Lag om premiepension betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

av 1997 års

Betänkande premiereservufredning

Stockholm 199.7

Öcc gçÖWL.

min

w Statens offentliga utredningar

WW 1997: 131

P25 Finansdepartementet

Lag om

premiepension

Betänkande 1997 års

av premiereservutredning

Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliet Förvaltningsavdelningen

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

Grafisk utformning omslag: Per Jonebrink, RÅDIS AB

av Fotografier: Foto Dalmas/Tiofoto

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20704-4 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen for

Finansdepartementet

Regeringen beslutade den 13 mars 1997 att tillkalla en särskild utredare för att lägga fram förslag till utformning av det reformerade ålderspensionssystemets premiereservdel Fi 1997:07. Till utredare utsågs generaldirektören Hans Jacobson.

Som experter i utredningen har ingått departementsrådet Stefan Ackerby, kanslirådet Mats Dahl, rådmannen Cecilia Gilljam och chefaktuarien Björn Palmgren.

Huvudsekreterare har varit hovrättsassessorn Susanne Sundberg. Civilekonomen Marie Norman har tjänstgjort sekreterare under

som tiden den 28 maj den 15 september 1997. Hon har haft ansvaret för

utarbetandet av bilagorna 5-7.

Utredningen, som har antagit namnet 1997 års premiereservutredning, överlämnar härmed betänkandet Lag om premiepension SOU 1997:131.

Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i oktober 1997

Hans Jacobson

/Susanne Sundberg

ng .Mvt-Iuwguyvarav - ä . .s

L

. q .. .ha

y -

Sammanfattning

Utgångspunkter

Utredningen har haft i uppdrag att lägga fram förslag teknisk ut-

om formning av ett premiereservsystem, som skall utgöra en del det

av reformerade ålderspensionssystemet. Huvuddragen i systemet och till viss del även detaljutforrnningen har lagts fast redan i utredningens direktiv. Enligt dessa skall premiereservsystemet vara utformat som ett fondförsäkringssystem, där försäkringsfunktionen är knuten till staten och kapitalförvaltningen sker i värdepappersfonder som administreras av fristående fondbolag.

Med dessa utgångspunkter föreslår utredningen en försäkring för premiepension, som skall vara en socialförsäkring inom för den

ramen allmänna ålderspensioneringen i den tekniska utformningen

men som ansluter nära till vad som gäller inom privat försäkring. Försäkringen skall hanteras inom socialförsäkringsadministrationen och stå under

tillsyn av Riksförsäkringsverket, men beräkningar av pensionsförmåner

m.m. skall ske med tillämpning principer är allmänt vedertagna

av som inom privat livförsäkring. Verksamheten skall också stå under tillsyn av Finansinspektionen.

Utredningens förslag har samlats i en särskild lag om premiepension. I lagförslaget behandlas alla frågor rör försäkringen för

som premiepension utom frågorna om fastställande av pensionsrätt för sådan pension.

Lag eller avtal

Beträffande det rättsliga förhållandet mellan försäkringsgivaren och de försäkrade är direktivens utgångspunkt att försäkringsvillkoren skall regleras i ett civilrättsligt avtal mellan försäkringsgivare och försäkrad, så att inte intjänad premiepensionsrätt skall kunna påverkas politiska

av beslut som får retroaktiv verkan. Ett avtalsrättsligt system skulle emellertid enligt utredningens mening ha en del principiella och pedagogis-

10 Sammanfattning

ka svagheter. I den mån avtalets innehåll skulle vara bestämt av lagstiftningen och något egentligt avtalsutrymme alltså inte finnas, skulle avtalet närmast framstå som en fiktion. Liknande svårigheter skulle uppstå beträffande sådana enskilda som inte kunde eller ville medverka utan kanske rent av uttryckligen förklarade att de av något skäl inte ville ingå något avtal.

Utredningen föreslår därför att man i stället väljer en förvaltningsrättslig reglering, med bestämmelser om försäkringsförhållandet i lag eller annan författning. En sådan lösning ger en enklare och mer naturlig samordning mellan det reformerade ålderspensionssystemets båda delar fördelningssystemet och premiereservsystemet.

-

I fråga om skyddet mot politiska beslut som får retroaktiv verkan, har utredningen gjort den bedömningen att rätten till premiepension omfattas av egendomsskyddet enligt 2 kap. 18 § regeringsformen. Utredningen har stöd för sin bedömning i ett yttrande av professorn och f.d. justitierådet Bertil Bengtsson. Med den bedömningen behöver inte några särskilda åtgärder vidtas för att intjänad premiepensionsrätt skall vara skyddad.

Myndighet eller bolag

Enligt direktiven skall utredningen i första hand överväga en ordning som innebär att försäkringsfunktionen handhas av en myndighet och, om myndighetsformen väljs, lämna förslag lämplig myndighet. Utredningen föreslår att försäkringsfunktionen skall handhas av en nyinrättad statlig myndighet, Premiepensionsmyndigheten, som skall stå under tillsyn av Riksförsäkringsverket. Premiereservsystemet kommer i relativt stor utsträckning att ställa krav som är nya för den statliga förvaltningen. Detta talar för att försäkringsfunktionen bör handhas av en myndighet central nivå. Mot att lägga denna uppgift på Riksförsäkringsverket talar bl.a. att en sådan verksamhet skulle vara svårförenlig med verkets roll som central lednings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsadministrationen. Att försäkringsfunktionen läggs på en ny myndighet torde också öka möjligheterna att få premiereservsystemet i kraft vid avsedd tidpunkt. Samtidigt är det viktigt att premiereservystemet även organisatoriskt är en del av socialförsäkringen och att systemet står under tillsyn samma sätt som övriga delar av socialförsäkringen.

Premiepensionsmyndigheten kommer att bedriva en verksamhet som liknar den som bedrivs av privata försäkringsbolag, och myndigheten kommer att ha ett stort finansiellt ansvar. Utredningen anser där-

SOU 1997: 131 Sammanfattning 1 1

för att den ledningsform som bör väljas för myndigheten är styrelse med fullt för verksamheten inför regeringen. I styrelsen bör ingå ansvar personer med god kunskap om och bred erfarenhet socialförsäkring, av privat livförsäkring och de finansiella marknaderna. Premiepensionsmyndigheten bör relativt liten organisation vara en med hög kompetens. Det bör inte krävas att myndigheten bygger upp egna resurser alla verksamhetsområden. Myndigheten bör ha möjlighet att i stället anlita utomstående för skötseln vissa funktioner, av när myndigheten bedömer att detta blir billigare och effektivare. Det kan gälla t.ex. kapitalförvaltning och ADB-drift. Myndigheten måste dock vidmakthålla så mycket egen expertis att myndigheten kan bedöma om uppdragstagaren sköter sitt uppdrag ett tillfredsställande sätt. Arrangemang av detta slag får inte heller medföra att tillsynen försvå-

ras.

Den tillfälliga förvaltningen

Förvaltningen av de avgiftsmedel som avsätts till premiereservsystemet skall som huvudregel ombesörjas av fristående fondförvaltare. Emellertid medför rutinerna för inbetalning avgifterna och fastställande av av pensionsrätt att överföring till förvaltare inte kan ske omedelbart.

Ålderspensionsavgiftema kommer, liksom att betalas

nu, successivt under intjänandeåret men kan inte föras över till fondförvaltare förrän pensionsrätten har fastställts, vilket kan ske tidigast i slutet av året därpå; avgiftsmedlen kommer alltså att ligga i någon form tillav fällig förvaltning under i genomsnitt minst 18 månader. Självfallet är det önskvärt med god avkastning på dessa avgiftsmedel. Enligt utredningens mening är emellertid ett lågt risktagande och trygghet i plaen ceringarna av större vikt i detta skede, inte minst för de försäkrades förtroende för premiereservsystemet. Utredningen föreslår därför att avgiftsmedlen skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Samtidigt bör dock de möjligheter som finns att effektivisera förvaltningen tas till Premiepensionsmynvara. digheten bör därför göras till kontohavare och Riksgäldskontorets motpart när det gäller att träffa avtal med kontoret förräntning om av medlen m.m.

12 Sammanfattning

F onaförvaltare i premiereservsystemet

Som redan angetts är ett av de viktigaste inslagen i premiereservsystemet att kapitalförvaltningen som huvudregel skall ombesörjas av fristående fondförvaltare. För att trygga att fondförvaltningen i premiereservsystemet kommer att bedrivas i sunda former bör endast förvaltare som har tillstånd att utöva sådan verksamhet och som står under tillsyn få medverka i premiereservsystemet. Utredningen har övervägt att härutöver ställa krav på att medelsförvaltningen skulle ske i särskilda

upp fonder som sköttes av särskilda fondförvaltare men inte funnit tillräckligt tungt vägande fördelar med något av dessa krav; nackdelarna i form av högre kostnader för de försäkrade skulle dessutom kunna bli relativt betydande. Utredningen föreslår alltså att vanliga värdepappersfonder skall få ta emot medel för förvaltning inom premiereserv-

Även utländska fondföretag har rätt att bedriva fondsystemet. som verksamhet i Sverige bör få delta i premiereservsystemet.

Detta hindrar inte att det ställs särskilda krav de förvaltare som skall medverka, så länge dessa krav är generellt tillämpliga och inte endast riktade mot utländska fondföretag. Enligt utredningens förslag skall det, för att få förvalta medel inom premiereservsystemet, krävas att fondförvaltaren

l har anmält sina fonder för registrering hos Premiepensionsmyn-

digheten och slutit ett avtal om det praktiska samarbetet med myndigheten,

2 har åtagit sig att på begäran lämna ut informationsmaterial till

de försäkrade, trots att dessa formellt sett inte är fondandelsägare,

3 har åtagit sig att inte ha några uttagsavgifter, och 4 har åtagit sig att varje år till myndigheten rapportera alla kost-

nader som tagits ut ur fonden; syftet med detta krav är att underlätta för de enskilda att göra en jämförelse mellan olika fonders kostnader se nedan under rubriken Information till de försäkrade.

Varje fondförvaltare bör ha rätt att, inom ramen för placeringsreglerna i den tillämpliga lagstiftningen, själv välja placeringsinriktning för sina fonder. Erfarenheten ger inte belägg för att det skulle behöva ställas upp strängare placeringsregler för premiepensionssparandet än för annat fondsparande.

SOU 1997: l 31 Sammanfattning 13

Val och byte av fond

När premiepensionsrätt har fastställts för ett visst år skall den försäkrade kunna välja fond. En blankett för val av fond skall därför tillställas honom i samband med underrättelsen om fastställd pensionsrätt. Det får överlåtas till Premiepensionsmyndigheten att bedöma hur lång tid de försäkrade bör ha på sig att välja fond. När valet har gjorts, skickar den försäkrade tillbaka blanketten till Premiepensionsmyndigheten,

ombesörjer att medlen förs över från den tillfälliga förvaltningen som till den eller de valda fonderna. Medlen förs inte över separat för varje individ utan som en klumpsumma för försäkrade som valt den aktuella fonden vilket bl.a. innebär att fondförvaltarna inte får kännedom om vilka personers sparande de förvaltar. För den inte väljer fond

som ansvarar staten för förvaltningen av premiereservmedlen se nedan.

Med hänsyn till den stora betydelse som valet av fond har för den framtida pensionens storlek är det naturligt att den försäkrade över tiden måste kunna flytta sitt sparande mellan olika fonder. Den försäkrade skall då underrätta Premiepensionsmyndigheten om sin önskan, varvid myndigheten säljer andelama i den fond som skall lämnas och köper andelar i den nya fonden.

Utredningen föreslår att den som vill byta fond själv skall betala de kostnader som är förknippade med bytet.

Förvaltningen för dem som inte anmäler något val av fond

När det gäller förvaltningen av medlen för dem som inte anmäler något eget val av fond, föreslår utredningen att det inrättas ett statligt fondbolag. Flera skäl talar för att detta alternativ bör väljas framför en förvaltning i Allmänna pensionsfonden AP-fonden; se också nedan.

Förvaltningen av ickeväljamas medel bör ha en klar inriktning trygghet i bemärkelsen försiktiga placeringar; den närmare utformningen av den eller de fonder som skall inrättas har dock lämnats öppen i förslaget. Det bör observeras att det statliga ägandet inte innebär någon garanti för fondandelamas värde. Precis när det gäller de privata

som fonderna är det marknadsutvecklingen och förvaltarens skicklighet som blir avgörande för värdeutvecklingen i fonden.

Det bör alltså anordnas en statlig förvaltning för ickeväljamas medel. Däremot finns det åtminstone inte inledningsvis något behov att

av det statliga fondbolaget skall erbjuda vanliga fonder med olika placeringsinriktning för att konkurrera med de privata fondförvaltarna.

14 Sammanfattning

Förvaltning i AP-fonden ett alternativ -

På begäran av Genomförandegruppen inom Socialdepartementet har utredningen också bedömt ett alternativ till de ovan angivna reglerna om kapitalförvaltningen. Alternativet skulle innebära att kapitalförvaltningen i premiereservsystemet inklusive den tillfälliga förvaltningen skulle ske i AP-fonden till dess att den försäkrade valde någon annan förvaltare. Utredningen har inte kunnat finna att AP-fondsalternativet skulle medföra några fördelar för vare sig de försäkrade eller staten. Alternativet är däremot förenat med vissa svagheter och risker. Bland annat finns det en risk att många försäkrade, som inte satte sig i vad de olika alternativen innebar, skulle få en överdrivet positiv uppfattning om AP-fondsalternativet just därför att det tillhandahölls APav fonden. Försäkrade som av sådana skäl lät sitt sparande förvaltas i APfonden skulle vid uttaget premiepensionen kunna finna att de hade av fått väsentligt lägre avkastning på sitt pensionssparande än som hade varit möjligt med ett annat alternativ.

Uttag av premiepension

Premiepension skall kunna tas ut tidigast från 61 års ålder. Den försäkrade kan välja att ta ut 25, 50, 75 eller 100 procent premiepensionen. av Premiepensionen skall utgå livsvarigt, det skall att göra men uppehåll i uttaget och att ändra den andel pensionen tas ut. Premieav som pensionsrätt skall kunna tjänas in också efter uttag pension och utan av övre åldersgräns. Som grundaltemativ gäller att tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto skall vara placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden. Det månatliga pensionsbeloppet kommer då att variera i storlek med förändringarna fondandelarnas värde. Detta av kan innebära en otrygghet för många försäkrade. Utredningen föreslår därför att Premiepensionsmyndigheten skall tillhandahålla traditioen nell livränteförsäkring garanterar den försäkrade livslång utbetalsom ning av ett fast månadsbelopp. Myndigheten övertar då den finansiella risken för de tillgångar motsvarar tillgodohavandet på den försäksom rades premiepensionskonto; normalt löser myndigheten in den försäkrades samtliga fondandelar. Pensionsbeloppet beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandets storlek vid övergången sätt samma som vid betalning av en engångspremie till ett försäkringsbolag. Härtill kan,

SOU 1997: 131 Sammanfattning 15

t.ex. vid gynnsam utveckling av myndighetens kapitalförvaltning,

en komma återbäring.

Efterlevandeskydd

Enligt direktiven skall det i premiereservsystemet finnas möjlighet till ett frivilligt efterlevandeskydd. Utredningen föreslår två former av efterlevandeskydd, ett för aktivtiden och ett för pensionstiden. Gemensamt för de båda formerna är att skyddet skall bekostas av den försäkrade och alltså inte innebära någon kostnad för de försäkrade som avstår från skyddet samt att skyddet skall kunna tecknas bara i sådana situationer där det typiskt sett föreligger behov av ett efterlevandeskydd.

För aktivtiden föreslår utredningen en temporär efterlevandepension under fem år. Skyddet är utformat som en ren riskförsäkring utan sparmoment, vilket ger en billig och okomplicerad konstruktion. Bland annat för att en viss hänsyn skall kunna tas till den enskildes familjesituation m.m. har den försäkrade två försäkringsbelopp att välja mellan: ett basbelopp året under fem år motsvarande 3 000 kronor må-

om ca per nad och två basbelopp om året under samma tid motsvarande ca 6 000 kronor per månad.

Skyddet skall i första hand kunna tecknas av den som har barn under 20 år och den som är gift eller registrerad partner enligt lagen om registrerat partnerskap. När det gäller andra sammanlevande än gifta och registrerade partner föreslår utredningen ett sammanlevandebegrepp som ligger nära det som annars används inom socialförsäkringen. Det skall vara fråga om ogifta personer som stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit gifta med varandra eller registrerade partner eller som har eller har haft barn tillsammans. Det skall alltså inte kunna förekomma att den försäkrade har både en make och en sammanboende som berättigar till efterlevandeskydd.

Vidare gäller att efterlevandepensionen bara kan betalas ut till en person inom denna krets; pensionen kan alltså inte styras bort till någon utomstående. Om det vid den försäkrades död visar sig att han inte längre har någon sådan anhörig, skall någon efterlevandepension inte betalas. Inom kretsen av godtagna mottagare kan den försäkrade däremot bestämma fritt om fördelningen av försäkringsersättningen.

För att motverka riskerna för s.k. moturval föreslår utredningen att det som huvudregel skall gälla karenstid ett år från ansökan innan

en av efterlevandeskyddet börjar gälla. Detta gäller alltid, om den försäkrade är över 60 år. Om den försäkrade är under 60 år och ansökan görs inom

16 Sammanfattning

tre månader från det att den försäkrade ingick äktenskap eller partnerskap eller blev förälder, kan skyddet dock börja gälla redan vid månadsskiftet efter ansökan.

För pensionstiden föreslår utredningen ett efterlevandeskydd som innebär att pensionen för en försäkrad räknas om till att gälla på både hans eget och hans makes eller motsvarande liv; pensionen utgår alltså så länge någon dem lever. Omräkningen innebär att den försäkra-

av des ålderspension sänks så mycket som behövs för att tillgodoha-

egen vandet skall räcka under båda makarnas livstid. Omräkningen görs så att den ålderspensionen och efterlevandepensionen blir lika stora.

egna Följande exempel, som talar om man och hustru men som bygger könsneutrala dödlighetsantaganden, visar hur reglerna fungerar: En 65årig har rätt till ålderspension motsvarande l 000

man, som en egen fondandelar månad, vill ge rätt till efterlevandepension för sin 62-

per åriga hustru. Det utgår då pension motsvarande 768 fondandelar per månad så länge någon av dem lever. Om exemplet ändras så att hustrun är 68 år, dvs. tre år äldre i stället för tre år yngre än mannen, blir pensionen 845 fondandelar per månad.

För att minska riskerna för moturval skall efterlevandeskyddet för pensionstiden i princip bara kunna tecknas i samband med att den försäkrade för första gången börjar ta ut premiepension. Om äktenskapet eller motsvarande inleds skall det visserligen finnas en möjlig-

senare, het att då välja efterlevandeskyddet, men för den situationen föreslår utredningen en ettårig karenstid.

Så länge den försäkrade lever skall det gälla sekretess för uppgifter om vad han har bestämt om efterlevandeskydd.

Regler för försäkringsverksamheten

Premiereservsystemet skall i ekonomiskt hänseende vara ett slutet system i samma bemärkelse som ett ömsesidigt försäkringsbolag är det: några tillskott av statliga medel skall inte vara möjliga, och inga medel skall tas ut annat än för ändamål som hänger samman med försäkringsverksamheten. I detta sammanhang räknar utredningen dock inte den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till premiereservsystemet. Om ett tillfälligt underskott skulle uppkomma, får det täckas genom kredit i Riksgäldskontoret.

Detta medför att beräkningen av utgående förmåner, kostnader m.m. måste ske med samma precision som i ett försäkringsbolag och att verksamheten allmänt sett måste bedrivas enligt vedertagna försäkringsmässiga principer. Utredningen föreslår därför att de viktigaste

SOU 1997: 131 Sammanfattning 17

rörelsereglema i 7 kap. försäkringsrörelselagen görs tillämpliga på Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Det gäller bl.a. reglerna om försäkringstekniska avsättningar, vilka slag av tillgångar ett försäk-

om ringsbolag får använda för att täcka sina försäkringstekniska avsättningar s.k. skuldtäckning och om försäkringstekniska grunder för verksamheten.

De antaganden dödlighet läggs till grund för beräk-

om m.m. som ningen utgående pensioner skall väljas med viss försiktighet för att

av trygga att myndigheten alltid kan uppfylla sina åtaganden mot de försäkrade. Normalt medför detta att det fortlöpande uppstår överskott i verksamheten. Precis som i ett livförsäkringsbolag bör detta överskott i premiereservsystemet tillföras de försäkrade i form av återbäring.

Tillsyn m. m.

I konsekvens med att myndigheten skall tillämpa samma rörelseregler

försäkringsbolagen föreslår utredningen att myndigheten skall stå som under tillsyn av Finansinspektionen och att myndigheten skall upprätta årsredovisning enligt de regler som gäller för livförsäkringsbolag. En sådan redovisning är nödvändig bl.a. för Finansinspektionens tillsyn och för att statsmakterna och de försäkrade skall kunna bilda sig en uppfattning hur verksamheten sköts.

om

Som redan angetts föreslår utredningen att myndigheten också skall stå under tillsyn Riksförsäkringsverket. Den tillsynen bör avse att

av lagens bestämmelser premiepension tillämpas ett likformigt och

om rättvist sätt i förhållande till de försäkrade. Vidare bör Riksförsäkringsverket ha rätt att överklaga Premiepensionsmyndighetens beslut och att föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol när en enskild har överklagat myndighetens beslut.

Premiepensionsmyndighetens kostnader

Premiepensionsmyndighetens kostnader för verksamheten bör finansieras genom avgifter från de försäkrade. Kostnaderna bör fördelas mellan de försäkrade genom ett procentuellt avdrag, som beräknas på behållningen på varje försäkrads premiepensionskonto. Kostnaderna bärs på detta sätt av de försäkrade gemensamt. Den försäkrade skall dock själv bära vissa kostnader som han råder över. Det gäller den som byter fond och den som har börjat ta ut sin pension och sedan vill avbryta uttaget eller ändra den andel av pensionen som tas ut.

18 Sammanfattning

Preliminära bedömningar som utredningen låtit utföra pekar mot att myndighetens kostnader kommer att uppgå till 200-300 kronor per försäkrad och år när verksamheten har kommit igång.

Information till de försäkrade

För att premiereservsystemet skall fungera som avsett krävs att informationen till de enskilda håller hög kvalitet. Det krävs information om systemet som sådant, om utvecklingen av den enskildes tillgodohavande och åtminstone i någon utsträckning om fonderna och fondförvaltarna. Huvudansvaret för att informationen fungerar måste ligga på Pre-

miepensionsmyndigheten.

Utöver att den enskilde bör ha rätt att begäran få uppgifter om sitt tillgodohavande när helst, bör Premiepensionsmyndigheten en

som gång om året lämna information om utvecklingen av den enskildes tillgodohavande i form av ett årsbesked. Informationen kan utformas efter förebild de årsbesked försäkringsbolagen lämnar sina kunder.

av som Där redovisas ingående saldo, inbetalningar, avkastning och kostnader under året samt utgående saldo. Om den enskilde har valt mer än en fond, bör varje fond redovisas för sig.

I beskedet bör också lämnas en prognos beträffande den enskildes kommande pension. Prognosen bör hur stor pensionen kan beräk-

ange

bli den skall grundas bara dittills intjänad pensionsrätt och nas om hur stor den kan beräknas bli den försäkrade fortsätter att tjäna

om pensionsrätt med samma belopp som under det senaste året.

Utredningen förordar också att myndigheten skall framställa ett allmänt informationsmaterial om de fonder som har anmälts till premiereservsystemet. Det kan t.ex. sammanställningar visar fonder-

vara som

placeringsinriktning, förvaltningskostnader och förvaltningsresultat nas under de senaste åren. Sådant material bör sändas ut till de försäkrade i samband med underrättelsen om årets intjänade pensionsrätt, när ett nytt val av fond skall göras.

En samordning måste ske mellan informationen till de försäkrade om deras rättigheter i fördelningssystemet respektive premiereservsystemet. Det är naturligt att Riksförsäkringsverket som skall ha till-

syn över både de allmänna försäkringskassorna och Premiepensionsmyndigheten får ansvaret för denna samordning.

-

SOU 1997: 13 l Sammanfattning 19

Registerfrågor m. m.

Regeringen har våren 1997 till riksdagen överlämnat ett förslag till en

socialförsäkringsregisterlag. Förslaget innebär en generell reglering

av

personregistren inom socialförsäkringsadministrationen. Inom

ramen för de ändamål i lagen skall de allmänna försäkringssom anges kassorna och Riksförsäkringsverket själva få avgöra vilka register som behövs för verksamheten. Den föreslagna lagen bör göras tillämplig också på Premiepensionsmyndighetens register över de försäkrade och deras tillgodohavanden Utredningen föreslår att det skall gälla m.m. sekretess för bl.a. uppgifterna de försäkrades fondval och fondom byten.

Fördelningen redan uppsamlade avgiftsmedel

av

Sedan år 1995 placeras 11 procent av influtna tilläggspensionsavgifter på konto hos Riksgäldskontoret. Avsikten är att dessa medel skall täcka de pensionsrätter för premiepension som skall fastställas för förfluten tid när pensionsreformen träder i kraft. Den ackumulerade behållningen uppgår för närvarande till 29 miljarder kronor. Utredningen föreslår ca att denna förvaltning skall bestå fram till det planerade ikraftträdandet den l januari 1999. Vid ikraftträdandet kommer det att möjligt att fastställa de vara pensionsrätter som hänför sig till åren 1995-1997. Till dessa pensionsrätter bör då läggas avkastningen från förvaltningen hos Riksgäldskontoret under åren 1995-1998. Sammanlagt beräknas pensionsrätterna jämte avkastningen då uppgå till ca 34 miljarder kronor, under våren som 1999 kan föras över till förvaltning i värdepappersfonder. En effekt av denna överföring blir att Riksgäldskontorets upplåningsbehov ökar med samma belopp. Detta har emellertid från man kontorets sida inte bedömt som något problem. Enligt utredningens åsikt utgör inte heller den begränsade ökning statsskulden den av som ökade upplåningen innebär något problem. Vidare har utredningen sökt bedöma vilken effekt det kan tänkas få på de finansiella marknaderna dessa under kort tid tillförs om 34 miljarder kronor. Den marknad bedöms mest känslig är som vara den för svenska aktier. Grundat antaganden vilka val fonder om av de försäkrade kommer att göra har utredningen beräknat det

belopp

som kan väntas bli tillfört denna marknad till 14 miljarder kronor. ca Ett sådant tillskott till den svenska aktiemarknaden, fördelat på ett par månader, är inte obetydligt; det motsvarar ungefär tre gånger den

Sammanfattning SOU 1997: 131

genomsnittliga dagliga omsättningen på Stockholms Fondbörs under våren 1997. Beroende marknadssituationen när tillskottet sker kan det inte uteslutas att det får en viss kursdrivande effekt. Enligt utredningens bedömning har dessa farhågor dock inte den styrkan att det är befogat att fördröja utbetalningen av delar av medlen.

Utredningen har också gjort beräkningar av kapitalutvecklingen i systemet under de första tio åren. Beräkningarna visar bl.a. att den svenska aktiemarknaden de första åren efter ikraftträdandet kan komma att tillföras ca 5-6 miljarder kronor per år.

Författningsförslag

1 Förslag till Lag om premiepension

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

l § I denna lag finns bestämmelser om försäkring för premiepension. Försäkringen för premiepension är en del av det allmänna ålderspensionssystemet. Bestämmelser om fastställande pensionsrätt för

av premiepension m.m. finns i lagen 1998:000 om inkomstgrundad ålderspension.

2 § Premiepensionerna skall finansieras genom ett premiereservsystem som sköts av Premiepensionsmyndigheten. Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. Premiereservsystemet bygger på att

medel motsvarande fastställda pensionsrätter fonderas,

-

de försäkrade har möjlighet att själva bestämma förvaltningen

- om av de medel som fonderas för deras räkning, och

storleken av pensionsförmånema är beroende av värdeutveckling-

en och avkastningen på de fonderade medlen.

Definitioner

3 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare. Som försäkrad

för premiepension anses var och en, för vilken det har fastställts pensionsrätt för sådan pension och som har ett tillgodohavande sitt premiepensionskonto enligt 4

22 F Örfattningsförslag SOU 1997: 13 l

Premiepensionskonton

4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje försäkrad föra ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av den försäkrades tillgodohavande i premiereservsystemet.

2 kap. Kapitalförvaltning m.m.

Den tillfälliga förvaltningen

1 § Enligt 4 kap. 3 § lagen 1981:691 om socialavgifter skall en viss andel av de avgifter som betalas till det allmänna ålderspensionssystemet placeras konto hos Riksgäldskontoret. Premiepensionsmyndigheten skall ansvara för förvaltningen av dessa medel till dess att överföring enligt 2 § sker. Myndigheten skall träffa avtal med kontoret om förräntning och andra villkor rörande placeringen av medlen. Myndigheten skall härvid sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsynstagande till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som möjligt.

Avkastningen för ett kalenderår skall tillföras sådana försäkrade, för vilka premiepensionsrätt för det föregående året har fastställts. Avkastningen skall fördelas mellan de försäkrade i förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.

Placering hos fondförvaltare

2 § När pensionsrätt för premiepension för en försäkrad har fastställts enligt 4 kap. lagen 1998:000 om inkomstgrundad ålderspension, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel motsvarande pensionsrätten samt avkastningen enligt l § från Riksgäldskontoret till förvaltning i värdepappersfonder eller utländska fondföretag som avses i 3

Om den försäkrade har tagit ut pension i form av livränta med garanterade belopp enligt 3 kap. 2 skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndigheten.

3 § De medel som avses i 2 § första stycket får placeras i fonder som anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och för-

som valtas av fondförvaltare som

har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen 1990:1114

om värdepappersfonder,

har slutit samarbetsavtal med myndigheten,

SOU 1997: 131 Författningsförslag 23

har åtagit sig att på begäran lämna sådana inforrnationshandlingar som avses i 26 och 27 lagen om värdepappersfonder till försäkrade som har valt eller överväger att välja någon förvaltarens fonder i av premiereservsystemet, har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen fondanav delar, och har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som har tagits ut fonden, uppdelade på olika kostnadsslag. ur Medlen får inte placeras i sådana fonder i 3 § lagen som avses om värdepappersfonder.

Val och byte av fond

4 § Den försäkrade har rätt att bestämma de medel för hans var som räkning förs över enligt 2 § första stycket skall placeras. När pensionsrätt för ett år har fastställts enligt 4 kap. lagen 1998:000 inkomstom grundad ålderspension, skall Premiepensionsmyndigheten erinra den försäkrade om hans rätt att välja placering.

5 § Om den försäkrade inte anmäler något val inom den tid Presom miepensionsmyndigheten bestämmer, skall myndigheten placera medlen i en eller flera värdepappersfonder förvaltas ett fondbolag som av som ägs av staten. Bolaget skall sträva efter att med ett begränsat risktagande uppnå så god avkastning på medlen möjligt. som Fondbolaget skall ingå samarbetsavtal enligt 3 § första stycket 2 med myndigheten samt göra de åtaganden i stycke 3som anges samma

6 § På begäran av den försäkrade skall Premiepensionsmyndigheten flytta hela eller del innehavet i fond till fond. Bytet beav en en annan kostas av den försäkrade att kostnaden för bytet dras från genom av tillgodohavandet på hans premiepensionskonto.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Premiepensionsmyndigheten får meddela närmare bestämmelser förfarandet om vid val och byte av fond.

24 Författningsförslag

Skadestånd

8 § Om någon genom skadeståndsgrundande handling eller underlåtenhet har förorsakat att fondandelar som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera försäkrades räkning har gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till myndigheten. Om myndigheten har förklarat att den inte avser att föra talan om skadestånd och inte heller har träffat någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten, är en försäkrad för vars räkning fondandelar har förvärvats berättigad att föra talan om skadestånd till myndigheten. Om en försäkrad väcker sådan talan, får någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten inte träffas utan hans medverkan.

En försäkrad som för talan om skadestånd till myndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning för dessa av myndigheten, i den mån de täcks av vad som har kommit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt tredje stycket görs.

När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndigheten, för varje försäkrad för vars räkning andelar förvärvats i den berörda fonden, beräkna hur mycket av skadeståndsbeloppet som belöper på honom. Den försäkrades premiepensionskonto skall ökas med detta belopp och medel motsvarande ökningen tillföras den eller de fonder i vilka medel har placerats för hans räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Om en försäkrad har börjat ta ut pension, skall det belopp som beräknas belöpa förfluten tid i stället betalas ut till honom. Har den försäkrade tagit ut pension i form av livränta med garanterade belopp enligt 3 kap. 2 skall det belopp som inte betalas ut till honom föras över till myndigheten.

3 kap. Uttag av premiepension

1 § Premiepension får tidigast tas ut från och med den månad då den försäkrade fyller 61 år. Pensionen är livsvarig. Pensionsförmånema skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid den försäkrades premiepensionskonto. Premiepension skall beräknas lika för kvinnor och män.

Pensionen betalas av Premiepensionsmyndigheten.

2 § Den försäkrade har rätt att på begäran få ut sin premiepension i form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet den försäkrades pre-

SOU 1997: 131 F wfattningsförslag 25

miepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten. Pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran kom till myndigheten. En övergång enligt första stycket kan göras tidigast när den försäkrade börjar ta ut pension. När en begäran om övergång har kommit in till myndigheten, kan begäran inte återkallas. Övergången måste avse hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel som senare tillförs kontot genom att pensionsrätt tjänas in eller ny annat sätt.

3 § Pensionsuttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av pensionen. Den försäkrade har rätt att avbryta uttaget pension och att ändra av den andel pensionen tas ut. Kostnaden för sådana åtgärder skall av som dras av från den försäkrades tillgodohavande premiepensionskontot. Detsamma gäller kostnaden för att nytt påbörja utbetalning efter det att ett uttag har avbrutits.

Ansökan om uttag, utbetalningstider m. m.

4 § Ansökan om premiepension skall göras skriftligen hos Premiepensionsmyndigheten. Detsamma gäller återkallelse av uttag och begäran om ändrad andel av pensionen. Om en försäkrad som är inskriven hos en allmän försäkringskassa inte tre månader före ingången av den månad då han fyller 70 år har ansökt om uttag av premiepension, skall Premiepensionsmyndigheten utreda om han vill göra sådant uttag.

5 § Pensionen skall utges från och med den månad i ansösom anges kan, dock tidigast från och med månaden efter det att ansökan kom till Premiepensionsmyndigheten. Pensionen skall utges till och med den månad då den försäkrade avlidit. Återkallelse uttag eller begäran ändrad andel pensionen av om av gäller från och med månaden efter den då återkallelsen eller begäran kom in till myndigheten eller från det senare månadsskifte har som angetts i återkallelsen eller begäran. Pensionen skall betalas ut månadsvis. Myndigheten får dock, när det finns särskilda skäl, besluta att pensionen skall betalas ut för annan tidsperiod.

26 Författningsförslag SOU 1997: 13 1

4 kap. Efterlevandeskydd

Efterlevandeskydd under aktivtiden

1 § Efter ansökan av den försäkrade skall Premiepensionsmyndigheten meddela efterlevandeskydd för en försäkrad, om

den försäkrade ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepens10n,

myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna bekostas på det i tredje stycket, och

sätt som anges

den försäkrade har barn under 20 år eller är gift eller är ogift och stadigvarande sammanbor med någon är ogift och som han tidiga-

som

varit gift med eller har eller har haft barn tillsammans med. re

Skyddet innebär att det vid den försäkrades död utges efterlevandepension under fem år från och med månaden efter den då den försäkrade avled. Den försäkrade får välja efterlevandepensionen, räknat

om

år, skall motsvara ett eller två inkomstbasbelopp enligt 1 kap. 7 § per lagen 1998:000 inkomstgrundad ålderspension. Det inkomstbas-

om belopp gällde det år då den försäkrade avled skall tillämpas under

som hela utbetalningsperioden.

Efterlevandeskyddet bekostas av den försäkrade genom att kostnaden för skyddet fortlöpande dras av från tillgodohavandet hans premiepensionskonto.

2 § Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskifte som infaller ett år efter det att ansökan kom till Premiepensionsmyndigheten eller vid det månadsskifte som har angetts i ansökan.

senare

Om ansökan kommer in till myndigheten innan den försäkrade har fyllt 60 år och den försäkrade högst tre månader innan ansökan kom har ingått äktenskap eller blivit förälder, börjar dock skyddet gälla vid utgången den månad då ansökan kom till myndigheten eller vid

av det månadsskifte har angetts i ansökan. Om ett faderskap

senare som har blivit fastställt dom eller bekräftelse efter barnets

genom genom födelse, räknas fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.

3 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när den försäkrade avlider måste någon av de i 1 § första stycket 3 angivna förutsättningarna vara uppfyllda.

Om den försäkrade begär att få ut premiepension, upphör efterlevandeskyddet vid ingången den första månad för vilken premiepen-

av

SOU 1997: 131

Författningsförslag 27

sion skall utges. Skyddet upphör också att gälla tillgodohavandet om premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för bekosta att skyddet, dock tidigast 30 dagar från det att myndigheten har avsänt ett meddelande till den försäkrade upphörandet. om

4 § Den försäkrade får när helst anmäla till Premiepensionsmynsom digheten att han avstår från efterlevandeskyddet. I så fall upphör skyddet att gälla vid utgången den månad då anmälan kom till av myndigheten eller vid det månadsskifte har i anmälan. senare som angetts

5§ Efterlevandepension enligt l § kan utges bara till inom personer den krets som avses i 1 § första stycket Den försäkrades barn får

uppbära pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden, de är

om under 20 år vid dödsfallet. Om ett pensionsbelopp skall utges till flera barn, skall det delas lika mellan dem. Den försäkrade kan ett skriftligt meddelande till Premiepengenom sionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka de i 1 § första stycket av 3 avsedda personerna som skall ha efterlevandepensionen. Om han inte har gjort det eller det han har bestämt inte kan verkställas, skall om pensionen utges till hans make eller sammanboende. Finns inte make eller sammanboende, skall pensionen utges till den försäkrades barn. Genom ett nytt skriftligt meddelande till myndigheten kan den försäkrade ändra vad han har bestämt enligt andra stycket. Om den som är berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår rätten till pensionen till den då har den bästa rätten enligt andra som stycket.

6 § För den har fått rätt till efterlevandepension enligt 1 och 5 som gäller de bestämmelser som avser den försäkrade i 1 kap. 4 § om premiepensionskonto, 3 kap. 5 § tredje stycket takten i utbetalningen pensionen, om av

5 kap. 3 § om återbäring,

5 kap. 6 § om information till de försäkrade, 6 kap. 4 § om felaktig utbetalning, 7 kap. om överklagande och m.m., 8 kap. om utmätning, preskription m.m.

Efterlevandeskydd under pensionstiden

7 § Efter ansökan den försäkrade skall Premiepensionsmyndigheten av meddela efterlevandeskydd under pensionstiden för försäkrad en som är gift eller som är ogift och stadigvarande sammanbor med någon som

28 F örfattningyförslag SOU 1997: 131

är ogift och han tidigare varit gift med eller har eller har haft barn

som tillsammans med. Skyddet innebär att det vid den försäkrades död utges livsvarig efterlevandepension till den efterlevande maken eller sammanboende. Pensionen utges från och med månaden efter den då den försäkrade avled.

Omfattningen efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångs-

av

punkt i tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto, var-

vid den försäkrades premiepension skall räknas om. Beräkningar-

egen

skall göras så att den försäkrades egen pension och efterlevandepenna sionen blir lika stora.

Efterlevandeskyddet gäller bara om den försäkrade vid sin död var gift med eller stadigvarande sammanbodde med den person med vilken han gift eller sammanboende när han ansökte om skyddet. I fråga

var

sammanboende inte är gifta med varandra krävs också att inte om som någon dem är gift med någon annan.

av

8 § En ansökan efterlevandeskydd enligt 7 § skall göras samtidigt

om med att den försäkrade första gången begär att få ut premiepension. Skyddet börjar då gälla vid ingången den första månad för vilken

av premiepension skall utges till den försäkrade.

Om den försäkrade ingår äktenskap eller inleder ett sådant

senare sammanboende i 7 § första stycket, får ansökan göras inom

som anges

månader från det att äktenskapet ingicks eller sammanboendet intre leddes. Detta gäller dock inte den försäkrade var gift eller samman-

om boende med när han första gången begärde att få ut pre-

samma person

miepension.

I fall i andra stycket första meningen inträder skyddet vid

som avses det månadsskifte infaller ett år efter det att ansökan kom till

som

Premiepensionsmyndigheten.

9§ Om äktenskapet eller sammanboendet upplöses, skall Premiepensionsmyndigheten på begäran den försäkrade räkna försäkringen

av om till att gälla bara på hans liv.

10 § För den har fått rätt till efterlevandepension enligt 7 § gäller

som de bestämmelser den försäkrade med undantag för

som avser

3 kap. 1 § första stycket första meningen tidigaste tidpunkt för

om

uttag av pension,

3 kap. 4 § första stycket första meningen ansökan om pension,

om

3 kap. 4 § andra stycket utredning önskemålen hos den som

om av inte har begärt att få ut sin pension,

3 kap. 5 § första stycket första meningen om den tid för vilken pension utges, samt

SOU 1997: 131 F

örfattningsförslag 29

4 kap. 1-9 och 11 efterlevandeskydd.

om

Gemensam bestämmelse

ll § Om någon i 1 § första stycket 3 har begått brott som avses ett som anges i 100 § lagen 1927:77 försäkringsavtal den a om mot försäkrade eller mot någon i l § första stycket 3 eller annan som avses har medverkat till sådant brott det sätt sägs i 100 § som a lagen om försäkringsavtal, gäller vad där föreskrivs förlust till försom om av rätt

säkringsersättning.

Detsamma gäller den skulle ha varit berättigad till om som efterlevandepension enligt 7 § har begått ett brott i 100 a§ som anges lagen om försäkringsavtal mot den försäkrade eller har medverkat till sådant brott det sätt sägs där. som

5 kap. Premiepensionsmyndighetens verksamhet

m.m.

Regler för försäkringsverkyamheten

1 § Följande bestämmelser i 7 kap.

försäkringsrörelselagen

1982:713, och föreskrifter har meddelats med stöd dessa besom av

stämmelser, skall gälla för Premiepensionsmyndighetens

försäkrings-

verksamhet:

1 § om storleken ett försäkringsbolags försäkringstekniska

av avsättningar, 2 § om beräkning av premiereserv,

3-8 a om försäkringstekniska grunder, 9-11 placering tillgångar

om av som motsvarar försäkringstekniska avsättningar, och 17 b § om användning optioner och liknande finansiella instruav ment. Bestämmelserna i 7 kap. 10 10 och 10

c e försäkringsrörelse-

lagen gäller dock bara för den del verksamheten tillhanav som avser dahållande livräntor med garanterade belopp enligt av 3 kap. 2 § eller

efterlevandeskydd enligt 4 kap. 1 § denna lag.

Vid tillämpningen de i första stycket angivna bestämmelserna av och föreskrifterna skall myndigheten

anses som ett försäkringsbolag.

Vad som i 7 kap. 10 § sägs dotterföretag skall a om avse företag i vilka staten har ett sådant inflytande i 1 kap. 9 § första, som anges andra eller tredje stycket försäkringsrörelselagen, myndigheten företräder om staten som ägare.

30 F örfattningsförslag

2 § Premiepensionsmyndigheten får inte förvärva så många vid en svensk eller utländsk börs, auktoriserad marknadsplats eller någon en marknad noterade aktier i ett svenskt aktiebolag att des-

annan reglerad

uppgår till än tio procent samtliga aktier i bolaget eller, om sa mer av aktierna har olika röstvärde, att röstetalet för aktierna uppgår till mer än tio procent röstetalet för samtliga aktier i bolaget. av

Överskott uppstår i Premiepensionsmyndighetens verksamhet 3 § som skall tillföras de försäkrade i form återbäring. En förutsättning är av dock överskottsmedlen kan tas i anspråk utan att det äventyrar mynatt dighetens förmåga att utge de pensionsförmåner de försäkrade har som till. Vidare gäller överskottsmedlen skall tas i anspråk i en takt rätt att främjar jämn utveckling pensionerna över tiden. som en av Fördelningen återbäringen mellan de försäkrade skall göras med av hänsyn till i vilken utsträckning de medel förvaltas för varje tagen som försäkrads räkning har bidragit till uppkomsten av överskottet.

Redovisning

4 § Premiepensionsmyndigheten skall för varje kalenderår upprätta en årsredovisning enligt lagen 1995:1560 årsredovisning i försäkom ringsföretag. Härvid skall följande bestämmelser i den lagen, och föreskrifter har meddelats med stöd dessa bestämmelser, tillämpas: som av kap. 2 § hänvisningar till årsredovisningslagen 1995:1554, l om 1 kap. 3 § om vissa definitioner, andra stycket skyldighet att ta resultatanalys i 2 kap. 1 § om en årsredovisningen, 2 kap. 2 § årsredovisningens delar m.m., om 3 kap. balans- och resultaträkning, om 4 kap. värderingsregler, om

5 kap. om tilläggsupplysningar,

6 kap. förvaltningsberättelse och resultatanalys, om 8 kap. 7 § vite, och om 9 kap. 2 § överklagande Finansinspektionens beslut. om av Om myndigheten företräder staten ägare med avseende på ett som eller flera företag, i vilka staten har ett sådant inflytande som anges i 1 kap. 9 § första, andra eller tredje stycket försäkringsrörelselagen 1982:713, skall myndigheten även upprätta koncernredovisning en med tillämpning bestämmelserna sådan redovisning i 7 kap. 2av om 4 lagen årsredovisning i försäkringsföretag samt föreskrifter som om har meddelats med stöd dessa bestämmelser. av

SOU 1997: 13 1 F örfattningjörslag

3 l

Vid tillämpningen de i första och andra styckena angivna beav stämmelserna och föreskrifterna skall myndigheten livanses som ett

försäkringsföretag. Vad som sägs om intresseföretag skall företag

avse i vilka staten har ett sådant inflytande i 1 kap. 5 § årsredosom anges visningslagen, om myndigheten företräder staten ägare. Vad som som sägs om företagets verkställande direktör skall myndighetens chef. avse

5 § Årsredovisningen skall till Finansinspektionen så det

ges snart kan ske och senast inom månader från kalenderårets utgång. sex

Information till de försäkrade

6 § Premiepensionsmyndigheten skall till de försäkrade får tillse att gång till den information de behöver för att ta sin rätt i premiereservsystemet till vara. Informationen enligt första stycket skall samordnas med Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas information till de försäkrade enligt lagen 1998:000 inkomstgrundad

om ålderspension.

Aktuarie

7§ Bestämmelserna i 8 kap. 18 § försäkringsrörelselagen 1982:713

om aktuarie i försäkringsbolag meddelar livförsäkring, och före-

som skrifter som har meddelats med stöd dessa bestämmelser, skall gälla av

för Premiepensionsmyndigheten.

Vid tillämpningen de i första stycket angivna bestämmelserna av och föreskrifterna skall vad sägs verkställande direktören som om avse myndighetens chef.

Revisorer

8 § Regeringen skall årligen utse två auktoriserade revisorer att i den omfattning som följer god revisionssed granska Premiepensionsav myndighetens årsredovisning enligt 4 § jämte räkenskapema ledsamt ningens förvaltning. Revisorerna skall

avge en revisionsrapport till re-

geringen.

SOU 1997: 131

32 F örfattningsförslag

Tillsyn m.m.

Riksförsäkringsverket skall verka för att bestämmelserna om för- 9 § säkringen för premiepension tillämpas likformigt och rättvist.

§ Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansin- 10

spektionen. Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen

1982:713, och föreskrifter har meddelats med stöd av dessa besom stämmelser, skall gälla för tillsynen: 19 kap. 3 § skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare om

att lämna upplysningar till inspektionen,

kap. 8§ rätt för inspektionen att sammankalla ett försäk- 19 om ringsbolags styrelse, 19 kap. 9 § skyldighet för styrelsen och verkställande direktören om

hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial tillgängligt för

att m.m.

granskning,

19 kap. 10 § skyldighet för vissa andra personer att lämna uppom lysningar till inspektionen, m.m. 19 kap. 11 § första, andra och femte styckena om rätt för inspektiomeddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser, nen att 19 kap. 13 § överklagande inspektionens beslut, om av 19 kap. 15 § avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet, om 21 kap. l § första och fjärde styckena om straff, och 21 kap. 2 § tredje och fjärde styckena om vite. Vid tillämpningen de i första stycket angivna bestämmelserna av och föreskrifterna skall myndigheten ett försäkringsbolag. anses som Vad försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse som sägs om myndighetens chef.

§ Finansinspektionen får medge undantag från de bestämmelser 11 i 1 § första stycket samt 4 § första och andra styckena. som anges

Premiepensionsmyndighetens kostnader

12 § De kostnader för Premiepensionsmyndighetens skötsel av premieinte täcks annat sätt skall täckas genom årliga reservsystemet som avgifter dras från tillgodohavandena de försäkrades premiesom av Myndigheten bestämmer när och med vilka belopp

pensionskonton.

avgiftsuttaget skall göras. Avgifterna disponeras av myndigheten. Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader. Härvid skall hänsyn tas till under- eller överskott som kan föreligga från det föregående året.

SOU 1997: 131 Författninggörslag 33

Avgifterna skall anges som en procentsats tillgodohavandet på av varje försäkrads premiepensionskonto vid ingången det år av som avgifterna avser. De belopp som tillförs de försäkrades premiepensionskonton när pensionsrätt för det nästföregående året har fastställts enligt

4 kap. lagen 1998:000 om inkomstgrundad ålderspension skall med-

räknas i underlaget för avgifterna, även om pensionsrätten fastställs efter årsskiftet. Vid fastställandet av procentsatsen får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda värdet av tillgodohavandena på de försäkrades premiepensionskonton.

6 kap. Åtgärder vid ändrad pensionsrätt och felaktig utbetalning

.Ändrad pensionsrätt

1 § När ett beslut om pensionsrätt enligt lagen 1998:000 inom komstgrundad ålderspension har ändrats, skall det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkastning som enligt 2 kap. 1 § andra stycket denna lag har tillförts respektive skulle ha tillförts den försäkrade för detta belopp. Det ökade beloppet skall därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen 1997:403 för tiden från och med den 1 april andra året efter intjänandeåret till och med dagen för beslutet om ändring pensionsrätten. av Begreppet intjänandeår har den betydelse i 1 kap. 9 § andra som anges stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension. Det uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätten läggas till och vid sänkning av pensionsrätten dras från den försäkrades av premiepensionskonto. Om pensionsrätten har höjts och den försäkrade skall påföras avgifter enligt lagen 1981:691 socialavgifter och om lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter, skall tillägg till hans konto dock göras först när hela avgiften betald enligt 16 kap. anses 12 § skattebetalningslagen. När tillägg eller avdrag enligt andra stycket har gjorts, tillämpas bestämmelserna i 2 eller 3

2 § Om beslutet innebär att pensionsrätten har höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel motsvarande det uppräknade beloppet enligt 1 § från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till den eller de fonder i vilka medel har placerats för den försäkrades räkning. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Om den försäkrade har börjat ta ut pension, skall det belopp besom räknas belöpa på förfluten tid i stället betalas ut till honom. Har den

2 17-1251

34 F örfattningsförslag SOU 1997: 131

försäkrade tagit ut pension i form livränta med garanterade belopp

av enligt 3 kap. 2 skall det belopp inte betalas ut till honom föras

som

över till myndigheten.

3 § Om beslutet innebär att pensionsrätten har sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel motsvarande det uppräknade beloppet enligt 1 § till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret från den eller de fonder i vilka medel har placerats för den försäkrades räkning. Fonderna skall tas i anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har den försäkrade tagit ut pension i form av livränta med garanterade belopp enligt 3 kap. 2 skall beloppet i stället

betalas av myndigheten.

Om beloppet inte täcks tillgodohavandet den försäkrades pre-

av miepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas av honom om

sänkningen pensionsrätten beror på att pensionsgrundande inkomst

av

annat förvärvsarbete har sänkts eller att pensionsrätt inte borde av ha tillgodoräknats till följd bestämmelserna obetalda avgifter i 4

av om kap. 4 § lagen 1998:000 inkomstgrundad ålderspension. I andra

om fall skall beloppet återkrävas den försäkrade endast om han genom

av att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har förorsakat att pensionsrätt har fastställts med ett för högt belopp.

Om det finns särskilda skäl får myndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt andra stycket.

Felaktig utbetalning

4 § Om den försäkrade i andra fall än i 3 genom att lämna

som avses oriktiga uppgifter eller på annat sätt, har förorsakat att pension har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, skall Premiepensionsmyndigheten dra det felaktigt utbetalda beloppet, ökat med

av basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen 1997:403 från utbetalningsdagen till och med dagen för beslutet avdrag, från den för-

om säkrades premiepensionskonto och föra över motsvarande medel till Riksgäldskontoret på det sätt anges i 3 § första stycket. Detsamma

som gäller pension i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för

om högt belopp och den uppburit pensionen skäligen borde ha insett

som detta.

Om beloppet inte täcks tillgodohavandet den försäkrades pre-

av miepensionskonto, skall resterande belopp återkrävas honom. Om

av det finns särskilda skäl får myndigheten dock helt eller delvis efterge krav på återbetalning.

Författningsförslag 35

7 kap. Överklagande m.m.

1 § Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den som beslutet avser och av Riksförsäkringsverket. Om en enskild överklagar beslutet, skall överklagandet ha kommit till Premiepensionsmyndigheten inom två månader från det att klaganden fick del av beslutet eller annars fick kännedom om det. För verket är överklagandetiden två månader från dagen för beslutet. Samma tider gäller for överklagande av ett beslut av allmän förvaltningsdomstol.

Om en enskild överklagar ett beslut, får Riksförsäkringsverket överta Premiepensionsmyndighetens uppgift att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Verket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

2 § Om ett överklagande av ett beslut av Premiepensionsmyndigheten har kommit till Riksförsäkringsverket, en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller en allmän förvaltningsdomstol inom den tid som anges i 1 § första stycket, skall handlingen sändas till Premiepensionsmyndigheten och anses inkommen i rätt tid.

3 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål enligt denna lag skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän deltagit i länsrätten.

4 § Beslut enligt denna lag skall gälla även om beslutet har överklagats, om inte annat föreskrivits i beslutet.

8 kap. Övriga bestämmelser

Utmätning och överlåtelse

1 § En försäkrads tillgodohavande premiepensionskonto kan inte överlåtas, pantsättas eller utmätas. Pensionsbelopp inte har lyfts

som får utmätas bara enligt reglerna i 7 kap. utsökningsbalken.

Preskription

2 § Om ett pensionsbelopp inte har lyfts före utgången av andra året efter det år då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är beloppet förverkat.

Preskriptionslagen 1981:130 skall inte gälla för fordringar på pension enligt denna lag.

Undantag från sekretess

3 § Premiepensionsmyndigheten, Riksförsäkringsverket och allmän förvaltningsdomstol får utan hinder sekretess pâ begäran lämna ut

av uppgifter pension enligt denna lag till

om

försäkringsinrättning, försäkringsbolag, arbetslöshetskassa eller arbetsgivare, uppgiften behövs för samordning med ersättning däri-

om från, och till

2. utländska socialförsäkringsorgan, uppgiften behövs vid till-

om lämpningen internationell överenskommelse som Sverige har an-

av en slutit sig till.

Överenskommelse med främmande makt

4 § Efter överenskommelse med främmande makt får regeringen meddela föreskrifter utsträckt tillämpning denna lag eller om un-

om av dantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1999.

2 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen 1980:100

Härigenom föreskrivs i fråga sekretesslagen 1980: 100

om dels att 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras en ny paragraf, 7 kap. 7 följan-

a av de lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Sekretess gäller hos allmän Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, Riksförsäk- försäkringskassa, Riksförsäkringsverket och domstol i ären- ringsverket och domstol i ärende enligt lagstiftningen om all- de enligt lagstiftningen all-

om män försäkring eller arbetsska- män försäkring försäkring för deförsäkring eller om annan inkomstgrundad ålderspension jämförbar ekonomisk förmån eller arbetsskadeförsäkring eller för enskild, eller om läkarvårds- jämförbar ekonomisk

om annan ersättning eller ersättning för förmån för enskild, eller

om sjukgymnastik, för uppgift om läkarvårdsersättning eller

ernågons hälsotillstånd eller andra sättning för sjukgymnastik, för personliga förhållanden, om det uppgift om någons hälsotillkan antas att den som uppgiften stånd eller andra personliga förrör eller någon honom närståen- hållanden, om det kan antas att de lider men om uppgiften röjs. den som uppgiften rör eller nå- Samma sekretess gäller hos an- gon honom närstående lider nan myndighet på vilken det men om uppgiften röjs. Samma ankommer att handlägga ärende sekretess gäller hos

annan mynenligt lagstiftning som nu har dighet på vilken det ankommer nämnts. I fråga om myndighet att handlägga ärende enligt lagsom anges i 8 § gäller dock be- stiftning har nämnts. I

som nu stämmelserna där. fråga myndighet i

om som anges

8 § gäller dock bestämmelserna

där. I ärende enligt lagen

1998:000 om premiepension

gäller

7 a

Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till vård-

en

1 Lagen omtryckt 1992:1474. 2 Senaste lydelse 1993: 166

38 F örfattninggörslag SOU 1997: l 31

eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen om är synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom. av Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan eller utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller annan andra personliga förhållanden, det kan antas att fara uppkommer om för att den har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon hosom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgifnom

ten röjs.

Utan hinder sekretessen Utan hinder av sekretessen av får uppgift lämnas till enskild får uppgift lämnas till enskild enligt vad föreskrivs i lag- enligt vad föreskrivs i lagsom som stiftningen allmän försäk- stiftningen om allmän försäkom ring och lagstiftningen ring lagstiftningen inkomstom om sjuklön. grundad ålderspension och lagstiftningen om sjuklön. I fråga uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst om sjuttio år eller, i fall i tredje stycket, i högst femtio år. som avses

§ 7 a Sekretess gäller hos Premie-

pensionsmyndigheten, allmän försäkringskassa, Riksförsäk-

ringsverket och domstol i ärende enligt lagen 1998:000 om premiepension för uppgift om försäkrad har bevad en stämt efterlevandeskydd om enligt 4 kap. lagen om premiepension, hur medel har placerats för en försäkrads räkning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den försäkrade lider men, eller

försäkrads personliga

en förhållanden i övrigt, det om kan antas att den försäkrade lider men om uppgiften röjs. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagen om premiepension.

SOU 1997: 13 1 F örfattningsförslag 39

Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte sedan den försäkrade avlidit.

fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1999.

3 Förslag till Lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen

1997:000

Härigenom föreskrivs att 1-3, 9 och 11-15 socialförsäkringsregisterlagen 1997:000 skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1996/9 7:155 Föreslagen lydelse

1§

Denna lag gäller personre- Denna lag gäller personregister för sådan verksamhet i gister för sådan verksamhet i fråga socialförsäkringsför- fråga om socialförsäkringsför-

om måner samt andra förmåner och måner samt andra förmåner och ersättningar enligt lag eller ersättningar som enligt lag eller

som förordning eller särskilt beslut förordning eller särskilt beslut

regeringen ankommer på de av regeringen ankommer de av allmänna försäkringskassorna allmänna försäkringskassorna, eller Riksförsäkringsverket Premiepensionsmyndigheten socialförsäkringsregister. eller Riksförsäkringsverket

socialförsäkringsregister.

Med personregister förstås detsamma som i datalagen 1973:289.

2§

De allmänna försäkringskas- De allmänna försäkringskas-

och Riksförsäkringsverket sorna, Premiepensionsmyndigsorna får föra socialförsäkrings- heten och Riksförsäkringsverket register enligt denna lag för de får föra socialförsäkringsändamål i 3 register enligt denna lag för de

som anges

ändamål som anges i 3

3§

De allmänna försäkrings- De allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkrings- kassorna, Premiepensionsverket får använda social- myndigheten och Riksförsäkförsäkringsregister för ringsverket får använda social-

försäkringsregister för

handläggning av ärenden handläggning av ärenden

omfattas 1 § första omfattas 1 § första som av som av stycket, stycket,

förberedande åtgärder förberedande åtgärder för handläggning enligt samt för handläggning enligt samt

uppföljning, utvärdering, uppföljning, utvärdering,

tillsyn och framställning sta- tillsyn och framställning av av statistik avseende verksamhet tistik avseende verksamhet en- enligt 1 och ligt l och

9 § Utan hinder av de begräns- Utan hinder de begränsav ningar följer 7 och 8 ningar följer 7 och 8 som av som av får följande uppgifter registre- får följande uppgifter registreras i fråga om avgöranden i fråga avgöranden av ras om av

domstol, Riksförsäkringsverket domstol, Riksförsäkringsverket, eller allmän försäkringskassa i Premiepensionsmyndigheten

ärenden som omfattas av 1 § eller allmän försäkringskassa i första stycket: ärenden omfattas 1 § som av första stycket: utgången, utgången, de bestämmelser har de bestämmelser har som som tillämpats, och tillämpats, och huruvida avgörandet har huruvida avgörandet har

överklagats. överklagats.

11§

Socialförsäkringsregister Socialförsäkringsregister

som förs särskilt för allmän förs särskilt för allmän en som en

försäkringskassa eller ett lokalt försäkringskassa eller ett lokalt

organ inom denna eller för inom denna, för Premieorgan Riksförsäkringsverket för pensionsmyndigheten eller för

handläggning av ärenden får Riksförsäkringsverket för innehålla handlingar har handläggning ärenden får

som av kommit eller framställts i ett innehålla handlingar har som ärende. För uppgifter i sådana kommit eller framställts i ett handlingar gäller inte de be- ärende. För uppgifter i sådana gränsningar som följer 7- handlingar gäller inte de beav 10 §§, om uppgifterna har läm- gränsningar följer 7som av nats i ärendet eller behövs för 10 §§, uppgifterna har lämom handläggningen av detta. nats i ärendet eller behövs för

handläggningen av detta.

12§

Socialförsäkringsregister får Socialförsäkringsregister får genom sambearbetning tillföras genom sambearbetning tillföras

uppgifter från andra so- uppgifter från andra so-

cialförsäkringsregister, och cialförsäkringsregister, och

42 F wfattningsförslag

uppgifter som lämnas till uppgifter som lämnas till en allmän försäkringskassa eller en allmän försäkringskassa, Riksförsäkringsverket med stöd Premiepensionsmyndigheten av en särskild bestämmelse i lag eller Riksförsäkringsverket med eller förordning om lämnande stöd särskild bestämmelse

av en av uppgifter. i lag eller förordning om läm-

nande av uppgifter.

Av föreskrifter i lag eller förordning eller av beslut Datainspek-

av tionen kan följa att socialförsäkringsregister sambearbetning får

genom tillföras uppgifter utöver vad som anges i första stycket.

13§

Registeransvariga för social- Registeransvariga för socialförsäkringsregister som förs försäkringsregister som förs gemensamt för Riksförsäkrings- gemensamt för Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk- verket och de allmänna försäkringskassorna är verket samt ringskassorna är verket samt varje försäkringskassa när det varje försäkringskassa när det gäller behandling av uppgifter gäller behandling uppgifter

av hos den försäkringskassan. För hos den försäkringskassan. För register som förs särskilt för en register som förs särskilt för

en allmän försäkringskassa eller ett allmän försäkringskassa eller ett lokalt organ inom denna är för- lokalt organ inom denna är försäkringskassan registeransvarig. säkringskassan registeransvarig. Riksförsäkringsverket är regis- Premiepensionsmyndigheten är teransvarigt för social- registeransvarig för socialförsäkringsregister som förs försäkringsregister som förs särskilt för verket. särskilt för myndigheten. Riks-

försäkringsverket är regis-

teransvari för social-

försäkringsregister som förs

särskilt för verket.

14 § Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna får ha direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister som förs

gemensamt för verket och försäkringskassorna.

Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister förs sär-

som skilt för en allmän försäkringskassa får endast den försäkringskassan ha. Om ett register förs särskilt för ett lokalt organs verksamhetsområde inom försäkringskassan får dock endast det lokala organet ha direkt

SOU 1997: l 31 F örfattningsförslag 43

åtkomst till uppgifterna. Direkt åtkomst till uppgifter

i socialförsäkringsregister som

förs särskilt för Premiepensionsmyndigheten får endast myndigheten ha. Om det behövs för ändamål i 3 § 1 som avses eller 2 får dock även Riksförsäkringsverket och allmän en

försäkringskassa ha direkt åt-

komst till ett sådant register med undantag för sådana handlingar i 11 som avses Direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister förs som särskilt för Riksförsäkringsverket får endast verket ha. Om det behövs för ändamål som avses i 3 § l eller 2 får dock även allmän försäken ringskassa ha direkt åtkomst till ett sådant register med undantag för sådana handlingar som avses i 11 Behörighet för direkt åt- Behörighet för direkt åtkomst till uppgifter i socialför- komst till uppgifter i socialförsäkringsregister enligt första- säkringsregister enligt förstatredje styckena får endast ges fjärde styckena får endast ges till den som behöver ha tillgång till den behöver ha tillgång som till uppgifterna för att kunna till uppgifterna för att kunna utföra sitt arbete. utföra sitt arbete.

15§ Statens löne- och Statens löne- och pen- pensionsverk och det för kommu- sionsverk och det för kommunerna och landstingen gemen- och landstingen nerna gemensamma organet för administra- samma organet för administration av personalpensioner får, i tion personalpensioner får, i av den utsträckning som föreskrivs den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndig- av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, ha het regeringen bestämmer, ha direkt åtkomst till uppgifter i direkt åtkomst till uppgifter i socialförsäkringsregister för de socialförsäkringsregister för de ändamål som anges i 4 Be- ändamål i 4 Besom anges stämmelsema i 14§ fjärde stämmelserna i 14§ femte stycket gäller också för stycket gäller också för pen- pensionsverket och det gemensam- sionsverket och det gemensamma organet. ma organet.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1999.

1 och dess

Utredningsuppdraget genomförande

Premiereservutredningen S 1994:07 avlämnade i juni 1996 betänkandet Allmänt pensionssparande SOU 1996:83. I betänkandet framlades

principskiss för hur ett premiereservsystem borde utformas. Bland en annat föreslogs att kapitalförvaltningen under aktivtiden skulle ske i ett renodlat sparsystem utan försäkring och att försäkringsfunktionen alltså skulle få betydelse för den enskilde först i samband med pensioneringen.

Efter remissbehandling av betänkandet beslutade regeringen den 13 mars 1997 direktiv till den nuvarande utredningen dir. 1997:46. Dessa direktiv återges i sin helhet i bilaga I direktiven anges att rege-

ringen i samråd med de partier som står bakom pensionsöverens-

kommelsen funnit att premiereservsystemet bör ha en annan inriktning än den den tidigare utredningen föreslagit. Det anges bl.a. att pre-

som miereservsystemet skall vara försäkringsmässigt uppbyggt även under intjänandetiden. Härjämte tas i direktiven upp en rad frågor som utredningen skall överväga och som kommer att redovisas i det följande. Många av frågorna är av utpräglat teknisk karaktär; systemets huvuddrag har lagts fast redan genom tidigare riksdagsbeslut och direktiven till utredningen.

Den korta utredningstiden har inte medgett något mer omfattande samråd med berörda organisationer. Utredningen har dock haft vissa kontakter med och inhämtat uppgifter från bl.a. Finansinspektionen, Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Statens löne- och pensionsverk, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Försäkringsföreningen för det statliga området, Fondbolagens Förening samt Försäkringsförbundet och ett par av dess medlemsföretag. Utredningen har också fått möjlighet att vid ett par tillfällen presentera sina förslag för Genomförandegruppen S l994:G; bl.a. har utredningen vid ett sammanträde den 15 september 1997 i gruppen presenterat ett utkast till det nu föreliggande betänkandet.

Vid ett Sammanträffande den 23 september 1997 med företrädare för Genomförandegruppen har dessa förklarat att det föreligger enighet mellan gruppens ledamöter om att utredningen bör belysa ett alternativ

46 Utredningsuppdraget och dess genomförande SOU 1997: 131

till de föreslagna reglerna om kapitalförvaltningen i premiereservsystemet 2 kap. förslaget till lag om premiepension. Alternativet skulle innebära att medlen i premiereservsystemet inklusive den tillfälliga förvaltningen skulle förvaltas i Allmänna pensionsfonden till dess att den enskilde valde någon annan förvaltare.

Med hänsyn till den snäva tidsram som gäller både för utredningens arbete och för det fortsatta beredningsarbetet har utredningen inte funnit det möjligt att behandla detta alternativ på alla de ställen i betänkandet där en sådan diskussion hade varit möjlig. Utredningen redovisar i stället sin bedömning av alternativet endast i avsnitt 4.6. I bilaga 8 redovisas en skiss till hur lagtexten kan utformas om man vill genomföra alternativet.

2 och

Tidigare riksdagsbeslut utredningsförslag m.m.

På grundval av propositionen 1993/94:250 Reformering det allmän-

av na ålderspensionssystemet beslutade riksdagen den 8 juni 1994

om riktlinjer för en genomgripande reform av det allmänna ålderspensionssystemet bet. 1993/94:SfIJ24, rskr. 1993/942439.

De riktlinjer som föreslogs i propositionen byggde på förslag av den parlamentariskt sammansatta Pensionsarbetsgruppen och den uppgörelse som hade träffats inom arbetsgruppen mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartiema m, c, och kd samt socialdemokraterna se betänkandet Reformerat pensionssystem, SOU 1994:20.

De föreslagna riktlinjerna innebar i sina huvuddrag följandezl Det reformerade ålderspensionssystemet skall vara ett allmänt obli-

gatoriskt system där pensionsfönnånerna baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Systemet skall till skillnad från det nuvarande,

fönnånsbestämda pensionssystemet- vara avgiftsbestämt.

Det reformerade systemet skall till huvuddelen uppbyggt enligt

vara fördelningsprincipen, vilket innebär att avgiftsintäkter löpande används till utbetalning av pensioner. Systemet skall dock kompletteras med

en premiereservdel där medel avsätts individuella premiereservkonton, vilka skapar underlag för en ålderspension som grundas det

sparande och den avkastning som finns kontot och som beräknas enligt i huvudsak samma principer som för frivilliga pensionsförsäkringar. Två procentenheter av den totala ålderspensionsavgiften om 18,5 procent på avgiftsunderlaget skall avsättas till premiereservsystemet och

ge pensionsrätt där.

Enligt riktlinjerna skulle för premiereservsystemet vidare gälla följande.

l De antagna riktlinjerna har senareändrats i vissa avseenden, bl.a. genom direktiven till denna utredning.

48 Tidigare riksdagsbeslut och utredninggâirslag m. m. SOU 1997: 131

Avsättningen av medel skall registreras på individuella konton. Avsättningen skall grunda ett enskilt pensionssparande innefattande civilrättsligt bindande åtaganden. Pensionsrätt skall beräk-

nas på försäkringsmässiga grunder enligt i huvudsak de principer

som gäller för frivilliga, individuella pensionsförsäkringar. De årliga förmånema skall dock bestämmas på lika villkor för kvinnor och män. Inom premiereservsystemet skall det finnas möjlighet att välja ett efterlevandeskydd genom fönnånstagarförordnande.

De medel som avsätts inom premiereservsystemet skall förvaltas av särskilda kapitalförvaltare, privata eller statliga, som väljs av den försäkrade. Förvaltarens uppdrag skall omfatta enbart kapitalförvaltning. Försäkringsfunktionen skall handhas

centralt Riksförsäkringsverket, även skall för

av som ansvara

premieinbetalningar till kapitalförvaltaren, beräkning av pen-

sionsbelopp och utbetalning av pension. Förvaltning av pensionsmedel får bedrivas endast efter tillstånd som meddelas av Finansinspektionen. En eller flera statliga kapitalförvaltare skall inrättas för förvaltning av medel från personer som vill välja en sådan lösning. För dem som inte själva väljer någon kapitalförvaltare skall det finnas flera andra statliga kapitalförvaltare. Mellan dessa kapitalförvaltare skall en utjämning av skillnader i avkastning göras. Kapitalförvaltaren skall årligen fastställa be-

hållningen och avkastningen respektive försäkrads pensions-

konto samt underrätta Riksförsäkringsverket om detta.

Den kompetens och erfarenhet av omfattande kapitalförvaltning som finns inom AP-fondens organisation bör tas till vara vid utformningen av den statliga kapitalförvaltningen för perso-

som inte själva väljer kapitalförvaltare. För kapitalförvalt-

ner ningen bör placeringsreglema utformas med förebild från de regler som gäller för livförsäkringsbolagen. Placeringar i tillgångar i utlandet eller utställda i utländsk valuta bör i den mån det är förenligt med EES-avtalets regler begränsas. Premiereservsystemet bör utformas så sätt att enskilda kapitalförvaltare inte blir alltför stora eller får ett betydande ägarinflytande i enskilda företag.

Ålderspension inom premiereservsystemet skall kunna tas ut

tidigast fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 61 år. Pensionen bör kunna tas ut inte bara som hel pension utan även som partiell pension. Det bör inte öppnas möjligheter att avbryta ett uttag av ålderspension från premiereservsystemet eller en viss del därav som en gång börjat utbetalas. Den försäkrade skall således inte kunna återkalla ett uttag av ålderspension från premie-

SOU 1997: 131 Tidigare riksdagsbeslut och utredningsförslag m. m. 49

reservsystemet. Den försäkrade skall kunna välja att ta ut pen-

sionen antingen livsvarigt eller under en begränsad tidsperiod om

fem eller tio år. Ett sådant val skall inte kunna ändras.

I sitt betänkande tillstyrkte riksdagens socialförsäkringsutskott med vissa förtydliganden de föreslagna principerna för en ålderspensionsreform. När det gällde utformningen av premiereservsystemet gjorde utskottet uttalanden om vilket statligt organ som bör ha hand om försäkringsfunktionen. Utskottet anförde att det var en rimlig utgångspunkt att Riksförsäkringsverket skulle handha denna funktion. Skulle det emellertid i det fortsatta utredningsarbetet visa sig att funktionen med större fördel kunde läggas ett annat statligt organ, fanns det enligt utskottet inget hinder mot att de partier som stod bakom uppgörelsen diskussion om frågan. Utskottet ansåg också att det

tog upp en av administrativa skäl fanns anledning att överväga en lägsta gräns för det årliga belopp som får avsättas till förvaltning inom premiereservsystemet. Avslutningsvis anförde utskottet att det på grund av frågornas komplexitet skulle finnas utrymme för de partier som stod bakom förslaget att, i de delar som ytterligare skulle utredas eller som annars kunde komma att beröras av resultatet av utredningsarbetet, utforma de kommande bestämmelserna på det sätt som visade sig mest ändamålsenligt.

Regeringen beslutade den 23 juni 1994 att inom Socialdepartementet tillsätta en arbetsgrupp, benämnd Genomförandegruppen S l994:G, med företrädare för de partier som ställt sig bakom uppgörelsen. Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka vid det fortsatta beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen.

Som ett led i det fortsatta beredningsarbetet lade Socialdepartementet i juni 1995 fram promemorian Reformerat pensionssystem lag

om inkomstgrundad ålderspension, m.m., Ds 1995:41 i fortsättningen citerad Ds 1995:41. Promemorian innehåller ett förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension med i stort sett fullständiga regler om inkomstpensionen dvs. den pension som skall utges inom fördelningssystemet samt ett par bestämmelser om premiepension. Förslaget rör till stor del frågor om beräkning och fastställande av pensionsgrundande inkomst och belopp samt fastställande av pensionsrätt. Om förslagen i promemorian se vidare i avsnitt 3.3 med flera ställen.

Den l september 1994 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att, med utgångspunkt från vad regeringen angett i propositionen 1993/94:250, utreda frågor rörande ett premiereservsystem inom den allmänna pensioneringens ram och lämna förslag hur detta system tekniskt borde utformas.

50 Tidigare riksdagsbeslut och utredningsförslag SOU 1997: 131

m. m.

Direktiven till utredningen baserades i huvudsak på de riksdagen

av antagna riktlinjerna för premiereservsystemet. Det angavs dock att frågan om vilket statligt organ som skall sköta den centrala försäkringsfunktionen skulle beredas inom Regeringskansliet och att utredaren skulle hålla sig informerad om resultatet av denna beredning.

Den 21 december 1994 förordnades civilekonomen Lennart Låftman som särskild utredare. Utredningen, som antog namnet Premiereservutredningen, fann att vissa frågor var av mer principiellt slag och behövde bli föremål för debatt innan alla mer tekniska detaljer och författningsförslag utfonnades. Utredningen beslutade därför att redovisa arbetet i etapper. Den 26 juni 1996 överlämnade utredningen betänkandet Allmänt pensionssparande SOU 1996:83.

Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle utformas som ett renodlat sparande under förvärvsaktiv ålder. Fram till dess att den enskilde gick i pension skulle kapitalet förvaltas i värdepappersfonder som valdes av den enskilde. Vid pensioneringstidpunkten skulle

sparkapitalet användas för att teckna pensionsförsälcring hos ett statligt för-

säkringsbolag. Utredningen föreslog att premiereservsystemet skulle få

benämningen Allmänt pensionssparande APS med hänsyn till den

uppläggning som förslaget hade. Socialförsäkringsadministrationen SFA skulle fastställa intjänad

pensionsrätt och det belopp som skulle avsättas till APS. I samband med beslutet om avsättningens storlek skulle SFA översända en blankett till den enskilde för val av fond. Blanketten skulle skickas av den enskilde direkt till berört fondbolag utan medverkan av SFA.

Efter det att medlen hade överförts till fonden skulle kommunikationen ske mellan fondbolaget och pensionsspararen utan SFA:s medverkan. Fondbolaget skulle föra register över sina sparare och lämna årliga besked till dem om bl.a. behållning och avkastning.

För personer som inte valde fond för sina pensionsmedel icke-

väljare skulle Riksförsäkringsverket svara för förvaltningen. Staten

skulle sköta registreringen av dessa sparare med konto hos SFA och svara för den årliga informationen till dem.

3 Utgångspunkter

Utredningen har haft i uppdrag att lägga fram förslag till teknisk utformning av ett premiereservsystem, som skall utgöra en del av det reformerade ålderspensionssystemet. Huvuddragen i systemet och till viss del även detaljutformningen har lagts fast redan i utredningens direktiv. Enligt dessa .skall premiereservsystemet vara försäkringsmässigt uppbyggt och utformat som ett fondförsäkringssystem, där försäkringsfunktionen är knuten till staten och kapitalförvaltningen sker i värdepappersfonder som administreras av fristående fondbolag.

Enligt direktiven skulle utredningen redovisa alternativa utformningar av premiereservsystemet som minskade belastningen på de offentliga finansema. Skälet till detta var att det antogs att införandet av premiereservsystemet skulle komma att påverka redovisningen i nationalräkenskapema av de offentliga finansema. Enligt ett besked som utredningen inhämtat från EU:s statistikorgan Eurostat är det emellertid

förenligt med reglerna i det europeiska nationalräkenskapssystemet att

hela det reformerade ålderspensionssystemet redovisas i den offentliga sektorn på samma sätt som nu sker med ATP-systemet. Denna fråga har därför inte påverkat utformningen av utredningens förslag.

3.1 Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär

Som redan angetts skall premiereservsystemet vara försäkringsmässigt uppbyggt, och försäkringsfunktionen skall knuten till staten. Be-

vara träffande försäkringsförhållandets rättsliga karaktär är direktivens utgångspunkt att försäkringsvillkoren skall regleras i ett civilrättsligt

avtal mellan försäkringsgivare och försäkrad, så att inte intjänad premiepensionsrätt skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan. Om det visar sig att en avtalsreglering inte är ändamålsenlig, skall det på andra sätt tryggas att de försäkrade i praktiken inte får

en sämre ställning villkoren hade reglerats i avtal.

än om

Ett avtalsrättsligt system skulle enligt utredningens mening ha

en del principiella och pedagogiska svagheter. I den mån avtalets innehåll skulle vara bestämt av lagstiftningen och något egentligt avtalsutrymme

52 Utgångspunkter SOU 1997: 131

alltså inte finnas t.ex. att pensionen kan tas ut från 61 års ålder och då

bara livsvarig pension skulle avtalet närmast framstå som en fik-

som tion. Liknande svårigheter skulle uppstå beträffande sådana enskilda

inte kunde eller ville medverka utan kanske rent av uttryckligen som förklarade att de av något skäl inte ville ingå något avtal. En annan omständighet medför att avtalsformen inte framstår som riktigt natur-

som lig är att den enskilde knappast gör något egentligt åtagande; avtal om försäkring eller liknande innebär vanligen att båda parter gör åtaganden.

Utredningen föreslår därför att man i stället väljer en förvaltningsrättslig reglering, med bestämmelser om försäkringsförhållandet i lag eller författning. En sådan lösning ger en enklare och mer natur-

annan lig samordning mellan pensionssystemets båda delar fördelningssys-

temet och premiereservsystemet.

Då återstår emellertid frågan om det rättsliga skyddet för intjänade premiepensionsrätter. Härvid är det naturligt att undersöka vilken betydelse det s.k. egendomsskyddet enligt 2 kap. 18 § regeringsformen kan få.

Detta skydd har två delar, såvitt här är av intresse. För det första: en enskild kan tvingas avstå från sin egendom t.ex. vid expropriation, bara om det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. För det andra: när den enskilde tvingas avstå sin egendom, skall han ha ersättning för förlusten enligt grunder som skall anges i lag.

Förarbetena till 2 kap. 18 § diskuterar inte särskilt ingående vad som skall anses som egendom. I litteraturen har dock den bedömningen gjorts, att civilrättsliga fordringar omfattas av egendomsskyddet, och detta även om de ännu inte har förfallit till betalning En annan bedömning har gjorts när det gäller offentligrättsliga fordringar mot det allmänna, som inte direkt motsvaras av någon prestation av den enskilde, t.ex. en fordran på folkpension. Sådana anspråk skulle inte kunna

egendom i grundlagens mening innan de förfallit till betalanses som ning; när de väl blivit tillgängliga för lyftning skulle de däremot omfattas skyddet vanligt sätt

av

Professorn och f.d. justitierådet Bertil Bengtsson har i ett till utredningen ställt utlåtande den 20 september 1997 uttalat som sin åsikt att det tillgodohavande som uppkommer för den enskilde i premiereservsystemet har karaktären av egendom i regeringsformens mening och att rätten till premiepension omfattas av skyddet enligt 2 kap. 18 § regeringsformen se bilaga 2. Utredningen delar den bedömningen. I pre-

2 Bengtsson, Bertil, Ersättning vid offentliga ingrepp 1986, 129.

s. 3 131.

A.a. s.

Utgångspunkter 53

miereservsystemet skall inbetalade avgifter, som direkt härrör från den försäkrades arbete, förvaltas på liknande sätt som medel inbetalade enligt avtal om privat pensionsförsäkring. Vidare har den enskilde möjlighet att själv bestämma hur de sparade medlen och deras avkastning skall placeras, och han kan också förfoga över en del av tillgodohavandet för frivilligt efterlevandeskydd. Att en myndighet såsom föreslås i

det följande har hand om försäkringsfunktionen kan under sådana

förhållanden inte få någon betydelse. Pensionsrätten måste likställas med en civilrättslig fordran och åtnjuta samma skydd enligt grundla-

Skyddet torde inträda när pensionsrätten för ett visst år har fastgen. ställts.

Med den bedömning som nu gjorts anser utredningen att det inte finns behov av särskilda åtgärder för att rätten till intjänad pensionsrätt skall vara skyddad mot beslut som får retroaktiv verkan. Det kan vara lämpligt att den myndighet som skall sköta försäkringen, åtminstone i samband med enskild första gången har tjänat premiepensions-

att en rätt, i ett besked till den enskilde markerar att hans premiepensionsrätt är skyddad enligt grundlagen. På det sättet behöver inte någon oklarhet råda om vad som gäller.

Om det ändå skulle lämpligt att uttryckligen slå fast att rätten

anses till premiepension omfattas av skyddet enligt 2 kap. 18 § regeringsformen, kan detta ske genom att paragrafen tillförs ett nytt stycke av t.ex. följande lydelse: Vad som sägs i första och andra styckena om egendom skall också gälla intjänad premiepensionsrätt inom ramen för den

allmänna ålderspensioneringen.

3.2 Myndighet eller bolag

Enligt direktiven skall utredningen i första hand överväga en ordning

innebär att försäkringsfunktionen handhas av myndighet och, som en om myndighetsformen väljs, lämna förslag lämplig myndighet. Bara om utredningen finner att myndighetsformen inte är lämplig, skall bolagsformen väljas.

Frågan om den statliga försäkringsgivarens verksamhetsform har nära samband med frågan om försäkringsförhållandets rättsliga karaktär. Som framgår ovan föreslår utredningen att försäkringsvillkoren skall regleras i lag på ungefär samma sätt som för närvarande sker med den allmänna tilläggspensioneringen. Vidare framgår av direktiven att det bara skall finnas en, statlig försäkringsgivare. Med dessa utgångspunkter framstår det som naturligt att försäkringsfrågorna skall skötas av en myndighet. Det kan inte uteslutas att det senare kan visa sig

54 Utgångspunkter SOU 1997: 13 l

lämpligt att inrätta något bolag för någon delfunktion hos myndigheten, t.ex. inom kapitalförvaltningen, men utredningen föreslår inte något sådant arrangemang nu.

Utredningen föreslår att försäkringsfunktionen skall handhas

av en nyinrättad statlig myndighet, Premiepensionsmyndigheten, som skall stå under tillsyn av Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket skall också ansvara för samordningen mellan ålderspensionssystemets olika delar när det gäller pensionsutbetalningar, information till de försäkrade m.m.5 Skälen för förslagen i denna del är följande.

Om man ser till nuvarande organisationsstruktur, kompetens och arbetsuppgifter, är inte någon nu befintlig myndighet given som försäkringsgivare. Att lägga försäkringsfunktionen de allmänna försäkringskassorna är knappast tänkbart från praktisk synpunkt, eftersom försäkringsgivaren skall ha täta kontakter med ett stort antal fristående fondförvaltare. Vidare kommer premiereservsystemet i relativt stor utsträckning att ställa krav som är nya för den statliga förvaltningen. Detta talar för att försäkringsfunktionen bör handhas av en myndighet

central nivå. Mot att lägga denna uppgift Riksförsäkringsverket talar bl.a. att en sådan verksamhet skulle vara svårförenlig med verkets roll som central lednings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsadministrationen. Samtidigt är det viktigt att premiereservsystemet även organisatoriskt är en del socialförsäkringen och att systemet

av står under tillsyn på samma sätt som övriga delar av socialförsäkringen. Det framstår därför som klart att verksamheten vid den myndighe-

nya ten skall stå under tillsyn av Riksförsäkringsverket. Försäkringskas-

soma bör i första hand kunna medverka som förmedlare information

av från den nya myndigheten till de försäkrade se vidare i avsnitt 12.5.6 nedan.

Att försäkringsfunktionen läggs på en ny myndighet i stället för på Riksförsäkringsverket- vilket torde vara det alternativ som annars ligger närmast till hands -torde också öka möjligheterna att få premiereservsystemet i kraft vid avsedd tidpunkt. Som framgår av Statskontorets promemoria 1997-03-19 Nytt pensionssystem dnr 66/97-5 har Riksförsäkringsverket för de närmaste åren ett antal mycket resurskrävande åtaganden, som delvis skulle konkurrera med införandet av premiereservsystemet och som skulle kunna försvåra för verket att i till-

4 Förslaget överensstämmer med rekommendationerna i en promemoria som Statskontoret har upprättat på utredningens uppdrag se bilaga 3. 5 Se avsnitt 7.5, 7.6 och 12.3.1.

SOU 1997: 131 Utgångspunkter 55

räcklig utsträckning fokusera på uppbyggnaden av försäkringsfunktionen.6

Utredningen har prövat om en ordning där försäkringsfunktionen i det nya systemet handhas av ett statligt organ kan strida mot Sveriges internationella åtaganden. Enligt utredningens bedömning hindrar emellertid varken vårt medlemskap i EU eller OECD eller våra åtaganden enligt GATS7 sådan ordning. Det kan särskilt framhållas att den

en verksamhet som försäkringsgivaren skall utöva kommer att ha betydande inslag av myndighetsutövning, något som bl.a. medför att EG:s livförsäkringsdirektiv inte är tillämpliga Inte heller mera allmänt kan det hävdas att det är fråga om diskriminering utländska försäkringsbo-

av lag, eftersom inte heller svenska försäkringsbolag får möjlighet att medverka.

3.3 En särskild lag

Utredningens förslag måste i stor utsträckning få formen av lagförslag. Frågan har då varit i vilken närmare form lagförslagen skulle presenteras.

I Ds 1995:41 finns ett förslag till lag om inkomstgrundad ålderspension. I den föreslagna lagen har ett kapitel reserverats för premiepensionen, och det föreslås också ett par paragrafer sådan pension.

om

Utredningen har emellertid kommit fram till att åtminstone utredningsförslaget bör samlas i en särskild lag om premiepension. Detta är nödvändigt för att läsaren skall kunna få rimlig överblick över vad

en som föreslås gälla om premiepensionen. Utredningens förslag omfattar ca 50 paragrafer, och det skulle vara svårt att ta alla de bestämmelser som har relevans bara för premiepensionen i ett enda kapitel.

I fråga om den slutliga lagtekniska lösningen gör sig olika hänsyn gällande. Från en synpunkt vore det naturligtvis bäst om samtliga regler om den nya ålderspensioneringen kunde samlas i en, enhetligt utformad lag, som i så fall sannolikt skulle behöva vara uppdelad i avdelningar för olika ämnesområden. Det är emellertid enligt utredningens bedömning tveksamt om en sådan integrering kan klaras inom den snäva tidsram som gäller för det fortsatta beredningsarbetet. Ett alternativ kunde

6 Jfr också kontorets promemoria 1997-09-23 Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet dnr 242/97-5. 7 General Agreement on Trade Services, ett avtal inom ramen för World Trade Organisation, WTO. 8 EG:s regler om etablerings- och tjänstefrihet omfattar inte verksamhet som är förenad med myndighetsutövning, seartikel 55 och 66 i Romfördraget.

56 Utgångspunkter

vara att de gemensamma och relativt omfattande bestämmelserna

om fastställande av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp samt fastställande av pensionsrätt- togs i en lag, till vilken man kopplade en lag om inkomstpension och en om premiepension.

4 Kapitalförvaltning

4.1 Den tillfälliga förvaltningen

Sedan år 1995 avsätts enligt 4 kap. 3 § lagen 1981:691 om socialavgifter ll procent av influtna tilläggspensionsavgifter till ett framtida premiereservsystem. I avvaktan på att premiereservsystemet kommer på plats är medlen placerade på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret.

En liknande tillfällig förvaltning kommer att förekomma även när premiereservsystemet är i full drift. Enligt hittills fattade beslut kommer ålderspensionsavgiftema att betalas in successivt under intjänandeåret inte kunna föras över till fondförvaltare förrän pensions-

men rätten har fastställts, vilket kan ske tidigast i slutet av året därpå; avgiftsmedlen kommer alltså att ligga i någon form av tillfällig förvaltning under i genomsnitt minst 18 månader Det är denna löpande tillfälliga förvaltning som behandlas i detta avsnitt. Den fortsatta behandlingen de avgiftsmedel som nu ackumuleras sedan år 1995 tas upp i

av avsnitt ll.

Frågan hur den tillfälliga förvaltningen skall läggas upp hänger

om nära samman med hur debiteringen och uppbörden av pensionsavgifterna är ordnad.

Det finns ca 270 000 arbetsgivare i Sverige. Varje arbetsgivare lämnar en uppbördsdeklaration varje månad. Den avser samtliga anställda. Det skulle bli ohanterligt för både arbetsgivarna och skattemyndigheterna om varje arbetsgivare skulle lämna en uppbördsdeklaration per anställd varje månad. Följaktligen är inte heller de avgifter som betalas in individualiserade utan beräknade den totala bruttolönesumman.

Utredningen har övervägt om det skulle vara möjligt att föra över avgiftsmedlen till de valda förvaltarna snabbare än vad som hittills va-

9 En exakt beräkning hur länge avgiñsmedlen för visst år skall ha funnits i

av ett anses den tillfälliga förvaltningen är svår att göra bl.a. med hänsyn till att de avgiftsskyldiga har möjlighet att göra fyllnadsbetalningar ett par månader på året efter intjänandeåret. Med den teknik för beräkning och fördelning av avkastningen från den tillfälliga förvaltningen som utredningen föreslår spelar detta emellertid inte någon roll se nedan i detta avsnitt samt avsnitt l2.2.l.

58 Kapitalförvaltning SOU 1997: l 31

rit tänkt; överföringen skulle alltså göras redan innan pensionsrätten för det aktuella året hade fastställts. Denna väg har dock inte visat sig framkomlig, både därför att den skulle kräva en alltför omfattande löpande rapportering av de försäkrades inkomster och därför att överföringen i så många fall skulle behöva korrigeras när pensionsrätten slutligen hade fastställts. När det gäller egna företagare skulle det i princip alltid uppstå differenser, eftersom egna företagare betalar preliminära skatter och avgifter på grundval av en bedömning som görs året före inkomstâret. Även för anställda skulle den slutliga pensionsrätten i många fall bli högre eller lägre än den tänkta pensionsrätt som hade legat till grund för överföringen till fondförvaltare.

Det måste alltså accepteras att staten skall bestämma och där-

om med ha ansvaret för förvaltningen av avgiftsmedlen under i genom-

snitt ca 18 månader. När det gäller inriktningen av denna förvaltning gör utredningen följande bedömning.

Självfallet är det önskvärt med en god avkastning på avgiftsmedlen. Enligt utredningens mening är emellertid ett lågt risktagande och en trygghet i placeringarna av större vikt i detta skede, inte minst för de försäkrades förtroende för premiereservsystemet. Detta förtroende skulle kunna skadas allvarligt om den tillfälliga förvaltningen skulle Visa negativt resultat och de försäkrade alltså skulle ha ett lägre belopp att disponera för överföring till förvaltare än som hade fastställts som pensionsrätt för det aktuella året.

Den förvaltning som väljs bör alltså inte kunna ge negativt resultat ens för enskilda år annat än under mycket speciella förhållanden. Utredningen föreslår därför att medlen skall placeras konto hos Riksgäldskontoret. Samtidigt bör dock de möjligheter som finns att effektivisera förvaltningen tas till vara. Premiepensionsmyndigheten bör därför göras till kontohavare och Riksgäldskontorets motpart när det gäller att träffa avtal om förräntning av avgiftsmedlen m.m. Myndigheten bör därvid sträva efter att få en så god avkastning på medlen som möjligt med de begränsningar som följer av ett krav på lågt risktagande och av den korta placeringshorisonten.

Avkastningen skall fördelas på de enskilda som ett procentuellt påslag på pensionsrätten i samband med att avgiftsmedlen förs över till fondförvaltare. Varje års pensionsrätter skall då i princip få avkastningen från förvaltningen under i genomsnitt 18 månader. Av praktiska skäl föreslår utredningen ett enklare system, där varje årskull får bara

10 Till bilden hör också att avkastningen från den tillfälliga förvaltningen har bara begränsad betydelse för storleken av utgående pensioner. Som framgår av bilaga 6 tabell 2 raderna A och B medför en förändring av avkastningen av den tillfälliga förvaltningenmed en procentenhet baraatt utgående pensioner ändrasmed ca 1,5procent.

SOU 1997: 131 Kapitalförvaltning 59

ett års avkastning men räknat på ett högre belopp. Detaljerna i förslaget

beskrivs i författningskommentaren.

De avgifter som löpande betalas till Riksgäldskontoret för ett visst intjänandeår kommer inte att helt motsvara de pensionsrätter som fastställs för intjänandeåret. Detta har bl.a. att göra med den andel att av avgifterna som betalas till premiereservsystemet utgör schablon en för närvarande ll procent tilläggspensionsavgiften. Vidare finns av det vissa avvikelser från den grundläggande principen i det reformerade ålderspensionssystemet att tillgodoräknad pensionsrätt alltid har sin motsvarighet i att avgifter har betalats. Som exempel på sådana avvikelser kan nämnas dels att anställd alltid tillgodoräknas pensionsrätt en även om arbetsgivaren inte har betalat avgifter, dels att pensionsrätt inte fastställs för det år avlidit även det har betalats en person om avgifter på lön som han tjänat det året. Det anförda innebär det att

kommer att bli nödvändigt med fortlöpande utjämning tillgodo-

en av havandet hos Riksgäldskontoret. Detta bör ske minskning genom en respektive en ökning av tillförseln avgiftsmedel vid kommande tillav fällen, dvs. den schablon andelen avgiften till premiereservsyssom av temet utgör får justeras upp eller ned. Eftersom medlen tillförs den tillfälliga förvaltningen enligt lag kan uttag medel än Premieav av annan

pensionsmyndigheten ske bara efter riksdagsbeslut.

4.2 Fondförvaltare i

premiereservsystemet

Premiereservsystemet skall vara utformat ett fondförsäkringssystem,

som där kapitalförvaltningen sker hos fristående fondförvaltare. Fondförsäkringsmodellen innebär bl.a. att Premiepensionsmyndigheten skall vara andelsägare i de värdepappersfonder där medel placeras. Det är emellertid de försäkrade som skall bestämma hos vilka förvaltare medlen skall placeras och skall bära den finansiella risken för placeringen. I detta som avsnitt diskuteras vilka förvaltare skall kunna medverka i premieresom servsystemet och vilka krav skall ställas på dem. som Fondsparande är i dag utbredd sparform i Sverige. I underen en sökning som SIFO nyligen gjorde på uppdrag Fondbolagens Föreav ning svarade nästan hälften av de tillfrågade 49 procent att de sparade i fond. Hushållens fondsparande är beloppsmässigt större än numera

deras banksparande.

En redogörelse för den svenska fondlagstiftningen och lagannan stiftning som har anknytning till denna lämnas i bilaga

För att trygga att fondförvaltningen i premiereservsystemet kommer

att bedrivas i sunda former bör endast förvaltare har tillstånd som att

60 Kapitalförvaltning SOU 1997: 13 l

utöva sådan verksamhet och som står under tillsyn få medverka i premiereservsystemet. Utredningen har övervägt att härutöver ställa upp krav på att medelsförvaltningen skulle ske i särskilda fonder som sköttes särskilda fondförvaltare inte funnit tillräckligt tungt vägan-

av men de fördelar med något av dessa krav; nackdelarna i form av högre kostnader för de försäkrade skulle dessutom kunna bli relativt betydande. Ett öppet system bör också öka mångfalden i kapitalförvaltningen.

Utredningen föreslår alltså att vanliga värdepappersfonder skall få ta emot medel för förvaltning inom premiereservsystemet. Därmed bör också fondföretag från andra EES-länder, som driver verksamhet som omfattas UCITS-direktivet, ha rätt att med stöd tillstånd från

av av hemlandet driva fondverksamhet inom ramen för premiereservsystemet. Likaså bör fondföretag från länder utanför EES, som har fått tillstånd Finansinspektionen att driva fondverksamhet i Sverige, ha rätt

av att medverka i systemet. Härigenom skapas ytterligare förutsättningar för ett brett utbud fonder. De utländska fondföretagen kommer att stå

under tillsyn från hemlandet och kan bedriva verksamheten från filial

verksamhet.

eller genom gränsöverskridande

Det sagda hindrar dock inte att det i lagstiftningen om premie-

nu reservsystemet ställs särskilda krav på dem som får förvalta medel

upp inom systemet, t.ex. när det gäller avgiftsstruktur och information, så länge dessa krav är generellt tillämpliga och inte endast riktade mot utländska fondföretag. Det måste nämligen stå stat fritt att i ett all-

en mänt socialförsäkringssystem ställa sådana krav i olika hänseenden

är påkallade försäkringssystemets särskilda natur. som av

Enligt utredningens förslag skall det för medverkan i premiereservsystemet krävas att fondförvaltaren

l har anmält sina fonder för registrering hos Premiepensions-

myndigheten och slutit ett avtal om det praktiska samarbetet med

myndigheten,

2 har åtagit sig att på begäran lämna ut informationsmaterial till de

försäkrade, trots att dessa formellt sett inte är fondandelsägare, 3 har åtagit sig att inte ha några uttagsavgifter, och

11 Se bilaga 12Att tillåta utländska fondföretag, inte är etablerade här och står under till-

som som

från hemlandet, att förvalta medel inom premiereservsystemet möter inte samma syn betänkligheter i detta system som i den förra utredningens APS-modell. I APSmodellen hade den enskilde direktkontakt med fondförvaltarna utan medverkan av socialtörsäkringsadministrationen. Enligt det nu framlagda förslaget sköter Premiepensionsmyndigheten kontakterna med fondförvaltarna.

SOU 1997: 131 Kapitalförvaltning 61

4 har åtagit sig att varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som tagits ut ur fonden.

Kravet att fondförvaltaren har anmält sina fonder för registrering hos Premiepensionsmyndigheten är nödvändigt för att både myndigheten och de försäkrade skall veta vilka aktörer deltar i systemet. som Det behövs också rutiner för överföring information och medel av mellan Premiepensionsmyndigheten och fondförvaltarna. Enligt utredningens mening löses dessa frågor bäst avtal mellan myndighegenom ten och fondförvaltarna. Det ligger i sakens natur att förvaltama härvid i stor utsträckning måste anpassa sig till de tekniska lösningar som myndigheten valt se vidare i avsnitt 12.2.3. Vidare skall fondförvaltaren ha åtagit sig att lämna ut informationsmaterial till de försäkrade. Den information är fondens som avses

informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse. Den för-

säkrade skall ha rätt att få detta material vid det tillfälle när han begär det, men han skall också kunna prenumerera på årsberättelserna och halvårsredogörelsema. Förvaltarens åtagande bör gälla både i förhållande till sådana försäkrade har valt den aktuella fonden och sådasom na försäkrade som överväger att välja fonden. Den föreslagna regeln ansluter nära till vad som i detta avseende gäller enligt lagen 1990:1 l 14 om värdepappersfonder. När det gäller fondförvaltares avgifter finns det varken i lagen om värdepappersfonder eller i UCITS-direktivet några regler vilka eller om hur höga avgifter fondförvaltarna får ta ut. Däremot föreskrivs i lagen om värdepappersfonder att det i fondbestämmelserna skall anges grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets ersättning från fonden. Fondbestämmelserna skall även innehålla uppgifter om fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen andeav lar. Vidare har Finansinpektionen meddelat föreskrifter vilka om uppgifter om avgifter skall finnas i fondbestämmelserna och m.m. som

fondens informationsbroschyr FFFS 1997:1 l.

Enligt utredningens grundsyn behövs det inte någon reglering de av avgifter fondförvaltarna tar ut. Man kan räkna med att konkurrensen och den ökande bevakningen från media och andra skall medföra att några oskäliga avgifter inte tas ut. I ett avseende föreslår utredningen emellertid en begränsning, nämligen när det gäller uttagsavgifter. Även om tendensen under senare år har gått bort från transaktionsavgifter till förmån för förvaltningsavgifter, finns det enligt utredningens mening skäl att förbjuda uttagsavgifter i några situationer den enskilde inte som så lätt kan överblicka när han gör sitt val förvaltare. av För det första bör det inte vara tillåtet med uttagsavgifter när fondandelar säljs i samband med pension. Om den försäkrade väluttag av

62 Kapitalförvaltning SOU 1997: 131

jer att ha kvar sitt tillgodohavande i fonder under pensionstiden och uttag alltså skall göras gång i månaden, skulle sådana avgifter kunna

en bli besvärande. Vidare bör uttagsavgifter inte kunna förekomma när

fonden skall göras i samband med någon administrativ åtgärd uttag ur

den försäkrade inte har begärt. Exempel är när Premiepensionssom myndigheten skall sälja fondandelar för att göra sig betald för sina administrationskostnader avsnitt 7.3 nedan eller därför att den försäk-

se

rades pensionsrätt har sänkts och ett belopp skall återföras till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret se avsnitt 8 nedan.

Däremot framstår det i princip som fullt tillåtligt att det tas ut en uttagsavgift i samband med försäkrad byter fond. Emellertid

att en skulle sådan uppdelning i tillåtna och icke tillåtna uttagsavgifter

en sannolikt inte vara praktiskt genomförbar. Premiepensionsmyndigheten kommer fortlöpande att ha mängd transaktioner att göra med varje

en fond: någon försäkrad vill byta till den fonden, vill byta däri-

en annan från, uttag skall göras för betalning pensioner Det är då natur-

av osv. ligt att myndigheten gentemot fonden bara redovisar den nettoförändring myndighetens innehav skall ske vid varje tillfälle. Följakt-

av som ligen skulle det inte gå att urskilja vilka uttag som skulle belastas med avgift och vilka som skulle vara fria.

Slutsatsen det har sagts blir att det över huvud taget inte

av som nu

tillåtet för fondförvaltarna i premiereservsystemet att ha utbör vara tagsavgifter. Angående myndighetens kostnader för fondbyten, se nästa avsnitt.

Slutligen vill utredningen ställa upp ett särskilt krav på redovisning

fondernas kostnader. Praxis för hur kostnaderna för förvaltningen av av

fond redovisas kan variera förhållandevis mycket mellan olika länen der. I vissa länder betalar fondförvaltaren praktiskt taget alla kostnader

gäller fonden och tar sedan ut ett förvaltningsarvode som täcker som både kostnaderna och förvaltarens eget arbete. I andra länder förekommer det att förvaltningsarvodet bara täcker förvaltarens eget arbete, medan många kostnader rör fonden tas direkt ur fonden utan nå-

som

redovisning till andelsägarna. Det kan gälla kostnader för revision, gon tillsynsavgifter och t.o.m. kostnader för marknadsföring av fonden.

Det kan naturligtvis sägas att dessa olikheter inte har någon saklig betydelse; fondvärdet blir i slutändan detsamma. Den som inför sitt val

fond vill jämförelse mellan olika förvaltares kostnadsuttag av göra en ställs dock inför stora svårigheter. Dessa svårigheter förstärks om det,

när det gäller premiereservsystemet, till stor del är fråga om sparasom

inte tidigare har kommit i kontakt med fondsparande och som re som kanske aldrig själva skulle ha tagit initiativ till ett sådant sparande.

13 Särskilt gäller detta det finns ett visst minsta belopp for uttagsavgiñen.

om

SOU 1997: l 31

Kapitalförvaltning 63

Utredningen föreslår därför att fondförvaltarna skall vara tvungna

att årligen till Premiepensionsmyndigheten lämna alla

en rapport om kostnader som har tagits ut fonden, fördelade olika kostnadsslag. ur Dessa uppgifter kan sedan användas i sådana sammanställningar över

fonderna, deras inriktning och förvaltningsresultat myndig-

m.m. som heten enligt utredningen skall framställa och tillhandahålla de försäkrade avsnitt 7.6.

se

En sådan regel överensstämmer i allt väsentligt med rekommenen dation som har utfärdats Fondbolagens Förening och torde fölav som jas av alla svenska fondbolag. Det innebär att detta krav i praktiken

kommer att ha självständig betydelse bara for de utländska fondföreta-

gen. Man kan därför fråga sig om regeln strider mot principerna för EU:s inre marknad, där en hömstenarna är att varje stats interna av regelverk skall accepteras övriga medlemsstater på sådana rättsområav den har harmoniserats. Så kan emellertid enligt utredningens som man mening inte se saken. Det föreslås är inte generell reglesom nu en ring av villkoren för fondverksamhet på den svenska marknaden. De EG-rättsliga principerna hindrar inte att staten vid inrättandet av ett nytt pensionssystem ställer upp specifika regler för de företag vill som medverka i systemet. Det är närmast fråga upphandling finanom en av siella tjänster också i lagform där det inte bör ha någon saklig - om betydelse att det råkar svenska staten upphandlar. Staten vara som måste i detta avseende stå lika fri privat part vill göra som en som en liknande upphandling. Varje fondförvaltare bör ha rätt att, inom för placeringsregramen lerna i lagen värdepappersfonder bilaga 4, själv välja place-

om se

ringsinriktning för sina fonder. Utredningen redovisar i bilaga 5 de svenska värdepappersfondernas utveckling under den tid för vilken det

finns statistik, åren 1990-1996. De fonder utvecklats fördelsom mest aktigt under den studerade perioden har i genomsnitt ökat i värde med

150-170 procent. Periodens minst fördelaktiga utveckling uppvisar de s.k. Japanfonderna, för perioden 1990-1996 i genomsnitt sjunkit som

l7 procent.

Varken denna statistik eller de upplysningar i övrigt utredningsom en har inhämtat belägg för att det skulle behöva ställas ger upp stränga-

re placeringsregler för premiepensionssparandet än för annat fondspa-

rande. Som utvecklas i bilaga 5 finns det goda möjligheter att genom val av fond och spridning sparandet i fonder med olika placegenom av

ringsinriktning minska de risker finns i all placeringsverksamhet.

som

14 Om Japanfonder funnits tillgängliga i Sverige år 1980 hade emellertid utfallet blivit annorlunda. Under perioden 1980-1996 stegNikkei index 223 procent, vilket motsvarar en genomsnittlig årlig uppgång om 7,14 procent.

SOU 1997: 131

64 Kapitalförvaltning

Vidare tillkommer för premiereservsystemets del att den långa sparti-

ökar sannolikheten för att sparandet som helhet skall ge den avsevärt ett positivt resultat. Det kan nämnas att vid en 20-årig placeringshori-

har historiskt mätperioden omfattar åren 1919-1996 aktier sont sett - alltid i genomsnitt genererat årlig positiv real avkastning se vidare i en bilaga 5. Naturligtvis kan utvecklingen för enskilda fonder under kortare eller

längre tid bli negativ, det finns goda möjligheter att genom valet men fonder undvika sådana nedgångar får någon avgörande inverkan av att premiepensionens storlek. Information till de enskilda om de risker

kan förenade med olika placeringsinriktningar m.m. framstår som vara därför ändamålsenlig väg att komma till rätta med farhågor som en mer för trygghet än ett förbud mot placering i vissa typer av fonsparamas der. Även risker andra slag kan förekomma, även om de är sällsynta. av Under de sju åren har det förekommit två kända fall i Europa senaste då fondbolag råkat i svårigheter på grund att fondförvaltarna inte av följt gällande lagar och regler. I båda fallen har ägarna tillskjutit kapital

så andelsägarna inte lidit någon skada; fondbolagens egna kapital är att ofta för litet för bolaget skall kunna fullt ut möta sitt skadeståndsatt omfattande skada inträffar. Det kan behöva övervägas ansvar om en skyddet för de enskilda i situationer detta slag borde förstärkas, om av ökade kapitalkrav på fondförvaltarna eller genom att dessa t.ex. genom ålades ha ansvarsförsäkring. Sådana krav bör emellertid helst att en och inte bara gälla premiereservsystemet, bl.a. därför att

vara generella

det finns risk för att förvaltarna inte skall vilja delta i detta annars en Utredningen har inhämtat inom Finansinspektionen system. att man frågor detta slag och att rapportera resultatet av sina överväger av avser överväganden till regeringen. Utredningen går därför inte vidare

detta spår. förekommer ibland att det lämnas garanti för att en fond Det en skall viss minsta avkastning. Garantin lämnas som regel inte av ge en fondbolaget något annat företag i koncern. Det finns utan av samma inte någon anledning att utestänga fonder med sådana garantier från

premiereservsystemet, Även inte kan räkna med att de skall om man tillhöra de högavkastande, kan sådana fonder för vissa försäkrade mest attraktivt alternativ. Däremot bör inte Premiepensionsmyndigvara ett heten lämna garantier detta slag jfr avsnitt 5.1 nedan om livräntor av

med garanterade belopp.

15 Jfr 47 § lagen värdepappersfonder, som föreskriver strikt skadeståndsansvarför om fondbolaget andelsägarehar tillfogats skadagenom att fondbolaget överträtt den om en lagen eller fondbestämmelserna. Seockså i slutet av dettaavsnitt.

SOU 1997: 131 Kapitalförvaltning 65

Utredningen har också haft att pröva frågan andelsägarinflytanom de. Med detta menas en möjlighet för andelsägarna att utse ledamöter i fondbolagets styrelse och dessa ledamöters rätt att besluta i frågor om utövande av rösträtt för fondens aktier. Enligt utredningens mening bör samma ordning gälla i premiereservsystemet som för vanliga värdepappersfonder. Det innebär att det inte skall finnas något lagreglerat andelsägarinflytande men att ett fondbolag frivilligt kan ta sådana regler i bolagsordningen och fondbestämmelserna. Enligt direktiven till utredningen skall i så fall andelsägarinflytandet de försäkrade utövas av vilkas uppdrag fondandelarna har förvärvats och inte den statliga av

försäkringsgivaren.

Utredningen instämmer i att detta är den naturliga ordningen men anser inte att det behövs någon lagregel i ämnet. Om fondförvaltare en väljer att införa ett andelsägarinflytande, torde kunna man utgå från att detta ordnas på det sätt i direktiven. Att privat fondförsom anges en valtare skulle införa ett andelsägarinflytande för Premiepensionsmyndigheten framstår helt osannolikt. Angående andelsägarinflytande som i det statliga fondbolag som föreslås, se avsnitt 4.4. Som redan angetts anser utredningen att det bör krävas att fondförvaltaren har anmält sina fonder för registrering hos Premiepensionsmyndigheten. Frågan är då vad skall gälla förvaltare vill som om en avanmäla en viss fond. Anledningen kan att fonden inte har attravara herat ett tillräckligt antal eller att förvaltaren helt skall upphöra sparare med sin verksamhet. En sådan åtgärd kan naturligtvis vara negativ för de försäkrade som har valt den aktuella fonden, och den kan också medföra hel del en praktiskt besvär för myndigheten. Det kan emellertid inte komma i fråga att tvinga förvaltarna att tillhandahålla viss fond under obegränen sad tid; en sådan regel skulle för övrigt kunna negativa effekter i ge form av att förvaltarna inte tillhandahöll än ett mycket begränsat mer sortiment av fonder. Sådana frågor får i stället i första hand lösas enligt reglerna i 33-34 lagen värdepappersfonder, dvs. att förom genom valtningen fonden överlåts till någon eller fonden av annan genom att slås ihop med någon annan fond. Det kan lämpligt att sådana fråvara gor tas upp i det samarbetsavtal som skall slutas mellan myndigheten och förvaltarna. Om lösning inte kan uppnås på något dessa - en av sätt, måste Premiepensionsmyndigheten lösa in samtliga sina andelar i den aktuella fonden och de berörda försäkrade möjlighet välja ge att nya fonder. Som nämndes inledningsvis i detta avsnitt skall Premiepensionsmyndigheten formellt andelsägare i de värdepappersfonder där vara medel placeras, trots att placeringen sker för de försäkrades räkning och dessa står den finansiella risken för placeringen. Utredningen har

3 17-1251

66 Kapitalförvaltning SOU 1997: 131

funnit att denna konstruktion i ett avseende skulle kunna vålla tillämpningssvårigheter, nämligen om det blir fråga om att rikta skadeståndskrav mot någon på grund en åtgärd eller underlåtenhet som har med-

av fört att andelarna i en fond har minskat i värde.

I 47 § lagen värdepappersfonder finns en bestämmelse om strikt

om skadeståndsansvar, dvs. oavsett uppsåt eller oaktsamhet föreligger,

om

fondandelsägare har tillfogats skada genom att fondbolaget eller om en

förvaringsinstitutet har överträtt lagen värdepappersfonder eller

om fondbestämmelsema. I andra fall kan det bli fråga om att rikta skadeståndskrav mot fondbolaget eller någon enligt allmänna skade-

annan

ståndsrättsliga regler.

Om det skulle bli aktuellt för Premiepensionsmyndigheten att rikta ett skadeståndskrav mot ett fondbolag med stöd av 47 § eller t.ex. på

grund oaktsamhet vid förvaltningen fondens medel skulle bola-

av av get kanske kunna invända att myndigheten inte hade lidit någon skada, eftersom den finansiella risken bärs de försäkrade. Mot ett krav från

av

försäkrad skulle bolaget kunna invända att 47 § gäller bara till fören mån för fondandelsägarna och att bolaget inte heller står i något avtalsförhållande till den försäkrade. Det är inte självklart att domstolarna skulle godta sådana invändningar, också andra frågor inställer sig.

men Det gäller både skall ha rätt att föra skadeståndstalan vid

vem som domstol och till ett skadeståndsbelopp skall betalas.

vem

Oavsett för talan är det enligt utredningens mening klart

vem som att det inte kan godtas att skadeståndsbelopp skulle betalas till den försäkrade; beloppet måste betalas till myndigheten för att så småningom läggas till grund för den försäkrades pension. Om den försäkrade redan har börjat ta ut sin pension, bör myndigheten dock betala ut det belopp

kan beräknas belöpa på förfluten tid till honom. som

Vad sedan gäller talerätten kan först faststlås att en talan av detta slag rimligen måste hela den skada som drabbat de försäkrade,

avse alltså inte bara den skada drabbat enskild försäkrad. Det är där-

som en för naturligt att talan i första hand skall föras av Premiepensionsmyndigheten. Om myndigheten inte vill föra någon talan, bör dock en försäkrad ha rätt att föra talan skadestånd till myndigheten; även i det

om fallet bör talan hela den skada har drabbat de försäkrade.

avse som Regler detta slag finns i 4 kap. 19 och 20 konkurslagen, 15 kap.

av

15 dessa slag kan aktualiseras också vid fondtörsälcring enligt lagen

Frågeställningar av 1989:1079 livtörsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Ämnet togs inte

om upp i förarbetena till den lagen, och såvitt utredningen känner till har det inte ställts på sin spetsi sådanasammanhang.Sannolikt klaras sådanasituationer somregel upp under hand i ett rent affärsmässigt förhållande; jfr ovan om några fall där förluster av detta slag inträffat i fonder inte varit knutna till försäkring. Med hänsyn till omfånget av det föreslagna

som premiereservsystemethar utredningen inte ansettsig kunna förbi frågoma.

SOU 1997: 131 Kapitalförvaltning 67

5 § aktiebolagslagen 1975:1385 och 5 kap. 5 § bankrörelselagen

1987:617.17

Utredningen föreslår att bestämmelser med det innehåll angetts som ovan tas i lagen om premiepension. Några detaljer skall behandlas i

författningskommentaren avsnitt 12.2.8.

4.3 Val och byte fond

av

När premiepensionsrätt har fastställts för ett visst är skall den försäkrade kunna välja fond. En blankett för val fond bör därför tillställas av honom i samband med underrättelsen fastställd pensionsrätt. Det om får överlåtas till Premiepensionsmyndigheten att bedöma hur lång tid de försäkrade bör ha på sig att välja fond. Det förefaller rimligt att åtminstone tid på månad bör gälla. Beträffande de val skall en en som göras i samband med att premiereservsystemet träder i kraft behöver sannolikt en längre tid tillämpas, exempelvis tre månader. När valet har gjorts, skickar den försäkrade tillbaka blanketten till Premiepensionsmyndigheten, som ombesörjer att medlen förs över från den tillfälliga förvaltningen till den valda fonden. Medlen förs inte över separat för varje individ klumpsumma för försäkrade utan som en som valt den aktuella fonden vilket bl.a. innebär att fondförvaltarna inte får kännedom om vilka personers sparande de förvaltar. För den inte som väljer fond ansvarar staten för förvaltningen premiereservmedlen

av se

nästa avsnitt. Med hänsyn till den stora betydelse valet fond har för den som av framtida pensionens storlek är det naturligt att den försäkrade över tiden måste kunna flytta sitt sparande mellan olika fonder; ett sådant byte kan avse hela tillgodohavandet i viss fond eller del detta. en en av Den försäkrade skall då underrätta Premiepensionsmyndigheten sin om önskan, varvid myndigheten säljer andelar i den fond skall lämnas som och köper andelar i den fonden. nya

17 Det kan tilläggas att det rättsförhållande som uppkommer mellan den försäkrade, Premiepensionsmyndigheten och fondbolaget företer vissa likheter med kommissionshandel; myndigheten ingår avtal med fondbolaget i för den försäkrades eget namn men räkning. Det är sålunda den försäkrade som har det ekonomiska intresset avtalet med av tredje man fondbolaget. Vid kommission har kommittenten under vissa förutsättningar rätt att göra gällande ett anspråk direkt mot tredje trots att det avtal ligger man, som till grund för anspråket är slutet mellan kommissionären och tredje se 57 och man 58 lagen 1914245 om kommission. 18 De möjligheter som ny teknik erbjuder bör komma till användning också i premiereservsystemet.Åtminstone pá sikt bör alltså val fond liksom byte av av fond kunna ske exempelvis genom telesvarsteknik eller via lnternet.

68 Kapitalförvaltning SOU 1997: 131

Erfarenheterna från andra system med likartad uppbyggnad visar att de försäkrade bara i ganska liten utsträckning utnyttjar möjligheten till fondbyte. Det kan emellertid ändå ifrågasättas om bytesrätten av kostnadsskäl bör begränsas något sätt, t.ex. så att byte får ske högst

året. Utredningen vill dock inte föreslå någon sådan betvå gånger om gränsning, i ett känsligt marknadsläge skulle kunna få mycket ne-

som gativa konsekvenser för den enskilde. Utredningen föreslår i stället att den vill byta fond själv skall betala de kostnader som är förknip-

som pade med bytet. Visserligen har i föregående avsnitt föreslagits att fondförvaltama inte skall få ta ut några uttagsavgifter, man torde

men kunna räkna med att kostnaden för myndighetens egen administration tillsammans med eventuellt förekommande inträdesavgift i den nya fonden skall tillräcklig för att avhålla från rena okynnesbyten.

vara

4.4 för dem inte gör ett aktivt val

Förvaltningen som

Direktiven är öppna för olika sätt att ordna förvaltningen av ickeväljar-

medel. Som tänkbara alternativ att förvaltningen sker i värdenas anges pappersfonder administreras statliga eller privata fondbolag, i

som av

Allmänna pensionsfonden eller i annan ordning.

Det går inte bedöma hur stor andelen ickeväljare kommer att

att nu bli. Mycket kommer att hänga på informationen till de försäkrade. Sammantaget måste dock räkna med möjligheten att andelen icke-

man

i början blir ganska kanske så hälften. väljare särskilt stor, stor som

Utredningen har övervägt ordning där förvaltningen av ickeväl-

en jamas medel skulle läggas ut på de privata fondförvaltama genom att Premiepensionsmyndigheten årligen upphandlade en fond för förvaltningen medlen för det årets ickeväljare. En sådan ordning kunde ha

av fördelar med hänsyn till önskemålet att undvika alltför stora ägar- och maktkoncentrationer och önskemålet konkurrensneutralitet mellan

om

olika förvaltningsaltemativ.

En sådan modell skulle emellertid också vara förenad med avgörande nackdelar. En nackdel skulle att den förblev ickeväljare

vara som under hela sin förvärvstid vid pensioneringen skulle kunna ha andelar i så mycket ett fyrtiotal olika fonder, vilket skulle kunna göra hans

som

19Enligt uppgifter från någrafondförsälcringsbolag byter 3-6 procent av försäkringstagarnafond varje år. 20 Som framgår i avsnitt 11.4 räknar utredningen, när det gäller att bedöma inverkan på de finansiella marknaderna av de kapitalflöden som genererasinom premiereservsystemet, med att andelen ickeväljare skall uppgå till 40 procent; ett från den där aktuella synpunkten något försiktigare antagande.

Kapitalförvaltning 69

situation svår att överblicka. Viktigare är emellertid att staten gentemot den enskilde skulle ha ett ansvar for valet fond och därmed för ut-

av vecklingen av de placerade medlen. Det skulle därför vara nödvändigt att bygga upp en administration för att följa utvecklingen de valda

av fonderna och vid behov flytta medlen till andra fonder. En sådan administration skulle bli alltför omfattande och komplicerad för att kunna rekommenderas.

Utredningen föreslår därför att det inrättas ett statligt fondbolag

som har till uppgift att förvalta ickeväljamas medel. Flera skäl talar för att detta alternativ bör väljas framför en förvaltning i Allmänna pensionsfonden se vidare avsnitt 4.6. Bortsett från att det statliga fondbolaget inte skall bedriva någon marknadsföring skall det arbeta under marknadsmässiga förhållanden. Detta innebär bl.a. ägare bör

att staten som ställa ett normalt avkastningskrav på bolaget.

Däremot finns det enligt utredningens mening åtminstone inte inledningsvis något behov av att det statliga fondbolaget dessutom skall erbjuda vanliga fonder med olika placeringsinriktning för att konkurrera med de privata fondförvaltama. Med det mycket stora antal fonder som nu finns på marknaden torde man kunna utgå från att alla rimliga önskemål om placeringsinriktning m.m. kommer att uppfyllas av marknaden. Inte heller från synpunkten av priskonkurrens behövs det ytterligare statliga fonder.

Det får ankomma på det statliga fondbolaget att bestämma

om medlen skall förvaltas i en eller flera fonder. Om förvaltningen sker i fler än en fond, skall det ske en utjämning av skillnader i avkastningen mellan fonderna.

Som angetts ovan skall den tillfälliga förvaltningen vara utformad så att den inte skall kunna ge negativt resultat för enskilda år annat än

under mycket speciella förhållanden avsnitt 4.1. Även när det gäller

se

ickeväljarna bör självfallet medelsförvaltningen ha försiktig place-

en ringsinriktning. Vid val av placeringar måste bl.a. beaktas att en ickeväljare när som helst kan välja att byta till en annan fond. Det finns dock också anledning att beakta att ett stort antal ickeväljare sannolikt kommer att ha kvar sitt sparande i fonden under en längre period. En förvaltning utformad som den tillfälliga förvaltningen skulle kunna medföra att avkastningen medlen for dessa personer blev oacceptabelt låg. Av bilaga 6 tabell 2 och kommentarerna till den framgår att avkastningen från den löpande förvaltningen är av avgörande betydelse för storleken den utgående pensionen.

Det statliga fondbolagets placeringar bör därför omfatta såväl räntebärande placeringar som svenska och utländska aktier, dock med tonvikt på räntebärande placeringar och med god riskspridning. Fördelningen skulle exempelvis kunna vara 70 procent räntebärande place-

70 Kapitalförvaltning SOU 1997: 131

ringar, 20 procent svenska aktier och 10 procent utländska aktier; att även utländska aktier ingår är viktigt bl.a. från riskspridningssynpunkt se vidare i bilaga 5. Den exakta utformningen av det statliga fondbolagets fond eller fonder bör emellertid inte låsas fast i lagstiftningen utan kunna anpassas efter utvecklingen.

Förvaltningen ickeväljarnas medel bör alltså ha klar inriktning

av en

trygghet i bemärkelsen försiktiga placeringar. Däremot bör det observeras att dessa placeringar inte blir tryggare därför att fondbolaget ägs staten. Precis som när det gäller de privata fonderna är det

av marknadsutvecklingen och skickligheten hos de personer som sköter förvaltningen blir avgörande för värdeutvecklingen i fonden. Det

som statliga ägandet innebär inte någon garanti för fondandelarnas värde.

Som angetts i föregående avsnitt anser utredningen att ett eventuellt andelsägarinflytande skall utövas de försäkrade och inte av Premie-

av pensionsmyndigheten men att det inte behövs några lagregler om detta. Det gäller även det statliga fondbolaget. När det gäller detta bolag kan det visserligen i förstone förefalla lättare att tänka sig att bolaget skulle ordna ett andelsägarinflytande för myndigheten, men inte heller för att hindra detta skulle det behövas någon lagregel eftersom staten i sin egenskap ägare själv bestämmer bolagsordningen och fondbestäm-

av melserna.

Det kan också ifrågasättas om det över huvud taget skulle vara nâ-

poäng med att ordna ett andelsägarinflytande för Premiepensionsgon myndigheten. Enligt 1 § andra stycket lagen om värdepappersfonder skall ett fondbolag handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. Huruvida man lyser igenom denna bestämmelse genom att tillämpa den på de försäkrades gemensamma intresse eller tillämpar den efter ordalydelsen Premiepensionsmyndighetens intresse, torde inte spela någon roll eftersom det enda syftet med myndighetens verksamhet i detta avseende är att främja de försäkrades intresse av en så god avkastning möjligt på de förvaltade medlen. Det skulle alltså

som inte vara möjligt för vare sig fondbolaget eller Premiepensionsmyndigheten för att främja några allmänna intressen eller specifika

att agera statliga intressen, i den mån agerandet inte samtidigt skulle vara i de försäkrades bästa intresse.

Ett liknande synsätt kan anläggas strävandena efter ett ekologiskt hållbart Sverige. Självfallet bör sådana synpunkter spela en viktig roll i det statliga fondbolagets placeringsverksamhet. Det får dock inte innebära att de försäkrades intresse av god avkastning de förvaltade medlen blir eftersatt. Det skulle inte vara rimligt att tillämpa strängare restriktioner för placeringen av just dessa försäkrades medel, om det skulle innebära att de fick en sämre avkastning på sina medel än andra försäkrade. För sådana försäkrade vill ha uttalat miljöin-

som en mer

SOU 1997: l 31 Kapitalförvaltning 71

riktad placering av sitt sparande kan utgå från att det kommer att man finnas privata fondalternativ att tillgå.

4.5 Minsta för till förvaltare

belopp överföring

Enligt direktiven bör det administrativa skäl finnas lägsta gräns av en för det årliga belopp som för den enskilde får föras över för förvaltning

i premiereservsystemet.

Som en bakgrund kan anges att pensionsgrundande inkomst skall fastställas endast om den försäkrades inkomster anställning och av annat förvärvsarbete sammanlagt uppgår till minst 24 procent basbeav loppet, vilket för närvarande motsvarar 8 712 kr. För den helt som omfattas av det reformerade systemet uppgår premiepensionsrätten på en sådan inkomst till ca 174 kr 2 procent. För den är född år 1938 som

uppgår premiepensionsrätten på inkomst till knappt 35 kr

samma 4/20. Den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten dvs. den genomsnittliga inkomsten under intjänandetaket är för närvarande ca 174 000 kr. Premiepensionsrätten på en sådan inkomst är 3 480 kr för en person som helt omfattas av det reformerade systemet. För en person född år 1938 är premiepensionsrätten i motsvarande fall 696 kr. I direktiven anges två tänkbara sätt att hantera situationen när den pensionsrätt för premiepension skulle ha fastställts understiger ett som visst belopp. Enligt det ena alternativet skulle ingen pensionsrätt för premiepension fastställas, utan beloppet skulle i stället pensionsrätt ge för inkomstpension. Enligt det andra alternativet skulle den lägsta gränsen i stället avse det belopp får föras över till kapitalförvaltare. som Pensionsrätt för premiepension skulle då fastställas premieäven om pensionsrätten understeg gränsen, men de årliga beloppen skulle ackumuleras tills gränsen uppnåddes och först då föras över till kapitalförvaltare. Innebörden av uttalandet i direktiven, att det administrativa skäl av bör finnas en lägsta beloppsgräns för överföring till förvaltare, får antas vara att det belopp som förs över måste stå i rimlig relation till kostnaderna. Enligt utredningens bedömning uppstår det emellertid inte något problem i detta avseende för sig staten, fondförvaltarna eller de vare försäkrade. Det har inte varit möjligt för utredningen att göra någon exakt beräkning av statens kostnader för handläggningen fondval. Det kan av dock konstateras att det endast är en mindre del kostnaderna av som skulle sparas genom gräns det diskuterade slaget. När har en av man kommit till den punkt i processen där överföringen skulle stoppas, s.a.s.

72 Kapitalförvaltning SOU 1997: 131

har redan avgiftsmedel betalats till Riksgäldskontoret och pensionsrätten beräknats. Som tidigare angetts kommer vidare överföringen av medel till fondförvaltare att ske i klumpsummor för många försäkrade på gång. Den marginalkostnad som uppkommer för en enskild

samma försäkrad är därmed bara kostnaden för att skicka ut en valblankett och för att registrera valet när blanketten kommer tillbaka förutsatt att den försäkrade gör ett eget val. Sedda marginalen måste dessa kostnader bedömas så små att det enligt utredningens mening inte finns

vara någon anledning statens synvinkel att inte genomföra överföringen.

ur

Frågan för små belopp för utbetalning av pension kommer att - om behandlas i avsnitt 5.2.

För fondförvaltare varierar normalt kostnaderna beroende på om

en det rör sig vanligt fondsparande dvs. utan försäkringsinslag eller

om fondförsäkring. Detta gäller särskilt informationskostnaderna. Dessa kostnader är lägre för förvaltaren i fondförsäkring än i vanligt fondsparande. Detta har att göra med att det i fondförsäkring inte är försäkringstagaren utan försäkringsbolaget är fondandelsägare och där-

som för får information från förvaltaren. Förvaltaren känner inte till vilka försäkringstagares premier han förvaltar utan bara vilket försäkringsbolag är andelsägare i fonden. Premierna för alla försäkringstagare

som

har valt en viss fond förvaltas som en klumpsumma utan uppdelsom ning på individer. Förvaltarens kostnader påverkas alltså inte av om de premier ingår i klumpsumman är höga eller låga. Detsamma kom-

som mer att gälla i premiereservsystemet.

För att täcka kostnaderna för fondförvaltningen tar förvaltaren ut en avgift med viss procentsats fondförmögenheten. Den förvalt-

en av ningsavgift den enskilde betalar är procentuellt sett inte högre om

som ett lågt belopp förvaltas i fonden än om ett högt belopp förvaltas. Den

har många andelar i fond betalar alltså i kronor räknat mer i som en förvaltningsavgift än den har få andelar i fonden. På samma sätt

som kommer det att förhålla sig i premiereservsystemet. Alltså uppkommer det inte heller för den försäkrade några oproportionerliga kostnader därför att det belopp som överförs för hans räkning är litet.

Slutsatsen det anförda är att det inte finns något behov av en

av lägsta gräns för det årliga belopp för den enskilde får föras över

som till förvaltare.

SOU 1997: 131 Kapitalförvaltning 73

4.6 i Allmänna ett

Förvaltning pensionsfonden -

alternativ

Som angetts i avsnitt 1 har företrädare för Genomförandegruppen vid ett Sammanträffande den 23 september 1997 med utredningen förklarat

i att det föreligger enighet mellan gruppens ledamöter om att utredningen bör belysa ett alternativ till de ovan föreslagna reglerna om kapitalförvaltningen. Alternativet skulle innebära att medlen i premiereservsystemet inklusive den tillfälliga förvaltningen skulle förvaltas i Allmänna pensionsfonden AP-fonden till dess att den enskilde valde någon annan förvaltare. Utredningen redovisar i detta avsnitt sin bedömning av ett sådant alternativ. I bilaga 8 redovisas ett utkast till hur alternativet skulle kunna se ut i lagtext.

4.6.1 Utformningen alternativet

av

Det kan inledningsvis konstateras att det skulle vara nödvändigt att på något sätt hålla isär den tillfälliga förvaltningen och den löpande förvaltningen inom AP-fonden. Ett skäl för detta är att avkastningen från den tillfälliga förvaltningen, som skall fördelas mellan samtliga försäkrade, måste kunna särskiljas från avkastningen från den löpande förvaltningen, som bara skulle tillfalla sådana försäkrade som hade APfonden som förvaltare. Ett annat skäl är att det inte gärna skulle kunna gälla samma placeringsbestämmelser för den tillfälliga och den löpande förvaltningen. En placeringsinriktning som skulle passa för den tillfälliga förvaltningen skulle med stor sannolikhet ge en oacceptabelt låg avkastning i den löpande förvaltningen, och en inriktning som skulle passa för den löpande förvaltningen skulle vara alltför riskfylld med den korta placeringshorisont som gäller för den tillfälliga förvaltningen.

Enligt utredningens bedömning skulle det enklast att ordna

vara en sådan uppdelning genom att inrätta två nya fondstyrelser inom APfonden. Detta skulle inte behöva medföra några stora kostnader, eftersom de nya fondstyrelsema med fördel skulle kunna samlokaliseras med och ha helt eller delvis samma personal som några de befintliga

av fondstyrelsema. Exempelvis skulle den tillfälliga förvaltningen gande fondstyrelsen kunna samordnas med första-tredje fondstyrelsema och den löpande förvaltningen åttonde fondstyrelsen samordnas med den nyinrättade sjätte fondstyrelsen.

För sjunde fondstyrelsen skulle naturligtvis kunna gälla att styrelsen skulle placera sina medel på konto hos Riksgäldskontoret. Detta skulle

74 Kapitalförvaltning SOU 1997: 131

emellertid göra hela arrangemanget påtagligt meningslöst. Det skulle ligga närmare till hands att efter förebild från vad som gäller som

huvudaltemativ för första-tredje fondstyrelserna föreskriva att med-

len skulle placeras i skuldförbindelser med låg kreditrisk. Om man skulle beredd att något öka risktagandet i den tillfälliga förvalt-

vara ningen, skulle det också vara möjligt att tillåta placering av en mindre del medlen i aktier.

av

Den sjunde fondstyrelsen skulle kunna arbeta ungefär samma sätt

de befintliga fondstyrelserna. När det gäller åttonde fondstyrelsen, som dvs. den löpande förvaltningen, kräver frågorna organisation och

om verksamhetsformer mer ingående överväganden. Utredningen utgår härvid från att AP-fondsalternativet skulle ha samma innebörd som de privata alternativen i den bemärkelsen att de försäkrade skulle stå den finansiella risken för förvaltningen. Om den förutsättningen brister, saknar det som sägs i det följande relevans.

För att de försäkrade skulle kunna jämföra AP-fondsalternativet med de privata alternativen borde det i så stor utsträckning som möjligt gälla regler för de båda alternativen. Det skulle också från mer

samma allmän synpunkt vara värdefullt om det så långt som möjligt rådde en synbar konkurrensneutralitet mellan alternativen. För att inte APfondsalternativet skulle bli ett sämre alternativ skulle det vidare vara nödvändigt att de försäkrade kunde få samma information och service i övrigt från detta alternativ som från de privata fondförvaltarna.

Det nu sagda leder fram till att det borde tillskapas ett syntetiskt fondbolag syntetisk värdepappersfond inom AP-fonden. Åt-

och en tonde fondstyrelsen skulle då utgöra fondbolaget, och de medel som styrelsen förvaltade skulle utgöra värdepappersfonden; i bilaga 8 har utredningen betecknat de medel som åttonde fondstyrelsen skulle förvalta en särskild fond inom Allmänna pensionsfonden, Premie-

som sparfonden.

Följaktligen borde reglerna i lagen om värdepappersfonder göras tillämpliga för åttonde fondstyrelsen och dess verksamhet, och fondstyrelsen borde stå under tillsyn av Finansinspektionen. Detta innebär bl.a. att fondstyrelsen skulle vara skyldig att upprätta fondbestämmelser som skulle godkännas av inspektionen, att fondstyrelsen skulle upprätta de inforrnationshandlingar som ett fondbolag skall upprätta, nämligen informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse, samt att placeringsbestämmelsema i lagen om värdepappersfonder skulle gälla; den närmare inriktningen av placeringsverksamheten skulle få anges i

21 En sålunda vidgad placeringsmöjlighet kan tillskapas också inom ramen för den ordning som utredningen föreslår i avsnitt 4.1, genom att Premiepensionsmyndigheten tillåts föra över en del av medlen hos Riksgäldskontoret till sin egenkapitalförvaltning.

SOU 1997: 131 Kapitalförvaltning 75

fondbestämmelsema. Härutöver skulle det naturligtvis nödvändigt vara att åttonde fondstyrelsen uppfyllde de krav som enligt utredningens förslag skall ställas fondbolagen se avsnitt 4.2 och 2 kap. 3 § lagförslaget. Vissa av bestämmelserna i lagen värdepappersfonder skulle om dock av praktiska skäl inte kunna eller behöva tillämpas. Det gäller t.ex. bestämmelserna tillstånd till fondverksamhet och förvaom om ringsinstitut. Vidare borde Finansinspektionen bemyndigas att medge undantag från lagens bestämmelser för sådana fall där det visade sig att bestämmelserna inte kunde tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. På samma sätt som i vanlig fondverksamhet borde kostnaderna för förvaltningen i AP-fondsaltemativet tas ur de förvaltade medlen. Lagstiftningen om värdepappersfonder bygger på att fonden är särskild en förmögenhetsmassa som skall hållas avskild från fondbolagets förmögenhet, vilket innebär att fondförmögenheten minskar när fondbolaget tar ut kostnadsersättning. Detta förhållande torde inte kunna återskapas fullt ut i AP-fondsaltemativet, eftersom fondstyrelsema inte är självständiga juridiska personer som kan äga tillgångar vid sidan de av medel de har i sin förvaltning. För överskådlighetens skull det emelvore lertid nödvändigt att med hjälp av särredovisning åstadkomma något liknande i åttonde fondstyrelsens verksamhet. Vid sidan av lagen om värdepappersfonder kunde vissa de av gemensamma bestämmelserna i lagen 1983:1092 med reglemente för Allmänna pensionsfonden gälla även för sjunde och åttonde fondstyrelsema. Det gäller t.ex. bestämmelserna i 7-10 styrelsearbetet, om delegation m.m. och bestämmelserna i 21-24 revision. Med tanom ke på att dessa fondstyrelser skulle förvalta medel för ett annat syfte än övriga fondstyrelser kan det vara tveksamt deras balansräkningar om borde fastställas regeringen 25 § och deras årsredovisningar av om borde ingå i den sammanställning av fondstyrelsemas årsredovisningar som regeringen varje år skall överlämna till riksdagen 45 §. Om balansräkningama inte skulle fastställas regeringen, skulle det dock av vara nödvändigt att ordna någon kontroll kunde motsvara annan som ägarfunktionen i ett fondbolag.

4.6.2 Utredningens bedömning

Såvitt utredningen har kunnat finna skulle AP-fondsaltemativet, jämfört med alternativet ett statligt ägt fondbolag, inte innebära några för-

76 Kapitalförvaltning SOU 1997: 131

delar för de försäkrade. Inte heller för staten synes alternativet medföra några fördelar.

Däremot är alternativet förenat med vissa svagheter och risker. Som framgår av bilaga 8 skulle det krävas en relativt omfattande

lagreglering, helt kan undvaras i alternativet med ett statligt ägt

som fondbolag. Även svårigheterna inte skall överdrivas, skulle det även

om med en noggrann lagreglering kunna uppstå en del oklarheter om vad som gällde i olika hänseenden; det kunde bl.a. gälla de förvaltade medlens rättsliga karaktär. Det skulle trots allt vara fråga om att tillämpa regler som är avsedda för en viss associationsform en helt annan typ av organisation.

Vidare skulle det med AP-fondsalternativet bli svårare att bedöma om verksamheten i det statliga respektive de privata alternativen bedrevs på lika villkor. Premiereservsystemet inrättas visserligen inte för de privata fondbolagens skull, men sådana synpunkter kan ändå ha en viss vikt bl.a. med tanke på att AP-fondsalternativet skulle konkurrera även med utländska fondförvaltare. Man kan inte utesluta att det skulle uppstå misstankar om subventionering av det statliga alternativet.

Slutligen, och enligt utredningens mening viktigast, finns det en risk att kopplingen till AP-fonden hos många försäkrade skulle skapa en omotiverad tilltro till det statliga alternativet. förut-

Som angetts ovan sätter utredningen att de försäkrade även i AP-fondsalternativet skulle bära den finansiella risken för förvaltningen, men många försäkrade som inte satte sig i vad de olika alternativen innebar skulle kunna tro att deras pensionssparande automatiskt skulle få en bättre och säkrare utveckling i AP-fondsalternativet än hos de privata förvaltarna inte

därför att de hade tagit ställning till de olika alternativens placeringsinriktning utan helt enkelt därför att det ena alternativet tillhandahölls av AP-fonden.

De inte satte sig in vad de olika alternativen innebar skulle allt-

som så kunna tro att AP-fondsalternativet var något slags normalalternativ, kunde passa ganska bra för de flesta. Så skulle inte vara

som fallet, av den enkla anledningen att inte någon placeringsinriktning kan vara bra för alla eller ens de flesta. Det gäller oavsett vilka placerings-

22 Jämfört med inlåning hos Riksgäldskontoret skulle modellen med den tillfälliga förvaltningen förlagd till AP-fonden medföra ett något större statligt upplåningsbehov i samband med att den tillfälliga förvaltningen fördes över. Därmed skulle även statsskulden bli något högre. Det är emellertid en liten effekt, motsvarande den summa på ca ett års premiepensionsrätt som finns i den tillfälliga förvaltningen. Eftersom det kan förmodas att en betydande del av medlen skulle placeras i statspapperskulle effekten på den konsoliderade bruttoskulden bli försumbar. Det förhållandet att ickeväljamas medel skulle förvaltas inom AP-fonden har ingen betydelse för den offentliga skuldsättningen. Se närmare om dessafrågor i avsnitt 11,4.

bestämmelser skulle gälla för AP-fondsalternativet. Vilken place-

som ringsinriktning skall väljas måste avgöras utifrån den enskildes

som situation, främst hans ålder, hans ekonomiska förhållanden och hans vilja eller ovilja att ta risk. Med den inriktning som utredningen i avsnitt 4.4 har förordat för det statliga alternativet dvs. högst 30 procent i aktier och resten i räntebärande värdepapper finns det en risk att

försäkrade, hade kanske 20 år eller mer kvar till pensioneringen

som och valde AP-fondsalternativet sådana skäl som antytts ovan,

som av vid uttaget pension skulle finna att de hade fått en väsentligt mycket

av lägre avkastning sitt sparande än skulle ha varit möjligt i ett

som annat alternativ jfr bilagorna 5 och 6.

Vid jämförelse mellan å ena sidan den modell som utredningen

en har presenterat i avsnitt 4.1 och 4.4 och å andra sidan AP-fondsalternativet finner utredningen alltså att AP-fondsalternativet inte innebär några fördelar för sig de försäkrade eller att det där-

vare staten men emot är förenat med vissa svagheter och risker. Utredningen saknar därför anledning att frångå de förslag har redovisats i det föregå-

som ende. Det kan dock inte påstås att de nackdelar är förknippade med

som AP-fondsalternativet väger så tungt att alternativet inte skulle kunna genomföras andra skäl skulle visa sig önskvärt. En förutsätt-

om det av ning är dock att klar och tydlig information om de olika alternativen

en görs effektivt tillgänglig för de försäkrade.

5 av

Uttag premiepension

Redan av direktiven till utredningen framgår att uttag av premiepension skall kunna ske fr.0.m. den månad då den försäkrade fyller 61 år, att premiepensionen inte behöver tas ut samtidigt med inkomstpensionen och att någon tidpunkt när pensionen senast måste tas ut inte skall fmnas ang. preskription av rätten till pension, se avsnitt 10.1 nedan. Vidare att pensionema skall beräknas lika för kvinnor och män.

anges Sett mot bakgrund av den redan tidigare fastlagda principen att myndighetens verksamhet skall drivas enligt försäkringsmässiga principer och i huvudsak uppbyggd ett fondförsäkringssystem, innebär

vara som detta att huvuddragen i systemet ligger klara.

Härutöver finns det ett antal frågor för utredningen att ta ställning till. Utredningens grundinställning har härvid varit att den försäkrade skall ha ett stort mått eget bestämmande när det gäller utformningen

av

det pensionsskydd tillgodohavandet skall användas till. Förutav som sättningen är bara att valfriheten inte medför omotiverade merkostnader för övriga försäkrade. På sätt när det gäller frågorna

samma som

byte fond avsnitt 4.3 har utredningen funnit att det ofta

om av se ovan

är bättre att låta ett visst alternativ stå öppet för den försäkrade, förutsatt att han själv bär de administrativa kostnaderna, än att helt förbjuda alternativet.

En sammanställning de olika alternativ som den försäkrade har

av att ta ställning till finns i kommentaren till 3 kap. 3 § avsnitt 12.3.3. Där kommenteras också beräkningar som utredningen har gjort av vilka pensionsnivåer som kan komma att gälla under olika antaganden.

5.1 till livränta med belopp

Övergång garanterade

Som grundaltemativ gäller att tillgodohavandet på den försäkrades

premiepensionskonto skall vara placerat i värdepappersfonder även

under pensionstiden. Det månatliga pensionsbeloppet kommer då att vara uttryckt som värdet av ett visst antal fondandelar. Genom det beslut varigenom Premiepensionsmyndigheten beviljar pension fastställs det minsta antal fondandelar skall ligga till grund för varje må-

som

80 Uttag av premiepension SOU 1997: 13 l

natligt pensionsbelopp,23 och i denna bemärkelse innebär pensionsbeslutet en garanti för storleken av den pension som kommer att utgå. Trots detta kommer emellertid de månatliga utbetalningarna att variera i storlek med förändringarna i fondandelarnas värde. Detta kan innebära en otrygghet för många försäkrade. Det bör därför samma sätt som regelmässigt förekommer vid privat fondförsäkring införas en möjlighet för den enskilde att över till traditionell livränteförsäk-

ring. Utredningen föreslår alltså att Premiepensionsmyndigheten skall tillhandahålla en traditionell livränteförsäkring garanterar den försom säkrade livslång utbetalning ett fast månadsbelopp. Myndigheten av övertar då den finansiella risken för de tillgångar motsvarar tillgosom dohavandet på den försäkrades premiepensionskonto. Pensionsbeloppet beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandets storlek vid övergången på samma sätt som vid betalning engångspremie till av en ett försäkringsbolag. Härtill kan, t.ex. vid en gynnsam utveckling av myndighetens kapitalförvaltning, komma återbäring. Bortsett från att myndigheten i detta alternativ garanterar storleken pensionsbelopav pen bör det gälla samma regler uttag pension när tillom av m.m. som godohavandet ligger kvar i värdepappersfonder. Detta alternativ bör stå öppet bara för den vill över helt till som traditionell försäkring. Man bör alltså inte tillåta komplicerade mellanformer där en del av tillgodohavandet används för traditionell försäkring, medan återstoden placeras i fondförsäkring. Den har bara en som ett så begränsat önskemål om stabilitet, får tillgodose detta genom en

lämplig blandning av fonder inom fondförsäkringssystemet.

Inte heller bör det vara möjligt för en försäkrad att få sina fondandelar inlösta och medlen överförda till den traditionella försäkringsrörelsen före den tidpunkt då han önskar ta ut sin pension. En sådan åtgärd skulle syfta till att låsa in uppnådda värdestegringar i fondsparandet genom att fondandelarna löstes vid en från marknadssynpunkt lämplig tidpunkt. Detta önskemål stabil värdeutveckling under kan- ske högst fem år kan emellertid tillgodoses lika bra att den - genom försäkrade vid den strategiska tidpunkten flyttar sitt tillgodohavande till fonder med låg risk, t.ex. obligationsfond med duration på en en

23 I normala fall kommer antalet fondandelar sedanatt öka genomåterbäring m.m. 24 Om den försäkrade senarebyter fond, måste naturligtvis en omräkning av det antal fondandelar som skall ligga till grund för pensionen göras med hänsyn till värdet av andelarna i den nya fonden. 25 Normalt löser myndigheten den försäkrades samtliga fondandelar. 26 Detta innebär bl.a. att den försäkrade har rätt att ta ut endasten del av pensionen och att avbryta ett påbörjat uttag se nästa avsnitt. När sådanaåtgärder vidtas, leder de till en omräkning av de garanterade beloppen.

SOU 1997: 13 1 Uttag premiepension 81 av

ungefär fyra år. De sista ett till två åren före överföringen till den tra-

ditionella försäkringen kan medlen flyttas över till penningmark-

en nadsfond med en duration på omkring ett år. Genom att välja fonder med en placeringshorisont motsvarar den tidpunkt då medlen skall som överföras till den traditionella försäkringsrörelsen minimerar den försäkrade ränterisken. Därmed kan också den ungefärliga avkastningen för perioden beräknas. Däremot bör det inte finnas något hinder mot att övergången till traditionell försäkring sker vid tidpunkt. Den har börjat en senare som ta

ut sin premiepension i fondförsäkringssystemet

bör alltså vid en senare tidpunkt kunna använda det då finns kvar hans tillgodohavande som av till att teckna traditionell försäkring. En sådan begäran kan ha sin en grund i att han tror på en nedgång i fondvärdena också i att hans men personliga förhållanden har förändrats ett sätt gör att han behösom ver bättre kontroll över sin ekonomi.

Övriga frågor om uttag av premiepension

I direktiven till utredningen tas också ett antal frågor upp om uttag av pension som är av närmast teknisk natur.. Dessa frågor behandlas i detta avsnitt. Om den försäkrade är gift eller motsvarande, måste han inför uttaget av premiepension även överväga om han skall utnyttja möjligheten till efterlevandeskydd. De frågorna behandlas i nästa avsnitt.

Partiellt uttag

En första fråga är vilka regler bör gälla partiellt uttag som om av pre-

miepension. I 5 kap. 1 § förslaget till lag inkomstgrundad ålders-

om pension Ds 1995:41 har närmast med sikte på fördelningssystemet -

27 Durationen år ett mått på hur länge en placering är bunden. Om t.ex. hela räntan på en räntebärande obligation betalas när obligationen förfaller, är durationen densamma som obligationens löptid. Om placeraren däremot får s.k. kupongränta under obligations löptid, såförkortas durationen eftersom en del fordringen betalas före obligaav tionens förfallodag; kupongräntan frigörs och kan återinvesteras.En femårig obligation med 12 procent kupongränta har såledeskortare duration motsvarande obligation än en med 8 procent kupongränta. 28 Detta stämmer med den placeringsstrategi som traditionellt rekommenderas till pensionssparare och som går ut på att spararenbör göra placeringar med förhållandevis hög riskprofil medan han är ung och placeringar med lägre risk närmare han kommer pensioneringen.

82 Uttag premiepension SOU 1997: 13 1

av

föreslagits att uttag skall kunna göras bara med jämna fjärdedelar - 25, 50, 75 eller 100 procent av full pension. Både försäkrings- och datatekniskt skulle det sannolikt vara fullt möjligt att ge de försäkrade ett större mått frihet, utredningen föreslår att valfriheten be-

av men gränsas på sätt i premiereservsystemet. Det har ett visst egen-

samma värde att samma gränser gäller i de båda delarna av ålderspensionssystemet, och det har inte minst från informationssynpunkt ett allmänt värde att antalet variationer inte är alltför stort. Det kan knappast heller finnas något praktiskt behov av att dela upp uttaget på fler sätt än i

fjärdedelar.

Återkallande påbörjat uttag

av

Nästa fråga är om det skall vara möjligt att avbryta ett påbörjat uttag av premiepension. Så bör enligt utredningens mening vara fallet. Den som av någon anledning har tagit ut sin pension tidigt kan få sina förhållanden ändrade och då ha ett berättigat önskemål om att kunna avbryta pensionsuttaget och t.ex. återgå till arbetslivet för några år. Beräkningsmässigt vållar ett sådant avbrytande inte några svårigheter för Premiepensionsmyndigheten. Inte heller finns det några risker för moturval eller liknande. I princip bör den försäkrade därför själv kunna bestäm-

att tills vidare skjuta pensionsuttaget. På motsvarande sätt bör ma upp den har begärt partiellt pensionen ha rätt att ändra uttags-

som uttag av graden inom de ramar som nyss har angetts.

Frågan är då det behövs gränser för hur ofta det skall vara möj-

om ligt att begära åtgärder dessa slag. Finns det risk att vissa försäk-

av en rade mer eller mindre regelbundet skulle använda möjligheten att fritt reglera pensionsflödet som en likviditetsreserv Enligt utredningens bedömning skall detta inte behöva vara något problem. Bland annat för att motverka eventuella tendenser i den riktningen bör dock den som vill ändra vad han tidigare har bestämt om uttag av premiepensionen själv bära kostnaderna för Premiepensionsmyndighetens administration av ändringen.

29 Ett avbrytande pensionsuttaget medför inte någon risk för att den försäkrade i

av slutet av sin levnad skall stå utan försörjning. Tvärtom kommer månadsbeloppen med stor sannolikhet att vara högre när pensionsuttaget påbörjas igen, dels därför att tillgodohavandet på premiepensionskontot normalt skall ha vuxit, dels därför att tillgodohavandet då skall fördelas på kortare återstående livslängd. I detta avseende skiljer sig alltså ett avbrytande av pensionsuttaget från den i tidigare sammanhang diskuterade möjligheten att premiepensionen skulle kunna tas ut under t.ex. de första fem eller tio årenefter pensioneringen.

Uttag premiepension 83 av

Ett minsta belopp för premiepension uttag av

En ytterligare fråga eventuell gräns för hur små belopp avser en som skall betalas ut. Någon sådan gräns behövs inte den försäkrade om samtidigt uppbär inkomstpension får antas större än premiesom vara pensionen. Marginalkostnaden för att samtidigt betala ut ett premiepensionsbelopp är då försumbar. För det fall att den försäkrade begär att få ut bara sin premiepension, kunde däremot tänka sig att kostnadsskäl skulle motivera man en gräns under vilken utbetalning inte skulle ske. Utredningen föreslår emellertid att den frågan skall hanteras på sätt i premiereservsamma systemet som i fördelningssystemet, dvs. så att vid låga pensionsman belopp inte betalar ut pensionen månadsvis utan med längre mellanrum. Se vidare i författningskommentaren, avsnitt l2.3.5.

Intjänande av ytterligare pensionsrätt efter uttag pension av

Den sista fråga som direktiven tar i detta sammanhang är huruvida upp premiepensionsrätt skall kunna tjänas in efter uttag pension och utan av övre åldersgräns. Enligt den ordning föreslås gälla inom fördelsom ningssystemet skall möjligheten att tjäna pensionsrätt inte upphöra vid en viss ålder. Pensionsrätt skall alltså kunna tjänas även efter uttag av hel eller partiell pension Ds 1995:41, del 49. Utred-

se s.

ningen ser inte några hinder mot att dessa möjligheter även inom ges premiereservsystemet. Det kan vara angeläget att den kanske bara som har tagit ut partiell pension och fortsätter att arbeta deltid under som några år får möjlighet att fylla på sitt tillgodohavande inför den tid då han skall leva uteslutande på sin pension. Att privata livränteförsäkringar hittills inte har varit öppna för ytterligare premiebetalningar när livräntan har börjat betalas ut, har sin nog grund i ett traditionellt synsätt och framför allt de rent hanterings- - mässiga svårigheterna att hålla uppgifterna aktuella; man har i situationer av detta slag föredragit att lägga upp en ny försäkring för den nya premiebetalningen. Med moderna datahanteringsverktyg torde svårigheter av detta slag inte längre ha någon avgörande betydelse. Om det visar sig tekniskt enklare att lägga ett nytt konto för den försäkrade upp som fortsätter att tjäna pensionsrätt, är det naturligtvis inte någonting som hindrar att Premiepensionsmyndigheten väljer den lösningen för sin interna hantering. Men gentemot den försäkrade bör myndigheten redovisa ett konto med en behållning.

84 Uttag premiepension SOU 1997: 131

av

Utbetalning till den som inte själv kan ta hand om sin pension

En fråga som inte berörs i direktiven men som lämpligen kan tas upp i detta sammanhang rör frågan om utbetalning till den som inte själv kan ta hand om sin pension.

Om någon på grund ålderdomssvaghet, sjukdom, drogmissbruk

av eller liknande inte själv kan ta hand om sin pension, får försäkringskas-

för närvarande betala ut pensionen till en kommunal myndighet san eller den pensionsberättigades make eller någon annan för att användas till den pensionsberättigades och hans familjs nytta 16 kap. 12 § lagen 1962:381 om allmän försäkring, AFL. En motsvarande bestämmelse finns i 7 kap. 7§ förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension Ds 1995:41, del s. 24.

AFL:s regel återspeglar en äldre tids förhållanden och värderingar och fyller enligt utredningens mening inte någon nyttig funktion vid sidan av de allmänna bestämmelser om förvaltarskap och godmanskap

finns i den familjerättsliga lagstiftningen. Den som inte kan ta som hand sin pension själv behöver sannolikt hjälp med att förvalta sin

om egendom eller bevaka sin rätt även i andra avseenden. Det kan t.o.m.

så att utbetalning enligt bestämmelsen i AFL av pensionen till nåvara

den pensionsberättigades anhöriga medför att godmanskap eller

gon av förvaltarskap inte kommer till stånd trots att det vore sakligt påkallat.

Trots att reglerna i detta avseende naturligtvis bör vara desamma för de olika delarna av det reformerade âlderspensionssystemet har utredningen därför inte tagit upp någon motsvarande bestämmelse i sitt lagförslag.

6 Efterlevandeskydd

6.1 Inledning

Enligt direktiven skall det i försäkringen ingå ett frivilligt efterlevandeskydd. I detta avsnitt diskuteras först kortfattat finansieringen av ett sådant skydd och därefter argumenten för och emot en fullständig frihet för den enskilde att själv utforma sitt efterlevandeskydd.

Eftersom efterlevandeskyddet skall vara frivilligt, måste kostnaden för skyddet bäras av de individer som väljer skyddet. Finansieringen kan ske två olika sätt: genom att den enskilde själv betalar en premie och genom att kostnaden för skyddet dras från tillgodohavandet på hans premiepensionskonto. Ett system med betalning av premier medför en förhållandevis omfattande administration och kan synas föra staten på en form av försäkringsrörelse som i första hand bör drivas av de privata försäkringsbolagen. Detta talar för att det frivilliga efterlevandeskyddet skall finansieras genom att kostnaden för skyddet dras från den enskildes premiepensionskonto och därmed sänker värdet av den pension som kan utgå till honom själv.

Samtidigt som direktiven talar om ett frivilligt efterlevandeskydd, sägs också att de medel som frigörs när en försäkrad avlider i princip skall fördelas inom försäkringskollektivet. Angående sådana s.k. arvsvinster, se närmare i avsnitt 7.1. Det kan verka som om det finns en motsättning mellan dessa båda uttalanden: kan de medel som finns premiepensionskontot när den enskilde avlider både användas till efterlevandeskydd och fördelas inom kollektivet Som strax skall utvecklas, behöver det dock inte finnas någon sådan motsättning. Förutsatt att man tillämpar försäkringsmässiga principer, kostar ett efterlevandeskydd inte någonting för de medlemmar kollektivet avstår

av som från skyddet.

30 En relativt enkel modell kunde dock premien debiterades och drevs

vara att på sammasätt som skatter och egenavgiñer. 31 Detta också det ställningstagande tycks förutsett i direktiven, där det

är som sägs att utredaren skall överväga hur eñerlevandeskyddet skall påverka pensionen för den som har valt ett sådant skydd.

86 Efterlevandeskydd

Med en viss förenkling kan man säga att premie- och förmånsberäkningen i ett âlderspensionssystem bygger på att de försäkrade uppbär pension i ett visst genomsnittligt antal år innan de avlider. De medel som blir över när någon avlider tidigare än genomsnittet används för att betala pensioner till dem som lever längre än genomsnittet. De som dör tidigt kan alltså sägas subventionera dem som lever länge. Detta är något som försäkringsgivaren tar med i sin beräkning av premier och förmåner redan från början.

Antag att en person, A, vid 62 års ålder vill ta ut sin pension. A har t.ex. 200 000 kr sitt premiepensionskonto. A kan då vilja använda sitt tillgodohavande för

l enbart egen ålderspension, 2 egen ålderspension + efterlevandepension till sin make, B, 3 enbart efterlevandepension till B.

Vilket alternativ A väljer spelar i princip inte någon roll för vare sig försäkringsgivaren eller övriga medlemmar av kollektivet en reservation, se nedan. I alla tre alternativen får A exakt den försäkring som en premie 200 000 kr försäkringsmatematiskt räcker till. Alternativ 2 ger det lägsta månadsbeloppet, eftersom det alternativet statistiskt sett ger den längsta utbetalningstiden. Vilket av alternativen 1 och 3 som ger det högsta månadsbeloppet beror på Bzs ålder; om makarna är jämngamla ger alternativ 3 det högsta beloppet.

Inte heller ett efterlevandeskydd under aktivtiden kostar kollektivet någonting, trots att den försäkrade då inte har någon möjlighet att själv tillgodogöra sig tillgodohavandet på kontot. Förutsättningen är bara att kostnaden för efterlevandeskyddet beräknas på ett försäkringsmatematiskt korrekt sätt och att kostnaden dras från den försäkrades tillgodohavande. Som exempel kan tas det förslag om ett standardiserat, frivilligt efterlevandeskydd i form av ett basbelopp om året under fem år som lades fram av Försäkringsförbundet i förbundets remissyttrande över betänkandet Allmänt pensionssparande SOU 1996:83. Över tiden räcker de sammanlagda belopp som dras in från dem som har valt efterlevandeskydd för att betala ersättning i de få fall där den försäkrade verkligen avlider under den aktuella tiden. Alla som har valt efterlevandeskydd men som lever ända till pensionen får då betala för efterlevandeskyddet genom att de har ett mindre tillgodohavande sitt konto än om de hade avstått från efterlevandeskyddet; de får följaktligen ett lägre månatligt pensionsbelopp.

32 Resonemanget förutsätter ålderspensionen och eñerlevandepensionen skall utgå

att med sammamånadsbelopp.

SOU 1997: 131 Efterlevandeskydd 87

Det som hittills sagts pekar alltså på att förekomsten av ett efterlevandeskydd inte kostar någonting för de medlemmar av kollektivet som avstår från det skyddet. Det finns emellertid en fråga som måste hanteras detta resonemang skall vara hållbart, nämligen risken för

om moturval.

Med moturval menas att efterlevandeskyddet i första hand skulle efterfrågas sådana enskilda som löper stor risk att dö i förtid och

av alltså utlösa efterlevandeskyddet. Den som av sin läkare får veta att han med stor sannolikhet kommer att dö inom några månader vill naturligtvis i det läget gärna förvandla sin egen rätt till pension till ett efterlevandeskydd för sina anhöriga.

Om försäkringsgivaren lyckas göra en korrekt uppskattning av hur

negativt urvalet blir, kan visserligen sådan situation pripass även en märt hanteras utan kostnader för kollektivet. På grund av det negativa urvalet blir efterlevandeskyddet emellertid dyrt för de enskilda som väljer det, och det tenderar att leda till att bara de som löper allra störst risk vill kosta på sig att välja skyddet osv. i en ond cirkel.

Om försäkringsgivaren å andra sidan inte lyckas förutse hur pass negativt urvalet blir, kommer efterlevandeskyddet att bli en kostnadsbelastning för kollektivet med sänkta förmåner eller höjda avgifter som naturlig konsekvens.

Det är inte praktiskt att räkna med att en enskild som vill välja efterlevandeskydd i premiereservsystemet skall igenom en hälsoprövning. Ett annat sätt att komma till rätta med riskerna för moturval kan

att skyddet inte börjar gälla förrän efter en viss karenstid. Ytterlivara

möjlighet är att begränsa antalet tillfällen när efterlevandegare en skydd kan väljas. Tänkbara valtidpunkter skulle kunna vara när den försäkrade gifter sig, när han får barn och när han börjar ta ut sin pension.

Ett frivilligt efterlevandeskydd bör alltså inte kosta någonting för kollektivet, om bara riskerna för moturval kan hanteras. Från sådana synpunkter kan man vara ganska liberal när det gäller att låta den enskilde bestämma själv vad han vill använda sitt tillgodohavande till. Emellertid är premiereservsystemet en del i en allmän socialförsäkring. Redan detta talar för att vissa begränsningar bör finnas. Vidare innebär den enskildes beslut att välja efterlevandeskydd att han reducerar sin egen ålderspension. Detta talar för att den enskilde skall kunna välja ett efterlevandeskydd bara för situationer där det typiskt sett föreligger ett behov av sådant skydd.

88 Efterlevandeskydd SOU 1997: 131

6.2 Efterlevandeskydd under aktivtiden

För efterlevandeskyddet under aktivtiden lägger utredningen fram ett förslag anknyter nära till det nämnda förslaget från Försäk-

som nyss ringsförbundet, alltså en temporär efterlevandepension under fem år som kan fungera som en övergångslösning för de efterlevande. Kostnaden för skyddet bör fortlöpande dras från tillgodohavandet den försäkrades premiepensionskonto det sätt som beskrevs i föregående avsnitt. Den försäkrade kan teckna sig för efterlevandeskyddet och behålla det så länge han tycker att det behövs och sedan återgå till att enbart bygga vidare på sitt tillgodohavande.

Skyddet bör utformas som en ren riskförsäkring utan sparmoment, vilket ger en billig och okomplicerad konstruktion. Bland annat för att

viss hänsyn skall kunna tas till den enskildes familjesituation m.m. en bör det finnas två försäkringsbelopp att välja mellan: ett basbelopp om året under fem år motsvarande ca 3 000 kr per månad och två basbelopp året under tid motsvarande ca 6 000 kr per månad.

om samma

Riskkostnaden per år för en försäkring som ger rätt till ett basbelopp om året under fem år är ungefárz33

för en 20-åring 220 kr, för 50-åring 480 kr,

en för en 60-åring 1 000 kr, och för 65-åring 1 480 kr.

en

Till riskkostnaden kommer kostnaderna för att administrera efterlevandeskyddet, inklusive administrationen av efterlevandepensionen i de fall där den försäkrade avlider under den tid när skyddet gäller. Dessa kostnader kan grovt uppskattas till 50-100 kr per försäkrad och år.

Dessa siffror skall ställas mot att den som tjänar 14 000 kr i månaden schematiskt sett får en årlig avsättning till sitt premiepensionskonto

3 360 kr jämte avkastning. Även vid relativt måttliga inkomster av räcker alltså premiepensionskontot till både ett efterlevandeskydd och en påbyggnad av den egna ålderspensionen.

Som angetts i föregående avsnitt bör efterlevandeskyddet kunna tecknas bara i situationer där det typiskt sett föreligger behov av ett

33 Beräkningarna bygger på ett ränteantagandepå 4 procent och på ett dödlighetsantagande som motsvarar ett i försäkringsbranschen tillämpat antagande om könsneutral dödlighet/livslängd vid dödsfallsforsäkring, ökat med 20 procent. Skälen till höjningen är dels att hänsyn tagits till att befolkningsdödligheten är något högre än dödligheten bland försäkrade hos de privata försäkringsbolagen, dels att viss hänsyn tagits till risken för moturval.

SOU 1997: 131 Efterlevandeskydd 89

sådant skydd. Enligt utredningens mening bör skyddet i första hand kunna tecknas av den som har barn under 20 år och den är gift elsom ler registrerad partner enligt lagen 1994:1117 registrerat partom nerskap. När det gäller frågan om efterlevandeskydd för andra sammanlevande än gifta och registrerade partner har utredningen främst med hänsyn till risken för moturval och utredningssvårigheter stannat för ett sammanlevandebegrepp som ligger nära det används som annars inom socialförsäkringen. Det skall fråga ogifta vara om personer som stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit gifta med varandra eller registrerade partner eller som har eller har haft barn tillsammans. Det skall alltså inte kunna förekomma att den försäkrade har både en make och sammanboende berättigar till efterlevandeen som skydd. Redan i föregående avsnitt har angetts att ett system det av nu angivna slaget förutsätter att risken för moturval kan hållas under kontroll samt att det inte är realistiskt att tänka sig att de försäkrade önskar som teckna efterlevandeskyddet skall genomgå hälsokontroll. Utredningen föreslår därför att det som huvudregel skall gälla karenstid ett år en av från ansökan innan efterlevandeskyddet börjar gälla. Från denna huvudregel föreslås emellertid det viktiga undantaget att skyddet skall kunna börja gälla redan vid månadsskiftet efter ansökan, ansökan om görs inom tre månader från det att den försäkrade ingick äktenskap eller partnerskap eller fick barn. Eftersom risken för moturval har större praktisk betydelse för kollektivet äldre den försäkrade är, föreslår utredningen dock att det alltid skall gälla karenstid ett år den en av om försäkrade är över 60 år när han begär att få ansluta sig till efterlevandeskyddet. Nyss har angetts vilka anhöriga den försäkrade måste ha för typer av att få ansluta sig till efterlevandeskyddet. En naturlig konsekvens av detta resonemang är att efterlevandepensionen också skall betalas ut till en sådan person och inte kunna styras bort till någon utomstående. Om det vid den försäkrades död visar sig att han inte längre har någon sådan anhörig, skall någon efterlevandepension alltså inte betalas. Inom kretsen av tänkbara mottagare bör den försäkrade däremot kunna bestämma fritt om fördelningen försäkringsersättningen. Detaljerna av skall behandlas i författningskommentaren avsnitt 12.4. Som redan sagts skall den försäkrade fritt kunna avsäga sig efterlevandeskyddet när han inte längre anser att det behövs. Och under alla förhållanden skall det skydd diskuteras upphöra att gälla när som nu den försäkrade börjar ta ut sin premiepension. Han har i det sammanhanget ofta möjlighet att över till det efterlevandeskydd som föreslås i nästa avsnitt.

90 Efterlevandeskydd SOU 1997: 13 l

6.3 Efterlevandeskydd under pensionstiden

Hos de svenska livförsäkringsbolagen har utvecklats praxis som in-

en nebär att bolagen utan hälsoprövning och utan ytterligare premie acepterar att livränteförsäkring gäller makes liv räknas om till

en som en

försäkring båda makarnas liv; en livränta utgår alltså så länge en någon makarna lever. Omräkningen kan bara göras i samband med

av att livräntan skall börja betalas ut, och omräkningen måste göras så att

belopp utgår under hela utbetalningstiden bortsett från eventusamma ell återbäring. För att minska effekterna moturval tillåts alltså inte

av att den försäkrade gör hela sin rätt till efterlevandepension för

om egen den andra maken.34

Följande exempel, talar man och hustru men som bygger

som om könsneutrala dödlighetsantaganden, visar hur reglerna fungerar: En 65årig har rätt till ålderspension motsvarande 1 000

man, som en egen fondandelar månad, vill rätt till efterlevandepension för sin 62-

per ge åriga hustru. Det utgår då pension motsvarande 768 fondandelar per månad så länge någon dem lever. Om exemplet ändras så att hustrun

av är 68 år, dvs. tre år äldre i stället för tre år yngre än mannen, blir pensionen 845 fondandelar månad.

per

Utredningen föreslår att denna ordning införs också i premiereservsystemet. Makar, registrerade partner och sammanboende av det slag

i föregående avsnitt skall alltså kunna skapa ett efterlevansom angavs deskydd för varandra att minska sin pension. Något stort

genom egen praktiskt behov att kunna ta med barn i detta skydd torde knappast

av finnas och skulle dessutom göra det nödvändigt att införa regler om tidsbegränsade livräntor för dessa. Med begränsning till makar och

en motsvarande kan vanliga regler få gälla för den efterlevande när det gäller uttag av pension m.m.

När det gäller det efterlevandeskydd som föreslås för aktivtiden är det inte nödvändigt att låta försäkringsskyddet förfalla bara för att kret-

34Det torde ofrånkomligt att reglerna ändå ett visst moturval. Å andra sidan är

vara ger det kanske för mycket begärt att makarna skall fokusera pâ och kunna överblicka sin ekonomi under pensionärstiden innan kanske någon av dem är aktuell för pension. Det kan också sägasatt risken för moturval trots allt förmodligen minskas något av att valet bara kan göras vid ett endatillfälle, jämfört med om det kunde göras när som helst fram t.0.m. viss tidpunkt. 35 Beräkningarna bygger på ett i försäkringsbranschen tillämpat antagande köns-

om neutral dödlighet/livslängd vid livsfallsförsäkring som även kan täcka en viss risk för moturval. Däremot har inget ränteantagande gjorts eftersom pensionen är uttryckt i fondandelar och inte i kronor. 36 En make kan också överföra del sin pensionsrätt delning

en av egen genom av pensionsrätt enligt de regler somhar föreslagits i Ds 1995:41 avsnitt 6.

SOU 1997: 131 Efterlevandeskydd 91

sen av anhöriga växlar exempelvis så att den försäkrade skiljer sig från den make gjorde att skyddet kunde tecknas däremot har som men ett barn under 20 år när han dör. Detta beror att försäkringsbeloppet är fast och alltså inte är beroende vilka mottagare beloppet av av som finns. När det gäller efterlevandeskyddet för pensionstiden ställer sig saken helt annorlunda. Här beror kostnaden för efterlevandeskyddet till allra största delen av den andra makens ålder. I exemplet i avsnitt 6.1 bestämdes reduktionen make A:s pension hur gammal make av egen av B var. Ju yngre B är i förhållande till A och därmed längre B kan väntas överleva A desto reduceras A:s pension. mer egen Det efterlevandeskydd diskuteras kan alltså inte flyttas över som nu en ny make eller motsvarande. Därför måste den regeln införas att efterlevandeskyddet gäller bara om den försäkrade vid sin död är gift eller sammanboende med när efterlevandeskyddet samma person som tecknades. Vid skilsmässa eller motsvarande kan den försäkrades egen pension på nytt räknas upp. Vid nytt äktenskap eller om motsvarande kan det öppnas för ett efterlevandeskydd igen, då efter men ny omräkning. Av skäl skall utvecklas i författningskommentaren som avsnitt 12.4.7 kan den försäkrade däremot inte andra skäl upphöra av med efterlevandeskyddet under pensionstiden. På samma sätt som gäller i försäkringsbolagens praxis föreslår ut-

redningen att efterlevandeskyddet för pensionstiden i princip bara skall

kunna tecknas i samband med att den försäkrade för första gången börjar ta ut premiepension. Om äktenskapet eller motsvarande inleds senare, bör det visserligen finnas möjlighet att då välja efterlevandeen skyddet, men för den situationen föreslår utredningen ettårig kaen renstid för att minska riskerna för moturval. Också efterlevandeskyddet under pensionstiden skall bygga på könsneutrala dödlighetsantaganden och utformat så kostnaden vara att för skyddet inte belastar dem avstår från skyddet. Detta innebär som att man vid beräkningarna måste beakta risken för moturval i form att av dödligheten bland dem tecknar skyddet är högre än genomsnittet som bland de försäkrade, bl.a därför att skyddet tecknas fler av män än kvinnor.

7 Premiepensionsmyndighetens

verksamhet

7.1 för

Regler försäkringsrörelsen

Som framgått av det föregående skall premiereservsystemet ekonomiskt vara ett slutet system i samma bemärkelse ett ömsesidigt

som försäkringsbolag är det: några tillskott av statliga medel skall inte

vara möjliga, och inga medel skall tas ut annat än för ändamål hänger

som samman med försäkringsverksamheten.37 Detta medför att beräkningen av utgående förmåner, kostnader m.m. måste ske med precision

samma som i ett försäkringsbolag och att verksamheten: allmänt sett måste bedrivas enligt vedertagna försäkringsmässiga principer. Det framstår därför som naturligt att stora delar det regelverk enligt försäk-

av som ringsrörelselagen 1982:713, FRL, gäller för försäkringsbolagens verksamhet också skall gälla för försäkringsverksamheten i premiereservsystemet.

Utredningen föreslår alltså att delar FRL görs tillämpliga på

av Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Det är främst reglerna i 7 kap. FRL som är av intresse. Utredningen tar i det följande kortfattat

upp några av de försäkringstekniska huvudfrågoma.

I 7 kap. 1 och 2 finns bestämmelser om beräkning ett försäk-

av

ringsbolags försäkringstekniska avsättningar. Avsättningarna skall mot-

svara det belopp som behövs för att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla sina åtaganden mot de försäkrade, däribland bolagets ansvarighet för löpande försäkringar premiereserven. Om premiereservsystemet skall kunna vara ett slutet ekonomiskt system på det sätt som angetts ovan, måste försäkringstekniska avsättningar detta slag

av uppenbarligen göras också i myndighetens verksamhet. Dessa bestämmelser bör alltså göras tillämpliga.

37 dettaI sammanhang räknar utredningen inte den tillfälliga förvaltningen del

som en av premiereservsystemet. Eftersom de avgifter som förs till den tillfälliga förvaltningen är preliminära i förhållande till de pensionsrätter somsedan fastställs, måste en successiv avstämning ske. Om det uppstår överskott i den tillfälliga förvaltningen, torde den naturliga lösningen bli att minska tillförseln av medel vid kommande tillfällen se

avsnitt 4.1 ovan.

Detsamma gäller bestämmelserna i 3-8 försäkringstekniska

a om grunder för verksamheten. Enligt 4 § skall grunderna att trygga

avse bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal och att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art.

Grunderna innehåller antaganden om dödlighet och andra riskmått,

räntefot och om driftskostnader. Enligt 5 § gäller att dessa antaganom den skall väljas så att de vant för sig kan anses betryggande. En sådan princip måste gälla också för premiereservsystemet.

De viktigaste grunderna är de som avser beräkning av försäkringspremier och premiereserv. Grunder i dessa ämnen kommer att behövas också i Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Det blir visserligen inte aktuellt att beräkna premier, eftersom dessa sett ur myndighetens

synvinkel är givna och inte går att påverka. De formler som ingår i

premiegrunder kan emellertid lika väl användas för att beräkna hur sto-

pensionsförmåner viss premie skall berättiga till. Att premierera en servgrunder, används för att bestämma försäkringsgivarens beräk-

som nade skulder till de försäkrade, också behövs är uppenbart.

Den återgivna regeln i 4 § att grunderna skall avse att trygga

ovan bolagets förmåga att meddela försäkringar till kostnad som är

en skälig med hänsyn till försäkringens art är ett uttryck för den s.k. skälighetsprincipen, de mest betydelsefulla principerna i försäkrings-

en av rörelselagstiftningen.39 När principen infördes, innebar den ett krav att kostnaden för försäkring skall skälig i förhållande till de

en vara tjänster försäkringen innebär för försäkringstagaren premie- och

som kostnadsskälighet. Kostnaden för försäkringen skall bl.a. motsvara den övertagna risken, och omkostnader skall fördelas på ett rimligt sätt mellan försäkringstagarna. Vidare skall verksamheten bedrivas effektivt och försäkringsbolaget hålla nere administrationskostnaderna. Kravet på premie- och kostnadsskälighet har också ansetts avse relationen mellan olika försäkringstagare och försäkringstagargrupper inom ett kollektiv; bl.a. skall fördelningen av återbäringen i största möjliga utsträckning grundas på de enskilda försäkringarnas bidrag till bolagets samlade överskott den s.k. kontributionsmetoden. Skälig-

hetsprincipen har sedermera ansetts ställa krav också andra villkor

38 Grunderna är omfattande tekniska regler, till del bestående matematiska form-

en av ler, för olika beräkningar inom främst livförsäkring. Grunderna har ansettsutgöra ett komplement till bolagsordningen men utgör i civilrättsliga sammanhangockså en del av försäkringsavtalet. 39 Den andra huvudprincipen ärsoliditetsprincipen.

än premien villkorsskälighet och på skaderegleringen

skaderegleringsskälighet. Försäkringsutredningen har föreslagit att skälighetsprincipen skall

utmönstras FRL.4° Såvitt gäller premie- och kostnadsskäligheten ur anför utredningen att principen i grunden innebär prisreglering samt en att önskemålen om att försäkringsskydd skall tillhandahållas till rimliga priser och försäkringsbolagens verksamhet bedrivas kostnadseffektivt tillgodoses bättre väl fungerande konkurrens och höga ingenom en formationskrav i kombination med större frihet i fråga produktutom formning och prissättning. Frågor om villkorsskälighet och skaderegle-

ringsskälighet bör enligt Försäkringsutredningens mening lösas i den

civilrättsliga lagstiftningen, inte i rörelselagstiftningen. Principen om premie- och kostnadsskälighet har under lång tid haft ett avgörande inflytande på utformningen regler framför allt livav om

försäkring. Det gäller både lagstiftningen och försäkringsbolagens in-

terna regler. Man torde kunna räkna med att principen i långa stycken

uttrycker en i försäkringsbolagen fast etablerad uppfattning hur

om verksamheten bör bedrivas. Premie- och kostnadskäligheten utgör alltså betydelsefull del en av det som utredningen ovan har kallat försäkringsmässiga principer. Detta förhållande skulle enligt utredningens mening inte ändras att av skälighetsprincipen togs bort ur FRL, bl.a. därför att de skäl kan som motivera borttagandet inte har någon relevans när det gäller Premiepensionsmyndighetens verksamhet: myndigheten kommer att ha monopol på verksamheten, och produktutformningen är i allt väsentligt bestämd i lag. Principen om premie- och kostnadsskälighet bör alltså vara vägledande för myndighetens verksamhet, Försäkringsutredäven om

ningens förslag genomförsfil

I 7 kap. 9-11 finns regler om vilka slag tillgångar ett försäkav ringsbolag får använda för att täcka sina försäkringstekniska avsättningar s.k. skuldtäckning; det är alltså fråga den praktiska fortom sättningen av bestämmelserna i 1 Enligt den centrala bestämmelsen i 9§ gäller att tillgångarna skall placeras på sådant lämplig sätt att en

riskspridning uppnås samt så att bolagets betalningsberedskap är till-

fredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig. Härjämte uppställs relativt detaljerade bestämmelser hur stora andelar det om av

40 Se betänkandet Försäkringsrörelse i förändring 3 sou 1995:87 avsnitt 41 Kraven på villkorsskälighet och skaderegleringsskälighet har knappast någon självständig betydelse när det gäller premiepensionsförsäkringen. Villkoren för försäkringen kommer som sagt till största delen att vara bestämda i lag, och skaderegleringen i premiereservsystemct har inte samma karaktär som skaderegleringen i ett försäkringsbolag.

96 Premiepensionsmyndighetens verksamhet SOU 1997: 131

belopp skall skuldtäckas får placerade i olika slag av till-

som som vara gångar t.ex. aktier, fastigheter och hur mycket beloppet som får

av

placerat i t.ex. värdepapper från och emittent. Placevara en samma ringsregler detta slag måste finnas också för Premiepensionsmyn-

av dighetens verksamhet.

Det kan i och för sig konstateras att det inte finns några s.a.s. exter-

faktorer gör det nödvändigt att tillämpa just FRL:s regler här; na som några EG-direktiv är inte tillämpliga, och inte heller har frågor om konkurrensneutralitet någon aktualitet eftersom myndigheten inte konkurrerar med de privata försäkringsbolagen. Att de allmänna principer

i 9 § måste följas också Premiepensionsmyndigheten fö-

som anges av refaller emellertid självklart. Även de tekniska detaljreglerna fram-

mer står ändamålsenliga för myndighetens verksamhet. Hela detta re-

som gelkomplex bör därför göras tillämpligt. Detsamma gäller bestämmel-

i 17 b§ begränsar användningen optioner och terminer serna som av och liknande finansiella instrument.

I 17 § finns bestämmelser som begränsar ett försäkringsbolags ägande i andra svenska eller utländska aktiebolag än försäkringsbolag

till högst 5 procent röstetalet för samtliga aktier. Bestämmelm.m. av

har ett komplement till förbudet i 1 kap. 3 § FRL för serna setts som försäkringsbolag att driva rörelse, och de har också avsetts fylla

annan funktionen att förhindra att försäkringsbolagen blir alltför domine-

en rande maktfaktor i den svenska ekonomin; bestämmelserna har alltså

karaktär än övriga placeringsbestämmelser i kapitlet. Be-

en annan stämmelserna är också omstridda; det har bl.a. hävdats att de strider mot EG-rätten, och Försäkringsutredningen har föreslagit att de skall

upphävas.

Något förbud för Premiepensionsmyndigheten att driva annan rörel-

eller bestämmelser indirekt har det syftet, behövs inte. Inte se, som heller i övrigt är det naturligt attjämställa myndigheten med de privata försäkringsbolagen när det gäller placeringsbegränsningar detta slag.

av Däremot ligger samordning med vad som gäller inom Allmänna

en pensionsfonden nära till hands. Det är i båda fallen fråga om betydande kapitalförvaltning inom för det allmänna ålderspensionssyste-

ramen met. Enligt 37 § lagen 1983:1092 med reglemente för Allmänna pensionsfonden gäller för och en av fjärde och femte fondstyrelserna

var

42 Frågan i första hand de medel överförs till myndighetens förvaltning när

avser som försäkrade väljer att gå över till traditionell livränteförsäkring. I den utsträckning de försäkrade väljer att ha sina tillgodohavanden kvar i värdepappersfonder även etter pensioneringen är det främst placeringsreglerna i lagen om sådana fonder som blir av betydelse. 43 Se betänkandena Försäkringsrörelse i förändring 1 sou 1991:89, avsnitt 6.3.4, och Försäkringsrörelse i förändring 3 SOU 1995:87 s. 21.

Premiepensionsmyndighetens verksamhet 97

att de inte får förvärva så många vid en svensk eller utländsk börs eller liknande marknadsplats noterade aktier i ett svenskt aktiebolag att dessa uppgår till mer än 10 procent av samtliga aktier i bolaget eller, om aktierna har olika röstvärde, att röstetalet för aktierna uppgår till än mer 10 procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. En sådan regel bör

gälla också för Premiepensionsmyndigheten.

Inte heller bestämmelserna i 7 kap. 17 a § FRL s.k. branschglidom ning har någon relevans för Premiepensionsmyndigheten. Också dessa bestämmelser har för övrigt föreslagits bli upphävda.44 Som nyss angetts skall enligt FRL antagandena dödlighet om m.m. väljas så att de vart för sig kan anses betryggande. Under normala förhållanden medför detta att det fortlöpande uppstår överskott i verksamheten, genom att utgående förmåner bestäms till lägre belopp än som hade varit möjligt med fullständig kunskap framtiden. Precis i om som ett livförsäkringsbolag bör detta överskott i premiereservsystemet tillföras de försäkrade. Detta är särskilt viktigt för dem har valt livsom ränta med garanterade belopp, eftersom det i dessa fall är myndigheten som har hand om kapitalförvaltningen normalt är den viktigaste som källan till återbäring. På denna punkt krävs det uttrycklig bestämen melse i den särskilda lagen premiepension. För försäkringsbolagens om

del framgår nämligen den s.k. ömsesidighetsprincipen bara förbudet

av i 12 kap. 2 § FRL för livförsäkringsbolag att dela ut vinst till aktieägare eller garanter. Försäkringsutredningen har föreslagit att också utdelningsförbudet vid livförsäkring skall upphävas.45 Något förenklat kan sägas att skälen är i huvudsak desamma som när det gäller skälighetsprincipen. En sådan lagändring skulle emellertid inte ha någon betydelse för Premiepensionsmyndighetens verksamhet, som närmast kan jämställas med den som bedrivs av ömsesidiga försäkringsbolag. Någon vinstutdelning från premiereservsystemet skall alltså inte förekomma. De överskott som kan uppkomma bör alltså tillföras de försäkrade. Man kan dock inte räkna med att några betydande överskott skall kunna delas ut under de första verksamhetsåren. Bland annat kommer det att uppkomma förhållandevis stora kostnader i samband med att myndigheten inrättas och premiereservsystemet skall tas i drift.45 Vidare torde det vara nödvändigt att åtminstone huvuddelen eventuella av överskott som bildas under de första åren buffertfonder insparas som för år då verksamheten inte går lika bra. Om ett underskott skulle upp-

44 A. st. 45 Se betänkandet Försäkringsrörelse i förändring 3 SOU 1995:87 avsnitt 46 För att inte den första generationens sparareskall drabbas alltför hårt dessakostav nader bör dessaredovisningsmässigt fördelas på så många år sommöjligt.

4 17-1251

komma innan tillräckliga buffertfonder ännu har skapats, bör detta täckas med kredit i Riksgäldskontoret; redan angetts skall några

som tillskott från staten i princip inte förekomma, utan eventuella förluster måste bäras det försäkrade kollektivet.

av

När utdelningsbara överskottsmedel finns tillgängliga bör dessa fördelas i form återbäring enligt sedvanliga aktuariella principer. Som

av

angetts på tal skälighetsprincipen, innebär det att överskottet nyss om så långt möjligt fördelas mellan de försäkrade i förhållande till i

som vilken utsträckning de medel har betalats för deras räkning har

som bidragit till skapa överskottet. Dock görs inte någon tilldelning av

att återbäring till sådana försäkrade har avlidit och vilkas pensionsan-

som språk redan har slutreglerats. Beräkning återbäring bör ske månat-

- av

ligen, i samband med pensionsutbetalningen.

En särskild fråga är i vilken takt de utdelningsbara medlen skall tas i anspråk. Om alla utdelningsbara medel delas ut varje år, kommer återbäringen att variera från år till år. Därmed varierar även pensionemas totalbelopp, även i de fall det finns ett garanterat belopp i botten. Inom privat försäkring strävar bolagen efter att med hjälp av s.k. prognosgrunder i så stor utsträckning möjligt fördela återbäringen jämnt

som över tiden, så att pensionemas belopp normalt inte behöver sänkas sådana år då återbäringskapaciteten är lägre än vanligt. Utredningen före-

sådan ordning skall gälla även i premiereservsystemet. slår att en

Enligt direktiven skall utredningen överväga om det behövs några riktlinjer för hanteringen arvsvinster. Med arvsvinster avses de vär-

av den frigörs försäkrad avlider medan det ännu finns medel

som när en kvar på hans premiepensionskontof Försäkring är riskutjämning, och det ligger i försäkringens natur att de medel som frigörs på detta sätt tillförs övriga försäkrade i kollektiv och alltså används för att

samma finansiera utbetalningarna till dem som lever länge.

Som regel beräknas och beaktas arvsvinsten redan när en försäkring tecknas, dvs. grundat hur dödligheten i kollektivet

prognoser om

47 Som angettsi avsnitt 6.1 uppkommer arvsvinst även om denförsäkrade har begärt

en

de modeller utredningen föreslår. Om det är fråga eñerlevandeskydd enligt någon av

skall kunna tecknas för aktivitiden, frigörs hela den aktuella kontoom det skydd som behållningen eftersom kostnaden för skyddet fortlöpande har dragits från kontot och

försäkringsersättning inte belastar den försäkrades konto. Om det i utbetalningen av stället är fråga om eñerlevandepension under pensionstiden, frigörs en del av medlen på kontot att försäkringen i fortsättningen skall gälla på baraett liv.

genom 48 Somframgår livsfallstörsäkring, dvs. i första hand sådanförsäk-

avser resonemangen ring där periodiska utbetalningar pågår så länge någon eller någon av flera angivna personer lever.

SOU 1997: 131 Premiepensionsmyndighetens verksamhet 99

kommer att utveckla sig under försäkringsperioden. I ett fondförsäkringssystem används arvsvinstema för inköp fondandelar den förav säkrade. Om det i efterhand visar sig att arvsvinsten blivit större än

som antagits i prognoserna, sker ytterligare tilldelning används på som samma sätt. Det blir här dock oftast fråga relativt blygsamma beom lopp, som normalt ingår i det överskott ligger till grund för beräksom

ningen av återbäring. Som framgår denna beskrivning är arvsvinsthanteringen viktig

av en

del i livförsäkringstekniken, och enligt utredningens mening

bör arvsvinstema hanteras på sätt i premiereservsystemet i samma som annan livförsäkring. Om arvsvinstema skall fördelas i förskott med senare uppföljning av det faktiska resultatet eller helt och hållet i efterskott är

närmast en teknisk fråga och beror främst hur säkra av pass prognoserna bedöms vara. Eftersom premiereservsystemet skall omfatta ett mycket stort kollektiv, bör det möjligt att redan från vara början fördela arvsvinstema i förskott. Några särbestämmelser om hanteringen av arvsvinster behövs alltså inte vid sidan den tidigare av nämnda allmänna regeln att myndighetens verksamhet skall drivas

enligt försäkringsmässiga principer. Övriga rörelseregler i 7 kap. FRL saknar relevans för myndighetens

verksamhet, bl.a. därför att det är staten driver verksamheten; någsom ra bestämmelser kapitalbas är uppenbarligen inte påkallade. om m.m. Ännu bestämmelse i måste dock

en kapitlet behandlas, nämligen 20 § om skydd för uppgifter förmånstagarförordnanden Den frågan

om m.m. tas upp i avsnitt 10.3.

Som framgått kommer komplicerade försäkringstekniska beräkning-

ar att utgöra ett väsentligt inslag i Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Myndigheten bör därför ha ansvarig aktuarie uppfyller en som de behörighetskrav gäller för aktuarien i ett

som livförsäkringsbolag.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 8 kap. 18 § FRL, besom

handlar dessa frågor, görs tillämpliga för myndigheten.

49 Den prognosticerade arvsvinsten för en viss försäkrad person A beräknas fortlöpande för korta tidsenheter som produkten tre faktorer: av sannolikheten för att A skall avlida under perioden, det belopp som frigörs om han avlider under perioden, och periodens längd. - Det som beräknasär alltså, tekniskt sett,värdet för övriga försäkrade av möjligheten att A avlider. Samma värde tilldelas A som prognosticerad arvsvinst; härigenom uppnås balans mellan det värde den enskilde får och det värde han tillför kollektivet. Den vars död skulle innebära att ett stort belopp tillfördes övriga försäkrade får alltså en stor tilldelning av arvsvinst. På samma sätt får den på grund hög ålder löper som av stor statistisk risk att avlida under perioden en högre tilldelning arvsvinst än den av som är ung.

Utredningen föreslår alltså att stora delar rörelsereglerna i FRL

av skall tillämpas i premiereservsystemet. Med tanke sådana fall där det kan svårbedömt eller hur viss bestämmelse bör tilläm-

vara om en

för myndigheten eller där det visar sig att någon bestämmelse är pas opraktisk eller olämplig bör Finansinspektionen bemyndigas att dis-

ge

från bestämmelserna. pens

7.2 Redovisning

Utredningen har föreslagit att de viktigaste rörelsereglerna i FRL

ovan skall gälla för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. En av förutsättningarna för att tillämpningen dessa regler skall bli meningsfull

av är att myndighetens redovisning utformas på ett sådant sätt att följsamheten till rörelsereglerna kan kontrolleras. Myndigheten bör därför åläggas att upprätta årsredovisning enligt de särskilda regler som gäller för livförsäkringsbolag enligt lagen 1995:1560 årsredovisning i

om försäkringsföretag. Genom att den lagen till stor del består av hänvisningar till den allmänna årsredovisningslagen 1995:1554, blir också sistnämnda lag i stor utsträckning tillämplig för Premiepensionsmyn-

digheten.

En sådan redovisning är till stor del nödvändig redan av myndighetsinterna skäl, dvs. för att myndighetens ledning skall kunna bedöma verksamhetens resultat och ställning. Redovisningen behövs också för Finansinspektionens tillsyn och, inte minst, för att statsmakterna och de försäkrade skall kunna bilda sig uppfattning om hur verksamheten

en sköts.

Inte hela lagen årsredovisning i försäkringsföretag behöver gö-

om

tillämplig för myndighetens verksamhet; vissa bestämmelser är över ras huvud inte är relevanta där. Andra bestämmelser kan innehålla

taget delmoment saknar relevans, utredningen har inte funnit det

som men ändamålsenligt att i lagtext avgränsa hänvisningen till bara det som är direkt tillämpligt; det skulle bara göra lagtexten svåröverskådlig. Med

viss smidighet i tillämpningen bör den valda tekniken inte vålla någen

problem. I många fall kan helt enkelt förbi en viss föreskrift, ra man

t.ex. när det sägs att företagets aktiekapital skall anges. Av samma som skäl har anförts i fråga dispens från bestämmelserna i

som nyss om FRL, bör Finansinspektionen bemyndigas att dispens även från be-

ge stämmelserna i denna lag. Bland annat kan det behöva göras undantag eller anpassningar i fråga vissa bestämmelser som förutsätter att

om förhållandet mellan försäkringsföretaget och de försäkrade vilar ett

försäkringsavtal.

Premiepensionsmyndighetens verksamhet 101

Regeringen bör utse två revisorer som skall granska årsredovisningen m.m. och förvaltningen av försäkringsrörelsen. Revisorerna bör

rapportera sina iakttagelser till regeringen.

Statliga myndigheter är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt förordningen 1996:882 om myndigheters årsredovisning Den

m.m. statliga redovisningen skiljer sig vissa väsentliga punkter från den privata; det gäller bl.a. klassificeringen och värderingen av tillgångarna. Om Premiepensionsmyndigheten skulle behöva följa även de statliga redovisningsreglerna skulle det alltså kräva ett avancerat system för dubbel redovisning och förorsaka myndigheten hel del arbete. Även

en om myndighetens verksamhet inte skall finansieras med anslag

se avsnitt 7.4 och premiereservsystemet i sig skall ett slutet ekono-

vara miskt system, kan det emellertid finnas ett behov av någon form

av koppling till den samlade statliga redovisningen.

Utredningen har inte kunna analysera dessa frågor fullt ut inom den tidsram som har stått till förfogande. Utredningen föreslår därför att regeringen ger Riksrevisionsverket i uppdrag att lägga fram ett förslag om hur myndigheten i så stor utsträckning möjligt skall kunna

som undantas från reglerna statlig redovisning och redovisningsrevision

om och om hur det behov av uppgifter till den samlade statliga redovisningen som kan finnas då skall kunna tillgodoses. Uppdraget bör

avse utöver tillämpningen av förordningen om myndigheters årsredovisning m.m. tillämpningen av bokföringsförordningen 1979:1212. Om re-

dovisningen huvudsakligen skall ske enligt lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, är det naturligt att myndigheten tillämpar bokföringslagen 1976:125 i stället för bokföringsförordningen.

Som anges närmare i avsnitt 7.5 utredningen däremot att Pre-

anser miepensionsmyndigheten bör vara föremål for effektivitetsrevision av Riksrevisionsverket.

7.3 Premiepensionsmyndighetens kostnader

Premiereservsystemet bör vara självfinansierat på sätt ett

samma som försäkringsbolags verksamhet är det. Premiepensionsmyndighetens kostnader för verksamheten bör alltså finansieras avgifter från

genom de försäkrade. Avgifterna bör i princip betalas i förskott, det bör

men överlämnas Premiepensionsmyndigheten att bestämma både tidpunkten för avgiftsuttaget och avgiftemas storlek.

Trots att avgifterna tas ut i förskott bör de för enkelhetens skull

vara definitiva. Vid bestämmandet av ett års avgifter bör dock avstäm-

en ning göras mot utfallet för det föregående året.

102 Premiepensionsmyndighetens verksamhet SOU 1997: 131

Kostnaderna bör fördelas mellan de försäkrade genom ett procentuellt avdrag, beräknas på behållningen varje försäkrads premie-

som pensionskonto efter tillägg det aktuella årets pensionsrätt jämte av-

av kastningen från den tillfälliga förvaltningen. Förslaget innebär alltså att myndighetens kostnader tas ut i särskild ordning och därmed inte påverkar beräkningen av återbäring.

Kostnaderna bärs detta de försäkrade gemensamt. Som

sätt av framgått bör den försäkrade dock själv bära vissa kostnader som han råder över. Det gäller den byter fond och den som har börjat ta ut

som sin pension och sedan vill avbryta uttaget eller ändra den andel av pensionen som tas ut.

Eftersom avgiftens storlek i procent beror förhållandet mellan å

av

sidan myndighetens beräknade kostnader för det aktuella året och ena det samlade värdet tillgodohavandena de försäkrades premiepen-

av sionskonton, skulle det angivna beräkningssättet i princip innebära att några kostnader inte kunde tas ut förrän pensionsrätt hade fastställts för samtliga försäkrade. Med hänsyn till att det skall ske en avstämning av förhållandet mellan kostnader och avgifter följande år bör det emellertid godtas att myndigheten fastställer procentsatsen tidigare, grund-

val uppskattning de försäkrades tillgodohavanden. På så sätt

av en av kan avgifter tas ut i den takt som pensionsrätterna fastställs. För att en avstämning mellan kostnader och avgifter för året före det som avgiften

skall kunna göras, måste dock ett preliminärt bokslut för myndigavser heten för det året vara klart innan avgifterna kan bestämmas.

Utredningen har försökt göra en bedömning av Premiepensionsmyndighetens driftskostnader under de första verksamhetsåren. En sådan bedömning kan göras utifrån två olika angreppssätt. Det ena innebär att med ledning specifikationer de krav som ställs på

man av av verksamheten och antaganden volymer m.m. gör en kostnadskalkyl

om

består av olika kostnadsslag, t.ex. hyra, löner, IT-kostnader och som kostnader för köpta tjänster. Eftersom myndighetens verksamhet kom-

att vara omfattande och relativt komplex och saknar motsvarighet i mer den statliga förvaltningen, har det på detta stadium inte varit möjligt att göra en sådan detaljbeskrivning av myndighetens verksamhet.

I stället har valts det andra angreppssättet, som innebär att man jämför myndighetens verksamhet med liknande verksamheter och grundar kostnadsberäkningarna olika nyckeltal. Eftersom myndigheten kommer att bedriva en verksamhet som liknar den som bedrivs av privata försäkringsbolag, ligger det närmast till hands att jämföra med sådana bolag. Vid beräkningar som utförts på utredningens uppdrag har Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt valts som jämförelseobjekt. För

50 Beräkningarna har utförts KPMG Bohlins.

av

SOU 1997: 131 Premiepensionsmyndighetens verksamhet 103

att få fram olika nyckeltal har det bolagets driftskostnader ställts i relation till premieinkomster, förvaltat kapital och antal försäkrade. Det nyckeltal som har valts som utgångspunkt för beräkningarna Pre-

av miepensionsmyndighetens kostnader är driftskostnaderna i förhållande till antalet försäkrade. Att de andra nyckeltalen inte har valts beror att den genomsnittliga premieinkomsten per försäkrad kommer att

vara betydligt lägre hos myndigheten än hos SPP och att myndighetens ka-

pitalförvaltning inledningsvis kommer liten omfattning.

att vara av Sannolikt kommer myndighetens kostnader beroende

att vara mer av antalet försäkrade premieinkomster och förvaltat kapital.

än av

Premiepensionsmyndighetens driftskostnader har bedömts komma att uppgå till 200-300 kr per försäkrad och år.51 Beräkningarna

avser åren 1999, 2000 och 2005. För åren 1999 och 2000 har lagts till överkostnader på 40 respektive 20 procent i form initialkostnader och

av kostnader för låg produktivitet under etableringsfasen. Antalet förvärvsaktiva har uppskattats till 4,1 miljoner år 1999 samt till 4,2 miljo-

år 2000 och 2005. År 2005 tillkommer 300 000 pensionärer. ner

Enligt utredningens preliminära bedömning kommer Premiepensionsmyndighetens driftskostnader att hamna i den övre delen inter-

av vallen enligt nedanstående tabell.

Som anges i avsnitt 11.3 nedan kommer 34 miljarder kronor att för-

ca valtas i premiereservsystemet år 1999 jfr bilaga 7. Driftskostnadema under samma år kommer vid angivna antaganden att uppgå till mellan 3,4 och 5,1 procent förvaltat kapital. År 2005 kan behållningen i

av premiereservsystemet uppskattas till 135 miljarder kronor bilaga 7.

se

Driftskostnadema under det året skulle då uppgå till mellan 0,7 och 1,0 procent av förvaltat kapital.

51När det

gäller SPP uppgick de genomsnittliga driftskostnaderna åren 1986-1995 till 275 kr per försäkrad. Det förhållandet att Premiepensionsmyndigheten kommer att ha betydligt fler försäkrade än bolaget som har 1,3 miljoner försäkrade exklusive Fritt

- Val talar för att myndighetens kostnader per försäkrad kommer att bli lägre än bola-

gets. Å andra sidan erbjuder försäkringen för premiepension fler valmöjligheter än de försäkringsprodukter hos SPP som har legat till grund för jämförelsen. Dessutom kan informationsbehovet hos de försäkrade i premiereservsystemet förväntas vara större än hos de försäkrade hos bolaget. Dessa omständigheter talar för att driñskostnaderna per försäkrad kan bli högre hos myndigheten än hos bolaget. De möjligheter som informationsteknologin erbjuder kan emellertid haen kostnadsdämpandeeffekt.

104 Premiepensionsmyndighetens verksamhet SOU 1997: 131

7.4 Premiepensionsmyndighetens organisation m.m.

Som framgår av beskrivingen av försäkringsverksamheten i premiereservsystemet kommer Premiepensionsmyndigheten att bedriva en verksamhet som liknar den som bedrivs av privata försäkringsbolag. Tillhandahållandet av den traditionella livränteföräkringen innebär ett stort finansiellt för myndigheten. Mot denna bakgrund anser utred-

ansvar ningen att den ledningsform som bör väljas för myndigheten är styrelse med fullt ansvar för verksamheten inför regeringen jfr bet. 1995/96:KU1. I styrelsen bör ingå personer med god kunskap om och bred erfarenhet av socialförsäkring, privat livförsäkring och de finansiella marknaderna.

Enligt utredningens mening bör Premiepensionsmyndigheten vara en liten organisation med hög kompetens. Det bör inte krävas att myndigheten bygger upp egna resurser på alla verksamhetsområden. Myndigheten bör ha möjlighet att i stället anlita utomstående för skötseln av vissa funktioner, när myndigheten bedömer att detta blir billigare och effektivare. På grund av regeringsformen gäller dock den begränsning-

att myndigheten inte utan stöd av lag kan överlämna en förvalten ningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till utomstående se 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen. Såvitt utredningen kan bedöma innefattar de uppgifter där överlämnade kan bli aktuellt inte myndighetsutövning. Som exempel på sådana uppgifter kan nämnas förvaltningen medlen inom ramen för den traditionella livränteför-

av säkring som myndigheten skall tillhandahålla. Ett annat exempel är utarbetandet information till de försäkrade. Ytterligare ett exempel

av är ADB-driften. Se om ADB-driften också i avsnitt 7.5.

Även myndigheten skulle lägga ut skötseln vissa funktioner

om av på utomstående, måste myndigheten dock vidmakthålla så mycket egen expertis att myndigheten kan bedöma om uppdragstagaren sköter sitt uppdrag ett tillfredsställande sätt. Myndigheten får inte heller försätta sig i situationer där den inte kan komma ur ett uppdragsavtal trots att den är missnöjd med uppdragstagarens arbete. När det gäller ADBområdet är det med tanke på sådana situationer viktigt att en myndighet har äganderätten till sina programvaror eller annat sätt har försäkrat sig att kostnader eller störningar i driften inte uppstår om samarbe-

om tet med uppdragstagaren avbryts. Som ett allmänt krav måste också gälla att arrangemang av detta slag inte får försvåra Finansinspektio-

52 Även tjänster för utvärdering t.ex. kapitalförvaltare går att köpa. Myndigheten får

av dock inte göra sig såberoende av externa experter att inte någon tjänsteman vid myndigheten kan bilda sig en egenuppfattning i frågorna.

Premiepensionsmyndighetens verksamhet 105

tillsyn; ett nära samråd med inspektionen är alltså nödvändigt. nens - Ett liknande förs i ett regeringsbeslut om koncession för

resonemang livförsäkringsverksamhet.53 Frågan kan också bli föremål för överväganden i samband med den reformering av försäkringsrörelsereglema som för närvarande pågår inom Regeringskansliet.

Enligt vad som angetts i föregående avsnitt skall Premiepensionsmyndighetens kostnader för verksamheten finansieras genom avgifter från de försäkrade. Verksamheten skall därför inte redovisas statsbudgeten 18 § lagen 1996:1059 om statsbudgeten.

se

Riksdagen beslutade under hösten 1996 att det reformerade pensionssystemets intjänanderegler skall träda i kraft den 1 januari 1999 och att utbetalningarna av pension enligt de reformerade reglerna skall påbörjas den 1 januari 2001 prop. l996/97:1 utg.omr. 11 avsnitt 5.1, bet. 1996/97:SfU rskr. 1996/97:124. Under mellantiden skall pensionsrätter för förfluten tid fastställas, såvitt avser premiereservsystemet fr.o.m. år 1995.

Premiepensionsmyndigheten bör om möjligt inrättas i god tid före den 1januari 1999. I inledningsskedet kommer myndigheten att behöva anskaffa inventarier, ADB-utrustning o.d. samt hyra lokaler och anställa personal. Detta får finansieras med lån och krediter i Riksgäldskontoret efter beslut av regeringen se 20 och 21 lagen om statsbudgeten. Eftersom myndigheten skall betala amorteringar och räntor med avgiftsinkomstema, måste det vid bestämmandet av betalningsvillkoren tas hänsyn bl.a. till i vilken takt ett avgiftsuttag blir möjligt.

Enligt utredningens bedömning är risken mycket liten för att Premiepensionsmyndighetens tillgångar vid någon tidpunkt inte skall räcka för att tillgodose de försäkrades pensionskrav. Som framgår ovan avsnitt 7.1 skall myndighetens antaganden om dödlighet m.m. väljas så att de vart för sig kan anses betryggande. Vidare är risken för snabba och svårkontrollerade svängningar i rörelseresultatet väsentligt mycket mindre för rörelse som avser livsfallsförsäkring än för andra typer

en

försäkringsrörelse. I den mån det över huvud taget föreligger en risk av för att myndigheten inte skall kunna betala ut de pensionsförmåner som de försäkrade har rätt till, får den antas vara störst i början, innan erforderliga buffertfonder byggts upp. Som angetts ovan bör myndigheten i en sådan situation erhålla kredit i Riksgäldskontoret med stöd av bestämmelserna i 21 § lagen om statsbudgeten. Visserligen skall riksda-

varje år fastställa en kreditram inom vilken regeringen får besluta gen om krediter till enskilda myndigheter, vilket kan göra det svårt att tillgodose plötsligt uppkommande behov stora belopp. I den mån kre-

av ditbehov av det nu diskuterade slaget uppstår för Premiepensionsmyn-

53Beslut den 25 september1997, 4 Finansdepartementet.

nr

106 Premiepensionsmyndighetens verksamhet SOU 1997: 131

digheten, kan man dock utgå från att problemen uppmärksammas i så god tid att det finns möjlighet att lösa frågan på ett smidigt sätt.

7.5 Tillsyn

Som angetts i avsnitt 3.2 bör Premiepensionsmyndighetens verksamhet stå under tillsyn av Riksförsäkringsverket. Tillsynen bör avse att bestämmelserna om premiepension tillämpas ett likformigt och rättvist sätt i förhållande till de försäkrade. Motsvarande uppgift har Riksförsäkringsverket också gentemot försäkringskassorna. Därutöver ansvarar verket för ekonomistymingen av hela den nuvarande socialförsäkringsadministrationen och ansvarar som systemägare för de centrala ADB-systemen, vilket innebär att verket skall ställa krav på och utveckla dessa system så att de överensstämmer med regelverket

se

prop. 1996/97:63 s. 90 Detta framstår som naturligt i en organisation med en central förvaltningsmyndighet och 25 formellt fristående regionala organ. Däremot torde det inte finnas något behov av den typen av styrning från Riksförsäkringsverket när det gäller Premiepensionsmyndigheten.

Vad särskilt angår ADB-verksamheten pågår för närvarande

en översyn av formerna för och organisationen av ADB-verksamheten inom socialförsäkringen se a. prop.. Översynen avser frågan hur en effektiv ADB-verksamhet kan åstadkommas, där Riksförsäkringsverkets systemägaransvar för de gemensamma systemen bibehålls samtidigt som försäkringskassoma ges ett reellt inflytande. I detta

sammanhang skall prövas i vilken utsträckning det är lämpligt att konkurrensutsätta verksamheten.

Under våren 1997 uppdrog regeringen Statskontoret att bidra med underlag inför regeringens överväganden i de angivna frågorna. Uppdraget redovisas i promemorian 1997-09-23 Organisation och styrning av IT-verksamheten inom socialförsäkringsområdet dnr 242/97-5. Utredningen har erfarit att regeringen avser att under hösten lägga fram

förslag om socialförsäkringsadministrationens framtida ADB-

verksamhet.

Det har inte varit möjligt för utredningen att fullt ut överblicka frågan om hur ADB-verksamheten i det reformerade ålderspensionssystemet, inklusive premiereservsystemet, bör organiserad. Frågan

vara bör övervägas vid regeringens pågående översyn den framtida ADB-

av verksamheten inom socialförsäkringen. Det är emellertid angeläget att

inrättandet av Premiepensionsmyndigheten inte härigenom fördröjs.

Det kan i sammanhanget nämnas att Statskontoret i den i avsnitt 3.2 omnämnda promemorian till utredningen gör den bedömningen att det

är rimligt att Premiepensionsmyndigheten har ett eget IT-stöd, som

självfallet skall kunna samordnas med Övriga delar av pensionssystemet.

Det som hittills sagts har tagit sikte den övergripande styrningen

Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Vid sidan av detta kan av

det komma att behövas verkställighetsföreskrifter för bl.a. Premiepen-

sionsmyndigheten när det gäller samordningen av information och utbetalning av pension från de olika delarna i det reformerade ålderspensionssystemet se vidare avsnitt 7.6 och 12.3.1. Regeringen kan i instruktionen för Riksförsäkringsverket överlåta verket att meddela

sådana föreskrifter för Premiepensionsmyndigheten.

Riksförsäkringsverket bör vidare ha rätt på motsvarande sätt

att som gäller i verkets förhållande till de allmänna försäkringskassoma

-

överklaga Premiepensionsmyndighetens beslut och att överta rollen

som företrädare för staten om en enskild överklagar myndighetens beslut till allmän förvaltningsdomstol se vidare i författningskommentaren, avsnitt 12.7.1.

När det gäller de mer försäkringstekniska sidorna av Premiepensionsmyndighetens verksamhet föreslår utredningen, som framgått, att verksamheten skall drivas enligt försäkringsmässiga principer och att huvuddelen av de rörelseregler som gäller för försäkringsbolag också skall gälla för myndigheten. I den utsträckning de försäkrade låter sina tillgodohavanden ligga kvar i värdepappersfonder efter pensioneringen, kommer myndigheten att driva samma verksamhet som ett fondförsäkringsbolag. I den mån de försäkrade väljer att ta ut sin pension i form av livränta med garanterade belopp och överlåta den finansiella risken för placeringama på myndigheten, kommer verksamheten i stället att överensstämma med verksamheten i ett traditionellt livförsäkringsbolag.

Mot denna bakgrund är det naturligt att myndighetens verksamhet också ställs under tillsyn Finansinspektionen. Visserligen kan inte

av FRL:s sanktionssystem fungera på samma vis när det gäller en statlig

myndighet när det gäller ett försäkringsbolag, men det är angeläget

som

att inspektionens försäkringstekniska kompetens kan tas till vara i verk-

samheten. Inte minst för de försäkrades förtroende för premiereservsystemet är det värdefullt att veta att verksamheten står under tillsyn av

en oberoende expertmyndighet. Utredningen har ovan förordat att Premiepensionsmyndigheten så

långt som möjligt skall undantas från statlig redovisning och redovisningsrevision. Däremot anser utredningen det angeläget att myndigheten blir föremål för effektivitetsrevision av Riksrevisionsverket. Ett viktigt skäl för detta är att det behövs effektiva verktyg för kontroll av

kostnadsutvecklingen hos myndigheten. Myndighetens verksamhet

108 Premiepensionsmyndighetens verksamhet SOU 1997: 131

skall inte finansieras med anslag och blir därför inte föremål för den prövning av regering och riksdag som budgetprocessen annars innebär. Eftersom försäkringen för premiepension är obligatorisk för de försäkrade, kan inte heller dessa reagera effektivt mot ett alltför högt kostnadsläge. Det är därför angeläget att Riksrevisionsverket fortlöpande granskar utvecklingen av myndighetens organisation och verksamhet. Myndigheten bör också ha intemrevision. Naturligtvis skall även de externa revisorer som utredningen föreslår uppmärksamma dessa frågor, men det är naturligt om tyngdpunkten i deras arbete kommer att ligga mer redovisningssidan.

7.6 Information till de försäkrade

För att premiereservsystemet skall fungera som avsett krävs att informationen till de enskilda håller hög kvalitet; den enskildes rätt till information är en förutsättning för att han skall kunna ta till vara de möjligheter som premiereservsystemet erbjuder. Det krävs information

om systemet som sådant, om utvecklingen av den enskildes tillgodohavande och åtminstone i någon utsträckning om fondförvaltarna och fonderna. Huvudansvaret för informationen måste ligga på Premiepen-

sionsmyndigheten.

Informationen systemet sådant är naturligtvis allra mest

om som angelägen i samband med ikraftträdandet. Det är viktigt att tillräckliga resurser kan avsättas för dessa insatser, så att systemet uppfattas positivt av allmänheten och så att de enskilda kan fatta rationella beslut ett riktigt underlag redan från början. Med hänsyn till att många människor saknar kunskap om hur fondsparande fungerar bör Premiepensionsmyndigheten framställa informationsmaterial även kan ligga

som till grund för diskussioner på arbetsplatser och t.ex. i studiecirklar.

Även när systemet är igång kommer det att behövas allmän information om hur det fungerar. Trycksaker beskriver systemet bör

som därför hållas tillgängliga t.ex. på försäkringskassornas och kanske även skattemyndigheternas kontor. Däremot kan det knappast begäras att personalen på dessa kontor generellt skall kunna besvara frågor som inte behandlas i trycksakema. Sådan specialinformation får normalt lämnas av Premiepensionsmyndigheten, bör ha särskild infor-

som en mationsenhet som är lätt tillgänglig även via t.ex. 020-nummer och elektronisk post se vidare i författningskommentaren, avsnitt l2.5.6.

- Härutöver måste naturligtvis riktade insatser göras för varje

ny generation som kommer i systemet.

Premiepensionsmyndighetens verksamhet 109

Utöver att den enskilde bör ha rätt att på begäran få uppgifter om

sitt tillgodohavande när helst, bör Premiepensionsmyndigheten en

som gång året lämna information utvecklingen den enskildes till-

om om av godohavande i form ett årsbesked. Informationen kan utformas efter

av förebild de årsbesked försäkringsbolagen lämnar sina kunder.

av som Där redovisas ingående saldo, inbetalningar, avkastning och kostnader under året samt utgående saldo. Om den enskilde har valt mer än en fond, bör varje fond redovisas för sig.

I beskedet bör också lämnas uttryckt i kronor beträffan-

en prognos de den enskildes kommande pension. Prognosen bör ange hur stor pensionen kan beräknas bli den skall grundas bara dittills intjänad

om pensionsrätt och hur stor den kan beräknas bli den försäkrade i fort-

om sättningen tjänar pensionsrätt med årliga belopp som under

samma det år för vilket pensionsrätt senast har fastställts. För att den enskilde skall kunna belopp i relation till sina aktuella förhål-

sätta prognosens landen bör grundas på antagandet att både inflationen och

prognosen tillväxten bruttonationalprodukten kommer att vara noll under tiden

av fram till pensioneringen. Däremot bör det göras ett försiktigt antagande

värdetillväxt i de fondandelar förvärvas för den försäkrades om som räkning. Som grund för beräkningen ligger naturligtvis det aktuella till-

godohavandet på den försäkrade premiepensionskonto för förfluten

tid beaktas alltså den faktiska avkastningen för den framtida till-

- men växten kan exempelvis väljas de antaganden värdetillväxt som kan

om göras för ickeväljarnas fond. En sådan uppräkning minskar inte rele-

jämförelse med den enskildes aktuella förhållanden utan vansen av en är tvärtom nödvändig för att inte skall bli missvisande.

prognosen

Utgångspunkten för årsbeskedet är naturligtvis det tillgodohavande

gällde vid årsskiftet. Dock bör tillägg göras för den pensionsrätt som

har fastställts för det nästföregående året, även om den har fastsom ställts efter årsskiftet; angetts tidigare kommer pensionsrätt för

som varje intjänandeår att fastställas under perioden december året efter intjänandeåret det därpå följande året, och det ologiskt att

- mars vore denna pensionsrätt togs med i årsbeskedet bara beträffande de försäk-

råkade få sin pensionsrätt fastställd före årsskiftet. Tanken är rade som alltså att det tillgodohavande redovisas skall vara den faktiska

som ställningen vid årsskiftet, värdet fastställd pensionsrätt i den mån

av inte detta värde ingår redan i uppgiften om ställningen vid årsskiftet samt den avkastning från den tillfälliga förvaltningen som samtidigt har tillförts kontot. Däremot skall beskedet inte redovisa sådana värdeförändringar kan ha inträffat efter årsskiftet. Genom sådan av-

som en gränsning, uppgifterna i årsbeskedet aktuell information till de för-

ger säkrade utan alltför mycket administrativt krångel för myndigheten.

110 Premiepensionsmyndighetens verksamhet SOU 1997: 131

Utredningen har utifrån olika antaganden försökt att göra uppskattningar av hur stor premiepensionen kan förväntas bli för skilda personer. Resultatet redovisas i bilaga I underlaget för dessa kalkyler ingår dock även antaganden om utvecklingen bruttonationalprodukten. av Utfärdandet av årsbeskeden är administrativ serviceåtgärd och en innebär inte något åtagande från myndighetens sida i fråga den förom säkrades rätt till pension. Detta gäller både den framprognoserna om tida pensionen och uppgifterna om storleken tillgodohavandet av premiepensionskontot m.m. Om det genom något misstag kommer att anges för höga belopp i något dessa avseenden, innebär det alltså av inte att den försäkrade får rätt till det högre beloppet. I vad mån felaktiga uppgifter i årsbeskedet till följd fel eller försummelse från av myndighetens sida kan leda till skadeståndsansvar för staten får bedömas enligt allmänna regler se vidare nedan. Det är emellertid viktigt att det i årsbeskedet görs tillräckligt tydliga reservationer för det är fråatt ga om prognoser, så att beräkningarna inte i något avseende kan uppfattas som utfästelser vilka pensionsbelopp den intjänade pensionsom rätten kommer att ge upphov till. Pensionsbeloppen kan komma att påverkas inte bara förändringar i den eller de valda fondemas värde av utan också av ändringar i antagandena dödlighet görs om m.m. som innan den försäkrade börjar ta ut sin pension. För sådana försäkrade som har valt efterlevandeskydd, bör årsbeskedet innehålla uppgifter detta. För dem har valt efterlevandeom som skyddet under aktivtiden skall kostnaden för skyddet naturligtvis framgå av redogörelsen för utvecklingen tillgodohavandet på premiepenav sionskontot se 4 kap. 1 § tredje stycket lagförslaget. Vid båda typerna av efterlevandeskydd bör den försäkrade också erinras förutsättom ningarna för att skyddet skall gälla vid dödsfall. I 26-29 lagen värdepappersfonder finns bestämmelser inom om formationsmaterial ett fondbolag skall tillhandahålla för varje fond som som bolaget förvaltar informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse. Dessa handlingar bör inte ingå i utskicket från Premiepensionsmyndigheten till den enskilde; myndighetens besked bör alltså begränsas till de uppgifter den enskildes tillgodohavande om som angetts ovan. Däremot bör det av myndighetens besked framgå att den enskilde har rätt att få dessa handlingar från fondbolaget och hur han då skall bära sig åt. En sådan ordning, där den enskilde måste aktivt begära handlingarna, stämmer visserligen inte helt med tankarna bakom regeln i 27 § andra stycket lagen värdepappersfonder årsbeom att rättelsen och halvårsredogörelsen skall tillställas alla andelsägare som inte har avsagt sig detta. Med tanke på att sparandet inom premiereservsystemet inte kommer till på den enskildes eget initiativ samma sätt som vanligt sparande i värdepappersfonder måste emellertid man

1997:131 Premiepensionsmyndighetens verksamhet lll

SOU

räkna med att materialet skulle läsas så liten andel av de försäk-

av en rade, att det inte skulle ekonomiskt försvarbart att skicka materia-

vara let till alla inte vidtagit den aktiva åtgärden att avsäga sig informa-

som tionen.54

En särskild fråga är vid vilken tidpunkt årsbeskedet skall skickas ut och hur det skall samordnas med andra åtgärder inom ålderspensions-

systemet.

Enligt det system planeras inom Socialdepartementet skall

som nu alltså pensionsrätt för ett visst år fastställas mellan december året efter

intjänandeåret och mars det därpå följande året. Försäkringskassan

skall senast den 31 andra året efter intjänandeåret underrätta den

mars försäkrade sitt beslut fastställd pensionsrätt för intjänandeåret

om om

4 kap. ll § förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension.

se

Pensionsrätt skall fastställas så snart de uppgifter som har betydelse för pensionsrätten är klara. Detta innebär att pensionsrätt kommer att fastställas och besked att skickas ut till de försäkrade successivt.

Vidare föreslås att det i samband med underrättelsen skall redovisas hur den samlade pensionsbehållningen har förändrats i förhållande till föregående år. Redovisningen bör också innehålla prognos över den

en framtida pensionens storlek. Det är alltså fråga om information motsvarande det årsbesked utredningen föreslår ovan.

som

För att utvecklingen den enskildes tillgodohavande på premie-

av pensionskontot skall kunna redovisas det sätt som föreslagits ovan krävs att pensionsrätt för det nästföregående året har fastställts, att avkastningen från den tillfälliga förvaltningen har fördelats och att Pre-

miepensionsmyndighetens avgiftsuttag har genomförts.

Skälet till att samtliga dessa uppgifter måste föreligga innan årsbesked kan utfärdas är att uppgifterna är beroende av varandra. Pensionsrätten har betydelse för fördelningen avkastningen från den tillfälli-

av

förvaltningen, eftersom avkastningen skall fördelas mellan de enga

skilda ett procentuellt påslag pensionsrätten avsnitt 4.1.

som se Vidare har både pensionsrätten och avkastningen från den tillfälliga förvaltningen betydelse för myndighetens avgiftsuttag. Myndighetens kostnader skall nämligen fördelas på de försäkrade genom ett procentuellt avdrag, beräknas på behållningen på varje försäkrads premie-

som pensionskonto efter tillägg det aktuella årets pensionsrätt jämte av-

av kastningen från den tillfälliga förvaltningen se avsnitt 7.3.

54 Någon formell motsättning till bestämmelsen i lagen värdepappersfonder upp-

om kommer inte, eñersom det är Premiepensionsmyndigheten som är andelsägareoch därmed berättigad till informationen.

112 Premiepensionsmyndighetens verksamhet SOU 1997: 131

Även pensionsrätt fastställs för försäkrad redan i december om en året efter intjänandeåret, kan årsbesked alltså inte skickas ut till honom förrän i början av året därpå. I samband med att årsbeskedet skickas ut är det naturligt att den enskilde också erhåller blankett för val en av fond. Ambitionen skall naturligtvis att ett årsbesked skall sändas till vara varje försäkrad. Av praktiska skäl kan det dock nödvändigt att utevara sluta vissa kategorier försäkrade som är svåra att nå med ett besked t.ex. utländska sjömän som har arbetat svenska fartyg. Dessa frågor får samordnas med vad skall gälla utskick från de allmänna som om

försäkringskassoma och regleras förordningsnivå.

Som angetts ovan är det viktigt att den enskilde får bra information när han första gången kommer in i premiereservsystemet. Detsamma gäller när han skall börja ta ut sin pension. Premiepensionsmyndigheten måste alltså framställa material detaljerat än de allmänna som mer trycksakerna redovisar vilka valmöjligheter den blivande pensionären har och hur han skall bära sig åt för att få uppgift vad konkret om som gäller för honom. Han kan t.ex. vilja veta vilket månadsbelopp han kan räkna med han väljer att ta ut halv premiepension eller vilket måom

nadsbelopp som kommer att gälla han väljer efterlevandepension

om för sin make. Sådana uppgifter bör Premiepensionsmyndigheten begäran tillhandahålla den enskilde utan kostnad. Pensioneringstidpunkten är kritisk två sätt när det gäller efter-

levandeskydd: dels genom att det eñerlevandeskydd har gällt

som under aktivtiden upphör då, dels att det för de flesta kommer genom att vara enda tillfället då de kan begära efterlevandeskydd för pensionstiden. Information dessa frågor bör ingå i det material skall om som ges till dem som kan antas stå i begrepp att ta ut sin pension. Med tanke på hur viktigt efterlevandeskyddet kan för den enskilde bör det övervara vägas om inte information av det slaget också bör finnas på blanketten för ansökan om pension. Eftersom pensionsåldern är rörlig, finns det emellertid inte någon given tidpunkt vid vilken informationsmaterial detta slag bör skickas av ut. Att skicka ut materialet inför den försäkrades 6l-årsdag kommer i många fall att vara för tidigt. Att vänta till den påminnelse skall som sändas ut inför den försäkrades 70-årsdag kommer å andra sidan att vara alltför sent. En lämplig lösning kan att det på årsbeskedet vara t.ex. från och med det år den försäkrade fyller 60 år skrivs till tydlig en uppgift om att detta material finns och kan beställas från Premiepen-

sionsmyndigheten.

Som nyss angetts bör Premiepensionsmyndigheten inte ha till uppgift att informera de enskilda sådant de kan inhämta från fonom som dernas eget informationsmaterial. Däremot kan det ifrågasättas om

Premiepensionsmyndighetens verksamhet 113

myndigheten bör till de enskildas ledning framställa allmänt informationsmaterial om de fonder som har anmälts till premiereservsystemet. Det kunde t.ex. vara sammanställningar av fonderna efter deras placeringsinriktning och förvaltningsresultat under de senaste åren. Sådant material skulle i så fall kunna sändas ut till de försäkrade i samband med underrättelsen om årets intjänade pensionsrätt, när ett nytt val av fond skall göras.

Ett material av detta slag skulle utan tvivel kunna vara av stort värde för de försäkrade. Visserligen skulle det uppstå inte obetydliga kostnader för produktion och utskick, kostnader som skall bäras av de försäkrade, och visserligen kan man räkna med att de fonder medverkar i

som systemet kommer att utsättas för en fortgående granskning och bedömning av ekonomijoumalister m.fl., vilket naturligtvis minskar behovet av statliga insatser. Emellertid är det från flera håll omvittnat att det föreligger ett mycket stort behov av information om villkoren för fondsparande. Utredningen föreslår därför att Premiepensionsmyndigheten skall ge ut Översikter av detta slag.

Sådana Översikter måste redan av praktiska skäl bygga på uppgifter som myndigheten får från förvaltarna själva, t.ex. uppgifter i de

rapporter om kostnadsuttag som förvaltarna skall till myndigheten

ge varje år, eller som framgår av publicerad statistik eller liknande. Det kan alltså inte begäras att myndigheten skall kontrollera riktigheten

av uppgifterna. Detta bör framhållas i översikterna, så att inte myndigheten i onödan blir utsatt för kritik om någon uppgift skulle visa sig

vara felaktig. Formellt sett torde någon friskrivning av detta slag dock inte vara nödvändig. Framställande och utgivande översikt detta

av en av slag kan knappast betecknas som åtgärder vid myndighetsutövning. Något skadeståndsansvar för staten torde därför inte kunna bli aktuellt ens om en oriktig uppgift i översikten skulle bero på ett fel från myndighetens sida jfr 3 kap. 2 § skadeståndslagen och NJA 1987 535;

s. se också Bengtsson, Bertil, Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen, 1990, s. 34

I detta avseende kan dock situationen bli förslagen i

en annan om betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar SOU 1993:55

genomförs. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet

och en lagrådsremiss väntas under hösten. I betänkandet föreslås bl.a. att det införs en ny bestämmelse i skadeståndslagen att det allmännas ska-

om deståndsansvar skall omfatta även situationer då myndighet

en grund av fel eller försummelse lämnar felaktig information utan att det sker vid myndighetsutövning. Om förslagen genomförs är det därför

särskilt viktigt att Premiepensionsmyndigheten i översikterna tydligt

reserverar sig för att de bygger uppgifter myndigheten fått från

som förvaltarna och att uppgifterna inte kontrollerats myndigheten.

av

114 Premiepensionsmyndighetens verksamhet SOU 1997: 131

Som framgått skall huvudansvaret för informationen till de enskilda

ligga på Premiepensionsmyndigheten. Med hänsyn till att det är fråga

statlig myndighet finns det inte anledning att ha mer än ganska om en allmänt hållna bestämmelser om informationsskyldigheten i lag; eventuella ytterligare föreskrifter kan tas t.ex. i myndighetens instruktion.

Däremot kan det vara lämpligt att i lagen markera att premiereservsystemet även i informationshänseende utgör en del av den allmänna ålderspensioneringen. En samordning måste ske mellan informationen till de försäkrade deras rättigheter i fördelningssystemet respektive

om premiereservsystemet. Det är naturligt att Riksförsäkringsverket som

skall ha tillsyn över både de allmänna försäkringskassoma och den nya

Premiepensionsmyndigheten får ansvaret för denna samordning.

-

8 vid ändrad och

Åtgärder pensionsrätt

felaktig utbetalning

Utredningen skall enligt sina direktiv överväga hur skall hantera man den situationen att fastställd pensionsrätt ändras i efterhand. Frågor som uppkommer är vilka konsekvenser ett ändringsbeslut bör få för medel som redan är överförda till premiereservsystemet, hur skall man se på frågan om avkastning på medlen och skall bära kostnavem som derna för de åtgärder som vidtas. Det är i huvudsak dessa frågor som behandlas i detta avsnitt. Avslutningsvis berörs också andra situationer,

där pensionsutbetalning har skett felaktigt eller med för högt belopp.

För premiereservsystemet system betraktat är frågan ändrasom om de pensionsrätter inte särskilt stor betydelse. År 1996 gjordes efter av taxeringsperiodens utgång ändringar i de försäkrades taxeringar som påverkade den pensionsgrundande inkomsten i mindre än 1 procent av alla deklarationer ca 40 000 fall. Frågan kan emellertid vara av avsevärd betydelse för den enskilde. Ett vanligt exempel på fall där ändringar i förhållande till deklarationen påverkar den pensionsgrundande inkomsten skattskylär när en dig först efter begäran om omprövning ett tidigare taxeringsbeslut av eller efter överklagande till domstol får bifall till ett yrkat avdrag för vissa kostnader i tjänsten eller när ett sådant yrkande blir underkänt först efter omprövning. En ändring av den pensionsgrundande inkomsten kommer emellertid inte alltid att innebära att pensionsrätten påverkas. Ett exempel är när inkomsten både före och efter ändringen överstiger det s.k. intjänandetaket 7,5 inkomstbasbelopp.55 Vidare kan ett beslut sänkt om pensionsgrundande inkomst i vissa fall få till följd att pensionsgrundande belopp för bamår höjs med motsvarande belopp. I detta fall påverkas inte pensionsrätten utan endast den inbördes fördelningen mellan de olika pensionsgrundande posterna.

55 Omkring ll procent av den yrkesverksamma befolkningen hade år 1995 årsinen komst som översteg 7,5 basbelopp.

116 Åtgärder vid ändrad pensionsrätt... SOU 1997: 13 1

Ändring av pensionsrätten för en försäkrad kan leda till följdändringar pensionsrätten för en annan försäkrad, t.ex. när pensionsrätten

av har fastställts efter delning av pensionsrätt mellan makar.

Inom fördelningssystemet är det avsikten att ändringar av pensionsrätten skall leda till att arvsvinst- och indexuppräkning görs om.56 Om pension har börjat betalas ut och pensionsrätten höjs, skall den högre pensionen betalas ut även för förfluten tid. De tillkommande beloppen skall betalas ut i klumpsumma.

en

Om pension har börjat betalas ut och pensionsrätten sänks, föreslås olika regler för anställda och egenföretagare. För anställda gäller att den försäkrade normalt inte blir återbetalningsskyldig för den för mycket utbetalda pensionen. Återbetalningsskyldighet blir i denna situation aktuell den försäkrade hade lämnat oriktiga uppgifter

bara om eller underlåtit att fullgöra uppgifts- eller anmälningsskyldighet till

en försäkringskassan. Som exempel kan nämnas att den försäkrade underlåtit utländska inkomster, vilket lett till att pensionsrätt för

att uppge barnår tillgodoräknats med för högt belopp.

Däremot skall egenföretagare bli skyldig att betala tillbaka för

en mycket utbetald pension, även om han inte har lämnat oriktiga uppgifter, i den situationen att hans pensionsrätt fallit bort på grund av omdebitering obetalda avgifter. I detta fall skall återkrav ske efter beslut

av av försäkringskassan, antingen genom avdrag de därefter följande pensionsutbetalningarna eller genom indrivning vanligt sätt.

Vad sålunda planeras för fördelningssystemet måste naturligt-

som vis vara vägledande också för premiereservsystemet. Vissa särlösningar blir dock nödvändiga därför att pensionsrätten i premiereservsystemet direkt motsvaras av verkliga penningtransaktioner och premiereservsystemet i ekonomiskt hänseende skall vara ett slutet system.

Utgångspunkten måste enligt utredningens mening vara att man vid ändringar av pensionsrätten skall försöka återskapa den situation som hade förelegat om avsättningen till premiereservsystemet hade blivit rätt från början. Det betyder att ändringsbeloppet skall läggas till respektive dras från den försäkrades premiepensionskonto. Vidare bör

av ändringsbeloppet räknas upp med belopp som skall täcka avkastningen från den tillfälliga förvaltningen och den individuella fondförvaltningen. Vid höjning av pensionsrätten skall det framräknade beloppet föras från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till den försäkrades fondförvaltare, vid sänkning av pensionsrätten skall beloppet fö-

56 Om dessaberäkningar, Ds 1995:41, del 196-212.

se s. 57 Som räknar utredningen i detta sammanhang inte den tillfälliga för-

angetts ovan valtningen hos Riksgäldskontoret i premiereservsystemet.

SOU 1997: 131 Åtgärder vid ändrad pensionsrätt... 1 17

motsatt väg. I stort sett skall förfarande tillämpas för både ras samma

anställda och egenföretagare. Den uppräkning ändringsbeloppet som skall täcka avkastningen

av från den tillfälliga förvaltningen är lätt att göra vid både höjning och sänkning pensionsrätten, eftersom det är väl känt vilken procentuell

av avkastning den tillfälliga förvaltningen gav det aktuella året se avsnitt 4.1 och 12.2.1.

När det gäller avkastningen för tiden efter överföring till fondförvaltare har utredningen däremot funnit att det inte är möjligt att utgå från den faktiska avkastning som förekommit. Ett principiellt skäl för detta är att premiereservsystemet bygger på att den enskilde själv skall bära den finansiella risken för sina placeringsbeslut; staten skall alltså varken skörda vinsterna eller bära förlusterna de val som den försäk-

av rade har gjort. Också praktiska skäl talar för denna ståndpunkt. Det skulle ofta svårt att i det enskilda fallet avgöra med vilken fond-

vara förvaltning en jämförelse skulle ske. Särskilt skulle det vara fallet om det ursprungliga beslutet innebar att det inte fastställdes någon pensionsrätt alls. En ordning som skulle bygga på en jämförelse med faktiskt uppnådd avkastning skulle alltså kräva ett omfattande och detaljerat regelsystem för val av jämförelseobjekt.

Utredningen föreslår i stället att uppräkningen skall göras med den s.k. basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen 1997:403.53 Eftersom man inte kan säga generellt att det är statens eller den enskildes fel att en ändring i pensionsrätten måste göras, bör samma räntesats gälla vid både höjning och sänkning av pensionsrätten. Av samma skäl föreslår utredningen inte någon specialregel om fördelningen av kostnaderna för ändringsåtgärdema. De får ses som systemkostnader som skall bäras av kollektivet som helhet.

Som angetts ovan är det avsikten att man i fördelningssystemet skall

arvsvinstuppräkningen vid ändring i pensionsrätten. För pregöra om miereservsystemets del bör däremot eventuella korrigeringar för arvsvinster, liksom för återbäring, anses ingå i den schablonmässiga uppräkning som nyss har föreslagits.

Vid sänkning av pensionsrätten kan det någon gång inträffa att tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall dras av från kontot. I sådana fall bör det felande beloppet, av skäl som angetts ovan, återkrävas direkt av den försäkrade

han är egenföretagare. Är han däremot anställd bör direktkrav bli om aktuellt bara om han har lämnat oriktiga uppgifter se vidare i författningskommentaren, avsnitt 12.6.3.

58 Skattebetalningslagen träder i kraft den l november 1997.

1 18 Åtgärder vid ändrad pensionsrätt... SOU 1997: 131

Från de nu diskuterade fallen måste skiljas de situationer där pension har betalats felaktigt eller med för höga belopp därför att den försäkrade har lämnat felaktiga eller ofullständiga uppgifter och situationer där pensionsutbetalningar har gjorts med för stora belopp på grund be-

av räkningsfel eller tekniska fel hos Premiepensionsmyndigheten. I sådana fall skall den försäkrade samma sätt gäller i dag enligt AFL och

som som också föreslås för fördelningssystemets del normalt betala tillbaka det för mycket utbetalda beloppet vidare i författningskommenta-

se

ren, avsnitt 12.6.4.

9 m.m.

Överklagande

Förhållandet mellan Premiepensionsmyndigheten och fondförvaltama kommer i allt väsentligt att vila civilrättslig grund, och tvister mellan dem får alltså lösas av allmän domstol. Däremot kommer förhållandet mellan Premiepensionsmyndigheten och den enskilde att regleras direkt i lag, och myndighetens verksamhet kommer i viktiga delar att ha karaktären av myndighetsutövning. Myndighetens beslut t.ex. ut-

om betalning av pension skall därför överklagas i förvaltningsrättslig ordning.

I Ds 1995:41 föreslås ett relativt omfattande regelverk kring omprövning och överklagande av olika typer av beslut. Det föreslagna

regelverket är till stor del präglat det beslutsmönster gäller för

av som fastställande av pensionsgrundande inkomster och belopp och fastställande av pensionsrätt.

Utredningen har funnit att ett så omfattande regelverk inte behövs för premiereservsystemets del utan att där med fördel kan användas de vanliga reglerna i förvaltningslagen 1986:223. Det behövs dock ett par specialbestämmelser som tar hänsyn till att försäkringen för

premiepension är en socialförsäkring. Bland annat bör Riksförsäkringsverket, som tidigare nämnts, ha rätt att överklaga Premiepensionsmyndighetens beslut. Likaså bör det gälla samma frister för överklaganden som inom fördelningssystemet se vidare i författningskommentaren, avsnitt 12.7.

få 55321 .Mum.I..

10 Övriga frågor

10.1 Preskription

Om en pensionär inte lyfter ett pensionsbelopp som har förfallit till betalning, preskriberas beloppet för närvarande efter drygt två år

se

20 kap. 5 § AFL. En likadan bestämmelse har tagits upp i 9 kap. 12 § första stycket förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension

se

Ds 1995:41, del s. 32.

Bestämmelser av detta slag torde numera ha ganska liten praktisk betydelse, eftersom över 90 procent av alla pensionsbetalningar sker genom överföring till konto; i och med överföringen är beloppet lyft i lagens bemärkelse. En motsvarande regel bör

dock gälla också för premiereservsystemet; regeln stämmer i allt väsentligt med vad som gäller vid privat försäkring se 29 § lagen om försäkringsavtal.

Vidare finns i 9 kap. l2§ andra stycket förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension en bestämmelse om att preskriptionstiden för annan fordran pension enligt den lagen skall räknas tidigast från den dag då den försäkrade fyller 70 år. Av motiven till bestämmelsen framgår att den framför allt är avsedd för premiereservsystemets del och att den innebär att hela pensionsrätten preskriberas den berätti-

om gade inte gjort sin rätt gällande före preskriptionstidens utgång, dvs. normalt den dag han fyller 80 år se Ds 1995:41, del 271 och del

s. s. 183.

Enligt utredningens mening bör inte rätten till pensionsbelopp

som ännu inte har förfallit till betalning kunna preskriberas. Den

som en gång har tjänat pensionsrätt och som kanske först vid mycket hög ålder begär att få ut sin pension skall inte kunna mötas med invändningen att rätten till pension är preskriberad.59

59 Det kan visserligen ifrågasättas själva till premiepension omfattas

om rätten av bestämmelserna i preskriptionslagen 1981:130. Mot bakgrund av att rätten till premiepension enligt utredningens mening omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen, har utredningen emellertid ansettdet lämpligt att i lagenta en uttrycklig bestämmelse om att preskriptionslagen inte skall vara tillämplig se 8 kap. 2 § andra stycket lagförslaget.

122 Övriga frågor SOU 1997: 131

En sak är att det av praktiska skäl behövs bestämmelser om

annan när personer, som myndigheten inte har någon kunskap om och som kan antas döda, skall s.a.s. strykas ur böckerna. En sådan strykning

vara innebär bl.a. att tillgodohavandet på deras premiepensionskonton kan

in i arvsvinsthanteringen men skall inte innebära att de mister sin rätt till pension; sådan person mot förmodan dyker upp, får hans

om en tillgodohavande rekonstruerasöo Frekvensen sådana händelser

av måste antas bli så låg att utan vidare torde kunna sätta åldersgrän-

man

för strykning vid t.ex. 80 år. sen

Detta innebär att någon regel motsvarande 9 kap. 12 § andra stycket förslaget till inkomstgrundad ålderspension enligt utredningens

lag om mening inte bör införas. En strykning ur böckerna av det slag som an-

berör inte de enskildas rätt och behöver därför inte regleras i tytts ovan lag.

10.2 Registerfrågor

Premiepensionsmyndigheten skall för varje försäkrad föra ett premiepensionskonto se 1 kap. 4§ lagförslaget. Dessa konton kommer att föras med automatisk databehandling och utgöra ett personregister enligt datalagen 1973:289. Uppgifterna i registret kommer att falla under tryckfrihetsförordningens handlingsbegrepp, och handlingen kommer att anses upprättad och förvarad hos myndigheten se 2 kap. 3 och 7 tryckfrihetsförordningen, TF. Uppgifterna i registret kommer därför att vara allmänna handlingar hos myndigheten.

Det upphov till både datarättsliga frågor och frågor

som nu sagts ger om offentlighet och sekretess.

Regeringen har våren 1997 till riksdagen överlämnat ett förslag till en socialförsäkringsregisterlag prop. 1996/971155, Enhetlig registerlagstiftning socialförsäkringsområdet, m.m.. Förslaget innebär en generell reglering av personregistren inom socialförsäkringsadministrationen. Inom ramen för de ändamål som anges i lagen skall de allmänna försäkringskassoma och Riksförsäkringsverket själva få avgöra vilka socialförsäkringsregister som behövs för verksamheten.

Den föreslagna socialförsäkringsregisterlagen bör göras tillämplig också på Premiepensionsmyndighetens register över de försäkrade och deras tillgodohavanden m.m. Lagförslagets bestämmelser är generellt utformade och kan utan svårighet tillämpas också detta register. De enda ändringar behövs utöver tillägg som medför att lagen blir

som -

60 En sådanrekonstruktion förutsätter uppgifterna detta torde nöd-

att sparas,men vara vändigt redan på grund av föreskriñema om arkivering av myndigheters handlingar.

tillämplig också på myndighetens register är bestämmelser - om vem eller vilka som skall ha direkt åtkomst till uppgifterna i ett register som förs för myndighetens räkning och om vem som skall vara registeransvarig för registret. Som huvudregel bör bara Premiepensionsmyndigheten själv få ha direkt åtkomst till det eller de register som förs särskilt för myndigheten. Om det är nödvändigt för ärendehanteringen bör dock även Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kunna sådan åtkomst. ges Exempelvis kan försäkringskassoma behöva ha åtkomst till uppgifter i Premiepensionsmyndighetens register för avräkning mot andra förmå-

ner. Såvitt gäller registeransvaret föreslår utredningen att Premiepensionsmyndigheten blir ensam registeransvarig för det eller de register som förs särskilt för den myndigheten; grund av de regler direkt om åtkomst som nyss har angetts skulle annars även Riksförsäkringsverket och försäkringskassoma kunna komma registeransvariga att anses som jfr 1 § datalagen.

Som framgått ovan avsnitt 4.2 kommer Premiepensionsmyndig-

heten också att föra ett register över de fonder har anmälts för som

deltagande i premiereservsystemet och de fondbolag förvaltar

som dessa fonder. Såvitt utredningen kan bedöma kommer det registret inte att behöva innehålla några personuppgifter. Registret kommer då inte

att falla under socialförsäkringsregisterlagen, bara gäller

som personregister, och inte heller under datalagen. Om det skulle visa sig att personuppgifter behövs också i detta register, bör socialförsäkringsregisterlagen tillämplig även i det fallet. Ändamålet anses vara med det registret får täckt 3 § 2 förslaget till socialförsäkringsanses av registerlag; det är fråga om förberedande åtgärder för handläggning av ärenden om val och byte fond. av

10.3 Sekretess för hos

uppgifter Premiepensionsmyndigheten

Som redan framgått kommer uppgifterna i Premiepensionsmyndighetens register över de försäkrade att utgöra allmänna handlingar hos myndigheten. Detsamma gäller naturligtvis traditionella handlingar som upprättas hos myndigheten eller kommer dit. Frågan är då som om möjligheten för utomstående att ta del dessa uppgifter bör beav gränsas. Utgångspunkten här är att rätten att ta del allmänna handlingar av får begränsas bara om det är påkallat med hänsyn till vissa i TF angivna

124 Övriga frågor SOU 1997: 131

förhållanden 2 kap. 2 § TF. Begränsningama fordrar stöd i lag och

se

kan alltså inte regleras enbart avtal mellan myndigheten och den

genom

har lämnat uppgiften till myndigheten. Bestämmelser om sekretess som finns i sekretesslagen 1980:100.

I 7 kap. 7 § den lagen finns bestämmelser om sekretess i ärenden enligt lagstiftningen allmän försäkring m.m. Sekretessen omfattar

om uppgifter någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden;

om

personliga förhållanden räknas också t.ex. uppgifter om sjuksom penninggrundande inkomst och sjukpenningens storlek. Sekretessen gäller bara det kan antas att den som uppgiften rör eller någon

om honom närstående lider uppgiften röjs; detta är vad som brukar

men om kallas ett rakt skaderekvisit. I Ds 1995:41 har föreslagits ändringar i paragrafen innebär i första stycket första meningen och

som att man fjärde stycket fogar lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension se del s. 79

Frågan är då 7 kap. 7 § ger ett tillräckligt skydd för de uppgifter

om

den försäkrades förhållanden kommer att finnas hos Premieom som pensionsmyndigheten. Vad som är av intresse är dels uppgifterna om

storleken av tillgodohavandet premiepensionskontot och om

pensionens storlek, dels uppgifterna om vilka fonder den försäkrade har valt för de medel förvaltas för hans räkning. Båda typerna av

som uppgifter kan hänföras till uppgifter om personliga förhållanden.

För de uppgifter i dagens socialförsäkringssystem som närmast motsvarar uppgifterna om den försäkrades tillgodohavande i premiereservsystemet och storleken av hans pension gäller som sagt sekretess med rakt skaderekvisit; sekretess gäller bara om det kan antas att den uppgiften rör eller någon närstående lider men om

som uppgiften röjs. Utredningen har inte kunnat finna tillräckligt vägande skäl för att föreslå annan ordning för motsvarande uppgifter i

en premiereservsystemet. Det kan visserligen sägas att tillgodohavanden på premiepensionskonton så småningom kommer att kunna uppgå till relativt höga belopp och att uppgifterna därmed kan komma att bli av större intresse för t.ex. media på ett sätt som många enskilda skulle kunna uppfatta som obehagligt. Mot detta kan emellertid sägas att uppgifter enskildas pensionsrätt lätt kan räknas fram med hjälp av

om uppgifter som redan är offentliga och att en uppgift om den enskildes tillgodohavande i premiereservsystemet knappast är känsligare än en uppgift om hans sjukpenninggrundande inkomst eller om hans hälsotillstånd. Utredningen föreslår alltså att samma sekretess som enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen skall gälla också för uppgifter om de försäkrades tillgodohavanden m.m. i premiereservsystemet.

Annorlunda förhåller det sig med uppgifter om en försäkrads fondval och fondbyten. Sådana uppgifter kan vara känsliga. Man måste

SOU 1997: 131 Övriga frågor 125

räkna med att många försäkrade skulle uppleva det som ett allvarligt intrång i deras personliga integritet om sådana uppgifter skulle lämnas ut; vissa skulle kanske t.o.m. påverkas i sitt val av fonder om

personer de visste att uppgifterna kunde lämnas ut. För dessa uppgifter bör det därför enligt utredningens mening gälla sekretess med ett s.k. omvänt skaderekvisit; uppgifterna skall alltså kunna lämnas ut bara om det står klart att den försäkrade inte lider men av att uppgiften röjs.

Det som nu har sagts har tagit sikte den försäkrade och hans intresse att uppgifter om hans val av fonder inte lämnas ut.

av Uppgifterna i registret rör emellertid också det fondbolag eller det utländska fondföretag där medel har placerats för den försäkrades räkning. Utredningen har nyss med hänvisning till behovet av skydd

för de enskilda föreslagit att det skall gälla sekretess för uppgifter om

vilka fonder en enskild har valt. Detta kan också uttryckas som att det kommer att gälla sekretess för uppgifter om vilka försäkrade som har valt en viss fond. Det blir alltså normalt inte möjligt för en fondförvaltare att få ut uppgifter om t.ex. vilka försäkrade som har valt fonder hos en viss annan förvaltare och sedan rikta särskild marknadsföring till dessa försäkrade. Man kan diskutera om detta är en positiv eller negativ effekt av den föreslagna regeln. Det står emellertid enligt utredningens mening klart att de fördelar i form av ökad konkurrens som skulle kunna vinnas genom att uppgifterna om de enskildas fondval lämnades ut inte är tillräckligt stora för att uppväga de nackdelar som enligt det ovanstående skulle följa med ett utläm nande.61

En fondförvaltare kan emellertid i stället vilja ha uppgift om vilka försäkrade har valt någon hans fonder. Även ett utlämnande

som av om till den egna förvaltaren typiskt sett kanske inte borde uppfattas

som lika negativt av de försäkrade, är det inte säkert att alla försäkrade skulle vilja acceptera ens detta. Det bör därför inte tas in en regel av den innebörden i lagen, särskilt som en sådan regel inte skulle ha den

61 Jfr 8 kap. 22 sekretesslagen, som föreskriver sekretess i verksamhet enligt lagen 1994:448 om pantbrevsregister. Uppgifter om vilket kreditinstitut som är innehavare av ett visst datapantbrev får inte lämnasut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att innehavaren av pantbrevet lider skada; det är alltså kreditgivaren som skyddas av sekretessen, inte låntagaren. Som huvudsakliga skäl för denna ordning angavs i förarbetena prop. 1993/94:l97 s.40 t att offentlighet skulle ge möjlighet för konkurrerande kreditinstitut att ta del av omfattande och genom ADB-hanteringen lätt tillgängliga sammanställningar som skulle avspegla respektive kreditinstituts kundkrets och därmed kunna orsaka skada för instituten. Det tillades att det var fråga om en verksamhet där intresset av offentlighet inte kunde sägasväga särskilt tungt och att fullständig offentlighet skulle stämma mindre väl överens med syñet bakom bestämmelsen om banksekretess i dåvarande 1kap. 6§ bankrörelselagen; numera l kap. lO§ samma lag.

126 Övriga frågor SOU 1997: 131

konkurrensfrämjande verkan som annars kunde vara ett skäl för större öppenhet. Det kan också erinras om att den enskilde enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen har möjlighet att efterge sekretessen och att han enligt utredningens förslag alltid själv kan vända sig till förvaltaren om han vill ha mer information se avsnitt 4.2.52

Som angetts i avsnitt 7.1 måste det också övervägas om det behövs en motsvarighet till 7 kap. 20 § FRL, som uppställer förbud mot utlämnande av vissa uppgifter ur personregister.

Inom det privata försäkringsväsendet anser man att försäkringsbolagen på grund av avtalsförhållandet till försäkringstagama är förhindrade att lämna ut uppgifter om de dispositioner som försäkringstagama kan ha vidtagit beträffande i framtiden utfallande försäkringsbelopp, dvs. i första hand förmånstagarförordnanden. Emellertid har den som har blivit registrerad i ett dataregister enligt datalagen en praktiskt taget obegränsad rätt att få veta vilka uppgifter som har registrerats om honom 10 § datalagen. För att försäkringsbolagen skall kunna hemlighålla uppgifter om förmånstagarförordnanden m.m. även när dessa har tagits ett dataregister har därför i 7 kap. 20 § FRL tagits en bestämmelse som säger att personuppgifter av detta slag som har införts i ett personregister enligt datalagen inte får lämnas ut till den registrerade.

En princip om att den försäkrade har rätt till sekretess för sina dispositioner bör gälla också inom premiereservsystemet. Eftersom försäkringsfunktionen i detta system skall hanteras av en statlig myndighet, för vilken offentlighetsprincipen gäller, måste bestämmelsen härom tas i sekretesslagen. Bestämmelsen bör innebära ett generellt förbud att lämna ut uppgifter om vad den försäkrade har bestämt så länge han älv lever.

Bestämmelserna om sekretess i ärenden enligt lagen om premiepension bör för överskådlighetens skull tas i en ny paragraf i sekretesslagen 7 kap. 7 a §. Bestämmelserna bör göras tillämpliga utom

för Premiepensionsmyndigheten för de andra myndigheter som kan

komma att få tillgång till uppgifter ur premiereservsystemet, dvs. Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna och domstolar.

62 Den berörda bestämmelsen i 8 kap. 22 § sekretesslagenhindrar inte uppgif-

nyss att terna lämnas ut till pantbrevshavaren själv; en kreditgivare kan alltså genom att begära utdrag ur registret enkelt få en överblick över vilka pantbrev han själv innehar. Här föreligger det dock en skillnad i förhållande till premiereservsystemetgenom att kreditgivaren redan har tillgång till uppgiñerna det finns ett låneavtal mellan kreditgiva-

ren och låntagaren, där panträtten har upplåtits. I premiereservsystemet kommer förvaltama i princip bara att ha Premiepensionsmyndigheten som sin motpart och inte känna till vilka enskilda försäkrades val som ligger bakom myndighetens placering.

10.4 Regeringens direktiv till kommittéer och

generella

särskilda utredare

Enligt sina direktiv skall utredningen beakta regeringens generella direktiv till kommittéer och särskilda utredare om att

redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, -

pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, -

redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124, och -

redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande -

arbetet dir. 1996:49.

10.4.1 Regionalpolitiska konsekvenser

Som framgår av avsnitt 3.2 föreslår utredningen att försäkringsfunktionen i premiereservsystemet skall handhas av en nyinrättad myndighet, Premiepensionsmyndigheten. Utredningen har därför att redovisa överväganden om decentralisering och lokalisering utanför Stockholmsregionen.

Myndighetens organisation beskrivs närmare i avsnitt 7.4. Där framgår att Premiepensionsmyndigheten enligt utredningens mening bör vara en liten organisation med hög kompetens. I stället för att bygga upp egna resurser på alla verksamhetsområden bör myndigheten kunna anlita utomstående för skötseln av vissa funktioner, när myndigheten bedömer att detta blir billigare och effektivare. Inrättandet den

av nya myndigheten kommer alltså inte i någon nämnvärd utsträckning att bidra till att skapa nya arbetstillfällen.

Flera skäl talar för att myndigheten bör förläggas till Stockholmsregionen. Ett sådant skäl är att rekryteringen av personal med hög specialistkompetens då underlättas; detta är särskilt viktigt med tanke på den korta tid som återstår till dess att myndigheten måste inrättad

vara se vidare i avsnitt 11.1. Vidare kommer myndigheten att tvungen att

vara stå i tät kontakt med ett stort antal fondförvaltare, praktiskt taget

som alla har sina kontor i Stockholmsregionen. En stor del rutinkontak-

av terna kommer visserligen att ske via telefon, fax m.m., men möten av olika karaktär kommer också att bli nödvändiga, särskilt i uppbyggnadsskedet. Premiepensionsmyndigheten bör därför vara lokaliserad till Stockholm.

128 Övriga frågor sou 1997:131

10.4.2 Offentliga åtaganden

Enligt detta direktiv skall utredningen förutsättningslöst pröva om den verksamhet är föremål för utredningens uppdrag bör vara en of-

som fentlig angelägenhet. Vidare skall utredningen, om förslagen innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar för det allmänna, Visa hur dessa skall finansieras.

Det har inte ingått i utredningens uppdrag att pröva frågan om det bör finnas ett premiereservsystem inom den allmänna ålderspensioneringen. Som framgår avsnitt 2 beslutade riksdagen den 8 juni 1994

av

riktlinjer för ett framtida ålderspensionssystem. I dessa ingår att det om skall finnas ett premiereservsystem.

Vidare har, framhållits i avsnitt huvuddragen i systemet och

som till viss del även detaljutformningen lagts fast redan i utredningens direktiv. Enligt dessa skall premiereservsystemet vara utformat som ett fondförsäkringssystem, där försäkringsfunktionen är knuten till staten

och kapitalförvaltningen sker i värdepappersfonder som administreras

fristående fondbolag. av

Det är alltså redan bestämt att försäkringsfunktionen i premiereservsystemet skall offentlig angelägenhet. Detsamma gäller där-

vara en emot inte kapitalförvaltningen. Endast när det gäller förvaltningen för dem inte gör ett aktivt val av fond skall staten ha ett särskilt an-

som

I denna del föreslår utredningen att kapitalförvaltningen sker i ett svar. statligt ägt fondbolag.

Som angetts i avsnitt 7.3 skall premiereservsystemet enligt utredningens förslag självfinansierat samma sätt som ett försäk-

vara ringsbolags verksamhet är det. Premiepensionsmyndighetens verksam-

skall därför finansieras avgifter från de försäkrade. Även het genom kostnaderna för fondförvaltningen betalas de försäkrade; det fond-

av andelsvärde förvaltarna redovisar till Premiepensionsmyndigheten

som utgör ett nettovärde efter avdrag för kostnader. Med de utgångspunkter utredningen haft att arbeta utifrån medför utredningsförslaget alltså inte några utgiftsökningar eller inkomstminskningar för det allmänna.

10.4.3 Jämställdhetspolitiska konsekvenser

Enligt detta direktiv skall utredningens förslag innehålla en analys och

redovisning de jämställdhetspolitiska effekterna av förslagen. en av

Som angetts har de allmänna principerna för ett reformerat ål-

ovan derspensionssystem redan bestämts genom riksdagsbeslutet i juni 1994. En dessa principer är att beräkningen pensionsförmånerna från

av av premiereservsystemet skall bygga könsneutrala dödlighetsantagan-

den. Detta slås också fast i utredningens direktiv. Det har alltså inte ingått i uppdraget att pröva denna fråga. Enligt utredningens förslag skall ålderspension från premiereservsystemet beräknas lika för kvin-

och män 3 kap. första stycket lagförslaget. nor

I utredningens förslag ingår också två former av frivilligt efterlevandeskydd: ett för aktivtiden och ett för pensionstiden se avsnitt 6. Också i dessa delar skall de försäkringstekniska beräkningarna grundas

könsneutrala dödlighetsantaganden.

10.4.4 Konsekvenser för brottsligheten och det

brottsförebyggande arbetet

Det föreslagna premiereservsystemet är från den nu aktuella synpunkten okomplicerat. Pensionsförmånerna grundar sig helt fastställda pensionsrätter och avkastningen de medel som har förvaltats för den försäkrades räkning. Några skälighetsbedömningar eller liknande från Premiepensionsmyndighetens sida skall inte förekomma. Möjligheterna för en enskild att t.ex. genom oriktiga uppgifter missbruka systemet och skaffa sig förmåner som han inte är berättigad till torde därför vara små. Vad som skulle kunna förekomma är närmast att någon skulle skaffa sig rätt till efterlevandepension genom att oriktigt uppge sig ha varit sammanboende med en försäkrad som har avlidit se avsnitt 6. I de flesta fall kommer det dock att vara enkelt att avgöra om den som gör anspråk efterlevandepension verkligen är berättigad till denna. Till bilden hör också att den försäkrade i dessa situationer har bekostat ett efterlevandeskydd och att en efterlevandepension skulle ha utgått

han bara hade haft någon efterlevande inom kan omom den krets som fattas av skyddet.

10.5 Överföring pensionsrättigheter till och från EU

av

I artikel 11 i bilaga 8 till Tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna finns regler om överföring av pensionsrättigheter till och från EU:s pensionssystem. Dessa föreskrifter har fastställts

5 17-1251

130 Övriga frågor

av ministerrådet genom förordning nr 259/68, vilket innebär att de är bindande och direkt tillämpliga i Sverige

Reglerna innebär att en person som anställs av en av EU:s institutioner har rätt att överföra sina i hemlandet intjänade pensionsrättigheter till EU:s pensionssystem genom att låta ett kapitalbelopp som svarar mot pensionsrättigheterna betalas dit. När han slutar sin anställning har han under vissa förutsättningar möjlighet att ta med sig sina i EU intjänade pensionsrättigheter och föra över dem till ett annat pensionssystem om han börjar en ny anställning.

Utredningen om pensionssamordning med EU-institutioner har haft i uppdrag att i olika avseenden klarlägga innebörden EU:s regler

av om överföring av pensionsrätt och att lämna förslag till svenska åtgärder. Resultatet av utredningens arbete redovisas i betänkandet Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst SOU 1996:57. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Detta arbete kan resultera i att det i lagen om premiepension införs bestämmelser överföring

om

av pensionsrättigheter mellan premiereservsystemet och EU:s pen-

sionssystem. Mot denna bakgrund finns det inte anledning för förevarande utredning att överväga dessa frågor.

63 Rådet har också utfärdat en förordning om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar

flyttar inom gemenskapen nr 1408/71. En bedömning av vilka konsekvenser förordningen har för

premiereservsystemet ligger vid sidan av utredningens uppdrag. Såvitt utredningen kan bedöma står emellertid utredningens förslag inte i strid med förordningen.

11 Ikraftträdande och övergångsfrågor

1 1.1 Inledning

Enligt det förslag till lag om införande av lagen om inkomstgrundad ålderspension som lades fram i Ds 1995:41 skulle de delar av lagen om inkomstgrundad ålderspension som avser fastställande av pensionsrätt

träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid m.m. fastställande pensionsrätt för år 1997. Även införandelagen skulle

av träda i kraft den 1 januari 1997. Övriga delar av lagen om inkomstgrundad ålderspension skulle träda i kraft den l januari 2000. Vidare angavs att pensionsrätt för premiepension med viss begränsning skulle fastställas för åren 1995 och 1996 21 och 23 införandelagen.

Som tidigare angetts beslutade riksdagen under hösten 1996 att det reformerade pensionssystemets intjänanderegler skall träda i kraft den 1januari 1999 och att utbetalningarna av pension enligt de reformerade reglerna skall påbörjas den 1 januari 2001. Under mellantiden skall pensionsrätter för förfluten tid fastställas, såvitt avser premiereservsystemet fr.o.m. år 1995. Utredningen utgår i det följande från promemorians förslag till införandelag med de ändringar som föranleds av riksdagsbeslutet. För att ett ikraftträdande den l januari 1999 skall vara möjligt, är det dock enligt utredningens bedömning nödvändigt att ett förberedande arbete med att organisera Premiepensionsmyndigheten och dess verksamhet påbörjas så snart som möjligt; även om inte alla funktioner behöver vara fullt utbyggda vid ikraftträdandet, måste man räkna med åtminstone ett års förberedelsetid.

Enligt 4 kap. 3 § lagen om socialavgifter placeras sedan år 1995 ll procent av influtna tilläggspensionsavgifter på konto hos Riksgäldskontoret. Enligt lagen 1994:1748 om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter gäller att medlen skall placeras på räntebärande konto samt att räntan skall vara marknadsmässig och läggas till kapitalet. Riksgäldskontoret bestämmer de närmare villkoren för placeringen. I lagen anges också att förvaltade medel skall finansiera framtida

pensioner. Avsikten är att dessa medel skall täcka de pensionsrätter för premiepension som enligt det ovanstående skall fastställas för förfluten

132 Ikraftträdande och övergångwågor SOU 1997: 131

tid när pensionsreformen träder i kraft.64 När dessa pensionsrätter har fastställts, skall de förvaltade medlen jämte avkastning föras över till Förvaltning inom premiereservsystemet dvs. motsvarande den överföring som i fullfunktionsstadiet skall göras enligt 2 kap. 2 § förslaget till lag premiepension. Marknadsvärdet av inbetalda medel inklusive

om avkastning beräknades i mitten av augusti 1997 till nära 29 miljarder kronor.

Utredningen har enligt sina direktiv tre uppgifter detta område, nämligen att

överväga om förvaltningen av dessa medel bör ändras för tiden -

fram till det att systemet träder i kraft,

överväga hur avkastningen medlen skall fördelas mellan de -

individer har tjänat in pensionsrätt under de aktuella åren,

som

och

analysera vilka effekter för statsfinanserna och de finansiella -

marknaderna som överföringen av medlen från Riksgäldskontoret till fristående kapitalförvaltare kan få och föreslå åtgärder som syftar till att motverka eventuella negativa konsekvenser.

Utredningen tar upp frågorna i den nu nämnda ordningen.

11.2 Ändrad förvaltning medlen hos

av

Riksgäldskontoret

Utredningen har i det föregående föreslagit att den tillfälliga förvaltningen i premiereservsystemet skall ligga Riksgäldskontoret. Skälen för det förslaget talar med i stort sett samma styrka för att den nuvarande förvaltningen hos kontoret skall bestå till dess överföring till kapitalförvaltare sker se avsnitt 4.1. Till det kommer att ett riksdagsbeslut med utgångspunkt i utredningens förslag inte kan föreligga förrän våren 1998, dvs. ca ett år innan huvuddelen av de förvaltade medlen kan beräknas komma att bli överförda till förvaltare. Mycket litet skulle alltså stå att vinna på en genomgripande ändring av förvaltningen.

Utredningen föreslår därför att den nuvarande förvaltningen skall bestå fram till ikraftträdandet. De medel som kan återstå när medel motsvarande pensionsrätter för förfluten tid har förts över till fondförvaltare bör ingå i den tillfälliga förvaltningen enligt lagen om premie-

64 Jfr 1994/95:4l 46 I samband med ikraftträdandet ålderspensionsrefor-

prop. s. av men bör 1994 års lag upphävas.

SOU 1997: 131 Ikraftträdande och övergångsfiågor 133

pension, där Premiepensionsmyndigheten är Riksgäldskontorets motpart när det gäller att avtala om villkoren för placeringen. Om Premiepensionsmyndigheten skulle inrättas någon tid innan lagstiftningen träder i kraft, kan det vara lämpligt att myndigheten redan från inrättandet får denna funktion som motpart till kontoret.

11.3 Fördelningen avkastningen mellan de

av

försäkrade

Vid ett ikraftträdande den l januari 1999 kommer det att vara möjligt att kort efter ikraftträdandet fastställa de pensionsrätter som hänför sig till åren 1995-1997. Till dessa pensionsrätter kan då läggas avkastning-

från förvaltningen hos Riksgäldskontoret under åren 1995-l998.65 en Enligt preliminära beräkningar av Riksgäldskontoret kommer behållningen hos kontoret då att uppgå till ca 34 miljarder kronor, varav ca 4 miljarder utgör avkastning.55 Hur bör denna avkastning fördelas

Såvitt gäller fördelningen mellan de tre åren finns det två faktorer som kan beaktas: hur länge avgiftsmedlen har stått inne konto och vilken den faktiska avkastningen har varit för de olika årens avgiftsmedel.

Enligt utredningens mening bör någon hänsyn inte tas till vilken den faktiska avkastningen har varit för de avgiftsmedel som har betalats de olika åren. Skälet för detta är främst att placeringen medel för

av olika perioder framför allt som en följd av den osäkerhet som har rått

om när och vilket sätt medlen skulle tas i anspråk har varierat

ett närmast slumpartat sätt. En ordning som inte tar hänsyn till vilken ränta eller annan avkastning ett visst års avgifter har genererat är också enklare att hantera. Detta gäller särskilt om det skulle visa sig att summan av fastställda pensionsrätter är större än det nominella beloppet

av

65En del avkastningen under år 1998 hänför sig till avgiftsmedel har betalats

av som det året och skall täcka de pensionsrätter hänför sig till år. Även

som som samma avkastningen av dessa medel kan emellertid läggas till pensionsrättema för åren 1995- 1997. Med det system för fördelning av avkastningen från den tillfälliga förvaltningen som utredningen föreslår i 2 kap. 1 § andra stycket lagen om premiepension blir de försäkrade som har tjänat in pensionsrätt år 1998 kompenseradegenom den avkastning de får år 1999 se närmare i avsnitt 12.2. Tilldelning av avkastning från den tillfälliga förvaltningen bör alltså för 1998 års del göras enligt de regler som skall gälla eñer ikraftträdandet. 66 Kontorets beräkningar avser tillflödet av avgiftsmedel t.0.m. år 1997 samt avkastningen för åren 1995-1998. I brist på annat underlag utgår utredningen i det följande från att pensionsrättema kommer att vara lika storasom avgiñerna.

134 Ikraftträdande och övergångsfrågor SOU 1997: 131

de avgifter har betalats in se vidare nedan. Avkastningen för de

som tre avgiftsåren bör alltså ses som ett enda belopp.

Däremot är det enligt utredningens mening rimligt att tidsfaktom, som har väsentligt mycket större betydelse än räntesatsen för enskilda år, beaktas. Ju längre avgiñsmedlen har stått inne, desto större andel av den totala avkastningen bör läggas till pensionsrätten.

Avgiftsmedlen avseende år 1995 betalades till största delen in successivt under det âret. Omräknat till tid kan det uttryckas som att avgiñsmedlen stod inne på konto halva året. Det innebär att medlen avseende år 1995 vid utgången av år 1998 kan sägas ha stått inne ca 3,5 år. På motsvarande sätt kan medlen avseende år 1996 sägas ha stått inne ca 2,5 år och medlen avseende år 1997 ca 1,5 år. Detta leder till följande

fördelning av avkastningen mellan årgångamazm

Pensionsrätt 1995 1 + genomsnittlig avkastning för 1995-199835

Pensionsrätt 1995 1 + genomsnittlig avkastning för 1995-199825 Pensionsrätt 1995 l + genomsnittlig avkastning för 1995-l998°5

Antag att pensionsrätten för år 1995 uppgår till 9 miljarder kronor, för år 1996 till 10 miljarder kronor och för år 1997 till 11 miljarder kronor.

Antag vidare att den genomsnittliga avkastningen för perioden 1995-

1998 varit 5 procent per år. Med ledning av ovan beskrivna formel

er-

hålls en fördelning enligt tabell

Tabell Fördelning av avkastningen åren 1995-1998

Den avkastning som belöper ett visst års pensionsrätter skall sedan fördelas mellan de försäkrade. Det bör göras proportionellt i förhållande till den intjänade pensionsrätten. Det innebär att varje försäkrads pensionsrätt för ett visst år räknas upp med den procentsats det

som årets andel av den totala avkastningen utgör det årets sammanlagda

av pensionsrätter. Med de siffror som valts i exemplet skulle alltså

ovan

67 Som angetts i avsnitt 4.1 är det svårt att göra en exakt beräkning av hur länge avgiñsmedlen för ett visst år skall ansesha funnits i den tillfälliga förvaltningen. Detta påverkar emellertid inte den inbördes relationen mellan detre åren.

SOU 1997: 131 Ikraftträdande och övergångsfiågor 135

pensionsrätten för år 1995 räknas upp med 18,6 procent, för år 1996 med 13 procent och för år 1997 med 7,6 procent.

En fråga som bör ställas är vad som skall gälla, om det skulle visa sig att de pensionsrätter som fastställs överstiger det nominella beloppet de avgifter som har betalats men kanske inom ramen för

av ryms inbetalda avgifter plus avkastning. Enligt utredningens mening är det rimligt att staten i den situationen tillskjuter det belopp som behövs för att alla försäkrade skall kunna erhålla ett belopp motsvarande fastställda pensionsrätter, uppräknade enligt den formel som har angetts ovan. Tillskottet torde i första hand få ske från Allmänna pensionsfonden. I

det motsatta fallet, dvs. om fastställda pensionsrätter visar sig uppgå till mindre än det nominella beloppet av inbetalda avgifter, bör en proportionell del av avkastningen läggas till den del av kapitalet som inte behövs för att täcka fastställda pensionsrätten Detta belopp bör sedan

i den reguljära tillfälliga förvaltningen enligt den föreslagna lagen om premiepension.

11.4 Effekter för statsfinanserna och de finansiella

marknaderna

Våren 1999 kommer alltså medel motsvarande fastställda pensionsrätter för åren 1995-1997 att kunna föras över från Riksgäldskontoret till fristående fondförvaltare. Som angetts tidigare kommer det sammanlagda beloppet att uppgå till ca 34 miljarder.

En effekt av överföringen är att Riksgäldskontorets och därmed statens upplåningsbehov ökar med det överförda beloppet. Från låneteknisk synpunkt har man på Riksgäldskontoret bedömt att detta inte är något problem; man räknar med att kunna låna upp beloppet på marknaden på motsvarande villkor som har gällt för inlåningen avgifts-

av medlen. Överföringen bidrar emellertid till att under år 1999 höja statsskulden med ca 34 miljarder kronor. I budgetpropositionen för år 1998 beräknas statsskulden vid utgången av år 1999 att uppgå till 1 455 miljarder kronor eller 75,3 % av bruttonationalprodukten BNP. Efter överföringen av premiereservmedlen höjs statsskuldkvoten med 1,8 procentenheter till 77,1 %. Statsskuldkvoten beräknas dock, även med hänsyn till denna överföring, sjunka mellan åren 1998 och 1999. Ef-

fekten statsskulden skall bedömas mot bakgrund att den inlåning

av i Riksgäldskontoret som ägt rum sedan år 1995 bidragit till att minska

136 Ikraftträdande och övergångsfiågor SOU 1997: 131

statens upplåning och därmed Statsskulden jämfört med vad som varit

fallet utan pensionsreformen68

Enligt vad som föreslås i avsnitt 4.1 skall den tillfälliga förvaltning-

inbetalda avgiftsmedel även fortsättningsvis ske genom att meden av len placeras hos Riksgäldskontoret. Statsskulden kommer att påverkas i den mån de avgiftsmedel som under ett år betalas till kontot övereller understiger den under samma år överförs till fondför-

summa som valtare. Det torde dock komma att röra sig om små effekter.

Som framgår avsnitt 3 kommer premiereservsystemet att i natio-

av nalräkenskaperna betraktas del den offentliga sektorn. Över-

som en av föringen premiereservmedlen till fondförvaltarna bokförs därmed

av

transaktion inom den offentliga sektorn. Den offentliga seksom en torns finansiella sparande eller nettoställning påverkas därmed inte av premiereservsystemet.

Det skuldbegrepp bl.a. ligger till grund för bedömningen av

som EU:s medlemsländer enligt de s.k. Maastrichtvillkoren är den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld. Denna omfattar hela den offentliga sektorns skulder, såväl statliga som kommunala, till andra sektorer i samhället. Skulder mellan delsektorer inom den offentliga sektorn nettas ut. Den konsoliderade bruttoskulden kommer att öka till följd av överföringen till fondförvaltarna. Ökningen blir dock mindre än ökningen statsskulden, eftersom förvaltarna kan antas placera en del av

av sina tillgångar i statspapper, som kommer att bokföras som en intern skuld/fordran inom den offentliga sektorn.

Utredningen har vidare sökt bedöma vilken effekt det kan tänkas

de finansiella marknaderna om dessa under kort tid tillförs 34 miljarder kronor. Bedömningen bygger ett antal antaganden.

Av de försäkrade antas 60 procent göra ett eget val av fond. Vissa kommer att välja enbart aktier, andra enbart räntebärande värdepapper och återigen andra kommer att välja blandning. Sammanlagt antas

en att 75 procent av medlen placeras i aktier, varav 55 procentenheter i svenska och 20 procentenheter i utländska aktier. Resterande 25 procent placeras i räntebärande värdepapper, varav 20 procentenheter i svenska och 5 procentenheter i utländska räntebärande värdepapper.

68 Till den del medel behöver tillföras från AP-fonden, i det fall behållningen på Riksgäldskontorets konto understiger det belopp som skall överföras till fondförvaltarna, påverkas inte statsskulden. 69 Antagandena bygger på statistik från Svensk Fondstatistik se Fondbolagens Förening, Fondmarknaden 1997-03-31. Fördelningen baseraspå hur den totala fondförmögenheten, uppdelad på 746 fonder, fördelades per den 31 mars 1997. Kriterierna för att ingå i statistiken är att fonden marknadsförs i Sverige samt att fondens andelsvärdesrapportering sker daglig basis.

SOU 1997: 131 Ikraftträdande och övergångwågor 137

Det statliga fondbolaget antas placera ickeväljarnas medel till 70 procent i svenska räntebärande värdepapper, 20 procent i svenska akti-

och 10 procent i utländska aktier. er

Med de gjorda antagandena kommer det belopp ca 34 miljar-

nu om der kronor skall placeras våren 1999 att fördela sig följande sätt

som uttryckt i miljarder kronor:

Såvitt gäller placeringar i svenska räntebärande värdepapper kan näm-

nas följande.

Staten hade i juni 1997 utelöpande statsobligationer till ett belopp

731 miljarder kronor och statsskuldväxlar till ett belopp av 167 av miljarder kronor. Det nominella värdet Allmänna pensionsfondens

av innehav av värdepapper på penning- och obligationsmarknaden uppgick vid utgången år 1996 till 487 miljarder kronor. Den genom-

av snittliga dagsomsättningen på den svenska penning- och obligationsmarknaden har de senaste två åren legat mellan 150 och 200 miljarder kronor. Det framstår mot bakgrund dessa siffror som klart att ett

av tillskott 13,6 miljarder kronor, fördelat över ett par månader, inte

av kan annat än marginellt påverka ränte- och kursnivåer.

När det gäller placering i svenska aktier kan följande nämnas som en bakgrund.

Under åren 1990-1996 tillfördes Stockholms Fondbörs 150 mil-

ca jarder kronor i nytt riskkapital, motsvarande i genomsnitt ca 21,5 miljarder kronor år. Under första halvåret 1997 tillfördes börsen ca 11

per miljarder kronor i nytt riskkapital. Det samlade börsvärdet uppgick vid halvårsskiftet 1997 till 2 142 miljarder kronor. Under åren 1995 och 1996 var den genomsnittliga dagliga omsättningen på börsen 2,6 respektive 3,7 miljarder kronor. Under första halvåret 1997 uppgick den genomsnittliga dagsomsättningen till 5,3 miljarder kronor.

Det kan vara av intresse att uppmärksamma kursutvecklingen våren." 1997 och sätta den i samband med utländska investerares agerande. Utländska placerares nettoförvärv av börsaktier åren 1990-1996 uppgick till ca 147 miljarder kronor, dvs. i genomsnitt 21 miljarder kronor per år. Marknadsvärdet av utlandsägda svenska börsaktier uppgick vid utgången av år 1996 till 478 miljarder kronor. Under perioden december 1996 till maj 1997 nettosålde utländska investerare svenska aktier

70 Se också i bilaga

138 Ikraftträdande och övergångwågor SOU 1997: 131

för motsvarande ca 20 miljarder kronor. Trots detta steg börsen under

period med 20 procent. Även det inte går att säga någonsamma ca om ting om vilken kursutvecklingen skulle ha blivit vid ett oförändrat innehav från de utländska investeramas sida, tyder detta ändå att antalet aktörer på den svenska aktiemarknaden är så stort att inte

pass ens ganska stora kapitalflöden från en grupp aktörer behöver styra börsens utveckling under en viss period.

Ett tillskott av nära 14 miljarder kronor till den svenska aktiemarknaden, fördelat ett par månader, är inte obetydligt; det motsvarar ungefär tre gånger den genomsnittliga dagsomsättningen Stockholms Fondbörs våren 1997. Beroende på marknadssituationen när tillskottet sker kan det inte uteslutas att det får en viss kursdrivande effekt. Enligt utredningens bedömning har dessa farhågor dock inte den styrkan att det är befogat att vidta åtgärder för att fördröja utbetalningen av delar av medlen. Det får också antas att de valda fondförvaltarna inom ramen för sina placeringsregler försöker dela sina investe-

upp ringar ett sätt som inte gör dem kursdrivande.

Utredningen har gjort beräkningar också av kapitalutvecklingen i systemet under de första tio åren. Beräkningarna redovisas i bilaga Enligt dessa beräkningar skulle den svenska aktiemarknaden under dessa år komma att tillföras 4,5-8,2 miljarder kronor år. Det finns

per enligt utredningens mening inte anledning att befara att dessa tillskott skall ha någon olämplig kurspåverkan.

71 I ett läge med vikande marknad kan det naturligtvis också hända att ett sådant tillskott är välkommet. 72 Om det vid tiden for riksdagens beslut bedöms föreligga en mer konkret risk för olämplig marknadspåverkan, kan överföringen delas upp så att man våren 1999 bara fastställer pensionsrätter för åren 1995 och 1996 och sedanfastställer pensionsrätter för år 1997 samtidigt med pensionsrättema för år 1998, dvs. år 2000. I såfall måstefördelningen av avkastningen från den tillfälliga förvaltningen åren 1995-1998 göras på ett annat sätt.

12 till

Författningskommentar, förslaget lag om premiepension

12.1 Kommentar till 1 kap.

12.1.1 Kommentar till 1 kap. 1 §

Paragrafens syfte är främst att klargöra att försäkringen för premiepension är del den allmänna ålderspensioneringen. Därigenom mar-

en av keras försäkringens grundläggande karaktär av socialförsäkring. Samtidigt en påminnelse om det funktionella sambandet med bestämmel-

ges

i den föreslagna inkomstgrundad ålderspension. serna lagen om

12.1.2 Kommentar till 1 kap. 2 §

I paragrafen ges en översiktlig beskrivning av premiereservsystemet och dess viktigaste kännetecken. Den från praktisk synpunkt mest betydelsefulla bestämmelsen torde vara den som säger att Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. Den innebär att sådana frågor är försäkringsteknisk

som av eller liknande karaktär och som inte har reglerats särskilt skall lösas i enlighet med principer som är allmänt vedertagna inom försäkringsväsendet. Detta gäller naturligtvis särskilt de aktuariella frågorna. Det är därför viktigt att den nya myndigheten får tillgång till personal med betydande erfarenhet av och kunskap i försäkringsteknik. Som framhållits i avsnitt 7.1 bör myndigheten bl.a. ha en ansvarig aktuarie som uppfyller kraven för behörighet i ett livförsäkringsbolag.

Som utgångspunktema för premiereservsystemet anges i slutet

en av av paragrafen att storleken av pensionsförmånema beror av värdeutvecklingen och avkastningen på de fonderade medlen. Detta är sant även beträffande sådana försäkrade som väljer att gå över till livränta med garanterade belopp se avsnitt 5.1 och 3 kap. 2 § lagförslaget. Det

140 Författningskommentar SOU 1997: 131

:som bestämmer hur stora de garanterade beloppen skall bli. Däremot .kan naturligtvis inte myndigheten efter en sådan övergång sänka de garanterade beloppen med hänvisning till att myndighetens egen kapiitalförvaltning har gått dåligt.

12.1.3 Kommentar till 1 kap. 3 §

Att Premiepensionsmyndigheten är Försäkringsgivare kan sägas framgå redan av 2 § och nämns här bara som en bakgrund till definitionen av den försäkrade.

Som försäkrad anses var och en för vilken det har fastställts pensionsrätt för premiepension. En sådan definition avviker

från vad som har föreslagits för fördelningssystemet. Det förslaget innebär som huvudregel att en enskild anses som försäkrad bara han är svensk

om medborgare eller bosatt i Sverige se l kap. förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension i Ds 1995:41, del 2. Samtidigt kan dock även den som inte är försäkrad vara berättigad till pension. En sådan terminologi passar dock inte i ett premiereservsystem som i försäkringstekniska avseenden skall ansluta nära till vad som gäller för individuell privat försäkring.

:En ytterligare förutsättning för att någon skall anses som försäkrad är att det också finns något tillgodohavande på hans premiepensionskonto. Ett konto skulle kunna gå ned till noll om någon tjänade pensionsrätt bara under något eller några få år och sedan utnyttjade tillgodohavandet för efterlevandeskydd under följd år. Sådana fall

en av måste dock antas bli mycket ovanliga.

Utredningen om Socialförsäkringens personkrets har haft i uppdrag att göra en samlad översyn av begreppet försäkrad inom socialförsäkringen och redovisa förslag med inriktning på att enhetliga försäkringsvillkor skall gälla för likartade förmåner. I betänkandet En lag soci-

om alförsäkringar SOU 1997:72 föreslår utredningen att den svenska socialförsäkringen skall delas i två delar, vilka i princip skall obero-

vara ende av varandra. Den delen skall innehålla förmåner grundas

ena som på bosättning i Sverige och den andra på förmåner är beroende

som av förvärvsarbete här i landet. Den bosättningsbaserade delen skall

omfatta bidrag och kostnadsersättningar av olika slag och den arbetsbaserade delen sådana fönnånssystem ersätter inkomstbortfall. Be-

som stämmelser om bosättning och arbete i Sverige, omfattningen de

av

båda försäkringsdelama, försäkringstider, utbetalningar utomlands samt vissa handläggningsregler skall enligt förslaget samlas i

en ny

gemensam ramlag, socialjförsäkringslagen, medan nämnare regler om

SOU 1997:13 1 Författningskommentar 141

de enskilda förmånerna skall finnas kvar i särskilda författningar, t.ex. AFL.

I fråga pensionsförmåner innebär förslaget att den bor eller

om som arbetar i Sverige är försäkrad för folkpension och att den som arbetar i Sverige är försäkrad för tilläggspension. När det särskilt gäller försäkring på grund arbete innebär förslaget i huvudsak följande.

av

Försäkringen börjar att gälla fr.o.m. den dag arbetet har påbörjats,

ersättning betalas inte ut för de fyra första veckorna av försäkmen ringstiden. Den upphör att gälla fyra veckor efter den dag då arbetet har upphört någon anledning än ledighet för semester, ferier eller

av annan motsvarande uppehåll. Om ersättning betalas när försäkringen skall upphöra, fortsätter försäkringen att gälla så länge ersättningen betalas. Vidare fortsätter försäkring för folkpension och tilläggspension att gälla i den mån rätten till dessa förmåner kan härledas från ett tidigare arbete i Sverige. Detta innebär att den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng alltid är försäkrad för tilläggspension och folkpension

grundas på tillgodoräknade pensionspoäng. Förmåner som är insom komstrelaterade skall inte beräknas om de inkomster som skall läggas till grund för förmånerna för år räknat är lägre än 24 procent av basbeloppet.

Som framgått utgår förslaget från det nuvarande ålderspensionssystemet. Enligt förslaget skall de nya reglerna träda i kraft den 1 januari 1999, dvs. samtidigt med ålderspensionsreformen. Utredningen om socialförsäkringens personkrets har inte ansett det nödvändigt att avvakta genomförandet ålderspensionsreformen. Förslaget har utfor-

av mats så att framtida ändringar i de enskilda förmånssystemen inte skall behöva medföra annat än mindre justeringar i lagtexten.

Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Det får i det sammanhanget övervägas vilka ändringar som förslaget till socialförsäkringslag bör föranleda i förslaget till lag om premiepension och vice versa. Såvitt utredningen kan bedöma torde det inte vålla några större problem att samordna begreppsapparaten i de båda lagarna.

12.1.4 Kommentar till 1 kap. 4 §

Premiepensionsmyndigheten skall för varje försäkrad föra ett premiepensionskonto visar utvecklingen av hans tillgodohavande. På

som detta konto skall registreras alla händelser som påverkar tillgodohavandets storlek. Dit hör naturligtvis intjänad pensionsrätt och ändringar i sådan rätt, avkastningen från förvaltningen och värdeförändringar fondandelar har förvärvats för den försäkrades räkning samt pen-

som sionsutbetalningar görs. Även intema händelser påver-

som mer som

142 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

kar tillgodohavandets storlek skall antecknas, t.ex. fördelning av arvsvinster och återbäring samt uttag för att täcka Premiepensionsmyndighetens kostnader. Myndighetens kostnader skall framgå särskilt, även

kostnaderna tas ut i samband med att nyintjänad pensionsrätt tillom förs kontot; det är alltså inte tillåtet med nettoredovisning i det sammanhanget. Någon motsvarande fråga uppkommer inte beträffande de

kostnader som fondförvaltarna tar ut. Dessa kostnader påverkar i stället fondandelsvärdet.

Bestämmelsen om premiepensionskonton hör till dem skall

som gälla också för den som har fått rätt till efterlevandepension se 4 kap. 6 och 10 §§. Den som har fått rätt till efterlevandepension enligt 4 kap. 7 § efterlevandeskydd under pensionstiden övertar därvid den försäkrades premiepensionskonto, och detta kommer alltså att innehålla samma uppgifter som under den försäkrades livstid. Om den efterlevande som oftast torde vara fallet sedan tidigare också har ett eget

- premiepensionskonto, kommer det alltså att finnas två sådana konton för honom. Sannolikt blir det enklare att överblicka vad har före-

som kommit om kontona inte slås ihop, men detta är något som får avgöras i den praktiska tillämpningen.

När någon får rätt till efterlevandepension enligt bestämmelserna i 4 kap. l § efterlevandeskydd under aktivtiden, klipps däremot banden med tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto av, och detta konto skall avslutas. Detta beror på att efterlevandeskyddet enligt 4 kap. 1 § har karaktären riskförsäkring med fasta ersätt-

av en ren ningsbelopp som är oberoende av storleken på den försäkrades tillgodohavande. I stället skall det upprättas ett nytt konto för den som är berättigad till efterlevandepensionen. Det kommer dock inte att vara lika många uppgifter som skall antecknas på ett sådant konto.

12.2 Kommentar till 2

kap.

12.2.1 Kommentar till 2 kap. I §

Paragrafen beskriver den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Skälen för den ordning som föreslås har redovisats i avsnitt 4.1.

Enligt utredningens mening kan man räkna med att den tillfälliga förvaltningen genomsnittligt skall ge en real årlig avkastning dvs. nominell avkastning minus inflation av 2 eller 3 procent. En bestämmelse om hur denna avkastning skall fördelas mellan de försäkrade finns i paragrafens andra stycke.

Som framgår i avsnitt 4.1 kommer hela eller delar av de avgiftsmedel som är hänförliga till ett visst intjänandeår att finnas i den tillfälliga

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 143

förvaltningen under två år med början i februari intjänandeåret och

ca slut någon gång i perioden december året efter intjänandeåret-mars det därpå följande året. Med någon förenkling kan säga att i genom-

man snitt halva årsavgiften finns inbetald under intjänandeåret och hela årsavgiften under året efter intj änandeåret.

I enlighet med detta skulle de försäkrade som har tjänat pensionsrätt ett visst år berättigade till avkastning för halva intjänandeåret

vara och hela året därpå. En fördelning av avkastningen efter denna princip skulle emellertid kräva ett komplicerat system för att hålla isär de olika intjänandeårens medel och avkastningen av dessa. I den tillfälliga förvaltningen kommer hela tiden att finnas avgiftsmedel för två och

under kortare tid t.o.m. tre olika intjänandeår.

-

Utredningen föreslår i stället den enklare modellen att hela avkastningen från den tillfälliga förvaltningen ett visst år tilldelas de försäkrade som tjänade pensionsrätt året före det år som avkastningen hänför sig till. Resultatet denna enklare modell skiljer sig från den mer

av komplicerade modellen bara i den utsträckning storleken av inbetalade avgifter varierar mellan åren. Och betydelsen av dessa skillnader minskas i betydande grad av att det till allra största delen är samma personer

tjänar in pensionsrätt år efter år; vad en försäkrad till äventyrs som förlorar i avkastning ett år vinner han ett annat år.

Avkastningen bör tillföras de försäkrade i form av ett procentuellt påslag bestäms av förhållandet mellan avkastningen från den till-

som fälliga förvaltningen året efter intjänandeåret och summan av de avgifter som betalats in för intjänandeåret. Den faktor som en försäkrads pensionsrätt skall multipliceras med skall följaktligen beräknas föl-

jande sätt.

Avkastning tz

Z inbetalda avgiñer intjänandeåret t,

av

där

t årl

ål 2

Om summan av inbetalda avgifter för ett visst år är större än summan av de pensionsrätter som fastställs för det året, kommer alltså en proportionell del av avkastningen att tillföras de överskjutande avgiftsmedlen och därmed bli kvar i den tillfälliga förvaltningen. Om i stället summan av fastställda pensionsrätter är större än de inbetalda avgifterna, skall den framräknade procentsatsen ändå användas vid uppräkningen av de enskildas pensionsrätter. I det fallet kommer alltså en del

144 F örfattningskommentar SOU 1997: 13 1

av de övriga medel som finns i den tillfälliga förvaltningen att tas i anspråk för uppräkningen.

12.2.2 Kommentar till 2 kap. 2 §

I paragrafen anges ett av de viktigaste elementen i premiereservsystemet, nämligen att kapitalförvaltningen skall ske hos fristående fondförvaltare. Vilka typer av förvaltare som kan komma i fråga anges i 3 medan valet av förvaltare i det enskilda fallet behandlas i 4 och 5 §§.

Initiativet till Överföringen kommer att komma från Premiepensionsmyndigheten, efter det att de försäkrade har anmält sina val av förvaltare till myndigheten. Överföringen bör lämpligen ske direkt från Riksgäldskontoret till förvaltama, dvs. utan att passera Premiepensionsmyndigheten. Rutinema för dessa överföringar bör ingå i myndighetens och förvaltamas samarbetsavtal enligt 3 § första stycket och 5 § andra stycket.

Som angetts tidigare bör de försäkrade ha en viss tid på sig att

anmäla sitt val av förvaltare till myndigheten. Om det bedöms lämpligt, kan myndigheten dela upp Överföringen genom att med någon veckas mellanrum samla ihop dittills inkomna anmälningar och begära överföring av dessa medel. När valperioden är över skall de medel för vilka någon förvaltare inte har valts föras över till det statliga fondbolaget enligt 5

Enligt 3 kap. 2 § första stycket kan den försäkrade begära att få ut sin pension i form av livränta med garanterade belopp. I samband därmed övertar Premiepensionsmyndigheten förvaltningen de tillgångar

av som motsvarar tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto. Av den paragrafens andra stycke framgår att detta gäller även medel som tillförs senare. I denna situation skall Överföringen enligt förevarande paragraf naturligtvis inte göras till någon fristående fondförvaltare utan till myndigheten. Det spelar härvid inte någon roll om pensionsrätten har tjänats före eller efter det att den försäkrade började ta ut sin pension.

12.2.3 Kommentar till 2 kap. 3 §

Här anges kraven på de fondförvaltare vill erbjuda sina tjänster i

som premiereservsystemet. Ämnet har behandlats i avsnitt 4.2.

Huvudregeln är att den som har rätt att driva vanlig fondverksamhet i Sverige också har rätt att delta i premiereservsystemet. Härutöver ställs det upp ett par särskilda krav för detta system. Kraven är desam-

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 145

för svenska och utländska fondförvaltare, i den mån de senare har ma rätt att utöva fondverksamhet i Sverige. De termer som används i paragrafen för närmast tanken till svenska fondbolag och deras fonder, men det torde inte möta några svårigheter att tillämpa bestämmelserna också på utländska fondföretag; utländska fondföretag kan ha skiftande organisatorisk och rättslig uppbyggnad, och det har därför inte varit möjligt att finna enhetliga termer som skulle kunna passa också de utländska företagen och deras verksamhet.

För att både Premiepensionsmyndigheten och de försäkrade skall veta vilka fonder finns inom systemet, skall varje förvaltare till

som myndigheten anmäla vilka av hans fonder som skall kunna ta emot medel inom ramen för premiereservsystemet. Samtidigt med anmälan bör förvaltaren de av Finansinspektionen eller motsvarande utländ-

ge ska myndighet godkända fondbestämmelserna. Om fondbestämmel-

ändras, bör naturligtvis de bestämmelserna också lämnas in. serna nya Även andra ändringar rörande fonden och förvaltningen den måste

av anmälas till myndigheten, så att myndigheten hela tiden har en klar överblick över systemet. Det register över fonderna som myndigheten

upprättar blir samtidigt ett register över förvaltarna.

Förvaltaren måste också ingå ett avtal om det praktiska samarbetet med myndigheten. Avtalet skall bestämma rutiner för överföring av information och medel mellan parterna. I den mån kommunikationen skall ske med ADB, skall det anges vilka tekniska standarder som skall tillämpas. I praktiken kommer det att bli myndigheten som har det avgörande inflytandet på vilken teknik som skall användas. Utgångspunkten skall härvid att myndigheten skall ha system som gör det

vara enkelt för de flesta förvaltare att ansluta sig. För att inte vissa förvaltare i praktiken skall bli uteslutna från systemet tekniska eller kostnads-

av mässiga skäl, bör de datasystem som väljs alltså kunna samarbeta med de vanligast förekommande systemen marknaden och bygga allmänt använda standardlösningar. Som framgått tidigare måste Premiepensionsmyndighetens datasystem också kunna samarbeta med de system används av Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

som

Vidare måste förvaltaren åta sig att begäran av den enskilde lämna sådan information som avses i 26 och 27 lagen om värdepappersfonder dvs. informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse till sådana försäkrade som har valt eller överväger att välja någon

förvaltarens fonder i premiereservsystemet. Hänvisningen till 26 och av 27 §§ lagen värdepappersfonder innebär inte att ett utländskt fond-

om företags informationshandlingar måste utformas efter de regler som i det avseendet gäller för svenska fondbolag, utan här är det hemlandets bestämmelser som gäller. Enligt 7c§ lagen om värdepappersfonder och 3 § förordningen 1990:1123 om värdepappersfonder har Finans-

146 F örfattningskommentar SOU 1997: 13 1

inspektionen möjlighet att föreskriva att informationen skall vara avfattad svenska språket.

Man skulle kunna överväga en ordning där den enskilde skulle vara tvungen att inför fondförvaltaren styrka sin behörighet att få ut informationsmaterialet med ett intyg från Premiepensionsmyndigheten om att han hade ett tillgodohavande som hade placerats eller skulle kunna placeras i den aktuella fonden. En sådan ordning skulle emellertid vara skäligen meningslös, eftersom alla som över huvud taget har tjänat pensionsrätt i premiereservsystemet kommer att bli berättigade till informationen. Enligt vad utredningen har inhämtat från Fondbolagens Förening finns det inte heller bland fondbolagen något önskemål om en sådan ordning.

Ytterligare skall fondförvaltaren ha åtagit sig att inte tillämpa några uttagsavgifter. Skälen för det kravet har angetts i avsnitt 4.2. Åtagandet kommer att göras i förhållande till myndigheten i dess egenskap av blivande fondandelsägare.

Slutligen måste förvaltaren ha åtagit sig att till myndigheten redovisa samtliga kostnader som tas ut fonden. Skälen för detta krav och hur det enligt utredningens mening bör bedömas i ett EG-rättsligt perspektiv har redovisats i avsnitt 4.2.

Som framgår av första stycket kan alla svenska och utländska fondförvaltare som har rätt att utöva vanlig fondverksamhet i Sverige delta i premiereservsystemet, och förvaltarna kan själva välja vilka fonder de skall anmäla till systemet. Enligt andra stycket gäller dock att s.k. nationella fonder inte kan användas. Den bestämmelse i lagen om värdepappersfonder som det hänvisas till gäller visserligen bara för svenska fondbolag, men samma resultat följer för de utländska fondföretagens del av kravet i första stycket 1 att de skall ha rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Rätten enligt den lagen för utländska fondföretag att vara verksamma i Sverige anses nämligen inte omfatta någon rätt att tillhandahålla sådana fonder faller utan-

som för UCITS-direktivets tillämpningsområde, dvs. nationella fonder.

12. 2.4 Kommentar till 2 kap. 4 §

Paragrafens första mening slår fast den viktiga principen att den enskilde har rätt att själv bestämma hur de medel motvarar hans

som pensionsrätt skall förvaltas. Denna rätt är generell och gäller inte bara i

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 147

samband med det årliga fastställandet av pensionsrätt. Specifikt för det tillfället är däremot att Premiepensionsmyndigheten då skall erinra den försäkrade hans rätt att välja fond; när det gäller byte av fond

om är det i princip den enskilde som måste ta initiativet.

Utredningen har inte funnit att det föreligger något behov av att begränsa antalet fonder som den försäkrade får ha medlen placerade de flesta försäkrade kommer sannolikt att ha medlen placerade i endast ett fåtal fonder." Enligt utredningens mening skulle eventuella fördelar med sådan begränsning inte uppväga nackdelarna med den i form av

en ökad administration.

Som angetts i avsnitt 7.6 föreslår utredningen att Premiepensionsmyndigheten skall producera ett allmänt informationsmaterial om de fonder har anmälts till premiereservsystemet. Detta material bör

som skickas ut till de försäkrade samtidigt med blanketten för val av fond.

Val fond kan bli aktuellt också för den som har fått rätt till efter-

av levandepension enligt 4 kap. 7 eftersom det kan finnas pensionsrätt kvar att fastställa för den avlidne. Enligt det system som nu förbereds inom Socialdepartementet skall pensionsrätt dock inte fastställas för det år då den försäkrade avlidit.

12. 2.5 Kommentar till 2 kap. 5 §

Paragrafen beskriver förvaltningen av ickeväljamas medel. Skälen för förslaget har redovisats i avsnitt 4.4. Som framgår där har den närmare uppläggningen av det statliga bolagets fondverksamhet lämnats öppen.

Som tidigare angetts bör det vara Premiepensionsmyndighetens sak att bestämma hur lång tid de försäkrade skall ha sig för att göra sitt val. Med hänsyn till att de försäkrade i princip har fri rätt att bestämma

de medel skall förvaltas för deras räkning bör myndigheten om som kunna tillämpa den frist som myndigheten bestämmer på ett flexibelt sätt. Om en blankett med val av förvaltare visserligen kommer till

73Det kan därför bestämmelsen i 6 § första meningen byta fond i

sägasatt om rätt att viss mån är onödig. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha en uttrycklig regel om bytesrätten för tydlighetens skull. 74 uppgiñer från privata fondförsälcringsbolag har försäkringstagama i

Enligt några genomsnitt två fonder. 75Enligt 2 kap. 2 § andra stycket och 3 kap. 2 § andra stycket förslaget till lag in-

om komstgrundad ålderspension skall pensionsgrundande inkomst och andra pensionsgrundande belopp inte fastställas för det år då den försäkrade avlidit. Om inte pensionsgrundande inkomst eller andra pensionsgrundande belopp har fastställts, fastställs inte heller pensionsrätt se 4 kap. l § samma lagförslag. Såvitt avser egenföretagaremotsvaras den uteblivna förmånen av att tilläggspensionsavgift inte skall betalas för det år då den försäkrade avlidit se 3 kap. 3 § tredje stycket lagen om socialavgifter.

148 F örfattningskommentar SOU 1997: l 3 1

myndigheten för sent, men innan myndigheten ännu har vidtagit någon åtgärd för den försäkrades del, bör myndigheten alltså kunna registrera valet på samma sätt som om det hade gjorts inom den bestämda tiden. Om en blankett däremot kommer till myndigheten efter det att medel har förts över till det statliga fondbolaget och anteckning om det har gjorts på den försäkrades premiepensionskonto, bör blanketten behandlas som en begäran om byte av fond vilket medför att den försäkrade får betala myndighetens kostnader för administrationen av bytet. Eftersom kostnaden för byten kan förväntas bli låg, bör myndigheten kunna genomföra bytet och ta ut kostnaden utan någon ytterligare kommunikation med den försäkrade se nästa avsnitt.

Om den försäkrade har anmält sitt val av fond i rätt tid men har valt en fond som inte ingår bland de fonder som har registrerats hos

myndigheten, bör medlen för den försäkrade placeras hos det statliga fondbolaget. Innan så sker bör dock myndigheten ta kontakt med den försäkrade och ge honom möjlighet att ändra sitt val. Om någon har valt det statliga fondbolaget, bör myndigheten naturligtvis inte avvisa honom med hänvisning till att han inte är en ickeväljare utan placera medlen för honom där.

De föreslagna reglerna innebär att den försäkrade måste göra ett nytt val av fond varje år. Detta kan te sig opraktiskt; många försäkrade kommer att vilja ha nya medel placerade i fonder som redan tillförts medel för deras räkning. De försäkrades önskemål kan emellertid antas vara av skiftande karaktär. Vissa kommer att vilja ha de nya medlen placerade i den fond som senast tillförts medel för deras räkning; andra kommer att vilja ha dessa medel placerade i samtliga fonder till-

som förts medel för deras räkning, antingen i proportion till innehavet i respektive fond eller med en viss andel av medlen. Andra varianter är också tänkbara. Att täcka samtliga i lagstiftningen låter sig inte göras. Det förefaller inte heller lämpligt att i lagstiftningen peka ut ett alternativ framför de andra. Enligt utredningens mening bör sådana frågor lösas av myndigheten i samband med utarbetandet av rutinerna för val och byte av fond. Bland annat bör åtminstone några de tänk-

av bara önskemål som antytts ovan kunna finnas med på blanketten för val av fond. Det får emellertid överlåtas till myndigheten att avgöra vad som är praktiskt och lämpligt med hänsyn till ADB-rutiner Som

m.m. lagtexten nu är utformad innebär den att en försäkrad har valt fond

som år l men som inte anmäler något val år 2 får sina medel för år 2 placerade hos det statliga fondbolaget.

Statens ägaransvar för fondbolaget bör inte ligga på någon

av myndigheterna inom socialförsäkringsadministrationen. Bolagets relation till i första hand Premiepensionsmyndigheten bör renodlat af-

vara av färsmässig karaktär. Ägaransvaret bör i stället läggas på regeringen,

SOU 1997: 131 F öøfattningskommentar 149

därmed blir den som utser bolagets styrelse och får det bestämsom mande inflytandet över bolagets verksamhet.

Enligt andra stycket skall det statliga fondbolaget ingå samarbetsavtal med Premiepensionsmyndigheten och göra de åtaganden som krävs de privata fondförvaltama. Härigenom uppfyller bolaget de

av krav enligt 2 och 3 uppställs för deltagande i premiereservsys-

som temet.

12.2.6 Kommentar till 2 kap. 6 §

Som angetts vid 4 § ingår det i den försäkrades rätt att välja placering

de medel som motsvarar hans pensionsrätt också en rätt att byta av fond. Den försäkrade underrättar då Premiepensionsmyndigheten om vilken fond han önskar lämna och till vilken fond han vill att medlen skall flyttas, varefter myndigheten genomför bytet. Det bör övervägas om det bör utarbetas en särskild blankett för byte av fond, som kan beställas de försäkrade och som också kan finnas tillgänglig på försäk-

av ringskassornas kontor. Erfarenhetsmässigt gör en blankett det lättare att få de uppgifter behövs. Det kan också övervägas om blanketten

som för det årliga valet av förvaltare bör ha plats för en begäran om byte. Det förefaller sannolikt att det årliga valet av förvaltare för många försäkrade kommer att bli det tillfälle då man ser över sina placeringar och gör eventuella fondbyten.

Ofta kommer ett byte som har begärts av en försäkrad att kunna samordnas med byten som har begärts av andra försäkrade eller med transaktioner som skall genomföras av andra skäl. Särskilt gäller detta för sådana byten begärs under den period då val fond för ny

som av pensionsrätt pågår. Myndigheten kommer då att kunna kvitta olika önskemål mot varandra och gentemot förvaltaren bara köpa eller sälja nettot.

I paragrafen anges inte inom vilken tid myndigheten skall verkställa ett byte. Generellt kan sägas att byten naturligtvis måste genomföras så snabbt som möjligt, eftersom ett dröjsmål kan få betydande ekonomiska konsekvenser för den försäkrade; vid uppenbart dröjsmål från myndighetens sida kan man inte utesluta att den försäkrade med framgång skulle kunna rikta skadeståndskrav mot staten. Det kan därför inte godtas att myndigheten dröjer med att genomföra ett byte t.ex. därför att myndigheten räknar med att senare kunna genomföra en sådan

150 Författningskommentar SOU 1997: 131

kvittning angetts En längre tidsutdräkt än tre-fem bankdagar

som ovan. för myndighetens hantering bör inte godtas.

Kostnaden för bytet skall betalas av den försäkrade genom avdrag från hans premiepensionskonto. Enligt beräkningar som Riksförsäkringsverket gjorde för den förra premiereservutredningens räkning kunde myndighetens genomsnittliga kostnader för ett fondbyte uppskattas till knappt 60 kr."

Om det är hela tillgodohavandet i en fond som skall säljas, drar myndigheten sina kostnader för bytet från försäljningssumman och

av sätter in återstoden i den nya fonden. Om det bara är en del av tillgodohavandet skall flyttas, kan man tänka sig två modeller. I den ena

som löser myndigheten precis så många fondandelar som den försäkrade har begärt, drar av administrationskostnaden och sätter resten i den nya fonden. I den andra modellen löser myndigheten så många fondandelar som den försäkrade har begärt plus så många andelar som behövs för att täcka administrationskostnaden; i denna modell tillförs den

fonden alltså precis så mycket som den försäkrade har begärt. nya

Vilken av dessa modeller myndigheten väljer torde inte spela någon stor roll. Om det utarbetas en blankett för byte av fond, bör det av texten på blanketten framgå hur stor kostnaden är och hur den tas ut. Uppgifterna bör också tas i informationsmaterial som myndigheten framställer.

12.2. 7 Kommentar till 2 kap. 7 §

Det bemyndigande för regeringen eller Premiepensionsmyndigheten som här ges kan användas för att bestämma den tid inom vilken val av fond skall göras och vilka uppgifter skall lämnas vid begäran

som om byte av fond m.m. För regeringens del kan det också bli aktuellt att föreskriva en längsta tid inom vilken fondbyten som begärs av de försäkrade skall vara genomförda. Däremot är det inte avsikten att bemyndigandet skall kunna användas för begränsningar av den principiella valoch bytesrätten.

76Härvid förutsätts att det inte uppkommer några förseningar på grund av förhållanden på fondförvaltarens sida. 77 Se betänkandet Allmänt pensionssparande SOU 1996:83, underbilaga 2 till bilaga

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 151

12. 2.8 Kommentar till 2 kap. 8 §

Paragrafen reglerar frågor om talerätt m.m. om det blir aktuellt att kräva skadestånd av någon som har orsakat att värdet av fondandelar som myndigheten har förvärvat för de försäkrades räkning har gått ned. En sådan talan kan grundas på 47 § lagen om värdepappersfonder såvitt gäller fondbolaget och förvaringsinstitutet eller allmänna skadeståndsrättsliga regler. Det kan vara fråga om skadestånd grund av brott eller om skadeståndskrav mot det allmänna med stöd av reglerna i 3 kap. skadeståndslagen 1972:207.

I första styckets första mening slås fast att det är Premiepensionsmyndigheten som är berättigad till skadeståndet inte den enskilde

försäkrade. Övriga bestämmelser i stycket har sina förebilder i 15 kap.

5 § aktiebolagslagen.

Detsamma gäller första meningen i andra stycket, medan andra meningen i det stycket är speciell för premiereservsystemet. Det avdrag som anges där skall naturligtvis göras från hela skadeståndsbeloppet och på det viset belasta samtliga berörda försäkrade; avdragsregeln blir för övrigt aktuell bara om inte den skadeståndsskyldige betalar även rättegångskostnadema.

När ett skadeståndsbelopp har betalats till myndigheten, skall myndigheten fördela detta de försäkrade för vilkas räkning medel placerats i den berörda fonden efter vilken skada var och en har lidit. Reglema i tredje stycket om hur det sålunda beräknade beloppet skall tillgodoföras de försäkrade överensstämmer med de regler i 6 kap. 2§ som utredningen föreslår för den situationen att medel skall tillföras en försäkrad därför att hans pensionsrätt för ett visst år har blivit höjd i efterhand. Bestämmelsemas närmare innebörd behandlas i författningskommentaren till den paragrafen avsnitt 12.6.2.

12.3 Kommentar till 3 kap.

12.3. Kommentar till 3 kap. 1 §

Att pensionen tidigast skall få tas ut vid 61 års ålder framgår redan av direktiven till utredningen. Där anges också att pensionen skall vara livsvarig. Sett i ljuset av att premiereservsystemet skall vara utformat som ett fondförsäkringssystem kan kravet på livsvarighet framstå

som överraskande, eftersom praktiskt taget alla fondförsäkringar som tillhandahålls i Sverige har tidsbegränsad utbetalning. Några principiella eller försäkringsmässiga svårigheter att konstruera en fondförsäkring med livsvarig utbetalning föreligger dock inte, fast tekniken delvis blir

152 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

Medan vid tidsbegränsad utbetalning förenklat uten annan. man tryckt bara delar antalet fondandelar med antalet utbetalnings-

månader, måste vid livsvarig utbetalning lägga ett komplette-

man rande riskförsäkringsmoment täcker situationen att den försäkrade

som lever längre än genomsnittet; det blir alltså fråga utjämning mellan

om olika försäkrade i kollektivet i större utsträckning än vid tidsbegränsad utbetalning.

Även de två sista reglerna i första stycket är på nuvarande stadium

självklara: att storleken av tillgodohavandet premiepensionskontot

är styrande för pensionens storlek är ett av de centrala kännetecknen premiereservsystemet, och att pensionen skall beräknas lika för kvinnor

redan i direktiven. och män anges

Andra stycket kan i viss mån framstå som onödigt; att pensionen skall betalas Premiepensionsmyndigheten kan sägas framgå av be-

av stämmelserna i l kap. att premiereservsystemet handhas av myndigheten och att myndigheten är försäkringsgivare. Det har emellertid ansetts värdefullt med påminnelse i detta kapitel om att det är Premiepen-

en sionsmyndigheten som är den försäkrades motpart oavsett om han fortfarande har sitt tillgodohavande placerat i fonder eller har gått över till livränta med garanterade belopp.

Syftet med bestämmelsen är inte att reglera rent faktiskt

vem som skall sköta utbetalningen av premiepension. Man måste utgå från att själva utbetalningen premiepension kommer att samordnas med ut-

av betalningen av annan ålderspension. Enligt utredningens mening är det naturligt att Riksförsäkringsverket får det övergripande ansvaret för

samordningen av pensionsutbetalningama.

Bestämmelser ansökan om pension och om utbetalning finns i 4

om och 5 §§.

12.3.2 Kommentar till 3 kap. 2 §

Paragrafen beskriver övergången till livränta med garanterade belopp. Skälen för att denna möjlighet bör finnas och för de begränsningar som föreslås i paragrafens andra stycket har redovisats i avsnitt 5.1.

Enligt första styckets sista mening skall pensionen bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde tre dagar efter det att begäran om övergång kom till Premiepensionsmyndigheten. Det är alltså den riskövergång som beskrivs i styckets andra mening som äger rum då. Det betyder emellertid inte att myndigheten måste behålla fondandelarna under dessa tre dagar. Om myndigheten av något skäl vill sälja fondandelama omedelbart, så går det bra. Även i den situationen är det dock värdet på fondandelama tre dagar efter det att begäran kom in som be-

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 153

stämmer pensionens storlek. På samma sätt som i liknande sammanhang bör det värdet vid handelns slut den dagen är avgörande.

vara som

En övergång till livränta med garanterade belopp skall inte kunna ångras; det skall alltså inte vara möjligt att få sitt tillgodohavande nytt förvandlat till individuella fondandelar. I konsekvens med att livräntan skall bestämmas fondvärdena tre dagar efter det att begäran

av kom in till myndigheten vilket innebär att den försäkrade bär den fi-

nansiella risken under dessa dagar innebär andra stycket att en begä-

-

övergång blir oåterkallelig i samma ögonblick som den kommer ran om

till myndigheten. En ordning där en begäran blev oåterkallelig först när tredagarsfristen hade gått till ända skulle tillsammans med möj-

ligheten att avbryta påbörjat pensionsuttag ge möjlighet till spekula-

tion på myndighetens bekostnad i känsliga marknadslägen.

I andra stycket också att övergången måste avse hela tillgodo-

anges havandet den försäkrades premiepensionskonto jfr avsnitt 5.1. Eftersom övergång inte kan ångras, bör myndigheten behandla en

en framställning om partiell övergång som ogiltig och ge den försäkrade tillfälle ställning.

att ta ny

12.3.3 Kommentar till 3 kap. 3 §

Paragrafens bestämmelser har behandlats i avsnitt 5.2.

När den försäkrades tillgodohavande är placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden, kommer månadsbeloppet av pensionen att variera med växlingarna i fondandelarnas värde. Avsikten är att des-

växlingar skall slå igenom också när en försäkrad tar ut reducerad sa pension, så att t.ex. halv pension varje månad utgör hälften av vad hel pension skulle ha varit för den månaden. Detsamma gäller om tillgodohavandet på kontot ökar grund av att den försäkrade tjänar ytterligare pensionsrätt eller av något annat skäl.

Samma princip bör tillämpas när någon tar ut reducerad andel av en pension med garanterade belopp. När den försäkrades premiepensionskonto t.ex. tillförs återbäring, bör den utbetalda pensionen höjas med en proportionell andel av återbäringen.

Inklusive möjligheten att välja eller avstå från efterlevandeskydd enligt 4 kap. 7§ har den försäkrade alltså följande alternativ att ta ställning till.

154 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

Utredningen redovisar i bilaga 6 beräkningar av vilka behållningar de försäkrade under olika antaganden kan räkna med att få sina premiepensionskonton. Som framgår där är det vid sidan av storleken av de

-

intjänade pensionsrättema tillväxten av bruttonationalprodukten

- BNP och avkastningen från den löpande förvaltningen har störst

som betydelse för utfallet. Ett scenario med en årlig real BNP-tillväxt av 2 procent och en årlig real avkastning om 6 procent från den löpande förvaltningen ger på 40 år ungefär dubbelt så stor behållning premiepensionskontot som ett scenario med 0 procent BNP-tillväxt och 4

pro-

cent avkastning av den löpande förvaltningen. Exemplen i bilagan visar

också att det har stor betydelse när under livet försäkrad tjänar sin

en

pensionsrätt.

12. 3.4 Kommentar till 3 kap. 4 §

Ansökan om pension, liksom ändringar av vad den försäkrade tidigare har bestämt om sitt pensionsuttag, skall för ordningens skull göras skriftligen. Därmed inte att det skulle krävas t.ex. egenhändigt

avses en undertecknad handling, utan skriftkravet bör kunna uppfyllas

genom meddelanden med fax, elektronisk post eller andra moderna kommunikationssätt, så länge myndigheten inte finner anledning till tvekan

om

handlingens äkthet.

7 Jfr avsnitt 5.3 och 5.4 i betänkandet Elektronisk dokumenthantering sou 1996:40.

F örfattningskommentar 155

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar med ett språkligt förtydligande 7 kap. 1 § andra stycket förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension Ds 1995:41, del s. 23. Om den försäkrade vilket

förmodligen blir det vanligaste fallet inte har tagit ut sin inkomstpension heller och försäkringskassan alltså skall göra en likadan utredning, ligger det naturligtvis nära till hands att utredningsarbetet samordnas. Frågorna de närmare formerna för ett sådant samarbete och

om om ersättning till den part som utför huvuddelen av arbetet, får överenskommas mellan myndigheten och kassoma.

12. 3.5 Kommentar till 3 kap. 5 §

Paragrafen innehåller ett antal praktiska bestämmelser, främst om när olika åtgärder från den försäkrades sida får effekt. Den avgörande tidpunkten är därvid handling kom in till Premiepensionsmyndig-

när en heten. Frågor om när en handling skall anses inkommen avgörs av bestämmelserna i 10 § förvaltningslagen.

Som angetts i avsnitt 5.2 kan bestämmelsen i tredje stycket andra meningen tillämpas om det månatliga pensionsbeloppet skulle bli mycket lågt. Om inkomstpension från fördelningssystemet betalas ut månatligen till den försäkrade, finns det dock inte någon anledning att inte låta även premiepensionen utgå månadsvis; betalningarna skall i så fall samordnas. -I något enstaka fall kan också förhållanden den försäkrades sida motivera att pensionen hans begäran betalas ut för andra tidsperioder än månader.

12.4 Kommentar till 4 kap.

12.4.1 Kommentar till 4 kap. 1 §

I paragrafens första stycke anges förutsättningarna för att en försäkrad skall få ansluta sig till efterlevandeskyddet under aktivtiden. Den första förutsättningen är att den försäkrade ännu inte har tagit ut någon del

av sin premiepension. Den bestämmelsen skall läsas tillsammans

med regeln i 3 § andra stycket första meningen, enligt vilken skyddet upphör om den försäkrade begär att få ut sin pension.

Vidare måste tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto tillräckligt stort för att under minst ett år bekosta det skydd

vara som den försäkrade begär. Utgångspunkten för bedömningen bör

vara det aktuella tillgodohavandet på kontot. Detta måste med åtminstone viss marginal täcka kostnaden för skyddet under ett år; försiktigheten

156 F öifattningskommentar SOU 1997: 131

kräver att nedgång i värdet den försäkrades fondinnehav tas med i

en av beräkningen. I övrigt bör det inte krävas att myndigheten gör en bedömning utvecklingen den försäkrades fondinnehav. En sådan

av av bedömning kan från allmänna synpunkter vara vansklig att göra. Till detta kommer att den försäkrade när helst kan byta fond. Beroende

som

omständigheterna bör myndigheten däremot kunna ta viss hänsyn till pensionsrätt kan komma att fastställas för den försäkrade.

att ny

Slutligen får skyddet bara tecknas av den som har någon av vissa angivna anhöriga. Som angetts i avsnitt 6.2 ligger avgränsningen nära den som tillämpas i annan socialförsäkring. Den olikheten föreligger dock att barn under 20 år generellt godtas som mottagare av efterlevandepension. Denna olikhet har ansetts motiverad med hänsyn till att skyddet i premiereservsystemet finansieras direkt de försäkrade som

av har begärt skyddet.

Efterlevandeskyddet under aktivtiden innebär månatlig efterle-

en vandepension under fem år fr.o.m. månaden efter dödsfallet. Skyddet är avsett att enkel och billig produkt, som skall tillämpas precis

vara en som den beskrivs i paragrafen. Därför har inte bestämmelserna om avbrytande uttag, reducerat gjorts tillämpliga för den som är

av uttag osv. berättigad till pensionen. Inte heller behövs några extra bestämmelser om ansökan om pension eller om for vilken tid pensionen skall utges se vidare avsnitt 12.4.6.

Efterlevandepensionen utges med en eller två tolftedelar av ett inkomstbasbelopp månad. En enkel modell som används i andra soci-

per alförsäkringssammanhang skulle vara att försäkringsbeloppen följde med i basbeloppets förändringar under de fem utbetalningsåren. Från försäkringsteknisk synpunkt skulle en sådan ordning dock vara betänklig, eftersom den skulle innebära att Premiepensionsmyndigheten mot en fast premie åtog sig att under fem år utge ett belopp vars storlek var okänd och som myndigheten inte kunde påverka. Vid snabba ökningar av basbeloppet utan motsvarande värdeökningar i myndighetens kapitalförvaltning skulle försäkringen alltså komma att belasta kollektivet. Som framgår av paragrafen har utredningen därför stannat för att basbeloppet för dödsåret skall tillämpas under hela utbetalningsperioden.

I gengäld föreslås att bestämmelserna om återbäring skall gälla. - Därigenom kan en viss följ samhet med utvecklingen uppnås.

Enligt tredje stycket skall kostnaden för skyddet fortlöpande dras av från den försäkrades premiepensionskonto. Kostnadsbelastningen avses alltså ske dag för dag. Huruvida det också blir möjligt för myndigheten att ta de fondandelar som motsvarar tillgodohavandet i anspråk i

samma takt eller om detta bör ske med litet längre mellanrum får bedömas när de administrativa systemen byggs upp.

SOU 1997: 13 1 F örfattningskommentar 157

12. 4.2 Kommentar till 4 kap. 2 §

Som angetts i avsnitt 6.1 och 6.2 är det nödvändigt att något sätt begränsa riskerna för moturval. Bestämmelserna i förevarande paragraf är tillkomna i det syftet.

Som huvudregel skall det gälla en karenstid av ett år innan efterlevandeskyddet börjar gälla. Denna karenstid gäller alltid den försäk-

om rade är över 60 år när han ansöker om att få ansluta sig till efterlevandeskyddet. Är han däremot under 60 år vid ansökningstillfallet gäller inte karenstiden om ansökan görs inom tre månader från det att den försäkrade ingick äktenskap eller partnerskap eller blev förälder. Det har härvid inte någon betydelse om den försäkrade vid något tidigare tillfälle, t.ex. ett annat barns födelse, blivit berättigad till anslutning utan karenstid men då inte utnyttjat möjligheten.

Om det skulle komma en ansökan med begäran att skyddet

om skall börja gälla vid någon tidpunkt än ett månadsskifte, bör

annan myndigheten naturligtvis i första hand ta kontakt med den försäkrade och reda ut vilken tidpunkt som skall gälla. Om detta någon anled-

av ning inte lyckas, får det enligt utredningens mening anses vara mest förenligt med den genomsnittlige försäkrades intressen att välja det månadsskifte som ligger närmast före den dag har angetts i ansö-

som kan. Dock kan skyddet naturligtvis inte heller i sådana fall träda i kraft tidigare än vid utgången av den månad då ansökan kom eller, när det skall löpa karenstid, tidigare än ett år från det att ansökan kom in.

12. 4.3 Kommentar till 4 kap. 3 §

För att efterlevandeskyddet skall gälla när den försäkrade avlider måste han vid sin död ha någon anhörig inom den krets som anges i 1 § första stycket annars skall inte någon ersättning betalas ut. Det bör emellertid uppmärksammas att regeln inte kräver att förutsättningarna skall ha varit oavbrutet uppfyllda under tiden från tecknandet till dödsfallet. I avsnitt 6.3 har angetts att växlingar i kretsen behöriga mottagare

av kan ske utan att skyddet går förlorat. Men förutsättningarna

även om för skydd över huvud taget inte har varit uppfyllda under viss period

en men förutsättningarna åter är på plats när den försäkrade avlider, bör han anses vara omfattad skyddet. En sådan ordning inte upphov

av ger

till några försäkringsmässiga invändningar, och det skulle mycket

vara

79Se3 kap. l § lagen om registrerat partnerskap.

158 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

svårt att få någon förståelse från de försäkrades sida för den motsatta ordningen.

Utredningen har övervägt att föreslå bestämmelse som motsvarar

en tolkningsregeln i 105 § andra stycket andra meningen FAL om att ett förmånstagarförordnande till förmån för försäkringstagarens make skall

förfallet mål om äktenskapsskillnad pågick mellan makarna anses om vid försäkringstagarens död. En sådan bestämmelse skulle dock få den ologiska konsekvensen att efterlevandeskyddet inte omfattar makar

lever tillsammans under betänketiden men däremot f.d. makar som som fortsätter att leva tillsammans sedan äktenskapet har upplösts. Utredningen föreslår därför inte sådan bestämmelse. På grund av bestäm-

en melsen i 5 kap. 6 § äktenskapsbalken om att ett äktenskap är upplöst när dom på äktenskapsskillnad vinner laga kraft, medför utredningens förslag vidare att efterlevandeskyddet gäller om den försäkrade avlider efter det att dom äktenskapsskillnad har meddelats men innan domen har vunnit laga kraft.

Paragrafen reglerar också två situationer då efterlevandeskyddet upphör. En tredje sådan situation regleras i 4 nämligen den då den försäkrade själv anmäler att han inte längre vill ha skyddet.

Skyddet upphör om den försäkrade tar ut sin premiepension. Skyddet upphör då samtidigt med att efterlevandeskyddet under pensionstiden kan sättas i kraft. På det sättet behöver det inte uppstå någon lucka i skyddet för make eller motsvarande.

Vidare upphör skyddet om tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto blir för litet för att finansiera skyddet. Om tillgodohavandet går ända ned till noll, upphör den enskilde t.o.m. att vara försäkrad se 1 kap. 3 § lagförslaget. Som framgår i avsnitt 6.1 anser utredningen att det inte bör finnas någon möjlighet att finansiera efterlevandeskyddet genom direkt premiebetalning från den försäkrades sida.

För att den försäkrade skall få kännedom om att skyddet är väg att upphöra och få möjlighet att skaffa sig motsvarande skydd annat håll, skall myndigheten underrätta honom om att hans tillgodohavande är på väg att ta slut. Något exakt besked om när skyddet kommer att upphöra kommer inte att kunna lämnas i underrättelsen, eftersom tillgodohavandets storlek varierar med värdet av den eller de valda fonderna. Meddelandet kan mycket väl skickas ut t.ex. två månader före det beräknade upphörandet men får inte skickas så långt i förväg att det finns risk att den försäkrade hinner glömma bort att skyddet upphör. Om underrättelsen skulle komma att skickas så sent att tillgodohavandet tar slut innan 30 dagar har gått från avsändandet, gäller efterlevandeskyddet utan kostnad till slutet av trettiodagarsperioden.

SOU 1997: 131 F ötfattningskommentar 159

Om efterlevandeskyddet upphör enligt de diskuterade bestämnu melserna, så är det fråga ett definitivt upphörande; efterlevandeom skyddet väcks alltså inte till liv igen den försäkrade avbryter sitt om pensionsuttag eller nytt får ett tillgodohavande sitt premiepensionskonto som skulle kunna finansiera skyddet. I den sistnämnda situationen har den försäkrade dock möjlighet att på nytt ansöka efterom levandeskydd.

12. 4.4 Kommentar till 4 kap. 4 §

Enligt 3 § gäller att skyddet upphör automatiskt när den försäkrade börjar ta ut sin premiepension. Enligt förevarande paragraf kan den försäkrade också när helst anmäla att han inte längre vill ha skydsom det. En sådan anmälan kan bero på att den försäkrade har upptäckt att

de förutsättningar för efterlevandeskyddet i 1 § inte längre

som anges är uppfyllda. Om myndigheten skulle få en anmälan där det begärs att skyddet skall upphöra vid någon annan tidpunkt än ett månadsskifte, bör myndigheten på samma sätt vid 2 § i första hand ta kontakt med som angavs den försäkrade och reda ut vilken tidpunkt skall gälla. Om detta som av någon anledning inte lyckas, får det i detta fall mest förenanses vara ligt med den genomsnittlige försäkrades intressen att välja det månadsskifte som ligger närmast efter den dag har angetts i anmälan; i som båda fallen bör alltså vid tveksamhet välja den lösning det man som ger mest omfattande skyddet.

12. 4.5 Kommentar till 4 kap. 5 §

Skälen för avgränsningen den krets anhöriga kan bli berättiav av som gade till efterlevandepension har angetts i avsnitt 6.2. Som där angetts ligger avgränsningen nära vad brukas inom socialförsäksom annars ringen. Inom kretsen av tänkbara mottagare skall den försäkrade ha rätt att själv bestämma till efterlevandepensionen skall utges. Av andra vem stycket framgår att detta måste ske ett skriftligt meddelande till genom

Premiepensionsmyndigheten. Inte heller här är kravet skriftlig form

avsett att utesluta meddelanden som befordras med fax, elektronisk post eller liknande jfr avsnitt l2.3.4. Utredningen har övervägt att beträffande den försäkrades meddelande till myndigheten till pensionen skall och beträffanom vem utges de den personens ställning i olika avseenden anknyta till vad enligt som

160 F örfattningskommentar SOU 1997: l 31

FAL gäller förmånstagarförordnande och förmånstagare. Utred-

om ningen har dock funnit att det inte står någonting att vinna på en sådan anknytning. Exempelvis skulle sådana företeelser som oåterkalleliga förmånstagarförordnanden och enskild egendom genom förmånstagarförordnande te sig främmande i ett socialförsäkringssystem.

Andra styckets andra mening förutser den situationen att den försäkrade har meddelat myndigheten han vill skall ha efterlevandepen-

vem sionen att hans önskan någon anledning inte går att uppfylla.

men av Skälet till detta kan att den utsedda är avliden eller har

vara personen upphört att tillhöra kretsen tillåtna mottagare; exempelvis kan den

av försäkrade och hans make ha skilt sig. Skälet kan också vara att den

helt eller delvis avstår från pensionen. Även i den situatioberättigade

skall rätten till pensionen vidare till den person som därnäst är nen berättigad till den vilket sannolikt syftet med att den i första hand

var berättigade avstod.

Om den uppbär efterlevandepensionen avlider under utbetal-

som ningsperioden, kan rätten till pensionen övergå till någon annan, förutsatt att det finns någon sådan anhörig som avses i 1 § första stycket Vem i detta skede skall ha pensionen bestäms då om den för-

som som säkrade hade avlidit vid den tidpunkt när den nya bestämningen skall göras; grund regeln i första stycket andra meningen får dock den

av försäkrades barn uppbära pensionen de har fyllt 20 år under

även om mellantiden. Om det finns flera berättigade barn skall pensionen delas lika mellan dem; således schabloniserad tillämpning av svensk arvs-

en rätt första stycket tredje meningen.

12. 4.6 Kommentar till 4 kap. 6 §

Som angetts tidigare avsnitt 12.4.1 är efterlevandeskyddet under aktivtiden enkel produkt med fasta belopp och fasta utbetalningstider.

en Det är därför bara ett fåtal lagens bestämmelser som behöver göras

av tillämpliga för den är berättigad till efterlevandepensionen. De

som bestämmelser det gäller räknas upp i förevarande paragraf.

Förekomsten ett premiepensionskonto är förutsättning för

av en myndighetens årsbesked till den berättigade. Som redan framhållits i kommentaren till 1 kap. 4 § avsnitt l2.1.4 kommer det dock inte att

lika många uppgifter skall antecknas ett konto för en pervara som

har rätt till efterlevandepension för försäkrad. De mest son som som en intressanta uppgifterna är naturligtvis de om belopp och tider för återstående utbetalningar.

Som framgår 4 kap. l § skall efterlevandepensionens storlek be-

av stämmas det inkomstbasbelopp som gällde när den försäkrade avled.

av

F örfattningskommentar 161

I stället har bestämmelsen i 5 kap. 3 § om återbäring gjorts tillämplig. Med hänsyn till att återbäringen skall fördelas enligt den s.k. kontributionsmetoden kan man emellertid inte vänta sig att det skall bli fråga

om några stora återbäringsbeloppso

Ett exempel på när bestämmelserna i 6 kap. 4 § om återbetalning av pension blir tillämpliga någon har fått efterlevandepension utbe-

är om tald till sig genom att påstå att han sammanlevde med den försäkrade vid dödsfallet, trots att sammanlevnaden hade upphört för länge sedan. Bestämmelserna kan emellertid också bli tillämpliga om det är den försäkrade som har lämnat de oriktiga uppgifterna; att vissa bestämmelser

förevarande paragraf görs tillämpliga för den är berättigad genom som till efterlevandepension, hindrar inte att de i relevanta delar fortfarande gäller i fråga om den försäkrade. Om den försäkrade vid tecknandet av efterlevandeskyddet oriktigt uppgav att han och den tilltänkta mottagaren av efterlevandepensionen var sammanboende, kan dessa oriktiga uppgifter alltså åberopas vid ett återkrav enligt 6 kap. 4 §.81

Som angetts i kommentaren till l § avsnitt l2.4.1 behövs inte några bestämmelser om ansökan om pension eller om för vilken tid pensionen skall utges. Av 1 § framgår nämligen att det utan ansökan utges efterlevandepension under fem år från och med månaden efter den då den försäkrade avled. Genom hänvisningen till 3 kap. 5 § tredje stycket gäller som huvudregel att pensionen skall betalas ut månadsvis. Eftersom efterlevandepensionen utges utan ansökan kan den situationen uppstå att myndigheten betalar ut efterlevandepension till någon som inte känner till att han är berättigad till pensionen. Den berättigade bor kanske utomlands och nås inte av myndighetens utbetalningsavier. Om han inte har lyft ett pensionsbelopp före utgången av andra året efter det år då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är beloppet förverkat enligt 8 kap. 2 § första stycket.

12.4. 7 Kommentar till 4 kap. 7 §

I paragrafen behandlas det föreslagna efterlevandeskyddet under

pensionstiden. Förslaget har beskrivits i avsnitt 6.3.

Kretsen av anhöriga som berättigar den försäkrade att teckna efterlevandeskydd enligt denna paragraf är snävare än den krets i

som anges

8GSom angetts tidigare innebär kontributionsmetoden att varje försäkrad får del av återbäringen i samma mån som han kan sägasha bidragit till återbäringsmedlens uppkomst. 81 Om parterna vid dödsfallet faktiskt var sammanboende och förutsättningarna för anslutning till efterlevandeskyddet förelåg, kan det dock prövas om áterkravet skall eñerges enligt 6 kap. 4 § andra stycket andra meningen.

6 17-1251

162 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

l § första stycket 3 genom att barn inte finns med. Endast makar, registrerade partner och sammanboende av det tidigare angivna slaget kommer i fråga.

Det bör uppmärksammas att båda makarna i ett äktenskap eller motsvarande kan begära efterlevandeskydd enligt paragrafen.

Det ger den mest stabila inkomstbilden för makarna, eftersom samma månadsbelopp kommer att utgå så länge någon av dem lever. Andra lösningar är mer lönsamma, om makarna kan bedöma vem av dem som kommer att dö först.

Som angetts i avsnitt 6.3 kan ett efterlevandeskydd detta slag inte

av flyttas över på en ny make eller motsvarande. Om det ursprungliga förhållandet blir upplöst och den försäkrade ingår ett nytt äkten-

senare skap eller motsvarande, kan han få efterlevandeskydd i det förhållandet bara efter en ny ansökan enligt 8 § andra stycket.

I en situation kan emellertid efterlevandeskyddet börja gälla igen, trots att det ursprungliga förhållandet har upplösts, nämligen om den försäkrade på nytt gifter sig med eller börjar leva tillsammans med samma partner. Bestämmelsen i tredje stycket är utformad bl.a. för att fånga upp sådana situationer. Huruvida parterna har varit gifta vid en tidpunkt och ogifta sammanboende vid en annan spelar inte någon roll. Förutsättningen är bara att inte någon av dem är gift med någon annan.

Men huvudregeln är att skyddet upphör när äktenskapet eller motsvarande blir upplöst, och då har den försäkrade rätt enligt 9 § att på nytt få försäkringen omräknad till att bara gälla på hans liv. Däremot har han till skillnad från vad som gäller under aktivtiden inte rätt

- att säga upp efterlevandeskyddet under pensionstiden av andra skäl, t.ex. med hänvisning till ändrade ekonomiska förhållanden för någon av makarna. Här kan det ofta vara risk för moturval så sätt att det verkliga skälet är att den andra makens hälsa har försämrats påtagligt och den försäkrade räknar med att det blir han som blir den efterlevande. I konsekvens härmed skall inte den försäkrades pension höjas

egen igen, om den andra maken dör.

12. 4.8 Kommentar till 4 kap. 8 §

Ansökan om efterlevandeskyddet skall göras samtidigt med att den försäkrade för första gången begär att få ut sin premiepension. För den som har missat detta tillfälle går det alltså inte att skapa ett nytt tillfälle genom att avbryta pensionsuttaget och sedan nytt begära att pensionen skall betalas ut.

För att ansökan skall kunna göras vid det tillfället krävs att den försäkrade då är gift, registrerad partner eller sammanboende i ett sådant

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 163

förhållande som avses i 7 För den som senare går i ett sådant förhållande löper en ansökningstid om tre månader från det att äktenskapet ingicks eller motsvarande. För att minska risken för moturval gäller dock i dessa fall en karenstid av ett år.

Det bör observeras att möjligheten att ansöka om efterlevandeskydd inom tre månader från det att ett nytt förhållande inleddes står öppen också för den som levde i ett annat förhållande vid den tidpunkt då han för första gången begärde att få ut sin premiepension. Detta gäller oavsett om han då begärde efterlevandeskydd för sin partner i det förhållandet eller inte; om han gjorde det, har det skyddet i praktiken upphört att gälla på grund av bestämmelsen i 7 § tredje stycket.

Däremot uppstår det inte någon ny anslutningsmöjlighet för den försäkrade om han t.ex. gifter sig med den person som han var sammanboende med redan när han begärde att få ut sin premiepension andra stycket andra meningen.

12. 4.9 Kommentar till 4 kap. 9 §

Om det äktenskap eller den sammanlevnad som berättigade den försäkrade att ansluta sig till efterlevandeskyddet blir upplöst, har den försäkrade rätt att få försäkringen omräknad till att gälla bara på hans eget liv. Skälet till att myndigheten inte skall företa en sådan omräkning utan att den försäkrade har begärt det är bl.a. att det annars skulle uppstå en olikhet mellan upplösning av äktenskap och registrerat partnerskap å den ena sidan och upplösning av samboförhållande å den andra; det är enkelt för myndigheten att få uppgift om ett upplöst äktenskap eller registrerat partnerskap men däremot inte om ett upplöst samboförhållande. Ett annat skäl är att den omständigheten att ett äktenskap har upplösts inte alltid innebär att också sammanlevnaden upphör. Före detta makar som fortfarande lever tillsammans kanske vill behålla skyddet även efter äktenskapsskillnaden.

12. 10 Kommentar till 4 kap. 10 §

I paragrafen anges vilka bestämmelser om den försäkrade skall

som gälla för den som har fått rätt till efterlevandepension enligt 7 Paragrafen motsvarar alltså 6 som gäller för efterlevandeskyddet under aktivtiden, men lagtekniken är den omvända. Medan det i 6§

anges vilka bestämmelser som skall gälla, anges i förevarande paragraf vilka bestämmelser som inte skall gälla.

164 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

Bestämmelserna i 3 kap. 4 och 5 om ansökan om pension och

för vilken tid pension skall behövs inte här, eftersom det om utges osv.

7 § framgår att det utan ansökan utges livsvarig pension fr.0.m. måav naden efter den då den försäkrade avled; 3 kap. 5 första stycket

av framgår att den försäkrades egen pension utges t.0.m. den månad då han avlider. Som framhållits i avsnitt 6.3 bör det inte heller vara möjligt för den har fått rätt till efterlevandepension att i sin tur om-

som vandla sin rätt till en efterlevandepension för en ny make eller motsvarande, kanske sedan i sin tur skulle begära efterlevandeskydd för

som ytterligare en ny make.

12. 4.11 Kommentar till 4 kap. 11 §

Enligt vad framgår avsnitt l2.4.5 har utredningen funnit att det

som av inte står något att vinna på att såvitt avser efterlevandeskyddet i premiereservsystemet knyta till FAL:s regler om förmånstagarförordnande

an och förmånstagare. I ett avseende föreslår utredningen dock en sådan anknytning. Det gäller de situationer som beskrivs i 100 a § FAL, nämligen när förmånstagare uppsåtligen dödar den försäkrade eller en

en förmåntagare med bättre rätt än han själv eller annars förorsakar den försäkrades eller sådan förmånstagares död genom uppsåtligt allvarligt våldsbrott. I sådana fall har förmånstagaren förverkat sin rätt till försäkringsersättningen. För att undvika stötande resultat bör detsamma gälla inom premiereservsystemet. En hänvisning till 100 a§ FAL har därför tagits in i denna paragraf.

Första stycket gäller den situationen att den försäkrade har tecknat efterlevandeskydd under aktivtiden medan andra stycket avser motsvarande situation under pensionstiden.

Om den som skulle ha varit berättigad till efterlevandepension enligt 1 § har förverkat sin rätt till denna enligt förvarande paragraf, gäller vad som i 5 § andra stycket föreskrivs om till vem efterlevandepension skall utges.

12.5 Kommentar till 5

kap.

12.5.1 Kommentar till 5 kap. 1 §

I paragrafen anges vilka bestämmelser i FRL som skall gälla för Premiepensionsmyndighetens försäkringsverksamhet. Avgränsningen av det regelverk som skall gälla för myndigheten har diskuterats i avsnitt 7.1.

SOU 1997: 131 F ötfattningskømmentar 165

Paragrafen skall läsas tillsammans med den grundläggande bestämmelsen i 1 kap. 2 § lagförslaget att myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. Som angetts i avsnitt 12.1.2 innebär den bestämmelsen att sådana frågor som är av försäkringsteknisk eller liknande karaktär och inte har reglerats särskilt skall lö-

som

i enlighet med principer som är allmänt vedertagna inom försäksas

ringsväsendet.

Det är inte bara de angivna paragraferna i FRL som skall gälla utan också de föreskrifter som har utfärdats av regeringen eller Finansinspektionen med stöd av bemyndiganden i dessa paragrafer. Sådana bemyndiganden finns i 7 kap. 1-3, 8 10, 10 10 e-10 g och 17 b §§.82Samtliga dessa bemyndiganden ger rätt för regeringen att överlåta inspektionen att utfärda föreskrifterna, och denna möjlighet har utnyttjats fullt ut genom 49 § försäkringsrörelseförordningen 1982:790.

Till 7 kap. 10 c och 17 b har hittills inte utfärdats några föreskrifter. Till övriga paragrafer finns föreskrifter och i vissa fall även allmänna råd i Finansinspektionens författningssamling FFFS enligt följande:

Paragraf FFFS 7 kap. 2§ 1997:1 om beräkning av premiereserv för liv-

försäkringsrörelse samt för livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring

7 kap. 8 a § 1995:28 om redogörelse för konsekvenserna av

grunder för livförsäkring

7 kap. 9 § 1997:5 om svenska försäkringsbolags periodiska rapportering av tillgångar för skuldtäckning,

stora exponeringar och exponering för marknadsrisk, samt 1997:9 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna redogörelse över balansräk-

ning, resultatredovisning m.m.

7 kap. 10 § 1996:23 om definition av utländska stater m.m.

samt hantering av valutakursrisken 7 kap. 10 e § 1996:23 om definition av utländska stater m.m.

samt hantering av valutakursrisken

82 Såvitt gäller 3 § finns ett bemyndigande bara i paragrafens lydelse enligt SFS 1995:779, som inte har trätt i kraft ännu. 83Dessa två föreskrifter utfärdade med stöd 19 kap. 3 § FRL har betydelse

är av men även för tillämpningen av 7 kap. 9 § se kommentaren till 10 avsnitt l2.5.l0.

166 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

7 kap. 10 f § 1996:30 om register avseende de tillgångar som

används för skuldtäckning i svenska försäk-

ringsbolag 7 kap. 10 § 1995:31 information rörande livförsäkrings-

g om bolagens riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäckning

Alla regler i dessa föreskrifter kommer inte att ha aktualitet för Premiepensionsmyndighetens verksamhet. Det blir inspektionens sak att avgöra vilka delar av föreskrifterna som skall tillämpas.

Bestämmelsen i andra stycket, att vissa regler i FRL skall gälla bara för myndighetens traditionella försäkringsrörelse, är en spegelbild av de undantag från FRL som för fondförsäkringsbolagens del görs i 8 § och 10§ första stycket4 lagen 1989:1079 om livförsäkringar med

anknytning till värdepappersfonder. Så länge de försäkrades tillgodo-

havanden är placerade i värdepappersfonder, kommer det alltså att gälla samma placeringsregler för Premiepensionsmyndigheten som för de privata fondförsäkringsbolagen.

Enligt 7 kap. 10 a § F RL får aktier och andelar i dotterföretag bara i vissa fall användas för skuldtäckning. Såvitt utredningen kan bedöma kommer det i varje fall inte i inledningsskedet att finnas behov av att myndigheten skall äga några företag. Om detta skulle beñnnas lämpligt längre fram, t.ex. om myndigheten skulle tillåtas inrätta ett bolag för förvaltning av fastigheter eller liknande, blir det genom bestämmelsen i tredje stycket andra meningen klart i vilka fall aktier eller andelar som ägs av staten inte får användas för skuldtäckning.

En bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att dispensera från de i första stycket angivna bestämmelserna finns i 11

12. 5.2 Kommentar till 5 kap. 2 §

Bestämmelsen innebär att det kommer att gälla samma begränsning för Premiepensionsmyndigheten som för fjärde och femte fondstyrelserna inom Allmänna pensionsfonden när det gäller förvärv av aktier i svenska aktiebolag som är noterade vid en börs eller annan marknadsplats. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 7.1.

SOU 1997: 131 Författningskommentar 167

12.5.3 Kommentar till 5 kap. 3 §

Paragrafen innebär att överskott som uppkommer i Premiepensionsmyndighetens verksamhet skall tillföras de försäkrade, förutsatt att det kan ske utan att myndighetens förmåga att uppfylla sina försäkringsåtaganden kommer i fara. Ämnet har behandlats i avsnitt 7.1. Vidare

riktlinjer för hur återbäringen skall fördelas över tiden första anges stycket sista meningen och hur den skall fördelas mellan de försäkrade andra stycket.

I sistnämnda del sägs att återbäringen skall fördelas mellan de försäkrade med hänsyn tagen till i vilken utsträckning varje försäkrads medel har bidragit till uppkomsten av överskottet. Härigenom markeras att kontributionsmetoden är huvudmodellen, men det utesluts inte att vissa avsteg kan göras från den modellen t.ex. i förenklingssyfte.

12. 5.4 Kommentar till 5 kap. 4 §

I paragrafen anges vilka bestämmelser i lagen om årsredovisning för

försäkringsföretag som skall tillämpas av Premiepensionsmyndigheten.

Även de föreskrifter Finansinspektionen förordningen

som med stöd av 1995:1600 om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag har utfärdat i anslutning till lagen skall gälla FFFS 1996:29. Genom hänvisningen i 2 kap. 2§ lagen om årsredovisning för försäkringsföretag till 2 kap. 2-4 årsredovisningslagen blir även de allmänna principerna om att årsredovisningen skall upprättas på ett överskådligt sätt och i överensstämmelse med god redovisningssed, att redovisningen som helhet skall ge en rättvisande bild av företagets

ställning och andra grundläggande redovisningsprinciper tillämpliga

för myndigheten. Detta torde i sin tur förutsätta att myndigheten i sin

löpande bokföring också följer god redovisningssed.

En bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att dispensera från de i första och andra styckena angivna bestämmelserna finns i 11 Som angetts i avsnitt 7.2 kan en sådan möjlighet behövas när det är tveksamt om en viss bestämmelse i redovisningslagstiftningen bör tilllämpas för myndigheten. Som exempel kan nämnas att staten naturligt-

vis inte bör ses som moderföretag till Premiepensionsmyndigheten

se

t.ex. 5 kap. 24 § den allmänna årsredovisningslagen.

168 F örfattningskommentar SOU 1997: 13 l

12.5.5 Kommentar till 5 kap. 5 §

Bestämmelsen har närmast sinförebild i 8 kap. 3 § andra stycket den allmänna årsredovisningslagen, enligt vilken bestämmelse ett handelsbolag skall lämna sin årsredovisning till registreringsmyndigheten

månader från räkenskapsårets utgång. inom sex

12.5.6 Kommentar till 5 kap. 6 §

Paragrafen behandlar Premiepensionsmyndighetens informationsskyldighet de försäkrade. Ämnet har diskuterats i avsnitt 7.6.

mot

Premiepensionsmyndigheten skall se till att de försäkrade får tillgång till den information de behöver för att ta sin rätt i premiereservsystemet till I avsnitt 7.6 har föreslagits att myndigheten skall

vara. utfärda ett årsbesked till varje försäkrad och att myndigheten skall producera ett allmänt informationsmaterial om de fonder som har anmälts till premiereservsystemet, där det kan framgå deras placeringsinriktning, förvaltningsresultat under senare år, kostnader m.m. Vad informationsansvaret i övrigt skall innebära kan inte anges i detalj på förhand utan måste bestämmas av de krav verksamheten visar sig ställa. Under alla förhållanden bör myndigheten bygga upp en lättillgänglig informationstjänst för att besvara frågor från enskilda försäkrade. På samma sätt som sker hos de privata fondförsäkringsbolagen bör det åtminstone sikt också göras möjligt för de försäkrade att t.ex. med telesvarsteknik och via Internet själva hämta uppgifter om sitt tillgodohavande m.m.

En användning av modern IT-teknik kan också möjliggöra en närmare kontakt mellan de försäkrade och fondförvaltarna. Om myndigheten bygger en s.k. hemsida Internet, bör den ge förvaltarna

upp möjlighet att direkt på hemsidan eller genom s.k. länkar från denna

- lämna information om fondernas utveckling och andra aktuella förhållanden.

En särskild fråga är i vilken utsträckning Premiepensionsmyndigheten bör vidarebefordra till de försäkrade sådan information om administrativa förändringar rörande fonderna som myndigheten erhåller i sin egenskap av fondandelsägare. Det kan gälla överlåtelse av förvaltningen av en fond, ändringar av fondbestämmelserna, sammanläggning av fonder eller uppdelning av en fond och liknande.

84I ett aktiebolag räknas fristen i stället från den bolagsstämmadär resultat- och balansräkningarna fastställdes. Någon motsvarande tidpunkt är svår att bestämma för en myndighet.

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 169

Vid överlåtelse av förvaltningen av en fond gäller enligt 35 § lagen

värdepappersfonder att förändringen skall kungöras i Post- och Inom rikes Tidningar samt hållas tillgänglig hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. Dessa åtgärder får tillräckliga också för de försäk-

anses rade i premiereservsystemet och alltså inte fordra några ytterligare åt-

gärder från Premiepensionsmyndighetens sida.

Ändringar fondbestämmelsema får göras bara med godkännande

av

Finansinspektionen 10 § lagen om värdepappersfonder. Om en av ändring bedöms väsentlig betydelse för fondandelsägama, får

vara av inspektionen villkor för sitt godkännande bestämma att andels-

som ägarna skall underrättas om ändringen. Inspektionen skall då också bestämma hur underrättelsen skall ske. I dessa fall bör inspektionens bedömning vara vägledande för Premiepensionsmyndighetens handlande. Om inspektionen inte kräver någon underrättelse till fondandelsägarna eller bara beslutar att underrättelse skall ske annonsering, bör

genom myndigheten inte behöva skicka några underrättelser till de försäkrade;

möjligt bör dock uppgift att fondbestämmelsema har ändrats om en om lämnas i det följande årsbeskedet till de försäkrade. Om inspektionen å andra sidan kräver att fondbolaget skall sända underrättelser direkt till alla andelsägare, bör myndigheten också underrätta de försäkrade på samma sätt.

Också sammanläggning och uppdelning av fonder kräver tillstånd

Finansinspektionen 33 a § lagen om värdepappersfonder. Ett fondav bolag som har fått sådant tillstånd skall genast underrätta andelsägarna

den planerade åtgärden och inspektionens beslut. I förarbetena till om bestämmelsen har det förutsatts att underrättelsen skall lämnas direkt till varje andelsägare. I konsekvens härmed bör myndigheten sända en direkt underrättelse till de berörda försäkrade sammanläggning och

om uppdelning av fonder.

Situationer det slag som nu har nämnts är emellertid relativt säll-

av synta i praktiken; fondbolagen har ett egenintresse av att undvika dem. Man torde därför inte behöva befara att Premiepensionsmyndighetens kostnader för informationen skall bli särskilt betungande. Det framstår

naturligt att de kostnader som uppstår bärs av de försäkrade gesom mensamt, eftersom det inte beror på den enskilde försäkrade att en administrativ åtgärd vidtas med den fond som han har valt.

Enligt andra stycket skall Premiepensionsmyndighetens informationsverksamhet samordnas med motsvarande aktiviteter från Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas sida. Detta gäller naturligtvis i första hand årsbeskedet. Ambitionen måste där vara att de försäkrade får uppgifter om hela sin rätt till allmän ålderspension i en

5 Prop. 1992/93:206 24.

s.

170 F örfattningskommentar SOU 1997: Z31

samordnad handling. Om detta tekniska skäl inte kan genomföras

av det första verksamhetsåret, så bör i vart fall de olika uppgifterna skickas ut i samma försändelse.

Även i övrigt bör samordning informationsinsatserna ske. I

en av avsnitt 7.6 sades att det är naturligt att informationsbroschyrer om premiereservsystemet finns på de allmänna försäkringskassornas kontor

att det knappast kan begäras att personalen dessa kontor genemen rellt skall kunna besvara frågor som inte behandlas i trycksakerna. Detta hindrar inte att Premiepensionsmyndigheten kan träffa avtal med kassorna om att personal vid större kontor skall få utbildning i premiereservsystemet och kunna ge även mer kvalificerad information. Bland annat kan det övervägas att låta sådan personal få direktuppkoppling via terminal till myndighetens databas för att begäran av en enskild kunna hämta uppgifter om tillgodohavandet hans premiepensionskonto, myndighetens prognoser om framtida pensionsbelopp m.m. Ett liknande samarbete med andra myndigheter kan prövas inom ramen för bestämmelserna i lagen 1997:290 om försöksverksamhet med samtjänst vid medborgarkontor. I ingetdera fallet bör det dock komma i fråga att Premiepensionsmyndigheten överlämnar förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning till något samverkande organ.

Det är naturligt att Riksförsäkringsverket får det övergripande ansvaret för samordningen av informationen. Detta kan lämpligen anges i myndigheternas instruktioner.

12.5. 7 Kommentar till 5 kap. 7 §

Paragrafen innebär att Premiepensionsmyndigheten skall ha en ansvarig aktuarie med samma kompetens som i livförsäkringsbolagen. Finansinspektionen har med stöd av 49 § försäkringsrörelseförordningen meddelat föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som aktuarie se SFS 1984:290.

12. 5.8 Kommentar till 5 kap. 8 §

Utredningen har i avsnitt 7.2 förordat att Premiepensionsmyndigheten så långt som möjligt skall vara undantagen från reglerna om statlig redovisning och att myndigheten inte skall vara föremål för redovisningsrevision från Riksrevisionsverkets sida. Däremot anser utredningen det angeläget att verket utför effektivitetsrevision hos myndigheten avsnitt 7.5. De revisorer som regeringen enligt förevarande paragraf skall utse skall i första hand revidera årsredovisningen enligt lagen årsredo-

om

SOU 1997: 13 l Författningskommentar 171

visning för försäkringsföretag och vad som hänger samman med den. Det hindrar naturligtvis inte att de båda revisorsgruppema bör samarbeta och utbyta synpunkter i gemensamma frågor; de av regeringen utsedda revisorerna skall även granska ledningens förvaltning.

Revisorerna skall rapportera sina iakttagelser under revisionen till regeringen. Det föreslås inte någon regel om vilka åtgärder regeringen skall vidta med anledning av rapporten, utan detta får bedömas av regeringen.

12. 5.9 Kommentar till 5 kap. 9 §

Skälen för att Premiepensionsmyndigheten skall stå under Riksförsäkringsverkets tillsyn har redovisats i avsnitt 3.2 och 7.5. Motsvarande bestämmelse för de allmänna försäkringskassornas del finns i 9 kap. 1 § förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension.

12. 10 Kommentar till 5 kap. 10 §

I paragrafen vilka bestämmelser i FRL:s tillsynskapitel 19 kap.

anges

skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionssom myndigheten samt de därtill kopplade bestämmelserna om straff och vite 21 kap..

Omfattningen av inspektionens tillsyn påverkas av att många av de bestämmelser gäller för försäkringsbolagen inte skall gälla för

som myndigheten. Därmed är emellertid inte sagt att tillsynen skulle vara strängt begränsad till en kontroll av att myndigheten följer de föreskrifter som anges i 1 och 4 §§. Verksamheten bör bli föremål för en allsidig tillsyn, bl.a. grundad bestämmelsen i 1 kap. 2 § förslaget till lag om premiepension att myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer. Relationen mellan inspektionen och myndigheten skall inte vara annorlunda än relationen mellan inspektionen och försäkringsbolagen. Men sådana rapporteringskrav och tillsynsåtgärder som är direkt inriktade på t.ex. bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och liknande kommer naturligtvis att sakna betydelse.

Liksom när det gäller rörelsereglema kompletteras FRL:s tillsynsregler av föreskrifter som regeringen och Finansinspektionen har utfärdat med stöd av bemyndiganden i lagen. Av de paragrafer som anges i förevarande paragraf innehåller 19 kap. 3 och 15 sådana bemyndiganden. Bemyndigandet i 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen m.fl. att lämna upplysningar till Finansinspektionen kan föras vidare till in-

spektionen, och så har skett genom 49 § försäkringsrörelseförordning-

Med stöd av bemyndigandet har inspektionen utfärdat ett flertal en. föreskrifter i FFFS, nämligen:

1992:35 för livförsäkringsbolagens konsolideringsredovisning 1995:11 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna blan-

ketter för beräkning av premiereserv 1995:15 om svenska fondförsäkringsbolags skyldighet att lämna upp-

gifter om analys av årsöverskott, dödlighet och risksummor 1995:24 om svenska livförsäkringsbolags upprättande och insändande

av årsresultat

analys av 1995:65 om periodisk rapportering av kapitalplaceringar, skulder och

kapitalavkastning P 1A-P 1C 1996:6 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna upp-

gifter om nyteckning m.m. 1997:5 om svenska försäkringsbolags periodiska rapportering av till-

gångar för skuldtäckning, stora exponeringar och exponering för marknadsrisk

1997:7 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna upp-

gifter om nyteckning och försäkringsbestånd 1997:9 om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att lämna redogö-

relse över balansräkning, resultatredovisning m.m.

På samma sätt som när det gäller de föreskrifter som angavs vid 1 § kommer det bland dessa föreskrifter att finnas regler som inte har någon relevans för Premiepensionsmyndigheten. Detta utgör emellertid inte något problem, eftersom Finansinspektionen själv kan bestämma vilka av föreskrifterna som skall tillämpas i praktiken.

Bemyndigandet i 19 kap. 15 som handlar om avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet, gäller bara för regeringen själv. Regeringens föreskrifter finns i förordningen 1995:1116 om finansiering av Finansinspektionens verksamhet.

Det bör observeras att bestämmelserna i 16 kap. FRL skade-

om ståndsansvar för styrelseledamöter, aktuarier mil. inte har gjorts tilllämpliga för myndighetens del. Sådana frågor får i stället behandlas enligt de regler som gäller för statliga myndigheter i allmänhet.

12.5.11 Kommentar till 5 kap. 11 §

Det kan inte uteslutas att några av de bestämmelser i 7 kap. FRL och i lagen om årsredovisning för försäkringsföretag som nu görs tillämpliga för Premiepensionsmyndigheten i ett senare skede, när den praktiska

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 173

verksamheten har påbörjats, visar sig olämpliga eller opraktiska. Därför får Finansinspektionen enligt förevarande paragraf rätt att medge undantag från bestämmelsema. Hur långt denna dispensmöjlighet skall utnyttjas får bedömas efter hand inspektionen. Om inspektionen

av skulle komma till den bedömningen att det är betydande delar av det i lagen angivna regelverket inte passar för myndigheten, bör in-

som spektionen dock i stället för att dispens göra framställning till

ge en regeringen lagändring eller en lagändring inte kan avvaktas

om en - om

dispens och samtidigt göra framställning lagändring. Det

ge en om bör alltså inte tillåtas uppstå situation där det är alltför stor diskre-

en

mellan lagens bestämmelser och det verkliga rättsläget. pans

Paragrafen nämner inte någonting om dispens från de föreskrifter

Finansinspektionen har utfärdat. Rätten att dispensera från sina som

bestämmelser har inspektionen ändå. egna

Av liknande skäl inte någon möjlighet att dispensera från de

ges lagbestämmelser i 10 Dessa bestämmelser är praktiskt

som anges taget alla utformade på ett sådant sätt att inspektionen själv bestämmer hur och i vilken utsträckning de skall tillämpas.

12.5.12 Kommentar till 5 kap. 12 §

I paragrafen beskrivs det årliga avgiftsuttaget för att täcka Premiepensionsmyndighetens kostnader. Ämnet har behandlats i avsnitt 7.3.

De kostnader skall tas ut är de som inte täcks annat sä .

som Denna reservation syftar i första hand de bestämmelser i lagförslaget

säger att den försäkrade i vissa situationer är skyldig att genom som direktavdrag från sitt premiepensionskonto bära kostnaderna för åtgär-

han själv har begärt se 2 kap. 6 § och 3 kap. 3 § andra styck-

dersåom

et.

Av bestämmelserna i första stycket framgår att det har lämnats Premiepensionsmyndigheten att bestämma den närmare tidpunkten för avgiftsuttaget. Ett skäl för detta är att avgiftsuttaget kommer att behöva samordnas med rad andra åtgärder som mynnar ut i att Premiepen-

en sionsmyndigheten skickar ut årsbesked till de försäkrade se avsnitt 7.6.

Av praktiska skäl föreslås det att avgifterna formellt skall vara definitiva trots att de grundas på uppskattning hur stora myndighe-

en av

86 likartad innebörd finns i 4 kap. l § tredje stycket och 7§ andra

Bestämmelser av stycket, fast den sistnämnda bestämmelsen inte använder begreppet kostnad. I båda fallen är det emellertid fråga om kostnader i en annan bemärkelse än som avsesi förevarande paragraf.

174 F örfattningskømmentar SOU 1997: 131

tens kostnader under året kommer att bli; ett system med preliminära avgifter och slutavräkning skulle bli alltför omständligt. I stället föreslås att en avstämning mellan faktiska kostnader och avgifter skall göras vid årets slut och att resultatet skall beaktas när avgifterna för det följande året bestäms. Detta är i linje med tanken att premiereservsystemet skall vara ett slutet ekonomiskt system; ett eventuellt överskott skall inte kunna dras till staten, och inte heller skall några statliga bidrag till administrationen förekomma. Som framgår av avsnitt 7.6 skall pensionsrätt för ett visst år fastställas mellan december året efter intjänandeâret och det därpå mars följande året. Därefter skall tilldelning avkastningen från den tillfalav liga förvaltningen ske. Av tredje stycket i paragrafen framgår att den nya pensionsrätten skall tas med i beräkningen avgiften, även av om pensionsrätten har fastställts efter årsskiftet; huvudregel är det som annars behållningen per årsskiftet som skall läggas till grund för avgiftsuttaget. Att den pensionsrätt just har fastställts skall beaktas är som en konsekvens att avgifterna skall betalas i förskott. Om den av nya pensionsrätten inte beaktades skulle den kom i systemet för första som gången inte betala någon avgift alls första året. Som redan har angetts se avsnitt 7.3 skall procentsatsen för avgiftsuttaget fastställas grundval av en uppskattning det av sammanlagda värdet av de försäkrades tillgodohavanden. På så sätt kan avgifter tas ut i den takt som pensionsrätter fastställs. Avgiftsuttaget enligt denna paragraf kan dock inte ske före det år avgiften Det viktisom avser. gaste skälet för det är att avkastningen från den tillfälliga förvaltningen inte är känd förrän efter årsskiftet. Avgifterna skall dras av från tillgodohavandena på de försäkrades premiepensionskonton, den närmare tekniken för avgiftsuttaget men har lämnats till myndigheten. Avgiften kan tas ut i samband med att medel motsvarande fastställda pensionsrätter jämte avkastningen från

den tillfälliga förvaltningen skall föras över till förvaltning enligt 2 kap.

2 Uttaget kan också ske genom att myndigheten tar i anspråk medel som har placerats för de försäkrades räkning dvs. myndigheten säljer fondandelar. I fråga om sådana försäkrade har valt livränta med som garanterade belopp enligt 3 kap. 2 § sker avgiftsuttaget enbart genom en anteckning på deras premiepensionskonton och motsvarande ändring i myndighetens egen redovisning.

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 175

12.6 Kommentar till 6

kap.

12. 6.1 Kommentar till 6 kap. 1 §

Denna paragraf beskriver principerna för hur ändringar av pensionsrätt

skall hanteras i premiereservsystemet medan de följande paragrafema

hur detta skall till i praktiken. anger

Av 1 kap. 4 § framgår att varje försäkrad skall ha ett premiepensionskonto, visar utvecklingen av hans tillgodohavande i premie-

som reservsystemet. Tillgodohavandet har betydelse för bland annat pensionsförmånernas storlek se 3 kap. 1 §. Mot denna bakgrund är det viktigt att även ändringar av pensionsrätten återspeglas kontot se avsnitt 12.1.4. Därför har det i denna paragraf tagits en bestämmelse om detta andra stycket första meningen.

Inte bara det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats skall dock påverka den försäkrades premiepensionskonto. Innan tillägg respektive avdrag görs på kontot skall till ändringsbeloppet läggas en schablonmässigt beräknad avkastning. Hur denna avkastning skall beräknas framgår av första stycket.

Som angetts i avsnitt 8 skall man försöka återskapa den situation

hade förelegat om avsättningen till premiereservsystemet hade som blivit rätt från början. Till ändringsbeloppet skall därför först läggas den avkastning från den tillfälliga förvaltningen som tillförts respektive skulle ha tillförts den försäkrade för detta belopp. Hur avkastningen från den tillfälliga förvaltningen fördelas framgår av 2 kap. 1 andra stycket avsnitt 12.2.1. När avkastningen från den tillfälliga förvalt-

se

ningen har lagts till erhålls det belopp som, vid sänkning av pensionsrätten, felaktigt avsatts till premiereservsystemet respektive, vid höjning av pensionsrätten, felaktigt inte avsatts till premiereservsystemet.

Till det på detta sätt framräknade beloppet skall läggas en schablonmässigt beräknad avkastning från den fondförvaltning som har ägt rum respektive skulle ha ägt rum om avsättningen till premiereservsystemet hade blivit rätt från början. Skälen för ordningen med en schablonmässig avkastning har redovisats i avsnitt Uppräkning skall ske med den s.k. basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen. Basräntan motsvarar den räntesats som gäller för sexmânaders statsskuldväxlar.

Som framgår paragrafen skall basränta räknas från och med den

av 1 april andra året efter intjänandeåret t.o.m. dagen för beslutet om ändring pensionsrätten. Tidpunkten från vilken ränta skall beräknas har

av valts med tanke på att pensionsrätt som tjänats ett visst år skall vara fastställd senast den 31 mars andra året efter intjänandeåret se 4 kap. l 1 § första stycket förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension.

176 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

Som angetts i avsnitt 8 skall i regler gälla för an-

stort sett samma ställda och egenföretagare. Det är visserligen inte lika självklart att ändringsbeloppet skall räknas upp när pensionsrätten höjs för en egenföretagare som när den höjs för en anställd, eftersom egenföretagaren i den situationen själv skall betala ytterligare avgifter. Emellertid anser utredningen det mest logiskt att även här räkna ändringsbeloppet

upp till den nivå som schematiskt sett skulle ha uppnåtts korrekt

- - om en avsättning hade gjorts från början. Ändringsbeloppet skall dock läggas till den försäkrades premiepensionskonto först när samtliga avgifter anses betalda enligt 16 kap. 12§ skattebetalningslagen. Enligt dessa bestämmelser skall betalning ske före utgången fjärde månaden efter

av den månad då skatten debiterades. Om avgifterna har betalats helt inom denna tid läggs ändringsbeloppet till den försäkrades konto. Har avgifterna inte betalats alls eller endast delvis medför detta att pensionsrätten bortfaller respektive sänks efter beslut allmän försäkringskassa

av se 8 kap. 2 § andra stycket förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension. Om pensionsrätten sänks får Premiepensionsmyndigheten därefter behandla den nya, lägre pensionsrätten det sätt i

som anges förevarande paragrafs första stycke. De angivna reglerna har tagits

nu

i andra stycket andra meningen.

Paragrafens tredje stycke är tillkommet främst med tanke den

nu behandlade regeln för egenföretagare; innan tillgodohavandet

på premiepensionskontot har justerats, skall någon överföring enligt 2 § inte göras.

För att Premiepensionsmyndigheten skall få kännedom att

om pensionsrätt har ändrats eller avgifter betalats får det i förordning införas bestämmelser att myndigheten skall underrättas detta.

om om

12. 6.2 Kommentar till 6 kap. 2 §

I paragrafen regleras förfarandet i de fall då ändringsbeslutet innebär att pensionsrätten har höjts.

Som framgår av paragrafens första stycke skall medel motsvarande det uppräknade beloppet föras över från den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret till den försäkrades fonder. Beloppet skall fördelas mellan fonderna i förhållande till värdet innehavet i varje

av fond. Skälet till detta är att den försäkrades innehav i olika fonder sammantagna bör ses som en portfölj. I praktiken innebär överföringen

87 lagtextenI hänvisas bl.a. till lagen 1994: 1744 om allmänna egenavgifter. I prop. 1997/98:1 föreslås att lagens rubrik skall ändras till lag allmän

om pensionsavgift.

SOU 1997: 131 Fötfattningskommentar 177

till den försäkrades fonder att Premiepensionsmyndigheten köper nya fondandelar för hans räkning. Det bör framhållas att det naturligtvis inte finns något hinder för Premiepensionsmyndigheten att, där så kan ske, tillgodose en begäran från den försäkrade om hur medlen skall placeras.

I paragrafens andra stycke regleras det fall då den försäkrade har börjat ta ut pension när ändringen skall genomföras. I sådant fall skall det uppräknade beloppet fördelas på förfluten respektive framtida pensionstid. Om den försäkrade har tagit ut partiell pension skall detta beaktas vid fördelningen. Den del av beloppet som avser förfluten tid skall betalas ut som en klumpsumma till den försäkrade. Detta överensstämmer med vad som föreslås gälla i fördelningssystemet se Ds 1995:41, del s. 249. Om den försäkrade har avlidit, får beloppet i stället betalas till hans dödsbo.

Den del av beloppet som avser framtiden skall fördelas mellan den försäkrades fonder enligt vad som nyss har sagts och föranleda en omräkning av framtida pensionsbelopp. Om den försäkrade har gått över från fondförsäkring till livränta med garanterade belopp skall beloppet i stället föras över till Premiepensionsmyndigheten. Skälet till detta är att det då är myndigheten själv som ansvarar för kapitalförvaltningen. Även i detta fall skall Premiepensionsmyndigheten omräkning

göra en av framtida pensionsbelopp.

När det gäller egenföretagare som har börjat ta ut sin pension har utredningen, för att undvika en rundgång i systemet, övervägt en lösning som innebär att den del av avgiften som avser förfluten tid inte tas ut av den försäkrade, eftersom den genast skulle betalas ut som retroaktiv pension till honom. Utredningen befarar emellertid att en sådan ordning skulle vara administrativt krånglig och har därför stannat vid att inte lägga fram något sådant förslag.

12. 6.3 Kommentar till 6 kap. 3 §

Denna paragraf handlar om förfarandet när ändringsbeslutet innebär att pensionsrätten har sänkts.

Första och andra meningarna i paragrafens första stycke utgör en spegelbild av föregående paragrafs första stycke. Medel motsvarande det uppräknade beloppet skall föras över från den försäkrades fond eller fonder dvs. fondandelar skall säljas till den tillfälliga förvaltningen hos Riksgäldskontoret. Det har för tillämpningen dessa bestäm-

av melser ingen betydelse om den försäkrade har börjat ta ut pension. Om den försäkrade har gått över från fondförsäkring till traditionell livrän-

178 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

teförsäkring, skall det uppräknade beloppet betalas av Premiepensionsmyndigheten.

Om den försäkrade har börjat ta ut pension, föranleder det avdrag som görs från hans premiepensionskonto en omräkning av framtida pensionsbelopp eftersom pensionsförmånerna skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet vid varje tid den försäkrades premiepensionskonto 3 kap. l §. Därmed blir de framtida pensionsbelop-

se

pen lägre än vad de skulle ha blivit om avsättningen till premiereservsystemet hade blivit rätt från början. Detta är en konsekvens av att det tidigare har betalats ut högre pensionsbelopp än som skulle ha gjorts om avsättningen till premiereservsystemet hade blivit rätt från början. Denna ordning skiljer sig dock från vad som skall gälla i fördelningssystemet. Där påverkas inte de framtida pensionsbeloppen av att för hög pension betalats för förfluten tid. Skälet till olikheten är, här som

flera andra håll, att premiereservsystemet skall vara ett i ekonomiskt hänseende slutet system.

I andra stycket regleras det fall att tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall dras av från kontot. Bestämmelsen gäller i första hand egenföretagare, dvs. en försäkrad har inkomst förvärvsarbete.

som av annat

Att pensionsrätten sänks för en egenföretagare kan bero att en lägre pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete har fastställts eller att avgifter inte har betalats. Såvitt avser egenföretagare svarar mot rätten till pension en skyldighet att betala avgifter. En egenföretagare skall tillgodoräknas pensionsrätt den pen-

endast på den andel av sionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete som motsvarar den andel av avgifterna som har betalats. Enligt skattebetalningslagen skall avgifterna betalda senast vid utgången av juni månad andra året

vara efter intjänandeåret. Eftersom pensionsrätt som tjänats ett visst år skall fastställd senast den 31 mars andra året efter intjänandeåret

vara kommer i många fall pensionsrätt att fastställas och medel föras över till förvaltare innan egenföretagaren ännu har betalat de motsvarande avgifterna. Om egenföretagaren sedan inte betalar avgifterna och pensionsrätten därför sänks, kan det i enstaka fall inträffa att tillgodohavandet på hans premiepensionskonto inte täcker det belopp som skall föras över från hans fonder till Riksgäldskontoret. Skälet till detta kan vara antingen att fondandelarna har sjunkit i värde eller att pensionsutbetalningar har gjorts under mellantiden. I sådana fall måste resterande belopp återkrävas av den försäkrade. Detsamma gäller i den situationen

88 följande från

Resonemanget i det utgår att egenföretagaren i det enskilda fallet bara har haft pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete. Om han också har hañ pensionsgrundande inkomst av anställning, får resonemangetjämkas däreñer.

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 179

att pensionsrätten har sänkts därför att en lägre pensionsgrundande inkomst annat förvärvsarbete har fastställts. Om den försäkrade har

av avlidit, får återkravet i stället riktas mot hans dödsbo.

Skälet till att återkrav skall riktas mot en egenföretagare men inte mot en anställd i dessa situationer är den nämnda kopplingen mellan avgifter och pensionsrätt. En sådan koppling saknas när det gäller anställda. De får pensionsrätt även om avgifter inte har betalats av arbetsgivaren. Vidare är de avgifter som arbetsgivaren betalar, till skillnad från de avgifter som egenföretagaren betalar, definitiva i den meningen att avgifterna inte betalas tillbaka om pensionsrätten för den anställde sänks. Om däremot pensionsrätten för en egenföretagare sänks av annat skäl än att avgifter inte har betalats, skall egenföretagaren tillgodoräknas ett belopp motsvarande de för mycket betalda avgifterna. I detta fall skulle man i stället för att återkräva det felande beloppet av den försäkrade kunna kvitta beloppet mot de för mycket betalda avgifterna. En sådan ordning ter sig emellertid opraktisk, bland annat mot bakgrund av det nya skattekontosystemet se skattebetalningslagen.

I tredje stycket har tagits en bestämmelse om att Premiepensionsmyndigheten får helt eller delvis efterge krav återbetalning om det finns särskilda skäl. Eftergift av återkrav mot en egenföretagare kan bli aktuellt i det fallet att pensionsrätten har sänkts grund av att avgift inte betalats och egenföretagaren befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation. När det gäller återkrav i den situationen att den försäkrade anställd eller egenföretagare har lämnat oriktiga upp-

- gifter e.d. kan eftergift också meddelas om den försäkrade har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro.

12. 6.4 Kommentar till 6 kap. 4 §

Bestämmelserna i denna paragraf har i fråga om inkomstpension från fördelningssystemet sin motsvarighet i 7 kap. 10 § första och tredje styckena lagen om inkomstgrundad ålderspension. Till skillnad från sistnämnda bestämmelser föreslås här att den försäkrade skall betala ränta på det för mycket utbetalade beloppet. Skälet till detta är att det inte bör göras någon skillnad mellan återkrav enligt denna paragraf och återkrav enligt 3 Därför bör också i nu aktuella fall tillämpas bas-

ränta enligt skattebetalningslagen.

Situationer där eftergift kan meddelas är, som nyss har nämnts, när den försäkrade har lämnat de oriktiga uppgifterna i god tro eller befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation. Vidare har i författningskommentaren till 4 kap. 6 § se avsnitt l2.4.6 getts ett exem-

180 F örfattningskommentar SOU 1997: 131

pel på en annan, speciell situation där återkrav och eftergift av återkrav enligt denna paragraf kan bli aktuellt.

12.7 Kommentar till 7 kap.

12. 7.1 Kommentar till 7 kap. 1 §

I fråga om förvaltningsmyndigheters handläggning av ärenden gäller bestämmelserna i förvaltningslagen om inte någon avvikande bestämmelse har meddelats i en annan författning 1 och 3 förvaltningslagen. I så fall gäller den bestämmelsen.

Som angetts i avsnitt 9 anser utredningen att ett så omfattande regelverk för överklagande m.m. som har tagits upp i förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension se Ds 1995:41 inte behövs såvitt avser premiereservsystemet. Som närmare utvecklas i det följande skall i stället, med några undantag, de vanliga reglerna i förvaltningslagen

tillämpas.

Enligt huvudregeln i 20 § förvaltningslagen skall beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende motiveras, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen. Om skälen har utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part om möjligt upplysa honom om dem i efterhand.

En part skall också normalt underrättas om beslutet. Om beslutet går parten emot och kan överklagas, skall han underrättas om hur han kan överklaga det. Underrättelsen behöver inte vara skriftlig 21 § förvaltningslagen. I förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension finns vissa bestämmelser som avviker från de nu nämnda. Skälen för dessa särbestämmelser har inte någon bäring på premiereservsystemet.

I 8 kap. 2-13 förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension finns bestämmelser om ändring och omprövning av beslut. Dessa ersätter förvaltningslagens bestämmelser om rättelse av skrivfel och liknande 26 § samt omprövning av beslut 27-28 §§.

Enligt 26 § förvaltningslagen får ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende rättas av den myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och åtgärden inte är obehövlig. Denna rättelsemöjlighet gäller oavsett vilken typ av beslut det är fråga om. Motsvarande be-

SOU 1997: 131 Författningskommentar 181

stämmelse finns i 8 kap. 4 § första stycket 1 förslaget till lag om in-

komstgrundad ålderspension. Omprövningsinstitutet i förslaget till lag om inkomstgrundad ålders-

pension är omfattande än det gäller enligt förvaltningslagen;

mer som bl.a. gäller huvudregel enskild inte får överklaga ett beslut

som att en innan det har omprövats. Som angetts i avsnitt 9,präglas de föreslagna reglerna till stor del av det beslutsmönster som gäller för fastställande

pensionsgmndande inkomster och belopp och fastställande av penav sionsrätt. Ett syfte med reglerna är att minska antalet ärenden som går till allmän förvaltningsdomstol.

Enligt utredningens bedömning skall inte behöva räkna med

man särskilt många överklaganden i premiereservsystemet. Systemet är enkelt till sin konstruktion, och det är få beslut som rör en enskild som är beroende bedömning från Premiepensionsmyndighetens sida.

av en Utredningen föreslår därför inte något motsvarande omprövningsinstitut i premiereservsystemet. Skulle det visa sig att antalet överklaganden blir större än väntat, får frågan prövas på nytt.

För premiereservsystemets del är reglerna i förvaltningslagen alltså tillräckliga. Dessa innebär i huvudsak följande.

I 27 § förvaltningslagen regleras myndighets skyldighet att ändra beslut är uppenbart oriktigt. Bestämmelsen tar sikte på helt klara

som fall och skyldigheten att ändra beslutet gäller bara om ändringen kan göras utan någon tidsödande utredning och inte drabbar någon enskild part. De ärenden där det typiskt sett blir aktuellt med omprövning är enpartsärenden där myndigheten tidigare meddelat ett felaktigt betungande beslut t.ex. avslagit en ansökan.

Begränsningarna i 27 § förvaltningslagen gäller endast skyldigheten att ompröva beslut. Myndigheternas möjligheter att ändra sina beslut sträcker sig något längre. Ett felaktigt gynnande beslut kan dock ändras bara i vissa speciella situationer. Dessa är när beslutet försetts med ett återkallelseförbehåll, när tvingande säkerhetsskäl kräver att beslutet återkallas omedelbart och när beslutet blivit felaktigt därför att den enskilde vilselett myndigheten.

Frågan omprövning enligt 27 § förvaltningslagen skall alltså tas

om

självmant av myndigheten. Det finns dock inget som hindrar att upp någon initierar denna fråga hos myndigheten. När det gäller

annan premiereservsystemet ligger det närmast till hands att ett sådant initiativ kommer från den försäkrade eller Riksförsäkringsverket.

En vanlig anledning till att myndigheten tar upp frågan om omprövning är att beslutet har överklagats. Omprövningsskyldigheten gäller nämligen också i den situationen, dock inte klaganden hos den hög-

om

89SeRagnemalm, Hans, Förvaltningsprocessrättens grunder, 7:e uppl., 1992, 87

s.

182 Författningskommentar SOU 1997: 131

re instansen har begärt att beslutet tills vidare inte skall gälla eller om beslutsmyndigheten redan har överlämnat handlingarna i ärendet till denna instans. Skyldighet att ompröva beslut föreligger inte heller om det i annat fall finns särskilda skäl mot att myndigheten ändrar beslutet. Om myndigheten ändrar ett överklagat beslut så som klaganden begär, förfaller överklagandet automatiskt 28 §. På samma sätt som föreslås gälla inom fördelningssystemet skall beslut enligt den särskilda lagen premiepension kunna överklagas om av den som beslutet avser och av Riksförsäkringsverket. Skälet till att Riksförsäkringsverket tillerkänns klagorätt är att verket skall verka för att bestämmelserna om premiepensionsförsäkringen tillämpas likformigt och rättvist se 5 kap. 9 §. För att verket skall kunna ta tillvara sin klagorätt måste verket underrättas om Premiepensionsmyndighetens beslut. I vilka fall och på vilket sätt Riksförsäkringsverket skall underrättas om besluten får regleras i instruktionen för Premiepensionsmyndigheten. Den 1 maj 1996 infördes en obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltningsdomstolama, där det allmänna företräds av den myndighet som först beslutade i saken. Den nya ordningen innebär att förvaltningsen myndighet vars beslut ändras av en förvaltningsdomstol kan överklaga domstolens avgörande. Vidare är förvaltningsmyndigheten motpart om en enskild överklagar myndighetens beslut i domstol. Tvåpartsprocessen gäller även i socialförsäkringsmål 20 kap. 12 AFL. Riksförsäk-

se

ringsverket får dock överta allmän försäkringskassas uppgift att i länrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Verket skall föra det allmännas talan i Regeringsrätten. De bestämmelser i dag gäller för socialförsäkringsmål föreslås som också gälla för mål enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension utom för mål om pensionsrätt och pensionspoäng. Samma ordning bör gälla för mål enligt lagen om premiepension. Klagotiden för talan mot Premiepensionsmyndighetens och allmän förvaltningsdomstols avgörande är också densamma föreslås gälla som

inom fördelningssystemet.

Om omprövning begärts av ett beslut och Riksförsäkringsverket överklagar samma beslut, skall enligt 9 kap. ll § förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension beslutet inte omprövas utan ärendet i stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om omprövning skall då anses som ett överklagande. Bestämmelsen, som motsvarar 20 kap. 10 § tredje stycket AFL, skall mot bakses grund av att bara en enskild får begära omprövning och att enskild en inte får överklaga ett beslut innan det har omprövats. Verket däremot skall överklaga direkt. Därmed kan den situationen uppkomma i fråga om ett och samma beslut att den försäkrade begär omprövning och ver-

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 183

ket överklagar. Det har då ansetts mest praktiskt att ärendet i dess helhet överlämnas till allmän förvaltningsdomstol.

Även inom premiereservsystemet kan naturligtvis den situationen uppstå att Premiepensionsmyndigheten på inititiv försäkrad tar

av en

frågan omprövning av ett beslut och Riksförsäkringsverket

upp om samtidigt överklagar beslutet. I sådant fall torde myndigheten kunna underlåta att ompröva beslutet med hänvisning till att det finns särskilda skäl mot att myndigheten ändrar beslutet angående 27 §

se ovan förvaltningslagen.

En inte alldeles enkel fråga är vilka åtgärder av Premiepensionsmyndigheten som skall anses som överklagbara beslut. Klart är emellertid att myndighetens handläggning ansökan om att få ut

av en pension eller att få ansluta sig till efterlevandeskyddet utmynnar i

om beslut kan överklagas. Även myndighetens prövning frågan

som av om förutsättningar föreligger att betala ut efterlevandepension leder till ett överklagbart beslut.

Beträffande vissa andra åtgärder från myndighetens sida förefaller det väl formalistiskt att beteckna myndighetens åtgärd som ett beslut, i vart fall så länge myndigheten vidtar den åtgärd som den försäkrade begär. Detta gäller t.ex. val och byte fond. Om den försäkrade anser

av att myndigheten har gjort fel, bör myndigheten, om den vidhåller att åtgärden är riktig, låta detta ställningstagande komma till uttryck i ett beslut som kan överklagas.

I många fall kommer Premiepensionsmyndighetens beslut att fattas med hjälp automatisk databehandling. Detta gäller t.ex. beslut om

av pension. Det förhållandet att besluten fattas med hjälp automatisk

av databehandling medför inte att skälen för beslutet kan utelämnas. Den-

fråga får bedömas utifrån förvaltningslagens bestämmelser se ovan na angående 20 § förvaltningslagen. Även prövningen frågan den

av om försäkrade skall underrättas beslutet styrs reglerna i förvaltning-

om av slagen ovan angående 21 § förvaltningslagen. Det torde i många

se

fall inte finnas något behov att underrätta den försäkrade om ett be-

av slut i anslutning till att det har fattats. I stället kommer innehållet i olika beslut att framgå av det årsbesked som myndigheten skall skicka till de försäkrade. Detta leder inte till någon rättsförlust för den försäkrade, eftersom klagotiden räknas från det att klaganden fick del av beslutet eller annars fick kännedom om det.

12. 7.2 Kommentar till 7 kap. 2 §

Av förvaltningslagen följer att ett beslut skall överklagas skriftligt och att överklagandet skall lämnas till den myndighet som meddelat be-

184 Författningskommentar SOU 1997: 13 l

slutet 23 § första och andra styckena. Vidare gäller att det är den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet prövar

som om överklagandet har kommit i rätt tid 24 §.

Har ett överklagande kommit för sent, skall myndigheten normalt avvisa överklagandet. I överenstämmelse med vad föreslås gälla

som inom fördelningssystemet har emellertid i denna paragraf tagits

en bestämmelse att överklagandet skall ha kommit i rätt tid

om anses om det inom klagotiden har kommit till Riksförsäkringsverket,

en

skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller allmän förvalt-

en ningsdomstol.

12. 7.3 Kommentar till 7 kap. 3 §

När det gäller överklagande till kammarrätten länsrätts beslut i mål

av enligt denna lag och kammarrättens sammansättning vid prövning

av sådana överklaganden har utredningen inte funnit

skäl för någon annan ordning än den som föreslås gälla inom fördelningssystemet 8 kap.

se

19 § förslaget till lag inkomstgrundad ålderspension.

om

12. 7.4 Kommentar till 7 kap. 4 §

Denna paragraf överenstämmer med 8 kap. 21 § förslaget till

lag om inkomstgrundad ålderspension. Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen 1971:291 får den domstol som skall pröva överklagandet förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla.

12.8 Kommentar till 8

kap.

12.8.1 Kommentar till 8 kap. 1 §

I denna paragraf slås fast försäkrads tillgodohavande premie-

att en pensionskonto inte kan överlåtas, pantsättas eller utmätas. Förfoganden i strid med denna bestämmelse är alltså ogiltiga.

Enligt 1 kap. 4 § skall varje försäkrad ha ett premiepensionskonto. Som beskrivits i kommentaren till den bestämmelsen avsnitt 12.1.4 skall alla händelser påverkar tillgodohavandets storlek registreras

som på detta konto. Dit hör bland annat pensionsutbetalningar. Detta innebär att ett pensionsbelopp dras från kontot först när utbetalning görs

av och beloppet därmed blir tillgängligt för lyftning. Fram till denna tidpunkt gäller således förbudet mot överlåtelse, pantsättning och utmät-

SOU 1997: 131 F örfattningskommentar 185

ning. När pensionbeloppet har blivit tillgängligt för lyftning kan den försäkrade överlåta eller pantsätta det. Beloppet kan emellertid vid denna tidpunkt utmätas bara enligt bestämmelserna om utmätning av lön m.m. i 7 kap. utsökningsbalken. När pensionsbeloppet har lyfts kan det utmätas också enligt de vanliga reglerna om utmätning.

Av 3 kap. 3 § första stycket konkurslagen 1987:672 följer att egendom som inte kan utmätas inte ingår i ett konkursbo. Enligt 3 kap. 4 § kan konkursförvaltaren ta i anspråk gäldemärens lön e.d. genom att för konkursboets räkning begära utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken. Om sådan utmätning pågår vid konkursens början kan utmätningen fortsätta för konkursboets räkning se 7 kap. 19 andra stycket utsökningsbalken.

Det har inte ingått i utredningens uppdrag att överväga frågor om hur rätten till premiepension bör behandlas vid bodelning. Enligt 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken gäller emellertid att rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är personligt art

av inte skall ingå i bodelning, om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten. En försäkrads tillgodohavande på premiepensionskonto kan, som nyss sagts, inte överlåtas. Tillgodohavandet är också till sin konstruktion knutet till den försäkrades person, låt att det i fall

vara som avses 4 kap. 7 § kan över till efterlevande. Tillgodohavande på premiepensionskonto torde därför inte ingå i bodelning. Ett pensionsbelopp som är tillgängligt för lyftning torde dock ingå i bodelning.

12. 8.2 Kommentar till 8 kap. 2 §

Skälen för de bestämmelser som föreslås i denna paragraf har beskrivits i avsnitt 10.1.

12. 8.3 Kommentar till 8 kap. 3 §

Bestämmelserna i denna paragraf har sin motsvarighet i 9 kap. 10§ förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension. De bestämmelserna kompletteras av en regel om undantag från sekretess i 7 kap. 7 § fjärde stycket sekretesslagen. Ett sådant undantag skall gälla också för Premiepensionsmyndigheten se förslaget till lag om ändring i sekretesslagen, författningsförslag 2.

90Med lön jämställs vissa andra förmåner som exempelvis belopp som utgår som pension eller livränta.

186 F örfattningskommentar SOU 1997: 13 1

Bakgrunden till denna reglering är behovet av att kunna samordna utbetalningen av ersättningar till en person som också erhåller allmän ålderspension. Genom att uppgift om bland annat premiepension läm-

ut kan alltså rätt ersättningbelopp beräknas. Som exempel kan nas nämnas att många tjänstepensioner är samordnade med den allmänna ålderspensionen det sättet att tjänstepensionen utgör en utfyllnad av den allmänna pensionen upp till en viss nivå. Syftet med regleringen är också att förhindra fusk eller missbruk av andra förmåner, t.ex. arbetslöshetsersättning.

12. 8.4 Kommentar till 8 kap. 4 §

Bestämmelserna i denna paragraf motsvaras av 9 kap. 13 § första stycket förslaget till lag om inkomstgrundad ålderspension. Sistnämnda paragraf innehåller också ett andra stycke om s.k. ATP-förbindelser. Genom en sådan förbindelse åtar sig en arbetsgivare, som inte är avgiftsskyldig, att betala tilläggspensionsavgift på den lön som betalas ut till en arbetstagare. Till följd av förbindelsen tillgodoräknas arbetstagaren lönen som pensionsgrundande inkomst av anställning. Eftersom detta innebär att arbetstagaren erhåller pensionsrätt för inkomsten, även premiepensionsrätt, finns det inte något behov av en sådan bestämmelse i lagen om premiepension. I betänkandet En lag om socialförsäkringar SOU 1997:72 föreslås att möjligheten att teckna ATPförbindelser tas bort.

13 Författningskommentar, övriga lagförslag

13.1 Kommentar till förslaget till lag ändring i

om

sekretesslagen 1980: 100

Skälen för de föreslagna sekretessbestämmelsema har redovisats

i avsnitt 10.3. Förslaget till ändring i 7 kap. 7§ innefattar också de ändringar som föreslagits i Ds 1995:41.

13.2 Kommentar till förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen 1997:000

Förslagen till ändring i l-3, 11 och 12 innebär att Premiepensionsmyndigheten inordnas i det nya systemet för socialförsäkringsregister vid sidan av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Den föreslagna nya bestämmelsen i 13§ medför att Premiepensionsmyndigheten blir ensam registeransvarig för det eller de register som förs särskilt för myndigheten. Enligt 14 § tredje stycket är det vidare som huvudregel bara Premiepensionsmyndigheten skall få ha

som direkt åtkomst till sådana register. Om det är nödvändigt för ärendehanteringen får dock även Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ges sådan åtkomst.

I avsnitt l2.5.6 har diskuterats möjligheten att Premiepensionsmyndigheten skulle träffa avtal om informationssamarbete med större försäkringskassor och att kassornas personal därvid skulle få direktuppkoppling till myndighetens databas för att på begäran av en enskild kunna hämta uppgifter om tillgodohavandet på hans premiepensionskonto m.m. I en sådan situation uppträder emellertid försäkringskassans personal som ombud eller uppdragstagare för myndigheten, och någon lagregel om kassans åtkomst till registret behövs därför inte.

Kommittédirektiv

Utformning av det reformerade

ålderspensionssystemets premiereservdel

Dir. 1997:46

Beslut vid regeringssammanträde den 13 mars 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall lägga fram förslag om teknisk utformning av den del av det reformerade ålderspensionssystemet utgörs

som av premiepension premiereservsystemet. I uppdraget ingår att presentera lagförslag rörande det nya premiereservsystemet och föreslå de ändringar som är nödvändiga i nu gällande lagar.

Utredaren skall bl.a.

föreslå en lägsta gräns för det årliga belopp som för den enskilde får föras över för förvaltning i premiereservsystemet, överväga vilka konsekvenser förändringar av fastställd pensionsrätt bör få i premiereservsystemet och föreslå hur sådana förändringar bör hanteras, överväga om administrativa hänsyn eller kostnadsskäl talar mot att premiepensionsrätt skall kunna tjänas efter uttag premiepen-

av sion och utan övre åldersgräns, överväga om överföring till kapitalförvaltare kan ske vid en tidigare tidpunkt än efter det att pensionsrätt har fastställts, överväga hur kapitalförvaltningen skall från uppbörd - arrangeras av ålderspensionsavgift till fastställande pensionsrätt eller den tidi-

av gare tidpunkt som kan bli aktuell samt hur avkastningen på kapitalet skall fördelas mellan dem tjänat pensionsrätt under det aktu-

som ella året, överväga hur pensionsavgifter skall förvaltas tills premiereservsys- temet träder i kraft samt hur avkastningen från denna förvaltning skall fördelas mellan individerna, analysera de ekonomiska konsekvenserna av den interimistiska för- valtningen i olika hänseenden,

190 Bilaga 1 SOU 1997: 131

redovisa alternativa utformningar av premiereservsystemet som -

minskar belastningen de offentliga finanserna, överväga ordning i första hand innebär att försäkringsfunk-

- en som

tionen handhas myndighet och, myndighetsformen väljs,

av en om lämna förslag på lämplig myndighet, överväga vilka regler bör gälla för försäkringsrörelsen,

- som

lämna förslag på försäkringens innehåll, -

överväga ordning i första hand innebär att det rättsliga för- - en som

hållandet mellan försäkringsgivaren och den försäkrade regleras i

avtal, överväga hur försäkringsgivarens administration bör finansieras,

-

överväga när och hur val av fond bör ske, -

överväga rörelseregler för kapitalförvaltningen, -

överväga frågor om information, samt -

överväga frågor såsom preskription, överklagande av beslut samt -

tvistlösning.

Bakgrund

1 Riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem

Riksdagen har den 8 juni 1994 antagit de riktlinjer som regeringen föreslagit för ett framtida ålderspensionssystem prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfIJ24, rskr. 1993/942439.

Riktlinjerna innebär i sina huvuddrag att ålderspensionssystemet skall vara ett allmänt obligatoriskt system och att pensionsförmånerna skall baseras inkomsten under hela förvärvslivet. Det reformerade pensionssystemet skall till skillnad från det nuvarande, förmånsbestämda pensionssystemet vara ett avgiftsbestämt system.

Det reformerade systemet skall till huvuddelen vara uppbyggt enligt fördelningsprincipen, vilket innebär att avgiftsintäkter löpande används till utbetalning pensioner under period. Det skall dock

av samma kompletteras med ett premiereservsystem där medel avsätts på individuella premiereservkonton, vilka skapar underlag för en ålderspension som grundas på det sparande och den avkastning som finns på kontot och beräknas enligt i huvudsak samma principer som för frivilliga pensionsförsäkringar.

Enligt de riksdagen antagna riktlinjerna skall två procentenheter

av av den totala ålderspensionsavgiften om 18,5 procent avgiftsunderlaget avsättas till premiereservsystemet och ge pensionsrätt där. För personer födda före år 1954 för vilka avsättning skall göras sker en kvoterad avsättning. Enligt riktlinjerna skall för premiereservsystemet vidare gälla följande.

SOU 1997: 131 Bilaga 1 191

Avsättningen av medel skall registreras individuella konton. Avsättningen skall grunda ett enskilt pensionssparande innefattande civilrättsligt bindande åtaganden. Pensionsrätt skall beräknas på försäkringsmässiga grunder enligt i huvudsak de principer gäller för frisom villiga, individuella pensionsförsäkringar. De årliga förmånerna skall dock bestämmas på lika villkor för kvinnor och män. Inom premiereservsystemet skall det finnas möjlighet att välja ett efterlevandeskydd genom förmånstagarförordnande. Från det att avgift betalats till dess att den enskildes pensionsrätt fastställs i samband med taxeringen året efter avgiftsåret skall de avsatta medlen förvaltas i särskild ordning. De medel som avsätts inom premiereservsystemet skall förvaltas av särskilda kapitalförvaltare, privata eller statliga, väljs den försom av säkrade. Förvaltarens uppdrag skall omfatta enbart kapitalförvaltning. Försäkringsfunktionen skall handhas centralt Riksförsäkringsverket, av som även skall ansvara för premieinbetalningar till kapitalförvaltaren, beräkning av pensionsbelopp och utbetalning av pension. Förvaltning av pensionsmedel får bedrivas endast efter tillstånd meddelas som av Finansinspektionen. På kapitalförvaltarna skall det ställas stora krav på att korrekt information till de försäkrade. En eller flera statliga kages pitalförvaltare skall inrättas för förvaltning medel från av personer som vill välja en sådan lösning. För dessa skall fullt ut gälla placesamma ringsregler som för privata kapitalförvaltare. De statliga kapitalförvaltarna skall verka på lika villkor och i full konkurrens med de privata kapitalförvaltama. För dem inte själva väljer någon kapitalförvalsom tare skall det finnas flera andra statliga kapitalförvaltare. Mellan dessa kapitalförvaltare skall en utjämning skillnader i avkastning göras. av Kapitalförvaltaren skall årligen fastställa behållningen och avkastningen på respektive försäkrads pensionskonto samt underrätta Riksförsäkringsverket om detta. Förvaltade medel skall oberoende medlen av om förvaltas i privat eller statlig regi behandlas lika i skattehänseende. Till dess att det inrättats ordning för förvaltningen medlen inen av om premiereservsystemet enligt de ovan föreslagna riktlinjerna skall avsatta medel förvaltas gemensamt och på ett säkert sätt. För Finansinspektionens tillstånd bör flera grundläggande krav kunna ställas på kapitalförvaltama såsom att de kan hantera de risker som är förenade med kapitalförvaltningen. Den kompetens och erfarenhet av omfattande kapitalförvaltning finns inom AP-fondens organisom sation bör tas till vid utformningen den statliga kapitalförvaltvara av ningen för inte själva väljer kapitalförvaltare. För kapitalpersoner som

förvaltningen bör placeringsreglerna utformas med förebild från de regler som gäller för livförsäkringsbolagen. Placeringar i tillgångar i

utlandet eller utställda i utländsk valuta bör i den mån det är förenligt

192 Bilaga 1 SOU 1997: 131

med EES-avtalets regler begränsas. Premiereservsystemet bör utformas

så sätt att enskilda kapitalförvaltare inte blir alltför stora eller får ett betydande ägarinflytande i enskilda företag.

Ålderspension inom premiereservsystemet skall kunna tas ut tidigast fr.0.m. den månad då den försäkrade fyller 61 år. Pensionen bör kunna tas ut inte bara hel pension utan även som partiell pension. Det bör

som inte öppnas möjligheter att avbryta ett uttag av ålderspension från premiereservsystemet eller viss del därav gång börjat utbetalas,

en som en till skillnad från vad föreslås möjligt beträffande ålderspen-

som vara sion från fördelningssystemet. Den försäkrade skall således inte kunna återkalla ett uttag ålderspension från premiereservsystemet. Den

av försäkrade skall kunna välja att ta ut pensionen antingen livsvarigt eller under begränsad tidsperiod fem eller tio år. Ett sådant val skall

en om inte kunna ändras.

2 Premiereservutredningen

Genom beslut den 1 september 1994 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om allmän försäkring att förordna särskild utredare med uppdrag att, med utgångspunkt från

en vad regeringen angett i propositionen 1993/94:25O Reformering av det allmänna pensionssystemet, utreda frågor rörande ett premiereservsystem inom den allmänna pensioneringens ram och lämna förslag på hur detta system tekniskt bör utformas.

I direktiven till utredningsuppdraget anfördes inledningsvis följande.

Utgångspunkten för förslagen skall vara ett premiereservsystem

central statlig försäkringsfunktion skild från kapitalförmed en valtningen. Den försäkrade skall ha möjlighet att välja mellan privata och statliga kapitalförvaltare. Ålderspension från premiereservsystemet skall beräknas enligt i huvudsak försäkringsmässiga grunder och kunna kompletteras med ett frivilligt efterlevandeskydd. En mångfald i kapitalförvaltningen och långsiktigt

hög kapitalavkastning bör eftersträvas samtidigt höga krav

som

säkerhet upprätthålls.

Direktiven baserades i huvudsak på de principer som redovisats ovan i samband med redogörelsen för de av riksdagen antagna riktlinjerna för premiereservsystemet, dock angavs att frågan om vilket statligt organ som skall sköta den centrala försäkringsfunktionen skulle beredas inom Regeringskansliet och att utredaren skulle hålla sig informerad om re-

Bilaga 1 193

sultatet denna beredning. Vidare att utredaren, förutom att

av angavs presentera lagförslag rörande det premiereservsystemet, skulle

nya lämna förslag ändringar i gällande lagar nödvändiga.

nu som anses

Den 21 december 1994 förordnades civilekonomen Lennart Låft-

särskild utredare. Utredningen, som antog namnet Premieman som reservutredningen, fann att vissa frågor av mer principiellt slag och

var behövde bli föremål för debatt innan alla tekniska detaljer och för-

mer fattningsförslag utformades. Utredningen beslutade därför att redovisa arbetet i etapper. Den 26 juni 1996 överlämnade utredningen sitt delbetänkande Allmänt pensionssparande SOU 1996:83.

I det följande redogörs i korthet för Premiereservutredningens förslag.

Utredningen anser att de överordnade målen för premiereservsyste- -

met bör vara valfrihet och långsiktigt hög kapitalavkastning. Dess-

utom bör systemet vara enkelt, begripligt, säkert och förenat med

låga kostnader. Dessa önskemål uppnås bäst genom att regelverket

möjligt anknyter till rådande förhållanden jämförba-

så långt som

ra områden.

Utredningen föreslår att premiereservsystemet utformas som ett -

renodlat sparande under förvärvsaktiv ålder sparskedet. Den en-

skilde pensionsspararen får vid valfri tidpunkt från det att han/hon fyller 61 år använda vad som sparats för att teckna pensionsförsäkring pensionsskedet. Utredningen föreslår att premiereservsyste-

met får benämningen Allmänt pensionssparande APS med hänsyn

till den uppläggning som utredningens förslag har.

Kapitalförvaltningen under den förvärvsaktiva tiden sker inom ett -

renodlat sparsystem utan försäkring. Försäkringsfunktionen får

därmed betydelse för den enskilde först i samband med pensione-

ringen. Förvaltningen av de sparade medlen sker i särskilda värde-

pappersfonder som väljs av den enskilde spararen, fram till dess att

denne går i pension. Förvaltningen kräver Finansinspektionens till-

stånd. Innan tillstånd att förvalta APS-fonder meddelas skall fond-

bestämmelserna ha godkänts av Finansinpektionen som också skall

göra lämplighetsprövning av det sökande fondbolaget. Ett statligt

en

fondbolag skall också bildas. Vid pensioneringstidpunkten används

innestående medel för tecknande av pensionsförsäkring hos den

statliga försäkringsgivaren.

Det praktiska förfarandet föreslås i sammandrag bli följande. Soci- -

alförsäkringsadministrationen SFA fastställer intjänad pensions-

rätt och det belopp som skall avsättas till APS. I samband med be-

slutet om avsättningens storlek översänder SFA en blankett till den

7 17-1251

194 Bilaga 1 SOU 1997: 131

enskilde för val av fond. Blanketten skickas av den enskilde direkt till berört fondbolag utan medverkan av SFA. - Efter det att medlen överförts till fonden sker kommunikationen mellan fondbolaget och pensionsspararen utan SFA:s medverkan. Fondbolaget för register över sina sparare och lämnar årliga besked till spararen om bl.a. dennes behållning och avkastning. För den inte väljer fond för sina pensionsmedel ickeväljare - som ansvarar Riksförsäkringsverket för förvaltningen. Staten sköter registreringen dessa sparare med konto hos SFA och svarar för den

av årliga informationen till dem. Fondernas placeringsregler skall i huvudsak utformas efter förebild från vad som gäller för värdepappersfonder. Medlen skall placeras så att en tillfredsställande riskspridning uppnås. Pensionssparare i APS skall ha möjlighet att sätta förmånstagare till sparkapitalet. Om förmånstagare inte har satts eller ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas, ingår sparkapitalet i den

avlidne pensionsspararens kvarlåtenskap. Sparkapital efter en avli-

den skall således inte återföras till kollektivet utan i stället tillfalla den avlidnes efterlevande. Efter överförandet till pensionsförsäkring ombesörjer den statliga ° försäkringsgivaren förvaltning av den enskildes pensionssparande, beräkning av pensionsbelopp, utbetalning av pension och utfardande av årliga pensionsbesked. Utredningen anser att ett särskilt statligt försäkringsaktiebolag bör inrättas för att sköta den centrala försäkringsfunktionen. ° Pensionen skall vara fem eller tio år eller livsvarig. Försäkringen skall kunna innehålla ett frivilligt efterlevandeskydd utformat som ett s.k. återbetalningsskydd dvs. återbetalning av pensionskapital inklusive avkastning. - APS-medlen skall varken under sparskedet eller pensionsskedet belastas med någon kapital- eller förmögenhetsskatt.

Premiereservutredningens delbetänkande har remissbehandlats. Ett femtiotal remissinstanser har lämnat synpunkter på betänkandet. Ungefär en femtedel av remissinstanserna avstyrker förslaget att dela upp premiereservsystemet i ett sparskede och ett pensionsskede. Dessa instanser framhåller att förslaget strider mot direktiven och att premiereservsystemet skall vara försäkringsmässigt uppbyggt redan i inledningsskedet. Förslaget att den centrala försäkringsfunktionen inom APS bör skötas av ett statligt försäkringsaktiebolag avstyrks cirka tredje-

av en del av remissinstanserna. Av dessa anser drygt hälften att även privata försäkringsbolag skall släppas på denna marknad medan övriga in-

Bilaga 1 195

stanser avstyrker med hänvisning till att en myndighet bör handha den-

funktion. Två remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. na

Många instanser påpekar att för ett väl fungerande premiereservsystem måste det finnas ett mycket väl fungerande system för informationsförmedling. Likaså många att det för den enskilde är nöd-

menar vändigt med ett samlat, årligt pensionsbehållningsbesked, vilket innebär att ett centralt register bör inrättas.

Några remissinstanser, däribland Riksförsäkringsverket och Försäkringsförbundet, har lämnat egna förslag till utformning av premiereservsystemet.

Uppdraget

1 Utgångspunkter för utformningen av ett premiereservsystem m. m.

Vid beredningen Premiereservutredningens betänkande har rege-

av ringen i samråd med de borgerliga partier som står bakom pensionsöverenskommelsen funnit att premiereservsystemet bör ha en annan inriktning än den Premiereservutredningen föreslagit. Enligt rege-

som ringens mening skall premiereservsystemet vara uppbyggt enligt försäkringsmässiga principer även under intjänandetiden.

En särskild utredare skall lägga fram förslag om teknisk utformning av det reformerade ålderspensionssystemets premiereservdel.

Utredaren skall i sitt arbete beakta de överväganden som hittills gjorts i fråga om det reformerade ålderspensionssystemet. Utredaren skall därför ta hänsyn till

betänkandet Reformerat ålderspensionssystem SOU 1994:20, -

propositionen 1993/942250 Reformering av det allmänna pensions- -

systemet, Socialförsäkringsutskottets betänkande 1993/94:SfIJ24,

-

Socialdepartementets promemoria Reformerat pensionssystem lag - -

om inkomstgrundad ålderspension, m.m. Ds 1995:41, samt

Socialdepartementets promemoria Utvidgad avgiftsskyldighet vad -

avser ålderspension, m.m. Ds 1995:55.

Utredaren skall också beakta de ställningstaganden som görs inom ramen för det breda politiska samrådet om ålderspensionsreformen.

Vidare skall utredarens förslag vara förenligt med Sveriges åtaganden med anledning av medlemskapet i EU. De rättsakter som, vid sidan

Romfördraget, främst är aktuella i detta sammanhang är av

första-tredje livförsäkringsdirektivet 79/267/EEG, 90/619/EEG och -

92/96/EEG,

direktivet för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär- -

depapper fondföretag, det s.k. UCITS-direktivet85/611/EEG, direktivet om successivt genomförande av principen om likabe-

-

handling kvinnor och män i fråga social trygghet 79/7/EEG,

av om

rådets förordning 1408/71/EEG om tillämpningen av systemen för -

social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familje-

medlemmar flyttar inom gemenskapen, samt

rådets förordning 259/68/EEG som intagits i artikel ll bilaga VIII i -

EU-institutionemas personalstatuter.

Frågan om den sistnämnda rättsakten skall kompletteras i svensk rätt bereds för närvarande inom Regeringskansliet se betänkandet Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst SOU 1996:57 av Utredningen om pensionssamordning med EU-institutioner.

2 Pensionsrätt inom premiereservsystemet m. m.

För samtliga försäkrade i det reformerade âlderspensionssystemet skall det varje år fastställas en pensionsrätt om 18,5 procent av pensionsgrundande inkomster och andra pensionsgrundande belopp. Den sålunda fastställda pensionsrätten delas upp i inkomstpensionsrätt och premiepensionsrätt. Inkomstpensionsrätten utgör 16,5 procentenheter

av pensionsrätten och premiepensionsrätten återstående 2 procentenheter. Ett belopp motsvarande summan av premiepensionsrätten och avkastningen från den interimistiska kapitalförvaltningen avsätts till premiereservsystemet. För personer födda åren 1935-1953 skall särskilda regler gälla. Vissa undantag skall vidare gälla för den som inte förvärvsarbetat i viss minsta omfattning.

Det bör av administrativa skäl finnas en lägsta gräns för det årliga belopp som för den enskilde får föras över för förvaltning i premiereservsystemet. Utredaren skall lämna förslag utformningen av en sådan gräns. Olika konstruktioner är tänkbara. Ett alternativ den

är att om pensionsrätt för premiepension som skulle ha fastställts understiger ett visst belopp, fastställs ingen pensionsrätt för premiepension utan beloppet ger i stället pensionsrätt för inkomstpension. Ett annat alternativ är att den lägsta gränsen avser det belopp som får föras över till kapitalförvaltare. I det senare fallet bör de årliga belopp som understiger denna gräns ackumuleras och föras över till kapitalförvaltare när gränsen är uppnådd. En kombination av dessa alternativ är också möjlig.

SOU 1997: 131 Bilaga 1 197

Ett beslut fastställd pensionsrätt kan komma att ändras till följd

om

omtaxering Utredaren skall överväga vilka konsekvenser sådaav m.m.

förändringar fastställd pensionsrätt bör ha på medel som redan na av avsatts till premiereservsystemet eller förts över till kapitalförvaltare. Om sådan förändring innebär att medel skall återföras till staten,

en skall utredaren överväga hur avkastning dessa medel bör hanteras. Om däremot sådan förändring innebär att medel skall tillföras pre-

en miereservsystemet, skall utredaren överväga om, och i så fall vilket sätt, den enskilde bör kompenseras för eventuellt bortfall av avkastning. Vidare skall utredaren överväga vem som skall bära kostnaden för sådana överföringar. Utredaren skall vid sina bedömningar beakta regeringens kommande proposition om ett nytt system för skattebetalningar.

Inom fordelningssystemet skall pensionsrätt kunna tjänas utan övre åldersgräns och utan hinder av pågående pensionsuttag. Detsamma bör vara utgångspunkten när det gäller intjänande av premiepensionsrätt. Utredaren bör dock överväga om administrativa hänsyn eller kostnadsskäl kan tala för att pensionsrätt efter helt eller partiellt uttag av premiepension eller efter viss ålder skall kunna tjänas in enbart inom fördelningssystemet.

3 Interimistisk kapitalförvaltning

3.1 Förvaltning från uppbörd av ålderspensionsavgzj till

fastställande pensionsrätt

av m. m.

Två procentenheter av ålderspensionsavgiften skall, som nämnts, normalt avsättas till premiereservsystemet och ge pensionsrätt där. Avsättningen skall emellertid inte föras över till kapitalförvaltare i takt med att avgifterna betalas in, utan först när intjänad pensionsrätt har fastställts. Detta kan ske tidigast i samband med taxeringen året efter det år som den pensionsgrundande inkomsten tjänas respektive de pensionsgrundande beloppen avser. Utredaren skall dock överväga om överföring till kapitalförvaltare, åtminstone såvitt avser den del som grundar sig på förvärvsinkomster, kan ske vid en tidigare tidpunkt än den som nu angetts.

Av det anförda följer att den del av ålderspensionsavgiften

som avser premiereservsystemet måste förvaltas i särskild ordning från uppbörd till fastställande av pensionsrätt eller den tidigare tidpunkt som kan bli aktuell. Medlen skall förvaltas utan uppdelning per individ, eftersom storleken den avsättning till premiereservsystemet som skall göras för varje individ ännu inte är känd.

Utredaren skall föreslå regler och lämplig organisation för denna förvaltning. Vid utformningen av reglerna för placering av medlen skall utredaren särskilt beakta att det kommer att ske ett ständigt tillflöde av medel till förvaltaren. Utredaren skall också överväga hur

avkastningen på kapitalet skall fördelas mellan dem som tjänat in pensionsrätt under det aktuella âret.

Utredaren skall analysera om en samtidig överföring till kapitalförvaltare av ett års samlade avsättningar kan få negativa konsekvenser för de finansiella marknaderna.

3.2 Förvaltning av pensionsavgzfter tills premiereservsystemet

träder i kraft

Avsättning av pensionsavgifter till ett framtida premiereservsystem påbörjades år 1995. Sedan dess placeras elva procent influtna

av tilläggspensionsavgifter på ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. På kontot hos Riksgäldskontoret läggs de avsatta medlen

samman utan uppdelning på individer. Utredaren skall överväga denna lös-

om ning bör gälla fram till dess att premiereservsystemet har trätt i kraft eller om annan lösning bör väljas, exempelvis den ordning ut-

en som redaren valt för förvaltning av ålderspensionsavgifter från uppbörd till fastställande av pensionsrätt.

När premiereservsystemet har trätt i kraft skall pensionsrätt för premiepension fastställas för förfluten tid. Pensionsrätt fastställs inte för dem som avlidit före utgången året före ikraftträdandet. Avkast-

av ningen från den interimistiska förvaltningen under dessa år skall läggas till den fastställda pensionsrätten. Utredaren skall överväga hur denna avkastning skall fördelas mellan berörda individer.

Om pensionsrätt för premiepension skall fastställas för hela den retroaktiva tiden vid ett och samma tillfälle eller allt kapital från den interimistiska förvaltningen skall föras över till kapitalförvaltare på och

en samma gång, kan detta få effekter såväl för statsfinanserna för de

som finansiella marknaderna. Utredaren skall analysera vilka ekonomiska konsekvenser kan uppstå och föreslå åtgärder syftar till att

som som motverka eventuella negativa konsekvenser. En sådan åtgärd

kan vara att fastställa premiepensionsrätt eller föra över medel till kapitalförvaltare successivt.

SOU 1997: 131 Bilaga 1 199

4 Premiereservsystemets huvuddrag

Premiereservsystemet skall vara försäkringsmässigt uppbyggt även under intjänandetiden. Det skall utformas som ett fondförsäkringssystem eng. unit linked med en försäkringsgivare. Försäkringsfunktionen skall knuten till staten och i första hand handhas av en myndighet.

vara Kapitalförvaltningen skall ske i värdepappersfonder som administreras

fristående fondbolag, också statliga sådana. Utländska fondföretag av skall kunna vara kapitalförvaltare. Det skall finnas möjlighet för den enskilde att byta fond, dvs. att flytta kapital till en annan fond.

Premiereservsystemet kommer att påverka de offentliga finanserna till följd gällande principer för redovisning av offentligt sparande.

av Utredaren skall därför redovisa alternativa utformningar som minskar belastningen på de offentliga fmansema. Utredaren skall i detta sammanhang särskilt uppmärksamma behandlingen av personer som inte uttrycker något önskemål i fråga om premiereservsystemet ickeväljare.

5 F örsäkringsfunktionen

5.1 F örsäkringsgivarens verksamhetsform

Inom premiereservsystemet skall försäkringsfunktionen vara knuten till staten och handhas av ett organ. Utredaren skall därför i första hand överväga en ordning som innebär att försäkringsfunktionen handhas av en myndighet. Om myndighetsformen väljs skall utredaren lämna förslag på lämplig myndighet. Endast om utredaren finner att myndighetsformen inte är lämplig skall bolagsformen väljas.

Vid bedömningen av om försäkringsfunktionen skall handhas av en myndighet eller ett statligt bolag kan EG:s regler ha viss betydelse. EG:s livförsäkringsdirektiv gäller som huvudregel inte försäkring som omfattas av ett lagfäst socialförsäkringssystem. Det finns dock vissa undantag från huvudregeln, där bl.a. associationsformen har betydelse.

5.2 Regler för försäkringsrörelsen

Utredaren skall överväga vilka regler som bör gälla för försäkringsrörelsen. Om försäkringsfunktionen skall handhas av en myndighet skall utredaren överväga och lämna förslag på vilka offentligrättsliga regler som bör gälla för försäkringsverksamheten. Om den statliga försäkringsgivaren i stället skall vara ett bolag skall utredaren överväga om

200 Bilaga 1 SOU 1997: 131

försäkringsrörelselagstiftningen behöver kompletteras med särregler

för det bolaget.

5.3 Försäkringens innehåll

Utredaren skall lämna förslag försäkringens innehåll med utgångspunkt i följ ande.

Uttag av pension får ske tidigast från 61 års ålder och förutsätter en ansökan från den försäkrade. Pension från premiereservsystemet behöver inte tas ut samtidigt som pension från fördelningssystemet. Premiepensionen skall livsvarig. Män och kvinnor skall tillhöra ett och

vara samma försäkringskollektiv. Vid beräkning av pension intjänad av kvinnor respektive män skall eventuell skillnad i genomsnittlig återstående livslängd mellan kvinnor och män inte beaktas.

De medel inom premiereservsystemet som frigörs när en försäkrad avlider skall i princip fördelas inom försäkringskollektivet arvsvinster. Utredaren skall överväga om det behövs några riktlinjer för hanteringen av arvsvinster.

Den försäkrade skall ha möjlighet att välja ett efterlevandeskydd. Utredaren skall lämna förslag utformningen av ett sådant frivilligt efterlevandeskydd. Därvid skall utredaren överväga och lämna förslag

dels hur ett sådant efterlevandeskydd skall påverka pensionen för den som valt ett sådant skydd, dels kretsen av tillåtna förmånstagare och de övriga villkor som bör gälla för utbetalning till efterlevande.

Utredaren skall också överväga om den försäkrade skall kunna föra över fondmedlen till en konventionell livförsäkring hos försäkringsgivaren vid uttag av pension, i stället för att ha kvar medlen i värdepap-

persfonder även efter pensionsuttag.

Enligt den nämnda propositionen 1993/94:250 bör det inte öppnas möjligheter att avbryta ett uttag av premiepension som en gång börjat utbetalas. Utredaren skall överväga om en sådan begränsning bör gälla för uttag av pension inom det premiereservsystem som nu skall utredas. I detta sammanhang bör utredaren beakta bl.a. att det förutsattes när propositionen skrevs att det skulle finnas möjlighet också till tidsbe-

en gränsat uttag av pension. Det föreslås numera att pensionsuttaget endast skall kunna vara livsvarigt.

Pension från fördelningssystemet skall få tas ut partiellt som viss bestämd andel tre fjärdedelar, halv eller fjärdedel. Även inom

en premiereservsystemet bör partiellt uttag av pension kunna förekomma. Utredaren skall överväga och föreslå regler för hur uttagen skall få ske. Skall de få göras endast som viss bestämd andel av tillgodohavandet eller helt fritt enligt den försäkrades eget val Utredaren skall

pröva om

Bilaga 1 201

det försäkringstekniska skäl behövs vissa begränsningar av möjlig-

av heterna variera den del pensionen lämnas outtagen och i fö-

att av som rekommande fall föreslå sådana begränsningar.

Det skall inte ställas några särskilda villkor om att uttag av pen-

upp sion, även partiellt uttag, måste uppgå till ett visst minsta belopp. Pensionsbeloppet måste emellertid överstiga de administrativa kostnaderna för förvaltningen. Utredaren skall lämna förslag utformningen av en sådan lägsta gräns.

5.4 Det rättsliga förhållandet mellan försäkringsgivaren och den

försäkrade

Utgångspunkten för utredarens förslag till reglering av förhållandet mellan försäkringsgivaren och den försäkrade skall tryggheten för

vara den försäkrade. Intjänad pensionsrätt för premiepension skall varken direkt eller indirekt kunna påverkas av politiska beslut om pensionssystemet får retroaktiv verkan. Det anförda talar för att förhållan-

som det mellan försäkringsgivaren och den försäkrade skall regleras i ett civilrättsligt avtal.

Mot detta skulle kunna hävdas att utrymmet för avtalsreglering i premiereservsystemet är relativt begränsat och att gränsen mellan offentligrättslig och civilrättslig reglering i praktiken är svår att dra.

Övervägande skäl talar emellertid för att utgångspunkten för utreda-

förslag bör att försäkringsvillkoren skall regleras i avtal. Om rens vara utredaren finner sådan reglering inte är ändamålsenlig, skall han

att en föreslå ordning innebär att försäkringsvillkoren regleras i lag.

en som Detta får dock inte medföra att de försäkrade i praktiken får en sämre ställning än de skulle ha haft försäkringsvillkoren hade reglerats i

om avtal.

5.5 Administrationskostnader

Kostnaderna för de olika administrativa funktionerna inom premiereservsystemet skall enligt de riktlinjer gäller täckas inom systemets

som

Utredaren skall överväga hur det skall till. ram.

202 Bilaga 1 SOU 1997: 131

6 Kapitalförvaltningen

6.1 Den närmare utformningen av kapitalförvaltningen

Kapitalet skall förvaltas i värdepappersfonder som väljs av den enskilde. Utredaren skall överväga och lämna förslag när och hur valet om av fond skall ske. För väljarna skall fonderna administreras fristående fondbolag. av Utgångspunkten för utredarens förslag skall vara att det för förvaltning av medel inom premiereservsystemet inte behöver inrättas särskilda fonder som administreras av fondbolag som bildats för ändamålet. Befmtliga fonder och fondbolag bör alltså kunna ta emot medel för forvaltning inom premiereservsystemet. Detta utesluter dock inte att det bildas nya fonder och fondbolag, även sådana väljer att enbart försom valta medel inom premiereservsystemet. Utredaren skall i sammanhanget också överväga behovet att för väljarna inrätta särskilda för av ändamålet bildade statliga fondbolag. Det skall även tillåtet att vara placera kapitalet i utländska fondföretag. Utredaren skall överväga riktlinjer och föreslå regler för placeringen av medlen för ickeväljarna. Utgångspunkten för förslaget bör att vara dessa placeringar omfattas av regler som medför ett förhållandevis lågt risktagande. Detta får å ena sidan till följd att ickeväljarna inte alltid får en lika hög avkastning de väljer placering med hög som som en risk. Å andra sidan blir normalt sett variationerna i avkastningen för

ickeväljarna begränsade.

Vidare skall utredaren överväga formerna för förvaltningen av medlen för ickeväljarna. Tänkbara alternativ är att förvaltningen sker i värdepappersfonder administreras statliga eller privata fondbosom av lag, i AP-fonden eller i annan ordning. Vid bedömningen de olika av alternativen skall utredaren värdera hur dessa påverkar de offentliga finanserna.

6.2 Krav för verksamhetstillstånd

För att utöva fondverksamhet inom ramen för premiereservsystemet skall det krävas tillstånd. Utredaren skall överväga det behövs ett om särskilt tillstånd för sådan fondverksamhet.

Enligt lagen 1990:1114 om värdepappersfonder får Finansinspek-

tionen lämna tillstånd till fondverksamhet till ett svenskt aktiebolag som inte är olämpligt att utöva verksamheten och till ett utländskt fondföretag som har sitt säte i ett land utom EES företaget i sitt hemland om driver likartad verksamhet och där står under tillsyn myndighet av en

Bilaga 1 203

eller annat behörigt Utredaren skall med utgångspunkt i dessa

organ. bestämmelser överväga och lämna förslag på vilka krav som bör ställas

skall förvalta medel inom premiereservsystemet.

den som

Fondföretag har sitt säte i ett annat land inom EES och som

som omfattas UCITS-direktivet får efter anmälan till inspektionen driva

av fondverksamhet i Sverige med tillämpning av etablerings- och tjänstefriheten, företaget i sitt hemland har tillstånd att driva fondverk-

om samhet. Ett tillstånd meddelat i ett annat EES-land måste alltså godtas i Sverige. Inskränkningar i etablerings- och tjänstefriheten kan emellertid göras nationella regler med hänvisning till principen om

genom skyddet av det allmänna bästa eng. the general good. När det gäller finansiella tjänster är syftet med sådana inskränkningar ofta skyddet för konsumenter. Utredaren bör mot bakgrund av det anförda överväga om några inskränkningar i etablerings- och tjänstefriheten bör förekomma

för premiereservsystemet.

inom ramen

6.3 Rätt att byta fond

Den enskilde skall ha rätt att såväl fritt välja som fritt byta fond, dvs. flytta sitt tillgodohavande från en fond till en annan. Den enskilde skall kunna flytta såväl delar av som hela sitt tillgodohavande. Utredaren skall lämna förslag på hur den praktiska hanteringen i samband med byte, såsom informationsutbyte och likvidhantering, bör gå till. Utreda-

skall också överväga frågan om vem som skall bära de kostnader ren

uppstår vid byte. Utgångspunkten för utredaren bör därvid vara att som kostnaderna skall bäras av den som byter fond.

4 Garanterad avkastning

Inom fondförsäkring ligger normalt risken för fondandelamas värdeutveckling på den försäkrade. Utredaren skall överväga om det är möjligt och lämpligt att försäkringsgivaren eller annan under vissa förutsättningar bär risken för värdet fondandelama. Det kan dock inte komma i fråga att staten skall stå som yttersta garant för premiereservmedlens avkastning.

5 Placeringsregler

Som redan angetts skall premiereservmedlen förvaltas i värdepappersfonder. Med hänsyn till detta är det naturligt att placeringsreglerna

204 Bilaga 1 SOU 1997: 131

uformas med utgångspunkt i de placeringsregler som gäller enligt lagen om värdepappersfonder. Utredaren skall dock överväga om det finns behov av särskilda placeringsregler för fondverksamheten inom premiereservsystemet. Därvid skall utredaren överväga sådana särom regler även skall gälla för utländska fondföretag. Dessa regler måste vara förenliga med Sveriges internationella åtaganden. Utredaren skall överväga riktlinjer och lämna förslag regler för placeringen av medlen för ickeväljama. Som tidigare nämnts bör utgångspunkten för förslaget vara att dessa placeringar omfattas regler av som medför ett förhållandevis lågt risktagande.

6 Avgifter

Det skall finnas ekonomiska drivkrafter att etablera sig förvaltare som inom premiereservsystemet. Ett fondbolag skall alltså ha rätt att ta ut avgifter för förvaltningen. I lagen om värdepappersfonder finns inga bestämmelser om vilka eller hur höga avgifter som fondbolagen skall eller får ta ut. Däremot föreskrivs att det i fondbestämmelsema skall grunderna för beanges räkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets ersättning från fonden. Fondbestämmelsema skall även innehålla uppgifter fondbolaom gets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av andelar. Finansinspektionen har också meddelat föreskrifter vilka om uppgifter om avgifter m.m. som skall finnas i fondbestämmelsema eller fondens informationsbroschyr FFFS 1996:9. Enligt rapport från en inspektionen den 27 november 1996 överväger inspektionen vissa tilllägg till dessa föreskrifter. Utredaren skall överväga om det behövs särskilda regler för fondbolagens avgiftsuttag inom premiereservsystemet i förhållande till vad som gäller eller kommer att gälla inom ramen för lagen värdepapom persfonder.

6.7 Andelsägarinflytande

I fråga om andelsägarintlytande bör utgångspunkten för utredarens förslag vara att den nuvarande ordningen för värdepappersfonder skall gälla även inom premiereservsystemet, dvs. inget lagreglerat andelsägarinflytande. Ett fondbolag kan dock frivilligt ta sådana regler i fondbestämmelsema. Om så sker skall andelsägarintlytandet utövas av de personer på vilkas uppdrag fondandelar har förvärvats och inte av

den statliga försäkringsgivaren.

Bilaga 1 205

7 Information

Utredaren skall överväga och lämna förslag vilken information som

försäkrade skall få från försäkringsgivaren och hur denna infonnade tion skall utformad. En utgångspunkt är att de försäkrade skall få

vara

samlat årligt pensionsbesked. Utredaren skall också överväga och ett lämna förslag på vilket informationsutbyte i övrigt behövs mellan

som försäkringsgivaren och de försäkrade och hur detta skall ske.

Kapitalförvaltningen inom premiereservsystemet skall vara förenad

betydande informationsansvar. Utredaren skall överväga och med ett lämna förslag på vilken information kapitalförvaltarna skall lämna

som till den statliga försäkringsgivaren och till de försäkrade, hur ofta informationen skall lämnas och hur den skall utformad. Därvid skall

vara utredaren överväga och föreslå vilket sätt information skall lämnas

arbets- och ansvarsfördelningen mellan den statliga försäkringsgisamt

och kapitalförvaltarna. I detta sammanhang bör utredaren beakta varen bl.a. vad angetts krav ett samlat årligt pensionsbesked

som ovan om till de försäkrade. Utredaren skall också överväga frågan om kapitalförvaltarnas tillgång till försäkringsgivarens register över försäkrade.

Om den statliga försäkringsgivaren blir någon är Riksförsäk-

annan ringsverket skall utredaren överväga och föreslå i vilken omfattning och på vilket sätt informationsflödet mellan å ena sidan försäkringsgi-

och kapitalförvaltarna och å andra sidan Riksförsäkringsverket

varen skall ske.

8 Preskription

Enligt förslaget till lag inkomstgrundad ålderspension, m.m. se Ds

om 1995:41 skall pension från det reformerade ålderspensionssystemet betalas ut senast fr.o.m. 70 års ålder, den försäkrade inte begär an-

om

Pension skall dock betalas ut först efter ansökan. Försäkringskasnat.

skall i förekommande fall senast tre månader före den månad då san den försäkrade fyller 70 år utreda den försäkrade vill skjuta upp

om pensionsuttaget ytterligare eller inte. En har flyttat från

person som Sverige och inte längre är inskriven hos försäkringskassan kommer emellertid inte att kontaktas försäkringskassan i fråga utbetal-

av om ning.

Inom premiereservsystemet kommer den enskilde att ha en fordran

försäkringsgivaren. Utredaren skall med utgångspunkt i hur premie-

reservsystemet utformas överväga någon preskriptionsregel bör

om gälla för fordran på premiepension och i så fall hur den bör utformas.

206 Bilaga 1 SOU 1997: 131

9 Tvistlösning

När det gäller premiereservsystemet kan olika slags tvister uppstå. En del av dem kan röra frågor som är gemensamma for hela det reformerade ålderspensionssystemet, t.ex. överklagande beslut fastställd av om pensionsrätt. Frågan om handläggningen sådana tvister bereds i av en annan ordning och ingår inte i utredarens uppdrag. Andra frågor är dock specifika for premiereservsystemet. Utredaren skall undersöka vilka tvister kan specifika för premiereservsystemet och som vara om det finns behov av särregler för behandlingen sådana tvister. Utredaav ren skall också överväga och i så fall på vilket sätt beslut om som enbart rör premiereservsystemet bör kunna överklagas.

10 Övrigt

Utredaren är oförhindrad att ta även andra frågor rör premieupp som reservsystemet än de som angetts i det föregående. Utredaren bör hålla kontakt med de ingår i det breda personer som politiska samrådet ålderspensionsreformen och vid behov informera om dessa om utredningsarbetet.

Utredningsarbetet

Vid de överväganden utredaren gör gäller regeringens generella som direktiv till kommittéer och särskilda utredare

om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124, samt om att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsföre- byggande arbetet dir. 1996:49.

Utredarens uppdrag skall slutfört senast den 3 november 1997. vara

Finansdepartementet

Bilaga 207

Rättsutlåtande

Till 1997 års premiereservutredning

Från den utredning sysslar med det reformerade ålderspensions-

som systemets premiereservdel harjag fått frågan, hur jag ser frågan om grundlagsskydd för den enskildes pensionsrätt enligt systemet.

tänker sig innebär i huvudsak följ ande. Ålders-

Det system som man pensionssystemet skall vara ett allmänt obligatoriskt, avgiftsbestämt system, där pensionsförmånema skall baseras inkomsten under hela förvärvslivet. Till sin huvuddel skall det uppbyggt enligt fördel-

vara ningsprincipen, det skall kompletteras med ett premiereservsys-

men tem. Detta innebär att medel avsätts individuella premiereservkonton, skapar underlag för en ålderspension som för varje pensions-

som berättigad grundas det sparande och den avkastning som finns på hans konto och beräknas i huvudsak enligt samma principer som för frivilliga pensionsförsäkringar. Avsatta medel skall förvaltas av särskilda kapitalförvaltare, privata eller statliga, som den försäkrade väljer. En statlig myndighet skall försäkringsgivare ansvara för kon-

som

takter med kapitalförvaltaren, beräkning pensionsbelopp och utbe-

av talning av pension. För dem som inte själva väljer någon kapitalförvaltare kommer särskild förvaltning att ordnas i statlig regi. Försäkringsgivaren skall årligen fastställa behållningen och avkastningen respektive försäkrads premiereservkonto. Till en del kan den försäkrades tillgodohavande användas till ett frivilligt efterlevandeskydd som skall ingå i försäkringsvillkoren. För samtliga försäkrade skall varje

år fastställas pensionsrätt om 18,5 % av pensionsgrundande in-

en komster och andra pensionsgrundande belopp, 16,5 % utgör in-

varav komstpensionsrätt och 2 % premiepensionsrätt; summan av denna senare rätt och avkastningen från den interimistiska kapitalförvaltning som förekommer innan intjänad pensionsrätt fastställts skall avsättas till premiereservsystemet.

Av det sagda framgår att den enskildes pensionsrätt såvitt gäller premiereservdelen ordnats avgiftsfinansierad försäkring med ett

som en individuellt tillgodohavande för varje pensionsberättigad. På grund av denna ordning har den enskilde krav pension han kan göra gäl-

som

208 Bilaga2

lande mot staten, representerad av den myndighet som handhar försäkringsgivarens funktion. Systemet påminner åtskilliga vad sätt om som gäller om civil fondförsäkring. Frågan blir då vilken trygghet den enskilde har för att inte hans intjänade pensionsrätt tas i anspråk av staten för andra ändamål. Av avgörande betydelse blir om det grundlagsskydd som enligt 2 kap. 18 § regeringsformen gäller för varje medborgares egendom också kan åberopas i fråga om pensionsrätten. Detta skulle då innebära, att han inte kan tvingas avstå från sin pensionsrätt till det allmänna eller någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen 2 kap. 18 § 1 st. och att han i sådant fall blir berättigad till ersättning för förlusten enligt grunder som anges i lag 2 kap. 18 § 2 st. Motsvarande skydd gäller även för utlänningar här i riket 2 kap. 22 § 9 regeringsformen. Begreppet egendom enligt grundlagen är inte definierat sig i vare lagtext eller förarbeten och framstår delvis som ganska oklart. Anspråket pension är närmast att betrakta fordringsrätt som en av samma andra anspråk på grund försäkring. Även saken sällan typ som av om diskuterats i litteraturen, torde det stå klart att civila fordringsrätter skyddas av grundlagen samma sätt som andra civilrättsliga rättigheter äganderätt, nyttjanderätt etc. Jfr Bengtsson, Ersättning för of- -

fentliga ingrepp I s. 128 ff med hänvisningar. Detta gäller både skyd-

det mot anspråk från det allmänna att få rätten Överförd på sig och skyddet mot det allmänna såsom gäldenär mot anspråk på att fordringsrätten upphör eller reduceras. Det allmänna kan detta sätt inte utan hänsyn till grundlagsregeln överföra tillgodohavandet enligt ett försäkringsavtal med en privat försäkringsgivare på sig eller lagstiftgenom ning begränsa vad den försäkrade är berättigad till enligt försäkringsavtal med en statlig försäkringsgivare. En viss tvekan kan föreligga beträffande vissa närmast offentligrättsliga fordringar, t.ex. fordran folkpension eller sociala bidrag av olika slag. Jfr Bengtsson, a.a. s. 131. Det gäller här fordringar som den enskilde kan göra anspråk enligt lag; såvitt angår folkpensionen beror dess storlek på det antal år för vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension eller tillgodoräknas bosättsom som ningstid i Sverige 5 kap. lagen allmän försäkring. I vad mån

se om

grundlagsskydd föreligger för sådan pension innan den förfaller till betalning är oklart. Mera individuell prägel har tilläggspensionen, som grundas på den försäkrades pensionsgrundande inkomst för förvärvsarbete under varje år mellan 16 och 64 års ålder närmare 11 kap.

se

samma lag. Det kan finnas goda skäl att i varje fall den pensionsanse rätt som den enskilde intjänat detta vis egendom enligt som rege-

ringsformen.

Bilaga 2 209

Denna fråga behöver emellertid inte ta ställning till i detta

man sammanhang. Det står nämligen klart, att det tillgodohavande som uppkommer för den enskilde enligt premiereservsystemet i än högre grad

har karaktären egendom i regeringsformens mening. I denna del är

av det inte fråga något fördelningssystem där fordringen beror av

om

det finns medel att täcka den när den förfaller till betalning; inbeom talade avgifter, direkt härrör från den försäkrades arbete, förvaltas

som på liknande sätt medel inbetalade enligt avtal om privat pensions-

som försäkring. Att i vissa fall staten i stället för arbetsgivare överför

en

medel till tillgodohavandet- med anledning värnplikt, vård av barn

av

ändrar inte karaktären tillgodohavandet, som alltjämt beror m.m. - av

den enskildes individuella förhållanden och hålls isär från övriga av

försäkrades tillgodohavanden. Den enskilde har möjlighet att själv be-

stämma hur de sålunda sparade medlen och deras avkastning skall pla-

och han kan förfoga över en del av tillgodohavandet för frivilligt ceras, efterlevandeskydd. Att myndighet har hand försäkringsfunktio-

en om

kan under sådana förhållanden inte få någon betydelse. Pensionsnen rätten måste rimligen likställas med civilrättslig fordran och åtnjuta

en

skydd enligt grundlagen. På samma sätt får man se det efterlesamma vandeskydd den enskilde intjänat samma vis. Sannolikt kan den

som enskilde få finna sig i att efterlevandeskyddet slopas förutsatt att pensionen ökas i mån, skulle tillgodohavandet minskas till

samma men förmån för den statlige försäkringsgivaren eller utomstående, lär

annan

regeln i 2 kap. 18 § regeringsformen bli tillämplig.

Jag har här inte berört frågan om pensionsrätten också kan antas va-

skyddad egendom enligt Europakonventionen art. 1 i tilläggs-

ra som protokollet, gäller svensk lag 2 kap. 23 § regerings-

som numera som formen. Någon definition egendom finns inte heller i konventionen,

av och jag känner inte till något avgörande Europadomstolen som di-

av rekt berör rättigheter det aktuella slaget. Av intresse är dock fallet

av Gaygusuz Austria, avgjort av domstolen den 16 september 1996

v. refererat i Svensk juristtidning 1996 782, där konventionens regel

s.

egendomsskydd åberopades i fråga om en rätt i ett nödläge till förom skottsbetalning på pension, vilken grundades på betalning av avgifter

till arbetslöshetskassa; denna rätt hade den berättigade berövats

en ett sätt domstolen betraktade otillåten diskriminering. Dom-

som som stolen förklarade i sammanhanget bl.a. att the right assi-

to emergency

stance so far as provided for in the applicable legislation a

- pecuniary right for the of Article l of Protocol No. 1. Även

purposes

diskrimineringsfrågan ha varit det väsentliga problemet i om synes målet, måste uttalandet anses ge stöd för att också en pensionsrätt som konstruerats på det sätt utredningen tänker sig skulle skyddas enligt

konventionen och följaktligen även enligt svensk lag. Men detta saknar

210 Bilaga2

betydelse om skydd föreligger redan enligt 2 kap. 18 § regeringsformen. Uppsala den 20 september 1997.

Bertil Bengtsson

professor, f.d. justitieråd

SOU 1997: 131 Bilaga 3 211

man

Ch ü STATSKONTORET

MISSIV Uppdragsenhet 2 Datum Diarienr Eva Lindblom/Mikael Nordmark 1997-06-03 225/97-5

Det reformerade ålderspensionssystemets premiereservdel

-

verksamhetsform och organisation för försäkringsgivaren

På uppdrag 1997 års Premiereservutredning dir 1997:46 har Stats-

av kontoret översiktligt analyserat frågan om verksamhetsform och organisation för försäkringsgivaren. Underlaget har bestått av egen befintlig kunskap och den kompletterande information som utan särskilda insat-

kunnat erhållas tidigt under utredningens arbete. ser

Statskontoret redovisar de överväganden och slutsatser som nu kan göras i promemorian Det reformerade ålderspensionssystemets premie-

reservdel verksamhetsform och organisation för försäkringsgivaren

- PM 1997-06-03, dnr 255/97-5. Promemorian överlämnas för fortsatt beredning inom utredningen.

Direktör Anna Karlgren, chef för uppdragsenhet har beslutat i detta

ärende. Avdelningsdirektör Eva Lindblom, föredragande, och avdel-

ningsdirektör Mikael Nordmark var närvarande vid den slutliga hand-

läggningen.

Enligt Statskontorets beslut

Eva Lindblom

212 Bilaga 3

Det reformerade ålderspensionssystemets premiereservdel verksamhetsform och organisation

-

för försäkringsgivaren

Utgångspunkter

0 Premiereservsystemet är ett offentligt åtagande.

Av direktiven Dir. 1997:46, utredningsmannens överväganden och

Eurostats ställningstagande framgår att premiereservsystemet är

en del av det reformerade ålderspensionssystemet, -

en del av ett lagfást socialförsäkringssystem, -

obligatoriskt, -

försäkringsmässigt, -

att betrakta som offentligt sparande med individuellt bestämda till- -

godohavanden.

0 Konkurrens gäller för kapitalförvaltningen.

Under intjänandetiden kan medlen förvaltas av såväl offentliga

som privata kapitalförvaltare. För kapitalförvaltningen gäller

konkurrens, -

valfrihet, -

möjlighet byta fond. -

0 Monopol gäller för försäkringsfunktionen.

Enligt direktiven ska försäkringsfunktionen

vara knuten till staten, -

handhas av ett organ. -

Bilaga3 213

överväganden

Statlig verksamhet inte är konkurrensutsatt ska bedrivas i myn- 6 som

dighetsform.

Huvudregeln för statlig verksamhet som inte är konkurrensutsatt är att den ska bedrivas i myndighetsform. Av direktiven framgår dessutom att endast utredaren finner att myndighetsformen inte är lämplig ska

om bolagsformen väljas.

O Försäkringsgivarens funktioner måste klargöras och helst renodlas.

En bedömning vilken organisation är mest lämplig bör också

av som göras utifrån vilken verksamhet det handlar vilka funktioner som

om, bör utföras försäkringsgivaren och vilka lämpligen åligger an-

av som nan myndighet eller förvaltning.

Vi har därför försökt identifiera olika funktioner inom premiereservsystemets produktionsprocess. Därmed inte sagt att alla dessa bör ålig-

försäkringsgivaren. Exempelvis uppbördsfunktionen sköts av ga skatteförvaltningen. Vissa andra funktioner avser enbart s.k. ickeväljare Försäkringsrådgivning antas inte ingå i uppgifterna för

osv.

premiereservsystemet.

1 Uppbörd och beräkning hur mycket som ska avsättas till premie-

av

och fastställande av årlig pensionsrätt.

reserven 2 Försäkringshantering; beräkning av den enskildes totala pensions-

behållning ackumulerad pensionsrätt.

- Uppdragsgivare gentemot kapitalförvaltare. Ändra försäkringsvillkor förmånstagare och efterlevandeskydd. Handlägga dödsfall initiera utbetalning till förmånstagare. Årsbesked -ta fram och lämna. Registerhållning. Handlägga pensionsansökan, fastställa pension. Utbetalningar.

Inför bedömningen lämplig organisation för försäkringsgivaren är

av det viktigt att specificera och avgränsa försäkringsgivarens ansvar och uppgifter gentemot såväl övriga myndigheter inom premiereservsystemet som kapitalförvaltama.

214 Bilaga 3

6 En motsvarande försäkringsfunktion finns i dag inte samlad hos någon befintlig myndighet.

Av uppräkningen ovan framgår att det i stor utsträckning handlar om en ny typ av verksamhet av betydande omfattning. Vissa delfunktioner finns i mindre omfattning inom dagens socialförsäkringsadministration, hos SPV och hos RSV. I några fall punkterna 7 och 9 kan uppgifterna behöva samordnas med fördelningssystemet.

S0cialförsäkringsadministrationen

Av de totala socialförsäkringskostnaderna ca 450 miljarder kronor brutto 1995/96 avser drygt hälften ålderspension. Mellan 8 och 11 % av förvaltningskostnaderna de senaste åren har avsett ålderspension, vilket motsvarar 1 300-1 700 inom FK och 70-195 personer personer inom RFV.

Riksförsäkringsverket RFV är central förvaltningsmyndighet 710

ca

personer, varav ca 280 vid ADB-avdelningen i Sundsvall med över-

gripande ansvar för tillämpningen av socialförsäkringen och dess ad-

ministration. RFV för information, uppföljning och statistik, ansvarar

tillsyn, viss ärendehantering, fondförvaltning, IT-stöd

m.m.

I verkets tillsynsuppgifter ingår bl.a. att följa regeltillämpning och om service är likformig över hela landet används ratiosamt om resurserna nellt och effektivt. Vid RFV finns fristående yrkesskadeenhet även en samt fyra rådgivande delegationer socialförsäkrings-, sjuk- och tand-

vårds- samt sjömansdelegationen.

RFV har vissa operativa uppgifter inom för sitt att förramen ansvar valta ett mindre försäkringar delvis är under avveckling eller par som föremål för översyn småföretagare, mot vissa semesterlönekostnader-,

frivillig pension- och den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.

För förvaltningen av RFVs 18 fonder har regeringen utsett särca en skild fondfullmäktige. Fondkapitalet har de senaste åren minskat från över 7,7 till ca 6,8 miljarder kronor. Den genomsnittliga avkastningen relativt andra förvaltare t.ex. AP-fonderna har varit hög. Flertalet fonder tjänar främst som buffertar mellan löpande inkomster och utgifter. De finansieras av influtna socialavgifter och underskott finansie-

Bilaga 3 215

kredit i Riksgäldskontoret alternativt med medel från inras genom komsttitel på statsbudgeten. Den frivilliga pensionsförsäkringen, som RFV administrerar, har vissa likheter med ett premiereservsystem. Den

är försäkringsmässigt uppbyggd och självbärande, dvs. kapitaltäck-

ningen sker ett premiereservsystem, och dess fonder uppgår till ca

som 830 miljoner kronor. Antalet försäkrade minskar dock stadigt.

Allmänna försäkringskassor

På regional och lokal nivå handhas verksamheten 25 allmänna för-

av säkringskassor FK, med sitt kontorsnät ca 350 lokalkontor och

som ett trettiotal mindre servicepunkter täcker hela landet och har ca 15 500 anställda. I varje kommun finns i princip ett lokalkontor.

En målsättning är att FK ska finnas där människor finns. Det personliga mötet antas även vid långtgående tillämpning modern informa-

en av tionsteknik avgörande för medborgarnas förtroende. Närhet, till-

vara gänglighet och personligt bemötande för äldre, handikappade och andra

behöver personlig och direkt service betonas. som mera

Varje försäkringskassa är ett fristående/självständigt offentligrättsligt

med en egen styrelse. Ordförande och vice ordförande utses av organ regeringen och övriga ledamöter väljs av landstingen eller i vissa fall

kommunfullmäktige. I FKs styrelser och socialförsäkringsnämnder av finns totalt cirka 2 700 förtroendevalda.

Kassastyrelsen har det övergripande ansvaret för både tillämpning av socialförsäkringslagstiftningen och för de administrativa ledningsfunktionerna, t.ex. prioriteringar inom verksamhetsområdet, kompetensutveckling Beslut i vissa socialförsäkringsärenden med skälig-

m.m. hetsbedömningar, omprövning beslut med mera, fattas i socialför-

av säkringsnämndema vars ledamöter är förtroendevalda samma sätt som styrelsens ledamöter.

Försäkringskasseförbundet, FKF, är de allmänna försäkringskassomas

intresse-, service- och arbetsgivarorganisation.

Statens Löne- och Pensionsverk

Statens Löne- och Pensionsverk SPV har i princip monopol på förvaltningen av statliga pensioner för ca 550 myndigheter och 230 000 personer. SPVs huvuduppgifter är att svara för statlig tjänstepensionering, statens grupplivförsäkring och centrala löne- och PA-system.

216 Bilaga 3

Drygt 160 av SPVs 300 anställda arbetar med pensioner och pensionsförsäkringar inkl. utbetalning folkpension. Samverkan sker av bl.a. med Skandia och SPP.

SPV har under 1990-talet utvecklats från att enbart förvaltare till vara att även vara försäkringsgivare. SPV har fr.o.m. 1992 rätt att ta uppdrag från andra kommunala/privata arbetsgivare än statliga myndigheter om uppdragen har samband med SPVs huvuduppgifter. Uppdragsverksamhetens resultat ska redovisas i särskilt resultatområde.

Inom den konkurrensutsatta delen av den statliga tjänstepensioneringen tillhandahåller SPV bl.a. den kompletterande tjänstepensioneringen KÅPAN enligt det statliga pensionsavtalet. Ersättningen till SPV regleras i avtal med respektive kund.

SPVs uppgifter kommer också att utökas med försäkringsmässig en premieberäkning, i samband med att myndigheterna ska betala för sina anställdas tjänstepensioner genom premier till intern statlig försäken

ringsgivare.

6 Försäkringsgivarfunktionen kräver specialistkompetens.

Att vara försäkringsgivare för premiereservsystemet kommer att ställa krav en kompetens i dag inte till alla delar varken finns samlat som hos socialförsäkringsadministration eller SPV. I princip handlar det om att bemanna en helt ny typ statlig verksamhet. av

De kvalificerade kompetenskraven väger enligt vår bedömning tyngre än försäkringskassans totalansvar och helkundsförhållande enkla kundkontakter. Kompetenskraven talar också för samlad verksamen het, där kvalificerad fjärrservice 020-nummer o.dyl. värderas högre än behovet av närservice och personliga kontakter.

Att lägga försäkringsfunktionen på de 25 försäkringskassorna skulle öka kostnaderna jämfört med ett centralt alternativ att tillräcklig genom kompetens måste finnas inom varje kassa.

O Informationsutbytet betyder mycket för förvaltningskostnaden.

Vilken information ska till allmänheten och hur ofta den ska som ges lämnas kommer att få stor betydelse för försäkringsgivarens administrationskostnader. Varje informationstillfälle resulterar erfarenhetsmässigt alltid i en mängd frågor till berörd myndighet. Ett alternativ till

Bilaga3 217

information brev kan att använda data-svar-teknik eller t.o.m.

per vara

utvecklad information i årliga taxeringsbesked från skatteforvalten ningen.

Enligt vår uppfattning är däremot frågan hur information och upp-

om giftslämnande ska ske mellan berörda myndigheter inte avgörande för valet Organisationsform utan något som kan lösas på teknisk och

av

juridisk väg.

6 IT-stöd öppnar möjligheter för effektiv förvaltning.

Sedan riksdagens beslut 1994 har reformeringen av ålderspensionssystemet vid två tillfällen skjutits upp, bl.a. beroende att en omläggning

befintliga ADB-system och administrativa rutiner till stor del inte av kan påbörjas före riksdagsbeslut om den nya lagstiftningen.

RFVs ADB-stöd är i dag omodemt och har relativt höga drifts- och underhållskostnader. Hela ADB-verksamheten är också f.n. under utredning. En del av IT-stödet tillhandahålls indirekt av skatteförvaltningen, för samordnad uppbörd skatter, social-

som svarar av och egenavgifter, automatisk beräkning av pensionsgrundande inkomst PGI och kommunikation till den enskilde om detta PGI och olika pensionsinkomster/avdrag. Uppgifterna vidareförmedlas till RFV.

Med dagens informationsteknik är det möjligt att samordna verksam-

utförs inom skilda organisationer. Avståndet har allt mindre heter som betydelse när teknikutvecklingen medger att organisationer kan dela på telefonväxlar, samverka i gemensam datorstödd ärendehantering och i virtuell mening ha tillgång till ett gemensamt registerinnehåll. Samtidigt används många olika tekniker för att minska resurskrävande ärendevolym och kundkontakter, t.ex. datasvarsteknik, passiva godkännanden, optisk läsning, centralisering av olika funktioner.

De stora ärendevolymer som kan bli aktuella i premiereservsystemet ställer stora krav på långtgående automatisering i syfte att minimera de totala handläggningstiderna och kostnaderna.

218 Bilaga 3

Slutsatser

Myndighetsformen är mest lämplig.

Det saknas särskilda skäl för att bolagsformen väljs framför myndighetsformen.

En myndighet inom socialförsäkringsadministrationen.

Givet att premiereservsystemet tillhör socialförsäkringen bör även den myndighet som är Försäkringsgivare återfinnas inom socialförsäkringsadministrationen. De organisationer som i dag utgör socialförsäkringsadministrationen är RFV och försäkringskassorna.

RFVs huvuduppgift är att vara central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen. Verksamheten har successivt koncentrerats till central ledning och tillsyn försäkringskassomas verksamhet. Ãrendehand-

av läggning utgör en mycket liten del av RFVs verksamhet. Den konkreta handläggningen, tillämpningen av lagen AFL, sker på försäkringskassoma.

Försäkringskassorna uppfyller dock inte flera av de krav angetts

som för den framtida försäkringsgivaren

försäkringskassorna är inte myndigheter även de enbart ägnar - - om

sig myndighetsutövning,

Försäkringskassoma är inte statliga utan var och en är ett självstän-

-

digt offentligrättsligt organ,

Försäkringskassoma är inte ett organ utan 25.

-

Försäkringskassornas personal har visserligen erfarenhet att hantera

av såväl arbetsskadeförsäkring som ATP, men den verksamheten har få likheter med de funktioner diskuteras för försäkringsgivaren.

som

Genom att placera försäkringsgivarfunktionen inom socialförsäkringsadministrationen kan delarna i det reformerade ålderspensionssystemet utåt framstå som ett sammanhållet/samordnat system. Denna bild förstärks ytterligare om RFV får ett samlat tillsynsansvar för det reformerade pensionssystemet.

Bilaga 3 219

För att tillgodose allmänhetens behov av insyn och inflytande bör Försäkringsgivaren ha en

egen styrelse, -

separat redovisning, revision etc. -

Alternativet att inrätta en särskild beslutsfunktionsnämnd inom RFV ställer stora krav att klargöra ansvarshållanden mellan RFV:s ledning och försäkringsgivarens beslutsfunktion.

Administrationen bör organiseras på ett effektivt sätt utan läsningar till befintliga system och rutiner. För att renodla premiereservsystemets självständiga ställning i förhållande till övriga socialförsäkringar är det rimligt att det även inkluderar ett systemoberoende, ett eget IT-stöd. ITstödet ska naturligtvis kunna integreras/samordnas med övriga delar av det offentliga pensionssystemet.

Försäkringsgivarens uppgift

Alla operativa funktioner inom premiereservsystemet behöver inte nödvändigtvis ligga på försäkringsgivaren, utan kan upphandlas av/samordnas med RFV, SPV och eller RSV. Det kan finnas samordnings- och stordriftsfördelar etc. som är svåra att överblicka i dag innan det är klarlagt vilka funktioner som ingår i forsäkringsgivarens ansvar.

En ny myndighet- PremiePensionsStyrelsen PPS bör inrättas

-

I avsikt att uppnå tydlighet och förtroende för systemet som ett separat, individuellt uppbyggt sparande inom ramen för den allmänna försäkringen, kan det vara motiverat att inrätta en ny myndighet inom socialförsäkringen. Verksamheten hålls isär men ingår ändå som en del i ett sammanhållet ålderspensionssystem.

Att skapa en ny myndighet kan underlätta både när det gäller att markera premiereservens självständiga ställning och att skapa förutsättningar för att etablera kontakter, utbyte av information och samarbetsformer mellan premiereservens forsäkringsgivare, Skattemyndigheten, kapitalförvaltarna och allmänheten.

Att skapa en ny myndighet behöver inte nödvändigtvis bli dyrare än att inrätta en enhet inom befintlig organisation. I båda fallen krävs nyrekrytering. Rekryteringen till en ny myndighet kan förmodligen ske

mer verksamhetsanpassat än om funktionen placeras i en befintlig organi-

220 Bilaga 3 SOU 1997: 131

sation. Handlingsfriheten ökar och därmed möjligheterna att snabbt skapa en effektiv och kompetent försäkringsgivarfunktion som även är kostnadseffektiv lång sikt.

Inte heller tror vi att det behöver ta längre tid att inrätta en ny myndighet än att skapa en ny, självständig enhet inom en befintlig organisation.

Hur stor den nya myndigheten PPS bör är ytterst fråga

- - vara en om prioritering mellan service- och avkastningskrav. Är hög avkastning det viktigaste bör administrationskostnaderna och därmed servicen hållas låga. Den i hög grad ärendestyrda verksamhetens omfattning är även mycket avhängig vilka antaganden görs ärendevolymer, tidsåt-

som om gång och automatiseringsmöjligheter.

Motiven för att välja att inrätta en ny myndighet är i korthet:

6 tydlighet, O allmänhetens förtroende, O begränsat verksamhetssamband med övriga delar den reforme-

av

rade ålderspensionen,

begränsat samband med nuvarande verksamhet inom RFV och FK,

tillsynsansvaret skiljs från det operativa verksamhetsansvaret,

kraven på ny kompetens till verksamhet,

en ny

underlätta samverkan och informationsutbyte mellan försäkrings-

givaren och myndigheter, kapitalförvaltare och allmänhet,

O mindre risk för blandñnansiering,

0 kostnadseffektivt kort och lång sikt.

SOU 1997: 131 Bilaga 4 221

Fondlagstiftningen i Sverige

Den svenska fondlagstiftningen kom till den 1 januari 1975 ak-

genom tiefondslagen 1974:931. Denna lag ersattes den 1januari 1991 den

av nu gällande lagen 1990:1114 värdepappersfonder.

om

En värdepappersfond är en fond bestående fondpapper och and-

av ra finansiella instrument, vilken bildats kapitaltillskott från all-

genom mänheten och ägs av dem som skjutit till kapital.1 En värdepappersfond är inte en juridisk person. Den är en fristående förmögenhetsmassa som ägs av investerarna gemensamt och förvaltas ett fondbolag

av för deras räkning. Envar som investerar i en värdepappersfond får

andel i fonden. Alla andelar i en värdepappersfond är lika stora och medför lika rätt till den egendom ingår i fonden. Värdet fondan-

som av en del utgörs fondens värde delat med antalet fondandelar.

av

Fondförmögenheten skall vara skild från fondbolagets förmögenhet.

För att säkerställa detta skall det för varje värdepappersfond finnas ett förvaringsinstitut som förvarar fondens tillgångar och sköter in- och utbetalningar avseende fonden. Den egendom ingår i fonden kan

som inte utmätas för fordringar gentemot fondbolaget eller dras i kon-

en kurs som drabbar fondbolaget.

För varje fond skall det finnas fondbestämmelser upprättas

som av fondbolaget. Fondbestämmelserna, liksom ändringar i dem, skall godkännas av Finansinspektionen. Fondbestämmelserna skall ingå i den

informationsbroschyr som skall finnas för varje värdepappersfond.

Regler om vad fondbestämmelserna skall innehålla finns dels i lagen om värdepappersfonder, dels i föreskrifter inspektionen har med-

som delat Fondbestämmelserna skall innehålla bl.a.

grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen - av

fondmedlen, grunderna för beräkning fondens och fondandelarnas värde,

- av

grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för fon- -

dandelama,

1 Se l § första stycket l lagen om värdepappersfonder. 2 FFFS 1997:11.

222 Bilaga 4 SOU 1997: 131

grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets -

ersättning från fonden, och

fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av an- -

delar.

Lagen om värdepappersfonder innebar en frivillig anpassning till minimireglerna i EG:s direktiv om kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper det s.k. UC1TS-direktivet3. Lagen omfattar endast s.k. öppna fonder, dvs. fonder vars andelar kan lösas begäran av andelsägare. Att fond är öppen innebär däremot inte att den är skyldig

en att sälja andelar till alla som önskar köpa. En fond kan maximera antalet andelar. Eftersom en fond per definition skall vända sig till allmänheten kan den dock inte begränsa antalet andelar alltför mycketfl Allmänt sett torde kravet att fonden skall vända sig till allmänheten innebära att fonden måste vända sig till en stor del av allmänheten och inte endast till bestämd grupp av investerare, t.ex. anställda i ett visst

en

företag.

För placering av en värdepappersfonds medel gäller krav på riskspridning. I lagen finns en allmän regel om att varje värdepappersfond skall ha lämplig fördelning av sina placeringar med hänsyn till den

en

riskspridning är förenad med fondens placeringsinriktning. Vidare

som får en värdepappersfond bara inneha fondpapper och andra finansiella instrument som är eller avses bli noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats eller föremål för regelbunden handel vid någon annan reglerad marknad som är öppen för allmänheten. Det finns också bestämmelser som anger hur stor del av en värdepappersfond som får utgöras av tillgångar utfärdade av samma emittent.

Dessa bestämmelser innebär att högst 5 procent av fondens värde får härröra från samma emittent. En fond måste alltså ha minst 20 olika fondpapper i sin portfölj. Gränsen kan höjas till 10 procent under förutsättning att det sammanlagda innehavet av sådana fondpapper inte överstiger 40 procent. En fond med en sådan sammansättning sitt innehav kan alltså ha upp till 40 procent av fondens värde i 4 olika fondpapper och resterande 60 procent i 12 olika fondpapper. För obligationer och andra skuldförbindelser med någon form av officiell garanti kan gränsen för innehav av ett enskilt fondpapper höjas till 25 eller 35 procent. Efter tillstånd Finansinspektionen får fond inne-

av en ha enbart sådana fondpapper under förutsättning att de härrör från minst sex olika emissioner och att inte något av förvärven överstiger 30

3 85/611/EEG. UCITS är en förkortning av den engelska benämningen på direktivet somär Undertakings for Collective lnvestments Transferable Securities". 4 Seprop. 1989/90:153 s. 37.

Bilaga 4 223

procent av fondens värde. En fond får också inneha andelar i andra värdepappersfonder eller i utländska fondföretag, dock högst till 5 upp procent av fondens värde. I lagen om värdepappersfonder finns också regel syftar till en som att begränsa en fonds ägande i enskilda företag. Regeln innebär att en fond inte får inneha aktier som överstiger 5 procent röstvärdet för av samtliga av emittenten utfärdade aktier. Om ett fondbolag förvaltar fle-

ra värdepappersfonder gäller begränsningen det sammanlagda inneha-

vet i fonderna. Liknande bestämmelser gäller för innehav obligatioav ner och andra skuldförbindelser samt för innehav andelar i andra av värdepappersfonder eller i utländska fondföretag. I dessa fall är gränserna för innehav 10 procent av emittentens utestående lån respektive 10 procent av andelarna i fonden eller det utländska fondföretaget. Som framgår ovan utövas fondverksamhet, dvs. förvaltning av en värdepappersfond samt försäljning och inlösen av andelar i fonden, av fondbolag. Ett fondbolag är ett svenskt aktiebolag fått tillstånd som av Finansinspektionen att utöva fondverksamhet. För tillstånd krävs att aktiebolaget registrerats, att inspektionen godkänt fondbestämmelserna för den eller de fonder bolaget att förvalta och att bolaget som avser inte är olämpligt att utöva fondverksamheten. Till följd av EES-avtalet har i lagen värdepappersfonder, om som komplement till tidigare genomförd anpassning till UCITS-direktivet, införts direktivets principer enda auktorisation och hemom en landstillsyn. Detta innebär att fondföretag har auktoriserats i ett som land inom EES, efter anmälan till Finansinspektionen, får bedriva fondverksamhet i Sverige med eller utan etablering filial. En förutav sättning för detta är dock att företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa andelar och lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla. För fondföretag som hör hemma i ett land utanför EES krävs tillstånd av inspektionen för rätten att bedriva fondverksamhet här. Tillstånd får bara lämnas företaget i sitt hemland driver likartad fondom verksamhet och där står under tillsyn myndighet eller annat behöav en rigt organ. Vidare krävs också i detta fall att företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa andelar och lämna den information företaget enligt som reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla. Slutligen krävs att den planerade verksamheten här i landet kan antas komma att uppfylla kraven på sund fondverksamhet. Verksamheten kan bedrivas från en filial eller utan att filial inrättas s.k. gränsöverskridande verksamhet.

224 Bilaga 4 SOU 1997: 131

Både fondföretag hör hemma inom EES och sådana som hör

som hemma utanför EES står även för den fondverksamhet bedrivs i

som Sverige under tillsyn från hemlandet.

Enligt UCITS-direktivet får varje enskild medlemsstat från direktivets tillämpningsområde undanta fonder har speciell placerings-

som och upplåningsinriktning och uppställa särskilda regler för dessa fonders verksamhet inom den medlemsstaten. Medlemstaterna får

egna endast undanta fonder vilkas placerings- och upplåningsinriktning verkligen skiljer sig från direktivets.

Dessa fonder kallas nationella fonder. Finansinspektionen får enligt lagen värdepappersfonder tillstånd till nationella fonder. Denna

om ge möjlighet gäller även slutna fonder. Även nationell fond måste dock

en vända sig till allmänheten och uppfylla ett krav riskspridning.5

Ett annat exempel nationell fondlagstiftning är lagstiftningen om allemansfonder. Före den 1januari 1997 stod samtliga allemansfonder utanför EG-harmoniseringen grund de speciella placerings- och

av riskspridningsregler gällde för dessa fonder. Denna särbehandling

som

allemansfonderna upphörde vid årsskiftet 1996/97, då samma placeav rings- och riskspridningsregler gäller för vanliga värdepappersfon-

som der gjordes tillämpliga på allemansfonderna. Detta gäller emellertid inte de företagsanknutna allemansfonderna. Dessa omfattas fortfarande placerings- och riskspridningsregler inte är EG-konformaö

av som

Av särskilt intresse för premiereservsystemet är lagen 1989:1079

livförsäkringar med aktiefondsanknytning, som trädde i kraft den 1 om februari 1990. Lagens ändrades till lagen om livförsäk-

namn senare ringar med anknytning till värdepappersfonder i fortsättningen fondförsäkringslagen. Fondförsäkring innebär att försäkringsbolaget skall placera inbetalda premier i den eller de fonder som försäkringstagaren bestämmer. Försäkringsbolaget är formell ägare till fondandelarna. När lagstiftningen fondförsäkring kom till skulle premierna placeras i

om särskilda fonder bara var avsedda för tillskott genom försäkrings-

som premier. Dessa fonder kallades försäkringspremiefonder.

Den l januari 1994 infördes lagen 1993:931 individuellt pen-

om sionssparande. Detta sparande innebär att en pensionssparare ingår ett avtal med ett pensionssparinstitut, som för spararens räkning placerar sparmedlen i eller flera av följande sparformer: inlåning konto i

en

5 Seprop. 1989/90:153 s. 37 6 Ytterligare ett skäl till varför de företagsanknutna allemansfonderna inte omfattas

av UCITS-direktivet är att de inte kan ansesvändasig till allmänheten. I företagsanknutna allemansfonder får kapitaltillskott göras endast av den som är anställd i ett visst bolag eller inom en viss koncern eller vars anställning har upphört till följd av pension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Bilaga 4 225

bank, andelar i värdepappersfonder och allemansfonder samt enskilda värdepapper. Pensionssparmedlen får även placeras i utländska fondföretag som är underkastade lagstiftning eller annan offentlig reglering

väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepapsom persfonder i Sverige. De fondföretag som avses är sådana som uppfyller kraven i UCITS-direktivet. De fonder som är aktuella är således i första hand fonder i länder inom EES, vilka är underkastade i allt väsentligt samma regler som svenska fonder. Placeringar får dock ske i fonder i andra länder under förutsättning att de lyder under motsvaran-

de regler.

I samband med tillkomsten av lagen om individuellt pensionssparande övergick försäkringspremiefonderna till att bli vanliga värdepappersfonder. Samtidigt infördes en möjlighet för försäkringsbolagen att begränsa antalet fonder som erbjuds försäkringstagarna. När EG:s tredje livförsäkringsdirektiv7 genomfördes den 1 juli 1995 infördes också i fondförsäkringslagen en möjlighet att placera premierna i sådana utländska fondföretag som nyss har nämnts.

7 92/96/EEG.

8 17-1251

Bilaga 5 227

Avkastning och risker i fondsparande

1 Inledning

Promemorians syfte är att ge en överskådlig bild de fonder

av som finns tillgängliga för de svenska fondplacerama. Inledningsvis

görs en genomgång av begreppet standardavvikelse. Termen placeringshorisont introduceras och dess vikt vid olika typer placeringar belyses. En

av studie över avkastningen av tre tillgångsslag med hänsyn till olika placeringshorisonter presenteras. Resultaten redovisas i promemorian Vidare görs genomgång tillgängliga fonder den svenska

en av marknaden; i de bifogade tabellerna, underbilaga redovisas den årliga avkastningen åren 1990-1996, standardavvikelsen samt den riskjusterade avkastningen. En beskrivning principerna för väl

av en diversifierad portfölj ges i underbilaga

2 Avkastning och risk

I de bifogade tabellerna underbilaga l kan den årliga avkastningen samt risken mätt som standardavvikelse för de senaste sju åren avläsas. Cirka 95 procent av de fonder som erbjuds den svenska fondmarknaden redovisas i tabellerna

Begreppet Volatilitet inbegriper att en tillgångs värde och därmed dess avkastning under en antagen innehavsperiod varierar över tiden.

I portföljteorisammanhang används Volatilitet ett samlingsbegrepp

som för olika statistiska metoder att mäta svängningar i portfölj. Det mått

en som används här är ett de enklare, standardavvikelse. Genom att

av beräkna standardavvikelsen fångas de genomsnittliga avvikelserna svängningarna från medelvärdet in. Något förenklat kan tänka

man sig att medelvärdet är lutningen på trendlinje representerar

en som

l Studien gjordes ursprungligen av Frennberg Hansson. Utredningen har uppdaterat studien. Indexserierna som använts ärhämtade från Frennberg Hansson. 2 Det sker en kontinuerlig förändring av antalet fonder, på grund av sammanläggning, tillkomst av nya fonder m.m. Det leder till att vissa fonder inte finns representerade i Svensk Fondstatistiks statistik.

228 Bilaga 5 SOU 1997: 131

priset på viss tillgång och att avkastningens storlek vid olika

en mättillfällen är punkter runt denna trendlinje. Då kan standardavvikelsen sägas ange det genomsnittliga avståndet mellan punkterna och trendlinjen. Om variationerna kring trendlinjen varit stora blir också standardavvikelsen hög. Ligger priset exakt trendlinjen blir följaktligen standardavvikelsen noll se vidare i underbilaga 3.

Generellt kan säga att högre standardavvikelse en fond

man förväntas ha desto högre riskpremie kräver investeraren, dvs. placeringen riskfylld. Diversifierade fonder bland- och

anses vara globalfonder uppvisar i jämförelsen en relativt låg standardavvikelse samtidigt avkastningen tenderar att vara stabil. Figur 1 beskriver

som hur Stockholmsbörsen Affärsvärldens generalindex inklusive utdelningar som antas återinvesteras och avkastningen för 10-åriga statsobligationer utvecklats mellan januari 1919 och december 1996. Under dessa år den genomsnittliga avkastningen högre för aktier,

var

fluktuationen i avkastningen volatiliteten var samtidigt åtskilligt men högre för aktieavkastningen än för obligationsavkastningen. Långa räntebärande värdepapper är således en alternativ placering till reala investeringar såsom aktier och fastigheter. Investerare som t.ex. livförsäkringsbolag uppskattar förväntad avkastning för aktier, fastigheter respektive räntebärande värdepapper med hänsyn till den historiska volatiliteten eller standardavvikelsen. Eftersom svängningarna i avkastningen åtminstone i nominella termer är högre för aktier än för obligationer är det rimligt att investerare kräver en viss riskpremie för att placera i aktier, enligt nedanstående samband:

Förväntad avkastning för aktier Förväntad avkastning för obligationer + riskpremie för aktier

3 Placeringshorisont och diversiñering

Skilda tillgångsslag uppvisar betydande skillnader både vad gäller avkastning och risk. Vid en jämförelse av portföljer av korta räntebärande statspapper, långa statsobligationer och aktier visar det sig att risken i hög grad är beroende av vilken placeringshorisont man utgår ifrån. En studie den svenska aktie- och räntemarknaden under

av perioden 1919-1996 se figur l visar att med en ettårig placeringshorisont är en portfölj av statsskuldväxlar definierad som riskfri ränta3 den säkraste placeringen medan både långa obligationer

3Fram till den 31 1980 den riskfria det Riksbanken fastställ-

mars anges räntan som av da diskontot. Däreñer används30-dagars statsskuldväxelränta.

Bilaga 5 229

och aktier i detta korta perspektiv framstår som relativt riskfyllda. Kortsiktigt kan sådana placeringar generera både stora vinster och stora förluster.

Portföljen med statsskuldväxlar avkastade i genomsnitt 6 procent

årl medan aktieportföljen, definierad Affärsvärldens per som generalindex inklusive utdelningar, avkastade 12,44 procents Meravkastningen för att placera i en aktieportfölj jämfört med en portfölj med statsskuldväxlar var således under denna period 6,44 procent per år. För portföljen med långa obligationer var avkastningen i genomsnitt 6,53 procent per år. Enligt formeln ovan var således riskpremien för aktier 5,91 procent per år 12,44-6,53 procent. Sannolikheten för att under ett godtyckligt år under perioden erhålla negativ avkastning placeringen var ca 28 procent för aktier, ca 15 procent för långa obligationer, medan den korta räntebärande portföljen alltid i genomsnitt genererat en årlig positivavkastning.

Figur Nominell avkastning på ettårsinvesteringar i olika tillgångsslag, åren 1919-1996

Aktierinkl.utdelning

ia:

Källa: Frennberg Hansson,egnaberäkningar

4Om inget redovisas avkastningen i nominella

annat anges termer. 5 Sedanår 1979 har börsenvid två tillfällen under tvâ månader sjunkit med mer än 32 procent oktober/november 1987 med 33,9 procent respektive augusti/september 1990 med 32,2 procent.

230 Bilaga 5 SOU 1997: 131

Vid en femårig placeringshorisontöförändras bilden något se tabell Den årliga avkastningen över rullande femårsperioder uppvisar både for aktier och långa obligationer en minskande Volatilitet; fluktuationema är dock inte oväsentliga. Vid en 20-årig placeringshorisont har samtliga tillgångsslag genererat en årlig positiv nominell avkastning. En lång placeringshorisont ger en utjämnade effekt den årliga avkastningen, eftersom kraftiga årliga förändringar tenderar att över tiden ta ut varandra. I samtliga observerade 20-årsperioder påbörjade efter år 1930 har aktier avkastat mer än långa obligationer. Den djupa depressionen under 1930-talet hade stor negativ inverkan på aktiemarknaden.

Figur Årlig nominell avkastning på rullande ZO-årsinvesteringar i olika tillgångsslag, åren 1919-1996

1a --

16 v-

14 --

12 --

iår

10 --

°

- - --- -Aklierinkl.utdelning

m? .v

á-Riskvn ränta

2 bla-p Vr i" 4,5 - -

n

1919-1938 1929-194819394953 1949-1968 1959-1978 1969-1988 1979-1996

Källa: Frennberg Hansson,egnaberäkningar

6 Vid en femårig placeringshorisont beräknas avkastningen som den genomsnittliga avkastningen per är över rullande femårsperioder, vid en 20-årig placeringshorisont som den genomsnittliga avkastningen per år över rullande ZO-ärsperioder osv.

Bilaga 5 231

Den reala avkastningen7,dvs. avkastningen i nominella termer justerad för rådande inflation, spelar givetvis avgörande roll för t.ex.

en en pensionssparare. Vid beaktande av den reala avkastningen är aktier det enda tillgångsslag som under samtliga ZO-årsperioder givit årlig

en positiv avkastning. Däremot har det varit en betydande risk att erhålla negativ real avkastning både statsskuldväxlar och statsobligationer. I över 55 procent av observationema har portföljen med 10-åriga statsobligationer vid en 20-årig placeringshorisont genererat en negativ real avkastning. Det tycks således vara mindre befogat att vid en 20-årig placeringshorisont tala om en real riskpremie för aktier.

Figur Årlig real avkastning på rullande 20-årsinvesteringar i olika tillgångsslag, åren 1919-1996

Iår

- Aktierinkl.utdelning

1 Riskhiränla

Slalsobliationar

19191935 19291949 19391958 19491968 19591978 1969193919791996

Källa: Frennberg Hansson,egnaberäkningar

+ Rnomincll,ti

7 Den reala avkastningen har beräknats som, R .--_1, dar"

reala + itä 7 inflation och R avkastningen

232 Bilaga 5

Tabell Högsta, genomsnittliga och lägsta nominella respektive reala avkastning för aktier och statsobligationer med 10 och 20års placeringshorisont, åren 1919-1996 procent

Avkastning Aktier Obliga- Aktier Obliga- Aktier Obiiga- Aktier Obliga-

1árs tioner 5árs tioner 10árs tioner 20árs tioner

plac.hor. 1ársplac.hor. 5ársplac.hor. 10ársplac.hor. 20árs

plac.hor. plac.hor plac.hor. plac.hor

Nøm/he//aV/astn/hg

Rea/avkastning

Källa :Frennberg Hansson, egnaberäkningar

I tabell 1 visas den årliga avkastningen med hänsyn till en varierande placeringshorisont. Som framgår av tabellen tenderar svängningarna att utjämnas, både i den nominella och reala avkastningen allteftersom

placeringshorisonten förlängs.

Sammanfattningsvis kan sägas att aktier för en långsiktig placerare historiskt sett alltid har varit en mycket attraktiv placeringsform. Under förutsättning att den historiska avkastningsutvecklingen kan appliceras

framtiden förefaller det rimligt att en investerare eller fondandelsägare med en lång placeringshorisont har en förhållandevis hög andel aktier i sin portfölj.

8 Beräknat somdet aritmetiska medelvärdet.

Bilaga 5 233

Figur Standardavvikelsen för avkastningen för aktier Ajfärsvärldens generalindex och obligationer åren 1919-1996, mätt som

rullande sjuårsperioder

.

W

10-årigastatsoblngatnoner

x- - 07 N U7 F 1- 1 C7 N U7 F v- 1- 03 N lr V I- 1- G N LO VG år- v-

ä - ä D $ ä Ö v C G Q å 8 v- 3 ä ä @ ä - 5 3 C FLD

CD$ V f N $ F U7 $ I v N KNI G3I § N O N lf i$ $ O G7 CDv-

V N V F V Q 1 f W LO LD U7 D D KDD N N N N coDä O O O O O G1 CDO O G5U5 O O

C5 O O O O O CDCDO O CDO v-v-v-v-v-v-v-I-v-f-v-v-v-v-v-i-v-v-I-v-u-i-v-v-v-v-

Källa: Frennberg Hansson, egna beräkningar

standardavvikelsen i rullande sjuårsperioder 1919-19969. Figur 4 visar Beräkningen visar att standardavvikelsen för obligationer under långa perioder varit stabil. Enklast kan stabiliteten förklaras genom att det fram till 1980-talet staten som fastställde räntan, vilket ledde till att

var ränterörelserna blev små. Under delen 1980-talet och under

senare av 1990-talet växte emellertid andrahandsmarknaden fram. Samtidigt ökade volatiliteten och standardavvikelsen steg till närmare 10 procent. För aktier har standardavvikelsen sedan 1970-talet stigit från nivåer omkring 10 till omkring 25 procent.

Det finns två viktiga skäl till att en pensionssparares portfölj bör innehålla ett visst inslag av utländska tillgångar.

0 Den genomsnittliga importerade andelen av en normal

konsumtionskorg såsom den mäts i-konsumentprisindex KPJ har

under den senaste tioårsperioden varit 29 procent. 0 Studier visar att diversifiering minskar risken i en portfölj givet en

viss förväntad avkastning.

9Tabellema, i vilka olika fonders genomsnittliga avkastning och Volatilitet

presenteras, åskådliggörs tillika med standardavvikelsen under en sjuårsperiod.

234 Bilaga 5 SOU 1997: 131

I syfte att upprätthålla den köpkraft som i dag krävs för köp

av importerade varor bör rimligen en del av pensionssparandet placeras i utländska tillgångar. Det är möjligt att argumentera för att framtidens konsumtionskorg ändå är så osäker att det inte finns någon anledning att ta hänsyn till hur dagens konsumtionsfördelning ut. Med tanke

ser på hittillsvarande utveckling förefaller det dock mindre sannolikt att den importerande andelen av den privata konsumtionen drastiskt skulle minska. Det är givetvis inte möjligt att i innehavet av de utländska tillgångarna avspegla den blandning av valutor som ingår i den importerade andelen av den privata konsumtionen. En viss del internationella tillgångar i pensionsportfölj eller i ett fondinnehav är

en emellertid ur detta perspektiv befogad.

I tabell 2 anges risk och avkastning samt den riskjusterade avkastningen under perioden juni 1992 till maj 1997 ett antal

av världens börser mätt i svenska kronor. Bäst avkastning har den finska börsen gett med en uppgång i genomsnitt 37 procent år sedan år

per 1992, därefter följer den schweiziska och den holländska. Stockholmsbörsen ligger på femte plats. Kombineras måtten risk och avkastning erhålls den s.k. riskjusterade avkastningen, dvs. vilken börsplacering som gett bäst avkastning med hänsyn till risktagandet i form av standardavvikelse. Ju högre avkastning enhet risk

per som erhålls desto bättre är placeringen. Den börs som givit den högsta riskjusterade avkastningen är den holländska, följd den amerikanska

av och den schweiziska.

SOU 1997: 131 Bilaga 5 235

Tabell Risk och avkastning på ett antal av världens börser, mätt i svenska kronor

Risk Avkastning Avkasl.ris/rkvat

Risk,standard- Avkastning Avkastning

awikelse i snittper perenhetriskl°

i procent Holland 15,3 Finland 37.5 Holland 1,92 Schweiz 17.1 Schweiz 31,9 Schweiz 1,87 USA 17,1 Holland 29,4 USA 1,52 Danmark 17,3 NyaZeeland 28,2 Finland 1,32 Kanada 22,8 Sverige 27,9 Belgien 1,25 Belgien 18,3 HongKong 26,0 Irland 1,18 England 19 USA 26,0 Sverige 1.15 Tyskland 20.4 Irland 24.4 Kanada 1,09 Irland 20,6 Malaysia 23,8 Danmark 1,02 Frankrike 20,7 Belgien 22,8 England 1,01 Spanien 23 Spanien 21,2 NyaZeeland 1,00 Japan 23,7 Kanada 19,6 Malaysia 0,97 Sverige 24,2 Tyskland 19,2 Tyskland 0,94 Singapore 24,5 England 19,1 Spanien 0,92 Malaysia 24,6 Norge 18,9 HongKong 0,89 Australien 25,2 Australien 18,2 Singapore 0,74 italien 25,3 Singapore 18,1 Norge 0,73 Österrike 25,3 Danmark 17,6 Australien 0,72 Norge 25,9 Frankrike 14,8 Frankrike 0,71 NyaZeeland 28,3 Italien 12,6 Japan 0,51 Finland 28,4 Japan 12,0 Italien 0,50 HongKong 29,3 Österrike 6,7 Ostenike 0,26 Sydafrika 35,9 Sydafrika 2,0 Sydafrika 0,06 Beräkningar gjorda på MSCI:s index mánadsdata i svenska kronor under perioden juni 1992 till maj 1997." Källa: S-E-Banken.

Genom en kombination av ett stort antal aktier som inte är fullständigt korrelerade, dvs. inte samvarierar, kan risken i aktieportfölj

en reduceras. Ju lägre samvariation i avkastningen mellan två aktier, desto

bättre blir diversiñeringseffekten se vidare i underbilaga 2. Sannolikt

m Genomsnittlig årlig avkastning/standardavvikelse. n MSCI, Morgan Stanely Capital International World Index är ett globalt täckande aktieindex och det äldsta på marknaden.

236 Bilaga 5 SOU 1997: 131

fondandelsägare intresserad av hög avkastning och låg risk. I är en syfte att minimera risken givet en viss önskad nivå avkastningen spelar således diversifieringen en stor roll. Det är alltså viktigt att ett stort antal aktier finns som underlag vid en portföljsammansättning. Givetvis erhålls en ytterligare diversifieringseffekt om fondandelsägaren har möjlighet att komponera en portfölj med en blandning av inhemska och internationella placeringar, på både aktieoch obligationsmarknaden.

4 Fonder

I en undersökning av Aktiefrämjandet/TEMO hösten 1996 48 uppgav procent av alla tillfrågade i åldern 15-75 år att de hade aktier, i första hand börsaktier eller andelar i en aktiefond. Utökades måttet till att även inbegripa individuellt pensionssparande IPS eller Unit Linkförsäkring, ökade andelen med 3 procentenheter. Vidare visade undersökningen att män i högre utsträckning än kvinnor aktieägare var samt att aktieinnehav fortfarande är starkt korrelerat med höga inkomster.

4.1 Svenska och svenska utlandsplacerande fonder samt utlandsbaserade fonder

Det svenska fondsparandet inleddes i mycket liten skala i slutet av 1950-talet, då Svenska Handelsbanken startade fond. I slutet en av 1970-talet kom de s.k. skattefonderna, det först år 1984, då men var allemansfondema startades, som fondsparandet tog riktig fart. Sedan dess har fondsparandet ökat markant. I slutet 1980-talet blev det fritt av att äga utländska aktier och svenska utlandsfonder och utlandsbaserade fonder etablerade sig på den svenska fondmarknaden. Antalet svenska utlandsfonder och utlandsbaserade fonder har varit relativt konstant sedan år 1992 och 1993, men antalet ökar nu återigen. Hushållens totala sparande i svenska aktie-, ränte- och blandfonder samt utlandsplacerande svenska fonder och utlandsbaserade fonder var vid utgången av år 1996 ca 319 miljarder kronor. Vid tidpunkt samma var hushållens totala inlåning i banker 410 miljarder kronor. Den samlade fondförmögenheten enligt definitionen hade vid ovan utgången av andra kvartalet 1997 stigit till 434 miljarder kronor, en

Z Aktiefrämjandet/TEMO:s undersökning, 9/9-31/10 1996, 1500 genomförda intervjuer.

SOU 1997: 131 Bilaga 5 237

ökning med 115 miljarder kronor sedan årsskiftet. Ökningen är en följd ökat nysparande samt högre börsvärde. av

Figur Fondförmögenheten den 30 juni 1997 fördelad på olika per fondlyper Råntefonder 19%

Blandfonder 13%

Aktiefonder 68%

Källa: Svensk Fondstatistik

I det följande presenteras de olika fonder som finns i Sverige. Det är svenska, utländska och utlandsplacerande aktie- och räntefonder samt kombinationer dessa. Även vissa typer derivatfonder, såsom av av fonder handlar med optionsrätter, förekommer. Nedan redovisas som respektive fondtyp. I bifogade tabeller kan den årliga avkastningen åren 1990-1996 samt den historiska standardavvikelsen för två perioder, respektive 1994-1996 avläsas. åren 1990-1996

4.2 Räntefonder

Generellt indelas räntefondema i tre kategorier:

Korta räntefonder med inriktning placeringar i statsskuldväxlar -

och certifikat

Medellånga räntefonder med genomsnittlig löptid 2 till 3 år - en Långa räntefonder med en genomsnittlig löptid ca 5 år -

Räntefonder placerar i räntebärande värdepapper, främst i stats- och bostadsobligationer samt i certifikat. Beroende fondens inriktning placeras andelsägarnas inbetalda medel med tonvikt olika löptider. De minst riskfyllda fonderna, om man bortser från

placeringshorisonten, utgörs placeringar i räntefonder med

av

13Enligt statistik från Sverigesriksbank och Svensk Fondstatistik. MAvkastningen redovisas nominellt och är mätt i svenska kronor.

238 Bilaga 5

inriktning på korta svenska räntebärande värdepapper. Fonderna har under perioden i genomsnitt avkastat 10 procent år. Avkastningen per har under åren successivt sjunkit, vilket beror de successivt sjunkande korträntoma. Den historiska standardavvikelsen åren 1990- 1996 i dessa fonder ligger omkring 1-1,5 procent. Placeringar med längre löptid är möjliga i medellånga och långa svenska räntefonder. Kraftiga räntefall under åren 1995 och 1996 bl.a. i obligationer med 1-10 års löptid har bidragit till att avkastningen under perioden varit gynnsam. Medellånga och långa svenska räntefonder har under perioden i genomsnitt avkastat 12 respektive 14 år procent per och uppvisar en historisk standardavvikelse 2-6 procent.

Ju längre genomsnittlig löptid duration desto högre potentiell

kursvinst eller förlust beroende på hur marknadsräntan utvecklas. Duration är ett mått hur länge placering är bunden, dvs. hur en många år det tar innan får tillbaka det placerade kapitalet. För man en skuld gäller det hur många år det tar innan lånebeloppet inklusive ränta är betalt se vidare i underbilaga 4.

3 Blandfonder

Blandfonder placerar både i aktier och räntebärande värdepapper. Den vanligaste fördelningen är 2/3 aktier och 1/3 räntebärande värdepapper. I vissa blandfonder kan fördelningen variera kraftigt från tid till annan beroende på förvaltarens förväntningar utvecklingen på aktieom respektive räntemarknaden. Vissa blandfonder placerar enbart i svenska värdepapper, andra blandar med mindre del upp en internationella placeringar, ytterligare andra placerar enbart internationellt. Den vanligaste fördelningen är huvudparten att av aktiedelen är placerad i svenska aktier, mindre del i utländska aktier en och att hela räntedelen är placerad i svenska räntebärande värdepapper. Fonderna visar volatil trend än traditionella räntefonder. en mer

Avkastningen visar en stabil utveckling. Den genomsnittliga

avkastningen har varit 11 procent år. Vidare har nedgång ca per en under 10 procent och uppgång över 30 år varit en procent per ovanlig. Den historiska standardavvikelsen har legat omkring 7-17 procent.

4.4 F örvaltade fonder

De så kallade förvaltade fonderna placerar enbart i aktier. Majoriteten av portföljen är placerad i svenska aktier, även varierande del i men en utländska aktier. Alla fonder har placerat i Sverige vad som mer än som

SOU 1997: 131 Bilaga 5 239

motsvaras världsindex, och mindre än 100 procent placerat i svenska

av aktier, hamnar i den här kategorin.

Den årliga avkastningen har under perioden 1990-1996 i genomsnitt varit 14 procent och varierat mellan en nedgång 30 procent och en uppgång på 40-50 procent per år. Standardavvikelsen sedan år 1990 ligger på ca 20-22 procent.

5 Globalfonder

Fonderna placerar enbart i aktier. Länderfördelningen i fonden motsvarar i regel ungefär världsindex. Det innebär att majoriteten av tillgångarna utgörs av amerikanska, japanska, brittiska och tyska aktier. Fördelningen kan emellertid variera högst väsentligt fonderna emellan.

I globalfondema är således riskspridningen i olika valutor och aktiemarknader förhållandevis stor. Det innebär att den historiska standardavvikelsen har varit lägre än i t.ex. allemansfonder och rena Sverigefonder. Den genomsnittliga avkastningen under perioden har varit ca 9 procent per år. Nedgångar under 10-15 procent och uppgångar över 35 procent per år har varit ovanliga. För globalfondema har den historiska standardavvikelsen i genomsnitt varit 15-17 procent.

4.6 Sverigefonder och allemansfonder

Allemansfonder tidigare skattegynnad sparform med särskilda

var en spar- och placeringsregler. Allemansfondema kan ha en liten del

placerade i utländska aktier, medan Sverigefonderna placerar enbart i

svenska aktier.

Bortsett från år 1990, då fonderna sjönk med i genomsnitt 20 procent, har avkastningen varit mycket god, i synnerhet under åren 1993, 1995 och 1996. Den årliga avkastningen under dessa år har i genomsnitt varit 40-60 procent. Förklaringama till den kraftiga börsuppgången år 1993 var bl.a. deprecieringen av den svenska kronan, vilken bidrog till att de svenska exportforetagen kunde öka sina vinster mätt i svenska kronor. Kraftigt fallande korta och långa räntor samt en successivt förbättrad konjunktur är några av Förklaringama till den positiva börsutvecklingen under åren 1995 och 1996. För perioden 1990-1996 har den genomsnittliga avkastningen varit ca 15 procent per år. Standardavvikelsen sedan år 1990 har legat omkring 20-23 procent.

15Enligt den indelning Svensk Fondstatistik tillämpar.

240 Bilaga 5 SOU 1997: 131

7 Land- och regionrelaterade fonder

Fonderna placerar i aktie- och ränterelaterade instrument i specifika länder och regioner. Land- och regionfonder hemmahörande i Norden och Europa har haft en genomsnittlig avkastning på 6-15 procent

per år. Nivåema har varierat mellan en uppgång 40 procent och

en nedgång på 15-20 procent. Den historiska standardavvikelsen har legat omkring 20 procent. Amcrikafonderna har i genomsnitt avkastat 15

ca procent per år och avkastningen har varierat mellan uppgång på 20-

en 30 procent och en nedgång på 15-20 procent. Fonderna har uppvisat

en historisk standardavvikelse omkring 15-17 procent. Asien- och Japanfonder är något mer volatila och visar en standardavvikelse för samma period på 20-30 procent. Avkastningsmässigt under perioden har Japanfonderna haft en synnerligen ogynnsam utveckling. Under perioden 1990-1996 har de sjunkit ca 17 procent, vilket motsvarar

en genomsnittlig negativ avkastning om 2,6 procent per år. Nedgången har framförallt orsakats av en svag ekonomisk utveckling, allvarlig

en bank- och finanskris samt svårigheter att öka allmänhetens framtidstro. Det för korta räntor normgivande diskontot har sedan april 1991 sänkts från 6 till 0,5 procent. Studeras aktieutvecklingen för perioden 1980- 1996 förändras emellertid bilden, då den japanska börsen under perioden visar en uppgång om totalt 223 procent. Det motsvarar

en årlig genomsnittlig uppgång om 7,14 procent. En återkommande observation för placeringar i aktier är således att andelsägaren bör ha en lång placeringshorisont.

Så kallade Emerging Markets-fonder placerar på tillväxtmarknader runt i världen, i exempelvis Latinamerika, Fjärran Östern och

om Östeuropa. Häri ingår även fonder med fondplaceringar inriktade på enskilda länder i Östeuropa såsom Ryssland, Tjeckien, Polen m.fl. Emerging Markets-fonderna förutom Östeuropa introducerades åren 1992-1993 och har sedan dess haft volatil avkastningsutveckling.

en Under år 1993 steg fonderna ca 100 procent för att därefter under åren 1994-1995 falla med ca 20 procent årligen. Standardavvikelsen sedan januari 1994 har legat runt 20 procent. Östeuropafonderna introducerades åren 1995-1996 och har under år 1996 avkastat 80

ca procent.

Sammanfattningsvis varierar avkastningen kraftigt i Latinamerika-, Asien- och Emerging Markets-fonder. Den historiska standardavvikelsen i fonderna är därför högre än i de tidigare redovisade.

Bilaga 5 241

8 Branschfonder

Fonderna placerar i aktier i specifika branscher, t.ex. fastigheter, kommunikation och läkemedel. Fonderna har under perioden 1990- 1996 i genomsnitt avkastat 9 procent per år och den historiska standardavvikelsen sedan år 1990 har legat omkring 20 procent.

5 Slutsatser

- Skilda tillgångsslag uppvisar olika egenskaper vad gäller både avkastning och risk. I en studie av olika portföljer av korta räntebärande statspapper, långa statsobligationer respektive aktier visar det sig att risken i hög grad är beroende av vilken placeringshorisont man utgår ifrån. Studien visar att med en ettårig placeringshorisont förefaller både obligationer och aktier som en relativt riskfylld placering. Sannolikheten för att under ett godtyckligt år under perioden 1919-1996 erhålla negativ avkastning på placeringen var ca 28 procent för aktier och ca 15 procent för långa obligationer, medan den korta räntebärande portföljen alltid i genomsnitt genererat en årlig positiv avkastning. - Vid en 20-årig placeringshorisont har samtliga tillgångsslag genererat en årlig positiv nominell avkastning. Om real avkastning beaktas är aktier det enda tillgångsslag under samtliga

som studerade 20-års perioder givit en positiv avkastning. Däremot har det under de studerade 20-års perioderna varit en betydande risk att erhålla negativ real avkastning både statsskuldväxlar och statsobligationer. - Volatiliteten i avkastningen aktie- och obligationsmarknaden uppvisar en ökning framförallt sedan 1970-talet. För obligationer ökade Volatiliteten i avkastningen från 5 till 10. procent, medan ökningen för aktier var från 10 till 25 procent. Diversiñering genom att sprida riskerna i skilda tillgångsslag - som inte är korrelerade skapar lägre risk i en portfölj eller ett fondinnehav. Genom att placera i både svenska och utländska tillgångar minskar den totala risken hos t.ex. fondandelsägaren. - Genomgången av de olika fonderna bekräftar att räntebärande värdepapper visar en stabil avkastningsutveckling, vilket också leder till att standardavvikelsen blir låg. ° Blandfonder sprider sina placeringar dels i aktier, dels i räntebärande värdepapper. Det leder till att fonderna har lägre standardavvikelse än t.ex. allemansfonder.

242 Bilaga 5

- Globalfonder och så kallade förvaltade fonder sprider sina aktieplaceringar och därmed också sina valutarisker, vilket leder till att fonderna får lägre standardavvikelse än fonder som placerar alla ägg i en korg, t.ex. bransch- och regionspecifika fonder. Det talar således för portfoljdiversiñering, en blandning av internationella och inhemska placeringar samt en väl avvägd spridning mellan aktie- och obligationsmarknaden. ° Specifika Sverigefonder och allemansfonder har en genomsnittlig standardavvikelse på 20-23 procent, vilket får anses relativt högt i jämförelse med de övriga fonderna. Sannolikt beror det på att Stockholmsbörsen i ett internationellt perspektiv är en förhållandevis liten börs, med ett fåtal stora företag som dominerar

börsutvecklingen.

° Land-, region- och branschspecifika fonder har bland de studerade fonderna högst historisk standardavvikelse.

SOU 1997: 131 Bilaga 5 243

Referenser

Danielsson H 1994, Internationell aktieförvaltning, SNS Förlag,

Stockholm. Ds 1993:57, Placeringsregler för försäkringsbolag, Allmänna Förlaget,

Stockholm. Elton E M Gruber 1991, Modern Portfolio Theory and Investment

Analysis, John Wiley Sons, New York. Frennberg P B Hansson 1991, Bör pensionssparande ske i aktier

Avkastning olika tillgångar 1919-1990, Ekonomisk debatt, årg.

19 nr s. 219-229. Frennberg, P B Hansson 1992, "Computation of a Monthly Index

for Swedish Stock Retums 1919-1989", Scandinavian Economic

History Review, s. 3-27. Frennberg, P B Hansson 1992, "Swedish Stocks, Bonds, Bills and

Inflation 1919-1990", Applied Financial Economics, 79-86.

s. Hässel L M Norman 1997, De finansiella marknaderna i ett

internationellt perspektiv, SNS Förlag, Stockholm.

Bilaga 5 245

Underbilaga 1

Tabeller 1 Genomsnittlig avkastning och risk för olika fondkategorier 2 Svenska räntebärande fonder, korta 3 Svenska räntebärande fonder, medellånga 4 Svenska räntebärande fonder, långa 5 Svenska räntebärande fonder, utlandsplacerande 6 Blandfonder 7 Förvaltade fonder 8 Globalfonder

9 Sverigefonder

10 Allemansfonder 11 Norden inklusive Sverige 12 Norden exklusive Sverige

13 Tysklandsfonder

14 Schweizfonder 15 Europa, diverse

16 Europafonder

17 Amerikafonder

18 Japanfonder

19 Asien inklusive Japan 20 Asien exklusive Japan 21 Asien, länder 22 Latinamerikafonder 23 Emerging Markets 24 Branschfonder

25 Småbolagsfonder

26 Optionsfonder

Avkastningsriskkvot den totala avkastningen och O

1 a ,

+

standardawikelsen. Beräkningen är gjord på nämnda sätt, då det är svårt att tolka

standardawikelsernära Vidare ärberäkningensutformningviktig vid jämförelsemellanolika

tillgángsslag, exempelvis vid en jämförelse mellan en aktiefond och en kort

penningmarknadsfond.

246 Bilaga 5 SOU 1997: 131

1 Genomsnittlig avkastning och risk för olika fondkategorier

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast-Genom. Avkastn.

januari Ärsavkastning ning årlig riskkvot

av- Fonder 1990 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96kastning 1990-961 Svenskaräntebärande,kona 1,38 13,33 11,37 14,17 9,24 5,81 8,87 7,76 95,41 10,04 1,09 Svenskaräntebärande.

medellánga 4,09 12,33 12,66 12,79 16,00 -2,50 17,83 14,39 117,60 11,75 1,07 Svenskaräntebärande,långa 5,23 13,97 17,12 13,08 20,59 -4,55 20,02 17,36144,72 13,64 1,08 Svenskaräntebärande,

utlandsplacerande. 10,79 11,15 7,15 23,95 24,72 -7,78 4,64 4,63 85,87 9,26 0,99

NordeninklusiveSverige 19,70 -15,86 1,02 6,28 84,65 8,02 6,81 38,28166,10 15,01 0,96 NordenexkIusiveSverige 18,33 -22,21 4,56 9,00 72,11 8,53 -5,90 43,17123,13 12,15 0,95

AsieninkIusiveJapan 22,71 -26,56 13,68 25.00 103,56 -20,90 -8,54 4,25 60,22 6,97 0,87 AsienexklusiveJapan 24,89 -20,22 15,49 47,10 127,06 -25.27 -6,38 14,64 146,81 13,78 0.91 Asien,länder 29,75 -21,06 11,62 43,18 148,65 -24,01 -11.83 17,93 147,89 13,85 0,88 Latinamerikafonder 45,19 -15,04 81.90 21,69 68,51 -14,61 -27.70 23,12 140,89 13,38 0,78 EmergingMarkets 23,59 105,02 -20,88 -19,63 32,60 Branschfonder 22,01 -22,34 4,21 17,92 61,40 -9,39 7,06 22,03 82,32 8,96 0,89 Smábolagsfonder 21,62 -20,81 13,82 13,74 73,29 -0,66 -5,00 20,35 101,78 10,55 0,91 Optionsfonder -7,01 23.00 186,42 -31,61 -10,04 53,72

1Avkastning/enhetrisk

Bilaga5 247

2 Svenska räntebärande fonder, korta

Redovisning1% Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvol Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-961 Kod-koda0-.90dagar, 780dagar

NordbankenLikviditetsfond 1,08 0,53 13,87 11,37 14,00 8,96 6,75 8,61 6,62 94,73 1,09 NordbankenSekura 1,19 0,60 12,54 11,04 13,09 8.43 5,87 8,33 6,43 87,04 1,08 SkandiaBankenLikviditetsfond 0,49 6,77 8,47 6,51 SkandiaSEKShortTenn 0,44 5,64 7,28 5,73

KamaFonder0-360dagar ABBLikviditefsfond 0,70 16,03 9,50 6,44 8,78 7,64 AlfredBergPenningmarknadsfond 0,75 9,38 6,35 9.23 8,53 AnsvarAvkastningsfond 0,52 11,19 13,18 8,26 7,13 8,91 8,37 AragonPenningmarknadsfond1,42 0,90 16,10 11,05 14,91 8,76 5,94 9,73 8,86 103,91 1,09 BancoRäntefond 1,51 0,76 13,06 11,67 14,84 9,28 6,00 8,86 8,16 97,75 1,09 CarlsonSEKShortBond 0,90 10,95 12,37 8,18 5,97 8,89 7,95 FolksamPenningmanrnadsfond 9,31 7,74 Föreningsbanken

Penningmarknadsfond 1,58 1,17 14,04 10,98 13,39 8,98 5,35 9,43 11,11 100,33 1,09 Hagströmer Qviberg

Garantifond 0,71 0,43 12,15 10,33 10.93 7,94 6,49 7,57 6,07 80,02 1,08 HandelsbankenRäntefond 1,54 0,83 13,01 11,93 16,49 9,17 5,07 8,89 7,97 72,53 1,06 HandelsbankenSeniorbofond

Ränta 1,48 0,80 13,00 11,37 14,10 7,77 4,22 7,98 7,03 86,39 1,08 HandelsbankenSfatspappersfond 7,92 LänsförsäkringarLikvidifelsfond 0.63 9,18 6,73 8,79 7,06 NordbankenRäntefond 1,42 0,88 13,41 11,15 13,83 10,53 4,78 9,02 7,70 95,12 1,08

1Avkastning/enhetrisk

248 Bilaga 5

2 Svenska räntebärande fonder, korta forts.

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-961 S-E-BankenFundSvRäntefond 1,15 4,96 8,88 7,32 S-E-Banken

Penningmarknadsfond 1.49 0,89 12,97 11,87 14,19 10,04 5,25 8,99 7,56 95,94 1,08 S-E-BankenSkandifond

ShortSEK 1,12 9,28 5,23 8.86 7,42 SkandiaBanken

Penningmarknadsfond 0,81 13,88 10,98 6,12 9,39 8,81 SkandiaBankenRäntefond 1,44 0,87 12,93 11,70 13,80 9,95 5,87 9,18 8,57 98,07 1,09 Sparbanken

Penningmarknadsfond 1,50 1,05 13,62 11,51 15,02 11,07 5,83 10,10 9,32 106,17 1,09 SparbankenSwedishLiquidity 1,01 9,86 5,67 9,93 8,93 TreviseStatsskuldväxelfond 0,69 7,71 6,87 8,67 7,82 TryggLikviditetsfond 8,89 TryggPenningmarknadsfond1,53 0,90 12,87 11,67 14,05 8,26 5,36 9,28 8,88 95,09 1,12 WASAPenningmarknadsfond1,48 0,90 13,01 11,46 14,05 11,69 3,77 8,46 8,83 96,53 1,12 ÖhmanPenningmarknadsfond 8,41

FondbörsensindexSSV

90dagar 1,27 0,53 13,93 12,34 14,67 9,42 7,27 8,98 7.19 101,23 1,09

180dagar 1,51 0,65 13,49 12,58 15,01 9,68 6,83 9.31 8,24 103.71 1,09

1Avkastning/enhetrisk

Bilaga 5 249

3 Svenska räntebärande fonder, medellånga

Redovisning%i Slandardav.

sedan Avkasl- Avkastn. januarijanuari Årsavkastning ning riskkvot

Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-961 topic/eran är Aragon

Avkastningsiond1-5 ár 2,78 3.19 14,29 13,82 14,45 11,77 -0,36 13,00 16,54 118,35 1,09 HagströmerSwedish

HighYield0-3 2,82 10,73 12,06 11,83 0.08 14,01 12,15 Handelsbanken

Avkastningsfond 2,52 2,27 12,92 13.58 14,55 14,79 1,98 12,65 10.72 114,51 1,09 Handelsbanken

SwedishBond0-3 år 2,48 12,51 15,05 -0,32 12,72 10,37

Vana/ar minst5är AlfredBergAvkastningsfond0-10 14,44 13,73 AragonSwedish

HighYield0-5 år 4,12 3,22 9,09 2,57 13,35 8,46 -0,29 14,58 14.75 80,34 1,04 LänsförsäkringarStatsobligationer 17,22 15,80 Länsförsäkringarobligation06 4,29 21,49 -1,61 17,74 15,93 Nordbanken

Obligationsfond06 5,17 5,82 13,43 15,99 14,93 20,05 -4,09 20,23 17,08 145,08 1,08 Nordbanken

0bliga1ionsinvest0-6är 5,87 13,19 12,34 18,47 -4,30 20,16 16,93 S-E-Banken

Avkastningsfond08 4,46 4,04 12,06 18,82 11,04 16,30 0,20 18,10 11,63 127,14 1,08 S-E-BankenFund

Avkastning0-8år 11,80 S-E-BankenSkandifond

SwedenFlexible 17,46 11,42 Sparbanken Räntefond

1 uppåt 24,88 19,94

- SparbankenRäntefond

0 uppåt 26,38 19,94

- SparbankenSvenska

KyrkansRäntefond 7,93 11,59 21,59 -4,30 25,11 19,78

1Avkastning/enhetrisk

250 Bilaga 5 SOU 1997: 131

3 Svenska räntebärande fonder, medellånga forts.

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-96 TreviseStatsobiigationsfond

0-10 5,91 -8,17 19,68 16,01 TryggObligationsfond1-5år 5.47 5,20 12,19 12,60 11,10 16,24 -6,55 16,88 17,76 109,84 1,05

Ovriga S-E-BankenHorisont96 3,48 4,78 15,43 13,91 SkandiaGarantifond2 99 18,15 15,65 SparbankenExactaMars 7,19 SparbankenExactaSeptember 7,48

SOXObligaiionsindex1-3år 2,82 2,18 13,17 15,94 14,24 14,08 3,69 13,28 13,70 128,37 1,09 SOXObligationsindex år3-5 4,88 4,20 13,81 18,54 14,28 21.93 -3,02 17,68 18,24 153,67 1,09 SOXObligationsindex uppåt8,205 7.90 15.91 22,34 11,41 27,07 -12,21 25,80 21,36 169,07 1,06 SOXObligationsindexsamtliga 4,75 4.35 13,88 18,42 13,42 20,65 -2,16 18,32 17,06 150,08 1,09

t Avkastning/enhetrisk

Bilaga5 251

4 Svenska räntebärande fonder, långa

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-961 löpt/der,m/nstZáI ABBObligationsfond1-15år 5,78 5,44 15,64 16,87 12,97 23,49 -7,90 17,02 15,69 135,08 1,07 AlfredBergObligationsfond2-7 5,57 21,21 -5,74 20,46 18,32 AlfredBergSicav

obligationSverige 16,06 BancoAvkastningsfond2-10 5,45 5,72 14,42 17,79 13,36 20,54 6,00 19,63 17,45 143,23 1,08 CarlsonSEKLongBond

1,5-10 5,27 15,90 12,00 22,41 -1,85 23,34 14,85 ErikPenserAvkastningsfond1-8 år 14,19 FolksamObligationsfond2-10 20,14 19,27 FrontrunnerSwedishBonds 16,07 FöreningsbankenRäntefond1 3,03 3,15 14,56 13,82 14,19 16,97 2,09 15,53 15,30 136,84 1,10 FöreningsbankenRäntefond2 3,13 3,14 13,98 14,54 14,34 16,51 1,52 15,55 14,92 134,46 1,10 FöreningsbankenTillväxtfond 3,17 16,40 -0,05 15,41 14,62 HagströmerObligationsfond 5,03 5,32 12,92 16,71 12,69 18,23 -9,26 19,19 15,96 120,21 1,07 HandelsbankenObligationsfond5,62 5,80 15,19 19,04 14,03 21,92 -5,99 20,61 18,14 155,36 1,08 S-E-Banken

Obligationsfond2-8 år 5,57 5,72 13,09 17,99 11,71 20,38 6,87 20,79 15,25 132,64 1,07 SEBSkandilond

SwedenBond 5,78 5,59 13,11 17,54 12,01 20,56 -6,04 20,36 15,18 133,86 1,07 SkandiaKapitalmarknadslond 5,44 13,19 23,99 -3,47 20,86 19,71 SkandiaBankenObligationsfond5,80 5,50 13,11 17,03 13,29 23,86 -2,69 21,01 19,47 161,31 1,08 SkandiaSwedishBond24 år 5,88 -10,32 12,91 20,31 SparbankenObligationsfond 7,09 8,16 13,67 18,87 12,76 24,12 -3,83 26,25 20,16 175,90 1,08 SparbankenSparFondobligation 8,17 12,86 22,89 4,95 25,38 20,18 SparbankenSwedishBond2-uppál 7,88 19,94 12,61 20,47 -5,00 25,88 19,59 WASAObligationsfond3-7 5,19 16,57 14,26 16,08 -5,59 20,04 20,45 ÖhmanObligationsfond2-10 18,08

SOXObligationsindex1-3 2,82 2,18 13,17 15,94 14,24 14,08 3,69 13,28 13,70 128,37 1,09 SOXObligationsindex3-5 4,88 4,20 13,81 18,54 14,28 21,93 -3,02 17,68 18,24 153,67 1,09 SOXObligationsindex uppåt8,205 7,90 15,91 22,34 11,41 27,07 -12,21 25,80 21,36 169,07 1,06 SOXObligationsindexsamtliga 4,75 4,35 13,88 18,42 13,42 20,65 -2,16 18,32 17,06 150,08 1,09

1Avkastning/enhetrisk

252 Bilaga 5

5 Svenska räntebärande fonder, utlandsplacerande

Redovisningi% Standardav.

sedan Avkast- Avkastn. januari januari Ärsavkastning ning riskkvot

Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-961 ABBGlobalObligationsfond -0,02 2,39 FöreningsbankenRäntefond

Europa 4.20 12,23 16,19 -0,04 14,19 6,41 HandelsbankenInter

Avkastningsfond 7,67 12,60 9,82 21,32 17,58 -9,23 4,52 7,34 79,63 1,09 S-E-BankenInter-obligation 8,67 6,00 29,25 32,06 -13,24 6,04 3,71 S-E-BankenInter-

Penningmarknad 7,26 0,80 27,88 21,63 -5,79 4,04 1,98 SparbankenlnterRäntefond 10,79 8,75 9,69 13,58 29,07 36,12 -10,61 7,12 5,95 122,06 1,01

1Avkastning/enhetrisk

Bilaga 5 253 6 Blandfonder

FöreningsbankenMixfond 7,96 7,82 8,53 6,46 16,87 27,95 6,04 13,69 23,92 158,11 1,06

Donationsmedelsfond 16,88 9,54 -32,15 22,04 14,57 33,00 9,26 13,15 26,93 98,00 0,94

S-E-BSkandifondInternational13,59 10,07 -9,16 16,21 27,08 36,11 -12,84 5,12 11,90 87.17 0,96

i Avkastning/enhetrisk

254 Bilaga 5 SOU 1997: 131

v

7 Förvaltade fonder

Redovisning%i Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-961 BancoAktiesparfond 16.88 10,57 -29,20 6,50 16.26 40,48 -2,02 9,03 28,62 69,21 0,92 BancoSydvedfonden 22,24 14,25 -19,70 14,26 18,21 65,67 17,08 14,76 42,91 245,02 0.98 Folksamldrottsfond 28,58 HagströmerQvibergSelect 12,45 -9,95 10,38 42,61 9,35 10,45 37,76 HagslrömemovibergStrategi20,35 12,36 -15,12 -14,84 23,28 50,80 8,13 12,79 40,52 130,30 0,94 Handelsbanken

SeniorbofondAktie 11.37 6,13 43,41 2,93 15,67 30,37 NordbankenSpektra 14,96 10,52 -15,08 4,21 27,28 38,70 -1,76 8,37 26,58 110,53 0,97 S-E-BankenAktiesparfond 17,91 9,75 -13,56 15,50 13,64 43,57 -1,60 16,21 25,95 134,60 0,96 S-E-BankenFundSverige 13,74 4,55 19,40 37,58 S-E-BankenTrygghetsfond 21,20 14,52 -26,25 11,71 3,39 48,96 7,07 20,66 39,94 129,39 0,93 SparbankenAktiesparfond 21,92 14,15 -27,53 16,17 0,25 62,12 1,18 18,95 40,34 131,11 0,92 Sparbanken Aktiefond 18.02 39,65 SparbankenKapitalinvest 20,97 13,27 -28,43 19,07 6,36 62,33 5,29 21,40 34,88 153,67 0,94 SparbankenSparinvest 22,06 14,47 -32,58 21,33 3,46 64,81 1,74 18,14 38,12 131,56 0,92 Sv.Kyrkans

Värdepappersfond 21,67 13,31 -22,73 4,44 -0.08 88,24 5,36 23,10 42,55 180,64 0,95 WASAHjämfonden 19,74 26,88 ÖhmanHjärt-oohLungfond 16,88 11,04 0,63 26,21 21,27 43,20 6,55 25,32 27,48 275.43 1,03

1Avkastning/enhetnsk

8 Globalfonder

l

FlemingInternationalEquity 17,77 11,68 -21,59 7,86 30,41 54,01 -16,07 1,27 14,53 65,35 0,91 FramlingtonInternationalGrowth 12,85 41,82 16,72 37.97 -13,65 -1,98 17,44 FöreningsbankenGlobal 17,42 12,38 -16,35 6.72 9,83 63,92 -14,54 1,15 17,82 63,69 0,91

HagströmerUtlandsfond 18,77 13,78 -29,80 4,34 24.34 43,67 -9,59 5,98 15,14 44,35 0,89 HandelsbankenSvSelIntern. 16,57 11,62 -25,48 9,68 23,24 36,45 -13,50 2,51 12,87 37,56 0,90 HandelsbankenUtlandstond 15,83 11,47 -21,43 11,40 24,78 31,91 -10,75 2.19 13,69 49,38 0,91

S-E-BankenSkanditondGlobal16,19 11,64 -15.55 21,47 21,99 36,95 -14,14 4,77 16,24 79,20 0,94 S-E-BankenUtlandsfond 15,85 11,77 -15,94 19.73 20,68 37,13 -13,38 4,86 16,92 76,88 0.94 SkandiaEthical 12,68 34,53 -9,16 8.03 22,34 SkandiaBankenVärlden 15,83 10,90 -21,71 4,03 25,05 49,94 -8,64 8,72 19,85 81,79 0,94 SparbankenSparFondGlobal 12,32 5.43 26,13 49,67 -15,64 4,87 19,31 SparbankenGlobalEquity 17,45 13,23 -9,36 25,19 26,79 48,01 -15,89 4,20 17,40 119,10 0,95 SparbankenUtlandsfond 17,17 12,50 -10,81 29,24 24,63 35,16 -7,24 2,28 18,34 118.01 0,95 SveciaFirstGlobal 14,21 TempletonGlobalGrowth 14,17 18,13 62,58 -6,33 2,17 16,83 WASAGlobal 12,23 9,45 17,98 65,98 -22,40 -10,24 13,26 FTAworldTotalRetum 16,83 11.90 -24,59 17,83 21,07 44,50 -5,60 6,63 16,65 82.53 0,93

1Avkastning/enhetrisk

9 Sverigefonder

FöreningsbankenSverige 21,87 12,96 -31,41 13.05 5,09 47,98 10,18 19,61 38,46 120,03 0.92 HagströmerQvibergSverige23,25 12,77 -24,55 48,79 18,49 54,31 9,44 17,43 49,76 142,17 0,92 HandelsbankenAktiefond 22,87 12,99 -29,65 7,47 3,67 56,91 7,01 18,32 39,67 117,49 0,91 HandelsbankenPlaceringsfond 13,49 10.77 20,02 38.69 HandelsbankenReavinstfond23,63 14,16 -16,38 27,76 4,61 101,71 19,11 22,21 38,08 353,10 1,00 HandelsbankenSBCBo 20,32 12.38 -23,05 8,68 6.10 37,07 3,19 19,37 34,48 101,47 0.92 HandelsbankenSwedishEq. 43,73 LänsförsäkringarSverige 14,12 13,03 13,80 57,65 5,04 14,00 39,14 NordbankenSverige 22,21 14,26 -19,40 8,23 16,49 45,85 11,90 12,83 40,33 162,59 0,94 NordbankenSweden 19,93 13,65 4,85 15,08 13,89 46,85 9,82 14,13 39,69 253,33 1,00 OdinSverige 16,81 65,86 S-E-BankenSverigefond 19,56 13,79 -16,48 8,41 11,31 47,28 7,15 20,62 39,83 168,26 0,96 SkandiaBankenAktieiSverige 13,41 8,13 58,84 13,54 16,92 42,15 SkandiaSwedishEquity 10,26 36,22 SparbankenSparfondSverige 14,12 23,76 10,54 63,12 8.60 22,22 45,35 StockHomeBrokersEagle 40,63 TreviseTillväxtfond 22,34 46,14 TryggSverige 21,25 13,48 -26,84 5,98 5,51 42,94 5,27 16,32 40,86 101,69 0,91 WASASverige 13,41 9,62 18,83 46,47 12,44 17,45 40,83

AffärsvärldensGeneralindex22,94 13,46 -31,06 5,47 -0,54 53,71 4,85 18,01 38,44 90,41 0,89 FindatasAvkastningsindex23,10 13,54 -30,02 8,42 2,31 56,32 6,51 20,66 43,28 123,44 0,91

1Avkastning/enhetrisk

Bilaga 257

10 Allemansfonder

Redovisningi% Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvol Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-96 BancoAllemansfond 21,08 13,64 -28,06 8,87 10.67 56,35 5,14 16,61 38,13 129,51 0,93 BancoHumanfond 13.93 6.29 41,04 64,32 9.33 16.98 38,78 BancoIdeellaMiljöfond 22,21 13,58 -27,78 13.04 10,16 63,69 13,74 17,47 38,03 171,49 0,94 BancoSamaritfond 18,76 38.92 CarlsonCancerfonden 21,66 13.67 -21,39 16,34 -0,70 60,93 13,42 20.25 39,85 178,76 0.95 CarlsonVärldsnaturfonden 21,23 13,65 -22,24 15,44 3,25 57,05 11,01 22,33 42.71 182,09 0,96 Föreningsbanken1 21,62 13,15 -27,72 6,58 14,61 41,37 6,19 17,83 36,44 113,09 0,92 Föreningsbanken2 18,47 13,35 -15,19 10,14 12,84 34,96 1,19 18,69 37,38 134,71 0,95 H QAllemansfond 21,69 13,13 -13,23 8,30 14,64 50,16 11,14 15,27 49,68 210,20 0,97 HandelsbankenChans/Risk 22,06 13,37 -21,07 10,76 3.60 47,38 10,05 21,40 36,13 142,76 0,93

SkandiaBankenAllemansfond21,80 13,32 -30,72 18,01 -2,14 57,93 12,57 17,73 42,79 139,11 0,93 1Avkastning/enhetrisk

10 Allemansfonder forts.

AffärsvärldensGeneralindex 22,94 13,54 -31,06 5,47 0,54 53,71 4,85 18,01 38,44 90,41 0,89 FindatasAvkastningsindex23.10 13,46 -30.02 8,42 2,31 56.32 6,51 20,66 43,28 123,44 0,91 1Avkastning/enhetrisk

ll Norden inklusive Sverige

FöreningsbankenNorden 18,66 12,56 -16,06 -9,53 -12,62 84,95 1,23 8,00 31,71 76,72 0,91 HandelsbankenSvSelNordic 10,43 34,23 NordbankenNorden 18,05 13,45 -14,42 5,91 12,65 57,29 6,02 5,54 35,95 144,30 0,96 OdinNorden 16,41 2,48 46,38 279,08 9,81 -2,82 67,35 S-E-BankenSkandifondNordic17,83 13,88 -11,83 0,24 9,98 46.44 4,43 9,11 34,81 118,65 0,95 SkandiaBankenIdéerförLivet-fond 33,63

i Avkastning/enhetrisk

12 Norden exklusive Sverige

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januarijanuari Årsavkasming ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-961990-961 Nordenex/øiSve/ige CarlsonNordic 15,43 2,18 10,08 76.43 6,51 1,22 42,32 HandelsbankenNorden 18,21 16,97 -17.94 0,03 7,32 56,65 8,29 -2,99 33,10 92,95 0,93 SE-BankenNorden 18,45 13,77 -26,48 11.48 9,60 54,31 1,41 0,97 31,73 86,97 0,92

Norden,länder CarlsonFinland -8,21 53,03 HandelsbankenNorge 40,80

l Avkastning/enhetrisk

Bilaga 261

13 Tysklandsfonder

Redovisning%i Siandardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-961 ABBGennany 18,16 14,20 -12,32 -6,04 15,19 59,32 -11,12 0,53 16,14 56,90 0.90 ABBTyskland 13,65 -16,62 -9,14 61,62 -8,53 -1,26 17,63 AlfredBergSiv Germany 18,20 13,44 -11,38 0,26 10,08 58,00 -11,52 -0,13 16,72 59,39 0,90

HandelsbankenGennany 17,94 12,19 -20,21 5,01 15,55 55,93 -11,93 2,14 11,62 51,58 0,90 Picietgennaval 12,97 -8,51 -1,38 21,74 SparbankenGermany 14,77 -4,11 7,52 49,49 -12,15 -11,04 18,82 SparbankenTyskland -11,27 17,39 FTAWor1dGermany 19,10 13,59 -16,00 5,73 15.92 62,30 -7,24 3,88 21,77 96,06 0,92

1Avkastning/enhetrisk

262 Bilaga 5 SOU 1997: 131

14 Schweizfonder

Redovisning1% Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-961990-961 ABBSchweizfond 18,64 14,68 -16,09 7,06 47,11 115.65 -17,12 23,60 4,32 204,56 0,99 AlfredBergSicavswitzerland19,67 11.85 -15,62 -3,76 23,45 79,09 -11,40 20,37 2,98 97,18 0,92 JuliusBaerSwissStock 11,82 40,00 72,19 40.89 21,86 1,66 TryggSchweizfond 16,57 11,41 -21,47 6.42 35,15 85,38 -10,85 22,33 6,10 142.27 0,97 FTAWondSwi1zer1and 15,84 11,92 -11,84 13,80 47,06 70,05 -6,39 29,67 5,81 222,24 1,02

1Avkastning/enhetrisk

15 Europa, diverse

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-961 Konøhenáa/eumpa CarlsonContinentalEurope 11,00 3,98 21,90 47.87 -7,69 6,65 24,39 FlemingContinentalEuropean17,11 12.63 -9,00 -6,74 13.32 70,29 -12,03 -1.06 30,77 86,40 0.93 NordbankenContinentalEurope14,52 10.20 -12,97 8,42 29.84 59,31 -2,66 8,28 15,10 136.78 0,99 S-E-BSkandifondContEurope13,81 11,56 -11,05 5.78 23,22 56,26 -15,65 5,00 20.43 93,24 0,97

Medel/iavs/ândema CarlsonMediterranean 17.93 -1,66 -6,64 57,02 -11,06 -3.10 25,28 S-E-BSkandifond

Meditenanean 20,97 17,65 -27,40 -1,03 -5,53 49,89 -11,93 -5,56 21.55 2,86 0,83

Eli/apa,änder

Storbritannien

i Avkastning/enhetrisk

264 Bilaga 5

16 Europafonder

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-961990-96 AlfredBergEurope 23,73 BancoEuropa 16.52 11.21 22.38 0,01 22.35 51,69 -5,93 9,30 24,66 84,66 0,94 CreditLyonnaisInterEuropean14.64 11,39 -7,30 -2,43 17,38 46,20 -8,55 5,46 29,18 93.38 0.96 FMGAltMirAlterumEurope 8.41 -18,79 11,39 14,33 FidelityEuropeanGrowth 11.65 -3,87 9.81 73.87 -2,68 7,66 26,83 FlemingEuropean 15,88 11.75 -4.90 -2,92 19,00 57.96 -10,94 4,93 26,26 104.76 0.96 FolksamEuropa 12,16 21,14 Frontrunnerl,EuropeanEq 15,03 10,12 -27.95 -2,29 34,10 43,32 -0,19 -0,53 14.11 53,28 0.92 FöreningsbankenEuropa 15,07 10,75 -13,57 -8,49 14,52 34.79 -9,19 2,40 24,17 40,97 0,91 GALifeEuropean 10,34 -8,66 1.62 20.39 GartrnoreEuropean 10,36 2.32 23,17 41,34 -7,19 8,13 25.08 HandelsbankenEuropa 15.13 11,36 -12,15 7.25 25,45 42,61 -11,67 5,87 17.62 85.41 0.95 HandelsbankenEsprit 14,34 11,58 -12.30 2,59 8,12 54.75 -10,79 1,83 21,12 65,63 0,94

MorganGrenfellEuropean

SparbankenEuropean 16.40 11,94 -13,50 10.28 30,79 42,26 -15,81 4,74 29,12 102,09 0,95 SparbankenSparFondEuropa 11,51 -4.36 24,69 46,07 -15,39 5,36 27,92 SveciaEuropeanTop100 17,51 38,91 -12,42 -1,51 19,10 TryggEuropafond 15,81 11,50 -15,31 3,92 25.31 44,99 -13,03 2,09 23,33 75,10 0,94 FAWorldEurope 15.39 10,96 -10,72 12.52 22,34 51,81 8,46 9,33 26,71 136.60 0.98

l Avkastning/enhetrisk

Bilaga 5 265 17 Amerikafonder

CreditLyonnaisInter-Amerique18,28 14,15 -18,68 25.55 29,59 51,58 4,86 23,21 23,35 159,51 0,97

HandelsbankenSvSelAmerica19,08 12,91 -16,92 19,71 32,03 28,45 -13,57 21,40 30,90 131,66 0,95 HandelsbankenAmerika 18,05 12,53 -10,85 16,22 37,22 26,17 -14,17 20,11 28,58 137,78 0,96 JuliusBaerUSStock 13,71 20.54 38.51 21.50 -6,12 12,62 31,43 MercuryNorthAmerican 19,30 13,43 -8,26 23,36 41,37 33,23 -7,12 29,45 27,87 227,71 0,99 MorganGrenfeIIAm.Growth 19,31 12,31 -19,84 102,23 43,15 44,36 -1,92 20,76 22,79 387,20 1,05 NordbankenNordamerika 18,11 13,02 -13,82 29,04 31,28 29,78 -12,15 21,30 22,73 147,79 0,96

S-E-BSkandifondNorthAm. 19,61 13,15 -11,05 43,75 37,57 32,35 -15,82 17,39 28,26 195,08 0.98 SkandiaMultilinkUSEquities 14.75 7,63 36.60 25,70 -11,03 19,11 24,69 SkandiaBankenUSA 14,42 33,41 37,81 44,58 25,62 34.11 SparbankenAmerican 15,92 28,82 28.63 25,27 -7,22 22,83 31,48 SparbankenAmerika 22,01 33,94 TryggNordamerika 19.45 12,69 -24,20 10,41 42,77 33,58 -15,30 13,28 25,48 92,16 0.92 WASANordamerika 29,32 FTAWorldTotalReturn

NorthAm. 17,64 14,31 -12,63 28,24 36,54 29,75 -9,42 21,68 26,88 177,59 0.98

1Avkastning/enhetrisk

266 Bilaga 5 SOU 1997: 131 18 Japanfonder

HandelsbankenJapan 22.11 15,74 -40,83 3,26 -3.05 33,99 0,01 -14,18 -10,32 -38.91 0.76 HandelsbankenJapan 17.74 0,41 -0,98 32,41 0,95 -14,01 -11,11 MemuryJapan 24,68 17,45 -29,54 6,32 -4.67 40.31 1,62 -15,47 -6,78 -19,76 0.78 MorganGrenfellJapan -13,23 S-E-BankenFundJapan 17.47 -9,96 -18,35 -12,60 S-E-BankenJapan -18,91 -12,56 S-E-BankenSkandif.Japan 23,14 17,36 -33.76 10,80 7,37 45,33 -6.90 48.57 -12,98 -8,71 0,80

FTAWoddJapTotRemm 27,26 17,54 -42,19 7,98 -0,33 47,28 8.41 -11,24 43.52 -3.61 0,78 " Avkastning/enhetrisk

SOU 1997: 13 1 Bilaga 5 267

19 Asien inklusive Japan

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkasming ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-96 ABBAsien 15,49 -17,02 -5,66 9,24 BaringPacific 27,35 19.77 -31,69 30.59 26,31 176.59 -38,39 -4,93 14,49 108,99 0,87 CreditLyonnaisInter

i Avkastning/enhetrisk

20 Asien exklusive Japan

FlemingEasternopportunities25,23 20,21 -11,59 10,16 57,47 122,28 -31,90 -11,64 14,69 135,26 0,90

HandelsbankenAsienfond 21,66 18,70 -13,26 16,70 35,28 105,37-20,19 -6,49 24,19 160,65 0,94

S-E-BankenSkanditFarEast 24,12 19,52 -19,09 27,18 56,74 128,37 -23,23 4,91 13,33 204,73 0,94 SkandiaBankenFarEast 16,59 21,81 107,12 -23,63 -0,13 30,42 SkandiaMultilinkFarEastEq 23,73 -33,68 -11,63 21,61 SparbankenPacific 24,45 18,88 -17,25 25,35 42,92 116,24 -28,17 0,00 16,98 169,36 0,93 SparbankenSparfondPacitic 18,86 4,46 30,10 106,95 -28,10 0,67 TryggAsien 88,13 -27,20 -9,04 WASAAsien -22,54 -3,99 FTAWorldPaciticBasin

exkl 22,13 18,02 -17,61 33,76 37,46 124,08-23,89 2,27

1Avkastning/enhetrisk

Bilaga5 269

21 Asien, länder

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januarijanuari Ärsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-96 1990-961 Banquelndosuezsiam 27,16 13,00 70,75 171,06 -30,11 -12,32 -18,38 BaringHongKong 27,81 23,76 -1,85 40,54 54,74161,60 -43,04 8,25 44,56 397,71 0.98 BaringMalaysiaasingapore 28,87 22,56 -55,96 -18,13 8,99 60,89 7,87 -21,32 -27,70 -61,20 0,68 CreditLyonnaisChinaGrowth 24,14 -28,61 -9,16 45,10 CreditLyonnaisIndia -31,15 0,79 CreditLyonnaislndonesian 28,39 -47.00 45.16 155,98 -29,94 -23,21 20,77 CreditLyonnaisSingapore 29,36 22,35 -11,76 14.20 64,84 183,08 -22,33 -9,40 29,12 327,25 0,95

MercurySingap0reMaIaysia32.96 26,51 -14,68 15,27 65,71 154,67 -14,70 47,06 25,85 215,06 0,89 TempletonChina -16,30 42,49 Avkastning/enhetrisk

22 Latinamerikafonder

Redovisning%i Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-961990-96 Laøhamenka

Laøhamenka,Linder Foreign ColonialArgeniinian 32,47 -16,10 66,78 -34,54 -13,74 13,77 Foreign ColonialBrazilian 44,37 32,25 63,16 91,57 25,59 51,88 35,12 -32,04 39,71 72,70 0,75 Foreign ColonialColombia 24,98 54,91 1,55 -33,61 -0,03 Foreign ColonialMexico 46,01 46,68 33,08 72,23 52,83 75.21 -53,62 -34,16 31,91 147,22 0,78 Foreign ColonialPeruvian 25,29 10,20 -17,72 5,17 MS C I EMFLatinAmerica 33,86 27,98 -20,37 140,59 42,41 77,57 -11,68 -24,30 17,71 281,27 0.90

1Avkastning/enhetrisk

23 Emerging Markets

S-E-BankenSkandifondEm.

Markets 21.81 112,97 -30,63 -19,83 11,72 SchroderEmergingMarkets 23,71 -19,26 -16,66 12,80 TempletonEmergingMarkets 18,12 19,64 111,44 -20,68 -14,70 23.04 TryggEmergingMarkets -14,58 4,31

Östeuropa FlemingEasternEuropean -11,30 85,15 MercuryEasternEuropean 143,90 PictetEasternEurope 60,74

Östeumpa,länder Foreign ColonialPoland 46,92 FMGAltMirRussianFederation 90,38 MS CI EmergingMarkets 25,14 20.35 -21,40 53,56 39,15 101.84 -73,26 -17.04 7,06 89,91 0,88

1Avkastning/enhetrisk

272 Bilaga 5 SOU 1997: 131

24 Branschfonder Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot

Fastigheter GALifeProperty 8,50 3,56 -16,49 13,64 HandelsbankenFastighetsfond17,11 12,14 -19,86 -7,77 12,07 79,26 -14,59 -10,71 15,30 30,57 0,89

Kommun/kanon GTTelecommunication 17,80 76,04 -16,37 -1,22 14,80 SparbankenCommunication 16,99 11,18 28,76 62,27 -12,20 0,74 13,09 SparbankenKommunikation 1,01 14,44

Läkemedel GTHealthre 36,59 35,25 S-E-BankenFundLäkemedel 21,09 -19,84 43,39 22,38 S-E-BankenLäkemedelsfond22,39 20,75 12,57 66,93 13,24 8,07 -20,29 44,28 25.32 231,44 0,97

M75

1Avkastning/enhetrisk

24 Brauschfonder forts

Redovisning%i Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-961990-961 Nalumizyángar SFE-BSkandifondResources 21,12 17.24 -37,42 4,70 61,34 78,16 46,86 -9,45 17,52 97,99 0,91 S-E-BankensRåvarufond 23,50 17,54 -31,52 -8,40 19,97 123.73 -21,30 -10,26 14,60 86,82 0,89 SparbankenRávarufond 1,42 17,86 MercuryGold8 Mining 5,09

Radenbr,shipping OdinMaritim -2,60 35,56

Skog OP-Skog 15,06 -21,30 15.53 64,38 8,19 -15,24 33.13 SparbankenSkogsfond 21,76 14,93 -25,17 24,94 37,05 30.32 4,01 6,88 17.02 81,29 0.89

Teknologi S-E-BankensTeknologifond 23,94 22.15 -24,04 9,01 45,98 24,22 1.99 28.16 25,05 110.37 0,90 S-E-BankenFundTechnology 22,62 3,30 29,55 23.18 GTTechnologyFund 23,34 28,24 12,43 11,41 25,55 32,81

Teknologiå Läkemedel SparbankenContura 21,27 18,92 -8,89 34,10 10,28 52,86 12,61 28,24 29,41 158,61 0.94

1Avkastning/enhetrisk

274 Bilaga 5

25 Småbolagsfonder

Redovisningi% Slandardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januarijanuari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-961990-961 Amerika CarlsonAmericanSmallCap 3,69 15.13 FlemingAmericanFledgeling 22,23 15,32 -20,67 38,92 57,93 35.86 -10,15 14,94 21,53 196,78 0,96 Foreign ColonialAm.Smaller 12,89 -7,42 14,66 23,43 GTUSSmallComp. 18,22 66,07 21,69 2,40 11,70 14,74 MercuryNorthAmericanOpp. 27.03 18,61 0,18 59,48 50,82 38,64 -8,75 13,64 26,69 338,88 0,97 S-E-BankenNordam.Småbolag 22,21

Asien CarlsonAsianSmallCap 22,99

Europa FidelityEuropeanSmallComp. 43,61 FlemingEuropeanSmallComp. 4,20 34,32 GTEuropeanSmallComp. 13.78 8,72 71,09 -7,42 -5,30 35,73 MercuryEuropean

opportunities 15,38 13,01 -13,58 -1,91 15,54 64,74 0,89 3,67 45,18 145,01 0,99 PictetEuropeanopportunities 12,11 -7,36 78,83 -16,36 -6,93 18,83 S-E-BankenEuropeiskaSmábolag 4,03 30,06

Global

1Avkastning/enhetrisk

25 Småbolagsfonder forts

Redovisningi % Standardav.

sedan Avkast- Avkastn.

januari januari Årsavkastning ning riskkvot Fonder 1990 1994 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1990-961990-96 Japan

MercuryJapanopportunities 26,63 19,84 -36,17 2.19 9,97 63,23 2,19 -12,45 -5,28 -0,78 0,79 MorganGrenfellJapanComp. -20,48 -11,46 MorganGrenfellJapanBullet 16.67 71,98 -3,46 -17,79 -17,44

Sverige BancoSmábolagsfond 14,25 26,41 17,49 57,80 CarlsonSmábolagsfond 13,70 -15,07 121,98 26,02 15,96 47,87 FöreningsbankenSmábolagsfond 51,64 HandelsbankenSmábolagsfond 11,25 67,95 S-E-BankenSmábolagsfond 19,19 13,68 -26,09 6,16 -15,73 90,93 27,87 17,26 53,57 190,69 0,98 SparbankenSmåbolagsfond 19,28 14,17 -28,54 -16,69 -9,94115,41 16,75 14,03 58,85 144,24 0,95 StockHomeBrokersHawk 32.03

Övriga MercuryUKopportunities 14,84 -5,65 7.79 46,18 CarnegieSmábolagsindex 25.21 13.91 -36.31 -24,36 -27,62 108,11 -0,15 14,15 44,99 19,92 0,82

1Avkastning/enhetrisk

276 Bilaga 5 26 Optionsfonder

1Avkastning/enhetrisk

Bilaga 5 277

Underbilaga

Effekten av portföljdiversifiering

Effekten av diversifiering illustreras enklast i en modell. I syfte att förstå modellen krävs emellertid en genomgång av portföljteorins centrala begrepp. Här spelar skillnaden mellan risken förenad med en viss tillgång sett helt isolerat och risken associerad med samma tillgång då den ingår som en del i en portfölj en väsentlig roll. En riskfylld tillgång i en portfölj kan minska risken i en portföljen som helhet under förutsättning att tillgångens avkastning inte samvarierar med avkastningen från portföljens övriga tillgångar. Risken är i likhet med tidigare definierad som standardavvikelsen hänförlig till en viss tillgång, marknad, portfölj eller fond. Risken för portföljen, Gp, som består av tvâ tillgångar x och y, kan uttryckas som

ap :JwåG3 +l-wx2 då +2wxl-wxPxy ax dy

där wx är andelen av tillgången x i portföljen och 1- wx således andelen för tillgången y, ox och o, är risk standardavvikelse för x respektive y och Pxy är korrelationskoefñcienten för x och Värdet på korrelationskoefficienten kan variera mellan och Vid ett värde av 1 råder det perfekt korrelation mellan avkastningen från respektive tillgång. Vid värdet förändras avkastningen för respektive tillgång i motsatt riktning, så att effekterna tar ut varandra. Vid värdet noll föreligger inget samband mellan avkastningen för respektive tillgång, korrelationen är således Låt oss studera betydelsen av korrelationskoefficienten för portföljens risk som helhet, givet risken för de två ingående tillgångarna. Antag att tillgångamas ingående vikter är 50 procent och att standardavvikelsen för x och y är 15 respektive 25

procent. Antag vidare att tillgångarna inte samvarierar, dvs. korrelationskoefficienten är lika med Då erhåller vi:

278 Bilaga 5 SOU 1997: 131

152 +0,52 252 a, ,/0,52 +20,50,5*0*15*25

ap /56,25 + 156,25 + 0 14,58

Observera att risken i detta fall är lägre än risken förenad med någon av de ingående tillgångarna. Antag i stället perfekt korrelation, dvs. Pxy 1. Då erhåller vi:

Up ,/56,25+l56,25+l87,5 20

Detta är lika med det aritmetiska medelvärdet och ingen diversifieringseffekt har uppnåtts genom att kombinera tillgångarna x och Eftersom de flesta marknader på något sätt hänger samman tenderar de flesta finansiella tillgångar att vara positivt korrelerade, dvs. värden för korrelationskoefficienten ligger mellan 0 och Effekten av att kombinera tillgångar med positiv men perfekt korrelation, blir därför en portföljrisk som är lägre än det aritmetiska medelvärdet.

Antag i stället att tillgångarna inte samvarierar, vilket ger en negativ korrelation, dvs. Px, -1. Då erhåller vi:

ap ,156,25+ 156,25- 187,5 5

Det är således i synnerhet då tillgångar är negativt korrelerade som en krañig reducering av risken uppnås vid en portföljsammansättning.

I genomförda studier ges det stöd åt de positiva effekterna av både allmän och internationell diversifiering; bland annat visar Elton Gruber 1991 att under perioden 1980-1988 kunde en amerikansk placerare sänka risken i en amerikansk aktieportfölj med 12 procent genom att inkludera placeringar i utländska aktier. De riskminimerande andelarna var 53 procent amerikanska och 47 procent icke-amerikanska aktier. I lång obligationsportfölj kunde risken genom internationell

en diversifiering tillika sänkas, men i avsevärt mindre utsträckning.

l Det är även möjligt att skapaen s.k. nollriskportfölj.

SOU 1997: 131 Bilaga 5 279

Figur F ärdelar med internationell diversifiering

Fowmw avkastning Effektivaportföljer: inhemskaochutländska tillgångar

Effektivaponfbljer.

inhemskatillgångar

Risk

Figur 6 åskådliggör grafiskt värdet av en internationell diversiñering

förskjutning av kurvan över möjliga effektiva portföljer, genom

som en inkluderandet av ett nytt tillgångsslag.

SOU 1997: 131 Bilaga 5 281

Underbilaga 3

Standardavvikelsen

Standardavvikelsemdl, under perioden januari 1990-december 1996 för de fonder som redovisas i bifogade tabeller bygger på 84 observationer och skrivs enligt nedanstående formel.

xt

1 xx2,därN84ochx ZF.

Z

al: N-l rl 1

Standardawikelsen, 02 under perioden januari 1994-december 1996 , bygger på 36 observationer och skrivs enligt nedanstående formel.

N se :CL l ,därN36ochx

U2: ZNI,,,,2 N.

11 1

I tabell 3 ges exempel tre tillgångar och dessas avkastning. För tillgång 1 exempliñeras en uträkning medelvärde och standardavvikelav se.

Tabell Exempel på uträkning medelvärde och standardavvikelse av

Tillgång1 Medelvärde:l5+9+3/3 9 |5-9 +9-9 +3-9 72/3 24 Standardawikelsc:4,9J27

ll 17-1251

Bilaga 5 283

Underbilaga 4

Beräkning av duration Ursprungligen användes måttet duration för investeringsbedömning

av t.ex. maskin- och fabriksinvesteringar. Durationen eller räntekänsligheten är olika för olika marknadsräntenivåer, för olika kupongstorlekar och för olika löptider.

Nedan skall visas med ett enkelt exempel hur duration beräknas för en fyraårig obligation med följande karakteristika. Återstående löptid 4 âr Marknadsränta 7,20 procent Kupongränta 11,0 procent Figur Kassajlödesstruktur för fyraårig kupongobligation med 11

en

procent kupongränta

Ãr1 Ãr2 Är3 Ãr4

284 Bilaga 5 SOU 1997: 131

Durationen erhålls att nuvärdesvikter multipliceras med tid till

genom förfall for varje kassaflöde. Durationen ges av det vägda genomsnittet i tid för varje kassaflöde, enligt nedanstående tabell. En nollkupongobli-

däremot allt kassaflöde vid förfall, vilket innebär att duratiogation ger

är identisk med löptiden. nen

Tabell Beräkning av duration

11/1,0722

0,085

9,57 3 11 8,93/112,81

11/1,0723

0,079

8 93 4 111 84,05/112,81

111/1 0724

0,745

84,05

Pris 112,81 Summa 1,00

Duration 1 0,091 + 2 0,085 + 3 0,079 + 4 0,745 3,48

Durationen för den fyraåriga kupongobligationen är således 3,48 år. Observera att det såväl vid beräkning obligations pris som vid

av en beräkning duration antas att avkastningskurvan är horisontell, dvs.

av

marknadsräntorna för samtliga löptider ligger på och samma niatt en vå. Durationen kan sägas funktion obligations löptid, ku-

vara en av en pongränta samt rådande marknadsränta. Hur dessa påverkar en obligations ränterisk redovisas i tabell

Tabell Faktorer påverkar durationen

som

Faktor Hög duration Låg duration Löptid Lång Kort

Kupongstorlek Låg Hög

Marknadsränta Låg Hög

Bilaga 6 285

Tänkbara

behållningar på premiepensionskonton

Promemorians syfte är att ge en bild av olika tänkta personers behåll-

ning på premiepensionskontot. Beräkningarna bygger en rad olika

antaganden om real tillväxt av bruttonationalprodukten BNP samt

real avkastning den tillfälliga respektive löpande förvaltningen.

Antaganden om tillväxt m.m.

Den genomsnittliga reala BNP-tillväxten under perioden 1951-1996

var ca 2,7 procent per år. Under 1950- och 1960-talet var tillväxten emellertid jämfört med övriga tioårsperioder relativt hög. En förklaring till den höga tillväxten som brukar framhållas är att Sverige efter andra världskriget till skillnad från en rad andra europeiska länder hade en intakt produktionsapparat. Det framgår av tabell 1 att den genomsnittliga reala årliga BNP-tillväxten blir en procentenhet lägre om 1950- och 60-talen exkluderas ur observationsperioden. Inledningen av 1990-talet förefaller emellertid inte heller uppvisa något mönster som med stor sannolikhet kan påföras framtiden. Det är den enda enskilda period som uppvisar tre på varandra följande år med fallande real BNP. I figur 1 nedan åskådliggörs grafiskt den reala årliga BNP-tillväxten under perioden 1951-1996.

286 Bilaga 6 SOU 1997: 131

Figur Årlig real BNP-tillväxt 1991 -års priser, åren 1951-1996

7,00

/

.A/l

l

/

000 . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . , . . . . . . . , . . . . . . . . . . . ..

"samesstgas-;mmäessgssåsgOÖO7OTGICUÖUG3C307C7CÖÖJ ÖJG1C5G3Ö3Ö Om

. . . . ..

4,00

v

-2,00

-3,00

KäIImSCB

I Ds 1995:41 att de pensioner som betalas ut från fordelnings-

anges systemet skall pris- och följsamhetsregleras. Det innebär att ålderspensionen skall räknas med prisutvecklingen, givet att den reala till-

upp växten av inkomsterna i samhället uppgår till en viss tillväxtnorm. Avviker den faktiska realinkomsttillväxten från normen görs vid indexeringen ett avdrag eller ett påslag med vad motsvarar avvikelsen

som Utgångspunkten för såsom redovisad i Ds 1995:41 är en real

normen tillväxt om 1,5 procent per år. I det kortare perspektivet med 1990-talet i fokus förefaller det vara ett något djärvt antagande. Sett i ett längre perspektiv, under 45-års period, framstår det emellertid som ett rim-

en ligt antagande. Utredningens beräkningar nedan bygger på antaganden om en real BNP-tillväxt om 0-2 procent.

1Teoretiskt bestäms reallönemas ökning långsiktigt real BNP-ökning; däremot visar

av det sig empiriskt att vissa kortsiktiga avvikelser förekommer.

Bilaga 6 287 Tabell Den genomsnittliga årliga reala BNP-tillváxtenz 199I-års priser m.m., under olika tidsintervall, åren 1951-1996, procent

RealBNP- Riskfrireal- Real Realaktie-

Källa: Frennberg Hansson, SCB, egna beräkningar

Den riskfria årliga reala räntan har i genomsnitt under den studerade perioden åren 1951-1996 varit 1,5 procent. I den tillfälliga förvaltningen ges ett visst utrymme för aktiv förvaltning av medlen, då Premiepensionsmyndigheten görs till kontohavare och Riksgäldskontoret till motpart. Det blir möjligt att placera den för en 30-dagars statsskuldväxel. Utredningen räknar i det följande något längre löptider, vilket bör ge en högre avkastning jämfört med med en årlig real

avkastning om 2-3 procent från den tillfälliga förvaltningen.

Under större delen av 1970-talet rådde det negativ real ränta, dvs. inflationen mätt som KPI var högre än avkastningen för den riskfria räntan. Under 1980-talet och framförallt under 1990-talet har emellertid den årliga reala räntan ökat och har i genomsnitt under perioden 1980-1996 varit 5,1 procent, vilket sett i ett internationellt perspektiv är relativt högt.

2 Beräknat som det geometriska medelvärdet för perioden. 3 Den reala avkastningen tör real riskfri ränta, real obligations- och aktieavkastning har

1 + R .

. R beräknats som, Rum där 7r inflation och avkast-

-

i + nga

ningen.

288 Bilaga 6 SOU 1997: 131

Figur Real avkastning på ettårsinvesteringar i olika tillgångsslag, åren 1951-1996

nkücwknrüng

50 Rad um.man

sno

i

Källa: Frennberg Hanss0n, egnaberäkningar

Den reala genomsnittliga avkastningen för aktier respektive obligatio-

under perioden 1951-1996 i genomsnitt 8,4 procent respektive

ner var 1,2 procent år. Såvitt avser den löpande förvaltningen gör utred-

per ningen i det följande de relativt försiktiga antagandena om en årlig real avkastning om 3,5-6 procent.

Några exempel på intjänande i premiereservsystemet

Nedan görs genomgång av hur åtta enskilda personers behållning på

en

premiepensionskontot utfallet beroende den enskildes pensions-

grundande inkomst, real BNP-tillväxt samt den reala avkastningen på den tillfälliga respektive löpande förvaltningen. Beräkningarna beaktar inte förvaltningskostnader, administrativa kostnader och arvsvinster.

Bilaga 6 289

Vidare bortses från val och kostnad för efterlevandeskydd. I samtli-i

av

åtta exempel har antagits att uttag görs vid 65 års ålder, vilket innega bär att skillnader i antal år har antagits ligga i början av det yrkesverk-

livet. Exemplen är valda så att person l har den bästa behållsamma ningen och 8 den sämsta.

person

Person l har 45 yrkesverksamma år och tjänar under dessa maximala 7,5 basbelopp, dvs. 277 500 kr per år.

Person 2 har 41 yrkesverksamma år; 5 år 166 500 kr, 5 år 222 000kr och 31 år 277 500 kr.

Person 3 har 44 yrkesverksamma år; 7 år 111 000 kr, 10 år 138 750 kr, 10 år 166 500 kr, 10 år 194 250 kr och 7 år 222 000 kr.

Person 4 har 40 yrkesverksamma år och tjänar under dessa 180 000 kr per år.

Person 5 har 35 yrkesverksamma år; 10 år 175 000 kr, 15 år 150 000 kr och 10 år 100 000 kr.

Person 6 har 35 yrkesverksamma år; 10 år 100 000 kr, 15 år 150 000 kr och 10 år 175 000 kr, dvs. livsinkomsten är spegelvänd jämfört med person

Person 7 har 30 yrkesverksamma år; 10 år 75 000 kr, 10 år 100 000 kr och 10 år 125 000 kr.

Person 8 har 25 yrkesverksamma år; 10 år 75 000 kr, 10 år 85 000 kr och 5 år 70 000 kr.

I tabell 2 nedan anges den totala behållningen på premiepensionskonhot

.

samt månadsbelopp.4

.

Antagandena tillväxt och avkastning är rangordnade så att A ger

om bästa utfall I syfte att underlätta tabelläsningen anges exemplen

osv. nedan i koordinatform dvs. A,l osv.

4 förutsatt skervid 65-års ålder

I tabellerna har även angivits uttag per månad, att uttag l4,7 har använts som delningstal.

290 Bilaga 6 SOU 1997: 131

Tabell Sammanställning årliga reala tillväxt- och avkastningsantaganden för av de åtta tidigare presenterade personerna

Allabelopp kronori Reala Person1 Person2 Person3 Person4 Person5 Person6 Person7 Person8 antaganden A BNP-tillv:2% 1691404 1090299 805273 782416 483400 386594 190162 110842 Tillf.förv:3% 9 5885 6 181 4 565 4 435 2 740 2 192 1078 628 Löp.förv:6% B BNP-tillv:2% 1666832 1074460 793575 771049 476377 380978 187399 109231 Tillf.förv:2% 9 449 6 091 4 499 4 371 2 701 2 160 1062 619 Löp.förv:6% C BNP-tillv:1% 1457419 949847 699050 681661 424691 342783 170980 100665 Tillf.förv:3% 8 262 5 385 3 963 3 864 2 408 1943 969 571 Löp.förv:6% D BNP-tillv:1,5% 1031376 712592 513585 505771 324870 271830 140864 84926 Tillf.förv:2% 5 847 4 040 2 911 2 867 1842 1541 799 481 Löp.förv:4,5% E BNP-tillv:2% 992163 692901 497528 490330 316339 266387 138722 83846 Tillf.förv:2% 5625 3 928 2 820 2 780 1793 1510 786 475 Löp.förv:4% F BNP-tillv:1% 831119 590820 422296 417551 272275 232728 123381 75436 Tillf.förv:2% 4 712 3 349 2 394 2 367 1544 1319 699 428 Löp.förv:4% G BNP-tlllv:0,75% 796813 568645 406090 401783 262598 225258 119920 73512 Tillf.förv:2% 4 517 3 224 2 302 2 278 1489 1277 680 417 Löp.förv:4% H BNP-tillv:1% 729985 529586 376388 372820 245430 212963 114510 70583 Tillf.förv:2% 4 138 3 002 2 134 2 113 1391 1207 649 400 Löp.förv:3,5% l BNP-tillv:0% 705669 508898 362680 359385 236325 204808 110328 68 127 Tillf.förv:2% 4 000 2 885 2 056 2 037 1340 1 161 625 386 Löp.förv:4%

Vid en given inkomst spelar antaganden real BNP-tillväxt samt den om reala löpande avkastningen störst roll för behållningen på premiepensionskontot. Avkastningen på den tillfälliga förvaltningen är i detta sammanhang av underordnad betydelse. Vikten av vilken real BNP-tillväxt antas framgår jämfösom av en relse mellan exempel E,2 och 1,2. I det första exemplet E,2 antas den reala BNP-tillväxten vara 2 procent, medan den antas noll i vara

exempel 1,2. I exempel E,2 är behållningen på premiepensionskon-

tot 36 procent högre än behållningen i exempel 1,2. Det motsvarar en skillnad i behållningen på 184 003 kr eller 1 043 kr månad. per

5 Avser mánadsbelopp.

Bilaga 6 291

Betydelsen den löpande förvaltningen kan illustreras med en

av jämförelse mellan exemplen B,1 och E,l. I det första exemplet B,1, då den löpande reala avkastningen är 6 procent per år, dvs. 2

procentenheter högre än i E,l är behållningen på premiepensions-