregående stycke. Under förutsättning att rätt skulle föreligga till svensk föräldrapenning enligt garantinivån för en pensionär som erhåller pension från Sverige, har han således med stöd av bestämmelserna i förordning 140871 rätt till denna förmån också vid tillfällig vistelse i ett annat EES-land. En sådan rätt föreligger redan enligt AFL under förutsättning att pensionären och barnet är bosatta i Sverige. Den nu gjorda genomgången av konsekvenserna av reglerna i förordning 140871 i fråga om förmåner vid moderskap visar att dessa regler medför en ökad rätt till föräldrapenningförmåner vid vistelse eller bosättning utanför Sverige i förhållande till bestämmelserna i 4 kap. AFL. I något eller några fall innebär EG:s regler emellertid en inskränkt rätt att uppbära föräldrapenningförmåner utomlands. mera Det gäller t.ex. i fråga om rätten till föräldrapenning för tid då den berättigade vistas i annat land, i vilken situation AFL inte uppställer några begränsningar, under förutsättning att barnet är bosatt i Sverige. Vid vistelse i annat land än den behöriga staten föreligger rätt till föräldrapenning med stöd av förordning 140871 i princip enbart om den anställde eller egenföretagaren blivit i akut behov av vårdförmåner vid moderskap under vistelsen i landet eller fått tillstånd att bege sig till landet för att få vård där. Som ovan nämnts kommer, i de fall då rätten till föräldrapenning grundas uteslutande AFL och förordning 140871 inte behöver tillämpas, reglerna i AFL att gälla i stället för bestämmelserna i förordningen. Förordning 140871 inskränker således inte den rätt till utbetalning utomlands som kan föreligga enligt den svenska lagstiftningen. De utvidgningar i rätten till föräldrapenningförmåner vid utlandsvistelse förordning 140871 ger upphov till följer direkt av den lag som som gör förordningen tillämplig i Sverige, samordningslagen, och förutsätter inga ändringar i AFL. En fråga vi ställt oss i det sammanhanget är om det kan finnas som anledning att föreslå motsvarande utvidgningar i förhållande också till länder utanför EES. Det skulle i så fall ske så sätt att någon eller några av bestämmelserna i förordning 140871 övertogs och infördes i den svenska lagstiftningen med generell tillämpning. Några bärande motiv för förslag med denna innebörd har vi inte funnit föreligga. Det är vidare omöjligt att med några smärre ändringar i AFL åstadkomma samma resultat som en tillämpning av förordning 140871 innebär, utan härför krävs omfattande ingrepp även i de grundläggande och för de olika förmånema gemensamma bestämmelserna i AFL. Dessutom behövs en mängd administrativa föreskrifter reglerar den praktiska tillämpningen av bestämmelserna och i som många fall medverkan av institutioner i andra länder.

458 Kontantförmâner vid moderskap

Vi lägger alltså inte fram några förslag till generella ändringar i AFL motsvarar de bestämmelser som kommer att gälla inom EES. som De utvidgningar i reglerna i AFL som behövs i förhållande till länder utanför EES får liksom hittills åstadkommas genom socialförsäkringskonventioner med länderna i fråga.

8.7.7 Samordning

Enligt reglerna i 4 kap. 17 § AFL skall föräldrapenningförmåner samordnas med vissa andra förmåner som den försäkrade för samma tid erhåller. Föräldrapenningförmåner utges således inte för tid för vilken utges sjukpenning enligt AFL eller arbetsskadeförsäkringen eller motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i särskilt fall. Även sjuklön eller ersättning ett annan enligt lagen 1991:1047 sjuklön utesluter utbetalning av förom äldrapenningförmåner i den mån förmånerna avser samma tid. Det kan tänkas att person samtidigt är berättigad till föräldrapenen ningförmåner och förmån enligt utländsk lagstiftning med vilken en förmån samordning skulle ske om den utgavs enligt svensk lagstiftning. Denna situation torde inte bli så vanlig inom EES eftersom personer täcks förordning 140871 skall omfattas av lagstiftningen i som av endast ett land och det i regel är lagstiftningen i samma stat som är tillämplig beträffande de olika förmånerna. I förhållande till länder utanför EES är emellertid förutsättningarna för att en sådan situation skall uppkomma betydligt större. Det framstår enligt vår mening som motiverat att ha regler för samordning i fall då den som uppbär samma föräldrapenningförmåner erhåller andra förmåner enligt utländsk lagstiftning då förmånerna utges enligt svensk lagstiftning. som Nämnas kan i sammanhanget att en regel med denna innebörd intagits i art. 5 i den nordiska konventionen om social trygghet och alltså nya gäller redan på grund härav i fråga om förmåner från de andra nordiska länderna. Vi föreslår därför att en särskild regel härom skall tas in i 4 kap. 17 § AFL. Eftersom behovet samordningsregler är mest påtagligt av utanför EES bör den föreslagna regeln inte gälla enbart i förhållande till övriga EES-länder utan föreslås få generell tillämpning. En situation i vilken samordning kan bli aktuell är när en annan anställd eller egenföretagare är berättigad till förmåner vid moderskap

enligt flera EES-staters lagstiftning för samma barn. Denna situation

torde kunna uppstå för varit omfattad av flera länders en person som lagstiftningar under olika perioder i tiden före barnets födelse eller om den nationella lagstiftningen i en stat inte uppställer krav på försäkring viss tid före barnets födelse. För fall detta slag föreskrivs i art. 8 av i förordning 57472 att moderskapsförmåner skall utges endast enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken förlossningen ägt rum eller, förlossningen inte ägt rum i någon av de stater enligt vars om

Kontantförmáner vid moderskap 459

lagstiftning rätt till förmåner vid moderskap föreligger, enligt den medlemsstats lagstiftning som personen senast omfattats Genom av. den tolkning EG-domstolen gett bestämmelsen i målet 14379 Walsh utesluter den inte att en person som under olika perioder har varit omfattad av olika länders lagstiftning kan maximalt utnyttja föräldrapenningförmåner i ett land och därefter erhålla ytterligare föräldrapenningförmåner från ett annat land, lagstiftning medger vars sådana förmåner under längre period än den första staten. Genom bestämmelsen i förordning 57472 undviks således dubbelutbetalningar endast beträffande perioder som sammanfaller enligt flera länders lagstiftning, t.ex. ett visst antal dagar eller veckor. Denna begränsning av bestämmelsen i förordning 140871 är stor av betydelse för rätten till svensk föräldrapenning eftersom föräldrapenning utges i jämförelse med andra EES-länder under lång tid och - även kan delas upp i flera perioder under tid åtta år. En en av person som varit omfattad av t.ex. spansk lagstiftning, medger ersättning som under endast 16 veckor, och till fullo utnyttjat denna ersättning kan således, om han omfattas av svensk lagstiftning på grund förav värvsarbete här, erhålla svensk föräldrapenning för resterande dagar upp till 450 dagar. För rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå för de första 180 dagarna krävs dock att personen under åtminstone någon tid under perioden omedelbart före barnets födelse varit försäkrad i Sverige för en sjukpenning över garantinivån. Detta krav aktualiserar frågan om den period under vilken utländska moderskapsförmåner erhållits skall avräknas från de första 180 dagarna med föräldrapenning på sjukpenningnivå eller de resterande 180 dagarna, för vilka det inte gäller något krav på viss tids sjukpenningförsäkring före barnets födelse. Denna fråga behandlar vi i det nu följande avsnittet.

8.7.8 Avräkning av förmåner utgetts i annat land

som

Den svenska föräldrapenningen är konstruerad så att den ger föräldrarna rätt till föräldrapenning under ett visst antal dagar för varje barn men ger stor valfrihet när det gäller förläggningen i tiden av dagarna med föräldrapenning. Föräldrapenning utges sålunda längst till dess barnet fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret. För att undvika att oavkortade föräldraförmåner utges från två, tre eller flera länder för vård barn är det av samma enligt vår uppfattning därför påkallat att det finns möjligheter att avräkna perioder under vilka förmåner har utgetts för ett barn enligt ett annat lands lagstiftning vid beviljande motsvarande förmån för av samma barn enligt svensk lagstiftning, dvs. form en av sammanläggning till nackdel för den försäkrade i fråga den tidsrymd under om vilken en förmån längst kan utges. I konventionen om social trygghet med Tyskland finns been stämmelse av denna innebörd. En motsvarande bestämmelse finns i

460 Kontantförmâner vid moderskap

förordning 140871. Enligt den senare bestämmelsen art. 35.4 gäller att, om lagstiftningen i en medlemsstat fastställer en längsta period under vilken en förmån kan utges, den institution som tillämpar denna lagstiftning får beakta den period under vilken förmåner redan har utgetts av institutionen i en annan medlemsstat för samma fall av moderskap. Bestämmelsen i art. 35.4 synes avse den längsta period under vilken en förmån kan utges vid samma fall av moderskap, dvs. för samma barn, oberoende av om det är enbart den ena föräldern som utnyttjar förmånen eller om båda föräldrarna har uppburit förmåner. Det innebär att, om den ena föräldern omfattas av tysk lagstiftning och uppbär tyska kontantförmåner vid moderskap, den period under vilken sådana förmåner uppburits kan senare avräknas mot dagar med svensk föräldrapenning som den andra föräldern, som omfattas av svensk lagstiftning, önskar ta ut. För tillämpning av art. 35.4 i förordning 140871 ges i förordning 57472 föreskrifter som innebär att institutionen i den medlemsstat som skall utge förmåner får begära upplysningar från institutioner i en annan medlemsstat om vilka perioder de senare institutionerna har utgett förmåner för samma moderskap. Bestämmelsen i an. 35.4 synes kunna tillämpas direkt enligt sin ordalydelse. Det innebär att den skulle kunna tillämpas i fråga om den svenska föräldrapenningen utan att det finns en nationell svensk regel som föreskriver att avräkning skall ske. EG-domstolen har emellertid i olika domar fastslagit att förordning 140871 inte kan åberopas för att minska förmåner som tillerkänns en person med tillämpning uteslutande av nationell lagstiftning. Med hänsyn till denna ståndpunkt, som i vart fall tycks gälla i fråga om pensioner medan det är oklart i vad mån den gäller även beträffande andra förmåner, anser vi det lämpligt att det i den svenska lagstiftningen införs en bestämmelse av motsvarande innebörd som art. 35.4 i förordning 140871. Vi föreslår alltså att det i 4 kap. AFL skall införas en regel som innebär att vid beräkning av antalet dagar under vilka föräldrapenning kan utges för ett barn skall beaktas även dagar under vilka motsvarande förmån tidigare har utgetts för samma barn enligt utländsk lagstiftning. Vi anser det befogat att den nu föreslagna möjligheten att avräkna utländska förmåner vid moderskap inte enbart bör avse förmåner som utges enligt andra EES-länders lagstiftningar utan att den bör få generell tillämpning i förhållande till länder även utanför EES. En fråga som uppkommer när det gäller tillämpning av den av oss sålunda föreslagna bestämmelsen och av art. 35.4 i förordning 140871 är i vilken ordning avräkning skall göras mot svensk föräldrapenning. Enligt AFL kan nämligen, som vi beskrivit i avsnitt 8.2.1, föräldrapenning över garantinivån utges dels under 180 dagar under förutsättning att föräldern under 240 dagar före barnets födelse varit

försäkrad för en sjukpenning över garantinivån i förekommande fall

Kontantförnzáner vid moderskap 461

kan, som beskrivits i det föregående, sammanläggning ske med försäkringstid i annat EES-land för att kravet på försäkring under 240 dagar skall uppfyllas, dels under ytterligare 180 dagar utan krav på sådan föregående försäkring. Om en person kommer till Sverige och inte uppfyller förutsättningarna för sammanläggning och därför inte har rätt till de första 180 dagarnas föräldrapenning här i landet, kan diskuteras om avräkning med hänsyn till föräldraförmáner som tidigare uppburits i annat land skall göras mot dessa dagar eller mot de 180 dagar för vilka rätt föreligger till föräldrapenning här utan krav på föregående sjukpenningförsäkring över garantinivå. Med hänsyn till det krav på försäkring för sjukpenning över garantinivå före barnets födelse som gäller för de första 180 dagarna med föräldrapenning är det dessa dagar som i störst utsträckning motsvarar de förmåner vid moderskap som utges i andra länder. Enligt vår mening bör därför avräkning i den ovan beskrivna situationen först göras mot de 180 dagar för vilka ett sådant krav gäller, även om någon rätt till sådan förmån i Sverige inte föreligger, och först därefter göras avräkning mot de 180 dagar för vilka föräldrapenning kan utges utan föregående sjukpenningförsäkring på viss nivå. Detta bör regleras uttryckligen i lagstiftningen. En liknande fråga gäller om den förmån som uppburits i annat land än Sverige skall avräknas mot de återstående 180 dagarna med ersättning enligt sjukpenningnivå eller mot dagar med ersättning enligt garantinivå. Enligt vår uppfattning bör avgörande för denna fråga vara huruvida den utländska förmån som föräldern uppburit varit inkomstrelaterad eller utgetts med enhetsbelopp. Vi anser således att, om föräldern erhållit en inkomstrelaterad föräldraförmån i annat land, den tid sådan förmån utbetalats bör i första hand avräknas från de 180 dagarna för vilka rätt till föräldrapenning enligt sjukpenningnivå föreligger och resterande dagar avräknas mot föräldrapenning enligt garantinivå. För det fall att den utländska förmånen utgetts med ett enhetligt belopp bör avräkning i första hand ske mot de 90 dagar som även för en sjukpenningförsäkrad förälder utges enligt garantinivå och därefter bör avräkning ske mot dagar enligt sjukpenningnivå. Vi föreslår att en uttrycklig bestämmelse av nu angivet innehåll skall införas i AFL. I fall då engångsbelopp utges vid moderskap rekommenderar Riksförsäkringsverket i Allmänna Råd 1989:4 med avseende på tillämpningen av regler i konventioner att engångsbeloppet omräknas till periodisk förmån när det gäller att tillämpa regler om avräkning sådana som den av oss nu föreslagna. Engångsbelopp vid barns födelse förekommer i ett fåtal EG-länder och anses i ett EG-rättsligt sammanhang inte utgöra en förmån vid moderskap utan en familjeförmån. Genom en föreskrift i förordning 140871 och i en bilaga till denna är engångsbelopp vid barns födelse undantagna från förordningens tillämpningområde. Eftersom det inom EES inte längre förekommer

462 Kontantförmâner vid moderskap

föräldraförmåner i form av kontantbelopp, finns det inom EES inget behov av en regel om omräkning av engångsbelopp till periodisk förmån. Den avräkningsregel som vi föreslår är emellertid avsedd att ha generell tillämpning och alltså gälla även utanför EES. I sådana länder kan finnas förmåner i form av engångsbelopp och behov kan då föreligga att omräkna dessa till dagersättning så att avräkningsregeln av kan vinna tillämpning även i fall av det slaget. Vi föreslår därför att det bör införas regel att avräkning skall kunna göras också mot en om engångsbelopp. Denna omräkningsregel bör utformas enligt de principer förordas av Rikförsäkringsverket i de Allmänna Råden. som Det torde inte vara erforderligt att detaljregleringen finns i AFL, utan nämnda regler om hur omräkningen skall göras torde kunna ges i regeringsförordning eller i form av föreskrifter av Riksförsäkringsverket. Avräkning mot svenska föräldrapenningdagar bör ske även ide situationer då arbetsgivare enligt utländsk lagstiftning har en en lagstadgad skyldighet att utge lön eller annan ersättning under föräldraledighet. Den tid under vilken sådan ersättning uppburits från arbetsgivaren bör således avräknas från den svenska föräldrapenningen. Motsvarande bör gälla andra bidrag för vård av barn som utges enligt lagstiftningen i andra länder i den mån förmånen kan anses förmån vid moderskap. Om förmånen däremot till sin karaktär som en är familjeförmån, skall den inte föranleda någon minskning av en svensk föräldrapenning. Avgörande vid avräkningen är att en utländsk förmån tidigare utgetts för barn. Däremot är det utan betydelse om den samma tillkommit barnets far eller mor eller annan. I den mån t.ex. barnets far vill ha svensk föräldrapenning görs avräkning mot utländska förmåner som tidigare utgått såväl till honom själv som till barnets mor. En fråga kan aktualiseras i detta sammanhang är vad som gäller som i det fallet att barnets mor arbetar i ett annat EES-land och bor där tillsammans med barnet medan barnets far arbetar i Sverige och bor här eller i det andra landet hos barnet. I den mån fadern avstår från förvärvsarbete i Sverige för att ta vård om barnet i det andra landet har han med stöd förordning 140871 rätt till svensk föräldrapenning. av Men om barnets mor samtidigt uppbär föräldraförmåner från bosättningslandet torde fadern inte ha rätt till sådana förmåner från Sverige, eftersom han inte kan sägas avstå från förvärvsarbete för att vårda barnet; vården får i en sådan situation anses ombesörjas av barnets Samma resultat torde bli fallet också för den händelse att barnets mor. inte uppbär föräldraförmåner från det andra landet men är mor hemarbetande och ägnar sig att heltid sköta hemmet och barnet. Inte heller i en sådan situtation torde kunna göras gällande att fadern behöver avstå från förvärvsarbete för att ta vård om barnet. Några

Kontantförmâner vid moderskap 463

kompletterande regler i den svenska lagstiftningen för situationer av detta slag är enligt vår mening inte påkallade.

8.7.9 Sverige behörig stat

Vad vi hittills har berört avser fall där Sverige är behörig stat enligt förordning 140871. I fråga om den motsatta situationen, där Sverige inte är behörig stat men där personer som har någon anknytning till Sverige t.ex. genom medborgarskap eller bosättning eller vistelse här finns inte så mycket att anföra. - En är anställd eller egenföretagare i ett annat EES-land, person, som skall enligt förordning 140871 omfattas uteslutande av arbetslandets lagstiftning. Han omfattas därmed inte av svensk socialförsäkring om kontantförmåner vid moderskap och har således inte rätt till föräldrapenningförmåner här i landet. Detta blir fallet även om han är svensk medborgare eller eljest bor här. Reglerna i förordning 140871 tar således över bestämmelserna i AFL. I fråga om familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare blir situationen något annorlunda. I enlighet med vad vi anfört i avsnitt 8.7.5 kan familjemedlemmar inte i denna egenskap på grund av förordning 140871 vara berättigade till svenska föräldrapenningförrnåner vid vistelse eller bosättning i annat EES-land. För det fall att Sverige är behörig stat för anställd eller egenföretagare, som är bosatt med en sin familj i ett annat EES-land, är hans familjemedlemmar således inte berättigade till föräldrapenning enligt garantinivân. Detta torde få till konsekvens att i den motsatta situationen, när en i Sverige bosatt omfattas av ett annat lands lagstiftning på person grund förvärvsarbete där, blir hans i Sverige bosatta, icke förav värvsarbetande make berättigad till svenska föräldrapenningförmåner. Eftersom sådana förmåner enligt AFL är att anse som självständiga förmåner för den försäkrade och då familjemedlemmar inte är självständigt omfattade förordning 140871 utesluter nämligen av förordningen, enligt vår uppfattning, inte att familjemedlemmar detta sätt kan erhålla förmåner enligt svensk lagstiftning även om den anställde eller egenföretagaren omfattas av lagstiftningen i ett annat EES-land. Enligt vad vi föreslagit i avsnitt 8.7.5 skall den familjemedlem som bor i Sverige i denna situation kunna få föräldrapenning även för de 90 dagar som enligt 4 kap. 3 § AFL tillkommer den andra föräldern.

8.7.10 Konsekvenser att förordning EEG nr 161268

av

blir tillämplig i fråga om föräldrapenningfönnåner

När det gäller tillfällig föräldrapenning som utges i andra situationer än till far avstår från förvärvsarbete i samband med barns en som

464 Kontantförmåner vid moderskap

födelse har vi i avsnitt 8.7.1 funnit att sådana former av tillfällig föräldrapenning inte omfattas av förordning 140871. De torde dock vara att anse som sociala förmåner och därmed vara omfattade av förordning EEG nr 161268 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Fråga är då vad en tillämpning av förordning 161268 får för konsekvenser för de svenska reglerna om föräldrapenningförmåner. Förordning 161268 innehåller i art. 7.2 en bestämmelse som innebär att en arbetstagare, som är medborgare i en medlemsstat, skall i en annan medlemsstat åtnjuta samma sociala förmåner som det landets egna medborgare, dvs. ett förbud mot diskriminering på grund av medborgarskap. Begreppet arbetstagare i art. 7.2 i förordning 161268 är mera inskränkt än begreppet anställd enligt förordning 140871. Bestämmelsen i art. 7.2 i förordning 161268 gäller sålunda endast arbetstagare som har en faktisk anställning och inte medborgare som vistas i en annan medlemsstat för att söka arbete där. I fråga om familjemedlemmars rätt är förordning 161268 annorlunda uppbyggd än förordning 140871 Familjemedlemmar kan en- . ligt förordning 161268 erhålla förmåner som enligt den nationella lagstiftningen tillkommer någon självständigt, utan anknytning till en annan person. Det avgörande för om familjemedlemmen har rätt till förmåner är enligt den förordningen i stället om familjemedlemmen är beroende av den anställde för sin försörjning samt om förmånen kan ses som en social fördel för den anställde själv. Detta torde enligt vår uppfattning innebära att en familjemedlem till en person som arbetar i Sverige, men som inte själv är förvärvsverksam, kan vara berättigad till föräldrapenning på garantinivá. En förutsättning är dock att också

familjemedlemmen befinner sig här i landet se nedan

När det gäller tillfällig föräldrapenning i andra situationer än när sådan förmån utges till en far i samband med barns födelse innehåller de svenska reglerna om förmånema inte något krav på svenskt medborgarskap för att någon skall vara berättigad till förmånema. Inte heller innehåller reglerna några särskilda, enbart för utländska medborgare uppställda villkor, såsom att viss kvalifikationstid skall vara uppfylld, för att rätt till förmåner skall föreligga. Däremot torde det krav på att barnet och föräldern skall vara bosatta i Sverige och att föräldern skall vara inskriven hos försäkringskassa som gäller enligt

AFL vara sådana villkor som enligt EG-domstolens praxis se avsnitt

3.7 kan tänkas strida mot likabehandlingsprincipen i förordning 161268. En tillämpning av förordning 161268 får i dessa fall den effekten att en person som kommer till Sverige för att arbeta här kortare tid än ett år blir berättigad till nu aktuella former av tillfällig föräldrapenning trots att han enligt AFL inte anses bosatt i Sverige. Vad nu sagts gäller även i fråga om föräldrapenning på garantinivá till en familjemedlem till en person som är arbetstagare i Sverige, om

Kontantförmåner vid moderskap 465

den förmånen kan social fördel för den anställde och ses som en således omfattas av förordning 161268. Det krav på 180 dagars inskrivning hcs försäkringskassa gäller enligt AFL för rätt till som föräldrapenning får i detta sammanhang villkor viss tids ses som ett om bosättning i Sxerige och skulle alltså sådant kunna ett som anses vara otillåtet villkor jfr redovisningen i avsnitt 3.7. För att familjemedlemmen i denna sztuation skall vara berättigad till föräldrapenning måste han emellertid vistas i Sverige eftersom förordning 161268 inte ger någon rätt till utbetalning av förmåner utanför Sverige. I övrigt torde enligt vår bedömning bestämmelserna i förordning 161268 inte någon inverkan på de svenska föräldrapenningförmånema. Förordning 161268 innehåller sålunda, nämnts, som nyss inga regler som medger utbetalning förmåner utomlands. av

8.7.11 Avslutande synpunkter

Den genomgång gjort i detta avsnitt har i huvudsak belysa avsett att de konsekvenser som uppkommer i och med att förordning EEG nr 140871 blir gällande i Sverige och kommer att tillämpas beträffande förmåner som föräldrapenning och sådan tillfällig föräldrapenning som utges till en fader som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse. Huvudvikten i våra överväganden har legat på belysa just att konsekvenserna härav. Enbart i begränsad omfattning har vi funnit dessa konsekvenser sådana att vi ansett det påkallat med vara att hänsyn härtill lägga fram förslag till några förändringar i den svenska lagstiftningen. I några hänseenden har dock ansett sådana ändringar vara motiverade. Vi föreslår således att det i 4 kap. 3 § AFL införs regel när en som föräldrarna har vårdnad ett barn den föräldern gemensam om ger ena rätt till de dagar med föräldrapenning tillkommer den andra som föräldern för det fall att denne inte uppfyller villkoren för att vara berättigad till föräldrapenning. Ett annat förslag som lägger fram samordningen mellan föravser äldrapenningförmåner och kontantförmåner vid sjukdom eller arbetsskada. Vi föreslår att det i 4 kap. 17 § AFL görs ett tillägg så att svenska föräldrapenningförmåner kan samordnas även med utländska förmåner vid sjukdom och arbetsskada. Vi föreslår vidare en regel som innebär att svensk föräldrapenning skall samordnas med motsvarande utländska förmån. Det föreslås ske

på så sätt att dagar eller perioder under vilka moderskapsförmåner

tidigare utgetts enligt utländsk lagstiftning för ett barn skall avräknas vid beviljande av svensk föräldrapenning för barn. Detsamma samma gäller för det fall att engångsbelopp vid moderskap har utgetts enligt utländsk lagstiftning. Vid avräkningen skall först de 180 dagarna avräknas för vilka gäller krav på att föräldern under 240 dagar före barnets födelse varit försäkrad för sjukpenning över garantinivån. en

466 Kontantfömzáner vid moderskap

Detta gäller även om föräldern inte uppfyller nämnda krav och därför inte skulle ha rätt till de första 180 dagarnas föräldrapenning här i landet. Av de återstående dagarna med föräldrapenning skall, för den som i annat land uppburit föräldraförmån är inkomstrelaterad, som förmånen avräknas i första hand från de 180 dagarna utges enligt som sjukpenningnivå och därefter från dagar med ersättning enligt garantinivå. För det fall att den utländska förmånen inte är inkomstrelaterad utan utgörs av enhetliga belopp, skall avräkningen i stället i första hand göras från de 90 dagarna med ersättning enligt garantinivå och först därefter från dagar med högre ersättning. De nu nänmda förslagen till ändringar anser vi inte skall gälla enbart i förhållande till andra EES-länder utan få generell tillämpning. Vi har även pekat på några situationer beträffande vilka vi att anser det finns anledning att göra anpassningar i den svenska lagstiftningen till förordning 140871 inte genom ändring i AFL eller nationell annan lagstiftning utan genom att bestämmelser införs i bilaga 6 till förordningen. Enligt vår uppfattning bör alltså Sverige vid kommande förhandlingar inom EES om tillägg till EES-avtalet föreslå been stämmelse som preciserar att kravet på att barnet skall bosatt i vara Sverige för att rätt till föräldrapenningförmåner skall föreligga inte gäller i fråga om barn som är bosatta inom EES. Bilaga 6 till förordningen bör vidare enligt vår uppfattning innehålla en bestämmelse som i samband med byte av behörig stat medger ett uppehåll högst om en månad i den period med försäkring för sjukpenning över garantinivå som krävs för att rätt till föräldrapenning över sådan nivå skall föreligga.

Arbetsskadeförntáner 467

9 Arbetsskadeförmåner

9.1 Gällande svenska regler

Regler om förmåner i anledning av arbetsskada ges i lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF. Ersättning för personskada m.m. kan utgå med tillämpning av i huvudsak samma regelsystem också enligt lagen 1977:265 om statligt personskadeskydd, lagen 1977:266 om statlig ersättning vid ideell skada samt lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän.

9.1.1 Lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring

Försäkrade mot arbetsskada är enligt 1 kap. 1 § LAF alla som förvärvsarbetar i Sverige. Sjömän pâ svenska fartyg anses sysselsatta i Sverige. Annan förvärvsarbetande än arbetstagare, dvs. uppdragstagare och egenföretagare, är dock försäkrad bara under förutsättning att han är bosatt i Sverige. Begreppet bosatt är inte definierat i LAF. Samma bosättningsbegrepp tillämpas emellertid som inom den allmänna försäkringen. Försäkrad enligt LAF är också arbetstagare som utför arbete utomlands, om arbetet avses vara högst ett år och arbetstagaren är utsänd av en arbetsgivare i Sverige. En arbetstagare som utsänds av en statlig arbetsgivare skall emellertid med undantag för arbetstagare som är arvodesanställda av SIDA vara försäkrad även om utsänd- ningstiden är avsedd att vara längre än ett år. Vidare gäller att den som genomgår vissa former av utbildning är försäkrad i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Närmare bestämmelser härom ges i 2-4 §§ förordningen 1977:284 om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Försäkringen omfattar inte arbetstagare som av utländsk arbetsgivare sänds till Sverige för arbete som avses vara i högst ett år. Andra regler kan dock gälla till följd av socialförsäkringskonventioner mellan Sverige och

andra länder se avsnitt 9.2

Drabbas den försäkrade av arbetsskada har han rätt till ersättning för det inkomstbortfall som skadan medför. I 2 kap. definieras begreppen skada och arbetsskada. Med skada avses personskada och skada protes eller annan liknande anordning som användes för avsett ändamål när skadan inträffade. Med arbetsskada förstås skador och sjukdomar som har uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan

468 Arbetsskadeförmåner

i arbetet. Med annan skadlig inverkan inverkan avses av en faktor som med hög grad av sannolikhet kan upphov till sådan skada ge en som den försäkrade har. Ett olycksfall inträffar som vid färd till eller från arbetsstället räknas olycksfall i arbetet, färden föranleddes som om av och stod i nära samband med arbetet. I vissa i 5 § i förordningen

1977:284 angivna fall skall sjukdom framkallats som av smitta anses som arbetsskada. Enligt en särskild bevisregel skall, försäkrad om en har varit utsatt för olycksfall eller skadlig inverkan i arbetet, annan skada som han har ådragit sig orsakad anses vara av den skadliga inverkan, övervägande skäl talar för det. Skada om till följd av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag då skadan visade sig.

I 3-5 kap. ges regler ersättning i olika situationer. 3 om kap. innehåller bestämmelserna ersättning vid sjukdom. om Enligt dessa har en skadad som är sjukförsäkrad enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL vid arbetsskada rätt till förmåner samma från sjukförsäkringen som vid sjukdom. annan Om den skadade inte har rätt till sjukpenning eller inte är sjukför-

säkrad, har han vid arbetsskada rätt till förmåner från arbetsskadeförsäkringen i enlighet med vad skulle ha utgått som om 3 och 22 kap. AFL hade varit tillämpliga på honom. Även för försäkrad en som genomgår utbildning är förenad som med särskild risk för arbetsskada eller i fall genomgår som annat

yrkesutbildning när skadan inträffar gäller 3 kap. 1-2 §§. Dock finns

i 2 a § en särskild regel, enligt vilken sjukpenning till sådana för-

säkrade utges från arbetsskadeförsäkringen,

om 180 dagar har förflutit sedan skadan inträffade och skadan sätter den försäkrades om ner förmåga att skaffa sig inkomst arbete med minst genom en fjärdedel.

Sådan sjukpenning utges dock endast

om den överstiger den sjukpenning som den försäkrade har rätt till enligt AFL. I den mån ersättning inte utges enligt de redovisade reglerna nyss

ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för sjukvård

utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel 3 kap. 3 §. I kravet att kostnaderna skall nödvändiga ligger vara att ersättning betalas ut endast för sådan vård som föranletts arbetsskadan. I kostnaderna av räknas nödvändiga utgifter för Ersättning resor. för tandvård lämnas

under förutsättning att tandvården lämnas inom den offentliga

vården

eller av en till sjukförsäkringen ansluten tandläkare. Detta innebär alltså att arbetsskadeförsäkringen betalar

för dessa förmåner i den utsträckning den försäkrade inte alls är sjukförsäkrad i Sverige eller annat skäl inte är berättigad till av sådana förmåner i Sverige. När förmånerna utges på detta sätt har den försäkrade rätt till samma subventionering kostnaderna för förmånerna av som gäller

inom sjukförsäkringen prop. 199293: 178 s.49,

dvs. den försäkrade skall betala samma patientavgifter inom sjukförsäkringen. som När det gäller tandvård har dock den försäkrade rätt till ersättning från

arbetsskadeförsäkringen för den patientavgift han får erlägga, eftersom

Arbetsskadeförnzâner 469

enligt 3 kap. 3 § LAF nödvändiga kostnader för tandvård skall ersättas i den mån ersättning inte utges enligt 3 kap. 1 Kostnader för sjukvård utomlands regel inte enligt AFL. ersätts som Om det är fråga om vård till följd av en arbetsskada ersätts kostnaderna därför av arbetsskadeförsäkringen. Det kan t.ex. gälla en person som skadar sig vid arbete utomlands eller får ett recidiv efter en skada som inträffat i Sverige. På samma sätt kan ersättning för vård utomlands betalas till en person som inte är bosatt i Sverige och som skadar sig under arbete i Sverige. Han kan naturligtvis också få vården i Sverige.

Om en arbetsskada som har föranlett livränta enligt 4 kap. LAF se

nedan på nytt medför en arbetsskada, har den försäkrade rätt till sjukpenning enligt reglerna i 3 kap. 1-2 a §§, om sjukdomen sätter ner hans kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. En försäkrad kan på anmodan av försäkringskassa eller med dess samtycke avhålla sig från arbete i syfte att förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras. I sådant fall har den försäkrade enligt 6 kap. 4 § rätt till skälig ersättning från arbetsskadeförsäkringen, motsvarande högst hel sjukpenning enligt bestämmelserna i 3 kap. l-2 a §§. Om den försäkrade deltar i medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering eller undergår medicinsk behandling i förbyggande syfte, skall hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt i den mån åtgärden hindrar honom att arbeta 6 kap. 5 §. Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en femtondel har den försäkrade enligt 4 kap. rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Livräntan motsvarar i princip skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade skulle ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas komma att få. Livräntan ersätter inkomstförlust upp till inkomsttaket 7,5 basbelopp. Inkomstbortfall som för år räknat understiger en fjärdedel av basbeloppet ger dock inte rätt till livränta.

Livränteunderlaget motsvarar enligt huvudregeln den försäkrades sjuk-

penninggrundande inkomst enligt AFL vid den tidpunkt från vilken livräntan första gången skall utges eller, för den som inte är sjukpenningförsäkrad, det belopp som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst, om han hade varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst 6 000 kr.

Om skadan inträffat innan den försäkrade Allt 25 år, gäller

särskilda regler för beräkning av livränteunderlaget. Särskilda regler för beräkning av detta underlag gäller också för försäkrad som genomgår utbildning. Livränta utbetalas i princip längst till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år. För tid därefter gäller en garantiregel av innebörd att livräntan alltid tillsammans med ålderspension enligt - AFL eller, då sådan inte utgår, livräntan skall utgå med 65 % ensam -

470 Arbetsskadeförmâner

av sitt bruttobelopp. Från 65 års ålder utbetalas sålunda arbetsen skadelivränta bara i den mån ålderspension i form folkpension och av

ATP inte uppgår till 65 % bruttobeloppet för livräntan. Ålderspen-

av sion enligt utländskt system för social trygghet jämställs med pension enligt AFL vid tillämpning av denna regel. Om en försäkrad avlider till följd av arbetsskada, utgår begravningshjälp med belopp som motsvarar 30 % basbeloppet vid tiden för av dödsfallet. Till hans efterlevande kan enligt 5 kap. dessutom utgå livränta. Livräntor utges i form bamlivränta till den försäkrades av efterlevande barn och i form orrtställningslivränta och särskild efterav levandelivränta till den försäkrades efterlevande make eller därmed likställd. Ett barn har rätt till livränta tills barnet fyller 18 år. Vid gymnasiestudier m.m. kan livränta utges längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Enligt Övergångsbestämmelser gäller dessutom för vissa angivna fall äldre regler om rätt till änkelivränta. Efterlevandelivränta efter en försäkrad grundas på hans livränta egen eller, om han inte själv uppbar livränta, vad skulle ha utgjort som livränta till honom, om sådan skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet. Livräntorna är visst sätt samordnade med allmän pension 6 kap.. Är den uppbär livränta egenlivränta eller efterlevandelivsom ränta samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller efterlevandepension enligt AFL med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utges livräntan endast i den mån den överstiger pensionen. Samordning skall ske även med pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan. Dessa bestämmelser innebär att det i regel utbetalas bara ett visst kompletterande belopp nettobelopp i form av arbetsskadelivränta och att större delen inkomsten för den förav säkrade eller den efterlevande utgörs förtidspension respektive efterav levandepension. Om förtidspensionen för den är helt arbetsoförsom mögen motsvarar t.ex. 70 % av inkomsten före arbetsskadan, utgör livräntanspnettobelopp således 30 % därav. I LAF finns inte, såsom i AFL, någon direkt begränsning i rätten att förmåner utbetalda utomlands. Eftersom sjukpenning i anledning av arbetsskada i många fall utgår enligt reglerna i AFL, gäller ändå en sådan begränsning i de flesta fall. Vi återkommer till detta i avsnitt 9.4.1. Sedan en arbetsgivare fått underrättelse arbetsskada skall han om en anmäla arbetsskadan till den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, han uppfyllt om åldersvillkoret i 1 kap. 4 § AFL. För försäkrade inte är och inte som heller skulle varit inskrivna samt för sjömän finns särskilda regler. Arbetsskadeförsäkringen kompletteras på de olika avtalsomrädena genom kollektivavtalsgrundade försäkringar. Inom SAF-LO-PTK-området finns en trygghetsförsäkring vid arbetsskada, TFA. Denna

Arbetsskadeförmáner 471

försäkring handhas konsortium inom Arbetsmarknadsförsåkringav ett Motsvarande skydd finns för landstings- och kommunalanställda ar. för statligt anställda. Försäkringarna täcker de kostnader och samt inkomstförluster för de skadade inte ersätts enligt LAF. Dessutom som utgår ersättning för ideell skada. Förutsättning för utbetalning är i

princip att arbetsskada enligt LAF föreligger.

9.1.2 Lagen 1977:265 om statligt personskadeskydd

l lagen 1977:265 statligt personskadeskydd har sammanförts om bestämmelser ersättning från staten för personskada som inträffat om i verksamhet åläggs tjänsteplikt eller myndighets beslut. som genom Lagen skydd vid ekonomisk skada förvärvsarbetande ger samma som arbetsskadeförsäkringen. får genom Den skyddade kretsen omfattar bl.a. den som fullgör vämpliktseller civilförsvarstjänstgöring. Lagen omfattar också vissa tvångsvis Omhändertagna t.ex. intagna i kriminalvårdsanstalt. Ersättpersoner,

ning enligt det statliga personskadeskyddet utges vid sjukdom, be-

stående nedsättning arbetsförmâgan och dödsfall. Ersättningsav reglema i lagen arbetsskadeförsäkring är i huvudsak tillämpliga. om Till lagen är knuten särskild lag ersättning av statsmedel för en om ideell skada, lagen 1977:266 statlig ersättning vid ideell skada om Enligt denna lag utgår ersättning för sveda och värk, lyte och m.m. allmänna olägenheter skadan. Fönnånema motsvarar vad men samt av arbetstagare hos får trygghetsförsäkringen det statliga staten genom

området, den s.k. statliga personskadeförsäkringen. Ersättning ut-

betalas efter prövning i den statliga trygghetsnämnden.

9.1.3 Lagen 1977:267 krigsskadeersättning till sjömän

om

sjöman, är försäkrad enligt LAF och utomlands ådrar sig En som som personskada till följd olycksfall på grund krigshändelse, har en av av lagen 1977:267 krigsskadeersättning till sjömän i vissa fall enligt om rätt till ersättning från staten för sådan skada. till ersättning föreligger inte för den för den aktuella Rätt som skadan har rätt till ersättning enligt LAF. Inte heller har den rätt till ersättning tjänstgör krigsfartyg eller skadas i krig som Sverige som befinner sig Ersättning utgår med tillämpning bestämmelserna i LAF. Utöver av har den skadade dessutom rätt till särskild ersättning med livränta hänsyn till skadans beskaffenhet för förlorad eller nedsatt arbetsförmå-

ga.

472 Arbetsskadeförmâner

9.2 Konventionslösningar

9.2.1 Nordisk konvention social

om trygghet

Enligt 1981 års nordiska konvention social trygghet, om som upphör att gälla när EES-avtalet träder i kraft, gäller huvudregel som att den som är bosatt i ett nordiskt land skall omfattas lagstiftningen av i bosättningslandet. I art. 7.1 görs undantag från denna huvudregel i fråga om den som är anställd för arbete i nordiskt land ett annat än det där han är bosatt. En sådan person skall med avseende på detta arbete omfattas av lagstiftningen i sysselsättningslandet vad gäller rätt till förmåner som är beroende förvärvsarbete eller inkomst av av sådant arbete. Det innebär att han när det gäller rätten till förmåner vid arbetsskada skall omfattas lagstiftningen av i det land där han är anställd. Från denna regel görs undantag för personer som är utsända för arbete i annat nordiskt land art. 8 och diplomatiska företrädare art. 9, som i stället omfattas lagstiftningen i det land varifrån av de har sänts ut. Det finns enligt art. ll även möjlighet för särskilda att persongrupper eller personer medge undantag s.k. dispens från reglerna om tillämplig lagstiftning. Art. 24 i konventionen föreskriver rätten till förmåner vid att arbetsskada inte får påverkas av att den berättigade är bosatt eller vistas i annat nordiskt land än det enligt lagstiftning skadan skall regleras vars enligt konventionens bestämmelser tillämplig lagstiftning. om Enligt samma artikel gäller vidare att bestämmelserna i konventionen om rätt till vårdfönnåner i bosättnings- eller vistelselandet är tillämpliga även vid arbetsskada. Det innebär att den är bosatt i nordiskt land som ett och äger rätt till vårdförmåner där skall, han under vistelse i om ett annat nordiskt land blir i behov sjukvård, erhålla vårdförmåner av från vistelselandet enligt dess lagstiftning tills den vårdades tillstånd tillåter resa till det land där han är bosatt. För det fall att en förmån vid arbetssjukdom kan utgå enligt mer än

ett nordiskt lands lagstiftning, gäller enligt 25

art. att förmånen skall utges endast enligt lagstiftningen i det land där sådan verksamhet som innebär fara för sjukdomen utövades före senast den tidpunkt då arbetssjukdomen visade sig. Vid försämring av en arbetssjukdom för vilken ersättning utgetts enligt ett nordiskt lands lagstiftning skall det landet också för svara ersättning för försämringen, denna inte är hänföra till arbete om att i ett annat nordiskt land. Den nya nordiska konventionen social trygghet, om som träder i kraft samtidigt EES-avtalet

som se kapitel 4, innehåller i fråga om

förmåner vid arbetsskada endast bestämmelse hänvisar en som till reglerna i förordning EEG 140871 och förordning EEG nr nr 57472 när det gäller fastställande rätten till förmåner och beräkning av

Arbetsskadeförmåner 473

av förmânernas storlek. Bestämmelsen innebär att även personer som inte omfattas av reglerna i förordning 140871 men som omfattas av konventionen beträffande den av konventionen omfattade personkretsen, se kapitel 4 har rätt till förmåner vid arbetsskada och arbetssjukdom. Förordning 140871 har företräde framför konventionen, varför konventionen inte skall tillämpas personer som omfattas av förordningen. Som har beskrivit i avsnitt 6.3.2 har enligt art. 10 i konventionen den, som är bosatt i ett nordiskt land och har rätt till vårdförmâner vid sjukdom där och som blir sjuk och får sjukvårdsförmåner under tillfällig vistelse i annat nordiskt land än bosättningslandet, rätt att på vistelselandets bekostnad ersättning för den merkostnad för hemresa som uppkommer genom att han grund av sin sjukdom måste använda ett dyrare färdsätt än han annars skulle ha använt. Art. 10 gäller enligt konventionen endast vid sjukdom och föräldraskap, men eftersom 3 kap. 1 § LAF hänvisar till reglerna i AFL, torde i de fall vård för arbetsskada ges under tillfällig vistelse i Sverige även art. 10 gälla.

9.2.2 Utomnordiska konventioner

Arbetsskadeförsäkringen ingår i så gott som samtliga konventioner på socialförsäkringsområdet som Sverige har ingått med andra länder. De enda undantagen utgör konventionema med USA och Kanada. Konventionernas bestämmelser om förmåner vid arbetsskada varierar. Det finns inga regler som är enhetliga för samtliga konventioner. Det innebär att kombinationerna av bestämmelser och därmed möjligheterna till ersättning är olika från avtal till avtal. Gemensamt för alla konventioner är dock, att de grundläggande bestämmelserna om tillämplig lagstiftning gäller även vid fastställandet av en persons försäkringstillhörighet i fråga om arbetsskadeförsäkring. Dessa innebär att en person är arbetsskadeförsäkrad i det land där han är sysselsatt. Från denna huvudregel görs, liksom beträffande andra förmåner, undantag för personer som är utsända för arbete iett konventionsland och diplomatiska företrädare. Det finns också möjlighet att genom ett särskilt beslut medge undantag från reglerna om tillämplig lagstiftning i en konvention, s.k. dispensfall. I dessa fall omfattas personen i stället av lagstiftningen i det land som han enligt beslutet skall omfattas av. Enligt samtliga konventioner gäller också att kontantförmåner vid arbetsskada utbetalas vid vistelse i den andra fördragsslutande staten. Förmåner vid arbetsskada i form av olycksfall i arbetet utges enligt konventionema i enlighet med den lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpunkten för olyckan. Vid arbetsskada i form av arbetssjukdom bestäms enligt konventionema rätten till förmåner enligt det lands lagstiftning som var

474 Arbetsskadeförmáner SOU 1993:1 15

tillämplig då den försäkrade arbetade i sådan verksamhet som har medfört risk för arbetssjukdomen. Detta lands lagstiftning tillämpas även sjukdomen konstateras först i ett annat land. Om den om försäkrade har arbetat i sådan verksamhet i flera länder, skall lagstiftningen i det land där han senast har haft ett sådant arbete tillämpas. I de fall då en försäkrad har beviljats förmåner på grund av en arbetssjukdom enligt ett lands lagstiftning och sedan råkar ut för en försämring sjukdomen, skall enligt konventionema ersättning vid av försämring sjukdomen som inträffar i ett annat land också utges av enligt det första landets lagstiftning, såvida inte försämringen beror på att den försäkrade i det andra landet har arbetat i en verksamhet som har medfört fara för sjukdomen. Enligt samtliga konventioner på arbetsskadeförsäkringens område utom de med Grekland, Kanada, Kap Verde, Marocko, Spanien och Turkiet kan person, som omfattas av en konventions bestämmelser en utsändning, få sjukvårdsförmäner i sysselsättningslandet om han om skadas i arbete där. Enligt konventionema med Tyskland, Portugal samt Storbritannien och Nordirland utges sjukvårdsförrnåner av försäkringsorganet på sysselsättnings- eller vistelseorten på detta organs bekostnad. Enligt bestämmelser i konventionema med Frankrike, Israel, Italien, Jugoslavien, Luxemburg, Québec, Schweiz och Österrike sjukutges vårdsförmåner vistelselandets försäkringsorgan men på bekostnad av försäkringsorganet i det land där personen är försäkrad. av

9.3 EEG 140871

Reglerna i förordning nr

Inledning

Förordning EEG 140871 upptar i avdelning III, kapitel 4 nr särskilda bestämmelser för förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar och i kapitel 5 regler om dödsfallsersättningar, som är tillämpliga på begravningshjälp enligt arbetsskadeförsäkringen. Kapitel 4 är uppdelat i fyra avsnitt som behandlar rätten till förmåner art. 52-59, försämring av en arbetssjukdom för vilken förmåner har utgetts art. 60, diverse bestämmelser om bl.a. särskilda föreskrifter i vissa lagstiftningar art. 61-62 samt återbetalning mellan institutioner art. 63. Bestämmelserna är i princip identiska med de som enligt kapitel l gäller förmåner vid sjukdom och moderskap. Vissa undantag och tillägg finns dock.

Utgångspunkten är att anställda och egenföretagare och i vissa fall deras efterlevande har rätt till förmåner enligt lagstiftningen i

sysselsättningsstaten eller i vissa situationer en annan stat enligt

Arbetsskadefönnâner 475

reglerna bestämmande av tillämplig lagstiftning i förordningens om avdelning II. Den där utpekade staten är alltså behörig stat. Av naturliga skäl gäller reglerna i kapitel 4 inte familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare.

Förmåner i bosättningsstaten och i den behöriga staten

Art. 52 innehåller bestämmelser anställda och egenföretagare som om är bosatta i medlemsstat än den behöriga staten. Till sitt en annan innehåll motsvarar bestämmelserna de som enligt art. 19.1 gäller i fråga förmåner vid sjukdom och moderskap. De innebär att en om sådan anställd eller egenföretagare råkar ut för ett olycksfall i som arbetet eller ådrar sig en arbetssjukdom har rätt till vårdförmåner som på den behöriga institutionens bekostnad utges av institutionen på hans bosättningsort enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar han försäkrad där. Kontantförmåner skall som om vore däremot den behöriga institutionen enligt den lagstiftning utges av som denna har att tillämpa. Liksom i fråga vårdförmåner vid sjukdom och moderskap jfr om art. 20 gäller särskild regel för gränsarbetare. Dessa kan enligt art. en 53 välja att i stället utfå vårdförmåner vid arbetsskada och arbetssjukdom hos vederbörande myndighet i den behöriga staten som om de bosatta där. När det gäller gränsarbetare får dock enligt en vore särskild bestämmelse i tillämpningsförordningen EEG nr 57472 art. 60.8 läkemedel, bandage, glasögon och mindre hjälpmedel utges och laboratorieanalyser och tester utföras endast i den stat, i vilken de har ordinerats enligt bestämmelserna i denna stats lagstiftning. Om anställd eller egenföretagare, som är bosatt i en annan meden lemsstat än den behöriga, vistas i eller flyttar till den behöriga staten, har han enligt art. 54 rätt till förmåner enligt denna stats lagstiftning, han redan dessförinnan uppburit förmåner. När det gäller även om vistelse i den behöriga staten, är bestämmelsen dock inte tillämplig på gränsarbetare. Även 54 har sin motsvarighet i kapitel 1 art. om sjukdom och moderskap, nämligen i art. 21.

Förmåner vid tillfällig vistelse i annan stat m.m.

Art. 55 anställds eller egenföretagares rätt till förmåner i tre avser en särskilda situationer, nämligen 1 han råkar ut för ett olycksfall i om arbetet eller ådrar sig arbetssjukdom och han vistas i en annan en medlemsstat än den behöriga, eller 2 om han, efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institutionens bekostnad, av denna får tillstånd att återvända till den stat där han är bosatt eller att flytta till medlemsstat, och 3 han får tillstånd av den behöriga en annan om institutionen att bege sig till en annan medlemsstat för att där få den vård hans hälsotillstånd kräver. I dessa fall har han rätt att få som

476 Arbetsskadeförmåner

vârdförmåner den behöriga institutionens bekostnad hos vederbörande institution i vistelse- eller bosättningslandet enligt det landets lagstiftning som om han försäkrad där. Den period vore under vilken förmåner får utges bestäms dock enligt den behöriga lagstiftstatens ning. Kontantförmåner utges däremot den behöriga institutionen av enligt den lagstiftning denna tillämpar. som EG-domstolen förklarade i målet 875 Foot-Ball Club dAndlau att om en person som är försäkrad i den medlemsstat där han bor den behöriga staten tillfälligt är anställd i medlemsstat men en annan råkar ut för ett olycksfall i arbetet i den i fråga senare staten, personen skall

på den behöriga statens bekostnad ha rätt till vårdförmåner

i den stat där det tillfälliga arbetet utförs enligt lagstiftningen i den Byte staten. av behörig stat sker således inte i sådant fall. ett Tillstånd att återvända till bosättningsstaten eller flytta till att annan medlemsstat får enligt art. 55.2 vägras bara det är klarlagt om att en flyttning skulle vara skadlig för den enskildes hälsotillstånd eller försvåra läkarvården. I fråga tillstånd att till om resa en annan medlemsstat för att där undergå behandling gäller att sådant tillstånd inte får vägras om den behövliga vården inte kan i bosättningsges landet. I fråga om möjligheten att vägra tillstånd bege sig till att en annan medlemsstat för att vård föreligger skillnad i förhållande en till motsvarande regel art. 22.1 c och 22.2 i kapitlet förmåner vid om

sjukdom och moderskap se avsnitt 6.5. Där tillstånd inte får

anges att vägras om vården är en förmån utges enligt lagstiftningen i den som medlemsstat inom vars territorium är bosatt och han i den personen om staten inte kan få vård inom den tid med beaktande hans som, av aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp, där normal är för vården i fråga. Vi återkommer i avsnitt 9.4.4 till den närmare innebörden av denna skillnad.

Färdolycksfall

Ett olycksfall som inträffar under i medlemsstat en resa en annan än den behöriga staten anses ha inträffat den behöriga område statens art. 56. Bestämmelsen löser en eventuell lagkonflikt. I fall detta av slag skall alltså lagstiftningen i den behöriga tillämpas. Bestaten stämmelsen däremot i sig inte rätt till ersättning för olycka ger som inträffar under resa t.ex. på väg till eller från arbetet såvida det inte enligt den behöriga statens lagstiftning utges ersättning i sådant fall. Om t.ex. en anställd, som bor i Tyskland arbetar i Danmark, men råkar ut för ett olycksfall i Tyskland medan han är på väg till sitt arbete i Danmark, är dansk lagstiftning avgörande eftersom Danmark är behörig stat. Innehåller dansk lagstiftning arbetsskadeförsäkring om inte några regler om ersättning för färdolycksfall, föreligger således inte någon rätt till ersättning för den skadade.

Arbetsskadeförmzáner 477

Riskexponering i flera stater

I art. 57 ges bestämmelser om förmåner i anledning av arbetssjukdom i fall där den drabbade har varit utsatt för samma risk i flera medlemsstater. När en person, som har ådragit sig en arbetssjukdom, i flera länder har till utövat en sysselsättning som kan ge upphov denna sjukdom, skall de förmåner som han eller hans efterlevande kan göra anspråk på enligt huvudregeln i art. 57.1 beviljas uteslutande enligt lagstiftningen i den medlemsstat där villkoren senast har uppfyllts. Denna behöver inte nödvändigtvis vara den medlemsstat han senast har arbetat Vid tillämpningen skall bestämmelserna i art. 57.2-5 beaktas. Dessa innebär bl.a. att villkor i viss medlemsstats lagstiftning om att sjukdomen först skall ha diagnostiserats inom dess område eller inom viss tid efter verksamhetens utövande eller att verksamheten utövats under en viss tidsperiod skall anses tillgodosedda om förutsättningarna uppfyllts i en annan medlemsstat art. 57.2-4. I mål 2885 Deghillage fastslog EG-domstolen att det medicinska konstaterandet av en arbetssjukdom måste godtas av den medlemsstat som enligt art. 57.1 är förpliktad att utge förmåner, även om detta konstaterande har i medlemsstat och enligt den ägt rum en annan statens lagstiftning. Principen att förmåner skall utges enligt lagstiftningen i endast en medlemsstat är inte undantagslös. I art 57.5 finns sålunda en proratatemporis-regel som föreskriver att kostnaderna för kontantförmåner, inkl. pensioner, som utgår vid en viss angiven sjukdom sklerogen pneumokonios; ung. stendammslunga skall fördelas mellan de medlemsstater där den drabbade har utövat sådan verksamhet som kunnat orsaka sjukdomen. Denna fördelning görs enligt samma principer som gäller vid fördelning av kostnaderna för ålderspension enligt art. 45.1. Det innebär att kostnaderna fördelas i proportion till

längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts

enligt respektive lands pensionssystem. Denna regel kan utvidgas till att omfatta andra arbetssjukdomar genom ett enhälligt beslut av rådet på förslag av kommissionen art. 57.6. Rådet har dock imte fattat något sådant beslut.

Beräkning av kontantförmåner

I art. 58 finns bestämmelser om hur kontantförmåner vid arbeitsolyckor och arbetssjukdomar skall beräknas. Om lagstiftningen i ett wisst land innebär att kontantförmånema skall grundas på genomsnittsiinkomster eller standardinkomster, skall den behöriga institutionen beräkna förmånerna endast på grundval av sådana inkomster för perioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning mål 26878 Pennatrtz. Om lagstiftningen föreskriver att kontantförmånemas storlek skalll variera med antalet familjemedlemmar, skall den behöriga institutionen beakta

478 Arbetsskadeförmâner SOU 1993:1 15

också familjemedlemmar som är bosatta i medlemsstat annan som om de vore bosatta i den behöriga staten.

Transportkostnader

Art. 59 gäller ansvaret för transportkostnader. Om lagstiftningen i en medlemsstat innehåller bestämmelser om ansvar för kostnaderna för transport av den skadade eller sjuke till den ort där han är bosatt eller till ett sjukhus, skall den behöriga institutionen svara för kostnaderna för sådan transport till motsvarande ort i en annan medlemsstat där personen är bosatt, under förutsättning att institutionen i förväg sitt ger tillstånd till transporten. Vid prövningen skall institutionen beakta skälen för transporten. I fråga om gränsarbetare krävs dock inte något tillstånd. På motsvarande sätt skall institutionen, när dess lagstiftning innehåller bestämmelser om ansvar för kostnaderna för transporttill begravningsplatsen av en person som har avlidit till följd ett av olycksfall i arbetet, svara för kostnaderna för transport också till begravningsplats i annan medlemsstat där personen var bosatt vid tiden för olycksfallet. För detta fall krävs inget särskilt tillstånd.

Försämring av en arbetssjukdom

Arbetssjukdomar kan göra sig gällande under lång tid. Man måste därför ibland ta ställning till vem som skall svara för sådana förmåner som föranleds av förändringar i den sjukes tillstånd. Regler härom finns i art. 60. Första stycket i artikeln gäller fall av försämring av en arbetssjukdom, för vilken utgår eller har utgått förmåner enligt en - viss medlemsstats lagstiftning. Om den sjuke i ett sådant fall under den tid som han har fått förmåner inte har utfört förvärvsarbete som omfattats av annan medlemsstats lagstiftning och som sannolikt kunnat orsaka eller förvärra sjukdomen, är det den behöriga institutionen i den förstnämnda staten som skall svara för kostnaderna för förmånerna i enlighet med den lagstiftning som institutionen tillämpar art. 60.1 a. Det kan också förekomma att en annan medlemsstats lagstiftning blivit tillämplig när försämringen inträder. Om den sjuke under tid då han omfattats av den senare statens lagstiftning har utfört sådant förvärvsarbete, är det sålunda den behöriga institutionen i den andra staten som skall svara för merkostnaden för försämringen genom att utbetala ett tillägg. Detta tillägg skall bestämmas till skillnaden mellan det förmånsbelopp som skall utges efter försämringen och det belopp som skulle ha utgetts före försämringen om den sjuke hade ådragit sig sjukdomen vid en tidpunkt då han omfattades av den medlemsstatens lagstiftning art. 60.1 b. Vid tillkomsten av denna bestämmelse klargjordes att, om det i sistnämnda stats lagstiftning inte görs någon åtskillnad vad gäller upphovet till arbetsoförmågan, den behöriga institutionen i den staten skall tillerkänna den sjuke en förmån

Arbetsskadeförmáner 479

beräknad endast enligt reglerna om invaliditetsförmåner. Den behöriga institutionen i den förstnämnda medlemsstaten skall fortsatt ansvara för kostnaden för förmånerna enligt den lagstiftning som den tillämpar utan att beakta försämringen. Förmånerna från den staten fastställs således även fortsättningsvis på grundval av den ursprungliga graden av arbetsoförmåga. Genom en nyinförd regel art. 60.1 d, införd genom förordning EEG nr 124892, föreskrivs att en medlemsstats lagregler om minskning, innehållande eller indragning av förmåner inte skall tillämpas i fråga om förmåner, som fastställts av institutionerna i två medlemsstater enligt bestämmelserna i art. 60.1 Förordning 124892 omfattas ännu inte av EFS-avtalet. Vid vissa arbetssjukdomar sklerogen pneumokonios och de eventuella andra arbetssjukdomar rådet beslutar gäller särskilda be- stämmelser vid försämring. Om det i ett sådant fall skulle visa sig att den sjuke, trots att han exponerats för risk för sjukdomen i ett annat land, inte är berättigad till förmåner enligt det landets lagstiftning, skall i stället den behöriga institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning förmånen dittills utgått, utge även de förmåner som föranletts av försämringen enligt den lagstiftning som den tillämpar. Den behöriga institutionen i den andra staten skall dock svara för kostnaden för skillnaden mellan de förmåner som utgår före respektive efter försämringen art. 60.1 c. I art. 60.2 ges slutligen också särskilda bestämmelser om kostnadsfördelningen mellan olika medlemsstater vid försämring av sådana sjukdomar vid vilka enligt art. 57.5 proratatemporis-principen har tillämpats. Bestämmelserna innebär att det är den institution som har beslutat om förmánema enligt art. 57.1 som, med beaktande av försämringen, skall utge förmåner i enlighet med den lagstiftning som gäller för institutionen. Kostnaderna för kontantförmåner skall också i fortsättningen fördelas mellan de institutioner som framgår av bestämmelserna i art. 57.5. Om den berättigade på nytt har påbörjat ett arbete som enligt en medlemsstats lagstiftning sannolikt kan förorsaka eller förvärra sjukdomen, skall dock institutionen i denna stat svara för mellanskillnaden mellan det fönnånsbelopp som tillkommer den berättigade med hänsyn till den försämring som inträtt och det som betalades ut dessförinnan.

Särskilda samordningsregler m.m.

Art. 61 innehåller bestämmelser av varierande slag med det gemensamt att de ger anvisningar om vad som skall gälla när lagstiftningen i en medlemsstat avviker från den gängse ordningen i vissa särskilt angivna fall. Bl.a. finns regel som säger att, om det i vistelse- eller en bosättningslandet inte finns någon försäkring mot olycksfall i arbetet eller mot arbetssjukdomar eller om det finns en sådan försäkring men -

480 Arbetsskadeförmåner SOU 1993:1 15

inte någon särskild institution som svarar för utgivande vårdförav måner vårdförmåner skall utges den institution för - av som svarar utgivande av vårdförmåner vid sjukdom art.61.l. I fall då vårdförmåner enligt art. 52 eller 55.1 utges i en annan stat än den behöriga staten och lagstiftningen i den behöriga staten kräver att det för rätt till helt kostnadsfria vårdförmåner har utnyttjats sådan läkarvård som organiseras av arbetsgivaren, skall förmånerna ha anses utgetts inom ramen för sådan läkarvård art. 61.2. Likaså skall vård som utges på detta sätt anses ha skett på den behöriga institutionens begäran även i fall då det i den behöriga statens lagstiftning finns ett system för arbetsgivares ansvar art.6l.3. Om den behöriga statens system för ersättning för olycksfall i arbetet inte har karaktären obligatorisk försäkring, skall vårdförav måner utges direkt av arbetsgivaren eller den försäkringsgivare som har trätt i hans ställe art. 61.4. Vidare innehåller art. 61 i punkt 5 en bestämmelse innebörd att, av när den tillämpliga lagstiftningen föreskriver att tidigare olycksfall i

arbetet eller arbetssjukdomar skall beaktas för att fastställa graden av arbetsoförmåga m.m., skall beaktas även olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som har inträffat eller godkänts tidigare enligt en annan medlemsstats lagstiftning. EG-domstolen avvisade i målen 17378 Villano och 17478 Barion krav på att artikeln analogivis skulle tillämpas på det sättet att även olycksfall inträffat enligt som senare en annan medlemsstats lagstiftning skall beaktas vid fastställandet av graden av arbetsoförmåga. En regel i art. 61.6 gör det möjligt att beakta även olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar har inträffat ingen som senare, om ersättning utges för den första arbetsskadan och inte heller enligt den andra medlemsstatens lagstiftning med beaktande den första skadan. av I tillämpningsförordningen EEG 57472 föreskrivs i art. 72.2 nr att den behöriga institutionen skall enligt den lagstiftning den som tillämpar för förvärvandet rätten till förmåner och för bestämmande av av förmånsbelopp beakta graden arbetsoförmåga dessa tidigare av som eller fall har förorsakat. Även olycksfall har inträffat senare som enligt en lagstiftning där frågan arbetsoförmágans saknar om ursprung betydelse och som skulle ha ansetts ett olycksfall i arbetet det som om inträffat enligt en annan medlemsstats lagstiftning måste beaktas som ett sådant av den behöriga institutionen i den sistnämnda staten art.

72.3 i tillämpningsförordningen.

I art. 62 i förordning 140871 förutom bestämmelser ges - om tillämpligt system när det finns flera system i vistelse- eller bosättningslandet en regel beräkning maximitid för förmåner. - om av Regeln innebär att, om en medlemsstats lagstiftning föreskriver viss längsta tid under vilken en förmån kan utgå, institution har att en som tillämpa denna lagstiftning kan beakta varje period under vilken förmåner redan har medlemsstat. utgetts av en annan

Arbetsskadeförmáner 481

Återbetalningen

I art. 63 finns bestämmelser om återbetalningar mellan institutioner. Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i fråga om andra förmånsslag. Den behöriga institutionen är sålunda skyldig att återbetala belopp som utgetts av en institution i

annat land för dess räkning. Återbetalning skall ske enligt reglerna i

tillämpningsförordningen 57472. De medlemsstater som så önskar kan emellertid avtala andra återbetalningsmetoder eller avstå från krav om på återbetalning. Enligt art. 96 i tillämpningsförordningen skall art. 93 i samma förordning gälla också vid återbetalningar av kostnader för Vårdförmåner utgetts på grund arbetsskada eller arbetssjukdom. Vi har som av i avsnitt 6.5 redogjort för innehållet i art. 93. I korthet innebär dessa regler att återbetalning skall ske med det faktiska beloppet av de utgivna förmänema. Några motsvarigheter till de regler om återbetalningar i form schablonbelopp i vissa fall som gäller förmåner vid av sjukdom och moderskap finns inte beträffande arbetsskadeförmåner.

Dödsfallsersättningar

Reglerna dödsfallsersättningar i kapitel 5 motsvarar i stort sett vad om gäller kontantförmåner vid sjukdom och moderskap. I an. 64 som om finns föreskrifter sammanläggning försäkrings- eller bosättom av ningsperioder och i art. 66 regleras utbetalningen i vissa fall av förmåner Härutöver innehåller kapitlet i art. för en avliden pensionär. 65 vissa bestämmelser rätten till ersättning som gäller även om om dödsfallet har inträffat grund ett olycksfall i arbetet eller en av arbetssjukdom. De innebär bl.a. att, om en anställd eller egenföretagaavlider i medlemsstat än den behöriga staten, dödsfallet re en annan skall ha inträffat inom den behöriga statens territorium. Vidare anses är den behöriga institutionen enligt dessa bestämmelser skyldig att utge dödsfallsersättning enligt den lagstiftning som den tillämpar, även om den förmånsberättigade är bosatt i en annan medlemsstat.

I tillämpningsförordningen 57472 art. 9 finns regler som används

i händelse att rätt till dödsfallsersättning föreligger enligt flera av medlemsstaters lagstiftningar. Om ett dödsfall inträffar en medlemsstats område, skall endast den rätt till dödsfallsersättning som har förvärvats enligt den statens lagstiftning behållas, medan den rätt som har förvärvats enligt andra medlemsstaters lagstiftningar skall falla bort. Om i stället rätten till ersättning har förvärvats enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftningar medan dödsfallet inträffat i en annan medlemsstat eller utanför EG-området, skall den rätt till dödsfallsersättning behållas har förvärvats enligt den lagstiftning som den som avlidne senast omfattad och rätten enligt andra medlemsstaters var av lagstiftningar falla bort.

482 Arbetsskadeförmáner

9.4 Våra

överväganden

9.4.1 Huvudprinciperna i förordning EEG 140871

nr

I avsnitt 3.8.2 har vi beskrivit de fem huvudprinciper på vilka förordning EEG nr 140871 vilar, nämligen principen om endast tillämpen lig lagstiftning, likabehandlingsprincipen, sammanläggningsprincipen, exportabilitetsprincipen och proratatemporis-principen. Principen om endast en tillämplig lagstiftning innebär i korthet att en anställd person eller en egenföretagare i fråga förmåner om som omfattas av förordningen skall omfattas av endast ett lands lagstiftning.

Denna stat den behöriga staten skall som huvudregel vara sysselsätt-

ningsstaten. Tillämpningen av den principen i Sverige vållar inga

problem, eftersom den svenska arbetsskadeförsäkringen till skillnad

från de flesta andra socialförsäkringsförmåner knyter till för- - an värvsaktiviteten i Sverige. Den svenska arbetsskadeförsäkringen uppställer inte några krav på medborgarskap eller några speciella villkor för utländska medborgare för att rätt skall föreligga till förmåner. Villkoren i likabehandlingsprincipen sådan den är uttryckt i art. 3 är således uppfyllda. EGdomstolen har emellertid i praxis utvidgat principen till att avse även andra villkor direkt eller indirekt kan verka diskriminerande. som - - Vi återkommer i nästföljande avsnitt till det krav på bosättning i Sverige som enligt LAF gäller för egenföretagare och uppdragstagare. Sammanläggningsprincipen enligt förordning 140871 gäller för här aktuellt förrnånsslag endast dödsfallsersättningar och kommer till uttryck i art. 64. Eftersom den svenska arbetsskadeförsäkringen inte innehåller några villkor om viss tids försäkring eller bosättning för rätt till begravningshjälp enligt LAF, är den enda svenska förmån som som kan hänföras till begreppet dödsfallsersättning, blir det inte aktuellt att här i landet tillämpa sammanläggningsreglema. Förmåner enligt arbetsskadeförsäkringen i form av livränta eller begravningshjälp kan utbetalas oberoende av var den berättigade är bosatt eller vistas. sjukpenning utges på grund arbetsskada som av utgår emellertid i de flesta fall enligt reglerna i AFL och kan därför i princip inte betalas ut utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar utomlands medan han utför arbete ett led i i Sverige som en bedriven verksamhet, vistas utomlands sjöman anställd på svenskt som handelsfartyg eller reser till utlandet under sjukdom eller behandling med försäkringskassans medgivande 3 kap. 1-2 §§ LAF jämförda med 3 kap. 15 § AFL. När det gäller inte är bosatta i personer som Sverige tillämpas emellertid reglerna i praktiken ändå så att sjukpenning i dessa fall utbetalas i bosättningsstaten. Enligt exportabilitetsprincipen såsom den kommer till uttryck i art. - 10 i förordning 140871 får pensioner vid olycksfall i arbetet eller -

Arbetsskadefömzáner 483

arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall vilka förvärvats enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med anledning att mottagaren är bosatt av inom medlemsstat än den där institutionen med ansvar för en annan betalningen finns. Regeln omfattar inte andra förmåner vid olycksfall i arbetet än pensioner, varmed för svenskt vidkommande avses livräntor enligt LAF. De begränsningar som finns enligt arbetsskadeförsäkringen vad gäller rätten till sjukpenning utomlands står därför inte i strid med den allmänna exportabilitetsprineipen i art. l0. Av skäl vi skall återkomma till i avsnitt 9.4.4 kan denna besom gränsning emellertid ändå inte upprätthållas fullt ut. Proratatemporis-principen är direkt tillämplig endast på pensionsomrádet. Den får dock betydelse när det gäller kontantfönnåner vid vissa arbetssjukdomar sklerogen pneumokonios och de eventuella andra arbetssjukdomar rådet bestämmer genom regeln i förordningens som 57.5, enligt vilken kostnaden härför skall fördelas mellan olika art. medlemsstater grundval försäkrings- eller bosättningsperioder för av ålderspension har fullgjorts enligt lagstiftningen i respektive stat. som Sedan reglerna inom den svenska folkpensioneringen numera har ändrats kommer tillämpning denna princip för svensk rätts del en av inte att medföra några svårigheter. Sammanfattningsvis kan således sägas att den svenska arbetsskadeförsäkringens regler i stort synes stâ i god överensstämmelse med de fem huvudprincipema i förordning 140871.

9.4.2 Tillämplig lagstiftning

De särskilda bestämmelser i förordning 140871 som avser förmåner i anledning olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar och som av redovisats i avsnitt 9.3 måste, som där nämnts, läsas mot ovan bakgrund förordningens regler angående bestämmande av tillämplig av lagstiftning. I avsnitt 3.9.9 har vi lämnat redogörelse för dessa en lagvalsregler, gäller generellt för alla förmåner som omfattas av som förordningen. Huvudregeln är här att en anställd eller en egenföretagaomfattas lagstiftningen i det land där han är sysselsatt, oavsett re av han är bosatt där eller ej. Från denna huvudregel förekommer om avvikelser i vissa situationer. Den inrättning hos vilken en person är försäkrad eller har rätt att uppbära förmåner kallas den behöriga institutionen. På motsvarande sätt kallas den stat där denna institution ligger den behöriga staten. Reglerna tillhörighet till den svenska arbetsskadeförsäkringen om

överensstämmer i princip med förordningens huvudregel om vilket

lands lagstiftning förvärvsarbetande skall omfattas av. Till skillnad en från vissa andra förmánssystem fästes här inget avseende vid bosättning eller medborgarskap. Den förvärvsarbetar som anställd i som Sverige är således enligt LAF försäkrad mot arbetsskada oavsett

484 Arbetsskadeförnzáner

nationalitet och oberoende av var han är bosatt. Andra förvärvsarbetande är däremot försäkrade endast under förutsättning att de också är bosatta i Sverige. Som vi redovisat i avsnitt 3.9.9 och i kapitel 5 har EG-domstolen slagit fast att ett krav bosättning för rätt till en viss förmån inte kan göras gällande mot den som enligt lagvalsbestämmelserna i förordning 140871 skall omfattas av det lands lagstiftning enligt vilken förmånen utgår. När förordningen blir gällande i Sverige genom samordningslagen 1992:1776 har således även personer som är verksamma i Sverige som uppdragstagare eller egenföretagare men som är bosatta i ett annat land inom EES rätt till de förmåner som utgår enligt bestämmelserna i LAF. Beträffande dessa kommer således förordning 140871 att medföra en utsträckning av den svenska arbetsskadeförsäkringens omfattning. Denna effekt uppkommer direkt genom att samordningslagen gör förordning 140871 tillämplig i Sverige. Enligt vär bedömning erfordras därför inte någon kompletterande svensk lagstiftning härutöver. Däremot föreslår vi att det i LAF, i linje med vad vi föreslagit i fråga om AFL, skall införas en bestämmelse som erinrar om att vid tillämpningen av lagen hänsyn skall tas till vad som föreskrivs i samordningslagen 1992: 1776. Att egenföretagare och uppdragstagare som inte är bosatta i Sverige får rätt till förmåner här aktualiserar frågan om avgiftsuttag avseende dessa personer. Den som enligt reglerna i förordning 140871 skall omfattas av ett visst lands lagstiftning skall även erlägga avgifter i det landet. Detta innebär att bestämmelsen i 3 kap. 3 § lagen 1981:691 om socialavgifter, som anger att den som inte är inskriven hos försäkringskassa inte skall betala andra egenavgifter än tilläggspensionsavgift, inte står i överensstämmelse med förordningens regler. Reglerna i förordning 140871 har emellertid företräde och egenföretagare och uppdragstagare som är verksamma i Sverige skall därför betala avgifter här, oberoende de är bosatta här eller i något av om annat EES-land. Som vi har angett i kapitel 5 har vi ansett att frågan om avgifter inte omfattas av vårt uppdrag, varför vi inte heller närmare utrett konsekvenserna av förordning 140871 för de svenska reglerna om socialavgifter. Vi föreslår dock att det i lagen om socialavgifter skall införas en bestämmelse som erinrar om att reglerna i förordning 140871 kan få betydelse vid tillämpningen lagen. av Också reglerna i arbetsskadeförsäkringen försäkringstillhörighet om under utsändningstid överensstämmer med motsvarande reglering i förordning 140871. Den som av en arbetsgivare sänds ut för att tillfälligt utföra arbete i ett annat land omfattas enligt båda regelsystemen utav sändningslandets lagstiftning utsändningstiden inte överstiger ett år. om För arbetstagare som utsänds av en statlig arbetsgivare gäller vidare

enligt båda regelsystemen att någon tidsgräns inte finns en statligt

anställd person skall enligt förordning 140871 alltid omfattas den av

SOU 1993:1 15 Arbetsskadefömzáner 485

lagstiftning som gäller för den förvaltning som sysselsätter honom. Inte heller i dessa fall kommer förordningen att medföra någon

förändring i förhållande till vad som gäller i dag enligt svensk lag.

Enligt ett antal konventioner som Sverige ingått med andra EES-länder gäller emellertid en längre utsändningsperiod, nämligen tre år enligt konventionen med Frankrike respektive två år enligt konventionema med Tyskland, Grekland, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien och Österrike. För omfattas förordning personer som av 140871 kommer bestämmelserna i hittillsvarande konventioner med EES-länder att ersättas av regeln i förordningen. Om utsändningstiden är längre än ett år kommer den svenska arbetsskadeförsäkringen i framtiden därmed inte att gälla vissa personer som för närvarande omfattas härav till följd av konventionsbestämmelser. De kommer i stället att bli omfattade av arbetsskadeförsäkringen i det mottagande landet. Dock finns möjligheter enligt förordning 140871 till förlängning av utsändningstiden utöver ett år och dispens kan också beviljas

under vissa förutsättningar se avsnitt 3.9.9.

Sjömän på svenska fartyg anses sysselsatta i Sverige och omfattas därför den svenska arbetskadeförsäkringen. Även anställning av genom svensk redare i fall av s.k. bare-boat charter 20 kap. l § tredje stycket AFL torde omfattas av LAF. Av de konventioner Sverige ingått med länder inom EES samtliga utom Belgien, Irland och Liechtenstein - följer att sjömän omfattas av lagstiftningen i tlagglandet. För vissa grupper av anställda, bl.a. personer som är anställda på fartyg, gäller särskilda regler enligt förordning 140871. Den som är anställd ombord ett fartyg som för en medlemsstats flagga skall i princip omfattas av denna stats lagstiftning. Någon större förändring i förhållande till vad som gäller redan i dag kommer således förordning 140871 inte att medföra beträffande sjömän. I vissa fall kan emellertid förordning 140871 medföra en utvidgning eller inskränkning av den svenska arbetsskadeförsäkringens tilllämpningsområde. En tillämpning av förordningens regler kan i vissa situationer medföra att en person som är anställd i Sverige skall vara omfattad av ett annat EES-lands lagstiftning eller, omvänt, att den som arbetar i ett annat EES-land skall omfattas svensk lagstiftning. En av sådan situation kan uppkomma t.ex. för personer som arbetar i flera länder och för anställda hos internationella transportföretag. Vi har i avsnitt 3.9.9 redogjort för vilket lands lagstiftning som en person skall omfattas av i dessa situationer.

9.4.3 Omfattade förmåner

Det står klart att förmåner som utgår till anställda, uppdragstagare och egenföretagare enligt bestämmelserna i LAF omfattas av regleringen i förordning 140871.

486 Arbetsskadeförmáner

En särskild fråga är om arbetsskadeförsäkringen vid utbildning l kap. 1 § andra stycket LAF omfattas av förordning 140871. Närmast handlar detta om en bedömning huruvida de är försäkrade av som enligt denna regel vid tillämpningen av förordning 140871 kan anses vara anställda. Med hänsyn dels till den mycket vidsträckta betydelse begreppet har i förordningen, dels till den nära anknytning till yrkeslivet som dessa typer av utbildning har, är det vår bedömning att även arbetsskadeförsäkringen vid utbildning omfattas förordning av 140871. Enligt lagen 1977:265 om statligt personskadeskydd och lagen 1977:266 om statlig ersättning vid ideell skada kan m.m. personer som fullgör värnpliktstjänstgöring och andra plikttjänstgöring typer av samt personer som är intagna i kriminalvårdsanstalt eller är omhändertagna på annat sätt 1 § lagen om statligt personskadeskydd erhålla ersättning vid personskada inträffar under tjänstgöringen eller som under tiden personen i fråga är intagen i anstalt. Enligt vår uppfattning är det tveksamt denna ersättning kan om anses vara en ersättning i anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom. Om så inte är fallet omfattas lagstiftningen inte heller av förordning 1408 71. Med hänsyn främst till att de verksamhet typer av som omfattas av lagen om statligt personskadeskydd svårligen låter sig inordnas under begreppet arbete i traditionell mening är det vår bedömning att denna typ av ersättning faller utanför tillämpningsområdet för art. 4.1 e i förordning 140871. Vi utgår i det fortsatta från att lagen om statligt personskadeskydd och lagen statlig ersättning om vid ideell skada inte omfattas av regleringen i förordning l40871. Under alla förhållanden torde denna gränsdragningsfråga närmast vara av uteslutande teoretisk natur, eftersom reglerna i förordning 140871 knappast skulle någon betydelse vid tillämpningen denna av lagstiftning. Enligt art. 4.4 i förordning 140871 gäller förordningen inte förmåner till offer för krig eller dess följder. Det är därför vår bedömning att lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän inte omfattas av tillämpningsområdet för förordningen. Av artiklarna 4 och l j i förordning 140871 följer att trygghetsförsäkringen vid arbetsskada, TFA, och motsvarande försäkringar på det kommunala och statliga området, inte omfattas reglerna i förordning av 140871. Bestämmelser i kollektivavtal omfattas nämligen i princip av förordningen endast om de tjänar till att uppfylla krav på obligatorisk försäkring och då endast berörd medlemsstat särskild om avger en förklaring som specificerar de system förordningen skall omfatta. som TFA och de andra här aktuella försäkringarna är inte den karaktäav ren.

1993:115 Arbetsskadeförmâner 487 SOU

9.4.4 Sverige behörig stat

Inledning

Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar regleras enligt förordning 140871 huvudregel den behöriga statens lagstiftsom av ning. Denna är vanligtvis lagen på arbetstagarens anställningsort eller egenföretagaren bedriver sin verksamhet. Från huvudregeln den ort där finns i förordningens 57 ett undantag beträffande förmåner vid art. arbetssjukdomar i vissa fall, kommer att beröras senare i detta som avsnitt. Vid avgörandet huruvida skada i ett enskilt fall skall betraktas en arbetsskada har varje medlemsstat i princip rätt att följa gällande som nationell lag och praxis. Dock har EG-domstolen i målet 2885 Deghillage slagit fast medlemsstat skall utge förmåner enligt att en som 57.1 måste godta diagnos utvisande att person lider av en art en en arbetssjukdom, denna diagnos ställts i ett annat medlemsland även om enligt detta lands lagstiftning. skall här också påpekas att det är utan betydelse hur en förmån Det

klassificeras i den nationella lagstiftningen, dvs. om den anses vara en

förmån vid arbetsskada eller på grund något annat förhållande. av Sådana frågor avgörs reglerna i förordning 140871 mål 6979 av Jordens-Vosters; se avsnitt 6.6.3. Om Sverige är behörig stat och den drabbats av arbetsskada som stadigvarande uppehåller sig i Sverige får han förmåner helt i enlighet

med den svenska arbetsskadeförsäkringen. och med förordning 140871 blir gällande i Sverige kommer I att inte är bosatta i Sverige men som förvärvsarbetar även personer som

sjukförsäkringen i Sverige se härom kapitel 6 och

här att omfattas av även dessa i enlighet med 3 kap. 1 § 7. Detta innebär att personer berättigade till förmåner från sjukför- LAF kommer att vara samma

säkringen vid arbetsskada som vid annan sjukdom.

förordning 140871 återfinns de särskilda be- I avdelning III i vid olycksfall i arbetet och arbetssjukstämmelserna om förmåner

dessa beskrivs i det följande. Enligt bilaga 2 till

domar. Innebörden av den till EES, avses med förordning EEG nr 57472, sådan anpassats institution för Sveriges del i allmänhet den försäkringskassa behörig i fråga är försäkrad. För sjömän som inte är hos vilken personen i Sverige är Göteborgs allmänna försäkringskassa, Sjöfartskonbosatta behörig institution och för andra här i landet icke bosatta toret, antingen försäkringskassan på den ort där olycksfallet i arbete personer inträffade eller där arbetssjukdomen visade sig eller Stockholms läns

allmänna försäkringskassa, utlandsavdelningen.

488 Arbetsskadeförmáner SOU 1993:1 15

Rätt till förmåner i andra EES-stater på svensk bekostnad

Om sökanden

a är bosatt i ett annat EES-land, eller

b råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom under tillfällig vistelse i EES-land, ett annat eller

c efter att ha fått rätt till förmåner i Sverige

får tillstånd av den behöriga institutionen, dvs. försäkringskassan, att återvända till det EES-land där han är bosatt eller flytta till att ett annat sådant land, eller

d med försäkringskassans tillstånd beger sig till

ett annat EES-land för att få vård har han vid arbetsskada rätt till várdfärmâner enligt

lagstiftningen på

bosättnings- eller vistelseorten på den svenska

försäkringens bekostnad

och kontanlförmáner utbetalda försäkringskassan av enligt svensk lagstiftning art. 52 och 55. Vad dessa regler ger rätt till är förmåner pá grund av arbetsskadan eller arbetssjukdomen. De ger således inte rätt till sjukvårdsförmåner i allmänhet. Reglerna sådana förmåner om har vi behandlat i kapitel Som nämnts i avsnitt 9.4.1 ovan betalas sjukpenning enligt arbets-

skadeförsäkringen inte ut under utlandsvistelse i

annat än särskilt angivna situationer. Försäkrade är bosatta i som annan stat kan dock

i praktiken alltid få sjukpenningen utbetald i bosättningslandet.

Enligt samtliga konventioner Sverige ingått med andra som EES-länder betalas en sådan kontantfönnån dock vid vistelse ut eller bosättning i den andra fördragsslutande staten och i vissa fall även i tredje land dock inte vid byte bosättningsland under pågående av ett sjukfall.

När förordning 140871 blir tillämplig, kommer den

försäkrades bosättnings- eller vistelseort inte längre ha att samma betydelse som nu för rätten till sjukpenning, varför den begränsande regeln i svensk lagstiftning inte kan tillämpas i fråga om personer som omfattas av

förordningen. l stället gäller reglerna i förordningen. Någon

helt fri exporträtt uppkommer dock inte, utan rätt till utbetalning i annat EESland föreligger bara i de situationer vi beskrivit. Med hänsyn som nyss till att det enligt flertalet konventioner redan i dag

föreligger en rätt till

utbetalning utomlands, kommer skillnaden i praktiken att bli relativt liten. Det uppkommer dock i vissa fall utvidgningar i rätten till

arbetsskadesjukpenning utomlands i förhållande till vad

som gäller enligt den svenska lagstiftningen. Reglerna i art. 52 och 55 i förordning 140871 motsvarar i princip

de som gäller förmåner vid sjukdom enligt förordningens

art. 19 och 22. Därför kan hänvisas till vad anförts som i kap. 6 och 7 om motsvarande situationer. Det bör dock understrykas att art. 52 och 55 tar sikte enbart på arbetsskador och inte på sjukvård i största allmänhet en arbetsskadad person.

Arbetsskadeförmáner 489

När det gäller rätten till vårdförmåner i en annan medlemsstat under tillfällig vistelse där framgår inte av artikeltexten att denna skulle vara begränsad till akutvård när det gäller arbetsskador art 55.1 a. Det är emellertid vår bedömning att en sådan begränsning ändå är avsedd jfr frågan om pensionärers rätt till sjukvård utanför bosättningsstaten som behandlat i avsnitt 6.6.5. Möjligen bör man emellertid vid tilllämpningen av bestämmelsen ge begreppet akut vård en relativt vidsträckt innebörd. Eftersom behovet av vård måste ha uppkommit under den tillfälliga vistelsen torde det dock i praktiken vara mycket ovanligt att det i dessa situationer blir fråga om annat än akut vård i mera inskränkt mening. När det gäller tillstånd till planerad vård i annat land torde EGdomstolens avgörande i målet 11777 Pierik som gällde Vårdförmåner vid sjukdom, vara av intresse även här. Domstolen fastslog i målet att skyldighet förelåg för den behöriga institutionen att ge

tillstånd till vård i annat land enligt art. 22. l c både när mer verksam

vård kan ges där och när den ifrågavarande vården inte kan ges i bosättningslandet. Efter domstolens avgörande har emellertid genom en ändring i art. 22.2 förutsättningarna för den behöriga institutionen att vägra tillstånd till vård i annat land modifierats. Motsvarande ändring har inte gjorts i den för arbetsskador tillämpliga art. 55.2. Vi har ovan i avsnitt 9.3 beskrivit skillnaderna. Det är svårt att avgöra vilken betydelse skillnaden i de båda bestämmelserna har, men enligt vår bedömning torde den i praktiken vara tämligen liten. En skillnad av viss betydelse kan dock vara den att medan tillstånd till vård vid sjukdom i allmänhet kan vägras om-vården inte ingår i bosättningslandets sjukförsäkring, tillstånd till vård på grund av arbetsskada inte får vägras om vården inte finns att tillgå i bosättningslandet oavsett skälet till detta. För svensk del torde dock skillnaden knappast vara av större praktisk betydelse, eftersom lagstiftningen om rätt till vård i Sverige HSL, AFL, LAF inte innehåller någon begränsning till vissa typer av vård. Enligt den interna svenska lagstiftningen ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för sjukvård utom riket 3 kap. 3 § LAF. Detta innebär som vi redovisat ovan i avsnitt 9.1.1 bl.a att personer som är anställda i Sverige men är bosatta utomlands har rätt att få ersättning från arbetsskadeförsäkringen för vård som de erhåller i bosättningslandet på grund av arbetsskada. Någon allmän rätt för försäkrade som är bosatta i Sverige att med stöd av LAF få vård eller ersättning för vård utomlands föreligger dock inte. För dessa gäller att sådan kan erhållas endast i vissa fall, t.ex. om de skadas vid arbete utomlands eller under utlandsvistelse får ett recidiv efter en arbetsskada som inträffat i Sverige. Det är en allmän princip i förordning 140871 att vårdförmåner såväl i anledning av sjukdom som i anledning av arbetsskada eller arbetssjukdom skall utges enligt lagstiftningen i det land där vården -

490 Arbetsskadeförmáner SOU 1993:1 15

ges, dvs. på de villkor som gäller för försäkrade i det landet. Om försäkrade i det vårdgivande landet för viss vård måste en typ av betala patientavgifter skall således alla enligt reglerna i förordning som 140871 har rätt till motsvarande vård i det landet betala samma patientavgifter. Frågan är emellertid vad gäller som om en person som är försäkrad i Sverige får vård i anledning arbetsskada i av en annan EES-stat och där får betala en viss patientavgift. Enligt LAF 3 kap. 3 § ersätts nämligen hela kostnaden för vård utomlands. Av intresse i det sammanhanget är EG-domstolens dom i målet 6979 Jordens- Vosters, där domstolen i sina skäl att förordning 140871 inte angav förbjuder nationell lagstiftning att ge arbetstagare förmåner utöver vad framgår förordningen. Även rättsfallet inte rörde just den som av om situation som vi nu berör, är det vår bedömning att tolkningen 3 av kap. 3 § LAF i belysning av förordningens regler måste bli att en av svensk lagstiftning omfattad person, får sjukvård till följd som av arbetsskada utomlands, med åberopande av 3 kap. 3 § LAF kan återfå erlagda patientavgifter från arbetsskadeförsäkringen. I många länder tas dock inte ut några patientavgifter för vård i anledning arbetsav skada. Detta torde gälla såväl i fall då vård den arbetsskadade i ges sitt bosättningsland, om han bor i annat land än Sverige, i som situationer då vård ges i ett vistelseland med anledning arbetsav en skada som inträffat där. I dessa fall behöver en arbetsskadad alltså inte själv svara för några patientavgifter, i den mån sådana alls tas ut, medan han för motsvarande vård i Sverige skulle ha behövt erlägga de patientavgifter som här tas ut enligt reglerna sjukvård i allmänhet. om Att förordning 140871 blir gällande i Sverige kommer således inte att medföra några större förändringar i fråga rätten till sjukvårdsom förmåner i annan EES-stat på grund av arbetsskada med undantag för den möjlighet som uppkommer att erhålla tillstånd enligt art. 55.1 i c förordningen att bege sig till en annan medlemsstat för att få vård

vilken vård skall bekostas av arbetsskadeförsäkringen och inte

sjukförsäkringen.

Rätt till förmåner i Sverige

I fråga om förmåner i Sverige till både bor och arbetar personer som här kommer reglerna i förordning 140871 tidigare påpekat i som princip att sakna betydelse. Förmånerna kommer att utgå helt enligt svensk arbetsskadeförsäkring. För gränsarbetare gäller att de kan få förmåner också inom den behöriga statens territorium art. 53. En gränsarbetare arbetar i som Sverige och är bosatt i t.ex. Danmark kan, han drabbas om av arbetsskada, välja att få vård antingen i Danmark eller i Sverige. Den begränsningen gäller dock att läkemedel, bandage, glasögon, mindre hjälpmedel, laboratorieanalyser och tester får utges respektive utföras endast i den stat där de har ordinerats.

Arbetsskadeförmáner 491

Andra i Sverige förvärvsarbetande som är bosatta utomlands har rätt till förmåner i Sverige de vistas hår, även om de tidigare har fått om förmåner i bosättningslandet. Även den flyttar hit och bosätter sig som i Sverige har rätt till förmåner här, även om han fått förmåner före flyttningen art. 54. Också nämnda regler motsvarar de som gäller förmåner vid nu sjukdom jfr an. 20 och 21. Vi vill därför beträffande konsekvenserna härav hänvisa till kapitel 6 och 7 i detta betänkande.

Kostnadsfördelning i Sverige för vårdförmåner

Vårdförmåner skall i Sverige i anledning av arbetsskada eller som ges

arbetssjukdom kommer i många fall att ges av landstingen eller av

kommun inte ingår i landsting. Ett flertal frågor rörande som förhållandet mellan landstingen och staten uppkommer därvid. Det gäller t.ex. ansvaret för kostnader för vård som i Sverige ges till arbetsskadade personer som inte är bosatta här. Frågan om vilket landsting skall vården måste också lösas. Vi har i kapitel 6 som ge behandlat dessa frågor med avseende på vårdförmåner vid sjukdom och

moderskap se särskilt avsnitt 6.6.5 och 6.6.10. De förslag till

lösningar vi där lämnat kommer att gälla även när vårdförmåner som på grund arbetsskada eller arbetssjukdom, eftersom sådana utges av förmåner på grund arbetsskada som vi tidigare utvecklat i princip av alltid kommer att utgå enligt 3 kap. 1 § LAF, dvs. den skadade får rätt till förmåner från sjukförsäkringen.

Färdolycksfall

Enligt LAF ett olycksfall intrájjfar vid färd till eller från anses som arbetsstället olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och som stod i nära samband med arbetet. Färd under tjänsteresa omfattas av försäkringen. Med tillämpning art. 56 i förordning 140871 skall ett av olycksfall som inträffar när en person är på resa i en annan stat behandlas ett olycksfall som inträffar i Sverige. Om t.ex. en som gränsarbetare, som är bosatt i Danmark, blir skadad i Danmark väg till arbetet i Sverige blir svensk lagstiftning tillämplig, eftersom Sverige är behörig stat. Och enligt svensk lagstiftning kan alltså skadan bedömas arbetsskada. Detta torde inte innebära någon skillnad som en i förhållande till vad som gäller i dag, eftersom LAF inte innehåller någon begränsning till färdolycksfall som inträffar i Sverige.

Riskexponering i flera stater

Som nämnts tidigare finns det ett undantag från regeln att lagstiftningen i den behöriga staten styr rätten till förmåner vid arbetssjukdomar. När en person har ådragit sig en arbetssjukdom och utövat

492 Arbetsskadeförmâner SOU 1993:1 15

verksamhet som kan förorsaka denna sjukdom i flera medlemsstater, skall han beviljas förmåner i anledning den sjukdomen endast enligt av lagstiftningen i den stat där villkoren för rätt till förmåner senast har uppfyllts art. 57. Eftersom den svenska lagstiftningen inte uppställer några andra villkor för rätt till förmåner än den sjuke är försäkrad att mot arbetsskada, torde det förhålla sig så att förmånerna redan i dag alltid

utges enbart från den svenska arbetsskadeförsäkringen i den situationen

att den sjuke exponerats för risk för sjukdomen även tidigare medan han varit omfattad av ett annat lands lagstiftning. I det omvända fallet, dvs. den sjuke efter det han om att exponerats för risk för sjukdomen under tid då han omfattats svensk lagstiftav ning även exponeras för sådan risk under tid då han omfattats av annan EES-stats lagstiftning och sjukdomen bryter ut under denna tid, senare skall enligt art. 57.1 endast den staten för förmånerna till senare svara den sjuke. Som vi tidigare nämnt, anses skada till följd än olycksfall av annat ha inträffat den dag då skadan visade sig 2 kap. 4 § LAF. I praxis FR 87:8 har emellertid ansetts att för skadlig en person som utsatts inverkan under tid som anställd målare inte varit verksam men som sådan när luftrörsbesvär yppats ändå ansetts omfattad försäkringen. av Den s.k. visandedagen är således inte avgörande för tillhörigheten till försäkringen. Det avgörande är att den skadade försäkrad när han var utsattes för den skadliga inverkan. Förordning 140871 kommer när den blir gällande i Sverige ha att företräde framför bestämmelserna i LAF. Det innebär i detta sammanhang att bestämmelsen om visandedag i LAF inte kan åberopas för att övervältra ansvaret för en arbetsskada eller arbetssjukdom som orsakats av skadlig inverkan vid arbete i Sverige på någon medannan lemsstat, där personen i fråga är verksam vid den tidpunkt då skadan visar sig. Detta gäller alltså även om personen inte är arbetsskadeförsäkrad i Sverige just när skadan visade sig. Som vi redovisat nyss synes dock regeln inte heller i dag tillämpas det sättet. På motsvarande sätt blir enligt vår mening följden att, om en arbetsskada eller arbetssjukdom visar sig medan den skadade är försäkrad i Sverige inte har orsakats skadlig inverkan vid men av arbete här utan endast i en eller flera andra EES-stater, regeln i 2 kap. 4 § LAF i nu aktuellt sammanhang inte kan den innebörden ges att

svensk arbetsskadeförsåkring skall för ersättningen. I fall

svara av detta slag åvilar ersättningsansvaret i stället den eller de andra staterna. Det torde även i detta fall förhålla sig så att regeln redan i dag tillämpas på detta sätt. Vid arbetssjukdomen sklerogen pneumokonios och de eventuella andra arbetssjukdomar rådet fastställer skall dock enligt reglerna som i förordning 140871 kostnaden för kontantförrnånerna, vars storlek bestäms av svensk lagstiftning, fördelas mellan de behöriga institutio-

Arbetsskadeförmáner 493

nerna i de stater där den sjuke exponerats för risken. Denna fördelning sker enligt samma princip som enligt art. 46.2 gäller i fråga om ålderspension. Det innebär att fördelningen sker efter förhållandet mellan å ena sidan den sjukes försäkrings- eller bosättningstid för beräkning av ålderspension i respektive land och å den andra sidan den totala längden av dennes försäkrings- eller bosättningstid enligt ålderspensionsförsäkring i samtliga de EES-länder, där han har utsatts för risken. Dessa regler i förordning 140871 blir direkt tillämpliga i Sverige genom samordningslagen 1992:1776 och någon ytterligare svensk lagstiftning i nu berört hänseende är enligt vår bedömning inte nödvändig.

Beräkning av kontantförmåner m.m.

Bestämmelserna i art. 58.1 och 2 i förordning 140871 om beräkning av kontantförmåner som grundas genomsnittliga inkomster respektive standardinkomster synes sakna betydelse för svenskt vidkommande, eftersom den sjukpenninggrundande inkomsten inte fastställs utifrån inkomsten under en given period utan avser den årliga inkomst som den försäkrade kan antas komma att tills vidare få. Inte heller bestämmelsen i artikelns punkt 3 om beaktande av familjemedlemmar bosatta i annat land ändrar tillämpningen av den svenska arbetsskadelagstiftningen, eftersom den inte innehåller några sådana beräkningsregler. Beträffande beräkning av kontantfönnåner kan i övrigt hänvisas till vad vi anfört i avsnitt 7.4.3 om beräkning av kontantförmåner vid sjukdom. Som vi angett där blir det en följd av reglerna i förordning 140871 att hänsyn i flera hänseenden måste tas till inkomster i utlandet vid beräkning av sjukpenning. Detta gäller naturligtvis också i fråga om sjukpenning på grund av arbetsskada. Eftersom reglerna i förordning 140871 om förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetsjukdomar är desamma oavsett vilken typ av kontantförmån det är fråga om, gäller detta emellertid också vid beräkning av livränta enligt LAF. I vad mån detta innebär någon förändring i förhållande till vad gäller i dag förefaller inte helt klart jfr FÖD 1987:36 och som 1992:27. I detta sammanhang kan nämnas att förordning 140871 får betydelse i vissa av de situationer där LAF uppställer krav på stadigvarande sammanboende. De bestämmelser i LAF som berörs synes vara 5 kap. 6 och 7 §§, enligt vilka rätten till omställnings- och särskild efterlevandelivränta är beroende bl.a. av att den efterlevande stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död. I sådana situationer får förordningens artikel 1 f betydelse. Enligt denna skall villkor om samboende anses vara uppfyllt om personen i fråga för sin försörjning huvudsakligen var ekonomiskt beroende av den anställde eller egenföretagaren och denne var försäkrad enligt svensk lag.

494 Arbetsskadeförmâner SOU 1993: 15 1

Däremot torde bestämmelsen i art. l f knappast tillämpbar för att vara konstituera samboende enligt 5 kap. 2§ tredje stycket LAF, om parterna i verkligheten inte bott samman den för sin förmen ene sörjning huvudsakligen varit beroende den andre. av

Sjuktransporter och resekostnadsersättning

LAF innehåller inte några särskilda bestämmelser om sjuktransporter. En arbetsskadad person har emellertid som tidigare påpekats, han om är sjukförsäkrad i Sverige, även för arbetsskadan rätt till de sjukförsäkringsförmåner som utges enligt AFL och därtill anknytande lagstiftning. Av dessa regler framgår endast att det sjukförsäkringen ur utgår ersättning till sjukvårdshuvudmännen för transporter med ambulans och liknande fordon. Av l och 3-4 §§ hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 följer dock att landstingen är skyldiga att ombesörja behövliga sjuktransporter. De flesta landstingen har valt att inte ta ut några patientavgifter för sådana transporter. Det får anses oklart i vad mån arbetsskadeförsäkringen också skulle ge rätt till sjuktransport till eller från ett annat land. Ur praxis kan dock nämnas att en skadad sjöman fått ersättning för en tillrådd flygresa från annat land där han vårdats till hemorten för fortsatt vård, eftersom det kunde antas att kostnaderna för fortsatt utlandsvistelse skulle överstiga kostnaderna för hemresan TAF 1369. Ibland har dessutom vid svårare skadefall på fartyg ersättning getts från äldre arbetsskadeförsäkringslagstiftning för merkostnader orsakade s.k. av deviationer, dvs. sådana kursavvikelser som till följd skadefallet av blivit nödvändiga. Av art. 59 i förordning 140871 framgår att den behöriga institutionen skall ansvara för kostnaderna för transport även till ett sjukhus i den arbetsskadades bosättningsland eller till bosättningsorten. under förutsättning dels att det i den behöriga staten finns lagstiftning en om ansvar för kostnader för transport av arbetsskadade antingen personer till personens bosättningsort eller till ett sjukhus, dels att institutionen i förväg lämnar tillstånd till en sådan transport. Sådant tillstånd krävs dock inte för gränsarbetare. Regeln gäller endast i fråga om transport av en person som råkat ut för en arbetsskada eller drabbats av en arbetssjukdom. Motsvarande regel saknas i kapitlet förmåner vid om sjukdom och moderskap. Den svenska lagstiftningen får med hänsyn till det anförda nyss anses innehålla bestämmelser om ansvar för transport arbetsav en skadad person till sjukhus eller till den skadades bosättningsort. Av art. 59 följer därför att, i de fall då Sverige är behörig stat, Sverige skall svara för kostnader för transport arbetsskadad till av en person dennes bosättningsort även i fall då denna är belägen i EESen annan stat eller till ett sjukhus i den staten. Det torde emellertid också betyda att om en från Sverige utsänd person i vilket fall Sverige är behörig

Arbetsskadeförmâner 495

stat skadar sig under arbete i den stat till vilken han är utsänd, den svenska arbetsskadeförsäkringen skall ansvara för kostnaderna för att transportera hem personen i fråga. Tillstånd till transporten skall lämnas av försäkringskassan. Art. 59 anger inte enligt vilka principer bedömningen av om tillstånd till transport skall ges eller inte skall göras. Försäkringskassan bör enligt vår uppfattning kunna göra bedömningen enligt de principer som gäller för Sjuktransporter inom landet. I likhet med vår bedömning i kapitel 6 i fråga om rätt till resekostnadsersättning vid sjukdom, får förmånen av sådan ersättning i samband med vård arbetsskada eller arbetssjukdom anses omfattad av reglerna i förordning 140871. Det innebär att en arbetsskadad av skall omfattas av svensk lagstiftning har rätt till förmåner person som dels enligt lagen 1991:419 om resekostnadsersättning vid sjukresor 3 kap. 1-2 §§ LAF jämförda med 2 kap. 6 § AFL, dels enligt 3 kap. 10 § LAF. Han kan således fâ ersättning för kostnader för sjukresor i samband med vård både inom och utom Sverige. Rätt till ersättning för sjukresor i samband med värd i annat land föreligger redan i dag. Förordning 140871 medför i sig inte annan förändring i fråga om rätten till ersättning för sjukresor än att samtliga personer, som enligt förordningens regler skall omfattas av svensk lagstiftning, skall ha rätt till sådana fönnåner.

Försämring av en arbetssjukdom

När det gäller arbetssjukdomar kan det ibland vara svårt att avgöra vad är skada eller återfall recidiv i en tidigare skada. Medför som en ny en arbetsskada som har föranlett livränta enligt 4 kap. LAF på nytt sjukdom, har den försäkrade rätt till sjukpenning om sjukdomen sätter hans kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete 3 ner kap. 7 § LAF. När en försäkrad drabbas av ytterligare en arbetsskada rekommenderar Riksförsäkringsverket att försäkringskassan inte omprövar ett beslut livränta med anledning av den första skadan. om I stället bör den senare skadan prövas självständigt, varvid den försäkrade kan bli berättigad till ytterligare en livränta med anledning av den skadan. Art. 60 i förordning 140871 reglerar vad som gäller vid försämring arbetssjukdom för vilken förmåner redan har beviljats. Om en av en har fått eller får förmåner enligt den svenska arbetsskadeförperson säkringen skall denna i princip även för försämringen. Undantag svara gäller dock under den tid de svenska förmånema har om personen som utgått har utfört arbete som omfattats av en annan EES-stats lagstiftning och som sannolikt kunnat förorsaka eller förvärra sjukdomen. I så fall skall den andra staten svara för försämringen genom att utge ett tillägg till de förmåner utges enligt svensk lagstiftning. En svensk som arbetsskadelivränta utges i sådant fall även fortsättningsvis i för-

496 Arbetsskadeförmáner

hållande till den grad av nedsättning arbetsförmågan låg till av som grund för det ursprungliga beslutet. Omvänt gäller att, om en person som uppbär arbetsskadeförmåner från ett annat land, utfört sådant arbete som omfattats av svensk lagstiftning och fått sin arbetssjukdom försämrad, ett tillägg skall utbetalas från den svenska arbetsskadeförsäkringen. Tillägget skall motsvara skillnaden mellan det förmånsbelopp som skall utges efter försämringen och det belopp enligt som arbetsskadeförsäkringen skulle ha utgetts före försämringen om sjukdomen ursprungligen hade uppkommit medan den sjuke omfattades

av LAF. Vissa särregler gäller vid försämring av arbetssjukdomen

sklerogen pneumokonios och eventuella andra därmed jämställda sjukdomar.

Särskilda samordningsregler m.m.

De regler som upptas i förordningens art. 61 och 62 synes sakna betydelse för tillämpningen av LAF utom såvitt avser bestämmelserna i art. 61.5. Dessa får betydelse vad gäller tillämpningen 4 kap. l § av andra stycket LAF, vilket föreskriver att, om en försäkrad, som genom arbetsskada fått sin arbetsförmåga nedsatt med mindre femtonde] än en och således inte har rätt till livränta, senare drabbas av ytterligare arbetsskada, livränta skall bestämmas på grundval båda skadorna. av Enligt nämnda bestämmelser i förordningens art. 61 skall sådan sammanläggning ske även med en tidigare skada inträffat enligt som en annan EES-stats lagstiftning. Försäkringskassan kan därvid inte göra någon omprövning av den första skadan utan måste acceptera det beslut om graden av arbetsoförmåga som fattats i det andra landet. Däremot behöver försäkringskassan i sådana fall inte ta hänsyn till skador som inträffat senare enligt en annan EES-stats lagstiftning. Detta följer, som vi tidigare angett, EG-domstolens dom i mål av 17378 Villano och 17478 Barion.

Dödsfallsersättningar

Enligt 5 kap. 1 § LAF utbetalas begravningshjälp försäkrad har om en avlidit till följd av en arbetsskada. Begravningshjälp är sådan en dödsfallsersättning som regleras av art. 65 i förordning 140871. Art. 65 återfinns i det särskilda kapitlet dödsfallsersättningar och inte om i kapitlet om förmåner i anledning olycksfall i arbetet och arbetsav sjukdomar. Skälet till att förordning 140871 innehåller ett särskilt kapitel om dödsfallsersättningar torde vara att sådana ersättningar i andra länder är betydligt mera vanligt förekommande än i Sverige, och där utges t.ex. inom ramen för landets sjukförsäkring eller enligt en särskild försäkringsgren. Enligt art. 65 skall dödsfallet anses ha inträffat i Sverige i om en

Sverige försäkrad person avlider i ett annat EES-land till följd

av

Arbetsskadeförmâner 497

arbetsskadan. Vidare är försäkringskassan enligt denna artikel skyldig att utbetala begravningshjälp även om den förrnânsberättigade är bosatt i ett annat EES-land. Detta torde inte innebära någon förändring i förhållande till vad gäller redan i dag, eftersom lagen om som arbetsskadeförsäkring inte upptar några särskilda krav i dessa hänseenden. En nyhet blir emellertid den samordningsregel som finns i art. 9 i tillämpningsförordningen 57472 för det fall att rätt till dödsfallsersättning föreligger enligt flera EES-staters lagstiftning. Den innebär att ersättning skall utges endast enligt lagstiftningen i den medlemsstat där dödsfallet inträffat rätt till dödsfallsersättning föreligger i denna om Föreligger inte rätt till ersättning i den medlemsstat där dödsfallet stat. inträffar eller inträffar dödsfallet utanför EES och har rätt till dödsfallsersättning förvärvats enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftningar, skall ersättningen utges endast enligt den lagstiftning som den avlidne senast omfattad Begravningshjälp utbetalas således av var av. försäkringskassan när Sverige är behörig stat såvida inte den försäkrade avlidit i ett annat EES-land och rätt till dödsfallsersättning föreligger i det landet.

Samordning med andra förmåner

Vid bestående nedsättning arbetsförmågan i anledning av en av arbetsskada livränta från arbetsskadeförsäkringen. Denna livränta utges skall täcka den del inkomstförlusten inte ersätts genom allmän av som pension. Livräntor enligt LAF är därför samordnade med som utges pension från folk- och tilläggspensioneringen eller utländskt som utges för social trygghet. Samordning sker mellan egenlivränta och system förtidspension respektive efterlevandelivränta och efterlevandepension. Om sådan pension utgår enligt utländskt system för social trygghet med anledning arbetsskadan, beaktas även den utländska pensionen av 6 kap. l § LAF. Egenlivränta utbetalas från 65 års ålder endast i den mån den försäkrade inte har rätt till ålderspension med belopp som uppgår till minst 65 % livräntebeloppet. Livräntan är även av samordnad med ålderspension utges enligt utländskt system för som social trygghet 4 kap. 4 § LAF. Enligt 12.2 i förordning 140871 gäller att bestämmelser i en art. lagstiftning minskning, innehållande eller indragning medlemsstats om förmåner för den samtidigt har andra socialförsäkringsförmåner av som rätten till dessa förmåner har förvärvats enligt får åberopas även om medlemsstats lagstiftning. Detta gäller dock inte då en person en annan får vissa särskilt angivna förmåner av samma slag. Det är vår bedömning att de nämnda reglerna i LAF om ovan samordning med utländska pensioner kan upprätthållas även sedan förordning 140871 blivit gällande här i landet. Pensioner beräknas enligt reglerna för ålders- eller invalidpensioner i förordning 140871. Vi har

498 Arbetsskadeförmáner

behandlat dessa regler i vårt förra betänkande Rätten till folkpension SOU 1992:26. Nettobeloppet av livräntan behandlas som en kontantförmån vid arbetsskada eller arbetssjukdom och behandlas enligt reglerna härför. Detta innebär att dessa förmåner enligt förordning 140871 bör anses vara förmåner av olika slag, varför huvudregeln i art. 12.2 om rätt till minskning, innehållande eller indragning av förmåner enligt vår mening kan tillämpas. Om t.ex. en har omfattats av såväl tysk som svensk lagstiftning drabbas person som en arbetsskada i Sverige, skall han således erhålla pension från båda av länderna och ett tillägg avseende arbetsskadan från Sverige. När det gäller arbetsskadelivräntor i anledning av sklerogen pneumokonios, som beräknats enligt prorata-regeln, får dock tillämpas de i förordning 140871 upptagna särskilda bestämmelserna om prorata-beräkning och därmed även de särskilda regler om sammanträffande av förmåner som då blir tillämpliga.

9.4.5 Sverige behörig stat

En person, som enligt förordning 140871 omfattas av lagstiftningen i ett annat EES-land, har enligt art. 52 och 55 i förordningen rätt till vårdförmåner i Sverige i anledning av arbetsskada eller arbetssjukdom om han

a är bosatt i Sverige, eller

b råkar ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbets sjukdom under tillfällig vistelse i Sverige, eller

c efter att ha fått rätt till förmåner på den behöriga institutionens

bekostnad får tillstånd av denna institution att återvända till sin bosättningsort här eller att flytta till Sverige, eller d med tillstånd av den behöriga institutionen beger sig till Sverige för att få vård här. Vårdförmånerna utges på bosättnings- eller vistelseorten enligt svensk lagstiftning om sådana förmåner men bekostnad av den behöriga institutionen i det andra landet. Vad avser fallen b d kan den period under vilken vårdförmånerna får utges begränsas av eventuella regler härom i den behöriga statens lagstiftning. Kontantförmåner bestäms av lagstiftningen i det andra landet och den behöriga institutionen där skall utge dem. En fråga som aktualiseras i detta sammanhang är var de ersättningar för utgivna vårdförmåner som Sverige får från andra EES-länder slutligen skall hamna i de fall då ett landsting eller kommun har utgett förmånen. Betalningarna förmedlas alltid genom Riksförsäkringsverket. Enligt det förslag vi lagt fram i avsnitt 6.6. 10 som alltså också som kommer att omfatta vård som ges i anledning av arbetsskada eller arbetssjukdom skall ersättningen stanna på sjukförsäkringen om det är fråga om vård som ges till en i Sverige bosatt person medan i

Arbetsskadeförmáner 499

övriga fall Riksförsäkringsverket skall vidarebefordra ersättningen till

landstinget eller kommunen. Även EES-stat utger kontantförmåner vid arbetssjukom en annan domen sklerogen pneumokonios och de eventuella andra arbetssjukdomar rådet bestämmer kan del av kostnaden härför som en komma att bäras den svenska arbetsskadeförsäkringen. Om den av sjuke i Sverige har utövat verksamhet som har kunnat förorsaka en denna sjukdom skall arbetsskadeförsäkringen svara för en andel av kostnaderna härför beräknad utifrån längden av den försäkringstid som intjänats för ålderspension inom folk- eller tilläggspensioneringen vid de tidpunkter då kontantförmånema började utbetalas art. 57.5. Beträffande den närmare beräkningen hänvisas till redogörelsen härför

i avsnitt 9.4.4 ovan. Om under den tid han har fått förmåner i anledning en person som arbetssjukdom enligt ett annat lands lagstiftning har utfört arbete av en omfattats svensk lagstiftning och som sannolikt kunde som av förorsaka eller förvärra sjukdomen skall, arbetssjukdomen om försämras, från den svenska arbetsskadeförsäkringen utges ett tillägg till de redan utgående förmånerna an. 60.1 b. Detta tilläggsbelopp skall skillnaden mellan det belopp enligt arbetsskadeförmotsvara som säkringen skall efter försämringen och det belopp som enligt utges försäkringen skulle ha utgetts före försämringen om sjukdomen hade uppkommit enligt nämnda försäkring. Vissa särregler gäller också om kostnadsfördelningen vid försämring av arbetssjukdomen sklerogen penumokonios art 60.1 c och 60.2 b. Om tidigare varit försäkrad enligt arbetsskadeförsäkringen en person och då drabbats arbetsskada som satt ned hans arbetsförmåga av en med mindre femtondel, varför någon livränta inte utgår, kan i än en speciell situation livränta beviljas från försäkringen med tillämpning en bestämmelsen i 4 kap. 1 § andra stycket LAF. Detta blir fallet om av han medan han omfattas ett annat EES-lands försäkring drabbas - av ytterligare arbetsskada. Enligt nämnda bestämmelse skall av en livränta bestämmas grundval båda skadorna om de båda täcks av av arbetsskadeförsäkringen. Enligt art. 61.6 i förordning 140871 skall försäkringskassan även beakta arbetsskada som har inträffat eller en godkänts enligt annan EES-stat lagstiftning under som senare en förutsättning ingen ersättning utges enligt svensk lagstiftning med att beaktande den första skadan. Försäkringskassan är i sådant fall av bunden den bedömning gjorts i det andra landet i fråga om av som graden arbetsoförmåga i anledning av den andra arbetsskadan. av Om drabbas olycksfall i arbetet eller av en en person som av arbetssjukdom någon gång har omfattats det svenska pensionssysteav kan han berättigad till förtidspension från ATP eller folkmet vara pensioneringen hans arbetsförmåga blir varaktigt nedsatt i om anledning härav, han inte är berättigad till förmåner från den även om svenska arbetsskadeförsäkringen. Om han har omfattats av flera EES-

500 Arbetsskadeförnzâner SOU 1993: 115

länders pensionssystem beräknas förtidspensionen enligt regler i förordning 140871 i art. 44 och följande beräkning om av bl.a. ålderspension. Grundprincipen är här beslutet att om pension skall fattas med beaktande av all lagstiftning den aktuelle som personen har omfattats av. Om lagstiftningen i medlemsstat en kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder viss längd har fullgjorts av för att rätt skall föreligga till pension, skall i den utsträckning som behövs beaktas försäkrings- eller bosättningsperioder full gjorda enligt en annan stats lagstiftning såsom perioder fullgjorts enligt den tillämpliga som

lagstiftningen sammanläggningsprincipen. Principen

är sedan enligt artikel 46 att pensionstagaren har rätt till proportionellt en beräknad förtidspension från vart och de länder ett av som han med tillämpning

av sammanläggningsprincipen har intjänat pensionsrätt i prorata-

pension. I betänkandet Rätten till folkpension SOU 1992:26 har vi lämnat en utförlig redogörelse för förordningens regler om pensionsberäkning.

9.4.6 Sammanfattning

Vi har i detta kapitel analyserat vilka konsekvenser ikraftträdandet av lagen 1992: 1776 samordning om av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES och därigenom förordning EEG 140871 kommer - nr att medföra i fråga om rätten till förmåner i Sverige på grund av arbetsskador. Enligt vad vi funnit kommer förändringarna att bli relativt få och ha begränsad vikt.

Två förändringar viss betydelse kommer dock av att uppkomma,

nämligen för det första att arbetsskadeförsäkringen kommer

att omfatta även egenföretagare och uppdragstagare är verksamma som i Sverige utan att vara bosatta här och. för det andra, att den är berättigad som till sjukpenning enligt bestämmelserna i LAF får rätt att i större utsträckning än i dag uppbära denna även om han vistas i en annan medlemsstat. Det bör dock påpekas rätt till utbetalning att utomlands av sjukpenning redan i dag föreligger enligt konventioner som Sverige har ingått med flertalet EES-stater. Dessutom kan här nämnas det att vid bestämmande av sjukpenning och livränta måste tas hänsyn till inkomster i annat EES-land.

Vi har inte funnit det nödvändigt att det i den svenska lagstiftningen

görs några egentliga ändringar utan föreslår endast det i LAF att skall införas en bestämmelse erinrar som om samordningslagen 1992:1776.

Sammanfattningsvis kan sägas den svenska lagstiftningen att om arbetsskador och arbetssjukdomar står i god överensstämmelse med bestämmelserna i förordning 140871. Detta har sin huvudsakliga förklaring i att försäkrade för arbetsskador i Sverige är de som är

sysselsatta här, vilket också är det försäkringsbegrepp förordning

som

SOU 1993:1 15 Arbetsskadeförmáner 501

140871 bygger på. Arbetsskadeförsäkringen anknyter till skillnad från de flesta andra svenska socialförsäkringsförmâner således inte till bosättningen.

1993:115 Familjeförmáner 503 SOU

eförmåner

10 Familj

10.1 Inledning

Med familjeförrnåner förstås enligt den definition som ges i art. 1 u i förordning EEG 140871 alla vård- eller kontantförmåner, som är nr avsedda täcka familjs utgifter enligt den lagstiftning som anges att en i 4.1 h dvs. lagstiftning förmånsslaget familjeförmåner, utom art. om de särskilda bidrag vid barns födelse enligt vad som anges i bilaga som 2 till förordningen utgår i vissa angivna länder. Bilaga 2 har genom EES-avtalet och kompletterats för ett EES-sammanhang. Den anpassats härigenom särskilda bidrag vid barns födelse som utbetalas i avser Luxemburg, Finland, Norge och Österrike. Belgien, Frankrike, En undergrupp till förmånsslaget familjeförmâner utgörs av familjebidragen. Utmärkande för dessa är att de är kontantförmåner periodiskt på grundval endast familjemedlemmarnas antal som utges av förekommande fall, deras ålder. Vi återkommer till skillnaden och, i familjeförmáner och familjebidrag vid vår beskrivning av mellan reglerna i förordning 140871 i avsnitt 10.5.1. Familjeförmåner i vidsträckt mening utgår i Sverige enligt lagen allmänna barnbidrag och lagen 1986:378 om förlängt 1947:529 om skäl vi redovisat i avsnitt 5.7.3 anser vi också barnbidrag. Av som studiestödslagen 1973:349 att hänföra till vissa förmåner enligt vara familjeförmåner. Detta gäller del förmåner inom studiekategorin en Även förmånen bostadsbidrag utges till barnfamiljer hjälpens ram. som 1993:737 bostadsbidrag utgör enligt vår uppfattning enligt lagen om familjeförmân enligt förordning 140871. en

framgått tidigare avsnitt 5.7.3 vi att förmånerna enligt

Som anser 143 bidragsförskott, lagen 1984: 1095 om förlängt lagen 1964: om för studerande och lagen 1984:1096 om särskilt bidragsförskott

bidrag till vissa adoptivbarn faller utanför tillämpningsområdet för

Dessa förmåner omfattas emellertid av förordning förordning 140871. EEG 161268 arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. nr om I avsnitt 5.10 har vi något berört vad det får för konsekvenser.

504 Familjeförrrtáner SOU 1993:1 15

10.2 Svensk rätt

10. 1 Barnbidrag

Allmänt barnbidrag

Allmänt barnbidrag enligt lagen 1947:529 allmänna barnbidrag om är avsett som bidrag till ett barns uppehälle och uppfostran. Sådant bidrag utges till barnets föräldrar med 750 kr i en av månaden. Enligt huvudregeln utges bidraget för barn som är svensk medborgare och bosatt i riket. Det utges också för barn inte är svensk medborgare som men är bosatt i Sverige under förutsättning barnet eller någon att av barnets föräldrar vistas i Sverige sedan minst månader. sex Vid bedömning frågan bosättning skall föreligga av om anses tillämpas med nedan angivna undantag regler samma som vid bedömning av bosättning inom den allmänna försäkringen. Det innebär

bl.a. att folkbokföringens regler är vägledande.

I vissa fall skall ett barn anses bosatt i Sverige trots att barnet inte vistas här. Så är fallet om vistelsen utomlands inte är avsedd att vara längre än sex månader. I detta avseende skiljer sig reglerna i lagen om allmänna barnbidrag från vad gäller enligt som lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL där utlandsvistelse är avsedd en som att vara längst ett är inte föranleder att besättningen i Sverige upphör. I likhet med vad som gäller enligt AFL skall barn följer ett som med en förälder statlig arbetsgivare sänds till som av en ett annat land för arbete där för arbetsgivarens räkning bosatt i Sverige anses under utsändningstiden. I fråga om SIDA-personal skiljer sig dock reglerna i lagen om allmänna barnbidrag från AFL. Med stöd bemyndigande av i AFL har regeringen förordning undantagit genom personer som är arvodesanställda av SIDA för arbete i det svenska biståndet i ett annat land från huvudregeln i AFL om att statligt utsända skall bosatta anses i Sverige under utsändningstiden. Motsvarande bemyndigande finns inte i lagen om allmänna barnbidrag, varför SIDA:s fältpersonal kan få barnbidrag för medföljande barn. Medföljande barn till förälder,

som är anställd i utlandet av svenska kyrkan eller svenskt annat trossamfund eller organ är knutet till sådant samfund eller som ett av svensk ideell bistândsorganisation, skall vidare fortfarande anses bosatta i Sverige. Detta gäller dock endast utlandsvistelsen om är avsedd att vara längst tre år l § lagen allmänna barnbidrag. om Ett barn som fullgör svensk eller utländsk obligatorisk skolgång - utomlands anses bosatt i Sverige enligt lagen allmänna barnbidrag om om det har sitt egentliga hemvist hos sina här i landet bosatta föräldrar.

SOU 1993:1 15 Familjeförmáner 505

Beslut om allmänt barnbidrag fattas av den försäkringskassa hos

vilken den som uppbär bidraget se nedan är inskriven eller skulle

vara inskriven om han uppnått 16 års ålder 1 a §. Bosättningsbegreppet i lagen om allmänna barnbidrag hänför sig till barnets bosättning, medan AFL huvudsakligen utgår från bosättningsförhållanden för personer som har fyllt 16 år genom reglerna om inskrivning hos försäkringskassa. Någon uttrycklig bestämmelse i lagen om allmänna barnbidrag om bidragsmottagarens bosättning finns inte. I lagens bestämmelse om behörig försäkringskassa förutsätts dock genom regelns koppling till inskrivning hos allmän försäkringskassa att även bidragsmottagaren är bosatt i Sverige. Allmänt barnbidrag utgår fr.o.m. månaden efter den då barnet fötts eller rätt till bidrag annars uppkommit t.ex. genom att barnet bosatt sig i Sverige t.o.m. det kvartal, under vilket barnet fyller 16 år 2 §. Flerbarnstillägg utgår om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller flera barn 2 a §. Vid tillämpningen av reglerna om flerbarnstilllägg beaktas dock inte fosterbarn eller familjehemsplacerade barn. Flerbarnstillägg lämnas med belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet, ett helt barnbidrag för det fjärde barnet samt 150 % av ett helt barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare barn. Om personer, som stadigvarande sammanbor och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt, uppbär barnbidrag för olika barn, skall dessa barn räknas samman vid beräkningen av flerbarnstillägg. Med sådana barn skall enligt 2 b § jämställas barn som fyllt 16 âr men i övrigt uppfyller kraven för barnbidrag och som stadigvarande sammanbor med den person som skall uppbära flerbarnstillägget, om barnet bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag enligt lagen därom eller studiehjälp enligt studiestödslagen 1973:349. Barnet skall dock medräknas endast under tiden fr.o.m. det kvartal då barnet börjar studera och längst t.o.m. andra kvartalet det år då barnet fyller 20 år. I bestämmelsen anges vissa ytterligare förutsättningar för medräkning av sådana barn som skall anses jämställda med dem för vilka barnbidrag utgår. För att barnbidrag skall kunna betalas ut krävs både att barnet uppfyller förutsättningarna för rätt till bidraget och att det finns någon som enligt lagen om allmänna barnbidrag är berättigad att uppbära bidraget 198081:46 3 SoU l98081:14 och FÖD

se prop. s.

84: 16. Om ett barn står under föräldrarnas gemensamma vårdnad är det enligt huvudregeln i 4 § barnets mor som skall uppbära barnbidraget. Genom anmälan till försäkringskassan kan den rätten överföras till fadern. För det fall att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet, men barnet varaktigt bor med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära barnbidrag efter anmälan den förälder som barnet bor hos. Om barnet inte står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära barnbidrag den förälder som har vårdnaden om barnet. Om två särskilt förordnade förmyndare

506 Famiüeförmáner SOU 1993:1 15

utsetts att utöva vårdnaden om barnet, gäller vad som sagts om barnets far eller mor den kvinnliga respektive den manliga förmyndaren. De som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det likställs i fråga rätten att om uppbära barnbidrag med föräldrar. Pâ framställning socialnämnd får av försäkringskassa förordna att barnbidrag för ett barn som genom socialnämndens försorg placerats i enskilt hem skall uppbäras den av som fostrar barnet. Efter framställning vårdnadshavare eller särskilt av förordnad förmyndare som har rätt att uppbära barnbidrag gäller motsvarande om barnet placerats i enskilt hem än socialav annan nämnd. Rätten att uppbära flerbarnstillägg tillkommer enligt 4 a § den som uppbär allmänt barnbidrag för de barn som flerbarnstillägget avser eller, om barnbidrag slutat utgå, den som har vårdnaden barnet. om Om alla barnen är myndiga, är det den förälder som barnen stadigvarande sammanbor med som har rätt att uppbära flerbarnstillägget. Barnbidrag utbetalas månadsvis genom Riksförsäkringsverket. Den som inte har fått barnbidrag under tid då han varit berättigad till det kan bidraget retroaktivt. En förutsättning härför år att han senast före utgången av året efter det år som bidraget hänför sig till hos försäkringskassan gör anspråk på bidraget. Om barnbidrag inte har lyfts före utgången av året efter det år under vilket bidraget förfallit till betalning, är bidraget förverkat ll §.

Förlängt barnbidrag

Om förutsättningarna att erhålla barnbidrag för barn fyllt 16 år som finns bestämmelser i lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag. För en elev i grundskolan och vissa därmed jämställda skolor finns sålunda rätt till förlängt barnbidrag av allmänna medel med 750 kr i månaden fr.o.m. kvartalet efter det under vilket barnet fyllt 16 år. Förlängt barnbidrag utges t.o.m. den månad då utbildningen slutförs eller avbryts l-3 §. Förlängt barnbidrag lämnas endast för elever är bosatta i som Sverige 5 §. Är eleven inte svensk medborgare gäller därutöver att han skall vistas i landet sedan minst sex månader. Förlängt barnbidrag kan dessutom lämnas för elev studerar vid sådan skola en som utomlands för vilken utgår svenskt statsbidrag utbildningen i om huvudsak motsvarar grundskolans 4 §. En förutsättning för rätt till bidrag i detta fall är att barnet bosatt i Sverige enligt lagen anses om allmänna barnbidrag. I övrigt gäller i fråga om förlängt barnbidrag i huvudsak samma regler som beträffande allmänna barnbidrag, bl.a. när det gäller rätten att uppbära bidraget 8 §. Beslut förlängt barnbidrag fattas den om av försäkringskassa hos vilken den som uppbär bidraget är inskriven.

SOU 1993:1 15 Familjeförmáner 507

10.2. 2 Studiestöd

Bestämmelser om studiestöd finns i studiestödslagen 1973:349 och studiestödsförordningen 1973:418. Studiestöd kan utgå som studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, internatbidrag och särskilt vuxenstudiestöd. Av de olika formerna av studiestöd är av skäl som angett i avsnitt 5.7.3 endast Studiehjälpen av den karaktär att den kan hänföras till förmånsslaget familjeförmäner enligt förordning EEG nr 140871. En fråga är om samtliga förmåner inom studiehjälpen annan kan utgöra familjeförmäner i EG-rättslig mening eller om detta anses är fallet beträffande endast vissa förmånerna. Denna fråga tar vi av i avsnitt l0.6.l. För övervägandena krävs att vi något beskriver upp de olika förmåner som ingår i studiehjälpen.

Förmåner inom studiehjälpen

Studiehjälpen består studiebidrag, extra tillägg, inackorderingsav tillägg och resekostnadsersättning. Studiehjälp utgår till studerande vid vissa läroanstalter som anges i bilaga till studiestödsförordningen. Det är fråga om skolor som är en statliga, statsunderstödda eller står under statlig tillsyn 1 kap. 1 § studiestödsförordningen. Flertalet av de elever som får studiehjälp går i gymnasieskolan, men studiehjälp utgår även för studier vid kommunal och statlig vuxenutbildning, folkhögskola, vissa fristående skolor och för teoriinslag inom den kommunala ungdomsuppföljningen. Studiehjälp utgår fr.0.m. kvartalet efter det under vilket den studerande fyllt 16 år och längst t.o.m. första kalenderhalvåret det år under vilket han fyller 20 år 3 kap. l och 3 §§ studiestödslagen. Som

huvudregel gäller att studiehjälp utgår endast vid heltidsstudier.

studiebidrag utgår med belopp som barnbidrag, 750 kr i samma månaden. Till skillnad från barnbidraget utges studiebidrag dock under högst tio månader per år. Extra tillägg kan utges för tid under vilken en elev är berättigad till studiebidrag. Extra tillägg beviljas med 825, 550 eller 265 kr i månaden. Nivån tillägget bestäms på grundval av föräldrarnas och elevens inkomster med tillägg för viss del av förmögenheten. Det högsta tillägget det ekonomiska underlaget är mindre än utges om 80 000 kr, medan inget tillägg beviljas om underlaget är 120 000 kr eller högre 3 kap. 10 § studiestödsförordningen. Studerande vid andra läroanstalter än sådana som enligt skollagen ingår i det offentliga skolväsendet kan beviljas inackorderingstillägg den studerande på grund lång resväg till skolan behöver om av inackordera sig skolorten 3 kap. 6 a § studiestödsförordningen. Undantagna från rätt till inackorderingstillägg är elever vid gym-

nasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. För dessa elever

508 Familjeförmáner SOU 1993:1 15

ansvarar i stället elevernas hemkommuner för kostnaden för inack-

ordering. Inackorderingstillägget är bidrag till kostnaden

ett för inackordering och hemresor. Tilläggets storlek beroende är av avståndet mellan föräldrahemmet och skolan.

Inackorderingstillägg

beviljas med för närvarande lägst l 150 kr och högst 2 300 kr i månaden. Vid studier i annat land i Norden utges det högre beloppet. Den som studerar i utomnordiskt land erhåller

inackorderingstillägg

med det lägre beloppet. En studerande vid skolenhet med statlig vuxenutbildning kan utöver

inackorderingstillägg erhålla resekostnadsersättning för från

resa hemorten till studieorten vid början undervisningen av och för återresa till hemorten efter undervisningens slut 3 kap. 22 § studiestödsförordningen. För andra studerande har rätt till studiehjälp som skall elevens hemkommun ansvara för kostnader för dagliga mellan resor

bostaden och skolan. Resekostnadsersättning för dagliga

resor kan utges vid studier utomlands. I dessa fall utges ersättning för de faktiska kostnaderna, dock högst l 150 kr i månaden.

Berättigade till studiehjälp

Berättigade till studiehjälp är enligt studiestödslagen svenska studerande. Till andra studerande utgår studiehjälp endast de bosatta om är i Sverige. Studerande som inte är svensk medborgare har dock rätt till

studiehjälp endast under förutsättning att han bosatt sig i Sverige

huvudsakligen i annat syfte än att få utbildning här 3 kap. 2 §. Centrala studiestödsnämnden har utfärdat allmänna råd för tillämpningen av bestämmelsen utländska medborgares rätt till studiehjälp om för studier i Sverige. Studiehjälp betalas ut till den studerandes föräldrar eller annan förmyndare enligt grunder tillämpas samma som vid utbetalning av allmänt barnbidrag. Efter det att den studerande fyllt 18 år skall studiehjälpen dock betalas ut till denne 3 kap. 38 § studiestödsförordningen. Studiestödslagen innehåller vissa bestämmelser rätt till om studiehjälp för studier utomlands. Sådan hjälp får beviljas studerande som är svensk medborgare, om studierna inte lika gärna kan bedrivas vid en svensk läroanstalt 3 kap. 22 §. Studiehjälp får hinder utan härav

beviljas för studier vid läroanstalt eller utbildningslinje under

statlig tillsyn i Danmark, Finland, Island eller Norge om studierna omfattar

minst tre månaders heltidsundervisning 3 kap. 23 § studiestödsför-

ordningen. För studier omfattning i utomnordiskt av samma land får studiehjälp beviljas den studerande varit folkbokförd i om Sverige de

senaste två åren 3 kap. 23 a § studiestödsförordningen. Om det finns

särskilda skäl får studiehjälp såväl vid nordiska som utomnordiska

studier beviljas även för kortare undervisningsperioder

än tre månader. För studier utom Norden är rätten till studiehjälp vidare beroende

Familjeförmáner 509

av om eleven bor tillsammans med sina föräldrar eller inte. Om en studerande bor utomlands med sina föräldrar, beviljas studiehjälp om minst en av föräldrarna är verksam i svensk utrikestjänst, missionstjänst, svenskt eller internationellt bistândsarbete, funktionär i internationell organisation eller är anställd och utsänd av svenskt företag i utlandet. Om inte någon av föräldrarna har sådan sysselsättning eller om föräldrarna är bosatta i Sverige eller i annat land än studielandet, kan studiehjälp beviljas först efter ingående prövning av studieinriktningen. Det krävs att motsvarande utbildning inte finns i Sverige och att den är klart yrkesinriktad. Ansökan om studiehjälp prövas av Centrala studiestödsnämnden.

10.2.3 Bostadsbidrag

Enligt lagen 1993:737 om bostadsbidrag, som trätt i kraft den 1 juli 1993 och skall tillämpas i fråga om bostadsbidrag fr.o.m. den l januari 1994, lämnas bostadsbidrag dels i form av bidrag till kostnader för den bostad där sökanden är bosatt, dels i form av särskilt bidrag för hemmavarande barn. Bostadsbidrag utges endast till den som bor och är folkbokförd i Sverige. Rätten till bostadsbidrag är vidare beroende av varje sökandes förvärvsinkomst med tillägg för vissa andra inkomster och bidrag. I lagen görs åtskillnad mellan bostadsbidrag till å ena sidan barnfamiljer och á den andra hushåll utan barn. När det gäller barnfamiljers rätt till bostadsbidrag föreligger sådan rätt för den som har vårdnaden om barn och varaktigt bor tillsammans med barnet. Rätt till bostadsbidrag har även den som efter myndighets beslut tagit emot barn för vård i familjehem, om barnet beräknas bo i hemmet under minst tre månader, eller den som grund av vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt hem. Bostadsbidrag lämnas även för barn som på grund av vård eller undervisning inte bor varaktigt hemma men som vistas i hemmet under minst så lång tid varje år som motsvarar normala skolferier. Vad som nu sagts om barn gäller även den som är över 18 år och som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Rätt till oavkortat bostadsbidrag för barnfamiljer föreligger om den bidragsgrundande inkomsten inte överstiger 110 000 kr. Är den bidragsgrundande inkomsten högre minskas bidraget. Det särskilda bidraget för hemmavarande barn utgör 600 kr för ett barn, 900 kr för två barn och 1 200 kr för tre eller fler barn. Sådant bidrag utges inte till den som visserligen är vårdnadshavare men som endast tidvis har barnet boende i sitt hem. Inte heller den som har umgängesrätt med barn har rått till särskilt bidrag. För den som bor i en bostad som han äger eller innehar med hyreseller bostadsrätt utges bidrag till kostnader för bostaden med viss andel

510 Familjeförmåner

av bostadskostnaden upp till viss nivå. Den nivå på bostadskostnaden som ger rätt till bidrag är olika beroende på antalet barn i familjen. Även den som inte har barn är berättigad till bostadsbidrag han om har fyllt 18 år och bor i en bostad han äger eller innehar med som hyres- eller bostadsrätt. Det förutsätts vidare att hans inkomstförhållanden är sådana att han är berättigad till bidrag. Frågor om bostadsbidrag handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Beslut om bidrag fattas den förav säkringskassa hos vilken den bidragssökande är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i l kap. 4 § AFL. Bostadsbidrag betalas ut månadsvis. Bidrag lämnas tills vidare fr.o.m. månaden efter den då rätten till bidrag har uppkommit t.o.m. den månad då rätten till bidrag har ändrats eller upphört. Om rätten till bidrag har uppkommit den första dagen i månad, skall bidraget en dock lämnas fr.o.m. den månaden.

10.3 Regler om familjeförmåner i EG-staterna

I detta avsnitt lämnas en kortfattad beskrivning av EG-ländernas familjeförmåner. Beskrivningen avser endast kontantförmåner av det slag som barnbidraget utgör. Vid sidan härav finns i flera länder andra förmåner som är förenade med särskilda villkor eller avsedda att täcka vissa speciella kostnader. Beskrivningen av förmånssystemen är därför inte fullständig. De uppgifter vi lämnar är vidare hämtade från olika källor och är inte alltid helt aktuella. Vi vill därför reservera oss för att det kan ha skett förändringar i de olika länderna förmånssystem. I samtliga EG-länder utges bidrag till familjer med barn. Enligt fransk lagstiftning utges ett särskilt bidrag för det första barnet i familjen upp till dess att barnet är tre år, medan det allmänna bidraget till barnfamiljer börjar utgå fr.o.m. det andra barnet. I vissa länder är bidragets storlek beroende av familjens inkomst och antalet barn. Så är fallet i Italien och Grekland. Enligt tysk lagstiftning reduceras bidraget om familjens inkomster överstiger viss nivå, medan spansk en lagstiftning medger ett extra bidrag till familjer med låga inkomster. Enligt dansk respektive irländsk lagstiftning utges ett extra bidrag till ensamstående föräldrar respektive ensamstående mödrar. Bidrag utges enligt ländernas lagstiftningar för barn till viss upp ålder. Den övre åldersgränsen varierar från 15-16 år Irland, Portugal, Storbritannien och Tyskland till 18 år. I samtliga EG-länder utom Danmark, Frankrike, Spanien och Irland gäller högre åldersgräns en för barn som studerar. Sålunda utges bidrag för studerande i Tyskland och Luxemburg upp till 27 års ålder, i Italien respektive Portugal upp till 26 respektive 25 års ålder samt i Nederländerna och Grekland upp till 24 års ålder. Enligt lagstiftningen i Belgien, Grekland, Italien,

Familjeförmåner 511

Luxemburg, Spanien och Portugal gäller ingen övre åldersgräns för beviljande av bidrag till familjer med handikappade barn. I samtliga EG-länder utom Danmark, Spanien och Storbritannien

utges extra bidrag för familjer med två i vissa fall tre eller flera barn.

Enligt irländsk lagstiftning utges flerbarnstillägg först fr.0.m. det femte barnet. Ett tillägg vars storlek är beroende av barnets ålder utges enligt lagstiftningen i Belgien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna. Storleksmässigt varierar barnbidragen betydligt de olika EGländerna emellan. I vissa länder särskilt de sydeuropeiska är de - väsentligt lägre än i Sverige, medan t.ex. Frankrike har barnbidrag som kan utgå med högre belopp än Sveriges. Totalt sett kan dock barnbidragen i Sverige sägas ligga en hög nivå i jämförelse med EG-statema. Vid sidan av barnbidragen har flera av EG:s medlemsstater regler som medger avdrag vid beskattning eller skattereduktion för familjer med barn.

10.4 Konventionslösningar

Enligt bestämmelser i lagarna om allmänna barnbidrag och om förlängt barnbidrag får regeringen träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av dessa lagar eller om undantag i vissa fall från bestämmelser i dem. Flertalet av de konventioner som Sverige slutit med andra länder

angående social trygghet se kapitel 4 omfattar även barnbidrag.

Undantag gäller i fråga om konventionerna med Kanada, Schweiz, USA och provinsen Quebec. De bestämmelser i konventionerna med EG- och EFTA-länderna som upptar regler om barnbidrag eller andra familjeförmåner kommer att upphöra att gälla gentemot personer som omfattas av förordning EEG nr 140871 i och med att denna förordning blir tillämplig här i landet. Bestämmelserna i de aktuella konventionerna kommer dock fortsättningsvis att gälla i förhållande till medborgare i länder utanför EES-området och för de medborgare i EES-länder som inte omfattas av förordning 140871. Genomgången nedan omfattar därför även dessa konventioner. Den nordiska konventionen om social trygghet den 15 juni 1992 är anpassad till förordning 1408 71 och är huvudsakligen tillämplig endast de personer som inte omfattas av förordningen. Konventionen innehåller inte något särskilt avsnitt om familjeförmåner. Av likställighetsprincipen i konventionen följer emellertid att medborgare i annat nordiskt land skall likställas med svensk medborgare i fråga om rätt till barnbidrag.

5 2 l Familjeförmâner SOU 1993:1 15

Konventionen med Österrike innehåller en särskild regel om tillämplig lagstiftning i fråga familjeförmâner. Den innebär om att den som med sina barn är bosatt i fördragsslutande och fören stat är värvsverksam i den andra staten skall ha rätt till familjebidrag enligt lagstiftningen i bosättningslandet. Enligt konventionen med Luxemburg gäller att personer omfattas lagstiftningen i fördragsslutande som av en stat har rätt att för barn är bosatta i den andra erhålla som staten familjeförmåner enligt lagstiftningen i barnens bosättningsland. Vid flyttning till Sverige gäller enligt konventionerna med Israel, Kap Verde och Marocko att samma regler skall tillämpas för barn som är medborgare i något dessa länder för svenska medborgare. av som Rätt till bidrag föreligger alltså så snart barnet bosätter sig i Sverige. Bestämmelser av motsvarande innebörd finns i konventionerna med Grekland, Nederländerna, Spanien och Österrike. Konventionen med Storbritannien och Nordirland innehåller en bestämmelse om sammanläggning bosättningsperioder har av som fullgjorts där med bosättningsperioder i Sverige. Den innebär att en person som har varit bosatt i Storbritannien i minst månader har sex rätt till barnbidrag omedelbart efter bosättning i Sverige. Enligt övriga konventioner är förutsättningarna för rätt till barnbidrag i Sverige desamma enligt lagen allmänna barnbidrag. som om Vid utsändning är det enligt flertalet konventioner endast förmåner som direkt angår den utsände arbetstagaren omfattas konsom av ventionsbestämmelsema. Vissa konventioner innehåller emellertid barnbidragsregler som är tillämpliga i fråga utsända. om Enligt konventionerna med Israel art. 6 och Kap Verde art. 8 anses såväl den utsände som hans medföljande familjemedlemmar bosatta i utsändningslandet under den utsändningstid gäller enligt som respektive konvention. Motsvarande gäller enligt konventionerna med Grekland och Tyskland. I konventionen med Frankrike föreskrivs att en utsänd arbetstagare vid tillämpning lagstiftning barnbidrag av om anses bosatt i utsändningslandet. Härvid har han för sina barn, är som bosatta tillsammans med honom i sysselsättningsstaten, rätt till barnbidrag från utsändningsstaten art. 41. I konventionen med Österrike finns en bestämmelse art. 30 som innebär bl.a. att en utsänd arbetstagare med avseende på rätten till familjebidrag skall behandlas han med sina barn uppehöll sig som om i utsändningsstaten. Enligt konventionen med Storbritannien och Nordirland har en person som sänds ut från Sverige för arbete i Storbritannien eller Nordirland rätt till barnbidrag från Sverige för medföljande barn. Vid utsändning från Storbritannien eller Nordirland till Sverige bedöms rätten till bidrag för medföljande barn enligt svensk lagstiftning. Konventionerna möjlighet till förlängning den normalt ger av gällande utsändningstiden. Endast konventionen med Frankrike och, i fråga om utsändning från Sverige, konventionen med Storbritannien

SOU 1993: 15 l Familjeförmåner 513

och Nordirland ger dock rätt till bidrag för medföljande barn under den tid beslutet om förlängd utsändning gäller. Enligt vissa konventioner finns det möjlighet att meddela dispens från de regler som enligt konventionen annars skulle gälla. Enligt konventionen med Israel gäller att, om en arbetstagare på grund av dispens skall omfattas av lagstiftningen i en viss stat, detsamma skall gälla de medlemmar av hans familj som åtföljer honom. Det innebär att t.ex. svensk under vistelse i Israel skall omfattas av svensk en som lagstiftning har rätt att från Sverige få barnbidrag för sina medföljande barn. Motsvarande gäller enligt konventionerna med Grekland och Tyskland. I konventionerna med Israel, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och Österrike finns samordningsregler att som avser förhindra att ett barn för tid får bidrag från mer än ett land. samma Enligt konventionen med Israel skall, när barnet är berättigat till bidrag i båda länderna, bidrag betalas ut endast i det land där barnet faktiskt vistas. Motsvarande bestämmelser i konventionerna med Nederländer- Storbritannien, Tyskland och Österrike innebär att barnbidrag i na, denna situation skall betalas ut endast i det land där barnet ärbosatt. De konventioner social trygghet som Sverige ingått med andra om länder omfattar varken lagstiftning studiehjälp eller bostadsbidrag. om

10.5 Reglerna i förordning EEG nr 140871

10.5.l Inledning

Förordning EEG 140871 skiljer mellan familjeförmåner i nr vidsträckt mening och familjebidrag. Familjeförmånerna innefattar således förmånen familjebidrag. Båda typerna av förmåner är avsedda kompensation för kostnader som uppkommer för den som har att ge barn. Utmärkande för familjebidragen är att de utbetalas kontant och periodiskt grundval antalet barn och deras ålder. Familjesamt av förmåner är övriga kontantförmáner som är avsedda att täcka en familjs utgifter. Till förmânsslaget familjeförmåner hör också Vårdförmåner avsedda täcka familj utgifter. Undantagna från som är att en förordningens tillämpningsområde är de särskilda bidrag vid barns födelse nämns i bilaga 2 till förordningen. som Skillnaden mellan familjeförmåner och familjebidrag har numera inte någon betydelse när det gäller anställda, egenföretagare och arbetslösa dvs. uppbär arbetslöshetsersättning eftersom personer som reglerna är för dessa förmåner. Familjeförmåner gemensamma inklusive familjebidrag till anställda, egenföretagare och arbetslösa regleras i kapitel 7 i förordning 140871.

514 Familjeförmåner

Annorlunda är förhållandet när det gäller förmåner till pensionärer eller till barn som har förlorat föräldrarna eller båda föräldrarna. en av Det kapitel i förordningen som behandlar förmåner för aktuella nu grupper kapitel 8 gäller enbart familjebidrag och inte andra typer av familjeförmåner. Detta fastslog EG-domstolen i målet 31386 Lenoir.

Begreppen familjefönnåner och familjebidrag innefattar bara förmåner för social trygghet och inte skattemässiga eller andra fördelar. En fråga som uppkommer vid tillämpning reglerna familjeav om förmåner är vilka är att familjemedlemmar. Enligt som anse som art. 1 f i förordning 140871 gäller att familjemedlem är den definiesom ras eller erkänns som familjemedlem eller betecknas medlem som som av hushållet i den lagstiftning enligt vilken förmåner utges. Om denna lagstiftning betraktar som familjemedlem eller medlem hushållet av endast den som är sammanboende med den anställde eller egenföretagaren, skall detta villkor uppfyllt för sin anses vara om personen försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende den anställde av eller egenföretagaren.

10.5.2 Familjeförmåner inklusive familjebidrag till anställda, egenföretagare och arbetslösa

Regler om familjeförmåner till anställda, egenföretagare och arbetslösa finns som ovan nämnts i kapitel 7 i förordning 140871. Kapitlet inleds med en sammanläggningsregel art. 72 av samma slag som den som gäller i fråga förmåner vid sjukdom och om moderskap. Regeln innebär att det vid tillämpningen medav en lemsstats lagstiftning, enligt vilken fullgjorda försäkrings- eller anställningsperioder eller perioder självständig förvärvsverksamhet har av betydelse för någons rätt till förmåner, skall beaktas sådana perioder som har fullgjorts i varje medlemsstat dessa perioder annan som om hade fullgjorts enligt den lagstiftningen. egna I art. 73 finns bestämmelser familjefönnåner till anställda och om egenföretagare. De innebär att anställda och egenföretagare som omfattas av lagstiftningen i stat har rätt till familjeförmåner för de en familjemedlemmar är bosatta i medlemsstat. Förmânerna som en annan skall utges enligt lagstiftningen i den för den anställde eller egenföretagaren behöriga staten familjemedlemmarna bosatta i den som om var staten. I artikeln anges att undantag från regeln utbetalning till om familjemedlemmar bosatta i annat land kan göras. Sådana undantag skall anges i bilaga 6 till förordningen. Enligt denna bilaga gäller bl.a. att i fråga om Frankrike bostadsförmåner skall utges endast till sådana berörda personer och deras familjemedlemmar är bosatta inom som franskt territorium. För att få familjeförmåner enligt art. 73 skall anställd enligt en art. 86 i förordning EEG nr 57472 lämna in ansökan till den behöriga en

Familjeförmâner 515

institutionen. Som underlag för sin ansökan skall den anställde förete intyg sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan ett om medlemsstat än den där den behöriga institutionen finns. Intyget skall utfärdas antingen folkbokföringsmyndigheteni familjemedlemmarav bosättningsland, av institutionen för sjukförsäkringsfrágor i detta nas land eller institution utsetts av den behöriga myndigav en annan som heten i familjemedlemmarnas bosättningsland. Intyget skall förnyas varje år. Art. 74 i förordning 140871 innehåller i fråga om familjeförmâner till arbetslösa motsvarande bestämmelser som de som gäller anställda eller egenföretagare. Enligt den artikeln har arbetslösa som uppbär arbetslöshetsförmäner enligt medlemsstats lagstiftning rätt till en familjeförmâner enligt stats lagstiftning för sina familjesamma medlemmar är bosatta i en annan medlemsstat. Även enligt denna som artikel är det möjligt att, i den män särregeln anges i bilaga göra undantag från regeln utbetalning till familjemedlemmar bosatta i om annat land. Art. 72a sikte på gränsarbetare är helt arbetslös eller pä tar en som arbetstagare är helt arbetslös och som under sin senaste en annan som anställning bosatt i annan medlemsstat än den behöriga staten var en och dessutom anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedsom lingen i bosättningslandet eller återvänt till detta land. Nu nämnda har för sina familjemedlemmar som är bosatta i samma personer medlemsstat han själv rätt till familjeförmâner enligt lagstiftningen som i bosättningslandet och pâ bekostnad av detta land. Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare har i beslut 142 den 13 februari 1990 föreskrivit, nr av beträffande tillämpning art. 73 och 74 i fall då beviljandet av en av eller flera familjeförmâner enligt den behöriga statens lagstiftning förutsätter behovsprövning, att den behöriga institutionen skall räkna inkomst intjänats utomlands eller som kommer från om en som utlandet till sin valuta enligt omräkningskurs som anges i art. egen en 107.1 i förordning 57472. Bestämmelser utbetalning familjeförmâner finns i art. 75. om av Enligt huvudregeln i första stycket skall förmánema betalas ut av den lagstiftning anställd eller egenföretagare omfattas av och, stat vars en familjeförmâner till arbetslösa enligt 74, den stat enligt såvitt avser art. lagstiftning arbetslöshetsförmánerna utges. Förmånerna skall vars betalas i enlighet med de bestämmelser som gäller för den behöriga ut institutionen den anställde eller egenföretagaren är bosatt oavsett om eller vistas i den behöriga staten eller inom en annan medlemsstat. Kännetecknande för familjeförmánerna är att de utges till en person för denne användas till att försörja medlemmarna av hans familj. att av Till förhindrande att förmânerna missbrukas har i art. 75.2 införts av regel gör det möjligt att betala ut förmánerna till en annan en som än den omedelbart berättigade. Om denne inte använder person

5 l6 Familjeförmáner

förmånerna till familjemedlemmarnas underhåll, kan den behöriga institutionen efter anmodan och institutionen på familjemedav genom lemmarnas bostadsort eller det den behöriga organ som utsetts av myndigheten i det land där familjemedlemmarna bor låta förutge månerna till den fysiska eller juridiska faktiskt försörjer person som familjemedlemmarna. Samma utbetalningssätt som anges i art. 75.2 kan med stöd av art. 75.3 och art. 8 tillämpas även i andra situationer efter överenskommelse därom mellan två eller flera medlemsstater. För de fall att rätt till familjeförmåner på grund förvärvsverksamav het föreligger enligt lagstiftningen både i den enligt 73 eller 74 art. behöriga staten och den stat där familjemedlemmarna bor dvs. i huvudsak i fall då båda föräldrarna förvärvsarbetar i olika men medlemsstater finns i art. 76 regler prioritet dem mellan. - om Ändamålet med an. 76 är att tillse att företrädesrätt ges den stat där barnen är bosatta och där de förmånsberättigade är förvärvsverken av sam. Om båda föräldrarna faktiskt har rätt till familjeförmåner för samma barn, är det för frågan prioritet mellan sysselsättningsstaterna om utan betydelse om föräldrarna fortfarande är gifta med varandra eller inte. Bestämmelsen gäller således även i fråga frånskild make mål om en 14982 Robards samt ingressen till förordning EEG 166085. Inte nr heller krävs för tillämpning av reglerna att föräldrarna någonsin varit gifta med varandra bl.a. mål 1590 Middleburgh.

Bestämmelsen i art. 76.1 är utformad så att familjeförmåner som utges enligt lagstiftningen i den sysselsättningsstat där barnen inte är bosatta skall innehållas till ett belopp motsvarande beloppet de av familjeförmåner utbetalas enligt lagstiftningen i den medlemsstat som där familjemedlemmarna är bosatta. I fall detta slag skall alltså den av förstnämnda staten i förekommande fall utge enbart det belopp som överstiger nivån för familjeförmåner i barnets bosättningsland. Av art. 76.2 framgår att tillämpligheten bestämmelsen i 76.1 av art. inte är beroende av att familjeförmåner faktiskt utgår. Om ansökan en om förmåner inte görs i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta, kan nämligen den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten tillämpa bestämmelsen i 76.1 förmånerna hade art. som om beviljats i familjemedlemmarnas bosättningsstat. Föreligger däremot inte någon rätt till förmånen för den av föräldrarna arbetar i som barnets bosättningsland, t.ex. därför att denne inte uppfyller alla föreskrivna villkor i den nationella lagstiftningen för förmånsrätt, torde art. 76 inte vara tillämplig mål 19183 Salzano, 15384 Ferraioli och 11991 Mc Menamin. Administrativa kommissionen har i beslut 119 den 24 februari nr av 1983 fastställt innebörden uttrycket att förmåner skall på av utges grund av förvärvsverksamhet. Enligt beslutet gäller vid tillämpning av bl.a. art. 76 att förmåner skall utbetalas på grund förvärvsverkav

Familjefömtâner 517

samhet vid utövande av varje slag av förvärvsverksamhet samt under varje period av tillfälligt uppehåll i förvärvsverksamhet till följd av sjukdom, moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdom eller arbetslöshet under förutsättning att lön eller förmåner, med undantag för pension, skall utges för detta försäkringsfall. Även tillfälligt uppehåll i förvärvsverksamhet under betald ledighet, strejk eller lockout skall betraktas som utövande av förvärvsverksamhet. Ytterligare regler om det administrativa förfarandet vid tillämpning art. 76 i förordning 140871 ges i Administrativa kommissionens av beslut nr 147 av den 10 oktober 1990. Förordning 140871 innehåller regler i art. 12 som avser att förhindra att någon erhåller förmåner av samma slag för samma period obligatorisk försäkring. För tillämpning av denna artikel ges i art. av 10 i förordning 57472 regler vid samtidig rätt till familjeförmåner från flera medlemsstater. Enligt art. 10. som har fått ny lydelse inom EG förordning EEG nr 124992, gäller att, om rätten till familjegenom förmåner enligt en medlemsstats lagstiftning inte grundas villkor om försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare dvs. utges grundval enbart bosättning, familjeförmåner som utges enligt en av sådan lagstiftning skall innehållas förmåner utges med tillämpning om uteslutande nationell lagstiftning i en annan medlemsstat eller enligt av art. 73 eller 74 i förordning 140871 för samma period och för samma familjemedlem. Förmånerna skall enligt bestämmelsen inte innehållas helt utan enbart till det belopp motsvarar vad som utges från upp som det andra landet. Detta betyder alltså att familjeförmåner i första hand utges av sysselsättningslandet och att bosättningslandet eventuellt utger ett tilläggsbelopp. Om emellertid förvärvsverksamhet utövas i den medlemsstat enligt lagstiftning familjeförmåner utges på grundval enbart av bosättvars ning antingen den person som har rätt till familjeförmåner eller av av den till vilken sådana förmåner utbetalas, skall rätten till person familjeförmåner utges enbart på grund av nationell lagstiftning som eller enligt art. 73 eller 74 i förordning 140871 innehållas och familjeförmåner i stället utbetalas den medlemsstat i vilken familjeav medlemmen bosatt och denna medlemsstats bekostnad. Även i är detta fall skall ett tillägg utges om förmånerna är olika stora i de medlemsstater som kan komma i fråga för utbetalning av förmåner. Den ändring i art. 10 gjordes förordning 124992 innebär som genom i huvudsak att det i bestämmelsen uttryckligen anges att familjeförmåvartill rätt föreligger enligt ett lands lagstiftning skall innehållas ner till ett belopp motsvarar vad utges från det andra landet. upp som som Bestämmelsen torde emellertid ha tillämpats på detta sätt av EG:s medlemsstater även före ändringen. Något avgörande från EGdomstolen i denna fråga finns dock inte. Förordning 124992 omfattas ännu inte EES-avtalet men avses få retroaktiv tillämpning inom EES av fr.o.m. den l januari 1994.

518 Familjefömiáner SOU 1993:1 15

Administrativa kommissionens beslut 119 gäller även i fråga nr om begreppet förvärvsverksamhet i 10.1 i förordning art. 57472. Av EG-domstolens dom i målet 11991 Mc Menamin framgår att reglerna i art. 10 i förordning 57472, familjeförmåner från att en makes sysselsättningsland skall innehållas till visst belopp den upp om andra maken utövar förvärvsverksamhet i barnets bosättningsland, är tillämplig oberoende vilken utpekas av person som som direkt berättigad till familjeförmåner enligt den nationella lagstiftningen i bosättningslandet. Det krävs dock enligt dom för tillämpningen samma av art. 10 i förordning 57472 att förmåner slag faktiskt av samma utbetalas i bosättningsstaten.

En annan situation är den att familjefönnåner kan enligt utges lagstiftningen i två olika länder grund att föräldrarna utövar förav värvsverksamhet i olika länder och således skall omfattas olika av länders lagstiftning barnet eller barnen inte är bosatta i något men av dessa länder utan i ett tredje medlemsland. T.ex. kan arbeta malmen i Tyskland, hans maka i Holland och familjen bosatt i Belgien. vara Tidigare fanns inga särskilda EG-rättsliga regler för fall detta slag av mål 16888 Dammer. Emellertid har nyligen inom EG, genom förordning EEG 194593, gjorts tillägg till 10 i förordning nr ett art. 57472 för att lösa sådana fall. Tillägget omfattas ännu inte EESav avtalet men avsikten är att det när det har trätt i kraft skall - tillämpas retroaktivt från EES-avtalets ikraftträdande. I den nya art. 10.3 anges att, om rätt till familjeförmåner för period och samma familjemedlem föreligger från två medlemsstater enligt 73 eller 74, art. den behöriga institutionen i den medlemsstat lagstiftning den vars ger högsta förmånen skall utge hela förmånen. Den medlemsstat har som utgett förmånen har rätt till ersättning från den andra medlemsstaten

med halva den summa som utgetts. Den andra medlemsstaten är dock

inte skyldig att ersätta ett högre belopp än vad som utges som familjefömåner enligt det landets lagstiftning.

Förordning 57472 reglerar också den situationen anställd att en eller egenföretagare har kortvariga anställningar eller perioder av verksamhet som egenföretagare i flera medlemsstater i följd och

grund härav omfattas av två olika medlemsstaters lagstiftningar under

en period mellan två tidpunkter för utbetalning familjeförmåner. av Enligt art. 10a skall i sådan situation de familjeförmåner en som personen kan göra anspråk på i var och dessa stater en av motsvara antalet dagliga förmåner som utbetalas enligt den berörda lagstift-

ningen. Om lagstiftningen inte innehåller någon bestämmelse om utbetalning av dagliga förmåner, skall familjeförmånerna i stället utges i förhållande till den tid varit omfattad lagstiftningen i personen av var och en av medlemsstaterna och i förhållande till den tidsperiod som bestämts i den berörda lagstiftningen. För det fall institution har att en betalat ut familjeförmåner under period då förmåner skulle ha en betalats av en annan institution, skall avräkning ske mellan institutio-

Familjeförmáner 519

Bestämmelserna i art. 10a bygga tanken att förmånema nerna. synes skall beräknas dag för dag även förmånema enligt den nationella om lagstiftningen utges månads- eller kvartalsvis. Flera EG:s medlemsländer har sinsemellan träffat överensav kommelser, angivna i bilaga 8 till förordning 57472, om att kortare

anställningstider eller perioder verksamhet som egenföretagare inte av skall föranleda uppdelning ansvaret för utgivande av familjeförmåav Sverige har i förhållande till Belgien, Tyskland, Spanien, ner.

Nederländerna, Storbritannien, Österrike,

Frankrike, Luxemburg, Finland, Island och Norge träffat överenskommelse om att en

anställningsperiod eller period verksamhet som egenföretagare om av månad inte skall föranleda uppdelning ansvaret för utbetalning en av familjeförmåner. I ett förslag till tillägg till EES-avtalet, som av innefattar införlivande de förordningar inom EG har antagits av som 31 juli 1991, har bilaga 8 kompletterats med bl.a. uppgift om efter den nämnda överenskommelser. nu

10.5.3 till pensionärer och till barn Familjebidrag som

förlorat föräldern eller båda föräldrarna ena

föregående avsnitt behandlat familjeförmåner inkl. familjebi- Vi har i för anställda, egenföretagare och arbetslösa. När det gäller drag familjebidrag för pensionärer och för barn mist en förälder eller som båda föräldrarna regleras dessa frågor i kapitel 8 art. 77-79 i

förordning 140871. Förordningen innehåller däremot inga regler om andra typer av familjeförmåner än familjebidrag för aktuella personer. Det innebär nu sådana familjeförmåner inte är familjebidrag till pensionärer att som har mist förälder eller båda föräldrarna regleras eller barn som en uteslutande nationell lagstiftning. Det får till konsekvens att av nationella bestämmelser inskränker rätten till förmånema till som bosatta i landet gäller fullt ut även i förhållande till personer som är omfattas förordning 140871. personer som av slag prövades EG-domstolen i målet 31386 Frågor av detta av uppbar ålderspension enligt fransk Lenoir, som gällde en man som anledning flyttade från Frankrike, där lagstiftning. Med av att mannen till Storbritannien drogs hans rätt till andra han dittills hade bott, enligt fransk lagstiftning än familjebidrag in. EGfamiljeförmåner konstaterade under hänvisning till definitionen av fördomstolen familjebidrag i 1 att reglerna i kapitel 8 art. 77 månsslaget art. u familjebidrag och inte andra typer familjeförmåner gäller enbart av i målet aktuella förmånema rentrée scolaire och salaire såsom de unique. Mannen därför inte berättigad till nu aktuella förmåner var vid bosättning i Storbritannien. I domen framhöll domstolen att

bakgrunden till denna olikhet i reglerna för förmånema till pensionärer

rätten till familjeförmåner till skillnad från familjebidrag är är att

520 Familjeförmáner SOU 1993: 115

förenad med andra villkor än enbart antalet barn och deras ålder, varför de i de flesta fall är så intimt förknippade med de sociala förhållandena i mottagarens bosättningsland de inte lämpar sig för att utbetalning i annat land. Kapitel 8 innehåller bestämmelser familjebidrag för i om art. 77 pensionärers minderåriga barn och i 78 barn mist förälder art. som en eller båda föräldrarna. I artikel 79 del beges en gemensamma stämmelser för de båda förmånstagare. Artiklarna gäller grupperna också olika tillägg till pension som utges för barn till pensionärer och efterlevandepensioner till barn eller tillägg eller särskilda bidrag för barn som har mist förälder eller båda föräldrarna. en Art. 77 gäller familjebidrag för får pension till följd personer som av ålderdom, invaliditet, olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom. Den är tillämplig även i fråga om tillägg till pension för barn till som utges pensionären, med undantag för tillägg utges enligt försäkringssyssom tem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, vilka förmåner regleras genom andra bestämmelser. Om personen erhåller pension enligt endast medlemsstats lagstiften ning, skall också familjebidrag utges enligt den lagstiftning. statens Detta gäller oberoende av var pensionären eller hans barn är bosatta. För en person får pension enligt flera medlemsstaters lagstiftning som gäller att familjebidrag skall utges enligt lagstiftningen i pensionärens bosättningsstat, under förutsättning att han har rätt till de en av pensionsförmåner som regleras i artikeln enligt denna lagstiftning. stats För att uppfylla sistnämnda krav får sammanläggning ske med bosättnings-, försäkrings- eller anställningsperioder i andra medlemsländer. Om pensionären trots sammanläggning försäkringspeav rioder m.fl. perioder i andra länder inte uppfyller förutsättningarna för rätt till någon av de förmåner i artikeln i bosättningsstaten, som avses skall familjebidrag utges enligt den medlemsstats lagstiftning som pensionären har omfattats längst. Även av i detta fall gäller vad nu sagts endast under förutsättning att pensionären, eventuellt efter

tillämpning av sammanläggningsprincipen, har till

rätt en av de förmåner som avses i artikeln enligt denna lagstiftning. Om denna förutsättning inte är uppfylld, skall villkoren för få familjeförmåner att enligt de andra länders lagstiftningar, vilka pensionären omfattats av, utredas i fallande ordning efter längden de försäkringsav eller bosättningsperioder fullgjorts enligt dessa som medlemsstaters lagstiftningar eller, om perioderna i två är lika långa, förmåner stater beviljas enligt lagstiftningen i den pensionären stat som senast omfattats av art. 79.2. Enligt art. 78 gäller i fråga familjeförmåner till barn om som förlorat en förälder eller båda föräldrarna, inkl. pensioner till sådana barn, regler som är uppbyggda på sätt reglerna för samma som pensionärer. Dessa regler alltså inte bara barnpensioner avser utan även barnbidrag till barn som nämns i artikeln.

Familjeförrrzáner 521

Om den avlidne föräldern varit omfattad av endast en medlemsstats lagstiftning, gäller att familjebidrag för barnet utges enligt denna stats lagstiftning. Detta gäller oberoende av i vilken medlemsstat barnet eller den person som faktiskt försörjer barnet är bosatt. För det fall att den avlidne föräldern hade varit omfattad av flera medlemsstaters lagstiftningar, gäller att familjebidrag utges enligt lagstiftningen i barnets bosättningsland, under förutsättning att eventuellt med tillämpning av sammanläggningsprincipen rätt till någon av för- månerna enligt artikeln föreligger i den staten. Pâ motsvarande sätt som i fråga om familjebidrag för pensionärer gäller att, om rätt till någon av de förmåner som avses i artikeln inte föreligger i barnets bosättningsstat, familjebidrag skall utges enligt lagstiftningen i den stat som den avlidne föräldern omfattats av längst, under förutsättning att barnet eventuellt med tillämpning av sammanläggningsprincipen har - rätt till en av de förmåner som avses i artikeln enligt denna stats lagstiftning. Om denna förutsättning inte är uppfylld, skall villkoren för rätten till familjebidrag enligt de andra medlemsstaternas lagstiftningar, som den avlidne föräldern omfattats av, utredas efter en fallande skala efter längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts av den avlidne enligt dessa medlemsstaters lagstiftningar eller, om perioderna i tvä länder är lika långa, familjebidrag beviljas enligt lagstiftningen i den medlemsstat som den avlidne senast omfattats av art. 79.2. I sista stycket av art. 78.2 ges den kompletterande regeln att den medlemsstats lagstiftning som gäller vid beviljande av förmåner till en pensionärs barn enligt art. 77 skall fortsätta att gälla om pensionären avlider och familjebidrag eller barnpension därefter skall utges till hans barn. Art. 78 är inte tillämplig beträffande pensioner till barn som beviljats enligt försäkringssystem för olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar. Dessa förmåner regleras genom andra bestämmelser. I mâl 188 Baldi har EG-domstolen fastslagit att art. 78.2 är tillämplig för efterlevande barn bara under förutsättning att den avlidne

föräldern hade status av arbetstagare eller egenföretagare i den

mening som avses i förordning 140871. Enligt art. 79 gäller att familjebidrag skall utges av den institution tillämpar den stats lagstiftning som utpekats enligt art. 77 och 78 som och på denna stats bekostnad som om pensionären eller den avlidne hade omfattats av enbart denna stats lagstiftning. Om den utpekade lagstiftningen föreskriver att familjebidragsbeloppet skall beräknas med utgångspunkt från pensionsbeloppet eller efter försäkringsperiodernas längd, skall förmânsbeloppet bestämmas till det i art. 46.2 beräknade s.k. teoretiska beloppet, dvs. förmânsbeloppet skall fastställas som om de försäkringsperioder som har fullgjorts enligt olika medlemsstaters lagstiftningar hade fullgjorts enligt den utpekade statens lagstiftning.

522 Familjeförrrtáner SOU 1993:1 15

Rätten till familjebidrag enligt nationell lagstiftning eller enligt reglerna i kapitel 8 skall enligt art. 79.3 innehâllas barnen rätt om ges till familjefömiåner eller familjebidrag enligt medlemstats lagstiften ning på grund av att en av föräldrarna är förvärvsverksam där, dvs. enligt reglerna i kapitel 7. I så fall skall de berörda personerna anses som familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare. Det beslut av Administrativa kommissionen nämnts i avsnitt l0.5.2 beslut som nr 119 och som definierar begreppet på grund förvärvsverksamav het gäller även vid tillämpning av art. 79.3. Den ovan under avsnitt l0.5.2 nämnda regeln i art. 10.1 i förordning 57472 om tillämpliga regler vid samtidig rätt till familjeförmåner gäller även familjebidrag. Det innebär att, rätten till om familjebidrag enligt en medlemsstats lagstiftning inte grundas på villkor om försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare, rätten till sådana förmåner skall innehållas om för samma period och samma familjemedlem förmåner utges endast enligt nationell lagstiftning eller enligt art. 77 eller 78 i förordning 140871. Förmånerna enligt den första statens lagstiftning skall inte hållas helt inne utan enbart till upp det belopp som motsvarar förmånerna i den andra staten. Om förvärvsverksamhet utövas inom den medlemsstat enligt vars lagstiftning rätten till familjebidrag grundas på annat villkor än sådant om försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagare och det gäller förmåner som utges antingen enbart enligt nationell lagstiftning i en annan medlemsstat eller enligt art. 77 eller 78 i förordning 140871 till den person som har rätt till sådana förmåner eller till den person till vilken de utbetalas, skall rätten till sådana familjebidrag som utges antingen enbart på grundval av nationell lagstiftning eller enligt nu nämnda artiklar i förordning 140871 innehållas. I sådant fall har personen rätt till familjeförmåner eller familjebidrag i den medlemsstat där barnen är bosatta och på denna medlemsstats bekostnad art. 10.1 b ii. Artikel 10.1 i förordning 57472 har fått gällande lydelse nu genom förordning EEG nr 124992 och således efter den tidpunkt de som nuvarande EES-reglerna hänför sig till. Förordning 124992 omfattas därför ännu inte av EES-avtalet. Reglerna om familjebidrag i kapitel 8 har av EG-domstolen i flera domar getts den tolkningen att tillägg till familjebidrag skall utges i vissa andra sammanhang än de i art. 77-79 direkt angivna när familjebidragen är olika stora enligt olika medlemsstaters lagstiftningar. Administrativa kommissionen har i anledning domarna från EGav . domstolen beslutat om tillämpningen art. 77, 78 och 79.3 i av förordning 140871 och art 10.1 b i förordning 57472. Det senaste

beslutet nr 150 är av den 26 juni 1992 och ersatte beslut 129

nr av

den 17 oktober 1985. Ändringen var föranledd EG-domstolens dom

av i mål 25189 Anathasopoulus, gällde tidigare hade som personer som

Familjeförmáner 523

varit anställda eller egenföretagare i Tyskland eller var barn till avlidna sådana personer men som nu bodde i andra medlemsstater och som begärde familjebidrag eller tillägg till sådana bidrag enligt tysk lagstiftning. Beslut 150 ingår ännu inte av EES-avtalet men ligger nr i linje med de domar som EG-domstolen har avkunnat. De regler som beslutet får därför tillämpliga även i ett EESanger anses som sammanhang redan nu. Enligt Administrativa kommissionens beslut nr 150 skall tillägg utges i följande tre situationer: Om beloppet de förmåner som avses i art. 77.1 och som utges av enligt lagstiftningen i en medlemsstat, oberoende av var inom gemenskapen barnet eller pensionären är bosatt, är högre än det som belopp utges enligt lagstiftningen i den stat som är behörig enligt som art. 77.2. Tillägget skall utges av den förstnämnda staten. Tillägg skall utges även personen erhållit rätt till pension enligt den medlemsom stats lagstiftning högre förmåner efter det att han att han som ger bosatt sig i den medlemsstat som är behörig enligt art 77.2. 2. Om beloppet de förmåner som avses i art. 78.1 och som utges av enligt lagstiftningen i medlemsstat, oberoende av var barnet är en bosatt inom gemenskapen, är högre än det belopp som utges enligt lagstiftningen i den medlemsstat är behörig enligt bestämmelserna som i art. 78.2. Tillägget skall utges av den förstnämnda staten. Tillägg skall även barnet inte har varit bosatt i den förstnämnda utges om medlemsstaten. Tillägg skall utges även i de situationer då enligt reglerna i art. 79.3 i förordning 140871 och 10.1 b i förordning 57472 förmåner skall innehällas på grund att förvärvsverksamhet utövas i en annan medav lemsstat. Tillägget skall utges från den stat vars förmåner i övrigt skall innehållas. De situationer i punkterna l och 2 i beslutet kan vara för som anges handen när pensionär, har rätt till pension från flera meden som lemsstater, däribland från den stat i vilken han är bosatt, flyttar från den staten till stat från vilken han också uppbär pension och en annan de förmåner enligt art. 77 han uppbär från den första staten är som högre än de förmåner utges från den nya bosättningsstaten. som Motsvarande situation är tänkbar för ett fader- ocheller moderlöst barn uppbär förmåner enligt 78. Även i den situationen att ett barn som art. till pensionär eller ett barn som är fader- ocheller moderlöst en erhåller familjebidrag uteslutande med tillämpning av nationell lagstiftning och denna förmån är lägre än den förmån barnet är berättigat till enligt lagstiftningen i den stat som utpekas i art. 77.2 eller 78.2 kan tillägg utges. I samtliga fall då tillägg skall utges enligt beslut nr 150 skall detta uppgå till skillnaden mellan vad som utges enligt de båda medlemsstaternas lagstiftningar. Vid bestämmande av tilläggets storlek skall samtliga barn beaktas, oberoende av om de är födda före eller

524 Familjeförmáner

efter det att bosatte sig i personen en annan medlemsstat, blev yrkesverksam eller blev berättigad till ytterligare en förmån enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat. Tillägget skall utges så länge personen uppfyller villkoren för rätt till förmåner från den stat som skall utge tillägget. Om inte längre berättigad personen är till förmåner från den andra staten, skall den första betala staten inte enbart ett tillägg utan hela beloppet de förmåner av som utges enligt lagstiftningen i den staten. Detta skall ske oberoende inom gemenskaav var pen personen är bosatt. Tillägget skall fastställas inom tolv månader från det att rätt till förmåner i den andra föreligger. Därefter staten skall tillägget bestämmas åtminstone tolfte månad. var Den institution i medlemsstaterna skall för nödvändig information som ansvara att ges för beräkning av tillägg har tagits i bilaga till beslutet. upp en I målet 25189 Anathasopoulos fastslog EG-domstolen att, om lagstiftningen i den medlemsstat enligt som art. 77 eller 78 har att utge förmåner eller tillägg till förmåner föreskriver förmånerna att skall reduceras med hänsyn till den försäkrades eller hans familjemedlemmars årsinkomst, sådan reducering kan med stöd av art. 77 och 78 göras även om den försäkrade är bosatt i medlemsstat den en annan än stat som har att utge förmånerna. För i sådant fall fastställa att ett den försäkrades eller hans familjemedlemmars årsinkomst och för att beräkna beloppet de förmåner eller tillägg till förmåner av som den försäkrade är berättigad till skall den behöriga institutionen i den medlemsstat som har att utge förmånerna tillämpa den ifrågavarande statens lagstiftning som om den försäkrade och hans familjemedlemmar, som bor i samma stat han, bosatta i den medlemsstaten som var och där uppbar den inkomst som de får i bosättningsstaten. För detta ändamål skall den behöriga institutionen förlita sig på den information eller utredning som tillhandahålls på institutionens begäran av den försäkrade och de behöriga myndigheterna i den försäkrades bosättningsstat.

10.6 Våra

överväganden och förslag

10.6. 1 Omfattade förmåner

Förordning EEG 140871 gäller enligt nr an. 4.1 all lagstiftning om bl.a. familjeförmåner. Sådana förmåner är alla vård- eller kontantförmåner som är avsedda att täcka familjs utgifter. Bland familjefören månerna finns som en undergrupp familjebidragen, kännetecknas som av att de utgör kontantförmåner periodiskt och som utges endast på grundval av familjemedlemmarnas antal och, i förekommande fall, deras ålder.

Familjeförmáner 525

Vi skall i detta avsnitt diskutera huruvida de svenska förmåner vi behandlat i avsnitt 10.2 i sin helhet faller under tillämpningsområdet för förordning 140871 och om förmånerna är att anse som familjebidrag eller som andra familjeförmåner. Denna distinktion är som vi angett i avsnitt 10.5.1 av mindre betydelse när det gäller förmåner till anställda, egenföretagare eller personer som uppbär arbetslöshetsförmåner enligt förordningens regler härom men desto viktigare beträffande förmåner till pensionärer, eftersom förordningen beträffande gruppen pensionärer innehåller regler enbart i fråga om familjebidrag och inte övriga familjeförmåner. Det innebär att frågor om pensionärers rätt till familjeförmåner som inte utgör familjebidrag regleras uteslutande av respektive lands nationella lagstiftning. Det torde inte råda någon tvekan om att det svenska barnbidraget, flerbarnstillägget och det förlängda barnbidraget är att anse som familjeförmåner och att förmånerna således omfattas av förordning 140871. Barnbidraget och flerbarnstillägget torde vidare vara att anse som familjebidrag eftersom förmånerna utges på grundval uteslutande av barnens antal och ålder. Det förlängda barnbidraget är däremot förenat med särskilda villkor genom att det utges endast för vissa typer av utbildningar. Det är därför enligt vår uppfattning att betrakta som en familjeförmån som inte utgör familjebidrag. När det gäller frågan om de olika förmånerna inom studiehjälpen är att hänföra till förmånsslaget familjeförmåner och omfattade av förordning l4087l torde det ligga nära till hands att anse studiebidraget vara en familjeförmân. studiebidraget är ett generellt bidrag som är avsett att täcka kostnader för ungdomar som genomgår grundutbildning efter fyllda 16 år och då rätten till allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag upphört. Bidraget utgår under tid då den studerande omfattas av föräldrarnas underhållsskyldighet. Därtill kommer att i många EG-länder utges barnbidrag högt upp i åldrarna om barnet

studerar. övervägande skäl talar därför enligt vår uppfattning för att

studiebidraget skall anses vara en familjeförmån enligt förordning 140871. Det extra tillägget inom studiehjälpens ram är ett selektivt stöd vars syfte är dels utbildningspolitiskt, dels familjepolitiskt. Inom familjepolitiken är det extra tillägget avsett som ett bidrag till familjer med svag ekonomi. Tillägget är inkomstprövat mot föräldrarnas och den studerandes inkomst och förmögenhet. Det avtrappas vid stigande inkomster och upphör helt vid en beräknad inkomst om 120 000 kr. Med hänsyn till att det extra tillägget är inkomstprövat och till de relativt sett låga inkomstgränserna för förmånens beviljande skulle det kunna hävdas att tillägget är en förmån som omfattas uteslutande av förordning EEG nr 161268 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Det förhållandet att inkomstprövningen sker mot familjens ekonomi talar dock för att det är en familjeförmân enligt förordning 140871. Det extra tillägget förutsätter också att den

526 Familjeförmáner

studerande är berättigad till studiebidrag, vilken förmån enligt vår uppfattning är en familjeförmån. Vi det därför rimligt att även anser det extra tillägget betraktas som en familjeförmån enligt förordning 140871. Såväl studiebidrag som det extra tillägget torde med hänsyn till de villkor som gäller för rätten till förmånerna vara att andra - anse som familjeförmåner än familjebidrag. Det extra tillägget aktualiserar frågan om man kan anse att vissa förmåner inom studiehjälpen är familjeförmåner medan andra förmåner inom denna stödform skulle falla utanför detta förmånsslag och därmed utanför tillämpningsområdet för förordning 140871. Denna frågeställning gäller i än högre grad inackorderingstillägget och resekostnadsersättningen. Dessa sistnämnda förmåner är avsedda att täcka eller bidra till kostnader som den studerande har med anledning de av studier som berättigar till studiebidrag. Under senare år harutvecklingen gått därhän att kommunerna i ökad utsträckning skall ansvara för nu nämnda kostnader när det gäller studerande är som bosatta i kommunen. Med hänsyn till att inackorderingstillägget och resekostnadsersättningen är avsedda att täcka vissa speciella kostnader som är direkt föranledda av studierna skiljer de sig från studiebidraget och det extra tillägget som båda kan ses som ett allmänt stöd till barnfamiljer. Vi anser därför att det förhållandet att studiebidraget enligt vår uppfattning är att anse som en familjeförmån inte nödvändigtvis innebär att också inackorderingstillägget och resekostnadsersättningen skall hänföras till detta förmånsslag. Just det speciella syftet med inackorderingsstillägget och resekostnadsersättningen och den omständigheten att motsvarande utgifter för de allra flesta elever direkt täcks av kommunerna, gör att vi i stället att dessa förmåner faller utanför anser förmånsslaget familjeförmåner i EG-rättslig mening. De inte synes heller falla inom någon av de andra grenarna för social trygghet som anges i art. 4.1. De omfattas därför inte av förordning 140871. Däremot omfattas de av förordning 161268. Vi har i avsnitt 5.10 beskrivit konsekvenserna av att en förmån omfattas denna förav ordning, och vill därför hänvisa till vad vi där anför. I avsnitt l0.6.5 återkommer vi i korthet till frågan om sådana förmåner kan utges för studier utomlands med stöd av förordning 161268. Bostadsbidrag förekommer som ovan nämnts dels som bostadsbidrag till hushåll utan barn, dels som bostadsbidrag till barnfamiljer. Bostadsbidrag till hushåll utan barn torde inte falla inom de förmånsslag som täcks av förordning 140871 utan omfattas uteslutande av förordning 161268. När det gäller bostadsbidrag till barnfamiljer är detta bidrag uppdelat i en särskild del som utges ett stöd till barnfamiljer och som vars storlek varierar med antalet barn. För rätt till detta bidrag

Familjeförmâner 527

förutsätts inte att någon bostad finns. Den andra delen av bidraget är anknuten till bostadskostnaden. Det torde enligt vår mening stå klart att den icke bostadsanknutna delen av bostadsbidraget är att anse som en familjeförmån enligt förordning 140871. När det gäller den andra delen av bostadsbidraget, som är beroende av bostadskostnaden, kan sägas att ett bostadsbidrag som utges generellt inte är att anse som en familjeförmån. Det gäller t.ex. om antalet barn i en familj utgör grund enbart för beräkning av hur stor bostad familjen behöver men i övrigt inte har betydelse för bidragets storlek. Om bidraget däremot syftar till att tillförsäkra barnfamiljer en skälig bostadsstandard, är det sannolikt att anse som en familjeförmån. I propositionen 199293: 174 anges bostadsbidragets uppgift vara att ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheter att hålla sig med goda och rymliga bostäder. Dess syfte är således det ovan angivna. Antalet barn har betydelse för hur hög bostadskostnad som kan berättiga till bidrag. Nämnas kan också att franska bostadsbidrag har ansetts falla under förordning 140871 och detsamma gäller den typ av bostadsbidrag som tidigare fanns i Luxemburg. Enligt vår mening talar sålunda övervägande skäl för att bostadsbidraget i sin helhet omfattas av förordning 140871 såsom en familjeförmån. Vad därefter gäller frågan om till vilket slag av familjeförmåner som bostadsbidraget till barnfamiljer är att hänföra torde det stå klart att den bostadsanknutna delen av bidraget är att anse som en annan familjeförmån än familjebidrag med hänsyn till bl.a. villkoret om att den berättigade skall bo i en bostad som han äger eller på annat sätt innehar. Den andra delen av bidraget är, som ovan nämnts, inte beroende av något sådant villkor. Rätten till denna del av bidraget är

emellertid liksom rätten till den bostadsanknutna delen beroende av

att bidragssökandens inkomst understiger en viss nivå. Detta torde enligt vår uppfattning dock inte utesluta att den icke-bostadsanknutna delen av bostadsbidraget kan vara att hänföra till förmånen familjebidrag. Det kan i detta sammanhang nämnas att det förekommer inkomstprövade barnbidrag i flera EG-länder, t.ex. Grekland, Italien och Tyskland. Med hänsyn till det anförda och då rätten till den ickebostadsanknutna delen av bidraget inte är beroende av några villkor i övrigt utan utges enbart på grundval av antalet barn och deras ålder anser vi att bidraget är att hänföra till förmånen familjebidrag.

10.6.2 Tillhörighet till den svenska försäkringen

I detta avsnitt skall vi behandla vilka försäkringsvillkor eller allmänna villkor som gäller för rätt till de svenska förmåner som enligt vår uppfattning faller under de EG-rättsliga begreppen familjeförmåner och familjebidrag samt undersöka vilka konsekvenserna blir i fråga om dessa villkor av en tillämpning av reglerna i förordning 140871.

528 Familjeförmáner

Reglerna om familjeförmåner i förordning 140871 utgår, liksom reglerna om andra förmåner, från förordningens bestämmelser om tillämplig lagstiftning. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att en anställd eller egenföretagare skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är anställd eller utövar sin verksamhet som egenföretagare. Detta gäller oberoende av var den anställde eller egenföretagaren är bosatt eller var arbetsgivaren är bosatt eller har sitt säte. Sysselsättningsstaten är alltså den behöriga staten. Bestämmelserna om tillämplig lagstiftning innehåller ett antal modifikationer och undantag från denna huvudregel. Dessa har generell tillämpning på alla förmåner. Vi har redogjort för dem i avsnitt 3.9.9. I avsnitt 10.6.4 återkommer vi i korthet till konsekvenserna dessa regler för av Sveriges vidkommande. l fråga om pensionärer finns inte längre någon sysselsättningsstat vars lagstiftning pensionären kan vara omfattad av. Reglerna i kapitel 8 i förordning 140871 utgår i stället från i vilka länder personen tidigare varit förvärvsverksam och intjänat pensionsrätt. De närmare villkoren för att en person skall vara omfattad ett av lands socialförsäkringssystem eller en speciell gren av försäkringssystemet avgörs uteslutande av den nationella lagstiftningen. Avgörande är alltså vad som gäller enligt det lands lagstiftning som utpekas av förordningens lagvalsregler. Det får emellertid inte förekomma någon diskriminering mellan det egna landets medborgare och medborgare i andra medlemsstater. De svenska reglerna om familjeförmåner och familjebidrag är i huvudsak konstruerade så att tillhörigheten till de olika familjeförmånssystemen i första hand är beroende av omständigheter som hänför sig till barnet respektive den studerande. För rätt till barnbidrag, förlängt barnbidrag, flerbarnstillägg och studiebidrag förutsätts sålunda att barnet respektive den studerande uppfyller vissa krav på svenskt medborgarskap ocheller bosättning i Sverige. Även de socialförsäkringskonventioner som Sverige slutit med andra länder utgår i fråga om rätten till familjeförmåner i huvudsak från barnets förhållanden. Förordning 140871 har en annorlunda utgångspunkt. Den sammanhänger med förordningens syfte att samordna de olika medlemsländernas lagstiftning om social trygghet och det förhållandet att familjemedlemmarna enligt förordningen inte är självständigt omfattade av derna utan täcks endast i egenskap av just familjemedlemmar till den

anställde eller egenföretagaren se avsnitt 3.9.2.

Enligt förordningen utgår familjeförmåner i enlighet med lagstftningen i det land som en anställd eller egenföretagare omfattas av. Det är således den allmänna huvudregeln om tillämplig lagstiftning somär avgörande även i fråga om familjeförmåner. En person som enligt lagvalsreglerna skall vara omfattad av svensk lagstiftning, på grund av att han arbetar i Sverige, är således berättigad till familjeförmåner enligt svensk lagstiftning. Reglerna om familjebidrag för pensionärer

Familjefönnáner 529

utgår som ovan nämnts från i vilka stater personen intjänat pensionsrätt. För rätt till allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag krävs enligt författningarna härom att barnet är svensk medborgare och bosatt i Sverige. Även barn inte är svenska medborgare är berättigade till som barnbidrag och förlängt barnbidrag men beträffande dem krävs, förutom bosättning i Sverige, att barnet eller, i fråga om allmänt barnbidrag, antingen barnet eller någon av barnets föräldrar vistas i Sverige sedan minst sex månader. Berättigade till studiehjälp är enligt studiestödslagen studerande som är svenska medborgare och utländska studerande som är bosatta i Sverige. I fråga om rätt till studiehjälp för utländska studerande gäller vidare att den studerande skall ha bosatt sig i Sverige i annat syfte än att studera här. För personer som enligt förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning eller där reglerna om familjebidrag till pensionärer innebär att sådana förmåner skall utges från Sverige gäller att kraven i den interna svenska lagstiftningen på svenskt medborgarskap eller, i fråga om utlänningar, viss tids vistelse i Sverige eller visst syfte med bosättningen här skall prövas mot likabehandlingsprincipen i förordningen. Likabehandlingsprincipen art. 3 innebär att personer som är bosatta i en medlemsstat och som omfattas av förordningen har skyldigheter och rättigheter enligt en medlemsstats lagstiftning samma denna medlemsstats egna medborgare om annat inte följer av som särskilda bestämmelser i förordningen. Förbudet gäller all slags diskriminering, även sådan som tar sig uttryck i ett krav på viss tids bosättning för att andra än det egna landets medborgare skall ha rätt att uppbära en viss förmån. Det förbud mot diskriminering på nationell grund som förordning 140871 sålunda innefattar utgör hinder mot att tillämpa kraven svenskt medborgarskap eller viss tids bosättning i Sverige gentemot medborgare i andra EES-länder. En medborgare från ett annat EESland, kommer till Sverige för att arbeta här, kommer således att som bli berättigad till allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag direkt när han börjar arbeta här i landet. Något behov av att tillämpa sammanläggningsregeln 72 i förordning 140871 uppkommer således i art. inte, eftersom något kvalifikationskrav inte gäller för svenska medborgare utan bara för utländska medborgare. Kraven i lagen om allmänna barnbidrag och lagen förlängt barnbidrag på svensk om medborgarskap eller, för utländska medborgare, viss tids vistelse i Sverige för rätt till barnbidrag och förlängt barnbidrag kommer således

inte att kunna upprätthållas i förhållande till personer som enligt

förordning 140871 skall omfattas av svensk lagstiftning eller erhålla familjebidrag enligt svensk lagstiftning. Det kan intresse att i detta sammanhang nämna att de vara av förmåner omfattas förordning 140871 täcks också av försom av ordning EEG 161268 om arbetskraftens fria rörlighet inom nr

530 Familjeförrrtáner

gemenskapen samt att även sistnämnda förordning innehåller regler om likabehandling av andra länders medborgare med det landets egna medborgare. Förordning 161268 gäller emellertid även förmåner som inte omfattas av förordning 140871, t.ex. enligt vår bedömning de i

studiehjälpen ingående förmånerna inackorderingstillägg och resekostnadsersättning. Det innebär att likabehandlingsprincipen kommer

att gälla även dessa förmåner och åsidosätta villkoren i den svenska lagstiftningen om svenskt medborgarskap för rätt till förmánema. Den bestämmelse i studiestödslagen innebär syftet med som att bosättningen i Sverige är avgörande för rätten till studiebidrag kommer inte heller att kunna upprätthållas i full utsträckning. En utlänning som studerar i Sverige och är familjemedlem till anställd som en eller egenföretagare, som omfattas svensk lagstiftning, kommer av att vara berättigad till studiehjälp på villkor svensk medborgare. samma som en Detta gäller oberoende av skälet till att den studerande eller hans föräldrar kommit till Sverige. För rätt till allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag krävs vidare enligt de svenska författningarna att barnet är bosatt i Sverige. Enligt studiestödslagen gäller kravet på bosättning endast utländska medborgare. Å andra sidan är möjligheten för svenska medborgare att få studiehjälp vid studier utomlands begränsade. Till denna fråga återkommer vi i avsnitt 10.6.5. Som ovan sagts utgår förordning 140871 inte från barnet eller var den studerande är bosatt utan vilket lands lagstiftning den anställde eller egenföretagaren eller den arbetslöse omfattas De särskilda av. reglerna för familjeförmâner innebär vidare sådana förmåner att skall utges från den behöriga staten för familjemedlemmar är bosatta som i andra medlemsstater. Vad sagts innebär att kravet på barnet nu att eller eleven skall vara bosatt i Sverige inte kan upprätthållas. Förmåner måste alltså utbetalas för barn eller elever som är bosatta i andra EESländer, om den anställde eller egenföretagaren förvärvsverksam är i Sverige och därför enligt huvudregeln i förordning 140871 omfattas av svensk lagstiftning. Vad detta innebär återkommer vi till i avsnitt 10.6.5. Även när det gäller rätten till barnbidrag för uppbär en person som pension eller för ett barn med barnpension innebär reglerna i förordning 14087l att kravet på att barnet skall bosatt vara i Sverige inte kommer att kunna upprätthållas. För pensionär uppbär en som uteslutande svensk pension skall således barnbidrag oberoende utges av i vilket EES-land pensionären eller barnet är bosatt. Detsamma kan

gälla om personen erhåller pension både enligt svensk lagstiftning och

enligt lagstiftningen i ett annat EES-land men han inte är berättigad till familjebidrag i bosättningsstaten. Vad sagts gäller även i fråga nu om efterlevandepension till bam. I dessa fall avgörs frågan från vilket land sådan pension skall utges med utgångspunkt från vilket lands lagstiftning den avlidne föräldern hade varit omfattad av. Det är däremot även

Familjeförmâner 531

i dessa fall utan betydelse var barnet eller den person som faktiskt försörjer barnet är bosatt. Lagen om allmänna barnbidrag och lagen om förlängt barnbidrag synes utgå från att också bidragsmottagaren är bosatt i Sverige, eftersom beslut om barnbidrag skall fattas av den försäkringskassa hos vilken den som uppbär bidraget är inskriven. Detta torde dock snarast vara en administrativ föreskrift som inte innebär något krav på bosättning i Sverige för vårdnadshavaren. Ett sådant krav kan som nämnts tidigare under alla omständigheter inte upprätthållas i förhållande till personer som omfattas av förordning 140871. Denna innehåller dessutom i art. 75 bestämmelser som innebär att familjeförmåner skall utges av den behöriga institutionen i den stat vars lagstiftning gäller för den anställde, egenföretagaren eller den arbetslöse. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är vilken försäkringskassa som skall vara behörig institution när det gäller en person som inte skall vara inskriven hos försäkringskassa, eftersom han inte är bosatt i Sverige, men som ändå skall vara omfattad av svensk lagstiftning eller erhålla familjebidrag enligt svensk lagstiftning. I avsnitt 5.9 har vi behandlat denna fråga generellt för alla förrnånsslag. Som vi anfört där gäller enligt EES-avtalet som allmän regel för behörig institution den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad. Denna regel ger emellertid inte besked om hos vilken försäkringskassa personen skall vara försäkrad. Vi har ansett det lämpligt att Riksförsäkringsverket meddelar närmare föreskrifter i frågan vilken försäkringskassa som skall vara behörig institution om i aktuella fall. Vissa synpunkter har vi emellertid angett. Vi anser nu sålunda att behörig institution för personer som arbetar i Sverige som anställda eller egenföretagare bör vara försäkringskassan på arbetsorten eller, i fråga om personer som arbetar på flera ställen, den huvudsakliga arbetsorten. Bakgrunden till vårt ställningstagande i detta avseende är naturligtvis att det är arbetet i Sverige som utgör anknytningen hit. Behörig institution beträffande pensionsförmåner till personer som inte är bosatta i Sverige är utlandsavdelningen vid Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Vi anser det därför lämpligt att det är denna försäkringskassa som är behörig institution också i fråga om familjebidrag till personer som utan att vara bosatta i Sverige uppbär pension härifrån. Enligt Administrativa kommissionens beslut nr 150, som föreskriver i vilka situationer tilläggsbelopp skall utges vid tillämpning av art. 77- 79, skall varje medlemsstat anmäla den institution i medlemsstaten som skall för att nödvändig information ges för att den behöriga ansvara institutionen skall kunna beräkna tilläggsbelopp. Institutionema anges i bilaga till beslutet. Ställning måste tas till vilken svensk institution en skall ansvarig för denna uppgift. Vi anser att det ligger som vara närmast till hands att Riksförsäkringsverket utses att vara denna institution.

532 Familjeförmâner

Enligt lagen om bostadsbidrag utges sådant bidrag till personer som bor och är folkbokförda i Sverige. Genom kravet sökanden skall bo att i Sverige undantas personer som visserligen rent faktiskt inte är bosatta här i landet men enligt folkbokföringslagens bestämmelser som kvarstår som folkbokförda i Sverige, t.ex. statligt utsända, från rätten till bostadsbidrag. I ett EG-rättsligt sammanhang torde kravet på folkbokföring inte betyda annat än den berättigade skall bosatt att vara i Sverige. Som tidigare nämnts innebär det krav på bosättning som gäller för rätt till de flesta svenska socialförsäkringsförmåner i princip

att personen skall vara folkbokförd i Sverige. På motsvarande sätt som redovisats ovan vad gäller barnbidrag m.fl. förmåner kommer personer enligt lagvalsreglerna i förordning som 140871 skall vara omfattade av svensk lagstiftning att också vara berättigade till bostadsbidrag, oberoende inom EES de eller av var deras familj är bosatta. Vad sagts gäller naturligtvis under förutnu sättning att de uppfyller övriga förutsättningar för rätt till bostadsbidrag. Det villkor i lagen bostadsbidrag kräver sökanden om som att skall bo och vara folkbokförd i Sverige kommer således inte gälla att i förhållande till täcks förordning 140871. personer som av De konsekvenser av förordning 140871 vi hittills berört som avser det förhållandet att personer, enligt den interna svenska lagstiftsom ningen inte är berättigade till familjeförmåner eller familjebidrag i Sverige, eftersom de själva eller deras barn inte är bosatta i Sverige, likväl får rätt till sådana förmåner från Sverige på grund arbete här av eller pensionsrått från Sverige. Förordning 140871 får emellertid konsekvenser även i motsatt riktning, dvs. personer enligt de interna svenska bestämmelserna som är berättigade till förmåner från Sverige skall det omfattade trots vara av ett annat lands lagstiftning och erhålla förmåner uteslutande enligt det landets lagstiftning. Vad sagts innebär alltså förordning nu att 140871 verkar såväl utvidgande inskränkande i förhållande till som de interna svenska reglerna. l syfte att ge tillämpande myndigheter och domstolar upplysning en om att det i fråga om förhållanden på något sätt kan ha som anknytning till andra EES-länder kan aktuellt tillämpa förordning vara att 140871, eller rättare sagt den lag gör förordning 140871 som tillämplig här i landet, har i avsnitt 5.4 föreslagit det i de att nationella lagarna ges erinran att lagen 1992: 1776 en om om samordning av systemen för social trygghet när flyttar inom personer Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, kallad samordningslagen, kan innehålla bestämmelser innebär avvikelse i inskränkansom de eller utvidgande riktning från vad i lagarna. Enligt vad som anges vi föreslagit bör sådan hänvisning till samordningslagen införas en i de centrala svenska lagarna de förmåner omfattas förordning om som av 140871. I fråga familjeförmåner föreslår vi således om att en sådan hänvisning till samordningslagen skall tas i lagen allmänna barnom

SOU 1993:1 15 Familjeförnzáner 533

bidrag, lagen om förlängt barnbidrag, studiestödslagen och lagen om bostadsbidrag.

10 6 3 Sammanläggningsprincipen

. .

Viss tids försäkring eller sysselsättning är inte i något fall en förutsättning för rätt till barnbidrag m.fl. förmåner enligt svensk lagstiftning. Det krav på viss tids vistelse i Sverige för utländska medborgares rätt till barnbidrag och förlängt barnbidrag kommer som ovan nämnts att sakna betydelse redan på grund av likabehandlingsprincipen i förordning 140871. Art. 72 i förordningen, som innehåller bestämmelser om sammanläggning av försäkrings- eller sysselsättningsperioder i andra länder, blir därför aldrig aktuell för tillämpning i Sverige. I studiestödsförordningen uppställs som villkor för rätt till studiehjälp för studier i ett utomnordiskt land att den studerande har varit folkbokförd i Sverige under de senaste två åren. Vilken betydelse detta krav får vid tillämpning reglerna i förordning 140871 tar vi upp en av till behandling i avsnitt lO.6.5.

10.6.4 Sverige behörig stat

Som beskrivits i det föregående innebär reglerna i förordning 140871 att familjeförmåner skall utges från Sverige enligt svensk lagstiftning bl.a. i fall då anställd eller egenföretagare arbetar här, även om han en familjemedlemmar är bosatta i EES-land. Även i eller hans annat en del andra situationer är enligt förordningen Sverige att anse som behörig stat också i fall dä personen i fråga vare sig bor eller arbetar här i landet. Detta gäller t.ex. beträffande sjömän svenska fartyg enligt förordningens regler är utsända från Sverige samt personer som för arbete i land. Även arbetslösa har arbetslöshetsersättning annat som från Sverige och som söker arbete i annat EES-land har rätt till svenska familjeförmåner. I fråga arbetslösa torde detta inte innebära några större om verkningar i praktiken, eftersom antalet arbetslösa som söker arbete i annat EES-land kan förväntas bli tämligen begränsat och då rätten att söka arbete i annat land med bibehållen rätt till arbetslöshetsersättning från det tidigare sysselsättningslandet avser endast en begränsad tid. Beträffande pensionärer innehåller förordning 140871 enbart bestämmelser gäller familjebidrag inte familjeförmåner i övrigt. som men Bestämmelserna innebär att Sverige är behörig stat och skall utge familjebidrag till pensionär som uppbär pension endast från Sverige. en

Detta gäller pensionären eller barnet är bosatt i EES-

även om annat

land. Sverige är också behörig stat oberoende av var barnet är bosatt

i den situationen att är bosatt i Sverige och erhåller pension en person från flera stater, bl.a. Sverige, samt är berättigad till familjebidrag här

534 Familjeförmâner

i landet. Även i den situationen att pensionären inte är bosatt här i landet kan Sverige vara behörig stat. Det gäller erhåller om personen pension från flera stater, bl.a. från Sverige, rätt inte föreligger till men familjebidrag från bosättningsstaten och han har varit omfattad av svensk lagstiftning under längre tid än den tid han varit omfattad av en annan stats lagstiftning. Reglerna för pensionärers rätt till familjebidrag torde inte heller få någon större praktisk betydelse eftersom de förutsätter pensionären att är bosatt i utlandet, att han uppbär uteslutande svensk pension eller, om han uppbär pension även från annat land, att rätt inte föreligger till familjebidrag från bosättningsstaten samt att han har minderåriga barn. Det antal personer som uppfyller dessa förutsättningar torde vara tämligen begränsat. För det fall att Sverige är behörig stat och familjeförmåner således skall utges enligt svensk lagstiftning har den anställde rätt till barnbidrag och flerbamstillägg för alla sina barn oberoende de är av var bosatta. För rätt till flerbarnstillägg förutsätts dock att den anställde uppbär barnbidrag för tre eller fler barn. Även de barn, för vilka en person med vilken den anställde stadigvarande sammanbor och är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med uppbär barnbidrag, skall räknas med när det gäller rätten till flerbarnstillägg. Om den anställde arbetar i Sverige där också ett av barnen befinner sig, medan den övriga familjen är bosatt i t.ex. Frankrike torde barnen obe- roende av deras bosättningsorter få räknas när det gäller - samman möjligheten att erhålla flerbarnstillägg.

Rätt till familjefinnåner föreligger från två länder

Familjeförmåner är som tidigare nämnts förmåner är avsedda som att täcka en familjs utgifter. Det innebär att rätten till förmånen i många fall kan härledas från båda föräldrarna. Det kan därför inträffa att familjeförmåner utgår med stöd bestämmelserna i 73 och som av an. 74 i förordning 140871, dvs. på grund att föräldrarna är av en av förvärvsverksam i ett land eller erhåller arbetslöshetsförmåner från ett land, sammanträffar med förmåner utgår enligt lagstiftningen i som ett annat land på grund av att den andra föräldern är förvärvsverksam där. Om hur man i ett sådant fall skall bestämma vilket lands lagstiftning som skall ges företräde finns regler i art. 76 i förordningen. Man kan tänka sig följande exempel. En man har arbete i Sverige, medan hans hustru arbetar och är bosatt i Danmark, där också barnen bor. Enligt de regler vi tidigare behandlat omfattas svensk lagstiftning mannen av och har rätt till familjeförmåner för de familjemedlemmar bor i som ett annat medlemsland, t.ex. Danmark. Hustrun omfattas på grund av förvärvsarbete i Danmark dansk lagstiftning och har således rätt till av familjeförmåner från Danmark.

1993:115 Familjefömiäner 535 SOU

När familjeförmáner pá grund förvärvsarbete kan utgå enligt av lagstiftningen både i den stat där familjemedlemmarna är bosatta och i skall bosättningslandets förmåner utges, medan förannan stat, månema i det andra landet skall hållas inne till den del de svarar mot de förmåner utgår enligt bosättningslandets lagstiftning. Begränssom ningen innebär att den andra staten skall betala enbart det belopp varmed familjeförmånerna i den staten överstiger beloppet av familjeförmåner i bosättningsstaten. vi uppfattar regeln i förordning 140871 innebär den att det Så som är samtliga familjeförmåner som i den aktuella situationen summan av enligt det landets lagstiftning som skall ställas emot summan utges ena samtliga familjeförmåner är berättigad till från det av som en person andra landet. Det är således barnbidrag, tlerbarnstillägg, summan av förlängt barnbidrag, studiebidrag och extra tillägg samt bostadsbidrag försäkrad kan berättigad till från Sverige som skall som en vara jämföras med familjeförmåner som utges från ett annat summan av land. I det beskrivna fallet skall alltså danska familjeförmâner utges, medan motsvarande svenska förmåner hålls inne. Om svenska familjeförmåner är högre än de danska familjefönnånema, skall dock den svenska myndigheten betala ut det överskjutande beloppet. Vad skall gälla för det fall att maken i barnens bosättningsland som

arbetar och barnbidrag enligt lagstiftningen i det landet liksom i

inte Sverige grundval bosättning skall vi återkomma till i utges av avsnitt 10.6.6. I den situation behandlats barnen bosatta i en av de som nyss var där föräldrarna arbetade. Om denna förutsättning inte gäller utan stater bosatta i tredje skall andra regler fördelning av barnen är en stat, om för familjeförmåner tillämpas. Exemplet ovan kan varieras så ansvaret föräldern arbetar i Sverige, den andra i Tyskland och att den ena familjen är bosatt i Danmark. Inom EG har nyligen gjorts ett tillägg 10 i förordning EEG 57472 för att lösa denna situation. till art. nr art. 10.3 omfattas ännu inte EES-avtalet, men avsikten Tillägget av skall gälla retroaktivt inom EES från EES-avtalets ikraftträär att det dande. Den lösning som valts är att den sysselsättningsstat som utger högsta förmånema skall utbetala hela fönnånema och erhålla de för halva kostnaden för förmånema från den andra sysselersättning Sistnämnda är dock inte skyldig att återbetala mer sättningsstaten. stat familjeförmâner enligt dess lagstiftning. Om i än vad som utges som exempel de svenska förmånema är högre än de tyska, skall vårt svenska förmåner någon reduktion och Tyskland återbetala utges utan Sverige halva kostnaden för de utgivna förmånema upp till det belopp skulle ha utgetts i Tyskland det landet hade varit primärt som om ansvarigt. En situation förälder arbetar i Sverige och den andra annan är att en föräldern inte förvärvsarbetar samt är bosatt i ett annat EES-land i

536 Familjeförmáner

vilket rätten till familjeförmâner grundas på bosättning. I denna situation är sysselsättningslandet, dvs. i detta fall Sverige, primärt ansvarigt men kan tilläggsbelopp behöva utges från bosättningslandet. I den omvända situationen är det andra landet i första hand skyldigt att betala familjeförmåner men kan Sverige betala tilläggsbelopp. Vi behandlar denna situation i avsnitt lO.6.6 och vill därför hänvisa till framställningen där. I det föregående beskrev vi situation i vilken det kan bli aktuellt en att endast utge ett tillägg från den behöriga staten Sverige. En annan situation i vilken det kan bli fråga tillägg om att utge ett från Sverige

är när en pensionär är berättigad till familjebidrag enligt svensk

lagstiftning, t.ex. på grund att han uppbär endast svensk pension, av och en annan förälder till barnet förvärvsarbetar i EES-land ett annat och därför har rätt till familjeförmäner inklusive familjebidrag från sysselsättningslandet. Enligt art. 79.3 skall i denna situation de familjebidrag som tillkommer pensionären innehållas och familjeförmåner utges från den andra förälderns sysselsättningsstat. Om emellertid familjebidragen i den för pensionären behöriga staten är högre än familjeförmånema enligt sysselsättningsstaten, skall tillägg ett motsvarande skillnaden mellan beloppen utges från den enligt stat som art. 77 skall utge familjebidrag till pensionären. I exemplet med pensionären som uppbär pension enbart från Sverige skall alltså

Sverige utge ett tillägg om de svenska familjebidragen är högre än de

familjeförrnâner utges i det land där barnets andra förälder som förvärvsarbetar. Reglerna i förordning 140871 familjebidrag till pensionärer om innebär, för det fall att pension utges enligt flera lagstiftning, staters vanligen att det är pensionärens bosättningsstat skall som utge familjebidrag. För en pensionär, uppbär familjebidrag från som bosättningsstaten och flyttar till land från vilket han som ett annat också uppbär pension och som således skall utge familjebidrag till

honom, kan resultatet bli att han erhåller familjebidrag med lägre

belopp än tidigare, om familjebidragen är lägre i det bosättningsnya landet än i det land där han tidigare bodde. Enligt Administrativa kommissionens beslut 150, ännu inte omfattas EES-avtalet, nr som av skall pensionären i den aktuella situationen erhålla tillägg från den ett tidigare bosättningsstaten motsvarande skillnaden mellan vad som utges som familjebidrag från den staten och den där han är bosatt. stat Genom målet 25189 Anathasopoulos fastslogs att tillägg skall utges även om personen blev berättigad till pension i den tidigare bosättningsstaten efter det att han hade flyttat därifrån vid beräkning samt att av storleken på familjebidragen från de olika länderna skall beaktas även barn som är födda efter det att flyttat till sitt aktuella personen bosättningsland.

Familjeförrrzáner 537

Utbetalning av familjeförmåner

Enligt art. 75 i förordning 140871 skall familjeförmåner betalas ut av den behöriga institutionen i den stat som den anställde, egenföretagaren eller den arbetslöse omfattas av. Om staten är Sverige, är i fråga om allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag vederbörande försäkringskassa behörig institution enligt de författningar som här i landet gäller i fråga om dessa förmåner. På motsvarande sätt bör Centrala studiestödsnämnden vara behörig institution för förmåner enligt studiestödslagen. Enligt art. 4 i förordning 57472 skall de behöriga institutionerna i varje medlemsstat förtecknas i bilaga. Nämnda bilaga en har genom EES-avtalet kompletterats med uppgifter de behöriga om institutionerna i de berörda EFTA-länderna. För Sveriges del i anges detta avseende som allmän regel endast den försäkringskassa hos vilken personen är försäkrad. Det torde således innebära att försäkringskassan är behörig institution även i fråga studiehjälpen. om Eftersom detta inte torde vara avsikten kan enligt vår mening behöva övervägas att den nu nämnda bilagan ändras i samband med att det av andra skäl skall göras något tillägg till EES-avtalet. Samtidigt finns skäl som kan tala för att en och institution är behörig i samma fråga om alla familjeförmåner, med hänsyn till att det är summan av alla sådana förmåner som beaktas vid bestämmande av om tilläggsbelopp i visst fall skall utges från viss stat. en Reglerna om familjeförmåner i förordning 140871 innebär att de personer som bestämmelserna utpekat under angivna förhållanden har rätt till förmåner för sina familjemedlemmar. Förmånerna är avsedda att genom ett ekonomiskt tillskott till familjen lätta försörjningsbördan för den anställde, egenföretagaren eller den arbetslöse. Detta betyder inte att den berättigade skall vara mottagare förmånerna. Enligt art. av 75 i förordningen skall förmånerna i stället betalas ut till dem som anges som mottagare i de bestämmelser som gäller för den behöriga institutionen. Det gäller oavsett om de är bosatta i den behöriga staten eller i någon annan medlemsstat. Såväl lagen om allmänt barnbidrag lagen förlängt barnsom om bidrag upptar regler om vem har rätt att uppbära bidragen. som Motsvarande bestämmelser gäller i fråga studiehjälp till omyndig om studerande. Reglerna innebär att sådana bidrag i fall då föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet utbetalas till barnets eller, förmor om äldrarna har gjort anmälan härom till försäkringskassa, barnets far. Om föräldrarna har gemensam vårdnad barnet barnet varaktigt bor om men endast tillsammans med den föräldern, har denne efter anmälan ena rätt att uppbära bidraget. För det fall att vårdnaden barnet om tillkommer endast den ena föräldern, utbetalas bidraget till denne. studiebidrag till en studerande som fyllt 18 år skall enligt studiestödsförordningen utbetalas till den studerande själv.

538 Familjeförmáner

Lagen om allmänna barnbidrag och de andra författningarna reglerar enbart till vilken av föräldrarna bidraget skall betalas ut och inte vilken av föräldrarna som är berättigad till bidrag. Enligt vår tolkning av bestämmelserna om utbetalning barnbidrag av m.fl. förmåner innebär de i internationella sammanhang att i fall då - föräldrarna har gemensam vårdnad barnet tillkommer rätten till om barnbidrag m.fl. förmåner i sig båda föräldrarna. Det innebär att, om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn bor med den som ena föräldern i ett annat EES-land än Sverige där denna förälder arbetar medan den andra föräldern bor och arbetar i Sverige, rätt till tilläggsbelopp från Sverige föreligger om familjeförmånema i Sverige är

högre än familjeförmånema i det andra landet se det tidigare angivna

målet 11991 Mc Menamin. Om vårdnaden om barnet däremot tillkommer enbart den förena äldern, har den andra föräldern ingen rätt till barnbidrag m.fl. förmåner för barnet. I de fall då den förälder inte har vårdnaden som om barnet arbetar i Sverige medan den andra föräldern arbetar i ett annat EES-land i vilket också barnet bor, föreligger enligt vår uppfattning alltså inte rätt till svenska familjeförmåner, varken fulla belopp eller tilläggsbelopp. I den delvis motsatta situationen att den förälder som har vårdnaden om barnet bor i Sverige inte men förvärvsarbetar medan den andra föräldern arbetar i ett annat EESland, enligt vars lagstiftning han inte är berättigad till familjeförmåner, får Sverige betala fulla familjeförmåner. Föräldern måste således enligt vår mening med undantag från kravet svenskt medborgarskap eller viss tids vistelse i Sverige samt kravet på bosättning i landet enligt den svenska lagstiftningen ha rätt till förmåner för att reglerna i förordning 140871 skall till resultat ge att utbetalning av förmåner eller tilläggsbelopp skall ske i ett annat EES-land. Av EG-domstolens dom i mål 13477 Ragazzoni och domarna i de ovan nämnda målen 19183 Salzano och 15384 Ferraioli framgår vidare att reglerna i förordningarna 140871 och 57472 om prioritet mellan två behöriga stater i fråga utbetalning familjeom av förmåner förutsätter att föräldern uppfyller alla förutsättningar enligt den behöriga statens lagstiftning för berättigad till familjeföratt vara måner. Om föräldern inte ansöker förmåner i den för honom om behöriga staten, gäller enligt art. 76.2 i förordning 140871 att reglerna om prioritet mellan två behöriga stater tillämpas som om förmåner hade beviljats i den förstnämnda staten. För att rätt till allmänt barnbidrag skall föreligga krävs inte bara att barnet är berättigat till förmånen utan att det enligt lagen finns en betalningsmottagare. Detta krav sammanhänger med de svenska reglerna om vårdnad och förmynderskap för bam. Bestämmelserna i förordning 140871 torde inte få någon betydelse i detta avseende. Genom art. 75.2 i förordning 140871 är sörjt för att utbetalning kan ske till annan person den enligt lagstiftningen i den om som

Familjeförmáner 539

behöriga staten skall motta betalning inte använder denna till familjemedlemmamas underhåll. För Sveriges vidkommande innebär detta att den behöriga institutionen efter anmodan skall vända sig till motsvarande institution i det land där familjemedlemmarna är bosatta och genom denna låta utbetala förmånerna till den som faktiskt försörjer familjemedlemmarna. En sådan ordning kan också åstadkommas genom avtal mellan två eller flera medlemsstater art. 75.3.

Familjeförmåner vid kortvariga anställningar

Såväl allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag som studiebidrag och extra tillägg beräknas månad och utbetalas månadsvis. Studiebidrag per och tillägg dock enbart för högst tio månader år. Även extra utges per bostadsbidrag beräknas per månad och utbetalas månadsvis. För den är förvärvsverksam i Sverige endast en kort tid understigande en som månad eller som flyttar och börjar arbeta i ett annat land mitt i en månad uppkommer frågan hur nu nämnda förmåner skall beräknas för denna tid. Barnbidrag utges fr.o.m. månaden efter den då barnet fötts eller rätt till bidrag uppkommit. Om sådan omständighet inträffar att annars bidrag inte längre skall utgå för barnet, skall bidraget dras in from. månaden efter den då förändringen ägde rum. Förlängt barnbidrag lämnas t.o.m. den månad då eleven slutför utbildningen eller avbryter studierna. Studiebidrag och extra tillägg betalas ut månadsvis i efterskott. Bostadsbidrag utges i regel fr.o.m. månaden efter den då rätten till bidraget uppkommit samt t.o.m. den månad då rätten till bidrag har ändrats eller upphört. Art. 10a i förordning 57472 innehåller regler för de fall då en anställd eller egenföretagare i en följd omfattas av två medlemsstaters lagstiftningar under en period mellan två tidpunkter för utbetalning av familjeförmåner enligt den ena eller båda de berörda medlemsstaternas lagstiftningar. I sådan situation skall de familjeförmåner som en kan göra anspråk på till följd av att han omfattas av personen lagstiftningen i och av staterna motsvara antalet dagliga var en förmåner utbetalas enligt den berörda lagstiftningen. Om som lagstiftningen emellertid inte innehåller någon bestämmelse om utbetalning dagliga förmåner, vilket alltså är fallet med svensk av lagstiftning, skall familjeförmånerna i stället utges i förhållande till den tid den anställde eller egenföretagaren varit omfattad av lagstiftningen i och av medlemsstaterna och i förhållande till den tidsperiod var en som bestämts i den berörda lagstiftningen. Nämnda bestämmelse torde för Sveriges vidkommande innebära att person som i en följd varit omfattad av lagstiftningen i ett annat en EES-land och svensk lagstiftning kommer att vara berättigad till allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag från första dagen av arbetet i Sverige, oberoende av vad som

540 Familjefärmâner SOU 1993: 15 l

anges i respektive lag om att bidrag utges fr.o.m. månaden efter den då rätt till bidrag uppkommit. På motsvarande sätt upphör personen att vara berättigad till sådana bidrag dag arbetet i Sverige samma som upphör om han blir omfattad lagstiftningen i EES-land. av ett annat Enligt art. 10a skall bidragen utges i kvotdelar beroende på hur många dagar i en månad som en anställd eller egenföretagare varit omfattad av svensk lagstiftning. Om personen däremot inte varit omfattad lagstiftningen i av ett annat EES-land omedelbart före det att han börjar arbeta i Sverige, föreligger rätt till förmånerna först fr.o.m. den tidpunkt i som anges respektive lag. Som nämnts under avsnitt l0.5.2 har flera EG-lånder träffat överenskommelser om att inte dela betalningsansvaret vid korta upp anställningsperioder eller perioder verksamhet egenföretagare av som i olika länder. Sverige har i förhållande till Belgien, Tyskland,

Spanien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien,

Österrike, Finland, Island och Norge träffat överenskommelse

om att en anställningsperiod eller period verksamhet egenföretagare av som om en månad eller kortare inte skall föranleda någon uppdelning av ansvaret för utbetalning av familjeförmåner. Den stat för som svarat kostnaderna för familjeförmåner under den första delen den berörda av perioden skall svara för kostnaderna under hela utbetalningsperioden. De överenskommelser Sverige har träffat med andra läner i detta som avseende skall anges i bilaga 8 till förordning 57472. Uppgifterna ingår ännu inte i EES-avtalet men upptas i det förslag till tillägg till avtalet som innefattar införlivande de förordningar inom EG av som har antagits efter den 31 juli 1991. I förhållande till de länder med vilka överenskommelser utbeom talningsperiod har träffats kommer bestämmelsen i art. 10a att sakna betydelse. Det förhållandet att studiebidrag, till skillnad från de övriga familjeförmånerna, utges under enbart tio månader år kommer enligt vår per uppfattning att påverka både det tilläggsbelopp Sverige skall betala som i fall då en person skall ha fulla familjeförmåner från EESett annat land och, i den motsatta situationen då Sverige skall betala fulla förmåner, det tilläggsbelopp skall utges från EES-land. som ett annat En annan fråga som uppkommer i detta sammanhang är hur länge Sverige är behörig stat för en person som kommer hit till landet för att arbeta här. Klart är att så länge personen arbetar i Sverige är Sverige

att anse som behörig stat. Frågan är i stället vad gäller när arbetet som i Sverige upphör. För det fall att då flyttar till EESpersonen ett annat land och börjar arbeta där, kommer han omedelbart att bli omfattad av det landets lagstiftning och Sverige upphör behörig Om att vara stat. personen inte börjar arbeta i den nya bosättningsstaten och inte heller söker arbete där med arbetslöshetsersättning från Sverige, är det mera oklart i vad mån Sverige också i den situationen kvarstår behörig som

Familjeförmåner 541

stat, dvs. om personen alltjämt skall vara omfattad av svensk lagstiftning och vara berättigad till bl.a. familjeförmåner från Sverige. Nu berörda frågor uppkommer när det gäller även andra förmånsslag. Vi har därför i avsnitt 5.7.7 tagit upp frågorna till behandling och får hänvisa till framställningen där.

Avtrappning av svenska förmåner då endast tilläggsbelopp skall utges

Vi har ovan berört ett flertal situationer i vilka Sverige inte skall betala fulla familjeförmåner utan skall utge endast det belopp med vilket summan av de svenska familjeförmânerna överstiger summan av de familjeförmåner som utges enligt det andra landets lagstiftning. En fråga som det finns anledning att ställa i detta sammanhang är hur avtrappningen av de svenska förmånerna skall göras. Vilken svensk förmån skall reduceras först Enligt vår uppfattning bör den mest generella förmånen utges primärt. Det innebär att i första hand bör barnbidrag, förlängt barnbidrag eller studiebidrag utges. I den mån ytterligare tilläggsbelopp skall utges från Sverige bör bostadsbidrag betalas ut. Vi anser att det behövs författningsstöd för i vilken ordning förmånerna skall utges, och vi föreslår därför att en bestämmelse härom tas in i förordningen 1992: 1777 om tillämpningen av lagen 1992:1776 om samordning systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska av ekonomisk samarbetsområdet EES.

lO.6.5 Utbetalning utomlands

Bestämmelserna familjeförmåner är som ovan sagts utformade så om att sysselsättningsstaten är skyldig att utbetala förmånerna oberoende inom EES familjemedlemmarna är bosatta, dvs. förmånerna av var måste exporteras. Den undantagslösa exportskyldigheten är en följd av EG-domstolens avgörande i målet 4184 Pinna där en tidigare särregel till Frankrikes förmån förklarades ogiltig såsom stridande mot principen likabehandling av ett lands egna medborgare och om migrerande arbetare från andra medlemsländer. Medan övriga medlemsstater exporterade sina familjeförmåner hade Frankrike i fråga vissa barntillskott betalat ut bara ett belopp som motsvarade vad om kunnat utgå enligt bosättningslandets lagstiftning. som Reglerna i förordning 140871 innebär alltså att det föreligger en fri exporträtt vad gäller familjeförmåner. Detta gäller dock endast i fråga anställda, egenföretagare och personer som uppbär arbetslöshetsom förmåner enligt förordningens regler härom. För personer som uppbär pension omfattar exporträtten enbart det slag av familjeförmåner som utgörs familjebidrag, t.ex. barnbidrag. När det gäller andra slag av av familjeförmåner till pensionärer finns det i förordning 140871 inga

542 Familjeförmáner

regler om sådana förmåner. Det innebär att rätten till utbetalning av sådana förmåner utomlands bestäms uteslutande av respektive lands

nationella lagstiftning se mål 31386 Lenoir.

I reglerna i förordning 140871 om att sysselsättningslandet skall utge familjeförmåner oberoende av var familjemedlemmarna är bosatta ligger också att förmånerna inte får minskas vid utbetalning utomlands. Detta gäller också i de fall då en pensionär har rätt till familjebidrag vid bosättning i annat land än det som utger förmånen. För rätt till allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag gäller enligt författningarna härom att barnet skall vara bosatt i Sverige. Krav på bosättning i Sverige gäller enligt studiestödslagen i fråga om rätten till studiehjälp för studerande som är utländska medborgare. Bostadsbidrag utges enligt lagen härom endast för den som bor och är folkbokförd i Sverige. Nu nämnda krav på att barnet eller den berättigade skall vara bosatt i Sverige kommer inte att kunna upprätthållas i förhållandetill personer som enligt lagvalsreglerna i förordning 140871 skall vara omfattade svensk lagstiftning. Förordningens regler om familjeförav måner innebär, för det fall att Sverige är behörig stat, att förmånerna skall utges enligt svensk lagstiftning oberoende av var inom EES familjemedlemmarna är bosatta och oberoende av var den person till vilken förmånerna skall utbetalas är bosatt eller vistas. Vad nu sagts innebär att reglerna i förordning 140871 tar över de interna svenska bestämmelserna för respektive förmån, vilka bestämmelser således inte kommer att gälla.

Barnbidrag till pensionärer

Beträffande rätten till barnbidrag som enligt vad vi tidigare funnit är

att ett familjebidrag till personer som uppbär pension anse som innebär reglerna i förordning 140871 att sådant bidrag i vissa situationer måste utges för barn som är bosatta i annat EES-land och till pensionärer som är bosatta i annat sådant land. Detta gäller till att börja med om personen uppbär pension enbart från Sverige. Oberoende av var den person som uppbär pension eller barnet är bosatt skall barnbidrag i detta fall utges enligt svensk lagstiftning. En annan situation i vilken barnbidrag måste utbetalas till personer i annat land är när uppbär pension från Sverige och ett eller flera andra en person länder men inte har rätt till familjebidrag i den stat där han är bosatt. Det förutsätts vidare att personen har varit omfattad av svensk lagstiftning under längre tid än den han har omfattats av något annat lands lagstiftning. Även i dessa situationer kommer alltså reglerna i förordning 140871 att ta över bestämmelserna i lagen om allmänna barnbidrag som begränsar rätten till barnbidrag till barn som är bosatta i Sverige.

Familjefömzáner 543

Studiehj älp

Enligt studiestödslagen är endast svenska medborgare berättigade till studiehjälp för studier utomlands. Vidare gäller för studier i utomnordiskt land att den studerande skall ha varit folkbokförd i Sverige de senaste två åren. Förutom nu nämnda krav är rätten till studiehjälp vid studier utomlands även beroende av en prövning av andra omständigheter, såsom utbildningens längd, om motsvarande utbildning finns i Sverige och om utbildningen är yrkesinriktad. För barn som är bosatta utomlands med sina föräldrar beviljas studiehjälp om någon av föräldrarna är verksam i svensk utrikestjänst, missionstjänst, svenskt eller internationellt biståndsarbete, funktionär i internationell organisation eller anställd och utsänd av svenskt företag i utlandet. Nu nämnda inskränkningar i rätten till studiehjälp vid studier utomlands kommer inte att kunna upprätthållas i förhållande till personer som enligt förordning 140871 skall vara omfattade av svensk lagstiftning. En anställd eller egenföretagare som är förvärvsverksam i Sverige och således skall vara omfattad av svensk lagstiftning

kommer att vara berättigad till studiebidrag och extra tillägg för sina

i annat EES-land bosatta barn. Det har därvid ingen betydelse om barnet och den ena föräldern stannar kvar i det andra EES-landet när den andra föräldern börjar arbeta i Sverige eller om familjen först följer med den anställde eller egenföretagaren till Sverige och senare

under tiden då den andra föräldern fortfarande arbetar i Sverige

återvänder och bosätter sig i det tidigare hemlandet. Även i det fall att barnet flyttar till ett annat EES-land tillsammans med en av föräldrarna när den andra föräldern arbetar i Sverige föreligger rätt till studiebidrag från Sverige för barnet. Detsamma gäller om endast barnet flyttar till ett annat EES-land medan resten av familjen stannar kvar i Sverige. Enligt vår uppfattning föreligger även rätt till studiebidrag för studier i ett annat EES-land i den situationen att båda föräldrarna och barnet är svenska medborgare och föräldrarna är bosatta och arbetar i Sverige men barnet bor i ett annat EES-land och bedriver studier där. Om vår uppfattning om tolkningen av reglerna i förordning 140871 i detta fall är riktig, innebär det att förordningen ger en även för i övrigt interna svenska förhållanden ökad rätt till studiehjälp för studier utomlands. Förordning 140871 kommer i de situationer som beskrivits ovan att

ge rätt till studiebidrag och extra tillägg trots de inskränkningar som

finns i de svenska nationella författningarna om studiehjälp. Förordning 14087l kommer alltså i dessa situationer att ta över de svenska nationella bestämmelserna och gälla i stället för dessa. Rätten till studiehjälp i Sverige bestäms förutom av den studerandes medborgarskap och bosättning den läroanstalt eller utbildäven av ningslinje som den studerande väljer. De läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiehjälp kan utgå anges i en bilaga till studiestödsförordningen. Det krävs att läroanstalten är statlig, statsunderstödd

544 Famiüeförmáner

eller ställd under statlig tillsyn. En tillämpning av reglerna i förordning 140871 på studiehjälpen som en familjeförmân innebär som nyss nämnts en rätt till studiehjälp vid studier utomlands i de fall då en av föräldrarna är anställd för arbete i Sverige. Vilka läroanstalter och utbildningslinjer i utlandet kan då ge rätt till studiehjälp Någon form av precisering av läroanstalten eller utbildningslinjen måste sannolikt göras; annars kommer möjligheten att med stöd av förordning 140871 få studiehjälp vid studier i utlandet att vara vidare än rätten till studiehjälp vid studier i Sverige. Det kan dock knappast vara vår uppgift att de närmare riktlinange jerna för avgränsningen av vilka studier som kan ge rätt till studiehjälp. Detta torde i stället ankomma Centrala studiestödsnämnden. Avgörande kan med hänsyn till de olika former varunder skolverksamhet bedrivs i olika länder emellertid inte huruvida vara en läroanstalt är statlig, ställd under respektive stats tillsyn eller statsunderstödd. Det rimliga måste i stället vara om läroanstalten erbjuder en utbildning som är likvärdig med de utbildningar i Sverige som berättigar till studiehjälp.

Förordning EEG nr 161268 och studiestöd

Vi har i avsnitt 10.6.l angett att de i studiehjälpen ingående förmånerna inackorderingstillägg och resekostnadsersättning faller under förordning 161268. Denna förordning torde omfatta även andra förmåner som regleras i studiestödslagen, t.ex. studiemedel. Artikel 7.2 i förordning 161268 arbetstagare är medger som borgare i en medlemsstat rätt till likabehandling i meden annan lemsstat med avseende på sociala förmåner. Sådana förmåner kan utges direkt till en familjemedlem om det kan betraktas som en social fördel för arbetstagaren själv. Av artikel 12 i förordningen följer vidare att barn till en medborgare i en medlemsstat som är eller har varit anställd i en annan medlemsstat skall i fråga utbildning likabehandlas med om medborgare i denna stat, om barnen bor där. Nu nämnda artiklar i förordning 161268 har av EG-domstolen ansetts innebära en skyldighet för medlemsstat, en som ger egna medborgare möjlighet att få bidrag till utomlands anordnad utbildning eller praktik, att ge samma förmåner till barn till arbetstagare från andra medlemsstater mål 23587 Matteucci, 30889 Di Leo och 390 Bernini. I målet 30889 Di Leo framhöll domstolen sålunda att art. 12 enligt sin lydelse inte är begränsad till utbildning inom värdlandet. Domstolen framhöll vidare att bosättningsvillkoret i artikeln endast är avsett att göra rätten till likabehandling begränsad till barn som är bosatta i värdlandet och att det inte innebär att rätten till likabehandling beror på var studierna genomförs. En tillämpning av förordning 161268 i fråga om olika former av svenska studiestöd innebär att sådana förmåner måste till i Sverige ges

SOU 1993:1 15 Familjefömtâner 545

bosatta barn till en arbetstagare som arbetar här i landet för studier i ett annat EES-land i den mån svenska medborgare har rätt till studiestöd för studier i sådant land.

Bostadsbidrag

Enligt lagen om bostadsbidrag gäller som ovan nämnts ett krav på att den berättigade skall bo i Sverige och vara folkbokförd här i landet. Enligt vad vi tidigare anfört medför en tillämpning av reglerna om familjeförmåner i förordning 140871 att detta krav på bosättning i Sverige inte kommer att kunna upprätthållas i förhållande till personer enligt förordningen skall omfattade av svensk lagstiftning. som vara När det gäller den delen bostadsbidraget som utges som ett bidrag av till bostadskostnaden till skillnad från den andra delen som inte förutsätter att det finns bostad finns måhända möjlighet att undanta en förmånen från utbetalning utanför Sverige. Detta sammanhänger med hur bostadsbidragsförmåner har behandlats inom EG. Frankrike och Luxemburg hade tidigare regler om bostadsbidragsförmåner. I förordning 14087l fanns en bestämmelse art. 90 som föreskrev att bl.a. bostadsbidrag inte skulle utges till personer som var bosatta i medlemsstat än den behöriga staten. Bestämmelsen en annan innebar således att bostadsbidragen var undantagna från utbetalning utanför den behöriga staten. Sedan Luxemburg avskaffat förmånen bostadsbidrag upphävdes art. 90. Bostadsbidrag finns dock fortfarande i Frankrike. I art. 73 och 74 har därför öppnats en möjlighet att göra undantag från den ovillkorliga skyldigheten att utbetala familjeförmåtill familjemedlemmar bosatta i annat land. Enligt bilaga 6 till ner förordning 140871 gäller sålunda i fråga om Frankrike att, oavsett vad föreskrivs i art. 73 eller 74, bostadsförmåner skall utges som endast till sådana berörda personer och deras familjemedlemmar som är bosatta i Frankrike. Med hänsyn till hur bostadsbidragsförmáner sålunda behandlas inom EG bör det enligt vår uppfattning finnas möjlighet att fâ den bostadsanknutna delen det svenska bostadsbidraget till barnfamiljer av undantaget från utbetalning utanför Sverige. Detta kräver dock att ett tillägg till EES-avtalets nuvarande reglering. Enligt avtal träffas om ett var uppfattning bör åtgärder vidtas för att uppnå ett sådant tillägg. Tillägget tidigare påpekats omfatta enbart den bostadsanknutna bör som delen bidraget, eftersom den andra delen till sin karaktär inte är att av betrakta bostadsstöd ett allmänt konsumtionsstöd till som ett utan som barnfamiljer. Fram till dess att den aktuella delen bostadsbidraget undantas av torde den i likhet med andra familjeförmáner böra utbetalas från export till familjemedlemmar är bosatta i annat EES-land än Sverige i de som situationer som regleras av förordning 140871.

546 Familjeförnzäner

10.6.6 Sverige behörig stat

Vad vi hitills berört är fall då Sverige är behörig enligt reglerna stat i förordning 140871. Även i fråga den om motsatta situationen, där Sverige inte är behörig stat men där har någon anknytning till personen Sverige t.ex. medborgarskap eller bosättning här finns - genom det en del att anföra.

En person, som t.ex. är anställd eller egenföretagare i EESannat land än Sverige, skall enligt förordning 140871 omfattas uteslutande

av arbetslandets lagstiftning. Han omfattas därmed inte svensk av lagstiftning om familjeförmåner och har således inte rätt till barnbidrag

m.fl. förmåner här i landet. Detta blir fallet även

om han är svensk

medborgare eller annars bor här i landet. Förordning 140871 tar över de svenska bestämmelserna om rätt till förmåner.

Vad nu sagts gäller i och för sig. Problemet vad gäller farniljefönnå-

ner eller farniljebidrag är emellertid att sådana förmåner kan anknytas

inte enbart till den förvärvsaktive även till icke personen utan en förvärvsaktiv make. Bestämmelserna i förordning 140871 om tillämplig lagstiftning sålunda inte på frågan vad ger svar som skall gälla när rätt till familjeförmåner föreligger för förälder pä grund en av bosättning i ett land och samtidigt för den andra föräldern till följd

av förvärvsarbete i annat EES-land. Det gäller alltså den situationen

att ett barn bor i Sverige tillsammans med föräldrarna inte en av som förvärvsarbetar här, medan den andra föräldern anställd är eller egenföretagare i ett annat land inom EES. Enligt den

interna svenska

lagstiftningen har barnet i denna situation till

rätt barnbidrag i Sverige,

medan den anställde enligt förordning 140871 omfattas sysselsättav ningslandets lagstiftning och har rätt till barnbidrag och andra familjeförmåner enligt denna lagstiftning, oberoende familjeav var medlemmarna är bosatta. Förordning 140871 föreskriver vidare att en anställd eller egenföretagare skall omfattas lagstiftningen i endast av en medlemsstat. I det aktuella exemplet kan emellertid nu sägas att den anställde omfattas av endast sysselsättningslandets lagstiftning och har rätt till familjeförmåner från detta land. Med avseende på den andra föräldern, som är bosatt i Sverige tillsammans med barnet och som inte självständigt täcks förordning 140871, skulle dock kunna av hävdas att barnet genom denna förälder skulle ha rätt till familjeförmåner från Sverige.

Förordning 140871 innehåller regler som avser att förhindra att förmåner av samma slag utges för period. Det samma nu aktuella problemet är därför i stället för att ses som en fråga om tillämplig lagstiftning, att betrakta problem avseende som ett Sammanträffande av

förmåner. Art. 12 i förordning 140871 föreskriver att förordningen

inte kan åberopas för att få eller bevara rätt till förmåner en av samma slag för samma period av obligatorisk försäkring. För

tillämpning av denna bestämmelse ges i förordning 57472 regler företräde

om vid

Familjeförmáner 547

samtidig rätt till familjeförmåner från flera medlemsstater. Enligt dessa art. 10.1 gäller att familjeförmåner som utges enligt en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken rätten till sådana förmåner inte grundas på villkor försäkring, anställning eller verksamhet som egenföretagaom skall innehållas om för samma period och för samma familjemedre, lem förmåner utges endast enligt nationell lagstiftning i en annan medlemsstat eller enligt art. 73 eller 74 i förordning 140871. Enligt den svenska lagstiftningen om allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag, studiehjälp och bostadsbidrag grundas rätten till dessa förmåner i huvudsak på bosättning i landet. Den svenska lagstiftningen således den karaktär som nämns i tillämpningsförsynes vara av ordningens bestämmelse. En sådan slutsats leder till att den rätt till barnbidrag, förlängt barnbidrag, studiehjälp eller bostadsbidrag enligt svensk lagstiftning, föreligger i det nämnda exemplet, skall som innehållas för period och för samma familjemedlem om samma förmåner utges enligt ett annat EES-lands nationella lagstiftning eller enligt reglerna i förordning 140871. Enligt den lydelse bestämmelsen

i förordning 57472 har inom EG genom förordning EEG nr

124992 skall förmånerna i bosåttningsstaten inte helt innehållas utan, förmånema enligt bosättningsstatens lagstiftning är högre än om förmånema enligt lagstiftningen i sysselsättningsstaten, skall bosättningsstaten utge ett tillägg motsvarande skillnaden mellan beloppen. Den ändrade lydelsen bestämmelsen i förordning 57472 innebar en av kodifiering hur bestämmelsen tidigare tillämpades eller i vart fall av borde ha tillämpats inom EG:s medlemsstater, varför det kan antas att den kommer att tillämpas på detta sätt även inom EES trots att förordning 124992 ännu inte omfattas av EES-avtalet. En fråga är vad skall gälla i den situation att rätt till annan som familjeförmåner, bl.a. barnbidrag, föreligger enligt den interna svenska lagstiftningen inte enligt lagstiftningen i sysselsättningsstaten, t.ex. men på grund att det gäller lägre åldersgräns där för rätt till barnav en bidrag. Eftersom reglerna om sammanträffande av förmåner synes reglera endast de fall då förmåner faktiskt utges eller det i vart fall föreligger rätt till förmåner art. 76.2 från flera medlemsstater,

kommer barnet i denna situation att vara berättigat till barnbidrag från

Sverige. Av målet 15384 Ferraioli framgår att den nationella domstolen i det målet tillämpade reglerna i förordning 140871 på detta sätt i den situationen att det förelåg rätt till familjeförmåner både från bosättningsstaten, där den ena föräldern arbetade och från en stat, där den andra föräldern arbetade. När rätten till familjeförannan måner bortföll för ett barn i bosättningsstaten grund av den åldersgräns gällde enligt den statens lagstiftning, utgick i stället som familjeförmåner för det barnet från den andra sysselsättningsstaten. Också mål 25189 Anathasopoulus framgår att, i fall då det för rätt av till barnbidrag m.fl. familjeförmåner gäller olika övre åldersgränser i två stater i och för sig kan skyldiga att utge sådana bidrag, som vara

548 Familjeförmåner

det åligger staten med högst åldersgräns för barn att som är äldre än den åldersgräns föreskrivs i som staten med lägst sådan gräns utge hela barnbidraget m.m.

lO.6.7 Avslutande synpunkter

Den genomgång vi gjort hur de som ovan av svenska nationella reglerna om allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag, studiehjälp och bostadsbidrag förhåller sig till bestämmelserna familjeförmåner om och familjebidrag i förordning 140871 visar att tillämpningen av förordningen får många och ingripande konsekvenser för de svenska reglerna. T.ex. kan det krav svenskt medborgarskap eller bosättning i Sverige som gäller enligt författningarna barnbidrag, om förlängt barnbidrag och studiehjälp inte upprätthållas förmåner utan måste utges till personer som inte skulle berättigade härtill. annars vara Detsamma gäller beträffande kravet på folkbokföring i lagen bostadsbidrag. om Förmåner måste också utbetalas vid bosättning i land. annat De bestämmelser innehåller särregler för svenska som medborgare kommer att gälla också medborgare i andra EES-länder.

Vi har ansett att de konsekvenser vi pekat på som ovan i huvudsak inte är sådana att att de behöver föranleda någon ändring i de svenska författningarna familjeförmånerna. Några möjligheter om att genom svensk lagstiftning undvika att t.ex. familjeförmåner från Sverige måste utbetalas utomlands torde för övrigt inte finnas. I några hänseenden har vi emellertid tillägg till de ansett svenska författningarna motiverade. vara Vi föreslår således att det i lagen allmänna barnbidrag, om lagen om förlängt barnbidrag, studiestödslagen och lagen bostadsbidrag om införs en allmän bestämmelse motsvarande den som vi tidigare föreslagit skall införas i AFL - som anger att samordningslagen 1992:1776 innehåller regler utvidgar och inskränker som tillämpningen av bestämmelserna i nämnda lagar. nu Ett annat förslag som vi lägger fram avtrappning avser av svenska familjeförmåner i de fall då Sverige inte skall utge fulla sådana förmåner utan endast betala tilläggsbelopp. Vi föreslår att det i den förordning SFS 1992: 1777 gör förordning som 57472 tillämplig i Sverige tas bestämmelse vilken förmån en som anger detta tilläggsbelopp i första hand skall utgöra.

Vi har även föreslagit att det vid kommande förhandlingar inom EES om tillägg till EES-avtalet från Sveriges sida vidtas åtgärder för att få den bostadsanknutna delen bostadsbidraget till barnfamiljer av undantaget från utbetalning utanför Sverige genom att en bestämmelse härom tas in i bilaga 6 till förordning 140871.

l de övriga situationer beträffande vilka vi inte föreslår några ändringar i de svenska nationella bestämmelserna blir det en fråga för de tillämpande myndigheterna vid att prövning av ansökan om

Familjeförmáner 549

förmåner tillämpa inte bara den inhemska lagstiftningen utan även den lag gör förordning 140871 tillämplig här i landet. som

Genomförandet 551

11 Genomförandet

11.1 Administrativa konsekvenser

De regelåndringar som vi föreslår i detta betänkande kommer i sig inte att medföra någon ökad administration inom de områden vi behandlar. Däremot torde det system för samordning av EES-ländernas regelsystem för social trygghet, som blir tillämpligt här i landet när EESavtalet träder i kraft, komma att kräva en utbyggd administration i olika avseenden. EES-reglerna om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom EES består huvudsakligen av förordningarna EEG nr 140871 och 57472. Detta regelsystem skall direkt enligt sin ordalydelse tillämpas av berörda institutioner: Riksförsäkringsver- ket, försäkringskassor, förvaltningsdomstolar, landsting, m.fl. Detta kommer att få betydelse för arbetsbelastningen på dessa institutioner och det är också nödvändigt att kompetens på området tillskapas inom institutionerna. Som torde ha framgått av det föregående när vi beskrivit förordningarnas regler är dessa inte i alla avseenden helt lättolkade. Det rör sig om ett tämligen omfattande regelsystem med många och detaljerade bestämmelser i skilda hänseenden. Härtill kommer att inte bara förordningarna utan också den rättspraxis som EG-domstolen utbildat vid tillämpningen av dem blir av betydelse vid handläggningen socialförsäkringsärenden där en tillämpning av av regelsystemet aktualiseras. Regelsystemet kommer också att medföra att det administrativa samarbetet med andra EES-stater ökar. Betalningar för olika förmåner skall strömma över gränserna, institutioner i de olika staterna måste få tillgång till information i andra stater om tidigare försäkringsperioder, För att dessa behov skall kunna tillgodoses måste administrativa etc. rutiner av olika slag byggas upp. Vidare kommer administrativa rutiner för kontakter mellan olika institutioner i Sverige att behöva utformas. Riksförsäkringsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen, som är av Sverige utsedda förbindelseorgan och betalningsförmedlande kommer att till utländska institutioorgan, förmedla stor mängd information härrör från olika andra ner en som institutioner i Sverige. Motsvarande gäller i fråga om information som tas emot från utländska institutioner. Detta gäller inte minst

552 Genomförandet SOU 1993:1 15

sjukvårdsomrâdet i fråga information skall lämnas och om som tas emot av landstingen. I vissa situationer skall kostnader för sjukvårdsförmåner här som ges

i landet betalas av en annan EES-stat se kapitel 6. Det gäller inte

bara renodlad hälso- och sjukvård utan även andra förmåner som ryms inom begreppet vârdförmåner vid sjukdom och moderskap, såsom tandvård, läkemedelsfönnåner, arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 22 kap. AFL och vissa handikappförrnåner. Det kommer krävas att att berörda institutioner landsting, försäkringskassor, Apoteksbolaget AB, m.fl. utarbetar rutiner för beräkning sådana kostnader. Särskilda av krav därvidlag kommer att uppkomma i fråga de ersättningar om som för vissa personkategoriers vård skall utges i form av årliga schablon-

belopp se avsnitt 6.5.

Reglerna i förordning 140871 kommer också att få betydelse i fråga om socialavgifter, bl.a. på det sättet att sådana avgifter i vissa fall skall krävas in av arbetsgivare i andra EES-länder. Vi har inte närmare behandlat dessa frågor, eftersom vi ansett att de faller utanför vårt uppdrag, men det torde otvivelaktigt så att reglerna i förordning vara 140871 kommer att medföra visst merarbete även för de svenska skattemyndighetema. I sammanhanget vill vi också peka på att vid tidpunkt samma som EES-reglema träder nordisk konvention social trygghet i en ny om kraft. Samtidigt kommer ett flertal utomnordiska konventioner i att huvudsak upphöra att tillämpliga och ersättas reglerna i vara av förordning 140871. Ikraftträdandet av EES-avtalet och det därmed följande regelverket om social trygghet kommer otvivelaktigt att medföra merarbete för berörda institutioner. Det kommer också att krävas inte obetydliga utbildningsinsatser. Vi har dock inte det vår uppgift ansett vara att redovisa hur omfattande insatser behövs eller vilken inriktning som dessa skall ges. Sådana bedömningar får ske i sammanhang. Vi annat kan med anledning härav inte heller ha någon uppfattning huruvida om de angivna uppgifterna kan utföras inom för nuvarande anslag. ramen

1 l Kostnadskonsekvenser

l 1.2. l Allmänt

Förordning 140871 kommer att medföra förändringar i många avseenden, bl.a. i fråga om kostnaderna för de svenska socialförsäkringsförmâner som vi behandlar i detta betänkande. Reglerna i förordningen medför i vissa fall ökade kostnader för Sverige medan kostnaderna i andra fall minskar. Vi skall i detta avsnitt försöka att översiktligt

Genomförandet 553

beskriva förändringarna och vilka kostnadseffekter de kan förväntas medföra. De förslag till ändringar i svensk lagstiftning som lämnar i detta betänkande kommer däremot i sig inte att medföra några egentliga förändringar i fråga om kostnaderna för förmånerna. Detta gäller i vart fall i huvudsak. I de fall de medför några förändringar i kostnadshänseende är det fråga om åtgärder för att minska vissa kostnadsökande effekter som förordning 140871 annars skulle medföra, eller i vissa fall för att minska kostnader som kan uppkomma redan med dagens svenska regler. Tillämpningen av förordning 140871 i Sverige kommer att medföra förändringar i fråga om vilka personer som skall ha rätt till svenska socialförsäkringsförmåner, vilket i sin tur påverkar kostnaderna för Sverige för dessa förmåner. Personer som inte är bosatta i Sverige men som har en anknytning till Sverige genom egen eller en familjemedlems nuvarande eller tidigare arbete här kommer att i ökad utsträckning rätt till förmåner från Sverige. Å andra sidan kommer rätten till förmåner för vissa personer som är bosatta i Sverige att förändras antingen så att rätten till förmåner här upphör eller så att kostnaderna för förmåner som erhålls här i landet skall belasta ett annat EES-land. Kostnadseffekterna kommer således att vara beroende av i vilken utsträckning personer som omfattas av förordning 140871 rör sig över gränserna. Det är därför av intresse att försöka bilda sig en uppfattning om vilka sådana migrationsströmmar som förekommer i dag och vilka som kan förväntas förekomma i framtiden.

ll.2.2 Arbetskraftens rörlighet över gränserna

Rörligheten inom EG

Vi kommer här att redovisa några kortfattade uppgifter om arbetskraftens rörlighet inom EG. De är inte avsedda att utgöra underlag för någon närmare analys utan skall endast ses som en bakgrund till bedömningen av vilka förändringar i arbetskraftens rörlighet som kan förväntas för Sveriges vidkommande. Hindren för rörligheten inom EG har successivt avvecklats. Trots detta har rörligheten mellan medlemsstaterna inte blivit så omfattande som man kanske skulle kunna förvänta sig. Sedan början av 1970-talet har migrationsströmmarna totalt varit i stort sett oförändrade eller t.o.m. något i avtagande. Detta torde ha sin förklaring i flera olika omständigheter som vi här inte närmare kan gå in på. En av de viktigare är dock att arbetsmarknadsläget i Europa allt sedan 1960talets utgång, med vissa undantag, varit betydligt kärvare än vad som tidigare varit fallet. Det hör också till bilden att det i många europeiska stater fördes en liberal invandringspolitik redan innan den fria rörligheten etablerades.

554 Genomförandet SOU 1993:1 15

År 1990 uppgick antalet personer som var medborgare i EG-stat en men sysselsatta i en annan till totalt 2 miljoner. Det år mindre än ca 2 % av den totala arbetskraften i EG. De främsta mottagarländerna är i förhållande till befolkningen Luxemburg, Belgien, Frankrike och - - Tyskland. Under åren 1987-1991 flyttade ungefär 1,5 miljoner människor från en medlemsstat till en annan. Det betyder att år mindre än 0,1 % per av den totala befolkningen detta sätt flyttat inom EG. Av dessa personer var i genomsnitt 60 % arbetstagare eller arbetssökande medan övriga av olika skäl saknade anknytning till arbetsmarknaden pensionärer, familjemedlemmar, etc. Av särskilt intresse för svensk del är situationen i Danmark. År 1985 utgjorde medborgare från andra EG-länder endast 0,5 % den av totala arbetskraften. Knappt 8 000 danska medborgare vid var samma tidpunkt sysselsatta i en annan EG-stat. Till följd den av gemensamma nordiska arbetsmarknaden sker samtidigt stor del arbetskraftsen av migrationen i Danmark till och från de övriga nordiska staterna. Antalet personer som inom EG utnyttjar sig de möjligheter av som den fria arbetsmarknaden erbjuder är alltså ganska litet i förhållande till den totala befolkningen. Några större förändringar i dessa förhållanden torde inte heller vara att förvänta inom den närmaste framtiden.

Rörligheten till och från Sverige

Någon samlad statistik över enbart arbetskraftens rörlighet till och från Sverige finns oss veterligen inte. Nedanstående uppgifter, har som hämtats från olika håll, ger dock viss uppfattning rörligheten för en om arbetstagare. År 1990 invandrade från Europa till Sverige ca 31 000 personer, varav ca 18 000 från de övriga nordiska staterna. När det gäller invandringen från de nordiska staterna saknas uppgifter hur stor om del av invandringen som betingades arbetsmarknadsskäl. Av av invandringen från övriga Europa var endast mycket liten del en beroende av sådana skäl; mindre än 300 personer invandrade år 1990 från dessa länder av arbetsmarknadsskäl. Enligt uppgifter från AMS beviljas årligen 16 000 tillfälliga ca arbetstillstånd i Sverige. Av dessa avser 30-40 %, dvs. 6 000, ca tillstånd till personer från EES-länder utanför Norden. De tillfälliga arbetstillstånden gäller upp till fyra år, varför åtskilliga personer som beviljas sådant tillstånd för en tid även blir att bosatta i anse som Sverige. Härtill kommer de som är bosatta i annat nordiskt land men arbetar i Sverige. Enligt den senaste folk- och bostadsräkningen FoB 90 befann sig ca 15 000 personer i den situationen att de bosatta i Sverige och var var anställda utomlands eller på havet ej begränsat till EES. Säkra

Genomförandet 555

uppgifter om den omvända situationen, dvs. hur många människor som arbetar i Sverige och är bosatta utomlands, saknas. Riksskatteverket har på vår förfrågan uppskattat antalet till mellan 20 000 och 30 000, vilket inkluderar både svenska och utländska medborgare. Hur många av dessa som är bosatta inom EES har verket inte vågat ha någon uppfattning om. Det är en öppen fråga i vilken utsträckning arbetskraftens rörlighet till och från Sverige kommer att öka när EES-avtalet träder i kraft. Mot bakgrund av de ovan redovisade uppgifterna om rörligheten inom EG torde det dock vara ett rimligt antagande att förändringarna blir sma. Frågor om förändringar i arbetskraftens rörlighet vid en närmare anknytning till EG har behandlats i flera andra sammanhang, bl.a. i rapporten Svensk arbetsmarknadspolitik och den västeuropeiska integrationen Ds 1990:8 och i en rapport bilaga 6 till de båda EGkonsekvensutredningama Samhällsekonomi Fi 1993:06 och Social Välfärd S 1993:01. De antaganden som gjorts i dessa båda rapporter överensstämmer i stort med de som vi gör här.

Olika typer av rörlighet

Reglerna i förordning 140871 täcker en rad olika situationer då omfattas av förordningen förflyttar sig över gränserna. personer som Vid bedömningen av vilka kostnadskonsekvenser förordningen får i Sverige finns anledning att särskilja dessa olika typer av rörlighet. Förordningen kommer nämligen inte i alla avseenden att medföra någon förändring i förhållande till vad som gäller redan i dag. Huvudprincipen i förordning 140871 är att en person som täcks av förordningen skall omfattas av lagstiftningen i det land i vilket han är anställd eller verksam som egenföretagare. Reglerna i förordningen får emellertid betydelse endast i de fall då en sådan person förflyttar sig över gräns. Om förordningen omfattad person både bor och en en av arbetar i den stat i vilken han är medborgare är det därför en rent nationell angelägenhet i vilken mån han är berättigad till socialförsäkringsförrnåner i det landet. Förordningens regler blir i dessa fall i princip utan betydelse och kommer inte att medföra några konsekvenser i kostnadshänseende. l de fall då den i föregående stycke beskrivna situationen inte är för handen kommer reglerna i förordning 140871 däremot att i varierande utsträckning medföra konsekvenser i fråga om varje stats kostnader för socialförsäkringsförmåner. Det kan gälla i fråga om förmåner till arbetar i ett annat land än det land i vilket de är personer som medborgare, personer som bor i en stat men arbetar i en annan stat eller tillfälligt vistas i en annan stat än den de är bosatta personer som eller försäkrade Det gäller också förmåner till familjemedlemmar till

anställda och egenföretagare, vare sig dessa är bosatta i samma stat

556 Genomförandet SOU 1993:1 15

som den anställde eller inte, pensionärer som är bosatta i stat en annan än den från vilken de får pension, arbetslösa beger sig till som en annan stat för att söka arbete eller får arbetslöshetsersättning från som annan stat än bosättningsstaten, etc. Vi skall i följande avsnitt, med âterknytande till vad vi nu angett, försöka beskriva de viktigaste förändringarna i fråga varje särskilt om förmånsslag och göra en bedömning vilka kostnadskonsekvenser av dessa förändringar får.

11.2.3 De särskilda förrnånsslagen

Vårdformåner vid sjukdom och moderskap

Som vi redovisat i kapitel 6 kommer personer som, utan att vara bosatta här, är anställda i Sverige eller verksamma här egenföretasom gare att tillsammans med sina familjemedlemmar fâ rätt till sjukvårdsförmåner i Sverige i utsträckning här bosatta samma som personer. Detta innefattar inte enbart renodlad hälso- och sjukvård även utan tandvård, läkemedelsförmåner, sjukreseförmåner, vissa handikappförmåner och annat som kan sorteras in under begreppet vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. Sverige skall också betala för motsvarande förmåner som dessa personer får i sitt bosättningsland. Detta kommer att medföra ökade kostnader för sjukförsäkringen. Å andra sidan kommer kostnaderna för vård i Sverige eller i som ges annan EES-stat till personer som är bosatta här är anställda eller men som verksamma som egenföretagare i en annan EES-stat att bortfalla,

eftersom dessa kostnader skall betalas sysselsättningsstaten den

av behöriga staten. Detsamma gäller i fråga vård till dessa om personers familjemedlemmar. Vilken nettoeffekt dessa förändringar kommer det mycket att ge är svårt att ha någon uppfattning Den beror nämligen inte enbart på om. om antalet personer som är sysselsatta här bosatta här utan att vara är större eller mindre än antalet personer i den motsatta situationen. Andra omständigheter som spelar in är bl.a. utnyttjandegraden hos olika personer, kostnaderna för olika typer värd i olika länder, av familjemedlemmarnas antal och bosättningsstat samt, inte minst viktigt, i vilken utsträckning Sverige träffar överenskommelser med andra stater om att avstå från återbetalningar kostnader för vård av som getts i annan stat än den behöriga staten. En särskild fråga är i vad mån det i praktiken kommer att uppmärksammas i Sverige att vårdkostnaderna för här bosatta anställda och egenföretagare som arbetar i annat EESland samt deras familjemedlemmar skall betalas detta andra land. av Enligt vår bedömning torde dock nettoeffekten, vilket håll den än slår, i dessa fall bli förhållandevis liten. Sverige skall vidare betala för vårdförmåner utges till pensionäsom rer och deras familjemedlemmar är bosatta i EES-stat som en annan

Genomförandet 557

men som erhåller enbart eller huvudsakligen svensk pension, såvida de inte samtidigt erhåller pension från bosättningsstaten och har rätt till vårdförmåner i den staten, i vilket fall kostnaden skall stanna bosättningsstaten. l den omvända situationen, dvs. i fråga om vård i Sverige till en här bosatt pensionär med utländsk pension, skall Sverige få betalt från den stat som betalar pensionen. Till detta kommer att den rekommendation från Landstingsförbundet om rätt för Utlandssvenskar som i och för sig inte är begränsad till pensionärer att få planerad - sjukvård i Sverige enligt beslut av förbundet inte längre skall gälla

utlandssvenskar som är bosatta inom EES se avsnitt 6.6.5, vilket

också innebär en minskning av vârdutgifterna för Sverige. Sverige har närmare 2 miljoner ålders- och förtidspensionärer. Omkring ll 000, varav 8 000 älderspensionärer, av dessa är bosatta i något EESland utanför Norden. Mellan de nordiska staterna har, som vi tidigare angett, träffats en överenskommelse om att avstå från återbetalningar av kostnader för vård. Uppgifter saknas om hur många av dessa som har pension även från bosättningslandet. Det finns inte heller några uppgifter om antalet i Sverige bosatta pensionärer med enbart utländsk pension. Det får dock antas att de är avsevärt färre än antalet svenska pensionärer bosatta i utlandet. Inte heller i fråga om nettokostnadseffekten av förändringarna avseende rätten till vård och ansvaret för kostnaderna för vården till pensionärer och deras familjemedlemmar i olika situationer är det avgörande om antalet svenska pensionärer bosatta i annat EES-land överstiger antalet pensionärer från annat EES-land som är bosatta här. Eftersom kostnaderna för vârdförmåner till pensionärer och deras

familjemedlemmar skall ersättas med ett årligt schablonbelopp se

kapitel 6 har det stor betydelse hur omfattande sjukförsäkringen är i pensionärens bosättningsland och hur kostnadsläget inom sjukvården är i det landet. Det kan antas att de schablonbelopp som Sverige skall betala till andra EES-länder i många fall kommer att vara väsentligt lägre än de belopp som Sverige motsvarande sätt kommer att

erhålla se avsnitt 6.5 om variationen i storlek på dessa belopp.

Även slutsatsen är osäker, är det ändå vår bedömning antalet om att svenska pensionärer bosatta i annat EES-land är så pass mycket större än antalet här bosatta pensionärer från annat EES-land, att Sveriges kostnader för vårdförmåner till dessa personer totalt sett kan komma att öka något. Enligt vår mening blir detta fallet även med beaktande av den kostnadsminskning som uppstår till följd av den ovan nämnda begränsningen såvitt gäller utlandssvenskars rätt till planerad vård i Sverige. En ytterligare förändring blir att samtliga av förordning 140871 omfattade personer får rätt till kostnadsreducerad akutvård i Sverige vid tillfällig vistelse här. Det har de flesta medborgare i andra EESländer emellertid redan i dag på grund av ingångna konventioner. En väsentlig skillnad blir dock att Sverige om inte avtal sluts om -

558 Genomförandet

avstående från återbetalningar kommer att kunna få ersättning för denna vård från ett annat EES-land. Sverige kommer således inte längre att i dessa fall ha någon kostnad för den s.k. turistvárden, vilket minskar de totala vårdutgifterna. Enligt Riksförsäkringsverket uppgick år 1992 sjukförsäkringens kostnader för sjukhusvård till personer från de länder som Sverige har konventioner med, dvs. även från länder utanför EES, till drygt 20 milj. kr. Av dessa avsåg 8,4 milj. kr patienter från Tyskland, 1,5 milj. kr patienter från Frankrike, 1,4 milj. kr patienter från Italien, 0,9 milj. kr. patienter från Nederländerna samt 9,7 milj. kr patienter från övriga länder. Härtill kommer kostnader för öppen vård till konventionspati-

enter. Emellertid kommer Sverige samtidigt att få betala den motsvarande vård i andra EES-länder till personer som enligt förordning som ges 140871 skall omfattas svensk lagstiftning de som skall vara av sjukförsäkrade här, vilket bidrar till en ökning av de svenska sjukvårdskostnaderna. Denna vård har enligt de konventioner med flertalet EES-länder som hittills gällt meddelats i det andra landet utan krav återbetalning från Sverige. Utan att vi har något statistiskt underlag för en säker bedömning, får det stå klart att antalet personer som är försäkrade i Sverige nog anses och kommer i åtnjutande vård i annat EES-land vid tillfällig som av vistelse där med marginal överstiger antalet personer som är försäkrade i annat land och får vård i Sverige vid tillfällig vistelse som här. Även antalet fall inte heller här är avgörande för bedömningen om nettokostnadseffekterna, är det vår bedömning att Sverige i fråga av vård i dessa situationer totalt sett kommer att drabbas av en viss om kostnadsökning. Vi kan dock inte annat än att den i förhållande till se de totala kostnaderna för vård i Sverige blir mycket begränsad, särskilt Sverige efter hand träffar överenskommelser om avstående från om återbetalningar vårdkostnader i fall detta slag med andra EESav av länder. Kostnader för Sverige kommer även att uppkomma för vård som, efter tillstånd enligt art. 22.1 c i förordning 140871, ges i annat EESland till enligt förordningen skall omfattas av svensk personer som lagstiftning. Som vi angett i avsnitt 6.6.10 kan det goda grunder antas att de fall då Sverige verkligen blir skyldigt att lämna tillstånd till sådan vård kommer att bli mycket få. Enligt vår bedömning kan det bli fråga högst något eller några enstaka fall år. Med hänsyn till om per detta och med tanke på att kostnaderna motsvaras av besparingar till följd att vården inte i Sverige, kommer kostnadseffektema här av ges att bli försumbara. Som vi också påpekat i avsnitt 6.6.10 är det i och för sig inget som hindrar att landstingen åtar sig att för kostnaderna för vård i svara annat EES-land även skyldighet därtill inte föreligger. I vad mån om

Genomförandet 559

sådana åtaganden kommer att göras kan vi inte ha någon uppfattning om, utan det blir en sak för landstingen att avgöra.

Ejfekter av förslaget om fördelning inom Sverige av kostnader och intäkter

Vi har i avsnitt 6.6.10 lämnat ett förslag till fördelning mellan

landstingen och de kommuner som inte ingår i ett landsting och

sjukförsäkringen av kostnader och intäkter som i fall där landstingen berörs uppkommer till följd av reglerna i förordning 140871 om vårdförmåner vid sjukdom och moderskap. Förslaget omfattar även kostnader för vård som i Sverige ges till personer som är tillförsäkrade vård här i landet på grund av konvention. Förslaget innebär i korthet att landstingen skall svara för kostnaderna för vård som ges i Sverige till personer som är bosatta här i landet, medan kostnader för värd i

Sverige till andra personer och för vård i annat land i de fall Sverige

skall betala för vården skall bäras av sjukförsäkringen. För landstingen medför förslaget inga ökade kostnader, utan tvärtom vissa kostnadsbesparingar. Visserligen uppkommer primärt kostnader till följd av att landstingen i ökad utsträckning kommer att vara skyldiga att vård även personer som inte är bosatta i Sverige men ge eftersom dessa kostnader kommer att ersättas av sjukförsäkringen påverkas i princip inte landstingens resultat. Inte heller kommer den omständigheten att kostnader för vård som ges till personer som är bosatta i Sverige i vissa fall skall betalas av ett annat EES-land att påverka landstingens resultat, eftersom ersättningen från det andra landet skall stanna på sjukförsäkringen. En konsekvens förslaget blir dock att landstingen i fortsättningen av i samtliga fall kommer att få full kompensation från sjukförsäkringen för kostnader för sjukhusvård som ges till personer som inte är bosatta i Sverige till följd förordning 140871 eller konvention men som av har rätt till vård här i landet. Hittills har gällt att för sjukhusvård som getts till personer som omfattas av den nordiska konventionen eller konventionen med Storbritannien ersättning endast utgått med 45 kr vårddag. Vidare kommer landstingen att för öppen vård få betalt per prestation och inte, som tidigare, i fonn endast av schablonbelopp per inom den allmänna sjukvårdsersättningen.

Vi har också föreslagit se avsnitt 6.6.5 att de regler som gäller för

uttag av patientavgifter vid sjukhusvård ses över. En ändring av reglerna av innebörd att avgifter kan tas ut i större utsträckning kommer att ge landstingen en mindre intäktsökning. .Sjukförsäkringen kommer enligt förslaget att drabbas av vissa merkostnader. För det första skall försäkringen bära samtliga kostnader för vård i Sverige till personer som inte är bosatta här men som ges som till följd av förordning 140871 eller konvention har rätt till vård i Sverige. De nya och därmed kostnadsökande inslagen är här dels - -

560 Genomförandet SOU 1993:1 15

att personer som omfattas av förordning 140871 och som, utan att vara bosatta i Sverige, är förvärvsverksamma eller söker arbete här har, tillsammans med sina familjemedlemmar, rätt även till planerad vård i Sverige, dels att sjukförsäkringen för samtlig sjukhusvård till

konventionspatienter se ovan till skillnad från vad hittills gällt

- som skall utge full ersättning till landstingen. För det andra skall sjukförsäkringen enligt förslaget bära samtliga kostnader för vård i andra EES-länder i de fall Sverige land är som betalningsskyldigt för vården. Detta gäller oberoende av om personen i fråga är bosatt i Sverige eller i ett annat EES-land. Kostnader av detta slag har tidigare inte uppkommit. De angivna merkostnaderna för sjukförsäkringen kommer dock i viss utsträckning att vägas upp av en ökning på intäktssidan. Enligt vårt förslag skall nämligen samtliga ersättningar från andra EES-länder för kostnader för vård i Sverige till är bosatta här i personer som landet behållas av sjukförsäkringen och inte vidarebefordras till vårdgivande landsting Det är inte möjligt att göra någon närmare beräkning det av sammanlagda utfallet av vårt förslag för sjukförsäkringens del det men är ändå vår bedömning att kostnaderna totalt sett kommer att öka något. Denna ökning motsvaras i viss utsträckning den intäktsökav ning hos landstingen vårt förslag medför är också resultat som men ett av att som vi ovan angett reglerna i förordning 140871 för Sverige - kommer att medföra en mindre ökning de totala vårdkostnaderna. av

Kontantförmåner vid sjukdom

Vi har i kapitel 7 redogjort för vilka konsekvenser reglerna i förordning l4087l om kontantförmåner vid sjukdom får för svenskt vidkommande. Som vi redovisat där måste under begreppet kontantförmåner vid sjukdom anses falla sjuklön, sjukpenning, smittbärarpen-

ning, rehabiliteringspenning och havandeskapspenning.

Den viktigaste regeln i förordning 140871 i detta sammanhang är att en av förordningen omfattad anställd eller egenföretagare skall få kontantförmåner vid sjukdom från det land lagstiftning han skall vars omfattas av, dvs. från sysselsättningsstaten, oberoende han är av var bosatt. I fråga om rätten till svensk sjuklön torde detta inte utgöra någon egentlig förändring i förhållande till vad hittills gällt, som eftersom sjuklönelagen inte innehåller några krav på bosättning i Sverige för att rätt till sjuklön skall föreligga. Motsvarande gäller beträffande smittbärarpenning. Däremot kommer regeln att innebära förändring i fråga rätten en om till sjukpenning, havandeskapspenning och rehabiliteringspenning, eftersom dessa förmåner enligt nuvarande svensk lagstiftning kan utgå endast till personer som är bosatta i Sverige. Dessutom utgår förmånerna i princip endast till här bosatta har anställning personer som

Genomförandet 561

i Sverige, eftersom inkomst i utlandet endast undantagsvis skall tas i beaktande vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. Den omständigheten att personer som är bosatta här men som enligt reglerna i förordning 140871 skall omfattas av ett annat EES-lands lagstiftning inte har rätt till kontantfönnåner från Sverige vid sjukdom kommer därför i praktiken inte att innebära någon förändring i förhållande till vad som enligt svensk lagstiftning gäller nu. Att även personer som är förvärvsverksamma i Sverige utan att vara bosatta här kommer att få rätt till svensk sjukpenning, havandeskapspenning och rehabiliteringspenning, kommer att i viss mån öka kostnaderna för sjukförsäkringen. Hur stor ökningen blir är svårt att beräkna exakt och beror naturligtvis på hur migrationsströmmarna till och från Sverige kommer att utveckla sig i framtiden.

Om med ledning av de i och för sig osäkra uppgifter om

man, rörligheten till och från Sverige och om migrationen inom EG som redovisats i avsnitt 11.2.2, antar att 10 000 personer är förvärvsverki Sverige bosatta i ett annat EES-land och antalet samma men sjukdagar och år är 20, blir det totala antalet sjukdagar för per person dessa under ett år 200 000. Flertalet av dessa dagar torde personer komma att ersättas sjuklön, vilket inte bidrar till någon genom kostnadsökning, eftersom sjuklön redan i dag kan utgå till personer inte är bosatta i Sverige. Kostnaden för återstående dagar, som som alltså ersätts genom sjukpenning, kan mot bakgrund av dessa antaganden beräknas uppgå högst till någon eller några miljoner kr per år. Sedd i relation till den totala kostnaden för sjukpenningen i mycket måttlig. Än Sverige, får en sådan ökning anses vara mera begränsad får kostnadsökningen i fråga havandeskapspenning och om rehabiliteringspenning antas bli. Reglerna i förordning 140871 innebär också att den som är försäkrad i Sverige skall omfattas av svensk lagstiftning har rätt till kontantfönnåner vid sjukdom han insjuknar under vistelse i annat om EES-land. Någon helt fri exporträtt föreligger dock inte, dvs. en uppbär sjukpenning har ingen rätt enligt förordningen person som t.ex. under pågående sjukperiod med bibehållna förmåner bege sig till ett att EES-land. Enligt nuvarande svenska lagstiftning kan sjukpenning annat inte betalas under utlandsvistelse annat än i vissa särskilt angivna ut fall. Däremot föreligger enligt konventioner med de flesta EES-länder rätt till sådan utbetalning. Enligt flera dessa konventioner kan av dessutom till skillnad från vad följer förordning 140871 som av - ersättning betalas under utlandsvistelse även om insjuknandet inte ut skett i det landet. Ett problem i detta sammanhang är att de svenska försäkringskassorkommer att ha svårt att påverka bedömningen av ett sjukfall som na inträffar i ett annat EES-land. I princip får man förlita sig på den bedömning görs i det andra landet. Detta är emellertid inte någon som företeelse, utan i princip finns problem redan i dag i de fall ny samma

562 Genomförandet SOU 1993:1 15

en konvention ger rätt till sjukpenning för sjukfall inträffar som utomlands. De nu behandlade reglerna i förordning 140871 kommer enligt vår bedömning sammantagna inte att medföra några förändringar i fråga om kostnaderna för sjukförsäkringen. Vi lämnar i detta betänkande ett förslag innebörd att rätten få av att sjuklön och rehabiliteringspenning utbetald under utlandsvistelse begränsas på samma sätt i dag gäller för sjukpenning. Denna som begränsning kommer visserligen inte att gälla i förhållande till personer som omfattas av förordning 140871 och är bosatta i som ett annat EES-land men eftersom den bli generellt tillämplig torde den avses dock komma att medföra att i vart fall arbetsgivamas kostnader för sjuklön totalt sett minskar något.

Kontantförmåner vid moderskap

Reglerna i förordning 140871 om kontantförmåner vid moderskap har vi behandlat i kapitel Enligt de överväganden vi där gjort, torde de svenska förmåner som omfattas förordningen föräldrapenning, av vara både den inkomstrelaterade ersättningen och ersättning på garantinivån, samt tillfällig föräldrapenning till fader i anslutning till barns födelse. De principiella överväganden beträffande kostnadsförändringar som vi ovan gjort i fråga sjukpenningen torde gälla även i fråga om om föräldrapenning. De situationer då en förändring i förhållande till vad gäller i som dag kommer att uppkomma är när en person är sysselsatt här i som

landet tar ut föräldraledighet i anledning barns födelse och är bosatt

av eller bosätter sig i ett annat EES-land med barnet. Dessa personer kommer, till skillnad från vad gäller i dag, att ha rätt till svensk som föräldrapenning och att få den utbetald i bosättningslandet. Om man antar att varje år 100 personer fler torde det enligt vår uppfattning knappast bli fråga om utnyttjar denna möjlighet och dessa har - att en genomsnittlig årsinkomst om 200 000 kr, kommer kostnaderna för

föräldraförsäkringen med 90 % ersättning att öka med 18 miljoner

kr per år. En faktor som kan komma att påverka utfallet ytterligare den är att

svenska föräldraförsäkringen är betydligt förmånligare än motsvarande

försäkringar i de flesta andra EES-länder, framför allt på det sättet att föräldrapenning kan utgå under betydligt längre tid i Sverige än i andra länder. Reglerna i förordning 140871 innebär att redan mycket en kortvarig anställning i Sverige kan rätt till föräldrapenning i ge Sverige, eftersom den berättigade i fråga krav på viss tids om försäkring före barnets födelse kan ha uppfyllt detta krav genom att en del av denna tid är försäkringstid i annat EES-land. De förmånliga svenska reglerna skulle därför i viss mån kanske kunna komma att locka till sig arbetskraft och situationer skulle kunna uppkomma där en

Genomförandet 563

person från ett annat EES-land faktiskt arbetar i Sverige under t.ex. några månader, för att sedan efter barnets födelse återvända till bosättningsstaten med rätt att uppbära svensk föräldrapenning. I vilken omfattning dessa situationer kan tänkas uppkomma är naturligtvis beroende av arbetsmarknadsläget i Sverige, men det är vår bedömning att de kommer att bli mycket ovanliga om de ens någonsin kommer att uppstå och att de knappast kommer att medföra någon egentlig ökning av kostnaderna för föräldraförsäkringen. Som framgått av avsnitt 8.7.8, föreslår att det i AFL skall införas en ny bestämmelse, 4 kap. 9 a av innebörd att vid bedömning av under hur lång tid rätt till föräldrapenning för vård ett barn av föreligger avräkning skall kunna ske med det antal dagar som motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning uppburits för barn. samma Dessutom föreslår vi att 4 kap. 17 § AFL skall kompletteras på det sättet att föräldrapenningförmåner inte skall utges i den mån föräldern för samma tid uppbär förmåner på grundval utländsk lagstiftning av motsvarande svensk sjuklön, sjukpenning, m.m. Införandet av de nu angivna reglerna, som föreslås gälla inte bara EES utan generellt, torde komma att i viss mån minska kostnaderna för föräldraförsäkringen.

Förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Förändringarna i fråga om rätt till förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar blir få. Två förändringar av viss betydelse inträffar dock. För det första kommer även sådana egenföretagare och uppdragstagare som är verksamma i Sverige men inte är bosatta här utan i ett annat EES-land att få rätt till förmåner vid arbetsskada. För det andra kommer den som har rätt till sjukpenning grund av bestämmelserna i lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF att till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande svensk lagstiftning ha rätt att få denna utbetald även om han är bosatt eller vistas i en annan EES-stat. Detta gäller oavsett om sjukpenningen utgår enligt bestämmelserna i AFL eller direkt enligt LAF arbets-

skadesjukpenning. Det bör dock påpekas att rätt till utbetalning

av sjukpenning utomlands i anledning av arbetsskada liksom i anledning av sjukdom redan i dag föreligger enligt konventioner som Sverige har ingått med flertalet EES-stater samtliga utom Belgien, Grekland, Irland och Liechtenstein. En ytterligare nyhet blir att det i vissa fall av arbetssjukdom kan utgå prorata-beräknad svensk arbetsskadeersättning livränta. Detta blir fallet dels om den försäkrade drabbas av arbetssjukdomen sklerogen pneumokonios ung. stendammslunga och han utsatts för risk för sjukdomen under arbete i flera EES-stater, dels om en arbetssjukdom, för vilken ersättning redan utgår, försämras och försämringen inträffar under tid då den försäkrade utför arbete i en annan stat

564 Genomförandet

än den från vilken ersättning redan utgår och försämringen orsakats av detta senare arbete. I det första fallet fördelas ersättningsskyldigheten mellan de inblandade länderna efter förhållandet mellan å ena sidan den sjukes försäkringstid i respektive land och, å andra sidan, den totala försäkringstiden enligt pensionsförsäkringen i de EES-länder där den sjuke utsatts för risken. I det andra fallet skall den staten där försämringen inträffar betala ett tillägg till den redan utgående ersättningen. De två först angivna förändringarna kan i någon mån komma att öka kostnaderna för den svenska arbetsskadeförsäkringen. Antalet personer som i dag befinner sig och i framtiden kan väntas befinna sig i den - situationen att de är verksamma som egenföretagare eller uppdragstagare i Sverige men är bosatta i en annan EES-stat torde dock vara mycket begränsat. Dessutom kommer dessa personer att vara skyldiga att betala avgifter till den svenska försäkringen. Den faktiska förändringen avseende rätten att få sjukpenning utbetald utomlands kommer också att bli liten. Kostnadsökningen för arbetsskadeförsäkringen på grund av dessa förändringar kan därför enligt vår bedömning inte väntas bli annat än marginell. Vilken effekt reglerna om prorataberäknad ersättning får för svensk arbetsskadeförsäkring, dvs. om kostnaderna ökar eller minskar, är svårt att ha någon säker uppfattning om. Med tanke på att det endast i mycket få fall kommer att bli aktuellt att tillämpa dessa regler, kommer effekten under alla förhållanden att bli mycket liten.

Familj eförmåner

Enligt den bedömning som vi har gjort ryms under det EG-rättsliga begreppet familjeförmåner de allmänna barnbidragen inklusive flerbamstillägg, de förlängda barnbidragen samt även studiehjälp till gymnasieelever och bostadsbidrag till barnfamiljer. Bestämmelserna i förordning 140871 om familjeförmâner innebär att dessa skall utges av sysselsättningslandet enligt den lagstiftning som gäller där, oavsett var inom EES barnet är bosatt och oberoende av om barnet bor tillsammans med föräldern eller inte. Om det enligt den nationella lagstiftningen i det land där barnet och den andra icke förvärvsaktiva föräldern är bosatta utgår familjeförmåner oberoende av anställning, försäkring eller liknande, skall det landet betala ett tilläggsbelopp om familjeförmånerna där överstiger det belopp som utbetalas från sysselsättningslandet. I fall då föräldrarna arbetar i olika länder varav det ena är det land där barnet är bosatt gäller att barnets bosättningsland skall betala familjeförmånerna och att ett eventuellt tillägg skall betalas från det andra landet om familjeförmånerna där överstiger det belopp som utbetalas i barnets bosättningsland.

SOU 1993: l 15 Genomförandet 565

I fråga pensionärer gäller särskilda regler som här emellertid om förbigås, eftersom de från kostnadssynpunkt kan antas få endast marginell betydelse. Reglerna familjeförmåner innebär i princip att den som bor i om Sverige arbetar i ett annat EES-land inte har rätt till svenska bammen bidrag och andra familjeförmåner utan får dessa från arbetslandet. Om emellertid den andra föräldern bor i Sverige och inte förvärvsarbetar och de svenska familjeförmånerna är högre än arbetslandets, skall Sverige betala ett tillägg motsvarande mellanskillnaden. På motsvarande sätt har den som arbetar i Sverige rätt till svenska familjeförmåner för sina familjemedlemmar som är bosatta i ett annat EES-land. Om den andra föräldern är förvärvsverksam i det andra landet skall emellertid Sverige i sådant fall betala bara det belopp varmed de svenska familjeförrnånema eventuellt överstiger det andra landets. Nuvarande krav i bambidragslagen bosättning i Sverige för barnet eller vistelse i Sverige sedan månader för icke svenska sex medborgare kan inte upprätthållas i EES-sammanhang. Vilka kostnadseffekter de angivna reglerna får är mycket svårt att uppskatta, särskilt reglerna omfattar förmåner i de olika länderna som mycket olika slag och av högst varierande storlek och om vilka vi av endast har begränsad kännedom. Vi anser oss därför inte kunna en göra någon närmare beräkning utan kan endast peka på de situationer där förändringar uppkommer i förhållande till vad som gäller i dag. En kostnadsökning kommer att uppstå genom att Sverige blir skyldigt att betala ut familjeförmåner till personer som är förvärvsverki Sverige deras barn inte är bosatta här. Om den andra samma även om föräldern finns i det andra landet tillsammans med barnet och är förvärvsverksam där skall Sverige dock endast betala ett tilläggsbelopp familjeförmânema här överstiger de som utges i det andra landet. om Å andra sidan uppkommer kostnadsbesparingar till följd av att Sverige inte längre skall betala eller endast delvis skall betala - familjeförrnåner för barn visserligen bor i Sverige men vars båda som föräldrar eller förälder inte arbetar i Sverige utan i ett annat EESena land. Vilken nettoeffekt dessa förändringar upphov till är det, som ger svårt att ha någon uppfattning Det torde bl.a. vara omöjligt sagt, om. i vilken utsträckning Sverige kommer att i de olika situationer att ange där detta blir aktuellt få utge tilläggsbelopp. Visserligen kan sägas att de svenska bambidragen är förhållandevis höga men å andra sidan finns i flera EES-länder olika slag familjeförmåner som saknar av motsvarighet i Sverige. Med stort mått reservation, är det dock vår bedömning att av Sverige totalt sett kommer att få vidkännas viss kostnadsökning i en fråga de förmåner som ryms under begreppet familjeförrnåner. om

566 Genomförandet

Avslutande synpunkter

Av den genomgång vi gjort torde framgå Sverige ovan att när förordning 140871 blir gällande här totalt sett förmodligen kommer att få vidkännas en viss ökning kostnaderna för de förmåner av som vi behandlat. Sett i relation till de totala kostnaderna för förmånerna i Sverige kommer ökningen dock att bli mycket begränsad.

I november 1993 överlämnades till de båda EG-konsekvensutred-

ningen Samhällsekonomi Fi 1993:06 och Social välfärd S 1993:01

en rapport bilaga 6 med namnet Sveriges offentliga sektor i europeisk konkurrens konsekvenser EES-avtalet och medlemskap - av i EG EU. I rapporten diskuteras bl.a. effekterna EES-avtalet av för de sociala trygghetssystemen i olika avseenden. De bedömningar där gjorts som överensstämmer i stort sett med de vi gjort här. som Som vi antytt i det föregående, är underlaget för de bedömningar vi här gjort om kostnadseffektema förordning 140871 för Sveriges av vidkommande i vissa delar ganska Till följd härav måste magert. vi reservera oss för att kostnadskonsekvensema de regler vi behandlat av kan komma att bli delvis annorlunda än vad vi här har antagit. Denna osäkerhet om de ekonomiska effekterna för Sveriges del kommer dock att vara för handen under endast begränsad tid. När EES-avtalet en varit i kraft en tid kommer nämligen kostnadskonsekvensema kunna att beräknas tämligen exakt. En sak är effekterna naturligtvis annan att kommer att variera år från år, eftersom de är beroende i vilken av utsträckning personer flyttar mellan länderna eller på annat sätt rör sig över gränserna.

11.3 Ikraftträdandet våra

av förslag

Vi har i detta betänkande lagt fram ett antal förslag till författnings-

ändringar. De har huvudsakligen karaktären hänvisningsparagrafer,

av dvs. föreslår att det i ett antal författningar införs erinran en om att tillämpningen reglerna i författningen påverkas av av vad som föreskrivs i de EG-regler med EES-avtalets ikraftträdande blir som gällande här i landet.

I några fall har vi dock lagt fram förslag till komplettering av svenska författningar, som visserligen enbart är förorsakade EGav reglerna, men som ändå har materiell betydelse. Det gäller främst det

förslag till utvidgning av landstingens vårdskyldighet vi redovisat som i kapitel 6.

Det hade naturligtvis varit önskvärt vi kunnat lägga fram våra om förslag i sådan tid att de lett till lagstiftning trätt i kraft samtidigt som med EES-avtalet. Detta har, berört i kapitel tidsskäl som av dessvärre inte varit möjligt. Med hänsyn till behovet av remissbe-

Genomförandet 567

handling och beredning inom regeringskansliet torde nya regler med utgångspunkt från våra förslag inte kunna börja gälla förrän EESreglema varit i kraft en viss tid. Vårt förslag är att ändringarna skall träda i kraft den l juli 1994. Det sagda innebär inte att de tillämpande myndigheterna i Sverige kan vänta med att börja tillämpa EES-reglema tills våra ändringsförslag behandlats färdigt och kommande författningsändringar träder i kraft. Genom EES-lagen 1992:1317 och framför allt samordningslagen 1992:1776 blir nämligen EG-reglema direkt tillämpliga i Sverige i och med att EES-avtalet träder i kraft. Vi förutsätter att de problem vid tillämpningen som i mellantiden eventuellt kan uppkomma kan lösas i den praktiska tillämpningen. Det kan här påpekas att Landstingsförbundet i en skrivelse till sjukvårdshuvudmännen den 20 december 1993 har förklarat att förbundet anser det lämpligt att de regler som vi föreslår i fråga om skyldighet för sjukvårdshuvudmännen att ge vård till personer som inte är bosatta i Sverige tillämpas redan fr.o.m. den 1 januari 1994. Likaledes har förbundet ansett det vara lämpligt att sjukvårdshuvudmännen, i avvaktan på att förhandlingar mellan förbundet och Socialdepartementet avslutas, i enlighet med vårt förslag sänder fakturor till försäkringskassoma för vård som ges till personer som inte är bosatta i Sverige men som enligt förordning 140871 har rätt till vård här.

11.4 Frågor för fortsatt utredning m.m.

Under vårt arbete har vi övervägt vissa frågor med anknytning till vårt uppdrag vi likväl olika skäl närmare angetts inte vidare som - av som behandlat. Med anledning betänkandets omfattning finns anledning av att här redovisa dessa frågor samlat. l kapitel 5 har vi pekat två viktiga frågor som vi anser bör utredas närmare i annat sammanhang. Vi för det första, att det anser, finns ett markant behov att göra samlad översyn av begreppet av en försäkrad i svensk socialförsäkringslagstiftning. För det andra bör enligt vår uppfattning översyn göras reglerna om socialavgifter en av i relation till förordning 140871. Den första frågan har vi funnit alltför omfattande för att vi på ett meningsfullt sätt skulle kunna hinna behandla den från alla behövliga aspekter och den andra har vi ansett inte omfattas av vårt uppdrag. Vissa frågor har vi ansett vara av sådan art att de bäst lämpar sig för att lösas myndighetsnivå. Vi har i kapitel 5 angett att vi anser att det bör överlämnas Riksförsäkringsverket att lösa frågan om behörig försäkringskassa i vissa fall, och i kapitel 7 har vi anfört vissa synpunkter på behovet att göra ändringar i en del hänseenden i av

568 Genomförandet

verkets föreskrifter om beräkning sjukpenninggrundande inkomst. av Vi har inte heller ansett det vår uppgift att redovisa några vara närmare överväganden om behovet av ändrade administrativa rutiner

som kommer att uppstå hos olika myndigheter se bl.a. avsnitt 11.1.

På sjukvårdsomrádet har vi lagt fram ett par förslag kräver som ytterligare överväganden innan de kan läggas till grund för lagstiftningsåtgärder. Det gäller dels det förslag till fördelning kostnader av mellan landsting och sjukförsäkringen som vi behandlat i avsnitt 6.6.10, dels förändringar i reglerna om avgifter för sjukhusvård

avsnitt 6.6.5. Vi har beträffande reglerna om bilstöd till handikappa-

de i avsnitt 6.6.4 lämnat förslag till vissa ändringar, men därutöver även lämnat synpunkter angående behovet av vissa ytterligare ändringar, vilka vi dock anser bör närmare behandlas den pågående av bilstödsutredningen S 1993:05. I några hänseenden har vi redovisat förslag men ansett att dessa inte bör resultera i ändringar i den svenska lagstiftningen utan i stället ges formen av särskilda bestämmelser i bilaga 6 till förordning 140871 om tillämpningen av svensk lagstiftning i vissa situationer. Enligt vår mening bör alltså vid kommande förhandlingar inom EES vidtas åtgärder från svensk sida för att få bilagan kompletterad i dessa hänseenden. Det rör sig här om följande förslag: Personer, som inte är bosatta i Sverige men som skall omfattas av svensk lagstiftning, skall likställas med personer som är inskrivna hos svensk försäkringskassa avsnitt 5.7.7. Det skall, vid tillämpning av art. 13.2 f i förordning 140871, klargöras vid vilken tidpunkt svensk lagstiftning senast skall upphöra att gälla för en person som lämnar Sverige avsnitt 5.7.7. Kravet i AFL att barnet skall vara bosatt i Sverige för att rätt till föräldrapenningförmåner skall föreligga skall inte gälla i fråga barn om som är bosatta inom EES avsnitt 8.7.6. I samband med byte av behörig stat sysselsättningsstat skall medges ett uppehåll om högst månad i den period med försäkring en för sjukpenning över garantinivå som krävs för att rätt till föräldrapen-

ning över sådan nivå skall föreligga avsnitt 8.7.3.

Den bostadsanknutna delen av bostadsbidraget enligt lagen 1993:737 om bostadsbidrag, skall, oavsett vad som föreskrivs i art. 73 och 74 i förordning 140871, undantas från utbetalning utanför Sverige avsnitt 10.6.5.

Specialmotivering 569

12 Specialmotivering

Som vi angett i avsnitt ll.3 kommer de förslag till lagstiftning som vi lägger fram inte att kunna träda i kraft förrän efter det att EES-avtalet börjat gälla här i landet. Enligt våra förslag skall de föreslagna författningarna träda i kraft den l juli 1994. Det bör dock understrykas att reglerna i förordning EEG nr 140871 genom vad som föreskrivs i lagen 1992: 1776 om samord- ning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, samordningslagen, kommer att börja gälla omedelbart när EES-avtalet trätt i kraft. Berörda myndigheter och andra skall således redan från den tidpunkten tillämpa reglerna i förordning 1408 71. De problem som eventuellt kan uppstå till följd av att den föreslagna lagstiftningen inte kan börja gälla förrän vid en senare tidpunkt får lösas i den praktiska tillämpningen. Några större svårigheter torde detta inte innebära, eftersom de författningsändringar m.m. som vi föreslår i mångt och mycket enbart syftar till att erinra om regler som blir gällande redan genom förordning 140871.

12.1 Förslaget till lag om ändring i lagen

1962:381 om allmän försäkring

4 kap. 3 §

I paragrafens fjärde stycke har tagits in en bestämmelse som gör det möjligt för föräldrar, som har gemensam vårdnad om ett barn men där den ena föräldern inte har rätt till svensk föräldrapenning, t.ex. på grund av att han inte omfattas av svensk lagstiftning eller inte uppfyller förutsättningarna i fråga om inskrivning hos försäkringskassa, att tillgodogöra sig hela tiden med föräldrapenning. Den förälder som har rätt till föräldrapenning får sålunda, också i dessa fall av gemensam vårdnad, uppbära föräldrapenning även under de 90 dagar som enligt bestämmelsen i tredje stycket tillkommer den andra föräldern. De överväganden och förslag som ligger till grund för tillägget har redovisats i avsnitt 8.7.5.

570 Specialmotivering

9a§

Paragrafen, som grundar sig på överväganden och förslag i avsnitt 8.7.8, innehåller regler för avräkning av utländska föräldrapenningförmåner mot svensk föräldrapenning. En motsvarighet till paragrafen finns såvitt gäller EES i art. 35.4 i förordning 140871. Tillämpningen av den svenska nationella avräkningsregeln kommer således att påverkas av EG-domstolens praxis i fråga om tolkning förordningens av avräkningsregel. Paragrafen är dock inte inskränkt till att gälla bara i förhållande till andra EES-länder utan har generell tillämpning. Avräkning skall enligt paragrafen göras för de ersättningsdagar som enligt ett annat lands lagstiftning har utgetts för ett barn, oberoende av vilken av föräldrarna som uppburit den ersättningen. Dagar för vilka den ena föräldern har uppburit ersättning enligt ett annat lands lagstiftning kan således avräknas från dagar med föräldrapenning enligt AFL, som den andra föräldern önskar ta ut. Vidare skall avräkning ske inte enbart med förmåner utgetts som enligt socialförsäkringen i andra länder, utan även i de fall då förmåner utgetts grund av att det föreligger lagstadgad skyldighet en för arbetsgivaren att utge lön eller ersättning vid föräldraledigannan het. Också annan ersättning som utgetts enligt utländsk lagstiftning för vård av barn skall avräknas, om ersättningen kan anses vara en förmån vid moderskap. Närmare bestämmelser om hur avräkningen skall göras i ges paragrafens andra och tredje stycken. De ytterligare regler behövs som för tillämpning av paragrafen, t.ex. i fall då engângsbelopp vid moderskap utgetts, kan ges i form föreskrifter Riksförsäkringsav av verket.

17§

Innebörden av bestämmelsen i det nya andra stycket, grundar sig som på förslag i avsnitt 8.7.7, är att samordningsregeln i första stycket utsträcks till att gälla också förmåner som utges enligt utländsk lagstiftning. Genom tillägget blir det möjligt att tillämpa samordningsreglema i art. 12 i förordning 140871 även i fall då den svenska förmånen beviljats uteslutande med tillämpning av den svenska nationella lagstiftningen. I avsnitt 5.7.6 har vi närmare utvecklat innebörden av samordningsreglema i förordning 140871. Bestämmelsen i andra stycket gäller emellertid inte enbart i förhållande till andra EES-länder utan har tillämpning även utanför EES.

l

Specialmotivering 571

20 kap. 15 §

Som ett nytt första stycke i paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt 5.4, tagits in en hänvisning till lagen 1992: 1776 om samordning av systemen för social trygghet när flyttar personer inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, samordningslagen. Syftet med hänvisningen är att erinra att tillämpningen om av AFL i vissa situationer kan påverkas av vad föreskrivs i försom ordning 140871, i den lydelse förordningen har enligt samordningslagen. Det gäller bl.a. i fråga om vem som är försäkrad och rätten till utbetalning av förmåner utomlands. En person som enligt förordning 140871 skall omfattas svensk av lagstiftning blir således också att anse som försäkrad enligt AFL. På motsvarande sätt kommer personer som enligt förordning 140871 skall omfattas av ett annat EES-lands lagstiftning inte att vara försäkrade enligt AFL, även om de är bosatta här i landet och skulle vara försäkrade här om man ser enbart till bestämmelserna i AFL. Att en person inte längre skall anses vara försäkrad i Sverige borde leda till att han avregistreras från inskrivningen hos försäkringskassan. Vi har dock ansett detta vara en fråga för Riksförsäkringsverket och lämnar därför inget förslag till reglering. Nuvarande första och andra styckena har tagits in som paragrafens andra och tredje stycken. Detta har föranlett följdändring i en paragrafens nya tredje stycke.

22 kap. 14 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som inskränker rätten till rehabiliteringspenning vid vistelse utomlands och som i tillämpliga delar motsvarar vad som gäller i fråga om sjukpenning. Den grundar sig på överväganden och förslag i avsnitt 7.4.5. Till följd av bestämmelserna i förordning 140871 kommer emellertid personer som omfattas av förordningen att i viss utsträckning ha en längre gående rätt till rehabiliteringspenning vid bosättning eller vistelse i andra EES-länder än Sverige. Sådan rätt kan också föreligga enligt konventioner social trygghet. om

15§

Genom bestämmelsen i det nya andra stycket, som bygger på förslag i avsnitt 7.4.6, kommer rehabiliteringspenning att samordnas även med förmåner som utges enligt utländsk lagstiftning. Detta motsvarar vad som kommer att gälla även i fråga om föräldrapenningförmåner, vilket har kommenterats under 4 kap. 17

572 Specialmotivering

12.2 Förslaget till lag

om ändring i lagen

1976 : 3 80 om arbetsskadeförsäkring

8 kap. 14 §

I paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt 5.4 och 9.4.5, tagits in en hänvisning till samordningslagen 1992: 1776. Paragrafen motsvarar den nya bestämmelsen i 20 kap. 15 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, som kommenterats i avsnitt 12.1.

12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:1047 om sjuklön

2a§

l paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt 7.4.5, tagits in en hänvisning till samordningslagen 1992:1776. Paragrafen motsvarar den nya bestämmelsen i 20 kap. 15 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, som kommenterats i avsnitt 12.1.

5a§

Paragrafen, som grundar sig överväganden och förslag i avsnitt 7.4.5, innehåller bestämmelser som inskränker en arbetsgivares skyldighet att utge sjuklön för tid då arbetstagaren vistas utomlands. Inskränkningarna motsvarar i tillämpliga delar vad som gäller i fråga om sjukpenning. Till skillnad från vad som är fallet beträffande sjukpenning kan arbetsgivaren om han så önskar utge sjuklön även om arbetstagaren befinner sig i ett annat land. Han är emellertid inte skyldig att utge sjuklön i den situationen. I fall då den anställde är bosatt utanför Sverige kan det vara rimligt att arbetstagaren får uppbära sjuklön vid vistelse i bosättningsstaten. Till följd av bestämmelserna i förordning 140871 kommer personer som omfattas av förordningen att i denna situation och i vissa andra fall ha rätt till sjuklön vid bosättning eller vistelse i annat EES-land än Sverige. Sådan rätt kan också föreligga enligt de konventioner om social trygghet som Sverige slutit med andra länder.

Specialmotivering 573

12.4 Förslaget till ändring i lag om lagen 1981:691 om socialavgifter

1 kap. 3 §

I paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt 5.4, tagits in en hänvisning till samordningslagen 1992: 1776. Paragrafen motsvarar den nya bestämmelsen i 20 kap. 15 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, som kommenterats i avsnitt 12.1.

12.5 till ändring i Förslaget lag om lagen

1947:529 allmänna

om barnbidrag

19§

I paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt 10.6.2, tagits in en hänvisning till samordningslagen 1992:1776. Paragrafen motsvarar den nya bestämmelsen i 20 kap. 15 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, som kommenterats i avsnitt 12.1.

12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:737 om bostadsbidrag

31§

I paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt 10.6.2, tagits in en hänvisning till samordningslagen 1992:1776. Paragrafen motsvarar den nya bestämmelsen i 20 kap. 15 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, som kommenterats i avsnitt 12.1.

12.7 i hälso-

Förslaget till lag om ändring och sjukvårdslagen 1982:763

3 b §

Av förordning 140871 i den lydelse förordningen har enligt samord- ningslagen 1992:1776 följer att såväl personer som är bosatta i - Sverige som personer bosatta i en annan EES-stat kan ha rätt till hälsooch sjukvård i Sverige. Rätten till vård för personer som är bosatta i

574 Specialmotivering

Sverige innebär ingen förändring gentemot vad gäller i dag, som eftersom landstingen till följd 3 § är skyldiga att vård dem av ge som är bosatta inom landstinget. I den nu aktuella paragrafen fastslås att landstingen är skyldiga att erbjuda hälso- och sjukvård även vissa personer som, utan att vara bosatta i Sverige, till följd av reglerna i förordning 140871 har rätt till sådan vård här. De personer som omfattas av bestämmelsen är de skall ha rätt som till både akut och planerad vård i Sverige. Vilka dessa är har vi närmare utvecklat i avsnitt 6.6.5. Det är fråga dels om personer som är förvärvsverksamma i Sverige som anställda eller egenföretagare, dels om arbetslösa personer med arbetslöshetsersättning från en annan EES-stat som utnyttjar den med EES-avtalet följande rätten att bege sig till Sverige för att söka arbete här. Dessutom omfattas familjemedlemmar till dessa personer i den utsträckning de har rätt till motsvarande vård i Sverige. Personer som har rätt till endast akut hälso- och sjukvård i Sverige när behov av sådan vård uppkommer under vistelse här, omfattas inte av paragrafen. Skyldigheten för landstingen vård i sådana fall att ge regleras uteslutande av 4 vilken paragraf föreslås kvarstå oförändrad. I paragrafen regleras vidare vilket landsting skall erbjuda som vården i de aktuella fallen. När det gäller personer som, utan att vara bosatta här, är anställda eller verksamma egenföretagare i Sverige som fastslås att vården skall erbjudas av det landsting inom vilket de är förvärvsverksamma. Med detta avses det landsting inom vilket de faktiskt är verksamma, dvs. där arbetsstället finns, och inte t.ex. det landsting där arbetsgivaren bor eller har sitt säte eller det där den förvärvsarbetande mera stadigvarande uppehåller sig. Begreppet arbetsställe bör ges samma innebörd som i lagen 1984:533 arbetsom ställenummer m.m. Arbetslösa personer som är bosatta i EES-stat och en annan som beger sig till Sverige för att söka arbete skall registrera sig som arbetssökande i Sverige vid svensk arbetsförmedling. För att få rätt till bl.a. hälso- och sjukvård under den tid han söker arbete i Sverige skall den arbetslöse dessutom till försäkringskassan den ort dit han rest ge in ett intyg från den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen i det land där han är försäkrad. Intyget skall bl.a. utvisa att han har rätt till arbetslöshetsförmåner och hur länge denna rätt består i regel tre månader. Om dessa förutsättningar är uppfyllda, skall enligt paragrafen hälso- och sjukvård erbjudas det landsting inom område av vars den arbetslöse är registrerad som arbetssökande. Familjemedlemmar till förvärvsverksamma eller arbetslösa personer som omfattas av paragrafen skall erbjudas vården landsting av samma som skall erbjuda vård den förvärvsverksamme eller arbetslöse. Som familjemedlem betraktas vid tillämpningen bestämmelserna av om vårdförmåner förordning 140871 endast make eller barn under 18 år

Specialmotivering 575

som inte självständigt t.ex. på grund av eget förvärvsarbete - omfattas av förordningen.

26§

Ändringen i paragrafens första stycke hänger samman med den

skyldighet som följer av förordning 140871 för Sverige att likaenligt bestämmelserna i förordningen skall omfattas behandla alla som svensk lagstiftning. Landstinget måste därför vid uttagande av av patientavgifter likabehandla såväl personer som är bosatta inom landstinget personer som, utan att vara bosatta där, enligt vad som som följer den föreslagna 3 b skall erbjudas hälso- och sjukvård av av landstinget. Samtliga omfattas förordning 140871 har rätt till personer som av akut vård i Sverige, behov av sådan vård uppkommer under tillom fällig vistelse här. Dessa situationer omfattas av regleringen i 4 Personerna i fråga skall därvid erhålla vården i enlighet med svensk lagstiftning, som om de vore försäkrade här. Det innebär bl.a. att landstingen i sådana fall inte får ta ut högre patientavgifter än de som tas ut som är bosatta inom landstinget. Skyldigheten att av personer likabehandla i dessa fall har i det förslag till förordning om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen som vi lämnar och kommenteras i avsnitt 12.16 införts som ett villkor för att - som ersättning enligt den förordningen skall utgå.

12.8 Förslaget till lag om ändring i lagen

1991:1136 om försöksverksamhet med

kommunal primärvård

3a§

Den paragrafen motsvarar den bestämmelsen i 3 b § hälsonya nya och sjukvårdslagen 1982:763, som kommenterats i avsnitt 12.7. Várdskyldigheten omfattar inte bara hälso- och sjukvård utan även distriktstandvård, i den mån sådan vård ingår i försöksverksamheten.

4b§

Som vi utvecklat i avsnitt 6.6.3 och 6.6.4 skall även personer som, utan att bosatta i Sverige, på grund förvärvsverksamhet här har vara av rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap få tillgång till husläkare. Genom den föreslagna ändringen klargörs att en kommunens skyldighet att organisera primärvården så att alla som är bosatta inom det område omfattas av försöksverksamheten får som

576 Specialmotivering SOU 1993:1 15

tillgång till och kan välja en husläkare, till följd av reglerna i förordning 140871, utvidgas till att omfatta även dessa andra personer.

12.9 till i

Förslaget lag om ändring lagen

1993:588 om husläkare

3§

I det nya andra stycket klargörs att anmälan om att någon önskar en husläkare får göras även av personer som, utan att vara bosatta här, till följd av förvärvsverksamhet i Sverige och på grund av att de skall omfattas av svensk lagstiftning har rätt till várdförmåner här vid sjukdom och moderskap enligt reglerna i förordning 140871.

12.10 Förslaget till lag i

om ändring tandvårdslagen 1985: 125

5a§

Den nya paragrafen motsvarar den som, med avseende pâ landstingens skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård, införs i hälso- och sjukvårdslagen 3 b §, varför det hänvisas till specialmotiveringen

ovan avsnitt 12.7. Landstingens vårdskyldighet enligt den nya

paragrafen omfattar all tandvård som meddelas av landstingen, dvs. även t.ex. folktandvård till barn och ungdomar.

12.11 till i

Förslaget lag om ändring lagen

1989:225 smittbärare

om ersättning till

2a§

I paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt 7.4.5, tagits in en hänvisning till samordningslagen 1992: 1776. Paragrafen motsvarar den nya bestämmelsen i 20 kap. 15 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, som kommenterats i avsnitt 12.1.

6 §

Innebörden av bestämmelsen i det nya andra stycket, som grundar sig pä förslag i avsnitt 7.4.6, är att samordningsregeln i första stycket utsträcks till att gälla också motsvarande förmåner som utges enligt

Specialmotivering 577

utländsk lagstiftning. Genom tillägget blir det möjligt att tillämpa samordningsreglema i art. 12 i förordning 140871 även i fall dâ den svenska förmånen beviljats uteslutande med tillämpning av den svenska nationella lagstiftningen. I avsnitt 5.7.6 har vi närmare utvecklat innebörden av samordningsreglema i förordning 140871. Bestämmelsen i andra stycket gäller emellertid inte enbart i förhållande till andra EES-länder utan har tillämpning även utanför EES. Till följd av det nya andra stycket är nuvarande punkt 4 i första stycket obehövlig och upphävs därför. Nuvarande punkt 5 flyttas till att utgöra punkt 4.

12.12 till ändring i lagen Förslaget lag om

1981 :49 läkemedels-

om begränsning av

kostnader, m.m.

8§

I paragrafens första stycke har, av skäl som vi angett i 6.6.4, .införts ett krav på bosättning i Sverige för rätt till kostnadsfria eller prisreducerade läkemedel. Det innebär att den rätt till läkemedelsförmáner i Sverige som Utlandssvenskar har vid vistelse här i landet enligt paragrafens nuvarande lydelse avskaffas. Till följd härav upphävs tredje stycket i paragrafen. Vidare har i paragrafens första stycke tagits in en bestämmelse som klargör att även personer som, utan att vara bosatta i Sverige, enligt reglerna i förordning 140871 har rätt till vårdförmâner i Sverige vid sjukdom och moderskap, har rätt till kostnadsfria eller kostnadsreducerade läkemedel i samma utsträckning som personer som är försäkrade enligt AFL och bosatta i Sverige.

12.13 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:389 om assistansersättning

2a§

I paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt 6.6.4, tagits in hänvisning till samordningslagen 1992: 1776. Paragrafen en motsvarar den nya bestämmelsen i 20 kap. 15 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, som kommenterats i avsnitt 12.1.

578 Specialmotivering

12.14 Förslaget till lag om ändring i lagen

1988:360 om handläggning av ärenden

bilstöd till

om handikappade

2a§

Genom den nya paragrafen klargörs vilka i princip skall personer som ha rätt till bilstöd. Innebörden är att det för sådan rätt skall krävas bosättning i Sverige. Dessutom kommer till följd samordnings- - av lagen 1992:1776 rätt till bilstöd att föreligga i Sverige också för personer som, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till vårdförmáner här vid sjukdom. I den nuvarande regleringen bilstödet saknas av ett uttrycklig krav på bosättning, även det vi anfört i avsnitt om - som 6.6.4 -får anses underförstått att endast är inskrivna hos personer som försäkringskassa och således bosatta i Sverige har sådan rätt. De närmare villkoren för rätt till bilstöd återfinns i förordningen 1988:890 om bilstöd till handikappade och kvarstår oförändrade.

om

12.15 Förslaget till lag ändring i studiestödslagen 1973:349

3 kap. 32 §

I paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt 10.6.2, tagits in en hänvisning till samordningslagen 1992: 1776. Paragrafen motsvarar den nya bestämmelsen i 20 kap. 15 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, som kommenterats i avsnitt 12. I enlighet med överväganden i avsnitt 10.6.1 i paragrafen anges att det är endast studiehjälp i form studiebidrag och tillägg av extra som faller inom tillämpningsområdet för samordningslagen.

Specialmotivering 579

12.16 Förslaget till förordning om vissa ersätt-

förhållanden till

ningar i internationella

och kommuner från

landsting sjukförsäk-

1962:381 allmän

ringen enligt lagen om försäkring

l§

Enligt det förslag till kostnadsfördelning som vi lämnat i avsnitt 6.6.10 skall landsting och kommuner få ersättning från sjukförsäkringen i samtliga fall då vård till som inte är bosatta i Sverige ges personer

inte omfattas befolkningsansvaret men som, till följd av reglerna

av i förordning 140871 eller annars enligt konvention, skall ha rätt till hälso- och sjukvård här. I första punkten regleras ersättningen för vård som ges personer inte är bosatta i Sverige men som är förvärvsverksamma respektisom arbetssökande inom sjukvårdshuvudmarmens landsting eller komve mun utanför landsting område, liksom deras familjemedlemmar som har rätt till akut och planerad vård i Sverige. I andra punkten anges att ersättning skall utgå för vård som ges är bosatta i en annan EES-stat och som tillfälligt personer som uppehåller sig inom sjukvårdshuvudmarmens område, t.ex. under en semestervistelse, samt har rätt till akutvård i Sverige med stöd av regler i förordning 140871. Däremot utges inte ersättning för akutvård meddelas från länder utanför EES och som inte heller som personer täcks av en konvention på socialförsäkringsområdet. I tredje punkten regleras ersättningen för vård konventionspatienter. Samtidigt föreslås att de bestämmelser om ersättning för vård i sådana fall, finns i förordningen 1984:908 om vissa ersättningar som till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 allmän försäkring och förordningen 1979:849 om ersättning för om sjukhusvård, m.m., skall upphävas. Detta innebär att den nya förordningen uttömmande reglerar de ersättningar som skall utgå från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för öppen och sluten hälso- och sjukvård som ges konventionspatienter. Folktandvård till barn och ungdom finansieras till skillnad från tandvård av sjukvårdshuvudmärmen. Av fjärde punkten följer annan att ersättning från sjukförsäkringen skall utgå i de fall sådan vård ges till personer som inte är bosatta i Sverige men har rätt till sådan tandvård här i enlighet med reglerna i förordning 140871. I enlighet med vad vi angett i avsnitt 6.6. 10 skall sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen få ersättning för kostnader för vård som av husläkare samt av privatpraktiserande läkare eller sjukgymges naster till personer som, utan att vara bosatta i Sverige, till följd av

580 Specialmotivering

reglerna i förordning 140871 i lydelse enligt samordningslagen har

rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap. Även sådan vård får, när EES-avtalet träder i kraft, anses omfattad av sjukvårdshuvudmännens vårdskyldighet enligt hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 och innefattas därför i regleringen i första stycket. När det gäller ersättningar för kostnader för vård som ges av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster läkarvårdsersättning och ersättning för sjukgymnastik kommer dessa enligt förordningen 1993:1663 om läkarvårdsersättning respektive förordningen 1993:1664 om ersättning för sjukgymnastik inte att betalas ut direkt från sjukvârdshuvudmännen till privatpraktikerna. Utbetalning kommer i stället att ske från försäkringskassan för sjukvårdshuvudmännens räkning. Detta skulle innebära att, i fall som omfattas av denna förordning, ersättning först betalas ut från sjukvârdshuvudmännen till försäkringskassorna enligt förordningama om läkarvårdsersättning respektive ersättning för sjukgymnastik och samma ersättning sedan återbetalas till sjukvârdshuvudmännen med stöd av denna förordning. För att undvika detta bör någon sorts clearingförfarande tillskapas. Vi anser dock inte att det ankommer på oss att lämna något konkret förslag, utan vi menar att detta bör kunna ske inom ramen för Riksförsäkringsverkets bemyndigande enligt 5 § i denna förordning. I andra stycket anges att sjukvârdshuvudmännen även skall få ersättning för utgivna resekostnadsersättningar enligt lagen 1991:419 om resekostnadserättning vid sjukresor som utgetts i samband med vård som anges i första stycket eller som i andra fall t.ex. i samband med vård hos privatpraktiserande tandläkare utgetts till personer som enligt reglerna i förordning 140871 eller enligt en konvention har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap. Av skäl som vi anfört i avsnitt 6.6.10 skall ersättning till sjukvârdshuvudmännen utgå även om Sverige träffat avtal med den stat där patienten är försäkrad om att avstå från återbetalningar vårdkostav nader. Om ett landsting har remitterat en patient till ett annan landsting, t.ex. ett regionlandsting, i ett fall som omfattas av denna förordning, bör det senare landstinget framställa sina ersättningskrav till försäkringskassan och inte till det remitterande landstinget. Kravet bör normalt ställas till försäkringskassan på den ort där det remitterande landstinget finns.

2§

I paragrafen anges att kommuner, som bedriver primärvård med stöd av lagen 1991:1136 om försöksverksamhet med kommunal primärvård, skall erhålla ersättning motsvarande den skall utgå till som sjukvârdshuvudmännen enligt 1

Specialmotivering 581

3§

I de fall då ersättning skall utgå enligt l § första stycket 1-3 och motsvarande fall i 2 § skall beloppet motsvara vad enligt riksavsom talet för hälso- och sjukvård utgår för sjuka inte tillhör sjukvårdssom området, den s.k. utomlänsavgiften. I detta inkluderas även utgivna husläkarersättningar, såväl individ- besöksersättningar, vissa som samt andra kostnader i samband med husläkarvård. Ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för kostnader för vård utgetts privatsom av praktiserande läkare och sjukgymnaster enligt lagen 1993:1651 om läkarvårdsersättning respektive lagen 1993:1652 ersättning för om sjukgymnastik beräknas också enligt riksavtalet. Kompensationen för kostnader för folktandvård till barn och ungdomar samt resekostnadsersättningar skall motsvara sjukvårdshuvudmärmens verkliga kostnad. l den mån patienten själv skall bidra till kostnaderna genom att erlägga en patientavgift utges inte ersättning till landstinget eller kommunen för den delen av kostnaderna, även patientavgiften inte om kunnat tas ut. När patienten inte skall erlägga någon patientavgift, t.ex. på grund av att högkostnadsskyddet trätt i kraft, ersätts dock landstinget eller kommunen fullt ut.

4§

Paragrafen har sin motsvarighet i 14 § förordningen 1984:908 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. Som villkor för att ersättning enligt den nya förordningen skall utgå gäller att sjukvårdhuvudmannen eller kommunen vid uttagande patientavgifter iakttar den skyldighet av att likabehandla som följer av 26 § hälso- och sjukvårdslagen och i övrigt enligt förordning 140871. Landstingen och kommunerna får alltså inte heller för akut vård ta ut högre patientavgifter av personer, som vistas tillfälligt i Sverige har rätt till sådan vård här enligt men förordning 140871, än av i landstinget eller kommunen bosatta

personer.

5§

Vid behov därav, får Riksförsäkringsverket meddela närmare föreskrifter för verkställigheten den förordningen. av nya

582 Specialmotivering

12.17 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 1984:908 om vissa ersätt-

ningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om

allmän

försäkring

1§

Ändringen innebär att 1 § andra stycket punkt 2

om ersättningar för öppen sjukvård i konventionsfall upphävs. I stället regleras samtliga ersättningar för vård i konventionsfall i den föreslagna förnya ordningen om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt AFL. Den har kommenterats i föregående avsnitt. Nuvarande punkt 3 i paragrafen har därför flyttats till att utgöra punkt 2.

12.18 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 1979:849 om ersättning för

sjukhusvård m.m.

2§

Förslaget innebär att 2 § upphävs. Samtliga ersättningar för vård i konventionsfall kommer att regleras i den i avsnitt 12.16 behandlade nya förordningen om ersättningar från sjukförsäkringen till landsting och kommuner.

Specialmotivering 583

12.19 Förslaget till

förordning om ändring i förordningen 1992:1777 om tillämpningen av lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekono-

miska samarbetsornrådet EES

6§

I den nya paragrafen har, i enlighet med övervägandena i avsnitt l0.6.4, tagits in en bestämmelse som reglerar vilka svenska förmåner som i första hand skall utges i de fall då Sverige med stöd av an. 76- 79 i förordning 140871 eller art. 10 i förordning EEG nr 57472 skall utge endast tilläggsbelopp till sådana förmåner som anges i artiklarna och som utges från ett annat EES-land. Vid beräkning av tilläggsbeloppet gäller att det är summan av samtliga familjeförmåner m.fl. förmåner enligt artiklarna som en person är berättigad till enligt svensk lagstiftning som skall jämföras med summan av samtliga motsvarande förmåner enligt det andra EES-landets lagstiftning. I den mån de svenska förmånerna är högre än de förmåner som personen erhåller enligt det andra landets lagstiftning, skall tilläggsbelopp utges från Sverige. I detta fall skall i första hand tas i anspråk barnbidrag eller motsvarande och först, om detta inte förslår, bostadsbidrag utnyttjas för betalningen av tilläggsbeloppet. Om tillägg med ytterligare belopp skall betalas när även bostadsbidrag tagits i anspråk för betalning, skall barnpension enligt 8 och 14 kap. AFL eller barntillägg utges.

an ;ge

mä i .;:,gg§::ate

i . A 21.1.2133 i iåüflâilfxftiäjgltâäz.iå iii an; sçrsggtr-igsg

Bilaga 1

Förteckning

över svensk

lagstiftning och svenska

system som angår förmåner som omfattas av

förordning EEG nr 140871

I denna bilaga redovisas en sammanställning över svensk lagstiftning m.m. angående sådana förmåner som är att hänföra till de olika förmänsslag som avses i art. 4.1 i förordning EEG nr 140871. Sammanställningen bygger de överväganden som vi redovisar i detta betänkande och i delbetänkandet Rätten till folkpension SOU 1992:26. Den avspeglar således de bedömningar som vi gjort och det är därför inte givet att EG- eller EFTA-domstolen vid en prövning av om en viss författning omfattas av förordning 140871 skulle göra samma bedömning som vi. Beträffande förmåner vid arbetslöshet har vi inte närmare prövat frågan om vilken svensk lagstiftning som täcks av detta EG-rättsliga begrepp. Redovisningen härom i denna bilaga kan därför vara ofullständig.

Redovisningen i denna bilaga är gjord huvudsakligen i enlighet med

den systematik som återfinns i art. 4.1 i förordning 140871. Dock har de författningar som reglerar avgifter till finansieringen av de olika systemen för social trygghet samlats i ett särskilt avsnitt sist.

a Förmåner vid sjukdom och moderskap

Vârdfömtáner vid sjukdom och moderskap

Lagen 1962:381 om allmän försäkring 2 kap. om sjukvårdsersättning och 22 kap. om rehabilitering Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 Lagen 1991:1136 om försöksverksamhet med kommunal primärvård Tandvärdslagen 1985: 125 Lagen 1993:588 om husläkare Lagen 1981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Lagen 1991:419 om resekostnadsersättning vid sjukresor Förordningen 1984:908 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring Lagen 1993: 1651 om läkarvårdsersättning Lagen 1993:1652 om sjukgymnastikersättning

586 Bilaga I

Läkarvárdstaxan 1974:699 Förordningen 1976: 1018 med taxa för sjukvârdande behandling Tandvârdstaxan 1973:638 Förordningen 1991:1046 om ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring i form bidrag till arbetsav hjälpmedel Förordningen 1987:409 om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. Sjömanslagen 1973:282

Gränssjukvärdsförordningen l 962: 390

Lagen 1988:360 om handläggningen ärenden bilstöd till av om handikappade Förordningen 1988:890 om bilstöd till handikappade Lagen 1993:389 om assistansersättning Skollagen 1985:1100, 14 kap. Skolhälsovård om

Kontantförmáner vid sjukdom

Lagen 1962:381 om allmän försäkring 3 kap. sjukpenning och om havandeskapspenning, 21 kap. frivillig sjukpenningförsäkring och om 22 kap. om rehabiliteringspenning Lagen 1991:1047 om sjuklön Lagen 1989:225 om ersättning till smittbärare Förordningen 1991:1321 om rehabiliteringsersättning

Kontanfömzáner vid moderskap

Lagen 1962:381 om allmän försäkring 4 kap. såvitt gäller föräldrapenningfönnâner med anledning barns födelse och tillfällig av föräldrapenning enligt 10 § fjärde stycket

b Förmåner vid invaliditet

Lagen 1962:381 om allmän försäkring 7 kap. och 13 kap. om förtidspension, 9 kap 2 och 3 §§ om handikappersättning samt 9 kap. 4 § om Vårdbidrag Lagen 1969:205 om pensionstillskott Lagen 1962:392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension Lagen 1991 162 : om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension Förordningen 1979:830 om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension

c Förmåner vid ålderdom

Lagen 1962:381 om allmän försäkring 6 och 12 kap. ålderspenom

sion

SOU 1993: l 15 Bilaga 1 587

Lagen 1969:205 om pensionstillskott Lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn Lagen 1962:392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension Lagen 1991 : 162 om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension Förordningen 1979:830 om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension Förordningen 1989:996 om upphävande kungörelsen 1972:412 av om sjömanspension, såvitt gäller övergångsvis utgiven sjömanspension enligt den nämnda kungörelsen

d Förmåner till efterlevande

Lagen 1962:381 om allmän försäkring 8 och 14 kap. efterom

levandepension till vuxna

Lagen 1969:205 om pensionstillskott Lagen 1962:392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension Lagen 1991 : 162 om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension

e Förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjuk-

domar

Lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring

f Dödsfallsersättning

5 kap. 1 § lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring begravningshjälp

g Förmåner vid arbetslöshet

Lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring Lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd

h Familjeförmáner

Lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag Lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag Studiestödslagen 1973:349, 3 kap. såvitt gäller reglerna om studiebidrag och extra tillägg Lagen 1993:737 om bostadsbidrag såvitt gäller bostadsbidrag till barnfamiljer

588 Bilaga 1

Lagen 1962:381 om allmän försäkring 8 och 14 kap. barnpenom sion samt 9 kap. 1 § i dess lydelse före den 1 januari 1990, om bamtillägg

i Försäkring, avgifter, m.m.

Lagen 1962:381 om allmän försäkring 1, 10, 11, 15-17 och 20 kap. Lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring Förordningen 1985:73 om undantag från svensk socialförsäkringslagstiftning vid arbete utomlands

Lagen 1962:381 om allmän försäkring 19 kap. Lagen 1981:691 om socialavgifter Lagen 1990:912 om nedsättning av socialavgifter Lagen 1992: 1745 om allmän sjukförsäkringsavgift Lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare Uppbördslagen 1953:272

Bilaga 2

Konsekvenser av EES-avtalet beträffande

och kostnader i fråga vårdförmåner

personer om

vid sjukdom

I denna bilaga beskrivs i punktform vilka konsekvenser EES-avtalet genom att förordning EEG nr 140871 inkorporeras i svensk rätt får beträffande olika kategorier personer och vad gäller kostnader i fråga om vårdförmåner vid sjukdom. En uppdelning görs mellan fall där Sverige blir betalningsansvarigt och situationer där annat land skall svara för kostnaderna för förmánerna. Beträffande âterbetalningar mellan stater skall dessa ske med antingen faktiska kostnader eller med schablonbelopp. Hur dessa återbetalningar skall ske och hur beloppen skall beräknas har vi beskrivit i avsnitt 6.5. Som framgår av beskrivningen där kan ett eller flera länder komma överens om att sinsemellan helt eller delvis avvstâ från att tillämpa reglerna om återbetalning av uppkomna kostnader. I uppräkningen nedan anges vidare särskilt om återbetalningen skall ske i form av schablonbelopp eller med faktiska belopp ur schablonbelopp som redan utgetts. l de fall inget sägs om sättet för återbetalning skall denna ske med faktiska belopp. I fall då den försäkrade bor och arbetar i samma medlemsstat har han enligt den outtalade huvudregeln i förordning 140871 rätt till både akut och planerad vård i denna stat denna stats bekostnad. Detsamma gäller familjemedlemmar till den försäkrade som bor i den stat där den försäkrade arbetar oavsett var den försäkrade själv är bosatt. Dessa fall är inte medtagna i den följande uppräkningen. Med familjemedlemmar avses familjemedlemmar som inte själva är förvärvsverksamma eller är pensionärer och självständigt omfattas av förordning 140871. Vilka som skall innefattas i begreppet familjemedlemmar avgörs i princip av lagstiftningen i det land som utger vårdförmånerna. För bl.a. utsändningsfall gäller särskilda regler om tillämplig lagstiftning, vilka vi närmare har beskrivit i avsnitt 3.9.9 och som i huvudsak innebär att för en sådan person är den utsändande staten fortfarande behörig stat. Med land avses ett EES-land.

590 Bilaga 2

Som vi angett i avsnitt 6.5 behandlas arbetslösa personer som omfattas av förordning 140871 i många fall enligt reglerna om anställda. Därutöver finns vissa regler för särskilda situationer som gäller för arbetslösa och deras familjemedlemmar. Det är dessa senare regler som nedan redovisas under rubriken Särskilda regler för vissa arbetslösa. Gränsarbetare är naturligtvis att anse som anställda. För dem och deras familjemedlemmar gäller dock särskilda regler i fråga rätt till om vård i den behöriga staten respektive bosättningsstaten. Dessa regler redovisas under rubriken Särskilda regler för gränsarbetare och deras familjemedlemmar. I fråga om rätt till vård i tredje land under tillfällig vistelse där och om möjligheten att få tillstånd att bege sig till ett sådant land för att få vård gäller reglerna för anställda även för gränsarbetare.

Sverige betalningsansvarigt

Anställda och egenföretagare samt deras familjemedlemmar

art.22.l a a Personer som bor och arbetar i Sverige har rätt till

akut vård vid tillfällig vistelse i annat EES-land på svensk bekostnad.

art.22.l c b En sådan person har också efter tillstånd rätt till

- planerad vård i annat EES-land på svensk bekostnad.

art. 22.3 2. Vad som sägs i punkt l gäller också i Sverige bosatta familjemedlemmar till där angivna personer.

art. 19.2 3. En familjemedlem till en person, bor och arbetar som i Sverige, har om han själv är bosatt i annat land rätt till akut och planerad vård i sitt eget bosättningsland på Sveriges bekostnad schablonbelopp.

art. 19.1 4. a Personer som arbetar i Sverige bort annat land

men har rätt till akut och planerad vård i bosättningslandet på svensk bekostnad.

art. 21.1 b De har också rätt till akut och planerad vård i Sverige.

art. 22. la c Vidare har de rätt till akut vård och

art. 22. lc d efter tillstånd planerad vård i tredje land på svensk

- bekostnad.

Bilaga 2 591

art. 19.2 a Den är familjemedlem till

som en person, som arbetar i Sverige men bor i annat land, har vid bosättning i samma land som den förvärvsverksamme rätt till akut och planerad vård i bosättningslandet på svensk bekostnad.

art. 21.2 b En sådan familjemedlem torde också ha rätt till akut och planerad vård i Sverige vid vistelse här, på svensk bekostnad.

art. 21.2 c Vidare har en sådan familjemedlem rätt till akut vård

i tredje land vid vistelse där, svensk bekostnad.

art.2l.2 d Ytterligare har familjemedlemmen efter tillstånd - av Sverige rätt till planerad vård i tredje land på Sveriges bekostnad.

art. 22.3 6. a Den är familjemedlem till

som en person, som arbetar i Sverige men är bosatt i annat land, har han om själv är bosatt i Sverige rätt till akut vård i tredje land när han vistas där, på svensk bekostnad.

art. 22.3 b Vidare har en sådan familjemedlem efter tillstånd - av Sverige rätt till planerad vård i tredje land på svensk bekostnad.

art 19.2 7. Den som är familjemedlem till arbetar en person, som i Sverige men är bosatt i annat land, har han själv är om bosatt i tredje land, dvs. i annat land än där den anställde bor, rätt till akut och planerad vård i sin bosättningsstat på svensk bekostnad schablonbelopp.

Särskilda regler för vissa arbetslösa och deras familjemedlemmar

art. 25.1 Vissa arbetslösa har arbetslöshetsstödfrán Sverige som och som söker arbete i annat land har rätt till akut och planerad vård i det land där de söker arbete på svensk bekostnad.

art. 25.3 Familjemedlemmar till i 8 har rätt en person som avses till akut och planerad vård på svensk bekostnad både i bosättningslandet och i det land där den arbetslöse söker arbete.

592 Bilaga 2

Pensionärer och deras familjemedlemmar

art. 31 10. Pensionärer, som har någon pension från Sverige och som bor här i landet, har vid tillfällig vistelse i annat land rätt till akut vård i det landet på Sveriges bekostnad.

art. 31 ll. Samma som under punkt lO gäller för en sådan pensionärs familjemedlemmar som bor i Sverige och tillfälligt vistas i annat land.

art. 22.1c 12. Möjligheten att efter tillstånd få planerad vård i annat land på Sveriges bekostnad gäller även pensionärer och deras familjemedlemmar som avses i punkt 10 och ll.

art. 29 13. Familjemedlemmar till en pensionär, som har någon pension från Sverige och som bor här i landet, har vid bosättning i annat land, dvs. i annat land än pensionären, rätt till akut och planerad vård i sitt bosättningsland på Sveriges bekostnad.

art. 28 14. Pensionärer, som har pension enbart eller huvudsakligen från Sverige och som är bosatta i ett annat EESland från vilket de inte har rätt till pension, skall erhålla akut och planerad sjukvård i bosättningslandet på svensk bekostnad schablonbelopp.

art. 28 15. Samma som under punkt 14 gäller för en sådan pensionärs familjemedlemmar som är bosatta i samma land som pensionären.

art. 31 16. Pensionärer, som är bosatta i Sverige och som inte har pension från Sverige, har rätt till akut vård i annat land vid tillfällig vistelse där, Sveriges bekostnad faktiska kostnader ur schablonbelopp.

art. 31 l7. Samma som enligt punkt 16 gäller för en sådan pensionärs familjemedlemmar som är bosatta i Sverige.

art. 29 18. a En familjemedlem till en pensionär, som är bosatt

i Sverige och har pension från ett eller flera andra länder men inte från Sverige, har vid bosättning i annat land än pensionären rätt till akut och planerad vård i sitt eget bosättningsland på Sveriges bekostnad faktiska kostnader ur schablonbelopp.

Bilaga 2 593

art. 31 b En sådan familjemedlem har också rätt till akut vård i

tredje land vid tillfällig vistelse där, på Sveriges bekostnad

faktiska kostnader ur schablonbelopp.

art. 22.1c 19. Personer som avses i punkt 16-18 har även möjlighet att efter tillstånd få planerad vård i ett annat EES-land på

Sveriges bekostnad faktiska kostnader ur schablonbelopp.

Särskilda regler för gränsarbetare och deras familjemedlemmar

art. 20 20. a En gränsarbetare som bor i annat land men arbetar

i Sverige kan efter eget val få akut och planerad vård i Sverige på svensk bekostnad.

art. 19.1 b En gränsarbetare enligt a kan också välja att följa

huvudregeln och få akut och planerad vård i bosättningslandet på svensk bekostnad.

art. 20 21. En familjemedlem till en gränsarbetare enligt punkt 20, som själv bor i annat land än Sverige, kan välja att få akut vård i Sverige på svensk bekostnad. Familjemedlemmen kan också efter generell överenskommelse eller särskilt medgivande få planerad vård i Sverige på svensk bekostnad.

Annat land betalningsansvarigt för vård

Anställda och egenföretagare samt deras familjemedlemmar

art. 22.la 22. a Personer bor och arbetar i annat EES-land

som har vid tillfällig vistelse i Sverige rätt till akut sjukvård här i landet på bekostnad av det andra landet.

art. 22.1c b En sådan har också rätt efter tillstånd till

person - planerad sjukvård här på bekostnad av det andra landet.

art. 22.3 23. Vad sägs i punkt 22 gäller också familjemedlemsom till där angivna personer som bor i samma land som mar den anställde.

594 Bilaga 2

art. 21.2 24. a En familjemedlem till en person, som bor och

arbetar i Sverige, har vid bosättning i annat land rätt till akut och planerad vård i Sverige vid vistelse här på bekostnad av det land i vilken familjemedlemmen bor

faktiska kostnader ur schablonbelopp.

art. 22.3 b En sådan person kan också få akut och

c efter tillstånd av sitt bosättningsland planerad vård

- -

i tredje land sitt bosättningslands bekostnad faktiska

kostnader ur schablonbelopp.

art. 19.1 25. a En person som bori Sverige men arbetar i annat

land har rätt till akut och planerad vård i Sverige pâ sysselsättningslandets bekostnad.

art. 21.1 b Han har vidare rätt till akut och planerad vård i

sysselsättningslandet.

art. 22.la c Ytterligare har han rätt till akut och

och 22.1c d efter tillstånd planerad vård i tredje land på syssel-

- sättningslandets bekostnad.

att 19.2 26. a Den som är familjemedlem till en person, som bor

i Sverige men arbetar i annat land, har om han själv är bosatt i Sverige rätt till akut och planerad vård här i landet sysselsättningslandets bekostnad.

art. 21.2 b En sådan familjemedlem torde vidare ha rätt till akut och planerad vård i den behöriga staten, dvs. i sysselsättningslandet.

art. 22.3 c Dessutom har familjemedlemmen rätt till akut vård och

d efter tillstånd av den behöriga staten planerad vård

- i tredje land på den behöriga statens bekostnad.

art 22.3 27. En familjemedlem till person, som bor i Sverige en arbetar i annat land, har om han själv är bosatt i men sysselsättningslandet rätt till akut vård och efter tillstånd av sysselsättningslandet planerad vård i Sverige när han vistas här, på sysselsättningslandets bekostnad.

art. 19.2 28. a En familjemedlem till en person, som bor i Sverige

arbetar i annat land, har om han själv är bosatt i men tredje land, dvs. i annat land än den anställdes bosättningseller sysselsättningsland, rätt till akut vård och planerad

Bilaga 2 595

vård i sitt eget bosättningsland på sysselsättningslandets bekostnad schablonbelopp.

art. 22.3 b En sådan familjemedlem har vid vistelse i Sverige rätt till akut vård här i landet sitt eget bosättningslands

bekostnad faktiska kostnader ur schablonbelopp.

art. 22.3 c Familjemedlemmen har vidare efter tillstånd från sitt

bosättningsland rätt till planerad vård i Sverige på sitt -

bosättningslands bekostnad faktiska kostnader ur schab-

lonbelopp.

art. 21.2 29. a En familjemedlem till en person, som arbetar i

Sverige men är bosatt i annat land, har om han själv är bosatt i tredje land, dvs. i annat land än där den anställde bor, rätt till akut och planerad vård i Sverige vid vistelse här. För de faktiska kostnaderna för vården svarar i dessa fall det land i vilket familjemedlemmen bor faktiska kostnader ur schablonbelopp.

22.3 b En sådan familjemedlem har också rätt till akut vård

. vid vistelse i den anställdes bosättningsland eller i fjärde land på bekostnad av sitt eget bosättningsland faktiska kostnader ur schablonbelopp.

22.3 c Familjemedlemmen kan vidare efter tillstånd av sitt

bosättningsland få rätt till planerad vård i den anställdes bosättningsland eller i fjärde land på sitt eget bosättnings-

lands bekostnad faktiska kostnader ur schablonbelopp.

art. 19.2 30. En familjemedlem till en person, som bor i annat land och som arbetar där eller i tredje land, har om han själv är bosatt i Sverige rätt till akut och planerad vård i Sverige på bekostnad av den anställdes sysselsättningsland schablonbelopp.

Särskilda regler för vissa arbetslösa och deras familjemedlemmar

811. 25.1 31. Vissa arbetslösa med arbetslöshetsstödfrân annat land som söker arbete i Sverige har rätt till akut och planerad värd i Sverige på bekostnad av det land som svarar för kostnaderna för arbetslöshetstödet, dvs. den behöriga staten.

596 Bilaga 2

art. 25.3 32. Familjemedlemmar till en person som avses i punkt 31 har rätt till akut och planerad vård i Sverige på bekostnad av det land som utger arbetslöshetsstödet, dvs. den behöriga staten.

Pensionärer och deras familjemedlemmar

art. 28a 33. Pensionärer, som är bosatta i Sverige och inte som har pension från Sverige men som har pension från ett

eller flera andra länder, har rätt till akut och planerad

vård i Sverige. Denna bekostas med schablonbelopp av det land eller ett av de länder som utbetalar pensionen.

art. 28a 34. Samma som enligt punkt 33 gäller för en sådan pensionärs familjemedlemmar som är bosatta i Sverige.

art. 31 35. Pensionärer, som bor i annat land och inte har pension huvudsakligen frän Sverige, har rätt till akut vård vid tillfällig vistelse i Sverige på bosättningslandets bekostnad faktiska kostnader eller faktiska kostnader ur schablonbelopp.

art. 31 36. Samma som under punkt 35 gäller i fråga om familjemedlemmar till en sådan pensionär om de tillfälligt vistas i Sverige.

art. 29 37. En familjemedlem till en pensionär, som bor i annat land och inte har pension huvudsakligen från Sverige, har om han själv är bosatt i Sverige rätt till akut och planerad vård här i landet på bekostnad av det land där pensionären

bor faktiska kostnader ur schablonbelopp.

art. 31 38. Pensionärer, som bor i annat land och har pension bara eller huvudsakligen frän Sverige men inte frän bosättningslandet, har rätt till akut vård vid tillfällig vistelse i Sverige på bosättningslandets bekostnad faktiska kostnader ur schablonbelopp.

art. 31 39. Samma som enligt punkt 38 gäller för en sådan pensionärs familjemedlemmar som bor i samma land som pensionären eller i tredje land.

Bilaga 3

Förteckning över ett urval rättsfall från

EG-domstolen

I denna bilaga redovisas de rättsfall från EG-domstolen vi under som vårt arbete haft anledning att studera närmare. I betänkandet finns hänvisningar till de flesta rättsfallen. av Varje rättsfall redovisas under endast en rubrik, även det om behandlar flera olika frågor. För varje rättsfall anges först EG-domstolens målnummer följt ett av namn. Namnet är i de allra flesta fall namnet på den enskilda part som uppträtt i målet. Med några få undantag har nämligen den i målet behandlade saken kommit under EG-domstolens prövning efter det att en nationell domstol eller försäkringsinstitution med stöd art. 177 av i Romfördraget beslutat inhämta förhandsbesked tolkningsbesked från domstolen. I några av fallen rör det sig dock om en talan väckts som av EG-komissionen mot en medlemsstat för påstått brott mot Romfördraget. Efter målets namn följer inom klämmer årtalet då målet avgjons. Sist anges den sida i den engelskspråkiga officiella publikation - European Court Reports ECR där målet finns refererat. På grund av kraftig eftersläpning har senare års rättsfall ännu inte refererats i ECR.

Fri rörlighet för personer, likabehandling ifråga om sociala förmåner, m. m.

7672 Michel [1973] ECR 457 15273 Sotgiu [1974] ECR 162 974 Casagrande [1974] ECR 778 3674 Walrave Koch [1974] ECR 1405 6774 Bonsignore [1975] ECR 297 3275 Cristini [1975] ECR 1085 4875 Royer [1976] ECR 497 11578 Knoors [1979] ECR 399 24680 Broekmeulen [1981] ECR 2311 5381 Levin [1982] ECR 1035 6581 Reina [1982] ECR 33 35-3682 Morson Jhanjan [1982] ECR 3723

598 Bilaga 3

26783 Diatta [1983] ECR 591 29383 Gravier [1985] ECR 593 5985 Reed [1986] ECR 1283 6685 Lawrie-Blum [1986] ECR 2121 13985 Kempf [1986] ECR 1741 15085 Drake [1986] ECR 1995 31685 Lebon [1987] ECR 2811 3986 Lair [1988] ECR 3161 19786 Brown [1988] ECR 3205 19687 Steymann [1988] ECR 6159 23587 Matteucci [1988] ECR 5589 34487 Battray [1989] ECR 1621 17188 Rinner-Kuehn [1989] ECR 2743 17588 Biehl [1990] 29289 Antonissen [1991] ECR 1-745 30889 Di Leo [1990] ECR 4185 35789 Raulin [1992] 390 Bemini [1992] 4190 Höfner [1991] ECR 1979 20691 Poirrez [1992]

Social trygghet

3164 Bertholet [1965] ECR 81 3365 Dekker [1965] ECR 901 4465 Maison Singer et Fils [1965] ECR 965 6165 Vaassen-Goebbels [1966] ECR 261 1967 Van der Vecht [1967] ECR 345 3570 Manpower [1970] ECR 1251 172 Frilli [1972] ECR 457 1472 Heinze [1972] ECR 1105 1572 Land Niedersachsen [1972] ECR 1127 1672 Ortskrankenkasse Hamburg [1972] ECR 1141 8272 Walder [1973] ECR 599 1373 Hakenberg [1973] ECR 935 18473 Kaufmann [1974] ECR 517 18773 Callemeyn [1974] ECR 553 2474 Biason [1974] ECR 999 3974 Costa [1974] ECR 1251 875 Foot-Ball Club dAndlau [1975] ECR 739 2075 DAmic0 [1975] ECR 891 2475 Petroni [1975] ECR 1149 10375 Aulich [1976] ECR 697 3976 Mouthaan [1976] ECR 1901 4076 Kennaschek [1976] ECR 1669 6376 Inzirillo [1976] ECR 2057

i

Bilaga 3 599

7676 Di Paolo [1977] ECR 315 7976 Fossi [1977] ECR 667 8776 Bozzone [1977] ECR 687 10276 Perenboom [1977] ECR 815 10976 Blottner [1977] ECR 1141 3577 Beerens [1977] ECR 2249 11577 Laumann [1978] ECR 805 11777 Pierik I [1978] ECR 825 13437 Regazzoni [1978] ECR 963 178 Kenny [1978] ECR 1489 978 Gillard [1978] ECR 1661 1078 Belbouab [1978] ECR 1915 17378 Villano [1979] ECR 1851 17478 Barion [1979] ECR 1851 18278 Pierik [1979] ECR 1977 20778 Even [1979] ECR 2019 23778 Toia [1979] ECR 2645 26678 Brunori [1979] ECR 2705 26878 Pennartz [1979] ECR 2411 6979 Jordens-Vosters [1980] ECR 75 11079 Coonan [1980] ECR 1445 14379 Walsh [1980] ECR 1639 81879 AOK Mittelfranken [1980] ECR 2729 880 Romano [1981] ECR 1241 7080 Vigier [1981] ECR 229 10480 Beek [1981] ECR 503 7981 Baccini I [1982] ECR 1063 22781 Aubin [1982] ECR 1991 27581 Koks [1982] ECR 3013 27681 Kuijpers [1982] ECR 3027 7682 Malfitano [1982] ECR 4309 13982 Piscitello [1983] ECR 1427 14982 Robards [1983] ECR 171 15082 Coppola [1983] ECR 43 17182 Valentini [1983] ECR 2157 27982 Jerzak [1983] ECR 2603 10183 Brusse [1984] ECR 2223 19183 Salzano [1984] ECR 3741 23783 Prodest [1984] ECR 3153 23883 Meade [1984] ECR 2631 24983 Hoeckx [1985] ECR 973 26183 Castelli [1984] ECR 3199 4184 Pinna [1986] ECR 1 9484 Deak [1985] ECR 1873 10484 Kromhout [1985] ECR 2205 12284 Scrivner [1985] ECR 1027

600 Bilaga 3

15384 Ferraioli [1986] ECR 1401 15784 Frascogna I [1985] ECR 1739 28484 Spruyt [1986] ECR 685 28584 De Jong [1986] ECR 671 30084 Van Roosmalen [1986] ECR 3097 30284 Ten Holder [1986] ECR 1821 185 Miethe [1986] ECR 1837 2085 Roviello [1988] ECR 2805 2885 Deghillage [1986] ECR 991 6085 Luijten [1986] ECR 2365 37585 Campana [1987] ECR 2387 379-38185, 9386 Giletti m.f1 [1987] ECR 955 2286 Rindone [1987] ECR 1339 8286, 10386 Laborero Sabato [1987] ECR 3431 31386 Lenoir [1988] ECR 5391 2187 Borowitz [1988] ECR 3715 14787 Zaoui [1987] ECR 5511 34987 Paraschi [1991] ECR I-4501

38887 Warmerdam-Steggerda [1989] ECR 1203

188 Baldi [1989] ECR 667 2488 Georges [1989] ECR 1905 2988 Schmitt [1989] ECR 581 14088 Noij [1991] 16888 Dammer [1989] ECR 4553 22888 Bronzino [1990] ECR I-531 23688 Kommissionen mot Frankrike [1990] ECR I-3163 24588 Daalmeijer [1991] ECR I-555 29388 Winter-Lutzins [1990] ECR I-1623 32488 Vella [1990] ECR I-257 289 Kits van Heijningen [1990] ECR I-1755 10589 Buhari [1990] ECR I-1599 21689 Reibold [1990] ECR I-4163 22789 Rönfeldt [1991] ECR I-323 25189 Anathasopoulus [1991] ECR I-2797 35689 Stanton-Newton [1991] ECR I-3017 1090 Masgio [1991] ECR I-1119 1590 Middleburgh [1991] ECR I-4655 4590 Paletta [1992] ECR I-3423 5790 Kommissionen mot Frankrike [1992] ECR I-75 19690 De Paep [1991] ECR I-4815 21590 Twomey [1992] ECR I-1823 7891 Hughes [1992] ECR 1-4839 10291 Knoch [1992] ECR I-4341 191 Kommissionen mot Luxemburg [1993] 11991 McMenamin [1992] 15391 Petit [1992]

SOU 1993: l 15 Bilaga 3 601

24391 Taghavi [1992] ECR 1-4401 28291 De Wit [1993] 31091 Schmid [1993] 2392 Grana-Novoa [1993]

Bilaga 4

blanketter förordning EEG

Några enligt

nr 57472

I denna bilaga återfinns några av de blanketter som enligt regler i förordning EEG 57472 används i olika situationer där det EESnr rättsliga regelsystemet samordning ländernas system för social om av trygghet är tillämpligt. Avsikten med blanketterna är bl.a. att den behöriga institutionen dvs. den institution hos vilken en person är försäkrad begäran den försäkrade skall intyga att denne är av berättigad till försäkrad för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap och att de därigenom skall utgöra ett bevis härom för vârdgivande institutioner i ett annat medlemsland. I avsnitt 6.5 i betänkandet har vi lämnat närmare beskrivning av syftena med dessa formulär. en Formulär E 106 används den är bosatt i ett annat EES-land av som än det i vilket han är försäkrad och skall in till försäkringsinstituges tionen bosättningsorten för att den försäkrade tillsammans med sina familjemedlemmar skall kunna få förmåner där. Den tillfälligt vistas i ett annat EES-land än det i vilket han är som försäkrad eller bosatt skall, han blir i behov av förmåner där, för om försäkringsinstitutionen på orten visa upp formulär E 111. Den med stöd art. 22.1 c i förordning EEG nr 140871 som av beviljas tillstånd att bege sig till ett annat EES-land för att få vård där skall den behöriga institutionen förses med formulär E 112. Den av försäkrade skall sedan visa formuläret för försäkringsinstitutionen upp den ort där vården skall ges. Det bör påpekas att den omständigheten att den försäkrade inte kan intyg för försäkringsinstitutionen på den ort där vård visa upp något skall inte automatiskt denna institution rätt att vägra vård eller ges, ger kräva full betalning för vården. Institutionen på orten är nämligen att skyldig undersöka huruvida i fråga är berättigad till att personen förmåner sjukförsäkrad i den behöriga staten. Om behov av akut vård uppkommer under tillfällig vistelse i annat EES-land, kan det emellertid ibland svårt att klarlägga detta inom rimlig tid och den vara försäkrade blir kanske tvungen att erlägga full betalning för vården. I sådant fall kan den försäkrade i sista hand hos den behöriga institutionen kräva ersättning för sina utlägg, med avdrag för eventuella patientavgifter skall erläggas enligt lagstiftningen i det land där som

vården gavs se avsnitt 6.5 i betänkandet.

604 Bilaga 4

EUROPEISKA GEMENSKAPERNA Soanvnnunguplscdi Förordning om socialtrygghet m EES E106

INTYG HÖRANDE aim nu. saux-OCH MODERSKAPSVÅRDFÖRMÅNER rön PERSONER BOSATTA I ANNAN STAT ÃN DEN BEHÖRIGA STATEN

Anställda och egenföretagare ochderas familj odlemmar bosatta tillsammans meddem;familjemedlemmar till arbetslösa personer som tidigarevant anställda Förordning 140871: art. 1.9. La;art 19.2; 25,31 art. Förordning 57472: art. 17.7och4; en 27 första meningen Behörig institution fylleridelA av blanxetten ochsänder två exemplar tillden försäkrade ellersänder dem - i förekommande Iall via forbindelseorganet till institutionen bosattningsorten på om blanketten utfärdas på begäran av denna institution. Så snart de MI exemplaren mottagit: fyller den senare institutionen i del B och âtersänder ett exemplar tilldenbehöriga institutionen.

A. Underrättelse om rått | Institution bosättningsorten på Gl 1 Namn Kodnummer 21 1.2 Adress O:

1.3 Hänvisning blankett er E107 av den

[j Arstålld 2 D Egenföretagare D Gränsarbetare anställd D Arbetslös E Grånsarbetare egenföretagare person 2.1 Efternamn 0b

2.2 Förnamn Tidigare namn nu Fodelsgdagum

2.3 i bosättningslandet o: """ Adress 2.4 ldentifuerinqsnummar Gb: 2.5 Denförsäkrade E] är D årinteanställd i gruva ellerliknande företag 2.6 D Den försäkrade omfattas av sådan försäkring föregenföretagare somavses i bilaga11till förordning 57472

Familiemedlem W 3.1 Ettemrnn Oil

Tidigare Fbdelsgdatum 3,2 Förnamn namn

3.3 Adressi bosattningslandet Gl

4 D Ovnnnåmnd anställdegenföretagarehanshennes och familjemedlemmar tsbosattamedhonanpmm, 4.1 D Faniljemedlenmarna sltillovannåmnd arbetslös person 5 harrått till sjuk-och moderskapsvårdtönnáner tr.o,m.

Personerna detgäller behåller sinrått D tillsdet meddelas att dettaintygintelängreärgiltigt 6.1 6,2 D fören period ett av år fr.o.m. detdatum som anges underpunkt5 6 6.3

G

sou 1993:115 Bilaga 4 605

E 06 1 | 7 Behörig institution försjuk- och moderskapsförsäkring 7,1 Namn: Kodnummer 7Il: 7.2 Adress 3:

7.3 stämpel 744 Dålumi _______________________________________________ 7.5 Underskrift

8 l Behörig institution andra för olycksfall än olycksfall i arbetet filM 01

5.1 Namn: K°“°' S 3:2 Adressöl: ___

e.: stämpel 8.4 Datum: _______________________________________________ 8.5 Underskrift

B.Underrättelse registrering om n

Ti

9.1 D Anställdegenföretagare nämndunder punkt 2 och hanshennes familjemedlemmar 92 CJ Familjemedlemmar till arbetslös person nämndunderpunkt 2 9.3 Cl Ogistmñdeshos Oss den 94 E] pågrund __________________________________ M kundeinteregistreras hos oss av

Tl Registrerade familjemedlemmar

10.1 Efternamn no Förnamn Tidigare Födelsedatum

g namn

i 10.2

Institution bosättningsorten på 11.1 Namn: 11.2 AddressGl:

11.3 stämpel 11,4 Datum:

606 Bilaga 4

ANVISNINGAR fylli blanketten med tryckbokstäver ochskriv endast på de streckade linjerna. Blanketten består fyra av sidor ev Vervänlig vilkaingen utelämnas. får

Upplysningar till den försäkrade a Dennablankett ratt till sjuk-och moderskapsvårdlormâner forDig salv och Dinafamiljemedlemmar. Denna blankett arinte ger avsedd förDigfördet fallDu är arbetslös; den ar avsedd endast de för av Dina lamilemedlemmar är som bosatta i enannan medlemsstat än deni vilken Dusjalvar lorsakrad. b De två exemplar av blanketten ari som Dinbesittning måste så snart som möjligtovertämnas till institutionen forsjuk-och moderskapslorsákring på Din bosättningsort. OmDu ar arbetsos måste blanketten over-lämnas av DinaIamilemedlemmar till institutionen försjuk-och moderskapsförsakring på deras bosáttningsort. C Dessasjuk-och moderskapsförsaknngsinstitutioner ar: iBelgienden mutualité lokala sjulörsäkringskassan Duvaler; i Danmarkbehörig amtskommune landstinget. Köpenhamns kommun magistraten kommunförvaltningen och i Fredriksbergs kommun kommunbestyrelsen kommunlorvaltningen; i Tyskland Allgemeine Ortskrankenkasse Bonn AOK, den lokalaallmänna sjukförsakringskassanx i Grekland vanligen det regionala ellerlokalakontoret för Socialförsäkringsinstitutet IKA, som förser personen det galler med en hålsobok utan vilken inga várdförmåner utges; ispenien Direccián Provincial delInsituto Nacional de Seguridad SocialProvinsdirektoratet under det centrala institutet for social trygghetför bosättningsorten. OmDu är l behov av lönnáner duansöka kan hos sukvárds- och sjukhusinrärtning i den spanska sociallörsåkringens hålsosystem. Blanketten skallinlämnas tillsammans med en fotokopia; iFrankrike Caisseprimaire dassurancemaladie Lokala sjuklorsakringskassany om svaret under punkt 2.5 ar jakande skall blanketten sändas till Société de secours miniere Föreningen forhalp gruvarbetare: till i Irland Health Board Halsonämnden inomvars omrâde formåner begärs,- Italienvanligen Unita sanitaria Iocale USE denlokala halsovárdsenneten som ansvarar fördetberörda omrâdet, forsoman i och besartningsman på civilllygplan Ministero dellasanna. Uflicio sanira di marittima o aerea Halsovårdsministenet, det lokala kontoret for handelsflottan eller civilflyget ; i Luxemburg Caisse maladie de des ouvrierssjukkassan förarbetare: iNederfändema någon av de behöriga försäkringskassoma lörbosåttningsorten; Portugal fastlandet:Centro Regional de Segurança Socialregionalcentret för socialtrygghet påbosättningsonen; för Madeira: Direcçåo Regional de Segurança Social det regionala direktoratet försocial tryggheti Funchal; förAzorerna Direcçåo Regional de Segurança Social det regionala direktoratet försocialtrygghet i Angrado Heroismo; i Storbritannien Department ol Social Security, Contributlons, Agency, Overseas Contnbutions Socialministeriet, Avgiftsbyrån, Utrikes avgifteri Newcastle-upon-Tyne,Northern eller Ireland Social Security Agency, Overseas Branch Socialförsäkringsbyrån förNordirland, Sektionen lörutrikes arendeni Belfast, som tillämpligt; i Österrike den Gebletskrankenkasse distnktssjukkassa arbehör-ig som påDinbosåttningsort; i Finland lekabyrån för Kansanelakelaitos Folkpensionsai-istaltem; i Island Tryggingasfofnun riksms Riksförsäkringsverket l Reylqavik; iLiechtensteinAmtfür Volkswirtschaft Nationella ekonomiverket i Vaduz. lNorgedet lokale trygdekontor lokalalorsakringskontore: påbosattningsonen; iSvei-ige försäkringskassan på bosattningsorten. d Denna blankett år giltig o m detdatum somanges under punkt5 förperioden angiven under punkt6i rkryssad nila. fel Dueller Dinafamilemedlemmar måste underrätta den forsaknngsinstitution till vilkenblanketten sants om alla förandringari omständigheter som kan påverka ratten till vårdformåner, såsom upphörande ellerbyte av anställning, Din egen eller familjemedlem: byteav bosättnings eller vrstelseort.

ANMÃRKNINGAR

EES Avtalom Europeiska ekonomiska samarbetsomrádet. BilagaVl, Socialtrygghet. - Österrike, Norge och Sverige. För tillämpning detta ev avtal skall denna blankett ävengallaför Finland, island, Liechtenstein, 1 Nationalitetsbeteckning fördet landden institution som fylleri delA tillhör: BBeIgien; DKDanmark; DTyskland; GRGrekland; ESpanien; FFrankrike ; lFlLlrlandg lltalien; LLuxemburgç .Jederlänøg-na; Pisponugat; GBStorbritannien; A0sterrike;FlNFinland:lSIsIand;FLLiechtensteim NNorge: SSverige. 2 Ifylls endast om blanketten utfärdas begäran på av institutionenvistelseorten. på 28 lfylls om detär kant, 3 Gata, nummer, postnummer. stad,land. Omdet gränsarbetare aven, med kryss ett tillämplig ruta. om detror sig omen anställdeller egenforetagarei Sa ror en anges l Sh ifråga om spanska medborgare anges bådaefternamnen vidfödelsen. ifråga portugisiska medborgare anges namn alla lömamn,efternamn, flicknamn i den ordningde framgN påidentitetskort om eller pass. i 30 Föritalienska medborgare anges.om möjligt, identifieringsnummer ochellercodice flscale. 4 Ifyllsendast blanketten familiemedlemmar till en arbetslös person; i sådantfall lämnas upplysningar endast för en av om avser familjemedlemmama for att deskakunna registreras, Förrnånstagande familjemedlemmar utses som enligtden lagstiftning som tillämpas av institutionen på bosattningsorten, anges i blankettens del B. 5 Bosätthingslandets lagstiftning bestämmer vilka familjemedlemmar som harratt till förmåner, 6 Omblanketten utfärdas av en fransk eller italiensk institution. 7 Omblanketten utfärdas franskinstitution foregenföretagare eller grekiskeller en brittisk institution for anslälida eller aven egenföretagare. 7a lfylls om det finns. 8 lfylls franska av institutioner föregenföretagare. Ba Omblanketten fyllsi av en institution i Liechtenstein skall namnet pâ den förarbetetbehöriga olycksfallsforsakraren anges. 9 Om denna blankett utfärdas for att forlanga tidigare lämnat intyg behover del B fyllas 10 OmLiechtenstein är behörig stat, bärs kostnaderna for várdformåner för annat olycksfall an olycksfall i arbetet av den institution for olycksfallsförsarkring som anges underpunkt8

sou 1993:115 Bilaga 4 607

5 WW F ° 3 EUROPEISKA GEMENSKAPERNA Förordnngu l om social trygghet u E 111 EES

FÖR RÄTT HLL SJUKVÅRDSFÖRMÅNER UNDER TILLFÃLUG VlSTELSE f EN MEDLEMSSTAT INTVG Forcraning 140871: an. 22.1.a.i; an. 22.3; m. 31.1 Förordning 57472: an, 20.4; art. 21.1;att. 23.111, 31.1och3

E] E] Annan D Anställd Pensionär försäkring för anställda [3 D Pensionär försäkring för egenföretagare 1 Egenföretagare

Efternamn w, tidigare namn m, D.N.l,an adress m

1.1 Identifieringsnurnmer 2b: Fö- :m: 1.2 D Ovannåmnd omfattas av sådan försäkring för egenföretagare som avses i bilaga11till förordning 57472 person

2 I

Familjemedlammar 3 2.1 Efternamn IW Förnamn Tidigare namn Födelsedatum Identifieringsnummer m

2.2 stadigvarande adress f I:

3 ovannämnda personer harrätt till vårdfönnâner enligtsjuk- och moderskapsförsåknngen. Förmåner kanutges D t.o.m 3.1 m fr.o.m

608 Bilaga 4

E 111

I

4 Behörig institution 4.1 Namn: Kodnummer 6: __ 4.2 Adressm: ____ , 43 stämpel 4.4 Datum: 4.5 Underskrift

4.6 Giltigtlr.o.m t.o.m 4.10 Giltigtfr.o.m t.o.m 4.7 stämpel 4.8Datum: 4.11 stämpel 4.12Datum:

4.9 Underskrift 4.13Underskrift

Behörlg franskinstitution förolycksfall utanför arbetet lörsådant olycksfall egenföretagare inomjordbruket råkat ut lör som 5.1 Namn: 5: 5.2 Adress2:

5.3 stämpel 5.4 Datum: 5.5 Underskrift

SOU 1993: l 15 Bilaga 4 609

E111

ANVISNINGAR Varvänlig tyll i dennablankettmedtryckbokstäver ochskriv endastpå de streckadelinjerna. Blankettenbestår av tre sidor av vilkaingen får utelämnas.

Denbehörigains titutionen eller, i förekommande fall, inst. tionen t.. på pensionärens bosättningsort ellerdenanställdesegen företagaren: familjemedlem skall fylla i denna blankett och sändadentillberörd person ellersändadentillinstitutionen pá vistelseorten blanketten om utfärdats begäran på av densistnämnda. Denna blankett erfordrasinte ompersonen detgallervistasi Storbritannien.

a Dennahandlingger

- i händelse omedelbart av behovdenanställdeegenföretagaren och dennes familjemedlemmar somanges under punkt tillfälligt som vistas i annan medlemsstat än denbehöriga staten, och

- pensionåren ochdennes familjemedlemmar som anges underpunkt som tillfälligtvistas i annan medlemsstat ändendardevanligtvis är bosatta, rättatt erhållavårdförmåner från försäkringsorgan i vistelselandet, vidsjukdomellerrnoderskap ochtillfälligtvidolycksfall i arbetet ellerarbetssjukdom. Detta dokument dockinterätttill ger värdfönnåner om syftetmed resan är att erhålla läkarvård utomlands. b Narnågon av de berörde personerna måste soka förmåner, inklusive sjukhusvård, skall hanhonuppvisa. dennablankettforforsaknngsorganet i landetdärhanhonvistasdvs: i Belgien, den mutualité lokalasjukförsäkringskassanhanhonvalt; som

i Danmark, behörigamtskommunenandstinget. l Köpenhamns kommunmagistratenkommunförvaltningen; i Fredriksbergs kommun, kommunalbestyrese kommunförvaltning. Läkaretandläkare ellerapotekare kankonsulteras utanatt först kontakta denämnda institutionerna. Dennablankett måste uppvisas vidvarjeansökan om förmåner. Förteckning överläkare ochtandläkare kan anlitas erhålls som hosden lokalasocial- og sundhedsförvaltningen social-och hälsovärdsrnyndigheten:

iTyskland,AllgemeineOrtskrankenkasse AOK,lokalaallmänna sjukförsäkringskassan:

i Grekland,vanligen detregionala ellerlokala kontorethos Socialförsäkringsinstitutet lKA, som förserberörd person med hälsobok en utan vilkeningavårdförmáner kanutges; i Spanien, sjukvårds- ochsjukhusinråttningama i denspanska socialförsäkringens hälsosystem. Blanketten skallinlämnas tillsammans med en fotokopia; i Österrike, Gebietskrankenkasse distriktssjukkassan;

i Finland.lokalbyrån för Kansaneäkelaitos Folkpensionsanstalten,ersättning om söksför sjukvårdskostnader uppkomna i denprivatasektorn. Vårdförmåner fås kan hoskommunala hälsoinrättningar ochallmänna sjukhus mot uppvisande av intyget;

i Island.Tryggingastofnun rikisinsRiksförsäkringsverket i Reykjavik;

i Liechtenstein, Amt fürVolksvvirtschaft Nationella ekonomverketvacuz; l i Norge,detlokaletrygdekonlorLokalaförsäkringskontoret. Vård hos sjukvårdsinrattning kansökas utanatt först kontakta nämna institution.Dennablankettskall uppvisas när vård söks;

l Sverige,försäkringskassan. Vård hos sjukvårdsinrättning sjukhus,läkare,tandläkare o.s.v.kansökas utanatt först kontakta nämnda institution.Dennablankettskalluppvisas värd när söks.

i Frankrike,Caisseprimairedäassurance-rnaladie lokalasjulrförsäkringkassanj;

i Irland,denHealthBoardHälsonämnd inom vars område förmåner begärs;

i Italien,vanligen Unita sanitariaIocaleUSL, denlokala hälsovårdsenheten somansvarar för det berördaområdet; besättningsmön på civilflygplan, för sjömänoch Ministerodellasanta,Ufficio sanitä di marrittima aerea Hälsovårdsministeriet, o flottansellerflygets halsovårdskontor somansvarar för området i fråga;

i Luxemburg. Caissedemaladiedesouvrierssjukkassan förarbelarej;

i Nederlñndema, ANOZ Verzekeringen, Utrecht.Läkare,tandläkare ellerapotekarekankonsulteras utanatt först kontaktaANOZ Verzekeringen; i Portugal fastlandet:Administraçåo Regional deSmideregionala hålsovårdsadministrationen påvistelseorten; för Madeira:Direcqåo Regional SmidePüblicaYdet de regionala direktoratet förhälsovåsendet i Funchal; lör Azorerna: DirecçäoRegional SaüdeTdet de regionala direktoratet förhalsovåsendet i AngradoHeroismo.

C Föratt fåkontantförmåner skall personen detgäller,inom tre dagar från arbetsoförmågans början,ansökahosinstitutionen påvistelseorten genom att lämnain ett meddelande om att hanhon upphört arbeta att eller, om den lagstiftning tillämpas den som av behöriga institutionen eller institutionen av på vistelseortenföreskriver, intyg så ett om arbetsoförmåga utfärdat den läkare behandlar av som personen detgäller.

ANMÃRKNINGAR EES Avtal - om Europeiskaekonomiska samarbetsornrådet, BilagaVl, Social trygghet. Förtillämpning av dettaavtalskalldenna blankettäven gällaför Österrike, Finland.Island.LiechtensteinNorgeochSverige.

1 Nationaiitetsbeteckning lör detlanddeninstitution som fylleri blanketten tillhör:BBelgien; DKDanmark.DTyskIand;GRGrekland; :Spanien: FFrankrike; lRLlrland; lltalienz LLuxemburg;NLNederländerna;PPortugal; GBStorbritannien;AOsterriike; FlNFiruand;ISIsland;FLLiechtenstein; NNorgeg$Sverige.

la ifråga om spanskamedborgare anges bådaefternamnen vidiödelsen.

ifråga om portugisiska medborgare anges alla namn efternamn, förnamn, flicknamniden ordning framgår de påidentitetskort elleri pass 2 Postnummer. stad. gata,nummer. land.

28 Förspanskamedborgare anges i förekommande lall numret på detnationella identitetskort D.N.l, även kortet ärogiltigt. Om sådant om saknas anges: Saknas.

Zb Föritalienskamedborgare anges. om möjligt,lörsakringsnummer ocheller codiceliscale.

Angeendastdefamiljemedlemmar tillfälligtskallbegesigtill som enannan medlemsstat.

4 lfyllsendast om lamiljemedlemmens adress är enannan ändenanstäIldesegentöretagarens ellerpensionärens.

5 Dessatvåpunkteruteslutervarandra. Sätt ett kryssitillämplig ruta.

6 liylls om sådantfinns. å

610 Bilaga 4 sou 1993:115

5 www 9 °°° EUROPEISKA GEMENSKAPERNA

E

Förordningar om social trygghet u, E 112 EES

RÄTT FÖRMÅNER FRÅN SJUK- OCH MODERSKAPSFÖRSÃKRING lNTYGom FORTSATT TlLL Förordning 140871: art. 22.1.b.i; art 22,l.c,, art. 22.3; art. 31 Förordning 57472:art, 22.1och art 23

utfärda denna blankett till den försäkrade eller pensionâren. den Om försäkrade eller pensionären skallbege sig Den behöriga institutionen skall även sändas till Department ofSocial Security, BenefltsAgency, Overseas Benefit: till Storbritannien skallett exemplar av blanketten Directorate, Newcastle-upon- Tyne.

D Anställd D Pensionär försäkring för anställda El D Pensionär försäkring för egenföretagare 1 Egenföretagare [j Annan

1 Efternamn W

Tidigare namn 1 a Födelsedatum 1 Förnamn

1.3 Adress i det behöriga landet 9:

Adress i det land 1111 vilketden försäkrade eller pensionaren skallbege sig 12x31: 1.4

1.5 ldentifieringsnummerhl: sådanförsäkring för egenföretagare som avsesbilaga 11till förordning 57472 1.6 D Den försäkrade eller penslonaren omfattas av

2 R

Familjemedlem som skallbege sigtill enannan medlemsstat 2.1 Efternamn MJ

Tidigare namn Födelsedatum 2.2 Förnamn

2.3 Adress i det behöriga landet PM:

2,4 Adress i det land tillvilket personen det gäller skallbege sig Zl:

2.5 ldentifieringsnummer mi:

3 Person nämnd under D punktl D punkt 2 har tonsattrått till vårdförmáner moderskapsförsakring l: från olycksfallsförsäkring förandra olycksfall än olycksfall i arbetet5 D från siuk- och

land till vilket hanhonskallbege sig 3.1 l 4 för att bosätta sig 3.2 D för att där bli behandlad vidav

liknande inrättning i händelse transport som är medicinskt nödvändig fördenna behandling ellerannan av 3.3 D att sända biologiska prover för att undersökni ngar skallkunna utföras 4 Dessa förmåner får tillhandahållas uppvisande mot av detta intyg 4.1 t.o.m t.o.m. endasti händelse av siukhusvistelse 7 4.2

sou 1993:115 Bilaga 4 611

E112

5 [Utlåtandet från vårundersökande läkare

f] 5.1 bifogas denna blankett i förseglat kuvert U till l

D påbegäran 5.3 sänds avoss [j har inte utfärdats 5,4

Isehöng institution

6 Kodnummer ll 6.1 Namn: 6.2 Adress.

6.5 Underskrift

ANVlSNlNGAR Var vänligfylli blanketten med tryckbokstâver och skrivendast páde streckade linjerna.

Upplysningar till den försäkrade. omgående till institutionen försjuk-och moderskapsförsaknng på cen ort tillvilken ska Du bege Dig,d.v.s.; Denna blankett skall lämnas i Belgien,den mutualité lokala sjuförsåkringskassan Duväljer; amtskommune landstinget.I Köpenhamns kommun magistraten kommunförvaltningen och i Fredriksbergs kommun i Danmark.behörig kommunbestyrelsen kommunförvaltningen, Intyget skall uppvisas förden institution som tillhandahåller vård. i Tyskland. Allgemeine Ortskrankenkasse AOK.den lokalaallmänna sjukförsakringskassan: regionala eller lokalakontoret for Socialförsakringsinstitutet MA, som förser personen detgaller med en hålsobok utan i Grekland. vanligen det vilkeninga vårdförmåner kan utges; sjukvårds- sjukhusinrattningama och i den spanska Socialförsäkringenssystem. hals Blanketten mås inlämnas lsammans med en i Spanien. fotokopia; i Frankrike. Caisse primaire wassurance-maladie Lokala sjukförsaknngskassanx i Irland.Health Board Hälsonamnden inom vars område förmåner begärs; lialien.Unita sanitaria locale USL. den lokala hälsovårdsenheten som ansvarar for det berörda omrâdet; i i Luxemburg, Caissede maladie des ouvriersSjukkassan förarbetare; i Nederfândema. valfrisjukkassa behörig påbosättningsorten eller. vidtillfällig vistelse. ANOZVerzekeringen i Utrecht. i Portugalfastlandet: Administraçâo Regional de Saudeden regionala administrationen för hälsoväsendet på vistelseorten; för Madeira: Direcçäo Regional de Saüde Publicadet regionala direktoratet för hälsoväsendet i Funchal; förAzorerna Direcçäo Regional de Saüdedet regionala direktoratet lör hälsovâsendet i Angra do Heroisma: i Storbritannien. den sjukvårdsinrättning läkare. tandläkare. sjukhus osv.hos vilken vård begärs. i Österrike. den Gebietskrankenkasse distriktssjukkassa är som behörig påvistelseorteu, lokalbyrån Kansaneläkelaitos Folkpensionsanstalten, om ersättning söks for sjukvårdskostnader uppkomna i den privata sektorn. i Finland. för hälsoinrättningar ochallmänna sjukhus mot uppvisande av intyget. Upplysningar kan erhållas från Vårdförmåner fås kan hos kommunala lokalbyråerna för Kansanelakelaitost i Island. Tryggingastofnun rikislns Riksförsäkringsverket i Reykjavik; i Liechtenstein. Amt für Volkswirtschaft Nationella ekonomiverket i Vaduz; trygdekontorlokala försäkringskontoret, hos Vård sjukvårdsinrättning kan sökas utanatt förstkontakta nämnda institution. i Norge.det lokala Denna blankett skalluppvisas når vårdsöks: Vårdhos sjukvårdsinrättning sjukhus.läkare tandläkare osv. kan sökas utan att förstkontakta nämnda institution. i Sverige, Försäkringskassan. ANMÃRKNlNGAR EES Avtalom Europeiska ekonomiska samarbetsomrádet. Bilaga VI,Social trygghet. - Sverige. För tillämpning detta avtalskalldenna blankettäven gällaför Österrike, Finland, Island, Liuehtenstein. Norgeoch av för det land den institution fyller blanketten i tillhör: BBelgienç DKDanmarkg DTyskland; GRGrekland; 1 Nationalitetsbeteckning som lRLlrfand; lltalien; LsLuxemburg; NLNeder1ändema; PPortugal; GBStorbritannien; AOsterrikeL FlNFinland; ESpanien; FFranknke; ISlsland; FLLiechtensteinç NNorge; SSverige, fa ifråga om spanska medborgare anges båda efternamnen vid födelsen. ifråga portugisiska medborgare alla namn förnamn, efternamn, flicknamniden ordningde framgårpå identitetskort elleri pass, om anges 2 Gata, nummer, postnummer, stadland. 3 Anges endast om blanketten gallerden försäkrade eller pensionären själv, 3a För italienska medborgare angesom möjligt, försårkingsnummer ochellercodice fiscale. 4 familjemedlemmens adress skiljersig från den försäkrades eller pensionärens. Angesendastom 5 lfylls franska av institutioner för egenföretagare inom jordbruket. 6 Anges såprecist som möjligt. 7 lfyfls av belgiska institutioner för egenföretagare. 8 Namn och adress den på institution till vilken läkanrtlåtandet sänts. 9 Angesom det finns.

Ocáåo

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

Srymings-och samarbetsformeri biståndet.UD 35 Reaktion mot ungdomsbrott.Del A och B. Ju. . . Kursplanerför grundskolan,U. 36. Lag om totalförsvarsplikt,Fö. . Ersättningför kvalitet och effektivitet. 37.Justitiekanslern,En översyn .lKzsarbetsuppgifter . av Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem Ju. n m.m. för grundläggande högskoleutbildning.U. 38. Hälsoaoch sjukvårdeni framtiden modeller. -r tre Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade S. . flyktingar m. fl. S. 39 En gräns för filmcensuren. Ku. . Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- 40. Fri- och rättighetsfrâgor.Del A och B. Ju. . r maka. S. 41. Folk- och bostadsräkningár 1990 framtiden. och l Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduk- Fi. . tion, Jo. 42 Försvaretshögskolor. Fö. . Löneskillnaderoch lönediskriminering. 43, Politik mot arbetslöshet.A. . Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. 44. Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. Fi.

löneskillnader och lönediskriminering.Om 45.Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins . kvinnor ochmän arbetsmarknaden.Bilagedel. räddning.C.

Ku. 46, Vissakyrkofrágor. C.

Postlag.K. 47 Konsekvenser valmöjligheterinom skola, . av 10.En . ny datalag.Ju, barnomsorg, äldreomsorgoch primärvård.C.

ll. Socialförsäkringsregister.S. 48, Kommunalaverksamheteri förvaltningoch i egen 12 Várdhögskolor kommunalaaktiebolag.Enjämförande C. . studie. kvalitet utveckling huvudmannaskap.U. - 49. Ett ár medbetalningsansvar,S.

13. Ökad konkurrenspåjärnvägen. K. 50. Serveringsbestämmelser. S,

14.EG och väragrundlagar.Ju. 51 Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. , - 15 Svenskareglerför internationellomfördelning av M. , olja vid en oljekris. N. 52. Ersättningvid arbetslöshet. A.

Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- 53 Kostnadsutjämningmellankommuner.Fi. . - . kommissionensförslag. Fi. 54. Utvisning grund av brott. Ku.

Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- 55. Det allmännasskadeståndsansvar. Ju, . kommissionensförslag. Bilagor. Fi. 56. Kontrollen över exportav strategisktkänsliga Ägandet radiooch televisioni allmänhetens . av varor, UD. tjänst. Ku. 57. Beskattning fastigheter,del l av 18.AcceptansToleransDelaktighet.M. Schablonintâkteller fastighetsskattFi. - 19.Kommunernaoch miljöarbetet. M. 58. Effektivare ledning i statligamyndigheter.Fi.

20. Riksbankenochprisstabiliteten.Fi. 59. Ny marknadsföringslag.C. 21 .Ökat personval.Ju. 60. Polisensrättsligabefogenheter.Ju. 22. Vad är ett statsråds arbetevärt Fi, 61. Överföring HlVsmitta läkemedlet av genom 23. Kunskapenskrona. U. Preconativ.S.

24. Utlänningslagen en partiell översyn.Ku. 62. Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi. - 25. Socialaåtgärderför jordbrukare. Jo. 63. Personoch parti Studieri anslutningtill -- 26. Handläggningen vissasäkerhetsfrágor.Ju. av Personvalskommitténs betänkande

27, Miljöbalk. Del 1 och 2. M. Ökat personvalSOU 1993:21. Ju.

28 Bankstödsnâmnden. Fi. Frågor för folkbildningen.U. . . 29. Fortsattreformering av företagsbeskattningen. Handlingsplan mot buller, . Del 2. Fi. Handlingsplan mot buller. Bilagedel.M.

30. Rättentill biståndinom socialtjänsten.S. 66. Lag om införande miljöbalken. M. av 31. Kommunernasroll alkoholomrádetoch inom 67. Slutförvaring använt kämbränsle KASAMs av missbrukarvárden.S. yttrande över SKBs FUD-program92, M.

32. Ny anställningsskyddslag. A. 68. Elkonkurrensmednätmonopol.N. 33. Åtgärder för att förberedaSverigesjordbruk och 69. Revisorernaoch EG. N. livsmedelsindustriför EG. Jo. 70. Strategiför smáföretagsutveckling.N.

34. Förarprövare.K. 71. Organisationemasbidrag. C.

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

72. Att inhämta synpunkter från medborgarna Det 106. Läkemedel ochkompetens.S. kommunala omröstningsinstituteti tillämpning.C. 107. Statistik över finansiellamarknader.Fi. 73. Radikala organisationsförändringarkommuner i 108. Försäkringsrörelse i förändring2. Fi. och landsting.C. 109. Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrotsoch 74. Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.C. lagtrots. C. 75. Vissa mervärdeskattefrågorll, offentlig 110. Integritetoch effektivitet kreditupplysnings verksamhetm.m. Fi. området.Ju. 76. Verkställighet av fängelsestraff.Ju. lll. Bortabra men hemma bäst Fakta om äldre i 77 Kommunaltjänsteexport och internationellt Europa. S. . bistånd.C. 112. Kommunalnäringspolitiki Danmark.C. 78. Miljöskadeförsäkringen i framtiden. M. 113. Invandring ochasyl i teori ochpraktik. En 79 Handeloch miljö mot en hållbarspelplan.M. jämförelsemellantolv länderspolitik. Ku. . - 80. statsförvaltningenoch EG. Ju. ll4. Konto, clearingochavveckling. Fi. 81. Översyn av arbetsmiljölagen.A. 115.Social trygghet och EES.S.

82. Frivilligt socialtarbete. Kartläggningoch kunskapsöversikt.S. 83. Statistikoch integritet, del 1 Skyddför uppgifter till den statligastatistiken m.m. Fi. 84. Innovationerför Sverige. N. 85. Ursprung och utbildning socialsnedrekrytering till högre studier. U. 86. Amningsvänliga sjukhus för att skydda,stödja och främja arrming. S. 87. Beredskapslagring olja. N. av 88. Produktsåkerhetslagen och EG. C. 89. Massflykt till Sverigeav asyl- och hjälpsökande. Fö. Lokal demokratii utveckling.C. . 91 Socialtjänstensroll i samhällsplanering och . samhällsarbete. En kunskapsöversikt och ett diskussionsunderlag. S. .Den centrala polisorganisationen. Ju. Vårdens svåraval. S. . Anpassadkontroll av byggandet.M. . .Ansvars- och uppgiftsfördelning inom detcivila försvaret. Fö. Förändringari lönegarantisystemet. A. . .Västsverigeoch Skåne regioner i förändring. C. - Partnerskap.Ju. . Kart- och fastighetsverksamhet i myndighetoch . bolag. M. 100. Free and Fair elections andbeyond.UD. - 101.Lag om totalförsvarsplikt.Följdändringarna.Fö. 102.Kvalitet och dynamik. Förslag från Resursberedningen rörandestatsmakternas resurstilldelning till grundläggande högskoleutbildning samt forskningoch forskarutbildning.U. 103 Svenskt fiske. Jo. 104.Stabiliseringav bostadskreditmarknaden. Fi. 105.Monopolkontrollpå en avreglerad elmarknad.N.

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Amningsvänliga sjukhus för att skydda,stödjaoch Justitiedepartementet främja amning. [86] En ny datalag. [10] Socialtjänstens roll i samhällsplaneringoch samhälls- EG och våra grundlagar. [14] arbete. En kunskapsöversiktoch ett diskussions- Ökat personval. [21] underlag. [91] Handläggningenav vissa säkerhetsfrägor. [26] Vârdens svåra val. [93] Reaktionmot ungdomsbrott. Del A och B. [35] Läkemedeloch kompetens. [106] Justitiekanslern.En översynav JK:s arbetsuppgifter Borta bra men hemma bäst Fakta om äldre i m.m. [37] Europa. [111] Fri- och rättighetsfrágor. Del A och B, [40] Social trygghet och EES. [115] Det allmännas skadeståndsansvar. [55]

Polisensrättsliga befogenheter. [60] Kommunikationsdepartementet

Personoch parti Studieri anslutningtill - Postlag. [9] Personvalskomntitténs betänkande Ökad konkurrens järnvägen. [13] Ökat personval sou 1993:21. [63] Förarprövare. [34] Verkställighet av fängelsestraff.[76]

statsförvaltningenoch EG. [80]

Finansdepartementet

Den centrala polisorganisationen. [92]

Partnerskap. [98] Nya villkor Förekonomioch politik ekonomi- - Integritet och effektivitet på kreditupplysnings- kommisionens förslag. [16]

omrâdet. [110] Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi- kommisionens förslag. Bilagor. [16]

Utrikesdepartementet Riksbanken och prisstabiliteten. [20]

i biståndet. [1] Vad är ett statsråds arbetevärt [22] Styrnings- och samarbetsformer strategiskt känsliga [56] Bankstödsnämnden. [28] Kontrollen över export av varor. beyond. [100] Fortsatt reformering av foretagsbeskattningen. Freeand Fair elections and - Del 2. [29]

Försvarsdepartementet Folk- och bostadsräkning år 1990och i framtiden. [41]

Översyn av tjänsteinkouistbeskattningen. [44] Lag o-m totalförsvarsplikt. [36] Kostnadsutjämrting mellankommuner. [53] Försvaretshögskolor. [42] hjälpsökande. [89] Beskattningav fastigheter, del 1 Massflykt till Sverigeav asyl- och Schablonintäkteller fastighetsskatt [57] Ansvars-och uppgiftsfördelninginom detcivila - Effektivare ledningi statliga myndigheter. [58] försvaret. [95] Rättssäkerheten vid beskattningen.[62] Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringama. [101] Vissa mervärdeskattefrågor ll, offentlig verksamhet - Socialdepartementet m.m. [75]

Statistikoch integritet, del l Skydd för uppgifter till Statligt stöd till rehabilitering tortyrskadade av statliga statistiken [83] den m.m. flyktingar m. fl. [4] Stabiliseringav bostadskreditmarknaden. [104] psykofarmaka. Bensodiazepinerberoendeframkallande Statistiköver finansiella marknader.[107] [51 Försäkringsrörelsei förändring2. [108] Socialförsäkringsregister. Konto, clearing och aweckling. [114] Rätten till bistånd inom socialtjänsten.[30]

Kommunernas roll alkoholområdetochinom Utbildningsdepartementet missbrukarvården.[31] Kursplaner för grundskolan. [2] Hälso- och sjukvårdeni framtiden tre modeller. [38] - Ersättningför kvalitet och effektivitet. Ett år med betalningsansvar. [49] Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för Serveringsbestâmmelser.[50] - Överföring grundläggande högskoleutbildning.[3] av HIV-smitta genom läkemedlet Várdhögskolor Preconativ. [61] kvalitet utveckling huvudmannaskap.[12] Frivilligt socialt arbete. Kartläggningoch kunskaps- - - - Kunskapenskrona. [23] översikt. [82]

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Frågorför folkbildningen. [64] Civildepartementet

Ursprungoch utbildning socialsnedrekryteringtill - Trosabryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins högrestudier. [85] räddning.[45] Kvalitet ochdynamik. Förslagfrån Resursberedningen Vissakyrkofrågor. [46] rörandestatsmaktemasresurstilldelningtill grund- Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av läggandehögskoleutbildning samt forskningoch barnomsorg,äldreomsorgoch primärvård. [47] forskamtbildning.[102] Kommunalaverksamheteri egen förvaltningoch i

Jordbruksdepartementet kommunalaaktiebolag.Enjämförandestudie.[48]

Ny marknadsföringslag.[59] Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduktion. Organisationemasbidrag. [71]

[61 Att inhämta synpunkterfrån medborgarna Det Socialaåtgärderför jordbmkare. [25] kommunalaomröstningsirtstimtetitillämpning. [72] Åtgärderför att förberedaSverigesjordbruk och Radikalaorganisationsförändringar i kommuneroch livsmedelsindustrifor EG. [33] landsting.[73] Svensktfiske. [103] Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.[74]

Kommunaltjänsteexportoch internationelltbistånd.[77]

Arbetsmarknadsdepartementet

Produktsäkerhetslagen och EG. [88] Ny anställningsskyddslag. [32] Lokal demokratii utveckling. [90] Politik mot arbetslöshet.[43] Västsverigeoch Skåne regioneri förändring. [97] - Ersättningvid arbetslöshet.[53] Förtroendevaldas vid domstolstrotsoch ansvar Översyn arbetsmiljölagen.[81] av lagtrots.[109] Förändringari lönegarantisystemet. [96] Kommunalnäringspolitiki Danmark. [112]

Kulturdepartementet Miljö-

och naturresursdepartementet

Löneskillnaderoch lönediskriminering. AcceptansToleransDelaktighet.[18] Om kvinnor och män arbetsmarknaden. [7] Kommunernaochmiljöarbetet.[19] löneskillnader och lönediskriminering.Om kvinnor Miljöbalk. Del och l 2. [27]

och män på arbetsmarknaden. Bilagedel.[8] Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. Ägandet av radio och televisioni allmänhetenstjänst. [51]

[17] Handlingsplan mot buller. Utlänningslagen en partiell översyn. [24] Handlingsplan - mot buller. Bilagedel. [65] En gräns för ftlmcensuren. [39] Lag införande miljöbalken. [66] om av Utvisningpå grund av brott. [54] Slutförvaring använt kämbränsle KASAMs av - Invandringoch asyl i teori och praktik. Enjämförelse yttrande över SKBs FUD-program92. [67]

mellantolv länderspolitik. [113] Miljöskadeförsäkringen framtiden. i [78]

Handeloch miljö mot en hållbar spelplan.[79]

Näringsdepartementet -

Anpassadkontroll av byggandet.[94] Svenskaregler för internationellomfördelning av olja Kart- och fastighetsverksamhet i myndighetoch

vid en oljekris. [15] bolag.[99]

Elkonkurrensmednätmonopol.[68]

Revisorernaoch EG. [69]

Strategiför småföretagsutveckling. [70]

Innovationerför Sverige. [84]

Beredskapslagring olja. [87] av

Monopolkontroll en avregleradelmarknad.[105]