Rätten till folkpension : kvalifikationsregler i internationella förhållanden : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

folkpension Rätten till

i -kvaliñkationsregler

förhållanden internationella

Delbetänkande av utredningen om och EG socialförsäkringen Malmö 1992

SGU

Statens offentliga utredningar

wa 199226

Socialdepartementet

Rätten till

folkpension

kvalifikationsregler i

-

internationella förhållanden

Delbetänkande av inredningen om

socialförsäkringen och EG Malmö 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också pâ uppdrag av regeringskansliets törvaltningskontor ombcsötjer xemissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax 08739 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-13011-4 Graphic Systems AB, Malmö 1992 ISSN 0375-25OX

SOU 199226 3

Till statsrådet

Bo Könberg

Genom beslut den 17 januari 1991 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till lagstiftning angående folkpension m.m. enligt lagen 1962381 allmän försäkring vid ett utvidgat europeiskt om ekonomiskt samarbete. Med stöd detta bemyndigande förordnade av departementschefen den 14 februari 1991 hovrättsrådet, tillika vice ordförande på avdelning Lars Göran Abelson som särskild utredare. Som sakkunniga förordnades departementssekreteraren Göran Lindqvist, kulturdepartementet, sakkunniga Håkan Martin Rahm, Socialdepartementet, departementsrådet Inger Rydén, Socialdepartementet fr.0.m. den 20 juni 1991 och avdelningsdirektören Göran Sandler, riksförsäkringsverket. Som expert har förordnats avdelningsdirektören Gudrun Ehnsson, riksförsäkringsverket fr.0.m. den 20 juni 1991. Som sekreterare har förordnats hovrättsassessorerna Lena Serrander fr.0.m. den 15 april 1991 och Ulla Wallén. Utredningen har antagit namnet utredningen S 199103 om socialförsäkringen och EG. Utredningen fär härmed överlämna betänkandet SOU 199226 Rätten till folkpension kvaliñkationsregler i internationella förhållanden. - Formellt är utredningen ett uppdrag för Lars Göran Abelson som särskild utredare. Arbetet har emellertid utförts i nära samråd med de sakkunniga och experten, också i alla delar ställt sig bakom de som redovisade förslagen och övervâgandena. Detta har markerats genom att betänkandet avfattats med användning av vi-form. Vi fortsätter vårt arbete och att i ett slutbetänkande senare i år avser behandla resterande delar utredningsuppdraget, vilka avser konsekvenav ett utvidgat europeiskt ekonomiskt samarbete för andra delar av serna av socialförsäkringen än folk- och tilläggspensioneringen.

Malmö i mars 1992

Lars Göran AbeLson Lena Serrander Ulla Wallén

SOU 199226 5

Innehåll

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförxlag 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Inledning 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Allmän bakgrund 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsuppdraget 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Utredningsarbetet 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Gällande regler allmän pension 57 om . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Nuvarande lagstiftningi Sverige 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Regler i andra länder 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Danmark 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Nederländerna 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Norge 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Konventionslösningar 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Allmänt 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Förslag till nordisk konvention 66 ny . . . . . . . . . . .

3 EG-rdttens verkningar i Sverige 71 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 EGs regler ifråga social trygghet 75 om . . . . . . . . . . . . . 4.1 Allmän översikt 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Närmare ñrordning 140871 79 om . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Pensionsberedningens principfärslag 93 . . . . . . . . . . . . . .

6 Våra överväganden och förslag 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Allmänt 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.1 Den allmänna pensioneringen 99 . . . . . . . . . . . . . . 6.1.2 Berättigade 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.3 EES-avtalet och pensionsberedningens princip-

förslag 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.4 Våra allmänna överväganden 105 . . . . . . . . . . . . . 6.1.5 Konsekvenser för olika grupper 110 . . . . . . . . . . . . 6.2 Våra huvudñrslag i fråga om folkpension 112 . . . . . . . . . . . 6.2.1 Bosättningsregeln 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.2.2 Den ATP-anknutna intjänanderegeln 131 . . . . . . . . . 6.2.3 Särskilda folkpensionsförmåner 133 . . . . . . . . . . . .

6 SOU 199226

6.3 Intjänande rätt till folkpension av 146 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Inledning 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Besättning Sverige 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Närmare överväganden och förslag 149 . . . . . . . . . . 6.4 Flyktingar 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Inledning 170 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.2 Regler i utlänningslagen 171 . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4.3 Statistiska uppgifter flyktinginvandringen

om

till Sverige 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.4 Pensionsregler i Danmark och Norge 175 . . . . . . . . . 6.4.5 Våra överväganden och förslag 175 . . . . . . . . . . . .

6.5 Övergångsregler

180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Inledning 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.2 Våra överväganden och förslag 180 . . . . . . . . . . . . 6.5.3 EG-förordningens övergångsregler 188 . . . . . . . . . . 6.6 Tilläggspension ATP 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.1 Inledning 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.2 Våra allmänna överväganden 191 . . . . . . . . . . . . . . 6.6.3 De särskilda bestämmelserna för den s.k. över-

gångsgenerationen 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.4 ATP-förbindelser 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Regler om samordning med utländsk pension 202 . . . . . . . . . 6.7.1 Samordning enligt AFL 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7.2 Samordning enligt EGs förordning 140871 202 . . . . . 6.7.3 Exempel på beräkning pensioner enligt EGs av

förordning 140871 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.7.4 Ändringar samordningsreglema i EGs

av

förordning 140871 206 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7.5 Våra överväganden och förslag 211 . . . . . . . . . . . .

Efelder av våra förslag 215

Kostnadskonsekvenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 7.1.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Utomlands bosatta 216 7.1.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bosatta i Sverige 218 7.1.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kostnadseffekter år 1993 219 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.5 Kostnadseffekter år 2005 221 7.2 . . . . . . . . . . . . . . . . Administrativa konsekvenser 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Specialmotivering 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i lagen 1962381 om allmän försäkring 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1979127 om ändring i lagen 1962381 om allmän försäkring 245 8.3 . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i lagen 1969205 om pensionstillskott . 246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 199226 7

8.4 Förslaget till lag ändring i lagen 1990773 om om särskilt pensionstillâgg till folkpension för långvarig sjukt eller handikappat barn 247 vård av . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1962392 om hustrutillågg och kommunalt bostadstillägg till folkpension 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga A Förmåner inom den allmänna pensioneringen 249 . . . . Bilaga B Regler försäkringstillhörighet 265 om . . . . . . . . . . .

SOU 199226 9

Sammanfattning

Nuvarande regler

Den allmänna pensioneringen enligt lagen 1962381 om allmän försäkring AFL består av folkpension och tilläggspension ATP. Förmåner utges inom båda systemen i form av bl.a. ålders-, förtids- och efterlevandepension. Rätten till tilläggspension är inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Till personer sorti intjänat pensionsrätt på grundval av arbetsinkomster här utbetalas sålunda tilläggspension oavsett om de är bosatta i Sverige eller utomlands. Inom folkpensioneringen är däremot medborgarskap och bosättning ñr närvarande av stor betydelse såvitt gäller rätten att erhålla pension. Folkpension utges alltid till svenska medborgare som bor i Sverige utan krav på att någon försäkrings- eller bosättningstid fullgjorts. Pensionen är också storleksmässigt oberoende av försäkringsförhållandena ñre pensionsfallet. Vid bosättning utomlands år emellertid för svenska medborgare folkpensionen beroende av det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för ATP. För oavkortad pension krävs då minst 30 år med ATP-poäng. Annars reduceras pensionen i motsvarande mån. Även utländska medborgare som bor i Sverige har rätt till oavkortad folk- - pension under förutsättning att de bott här i landet under viss minsta tid. För ålderspension krävs tio års bosättning här, varav minst fem år omedelbart före pensionsansökningen, medan denna kvalifikationstid är kortare beträffande bl.a. förtids- och efterlevandepension. Några regler finns i dag inte i den svenska lagstiftningen som ger utländska medborgare rätt till folkpension vid bosättning utanför Sverige, ens i de fall då sådana personer tidigare bott och arbetat här i landet. Bestämmelser härom finns dock i socialförsäkringskonventioner som ingåtts mellan Sverige och en rad andra länder, bl.a. flertalet stater tillhörande EG och EFTA men även andra länder inom och utom Europa. Enligt dessa konventioner ges i allmänhet medborgare i det andra landet rätt till svensk folkpension vid bosättning utanför Sverige på samma villkor som gäller för svenska medborgare bosatta utomlands.

EES-avtalet och pensionsberedningens principförslag

Under början av år 1992 har förhandlingarna mellan den Europeiska Gemenskapen EG och länderna tillhörande den Europeiska Frihandelssammanslutningen, EFTA, resulterat i ett avtal om ett Europeiskt

10 SOU 199226

ekonomiskt samarbetsområde, EES, räknar med skall kunna som man undertecknas under våren 1992. Avsikten är att EES-avtalet efter ratificering skall kunna träda i kraft den l januari 1993. En viktig del i EES-avtalet är att åstadkomma ett regelverk i stora som delar motsvarar det som gäller inom EG, bl.a. i fråga samordningen om av regelsystemen för social trygghet beträffande flyttar inom personer som EES-området. Parterna har därvid enats om att ta över de EG-regler som gäller och anpassat dem till ett EES-sammanhang. Inom EG gäller på socialförsäkringsområdet en särskild ñrordning, rådets förordning EEG nr 140871 om tillämpningen systemen för av social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Avsikten är att denna förordning, anpassad till ett EES-sammanhang, skall inkorporeras i den svenska lagstiftningen genom en särskild lag som gör den tillämplig här i landet och som innebär att förordningens regler skall ha företräde framför svensk nationell lagstiftning i den mån den innebär utvidgningar eller inskränkningar. EGs förordning 140871 bygger på vissa grundläggande principer bl.a. likabehandlingsprincipen, sammanlâggningsprincipen och exportabilitetsprincipen. Till realiserande av dessa principer innehåller förordningen många och detaljerade regler, som inte alltid kan vara helt lätta att tolka. Syftet med bestämmelserna âr att ge anställda och egenföretagare samt deras familjemedlemmar, som är medborgare i någon EGs medav lemsstater, ett tillfredsställande skydd i fråga om den sociala tryggheten om de flyttar från ett land till ett annat inom EG eller på annat sätt kan ha möjlig anknytning till mer än ett lands trygghetssystem. Principema innebär bl.a. att medborgare i ett EG-land, omfattas förordningen som av och som är bosatta i ett annat sådant land, har samma rättigheter och skyldigheter i fråga om socialförsäkringsförmåner som det andra landets egna medborgare. Detta betyder att villkor om medborgarskap, viss tids försäkring e.d. i en medlemsstats lagstiftning angående rätt till t.ex. pensionsförmåner inte kan göras gällande i förhållande till dessa personer. Sammanläggningsprincipen garanterar att anställda eller egenföretagare som flyttar inom EG inte på grund härav skall gå miste om rättigheter som de tidigare intjänat eller utestängas från rått till förmåner på grund att av dei inflyttningslandet inte fullgjort uppställda villkor försäkrings- eller om bosättningstided. Exportabilitetsprincipen medför att socialförsäkringsförmåner måste utbetalas oavsett var inom EG-området som den berättigade är bosatt. Fri rätt skall alltså föreligga till export inom EG bl.a. av pensionsñrmåner. I betänkandet SOU 199076 Allmän pension gjorde pensionsberedningen en genomgång av den svenska pensionslagstiftningen i förhållande till EGs förordning 140871. Beredningen fann därvid att några egentliga svårigheter inte skulle uppstå såvitt gäller tilläggspensioneringen om reglerna i EG-förordningen skulle tillämpas i Sverige, eftersom ATPsystemet står väl i överensstämmelse med principerna bakom EG-förordningen. I fråga om folkpensioneringen fann däremot pensionsberedningen att väsentliga problem skulle uppkomma vid en tillämpning av EG-för-

SOU 199226 11

ordningens principer. Utländska medborgare som omfattas av förordningen skulle behöva rätt till folkpension i Sverige direkt fr.o.m. bosättning ges här. Nuvarande begränsningar i fråga om export av folkpension skulle inom EES-området inte kunna upprätthållas för vare sig svenska eller utländska medborgare. Vidare skulle alla som är medborgare i något EESland och bosatta inom EES-området berättigade till oreducerad svensk vara folkpension under förutsättning att de någon gång under livet varit bosatta i Sverige. Konsekvenserna på folkpensionsområdet med nuvarande regler skulle sålunda bli mycket långtgående och leda till resultat som inte kan anses acceptabla. En följd skulle att utgifterna för folkpension skulle öka vara med belopp i storleksordningen flera miljarder kronor per år. Mot bakgnmd överväganden av detta slag lade pensionsberedningen av fram ett principförslag, innebärande att i Sverige skall införas ett system för intjänande rätt till folkpension på grundval av tid för bosättning här av i landet.

Våra allmänna överväganden

Vi har haft i uppdrag att med utgångspunkt från pensionsberedningens principñrslag utarbeta närmare ñrslag till de ändringar som behöver göras i den svenska pensionslagstiftningen. Vad vi behandlar i detta betänkande är alltså reglerna för folkpension olika former och för tilläggspension. Vi enbart pensioneringens förmånssida och behandlar alltså inte tar upp konsekvenserna på avgiftssidan. I kommande vårt arbete kommer vi att redovisa överen etapp av väganden och förslag beträffande övriga socialförsäkringsförmåner och behovet anpassning reglerna för dessa till EGs regelsystem. av en av Utgångspunkten ñr våra överväganden och förslag har varit att åstadkomma anpassning av de svenska pensionsreglema till EGs en regelsystem på området. Emellertid är de förslag som vi här lägger fram inte avhängiga enbart av att reglerna i EGs förordning 140871 blir gällande här i landet. Även andra skäl talar enligt vår mening för att det i Sverige införs ett system för intjänande av folkpension som är anpassat till att många människor numera ñrvärvar pensionsrätt i mer än ett land. tid med ökad rörlighet över nationsgränsema är detta påkallat för att I en undvika dubbelförsäkring och allt fler fall av sammanfallande pensionsförmåner från flera länder. Ytterligare grundläggande utgångspunkt för oss har varit att det inte en kan komma i fråga att försöka att till AFL överföra regler motsvarande de är upptagna i EGs förordning 140871. En sådan uppgift skulle vara som synnerligen arbetskrävande och skulle dessutom stå i strid med vad Sverige åtagit sig folkrättsligt EES-avtalet. En konsekvens av detta är att genom regleringen i AFL ñr framtiden inte kommer att bli heltäckande utan att reglerna där alltid måste ses i relation till EGs bestämmelser och att AFLs regler i flera och väsentliga avseenden utvidgas och inskränks genom dessa senare bestämmelser.

12 SOU 199226

Liksom pensionsberedningen föreslår vi att det i Sverige skall införas särskilda regler om förvärv av rätt till folkpension på grundval tid ñr av bosättning här i landet. Enligt vår mening bör emellertid detta regelsystem kompletteras med att det samtidigt införs ett alternativt Öppnar system som möjlighet till förvärv av folkpension i relation till den ATP-rätt som intjänas. Detta framstår som motiverat för att förvärvsarbetande ett ge tillfredsställande pensionsskydd för den del av inkomsten motsvarar som det första basbeloppet. Vi föreslår således att rätt skall kunna intjänas till folkpension enligt två alternativa system antingen i förhållande till tid ñr bosättning här i landet eller också i relation till antalet år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. För flertalet personer kommer pensionsrätt att intjänas med tillämpning av båda dessa system. I sådana fall skall kunna utges pension enbart enligt ett av systemen och skall då tillämpas det det för den pensionsbesom ger rättigade mest förmånliga resultatet. De föreslagna intjänandereglema skall gälla på villkor för samma svenska och utländska medborgare.

Den ATP-anknutna intjänanderegeln

Rätt till folkpension skall enligt vårt förslag intjänas på grundval det av antal år för vilka tillgodoräknas ATP-poäng. Sådana poäng kan enligt reglerna för ATP förvärvas fr.o.m. 16 t.o.m. 64 års ålder på grundval av inkomster av anställning eller annat Förvärvsarbete. För rätt till oreducerad ATP krävs enligt huvudregeln 30 år med ATP-poäng. Vi föreslår att det också för rätt till oavkortad folkpension skall krävas 30 år med ATPpoäng. Är antalet ATP-år färre, skall folkpensionen reduceras med en 30del för varje år som saknas. Med år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng skall likställas viss annan tid, bl.a. år före år 1960 för vilka beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Även tid då sjömansskatt uttagits likställs med ATP-år. Vid beräkning av förtids- och efterlevandepension från folkpensioneringen skall hänsyn tas inte bara till faktiska poängår utan även till år för vilka beräknats s.k. antagandepoäng avseende tiden mellan pensionsfallet och 65 års ålder. Svenska medborgare skall enligt förslaget rätt att exportera folkpension som intjänats på grundval av den ATP-anknutna intjänanderegeln oavsett vart i världen de flyttar eller är bosatta. Utländska medborgare skall enligt lagstiftningen inte ges någon motsvarande rätt. Exporträtt till länder inom EES-området kommer emellertid att föreligga med stöd av reglerna i EG-förordningen 140871 för omfattas förpersoner som av ordningen. Även olika socialförsäkringskonventioner med länder utanför EES-området upptar bestämmelser som ger sådan exporträtt.

Bosättningsregeln

Vi föreslår att bosättningstid för förvärvande rätt till folkpension enligt av bosättningsregeln skall kunna tillgodoräknas under tiden fr.o.m. det år då

SOU 199226 13

någon fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år, dvs. under en tidsperiod om 49 år. För rätt till oavkortad folkpension skall krävas att bosättningstid tillgodoräknats för minst 40 år. Är den samanlagda bosättningstideni Sverige kortare, skall folkpensionen reduceras med 140 för varje år fattas. För att någon pension över huvud taget skall utges som krävs minst tre års bosättningstid. Med bosättningstid skall enligt förslaget i huvudsak förstås tid för folkbokföring i Sverige. Bosättningstid räknas löpande och olika bosättningsperioder läggs samman. Den samlade bosättningstiden sätts ned till närmaste hela antal år. En person som enligt EG-förordningen eller enligt en socialförsäkringskonvention omfattats av ett annat lands lagstiftning om pensionsförmåner tillgodoräknas inte bosättningstidi Sverige för den tiden, även om han är folkbokförd här. Däremot skall den som inte är folkbokförd i Sverige trots detta tillgodoräknas bosättningstid här i fall då han med tillämpning EG-förordningen eller konvention skall omfattas av av en svensk pensionslagstiftning. En utländsk medborgare som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige först viss tid efter ankomsten hit skall kunna tillgodoräknas tiden för vistelse här efter ansökningen om uppehållstillstånd såsom bosättningstid. För bl.a. missionärer och vissa biståndsarbetare, som är svenska medborgare, samt deras familjemedlemmar föreslår vi särregler av innebörd att tid före år 1993 då de varit utsända till annat land för arbete där skall kunna tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige. Vidare föreslår vi regel innebär att tid ñr vilken tillgodoräknats en som ATP-poäng och därmed jämställd tid också tillgodoräknas som bosättningstid. Reglerna beräkning av folkpension på grundval av bosättningstid om skall gälla på samma villkor för svenska och utländska medborgare. Folkpension beräknad enligt bosättningsregeln skall enligt lagstiftningen kunna utbetalas enbart till försäkrade som är bosatta i Sverige. I fråga om svenska medborgare och medborgare i annat EES-land kommer dock till följd av EG-förordningens regler rätt att uppkomma till utbetalning av sådan folkpension även vid bosättning i annat land inom EES-området. Folkpension i form av ålderspension på grundval av bosättningsregeln beräknas med hänsyn till de bosättningsår som faktiskt tillgodoräknats den pensionsberättigade fram till 65 års ålder. I fråga om efterlevande make som vid övergången till ålderspension uppburit hel särskild efterlevandepension liksom ñr vissa kvinnor fått eller skulle ha kunna erhålla som - änkepension med stöd av Övergångsbestämmelser föreslår vi dock att den avlidnes bosättningstid skall läggas till grund för pensionsberäkningen, om det är förmånligare. Likaså skall, om det är ñrmånligare, ålderspension till den som vid fyllda 65 år uppburit hel förtidspension beräknas på grundval av samma bosättningstid som förtidspensionen. Folkpension i form av förtidspension skall beräknas med hänsyn till faktisk bosättningstid i Sverige fram t.o.m året före pensionsfallet. Dessutom skall oberoende aktuell försäkring i Sverige eller till - av grund ñr pensionsberäkningen kunna läggas antagen framtida bosättningstid för perioden fr.o.m. året för pensionsfallet t.o.m det år då den

14 SOU 199226

pensionsberättigade uppnår 64 års ålder. Däremot skall faktiska bosättningsår efter pensionsfallet aldrig kunna tillgodoräknas för förtidspension. Vi föreslår att det skall gälla regel innebörd att, den en av om pensionsberättigade varit bosatt i Sverige under minst 45 tiden mellan av 16-årsåret och året före pensionsfallet, hela tiden fr.0.m. året för pensionsfallet t.0.m. det år då han uppnår 64 års ålder tillgodoräknas som framtida bosättningstid. År den faktiska bosättningstiden i Sverige före pensionsfallet kortare, tillgodoräknas en proportionell del tiden efter av pensionsfallet som framtida bosättningstid. För personer som uppbär halv eller två tredjedels förtidspension och som senare får sin arbetsförmåga ytterligare nedsatt och blir berättigade till hel sådan pension skall göras en ny beräkning av faktisk och framtida bosättningstid med utgångspunkt från tidpunkten för försämringen av arbetsförmågan. Ett nytt pensionsfall skall alltså ha inträffat i anses situationer av detta slag. Däremot skall enligt vårt förslag någon sådan ny beräkning av bosättningstid inte göras i den omvända situationen, dvs. när hel förtidspension ersätts av halv eller två tredjedels sådan pension eller två tredjedels förtidspension omvandlas till halv förtidspension. Inte heller vid s.k. vilande förtidspension skall göras någon ny beräkning av bosättningstid, om fönidspensionen skall börja utges på nytt. För situationer då pensionsfallet inträffar under det år då försäkrad en fyller 16 år föreslår vi särskilda regler beräkning framtida om av bosättningstid. l fråga om personer som fått arbetsförmågan nedsatt ñre det år då de fyllde 16 år föreslår vi att särskilda regler skall gälla med avseende på förtidspensionsrätten. Enligt dessa regler skall sådan är en person som svensk medborgare och bosatt i Sverige i princip tillgodoräknas hela tiden fr.0.m. 16-årsåret t.0.m. 64-årsåret bosättningstid. Detsamma skall som gälla beträffande utländska medborgare på villkor att de är bosatta i Sverige sedan en tid av åtminstone fem år. Detta förslag är förenat med nackdelar och får tillfällig ses som en lösning. Nya och mer ingående överväganden bör därför enligt vår mening företas för att försöka finna en mer definitiv lösning. Enligt en särskild regel som vi föreslår skall folkpension i form av ålderspension till den som uppburit hel förtidspension utges på grundval av samma bosättningstid som förtidspensionen, sådan beräkning är om en förmånligare för den pensionsberättigade. För dem erhållit halv eller som två tredjedels förtidspension vid övergången till ålderspension beräknas däremot ålderspensionen alltid på grundval av faktiska bosättningsår enligt huvudregeln. Efierlevandepension skall enligt vad vi föreslår kunna utbetalas till efterlevande make och barn under förutsättning att den efterlevande är bosatt här i landet. På grundval av EG-förordningen 140871 kommer dock sådan pension att kunna utbetalas också till utomlands bosatta i vissa situationer. Förslaget tar sikte på folkpension i form av barnpension, omställningspension och särskild efterlevandepension samt dessutom sådan änkepension

SOU 199226 15

som utges med stöd av övergångsreglema till 1988 års efterlevandepensionsreform. Efterlevandepension skall alltid beräknas på grundval av den bosättningstid som tillgodoräknas den avlidne. Härvid skall hänsyn tas även till sådan antagen framtida bosåttningstid som kan tillgodoräknas med tillämpning av reglerna för förtidspension. För oavkortad efterlevandepension skall på samma sätt som för ålderspension krävas en bosättningstid om minst 40 år. Annars reduceras pensionen proportionellt. Till barn efter en avliden förälder, som omfattats av EGs förordning 140871 och som täckts av lagstiftningen Sverige, kan på gnmdval av regler i den förordningen barnpension i vissa fall komma att utbetalas med högre belopp än vad som följer av bestämmelserna i den svenska lagstiftningen.

Särskilda folkpensionsformåner

Vi föreslår att handikappersättning som utgör tillägg till ålders- eller förtidspension skall beräknas på samma sätt som huvudförmånen, dvs. i förhållande till bosättningstid eller år med ATP-poäng. Sådan handikappersättning skall alltså utges med samma kvotdel som ålders- eller förtidspensionen. Också i fråga om exporträtt föreslås gälla samma regler som för huvudförmånen. Handikappersättning såsom självständig förmån skall enligt vårt förslag kunna utges endast till personer som är bosatta i Sverige och försäkrade här. Sådan förmån skall inte kvotdelsberäknas, och någon rätt till utbetalning utomlands uppkommer inte. Vi förordar att det vid kommande förhandlingar med EG om revision av EES-avtalet i anledning av ett tillägg till förordningen 140871 intas den ståndpunkten att handikappersättning av hår berört slag utgör en förmån uteslutande för handikappade och att den förs upp på en förteckning över icke exportabla förmåner. I fråga om Vårdbidrag föreslår vi inga ändringar i den svenska lagstiftningen annat än att kvalifikationstiden för utländska medborgares rätt till Vårdbidrag vid bosättning Sverige upphävs. I fortsättningen skall därför alla som bor här i landet ha rätt till Vårdbidrag, om övriga villkor är uppfyllda. Någon rätt till utbetalning utomlands skall inte finnas. Enligt vår bedömning är det svårt att säkert avgöra om vårdbidraget omfattas av EG-förordningen 140871 eller inte. Vi förordar dock att det beträffande Vårdbidrag, på motsvarande sätt som för handikappersättning såsom självständig förmån, från Sveriges sida vid förhandlingar med EG om revision av EES-avtalet i anledning av vidtagna förändringar i förordningen hävdas att Vårdbidrag är en förmån av den typ som inte behöver exporteras och att vårdbidraget därför förtecknas i den bilaga till EG-ñrordningen som avser sådana förmåner. När det gäller barntillâgg, som kan utbetalas övergångsvis ytterligare en tid framöver, föreslår vi i princip inga nya regler i den svenska lagstiftningen. Någon kvotdelsberäkning av sådant tillägg skall alltså inte göras. Liksom hittills bör som huvudregel gälla att bamtillägg utbetalas endast vid bosättning i Sverige.

16 SOU 199226

Bamtillägg torde utan tvivel omfattas av EGs förordning 140871 och följer enligt den förordningen särskilda regler om förmåner till pensionärers minderåriga barn. Dessa innebär bl.a. att bamtillägg under vissa speciella förutsättningar kan helt eller till viss del få utges också då barnet är bosatt i något annat EES-land. Pensionstillrkøtt skall enligt vårt förslag kvotdelsberâknas på grundval av bosättnings- eller ñrvärvstid på sätt huvudförmånen inom samma som folkpensioneringen. Det betyder att pensionstillskott utbetalas med samma andel som huvudförmånen. Enligt AFL skall pensionstillskott inte kunna utbetalas vid bosättning utanför Sverige. Pensionstillskottet omfattas otvivelaktigt EGs förordning 140871, av varför exporträtt av tillägget kommer att föreligga på grundval av reglerna där. Vi föreslår att det skall införas särskilda regler avräkning med om hänsyn till tilläggspension på pensionstillskott, utgår med viss andel som av oavkortat sådant tillskott enligt 30- och 40-årsreglema. Beträffande särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn föreslår vi skall i tillämpliga delar gälla - motsvarande regler som för pensionstillskott. Systemet med kommunala bostadstillägg till folkpension är ñr närvarande föremål ñr översyn särskild utredning, skall beakta av en som även EG-aspekter. Vi lämnar därför inte några förslag beträffande den ñrmånen. Hustrutillägg skall enligt vad vi föreslår beräknas på grundval den av bosättningstid eller de år med ATP-poäng ligger till grund för som beräkningen av mannens ålders- eller förtidspension. Detta innebär att, om mannens pension utges med viss 30-del eller 40-del oavkortad av en pension, hustrutillägget utgår med motsvarande andel ett oavkortat av sådant tillägg. Vi föreslår att prövningen mot inkomsten skall göras före denna kvotdelsberäkning. Enligt lagstiftningen skall hustrutillägg kunna utbetalas endast vid bosättning i Sverige. Till följd EG-ñrordningen 140871 kommer dock av sådant tillägg att kunna utges även vid bosättning i annat land inom EESområdet. Eftersom regeringen nyligen lagt fram förslag att rätten till delpension skall avskaffas, lämnar vi inga förslag eller anlägger några synpunkter med avseende på den förmånen inför ett ikraftträdande EES-avtalet. av

Flyktingar

I enlighet med våra direktiv har vi övervägt behovet av särskilda regler för tillgodoräknande rätt till folkpension såvitt gäller flyktingar. Skälet av härtill är att många i den kategorin inte på sätt andra samma som personer vilka bott utomlands har möjlighet att i Sverige erhålla någon pension från sitt hemland. Vi föreslår att för en viss grupp skall införas särregler avseende beräkning av bosättningstid för folkpensioni Sverige. Dessa särregler skall enligt förslaget avse enbart s.k. konventionsflyktingar, dvs. personer som

SOU 199226 17

täcks av FNs konvention den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning. Visserligen finns enligt vår mening skäl av viss styrka att låta motsvarande regler gälla även s.k. de facto-flyktingar och krigsvägrare. Sådana regler skulle emellertid bli svåra att tillämpa i praktiken, eftersom det inte finns någon heltäckande dokumentation om orsaken till att en utlänning beviljats uppehållstillstånd här. Dessutom torde flertalet av de personer som tidigare under åren kommit till Sverige som de factoflyktingar numera ha rätt till pension i sitt hemland på grundval av där intjänad pensionsrätt med hänsyn till att de politiska förhållandena i de länderna numera förändrats och någon risk för förföljelse e.d. inte länge föreligger. I fråga om konventionsflyktingar föreslår vi att de vid tillämpning av bosättningsregeln skall få räkna tiden för bosättning i hemlandet som bosättning i Sverige, under förutsättning att de bott kvar här alltsedan den första ankomsten hit. Motsvarande skall gälla för tid under vilken de vistats i flyktingläger i annat land före den första ankomsten till Sverige. För flyktingar som efter det att de beviljats uppehållstillstånd och före pensionstillfället bott i annat land skall enligt särskilda regler viss del av tiden i hemlandet kunna anses som bosättningstid i Sverige. Rätten att få tid i hemlandet tillgodoräknad som bosättningstidi Sverige skall dock inte gälla tid för vilken rätt till pension från det landet föreligger vid bosättning i Sverige. Dessa särregler för konventionsflyktingar skall enligt förslaget gälla enbart under förutsättning att de är bosatta här i landet under den tid då pension utbetalas. De föreslagna särreglema skall vara tillämpliga även i fall då flyktingen blivit svensk medborgare före pensionsfallet liksom i situationer då förhållandena i flyktingens hemland ändats såtillvida att han inte längre är att anse som konventionsflykting i Sverige eller han eljest förlorat sitt flyktingskap.

Övergångsbestämmelser

Vi föreslår att de nya reglerna skall träda i kraft den l januari 1993. Det nya systemet för förvärv av rätt till folkpension på grundval av bosättningstid alternativt förvärvstid i Sverige bör i och med ikraftträdandet gälla såväl för då redan utgående folkpensioner som för pensioner som nybeviljas därefter. Vid beräkningen pension skall därvid tas hänsyn också till bosättav ningstider och år med ATP-poäng liksom därmed jämställd tid som ligger före ikraftträdandet. Emellertid kan det inte komma i fråga att folkpensionen i och med de reglernas införande minskas för då redan uppbär eller har nya någon som rätt till folkpension. Vi lägger därför fram förslag om att i princip alla folkpensioner i december 1992 utges med oavkortat belopp, vilket som med nuvarande regelsystem i huvudsak är fallet beträffande alla folkpensioner, skall i och med ikraftträdandet räknas om till att anses vara grundade på en bosättningstid om 40 år. Detta betyder att löpande

18 SOU 199226

pensioner fr.o.m. januari 1993 kommer att utges med 4040, dvs. med oavkortat belopp. Någon minskning folkpensionen till dem har rätt av som till pension vid de nya reglernas ikraftträdande kommer därmed inte att göras. I och med att EG-förordningen börjar gälla i Sverige uppkommer rätt att fritt exportera folkpension inom EES-området, även sådan rätt inte om funnits dessförinnan. För situationer där någon före ikraftträdandet uppbär förtidspension och pensionen efter ikraftträdandet skall höjas på grund försämring av av arbetsförmågan föreslår vi i viss utsträckning särskilda regler. I fråga om personer som vid de reglernas införande ännu inte har nya rätt till folkpension skall, nämnts, det regelsystemet i princip som nya vara tillämpligt. Detta gäller även beträffande kommer att gå i personer som pension inom de närmaste åren framöver. För att inte pensionsförväntningama för människor skall kunna drastiskt förändras från dag till en en annan, föreslår vi dock för en viss grupp särskilda övergångsregler, inom ramen för vad som är möjligt med hänsyn till EGs regler och bestämmelserna i EES-avtalet. Dessa särregler enbart den föreslagna avser bosättningsregeln och tar bara sikte på folkpension i form ålderspenav sion. Med avseende på den ATP-anknutna intjänanderegeln generellt sett och i fråga om förtids- och efterlevandepension grundad på bosättning har vi gjort den bedömningen att det inte är påkallat med särskilda övergångslösningar. Dessa särskilda regler för ålderspension med tillämpning av bosättningsregeln måste gälla på villkor för svenska och utländska medsamma borgare. De kan emellertid, till skillnad från de huvudregler vi som föreslår, begränsas till rätt till förmånligare att ge en beräkning av folkpension i form ålderspension för varit bosatta i av personer som Sverige under en viss bestämd tid, utan att sammanläggning behöver ske med bosättningstidi annat EES-land. Mot bakgrund härav föreslår vi är född att en person som år 1935 eller tidigare, dvs. är 57 år eller äldre vid ikraftträdandet, och vid ansökan som om pension är bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år har varit bosatt här under sammanlagt minst tio år skall som bosättningstid i Sverige vid tillämpning av 40-årsregeln få räkna även år varunder han varit bosatt i utlandet. Detta innebär att i princip alla uppfyller de som angivna villkoren kommer att få rätt till oavkortad folkpension. Det undantaget skall dock gälla att hänsyn inte skall tas till tid då någon varit bosatt i annat land och i det landet tjänat in rätt till pension grundad på bosättning där samt har rätt att uppbära den pensionen också vid bosättning i Sverige. Detta undantag kommer att bli störst betydelse i av fråga förvärvat rätt till grundpension i de andra nordiska om personer som länderna. Den tidigare gällande s.k. 57-62-årsregeln skall med viss modifiering gälla också efter de nu föreslagna reglernas ikraftträdande.

SOU 199226 19

Tilläggspension ATP

Såvitt gäller försäkringen för tilläggspension ATP har vi liksom pensionsberedningen funnit att reglerna härför står i god överensstämmelse med principerna för EGs förordning 140871. Några förändringar av regelsystemet för tilläggspension är därför inte påkallade med anledning av EES-avtalet. Däremot finns en del bestämmelser i EG-förordningen 140871 som, när denna blivit gällande här i landet, kommer att innebära inskränkningar och utvidgningar i förhållande till nuvarande tillämpning. Dessa konsekvenser föjer emellertid direkt av att EG-förordningen gäller här och har företräde framför bestämmelserna i AFL. Något behov av ändringar i AFLs regler för tilläggspension föreligger därför inte enligt vår bedömning. En sådan effekt EG-förordningen försäkringstillhörigheten. Till av avser följd av förordningens bestämmelser om vilket lands lagstiftning som olika personkategorier skall omfattas av kan vissa personer som i dag är försäkrade för ATP komma att i stället täckas av ett annat EES-lands pensionslagstiftning, medan andra personer som enligt reglerna i AFL inte är försäkrade för tilläggspension i Sverige kan komma att bli det i framtiden. En annan konsekvens är att det vid prövningen av om villkoret om minst tre år med ATP-poäng är uppfyllt, för att någon pension alls skall utges, måste tas i beaktande också försäkringstid i annat EES-land. I EG-förordningen finns också särskilda regler om beräkning av pension i fall då pensionstagaren omfattats av lagstiftningeni mer än ett EES-land. Även dessa regler blir direkt tillämpliga och kräver inte någon ändring av AFLs regelsystem. EGs regler får tillämpas av försäkringskassoma sådana reglerna är. En följd dem är att försäkrad kan i vissa situationer från av en Sverige rätt till högre tilläggspension än vad som blir resultatet med en användning enbart av reglerna i AFL. Ytterligare effekter EG-förordningen avser beräkningen av förtidsav och efterlevandepension med s.k. antagandepoäng. Bl.a. kan rätt att pension beräknad med antagandepoäng uppkomma också i fall då sådan rätt inte föreligger enligt den svenska lagstiftningen. Också på bampensionsområdet kan EG-förordningen ge upphov till följder avviker från vad blir effekten med AFLs regler. I som som huvudsak innebär dessa att barnpension från ATP utges antingen oavkortad, barnet bor i Sverige, eller inte alls, om barnet bor i annat om EES-land. Ibland kan dock utges tilläggsbelopp till utomlands bosatta bam. För svenska medborgare, är födda år 1923 eller tidigare, gäller som enligt AFL särskilda regler vid tillämpning 30-årsregeln inom ATP. av Dessa särregler för den s.k. övergångsgenerationen måste med tillämpning likabehandlingsprincipen i EG-förordningen 140871 gälla också för av medborgare i annat EES-land. Denna konsekvens kan enligt vår mening accepteras och torde inte medföra några markanta kostnadsökningar. mer Vi föreslår därför ingen ändring de gällande reglerna i AFL. av nu

20 SOU 199226

Vidare uppkommer till följd av EG-förordningens tillämpning här vissa effekter i fråga om s.k. ATP-förbindelser. Enligt vår bedömning kan sättas i fråga om de möjligheter som AFL öppnar att teckna ATP-förbindelser står i överensstämmelse med reglerna i EG-förordningen 140871. Vi föreslår dock inga ändrade lagregler. Vi menar emellertid att det generellt sett bör övervägas att i AFL avskaffa utrymmet för ATP-förbindelser. En sådan åtgärd har vi dock inte haft möjlighet att utreda till fullo, varför vi inte lägger fram några förslag med den inriktningen.

Kostnadskonsekvenser

De förslag till ändrade regler i AFL som vi nu lägger fram kommer i sig inte att ge upphov till ökade utgifter för folkpensioner. Tvärtom kan ett system med beräkning av folkpension i förhållande till bosättnings- eller ATP-år innebära reducerade folkpensionsutbetalningar, eftersom folkpension till en del personer som bor här i landet kommer att i framtiden utbetalas med enbart viss kvotdel av en oavkortad pension. Denna kostnadsminskning kan per år antas ligga i intervallet 20-50 milj. kr vid ikraftträdandet år 1993 och kan uppskattas uppgå till någonting i storleksordningen 50-200 milj. kr år 2005. Däremot uppkommer kostnadsökningar till följd av det väsentligt större utrymmet för utbetalning av folkpension utomlands som uppkommer fr.o.m. år 1993. Detta är inte en följd av våra förslag utan är en konsekvens av de exportregler som finns i EGs förordning 140871 och i den nya nordiska konvention om social trygghet som man räknar med kommer att börja gälla vid kommande årsskifte. Kostnadsökningen pá grund härav kan beräknas utgöra per år någonting i storleksordningen 25-100 milj. kr år 1993 och 50-200 milj. kr år 2005. Totalt sett kan de samlade nya reglerna ge upphov till viss smärre en Ökning av kostnaderna för folkpension. Utan de regelförändringar som vi nu föreslår skulle emellertid en tillämpning av EGs förordning 140871 på den svenska folkpensioneringen innebära väsentligt ökade folkpensionskostnader. Dessa skulle snart ha kommit upp i rniljardbelopp för varje år. Den samlade kostnadseffekten på ATP-omradet av att EGs förordning 140871 blir gällande här är svår att uppskatta kan antas men vara av begränsad omfattning.

Administrativa konsekvenser

Tillämpningen av de av oss föreslagna reglerna för folkpension nya kommer att innebära visst merarbete för försäkringskassoma. Detta kan dock antas vara tämligen begränsat och torde kunna inom rymmas ramen för nuvarande resurser. Av större betydelse för arbetsbelastningen kan förutsättas bli det förhållandet att EGs regler om samordning av socialförsäkringssystemen skall tillämpas av försäkringskassoma. Detta kommer att medföra merarbete och kan behöva föranleda ändringar av nuvarande system för

SOU 199226 21

pensionshandläggning. Tämli gen omfattande utbildningsinsatsertorde också bli erforderliga. De regler som vi föreslår om beräkning av folkpension på grundval av bosättningstid här i landet skall tillämpas inte bara med avseende på bosättning för framtiden utan också för förfluten tid, upp mot 45-50 år tillbaka i tiden. Vid tillämpningen kan uppkomma problem att administrativt utreda var en person varit bosatt under olika perioder av den yrkesaktiva delen av livet. Uppgifter härom finns inte alltid tillgängliga för ñrsäkringskassorna. För utredningeni sådana fall krävs medverkan av den pensionssökande själv. Detsamma gäller även i fråga om en del andra av de regler som vi nu lägger fram förslag till. Ett exempel är särreglema för flyktingar. Detta innebär att ålderspension inte som i dag alltid kan beviljas utan föregående ansökan. Vi föreslår därför en principiell återgång till tidigare ordning med krav på ansökan för ålderspension. Emellertid kan antas att det också i framtiden kommer att i många fall finnas tillräckliga uppgifter tillgängliga för försäkringskassoma för att ålderspension skall kunna beviljas utan föregående ansökan. Detta gäller t.ex. de situationer där vilket kan förutsättas vara fallet för det alldeles övervägande antalet försäkrade ATP-poäng har tillgodoräknats för minst - 30 år. Uppgifter härom finns hos försäkringskassoma, och något behov av ansökan föreligger då inte. Likaså torde det vara möjligt att för framtiden bygga upp ett system för registrering av bosättningstid löpande som innebär att uppgifter härom bevaras och finns tillgängliga för försäkringskassorna. För sådana situationer kan sålunda också i fortsättningen göras undantag från kravet på pensionsansökan. Vi föreslår att det i AFL skall intas en regel som ger möjlighet för regeringen att i förordning närmare ange dessa situationer då ålderspension skall kunna beviljas utan föregående ansökan. I förordning eller i föreskrifter av riksförsäkringsverket bör vidare meddelas närmare bestämmelser om vilka krav som skall ställas på medverkan av de pensionssökande själva när det gäller uppgifter och utredning om bosättning, flyktingskap m.m.

SOU 199226 23

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1962381 om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1962381 om allmän försäkring dels att nuvarande 5 kap. 6 § skall betecknas 5 kap. 18 dels att 3 kap 13 5 kap. 1-5 §§, 8 kap. 9 och 12 §§, 14 kap. 7 § och 16 kap. 1 § samt den nya 5 kap. 18 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas 13 nya paragrafer, 5 kap. 6-17 §§ och 20 kap. 15 a samt närmast före 5 kap. 6 och 15 §§ nya rubriker av ñljande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 13

Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 Bestämmelserna i 2 kap. 13 § tillämpas även i fråga om sjukpenning. Vid tillämpning av 2 kap. 13 § andra stycket skall hänsyn inte tas till särskild sjukpenning enligt lagen 1977265 om statligt personskadeskydd. Bestämmelserna i 5 och Bestämmelserna i 5 och 8 §§ i fråga om förtidspension 8 §§ i fråga om förtidspension tillämpas även där den försäkrade tillämpas även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension, skulle ha erhållit sådan pension, om han varit svensk medborgare. om han hade tillgodoräknats rätt till folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap. 3-4 §§ eller 6- 14 §§, Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga, efter ingången av den månad, då han uppnådde sextiofem års ålder, erhållit sjukpenning under etthundraåttio dagar, får den allmänna försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.

Lagen omtryckt 1982120. 2 Senaste lydelse 19911040.

24 SOU 199226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 1§

Svensk medborgare, som är bo- Rätt till folkpension tillgodoräksatt i riket, är berättigad till folk- nas enligt vad sägs i detta som pension enligt vad i denna lag kapitel. sägs. Folkpension tillgodoräknas enligt reglerna i 2 § såvitt gäller ålderspension, förtidspension, barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension samt handikappersättning som utgör tillägg till pension. Rätt till vårdbidrag och handikappersättning som inte utgör tillägg till pension tillkommer försäkrad som är bosatt i Sverige.

2§3

Vid bosättning utom riket är Folkpension i 1§ som avses svensk medborgare, som har rätt andra stycket beräknas

till tilläggspension enligt denna a enligt reglerna i 3 och 4 §§

lag, berättigad till folkpension i i förhållande till det antal år för form av ålderspension, förtids- vilka tillgodoräknats penpension eller efterlevandepension sionspoäng för tilläggspension, ävensom tillägg till pension i form eller av handikappersättning. I fall b enligt reglerna i 6-15 §§ i som nu sagts utgår folkpen- förhållande till det antal år som sionsförmånen i förhållande till tillgodoräknats bosättningssom det antal år, för vilka den pen- tid i Sverige. sionsberättigade eller, när fråga Föreligger rätt till folkpension är om efterlevandepension, den såväl enligt de regler i som avses avlidne vid tilläggspensionens första stycket enligt de a som regberäkning tillgodoräknats ler i stycke pen- som avses samma sionspoäng. beräknas pensionen på grundval Har pensionspoäng tillgodo- av endast ett dessa regelsystem av räknats för minst trettio år, utgår och skall därvid tillämpas det folkpensionsförrnånen med oav- regelsystem det för den som ger

kortat belopp. I annat fall utgår pensionsberättigade mest förmån-

förmånen med så stor andel liga resultatet.

3 Senaste lydelse 1988881.

SOU 199226 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, och talet trettio. Är makar båda berättigade till folkpension enligt denna paragraf och skulle pensionen för en av makarna, om endast denne varit berättigad till pension, ha utgått med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas enligt andra stycket beräknade pensioner, skall ett tillägg motsvarande skillnaden utgå till

pensionerna med fördelning eier

förhållandet mellan dessa.

Folkpension i anknytning till tillläggspension

3§

Vid beräkning av folkpension Den som är bosatt i Sverige är enligt 2 § skall med år som där under de närmare villkor som avses jämställas anges i denna paragraf och i 4 § år, för vilket be- berättigad till folkpension enligt stämmelserna i 11 kap. 6 § första 2 § första stycket a under förutstycket eller II kap. 7 § första sättning att han har rätt till till-

stycket haft till följd att pensions- läggspension enligt denna lag. I poäng icke tillgodoräknats, fall som nu sagts utges folkpen-

år före år 1960, för vilket sion i förhållande till det antal år beräknats till statlig inkomstskatt för vilka den pensionsberättigade taxerad inkomst eller erlagts eller, när fråga är om efierlevansjömansskatt, samt, depensiøn, den avlidne vid till- 3. såvitt gäller person som läggspensionens beräkning tillgouppburit ersättning som avses i doräknats pensionspoäng. 11 kap. 2 §âärde stycket, år före Har pensionspoäng tillgodoår 1963, för vilket skulle ha räknats för minst 30 år, utges beräknats till statlig inkomstskatt folkpensionsfönnånen med oav-

taxerad inkomst om skattskyldig- kortat belopp. I annat fall utges

het hade förelegat för ersättning- förmånen med så stor andel en. därav som svarar mot förhållan- Utan hinder att rätt till det mellan det antal år för vilka av tilläggspension icke föreligger pensionspoäng tillgodoräknats utgår folkpension enligt 2 § om och talet 30.

26 SOU 199226

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

antalet år som i denna paragraf

sägs, när så erfordras samman-

lagt med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, uppgår till minst tre.

4§

Den som är svensk medborg- Vid beräkning folkpension av are, men är bosatt i Sverige, är enligt 3 § skall med år som där på samma villkor och med samma jämställas avses tilläggsfönnåner svensk år, för vilket bestämmelsom medborgare berättigad till folk- i 11 kap. 6 § första stycket serna

pension i form av eller 11 kap. 7 i detta lagrums a ålderspension, om han är lydelse före den 1 januari 1982, bosatt i Sverige sedan minst fem haft till följd att pensionspoäng år och efter fyllda sexton år har inte tillgodoräknats,

varit bosatt i Sverige under år före år 1960, för vilket sammanlagt minst tio år, beräknats till statlig inkomstskatt b förtidspension eller handi- taxerad inkomst, kappersättning, om han antingen såvitt gäller svensk medär bosatt i Sverige sedan minst borgare, år före år 1960, eller

fem år eller, om han är bosatt i såvitt gäller utländsk medborga-

Sverige sedan kortare tid än fem år före år 1974, för vilket re, år, har varit normalt arbetsför erlagts sjömansskatt, samt oavbrutet minst ett år under såvitt gäller person som bosättningstiden, uppburit ersättning i som avses

c barnpension, antingen I I kap. 2 §järde stycket, år före

om den avlidne föräldern omedelbart år 1963, för vilket skulle ha före sin död hade varit bosatt i beräknats till statlig inkomstskatt Sverige minst sex månader och taxerad inkomst skattskyldigom barnet vid dödsfallet var bosatt i het hade förelegat för ersättning- Sverige eller om barnet är bosatt en. i Sverige sedan minst må- Utan hinder rätt till sex av att nader och barnet eller den tilläggspension inte föreligger avlidne föräldern vid dödsfallet utges folkpension enligt 3 § var om bosatt i Sverige, antalet år som i denna paragraf

d omställningspension eller sägs, när så erfordras

sammansärskild efterlevandepension, lagt med år för vilka pensionspoantingen om den avlidne ome- äng tillgodoräknats, uppgår till delbart före sin död hade varit minst tre.

bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet

var bosatt i Sverige eller om den

Senaste lydelse 1988881.

SOU 199226 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efter-

levande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt i Sverige,

e Vårdbidrag för barn, om

föräldern är bosatt i Sverige sedan minst ett år. Med bosättningstid likställes, såvitt gäller .yömam tid för vilken sjömansskatt erlagts.

5§5

Förtidspension eller särskild En svensk medborgare som är efterlevandepension, till vilken bosatt utomlands har rätt till folkrätt föreligger enligt 4 ersätts pension som beräknas med tillutan hinder av 4 § första stycket lämpning av reglerna i 3 och

a med ålderspension från och 4 §§. I fall som nu sagts utges

med den månad då den pensions- folkpension i form av ålderspen-

berättigade fyller 65 år. sion, förtidspension eller efterle- Barn, för vilket förälder har vandepension ävensom tillägg till

uppburit vårdbidrag enligt 4 § pension i form av handikapper-

första stycket e, är berättigat till sättning. förtidspension eller handikappersättning utan hinder av 4 första stycket b.

Folkpension på grundval av bosättningstid

6§

Den som är bosatt i Sverige är under de närmare villkor som anges i denna paragraf och i 7- 14 §§ berättigad till folkpension enligt 2 § första stycket b under förutsättning att han eller, såvitt gäller efterlevandepension, den avlidne enligt bestämmelserna i 7 och 8 §§ kan tillgodoräknas bosättningstid i Sverige för minst

5 Senaste lydelse 1988881.

28 SOU 199226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tre år. Vid beräkning av bosättningstid bortses från tid före det år då den berättigade eller, såvitt gäller efterlevandepension, den avlidne

uppnått 16 års ålder och tid efter

det år då han fyllt eller skulle ha fyllt 64 år.

7§

Som bosättningstid tillgodoräknas, om inte annat följer av bestämmelserna i 11

a tid

under vilken en person varit folkbolförd i Sverige enligt folkbolgföringslagen 1991 48I; hänsyn skall dock inte tas till tid

efter utresan vid flyttning till

utlandet under sådana ornständigheter att personen enligt föreskrift i nämnda lag skall avregistreras som utflyttad,

b tid under vilken en här

folkbokförd före tidpunkten person för folkbokföringen oavbrutet

vistats i Sverige efter att ha

ansökt om uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen 1989 529 eller motsvarande föreskrift enligt äldre lag,

c tid före år 1993 under

vilken en svensk medborgare, som av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfimd, ett är organ som

knutet till ett sådant samfund eller

en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd till ett annat land fär arbete för arbetsgivarens räkning, d tid för vilken tillgodoräknats pensi för lläggspension och därmed jämställd tid enligt

SOU 199226 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vad som sägs i 4 samt

e tid under vilken en person i annat fall än som sägs ovan

enligt en överenskommelse som avses i 20 kap. 15 § första stycket eller enligt lag som nämns i 20

kap. 15 a § omfattats av svensk

lagstiftning om pensionsförmáner. Bestämmelserna i första stycket gäller inte tid varunder en person som där sägs enligt en överenskommelse som avses i 20 kap. 15 § första stycket eller enligt lag som nämns i 20 kap. 15 a § omfattats av lagstiftning om pensionsförmåner i annat land. Detsamma gäller betráfande den som enligt förordnande av regeringen med stöd av 1 kap. 3 § fjärde stycket varit undantagen från svensk socialförsäkringslagstijining vid arbete utomlands. Vad som i första stycket sägs om folkbolgföring enligt folkbokföringslagen skall gälla också i haga om kyrkobokföring enligt lag som ersatts av folkbokföringslagen eller enligt motsvarande äldre författning. Bestämmelsen i första stycket c gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände levt tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har

eller har haft barn.

30 SOU 199226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

I fråga om en flykting, som är bosatt i Sverige, tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige, utöver vad som följer av 7 även tid då han varit bosatt i sitt hemland enligt vad som sägs i andra stycket. För flyktingen tillgodoräknas så stor del av bosättningstiden i hemlandet från och med det år då han uppnått 16 års ålder till och med året före det år då han först ankom till Sverige som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan den tid han har varit bosatt i Sverige från och med det år då han först ankom hit till landet till och med det år då han fyllt 64 år och å andra sidan hela tiden från och med året för den första ankomsten hit till och med det år då han fyllt 64 år. I fråga om förtidspension eller efterlevandepension skall i stället för året då flyktingen skulle fylla 64 år som utgångspunkt tas året före pensionsfallet. Vid beräkningen enligt detta stycke bortses från tid då flyktingen varit bosatt i sitt hemland och för vilken rätt till pension från det landet föreligger vid bosättning i Sverige. Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid då flylaingen före den första ankomsten till Sverige varit bosatt i annat land där han varit att anse som flylaing. Med flykting avses i denna paragraf en utlänning som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med stöd av 3 kap. 1 § 1 utlänningslagen 1989529 eller

SOU 199226 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eljest på grund av att han ansetts som flykting enligt konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning. I fråga om en flykting som är statslös skall vad som i denna paragraf sägs om bosättningstidi hemlandet i stället gälla med avseende på bosättningstid i det

land där flyktingen tidigare haft

sin vanliga visteLseort.

9§

Folkpension beräknas på grundval av den sammanlagda tid varunder den pensionsberättigade eller, såvitt gäller efterlevandepension, den avlidne enligt reglerna i 7och 8 §§ tillgodoräknats bosättningstid i Sverige. Har bosättningstid tillgodoräknats för minst 40 år, utges folkpension med oavkortat belopp. I

annat fall utges folkpension med

så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka bosättningstid tillgodoråknats och talet 40. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall bosättningstiden sättas ned till närmaste hela antal år.

10§

Folkpension enligt 2 § första

stycket b i form av ålderspension

utges i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberättigade tillgodoräknats bosättningstid.

Älderspension till den som

omedelbart före den månad då han fyllde 65 år uppburit hel förtidspension utges, om det är

32 SOU 199226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

färmånligare, på grundval av samma bosättningstid som legat till grund för beräkningen av förtidspensionen.

Ãlderspension till den

som omedelbart före den månad då han fyllde 65 år uppburit hel särskild efierlevandepension utges i förhållande till det antal år för vilka den avlidne tillgodoräknats bosättningstid, om det är förmånligare.

11§

Folkpension enligt 2 § första

stycket b i form av förtidspension

utges på grundval av den pensionsberättigades bosättningstid till och med året före pensionsfallet. Som bosättningstid tillgodoräknas även tid från och med året för pensionsfallet till och med det år då den pensionsberättigade uppnår 64 års ålder

framtida bosättningstid enligt

vad som sägs i andra stycket. Om den pensionsberättigade kan tillgodoräknas minst fyra

femtedelar av tiden från och med

det år då han fyllde 16 år till och med året före pensionsfallet som bosåttningstid, tillgodoräknas hela tiden från och med året för pensionsfallet till och med det år då han uppnår 64 års ålder som

framtida bosättningstid. Om dessa

förutsättningar inte är uppfyllda,

tillgodoräknas som framtida bo-

sättningstid så stor del av tiden från och med året för pensions-

fallet till och med det år då den

pensionsberättigade uppnår 64 års ålder som svarar mot för-

SOU 199226 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

hållandet mellan å ena sidan den bosättningstid som beräknats enligt första stycket och å andra

sidan fyra femtedelar av tiden

från och med det år då den pensionsberättigade fyllde 16 år till och med året före pensionsfallet. Vid tillämpning av reglerna i detta stycke sätts bosättningstiden ned till närmaste antal hela månader.

I fall då halv förtidspension

omräknas till två tredjedelar av hel förtidspension eller till hel förtidspension eller då två tredjedelar av hel förtidspension omräknas till hel förtidspension, skall göras en ny beräkning av bosättningstid enligt bestämmelserna idenna paragraf Pensions-

fallet skall i ett sådant fall anses

ha inträffat vid den tidpunkt då den försämring av arbetsförmågan har inträtt som utgör grunden för omräkningen förtidsav pensionen.

12§

I fråga om en person som har rätt till förtidspension på grund pensionsfall som inträfat före av det år då han fyllde ingången av 16 år skall vid tillämpning av bestämmelserna 11 § gälla vad som föreskrivs i andra och tredje styckena. För pensionsberättigad som en avses i första stycket och som är svensk medborgare samt bosatt i Sverige skall bosättningstid som alltid tillgodoräknas tiden från och med det år då han fyllde 16

34 SOU 199226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

år till och med det år då han uppnår 64 års ålder. Härvid skall hänsyn dock inte tas till tid då

den pensionsberättigade efter

fyllda 16 år uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av bosättningstid enligt 7 och 8 §§. För en pensionsberättigad som avses i första stycket och inte som är svensk medborgare skall, om han är bosatt i Sverige sedan minst fem år, som bosättningstid alltid tillgodoräknas tiden från och med det år då han fyllde 16 år till och med det år då han uppnår 64 års ålder. Härvid skall hänsyn dock inte tas till tid då

den pensionsberättigade efter

fyllda 16 år uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av bosättningstid enligt 7 och 8 §§.

I3§

Vid tillämpning av bestämmelserna i 11 § skall, om pensions-

fallet inträfat under det år då

den pensionsberättigadewide 16

år, framtida bosättningstid enligt

första stycket nämnda paragraf tillgodoräknasunderförutsättning att den pensionsberättigade kan som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas hela tiden från och med ingången av det år då han fyllde 16 år till och med tidpunkten för pensionsfallet.

SOU 199226 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14§

Folkpension enligt 2 § första

stycket b i form av barnpension,

ontställningspension eller särskild efterlevandepension utges på grundval av den bosättningstid kan tillgodoräknas den avlidsom till och med året före dödsne fallet. Som bosättningstid för den avlidne tillgodoräknas även, under de förutsättningar som anges i 11 § andra stycket, fram-

tida bosättningstid. Ifall som nu

sagts skall i stället för året för pensionsfallet hänsyn tas till året för dödsfallet. Om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet uppbar folkpension

i form av hel förtidspension,

beräknas efterlevandepensionen enligt denna paragraf på grundval samma bosüttningstid som av förtidspensionen, om det är förmånligare.

Gemensamma bestämmelser

15§

Folkpensionsfärmân i form av

handikappersättning som utgör tillägg till pension utges på grundval av samma antal år med pensionspoäng eller samma bosättningstid som ligger till grund för beräkningen av folkpensionen.

36 SOU 199226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16§

Är makar båda berättigade till folkpension enligt 2 § första stycket a eller b och skulle pensionen för en av makarna, om endast denne varit berättigad till folkpension, ha utgetts med högre belopp än det sammanlagda beloppet av makarnas pensioner beräknade enligt 3 och 4 §§ samt 6-13 §§, skall ett tillägg motsvarande skillnaden utgå till pensio-

nerna med fördelning efter för-

hållandet mellan dessa.

17§

Vid beräkning av pension som enligt reglerna i detta kapitel skall utges med viss andel av en oavkortad pension beräknas först en oavkortad pension med tilllâmpning av reglerna i 6-9 kap. och 17 kap. 2 Det sålunda beräknade pensionsbeloppet sätts sedan ned till den andel med vilken pensionen skall utges.

6§ 18§

Den, som kommit i åtnjutande av Den börjat uppbära folkpensom folkpension enligt vad i 4 eller sion med stöd reglerna i detta av 5 § sägs men vars rätt enligt kapitel rätt enligt nämnmen vars nämnda lagrum upphört, må även da regler upphört till fojd av i fortsättningen åtnjuta folkpen- bosättning utomlands, får även i sion, därest regeringen för vissa fortsättningen uppbära folkpenfall så förordnat eller det med sion, regeringen för vissa fall om hänsyn till omständigheterna så förordnat eller det med hänsyn skulle framstå såsom oskäligt att till omständigheterna skulle framindraga pensionen. Vid tillämp- stå såsom oskäligt att dra in penning av 6-10, 16, 17 och 20 kap. sionen. Vid tillämpning 6-10, av skall pensionsberättigad i 16, 17 och 20 kap. skall som pen-

SOU 199226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna paragraf sägs likställas med sionsberättigad som i denna parañrsäkrad, även om han icke upp- graf sågs likställas med försäkfyller förutsättningarna i 1 kap. rad, även om han inte uppfyller 3 § första stycket. förutsättningarna i 1 kap. 3 § första stycket.

Särskild efterlevandepension Särskild efterlevandepension utges inte med anledning av utges inte med anledning av sådan nedsättning av förvärvsmöj- sådan nedsättning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevan- ligheten för vilken den efterlevande är berättigad till de är berättigad till sjukpenning

a förtidspension enligt denna eller egenlivränta enligt lagen

lag, eller 1976 arbetsskadeförsäk- 3 80 om

b sjukpenning eller egenlivränta ring eller motsvarande ersättning

enligt lagen 1976380 om ar- som utges enligt annan författning betsskadeförsäkring eller motsva- eller på grund av regeringens rande ersättning som utges enligt förordnande. annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Om den efterlevande uppbär ålderspension eller omställningspension enligt denna lag, utges inte särskild efterlevandepension. Bestämmelserna i 5 § andra stycket gäller även i fråga om särskild efterlevandepension. Vad som föreskrivs i första och andra styckena gäller även beträffande motsvarande förmån

som utges till den efterlevande på

grundval av utländsk lagstiñning.

Om någon för samma tid och för samma nedsättning av förvärvsmöjligheten har rätt till såväl särskild efterlevandepension som någon av nedan uppräknade förmåner, minskas den särskilda efterlevandepensionen med den andra förmånens belopp. Minskning skall göras med

a delpension enligt lagen 1979 a förtidspension enligt denna

84 om delpensionsförsäkring, lag,

b dagpenning från erkänd arbets- b delpension enligt lagen 1979

löshetskassa, 84 om delpensionsförsäkring,

° Senaste lydelse 1988881. 7 Senaste lydelse 19911974.

38 SOU 199226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

c kontant arbetsmarknadsstöd c dagpenning från erkänd ar-

enligt lagen 1973371 om kon- betslöshetskassa,

tant arbetsmarknadsstöd, d kontant arbetsmarknadsstöd

d utbildningsbidrag vid arbets- enligt lagen 1973 371 om konmarknadsutbildning och yrkesin- tant arbetsmarknadsstöd,

riktad rehabilitering i form av e utbildningsbidrag vid arbets-

dagpenning, marknadsutbildning och yrkesin-

e vuxenstudiebidrag enligt stu- riktad rehabilitering i form av

diestödslagen 1973349 eller dagpenning.

lagen 19831030 om särskild f vuxenstudiebidrag enligt studie-

vuxenstudiestöd för arbetslösa, stödslagen 1973349 eller lagen samt 19831030 om särskild vuxen-

f timersättning vid kommunal studiestöd för arbetslösa, samt

vuxenutbildning komvux, vid g timersättning vid kommunal vuxenutbildning ñr psykiskt vuxenutbildning komvux, vid utvecklingsstörda Särvux och vuxenutbildning ñr psykiskt vid svenskundervisning ñr in- utvecklingsstörda Särvux och vandrare sñ. vid svenskundervisning för invandrare sfi. Om särskild efterlevandepension till följd av bestämmelserna i 5 kap. utges med viss andel av oavkortad sådan pension, skall minskning enligt första stycket göras endast med hänsyn till motsvarande andel av förmån som där avses. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även i fråga om motsvarande förmåner

som utges till den efterlevande på

grundval av utländsk lagstiftning.

14 kap. 7§

Bestämmelserna i 8 kap. 12 § om Bestämmelserna i 8 kap. 12 § om minskning av särskild efterlevan- minskning av särskild efterlevandepension som sammanträffar depension som sammanträffar med annan förmån tillämpas även med annan förmån tillämpas även i fråga om särskild efterlevande- i fråga om särskild efterlevandepension enligt detta kapitel. Min- pension enligt detta kapitel. Härskningen skall i första hand göras vid skall vad som i andra stycket

på tilläggspensionen. nämnda paragraf fall

sägs avse

Senastelydelse 1988881.

SOU 199226 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

då den avlidne inte tillgodoräknats pensionspoäng för det antal dr som krävs för rätt till oavkortad tilldggspension. Minskningen skall i första hand göras på tilläggspensionen.

16 kap. 1

Den som önskar pension skall Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän försäk- göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad ringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. Försäk- regeringen förordnar. Försäk-

ringskassan skall dock utan an- ringskassan skall dock, ifall som

sökan besluta om hel ålderspen- närmare anges av regeringen

sion till en hos kassan inskriven eller, efter regeringens bemyndi-

pensionsberättigad från och med gande, riksfärsäkringsverket, utan den månad han fyller 65 år, om ansökan besluta om hel ålderspenhan inte skriftligen begärt annat. sion till en hos kassan inskriven pensionsberättigad från och med den månad han fyller 65 år, om han inte skriftligen begärt annat. Uppbär en ñrsäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen 1976 3 80 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Uppbär en försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller Vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid ñr vilken förmånen skall utgå förlängas utan att ansökan har gjorts. Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension som tillerkänts en efterlevande ñr begränsad tid. I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom. För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension, handikappersättning, Vårdbidrag eller särskild efterlevandepension skall ersättning lämnas i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket föreskriver.

9 Senaste lydelse 19911040.

40 SOU 199226

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 15 a §

Bestämmelser om utsträckt eller inskränkt tillämpning reglerna av

i denna lag finns i lagen 1992

000 om samordning av systemen för social trygghet i fråga om personer som flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsom-

rådet. I fall då en person med stöd av den lagen skall omfattas

av svensk lagstiftning om pensionsförmáner, skall han likställas med försäkrad enligt denna lag, även om han inte uppfyller förutsättningarna enligt I kap. 3 § första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

I fråga om pensionstörmåner hänför sig till tiden före ikraftträdansom det gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådana förmåner.

3. De nya bestämmelserna gäller även i fråga pension vartill rätt om föreligger vid ikraftträdandet.

4. Folkpension i form ålderspension enligt 6 kap. 1 § första stycket, av förtidspension, barnpension, omstållningspension eller särskild efterlevandepension, vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet, skall hinder utan av 5 kap. 9 § i dess nya lydelse alltid anses grundad på bosättningstid en om 40 år. Detsamma skall gälla folkpension i form av ålderspension enligt 6 kap. 1 § tredje stycket som utges vid ikraftträdandet. Vad sagts gäller nu dock inte i fråga om sådan folkpension som utges med reducerat belopp till följd av 5 kap. 2 § i dess äldre lydelse eller på grund motsvarande av bestämmelse i en sådan överenskommelse i 20 kap. 15 § första som avses stycket. Bestämmelserna i första stycket gäller också beträffande folkpension i form av ânkepension, utges med stöd Övergångsbestämmelsema till som av lagen 1988881 om ändring i lagen 1962381 allmän försäkring, om vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet. I fall då ändring sker den andel enligt 7 kap. 2 § varmed utges folkav pension i form av förtidspension, vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet,

SOU 199226 41

skall bestämmelserna i första stycket gälla också i fråga om den förtidspension som utges efter ändringen.

5. Vid tillämpning de bestämmelserna i 5 kap. 6-10 och 15-17 §§ av nya i fråga folkpension form av ålderspension till personer, som är födda om år 1935 eller tidigare och som är bosatta i Sverige sedan minst fem år samt efter fyllda 16 år varit bosatta i Sverige under sammanlagt minst tio år, skall bosättningstid enligt 5 kap. 7 § i dess nya lydelse tillsom godoräknas även tid vanmder de varit bosatta i annat land. Vad nu sagts skall dock inte gälla tid för vilken rätt till pension grundad på bosättning i det andra landet föreligger och sådan pension dessutom kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige.

6. Vid avgörande rätten till och beräkning av ñrmåner enligt denna lag av tas hänsyn också till bosättningsperioder eller perioder av förvärvsverksamhet som fullgjorts före ikraftträdandet.

7. De bestämmelserna beträffande folkpensioni form av omställningsnya pension och särskild efterlevandepension gäller även i fråga om folkpension i form Änkepension som utges med stöd av Övergångsbeav stämmelsema till lagen 1988881 om ändring i lagen 1962381 om

allmän försäkring.

8. Folkpension i form ålderspension enligt de bestämmelserna i 5 av nya kap. 3 § till kvinnor är födda år 1944 eller tidigare och som med stöd som övergångsbestämmelsema till lagen 1988881 om ändring i lagen av 1962381 allmän försäkring har rätt till tilläggspension i form av om änkepension skall, sådan beräkning är förmånligare än en beräkning om en enligt reglerna i nämnda paragraf, utges på grundval av det antal år som tillgodoräknats den avlidne vid tilläggspensionens beräkning.

9. De bestämmelserna i 5 kap. 10 § tredje stycket om beräkning av nya folkpension i form av ålderspension till den som uppburit hel särskild efterlevandepension skall gälla även i fråga om beräkning av folkpension i form ålderspension till kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare av och med stöd övergångsbestämmelserna till lagen 1988881 om som av ändring i lagen 1962381 allmän försäkring uppburit folkpension i om form änkepension. Detsamma gäller i fråga om ålderspension till av efterlevande kvinna är född år 1944 eller tidigare och som är 65 år som eller äldre när maken avlider samt då skulle ha varit berättigad till folkpension i form änkepension med stöd av övergångsbestämmelsema av till lagen 1988881 ändring i lagen 1962381 om allmän försäkring, om hon vid tidpunkten för dödsfallet inte hade uppnått 65 års ålder. om

10. Rätt till bamtillägg utges med stöd övergångsbestämmelsema som av till lagen 1988881 ändring i lagen 1962381 allmän försäkring om om tillkommer försäkrad är bosatt i Sverige. I fråga en svensk som om medborgare, som hade rätt till bamtillägg för december 1989 och som är

42 SOU 199226 bosatt utomlands, gäller fortfarande äldre bestämmelser i 5 kap. 2 i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989.

SOU 199226

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1979127 om ändring i lagen 1962381 om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att punkten 1 i övergångsbeståmmelsema till lagen 1979127 om ändring i lagen 1962381 om allmän försäkring skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den är född år 1929 eller Den som är född år 1929 eller som tidigare, så ock den är född tidigare, så ock den som är född som vid lagens ikraftträ- senare men den 1 juli 1979 uppsenare men

dande uppbär folkpension, får för bar folkpension i form av ålders-

rätt till folkpension vid bosättning pension, förtidspension eller utom riket åberopa äldre bestäm- änkepension samt uppbär sådan melser i 5 kap. pension också vid utgången av år 1992, får för rätt till folkpension vid bosättning utomlands åberopa äldre bestämmelser i 5 kap.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga pension som avser tid före ikraftträdandet. om

44 SOU 199226

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1969205 om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1969205 pensionstillskott om om dels att 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse, a dels att det i lagen skall införas paragraf, 2 b följande lydelse. en ny av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§

Till folkpension i form ålderspension, förtidspension, omstållningsav pension eller särskild efterlevandepension utgår pensionstillskott enligt denna lag. Sådant tillskott utgår också till folkpension i form av änkepension, som uppbärs med stöd övergångsbestämmelsema till lagen av 1988881 om ändring i lagen 1962381 allmän ñrsäkring. om Pensionstillskott utges endast till den som är bosatt i Sverige.

Pensionstillskottet till ålderspen- Pensionstillskottet till ålderspension, omstållningspension, sär- sion, omstållningspension, sårskild efterlevandepension eller skild efterlevandepension eller änkepension är femtiofyra procent änkepension är femtiofyra procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § basbeloppet enligt l kap. 6 § av lagen 1962381 om allmän för- lagen 1962381 allmän förom säkring, om inte annat följer säkring, inte annat följer av om av bestämmelserna i andra och tredje bestämmelserna i andra och tredje styckena. styckena eller i 2 b För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad under vilken han fyller sextiofem år är pensionstillskottet det belopp som framkommer det i första stycket angivna procenttalet om minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring. Pensionstillskottet till änkepension, enligt 8 kap. 4 § andra eller som tredje stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989 betalas ut med minskat belopp, är det belopp som framkommer det i första stycket angivna procenttalet minskas i om

1 Senaste lydelse 1988884. 2 Senaste lydelse 1990775.

SOU 199226 45

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

motsvarande mån. Pensionstillskottet till halv ålderspension är hälften av det pensionstillskott som angetts i första eller andra stycket. För den som har två tredjedelar av hel särskild efterlevandepension eller halv sådan pension eller har Änkepension, som med tillämpning punkt 6 i överav gångsbestâmmelsema till lagen 1988881 ändring i lagen 1962381 om om allmän försäkring betalas ut med viss andel oreducerad sådan av en pension, är pensionstillskottet motsvarande andel det pensionstillskott av som angetts i första stycket.

2a§3

Pensionstillskottet till förtidspen- Pensionstillskottet till förtidspension âr etthundrafyra procent sion är etthundrafyra av procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen 1962381 allmän lagen 1962381 allmän om om försäkring, om inte annat följer försäkring, inte följer om annat av bestämmelserna i andra styck- bestämmelserna i andra stycket av et. eller i 2 b För den som har två tredjedelar hel förtidspension eller halv förtidsav pension år pensionstillskottet motsvarande andel det pensionstillskott av som anges i första stycket. För den som får förtidspension för tid efter det att ålderspension upphört att betalas ut enligt 6 kap. 3 § lagen allmän om försäkring skall pensionstillskottet minskas i motsvarande man som förtidspensionen minskas enligt 7 kap. 4 § andra stycket lagen allmän om försäkring.

2b§

Pensionstillskottet till ålderspension, onutâllningspension, särskild efterlevandepension, änkepension eller förtidspension som enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen 1962381 om allmän färsäkring utges med viss andel av oavkortad sådan pension utgör motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i 2 eller 2 a

3 Senastelydelse 1990775 .

SOU 199226

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Den som utöver folkpension har Den som utöver folkpension har tillâggspension i form av ålders- tillâggspension i form av ålderspension, änkepension, omställ- pension, Änkepension, omställningspension, särskild efterlevan- ningspension, särskild efterlevandepension eller förtidspension har depension eller förtidspension har rått till pensionstillskott endast i rätt till pensionstillskott endast i den mån tillåggspensionen inte den mån tilläggspensionen inte uppgår till det belopp som följer uppgår till det belopp som följer av 2 eller 2 a av 2 a eller 2 b Om pensionstillskott till ålderspension eller förtidspension utges med viss andel av oavkortat sådant tillskott till följd av 2 b skall vid avräkning enligt första stycket hänsyn tas endast till motsvarande andel av llâggspen-

sion i fann av ålderspension eller

förtidspension. På motsvarande sätt skall vid avräkning av pensionstillskott till omställningspension särskild efierlevandepension eller änkepension, som utges med viss andel av oavkortat sådant tillskott till följd av nämnda bestämmelse, hänsyn tas endast till motsvarande andel av

tilläggspension i form av ontstâll-

ningspension, särskild efterlevandepension eller änkepension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om pensionstillskott som avser tid före ikrafttrådandet.

4 Senaste lydelse 1988884.

SOU 199226 47

Förslag till Lag om ändring i lagen 1990773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig

vård sjukt eller

av handikappat barn

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen 1990773 särskilt om pensionstillägg till folkpension ñr långvarig vård sjukt eller handikapav pat barn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till folkpension i form av ålders- Till folkpension i form av ålderspension utges ett särskilt pen- pension, som tillkommer den som sionstillägg för år räknat enligt är bosatt i Sverige, utges ett vad som sägs i denna lag. särskilt pensionstillågg för år räknat enligt vad som sägs i denna lag.

5§

För tio tillgodoräknade vårdar år det särskilda pensionstillägget per kalenderår tjugofem procent av basbeloppet enligt l kap. 6§ lagen 1962381 om allmän försäkring. För varje vårdar tillgodoräknas som därutöver ökar tillägget med fem procent av basbeloppet. För den som har börjat ta ut sin ålderspension tidigare eller än senare den månad under vilken han fyller 65 år minskas respektive ökas det särskilda pensionstilläggeti motsvarande mån pensionen skall minskas som eller ökas vid förtida och uppskjutet uttag enligt 6 kap. nämnda lag. Särskilt pensionstillägg till ålderspension, som enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen allom män försäkring utges med viss andel av oavkortad sådan pension, utgör motsvarande andel av det särskilda pensionstillägg som beräknats enligt första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om särskilt pensionstilläggsom tid före ikraftträavser dandet.

48 SOU 199226

5 Förslag till

hustru-

Lag om ändring i lagen 1962392 om tillägg och kommunalt bostadstillägg till folk-

pension

Härigenom föreskrivs att l och 4 §§ lagen 1962392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse

1§2

Hustrutillägg utges under de Hustrutillägg utges under de nämnare förutsättningar som närmare förutsättningar som anges nedan till kvinnor som är anges nedan till kvinnor som är födda år 1934 eller tidigare. Rätt bosatta i Sverige och som är till hustrutillägg har en sådan födda år 1934 eller tidigare. Rätt kvinna för tid före den månad då till hustrutillågg har en sådan hon fyller sextiofem år, om hon kvinna för tid före den månad då är hustru till någon som uppbär hon fyller sextiofem år, om hon folkpension i form av ålderspen- är hustru till någon som uppbär sion eller förtidspension. För folkpension i form av ålderspendenna rätt förutsätts vidare att sion eller förtidspension. För hustrun har fyllt sextio år och denna rätt förutsätts vidare att själv inte uppbär sådan folkpen- hustrun har fyllt sextio år och sion och makarna varit gifta själv inte uppbär sådan folkpenminst fem år. När det finns sär- sion och makarna varit gifta skilda skäl, får hustrutillägg utges minst fem år. När det finns säräven om hustrun inte har fyllt skilda skäl, får hustrutillägg utges sextio år eller makarna varit gifta även om hustrun inte har fyllt kortare tid än fem år. sextio år eller makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägg skall, där Hustrutillägg skall, där annat följer av vad i 4 § stadgas, annat följer av vad i tredje stycket för år räknat motsvara skillnaden eller 4 § stadgas, för år räknat mellan å ena sidan sammanlagda motsvara skillnaden mellan å ena beloppet av folkpension i form av sidan sammanlagda beloppet av hel ålderspension till två makar folkpension i form av hel åldersjämte två pensionstillskott till pension till två makar jämte två ålderspension enligt lagen om pensionstillskott till ålderspension

1 Lagen omtryckt 19761014. 2 Senastelydelse 1988883.

SOU 199226 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pensionstillskott samt å andra enligt lagen om pensionstillskott sidan folkpension i form av hel samt å andra sidan folkpension i ålderspension till ogift jämte ett form av hel ålderspension till sådant pensionstillskott, ålder- ogift jämte ett sådant pensionstillspensionema och pensionstillskot- skott, ålderspensionema och penten beräknade för år och under sionstillskotten beräknade för år förutsättning att de börjat utgå och under förutsättning att de från och med den månad var- börjat utgå från och med den under den pensionsberâttigade månad varunder den pensionsbefyllt sextiofem år. rättigade fyllt sextiofem år.

Ifall då mannens ålders- eller

förtidspension enligt bestämmelserna i 5 kap. lagen 1962381 om allmän försäkring utges med viss andel av oavkortad sådan pension, utgör hustrutillågget motsvarande det hustruandel av tillägg som anges i andra stycket.

4§3

Hustrutillägg minskas med sextio procent och kommunalt bostadstillägg med trettiofem procent av den del av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kronor för den är gift och 1 000 kronor för som annan

Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt

bostadstillägg ñreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å hustrutillägget. Om hustrutillâgg med tillämpning av 1 § tredje stycket skall utges med viss andel av oavkortat sådant tillägg, skall minskning med hänsyn till årsinkomst beräknas pá ett oavkortat hustrutillägg och andelsberälcning enligt 1 § tredje stycket göras först på det

belopp som framkommer efter

denna minskning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. . 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga hustrutillägg om som avser tid före ikraftträdandet. 3. Hustrutillägg utges vid ikraftträdandet skall inte minskas för tiden som därefter på grund av den nya bestämmelsen i 1 § tredje stycket.

3 Senaste lydelse 1990777.

SOU 199226 51

l Inledning

l Allmän bakgrund

Riksdagen fastställde under våren 1988 med anledning av en proposition från regeringen prop. 19878866, UU 19878824, rskr. 245 riktlinjer för Sveriges deltagande i tillskapandet av ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, som skulle omfatta de länder som tillhör de Europeiska Gemenskapema EG och Europeiska frihandelssammanslutningen EFTA. Enligt dessa riktlinjer skulle målet för integrationsarbetet vara att bredda och fördjupa samarbetet med EG. Ett syfte med detta närmande till EG angavs vara ett svenskt deltagande i den interna marknad EG avser etablera med utgången av år 1992 på villkor som skulle leda till samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som det gjorde i EGs medlemsländer. Efter riksdagsbeslutet tog Sverige tillsammans med övriga EFT A-länder kontakt med EG för att åstadkomma ett breddat och fördjupat samarbete. Detta har resulterat i att EFTA-ländema gemensamt med EG-kommissionen undersökt förutsättningarna ñr att utvidga samarbetet till att omfatta de s.k. fyra frihetema för varor, tjänster, kapital och personer samt angränsande politikområden genom ett avtal mellan EG och EFTAländerna om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES. Den fria rörligheten för personer aktualiserar frågan hur den sociala tryggheten skall samordnas för personer som flyttar mellan olika länder som ingår i det avsedda samarbetsornrådet. Under våren 1989 antog riksdagen ett betänkande av utrikesutskottet om Sverige och den västeuropeiska integrationen UU 19888919, i vilket målen fastslogs för Sveriges pågående och förestående kontakter med EG. Efter ett omfattande förberedande kartläggningsarbete inleddes de formella förhandlingarna om ett EES-avtal i juni 1990. Den gemensamma legala basen i avtalet EES är relevanta delar av EGs regelverk. om Målsättningen är att ett EES-avtal skall kunna träda i kraft den l januari 1993, dvs. samtidigt EGs inre marknad fullbordas. som De mål riksdagen i de båda nämnda betänkandena om som angavs av Sverige och den västeuropeiska integrationen UU 19878824 och 198889 19 har legat till grund för Sveriges deltagande i de förhandlingar förts mellan EG och EFTA-ländema att skapa ett Europeiskt som om ekonomiskt samarbetsområde. Riksdagen fastslog därvid att förhandlingarna med EG skulle vara ñrutsättningslösa och att avsikten borde vara att bredda och fördjupa samarbetet med EG på varje område så långt detta år förenligt med neutralitetspolitiken.

52 SOU 199226

Under hösten 1990 förklarade regeringen i en skrivelse till riksdagen skr. 19909150 att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europapolitiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klargöra Sveriges ambitioner att bli medlem av EG. Riksdagen har därefter i december 1990 uttalat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik samt att regeringen efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden bör kunna lämna in en svensk ansökan medlemskap om 19909lUU8, rskr. 74. En sådan ansökan har regeringen överlämnat till EGs ministerråd den 1 juli 1991. Förhandlingarna mellan EG och EFTA-ländema resulterade i oktober 1991 i att parterna enades om ett utkast till ett EES-avtal. Sedan EG-domstolen i ett yttrande över utkastet framställt erinringar i vissa hänseenden återupptogs förhandlingarna, och dessa utmynnade i februari 1992 i att parterna kom överens om ett på vissa punkter reviderat EES-avtal. Förhoppningen är att detta avtal kan undertecknas någon gång under våren 1992, och avsikten är att det efter ratificering skall träda i kraft den 1 januari 1993. Med utgångspunkt från riksdagsbehandlingen våren 1988 av den nämnda propositionen om Sverige och den västeuropeiska integrationen utfärdade regeringen särskilda direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att beakta EG-aspekter i sitt utredningsarbete dir. 198843. Mot denna bakgrund har pensionsberedningen S 198403 i sitt slutbetänkande SOU 199076 Allmän pension tagit upp frågor angående EGs regler i förhållande till den svenska pensionslagstiftningen. Pensionsberedningen har därvid konstaterat att den EG-förordning, 140871, nr som reglerar den sociala tryggheten för personer som flyttar inom gemenskapen bygger på fyra grundläggande principer likabehandlingsprincipen, sammanläggningsprincipen, exportabilitetsprincipen och proratatemporisprincipen. Enligt pensionsberedningens uppfattning står det svenska regelsystemet vad beträffar allmän tilläggspension ATP i god överensstämmelse med bestämmelserna i EGs förordning. Den i huvudsak enda punkt där en utvidgad tillämpning bedöms erforderlig gäller vissa övergångsregler för personer som inte hunnit tjäna in pensionspoäng för minst 30 år till följd av sin ålder när systemet infördes. Betydligt större problem skulle enligt pensionsberedningen uppkomma inom folkpensioneringen vid en anslutning till bestämmelserna i EGs förordning 140871. De nuvarande svenska reglerna för folkpension ger svenska medborgare rätt till folkpension på förmånligare villkor än utländska medborgare och statslösa, eftersom det för den senare kategorin krävs att en viss kvalifikationstid är uppfylld innan förmåner utbetalas. På samma sätt uppfyller inte folkpensioneringen kraven enligt exportabilitetsprincipes. Någon ovillkorlig rätt att erhålla folkpension vid bosättning utomlands gäller inte ens för svenska medborgare. De skiljaktigheter som här föreligger mellan å ena sidan svenska och å andra sidan utländska medborgare, vilka enligt svensk lag aldrig kan uppbära folkpension vid

SOU 199226 53

bosättning utomlands, innebär en awikelse även från likabehandlingsprincipen. Om principerna i EG-förordningen skulle tillämpas på de nuvarande reglerna för den svenska folkpensioneringen skulle detta medföra att den som en gång beviljats folkpension skulle ha rätt att exportera pensionen vid flyttning till ett EG-land. Bestämmelserna i EG-förordningen torde enligt pensionsberedningen dessutom få tolkas så, att rått till svensk folkpension skulle tillkomma alla som är medborgare i något EG-land och bosatta inom EGs område, under förutsättning att de någon gång i sitt liv varit bosatta i Sverige. Sådana konsekvenser skulle innebära mycket långtgående åtaganden för försäkringen för folkpension, vilka knappast kan anses acceptabla. Pensionsberedningen har i sitt betänkande lämnat ett förslag till principlösning av de problem som folkpensionsförsäkringen ställs inför om EGs förordning 140871 skall tillämpas på ñrsäkringen. Denna lösning går ut på att särskilda regler införs om intjänande av rätt till folkpension på grundval av bosättning i Sverige. I kapitel 5 lämnar vi en översiktlig redogörelse för detta principförslag av pensionsberedningen.

1.2 Utredningsuppdraget

Utredningens direktiv framgår av vad dåvarande chefen för Socialdepartementet anförde vid regeringssammanträde den 17 januari 1991 i samband med att hon bemyndigades att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till lagstiftning angående folkpension m.m. enligt lagen 1962381 om allmän försäkring vid ett utvidgat europeiskt samarbete. I direktiven dir. 19912 ges inledningsvis som bakgrund en redogörelse för Sveriges deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet och för pensionsberedningens överväganden angående de förändringar som måste göras i den svenska lagstiftningen angående folkpension m.m. om principerna i EG-förordningen 140871 skall tillämpas på den svenska pensionslagstiftningen. Enligt depanementschefens uppfattning visade pensionsberedningens överväganden på behovet av en närmare genomgång av reglerna inom den allmänna pensionsförsäkringen i Sverige inför en närmare anknytning till den Europeiska Gemenskapen, EG. Enligt direktiven bör utredningen med utgångspunkt från pensionsberedningens överväganden och förslag beträffande EGs regler i relation till den svenska pensionslagstiftningen utarbeta förslag till de ändringar som behöver göras i denna jämte erforderliga Övergångsbestämmelser. Departementschefen erinrar om att pensionsberedningen i sitt betänkande anvisat ett förslag till principlösning i fråga om folkpensioneringen. Enligt hennes mening är denna så genomarbetad att den kan utgöra grunden för ett lagförslag. Utredningen bör därför utarbeta förslag till ändringar i lagen 1962381 om allmän försäkring av innebörd att en särskild intjänandetid införs för rätten till folkpension.

54 SOU 199226

I utredningens uppdrag ingår även att i detta avseende föreslå särregler för flyktingar. Det erinras om att ett syfte med den pensionsbeav redningen föreslagna regleringen är att undvika överkompensation i pensionshänseende genom att en person samtidigt kan uppbära oreducerad pensionsförrnån från mer än ett land. Den som flyttar från ett land till ett annat förutsätts kunna tjäna in pensionsrättigheter i det nya landet och på så vis kunna förstärka sitt försäkringsskydd i samband med pensionering. Denna förutsättning är dock sällan uppfylld för flyktingar, i samband som med flykten tvingats att lämna sina eventuellt intjänade pensionsrättigheter bakom sig i det land de flydde ifrån. I detta sammanhang åläggs utredningen att belysa konsekvenserna av ett införande särregler dels ñr av flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlärmingslagen 1989529, dels för övriga utländska medborgare som fått uppehållstillstånd i Sverige och som omfattas av det statliga flyktingmottagandet. Ytterligare har utredningen genom direktiven fått i uppgift att utarbeta särskilda övergångsregler dels för personer som vid Övergången till ett nytt regelsystem redan uppbär folkpension enligt då gällande regler, dels för dem som under en övergångstid efter det att de reglerna träder i kraft nya skulle fått rätt till folkpension enligt nuvarande lagstiftning. I uppdraget ingår också att analysera den sistnämnda omfattning och hur den gruppens påverkas av förändrade regler enligt den modell angetts pensionssom av beredningen. Utredningen bör enligt direktiven även studera de krav på bosättning i Sverige för rätt till olika förmåner tillämpas inom andra delar som av socialförsäkringen och lämna förslag till sådana lagändringar bedöms som nödvändiga för förmåner som enligt EG-reglema omfattas av exportabilitetsprincipen. Härutöver åläggs utredningen i direktiven att bearbeta vissa lagförslag som utarbetats av riksförsäkringsverket och samordna förslagen med utredningens förslag beträffande folkpensioneringen. Riksförsäkringsverkets förslag har redovisats i en särskild rapport till regeringen den 31 maj 1990 angående möjligheterna att utvidga den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen och anslutande förrnånssystem. Rapporten, har som utarbetats mot bakgrund de krav ett utvidgat europeiskt samarbete av som ställer på den svenska lagstiftningen, har remissbehandlats och har tillsammans med de inkomna remissynpunktema överlämnats till utredningen. I direktiven anförs slutligen att utredningen skall redovisa de finansiella konsekvenserna för pensionssystemet. Utredningen har i sitt arbete även i övrigt att beakta de generella direktiven dir. 19845 angående utredningsförslagens inriktning. Enligt dessa direktiv skall alla förslag kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser.

SOU 199226 55

1.3 Utredningsarbetet

Vi påbörjade vårt arbete våren 1991. Vårt uppdrag innebär att vi skall redovisa förslag till en anpassning av regelsystemet för främst folkpensioneringen även beträffande socialförsäkringen i övrigt till EGs men regler på området. Denna anpassning måste, som framgått av avsnitt 1.1 och vi också kommer att utveckla ytterligare i det följande, vara som genomförd i den svenska lagstiftningen senast i samband med att ett EESavtal träder i kraft och EGs regelsystem för samordning av systemen för social trygghet därmed blir gällande i Sverige. Avsikten är att ett EESavtal skall börja tillämpas med verkan fr.o.m. den 1 januari 1993. En proposition med förslag till nödvändiga ändringar i lagen 1962381 om allmän försäkring och därtill anslutande författningar måste därför föreläggas riksdagen i god tid före denna tidpunkt. Med hänsyn härtill har vårt arbete fått bedrivas med skyndsamhet och under viss tidspress. De förslag som vi nu lägger fram har därför inte i alla delar kunnat bli så genomarbetade som hade varit önskvärt, och det finns punkter på vilka djupgående överväganden och konsekvensanalymer hade varit motiverade. En ytterligare orsak härtill är att det så sent ser kring årsskiftet 1991-1992 beslutats omfattande ändringar i EGs som förordning 140871, vilka avser områden av stor betydelse för det uppdrag vi haft. Vi har därför fått försöka att alldeles i slutskedet av vårt arbete skaffa överblick över dessa ändringar och att överväga konsekvenserna en dem för den svenska pensionslagstiftningen. Detta arbete har fått av bedrivas brådskande och har inte kunnat göras så genomgripande som hade varit önskvärt. Den lagstiftning vi föreslår bör mot bakgrund av som nu det sagda i vissa avseenden tillfälliga lösningar, som kan behöva ses som överarbetas och justeras efter tid sedan erfarenheter vunnits vid en tillämpningen av de nya lagreglerna. Vi har, bl.a. med beaktande av tidsaspekten, valt att bedriva vårt arbete i två etapper. Föreliggande betänkande begränsas till att avse våra överväganden och förslag i fråga folkpensioneringen och försäkringen för om tilläggspension. I ett kommande betänkande i år har vi för avsikt senare att ta återstående delar utredningsuppdraget. Vad vi där kommer upp av att behandla är således konsekvenserna av EGs regler i fråga om samordning olika länders system för social trygghet med avseende på av andra socialñrsäkringsförmåner än folk- och tilläggspension. Under tiden för vårt hittillsvarande arbete har vi haft kontakter med olika myndigheter och organisationer för att del av upplysningar av betydelse för uppdraget. Bl.a. har vi sålunda sammanträffat med företrädare för riksñrsäkringsverkets pensionsenhet. Företrädare för utredningen har vidare företagit ett studiebesök i Bryssel och där överlagt med representanter för EGs Administrativa kommission för social trygghet för migrerande arbetare i frågor om bl.a. tolkningen och tillämpningen av EGs förordning 140871.

SOU 199226 57

2 Gällande allmän

regler om pension

2.1 Nuvarande lagstiftning i Sverige

Den allmänna pensioneringen enligt lagen 1962381 om allmän försäkring AF L omfattar folkpension och tilläggspension ATP. Inom båda dessa system utgår pension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och med stöd av övergångsregler änkepension. - - Dessutom finns de särskilda folkpensionsförmånema handikappersättning, Vårdbidrag och övergångsvis bamtillägg. Särskilda lagar vid sidan av - - AFL innehåller regler om pensionstillskott, som kan utbetalas till pensionstagare som saknar eller har bara låg ATP-pension, särskilt pensionstillågg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, kommunalt bostadstillägg, som är inkomstprövat och kan utges som ett bidrag till pensionstagarens bostadskostnader, samt övergångvis utgivet- hustrutillägg. Inom ramen för den allmänna pensioneringen faller också delpensioneringen, som regleras genom lagen 197984 om delpensionsförsäkring och som ger rätt till ersättning för förvärvsarbetande som trappar ned sitt arbete inför övergången till ålderspension. Såväl folk- som tillåggspensioneringen är obligatorisk och omfattar i princip hela befolkningen. Genom folkpensioneringen ges ett grundskydd vid ålderdom, långvarig sjukdom, handikapp Ålders- och gravt m.m. förtidspension utges här med enhetliga belopp som är desamma för alla och således oberoende av den försäkrades tidigare inkomster, avgiftsbetalning, försäkringstid etc. ATP-systemet är däremot uppbyggt på så sätt att pensionsförmånema i princip bestäms av de inkomster som den försäkrade haft under den yrkesverksamma delen livet och det antal av av år under vilka han förvärvsarbetat. Pensionsgrundande för ATP är inkomsten till den del den överstiger det s.k. basbeloppet för året och uppgår till högst 7,5 gånger detta basbelopp. Pensionen utgör 60 % av genomsnittet av den pensionsgrundande inkomsten för de 15 bästa inkomståren. Enligt huvudregeln krävs 30 år med pensionsgrundande inkomst för att rätt skall föreligga till oavkortad tilläggspension. Vid färre sådana år reduceras pensionen proportionellt. Rätt till folkpension tillkommer svenska medborgare som är bosatta i Sverige. Pension utbetalas i dessa fall utan hänsyn till bosättnings- eller försäkringstidens längd. Även utländska medborgare och statslösa som är bosatta i Sverige har rätt till folkpension på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som svenska medborgare. En förutsättning härför är dock att personen i

58 SOU 199226

fråga har varit bosatt i Sverige viss minsta tid. För ålderspension krävs att den försäkrade har varit bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år varit bosatt här under sammanlagt minst tio år. Förtidspension utges till en utlänning, om denne antingen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller, om han är bosatt här sedan kortare tid än fem år, har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosättningstiden. För efterlevandepension gäller enligt särskilda regler en kvalifikationstid om

fem år vuxna efterlevande resp. sex månader bam. Härvid fordras

antingen att den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år resp. sex månader och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här i landet eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år resp. sex månader och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här 5 kap. 4 § AFL. Om en utlänning enligt vad ovan sagts är berättigad till förtidspension eller särskild efterlevandepension, ersätts denna automatiskt ålderspension då han uppnår 65 års av ålder, även om han då inte har uppfyllt den särskilda kvalifikationstiden för rätt till ålderspension 5 kap. 5 § AFL. Vid bosättning utomlands är svenska medborgare, har rätt till som tilläggspension, berättigade till folkpension förhållande till det antal år för vilka de tillgodoräknats pensionspoäng vid beräkningen ATP. Om av pensionspoäng har tillgodoräknats för minst 30 år, utges folkpension med oavkortat belopp. I annat fall utbetalas folkpensionen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och talet 30. Med poängår jämställs bl.a. år före år 1960 för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade eller uttagits sjömansskatt 5 kap. 2 och 3 §§ AFL. Vid bosättning utomlands utges bara folkpension i form av grundpension men däremot inte t.ex. pensionstillskott eller kommunalt bostadstillägg. Några lagregler som ger utländska medborgare rätt till folkpension vid bosättning utomlands finns inte. Bestämmelser härom finns dock i de socialñrsäkringskonventioner som ingåtts mellan Sverige och andra länder. Sådana konventioner gäller i förhållande till samtliga nuvarande medlemsstater i EG och EFTA, med undantag för Irland och Belgien med vilket land en konvention dock träffats för en tid sedan ännu inte men som ratiñcerats samt Liechtenstein. I regel ger dessa konventioner medborgare i den andra staten rätt till folkpension utomlands på samma villkor som svenska medborgare har enligt lagstiftningen. I fråga om såväl svensk som utländsk medborgares rätt till folkpension finns vissa dispensregler som kan åberopas av den som flyttar utomlands sedan han beviljats folkpension i Sverige men som inte uppfyller villkoren för rätt till pension vid bosättning utanför Sverige. Enligt dessa dispensregler kan folkpension fortsätta att utbetalas det med hänsyn till om omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen eller om den pensionsberättigade vistas utomlands Er vård av hälsan eller för behandling av sjukdom och det finns skälig anledning att anta att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för honom. Rätten till tilläggspension är inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Sådan pension utbetalas alltså oavsett om den

SOU 199226 59

ñrsäkrade eller dennes efterlevande är bosatt i Sverige eller utomlands. För rätt till pension krävs dock att den försäkrade tillgodoräknas pensionspoäng för minst tre år. En närmare redogörelse för innebörden av de nuvarande svenska reglerna lämnas i bilaga A.

2.2 i andra länder

Regler

Pensionssystemen i de olika medlemsländerna inom EG bygger i regel helt eller nästan helt på principen om intjänande av pensionsrätt genom förvärvsarbete eller avgiftsbetalning. I princip är det enbart i två av EGs medlemsländer det finns pensionsregler som har likhet med folksom pensioneringen i Sverige. Dessa två länder är Danmark och Nederländerna. I det följande lämnas en kortfattad översikt över dessa länders pensionsregler i frågor som är av betydelse för förvärvsarbetande m.fl. som flyttar från ett land till ett annat, s.k. migrerande arbetstagare. En motsvarande översikt ges över reglerna i Norge, även om detta land inte tillhör EG. Pensioneringen i Norge har nämligen mycket stora likheter med den svenska allmänna pensioneringen. I det avseende som här berörs skiljer sig dock de norska reglerna från de svenska, och det kan därför vara av intresse att se hur regelsystemet i detta hänseende är utformat i Norge.

2.2.1 Danmark

Den allmänna pensioneringen i Danmark består av grundpensioner s.k. sociala pensioner och tilläggspensioner ATP. Den sociala pensioneringen är allmän och obligatorisk, och pensioner utbetalas oavsett om den försäkrade tidigare har förvärvsarbetat eller inte. De består av enhetliga grundbelopp och olika tillägg. Pension, som är inkomstprövad, utbetalas i form bl.a. folkpension ålderspension och förtidspension. av Förmånerna från tilläggspensioneringen utgörs av ålderspension och efterlevandepension. Pensionema är inte inkomstrelaterade utan utgår med enhetliga belopp. Av betydelse för pensionens storlek är dock det antal år varunder avgift betalats. En grundläggande förutsättning för rätt till social pension är att mottagaren är dansk medborgare. Undantag görs dock från kravet på medborgarskap för varit bosatta i Danmark under minst tio personer som år mellan fyllda 15 och 67 år, minst fem av dessa år infaller i direkt om anslutning till den tidpunkt då pension skall börja utbetalas eller senast när fyller 67 år. Även flyktingar har fått uppehållstillståndi personen som Danmark på grundval vissa regler i den danska utlänningslagen av undantas från villkoret medborgarskap. Enligt dessa regler 7 och 8 §§ om i den danska utlänningslagen ges uppehållstillstånd till en utlänning som omfattas av FNs konvention den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning konventionsflykting. Uppehållstillstånd ges även till en utlänning

60 SOU 199226

som inte är konventionsflykting, men beträffande vilken det liknande av skäl som anges i konventionen eller av andra tungt vägande skäl inte bör krävas att han återvänder till sitt hemland. En utlänning kommer till som Danmark som ett led i ett avtal med FNs flyktingkommisarie eller liknande internationella avtal har också rått till uppehållstillstånd enligt den danska utlänningslagen. Undantag från villkoret om medborgarskap görs även för bl.a. arbetstagare och självständigt förvärvsverksamma är personer som medborgare i annat EG-land eller är statslösa eller flyktingar och son1 bosatta i ett EG-land, med hänsyn till de förpliktelser enligt försom ordning 140871 följer av Danmarks medlemskap i EG. Undantag görs även till följd av regler enligt socialförsäkringskonvention med annat land bl.a. med övriga nordiska länder. En ytterligare förutsättning för att social pension skall kunna tillerkännas och utbetalas till någon är att denne är bosatt i Danmark eller arbetar ombord på danskt fartyg. Detta villkor gäller dock inte för danska medborgare som har fyllt 67 år och som har varit bosatta i Danmark i minst 30 år mellan fyllda 15 och 67 år. Vidare finns särskild regel en som medger export av en löpande pensionsförmån. Danska medborgare kan nämligen, om de flyttar utomlands efter att ha beviljats social pension, behålla rätten till pension under förutsättning att de efter fyllda 15 år har varit bosatta i Danmark i minst tio år omedelbart ñre den tidpunkt då pension började utges eller senast vid fyllda 67 år. Dessutom kan dispens från kravet på bosättning i Danmark ges också i andra fall för danska och utländska medborgare, om särskilda omständigheter talar för det och det rör sig om en löpande pensionsförmån. De angivna reglerna om bosättningskrav gäller inte beträffande danska och utländska medborgare som omfattas av EGs förordning 140871 och som är bosatta i ett annat EG-land under förutsättning att de har intjänat rätt till social pension i Danmark. Ett annat krav för pensionsrätt är att mottagaren har varit bosatt i Danmark under minst tre år mellan fyllda 15 och 67 år. Pensionsrätt intjänas på grundval tid för bosättning i Danmark. av Oreducerad ålderspension utges som regel endast till varit personer som bosatta i Danmark i minst 40 år mellan fyllda 15 och 67 år. Vid kortare tids bosättning reduceras pensionen med motsvarande antal 40-delar. I fråga om pension före 67 års ålder den allmänna pensionsåldem gäller särskilda regler för rätten att erhålla oreducerad förmån. Det krävs här en bosättningstidi Danmark utgör minst 45 åren från fyllda som av 15 år till den tid från vilken pension skall börja Är detta villkor inte utges. uppfyllt fastställs pensionen till vad som motsvarar förhållandet mellan bosättningstiden och 45 tiden från fyllda 15 år till tidpunkten varifrån av pensionen utges. Om en förtidspensionär fått pensionen reducerad enligt denna regel, reduceras även ålderspensionen från fyllda 67 år i samma mån. De nu beskrivna reglerna gäller förtidspension. Några efterlevandepensioner för barn eller vuxna finns inte i Danmark inom ramen för den sociala pensioneringen.

SOU 199226 61

Vid tillämpning av de angivna reglerna likställs med tid för bosättning i Danmark tid för arbete på danskt fartyg, vistelse i utlandet såsom utsänd representant för dansk offentlig myndighet eller i övrigt såsom verksam i offentligt danskt intresse, vistelse utomlands såsom anställd i ett danskt företags filial eller dotterbolag samt vistelse i utlandet för utbildning. Vid bestämmande av bosättningstid för en person som omfattas av särreglema för flyktingar likställs tid för bosättning i hemlandet eller i annat land, i vilket han varit ansedd som flykting, med tid för bosättning i Danmark. Denna regel gäller dock endast beträffande tid för vilken rått till pension från hemlandet eller från annat land, i vilket han varit ansedd som flykting, inte ñreligger. Den gäller vidare enbart så länge flyktingen bor i Danmark. Om han flyttar från Danmark och har rätt till export av pensionen erhåller han bara den del av pensionen som är beräknad efter den faktiska bosättningstideni Danmark. EGs förordning 140871 gäller till förmån ñr arbetstagare och självständigt förvärvsverksamma. För danskt vidkommande har i anslutning härtill förordnats att som arbetstagare skall i denna mening anses personer som är anställda i en arbetsgivares tjänst och som omfattas av lagen om arbetsmarknadens tilläggspension. Som självständigt förvärvsverksam anses varje person som enligt lagen om dagpenning vid sjukdom eller födsel har rätt till förmån på grundval av annat förvärvsarbete än anställning.

2.2.2 Nederländerna

Den allmänna pensioneringen i Nederländerna omfattar bl.a. en ålders-, invalid- och efterlevandepensionering av folkpensionskaraktär. Denna pensionering täcker från 15 års ålder alla Nederländerna bosatta personer oberoende av medborgarskap. Den allmänna pensionsåldem är 65 år.

Ålderspension utges med enhetsbelopp som är oberoende av den för-

säkrades inkomster och erlagda avgifter under den aktiva tiden. Rätt till ålderspension förvärvas genom bosättning mellan 15 och 65 års ålder. För att få oreducerad ålderspension krävs att man varit försäkrad under alla dessa 50 år. För varje år som felas reduceras pensionen med 2 96. För att undvika sådan reduktion kan emellertid personer som normalt skulle vara ñrsäkrade, t.ex. holländska medborgare som är bosatta utomlands, betala frivilliga avgifter.

2.2.3 Norge

Den allmänna pensioneringen i Norge regleras genom 1966 års lov om folketrygd. Pensionsförmånema består av grundpensioner och tilläggspensioner. Grundpensionema fastställs utan hänsyn till tidigare inkomster. Tilläggspensionema grundas på inkomst av förvärvsverksamhet och intjänas efter ett systern med pensionspoäng. Tilläggspensionernas storlek är beoende av intjänandetidens längd. Försäkrade är i princip alla som är bosatta eller arbetar i Norge, oavsett medborgarskap. Enligt särskilda regler är också vissa personer som är

62 SOU 199226

bosatta utanför Norge försäkrade enligt lagen om folketrygd. Detta gäller bl.a. norska medborgare som arbetar ombord på norska fartyg eller hos norskt civilt luftfartssällskap eller såsom av norska staten avlönad tjänsteman i utlandet. Grundpension utges i Norge på grundval av försäkringstid, s.k. trygdetid. Som sådan tid räknas tid varunder någon efter fyllda 16 år varit ñrsäkrad för rätt till pension. Trygdetid beräknas t.o.m. det år då den försäkrade fyller 66 år samt, under förutsättning att pensionspoäng för beräkning av tilläggspension då tillgodoräknats, även för de år då den försäkrade fyller 67, 68 eller 69 år. För beräkningen av grundpension i Norge har nyligen beslutats delvis nya regler. Dessa har i vissa delar trätt i kraft den 1 januari 1990 och i återstående delar den 1 januari 1991.

Rätt till grundpension i form av ålderspension föreligger för den

som har en trygdetid om minst tre år och som är bosatt i Norge. Detta krav på aktuell bosättning gäller emellertid inte beträffande personer som har varit bosatta i Norge under en tid av minst 20 år. Villkoret gäller inte heller ñr personer som har rått till tilläggspension från folketrygden till den del det avser en grundpension beräknad med hänsyn till trygdetid en som motsvarar det antal poängår som ligger till grund för beräkningen av tilläggspensionen. Storleken av grundpensionen är beroende av den försäkrades trygdetid. För oreducerad grundpensioni form av ålderspension fordras en trygdetid minst 40 år. Är trygdetiden kortare, reduceras ålderspensionen i om motsvarande man. Till flyktingar och statslösa som är bosatta i Norge kan utges oreducerad gnmdpension i form av ålderspension utan hänsyn till trygdetidens längd. Som flykting eller statslös anses i detta sammanhang den av som Utlendingsdirektoratet har fått bekräftelse på att han omfattas av FNs konventioner av den 28 juli 1951 och den 28 september 1954 om flyktingars och statslösas rättsliga ställning. Till efterlevande make efter avliden försäkrad utges grundpension i form av ålderspension på grundval av den avlidne makens trygdetid, om detta är fördelaktigare och under förutsättning att den efterlevande uppfyller villkoren för rätt till efterlevandepension.

Rätt till grundpension i form av invalidpension föreligger för den

som är bosatt i Norge samt varit försäkrad enligt folketrygden under tid en av minst ett år före inträdet av invaliditeten eller är flykting eller som statslös. Kravet på bosättning i Norge gäller dock inte i fråga om den som har en bosättningstid om minst 20 år och inte heller för grundpension som svarar mot tilläggspension dvs. utges i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng. Också villkoret om ett års trygdetid i Norge före uppkomsten av invaliditet kan åsidosättas. Detta gäller för den som varit försäkrad enligt folketrygden under minst ett år när krav på förmånen framställs och under förutsättning antingen att invaliditeten inträffat före 22 års ålder eller att vederbörande varit försäkrad enligt folketrygden hela tiden efter det att han fyllt 16 år med undantag av en sammanhängande period som inte får överstiga fem år.

SOU 199226 63

Även ñr oreducerad gnmdpension i form invalidpension fordras av en trygdetid minst 40 år. Härvid medräknas som trygdetid tiden från om pensionsfallet t.o.m. det kalenderår då vederbörande fyller 66 år enligt särskilda regler. Dessa innebär att hela den angivna tiden räknas som trygdetid under förutsättning att den försäkrade har en trygdetid som motsvarar minst 45 av tiden mellan fyllda 16 år och tidpunkten för pensionsfallet eller att detta har inträffat före fyllda 16 år. I annat fall utgör den framtida trygdetiden 40 år minskat med 45 av tiden mellan fyllda 16 år och pensionsfallet.

Rätt till grundpension i form av ejierlevandefönnâner föreligger för

efterlevande är bosatt i Norge, under förutsättning att den avlidne var som arbetsför och försäkrad för pension eller uppbar pension enligt lagen om folketrygd under de sista tolv månaderna före dödsfallet. Villkoret är uppfyllt också i fall då den efterlevande själv var arbetsför och försäkrad under den angivna tidsperioden eller är flykting eller statslös. På motsvarande sätt som för ålders- och invalidpension kan efterlevandepension utges även vid bosättning utanför Norge, om antingen den avlidne eller den efterlevande hade bott i Norge under en tid om minst 20 år eller det gäller grundpension i anknytning till tilläggspension. Även från om kravet på arbetsförhet och ñrsäkring under tolvmånadersperioden omedelbart före dödsfallet kan göras undantag om vissa andra, i lagen angivna villkor är uppfyllda. Storleksmässigt beräknas efterlevandepension till make på grundval av den avlidnes faktiska ålders- eller invalidpension eller på den beräknade invalidpension den avlidne skulle ha fått vid fullständig förlust av som arbetsförmågan, dvs. med beaktande av den avlidnes tidigare och beräknade framtida trygdetid enligt reglerna för invalidpension.

2.3 Konventionslösningar

2.3.1 Allmänt

Sverige har ingått konventioner på socialförsäkringsområdet med en rad andra länder. Konventionema år bilaterala utom den nordiska konventionen, som reglerar de fem nordiska ländernas ömsesidiga förhållanden. Genom konventionema utsträcks tillämpningen av AFL eller görs undantag från lagens regler i vissa fall 20 kap. 15 § AFL. Konventioner gäller för närvarande i förhållande till de övriga nordiska länderna, samtliga EG-länder utom Irland och Belgien, med vilket land en konvention dock har ingåtts men ännu inte ratificerats, samt Israel, Jugoslavien, Kanada, Marocko, Schweiz, Turkiet, USA och Österrike. Sverige har också träffat en överenskommelse med den kanadensiska provinsen Quebec social trygghet. Överenskommelsen dock om avser endast lagstiftning om tilläggspension, arbetsskadeförsäkring och sjukvårdsförmåner inom sjukförsäkringen.

64 SOU 199226

Genom EES-avtalet kommer reglerna i EGs förordning 140871 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenñretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen att gälla inom EES-området. Förordningen reglerar de områden som konventionema behandlar, varñr dessa kommer att upphöra att gälla inom EES-området. Eftersom konventionema med länder utanför EG- och EFTA-området inte berörs av EES-avtalet och då samtliga konventioner bygger på principer som även återfinns i EG-förordningen, finns det anledning att något beskriva huvuddragen i de nu gällande konventionema. Sverige och Österrike ingick år 1975 överenskommelse social en om trygghet. I och med detta avtal infördes nya principer som har varit vägledande för senare ingångna konventioner med länder både inom och utom Europa. En av dessa principer är likabehandling av de fördragsslutande staternas medborgare. Enligt en annan princip får förákringsperioder som fullgjorts i en av de avtalsslutande staterna sammanläggas med sådana perioder som fullgjorts i den andra staten för uppfyllande av det krav på minsta försäkringstid som enligt det ena landets lagstiftning gäller för rätt till en förmån. Enligt vissa konventioner, t.ex. konventionen med Italien, får även försäkringsperioder i ett tredje land beaktas. Samtliga konventioner innehåller regler om rätt till export av förmåner, vilket innebär att en förmån inte får vägras, ändras eller minskas på grund av att mottagaren bosätter sig i annat land än det i vilket rätten till förmånen har intjänats. Flera konventioner innehåller bestämmelser om utbetalning av förmåner vid bosättning även i tredje land. En viktig del av konventionema upptar bestämmelser om tillämplig lagstiftning. Enligt de flesta utomnordiska konventioner omfattas de personer på vilka konventionema är tillämpliga av lagstiftningen det land där de är sysselsatta. Detta gäller enligt en del konventioner även om personerna är bosatta i det andra avtalsslutande landet. I samtliga konventioner finns regler om utsända, som till en del modifierar principen om tillämpning av sysselsättningslandets lagstiftning. Reglerna om utsända innebär att en arbetstagare som sysselsätts i en fördragsslutande stat och som utsänds sin arbetsgivare för att utföra av arbete för arbetsgivarens räkning i en annan fördragsslutande stat skall även under tjänstgöringen i det andra landet omfattas av det utsändande landets lagstiftning. Enligt vissa konventioner gäller detta endast om utsändningstiden inte överstiger viss angiven längd, medan enligt andra konventioner utsändningsreglerna alltid gäller under viss period. Utándningstidema varierar mellan konventionema från 12 månader upp till 60 månader. Enligt de flesta av konventionema omfattas endast arbetstagaren och inte även dennes medföljande familj av utsändningsreglema. Särskilda bestämmelser om tillämplig lagstiftning gäller enligt konventionema även ñr sjömän och resande personal. Beträffande de förstnämnda omfattas de i regel av lagstiftningen i det land vars flagga fartyget för. För resande personal vid jämvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer, som arbetar i flera avtalsslutande länder, gäller lagstiftningen i det avtalsslutande land där företaget har sitt säte eller, enligt den nordiska konventionen, där den anställde har sin fasta stationeringsort. Undantag

SOU 199226 65

härifrån förekommer enligt olika konventioner är bosatt i det om personen andra avtalsslutande landet eller anställd vid filial företaget har i en som detta land, i vilka fall lagstiftningeni bosättningslandet det land där resp. ñlialen finns skall gälla. I flera utomnordiska konventioner finns bestämmelser medom att borgare i den andra staten år bosatta i Sverige är likställda med som svenska medborgare i fråga rätt till folkpensionsförmåner under om förutsättning av viss minsta bosättningstidi Sverige. Dessa kvaliñkationstider överensstämmer med de uppställs enligt AFL beträffande som utländska medborgares rätt till folkpension vid bosättning här i landet 5 kap. 4 § AFL.

Samtliga utomnordiska konventioner innehåller också regler rätt för om medborgare i den andra staten, inte uppfyller kraven enligt AFL för som rätt till folkpension men som förvärvsarbetat i Sverige och tillgodoräknats pensionspoâng inom ATP, att, oavsett de är bosatta inom eller om utom Sverige, erhålla folkpension enligt de regler gäller för svenska som medborgare som är bosatta utomlands, dvs. i förhållande till det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats 5 kap. 2 § AFL. Handikappersättning, som inte utgår som tillägg till folkpension, liksom pensionstillskott och inkomstprövade folkpensionsförmåner utbetalas dock endast vid bosättning i Sverige. För uppfyllande kravet i den svenska lagstiftav ningen på minst tre år med pensionspoäng får enligt konventionema

sammanläggning ske med försäkringstider i det andra landet. Den nordiska konventionen den 5 1981 social trygghet bygger mars om på huvudprincipen att nordiska medborgare skall ha fullständigt socialt ett skydd var de än befinner sig i Norden. En princip enligt konannan ventionen âr att den som är bosatt i ett nordiskt land skall omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet. Detta gäller dock inte för den är som anställd i annat nordiskt land än bosättningslandet i fråga förmåner om som är beroende av förvärvsarbete eller inkomst sådant arbete, i vilket av avseende sysselsåttningslandets lagstiftning gäller. För en nordisk medborgare är bosatt i annat nordiskt land än som hemlandet gäller enligt konventionen att han efter viss tids bosättning har rätt till grundpension från bosättningslandet på villkor landets samma som egna medborgare. För rätt till ålderspension fordras minst tre års oavbruten vistelse i landet. Invalidpension kan utges efter samma kvalifikationstid eller efter minst ett års oavbruten vistelse den om pensionssökande under denna tid har varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet under sammanhängande tid minst år. För rätt en av ett till efterlevandepension krävs antingen att den efterlevande oavbrutet

vistats i landet i minst tre år eller att den efterlevande var bosatt i landet och den avlidne vid sin död uppbar invalidpension från landet eller uppfyllde ovan angivna villkor för rätt till invalidpension. Grundpension utgår enligt konventionen på grundval den pensionsbeav rättigades sammanlagda bosättningstidi de nordiska länderna under aktiv ålder. Uppgår bosättningstiden till 40 år utgår grundpension utan avkortning med hänsyn till bosättningstid. I annat fall utgår grundpension med minst 140 för varje bosättningsår. Om pension börjar utgå innan den

66 SOU 199226

pensionsberättigade uppnår den allmänna pensionsåldem, tillgodoräknas även tid fram till tidpunkten för inträdet i pensionsåldem. Efterlevandepension till make utgår med hänsyn till den avlidnes på motsvarande sätt beräknade bosättningstid, om denna är längre än den pensionsberättigades. Detsamma gäller ålderspension till efterlevande som skulle varit berättigad till efterlevandepension om vederbörande inte uppnått pensionsåldem. Bampension utgår oavsett bosättningstidens längd alltid utan avkortning. Vid flyttning till annat nordiskt land får utgående gnmdpension behållas tills villkoren i konventionen eller den nationella lagstiftningen för rätt till grundpensioni inflyttningslandetär uppfyllda. Inträffar efter flyttning från ett land ett pensionsfall innan sådan tid förflutit att gnmdpension kan utgå från inflyttningslandet, skall pension tills vidare utgå från det land där tidsvillkoren för rätt till gnmdpension senast uppfyllts.

2.3.2 Förslag till ny nordisk konvention

Med anledning av EES-avtalet har förhandlingar förts mellan de nordiska länderna om en ändring av den nuvarande nordiska konventionen för att anpassa den till EGs regelsystem. Dessa förhandlingar har hösten 1991 resulterat i att det utarbetats ett förslag till en ny nordisk konvention om social trygghet. Avsikten är att denna med verkan fr.o.m. den 1 januari 1993 skall ersätta 1981 års nordiska konvention. Förslaget har remissbehandlats i Sverige och en proposition på grundval av det är planerad att överlämnas till riksdagen under våren 1992. Enligt förslaget är den nya nordiska konventionen uppbyggd med utgångspunkt från EGs förordning 140871, som i och med EES-avtalets ikraftträdande kommer att gälla också beträffande förhållandet de nordiska länderna emellan. EG-förordningen kommer därefter att i mycket träda i stället för de regler som hittills getts i den nu gällande nordiska konventionen. I förslaget till ny konvention upptas bestämmelser som utgör tillägg till EGs förordning 140871. Bl.a. omfattar konventionsförslaget en vidare personkrets än EG-ñrordningen i och med att det täcker alla som är bosatta i Norden och inte anknyter till förvärvsverksamhet. På grundpensionsområdet innebär den nya konventionen dock det väsentliga undantaget att reglerna där avser enbart medborgare i de nordiska länderna. Den nya konventionen kommer således att i första hand vara av betydelse för personer som inte täcks av EG-förordningen icke förvärvsarbetande, medborgare i länder utanför EES i den mån de är bosatta i Norden, m.fl. Även flyktingar omfattas konventionen den 28 juli som av 1951 och statslösa som omfattas av konventionen den 28 september 1954 kommer att täckas av den nya nordiska konventionen. Som nyss nämnts gäller dock för grundpensioner en inskränkning till nordiska medborgare. Enligt artikel 6 i konventionsförslaget skall som huvudregel gälla att den som är bosatt i ett nordiskt land skall vara omfattad av lagstiftningen i bosättningslandet. För personer som har anställning i ett annat nordiskt land än det där de är bosatta eller som har anställning i två eller flera nordiska länder eller som tillhör den resande personalen vid flyg- eller

SOU 199226 67

landtransportverksamhet skall dock bestämmelserna i EGs förordning

140871 se avsnitt 4.2 ha motsvarande tillämpning även om dessa regler

inte är direkt tillämpliga, t.ex. såvitt gäller förvärvsaktiva som är medborgare i ett land utanför EES-området. Detsamma är fallet beträffande sin arbetsgivare tillfälligt utsänds från ett personer som av nordiskt land för att utföra arbete i ett annat nordiskt land. På grundpensionsområdet innebär konventionsförslaget väsentliga förändringar i förhållande till den nuvarande konventionen. Medan grundpension i dag ibland efter viss övergångstid utbetalas från - en bosättningslandet och bara från det landet, innebär EG-reglema att den pensionsrätt intjänats i ett land bevaras oavsett var inom EG-området som den berättigade är bosatt. Detta betyder att det till personer som bott i mer än ett nordiskt land under den yrkesaktiva delen av livet kommer att utges delvisa prorata-beräknade pensioner från dessa länder oberoende av var i Norden den pensionsberättigade är bosatt som pensionstagare. Enligt artikel 11 i förslaget skall den är medborgare i ett nordiskt som land ha rätt till grundpension från ett annat nordiskt land i fall då pensionsrått i detta andra land har intjänats på grundval av minst tre års bosättning där. Perioder varunder någon har erhållit pension från ett annat EES-land tas inte i beaktande vid tillämpningen av den regeln. Kravet på minst tre års bosättning kan enligt särskild bestämmelse i tredje stycket en inte uppfyllas sammanlåggning med bosättningsperioder i annat genom land. I praktiken kommer denna regel i tredje stycket att bli av betydelse enbart för inte är omfattade EGs förordning 140871, personer som av studerande uppehåller sig ett eller två år i ett annat nordiskt land t.ex. som än hemlandet. För dem täcks EG-förordningen blir bestämmelserna som av där tillämpliga, och enligt dessa får sammanläggning ske med försäkringsoch bosättningsperioder i annat EES-land för uppfyllande av ett krav som den uppställda treårsregeln. I fråga denna kategori kommer det sålunda om att tillräckligt med försäkringstid om ett år för att rätt till vara en grundpension i ett nordiskt land skall kunna ñrvärvas. När det gäller beräkningen och övriga regler för grundpension av hänvisas i konventionsförslaget till EG-förordningens bestämmelser och föreskrivs att de skall ha motsvarande tillämpning också när det gäller inte omfattas förordningen. Med avseende på denna personer som av kategori finns vidare regel i artikel 12 som ger dem rätt att personer en uppbära grundpension intjänats i ett nordiskt land även vid bosättning som i land inom EES-området. Som nämnts ovan gäller detta dock, annat liksom de andra reglerna för grundpension, endast nordiska medborgare. Flera de nordiska länderna har bestämmelser av innebörd att det vid av beräkning grundpension i form förtidspension kan medräknas av av framtida bosättningstid. Om rätt till sådan beräkning föreligger i antagen än land, kan resultatet bli att den pensionsberättigade erhåller två mer ett eller flera mycket höga i extremfall oavkortade grundpensioner. För att - undvika konsekvenser detta slag har i konventionsförslaget upptagits en av särskild bestämmelse i artikel 13. Enligt första stycket i denna skall, om vid beräkning grundpension rätt föreligger till medräknande framtida av av bosättningstid efter tidpunkten för pensionsfallet från mer än ett nordiskt

68 SOU 199226

land, tas hänsyn till enbart en del den framtida bosättningstiden vid av beräkningen i varje land. Denna del skall bestämmas på grundval de av faktiska bosättningstider beaktas vid pensionsberäkningen efter som förhållandet mellan å sidan den faktiska bosättningstiden i land och ena ett å andra sidan den samlade faktiska bosättningstideni alla länderna. Enligt andra stycket i samma artikel skall bestämmelserna i första stycket ha motsvarande tillämpning vid beräkning grundpension från ett nordiskt av land om den pensionsberättigade har rätt till pension från EES-land ett utanför Norden beräknas på grundval ett antagande ñrson1 av om säkringsperioder skulle ha fullgjorts pensionsfallet inte hade som om inträffat. Slutligen föreskrivs i ett tredje stycke att bestämmelserna i artikel 13 skall gälla också beträffande omfattas EGs förordning personer som av 140871. I konventionsförslaget upptas vidare vissa regler med avseende på tillläggspension. En sådan regel artikel 14 fastslår att EG-reglerna skall tillämpas när det gäller att fastställa tilläggspension till har personer som omfattats också av lagstiftningen tilläggspension i ett annat nordiskt om land. Härigenom uppnås att tilläggspension till bl.a. medborgare i ett tredje land beräknas på sätt för nordiska medborgare samma som omfattade av EG-förordningen. I artikel 15 upptas i fråga tilläggspension motsvarighet till artikel om en 13. Där föreskrivs sålunda att, villkoren för att pension beräknad om på grundval av ett antagande försäkringsperioder skulle ha om som fullgjorts om pensionsfallet inte hade inträffat är uppfyllda i mer än ett nordiskt land, bara del de antagna försäkringsperiodema skall i en av tas beaktande vid beräkningen i varje land. Denna del bestäms efter förhållandet mellan den faktiska ñrsäkringsperioden i landet och de samlade faktiska försäkringsperiodema i alla länderna. Denna bestämmelse skall, på motsvarande sätt som ñr grundpension, gälla också när rätt föreligger till pension från ett EES-land utanför Norden och skall tillämpas även beträffande omfattas EGs förordning 140871. personer som av I artikel 22 finns en bestämmelse som föreskriver att det vid avgörande av rätten till förmåner enligt konventionen skall medräknas också försäkringstider, anställningstider och bosättningstider före det konatt ventionen trädde i kraft. Personer som är anställda i ett nordiskt land och bosatta i ett annat nordiskt land kommer enligt EG-reglerna att intjäna rätt till pension i anställningslandet. Enligt särskild övergångsbestämmelse i konventionsen förslaget artikel 24 skall detta gälla även såvitt tiden före den avser nya konventionens ikraftträdande. Rätt att få sådan tid tillgodoräknad ñr rätt till grundpension kommer alltså även för förfluten tid att gälla endast i anställningslandet. Denna regel har uttryckligen gälla även i fråga angetts om personer som omfattas av EG-törordningen. I artikel 25 har intagits regler tar sikte på redan som personer som uppbär pension vid den nya konventionens ikraftträdande. Även för denna kategori skall i och med övergången göras prorata-berälcning en och grundpension kan därefter komma att utges, inte bara från nordiskt land ett utan proratiserad från flera länder. För att undvika den samlade att

SOU 199226 69

pensionen för en pensionär hârigenom blir lägre än tidigare föreskrivs att, i fall då detta skulle bli fallet med tillämpning av huvudreglema, det skall utges ett tillägg till pensionema som motsvarar skillnaden mellan det tidigare och det nya pensionsbeloppet. Detta tillägg skall utbetalas det av land varifrån pension utgick vid ikraftträdandet. För före personer som konventionens ikraftträdande flyttat från ett nordiskt land till ett annat utbetalas tillägget längst intill den tidpunkt då rätt inte längre skulle föreligga till pension från utflyttningslandet enligt den nu gällande nordiska konventionen.

SOU 199226 71

3 EG-rättens verkningar i Sverige

Målet med ett EES-avtal är att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde med fri rörlighet för tjänster, personer och kapital inom varor, hela EG-EFTA-området och att utveckla och bredda samarbetet på angränsande politikområden, såsom miljö, forskning, utbildning och konsumentskydd. Ett led i strävandena att åstadkomma detta är att införa enhetliga regler inom hela EG- och EFTA-området. Den legala basen för EES-avtalet är därvid EGs regelverk. Relevanta delar av EG-rätten avses alltså på ett eller annat sätt bli integrerade i avtalet för att gälla också i EFTA-länderna och i relationerna mellan EG- och EFTA-länderna. EES-avtalet innehåller huvuddel där bl.a. samarbetets mål och medel en samt de materiella bestämmelserna de fyra ovan nämnda frihetema och om angränsande politikområden regleras. Denna del av avtalet motsvarar alltså den s.k. primära EG-rätten, i första hand Romfördragets regler. I bilagor till avtalet har relevanta regler i den s.k. sekundära EG-rätten, dvs. främst direktiv och förordningar, tagits in och när detta varit nödvändigt anpassats till ett EES-sammanhang. Avtalet EES innebär inte att BETA-länderna överlåter normom givningsmakten till EES på det sätt EGs medlemsländer gjort till EG. som Avtalet vilar på folkråttslig grund, dvs. det är bindande för staterna men dess regler kan i Sverige inte direkt åberopas av enskilda personer. För att förstå vilka speciella förhållanden råder när EG-reglema skall som överföras till EES-området finns det emellertid anledning att något beröra EG-râttens speciella natur. Det kan intresse också för att belysa vara av den situation som uppstår vid ett svenskt medlemskap i EG. Romfördraget, EG-rättens grundvalar, är direkt tillämplig som är en av i EG-ländema. En betydande del EGs rättsakter är också direkt av tillämpliga i medlemsländerna. Sådana regler utgör i och med att de beslutas behöriga EG-organ automatiskt en del av medlemsländemas av nationella rätt, och EG-ländema har förbundit sig att låta dessa EG-regler tillämpas internt utan någon mellankommande nationell rättsbildning. Det innebär att domstolar och myndigheter har att tillämpa dessa EG-regler utan att det dessförinnan behövs eller får vidtas någon nationell - lagstiftningsakt. Enligt Romfördraget är sålunda en förordning bindande i sin helhet och direkt tillämplig i alla medlemsländer. EGs direktiv är däremot inte på detta sätt direkt tillämpliga. De är bindande i fråga om det resultat skall uppnås överlämnar åt medlemsländerna att välja som men form och metod för detta. Vissa bestämmelser har också s.k. direkt effekt, dvs. de grundar rättigheter och skyldigheter för enskilda kan åberopas inför domstolar som

72 SOU 199226

och myndigheter i medlemsländerna. Detta gäller såväl bestämmelser i Romfördraget i den sekundära EG-rätten. I fråga Romfördraget som om innebär detta bl.a. att vissa bestämmelser kan åberopas av enskilda trots att de främst riktar sig till medlemsländerna. Detta förhållande har slagits fast av EG-domstolen. Andra bestämmelser, främst i förordningar, har sådant innehåll att de direkt berör enskildas rättsställning. Inom EG kan också bestämmelser i direktiv ha direkt effekt. Även detta har lagts fast av EG-domstolen. Den direkta effekten är dock i fråga direktiv begränsad om på så sätt att det enbart är bestämmelser enskilda rättigheter som ger mot det allmänna som kan ha direkt effekt. Direktiv grundar skyldigheter som för enskilda har däremot inte getts sådan direkt effekt.

Om en domstol i ett medlemsland skulle finna att en nationell bestämmelse strider mot en EG-bestämmelse, skall domstolen inte tillämpa den nationella bestämmelsen i det aktuella målet. Enligt EG-domstolens

praxis har EG-rätten nämligen företräde framför nationella regler och skall tillämpas oberoende vad kan föreskrivet i den nationella av som vara rättsordningen. Detta synsätt knyter till doktrinen EG-rätten an om att är en egen rättsordning. Genom att gå in i gemenskap med inen egna stitutioner som har självständiga befogenheter har medlemsländerna enligt EG-domstolens uppfattning i motsvarande mån avstått från sin egen normgivningskompetens på de områden EG-råtten reglerar. som Detta innebär att medlemsstat inte får en ge regler i intern lagstiftning som står i strid med EG-rättsliga bestämmelser och att staten inte heller får ge nationell lagstiftning företräde framför EG-rätten på visst eller vissa områden. En viktig källa till kunskap om EG-rättens innehåll är EG-domstolens praxis. Domstolen tolkar EG-rätten och avgör dess innebörd. I viktiga hänseenden har EG-rätten fått sin nuvarande form av domstolen. Vid ett

svenskt medlemskap i EG innebär detta att också den rättspraxis som under 30 år utbildats vid tillämpningen av EGs rättsregler blir del en av den gällande rätten i Sverige.

Som ovan sagts är EES-avtalet ett folkrättsligt avtal och vilar på annan rättslig grund än motsvarande EG-regler. För att förverkliga det homogena samarbetsområde eftersträvas måste emellertid EES-reglema sorn få genomslag i EFTA-statema på ett sätt i någon som mån motsvarar ordningen inom EG. De måste bli tillämpliga i de enskilda staterna och kunna åberopas inför domstolar och myndigheter där. De får inte sättas åt sidan till förmån för nationella lagar av annat innehåll.

Olika metoder för att åstadkomma detta resultat har diskuterats i samband med EES-ñrhandlingama. För Sveriges del gäller folkrättsliga att regler måste efterföljas svensk rättsbildning för bli tillämpliga av att på nationell nivå. Ett sätt att åstadkomma ett resultat motsvarande direkt tillämplighet är därvid att inkorporera aktuella delar EES-avtalet av med svensk rätt, dvs. i en eller flera författningar föreskriva EES-avtalets att huvuddel och i avtalet intagna, till EES-sammanhang anpassade EG-förordningar skall gälla som svensk rätt. Det är denna metod som avses bli tillämpad för införlivandet EES-reglema av med svensk rätt.

SOU 199226 73

När det gäller möjligheten EES-reglema internrättsligt företräde att ge framför avtalspartemas egna rättsordningar är den naturliga utgångspunkten att avtalspartema följer sina folkrättsliga åtaganden. Till skillnad från EG-rätten får EES-avtalets regler alltså inte redan sin existens genom formellt företräde framför nationella regler. Emellertid upptas i EESavtalet en bestämmelse varigenom avtalspartema åtar sig att vidta de åtgärder som behövs för att kunna uppfylla avtalsförpliktelsema och att avhålla sig från åtgärder som kan äventyra förverkligandet avtalets av syften. I propositionen om ändring i regeringsformen med anledning ett av europeiskt ekonomiskt samarbetsområde prop. 19909165 har departementschefen s. 12 framhållit att ett sådant åtagande i realiteten innebär ett åtagande att ge EES-reglema fullt genomslag på nationell nivå och medför att när ett EES-avtal tillträds gällande lagstiftning vid behov måste korrigeras ñr att den skall stå i överensstämmelse med de avtalade reglerna. Principen att författningar skall tolkas i fördragsvänlig anda, dvs. att de skall tolkas i överensstämmelse med internationella förpliktelser, verkar också stärkande för EES-reglemas ställning. Detsamma gäller den möjlighet för EFTA-ländema upptagits i EES-avtalet att införa ett som system i landet av innebörd att nationell domstol kan begära besked hos en EG-domstolen om EES-reglemas tolkning, dvs. enligt ett system som utgör en motsvarighet till de tolkningsbesked EG-domstolen till som avger EG-ländemas domstolar. Detta system innebär att domstolarna i EGs medlemsstater kan inhämta ett förhands- eller tolkningsbesked från EGdomstolen om hur EGs regler i ett visst hänseende skall tolkas, varefter detta besked läggs till grund för avgörandet vid den nationella domstolen. Enligt EES-avtalet skall reglerna där förstås i belysning EGav domstolens hittillsvarande tolkning motsvarande EG-regler. Detta av betyder att också rättspraxis från EG-domstolen kommer att bli stor vikt av vid tillämpningen Sverige EES-reglema. av Vad som sagts ovan avser i huvudsak de EES-regler blir gällande som vid ett EES-avtals ikraftträdande. Emellertid uppkommer i huvudsak

samma behov av anpassning av den nationella lagstiftningen fortlöpande allteftersom regler tillkommer på EES-området. nya Att EES-avtalets huvuddel och i avtalet intagna förordningar inkorporeras i svensk rätt genom särskilda författningar har varit en utgångspunkt för våra överväganden. Som vi redovisar närmare i kapitel 4 är det främst EGs förordning 140871 blir betydelse för de som av frågor som vi här behandlar. Vid utarbetandet våra förslag har vi utgått av från att denna förordning kommer att införlivas i svensk rätt genom en särskild lag som gör den tillämplig här i landet och dessutom innebär som att EG-förordningens regler skall ha företräde framför svensk arman lagstiftning i den mån EGs förordning regler för utvidgning eller ger inskränkning svensk lagstiftnings tillämplighet på olika områden av annan av socialförsäkringen. Vid utarbetandet våra förslag har vi antagit att av denna kommer att benämnas lagen 1992000 samordning systemen om av för social trygghet i fråga flyttar inom Europeiska om personer som ekonomiska samarbetsområdet EES.

SOU 199226 75

i social

4 EGs regler fråga om trygghet

4.1 Allmän översikt

Till grund för den Europeiska Ekonomiska Gemenskapen EEG ligger Romfördraget, undertecknades den 25 1957 och trädde i kraft som mars den ljanuari 1958. I Romfördraget upptas vissa regler bl.a. socialpolitiken. Sålunda om sägs i artikel 117 att medlemsstaterna är överens om nödvändigheten av främja förbättring arbetskraftens levnads- och arbetsvillkor och att en av därvid möjliggöra utjämning dessa villkor på ständigt stigande en av en nivå. Det förutses sådan utveckling kommer att bli följden såväl av att en den marknadens funktion, varigenom samordning av de gemensamma en sociala kommer att de i Fördraget åsyftade systemen gynnas, som av åtgärderna och närmandet till varandra bestämmelser i lagar, av av resp. förordningar och förvaltningsföreskrifter. I artikel 118 anges att det åligger EG-kommissionen att, utan intrång i Fördragets övriga bestämmelser och i enlighet med dessas allmänna syften, främja ett nära samarbete mellan medlemsstaterna på det sociala området, särskilt i fråga om bl.a. den

sociala tryggheten. Beslut i socialpolitiska frågor måste emellertid i regel fattas av varje enskilt medlemsland. Avsikten med samarbetet inom EG är inte att införa välfärdssystem i alla länderna. EGs arbete består därför främst i samma utreda frågor och föreslå lösningar alla länderna kan enas om så att som utvecklingen inom EG-området blir jämn och går i samma riktning. att Något arbete för att få till stånd t.ex. enhetliga pensionsregler bedrivs således i princip inte inom EG. Vad diskuteras är om man bör arbeta som för minimiregler sociala rättigheter men med frihet för gemensamma om de enskilda länderna att härutöver i den utsträckning de önskar. Bl.a. har i detta syfte stats- och regeringschefer i 11 EGs medlemsländer i av deklaration i december 1989 antagit s.k. social stadga för EG med en en icke bindande regler för sociala rättigheter. Samtidigt lade EG-komrnissiofram ett handlingsprogram för genomförande av stadgan. Dessutom nen görs utredningar inom EG-kommissionen vad socialförsäkringama om kostar, hur de finansieras och vilka ersättningar som betalas ut. Syftet härmed är bl.a. att underlag för diskussioner i länderna om hur de ge nationella systemen bör utformade för att klara de stora påfrestningar vara redan finns och väntas öka med hänsyn till det växande antalet som som åldringar.

76 SOU 199226

Ett undantag finns dock när det gäller arbete med harmonisering av medlernsländemas lagstiftning. Det frågan jämställdhet mellan avser om könen. Enligt ett EG-direktiv den 19 december 1978 direktiv 797 EEG ålades nämligen medlemsstaterna att på sikt utforma sina lagstiftningar på social försäkringsområdet på sådant sätt att män och kvinnor behandlas lika i fråga om t.ex. pensionsålder och efterlevandeförmåner. Enligt ett annat direktiv, den 24 juli 1986 direktiv 86378 EEG, skall motsvarande gälla beträffande avtalsenligt socialt skydd. Däremot finns inom EG ett mycket detaljerat regelsystem för samordning av medlemsstaternas socialförsäkringsregler i syfte tillatt ge ett fredsställande skydd för personer flyttar från ett land till som ett annat inom EG eller som på annat sätt kan ha möjlig anknytning till än en mer ett lands trygghetssystem. Reglerna ingår ett led i den fria rörligheten som för förvärvsverksamma är medborgare i medlemsstaterna. En som grundläggande bestämmelse upptas i Romfördragets artikel 51, är som av följande lydelse enligt icke officiell översättning. en

Rådet skall på försla kommissionen enhälligt besluta sådana av om åtgärder inom områ et för social try ghet är nödvändiga för som genomförandet av arbetskraftens fria rör ighet och därvid särskilt införa system som tillförsälcrar migrerande arbetstagare och deras rättsinneavare

a att karens- och kvaliñkationstider enligt olika länders lagstiftning kan sammanläggas och vederbörligen

beaktas såväl vid bedömandet av om förmåner skall utgå och bibehållas vid beräkningen som av ñrmånemas storlek, b förmåner utbetalas till bosatta inom medlemsstaternas personer områ en.

Dessa bestämmelser i artikel 51 utgöra ett nödvändigt komplement anses till de egentliga reglerna om arbetskraftens fria rörlighet, eftersom de har till syfte att tillförsäkra arbetstagare, utnyttjar sig möjligheten som av att bo och arbeta i en annan stat än hemstaten, skydd mot den förlust de annars skulle göra av sociala rättigheter. Redan år 1958 utfärdade ministerrådet med hänvisning till artikel 51 en förordning om social trygghet för migrerande arbetstagare förordning nr

3. Till denna anslöt en särskild tillämpningsförordning nr 4. Under åren

därefter beslutades ett flertal tillägg till förordning nr bl.a. i syfte att ge regler för säsongs- och gränsarbetare samt sjömän. Efter omfattande en revision ersattes 1958 års förordningar år 1971 och 1972 de av nu gällande.

De nu gällande reglerna återfinns i rådets förordning EEG den 14 juni 1971 nr 140871 om tillämpningen systemen för social trygghet när av anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom

gemenskapen. Denna förordning, som trädde i kraft i oktober 1972, är omedelbart bindande för medlemsstaterna och tillämpas direkt enligt sin ordalydelse. Någon kompletterande lagstiftningi varje krävs alltså inte stat

se kapitel 3. Till ñrordningen 140871 har utfärdats särskild

en förordning den 21 1972 57472 med regler till genomförande mars nr av den.

SOU 199226 77

Även förordning 140871 har genomgått åtskilliga revisioner under årens lopp. En väsentlig utvidgning förordningens tillämpningsområde av beslutades år 1981, då den med verkan fr.o.m. den 1 juli 1982 utsträcktes till att gälla även självständigt ñrvärvsverksamma egenföretagapersoner

re och deras familjemedlemmar.

Genom rådets förordning 200183 den 2 juni 1983 EGT L nr av nr 230, 22.8.1983, s. 6 skedde ändring och uppdatering konsolidering en av förordningarna 140871 och 57472, dvs. de ändringar vidtagits som fördes ihop till enhetlig Även därefter har ändringar gjorts vid en text. flera tillfällen men någon ny konsolidering har hittills inte beslutats. De senare ändringar som beslutats av förordning 140871 har skett genom förordningarna 166085 av den 13 juni 1985 EGT L 160, 20.6.1985, nr s. 1 och 166185 av samma datum EGT L 160, 20.6.1985, 7 nr s. genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal år 1985 EGT L 302, nr 15.11.1985, s. 170 samt genom förordningama 381186 den 11 av december 1986 EGT nr L 355, 16.12.1986, 5, 130589 den 11 maj s. av 1989 EGT nr L 131, 13.5.1989, s. 1, 233289 den 18juli 1989 EGT av nr L 224, 2.8.1989, s. 1, 342789 av den 30 oktober 1989 EGT L nr 331, 16.11.1989, s. l och 219591 av den 25 juni 1991 EGT L 206, nr 29.7.1991, 2. Även därefter har beslut fattats ändringar s. om i för-

ordningen, bl.a. avseende vilka ñrmånsslag omfattas den se under

som av

avsnitt 4.2 och 6.2.3 och beträffande Sammanträffande förmåner se

av under avsnitt 4.2 och 6.7. Dessa ändringar har emellertid ännu inte trätt i kraft och omfattas inte det nuvarande EES-avtalet. av En kontinuerlig utveckling förordningarnas tolkning har även skett av och sker fortlöpande genom talrika avgöranden EG-domstolen. av Förordningen 140871 gäller för anställda och egenföretagare är som eller har varit omfattade av lagstiftningen i en eller flera EG-stater och är medborgare i en av dessa stater eller som är statslösa eller flyktingar och bosatta i en medlemsstat. Förordningen gäller också för familjemedlemmar och efterlevande till den angivna personkretsen. Förordningen gäller enbart medlemsstaternas område. För personer som är bosatta utanför EG-området har den alltså inte tillämpning. De förmånsslag som omfattas av förordningen är i huvudsak socialförsäkringsförmåner och s.k. familjeförmåner. Reglerna i förordningen 140871 vilar på fyra bakomliggande principer. Dessa är Likabehandlingsprincipen. Enligt denna har från ett EG-land personer som är bosatta inom en arman medlernsstats område och omfattas som av förordningen samma rättigheter och skyldigheter i fråga socialförsäkom ringsförrnåner som den statens egna medborgare. Detta betyder att villkor i en stats lagstiftning om krav på medborgarskap inte kan göras gällande gentemot personer som skyddas av förordningen. Denna regel artikel 3 i förordningen är undantagslös, och det får inte uppställas några krav på viss tids vistelse i landet innan rätt till förmån inträder. Sammanläggningsprincipen. Denna princip syftar till att anställda och egenföretagare, som flyttar till eller får arbete i medlemsstat, inte en arman på grund härav skall gå miste om de rättigheter som de tidigare intjänat.

78 SOU 199226

Sammanläggningsprincipen innebär att, om ett lands lagstiftning upptar bestämmelser som kräver t.ex. viss tids försäkring, arbete eller bosättning ñr rätt till sociala förmåner, det vid tillämpningen av sådan lagstiftning tas i beaktande tid för försäkring, arbete eller bosättning i en annan medlemsstat. Sådana perioder i annat land skall alltså medräknas såsom om de hade ägt rum i det förstnämnda landet. Detta är en genomgående princip för de förmånsslag som omfattas av förordningen. Principen är av betydelse i situationer där det krävs t.ex. viss tids bosättning, vissa år med pensionsgmndande inkomst eller att viss annan kvaliñkationstid har fullgjorts för att en förmån över huvud taget skall utges. I dessa situationer kan bosättnings- resp. försäkringstid i annat land tas i beaktande vid prövningen av om kravet är uppfyllt. 3. Exportabilitetsprincqøen. Enligt förordningens artikel 10 gäller denna princip i fråga om kontantförmåner vid invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande, ersättning i anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall som någon förvärvat. Principen innebär att socialförsäkringsförmåner skall kunna utbetalas oavsett var inom EGområdet som den berättigade är bosatt. Principen är alltså att kontantförmåner som någon förvärvat i en medlemsstat skall kunna exporteras inom EG och således utbetalas även om den berättigade bor i eller flyttar till ett annat medlemsland. 4. Proratatemporis-principen. Denna princip, som gäller enbart på pensionsområdet, avser beräkningen av pension i fall då pensionstagaren till följd av arbete eller bosättning i flera länder har förvärvat rätt till pension i mer än ett medlemsland. Grundprincipen är här att pensionstagaren har rätt till en proportionellt beräknad pension från vart och ett av de länder som han intjänat pensionsrätt En betydelsefull roll för tillämpningen av förordning 140871 spelar den till EG-kommissionen knutna Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare. Denna består av en regeringsrepresentant ñr var och en av medlemsstaterna. De biträds av sakkunniga och erhåller bistånd i tekniska frågor av ILO. Administrativa kommissionen har bl.a. till uppgift att handha administrativa frågor och frågor om tolkning av bestämmelserna i förordningen samt att lämna förslag till EGkommissionen om utarbetande av ytterligare förordningar och om ändring av förordningen 140871. Administrativa kommissionen har under årens lopp fattat en mängd beslut och antagit ett flertal rekommendationer i frågor som rör tilllämpningen av förordning 140871. I EES-avtalets bilaga om social trygghet bilaga VI uppräknas ett 50-tal sådana beslut och rekommendationer som skall tillämpas inom EES-området.

SOU 199226 79

4.2 Närmare 140871

om förordning

Omfattad personkrets

Enligt artikel 2 i Förordningen 140871 gäller förordningen anställda och egenföretagare är eller har varit omfattade av lagstiftningen i en eller som flera medlemsstater och som är medborgare i en medlemsstat eller är statslösa eller flyktingar bosatta inom en medlemsstats territorium. Familjemedlemmar till den angivna personkretsen omfattas också av förordningen. Även efterlevande täcks enligt särskilda regler förav ordningen. I fråga efterlevande gäller förordningen även om den om anställde eller egenföretagaren inte var medborgare i en EG-stat, under förutsättning att den avlidne hade omfattats lagstiftningen i en eller flera av medlemsstater och den efterlevande själv är medborgare i en sådan stat eller är statslös eller flykting och bosatt inom en medlemsstats territorium. Den skyddade personkretsen blev, nämnts med verkan som ovan, fr.o.m. den 1 juli 1982 utvidgad till att omfatta egenföretagare och deras familjemedlemmar. Såvida inte särskilt undantag gjorts är egenföretagare från denna tidpunkt likställda med arbetstagare. Med anställd egenföretagare förstås enligt en särskild definition resp. i artikel 1 i en person som är försäkrad, obligatoriskt eller genom en a frivillig fortsättningsförsäkring, mot eller flera av de risker som täcks en i ett system för social trygghet för anställda eller egenföretaav grenarna gare. Enligt samma definition ii avses med uttrycket även personer som är obligatoriskt försäkrade mot eller flera de risker täcks av de en av som social trygghet behandlas i förordningen enligt ett system grenar av som för social trygghet för samtliga invånare eller för hela den förvärvsarbetande befolkningen, förutsatt att kan identifieras som anställd personen eller egenföretagare det sätt på vilket systemet administreras eller genom finansieras eller, dessa kriterier inte uppfylls, är försäkrad mot någon om annan risk i bilaga 1 till förordningen enligt ett system för som anges anställda eller egenföretagare antingen obligatoriskt eller genom frivillig fortsåttningsförsäkring. Även frivilligt försäkrade omfattas under förut-

sättning att vissa villkor år uppfyllda. I anledning EES-avtalet har i bilaga 1 lagts till en särskild regel för av Sverige. Enligt denna skall varje är anställd eller egenföretagaperson som i den mening i lagen 1976380 arbetsskadeñrsäkring re som avses om anställd eller egenföretagare i den mening som avses i artikel anses vara 1 a ii. I EG-domstolens praxis har slagits fast att det inte krävs faktisk försäkring ñr att förordningen skall vara tillämplig. Enligt domstolen är det tillräckligt uppfyller de materiella förutsättningama enligt att en person den tillämpliga lagen och att det alltså inte är nödvändigt att åtgärder vidtagits för faktisk anslutning till socialförsäkringssystemet. en Uttrycken flykting och statslös enligt förordningen ha samma avses innebörd enligt FNs konventioner den 28 juli 1951 och den 28 som av september 1954 angående flyktingars statslösas rättsliga ställning. resp.

80 SOU 199226

Enligt en uttrycklig föreskrift gäller förordningen statligt anställda och

personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen behandlas sådana, som om de omfattas eller har omfattats medlemsstats lagstiftning på av en vilken förordningen tillämpas.

En anställd eller egenföretagare som blir arbetslös är också därefter

omfattad av förordningen. Detsamma gäller den inte längre kan som förvärvsarbeta på grund sjukdom eller arbetsskada. av En anställd eller egenföretagare övergår till att uppbära ålderssom eller invalidpension har också ett fortsatt skydd enligt förordningens

regler. Detta är fallet även han inte längre förvärvsaktiv vid överom var gången till pension.

En person som inte längre är medborgare i EG-stat har också en därefter, enligt EG-domstolens praxis, rått erhålla förmåner att som grundar sig på försäkring eller bosättning vilka fullgjorts under tid då han

var medborgare i en sådan stat.

Avgörande ñr skyddet enligt förordningen är anställd eller att en egenföretagare omfattas eller har omfattats lagstiftningen social av om trygghet i en eller flera medlemsstater. Det väsentliga är alltså tillhörig-

heten till ett försäkringssystem i ett sådant land. Däremot är det utan betydelse i vilket land som förvärvsarbetet utövas.

Förordningen är i princip tillämplig också i fall då den anställde eller

egenföretagaren aldrig har lämnat sitt hemland och sålunda har omfattats

av lagstiftningen i bara medlemsstat. Om sådan flyttar blir en en person förordningen tillämplig, och detta gäller även flyttningen sker om av annan orsak än förvärvsarbete. Även familjemedlemmar till en person, som aldrig lämnat sitt hemland är anställd eller egenföretagare och men som medborgare i EG-stat, täcks ñrordningen de själva flyttar till en av om annat EG-land. Detta gäller även beträffande ett barn uppbär som barnpension och flyttar från hemlandet till medlemsland. Också som annat i fall då en person som täcks av förordningen eller familjemedlem till en denne enbart tillfälligt vistas i annat EG-land blir förordningens regler i

vissa hänseenden tillämpliga. Detta gäller även uppehållet i det andra om landet inte är föranlett förvärvsarbete beror på av utan t.ex. semesterresa. omfattade förordningen är i Ersta hand anställda och egenföretagaav

re. Den rätt som tillkommer familjemedlemmar och efterlevande är

mera begränsad. Dessa har inte någon självständig rätt på grundval förav ordningen utan den rätt de har tar i princip enbart sikte på förmåner vartill

de enligt den nationella lagstiftningen kan härleda sin rätt från anställd en eller egenföretagare, dvs. sådana förmåner kan till dem i deras som utges egenskap av familjemedlemmar och efterlevande. Det finns dock ett avgörande av EG-domstolen skulle kunna tolkas också i som annan riktning. I fråga fönnåner vid sjukdom och moderskap om finns bestämmelser som ger familjemedlemmar självständig rätt. en mer Med familjemedlem ñrstås enligt artikel l med undantag för vissa

sjukvårdsförmåner, definieras eller erkänns familjeen person som som medlem eller som betecknas medlem hushållet enligt den som av lagstiftning enligt vilken förmåner utges. Om denna lagstiftning som familjemedlem betraktar endast en person som är samboende med den

SOU 199226 81

anställde eller egenñretagaren, skall villkoret emellertid anses vara uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen är ekonomiskt beroende av den anställde eller egenföretagaren. Liksom beträffande begreppet familjemedlem skall uttrycket efterlevande definieras i de nationella lagstiftningarna. Även här gäller dock att, om den nationella lagstiftningen som efterlevande betraktar endast en person som var samboende med den avlidne, detta villkor skall anses vara uppfyllt om personen för sin försörjning huvudsakligen var ekonomiskt beroende av den avlidne. Enligt nuvarande reglering är det således vissa personkategorier som inte självständigt eller inte alls omfattas av förordningen trots att de kan vara medborgare i och bosatta inom ett EG-land. Detta gäller t.ex. studerande, hemarbetande och andra icke förvärvsverksamma. Frågan om en utvidgning av förordningen. tillämpningsområde till att omfatta en vidare personkategori har emellertid diskuterats inom EG. Sålunda förutsåg EG-kommissionen i ett handlingsprogram år 1989 att förordningen skulle kunna komma att utsträckas till att änka också bl.a. studerande och andra icke förvärvsverksamma. Arbete har därefter pågått med att fä till stånd en utvidgning av detta slag. Detta arbete har resulterat i att EG-kommissionen den 20 februari 1992 till rådet överlämnat ett förslag till ändringar i förordningama 140871 och 57472 EGT 92C 4601. Enligt detta förslag skall tillämpningsområdet för förordningen 14087 1 utvidgas till att avse även studerande definierade enligt en särskild regel samt alla andra personer som är eller varit omfattade av en medlemsstats lagstiftning om social trygghet. I den mån

de allmänna reglerna om tillämplig lagstiftning se nedan inte gäller för

en person i den senare kategorin skall han täckas av lagstiftningen i bosättningslandet. Också social ñrsäkringsystem för statliga tjänstemän och därmed likställda personer föreslås bli omfattade av förordningen i princip fullt ut. I anslutning härtill läggs fram förslag att ändra benämningen på förordning 140871 till förordning tillämpningen systemen för social om av trygghet när personer flyttar inom gemenskapen.

Likabehandling

I artikel 3 upptas likabehandlingsprincipen. Den har beskrivits ovan i avsnitt 4.1. Som nämnts där kan i fråga om personer som omfattas av förordningen inte upprätthållas några regler om särbehandling på grund av medborgarskap, t.ex. om viss tids försäkring eller bosättning innan rätt till förmåner uppkommer. Inte bara direkt utan även mer indirekt diskriminering förhindras av bestämmelsen. I praxis har fastslagits att det inte kan hävdas villkor i nationell lagstiftning med avseende på ett barns medborgarskap ñr att rätt skall föreligga till förmåner till en förälder på grundval av bamförekomst. Enligt en särskild bestämmelse skall regler i socialförsäkringskonventioner, som alltjämt gäller, avse alla personer som omfattas av förordningen, om inte annat upptagits i regler i bilaga 3 till förordningen.

82 SOU 199226

I anledning av EES-avtalet har för Sveriges del angetts vissa sådana konventionsbestämmelser i bilaga 3. En fråga som har diskuterats och som även varit föremål för EGdomstolens prövning är om förordningen utgör hinder mot omvänd diskriminering, dvs. särbehandling av en stats egna medborgare eller av alla EG-medborgare i förhållande till andra personer. Rättsläget synes här inte vara helt klart, men starka skäl torde tala för att förordningen innebär förbud också mot sådan form av diskriminering.

Omfattade fönnånsslag

Förordningen år enligt artikel 4 tillämplig på all lagstiftning om social trygghet som avser förmåner vid sjukdom och moderskap förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan förmåner vid ålderdom förmåner till efterlevande förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar dödsfallsersättningar förmåner vid arbetslöshet familjeförmåner. - Med lagstzjfining förstås enligt artikel l j nuvarande och kommande lagar, förordningar eller föreskrifter samt alla andra tillämpningsbestämmelser som berör de grenar och system ñr social trygghet som täcks av artikel 4. Enligt ett avgörande av EG-domstolen innefattar begreppet lagstiftning i EG-rättsligt sammanhang också nationell lagstiftning som tidigare har varit i kraft men som senare upphävts. Med begreppen förmåner och pensioner avses enligt artikel 1 t alla förmåner och pensioner, inbegripet alla däri ingående delar som bekostas av allmänna medel, samt alla indexhöjningar och tilläggsbetalningari den mån annat inte särskilt föreskrivs. Uttrycket famiüçfönnáner innefattar enligt artikel 1 u alla vård- eller kontantförmåner som âr avsedda att täcka en familjs utgifter enligt lagstiftningen om sådana förmåner, utom särskilda bidrag vid barns födelse angivna i bilaga 2 till förordningen. Någon sådan förmån har i samband med EES-avtalet inte upptagits i bilagan för Sveriges del. Enligt artikel 5 är medlemsstaterna skyldiga att i förklaringar, som skall offentliggöras, ange den lagstiftning och de system som avses i artikel 4. Om en lagstiftning upptagits en sådan förklaring utgör det bevis på att en förmån enligt den lagen är en socialförsäkringsförmån. Att en förmån enligt en viss lagstiftning inte deklarerats på detta sätt är inte avgörande för att den faller utanför socialñrsäkringen. Förordningen är tillämplig på alla allmänna och särskilda system för social trygghet, oavsett om de är avgiftspliktiga eller inte. Förordningen gäller inte social eller medicinsk hjälp och inte heller särskilda system för offentligt anställda och personer som behandlas som sådana.

SOU 199226 83

I huvudsak gäller förordningen således bl.a. socialförsäkringsförmåner inte insatser för social eller medicinsk hjälp. Detta innebär inte att men förmåner det slaget helt faller utanför det EG-rättsliga området. av senare De kan i stället att hänföra till tillämpningsområdet för en annan EGvara förordning, nämligen förordningen 161268 om arbetskraftens fria rörlighet. Enligt denna förordning måste såvitt gäller de förmåner senare berörs den full likabehandling upprätthållas beträffande alla som som av är bosatta inom medlemsstats territorium, oberoende av medborgarskap. en Däremot föreligger enligt förordning 161268 inte någon rätt till export av de med den förordningen avsedda ñrmånema. Gränsdragningen mellan socialförsäkringsförmåner och förmåner för socialt bistånd och därmed mellan tillämpningsområdena för förordning 140871 och förordning 161268 är inte helt enkel och har också i

praktiken gett upphov till problem och till åtskilliga avgöranden av EGdomstolen. Domstolen har i några fall funnit att vissa förmåner enligt olika länders nationella lagstiftning samtidigt kan inom både kategorin rymmas socialñrákringsförmån och kategorin förmån för socialt bistånd, med hänsyn till de ñr vilka lagstiftningen är tillämplig, lagstiftningens personer syfte och sättet på vilket den tillämpas. Domstolen har fastslagit att det karakteristiska särdraget för lagstiftning socialt bistånd är att beom dömningen rätten till förmånen sker från fall till fall efter individuella av behov utan några villkor tidigare sysselsättning, medlemskap eller om avgiftsbetalning. En socialñrsålcringsförmån föreligger däremot när rätten till förmånen beror på att de villkor gällande lagstiftning ställer är som uppfyllda. Förmånemas klassificering enligt den nationella lagstiftningen är enligt domstolen utan betydelse. För att en förmån skall anses vara en socialförsäkringsñrmån måste den dock täcka någon av de risker som i artikel uttömmande definition härav. anges som upptar en Mot bakgrund bl.a. EG-domstolens avgöranden har nyligen beslutats av ändring i förordningen 140871, vilken ändring dock ännu inte trätt i en kraft och inte heller berörs det nuvarande EES-avtalet. I denna har som av bl.a. upptagits ett tillägg till artikel 4 särskilda icke avgiftspliktisom avser förmåner utges enligt lagstiftning faller utanför förordningens ga som som tillämpningsområde på grund artikel 4. Om sådan förmån syftar till av en att ett skydd tillägg till eller ersättning för de risker som täcks av ge som de i artikel socialñrsäkringsförmånema eller är uteslutande 4 nu angivna avsedd ett särskilt skydd ñr handikappade, skall gälla särskilda regler som i förordningen för den förmånen. Dessa innebär i huvudsak att någon

exporträtt inte behöver i fråga om dessa förmåner. Det anges att ges medlemsstaterna i ñrteckning skall specificera de förmåner enligt deras en lagstiftning faller in under tillägget till artikel 4. I avsnitt resp. m.m. som berör vi något ytterligare innebörden denna ändring i för- 6.2.3 av ordningen.

84 SOU 199226

Konventionen

Enligt artikel 6 ersätter förordningen med vissa undantag bestämmelser i konventioner social trygghet träffats mellan två eller flera om som medlemsstater. Artikel 8 ger dock medlemsstaterna möjlighet att vid behov sluta konventioner med varandra bygger på förordningens principer och som anda. I detta sammanhang kan nämnas att enligt EG-domstolens praxis anses socialförsäkringskonventioner utgöra del varje medlemsstats en av nationella lagstiftning. De grundläggande principerna i Romfördraget och reglerna i förordningen har därför företräde framför konventionsbestämmelser. Detta blir, efter ett EES-avtals ikraftträdande och i synnerhet vid medlemskap, för svensk del betydelse bl.a. när det gäller beav stämmelserna i den nordiska konventionen om social trygghet, således som i ett EG-sammanhang betraktas del den svenska nationella som en av lagstiftningen.

Exporträtt

I artikel 10 upptas den regel exporträtt beträffande intjänade som ger kontantförmåner. Innebörden regeln har under avsnitt 4.1. Som av angetts framgår framställningen där exportrâtten inte alla former av avser av socialförsäkringsñrmåner utan är inskränkt till att gälla kontantförmåner vid invaliditet och ålderdom eller till efterlevande liksom pensioner i anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar dödsfallsersättsamt ningar. Enligt EG-domstolens praxis gäller artikel 10 inte enbart löpande förmåner utan också förmåner till vilka rätt intjänats ännu inte men som börjat utbetalas.

Sammanträffande av förmåner

Förordningen innehåller även vissa regler bl.a. artikel 12 är avsedda som att förhindra obefogade dubbelutbetalnin Med stöd ñrordnin kan gar. av gen således i princip inte resas krav på flera förmåner slag grundade av samma på samma period av obligatorisk försäkring från två eller flera medlemsstater. Undantag från denna regel gäller dock för bl.a. pensioner. Vidare föreskrivs i artikel 12.2 att bestämmelser i medlemsstats en lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning förmåner ñr av en person som samtidigt erhåller andra socialförsäkringsförmåner eller annan inkomst får åberopas även rätten till dessa förmåner har om förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning eller inkomsten om uppkommer inom medlemsstats territorium. Denna bestämmelse en annan är dock inte tillämplig i fråga bl.a. förmåner slag på gnmd om av samma av invaliditet, ålderdom eller dödsfall beviljats i två eller flera som medlemsstater med stöd förordningens regler beräkning pension av om av

se nedan. Om däremot pensionen utgår enbart enligt nationell rätt kan

SOU 199226 85

nationella regler om minskning m.m. med hänsyn till andra förmåner tillämpas. I avsnittet nedan om beräkning av pension berör vi något de regler om Sammanträffande av förmåner som är tillämpliga på pensionsområdet. Även artikel 12 har ändrats i samband med de revideringar och tillägg som nyligen beslutats i fråga om förordningen. Till innebörden dessa av ändringar återkommer vi i avsnitt 6.7.4.

Tillämplig lagstiftning

I avdelning i förordningen upptas regler om vilket lands lagstiftning som skall ha tillämpning för anställda och egenföretagare som är täckta av förordningen. En grundläggande princip är här att en person för vilken förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningeni bara en medlemsstat

artikel 13. I ett mål Ten Holder har EG-domstolen slagit fast att

bestämmelserna i avdelning utgör ett fullständigt system för lagvalsregler och att deras effekt är att medlemsstaterna fråntas möjligheten att, såvitt gäller personer och det territorium som täcks av förordningen, själva bestämma området och villkoren för tillämpning av nationell lagstiftning i fråga om socialförsäkringsförmåner. I princip ger avdelning enbart regler om vilket lands lagstiftning som är tillämplig och inte några regler om när en person har rätt att omfattas av ett visst system ñr social trygghet i det landet. Emellertid måste det anses vara oförenligt med förordningen att inte sätta likhetstecken häremellan. Om förordningen utpekat ett visst lands lagstiftning som tillämplig, blir slutsatsen sålunda att personen i fråga också skall vara försäkrad e.d. enligt socialförsäkringssystem i det landet. Som huvudregel gäller att en anställd omfattas av lagstiftningen i det land där han är anställd. Detta gäller även om han är bosatt i en annan stat eller om det ñretag, den verksamhet eller den arbetsgivare som han är anställd hos finns i en annan stat. En egenñretagare omfattas av lagstiftningen i det land där han bedriver sin förvärvsverksamhet oavsett i vilket land han är bosatt. För anställda ombord på ett fartyg gäller att de omfattas av lagstiftningeni det land vars flagga fartyget för. Offentligt anställda omfattas av lagstiftningeni den medlemsstat gäller för den som förvaltning som sysselsätter dem. F amiljemedlemmar omfattas såvida de inte är självständigt försäkrade - av samma lands regelsystem som den förvärvsaktive, även de är om bosatta i ett annat medlemsland. I fråga om personer som inte är förvärvsverksamma, t.ex. på grund av sjukdom eller invaliditet, har EG-domstolen slagit fast att de skulle omfattas av lagstiftningeni det land där de senast varit förvärvsverksamma. Detta skulle gälla oavsett hur lång tid förflutit sedan det senaste som

förvärvsarbetet. Med anledning av detta avgörande Ten Holder har

emellertid år 1991 lagts till en ny bestämmelse i artikel 13. Enligt denna skall nu gälla att en person, för vilken lagstiftningen i medlemsstat en upphört att gälla utan att lagstiftningen i medlemsstat blir en annan tillämplig på honom enligt övriga bestämmelser i artikel 13 eller enligt

86 SOU 199226

reglerna i artiklarna 14-17, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där han är bosatt. Samtidigt har införts en ny artikel 17 a, som avser pensionstagare. Enligt denna bestämmelse kan den som uppbär pension från ett eller flera medlemsländer och som är bosatt i ett annat medlemsland på begäran undantas från lagstiftningen sistnämnda land, om han inte omfattas av den lagstiftningen på grund av sysselsättning. Syftet med denna regel är att pensionärer skall undantas från lagstiftningen i bosättningslandet när de redan har rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap samt familj enligt en annan medlemsstats lagstiftning. För vissa grupper finns särregler i artiklarna 14-17. Detta är fallet beträffande bl.a. utsända personer, diplomater och resande personal vid transportñretag. Förordningen innehåller sålunda särskilda regler som gäller för s.k. utsdndningsfall. I fråga om anställda avser dessa personer som är anställda hos ett företag inom ett medlemsland och sänds sin arbetsgivare till som av ett annat medlemsland för att utföra arbete där ñr arbetsgivarens räkning. Under förutsättning att arbetet från början inte beräknas pågå än tolv mer månader och den anställde inte sänds ut för att ersätta en annan person som varit utsänd motsvarande tid, skall enligt dessa regler den anställde kvarstå som försäkrad i utsändningslandet. Utsändningstiden kan förlängas med högst tolv månader efter samtycke från behöriga myndigheter i de båda berörda staterna. Detta gäller om arbetet på grund oförutsedda av omständigheter varar längre än vad som ursprungligen avsågs. Liknande regler finns även för egenñretagare som utför arbete i meden annan lemsstat än den där han normalt är verksam samt för utsända sjömän. För den resande eller flygande personalen hos företag som bedriver internationell befordran av passagerare eller gods med järnväg, landsväg, flyg eller inrikes sjöfart och som normalt är anställda inom två eller flera medlemsstater gäller att de omfattas av lagstiftningen i det land där företaget har sitt säte. Undantag härifrån gäller för anställda vid en filial eller fast representation i en annan medlemsstat än den där företaget har sitt säte, vilka personer skall omfattas av lagstiftningen i det land där ñlialen eller den fasta representationen finns. Undantag görs även för den som huvudsakligen är anställd i det land där han är bosatt att han genom omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet. För andra personer än de nämnda normalt är anställda inom tvâ nu som

eller flera länder eller utför arbete egenföretagare i än ett land

som mer gäller att de omfattas av lagstiftningen bosättningslandet de till viss om del utför arbete där. Om den som är egenföretagare inte utför något arbete i bosättningslandet, skall han omfattas lagstiftningeni det land där han av utför sitt huvudsakliga arbete. Särskilda regler gäller enligt artikel 14 c för personer som samtidigt är anställda i ett medlemsland och egenföretagare i ett annat medlemsland. För sjömän gäller det undantaget från regeln tillhörighet till om flagglandets lagstiftning att för det fall att sjöman erhåller lön från ett en företag som har sitt säte i ett annat medlemsland än flagglandet eller från en person som är bosatt i annat sådant land skall förstnämnda lands lagstiftning gälla för honom. Beträffande sjömän gäller också den

SOU 199226 87

bestämmelsen att inte normalt är anställd till sjöss men en person, som utför arbete utan att tillhöra besättningen inom ett medlemslands som - territorialvatten eller hamn ombord på ett fartyg som för en annan medlemsstats flagga, skall fortsätta att omfattas den förstnämnda av medlemsstatens lagstiftning. Förordningen innehåller särskilda regler tillämplig lagstiftning för om anställda pd ambassader och konsulat samt för EGs egen hjälppersonal. Beträffande den första och privattjänare hos sådana tjänstemän gruppen gäller huvudregel försäkringstillhörighet som ñr övriga samma om anställda, dvs. de omfattas lagstiftningeni den stat inom vars territoav rium de är anställda, även de är bosatta i annat land. En person i den om angivna personkategorin är medborgare i den mottagande eller som sändande staten har dock rätt att för varje år välja att tillhöra något av dessa länders försäkringssystem. EGs hjdlppersonal kan välja att omfattas av lagstiftningen i sysselsättningslandet, den medlemsstat vars lagstiftning de senast omfattats av eller den stat där de är medborgare. Denna rätt att välja, som endast får utnyttjas gång, gäller från anställningens början. en Enligt artikel 17 kan två eller flera medlemsstater eller dessa staters behöriga myndigheter komma överens undantag från bestämmelserna om i artildarna 13-16 tillämplig lagstiftning till förmån för vissa grupper om av personer eller vissa personer. Nämnas kan här slutligen att också när det gäller skyldigheten för arbetsgivare att betala sociala avgifter för anställda anses lagstiftningen i det land där den anställde arbetar i princip vara bestämmande.

Beräkning av pension

Förordningen innehåller avdelning med bestämmelser för olika slag av en förmåner. Dessa reglerar förmåner vid bl.a. invaliditet, ålderdom och dödsfall samt förmåner ñr pensionärers minderåriga barn och för barn som mist en av eller båda föräldrarna. Enligt artikel i med begreppet försäkringsperioder avgiftsperio- 1 avses der, anställningsperioder eller perioder av självständig förvärvsverksamhet definierade eller erkända som försäkringsperioder i den lagstiftning enligt vilken de har fullgjorts eller fullgjorda och alla andra perioder anses vara behandlas som sådana när de enligt denna lagstiftning betraktas som som likvärdiga med försäkringsperioder. Med bosättningsperioder förstås enligt artikel 1 perioder deñnieras eller erkänns som sådana i den s som lagstiftning enligt vilken de fullgjorts eller anses vara fullgjorda. Det ankommer sålunda på den nationella lagstiftningen närmare villkor att ange för när försäkrings- och bosättningsperioder är ñr handen och att uppställa närmare regler för beräkning av sådana perioder. I fråga beräkning av förmåner vid invaliditet gäller enligt förom ordningen olika regler å ena sidan för dem som uteslutande omfattats av pensionssystem enligt vilka invaliditetsförmånema beräknas utan hänsyn till försäkringstidernas längd och å andra sidan för dem som omfattats av

88 SOU 199226

pensionssystem där åtminstone ett dessa är den typ att förmånens av av storlek bestäms försäkrings- eller bosättningstidens längd. av Beträffande den förra gruppen avgörs enligt artikel 39 rätten till invaliditetsförmåner lagstiftningen i den medlemsstat tillämplig av som var när den arbetsoförmåga lett till invaliditeten uppkom. För uppfylla som att de villkor som enligt den tillämpliga lagstiftningen gäller för rätt till pension eller annan förmån får därvid försäkringstider fullgjorts i som flera länder sammanläggas. Om villkoren för rått till invaliditetsförmån då är uppfyllda utgår sådan förmån endast enligt ifrågavarande lands bestämmelser. Föreligger inte rätt till förmåner skall i stället personen uppbära de förmåner han fortfarande har rätt till enligt meden annan lemsstats lagstiftning. De personer som omfattats flera medlemsländers pensionssystem, av av vilka något bestämmer pensionens storlek efter försäkrings- eller bosättningstidens längd, erhåller invalidpension och andra förmåner vid invaliditet enligt samma regler enligt förordningen gäller för ålderssom och efterlevandepensioner. Ett beslut som har fattats i medlemsstat invaliditetsgrad skall en om enligt artikel 40.4 vara bindande för andra medlemsstaters institutioner, under förutsättning att överensstämmelse mellan dessa länders lagstiftningar om villkor angående graden invaliditet har bekräftats i enlighet av med en förteckning upptagits i bilaga 5 till förordningen. Något som tillägg till denna bilaga har inte gjorts i anledning EES-avtalet. av I artikel 41 har upptagits särskilda regler i fall försämring av av invaliditet. Dessa avser såväl den situationen att pensionstagaren efter det att han först började uppbära förmåner inte har omfattats av en annan medlemsstats lagstiftning det fallet att han därefter varit täckt som av lagstiftningen i annat EG-land. I avsnitt 6.2.1 berör vi något innebörden av dessa bestämmelser. Nämnas kan här också artikel 42, upptar som regler för fall där invaliditetsförmåner skall utges på efter ha nytt att innehållits.

När pensionsåldem uppnås skall enligt artikel 43 invaliditetsförmåner omvandlas till ålderspensioner enligt de villkor gäller i den lagstiftsom ning enligt vilken de har beviljats och med tillämpning förordningens av bestämmelser beräkning ålders- och efterlevandepension. I artikeln om av har dessutom upptagits särskilda regler för den situationen att den som uppbär invalidpension från flera länder uppnår åldersgränsen för rätt till ålderspension i ett medlemsland inte i annat sådant land. men I artikel 44 och följande i förordningen regleras beräkningen åldersav och efterlevandepension i fall då har omfattats lagstiftningen en person av i flera medlemsländer och förvärvat rätt till pension från än ett land. mer Grundprincipen är här att beslutet pension skall fattas med beaktande om av all lagstiftning son1 den anställde eller egenföretagaren har omfattats av. Om lagstiftningen i en medlemsstat kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder av viss längd har fullgjorts för att rätt skall föreligga till pension, skall i den utsträckning behövs beaktas försäkrings- eller som bosättningsperioder fullgjorda enligt medlemsstats lagstiftning en annan såsom perioder som fullgjorts i den tillämpliga lagstiftningen sammanlägg-

SOU 199226 89

ningsprincipen. För att försäkrings- eller bosättningstid i ett annat EGland skall beaktas får, om ett sådant villkor gäller enligt den nationella lagstiftningen, krävas att denna tid uppgått till minst ett år. Principen är sedan enligt artikel 46 att pensionstagaren eller hans efterlevande har rått till en proportionellt beräknad pension från vart och ett de länder av som han med tillämpning av sammanläggningsprincipen har intjänat pensionsrätt i prorata-pension. Proratatemporis-principen tillämpas på så sätt att det i varje land görs en pensionsbeñkning med utgångspunkt från det belopp som den anställde eller egentöretagaren skulle ha erhållit i pension från den staten om den försäkrings- eller bosättningstid som vederbörande tillgodoräknats i samtliga berörda stater hade fullgjorts i det aktuella landet. I artikel 47 ges närmare regler ñr beräkning i ett land av inkomster, avgifter i annat m.m. land. På grundval av det sålunda beräknade teoretiska pensionsbeloppet beräknas sedan ett faktiskt pensionsbelopp. Detta utgör så stor andel det av teoretiska beloppet son1 motsvarar förhållandet mellan å sidan längden ena av den berättigades försäkrings- eller bosättningstid i landet före försäkringsfallet och å andra sidan den sammanlagda längden försäkringsav eller bosättningstider före försäkringsfallet i samtliga EG-stater. Om exempelvis en person har en försäkringstid om 10 år i ett land och 30 år i ett annat land, erhåller han från det första landet 1040 av den pension han skulle ha fått om han hade arbetat 40 år där och från det andra landet 3040 av den pension som skulle ha utgetts från det landet vid arbete där under 40 år. För den som uppfyller villkoren för rätt till pension enligt lagstiftningen i ett land utan att försäkrings- eller bosättningstider i flera länder behöver läggas samman gäller att han har rätt till den högsta prorata-pensionen av och pensionen beräknad enligt den nationella lagstiftningen. I fall då sarnmanläggning är nödvändig för att rätt skall föreligga till pension fastställs pensionen till den prorata-pension som beräknats enligt ovan beskrivna regler. Om den totala längden av försäkrings- eller bosättningsperioder i alla berörda länder är högre än den maximiperiod medlemsstats som en lagstiftning kräver för rätt till oreducerad pension, skall vid tillämpningen av artikel 46 i den staten tas hänsyn till denna maximiperiod i stället för de fullgjorda periodemas totala längd. Närmare bestämmelser om sammanlåggning av förákrings- och bosättningsperioder finns i artikel 15 i tillämpningsförordningen 57472. Enligt dessa regler gäller bl.a. att sammanläggning inte skall ske i situationer då försäkrings- eller bosättningsperioderi en stat sammanfaller med sådana perioder i en annan medlemsstat. I avsnitt 6.7 lämnar vi en något ingående beskrivning förmer av ordningens regler för beräkning av pensioner och ger där även ett exempel på pensionsberäkning. I artikel 46 i förordning 140871 finns för närvarande också i punkt 3 en bestämmelse om begränsning av pensioner från flera länder i vissa fall. Regeln tar sikte på fall där sammanläggnings- och proratatemporisprinciperna leder till att det totala pensionsbeloppet från flera med-

90 SOU 199226

lemsländer blir högre än det pensionsbelopp som skulle ha utgetts av en medlemsstat om den anställde eller egenföretagaren i stället hade varit omfattad av det landets lagstiftning under hela den ifrågavarande tiden. Bestämmelsen innebär att de sammanlagda pensionema från olika länder inte får överstiga det högsta pensionsbelopp som skulle ha utgetts om hela försäkringstiden infallit i endast ett av de medlemsländer där den förvärvsarbetande varit försäkrad. En gräns sätts alltså för de totala pensionema vid det teoretiska beloppet i den av medlemsstaterna där det teoretiska beloppet blir högst. Blir de totala pensionema högre än detta det högsta teoretiska beloppet, skall pensionema sättas ned till det beloppet proportionellt. En tillämpning av denna bestämmelse i förordningen liksom en tillämpning av sammanräkningsprincipen i andra hänseenden som leder till nedsättning av den pension som en person har rätt till på grundval av enbart den nationella lagstiftningen har dock av EG-domstolen i flera domar förklarats vara oförenlig med artikel 51 i Romñrdraget. Denna har till syfte att tillförsäkra personer, som utnyttjar sig av möjligheten att bo och arbeta i en annan stat än hemstaten, skydd mot den förlust de annars skulle göra av sociala rättigheter. Domstolen har därvid ifrågasatt EGs kompetens att uppställa sådana nedsättningsregler. Däremot har någon kritik inte riktats mot själva principen om samordning mellan flera pensioner i fall då överkompensation kan sägas uppkomma eller mot den lösning härav som förordningen uppställer. I stället har domstolen menat att det är en fråga för den nationella lagstiftningen att reglera samordningen och att EG-förordningen bör begränsas till att ange gränserna för tillämpningen av sådana nationella samordningsbestämmelser. I avsaknad av nationella regler om samordning med pension från annat land finns enligt domstolen inga förutsättningar för nedsättning av en pension beräknad enligt en stats interna lagregler eller på grundval av EGförordningen. I anledning av bl.a. EG-domstolens avgöranden lade EG-kommissionen i juli 1989 lagt fram ett förslag till ändring av förordningen 140871. Detta förslag har nyligen antagits och de ändrade bestämmelserna och tilläggen kommer att träda i kraft inom kort. Denna ändringsförordning innefattas inte i det nuvarande EES-avtalet, varför förhandlingar får upptas om en revision av EES-avtalet till följd av denna och andra beslutade ändringar i förordningen 140871. Innebörden av de ändrade bestämmelserna är bl.a. att den ovannämnda reduceringsregeln i artikel 46.3 upphävs. I stället införs en regel av innebörd att en medlemsstat har rätt att inom vissa gränser tillämpa nationella samordningsregler i fråga om förmåner, som intjänats enligt en annan medlemsstats lagstiftning, endast om dess lagstiftning uttryckligen tillåter samordning med utländsk pension. En nationell pension skall därvid kunna nedsättas endast för att förhindra en

obefogad dubbelutbetalning av pensioner av samma slag. Med pensioner

av samma slag avses pensioner som härrör från en och samma person. Detta anses vara fallet bl.a. när två eller flera regler liknande de som finns för beräkning av pension vid invaliditet och dödsfall inom det svenska ATP-systemet samordnas med varandra eller när pension beräknad enligt

SOU 199226 91

denna modell samordnas med pension som beräknas enligt en modell för fastställande bl.a. invalidpension med beräkning av förmånemas storlek av utan hänsyn till försäkrings- eller bosättningstid. Härutöver ges medlernsstater tillämpar pensionsregler enligt en modell med framsom räkning möjlighet att ingå bilaterala eller multilaterala konventioner för att förhindra att samma tidsperiod tillgodoräknas flera gånger. I vissa fall kan prorata-pension bli lägre än det minirnibelopp som en enligt ett lands lagstiftning skulle utgå om den pensionsberättigade erhöll pension enligt bosättningslandets lagstiftning för de försäkrings- eller bosättningstider beaktats vid prorata-beräkningen. Han är då enligt som artikel 50 i förordningen berättigad till ett tillägg till pensionen, som uppgår till skillnaden mellan beloppen, från bosättningslandet under förutsättning att pension utges till honom enligt detta lands lagstiftning. Tillägget utgår endast under den tid han är bosatt i landet. Denna regel syftar sålunda på bestämmelser i nationell lagstiftning som ger pensionstagaranti om en viss minirnipension eller minimiinkomst övergare en stigande den som grundas på fullgjorda försäkringstider. prorata-pension från de berörda länderna ändras med fast Om en procentsats eller ett fast belopp till följd ökade levnadskostnader, av förändringar i lönenivån eller andra orsaker, skall denna procentsats eller detta belopp tillämpas direkt på pensionen utan att det görs någon ny prorata-beräkning. I förordningens kapitel 8 finns bestämmelser som reglerar beviljandet förmåner till barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna. av Dessa bestämmelser innebär den avlidne föräldern har omfattats att, om endast ett medlemslands pensionssystem, förmåner skall utgå enligt av systemet i detta land, oberoende av var barnet eller dess vårdnadshavare är bosatt. Har däremot den avlidne föräldern intjänat pensionsrätt enligt flera länders pensionssystem, utgår förmånerna enligt lagstiftningen i det land där barnet är bosatt under förutsättning att den avlidne föräldern har omfattats detta lands lagstiftning och att lagstiftningen där, i föreav kommande fall efter samrnanläggning av försäkrings- eller bosättningstider i flera medlemsstater, rätt till förmåner åt barnet. Föreligger inte dessa ger förutsättningar, utgår förmåner enligt lagstiftningen i det land som den avlidne längst omfattats Även i detta fall får försäkrings- eller av. bosättningstider i flera länder läggas för att föreskrivna kvalifisamman kationstider skall uppfyllas. Enligt bestämmelserna skall förmåner utges enligt den anvisade lagstiftningen som om den avlidne hade omfattats endast av den statens lagstiftning. Om enligt denna lagstiftning förmånens storlek är beroende av försäkringsperiodens längd, skall förrnånsbeloppet bestämmas till det enligt artikel 46 beräknade teoretiska beloppet. Generellt gäller det undantaget att, om för barn till en pensionär utgetts bamtillägg eller liknande förmån till pensionen enligt en medlemsstats lagstiftning, den medlemsstatens lagstiftning skall fortsätta att gälla också efter pensionärens död vid utgivande av förmåner till hans bam. Rätten till förmåner skall innehållas om barnet ger rätt till familjeförmåner eller familjebidrag enligt medlemsstats lagstiftning på grund av förvärvsverken

92 SOU 199226

samhet. I sådant fall skall barnet anses som familjemedlem till anställd en eller egenñretagare. I kapitel 8 upptas också vissa bestämmelser förmåner för pensionäom rers minderåriga barn. En beskrivning av dessa bestämmelser vi i ger avsnitt 6.2.3 vid de överväganden som vi där redovisar det svenska om barntillägget i relation till förordning 140871. Och i avsnitt 6.2.1 och 6.6.2 behandlar vi något mera utförligt än här förordningens bestämmelser med avseende på bampensioner.

Övergångsbestämmelser

I artildarna 94 och 95 upptas särskilda Övergångsbestämmelser för anställda resp. egenföretagare. I avsnitt 6.5.3 lämnar vi översiktlig en beskrivning av de reglerna.

SOU 199226 93

5 Pensionsberedningens principförslag

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 1.1 har pensionsberedningen i sitt i november 1990 avlämnade slutbetänkande SOU 199076 Allmän pension tagit upp frågor angående EGs regler i relation till den svenska pensionslagstiftningen. Pensionsberedningen har därvid lämnat ett principförslag till förändring reglerna inom folkpensioneringen ett av som första led i lagstiftningsarbetet inför närmare anknytning till EG. en Beredningen har även förordat vissa lösningar för att åstadkomma den anpassning av de svenska pensionsreglerna till EGs regelsystem enligt som beredningens uppfattning blir aktuell i ett skede då ett avtal i eller en annan form kommer till stånd mellan Sverige och EG. I betänkandet konstaterade pensionsberedningen inledningsvis att kraven i EGs direktiv den 19 december 1978 om jämställdhet mellan män och

kvinnor på Socialförsäkringens område se kapitel 4 torde, efter den

reformering som nyligen beslutats av efterlevandepensioneringen, vara

uppfyllda i den svenska pensionslagstiftningen. Övervägandena be-

gränsades därför till att avse frågan i vilken utsträckning den nuvarande lagstiftningen står i överensstämmelse med EGs förordning 140871 och de fyra grundläggande principer på vilka denna bygger, nämligen likabehandlingsprincipen, sammanläggningsprincipen, exportabilitetsprincipen och proratatemporisprincipen jfr kapitel 4. Vid genomgången av den svenska pensionslagstiftningen farm pensionsberedningen att reglerna beträffande allmän tilläggspension AIP står i god överensstämmelse med bestämmelserna i EGs förordning 140871 och att några egentliga problem här inte skulle uppkomma för att åstadkomma en samordning av de svenska pensionsreglerna med EGs regelsystem. Den i huvudsak enda punkt på vilken de svenska reglerna avviker och där en utvidgad tillämpning erfordras torde bestämmelserna i 15 kap. 1 och vara l a §§ AFL med deras modifiering för övergångsgenerationema av 30årsregeln. De skiljaktigheter som här föreligger mellan svenska och utländska medborgare står i strid med likabehandlingsprincipen. Det rör sig emellertid om regler till förmån för en övergångsgeneration, som i sin helhet numera har uppnått den allmänna pensionsåldem. Det torde därför enligt beredningens uppfattning vara möjligt att utan att detta skulle ställa sig alltför kostnadskrävande tillämpa de svenska ATP-reglerna så att full likställighet uppnås i detta hänseende mellan svenska medborgare och medborgare i EG-ländema. Beredningen pekade också på vissa regler enligt vilka möjligheterna att träffa s.k. ATP-förbindelse i viss utsträckning är inskränkta till att gälla svenska medborgare. De frågor som här aktualiseras ansågs beav

94 SOU 199226

redningen dock vara av rätt speciell natur och tämligen begränsad av betydelse i praktiken och togs därför inte upp till behandling i betänkandet. Betydligt större problem skulle enligt pensionsberedningen uppkomma inom folløensioneringen vid en anslutning till bestämmelserna i EGs förordning 140871. De nuvarande svenska reglerna för folkpension ger svenska medborgare rätt till folkpension på ñrmånligare villkor än utländska medborgare och statslösa, eftersom det för den senare kategorin krävs att en viss kvalifikationstid är uppfylld innan förmåner utbetalas 5 kap. 4 § AFL. Denna skillnad står i direkt strid med likabehandlingsprincipen i EG-förordningen. På sätt uppfyller inte folkpensioneringen samma kraven enligt exportabilitetsprincipen. Någon ovillkorlig rått att erhålla folkpension vid bosättning utomlands finns inte för svenska medens borgare 5 kap. 2 § AFL. De skiljaktigheter som här föreligger mellan å ena sidan svenska medborgare och å andra sidan utländska medborgare, vilka enligt svensk lag aldrig kan uppbära folkpension utomlands, innebär en avvikelse även från likabehandlingsprincipen. Om principerna i IEC-förordningen skulle tillämpas på de nuvarande reglerna för den svenska folkpensioneringen skulle detta enligt beredningen betyda för det första att kvalifikationsvillkoren om viss tids bosättning i Sverige för utlänningar fick avskaffas i fråga om personer som omfattas av ñrordningen. Dessa skulle alltså behöva ges rätt till folkpension direkt fr.o.m. det att de bosätter sig i Sverige, andra förutsättningar för om pensionsrätt då är uppfyllda. Vidare skulle de nuvarande begränsningarna när det gäller möjligheterna till export av folkpension upphävas för personer som täcks av EG-förordningen, sålunda även för svenska medborgare. Den som en gång beviljats folkpension skulle ha rätt att exportera hela pensionen vid flyttning till ett EG-land. Bestämmelserna i EG-förordningen torde enligt pensionsberedningen dessutom få tolkas så, att rått till oavkortad svensk folkpension skulle tillkomma alla som är medborgare i något EG-land och bosatta inom EGs område, under förutsättning att de någon gång i sitt liv varit bosatta i Sverige. Pensionsberedningens genomgång reglerna för folkpension tog i av huvudsak sikte ålderspension. Beredningen framhöll att, när det gäller ñrtids- och efterlevandepension, vissa särskilda problem uppkommer föranledda av att hänsyn i vissa fall måste tas till tid efter försäkringsfallet. I fråga om efterlevandepension måste vidare beaktas att en annan person än den som varit försäkrad är den är förmånsberättigad. Beredningen som gick emellertid inte närmare in på de särskilda frågor aktualiseras besom träffande de nu nämnda pensionsformema. Enligt pensionsberedningen är EGs förordning 140871 tillämplig på huvudförmånema inom folk- och tilläggspensioneringen och otvivelaktigt även på den särskilda folkpensionsförmånen pensionstillskott. Frågan huruvida den tar sikte också på andra folkpensionsförrnåner Vårdbidrag, handikappersättning, kommunalt bostadstillägg samt de övergångsvis utgivna barn- och hustrutilläggen lämnades dock efter viss diskussion obesvarad. Beredningen framhöll härvid att frågan i viss utsträckning fick ses som ett förhandlingsspörsmål.

SOU 199226 95

Mot bakgnmd de ovan redovisade slutsatserna konstaterade av pensionsberedningen att en tillämpning av EG-förordningen 140871 på den svenska folkpensioneringen skulle leda till mycket långtgående åtaganden och till resultat som knappast kan anses acceptabla. Detta accentueras av att den rätt till svensk folkpension som skulle uppkomma för alla som omfattas av förordningen och som flyttat till eller någon gång bott i Sverige alltid skulle oreducerad pension. Någon möjlighet avse en att tillämpa den för situationer detta slag avsedda proratatemporisprinav cipen skulle inte finnas, eftersom den svenska lagstiftningen inte ger utrymme för någon andelsberäkning av folkpension för personer som är bosatta i Sverige. Pensionsberedningen ansåg därför att vissa ändringar av bestämmelserna för rätt till och beräkning av folkpension måste övervägas om man vill till stånd samordning av de svenska pensionsreglema med EGs en regelsystem samtidigt undvika de oacceptabla resultat som skulle bli men ñljden ñr folkpensioneringens vidkommande vid en direkt tillämpning av förordningen 140871 på de nuvarande svenska lagreglerna.. Efter förebild av hur man har försökt lösa motsvarande problem i Danmark och Nederländerna jfr avsnitt 2.2, som har pensionssystem av folkpensionsmodell och som är medlemmar i EG, utarbetade pensionsberedningen ett förslag till principlösning av de problem som folkpensioneringen ställs inför om EGs förordning 140871 skall tillämpas på ñrsäkringen. Denna principlösning går ut på att ett system införs för intjänande av rätt till folkpension på grundval av tid för bosättning här i landet. Härigenom blir det möjligt att till personer som bott kortare tid i proratatemporis-beräknad pension, dvs. den berättigade får Sverige utge en enbart en så stor andel av sin sammanlagda pension från vart och ett av de länder där han bott som motsvarar tiden för bosättning intjänande i resp. land. Beredningen hänvisade också till att ett liknande system finns i Norge, trots att det landet inte tillhör EG. Pensionsberedningen framhöll att en bosättningsregel för folkpensioneringen inte är avhängig enbart av ett närmande till EG. Härigenom skulle uppnås också överensstämmelse med vad som gäller i andra länder som har pensionssystem folkpensionsmodell och man skulle dessutom få en av ordning underlättar anpassningen till pensionssystemen i länder där som dessa bygger på andra principer än den svenska folkpensioneringens. Med en sådan regel skulle också uppkomma en skälig awägning av rätten till folkpension för å ena sidan personer som flyttar från Sverige till ett annat land och å andra sidan personer som flyttar in till Sverige från ett annat land. Den allmänna försäkringens pensionsskydd relateras då till bosättningstiden här i landet under den aktiva delen av livet. Den skulle visserligen få till följd att svenskar, som bott utomlands under hela eller delar av sin yrkesverksamma tid men som efter eller i anslutning till pensioneringen flyttar hem till Sverige, skulle få lägre folkpension än i dag. Enligt pensionsberedningens mening kunde detta dock inte ses som någon avgörande invändning, eftersom de personer som det här gäller ofta har förvärvat rätt till pension enligt något utländskt system. Det kunde inte orimligt att personer som under en stor del av sin yrkesverksamma anses

96 SOU 199226

tid har uppehållit sig utomlands får lägre folkpension, de på en om ålderdomen återvänder hit, än de under hela sitt liv har vistats i som Sverige och efter ekonomisk förmåga bidragit till finansieringen av folkpensioneringen.

Ett syfte med den föreslagna regleringen är att undvika överkompensation i pensionshänseende att samtidigt skulle kunna genom en person uppbära oreducerade pensionsförmåner från än ett land. Pensionsbemer redningen påpekade att flyktingar knappast kan räkna med pension från de länder som de lämnat. En renodlad bosättningsregel skulle med hänsyn härtill kunna upphov till otillfredsställande konsekvenser med avseende ge på flyktingar kommer till Sverige först vid hög ålder. Beredningen som ansåg därför att vissa Särregler borde inñras för denna kategori. Pensionsberedningen fann att det även med ett system för beräkning av folkpension i förhållande till bosättningstid i Sverige liksom vid till- lämpning regler på området enligt avtal med EG föreligger behov av - av särskilda bestämmelser om rätt till folkpension för utlänningar och utlandssvenskar i ett läge där speciella EG-regler är tillämpliga i resp. - Sverige för personer som inte är medborgare i ett land omfattas - som av EG-reglema. Beredningen hänvisade till att de gällande svenska nu lagreglema i detta hänseende i huvudsak tillkom lagstiftning genom som trädde i kraft så sent som år 1979. De bygger på princip de samma som socialförsäkringskonventioner Sverige ingått med rad andra länder. som en Några olägenheter vid tillämpningen lagbestämmelsema har inte av framkommit. Beredningen ansåg det därför inte påkallat företa att nu någon genomgripande ändring av dessa regler. De borde därför inte ersättas av de av beredningen föreslagna reglerna utan kvarstå som ett komplement till dessa. Pensionsberedningens principförslag innebär att det vid beräkningen av folkpension skall tas i beaktande hur lång tid den försäkrade har varit bosatt i Sverige under sin aktiva tid. Besättning bör efter mönster av vad som gäller möjligheterna att tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst för ATP kunna tillgodoföras under tiden fr.o.m. det år då någon fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För rätt till oreducerad folkpension uppställs ett krav på bosättning här i landet under minst 40 år den av

aktuella tidsperioden om 49 år. Vid en sammanlagd bosättningstid här i

landet som är kortare än 40 år, bör folkpensionen reduceras med 140 för varje felande år. En andelsberäkning enligt denna princip bör inte avse enbart folkpensionens grundbelopp utan även pensionstillskott. För att rätt skall uppkomma till någon pension alls, bör dock i lagstiftningen krävas en minsta bosättningstid om tre år.

Kravet på bosättning i Sverige bör i huvudsak detsamma inom vara som socialförsäkringen i övrigt. Till grund bör alltså läggas folkbokföringen. Särregler till förmån för flyktingar bör gälla i fråga rätten till folkom pension vid bosättning i Sverige. De bör enligt beredningen lämpligen innebära att tid för bosättning i flyktingens hemland likställs med bosättningstid i Sverige när det gäller tillämpningen den ifrågavarande av nu folkpensionsregeln. Ett ytterligare villkor bör rätt till pension från vara att

SOU 199226 97

hemlandet inte föreligger. Skulle detta vara fallet bör en samordning göras i en eller annan form eller motsvarande bosättningstid inte tillgodoräknas. Ett krav på bosättning i Sverige under minst 40 år under den aktiva tiden tar primärt sikte på rätten till ålderspension från folkpensioneringen. I fråga om ñrtids- och efterlevandepension bör som bosättningstid medrälmas hela tiden från pensionsfallet fram t.o.m. året då den ñrsäkrade fyller resp. då den avlidne skulle fylla 64 år, om den försäkrade resp. den avlidne hade varit bosatt i Sverige under tid som motsvarar 45 av tiden från fyllda 16 år till pensionsfallet. I annat fall bör tillgodoräknas en proportionellt beräknad del av denna framtida försäkringstid. Dessutom bör övervägas krav på viss aktuell anknytning till Sverige vid försäkringsfallet för rätt att få framtida försäkringstid tillgodoräknad. För svenska medborgare som bor i Sverige bör folkpension utbetalas utan andra villkor än de som följer av den föreslagna bosättningsregeln. Även ñr utländska medborgare och statslösa bor i Sverige beräknas som folkpension i enlighet med bosättningsregeln med särregler ñr flyktingar vid tillämpningen härav. Vid sidan härav bör för utlänningar nuvarande

regler för rätt till folkpension vid bosättning här i landet se avsnitt 2.1

kvarstå oñrändrade. Det bör alltså för att dessa över huvud taget skall ha rätt till t.ex. ålderspension krävas en bosättningstidi Sverige om sammanlagt minst tio år, varav minst fem år i direkt anslutning till beviljandet av ålderspension. Först om detta villkor är uppfyllt, skulle enligt beredningens principförslag utges en 40-delsberäknad folkpension. I fråga om rätten till folkpension ñr svenska medborgare som är bosatta utomlands bör tills vidare nuvarande regler om anknytning till år med

ATP-poäng se avsnitt 2. l fortsätta att gälla. En förutsättning för rätt till

export av folkpension bör alltså också fortsättningsvis vara att pensionspoäng för ATP tillgodoräknats, och folkpension beräknas i förhållande till antalet år med sådana poäng, dvs. exporträtt föreligger beträffande 130 ñr varje sådant år med ATP-poäng. Dessa 30-delar bör då beräknas på grundval av den folkpension som den försäkrade har rätt till med stöd av den föreslagna bosättningsregeln. Exporträtten skall alltså enligt principförslaget avse vissa 30-delar av en 40-delsberäknad pension. Pensionsberedningen föreslog inte någon lagstiftning om rätt till folkpension för utlänningar som bor utomlands. Förslaget innebär således i detta avseende ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller. I övergångshânseende framhöll pensionsberedningen att det under det fortsatta arbetet med att utarbeta ett regelsystem enligt de redovisade principerna bör närmare övervägas erforderliga övergångsregler. Det kan t.ex. knappast komma i fråga att tillämpa den föreslagna bosättningsregeln beträffande vid ikraftträdandet redan uppbär folkpension. personer som Även i övrigt kan enligt beredningens mening speciella övergångslösningar vara motiverade. Beträffande det andra steget i lagstiftningsarbetet, som enligt pensionsberedningens uppfattning blir aktuellt principerna i EGs förordning om 140871 skall tillämpas på de föreslagna reglerna, konstaterade beredningen att det blir nödvändigt att låta de för svenska medborgare gällande reglerna gälla också för medborgare i EGs medlemsländer. För

98 SOU 199226

dessa skulle alltså i sådant fall kvaliñkationsregeln kräver viss tids som bosättning i Sverige för utländska medborgares rätt till folkpension bli utan verkan. Det blir emellertid nödvändigt att gå ett steg längre. I sådan en situation måste utbetalas folkpension till svenska medborgare som bor i något av de länder som omfattas av EGs regelsystem utöver vad som följer av bestämmelsen i den svenska lagstiftningen 30-delsberäkning i om anslutning till tillgodoräknade ATP-poäng. Detsamma gäller för vissa utländska medborgare som någon gång bott här i landet. Möjlighet måste alltså ges till fri export av folkpension beräknad enligt bosåttningsregeln - för svenska medborgare som är bosatta i något EG-land liksom för medborgare i EGs medlemsländer är bosatta i något dessa länder. som av Pensionsberedningens betänkande har varit föremål för remissbehandling. De remissinstanser som berört här aktuella frågor har tillstyrkt eller inte haft något att erinra mot principförslaget om intjänande av rätt till folkpension på grundval av tid för bosättning i Sverige. Statens invandrarverk SIV och samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet har dock framhållit den negativa konsekvensen av förslaget att ett avsevärt antal äldre invandrare pensionärer blir som mer beroende av socialtjänstens ekonomiska bistånd. SIV har också påpekat att pensionsåldem i en rad länder i Asien, Afrika och Latinamerika är betydligt lägre än i Sverige, liksom pensionsförmånema, och att det finns invandrare i Sverige som är 55-56 år gamla och som pensionerats i hemlandet. I många fall är pensionsförmånema från hemlandet svåra att transferera till Sverige på grund av valutabestämmelser. Föreningen för Svenskar i Världen har anmärkt att de föreslagna förändringarna kommer att ytterligare försämra pensionsskyddet för medföljande makar till svenskar som flyttar utomlands för arbete. Föreningen anser därför att en sådan förändring bör förenas med andra åtgärder såsom generösa övergångsregler, förstärkt information vid utflyttning och till redan utflyttade eller ändringar i den âktenskapsrättsliga lagstiftningen.

SOU 199226 99

6 Våra och

överväganden förslag

6.1 Allmänt

6.1.1 Den allmänna pensioneringen

Den allmänna pensioneringen enligt lagen 1962381 om allmän försäkring AFL består av folkpension och tilläggspension ATP. Inom båda dessa system utgår pension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och med stöd av övergångsregler änkepension. Dess- - utom finns särskilda folkpensionsförmåner såsom handikappersåttning, Vårdbidrag och övergångsvis bamtillägg. I särskilda lagar vid sidan av - - AFL finns regler om pensionstillskott, särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn och kommunalt bostadstillägg till folkpension liksom övergångsvis utgivet- hustrutillägg. Enligt lagen 197984 om delpensionstörsälcring kan vidare delpension utgå till förvärvsarbetande som trappar ned sitt arbete inför övergången till ålderspension. Folkpensioneringen syftar till att ge ett socialt gnmdskydd vid ålderdom, långvarig sjukdom, handikapp Ålders- och gravt m.m. förtidspension utges med ñr alla pensionsberättigade enhetliga belopp som är oberoende av tidigare avgiftsbetalning, förvärvsinsats eller försäkringstid. ATP-systemet är däremot uppbyggt på så sätt att pensionsñrmånerna bestäms av de inkomster som den försäkrade haft under sitt yrkesverksamma liv och av det antal år under vilka han förvärvsarbetat. Pensionsgnmdande för ATP är inkomsten till den del den överstiger det s.k. basbeloppet och uppgår till högst 7,5 gånger detta belopp. För rätt till oavkortad tilläggspension krävs i regel 30 år med pensionsgnmdande inkomst.

6.1.2 Berättigade

Rätten till tilläggspensiøn är enligt de gällande reglerna i AFL inte kan således beroende av medborgarskap eller bosättning. Sådan pension utbetalas den pensionsberättigade eller dennes efterlevande är oavsett om bosatt i Sverige eller utomlands. Avgörande för pensionsrätten är att den försäkrade under sin yrkesaktiva tid haft inkomster som är pensionsgrundande för ATP i Sverige.

100 SOU 199226

De allmänna förutsättningarna för rätt till folkpension regleras i 5 kap. AFL. Enligt dessa nuvarande regler gäller att en svensk medborgare som är bosatt i Sverige är berättigad till folkpension 1 §. Något krav på viss försäkrings- eller bosättningstid finns inte. Detta innebär bl.a. att rätt föreligger till folkpension för en svensk medborgare, som bott utomlands ñr kortare eller längre tid och som flyttar tillbaka hit, utan att någon föregående kvaliñkationstid behöver fullgöras eller att folkpensionen på annat sätt påverkas av boendet utomlands. Folkpensionsñnnånerna är alltså för svenska medborgare som bor här också storleksmässigt oberoende av bosättningstiden i Sverige. Detta betyder att även en sådan person som vistats i annat land eller andra länder under hela den yrkesverksamma tiden i dag har rätt till oavkortad folkpension om han flyttar hit inför eller efter ålderspensioneringen. Vid sidan av att sålunda ge ett grundläggande pensionsskydd för dem som bor här i landet fyller folkpensioneringen också funktionen att utgöra en del av den sammanlagda pensionen, som ATP-pensionen i övrigt svarar för, till personer som förvärvsarbetat här. Genom folkpensioneringen ges ett pensionsskydd ñr den del av inkomsten som motsvarar det första basbeloppet, för vilken inkomstdel någon rätt till ATP inte kan uppkomma. Ett uttryck har detta tagit sig i regler som sedan den 1 juli 1979 gäller i fråga om export av folkpension. Enligt 2 § är nämligen en svensk medborgare som är bosatt utomlands under vissa förutsättningar berättigad till folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller efterlevandepension samt handikappersättning och barntillägg. För att rätt till dessa förmåner skall föreligga krävs att personen är berättigad till tilläggspension enligt AFL. Det innebär att för honom skall ha beräknats pensionsgnmdande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året enligt vissa regler i AFL. För varje år, för vilket pensionsgnmdande inkomst fastställts för en försäkrad, skall enligt dessa regler pensionspoäng tillgodoräknas honom. Vidare gäller att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats för minst tre år. Vid bosättning utanför Sverige är folkpensionens storlek beroende av det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för ATP. För oavkortad folkpension krävs därvid minst 30 år med pensionspoäng. Om antalet år med pensionspoäng är mindre, reduceras pensionen med l30 ñr varje år som saknas. Vid beräkning av folkpension enligt dessa regler likställs med poängår bl.a. år före år 1960 för vilket den försäkrade blivit taxerad till statlig inkomstskatt eller för vilket uttagits ömansskatt, varvid antalet nu nämnda år eventuellt efter sammanläggning med år med ATPpoäng måste uppgå till minst tre för att folkpension skall utgå. Vid bosättning utomlands utges, som ovan nämnts, enligt AFL enbart folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension och efterlevandepension samt som tillägg till pensionen handikappersättning - och bamtillågg. Däremot utges då inte t.ex. pensionstillskott eller Vårdbidrag och inte heller kommunalt bostadstillägg. F olkpension kan även utges till utländska medborgare som är bosatta i Sverige 4 §. En förutsättning härför är att personen varit bosatt i landet viss minsta tid. För ålderspension krävs att den berättigade är bosatt i

SOU 199226 101

Sverige sedan minst fem år och att han efter fyllda 16 år har varit bosatt i landet under sammanlagt minst tio år. Förtidspension eller handikappersättning utges om den berättigade antingen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller, om bosättningstiden i landet är kortare, har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosätlningstiden. För efterlevandepension gäller enligt särskilda regler fem års omställningspension eller särskild efterlevandepension resp. sex månaders barnpension kvaliñkationstid. Härvid fordras antingen att den avlidne omedelbart före sin död varit bosatt i Sverige sedan minst fem år resp. sex månader och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i landet eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år sex månader och den efterresp. levande eller den avlidne var bosatt i landet vid dödsfallet. Rätt till Vårdbidrag ñr barn tillkommer utländsk förälder om denne är bosatt i Sverige sedan minst ett år. När det gäller sjömän skall tid för vilken sjömansskatt erlagts jämställas med bosättningstid. Denna bestämmelse tar sikte på utländska sjömän som har tjänstgjort ombord på fartyg i den svenska handelsflottan utan att vara bosatta i Sverige. Också till utländska medborgare som bor hår utbetalas sålunda enligt AF L alltid en oavkortad folkpension. Den reduceras alltså inte med hänsyn till bosättningstiden här och i princip inte heller på grundval av om rätt föreligger till pension från annat land. Om utländsk medborgare enligt vad ovan sagts har rätt till ñrtidsen pension eller särskild efterlevandepension eller övergångsvis utgiven änkepension, ersätts den med ålderspension då han fyller 65 år även om han då inte uppfyller den särskilda kvaliñkationstiden för rätt till sådan pension. På samma sätt får bam, vars förälder uppburit Vårdbidrag, förtidspension eller handikappersättning oberoende av dessa senare förmåners kvaliñkationstid. Vid sidan av nu angivna regler finns vissa dispensregler som kan åberopas av svenska och utländska medborgare som flyttar utomlands sedan de beviljats folkpension i Sverige men som inte uppfyller villkoren för rätt till oavkortad pension vid bosättning utanför Sverige. Reglerna - innebär att en svensk medborgare, som har börjat uppbära folkpension, liksom utländsk medborgare, som efter viss tids bosättning här i landet en har beviljats folkpension, kan efter prövning i det enskilda fallet få behålla pensionen även sedan rätten därtill enligt huvudregeln har upphört till följd flyttning från Sverige. En förutsättning härför är att regeringen har så av förordnat ñr vissa fall eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen 5 kap. 6 § AFL. Förordnande i enlighet härmed har meddelats i lcungörelsen 1962516 med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall. Enligt denna kungörelse kan den folkpensionsberättigade efter ansökan fortsätta att uppbära - pensionen om han vistas utomlands ñr vård av hälsan eller för behandling av sjukdom och det finns skälig anledning att anta att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för honom. AFL innehåller i övrigt inga regler som ger utländska medborgare rätt till folkpension vid bosättning utomlands, ens i fall då de tidigare bott och

102 SOU 199226

arbetat här i landet. Bestämmelser härom finns dock i de socialñrsäkringskonventioner som ingåtts mellan Sverige och en rad andra länder, bl.a. flertalet stater tillhörande EG och EFTA. Genom dessa konventioner ges i allmänhet medborgare i det andra landet rätt till svensk folkpension vid bosättning utanför Sverige på samma villkor som gäller för svenska medborgare bosatta utomlands. Enligt den nuvarande nordiska kon-

ventionen om social trygghet gäller dock andra regler bl.a. härför se

avsnitt 2.3. De nu beskrivna reglerna bygger till stor del på att den berättigade är eller har varit bosatt i Sverige. Frågan är då när en person skall anses vara bosatt i Sverige. I bilaga B redovisar vi översikt över vad för en som närvarande gäller i detta hänseende. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 198516 om inskrivning och avregistrering enligt lagen 1962381 om allmän försäkring skall en person anses bosatt i Sverige om han har sitt egentliga hemvist här i landet. För den som flyttar till Sverige gäller att han skall anses bosatt i landet om han kommer hit med avsikt att vistas här stadigvarande. Även den har för avsikt vistas i landet som att endast under en begränsad tid anses bosatt här under förutsättning att han kommer hit för förvärvsarbete eller studier och vistelsen är avsedd att vara mer än ett år. Medföljande make och barn under 18 år skall också anses bosatta i landet om de kommer hit ñr att vistas här mer än ett år. En svensk eller utländsk medborgare som varit bosatt i Sverige och som lämnar landet skall enligt 1 kap. 3 § AF L fortfarande anses vara bosatt här utlandsvistelsen är avsedd att längst ett år. Även den om vara som av en statlig arbetsgivare, t.ex. UD, sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses vara bosatt i Sverige under utsändningstiden även om denna är avsedd att överstiga ett år. Detsamma gäller för familjemedlemmar som medföljer den utsände. Undantag från denna regel om tillhörighet till svensk socialförsäkring gäller enligt förordning SFS en 198573 för arbetstagare som är arvodesanställda styrelsen för av internationell utveckling SIDA för biståndsarbete i annat land och deras medföljande familjemedlemmar. Förutom de nu beskrivna reglerna i AFL och anslutande författningar om bosättningsbegreppet gäller sedan tidigare att ledning för avgörande av frågan om bosättning kan hämtas i folkbokföringslagens 1991481 och motsvarande äldre lagstiftnings bestämmelser. Enligt folkbokföringslagen skall den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila i landet under minst ett år folkbokföras här. Den som kan antas komma att

regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet dubbel

bosättning skall folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omsündigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här. Härvid tillmäts familjeförhållandena stor vikt. Vid flyttning från landet gäller motsvarande regler för avregistrering från folkbokföringen. Den är utsänd för anställning på som utländsk ort i svenska statens tjänst skall emellertid kvarstå folkboksom förd i landet under utsändningstiden.

SOU 199226

6.1.3 EES-avtalet och pensionsberedningens principförslag

Sedan juni 1990 pågick formella förhandlingar mellan EFTA-ländema och EG ett närmare och fastare strukturerat samarbete byggt på ett om gemensamt beslutsfattande och gemensamma institutioneri ett dynamiskt Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES. Dessa förhandlingar resulterade i oktober 1991 i att ett utkast till avtal om EES träffades. Efter omñrhandlingar har utkastet reviderats och ett nytt avtalsförslag har upprättats i februari 1992. Förhoppningen är att detta skall kunna undertecknas under våren 1992. Avtalet är, under förutsättning att det ratificeras i tid av alla berörda stater, avsett att träda i kraft samtidigt som EGs inre marknad fullbordas, dvs. den l januari 1993. Målet med avtalet är att skapa ett gemensamt samarbetsområde där varor, kapital, tjänster och personer skall kunna röra sig fritt över gränserna. Avtalet syftar även till att utveckla och bredda samarbetet på angränsande politikområden. En viktig del i EES-avtalet är att åstadkomma ett regelverk som i stora delar motsvarar det som gäller inom EG, bl.a. i fråga om samordningen av regelsystemen för social trygghet beträffande personer som flyttar inom EES-området. Parterna har därvid enats om att ta över de EG-regler som gäller inom de aktuella områdena och anpassat dem till ett EES-sammanhang. EES-avtalet är för Sverige ett folkrättsligt avtal. Avtalet innebär emellertid att EES-reglema, som i sin tur bygger på EGs regelverk, skall bli gällande i Sverige genom att de inkorporeras i den svenska lagstiftningen. När det gäller frågor hur den sociala tryggheten skall samordnas för om utnyttjar sig möjligheten att flytta mellan olika länder personer som av inom samarbetsområdet kommer dessa frågor att regleras i enlighet med EG-förordningen 140871 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Avsikten är att denna förordning, anpassad till ett EES-sammanhang, skall inkorporeras i den svenska lagstiftningen genom särskild lag gör den tillämplig här i landet. Som utgångspunkt för en som vårt arbete har vi antagit att denna lag, som gör förordningen 140871 tillämplig i Sverige, kommer att ha företräde framför annan svensk lagstiftning i den mån förordningen innebär utvidgningar eller inskränkningar. Vi har förutsatt att en generell ñreträdesregel av detta slag kommer att upptas i lagen 1992000 om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, som innebär en inkorporering här av EES-avtalets huvuddel. EG-förordningen 140871 bygger, som vi beskrivit i kapitel på vissa grundläggandeprinciper bl. a. likabehandlingsprincipen,sammanläggningsprincipen och exportabilitetsprincipen. I förordningen ges en mängd regler till realiserande av dessa principer och för att föreskriva vad som skall gälla i fråga olika persongrupper och skilda situationer. Syftet med om bestämmelserna är att anställda och egenföretagare samt deras ge familjemedlemmar, som är medborgare i någon av EGs medlemsstater, ett tillfredsställande skydd i fråga den sociala tryggheten om de flyttar om

104 SOU 199226

från ett land till ett annat inom EG eller på annat sätt kan ha möjlig anknytning till mer än ett lands trygghetssystem. Principerna innebär bl.a. att medborgare i ett EG-land, omfattas förordningen och är som av som bosatta i ett annat sådant land, har rättigheter och skyldigheter i samma fråga om socialñrsäkringsförmåner det andra landets medsom egna borgare. Detta betyder att villkor medborgarskap, viss tids vistelse e.d. om i en medlemsstats lagstiftning angående rätt till t.ex. pensionsförmåner inte kan göras gällande i förhållande till dessa Sammanläggningsprinpersoner. cipen garanterar att anställda eller egenñretagare flyttar inom EG inte som på grund härav skall gå miste om rättigheter som de tidigare intjänat eller utestängas från rätt till förmåner på grund av att dei inflyttningslandet inte fullgjort uppställda villkor försäkrings- eller bosättningstid e.d. om Exportabilitetsprincipen medför att socialförsäkringsförmåner måste utbetalas oavsett var inom EG-området den berättigade är bosatt. Fri som rätt skall föreligga till export inom EG bl.a. pensionsñrmåner. av Pensionsberedningen tog, som framgår av kapitel i sitt slutbetänkande SOU 199076 Allmän pension frågor EG-ñrordningens upp om regler i förhållande till den svenska pensionslagstiftningen. Beredningen konstaterade därvid att några egentliga svårigheter inte skulle uppstå såvitt gäller tilläggspensioneringen vid en tillämpning i Sverige EGs förav ordning 140871, eftersom reglerna för ATP-systemet står väl i överensstämmelse med principerna bakom EG-förordningen. Däremot fann pensionsberedningen att stora problem skulle uppkomma inom folkpensioneringen vid en tillämpning EG-förordningens av principer. Utländska medborgare som omfattas förordningen skulle av sålunda behöva ges rätt till folkpension vid bosättning i Sverige på samma villkor som svenska medborgare, dvs. de skulle berättigade till vara folkpension fr.o.m. det att de bosätter sig i landet, andra förutom sättningar för pensionsrätt då är uppfyllda. Vidare skulle de nuvarande begränsningarna när det gäller möjligheterna till folkpension inte export av kunna göras gällande mot personer täcks EG-förordningen, och som av således inte heller mot svenska medborgare. Den gång beviljats som en folkpension skulle ha rätt att exportera hela pensionen vid flyttning till ett land inom EES-omrâdet EES-land. Enligt pensionsberedningen torde bestämmelserna i EG-förordningen dessutom få tolkas så, att alla är som medborgare i något EG-land och bosatta inom EGs område skulle vara berättigade till oreducerad svensk folkpension de någon gång i sitt liv om varit bosatta i Sverige. Dessa konsekvenser EG-förordningens tillav lämpning skulle, som pensionsberedningen konstaterade, leda till mycket långtgående åtaganden i pensionshänseende för Sveriges del och till resultat som inte kan anses acceptabla. Pensionsberedningen föreslog därför, efter förebild från Danmark och Nederländerna och även Norge, att ett system införs för intjänande rätt av till folkpension på grundval tid för bosättning i Sverige. Enligt förslaget av skall bosättningstid därvid tillgodoräknas under tiden fr.o.m. det år då någon fyller 16 år t.0.m. det år då han fyller 64 år. För rätt till oreducerad pension skall krävas minst 40 års bosättning under den aktuella tidsperioden. Vid en kortare bosättningstid i landet än 40 år skall

SOU 199226 105

folkpensionen reduceras med l40 för varje felande år. En minsta bosättningstid tre år föreslogs för att rätt till pension över huvud taget om skall uppkomma. För utländska medborgare som bor i Sverige föreslogs dock att de nuvarande reglerna med kvalifikationstider för rätt till folkpension vid bosättning i landet skall kvarstå oförändrade. flyktingars rätt till folkpension vid bosättning i Sverige I fråga om föreslog pensionsberedningen vissa särregler. Innebörden av dessa är att tid för bosättning i flyktingens hemland får likställas med bosättning i Sverige vid beräkning av folkpension. En förutsättning härför är emellertid att rätt till pension från hemlandet inte föreligger. Skulle detta vara fallet bör samordning ske i en eller annan form eller motsvarande tid inte tillen godoräknas. När det gäller förtids- och efterlevandepension skall enligt pensionsberedningens förslag bosättningstid få medräknas hela tiden från som pensionsfallet t.o.m. det år då den försäkrade fyller resp. då den avlidne skulle fylla 64 år, om den försäkrade resp. den avlidne hade varit bosatt i Sverige under tid motsvarar 45 av tiden från fyllda 16 år till som pensionsfallet. I annat fall bör tillgodoräknas en proportionellt beräknad del av denna framtida försäkringstid. Pensionsberedningen föreslog att nuvarande regler om rätt till folkpension för svenska medborgare är bosatta utomlands behålls. En som förutsättning för rätt till export skulle alltså vara att rätt till tilläggspension föreligger. Folkpensionsförmånen skulle i dessa fall utgå i förhållande till antalet år med pensionspoäng för ATP, dvs. exporträtt skulle föreligga beträffande 130 för varje år med ATP-poäng. Enligt pensionsberedningens förslag skulle dessa 30-delar dock reduceras med hänsyn till tiden för bosättning i Sverige. Pensionsberedningen tänkte sig att lagstiftningsarbetet vid ett närmande till EG skulle ske i två etapper, varav den första innefattar de nu beskrivna reglerna intjänande av rätt till folkpension på grundval av bosättning om i Sverige. Den andra lagstiftningsetappen, som skulle bli aktuell när EGförordningens principer skall gälla i Sverige, skulle innebära att de för svenska medborgare gällande reglerna kommer att gälla också för medborgare i EGs medlemsländer samt att en möjlighet till export av folkpension beräknad enligt bosättningsregeln skulle införas för svenska medborgare liksom för medborgare i EGs medlemsländer under förutsättning att de är bosatta i något av dessa länder.

6.1.4 Våra allmänna överväganden

Enligt våra direktiv åligger det oss att med utgångspunkt från pensionsberedningens överväganden och principñrslag utarbeta närmare förslag till de ändringar behöver göras i den svenska pensionslagstiftningen. De som förslag vi här lägger fram bygger således på pensionsberedningens som principförslag. I detta betänkande behandlar vi enbart frågor som hänger samman med förmånssidan i den allmänna pensioneringen. Det ñnns emellertid även en avgifissida, dvs. frågor rör finansieringen av den allmänna pensionesom

106 SOU 199226

ringen genom socialavgifter. Vi har dock bedömt det inte vara vår uppgift att behandla detta område. Vi avser således inte göra någon genomgång av reglerna om socialavgifter eller föreslå några ändringar i dessa regler för att få till stånd en eventuellt erforderlig anpassning till EGs regelsystem. En sådan översyn får således göras i annat sarnanhang. Även vi, sagts, utformar våra förslag med utgångspunkt om som ovan från pensionsberedningens principförslag presenterar vi i vissa avseenden lösningar som innebär avsteg från detta förslag. Det gäller till att börja med frågan om det behövs en sådan andra lagstiftningsetapp som beredningen förordat. Sedan pensionsberedningen lämnade sitt förslag har principerna för EES-avtalet klarnat och ett avtal har utarbetats. I bilagor till själva avtalet har relevanta delar av den s.k. sekundära EG-rätten, dvs. främst EGs direktiv och förordningar, bl.a. förordning 140871, tagits in efter tillägg och anpassningar till ett EES-sammanhang. De aktuella EES-reglema skall därefter efterföljas av svensk rättsbildning för att bli gällande i Sverige, vilket avses ske genom att de inkorporeras med svensk rätt. Genom detta förfarande kommer EES-reglema, eller snarare den lag som föreskriver att de skall gälla i Sverige, att kunna åberopas av enskilda inför myndigheter och domstolar i Sverige. En del av EG-rätten som på detta sätt blir gällande svensk rätt är förordningen 140871, som kommer att få tillämpning för medborgare i EGs och EFTAs medlemsländer som är bosatta i något av dessa länder EES-medborgare. När det gäller EG-förordningen 140871 innehåller den olika regler som ger enskilda rättigheter. En konsekvens av att EG-förordningens bestämmelser på detta sätt blir gällande i Sverige är att de regler i AFL som är tillämpliga på svenska medborgare kommer med stöd av EG-förordningens stadgande om likabehandling att gälla även medborgare i ett annat land inom EES-området. Rätten till export av folkpensionsfönnåner kommer också att kunna hävdas direkt på grundval av EG-förordningens bestämmelser sedan dessa genom mellankommande svensk rättsbildning blivit tillämpliga i Sverige. Genom att en med EG-förordningen i huvudsak likalydande författning kommer att gälla i Sverige är det inte nödvändigt att i AFL göra ändringar föranledda av den författningens bestämmelser. En andra lagstiftningsetapp på sätt pensionsberedningen förutsatte kommer således inte att behövas. Inte heller finns skäl att lägga fram förslag till regler i AF L motsvarande de som nu finns i EGs förordning 140871 och som genom en särskild lag kommer att bli gällande här i landet sedan EES-avtalet trätt i kraft. Dessa regler kommer att gälla redan till följd av den lagen. En konsekvens av detta är att regleringen i AFL inte blir heltäckande utan att reglerna där alltid måste ses i relation till bestämmelserna i EG-förordningen och att AFLs regler i flera och väsentliga hänseenden utvidgas eller inskränks genom dessa senare bestämmelser. Detta blir naturligtvis av stor betydelse för dem som har att tillämpa pensionsreglema och kan innebära svårigheter i den praktiska tillämpningen. Detta gäller i all synnerhet som EG-förordningen är utformad på ett sätt som avviker från svensk lagstiftningstradition och som gör att det

SOU 199226 107

är långtifrån lätt att tillgodogöra sig dess innehåll på alla punkter. Förordningen måste dessutom tolkas i belysning av den rättspraxis som EG-domstolen utbildat. Någon annan lagteknisk lösning än den av oss valda t.ex. ett överförande alla relevanta regler i EG-förordningen kan dock till AFL av inte komma i fråga. Förutom att detta skulle förutsätta en omfattande arbetsinsats och innebära att det skulle införas ett mycket stort antal nya paragrafer i AFL, skulle en lösning av det slaget stå i strid med Sveriges åtaganden genom EES-avtalet. Den skulle dessutom inte befria Sverige från skyldigheten att låta EG-förordningens och EES-avtalets regler på området vara direkt tillämpliga här i landet enligt sin ordalydelse. Att EES-avtalet är ett folkrättsligt avtal och att EG-förordningen i huvudsak görs tillämplig i Sverige genom mellankomrnande svensk lagstiftning ger emellertid upphov till vissa särskilda konsekvenser av betydelse för vårt arbete. Vid ett svenskt medlemskap i EG skulle förordningen 140871 bli omedelbart tillämplig här i landet och direkt effekt samt automatiskt ha företräde framför svensk intern lagstiftning i den mån avvikande regler skulle ges där. Konsekvenserna av EES-avtalet är, som vi beskrivit i kapitel dock något annorlunda. Formellt sett kommer inte EG-förordningen 140871 att gälla här utan tillämplig lagstiftning blir den lag föreskriver viss bilaga till EES-avtalet, som att en upptagande förordningen med erforderliga kompletteringar och anpassningar, skall gälla i Sverige. Denna lag har konstitutionellt inte automatiskt företräde framför annan av riksdagen antagen lag. Emellertid har vi, som vi angett i det föregående, utgått från att den författning som gör EES-avtalets regler tillämpliga här kommer att föreskriva att vad som stadgas i den författningen och i de andra författningar varigenom bilagoma till EES-avtalet inkorporeras i svensk rätt har företräde framför bestämmelser i annan lagstiftning i den mån de innebär inskränkningar och utvidgningar. Det är enligt vår uppfattning dock från tillämpningssynpunkt av vikt att reglerna i AFL i möjligaste mån anpassas till den framtida lagen om tillämpning av EG-förordningen. Efter EES-avtalets ikraftträdande kommer sålunda att på bl.a. pensionsområdet bli av betydelse regler både i AFL och i lagen om tillämpning av EGs förordning 140871 här. sistnämnda lag kommer att bli tillämplig i många olika hänseenden och innebära viss utvidgning resp. inskränkning av vad som föreskrivs i AFL. Emellertid har vi inte ansett det möjligt eller lämpligt att försöka att genom hänvisningar i resp. paragraf i AFL - närmare ange vilka bestämmelser som sålunda kommer att beröras av EGförordningens regler. Detta får bli en uppgift för dem som har att tillämpa lagstiftningen. I stället har vi valt att lägga fram förslag till en ny 20 kap. 15 a § i AFL, innehållande en allmän hänvisning till lagen om samordning av systemen för social trygghet i fråga om personer som flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Där har också upptagits en allmän regel att den enligt den lagen skall vara omfattad av svensk som lagstiftning pensionsñrmåner skall likställas med ñrsäkrad enligt om AFL, även om han inte uppfyller de allmänna förutsättningarna härför i 1 kap. 3 § AFL. Dessutom har vi i fråga om de regler för intjänande av

108 SOU 199226

rätt till folkpension som vi nu lägger fram funnit det erforderligt med vissa särskilda bestämmelser med anledning av den ovannämnda lagen såvitt gäller tillgodoräknande av tid ñr rätt till folkpension. Beträffande den av pensionsberedningen föreslagna första lagstiftningsetappen instämmer vi i pensionsberedningens överväganden vad gäller behovet av ändrade regler och inriktningen av lagändringama. Vi föreslår således att det införs särskilda regler om förvärv av rätt till folkpension på grundval av tid för bosättning i Sverige. Den av oss sålunda föreslagna bosättningsregeln skall gälla såväl utländska medborgare som svenska medborgare. Liksom pensionsberedningen menar vi att införandet av en bosättningsregel för folkpensioneringen inte är avhängigt enbart att EG-förav ordningens regler blir tillämpligai Sverige. För regel detta slag talar en av också andra skäl. En regel motsvarande bosättningsregeln finns t.ex. redan i Norge, trots att det landet inte tillhör EG. I tid med ökad rörlighet en över nationsgränsema är det också, för att undvika allt fler fall med sammanfallande pensionsförmåner från flera länder, motiverat med ett systern som är anpassat till att pension kan förvärvas från mer än ett land. Enligt pensionsberedningen skulle de föreslagna intjänandereglema inte ersätta de nuvarande bestämmelserna i 5 kap. AFL utan i stället utformas som ett komplement till dessa. Det innebär att bl.a. 5 kap. 4 § AFL, som innehåller särskilda kvalifikationstider för utländska medborgares rätt till folkpension vid bosättning i Sverige, alltjämt skulle gälla att men pensionens storlek skulle vara beroende av den tid den pensionsberättigade varit bosatt i Sverige. Även den 30-dels beräknade pension enligt 5 som kap. 2 § AF L kan utges till svenska medborgare som är bosatta i utlandet skulle med pensionsberedningens förslag 40-delsberäknas på grundval av bosättningstiden här i landet. Vi anser att det av pensionsberedningen föreslagna systemet i dessa avseenden är onödigt komplicerat. Det förhållandet att bestämmelserna i 5 kap. 4 § AFL, som tillkom år 1979, enligt vad pensionsberedningen funnit inte gett upphov till några egentliga olägenheter vid tillämpningen utgör inte skäl för att när ändringar i övrigt föreslås i reglerna - om förutsättningarna för rätt till folkpension behålla dem. Beredningens argument att stadgandet bygger på samma princip de socialförsom säkringskonventioner som Sverige ingått med en rad andra länder förlorar till stor del sin bärkraft, eftersom de konventioner på detta område som gäller i förhållande till andra länder inom EES-området i huvudsak kommer att upphöra att gälla i och med ikraftträdandet av lagstiftningen med anledning av EES-avtalet. Vi kan inte heller se att det med ett system ñr beräkning av folkpension i förhållande till bosättningstid i Sverige föreligger behov av särskilda bestämmelser om rätt till folkpension för utlänningar som är medborgare i något land som inte omfattas av EGreglema. Vi föreslår därför att bestämmelserna i 5 kap. 4 § AFL om särskilda kvalifikationstider för utlänningars rätt till folkpension vid bosättning i Sverige upphävs. Det innebär en förenkling i förhållande till pensionsberedningens förslag och en renodling av principen om intjänande av pension genom bosättning.

j;

SOU 199226 109

När det gäller regeln i 5 kap. 2 § AFL om svenska medborgares rätt till folkpension vid bosättning utomlands på grundval av antalet poängår för ATP gnmdas pensionsrätten i dessa fall på den pensionsberättigades ñrvärvsarbete i Sverige. Regeln är utformad som en genom förvärvsarbete intjänad rätt till pension för inkomster motsvarande det första basbeloppet, vilka inkomster inte täcks genom ATP. Vi finner det därför mindre tilltalande att denna intjänade rätt skall påverkas av den berättigades bosättningstid här i landet och således reduceras om denna inte uppgår till tillräckligt antal år. Vi föreslår därför att den nuvarande regeln om rätt till folkpension vid bosättning utomlands inte sammankopplas med den föreslagna bosåttningsregeln utan att regler om rätt till export av folkpension ñr svenska och utländska medborgare ges i annan form. Våra - överväganden i detta hänseende redovisar vi i det följande. Emellertid har den nuvarande exportregeln för svenska medborgare - i 5 kap. 2 § AFL lett oss till att, som en komplettering till pensionsberedningens principförslag, föreslå att det skall införas en alternativ möjlighet till intjänande av rätt till folkpension. Denna möjlighet kommer då att avse förvärv av folkpension och inte som regeln i 5 kap. 2 § AFL i dag enbart export därav. Orsaken till detta förslag är att folkpension för de allra flesta människor som kommer att gå i pension framöver inte så mycket kommer att utgöra det enda ekonomiska stödet utan snarare kommer att vara ett komplement till andra pensionsförmåner, främst ATP-pensioner. På detta sätt kommer folkpensionens funktion av att svara ñr pensionsskyddet för den del av den tidigare inkomsten som understiger ett basbelopp att accentueras. Enligt de nu gällande reglerna beräknas ATP enligt en 30-årsregel, dvs. det är tillräckligt med 30 år med ATP-poäng för rätt till oreducerad tilläggspension. Denna regel i kombination med en bestämmelse enligt vilken det fordras 40 års bosättning i Sverige för rätt till oavkortad folkpension skulle ge upphov till mindre tillfredsställande konsekvenser såvitt gäller det samordnade pensionsskyddet från Sverige ñr personer som bott och arbetat i också annat land eller andra länder under den förvärvsaktiva delen av livet. Vi har därför kommit till slutsatsen att det som ett alternativ till den föreslagna regeln om minst 40 års bosättning bör uppställas en regel som ger rått till folkpension i relation till den rätt till ATP som intjänats. Den sålunda föreslagna regeln innebär att rätt till folkpension skall intjänas på grundval av år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Enligt de allmänna bestämmelserna för ATP kan pensionsgrundande inkomst och därmed också ATP-poäng tillgodoräknas fr.o.m. 16 t.o.m. 64 års ålder på grundval av inkomster av anställning eller annat förvärvsarbete. Vi föreslår att rätt skall föreligga också till folkpension för varje år under vilket ATPpoäng tillgodoförts en försäkrad. För rätt till oavkortad folkpension skall enligt den nu föreslagna folkpensionsregeln krävas 30 år med ATP-poäng. Är antalet sådana år färre, bör folkpensionen reduceras med trettiondel en ñr varje år som fattas. Som framgår av det nu sagda är förslaget om en alternativ intjänanderegel, anknuten till antalet år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng, främst

110 SOU 199226

betingat av att det inom ATP är tillräckligt med 30 poängår för att rätt till oreducerad pension skall föreligga. Eftersom vi intjänandetid anser en om 30 år vara alltför kort vid tillämpning av bosättningsregeln, har vi av skäl som redovisats ovan funnit det motiverat med två alternativa system med kvaliñkationsregler för folkpension, trots att det gör regelsystemet mer komplicerat, inte minst eftersom det enligt det är tillräckligt med 30 ena år medan det enligt det andra krävs 40 år. Det har emellertid förekommit diskussioner om att förlänga intj änandetiden inom ATP. Pensionsberedningen tog i sitt slutbetänkande SOU 1990 76 Allmän pension upp denna fråga till behandling och fann därvid att åtskilliga skäl kimde anföras för en ändring av kravet för rätt till oavkortad tilläggspension från 30 år med ATP-poäng till 40 år med sådana poäng. Ett väsentligt skäl härtill var att en 30-årsregel internationellt sett är mycket kort och att den tilltagande intemationaliseringen talar för en förlängning. I annat fall riskerar Sverige att på ATP-området få för svara en oproportionerligt stor andel av den samlade pensionen till personer som bott och arbetat i mer än ett land. Trots detta korn pensionsberedningen till den slutsatsen att det vid den tidpunkten inte var lämpligt att lägga fram förslag till en sådan regeländring. Av störst betydelse för detta ställningstagande var den reform som då nyligen trätt i kraft på efterlevandepensioneringens område. Att anlägga några synpunkter på eller komma med några förslag beträffande intjänandereglerna ñr ATP är inte vår uppgift. Det kan emellertid antas att det så småningom på nytt kan komma att övervägas att förlänga intjänandetiden inom ATP till exempelvis 40 år. Om en sådan förändring blir verklighet, innebär det enligt vår bedömning att det inte längre kommer att ñnnas behov av två alternativa intjänandesystem för folkpensioneringen. Därigenom skulle regelsystemet för folkpension bli väsentligt enklare, inte minst administrativt, än med de förslag vi som nu redovisar. Enligt våra förslag kommer folkpension sålunda att kunna förvärvas på grundval av två alternativa system, antingen till följd bosättning eller av också på grund av anknytningen till år med ATP-poäng. I den man en person uppfyller villkoren enligt båda dessa systern något flertalet - som personer i Sverige kan förväntas göra skall enligt förslaget tillämpas enbart ett av regelsystemen, nämligen det som ger det för den enskilde förmånligaste utfallet. I det följande kommer vi att mer utförligt redovisa våra överväganden och ange den närmare innebörden av våra förslag beträffande de sålunda skisserade 40- och SO-årsreglema inom folkpensioneringen. Dessförinnan skall vi dock i korthet redogöra ñr vissa effekter av våra förslag beträffande olika personkategorier.

6.1.5 Konsekvenser för olika grupper

Ett system ñr intjänande av folkpension bosättning alternativt genom förvärvsarbete i Sverige får naturligtvis konsekvenser för olika grupper av människor.

SOU 199226 lll

Detta gäller till att börja med för svenska medborgare som är bosatta utomlands. De har hittills kunnat leva utanför Sverige hela sitt aktiva liv och sedan komma tillbaka hit till landet inför eller efter pensioneringen och då varit berättigade till folkpension på samma villkor som de som har bott hela sitt liv i Sverige. Dessa personer kommer med det föreslagna regelsystemet inte att alltid vara berättigade till oreducerad folkpension från Sverige. För de flesta av de nu aktuella grupperna kommer detta emellertid sannolikt inte att innebära några ekonomiska problem eftersom de i regel har varit yrkesverksamma under sin tid i utlandet och därigenom intjänat pensionsrätt i något annat land. Detta gäller t.ex. dem som arbetat i svenska eller utländska företag i andra länder. I detta hänseende blir resultatet snarare en fördel, eftersom de möjligheter till dubbla pensionsförmåner som nuvarande regler ger utrymme för kommer att begränsas. En grupp människor för vilken denna möjlighet att intjäna pension i ett armat land i regel inte funnits âr de företrädesvis kvinnor som följt med sina män till andra länder och inte kunnat förvärvsarbeta där, därför att det inte funnits arbete för dem eller för att de valt att sköta hem och barn. I och med att dessa personer inte har förvärvsarbetat under vistelsen i utlandet har de inte heller intjänat någon pensionsrätt, i den mån denna fråga inte lösts på privat väg av t.ex. den förvärvsarbetande maken eller dennes arbetsgivare. Det sagda gäller också under förutsättning att kvinnan inte varit bosatt i ett land i vilket pensionsrätten gnmdas på bosättning i landet, t.ex. i ett annat nordiskt land. Med svensk bosåttningsregel blir en personer i denna situation inte berättigade till i vart fall oreducerad en folkpension om de inte varit bosatta i Sverige under minst 40 år. Och i den mån de förvärvsarbetat fordras 30 års arbete här för oavkortad pension. Detta innebär att det finns ett tämligen stort utrymme för bortovaro från Sverige under den yrkesaktiva delen av livet utan att rätten till folkpension från Sverige påverkas därav. Vid tillämpning av bosättningsregeln innebär, som vi utvecklar närmare i det följande, till 9 års upp vistelse i annat eller andra länder inte någon reducering av folkpensionen. Och när det gäller den ATP-anknutna intjänanderegeln är det möjligt att bo utomlands i ända upp till 19 år utan att menlig inverkan uppkommer på folkpensionen, under förutsättning att personen i fråga förvärvsarbetar under 30 år här i landet. Även det sålunda kommer föreligga möjligheter vistas om att stora att utomlands långa tider utan att folkpensionen reduceras, kan det naturligtvis uppkomma fall där människor, som med dagens regler har rätt till oavkortad folkpension, inte kommer att få det i framtiden. Trots att en bosättningsregel vid folkpension i vissa fall kan få ekonomiska konsekvenser för den nu nämnda gruppen har vi inte funnit det möjligt att föreslå särskilda regler till förmån för dem. Detta är bl.a. följd de hinder en av mot särbehandling av olika EES-länders medborgare och i fråga om bosättningsort som EG-förordningen uppställer. Andra grupper av människor som kan beröras negativt bosättav en ningsregel är t.ex. missionärer och bistándsarbetare och deras familjemedlemmar. Eftersom de oftast vistas många år utomlands kommer de inte att

112 SOU 199226

kunna erhålla en oreducerad pension vid återflyttningen till Sverige. Därtill kommer att pensionerna i de länder där de varit yrkesverksamma i de allra flesta fall sannolikt är mycket låga och beräknade efter förhållandena där. Vi finner därför anledning att för dessa grupper föreslå vissa Särregler, vartill vi återkommer i avsnitt 6.3. Även för utländska medborgare bosatta i Sverige kan de som är föreslagna bosättnings- och förvärvsreglema medföra att folkpensionen reduceras om de inte varit bosatta eller förvärvsarbetat tillräckligt länge här i landet. Dessa personer har emellertid i många fall intjänat pensionsförmåner i sina hemländer. I den mån dessa förmåner är exportabla enligt det andra landets lagstiftning eller enligt någon socialförsåkringskonvention eller till följd av EG-ñrordningen 140871 uppkommer i princip inga negativa effekter av det föreslagna systemet med intjänande av folkpension på grundval av bosättning alternativt förvärvsarbete här i landet. I övrigt måste konstateras att den beskrivna konsekvensen är en följd av det system för samordning av bl.a. pensionsrättigheter som EG-ñrordningen innehåller och enligt vilket pensioner förvärvas i proportion till försäkring eller bosättning i olika länder. Som nyss framhållits är en effekt av denna samordning att det inte är möjligt att upprätthålla särskilda regler för ett lands egna medborgare eller att förbehålla pensionsñrmåner för dem som är bosatta där. Särregler med avseende på den nu behandlade kategorin skulle därför ges en mycket långtgående tillämpning i fråga om likabehandling och exporträtt som skulle innebära mycket väsentliga kostnadsökningar för folkpensioneringen. Sådana ökade kostnader måste finansieras. Mot bakgrund härav kan vi inte föreslå några särregler för en viss eller vissa kategorier personer som invandrat hit i sådan ålder att de inte har möjlighet att förvärva rätt till oavkortad folkpension på grundval av bosättning eller förvärvsarbete här under tillräckligt lång tid. Ett undantag finns dock. Det gäller flyktingar. Till denna grupp återkommer vi i avsnitt 6.4.

6.2 Våra i

huvudförslag fråga om folkpension

6.2.1 Bosättningsregeln

Bosättningsregelns närmare utformning

En intjänanderegel för folkpension bör vara så utformad att pension intjänas under den försäkrades aktiva tid. Pensionsberedningen anknöt därvid till vad som gäller möjligheterna att tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst för ATP och föreslog därför att bosättningstid skulle kunna tillgodoföras under tiden fr.o.m. det år då någon fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. Även vi de valda tidsgränsema lämpliga. anser Mot bakgrund av vad vi föreslår i fråga om en alternativ intjänanderegel för folkpension i förhållande till antalet år med pensionspoäng för ATP framstår det dessutom än angeläget att ha för som mer samma ramar

SOU 199226 113

tillgodoräknandetid vid bosättningsregeln som när det gäller beräkningen av pensionsgrundande inkomst för ATP. När det gäller frågan hur många års bosättning i landet som skall krävas för rätt till oreducerad pension är den intjänandetid som gäller inom ATP 30 år enligt vår uppfattning alltför kort. Den tidsram vi valt ger - i sig utrymme ñr 49 års tillgodoräknande. Det framstår emellertid som rimligt att ett begränsat antal års bortovaro från Sverige inte bör leda till att folkpensionen därför reduceras. I likhet med pensionsberedningen anser vi en lämplig intjänandetid vara 40 år. Härigenom har den pensionsberättigade möjlighet att vistas utanför Sverige under sammanlagt nio år utan att folkpensionen reduceras. Vi föreslår alltså att det för rätt till oreducerad folkpension skall krävas att bosättningstid tillgodoräknats för minst 40 år. Om den sammanlagda bosättningstiden i Sverige är kortare än 40 år, bör folkpensionen reduceras med 140 för varje år som fattas. De föreslagna reglerna om beräkning av folkpension i relation till bosåttningstiden här i landet under den aktiva delen av livet bör som ovan sagts gälla på samma villkor för svenska och utländska medborgare. Dessutom bör krävas att vissa ytterligare förutsättningar är uppfyllda för att folkpension skall utbetalas. En sådan förutsättning som vi föreslår är liksom enligt de nuvarande bestämmelserna i AFL att den pensionsberättigade är bosatt i Sverige. - Genom våra förslag avser vi inte att i AFL öppna någon ny möjlighet till utbetalning utomlands export av svensk folkpension. En annan sak är - att bestämmelser i EGs förordning 140871 om export av förmåner kommer att gälla i Sverige, vilket innebär att svenska medborgare och utländska medborgare som omfattas av förordningen kommer att på grundval av denna eller rättare sagt den lagstiftning som på grundval av - EES-avtalet gör förordningen tillämplig i Sverige kunna exportera sina folkpensionsñrmåner till länder inom EES-området. Såvitt gäller länder utanför detta område kommer dock rätt till export inte att föreligga av folkpension beräknad enligt bosättningsregeln, såvida inte möjligheter härtill skulle öppnas i socialförsäkringskonvention med något annat land. För närvarande finns, som vi beskrivit ovan, i 5 kap. 6 § AFL en särskild dispensregel, som kan ge svenska och utländska medborgare, som börjat uppbära folkpension här i landet, fortsatt rätt till folkpension även efter en flyttning från Sverige, om flyttningen utomlands är betingad av hâlsoskäl eller det skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen. Enligt vår mening bör en motsvarighet härtill finnas också i fortsättningen såvitt gäller folkpension som den berättigade uppburit här i landet. Eftersom fri exporträtt kommer att finnas inom EES-området grundval av reglerna i EG-förordningen 140871, blir en sådan dispensregel av betydelse för personer som flyttar till länder utanför detta område. Vid tillämpningen av regeln bör enligt vår uppfattning följas samma principer som i dag. En ytterligare förutsättning som bör uppställas i lagstiftningen för rätt till folkpension är viss minsta tids bosättning i Sverige. Pensionsberedningen föreslog här kvalifikationstid år. Även för rätt till en om tre ATP krävs att pensionspoäng tillgodoräknats för minst tre år. Enligt vår uppfattning är det lämpligt att kräva samma kvaliñkationstid vid till-

114 SOU 199226

lämpning av bosättningsregeln. Vårt förslag i denna del överensstämmer således med pensionsberedningens. Kravet på viss kvaliñkationstid bör gälla för både svenska medborgare och utländska medborgare. I förhållande till medborgare i andra EES-länder som omfattas av EGförordningen 140871 kommer dock, sedan den lag som gör förordningen tillämplig i Sverige har trätt i kraft, till följd av sammanläggningsprincipen i EG-förordningen även försäkringstider som fullgjorts i andra EES-länder att medräknas för att villkoret om viss minsta tids bosättning skall uppfyllas. För att sådana sammanläggning skall kunna ske krävs dock i vart fall ett års bosättning i Sverige. Beträffande frågan om när en person skall anses bosatt i landet föreslår vi att bosättningsregeln i princip bör anknyta till de regler som i dag gäller i fråga om bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen. De bestämmelser i detta avseeende som finns i AF L och i riksförsäkringsverkets föreskrifter RFF S 1985 16 om inskrivning och avregistrering enligt lagen 1962381 om allmän försäkring, som beskrivits i avsnitt 6.1.2, bör alltså i huvudsak överföras till att gälla också för beräkning av bosättningstid enligt den föreslagna bosättningsregeln inom folkpensioneringen. I övrigt bör folkbokföringslagens 1991481 bestämmelser vara avgörande för bosättningsfrågan, dvs. den som är folkbokförd i landet anses också bosatt här. En mera ingående beskrivning av vad som gäller i fråga om försäkringstillhörighet lämnas i bilaga B. Våra närmare överväganden och förslag om tillgodoräknande av bosättningstid redovisar vi i avsnitt 6.3. I fråga om hur bosättning under del av ett år skall tillgodoräknas har vi övervägt att kräva bosättning i landet under hela kalenderåret ñr att tillgodoräknande av det året skall få ske. För den som under sin aktiva tid flyttar flera gånger mellan olika länder skulle emellertid en sådan regel kunna till följd att denne förlorade många år. Med hänsyn till det anförda har vi stannat för att föreslå att bosättningstid skall räknas löpande, dvs. den försäkrade får tillgodoräkna sig tiden från det att han bosätter sig här i landet till dess att besättningen upphör. Om den försäkrade varit bosatt i landet under olika perioder av sitt aktiva liv, bör de olika perioderna läggas samman vid beräkning av den totala bosättningstiden i landet. Den sammanlagda bosättningstiden bör därefter nedsättas till närmaste antal hela år. För vissa grupper försäkrade föreslår vi särregler av innebörd att tid under vilken de har varit bosatta i utlandet skall kunna tillgodoräknas dem som bosättningstid i Sverige. Våra överväganden och förslag i detta hänseende redovisas i avsnitt 6.3 och 6.4.

Olika pensionsformåner

Ãlderspension

Såsom ovan beskrivits kommer enligt våra förslag folkpension i form av ålderspension liksom andra pensionsförmåner att intjänas genom bosättning i Sverige. Bosättningstid föreslås tillgodoräknas fr.0.m. det år då den pensionsberättigade fyller 16 år t.0.m. det år då han fyller 64 år.

SOU 199226 115

För rätt till oreducerad pension krävs en bosättningstid om 40 år. Om bosättningstiden är kortare reduceras pensionen, varvid reduktionen är 140 ñr varje fattas. För rätt till pension krävs vidare i enlighet år som med vad vi föreslår bosättning i Sverige. Den försäkrade måste ha varit bosatt här i landet minst tre år ñr att pension skall utges. Denna kvalifikationstid föreslås gälla för både svenska och utländska medborgare. I princip kommer det alltså att vara den berättigades egen bosättningstid i Sverige kommer avgörande för ålderspensionens storlek. I som att vara några fall har vi emellertid funnit att det föreligger behov av att göra avsteg från denna princip och tillgodoräkna en make den andra makens bosättningstid. Det gäller till att börja med för efterlevande make som omedelbart ñre den månad då han fyller 65 år uppburit hel särskild efterlevandepension. Särskild efterlevandepension utgår enligt reglerna i 8 kap. 6 § AFL till efterlevande make inte har uppnått 65 års ålder och även i övrigt som som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension. Särskild efterlevandepension utges för tid efter det att rätten till omställningspension upphört. Det krävs vidare att den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst ett arbete är lämpligt för honom är nedsatt med minst hälften genom som och att nedsättningen, får antas inte kortvarig, beror på som vara arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämñrlig omständighet. Ett grundläggande syfte med den särskilda efterlevandepensionen är således att den skall utgöra ett skyddsnät för sådana efterlevande män och kvinnor inte kan klara sin försörjning genom förvärvsarbete som eller på annat sätt. Enligt våra förslag i det följande skall efterlevandepensionen beräknas uteslutande på grundval den avlidnes bosättningstid i Sverige. Med av hänsyn härtill och till syftet med den särskilda efterlevandepensionen ävensom till att folkpension i form av hel oreducerad särskild efterlevandepension utgår med samma belopp som hel oreducerad ålderspension, bör enligt vår uppfattning hel särskild efterlevandepension leda över till ålderspension baserad på bosättningstid som efterlevandepenen samma förmånligare för den efterlevande maken. Det är att sionen, om det är märka att det endast är rätten till hel särskild efterlevandepension som bör denna möjlighet att hänsyn kan tas till den avlidnes bosättningstid. ge Någon motsvarighet härtill beträffande partiell särskild efterlevandepension eller i fråga omställningspension föreslår vi således inte. om motsvarande regel föreslås dock gälla för kvinnor som är födda år En 1944 eller tidigare och är berättigade till änkepension enligt översom gångsbestämmelsema till lagen 1988881 ändring i AFL eller som om varit berättigade till änkepension från folkpensioneringen enligt skulle ha nämnda övergångsregler de inte hade uppnått 65 års ålder när maken om avled. Även dessa kvinnor bör alltså kunna erhålla ålderspension som är grundad på den avlidne makens bosättningstid här i landet. För kvinnor är födda år 1945 eller föreslår vi inte några motsvarande som senare särregler.

Ålderspension utgår enligt AFL fr.o.m. den månad vanmder den

försäkrade fyller 65 år. Efter framställning av den försäkrade kan

116 SOU 199226

ålderspension utgå tidigare, dock tidigast fr.o.m. den månad då han uppnår 60 års ålder. För-rida pensionsuttag kan begränsas till att avse hälften av pensionen. Vid förtida ålderspension minskas pensionen med uttag av 0,5 för varje månad som, då pensionen har börjat utgå, återstår till ingången av den månad då den försäkrade fyller 65 år. Reduktionen av pensionen är livsvarig. Den försäkrade kan dock när som helst återkalla sitt uttag av ålderspension. Om en pensionsberättigad som gör förtida uttag av ålderspension inte har varit bosatt i Sverige i 40 år vid den tidpunkt från vilken folkpension skall börja utbetalas och således då inte är berättigad till oreducerad pension, uppstår frågan hur man skall förfara med de tillkommande åren. Som framgår av vad ovan sagts kan den försäkrade tillgodoräknas bosättningstid t.o.m. det år då han fyller 64 år. Det innebär att han i princip kan intjäna bosättningstid även under den tid då han uppbär ålderspension. En fråga som här uppkommer är från vilken tidpunkt hänsyn skall tas till de tillkommande bosättningsåren. Skall pensionen omrâknas år från år eller först när den pensionsberättigade uppnått 65 års ålder En annan fråga är om den ökning av pensionen som blir en följd av de bosättningsår som tillkommer efter det att den berättigade börjat uppbära ålderspension skall reduceras med procenttal den del samma som av pensionen som ursprungligen uttogs. En alternativ möjlighet är att den fyrtiondel av pensionen som tillkommer varje år reduceras som om pensionen började tas ut vid denna tidpunkt. Det nu berörda problemet med förtida uttag kvotdelad pension finns av redan i dag på ATP-området samt i fråga om den rätt till folkpension i förhållande till antalet ATP-år som svenska medborgare har vid bosättning utomlands. Detsamma gäller enligt socialförsäkringskonventioner beträffande utländska medborgares rätt till folkpension vid bosättning i Sverige innan de uppfyller kvalifikationstidema enligt nuvarande 5 kap. 4 § AFL. Motsvarande problem uppstår även vid tillämpning av den av oss föreslagna ATP-anknutna intjänanderegeln för folkpension. Det finns för närvarande inga lagregler som anvisar hur skall förfara i de man nu aktuella situationema men genom de tillämpande myndigheternas praxis har vissa riktlinjer utvecklats. Vi har inte funnit det påkallat att lägga fram några lagförslag som reglerar dessa situationer utan anser att de även i fortsättningen bör lösas i praxis. Enligt AF L utgår ålderspension och förtidspension med olika belopp till försäkrad vars make uppbär sådan pension och till annan försäkrad. Vid tillämpning av 40-årsregeln och även 30-årsregeln kan situationen för två makar bli den att folkpensionen för dem tillsammans blir lägre än ñr en ensamstående eller en gift person vars make inte uppbär folkpension. Denna situation kan uppkomma redan i dag i de fall som nämnts ovan då folkpension utgår på grundval av antalet år med ATP-poäng. Den nu gällande 5 kap. 2 § AFL innehåller därför en regel innebär att, som om det sammanlagda folkpensionsbeloppet för två makar skulle bli lägre än det belopp som skulle ha tillkommit en av makarna om den andre inte hade varit pensionsberättigad, ett tillägg som motsvarar skillnaden skall utges och fördelas mellan makarna i förhållande till deras pensioner. Vi föreslår

SOU 199226 117

att en motsvarande bestämmelse nu införs. Den kommer att vara tillämplig både när pensionema beräknas enligt 40-årsregeln och när de beräknas enligt 30-årsregeln liksom i den situationen att den ena makens pension beräknas enligt 40-årsregeln och den andra makens pension enligt 30årsregeln. För en person som omfattats av EGs förordning 140871 och som intjänat pensionsförmåner, förutom i Sverige, även i ett annat eller flera andra EES-länder gäller att förordningens bestämmelser om beräkning av pensioner kommer att vara tillämpliga. Den behöriga myndigheten i varje EES-land, vars lagstiftning den berättigade omfattats av, skall göra en beräkning av den pension som skall utges från landet i fråga med användande av förordningens regler om bl.a. prorata-beräkning. Hur denna beräkning skall gå till har vi beskrivit i kapitel 4. En mer utñrlig redogörelse härför lämnar vi i avsnitt 6.7.

F örtidspension

En bosättningsregel utformad på det sätt som beskrivits ovan passar mindre väl i fråga om förtids- och efterlevandepension. I dessa fall måste rimligen hänsyn kunna tas även till tid efter det att pensionsfallet har inträffat. I annat fall skulle endast ett fåtal pensionsberättigade kunna erhålla en oreducerad folkpensionsförmån. Fråga uppkommer då hur regler skall utformas för hänsynstagande till sådan tid mellan pensionsfallet och uppnådda 65 års ålder. En möjlig lösning är att ha regler motsvarande den antagandepoängberäkning som gäller vid ATP, dvs. att pensionsrâtt gottskrivs om den berättigade är aktuellt försäkrad eller varit det under vissa av åren närmast före pensionsfallet. Dessa regler innebär emellertid en mycket förmånlig beräkning och skulle i många fall kunna leda till att den berättigade erhåller oreducerad förtidspension från Sverige samtidigt som han haft möjlighet att intjäna betydande pensionsförmåner i ett annat land. Vi anser därför att detta inte är någon lämplig utväg. En anledning härtill är också att vi menar att nuvarande regler ñr antagandepoängberäkning inom ATP över huvud taget kan ifrågasättas. Dessa kan ge upphov inte bara till en mycket förmånlig beräkning och i extrema fall till och med dubbla pensionsförmåner utan i andra situationer dessutom till underñrsäkring och mycket låga förtidspensioner. Dessa konsekvenser i internationella förhållanden har närmare beskrivits av pensionsberedningen i betänkandet SOU 1989101 Förtidspension och rörlig pensionsålder s. 257-269. Med hänsyn till sådana otillfredsställande effekter av nuvarande metoder för antagandepoängberäkning kunde enligt vår mening övervägas en ändring av dessa nu gällande regler ñr ATP, Lex. till ett system i enlighet med vad vi i det följande kommer att föreslå beträffande folkpension enligt bosättningsregeln. Att lägga fram förslag med sådan inriktning faller emellertid utanför vårt uppdrag, och vi inskränker oss därför till att här peka på de problem som kan uppstå. I avsnitt 6.7 kommer vi dock att något ytterligare beröra frågeställningen vid

118 SOU 199226

den redovisning som vi där lämnar om EGs regelsystem ñr sammanträffande av pensioner. När det gäller tillgodoräknande av framtida bosättningstid för folkpension i form av förtidspension och efterlevandepension föreslog pensionsberedningen en lösning som bygger på de principer som för dessa förmåner gäller i Norge. Den innebär att som bosättningstid får medräknas även hela eller delar av tiden från pensionsfallet t.o.m. det år då den försäkrade fyller resp. den avlidne skulle fylla 64 år. Som villkor för en sådan beräkning föreslog pensionsberedningen att det skulle krävas att den försäkrade resp. den avlidne hade varit bosatt i Sverige under en tid som minst motsvarar 45 av tiden fr.o.m. det år då den försäkrade fyllde 16 år till pensionsfallet. Om den faktiska bosättningstiden fr.o.m. det år då den försäkrade fyllde 16 år till pensionsfallet är mindre än 45 av den teoretiskt möjliga bosättningstiden under ifrågavarande tidsperiod, borde en proportionellt beräknad del av den framtida försäkringstiden tillgodoräknas. I Danmark gäller liknande regler vid beräkning av förtidspension. Enligt dessa regler utges oreducerad förtidspension under förutsättning att bosättningstideni Danmark utgör minst 45 av åren från fyllda 15 år till den tidpunkt från vilken pension utges. Är denna förutsättning inte uppfylld, fastställs pensionen till vad som motsvarar förhållandet mellan den faktiska bosättningstiden och 45 av tiden från fyllda 15 år till den tidpunkt från vilken pension utges. Såväl det norska som det danska systemet bygger på att intjänandetiden vid pension är omkring 50 år och att det för rått till oreducerad pension krävs en bosättningstid resp. trygdetid om minst 40 år, vilket alltså utgör 45 av hela intjänandetiden. Det är mot bakgrund härav som det endast krävs att bosättningstiden resp. trygdetiden uppgår till 45 av tiden från fyllda 15 resp. 16 år till pensionsfallet för att rått till oreducerad pension skall föreligga. Enligt vår uppfattning utgör såväl det danska systemet som pensionsbe-

redningens förslag som alltså utformats med det norska systemet som

förebild lämpliga lösningar på problemet med tillgodoråknande av antagen framtida bosättningstid vid förtids- och efterlevandepension. Det danska systemet synes vara enklare vid själva beräkningen av pensionen än det andra systemet men har den nackdelen att pensionen inte bestäms grundval av ett visst antal tillgodoräknade bosättningsår utan som en kvotdel av en oreducerad pension. Detta innebär att nämnaren med den danska lösningen kan uppta i princip vilket tal som helst upp till 40, medan nämnaren med pensionsberedningens förslag alltid utgör 40. Med hänsyn till det sist nämnda har vi stannat för den lösning som pensionsberedningen föreslog. Våra förslag överensstämmer således i princip med pensionsberedningens. Eftersom tidpunkten ñr pensionsfallet, dvs. den tidpunkt då arbetsförmågan varaktigt blev nedsatt med minst hälften, i praktiken emellertid många gånger inte kan fastställas till visst datum utan endast bestämmas till visst år bör det bosättningstiden vara fr.o.m. det år då den försäkrade fyllde 16 år t.o.m. året före det år då pensionsfallet inträffade som avgör hur stor del av den framtida bosättningstiden som får beaktas vid pensionens bestämmande. På motsvarande

if;

SOU 199226 119

sätt bör antagen framtida bosättningstid beräknas fr.0.m. året för pensionsfallet. Enligt våra förslag skall sålunda förtidspension beräknas på grundval av den tid den berättigade varit bosatt i Sverige t.o.m. året före det år då pensionsfallet inträffade. Denna bosättningstid skall också ligga till gnmd vid bestämmandet av hur stor del av tiden efter pensionsfallet som skall få tillgodoräknas som bosättningstid. I detta avseende föreslår vi att, om den tid den pensionsberättigade faktiskt varit bosatt i Sverige fr.0.m. det år han fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet uppgår till 45 av hela denna tidsperiod, han får som bosättningstid tillgodoräknas, förutom den faktiska bosättningstiden t.o.m. året före pensionsfallet, även hela tiden fr.0.m. det år då pensionsfallet inträffade t.o.m. det år då han fyller 64 år. Om däremot den faktiska bosättningstiden fr.0.m. det år då den berättigade fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet är mindre än 45 av den teoretiskt möjliga, tillgodoräknas han en proportionellt beräknad del av den framtida bosättningstiden, varvid proportionerin gen sker med utgångspunkt från att det endast krävs en faktisk bosättningstid om 45 av den teoretiskt möjliga bosättningstiden för att hela den framtida bosättningstiden skall tillgodoräknas. Ett exempel kan illustrera det sagda. Pensionsfallet inträffar det år då den försäkrade fyller 36 år. Han har varit bosatt i Sverige i sammanlagt 12 år fr.0.m. det år då han fyllde 16 år. Den faktiska bosättningstiden här i landet utgör således 1220 av den teoretiskt möjliga tiden fr.0.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet. För tillgodoräknande av hela den framtida bosättningstiden krävs att han varit bosatt i Sverige 45 eller 1620 av tiden fr.0.m. det att han fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet. Den försäkrade får därför tillgodoräknas bara 12 16 eller 34 av den framtida bosättningstiden. Tiden fr.0.m. året för pensionsfallet t.o.m. 64-årsåret utgör 29 år. 34 av 29 år är 21,75 år. Han tillgodoräknas alltså dessa 21,75 år tillsammans med de 12 år då han faktiskt bott i Sverige före pensionsfallet, dvs. sammanlagt 33,75 eller avrundat nedåt 33 år. Folkpensionen utgör således för honom 3340 av en oavkortad pension. Exemplet är emellertid inte helt adekvat. För att underlätta administrationen föreslår vi nämligen att beräkningen av framtida bosättningstid skall göras, inte med utgångspunkt från hela år och inte heller från dagar, utan på grundval av hela månader, varvid en avrundning bör göras nedåt till närmaste antal hela månader. Sedan avrundas den kvotdel varmed folkpension skall utges med tillämpning av huvudregeln till närmaste lägre antal hela år. Med en princip om tillgodoräknande av framtida försäkringstid i enlighet med vad vi nu utvecklat uppkommer frågan om det i likhet med vad somi princip gäller för ATP skall uppställas ett krav pá aktuell eller något sd när aktuell anknytning till Sverige vid pensionsfallet för att rätt att räkna antagen framtida bosättningstid skall föreligga. Denna fråga är av intresse bl.a. för den som bott en sammanhängande tid i Sverige men som lämnat landet för att arbeta i ett annat land ett fåtal år och som under denna tid drabbas av en sjukdom eller olyckshändelse som gör honom helt eller delvis förvärvsoñnnögen. Frågan har också betydelse om en person,

120 SOU 199226

som under en tidigare period varit bosatt i Sverige och därefter lämnat landet, på nytt inflyttar till Sverige och under vistelsen utomlands drabbats av en sjukdom eller skada samt till följd därav uppbär förtidspension från ett annat land, vilken pension är beräknad med beaktande även av framtida försäkringstid. EG-domstolen har i en dom den 9 december 1982 mål 7682, Malñtano-fallet uttalat att, om en arbetstagare har uppfyllt den kvalifikationstid för rätt till en förmån som gäller enligt en medlemsstats lagstiftning, den behöriga institutionen inte fär vägra honom ñrmånen på den grunden att lagstiftningen innehåller ett villkor gör rätten till förmånen beroende som av att arbetstagaren är försäkrad i den medlemsstaten vid tidpunkten för pensionsfallet. I förordningen 140871 har därefter förordning genom 200183 intagits en ny bestämmelse i artikel 45.7 innebörd att, ett av om medlemslands lagstiftning upptar ett krav på aktuell försäkring vid tidpunkten för pensionsfallet och dessutom ställer krav i fråga om försäkringsperiodens längd för rätt till ñrmåner, varje anställd eller egenföretagare som inte längre omfattas av det landets lagstiftning skall anses vara fortfarande omfattad därav, om han vid tidpunkten för försäkringsfallet täcks eller kan ställa krav enligt medlemsstats av en annan lagstiftning. Mot bakgrund härav framstår som tydligt att ett krav på bosättning i Sverige vid pensionsfallet för att framtida bosättningstid skall tillgodoräknas inte kan upprätthållas i förhållande till de omfattas personer som av EG-förordningen. Ett sådant krav skulle då få verkan enbart med avseende på personer som inte omfattas förordningen. Detta vi mindre av anser vara lämpligt. Även socialförsäkringsmässiga hänsyn talar mot en lösning av diskuterad innebörd. Det bör därför enligt vår mening över huvud taget inte uppställas ett sådant krav i lagstiftningen. Däremot bör den allmänna förutsättningen för att pension på grundval av bosättningstiden här i landet skall utges, nämligen att den försäkrade eller, i fråga om efterlevandepension, den efterlevande är bosatt här, gälla även för de nu aktuella förmånerna. Någon rätt till utbetalning av folkpension i form av förtidspension utomlands skall alltså enligt AFL inte föreligga när det gäller pension grundval bosättningstid. Liksom av beträffande ålderspension kommer dock lagen tillämpning EGom av förordningen 140871 att öppna vissa, rätt omfattande möjligheter till export av sådan pension. EG-förordningens bestämmelser kommer tillämpliga också när att vara det gäller beräkningen av förtidspension för en person som omfattats av förordningen och som varit försäkrad är pensionsförmåner såväl i Sverige som i annat EES-land. De svenska försäkringskassoma skall alltså tillämpa förordningens regler om bl.a. prorata-beräkning vid bestämmande den av pension som skall utges från Sverige. Resultatet sådan beräkning kan av en komma att bli att den berättigade erhåller högre pension från Sverige en än om enbart reglerna i AFL hade tillämpats jfr avsnitt 4.2 och 6.7. Enligt våra förslag skall vid beräkning förtidspension enligt AFL av hänsyn tas till viss del av eller hela den antagna framtida bosättningstiden. Det kan inträffa att en person, som är berättigad till förtidspension enligt

SOU 199226 121

AFL, har omfattats av också en arma lands lagstifining och att enligt

denna förtidspensionens storlek beräknas med tillämpning av liknande regler som de av oss föreslagna. Så är fallet med t.ex. lagstiftningen i Norge. Detta kan innebära att den berättigade erhåller två oreducerade eller nästan oreducerade förtidspensioner. För att undvika ett sådant resultat innehåller förslaget till en ny nordisk konvention, som vi beskrivit i avsnitt 2.3.2, en särskild bestämmelse enligt vilken det, i en situation som denna, skall tas hänsyn till enbart en del av den framtida bosättningstiden vid beräkningen i varje land. Denna del bestäms på grundval av de faktiska bosättningstider som beaktas vid pensionsberäkningen efter förhållandet mellan å ena sidan den faktiska bosättningstiden i landet och å andra sidan den samlade faktiska bosättningstiden i alla länder. Denna bestämmelse skall ha motsvarande tillämpning vid beräkning av grundpension från ett nordiskt land om den berättigade har rätt till pension också från ett EES-land utanför Norden och denna pension beräknas på grundval av ett antagande om försäkringsperioder som skulle ha fullgjorts om pensionsfallet inte hade inträffat. Den skall även gälla i fråga om personer som omfattas av ISO-förordningen 140871. Med hänsyn till detta generella tillämpningsområde för den nordiska konventionen har vi inte funnit det påkallat att lägga fram förslag till någon motsvarande lagregel i AFL. Ytterligare skäl härtill är de begñnsningar som EG-förordningen uppställer för sådana lagbestämmelser och det förhållandet att en utgångspunkt ñr den nya regleringen där är att fall av detta slag bör lösas just genom konventioner mellan medlemsländer-

na se avsnitt 6.7.4.

För den situationen att pensionsfallet inträffar under det år då den försäkrade fyller 16 år kan med den lösning vi förordat beträffande beräkning av bosättningstid någon faktisk bosättningstid inte tillgodoräknas, eftersom bosättningstid räknas fr.o.m. det år då den försäkrade fyllde 16 år t.o.m. året före pensionsfallet. Inte heller föreligger därför förutsättningar att beräkna någon antagen framtida bosättningstid. Särskilda regler erfordras med hänsyn härtill för fall av detta slag. Vi finner det mindre lämplig att som en lösning på problemet välja att uppställa krav på bosättning under 45 av tiden från ingången av det år då den försäkrade fyller 16 år till den tidpunkt under samma år då pensionsfallet inträffar ñr att rätt skall föreligga att få framtida bosättningstid tillgodoräknad och att vid kortare bosättningstid proportionellt beräknad pension. För utge en dessa fall föreslår vi i stället att den försäkrade skall få tillgodoräknas hela den framtida bosättningstiden och således bli berättigad till en oreducerad pension under förutsättning att han varit bosatt här i landet hela tiden fr.o.m. ingången av det år då han fyllde 16 år t.o.m. tidpunkten för pensionsfallet. Är denna förutsättning inte uppfylld ingen pension utges alls. Vi är medvetna om att detta förslag kan ge upphov till problem vid den praktiska tillämpningen, eftersom det ibland kan uppkomma svårigheter att fastställa den exakta tidpunkten för pensionsfallet på dagen när. Dessa svårigheter bör dock inte överdrivas. I situationer då rätten till förtidspension grundas på ett pensionsfall just under lö-årsåret torde grunden i

122 SOU 199226

många fall vara en olyckshändelse eller liknande, varför pensionsfallstidpunkten låter sig fastställa utan några egentliga problem. Härtill kommer att vi vid våra överväganden inte kunnat finna någon tillämpbar alternativ lösning. Och, som vi påpekat ovan, krävs en särskild regel för fall av nu aktuellt slag. För de personer som har rätt till förtidspension på grundval av pensionsfall som intráfaz före det år då de fyllde 16 år finns med de regler vi föreslagit inte heller möjlighet att intjäna någon pensionsrätt före pensionsfallet. Även för dessa måste därför väljas personer en annan lösning än vad som följer av de föreslagna huvudreglerna. Av intresse i detta sammanhang är, framgår redovisningen i som av avsnitt 4.2, att dessa personer med den gällande utformningen den nu av skyddade personkretsen enligt EG-förordningen inte torde omfattas av förordningen såvitt gäller pensioner, om de inte är eller har varit förvärvsverksamma. Däremot kan de vara täckta förordningen i andra av hänseenden, såsom i fråga om familjeförmåner, och där ha en från en annan person avledd rätt till förmåner. Detta innebär att EG-förordningens principer om likabehandling av andra länders medborgare med det egna landets medborgare, sammanläggning av försäkringsperioder som full gjorts i olika länder och förmånemas exportabilitet inte torde gälla i fråga om rätten till pension i situationer då pensionsfallet inträffat före fyllda 16 år. Eftersom de regler som gäller övriga pensionsförmåner måste utformas med beaktande av principerna bakom EG-förordningen och då det kan vara en fördel om principerna för folkpensioneringen är enhetliga, torde det emellertid vara lämpligt att ha liknande regler för den blir arbetsoförsom mögen i unga år som för den blir det Till detta kommer att som senare. det inom EG nyligen framlagts ett förslag att utvidga förordningens om tillämpningsområde på så sätt att den som är försäkrad enligt meden lemsstats lagstiftning också skall omfattas av förordningen. I detta sammanhang kan nämnas att enligt dansk rätt ñreligger rått till förtidspension från 18 års ålder medan bosättningstid tillgodoräknas från fyllda 15 år. Pâ detta sätt undviker man behov särskilda regler när det av gäller möjligheten till tillgodoräknande av framtida försäkringstid för dem som blivit arbetsofönnögna vid tidig ålder. Det sagda aktualiserar frågan om höjning av den nedre åldersgränsen för rätt till förtidspension från 16 till exempelvis 18 års ålder och en samtidig höjning av den övre åldersgränsen för rätt till Vårdbidrag från 16 till 18 år. Detta skulle samma sätt som i Danmark lösa problemet med beräkning av framtida försäkringstid för den aktuella En sådan nu gruppen. höjning av åldersgränsen för rätt till förtidspension får emellertid långtgående följder i andra hänseenden och konsekvenser inom andra delar av socialförsäkringsområdet, vilka konsekvenser det skulle föra för långt

att utreda i detta sammanhang. överväganden i den riktningen måste

dessutom anses ligga utanför för vårt uppdrag. ramen Med utgångspunkt från den nuvarande åldersgränsen för rätt till förtidspension har vi övervägt olika lösningar på problemet hur framtida försäkringstid skall beaktas för de har rätt till förtidspension på personer som grundval av pensionsfall som inträffat före ingången det år då de fyllde av

SOU 199226 123

16 år. En möjlig lösning är därvid att ge alla de berörda rätt till oreducerad ñrtidspension. En sådan regel måste emellertid för att inte leda till orimliga konsekvenser förenas med krav på viss tids bosättning i Sverige. Denna kvaliñkationstid måste dessutom vara relativt lång. Vid en senare utvidgning den skyddade personkretsen enligt EG-förordningen 140871 av till att omfatta de berörda personerna måste vidare reglerna ändras för nu att inte förordningens bestämmelser om sammanläggning av försäkringstider och export av förmåner skall leda till oacceptabla ekonomiska åtaganden för Sveriges del. En annan tänkbar lösning är att grunda beräkningen på en bosättningstid ligger före 16 års ålder och låta den avgörande för hur stor del som vara framtida bosättningstid som skall få tillgodoräknas. Den närmast till av hands liggande lösningen är kanske att kräva att den försäkrade skall ha varit bosatt i Sverige 45 av tiden från födelsen till fyllda 16 år ñr att han skall tillgodoräknas all framtida bosättningstid och således bli berättigad till oreducerad förtidspension. Vid en bosåttningstid som är kortare, skulle det ske proportionell reducering av pensionen. En regel sådan den nu en skisserade innebär ett långtgående krav på bosättning här i landet. Redan vistelsetid utanför Sverige om tre år skulle leda till en reducering av en den pension sedan skall utgå till 65 års ålder. Vi finner därför denna som lösning mindre tilltalande. Vi har även övervägt att låta den försäkrades bosättningsförhållanden vid viss ålder, t.ex. från 13 till 16 års ålder, vara avgörande för rätten en till förtidspension på så sätt att det uppställs villkor om bosättning antingen under hela den angivna tiden för rått till pension eller under i vart fall 4S tiden, varvid i det fallet pensionen reduceras om den faktiska av senare bosåttningstiden under den aktuella perioden är mindre än 45. Nackdelen med regler utformade på detta sätt är att bosättningsförhållandena under viss kortare period i livet blir avgörande för om någon förtidspension en över huvud taget kommer att utges. Den som varit bosatt i Sverige från födelsen till exempelvis 12 års ålder skulle således inte vara berättigad till någon förtidspension alls. Som framgår våra överväganden är det förenat med svårigheter att av finna ett lämpligt regelsystem ñr tillgodoräknande av bosättningstid vid förtidspension de situationer då pensionsfallet inträffat före det år då den berättigade fyllde 16 år. På grund härav och med hänsyn till att utredningsarbetet har måst bedrivas skyndsamt för att de föreslagna ändringi pensionslagstiftningen skall kunna träda i kraft samtidigt som EESarna avtalet börjar gälla, har vi avstått från försöka att föreslå några att nu genomgripande ändringar i förhållande till nuvarande regler vad gäller de allmänna förutsättningarna för rätt till förtidspension för unga arbetsoförmögna Detta har varit möjligt eftersom, som framhållits personer. bestämmelserna i EGs förordning 140871 nu inte torde gälla för ovan, denna persongrupp. Regler i huvudsak motsvarande de nuvarande reglerna i 5 kap. 1 § och 4 § b AF L som ger den som är bosatt i Sverige och, såvitt gäller utländsk medborgare, uppfyller viss kvalifikationstid rätt till förtidspension skall således enligt vårt förslag gälla även i fortsättningen. Det innebär att

124 SOU 199226

svenska medborgare som är bosatta här i landet alltid tillgodoräknas bosättningstid fr.o.m. det år då de fyllde 16 år t.o.m. det år då de fyller 64 år. Motsvarande föreslås gälla för utländska medborgare är bosatta som i Sverige sedan minst fem år. I fråga om såväl svenska utländska som medborgare föreslås den ändringen i förhållande till nuvarande regler att, för det fall att den pensionsberättigade varit bosatt utomlands efter fyllda 16 år, tiden för besättningen i utlandet inte skall tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige. Den för utländska medborgare i dag gällande alternativa möjligheten att kvalificera sig för förtidspension att ha genom varit normalt arbetsför oavbrutet under minst ett år under bosättningstiden har ingen praktisk betydelse i fråga om den nu aktuella personkategorin, varför vi inte föreslår någon motsvarighet till denna bestämmelse. Med hänsyn till de nackdelar som är förenade med det sålunda redovisade förslaget och till planerade ändringar i EG-förordningen 140871, får förslaget ett provisorium, och det bör enligt vår ses som mening i ett senare sammanhang företas förnyade och ingående mer överväganden i syfte att finna definitiv lösning. en mer Förtidspension kan enligt 7 kap. 2 § AFL beviljas i form halv av förtidspension, två tredjedelar hel förtidspension eller hel förtidspension av beroende på graden nedsättningen arbetsförmågan. För den av av som beviljats halv förtidspension eller två tredjedelar hel förtidspension och av som sedan får sin arbetsförmåga ytterligare nedsatt så att han blir berättigad till två tredjedelar hel förtidspension eller hel förtidspension av uppkommer frågan om den ökade förtidspensionen skall grundas på samma bosättningstid som den tidigare pensionen eller beräkning om en ny av faktisk och framtida bosättningstid bör göras med utgångspunkt från att pensionsfallet skall anses ha inträffat vid tidpunkten för försämringen av arbetsförmågan. Vi finner det rimligt att den pensionsberättigade i den nu aktuella situationen bör få förtidspensionen beräknad med hänsyn tagen även till bosättningstiden efter det förra pensionsfallet. Vi förslår således att vid en sådan försämring av arbetsförmågan föranleder ändring som en i den kvotdel varmed förtidspension utges bör ett nytt pensionsfall anses ha inträffat och en ny beräkning av bosättningstid göras. EG-förordningen 140871 innehåller i artikel 41 regler för den nu behandlade situationen som kan inverka på storleken den förtidspension av som skall utges enligt svensk lagstiftning. Om erhåller en person, som invaliditetsfönnåner enligt endast en medlemsstats lagstiftning, får arbetsförmågan ytterligare försämrad och har omfattats ett annat eller av flera andra medlemsstaters lagstiftningar under den tid han uppburit förmånen, skall varje medlemsstat lagstiftning han omfattats med vars av, beaktandet av nedsättningen arbetsförmågan, utge invaliditetsförmåner av enligt de regler som enligt förordningen gäller i fråga ålderspensioner om och efterlevandepensioner till Om därvid det totala beloppet de vuxna. av invaliditetsförrnåner som personen år berättigad till från olika medlemsstater är lägre än det belopp han erhöll från medlemsstaten före försämringen av arbetsförmågan, har han rätt att erhålla ett tillägg som motsvarar skillnaden mellan de två beloppen från sistnämnda medlemsstat.

SOU 199226 125

De nu nämnda bestämmelserna i EG-förordningen torde kunna bli tillämpliga i vissa fall då en ny beräkning av bosättningstid sker vid försämring av arbetsförmågan. Huruvida ett tillägg skall utges kommer då att bli beroende av utfallet av den nya beräkningen av bosättningstid och beloppet av de förmåner som utgår från de andra EES-länder som personen varit försäkrad i under tiden han uppburit svensk förtidspension. Förhållandet kan emellertid även vara det motsatta, dvs. den som är berättigad till hel eller två tredjedelar av hel förtidspension kan få arbetsförmågan förbättrad i sådan mån att han därefter har rätt till endast två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension. I dessa situationer bör det enligt vår mening fortfarande anses vara fråga om samma pensionsfall som tidigare. Någon ny beräkning av bosättningstid skall således inte göras, utan pensionen kommer även efter ändringen av den kvotdel varmed förtidspension utges att grundas på samma antal fyrtiondelar som tidigare. En annan lösning skulle kunna motverka den berättigades intresse av att börja arbeta eftersom pensionen vid en ny beräkning av bosättningstid skulle kunna komma att grundas på en kortare bosättningstid än tidigare. Vid ansökan om förtidspension skall enligt kungörelsen 1962394 med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän ñrsäkring, m.m. läkarintyg om den försäkrades hälsotillstånd ges in. Om förtidspension har dragits in eller minskats på grund av att den försäkrade har börjat att ñrvärvsarbeta, kan han senare om arbetet upphör genom - ett förenklat ansökningsförfarande och utan att nytt läkarintyg behöver företes återfå pensionen, förutsatt att ansökningen görs inom fem år från den tidpunkt då pensionen drogs in eller minskades. Dessutom krävs att ansökningen avser pension av högst motsvarande grad och beräknad på grundval av samma pensionspoängtal som gällde för den pension som den ñrsäkrade uppbar vid tidpunkten för indragningen eller minskningen. Det rör sig i dessa fall om en sorts vilande förtidspension. Syftet härmed är att stimulera till arbetsförsök som ett led i rehabiliteringen och att den försäkrade inte skall riskera att stå utan försörjning om försöket måste avbrytas. Med hänsyn sålunda till syftet med vilande förtidspension bör i dessa situationer något nytt pensionsfall inte anses föreligga när förtidspension åter börjar utges. Förtidspensionen skall således då grundas på samma antal fyrtiondelar som före indragningen eller minskningen. Några lagregler ñr denna situation krävs inte, utan frågan kan lösas genom bestämmelser i den ovan nämnda kungörelsen. Fr.o.m. den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år ersätts förtidspension av ålderspension. Vid ett system med intjänande av folkpension på grundval av bosättning i landet uppstår frågan om ålderspensionen i denna situation alltid skall beräknas efter samma antal fyrtiondelar som förtidspensionen. Ett alternativ skulle kunna vara att den pensionsberättigade får möjlighet att förbättra pensionen genom bosättning i Sverige efter pensionsfallet. Sådana tillkommande bosättningsår skulle då kunna beaktas antingen först vid övergången till ålderspension eller dessutom också på det sättet att en succesiv omräkning görs år från år av den löpande förtidspensionen.

126 SOU 199226

En regel enligt vilken den som uppbär förtidspension inte intjänar bosättningstid för ålderspension kan få negativa effekter för den som inflyttar till Sverige i unga år och som efter en mycket kort tids vistelse här i landet blir arbetsoförmögen samt beviljas förtidspension utan eller med enbart antagna framtida bosättningsår men som sedan bor kvar här tills han fyller 65 år. En sådan person kan inte heller alltid förväntas ha rätt till en större pensionsförmån från annat land. För att undvika mindre tillfredsställande konsekvenser i en situation som denna bör därför ålderspension även till den som erhållit förtidspension dessförinnan och uppburit sådan pension till 65 års ålder utges i förhållande till antalet faktiska bosättningsår t.o.m. det år då han fyller 64 år. Förhållandet kan emellertid även vara det motsatta, dvs. att förtidspensionen beräknad under hänsynstagande till framtida bosåttningstid är högre än en på grundval av faktiska bosättningsår beräknad ålderspension. Detta kan bli fallet om pensionsfallet inträffat i relativt unga år och den pensionsberättigade varit bosatt i Sverige fram till pensionsfallet men under hela eller delar av tiden därefter fram till 65 års ålder år bosatt i utlandet. För den som uppburit hel förtidspension kan det te sig stötande om den utgående pensionen skulle minskas därför att den ersätts av ålderspension. Mot bakgrund härav föreslår vi att den som omedelbart före den månad då han fyller 65 år erhållit hel förtidspension får ålderspension efter antal fyrtiondelar ñrtidspensionen, om det är förmånligare för samma som honom. Det finns enligt vår uppfattning inte anledning att föreslå en motsvarande regel för den som uppburit endast halv förtidspension eller två tredjedelar av hel förtidspension. För dessa kategorier bör ålderspension alltså alltid beräknas enligt huvudregeln på grundval av faktisk bosättningstid mellan 16 och 64 års ålder.

Efterlevandepension

När det gäller efterlevandepension kompliceras övervågandena av att det âr än den försäkrade är den pensionsberättigade. en annan person som Frågan är om det skall krävas att den avlidne har varit bosatt i Sverige för att rätt till efterlevandepension skall föreligga eller om det är tillräckligt att den efterlevande âr bosatt här. En annan fråga som blir aktuell vid efterlevandepension till make är om pensionen skall beräknas på grundval enbart av den avlidnes bosättningstid här i landet eller om den efterlevandes bosättningstid alternativt skall kunna beaktas. Enligt de nuvarande reglerna i 5 kap. AFL kan efterlevandepension utges till make eller barn även om den avlidne aldrig har varit bosatt i Sverige. Efterlevande make eller barn som är svenska medborgare och bosatta här i landet år således berättigade till efterlevandepension från folkpensioneringen. I fråga om efterlevandepension till make eller barn inte är svenska medborgare men som är bosatta här gäller att sådan som pension den efterlevande maken resp. barnet är bosatt här i utges om landet sedan minst fem år resp. sex månader och den efterlevande maken resp. barnet var bosatt här vid dödsfallet.

SOU 199226 127

De nu gällande reglerna om efterlevandepension är ett uttryck för det hitintills rådande synsättet att folkpensionen skall utgöra en ekonomisk grundtrygghet ñr personer som är bosatta här i landet. Med ett system som innebär att rätt till folkpension förvärvas genom bosättning i Sverige kan ett sådant synsätt inte längre upprätthållas i samma mån som tidigare utan att detta skulle leda till oacceptabla och mycket kostnadskrävande pensionsåtaganden i internationella förhållanden. Detta är en följd av det väsentligt ökade utrymmet för rätt till export av folkpension som EGförordningen 140871 innefattar. Med ett system där folkpension intjänas genom bosättning i landet faller det sig naturligt att mera renodlat än hittills betrakta efterlevandepensionen som en från den avlidne härledd rätt. Det innebär att en grundläggande förutsättning för att pension skall utges bör vara att den avlidne har varit bosatt i Sverige någon tid och därigenom intjänat rätt till pension här. Vidare bör här, liksom för övriga folkpensionsförmåner, krävas att de som är berättigade till efterlevandeförmåner, dvs. efterlevande make eller barn, är bosatta här i landet för att pension över huvud taget skall utges på grundval av reglerna i AFL. Att sådan pension i viss utsträckning ändå kan komma att utbetalas till utomlands bosatta blir en följd, inte av AFL utan av regler i lagen om tillämpning av EG-förordningen 140871 eller i socialförsäkringskonventioner. Ett konsekvent genomförande av principen att efterlevandepensionen är en från den avlidne härledd rätt innebär att det är endast dennes bosättningstid som beaktas vid pensionens bestämmande. Hänsyn tas således inte alls till den efterlevandes tid i Sverige. Enligt vår uppfattning bör efterlevandepensionen utformas så att den bestäms uteslutande på grundval av den tid den avlidne varit bosatt i Sverige. En sådan regel kan möjligen te sig mindre tillfredsställande för det fall t.ex. att ett svenskt barn som bott hela sitt liv i Sverige mister en förälder som aldrig bott här. Barnet skulle med vårt förslag i denna situation inte vara berättigat till svensk efterlevandepension. Konsekvenserna mildras dock av att barnet i det tänkta fallet sannolikt skulle vara berättigat till pension från det land där föräldern varit bosatt eller förvärvsverksam, i vart fall om det är fråga om ett land inom EESområdet. En regel enligt vilken endast den avlidnes bosättningstid ligger till grund för efterlevandepensionen bestämmande överensstämmer också bäst med principerna i EGs förordning 140871. Vid den prorata-berälcning av pensionen som enligt förordningen skall göras beträffande efterlevandepension till vuxna efterlevande ñr det fall att den avlidne har omfattats av lagstiftningeni mer än ett EES-land, måste således de försäkringsperioder som beaktas av flera medlemsländer inom EG ha fullgjorts av samma person. Enligt EG-ñrordningen är vidare familjemedlemmar eller efterlevande inte självständigt försäkrade utan omfattas av förordningen just i egenskap av familjemedlemmar eller efterlevande till den anställde eller egentöretagaren. De föreslagna reglerna om beräkning av efterlevandepension enligt bosättningsregeln på grundval av den avlidnes bosättningstid bör gälla

128 SOU 199226

barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och dessutom sådan Änkepension som utges med stöd av Övergångsbestämmelsema till den år 1988 beslutade efterlevandepensionsreforrnen. EG-förordningen 140871 eller rättare sagt motsvarande lagstiftning som kommer att bli gällande i Sverige kan även ha betydelse ñr det belopp som skall utges som ejierlevandepensiøn till barn. Om barnet är bosatt i Sverige och den avlidne varit omfattad av lagstiftningen i flera EESländer, varav Sverige är ett av dem, skall pensionen utgöra det s.k. teoretiska beloppet enligt artikel 46.2 i EG-förordningen. Det innebär att pensionen skall beräknas som om alla försäkringsperioder som den avlidne fullgjort enligt lagstiftningen i de EES-länder som han omfattats av hade fullgjorts i Sverige. Denna pension erhåller barnet dock endast så länge det är bosatt här i landet. Om och när barnet flyttar till ett annat land, är det det nya bosättningslandet som har att utge barnpension beräknad på samma sätt, under förutsättning att den avlidne omfattats av lagstiftningen i också detta land. EG-dornstolen har emellertid slagit fast att, om den pension som barnet erhåller i det nya bosättningslandet är lägre än den pension som utgick i det tidigare bosättningslandet, barnet är berättigat till ett tillägg från det senare landet motsvarande skillnaden mellan beloppen. Detsamma är fallet om den avlidne föräldern har omfattats av lagstiftningen i ett armat land än det i vilket barnet är eller har varit bosatt och efterlevandepensionen är högre i det förstnämnda landet än i barnets bosättningsland. Det nu beskrivna förhållandet blir av väsentlig betydelse när det gäller den praktiska tillämpningen av våra förslag. Dessa innebär att det i AFL skall införas regler av innebörd att barnpension beräknas enligt en 40årsregel på grundval av den avlidne förälderns bosättningstid i Sverige enligt samma principer som för efterlevandepension till vuxen efterlevande. I förhållande till en avliden som omfattats av EG-förordningen 140871 kommer emellertid reglerna i den svenska lagen om tillämpning av denna förordning att ta över, dvs. EG-förordningens regler blir tillämpliga. Det betyder att de barn som är berörda härav i många fall kommer att med stöd av dessa regler uppbära en oreducerad eller högre barnpension från folkpensioneringen så länge de bor här i landet. Och om ett sådant barn flyttar från Sverige till ett EES-land, kan EG-förordningen få till följd att det inte, som i fråga om andra pensionsförrnåner, föreligger rätt till barnpension motsvarande den avlidne förälderns bosättningstid i Sverige utan att bampensionen helt dras in eller i vart fall reduceras. För barn till förälder som inte täcks av EG-förordningen kommer dock de av oss föreslagna reglerna i AFL att bli tillämpliga fullt ut. Skilda regler kommer alltså att gälla för olika barn här i landet beroende på om den lagstiftning som gör EG-förordningen gällande här är tillämplig eller inte. Detta kan synas otillfredsställande är, såvitt vi men kan finna, en konsekvens som måste accepteras. Dessa skiljaktigheter kan dock komma att minska med tiden. Enligt vad vi erfarit övervägs nämligen för närvarande ändringar i EGs förordning 140871 när det gäller behandlingen av förmåner till efterlevande barn, och dessa kan komma att leda till att pensioner till efterlevande barn fortsättningsvis inte följer

SOU 199226 129

reglerna för familjeförmäner utan utformas som bestämmelser likartade de som gäller för andra former av pension. Vid bestämmande av efterlevandepensionen. storlek uppkommer en liknande situation som vid fastställande av förtidspension i det att hänsyn i vissa fall rimligen måste kunna tas även till tid efter det att pensionsfallet har inträffat. I enlighet med vad ovan sagts bör framtida bosättningstid medräknas på motsvarande sätt som vid förtidspension. Detta innebär att, om den tid den avlidne varit bosatt i Sverige fr.o.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före dödsfallet uppgår till 45 av hela denna tidsperiod, som bosättningstid tillgodoräknas, förutom den faktiska bosättningstiden t.o.m. året före dödsfallet, även hela tiden fr.o.m. det år dödsfallet inträffade t.o.m. det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år. Om däremot den faktiska bosättningstiden fr.o.m. det år då den avlidne fyllde 16 år t.o.m. året före dödsfallet är mindre än 45 av den teoretiskt möjliga tiden, tillgodoräknas en proportionellt beräknad del av den framtida bosättningstiden. Proportioneringen sker med utgångspunkt från att det endast krävs en faktisk bosättningstid om 45 av den teoretiskt möjliga bosättningstiden för att hela den framtida bosättningstiden skall tillgodoräknas. Om den avlidne vid dödsfallet uppbar hel förtidspension föreslås att efterlevandepensionen skall utgå på grundval samma bosättningstid, av dvs. med antal fyrtiondelar, förtidspensionen, om detta är församma som mänligare. Som framgår det sagda skall detta gälla endast om den av avlidnes arbetsförmåga omedelbart före dödsfallet var så nedsatt att han då uppbar hel förtidspension. Efter en avliden som vid dödsfallet uppbar två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension beräknas efterlevandepensionen med hänsyn till den avlidnes bosättningstidi Sverige t.o.m. året före dödsfallet och i förekommande fall även framtida - bosättningstid enligt de allmänna reglerna härom. För rätt till efterlevandepension till make gäller enligt AFL som ett av flera krav att den efterlevande stadigvarande sammanboende med sin var

make eller därmed jämställd vid dennes död. Detta villkor bör enligt vad

som uttalades vid reformeringen år 1988-av bestämmelserna om efterlevandepension inte ges en alltför snäv tolkning. I prop 198788 171 s. 194 förklarade departementschefen att det förhållandet att parterna under en viss tid levt på skilda orter inte alltid bör till följd att sammanlevnaden skall anses ha upphört, utan vikt får läggas vid orsaken till detta. Berodde avbrottet i sammanlevnaden på söndring i äktenskapet, fär sammanboendet anses avslutat. Om det däremot hade sin grund i någon av parternas arbetsförhållanden, departementschefen inte gällande kan man enligt göra att sammanlevnaden upphört. En faktor som blir av betydelse vid bedömningen förklarade departementschefen vara var parterna varit kyrkobokförda. EG-förordningen 140871 innehåller bestämmelse som kan inverka en på de nämnda materiella reglerna efterlevandepension. Enligt artikel nu om 1 i förordningen gäller sålunda att, medlemsstat efterlevande g om en som endast betraktar en person som var samboende med den avlidne, kravet på samboende skall anses vara uppfyllt om personen för sin försörjning var ekonomiskt beroende av den avlidne.

130 SOU 199226

Denna bestämmelse torde kunna få betydelse ñr rätten till efterlevandepension i form av omställningspension eller särskild efterlevandepension

men däremot i huvudsak inte i form av övergångsvis utgiven änkepension

eftersom något samboendekrav i princip inte finns här två makar om som omfattas av EG-förordningen vid dödsfallet lever åtskilda på grund av söndring eventuellt under betänketid inför äktenskapsskillnad i olika länder. I denna situation torde med stöd av EG-förordningen rätt till svensk efterlevandepension i ovan angiven form föreligga. Eftersom det enligt förordningen uppställs ett krav på att den efterlevande huvudsakligen var ekonomiskt beroende av den avlidne och då detta sällan är fallet om makarna separerat, torde man emellertid kunna räkna med att bestämmelsen inte kommer att åberopas särskilt ofta. Den torde inte heller gälla för det fall att båda makarna vid dödsfallet var bosatta i Sverige, eftersom EGförordningen då inte har företräde framför den svenska interna lagstiftningens regler. I fråga om beräkningen av särskild efterlevandepension på grundval av bosättningsregeln och även med tillämpning av den ATP-anknutna intjänanderegeln uppkommer vissa särskilda problem. Dessa hänför sig till den omständigheten att särskild efterlevandepension enligt regler i 8 kap. 12 § AFL vilka i fråga om ATP har motsvarigheter i 14 kap. 7 § skall minskas med vissa angivna sociala förmåner som den efterlevande kan ha rätt till. Detta gäller bl.a. arbetslöshetsstöd, utbildningsbidrag och vuxenstudiebidrag. Med ett system där folkpension kan utgå med avkortat belopp till följd av bristande bosättnings- eller förvärvstid kan ifrågasättas om avräkningen på särskild efterlevandepension även fortsättningsvis bör göras krona för krona mot sådana sociala ñrmåner. I EGs förordning 140871 finns särskilda regler ñr fall av sammanträffande av förmåner i bl.a. sådana situationer den här berörda. som Dessa har nyligen ändrats jfr avsnitt 4.2 och 6.7. Syftet med dessa EGregler är att förhindra eller begränsa tillämpningen av nationella regler om reducering av förmåner, i fall då detta är till nackdel för migrerande anställda eller egenföretagare. I den mån den nationella lagstiftningen innehåller godtagbara regler blir EG-förordningens bestämmelser dock inte tillämpliga. Detta innebär att det i EES-sammanhang inte finns full frihet att hålla fast vid nuvarande regler i 8 kap. 12 § AFL. Redan med hänsyn härtill finns skäl att överväga en ändring. Härtill kommer att detta enligt vår mening framstår som motiverat även för helt svenska förhållanden när en kvotdelsberäkning nu införs av folkpension. Vi föreslår därför att, om särskild efterlevandepension utges med viss andel av oavkortad pension på grundval av 30- eller 40-årsregeln, minskning med hänsyn till de sociala förmåner i 8 kap. 12 § som anges AFL skall göras endast med hänsyn till en andel av den sociala förmånen som motsvarar den andel med vilken den särskilda efterlevandepensionen utges. I fråga om förtidspension, sjukpenning och arbetsskadelivränta finns i 8 kap. 9 § AFL särskilda regler om samordning med särskild efterlevandepension. Dessa är emellertid konstruerade på ett annat sätt än

SOU 199226 131

bestämmelserna i 8 kap. 12 § och får till följd att motsvarande problem som det ovan beskrivna i princip inte uppkommer i fråga om dessa förmåner. Ett undantag utgör dock ñrtidspension. Eftersom även sådan pension enligt våra förslag skall prorata-beräknas, kan fortsättningsvis komma att utges svensk förtidspension från folkpensioneringen som utgör enbart ett begränsat antal 30- eller 40-delar av en oavkortad pension. Enligt vår mening är det inte rimligt att också en låg förtidspension sålunda skall kunna helt utestänga en efterlevande från rätt till särskild efterlevandepension. En lämpligare lösning anser vi vara att förtidspensioni fortsättningen behandlas, inte som de förmåner som uppräknas i 8 kap. 9 § AFL utan på samma sätt som de i 8 kap. 12 § angivna sociala förmånema. Vi föreslår en ändring i de nämnda lagreglema med denna innebörd. Detta fär till följd att förtidspension framöver inte kommer utgöra ett hinder mot att särskild efterlevandepension beviljas utan att en beviljad särskild efterlevandepension avräknas krona för krona mot beloppet för förtidspension enligt samma regler som de nyss föreslagna beträffande arbetslöshetsstöd, utbildningsbidrag, m.m. Reglerna om samordning mellan särskild efterlevandepension och olika former av sociala förmåner gäller i dag enbart förmåner som utbetalas enligt svensk lagstiftning. Med ett system ñr intjänande av folkpension på grundval av bosättning eller förvärvsarbete och med den begränsningsregel som vi föreslagit i det föregående framstår det emellertid enligt vår mening som motiverat att tillämpa samma regler ñr samordning i fall då den efterlevande uppbär motsvarande förmåner enligt utländsk lagstiftning. Detta bör gälla inte bara beträffande folkpension utan också med avseende på ATP. Vi föreslår därför att särskilda bestämmelser härom skall tas in i 8 kap. 9 och 12 §§ samt 14 kap. 7 § AFL. Sammanfattningsvis innebär således våra förslag att det vid beräkning av efterlevandepension till make och barn skall tas hänsyn endast tas till den avlidnes bosättningstid i Sverige. Den efterlevandes egen bosättningstid här i landet är således utan betydelse. Den efterlevande måste emellertid för att rätt till pension skall föreligga på grundval direkt av AF L vara bosatt i Sverige. För det fall att den avlidne inte varit bosatt i Sverige, skall till skillnad mot vad som gäller i dag ingen efterlevandepension utges till den efterlevande även om denne är bosatt här i landet. Vid efterlevandepension får framtida bosättningstid medräknas på samma sätt som vid förtidspension. Avgörande för hur stor del av den framtida bosättningstiden som får tillgodoräknas är således den avlidnes faktiska bosättningstidi Sverige fr.o.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före dödsfallet. På motsvarande sätt som vid förtidspension krävs vid efterlevandepension ingen aktuell anknytning till Sverige vid pensionsfallet dödsfallet för att framtida bosättningstid skall tillgodoräknas.

6.2.2 Den ATP-anknutna intjänanderegeln

Som framgår av vad som sagts i avsnitt 6.1.4 avvisar vi tanken på att låta regeln i 5 kap. 2 § AFL om rätt för svenska medborgare att vid bosättning

132 SOU 199226

utomlands erhålla folkpension i förhållande till antalet år med pensionspoäng för ATP anknytas till bosättningsregeln så att denna SO-delsberäknade pension blir föremål för reduktion om bosätmingstiden i landet inte uppgår till 40 år. Vi menar å andra sidan att denna möjlighet till export av folkpensionsförmåner bör behållas även om ett system för intjänande av folkpension på grundval av bosättning införs. Om således en motsvarighet till bestämmelsen i 5 kap. 2 § AFL finns kvar även fortsättningsvis, skulle det innebära att de flesta svenska medborgare och även medborgare i annat EES-land erhåller folkpension på förmånligare villkor vid bosättning utomlands än när de är bosatta i Sverige, eftersom det enligt den ena regeln räcker med 30 intjänandeår, medan intjänandetiden enligt bosättningsregeln är 40 år. En sådan konsekvens är naturligtvis oacceptabel. Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår vi, vi angett i det som föregående, att en till bosättningsregeln alternativ intjänanderegel införs. Regeln bör utformas i enlighet med bestämmelsen i nuvarande 5 kap. 2 § AFL. Rätten till folkpension skall således bestämmas med hänsyn till det antal år för vilka pensionspoäng för ATP tillgodorâknats. För pensionsrätt bör krävas minst tre år med ATP-poäng. I fråga om förtidspension och efterlevandepension skall hänsyn tas inte endast till faktiska poängår utan även till år för vilka s.k. antagandepoäng har beräknats. Efterlevandepension beräknas på grundval av den ATP-rätt kan tillgodoräknas den som avlidne. Den alternativa intjänanderegeln bör gälla såväl svenska medborgare som medborgare i andra länder. Allmänt bör krävas bosättning i Sverige för att folkpension skall utges med tillämpning av den ñreslagna intjänanderegeln. I enlighet med vad vi angett ovan bör svenska medborgare som är bosatta utomlands ha rätt att exporten folkpension som intjänats med tillämpning av den nu behandlade regeln. Liksom gäller enligt nuvarande 5 kap. 2 § AFL bör denna exporträtt enligt lagstiftningen avse enbart folkpensioneringens huvudförmåner samt tillägg till pension i form av handikappersättning och bamtillägg. Till följd reglerna i EGs förav ordning 140871 kommer dock att inom EES-området uppkomma rätt till export även av vissa andra folkpensionsförmåner för täckts personer som av den förordningen. I avsnitt 6.2.3 redovisar vi närmare vad som kommer att gälla i det hänseendet. För utländska medborgare bör på grundval av den svenska lagstiftningen folkpension utges endast vid bosättning i Sverige. Någon möjlighet för utländska medborgare att exportera en på detta sätt intjänad folkpension avser vi således inte att införa i AFL. Exporträtt till länder inom EESområdet kommer emellertid enligt EG-förordningens bestämmelser att föreligga för omfattats förordningen. Även enligt olika personer som av socialförsäkringskonventioner med länder utanför EES-området kommer att gälla sådan rätt till export. Genom en intjänanderegel av nu föreslaget innehåll kommer folkpensionen att få ett klarare samband med ATP. Eftersom flertalet personer som bor här i landet kan förväntas förvärvsarbeta under sin aktiva tid och därmed tillgodoräknas pensionspoäng för ATP samt då intjänandetiden

SOU 199226 133

enligt denna regel är kortare än enligt bosättningsregeln, kan det antas att de flesta kommer att åberopa åren med pensionspoäng för ATP för att erhålla folkpension och att det således blir den aktuella alternativa nu intjänanderegeln som kommer att bli tillämplig ñr det alldeles övervägande antalet pensionsberättigade. För beräkning av ålderspension enligt den nu behandlade intjänanderegeln bör finnas regler som överensstämmer med de regler för som närvarande gäller enligt 5 kap. 2 § AFL för svenska medborgares rätt att

uppbära pension vid bosättning utomlands. Ålderspension skall således

enligt förslaget utgå i förhållande till det antal år för vilka den pensionsberättigade tillgodoräknats pensionspoäng för ATP. Med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats bör jämställas bl.a. år före år 1960 för vilka beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Även vissa år för vilka

erlagts sjömansskatt bör jämställas se vidare under avsnitt 6.3.3.

I ett avseende föreslår vi en särregel i övergångsbestämmelserna till våra lagförslag. Det gäller i fråga ålderspension till kvinnor är om som födda år 1944 eller tidigare och som uppbär änkepension från ATP med stöd av övergångsbestämmelsema till lagen 1988881 om ändring i AFL. I likhet med vad vi föreslagit skall gälla vid intjänande av folkpension på gnindval av bosättning och enligt vad som gällde före år 1990 och enligt de nämnda övergångsbestämmelsema alltjämt skall gälla - såvitt avser svenska medborgares rätt till export av folkpension bör ålderspension till nu nämnda kvinnor beräknas på grundval av den avlidne makens antal år med pensionspoâng för ATP, om det är ñrmånligare. För kvinnor som är födda år 1945 eller och har änkepension övergångsvis vi det senare anser inte vara motiverat med någon motsvarande regel.

6.2.3 Särskilda folkpensionsförmåner

Inledning

Inom folkpensioneringen finns enligt AFL, förutom de ovan behandlade huvudförmånerna ålderspension, förtidspension och efterlevandepension, även vissa särskilda folkpensionsñrmåner. Dessa handikappetutgörs av sättning och Vårdbidrag samt bamtillägg, vilken förmån utges med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen 1988881 ändring i AFL. I om särskilda lagar vid sidan av AFL finns regler andra särskilda folkom pensionsförmåner, såsom pensionstillskott, särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, kommunalt bostadstillägg till folkpension och hustrutillägg. Som pensionsförmån en inom socialförsäkringen finns också delpensionen. Folkpension utges enligt de nuvarande reglerna i AFL till svenska och utländska medborgare som är bosatta i Sverige. Rätt till folkpension vid bosättning utomlands föreligger enligt AFL endast för svenska medborgare och enbart i fråga om förmånema ålderspension, förtidspension och efterlevandepension samt barntillägg och handikappersättning utgör som tillägg till pension. De bilaterala socialförsäkringskonventioner som Sverige ingått med rad länder innehåller dock regler exporträtt för en om

134 SOU 199226

utländska medborgare. Denna rätt omfattar samma former av pension som svenska medborgare kan uppbära vid bosättning utomlands. Under detta avsnitt avser vi att gå igenom i vad mån EG-förordningen 140871 eller snarare motsvarande lagstiftning som blir gällande i Sverige kommer att bli tillämplig på de särskilda folkpensionsförmånema och vad det i så fall får för konsekvenser. Det som främst år av intresse i detta sammanhang är därvid i vad mån förmånerna kommer att omfattas av förordningens bestämmelse om exportabilitet. Vi avser även att föreslå de ändringar i de gällande bestämmelserna för förmånema som föranleds av EG-förordningens tillämpning.

EG-Forordningens regler

EG-förordningen 140871 omfattar, som närmare beskrivits i kapitel både allmänna och särskilda system för social trygghet, oavsett om de grundas på erlagda avgifter eller inte. Enligt artikel 4 omfattar förordningen all lagstiftning om social trygghet som avser förmåner vid sjukdom och moderskap, förmåner vid invaliditet och därvid även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförrnågan, förmåner vid ålderdom och till efterlevande, förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, dödsfallsersättningar, förmåner vid arbetslöshet samt familjeförmåner. Med förmåner och pensioner avses enligt artikel 1 t samtliga förmåner och pensioner, inbegripet alla däri ingående delar som finansieras med allmänna medel, samtliga indextillägg eller andra tillägg samt förmåner i form av kapitalbelopp som kan träda i stället för pension. Enligt artikel 1 u i avses med familjeförmåner vård- eller kontantförmåner, som är avsedda att täcka en familjs utgifter, utom vissa bidrag vid barns födelse. Genom en uttrycklig bestämmelse undantas från förordningens tilllämpningsområde bl.a. social och medicinsk hjälp. I fråga om sådant stöd finns i stället regler i EGs förordning 161268. Enligt denna senare förordning skall migrerande arbetstagare ha rätt till samma sociala och skattemässiga fördelar som medlemsstatens egna medborgare men någon rätt till export föreligger inte. EG har i november 1991 godkänt ett förslag till ändring i EG-förordningen 140871. Ett formellt beslut förväntas fattas av EGs Ministerråd under första halvåret 1992. Som vi angett i avsnitt 4.2 hänger ändringen i förordningen samman med gränsdragningen för förordningens tillämpningsområde i förhållande till bestämmelser om förmåner för socialt bistånd. EG-domstolen har i domar konstaterat att vissa förmåner enligt medlemsstaternas lagstiftningar kan hänföras både till kategorin socialförsäkringsförmån och till kategorin förmån för socialt bistånd, på grund av de personkategorier vilka de tillämpas, lagstiftningamas ändamål och det sätt på vilket de tillämpas. Domstolen har vidare funnit att den lagstiftning som ger rätt till sådana förmåner i vissa avseenden till sin karaktär liknar vad som gäller i fråga regler förmåner för socialt om om bistånd såtillvida att förmånema är behovsprövade och att rätt till för-

SOU 199226 135

månerna inte grundas på sammanläggning av anställningsperioder eller avgiftsperioder, medan lagstiftningeni andra avseenden har särdrag som liknar vad som gäller för socialförsäkringsförmåner i det att den inte ger något utrymme för någon skönsmässig bedömning vid beviljandet av förmånen och att den rättsligt definierar förmånstagaren. Det har befunnits angeläget att förordningen omfattar också de nu aktuella förmånema, som alltså befinner sig i gränsområdet mellan socialförsäkringsförmåner och andra sociala ñrmåner. På grund av dessa förmåners speciella karaktär har det emellertid ansetts föreligga behov av samordningsregler som skiljer sig från de i EG-förordningen 140871 nu gällande samordningsreglerna. De med ändringen avsedda förmånerna skall därför kunna utges med tillämpning uteslutande av lagstiftningen i bosättningslandet, dock att sammanläggning skall få ske med bosättningsperioder eller perioder av förvärvsarbete i andra medlemsstater om det är nödvändigt och att särbehandling på grund av nationalitet inte skall få förekomma. Enligt en ny artikel 4.2 a i EG-förordningen skall således förordningen gälla också speciella förmåner som inte grundas på erlagda avgifter och som tillhandahålls enligt annan lagstiftning än som nu anges i artikel om förmånema utgör utfyllnad till eller ersättning för de förmåner som omfattas av nu sagda artikel eller uteslutande avser att skydda handikappade. Dessa förmåner skall upptas i bilaga 2 till förordningen. Det förhållandet att de förmåner som upptas i denna bilaga skall utges uteslutande med tillämpning av bosättningslandets lagstiftning innebär att förordningens bestämmelser om exportabilitet kan sättas ur spel om lagstiftningen i bosättningslandet inte medger export av förmånema.

Ändringen i EG-förordningen avses träda i kraft någon gång under

första halvåret 1992.

Förslag beträffande olika folkpensionsförmåner

Som ovan nämnts innehåller AFL bestämmelser om den särskilda folkpensionsförmånen handikappersättning. Rätt till sådan ersättning har en försäkrad, som fyllt 16 år och som innan han fyllt 65 år för avsevärd tid fått sin funktionsñrmåga nedsatt i sådan omfattning att han för sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp Även då handikapav annan. en pad eljest behöver vidkännas betydande merutgifter till följd av sitt handikapp föreligger rätt till handikappersättning. Sådan ersättning utgår vidare alltid till försäkrad som är blind, döv eller gravt hörselskadad under ñrutsättning att blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt innan den försäkrade fyllt 65 år. Handikappersättning kan utges dels som en tilläggsförmån till pension enligt AFL, dels som en självständig förmån till den som inte har pension. Ersättningen kan begränsas till viss tid. I samband med beslut om förtidspension och då den försäkrade beviljas ålderspension enligt AFL skall behovet av handikappersättning alltid omprövas.

136 SOU 199226

Enligt de nuvarande allmänna förutsättningarna för rätt till folkpension enligt AFL är en svensk medborgare berättigad till folkpension bl.a. handikappersättning om han är bosatt här i landet. För en utländsk medborgare som är bosatt i Sverige gäller enligt 5 kap. 4 § AFL att han är berättigad till handikappersättning om han antingen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller, om bosättningstiden här i landet är kortare än fem år, har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosättningstiden. Handikappersâttningen torde, enligt vad vi kan bedöma, otvivelaktigt omfattas av EG-förordningen enligt artikel 4.1 som gäller förmåner vid invaliditet. I denna bestämmelse anges, som nämnts uttryckligen att ovan, förordningen är tillämplig på förmåner vid invaliditet, bl.a. sådana är som avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan. Detta innebär att förordningens regler om likabehandling, sammanläggning försäkringstider av och exportabilitet i princip torde vara tillämpliga på handikappersättningen. Med hänsyn härtill och i enlighet med vad vi föreslagit i det föregående beträffande folkpensioneringens huvudförmåner bör regeln med särskild kvalifikationstid för utlänningars rätt till handikappersättning, för som närvarande gäller enligt 5 kap. 4 § AFL, upphävas. Detta bör göras inte enbart i ñrhållande till personer för vilka förordningen blir tillämplig utan generellt sett, dvs. även för personer som är medborgare i länder utanför EES-området. I stället föreslår vi att handikappersättning som utgör tillägg till pension skall beräknas och utges på grundval av samma antal år med pensionspoäng eller samma antal bosättningsår inkl. antagna framtida ATP-år resp. bosättningsår som ligger till grund för beräkningen den huvudförmån av till vilken handikappersättningen är knuten. Utgår huvudförmånen med vissa 30-delar eller 40-delar, skall alltså utbetalas handikappersättning som tillägg med motsvarande andel. Även när det gäller rätten till utbetalning utomlands bör för handikappersättning som tillägg till pension gälla regler för huvudförsamma som månen. En 40-delsberäknad sådan ersättning skall alltså enligt den föreslagna lagstiftningen kunna utbetalas enbart under bosättning i Sverige, medan svensk medborgare skall få rätt att exportera SO-delsberäknad handikappersättning som tillägg i samma utsträckning som huvudförmånen. Dessutom kommer till följd av EG-förordningen 140871 liksom på grundval av socialförsäkringskonventioner att uppkomma rätt till utbetalning utomlands i vidare mån än vad AFL medger. När det gäller handikappersättning som utges som en självständig förmån utan samband med pension torde sådan förmån, enligt vad vi kan bedöma, komma att omfattas av artikel 4.2 a i den senaste ändringen i EGförordningen såsom en förmån som uteslutande att skydda handikapavser pade. Det innebär att, om handikappersättning av nu aktuellt slag tas upp i bilaga 2 till förordningen, den behöver utbetalas endast till den är som bosatt i Sverige. Förordningens regler export kommer således inte att om gälla beträffande denna förmån. Vi föreslår därför att det vid de förhandlingar som kommer att föras med EG om revision av EES-avtalet med anledning av detta tillägg till förordningen 140871 från Sveriges sida intas

SOU 199226 137

den ståndpunkten att handikappersättning som självständig förmån skall förtecknas som en förmån enligt artikel 4.2 a. Den fristående handikappersättningen bör i den svenska lagstiftningen liksom i dag utgå till den son1 är försäkrad i Sverige. Det är därvid att märka att det krav som bör gälla är att den försäkrade är fortlöpande försäkrad för att rätt till förmånen skall föreligga. Det räcker således inte att han tidigare varit försäkrad i Sverige. Som en ytterligare förutsättning ñr rätt till handikappersättning av nu behandlat slag bör i AFL uppställas krav på att den försäkrade är bosatt i Sverige. Med dessa förslag kommer någon rätt till export av handikappersättning självständig pensionsförmån aldrig uppkomma. Å andra sidan som att kommer personer som flyttar hit att få rätt till förmånen direkt vid besättningen här, om övriga villkor då är uppfyllda. Rätt till Vårdbidrag tillkommer enligt AFL försäkrad förälder som vårdar barn under 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykiskt utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätten till Vårdbidrag skall också beaktas sådana merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Vårdbidraget utgår allt efter tillsyns- eller vårdbehovets omfattning och merkostnademas storlek med ett belopp som motsvarar hel, halv eller en fjärdedel av hel förtidspension jämte pensionstillskott. En viss del av Vårdbidraget kan bestämmas som ersättning för de särskilda kostnader som handikappet kräver. Vårdbidraget kan begränsas till viss tid. Det skall i regel omprövas minst vartannat år. Som framgår av det sagda utgår Vårdbidraget till den förälder som själv vårdar barnet. Vidare gäller att föräldern själv måste vara försäkrad enligt AFL för att rätt till Vårdbidrag skall föreligga. En utländsk förälder som är bosatt i Sverige är enligt de nu gällande allmänna förutsättningarna i 5 kap. 4 § AFL berättigad till Vårdbidrag för barn om han är bosatt i Sverige sedan minst ett år. AFL ger varken svensk eller utländsk medborgare rätt till Vårdbidrag vid bosättning utom Sverige. Det är enligt vår bedömning tveksamt om vårdbidraget faller under tillämpningsområdet för EG-förordningen 140871. Det är även om reglerna ñr förmånen är intagna i AF L inte att anse som en pensionsför- mån utan har helt andra syften. Vårdbidraget skall bl.a. kunna kompensera en del av det inkomstbortfall som barnets omvårdnad kan medföra om en förälder måste avstå från förvärvsinkomst. Måhända skulle kunna hävdas att Vårdbidraget är att hänföra till området familjeförmåner, som enligt definitionen i artikel 1 u i avser vård- eller kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter. Denna definition synes emellertid syfta på renodlade familjeförmåner i mer allmän bemärkelse och inte på förmåner av den karaktär som Vårdbidraget utgör. Enligt vår uppfattning ligger därför närmast till hands att hävda att Vårdbidraget inte omfattas av EG-förordningen, även om detta kan vara föremål för viss osäkerhet. Emellertid föreslår vi att den särskilda kvalifikationstiden som enligt 5 kap. 4 § AFL för närvarande gäller för utländsk medborgares rätt till Vårdbidrag skall upphävas. Det överensstäm-

138 SOU 199226

mer med vad vi föreslagit beträffande övriga i nämnda lagrum upptagna förmåner. Som en allmän förutsättning för att rätt till Vårdbidrag skall föreligga bör enligt vår mening alltjämt gälla att den förälder som vårdar barnet försäkrad i Sverige. Liksom beträffande rätten till handikappersättning som utgör en separat förmån bör med detta krav avses att föräldern skall vara aktuellt försäkrad här i landet, dvs. förmånen skall utgå endast så länge föräldern är försäkrad i Sverige. Även i fråga rätten till Vårdbidrag om föreslår vi att det i AFL uppställs ett krav på att föräldern är bosatt i Sverige. Detta innebär att någon rätt till export aldrig uppkommer av Vårdbidrag. Mot bakgnmd av den osäkerhet som kan föreligga i vad mån vårdbidraget faller under tillämpningsområdet för EGs förordning 140871 eller inte, vill vi dock liksom beträffande handikappersättning såsom särskild förmån förorda att det vid de kommande förhandlingarna med EG - om revision av EES-avtalet med anledning av det ovannämnda tillägget till förordningen hävdas att vårdbidraget utgör en särskild förmån uteslutande för handikappade och att det därför förtecknas i bilaga 2 till EG-förordningen som en förmån enligt artikel 4.2 a, dvs. som en icke exportabel förmån. Enligt regler som gällde t.o.m. 1989 års utgång kunde till ålders- och förtidspension utgå bamtillägg för varje barn under 16 år till försäkrad förälder. Hade en av föräldrarna avlidit, hade även pensionsberättigad make till den efterlevande föräldern rätt till bamtillägg, om den efterlevande hade vårdnaden om den avlidnes barn under 16 år. Barntillägget minskades med hänsyn till pensionstagarens ATP. I Övergångsbestämmelsema till den lag varigenom reglerna om bamtillägg upphävdes föreskrivs att i de fall då rätt till bamtillägg förelåg för december 1989 äldre bestämmelser om denna förmån fortfarande skall gälla. Rätt att uppbära bamtillägg vid bosättning utanför Sverige föreligger för svenska medborgare enligt de tidigare reglerna i 5 kap. AFL, vilka övergångsvis har fortsatt tillämpning för dem som hade rätt till bamtillägg i december 1989. För utländska medborgare som bor i Sverige gäller nu samma kvalifikationsregler för bamtillägg som för folkpensioneringens huvudförmåner, eftersom rätten till bamtillägg förutsätter att ålders- eller förtidspension från folkpensioneringen utbetalas. Vid bosättning utomlands är utländska medborgare inte berättigade till bamtillägg på grundval av AF L men kan ha sådan rätt enligt socialförsäkringskonventioner. Barntillägget omfattas enligt vår uppfattning av EG-förordningen 140871 och är där att hänföra till kategorin förmåner för pensionärers minderåriga bam. För förmåner av det slaget finns särskilda regler i kapitel 8 i förordningen, vilket kapitel också innehåller bestämmelser om barnpension. Bamtillâggen kommer att helt upphöra med utgången av år 2005. Eftersom barntillägget utgår enligt övergångsregler som är utformade på så sätt att förmånen i princip inte längre kan nybeviljas, finner vi det inte lämpligt att bamtilläggets storlek blir beroende av bosättningstiden i Sverige eller antalet år med ATP-poäng. Vi föreslår därför i princip inga

SOU 199226 139

ändringar i bestämmelserna om bamtillägget i form av regler om prorataberäkning av sådana tillägg i enlighet med vad vi föreslår beträffande folkpensioneringens huvudförmåner. Liksom hittills bör som huvudregel gälla ett krav på att barntillägg utges endast vid bosättning i Sverige. Vi föreslår att en uttrycklig bestämmelse härom införs i Övergångsbestämmelsema till de förslag till ändringar i AFL som vi lägger fram i detta betänkande. Någon motsvarighet till nuvarande kvaliñkationsregel för utlänningar som bosätter sig här finner vi inte vara erforderlig, eftersom barntillägg i princip inte kan nybeviljas efter ingången av år 1990. För svenska medborgare som har rätt till export av barntillägg bör tidigare regler i 5 kap. 2 § har fortsatt tillämpning. Bamtillägg bör alltså för denna kategori också fortsättningsvis kunna utbetalas vid bosättning utomlands i relation till antalet år med ATP-poäng i Sverige. En uttrycklig övergångsregel härom bör införas. Såvitt gäller EES-området kan denna dock

komma att modifieras genom reglerna i EGs, förordning 140871 se

nedan. Till följd av regler i EG-törordningen 140871 torde barntillägg undantagsvis kunna nybeviljas trots vad som ovan sagts om innebörden av övergångsreglema till 1988 års ändring i AFL. I artikel 94.4 finns nämligen en föreskrift som innebär att en förmån som inte har beviljats eller som har innehållits på grund av en persons medborgarskap eller bosättning skall efter ansökan beviljas eller utges på nytt från det datum då förordningen började gälla i medlemsstaten. En motsvarande bestämmelse kommer att firmas i den lagstiftning som blir gällande i Sverige. Detta torde innebära att en person som omfattas av denna lagstiftning och som tidigare har varit bosatt i Sverige och som skulle ha varit berättigad till barntillägg om han i december 1989 alltjämt bott i Sverige då kan få rätt till barntillägg om han fortfarande har barn under 16 år. Dessa fall då barntillägg kan komma att nybeviljas torde dock inte bli särskilt många. EG-förordningens bestämmelser om förmåner av det slag som bamtillägget utgör innebär att en pensionär som erhåller pension enligt endast en medlemsstats lagstiftning också erhåller förmånema enligt samma medlemsstats lagstiftning, oavsett i vilken medlemsstat som pensionären eller barnen är bosatta. Till en pensionär som erhåller pension enligt flera medlemsstaters lagstiftning utges förmånema enligt lagstiftningen i den medlemsstat i vilken han är bosatt under förutsättning att han, eventuellt med tillämpning av sammanläggningsprincipen, är berättigad till en sådan förmån enligt lagstiftningen i denna medlemsstat. Om denna förutsättning inte är uppfylld, utges förmånen enligt lagstiftningen i den medlemsstat som han längst omfattats och enligt vilken han också är av berättigad till någon sådan förmån. Om den lagstiftning som enligt vad ovan sagts skall tillämpas ñrskriver att förmånsbeloppet skall beräknas med utgångspunkt från pensionsbeloppet eller skall bestämmas efter ñrsäkringsperiodemas längd, skall dessa förmånsbelopp utgöra det s.k. teoretiska beloppet enligt artikel 46.2 i förordningen. Det innebär att i fall då barntillägg skall utges enligt svensk lagstiftning förmånen skall beräknas alla försäkringsperioder som om som

140 SOU 199226

pensionären fullgjort enligt lagstiftningeni de EES-länder han omfattats av hade fullgjorts i Sverige. Som ovan sagts kommer EG-förordningen 140871 att omfatta bamtillägget. Det innebär att den pensionär som omfattas av denna lagstiftning och som erhåller ålders- eller förtidspension endast enligt svensk lagstiftning kommer att kunna erhålla bamtillägg oavsett i vilket land inom EES-området som han eller barnen är bosatta. Om pensionären erhåller pension enligt flera EES-länders lagstiftning, kommer han att erhålla barntillägg endast så länge han är bosatt i Sverige. Lämnar han Sverige och bosätter sig i ett annat EES-land i vilket han har rätt till förmån en av det slag som de aktuella bestämmelserna behandlar, skall det nya bosättningslandet utge förmånen. Om han emellertid i denna situation inte har rätt till en sådan förmån i det nya bosättningslandet, har han, oavsett var han eller barnen är bosatta, rätt till bamtillägg från Sverige om han under den största delen av tiden han varit förvärvsverksam har omfattats av svensk lagstiftning. Eftersom vi inte föreslår att bamtillägget skall bli föremål för reduktion med hänsyn till bosåttnings- eller förvärvsår kommer inte reglerna i EGförordningen om att förmånen skall utgöra det teoretiska beloppet att bli tillämpliga. De ovan nämnda bestämmelserna i EG-förordningen 140871 har tolkats av EG-domstolen i ett antal avgöranden. Domarna uttryck för ger principen att en rätt till en förmån, som omfattas kapitel 8 i förav ordningen och som förvärvats i en medlemsstat antingen med tillämpning av EGs regler eller med tillämpning uteslutande medlemsstatens av lagstiftning, inte bortfaller om förmånen är större än den förmån som faktiskt utbetalas med tillämpning av reglerna i kapitel 8 i förordningen. Ett tillägg som motsvarar skillnaden mellan förmånema skall utges den av ñrstnämnda staten. Domstolens avgörande får betydelse bl.a. när en pensionär, som har rätt till pension från än medlemsstat, flyttar mer en från en av dessa stater till en annan medlemsstat i vilken han också är berättigad till pension och de förmåner av nu behandlat slag som utges till honom i det nya bosättningslandet är lägre än den förmån han tidigare erhöll. Den tolkning EG-domstolen sålunda har gjort bestämmelserna i av kapitel 8 i EG-ñrordningen kan få betydelse även för bamtillägget, när ñrordningen kommer att bli gällande i Sverige. Dessa regler i EG-förordningen tar över de bestämmelser som kommer att gälla enligt den svenska lagstiftningen och innebär således bl.a. en modifiering av de exportregler som är tillämpliga för svenska medborgare. Folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omstållningspension, särskild efterlevandepension och övergångsvis utgiven änkepension kan enligt lagen 1969205 om pensionstillskott kompletteras med pensionstillskott om den försäkrade har låg ATP eller ingen ATP alls. Pensionstillskott till halv ålderspension eller till förtidspension eller särskild efterlevandepension som utgår med två tredjedelar eller hälften av hel pension utgör motsvarande andel helt pensionstillskott. Pensionstillav skottet är inkomstprövat mot tilläggspension i alla former.

SOU 199226 141

Enligt de nu gällande reglerna i 5 kap. 2 § AFL föreligger ingen rått till utbetalning av pensionstillskott vid bosättning utomlands. Inte heller de bilaterala socialförsäkringskonventioner som Sverige ingått med andra länder upptar regler som ger sådan rätt. EG-förordningen 140871 kommer otvivelaktigt att bli tillämplig på förmånen pensionstillskott, vilket innebär att förordningens principer om likabehandling, sammanläggning av försäkringsperioder och rått till export skall gälla. Med hänsyn härtill och då pensionstillskottet utgör ett tillägg till pension, föreslår vi att det som vi ovan förordat skall gälla beträffande folkpensioneringens huvudförmåner skall gälla även i fråga om pensionstillskott, dvs. pensionstillskott bör beräknas i 40-delar eller 30-delar på samma sätt som folkpensioneringens huvudförmåner och utbetalas med samma andel som den huvudförmån till vilken den är knuten. Liksom hittills bör enligt lagstiftningen rätten till pensionstillskott begränsas till att gälla i Sverige och denna förmån bör således inte kunna exporteras. Till följd av EG-förordningens regler kommer dock rätt till utbetalning utomlands av pensionstillskott att föreligga i fall då rätt uppkommer att exportera huvudförmånen med tillämpning av förordningen. Som framgår av vad ovan sagts avräknas pensionstillskott mot tillläggspension som den berättigade erhåller. Sådan tilläggspension kommer i regel att utges med samma andel av en oreducerad pension som folkpensionen och därmed också pensionstillskottet, eftersom båda pensionema 30-delsberäknas på grundval intjänade ATP-poäng. av Emellertid kan det någon gång inträffa att tilläggspensionen 30-delsberäknas och folkpensionen 40-delsberäknas. Fråga uppkommer då om hela tilläggspensionen, liksom enligt nuvarande regler, skall föranleda avräkning av pensionstillskottet. Situationen kan även vara den att den berättigade uppbär pension enligt utländsk lagstiftning. Enligt 17 kap. 5 § AFL har regeringen möjlighet att förordna att pension enligt utländsk lagstiftning skall dras av från pension enligt AFL. Med stöd av denna paragraf har regeringen i förordningen 1979131 om beräkning av folkpension i vissa fall föreskrivit att vid beräkning av folkpensionsförmån enligt AF L skall pension enligt utländsk lagstiftning likställas med tilläggspension. Denna regel gäller bl.a. pensionstillskott. Detta innebär att pensionstillskott enligt gällande nu regler avräknas även mot utländsk pension. Vid ett system där folkpension beräknas på grundval bosättningstid av eller förvärvstid, vilket i många fall kommer att medföra reducerad att en folkpension utges, är det enligt vår uppfattning inte längre lika befogat att avräkna tillskottet mot utländsk pension i samma utsträckning som nu. Såvitt gäller EES-området kommer i detta hänseende att gälla regler i EGförordningen, som tar sikte på avräkningsregler av detta slag. Sådana bestämmelser om Sammanträffande av förmåner finns redan nu men kommer att utvecklas ytterligare i och med nyligen vidtagen ändring att en i förordningen träder i kraft. Till följd dessa kommer i ett EESav sammanhang att gälla bestämmelser som förhindrar eller begränsar tillämpningen av nationella regler om Sammanträffande förmåner. av Reglerna kommer att få sin största betydelse i fråga beräkning om av

142 SOU 199226

förtids- och efterlevandepension med antagen framtida bosâttningstid eller med antagandepoängberäkning samt beträffande inkomstprövningen av

hustrutillägg se nedan i detta avsnitt och i fråga om reglerna för

minskning av särskild efterlevandepension jfr avsnitt 6.2.1. De torde dock bli tillämpliga även med avvseende på pensionstillskott. Eftersom nuvarande avräkningsförfarande för pensionstillskott sålunda inte torde kunna upprätthållas såvitt gäller EES-området och då det även i rent interna svenska förhållanden och i förhållande till tredje länder finns sakliga skäl för en sådan lösning, anser vi att nuvarande avräkningsbestämmelser bör modifieras på visst sätt. Vårt förslag innebär att, om folkpensionen är 30-dels- eller 40-delsreducerad, hänsyn vid avräkningen inte skall tas till större andel av tilläggspensionen. Detta föreslår vi skall gälla avräkning av pensionstillskott till ålders- eller förtidspension mot tilläggspension i form av ålders- eller förtidspension. Däremot skall sådant pensionstillskott fortfarande avräknas fullt ut mot tilläggspension i form av efterlevandepension. Pensionstillskott till omställningspension, särskild efterlevandepension eller Änkepension skall på motsvarande sätt avräknas mot enbart kvotdel tilläggspensioni form av efterlevandepension samma av som folkpensionen utges med, medan avräkning skall göras fullt ut mot hela den tillâggspension i form av förtidspension som en person med omställningspension eller särskild efterlevandepension från folkpensioneringen kan ha rätt till. Motsvarande principer bör gälla i fråga om avräkning av pensionstillskott mot utländsk pension. Detta bör ske genom att förordningen 1979 131 om beräkning av folkpension i vissa fall ändras i enlighet med våra förslag här. Enligt lagen 1990773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn utges särskilt pensionstillägg till folkpension i form av ålderspension till en förälder som har vårdat sjukt eller handikappat barn under minst tio vårdår och därvid har avstått från ñrvärvsarbete. Sådant pensionstillägg kan under vissa förutsättningar utges även till annan person som på motsvarande sätt vårdat barnet. Med vårdår avses kalenderår under vilket föräldern större delen av året vårdat barnet och barnet under större delen året uppburit hel förtidspension av eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning. Det särskilda pensionstillläggets storlek är beroende det antal vårdar som räknats föräldern till av godo. Till grund för beräkningen av pensionstillägget får enligt nuvarande regler läggas lägst 10 och högst 15 vårdår. Därvid bortses från år under vilka föräldern erhållit förtidspension eller sjukbidrag under större delen året eller tillgodoräknats pensionspoäng. Särskilda av Övergångsbestämmelser gäller för rätt till särskilt pensionstillägg. Det särskilda pensionstillägget torde enligt den bedömning vi gör på sätt pensionstillskott omfattas av EG-förordningen 140871 samma som såsom varande ett tillägg till ålderspension. De förslag som vi ovan lagt fram i fråga om pensionstillskott föreslår vi skall i tillämpliga delar få - en motsvarighet beträffande det särskilda pensionstillägget.

SOU 199226 143

Lagen 1962392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension upptar såsom namnet anger bestämmelser folkpensionsförom månema hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Systemet med kommunala bostadstillägg är för närvarande föremål för en allmän översyn av en särskild utredning S 199106 även skall som beakta EG-aspekter, varför vi här inte behandlar denna förmån. Hustrutillägget är en inkomstprövad förmån under vissa förutsom sättningar kan utges till kvinnor som är födda år 1934 eller tidigare. Rätt till hustrutillägg tillkommer, för tid före 65 års ålder, hustrun till den som uppbär folkpension i form ålderspension eller förtidspension, av om hustrun har fyllt 60 år och själv inte uppbär sådan folkpension samt makarna har varit gifta i minst fem år. När särskilda skäl föreligger, kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte har fyllt 60 år eller makarna har varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å sidan ena sammanlagda årsbeloppet av folkpension i form hel ålderspension till av två makar jämte två pensionstillskott och å andra sidan pension till ogift jämte ett pensionstillskott. Hustrutillägget kan i princip ses som ett tillägg till folkpension mannens eftersom det förutsätter att mannen uppbär sådan pension. Emellertid är tillägget såtillvida konstruerat som en fristående pensionsförmån att det tillkommer hustrun och utbetalas direkt till henne. Detta innebär att de i AFL angivna allmänna förutsättningarna för rätt till folkpension måste vara uppfyllda även av hustrun. Sådant tillägg utges således enligt AFL endast till kvinnor som är bosatta i Sverige. Till kvinnor är svenska som medborgare och bosatta i Sverige utbetalas hustrutillägg alltid med oreducerat belopp, oavsett mannens medborgarskap. För kvinnor är som utländska medborgare krävs i praxis att den kvalifikationstid gäller för som ålderspension resp. förtidspension beroende på pensionsförmån mannens är uppfylld av kvinnan för att hustrutillägg skall utges vid bosättning i Sverige. Enligt den nu gällande nordiska konventionen har även kvinna en som är medborgare i annat nordiskt land än Sverige rätt till hustrutillägg, om hon är bosatt här i landet. I detta fall är hustrutilläggets storlek beroende av antingen kvinnans sammanlagda bosättningstid i de nordiska länderna eller hur mannens pension är beräknad. Om uppbär ålders- eller mannen förtidspension enligt AFL erhåller kvinnan också hustrutillägg med oreducerat belopp med stöd av likställdhetsregeln i konventionen. Även med stöd konventioner med utomnordiska av länder kan en utländsk kvinna som är bosatt i Sverige i princip berättigad till vara hustrutillägg. Hustrutillägg utges i dessa fall prorata-beräknat på grundval av de år med ATP-poäng som tillgodoräknats mannen fram till dess mannen eller kvinnan uppfyller kvalifikationskraven för rätt till åldersresp. förtidspension. Någon rätt till utbetalning utomlands hustrutillägg finns inte enligt av nu gällande regler i AFL eller enligt konventioner, annat än enligt den treårsregel som finns i den nuvarande nordiska konventionen. Däremot kan

144 SOU 199226

sådant tillägg utbetalas utomlands med stöd av den upphävda s.k. 57-62-

årsregeln se avsnitt 6.5.

Hustrutillägget torde, när det gäller tillämpningen av EGs förordning 140871, kunna anses antingen som en självständig pensionsförmån för kvinnan, som en tilläggsförmån till mannens pension vid ålderdom eller invaliditet eller som en familjeförmán. Vad talar ñr att anse hustrutillägget vara en självständig pensionssom förmån för kvinnan är att även hon måste uppfylla de allmänna förutsättningarna för rätt till folkpension för att erhålla hustrutillägg jfr redovisningen ovan av gällande regler. Emellertid förutsätter rätten till hustrutillägg uppbär ålders- eller förtidspension. Det är därför att mannen svårt att göra gällande att det rör sig om en självständig pensionsförmån i EG-förordningens mening. Med familjeförrnån avses enligt EG-förordningen vård- eller kontantförmåner, som är avsedda att täcka en familjs utgifter, utom vissa bidrag vid barns ñrdelse. När hustrutillägget infördes i slutet av 1940-talet tog det sikte på den situationen att hustrun var hemmafru och mannen förvârvsarbetade. När mannens inkomster minskade genom att han gick i pension och familjen hänvisades att leva på bara mannens folkpension, framstod det därför som rimligt att pensionen höjdes med ett särskilt tillägg om hustrun nått en relativt hög ålder men ännu inte själv var berättigad till folkpension. Det ansåg då inte kunna begäras att hustrun genom förvärvsarbete skulle kunna svara för sin egen eller bidra till familjens försörjning prop. 1987881171 s. 171. Ser man enbart härtill skulle kunna hävdas att hustrutillägget utgör en familjeförmån. Med hänsyn till syftet med hustrutillägget och dess anknytning till folkpension genom att det förutsätter att mannen uppbär sådan pension ligger det emellertid enligt vår uppfattning närmare till hands att se hustrutillägget som en tilläggsfönnån till mannens pension vid ålderdom eller invaliditet. Oberoende av om hustrutillägget sålunda betraktas som en självständig pensionsförmån eller som ett tillägg till mannens pension blir EG-förordningen 140871, såvitt vi kan avgöra, tillämplig på förmånen. Till vilken kategori av förmån hustrutillägget är att hänföra innebär vid tillämpningen av förordningen delvis skilda rättsverkningar. I samtliga fall blir dock en konsekvens att hustrutillägget kommer att vara underkastat förordningens regler om export och likabehandling. För att kunna lägga fram några förslag till den lagstiftning som föranleds av de regler vi i Övrigt här föreslår krävs dock att vi tar ställning till om hustrutillägget när det gäller beräkningen med hänsyn till bosättnings- och förvärvstid skall betraktas som en självständig förmån eller som en tilläggsförmån till mannens pension. Vi föreslår att hustrutillägget i princip skall beräknas på grundval av bosättningstid och förvärvstid på samma sätt som huvudförmånema ålderspension och förtidspension. I frågan om det är hustruns eller mannens bosättningstid som skall vara avgörande för tilläggets storlek har vi stannat för att anse det vara följdriktigast att i nu aktuellt hänseende betrakta hustrutillägget som en tilläggsförmån och således låta mannens

SOU 199226 145

bosättningstid eller ñrvärvstid avgörande. Detta innebär att, vara om mannens pension är reducerad till viss 30-del eller 40-del, hustrutillägget skall reduceras i motsvarande mån. Hustrutillägg bör enligt lagstiftningen kunna utbetalas enbart till kvinnor som är bosatta i Sverige. Vi föreslår att en uttrycklig regel härom införs i lagtexten. Till följd EG-förordningen kommer dock hustrutillägg att av i vissa fall kunna exporteras inom EES-området. Med en kvotdelsberäkning hustrutillägg i enlighet med vad vi här av föreslår skulle i undantagsfall kunna inträffa att tillägget i och med ikraftträdandet av de nya lagreglema skulle därefter utges med lägre belopp än tidigare. För att undvika situationer detta slag föreslår vi att av lagändringen skall förses med särskild övergångsbestämmelse en som avser att undvika konsekvenser av det slaget. Hustrutillägg inkomstprövas mot de inkomster i olika former som kvinnan och mannen erhåller enligt särskilda regler i lagen 1962392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. I bilaga A lämnar vi en översiktig beskrivning dessa inkomstprövningsregler. Med av avseende på denna inkomstprövning uppkommer i fall då hustmtillägget prorata-beräknas i huvudsak motsvarande fråga som den vi berört i det föregående när det gäller avåkning pensionstillskott mot tilläggspenav sion. Som vi angett där kommer EG-förordningen att uppställa särskilda regler om i vilken utsträckning nationella regler detta slag kan tillämpas av i fall då förordning 140871 är tillämplig. Liksom beträffande pensionstillskott finns det dessutom sakligt motiverade skäl att också i helsvenska förhållanden avstå från regler som gör att även ett proratiserat hustrutillågg reduceras fullt ut med hänsyn till sidoinkomster. Det kan här nämnas att bestämmelser av den innebörden gäller i Danmark, som sedan länge har ett systern med kvotdelsberäkning av social pension och där vissa delar av pensionen är inkomstprövad. Med hänsyn härtill föreslår vi att, om ett hustrutillâgg utges med en viss andel av en oavkortad sådan förmån, inkomstprövningen skall göras av hustrutillägget före det att det görs en andelsberäkning enligt 30- eller 40årsregeln. Om sålunda ett oreducerat hustrutillägg utgår med exempelvis 38 755 kr och detta enligt inkomstprövningsreglema skall minskas med 20 000 kr, skall prorata-berälcningen göras först efter denna reducering med hänsyn till inkomst och alltså avse ett belopp 18 755 kr. Om om mannens bosättningstid är t.ex. 15 år, utges i exemplet hustrutillägg med 1540 av 18 755 kr. Förutom nu behandlade folkpensionsförmåner finns inom socialförsäkringen även pensionsförmånen delpension. Enligt lagen 197984 om delpensionsförsäkring kan delpension utgå till förvärvsarbetande som trappar ned sitt arbete inför övergången till ålderspension. I bilaga A lämnas en redovisning av reglerna för delpension. Delpension torde, enligt vad vi kan bedöma, i princip omfattas EGav förordningen. Regeringen har i propositionen 199192l49 lagt fram förslag om att rätten till delpension skall avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992. De som då redan uppbär delpension skall dock inte beröras av denna ändring. Med

146 SOU 199226

hänsyn till att rätten till delpension sålunda föreslagits komma att upphöra har vi valt att här inte vidare behandla denna förmån eller lägga fran några förslag till ändrad lagstiftning. Inte heller redovisar vi någr synpunkter i frågan om vilka konsekvenser EG-förordningen kommer at; få när det gäller delpension som utbetalas efter det att den förordningens regler blivit gällande här.

6.3 Intjänande av rätt till folkpension

6.3.1 Inledning

Enligt de allmänna förutsättningarna i lagen 1962381 om allmän försäkring AFL har i dag alla svenska medborgare som är bosatta ; Sverige rätt till folkpension oberoende av deras tidigare bosättnings- eller försäkringsförhållanden. Också utländska medborgare som är bosatta här i landet har rätt till folkpension under förutsättning att de varit bosatta här under en viss kvalifikationstid. Pension utges i dessa fall med enhetliga belopp. Vid bosättning utomlands är en svensk medborgare som har rått till ATP berättigad också till folkpensioneringens huvudförmåner och, som tillägg därtill, de särskilda förmånerna handikappersättning och bamtillägg, som då beräknas i förhållande till antalet tillgodoräknade ATP-år. Detta kan med andra ord sägas innebära att en svensk medborgare som intjänat pensionsrätt inom tilläggspensioneringen också intjänat motsvarande rätt inom folkpensioneringen. Utländska medborgare har däremot enligt AFL ingen rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Det finns dock vissa dispensregler som kan åberopas av såväl svenska som utländska medborgare som flyttar utomlands sedan de beviljats folkpension i Sverige. Genom konventioner på socialförsäkringsområdet har dessutom medborgare i en rad andra länder getts rätt till folkpension vid bosättning utanför Sverige på samma villkor som gäller för svenska medborgare. De ges enligt konventionema också vid bosättning inom Sverige rätt till folkpension beräknad på detta sätt, dvs. i förhållande till det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats, så länge de inte uppfyller kraven enligt AFL om viss tids bosättning här. I motsats till vad som gäller inom folkpensioneringen är rätten till tilläggspension inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Som vi beskriver närmare i avsnitt 6.6 intjänas rätten till sådan pension genom förvärvsarbete i huvudsak här i landet. Svenska medborgare kan under vissa förutsättningar även genom anställning utomlands intjäna pensionsrätt inom ATP. Pensionen utbetalas oavsett om den pensionsberättigade âr bosatt i Sverige eller utomlands. De förändringar i den svenska folkpensionslagstiftningen som föreslagit i det föregående och som innebär att särskilda intjänanderegler införs kan få till följd att den framtida pensionsrätten inom folkpensioneringen påverkas av en längre tids utlandsvistelse. Enligt våra förslag

SOU 199226 147

kommer det att krävas 30 års förvärvsarbete eller 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och 65 års ålder för rätt till oreducerad folkpension. Det blir således möjligt att under den nämnda tidsperioden vistas utomlands i vart fall i nio år utan menlig inverkan på folkpensionen. Och för den som förvärvsarbetar i Sverige under återstoden av den aktiva tiden påverkas inte pensionsrätten av en sammanlagd utlandsvistelse av upp till 19 år. I sammanhanget kan också framhållas att EG-rätten innehåller vissa regler som inskränker möjligheten för svenska medborgare att tjäna in ATP-rätt

vid arbete utomlands se vidare i avsnitt 6.6 och som i sin tur kan ge

återverkningar på folkpensionsrätten.

6.3.2 Bosättning

i Sverige

Som framgår av det inledningsvis sagda är det ñr tillämpningen av nuvarande pensionsregler och i än högre grad av våra förslag av väsentlig betydelse att kunna fastställa om och när en person är bosatt i Sverige. Vad gäller begreppet bosättning skiljer sig innebörden härav något mellan olika lagstiftningsområden. I Sverige bosatta personer folkbokförs enligt bestämmelserna i folkbokföringslagen 1991481. I princip folkbokförs alla som föds här i landet. Även barn föds utomlands folkbokförs här modern är folkbokett som om förd i Sverige. Den som flyttar in till Sverige skall folkbokföras om han kan antas regelmässigt tillbringa sin dygnsvila här i landet under minst ett år. Även den komma regelmässigt tillbringa sin som kan antas att dygnsvila både inom och utom landet skall folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här. För utomnordiska medborgare krävs i princip uppehållstillstånd lör att folkbokföring skall ske. På motsvarande sätt gäller att den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utanför Sverige under minst ett år skall avregistreras från folkbokföringen som utflyttad. Detsamma gäller den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet. Den som oavbrutet under två år saknat känt hemvist avregistreras som obeñntlig. I folkbokföringslagen finns vissa särregler för diplomatisk och konsulär personal och för av svenska staten utsända arbetstagare. Mellan de nordiska länderna har träffats en överenskommelse om samordning av folkbokföringen vid flyttning inom Norden, som innebär att en person står kvar som folkbokförd i utflyttningslandet fram tills dess han blir folkbokförd i inflyttningslandet enligt detta lands lagstiftning. Bosâttningsbegreppet inom socialförsäkringen bygger i huvudsak på folkbokföringen. Enligt AFL skall den som är bosatt i riket och som uppnått 16 års ålder vara inskriven hos allmän försäkringskassa. Försäkringskassan har dock att självständigt pröva bosåttningsfrågan. Enligt riksförsåkringsverkets föreskrifter RFFS 198516 om inskrivning och avregistrering enligt lagen 1962381 om allmän försäkring gäller som huvudregel att en person skall anses bosatt i Sverige om han har sitt egentliga hemvist här eller om han kommer till Sverige med avsikt att

148 SOU 199226

vistas här stadigvarande. Likaså skall en person, som kommer till Sverige med avsikt att vistas här mer än ett år för förvärvsarbete eller studier, och dennes medföljande make och underåriga barn anses bosatta här. En person som flyttat till Sverige från ett nordiskt land skall enligt föreskrifterna normalt anses bosatt här i landet om han blivit folkbokförd här. Vad gäller utomnordiska medborgare är prövningen av frågan om bosättning även beroende av att uppehållstillstånd beviljats. För sjömän finns särskilda regler. Vidare finns i 1 kap. 3 § AFL dels en bestämmelse av innebörd att en person som lämnar Sverige fortfarande skall anses bosatt här under förutsättning att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år, dels särregler för vissa utsända arbetstagare. Som framgår av avsnitt 6.2 föreslår vi för tillämpning av den bosättningsregel som vi här lägger fram förslag till i princip ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller i fråga om definitionen av begreppet bosättning i Sverige. I konventioner om social trygghet mellan Sverige och andra länder finns i dag regler om utsträckt tillämpning av AFL eller om undantag från lagen. Konventionernas regler om försäkringstillhörighet tar då över AF Ls bosättningskrav. Huvudregeln om försäkringstillhörighet enligt de utomnordiska konventionerna är att en förvärvsverksam person omfattas av lagstiftningen i det land där han förvärvsarbetar. Den som flyttar ut från Sverige ñr förvärvsarbete i ett konventionsland anses således, oavsett utlandsvistelsens längd, inte bosatt här i AFLs mening. Den som flyttar till Sverige från ett utonmordiskt konventionsland blir oberoende av om han avser att arbeta här eller omfattad av den allmänna försäkringen när han bosätter sig i Sverige. Enligt AFL och riksförsäkringsverkets föreskrifter måste dock hans avsikt vara att vistas här mer än ett år för att han skall bli omfattad av försäkringen. Från huvudregeln finns i alla konventioner undantag för utsända arbetstagare, som vanligtvis under viss tid omfattas av lagstiftningen i det land varifrån de är utsända. En från Sverige utsänd person som enligt dessa bestämmelser skall omfattas av svensk lagstiftning skall också enligt konventionerna eller protokollen till dessa anses som bosatt i Sverige under utsändningsperioden även om den överstiger ett år. I regel omfattas inte den utsändes familjemedlemmar av dessa undantagsregler. Om för deras del utlandsvistelsen är avsedd att vara längre än ett år, anses de således inte bosatta i Sverige under tiden härför. Även för andra persongrupper, t.ex. sjömän och resande personal, finns i vissa av konventionerna särskilda bestämmelser om försäkringstillhörighet och bosättning. Vi har vid våra överväganden utgått från att de konventioner som nu gäller i förhållande till länder inom EES-området i princip kommer att upphöra inom EES-området genom EES-avtalet och fr.o.m. tidpunkten för detta avtals ikraftträdande ersättas av bestämmelserna i EGs förordning

140871 se kapitel 4.

EGs regelsystem syftar till att samordna de olika medlemsländemas pensionslagstiftning till skydd ñr personer som flyttar från ett land till ett annat inom EG. Det innebär i korthet att förvärvsarbetande vid varje tillfälle skall omfattas av lagstiftningeni endast ett land. Som huvudregel

SOU 199226 149

gäller att en förvärvsarbetande omfattas av försäkringen i det land där han är anställd eller bedriver självständig förvärvsverksamhet oavsett i vilket land han är bosatt. För vissa grupper finns dock särbestämmelser, t.ex. för utsända arbetstagare och diplomater. I ett senare skede av utredningsarbetet kommer vi att behandla frågan om ñrsäkringstillhörighet utifrån ett mer övergripande perspektiv och mot bakgrund av de krav som kan ställas inför en anpassning av den svenska lagstiftningen härom beträffande andra socialförsäkringsförmåner än pensioner till EGs regler.

6.3.3 Närmare överväganden och förslag

Allmänt

Genom våra förslag införs ett nytt system, varigenom rätt till folkpension förvärvas på grundval av tid för bosättning i Sverige. Fråga uppkommer då vad som skall krävas för att en person skall tillgodoräknas viss tid som bosättningstid. Som utgångspunkt för förslaget vad gäller tillgodoräknande av bosättningstid inom folkpensioneringen har vi valt det bosättningsbegrepp som redan i dag tillämpas inom socialförsäkringen. Huvudregeln är här att den som är folkbokförd i Sverige också betraktas som bosatt här. Genom en del bestämmelser inom socialñrsäkringen utsträcks resp. inskränks denna huvudregel, vilket kommer till uttryck i bestämmelserna om inskrivning hos allmän försäkringskassa. De situationer som i riksförsäkringsverkets föreskrifter RFFS 1985 16 anges allmänt konstituera bosättning dvs. att en person har sitt egentliga hemvist här i landet, att en person kommer till Sverige med avsikt att vistas här stadigvarande eller att en person och dennes familjemedlemmar kommer till Sverige med avsikt att vistas här endast under en begränsad tid, som är avsedd att vara mer än ett år, och anledningen till vistelsen är förvärvsarbete eller studier är sådana att folkbokföring skall ske. Något krav på att personen i fråga blivit folkbokförd uppställs emellertid inte vid inflyttning från ett utomnordiskt land. En inflyttad person kan alltså i nämnda situationer i princip skrivas in hos försäkringskassan och således inom socialförsäkringen anses såsom bosatt här i landet även om han ännu inte är folkbokförd. Emellertid förekommer ett författningsreglerat samarbete mellan folkbokföringsmyndigheten och försäkringskassoma och kan i folkbokföringslagen föreskrivna anmälningar om flyttning från resp. till utlandet göras till en allmän försäkringskassa. Det bör i detta sammanhang anmärkas att den som lämnar Sverige för en utlandsvistelse som är avsedd att vara längst ett år inte anses som utflyttad utan kvarstår som folkbokförd under denna tid och anses även enligt AFL vara bosatt här och skall således vara inskriven hos försäkringskassa. Detta leder till att en person som enligt dessa regler är inskriven hos försäkringskassa ñr samma tid normalt också är folkbokförd i Sverige. Också i fråga om utlänningar som behöver uppehållstillstånd för att få vistas i Sverige överensstämmer reglerna såtillvida att inskrivning och

150 SOU 199226

folkbokföring skall ske fr.o.m. den dag uppehållstillståndet börjar gälla. Vid inflyttning från ett nordiskt land skall inskrivning normalt ske fr.o.m. folkbokföringsdagen och en awikande bedömning i bosättningsfrågan förutsätter särskilda skäl. Det kan emellertid föreligga en viss diskrepans såvitt gäller den dag från resp. till vilken inskrivningen försäkringskassa och folkbokföringen gäller. Mot bakgnmd av vårt förslag att bosättningstid skall räknas löpande, dvs. att den försäkrade får tillgodoräkna sig tiden från det att han

flyttar till landet och till dess att utflyttning sker se avsnitt 6.2.1 kan

denna skillnad i något enstaka fall betydelse vid tillgodoräknande av bosättningstid ñr folkpension. Inskrivningen hos allmän försäkringskassa gäller enligt bestämmelser i 1 kap. 5 § AFL från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att den försäkrade skall vara inskriven, dock tidigast fr.o.m. tredje månaden före den då han inskrivs, till den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra, även om han avregistreras långt senare. Vid flyttning varmed avses även inflyttning från utlandet gäller däremot den nya folkbokföringen fr.o.m. flyttningsdagen endast om anmälan görs inom en vecka. Kommer anmälan in senare gäller folkbokföringen fr.o.m. den dag då anmälan kom in. I de fall beslut folkbokföring meddelas utan om föregående anmälan, gäller folkbokföringen fr.o.m. beslutsdagen. Vid flyttning till utlandet upphör den flyttande att vara folkbokförd utresedagen eller, om flyttningen anmäls senare, den dag anmälan kom in. Detta innebär t.ex. att en person som inte gör anmälan till försäkringskassa eller folkbokföringsmyndigheteni direkt anslutning till att han flyttar till Sverige senare kan bli inskriven i försäkringskassan med verkan från inflyttningsdagen trots att han blir folkbokförd först fr.o.m. anmälnings- eller beslutsdagen. Det omvända gäller vid utflyttning, då avregistrering sker från försäkringskassan med verkan fr.o.m. dagen efter avresan medan den utflyttade kan kvarstå som folkbokförd i Sverige även ñr tid härefter. Dessa regler innebär således att inskrivning hos försäkringskassa i många avseenden närmare avspeglar den rent faktiska bosättningssituationen än folkbokföringen. Vidare bör enligt vår mening den som inom socialförsäkringen i allmänhet är att betrakta som bosatt i Sverige också anses bosatt här vid tillämpning den föreslagna 40-årsregeln. av nu Och som framgår av vad vi anför i det följande finns det situationer då en person i Socialförsäkringens mening bosatt här och skall anses vara inskriven hos försäkringskassa även han inte skall folkbokförd i om vara Sverige. Ett alternativ vore därför att föreskriva att den tid, under vilken en försäkrad varit inskriven i svensk försäkringskassa, skall tillgodoräknas honom som bosättningstid vid tillämpning 40-årsregeln. av En sådan regel skulle emellertid vara svår att praktiskt genomföra, eftersom härför nödvändiga uppgifter för förfluten tid enligt vad vi upplysts inte alltid finns arkiverade eller kan vara svårtillgängliga för försäkringskasseadministrationen. Vi har därför valt att utgå från folkbokföringen. Detta val kan visserligen, som ovan nämnts, innebära att den tid som tillgodoräknas som bosättningstid inte helt överensstämmer med den faktiska tiden för vistelsen här i landet. Denna omständighet

m

SOU 199226 151

emellertid följd att i folkbokföringslagen föreskriven anmälningsen av en skyldighet åsidosatts och bör därför inte ensam föranleda en annan bedömning. Vi har heller inte funnit någon annan genomförbar kontrollmöjlighet. Vi föreslår därför huvudregel om tillgodoräknande av som bosättningstid inom folkpensioneringen att den tid, under vilken en person varit folkbokförd eller kyrkobokförd enligt äldre lag i Sverige, också skall tillgodoräknas honom som bosättningstid vid tillämpning av 40årsregeln. För att förhindra att personer som flyttar utomlands kvarstår som folkbokförda i Sverige och tillgodoräknas bosättningstid här enbart genom att underlåta att anmäla flyttningen, föreslår vi dock att regeln förses med den inskränkningen att tid efter utresedagen inte skall tillgodoräknas den lämnar Sverige under sådana omständigheter att han skall avregistresom ras från folkbokföringen som utflyttad. En bosättningsregel enligt den av oss förordade som i huvudsak anknyter till folkbokföringen får speciella konsekvenser för vissa kategorier utländska medborgare, nämligen de som kommer hit som asylsökande. Medborgare från andra länder än de nordiska länderna får enligt de regler i utlänningslagen 1989529 som gäller i Sverige inte uppehålla sig här i landet under längre tid än tre månader utan att ha uppehållstillstånd. Sådant tillstånd skall i regel föreligga redan vid inresan här i landet. Undantag härifrån gäller bl.a. för det fall att rätt till asyl

föreligger och för de s.k. anknytningsfallen. Ansökan uppehållstillstånd

om handläggs av statens invandrarverk eller den lokala polismyndigheten. Den tidigare gällande folkbokföringslagen innehöll inga regler om när i denna kategori skulle anses bosatt i landet. För utlänningar en person är skyldiga att ha uppehållstillstånd har normalt gällt ett krav på som uppehållstillstånd som avsett en vistelse under minst ett år för att folkbokföring skulle ske. Denna praxis har grundat sig på riksskatteverkets allmänna råd till folkbokñringsmyndighetema. Den nu gällande folkbokföringslagen innehåller däremot en uttrycklig bestämmelse om att en utlänning är skyldig att ha uppehållstillstånd inte skall folkbokföras som han saknar sådant tillstånd. Undantag härifrån kan göras om det finns om synnerliga skäl. För en del utlänningar som kommer hit till landet kan det gå mycket lång tid, ibland flera år, från det att de ansöker om uppehållstillstånd till dess att sådant tillstånd beviljas. De kan således ha vistats i landet under avsevärd tid innan de blir folkbokförda här. Det torde råda en allmän enighet om att en utlänning som vistas i Sverige utan erforderligt uppehållstillstånd inte bör få tillgång till sådana förmåner som följer av att han är folkbokförd här. Vid införande av regler om intjänande av folkpension grundval bosättning Sverige är det emellertid enligt vår av mening rimligt att i vissa fall även sådan tid medräknas. Mot bakgrund härav föreslår vi att regel införs av innebörd att en utlänning som en kommer till Sverige utan att dessförinnan ha beviljats uppehållstillstånd får räkna även tiden från ansökan om uppehållstillstånd här i landet som bosättningstid, under förutsättning att han senare beviljas uppehållstillstånd

152 SOU 199226

för bosättning i Sverige och blir folkbokförd här samt att han har vistats här oavbrutet alltsedan ansökningen om uppehållstillstånd. För vissa personkategorier, såsom statligt utsända arbetstagare och sjömän, finns i dag särregler både vad gäller folkbokföring och bosättning enligt AFL. Vår allmänna bedömning i fråga om dessa grupper är att den som inom socialförsäkringen i allmänhet anses vara bosatt i Sverige också skall anses bosatt här enligt 40-årsregeln. I det följande redovisar vi våra närmare överväganden angående olika personkategorier och anger i vad mån det enligt vår mening krävs särskilda bestämmelser för dem vad gäller tillgodoräknande av bosättningstid inom folkpensioneringen. Genom bestämmelser i konventioner kan ytterligare utvidgningar eller inskränkningar gälla i fråga om det socialñrsäkringsrättsliga bosättnin greppet. Den som under en utlandsvistelse inte är folkbokförd i Sverige kan enligt en konventionsbestämmelse omfattas svensk lagstiftning och av ändå anses som bosatt här enligt den svenska socialförsäkringen. Och en här folkbokförd person kan enligt en konvention omfattas lagstiftningen av i ett annat land och anses då inte bosatt här i AFLs mening. Vi föreslår att motsvarande skall gälla i fråga om tillgodoräknande av bosättningstid inom folkpensioneringen. Redan i dag gäller den allmänna principen att socialförsäkringskonventioner skall ha företräde framför AFLs regler. Såsom vårt förslag är utformat är det emellertid nödvändigt att införa en uttrycklig bestämmelse härom när det gäller bosättningstid enligt 40-årsregeln. Vi föreslår således att den tid under vilken en person, vare sig han är svensk eller utländsk medborgare, enligt konventionsbestämmelse omfattas eller såvitt gäller förfluten tid har omfattats - - av svensk lagstiftning skall tillgodoräknas honom som bosättningstid inom folkpensioneringen, även om han inte är resp. varit folkbokförd i Sverige. På motsvarande sätt föreslår vi ett undantag från huvudregeln om tillgodoräknande av tid som sammanfaller med folkbokföringstid för den som under samma tid omfattats av annat lands lagstiftning. När EES-avtalet träder i kraft kommer bestämmelserna i EG-förordningen I 408 71 att införlivas med den svenska lagstiftningen. Det finns i förordningen regler vilket lands lagstiftning anställd eller om en egenföretagare skall tillhöra i olika situationer. Det betyder att vi måste se till att de regler vi föreslår om definitionen av bosättningstid inom folkpensioneringen låter sig anpassas till förordningens bestämmelser om försäkringstillhörighet så att den enligt EG-förordningen skall som omfattas av svensk lagstiftning pensionsförmåner också verkligen om tillgodoräknas bosättningstid för folkpension här i landet, och tvärtom. Den utgångspunkt som vi valt för våra förslag i detta avseende är att, i den mån en person i en viss situation enligt EGs förordning skall anses tillhöra svensk socialförsäkring även om så inte är fallet vid en tillämpning av AFLs allmänna regler, reglerna i förordningen skall gälla. Han skall således för denna tid också tillgodoräknas bosättningstid inom folkpensioneringen. På motsvarande sätt bör det omvända gälla i den mån en person enligt allmänna regler i AFL är bosatt eller är att anse som bosatt här men han enligt EGs regelsystem skall täckt ett annat lands vara av socialñrsäkringssystem. För sådan tid bör han heller inte förvärva rätt till

SOU 199226 153

svensk folkpension genom tillgodoräknande bosättningstid vid tillav lämpningen av 40-årsregeln. Dessa våra förslag överensstämmer med vad vi ovan föreslagit beträffande personer vars försäkringstillhörighetbestäms av konventionsregler. Som framgått av våra överväganden och förslag i det föregående är avsikten att bosättningstid liksom ATP-år enligt SO-årsregeln ñr - folkpension skall beräknas inte bara för tiden från den lagstiftningens nya ikraftträdande utan även såvitt avser förfluten tid. Därvid skall de av oss Föreslagna nya reglerna tillämpas också med avseende på sådan tid. Vi föreslår en särskild övergångsbestämmelse med denna innebörd. Detta innebär att avgörande kommer att bli folkbokñringsförhållandena under gången tid. I fråga om tid före ikraftträdandet folkbokav föringslagen 1991481 blir av betydelse kyrkobokföringen enligt motsvarande äldre författningar. Också de övriga regler om tillgodoräknande bosättningstid vi av som föreslår är avsedda att tillämpas beträffande tiden före år 1993. Bl.a. kommer därvid bestämmelser i socialförsäkringskonventioner om tillhörighet eller icke tillhörighet till svensk socialförsäkring att vara avgörande för om bosättningstid i visst fall skall tillgodoräknas eller ej. I detta sammanhang vill vi peka på en bestämmelse i den nya nordiska

konventionen social trygghet se avsnitt 2.3.2. Det gäller artikel 24,

om som tar sikte på personer som är anställda i ett nordiskt land och bosatta i ett annat nordiskt land. Enligt EGs förordning 140871 omfattas sådana personer av lagstiftningen om pensionsförmåner enbart i anställningslandet. Artikel 24 i den nya nordiska konventionen föreskriver att detta skall gälla även såvitt avser tiden före konventionens ikraftträdande. Detta betyder att bosättningstid för folkpension inte skall tillgodoräknas den väl varit som bosatt i Sverige men anställd i annat nordiskt land. Vi utvecklar detta ytterligare något nedan under rubriken Gränsarbetare.

Olika personkategorier

De utvidgningar och inskränkningar vi berört är naturligtvis utan som nu betydelse för flertalet personer som bor och arbetar i Sverige. De grupper som kan komma att beröras härav är personer som har anknytning till flera länder, exempelvis utsända arbetstagare, gränsarbetare, sjömän eller andra sysselsätts inom internationella transportföretag. Över huvud som taget gäller att utformningen reglerna intjänande pensionsrätt grundad av om av på bosättning är av mindre betydelse för alla förvärvsarbetar och har som möjlighet att intjäna folkpension enligt den alternativa intjänanderegeln SO-årsregeln. Vi har dock tolkat innebörden EGs regelsystem på så av sätt att, om den nationella pensionslagstiftningen innehåller ett system för intjänande av pensionsrätt på grundval bosättning, också förvärvsav arbetande som omfattas av lagstiftningen måste kunna tillgodoräknas sådan rätt, även om de kan tjäna in pensionsrätt enligt ett alternativt system. För svenska medborgare gäller redan i dag att tilläggspensionens storlek kan påverkas för den som vistas utomlands många år utan att ha inkomst som grundar rätt till svensk ATP. Många svenska arbetsgivare brukar dock

154 SOU 199226

teckna s.k. ATP-förbindelse jfr avsnitt 6.6.4 eller privata försäkringar ñr den utsända personalen. Andra utlandsarbetande personer kan komma att omfattas av arbetslandets försäkring och där tjäna in en framtida pensionsrätt. För övriga och för medföljande makar kan dock den långa utlandsvistelsen innebära en ekonomisk förlust i framtiden. Denna förlust blir än mer kärmbar om utlandsvistelsen har direkt betydelse även för rätten till folkpension. I den här berörda gruppen kan det finnas olika kategorier när de återkommer till Sverige, trots utlandspersoner som, vistelsen får ha haft sådan anknytning till Sverige under den aktiva anses tiden att det kan finnas anledning att överväga om man till deras förmån bör införa särregler såvitt gäller rätt att i folkpensionshänseende få räkna bosättningstid i Sverige under vistelse utomlands. Under vårt arbete har vi gjort genomgång av olika personkategorier en kan komma att beröras av våra förslag också för att utröna om det som kan finnas anledning att överväga särskilda regler för att förstärka pensionsskyddet för dessa kategorier. I det följande redovisar vi våra överväganden och förslag även i dessa hänseenden. Till grund för våra ställningstaganden har legat bl.a. en promemoria upprättad den 7 juni 1989 vari riksförsäkringsverket till regeringen redovisat en kartläggning av socialförsäkringsskyddet för personer som återvänder till Sverige efter arbete utomlands. Av promemorian framgår att antalet svenska medborgare som arbetar utomlands ökat för varje år sedan 1970-talets början. Det anges att antalet Utlandssvenskar har uppskattats till högst 100 000 personer. Riksförsäkringsverket räknade med att antalet svenska kontraktsanställda för svenska företag utomlands år 1989 uppgick till ca 20 000 personer inkl. familjemedlemmar, varav ca 45 % arbetade inom EGs omrâde. Kontraktstiderna var i regel två-tre år. Verket uppskattade antalet personer som arbetade för utländska arbetsgivare till ca 30 000 personer inkl. farniljemedlemmar. Inom utrikesförvaltningen farms ca 600 utsända personer placerade utomlands och ca 90 attachéer m.m. som administrerades av UD jämte deras familjemedlemmar. Nämiare 100 lärare med en längsta kontraktstid om sex år fanns utomlands lokalt anställda i svenska skolor med statsbidrag. Härutöver farms ett stort antal lokalanställda deltidslärare, sorti nästan undantagslöst var medföljande familjemedlemmar till utomlandsarbetande svenskar. Av kartläggningen framgår vidare att det årligen finns ca 300 biståndsarbetare direkt anställda och utsända av SIDA. Därtill kommer ca 600 privata konsulter med särskilda uppdrag för SIDA. Ytterligare ett 60-tal arbetar i projekt som finansieras av SIDA. SIDA ger även bidrag personer till olika biståndsorganisationer med ett schablonbelopp per volontär. Antalet sådana volontärer beräknas årligen uppgå till 700-750 personer. Kontraktstidema för dessa är vanligtvis två-tre år, ibland med förlängning. Utöver dessa volontärer finns ca 1 800 missionärer vilkas verksamhet helt finansieras olika frikyrkoförsamlingar, enskilda personer eller stiftelser. av Många av dem blir kvar utomlands i flera år, ibland hela livet. I juni 1989 fanns enligt promemorian 632 man från den svenska armén placerade på

SOU 199226 155

FN-uppdrag i Libanon på sexmånaderskontrakt. Dessutom farms ett 30-tal FN-observatörer runt om i världen. Av riksförsäkringsverkets kartläggning framgår också att ett visst antal av dem som återvänder till Sverige efter några års utlandstjänstgöring är utländska medborgare. De har tidigare bott och arbetat i Sverige i många år. Enligt direktiven åligger det oss att föreslå särregler i vart fall vad gäller två personkategorier. Det gäller i första hand för flyktingar som i samband med flykten tvingats lämna sina eventuellt intjänade pensionsrättigheter bakom sig i det land de flydde ifrån. Våra överväganden och förslag vad gäller denna kategori redovisar vi i avsnitt 6.4. En annan kategori vars försäkringssitnration bör uppmärksammas enligt direktiven är personer som vid övergången till ett nytt regelsystem redan uppbär folkpension eller som under en övergångstid därefter skulle fått rätt till folkpension enligt nuvarande lagstiftning övergångsgenerationen. Även de särskilda övergångsregler som det åligger oss att utarbeta behandlar vi i ett särskilt avsnitt 65. I det följande tar vi upp och behandlar olika former av utlandsarbete m.m.

Utsända arbetstagare

Med en utsänd arbetstagare menas en person som sänds ut av sin arbetsgivare för att arbeta för hans räkning i ett annat land. Det förutsätts också att lönen utges av samme arbetsgivare. Om en arbetstagare sänds ut av ett moderbolag i det ena landet men anställs och avlönas av ett dotterbolag i det andra landet anses inte utsändning föreligga. Om utsändningstiden uppgår till högst ett år kvarstår arbetstagaren och dennes medföljande under utlandsvistelsen som folkbokförda i Sverige enligt folkbokföringslagens generella bestämmelser. De skall också enligt den allmänna regeln i 1 kap. 3 § första stycket AF L fortfarande anses vara bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Samtliga utomnordiska socialförsäkringskonventioner innehåller regler om utsända arbetstagare, som innebär att dessa även under tjänstgöringen i annat land skall omfattas av det utsåndande landets lagstiftning. Utsändningstidema varierar mellan 12 och 60 månader med möjlighet till förlängning. I regel omfattas inte medföljande familjemedlemmar av konventionemas utsändningsregler. Undantag gäller dock enligt några

konventioner se avsnitt 2.3. l.

EGs förordning 140871 överensstämmer i princip med vad som gäller enligt nuvarande svenska lagstiftning. Från huvudregeln om tillämplig lagstiftning i artikel 13.2 a att en person som är anställd inom en medlemsstats territorium skall omfattas av denna medlemsstats lagstiftning, även om det företag, den verksamhet eller den arbetsgivare som han är anställd hos finns inom en annan medlemsstats territorium görs i artikel - 14.1 a undantag för utsänd anställd, som skall fortsätta att omfattas av lagstiftningen i det land varifrån han är utsänd, under förutsättning att arbetet i den andra medlemsstaten inte förväntas vara längre än tolv månader och att han inte sänds ut för att ersätta en annan person som har

156 SOU 199226

fullgjort sin utsändningsperiod. Tidsperioden kan genom överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna förlängas med ytterligare en tolvmånadersperiod om arbetet på gnmd av oförutsebara omständigheter kommer att vara längre än vad som ursprungligen förväntades. Motsvarande regler gäller beträffande egenföretagare. Vi föreslår här inga särregler för beräkning av bosättningstid för utsända arbetstagare i allmänhet. Här kommer till följd av våra generella förslag att gälla EG-förordningens och, i förhållande till länder utanför EES-området, socialförsäkringskonventionemas utsändningsregler. I fråga om EES-ländema kommer de regler som finns i nuvarande konventioner om bl.a. utsändning att upphöra att gälla i och med ikraftträdandet av EES-avtalet. Reglerna här blir dock, som vi framhållit i det föregående, med vårt förslag tillämpliga när det gäller att avgöra var en person varit bosatt i folkpensionshänseende såvitt avser tiden före det att EES-avtalet träder i kraft. Förslagen innebär alltså att den som är eller före ikraftträdandet av våra förslag varit utsänd till annat land och enligt EG- förordningen eller en konvention omfattas resp. har omfattats av svensk - lagstiftning om pensionsförrnåner betraktas som bosatt i Sverige och får räkna utsändningstiden som bosättningstid inom folkpensioneringen. Den som är utsänd till Sverige och som under utsändningstiden omfattats av ett annat lands lagstiftning skall enligt motsvarande regler anses ha varit bosatt i Sverige under denna tid. Motsvarande skall i tillämpliga fall gälla den utsändes medföljande familjemedlemmar. Vid utsändning till ett land utanför EES-området med vilket Sverige inte ingått socialförsäkringskonvention kommer bosättningstid för folkpension inte att kunna tillgodoräknas om utsändningstiden överstiger ett år. Som nämnts ovan anses den utsände då vara utflyttad och skall inte längre vara folkbokförd i Sverige. Han anses inte heller bosatt här enligt 1 kap. 3 § första stycket AFL. Svenska medborgare som är anställda och avlönade av arbetsgivare i Sverige för arbete utomlands i icke konventionsland är dock enligt AFL försäkrade för tilläggspension i Sverige. De kan därför även under utlandsvistelsen intjäna folkpension enligt den av oss föreslagna ATP-anknutna intjänanderegeln. En utsänd person som omfattas av arbetslandets lagstiftning ñrutsätts tjäna in en framtida pensionsrätt enligt detta lands försäkring. Härtill kommer att vårt förslag om intjänande av rätt till folkpension gör det möjligt för utomlands bosatta att vistas utomlands under den förvärvsaktiva tiden i minst nio år och i vissa fall upp till 19 år utan att folkpensionen reduceras på grund av bosättningen utomlands. Generellt sett måste detta utrymme anses tillräckligt. Vad nu sagts gäller i princip endast för arbetstagare utsända från Sverige av privata arbetsgivare och de utsändas familjemedlemmar. För den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete gäller andra regler, till vilka vi återkommer i det följande. Bland personer utsända av privata arbetsgivare återfinns bl.a. missionârer och biståndsarbetare, vilkas pensionsskydd vi funnit anledning överväga närmare. I synnerhet missionärer kan arbeta utomlands i många år och deras anställnings- och avlöningsförhâllanden har tidigare varit

SOU 199226 157

osäkra. Numera är de i de allra flesta fall anställda av ett svenskt trossamfund och uppbär därifrån årsinkomster som överstiger ett basbelopp, vilket innebär att de under utlandsarbetet kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst inom ATP. Det kommer att gälla också i framtiden såvitt gäller länder utanför EES-området och länder med vilka Sverige inte har socialförsäkringskonvention. De kommer ATP-rätten att förvärva genom rätt till också folkpension enligt den av oss föreslagna 30-årsregeln. I regel anställs också medföljande make av trossamfundet och får därigenom pensionsskydd inom ATP och folkpensioneringen. Även biståndssamma arbetare avlönas som regel av svenska biståndsorganisationer med bidrag från SIDA på sådant sätt att de under utlandsarbetet kan tjäna in pensionsrätt inom ATP och därmed även för folkpension enligt vad vi ñreslår. Riksförsäkringsverket i den tidigare omnämnda kartanger läggningen att dagens biståndsarbetare är i genomsnitt 35 år och välutbildad. Oftast har han familjen med sig och bägge makarna är engagerade i biståndsarbetet. Kontraktstiden är vanligtvis begränsad till några år. Präster och missionärer har sedan tidigare åtnjutit viss särställning en vad gäller sociala förmåner. Således har de kunnat uppbära barnbidrag vid

utlandsvistelse upp till tre år som huvudregel gällde då liksom inom

- AFL en ettårsgräns för bedömningen av bosättningsfrågan. De ansågs vidare ha en sådan bibehållen anknytning till Sverige under arbetet utomlands att de enligt den tidigare gällande folkbokföringslagen rätt gavs att kvarstå som kyrkobokförda i Sverige. I fråga om icke statligt anställda biståndsarbetare var situationen något armorlunda. De omfattades den av ettårsregel som gällde för andra grupper. För sådana volontärer anställda av ideella organisationer betalade emellertid SIDA ett schablonbidrag som beräknades med hänsyn till uteblivna bambidragsförmåner. Fr.o.m. den 1 juli 1991 gäller nya regler för barnbidrag vid utlandsvistelse. Den generella tidsgränsen för att uppbära barnbidrag vid utlandsvistelse sänktes då från ett år till sex månader. Samtidigt utvidgades den utsträckta rätt till barnbidrag som gällt för barn till präster och missionärer riksdagens begäran till att omfatta också t.ex. barn till biståndsarbetare knutna till frivilliga organisationer och barn till medhjälpare till präster och missionärer. För dessa grupper gäller en treårsgräns för barnbidrag vid utlandsvistelse. Det finns enligt vår mening skäl som talar för att beträffande dessa grupper av icke statligt anställda öppna vissa möjligheter att låta dem tillgodoräknas bosättningstid för folkpension i Sverige för den tid de vistats utomlands utöver vad som följer av våra allmänna förslag. Dessa personkategorier har i regel arbetat inom ideellt inriktad verksamhet i utvecklingsländer där det kan antas att det saknats ett pensionsskydd motsvarande det svenska. De har ofta haft låg lön och icke heltäckande sociala förmåner. Liksom gäller för andra personer som arbetat utomlands kan ålderspensionens storlek påverkas för biståndsarbetare vistats som utomlands många år utan att tjäna in ATP. Som riksförsäkringsverket anmärkt i sin kartläggning torde det emellertid från rättvisesynpunkt inte vara gångbart att när det gäller pensionsförmåner ha långtgående särregler i AFL för dem som arbetar utomlands. I likhet med verket vill vi också

158 SOU 199226

framhålla att pensionsrätten inte torde utgöra det största problemet vid återkomsten till Sverige, Den särreglering som gjorts för missionärer, biståndsarbetare m.fl. i fråga om rätten till barnbidrag har ingen motsvarighet vad gäller rätt till förmåner enligt AFL. Vår avsikt är att så långt det är möjligt nå fram till ett enhetligt bosättningsbegrepp i det sociala förmånssystemet. Vidare år folkpensioneringen en generell förmån vars närmare avgränsning inte bör påverkas att verksamhet kan anses mer eller mindre angelägen. De av en förändringar vårt förslag kommer att medföra kommer vidare inte att som drabba just dessa ideellt arbetande grupper hårt, även om arbetet ofta torde utföras i länder där de inte kommer i åtnjutande av någon motsvarande social förmån. Som tidigare nämnts har dessa grupper numera sådana avlöningsförhållanden att de kan antas tjäna in ATP och därmed även folkpension enligt 30-årsregeln också under utlandsarbetet. Och om så inte skulle fallet finns möjlighet att ordna ett pensionsskydd antingen via vara ATP-förbindelse eller privata försäkringar. Vi föreslår därför för deras del för framtiden inget undantag från de generella bosättningsreglema. Som framgår vad ovan sagts kan emellertid missionärers och av biståndsarbetares anställningsförhållanden tidigare ha varit armorlunda. De kan därvid ha godtagit att arbeta under dåliga ekonomiska villkor i förvissningen att de efter återkomsten till Sverige får rätt till i vart fall om folkpension. För att de inte skall drabbas oskäligt av våra förslag föreslår vi för deras del en skyddsregel av innebörd att den tid under vilken de varit anställda utomlands och som ligger före ikraftträdandet av våra förslag, dvs. före den 1 januari 1993, får räknas som bosättningstid i Sverige. Detsamma föreslås gälla för de familjemedlemmar som medföljt den anställde till utlandet. Den grupp som skulle komma i åtnjutande av dessa särregler bör avgränsas på i princip samma sätt som i lagen 1947529 om allmärma barnbidrag. Det innebär att reglerna om beräkning av bosättningstid i Sverige under anställning utomlands skall gälla för missionärer och präster, andra anställda i utlandet av arbetsgivare med kyrklig anknytning samt anställda hos en svensk ideell organisation med biståndsverksamhet. Vissa krav uppställs vad gäller trossamfundens och organisationemas uppbyggnad. Riksförsäkringsverket har i samråd med SIDA upprättat en lista på de organisationer som uppfyller dessa krav. Denna bör få motsvarande tillämpning såvitt gäller rätten till förvärv av folkpension. Det krävs också att anställningsavtalet ingåtts i Sverige och att det rör sig om arbetstagare som utsänts härifrån för arbete i det andra landet eller dennes medföljande familjemedlemmar. Med familjemedlemmar avses enligt vårt förslag make och barn under 18 år. Även den som eljest sammanbor med den utsände och som tidigare har varit gift med denne eller har eller har haft gemensamt barn bör omfattas av denna särreglering. Till skillnad mot vad som gäller i fråga om rätten till barnbidrag föreslår vi dock att gruppen avgränsas till att avse endast svenska medborgare. l fråga om utländska medborgare är nämligen skyddsbehovet inte lika uttalat. De har enligt dagens regler inte någon ovillkorlig rätt till folkpension vid

SOU 199226 159

återkomsten till Sverige utan måste först ha varit bosatta här under en viss kvalifikationstid. I motsats till vad som gäller i fråga om privatanställda skall den som är utsänd av en statlig arbetsgivare enligt 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller också medföljande make och barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den son1 utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft bam. Den utsände skall tillsammans med sin medföljande familj under utlandstjänstgöringen vara folkbokförd i Sverige. Med statligt utsända avses diplomater, SIDAanställda i bilaterala projekt samt övriga statligt anställda som sänds ut under statligt reglerade arbetsförhållanden. Till sistnämnda grupp räknas t.ex. FN-observatörer som är avlönade av svenska armén, handelssekreterare samt personer som sänds ut av statens järnvägar, rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen. Även EG-förordningen 140871 innehåller regler om försäkringstillbärighet för offentligt anställda och personer som behandlas som sådana. De skall enligt huvudregeln i artikel 13.2 d omfattas av lagstiftningen den medlemsstat som gäller för den förvaltning som sysselsätter dem. Den nu gällande lagstiftningen i Sverige överensstämmer således med vad som gäller enligt EGs regelsystem. De personer som det här är fråga om har en särställning i förhållande till andra utlandstjänstgörande personer. De är exempelvis skattskyldiga här ñr sin inkomst och är normalt undantagna från folkbokföring och sociala förmåner i tjänstgöringslandet. Normalt utlandsstationeringvarvas en med perioder av tjänstgöring i Sverige. Den nuvarande ordningen tillgodoser de skyddsbehov som kan föreligga för just denna Vi grupp. finner därför inte skäl att föreslå några särregler för denna kategori. De personer som är utsända i svenska statens tjänst kommer enligt den ovan föreslagna huvudregeln att tillgodoräknas bosättningstid på samma sätt som personer som faktiskt vistas här i landet. För sådana personkategorier kommer för framtiden inte att uppstå några problem i fråga om intjänande av rätt till folkpension. De tillgodoräknas bosättningstid på grund av folkbokföring i Sverige även under tjänstgöring vistelse utomlands. resp. De nämnda särbestämmelsema i AFL för statligt anställda och deras familjer infördes emellertid med verkan först fr.o.m. den 1 april 1985. Dessförinnan ansågs de inte bosatta i Sverige enligt AFL om utsändningstiden var avsedd att vara längre tid än ett år. Flertalet var emellertid utsända för att tjänstgöra utomlands längre tid och de och deras medföljande familjemedlemmar gick då miste om en del förmåner utges som enligt bestämmelserna i AFL. De kvarstod dock som kyrkobokñrda i Sverige enligt då gällande folkbokföringsbestämmelser. Vidare fick de, till skillnad från det privata näringslivets utsända, alltid betala skatt i Sverige på sin lön från svenska staten. De statligt anställda ansågs med hänsyn till ovan nämnda faktorer ha så stark anknytning till Sverige under tjänstgöringen utomlands att de under denna tid borde behandlas som bosatta här även inom socialförsäkringsom-

160 SOU 199226

rådet, varför de kom att särbehandlas. Enligt vår mening bör de i konsekvens härmed i fråga om intjänande av folkpension på grundval av bosåttningstid få räkna även tiden utomlands före den 1 april 1985 i svenska statens tjänst bosättningstid i Sverige. Förslaget blir av som betydelse i första hand för familjemedlemmar till den utsände, eftersom den anställde under utsändningstiden kunnat tjäna in ATP och således kan vara berättigad till pension beräknad enligt den alternativa intjänanderegeln med krav på 30 år med ATP-poäng för rätt till oavkortad folkpension. Men även för den utsände själv kan tillgodoräknandet av bosättningstid ha betydelse om han inte till godoräknats pensionspoäng tillräckligt antal år för att rätt till oreducerad folkpension skall föreligga. Några särskilda lagregler i nu berörda hänseende behövs inte, eftersom den föreslagna rätten att få utsändningstid före den 1 april 1985 tillgodoräknad som bosättningstid i folkpensionshänseende följer redan av att de då varit kyrkobokförda i Sverige. Enligt vad vi tidigare utvecklat innebär den av oss föreslagna huvudregeln att tid för folkbokföring resp. kyrkobokföring här ger rätt till förvärv av folkpension enligt 40årsregeln. Bland de nu behandlade personkategoriema ingår bl.a. av svenska staten anställd personal vid ambassader och konsulat utomlands. Omvänt gäller enligt folkbokföringslagen att den som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning inte folkbokförs här annat än om han är svensk medborgare eller var bosatt här i landet när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller dess betjäning. Detsamma gäller personer som är knutna till en rad internationella organ såsom FN, Europarådet, EFTA, OECD och EG. Detta gäller även en sådan persons familjemedlem eller tjänare. Utländska medborgare anställda av en annan stat för arbete i Sverige och deras familjemedlemmar, som inte är svenska medborgare, anses således inte bosatta i Sverige och omfattas inte heller av den svenska socialförsäkringen eller folkbokföringen. De omfattas i regel inte heller av de bilaterala konventionema. Vi föreslår nu ingen förändring av vad som följer av dessa regler. EGs förordning 140871 innehåller artikel 16 särskilda regler för personer anställda på ambassader och konsulat samt för EGs egen hjälppersonal. Sist nämnda personal kan välja att omfattas av antingen lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de är anställda eller i vilken de är medborgare eller lagstiftningen i den medlemsstat som de senast har omfattats av. Denna valrätt kan utövas endast en gång. Personer som är anställda vid ambassader och konsulat och deras privattjänare omfattas i princip av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium de arbetar. En sådan person har dock, om han är medborgare i den mottagande eller sändande staten, rätt att vid varje kalenderårs utgång välja att för framtiden i stället omfattas av lagstiftningen i den staten. Som framgår av vad ovan sagts överensstämmer inte den nuvarande svenska lagstiftningen med EGs regler om försäkringstillhörighet vad gäller beskickningspersonal m.fl. Det krävs således att reglerna i förhållande till EES-statema anpassas till vad som nu gäller inom EG. - Detta bör ske genom tillämpning av den allmänna principen att den tid

SOU 199226 161

under vilken en person enligt EG-förordningen omfattats svensk av lagstiftning om pensionsñrmåner också tillgodoräknas som bosättningstid vid tillämpning av 40-årsregeln, trots att enligt AFL inte är eller personen anses vara bosatt här i landet. På motsvarande sätt bör det omvända gälla om en person som är bosatt här i landet skall omfattas av ett annat lands socialförsäkringslagstiftning enligt EGs regler. I ett hänseende har gjorts undantag från bosättningsregelni 1 kap. 3 § AFL vad gäller statligt anställda som sänds till ett annat land för arbete. Regeringen har genom förordningen 198573 undantag från svensk om socialförsäkringslagstiftning vid arbete utomlands föreskrivit att denna bestämmelse inte gäller arbetstagare, som är arvodesanställda av styrelsen för internationell utveckling SIDA för arbete inom det svenska biståndet i ett annat land, eller deras medföljande familjemedlemmar. Anledningen härtill är att SIDA begärt att den fältpersonal är kontraktsanställd för son1 arbete i biståndsland inte skall omfattas bestämmelserna. Denna av personal ställs under en viss tid till mottagarlandets förfogande för att genomföra biståndsprojekt. Det är därför i realiteten mottagarlansnarare det än SIDA som får anses som arbetsgivare. SIDAs kontraktsanställda fältpersonal och deras medföljande familjemedlemmar omfattas till följd härav den allmänna ettårsregeln. Om av utlandsvistelsen är avsedd att längre än ett år bosättningen i vara anses Sverige således enligt AFL upphöra i och med avflyttningen härifrån även om de kvarstår som folkbokförda här i landet. Motsvarande bör gälla också rätten till folkpension på grundval den av föreslagna 40-årsregeln. Eftersom de personer det här gäller på uttrycklig begäran av SIDA år undantagna från svensk socialförsäkring har vi funnit anledning att nu också undanta dem från huvudregeln att tid för folkbokföring här tillgodoräknas bosättningstidi folkpensionshänseende. som De här berörda personerna bör således inte tillgodoräknas bosättningstid i Sverige under utsändningstiden. Såvida de inte på grund konventionsav regler helt undantagits från svensk socialförsäkring intjänar de dock rätt till ATP. De kan således under utsändningstiden intjäna rätt även till folkpension enligt den föreslagna ATP-anknutna intjänanderegeln. av oss

Lokalt anställda

En person som anställs och avlönas av en svensk arbetsgivare för arbete utomlands och som vid tiden för anställningens början år bosatt utomlands till skillnad från en utsänd vid tidens för arbetets början är person som bosatt i Sverige brukar kallas lokalt anställd. Lokalt anställda kan också finnas hos svenska arbetsgivare utomlands, t.ex. svenska skolor i utlandet. Som lokalt anställd behandlas också en person i och för sig i som praktiken är utsänd från Sverige men som inte uppfyller kraven i AFL eller i konventioner för utsändning, t.ex. vad gäller tidsfrister, och därför inte generellt omfattas av svensk lagstiftning. En i utlandet lokalt anställd utländsk medborgare omfattas inte av den svenska socialförsäkringen eftersom han inte är bosatt i Sverige. Däremot är en svensk medborgare enligt 1 kap. 3 § AFL försäkrad oavsett han var

162 SOU 199226

är bosatt. I praktiken innebär detta endast att han är försäkrad för tilllâggspension. Inkomstema för arbetet utomlands är således enligt reglerna i AF L pensionsgnmdande inom ATP även om den utomlands lokalt anställde svenska medborgaren inte beskattas här i landet. Vad nu sagts gäller dock endast för svenska medborgare som arbetar i ett land med vilket Sverige inte ingått någon socialförákringskonvention. I andra fall tar konventionemas huvudregel över och gäller att den anställde skall vara omfattad av socialförsäkringen i arbetslandet. Som vi närmare redogör för i avsnitt 6.6.4 finns dock i dag möjlighet för arbetsgivaren att teckna s.k. ATP-förbindelse, vilket innebär att svenskar som är lokalt anställda i ett konventionsland kan tjäna in rätt till ATP även om de enligt konventionsbestämmelser inte är försäkrade härñr. Även enligt EGs förordning 140871 är huvudregeln att en anställd skall omfattas av t.ex. pensionsförsäkringen i det land där arbetet utförs. De personer som betecknas som lokalt anställda utomlands av svenska arbetsgivare är inte resp. anses inte vara bosatta i Sverige och kommer - därför enligt våra förslag inte att under anställningen utomlands kunna tjäna in folkpension grundad på bosättningstidi Sverige. I de fall arbetet utförs av en svensk medborgare i ett icke konventionsland tillgodoräknas denne emellertid pensionspoäng inom ATP och kan därigenom tjäna in rätt till folkpension enligt den föreslagna ATP-anknutna intjänanderegeln. Vid arbete i ett konventions- eller EES-land intjänar den anställde som regel pension i arbetslandet och såvitt gäller EES kommer han samtidigt för

framtiden att vara utesluten från den svenska tilläggspensioneringen se

avsnitt 6.6. Vi finner inte anledning förslå särregler som innebär avsteg från denna huvudprincip som redan i dag gäller enligt de konventioner som Sverige ingått med andra länder och som också på grund av EGs förordning 140871 kommer att gälla inom EES-området.

Sjömän

Enligt folkbokföringens regler gäller att en person, som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet, skall vara folkbokförd om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här 3 och 20 §§ folkbokñringslagen. En sjöman som är bosatt i Sverige är liksom andra här bosatta personer försäkrad enligt AFL och skall vara inskriven hos en försäkringskassa. Detta följer av 1 kap. 3 § AFL. Enligt 3 § i riksförsäkringsverkets föreskrifter RF FS 1985 16 om inskrivning och avregistrering enligt lagen 1962381 om allmän försäkring skall bosättning i Sverige anses föreligga bl.a. när en person har sitt egentliga hemvist i landet. När det gäller den närmare bedömningen av bosättningsfrågan rekommenderar verket att folkbokföringens regler skall vara vägledande. En svensk sjöman som inte uppfyller villkoren i 3 § i nämnda föreskrifter för bosättning skall enligt 7 § första stycket i föreskrifterna likväl anses som bosatt i Sverige, om han är anställd på svenskt handelsfartyg

SOU 199226 163

eller på utländskt handelsfartyg som i huvudsak obemannat förhyrs av svensk redare. En sådan sjöman likställs med inskriven försäkrad. I konventioner om social trygghet som Sverige ingått med andra länder finns bestämmelser som innebär att en utländsk sjöman skall anses som bosatt i Sverige om han är anställd på ett fartyg som för svensk flagga. Även sådan sjöman likställs enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter en med inskriven försäkrad. Sjöwnnens arbetsförhållanden är numera sådana att de enligt de nu angivna generella reglerna i folkbokñringslagen kan vara folkbokförda här i landet. Deras speciella arbetsförhållanden hindrar således dem inte från att tillgodoräknas bosättningstid för folkpension Sverige enligt den av oss föreslagna huvudregeln. Eftersom de -liksom andra förvärvsarbetande som är bosatta här regelmässigt intjänar rätt till svensk ATP, kommer de dessutom att förvärva rätt till folkpension på grundval den föreslagna av 30-årsregeln. Vid bosättning utomlands föreligger däremot en skillnad mellan svenska och utländska sjömän. Svenska sjömän skall, som nämnts ovan, under anställning på svenskt handelsfartyg eller på utländskt handelsfartyg i som huvudsak obemannat förhyrs av svensk redare alltid i AF Ls mening anses som bosatta i Sverige. En svensk sjöman kan således även vid bosättning utomlands anses som bosatt här i socialñrsälcringshånseende och skall enligt riksförsäkringsverkets angivna föreskrifter då likställas med ovan en försäkrad som är inskriven hos försäkringskassan. Eftersom sådan en sjöman inte är folkbokförd här, kommer han inte automatiskt att tillgodoräknas bosättningstid för folkpension. Enligt vad vi kommer att föreslå nedan kommer emellertid tid för vilken till godoñrts ATP-poäng att tillgodoräknas som bosättningstid. Därigenom får svensk sjöman tillgodoräknas bosättningstid i Sverige för den tid han varit anställd på svenskt handelsfartyg. Utländska sjömän bosatta utomlands och anställda på svenska handelsfartyg omfattas under anställningen endast av tilläggspensioneringen enligt en särskild regel i l kap. 3 § andra stycket AF L, som infördes med verkan fr.o.m. år 1974. Enligt 20 kap. 1 § tredje stycket AFL likställs anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat med anställning på svenskt handelsfartyg, om anställningen sker hos redaren eller någon av honom anlitad arbetsgivare. I konventioner med andra länder har Sverige överenskommit att utländska sjömän hemmahörande i det andra landet vid anställning på ett svenskt handelsfartyg skall anses som bosatta i Sverige i socialförsäkringshänseende även de faktiskt inte år bosatta här. Även sådana om rent sjömän skall, som angetts i det föregående, enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter likställas med en försäkrad som är inskriven hos försäkringskassan. Vi föreslår att utländska sjömän som är bosatta utomlands men som enligt konventioner anses bosatta här skall ñr sådan tid tillgodoräknas bosättningstid i folkpensionshänseende. Då detta följer redan av vad vi generellt föreslagiti fråga om personer vars ñrsäkringstillhörighetbestäms av konventionsregler behövs inte någon uttrycklig regel härom.

164 SOU 199226

EGs förordning 140871 innehåller särskilda regler ñr sjömän. Enligt huvudregeln i artikel 13.2 skall person som är anställd ombord på ett c en fartyg för medlemsstats flagga omfattas av denna stats lagstiftning. som en Vissa undantag fran denna regel finns i artikel 14 b bl.a. för situationer av utsändningskaraktär. Beträffande sjömännen torde sålunda våra förslag vad gäller intjänande rätt till folkpension på grundval bosättning inte vålla några särskilda av av problem. Såväl svenska som utländska sjömän som rent faktiskt är bosatta och folkbokfördai Sverige intjänar folkpension på grund av bosättning här i landet såvida de inte till följd konventionsbestämmelser eller i av framtiden på grund EG-reglema omfattas av ett annat lands lagstiftav ning. Vid anställning på svenskt handelsfartyg eller på ett utländskt handelsfartyg i huvudsak obemannat förhyrs av svensk redare skall som svenska sjömän liksom vissa utländska sjömän tillgodoräknas bosättningstid i Sverige även om de faktiskt är bosatta utomlands. kategorierna sjömän, liksom andra utländska sjömän Alla de nu berörda är medborgare i ett icke konventionsland och som är bosatta som utomlands, intjänar under anställning på svenskt fartyg pensionsrätt inom tilläggspensioneringen och kan till följd härav tjäna in motsvarande rätt till folkpension enligt den av oss föreslagna alternativa intjänanderegeln 30årsregeln. För att denna intjänanderegel skall gälla fullt ut även för förfluten tid, dvs. också för tiden före den 1 januari 1974, från vilken tidpunkt utländska sjömän erhöll rätt till tilläggspension för den tid de varit anställda på svenska fartyg även de inte varit bosatta i Sverige, föreslår om vi att vid tillämpningen den ATP-anknutna intjänanderegeln även år av före år 1974, för vilket utländsk sjöman erlagt sjömansskatt, skall en likställas med år för vilket tillgodoräknats ATP-poäng. För att folkpension intjänats enligt de föreslagna 30- och 40som årsreglema skall utbetalas krävs enligt våra förslag som huvudregel att den berättigade vid utbetalningstillfället är bosatt i Sverige. Till svenska medborgare skall dock SO-delsberäknad folkpension kunna utbetalas också utomlands. Samma rätt föreligger enligt konventioner också för vissa utländska medborgare. De sålunda beskrivna reglerna skall gälla också för sjömän utan någon särreglering. Någon utökad exporträtt, utöver vad som följer EGs förordning 140871, föreslår vi alltså inte för denna av kategori, eller för någon annan grupp personer.

Resande personal

Med resande personal här sysselsätts i två eller flera avses personer som länder vid land- och lufttransportföretag, t.ex. lastbilschaufförer, flygbeñl och kabinpersonal i flygplan. De konventioner om social trygghet som Sverige ingått med andra länder har regelmässigt bestämmelser om vad skall gälla för sådan resande personal. Dessa bestämmelser innebär sorti att sysselsätts i såväl Sverige som i det andra landet skall personer som omfattade lagstiftningen i det land där företaget har sitt säte. vara av

SOU 199226 165

Undantag gäller enligt vissa konventioner för den som bor i det andra landet. Samma huvudregel gäller enligt EGs förordning 140871, dvs. den resande personalen skall omfattas av lagstiftningeni den medlemsstat inom territorium företaget har sitt säte artikel 14.2 a. Från denna regel vars stadgas två undantag. Det ena innebär att den som är anställd vid en filial eller fast representation inom en annan medlemsstats territorium skall omfattas av lagstiftningeni den sistnämnda staten. Det andra undantaget det fall att huvudsakligen är anställd som arbetstagare i avser en person den medlemsstat där han år bosatt. I detta fall skall den anställde omfattas bosättningslandets lagstiftning även om företaget inte har säte, filial av eller permanent representation där. Det är här fråga om förvärvsarbetande personer som, om de på grund av konventionsbestämmelser eller till följd av EG-reglema inte omfattas av svensk lagstiftning, intjänar pensionsrätt i annat land. Personer tillhörande denna kategori, som under den yrkesverksamma tiden visserligen varit folkbokförda här men haft anställning hos ett utländskt befordran, för tid under vilken de företag som bedriver internationell bör sålunda omfattats av ett annat lands socialförsäkring inte tillgodoräknas bosättningstidi folkpensionshänseende i Sverige. Detta vårt förslag är en följd att de under den tiden intjänat rätt till pension i annat land och av syftar till att undvika att de samtidigt förvärvar pensionsrätt i två olika länder. Det oss föreslagna allmänna undantaget att EGs regler resp. konav ventionsregler om tillämpligt lands lagstiftning har företräde framför folkbokföringens bestämmelser bör alltså gälla också för den nu berörda gruppen personer.

Gränsarbetare

Som gränsarbetare brukar betecknas en person som arbetar i ett land men är bosatt i ett annat land till vilket han som regel återvänder varje dag eller åtminstone en gång i veckan. För svenskt vidkommande är det här i huvudsak fråga om ñrhållanden mellan de nordiska länderna, som regleras i den nordiska konventionen om social trygghet. Enligt nuvarande konventionsregler som gäller mellan de nordiska staterna delas den sociala tryggheten in i en del som är knuten till bosättning och en del som år knuten till förvärvsarbete. Den som år bosatt i ett nordiskt land men år anställd för arbete i ett annat nordiskt land skall således omfattas av lagstiftningen i sysselsättningslandet när det gäller förmåner som är beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådant arbete. Till sådana förmåner räknas enligt konventionen bl.a. tilläggspension. Däremot hör exempelvis grundpensionsförmåner till den bosättningsanknutna delen, dvs. folkpension eller motsvarande förmån utges enligt lagstiftningen i bosättningslandet. I den mån lagstiftningen i sysselsättningslandet skall tillämpas t.ex. i fråga om tilläggspensioneringen - bortfaller rätten till motsvarande förmån i bosättningslandet.

166 SOU 199226

Den föreslagna nya nordiska konvention som avses träda i kraft

samtidigt med EES-avtalet den l januari 1993 se avsnitt 2.3.2 är

anpassad till EGs regelsystem och hänvisar i fråga om tillämplig lagstiftning direkt till bestämmelserna i förordningen 140871. Det innebär att den som är bosatt i ett nordiskt land omfattas av bosättningslandets lagstiftning endast om han inte på grund av förvärvsarbete omfattas av lagstiftningeni ett annat nordiskt land. Enligt de föreslagna konventionsbestämmelsema skall, som vi nämnt i det föregående, också en person som för förfluten tid intjänat tilläggspension i ett nordiskt land för denna period tillgodoräknas grundpension endast i förvärvslandet han hade varit som om bosatt där. En i Sverige bosatt person som förvärvsarbetar i ett annat nordiskt land kommer såväl enligt reglerna i EG-förordningen 140871 som enligt den föreslagna nordiska konventionen således inte att intjäna rätt till folk- eller tilläggspension i Sverige. Han kommer emellertid att få rått till motsvarande förmåner från det andra landet. I fråga om gränsarbetare bör således både för framtiden och ñr förfluten tid gälla vad som följer EG-reglema och den nordiska av nya konventionen. Bosättningstidi folkpensionshänseende i Sverige bör således inte tillgodoräknas även om gränsarbetaren är eller varit folkbokförd här. Däremot bör en gränsarbetare som arbetar här i landet är bosatt men som i annat land i enlighet med bestämmelserna i EGs regelsystem och i den nya nordiska konventionen tillgodoräknas inte bara folkpension enligt 30årsregeln utan också bosättningstid för tillämpning av 40-årsregeln. Detta följer av vårt förslag om tillgodoräknande av bosåttningstid i allmänhet.

Säsongsarbetare

Enligt EGs förordning 140871 artikel l med säsongsarbetare c avses en arbetstagare som reser till en annan medlemsstats territorium än det inom vilket han är bosatt, för att där utföra ett säsongsbetonat arbete för ett företag eller en arbetsgivare i den staten under tid inte under några en som omständigheter kan överstiga åtta månader och som uppehåller sig inom den nämnda statens territorium så länge arbetet pågår. Med ett arbete av såsongskaraktär avses enligt förordningen ett arbete på grund som av årstidemas växlingar automatiskt återkommer varje år. Säsongsarbete förekommer t.ex. inom jordbruk och trädgårdsskötsel. En person som lämnar Sverige för säsongsarbete utomlands kvarstår på grund av utlandsvistelsens begränsade varaktighet folkbokförd i Sverige. som Omvänt gäller att en utländsk medborgare som kommer hit för arbete under bara en begränsad tid inte bosatt här och således inte heller anses skall folkbokföras. Någon ändrad bosättning anses inte föreligga. Av de allmänna reglerna i AFL följer att en här bosatt person är försäkrad enligt denna lag även under den tid han vistas utomlands i anledning av ett säsongsarbete. De allmänna reglerna om tillgodoräknande av pensionsgnmdande inkomst inom ATP innebär dock att inkomst av

säsongsarbete utomlands i princip inte beaktas som pensionsgrundande se

avsnitt 6.6.

SOU 199226 167

En utomnordisk medborgare som kommer till Sverige för säsongsarbete blir inte försäkrad enligt AFL och intjänar således inte någon pensionsrätt på grundval av inkomsterna av arbetet även om arbetsgivaren betalar socialförsäkringsavgifter härför. En säsongsarbetare från ett annat nordiskt land kan däremot på grund av ovan nämnda allmänna regler i den nordiska konventionen tillgodoräknas pensionspoâng inom tillläggspensioneringen om inkomsten av säsongsarbetet överstiger ett basbelopp. Några särregler beträffande säsongsarbete förekommer dock inte, vare sig i den nordiska konventionen eller i andra konventioner. I EG-förordningen görs i fråga om säsongsarbetare inget undantag från huvudregeln att den förvärvsarbetande skall omfattas av sysselsättningslandets lagstiftning. Den allmänna bestämmelse som vi föreslagit av innebörd att som bosättningstid inom folkpensioneringen skall tillgodoräknas även tid under vilken en person som täcks av EGs regler enligt dessa regler omfattas av svensk lagstiftning bör därför enligt vår mening tillämpas även i fråga om förvärvsarbetande som kommer till Sverige för ett kortvarigt arbete av säsongskaraktär. På motsvarande sätt bör för personer som är bosatta här men utför säsongsarbete i annat land tilllämpas de föreslagna generella bestämmelserna för tillgodoräknande av bosättningstid.

Studerande

En annan kategori personer vilken kan komma att beröras av våra förslag om intjänande av rått till folkpension på grundval av bosättningstid i Sverige är dels svenskar som studerar utomlands, dels utländska medborgare som kommer till Sverige för att studera här. I fråga om folkbokföringen ñr svenskar som studerar utomlands finns i den sedan den 1 juli 1991 gällande folkbokföringslagen regler om avregistrering från folkbokföringen vid utflyttning från Sverige. Den som kan antas regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år skall således avregistreras från folkbokföringen. Även den kan som antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall avregistreras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet. Dessa regler torde gälla även den som flyttar utomlands för att studera där. Det innebär att han under vistelsen i utlandet inte kvarstår som folkbokförd i Sverige och inte kommer att tillgodoräknas bosättningstid för denna tid. I 1967 års folkbokföringslag, som gällde fram till den 1 juli 1991, föreskrevs i fråga om kyrkobokföring i landet att en studerande som på grund av studierna vistades på en annan ort än där han hade sitt egentliga hemvist, dvs. hos föräldrar, familj eller andra anhöriga, ansågs bosatt på sitt egentliga hemvist. Bestämmelsen tillämpades enligt praxis på studerande vid bl.a. universitet och högskolor. Den kunde enligt praxis tillämpas på studerande oavsett ålder. När det gäller frågan om den sorn studerade utomlands även under utlandsvistelsen kunde kvarstå som kyrkobokförd i Sverige under studietiden gav 1967 års folkbokföringslag ingen ledning. I den lagen fanns

168 SOU 199226

emellertid en bestämmelse enligt vilken den hade för avsikt att bosätta som sig stadigvarande utomlands skulle anmäla detta. En sådan anmälan prövades och ledde till att personen avregistrerades från kyrkobokföringen han befanns ha flyttat till utlandet. Även anmälan inte hade gjorts om om kunde en svensk medborgare avregistreras som utflyttad om han enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd var bosatt i utlandet. Det var i praxis inte helt klarlagt vad som skulle utgöra stadigvarande bosättning i utlandet. En kontraktsanställning i två eller tre år ansågs inte innebära stadigvarande bosättning. Mot bakgrund av det nu sagda kan det antas att rättsläget före den nu gällande folkbokföringslagen var det att svenska medborgare flyttade som utomlands några år för studier kvarstod kyrkobokförda i Sverige som under vistelsen i utlandet. Det innebär att de kan tillgodoräknas bosättningstid för folkpension enligt våra förslag i fråga denna tid. om När det gäller utländska medborgare som kommer till Sverige för att studera här torde de följa den allmänna regeln i den nu gällande folkbokföringslagen om folkbokföring vid inflyttning till Sverige. Det innebär att de blir folkbokförda här i landet om de kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila här i landet under minst ett år. För tiden före den 1 juli 1991 fanns i lagstiftningen inga regler om när en person skulle anses bosatt här i landet. För utlänningar som var skyldiga att ha uppehållstillstånd gällde dock i praxis ett krav på uppehållstillstånd som avsåg en vistelse under minst ett år för att kyrkobokföring i Sverige skulle ske. Det innebär att de utländska studenterna blev kyrkobokförda här om vistelsen i landet var tillräckligt långvarig. Eftersom svenskar som studerar utomlands numera i vissa situationer kan bli avförda från den svenska folkbokföringen och således inte kommer att tillgodoräknas bosättningstid för denna period kan det diskuteras det om finns anledning att föreslå några sårrregler för dem. På motsvarande sätt kan det ifrågasättas om det är rimligt att utländska medborgare vistas som några år i Sverige för studier skall tillgodoräknas bosättningstid för denna tid. När det gäller dessa frågor bör det noteras att studerande för närvarande inte självständigt omfattas av EGs förordning 140871 utan kan täckas enbart i egenskap av familjemedlem eller efterlevande till en omfattad anställd eller egenföretagare. Som nämnts under avsnitt 4.2 har emellertid nyligen lagts fram ett förslag utvidgning förordningens tillämpningsom av område till att omfatta också bl.a. studerande. Vi har vid våra överväganden stannat ñr att inte föreslå några särregler för kategorin studerande, varken för svenskar som studerar utomlands eller för utländska studerande i Sverige. När det gäller svenskar som studerar utomlands är situationen för dem inte annorlunda än för t.ex. svenska hernmamakar till män eller fruar arbetar utomlands, för vilka vi inte som föreslår några särregler. Särregler för studerande skulle vidare kunna ge upphov till gränsdragningsproblem. Skulle reglerna gälla t.ex. i fråga om en svensk kvinna som följt med sin arbetar i utlandet och man som som bedriver studier på deltid eller eljest i form någon kortare kurs av

SOU 199226 169

Pensionärer

I avsnitt 6.2.1 har vi redovisat överväganden och förslag i fråga om beräkning av bosättningstid för folkpension i form förtidspension. Av av vad vi föreslagit där framgår att förtidspensionen i vissa situationer skall beräknas på grundval av antagen framtida bosättningstid. Detta innebär att faktisk bosättningstidi princip inte kommer att tillgodoräknas en förtidspensionär för tiden efter pensionsfallet såvitt gäller förtidspension. Däremot kan sådan faktisk bosättningstid bli av betydelse vid beräkningen av ålderspension liksom i vissa fall då partiell förtidspension omräknas en till hel förtidspension eller då två tredjedels förtidspension träder i stället för halv förtidspension. I detta sammanhang vill vi också peka på en regel i den nordiska nya konventionen om social trygghet, nämligen artikel 11.2. Enligt denna bestämmelse skall en person, som erhåller pension från ett annat nordiskt land eller annat land inom EES-området, inte för tid då sådan pension utges, kunna förvärva rätt till nordisk grundpension från bosättningslandet. Också EGs förordning 140871 innehåller särskilda bestämmelser om vilket lands lagstiftning som är tillämplig beträffande bl.a. pensionstagare. I avsnitt 4.2 har vi lämnat översikt över de bestämmelserna. Även en dessa blir av vikt vid beräkningen av bosättningstid för pensionärer, eftersom det enligt den av oss föreslagna huvudregeln krävs att en person skall vara omfattad svensk lagstiftning pensionsförmåner vid av om tillämpning av EG-förordningen för att bosättningstid för folkpension skall tillgodoräknas här i landet.

Bosättningstid på grundval tid För ATP-poäng av

Vid vår genomgång av olika persongrupper som kan komma att beröras av våra förslag har vi funnit flera kategorier inte kommer att tillsom godoräknas bosåttningstid i Sverige eftersom de inte är folkbokförda här men som likväl tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst inom ATP och därigenom kommer att bli berättigade till folkpension den ATPgenom anknutna intjänanderegeln. Detta gäller t.ex. svenska medborgare är som anställda utomlands i ett icke konventionsland av en svensk arbetsgivare, missionärer och biståndsarbetare anställda svenska trossamfund och av biståndsorganisationer samt utomlands bosatta svenska eller utländska sjömän som är anställda på svenskt handelsfartyg. Det gäller även i fall då s.k. ATP-förbindelse föreligger. För de nu nämnda personkategoriema kan situationen komma att bli den att de varken med tillämpning av bosättningsregeln eller den ATP-anknutna intjänanderegeln blir berättigade till en oavkortad folkpension att de men däremot kan pension med vissa 40-delar på grundval bosättningstid av och samtidigt ha förvärvat rätt till vissa 30-delar oavkortad av en folkpension med tillämpning av 30-årsregeln. De får inte heller, enligt vad vi hittills föreslagit, lägga tid enligt de båda regelsystemen så att samman beträffande vissa år används bosättningsregeln och beträffande andra år den ATP-anknutna intjänanderegeln.

170 SOU 199226

För dessa situationer föreslår vi en regel enligt vilken den tid för vilken tillgodoräknats pensionspoäng för ATP skall tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige. I praktiken blir detta detsamma som en sådan sammanläggning som vi angett. Med tid för ATP-poäng bör jämställas sådan tid som kan tillgodoräknas som ATP-tid enligt 30-årsregeln. Som framgår av det sagda skall enligt den nu föreslagna regeln tillgodoräknas inte det år för vilket tillgodoförts ATP-poäng utan enbart den tid som det förvärvsarbete som grundat rätt till ATP varat. Anledningen härtill är att i annat fall skulle vid t.ex. inflyttning till eller utflyttning från Sverige under ett kalenderår hela det året tillgodoräknas som bosättningsår, trots att den pensionsberättigade inte varit folkbokförd i Sverige hela året.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår vi att beräkningen av bosättningstid vid tillämpningen av 40-årsregeln skall göras med utgångspunkt från folkbokföringen. Från huvudregeln görs vissa undantag bl.a. för att anpassa beräkningsreglema till vad som i dag gäller i fråga om det socialförsäkringsrättsliga bosättningsbegreppet och vad som kommer att krävas när EGs regelsystem blir gällande i Sverige till följd av EES-avtalet. Som vi tidigare påpekat innebär våra förslag om intjänande av rätt till folkpension att det blir möjligt att uppbära en oreducerad pension även efter en längre tids utlandsvistelse under den förvärvsaktiva tiden. Det utrymme som de föreslagna reglerna ger för bosättning utomlands i minst nio och under vissa förutsättningar upp till 19 år utan inverkan på pensionsrätten måste generellt sett anses ge ett fullgott pensionsskydd inom folkpensioneringen för personer som återvänder till Sverige efter arbete eller vistelse utomlands under rimlig tid. Vi har därför inte funnit anledning att i någon större utsträckning föreslå särregler för vissa personkategorier. De förslag som vi redovisat i detta avsnitt är motiverade av att vissa ideellt arbetande grupper, såsom missionärer och biståndsarbetare, kan ha ett svagt pensionsskydd på grund av de anstållningsförhållanden som gällt tidigare. För deras del föreslår vi en skyddsregel vad avser tiden före ikraftträdandet av våra förslag. I övrigt har vi här lämnat förslag till en komplettering till den altemativa intjänanderegeln 30-årsregeln för att det försäkringsskydd vissa utländska sjömän numera åtnjuter skall gälla fullt ut även för förfluten tid.

6.4 Flyktingar

6.4.1 Inledning

Enligt de nu gällande reglerna om folkpension år utländska medborgare som är bosatta i Sverige berättigade till oreducerade folkpensionsförmåner om de uppfyllt vissa villkor om kvalifikationstider. Med de av oss

SOU 199226 171

föreslagna reglerna om tillgodoräknande av folkpension på grundval av bosättning alternativt förvärvsarbete i Sverige kan man förvänta sig att en del utländska och även svenska medborgare inte kommer att kunna erhålla en oreducerad folkpension eftersom de inte har varit bosatta eller förvärvat ATP-poäng här i landet det antal år krävs ñr att oreducerad som pension skall utges. Många dem sålunda på detta sätt får reducerad av som folkpension har emellertid intjänat pensionsförmåner i sina hemländer och kan därigenom fylla ut pensionen från Sverige. För en kategori människor föreligger i allmänhet inte denna möjlighet. Det gäller för flyktingar som i samband med flykten tvingats att lämna sina eventuellt intjänade pensionsrättigheter bakom sig i det land de flydde ifrån. Sådana konsekvenser är naturligtvis otillfredsställande. Vi finner

därför, som också förutsätts i våra direktiv se kapitel 1, anledning att

föreslå särregler ñr denna kategori. Innan vi går in på utformningen av dessa särregler finns det skäl att lämna en kortfattad redogörelse för reglerna om uppehållstillstånd m.m. i utlärmingslagstiftningen.

6.4.2 Regler i utlänningslagen

Enligt utlärmingslagen 1989529 gäller att utländska medborgare från andra länder än de nordiska länderna inte får vistas i Sverige än tre mer månader utan att ha uppehållstillstånd. Sådant tillstånd får enligt 2 kap. 4 § utlänningslagen ges en utlänning som är nära anhörig till i Sverige en bosatt person eller som armars har särskild anknytning till landet. Uppehållstillstånd får vidare ges en utlänning humanitära skål bör som av fâ bosätta sig i Sverige. Även utlänning har fått arbetstillstånd eller en som som har sin försörjning ordnad på annat sätt får beviljas uppehållstillstånd. Regeringen får slutligen föreskriva att uppehållstillstånd kan även i ges andra fall. Sedan år 1980 krävs i regel att uppehållstillstånd skall föreligga redan vid inresan i Sverige. Undantag härifrån gäller bl.a. om utlänningen har rätt till asyl här. Med asyl i utlärmingslagen uppehållstillstånd avses som beviljas en utlänning därför att han är flykting, att han är krigsvägrare eller att han, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta de facto-flykting. Enligt 3 kap. 4 § utlärmingslagen har de nu uppräknade kategorierna utlänningar rätt till asyl utom i vissa särskilt angivna undantagsfall. De är således berättigade till uppehållstillstånd. Regelmässigt beviljas de permanent uppehållsnumera tillstånd. Asylrelaterade uppehållstillstånd också inom för tillämpges ramen ningen av bestämmelsen i 2 kap. 4 § 2 utlänningslagen, enligt vilken uppehållstillstånd får ges till en utlänning humanitära skäl bör som av tillåtas att bosätta sig här. Det är här inte fråga någon egentlig om skyddsbestämmelse utan om en möjlighet för den tillståndsgivande myndigheten att bevilja uppehållstillstånd när det är påkallat humanitära av skäl. I de flesta fall rör det sig om personer tvingats lämna sina som

172 SOU 199226

hemländer på grund av yttre aggression, ockupation, utländskt inflytande i landet eller på grund någon händelse som allvarligt stört den allmänna av ordningen i hela landet eller i en del därav. Utlärmingslagen innehåller en definition av begreppet flykting. Enligt 3 kap. 2 § utläririingslagen avses med flykting en utlänning som befinner sig utanför det land som han är medborgare därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till viss sairiliällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska en uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Som flykting anses enligt utlänningslagen även den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit. Utlänningslagens definition motsvarar den som finns i artikel l A 2 i den av Förenta Nationema FN år 1951 antagna konventionen angående flyktingars rättsliga ställning sedan den senare definitionen reviderats genom 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. De som omfattas av definitionen kallas därför också konventionsflyktingar. Som framgår vad sagts omfattar definitionen av flyktingskap i av nu såväl FNs flyktingkonvention som i utlärmingslagen, förutom den som är medborgare i ett visst land, även den som är statslös. Även begreppet krigsvägrare definieras i utlänningslagen. Med krigsvägrare avses sålunda enligt 3 kap. 3 § utlänningslagen en utlänning som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller behöver stanna i Sverige för att undgå förestående krigstjänstgöring. En rätt för flyktingar till fristad asyl hår i landet infördes genom 1954 års utläimingslag. Den definition av begreppet flykting som gavs i denna lag avvek dock från definitioneni FNs flyktingkonvention och kvarstod i lagstiftningen fram till 1980 års utlänningslag. I propositionen till den lagen konstaterade departementschefen prop. 19798096 s. 40 att senare skillnad mellan definitionerna i praktiken emellertid förelåg endast i det avseendet att konventionen saknade en uttrycklig motsvarighet till utlänningslagens bestämmelse förföljelse genom att utlänningen åläggs om allvarligt straff för politiskt brott. i Rätt till asyl enligt 1954 års utlärmingslag förelåg endast för flyktingar. I praxis kom emellertid särskild form av humanitärt motiverad en invandring att utvecklas i anslutning till reglerna om politisk asyl. Denna omfattade personer som utan att vara flyktingar lämnat sitt land på grund av missnöje med de politiska förhållandena där samt medborgare i krigförande stater vilka visserligen inte riskerade att utsättas för förföljelse i sitt hemland där riskerade straff för brott för vilka utlämning från men Sverige inte ñck ske, framför allt militära brott. Denna praxis lagfästes år 1976 då bestämmelser skydd för de facto-flyktingar och krigsvägrare om infördes i utlärmingslagstiftningen. 1951 års flyktingkonvention saknar bestämmelser om när och hur flyktingskap skall fastställas. Det enda fall då konventionen ålägger ansluten stat att pröva flyktingstatus är då en utlänning ansöker om resedokument. Enligt artikel 28 i konventionen skall ansluten stat för en

SOU 199226 173

flykting, som lovligen vistas i staten, utfärda resedokument för resor utanför statsområdet. Utlärmingslagstiftningen innehöll före år 1980 inte heller några bestämmelser som reglerar prövningen av frågan huruvida någon är att anse som flykting. I de fall där flyktingskap åberopades som skål ñr ansökan om rätt att inresa och uppehålla sig här i landet framgick det i de allra flesta fall inte hur prövningen utfallit i detta hänseende. Beviljandet av tillstånd för uppehåll i riket skedde och sker alltjämt utan särskild motivering. Bedömningen av ett påstått flyktingskap kom endast till uttryck i fall då en ansökan om uppehållstillstånd avslogs. Genom 1980 års utlänningslag infördes möjlighet att på begäran av en flykting i beslut ange att han är flykting flyktingförklaring. Till att börja med kunde flyktingförklaring ges endast i samband med att uppehållstillstånd beviljades, men sedan år 1985 gäller att flyktingförklaring kan lämnas även senare. En flyktingförklaring skall återkallas om det framkommer att utlärmingen inte längre är att anse som flykting enligt definitionen i utlänningslagen. Genom 1980 års utlänningslag infördes vidare regler om när flyktingskap upphör. Dessa regler, som överensstämmer med bestämmelserna om upphörande av flyktingskap i 1951 års flyktingkonvention, återfinns i 3 kap. 5 § i den nu gällande utlänningslagen. Enligt denna bestämmelse upphör en flykting att vara flykting om han av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är medborgare eller efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det på nytt. Flyktingskapet upphör vidare om en flykting förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd eller om han av fri vilja återvänder för att bosätta sig i hemlandet eller, såvitt gäller den som är statslös, det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort. En flykting upphör slutligen att vara flykting om han inte längre befinner sig i en sådan situation att han kan anses som flykting enligt utlänningslagens definition och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd där han är medborgare eller där han som statslös tidigare hade sin vistelseort.

6.4.3 Statistiska uppgifter om flyktinginvandringen till Sverige

Invandringen av flyktingar och andra med flyktingliknande skäl hänförs till två grupper. Den ena utgörs av dem som, oftast efter samråd med FNs flyktingkommissarie, överförs till Sverige inom ramen för den svenska årliga flyktingkvoten. Den andra och sedan lång tid tillbaka större gruppen omfattar asylsökande som på egen hand tar sig hit och söker asyl vid eller efter ankomsten till Sverige. Invandrarpolitiska kommittén tog i sitt delbetänkande SOU 198249 Invandringspolitiken fram och sammanställde statistik över i Sverige mottagna flyktingar och andra som fått en fristad i Sverige på grund av politiska skäl under åren 1950-1981. Av dessa uppgifter framgår att under tiden 1950-1967 hade ca 24 000 flyktingar eller personer med flyktinglik-

174 SOU 199226

nande skäl tagits emot här i landet. Huvuddelen av dessa personer var ungrare och jugoslaver och de överfördes inom ramen för flyktingkvoten. Under tiden 1968-1977 var invandringen av flyktingar eller personer med flyktingliknande skäl enligt samma källa ca 38 000 personer. Fr.o.m. år 1978 ñnns siffror från statens invandrarverk när det gäller antalet personer som fått stanna här av politiska skäl. I statistiken redovisas uppehållstillstånd som beviljats en utlänning på grund av att han ansetts vara konventionsflykting, de facto-flykting eller krigsvägrare. Av uppgifterna framgår att antalet uppehållstillstånd som beviljats på nu angivna skål uppgår till 3 073 år 1978, 2 768 år 1979, 4 062 år 1980 samt 3 857 år 1981. Enligt en av invandrarpolitiska kommittén gjord uppskattning för perioden 1968- 1981 var ungefär en tredjedel av dem som fick stanna här i landet konventionsflyktingar, medan ungefär 50 % anfört sådana omständigheter att de bedömdes som krigsvägrare eller de facto-flyktingar. Sedan år 1984 överlämnar regeringen årligen till riksdagen en samlad redovisning av Sveriges flyktingpolitikl regeringen skrivelse 198485 185

om flyktingpolitiken antalet uppehållstillstånd för flyktingar och

anges personer med flyktingliknande skål till, för år 1982 ca 6 200, år 1983 ca 3 800 samt för år 1984 ca 4 600. Vidare anges att tillståndsgivningen under år 1984 i stora drag följt den praxis som utvecklats under tidigare år. Av regeringens skrivelser om flyktingpolitiken avseende åren 1985, 1986 och 1987 framgår att antalet beviljade uppehållstillstånd ñr vuxna på

Tabell 6.1 Beviljade uppehållstillstånd av olika skäl åren 1988-1991

SOU 199226 175

flykting- eller flyktingliknande skål uppgår till 5 685 år 1985, 9 288 år 1986 och 10 836 år 1987. En undersökning avseende invandrarverkets och regeringens praxis som i början av år 1986 genomfördes inom arbetsmarknadsdepartementet visade att ungefär hälften av de asylsökande beräknades ha fått uppehållstillstånd som konventionsflyktingar, ca 10 % som krigsvägrare och resterande 40 % som de facto-flyktingar. Tillståndsgivningen under år 1987 hade följt tidigare års praxis. Statistik från invandrarverket avseende under åren 1988-1991 beviljade uppehållstillstånd av flyktingskäl eller humanitära skäl redovisas i tabell 6.1. Det bör anmärkas att uppgifterna avseende år 1991 är preliminära.

6.4.4 Pensionsregler i Danmark och Norge

Såväl dansk som norsk pensionslagstiftning innehåller särregler för flyktingar. Det kan vara av intresse att se hur dessa regler är utfomiade. Enligt den norska loven om folketrygd är flykting eller statslös berättigad till full grundpension utan hänsyn till tillgodoräknad trygdetid. Detta gäller dock bara under vistelse i Norge eller i fråga om tid som jämställs därmed. Som flykting eller statslös räknas i detta sammanhang den som omfattas av 1951 eller 1954 års konventioner om flytkingars och statslösas rättsliga ställning. De danska särreglema gäller för utlänningar som har beviljats uppehållstillstånd i Danmark enligt vissa bestämmelser i den danska utlänningslagen. Enligt detta ges uppehållstillstånd till utlänning en som omfattas av 1951 års flyktingkonvention men även till utlänning en som inte omfattas av konventionen men beträffande vilken det liknande skäl av som anges i konventionen eller av andra tungt vägande skäl inte bör krävas att utlänningen återvänder till sitt hemland. Uppehållstillständ slutligen ges till en utlänning som kommit till Danmark som ett led i ett avtal med FNs flyktingkommissarie eller annat liknande internationellt avtal. Vid beräkning av bosättningstid för de nu angivna grupperna likställs bosättning i hemlandet eller i annat land, i vilket utlänningen varit ansedd som flykting, med bosättning i Danmark. Detta gäller dock enbart så länge flyktingen bor i Danmark och endast beträffande tid för vilken rätt till pension från hemlandet eller från annat land, i vilket han varit ansedd som flykting, inte föreligger. Särreglema gäller flyktingen blir oavsett om dansk medborgare.

6.4.5 Våra överväganden och förslag

Utgångspunkten vid utfomming i den svenska lagstiftningen av särregler för vissa utländska medborgare är enligt vår mening att reglerna skall gälla för dem som haft mycket starka skäl att lämna sitt hemland, t.ex. på grund av att de riskerat förföljelse eller på grund av de politiska förhållandena där, och som därvid förlorat rätt till de pensionsfönnåner som de kan ha intjänat i hemlandet.

176 SOU 199226

Det svenska flyktingmottagandet omfattar konventionsflyktingar, de facto-flyktingar och krigsvägrare samt personer som beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl. Rätten till asyl enligt utlänningslagen gäller emellertid endast för de tre först nämnda grupperna. Det torde främst vara dessa grupper som riskerar att förlora sina intjänade pensionsrättigheter när de lämnar sina hemländer och således är i behov av särregler vid ett system där, som vi föreslår, pension intjänas på grundval av bosättningstid alternativt förvärvsarbete i Sverige. Mot bakgnmd härav har vi övervägt att låta de särregler vi avser att föreslå gälla för konventionsflyktingar, de facto-flyktingar och krigsvägrare. Det har emellertid visat sig komplicerat att konstruera administrativt tillämpbara regler som skulle omfatta andra kategorier än konventionsflyktingar. Anledningen härtill är att det ñre år 1976 inte fanns några skyddsregler för grupperna de facto-flyktingar och krigsvägrare i den svenska utlänningslagstiftnin gen. Visserligen omfattade begreppet politiska flyktingar en något vidare krets än flyktingbegreppet enligt 1951 års flyktingkonvention, men det torde inte ha innefattat kategorierna de factoflyktingar och krigsvägrare. Som ovan sagts utvecklades skyddet för dessa kategorier i praxis. Vi har med hänsyn till dessa svårigheter övervägt att föreslå den lösningen att låta särreglema för flyktingar omfatta förutom konventions- flyktingar också enbart dem som fr.o.m. år 1976 beviljats uppehållstill- stånd i Sverige därför att de ansetts tillhöra kategorierna de facto-flyktingar och krigsvägrare. Ett skäl som talar för en sådan lösning är att flertalet av dem som kommit till Sverige som de facto-flyktingar eller krigsvägrare före år 1976 kommer från länder där de politiska förhållandena numera förändrats, vilket medför att de kan utan risk för förföljelse e.d. återvända till hemlandet och att de även kan ha rätt till pensionsförmåner därifrån under fortsatt bosättning i Sverige eller annat land. Detta torde t.ex. vara fallet med avseende på de greker som lämnade sitt land under militärdiktaturens tid på 1960-talet, medborgare i Ungern och Tjeckoslovakien samt beträffande de personer som lämnade USA i samband med Vietnam-kriget. Trots vad som nu sagts finner vi det emellertid otillfredsställande att i fråga om de facto-flyktingar och krigsvägrare dra en gräns beträffande särreglemas tillämpning med hänsyn till den tidpunkt vid vilken de kommit till Sverige. Med en sådan lösning skulle de som kommit hit år 1976 eller

senare omfattas av mer förmånliga regler än de som anlänt till Sverige

dessförinnan. Dessutom torde även många av dem som efter år 1975 kommit till Sverige som de facto-flyktingar och krigsvägrare numera vara berättigade till pensionsförmåner från sitt resp. hemland. Med hänsyn härtill och i överensstämmelse med vad som gäller i Norge har vi därför stannat för att föreslå att endast konventionsflyktingar bör åtnjuta en förmånligare behandling när det gäller tillämpningen av de regler som vi lägger fram förslag till i detta betänkande. Enligt våra förslag skall folkpension framdeles beräknas på grundval av antingen bosättningstid eller år med intjänade ATP-poäng här i landet. När det gäller den fråga som nu är aktuell, att bereda ett kompletterande pensionsskydd för konventionsflyktingar, kan det enligt vår mening

SOU 199226 177

knappast komma i fråga att uppställa några särregler med avseende på regeln om folkpension i anknytning till tillgodoräknad ATP-rätt. Sådana regler finns inte såvitt gäller rätten till ATP-pension och kan där inte heller gärna övervägas för framtiden. Särreglema för flyktingar bör därför, i enlighet med vad som också angetts i direktiven, begränsas till att avse tillämpningen av den föreslagna bosättningsregeln. I fråga om hur reglerna för den förmånligare beräkningen av bosättningstid skall närmare utformas anvisar den norska och danska lagstiftningen möjliga lösningar, dvs. flyktingarna kan antingen alltid tillerkännas oreducerad pension eller också få räkna bosättningstiden i hemlandet som bosättningstid i Sverige efter det att de beviljats asyl här. Regler utformade på detta sätt måste emellertid för att inte ge stötande resultat inskränkas till att gälla endast så länge flyktingen är bosatt i Sverige. I annat fall skulle en flykting efter endast en kort tids vistelse här i landet kunna flytta vidare till ett annat land och medföra en på grundval av förmånliga särregler här intjänad pensionsrätt. Reglerna om pension bör å andra sidan inte vara så utformade att de förhindrar en flykting från att flytta till ett annat land om han så önskar. En lämplig lösning vid utformning av sår-regler ñr flyktingar är enligt vår uppfattning att låta bosättningstiden i hemlandet helt eller delvis tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige. Eftersom en del flyktingar vistas i flyktingläger i andra länder innan de kommer till Sverige bör i förekommande fall även sådan tid i annat land kunna tillgodoräknas dem som bosättningstid i Sverige. För att undvika de konsekvenser vi pekat på i ovan som en regel utformad på detta sätt kan ge upphov till bör särreglema gälla endast under förutsättning att flyktingen är bosatt i Sverige. Om han efter att ha lämnat Sverige på nytt återvänder hit och bosätter sig här, bör han emellertid ånyo kunna få tillgodoräknas tiden i hemlandet och i ovan nämnda situation tid före den första ankomsten till Sverige då han vistats i flyktinglägeri annat land. Vi föreslår därför att en flykting skall under vissa förutsättningar som bosättningstid i Sverige tillgodoräkna hela eller viss del av tiden i hemlandet och i annat land i vilket han varit ansedd som flykting som bosättningstid i Sverige. Som sådan tid skall tillgodoräknas så stor andel av tiden i hemlandet m.m. fr.o.m. det år då han fyllde 16 år t.o.m. året före den första ankomsten till Sverige som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan den tid han varit bosatt här i landet fr.o.m. det år då han korn hit t.o.m. det år då han fyller 64 år eller, såvitt avser förtidspension och efterlevandepension, t.o.m. året före pensionsfallet och å andra sidan hela den tidsperioden. Om flyktingen t.ex. korn till Sverige vid 45 års ålder och pensionsfallet inträffar när han är 65 år tillgodoräknas han halva bosättningstiden i hemlandet om han varit bosatt i Sverige halva tiden från 45 års ålder till pensionsfallet. Den del av bosättningstiden i flyktingens hemland och i annat land i vilket han varit ansedd som flykting, som enligt de regler vi sålunda föreslår får tillgodoräknas honom som bosättningstid i Sverige, skall vid bosättningsregelns tillämpning jämställas med tid varunder flyktingen varit bosatt i Sverige. Det innebär att den tillgodoräknade tiden anses som

178 SOU 199226

svensk bosättningstid när det gäller kravet på tre års bosättning i Sverige för rätt till folkpension och vid tillämpning av reglerna om beräkning av antagen framtida bosättningstidvid förtidspension och efterlevandepension. Som framhållits i det föregående skall särreglema för flyktingar gälla endast så länge flyktingen är bosatt i Sverige. I vad mån detta kommer att gälla undantagslöst i den situationen att flyktingen redan har börjat att uppbära pension och därefter lämnar Sverige för bosättning i annat EESland är en fråga som kan vara föremål för tveksamhet. Rätt att exportera pension kan föreligga enligt EG-förordningen 140871. Detta gäller utan tvivel den del av pensionen som grundas på faktisk bosättningstid eller förvärvstid i Sverige. Däremot kan ifrågasättas om motsvarande exporträtt med stöd av EG-förordningen föreligger såvitt gäller den del av pensionen som grundas av bosättningstidi flyktingens hemland. I detta sammanhang aktualiseras också frågan vad som skall gälla om förhållandena ändras i flyktingens hemland så att han, eventuellt lång tid innan något pensionsfall inträffat, kan återvända dit. Vi har i detta avseende övervägt att kräva att utlänningen även vid pensionsfallet skall ha flyktingstatus, dvs. vara att anse som konventionsflykting. En möjlighet är därvid att anknyta till reglerna i 3 kap. 5 § utlänningslagen om upphörande av flyktingskap. Enligt nämnda bestämmelse upphör en flykting att vara flykting om han av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är medborgare, t.ex. genom att skaffa ett nytt hemlandspass, eller efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det på nytt. Ett flyktingskap upphör vidare om flyktingen förvärvar medborgarskap i ett nytt land, t.ex. i Sverige, och får det landets skydd eller om han av fri vilja återvänder för att bosätta sig i sitt hemland. En flykting upphör slutligen flykting han inte längre befinner att vara om sig i en sådan situation att han kan anses som flykting enligt utlänningslagens definition och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd där han är medborgare eller där han som statslös tidigare hade sin vistelseort. Utlänningslagens regler om upphörande av flyktingskap överensstämmer med motsvarande bestämmelser i 1951 års flyktingkonvention och inñrdes i 1980 års utlänningslag som en konsekvens av att konventionens flyktingdefinition intogs i lagen. I förarbetena till nämnda lag uttalade departementschefen prop. 1979 8096 s. 89 f. att frågan om en utlänning fortfarande är flykting bör tas upp endast när anledning förekommer till detta. Detta är fallet när fråga uppkommer om utvisning på grund av brott eller asocialitet eller om verkställighet av ett utvisningsbeslut. Detsamma gäller när flyktingen ansöker om internationellt resedokument eller när armars avgörande skall träffas i en fråga och det därvid har betydelse om utlärmingen fortfarande är flykting. Vid prövning av en ansökan om förlängt uppehållstillstånd eller om permanent uppehållstillstånd saknas enligt departementschefen normalt anledning att undersöka om en upphörandegrund har inträffat. Om särreglema för flyktingar endast skall gälla den som vid pensionstillfället fortfarande är flykting, måste i pensionsärendet fattas beslut i den frågan och som ett led i ärendets beredning sannolikt krävas att yttrande

SOU 199226 179

inhämtas från statens invandrarverk. Den prövning som invandrarverket därvid har att göra torde i många situationer vara vansklig eftersom det kan gälla att bedöma förhållanden som hänför sig till en tid som ligger många år tillbaka. Avgörande måste också träffas i vad mån de politiska förhållandena i ett visst angivet land förändrats i sådan utsträckning att någon risk för förföljelse e.d. inte längre föreligger, en nog så vansklig fråga att pröva och besluta om i ett pensionsärende. Vid en sådan utformning av särreglerna måste vidare ställning tas till hur man skall förfara i de situationer då förhållandena i flyktingens hemland bedömts så stabila att han inte längre kan anses som flykting men där det efter ett antal år på nytt sker omvälvningar i hemlandet, t.ex. genom en militärkupp, som medför att det kan ifrågasättas huruvida utlänningen kan återvända dit utan att riskera förföljelse. Med hänsyn till det anförda och mot bakgrund av vad som uttalades i förarbetena till utlärmingslagen i samband med att bestämmelsen om upphörande av flyktingskap infördes, finner vi det mindre lämpligt att uppställa krav på att flyktingen vid pensionstillñllet fortfarande skall vara att anse flykting för att särreglema för flyktingar skall gälla för honom. Vi föreslår i stället att den som en gång blivit mottagen som konventionsflykting i Sverige skall kunna komma i åtnjutande av en pension grundad på särreglema för flyktingar. Detta bör gälla även den som förlorat sin flyktingstatus därför att han blivit svensk medborgare. Som vi tidigare angett innebär våra förslag dock att rätt till pension beräknad enligt dessa förmånligare regler föreligger enbart så länge utlänningen är bosatt i Sverige. En annan sak är, som vi framhållit i det föregående, att en flykting som omfattas av EG-förordningen 140871 möjligen skulle kunna få rätt att inom EES-området, exportera den pension han uppbär även om pensionen är beräknad med tillämpning av särreglema för flyktingar. Även vi inskränker särregleringen till att endast konventionsom avse flyktingar kan det likväl förekomma att en flykting har rätt till pension från sitt hemland och kan uppbära den vid bosättning i Sverige. I denna situation bör den intjänandetid på vilken den utländska pensionen grundas inte få tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige. Eftersom de nu förslagna reglerna utgör särregler för en viss kategori människor som kan vara svåra att identifiera lång tid efter det att de kommit till Sverige föreslår vi att den som vill göra gällande att han har rätt till pension beräknad enligt dessa särregler får ansöka härom och i samband med ansökningen förebringa den utredning som är nödvändig för att det skall kunna avgöras om reglerna är tillämpliga. Föreskrifter härom behöver inte i AFL utan kan lämpligen meddelas i kungörelsen ges 1962394 med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen allmän försäkring, eller i föreskrifter av riksförsäkringsom m.m. verket i anslutning till den kungörelsen.

180 SOU 199226

6.5 övergångsregler

6.5.1 Inledning

Enligt de nu gällande allmänna förutsättningarna för rätt till folkpension är en svensk medborgare som är bosatt här i landet berättigad till folkpension, oberoende av hur många år han har varit bosatt i Sverige. Det innebär att en svensk medborgare kan vara bosatt utomlands under hela sitt yrkesverksamma liv och ändå vara berättigad till folkpension om han inför pensioneringen återvänder för att bosätta sig i Sverige. För utländska medborgare som är bosatta i Sverige gäller att de måste uppfylla viss kvalifikationstid för att vara berättigade till folkpension. Kvalifikationstiden är olika lång beroende på vilken folkpensionsförmån det gäller. För rätt till ålderspension uppställs sålunda ett krav på att utlänningen är bosatt i Sverige sedan minst fem år och att han efter fyllda 16 år har varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år. Folkpensioneringens huvudförmåner utgår enligt nu gällande regler med enhetliga belopp som är oberoende av tidigare avgiftsbetalning, förvärvsinsats eller försäkringstid. Genom våra förslag införs ett nytt system varigenom folkpension förvärvas på grundval av tid för bosättning i Sverige eller i förhållande till antalet år med ATP-poäng. För rätt till oreducerad pension skall krävas en bosättningstid minst 40 âr eller minst 30 förvärvsår. Är bosättningsom tiden kortare eller antalet förvärvsår mindre, reduceras pensionen med 140 resp. 130 för varje år som fattas.

Vi föreslår att de nya reglerna skall träda i krafi den 1 januari 1993.

Denna tidpunkt bör väljas för ikraftträdandet även om det skulle visa sig att EES-avtalet då ännu inte kan träda i kraft utan att ikraftträdandet av lagstiftningen med anledning därav måste anstå ytterligare någon tid. Anledningen härtill är att de regler om intjänande av rätt till folkpension som vi föreslår är av den karaktären att det av bl.a. administrativa skäl är i princip nödvändigt att de blir tillämpliga fr.o.m. ett årsskifte. Vid införande av regler av detta slag med den långtgående principiella förändring av folkpensioneringen som de innebär måste stort avseende fästas vid utformningen av övergångsregler till ändringarna. Enligt våra direktiv åligger det oss sålunda att uppmärksamma försäkringssituationen för de personer som vid övergången till ett nytt regelsystem uppbär folkpension enligt nuvarande lagstiftning samt att utarbeta särskilda övergångsregler för denna grupp och för dem som under en övergångsperiod efter det att de av oss föreslagna nya reglerna träder i kraft skulle varit berättigade till folkpension enligt den nu gällande lagstiftningen.

6.5.2 Våra överväganden och förslag

Även det är nödvändigt med övergångsregler till de ändringar i AFL om som vi föreslår finner vi det angeläget att de nya reglerna får full genomslagskraft inom inte alltför många år. Det är därvid att märka att

SOU 199226 181

många av dem som, till följd av att de inte varit bosatta i Sverige i 40 år, erhåller en reducerad folkpension har varit bosatta eller förvärvsarbetat i något annat land och kan ha rätt till pension därifrån. Vidare bör påpekas att det för den som varit förvärvsverksam och intjänat ATP-poäng i Sverige är tillräckligt med 30 år med ATP-poäng för att rätt till oreducerad folkpension skall föreligga enligt den ATP-anknutna intjänanderegeln. Det av oss föreslagna systemet för intjänande av folkpension bör gälla fullt ut från ikraftträdandet av våra förslag i det avseendet att vid nybeviyande av pension som sker därefter beaktas vid pensionens bestämmande även bosättningstider eller år med ATP-poäng hänför som sig till tiden före det att förslagen trätt i kraft. Detta har vi närmare utvecklat i det föregående, bl.a. i avsnitt 6.3. Vårt förslag innebär att det vid tillämpningen blir av betydelse hur olika personers bosättningsförhållanden och ATP-intjänande varit under längre tid tillbaka, i en extremfall närmare 50 år bakåt i tiden, dvs. alltifrån ca år 1945. Vilken verkan detta får för administrationen och vilka krav som bör uppställas såvitt gäller försäkringskassomas utredningsskyldighet och på de försäkrade att själva tillhandagå med erforderliga upplysningar och underlagsmaterial är frågor som vi återkommer till i avsnitt 7.2. En annan fråga är hur man skall förfara med pensioner som löpande utges vid tidpunkten för ikraftträdandet. En möjlig lösning vid utformning av övergångsregler för dem som vid ikraftträdandet av förslagen redan uppbär pension är att låta äldre bestämmelser fortfarande vara tillämpliga fullt ut i fråga om sådana förmåner. Eftersom vi inte har till fullo kunnat överblicka vilka konsekvenser reglerna om likabehandling och export i EGs förordning 140871 kan i olika situationer med övergångsregler av detta innehåll finner vi emellertid detta vara en mindre lämplig lösning. Vad som i detta hänseende kan vara föremål för tvekan är i vilken mån EG-förordningens regler skulle bli tillämpliga när det gäller den nuvarande lagregleringen i 5 kap. AFL i situation där det i övergångsreglema en föreskrevs att dessa nu gällande lagregler skulle ha fortsatt giltighet beträffande vissa grupper av personer. Det skulle då kunna hävdas att de äldre lagreglema, till följd av övergångsreglema, fortfarande del var en av den svenska nationella lagstiftningen och att till följd därav EG-förordningens bestämmelser om bl.a. likabehandling och exportabilitet skulle få fullt genomslag även med avseende på de hittillsvarande svenska lagreglema. Medborgare i andra EES-länder skulle då kunna hävda full likställighet med svenska medborgare på grundval av dessa hittillsvarande regler, som ger rätt till folkpension enbart på grundval av medborgarskåpet. De närmare konsekvenserna av ett sådant synsätt har vi inte haft möjlighet att pröva i alla dess beståndsdelar. Vi har därför, som vi nyss framhållit, valt att försöka finna en annan princip att lägga till grund för övergångslösningama. Vi har sålunda valt att i stället uppställa som en utgångspunkt för våra överväganden att de nya reglerna skall vara tillämpliga även på de löpande pensionsförmåner som utges vid ikraftträdandet av våra ñrslag, medan äldre regler skall gälla i fråga om förmåner som hänför sig till tiden före

182 SOU 199226

ikraftträdandet. En annan utgångspunkt är att utgående pensionsförmåner inte skall minskas. På grundval av dessa utgångspunkter föreslår vi att övergångsreglema skall utformas på så sätt att de pensioner som i december 1992 utges med oreducerat belopp skall räknas om för att sedan utgå enligt de nya reglerna. Vi har därvid stannat för att föreslå att pensionema räknas om till fyrtiondelar. Det innebär att de efter ikraftträdandet av våra förslag den 1 januari 1993 kommer att utges med 4040. Alla löpande pensioner skall således anses vara grundade på en bosättningstid om 40 år. Som framgår av vad som sagts bör omräkning till fyrtiondelar ske endast av de folkpensioner som utgår med oreducerat belopp. När vi i detta sammanhang talar om att folkpensionen är reducerad avses det fallet att den på ATP-poäng grundade folkpension, som enligt nuvarande 5 kap. 2 § AFL kan utges till svenska medborgare vid bosättning utomlands eller enligt socialförsäkringskonvention kan utges till andra länders medborgare vid bosättning i Sverige eller i annat land, inte utgår med fullt belopp därför att pensionspoäng inte har tillgodoräknats för 30 år. I andra fall än när pensionen är reducerad på grund av att antalet till godoräknade ATP-år inte uppgår till 30 uttrycker vi det i detta sammanhang så, att pensionen är oreducerad. Vid bosättning utom riket har svenska medborgare enligt AFL endast rätt att uppbära folkpensioneringens huvudförmåner samt bamtillägg och sådan handikappersättning som utgör tillägg till pension. Detsamma gäller enligt socialförsäkringskonventionema för utländska medborgares rått att uppbära svensk folkpension vid bosättning utomlands. Det är således enbart i dessa fall som vi talar om att folkpensionen enligt de nu gällande reglerna är reducerad, medan den i Övriga fall utgår med oreducerat belopp. Vi föreslår således att de pensioner som i december 1992 utges med oreducerat belopp skall efter årsskiftet anses grundade på en bosättningstid om 40 år och alltså utgå även fortsättningsvis med oreducerat belopp. Det sagda skall gälla folkpensioneringens huvudförmåner, dvs. ålderspension, förtidspension, efterlevandepension samt enligt övergångsregler - änkepension, och de särskilda folkpensionsförmånema enligt våra som förslag i avsnitt 6.2.3 skall beräknas på grundval av bosâttningstid eller förvärvstid. Dessa är handikappersättning som utgör tillägg till pension, pensionstillskott, särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hustrutillägg. När EG-förordningen 140871 börjar gälla i Sverige, vilket år avsett att ske fr.o.m den 1 januari 1993, kommer de sålunda omräknade folkpensionsförmånema att från nämnda tidpunkt kunna exporteras till andra EES-länder. Enligt 6 kap. 1 § AFL har en försäkrad rätt till folkpension i form av ålderspension fr.o.m. den månad varunder han fyller 65 år. Den försäkrade kan emellertid skjuta upp uttaget av ålderspension. För det fall att den pensionsberättigade fyller 65 år före ikraftträdandet av våra förslag men skjuter upp uttaget av ålderspension till en senare tidpunkt, bör han enligt vår uppfattning vid det senare tillfälle då han börjar uppbära pension

SOU 199226 183

inte erhålla en lägre pension på grund otillräckligt antal bosättningsår - av eller ñrvärvsår än han skulle ha fått pensionen tagits ut när han - om fyllde 65 år härvid bortses från att det uppskjutna uttaget i sig ger en ökning av pensionen. För att lösa denna situation vid uppskjutet uttag förslår vi i fråga om ålderspension att rätten att få en oreducerad pension omräknad till 4040 skall gälla även ålderspension som utges senare än från 65 års ålder men vartill rätt förelåg vid 65 års ålder.

Ålderspension kan också börja utgå tidigare än fr.o.m. den månad

varunder den föräkrade fyller 65 år. Sådant förtida uttag kan göras tidigast fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 60 år och ger upphov till en minskning av pensionen. Också för sådana situationer då någon uppbär ålderspension på grund av förtida uttag vid ikraftträdandet bör införas en särskild övergångsbestämmelse. Den som genom ett förtida uttag uppbär ålderspension före ikraftträdandet av våra förslag får vid ikraftträdandet pensionen omräknad till 4040 och på så sätt undviks reducering en av pensionen på grund av bristande bosättningstid eller förvärvstid som annars skulle ske. Det är dock att märka att genom det förtida uttaget minskas pensionen livsvarigt. Motsvarande situation som vid uppskjutet uttag kan uppkomma i de fall då pensionsfallet inträffat före ikraftträdandet våra förslag av men pensionen beviljas efter ikraftträdande av förslagen. Vi föreslår att det för dessa fall skall gälla en regel av innebörd att, rätt till oreducerad om pension förelåg i december 1992, den pension sedan beviljas skall som anses grundad på en bosättningstid om 40 år och alltså utges med oreducerat belopp. Avgörande för tillämpningen av den här berörda övergångsregeln skall således vara i vad mån rätt förelåg till pension vid utgången av år 1992 och inte huruvida pension då faktiskt utbetalades eller inte. Vid utformning av övergångsregler av nu aktuellt slag uppkommer frågor hur man skall förfara i de fall då förtidspension har börjat utges före ikraftträdandet av våra förslag och det efter det att förslagen trätt i kraft sker en ändring i den andel med vilken pensionen utges eller då

förtidspensionen efter ikraftträdandet ersätts av ålderspension. Problemen

uppkommer främst vid den fyrtiondelsberäknade folkpensionen eftersom antagandepoängberäkningen vid 30-årsregeln ger rått till en så förmånlig beräkning att motsvarande problem där sällan torde uppträda. Några särregler med avseende på 30-årsregeln behövs därför inte i nu aktuellt hänseende. Förtidspension utgår alltefter nedsättningen av arbetsförmågan med halv förtidspension, två tredjedelar av hel förtidspension eller hel ñrtidspension. För det fall att den som uppbär halv förtidspension eller två tredjedelar av hel förtidspension får sin ñrvärvsförmåga ytterligare nedsatt så att han blir berättigad till hel förtidspension eller, i fråga den om som uppburit halv förtidspension, två tredjedelar av hel förtidspension har vi under avsnitt 6.2.1 föreslagit att ett nytt pensionsfall skall anses föreligga och att pensionen beräknas på grundval av bosåttningstiden i Sverige fram till denna senare tidpunkt.

184 SOU 199226

För den som ñre ikraftträdandet av våra förslag uppbär halv förtidspension eller två tredjedelar av hel förtidspension och som efter ikraftträdandet av förslagen på grund av att arbetsförmågan blivit ytterligare nedsatt blir berättigad till två tredjedelar av hel förtidspension eller hel förtidspension kan en regel som den vi föreslagit få till konsekvens att pensionen, efter den av nedsättningen av arbetsförmågan föranledda ändringen av den andel varmed pensionen utges, skulle bli lägre än den var före ändringen. För att förhindra detta föreslår vi att det i denna situation inte skall göras en omräkning av pensionen på grundval av den berättigades bosättningstidi Sverige fram till tidpunkten för försämringen av arbetsförmågan utan att förtidspensionen även i fortsättningen anses grundad på en bosättningstid om 40 år. Detta gäller naturligtvis även med avseende på den andel med vilken pensionen höjs på grund av förämringen av arbetsförmågan. För den omvända situationen, dvs. för den som före ikraftträdandet av våra förslag är berättigad till hel eller två tredjedelar av hel förtidspension och som efter den 1 januari 1993 får sin arbetsförmåga förbättrad i sådan mån att han därefter endast har rått till två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension har vi i våra huvudförslag utgått från att det fortfarande är fråga om samma pensionsfall. Någon omräkning av bosättningstid skall således inte ske utan förtidspensionen kommer efter ändringen att utges med samma antal fyrtiondelar som tidigare. En annan lösning skulle kunna motverka den berättigades intresse av att börja arbeta eftersom pensionen vid en omräkning skulle kunna komma att grundas på kortare bosättningstid än tidigare. Med hänsyn till hur vi sålunda utformat våra huvudförslag finns inget behov av särskilda övergångsregler för den nu behandlade situationen. När det gäller övergången från hel förtidspension, som börjat utges före det att våra ändringsförslag träder i kraft, till ålderspension, som börjar utges efter ikraftträdandet av förslagen, är det inte heller behövligt med några särskilda övergångsregler, eftersom den pensionsberättigade i denna situation enligt våra huvudförslag har rätt till en ålderspension beräknad på grundval av minst samma antal fyrtiondelar som den hela förtidspensionen. Våra huvudförslag innehåller inte någon motsvarande förmånlig beräkning vid övergången från halv förtidspension eller två tredjedelar av hel förtidspension till ålderspension. Inte heller några särskilda övergångsregler för denna situation anser vi emellertid vara erforderliga. Anledningen härtill är främst den övergångsregel som enligt vad vi föreslår nedan skall gälla vid beräkning av ålderspension för alla som är födda år 1935 eller tidigare. Vi har inte heller funnit anledning att föreslå några särskilda övergångsregler i fråga om övergången från särskild efterlevandepension eller änkepension till ålderspension. Den som före ikraftträdandet av våra förslag uppbär hel särskild efterlevandepension eller, såvitt gäller kvinnor födda före år 1944 eller tidigare, änkepension får enligt våra huvudförslag ålderspensionen beräknad på grundval av mannens bosättningstid, om det

SOU 199226 185

är fönnånligare. I fråga om övergången från halv särskild efterlevandepension eller två tredjedelar av hel särskild efterlevandepension till ålderspension anser vi att det på grund av samma skäl som redovisats ovan beträffande förtidspension inte finns behov av särskilda övergångsregler. De övergångsregler som vi nu behandlat avser de nya reglemas tilllämpning på pensioner som har börjat utges före den tidpunkt då våra förslag träder i kraft eller vartill rätt förelåg vid denna tid. Vid införande av ett nytt system enligt vilket folkpension intjänas genom bosättning eller förvärvsverksamhet i Sverige måste det emellertid för att inte pensions- förväntningama för människor skall kunna drastiskt förändras från en dag till en annan anses väsentligt med övergångsregler även till förmån för de personer som ännu inte har rätt till pension men som inom några år kommer att bli berättigade till pension och som planerat sin tillvaro utifrån de nu gällande reglerna. I fråga om den föreslagna ATP-anknutna intjånanderegeln gör vi den bedömningen att några särskilda övergångsregler med hänsyn till denna grupp inte är erforderliga. Däremot finns behov av sådana övergångsregler när det gäller tillämpningen av bosättningsregeln för de personer som inom en snar framtid kommer att ha rätt till pension. Beträffande frågan om omfattningen av denna grupp kan viss ledning hämtas från statistiska centralbyråns statistik över Sveriges befolkning. Enligt dessa uppgifter uppgick antalet i Sverige vid utgången av år 1989 bosatta personer i åldern 55-59 år till 419 477 och i åldern 60-64 år till 430 116. Motsvarande siffra för personer i åldern 50-54 år var 455 847. Antalet utländska medborgare som vid denna tidpunkt var bosatta i Sverige var i åldern 50-54 år 21 716, i åldern 55-59 år 15 902 samt i åldern 60-64 år 11 782. Dessa siffror säger ingenting om hur många år personerna varit bosatta Sverige. Det kan dock hållas för troligt att många av de utländska medborgarna inte har varit bosatta i Sverige i 40 år. När det gäller att utforma övergångsregler till våra förslag måste beaktas å ena sidan vad som sagts ovan om behovet av sådana regler för dem som inom de närmaste åren efter ikraftträdandet av våra förslag kommer att bli berättigade till pension och å andra sidan regler i EGförordningen 140871 om likabehandling och sammanläggning av försäkringsperioder. I bilaga 6 till EG-förordningen finns särskilda regler för tillämpningen av olika medlemsstaters lagstiftningar. I EES-avtalet har i denna bilaga upptagits ett tillägg som gäller bl.a. Sverige. Enligt detta tillägg skall EGförordningens bestämmelser om sarnrnanläggning av försäkringsperioder inte tillämpas på Övergångsbestämmelser i den svenska lagstiftningen om rätt till förmånligare beräkning av folkpension för personer som är bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökningen. Vad nu sagts innebär att den lagstiftning som blir gällande i Sverige till följd av EES-avtalet inte ger oss möjlighet att ha övergångsregler som innehåller särskilda regler som gäller endast för svenska medborgare. Den ger oss däremot möjlighet att, i den mån vi har övergångsregler som innebär en förrnånligare beräkning av folkpension för personer som varit bosatta i Sverige under en viss period före ansökan om pension, tillämpa

186 SOU 199226

dessa regler så att hänsyn inte behöver tas till bosättningsperioder i andra länder inom EES-området. Vi är således inte skyldiga att medräkna bosättningsperioder i andra länder när det gäller att avgöra om den pensionsberättigade varit bosatt i Sverige under det antal år som enligt de övergångsregler som vi här föreslår krävs för en förmånligare beräkning av folkpension. Enligt vår uppfattning är det främst i fråga om ålderspension som det föreligger behov av övergångsregler som ger en förmånligare beräkning av folkpension vid tillämpning av 40-årsregeln, eftersom det är endast med avseende på denna folkpensionsfömån som pensionsfallet är förutsägbart i tiden. Reglerna bör enligt vår mening utformas så, att den som varit bosatt viss minsta tid i Sverige före ansökan om pension får räkna eventuell bosättningstid i utlandet som bosättningstid i Sverige. Denna förmånliga beräkning bör inte stå öppen för alla utan endast för dem som uppnått en viss ålder. Den bör dock på grund av vad som ovan sagts om innebörden av EGs regler gälla både svenska och utländska medborgare. Vi finner det angeläget att de av oss föreslagna nya reglerna för intjänande av folkpension får fullt genomslag på nybeviljade ålderspensioner inom en relativt snar framtid. Vi har därför vid våra överväganden stannat för att dra gränsen för dem som bör omfattas av övergångsregler om förmånligare beräkning av ålderspension vid dem som är födda år 1935 eller tidigare. Härmed kommer särreglema att kunna åberopas av personer som är 57 år eller äldre vid ikraftträdandet, medan yngre omfattas fullt ut av det nya regelsystemet. När det gäller längden av den tid de skall ha varit bosatta i Sverige för att åberopa övergångsreglema ligger det nära till hands att se på de nu gällande reglerna om kvaliñkationstider för utländska medborgares rätt till folkpension vid bosättning i Sverige. För rätt till ålderspension krävs enligt dessa regler att den berättigade är bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år har varit bosatt här i landet under sammanlagt minst tio år. Denna kvalifikationsregel synes inte ha gett upphov till några olägenheter vid tillämpningen och kan enligt vår bedömning vara lämplig att ta som förebild vid utformningen av den nu aktuella övergångsregeln. En fråga i detta sammanhang år om det angivna kvalifikationsvillkoret måste vara uppfyllt när den pensionsberättigade fyller 65 år eller om han efter 65 års ålder skall kunna kvalificera sig för övergångsregelns tillämpning genom att vara fortsatt bosatt eller bosätta sig här i landet. I likhet med vad som i dag gäller i fråga om utlärmingars rätt till folkpension vid bosättning i Sverige bör enligt vår mening här vara tillräckligt att bosättningskravet är uppfyllt vid ansökan om ålderspension. Något krav på att kvaliñkationstiden är fullgjord vid fyllda 65 år lägger vi alltså inte fram förslag till. Den här berörda övergångsregeln, som ger rätt till förmånligare beräkning av ålderspension än enligt huvudregeln, måste som vi angett i det föregående gälla på samma villkor för medborgare i andra EES- länder som ñr svenska medborgare. Något krav på att medborgare i länder utanför EES-området behandlas på samma sätt uppställer inte EGförordningen 140871. Emellertid kan alla utländska medborgare enligt de

SOU 199226 187

nu gällande reglerna i AFL räkna med svensk ålderspension från folkpensioneringen efter tio års bosättning i Sverige. Med hänsyn bl.a. härtill finner vi inte skäl att begränsa övergångsregeln till att gälla enbart medborgare i EES-länderna. Den bör i stället gälla fullt ut lika för alla som bor i Sverige oberoende av medborgarskap. I enlighet med vad som nu sagts föreslår vi alltså sammanfattningsvis en övergångsregel till de ändringsförslag som vi lägger fram som skall gälla i fråga om ålderspension. Enligt denna övergångsregel skall svensk eller utländsk medborgare, som är född år 1935 eller tidigare och som vid ansökan om pension är bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år har varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år, som bosättningstid i Sverige få räkna år varunder han varit bosatt i utlandet. Detta innebär att en person som uppfyller dessa villkor alltid blir berättigad till en oreducerad ålderspension. En övergångsregel utformad på detta sätt med så kort kvalifikationstid kan medföra att den berättigade har möjlighet att intjäna en betydande pensionsförmån även i annat land eller andra länder. I den mån pensionsrätten i det andra landet grundar sig på bosättning där och det föreligger rätt att uppbära pensionen vid bosättning i Sverige, föreslår vi med hänsyn härtill att den tid som tillgodoräknas i det andra landet inte tillgodoräknas som bosättningstidi Sverige. Denna situation kommer att bli av betydelse främst i förhållande till de andra nordiska länderna. Någon motsvarighet härtill är enligt vår mening inte motiverad såvitt gäller pension från annat land som grundas på utfört ñrvärvsarbete. Enligt den nu gällande bestämmelsen i 5 kap. 2 § AFL är svenska medborgare som är bosatta utomlands berättigade till folkpension i förhållande till det antal år som tillgodoräknats dem med ATP-poäng och vissa därmed jämställda år. Före denna regel om exporträtt fanns i AFL en bestämmelse enligt vilken en svensk medborgare som varit mantalsskriven i Sverige det år då han fyllde 62 år och de fem åren närmast dessförinnan hade rätt att uppbära folkpension vid bosättning utomlands. Regeln den s.k. 5 7-62-drsregeln hade med hänsyn till sin utformning betydelse i stort sett enbart för ålderspension. Den innebar alltid en rätt till en oavkortad pension och omfattade samtliga folkpensionsförmåner utom kommunalt bostadstillägg och Vårdbidrag. l övergångsbestämmelsema till den lag genom vilken de nu gällande reglerna om exporträtt infördes SFS 1979 127 föreskrivs att äldre bestämmelser skall i den mån de ger ett gynsammare resultat gälla även - fortsättningsvis för dem som är födda år 1929 eller tidigare. Detsamma skall gälla för dem som är födda senare men som uppbar folkpension vid iknftträdandet av de nu gällande reglerna den 1 juli 1979. Förarbetena till lagändringen ger intryck av att övergångsreglema var avsedda att gälla förutom dem som senast under år 1979 fyllde 50 år - alla som redan uppbar folkpension med tillämpning av 57-62-årsregeln. Genom den utformning övergångsreglema har fått korn de formellt sett att gälla samtliga personer som den l juli 1979 uppbar folkpension, således även dem som då uppbar förutom ålderspension, förtidspension och -

änkepension också barnpension. Övergångsreglema har således fått ett

-

188 SOU 199226

tillämpningsområde som i praktiken kommit att bli mer omfattande än vad som varit avsett. En motsvarighet till 57-62-årsregeln bör enligt vår uppfattning behållas som en övergångsregel också till den nu föreslagna lagstiftningen, eftersom den kan ge en mer förmånlig beräkning av folkpensionen än de regler vi föreslår. Med hänsyn till att de kvalifikationsregler för folkpension som vi föreslår kan ge en pension som är reducerad på grund av bristande bosättningstid även för den som är bosatt i Sverige och med beaktande av våra föreslagna övergångsregler till huvudförslagen, finns det emellertid skäl att nu företa en mindre inskränkning av de aktuella övergångsreglema. De bör således enligt vår mening ändras så att de kommer att omfatta dem som är födda år 1929 eller tidigare samt dem som är födda senare än år 1929 men som uppbar folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller Änkepension både den 1 juli 1979 och vid den tidpunkt då våra förslag träder i kraft. Den möjlighet som enligt nuvarande regler formellt sett finns för dem som uppbar barnpension den 1 juli 1979 att upp emot 60 år därefter åberopa 5762-årsregeln för rätt till ålderspension kommer därmed att avskaffas för framtiden. heller finner vi skäl att låta 57-62-årsregeln gälla för dem som vid nämnda tidpunkt uppbar hustrutilllägg. Med avseende på hustrutillägg generellt sett och i fråga om bamtillägg har vi i avsnitt 6.2.3 lagt fram förslag till särskilda övergångsregler. -

6.5.3 EG-förordningens Övergångsbestämmelser

Förutom de övergångsregler till ändringarna i AFL som vi nu behandlat kommer även de Övergångsbestämmelser som finns i EG-förordningen 140871 avdelning VII att få betydelse när förordningen blir gällande i Sverige. I EG-förordningens Övergångsbestämmelser artikel 94 slås till att börja med fast att det på grundval av förordningen inte kan förvärvas någon rätt till en förmån som hänför sig till en period före det att förordningen började gälla i medlemsstaten. Rätt till förmåner föreligger dock även om förmånen grundar sig på ett försäkringsfall som inträffade före det att förordningen började gälla. Det sist nämnda torde innebära att en person som omfattas av förordningen kan på grundval av t.ex. ett olycksfall som inträffade år 1985 i framtiden vara berättigad till förtidspension från Sverige.

Övergångsbestämmelsema föreskriver vidare att samtliga försäkringspe-

rioder eller i förekommande fall samtliga anställnings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i en medlemsstat före det att förordningen blev gällande i den staten skall beaktas vid fastställande av rätt till förmåner som har förvärvats med stöd av bestämmelserna i förordningen. Detta innebär för Sveriges del att bosättningsperioder eller år med ATP-poäng som hänför sig till tiden före år 1993 måste räknas med vid prorata-beräkningen av pensioner. För att fullfölja principerna om likabehandling och exportabilitet finns i övergångsreglema en bestämmelse som innebär att de förmåner som inte

SOU 199226 189

har beviljats eller som har innehållits på grund medav en persons borgarskap eller bosättningsort skall efter ansökan beviljas eller utges på nytt från den tidpunkt då förordningen börjar att gälla i medlemslandet. Vi har redan i avsnitt 6.2.3 pekat på att denna bestämmelse kan få betydelse för Sveriges del i fråga om bamtillâgget. På sätt kan Övergångsbesamma stämmelsema bli av betydelse också såvitt gäller övriga folkpensionsförmåner. Enligt artikel 94.5 i förordningen kan pensioner beviljats som av en medlemsstat ñre den tidpunkt då förordningen blev gällande i medlemsstaten på begäran den pensionsberättigade omprövas med tillav lämpning av EG-förordningens regler. Förmåner som enligt vad ovan sagts inte beviljats eller innehållits på grund av en persons medborgarskap eller bosättning skall enligt artikel 94.6 i förordningen utges på nytt fr.o.m. den tidpunkt då förordningen blir gällande i medlemsstaten under förutsättning att ansökan härom görs inom två år från nämnda tidpunkt. Detsamma gäller i fråga rätten att om pensionen omräknad med beaktande EG-förordningens regler. I den av nämnda bestämmelsen föreskrivs uttryckligen att den bestämmelsen har företräde och att därifrån awikande, mindre förmånliga regler i en medlemsstats lagstiftning om förverkande av eller begränsning i rätten till förmånen inte kan åberopas berörs därav. mot en person som sistnämnda bestämmelse kommer under en period av två år efter det att EG-förordningen har börjat gälla i Sverige att kunna åberopas för att ge rätt till pension för förfluten tid utöver vad som är möjligt enligt AFL. I 16 kap. 5 § femte stycket AFL föreskrivs nämligen att pension inte får utgå ñr längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Detta gäller dock inte i fråga barnpension eller handikappersättning, vilka om förmåner kan utgå som längst för två år tillbaka i tiden. I de fall då artikel 94 i EG-förordningen år tillämplig, kommer bestämmelsen där således att gälla i stället för reglerna i 16 kap. 5 § femte stycket AFL.

6.6 Tilläggspension ATP

6.6.1 Inledning

Försäkrade för tilläggspension är enligt 1 kap. 3 § första och andra stycket AFL svenska medborgare, utländska medborgare som är bosatta i Sverige och utländska sjömän på svenska handelsfartyg även om de inte är bosatta här i landet. Enligt 20 kap. 1 § tredje stycket AFL likställs anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat med anställning på svenskt handelsfartyg, anställningen sker hos denne om eller någon av honom anlitad arbetsgivare. En utländsk sjöman är som bosatt utomlands och anställd på ett utländskt fartyg kan således i nu nämnda situationer vara försäkrad för svensk tilläggspension. Vidare är var och en som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng inom tilläggspensioneringen försäkrad enligt l kap 3 § tredje stycket AFL.

190 SOU 199226

Detta innebär i praktiken endast att den redan intjänade pensionsrätten bevaras. En försäkrad som avses med den regeln kan inte tjäna in ytterligare pensionspoäng. Härför krävs att han uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket i nämnda paragraf. Rätten till tilläggspension är således inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Sådan pension utbetalas oavsett om den försäkrade eller dennes efterlevande är bosatt i Sverige eller utomlands. Rätten till pension är i stället avhängig av att den försäkrade haft förvärvsinkomster är pensionsgrundande inom ATP och till följd som härav tillgodoräknats pensionspoäng. För rätt till pension krävs att pensionspoäng tillgodoräknats ñr minst tre år. Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades totala årli ga inkomst av förvärvsarbete från 16 t.o.m. 64 års ålderi den mån summan överstiger ett basbelopp 33 700 kr för år 1992 men inte uppgår till mer än sju och en halv gånger basbeloppet 252 700 kr för detta år. Inkomstema indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med inkomst av anställning avses i huvudsak lön i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner till arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Om arbetsgivaren är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, betraktas inkomsten som pensionsgrundande endast om den försäkrade har sysselsatts här i landet eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg 11 kap. 2 § tredje stycket AFL. Vidare tas inte hänsyn till inkomster från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från en utländsk arbetsgivare som tillhör en sådan beskickning eller ett sådant konsulat 11 kap. 2 § fjärde stycket AF L. I nu nämnda fall kan dock pensionsgrundande inkomst i vissa fall tillgodoräknas till följd av

s.k. ATP-förbindelse se avsnitt 6.6.4. Som inkomst av anställning anses

enligt AFL också vissa ersättningar från andra än arbetsgivare. Av det nu sagda följer motsatsvis att för en svensk medborgare, som har sysselsatts utomlands av en arbetsgivare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk betraktas inkomsten som pensionsgrundande person, inom ATP. En svensk medborgare är nämligen försäkrad för ATP oavsett var han är bosatt. För en utländsk medborgare i motsvarande situation blir däremot inkomsten pensionsgrundande endast om han är bosatt i Sverige, eftersom bosättning här är ett krav för att han över huvud taget skall vara försäkrad för tilläggspension. Beträffande frågan när en utländsk medborgare skall anses bosatt här i landet i AFLs mening hänvisas till den redogörelse för det socialförsäkringsrättsliga bosättningsbegreppet som vi lämnat i avsnitt 6.3 och bilaga B. I nämnda fall av arbete utomlands skall pensionsgrundande inkomst nu anställning likväl inte tillgodoräknas den anställde enligt reglerna i 11 av kap. 2 § AF L han enligt bestämmelse i en socialförsäkringskonvention om skall omfattas ett annat lands lagstiftning under arbetet utomlands. Konav ventionsbestämmelsema tar då över AFLs regler om försäkringstillhörighet och till följd härav är personen i fråga inte längre försäkrad för bl.a. svensk tilläggspension. Pensionsgrundande inkomst kan dock i vissa fall av detta slag ändå tillgodoräknas honom på grund av en s.k. ATP-

SOU 199226 191

förbindelse enligt 20 kap. 15 § andra stycket se härom även avsnitt

6.6.4. Med inkomst av annat förvärvsarbete främst inkomst aktiv avses av näringsverksamhet här i riket. Härmed förstås också tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet samt ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner i den mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst anställning. av För inkomst av anställning betalar arbetsgivaren socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter medan den försäkrade själv betalar sådana i fonn av egenavgifter för inkomst annat förvärvsarbete. Det är enligt AFL av möjligt att avtala att inkomst för utfört arbete är inkomst en som av annat förvärvsarbete skall inkomst anställning. En sådan överensanses som av kommelse, s.k. likställighetsavtal, leder till att den betalar ut ersättsom ningen blir att betrakta arbetsgivare i förhållande till den utför som som arbetet. Han blir därmed skyldig att betala arbetsgivaravgifter för ersättningen. Endast i ett fall är det möjligt att avtala det omvända förom hållandet, dvs. att inkomst anställning skall inkomst av anses sorn av annat förvärvsarbete s.k. omvänt likställighetsavtal enligt 3 kap. 2 § AFL. - a Det gäller för personer som arbetar i Sverige åt arbetsgivare är en som bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan i sådant fall komma överens att ersättningen skall om hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete och arbetstagaren får då betala egenavgifter för inkomsten.

6.6.2 Våra allmänna överväganden

Pensionsberedningen farm vid sin genomgång reglerna för tilläggspenav sioneringen att dessa synes stå i god överensstämmelse med bestämmelserna i EGs ñrordning 140871 och att några egentliga problem inte skulle uppkomma vid en tillämpning av EGs regelsystem. Här kan hänvisas till vad beredningen anñrde i betänkandet SOU 199076 Allmän pension s. 279-281. Beredningen pekade dock på vissa bestämmelser i 11 kap. och 15 kap. AFL som synes strida mot den s.k. likabehandlingsprincipen. Dessa regler tar vi upp och behandlar särskilt i följande avsnitt 6.6.3 och 6.6.4. Vi delar pensionsberedningens uppfattning att EGs förordning 140871 och de principer denna bygger på inte i och för sig innebär några större förändringar i tilläggspensioneringen. Däremot finns det regler i förordningen om vilket lands lagstiftning förvärvsarbetande skall omfattas en av som blir av intresse i detta sammanhang. Dessa regler är tillämpliga även på tilläggspensioneringen. Vi tar därför här och behandlar frågan upp vilka anpassningsåtgärder i övrigt som enligt vår mening eventuellt kan bli erforderliga för att överensstämmelse skall uppnås mellan dessa regler och ATP-reglema. Vi redovisar sålunda i detta avsnitt vissa effekter som uppstår som en följd av att EG-förordningen tillämpas på den svenska tilläggspensioneringen utan att vi för den skull föreslår några förändringar i dessa hänseenden av de gällande reglerna. nu

192 SOU 199226

I huvudsak överensstämmer nuvarande regler inom ATP om försäkringstillhörighet med huvudregeln i förordningen 140871 om tillämplig lagstiftning för anställda och egenföretagare. Enligt förordningen skall en anställd omfattas bl.a. pensionsförsäkringen i det land där han är av anställd och egenföretagare lagstiftningeni det land där han bedriver en av sin självständiga förvårvsverksamhet. Utländska medborgare kan enligt nu gällande regler intjäna pensionsrätt inom tilläggspensioneringen om de är bosatta i Sverige. Det bör ses mot bakgrund av att en utländsk medborgare kommer till Sverige för att vistas här i anledning av förvärvsarbete som enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter RFF S 1985 16 anses bosatt här vistelsen är avsedd än år. Denna bestämmelse torde om att vara mer ett medföra att det övervägande antalet utlänningar som kommer hit för att förvärvsarbeta bosatta här. Utanför forsäkringsskyddet faller också anses således endast den kommer hit för arbete av kort varaktighet, såsom som säsongsarbetare, och s.k. gränsarbetare jfr avsnitt 6.3.3. En tillämpning EGs regelsystem innebär att i fråga om utländska av medborgares försäkringstillhörighet en utvidgning sker så att även personer är medborgare i EES-stat eller är statslösa resp. flyktingar och som en bosatta i ett EES-land och förvärvsarbetar i Sverige kortare tid än - som ett år eller såsom gränsarbetare omfattas tilläggspensioneringen. Detta av följer direkt EGs förordning 140871 och kräver ingen ändring i AFL. av Vi vill dock erinra vårt förslag att det i en ny 20 kap. 15 a § AFL om skall införas regel med hänvisning till den lag som gör EG-fören ordningen gällande här. Det kan i detta sammanhang också erinras om att det, för att pensionsrätt över huvud taget skall intjänas inom ATP, krävs arbete av inte alltför kort varaktighet, eftersom den nedre inkomstgränsen för tillgodoräknande pensionsgrundande inkomst utgör ett basbelopp. T.ex. en kortare tids av feriearbete torde därför inte tillräckligt för att pensionspoäng skall vara tillgodoräknas. När det gäller svenska medborgare är dessa enligt de allmänna bestämmelserna försäkringstillhörighet försäkrade för ATP oavsett var om de befinner sig. I praktiken begränsas dock denna vidsträckta regel av bestämmelserna vilka förvärvsinkomster är pensionsgrundande om som inom ATP. Vid beräkningen pensionsgrundande inkomst av anställning av beaktas i princip inte ersättning den försäkrade får från en arbetssom givare, är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, om den som försäkrade också sysselsätts utomlands. Däremot räknas även lön till en svensk medborgare arbetar utomlands för en arbetsgivare bosatt i som Sverige eller svensk juridisk inkomst av anställning för en person som ATP. Detta gäller i motsvarande situation även en utländsk medborgare bara under förutsättning att han är bosatt i Sverige. Situationen av det men slaget torde sålunda inte uppkomma särdeles ofta. När det gäller inkomster aktiv näringsverksamhet beaktas sådana som pensionsgrundande endast av verksamheten bedrivs här i riket. om I fråga svenska medborgare och här bosatta utlänningar om - uppkommer inskränkning rätten att intjäna ATP på grundval av en av inkomster anställning i ett annat EES-land än Sverige. Den grundav

SOU 199226 193

läggande EG-regeln om försäkringstillhörighet är att personer som omfattas av förordningen 140871 skall vara underställda lagstiftningen i endast en medlemsstat. Denna stat skall som huvudregel vara den stat i vilken personen arbetar. Samma huvudregel gäller för såväl anställda som egenföretagare. Eftersom EG-förordningen inte medger att en person omfattas av mer än ett lands försäkring blir följden att personer i denna kategori inte längre kommer att vara omfattade av den svenska tilläggspensioneringen. Detta följer av förordningens regler, och någon ändrad lagstiftning i Sverige erfordras inte. Detta innebär i praktiken ingen större förändring i förhållande till vad som gäller redan i dag. Svenska medborgare som sysselsätts utomlands av svenska arbetsgivare är redan nu i regel, på grund av bestämmelser i socialförsäkringskonventioner, undantagna från försäkringen för tillläggspension. Sådana konventioner har ingåtts mellan Sverige och flertalet EES-länder. Den här berörda inskränkningen kommer därför i praktiken att gälla endast iförhållande till Irland, Belgien och Liechtenstein, med vilka länder Sverige saknar gällande socialförsäkringskonvention. Enligt reglerna i AFL uppställs krav på en viss kvalifikationstid för rätt till tilläggspension. I princip krävs att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år för att pension skall utbetalas. I fråga om rätt till förtids- eller efterlevandepension kan dock två av dessa tre år utgöras av år för vilka beräknats s.k. antagandepoäng. Med tillämpning av bestämmelser artikel 45 i EG-förordningen 140871 måste vid prövningen av detta villkor medräknas även försäkringstid som har fullgjorts i annat EES-land. Vad nu sagts innebär att pension kan utbetalas dels i fall då rätt härtill inte föreligger enbart enligt AFL, dels med mindre belopp än vad som följer av de svenska reglerna 130 eller 230 av oreducerad pension i stället för minimibeloppet enligt lag 330 härav. I praktiken gäller detta emellertid redan i dag i förhållande till flertalet EES-stater till följd av att bestämmelser av motsvarande innebörd finns i socialförsäkringskonventionema med dessa länder. För att sammanläggning med försäkringstiden i annat EES-land över huvud taget skall äga rum krävs dock att i varje fall ett år med ATP-poäng har tillgodoräknats i Sverige. Vidare tillämpas enligt EG-förordningen 140871 artikel 46 vid

beräkningen av pension den s.k. proratatemporis-principen se närmare

härom i avsnitt 4.2 och 6.7. Härvid fastställs först ett s.k. teoretiskt belopp, som är det belopp som sökanden skulle ha rätt till om alla hans försâkringsperioder hade fullgjorts i t.ex. Sverige. Det belopp som skall utges, det s.k. faktiska beloppet, fastställs sedan som en proportionell andel av det teoretiska beloppet i förhållande till den andel av den totala längden av försäkringsperioder som har fullgjorts i t.ex. Sverige. Om den totala längden försäkringsperioder i alla berörda medlemsstater av överstiger den maximiperiod medlemsstat kräver för att bevilja en som en oreducerad förmån för den svenska tilläggspensioneringens del 30 år skall andelsberäkningen göras utifrån denna maximiperiod i stället för den totala längden av försäkringsperioder.

194 SOU 199226

En konsekvens av dessa regler på den svenska tilläggspensioneringen kan bli att en person som bott och arbetat i flera olika länder inom EESområdet kommer att få del av svensk ATP i större utsträckning än vad som motsvarar den tid han intjänat pensionsrätt i Sverige i förhållande till hans samlade tid med förvärvsarbete. Sverige kan alltså få svara för en oproportionerligt stor andel av den samlade pensionen för personer i denna situation, med de kostnadseffekter detta medför. Detta är emellertid inte en följd av EGs regelsystem utan en konsekvens av att den svenska tillläggspensioneringen inrymmer en internationellt sett mycket förmånlig intjänanderegel, den s.k. 30-årsregeln, enligt vilken det är tillräckligt med pensionsgrundande inkomst under 30 år ñr rått till oavkortad pension. Att anlägga synpunkter på den regeln är emellertid något som ligger utanför vårt uppdrag. Inom vårt uppdrag faller däremot den betydelse som den nu beskrivna prorataberäkningen får för tilläggspensioneringen vid beräkning av förtidsoch efterlevandepension. Vid beräkningen av det teoretiska beloppet skall nämligen medräknas även år med s.k. antagandepoäng. För att pensionsberäkning med antagandepoäng skall få äga rum fordras enligt 13 kap. 2 § första stycket AFL att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har eller rätteligen skulle ha haft en sjukpenninggrundande - inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräknas pensionspoäng för två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. Vid beräkning av det teoretiska beloppet kan alltså antagandepoängberäkning äga rum även om dessa villkor inte är uppfyllda, under förutsättning att den försäkrade omfattas av ett annat lands pensionsförsåkring vid det aktuella tillfället. Vid beräkningen det faktiska belopp skall av som utges från ATP beaktas dock enbart år för vilka den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng innan pensionsfallet inträffade. Eftersom pensionen därvid beräknas som en andel av det teoretiska beloppet kan pension komma att utges med högre belopp än vad som följer av enbart AFLs regler. Ett exempel kan belysa det nu sagda. En person, som varit försäkrad i sammanlagt nio år, invalidiseras vid 30 års ålder under det tionde förvärvsverksamma året. Av de nio åren har han tillgodoräknats ATP-poäng enbart för de tre första åren och därefter förvärvsarbetat och varit försäkrad i annat EES-land i år. Enligt AFL är han berättigad till sex endast 330 av hel förtidspension, eftersom han inte uppfyller villkoren för antagandepoängberäkning han har varken varit aktuellt försäkrad för ATP eller tillgodoräknats pensionspoäng för två av de fyra sista åren före pensionsfallet. Med tillämpning av EGs förordning 140871 skulle han emellertid kunna vara berättigad till 39 eller en tredjedel av en hel ñrtidspension. EES-avtalet innehåller bl.a. ett tillägg till bilaga 6 till EG-förordningen 140871, som innehåller särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftningar. För Sveriges vidkommande upptas där en regel med syfte att garantera att de angivna principerna för pensionsberäkning enligt EG-ñrordningens bestämmelser blir tillämpliga här. Regeln

SOU 199226 195

föreskriver att, vid fastställandet av rätten till förtids- eller efterlevandepension som delvis baseras på framtida antagna ñrsäkringsperioder, en person skall anses uppfylla försäkrings- och inkomstvillkoreni den svenska lagstiftningen om han som arbetstagare eller självständigt förvärvsverksam omfattas av ett försäkringssystem eller ett system som grundas på bosättning i en annan stat, för vilken förordningen gäller. En tillämpning av denna regel på exemplet ovan innebär att personen i fråga skulle såsom s.k. teoretiskt belopp vara berättigad till oavkortad förtidspension från Sverige, eftersom villkoren för antagandepoängberäkning anses uppfyllda. Det finns dock ñr närvarande en gräns för det totala pensionsbelopp som kan erhållas från flera länder. Det sammanlagda beloppet får inte överskrida det högsta av de teoretiska belopp som beräknats i något av de aktuella länderna. Om detta belopp överskrids skall pensionema från vart och ett av länderna sättas ned proportionellt enligt en särskild begränsningsregel i artikel 46. Dessa bestämmelser har nyligen ändrats. I avsnitt 6.7 redovisar vi innebörden av regelsystemet efter dessa ändringar. Närmare regler för beräkningen finns också i tillämpningsförordningen 57472 artikel 15. Det är därför omöjligt att säga hur stor den faktiska förtidspensionen blir i exemplet ovan. De pensionsbelopp som med tillämpning av EG-förordningen skall utbetalas som törtids- eller efterlevandepension blir beroende av storleken av de pensioner som utges enligt lagstiftningen i andra länder, från vilka den försäkrade har rätt till motsvarande förmåner. EG-förordningens regler om beräkning av pension är komplicerade och för närvarande föremål för revidering. Vi går inte här närmare in på dessa bestämmelser men kommer i avsnitt 6.7 att lämna en något utförligare beskrivning av reglerna och där ytterligare belysa konsekvenserna därav. Vi vill dock här också erinra om vad vi framhållit i avsnitt 6.2.1 om det önskvärda i att reglerna för antagandepoängberäkning inom ATP ändras, t.ex. så att de motsvarar vad vi föreslår beträffande beräkning av antagen framtida bosättningstid inom folkpensioneringen. En tillämpning av EG-förordningen på den svenska tilläggspensioneringen påverkar även de belopp som utges som barnpension. Här kan hänvisas till den redogörelse ñr förordningens regler i detta hänseende som lämnats i avsnitt 6.2.1. Innebörden av dessa regler är i korthet att barnpension antingen utges med ett belopp som inte reduceras på grund av SO-årsregeln

om barnet är bosatt i Sverige eller inte utges alls om barnet är bosatt i

annat EES-land. Om den avlidne föräldern under sin livstid förvärvsarbetat även utanför EES-området kan dock pensionen 30-delsberälmas. Ibland kan också inträffa att en del av bampensionen skall utges som ett tilläggsbelopp till barn bosatta utomlands. I det ovan nämnda tillägget till bilaga 6 till förordning 140871 som upptagits i EES-avtalet finns också bestämmelse som berör möjligheten en att tillgodoräknas s.k. vårdar inom tilläggspensioneringen. Enligt 11 kap. 6 a § AFL skall här i riket bosatt förälder, som under större delen av en ett kalenderår vårdat ett här bosatt barn under tre års ålder, under vissa förutsättningar tillgodoräknas det året såsom ett vårdår. Sådana år jämställs vid beräkningen av tilläggspension med år för vilka pensionspoäng

196 SOU 199226

tillgodoräknats. Som villkor gäller att föräldern är försäkrad för ATP och att pensionspoäng inte förvärvats på grund av förvärvsinkomster eller sociala förmåner som föräldrapenning. Enligt bestämmelsen i EES-avtalet skall sådana vårdår kunna tillgodoräknas även om barnet och föräldern är bosatta i en annan EES-stat, under förutsättning att den som vårdar barnet är ñräldraledig enligt bestämmelserna i lagen 1978410 om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Detta villkor innebär att föräldern måste ha en aktuell anställning i Sverige eller utomlands under sådana villkor att han eller hon omfattas av svensk lagstiftning och att anställningen varat antingen sex månader eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren före ledighetens början. Den som aldrig tillhört eller lämnat den svenska arbetsmarknaden kan således inte tillgodoräknas vårdar vid bosättning utomlands.

6.6.3 De särskilda bestämmelserna för den s.k. övergångs-

generationen

Vid beräkning av ålderspension från tilläggspensioneringen skall enligt huvudregeln i 12 kap. 2 § första stycket AFL, om pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än 30 år, pensionen minskas med 130 för varje felande år den s.k. 30-årsregeln. I pensioneringens inledningsskede har för försäkrad som är svensk medborgare SO-årsregeln ersatts med en 20-årsregel för den som är född något av åren 1896-1914. För den som är född något av åren 1915-1923 fordras, i stället för 30 år, 21 år för den som är född år 1915, 22 år för den som är född år 1916 osv. 15 kap. 1 § AFL. Dessa övergångsregler innebär att personer som är födda år 1914 och senare har möjlighet att förvärva oavkortad pension medan de som är födda åren 1896-1913 maximalt har kunnat så många 20-delar av full pension som antalet år fr.o.m. år 1960, då ATP tillkom genom ikraftträdandet av 1959 års lag om försäkring för allmän tillläggspensionering, t.o.m. det år då vederbörande fyllde 65 år. Även för utländska medborgare födda är 1923 eller tidigare gäller särskilda övergångsregler med avseende på pensionsberäkningen 15 kap. l a § AFL. Dessa innebär att vid tillämpningen av 30-årsregeln från talet 30 avräknas det antal år ñre år 1960 för vilka har beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade. Avräkning fâr dock ske med högst tio år eller, om den försäkrade är född under något av åren 1915-1923, med högst tio år minskade med ett år för varje år som den försäkrade är född senare än år 1914. Den s.k. likabehandlingsprincipen, som ligger till grund för EGs förordning 140871, innebär att personer som omfattas av förordningen och som är bosatta inom en medlemsstats område har samma rättigheter och skyldigheter i fråga om socialförsäkringsförmåner som den statens egna medborgare artikel 3. En annan för förordningen grundläggande princip, den s.k. exportabilitetsprincipen, innebär enligt artikel 10 att bl.a. pensionsförmåner vilka förvärvats enligt en medlemsstats lagstiftning inte får minskas, ändras, innehållas, dras in eller konfiskeras med

SOU 199226 197

anledning av att mottagaren är bosatt i en annan medlemsstat. Artikeln gäller enligt ordalydelsen löpande pensioner. EG-domstolen har emellertid tolkningsvis utvidgat artikelns tillämpningsområde till att gälla även ännu icke beviljade förmåner, dvs. intjänad pensionsrätt. Därav torde följa att inte endast EES-medborgare som är bosatta i Sverige utan även sådana som bor i annat EES-land kan om de har omfattats av den svenska tilläggspensioneringen kräva att behandlas på samma sätt som svenska medborgare. Visserligen finns det, som ovan nämnts, särskilda övergångsregler också till förmån för utländska medborgare som är födda år 1923 eller tidigare. Dessa har emellertid en annan utformning än de regler som gäller för svenska medborgare och inte ger alltid ett lika förmånligt utfall för enskilda individer. Det står således klart att bestämmelsen i 15 kap. 1 § AFL efter det att - EG-förordningens regler blivit gällande här i landet inte kan tillämpas fullt ut enligt sin nuvarande lydelse, då den är inskränkt till att gälla endast svenska medborgare och således strider mot likabehandlingsprincipen. Eftersom denna regel är en övergångsbestämmelse, som numera har fått minskad betydelse i och med att de som omfattas härav redan har uppnått pensionsåldem, bör den utvidgning av regelns tillämpningsområde till att gälla också medborgare i EES-länder som blir följden av att EG-förordningen blir gällande i Sverige kunna accepteras. Någon ändrad lagstiftning erfordras således inte enligt vår mening. Några mer markanta kostnadsökningar torde inte bli följden härav. Här kan erinras att om någon omräkning av utgående pensioner ñr förfluten tid inte kan ske på grund av en sådan utvidgning. En eventuell förhöjning av pensionen till följd härav kan gälla först fr.o.m. det datum då lagen 1992000 om samordning av systemen för social trygghet i fråga om personer som flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet träder i kraft. Vi föreslår alltså här ingen ändring i fråga om Övergångsbestämmelserna för svenska medborgare. Genom nyss nämnda lag kommer likabehandlingsprincipen att bli gällande i Sverige och medföra att vid tillämpning av regeln i 15 kap. 1 § AFL full likställighet måste upprätthållas i detta hänseende mellan svenska medborgare och medborgare i andra EESländer.

6.6.4 ATP-förbindelser

En s.k. ATP-förbindelse kan sägas utgöra ett avtal mellan arbetsgivare en

ibland företrädd av annan och riksförsäkringsverket, varigenom arbetsgivaren förbinder sig att svara för tilläggspensionsavgiften men däremot

inte andra socialavgifter såvitt avser utgiven lön eller ersättning i annan fall då sådan skyldighet inte föreligger enligt lag. Till följd förbindelsen av tillgodoräknas arbetstagaren lönen eller ersättningen pensionssom grundande inkomst av anställning inom ATP, vilket eljest inte skulle vara fallet.

En ATP-ñrbindelse avges av arbetsgivaren eller annan och skall

godkännas av riksförsäkringsverket. Enligt praxis och i enlighet med uttalanden i förarbetena till AFL måste en förbindelse ha generell en

198 SOU 199226

omfattning, dvs. avse samtliga svenska medborgare som sysselsätts i den verksamhet som anges i förbindelsen. En ATP-förbindelse godtas således inte om den anges omfatta endast viss person. Vidare krävs att förbindelsen omsluter ett större antal år. ATP-förbindelse kan ingås med retroaktiv verkan. En förbindelse kan sägas upp av båda parter. Riksförsäkringsverket kan säga upp förbindelsen t.ex. om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter, såsom den uppgiftsskyldighet som krävs för bestämmande av avgifter och pensionsgrundande inkomst. En ATP- förbindelse kan avges i följande fyra situationer. Svenska medborgare arbetar utomlands fär en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person. Arbetstagare i denna situation omfattas av försäkringen för tilläggspension, dvs. de är försäkrade för ATP, men lönen räknas inte som pensionsgrundande inkomst. ATP-förbindelse kan enligt 11 kap. 2 § tredje stycket avges av svenska staten eller en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över en utländsk juridisk person, varifrån lönen härrör. Den som åtagit sig förbindelsen skall enligt femte stycket nämnda paragraf anses som arbetsgivare. Möjligheten för svenska staten att avge förbindelse är inte begränsad till fall då det rör sig om uppdrag i utlandet för statens omedelbara räkning. Det är därigenom möjligt att säkra pensionsrätt för svenskar i utlandet vid olika former av internationell verksamhet, exempelvis de svenska handelskamrama utomlands och den tekniska biståndsverksamheten. Möjlighet ges enligt denna bestämmelse också för svenska företag att teckna förbindelse för svenskar som är anställda hos företagets utländska dotterbolag. För att en förbindelse skall kunna godtas krävs att den avser samtliga svenska medborgare anställda hos dotterbolaget. 2. Svenska medborgare eller i Sverige bosatta utländska medborgare arbetar för en främmande makts beskickning eller lånade konsulat här i landet eller för en utländsk medborgare som tillhör beskickningen eller konsulatet. Arbetstagare i denna situation är försäkrade för ATP men lönen beaktas inte vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst enligt huvudregeln härför. Den utländska beskickningen kan enligt 11 kap. 2 § fjärde stycket AFL avge ATP-förbindelse och skall då anses såsom arbetsgivare jfr under 1. Förbindelsen godtas inte om den avser enbart utländska medborgare. Den måste således avse antingen enbart svenska medborgare eller såväl svenska medborgare som utlänningar. Kravet på en förbindelses generella avfattning anses uppfyllt, om förbindelsen avser samtliga beskicknings- eller konsulatsmedlemmar av en viss kategori. 3 Svenska medborgare arbetar och är försäkrade i ett konventionsland . för en arbetsgivare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person. I denna situation är arbetstagarna på grund av konventionsbestämmelser inte att anse som försäkrade i Sverige, varför pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för dem ll kap. l § andra stycket AFL. Arbetsgivaren kan avge en ATP-förbindelse enligt 20 kap. 15 § andra stycket första meningen AFL. Det krävs inte att förbindelsen avser alla som

SOU 199226 199

bolaget sänder till konventionsländer. Förbindelsen måste dock avse samtliga arbetstagare som sänds ut till ett visst konventionsland. 4. Svenska medborgare anställda hos en utländsk juridisk person arbetar och är försäkrade i ett konventionsland. Här avses svenskar, som är anställda hos svenska företags utländska dotterbolag och som på grund av konventionsbestämmelser inte föranses säkrade i Sverige. Eftersom de inte är försäkrade, skall pensionsgrundande inkomst inte beräknas för dem. En förbindelse enligt punkt l kan ovan därför inte godtas. Enligt 20 kap. 15 § andra stycket andra meningen AFL kan emellertid en svensk juridisk person, som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, avge en ATP-förbindelse. I likhet med vad som gäller en förbindelse enligt punkt l måste förbindelsen avse samtliga svenska medborgare anställda i dotterbolaget. Det finns i dag ca 360 gällande ATP-förbindelser, varav svenska staten utfärdat 6 och utländska beskickningar i Sverige ett 50-tal. Omkring 250 förbindelser gäller i förhållande till EG- och EFTA-länder. Ungefär två

tredjedelar av de förbindelser som utfärdats av svenska juridiska personer

arbetsgivare totalt ca 300 avser arbete i land med vilket Sverige ingått socialñrsäkringskonvention. En ATP-förbindelse leder i vart fall när det gäller arbetstagare i kon- ventionsländer till dubbelförsäkring. Arbetstagaren förvärvar sålunda i regel pensionsrâtt både i Sverige och i det land där han förvärvsarbetar. Även rätt till pension uppkommer i det andra landet på grund om av reglerna i det landets lagstiftning eller enligt en konvention mellan det landet och Sverige, kan ofta finnas ett intresse hos arbetstagaren av att få stå kvar i ATP-systemet. Detta gäller enligt uttalanden i förarbetena till dessa regler bl.a. beträffande resebyråanställda, som under arbete utomlands ibland kommer att vistas i flera länder under samma år, t.ex. ömsevis i konventionsländer och länder som Sverige inte har ingått någon konvention om social trygghet med. Det kan enligt vår mening ifrågasättas möjligheterna att teckna om ATP-förbindelse står i överensstämmelse med de principer ligger till som grund för EGs förordning 140871. Enligt huvudregeln i artikel 13.1 i förordningen skall personer för vilka förordningen gäller omfattas av lagstiftningen i endast en medlemsstat. I artikel 15 stadgas dock vissa undantag såvitt avser frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring. När EG-förordningen blir gällande i Sverige och dess bestämmelser på motsvarande sätt som i dag gäller i fråga om konventioner får företräde framför reglerna i AFL innebär det att arbetstagare, enligt som förordningen omfattas av lagstiftningeni ett annat land, inte kan anses som försäkrade enligt 1 kap. 3 § AFL, varför någon pensionsgrundande inkomst inte heller kan beräknas för dem enligt 11 kap. 2 § AFL. Sådana arbetstagare skulle således inte kunna omfattas av en ATP-förbindelse utfärdad med stöd av reglerna i sistnämnda paragraf de situationer som beskrivits under punkterna l och 2 ovan. Situationen är i dessa fall närmast att jämföra med vad som nämns under punkterna 3 och 4 ovan, dvs. sådana situationer då ATP-förbindelse kan ingås med stöd 20 kap. av

200 SOU 199226

15 § andra stycket AFL. En sådan förbindelse förutsätter dock att arbetstagaren inte skall vara försäkrad enligt AFL på grund av en överenskommelse regeringen träffat med främmande makt, en konvention 20 som kap. 15 § första stycket. EES-avtalet kan i sig inte definieras som en konvention, varför inte heller en förbindelse enligt 20 kap. 15 § andra stycket AFL torde kunna omfatta här ifrågavarande arbetstagare. Det skulle således kunna hävdas att riksförsäkringsverket, när EGs regelsystem blir gällande i Sverige, på eget initiativ skulle kunna säga upp ATP-förbindelser som omfattar personer som enligt EG-förordningen tillhör ett annat lands socialñrsåkxingssystem, eftersom förutsättningar för förbindelsens giltighet längre föreligger. En annan fråga är om möjlighet bör finnas att för framtiden träffa förbindelse för arbetstagare som enligt EGs regler omfattas av ett annat lands lagstiftning. Som tidigare nämnts finns regler i artikel 15 i ñrordning 140871 som behandlar frivillig försäkring. Principen är här att tillämpningen av två eller flera medlemsstaters lagstiftningar medför om dubbelförsäkring enligt ett obligatoriskt föräkringssystem och ett system för frivillig försäkring, personen i fråga skall omfattas endast av det obligatoriska ñrsäkringssystemet. Och om dubbelförsäkring uppkommer enligt två eller flera systern för frivillig försäkring kan han omfattas endast av ett av dessa artikel 15.2. När det gäller invaliditet, ålderdom och dödsfall pensioner kan han emellertid ansluta sig till en medlemsstats system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, även om han omfattas av en annan medlemsstats obligatoriska försäkring, i den mån en sådan dubbelförsäkring uttryckligen eller underförstått är tillåten i den förstnämnda medlemsstaten artikel 15.3. Att dubbel försäkring är tillåten enligt den svenska pensionslagstiftningen kan utläsas av bestämmelserna i 20 kap. 15 § andra stycket AFL om ATPförbindelse ñr svenska medborgare som arbetar utomlands och som på grund av konventionsbeståmmelser inte skall vara försäkrade enligt AFL jfr under punkterna 3 och 4 ovan. Anledningen till att de inte är försäkrade ñr svensk tilläggspension är att de enligt en konvention är omfattade av motsvarande lagstiftning i ett annat land. Reglerna infördes genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1985. Av förarbetena till lagstiftningen prop. 19848578 sid. 109 framgår att skälet till att svenska medborgare på detta sätt ñck möjlighet att kvarstanna i ATPsystemet var att det i vissa fall kan vara komplicerat att beräkna vilket skydd den utländska pensioneringen ger, trots att konventionema garanterar att en exportabel pension kommer att utgå från konventionslandet i vart fall om arbetet där varat minst ett år. Departementschefen ansåg visserligen att detta inte var någon idealisk lösning, eftersom den leder till dubbelñrsäkring. Han hänvisade dock till att lösningen bygger på frivillighet från den avgiftsbetalande arbetsgivarens sida och därför borde kunna godtas. Det hänvisades också till att konventionemas regler inte borde lägga hinder i vägen för detta, eftersom arbetstagarnas tillhörighet till lagstiftningen i det andra landet inte påverkas. Av uttalanden i förarbetena framgår också att lagstiftningen var tänkt som en temporär åtgärd i avvaktan på att regler med motsvarande innehåll skulle tas in i

SOU 199226 201

socialförsäkringskonventionema. Lagregeln skulle således fungera som en utfyllnad av bestämmelserna i redan ingångna konventioner och var tänkt att kunna upphävas vid den tidpunkt då de äldre konventionerna kunnat revideras. Enligt vår bedömning är det tveksamt om de möjligheter som enligt AFL föreligger för arbetstagare, som enligt förordningen omfattas av ett annat EES-lands pensionslagstiftning, att genom ATP-förbindelse tillhöra den svenska tilläggspensioneringen står i överensstämmelse med reglerna i EGs förordning 140871. Av betydelse härför är om ATP-förbindelsema kan ses som en form av frivillig försäkring. Detta kan enligt vår mening sättas i fråga, bl.a. eftersom förbindelsema tecknas av arbetsgivare och arbetstagarna inte har något inflytande över om de skall vara försäkrade för ATP eller ej. Någon bestämd slutsats vill vi dock inte ange här. Inte heller föreslår vi någon ändrad lagstiftning. Härvid är emellertid att beakta att, i den mån ATP-förbindelser kommer att tecknas också efter EG-reglemas ikraftträdande, kravet på svenskt medborgarskap inte kan upprätthållas fullt ut i förhållande till personer som omfattas av EG-ñrordningen. Detta följer av den s.k. likabehandlingsprincipen artikel 3, som innebär att personer som omfattas av förordningen och som är bosatta i en arman medlemsstat skall ha samma skyldigheter och rättigheter som värdlandets egna medborgare har enligt landets lagstiftning. Kravet på svenskt medborgarskap skulle alltså inte kunna upprätthållas när det gäller sådana utländska medborgare som är bosatta i Sverige men är försäkrade i ett annat land. Den allmänna principen om förbud mot diskriminering på gnmd av nationalitet som ligger till grund för förordningen skulle härutöver kunna åberopas som stöd för att hävda att kravet på svenskt medborgarskap inte heller kan upprätthållas när det gäller sådana arbetstagare som är bosatta utomlands tidigare men som omfattats av den svenska tilläggspensioneringen jfr artikel 9 som föreskriver att ett krav bosättning i landet som villkor för anslutning till frivillig försäkring inte gäller personer som är bosatta i en annan medlemsstat och som tidigare har omfattats av lagstiftningeni ifrågavarande land. Vi har under vårt arbete mot bakgrund bl.a. av det ovan anförda ifrågasatt om möjligheterna att träffa ATP-förbindelse över huvud taget bör finnas kvar. Vi har emellertid inte haft tid eller möjlighet att utreda alla konsekvenser som ett avskaffande härav skulle innebära. Vi det anser också ligga något vid sidan av vårt uppdrag att nämnare utreda frågan och lägga fram förslag i den antydda riktningen. Frågan bör emellertid, enligt vår mening, så snart som möjligt tas upp till prövning i ett annat sammanhang. I vad mån våra förslag när det gäller folkpensioneringen bör få konsekvenser vad avser avgiftsskyldigheten vid ATP-förbindelse är också en fråga som vi diskuterat men funnit ligga utanför vårt utredningsuppdrag. Det bör emellertid anmärkas att vårt förslag i fråga den ATPom anknutna intjänanderegeln inom folkpensioneringen innebär att arbetstagare, som omfattas av en sådan förbindelse, kommer att intjäna rätt även till folkpension. Sådan rätt finns för övrigt redan i dag när det gäller

202 SOU 199226

reglerna i nuvarande 5 kap. 2 § AFL om exporträtt av folkpension ñr svenska medborgare. Vi anser därför att tungt vägande skäl talar för att det införs en skyldighet för arbetsgivare som ingått en ATP-förbindelse att betala även folkpensionsavgifter på arbetstagarens inkomster.. Som nyss sagts redovisar vi emellertid inte något lagförslag med denna innebörd.

6.7 Regler om samordning med utländsk

pension

6.7.1 Samordning enligt AFL

De konventioner på Socialförsäkringens område som Sverige ingått med andra länder har till syfte att samordna den svenska försäkringen med andra länders försäkringar till undvikande av luckor och dubbelersättningar i enskildas svenskars och utlänningars försåkringsskydd. I dessa kon- - ventioner har man emellertid inte kunnat lösa alla samordningsproblem på pensioneringens område. En kompletterande möjlighet att undvika fall av dubbelpensionering ges i en regel i 17 kap. 5 § AFL. Enligt denna paragraf skall, i den mån regeringen så förordnar, pension enligt utländsk lagstiftning avdragas från pension som utges enligt AF L. Med stöd av denna paragraf har regeringen i förordningen 1979131 om beräkning av folkpension i vissa fall föreskrivit att pension enligt utländsk lagstiftning skall vid beräkning av folkpensionsförmån enligt AFL likställas med ATP. En utländsk pension beaktas alltså på samma sätt som svensk ATP vid beräkning av barnpension, bamtillägg, pensionstillskott och de inkomstprövade folkpensionsförrnånema KBT och hustmtillägg.

6.7.2 Samordning enligt EGs förordning 140871

EGs förordning 140871 har till syfte att samordna medlemsstaternas lagstiftningar på Socialförsäkringens område för förvärvsarbetande som flyttar mellan olika länder inom gemenskapen så att de som utnyttjar möjligheten till fri rörlighet på arbetsmarknaden inte på grund härav går miste om rättigheter som de eljest skulle kunna erhålla. I avsnitt 4.2 har vi lämnat en översiktlig beskrivning av reglerna i förordningen. Enligt EGs regelsystem sker samordningen vad gäller pensioner enligt den s.k. proratatemporis-principen. Den innebär att pension utges i förhållande till den försäkrings- eller bosättningstid som tillgodoräknats i varje land. Principen skall ses mot bakgrund av förordningens regler om pension. Enligt dessa regler skall en förvärvsarbetande ha rätt till pension från vart och ett av de länder där han varit yrkesverksam. När han når pensionsåldern, skall han således inte uppbära pension från endast ett land, utan hans totala pension skall bestå av pensionsdelar från varje land där han varit förvärvsarbetande. I en del länder, bl.a. i Sverige, finns krav på en viss minsta försäkringstid för att rätt till pension skall föreligga. Om den förvärvs-

SOU 199226 203

arbetande inte uppfyller ett sådant villkor, har han inte rätt till pension enligt den nationella lagstiftningen ensam. I en sådan situation leder den s.k. sammanläggningsprincipen till att han likväl skall kunna få rätt till en viss pension. Om den förvärvsarbetande har omfattats av lagstiftningen i en annan medlemsstat under den tid som saknas för att kvalifikationstiden skall vara uppfylld, skall försäkrings- eller bosättningsperioder i andra medlemsstater beaktas som om de var perioder som tillgodoräknats enligt ifrågavarande lands lagstiftning. Om den förvärvsarbetandes tillgodoräknade perioder i andra medlemsstater sammanlagda med hans perioder i ifrågavarande stat överstiger den minsta försäkringstid som krävs enligt lagstiftningen i denna stat, har det därmed öppnats rätt till pension artikel 45.1. Om en förvärvsarbetande har omfattats av lagstiftningen i två eller flera medlemsstater skall hans pensioner beräknas enligt förordningens särskilda regler härför avsnitt III kapitel 3. Enligt dessa skall först beräknas vad han är berättigad till om pensionen beräknas uteslutande efter de regler som gäller enligt den nationella pensionslagstiftningen nationell pension. Därefter beräknas vad som skulle utgå med tillämpning av den s.k. proratatemporis-principen prorata-pension. Slutli gen jämförs dessa belopp med varandra och det högsta av de två beloppen utgör den pension som skall utges från ifrågavarande stat artikel 46.1. Prorata-pensionen beräknas på följande sätt artikel 46.2. Först beräknas hur stor pension den förvärvsarbetande skulle få enligt ett visst lands lagstiftning, om samtliga försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts i de medlemsstater där han har varit förvärvsverksam hade fullgjorts enligt detta lands lagstiftning. Detta pensionsbelopp kallas det teoretiska beloppet. Med utgångspunkt från detta beräknas den faktiska pensionen som en andelspension prorata-pension utifrån förhållandet mellan den förvärvsarbetandes försäkrings- eller bosättningstid i det aktuella landet och hans totala försäkrings- eller bosättningstid som ligger till grund för beräkningen av det teoretiska beloppet. Detta bråktal multipliceras därefter med det teoretiska beloppet. Om den totala försåkrings- eller bosättningstiden är längre än den maximiperiod som krävs för rätt till oreducerad förmån enligt lagstiftningen i något av länderna, skall beräkningen i detta land i stället göras utifrån denna maximiperiod. I avsnitt 6.7.3 redovisas ett exempel som är avsett att illustrera dessa beräkningsregler. En pensionsberäkning enligt dessa regler skall göras i vart och ett av de länder vilkas pensionslagstiftning den förvärvsarbetande varit omfattad av. Den förvärvsarbetandes pension är således sammansatt av delpensioner från vart och ett av de länder vilkas lagstiftning han omfattats av. Sammanläggnings- och proratatemporis-principerna kan härvid leda till att pension kommer att utges med lägre belopp än vad som följer av den nationella lagstiftningen. T.ex. kan enligt AFL utges en minsta tillläggspension som motsvarar 330 av av en oreducerad pension och enligt våra förslag en minsta folkpension om 340 av hel folkpension. Med tillämpning av EG-förordningen blir motsvarande andelar l 30 resp. 140.

204 SOU 199226

I tillämpningsförordningen 57472 ges närmare anvisningar om beräkningsförfarandet i situationer då försäkringsperioder i olika länder sammanfaller. Detta kan inträffa Lex. vid beräkning av svensk förtidseller efterlevandepension när hänsyn skall tas till försäkringstid efter pensionsfallet. Inom ATP kan pensionen beräknas med s.k. antagandepoäng och enligt våra förslag i detta betänkande skall också folkpensionen i framtiden kunna beräknas på grundval av antagen framtida bosättningstid. I vissa andra länder, t.ex. Norge, Finland och Tyskland, ñnns regler för beräkning av pension vid invaliditet och dödsfall som liknar dem som finns inom det svenska ATP-systemet. Detta innebär att pensionen beräknas dels på faktiska år inom det aktuella systemet, dels om vissa förutsättningar är uppfyllda på år mellan pensionsfallet och t.ex. den allmänna pensions- åldem. Detta kan i vissa situationer leda till en betydande överkompensation framför allt för yngre pensionstagare. I tillämpningsförordningen artikel 15.1 d föreskrivs därför att vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska förrnånsbeloppet enligt artikel 46.2 a och b i förordningen 140871 skall varje period som betraktas som likställd med en försäkrings- eller bosättningsperiod enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftningar beaktas endast i den stat där den försäkrade senast var obligatoriskt försäkrad. Denna regel träder in när en sammanläggning med försäkringstider i annat land krävs för att villkoren för beräkning av framtida ñrsäkringstid skall vara uppfyllda. Om den försäkrade enbart med stöd av svensk lagstiftning har rått till beräkning av antagandepoäng eller antagen framtida bosättningstid, skall alltså den nationella pensionen alltid beräknas på grundval av sådan fiktiv tid och blir reglerna i artikel 15 i förordningen 57472 inte tillämpliga. Det finns emellertid för närvarande en allmän begränsningsregel i förordningen som är avsedd att förhindra överkompensation artikel 46.3. Utgångspunkten för denna regel är att den förvärvsarbetande genom att tillgodoräknas försäkrings- eller bosättningstid i flera länder inte skall kunna erhålla en högre pension än vad som skulle vara fallet om hela tiden fullgjorts i ett enda land. I pensionsreglema i förordningen ingår vidare en bestämmelse om att de sammanlagda delpensionema inte får överstiga det högsta av de teoretiska belopp som beräknats för den pensionsberättigade. Om pensionema sammanlagda överstiger det högsta teoretiska beloppet, skall enligt bestämmelserna i artikel 46.3 pensionema reduceras enligt särskilda regler. De nu nämnda beräkningsreglema skall, när EGs förordningar 140871 och 57472 blir gällande i Sverige till följd av EES-avtalet, användas vid beräkning av ålders-, förtids- och efterlevandepension till änkor och änklingar från såväl folk- som tilläggspensioneringen. De tillämpas dock inte i fråga om bamtillägg till pensioner eller bampensioner, för vilka

gäller särskilda regler se avsnitt 6.2.1, 6.2.3 och 6.6.2. Det finns också

andra regler om beräkning av förtidsinvalidpension, men dessa regler kommer om vårt förslag i fråga om folkpensioneringen genomförs inte - att ha betydelse för pensioner enligt svensk lagstiftning.

SOU 199226 205

Som vi anrnärkt i avsnitt 4.2 har EG-domstolen i flera domar förklarat en tillämpning av artikel 46.3 i förordningen 140871, leder till som nedsättning av den pension som en person har rätt till enligt nationell lagstiftning, vara oförenlig med artikel 51 i Romfördraget. Med anledning bl.a. härav har nyligen beslutats vissa ändringar i förordningama 140871 och 57472. Vi har i avsnitt 4.2 gett en översiktlig beskrivning av innebörden av dessa ändringar. I avsnitt 6.7.4 nedan avser vi att något mer utförligt försöka redogöra för det regelsystemet. nya

6.7.3 Exempel på beräkning pensioner enligt EGs

av

förordning 140871

Här redovisas ett teoretiskt exempel för att belysa de regler beräkning om av pension för vilka redogjorts i föregående avsnitt. Vad faktiskt som gäller enligt pensionslagstiftningen i de länder valts i exemplet och som vilka pensionsbelopp som i realiteten utges har här inte beaktats. Exempel En arbetstagare eller egenföretagare har varit försäkrad varit bosatt och förvärvsarbetat i

Frankrike i 10 år Danmark i 20 år Sverige i 5 år totalt 35 år

Det förutsätts att det i Frankrike gäller regel 15 års kvalifrkationstid en om för rätt till ålderspension. I den danska och den svenska lagstiftningen uppställs krav på en minsta försäkringstid tre år. om Enligt förordningen 140871 skall i Frankrike först beräknas pension uteslutande enligt fransk lagstiftning, dvs. utan beaktande av förordningens regler i övrigt. Eftersom det här förutsatts gälla en kvalifikationstid om 15 år för rätt till pension, är personen i exemplet inte berättigad till fransk en nationell pension, eftersom hans försåkringstid i Frankrike uppgår till endast tio år. Sammanläggningsprincipen leder emellertid till att han likväl får rätt till pension eftersom försäkringstiden i Frankrike sammanlagd med försäkringstidema i Danmark och Sverige överstiger kvalifrkationstiden. Den franska pensionsinstitutionen skall därför beräkna den pension som den här aktuella pensionären skulle ha varit berättigad till enligt fransk lagstiftning om samtliga försäkringsperioder 35 år hade fullgjorts i Frankrike. Detta belopp förutsätts utgöra 45 000 kr. På grundval detta av teoretiska belopp beräknas den faktiska pensionen. Denna utgör så stor andel av 45 000 kr som motsvarar förhållandet mellan den förvärvsarbetandes ñrsäkringstid i Frankrike och hans totala försäkringsperiod eller 1035 x 45 000 kr 12 857 kr. Denna pension kallas också proratapension. På motsvarande sätt beräknas pensionen enligt dansk lagstiftning. Personen i exemplet är enligt lagen om social pension berättigad till 2040 av en oavkortad pension, som förutsätts utgöra 50 000 kr. Den nationella

206 SOU 199226

pensionen utgör således 2040 50 000 kr 25 000 kr. Den danska x pensionsinstitutionen skall emellertid beräkna även ett teoretiskt belopp och prorata-pension. Det teoretiska beloppet utgör den pension som utges en efter 35 års försäkringstidi Danmark, dvs. 3540 50 000 kr eller 43 750 x kr. Prorata-pensionen utgör 2035 x 43 750 kr 25 000 kr. Prorata-pensionen och den nationella pensionen år således lika stora, och fråga uppkommer därför inte att utge den högsta av pensionema. om pensionen skall beräknas på detta sätt. Även här kan Också den svenska beräknas nationell pension, eftersom kravet på minsta försäkringstid en en år är uppfyllt. Den svenska pensionen från folk- och tilläggspensioom tre neringen beräknas till 530 av en oavkortad pension, som också antas utgöra 50 000 kr, och uppgår således till 8 333 kr. Den teoretiska pensionen beräknas därefter med utgångspunkt från 30 års ñrsäkringstid i stället för den totala perioden 35 år, eftersom denna försäkringstid om utgör den maximiperiod enligt svensk lagstiftning krävs för rätt till som oavkortad förmån i detta fall. Det teoretiska beloppet utgör således 50 000 kr och prorata-pensionen 530 i stället för 535 härav eller 8 333 kr, dvs. samma belopp som den nationella pensionen. Sammanfattningsvis är personen i exemplet berättigad till följande pensionsbelopp från

Frankrike 12 857 kr Danmark 25 000 kr Sverige 8 333 kr totalt 46 190 kr

Det sammanlagda pensionsbeloppet i detta exempel överstiger inte det högsta teoretiska beloppet, utgör 50 000 kr. De särskilda regler som som fortfarande gäller ñr nedsättning de sammanlagda pensionema till av högsta teoretiska belopp blir här inte aktuella att tillämpa. Exemplet illustrerar också det faktum att en tillämpning av proratatemporis-principen inte kommer att leda till att det från den svenska folk- och tilläggspensioneringen skulle behöva utges större pensionsbelopp

än vad följer reglerna i AFL om vårt förslag i fråga om

som av folkpensioneringen genomförs, eftersom det för rätt till oavkortad pension är tillräckligt med 30 år med ATP-poäng. Däremot kommer Sverige att få för oproportionerligt stor andel av den samlade pensionen till svara en förvärvsarbetat i flera länder, eftersom 30 år internationellt personer som sett är en kort intjänandetid.

6.7.4 Ändringar av samordningsreglema i EGs förordning

Som vi beskrivit översiktligt och i avsnitt 4.2 har nyligen beslutats ovan del ändringar och tillägg såvitt gäller reglerna för beräkning av en pensioner och Sammanträffande förmåner i EG-förordningama 140871 av och 57472. Dessa ändringar har ännu inte trätt i kraft men kan förväntas

SOU 199226 207

göra det inom den närmaste framtiden. I det följande lämnar vi en översiktlig redogörelse för del de reglerna i förordningama. en av nya Som en bakgrund ger vi först kortfattad beskrivning de metoder en av som tillämpas för beräkning invalid- och efterlevandepensioner enligt av olika EG-länders pensionslagstifiningar. Dessa kan förenklat sägas vara uppbyggda enligt endera av följande tre modeller. A. .Sjuljörsäkringsmodelleru Invalid-ochellerefterlevandepensioneringen år snarare en del av sjukförsäkringen än variant ålderspensioneen av ringen. Detta innebär att invalidpensioner och efterlevandepensioner inte är beroende av försäkringstidens längd utan avgörande är att i personen fråga är aktuellt försäkrad vid den tidpunkt då risken materialiseras, dvs. vid pensionsfallet. I vissa länder kan dessutom krävas försäkring under en viss bestämd tid omedelbart före pensionsfallet. Syftet med pensionsordningar enligt denna modell är full att ge kompensation till omfattas försäkringen vid pensionspersoner som av fallet. De ger däremot inget skydd för inte längre är täckta personer som av försäkringen. Denna typ lagstiftning finns såvitt gäller invalidav pensioneringen i Belgien, Frankrike, Spanien, Irland, Storbritannien och Nederländerna där även för efterlevandepension. B. Modell med tillbakaräkning. Utmärkande för lagstiftning enligt denna modell är att pensionemas belopp varierar med försäkringstidens längd. I regel utges pension, om viss kvalifikationstid är fullgjord, oberoende av om personen i fråga är aktuellt försäkrad vid tidpunkten för pensionsfallet eller ej. Syftet med pensionsordningar enligt denna modell är att ge kompensation som mer eller mindre står i proportion till erlagda avgifter. Modellen tillämpas i fråga om ålderspension i alla EGs medlemsländer, efterlevandepension i alla länderna med undantag för Nederländerna, Tyskland och Luxemburg samt invalidpension i Danmark, Grekland, Italien och Portugal. C. Modell med famräkning. Denna modell motsvarar modell B men dessutom kan gottskrivas pensionsrätt för framtida försäkringstid. Pensionemas storlek är sålunda beroende inte bara faktiska förav säkringsperioder före pensionsfallet utan också gottskrivna perioder för av tiden mellan pensionsfallet och viss tidpunkt t.ex. gränsen för senare ålderspension. Det svenska ATP-systemets regler för antagandepoängberäkning, liksom de regler vi föreslår för beräkning antagen framtida nu av försäkringstid inom folkpensioneringen, kan sägas uppbyggda enligt vara denna modell. Den tillämpas i fråga invalid- och efterlevandepension i Tyskland om och Luxemburg. Tillämpningen på personer flyttar mellan länder reglerna för som av invalid- eller efterlevandepensioner enligt lagstiftningama i länder har som olika modeller ñr sina pensionssystem, liksom tillämpning en av bestämmelserna i EG-förordningen 140871 beträffande sammanläggning och prorata-beräkning, kan leda till mindre tillfredsställande konsekvenser. I vissa situationer kan en person få rätt till två oavkortade eller närmast oreducerade pensioner, medan kan riskera att inte få en arman person

208 SOU 199226

någon pension alls eller bara en mycket begränsad pension. Såväl överunderförsäkring kan alltså bli fallet. Konsekvenserna blir olika allt som efter två pensioner enligt modell A sammanträffar, om detta sker beom träffande två pensioner enligt modell B eller C eller om en pension enligt modell A sammanträffar med pension enligt modell B eller C. Detta har en gett upphov till problem och är en orsak till de regler som upptagits i förordningen 14087l Sammanträffande och beräkning av pension. Det om är också dessa förhållanden är grunden till de nyligen beslutade som ändringarna i förordningen. En grundläggande princip bakom det nya regelsystemet i EGs förordning l4087l är att det måste ankomrna på den nationella lagstiftningen i varje medlemsstat att uppställa regler minskning av pensionsförmåner om med hänsyn till att pensionstagaren samtidigt har rätt till annan pension eller social förmån. I den mån sådana regler medger reduktion av arman nationell pension med hänsyn till andra nationella förmåner kan inom motsvarande regler uppställas med avseende på förmåner vissa gränser förvärvats enligt medlemsstats lagstiftning. I avsaknad av som en annan nationella regler med sådan innebörd finns inga möjligheter att sätta ned pension bestämts utan tillämpning EG-förordningens regler, en en som av s.k. nationell pension. Bestämmelser med sikte på den situationen faller det utanför EGs kompetens att uppställa. En annan princip bakom de nya reglerna är att, nationella regler inkl. bestämmelser om samordning om med andra förmåner intagna i den nationella lagstiftningen ger ett mindre förmånligt resultat än tillämpning av sammanlåggnings- och proen ratatemporis-principema i förordningen 140871, ñrordningens regler

skall användas. Av betydelse för de reglerna är den skillnad som görs mellan nya förmåner slag och förmåner av ett annat slag. Med sammanav samma träffande förmåner slag förstås vid tillämpning av kapitel 3 av av samma i förordningen Sammanträffande invalidförmåner, ålderspensioner och av efterlevandepensioner är beräknade eller utgivna på grundval av som perioder för försäkring eller bosättning fullgjorda av en och samma Med Sammanträffande förmåner ett annat slag förstås person. av av Sammanträffande förmåner inte är av samma slag eller med av som inkomster i olika fonner. I artiklarna 37-39 bestämmelser beträffande beräkning av invalidges pensioner i fall då den berättigade omfattats enbart av lagstiftningar av modelltyp A. Dessa regler skall här inte beröras. Artikel 40 och följande upptar bestämmelser om beräkning av invaliditetsförmåner i fall då anställd eller egenñretagare har omfattats en lagstiftningar modelltyp B eller C eller har omfattats av sådan lagav av stiftning jämte lagstiftning enligt modell A. Liksom gäller för närvarande skall i sådana fall huvudregel gälla att invaliditetsfönnånema skall som huvudregel beräknas enligt bestämmelser som för ålders- och som samma efterlevandepensioner. I vissa situationer då den anställde eller egenföretaaktuellt försäkrad för invaliditetsfönnån enligt en lagstiftning av garen var modelltyp A skall dock reglerna härför tillämpas.

SOU 199226 209

I artikel 46 har upptagits nya bestämmelser om i vilken utsträckning nationella regler om Sammanträffande av förmåner får tillämpas. Enligt denna artikel skall fortfarande gälla som huvudregel att, om en person uppfyller villkoren för rätt till pension från ett land utan att försäkringseller bosättningstideri flera länder behöver läggas beräkning samman, en skall göras av dels en pension beräknad uteslutande enligt den nationella lagstiftningen, dels en prorata-beräknad pension enligt bestämmelserna i kapitel 3. Pensionstagaren skall sedan erhålla den högsta dessa av pensioner. Om emellertid beräkningarna av pension uteslutande enligt nationell lagstiftning och av prorata-beräknad pension leder till ett identiskt resultat eller om prorata-pensionen blir lägre, kan medlemsstat avstå från att en företa en prorata-beräkning med tillämpning förordningens regler. Detta av är emellertid möjligt endast under förutsättning att den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning inte innehåller några regler reducering om av pensioner med hänsyn till samtidigt utgående förmåner av samma slag eller förmåner av ett annat slag jfr ovan. Undantag från kravet på prorataberäkning får också göras på villkor att den nationella lagstiftningen visserligen innehåller regler om samordning med förmåner ett annat av slag eller med inkomst men dessa har sådan utformning att minskning med hänsyn till sådana förmåner görs enbart med andel dem en av som motsvarar försäkrings- eller bosättningstid i det medlemslandet. Detta sistnämnda undantag tar särskilt sikte på den danska lagstiftningen och de regler som där gäller för prövningen av sociala pensioner mot inkomster. I en ny bilaga 4 C till förordningen 140871 har för varje medlemsstat förtecknats de situationer i vilka prorata-beräkning pensioner inte en av behöver göras. En ny artikel 46a upptar allmänna bestämmelser med avseende på regler i medlemsstaternas lagstiftning om minskning, indragning eller innehållande av ålders-, invalid- eller efterlevandeförmåner fall s.k. överav lappning. Här slås fast att det är bara i fall då medlemsstats nationella en lagstiftning uttryckligen medger det rätt föreligger att tillämpa som bestämmelser däri minskning med hänsyn till inkomster om m.m. som erhålls eller andra förmåner har förvärvats i medlemsstat. som en annan Däremot kommer i förordningen 140871 för framtiden inte att finnas några sådana regler om reduktion av pensionsförmåner i överlappningssituationer. I en ny artikel 46b ges sedan särskilda bestämmelser om sammanträffande av förmåner av samma slag från två eller flera medlemsstater. Tillämpningen av nationella regler härom tillåts bara i vissa speciella situationer. Inledningsvis slås fast att en medlemsstats regler minskning om m.m. med hänsyn till att pensionstagaren har rätt till en förmån av samma slag inte kan tillämpas i fråga om prorata-berälmad pension. När det gäller pension beräknad uteslutande med tillämpning av ett medlemslands egen lagstiftning s.k. nationell pension får regler i den nationella lagstiftningen om minskning, indragning eller innehållande med hänsyn till fönnån en av samma slag tillämpas enbart för att undvika obefogad överlappning en av pensioner. Detta är fallet i situationer då pension modelltyp en som av

210 SOU 199226

A se ovan, dvs. vars storlek är oberoende av ñrsälcrings- eller bosätt-

ningstidens längd, sammanträffar med en pension enligt modelltyp B eller C. Vidare är minskning m.m. av en nationell pension tillåten i situationer då en pension av modelltyp C, dvs. vars storlek grundats på gottskriven framtida försäkringstid, sammanträffar med en pension från annat land som också är modelltyp C. I denna situation, som alltså tar sikte på bl.a. förtidspensioner med en utformning som det svenska ATP-systemets, förutsätts att medlemsländerna kan ingå bilaterala eller multilaterala avtal upptagande bestämmelser till förhindrande att en och samma gottskrivna period tas i beaktande i flera länder samtidigt. I en ny bilaga 4 D har förtecknats de förmåner och de avtal som faller inom tillämpningsområdet för denna bestämmelse. Slutligen tillåts tillämpning av nationella regler om minskning m.m. i fall då en pension enligt modell C sammanträffar med en pension enligt modell A. Artikel 46e, som också är ny, innehåller bestämmelser som syftar till att begränsa tillämpningen av nationella regler om Sammanträffande med förmåner av ett annat slag eller med annan inkomst i fall då två eller flera medlemsstater berörs. I fråga om s.k. nationella pensioner föreskrivs att, om utbetalningen av förmåner av ett annat slag eller av annan inkomst medför samtidig minskning av två eller flera nationella pensioner, det belopp som inte skall utges skall delas med det antal pensioner som är föremål för minskningen. Beträffande prorata-pensioner föreskrivs att förmåner av ett annat slag eller annan inkomst skall tas i beaktande vid minskningen m.m. enbart till en del som motsvarar den andel med vilken pensionen har beräknats vid tillämpning av förordningens bestämmelser om prorata-beräkning. Detsamma gäller beträffande andra bestämmelser i den nationella lagstiftningen till förhindrande av överlappning, Lex. trösklar och tak av olika slag. I artikeln upptas vidare särskilda regler för det fall att pensionstagaren erhåller såväl en nationell pension från ett land som en prorata-beräknad pension från ett annat land. Ett fjärde stycke innehåller regler av innebörd att, om ett medlemslands lagstiftning upptar bestämmelser att förmåner av ett annat slag eller annan inkomst skall beaktas bara med en viss andel vid tillämpningen av regler mot Sammanträffande och denna andel motsvarar förhållandet mellan å ena sidan försäkringstiden i det landet och å andra sidan den totala försäkringstiden i alla medlemsländer, de ovan beskrivna reglerna inte behöver tillämpas. I femte stycket i artikel 46e föreskrivs slutligen att bestämmelserna i artikeln gäller i tillämpliga delar också ñr det fall att den nationella lagstiftningen innehåller regler som innebär att pension inte kan beviljas den som erhåller en förmån av ett annat slag eller annan inkomst. De bestämmelser som för närvarande är intagna i artikel 46.2 c och d har i samband med ändringen flyttats till att utgöra artikel 47.1 a och b. De avser bl.a. den situationen att medlemsstaten uppställer en maximipe-

riod som är tillräcklig för rätt till oavkortad pension se avsnitt 4.2.

SOU 199226 211

6.7.5 Våra överväganden och förslag

Som vi beskrivit i det föregående upptas i EGs förordning 140871, både i nuvarande och i den ändrade lydelse snart träder i kraft, del som en bestämmelser med avseende på s.k. överlappning av pensioner med andra pensioner, andra sociala förmåner eller inkomster annat slag. Reglerna, av som är tämligen omfattande och rätt komplicerade, har till syfte att förhindra att migrerande anställda och egenföretagare drabbas otillbörligt i pensionshänseende sådana nationella regler, har till ändamål att av som hindra överförsälcring eller att dubbla förmåner på annat sätt utges. Det hade varit önskvärt att vi hade företagit systematisk och en mer heltäckande genomgång av bestämmelserna i EG-förordningen och försökt applicera dem på den nuvarande och den föreslagna lagstiftningen av oss för den allmänna pensioneringen i Sverige. Av olika skäl har detta emellertid inte varit möjligt för oss. En anledning är att vi haft bara en begränsad tid till förfogande ñr fullgörandet utredningsuppdraget och av att det av tidshänsyn inte varit möjligt att göra sådan genomgång. en Härtill har bidragit att det varit ñrst i slutskedet vårt arbete vi fått av som del av de ändringar nyligen gjorts EG-förordningens bestämmelser som av i här berörda hänseenden. En annan orsak är, som vi utvecklar i det följande, att de problem och de frågor uppkommer i detta som sammanhang i mycket är av en karaktär som inte rimligen kan lösas heltäckande i den svenska lagstiftningen utan snarare bör regleras genom socialförsäkringskonventioner. Även vi sålunda här inte redovisar några heltäckande överväganden om med anledning av de skilda regler EGs förordning 140871 upptar i som fråga om beräkningen av pensioner, kommer vi i det följande att lämna synpunkter i några hänseenden. När det gäller EG-förordningens bestämmelser samordning om av pensioner i internationella förhållanden och dessa bestämmelsers betydelse för den svenska pensionslagstiftningen ñnns två områden vi funnit som anledning att här uppmärksamma. De avser dels fall av Sammanträffande av gottskrivna framtida försäkringsperioder i Sverige och annat land vid beräkning av förtids- och efterlevandepension, dels hänsynstagande till utländsk pension eller inkomster från utlandet vid beräkning av beloppet för olika folkpensionsförmåner. Såvitt gäller det Ersta av dessa områden kan, som vi framhållit i det föregående, konsekvensen av att olika länder inom EES-området och även stater utanför dessa länder har olika system för utgivande och beräkning av förmåner vid invaliditet bli mindre tillfredsställande i en del fall då den som drabbats av invaliditeten dessförinnan har flyttat från ett land till ett annat. Under vissa förutsättningar kan en sådan person riskera att bli utan invalidförmåner etc. eller få del av enbart mycket begränsade sådana förmåner medan en annan person under något armorlunda förutsättningar kan erhålla två oreducerade eller närmast fulla invalidpensioner från två olika länder. Både under- och överförsäkring kan alltså förekomma. Orsaken härtill är, som nämnts, att länderna har pensionssystem som bygger på olika principer i enlighet med vad vi beskrivit i avsnitt 6.7.4.

212 SOU 199226

Detta problem är inte nytt och har inte heller sin grund i EG-förordningens tillämpning. Problemet aktualiserades av pensionsberedningen i betänkandet SOU 1989 101 Förtidspension och rörlig pensionsålder s. 257-269. En skillnad är dock att medan det i dag gäller enbart ATPområdet motsvarande frågor för framtiden kan uppkomma också på folkpensionssidan. I det nämnda betänkandet framhöll pensionsberedningen att problem kan aktualiseras vid beräkningen av förtidspension från ATP med antagandepoäng i fall då den försäkrade före pensionsfallet haft förvärvsarbete och intjänat pensionsrätt förutom i Sverige också i annat land. Detta gäller såväl där den försäkrade flyttat från Sverige en tid före pensionsfallets inträde som i situationer där den försäkrade flyttat till Sverige en viss tid dessförinnan. I situationer av detta slag kan en sammanlagd förtidspension från Sverige och det andra landet bli antingen större eller mindre än vad skulle ha utgetts om förvärvsarbetet hade utförts fortlöpande i bara ett som länderna. Primärt rör problemet förtidspension men, eftersom också av efterlevandepension kan beräknas med antagandepoäng, gör sig samma olägenheter gäller beträffande efterlevandepension från ATP. Pensionsberedningen konstaterade att det är en mängd variabler som spelar in när det gäller uppkomsten av de tröskeleffekter som sålunda kan uppkomma. Att finna lämpliga lösningar på dessa problem och att i den svenska lagstiftningen införa regler som syftar till att eliminera eller minska problemen skulle enligt pensionsberedningen vara förenat med mycket stora svårigheter och, om det skulle vara möjligt, kräva en mycket omfattande och ingående lagstiftning. Pensionsberedningens slutsats var att problemet inte lämpade sig för att lösas i sin helhet i den svenska lagstiftningen. I stället borde frågorna regleras genom socialförsäkringskonventioner med andra länder. Efter det att pensionsberedningen lade fram sitt betänkande har situationen blivit den att EGs förordning 140871 kommer att bli gällande här i landet till följd av EES-avtalet. Dessutom har beslutats ändringar i EGs förordning 140871, som är av betydelse för den här behandlade frågan. Härtill kommer, som vi angett i det föregående, att samma problem som för ATP i viss utsträckning kan uppkomma också på folkpensionsområdet, vid ett genomförande av de förslag som vi redovisar i detta betänkande. Förhållandena är alltså i vissa avseenden nu armorlunda än de var år 1989. Emellertid menar vi trots detta att pensionsberedningens slutsats fortfarande är hållbar och att lösningarna i huvudsak bör sökas den av beredningen anvisade vägen, dvs. genom socialförsäkringskonventioner. Detta hindrar dock inte att också lagstiftningsvägen i viss utsträckning kan komma i fråga för att komma till rätta med olägenhetema. De nya reglerna i förordningen 140871 om Sammanträffande av förmåner bygger på principen att det ankommer på den nationella lagstiftningen i varje land att ge regler för samordning av pensioner och mellan pensioner och andra förmåner eller inkomster. Samtidigt uppställer förordningen begränsningar för tillämpningen av sådana nationella

SOU 199226 213

samordningsregler och anger de villkor under vilka regler av detta slag får appliceras. Enligt vår mening finns, som vi framhållit ovan, anledning att göra en mer systematisk genomgång behovet samordningsbestämmelser i av av AF L beträffande både folk- och tilläggspensioneringen mot bakgrund av vad EG-förordningen tillåter i detta hänseende. Av skäl angetts i det som föregående har vi inte haft möjlighet att göra heltäckande sådan en genomgång. Vi vill emellertid betona angelägenheten av att en sådan kommer till stånd och att arbetet härmed påbörjas så möjligt. snart som Vi anser vidare att det samtidigt bör aktualiseras frågan konom ventionslösningar för att komma till rätta med i vart fall del en av problemen. Detta menar vi vara motiverat inte minst med hänsyn till att de nya reglerna i EG-förordningen bygger på tanken att olika länder med system för gottskrivning av framtida försäkringstid, på sätt gäller för ATP och som vi till viss del föreslår ñr folkpensioneringen, skall kunna ingå konventioner till ñrhindrande att sådan försäkringstid samtidigt av gottskrivs i mer än ett land. I detta sammanhang vill vi erinra om att sådana konventionsregler redan har utarbetats när det gäller de situationer där Sammanträffande av gottskriven försäkringstid kan förutsättas bli mest frekventa, nämligen de nordiska länderna emellan. I den nya nordiska konventionen social om trygghet har upptagits regler om proratisering sådan gottskriven av framtida ñrsäkrings- och bosättningstid. Denna regel skall gälla inte bara inom Norden utan också i ñrhållande till andra EES-länder. I avsnitt 2.3.2 har vi närmare redogjort för innebörden dessa bestämmelser. Och av som vi framhållit i avsnitt 6.2.1 är dessa anledning till att behovet en av omedelbar lagstiftning i Sverige på området inte är så framträdande som det nog skulle ha varit annars. Det andra område som vi skall beröra här reglerna i EGs avser förordning 140871 sammanträfande pensioner med förmåner om av av en annat slag eller med inkomster. Innebörden dessa regler har vi av försökt beskriva i avsnitt 6.7.4 ovan. Den svenska lagstiftningen upptar enbart ett begränsat antal regler om prövning av eller avräkning på pensionsförrnåner med hänsyn till andra sociala förmåner eller inkomster. De regler finns i huvudsak som avser reglerna för särskild efterlevandepension, inkomstprövningen kommuav nalt bostadstillägg och hustrutillägg samt avräkningen på barnpension, bamtillägg och pensionstillskott med hänsyn till tilläggspension. I fråga om särskild efterlevandepension gäller för närvarande att sådan pension inte utges till efterlevande erhåller vissa andra förmåner en som och att den reduceras med beloppet för del sociala förmåner en av annat slag. Dessa nuvarande regler avser enbart förmåner från Sverige. Mot bakgrund av bl.a. de reglerna i EG-ñrordningen förordar vi nya att motsvarande regler som för svenska förmåner skall gälla beträffande sådana förmåner från annat land. För att undvika tillämpning inom en EES-området av bestämmelserna i förordningens artikel 46e föreslår vi vidare att det vid avräkningen på särskild efterlevandepension med hänsyn till andra sociala förmåner skall tas i beaktande enbart kvotdel samma av

214 SOU 199226

den andra förmånen som den med vilken den särskilda efterlevandepensionen utges. I avsnitt 6.2.1 har vi närmare utvecklat dessa våra förslag. Här kan enbart tilläggas att vi vill förorda att det i bilaga 6 till förordningen bör för Sveriges del intas en föreskrift att, på motsvarande sätt som gäller för Danmark, artikel 46e inte är tillämplig på den svenska folkpensioneringen. Också beträffande hustrutillågg har vi i det föregående avsnitt 6.2.3 redovisat förslag till ändrade regler föranledda bl.a. av artikel 46e i EGförordningen. Dessa innebär att inkomstprövningen av hustrutillägg skall göras före den andelsberäkning som skall göras på grundval av mannens bosättnings- eller förvärvstid i Sverige. Som vi framhållit i avsnitt 6.2.3 redovisar vi här inte några överväganden eller förslag beträffande det kommunala bostadstillägget utan prövas den förmånen i ett EG-perspektiv av KBT-utredningen. I avsnitt 6.7.1 har vi redogjort för reglerna i 17 kap. 5 § AFL och i förordningen 1979 131 om beräkning av folkpension i vissa fall. Som vi angett där skall pension enligt utländsk lagstiftning likställas med svensk tilläggspension vid beräkning av folkpensionsförmåner. Dessa regler har betydelse vid avåkningen mot ATP på garantinivån för barnpension från folkpensioneringen, på barntillägg, på pensionstillskott och på hustrutillägg och KBT. När det gäller folkpension i form av barnpension fordras enligt vår bedömning inga särskilda regler i AF L mot bakgrund av EG-förordningens bestämmelser, beroende på de särskilda regler som där finns med avseende

på bampensioner se avsnitt 4.2 och 6.2.1. Detsamma är enligt vad vi

funnit i avsnitt 6.2.3 fallet med avseende på bamtillägg, som i ett EESsammanhang följer regler i huvudsak motsvarande bampensionema. Det förslag som vi lagt fram beträffande inkomstprövningen av hustrutillägg är av sådan karaktär att några ytterligare ändringar med hänsyn till att utländsk pension likställs med svensk pension inte är påkallade. Vad slutligen beträffar pensionstillskott har vi funnit det motiverat med ändringar, både med beaktande av EG-förordningens bestämmelser och av andra skäl. Innebörden av dessa förslag har vi redovisat i avsnitt 6.2.3.

SOU 199226 215

7 Effekter våra

av förslag

7.1 Kostnadskonsekvenser

7.1.1 Allmänt

De regeländringar som vi föreslår i detta betänkande kommer i sig inte att ge upphov till ökade utgifter för folkpensioneringen. Tvärtom kan beräkningen av folkpension i förhållande till bosättnings- eller ATP-år innebära reducerade folkpensionsutbetalningar till vissa grupper personer som är bosatta i Sverige. De grupper som kan beröras är invandrare och svenskar som varit bosatta utomlands minst 10 20 år mellan 16 och resp. 65 års ålder samt efterlevande till personer som huvudsakligen varit bosatta utomlands. För personer s0n1 är bosatta utomlands innebär enbart våra förslag ingen utvidgning av rätten till folkpension i förhållande till vad som gäller i dag. Däremot kommer kostnaderna för folkpensioneringen att öka som en följd dels av att EGs regelsystem tillämpas på de nya reglerna, dels av en ny nordisk socialförsäkringskonvention. Detta ger upphov till ökade kostnader främst för folkpension till utomlands bosatta personer. Vad avser ATP kommer, när reglerna i EG-förordningen 140871 blir gällande här i landet, samma övergångsregler för beräkning ålderspenav sion som gäller för svenska medborgare födda före år 1924 att gälla också för invandrare från EG- och EFTA-länder. Vidare kan, den s.k. genom sammanläggningsprincipen, i fler fall än i dag föreligga rätt till antagandepoängberäluiing vid förtidspension och efterlevandepension. På bampensionsområdet uppkommer förändringar såvitt gäller storleken av den barnpension som skall utbetalas såväl vid bosättning i Sverige vid som bosättning utomlands. Även tillhörigheten till försäkringen för tilläggspension kan påverkas av EGs regelsystem. Den sammantagna kostnadseffekten av dessa följder av EG-förordningens tillämpning i Sverige är svår att uppskatta men kan antas begränsad omfattning. vara av I det följande diskuteras allmänt kostnadseffekterna inom folkpensioneringen främst gällande ålderspension med avseende på utomlands bosatta resp. pensionärer bosatta i Sverige. För åren 1993 och 2005 ges uppskattningar om storleken av den personkrets kan komma att beröras som av de nya reglerna våra förslag, EG-förordningen och den nordiska nya konventionen samt ges exempel på kostnadernas storlek utifrån vissa antaganden. Sammanfattningsvis kan sägas att de här berörda reglerna torde ge upphov till en viss kostnadsökning för folkpensioneringen. Denna ökning

216 SOU 199226

har inte sin grund i de förslag som vi lägger fram utan är i huvudsak en följd av den samtidigt ikraftträdande nya nordiska konventionen, som - ger nordiska utvandrare rätt till svensk folkpension i förhållande till antalet intjänade ATP-år. De utomlands bosatta, som tjänat in folkpension genom bosättning och som fortsättningsvis kan erhålla sådan pension också vid bosättning utomlands, kan antas tillhöra den grupp av invandrare som har endast kort vistelsetid här i landet. De nya reglerna i detta hänseende torde därför ge upphov till enbart mindre kostnadsökningar. De utgiftsminskningar som uppkommer för folkpensionsutbetalningar inom landet kan också förväntas vara av mindre omfattning. Med stor reservation kan antas att kostnadsökningen år 1993 ligger i intervallet från 25 till omkring 100 milj.kr och kostnadsminskningen då i intervallet 20-50 milj.kr På motsvarande sätt kan såväl kostnadsökningen år 2005 som de minskade folkpensionsutgifterna det året grovt uppskattas utgöra någonting i storleksordningen 50-200 milj Totalt sett rör det sig alltså inte om några större kostnadsförändringar. Utan de föreslagna regeländringama skulle emellertid vid en tillämpning av EGs regelsystem på den svenska folkpensioneringen folkpensionskostnadema ha ökat väsentligt och skulle kostnadsökningen snart ha kommit upp i miljardbelopp per år.

7.1.2 Utomlands bosatta

Då EES-avtalet träder i kraft skall personer som omfattas av EG-förordningen 140871 ha samma rätt att uppbära svensk pension vid bosättning i ett EES-land som vid bosättning i Sverige. De nya bestämmelsema innebär således utökad rätt till export av folkpension. Enligt regler i AFL och enligt konventionsbestämmelser har svenska och många utländska ATP-pensionärer även i dag rått att uppbära folkpension utomlands i förhållande till antal intjänade ATP-år. Sådana överenskommelser finns för närvarande med samtliga EES-länder utanför Norden utom Belgien, Irland och Liechtenstein. Den nordiska konventionen innebär att svensk folkpension utges under högst tre år vid bosättning i annat nordiskt land. Till följd av EG-förordningens bestämmelser kommer många personer som varit bosatta i Sverige att ha rätt till folkpension vid bosättning utomlands, även om de inte förvärvsarbetat här. Vidare kommer nordiska medborgare med svensk ATP som flyttat från Sverige att uppbära även svensk folkpension under längre tid än tre år. Fler personer än enligt nuvarande regelsystem kommer alltså att ha rätt till folkpension utomlands. Folkpensionen kommer att utges i fyrtiondelar i förhållande till antal bosättningsår eller i trettiondelari förhållande till antal förvärvsår. Tidigare förvärvsarbetande, som enligt konventionsbestämmelser redan har rätt att uppbära folkpension utomlands, kan bli berättigade till en högre folkpension om antalet bosättningsår i förhållande till 40 år ger en fördelaktigare beräkning än antalet förvärvsår i förhållande till 30 år. Det kommer förmodligen främst att gälla ñr personer som vistats kort tid i landet. En invandrare som förvärvsarbetat här i tre år måste ha varit bosatt

;§4

SOU 199226 217

här sammanlagt minst fem år för att beräkning i förhållande till bosättningsår skall ge en högre pension. Om han förvärvsarbetat i 15 år måste på motsvarande sätt antalet bosättningsår överstiga 20. Ökade folkpensionsutbetalningar till följd av intjänad pensionsrätt bosättning genom torde främst uppkomma inom ålderspensioneringen. Förtidspensionärer kan i de flesta fall antas ha haft någon anknytning till arbetsmarknaden. De utomlands bosatta är såväl utflyttade svenskar återutvandrade som immigranter. Statistik över migration för utländska medborgare visar att återutvandringen är störst under de första åren efter invandringsåret. Många invandrare vistas således endast kort tid i landet. De invandrare, som har varit bosatta i Sverige men förvärvsarbetat här, tillhör förmodligen i stor utsträckning just den gruppen. Folkpension till utomlands bosatta intjänad genom bosättning kan också medföljande avse familjemedlemmar till personer som ñrvärvsarbetat här längre period. en Dessa har således oftast längre bosättningstid och bidrar till höjning en av genomsnittstiden för den beaktade emigrantgruppen helhet. Kategorin som medföljande familjemedlemmar, dvs. oftast hemmafruar, kan antas minska med tiden, i takt med en allmänt stigande förvårvsfrekvens hos kvinnor. För att ge en uppfattning om de ökade folkpensionsutbetalningamas storlek kan nämnas att kostnaden för ålderspension inkl. pensionstillskott till tusen personer med en bosättningstid på ett år vardera utgör 1,2 milj.kr i 1991 års penningvärde. Med en genomsnittlig bosättningstid på tre år uppgår således de årliga folkpensionsutbetalningama till 3,6 milj.kr per tusen personer, med fem bosättningsår till 6 milj.kr, osv. För de personer som redan uppbär ATP och i och med de nya reglerna får rätt även till folkpension t.ex. nordiska medborgare kommer pensionen att utges i förhållande till antal ATP-år och oftast inte inkludera pensionstillskott. För denna kategori motsvarar de ökade folkpensionskostnadema l milj.kr per ATP-år och per tusen personer. sistnämnda kategori kan antas vara berättigad till genomsnittligt sett en större andel av folkpensionsbeloppet än då beräkning sker i förhållande till antalet bosättningsår. Speciellt gäller det förtidspensionärer, för vilka beräkningen av antagandeår kan vara betydligt förmånligare för en förvärvsarbetande än en icke-ñrvârvsarbetande. En person som invandrar till Sverige vid 40 års ålder och blir förtidspensionerad efter fem år har varit bosatt här 529 av tiden mellan 16 års ålder och pensionsfallet. Enligt föreslagna regler får han tillgodoräkna sig fyra antagandeår, dvs. totalt nio av 40 erforderliga bosättningsår. Om personen förvärvsarbetat får han i stället vid pensionsberäkningen tillgodoräkna sig samtliga år fram till 65 års ålder, dvs. totalt 25 av 30 erforderliga förvärvsâr.

I detta sammanhang kan också nämnas något om kostnadsefelaerna utan

de föreslagna regeländringarna. Oreducerad folkpension skulle då utbetalas till samtliga i Sverige tidigare bosatta, som omfattas av EGförordningen. Kostnadsökningen för pension till icke-förvärvsarbetande skulle då uppgå till 48 milj.kr per tusen ålderspensionärer. ATP-pensionärer skulle ha rätt till oreducerad i stället för trettiondelsberälmad folkpension. Kostnadsökningen beräknad per tusen ATP-pensionärer skulle således bli större mindre det genomsnittliga antalet ATP-år är. Med ett

218 SOU 199226

genomsnitt på 15 av 30 erforderliga år skulle kostnadsökningen per tusen pensionärer uppgå till 15 milj.kr. I senare avsnitt redovisas en uppskattning av antalet utomlands bosatta ålderspensionärer med eller utan rått till svensk pension ñr år 1993 och år 2005, vilken hämtats från riksförsäkringsverkets ATP-prognos år 1987 RFV ANSER 19879. Riksförsäkringsverkets kalkyler grundar sig på SCBs befolkningsprognos från år 1986, där den framtida in- och utvandringen har antagits vara av mindre omfattning än i SCBs senaste prognos. Antalet årligen utvandrade personer har i den senaste prognosen höjts från 20 000 till 25 000. Eftersom in- och utvandring är störst i åldersgrupperna under 40 år har dock tidigare års migration störst betydelse för den redovisning som görs här. Uppgifterna om framtida antal utomlands bosatta ålderspensionårer med resp. utan intjänad ATP-rätt är behäftade med osäkerhet och bör tolkas med försiktighet.

7.1.3 Bosatta i Sverige

För personer som är bosattai Sverige skall enligt våra förslag folkpension beräknas på samma sätt som för utomlands bosatta som omfattas av EGförordningen folkpensionen beräknas i förhållande till 40 bosättningsår eller 30 förvärvsår. I fråga om förtids- och efterlevandepension tillämpas i förekommande fall antagandeberäkning vad gäller såväl ATP- som bosåttningsår. Eftersom folkpension till i Sverige bosatta i dag alltid utges med oreducerade belopp innebär de föreslagna regeländringama således i fråga om pension till personer som är bosatta i Sverige en minskad kostnad för folkpension. De grupper som berörs är invandrare samt svenskar som bott utomlands under längre perioder av den förvärvsaktiva delen av livet. En person som bott utomlands minst tio år mellan 16 och 65 års ålder får således reducerad ålderspension från folkpensioneringen, om han inte har minst 30 intjänade ATP-år.

Åldersfördelningen för personer som invandrar till Sverige skiljer sig

mellan olika grupper och genomsnittsåldem har också stigit något under år. År 1980 30 % invandrarna 30 år eller äldre. 30 % senare var ca av av 1980 års invandrare kan alltså uppnå högst 35 bosättnings- eller ATP-år. 12 % var år 1980 i åldrarna 40 år och däröver och kan således ha högst 25 möjliga kvalifikationsår bosättnings- eller ATP-år. Bland de som invandrar ett visst år finns personer som tidigare varit bosatta i Sverige och alltså sammantaget kan uppnå längre kvaliñkationstid. Återen invandringen är särskilt hög bland nordiska medborgare. Av de finska medborgare som invandrade till Sverige under 1980-talet hade omkring en tredjedel varit bosatta här tidigare. Andelen återinvandrare bör vara högst i de något äldre åldersgruppema. Då den nya nordiska konventionen, som innebär en anpassning till EGförordningen, träder i kraft den 1 januari 1993 kommer de nya reglerna att bli tillämpliga nordiska medborgare i princip fullt ut redan fr.o.m. år 1993. Även utgående pensioner kommer att beröras. I övriga fall gäller en övergångsregel i fråga om ålderspension till personer bosatta i Sverige,

SOU 199226 219

vilken innebär att regeln om reduktion ålderspensionen kommer att av tillämpas fullt ut först efter sekelskiftet.

7.1.4 Kostnadseffekter år 1993

Utomlands bosatta

I slutet av år 1989 uppbar 19 700 folkpension utomlands, personer motsvarande ett sammanlagt årsbelopp på 260 milj.kr. 14 700 var ålderspensionärer och 3 300 förtidspensionärer. Av ålderspensionärema hade 7 200 personer pension enbart från folkpensioneringen. Motsvarande antal bland förtidspensionärema 680. var Antalet utomlands bosatta ålderspensionärer med ATP uppgick vid samma tid till 11 000, varav 3 600 hade pension enbart från personer ATP. Av 7 200 förtidspensionärer med ATP saknade 4 600 folkpension. Sammanlagt antal utbetalade ATP-förmåner till utlandet 23 700. Det var totala årsbeloppet uppgick till 619 milj.kr. I riksförsäkringsverkets ATP-prognos år 1987 har antalet utomlands bosatta ålderspensionärer år 1993 beräknats till omkring 30 000, varav hälften har minst tre intjänade ATP-år och således rätt till ATP. Antalet ålderspensionärer med ATP utomlands skulle således enligt dessa kalkyler öka med ca 4 000 personer mellan åren 1989 och 1993, vilket motsvarar den ökning som skedde under perioden 1985-1989. Bland de ca 15 000 personerna med färre än tre ATP-år ingår dels personer som enligt äldre bestämmelser redan uppbär folkpension dvs. motsvarigheten till de 7 200 personerna år 1989 uppbar enbart som folkpension utomlands, dels personer som förvärvsarbetat ett eller två år i Sverige och genom sammanläggningsprincipen faktiskt kan ha rätt till ATP och alltså även till folkpension enligt gällande konventioner. Bland dessa kan dock finnas fall där beräkning enligt bosättningstid högre ger pension. De beräknade antalsuppgiftema inkluderar med personer medborgarskap och bosättningsland annat än vad täcks EGsom av förordningen. Av den aktuella gruppen på 15 000 kan således antas att ca personer åtminstone hälften uppbär folkpension enligt äldre bestämmelser. Andelen av de återstående som kan ha intj änat rätt till folkpension bosättning genom kan uppskattas till mellan 50 och 70 %. Med antagande om en tämligen

kort genomsnittlig vistelsetid i Sverige ca tre år skulle de ökade

folkpensionsutbetalningama då kunna beräknas till uppemot 15-20 milj .kr. Den verkliga kostnaden kan emellertid avvika från detta belopp. Den genomsnittliga vistelsetiden kan exempelvis längre än vad här vara som antagits. Antalet berättigade personer kan vara större än i det redovisade exemplet. Vidare måste individen själv känna till sin uppkomna rätt till pension och ansöka därom för att pension skall kunna utgå. Den nya nordiska konventionen innebär att svensk folkpension kommer att utges också till ATP-pensionärer i de övriga nordiska länderna under längre tid än nu och alltså inte som hittills under endast högst tre år. Det

220 SOU 199226

kommer att medföra ytterligare kostnadsökningar, vilka torde kunna uppgå till större belopp än vad som avser personkretsen utan rätt till ATP. Om man antar att en tredjedel dvs. 5 000 av ålderspensionema från ATP till utomlands bosatta år 1993 personer som omfattas av den avser nordiska konventionen och att antalet förvärvade ATP-år exempelvis är fem i genomsnitt, skulle det en sammanlagd utbetalning från folkge pensioneringen på 25 milj.kr. Med en genomsnittlig intjänandetid på tio år blir naturligtvis kostnaden den dubbla, 50 milj.kr. Folkpensionskostnaden förtidspensionär blir densamma som för per

ålderspensionärer ca l milj.kr per tusen pensionärer för varje ATP-år,

om man antar att ATP utgår i sådan omfattning att rått till pensionstillskott inte föreligger. År 1989 fanns totalt 4 600 utomlands bosatta förtidspensionärer med pension enbart från ATP. Detta antal inkluderar således även utländska medborgare i icke konventionsländer och inte endast förtidspensionärer i de nordiska länderna. Mot bakgrund av de angivna uppgifterna torde kostnadsökningen för pension till utomlands bosatta uppskattningsvis ligga inom intervallet från 25-30 till omkring 100 milj.kr år 1993.

Bosatta i Sverige

Enligt den nya nordiska konventionen skall utgående pensioner till nordiska medborgare, som varit bosatta i ett annat nordiskt land, räknas om. Om kraven för att erhålla oavkortad folkpension inte är uppfyllda, kan del av den svenska folkpensionen ersättas av folkpension som intjänats genom bosättning i annat nordiskt land. Den enskildes utgående pensionsbelopp får dock inte sänkas. Det är däremot möjligt att pensionen i många fall höjs. En person som förvärvsarbetat här i landet i 30 år blir berättigad till oreducerad folkpension. Samtidigt kan han ha intjänat folkpension från annat nordiskt land genom 10-15 års bosättning. En eventuell reduktion av den svenska folkpensionen torde oftare gälla nordiska invandrare än svenskar varit bosatta i annat nordiskt land. som Antalet ålderspensionärer år 1993 med nordiskt medborgarskap som någon gång invandrat till Sverige kommer enligt befolkningsstatistiken att

uppgå till omkring 50 000, varav merparten ca 75 % har svenskt

medborgarskap. Många har förmodligen varit bosatta i Sverige under en stor del sitt aktiva liv. De som har förvärvsarbetat torde således i de av flesta fall ha haft möjlighet att intjäna 30 ATP-år, dvs. ha rätt till oreducerad pension. Av samtliga ålderspensionärer har i dag 20-25 % enbart folkpension. Om samma förhållande gäller för den nu aktuella skulle ca 10 000 ålderspensionärer ha enbart folkpension. De gruppen måste alltså ha flyttat till Sverige senast vid 25 års ålder för att fortsättningsvis ha rätt till oreducerad pension. Med utgångspunkt från statistik över invandrares åldersfördelning och med hänsyn till den höga återinvandringsfrekvensen bland nordiska invandrare kan den sammanlagda reduktionen av utgående folkpension till ålderspensionärer år 1993 uppskattas till omkring 40 milj.kr. Då pensionsbeloppet till den enskilde inte får sänkas kan denna nivå vara för hög.

SOU 199226 221

Till antalet ålderspensionärer som berörs av omräkningen skall läggas även antalet ñrtidspensionärer med nordiskt medborgarskap. Förtidspensionärerna kan antas ha förvärvsarbetat i de flesta fall. I och med antagandepoängberäkning inom ATP torde folkpensionen till förtidspensionärer därför inte komma att beröras omräkningen i någon större av utsträckning. Också utgående efterlevandepensioner skall räknas De om. är förmodligen av mindre omfattning. Sammanfattningsvis kan reduktionen utgående folkpension till i av Sverige bosatta beräknas uppgå till mellan 20 och 50 milj.kr år 1993.

7.1.5 Kostnadseffekter år 2005

På sikt kommer allt fler personer att beröras av de föreslagna regeländringarna. En av orsakerna till denna successiva utveckling är de övergångsregler som vi lägger fram förslag till i detta betänkande. Fram till år 2005 kan förväntas att antalet pensionsutbetalningar till utomlands bosatta har Ökat väsentligt. Enligt kalkyler i RFVs ATP-prognos år 1987 uppskattas antalet utomlands bosatta ålderspensionärer år 2005 med eller utan svensk pension till 90 000. Omkring 50 000 dessa ca av beräknas ha minst tre intjänade ATP-år och alltså rätt till ATP. Av de övriga 40 000 kan uppskattas att drygt hälften har ett eller två ATP-år. Som tidigare påpekats måste dock dessa uppskattningar betraktas som mycket osäkra. Av de utomlands bosatta med inga eller få ATP-år får således, enligt nu föreslagna regler, en viss andel rått till folkpension grundad på tidigare bosättning. Bland dem som över huvud taget inte har förvärvsarbetat i Sverige kan finnas personer, som har rätt till oreducerad folkpension enligt äldre Övergångsbestämmelser. Likaså får återutvandrade nordiska medborgare med ATP, till skillnad från i dag, rätt till folkpension i förhållande till antal intjänade ATP-år. För samtliga bosatta i Sverige som ålderspensioneras efter sekelskiftet kommer de reglerna för folkpension gälla. År 1990 fanns 60 000 nya att utrikes födda i åldrarna 50-54 år, dvs. i de åldersgrupper som ålderspensioneras under perioden 2001-2005 och kan få sin folkpension som reducerad till följd av de nya reglerna. Därtill kommer minst lika stor en grupp äldre ålderspensionärer med nordiskt medborgarskap, från som tidpunkten för den nya nordiska konventionens ikraftträdande omfattas av de nya reglerna, samt svenskar varit bosatta utomlands under längre som perioder. Efter sekelskiftet beräknas över 90 % ñrtidspensionärema och de av yngre ålderspensionärema att ha intjänat rätt till ATP. Folkpensionens storlek kommer således i de flesta fall att beräknas i antal trettiondelar och inte i antal fyrtiondelar. Uppskattningsvis kan såväl merkostnaden ñr folkpension år export av 2005 som de minskade folkpensionsbetalningama till i Sverige bosatta grovt uppskattas till ett belopp inom intervallet 50-200 milj.kr. Alla uppskattningar beträffande kostnadskonsekvenser på några års sikt måste emellertid betraktas mycket osäkra. som

222 SOU 199226

7.2 Administrativa konsekvenser

De förslag som vi lägger fram i detta betänkande avser huvudsakligen att folkpension fortsättningsvis skall beräknas på grundval av tid för bosättning alternativt i anknytning till år med ATP-poäng i Sverige. Enligt nuvarande regler däremot utges i flertalet fall folkpension med oavkortat belopp eller inte alls. Undantag utgör beräkningen av folkpension till svenska medborgare är bosatta utomlands och vissa konventionsfall. som En konsekvens det regelsystem vi föreslår för folkpension är att av som tillämpningen reglerna kommer att bli administrativt mer krävande än av i dag. Genom den kvotdelsberäkning skall göras av pensionen måste som utredning göras hur många år pensionsberättigad har varit bosatt om en eller förvärvat ATP-poäng här. Detta skall ske med avseende inte bara på framtiden utan även för förfluten tid. Detta betyder, vi framhållit i som bl.a. avsnitt 6.3 och 6.5, att uppgifter måste inhämtas om olika personers bosättningsförhållanden vid tidpunkter som ligger långt tillbaka i tiden. l extremfall kan sålunda uppstå behov av att utreda om en person varit bosatt i Sverige eller närmare 50 år bakåt i tiden, dvs. under 1940-talets del. Avgörande skall då personen i fråga vid den senare vara om tidpunkten varit kyrkobokförd här i landet. Uppgifter härom kan inte inhämtas från något datoriserat register, utan upplysningar får tas från kyrkobokföringen eller eventuellt mantalsskrivningen. Av betydelse för tillämpningen när det gäller vissa grupper personer kan också bli olika specialregler enligt bl.a. skilda socialförsäkringskonventioner mellan Sverige och andra länder. Även de reglerna för beräkning förtidsnya av och efterlevandepension torde medföra att handläggningen blir mer komplicerad än i dag. Tillämpningen de reglerna kommer sålunda att innebära ett visst av nya merarbete för försäkringskassoma och riksförsäkringsverket, samt i någon mån kanske även för länsrätterna och kammarrättema på grund av överklaganden. Omfattningen av detta merarbete till följd av de regler vi föreslår kan emellertid antas bli tämligen begränsad, och svårigsom heterna bör inte överdrivas. En anledning härtill är att det absoluta flertalet pensionsansökningar kommer att göras av personer beträffande vilka det direkt kan fastslås att de förvärvat ATP-poäng för minst 30 år. Uppgifter härom finns tillgängliga i registret över intjänade pensionspoäng för ATP. I fall av detta slag erfordras inga ytterligare utredningar eller dokumentation. l andra fall åter torde utan större problem kunna konstateras att pensionssökanden har varit bosatt i Sverige under minst 40 år. Svârigheterna kan också antas komma att bli mindre med tiden, allt eftersom allt fler försäkrade intjänar ett allt större antal år med ATPpoäng. Likaså torde det möjligt att för framtiden bygga upp ett vara system för registrering bosättningstid som innebär att uppgifter härom av registreras fortlöpande samt bevaras och är direkt åtkomliga för försäkringskassoma. Behovet särskilda utredningar om bosättningsav situationen för förfluten tid kommer därmed att successivt minska.

SOU 199226 223

Enligt den bedömning vi kan göra blir det merarbete som följer de av nya regler ñr folkpension som vi föreslår inte omfattande än att det mer torde kunna rymmas inom ramen för nuvarande resurser. Av större betydelse för arbetsbelastningen inte bara på pensionsom- rådet utan på hela socialförsäkringsområdet kan förutsättas bli ett annat förhållande. Vad vi är den omständigheten att EGs regler avser om samordning av socialförsäkringssystemen när flyttar inom EESpersoner området, huvudsakligen förordningen 140871 och tillämpningsförordningen 57472, skall tillämpas försäkringskassoma och, efter av överklagande, förvaltningsdomstolama direkt enligt sin ordalydelse. Som vi framhållit i det föregående när vi beskrivit förordningamas regler är dessa inte i alla avseenden helt låttolkade och rör det sig om ett tämligen omfattande regelsystem med många och detaljerade bestämmelser i skilda hänseenden. Härtill kommer att inte bara förordningama utan också den rättspraxis som EG-domstolen utbildat vid tillämpning dem blir av av betydelse vid pensionshandläggningen. Utöver att antalet lagregler på pensionsområdet sålunda kommer att bli väsentligt större än tidigare innebär EGs regelsystem ökning i fråga det administrativa en om samarbetet olika EES-länder emellan, bl.a. därigenom att en pensionsansökan avseende ett land skall kunna in i också ett annat EES-land. ges I sammanhanget vill vi också peka på att samtidigt med våra lagförslag och EG-förordningamas regler kommer att träda i kraft även nordisk en ny konvention om social trygghet, med ändrade bestämmelser för pensionsberäkningar i nordiska förhållanden. Samtidigt kommer dock flertal ett utonmordiska konventioner att i huvudsak upphöra att gälla och ersättas av reglerna i EG-förordningen 140871. Nämnda omständigheter kommer otvivelaktigt att medföra merarbete för försäkringskassoma. Eventuellt kan behov uppkomma ändringar av beträffande nuvarande rutiner för pensionshandläggning. Såvitt kan bedöma torde också tämligen omfattande utbildningsinsatser bli erforderli-

ga. Några bedömningar angående omfattningen och inriktningen sådana av insatser har vi inte ansett det vår uppgift redovisa. Sådana vara att bedömningar får ske i annat sammanhang. Enligt regler i 16 kap. 1 § AFL gäller sedan några år tillbaka som beviljas ålderspension utan ansökan såvitt är inskrivna avser personer som hos försäkringskassoma och tar ut pensionen vid 65 års ålder. En tillsom lâmpning av dessa regler i samband med de bestämmelser vi som nu föreslår om beräkning folkpension i förhållande till bosättningstid i av Sverige kan innebära svårigheter. Som vi angett i det föregående måste i en del fall utredas bosättningssituationen upp till 45-50 år bakåt i tiden. Problem kan uppkomna att administrativt utreda varit bosatt var en person under olika perioder under den yrkesaktiva delen livet. Som vi av framhållit ovan finns uppgifter härom inte alltid automatiskt tillgängliga för försäkringskassoma. Många gånger kan komma att krävas medverkan av den pensionssökande själv och fordras att denne lämnar uppgifter om var han varit bosatt olika tider av livet. Dessutom kan behövas medverkan av folkbokföringsmyndighetema.

224 SOU 199226

Samma krav på uppgiftslämnande av den pensionssökande och samarbete med andra myndigheter kan uppkomma när det gäller att tillämpa andra de regler vi här föreslår. Ett exempel är de av som föreslagna särreglema för flyktingar samt för missionärer och biståndsarbetare. I fråga om flyktingar kan t.ex. behövas uppgifter från statens invandrarverk. Vi vill i detta sammanhang också erinra om att en konsekvens av att EG-förordningen 140871 blir tillämplig här i landet är att utökade möjligheter uppkommer att få folkpension utbetald vid bosättning i annat land inom EES-området. En effekt härav är att den pensionssökande mycket väl kan vara bosatt i något EG- eller EFTA-land vid den tidpunkt då han ansöker svensk folkpension. En annan följd är att en försäkrads om pensionsansökan i Sverige kan avse inte bara svensk utan samtidigt också pension från annat land eller andra länder. Mot bakgrund det anförda har vi funnit att ålderspension framöver av inte för närvarande i princip alltid kan beviljas utan föregående som ansökan. Enligt vår bedömning blir det därför nödvändigt att principiellt återgå till den tidigare ordningen med krav särskild ansökan för att ålderspension skall beviljas. Vi föreslår med hänsyn härtill att 16 kap. 1 § första stycket AFL skall ändras i enlighet härmed. Emellertid kommer också i framtiden, som vi utvecklat i det föregående, i många fall att finnas tillräckliga uppgifter tillgängliga för försäkringskassorna för att beslut om ålderspension skall kunna meddelas föregående ansökan. Detta gäller t.ex. situationer där det framstår utan en som klart att sökanden har rätt till oavkortad svensk folkpension på den grunden att han har tillgodoräknats ATP-poäng för minst 30 år. Och för framtiden kan, som vi nämnt ovan, det vara möjligt att bygga upp ett särskilt system för löpande registrering hos försäkringskassorna av bosättningstidi Sverige. För situationer detta slag bör det också framöver vara möjligt att av göra undantag från kravet på pensionsansökan. Vi går här inte närmare in på vilka dessa situationer exakt kan vara och lägger fram förslag om vilka regler som skall gälla för vilka situationer. I stället föreslår vi att det i AFL skall tas in en bestämmelse som öppnar möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att i förordning ge närmare regler för i vilka fall ålderspension skall kunna beviljas utan föregående ansökan. Som vi framhållit i det föregående förutsätter en del av de regler som vi nu föreslår medverkan av den pensionssökande själv. T.ex. kan ibland fordras uppgifter av denne om var han varit bosatt under olika delar av livet. Någon gång kan också krävas att sökanden bistår med utredning om t.ex. sina bosättningsförhållanden. Och beträffande flyktingar kan, som vi tidigare angett, behövas medverkan med uppgifter och utredning om flyktingskapet. För vissa situationer är av betydelse också i vad mån en pensionssökande har rätt till pensionsförmåner från annat land. Någon lagregel om vilka krav som sålunda kan ställas på den som ansöker pension i fråga om medverkan med sakupplysningar och med om utredning i visst eller vissa hänseenden behövs inte enligt vår mening.

SOU 199226 225

Närmare bestämmelser härom kan i stället meddelas regeringen i av Förordning eller genom föreskrifter riksförsâkringsverket. Motsvarande av bestämmelser i andra hänseenden finns redan i dag i kungörelsen 1962394 med vissa bestämmelser rörande ansökan pension enligt om lagen om allmän försäkring, m. m. och i riksförsâkringsverkets föreskrifter 19773 om ansökan om pension.

SOU 199226 227

8 Specialmotivering

I enlighet med de överväganden som vi redovisat i det föregående har vi upprättat förslag till erforderliga ändringar i olika författningar. Här lägger vi fram ändringsförslag med avseende på enbart de lagar som berörs av våra överväganden och förslag i detta betänkande. Härutöver föranleder förslagen emellertid ändringar i ett antal olika förordningar. I allmänmotiveringen har vi angett vissa sådana ändringar påkallas och även som lämnat en del synpunkter på innebörden ändringarna. T.ex. uppkommer av behov av tämligen genomgripande förändringar i kungörelsen 1962394 med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän förákring, m.m., i kungörelsen 1962516 med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall och i förordningen 1979131 beräkning folkpension i vissa fall. Även andra om av förordningar kan beröras av förslagen och kan där krävas rena följdändringar. Några förslag till ändringar i förordningar har vi av bl.a. tidsskäl inte funnit det vara möjligt att redovisa här. Våra förslag kan föranleda ändringar även i författningar utanför socialförsäkringsområdet som innehåller bestämmelser förutsätter att som folkpension utges med enhetliga belopp. Vi har inte heller funnit det möjligt att göra någon genomgång av sådan lagstiftning och föreslå några ändringar där. I specialmotiveringen nedan kommenterar vi närmare de författningsförslag som vi redovisar i detta betänkande.

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen

1962381 om allmän försäkring

3 kap. 13 §

Ändringen i paragrafens tredje stycke hänger samman med att den i

nuvarande 5 kap. 4 § upptagna särskilda kvalifikationstiden för utländska medborgares rätt till folkpension i form av förtidspension upphävs. Bestämmelserna i 3 kap. 5 och 8 §§ kommer i stället att gälla personer vars arbetsförmåga är nedsatt till den grad att de enligt bestämmelserna i 7 kap. är berättigade till förtidspension men som likväl inte erhåller sådan pension därför att de inte uppfyller de allmänna förutsättningarna härför

228 SOU 199226

i 5 kap., på grund att de inte tillgodoräknats bosättningstid eller år med av ATP-poäng för minst tre år.

5 kap. 1 §

I paragrafens första stycke i dess nya lydelse anges att kapitlet innehåller de allmänna förutsättningarna för rätt till folkpension. Det andra stycket upptar de förmåner som skall beräknas enligt 40nya årsregeln eller 30-årsregeln. I stycket nämns enbart de folkpensionsförmåner som regleras i AFL. Förutsättningarna för rätt till Vårdbidrag och handikappersättning som inte utgör tillägg till pension anges i tredje stycket. De krav som därvid uppställs är att den berättigade är försäkrad enligt AFL och att han är bosatt i Sverige. Vilka som är försäkrade framgår av l kap. 3 § AFL och därtill anslutande författningar. Genom konventioner med andra länder kan vidare tillhörigheten till den svenska socialñrsäkringen vara utsträckt eller inskränkt i vissa fall. Detsamma gäller till följd av den lag som gör EGs förordning 140871 tillämplig i Sverige. Kravet att den berättigade är försäkrad innebär att han skall vara aktuellt försäkrad, dvs. han skall vara omfattad av den svenska socialförsäkringen när han uppbär förmånen.

2§

I paragrafen, i dess lydelse, anges de alternativa regelsystemen för nya intjänande av folkpension den ATP-anknutna intjänanderegeln och bosättningsregeln. Vidare anges att pensionen bestäms på grundval av antalet år med ATP-poäng eller antalet bosättningsår. Eftersom flertalet av de människor som är bosatta i Sverige också förvärvsarbetar här och därmed intjänar ATP kommer de att ha rått till folkpension såväl enligt den ATP-anknutna intjänanderegeln som enligt bosättningsregeln. Av andra stycket framgår emellertid att pensionen skall beräknas med tillämpning av endast ett av de båda regelsystemen. Den pensionsberättigade kan således inte få pension beräknad på grundval av båda regelsystemen så att vissa år tillgodoräknas som bosättningsår och andra år som ATP-år jfr dock 5 kap. 7 § första stycket d. Avgörande för vilket av regelsystemen som kommer att tillämpas är naturligtvis det systern som ger det för den pensionsberättigade mest förmånliga resultatet, vilket i sin tur är beroende av hans bosättnings- och förvärvsförhållanden.

3§

Paragrafen i dess lydelse innehåller den grundläggande bestämmelsen nya rätt til folkpension på grundval av antalet år med ATP-poäng. I avsnitt om 6.2.2 har vi redovisat de överväganden som ligger till grund för förslagen. Bestämmelsen, som avser folkpensioneringens huvudförrnåner samt handikappersättning som utgör tillägg till pension, är tillämplig på både svenska och utländska medborgare. En förutsättning för att rätt till pension

SOU 199226 229

skall föreligga är dock i princip att den berättigade är bosatt i Sverige. Detta gäller dock inte svenska medborgare 5 kap. 5 §. Kravet kommer inte heller att gälla i förhållande till utländska medborgare omfattas som EG-förordningen 140871. Även enligt socialförsäkringskonventioner av kan föreligga exportrått för denna kategori. Vad gäller övriga förutsättningar för rätt till folkpension motsvarar bestämmelsen nuvarande 2 som gäller svenska medborgares rätt till folkpension vid bosättning utomlands. Det innebär att rätten till folkpension bestäms med hänsyn till det antal år för vilka pensionspoäng inom ATP har tillgodoräknats. I fråga om förtidspension skall hänsyn tas inte enbart till faktiska poängår utan också till år för vilka s.k. antagandepoäng har legat till grund för beräkningen av ATP. Rätten till folkpensioni form av efterlevandepension grundas på det antal år för vilka ATP-poäng tillgodoräknats den avlidne. Föreligger inte rätt till ATP kan folkpension inte utgå. Av 4 § följer emellertid att med år med pensionspoäng inom ATP i vissa fall likställs bl.a. år före år 1960 med inkomst för vilken den försäkrade har taxerats till statlig inkomstskatt. Av paragrafens andra stycke följer att det krävs sammanlagt 30 poängår inom ATP för att rätt till oavkortad folkpension skall föreligga. Är det sammanlagda antalet poängår lägre än 30, reduceras folkpensionen i motsvarande mån. Som vi utvecklat i avsnitt 6.6 kommer tillämpningi Sverige EGs en av förordning 140871 att innebära en viss utvidgning och inskränkning såvitt gäller tillhörigheten till ATP-systemet. Begreppet försäkrad för ATP kommer härigenom att i vissa fall en annan betydelse. I den mån en person med tillämpning härav är att anse som försäkrad för ATP och intjänar ATP-rätt blir han i samma utsträckning försäkrad för och förvärvar rätt till folkpension enligt den här upptagna ATP-anknutna intjänanderegeln. En kategori för vilken denna utvidgning kan bli praktisk betydelse av är familjemedlemmar till personal vid EES-staters beskickningar och konsulat här i landet. I den män de förvärvsarbetar i Sverige kommer de på grundval av EG-förordningen att vara omfattade svensk pensionslagav stiftning och därigenom tjäna in rätt till folk- och tilläggspension för förvärvsinkomster. Detta innebär en förändring i förhållande till nuvarande situation, eftersom denna kategori hittills inte bosatta i Sverige ansetts som och därmed inte heller, såsom utländska medborgare, varit försäkrade enligt AFL. Detta har gällt trots att socialavgifter tagits ut från arbetsgivaren för deras inkomster av anställning.

4§

Den nya bestämmelsen motsvarar nuvarande 3 § är till skillnad från men den regeln inte inskränkt till att gälla enbart svenska medborgares rätt till folkpension vid bosättning utomlands utan har generell tillämpning. mer I första stycket punkt 1 hänvisas, liksom i nuvarande 3 bl.a. till 11 kap. 7 trots att denna regel upphört att gälla med verkan fr.o.m. den 1 januari 1982. Regeln i 11 kap. 7 avsåg verkningarna ett s.k. som av

230 SOU 199226

undantagande från ATP, skulle dock enligt Övergångsbestämmelserna i anslutning till upphävandet ha fortsatt giltigheti fråga om vissa kategorier personer, och den år i det nu aktuella sammanhanget av betydelse också för andra personer såvitt avser tiden före år 1982. Hänvisningen till ll kap. 6 § innebär att år, för vilket pensionspoäng inte tillgodoräknats en försäkrad på grund av underlåtenhet att betala avgift till tilläggspensioneringen, skall tas i beaktande vid beräkning av folkpension enligt 30-årsregeln. Enligt andra punkten skall beaktas år före år 1960 för vilket beräknats taxerad inkomst till statlig inkomstskatt. Bestämmelsen i tredje punkten, som motsvarar andra punkten för den som erlagt sjömansskatt, har behandlats i avsnitt 6.3.3. Anledningen till att det gäller olika tidsgränser för svenska och utländska medborgare hänger samman med att före år 1974 var utländska sjömän som var bosatta utomlands och som var anställda på svenskt handelsfartyg inte försäkrade ñr tilläggspension. Svenska sjömän har däremot omfattats av ATPsystemet alltsedan ikraftträdandet år 1960. Fjärde punkten, som har en motsvarighet i punkt 3 i nuvarande 3 innebär att vissa svenska medborgare, som varit knutna till ambassader eller konsulat och som i anställningen har uppburit inkomst för vilken de varit frikallade från skattskyldigheti Sverige, har möjlighet att för rätt till folkpension enligt 30-årsregeln få år före år 1963 tillgodoräknade, under förutsättning att det skulle ha beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om skattskyldighet hade förelegat för ersättningen. Bestämmelsen i andra stycket har till följd att personer som inte har rätt till ATP ändå kan bli berättigade till folkpension enligt 30-årsregeln under förutsättning att de kan tillgodoräknas åtminstone tre sådana inkomstår som anges i första stycket eller något sådant år i kombination med år med ATP-poäng och antalet sådana år sammanlagt utgör minst tre. I fråga om efterlevandepension är det vid tillämpning av denna paragraf, liksom av 3 den avlidnes förhållanden som är avgörande. Av ll kap. 6 a § framgår att vårdar som tillgodoräknats med stöd av den paragrafen skall tas i beaktande också vid beräkning av folkpension enligt SO-årsregeln. Detta följer av att sådana vårdar enligt ll kap. 6 a § generellt sett vid tillämpning av AFL med undantag för fall där annat uttryckligen skall jämställas med år för vilka pensionspoäng anges tillgodoräknats.

5§

Paragrafen i dess nya lydelse innehåller bestämmelser om rätt till folkpension för svenska medborgare vid bosättning utomlands. Även om paragrafen gäller enbart svenska medborgare, kommer den genom reglerna om likabehandling i EGs förordning 140871 att gälla även medborgare i andra EES-länder som omfattas av förordningen. Genom hänvisning till bl.a. 3 § såvitt gäller beräkning av pensionen motsvarar den i huvudsak nuvarande 2 Liksom enligt nuvarande regler omfattar rätten till

SOU 199226 231

folkpension vid bosättning utom Sverige ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och handikappersättning som utgör tillägg till pension.

6§

I denna paragrafs nya lydelse anges de grundläggande förutsättningarna för att rått till folkpension med tillämpning av bosåttningsregeln skall ñreligga. I avsnitt 6.2.1 har vi redovisat våra grundläggande överväganden beträffande regelsystemet härför. Regeln gäller, liksom den ATP-anknutna intjänanderegeln, beträffande folkpensioneringens huvudförmåner samt handikappersättning som utgör tillägg till pension. Liksom enligt 3 § i dess nya lydelse uppställs i första stycket krav på att den berättigade är bosatt i Sverige. Genom tillämpning EGav förordningen 140871 kommer dock exporträtt till EES-länder att föreligga för personer svenska och utländska medborgare som omfattas av förordningen. Den berättigade skall enligt paragrafen ha tillgodoräknats bosåttningstid för minst tre år. Detta krav kommer inte att gälla för dem omfattas som av EG-förordningen och som varit försäkrade i annat EES-land. De får lägga samman försäkringstider i de andra EES-ländema med svensk bosättningstid för att uppfylla kravet på tillgodoräknande minst tre års av bosättningstid. Som framgår av den nya bestämmelsen i 9 § nedsätts bosättningstiden till närmaste hela antal år. Det innebär att en person som omfattas av EG-förordningen måste ha tillgodoräknats i vart fall tolv månaders bosättningstid i Sverige för att sammanläggning med försäkringstid i annat EES-land skall ske och han med tillämpning EGav förordningen kan bli berättigad till folkpension i Sverige enligt bosättningsregeln. I fråga om efterlevandepension är det den avlidne och inte den pensionsberättigade som skall ha tillgodoräknats bosättningstid för minst tre år. Det innebär att, om den avlidne inte uppfyllt denna förutsättning, den efterlevande inte har rätt till folkpension på grundval enbart av reglerna i AFL. I paragrafens andra stycke anges tidsramama för tillgodoräknande av bosättningstid vid tillämpning av bosättningsregeln. Det gäller härvid samma tidsramar som för beräkning av pensionsgnmdande inkomst för tilläggspension, dvs. fr.o.m. 16-årsåret t.0.m. 64-årsåret. Någon motsvarighet till ATP-systemets regel om beräkning av pensionsgnmdande inkomst för 65-årsåret beträffande vissa åldersgrupper försäkrade 15 kap. 2 § finns dock inte. Nuvarande 6 § har med vissa språkliga förändringar flyttats till att utgöra 18

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillgodoräknande av bosättningstid vid beräkning av folkpension med tillämpning bosättningsregeln. I av avsnitt 6.3 har vi utvecklat innebörden våra förslag härom. Utgångsav

232 SOU 199226

punkten ñr bestämmelsen är det nuvarande bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen. Det innebär, som anges i första stycket a, att den som är folkbokförd i Sverige också bosatt här. Den tid varunder han varit anses folkbokförd här i landet tillgodoräknas alltså som bosättningstid. Tiden räknas från det att han blir folkbokförd som inflyttad till Sverige eller fr.o.m. det år då han fyllde 16 år om han blivit folkbokförd före det året till dess att han avregistreras från folkbokföringen som utflyttad från landet eller t.o.m. det år då han fyller 64 år om han kvarstår som folkbokförd här i landet även därefter. Tid för folkbokföring resp. för förfluten tid kyrkobokföring här skall alltså i princip medföra rätt att få den tiden tillgodoräknad bosättningstid enligt den nu behandlade paragrafen. Detta som betyder att den som tillfälligtvis vistas utomlands för semester, arbete eller annat skäl men som skall kvarstå som folkbokförd i Sverige skall av gottskrivas bosättningstid också avseende tid för sådant uppehåll i utlandet. Den som avser att flytta till utlandet skall enligt föreskrifter i folkbokföringslagen anmäla detta. Om anmälan görs inom en vecka från utflyttningen gäller avregistreringen från utflyttningsdagen. Kommer anmälan in senare gäller avregistreringen från folkbokföringen fr.o.m. den dag då anmälan kom in. För att undvika att personer som flyttar från Sverige kvarstår folkbokförda här och därigenom tillgodoräknas som bosättningstid på grund av att de underlåtit att göra anmälan om flyttningen, föreskrivs i första stycket a att tid efter utflyttningen inte skall tillgodoräknas dem som bosåttningstid om de enligt folkbokföringslagens regler skall avregistreras som utflyttade från Sverige jfr avsnitt 6.3. Före den l april 1985 ansågs den som var utsänd till utlandet av en statlig arbetsgivare för arbete för arbetsgivarens räkning inte som bosatt i Sverige enligt Socialförsäkringens bosättningsbegrepp. Det innebar att han inte var försäkrad enligt AFL. En sådan person var emellertid tillsammans med sin medföljande familj kyrkobokförd i Sverige under utlandstjänstgöringen. Genom anknytningen i förevarande punkt till folkbokföringen

eller tidigare kyrkobokföringen tillgodoräknas statligt utsända och deras

familjemedlemmar bosättningstid även före den l april 1985. Bakgrunden till bestämmelsen i första stycket b är att en utländsk medborgare, enligt utlänningslagen 1989529 är skyldig att ha som uppehållstillstånd för vistelse i Sverige, inte blir folkbokförd här i landet innan han har erhållit sådant tillstånd. Med den nu aktuella bestämmelsen får även tiden från det att han ansökt om uppehållstillstånd för bosättning i Sverige till dess att han blivit folkbokförd här i landet tillgodoräknas som bosättningstid. Detta gäller under förutsättning att han senare har beviljats uppehållstillstånd och blivit folkbokförd här. I avsnitt 6.3.3 har vi utvecklat motiven för detta förslag. Bestämmelsen i första stycket c tar sikte på vissa av privat arbetsgivare utsända bl.a. missionärer och biståndsarbetare, som, till persongrupper, skillnad från statligt utsända arbetstagare i allmänhet, inte kvarstår som folkbokförda Sverige under utsändningstiden. Den tid före år 1993 som de arbetat utomlands får med den angivna bestämmelsen tillgodoräknas Sverige. motiven för bestämmelsen dem som bosättningstid i De närmare har redovisats i avsnitt 6.3.3. I fråga om avgränsningen av den grupp

SOU 1992226 233

personer som sålunda skall kunna tillgodoräknas bosättningstid med stöd av särregeln skall denna ske på samma sätt i lagen 1947529 som om allmänna barnbidrag. Närmare vad det innebär har angetts i avsnitt 6.3.3. En skillnad i förhållande till rätten till barnbidrag är dock att den nu berörda bestämmelsen skall gälla enbart svenska medborgare. Enligt bestämmelsen i fjärde stycket i paragrafen skall rätten att få tillgodoräkna tiden i utlandet som bosättningstid gälla även för den utsändes medföljande make eller därmed likställd samt minderåriga bam. Genom bestämmelsen i punkten d ges en möjlighet för en person, som tillgodoräknats ATP-poäng för tid under vilken han inte har varit bosatt i Sverige och som varken med stöd av bosättningsregeln eller den ATPanknutna intjänanderegeln är berättigad till en oreducerad pension, att vid tillämpning av bosättningsregeln tillgodoräknas den tid han varit förvärvsverksam och som sålunda grundat rätt till ATP utan att bosatt vara i Sverige. Denna bestämmelse har betydelse för bl.a. missionärer och biståndsarbetare, som under utlandstjänstgöringen inte är folkbokförda i Sverige, men som är anställda av svenska trossamfund eller svenska biståndsorganisationer och därigenom kan intjäna pensionsrätt inom ATP. Den kan även tillämpas i fråga om svenska medborgare sysselsätts som utomlands av en arbetsgivare som är bosatt i Sverige eller utomlands bosatta svenska eller utländska sjömän som är anställda på svenska handelsfartyg. Ytterligare tänkbar situation där bestämmelsen kan ha en betydelse är de fall då en s.k. ATP-förbindelse föreligger. I avsnitt 6.3.3 har vi redovisat våra motiv för regeln. Pensionspoäng tillgodoräknas försäkrad för varje år för vilket en pensionsgrundande inkomst fastställts för honom. Vid tillämpning första av stycket d skall emellertid tillgodoräknas inte hela det kalenderår för vilket ATP-poäng tillgodoförts utan endast den tid under vilken det förvärvsarbete som grundat rätt till tilläggspension pågått. I annat fall skulle vid t.ex. inflyttning till eller utflyttning från Sverige under ett kalenderår hela det året tillgodoräknas som bosättningstid trots att den berättigade inte varit folkbokförd i Sverige hela året. De konventioner på socialförsäkringsområdet som Sverige ingått med en rad andra länder innehåller regler om försäkringstillhörighet, som bl.a. innebär utsträckt tillämpning av AFLs regler att olika personkategogenom rier som inte är folkbokfördai Sverige ändå omfattas svensk socialförav ákring. Motsvarande gäller enligt EGs förordning 140871, eftersom den grundar försäkringstillhörigheten inte på bosättning utan på förvärvsverksamhet. Detta gäller enligt de flesta konventioner liksom enligt EGförordningen i fråga om gränsarbetare och säsongsarbetare, vilka i regel omfattas av försäkringen i arbetslandet oberoende att de är bosatta i ett av annat land. Även utsåndningsreglerna i konventionema och i EG-förordningen kan innebära utvidgning försäkringstillhörigheten i en av förhållande till enbart AFLs regler. Genom tillämpning EG-förav ordningen kommer, som angetts i kommentaren till 5 kap. 3 också familjemedlemmar till personer som är anställda vid andra EES-länders ambassader och konsulat i Sverige och som förvärvsarbetar här i landet att omfattas av svensk socialförsäkringslagstiftning, trots att de inte är folk-

234 SOU 199226

bokförda här i landet. För dessa situationer föreskrivs i punkten e att sådan tid, då till följd av en konvention eller EG-förordningens en person tillämpning har varit omfattad av svensk lagstiftning om pensionsförmåner, skall tillgodoräknas som bosättningstid. Som huvudregel enligt EG-förordningen 140871 gäller att en anställd omfattas lagstiftningen i det land där han är anställd, även om han är av bosatt i ett annat land. I fråga om personer som upphört att vara förvärvsverksamma har EG-domstolen slagit fast att de skall omfattas av lagstiftningen i det land där de senast varit förvärvsverksamma, oavsett hur lång tid förflutit sedan det senaste förvärvsarbetet Ten Holder-fallet. som Med anledning detta avgörande har år 1991 en ny bestämmelse om av tillämplig lagstiftning för dessa fall införts i EG-förordningen. Enligt denna bestämmelse gäller att en person, ñr vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att en arman medlemsstats lagstiftning blir tillämplig för honom enligt förordningens bestämmelser om tillämplig lagstiftning, skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken han är bosatt. I bestämmelsen anges inte om den gäller även i det fall att en person upphört att arbeta på grund av att han blivit arbetsoförmögen eller i annat fall övergått från arbete till att uppbära någon form av socialförsäkringsförmån. En tolkning av EG-ñrordningens regler är att den som blir helt arbetsoförmögen och till följd därav berättigad till förtidspension även fortsättningsvis omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken han senast varit förvärvsverksam, oberoende av i vilken medlemsstat han är bosatt. En sådan tolkning innebär att en person som uppbär hel förtidspension från ett annat EES-land än Sverige och som varit förvärvsverksam i det landet till dess att han förtidspensionerades alltjämt omfattas av lagstiftningen i det andra landet han är bosatt i Sverige. Han tilläven om godoräknas i sådant fall inte bosättningstid i Sverige trots att han är folkbokförd här. I fråga om personer med svensk förtidspension finns regler i ll § som blir av betydelse för om tid varunder de bott i Sverige och uppburit svensk pension skall kunna tillgodoräknas som bosâttningstid. Av intresse i detta sammanhang är även en bestämmelse i den nya nordiska konventionen om social trygghet. I artikel 11 första stycket i konventionen föreskrivs att en medborgare i ett nordiskt land är berättigad till grundpension från ett annat nordiskt land när han intjänat rätt till pension från detta land på grundval av minst tre års bosättning i landet. Enligt andra stycket skall perioder under vilka någon har erhållit pension från ett annat EES-land inte medräknas vid avgörande av om bosättningskravet enligt första stycket är uppfyllt. I kommentaren till förslaget till ny nordisk konvention anges beträffande nämnda bestämmelse, som gäller endast i fråga om personer som inte omfattas av EG-förordningen 140871, att den redan har övergått till pension från ett annat EESsom land, antingen ett annat nordiskt land eller ett EES-land utanför Norden, inte därefter skall kunna erhålla rätt till en nordisk grundpension från bosättningslandet enligt första stycket i artikel ll. Det kan förutsättas att den nämiare innebörden dessa regler kommer att klargöras i anslutning av

SOU 199226 235

till arbete som kommer att bedrivas av den nordiska arbetsgrupp skall som arbeta med frågor som rör tillämpningen av konventionen. I fråga om de utan att ha varit folkbokförda i Sverige personer som - omfattats av svensk socialförsäkring till följd av en socialförsäkringskonvention gäller att sådan tid tillgodoräknas som bosättningstid även den om hänför sig till tiden före ikraftträdandet av våra förslag. När det gäller familjemedlemmar till utsända av privat arbetsgivare innehåller våra ñrslag med undantag för familjemedlemmar till bl.a. missionärer och biståndsarbetare inga särregler. I den mån familjemed- lemmarna omfattats eller omfattas av utsändningsregler i konventioner kommer dessa regler att vara av betydelse för tillgodoräknandet av bosättningstid för folkpension såväl för förfluten tid som för framtiden. Beträffande EES-statema gäller detta bara år före år 1993, eftersom EGs förordning 140871 avgör försäkringstillhörigheten därefter. Socialñrsåkringskonventionema kan även innebära att AFLs tilllämpningsområde är inskränkt på så sätt att en person inte försäkrad anses enligt AFL trots att han varit eller är bosatt här i landet. Vidare gäller enligt EG-förordningen 140871 att anställda och egenföretagare i princip skall omfattas av lagstiftningeni endast ett medlemsland, nämligen i det land där de är förvårvsverksamma. Bestämmelsen i andra stycket i paragrafen avser att förhindra att sådan tid då en person enligt en konvention eller enligt EG-förordningen omfattats av ett annat lands lagstiftning om pensionsförrnåner även tillgodoräknas bosättningstid som i Sverige vid tillämpning av bosättningsregeln. Detta gäller beträffande konventionernas regler om försäkringstillhörighet även för tid före den l januari 1993, då de nya reglerna skall träda i kraft. Av betydelse vid tillämpning av första stycket e och andra stycket blir också artikel 24 i den nordiska konventionen social trygghet. nya om Enligt denna skall också tid före den 1 januari 1993, varunder en person intjänat rätt till tilläggspensioni ett nordiskt land samtidigt varit bosatt men i ett annat nordiskt land, inte tillgodoräknas för rätt till grundpension från bosättningslandet. Detta innebär s.k. gränsarbetare exempelvis att, om en bott i Sverige men arbetat i Norge, han för sådan tid inte tillgodoräknas bosättningstid enligt 5 kap. 7 Detta gäller således också för tiden före den regelns ikraftträdande. Sista meningen i andra stycket tar för närvarande sikte enbart på arbetstagare som är arvodesanställda av SIDA för arbete i ett annat land och deras medföljande familjemedlemmar. De kvarstår folkbokförda i som Sverige under utsändningstiden. Eftersom de emellertid förgenom ordningen 1985 273 om undantag från svensk socialförsäkringslagstiftning vid arbete utomlands har undantagits från regeln i AFL att statligt om utsända skall anses bosatta i Sverige under utsändningstiden, skall de inte heller tillgodoräknas bosättningstid för folkpension avseende denna tid. Tredje stycket innebär att även tid då någon varit kyrkobokförd enligt äldre författningar härom tillgodoräknas bosättningstid. som

236 SOU 199226

8§

Paragrafen innehåller särregler för flyktingar vid tillgodoräknande av bosättningstid. Den innebär utöver faktisk bosättningstid i Sverige att enligt reglerna i 7 § och i förekommande fall antagen framtida bosåttningstid enligt 11 § hela eller viss del av bosättningstiden i flyktingens hemland kan vid tillämpning av reglerna i 5 kap. likställas med bosättningstid i Sverige. Det betyder t.ex. att kravet på tre års bosåttningstid i Sverige för rätt till folkpension kan vara uppfyllt trots att ett eller två av åren är bosättningsår i hemlandet. Detsamma gäller bl.a. vid tillämpningen 11-14 §§, där år i hemlandet skall anses som bosättningstidi Sverige. av Den del av bosättningstiden i hemlandet som kommer att räknas som svensk bosättningstid bestäms förhållandet mellan å ena sidan den tid av flyktingen varit bosatt i Sverige från det att han korn hit första gången som flykting och tills pensionsfallet inträffar och å andra sidan den totala tidsrymden mellan dessa två händelser. Om flyktingen t.ex. varit bosatt i Sverige två tredjedelar den angivna tiden, får två tredjedelar av av bosättningstiden i hemlandet tillgodoräknas. Kravet på att flyktingen skall vara bosatt i Sverige innebär i detta sammanhang att rätt till export av en med tillämpning av paragrafen beräknad pension inte kommer att föreligga. För det fall att flyktingen är berättigad till pension från sitt hemland och har rätt att få denna pension utbetald i Sverige, föreskrivs i andra stycket att den tid på vilken denna pension från hemlandet grundas inte skall medräknas som bosättningstidi Sverige. Sista meningen i andra stycket tar sikte på den situationen att flyktingen har vistats viss tid i flyktingläger i ett annat land än hemlandet innan han kom hit till Sverige. Även sådan tid likställs med svensk bosättningstid. Genom bestämmelsen i tredje stycket avgränsas tillämpligheten av särreglema till personer som omfattas eller har omfattats av flyktingdefinitionen i den i paragrafen nämnda konventionen. Motsvarande definition finns i 3 kap. 2 § utlärmingslagen 1989529. Av kravet på att flyktingen skall ha beviljats uppehållstillstånd i Sverige därför att han ansetts som flykting följer att Sverige skall vara första asylland. Den som mottagits som flykting i t.ex. Tyskland och som sedan utnyttjat sig av den fria rörligheten för personer genom att bosätta sig och arbeta i Sverige skall således inte särbehandlas enligt paragrafen vad gäller tillgodoräknande av bosättningstid. Den som beviljats uppehållstillståndi Sverige som flykting har däremot rätt till pension med stöd av paragrafen även om han vid pensionsbeviljandet inte längre är att som flykting, t.ex. därför anse att han blivit svensk medborgare. Av fjärde stycket framgår att bestämmelserna i paragrafen gäller även flykting år statslös. Begreppet statslös definieras i FNs konvention en som den 28 september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning.

SOU 199226 237

9§

Iförsta stycket anges att de olika tidsperioder enligt de två föregående som paragrafema tillgodoräknats den pensionsberättigade bosättningstid som skall läggas samman vid beräkning av folkpension. I fråga efterom levandepension är det i stället den avlidnes bosättningstider läggs som samman. Enligt andra stycket krävs sammanlagt 40 års bosättningstid för rätt till oavkortad folkpension. Är den sammanlagda bosättningstiden kortare,

reduceras folkpensionen i motsvarande mån. Av tredje stycket följer att om den sammanlagda bosättningstiden är kortare än tolv månader beaktas den inte.

10§

I första stycket anges huvudregeln för beräkning ålderspension, medan av bestämmelserna i andra och tredje styckena vissa speciella situatioavser ner. Andra stycket tar därvid sikte på den uppburit hel förtidspension som och syftar till att den utgående pensionen inte skall minskas därför att den ersätts av ålderspension. Bestämmelsen gäller endast den uppburit hel som förtidspension. I tredje stycket ges en motsvarande regel för den som uppburit hel särskild efterlevandepension. Pâ sätt skall behandlas samma

övergångsvis utgiven änkepension se övergångsbestämmelsema punkt 9.

I avsnitt 6.2.1 har vi utvecklat motiven för de föreslagna reglerna.

11§

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning förtidspension på av grundval av bosättningstid. Därvid beaktas den faktiska bosättningstiden beräknad enligt 7 och 8 §§ t.o.m. året före pensionsfallet och viss del en av eller hela tiden efter pensionsfallet. Som framgår av bestämmelsen krävs ingen aktuell anknytning till Sverige vid pensionsfallet för att sådan

antagen framtida bosättningstid skall tillgodoräknas. Övervägandena i dessa

avseenden har redovisats i avsnitt 6.2.1. Vid tillämpning av paragrafen blir året för pensionsfallet betydelse, av på samma sätt som vid beräkning av förtidspension från ATP. Härvid bör för folkpensioneringens del tillämpas bedömningsgrunder på samma som ATP-området. I propositionen 196290 med förslag till lag allmän om försäkring m.m. s. 361 har angetts riktlinjer för bedömningen när ett av pensionsfall skall anses ha inträffat. Dessa bör alltså få motsvarande tillämpning i fråga om beräkningen framtida bosättningstid inom av folkpensioneringen. Vid beräkningen av bosättningstid enligt paragrafen skall sådan tid avrundas till närmast lägre antal hela månader. I avsnitt 6.2.1 har vi redovisat motivet för det förslaget. Tredje stycket avser den situationen att den pensionsberättigades arbetsförmåga blir ytterligare nedsatt så ändring den kvotdel varmed att en av förtidspension utges skall ske. Dessa fall behandlas ett nytt pensionssom

238 SOU 199226

fall, och en ny beräkning av bosättningstid skall göras. Motsvarande gäller inte vid förbättring av arbetsfömiågan. I ett sådant fall anses det således vara fråga om samma pensionsfall. Detsamma gäller vid s.k. vilande

förtidspension se avsnitt 6.2.1.

12§

Paragrafen reglerar beräkning av förtidspension i den situationen att pensionsfallet har inträffat före det år då den pensionsberättigade fyller 16 år. Olika regler gäller härvid för å ena sidan svenska medborgare och å andra sidan utländska medborgare. I avsnitt 6.2.1 har vi utvecklat innebörden av reglerna och de överväganden som ligger bakom förslagen. För en svensk medborgare som ansöker om förtidspension när han fyller 16 år innebär reglerna att han alltid blir berättigad till en oavkortad ñrtidspension. Motsvarande gäller för en utländsk medborgare under förutsättning att han då är bosatt i Sverige sedan minst fem år. Görs ansökan om pension senare, kommer pensionen att kunna reduceras med hänsyn till den berättigades bosättnings- eller arbetsförhållanden efter fyllda 16 år. Vid tillämpning av dessa regler tas hänsyn enbart till bosättning utanför Sverige eller annan tid då bosättningstid enligt 7 och 8 §§ inte tillgodoräknats före det att pensionen börjar utges.

13§

Denna paragraf behandlar den situationen vid förtidspension att pensionsfallet inträffat under det år då den berättigade fyller 16 år. Pensionsfallet kan alltså ha inträffat såväl före efter 16-årsdagen. Bestämmelsen som förutsätter, till skillnad från de övriga bestämmelserna om förtidspension, att pensionsfallet kan bestämmas till en viss dag. Med hänsyn till att grunden till ett pensionsfall som inträffar i så unga år ofta torde vara en olyckshändelse eller liknande torde några egentliga svårigheter att fastställa tidpunkten för pensionsfallet i regel inte uppkomma vid den praktiska tillämpningen. Konsekvensen av bestämmelsen blir att det utges antingen en oavkortad förtidspension eller också ingen förtidspension alls.

14§

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av efterlevandepension. Den grundas på överväganden och förslag som vi redovisat i avsnitt 6.2.1. Avgörande vid tillämpningen är den bosättningstid som kan tillgodoräknas den avlidne. Det innebär att, om den avlidne inte tillgodoräknats någon bosättningstid i Sverige, den efterlevande inte är berättigad till efterlevandepension enligt bosättningsregeln. På motsvarande sätt som vid förtidspension skall även antagen framtida bosättningstid tillgodoräknas. I fråga om efterlevandepension till ett barn vars avlidne förälder omfattats av lagstiftningen i flera EES-länder innehåller EG-förordningen 140871 bestämmelser som innebär betydande avvikelser från reglerna i paragrafen,

SOU 199226 239

bl.a. i det avseendet att någon prorata-beräkning pensionen från Sverige av inte skall göras jfr avsnitt 6.2.1 och 6.6. Bestämmelsen i andra stycket innebär motsvarighet till bestämmelen serna i 10 § andra och tredje styckena och syftar till att pensionen inte skall grundas på en kortare bosättningstid än tidigare när omräkning sker vid övergång från en form folkpension till av en arman.

15§

Paragrafen gäller sådan handikappersättning utgår tillägg till som som folkpension i form av ålders-, förtids- eller efterlevandepension. I paragrafen ñreskrivs, i enlighet med övervägandena i avsnitt 6.2.3, att sådan handikappersättning skall utges med antal fyrtiondelar eller, samma om huvudförmånen beräknats med tillämpning 30-årsregeln, trettiondeav lar som den förmån till vilken handikappersättningen utgör tillägg. Om huvudförmånen således på grundval bosättningsregeln utges med 2540 av av en oavkortad pension, skall handikappersättningen utgöra motsvarande kvotdel av en oavkortad handikappersättning.

16§

Denna bestämmelse, grundar sig på överväganden i avsnitt 6.2.1, som innehåller en garantiregel innebär att det sammanlagda folkpensionssom beloppet för två makar aldrig kan bli lägre än det belopp skulle ha som tillkommit en av makarna om den andre inte hade varit pensionsberättigad. Bestämmelsen gäller både för det fall att båda makarna har folkpension med tillämpning av 30-årsregeln och det fall att båda uppbär folkpension enligt 40-årsregeln. Den är tillämplig också i den situationen att den ena makens pension har beräknats enligt 30-årsregeln och den andras enligt 40årsregeln. Bakgrunden till bestämmelsen är reglerna i 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § att folkpension i form av ålders- och förtidspension för och var en av två gifta pensionstagare och därmed jämställda är lägre än pensionen för en ensam pensionstagare.

l7§

I paragrafen ges en bestämmelse i vilken ordning olika regelsystem vid om beräkning av pension skall tillämpas. Den innebär att först beräknas pensionen enligt reglerna i 6-9 kap. och 17 kap. 2§ den som om berättigade hade tillgodoräknats 40 bosättningsår eller 30 förvärvsår. Därefter sker en reducering pensionen på grund bristande bosättav av ningstid eller förvärvstid.

18§

Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 6 § och har behandlats i den allmänna motiveringen.

240 SOU 199226

Hänvisningen i paragrafens första punkt har ersatts med hänvisning till reglerna i femte kapitlet och innebär att det är möjligt att tillämpa dispensreglema i fråga pension beräknad både enligt bosättningsregeln om och enligt den ATP-anknutna intjänanderegeln. Med stöd bemyndigandet i paragrafen har utfärdats kungörelsen av 1962516 med föreskrifter rörande rätt till pension utom riket i vissa fall. Hånvisningama i första punkten i kungörelsen bör ändras på motsvarande

sätt som i 18 Att paragrafen flyttats från nuvarande 6 § till 18 § innebär ingen förändring med avseende på folkpension vid ikraftträdandet av de nya som reglerna utbetalas till utomlands bosatta med stöd av dispensregeln. Fortsatt rätt få oavkortad pension utbetald utomlands föreligger i att en sådana fall.

8 kap. 9 §

I paragrafen bestämmelser om samordning med vissa andra förmåner ges efterlevande med särskild efterlevandepension kan vara berättigad som en till. De nuvarande reglerna innebär att särskild efterlevandepension inte alls för den nedsättning arbetsförmågan som berättigar den utges av efterlevande till förtidspension eller till sjukpenning eller egenlivränta från arbetsskadeförsäkringen. Regler samordning finns dessutom i bl.a. om 12 sistnämnda bestämmelse är emellertid konstruerad på ett annat sätt, medför att särskild efterlevandepension avräknas krona för krona mot som de sociala förmåner i bestämmelsen. Den ändring som gjorts som anges i 9 § är att förtidspension inte längre uppräknas en förmån som helt som utesluter särskild efterlevandepension. Förtidspension upptas i stället i 12 § och kommer att medföra minskning särskild efterlevandepension på av sätt där uppräknade förmåner. Detta innebär att förtidspension samma som inte kommer att utgöra ett hinder mot att bevilja särskild efterlevandepension utan att sådan pension kommer att avräknas mot förtidspension enligt reglerna i 12 Motiven för denna ändring har vi angett i avsnitt 6.2.1. Genom bestämmelsen i fjärde stycket kommer särskild efterlevandepension samordnas även med förmåner utges enligt utländsk lagstiftatt som ning. Även denna ändring har motiverats i avsnitt 6.2.1. Samordning sker i detta fall enbart med förmåner faktiskt utges, vilket får till följd att som efterlevande kan avstå från att begära låg utländsk förmån som han en en är berättigad till och i stället erhålla svensk särskild efterlevandepension

från folkpensioneringen.

12§

Ändringen i paragrafens första stycke har kommenterats under 9

Det andra stycket hänger med att särskild efterlevandepennya samman sion framöver i del fall kan komma att utges med ett visst antal en fyrtiondelar eller trettiondelar oavkortad pension till följd av av en bristande bosättnings- eller förvärvstid. Bestämmelsen medför att särskild

SOU 199226 241

efterlevandepension som reducerats på grund härav inte avräknas mot hela beloppet förmånema enligt första stycket utan mot så stor andel ett av

visst antal fyrtiondelar eller trettiondelar dessa motsvarar den

av som andel varmed den särskilda efterlevandepensionen utges. Bestämmelsen i tredje stycket motsvarar 9 § Gärde stycket och har kommenterats under den paragrafen.

14 kap. 7 §

Tillägget i paragrafen innebär att samordningen mellan tilläggspension i form av särskild efterlevandepension och vissa andra ersättningar skall ske på samma sätt som föreskrivs för folkpensioneringens del i 8 kap. 12

16 kap. 1 §

I fortsättningen kommer ålderspension till hos försäkringskassan en inskriven pensionsberättigad inte alltid att kunna beviljas utan ansökan av honom. Det kommer dock att även framöver finnas vissa typsituationer där försäkringskassan på förhand kan att den pensionsberättigade har rått till se oreducerad ålderspension, t.ex. därför att han tillgodoräknats ATP-poäng för 30 år. Genom tillägget i första stycket regeringen eller, efter ges bemyndigande, riksförsäkringsverket möjlighet att i förordning eller en föreskrifter ange vissa sådana typsituationer i vilka ålderspension kan

beviljas utan ansökan. Ändringen grundar sig på överväganden i avsnitt

7.2.

20 kap. 15 a §

Paragrafen innehåller en hänvisning till den lag gör EGs förordning som 140871 med däri gjorda anpassningar tillämpligi Sverige. Genom lagen kommer reglerna i AFL att utsträckas till att gälla personer som armars inte skulle omfattas den svenska lagstiftningen, t.ex. i fråga av om personer som arbetar i Sverige men som inte år bosatta här i landet. På motsvarande sätt kommer tillämpningen av AFLs regler att inskränkas så att personer som är bosatta i Sverige trots detta inte skall omfattas av svensk lagstiftning om pensionsförmåner, t.ex. därför att de arbetar i ett annat land än Sverige och därigenom tillhör det andra landets lagstiftning. Bestämmelsen i andra punkten innebär att en person som där avses har rätt till samma pensionsförmåner den är försäkrad enligt AFL. som som

242 SOU 199226

Övergångsbestämmelserna

Punk 1

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft vid en och samma tidpunkt, nämligen den 1 januari 1993. I avsnitt 6.5.2 har vi redovisat våra överväganden och förslag till övergångsreglering.

Punk 2

I denna punkt slås fast att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om förmåner som belöper på tiden före ikraftträdandet.

Punk 3

När det gäller pensioner som utges vid ikraftträdandet eller vartill rått i övrigt då föreligger t.ex. pension som ännu inte beviljats men grundas på ansökan före ikraftträdandet föreskrivs i denna punkt att de nya reglerna skall gälla även dessa förmåner. De nya reglerna kommer således att tillämpas på samtliga pensioner hänför sig till tiden efter den l januari som 1993. Några övergångsregler innebär att äldre bestämmelser om som pensionsförmåner alltjämt skall gälla föreslås inte. Beträffande löpande pensioner dock i bl.a. punkt 4 särskilda övergångsregler. ges

Punkt 4

Eftersom de reglerna skall gälla också beträffande pensionsförmåner nya utges löpande vid ikraftträdandet måste dessa räknas om till fyrtiondesom lar och då de tidigare utgått med oavkortat belopp i fortsättningen utges - -

med 4040 se avsnitt 6.5 .2. I första stycket har upptagits regler härom.

Dessa gäller även i fråga om ålderspension som vid ikraftträdandet utges till den som gjort ett förtida uttag. Reglerna gäller vidare inte enbart pensioner utbetalas vid ikraftträdandet utan även för de situationer då som pensionsfallet har inträffat före ikraftträdandet men ansökan om pension ännu inte har hunnit beviljas. De pensioner som belöper på tiden efter ikraftträdandet skall således i de fallen räknas om till 4040. För att den som fyllt 65 år före ikraftträdandet av förslagen men som skjutit uttaget ålderspension till någon gång efter ikraftträdandet upp av inte skall komma i sämre situation på grund av det uppskjutna uttaget en föreskrivs att även den beviljade ålderspensionen skall grundas på senare bosättningstid 40 år. Detta följer av att övergångsregeln angetts en om ålderspension enligt 6 kap. 1 § första stycket, dvs. ålderspension avse vartill rätt tillkommer någon från 65 års ålder. Någon motsvarande omräkning till 4040 skall inte göras av pensioner enligt reglerna i nuvarande 5 kap. 2 § eller motsvarande bestämmelser som i socialförsäkringskonventioner utges med reducerat belopp på grund av att antalet år med ATP-poäng inte uppgår till erforderliga 30. En sådan

SOU 199226 243

pension kommer efter ikraftträdandet av de bestämmelserna att utgå nya med samma antal 30-delar som tidigare. Enligt bestämmelsen i andra stycket skall omräkning ske också av änkepension som utges med stöd övergångsreglema till efterlevandeav pensionsreformen. Bestämmelsen i tredje stycket tar sikte på den situationen att förtidspension har börjat utges före ikraftträdandet förslagen eller att av pensionsfallet har inträffat före nämnda tidpunkt pension ännu inte men beviljats och att förtidspensionen efter ikraftträdandet höjs på grund att av arbetsförmågan blivit ytterligare nedsatt. I denna situation skall, till skillnad mot vad som gäller enligt huvudreglema, någon beräkning ny av bosättningstid inte göras, om det är förmånligare for pensionstagaren, utan förtidspensionen skall även fortsättningsvis anses grundad på samma bosâttningstid som tidigare.

Punkt 5

Denna övergångsregel tar sikte på pensionsfall inträffar efter som ikraftträdandet av de nya bestämmelserna och enbart beräkning avser av folkpension form av ålderspension med tillämpning bosättningsregeln. av En ytterligare begränsning är att den gäller endast dem är 57 år eller som äldre vid ikraftträdandet av förslagen. Som framgår bestämmelsen av behöver den uppställda kvalifikationstiden tio års bosättning varav fem år omedelbart före pensionens beviljande inte vara uppfylld vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna eller vid fyllda 65 år utan den försäkrade kan även därefter kvalificera sig för regelns tillämpning att genom vara fortsatt bosatt i Sverige. Avgörande för regelns tillämpning år bosättningstiden vid tidpunkten för pensionsansökan. Regeln innebär att bosättningstid i utlandet tillgodoräknas som bosättningstidi Sverige. Undantag görs dock för bosättningstid i sådana länder grundar pensionsrätten bosättsom ning, t.ex. de övriga nordiska länderna, under förutsättning att pensionen från de länderna är exportabel till Sverige. Bosättningstid i länder där pensionsråtten intjänas genom förvärvsarbete eller grundas på avgiftsbetalning får således tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige, övriga om förutsättningar år uppfyllda.

Punkt 6

Som en följd av att de nya reglerna skall tillämpas i fråga om pensioner som beviljas efter ikraftträdandet anges under denna punkt att även bosättningsperioder och perioder av förvärvsverksamhet som ligger i tiden före den 1 januari 1993 får medräknas. I bl.a. avsnitt 6.3.3 har vi nämnare utvecklat innebörden av detta förslag i fråga om olika personkategoder.

Punkt 7

Denna övergångsregel innebär att även änkepension kommer att som beviljas framöver med stöd av övergångsreglerna till efterlevandepensions-

244 SOU 199226

reformen skall beräknas med tillämpning bosättningsregeln eller den av ATP-anknutna intjänanderegeln, dvs. i 30- eller 40-delar.

Punkt 8

Bestämmelsen under denna punkt tar sikte på kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare och uppbär tilläggspensioni form av änkepension som enligt de regler gällde före reformen på efterlevandepensioneringens som område. Denna bestämmelse motsvarar S kap. 2 § tredje stycket AFL i dess lydelse fram till efterlevandepensionsreformen den l januari 1990, vilken regel enligt övergångsbestämmelsema till lagen 1988881 om ändring i lagen 1962381 allmän försäkring fortfarande skall gälla i om fråga kvinnor uppbär änkepension enligt äldre regler. Denna äldre om som bestämmelse i 5 kap. 2§ tredje stycket AFL avsåg enbart rätten till folkpension för svenska medborgare vid bosättning utomlands, medan den här upptagna övergångsregeln har ett mer generellt tillämpningsområde. Genom övergångsbestämmelsen garanteras kvinnnor, som är födda år 1944 eller tidigare och erhåller tilläggspension i form av änkepension, som ålderspension från folkpensioneringen som i likhet med änkepensionen en från tilläggspensioneringen grundas på den avlidne makens faktiska och antagna ATP-år, för det fall att kvinnan inte har egna poängår eller bosättningsår grundar rätt till en större ålderspension från folksom pensioneringen. Bestämmelsen blir av betydelse både för kvinnor som blivit änkor före den allmänna pensionsåldem och för kvinnor som blivit

änkor därefter.

Punkt 9

Även bestämmelsen under denna punkt tar sikte på kvinnor är födda som år 1944 eller tidigare och gäller beräkning av folkpension i form av

ålderspension. Den emellertid ålderspension som beräknas med

avser tillämpning bosättningsregeln. Under förutsättning att kvinnan uppburit av änkepension eller skulle haft rätt till sådan pension, hon inte hade fyllt om 65 år vid dödsfallet, enligt de nämnda övergångsreglema, tillförovan säkras hon bestämmelsen ålderspension som år beräknad på genom en antal fyrtiondelar den änkepension hon uppburit eller skulle samma som varit berättigad till. En konsekvens den här behandlade regeln är att en änka, som bott av i annat nordiskt land under den yrkesaktiva delen av livet, kan ha förvärvat rätt till grundpension i form ålderspension grundad på bosättning egen av eller förvärvsarbete i det landet. Samtidigt kan hon få rätt till folkpension i form ålderspension från Sverige grundad på den avlidne makens av bosättningstid. På sätt kan hon med stöd av punkt 8 ha rätt till samma folkpension i form ålderspension från Sverige på grundval av den av avlidne makens år med ATP-poäng här i landet. Motsvarande situation kan uppkomma i fråga kvinnor uppburit hel särskild efterlevandepenom som sion, till följd de bestämmelserna i 5 kap. 10 § tredje stycket. I av nya situationer detta slag kan änkan således samtidigt få två oavkortade eller av

SOU 199226 245

närmast oreducerade ålderspensioner från två nordiska länder. Detta är enligt vår mening en otillfredsställande konsekvens av de regler som här intagits under punkterna 8 och 9. Fall av överförsäkring av detta slag bör i möjligaste mån förhindras. Några bestämmelser till undvikande härav är det dock svårt att uppta i den svenska lagstiftningen. I stället bör problemet aktualiseras vid förhandlingar med de andra nordiska länderna och om möjligt lösas genom regler i den nordiska konventionen om social trygghet.

Punk 10

Av de nuvarande reglerna i 5 kap. AFL följer att bamtillägg i princip utges endast vid bosättning i Sverige. En uttrycklig bestämmelse härom behövs fortsättningsvis med hänsyn till att en ändring nu görs av grundvillkoren i 5 kap. Eftersom bamtillägg enbart utgår enligt övergångsregler, har bestämmelsen om bosättningskravet intagits som en övergångsregel till ändringarna i AFL. Där har också föreskrivits attden rätt som svenska medborgare har till export av barntillägg enligt 5 kap. 2 § i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989 skall stå kvar också fortsättningsvis. Detsamma kommer att bli fallet för utländska medborgare som erhåller bamtillägg utomlands eligt konventioner. I dessa fall skall någon omräkning alltså i princip inte göras vid ikraftträdandet. Genom tillämpning av EG-förordningen 140871 kommer dessa regler i viss utsträckning att modifieras och kommer i viss omfattning att föreligga rätt till export av

bamtillägg inom EES-området utöver vad som följer av våra förslag se

under avsnitt 6.2.3.

8.2 Förslaget till lag ändring i om lagen

1979127 om ändring i lagen 1962381

om allmän försäkring

Ändringen innebär en mindre inskränkning i övergångsreglema såvitt

gäller dem som är födda senare än år 1929 och som uppbar folkpension

den 1 juli 1979. Övervägandena i detta avseende har redovisats i avsnitt

6.5.2. Genom ändringen kommer de äldre bestämmelserna om exporträtt enligt den s.k. 57-62-årsregeln att gälla enbart dem som den 1 juli 1979 uppbar folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. Den som då uppbar barnpension ges således inte rätt att åberopa äldre regler. Detsamma gäller beträffande hustrutillägg. Ett nytt krav för tillämpning av de äldre reglerna om export är att den berättigade skall uppbära folkpension i de former som anges även vid utgången år 1992. av

246 SOU 199226

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen

1969205 om pensionstillskott

1§

I paragrafen har i ett nytt andra stycke intagits en bestämmelse om krav på bosättning i Sverige för rått till pensionstillskott. Det innebär ingen ändring i förhållande till vad nu gäller. Rätt till export av pensionstillsom skott kommer till följd reglerna i EG-förordningen 140871 dock att av finnas till länder inom EES-området.

2§

Hänvisningeni första stycket till den nya 2 b § anger att pensionstillskottet till i paragrafen uppräknade folkpensionsförmáner i vissa fall skall utges med reducerat belopp på grund av att det utges med samma andel som huvudförmänen och denna är reducerad med hänsyn till bristande bosättningstid eller otillräckligt antal år med ATP-poäng.

2a§

I paragrafen, upptar regler pensionstillskott till förtidspension, ges som om motsvarande hänvisning som i 2 § till den nya bestämmelsen i 2 b en

2b§

Bestämmelsen i paragrafen innebär att pensionstillskott skall utges med antal fyrtiondelar eller trettiondelar som den huvudförmân till samma vilken det utgör tillägg. Om t.ex. ålderspension utges med 2540, skall även pensionstillskottet till âlderspensionen utgöra 2540 av det pensionstillskott beräknats med tillämpning av reglerna i 2 som

3§

Innebörden bestämmelserna i det nya andra stycket har beskrivits under av avsnitt 6.2.3. Vid utarbetandet av lagförslagen har vi inte tagit hänsyn till fall då den berättigade samtidigt kan ha rätt till yrkesskadelivränta och reglerna i 17 kap. 2 § lagen 1962381 om allmän försäkring är tillämpliga. Med avseende på fall av detta slag kan särskilda regler vara erforderliga.

SOU 199226 247

8.4 till

Förslaget lag om ändring i lagen

1990773 om särskilt pensionstillägg till

folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn

1§

I paragrafen har intagits en bestämmelse att särskilt pensionstillägg om skall utges enbart till personer, svenska eller utländska medborgare, som är bosatta i Sverige. Detta innebär ingen ändring av vad gäller enligt som de nuvarande reglerna. Till följd av IEC-förordningen 140871 kommer rätt till utbetalning av särskilt pensionstillågg dock att föreligga även vid bosättning i annat EES-land än Sverige.

5§

Det nya tredje stycket syftar på de situationer då ålderspensionen reducerats till ett visst antal fyrtiondelar eller trettiondelar på grund att av bosättningstid tillgodoräknats för färre antal år än 40 eller åren med ATPpoäng inte uppgår till 30. I dessa situationer skall det särskilda pensionstillägget sedan det beräknats med tillämpning av bestämmelserna i första och andra stycket reduceras till samma antal fyrtiondelar eller trettiondelar som ålderspensionen.

8.5 till

Förslaget lag om ändring i lagen

1962392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

1§

I paragrafens första stycke har det tillägget gjorts att det föreskrivs att hustrutillägg utges enbart vid bosättning i Sverige. Detta gäller även enligt de nuvarande reglerna. Bestämmelserna i EGs förordning 140871 om export av förmåner kommer emellertid att gälla också hustrutillågget. Genom hänvisningen i andra stycket till bestämmelserna i tredje stycket klargörs att hustrutillägget kan reduceras även på grund att av mannens ålders- eller förtidspension utges med avkortat belopp till följd att av tillräckligt antal bosättningsár eller år med ATP-poäng inte tillgodoräknats honom. Det nya tredje stycket innehåller regeln att hustrutillågget skall utges med samma andel s0n1 mannens âlders- eller förtidspension denna om utbetalas med avkortad andel till följd av reglerna i 5 kap. AFL.

248 SOU 199226

4§

Innebörden av bestämmelsen i det nya tredje stycket har redovisats i avsnitt 6.2.3.

Övergångsregler

Punkt 3

De nya reglerna om kvotdelsberâkning hustrutillägg i relation till av mannens ålders- eller förtidspension träder i kraft den 1 januari 1993.

Övergångsbestämmelsen under denna punkt innebär att hustrutillägg

som löpande utges vid ikraftträdandet inte skall minskas på grund de av nya reglerna.

SOU 199226 249

Bilaga A

Förmåner inom den allmänna

pensioneringen

Inledning

Den allmänna pensioneringen enligt lagen 1962381 allmän förom säkring AFL omfattar folkpension och tilläggspension ATP. Inom båda dessa systern utgår pension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och med stöd övergångsregler änkepension. - av - Dessutom finns inom folkpensioneringen vissa särskilda förmåner handikappersättning, Vårdbidrag och övergängsvis bamtillägg. I - särskilda lagar finns regler om pensionstillskott, särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård sjukt eller handikappat barn och av kommunalt bostadstillägg till folkpension liksom övergångsvis utgivet - hustrutillägg. Enligt lagen 1979 84 delpensionsförsäkring kan delpenom sion utgå till förvärvsarbetande som trappar ned sitt arbete inför övergången till ålderspension. Såväl folk- som tilläggspensioneringen är obligatorisk och omfattar i princip hela befolkningen. Folkpension utgår oberoende tidigare av avgiftsbetalning eller ñrvårvsverksamhet. Pensionen utges med enhetliga belopp utan anknytning till den försäkrades föregående inkomstförhållanden. Rätten till ATP är däremot knuten till den försäkrades tidigare verksamhet. Tilläggspensionen relateras storleksmässigt till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid, och för oreducerad pension krävs sådana inkomster under ett visst minsta antal år. I syfte att anpassa de allmänna pensionsförmånemas storlek till penningvärdesutvecklingen relateras dessa jämte flertalet de särskilda folkpenav sionsförmänema till det s.k. basbeloppet 1 kap. 6 § AFL. Basbeloppet, som fastställs av regeringen för varje år, följer förändringar i prisläget på grundval av konsumentprisindex. För år 1992 utgör basbeloppet 33 700 kr.

Bilaga A 250 SOU 199226

Folkpension

Pensionsberättigade

Rätt till folkpension tillkommer i princip varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige. I detta fall utgår pensionen oberoende av bosättningseller försäkringstidens längd. Vid bosättning utomlands är svensk medborgare, som har rätt till tillläggspension, berättigad till folkpension i förhållande till det antal år för vilka han eller, när fråga är om efterlevandepension, den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng vid tilläggspensionens beräkning. Har pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år, utgår folkpension med oavkortat belopp. I annat fall utgår pensionen med så stor andel därav som mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har svarar tillgodoräknats och talet 30. Med poängår jämställs bl.a. år före år 1960 för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade eller uttagits sjömansskatt 5 kap. 2 och 3 §§ AFL. Vid bosättning utom riket utges enbart folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension och efterlevandepension samt som tillägg till pensionen handikappersättning och bamtillägg. Däremot utges inte pensionstillskott, Vårdbidrag eller hustrutillägg och inte heller kommunalt bostadstillägg eller handikappersättning som självständig förmån. Personer är födda är 1929 eller tidigare eller som är födda senare som den 1 juli 1979 redan uppbar folkpension har möjlighet att men som åberopa äldre lagstiftning för rätt till folkpension vid bosättning utanför Sverige. Enligt dessa äldre regler utgick folkpension till den som bodde utomlands under förutsättning att han varit mantalsskriven här i landet för det år då han fyllde 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan den s.k. 57-62-årsregeln. Utländsk medborgare eller statslös som är bosatt i Sverige är på samma villkor och med samma tilläggsfönnåner som svensk medborgare berättigad till folkpension under förutsättning att han har varit bosatt en viss minsta tid i Sverige. För ålderspension krävs att den försäkrade har varit bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år har varit bosatt här under sammanlagt minst tio år. Förtidspension och handikappetsättning utgår till utlänning, om denne antingen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller, om han är bosatt i Sverige sedan kortare tid än fem år, har varit normalt arbetsför oavbrutet minst ett år under bosättningstiden. Rätt till Vårdbidrag för barn tillkommer utländsk förälder om föräldern är bosatt i Sverige sedan minst ett år. För att efterlevandepension skall utgå till efterlevande utlänning fordras antingen att den avlidne omedelvuxen bart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här i landet eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här. För efterlevande barn gäller en motsvarande regel, dock att det i dessa fall krävs bosättning i landet i sex månader i stället för fem år.

SOU 199226 251 Bilaga A

Om en utlänning enligt vad ovan sagts är berättigad till förtidspension eller särskild efterlevandepension, ersätts denna automatiskt ålderspenav sion då han uppnår 65 års ålder, även om han då inte har uppfyllt den särskilda kvalifikationstiden för rätt till ålderspension. Likaså är barn, för vilket förälder har uppburit Vårdbidrag, berättigat till förtidspension eller handikappersättning från 16 års ålder utan hinder av att kvaliñkationstiden för dessa förmåner då inte är uppfylld 5 kap. 4 och 5 §§ AFL. Vid sidan av det angivna regelsystemet finns vissa dispensregler som kan åberopas av svenska och utländska medborgare flyttar utomlands som sedan de beviljats folkpension i Sverige men som inte uppfyller villkoren för rätt till oavkortad pension vid bosättning utanför Sverige. Reglerna - innebär att en svensk medborgare, som har börjat uppbära folkpension, liksom en utländsk medborgare, som efter viss tids bosättning här har beviljats folkpension, kan efter prövning i det enskilda fallet få behålla pensionen även sedan rätten därtill enligt huvudregeln har upphört till följd av flyttning från Sverige. En förutsättning härför är att regeringen har förordnat så för vissa fall eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen 5 kap. 6 § AFL. Förordnande i enlighet härmed har meddelats i kungörelsen 1962516 med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall. Enligt denna kungörelse kan den folkpensionsberättigade efter ansökan få fortsätta att uppbära - pensionen om han vistas utomlands för vård av hälsan eller för behandling av sjukdom och det finns skälig anledning att anta att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för honom. I övrigt innehåller den svenska lagstiftningen inga regler rätt till om folkpension för utländsk medborgare vid bosättning utomlands. Bestämmelser härom finns dock i en rad konventioner som har ingåtts mellan Sverige och andra länder. Sådana konventioner gäller för närvarande i förhållande till de andra nordiska länderna, Tyskland, Jugoslavien, Portugal, Schweiz, Turkiet, Frankrike, Marocko, Italien, Nederländerna,

Israel, Österrike, Spanien, Grekland, USA, Storbritannien, Luxemburg,

Kanada samt provinsen Québec. Genom dessa konventioner ges i allmänhet medborgare i det andra landet rätt till svensk folkpension vid bosättning utanför Sverige på villkor gäller för svenska samma som medborgare. Enligt den nordiska konventionen social trygghet gäller om dock andra regler härför. I denna har dessutom föreskrivits kortare kvalifikationstid än enligt AFL vad gäller rätten till folkpension vid bosättning i Sverige. I avsnitt 2.3 har vi lämnat översiktlig redogörelse för huvudreglema en i de olika socialförsäkringskonventioner Sverige har ingått. som

Ãlderspension

Ålderspension utgår fr.o.m. den månad varunder den försäkrade fyller 65

år. Efter framställning av den försäkrade kan ålderspensionen utgå tidigare, dock tidigast fr.o.m. den månad då han uppnår 60 års ålder. Förtida pensionsuttag, som kan begränsas till att avse hälften pensionen, av måste göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Möjlighet finns

Bilaga A 252 SOU 199226

också att uppskjuta uttag av hela eller halva pensionen till mellan 65 och 70 års ålder 6 kap. AFL.

Ålderspension tas ut vid 65 års ålder utgör för år räknat för en

som ensamstående pensionstagare 96 % av basbeloppet, dvs. 32 352 kr vid basbeloppet 33 700 kr för år 1992. För gift ñrsäkrad, vars make uppbär folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspension eller har fyllt 65 år men tagit ut ålderspension vartill rätt föreligger, utgör ålderspensionen 78,5 av basbeloppet, dvs. 26 455 kr år 1992.

F örtidspension

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 år, för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsfömiåga grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsfömiågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid, men i övrigt gäller vad som är föreskrivet om förtidspension även sjukbidrag 7 kap. AFL. Förtidspensionens storlek graderas efter nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga så att en försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår nedsättning med minst 56 erhåller hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad likväl med avsevärt mer än hälften nedsättning med men minst 23 56, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga men fall nedsättning med minst 12 men inte 23, utgår halv förtidspension. Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. I fråga om personer som fyllt 60 år skall bedömningen främst avse deras förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som de tidigare har utfört eller genom annat för dem tillgängligt lämpligt arbete. Hel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension som tas ut vid 65 års ålder.

Gemensamma bestämmelser för álders- och förtidspension

Ålderspension och förtidspension kan kompletteras med kommunalt

bostadstillägg, handikappersättning och pensionstillskott. Enligt övergångsregler kan också under viss tid framöver utges barn- och hustrutillägg i anknytning till sådan pension. Bamtillägg, hustrutillägg och kommunalt

SOU 199226 253 Bilaga A

bostadstillägg kan dock inte utgå som komplement till ålderspension som tagits ut före 65 års ålder förrän denna ålder har uppnåtts. Vid tillämpning av folkpensioneringens bestämmelser ålderspension om och förtidspension skall gift pensionsberättigad stadigvarande lever som åtskild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad, inte om särskilda skäl föranleder annat. Med gift pensionsberättigad likställs å andra sidan pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberåttigade har varit gift eller har eller har haft barn 10 kap. 1 § AFL.

Bampension

Bampension utgår till barn under 18 år vars far eller eller båda mor föräldrar har avlidit. Sådan pension utges även till barn har fyllt 18 som år, om barnet därefter bedriver studier på grund- eller gynmasieskolenivå. Rätt till pension föreligger dock längst t.o.m. juni månad det år då bamet fyller 20 år. Bampension efter en avliden förälder utgör för år räknat 25 % av basbeloppet, dvs. 8 425 kr vid basbeloppet 33 700 kr. Pensionen skall dock alltid utges med sådant belopp att den, tillsammans med tilläggspension i form av barnpension utbetalas till barnet, utgör 40 % som av basbeloppet, dvs. 13 480 kr år 1992. Har barnets båda föräldrar avlidit utgår barnpension med dubbelt så höga belopp.

Ejierlevandepension till vuxna efterlevande

Till en man eller kvinna vars make har avlidit utges folkpension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension. Med efterlevande make likställs den utan att gift, stadigvarande sammanbodde som, vara med en icke gift eller kvinna vid dennes död och tidigare har man som varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne. Rätt till omställningspension har en efterlevande make, inte har som fyllt 65 år och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv års ålder som stod under vårdnad makarna eller av en av dem. Rätt till sådan pension har även efterlevande make som oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. Omställningspension utges för tid ett år från dödsfallet. Pensionen en av kan emellertid utbetalas för längre tid, nämligen så länge den som efterlevande har vårdnaden och stadigvarande sammanbor med barn om under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makamas hem. För tiden efter det att rätten till omställningspension upphört kan utges särskild efterlevandepension. Rätt till sådan pension har efterlevande en make, som inte har fyllt 65 år och uppfyller även övriga villkor för som rätt till omställningspension, om den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften alltsedan makens död och nedsättningen beror på arbetsmark-

Bilaga A 254 SOU 199226

nadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller därmed jämförlig omständighet annan samt kan antas vara inte endast kortvarig. Särskild efterlevandepension kan utges som hel eller partiell förmån. Om möjligheten för den efterlevande att bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår, hel särskild efterlevandepension. Är möjligheten därtill nedsatt i utges mindre grad ändå med avsevärt mer än hälften, utges två tredjedelar men av hel pension. I övriga fall utges halv pension. Vid bedömande i vad mån förvärvsmöjligheten är nedsatt skall beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras som med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra därmed jämförliga omständigheter. Särskild efterlevandepension kan inte utges samtidigt med ålderspension enligt AFL och inte heller med anledning av sådan nedsättning av förvärvsmöjligheten för vilken den efterlevande är berättigad till förtidspension eller sjukpenning. Omställningspension och hel särskild efterlevandepension utgår med belopp ålderspension som tas ut vid 65 års ålder. Enligt samma som en särskilda regler kan särskild efterlevandepension minskas med hänsyn till bl.a. delpension, arbetslöshetsstöd, utbildningsbidrag och vuxenstudiebidrag. I förekommande fall kan jämte omställningspension och särskild efterlevandepension utgå kommunalt bostadstillägg och pensionstillskott. Omställningspension för förlängd tid och särskild efterlevandepension dras in den efterlevande ingår nytt äktenskap eller stadigvarande om sammanbor med efterlevande har varit gift med eller har någon som den eller har haft barn med.

Änkepension

De redovisade reglerna för efterlevandepension trädde i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas vid dödsfall som inträffar fr.0.m. denna tidpunkt. Samtidigt upphävdes tidigare gällande bestämmelser om änkepension från folkpensioneringen. Enligt övergångsregler gäller dock dessa äldre bestämmelser även fortsättningsvis för dem som vid ikraftträdandet redan hade rätt till änkepension och för gifta och därmed likställda kvinnor som då var 45 år eller äldre, dvs. födda år 1944 eller tidigare. Också i andra avseenden för yngre kvinnor liksom på bampensioneringens område - gäller särskilda Övergångsbestämmelser.

Särskilda förmåner inom folkpensioneringen

Enligt regler som gällde fram t.0.m. den 31 december 1989 kunde till ålders- och förtidspension utgå barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad förälder. Hade föräldrarna avlidit, hade även pensionsbeen av rättigad make till den efterlevande föräldern rätt till bamtillägg, om den efterlevande hade vårdnaden den avlidnes barn under 16 år. Bamtillägom

SOU 199226 255 Bilaga A

get till hel pension utgjorde för år räknat 26 % eller, barnet om var berättigat till barnpension, 10 % basbeloppet. Det minskades med av hänsyn till pensionstagarens ATP. Enligt övergångsregler har de vid som årsskiftet 1989-1990 uppbar bamtillägg fortsatt rätt härtill. Rätt till handikappersättning har en försäkrad, fyllt 16 år och som som innan han fyllt 65 år för avsevärd tid fått sin funktionsföm1åga nedsatt i sådan omfattning att han för sin dagliga livsföring behöver tidsmera krävande hjälp eller för att kunna förvärvsarbeta behöver av annan fortlöpande hjälp Även då den handikappade av arman. eljest behöver vidkärmas betydande merutgifter till följd av sitt handikapp föreligger rätt till handikappersättning. Sådan ersättning utgår vidare alltid till försäkrad som är blind, döv eller gravt hörselskadad under förutsättning att blindheten, dövheten eller hörselskadan inträtt innan den försäkrade fyllt 65 år. Handikappersättning utgår dels tilläggsförmån till pension enligt som en AFL, dels som en självständig förmån till den inte har pension. som Alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgiftemas storlek utgör ersättningen för år räknat 69, 53 eller 36 % basbeloppet. av Handikappersättning kan begränsas till viss tid. I samband med beslut om förtidspension och då den försäkrade beviljats ålderspension enligt AFL skall behovet av handikappersättning alltid omprövas. Försäkrad förälder som vårdar barn under 16 år har rätt till vårdbidrag om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex månader är i behov särskild tillsyn och vård. av Vid bedömningen av rätt till Vårdbidrag skall också beaktas sådana merkostnader som uppkommer på grund barnets sjukdom eller handiav kapp. Om föräldern vårdar flera handikappade barn skall bedömningen av rätten till Vårdbidrag grundas på det sammanlagda behovet tillsyn och av vård samt merkostnademas omfattning. Vårdbidraget utgår allt efter tillsyns- eller vårdbehovets omfattning och merkostnademas storlek med ett belopp motsvarar hel, halv eller som en fjärdedel av hel förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott. En viss del av vårdbidraget kan bestämmas ersättning för merkostnader. som Vårdbidraget kan begränsas till viss tid. Behovet bidrag skall nomialt av omprövas minst vartannat år. Folkpension i fonn ålderspension, förtidspension, ornställningsav pension och särskild efterlevandepension kan kompletteras med pensionstillskott om den försäkrade har låg ATP eller ingen ATP alls. Pensionstillskott till ålderspension och efterlevandepension uppgår till 54 % av basbeloppet 18 198 kr år 1992. Tillskottet till hel förtidspension utgör 104 % av basbeloppet 35 048 kr år 1992. Pensionstillskott utgår med samma belopp till gift och ogift pensionstagare. Pensionstillskott till halv ålderspension eller till förtidspension eller särskild efterlevandepension utgår med två tredjedelar eller hälften som av hel pension utgör motsvarande andel av helt pensionstillskott. Pensionstillskottet är inkomstprövat mot tilläggspension i alla former. Avräkningen är så konstruerad att den uppbär tilläggspension med som belopp överstigande pensionstillskottets nivå inte fär något sådant tillskott. Till den som uppbär tilläggspension med lägre belopp utgår pensionstill-

Bilaga A 256 SOU 199226

skott i den mån de sammanlagda förmånema inte överstiger nivån för oreducerat pensionstillskott. Särskilt pensionstillägg utges som tillägg till folkpension i form av ålderspension till förälder som har vårdat sjukt eller handikappat barn under minst tio vårdar och därvid har avstått från förvärvsarbete. Särskilt pensionstillägg kan under vissa förutsättningar utges även till annan person på motsvarande sätt vårdat barnet. Med vårdår avses kalenderår under som vilket föräldern under större delen året har vårdat barnet och barnet av under större delen året uppburit hel förtidspension eller helt sjukbidrag av jämte handikappersättning. Det särskilda pensionstilläggets storlek är beroende räknas föräldern till godo. Vid tio vårdår av det antal vårdår som är tillägget för år räknat 25 % av basbeloppet. För varje vårdår därutöver ökar tillägget med 5 % basbeloppet. Till grund för beräkningen av av pensionstillägget får läggas högst 15 vårdår. Därvid bortses från år under vilka föräldern erhållit förtidspension eller sjukbidrag under större delen kalenderåret eller till godoråknats pensionspoäng. Särskilda övergångsav bestämmelser gäller för rätt till särskilt pensionstillägg. Hustrutillägg är en inkomstprövad förmån som under vissa förutsättningar kan utges till kvinnor är födda år 1934 eller tidigare. Rätt som till hustrutillägg tillkommer, för tid före 65 års ålder, hustrun till den som uppbär folkpension i form ålderspension eller förtidspension, om av hustrun har fyllt 60 år och själv inte uppbär sådan folkpension samt makarna har varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg hustrun inte har fyllt 60 år eller makarna har utgå även om varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda årsbeloppet folkpension i form av hel ålderspension till av två makar jämte två pensionstillskott och å andra sidan pension till ogift jämte ett pensionstillskott. Kommunalt bostadstillägg KBT är inkomstprövad förmån som efter en beslut kommun kan utgå till den uppbär folkpension i form av av som ålderspension, förtidspension, omställningspension, särskild efterlevandepension eller övergångsvis utgiven änkepension och som den 1 november föregående folkbokförd inom kommunen eller till där år var folkbokförd hustru som uppbär hustrutillägg. Det kommunala bostadstillägget utgår enligt de grunder som kommunen älv bestämmer. Det varierar därför storleksmässigt kommunerna emellan. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglema får dock inte göras. Vidare krävs att tillägget utges med lägst de belopp som beräknat månad mot den del av den månatliga bostadskostnad per svarar enligt föreskrifter regeringen meddelar skall täckas av bostadstillsom som lägg för att statsbidrag skall lämnas. Regeringen har föreskrivit att statsbidrag med 25 % av de bidragsberättigade kostnaderna utgår under förutsättning att kommunens grunder för bostadstillägg innebär att tillägget före inkomstprövning och oberoende av bostadens storlek täcker minst 80 den del av den månatliga bostadsav kostnaden ligger mellan 80 och 1 900 kr för ensamstående pensionstasom samt mellan 80 och 2 050 kr för makar. Kommunerna har möjlighet gare

SOU 199226 257 Bilaga A

att låta KBT utgå även för högre bostadskostnader än de angivna, men dessa merkostnader ingår inte i statsbidragsunderlaget. Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är underkastade inkomstprövning. Reglerna härom innebär att förmånen minskas med den försäkrades inkomster vid sidan folkpensionen, således bl.a. med av eventuell tilläggspension. Även förmögenhet beaktas vid inkomstprövningen. Om den årliga sidoinkomsten överstiger 1 000 kr för ensamstående sker minskning med hänsyn till den pensionsberättigades inkomst därutöver. För man och hustru är motsvarande gränsbelopp sammanlagt l 500 kr. Hustrutillägg minskas med 60 och kommunalt bostadstillägg med 35 % av den överskjutande inkomsten. Med årsinkomst den inkomst ñr år räknat någon kan avses som antas komma att erhålla under den närmaste tiden. Med inkomst inkomster avses av alla slag, såsom tilläggspension, tjänstepension och ränteinkomst. Såsom inkomst räknas inte t.ex. allmänt barnbidrag, folkpension eller tillläggspension till den del den föranlett minskning pensionstillskott. För av den som uppbär folkpension i form ålderspension tas vid inkomstprövav ningen inte heller hänsyn till inkomster av förvärvsarbete. Värdet av förmögenhet och avkastning därav beräknas enligt särskilda regler, utfärdande riksförsäkringsverket RFFS 19795. Enligt dessa av regler beaktas vid beräkning avkastning förmögenhet tillgångar i av av form av bl.a. aktier och obligationer, banktillgodohavanden, kontanter, fordringar, andelar i ekonomiska föreningar och näringsfastigheter. Till förmögenhets avkastning skall enligt lagreglema läggas 10 det av belopp varmed förmögenheten överstiger för den är gift 60 000 kr som för makar tillhopa således 120 000 kr och för 75 000 kr. Vid annan beräkningen av förmögenhet skall värdet privatbostadsfastighet eller av privatbostad inte beaktas. Till ålderspension som uppbärs för tid före den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år kan, nämnts i det föregående, som inte utgå hustrutillågg eller kommunalt bostadstillägg. Vid tillämpning av bestämmelserna hustrutillägg och kommunalt om bostadstillägg skall i likhet med vad gäller i fråga ålderspension - som om och förtidspension gift pensionsberättigad stadigvarande lever åtskild - som från sin make likställas med ogift pensionsberättigad, inte särskilda om skål föranleder annat. Med gift pensionsberättigad likställs pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft bam.

Tilläggspension ATP

Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng

Rätten till tillåggspension år relaterad till de arbetsinkomster den som försäkrade har haft under sin aktiva tid. Den intjänade pensionsrätten är avgörande för pensionens storlek 11-15 kap. AFL.

Bilaga A 258 SOU 199226

Rätten till tilläggspension är inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Sådan pension utbetalas alltså oavsett om den försäkrade eller dennes efterlevande är bosatt i Sverige eller utomlands. Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr.0.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För försäkrad som är född under något av åren 1911- 1927 beräknas pensionsgrundande inkomst även för det år då han fyller 65 år. Förvärvsinkomstema indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Till grund för beräkning av förvärvsinkomst läggs i princip den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Med inkomst anställning avses huvudsakligen den lön i pengar eller av andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade har erhållit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning anses även olika ñrmåner ersätter sådan inkomst, t.ex. sjukpenning, som föräldrapenningförmåner, arbetsskadeersättning och arbetslöshetsersättmng. Vid beräkning inkomst av anställning tas inte hänsyn till lön eller av ersättning den försäkrade har erhållit från arbetsgivare, som är annan som bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade har sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. En svensk medborgare som är bosatt utomlands kan dock under vissa förutsättningar tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst. Detta gäller bl.a. svensk medborgare som arbetar utomlands för svensk arbetsgivare. Vidare skall lön till svensk medborgare från utländskt dotterföretag räknas som inkomst av anställning för ATP, om det svenska moderföretaget äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen och moderföretaget enligt en av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har åtagit sig att svara för avgift till försäkringen ñr tilläggspension. Även för det fall att svenska staten har åtagit sig att svara ñr ATP-avgiften kan inkomst av tjänst hos arbetsgivare bosatt utom riket eller hos utländsk juridisk person räknas som pensionsgrundande inkomst. Utländsk medborgare som är bosatt och sysselsatt utomlands tillgodoräknas inte i något fall pensionsgrundande inkomst. Med inkomst av annat förvärvsarbete avses främst inkomst av aktiv näringsverksamhet här i riket. Härmed förstås också tillfälliga förvärvsinkomster självständigt bedriven verksamhet samt ersättning för arbete ñr av någon armans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner i den mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning 11 kap. 3 § AFL. Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst annat förvärvsarbete i den mån summan av överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet 33 700 kr för år 1992. Enbart inkomster upp till en viss nivå, det s.k. ATP-taket, är pensionsgrundande. Denna maximigräns för beräkning av pensionsgrundande inkomst utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet 252 700 kr vid 1992 års basbelopp.

SOU 199226 259 Bilaga A

För varje år, för vilket pensionsgrundande iinkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas hionom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad mred basbeloppet vid årets ingång. I fråga om försäkrad som uppburit förtidspension från tilläggspensioneringen gäller särskilda regler för beräkning pensionspoäng. av Med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats försäkrad jämställs en vid beräkningen tillåggspension s.k. vårdár. Sådana kan efter skriftlig av ansökan tillgodoräknas en här i riket bosatt förälder under större delen som av ett år vårdat ett här bosatt barn, inte har Fyllt tre år. En ytterligare som förutsättning är att föräldern uppfyller de allmänna förutsättningarna i AF L för beräkning pensionsgrundande inkomst. av

Ãlderspension

Ålderspension utgår inom ATP under förutsättning pensionspoäng har

att tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. Pensionen fr.0.m. utges den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år med möjlighet till förtida och uppskjutet uttag hela eller halva pensionen efter av samma regler som inom folkpensioneringen 12 kap. AFL. Storleken av den ålderspension börjar utgå vid 65 års ålder som motsvarar 60 % av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet de pensionspoäng har av som tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen IS-årsregeln. Vid beräkning av detta medeltal tas inte hänsyn till s.k. vårdår. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pensionen med 130 för varje felande år 30-årsregeln. I pensioneringens inledningsskede har för försäkrad är svensk medborgare 30-årsregeln som ersatts med en 20-årsregel för den är född något åren 1896-1914. som av För den som är född något av åren 1915-1923 fordras, i stället för 30 år, 21 år för den som är född år 1915, 22 år för den är född år 1916 som osv. Dessa övergångsregler innebär att âr födda år 1914 och personer som senare har möjlighet att förvärva oavkortad pension medan de är som födda åren 1896-1913 maximalt kan få så många 20-delar oavkortad av pension som antalet år fr.0.m. år 1960 t.o.m. det år då vederbörande fyllde 65 år 15 kap. l § AFL. Även för utländska medborgare födda år 1923 eller tidigare gäller särskilda övergångsregler med avseende på pensionsberäkningen 15 kap.

1 a § AF L. Dessa innebär att vid tillämpningen 30-årsregeln från talet av 30 avräknas det antal år före år 1960 för vilka har beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade. Avräkning får dock ske med högst tio år eller, om den försäkrade är född under något åren av 1915-1923, med högst tio år minskade med ett år för varje år den som försäkrade är född än år 1914. senare

. ,

g

Bilaga A 260 SOU 199226

F önidspensi on

Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspensionär uppnår 65 års ålder utbyts förtidspensionen mot ålderspension 13 kap. AFL. De grundläggande förutsättningarna ñr rätt till förtidspension från tillâggspensioneringen är desamma som inom folkpensioneringen. En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet har inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt då arbetsförmågan har blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen därjämte kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid. Storleken hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension av som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr.o.m. den månad då han uppnår 65 års ålder. Härvid skall, så snart vissa förutsättningar är uppfyllda, pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr.o.m. det år då pensionsfallet inträffar t.o.m. det år då han uppnår 64 års ålder 65 års ålder för försäkrad född under något av åren 1911-1927 har tillgodoräknats viss pensionspoäng antagandepoâng. För att pensionsberäkning med antagandepoäng skall få äga fordras att den försäkrade rurn antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenninggnmdande inkomst mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med som svarar det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn i första hand tas till åren som med de högsta poängtalen 13 kap. 2 § AFL. Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 65 års ålder kan uppbära ålderspension från tilläggspensioneringen. Antalet poängår skall alltså, inberäknat åren med antagandepoäng, i regel minst tre. Vid tillämpningen av reglerna om antagandevara poäng beaktas inte s.k. vårdår. Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, beräknas förtidspensionen på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt metod som ålderspension, vilken utgår fr.o.m. den månad då 65 samma års ålder uppnås. Det fordras alltså i sådant fall att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. För oavkortad förtids-

SOU 199226 261 Bilaga A

pension krävs enligt huvudregeln att pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år 13 kap. 3 § AFL.

Efterlevandepension

Rätt till efterlevandepension efter en avliden försäkrad föreligger den om försäkrade vid sin död berättigad till tillåggspension i form var av förtidspension eller ålderspension eller den försäkrade skulle ha varit om berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Efterlevandepension från tilläggspensioneringen utgår i likhet med vad gäller inom - som folkpensioneringen i form barnpension till den försäkrades efter- - av levande barn samt i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till efterlevande make. Med efterlevande make likställs vissa sambor enligt samma regel som inom folkpensioneringen 14 kap. AFL. Efterlevandepensionen beräknas i förhållande till den avlidnes egen ålders- eller förtidspension, om rätt till sådan pension förelåg för honom då han avled. Efterlevandepensionens storlek påverkas inte den avlidne av försäkrades eventuella förtida eller uppskjutna ålderspension. uttag av Efterlevandepensionen beräknas alltid förhållande till hel förtidspension och således med bortseende från om den avlidne faktiskt uppbar två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension. Om den avlidne inte uppbar ålders- eller förtidspension vid tidpunkten för frånfället, beräknas efterlevandepension i förhållande till den förtidspension han skulle ha fått som om rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkommer efterlevande barn enligt grundvillkor inom folkpensioneringen. samma som För ett barn utgör bampensionen 30 % den avlidnes egenpension. av Finns fler barn än ett, ökas detta procenttal med 20 för varje barn utöver det första och det sammanlagda bampensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen 14 kap. 3 § AFL. Omställningspension och särskild efterlevandepension utges från ATP under samma förutsättningar för motsvarande förmåner inom som folkpensioneringen. Storleken av dessa pensionsförmåner är beroende det samtidigt av om utges barnpension eller inte. Finns det efter den avlidne barn har rätt som till barnpension, utgör omställningspension och hel särskild efterlevandepension 20 % av den avlidnes egenpension. I annat fall uppgår sådan pension till 40 % av egenpensionen. På motsvarande sätt inom som folkpensioneringen kan särskild efterlevandepension minskas med hänsyn till vissa andra förmåner som den efterlevande har rätt till. Efter en avliden försäkrad kan inte utges efterlevandepension till barn och make som sammantagna överstiger den avlidnes egenpension. Skulle det bli fallet med tillämpning av de ovan angivna reglerna, sätts efterlevandepensionema ned proportionellt. De beskrivna reglerna för efterlevandepension trädde i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser barnpension om och om ânkepension

Bilaga A 262 SOU 199226

tillämpas dock även därefter i stor utsträckning till följd omfattande av övergångsregler till refonnen. Enligt dessa Övergångsbestämmelser utbetalas Änkepension enligt äldre regler också fortsättningsvis till kvinnor fått rått därtill före den 1 som januari 1990. Också kvinnor är födda år 1929 eller tidigare får även som i framtiden rätten till efterlevandepension prövad helt enligt äldre regler för änkepension. Likaså har kvinnor år födda något av åren 1930som 1944 rått till änkepension enligt tidigare bestämmelser fram till dess de fyller 65 år. Därefter samordnas änkepensionen från ATP med kvinnans egenpension från ATP enligt särskilda regler. Gifta kvinnor som är födda år 1945 eller omfattas de reglerna för efterlevandepension senare av nya kan dessutom beviljas änkepension i relation till den ålderspension men inom ATP hade tjänat in t.o.m. år 1989. som mannen

Delpension

Förvärvsarbetande i åldern 60-64 år har möjlighet att minska arbetsinsatsen övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpengenom att sionen fyller då ut viss andel det inkomstbortfall som följer av en av arbetstidsminskningen. Försäkrad för delpension är den är bosatt i Sverige och som under som ramtid ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå en av eller den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader enligt bestämmelserna om arbetsvillkor i lagen 1973370 om arbetslöshetsförsäkring. Som förutsättning för försäkrad för delpension gäller dessutom att vara i fråga skall fr.o.m. det år då han fyllde 45 år ha varit föratt personen värvsverksam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräkpensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt AFL. nats Rätt till delpension tillkommer försäkrad som fr.o.m. den månad då han fyller 60 år eller minskar sin arbetstid och därefter arbetar i senare genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar arbetsvecka. Om förper värvsarbetet efter arbetstidsminskningen inte utförs fortlöpande år den försäkrade berättigad till delpension endast han under varje period av om månader arbetar under minst halva antalet vanliga dagar och inte högst tre sammanhängande avbrott i förvärvsarbetet under längre tid än en och gör halv månad. Därvid bortses från avbrott på grund av semester. en Delpension kan utgå längst t.o.m. månaden före den varunder den försäkrade fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära förtidspension

eller ålderspension enligt AFL. efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete enbart i form Den som anställning eller uppdrag har rätt till delpension han har minskat av om arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar arbetsvecka. För per efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte enbart som försäkrad som anställd eller uppdragstagare gäller att han för att vara berättigad till delpension måste ha minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften. Delpension utbetalas med belopp motsvarar 65 % av den försom säkrades pensionsunderlag.

SOU 199226 263 Bilaga A

För försäkrad som har förvärvsarbete enbart i form anställning eller av uppdrag utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han efter arbetstidsminskningen kan antas ha tills vidare. Inkomsten före arbetstidsminskningen beräknas med utgångspunkt från pensionspoängen inom ATP ñr de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras och därefter beräknas inkomsten till vad som motsvarar den genomsnittliga inkomsten för de återstående tre åren. För försäkrad efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte som enbart som anställd eller uppdragstagare utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen.

överstiger den förvärvsinkomst den försäkrade efter arbetstids-

som minskningen kan antas tills vidare ha hälften den tidigare inkomsten, av minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Den tidigare förvärvsinkomsten beräknas enligt samma regler som för andra försäkrade. Fastställd delpension är värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Uttag av delpension reducerar inte den ålderspension den försäkrade är berättigad till från 65 års ålder. som Delpensionen räknas pensionsgrundande inkomst för ATP. som

Finansiering av den allmänna pensioneringen m.m.

Folkpensioneringen finansieras över statsbudgeten dels folkpengenom sionsavgifter som betalas arbetsgivare och egenföretagare, dels av genom andra statliga medel. Folkpensionsavgiften utgör för närvarande 7,45 % av det avgiftsunderlag som anges i lagen 1981691 socialavgifter i om huvudsak motsvarande utgiven lön resp. inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Avgiften beräknas för närvarande täcka 75 % ca av statens utgifter ñr folkpensioneringen. För utgifterna för KBT kommunerna med hjälp statsbidrag. svarar av ATP är till sin karaktär ett fördelningssystem, vilket innebär att ett års pensionsutbetalningar i princip direkt finansieras de tilläggspengenom sionsavgifter som under år betalas arbetsgivare för inkomst samma av av anställning och av de försäkrade själva för inkomst förvärvsarbete av annat än anställning. Avgiftsuttaget, för år 1992 utgör 13 % avgiftssom av underlaget, skall så avvägt att avgifterna i förening med andra vara tillgängliga medel finansierar pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter ñr försäkringen samt den fondering behövs. ATPsom avgifterna betalas in till allmänna pensionsfonden AP-fonden. Delpensioneringen finansieras i sin helhet delpensionsavgifter genom från arbetsgivare och från försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Avgiften utgör 0,50 % avgiftsunderlaget. Influtna av avgifter förs till den s.k. delpensionsfonden, förvaltas riksförsom av säkringsverket. Den allmänna pensionerin gen administreras centralt riksförsäkringsav verket och lokalt av de allmänna försäkringskassoma.

SOU 199226 265

Bilaga B

Regler om försäkringstillhörighet

Allmänt

Den allmänna försäkringen består enligt l kap. 1 § lagen 1962381 om allmän försäkring AFL sjukförsäkring, folkpensionering och av försäkring för tilläggspension.

Bestämmelser om vilka som omfattas försäkringen finns dels i AFL, av dels i konventioner om social trygghet har ingåtts mellan Sverige och som andra länder.

I 1 kap. 3 § AFL regleras vilka är försäkrade enligt personer som lagen. Försäkrade är dels svenska medborgare, oberoende de är av var bosatta, dels utländska medborgare och statslösa som är bosatta i Sverige. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande bosatt riket anses vara om utlandsvistelsen är avsedd att längst ett år. Även den vara som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete ñr arbetsgivarens räkning anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden oberoende av dennas längd. Detta gäller även medföljande make och därmed likställd samt barn under 18 år. Enligt AFL har regeringen bemyndigande att undanta vissa kategorier statligt anställda i utlandstjänst från regeln bosättning i Sverige under om utsändningstiden. Genom förordningen 1985 73 undantag från svensk om socialförsäkringslagstiftning vid arbete utomlands har regeringen med stöd härav föreskrivit att arbetstagare är arvodesanställda styrelsen för som av internationell utveckling SIDA för arbete i biståndsland jämte medett följande familjemedlemmar inte skall bosatta i Sverige under utsändanses ningstiden.

Utländsk sjöman sorn har anställning på svenskt handelsfartyg är försäkrad Er tilläggspension även han inte är bosatt i Sverige. om Försäkrad ñr tilläggspension är vidare den har tillgodoräknats som pensionspoäng i Sverige. Detta gäller även han inte längre uppfyller om ovan angivna förutsättningar för att försäkrad enligt AFL. vara Den allmänna försäkringen handhas riksförsäkringsverket och de av allmänna försäkringskassoma.

Försäkrad skall fr.o.m. den månad då han fyller 16 år inskriven vara hos en försäkringskassa under förutsättning att han är bosatt här i landet.

För inskrivna gäller försäkringen i dess helhet. En inte är person som

Bilaga B 266 SOU 199226

inskriven hos försäkringskassa kan ändå vara försäkrad för vissa förmåner från den allmänna försäkringen. Det är försäkringskassan som bedömer är att bosatt i Sverige och således skall vara om en person anse som inskriven hos kassan. Riksförsäkringsverket har utfärdat föreskrifter RFFS 198516 om inskrivning och avregistrering enligt lagen allmän försäkring. De om innebär att skall vara bosatt i Sverige en person anses om han har sitt egentliga hemvist här i landet han kommer till Sverige med avsikt att vistas här stadigvarande - om han kommer till Sverige med avsikt att vistas hår endast under en - om begränsad tid och anledningen till vistelsen är förvärvsarbete eller studier och vistelsen är avsedd än år. Även medföljande make att vara mer ett och därmed likställd och barn under 18 år anses bosatta i Sverige om de skall vistas här mer än ett år. Riksförsäkringsverket har vidare utfärdat rekommendationer om tilllämpningen reglerna försäkring, inskrivning och avregistrering av om Allmänna råd 19902. Dessa bygger enligt lagen om allmän försäkring på 1967 års folkbokföringslag, med vissa begränsningar upphörde att som gälla den l juli 1991. När det gäller den närmare bedömningen av om en person har sitt egentliga hemvist i Sverige rekommenderar riksförsäkringsverket att folkbokföringens regler dygnsvila tillämpas. Även i övrigt rekommenderar om verket att försäkringskassan låter folkbokföringen vara vägledande vid bedömningen av bosättningsfrågan.

Bosättningsbegreppet enligt folkbokföringen

Folkbokföring sker enligt folkbokföringslagen 1991481, som trädde i kraft den 1 juli 1991, i register som skattemyndigheten för. Folkbokföringslagen reglerar på vilken fastighet och inom vilken församling en i skall folkbokföras. Når det gäller rätt folkbokför- Sverige bosatt person ingsort är huvudregeln att anses bosatt där han regelmässigt en person tillbringar sin dygnsvila. Folkbokföringslagen innehåller uttryckliga bestämmelser om när en skall bosatt i Sverige. Bestämmelserna innebär bl.a. att person anses vara den kan antas regelmässigt tillbringa sin dygnsvila här i landet under som minst ett år skall tas i folkbokföringen. För den som har regelmässig upp

dygnsvila även i utlandet dubbel bosättning gäller att han skall tas upp i

folkbokföringen han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses om ha sin starkaste anknytning till Sverige. Vid denna bedömning bör familjeförhållandena normalt tillmätas störst vikt. För den som saknar familj bör i första hand anknytningen på grund av arbetsförhållandena väga tyngst. När det gäller inte har anställning eller familj eller personer som då familjen har dubbel bosättning, t.ex. pensionärer som vintertid bor i ett annat land och sommartid i Sverige, får det egentliga hemvistet bestämmas

med ledning bl.a. vistelsens omfattning och bostädemas art se prop.

av 199091153 s. 134.

SOU 199226 267 Bilaga B

Vid flyttning till utlandet gäller motsvarande reglering vid som inflyttning till Sverige. Den som är utsänd för anställning utomlands i svenska statens tjänst skall enligt lagen stå kvar som folkbokförd under utlandsvistelsen. Detta gäller även medföljande familj. De nordiska länderna har träffat en överenskommelse om folkbokföring vid flyttning inom Norden. Tillämpningsñreskrifter till överenskommelsen finns i särskild lag härom SFS 1989 1007. Överenskommelsen gäller en för alla personer, oavsett medborgarskap, är registrerade bosatta som som i ett nordiskt land och flyttar till ett annat nordiskt land. En tidsbesom gränsad vistelse som avses vara kortare tid än månader normalt sex anses inte som flyttning. Enligt överenskommelsen är det den lokala registreringsmyndigheten i inflyttningslandet som beslutar skall om en person registreras som bosatt där. Frågan om en person skall bosatt i anses som inflyttningslandet eller inte avgörs lagstiftningeni det landet. av

Inskrivning hos allmän försäkringskassa

Fråga om inskrivning hos allmän försäkringskassa blir aktuell förutom när en person fyller 16 år främst vid flyttning till Sverige från utlandet. - En person som flyttar till Sverige skall enligt 1 kap. 5 § AFL skrivas in hos en ñrsäkringskassa så snart kassan fått reda på att han skall vara inskriven. Inskrivningen gäller från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att den försäkrade skall inskriven. Inskrivningen gäller dock vara tidigast fr.o.m. tredje månaden före den då inskrivningen skedde. Den som bosätter sig i landet är skyldig att inom två veckor från bosättningen anmäla sig till försäkringskassan. När sådan anmälan skett eller försäkringskassan på annat sätt fått kännedom sådana förhållanden om som kan påverka en persons tillhörighet till den allmänna försäkringen, skall försäkringskassan enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter pröva om personen skall anses bosatt i Sverige och således inskriven. vara

Inflyttning från utomnordiskt land

När en person flyttar till Sverige från ett utomnordiskt land gäller enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter att han anses bosatt här i landet om han kommer hit med avsikt att vistas här stadigvarande. Riksförsäkringsverket rekommenderar att försäkringskassan vid bedömningen av bosättningsfrågan tar hänsyn till exempelvis sådana omständigheter som ändamålet med vistelsen samt bostads- och arbetsförhållanden i Sverige och eventuellt i annat land. Vad gäller utomnordiska medborgare är prövningen av frågan om bosättning och inskrivning även beroende att uppehållstillstånd beviljats. av För att en utlänning som behöver uppehållstillstånd enligt utlänningsförordningen 1989547 skall kunna skrivas in försäkringskassa krävs hos en enligt riksförsåkringsverkets föreskrifter att han beviljats permanent uppehållstillstånd eller uppehållstillstånd för ett år eller längre tid eller ett tillstånd som eljest kan ligga till grund för folkbokföring.

Bilaga B 268 SOU 199226

Bestämmelser uppehållstillstånd finns i utlänningslagen 1989529 om och utlänningsñrordningen. En utlänning får inte uppehålla sig i Sverige

under längre tid än tre månader utan att ha uppehållstillstånd. Uppehållse

tillstånd behövs inte för medborgare i annat nordiskt land. Ansökan om uppehållstillstånd handläggs av statens invandrarverk eller den lokala polismyndigheten. Uppehållstillstånd kan vara permanenta eller gälla för viss tid. Sedan år 1984 gäller att permanent uppehållstillstånd bör beviljas

redan från början utlänningen har för avsikt stadigvarande

om att mera bosätta sig i Sverige och han bedöms böra få uppehållstillstånd. Vissa undantag förekommer dock. Den tidigare gällande folkbokföringslagen innehöll inga regler om när skulle anses bosatt i landet. För utlänningar som är skyldiga att en person

ha uppehållstillstånd har normalt gällt ett krav på uppehållstillstånd som

vistelse under minst ett år för att folkbokföring skulle ske. Denna avsett en praxis har grundat sig på riksskatteverkets allmänna råd till folkbokföringsmyndighetema. Nu gällande folkbokföringslag innehåller uttrycklig bestämmelse om en att utlänning är skyldig att ha uppehållstillstånd inte skall en som folkbokföras han saknar sådant tillstånd. Undantag härifrån kan göras om det finns synnerliga skäl. om Inskrivning i försäkringskassa sker fr.o.m. den dag uppehållstillståndet börjar gälla, dock tidigast fr.o.m. tredje månaden före den då inskrivningen faktiskt ägde rum.

Inflyttning från nordiskt land

Vid flyttning till Sverige från annat nordiskt land gäller enligt den nordiska konventionen den 5 1981 social trygghet att den som är bosatt i mars om ett land enligt landets folkbokföring också skall anses försäkringsmässigt bosatt där inte särskilda skål föranleder annat. För inskrivning är det om således nödvändigt att försäkringskassan kontrollerar den inflyttades folkbokföringsförhållanden. Är han därvid folkbokfördi Sverige skall han enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter anses som bosatt här, om det inte finns särskilda skäl föranleder annan bedömning. Föreligger sådana som en särskilda skäl rekommenderar riksförsäkringsverket att försäkringskassan tar kontakt med den myndighet i utflyttningslandet som har motsvarande för försäkring som försäkringskassan har för att försöka ansvar personens nå överenskommelse länderna emellan. Inskrivning skall enligt en riksförsäkringsverkets föreskrifter ske fr.o.m. folkbokföringsdagen. Ett av syftena med den nordiska konventionen är att personer som flyttar mellan de nordiska länderna alltid skall omfattas av försäkringen i något länderna. Även det förslag föreligger till nordisk av som ny

konvention bygger på denna princip se avsnitt 2.3.

En kommer till Sverige från ett nordiskt land men som inte person som år folkbokförd här skall enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter anses bosatt här endast om det föreligger särskilda omständigheter.

SOU 199226 269 Bilaga B

Avregistrering från allmän försäkringskassa

En grundläggande förutsättning ñr att skall inskriven hos en person vara en försäkringskassa är att han bosatt här anses i landet. Föreligger inte denna förutsättning längre, skall den försäkrade avregistreras från försäkringskassan. Enligt huvudregeln i AFL skall försäkrad lämnar en som Sverige fortfarande bosatt här utlandsvistelsen är avsedd anses om att vara längst ett år. Från huvudregeln finns flera undantag. Som nämnts görs ovan undantag för arbetstagare statlig arbetgivare som av en utsänds från Sverige. Vidare gäller undantag på grund av bestämmelser i konventioner om social trygghet mellan Sverige och andra länder för s.k. utsändningsfall, vartill vi återkommer nedan. En försäkrad är enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter skyldig att, ñre avresan, anmäla till försäkringskassan när han lämnar Sverige för att vara utomlands för en tid kan antas komma överstiga år. som att ett Om en ñrsäkrad inte från början kunnat förutse utlandsvistelsen att kommer att överstiga ett år, skall han göra anmälan till försäkringskassan om utflyttningen så snart det kan beräknas att vistelsen kommer att överstiga ett år.

Flyttning till en utomnordisla land

En försäkrad som avser att lämna Sverige för längre tid än ett år skall enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter avregistreras med verkan fr.o.m. dagen efter avresan. Om utlandsvistelse från början avsedd en var att vara längst ett år men vistelsen förlängs, skall enligt föreskrifterna senare avregistrering ske fr.o.m. den tidpunkt då det kan beräknas att vistelsen kommer att överstiga den tiden. Om utlandsvistelsen inte är tidsbegränsad rekommenderar riksförsâkringsverket att försäkringskassan avregistrerar den försäkrade om denne âr osäker på utlandsvistelsens längd det finns omständigheter men som talar för att vistelsen kan komma överstiga att ett år. Riksförsäkringsverket rekommenderar försäkringskassan att noga utreder frågan vistelsens längd. Härvid kan folkbokföringsförhållandeom na vara av intresse. Enligt folkbokföringslagen skall den är folkbokförd som och avser att flytta till utlandet anmäla detta till skattemyndighet eller försäkringskassa.

Avregistrering från folkbokföringen skall ske beträffande den som kan antas under sin normala livsföring komma regelmässigt tillbringa att sin dygnsvila utom landet under minst ett år. Vid bosättning enligt denna regel både inom och utom landet dubbel bosättning skall avregistrering ske, om det egentliga hemvistet med hänsyn till samtliga omständigheter får

anses vara utom landet. Riksñrsäkringsverkets föreskrifter avregistrering innebär om att avregistrering kan komma att ske med retroaktiv verkan. Detta kan bli fallet om försäkringskassan först i efterhand får reda på att en försäkrad lämnat landet ñr längre tid än ett år. Avregistrering sker då fr.o.m. dagen efter

Bilaga B 270 SOU 199226

När det kommer till försäkringskassans kännedom att en person avresan. inte längre är kvar i landet och tidpunkten för avresan är okänd, rekommenderar riksförsäkringsverket att avregistrering sker med verkan ett år i tiden fr.o.m. det kassan fick kännedom förhållandet. Är tillbaka att om det känt varit här för mindre än ett år sedan, bör avregistreatt personen ringen ske från den senast kända vistelsetidpunkten. Om försäkrad utan försäkringskassans kännedom varit utomlands en än ett år, rekommenderar riksförsäkringsverket att retroaktiv avregimer strering görs endast i det fall att det är av betydelse för rätten till förmåner. Har ersättning utbetalats till den försäkrade under tiden denne varit utomlands, kan det bli aktuellt med aterkrav.

Flyttning till ett nordiskt land

Vid flyttning från Sverige till ett nordiskt land gäller att försäkringskassan vid bedömningen frågan avregistrering i princip skall följa folkav om bokföringsmyndighetemas beslut avregistrering från folkbokföringen. om Detta ñljer bestämmelserna i den nordiska konventionen om social av trygghet och den nordiska överenskommelsen om folkbokföring. Om det kommer till försäkringskassans kännedom att en folkbokförd är inskriven hos kassan skall flytta eller har flyttat till ett annat person som nordiskt land, rekommenderar riksförsäkringsverket att kassan i första hand den försäkrade att anmäla flyttningen till pastorsämbetet. uppmanar Kassan kan också göra sådan anmälan. Kassan kan vidare kontakta folkbokföringsmyndighet eller ñrsäkringsorgan i det land som den försäkrade flyttat till. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter kan en i Sverige folkbokförd avregistreras endast om särskilda omständigperson heter föreligger. Skälet till detta år att det anses vara viktigt att en person inte blir utan försäkringsskydd.

Regelbunden vistelse i utlandet

Det förekommer att är inskrivna hos en försäkringskassa i personer som Sverige vistas utomlands långa tider av året. En fråga som då uppkommer är alltjämt skall anses vara bosatt i Sverige och således vara om personen inskriven hos försäkringskassa här. Avgörande härför är enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter han har sitt egentliga hemvist här i landet. om Riksförsäkringsverket rekommenderar därvid att en person som regelbundet vistas än månader om året utomlands bör avregistreras. mer sex Den på grund sina arbetsförhållanden regelbundet vistas som av utomlands än månader året kan ändå anses ha sitt egentliga mer sex om hemvist här. En förutsättning härför är att han inte har starkare anknytning till något annat land. Hänsyn tas därvid till om arbetet bedrivs i ett och land samt till den övriga familjens bosättning. samma Är de årliga vistelsema i Sverige i stort sett lika långa som utlandsvistelserna rekommenderar riksförsäkringsverket att det utreds om den försäkrade har sin huvudsakliga anknytning till Sverige. Hänsyn tas då till den försäkrades levnadsförhållanden i övrigt, t.ex. avsikten med vistelsen,

SOU 199226 271 Bilaga B

övriga familj emedlemmars vistelseort och bostadsförhållanden. Avregistrering bör ske försäkrad inte bedöms ha sin huvudsakliga anknytning om en till Sverige.

Konventionsbastämmelser Forsäkringstillhörighet om

Sverige har ingått konventioner med en rad andra länder socialñrsäkom ring. Konventionema innehåller regler avgör i vilket land som en person skall vara försäkrad. Syftet är bl.a. att till att flyttar se personer som mellan olika länder inte skall bli oförsäkrade eller dubbelt försäkrade. De flesta utomnordiska länder har försäkringsregler som innebär att en person är omfattad av socialförsäkringen i det land där han är ñrvärvsverksam. Sverige och de övriga nordiska länderna grundar däremot försäkringstillhörigheten på bosättning. Enligt de konventioner Sverige ingått med utomnordiska länder som gäller som huvudregel att den flyttar från Sverige till konvensom ett tionsland för att arbeta där blir omfattad sysselsåttningslandets av försäkring. Huvudregel enligt den nuvarande nordiska konventionen är att man omfattas av bosåttningslandets försäkring. För den är bosatt person som i ett nordiskt land och arbetar anställd i ett annat nordiskt land gäller som dock enligt konventionen att han omfattas försäkringen i sysselsättningsav landet för sådana förmåner som hör samman med förvärvsarbetet. Också förslaget till ny nordisk konvention bygger på huvudprincipen att den som är bosatt i ett nordiskt land omfattas lagstiftningeni det landet. av I fråga om bl.a. en person som arbetar i ett annat nordiskt land än det där han är bosatt eller som arbetar i två eller flera länder eller tillhör den som resande personalen vid flyg- eller landtransportverksamhet skall dock

reglerna i EGs förordning 140871 gälla se avsnitt 4.2.

Utsända arbetstagare

De flesta konventioner innehåller särskilda regler försäkringstillhörigom het ñr personer som är bosatta i ett konventionsland och för som en arbetsgivares räkning utsänds att utföra arbete i ett annat konventionsland. Reglerna innebär att den utsände arbetstagaren även under den tid arbetet i det andra landet pågår eller viss del denna tid tillhör försäkringen - av i utsändningslandet och således bibehåller ett och försäkringsskydd. samma Enligt några konventioner är utsåndningsreglema alltid tillämpliga under en viss tid när arbetstagaren är sysselsatt i det andra landet. Enligt andra konventioner gäller att den beräknade tiden ñr utsändningen inte får vara längre än viss angiven tid; annars blir sysselsättningslandets lagstiftning gällande omedelbart vid arbetets början. Utsändningsperioden är i de flesta konventioner begränsad till 24 månader, men det förekommer variationer från 12 månader och till upp 60 månader. För att de särskilda utsåndningsreglema skall gälla måste lönen betalas ut av den arbetsgivare sänt ut arbetstagaren. Arbetstagaren måste som

Bilaga B 272 SOU 199226

också vid utsändningstillfället omfattad av lagstiftningen det land där vara arbetsgivaren har sitt säte. I de flesta konventioner Sverige ingått är endast arbetstagaren omfattad

lagstiftningeni utsändningslandet. Enligt konventionema med Tyskland, av Grekland och Israel omfattas emellertid även medföljande familjemedlem- Detsamma gäller enligt konventionema med Kanada och USA i mar. folkpensionshänseende. Som beskrivits i avsnitt 4.2 kommer efter EES-avtalets ikraftträdande reglerna i EGs förordning 140871 att ersätta nuvarande konventionsbe- stämmelser beträffande utsända arbetstagare såvitt gäller EES-statema.

Resande personal

Konventionema innehåller även bestämmelser som skall gälla för den resande personalen vid flyg- och landtransportföretag. Det gäller t.ex.

lastbilschaufförer, tlygbefäl och kabinpersonal i flygplan. Enligt konventionema skall resande personal som är sysselsatt både i Sverige och i det andra landet omfattad lagstiftningen i det land vara av där transportföretaget har sitt säte. Undantag gäller enligt vissa kon-

ventioner för den som bor i det andra landet. Även i fråga resande personal kommer regler i EGs förordning om 140871 gälla inom EES-området efter det att EES-avtalet blivit att gällande här i landet.

Sjömäns försäkringstillhörighet

En sjöman skall liksom andra försäkrade vara inskriven hos en för-

han är bosatt i Sverige. säkringskassa om Sjömän har oftast sådana arbetsförhållanden att de har möjlighet numera tillbringa sin dygnsvila i så stor utsträckning på en viss fastighet att de att enligt folkbokföringslagen kan bosatta där. Folkbokföringslagen anses innehåller vidare bestämmelse bosättning vid växlande vistelseort. en om Enligt denna gäller att den inte regelmässigt tillbringar sin dygnsvila som på någon viss fastighet bosatt där han med hänsyn till sina familjeanses och arbetsförhållanden och övriga omständigheter kan anses ha sin

starkaste anknytning. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter skall svensk sjöman, som en är anställd på svenskt handelsfartyg eller på utländskt handelsfartyg som i huvudsak obemannat förhyrs svensk redare, anses som bosatt i av Sverige även han inte uppfyller de krav på vistelsens varaktighet som om gäller för att bosättning här i landet skall anses föreligga. annars I konventioner social trygghet mellan Sverige och andra länder finns om bestämmelser innebär att utländsk sjöman som är eller varit som en omfattad försäkringen i något av konventionsländema skall anses som av bosatt i Sverige vid anställning på fartyg som för svensk flagga. En svensk eller utländsk sjöman enligt vad ovan sagts till följd av som sin anställning skall bosatt i Sverige likställs enligt riksföranses som såkringsverkets föreskrifter med försäkrad som är inskriven hos en

SOU 199226 273 Bilaga B

försäkringskassa även om inskrivning inte skett. En sådan sjöman har således rätt till samma förmåner från den allmänna försäkringen som en försäkrad som är inskriven.

Personal vid beskickningar och konsulat

Viss personal på utländska beskickningar och lönade konsulat åtnjuter enligt Wienkonventionema åren 1961 och 1963 diplomatiska och om konsulära förbindelser privilegier och immunitet bl.a. innebär de som att inte skall omfattas av bestämmelser social trygghet i den stat där om beskickningen eller konsulatet är beläget. Enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser gäller att diplomatiska företrädare inte skall omfattas bestämmelserna social av om trygghet i den mottagande staten. Detsamma gäller den diplomatiske företrädarens familjemedlemmar tillhör hans hushåll, de inte är som om medborgare i den mottagande staten. Undantagna är också vissa andra personalkategorier vid beskickningarna. Detta gäller bl.a. privattjänare till diplomatisk företrädare en under förutsättning att de inte är medborgare i den mottagande eller staten stadigvarande bosatta där och på villkor att de omfattas gällande av bestämmelser social trygghet i ett annat land. Undantagna är också om medlemmar av beskickningens administrativa och tekniska personal jämte de familjemedlemmar tillhör deras hushåll, de inte är medborgare som om eller stadigvarande bosatta i den mottagande staten. Detsamma gäller medlemmar av beskickningens tjänstepersonal. Enligt Wienkonventionen konsulära förbindelser gäller liknande om regler ñr personalen vid lönade konsulat. Tjänstemän vid konsulat, deras familjemedlemmar m.fl. nämnda nyss personer är inte undantagna från lagstiftningen om social trygghet i den mottagande staten om de har ett arbete utanför konsulatet. Enligt folkbokföringslagen gäller att den tillhör främmande som en makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning skall folkbokföras här i landet endast han är svensk medborgare eller om om han var bosatt här när han kom att tillhöra beskickningen, konsulatet eller betjäningen. Detta gäller även sådan familjemedlem eller en persons tjänare.

7 áfit-i

i å fsxktffêiiblsli-3lirrmwuw

KUNGL BIBL. 1992 -04- 1-

STOCKHOLM

Statens offentliga

utredningar

1992 Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens - villkor i högskolan.U. Reglerför risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningarinne än ute. M. Psykiskt stördas situation i kommunerna -en probleminventering socialtjänstens ur perspektiv.S. 4.Psykiatrin i Norden -ett jämförandeperspektiv. Koncessionför försäkringssammanslutningar. Fi. Ny mervärdesskattelag. Motiv. Del - Författningstextoch bilagor. Del Fi. - Kompetensutveckling en nationellsuategi.A. - Fastighetstaxering Bostadsrätter.Fi. m.m.- Ekonomioch rätt i kyrkan.C. 10.Ett nytt bolagför rundradiosändningar.Ku. 1 LFastighetsskatt. Fi. 12.Konstnärlighögskoleutbildning.U. 13.Bundnaaktier. Ju. 14.Mindre kadmiumi handelsgödsel.Jo. 15.Ledningoch ledarskapi högskolan några perspektiv och möjligheter. U. 16.Kr0ppenefterdöden. 17.Densistaundersökningen obduktioneni ett psykologisktperspektiv. 18.Tvângsvardi socialtjänsten ansvar och innehåll. l9.Långt.idsutredningen1992.Fi. 20.Statenshundskola.Ombildning fran myndighettill aktiebolag. 21.Bostadsstödtill pensionärer.S. 22.EES-anpassning kreditupplysningslagen. av Ju. 23.Kontrollfrágor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 24.Avregleradbostadsmarknad. Fi. 25.Utvärdering av försöksverksamheten med 3-ârig yrkesinriktadutbildning i gymnasieskolan.U. - 26.Rättentill folkpension kvalifikationsregleri internationellaförhållanden.

Statens

offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Civildepartementet Bundnaaktier. [13] Ekonomioch i kyrkan. rätt [9] EES-anpassning kreditupplysningslagen.[22] av Miljö- och naturresursdepartementet

Socialdepartementet

Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter Psykisktstördassituationi kommunerna föroreningarinne än [2] mer ute. -en probleminventering socialtjänstens ur perspektiv.[3] Psykiatrin i Norden ett jämförande perspektiv.[4] - Kroppenefter döden.[16] Densistaundersökningen obduktioneni ett psykologisktperspektiv.[17] Tvangsvârdi socialtjänsten ansvar och innehåll. [18] - Statenshundskola.Ombildning fran myndighettill aktiebolag.[20] Bostadsstödtill pensionärer.[21] Rättentill folkpension kvalifikationsregleri internationellaförhållanden.[26]

Finansdepartementet

Koncessionför försälcringssammanslutningar. [5] Ny mervärdesskattelag. Motiv. Del - - Författningstextochbilagor. Del [6] Fastighetstaxering Bostadsrätter.[8] m.m.- Fastighetsskatt.[11] Lángtidsutredningen1992.[19] Kontrollfrâgor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avregleradbostadsmarknad.[24]

Utbildningsdepartementet

Frihet- ansvar kompetens.Grundutbildningens villkor ihögskolan. [l] Konstnärlighögskoleutbildning.[12] Ledning och ledarskapi högskolan någraperspektiv och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-árig yrkesinriktadutbildning i gymnasieskolan.[25]

Jordbruksdepartementet

Mindre kadmium i handelsgödsel.[14]

Kulturdepartementet

Eu nytt bolag för rundradiosändningar. [10]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling en nationell strategi.[7] -

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNINGAR ALLMÄNNA FÖRLAGET. KUNDTJÄNST, 106 47 STOCKHOLM. TEL 08-739 96 30. Fax 08-739 95 48. INFORMATIONSBOKHANDELN. MALMTORGSGATAN 5 vu BRUNKEBERGSTORG, STOCKHOLM.