Försäkringsrörelse i förändring : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Försäkrings-

rörelse

Förändring

i

S M utbetéinkande m av örsäkringsutredningen

fll

l

Statens offentliga utredningar

1995 87 :

Finansdepartementet

Försäkringsrörelse i

förändring

3 Slutbetänkande

av Försäkringsutredningen

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993, En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

TRYCKERI AB ISBN 91-38-20022-8 NORSTEDTS 1995 ISSN 0375-250X Stockholm

Till Statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Genom beslut den 20 september 1990 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Erik Åsbrink tillkalla kommitté att en med uppdrag att utreda vissa frågor på försäkringsornrâdet samt föreslå ändringar i försäkringsrörelselagstiftningen. Kommittén har antagit namnet Försäkringsutredningen. Kommittén, som ålades att med förtur behandla frågor berörs som av den västeuropeiska integrationen, har i två delbetänkanden SOU 1991:89 och SOU 1993: 108 behandlat ämnen som påkallats av EG-direktiven pá försäkringsomrâdet. Kommittén får härmed överlämna sitt slutbetänkande med rubriken Försäkringsrörelse i förändring omfattande de övriga frågor ingått i som uppdraget. I arbetet med detta betänkande har följande ledamöter, sakkunniga och experter deltagit. Ledamöter: docenten Lars Nyberg ordförande, professorn Mats Persson, konsulterande aktuarien Yngve Pettersson, t.f. professorn Staffan Viotti, vice verkställande direktören Per Welin samt verkställande direktören Olov Hertzman. sakkunniga: f.d. justitierádet Bertil Bengtsson. Experter: avdelningschefen Jarl Symreng, ekonomen Lennart Gullbjörk, bankokommissarien Lars Hansson, filosofie doktorn Björn Palmgren, f.d. chefaktuarien Åke Unneryd, departementsrâdet Håkan Nyholm, departementsrâdet Peter Kindlund samt direktören Leif Victorin. Sekreterare i denna del av arbetet har varit departementssekreteraren Margareta Kettis och hovrättsrâdet Åke Thimfors. numera Ett särskilt yttrande har lämnats av sakkunnige Bertil Bengtsson.

Stockholm den 13 september 1995

Lars Nyberg

Olov Hertzman Mats Persson

Yngve Pettersson Staffan Worn’

Per Welin /Margareta Kettis Åke

Ihimfors

Innehåll

Sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lagförslag 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelse-

lagen 1982:713 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om ändring i lagen 1950:272

om rätt för utländska försäkringsföretag att

driva försäkringsrörelse i Sverige 65 . . . . . . . . . . . 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:1302

om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige 75 . . 4 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte-

lagen 1928:370 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Förslag till lag om ändring i lagen 1947:576

om statlig inkomstskatt 80 . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Försäkringsregleringens utveckling 87

. . . . . . . . . 2.1 Inledning 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . r u 2.2 Den tyska traditionen 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Den engelska traditionen 89 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Harmoniseringen av tillsynsordningarna inom EU 92 . 2.5 Den svenska regleringen 95

3 Utgångspunkten för framtida reglering 101

. . . . . . . 3.1 Inledning 101 . . . . . . - - . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Motiv för att reglera försäkringsverksamhet 101 . . . . . 3.3 Alternativa regleringsmetoder 105 . . . . . . . . . . . . . 3.4 Medel för att säkerställa försäkringstagarskyddet 107 . .

4 Skälighetskravet i försäkringsrörelse 109

. . . . . . . . 4.1 Inledning 109 . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Nuvarande förhållanden 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Närmare om skälighetskravets innebörd 113 . . . . . . . .- 4.3.1 Premie- och kostnadsskälighet 113 . . . . . . . . 4.3.2 Villkorsskälighet 117 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.3 Skaderegleringsskälighet 118 . . . . . . . . . . .

Innehåll

4.4 Behov av ett lagfást krav på premie- och

kostnadsskälighet 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Allmänna synpunkter 119 . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 Effektivitetsaspekter 121 . . . . . . . . . . . . . . 4.4.3 Rätt pris i förhållande till prestationen 123 . . . 4.4.4 Prisdumpning 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.5 Diskriminerande riskklassindelning 125 . . . . . 4.4.6 Fördelning av överskott i livförsäkrings-

rörelse 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.7 Slutsatser 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Behov ett lagfäst krav villkorsskälighet 130 av . . . .

4.6 Behov av ett lagfást krav på skadereglerings-

skälighet 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Sammanfattning 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse 137

. 5.1 Inledning 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Nuvarande förhållanden 138 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Vinstutdelning och förlusttäckning 138 . . . . . 5.2.2 Livförsäkringsbolagens återbäringssystem 140 . 5.2.3 Förlusttäckning och delägaransvar i

ömsesidiga försäkringsbolag 143 . . . . . . . . . 5.3 Förhållanden i andra länder 144 . . . . . . . . . . . . . .

5.4 överväganden och förslag 149

. . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Inledning 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 Behov av regler för överskottens

fördelning 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.3 Försäkringstagarens rätt till bonus 151 . . . . . . 5.4.4 Bonusens behandling i redovisningen 154 . . . . 5.4.5 Redovisning av övervärden tillgångar 155 . . 5.4.6 Utjänming av aktuariella risker 157 . . . . . . . 5.4.7 Vinstens diposition 158 . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.8 Placeringsreglemas utformning och

tillämpningsområde 161 . . . . . . . . . . . . . . 5.4.9 Information 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.10 Förlusttäckning och delägaransvar i

ömsesidiga försäkringsbolag 167 . . . . . . . . . 5.4.11 Erforderliga lagändringar 169 . . . . . . . . . . .

5.5 Övergângsfrågor 173

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.1 Behov av övergångsregler 173 . . . . . . . . . . . 5.5.2 Redovisning överskottsmedel 174 av . . . . . . . 5.5.3 Förbudet mot vinstutdelning 176 . . . . . . . . . 5.5.4 Produktutbud i icke vinstutdelande

livförsäkringsbolag 182 . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Sammanfattning 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

6 Försäkringsbolagens möjligheter lån

att ta upp 185 . 6.1 Inledning 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Nuvarande förhållanden 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Risker för försäkringstagama 188 . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Inledning 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Skadeförsäkringsrörelse 189 . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Livförsäkringsrörelse 190 . . . . . . . . . . . . . 6.4 Framtida lånemöjligheter 191 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Inledning 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.2 Begränsningar i upplåningens omfattning 191 . 6.4.3 Särskilt om vissa låneformer 192 . . . . . . . . .

6.5 Övergångsfrågor 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Flyttning livförsäkringssparande

av 197 . . . . . . . . . 7.1 Inledning 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Innebörden av en rätt till flyttning 197 . . . . . . . . . . 7.3 Nuvarande möjligheter att livförsäkring en återköpt 198 Är . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 en lagfäst rätt till återköp befogad 201 . . . . . . . . 7.5 Andra åtgärder 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Tillsynen över försäkringsbolagen

207 . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Nuvarande förhållanden 208 . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Finansinspektionens uppgifter 208 . . . . . . . . 8.2.2 Finansinspektionens kontrollmöjligheter 212 . . 8.2.3 Några andra kontrollinstanser 217 . . . . . . . . 8.3 Tillsynen i framtiden 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.1 Allmänna utgångspunkter 218 . . . . . . . . . . . 8.3.2 Närmare om den särskilda försäkrings-

tillsynen 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.3 Annan tillsyn 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Sammanfattning 236 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd 237

9.1 Inledning 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Nuvarande förhållanden 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Behov av en ny skyddsordning 238 . . . . . . . . . . . . 9.4 Utfomining svensk skyddsordning 241 av en . . . . . . . 9.5 Utgångspunkter för fördjupad utredning 244 en . . . . .

10 Författningskommentar

253 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelse-

lagen 1982:713 253 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1950:272

om rätt för utländska försäkringsföretag att

driva försäkringsrörelse i Sverige 297 . . . . . . . . . . .

Innehåll

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:1302

EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige 305 om . . 10.4 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte-

lagen 1928:370 306 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Förslaget till lag ändring i lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt 308 om . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 311

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande sakkunnige Bertil Bengtsson 311 av . . . . . . . .

Bilaga 319

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förhållanden i några europeiska länder 319 . . . . . . . . . . . . .

Referenser 351 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Inledning

Vårt utredningsuppdrag har spänt över stora delar av den reglering som gäller för försäkringsverksamheten. Utredningen, som till övervägande del rör frågor inom livförsäkringens område, syftar till att skapa mer rationella rörelseregler för försäkringsbolagen. Bakgrunden till uppdraget är de nackdelar som nuvarande reglering har från konkurrens- och effektivitetssynpunkt. I direktiven uppmärksammas bl.a. de negativa verkningar som förbudet mot vinstutdelning och kravet på premie- och kostnadsskälighet har. Vidare framhålls betydelsen av att framtida återbäringssystem utformas så att en sund konkurrens mellan bolagen främjas och så att förutsättningar skapas för den enskilda försäkringstagaren att jämföra effektiviteten mellan bolagen. Vi har tidigare lämnat två delbetänkanden främst med anledning av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet EES. l detta slutbetänkande diskuteras de återstående frågor som tas upp i våra direktiv. En central fråga rör fördelningen av överskott i livförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande regler. Andra väsentliga ämnen är behovet av ett lagfäst skälighetskrav, försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån, den offentliga tillsynens inriktning och skyddet i händelse av en försäkringsgivares obestånd. Även frågan flyttning livförsäkringssparanom av de behandlas här. Våra lagförslag avser i första hand försäkringsrörelselagen 1982:713, FRL, och lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, LUF. Endast i begränsad omfattning berörs den verksamhet som bedrivs av försäkringsgivare från andra EES-länder. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.

Motiv för att reglera försäkringsverksamheten

Enligt vår mening är behovet av ett starkt konsumentskydd det avgörande motivet för en särskild reglering av försäkringsverksamheten. Anledningen härtill är att verkningarna av att ett försäkringsåtagande inte fullföljs kan bli mycket allvarliga för den enskilde. På skadeförsäkringens område är det stora värden som genom stöld, brand eller andra olyckor plötsligt kan förlorade. Vid livförsäkring skulle försäkringstagarna kunna för-

10 Sammanfattning

sättas i ohållbara situationer om deras pensionsförsäkringar plötsligt visade sig värdelösa, då dessa ofta omfattar många års sparande och utgör garanti för tryggad ålderdom. Härtill kommer att försäkringstekniken är så komplicerad att även en försäkringstagare med goda kunskaper i ekonomiska frågor har svårt att göra en bedömning av försäkringsbolagets ekonomi och dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser. Försäkringstagaren kan sålunda inte förväntas ha tillräckliga kunskaper för att avgöra om försäkringsgivaren hanterar sina risker ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Skyddsmotivet har störst tyngd då det gäller försäkringstjänster som bjuds ut till hushåll och små företag. Här är inforrnationsasymmetrin mest påtaglig. Större företag kan antas ha bättre förutsättningar för att inhämta och värdera infonnation om de risker som är förbundna med försäkringsverksamheten. Vidare är skyddsintresset mer uttalat vid livförsäkring än inom skadeförsäkring. Till skillnad mot skadeförsäkringsavtalen är livförsäkringsavtalen i regel mycket långvariga och de avser ofta ett betydande sparande. Försäkringstagaren saknar vanligen möjlighet att flytta sitt sparkapital och är därigenom hänvisad till att under lång tid förlita sig på försäkringsbolagets förmåga att förvalta sparandet. Inom återförsäkring finns inte tillräckligt starka skyddsintressen för att motivera en särskild lagstiftning.

Det framtida regelsystemets struktur

Det övergripande syftet med lagstiftningen bör såsom hittills vara att se till att ingångna försäkringsavtal kan fullföljas. Skyddet för försäkringstagama bör tillgodoses främst genom verksamhetsregler och tillsyn som rör ett försäkringsbolags betalningsförmåga. Det är en central uppgift att se till att bolagen har fullgod solvens, dvs. att värdet av deras tillgångar med marginal överstiger värdet på deras försäkringsåtaganden. Regleringen skall däremot inte såsom länge varit fallet på livförsäkringsornrådet innebära en detaljerad granskning av priser och produkter. En sådan —reglering är till skada för försäkringstagama såtillvida att den begränsar livförsäkringsbolagens möjligheter att erbjuda produkter som anpassas till de enskilda konsumenternas behov. Regleringen skall heller inte syfta till att förhindra att försäkringsbolag hamnar på obestånd. Det är knappast rimligt att försäkringsföretag som inte kan bedriva verksamheten på ett långsiktigt bärkraftigt sätt garanteras överlevnad. Ineffektiva företag skall sålunda kunna slås ut från marknaden och strukturomvandlingen ske på i princip samma sätt som på andra näringsområden. Det väsentliga är att konsumenternas anspråk är väl skyddade. Ett tillfredsställande konsumentskydd kan upprätthållas utan att verksamheten i enskilda företag garanteras av regelverket. Den nuvarande lagstiftningen bygger, särskilt på livförsäkringens område, på en i vissa avseenden annan regleringssyn. För att ge försäkringstagama ett tillfredsställande skydd har det ansetts nödvändigt att så långt möjligt förhindra att försäkringsbolag hamnar obestånd. Många fakto-

Sammanfattning ll

rer av betydelse för livförsäkringsbolagens Soliditet, däribland premiesättning och produktutfomming, har därför varit föremål för långtgående kontroll. En övergång till en reglering som syftar till ökad konkurrens bland försäkringsbolagen innebär i mycket en anpassning till utvecklingen under det senaste decenniet. Samtidigt är det en naturlig konsekvens av harmoniseringsarbetet inom EU. Det är emellertid knappast korrekt att tala om en avreglering. Lagstiftningen skall liksom tidigare ge ett starkt konsumentskydd, men utan de negativa konsekvenser för effektivitet och utveckling som följer av att bolagens rörelsefrihet hindras mer än nödvändigt. I den lagstiftning som vi föreslår försvinner regleringar verkar som hämmande på konkurrensen, men samtidigt kommer andra till för att upprätthålla ett acceptabelt skydd för försäkringstagama. Det är också viktigt att den nya regleringen kompletteras med system för riskkontroll hos företagen själva och hos tillsynsmyndigheten. En konsekvens av vår syn på regleringen blir att lagstiftningen på flera punkter anpassas till allmänna bolagsrättsliga regler och till vad som är vanligt i jämförbara länder.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse

Sedan länge är den s.k. skälighetsprincipen fastslagen i lagstiftningen om försäkringsrörelse. Inom ramen för denna princip tre olika typer ryms av skälighetskrav. När skälighetsprincipen infördes efter andra världskriget formulerades den som ett krav på att kostnaden för en försäkring skall vara skälig i förhållande till de tjänster som försäkringen innebär för försäkringstagaren premie- och kostnadsskälighet. Principen har sedermera ansetts inrymma skälighetskrav också på andra villkor än premien villkorsskälighet och skaderegleringen skaderegleringsskälighet. Kravet på premie- och kostnadsskälighet skall bl.a. sörja för att verksamheten bedrivs ekonomiskt effektivt, att premien/kostnaden för försäkringen är rimlig i förhållande till den aktuariella risken och att fördelningen av överskott, särskilt i livförsäkringsrörelse, är rimlig dels mellan ägare och försäkringstagare och dels mellan olika grupper och generationer i försäkringskollektivet. Att försäkringstagarna kan erhålla försäkringsskydd till rimliga priser och att försäkringsrörelsen, liksom andra verksamheter, bedrivs kostnadseffektivt är i högsta grad önskvärt. Dessa mål kan dock bättre tillgodoses andra sätt än genom en skälighetsprincip, som i flera avseenden har betydande nackdelar. Av större betydelse för effektiviteten är att konkurrensen på marknaden fungerar väl. Större frihet i fråga om produktutformning och prissättning parad med ökade krav information och andra konkreta skyddsregler är enligt vår mening mera till gagn för konsumenten än vidmakthâllandet av en vag och svärtillämpbar skälighetsprincip. I den mån ett bolag missbrukar en dominerande ställning eller flera bolag genom kartellbildning eller andra samarbetsformer skadar konkur-

12 Sammanfattning

rensen kan åtgärder vidtas med stöd av konkurrenslagen. Kravet på skäliga avtalsvillkor syftar snarast till att ta tillvara konsumenternas intresse i utformningen av allmänna avtalsvillkor. Denna sida av skälighetsprincipen är viktig men kravet bör enligt vår mening inte hanteras i FRL, som i första hand är en rörelsereglering. De skälighetsregler gäller avtal på andra områden bör kunna tillämpas även på som försäkringssidan. Enligt ny lagstiftning skall också försäkringsvillkorsprövning konsumentområdet i fortsättningen ske enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Inte heller är en särskild bestämmelse i FRL om skälig skadereglering erforderlig. Att skaderegleringen sköts ett ändamålsenligt sätt är av stor betydelse för konsumenterna, men sådana krav hör i likhet med krav på allmänna avtalsvillkor i första hand hemma i avtalslagstiftning. - I gällande och föreslagen lagstiftning om försäkringsavtal föreskrivs också att skadebehandingen skall ske korrekt. Det kan i övrigt noteras att den närrmdverksarnhet som försäkringsbolagen bedriver på området bidrar till att skapa enhetlig behandling av skadefall, och därigenom till att en ge försäkringstagama ett övergripande skydd. Sammanfattningsvis föreslår vi att den gällande skälighetsprincipen i FRL upphävs. Skälighetsaspekter premier och kostnader kan tillgodoannat sätt och förslaget innebär i detta avseende främst att den nuses varande pris- och produktregleringen i försäkringsverksamheten slopas. Några sakliga ändringar kraven på villkorsskälighet och skälighet i av skadebehandlingen innebär inte våra förslag. Sådana spörsmål regleras i fortsättningen helt genom arman lagstiftning.

överskott i livförsäkringsrörelse Fördelning av

Svenska konventionella livförsäkringsbolag får i dag inte dela ut vinst till sina aktieägare eller garanter. Alla överskott som uppstår i livförsäkringsverksamheten skall tillfalla försäkringstagarna och fördelas skäligt dem emellan. Enligt vår mening är det inte befogat att genom offentlig reglering se till att försäkringskollektivet garanteras vissa andelar av uppkomna överskott. Det är heller inte motiverat med bestämmelser som tar sikte på fördelningen av överskott mellan skilda försäkringstagargrupper. Regler av detta slag hämmar utvecklingen av nya produkter som kan vara till nytta för konsumenterna. En sådan lagstiftning har dessutom betydande nackdelar från konkurrens- och effektivitetssynpunkt. En allvarlig invändning mot vinstutdelningsförbudet är att det försvårar för konventionella livförsäkringsbolag att erhålla externt riskkapital, varigenom incitamenten för nyetablering försvagas. Ett slopande av vinstutdelningsförbudet kräver dock att försäkringstagarintresset tillgodoses genom en rad skyddsregler, i första hand genom krav att försåkringstagamas rätt till del i överskotten klart och tydligt regleras i de enskilda avtalen. Det är sålunda viktigt att principerna för försäkringstagarens del i överskotten framgår av avtalsvillkoren och att

Sammanfattning 13

rätten därtill inte ensidigt kan ändras av försäkringsgivaren till försäkringstagarens nackdel. Av villkoren skall bl.a. framgå hur de överskott som försäkringstagaren har rätt till beräknas samt efter vilka principer försäkringsgivaren fördelar överskotten mellan olika generationer av försäkringstagare. För närvarande används begreppet "återbäring" för att beteckna sådana överskott som tillkommer försäkringstagarna. Emellertid används "återbäring" i flera skilda betydelser och den s.k. återbäringsräntan har en innebörd som lätt kan rnisstolkas. Vi anser därför att begreppet "återbäring" bör utgå ur lagstiftningen. Som beteckning avtalsförmåner om rätt till överskottsmedel föreslår vi i stället "bonusförmån". Genom att rätten till bonus utgör en avtalsförpliktelse följer automatiskt att bolaget årligen skall göra avsättningar till försäkringstekniska skulder för förmånen ifråga, varigenom försäkringstagamas anspråk skyddas av bl.a. placeringsregler och bestämmelser om fönnånsrätt. En arman följd är att det redovisade resultatet i ett livförsäkringsbolag inte kommer att innefatta överskott som försäkringstagama har anspråk på till följd av ingångna avtal. Några särskilda regler rörande vinstens disposition är därför inte befogade. I stället kan allmänna bolagsrättsliga regler för bl.a. vinstutdelning, fondemission och skyldighet att inrätta en reservfond införas också för livförsäkringsbolagen. Vidare kan det nuvarande kravet på att konventionella livförsäkringar och unit linked-försäkringar skall meddelas av skilda bolag slopas. Ett av de bärande skälen för att uppställa en regel om separation av fondförsäkringsrörelse från konventionell livförsäkringsrörelse var nämligen att fondförsäkringsbolag skulle ha möjlighet att dela ut vinst. Huruvida vinstutdelning skall förekomma i praktiken får enskilda försäkringsbolag själva avgöra. De livförsäkringsaktiebolag som önskar driva livförsäkringsrörelsen helt och hållet för sina försäkringstagare får i likhet med skadeförsäkringsaktiebolagen och de allmänna aktiebolagen ta in beslut därom i sina bolagsordningar. Ett livförsäkringsaktiebolag har också möjlighet att -liksom andra aktiebolag avsätta en del av vinsten i bolaget för andra ändamål. Avsätt- ning kan därvid ske till en särskild fond, som visserligen utgör en del av det egna kapitalet, men som är avsedd för framtida utbetalningar till försäkringstagarna. Sådana medel kan i likhet med annat eget kapital användas för förlusttäckning. För det fall ett försäkringsbolag gör sådana avsättningar och använder uppgifter härom i sin marknadsföring bör med hänsyn till konsumentskyddsintresset gälla vissa begränsningar av hur dessa medel kan disponeras av aktieägarna. Vi föreslår att vinstmedel som på sådant sätt har avsatts för försäkringstagama i en rad hänseenden inte får behandlas sämre än övrigt eget kapital. De nya reglerna om överskottens fördelning kan inte utan vidare infö-

för nuvarande konventionella livförsäkringsbolag. Överger man kravet

ras på att allt överskott på livförsäkringsrörelsen skall återgå till försäkringstagama, kan det innebära att delaktigheten i överskotten för redan ingångna avtal blir lägre än om detta krav får fortsätta att gälla. Försäkringstagaren har emellertid inte haft skäl att räkna med att förmånens storlek

14 Sammanfattning

skulle påverkas av några vinstutdelningar. Nuvarande avtal är skrivna med skälighetskravet och förbudet mot vinstutdelning som lagfästa rörelseregler. Utgångspunkten för redan tecknade försäkringar bör enligt vår mening också i fortsättningen vara att alla överskott skall återgå till försäkringstagarna. Som grund för fördelningen mellan enskilda försäkringar bör därvid, liksom nu, skälighetskravet gälla. För de livförsäkringsbolag som driver verksamhet enligt nuvarande regler, men som i framtiden vill bereda aktieägare eller andra vinst, finns två möjligheter. Ett alternativ är att den vinstdrivande verksamheten bedrivs i ett nybildat bolag, t.ex. ett dotterbolag. Inom en koncern kan man också låta vinstdrivande rörelse bedrivas i samma bolag som redan befintlig fondförsäkringsverksarnhet. Enligt den andra metoden kan de nya verksamhetsbestämmelsema gälla för både nya och gamla bestånd, som sålunda kan samlas i ett gemensamt bolag. Detta kräver dock att de gamla försäkringarna ges rimlig ekonomisk kompensation i någon form. Eftersom alternativet innebär att avtalsvillkoren ändras för gällande försäkringar fordras dessutom att en kvalificerad majoritet av befintliga försäkringstagare, mer än 90 procent, accep-

terar lösningen. Övergångsarrangemanget måste godkännas av Finansin-

spektionen. Enligt vår mening bör i samtliga existerande livförsäkringsbolag nuvarande återbäringsfond upplösas och medlen övergångsvis fördelas mellan försäkringstekniska skulder och eget kapital. De överskott som efter fördelningen utgör eget kapital skall i ett livförsäkringsaktiebolag naturligtvis betraktas som försäkringstagarnas, och inte som aktieägarnas, medel. Detsamma gäller överskott som i framtiden uppkommer på gamla, icke vinstdrivande bestånd.

Förlusttäckning i livförsäkringsverksamhet

Beträffande förlusttäckning i livförsäkringsbolag skall gälla allmänna bolagsrättsliga regler. Vid underskott i livförsäkringsrörelsen skall sålunda det egna kapitalet tas i anspråk. Medel avsatta för bonus kommer, till skillnad från nuvarande återbäringsfond, inte att kunna tas i anspråk för förlusttäckning. Med möjligheter till vinstutdelning är det inte rimligt att försäkringstagama, som nu, bär foretagsrisken i livförsäkringsverksamheten. Vidare bör nuvarande lagkrav om delägaransvar, uttaxering och nedsättning i ömsesidiga försäkringsbolag upphävas och sådana frågor överlåtas till de enskilda bolagen att avgöra. I den mån ett ömsesidigt försäkringsbolag vill kunna utnyttja dessa möjligheter får regler därom tas in i bolagsordningen. Försäkringstagarna skall därvid alltid informeras om förhållandena.

Sammanfattning 15

Särskilt

om placeringsreglerna

Enligt nuvarande ordning gäller särskilda placeringsregler för tillgångar svarande mot försäkringstekniska skulder. Dessa bestämmelser bygger principerna om riskspridning resp. matchning, varvid principen om diversiñering i vissa avseende har konkretiserats med gränser för maximala innehav gällande tillgångsslag och enhandsengagemang. Enligt vår mening bör de begränsningar som nu ges för tillgångsslagen aktier och fastighets-

relaterade tillgångar höjas från 25 till 50 resp. 30 procent. Ändringen är

påkallad med hänsyn till att gällande restriktioner i vissa fall kan vara till nackdel för försäkringstagama. Vidare föreslår vi att en allmän riskspridningsregel intas i FRL. Bestämmelsen gäller tillgångar svarande mot andra medel än försäkringstekniska skulder, dock sådana som klart kan sägas tillhöra aktieägare, eventuella garanter eller andra fordringsägare än försäkringstagama. Regeln motiveras av att samtliga medel som förvaltas för försäkringstagarnas räkning bör vara föremål för vissa spridningskrav. Vi föreslår även att nuvarande begränsning gällande försäkringsbolags ägande i andra företag den s.k. femprocentsregeln upphävs. Denna - bestämmelse är mer långtgående än vad som kan motiveras utifrån konsumentskyddssynpunkt. Motsvarande begränsningar är heller inte vanliga i övriga EU-länder.

lån

Försäkringsbolagens möjligheter att ta upp

Försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån är i dag begränsade i förtill vad som gäller för företag på andra nåringsområden. Ett försäkringsbolag får inte ägna sig låneverksarnhet i sådan omfattning att det står i strid med det principiella förbudet mot att driva annan rörelse än försäkringsrörelse. I allmänhet godtas upplåning i kapitalförvaltningen eller för rörelsens bedrivande, t.ex. för att finansiera förvärv av anläggningstillgångar. Ett försäkringsbolag är vidare förhindrat att utnyttja vissa typer av låneformer. Varken livförsäkringsaktiebolag eller skadeförsäkringsaktiebolag kan ge ut konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Livförsäkringsbolagen är vidare förbjudna att ge ut vinstandelsbevis. Enligt vår mening är vissa begränsningar i lånemöjlighetema befogade. Inskränkningarna bör dock inte, som nu, knyta an till förbudet mot främmande verksamhet, utan ta sikte på enskilda bolags riskexponering. Upplåning skall inte kunna ske i sådan utsträckning att den totala risken i ett bolags balansräkning blir för omfattande. Försäkringsbolagets soliditet är i detta sammanhang särskilt viktig. Bedömningen kräver emellertid en helhetssyn och sålunda även att kapitalförvaltningen beaktas. Det väsentliga från skyddssynpunkt är hur stor den totala risken i företagets balansräkning är i förhållande till kapitalbasens storlek.

16 Sammanfattning

För ömsesidiga bolag bör särskilda överväganden göras om möjligheter till uttaxering eller nedsättning föreligger. Detsamma gäller för det fall försäkringstagama, som en följd av att aktieägarna har avstått vinstmedel till deras förmån, står för en del av förlusttäckningsmedlen i ett försäk-

ringsaktiebolag se ovan. Ju större del av det egna kapitalet som utgörs

av sådana medel, desto snävare bör upplåningsmöjlighetema vara. Vi föreslår att en allmän regel som begränsar bolagens möjligheter att ta upp lån tas in i FRL och att närmare föreskrifter om i vilken omfattning upplåning kan godtas ges i myndighetsföreskrifter. Några skäl för att, liksom nu, förhindra försäkringsaktiebolag från att utnyttja vissa typer av låneformer föreligger inte. Försäkringsaktiebolag bör kunna använda samma finansieringsformer som andra aktiebolag. Följaktligen föreslår vi att det öppnas möjligheter för försäkringsaktiebolag att ge ut konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning och vinstandelsbevis i enlighet med vad som gäller för allmänna aktiebolag. Finansieringsformema blir dock inte aktuella för nuvarande livförsäkringsaktiebolag som fortsätter att driva rörelsen helt för försäkringstagamas räkning. Även ömsesidiga försäkringsbolag skall kunna ta upp lån i verksamheten. Med hänsyn till den ömsesidiga associationsformens syfte bör emellertid en långivare inte kunna ges rösträtt.

Flyttning av livförsäkringssparande

Enligt nuvarande ordning har en försäkringstagare endast små möjligheter att föra över sparade medel på en konventionell livförsäkring till en ny försäkring hos en arman försäkringsgivare. l syfte att förbättra konkurrensen skall vi enligt våra direktiv pröva lämpligheten av att införa en lagfäst rätt att flytta en livförsäkring. Att i lag föreskriva en sådan rättighet skulle innebära ett långtgående ingrepp i avtalsfriheten. Emot sådana regler talar också argument av försäkringsteknisk art, framför allt problemen med att fastställa ett rimligt värde på ett traditionellt försäkringssparande som avbryts i förtid. Härtill kommer att en generell flyttningsrätt kan leda till en mer kortsiktig placeringsstrategi än som normalt ligger i försäkringstagamas intresse. Tvingande regler om rätt till flyttning kan därför medföra att försäkringstagarna får en sämre avkastning på sina sparmedel än de annars skulle ha fått. Enligt vår mening kan en lagfást rättighet att flytta ett försäkringssparande från ett bolag till ett annat medföra sådana komplikationer och så stora extra kostnader i sista hand för försäkringstagama att de knappast uppvägs av de fördelar som sådana bestämmelser kan tänkas ha från konkurrenssynpunkt. Vi avvisar därför tanken om tvingande regler om rätt till flyttning. Liksom nu bör försäkringsbolagen vara fria att komma överens med försäkringstagama om villkoren för försäkringstidens längd och för återköp. För att underlätta byte av försäkringsbolag föreslår vi emellertid en del andra lagändringar. Bl.a. skall en försäkringstagare som önskar flytta sitt tillgodohavande till en annan försäkringsgivare inte hindras

Sammanfattning 17

av de inskränkningar i återköpsrätten för pensionsförsäkringar som gäller enligt skattelagstiftningen. Det bör i övrigt noteras att våra förslag till upphävande av skälighetsprincipen och förbudet mot vinstutdelning innebär att en rad nya typer av försäkringar kan utformas, däribland sådana där avtalsvillkor och placeringar är anpassade till att sparandet skall gå lätt att flytta. Om försäkringar av detta slag är attraktiva för kunderna och dessa är beredda att acceptera de kostnader och övriga villkor som är förenade med avtalen, bör sådana avtal kunna erhållas marknaden utan lagreglering. Härtill kommer att behovet av flyttning har minskat som en följd av att fondförsäkringar sedan några år tillbaka kan meddelas av svenska försäkringsbolag. Sådana försäkringar, som under senare år svarat för en stor del av nyteckningspremiema, ger försäkringstagaren goda möjligheter att under avtalstiden flytta sparandet mellan olika fonder.

Tillsynen över försäkringsbolagen

Enligt nuvarande ordning är den övergripande tillsynsuppgiften att verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet. Det väsentligaste åliggandet för Finansinspektionen är att bevaka efterlevnaden av de bestämmelser som grundar sig på soliditets- och skälighetskraven. De ändringar i gällande verksamhetsregler som vi föreslår leder naturligen till att uppgifterna för den offentliga tillsynen förändras. Huvudsyftet med tillsynen blir dock också fortsättningsvis att bevaka att ingångna försäkringsavtal kan fullföljas. Sålunda bör tillsynen inriktas på kontroll av försäkringsbolagens riskhantering och kapitalstyrka. Grunden för tillsynsverksamheten bör utgöras av bevakning av efterlevnaden av dels regler om försäkringstekniska avsättningar och tillgångar som motsvarar sådana avsättningar, dels regler om kapitalkrav. För att förbättra både den bolagsintema och den offentliga kontrollen av riskhanteringen föreslår vi att varje försäkringsbolag skall anta övergripande principer för de försäkringstekniska avsättningama, s.k. försäkringstekniska riktlinjer. Utifrån riktlinjerna får bolaget utarbeta närmare beräkningsunderlag. Såväl de försäkringstekniska riktlinjerna som beräkningsunderlaget skall vara bindande för bolagets verksamhet och skall ges in till Finansinspektionen senast när det börjar användas. Vi föreslår vidare en viktig precisering av gällande kapitalkrav i syfte att säkerställa att tillgångar som svarar mot kapitalbasen är tillräckligt likvida. Kapitalbasen skall enligt lagförslaget beräknas med beaktande av att försäkringsbolagen betalningsberedskap är tillfredsställande. Den närmare regleringen skall ges i myndighetsföreskrifter. Detsamma gäller bestämmelser i fråga om den obligatoriska utjänmingsreserv för livförsäkring som vi föreslår skall införas. Denna reserv, som redovisas som försäkringsteknisk skuld, utgör en buffert som bolaget kan utnyttja för att täcka sådana förluster i den aktuariella rörelsen som beror på slumpmässiga eller i övrigt svårbedömda faktorer. För närvarande utgör kravet på sundhet en riktlinje för Finansinspektio-

18 Sammanfattning

nens verksamhet. Enligt våra förslag skall föreskriften om sund försäkringsrörelse i stället utgöra en allmän regel för hur ett försäkringsbolags verksamhet skall bedrivas. Vi föreslår också ändrade riktlinjer för tolkningen av sundhetsbegreppet. Bestämmelsen om sundhet skall i första hand omfatta förhållanden som rör ett försäkringsbolags möjligheter att infria ingångna avtal, främst soliditeten. Av betydelse är också ledningens och organisationens lämplighet. Sundheten skall däremot inte ta sikte solidaritets-, skälighets- eller konkurrensaspekter. I princip skall försäkringsbolagens premiesättning och produktutfomming vara fri. Finansinspektionen skall inte bevaka förhållanden på allmänrättsliga områden vilka övervakas av andra myndigheter, t.ex. på konkurrens- och marknadsföringssidan. Efterlevnaden av den särskilda regleringen om information försäkringsornrådet ankommer dock på inspektionen. Vidare föreslår vi att gällande bestämmelse om försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolag upphävs. Det kan sättas ifråga om representationen har gett försäkringstagama inflytande av betydelse i försäkringsbolagen och om denna sålunda är ett effektivt inslag i tillsynen. För banker upphävdes motsvarande ordning år 1992. Driften av ett försäkringsbolag bör i fortsättningen vara förbehållen bolagets ägare.

i händelse obestånd

Skydd av försäkringsgivares

Enligt nuvarande ordning vilar försäkringstagarskyddet i händelse av obestånd regler om särskild förrnånsrätt i tillgångar som svarar mot försäkringstekniska skulder, dock endast vid livförsäkring och långvarig skadeförsäkring. Även med ett förmånsrättssystem kan emellertid många försäkringstagare bli utan utlovade försäkringsbelopp vid en konkurs. Särskilt utsatta är naturligtvis de som riskerar att miste om ett pensionssparande, som de är beroende av för sin framtida försörjning. Också inom skadeförsäkring kan uteblivna ersättningar få allvarliga konsekvenser, t.ex. för dem som inte får ersättning för sina nedbrunna bostäder. Om försäkringsanspråken inte infrias är det sannolikt att krav riktas mot staten, som tvingas att åtminstone i viss mån kompensera de drabbade för deras förluster. Särskilt i vissa situationer torde det av sociala hännärmast omöjligt att godta att försäkringsersättningar inte utgår. syn vara Om inget annat sägs i lagstiftningen kommer man sålunda att ge en outtalad statlig garanti för många försäkringstagares fordringar. Man kan dock, särskilt mot bakgrund av de senaste årens händelser, känna tveksamhet inför uttalade eller outtalade statliga garantier. Regleringen försäkringsverksamheten bör därför innefatta ett särskilt av skyddssystem som ger försäkringstagarna tillräcklig trygghet och som inte bygger på att staten träder in vid obestånd. Det är också väsentligt att åtgärder kan vidtas på ett tidigare stadium, dvs. när det finns goda skäl att försäkringsgivare inte kommer att kunna infria sina försäkanta att en ringsåtaganden litet sikt. En sådan ordning skulle, särskilt på livförsäkringens område, skapa en beredskap för att under ordnade former kunna avveckla rörelse uppenbart inte är långsiktigt bärkraftig. en som

Sammanfattning 19

Vi föreslår att den tekniska utformningen ett nytt skyddssystem utarav betas av en särskild utredningsman. Syftet med ordningen är att till att se försäkringstagarna vid ett enskilt företags fallissemang fâr ersättning enligt ingångna avtal. Systemet avser sålunda inte att lösa problem vid makroekonomiska kriser. Svårigheter vid sådana situationer bör i stället, på sätt som skett under den svenska bankkrisen, behandlas extraordigenom nära statliga ingrepp. Den framtida skyddsordningen kan tänkas se ut på olika sätt. Ett alternativ är ett garantisystem av det slag som finns i bl.a. Storbritannien. Denna ordning innebär att man låter övriga bolag finansiera försäkringsutbetalningar från ett insolvent bolag. Kostnaderna för garantin fâr därigenom bäras av försäkringskollektivet, vilket knappast är orimligt. Alternativet där staten betalar skulle innebära att kostnaderna i stället belastar kollektivet av skattebetalare. Ett motsvarande garantisystem kommer, i enlighet med EU:s krav, snart att införas på banksidan. Ett förslag till lag om insättningsgaranti, där garantin finansieras av instituten själva, har nyligen lämnats av regeringen i en lagrâdsremiss. En annan variant kan vara en fullgörelsegaranti inom ramen för återförsäkringssystemet. Med en sådan lösning kan man dock inte utesluta att tvister om betalningsansvaret uppkommer mellan den ursprunglige försäkringsgivaren och återförsäkraren, varför en ordning detta slag kan av komma att ge försäkringstagama ett otillfredsställande skydd.

Lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen 1982:713‘ dels att 7 kap. 14, 15, 17 och 17 a §§, 12 kap. 5-8 §§, 13 kap. samt 19 kap. 5 och 6 skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 7 kap. 14, 15 och 16 samt 12 kap. 5 § skall utgå, dels att nuvarande 5 kap. 1 § skall betecknas 5 kap. 17 nuvarande 5 kap. 2 § skall betecknas 5 kap. 19 § och nuvarande 7 kap. 3 § skall betecknas 7 kap. 5 dels att 1 kap. 10 och 11 §§, 2 kap. 3 b och 5 §§, 3 kap. 4 och 6 §§, 4 kap. 1 och 5 §§, 5 kap. 17 och 19 §§, 7 kap. nya 8 a, 10 10 10 10 g, 16 och 22-24 §§, 8 kap. 15 och 18 §§, 9 kap. 19 och 20 §§, 12 kap. 1-3, 9 och 12 §§, 14 kap. 14 16 kap. 3 och 6 §§, 19 kap. 1 och 11 §§, 20 kap. 4 rubriken till 5 kap. samt rubriken närmast före 7 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före nuvarande 7 kap. 17 § skall sättas närmast före 7 kap. 16 dels att det i lagen skall införas 23 nya paragrafer, 1 kap. 2 a 5 kap. 1-16 och 18 §§, 7 kap. 13 och 29-31 §§, samt närmast före 5 kap. 11, 12, 17 och 19 och 7 kap. 29 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Senastelydelse av 7 kap. 5 § 1995:779 7 kap. 6 § 1995:779 7 kap. 8 § 1995:779 7 kap. 14 § 1991:1767 7 kap. 15 § 1995:779 7 kap. 17 § 1995:779 7 kap. 17 a § 1991:1767 12 kap. 6 § 1991:1767 12 kap. 8 § 1995:779 13 kap. 1993:1304 jfr 1993:1646 19 kap. 5 § 1993:1304 jfr 1993:1646 19 kap. 6 § 1991:1767.

22 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 2 a § Ett försäkringsbolags verksamhet skall bedrivas sä att fullgörandet av ingångna försäkringsavtal tryggas och verksamheten även i övrigt kan anses sund.

5 Bestämmelserna om livförsäkring, med undantag för 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 samt för avgängsbidragsförsäkringar. Bestämmelserna om livförsäkring, med undantag för 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäkringsbolag, skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än liv- som tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller de särskilda be- försäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i stämmelserna om livförsäkring i 7 kap. 2 och 11 a §§, 8kap. 18 § 7 kap. 2 4 § andra stycket och samt 14 kap. 21 och 24-28 §§. 11 a § samt 14 kap. 21 och 24- 28 §§.

7§3 Delägare i ett ömsesidigt försäk- Delägare i ett ömsesidigt försäk-

ringsbolag är försäkringstagarna. ringsbolag är försäkringstagarna.

Aterförsälcringstagare skall dock Återförsäkringstagare skall dock

inte på grund av återförsäkringen inte på grund av återförsäkringen anses som delägare. fraga om liv- anses som delägare. För ett ömseförsäkring, sjuk- och olycksfalls- sidigt försäkringsbolags förpliktelförsäkring som avses i 2 kap. 3 a § ser svarar endast bolagets tillgängförsta stycket klasserna I och ar, om inte annat är bestämt i boavgángsbidragsförsälaing samt äter- lagsordningen. försäkring svarar endast bolagets tillgångar för dess förpliktelser. För försäkringar av annat slag svarar delägarna personligen för bolagets förpliktelser utan begräns-

Senaste lydelse 1995:779. 3Senastelydelse 1993:1304 jfr 1993:1646.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning eller med begränsning till ett visst belopp. Delägarnas ansvarighet göras gällande endast pá det sätt som föreskrivs i denna lag. Med delägare avses i de följande kapitlen endast delägare i ömseett sidigt försäkringsbolag.

10 I fråga om livförsäkringar, l fråga livförsäkringar, som om som gäller endast för dödsfall och med- gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år el- delas för tid längst fem år elen av ler mot en premie som är beräknad ler premie är beräknad mot en som och bestämd för längst fem är i och bestämd för längst fem år i sänder, får undantag medges från sänder, får undantag medges från bestämmelserna om livförsäkring. bestämmelserna livförsäkring. om

Från bestämmelserna om förbud Om det finns särskilda skäl, får mot fondemission i 4 kap. 1 § och sådant undantag också medges i

vinstutdelning i 12 kap. 2 be- fråga litförsâkringar enligt om stämmelserna om beräkning av 2 kap. 3 b § första stycket klass premiereserv i 7 kap. 2 § samt be- Fran bestämmelserna beräkning om stämmelserna om kapitalbas, premiereserv i 7 kap. 2 § ga- av samt rantibelopp och solvensmarginal i bestämmelserna kapitalbas, om lkap. 8a§ samt 7 kap. 22, 23 garantibelopp och solvensmarginal och 26 får dock undantag inte ilkap. 8a§samt7kap. 22, 23 medges. och 26 §§ får dock undantag inte medges. Undantag från denna lag får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, i den mån det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag som avses i fjärde stycket 3 skall vara förenligt med EG:s rättsakter i fråga om direkt försäkring. Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges som föranleds hänsyn till utländsk rätt eller av rättstillämpning. I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan enligt 2 kap. 3 § som a tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger belopp motsvarande ett en miljon ecu samt att minst hälften denna premieinkomst av härrör från bolagets delägare, lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt

2 kap. 3 a § första stycket klass 18 assistans i form naturaförmäner

av

Senaste lydelse 1995:779.

24 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 ecu, ömsesidiga försäkringsbolag enligt avtal med ett annat sådant som bolag det mottagande bolaget fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Medgivanden enligt första-fjärde styckena lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen.

11 Ett privat försäkringsaktiebolag el- Ett privat försäkringsaktiebolag eller aktieägare i ett sådant bolag ler en aktieägare i ett sådant bolag en får inte annonsering söka får inte genom annonsering söka genom sprida aktier eller teckningsrätter i sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller bolaget utgivna bolaget eller av bolaget utgivna av skuldebrev. skuldebrev eller optionsbevis. Ett bolag eller en aktieägare som avses i första stycket får inte heller på annat sätt söka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster inte överstiger 200. Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudanden avser överlåtelse till högst tio förvärvare. som I första stycket angivna värdepapper som har givits ut av ett privat försäkringsaktiebolag får inte bli föremål för handel på börs eller annan organiserad marknadsplats.

2 kap. 3 b Koncession för direkt livförsäkringsrörelse skall avse en eller flera av följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:

l a försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp engångsbelopp el-

ler periodiska utbetalningar är beroende av en persons eller flera personers liv, dock inte försäkringar enligt klass b försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt a,

2 a försäkring som utfallet vid giftennál,

b försäkring som utfaller vid födelse, försäkring i klas- försäkring som avses i klassom avses serna 1 a och 2 som är anknuten serna 1 a och 2 som är anknuten till värdepappersfonder, till värdepappersfonder eller utländska fondföretag äondförsäkring,

5Senaste lydelse 1994:1941. Senaste lydelse 1993:1304 jfr 1993:1646.

Lagförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring gäller för längre tid än som fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss

ålder och inte fär sägas av försäkringsbolaget eller får sägas upp

som upp endast under särskilda förhållanden anges i försäkringsavtalet. som Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de risker som hänför sig till varje försäkringsklass.

5§7 Bolagsordningen skall ange för samtliga försäkringsbolag bolagets firma, den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen áterförsäkring, om bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska ekonomiska sarnarbetsområdet EES, antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag, sättet att sammankalla bolagsstämman, vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman, de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst, i vilken utsträckning bolaget i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna äterförsäk- är skyldigt att teckna áterförsäkring, ring, för försäkringsaktiebolag 10. aktiekapitalet eller, om detta aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen utan ändring av bolagsordningen skall kumia bestämmas till lägre el- skall kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet ler högre belopp, minimikapitalet och maxirnikapitalet, varvid minimi- och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en kapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet, fjärdedel av maximikapitalet, 11. aktiernas nominella belopp, 10. aktiernas nominella belopp, för ömsesidiga försäkringsbolag 12. garantikapitalet, 11. garantikapitalet, 13. regler för hur rösträtten skall I regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas utövas och hur beslut skall fattas på bolagsstämman, varvid särskilt på bolagsstämman, varvid särskilt skall anges om och i vilken ut- skall anges om och i vilken utsträckning delägarnas rösträtt skall sträckning delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade utövas genom utsedda delegerade

7Senaste lydelse 1995:779.

26 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samt i vilken utsträckning rösträtt samt i vilken utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna, skall tillkomma garanterna, 14. intill vilket belopp och i vil- 13. för det fall delägarna skall ken ordning delägarna är personli- vara personligen ansvariga för bogen ansvariga för bolagets förplikt- lagets förpliktelser, i vilka situatioelser, om inte uteslutande bolagets ner, intill vilket belopp och pá viltillgångar svarar för bolagets för- ket sätt ansvarigheten skall fullpliktelser, göras, 15. antal och sammanlagt belopp 14. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara av de försäkringar skall som vara tecknade innan bolaget kan anses tecknade innan bolaget kan anses bildat, bildat, 16. vilken begränsning som skall 15 vilken begränsning skall som . gälla för mottagen återförsäkring i gälla för mottagen återförsäkring i förhållande till den direkta försäk- förhållande till den direkta försäkringen, om verksamheten avser så- ringen, om verksamheten såavser väl direkt försäkring som mottagen väl direkt försäkring mottagen som återförsäkring, återförsäkring, 17. i vilken ordning garanterna 16. i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garanti- skall betala in det tecknade garantikapitalet samt kapitalet, 18. om och i vilken ordning 17. om och i vilken ordning ränta skall betalas på garantikapi- ränta skall betalas på garantikapitalet och vinst delas ut till garan- talet och vinst delas ut till garanterna och i vilken ordning garanti- terna och i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas. kapitalet skall återbetalas, samt 18. hur återstående tillgångar skall delas vid bolagets upplösning. I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller ordet publikt, skall i bolagsordningen beteckningen publ efter anges firman.

3 kap. 3 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll aktieägare eller någon att en annan skall ha rätt att lösa sådana aktier övergår till ägare. Förbehållet som ny skall ange vilka som har lösningsrätt och, lösningsrätten inte skall kumia om utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undantagits, den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de lösningsberättigade inbördes, den tid, överstigande två månader från anmälan hos styrelsen om en akties övergång, inom vilken lösningsanspråket skall framställas hos bolaget, den tid inom vilken löse11 skall betalas; denna tid får inte överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet bestämdes. Förvärvas flera aktier genom samma fång, kan, något annat inte om följer av förbehållet, lösningsrätten inte utövas för mindre antal aktier än fånget omfattar. Om tillämpningen av föreskrifterna i bolagsordningen

Lagförslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om lösens belopp skulle bereda någon en otillbörlig fördel, kan jämkning ske. När en anmälan gjorts om När en anmälan gjorts om aktiens övergång, skall styrelse aktiens övergång, skall styrelsen genast skriftligen meddela detta till genast skriftligen meddela detta till varje lösningsberättigad vars post- varje lösningsberättigad vars postadress är införd i aktieboken eller adress är införd i aktieboken eller på annat sätt kand för bolaget. på annat sätt känd för bolaget. Om något annat inte föreskrivs i bolagsordningen, skall tvister om lösningsrätten och om lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän enligt lagen 1929:145 om skiljemän. Innan det visar sig att lösnings- Innan det visar sig att lösningsrätten inte begagnas kan den till vil- rätten inte begagnas kan den till vilken aktien har övergått inte utöva ken aktien har övergått inte utöva någon annan rätt på grund av någon annan rätt på grund av aktien gentemot bolaget än rätt till aktien gentemot bolaget än rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning av nya aktier vid nyemis- teckning av nya aktier vid nyemission. Rättigheter och skyldigheter sion eller till teckning andel i av på grund av sådan teckning över- lan som avses i 5 kap. Rättigheter går till den som begagnar sig av och skyldigheter på grund sådan av lösningsrätten. teckning övergår till den besom gagnar sig av lösningsrätten.

4 § Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får lämnas ut endast till sådan aktieägare som är införd i aktieboken och först när den eller de aktier brevet lyder på har betalats. Vidare fordras att försäkringsaktiebolaget har att försäkringsaktiebolaget har registrerats, om aktien har tecknats registrerats, aktien har tecknats om vid bolagets bildande, eller vid bolagets bildande, att nyemissionen eller fond- att nyemissionen eller fondemissionen har registrerats. om emissionen har registrerats, om aktien tillkommit på grund aktien tillkommit på grund emisav av emissionen. sionen, eller att registrering har skett enligt 5 kap. 15 om aktien har tillkommit pá grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap. Aktiebrevet skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens fullmakt av en ba11k. Namnteckningarna får återges tryckning eller genom på något annat liknande sätt. Brevet skall bolagets firma, ordningsange nunmier på den eller de aktier varpå brevet lyder, aktiens nominella belopp och dagen för utfärdandet. Kan, när aktiebrevet ges ut, aktier av olika slag finnas enligt bolagsordningen, skall aktieslaget anges i brevet. Om bolagsordningen innehåller förbehåll enligt l § fjärde stycket, 3 8 § eller 6 kap. 8 skall detta tydligt anges i brevet på sådan aktie som avses med förbehållet. Uppgiften kan i förkortad form. Förkortningsges

28 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

formerna fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. När utbetalning görs vid inlösen av en aktie eller vid minskning av dess nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar, skall aktiebrevet förses med påskrift om utbetalningen. Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall så snart som möjligt en påskrift om detta göras på aktiebrevet. Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ges ut i stället för ett amiat, skall innehålla uppgift om detta. Utbyts ett aktiebrev mot ett eller flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet och de därtill hörande kupongarken makuleras på ett betryggande sätt. Emissionsbevis skall under- Emissionsbevis samt de skuldetecknas på det sätt som anges i brev och optionsbevis som avses i andra stycket. 5 kap. skall undertecknas på det sätt som anges i andra stycket.

6§ Om ett aktiebrev eller ett till viss Om ett aktiebrev eller ett till viss man ställt emissionsbevis överlåts man ställt emissionsbevis eller eller pantsätts, skall bestämmel- optionsbevis överlåts eller pantserna om skuldebrev till viss man sätts, skall bestämmelsema om eller order i 13, 14 och 22 skuldebrev till viss man eller order lagen 1936:81 om skuldebrev i13, 14 och 22 §§ lagen 1936:81 tillämpas. Härvid är den som inne- om skuldebrev tillämpas. Härvid är har ett aktiebrev och enligt bolag- den innehar ett aktiebrev och som ets anteckning på detta är införd enligt bolagets anteckning på detta som ägare i aktieboken likställd är införd som ägare i aktieboken med den som enligt 13 § andra likställd med den som enligt 13 § stycket nämnda lag förmodas äga andra stycket nämnda lag förmodas rätt att göra skuldebrevet gällande. äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Överlåts eller pantsätts ett emis- Overlåts eller pantsätts ett emissionsbevis som inte är ställt till sionsbevis eller ett optionsbevis viss man, skall bestämmelserna om som inte är ställt till viss man, skuldebrev till innehavaren i 13, 14 skall bestämmelserna om skuldeoch 22 §§ lagen om skuldebrev brev till innehavaren i 13, 14 och tillämpas. 22 §§ lagen skuldebrev tillärnom pas. Om utdelningskuponger finns bestämmelser i 24 och 25 lagen om skuldebrev.

Lagförslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. l Aktiekapitalet kan ökas genom att Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning ny- aktier tecknas mot betalning nyemission eller genom att aktier ges emission eller att aktier genom ges ut eller aktiernas nominella belopp ut eller aktiernas nominella belopp höjs utan ny betalning fondemis- höjs utan betalning fondemisny sion. En fondemission kan endast sion. ske i skaddérsdkringsbolag. Beslut om emission fattas av bo- Beslut emission fattas boom av lagsstämman, om något annat inte lagsstämrnan, om något annat inte följer av 16 eller 17 Sådana be- följer 16 eller 17 Sådana beav slut får inte fattas förrän bolaget slut får inte fattas förrän bolaget har blivit registrerat. Behöver bo- har blivit registrerat. Behöver bolagsordningen ändras skall beslut lagsordningen ändras skall beslut om detta fattas först. Ett beslut om om detta fattas först. Ett beslut om emission får fattas innan ändringen emission får fattas imam ändringen stadfästs om beslutet görs beroende har stadfästs, om beslutet görs beav att stadfästelse meddelas. roende av att stadfästelse meddelas. Vid nyemission får betalning för aktier inte understiga det nominella beloppet. Vid fondemission får inte till aktiekapitalet föras över belopp som understiger summan av de aktiernas nominella belopp eller den nya sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp. I fråga om försäkringsaktiebolag, som enligt insiderlagen 1990:1342 utgör aktiemarknadsbolag, samt dotteraktiebolag till sådana bolag gäller, förutom föreskrifterna i detta kapitel, bestämmelserna i lagen 1987:464 om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.

5§° Vid en kontantemission och vid en Vid kontantemission och vid en en fondemission har aktieägarna före- fondemission har aktieägarna företrädesrätt till de nya aktierna i för- trädesrätt till de aktierna i förnya hållande till det antal aktier de för- hållande till det antal aktier de förut äger, om något annat inte har ut äger, om något annat inte har bestämts antingen i bolagsordning- bestämts antingen i bolagsordningen enligt 3 kap. 1 § andra stycket en enligt 3 kap. 1 § andra stycket 3 eller, vid en kontantemission, i 3 eller, vid kontantemission, i en emissionsbeslutet. emissionsbeslutet eller följer av villkor som enligt 5 kap. 5 § första stycket 8 har meddelats vid enzission av skuldebrev. Beslut av bolagsstämman att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast det har biträtts aktieägare med två tredjedelar såom av av väl de avgivna rösterna de vid stämman företrädda aktierna. som

Senaste lydelse 1991:990. °Senastelydelse 1994:1941.

30 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. Upptagande av vissa penninglán Upptagande av penninglán

Allmänna begränsningar för upptagande av penninglån

1 § Ett försäkringsbolag får inte ta upp penninglån i så stor utsträckning att bolagets totala risk blir sådan att fullgörandet av ingångna försäkringsavtal råkar i fara.

Regeringen eller, efter regering-

ens bemyndigande, Tinansinspektionen skäll meddela föreskrifter om tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.

Allmänna bestämmelser om konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning.

2 § Ett försäkringsaktiebolag kan mot ersättning ge ut konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Sådana skuldebrev skall ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Konvertibla skuldebrev skall innehålla en utfästelse från bolaget om att borgenären har rätt att helt eller delvis byta ut sin fordran enligt skuldebreven mot aktier i bolaget. skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning skall ge borgenären rätt att teckna aktier i bolaget mot betalning i pengar. Villkoren för utbyte eller nyteckning av aktie skall bestämmas så att utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras. Ersättningen för ett konvertibelt skuldebrev får inte understiga det nominella beloppet på aktie som lämnas ut vid utbyte, om inte mellanskillnaden täcks genom kontant betalning vid utbytet. Skall ett konvertibelt skuldebrev kunna betalas med annan egendom än pengar

Lagförslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

apport gäller bestämmelserna i 2 kap. 2 Optionsrätt till nyteckning kan knytas till optionsbevis som är fogade till skuldebrev. Borgenären får avskilja ett optionsbevis från ett skuldebrev och förfoga över beviset särskilt, om det inte i skuldebrevet föreskrivs att beviset får avskiljas först äter viss tid. fråga om försäkringsaktiebolag som enligt insiderlagen 1990:1342 utgör aktiemarknadsbolag, samt dotterbolag till sådana bolag gäller, förutom föreskrifterna i detta kapitel, bestämmelserna i lagen 1987:464 om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. Av aktiekontolagen 1989:82 7 framgår att utfästelser som avses i ovan angivna skuldebrev och optionsbevis kan registreras enligt den lagen och att skuldebrev eller optionsbevis inte får utfärdas om

registrering skall ske. I sådana fall

gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.

3 § Vid emission av skuldebrev mot betalning i pengar har aktieägarna företrädesrätt att teckna sig för förvärv av skuldebrev som om emissionen gällde de aktier kan som komma att träda i stället för skuldebreven eller nytecknas på grund av optionsrätt. Beslut av bolagsstämman att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.

Förfarandet vid emissionen

4 § Beslut om emission av skuldebrev fattas av bolagsstämman, om något

32 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annat inte följer av 9 eller 10 Behöver bolagsordningen ändras,

skall beslut om detta fattas först.

Ett beslut om emission fär fattas innan ändringen har stadfästs, om beslutet görs beroende av att stadfästelse meddelas. I fråga om förslag till beslut om emission och om kallelse till bolagsstämma skall 4 kap. 7 § tillämpas.

5 § Beslutet om emission skall ange emissionens belopp eller det högsta beloppet eller det lägsta och högsta beloppet för emissionen, den företrädesrätt att delta i emissionen som tillkommer aktieägare eller någon annan eller vem som annars fär delta i emissionen, den tid inom vilken teckning av skuldebrev kan ske, när ett visst belopp eller ett lägsta belopp har bestämts för emissionen, den tid inom vilken aktieägare kan använda sin företrädesrätt till teckning, skuldebrevens nominella belopp, emissionskursen och räntesatsen, den tid inom vilken tecknade skuldebrev skall betalas samt den beräkningsgrund, enligt vilken vid överteckning de skuldebrev som inte tecknats med företrädesrätt skall fördelas, om det inte föreskrivs att fördelningen skall bestämmas av styrelsen, tiden och villkoren för utbytet eller nyteckningen, den rätt som skall tillkomma borgenären eller innehavaren av opti onsbevis för den händelse aktiekapitalet före utbytet eller nyteckningen ökas eller sätts ned eller nya konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning ges ut eller bolaget upplöses eller upphör genom fusion,

Lagförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

det belopp, varmed aktiekapitalet skall kunna ökas genom utbyte eller nyteckning, samt 10. det aktieslag vartill de nya aktierna skall höra, i de fall aktier av olika slag finns eller kan utges. Den tid inom vilken aktieägare kan använda sin företrädesrätt enligt första stycket 4 får inte vara kortare än två veckor. Tiden räknas från det kungörelse enligt 7 § första stycket första meningen skedde, beslutet, när det gäller sådana fall som avses i 7 § fiiirde stycket, eller avstämningsdagen, när det gäller avstämningsbolag. Om ett förbehåll enligt 3 kap. 1 § femte stycket eller 3 § eller 6 kap. 8 § skall gälla för de nya aktierna, skall etnissionsbeslutet innehålla en erinran detta. om Om en aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, gäller för avstämningsbolag att avstämningsdagen skall i emisanges sionsbeslutet. Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än tre veckor från det kungörelse enligt 7 § första stycket första meningen skedde. Om ett skuldebrev skall bli föremål för handel vid svensk eller en utländsk börs, auktoriserad en marknadsplats eller någon annan reglerad marknad, kan det i emissionsbeslutet tas upp ett bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig förordnar att innan teckning påbörjas bestämma emissionens belopp, emissionskursen, räntesatsen och villkoren för utbyte eller nyteckning. fråga om avstämningsbolag skall dock nämnda villkor bestämmas senast på avstämningsdagen, om aktieägarna skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

2 l5—0635

34 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 § Bestämmelserna i 4 kap. 3 och 4 §§ gäller i tillämpliga delar vid emission av konvertibla skuldebrev

7 § Bolagsstämmans beslut om emission eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Kungörs inte beslutet i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift om var beslutet hålls tillgängligt. Har bolagsstämman enligt 5 §

femte stycket överlämnat át någon

annan att besluta om emissionens belopp, emissionskursen, räntesatsen och villkoren för utbyte eller nyteckning, skall vad som beslutats om detta kungöras på motsvarande sätt. Ar försäkringsaktiebolaget inte ett avstämningsbolag, skall beslutet om emission genast sändas till de aktieägare, vilkas postadresser är kända för bolaget, om aktieägarna skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. I fraga om avstämningsbolag skall till emissionsbevisen, när dessa översänds, fogas de beslut av styrelsen, eller av den som styrelsen inom sig förordnar, som rör emissionens belopp, emissionskursen, räntesatsen och villkoren för utbyte eller nyteckning. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för annat bolag än avstämningsbolag, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma, som beslutat enzissionen, och emissionsbeslutet inte innehåller bemyndi-

gande enligt 5 § femte stycket.

Lagförslag 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 § Om ett visst belopp eller ett lägsta belopp för emissionen har bestämts, har beslutet om emissionen förfallit, om beloppet inte har tecknats inom teckningstiden. Detsamma gäller ett beslut om en sadan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas. Iád som har betalats för de tecknade skuldebreven skall i sa-

dana fall genast betalas tillbaka.

Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller i tillämpliga delar vid emission av konvertibla skuldebrev. När teckningen av skuldebreven avslutats, skall försäkringsaktiebolaget genast för registrering anmäla beslutet om emissionen och det nominella beloppet av det lan som tecknats, om beslutet inte har förfallit enligt första stycket. För registrering krävs att full betalning enligt registret erlagts för alla de aktier som ingår i det förut registrerade aktiekapitalet samt att behövliga ändringar av bolagsordningen har stadfästs.

Styrelsens beslut om emission

9 § Styrelsen kan besluta om emission av skuldebrev och om avvikelse från aktieägares företrädesrätt under förutsättning bolagsstämav mans godkännande. Bestämtrzelserna i 5-7 och 8 § första stycket skall därvid gälla i tillämpliga delar. I fraga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande skall 4 kap. 7 § tillämpas. Iäd som där sägs om förslag till emissionsbeslut skall i stället gälla styrelsens beslut. Beslut av bolagsstämman att godkänna avvikelse från aktieägares företrädesrätt enligt 3 § första stycket är giltigt endast det har om biträtts av aktieägare med tva tredjedelar av såväl de avgivna

36 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Emissionsbeslutet skall anmälas för registrering enligt 8 § tredje stycket när det har godkänts av stämman och teckningen av skuldebreven avslutats. Har en sådan anmälan inte gjorts inom ett år från styrelsens beslut om emission, är beslutet förfallet.

10 § Bolagsstämman kan bemyndiga

styrelsen att fatta beslut om en

emission som kan ske utan ändring i bolagsordningen och att därvid avvika från aktieägarnas företrädesrätt enligt 3 Bemyndigande att avvika från bestämmelserna i 3 § första stycket om aktieägares företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Skall skuldebrev kunna tecknas mot tillskott av annan egendom än pengar eller med andra villkor eller skall avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt kunna göras, skall detta särskilt anges i bolagsstämmans bernyndigande. Bemyndigandet skall innehålla bestämmelser om den tid, längst till nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken styrelsens beslut skall fattas. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § om förslag till emissionsbeslut skall tillämpas på förslag till bemyndigande. Bolagsstämmans beslut om bemyndigande skall genast anmälas för registrering. Innan registrering

har skett, kan styrelsen inte fatta

beslut om emission. Bestämmelserna i 5-8 gälleri tillämpliga delar när styrelsen beslutar om emission med stöd av ett bemyndigande.

Lagförslag 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Emissionsbevis

11 § Bestämmelserna i 4 kap. 6 § om emissionsbevis och om aktieägares rätt att utöva företrädesrätt att delta i en emission skall tillämpas vid emission enligt detta kapitel.

Utbyte och nyteckning

12 §

När en fordran enligt ett skuldebrev byts ut mot en eller flera akti-

er, skall skuldebrevet förses med påskrift om utbytet. Aktien skall genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken. Vid nyteckning skall skuldebrevet eller i förekommande fall optionsbeviset förses med påskrift om nyteckningen.

13 § Vid nyteckning enligt detta kapitel skall aktierna tecknas på en teckningslista, som skall innehålla be-

slutet om emissionen. Avskrifter

av bolagsordningen, den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning om Jolagsstänzrrzans beslut om bolagets vinst eller förlust, samt en avskrift av revisionsberättelsen för det år balansräkningen avser skall fogas till teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknarna på den plats som anges i listan. I avstämningsbolag får i beslutet om emission förordnas att nyteckning i fråga om hela eller viss del av emissionen skall ske genom betalning i stället för på tecknings-

lista. I sådant fall

skall beslutet om emission och de handlingar som avses i första stycket andra meningen hållas tillgängliga för aktietecknarna hos värdepapperscentralen. Har teckningen skett i strid mot denna paragraf eller har aktier tecknats med villkor som inte stämmer överens med de villkor som an-

38 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ges i emissionsbeslutet, skall 2 kap. 8 § tillämpas. Anser styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att aktieteckningen är ogiltig enligt tredje stycket, skall aktietecknaren genast

underrättas om detta. I annat fall

skall aktietecknaren tilldelas de tecknade aktierna. Aktierna skall genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken.

14 § Bestämmelserna i 2 kap. 14 och 15 §§ skall tillämpas vid inbetalning på grund av nyteckning enligt detta kapitel. Kvittning av en skuld på grund av aktieteckning mot en

fordran hos bolaget får dock ske,

om styrelsen medger det. Ett sådant medgivande får inte lämnas, om det skulle vara till skada för bolaget eller dess borgenärer.

15 §

Senast tre månader efter det att

tiden för utbyte eller nyteckning av aktier har gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som har utgivits i utbyte eller som har nytecknats och helt betalats. Om utbytestiden eller teckningstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre

månader efter utgången av varje

räkenskapsår under vilket utbyte eller nyteckning har skett. För registrering krävs vid utbyte, att bolaget på grund av emissionen har tillförts ersättning till ett värde som motsvarar minst det sammanlagda beloppet av de anmälda aktierna, vid nyteckning, att aktierna helt har betalats, och att auktoriserad eller godkänd revisor eller, i avstämningsbolag, värdepapperscentralen intygar att 1 eller 2 har iakttagits. Genom registreringen är aktiekapitalet ökat med det sammanlagda

Lagförslag 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nominella beloppet av de anmälda aktierna.

16 § De nya aktierna skall medföra rätt till utdelning enligt vad som har bestämts om detta i beslutet om emission. Beslutet får dock inte innebära att en sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret äter det är under vilket aktierna skall vara betalda.

Upptagande av vissa andra län

1 § I 7 § Ett försäkringsbolag fär inte ut Om inte något följer detta ge annat av konvertibla skuldebrev eller skulde- kapitel, får ett försäkringsbolag brev förenade med optionsrätt till inte ta ett penninglán på villupp nyteckning eller i övrigt ta upp ett kor att lånet skall betalas på något penninglån på villkor att lånet skall annat sätt än med nominellt ett betalas på något annat sätt än med penningbelopp eller med ett penett nominellt penningbelopp eller ningbelopp bestäms med hänsom med ett penningbelopp som be- till förändringar i penningvärsyn stäms med hänsyn till förändringar det. i penningvärdet. Andra försäkringsbolag än .vkaddönsäkringsaktiebolag får inte ta upp lån mot obligationer eller andra skuldebrev med rätt till ränta, vars storlek är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller bolagets vinst vinstandelsbevis. I fraga om skadcfömäkringsaktiebolag skall upptagandet av ett sådant län beslutas av bolagsstämman eller, efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen.

18 § Upptagande av lån mot obligationer eller andra skuldebrev med rätt till ränta, vars storlek är helt eller delvis beroende utdelningav en till aktieägare i bolaget eller

bolagets vinst vinstandelsbevis

beslutas av bolagsstämman. Styrel-

sen fär dock fatta ett sådant beslut

under förutsättning av bolagsstäm-

mans godkännande eller efter bo-

lagsstämmans bemyndigande.

40 Lagförslåg

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Entissionsprospekt

2 § 19 § Bestämmelserna i 4 kap. 20-27 §§ Bestämmelserna i 4 kap. 21-27 emissionsprospekt skall tillämp- om emissionsprospekt skall tillärnpom as 11är ett skadeförsäkringsaktie- as också när ett publikt försäkringsbolag, som enligt 10 kap. 4 § aktiebolag eller aktieägare i ett sáandra eller fidrde stycket är skyl- dant bolag offentliggör eller på digt att ha auktoriserad revisor, annat sätt till en vidare krets riktar en eller innehavare av vinstandels- en inbjudan att förvärva sådana av bevis som ett sådant bolag har ut- bolaget utgivna skuldebrev, optfärdat offentliggör eller pá annat ionsbevis eller vinstandelsbevis sätt till en vidare krets riktar en in- som avses i detta kapitel. Emisbjudan att förvärva vinstandelsbe- sionsprospekt behöver dock uppvis. Emissionsprospekt behöver rättas endast om summan av de bedock endast upprättas om summan lopp som till följd av inbjudningen de belopp som till följd av in- kan komma att betalas uppgår till av bjudningen kan komma att betalas minst trehundratusen kronor. uppgår till minst en miljon kronor.

7 kap. Försäkringstekniska skulder och Försäkringstekniska avsättningar grunder för försäkringsverk- m. m. samheten

1 I ett försäkringsbolags balansräk- I ett försäkringsbolags balansräkning skall sonz skulder, under be- ning skall under benämningen förnämningen försäkringstekniska säkringstekniska avsättningar tas skulder. tas upp värdet på balans- upp värdet på balansdagen av bodagen av bolagets ansvarighet för lagets ansvarighet för löpande försäkringar premiereserv, försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall ersättningsreserv, utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall skadebehandlingsreserv, sådan tilldelad återbäring in- överskottsmedel som har tillom liiförsäkringsrörelsen som inte godoförts försäkringstagare eller har förfallit till betalning, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal bonus och som inte omfattas av 1 eller sådan tilldelad återbäring in- avsättningar till utjämningsom annan försäkringsrörelse än v- reserv för liiförsäkring och försäkringsrärelse som inte har förfallit till betalning, och avsättningar till utjämningsre- avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till serv för kreditförsäkring upp till det belopp för reservens storlek det belopp för reservens storlek

Senaste lydelse 1993:1304 jfr 1993:1646.

Lagförslag 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som anges i 12 kap. 9 a § första som anges i 12 kap. 9 § första a stycket andra meningen. stycket andra meningen. Sådan tilldelad äterbäring inom Regeringen eller, qter regelitförsäkringsrörelsen som har för- ringens bentyndigande, Finansfallit till betalning men inte kunnat inspektionen skall meddela förebetalas ut skall föras till ersätt- skrifter om sådana avsättningar ningsreserven. som avses i första stycket Ansvarar flera försäkringsbolag Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall solidariskt för försäkring, skall en i det enskilda bolagets redovisning i det enskilda bolagets redovisning av försäkringstekniska skulder en- av försäkringstekniska avsättningar dast beaktas den del av försäk- endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bo- ringen enligt avtal mellan bosom lagen belöper på bolaget. lagen belöper på bolaget.

2 Premiereserven för en livförsäkringsrörelse skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av premiereserverna för varje försäkring ökad med ett för bolaget gemensamt beräknat särskilt tillägg behövligt som anses för att möta förluster på grund att försäkringar upphör i förtid. Annan av försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod får användas, om premiereserven beräknad enligt sådan metod i stort sett resulger samma tat som om den hade beräknats för varje försäkring. Premiereserven för en försäkring Premiereserven för försäkring en utgör skillnaden mellan det för- utgör skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets väntade kapitalvärdet bolagets av framtida utgifter för försäkringen framtida utgifter för försäkringen och det förväntade kapitalvärdet av och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för försäkringen ha att uppbära för försäkringen prospektiv beräkningsmetod. An- prospektiv beräkningsmetod. Annan försäkringsmatematiskt veder- nan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod får tagen beräkningsmetod får an- användas, om premiereserven be- vändas, om premiereserven beräknad enligt en sådan metod inte räknad enligt sådan metod inte en blir lägre än om en prospektiv be- blir lägre än prospektiv beom en räkningsmetod hade använts eller räkningsmetod hade använts eller om en prospektiv metod inte är prospektiv metod inte är om en möjlig att tillämpa för försäkring- möjlig tillämpa för försäkringatt en. Beräkningen skall grundas pá en. sådana antaganden som sägs i 5 § första och andra styckena. Beräkningen enligt första och andra styckena skall grundas pä de antaganden om dödlighet och andra riskmätt, räntesats samt

driftskostnader som krävs för be-

räkningen.

Senaste lydelse 1995:779.

42 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Antagandena om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt

driftskostnader skall väljas så att

de kan anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som det är fråga om. Avvikelser från kravet att varje antagande för sig skall vara betryg-

gande får dock ske om det finns

särskilda säkerhetstillägg som föranleder detta. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om beräkning av premiereserv för en livförsäkringsrörelse. Föreskrifterna skall ange maximiräntesats och vilka försäkringar som, med hänsyn till sin beskaffenhet, inte skall omfattas av en sådan föreskrift.

3 § Försäkringspremierna i en litförsäkringsrörelse skall bestämmas på grundval av sådana antaganden som sägs i 2 § tredje och förde styckena.

4 De grunder som anges i 3 § skall Ett försäkringsbolag skall upprätta avse att trygga bolagets förmåga riktlinjer för försäkringstekniska avatt fullgöra sina förpliktelser enligt sättningar försäkringstekniska ingångna försäkringsavtal och att riktlinjer. Meddelar bolaget livförmeddela försäkringar till en kost- säkringar med rätt till bonus, skall nad som är skälig med hänsyn till riktlinjerna också ange principerna försäkringens art. för bonusens beräkning och fördelning. Om grunderna inte längre fyller För lixförsäkringar skall riktlindet avsedda ändamålet skall styrel- jerna tillgodose de krav som gäller sen och verkställande direktören enligt 2 genast se till att grunderna ändras. Ett försäkringsbolag får inte väsentligt sänka bonusens andel i överskotten i förhållande till vad som dessförinnan gällt under en följd av räkenskapsår, om det inte följer av riktlinjerna eller annars

finns särskilda skäl till det.

Senaste lydelse 1995:779.

Lagförslag 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ 13 För livförsäkringar skall grunder För livförsäkringar skall tekniskt upprättas för underlag upprättas för beräkning av försäkringspre- beräkning premiereserv, av mier och premiereserv, beräkning av försäkringspremter, beräkning av tekniska áterköps- beräkning tekniska äterav värden, samt köpsvärden, samt áterbäring till försäkrings- 4. beräkning och fördelning av tagarna. bonus, om bonus skall förekomma. Om andra skadeförsälcringar, än Om andra skadeförsäkringar, än sådana som bestämmelserna om liv- sådana bestämmelserna livsom om försäkring tillämpas för med stöd försäkring tillämpas för med stöd av 1 kap. 5 meddelas för längre 1 kap. 5 meddelas för längre av tid än tio år, skall grunder upprät- tid än tio år, skall tekniskt undertas för beräkning av premiereserv lag upprättas för beräkning av för försäkringarna. Finansinspek- premiereserv för försäkringarna. tionen fa: medge undantag häri- Finansinspektionen fär medge frán, om det med hänsyn till försäk- undantag härifrån, det med hänom ringarnas särskilda beskaffenhet till försäkringarnas särskilda syn finns anledning till det. beskaffenhet finns anledning till det. För sådan livränta eller sjuk- För sådan livränta eller sjukränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör ränta, enligt l kap. 5 § tillhör som annan försäkring än livförsäkring, försäkring än livförsäkring, annan skall grunder upprättas för beräk- skall tekniskt underlag upprättas ning av premiereserv och tekniska för beräkning premiereserv och av âterköpsvärden. tekniska áterköpsvärden. Det tekniska underlaget skall bestämmas i enlighet med de försäkringstekniska riktlinjerna. Det tekniska underlaget för beräkning av försäkringspremier och premiereserv enligt första och tredje styckena skall vidare upprättas i överensstämmelse med vad som sägs i 2 och 3 §§. Regeringen eller, efter regering- Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- bemyndigande, Finansinspekens tionen fár meddela närmare före- tionen fär meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redak- skrifter hur det tekniska underom tionellt skall ställas laget redaktionellt skall ställas upp. upp.

8a§l4 Senast när grunder för livförsäk- Senast när försäkringstekniska riktring enligt 3 § första stycket, 6 linjer eller tekniskt underlag för livförsäkring börjar användas, skall

Senaste lydelse av förutvarande 3 § 1995:779. Senaste lydelse 1995:779.

44 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller 8 § börjar användas, skall de detta material tillställas Finanstillställas Finansinspektionen. inspektionen. Till grunderna skall fogas en Till det tekniska underlaget skall redogörelse för de konsekvenser fogas en redogörelse för de konsegrunderna får för försäkringstagar- kvenser underlaget får för försäkna och försäkringsbolaget. Rege- ringstagarna och försäkringsbolaringen eller, efter regeringens be- get. Regeringen eller, efter regemyndigande, Finansinspektionen ringens bemyndigande, Finansinfår meddela nämrare föreskrifter spektionen får meddela närmare on1 vad redogörelsen skall inne- föreskrifter om vad redogörelsen hålla. skall innehålla. Bestämmelserna i första och Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid andra styckena gäller också vid ändring av grunder. ändring av försäkringstekniska riktlinjer eller tekniskt underlag.

10 b Av det belopp som skall skuldtäckas får en andel om högst 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 7- - 10, varav högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 10, 25 procent motsvaras av till- 50 procent motsvaras av till- - gångar som anges i 10 § första gångar som anges i 10 § första stycket 11, stycket 11, 25 procent motsvaras av till- 30 procent motsvaras till- — - av gångar som anges i 10 § första gångar i 10 § första som anges stycket 12-14, stycket 12-14, 10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 15 och 3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 16. - Andra fondpapper än som avses i 10 § första stycket 17 och 10 § föra sta stycket och som inte omsätts pä någon reglerad marknad som är öppen för allmänheten, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar som används för skuldtäckning. Vid tillämpningen av bestämrnel- Vid tillämpningen bestämmelav serna i första stycket skall även be- serna i första stycket skall även beaktas ett försäkringsbolags indi- aktas ett försäkringsbolags indirekta ägande av tillgångar genom rekta ägande av tillgångar genom dess iimehav av andelar i värde- dess imlehav andelar i värdeav pappersfonder eller placeringar i ut- pappersfonder eller placeringar i utländska fondföretag som används ländska fondföretag används som för skuldtäckning. för skuldtäckning. Detta gäller dock endast i den utsträckning färsäkringsbolaget star den finansi ella risken. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första och andra styckena.

Senaste lydelse 1995:779.

Lagförslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§° 10 c Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas: Fem procent om placeringen Fem procent om placeringen utgörs av en lästighet, tomträtt el- utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av så- ler byggnad, eller en grupp av såda11egendom, om egendomen eller dan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett så- egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt ut- dant sätt att de från risksynpunkt gör en investering. Motsvarande utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan skall gälla för andelar i sådan egendom. egendom. 2. Fem procent 0n1 placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, inte annat följer om av Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om demie är sådant rättsubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller Det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas. Tio procent om placeringen utgörs av andelar i värdepappersfonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondföretag, on1 inte amiat medges av Finansinspektionen. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsvarande sätt för grupper av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon dem har, direkt av eller indirekt, ägarinflytande eller flera de övriga i över en av gruppen, eller de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller i11te sådana i 10 § första stycket l-5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning. Begränsningarna i första stycket 4 gäller endast i den utsträckning försäkringsbolaget står den finansiella risken. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får inom de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning.

Senaste lydelse 1995:779.

46 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket.

10 e De tillgångar som används för De tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras sä att skuldtäckning skall placeras så att risken för valutakursförluster be- risken för valutakursförluster begränsas. gränsas. Detta gäller dock endast den utsträckning försäkringsbolaget star den finansiella risken. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om högsta tillåtna valutakursrisk.

10 g §l8 Ett försäkringsbolag skall upprätta Ett försäkringsbolag skall upprätta riktlinjer för placering av medel riktlinjer för placering medel av som används för skuldtäckning. som används för skuldtäckning placeringsriktlinjer. Riktlinjerna skall tillgodose de krav som gäller enligt 9 a-10 e §§. Livförsäkringstagare och den som avser att teckna livförsäkring i en bolaget skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet saknas anledning till sådan information. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar inte som skall omfattas av informationsskyldigheten.

13 § Tillgångar som motsvarar avsättningar till eget kapital, till förmån för försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal, i ett försäkringsaktiebolag eller till eget kapital i ett ömsesidigt försäkringsbolag skall placeras pá ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. För placeringama skall upprättas riktlinjer. Om riktlinjerna gäller vad som föreskrivs om placeringsriktlinjeri 10 g § andra stycket, 8 kap. 8 9 kap. 20 16 kap. 1 och 3 §§, 19kap. 11 §0ch 20 kap. 4 § i tillämpliga delar.

Senaste lydelse 1995:779. Senaste lydelse 1995:779.

Lagförslag 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 Styrelsen och verkställande direktören skall övervaka att anskaffning av ansökningar om försäkring hos bolaget sker på ett sätt som överensstämmer med god försäkringssed. På begäran av den som biträtt ett På begäran av den som biträtt ett försäkringsbolag i dess verksamhet försäkringsbolag att förmedla förenligt första stycket skall Finans- säkringar skall Finansinspektionen inspektionen utfärda intyg över utfärda intyg över verksamhetens verksamhetens omfattning och inne- omfattning och innehåll, om sådant håll, om sådant intyg krävs för att intyg krävs för att driva liknanfå driva liknande verksamhet i de verksamhet i annat EES-land. annat EES-land. Bolaget och den Bolaget och den begärt intyg som som begärt intyg skall lämna in- skall lämna inspektionen de uppspektionen de upplysningar som lysningar som behövs för att inbehövs för att inspektionen skall spektionen skall kunna fullgöra kunna fullgöra denna skyldighet. denna skyldighet.

22 §20 Kapitalbasen för livförsäkringsrörelse får omfatta följande poster: inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital, hälften av ämiu inbetalat hälften av ännu inbetalat aktie- eller garantikapital, om minst aktie- eller garantikapital, samt tjugofem procent av kapitalet inbetalats, samt

övrigt eget kapital, áterbä- övrigt bundet eller fritt eget

ringsmedel och obeskattade reser- kapital och obeskattade reserver. ver. Finansinspektionen får, i den mån 26 § tredje stycket inte hindrar det, medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapitalbasen. Kapitalbasen skall beräknas med beaktande av att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställan-

de. Regeringen eller, efter regerin-

gens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om beräkningen.

Senaste lydelse 1993:1304 jfr 1993:1646. Senaste lydelse 1993:1304 jfr 1993:1646.

48 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 Solvensmarginalen enligt l kap. 8 a § andra stycket skall för livförsäkringsrorelse bestämmas på det sätt i denna paragraf. som anges Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna l a och 2 utgör summan av följande belopp: fyra procent av premiereserven utan avdrag för avgiven återförsäkring bruttopremiereserv multiplicerat med en faktor motsvarar som förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan premiereserven efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttopremiereserven; faktorn får dock inte understiga 0,85. samt tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksumrnorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5. För försäkringar enbart för dödsfall skall vid tillämpning andra av stycket 2 i stället för tre tiondels procent gälla tiondels procent fören om säkringstiden är högst tre år och femton hundradels försäkprocent om ri11gstide11 är längre än tre år högst fem år. men Solvensmarginalen för fondförsäkringar utgör summan av följande belopp: flra procent av den del av premiereserven beräknad enligt andra stycket I som motsvarar åtaganden vilka innehaller en finansiell risk för bolaget, en procent av premiereserven i övrigt, beräknad pá det sätt som anges i under förutsättning att försäkringstiden överstiger fem är och att det belopp som skall täcka

driftskostnaderna är bestämt för

längre tid än fem är, samt tre tiondels procent av de positiva risksummorna enligt andra stycket 2 i den utsträckning som försäkringarna gäller för dödsfall. Solvensmarginalen för sjuk- och Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i olycksfallsförsäkringar i som avses 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 beräknas på det sätt som anges i beräknas pä det sätt i som anges andra stycket andra stycket Solvensmarginalen för försäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass l b tilläggsförsäkring beräknas på grundval premieindex enligt av vad som föreskrivs i 25

Senaste lydelse 1993:1304 jfr 1993:1646 .

Lagförslag 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster: inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital, hälften av ännu inbetalat hälften av ännu inbetalat aktie- eller garantikapital, om minst aktie- eller garantikapital, tjugofem procent av kapitalet inbetalats, övrigt bundet eller fritt eget kapital, obeskattade reserver, samt 4. ett belopp som motsvarar for- ett belopp som motsvarar vad dran på uttaxering enligt 13 kap. som enligt bestämmelse i bolags- 1 beloppet får dock inte över- ordning kan uttaxeras pä delägare stiga vare sig hälften av skillnaden under ett räkenskapsår; beloppet mellan den högst tillåtna uttax- får dock inte överstiga vare sig eringen och vad som faktiskt har hälften av skillnaden mellan den uttaxerats eller halva kapitalbasen. högst tillåtna uttaxeringen och vad som faktiskt har uttaxerats eller halva kapitalbasen. Finansinspektionen får medge att också andra poster än sägs i som första stycket får ingå i kapitalbasen. Kapitalbasen skall beräknas med beaktande av att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställan-

de. Regeringen eller, efter rege-

ringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om beräkningen.

Fondförsäkring

29 § Försäkringsbolaget skall placera inbetalda premier för fondförsäkring i den eller de värdepappers-

fonder eller utländska fondföretag

somforsäkringstagaren fran tid till annan bestämmer. Forsäkringsbolaget har dock rätt att i sina villkor begränsa antalet

fonder eller fondföretag i vilka in-

betalda premier fär placeras.

30 § Utdelning fran en värdepappers-

fond eller ett utländskt fondföretag

på andelar som har förvärvats enligt 29 § fär användas endast för förvärv av nya fondandelar eller placeringar i utländska fondforetag

Senaste lydelse 1993:1304 jfr 1993:1646.

50 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samt för utbetalning enligt försäkringsavtalet eller täckning förav säkringstagarens kostnader för försäkringen.

31 § inlösen av fondandelar eller andelar i utländska fondföretag får, utöver vad som följer 29 ske endast för utbetalning enligt försäkringsavtalet eller täckning av försäkringstagarens kostnader för försäkringen.

8 kap. 1 Ett försäkringsbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Iförsäkringsaktiebolag som inte uteslutande driver äterförsäkring, skall minst en av styrelseledamöterna utses med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas intresse beaktas. Sådan styrelseledamot fär inte vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget. Styrelsen väljs av bolagsstäm- Styrelsen väljs bolagsstämav man. Styrelseledamot som avses i det inte föreskrivs i boman, om andra stycket skall dock enligt lagsordningen att eller flera en bestämmelse, som skall in- styrelseledamöter skall pá vara utses tagen i bolagsordningen, utses av annat sätt. försäkringstagarna eller av någon intressegrupp som har anknytning till dem eller förordnas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Aven annan styrelseledamot fär enligt bestämmelse i bolagsordningen tillsättas i annan ordning än genom val av bolagsstämman. Styrelseledamöternas uppdrag gäller för den tid i bolagsordsom anges ningen. Uppdragstiden får inte omfatta än fyra räkenskapsår mer och skall bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet den ordinarie b0av lagstänmia vilken styrelseval förrättas. Vad som sägs i denna lag styrelseledamöter skall i tillämpliga delar om gälla även suppleanter. Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen 1987:1245 0n1 styrelserepresentation för de privatanställda.

Senaste lydelse 1987:1251.

Lagförslag 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 Styrelsen svarar för bolagets orga- Styrelsen skall svara för bolagets nisation och för förvaltningen av organisation och skall förvalta bobolagets angelägenheter. Verkstäl- lagets angelägenheter i enlighet lande direktören skall sköta den med denna lag, föreskrifter som löpande förvaltningen enligt de rikt- har meddelats med stöd av denna linjer och anvisningar som styr- lag och i övrigt gällande bestämelsen meddelar. Verkställande melser om försäkringsrörelse. direktören får dessutom utan styrel- Verkställande direktören skall bemyndigande vidta åtgärder sköta den löpande förvaltningen ensens med hänsyn till omfattningen ligt de riktlinjer och anvisningar som och arten av bolagets verksamhet som styrelsen meddelar. Verkstälär osedvanliga eller av stor be- lande direktören får dessutom utan tydelse, om styrelsens beslut inte styrelsens bemyndigande vidta ätkan avvaktas utan väsentlig olägen- gärder som med hänsyn till omfatthet för bolagets verksamhet. I ningen och arten av bolagets verksådant fall skall styrelsen så snart samhet är osedvanliga eller av stor som möjligt underrättas om åtgär- betydelse, om styrelsens beslut inte den. kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden. Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verkställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgörs i överensstämmelse med denna lag och andra författningar och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt. Styrelsen skall fastställa sådana riktlinjer som angesi 7kap. 10 g § och se till att de följs. Styrelsen skall fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 7 kap. 9 § fjärde stycket lämnas och att informations- .skyldigheten enligt 7 kap. 10 g § andra stycket fullgörs.

8 Beslut om antagande och ändring Styrelsen skall fastställa försäk-

av grunder fattas av styrelsen. ringstekniska riktlinjer och place-

ringsriktlinjer samt se till att tekniskt underlag upprättas. Styrelsen skall se till att riktlinjerna och det tekniska underlaget följs samt fort-

Senaste lydelse 1995:779. Senaste lydelse 1995:779.

52 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

löpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 7 kap. 9 § förde stycket lämnas och att föreskriven informationsskvldighet fullgörs.

l5§ Styrelsen eller någon annan ställ- Styrelsen eller någon ställannan företrädare för bolaget får inte före- företrädare för bolaget får inte företa rättshandlingar eller andra åt- ta rättshandlingar eller andra åtgärder som är ägnade att bereda gärder är ägnade att otillsom ge otillbörliga fördelar aktieägare, börliga fördelar aktieägare, delgaranter eller andra till nackdel för ägare, garanter eller andra till nackbolaget eller andra aktieägare eller del för bolaget eller andra aktiegaranter. ägare, delägare eller garanter. Om ett försäkringsaktiebolag till eget kapital nar avsatt belopp till förmån för försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal, gäller detsamma beslut som är ägnade att ge sådana fördelar till nackdel för dessa försäkringstagare eller ersättningsberättigade. En ställföreträdare får inte följa en föreskrift bolagsstämman eller av något armat bolagsorgan, om föreskriften inte är gällande därför den att står i strid mot denna lag eller bolagsordningen.

18 §26 I försäkringsbolag som meddelar De försäkringstekniska utredningarlitförsäkring skall de försäkrings- och beräkningarna i försäkna ett tekniska utredningarna och beräkringsbolag skall utföras under överningarna utföras under överinse- inseende aktuarie. av en ende av en aktuarie. Regeringen eller efter dess be- Regeringen eller, efter regeringmyndigande Finansinspektionen bemyndigande, Finansinspekens meddelar föreskrifter villkoren tionen skall meddela föreskrifter om för behörighet att tjänstgöra villkoren för behörighet som om att aktuarie. Inspektionen kan i särskilt tjänstgöra som aktuarie. fall medge undantag från dessa villkor: Styrelsen eller verkställande Styrelsen eller verkställande direktören skall, när en aktuarie direktören skall, när en aktuarie antagits eller fränträtt sin bdatt- antagits eller när dennes verksamning, genast anmäla detta för regi- het för bolaget upphört, se till att strering. Sådan anmälan kan också detta genast anmäls för registregöras av aktuarien. ring.

Senaste lydelse 1991:1767.

Lagförslag 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 19 § Bolagsstämman får inte fatta be- Bolagsstärnman får inte fatta beslut, är ägnade att otillbör- slut, som är ägnade att ge otillbörsom ge liga fördelar åt aktieägare, garanter liga fördelar åt aktieägare, deleller andra till nackdel för bolaget, ägare, garanter eller andra till andra aktieägare eller garanter. nackdel för bolaget, andra aktieägare, delägare eller garanter. Om ett försäkringsaktiebolag till eget kapi-tal har avsatt belopp till förmån för försäkringstagare eller andra er-sättningsberättigade pä grund av försäkringsavtal, gäller detsamma beslut som är ägnade att ge sådana fördelar till nackdel för dessa försäkringstagare eller ersättnings-berättigade.

20 §27 Om ett bolagsstämmobeslut inte Om ett bolagsstämmobeslut inte har tillkommit i behörig ordning har tillkommit i behörig ordning eller i övrigt strider mot denna lag eller i övrigt strider mot denna lag, eller bolagsordningen eller grun- bolagsordningen, de försäkringsderna, kan talan mot försäkrings- tekniska riktlinjerna, placeringsbolaget om att beslutet skall upp- riktlinjerna eller det tekniska unhävas eller ändras föras av aktie- derlaget, kan talan mot försäkringsägare, av delägare eller röstberät- bolaget om att beslutet skall upptigade inte är delägare eller hävas eller ändras föras av aktiesom av styrelsen, en styrelseledamot eller ägare, av delägare eller röstberätverkställande direktören. Mot ett tigade som inte är delägare eller av försäkringsaktiebolag kan en sådan styrelsen, en styrelseledamot eller talan föras även av den som styr- verkställande direktören. Mot ett elsen obehörigen har vägrat att föra försäkringsaktiebolag kan en sådan in som aktieägare i aktieboken. talan föras även av den son1 styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken. Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid är rätten till talan förlorad. Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med samtycke av alla aktieägare respektive av alla delägare eller röstberättigade som i11te är delägare, samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare respektive av alla eller vissa delägare eller röstberättigade som inte är delägare och sådant samtycke inte har givits, eller kallelse till stämman inte har skett eller de för bolaget gällande bestämmelserxia om kallelse har väsentligen eftersatts.

Senaste lydelse 1991:1767.

54 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras, gäller även för aktieägare, delägare och röstberättigade inte har instämt som talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är bolagsstämmans beslut sådant att det skall anmälas för registrering enligt denna lag och har det upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft eller har det genom beslut under rättegången förordnats bolagsatt stämmans beslut inte får verkställas, skall rätten underrätta Finansinspektionen för registrering.

12 kap. 1 § Försäkringsbolagets medel får betalas ut till aktieägare eller till garanter endast enligt bestämmelserna i denna lag vinstutdelning, återbetalning om av garantikapital, utbetalning vid nedsättning aktiekapitalet eller av reservfonden och utskiftning vid bolagets likvidation. Om verksamheten i ett skaddör- Om verksamheten i försäkett säkringsbolag helt eller delvis skall ringsaktiebolag helt eller delvis ha ett annat syfte än att bereda skall ha ett syfte än beannat att vinst åt aktieägarna, skall bolags- reda vinst aktieägarna, skall ordningen innehålla bestämmelser bolagsordningen innehålla bestämom hur vinsten och de behållna till- melser hur vinsten och de beom gångarna vid bolagets likvidation hållna tillgångarna vid bolagets likskall användas. vidation skall användas.

2§ Vmstutdelning till aktieägare eller garanter får inte ske i litförsäkringsbolag.

I skadeförsäkringsbolag far vinst- Vmstutdelning till aktieägare eller

utdelningen inte överstiga vad garanter inte överstiga vad som som i den fastställda balansräkningen i den fastställda balansräkningen och, i fråga om moderbolag, i den och, i fråga moderbolag, om i den fastställda koncembalansräkningen fastställda koncembalansräkningen för det senaste räkenskapsåret för det räkenskapsåret senaste redovisas som bolagets respektive redovisas bolagets respektive som koncernens skadebolagsgrupps koncernens nettovinst för året, nettovinst för året, balanserade balanserade vinst och fria fonder vinst och fria fonder sedan avdrag sedan avdrag gjorts för gjorts för den redovisade förlusten, det belopp som enligt lag eller det belopp enligt lag eller som bolagsordning skall avsättas till bolagsordning skall till avsättas bundet eget kapital eller, i fråga bundet kapital eller, i fråga eget om moderbolag, det belopp moderbolag, det belopp som av om som av det fria egna kapitalet i skadebo- det fria kapitalet i koncernen egna lagsgruppen enligt årsredovisning- enligt årsredovisningarna för förearna för företag inom denna skall tag inom denna skall föras över till det bundna egna kapitalet, och

Lagförslag 55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

föras över till det bundna egna kapitalet och det belopp enligt bolags- det belopp som enligt bolagssom ordningen eljest skall användas för ordningen annars skall användas andra ändamål än vinstutdelning. för andra ändamål än vinstutdelning. Vinstutdehtingen får inte ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot god affärssed. Förbud mot vinstutdelning i vissa fall föreskrivs i 6 kap. 5 Bestämmelserna om vinstutdel- Bestämmelserna om vinstutdelning i andra stycket skall tillämpas ning i första stycket skall tillämpas vid betalning ränta enligt garan- vid betalning av ränta enligt garanav tiavtal i ömsesidiga försäkrings- tiavtal i ömsesidiga försäkringsbolag. bolag.

3§ Bolagsstämman fattar beslut om Bolagsstämman fattar beslut om vinstutdelning till aktieägarna samt vinstutdelning till aktieägarna samt om räntebetahling och vinstutdel- om räntebetalning och vinstutdelning till garanter. Stämman får en- ning till gatanter. Stämman får endast i den mån den har skyldighet dast i den mån den har skyldighet till detta enligt bolagsordningen till detta enligt andra stycket eller besluta om utdelning av större be- enligt bolagsordningen besluta om lopp än styrelsen föreslagit eller utdelning av större belopp än styrgodkänt. elsen föreslagit eller godkänt. I försäkringsaktiebolag skall bolagsstämman på yrkande av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier besluta utdelning av åtminstone ett belopp motsvarande hälften av vad som återstår av nettovinsten för året, sedan avdrag skett för balanserad förlust, som över-

stiger fria fonder och resertfond,

och för belopp, som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital eller enligt bolagsordning annars skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Sådant yrkande skall framställas på ordinarie stämma innan beslut om användning av vinsten fattas. Utdelning får inte ske i strid mot 2 Stämman är inte skyldig att besluta

högre utdelning än fem procent av

bolagets egna kapital. I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans beslut om utdelning till aktieägare. Utdelningen förfaller till betalning på avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstämnings-

56 Lagfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 § skall anses behörig att ta emot utdelningen. Om han inte berättigad var att ta emot utdelning skall 4 kap. 6 § tredje stycket andra-fjärde meningarna tillämpas.

9§

Skadeförsäkringsbolag skall inrätta Till reservfonden skall avsättas

en reservfond för avsättning av belopp som belopp som

om reserifonden inte uppgår

till tjugo procent av aktiekapitalet, motsvarar minst tio procent av den del av nettovinsten för året som inte gar át för att täcka balanserad förlust, på grund av aktieteckning er- på grund aktieteckning av erhållits för aktierna utöver det nomi- hållits för aktierna utöver det nominella beloppet, nella beloppet, betalats till bolaget av någon betalats till bolaget någon av som fått en aktie förverkad, fått aktie förverkad, som en enligt 4 kap. 19 § skall till- enligt 4 kap. 19 § skall tillfalla bolaget, falla bolaget, vid utbyte av en fordran enligt skuldebrev mot en aktie, motsvarar skillnaden mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp, enligt bolagsordningen skall enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden eller avsättas till reservfonden eller 5. enligt beslut av bolagsstäm- enligt beslut bolagsstämav man i övrigt skall överföras från i övrigt skall överföras från man det i balansräkningen redovisade det i balansräkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfon- fria kapitalet till reservfonegna den. den. Vid beräkning av det belopp, som enligt första stycket I skall avsättas till resenfonden, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts styrelseledamot, verken ställande direktören eller någon annan som tantiem. Reservfonden får enligt beslut av bolagsstämman endast sättas ned för att täcka sådana förluster enligt den fastställda balansräkningen, som inte kan täckas av fritt eget kapital, i försäkringsaktiebolag för fondemission, eller i försäkringsaktiebolag för andra ändamål, rätten med om motsvarande tillämpning 6 kap. 6 § tillstånd till nedsättningen. av ger

Lagförslag 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 Ett försäkringsbolag får inte lämna Ett försäkringsbolag får inte lämna pemiinglän till styrelseledamöterna, penninglån till aktieägarna, garanverkställande direktören eller aktu- terna, styrelseledamöterna eller arien i bolaget eller i något annat verkställande direktören i bolaget företag i samma koncern. Detsam- eller i något annat företag i samma gäller i penninglån till koncem. Detsamma gäller i fråga n1a fråga om den som är gift med eller är om penninglån till syskon eller släkting i rätt upp- den som är gift med eller är eller nedstigande led till en styrel- syskon eller släkting i rätt uppseledamot, verkställande direktören eller nedstigande led till en aktieäeller aktuarien, gare, garant, styrelseledamot eller verkställande direktören, den som är besvágrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller 3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande. Bestämmelserna i första stycket Bestämmelserna i första stycket gäller om gäller inte om gäldenären är företag i kon- gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget cern i vilken det långivande bolaget ingår, eller ingår, gäldenären driver rörelse och gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäl- samt är avsett uteslutande för gildenärens rörelse. denärens rörelse, eller gäldenären eller honom närstående jysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1-3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet inte uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och inte heller, om bolaget ingår i en koncern, till en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock om gäldenären eller juridisk person över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i en koncern, i koncernbolagen. Ett försäkringsbolag får inte lämna penninglân i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket l-3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.

Senaste lydelse 1994:1941.

58 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett armat bolag i koncern samma gäller inte förbudet mot penninglån i tredje stycket, om lånebeloppet jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp två som motsvarar gånger gällande basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring, låneerbjudandet riktar sig till minst hälften de anställda i bolaget av och lånet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar samt hinder mot lån inte föreligger vid tillämpning första och andra en av styckena, även om de aktier skall förvärvas räknas med. Därvid som skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna lån till styrelseledamot i11te gälla i fråga den styrelseledamot enligt bestämom som melserna i lagen 1987:1245 om styrelserepresentation för de privatanställda. Lån enligt fjärde stycket får inte lämnas, det sammanlagda beloppet om av sådana lån därefter skulle överstiga bolagets fria kapital. egna Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån skall även tillämpas i fråga om ställande säkerhet. av Vid tillämpning denna paragraf likställs äktenskapsliknande av samlevnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt. Som aktieinnehav eller aktieförvarv enligt bestämmelserna i denna paragraf räknas inte innehav eller förvärv av andelar i en aktiqfond eller i en aktiespalfond eller kapitalsparfond som inte är företagsanknuten.

14 kap. 14 § När den i kallelsen på okända bor- När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda inställelsedagen genärer bestämda inställelsedagen är förbi och alla kända skulder är förbi och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorerna blivit betalda, skall likvidatorerna skifta bolagets behållna tillgångar. skifta bolagets behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallit till betalning eller eller inte förfallit till betalning eller av någon annan orsak inte kan be- någon orsak inte kan beav amian talas, skall så mycket av bolagets talas, skall så mycket bolagets av medel behållas som kan behövas medel behållas kan behövas som för denna betalning. för denna betalning. I ett ömsesidigt försäkringsbolag

skall vid skifre av bolagets behållna

tillgångar de som var delägare i bolaget vid tiden för likvidationsbeslutet få del i tillgångarna i förhållande till det sammanlagda beloppet av varje delägares premier

Lagförslag 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för de fem senaste räkenskapsáren.

Om bolagsordningen innehåller bestämmelser om andra fördelningsgrunder skall dessa gälla. De aktieägare och delägare som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget senast tre månader efter det slutredovisning lades fram på bolagsstämman. Om en aktieägare eller en delägare inte har anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet inom fem år efter det slutredovisning lades fram bolagsstämman, har han förlorat sin rätt till detta. Är medlen i förhållande till de skiftade tillgångarna att anse som ringa, kan rätten på anmälan av likvidatorerna förordna att medlen skall tillfalla allmänna arvsfonden. l armat fall skall 17 § tillämpas.

16 kap. l § Stiftare, styrelseledamot, verkstäl- En stiftare, styrelseledamot eller lande direktör och aktuarie, som verkställande direktör, som vid fullvid fullgörandet av sitt uppdrag görandet av sitt uppdrag uppsåtuppsåtligen eller av oaktsamhet ligen eller av oaktsamhet skadar skadar försäkringsbolaget, skall er- försäkringsbolaget, skall ersätta sätta skadan. Detsamma gäller när skadan. Detsamma gäller när skaskadan vållas aktieägare, delägare dan vållas en aktieägare, delägare eller annan genom överträdelse av eller någon annan genom överträddenna lag, bolagsordningen eller else av denna lag, bolagsordninggrunderna. en, de försäkringstekniska riktlinjerna, placeringsriktlinjerna eller det tekniska underlaget.

3§ Aktieägare, delägare och röstberät- En aktieägare, delägare eller rösttigad, som inte är delägare, är berättigad, som inte är delägare, är skyldig att ersätta den skada som skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till över- han genom att medverka till överträdelse av denna lag, bolagsord- trädelse av demia lag, bolagsordningen eller grunderna uppsåtligen ningen, de försäkringstekniska rikteller av grov oaktsamhet tillfogar linjerna, placeringsriktlinjerna bolaget. aktieägare eller annan. eller det tekniska underlaget uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, en aktieägare eller någon annan. Aktieägare i försäkringsaktiebolag är även skyldig att lösa skadelidande aktieägares aktier, om det med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt är påkallat. Lösenbeloppet bestäms till ett belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga omständigheter.

60 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 Talan för försäkringsbolagets räkning enligt 1-3 §§, inte grundas på som brott, kan inte väckas mot stiftare sedan tre år förflutit från det beslutet om bolagets bildande fattades på den konstituerande stämman, styrelseledamot, verkställande styrelseledamot eller verkstäldirektören eller aktuarien sedan tre lande direktören sedan tre år förår förflutit från utgången av det flutit från utgången det räkenav räkenskapsår då beslutet eller åt- skapsår då beslutet eller åtgärden, gärden, som talan grundas på, lat- talan grundas på, fattades eller som tades eller vidtogs, vidtogs, revisor sedan tre år förflutit från det revisionsberättelsen framlades på bolagsstämman eller yttrande i demia lag som avses avgavs samt 4. aktieägare, delägare eller röstberättigad, inte är delägare, sedan som två år förflutit från beslutet eller åtgärden som talan grundas på. Försätts bolaget i konkurs på en ansökan som gjorts innan den i första stycket angivna tiden har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1-3 §§ utan hinder av att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från första edgångssannnanträdet.

19 kap. 1 §3° Finansinspektionen skall verka för Finansinspektionen skall se till att en sund utveckling av försäkrings- verksamheten i ett försäkringsbolag väsendet. Inspektionen skall i sin bedrivs i enlighet med denna lag, tillsynsverksamhet samarbeta med föreskrifter har meddelats med som motsvarande utländska tillsynsmyn- stöd denna lag och i övrigt av digheter i den utsträckning gällande bestämmelser försäksom om följer av Sveriges medlemskap i ringsrörelse. Inspektionen skall i Europeiska unionen. sin tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Styrelsen och verkställande direk- När ett försäkringsbolag har tören i ett försäkringsbolag skall, börjat sin verksamhet, skall styrelnär bolaget har börjat sin verksam- sen och verkställande direktören i het, genast underrätta Finansin- bolaget underrätta Finansgenast spektionen om det. inspektionen det. om

Senaste lydelse 1987:689. Senaste lydelse 1995:779.

Lagförslag 61

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ll Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkringsbolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rättelse om inspektionen finner att avvikelse skett från denna lag, avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen 1 975: 4 1 0 eller föreskrifter som har meddelats med lagen 1976:357 om motortäv- stöd av denna lag eller i övrigt lingsfönsakring eller föreskrifter gällande bestämmelser om försäksom har meddelats med stöd av ringsrärelse eller från bolagsorddessa lagar eller från bolagsord- ningen, de försäkringstekniska riktningen eller grunderna, om sådana linjerna, placeringsriktlinjerna finns. eller det tekniska underlaget, om sådant finns, bolagsordningen eller grunder- bolagsordningen, de försäkna inte längre är tillfredsställande ringstekniska riktlinjerna eller det med hänsyn till omfattningen och tekniska underlaget inte längre är beskaffenheten av bolagets rörelse, tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, 3. försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckrzing inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 7kap. 9 a-10 e §§, 4. de tillgångar som används för .vknldräckning inte är tillräckliga eller inte är placerade enligt 7 kap. 9 a-10 e §§, försäkringsbeståndet inte är försäkringsbestândet inte ar tillräckligt för erforderlig riskut- tillräckligt för erforderlig riskutjänining eller jämning eller det i övrigt finns allvarliga det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbola- anmärkningar mot försäkringsbolagets verksamhet. gets verksamhet. Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livförsäkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk

Senaste lydelse 1995:779.

62 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndighets amnodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen skall underrätta den behöriga utländska myndigheten vilka åtgärder om som vidtas. Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning, bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp, bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt åttonde stycket. Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas efter ett sådant beslut i sjätte stycket. som avses En koncession kan förklaras förverkad av regeringen bolaget om inte längre uppfyller kraven för koncession, inte i11om angiven tid har vidtagit åtgärderna i plan har goden som känts enligt tredje stycket, eller i annat tall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.

20 kap. 4 Har en sökande vid anmälan för Har sökande vid anmälan för en registrering inte iakttagit vad registrering inte iakttagit vad som som är föreskrivet om anmälan, skall är föreskrivet anmälan, skall on1 sökanden föreläggas att inom viss sökanden föreläggas inom viss att tid avge yttrande eller vidta rät- tid yttrande eller vidta avge rättelse. Detsamma gäller, om Finans- telse. Detsamma gäller, Finansom inspektionen finner att ett beslut, inspektionen finner beslut, att ett son1 anmäls för registrering och för anmäls för registrering och för som vars giltighet regeringens stadfäst- giltighet regeringens stadfästvars else inte krävs, eller en handling else inte krävs, eller handling en som bifogas anmälningen i11te har som bifogas anmälningen inte har tillkommit i behörig ordning eller tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot denna till sitt innehåll strider denna mot lag eller andra författningar eller lag eller andra författningar eller mot bolagsordningen eller grun- mot bolagsordningen, de försäkderna eller i något viktigare hänse- ringstekniska riktlinjerna, place-

Senaste lydelse 1994:1941.

Lagförslag 63

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ende har en otydlig eller vilseled- ringsriktlinjerna eller det tekniska ande avfattning. Underlåter sök- underlaget eller i något viktigare anden att rätta sig efter föreläg- hänseende har en otydlig eller vilsegandet, skall anmälningen avskri- ledande avfattning. Underlåter sökvas. En underrättelse om denna på- anden att rätta sig efter förelägganföljd skall tas in i föreläggändet. det, skall anmälningen avskrivas. Finns det även efter det att yttran- En underrättelse om denna påföljd det avgivits något hinder för regi- skall tas in i föreläggandet. Finns strering och har sökanden haft till- det även efter det att yttrandet fälle att yttra sig över hindret, skäll avgivits något hinder för registreregistrering vägras, om det inte ring och har sökanden haft tillfälle firms anledning att ge sökanden ett att yttra sig över hindret, skall nytt föreläggande. registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande. Bestämmelserna i första stycket utgör inte något hinder för registrering av ett bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt 9 kap. 20 § andra stycket. Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta bolaget när Finansinspektionen fattar beslut enligt 4 kap. 15 § andra stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket, 15 kap. 4 15 a kap. 17 § eller 21 kap. 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, då lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder upphör att gälla. För ett livförsäkringsbolag som före lagens ikraftträdande har meddelat livförsäkringar vilka fortfarande gäller, tillämpas 4 kap. 1 § och 12 kap. 2 och 3 §§ i deras äldre lydelser samti stället för 5 kap. 2-19 5 kap. i dess äldre lydelse. Kostnaden för livförsäkringar som har meddelats före lagens ikraftträdande skall bestämmas i överensstämmelse med kravet på skälighet enligt 7 kap. 4 § första stycket i dess äldre lydelse. Ett bolag som avses i första stycket får inte meddela sådana försäkringar som innebär en väsentlig ökning risknivån i bolaget. av Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter härom. Bestämmelserna i första och andra styckena behöver inte tillämpas om såväl mer än nio tiondelar av samtliga försäkringstagare som Finansinspektionen medger det. Inspektionen får lämna sådant medgivande endast om försäkringstagama eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal har tillförsäkrats skälig ersättning. Finansinspektionens beslut enligt tredje stycket får överklagas hos kammarrätten.

64 Lagförslag

Beslut om vinstutdelning och annan användning försäkringsboav lagets egendom som avser räkenskapsåret 1996 skall fattas enligt bestämmelserna därom i deras äldre lydelser. De belopp som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande i balansräkningen tas upp under återbäringsfonderl, skall i ett livförsäkringsaktiebolag överföras till försäkringstekmska avsättningar eller, till förmån för försäkringstagama eller andra ersättningsberättigade pá grund av försäkringsavtal, till eget kapital. I ett ömsesidigt livförsäkringsbolag skall sådana belopp överföras till försäkringsteltniska avsättningar eller till eget kapital.

2 Förslag till lag ändring i lagen 1950:272 rätt för

om om

utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1950:272 rätt för utom ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige dels att 12 och 19 skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 11 § skall betecknas 12 dels att 2 a, 10, nya 12, 12 a, 14, 16 17, 18, 20, 22 och 25 §§ a, a skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas paragrafer, 1 10 och tre nya a 11 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 b § Ett utländskt försäkringsföretags verksamhet här i landet skall bedrivas sá att fullgörandet inav gångna försäkringsavtal tryggas och verksamheten även i övrigt kan anses sund.

2 Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse det driver i sitt hemland. som Med skadeförsäkring i denna lag sådana försäkringar avses som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen 1982:713. Med livförsäkring avses sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring. Bestämmelserna i denna lag livförsäkring, med undantag för om 16 a får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna l och 2 försäkringsrörelselagen samt för avgángsbidragsförsäkringar. Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 10 § fjärde stycket och 16 a behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen premien är beräknad och bestämd för längst om fem år. Ersättning, som utges i form livränta eller sjukränta, tillhör endera av livförsäkring eller försäkring beroende vilket annan på av dessa slag av

Lagen omtryckt 1989:1082. Senastelydelse av lagens rubrik 1982:1083 12 § 1995:781 19 § 1995:781. Zsenastelydelse 1995:781.

3 15-0635

66 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än liv- som tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller de särskilda be- försäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i stämmelserna om livförsäkring i 10 15 § tredje och fjärde 10 11 § andra stycket, 15 § styckena samt 17 och 28 §§ i tredje och fjärde styckena och 28 § tillämpliga delar. i tillämpliga delar.

2 a Denna lag gäller inte återförsäkring. Särskilda bestämmelser om trafikförsäkring finns i trañkskadelagen 1975: 1410. I fråga om livförsäkring, som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelsema om livförsäkring samt besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsälcring skall tillämpas i stället. Undantag får dock inte medges från bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 10 § fjärde stycket.

Regeringen eller, efter rege- Om det finns särskilda skäl får

ringens bemyndigande, Finansin- regeringen eller, efter regeringens spektionen får i fråga om sådan liv- bemyndigande, Finansinspektionen försäkring som avses i 2 kap. 3 b § i fråga om sådan livförsäkring som första stycket klass 3 försäkrings- avses i 2 kap. 3 b § första stycket rörelselagen 1982:713 medge klass 3 försäkringsrörelselagen undantag från 13 § och, om det 1982:713 medge undantag från finns särskilda skäl, frán övriga bestämmelserna om livförsäkring. bestämmelser om livförsäkring. Ett Ett undantag skall vara förenligt undantag skall vara förenligt med med Europeiska gemenskapernas Europeiska gemenskapernas rätts- rättsakter i fråga om försäkring. akter i fråga om försäkring.

10 § Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt fonnulär, som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom landet. För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis om att värdet av den företaget gjorda depositionen av enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra

Senaste lydelse 1995:781. Senaste lydelse 1995:781.

Lagförslag 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket. I redogörelsen skall. under I redogörelsen skall under beteckningen försäkringstekniska beteckningen försäkringstekniska skulder, som skuld tas upp det vid avsättningar tas upp det vid samma samma tidpunkt beräknade värdet tidpunkt beräknade värdet av föreav företagets ansvarighet på grund tagets ansvarighet pä grund av av löpande försäkringar premiereserv, försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall ersättningsreserv, utgifterna för reglering av in- utgifterna för reglering inav träffade försäkringsfäll skade- träffade försäkringsfall skadebehandlingsreserv, behandlingsreserv, och 4. sådan tilldelad áterbäring in- överskottsmedel har tillsom om lixförsäkringsrörelsen som inte godoförts försäkringstagare eller har förfallit till betalning och andra ersättningsberättigade pá grund av försäkringsavtal bonus och som inte omfattas av I eller 5. sådan tilldelad återbäring inom annan försökringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning. Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen 1982:713.

10 a § Försäkringspremierna i en litförsäkringsrörelse skall bestämmas pá grundval av sådana antaganden som sägs i 7 kap. 2 § tredje och förde styckena försäkringsrörelselagen 1982:713.

11 § Ett utländskt försäkringsföretag skall upprätta riktlinjer för försäkringstekniska avsättningar försäkringstekniska riktlinjer. Meddelar företaget liiförsäkringar med rätt till bonus, skall riktlinjerna också ange principerna för bonusens beräkning och fördelning. För liiförsäkringar skall riktlinjerna tillgodose de krav som gäller enligt 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen 1982:713. Ett utländskt försäkringsföretag får inte väsentligt sänka bonusens andel i överskotten i förhållande till vad som dessförinnan gällt

68 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

under en följd av räkenskapsår, om det inte följer av riktlinjerna eller

annars finns särskilda skäl till det.

Generalagenten skall se till att försäkringstekniska riktlinjer upprättas och att de följs. Generalagenten skall fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.

12 För livförsäkringar skall grunder För livförsäkringar skall tekniskt upprättas för beräkning av försäk- underlag upprättas för ringspremier och premiereserv beräkning av premiereserv, samt beräkning av tekniska åter- beräkning av försäkringsköpsvärden. premier, 3. beräkning av tekniska återköpsvärden, samt beräkning och fördelning av bonus, om bonus skall förekomma. Om andra skadeförsäkringar, än sådana som bestämmelserna ont vförsäkring tillämpas för med stöd av 2 meddelas för längre tid än tio år, skall tekniskt underlag upprättas för beräkning av premiereserv för försäkringarna. Finansinspektionen får medge undantag härifrån, om det med hänsyn till försäkringarnas särskilda beskajfenhet finns anledning till det. För sådan livränta eller sjukränta För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan försäk- s0n1 enligt 2 § tillhör annan försäkring än livförsäkring skall grunder ring än livförsäkring skall tekniskt upprättas för beräkning av premie- underlag upprättas för beräkning reserv och tekniska återköps- av premiereserv och tekniska återvärden. köpsvarden. Det tekniska underlaget skall bestämmas i enlighet med def‘rsc1‘k— ringstekniska riktlinjerna. Det tekniska underlaget för beräkning av försäkringspremier och premiereserv enligt första och tredje styckena skall vidare upprättas i överensstämmelse med vad som sägs i 7kap. 2 och 3 försäkringsrörelselagen 1 982 713. : Generalagenten skall se till att tekniskt underlag upprättas och att det följs.

Senaste lydelse av förutvarande 11 § 1995:781.

Lagförslag 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller, efter regering- Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek- ens bemyndigande, Finansinspektionen fâr meddela nämnare före- tionen, fär meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redak- skrifter hur det tekniska underom tionellt skall ställas upp. laget redaktionellt skall ställas upp.

12a§° Senast när grunder som har angetts Senast när försäkringstekniska rikti 11 § första stycket börjar an- linjer eller tekniskt underlag för vändas, skall de tillställas Finansin- litförsâkring börjar användas, skall spektionen. detta material tillställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en Till det tekniska underlaget skall redogörelse för de konsekvenser fogas en redogörelse för de kongrunderna får för försäkringstagar- sekvenser underlaget fär för förna och försäkringsföretaget. Rege- säkringstagarna och försäkringsringen eller, efter regeringens be- företaget. Regeringen eller, efter myndigande, Finansinspektionen regeringens bemyndigande, Finansfár meddela närmare föreskrifter inspektionen får meddela närmare om vad redogörelsen skall inne- föreskrifter vad redogörelsen om hålla. skall innehålla. Bestänmielserna i första och Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid andra styckena gäller också vid ändring av grunder. ändring av riktlinjer eller tekniskt underlag.

14 Generalagenten skall se till att Ett utländskt försäkringsföretag sådana riktlinjer som anges i skall upprätta riktlinjer för 7kap. 10 g § försäkringsrörelse- placering av medel används som lagen 1982:713 upprättas och att för skuldtäckning mlaceringsriktriktlinjerna följs. Generalagenten linjer. Riktlinjerna skall tillgodose skall vidare fortlöpande pröva om de krav gäller enligt 7 kap. som riktlinjerna behöver ändras. 9a-10 c §§ och 10 §försäke ringsrörelselagen 1 982: 713. Generalagenten skall se till att Liiförsäkringstagare och den försäkringstagarna och den som av- att teckna livförsäksom avser en ser att teckna en livförsäkring i ring i företaget skall informeras om företaget infomieras om det huvud- det huvudsakliga innehållet i riktsakliga innehållet i riktlinjerna. linjerna, det inte med hänsyn om Regeringen eller, efter regeringens till försäkringens särskilda bemyndigande, Finansinspektionen beskajfenhet saknas anledning till får meddela föreskrifter om hur sådan information. Regeringen informationen skall lämnas och vad eller, efter regeringens bemyndigden skall innehålla. ande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om skyldig-

heten att lämna information och

Senaste lydelse 1995:781. 7Senastelydelse 1995:781.

70 Lagfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om vilka försäkringar som inte skall omfattas av informationsskyldigheten. Generalagenten skall se till att placeringsriktlinjer upprättas och att de följs samt fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Generalagenten skall vidare se till att informationsskyldigheten enligt andra stycket fullgörs.

l6a§8 För ett försäkringsföretag som För ett försäkringsföretag som driver verksamhet enligt demia lag driver verksamhet enligt derma lag gäller bestämmelserna om kapital- gäller bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och garanti- bas, solvensmarginal och garantibelopp i 1 kap. 8 a § första och belopp i 1 kap. 8 a § första och andra styckena och 7 kap. 22- andra styckena och 7 kap. 22- 27 §§ försäkringsrörelselagen 27 §§ försäkringsrörelselagen 1982:713 samt, ifråga om sådan 1982:713. Garantibeloppet för liiförsäkring som avses i 2 kap. verksamheten i Sverige skall dock 3 b §första stycket klass 3 nämnda för livförsäkring uppgå till ett belag, 12 och 13 lagen lopp som motsvarar 400 000 ecu 1989:1079 om liiförsäkringar och för skadeförsäkring till halva med anknytning till värdepappers- det minimibelopp som anges i fonder. Garantibeloppet för verk- 7 kap. 27 § första och andra samheten i Sverige skall dock för styckena försäkringsrörelselagen. livförsäkring uppgå till ett belopp Tillgångar som ett försäkringsföresom motsvarar 400 000 ecu och tag enligt 10 och 15 a §§ depoför skadeförsäkring till halva det nerat i bankinstitut skall beaktas nrinimibelopp som anges i 7 kap. vid bedömning av om kravet på 27 § första och andra styckena för- garantibelopp är uppfyllt, dock säkringsrörelselagen. Tillgångar högst intill ett belopp motsvarande som ett försäkringsföretag enligt hälften av minsta beloppet för 10 och l5 a deponerat i bank- garantibeloppet. institut skall beaktas vid bedömning av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett belopp motsvarande hälften av minsta beloppet för garantibeloppet. En tredjedel av solvensmargi- En tredjedel av solvensmarginalen för livförsäkring, eller nalen för livförsäkring, eller garantibeloppet om det är större, garantibeloppet om det är större, skall motsvaras av poster som an- skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1-3 ges i 7 kap. 22 § första stycket 1-3 försäkringsrörelselagen samt, i försäkringsrörelselagen. fråga om sådan liiförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket

gSenaste lydelse 1993:1305 jfr 1993:1646.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

klass 3 nämnda lag, av balanserad vinst. Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp motsvarande solvensmarginalen finnas i land som omfattas avtalet Europeiska av om ekonomiska samarbetsomrádet, varav de till minst ett belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen skall finnas i Sverige. Bestämmelser 0n1 att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 23 a

17 Försäkringstekniska utredningar De försäkringstekniska utredoch beräkningar, som angá ut- ningarna och beräkningarna för ländskt försäkringsföretags här i den här i landet bedrivna försäkriket drivna litförsäkringsrörelse, ringsrörelsen skall utföras under skola utföras under överinseende överinseende aktuarie. av en av en av Finansinspektionen godkänd aktuarie.

Regeringen eller, efter regerin-

gens bemyndigande, ñnansinspektionen skall meddela föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som aktuarie. Generalagenten skall, när en aktuarie antagits eller när dennes verksamhet för företaget upphört, se till att detta genast anmäls för registrering.

18 §10 Utländskt fönsäkringsföretag mä Bestämmelserna fondförsäkring om icke utan Finansinspektionens med- i 7 kap. 29-31 §§ försäkringsgivande sluta avtal om att i åter- rörelselagen 1982:713 gäller försäkring avgi va tförsäkring hör- även för utländska försäkringsföreande till företagets rörelse här i tag. riket.

20 Generalagenten skall övervaka att tznskajfrzing av ansökningar om för- .säkring hos företaget sker på ett sätt som överensstämmer med god ajfänssed.

Senaste lydelse 1993:1305 jfr 1993:1646. Senaste lydelse 1993:1305 jfr 1993:1646. Senaste lydelse 1993:1305 jfr 1993:1646.

72 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På begäran av den som biträtt ett På begäran av den som biträtt ett försäkringsföretag i dess verksam- försäkringsföretag att förmedla förhet enligt första stycket skall säkringar skall Finansinspektionen Finansinspektionen utfärda intyg utfärda intyg över verksamhetens över verksamhetens omfattning och omfattning och innehåll, om sådant innehåll sådant intyg erfordras intyg krävs för att få driva liknande om för att driva liknande verksam- verksamhet i amiat land som omhet i annat land som omfattas av fattas av avtalet om Europeiska avtalet om Europeiska ekonomiska ekonomiska samarbetsområdet samarbetsområdet EES-land. Före- EES-land. Företaget och den som taget och den som begär intyg begärt intyg skall lämna inspekskall lämna inspektionen de upp- tionen de upplysningar som behövs lysningar son1 behövs för att för att inspektionen skall kunna inspektionen skall kunna fullgöra fullgöra demia skyldighet. denna skyldighet.

22a Finansinspektionen skall verka för Finansinspektionen skall se till att en sund utveckling av den verksam- ett utländskt försäkringsföretags het som bedrivs av utländska för- verksamhet här i landet bedrivs i säkringsföretag här i landet. enlighet med denna lag, före- Inspektionen skall 11a ett nära sam- skrifter som har meddelats med arbete med andra länders behöriga stöd av denna lag och i övrigt myndigheter. gällande bestämmelser om försäkringsrörelse. Inspektionen skall ha nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter.

25 §13 Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäkringsföretags verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse om inspektionen finner att avvikelse skett från denna lag, avvikelse skett från demia lag, trafikskadelagen I 9 75:14 0, föreskrifter som har meddelats med lagen 1 976.-35 7 om motortävlings- stöd av denna lag eller i övrigt försäkring eller föreskrifter som gällande bestämmelser om försäkhar meddelats med stöd av någon ringsrörelse, de försäkringstekniska av dessa lagar eller grunderna, om riktlinjerna, placeringsriktlinjerna, sådana finns, eller det tekniska underlaget, om sådant finns, grunderna inte längre är till- de försäkringstekniska riktfredsställande med hänsyn till om- linjerna eller det tekniska underfattningen och beskaffenheten av laget inte längre är tillfredsstälföretagets rörelse, lande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av företagets rörelse,

Senaste lydelse 1993:1305 jfr 1993:1646. Senaste lydelse 1995:781.

Lagförslag 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i bankinstitut enligt 10 eller i bankinstitut enligt 10 eller 15 a § deponerat belopp minskats 15 a § deponerat belopp minskats genom att värdehandlinganla avse- genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan värt nedgått i värde eller av annan anledning, anledning, eller försäkringsföretagets riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn innehållet i 13 § samt 7 kap. 9 a- 10 c §§ och 10 e § försäkringsrörelselagen 1 982: 713, de tillgångar som används för .vkuldtäckning inte är tillräckliga eller inte är placerade enligt 13 § samt 7kap. 9a-10 c §§ och 10e § försäkringsrörelselagen, eller det i övrigt finns allvarliga det i övrigt ñnns allvarliga anmärkningar mot försäkringsföre- anmärkningar mot försäkringsföretagets verksamhet. tagets verksamhet. Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen 1982:713, skall Finansinspektionen förelägga företaget att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de nivåer som anges i 16 a eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har en sådan sammansättning som anges i 16 a § tredje stycket, skall inspektionen förelägga företaget att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Vad son1 sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fall företaget medgetts fömiåner enligt 23 a § och någon amian myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över Soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar företagets Soliditet förbjuder det att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i Sverige. Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om företaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning, företagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp, företagets kapitalbas under- företagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det stiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att finns särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning företagets finansiella ställning

74 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ytterligare kommer att försämras, ytterligare kommer att försämras, eller eller det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av företagets koncession. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över Soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar företagets Soliditet innan åtgärd vidtas. Om företaget driver verksamhet eller har tillgångar placerade i ett amiat EES-land, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med sjätte stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande koncession av till de behöriga myndighetema i de EES-länder där företaget bedriver försäkringsverksamhet. Inspektionen får i samband härmed begära att sådan myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder behövs som för att skydda de försäkrades intressen. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i fjärde och sjätte styckena. En koncession kan förklaras förverkad av regeringen företaget on1 inte längre uppfyller kraven för koncession, inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i plan har goden som känts enligt tredje stycket. eller i annat tall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och dess auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet kontrollerar företagets som Soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att företagets Soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i Sverige förverkad. Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall Finansav inspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

3 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:1302 om EESförsäkringsgivares verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1993:1302 om EESförsäkringsgivares verksamhet i Sverige dels att 2 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 7 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före nuvarande 2 kap. 6 § skall sättas närmast före 2 kap. 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 7 Företrädaren skall övervaka att anskajning av ansökningar om försäkring hos företaget sker pä ett sätt som överensstämmer med god ryjfärssed i Sverige. I fråga om en försäkringssanzrrtanslutning åligger detta försäkringsgi varna. På begäran av den som biträtt en Pa begäran av den som biträtt en försäkringsgivare i dennes verk- försäkringsgivare att förmedla församhet enligt första stycket skall säkringar skall Finansinspektionen Finansinspektionen utfärda intyg utfärda intyg över verksamhetens över verksamhetens omfattning och omfattning och innehåll, om sådant innehåll om sådant intyg krävs för intyg krävs för att driva likatt driva liknande verksamhet i nande verksamhet i ett annat EESett armar EES-land. Försäkrings- land. Försäkringsgivaren och den givaren och den som begärt intyg som begärt intyg skall lämna inskall lämna inspektionen de upp- spektionen de upplysningar som belysningar som behövs för att in- hövs för att inspektionen skall spektionen skall kunna fullgöra kumia fullgöra denna skyldighet. denna skyldighet.

Denna lag träder i kraft den l januari 1997.

Senaste lydelse av 2 kap. 6 § 1995:780. Senaste lydelse 1995:780.

4 Förslag till lag ändring i kommunalskattelagen

om

1928:370

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen 1928:370 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 31 § 1. Med pension förstås dels belopp, annorledes än i följd försom av säkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av lagen 1962:381 om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till pensionsspararen, till förmånstagare på grund förmånstagarförordav nande, till den som erhållit rätten till pension bodelning, till make genom eller bröstarvinge på grund av jämkning av fönnånstagarförordnande samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken. Med pensionsförsäkring förstås försäkring, inte medför rätt till som andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket, att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skattskyldighet föreligger enligt lagen 1990:661 avkastom ningsskatt på pensionsmedel respektive lagen 1947:576 statlig om inkomstskatt. Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, har som samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, anställd avlidit tagits som - om en - av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig för betalning att ansvara av hela avgiften. l fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efterlevandepension på sin makes eller den sammanboendes liv, barnet om insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skattemyndigheten medge att dödsboet efter skattskyldig bedrivit som näringsverksamhet i Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande

Senaste lydelse 1993:1542.

Lagförslag 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gäller den avlidne drivit verksamheten förmedling av juridisk om genom person.

Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning

får dock ske dessförinnan till den fått rätt till förtidspension enligt som lagen allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får om Skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.

Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under

den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av punkt 20 av anvisningarna till 23 Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara förmånstagare. Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsofönnögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke. Med efterlevandepension förstås pension som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller sarnrnanbott under äktenskapsliknande förhållanden, som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad. Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med amrat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efterlevandes livstid inte upphöra förrän lem år förflutit efter den försäkrades död med följande undantag: Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke får upphöra när denne ingår nytt äktenskap.

78 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke skall pensionen upphöra senast när barnet fyller 20 är. Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt 11ionde och tionde styckena. Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor är som oförenligt med bestämmelserna pensionsförsäkring i denna lag. om Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring, på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller genom bodelning. Ny ägare till pensionsförsäkring skäll omedelbart underrätta försäkringsgivaren förvärvet försäkringen. om av

Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder bestämmelserna i

av denna lag ske, om det tekniska återköps- om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett bas- värdet uppgår till högst basett belopp enligt lagen om allmän för- belopp enligt lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är säkring och försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt för- förenad med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt prem- månstagarförordnande samt premier för försäkringen inte har be- ier för försäkringen inte har betalats senare än 10 år före äter- talats än 10 år före återsenare köpet, eller köpet, om det tekniska återköpsvär- det tekniska återköpsvärom det uppgår till högst 30 det uppgår till högst 30 procent av procent av ett basbelopp enligt lagen all- ett basbelopp enligt lagen allom om n1än försäkring. män försäkring, eller om försäkringstagaren förfogar över försäkringens värde för att överföra detta till en försäkring av samma slag hos en annan försäkringsgivare. Om det i amiat Fall än i föregående stycke finns synnerliga som avses skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringstekniska grunder, får

Lagförslag 79

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

återköp medges av skattemyndigheten. Bestämmelserna i förevarande lag hindrar inte heller återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande.

Om särskilda skäl föreligger, kan Skattemyndigheten efter ansökan för-

klara att försäkring har meddelats i utomlands bedriven försäkringssom rörelse skall som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas anses endast under förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna anvisningspunkt om pensionsförsäkring. Har förklaring som här avses meddelats kan försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring. Med kapitalförsäkring förstås amian livförsäkring än pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande fömiån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring. Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingående. Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen. För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst. Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till demia som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd. Såvitt gäller kraven enligt denna Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller anvisningspunkt, att en ålders- eller efterlevandepension under den för- efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med sta femårsperioden inte utgår med annat än samma belopp vid varje annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stig- utbetalningstillfälle eller med stigande belopp, bortses i fråga om ande belopp, bortses i fråga om försäkring enligt lagen 1 989: 079 försäkring enligt 2 kap. 3 b § om litförsäkringar med anknytning första stycket klass 3 försäkringstill värdepappersfonder från sådana rörelselagen 1982:713 från såförändringar av beloppen som för- dana förändringar av beloppen som anleds av kursutvecklingen på föranleds av kursutvecklingen på fondandelarna. fondandelarna. Beslut som skattemyndighet meddelat med stöd av tredje, fjärde, sextonde eller sjuttonde stycket av demia anvisningspunkt får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.

5 Förslag till lag om ändring i lagen 1947:576 statlig

om inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § 6 lagen 1947:576 statlig mom. om inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

6 mom Med livförsäkringsföretag

avses livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen 1982:713, samt utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse här i landet med stöd av lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Med skadeförsäkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än livförsäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, drivit försäkringssom rörelse i Sverige, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som företaget drivit här genom etablering. Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för dels den del av nettointäkten är hänförlig till tillgångar och skulder som som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier. Undantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del av nettointäkten eller premierna som är hänförlig till försäkringar i redovisningssom hänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 § första stycket 1 och 2 3 b § a samt första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras för kostnader som är hänförliga till intäkter är fria från skatt enligt som detta moment. Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsföretag följer av lagen 1990:661 avkastningsskatt på pensionsmedel. om Såsom nettointäkt försäkringsrörelse, drivits inländskt skadeav som av försäkringsföretag, anses överskottet försäkringsrörelsen. Detsamma av gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende grupplivförsäktas upp som ringar eller sjuk- och olyckslallsförsäkringar i 2 kap. 3 § som avses a första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Vid beräkning av överskottet Vid beräkning överskottet av av av försäkringsrörelse, i försäkringsrörelse, i som avses som avses föregående stycke, får från brutto- föregående stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för intäkten avdrag göras förutom för driftkostnader. som avses i 23 § driftkostnader, i 23 § som avses

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. ZSenastelydelse 1993:1544.

Lagfarslag 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommunalskattelagen, för avgifter kommunalskattelagen, för avgifter och bidrag, som utgivits till och bidrag, som utgivits till kommun, förening eller samman- kommun, förening eller sammanslutning och som avser att under- slutning och som avser att understödja verksamhet med syfte att stödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka faller inom förebygga skador, vilka faller inom ramen för den av företaget be- ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av för- drivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska skulder för egen säkringstekniska avsättningar för räkning, för ökning av säkerhets- egen räkning, för ökning av säkerreserv samt för utbetald återbäring hetsreserv samt för utbetald bonus och verkställd premieåterbetalning. och verkställd premieåterbetalning. Med försäkringstekniska skulder Med försäkringstekniska avsättför egen räkning förstås sådana ningar för egen räkning förstås såskulder enligt 7 kap. 1 § första dana avsättningar enligt 7 kap. 1 § stycket försäkringsrörelselagen första stycket försäkringsrörelse- 1982:7 13 premiereserv, ersätt- lagen 1982:713 premiereserv, ningsreserv, skadebehandlings- ersättningsreserv, skadebehandreserv. tilldelad árerbaring och ut- lingsreserv, bonus, utjämningsjämningsreserv för kreditförsäk- reserv för lüförsäkring och utring minskade med värdet av åter- jämningsreserv för kreditförförsäkringsgivares ansvarighet. säkring minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet. Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Finansinspektionen fastställd normalplan. Minskning av försäkringstekniska Minskning av försäkringstekniska skulder för egen räkning, av säker- avsättningar för egen räkning, av hetsreserv, av regleringsfond för säkerhetsreserv, av regleringsfond trafikförsäkring och minskning av för trafikförsäkring och minskning utjämningsfond skall anses som in- av utjämningsfond skall anses som täkt. intäkt. Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare. Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäkringsföretag drivit här i riket. Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeförsäkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier. Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.

1 Inledning

Vårt utredningsuppdrag innebär att en grundläggande översyn skall göras av den särskilda regleringen av försäkringsverksamhet. Utredningen, som till övervägande del rör frågor inom livförsäkringens område, syftar till att skapa mer rationella rörelseregler för försäkringsbolagen. Enligt direktiven skall den framtida regleringen utformas så att den främjar en effektiv konkurrens mellan försäkringsbolagen och så att kraven erforderlig soliditet kan tillgodoses. De förändringar i lagstiftningen som föreslås skall förenliga med motsvarande regelsystem inom EU. Bakgrunden vara till uppdraget är att vissa delar av den nuvarande regleringen har betydande nackdelar från konkurrens- och effektivitetssynpunkt.‘ Vi har i två delbetänkanden lämnat förslag till lagstiftning med anledning av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. I det första delbetänkandet SOU 1991:89 föreslogs bl.a. nya regler om försäkringsbolagens soliditet och placering av medel. I det andra delbetänkandet SOU 1993: 108 lämnades förslag som rörde grunder för försäkringsverksamheten och premiesättning vid trafikförsäkring. Även frågan om placeringsreglernas tillämpningsområde diskuterades. I denna slutetapp av vårt arbete behandlas kravet på skälighet i försäkringsrörelse, förbudet för livförsäkringsbolag att lämna vinstutdelning, frågan försäkringstagare skall ha rätt att flytta en livförsäkring från om ett bolag till ett annat samt behovet av försäkringstagarskydd vid obeståndssituationer. Vidare utreds några av de ämnen som vi har diskuterat tidigare. Detta gäller bl.a. frågan om försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån. Vid diskussionen om tillsynen över försäkringsbolagen prövas åter ordningen med grunder för försäkringsverksamheten. Vi har emellertid avstått från att behandla ett ämne som vi tidigare avsåg att komma tillbaka till, och det gäller den kontraheringsplikt som är fastslagen för trañkförsäkringens del. Detta grundar sig bl.a. frågans stora vidd, men framför allt på att regeln därom nu är under prövning inom Justitiedepartementet. Våra förslag tar i första hand sikte på direkt försäkringsrörelse. I den mån som vi har funnit att vissa försäkringsformer bör behandlas på särskilt sätt är detta angivet i aktuellt sammanhang. Till följd av de speciella förhållanden som gäller för kollektivavtals-

En relativt fyllig redogörelse för direktiven har lämnats i vårt delbetänkandeFörsäkringsrörelse i förändring 1 SOU 1991:89 s. 79 ff. Direktiven dess i helhet är intagna i bilaga 1 till det betänkandet.

84 Inledning

grundade försäkringar avtalsförsäkringar har från försäkringsbranschens sida till kommittén framförts önskemål om förslag till särreglering gällande bolag som meddelar sådana försäkringar. Vidare har Landsorganisationen i Sverige LO i ett brev till Finansdepartementet hemställt att vårt uppdrag skall kompletteras så sätt att de särskilda förutsättningar som gäller avtalsförsäkringama beaktas. Enligt Finansdepartementet kan särskilda lagstiftningsåtgärder vara befogade den nuvarande regleringen om medför olägenheter för avtalsförsäkringama i den praktiska tillämpningen. Departementet har dock uttalat att vi inte bör ges tilläggsdirektiv, men konstaterat att en särskild utredning av förhållandena rörande avtalsförsäkringarna kan bli aktuell i ett annat sammanhang. Mot bakgrund härav har vi valt att inte diskutera de kollektivavtalsgrundade försäkringamas speciella problem. Det är emellertid rimligt att i avvaktan på en särskild utredning genom en ny bestämmelse införa en möjlighet till dispens så att bolag som meddelar avtalsförsäkringar i vissa fall och efter särskild prövning kan ges undantag från enstaka regler i försäkringsrörelselagstiftningen. Dispensgivning får naturligtvis aldrig komma i konflikt med EG:s regler eller skyddet för försäkringstagama i allmänhet. Utformningen av en sådan undantagsbestämmelse bör enligt vår uppfattning anknyta till de definitioner rörande avtalsförsäkring som kommer att upptas i den nya lagstiftningen om försäkringsavtal som håller på att utarbetas. Vi lämnar därför inte något konkret förslag i denna del. Det bör påpekas att vi i betänkandet även på vissa andra punkter inte lämnar ett fullständigt förslag till lagändringar som enligt vår mening bör genomföras. Detta beror på den osäkerhet som råder om vilka bestämmelser som kommer att gälla på en del områden. För närvarande bedrivs inom Finansdepartementet arbete med den svenska försäkatt anpassa ringsrörelselagstiftningen till EG:s regler redovisning. Inom Justitieom departementet pågår arbete med en ny försäkringsavtalslag. Vi har inte ansett det meningsfullt att ge förslag till ändringar i nuvarande eller föreslagen lagtext vare sig på redovisningens eller försäkringsavtalsrättens område. De lagändringar som vi föreslår berör i första hand försäkringsrörelselagen 1982:713, FRL, och lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. Inom kommittén har under denna del av arbetet 20 sammanträden hållits. Dessutom har vi haft överläggningar med företrädare för Finansinspektionen och försäkringsbranschen och med praktiskt verksamma försäkringsmän. Vidare har vi följt det arbete som har bedrivits Redovisav ningskommittén Ju 1991:07. Vi har även i denna utredningsetapp lagt vikt vid att studera förhållandena utomlands, varvid särskild uppmärksamhet har riktats mot ordningen i Storbritarmien. Kommitténs ledamöter, en expert och båda sekreterama har under ett studiebesök i London informerats av skilda experter på brittisk försäkringsverksamhet. Vid City University Business School leddes mötet av professor Gerry Dickinson. Uppgifter från tillsynshåll gavs av tjänstemän vid the Insurance Division of the Department of Trade and Industry och the Insurance Division of the Government Actuary’s Department. Försäkringsbranschens syn lämnades dels genom Association of

Inledning 85

British Insurers, dels tjänstemän vid olika försäkringsbolag. Uppgifter av förhållanden i andra länder har inhämtats bl.a. från tillsynsmyndigheom ter och branschorganisationer. I november 1994 arrangerade vi ett seminarium där några av de viktigaste frågorna i vårt arbete diskuterades. I seminariet deltog professor Gerry Dickinson, professor Dwight Jaffee från University of California och principal administrator Patrick Pearson från EU-kommissionen samt ett flertal svenska intressenter. Under tiden efter vårt förra betänkande har vi efter remiss avgett yttranden till Finansdepartementet över departementspromemorian Förmånsrätt för försäkringsfordringar Ds 1993: 101 och till Justitiedepartementet betänkandet Ärs- och koncemredovisning enligt EG-direktiv SOU över 1994: 17. Vidare har vi till Socialdepartementet avgett remissvar över betänkandet Reformerat pensionssystem l994:20. Närmast skall i kapitel 2 lämnas en redogörelse för försäkringsrörelseregleringens utveckling i Sverige och de dominerande länderna i Europa. I kapitel 3 behandlas utgängspunktema för den framtida regleringen av försäkringsverksamheten. Därefter diskuteras i kapitel 4 gällande skälighetskrav i försäkringsrörelse. De allmänna motiven till våra förslag om överskottsfördelning och förlusttäckning vid livförsäkring ges i kapitel 5. De följs diskussion om försäkringsbolagens möjligheter att ta upp av en lån i kapitel 6. Kapitel 7 handlar om flyttning av livförsäkringssparande försäkringsgivare. kapitel 8 redogörs för vår inställning till till en annan I den offentliga tillsynen och i kapitel 9 övervägs vilket skydd som bör införsäkringsgivare hamnar på obestånd. Kapitel 10 innehåller träda dä en författningskommentar. I en bilaga ges uppgifter om förhållanden i några andra länder. Som särtryck har tagits fram en sammanfattning engelska av vara förslag.

2 Försäkringsregleringens utveckling

2.1 Inledning

Vid så omfattande översyn av lagstiftningen om försäkringsrörelse en som vårt uppdrag innebär är det av vikt att finna de motiv och den syn ligger bakom nuvarande reglering. l detta kapitel ges därför en översom siktlig beskrivning den svenska försåkringsrörelseregleringens framav växt och bakgrund. Den historiska tillbakablicken inleds med en genomgång av regelsystemens utveckling i Tyskland och Storbritannien. Den svenska regleringen av försåkringsverksamheten har nämligen, liksom lagstiftning, sedan länge påverkats av förhållanden i andra länder, annan och då särskilt de dominerande staterna i Europa. Tillsynsordningama i Tyskland och Storbritannien är av speciellt intresse också av den anledningen att ordningama där kan sägas utgöra ytterlighetema bland de västeuropeiska länderna. De skilda regelsystemen har olika sätt satt sin prägel på harmoniseringsarbetet inom EU. Även innebörden det arbeav tet återges här.

2.2 Den tyska traditionen

Vissa inslag av allmän kontroll av tysk försäkringsverksamhet kan spåras så långt tillbaka som till 1600-talet. Några tyska stater tog då initiativ till bildandet av institutioner med försäkringsfunktioner, antingen som offentliga anstalter eller kooperativa föreningar. Bestämmelser försäkringstillsyn i modern mening, dvs. regler för om kontroll privat kommersiell försäkringsverksamhet, räknas dock tillav baka till 1901 års tillsynslagstiftning, Versicherungsaufsichtsgesetz. De bestämmelser försäkringsverksamhet och tillsyn däröver som då gällom de i de skilda staterna kom därigenom att sarnmanföras i ett regelverk gemensamt för det tyska riket. Vid lagens utfomtning tjänade redan gällande regleringar i USA, Österrike och Schweiz modeller. I de tyska som motiven uttalades att lagen vilade antagandet att eftersom det var i allmänhetens intresse att försäkringsbranschen var framgångsrik och solid det statens plikt att till att dessa önskemål uppfylldes. Därvid var var se det särskilt två förhållanden som var väsentliga, nämligen dels försäkringstora ekonomiska, sociala och moraliska betydelse, dels den stora ens

88 Försäkringsregleringens utveckling

skada som oegentligheter bland försäkringsbolagen skulle kunna få för allmänheten. Särskilt betonades att inte den mest välinformerade förens säkringskunden alltid kunde bilda sig en uppfattning de bolag vilka om han skulle anförtro sina intressen, utan att först råd i någon form. Även försäkringens betydelsefulla funktion i samhället avvek förgenom säkringsväsendet väsentligt från arman affärsverksamhet. Genom det skydd försäkringen gav mot verkningar av skador gjordes stora vinster såväl nationalekonomiskt som kulturellt, och livförsäkringen spelade en mycket stor roll för försäkringstagarens och dennes anhörigas framtida försörjning. Med hänsyn till dessa omständigheter var det nödvändigt att staten såg till att en hög kvalitet upprätthölls på försäkringsornrådet. Därtill kom att försäkringsrörelse i större utsträckning än arman affärsverksamhet var beroende av allmänhetens förtroende. Med offentlig konen troll som garanterade säkerheten borde allmänhetens förtroende stärkas, vilket medförde att försäkringsbolagen fick lättare att kunden I tysk doktrin fördes också ingående diskussioner om behovet tillsyn av över försäkringsverksamhet och särskilda teorier därom utvecklades, främst "die Schutztheorie", som innebar att särskilt skydd skulle gälla för konsumenter, och "die Strukturtheorie", enligt vilken det var ett statligt intresse med ett väl fungerande försäkringsväsende. Dessa teorier komockså till uttryck i lagens motiv mer Den grundläggande principen för lagen var att staten skulle bedriva s.k. materiell kontroll av försäkringsbolagen. Detta system innebar långtgående regler med bl.a. krav på auktorisation och, i vissa fall, depositioner innan verksamhet fick påbörjas, krav viss kapitalplacering och på separation av livförsäkringsrörelse från försäkringsverksamhet. Dessannan utom gällde en skyldighet för bolagen att till tillsynsmyndigheten lämna detaljerade uppgifter om räkenskaper, vilka skulle tillgängliga för vara allmänheten. Tillsynsmyndigheten ålades att kontinuerligt följa bolagens verksamhet i en rad avseenden samt vidta åtgärder då missförhållanden förelåg. Särskilt noga skulle myndigheten bevaka försäkringsgivamas finansiella ställning. För att garantera försäkringstagamas intressen skulle tillsynsmyndigheten bl.a. se till att inte något försäkringsbolag hanmade obestånd. Detta Önskemål ansågs i hög grad kunna tillgodoses genom att myndigheten bevakade att bolagen iakttog försiktighet vid beräkning av premier och reserver. På grund av de etiska värden försäkringen som representerade ansågs det dessutom vara en viktig uppgift att skydda den enskilde försäkringstagarens rättigheter. Den offentliga tillsynen skulle därför sörja för en rättvis fördelning av uppkomna överskott. För att underlätta för försäkringskundema vid deras val av försäkring skulle man vidare sträva efter likformiga försäkringsvillkor bolagen emellan. För att tillgodose dessa krav skulle allmänna försäkringsvillkor godkännas innan de fick tillämpas. Detsamma gällde i fråga om liv-, sjuk-

SePrölss, Schmidt, Frey, Versicherungsaufsichtsgesetz10Auflage, Vorbemerkung IV, särskilt s. 16 f och där gjorda hänvisningar. 2 ibid.

Försäkringsregleringens utveckling 89

och olycksfallsförsäkring för premiesatser och tekniskt underlag för beräkning premier och reserveringar. Syftet med förhandskontrollen var inte av förhindra negativa verkningar hård konkurrens. Konkurminst att av en ansågs nämligen kunna leda till att bolagen satte premierna så lågt rensen de inte erhöll tillräckligt med medel för att kunna infria sina åtaganden att enligt försäkringsavtalen. Regleringen skärptes väsentligt år 1931 som en följd av att ett stort försäkringsbolag hamnade på obestånd. För att skydda försäkringstagama uppställdes krav, bl.a. skulle den fond som motsvarade bolagets åtanya ganden försäkringstagarna förvaltas god man som var oberoenmot av en de bolaget. Vidare skärptes placeringsreglema samt gavs försäkringsav företrädesrätt för sina fordringar i händelse av en försäkringsgivatagama insolvens. Genom 1931 års ändringar fick tillsynen en inriktning som res i väsentliga delar har behållits till i dag. Ytterligare lagstiftning tillkom under 1930-talet i syfte att ge försäkringstagarna förstärkt skydd. Särskilt kan nämnas en regel som gav tillsynsmyndigheten möjlighet att sätta ned krav enligt ett försäkringsavtal bolagets medel inte tillräckliga. Därigenom fick tillsynsmyndigheom var ytterligare ett redskap att förhindra insolvenser. Vidare infördes en ten behovsregel innebar att auktorisation kunde vägras om det nya bolasom inte ansågs nödvändigt pâ marknaden. Behovsregeln upphävdes dock get år 1975. Målet med den tyska lagstiftningen om försäkringsrörelse har sålunda alltsedan den första lagen i ämnet varit att skydda försäkringstagare, förmänsrättshavare och tredje är berättigad till ersättning enligt ett man som försäkringsavtal. För att uppfylla detta mål har ansetts att en statlig tillsynsmyndighet kontinuerlig tillsyn över försäkringsföretamåste utöva en i rad avseenden. Tillsynslagstiftningen har därför innehållit ett flergen en tal rörelseregler för företagen med stöd vilka myndigheten kunnat vidav åtgärder. Tillsynens främsta funktion har varit att se till att försäkringsta bolagen driver verksamheten enligt uppställda bestämmelser och även i övrigt korrekt, att de är solventa och utformar avtalen enligt lag. Soliditetskontrollen har inneburit långtgående granskning av bolagens finanen siella ställning och har syftat till att förhindra att insolvenssituationer över huvud taget uppstår. Bl.a. har härför premier, produkter och tekniskt beräkningsunderlag underkastats förhandskontroll. Med undantag för ett mindre sjöförsäkringsbolag har heller inte flera decennier någon tysk försäkringsgivare hamnat obestånd. Emellertid har tillsyn utövats inte bara över bolagens soliditet, utan den har omfattat också rättviseprövninpremier och andra försäkringsvillkor samt granskning av efterlevgar av naden av konkurrensregler.

2.3 Den engelska traditionen

Systemet med materiell kontroll försäkringsbolagen kom att väljas inte av bara i Tyskland också i det stora flertalet länder i Europa. En helt utan

90 Försäkringsregleringens utveckling

avvikande ordning tillämpades dock i Storbritannien, där ett s.k. normativt system hade införts. I ett sådant system fastställs i lag endast vissa allmänna principer, vilka tillsynsmyndigheten skall tillse efterlevnaden av. I övrigt lägger sig myndigheten inte i bolagens ageranden. Detta system kompletterades med ett publicitetssystem innebar skyldighet för som en försäkringsbolagen att offentliggöra uppgifter sin rörelse. om Trots att försäkringsverksamhet kan spåras så långt tillbaka till som mitten av 1500-talet var engelsk försäkringslagstiftning länge jämförelsevis obetydlig. Detta hade bl.a. sin grund i att försäkringsföretagen inte ansågs behöva tillsyn för att de skulle driva rörelsen korrekt. En sedan länge förhärskande uppfattning var att försäkringsverksamheten fungerade väl även utan offentlig kontroll. Regler för statlig tillsyn över försäkringsföretagen korn att införas först år 1870 genom the Life Insurance Companies Act. Regleringen var orsakad av flera fallissemang bland försäkringsbolagen under 1860-talet och tanken på en statlig tillsyn över försäkringsverksamheten vid tiden var ganska ny. Lagstiftningen innebar bl.a. krav på vissa depositioner innan livförsäkringar fick meddelas samt separation medel avsatts för av som livförsäkringstagamas räkning. Vidare fordrades försäkringsmateatt en matiker aktuarie gjorde regelbundna granskningar bolagets finan- - - av siella ställning. Försäkringsbolagen ålades dessutom att till tillsynsmyndigheten ge in sina räkenskaper och försäkringstekniska beräkningar, vilket material därefter skulle offentliggöras. Den nya lagstiftningen byggde på en i doktrinen förordad princip om "freedom with publicity". Lagen ansågs överlägsen den reglering som några år tidigare hade införts i USA, särskilt i Massachusetts och New York, vars uttalade mål var att säkra Soliditeten hos alla livförsäkringsbolag. Därvid åberopades att man knappast med någon lagstiftningsåtgärd skulle kunna helt garantera Soliditeten i ett livförsäkringsbolag, och även om man skulle kunna åstadkomma det skulle det vara ett högst olämpligt mål. Det bästa var i stället att ge bolagen stor frihet, tillse att deras men verksamhet underkastades allmänhetens granskning. Även om den ordinäre försäkringskunden inte förstod försäkringsbolagens information, så skulle åtminstone andra aktuarier göra det. Med dessas hjälp skulle sedan försäkringstagama kunna bedöma bolagens förutsättningar infria åtaatt gandena enligt försäkringsavtalen. Lagstiftningen ansågs ha positiv verkan på livförsäkringsverksamheen ten. På grund härav och då också andra rörelsegrenar växte i omfattning kom den statliga tillsynen, genom tillkomsten the Insurance Compaav nies Act 1909, att täcka även brand- och olycksfallsförsäkring samt ansvarsförsäkring för anställda. Med införandet av obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon, genom the Road Traffic Act 1930, kom även sådan försäkring att underkastas offentlig kontroll. The Assurance Companies Act 1946 bekräftade principerna från 1909 års lagstiftning men korn att omfatta ytterligare försäkringsgrenar, bl.a. sjö- och flygtransponförsäkring. I den lagen intogs inte någon bestämmelse viss deposition, om men i stället uppställdes krav på konsolidering. Det fordrades dels ett lägsta inbetalt aktiekapital, dels ett ytterligare buffertkapital.

Försäkringsregleringens utveckling 91

the Insurance Companies Act 1958 kom tillsynslagstiftnin- Först genom samlas i ett regelverk. Med den lagen gavs tillsynsmyndigheten gen att större befogenheter och försäkringsbolagen blev skyldiga att presentera detaljerade uppgifter sin ekonomiska ställning. Lagstiftningen inmer om skränkte sig emellertid alltjämt i stort sett till att ställa allmärma krav på

försäkringsgivamas soliditet. Under 1960- och 1970-talet uppställdes strängare finansiella krav. Lagändringama orsakade främst fallissemang inom försäkringsbranvar av schen, också ett resultat det västeuropeiska samarbetet. De men var av bestämmelserna sattes dessutom i samband med ökade krav på konsunya mentskydd i allmänhet Bl.a. skärptes soliditetsreglema. Vidare infördes med "Appointed Actuary", innebar att varje livförsäkringssystemet som bolag skulle utse aktuarie bl.a. var ansvarig för en årlig beräken som ning bolagets skulder. Det lagfästa systemet får ses mot bakgrund av av aktuariens traditionellt starka roll i ett livförsäkringsbolag. Till skillnad i flertalet kontinentala länder hade den engelske aktuarien sedan länmot ansvarig för den övergripande finansiella kontrollen över bolage ansetts Resultatet lagstiftningsarbetet återfinns i the Insurance Companies get. av Act 1982 kompletteras med rad närmare föreskrifter. Lagstiftninsom en syftade till att förekomma obeståndssituationer, men fick inte gå så gen konkurser uteslöts. Alltjämt skulle gälla "a freedom to fail". långt att Försäkringstagarna i stället ett särskilt skydd om fallissemang trots gavs allt skulle inträffa. Genom the Policyholders Protection Act 1975 garanterades försäkrade privatpersoner i allmänhet 90 procent av avtalad ersätt-

ning i händelse av att ett försäkringsbolag blev insolvent. Under åberopande konsumentskyddsintressen har senare tids lagstiftav ning också tagit sikte marknadsföringen försäkringsprodukter, variav omfatta även än finansiell kontroll.‘ genom tillsynen kommit att annat Genom the Financial Services Act 1986 ges detaljerade bestämmelser för marknadsföring livförsäkringar med sparande med långtgående krav av information till försäkringskundema. Tillsynen över marknadsföringen och den närmare regelutformningen görs till övervägande delar av själv-

reglerande branschorgan. Som i andra länder har huvudmålet med den offentliga tillsynen varit skydda försäkringstagarna mot att försäkringsgivarna inte kan infria att sina åtaganden enligt ingångna avtal. Också i Storbritannien har sålunda syftet med lagstiftningen varit försäkringstagaren trygghet. Därigeatt ge har dessutom ansett sig sörja för tredje mans, aktieägarnas och nom man anställdas säkerhet Även målen för den offentliga tillsynen varit desamma som på andom håll, har lagstiftningen fått helt utformning i Storbritarmien. ra en annan Det grundläggande draget i den brittiska tillsynslagstiftningen är traditionellt att ett försäkringsföretag skall frihet att sätta premier, utforma ges

3 Se Hodgin, Protection of the insured, s. 31. Se a.a. s. 58 5 Se a.a. s. 4.

92 Försäkringsregleringens utveckling

försäkringsvillkor och förvalta inbetalda medel efter eget omdöme så länge företaget uppfyller föreskrivna krav konsolideringskapital. Det har ansetts att man därigenom tillser att försäkringstagaren erbjuds största möjliga utbud av försäkringsprodukter till lägsta möjliga kostnad och att försäkringsgivaren kan erbjuda denne de bästa villkoren är förenade som med säkerhet. Mer detaljerad tillsyn, som förhandskontroll av premiesatser och försäkringsvillkor, har antagits begränsa utbudet försäkringslösav ningar, öka kostnaden för försäkringen och inskränka den flexibilitet försäkringsgivama behöver för att kunna sig efter förändringar på anpassa marknaden. För att skydda försäkringstagama mot den långtgående frihet försom säkringsgivama haft, har man starkt betonat vikten att dessa med jämav na mellanrum offentliggör handlingar ur vilka man kan läsa bolagets finansiella ställning. Som framgått av det föregående har dock tids senare lagstiftning inneburit väsentliga modifieringar principen "freedom av om with publicity". Försäkringsbolagens frihet har inskränkts och inslaget av kontroll har ökat. En tillsynsordning som i viktiga delar liknar den brittiska förekommer i Irland. Ett annat västeuropeiskt land där försäkringsgivama sedan länge har getts betydande frihet i bl.a. placeringar samt premie- och reservsättning är Nederländerna.

Harmoniseringen av tillsynsordningarna

inom EU

Vid början av 1960-talet inleddes inom EG ett arbete med att genomföra etablerings- och tjänstefrihet på försäkringsomrâdet. Ambitionen att var detta skulle ske först inom återförsäkring, därefter för skadeförsäkring och slutligen för livförsäkring. Inom återförsäkring dessa friheter i var stort sett uppfyllda, varför EG redan år 1964 i ett direktiv rörande återförsäkring och retrocession 64/225/EEG kunde föreskriva att alla hinder avseende etablering och tjänstehandel skulle avskaffas. Detta innebar i stort sett endast en bekräftelse av rådande förhållanden. För direkt försäkringsverksarnhet gick utvecklingen betydligt långsammare och harmoniseringsarbetet kom att ske i mindre etapper. Genom den första generationens direktiv, det första skade- och livförsäkringsdirektivet 73/239/EEG och 79/267/EEG från år 1973 1979, syftade resp. man till etableringsfrihet. Direktiven innebar minimiharmonisering en av regler för auktorisation och övriga krav som skulle gälla för etablering inom gemenskapen. Den andra generationens direktiv, det andra skadeoch livförsäkringsdirektivet 88/357/EEG och 90/6l9/EEG antogs som år 1988 resp. 1990, innehöll främst regler om möjligheten att sälja försäkringar över nationsgränsema utan etablering i mottagarlandet gräns-

Försâkringsregleringens utveckling 93

överskridande verksamhet Med den tredje generationens direktiv från år 1992, det tredje skadeoch livförsäkringsdirektivet 92/49/EEG och 92/96/EEG, avsåg man att fullt ut genomföra den inre marknaden försäkringsområdet. De grundläggande principerna för den inre marknadens genomförande är principen enda auktorisation och principen om hemlandstillsyn. Principen om en enda auktorisation innebär att en försäkringsgivare skall ha möjligom en het att med stöd auktorisationen i sitt hemland driva försäkringsrörelse av inom hela gemenskapen. Verksamheten skall kunna drivas såväl från ett fast driftställe etablerat i ett annat EU-land som genom gränsöverskridande handel från ett fast driftställe beläget inom gemenskapen. Enligt principen om hemlandstillsyn skall hemlandets myndigheter ha huvudansvaret för övervakningen filialer etablerade inom andra medlemsländer även av och rörelse som drivs i andra medlemsländer genom gränsöverskridanav de verksarnhet. Värdlandets myndighet har dock möjlighet att vidta åtgärder mot försäkringsgivaren verksamheten inte överensstämmer med om de regler gäller där. Vidare gjordes en samordning av de viktigaste som tillsynsreglema. Nationella bestämmelser anpassade till den tredje generationens direktiv skulle träda i kraft senast den 1 juli 1994. Direktiven innebar flera punkter långtgående kompromiss mellan en de kontrasterande tillsynssystemen å ena sidan i Storbritarmien, Irland och Nederländerna, där den offentliga kontrollen i det väsentliga är begränsad till soliditeten, och å andra sidan bland flertalet kontinentala länder och särskilt Tyskland, där tillsynen över försäkringsbolagens soliditet kompletteras med granskning av bolagens premiesättning och produktutbud. Svårigheter gällde särskilt den centrala frågan om kontroll av bolagens premier och produkter skulle ske i förväg eller i efterhand. Ett första steg i harmoniseringen på denna punkt togs då det första skadeförsäkringsdirektivet antogs. I bestämmelserna om villkor för etablering föreskrevs att varje företag vid ansökan om auktorisation skulle förete en verksamhetsallmänna och särskilda försäkringsvillplan som bl.a. skulle innehålla de kor företaget avsåg att tillämpa. Något krav att villkoren skulle som förhandsgodkännas uppställdes dock inte, utan det överlåts till varje land att välja om ett sådant krav skulle gälla. De skilda tillsynsordningama kunde genom dessa bestämmelser sålunda bestå. Även den andra generationens direktiv innebar en kompromiss mellan det normativa och det materiella tillsynssystemet. Emellertid togs ett steg i riktning mot den normativa ordningen genom att direktiven förbjöd förhandskontroll av premier och villkor för s.k. stora risker i skadeförsäkring. Genom den tredje generationens direktiv avsåg man som nämnt att fullt

° I sammanhanget kan nämnasatt kommissionen redan år 1975 lade fram förslag till ett andra skadeförsäkringsdirektiv. Innehållet i detta framstod emellertid som mycket kontroversiellt för majoriteten av medlemsländerna, varför det dröjde ända till år 1988 innan ett direktiv antogs. Av kommissionens ursprungliga förslag återstod då inte mycket.

94 Försäkringsregleringens utveckling

ut genomföra den inre marknaden på försäkringsområdet. Härför erfordrades en harmonisering av gällande tillsynssystem inom gemenskapen, varvid medlemsländerna bestämde sig för ett i det väsentliga normativt system genom att regler om förhandsgodkännande av premier och villkor förbjöds i sin helhet.7 Försäkringsbolagen skall själva få utforma försäkringsprodukter och bestämma premier utan att invänta ett statligt godkännande. Den tredje generationens direktiv avser dock inte att ändra bestående tillsynsordningar som sådana. Försäkringsdirektiven orienterar sig sålunda mot ett system med soliditetstillsyn och krav på offentlighet i enlighet med gällande tillsynsordning i bl.a. Storbritarmien. För tillsynen över bolagens soliditet i direktiges ven regler om ett minsta buffertkapital, beräkning försäkringstekniska av skulder och placering av medel motsvarande dessa skulder. Krav på offentlighet och genomlysning anses kunna uppnås med regler omfattom ande information om försäkringsgivaren och dennes produkter samt med långtgående krav på offentlighet över uppgifter bolagens ekonomi. om EG:s bestämmelser väntas leda till en skärpt priskonkurrens och därmed ett större utbud av försäkringslösningar till lägre premier för konsumentema. Genom avtalet om ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EES mellan EG, EG:s medlemsländer och EFTA-länderna, som trädde i kraft den 1 januari 1994, syftade man till att få en integrering EFTA-länderav nas marknader med EU:s inre marknad. Det ursprungliga EES-avtalet omfattade EG-rättsakter som antagits fram till och med den 31 juli 1991. Enligt avtalet kunde direktiv som därefter antogs EG fogas till EESav avtalet genom beslut i den Gemensamma EES-kommittén. Ett sådant tilllägg till avtalet beslutades i mars 1994. För Tysklands del innebar anpassningen till EG:s tredje försäkringsdirektiv att tillsynen fick ges en något annan inriktning än den traditionella; man närmade sig det brittiska systemet. Bl.a. har man, som i Storbritannien, stärkt aktuariens ställning i livförsäkringsbolagen. Enligt uppgift från tillsynshåll lär dock den tyska tillsynen över bolagens soliditet också i fortsättningen komma att syfta till att till varje pris förhindra att försäkringsbolag hamnar på obestånd Annat än mycket begränsade liberaliseringar av den finansiella tillsynen är inte att vänta. Tillsynens uppgifter och mål antas sålunda inte förändras. Endast metoderna för tillsynen blir annorlunda genom att kontroll av premier och produkter bara kommer att kunna ske i efterhand. Som framgått av det föregående har emellertid harmoniseringsarbetet inom EU också lett till ganska omfattande ändringar av den brittiska tillsynslagstiftningen, bl.a. strängare soliditetsregler. Även den tredje generationens direktiv innebar att nya krav måste uppställas i Storbritannien. Bl.a. infördes en regel som tar sikte att premiesättningen tillgodoser

7 Se Drabbe i Versicherungswirtschaft Heft 9/1994 s. 550 ff. 3 ibid. 9SeHohlfeld i The GenevaPapers on Risk andInsurance, 18 no. 69, October 1993, s. 439-442.

Försäkringsregleringens utveckling 95

krav soliditet. Naturligtvis innebar införandet av principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn viktiga förändringar i såväl Tyskland som Storbritannien.

2.5 Den svenska

regleringen

Vid mitten av 1800-talet dominerades den svenska försäkringsbranschen av utländska försäkringsanstalter, särskilt engelska, och de svenska försäkringsaktiebolagens konstruktion påminde mycket om hur verksamheten organiserats i andra länder. När vid denna tid det affärsmässiga försäkringsväsendet delvis leddes in nya banor och försäkringsrörelsen livförsäkringens område även kom att omfattas av inhemska företag uppstod tanken behovet av en särskild försäkringslagstiftning. Första steget mot en sådan lag togs av försäkringsbolagen själva. Bakgrunden var att de etablerade bolagen oroades dels över den utländska konkurrensen, dels över nyetableringen av ömsesidiga bolag. Förekomsten av mindre ansvarskärmande försäkringsgivare ansågs utgöra ett allvarligt hot mot de bolag som bedrev sund verksamhet. Den framväxande lagstiftningen kom härigenom att i hög grad syfta till att skydda de etablerade svenska försäkringsbolagen, även det naturligtvis också fanns ett mer eller minom dre uttalat offentligt intresse fiska kontroll och social omvårdnad. av I år 1878 till Kungl. Maj:t ingiven skrift anförde Försäkringsföreen ningen i Stockholm sedermera Svenska Försäkringsföreningen att det var allmänt erkänt att försäkringsrörelse, och livförsäkringsrörelse i synnerhet, var av sådan beskaffenhet att det måste gälla andra regler än för affärsverksamhet. Även den försäkringsverksamhet beannan om som drevs vid tiden inte gav grundad anledning till farhågor bjöd likväl klokheten att åstadkomma en lagstiftning varigenom staten medverkade till ett ändamålsenligt ordnande av försäkringsväsendet samt därigenom bidrog till detsammas för höjande av det allmänna välståndet synnerligen önskvärda utveckling." Den tänkta lagstiftningen fick dock anstå i avvaktan på resultatet av en översyn av den allmänna bolagslagstiftningen. I stället utfärdades år 1886 i administrativ ordning två kungörelser av provisorisk karaktär. Den ena avsåg tillsyn över inhemska försäkringsanstalter och den andra uppställde villkor för utländska försäkringsanstalters verksamhet här. Med dessa författningar avsåg huvudsakligen endast att införa viss kontroll över man försäkringsanstaltema samt att fordra att de lämnade och offentliggjorde en redogörelse för sin verksamhet. De byggde sålunda, liksom den engel-

° Om de bakomliggande motiven till tillsynslagstiftningens uppkomst; se vidare Grip, Vill du frihet eller tvång Svensk försäkringspolitik 1935-1945, s. 20 foch Larsson, Den reglerade marknaden svenskt försäkringsväsende 1850-1980. - " Se SOU 1946:34 s. 1

96 Försäkringsregleringens utveckling

ska lagstiftningen, på ett publicitetssystem. Kungörelserna stadgade in-

te koncessionsplikt utan det erfordrades endast en anmälan att försäkom ringsanstalt påbörjat verksamhet. Beträffande rörelse i aktiebolagsforrn fordrades emellertid koncession enligt den vid tiden gällande aktiebolagsförordningen. Först år 1903, och åter efter påtryckningar från försäkringsbranschen, tillkom i samarbete med Danmark och Norge de första lagarna om försäkringsrörelse, dels en lag avseende inhemska bolag, dels en lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige. I båda lagarna uppställdes krav på koncession. Lagstiftningen, som omfattade alla slag av affärsmässigt bedriven försäkringsverksarnhet, knöt an till gällande tillsynssystem i Tyskland och gick ut ganska långtgående krav och kontroll av bolagens soliditet. Lagstiftningens huvudsakliga syfte var att skapa en ekonomiskt stabil försäkringsbransch genom att så långt möjligt förhindra att konkurser inträffade i försäkringsbolag. Tillsynsmyndighet och lagstiftande organ korn därför att engageras både direkt och indirekt i bolagens premie- och reservsättning. Av betydelse för ett försäkringsbolags trygga och sunda utveckling ansågs bl.a. vara de grunder efter vilka premier bestämdes och avsättningar gjordes. Detta gällde särskilt för livförsäkringen, eftersom beräkningarna där avsåg en avlägsen framtid och väsentligare felaktigheter i beräkningsgrundema därför skulle få vida mer ödesdigra verkningar än armars. Dessutom var beräkningarna i dessa fall baserade på komplicerade och för den stora allmänheten svårfattliga, vetenskapliga förutsättningar. Mot bakgrund härav föreskrevs, såsom i Tyskland, att samtidigt med ansökan om stadfästelse av bolagsordning för livförsäkringsbolag skulle inges uppgifter om beräkningsgrundema för förhandsgodkärmande. Att de finansiella aspekterna kom att ägnas relativt liten uppmärksamhet vid denna tid är knappast förvånande. Den finansiella riskhanteringen var relativt outvecklad både i fråga om analytiska verktyg och praktisk teknik. Visserligen infördes vissa restriktioner om placeringen av medel motsvarande försäkringstekniska skulder. Bestämmelserna tog dock endast sikte på att dessa medel skulle placeras i vissa typer av tillgångar som ansågs särskilt säkra, främst obligationer. Såsom i tysk doktrin anfördes som motiv för en särskild tillsyn över försäkringsverksamheten flera olika omständigheter, särskilt försäkringens stora ekonomiska och sociala funktion, försäkringstagarens begränsade möjligheter att bedöma om han får ett effektivt skydd och det förhållandet att försäkringsrörelse bygger massavtal och därigenom på allmänt förtroende. De stränga kraven livförsäkringens område förklarades av en önskan att skydda försäkringstagama mot ekonomiska förluster och säkra kapitaltillgången då en livförsäkring föll ut. Lagen ansågs emellertid ganska snart inte ge tillsynsmyndigheten tillräckliga befogenheter. Genom lagändringar år 1914 vidgades därför in-

Se Appeltofft, Den nya lagen om försäkringsrörelse, s. 9 3 Se NJA 1904 s. 11. " Se Hellner, Försäkringsrätt 2 uppl. s. 37

Försäkringsregleringens utveckling 97

spektionens möjligheter att ingripa mot försäkringsgivarna främst genom införandet av nya tekniska bestämmelser på livförsäkringens område. 5 Under 1930- och 1940-talen framfördes kritik mot försäkringsbranschen som också tog sig uttryck i riksdagsmotioner. Den innebar bl.a. invändningar mot bolagens höga driftskostnader som delvis ansågs orsakade av det fria marknadstillträdet och det stora antalet försäkringsgivare på marknaden. Vidare ställdes krav strikta regler för att garantera livförsäkringstagama en rätt till återbäring som motsvarade avkastningen inbetald premie samt efterfrågades bestämmelser som tillsåg att försäkringstagarens kostnad för försäkringsskyddet var skälig. Från socialdemokratiskt håll fordrades förstatligande av den privata försäkringsverksamheten. Dessutom kom depressionen under 1930-ta1et att drabba försäkringsbranschen, och särskilt livförsäkringsbolagens försvagade ekonomi ansågs oroande. Ett långvarigt lagstiftningsarbete tog vid, vilket resulterade i 1948 års lag om försäkringsrörelse och 1950 års lag om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige. I motiven till den nya lagstiftningen åberopades de traditionella skälen för en särskild försäkringsreglering. Försäkringsväsendet utgöra sas en betydelsefull faktor i samhällslivet. På grund av sin uppgift att utjämna de ekonomiska verkningarna av risker av olika slag var försäkringsväsendet ägnat att tillföra det sociala och ekonomiska livet stadga och ökade utvecklingsmöjligheter. Livförsäkringsverksarnheten ansågs ha ett i grunden socialpolitiskt syfte. Vidare påpekades svårigheterna för försäkringstagaren att bedöma huruvida försäkringsbolaget var i stånd att fullgöra ingångna avtal, och detta gällde särskilt livförsäkringens område eftersom avtalen där omfattade en mycket lång tidsrymd. För de svenska försäkringsbolagens verksamhet slogs en ny grundsats fast, nämligen den s.k. skälighetsprincipen, som innebar ett krav att kostnaden för försäkringen skulle vara skälig. Ett lagstiftat skälighetskrav sas vara ett sarnhällsintresse största vikt. Kravet på premie- och av kostnadsskälighet innebar bl.a. att verksamheten skulle bedrivas kostnadseffektivt och kostnaderna fördelas ett rimligt och rättvist sätt mellan försäkringstagama. På livförsäkringens område ansågs grundsatsen dessutom kräva att alla överskott skulle återgå till försäkringstagama, vilket sas vara en naturlig konsekvens av att premierna beräknas med betryggande marginaler. Sedermera har principen ansetts rymma skälighetskrav också på andra villkor än premien och på skaderegleringen. Dessutom lagfästes dels den s.k. behovsprincipen, dels den s.k. sundhetsprincipen, enligt vilka koncession för försäkringsrörelse fick ges om det av konkurrensskäl farms ett behov därav och bolagets verksamhet även i övrigt var ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Från allmänhetens synpunkt ansågs det vara av betydelse att försäkringsväsendet inte byggdes ut i vidare mån än som svarade mot beho-

15Se NJA 1915 s. 41 ff. ° Se SOU 1946:34 s. 13 och prop. 1948:50 s. 147. 7 Se prop. 1948:50 s. 147 och 248.

4 15-0635

98 Försäkringsregleringens utveckling

vet. Om marknaden var övennättad förelåg nämligen en risk för att försäkringarna fördyrades och försäkringsskyddet försärnrades. Vid sidan av behovsprövningen skulle göras en kvalitetsbedömning, som innebar att bolagets verksamhet skulle bygga sunda försäkringsprinciper och avse tillgodose från det allmännas synpunkt legitimt intresse. De att ett eventuella negativa verkningar konkurrensen som kunde följa av behovsprincipen ansågs kunna motverkas av skälighetsprincipen, som bl.a. innebar ett krav kostnadseffektivitet. I praktiken korn behovsprincipen att utgöra ett verkningsfullt hinder mot nyetablering av försäkringsföretag. Som framgått av avsnitt 2.2 fanns principer av liknande innebörd upptagna i den tyska tillsynslagstiftningen. Den tyska tillsynen var under åberopande av etiska skäl inriktad på skyddet av individens rättigheter, och en behovsregel infördes där redan på l930-talet. Vidare skärptes soliditetskraven bl.a. genom att det, också som i Tyskland, uppställdes ett förbud mot att i fortsättningen kombinera livförsäkringsverksamhet med annan försäkringsrörelse. Ett sådant krav ansågs ha grundläggande betydelse för försäkringsväsendets stabilitet och säkerhet. Den nya lagen innebar följaktligen krav på mer långtgående kontroll av de svenska försäkringsbolagen. Tillsynsverksamheten skulle i fortsättningen inte bara inrikta sig på bolagens soliditet, utan också bevaka etablering och verksamhet enligt andra uppställda principer. Dessutom sökte man lagstiftningsvägen att stärka försäkringstagamas ställning gentemot försäkringsbolagen. Såvitt avsåg ömsesidiga försäkringsbolag fastslogs att dessa bolag skulle bedrivas av delägarna själva och för deras räkning. För att tillförsäkra försäkringstagarna visst mått av inflytande även i försäkringsaktiebolagen infördes en bestämmelse om

styrelserepresentation för försäkringstagarna i sådana bolag.

Som framgått var det främsta motivet för de särskilda bestämmelserna om försäkringsrörelse skyddet för försäkringstagama genom krav på soliditet och skälighet. I några lagstiftningssanunanhang har även vissa andra motiv framförts, bl.a. då det sedan år 1903 gällande förbudet för försäkringsbolagen att driva annan rörelse än försäkringsrörelse behandlades i förarbetena till 1948 års lag. Då infördes en ny bestämmelse enligt vilken ett försäkringsbolag utan tillsynsmyndighetens medgivande inte skulle äga större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som svarade mot ett röstetal om högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier, den s.k. femprocentsregeln. Därvid uttalades att det var betydelsefullt att tillse att försäkringsbolagen inte skaffade sig för stort inflytande i företag utanför försäkringsväsendets eget omrâde. Detta motiv knöt an till försäkringsbolagens specifika uppgift i samhället; med hänsyn till

5 Se 1948:50 s. 158 prop. 9 Se SOU 1946:34 s. 298 och prop. 1948:50 s. 174 och 280. 2° Se prop. 1950:220 s. 30 ff. 2 Se prop. 1948:50 s. 216.

Försäkringsregleringens utveckling 99

bolagens sociala funktioner borde försäkringsrörelsen inte blandas samman med annan verksamhet i näringslivet. Motivet har kallats segregationsmotivet. Senare har även ett näringspolitiskt motiv âberopats. Detta hänför sig till försäkringsbolagens starka ställning kapital- och kreditmarknaden och i näringslivet i stort, vilket gör dem till väsentlig en maktfaktor där. Försäkringsbolagens samlade inflytande har sålunda ansetts böra begränsas genom en särskild regel. Vidare kan nämnas att det ansetts nödvändigt att styra försäkringsbolagens kreditgivning med hänsyn till utvecklingen efterfrågan på kreditav marknaden. År 1952 gjordes överenskommelse genom en mellan staten och försäkringsbolagen ett omfattande ingrepp i bolagens placeringsverksamhet i kreditallokerande syfte. Man ville då försäkra sig att näom ringslivets del av försäkringsbolagens nettokreditgivning inte ökade utan att denna i tillräcklig grad tillfördes bostadsbyggandet och de offentliga investeringarna. Därefter antogs år 1962 en lag av beredskapskaraktär om placeringskvoter för bl.a. försäkringsbolagen. Den lagen efterföljdes av 1974 års lag om kreditpolitiska medel som hade samma syfte som sin föregångare." Förordnandena allmän placeringsplikt för försäkringsom bolag upphörde år 1986. Är 1982 trädde nu gällande försäkringsrörelselag i kraft. I den lagen, som främst innebar en anpassning till modern associationsrätt och moderna redovisningsregler, lagfästes bl.a. ett förbud mot vinstutdelning i livförsäkringsbolag. Ett sådant förbud stämde väl med den praxis hade som utbildats inom branschen. Någon ändring av gällande tillsynsordning innebar inte den nya lagen. Det fastslogs dock att inspektionen skall verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet. En betydelsefull förändring innebar slopandet av behovsprövningen genom en lagändring som trädde i kraft år 1985. Följdändringar gjordes i bestämmelserna om utländska försäkringsföretags verksamhet. Först år 1989 blev det möjligt för försäkringsmäklare att verka den svenska försäkringsmarknaden. Mäklarna gavs i lagen 1989:508 förom säkringsmäklare rätt att förmedla utländska försäkringar. Även svenska försäkringsbolag fick i anslutning härtill möjligheter att förmedla utländsk försäkring. Valutaregleringens successiva avskaffande innebar bl.a. att försäkringsbolagen från år 1989 gavs rätt att för s.k. fria medel placera i utländska tillgångar och att svenska medborgare från år 1992 tilläts att utan beloppsbegränsning köpa utländska livförsäkringar. Genom lagstiftning år 1990 öppnades möjligheter för de svenska försäkringsbolagen att meddela livförsäkring med anknytning till värdepappersfonder, s.k. unit linked-försäkring eller fondförsäkring. Främst pá grund av gällande förbud mot vinstutdelning fick emellertid sådan försäkringsrörelse inte förenas med konventionell livförsäkringsverksarnhet.

n Se SOU 1987:58 s. 204 och SOU 1988:29 Del 2 s. 103. u ibid. u Se SOU 1978:11 S. 506 foch SOU 1987:58 S. 115.

100 Försäkringsregleringens utveckling

Unit linked-försäkringar skulle i stället marknadsföras av särskilda fondförsäkringsbolag. Bestämmelser för sådan verksamhet upptogs i en särskild lag, lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. I och med harmoniseringen med ordningen inom EU har lagstiftningen genomgått ytterligare förändringar. Genom EES-avtalet åtog sig Sverige bl.a. att införa regler om etableringsfrihet och om rätt att tillhandahålla tjänster genom gränsöverskridande verksamhet. Sverige har också införlivat de rättsakter rörande försäkringsverksamhet som ingår i det ursprungliga EES-avtalet genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1994. Bl.a. har därigenom kravet soliditet preciserats genom införandet av gemenskapens detaljerade soliditetsregler. För utländska försäkringsgivare med säte i annat EES-land infördes en ny lag, lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Till följd av Sveriges medlemskap i EU har också den tredje generationens direktiv införlivats med den svenska rättsordningen. Vidare ingår som nämnt de direktiven i ett tilläggsavtal till EES-avtalet. Med anpassningen till de tredje försäkringsdirektiven har det sedan år 1903 gällande kravet förhandsgodkärmande av grunder slopats. Tillsynen får numera helt riktas in efterhandskontroll vid såväl livförsäkring som skadeförsäkring. Genom anslutningen till ordningen inom EU minskar vidare utrymmet t.ex. för att av fördelningspolitiska skäl styra de inhemska försäkringsbolagens kreditgivning. Den svenska tillsynslagstiftningen bygger dock alltjämt främst tvâ grundläggande principer, dels den ursprungliga principen om soliditet, dels den mer sentida skälighetsprincipen. Som i många kontinentala länder också åtskilliga detaljföreskrifter som ligger till grund för tillsyges Lagstiftningen vilar, i Tyskland, ett system med materiell nen. som kontroll, där offentlig myndighet bedriver fortlöpande tillsyn över de enskilda försäkringsbolagen. Tillsynsmyndigheten prövar inte bara bolagens finansiella ställning utan också skäligheten i premier och andra försäkringsvillkor samt att skaderegleringen sköts korrekt. Inspektionen skall även i övrigt verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet.

3 för

Utgångspunkter framtida reglering

Inledning

Som framgått av föregående kapitel bygger dagens regler för tillsyn över svensk försäkringsverksamhet till viss del erfarenheter och värderingar från detta sekels början. Grunddragen i nuvarande reglering baseras i mångt och mycket även på praxis inom försäkringsbranschen. Den präglas vidare av 1930- och 1940-talens intensiva försäkringspolitiska debatt. Av betydelse för systemets utformning har också varit lagstiftarens traditionella syn att en viss grad av specialisering och uppdelning är nödvändig för att det finansiella systemet som helhet skall fungera väl. Det i dag gällande regelverket för försäkringsrörelse är emellertid inte i alla avseenden anpassat för att tillämpas i en modern marknadsekonomi. Det gäller särskilt i fråga om livförsäkringsverksamhet, för vilken fortfarande ges ett antal bestämmelser som begränsar bolagens möjligheter att konkurrera i fråga om premiesättning och produktutfomming. Regelverket har inte förändrats i takt med utvecklingen på de finansiella marknaderna, och det representerar ett synsätt när det gäller reglering och styrning av ekonomisk verksamhet som i dag många sätt känns främmande. Vissa regleringar hindrar dessutom att riskerna i verksamheten hanteras ett för försäkringstagarna ändamålsenligt sätt.

3.2 Motiv för

att reglera försäkringsverksamhet

Till grund för särskild reglering av finansiella verksamheter brukar anges ett antal skäl, vilka sammanhänger med de uppgifter som det finansiella systemet skall fullgöra. Reglerna syftar till att främja effektiviteten i systemet, garantera dess stabilitet samt skydda de enskilda konsumentema Det finansiella systemets effektivitet avser marknademas funktionsduglighet och effektivitet från samhällsekonomisk synpunkt. Frågor om konkurrens och förtroende har stor betydelse i detta avseende, men är inte unika för den finansiella sektorn. Att produktion av varor och tjänster

‘ För en nännare genomgång av det finansiella systemets uppgifter och därmed sammanhängandeskyddsintressen se t.ex. SOU 1991:2 s. 16 ff, SOU 1991:89 s. 108 och Ds 1993:57 s. 9 ff.

102 Utgángspunkter för framtida reglering

sker till så låga kostnader som möjligt är väsentligt för all näringsverksamhet och markeras bl.a. genom offentliga regleringar som syftar till att förhindra konkurrensbegränsande förfaranden. Brister i konkurrenssituationen leder ofta till onödiga fördyringar för konsumentema Det finansiella systemets stabilitet är kopplad till nyttan av ett väl fungerande betalningssystem och utgör det viktigaste skälet för en särskild reglering av bankverksamhet. Några egentliga betalningstjänster förmedlas inte av försäkringsbolagen, varför dessa knappast kan sägas ha någon roll i denna funktion. På försäkringsområdet är behovet av ett starkt konsumentskydd det avgörande motivet för en särreglering. Det finns främst två skäl till varför denna aspekt har särskilt stor tyngd. För det första kan verkningarna av att ett försåkringsåtagande inte fullföljs bli mycket allvarliga för den enskilde. l Sverige, liksom i många andra länder, sker en stor del av de enskilda hushållens sparande i egna hem och konsumentkapitalvaror såsom bilar, möbler och andra inventarier. Det är således stora värden som genom stöld, brand eller andra olyckor plötsligt kan förlorade. På liknande sätt kan särskilt mindre företag drabbas hårt av sådana händelser. Vid livförsäkring skulle försäkringstagarna kunna försättas i ohållbara situationer om deras pensionsförsäkringar plötsligt visade sig värdelösa, då dessa ofta omfattar många års sparande och utgör garanti för tryggad ålderdom. En konkurs i ett livförsäkringsbolag kan därför få allvarliga följder för dem som tecknat försäkringar i bolaget. Det skulle visserligen kunna hävdas att enskilda försäkringstagare kan skydda sig själva mot konsekvenserna av fallissemang genom att vara särskilt noggranna i valet av försäkringsgivare eller genom att teckna försäkringar i flera försäkringsbolag samtidigt. En spridning ett flertal bolag är dock knappast en praktiskt möjlig eller särskilt naturlig lösning för försäkringstagare i allmänhet. För det andra är det i många fall utomordentligt svårt för utomstående att bilda sig en uppfattning om tillförlitligheten hos ett visst försäkringsbolag. Försäkringstekniken är så komplicerad att även en försäkringstagare med goda kunskaper i ekonomiska frågor har svårt att göra en bedömning av försäkringsbolagets ekonomi och dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser. Försäkringstagaren kan sålunda inte förväntas ha tillräckliga kunskaper för att avgöra om försäkringsgivaren hanterar sina risker på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Sådan infonnationsasymmetri kan anses utgöra ett viktigt motiv för statliga ingrepp i marknadens funktion, vilket gäller särskilt om köp- och säljbesluten kan få allvarliga konsekvenser för den svagare parten, i detta fall för försäkringstagaren. Skyddsmotivet har störst tyngd då det gäller försäkringstjänster som bjuds ut till hushåll och små företag. Här är informationsasymmetrin mest

2 Tidigare har dock hävdats att den särskilda regleringen av försäkringsverksamheten även skall skydda mot risker som beror på en alltför hård konkurrens mellan bolagen, främst faran för att premierna sätts för lågt. Detta motiv har dock fått en allt mindre framträdande roll under senare år.

Utgángspunkter för framtida reglering 103

påtaglig. Större företag kan antas ha goda förutsättningar för att inhämta och värdera information om de risker är förbundna med försäkringssom verksamheten. Av flera skäl är skyddsintresset mer uttalat inom livförsäkring än inom skadeförsäkring. Livförsäkringsavtalen eller mindre komplicerade är mer paket bestående av sparande, dödsfallsförsälcring och livsfallsförsäkring och avser ofta betalningar som skall falla ut först fiera decennier. Unom der denna tid saknar försäkringstagaren vanligen möjlighet att flytta sitt sparkapital någon armanstans och är därigenom hänvisad till att under lång tid förlita sig på försäkringsbolagets betalningskapacitet och förmåga att förvalta sparandet. En noggrann utvärdering försäkringsbolagets av ekonomi och kompetens vid avtalets ingående räcker således inte. l princip skulle försäkringstagaren behöva göra en fortlöpande bevakning av bolaget under försäkringsavtalets hela löptid. Inom skadeförsäkring är skyddsintresset mindre, eftersom avtalen regel sträcker sig över som endast ett eller ett par år. Här har försäkringstagarna dessutom goda möjligheter att byta försäkringsgivare om de är missnöjda. Inte heller finns inom återförsäkring samma starka skyddsintressen som inom livförsäkring. Parterna återförsäkringsmarknaden är väl insatta i verksamheten och får anses ha tillräcklig kapacitet och kunskap för att skaffa nödvändig information sina motparter. Informationsasymmeom trier, som berättigar reglerande ingrepp vid direktförsäkringsrörelse, har liten betydelse här. De svenska återförsäkringsbolagen omfattas visserligen av Finansinspektionens tillsyn, men det finns inga särskilda bestämmelser som reglerar avtalsförhållandena mellan parterna och vid jurien disk bedömning är man ofta hänvisad till sedvänja och allmän avtalsrätt.

Återförsäkringsmarknaden, som till sin karaktär är starkt internationell,

är även i andra länder betydligt mindre reglerad försäkringsröän annan relse.’ Förekomsten av oligopolmarknader, dvs. marknader med ett fåtal dominerande företag, anses ibland utgöra skäl för särskild reglering. Det beror att effekterna av en konkurs sådan marknad kan bli betyen dande "too big to fail". Då ett stort företag hamnar obestånd drabbas ofta åtskilliga underleverantörer och andra borgenärer med oprioriterade fordringar, med återverkningar på ägare och anställda även i dessa företag. Sådana kedjereaktioner kan emellertid uppkomma också utanför den finansiella sektorn utan att man funnit skäl att införa särskilda regleringar. De överväganden som måste göras här torde inte något grundläggande sätt skilja sig från dem som måste göras i samband med konkurs och hotande nedläggning av exempelvis stora industiföretag. Särskild be-

3Som motiv för reglering av återförsäkringsbolag hävdasibland att fallissemang i sådanabolag indirekt kan komma att drabba skyddsvärdaförsäkringstagare som konsumenter och mindre företag. Denna risk är emellertid inte annorlunda än de faror försäkringstagama utsätts för om tillgångar motsvarandeförsäkringstekniska skulder placeras i stora enhandsengagemang,och bör därför lämligen ocksålösaspå motsvarande sätt. Det är sålunda rimligt med vissa bestämmelser som förhindrar att enskilda försäkringsbolag återförsäkrar en stor del av balansen hos ett och samma bolag.

104 Utgángspunkter för framtida reglering

handling av försäkringsföretagen eller andra företag den finansiella marknaden är i detta avseende därför knappast befogad. - Som framgått gällde tidigare en skyldighet för försäkringsbolagen att placera i lågförräntade stats- och bostadsobligationer, s.k. prioriterade obligationer. Detta krav innebar att försäkringsbolagens verksamhet, såväl som bankernas, reglerades i syfte att underlätta finansieringen för staten och bostadsinstituten. Genom att avkastningen obligationema vanligtvis understeg den marknadsmässiga förräntningen blev bl.a. bostadsbyggandet och därmed boendet billigare. Å andra sidan fick försäkringstagama en sämre avkastning på sina sparmedel, varför regleringen stod i strid med deras intressen. Denna typ av regleringar kan också medföra att försäkringstagarna får bära större risker än som är önskvärt från skyddssynpunkt. Om försäkringsbolagen tvingas placera en stor del av sina medel i vissa tillgångar kan behovet av riskspridning åsidosättas. Även näringspolitiska aspekter har som nämnts åberopats som motiv för särskild reglering av försäkringsbolagens verksamhet. Synpunkterna, som tar sikte på kapitalförvaltningens ökade omfattning, går ut på att det är olämpligt att försäkringsbolag skaffar sig ett stort inflytande i det allmänna näringslivet. Som framhölls i vårt första delbetänkande har frågan lämpligheten att försäkringsbolag blir inflytelserika ägare i näom av ringslivet i stort förlorat något av sin betydelse i och med den senaste tidens utveckling mot internationellt integrerade ñnansmarknader och inter-

nationaliseringen i övrigt Denna utveckling har bl.a. inneburit att ut-

ländska företag, däribland försäkringbolag, kan äga svenska företag, likasvenska företag kan förvärva objekt i andra länder. För övrigt väl som maktkoncentration i den svenska ekonomin inte bara gäller frågan om försäkringsbolagen utan lämpligheten institutionella ägare i allmänhet. av Om försäkringsbolag i likhet med andra inflytelserika placerare anses utöett alltför ston inflytande inom näringslivet bör enligt vår mening detta va regleras en generell lagstiftning om sådana maktförhällanden, inte genom genom särskilda regler just om försäkringsverksamhet. Sammanfattningsvis anser vi sålunda att det grundläggande motivet för särskild reglering och tillsyn av försäkringsverksamheten utgörs av skyddet för försäkringstagarna inom framför allt livförsäkringens omrâde. Här är försäkringstiden ofta lång och avtalen innefattar många gånger ett betydande sparande. Inom skadeförsäkring är skyddsintresset mindre med hänsyn till att avtalstiden som regel sträcker sig över endast ett eller ett års tid. Inom återförsäkring finns inte tillräckligt starka skyddsintrespar sen för att motivera en särskild lagstiftning.

‘ Se SOU 1991:89 s. 172.

Utgångspunkter för framtida reglering 105

3.3 Alternativa regleringsmetoder

Som framgått av föregående kapitel speglar regelsystemen i Europa mycket olika synsätt om hur försäkringstagarskyddet bäst tillgodoses. Dessa skillnader har visserligen minskat under senare år som en följd av harmoniseringen tillsynsordningar inom EU. Inom ramen för unionens av gemensamma bestämmelser kan regleringarna i de skilda medlemsländerna inte desto mindre ha ganska olika struktur. Regleringen försäkringsverksamheten i Tyskland och vissa andra av kontinentala länder har sedan länge vilat på grundsatsen att den statliga interventionsnivän skall vara tillräckligt hög för att ge försäkringstagaren ett tillfredsställande skydd. En förutsättning för ett tillfredsställande skydd har att försäkringsbolagen skall hindras från att komma på ansetts vara obestånd. Beträffande livförsäkring har regleringen inneburit en rigorös kontroll av de väsentligaste delarna av försäkringsbolagens verksamhet. Många faktorer av betydelse för bolagens soliditet har kontrollerats och godkänts i förväg. Härigenom har man kunnat vara säker på att premier och premiereserver beräknas med sådana marginaler att risken för konkurser är i det närmaste obefintlig. Om något försäkringsföretag ändå skulle närma sig insolvenssituation har tillsynsmyndigheten i vissa fall en befogenhet att sätta ned försäkringstagarnas anspråk i syfte att förhindra obestånd. I Storbritannien anses däremot en alltför detaljerad övervakning av premier, avtalsvillkor och placeringar leda till onödiga inskränkningar i försäkringsbolagens möjligheter att erbjuda konsumenterna produkter som anpassats till deras behov. Tillsynen inriktas i första hand därför på soliditetskontroll i efterhand. För det fall ett försäkringsföretag hamnar på obestånd skyddas försäkringstagarna genom ett garantiordningssystem. Som motiv för en långtgående reglering av det slag som finns i bl.a. Tyskland brukar anföras att många kategorier av försäkringstagare blir väl skyddade. En arman fördel är att man i regel kan fastslå vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Det blir m.a.o. okomplicerat att kontrollera om försäkringsbolagen följer uppställda regler eller inte. Genom de detaljerade kraven får också en hög grad av Standardisering, vilman ket kan sägas underlätta för försäkringstagarna i deras val bland försäkringsproduktema. En väsentlig nackdel med tillsynsordningen är dock dess inverkan på konkurrens och effektivitet. Genomgripande regleringar kan göra produktutbudet mindre varierat, produktutvecklingen långsam och premierna högre. Regleringama skapar också förutsättningar för ineffektiva företag att överleva, varigenom en önskvärd strukturomvandling förhindras. Kostnaderna härför drabbar i slutändan försäkringstagarna i form av högre premier och avgifter och genom att utrymmet för áterbäring minskar. Att i författning införa ingående regler för centrala delar verksamheten medför dessutom lätt att bestämmelserna blir såväl av oöverskådliga rigida. Ett sådant regelverk behöver ofta revideringar som eller tillägg i takt med att nya produkter och aktörer tillkommer på de finansiella marknaderna.

106 Utgångspunkter för framtida reglering

En lagstiftning som inte bygger på reglering premiesätt Ch en av produktutformning har den fördelen z att den inte onödigt hämmar konkurrensen marknaden. Företagen får ökad stimulans till kostnadseffektivitet och till utveckling av nya produkter, till konsumenternas som anpassas behov. Emellertid måste man med sådan reglering acceptera att konen kurser faktiskt kan inträffa. Det är knappast rimligt att försäkringsföretag, som inte kan bedriva rörelsen på ett framgångsrikt sätt, garanteras överlevnad. Ett tillfredsställande konsumentskydd kan upprätthållas utan att verksamheten i enskilda företag garanteras av regelverket. Möjligheten till konkurs innebär att också reglering syftar till en som ökad konkurrens mellan försäkringsbolagen kan få samhällsekonomiska kostnader, bl.a. i form av värdeförstöring. Den samhällsekonomiska kostnaden för en reglering som avser att så långt möjligt förhindra konkurser kan dock vara betydligt högre än för en reglering där konkurser, liksom andra verksamhetsområden, godtas. Erfarenheten visar att det är lätt att underskatta de negativa konsekvenser som långtgående regleringar har konkurrens och effektivitet. Under det senaste decenniet har behovet av en fungerande konkurrens blivit påtaglig och varit av stor betydelse för såväl nationella som internationella regeländringar det finansiella området. Enligt vår mening bör den svenska lagstiftningen om försäkringsrörelse ändras i en sådan riktning att större utrymme skapas för konkurrens beträffande såväl premiesättning som produktutformning. En sådan förändring av lagstiftningen innebär att man närmar sig det brittiska regelsystemet. I mycket är detta en anpassning till utvecklingen eftersom konkurrensfrågoma under det senaste decenniet fått starkt ökad betydelse. Samtidigt är det också en naturlig konsekvens harmoniseringsarbetet inom av EU, eftersom gemenskapens försäkringsdirektiv orienterar sig mot det brittiska tillsynssystemet. Det är i sin tur inte förvånande med tanke att ett viktigt mål för gemenskapen är att stärka konkurrensen mellan producenter i unionens medlemsländer i syfte att få fram bättre och billigare produkter för konsumenterna. Inte bara i Sverige utan också i flertalet västeuropeiska länder kommer man sålunda att övergå till regelverk, som lämnar större utrymme för konkurrens, och flera håll har en sådan reformering redan påbörjats. En övergång till en konkurrensbefrämjande reglering innebär i vissa avseenden en ny syn regelverkets sätt att fungera. Regelsystemet skall liksom tidigare ge ett tillfredsställande skydd för konsumenten, utan men de negativa konsekvenser för effektivitet och utveckling som följer att av bolagens rörelsefrihet hindras mer än nödvändigt. Det är emellertid knappast korrekt att tala om en avreglering. I lagstiftning försvinner en ny regleringar som verkar hämmande på konkurrensen, men samtidigt måste andra komma till för att upprätthålla ett acceptabelt skydd för försäkringstagarna. Det är också viktigt att den nya regleringen kompletteras med system för riskkontroll hos företagen själva och hos tillsynsmyndigheten. Det bör i sammanhanget anmärkas att våra förslag bör få betydelse även för det pågående lagstiftningsarbetet på försäkringsavtalssidan. Den

Utgångspunkter för framtida reglering 107

föreslagna nya försäkringsavtalslagen bygger nämligen i vissa delar nuvarande tillsynsordning.

3.4 Medel för att säkerställa försäkringstagarskyddet

Det övergripande syftet med den särskilda tillsynslagstiftningen på försäkringssidan bör vara att se till att ingångna försäkringsavtal kan fullföljas. Skyddet för försäkringstagama bör tillgodoses främst genom verksamhetsregler och tillsyn som rör ett försäkringsbolags betalningsförmåga. Det är en central uppgift att se till att bolagen har fullgod solvens, dvs. att värdet av deras tillgångar med marginal överskrider värdet på deras försäkringsâtaganden. Däremot bör regleringen inte innebära en detaljerad kontroll av premiesättning och produktutfomining. Ett viktigt medel för att säkerställa solvensen hos försäkringsbolagen är placeringsregler, som anger ramarna för hur ett bolag får placera de medel som det kan sägas förvalta för försäkringstagarnas räkning. Särskilt väsentliga är sådana bestämmelser för livförsäkringsbolag, hos vilka de mest svårhanterliga riskerna normalt återfinns på tillgångssidan i form av finansiella risker. Det främsta hotet mot livförsäkringsbolagens solvens utgörs av variationema i tillgångsvärdena. Särskilda placeringsregler är självfallet också av stor betydelse för skadeförsäkringsbolagen, även om de allmänhet korta i avtalstidema gör att de finansiella riskerna är av mindre vikt i sådana bolag. Ett annat väsentligt medel för att trygga solvensen är regler om att bolagen skall ha ett buffertkapital av viss minsta storlek. Sådana bestämmelser motiveras bl.a. av att det inte finns några enkla och helt säkra placeringsstrategier. Sålunda kan de finansiella placeringama ge ett sämre utfall än det som förutsatts. Motsvarande buffertar behövs också för att skydda försåkringstagarna mot de faror som är förenade med ett bolags riskrörelse. Inom livförsäkringens område kan t.ex. demografiska förändringar inträffa som innebär att de aktuariella kalkylema beträffande förväntad dödlighet slår fel. På motsvarande sätt kan inom skadeförsäkringen slumpmässiga variationer i skadeutfall och ersättningsbelopp snabbt allvarliga konsekvenser för enskilda bolags betalningsförrnåga. Tillsynsmyndigheten bör dock kunna ingripa inte bara om dessa och andra verksanihetsregler överträds. Det är av vikt att myndigheten ges mandat att fordra rättelse även vid andra förfaranden som kommer i konflikt med lagens ändamål att trygga betalningsförmågan hos försäkringsbolagen. Placeringsregler och kapitalkrav ger försäkringstagama ett gott skydd och minskar risken för att bolagen skall hamna obestånd. Sådana regleringar utgör emellertid inte någon garanti mot att försäkringsbolag blir insolventa, och vid sådana situationer kan de försäkrade drabbas hårt. Med större frihet i produktutforirmingen ökar risken för t.ex. felsatsningar i produktutveckling och kapitalförvaltning, och det gäller särskilt för livförsäkringens del. Vill man vara säker att försäkringsåtaganden än-

108 Utgángspunkter för framtida reglering

då skall kunna fullföljas aktualiseras frågan om ett särskilt skydd för försäkringstagarna i händelse av obestånd. Med ett sådant skydd kan konkurs och avveckling av försäkringsbolag ske utan att försäkringstagamas anspråk berörs mer än marginellt. Därigenom blir det också möjligt att låta ineffektiva försäkringsföretag slås ut från marknaden och strukturomvandlingen ske på i princip samma sätt som på andra marknader.

4 i

Skälighetskravet försäkringsrörelse

4.1 Inledning

Skälighetsprincipen är jämte soliditetsprincipen den mest betydelsefulla principen i den svenska lagstiftningen om försäkringsrörelse. skälighetsefterställt kravet trygghet för försäkringstagama och kravet anses dock utrymme för skönsmässiga bedömningar. ger mer När skälighetsprincipen infördes innebar den ett krav att kostnaden för försäkring skall skälig i förhållande till de tjänster som fören vara säkringen innebär för försäkringstagaren premie- och kostnadsskälighet. I det väsentliga utgör principen sålunda en prisreglering. Kostnaden för försäkringen skall bl.a. motsvara den övertagna risken och omkostnader skall fördelas på ett rimligt sätt mellan försäkringstagarna. Vidare skall verksamheten bedrivas effektivt och försäkringsbolaget hålla nere administrationskostnadema. Kravet på premie- och kostnadsskälighet tar även sikte att motverka skadliga effekter till följd av starka marknadspositioner och kartellbildningar. Principen har sedermera ansetts inrymma skälighetskrav också andra villkor än premien villkorsskälighet och på skaderegleringen skaderegleringsskälighet. Enligt våra direktiv skall vi pröva om principen om premie- och kostnadsskälighet även i fortsättningen bör komma till uttryck i försäkringsrörelselagstiftningen. Det sägs att det i ett internationellt perspektiv är möjligt att regler med stöd av skälighetsprincipen styr premiesättningen som fri prissättning och fri konkurrens. anses strida mot en

4.2 Nuvarande förhållanden

Kravet premie- och kostnadsskälighet kommer till skilda uttryck för livförsäkring och skadeförsäkring. I fråga om livförsäkringar är det formulerat på så sätt att grunderna för verksamheten skall avse att meddela försäkringar till kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens en art 7 kap. 4 § FRL. Med kostnaden för försäkringen avses här premien med avdrag för eventuell återbäring. För skadeförsäkring anges att premiesättningen skall skäligt avvägd med hänsyn till den risk som förvara säkringen är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader för försäkringen

110 Skälighetskravet i försäkringsrörelse

samt omständigheterna i Övrigt 19 kap. 5 § FRL. Den bestämmelsen anses tillämplig även för livförsäkringar meddelas utan grunder, även som om det för närvarande råder viss osäkerhet om vilka lagrum som är till-

lämpliga beträffande sådana livförsäkringar För den obligatoriska

trafikförsäkringen föreskrivs att premien inte får bestämmas till högre belopp än som med erforderlig säkerhet kan mot den risk föranses svara säkringen år avsedd att täcka med tillägg för nödvändiga omkostnader och att premien inte får belastas med anskaffningskostnader föransom leds av konkurrensskäl 2 § trafikförsäkringsförordningen. Kravet på premie- och kostnadsskälighet lagfástes för den grundbundna livförsäkringen år 1948 och för skadeförsäkringens del år 1950. Bakgrunden till regleringens införande var att det ansågs angeläget att premierna var varken oskäligt höga eller oskäligt låga. Härvid betonades allmänhetens starkt begränsade möjligheter att bedöma dessa frågor och försäkringens stora sociala betydelse. För livförsäkringen har kravet bl.a. uppfattats som ett nödvändigt komplement till att säkerhetssynpunkter gör det

nödvändigt med försiktiga antaganden vid premieberäkningen På skade-

försäkringens område har sagts att inte enbart konkurrensen utgör en ga-

ranti för att kostnaden för försäkringen är skälig

Kravet har även satts i samband med den s.k. behovsprincipen. Denna princip, som infördes samtidigt med att skälighetsprincipen lagfästes livförsäkringens område, syftade till att komma till rätta med de allvarliga verkningar för försäkringstagarna överetablering försäkringssom en av bolag ansågs kunna få. Även tillfällig mättnad på marknaden ansågs en

medföra en risk för ökade omkostnader och sämre försåkringsskyddf

Koncessionsprövningen blev därför mer restriktiv och endast försäkringsbolag som svarade mot kundernas behov ett nytt bolag skulle få tillträav da marknaden. På så vis skulle stordriftsfördelar kunna utnyttjas bättre och verksamheten effektiviseras. En ökad koncentration och begränsade möjligheter att tillträda marknaden befarades emellertid kunna inverka negativt på konkurrensen, varför det ansågs nödvändigt att på andra sätt trygga att försäkringar kunde meddelas till ett rimligt pris. Skälighetsprincipen kunde härigenom även uppfattas ersättning för den effektivisom tets- och därmed prisreglerande uppgift som konkurrensen svarade annars för Beträffande trañkförsäkringen slogs krav på skälighet fast redan år 1929. Det ansågs betydelsefullt att försäkringstagama inte belastades med onödiga utgifter när fråga var om en obligatorisk försäkring.

‘ Se SOU 1986:8 s. 101 och 209. 2 Se SOU 1946:34 s. 33 ff och prop. 1948:50 s. 147 och 248. 3 Se prop. 1950:220 s. 49. ‘ Se prop. 1948:50 s. 158 foch prop. 1950:220 s. 56 ‘Se Grip, Den försäkringsbehövandeallmänhetensförtroende, s. 104ff, där lagfåstandet av skälighetsprincipenockså sätts i samband medden politiska uppmärksamhet det enskilda försäkringsväsendet och den socialiseringsdebatt som förekom under 1930- och 1940-talen. ° Se NJA 1929 s. 308 ff.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 111

Det lämpliga i att uppställa ett krav billigt och rätt avvägt pris för försäkringen har också under lång tid erkänts inom försäkringsverksamländer.7 heten såväl här som i andra Bestämmelserna om skälighet beträffande andra villkor än premien villkorsskäligheten är gemensamma för livförsäkring och skadeförsäk- ring. Villkoren skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen skall vara är avsedd att ge och omständigheterna i övrigt 19 kap. 6 § FRL. Kravet villkorsskälighet lagfästes visserligen först år 1981 i samband med att konsumentförsäkringslagen trädde i kraft, men ansågs dessförinfölja redan bestämmelserna om kostnadsskälighet. Det hade närnlinan av i lagmotiv är 1961 slagits fast att en bedömning av om kostnaden för gen försäkringen var skälig inte var möjlig att göra utan att uppmärksamma

villkoren i övrigt Med den betydelse som villkorsgranskningen avsågs

ett komplement till den civilrättsliga lagstiftningen på konsumentsom försäkringsområdet, ansågs det emellertid mindre tillfredsställande om befogenheten att granska försäkringsvillkor endast indirekt kunde utläsas i

lagstiftningen. De nya reglerna anslöt till då gällande tillsynspraxis.

Skälighetskravet skaderegleringen skaderegleringsskäligheten - framgår inte av lagtexten, utan tillämpas sedan länge med stöd av ett uttalande Lagrådet år 1961. Då vid denna tid viss tveksamhet uppstått om av innebörden kravet skälighet fastslogs i lagförarbeten att den avfattav ning skälighetsbestämmelsema hade fått gav inspektionen befogenhet att ingripa mot försäkringsbolag beträffande skadebehandlingen. Ett uttryckligt lagkrav ansågs därför obehövligt. Därvid anfördes, liksom beträffande villkorsskäligheten, att en verklig kontroll över om kostnaden för försäkringen skälig inte kunde ske utan en kontroll av hur behandlingen var försäkringsfall ordnade. ‘° Skälighetsprincipen anses sålunda även av var innefatta ett krav på en korrekt behandling av försäkringsfall. Det primära ansvaret för att skälighetsprincipen upprätthålls ligger i såväl livförsäkrings- skadeförsäkringsrörelse bolagets ledning. Såsom lunda är fastslaget grunderna inte längre fyller det avsedda ändaatt om målet skall styrelsen och verkställande direktören genast vidta åtgärder för att få dem ändrade 7 kap. 4 § andra stycket FRL . I bestämmelserna i 19 kap. 5 och 6 §§ FRL åläggs styrelsen och verkställande direktören

övervaka premier och andra villkor är skäliga. Övervakningen av

att att premiesättningen skall ske med hjälp av fortlöpande statistik eller annat sätt. Styrelsen och verkställande direktören skall dessutom till Finansinspektionen sända in en redogörelse för den metod som har använts för övervakningen och för erfarenheter därav. De är vidare skyldiga att läminspektionen alla upplysningar som behövs för att granska att tillämpana de villkor är skäliga.

7 Se NJA 1915 s. 43 f samt Hellner, Försäkringsrätt 2 uppl. s. 44 och där gjorda hänvisningar. 5 Se prop. 1961:171 s. 306 och 309. ° Se 1979/80:9 s. 92. prop. ° Se prop. 1961:171 s. 306 och 309.

112 Skâlighetskravet i försäkringsrörelse

Finansinspektionen kontrollerar att skälighetskraven efterlevs. Vid granskningen av andra försäkringsvillkor än premien bör inspektionen ägna särskild uppmärksamhet villkoren för sådana försäkringar konsom sumenter tecknar huvudsakligen för enskilt ändamål 19 kap. 6 § FRL. Finns anledning till anmärkning får inspektionen meddela erinringar eller förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rättelse 19 kap. ll § FRL. Tillsynsmyndigheten avgör inte tvister mellan enskilda försäkringstagare och försäkringsbolaget, utan dess verksamhet syftar till en bedömning i stort. Tillsynen anses snarare vara kontrollerande och prövande än dirigerande och aktivt ledande. Som en följd av Finansinspektionens bevakning att bl.a. prerniesättav ningen och skaderegleringen är skälig omfattas inte delägare i ömsesidiga försäkringsbolag eller andra försäkringstagare generalklausulema i 8 av kap. 15 § och 9 kap. 19 § FRL. Där slås fast den grundläggande associationsrättsliga principen att bolagsorganen måste handla lojalt och behandla aktieägare och garanter lika efter generella principer. Det skall i sammanhanget påpekas att skälighetsprincipen inte omfattar all försäkringsverksamhet. För skadeförsäkringar har undantag från kravet premieskälighet gjorts för verksamhet som bedrivs i utlandet. Premiesättningen på den utländska marknaden ansågs starkt påverkad av denna marknads ofta skiftande förhållanden, och ett genomförande av skälighetsprincipen beträffande svenska företags verksamhet i utlandet sas vara ägnat att försvaga dessas ställning i konkurrensen. När det gäller transport- och sjökaskoförsäkring gäller skälighetskravet premier endast reseförsäkringar och båtförsäkringar tecknade konsumenter huvudsakav ligen för enskilt ändamål. Här åberopades att dessa försäkringsgrenar riktar sig till affärslivet och att erfarenheten visat att försäkringstagama här

själva väl bevakat sina intressen med avseende på premiesättningen.

Även från kravet villkorsskälighet undantas sådana försäkringar samt verksamhet i utlandet. Dessutom har i praxis vissa avsteg gjorts i principens tillämpningsområde. För kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas i betydande omfattning solidarisk premiesättning i form enhetspremier, av vilket innebär en väsentlig modiñkation skälighetsprincipens hävdvunav na innebörd. Man har därvid ansett sig kunna godta den bedömning som avtalspartema gjort i skälighetshänseende. Försäkringar som grundar sig kollektivavtal har i praktiken ansetts kunna lämnas utanför skälighetskontrollen. Utjämning av premierna -låt vara inom i regel mindre kollektiv än vid kollektivavtalsförsäkring är ett normalt inslag även i fri- villig gruppförsäkring och har också där ansetts förenlig med skälighetskravet. Det bärande motivet härför torde denna teknik väsentvara att ligt minskar administrationskostnadema.

se prop. 1981/82:180 s. 213 Se prop. l950:22O s. 51. 3 ibid. " Se SOU 1985:34 s. 92 och 113

skälighetskravet i försäkringsrärelse 113

Skälighetsprincipen är inte heller lagfäst för utländska försäkringsgivare bedriver verksamhet i Sverige. Detta följer av att skäligheten av de som för den svenska rörelsen tillämpade premierna inte kan bedömas med ledskaderesultat och omkostnader här i landet. Även hos ning enbart av utländska försäkringsföretag anses inspektionen ändå kunna kontrollera premier, villkor i Övrigt och skadereglering med stöd av allmänna till-

synsregler.° De särskilda bestämmelserna om skälighet i trafikförsäk-

ringsförordningen gäller dock även utländska trañkförsäkringsgivare.

innebörd

4.3 Närmare om skälighetskravets

4.3.1 Premie- och kostnadsskälighet

Kravet på premie- och kostnadsskälighet anses ha flera sidor. En sida rör bolagets kostnadseffektivitet, förhållandet mellan å ena sidan en annan försäkringstagama helhet och å andra sidan bolaget och aktieägarna som i försäkringsaktiebolag. Ytterligare ett moment avser relationen förett säkringstagargrupper emellan. Inom dessa sidor av skälighetskravet ryms flera olika aspekter och problem. Det bör framhållas att lagen inte innehåller några närmare bestämmelser för skälighetsbedömningen. Från äldre lagförarbeten kan dock hämtas uttalanden i viss mån fortfarande får som anses vara vägledande. En sida skälighetsprincipen tar alltså sikte ett bolags omkostnadsav nivå. Här innebär skäligheten ett krav på sparsamhet och ett medel att hålla bolagets kostnader för försäkringen. Driftskostnadema skall vanere sakligt motiverade och väl avvägda. Är kostnaderna i ett försäkringsra bolag oskäligt höga måste bolaget rationaliseras. Försäkringsbolagen andärför få underkasta sig allsidig granskning av verksamhetens ekoses en nomiska effektivitet. Bl.a. skall bolagens organisation vara lämplig. 1 den mån det i premierna ingår ersättning för kundtjänst skall bolaget lämna den kundtjänst förutsätts. Tillsynsyndigheten skall emellertid inte insom gripa dirigerande i ett försäkringsbolags interna skötsel såvitt gäller allehanda detaljfrågor. Skälighetskravet tar inte heller sikte på ett bolags lö-

nepolitik. Det har vidare diskuterats huruvida skäligheten också inne-

bär krav på försäkringsbolagen att åstadkomma en så hög förräntning ett sina placeringar möjligt. Anledningen skulle vara att det är försom säkringstagamas nettokostnad för försäkringsskyddet som är intressant, dvs. avkastning minus förvaltningskostnader. Någon entydig tolkning av

skälighetens innebörd i denna del emellertid inte föreligga.

synes

‘S Se 1950:94 40 ff; även 1965:48 s. 43 och SOU 1986:8 s. 253 prop. s. se prop. 16 Se SOU 1986:8 s. 254. 7 Se 1948:50 248, 1950:220 s. 52 och prop. 1961:171 s. 193. prop. s. prop. 3 Sevidare härom Hellner, Försäkringsrätt 2 uppl. s. 47 och Bohman i Nordisk försäkringstidskrift 1954, s. 37 ff, särskilt s. 42.

114 Skälighetskravet i försâkringsrörelse

En annan sida syftar direkt till skäligheten mellan försäkringsbolamer get och dess försäkringstagare. Här innebär skälighetskravet bolagets att premier skall vara skäliga och att den enskildes kostnad för försäkringen sålunda är rimlig i förhållande till det skydd För skadeförsom ges. en säkring anses kostnaden i allmänhet utgöras inbetald premie. livförav I säkringsverksamhet skall dock hänsyn tas till den återbäring på inbetalda premier som försäkringstaganen erhåller. Nettopriset för livförsäkring, en och vars skälighet skall bedömas, har alltså den erlagda ansetts vara premien minus återbäringen. En konsekvens denna sida skälighetskraav av vet är att alla överskott i livförsäkringsrörelsen skall återgå till försäkringstagama i form återbäringf På grund kravet säkerhetsprisav av sättning anses nämligen överskott på livförsäkringsrörelsen inte kunna betecknas som vinst i vanlig bemärkelse. Även på skadeförsäkringens område anses skälighetsprincipen medföra väsentlig begränsning i möjligheen terna att dela ut vinst till aktieägare. Skälighetskravet avser också relationen mellan olika försäkringstagargrupper inom ett kollektiv. Enskilda försäkringstagare eller försäkringstagargrupper skall behandlas på ett rättvist sätt i förhållande till sin prestation. Innebörden härav är bl.a. att bolagen skall tillämpa riskindelning ef-

ter skäliga grunder och åtföljande premiedifferentiering." Bl.a. skall vid

livförsäkring hänsyn tas till försäkringstagarens hälsotillstånd. Emellertid måste varje undergrupp vara så stor att det är tillfredsställande riskutjänming inom den, och solidaritetshänsyn differentieringen inte av anses

vara alltför långtgående. Vidare ansågs länge klarlagda skillna-

att der mellan mäns och kvinnors dödlighet skulle beaktas i villkoren för in-

dividuell försälcring. Sedan hösten 1994 upprätthåller dock Finansin-

spektionen i sin tillsynsverksamhet inte ett krav på att livförsäkringsbolagen skall ha könsberoende premier för individuella livförsäkringar. Bolagen måste också fördela driftskostnader ett skäligt sätt mellan försäkringstagama. Dessutom följer ett krav på avvägning mellan olika försäkringstagares intressen vid bestämmande av återbäring. I största möjliga utsträckning bör fördelningen återbäringen grundas på de enskilda förav säkringarnas bidrag till bolagets samlade överskott. Varje verksamhetsgren skall bedömas för sig och fördelningen mellan olika och grupper generationer skall vara rättvis. En konsekvens denna sida annan av av skälighetskravet har för skadeförsäkringen sagts överskott i vara att en försäkringsgren inte systematiskt får användas för subventionering av en annan inte bärkraftig gren. Varje försäkringsgren skall alltså självbävara rande och eventuella hopsamlade vinstfonder får inte användas för att i

9 Se prop. 1948:50 s. 253 och 256. 7 Se prop. 1950:220 s. 52. 1‘ Se a. prop. s. 49. n Se SOU 1946:34 s. 60 Z3SeSOU 1986:8 s. 215 f och Hellner i Den XV. Nordiske Livsforsikringskongress 1969, Forhandlingsemne s. 71 Seockså prop. l984/85:77 51, där solidaritetss. tanken sätts sambandmed begreppet sund utveckling i försäkringsväsendet. av 7 Se bl.a. SOU 1960:11 s. 260 jfr dock Hellner, Försäkringsrätt 2 uppl. 48. s. 2‘ Se prop. 1948:50 253 s.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 115

dumpningssyfte tillfälligt pressa ned premierna inom en viss försäkringsgren. Premiema får följaktligen vara varken för höga eller för låga. Vad gäller överskottsfördelningen i skadeförsäkring har inspektionen meddelat särskilda föreskrifter principer för premieåterbäring i skadeom försäkring BFFS 1988:30. Enligt dessa skall i den mån uppkommet överskott inom viss Verksamhetsgren eller viss riskgrupp återbetalas, återbetalningen ske till dem varit försäkringstagare inom Verksamhetsgresom eller riskgruppen under den tid överskottet uppkommit. Alltså skall nen även försäkringstagare inte förnyar sitt försäkringsskydd komma i som

premieåterbäring. Återbäring skall däremot inte

åtnjutande av beslutad komma nytecknade försäkringar till del.

Ti l lsynspraxis

Skälighetskontrollen får skilda karaktärer beroende vilket slag av försäkringsrörelse fråga Vid livförsäkring granskas löpande försäkär om. ringar med beaktande återbäring. Kontrollen görs genom en prövning av antagandena i grunderna och av utfallet inom varje område där antaav ganden gjorts i grundema. Därvid skall tillses att försäkringstagarens slutliga kostnad för försäkringen blir skälig. Vid skadeförsäkring är det fråga om en allmän kontroll över premienivim, främst får betydelse för försäkringar eller då gamla försäksom nya ringar förnyas. Skälighetsgranskning har där principiellt sett ansetts kunbörja med analys hel försäkringsgren för att därefter fortsätta na en av en med studie de enskilda försäkringsklassema inom grenen. I den seen av delen granskas om de kriterier som använts vid avgränsningen av nare dessa klasser är acceptabla och om den premiedifferentiering som tillämmellan klasserna kan godtagbar. I det första ledet av en sådan pas anses analys är målet att kontrollera dels att inte någon försäkringsgren under följd år systematiskt subventioneras andra grenar eller att kapien av av talavkastningen ensidigt används till att stödja premierna för denna gren, dels att inte under längre period lärrmar oförsvarligt stora en gren en överskott. Av den redogörelse för tillsynspraxis som förekommer i Försäkringsverksamhetskommitténs betänkande framgår att man ägnat sär-

skild uppmärksamhet trafikförsäkringspremiema.27 Skälighetskontrol-

len över andra skadeförsäluingar är i allmänhet mera översiktlig. De tillämpningssvårigheter uppstår i granskningsarbetet är emellersom tid betydande och har i praktiken inneburit att tillsynsmyndigheten endast ha möjlighet att i enstaka fall reagera ett bolags premiesättning anses från skälighetssynpunkter, nämligen i situationer då det kan konstateras premie höjts ett flagrant sätt eller när en premie markant och på att en ett omotiverat sätt skiljer sig från motsvarande premier i andra bolag. För övrigt inspektionen kunna ingripa när en gren under några år gått anses

1‘ Se 1950:220 s. 49. prop. 27 Se SOU 1986:8 S. 96 ff.

116 Skälighetskravet i försäkringsrärelse

med påtagligt stor förlust eller när driftskostnaderna varit påtagligt höga sedda i relation till driftskostnaderna i jämförbara bolag. På grund av såväl tillsynsverksamhetens kraftigt betonade inriktning bolagens soliditet som angivna problem i tillämpningen skälighetskraav ven finns endast ett fåtal fall från senare tid när skälighetssynpunkter har legat till grund för en myndighetsåtgärd. Med anledning av klagomål från enskilda har emellertid granskning i några fall gjorts av tillämpad premie och dess förenlighet med skälighetsprincipen. Särskilda undersökningar har också förekommit. Bl.a. riktades intresset mot utvecklingen premiepolitiken för grupphemförsäkring. av Resultatet av den undersökningen dock inte anledning till gav någon särskild inspektionsåtgärd. På livförsäkringsområdet fördes under åtskillig tid en diskussion om principerna för gruppbildning och förmåner som utmynnade i att Finansinspektionen godtog vissa uppmjukningar i sina tidigare tillämpningsprinciper År 1989 ingrep tillsynsmyndigheten mot försäljning vissa kapitalförav säkringar och gav under åberopande av bl.a. skälighetsprincipen allmänna råd BFFS 1989:14 och 16, vilka alltjämt gäller. Enligt råden skall bl.a. vid sammansatt kapitalförsäkring försäkringstiden minst tio år. vara Bakgrunden till de allmänna råden var att nyteckningen engångsbetalda av kapitalförsäkringar med kort försäkringstid hade ökat starkt främst grund av de höga återbäringsräntor bolagen tillämpade. Om den korsom ta försäkringstiden inföll under period där áterbäringsräntan väsentligt en översteg marknadsräntan, ledde det enligt inspektionen till nytecknade att försäkringar på ett icke godtagbart sätt fick del medel hörde till av som äldre bestånd. För att inspektionen skulle ha möjlighet att fortlöpande övervaka efterlevnaden av råden, skulle bolagen varje månad till inspektionen redovisa antalet under föregående månad nytecknade försäkringar med en försäkringstid som understeg tio år och avsågs i råden. som Ett annat exempel rörde skadeförsäkringsverksamhet. l samband med en inspektion på ett större bolag konstaterades bolaget under år 1991 att hade genomfört premiesänkningar med 30 procent inom objektgruppema hem, villa, villahem och lantbruk inom ett län. Efter granskning farm Finansinspektionen att bolaget, synbarligen konkurrensskäl, genomfört av premiesänkningar inom det angivna området, utan att bolaget kunnat visa att kostnaderna för försäkringsskyddet skulle lägre än inom övriga vara delar av verksamhetsområdet. Bolaget ansågs därför ha handlat i strid mot skälighetsprincipen och förelades att vidta sådana åtgärder beträffande premiesättningen att det lagfásta skälighetskravet efterlevdes. Vidare kan nämnas att regeringen i beslut den 26 juni 1980 prövade frågan om ett försäkringsbolags avsättningar till personalstiftelse stod en i strid med skälighetsprincipen. Med hänsyn till utformat att systemet var så att avsättningama kunde väntas leda till höjd effektivitet hos de anställda och Ska deras intresse för rationaliseringar ansågs de inte böra verka

z Se cirkulär 1991:1.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 117

höjande försäkringspremiema. Avsättningarna till personalstiftelsen kunde därför inte oförenliga med skälighetsprincipen. sägas vara Enligt uppgift från Finansinspektionen har skälighetskravet även åbero-

i informella kontakter med bolagen. Syftet har vanligen varit att förpats må bolagen att sänka sina kostnader.

4.3.2 Villkorsskälighet

Skälighetskravet rörande andra avtalsvillkor än premien gäller som framgått både livförsäkring och skadeförsäkring. Det har inte ansetts möjligt

bedöma kostnaden för försäkringen är skälig utan att också uppatt om märksamma försäkringsvillkoren i övrigt. Regeln villkorsskälighet tar i första hand sikte villkor i ämnen om konsumentförsäkringslagen. Även villkor inte berörs som behandlas i som i den lagen omfattas dock, t.ex. villkor försäkringens objekt, om de om händelser vid vilka försäkringsersättning skall utgå och om självrisk.

Också villkor hänför sig till andra försäkringar som tecknas av ensom skilda konsumenter än de regleras i konsumentförsäkringslagen täcks som skälighetskravet. I fråga livförsäkringar har granskning av villav om en

inte gäller premierna mindre angelägen.

kor som ansetts Försäkringsvillkoren får inte strida mot de tvingande reglerna i konsumentförsäkringslagen, och de får inte heller utgöra ett otillåtet kringgâen-

dessa regler. Ett villkor måste sålunda betecknas som oskäligt även de av det inte till sin formulering strider mot konsumentförsäkringslagens om tvingande regler innehållsmässigt inte motsvarar lagens krav. Vidare men förbjuds bolagen på sätt inte är godtagbart utnyttja den avtalsatt ett som frihet och det för skälighetsprövning som de tvingande bestämutrymme melserna medger, bl.a. reglerna nedsättning. Vidare gäller att försäkom ringsvillkoren inte får oskäliga i den bemärkelse som avses i lagstiftvara avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Skälighetskravet i FRL ningen om sträcker sig emellertid något längre och riktar sig även mot villkor som, fastän de inte kan betraktas direkt oskäliga, likväl i sitt sammanhang som lämpliga. Man bör dock inte bedöma försäkringens framstår som mindre allmänna ändamålsenlighet. Själva produktutfommingen anses böra lämutanför skäl ighetsgranskningen, bortsett från att myndighetsingripande nas kan påkallas den tekniska soliditets- eller skälighetsgranskningen av mer i lagstiftningen försäkringsrörelse. Finansinspektionens granskning av om försäkringsvillkor böra ske i nära samarbete med Konsumentverket anses och med utnyttjande de erfarenheter som verket har i fråga om villav

korskontroll på konsumentområdet i övrigt.

2’ Se prop. 1979/80:9 s. 90 ff. 3° Se a. prop. s. 91 foch 176 ff.

118 Skälighetskravet i försäkringsrärelse

Iillsynspraxis

Sedan konsumentförsäkringslagen trätt i kraft har tillsynsmyndigheten bedrivit villkorsgranskning med tyngdpunkten på villkor inom konsumentförsäkringsområdet. Särskilt har villkor med anknytning till lagens bestämmelser om nedsättning av försäkringsersättningen varit föremål för myndighetens uppmärksamhet. Under slutet av 1980-talet påbörjade inspektionen systematiskt ett mera granskningsarbete, i första hand på konsumentförsäkringsområdet. Syftet var att utmönstra oskäliga avtalsvillkor och oklara villkor bli tydliatt ga. Sålunda genomfördes en granskning villkoren för hemförsäkringav ens överfallsskydd. Undersökningen grund för kritik i vissa fall, bl.a. gav förmåddes ett bolag att ändra i sina villkor. Vidare gjordes under åren 1990-91 en granskning av villkoren för reseförsäkringar avsedda för kon-

sumenter. Under senare år har en viktig del Finansinspektionens arbete bestått av i att upparbeta en aktiv och löpande dialog med aktörerna på marknaden, så att det blivit ett naturligt inslag för dessa initiativ löpande att eget informera inspektionen förändringar i verksamheten. I de om sammanhangen diskuteras villkorsutfornming och inspektionen fordrar ändringar av otydliga eller olämpliga försäkringsvillkor. Vid sidan dessa återav kommande informationsmöten har inspektionen i samband med koncessionsförfarande ombett bolagen att ingående redogöra för sina affärsverksamheter, vilket har möjliggjort djupgående villkors- och produkten granskning över hela marknaden. Därigenom har inspektionen aktivt kunnat medverka till att minska risken för att olämpliga produkter och avtalsvillkor spridits ut på marknaden.

4.3.3 Skaderegleringsskälighet

Skaderegleringsskäligheten innebär ett krav på korrekt och rättvis been handling av försäkringsfall. En verklig kontroll över kostnaden för om försäkringen är skälig har nämnt inte kunna ske konsom ansetts utan en troll av hur behandligen försäkringsfall är ordnade. av

Tillsynspmxis

Finansinspektionen, dess konsumenträttsenhet, genom granskar försäkringsbolagens agerande i förhållande till den skadelidande i samband med att en skada inträffat. Det anses dock inte ankomma myndigheten att överpröva frågor som rör huruvida försäkringsfall föreligger eller ersättningens storlek, utan kontrollen gäller endast själva sättet att genomföra skaderegleringen. Konsumenträttsenheten fångar problem inom området konupp genom takter med andra enheter på myndigheten, genom deltagande i olika or-

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 119

Konsumenternas försäkringsbyrå och Allmänna reklamationsgan som nämnden de klagomål från enskilda som inkommer till insamt genom spektionen. Problemen kan ett visst bolag eller en viss fråga som är avse generell för flera bolag. Inspektionen vidtar därefter lämpliga åtgärder

mot det eller de bolag berörs. Åtgärderna kan bestå i diskussioner

som med bolaget kan föreläggas att vidta rättelse. som Tillsynsmyndigheten genomför även undersökningar av skadeakter vid inspektioner hos bolagen. Granskningen inriktas då de områden där myndigheten uppmärksammat problem. Vid dessa inspektioner inhämtas information från skadechefen om bolagets skadeorganisation, kompetens hos skadehandläggare, bevaknings- och infonnationsrutiner, i vad mån rådgivande läkare, anlitas, rutiner när misstanke externa utredare, t.ex. försök till försäkringsbedrägeri uppkommit och datarutiner. om Vid granskning enskilda skadeärenden undersöks särskilt handläggav ningstiden. Myndigheten kontrollerar när bolaget tog inledande kontakt med den skadelidande, när utbetalning skadeersättning skedde, om i av förekommande fall ärendet överlämnades till Trañkskadenämnden inom skälig tid, handläggningen bedrevs aktivt, eventuella förskottsbeom om talningar gjordes och eventuell dröjsmålsränta betalades. Konsumentom försäkringslagens krav på skyndsam handläggning anses inte uppfyllt om än två veckor förflutit från det att skadeanmälan inkom till dess att mer någon åtgärd vidtogs. Myndigheten undersöker vidare den skadelidande fått tillräcklig och om tydlig information hur försäkringen gäller och om risk för preskripom tion det lämnats beslutsmotivering och besked om över-prövsamt om ningsmöjligheter. Särskilt kontrolleras bolagets tillämpning av försäkringsvillkorens om nedsättningsregler överensstämmer med den praxis som utbildats i Allreklamationsnämnden. I sammanhanget kontrolleras även om det männa beslutet framgår vad nedsättningen och nedsättningsbeslutet av avser om har motiverats. l fråga personskador det mest angeläget att granska regleringom anses de svårare personskadoma. Särskilt uppmärksammas om bolaget en av har tagit personlig kontakt, informationsbroschyr har lämnats, om boom laget har talat vilken utredning behövs och besvarat eventuella om som frågor, bolaget har erbjudit förskott, ärendet har prövats i Trafikom om skadenämnden eller motsvarande.

4.4 Behov av ett lagfast krav premie- och kostnadsskälighet

4.4.1 Allmänna synpunkter

Som framgått det föregående syftar kravet på premie- och kostnadsav skälighet till lösa rad problem skiftande karaktär. Det har anatt en av självklart försäkringstagama skall kunna erhålla försäkringsskydd setts att

120 Skälighetskravet i försäkringsrörelse

till rimliga priser och att verksamheten skall bedrivas effektivt och ett ekonomiskt bärkraftigt sätt. Lagstiftaren har varit angelägen m.a.0. om att undvika sådana negativa effekter lätt blir följden bristande som av konkurrens. Den enskilde försäkringstagaren skall också behandlas rättvist i förhållande till de övriga i kollektivet. Kravet på premie- och kostnadsskälighet skall sörja för

att verksamheten bedrivs ekonomiskt effektivt, att premien/kostnaden för försäkringen är rimlig i förhållande till den aktuariella risken, dock att premiedifferentieringen sociala hänsyn av inte får drivas så långt att vissa försäkringstagargrupper får ett alltför dyrt försäkringsskydd, att omkostnader fördelas rättvist mellan försäkringstagama, att prisdumpning förhindras och att fördelningen av överskott, särskilt i livförsäkringsrörelse, är rim- lig dels mellan ägare och försäkringstagare och dels mellan olika grupper och generationer i försäkringskollektivet.

Det är sålunda ganska vitt skilda syften skall tillgodoses inom som ramen för en och samma reglering. En avvägning måste ske inte bara mellan ägarnas och försäkringstagarnas intressen, utan dessutom mellan olika försäkringstagargruppers. Innehållet i det lagfästa skälighetskravet har därigenom blivit ganska obestämt och ibland motsägelsefullt. De uttryck som skälighetsprincipen har fått i lagen är också så allmänna och vaga att de ger upphov till åtskillig osäkerhet. De principiella stadgandenas materiella innebörd har överlämnats till lagtillämpningen att bestämma. skälighetskravet har sedan länge tillhört de omdebatterade ämnena mest i försäkringsrörelselagstiftningen. Huvudsakligen har diskussionen uppehållit sig vid frågan om hur skälig premie skall kunna bestämmas. en Det har vidare diskuterats om inte den nuvarande lagstiftningen skäom lighet är föråldrad med hänsyn till att försäkringstagaren ibland får betala för ett skydd han knappast behöver; vad fordras i skälighetshänseensom

de är endast att kostnaden för erbjudet skydd inte blir alltför hög.

Försäkringsverksanrhetskommittén fann emellertid i sitt betänkande, utan närmare motivering, att skälighetsprincipen både försäkringstagamas ur och samhällets synvinkel fyllde en betydelsefull funktion vid livförsäkring. Kommittén farm argumenten för principen alltjämt giltiga för skadeförsäkringen och menade att det inte fanns någon anledning frångå den att heller för sådan försäkringsrörelse. Skälighetsregeln borde dock omformuleras för såväl liv- som skadeförsäkringens del, varvid den borde utgå från försäkringstagamas kostnader i stället för från premiesättningen och betona även konsolideringens och kapitalavkastningens betydelse.

3 Se t.ex. Bohman i Nordisk försäkringstidskrift 1954 37 ff och 1980 165 ff s. s. samt Försäkringstekniska forskningsnämndensmeddelande nr 40, 1973. 32Se Hellner i Nordisk försäkringstidskrift 1975 424 ff, särskilt s. s. 427. 33Se SOU 1986:8 s. 208 ff och förslag till 7 kap. 1 § FRL.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 121

Eftersom skälighetskravet till stor del skall uppfyllas genom bestämmeli de enskilda bolagens bolagsordningar, grunder och försäkringsvillser det främst Finansinspektionen att pröva vilken innebörd kor ankommer skall ha. Länge har både bolagsordning och grunder, som delvis kravet innehåller avtalsvillkor, underställts myndigheten för godkärmande. Viss för prövningen framgått i och för sig i äldre motivuttaledning ges som Det emellertid ovisst hur nära bör följa dessa uttalanden, landen. är man härrör från tid då det rådde helt andra förhållanden på särskilt som de en marknaden. betydelse vid diskussion skälighetskravet är givetvis även Av en av till EU:s ordning. Enligt den tredje generationens försäkringsdihänsynen rektiv gäller princip produktfrihet innebär att försäkringsföreen om som mån skall fria utforma försäkringsproduktagen i största möjliga vara att bestämma premier. Utgångspunkten bör därför vara att det inte ter och skäl uppställs bestämmelser verkar inskränkande i bolautan starka som handlingsfrihet. En vidgad frihet skall medföra ökad konkurrens gens tillsammans med skärpta informationskrav skall leda till en förbättsom situation för försåkringstagama. Verksarnhetsreglema skall vara inrikrad bolagens soliditet. Redan EU:s inställning utgör sålunda tade främst vägande skäl utmönstra eller ändra skälighetskravet. Härtill komett att så vittomfattande krav premier som gäller i Sverige inte är mer att Sådana krav kan därför utgöra konkurrensnackdel vanliga i Europa. en svenska bolagen, argument tycks ha underskattat i för de ett som man Försäkringsverksamhetskommitténs arbete. Bolagens rörelsefrihet bör inte

hindras än vad förekommer i jämförliga länder. Det skall dock mer som sammanhanget framhållas skälighetsregler för livförsäkringsverksami att het förekommer i flera andra europeiska länder. Som framgår av bilagan bestämmelser emellertid inte helt jämförbara med de svenska är dessa reglerna härom. framkommit framstår det angeläget att håller isär skälig- Som som man skilda ändamål och behandlar dess olika sidor var för sig. I hetskravets följande skall sålunda närmare diskuteras de problem man har sökt det till med kravet premie- och kostnadsskälighet. komma rätta genom Härvid skall göras bedömning problemen är av den karaktären en av om särskild försäkringsrörelsereglering alls behövs, och i så fall om ett att en skälighetskrav är den mest ändamålsenliga lösningen.

4.4.2 Effektivitetsaspekter

ighetsprincipen har nämnt bl.a. uppfattats som ett medel att hålla Skäl som bolagens kostnader för försäkringen och därigenom leder till att nere som verksamheten effektiviseras. En viktig förutsättning för att försäkringspreskall hållas på låg nivå är naturligen att försäkringsbolagen har miema en låga kostnader, vilket i sin förutsätter effektiv organisation. tur en självfallet önskvärt försäkringsrörelsen, liksom andra verk- Det är att bedrivs kostnadseffektivt. En bestämmelse som fordrar kostsamheter,

122 skälighetskravet i försäkringsrörelse

nadseffektivitet är dock användbar i tillsynen endast om den granskande myndigheten har särskilda kunskaper om vilka kostnader är förenade som med en ekonomiskt effektiv framställning försäkringstjänster, av vilket knappast är fallet. Finansinspektionen kan i och för sig jämföra kostnadsnivåerna mellan olika bolag. En sådan jämförelse är dock till föga hjälp

om konkurrenssituationen på marknaden är bristfällig, vilket den varit under en stor del av den tid skälighetskravet varit gällande. Inspektionen

har inte heller ingripit mot ett bolags effektivitet

på åtskilliga år. Ett bättre sätt att uppnå ekonomisk effektivitet är till konkuratt se att rensen på marknaden fungerar väl och att genomlysningen försäkringsav företagens kostnader är god. Under sådana förhållanden har bolagen eget intresse av att företa rationaliseringar och besparingsâtgärder, och detta gäller i såväl liv- som skadeförsäkringsrörelse. Under senare år har också

som en följd av skärpt konkurrens framför allt livförsäkringsbolagen

mer aktivt strävat efter att åtminstone på sikt omkostnadema, ner bl.a. har löneavtalen med säljarkåren omförhandlats, nya system för provisioner införts och nya säljkanaler anlitats. Konkurrensen har ökat bl.a. genom att det tillkommit nya bolag på marknaden erbjuder som ett mer begränsat urval försäkringar och som har billigare distributionskanaler än de större bolagen. Med den europeiska integrationen kan konkurrensen vän-

tas hârdnaytterligare.

Erfarenheten visar alltså att skälighetskravet i denna del knappast har

haft den verkan som avsâgs när regleringen infördes. Konkurrensen har betytt mer än regleringen för de initiativ till kostnadsbesparingar som har vidtagits. Det är dessutom tveksamt stordriftsfördelama om inom försäkringsverksamheten är så omfattande trodde behovssom man när och skälighetsprincipema infördes i slutet 1940-talet. Behovsprincipen av för försäkringsverksamhet är upphävd. numera Kravet på skälig kostnadsnivå har förmodligen haft snarast en motsatt effekt än den avsedda, dvs. bidragit till kostnaderna drivits att upp i stället för hållits tillbaka. Av betydelse i sammanhanget är bolagen och att tillsynsmyndigheten i sina bedömningar också har att ta hänsyn till soliditetsaspekter. Från sådana synpunkter, som traditionellt har haft större en tyngd än skälighetskravet, fordras närmast premierna skall att vara väl tilltagna och sålunda inte baseras på att bolaget har så låga omkostnader

som möjligt. Vid livförsäkring användande omkostnadsantagansynes av den som överstiger dem på marknaden i övrigt ha accepterats under förevändning av att effektiviteten ändå inte kan bedömas förrän hänsyn tagits till återbäringen. Tillsynsrnyndighetens godkännande av sådana antaganden och underlåtenhet att reagera mot ett bolags omkostnader kan dock

samtidigt uppfattas som ett accepterande kostnadsnivån. av Sammantaget kan konstateras att det lagfästa kravet på skälighet knap-

past tillgodoser att försäkringsbolagens verksamhet bedrivs ekonomiskt effektivt. Skälighetskrav tar sikte på kostnadsnivån i som ett bolag synes inte heller förekomma i jämförbara europeiska länder.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 123

4.4.3 Rätt pris i förhållande till prestationen

Denna sida skälighetskravet syftar till rättvisa mellan skilda försäkav ringstagare inom ett försäkringskollektiv. Kostnaden för försäkringen

skall motsvara den övertagna risken. Den här delen skälighetskravet har motiverats med att försäkringsavav talet ett särskilt sätt bygger på en noga uträknad balans mellan prestation och motprestation, samtidigt det är direkt inriktat på att skapa som ekonomisk trygghet för motparten. Försäkringen har ansetts ha en sådan speciell trygghetsfunktion motiverat särskild prisreglering. Kravet som en fungerar här på liknande sätt gäller mellan medlemmarna i en föett som rening. Bl.a. till följd detta krav tar lagstiftningen om försäkringsavtal av inte sikte reglera priset försäkringsprodukten. Både de nuvaranatt de och de föreslagna lagreglema lämnar bolagen frihet att bestämma premiers storlek. En jämkning försäkringspremier med stöd av 36 § avav

talslagen kan komma i fråga endast i undantagsfall.

Att försäkringstagama kan erhålla försäkringsskydd till rimliga priser är i högsta grad önskvärt. Detta mål motiverar dock inte en särskild regprissättningen gällande försäkringsprodukter. Som stöd för ett lering av krav kostnaden för försäkringen skall vara korrekt kan i och för sig att åberopas att försäkringstagaren, särskilt om han är konsument, har stora svårigheter att bedöma värdet den prestation som motparten erbjuder. av Den ordinäre försäkringstagaren kan knappast skaffa sig en uppfattning bolagens komplicerade beräkningar och fördelningar. Det är också om osäkert konkurrensen typiskt sett garanterar rättvisa mellan försäkom ringstagarna. Liknande svårigheter möter emellertid konsumenten även på andra områden. Krav skälig prissättning kan mycket väl göras gällande inom andra delar näringslivet än försäkringsbranschen. I detta avseende inav försäkringsavtalet alltså knappast någon särställning, varför det torde tar hävda särskild prisreglering för just försäkringar. Vid vara svårt att en skadeförsäkring, där avtalen regelmässigt utgörs av korta avtalstider, har försäkringstagama dessutom goda möjligheter att byta försäkringsgivare de är missnöjda. Med fungerande konkurrens lär de försäkringsboom en erbjuder försäkringsskydd till orimliga premier svårt att hävda lag som sig marknaden. Härtill kommer att även denna sida av skälighetskravet är mycket svår tillämpa. Kravet rättvisa mellan skilda försäkringstagargrupper att inom kollektiv innebär bl.a. att bolagen skall tillämpa en rationell ett riskklassindelning och fördela driftskostnader ett korrekt sätt mellan olika riskgrupper och generationer. Någon objektiv och entydig uppfattning vad är riktig och rättvis indelning och fördelning lär om som en dock inte finnas. En fullt rättvis klassificering och premiesättning är där-

3‘ Se SOU 1974:83 s. 165 f och prop. 1975/76:81 s. 138.

124 Skälighetskravet i försäkringsrörelse

för knappast möjlig att genomföra. Bolagen är tvingade att göra vissa generaliseringar och det finns alltid subjektiva inslag i bedömningen. För livförsäkringens del kan t.ex. skillnaden i dödlighet mellan olika yrkesgrupper göra rättvisan illusorisk. Vid skadeförsäkring förekommer starka fluktuationer i fråga om riskförloppet, varför det i regel fordras en mycket lång tidsperiod för att skall kunna göra välgrundad riskklassman en indelning. I praktiken torde inte heller kunna vilken fördelman avgöra ning av driftskostnader inom kollektivet är den rättvisa. Försom mest säkringsbolagen har följaktligen goda möjligheter att belasta sådana kostnader som de vill. Härtill kommer att driftskostnadsdelen endast utgör en mindre del av priset för försäkringen. Kostnader för produkter nya som i efterhand inte visar sig vara bärkraftiga måste dessutom, i vilket fall som helst, täckas med överskott andra delar verksamheten. Detav samma gäller om försäkringsbolaget vid förtidsannulationer inte får full täckning för sina kostnader för de uppsagda livförsäkringama. Att kostnader på så vis övervältras på kvarvarande försäkringstagare är en naturlig följd av att rörelseriskema i livförsäkringsverksamheten bärs av försäkringstagama. Det är sålunda mycket svårt om ens möjligt att fastställa vad - - som är en skälig premie eller kostnad. Värdet ett skälighetskrav syftar av som till att tillgodose ett önskemål att försäkringstagarnas slutliga kostnaom der för försäkringsskyddet skall bli korrekta kan därför starkt ifrågasättas. Belysande är också det faktum att tillsynsmyndigheten kunna angrianses pa premiers storlek utifrån skälighetssynpunkter endast i undantagsrena situationer. De fall år då inspektionen har bolasenare reagerat mot gens premiesättning har följaktligen varit mycket få. Från inspektionens sida har också framhállits att premiesättningen i allt större utsträckning fått överlämnas att regleras av marknaden. Inspektionens tystnad kan dessutom uppfattas som att myndigheten accepterat tillämpade premier. De särskilda synpunkter som kan påtalas för livförsäkringen, och som kan motivera vissa reglerande insatser, berör närmast risken för att försäkringstagaren skall råka illa ut på grund olämplig hantering av en av överskottsmedlen. Denna fråga, har att göra med fördelningen som av överskott mellan försäkringstagama och bolagets ägare och mellan försäkringstagama inbördes, behandlas i avsnitt 4.4.6 nedan och i kapitel 5.

4.4.4 Prisdumpning

Kravet att kostnaden för försäkringen skall skälig och varje vara att försäkringsgren skall vara självbärande har vidare innebära ansetts att vinster en gren inte får användas för att i dumpningssyfte tillfälligt

3‘ Jfr härom Hellner i Den XV. Nordiske Livsforsikringskongress 1969, Forhand- Iingsemne s. 66 ff. 3°Liknande svårigheter att fördela kostnader mellan olika kundkategorier föreligger också inom banksektorn, se SOU 1989:16 s. 87. 37Se härom prop. 1950:220 s. 73.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 125

ned premierna inom gren. Här synes skälighetskravet pressa en annan främst sikte på att motverka skadliga effekter till följd av starka markta nadspositioner eller kartellbildningar. Med stöd av skälighetsprincipen har inspektionen också ingripit mot bolag till synes dumpat premier i som syfte att utöka marknadsandelarna. l den mån bolagen kartellbildning eller andra samarbetsformer genom skadar konkurrensen kan åtgärder vidtas med stöd av konkurrenslagen 1993:20. Även missbruk dominerande ställning är förbjudet enligt av en

den lagen. Ett dominerande företag får inte tillämpa priser som ligger

under vad företaget normalt skulle behöva för kostnadstäckning och vinst, s.k. underprissättning, för att slå ut konkurrenter eller för att hindra eller försvåra för konkurrenter komma in marknaden. Några särskilda att skälighetskrav i lagstiftningen försäkringsrörelse för att komma om prisdumpning i sådana fall därför knappast behövliga. l vilken utsynes sträckning Finansinspektionen skall kunna ingripa med stöd av konkurrenslagstiftningen för det fall misstänker prisdumpning diskuteras i man kapitel fungerande konkurrens minskar dessutom risken för prisdump- Med en ning. Under sådana förhållanden är prisdumpningsstrategi inte långsiken tigt hållbar. Ett försäkringsbolag som systematiskt tar ut höga premier försäkringsgren för att subventionera en annan kommer, om marknaen den fungerar väl, att konkurreras ut andra försäkringsbolag som erbjuav der lägre premier för sådana försäkringar. Prisdumpning torde sålunda kunna motverkas effektivt lagstiftning som inte onödigt mer genom en hämmar konkurrensen.

4.4.5 Diskriminerande riskklassindelning

En sida gällande krav premiesättningen har klara fördelningspolitisav ka aspekter. Ett försäkringsbolag skall nämligen av sociala hänsyn inte kunna driva riskklassindelningen så långt att s.k. försäkringsnöd inträffar. Försäkringsnöd föreligga när i ett enskilt fall försäkringsskydd inte anses går erhålla på marknaden eller endast mot en så hög premie att föratt säkringskunden hellre avstår från att teckna försäkringen i fråga. Detta gälla på fordonsförsäkringssidan för ägare till särskilt skadekan t.ex. drabbade eller ovanliga motorfordon. Sådana krav grundade sociala hänsyn skall alltså förhindra att vissa gruppers riskskydd blir för dyrt. En reglering går ut att tillförsäkra vissa kategorier av försäksom ringstagare lägre premier än egentligen motsvarar den verkliga rissom ken innebär försäkringsbolagen i praktiken får en liknande funktion att den skattesystemet har, nämligen att omfördela resurserna mellan som medborgarna i ekonomin. Det är i och för sig ytterst politisk fråga huen ruvida de privata försäkringsbolagens verksamhet, liksom socialförsäkrin-

3 Vad med dominerande ställning, se prop. If-‘92/93:56 s. 85 som avses en 39 Se a. prop. s. 87.

126 Skälighetskravet i försäkringsrörelse

garna, skall ha karaktären av fördelningssystem eller inte. Genom regleringar av sådant slag kan försäkringsbolagen dock i vissa fall tvingas försäkra risker som är oförsäkringsbara i privata försäkringssystem. Om bolagen av solidaritetshänsyn tvingas att tillämpa felprissättning en ökar dessutom faran för negativt urval adverse selection. Det bör i övrigt noteras att ett krav på solidarisk riskklassindelning även kan uppfattas som orättvist och därtill ge försäkringskundema felaktiga signaler önskvärt om beteende. Inom trafikförsäkringen har hinder mot långtgående riskdifferentiering fått till följd att aktsamma förare tvingats subventionera dem som kör oförsiktigt. I den mån man av politiska skäl vill åstadkomma omfördelning en av resurserna i ekonomin synes det lämpligare att detta sker inom för ramen skattesystemet. Då framgår den samhällsekonomiska kostnaden för prioriteringarna tydligare och en rationell avvägning kan göras gentemot andra prioriteringar. De negativa konsekvenser vidgad premiedifferensom en tiering kan få för vissa grupper som t.ex. vill komplettera det skydd som socialförsäkringarna får så befogat lösas i ger om anses annat sammanhang, t.ex. genom bidrag från det allmärma. Detsamma gäller de personrisker som inte går att försäkra på den privata marknaden. Med hänsyn såväl härtill som till de svårigheter tillämpningen som av ett rättvisekrav innebär är det knappast meningsfullt lagstiftatt genom ning söka styra vad som är ändamålsenlig indelning. Vad är en som en lämplig och ekonomiskt bärkraftig riskklassindelning bör i stället överlåtas bolagen själva att avgöra. Det kan visserligen leda till vissa att grupper inte kan erhålla försäkringsskydd till sådana priser de som anser acceptabla. Vidare kan premier komma att uppfattas diskriminerande som eller ojämlika. Bolagens intressen erbjuda försäkringar till egna av att breda kundgrupper och med villkor är allmänt accepterade bör emelsom lertid inte underskattas. Ett försäkringsbolag i något avseende komsom mer att anses som diskriminerande får sannolikt problem att sälja förnya säkringar. En större frihet i riskklassindelning och premiesättning behöver därför inte leda till försäkringsnöd för dem tillhör s.k. högrisksom grupper. Friheten kan snarare utgöra fördel just därför försäkringsen att bolagen snabbare kan anpassa sig till allmänhetens olika krav. Utvecklingen på personförsäkringens område med hårdnande konkurrenssituaen tion och en ökad internationalisering kan t.ex. leda till försäkatt nya ringsprodukter tar form, vilka utarbetas med hänsyn till bl.a. handikappade och andra personer varaktigt lider dålig hälsa. Det också som av är möjligt att vissa bolag kommer att specialisera sig på sådana grupper. Härtill kommer att krav viss riskindelning kan komma utgöra att en hämsko för de svenska bolagen i den internationella konkurrensen. Utländska försäkringsgivare med en mer långtgående premiedifferentiering

‘° Jfr Ds 1993:39 s. 136 " Jfr Ds 1993:39 s. 136. ‘ZJfr vad som sägs om trafikförsäkring i SOU 1993:108 115. s.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 127

lär då i många fall kunna erbjuda försäkringar till lägre priser än de sven-

ska bolagen. Det bör i Övrigt noteras att ett krav på solidarisk premiesättning står i direkt motsats till det syfte med skälighetskravet som diskuterades i avsnitt 4.4.3, och innebär att den kostnad försäkringstagaren betalar som för skyddet skall motsvara den aktuella risken. Härigenom blir tillämpoerhört svår. För både försäkringsningen av kraven på premiesättningen bolagen och tillsynsmyndigheten måste det vara en närmast omöjlig uppgift att sätta gränsen mellan vad som å ena sidan kan anses som en aktuariellt lämplig riskklassindelning i skälighetsprincipens mening och vad å andra sidan är "socialt acceptabelt", "jämlikt" eller "icke-diskrimisom nerande". Något objektivt rättesnöre härför lär knappast existera. Uppfattningen vad är lämplig indelning torde snarare skifta från om som en tid till i takt med att värderingarna i samhället förändras. Vidare arman lär åsikterna hos enskilda liksom hos skilda grupperingar, personer, isär. Under sådana förhållanden är ett allmänt skälighetskrav med en rad

skilda funktioner knappast ändamålsenligt. Problemställningen belyses del de diskussioner som förts genom en av under år. En fråga har uppmärksammats rör det förhållandet senare som försäkringsbolagen vid livsfallsförsäkringar tillämpar högre premier att för kvinnor än för män när viss förmånsnivâ är fastställd resp. vid gien premienivå sätter förmånsbeloppet lägre för en kvinna än en man. ven Det omvända förhållandet gäller för försäkringar för dödsfall. Orsaken är att skälighetskravet länge ansågs innebära att klarlagda skillnader mellan mäns och kvinnors förväntande livslängd skulle beaktas vid premiebe-

räkningen sådana försäkringarf" Enligt många är en sådan indelning

av dock klart diskriminerande från jämställdhetssynpunkt. Både Jämställdhetsombudsmarmen och Tjänstemännens Centralorganisation har i skriveltill Finansdepartementet ifrågasatt om det alls bör vara tillåtet att göra ser åtskillnader mellan män och kvinnor i försäkringssammanhang. De nämnda skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor i livförsäkring har också kritiserats i flera riksdagsmotioner. Riksdagen har emellertid funnit mot bakgrund vad upptagits i direktiven till vårt arbete att det inte av som

"3 Jfr Svenska försäkringsbolags riksförbunds yttrande i prop. 1961:171 s. 171 enligt vilket sociala skäl kunde motivera vissa avsteg från det fullständiga hävdandet man av av skälighetsprincipen. Motsvarande differens får efter beslut av tillsynsmyndigheten inte förekomma i fråkompletterande ålderspensionsförsäkringITPK som grundas kollektivavtal gaom rörandeden s.k. ITP-planen, vilken avser tjänstepension, se Försäkringsinspektionen Dnr 1070/90. Beslutet gäller formellt endast ITPK, men inspektionen har senare uttalat att det skall omfatta alla tjänsteanknutna försäkringar. De skilda kraven på sådana och andra försäkringar har sagts innebärabetydande praktiska problem för bolagen, Folksams yttrande över motioner l989/90:N232 och l989/90:N321 samt Försäkse ringstidningen 2/1994 10f och Nordisk försäkringstidskrift 1994 s. 301 ff. Frågan s. könsneutral itet vid tjänstepensionerhar behandlats även inom EU, bl.a. i EG-domom stolensdomar den 17 maj 1990, det s.k. Barber case, och den 28 september 1994, det s.k. Coloroll case. Därvid har bl.a. slagits fast att användningen av aktuariella faktorer varierar mellan män och kvinnor inte omfattas av EGzs regler om lika behandling som av könen.

128 Skälighetskravet i försäkringsrörelse

funnits anledning att ta något initiativ på grundval motionema. Som av en följd av att Finansinspektionen nu har ändrat sin tolkning skäligav hetsprincipen på denna punkt torde frågan ha förlorat något i betydelse. Även i en rad andra avseenden har diskuterats vad som skall anses som en lämplig riskklassindelning. Många menar t.ex. att bolagen vid premiesättning i personförsäkring regelmässigt bör ta hänsyn till försäkringsom tagaren är rökare eller inte. Det finns vidare olika uppfattningar hur om långtgående differentiering skall göras inom t.ex. hem- och villaförsom säkring och i fråga om bilförsäkring. De som bor i områden med relativt liten inbrottsrisk är vanligen måna om att detta bör avspeglas i premiesättningen, medan de som å andra sidan är hårt brottsligheten utsatta av har motsatt uppfattning och menar att utjämningen måste sådan att vara de inte drabbas av "orättvist" höga premier. Vidare kan nämnas att riksdagen med anledning av motioner flera gånger har behandlat frågor som rör diabetikers rätt att ingå avtal om personförsäkring villkor samma som andra grupper i samhället. Någon riksdagens åtgärd har dock inte

ansetts pékallad.

Det kan i övrigt noteras att en ökad frihet också kan medföra att riskklassindelningen blir mindre långtgående än den är för närvarande. Med hänsyn till den uppmärksamhet som frågan om könsneutrala premier fått är det t.ex. inte otänkbart att åtminstone vissa bolag kommer att erbjuda individuella pensionsförsäkringar med samma villkor för män och kvinnor. Om så sker är det liksom alltid viktigt att försäkringsbolagen noga följer utvecklingen och att de har beredskap att vidta nödvändiga åtgärder om tendenser till negativt urval skulle uppkomma. Slutligen bör uppmärksammas att det i framtiden kan uppkomma situationer där man med hjälp förñnade metoder, t.ex. genteknik, av som kommer att kunna göra mycket säkra bedömningar enskilda risker. En av sådan utveckling skulle kunna leda till att grunderna för riskutjärrming förändras radikalt. Förändringarna området bör därför följ as nogsamt.

4.4.6 Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse

Det nuvarande kravet att alla överskott i livförsäkringsverksamheten skall återgå till försäkringstagarna och fördelas skäligt dem emellan, har ansetts vara en naturlig följd av att premierna av säkerhetsskäl beräknas med betryggande marginaler. Skälighetskravet och det sedermera lagfästa vinstutdelningsförbudet kan ses som ersättning för sådana avtalsvillkor som närmare reglerar hur uppkomna överskott skall fördelas mellan ägare och försäkringstagare och mellan försäkringstagarna inbördes. Av särskild betydelse i sammanhanget är livförsäkringens ofta långtidsbundna karaktär. Vid traditionella pensionsförsäkringar är det t.ex. inte ovanligt att avtalstiden sträcker sig över flera decennier. Det innebär att

45Se senast bet. l994/95:NU24 och rskr. 1994/95:392. ° Se senast bet. 1992/93:LUl6 och rskr. 1992/93:423.

skälighetskravet i försäkringsrörelse 129

försäkringstagaren har mycket små möjligheter att i förtid få ut sparade medel eller att byta försäkringsgivare han eller hon någon anledom av ning skulle vara missnöjd. De risker som försäkringstagaren härvid kan utsättas för får man självfallet inte bortse från. Utan närmare lagregler om överskottens fördelning mellan aktieägare och försäkringstagare har befarats att ägarna skulle kunna ta ut vinster, som mot bakgrund av säkerhetsprissättningen ter sig orimligt höga. Det har vidare ansetts att vissa generationer eller grupper av försäkringstagare skulle kunna bli orättvist behandlade i förhållande till andra, t.ex genom att återbäringsmedlen förvaltas på ett olämpligt sätt eller fördelas oskäligt dem emellan. Med en mindre god insyn i försäkringsbolagens verksamhet är faran för sådana händelser naturligtvis större. Det är vidare uppenbart att om villkoren för återbäringen är vaga, eller t.0.m. direkt oklara, så får försäkringsbolagen stor handlingsfrihet gentemot försäkringstagama, vilket i vissa situationer skulle kunna utnyttjas till väsentlig nackdel för dem. Den återbäring som försäkringstagarna har förväntningar på kan ofta uppgå till betydande belopp. Hanteringen av överskottsmedlen är sålunda av stor betydelse för försäkringstagama. Frågan kommer emellertid att behandlas i ett särskilt kapitel, där också förbudet mot vinstutdelning tas upp. Redan kan emelnu lertid konstateras att försäkringstagarintresset vid fördelning av överskott bör kunna tillgodoses ett bättre sätt än genom ett lagfäst skälighetskrav, bl.a. genom klart specificerade avtal, där förutsättningarna för försäkringstagamas delaktighet i överskotten framgår tydligt. Vad som avses med en skälig och rättvis fördelning av överskott torde det för övrigt inte finnas någon entydlig uppfattning om. Tillämpningen sådana regler är av därför alltid förenad med svårigheter. Som en följd av skälighetskravet tillämpar de svenska livförsäkringsbolagen för individuella försäkringar den s.k. kontributionsmetoden, vilken går ut på att återbäring skall fördelas grundval av de enskilda försäkringarnas bidrag till bolagets samlade överskott. Metoden ger dock olika möjligheter att fördela överskottsmedlen. Med en s.k. medelränteteknik används samma återbäringsränta på alla avtal, medan den s.k. nyplaceringsräntetekniken ger olika resultat för "nya" och "gamla" pengar. Det har vidare förekommit att det för nytecknade engångsbetalda livförsäkringar med kort löptid tillämpats en mycket högre återbäringsränta än vad försäkringsbolagen rimligen kunnat placera de inbetalda premierna till. Som framgått ledde detta agerande dock till att tillsynsmyndigheten utfärdade allmänna råd enligt vilka försäkringstiden vid sammansatt kapitalförsäkring skall vara minst tio år.

4.4.7 Slutsatser

Som framgått är frågan om överskottens fördelning i livförsäkringsrörelse mycket viktig, och kommer att behandlas i ett särskilt kapitel, där också vinstutdelningsförbudet diskuteras. Däremot kan inte det skäl som behandlats i avsnitt 4.4.2, och som berör effektivitetsaspektema, anses motivera en särskild försäkringsrörelsereglering. Detsamma gäller de motiv

5 5-0635

130 Skälighetskravet i försäkringsrörelse

som diskuterats i avsnitt 4.4.3 4.4.5, och som gäller prissättningen av försäkringsprodukter dels i allmänhet, dels då konkurrensen på marknaden är bristfällig. Att försäkringstagama kan erhålla försäkringsskydd till rimliga priser och att försåkringsrörelsen, liksom andra verksamheter, bedrivs kostnadseffektivt är i högsta grad önskvärt. Dessa mål kan dock bättre tillgodoses andra sätt än genom en skälighetsprincip, som i flera avseenden har betydande nackdelar. Av större betydelse för effektiviteten är att konkurrensen marknaden fungerar väl. Större frihet i fråga om produktutfomming och prissättning parad med ökade krav på information och andra konkreta skyddsregler är enligt vår mening mera till gagn för konsumenten än vidmakthållandet av en vag och svårtillämpbar skälighetsprincip. I den mån ett bolag vid premiesättningen missbrukar en dominerande ställning, eller då flera bolag genom kartellbildning eller andra samarbetsformer skadar konkurrensen, kan åtgärder vidtas med stöd av allmän konkurrenslagstiftning. Dessa bedömningar gäller även den obligatoriska trafikförsäkringen. Följaktligen skall de bestämmelser i försäkringsrörelselagstiftningen som slår fast krav premie- och kostnadsskälighet utmönstras. Föreskrifterna i 7 kap. 4 § FRL får omformuleras och 19 kap. 5 § FRL och 2 § trafikförsäkringsförordningen kan upphävas. Några övergångsproblem torde inte uppstå om skälighetskravet slopas i dessa delar. De nya villkor som kan bli följden av en ny riskklassindelning och kostnadsfördelning får nämligen bara effekt nya avtal. Till följd av att gällande skälighetskrav upphävs bör de allmärma associationsrättsliga generalklausulerna i 8 kap. 15 § och 9 kap. 19 § FRL utvidgas så att de omfattar också delägare i ömsesidiga försäkringsbolag. Som nämnt har delägare i sådana bolag undantagits från de bestämmelsergrund Finansinspektionens övervakning av förhållandet mellan na av försäkringstagarna och försäkringsbolaget. Liksom i andra associationsformer bör naturligtvis även i fortsättningen gälla ett förbud mot att bereda någon otillbörliga fördelar till nackdel för andra delägare.

4.5 Behov av ett lagfäst krav på villkorsskälighet

Kravet i FRL att också andra villkor än premien skall vara skäliga tar i första hand sikte konsumentförsäkringsområdet. Det har ursprungligmotiverats med att bedömning kostnaden för försäkringen inte en en av är möjlig att göra utan att uppmärksamma villkoren i övrigt. Länge har villkorsskälighet kunnat hävdas under åberopanen bestämmelse om även de att den särskilda lagstiftningen om avtalsvillkor i konsumentförhålav landen inte varit tillämplig för försäkringsverksamhet. I den lagstiftninghar till främsta syfte att ta till vara konsumenternas intressen när en, som det gäller utformningen kontraktsvillkor, ges en generalklausul enligt av vilken näringsidkare på talan Konsumentombudsmannen kan förbjuen av das Marknadsdomstolen att i fortsättningen använda avtalsvillkor som av med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten. Försäkringsrörelse har inte heller omfattats av lagen 1984:292

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 131

om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Anledningen till att försäkringsverksamhet har undantagits från tillämpningsområdet för de lagarna har varit att villkorsgranskningen i sådan verksamhet har ett nära samband med Finansinspektionens centrala tillsynsfunktioner, dvs. kontrollen av att soliditets- och skälighetsprincipen efterlevs. Granskningen har inte ansetts kunna inskränkas till en prövning av om villkoren för viss försäken ring framstår som i och för sig skäliga utan hänsyn har ansetts böra tas till skälighetsprincipens mer långtgående krav." Det är självfallet väsentligt att andra försäkringsvillkor än premien är skäliga. Några motiv för att ha mer långtgående krav försäkringssidan än på andra områden är dock svåra att finna. Det finns därför knappast anledning att i försäkringsrörelselagstiftningen ha särskilda regler villom korsskälighet. Bestämmelserna i 19 kap. 6 § FRL bör följaktligen utgå och i stället bör den lagstiftning som gäller för andra avtal tillämplig vara också försäkringsavtalet. Inspektionens granskning avtalsvillkors av skälighet vid konsumentförsäkring har också skett i nära anslutning till principerna för den allmänna avtalsvillkorslagstiftningen. Ett upphävande av FRL:s krav på villkorsskälighet skall alltså inte tolkas att kraven som skäliga avtalsvillkor är mindre betydelsefulla än tidigare. nu Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1995 har också tilllämpningsomrádet för lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden utsträckts till att gälla även avtal om finansiella tjänster. Lagstiftningen är föranledd av EG-direktivet oskäliga villkor i konsumentavtal om 93/13/EEG. I förarbetena sägs bl.a. att det är angeläget att frågor om oskäliga avtalsvillkor får en likformig behandling på alla områden och att det utvecklas enhetlig praxis. Lagändringama innebar dock inte en att Finansinspektionens arbetsuppgifter förändrades, Konsumentverket men fick det ansvar och de befogenheter följer med Konsumentombudssom marmens uppgift att föra talan inför Marknadsdomstolen förbud. om Genom den nya lagstiftningen har sålunda även försäkringsvillkor på konsumentområdet underkastats allmän marknadsrättslig lagstiftning. En särreglering i försäkringsrörelselagstiftningen som syftar till att villkoren är skäliga för konsumentförsäkringar är då inte längre sig behövlig vare eller ändamålsenlig. Det skall framhållas att någon motsvarande ändring inte har gjorts i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Den lagen gäller inte heller i fortsättningen villkor i verksamhet står under Finansinspektionens som tillsyn. I enlighet med vår uppfattning att allmänna marknadsrättsliga bestämmelser bör tillämpas även på försäkringsområdet, vi att undananser tagsreglema för försäkringstjänser i lagen avtalsvillkor mellan näom ringsidkare bör upphävas. I denna del lämnar vi emellertid inte något lagförslag. En ändring av lagen avtalsvillkor mellan näringsidkare bör om genomföras först sedan det prövats om också villkor i finansiell annan

" Se prop. 1981/822180 s. ll7. s Se prop. 1994/95:17 s. 73 ff.

132 Skälighetskravet i försäkringsrörelse

verksamhet bör underkastas granskning av Konsumentombudsmannen/Konsumentverket. Vidare bör erinras att det särskilda kravet på villkorsskälighet fastslogs konsekvens kravet premie- och kostnadsskälighet. Med som en av hänsyn till de bedömningar som gjorts ovan om behovet av ett krav premie- och kostnadsskälighet faller också detta motiv för att i försäkringsrörelselagstiftningen ha en bestämmelse om villkorsskälighet. Det bör här dessutom noteras att avtalsrätten är inskränkt även genom allmän civilrättslig lagstiftning. Sålunda ger 36 § avtalslagen allmän dom-

stol vissa möjligheter att ingripa mot försäkringsvillkor.

Inte heller ett upphävande av kravet villkorsskälighet bör fordra nigra övergángslösningar. Frågan i vilken mån Finansinspektionen med stöd av andra regler om bör kunna ingripa mot försäkringsvillkor skall diskuteras i kapitel

4.6 Behov av ett lagfást krav på skaderegleringsskälighet

Det är naturligtvis av stor vikt för de skadelidande hur försäkringsbolasköter regleringen av skador. Det är först vid försäkringsfall som gen förmânema enligt försäkringsavtalet skall tas i anspråk, varvid den skadelidande ofta ställs inför åtskilliga frågor och problem. Fråga är nu om vissa regler i försäkringsrörelselagstiftningen bör tillgodose man genom försäkringstagarintresset vid skadehanteringen. Försäkringsbolagen får nämligen inta ett naturligt överläge i diskussioner med försäkringsanses tagama. Av betydelse för denna fråga är att det i lagstiftningen om försäkringsavtal ställs krav rör dels materiella normer för handläggning, dels som det praktiska tillvägagângssättet vid skaderegleringen. Det anses dessutom tillhöra god försäkringssed att bolagen skall behandla sina kunder på ett objektivt och korrekt sätt. Bestämmelser om skaderegleringsförfarandet försäkringsbolags avtalsvillkor. finns i resp. Försäkringsavtalslagens bestämmelser är visserligen få och riktar sig mot försäkringstagama än mot eventuella svagheter i försäkringssnarare

bolagens handläggning se 21-24 §§ den lagen. Konsumentförsäkringsla-

innehåller dock bestämmelser som i större omfattning än försäkringsgen avtalslagens är inriktade på försäkringbolagens skyldigheter vid skaderegleringen. I konsumentförsäkringslagen stadgas att försäkringsbolaget sedan det fått underrättelse försäkringsfall utan uppskov skall vidta de om åtgärder behövs för att skadan skall kunna regleras 37 §. Skadan som skall regleras skyndsamt och försäkringsbolagen skall självmant iaktta den ersättningsberättigades och annan skadelidandes behöriga intressen. Ikra-

49 Om 36 § avtalslagens tillämpning på försäkringsavtal se bl.a. Roos i Nordisk Försäkringstidskrift 1990 s. 118 ff, Kleineman i Juridisk tidskrift 1989/90 s. 103 ff och Bengtsson i Juridisk tidskrift 1992/93 s. 227 ff.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 133

vet på en korrekt skadereglering ligger att försäkringsbolaget skall vara verksamt för att de ersättningsberättigade utan onödigt krångel kommer till sin rätt. Eftersom det endast är "behöriga" intressen som skall tillgodoses måste bolaget också beakta försäkringstagarkollektivets intresse av att inte en enskild försäkrad gynnas obehörigt. Som ett led i en korrekt skadereglering anses det dessutom åligga försäkringsbolaget att lämna de skadelidande sådan information som behövs för att de skall kunna ta till sin rätt. Vidare föreskrivs att försäkringsersättningen i regel skall vara betalas ut inom en månad efter det att skadeanmälan har gjorts och behövlig utredning presenterats för bolaget 38 §. Flertalet av konsumentförsäkringslagens regler om skadereglering har tagits upp i förslaget till en ny försäkringsavtalslag och skall tillämpas vid såväl konsumentförsäkring som personförsäkring 8 resp. 17 kap. lagförslaget. För företagsförsäkringens del föreslås bestämmelserna bli dispositiva. l gällande och föreslagen civilrättslig lagstiftning finns alltså ett flertal bestämmelser som syftar till en korrekt och rättvis skadereglering. En särskild regel är därför knappast nödvändig i försäkringsrörelselagstiftningen. Inte heller nu regleras kravet på skälig skadebehandling i FRL, utan tillämpas med stöd av ett mer än 30 år gammalt uttalande av Lagrådet. Det skulle visserligen kunna hävdas att det bör förekomma en offentlig kontroll av att gällande regler om korrekt skadereglering efterlevs för att de skall bli effektiva. Det bör här framhållas att bestämmelserna om skadebehandling i lagstiftningen om försäkringsavtal har ansetts motiverade bl.a. mot bakgrund av deras betydelse som en utgångspunkt för inspektiotillsyn över skaderegleringen. Det har emellertid sagts att ämnet nens till sin natur är sådant att möjligheterna att genomföra rättslig kontroll är jämförelsevis små, och att i allt väsentligt kraven beror av försäkringsbo-

lagen själva.

Vidare är det från bolagssynpunkt av rent affärsmässiga skäl angeläget att skaderegleringen sköts korrekt. Ett bolag som reglerar skador på ett orättvist eller armars olämpligt sätt riskerar att tappa kundernas förtroende. Det har i en undersökning också visat sig att försäkringsbolagen inte tillämpar villkor mer generöst mot företagare än mot konsumenter. Det bör dessutom nämnas att branschen enats om ett antal självreglerande åtgärder inom skaderegleringsområdet. Sålunda har det antagits grundläggande principer för skadebehandling, vilka är gemensamma för bolagen, och vilka utgör en koncentrerad sammanställning av hur ett försäkringsbolag bör handlägga sina skadeärenden. Däri uppställs krav på bl.a. aktiv service, enkel och lättfattlig information, smidig handläggning med lyhördhet för kundens individuella förhållanden samt konsekvent, en-

Se prop. 1979/80:9 s. 85 foch l61 5 Se a. prop. s. 85. 5’ Se Hellner i Nordisk försäkringstidskrift 1975 s. 431. 5’ SeLindell-Fram: Roos, Generösavtalstillämpning, särskilt s. 37 och Lindell- i försäkringstidskrift 1986 28 ff; jfr dock Försäkringstidningen

Nårfdisk s.

s. .

134 Skälighetskravet i försäkringsrörelse

hetlig och rättvis skadereglering. Vidare skall försäkringstagaren ges den rätt som tillkommer honom, även om han inte själv har insikt om vad han

är berättigad till samt skall bolaget inte ge vika för påtryckningar.

Även andra omständigheter talar för att skaderegleringen sker korrekt och rättvist, bl.a. förekomsten av branschnämnder som syftar till en enhetlig behandling av skadefall. Nämnderna har till uppgift att avge rådgivande yttranden rörande bl.a. tolkning av försäkringsvillkor och beräkning av ersättning vid personskador i enskilda fall. Mot nämndernas sammansättning och den skriftliga proceduren har visserligen riktats kritik, eftersom denna inte anses innefatta någon garanti för att försäkringstagaalla synpunkter kommer till uttryck. Nämndyttrandena har sagts inte rens utgöra några opartiska tvistelösningsförslag som försäkringstagarna kan

godta utan närmare prövning. I senare tids utredningsarbete konstate-

dock att någon kritik inte kan riktas mot skadeprövningsnämndemas ras konfliktlösande verksamhet som sådan. Tvärtom anses det vara värdefullt att de skadelidande inte är hänvisade enbart till försäkringsbolagens egen bedömning i fall då en domstolsprövning av kostnadsskäl eller andra 0rsaker inte kommer i fråga. En särskild bestämmelse om skadereglering i lagstiftningen om försäkringsrörelse lär sammanfattningsvis knappast kunna motiveras i framtiden, och det gäller oavsett om försäkringstagaren är näringsidkare eller konsument. Ändamålet med sådan regel tillgodoses framgått på en som annat sätt. Inom ramen för bevakningen av sund försäkringsverksamhet kommer dock tillsynen också i fortsättningen att ta sikte bolagens organisation och rutiner för skadereglering. I enlighet med vad som gäller i jämförliga länder skall granskningen däremot inte omfatta enskilda skadeärenden. Detta ligger också i linje med senare tids tillsynspraxis i Sverige. Någon väsentlig ändring av den offentliga kontrollen över bolagens skadebehandling innebär därför inte våra förslag. Till denna fråga återkommer vi i kapitel

4.7 Sammanfattning

Inom ramen för skälighetsprincipen ryms tre olika typer av skälighetsdessa kravet premie- och kostnadsskälighet utgör till krav. Ett av - väsentlig del reglering av prissättningen och produktutformningen i en försäkringsverksamheten som enligt vår mening inte är ändamålsenlig och därtill leder till stora tillämpningsproblem för både bolagen och tillsom synsmyndigheten. Ett annat syfte som kravet på premie- och kostnadsskälighet avser att tillgodose, och som tar sikte att motverka skadliga ef-

Se vidare SOU 1986:8 s. 234 55 Se Heuman, Reklamationsnämnder och försäkringsnämnder, s. 25 med hänvisningar. 5‘ Se SOU 1995:33 s. 413 ff.

Skälighetskravet i försäkringsrörelse 135

fekter till följd av dominerande marknadspositioner eller kartellbildningar, tillvaratas genom allmän konkurrenslagstiftning. Följaktligen är det överflödigt att i FRL ha ett skälighetskrav för att komma tillrätta med sådana missförhållanden. Inte heller kan den sida kravet premie- och av kostnadsskälighet som tar sikte effektivitetsaspektema, och innesom bär att ett försäkringsbolag skall driva sin verksamhet med så låga kostnader som möjligt, anses fylla någon funktion. Det är självfallet önskvärt att försäkringsrörelsen, liksom andra verksamheter, bedrivs kostnadseffektivt, men detta kan knappast tillgodoses genom en särskild reglering. En sådan bestämmelse är användbar i tillsynen endast den granskande om myndigheten har särskilda kunskaper om vilka kostnader som är förenade med en ekonomiskt effektiv framställning av försäkringstjänster, vilket knappast är fallet. Av större betydelse för effektiviteten är att konkurrensen på marknaden fungerar väl. Vad gäller frågan om skälighet vid överskottens fördelning i livförsäkring kommer denna att behandlas närmare i ett särskilt kapitel, där också frågan om vinstutdelningsförbudet tas upp. Kravet skäliga avtalsvillkor syftar snarast till att ta tillvara konsumenternas intresse i utformningen av allmänna avtalsvillkor. Denna sida av skälighetsprincipen är viktig även i fortsättningen kravet bör men enligt vår mening inte hanteras i FRL, som i första hand är rörelseregleen ring. De skälighetsregler som gäller avtal andra områden bör kunna tillämpas även på försäkringssidan. Enligt ny lagstiftning skall också försäkringsvillkorsprövning på konsumentornrådet i fortsättningen ske enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Inte heller är en särskild bestämmelse i FRL om skälig skadereglering erforderlig. Att skaderegleringen sköts ett ändamålsenligt sätt är av stor betydelse för konsumenterna, sådana krav hör i likhet med men krav på allmänna avtalsvillkor -i första hand hemma i avtalslagstiftning. I gällande och föreslagen lagstiftning om försäkringsavtal föreskrivs också att skadebehandingen skall ske korrekt. Det kan i övrigt noteras att den nämndverksamhet som försäkringsbolagen bedriver på området bidrar till att skapa en enhetlig behandling av skadefall, och därigenom till att ge försäkringstagama ett övergripande skydd. Sammanfattningsvis föreslår vi att den gällande skälighetsprincipen i FRL upphävs. Skälighetsaspekter på premier och kostnader kan tillgodoses annat sätt och förslaget innebär i detta avseende främst att den nuvarande pris- och produktregleringen i försäkringsverksamheten slopas. Några sakliga ändringar av kraven villkorsskälighet och skälighet i skadebehandlingen innebär inte våra förslag. Sådana spörsmål regleras i fortsättningen helt genom annan lagstiftning. l vilken utsträckning Finansinspektionen skall utöva tillsyn över avtalsvillkor, skadereglering och konkurrensfrågor diskuteras i kapitel

5 överskott

Fördelning av i livförsäkringsrörelse

5.1 Inledning

Enligt nuvarande lagstiftning är svenska konventionella livförsäkringsbolag förhindrade att dela ut vinster till sina aktieägare eller garanter. Alla överskott som uppstår i livförsäkringsrörelsen skall i stället tillfalla försäkringstagama och fördelas skäligt dem emellan. Också i andra länder är det vanligt med regler som begränsar livförsäkringsbolagens möjligheter att förfoga över vinstmedlen. En så långtgående begränsning som ett förbud mot vinstutdelning gäller dock inte i något annat land inom EU. Enligt våra direktiv skall vi pröva om det med hänsyn till försäkringstagarnas intressen är möjligt att upphäva vinstutdelningsförbudet och den därmed följande skyldigheten att avsätta årsvinsten livförsäkringsrörelsen till en särskild fond återbäringsfonden som i princip får använ- - das endast för återbäring till försäkringstagama eller för förlusttäckning. Bakgrunden till uppdraget är de nackdelar som förbudet anses ha från konkurrenssynpunkt. I vårt uppdrag ingår vidare att undersöka förutsättningarna för att konventionell livförsäkring och livförsäkring med anknytning till värdepappersfonder, s.k. unit linked-försäkring eller fondförsäkring, skall kunna meddelas av samma försäkringsbolag. Det nuvarande kravet på att unit linked-försäkring skall bedrivas av särskilda fondförsäkringsbolag är en konsekvens av främst vinstutdelningsförbudet. Närmast skall i avsnitt 5.2 ges en bakgrund till det gällande förbudet mot vinstutdelning och de särskilda bestämmelserna om förlusttäckning som gäller för livförsäkringsföretag. I sammanhanget redogörs även för âterbäringssystemet samt det ansvar som följer av delägarskapet i ömsesidiga försäkringsbolag. Förhållandena i några andra europeiska länder behandlas i avsnitt 5.3. Därefter följer i avsnitt 5.4 våra överväganden och förslag. Våra förslag om fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse innebär inte oväsentliga ändringar jämfört med dagens ordning. Med hänsyn härtill kan de nya reglerna inte utan vidare införas för nuvarande konventionella livförsäkringsföretag. I avsnitt 5.5 diskuteras därför särskilt i vad mån och under vilka förutsättningar de nya verksamhetsvillkoren kan göras gällande för sådana bolag.

138 Fördelning av överskott i litförsäkringsrörelse

5.2 Nuvarande förhållanden

5.2.1 Vinstutdelning och förlusttäckning

För svenska konventionella livförsäkringsbolag gäller att vinst inte får delas till aktieägare eller 12 kap. 2 § första stycket FRL. Årsut garanter vinsten på livförsäkringsrörelsen skall i stället sättas av till en återbäringsfond, som är den enda överskottsfonden i livförsäkringsbolag 12 kap. 5 § FRL. Denna fond får i princip användas endast för återbäring till försäkringstagarna och för förlusttäckning 12 kap. 6 och 7 §§ FRL. Bestämmelserna om förlusttäckning innebär att en förlust livförsäkringsrörelsen i första hand skall täckas genom att återbäringsfonden för denna rörelse minskas. Meddelar livförsäkringsbolaget även sjuk- och olycksfallsförsäkring skall återbäringsfonden for sådan rörelse tas i anspråk i andra hand. På motsvarande sätt kan förlust i sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelsen täckas genom nedsättning av återbäringsfonden för livförsäkring. Först när de samlade överskottsmedlen är otillräckliga för att täcka förluster skall aktiekapitalet och i ömsesidiga försäkringsbo-

lag eventuellt kvarstående garantikapital utnyttjas Aktiekapitalet resp.

garantikapitalet i ett livförsäkringsbolag står alltså under mindre risk än återbäringsfonden. I praktiken har återbäringsfonden tagits i anspråk för förlusttäckning endast i mycket liten utsträckning. En bidragande orsak härtill är lagens krav Soliditet, som bl.a. innebär att premierna skall vara beräknade med sådana marginaler att det under normala omständigheter uppkommer överskott i livförsäkringsrörelsen. Det generella förbudet mot vinstutdelning i livförsäkringsbolag lagfåstes år 1982. Vid tidpunkten för införandet hade dock alla svenska livförsäk-

ringsbolag utom ett Återförsäkringsaktiebolaget Sverige i sina bo-

- lagsordningar redan tagit in förbud för bolagsstämman att besluta om utdelning vinstmedel till aktieägarna. Det var i sin tur en konsekvens av av skälighetsprincipen. Genom att drivande av livförsäkringsverksamhet utan delaktighet i vinsten för försäkringstagarna ansågs oförenligt med denna princip var det uppenbart att den årliga utdelningsrätten skulle begränsas

skulle in i bolagsordningen.‘ Eftersom Återför-

och föreskrift därom tas säkringsaktiebolaget Sverige ägdes av ett antal livförsäkringsbolag skulle den vinstutdelning som skedde i det bolaget ändå stanna inom livförsäkringsverksamheten. Förbudet överensstämde därmed väl med den praxis hade utbildats inom branschen som

Vissa begränsadeundantag från dessa krav ges emellertid. Ett är att ränta eventuellt garantikapital kan betalas. Vidare får bolagsstämman besluta om gåvor till allmännyttiga eller därmed jämförliga ändamål 12 kap. 11 § FRL. 1 Finansinspektionenkan dock medge att sådan fond minskas andra i fall när det finns särskilda skäl till det. 3 Se prop. l981/82:180 s. 267 ‘ Se 1948:50 s. 253 och 256 och prop. 1961:171 s. 192. prop. 5 Se prop. 1981/82:180 s. 262.

Fördelning överskott i lirförsäkringsrörelse 139 av

Bolagens benägenhet att i bolagsordningarna ta in bestämmelser varigenom aktieägamas rätt till utdelning starkt begränsades, påverkades sannolikt också av den socialiseringsdebatt som fördes under 1930- och 1940talen. Argumenteringen för förstatligande hela den privata försäkringsav rörelsen i kombination med de riktlinjer om väsentligt begränsad utdelning som följde av skälighetsprincipen gjorde att de i bolagsordningarna intagna utdelningsrestriktionema närmast framstod påtvingade. Vid som slutet av 1950-talet hade hos samtliga svenska livförsäkringsaktiebolag rätten till årlig utdelning i bolagsordningarna begränsats till högst fem procent av aktiekapitalet. Det kan noteras att de svenska försäkringsbolagen vid 1980-talets början inte hade något att erinra mot att vinstutdelningsförbudet infördes.7 Den nya bestämmelsen ansågs troligen som en naturlig konsekvens av den då gällande ordningen. Samtidigt skyddade förbudet de svenska livförsäkringsbolagen, som ännu inte blivit särskilt internationellt aktiva, mot utländsk konkurrens. Ett förbud mot vinstutdelning låg snarast i branschens eget intresse. Med principen att livförsäkringsverksamhet skall bedrivas helt för försäkringstagamas räkning sammanhänger även det förbud mot fondemission som gäller för livförsäkringsaktiebolag 4 kap. l § första stycket FRL.° Detta förbud lagfástes redan är 1948. Bl.a. som en följd av gällande vinstutdelningsförbud har i 2 § lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder uppställts ett förbud mot att förena fondförsäkringsrörelse med förannan säkringsrörelse än sådan som avser försäkring för premiebefrielse vid arbetsoförmåga. Av det stadgandet följer unit linked-försäkring inte att får meddelas av konventionella livförsäkringsbolag, utan endast särav skilda fondförsäkringsbolag. Motsvarande regler om begränsning av överskottens användning gäller inte för skadeförsäkringsbolag, försäkringsbolag som meddelar fondförsäkring, och inte heller för utländska försäkringsgivare som är verksamma i Sverige. För skadeförsäkringsbolagen tillämpas i stället bestämmelser om vinstutdelning och fondemission som svarar mot aktiebolagslagens regler därom. Angivna specialbestämmelser för konventionella livförsäkringsbolag har vidare inte några motsvarigheter i andra bolagsrättsliga författningar.

Några konsekvenser

Förbudet mot vinstutdelning har liksom kravet på premie- och kostnadsskälighet nackdelar från konkurrenssynpunkt. En allvarlig invändning mot

° Se SOU 1960:11 s. 257. 7Sebl.a. SvenskaFörsäkringsbolagsRiksförbunds remissyttrande över Ds E 1980:6. 8 Denna synpunkt har framförts bl.a. i Grip, Fondförsäkringsfrågan, s. 84. 9 Se prop. 1981/822180 s. 173, SOU 1946:34 s. 313 och prop. 1948:50 s. 296. ° Se prop. 1989/90:34 s. 42.

140 Fördelning överskott i liiförsäkringsrörelse av

vinstutdelningsförbudet är att det försvårar för konventionella livförsäkringsbolag att erhålla externt riskkapital. Om man inte kan erbjuda en tillfredsställande avkastning är det självklart svårt att attrahera nytt kapital, vilket innebär att incitamenten för nyetablering försvagas. De konventionella livförsäkringsbolag som har tillkommit under 1980- och l990-talen har alla endera bank eller andra försäkringsbolag bakom sig, vilka inen direkt kan göra vinster gemensam administration och finansförvaltgenom ning samt försäljning av näraliggande tjänster. Inte heller har någenom got utländskt livförsäkringsföretag startat dotterbolag i Sverige, även om detta förhållande kan bero också av andra orsaker, t.ex. de kostnader varit förenade med en etablering. som Genom skälighetsprincipen och vinstutdelningsförbudet begränsas vidalivförsäkringsbolagens möjligheter att konkurrera i fråga om premier re och produktutforrnning. Ett svenskt konventionellt livförsäkringsbolag kan till skillnad från sina utländska konkurrenter t.ex. inte meddela livförsäkringar utan rätt till återbäring. En följd gällande överskottsreglering är att företagsrisken i annan av konventionellt livförsäkringsbolag i praktiken alltid bärs av försäkett ringstagama, och det oavsett vilken associationsfonn företaget har. Förrisk mellan ägare och kunder är sålunda i livförsäkringsakdelningen av tiebolag väsentligt annorlunda än i andra aktiebolag. Endast i nystartade livförsäkringsbolag, där några överskott ännu inte har ackumulerats, bär aktieägarna reella risker.

5.2.2 Livförsäkringsbolagens âterbäringssystem

Utgångspunkten för de tekniker livförsäkringsbolagen tillämpar vid som fördelning överskott inom försäkringskollektivet är den s.k. kontribuav tionsmetoden. Denna metod, som är en följd av skälighetskravet, syftar till fördelning återbäring motsvarar den enskilda försäkringens en av som bidrag till bolagets samlade överskott. för kontributionsmetoden kan skilda fördelningstekniker Inom ramen tänkas. De återbäringssystem som tillämpas av svenska livförsäkringsbolag har emellertid kommit att följa en gemensam struktur. Kännetecknande för denna är bl.a. att försäkringstagama får del av överskotten först i samband med att utbetalning försäkringsersättningar aktualiseras. Då av tilldelas, dvs. garanteras, återbäring den enskilda försäkringen. Fram till tilldelningstidpunkten tjänar överskottsmedlen som konsolideringskapital och redovisas, som framgått, i återbäringsfonden. Som förberedelse för kommande tilldelning av återbäring görs med en hjälp återbäringsräntan preliminär fördelning en allokering av av en - överskott bland försäkringama. Denna fördelning utgör dock ingen garanför tilldelning återbäring i motsvarande mån. Trots det har en senare av återbäringsräntan kommit att bli ett av de viktigaste konkurrensmedlen i marknadsföringen individuella livförsäkringar. En anledning härtill är av de små möjligheterna för livförsäkringsbolagen att i likhet med företag med priser och produkter. Återbäpå andra näringsområden konkurrera

Fördelning av överskott i livf0’rsc‘1kringsr6relse 141

ringsräntan, som i och för sig är viktig för bolagens allokering, är dock mindre lämplig som konkurrensmedel. Genom att dess innebörd är svår att informera om leder marknadsföring därav lätt till missförstånd. l andra sammanhang, t.ex. vid inlåning i bank, anger en ränta den avkastning som garanteras fram till dess att räntesatsen ändras, vilket alltså inte är

fallet beträffande återbäringsräntan. Återbäringsräntan anger heller inte

den avkastning som försäkringstagarna kan förväntas få utöver utfästa förmåner. l återbäringsräntan innefattas den avkastning som redan garanavtalen. terats genom

Äterbäringen kan utgå i olika former. Den kan utbetalas kontant, an-

vändas för premiereducering eller för att utvidga försäkringsfönnånema, dvs. till köp av tilläggsförsäkring s.k. beloppshojning. Vidare kan tilldelning ske som ett tillägg till sparandet i försäkringen s.k. vinstsamling. Det viktigaste skälet till att svenska livförsäkringsföretag väntar med att tilldela återbäring till dess att utbetalning av avtalade försäkringsbelopp aktualiseras är att tilldelningen får konsekvenser för placeringsmöjlighetema. Om återbäring tilldelas måste nämligen avsättningar härför göras till försäkringstekniska skulder. Därmed blir också omfattningen större av de medel för vilka särskilda placeringsregler gäller. Fram till den l juli i år innebar placeringsbestämmelsema ett krav att huvuddelen av ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder skulle placeras i tillgångar som traditionellt har ansetts som särskilt säkra, främst statsobligationer. Sådana placeringar är visserligen säkra, men ger i allmänhet en låg värdetillväxt. Genom att senarelägga tilldelningen har livförsäkringsbolagen kunnat undgå dessa regler och i stället skaffa sig stora innehav av sådana tillgångar, bl.a. aktier, som tidigare inte var tillåtna för skuldtäckning. Detta har varit till fördel för försäkringstagama, som därigenom sett i ett långt perspektiv har fått en högre avkastning på sitt försäkringssparande än om alla överskottsmedel i stället hade placerats i obligationer. Emellertid har placeringskraven nu ändrats så att betydligt flera tillgångsslag kan användas för skuldtäckning. Skälen för en senareläggning av återbäringstilldelningen har därför väsentligt försvagats. En mer löpande tilldelning skulle också innebära en anpassning till internationella förhållanden. I de flesta andra europeiska länder gäller nämligen krav en

årlig tilldelning av återbäring till försäkringstagama se mera härom i av-

snitt 5.3. Viss betydelse för återbäringssystemens utformning kan även svårigheterna att erhålla externt riskkapital ha haft. För att åstadkomma en tillräcklig konsolidering har det inte funnits andra alternativ än att låta återbäringsmedlen vara tillgängliga för förlusttäckning. Härtill kommer att man från lagstiftarens sida traditionellt har lagt stor vikt vid kravet på betryggande soliditet, vilket på livförsäkringens området snarast blivit likty-

" En positiv återbäringsränta kan i själva verket, om den understiger den kalkylränta som används vid premieberäkningen, innebära att tidigare allokerad återbäring tas tillbaka.

142 Fördelning av överskott i liifärsäkringsrörelse

digt med att ett bolag inte skall kunna i konkurs. Ju mindre del av överskotten som löpande tilldelas försäkringstagama som återbäring, desto mindre är risken för obestånd. I figur 5.1 visas ett förenklat, s.k. tekniskt, bokslut i ett livförsäkrings-

företag. Detta bokslut fastställs internt i bolagen och används bl.a. för

att bestämma återbäringsräntans storlek. Som framgår av figuren motsvaras de totalt allokerade återbäringsmedlen både av realiserade överskott, redovisade i återbäringsfonden, och övervärden tillgångar. Återbäringssystemet tillgodoser sålunda att försäkringstagama får del av såväl direktavkastning som värdestegringar på tillgångar, oberoende av om värdetillväxten har realiserats eller ej.

Figur 5.1 Tekniskt bokslut i ett Iiiförsäkringsbolag

kollektivtkonsolideringskapltnl Övervården på Allokerad återbáring tillgångar utöver återbärings- Tomt °"d allokerad återbäring á å Återbáringsfond / / //

/ Försäkringstekniska skulder Tillgångar bl.a. premieboldörda vården reserv och tilldelad åter- // w / /

/4

,

I och med att återbäring inte tilldelas förrän vid försäkringsfall har återbäringsfonden kunna växa till en betydande omfattning och motsvarar för närvarande ca 40 procent av ett etablerat livförsäkringsbolags balansomslutning. Därmed är också faran för att aktiekapitalet skall behöva tas i anspråk för förluster, och sålunda risken för obestånd, ytterst liten. I ett internationellt perspektiv framstår de svenska livförsäkringsbolagen som mycket välkonsoliderade. Å andra sidan är de förmåner försäkringssom tagarna garanterats utöver ursprungligt utfästa belopp av relativt liten omfattning.

2 Förenklingen innebär att det av figuren inte framgår finansiella skulder, åretsresultat och eget kapital. Dessaposter har emellertid ringa betydelseför resonemangen här.

Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse 143

De försäkringstekniska avsättningarna utgörs av värdet på de bindande âtagandena, främst värdet av bolagets ansvarighet för löpande försäkringar. Skillnaden mellan tillgångarnas marknadsvärde och värdet på försäkringstekniska skulder jämte totalt allokerad âterbäring brukar benämnas kollektiv konsolidering. Är denna i figuren positiv, sägs konsosom ovan lideringsgraden högre än 100 procent. Är den däremot negativ vara uppges konsolideringsgraden vara lägre, t.ex. 95 procent, vilket är fallet om värdet av garanterade åtaganden och totalt allokerad âterbäring överstiger tillgångamas marknadsvärde.

5.2.3 Förlusttäckning och delägaransvar i ömsesidiga försäkringsbolag

För ömsesidiga försäkringsbolag ges i FRL vissa särskilda regler om förlusttäckning, vilka sammanhänger med den ömsesidiga verksamhetens form och syfte. Bestämmelserna har visserligen något olika innebörd beroende på vilken typ av försäkring det är fråga om. De skilda förlusttäckningsreglema för livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse vilar dock på samma grundsats, varför vi har valt att diskutera dem i ett sammanhang. För ömsesidiga livförsäkringsbolag innebär bestämmelserna att om förlusten på livförsäkringsrörelsen inte kunnat täckas genom ianspråktagande av âterbäringsfonden eller genom anlitande av eventuellt förekommande garantikapital, skall kvarstående förlust utjämnas genom nedsättning av bolagets ansvarighet för löpande försäkringar och tilldelad återbäring 12 kap. 8 § FRL. Om bolaget meddelar även annan försäkring än livförsäkring skall dock dessförinnan utnyttjas medel som avsatts till framtida förfogande inom sådan verksamhet. Nedsättningen skall verkställas ett sätt som är skäligt med hänsyn till förlustens orsak och andra omständigheter. För nedsättningen skall grunder upprättas. Nedsättning skall drabba alla försäkringstagare, således även áterförsäkringstagare. För annan försäkring än livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring som hänförs till skadeförsäkringsrörelsen, avgångsbidragsförsäkring och återförsäkring svarar delägarna, dvs. samtliga direktförsäkringstagare, personligen för bolagets förpliktelser utan begränsning eller med begränsning till visst belopp 1 kap. 7 § FRL. Bestämmelser om begränsning av personligt delägaransvar och i vilken ordning delägarna är personligen ansvariga skall upptas i bolagsordning 2 kap. 5 § första stycket 14 FRL. Delägarnas ansvar är dock subsidiärt. Ansvarigheten kan inträda endast då bolaget saknar tillgångar som kan användas för att täcka uppkommen förlust. Det personliga delägaransvaret består i att om bolagets verksamhet går med förlust, som inte kan täckas med användning av obeskattade reser-

Se härom SOU 1946:34 s. 92 f och 258 ff.

144 Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse

ver, fritt eget kapital och reservfonden, skall bolaget enligt reglerna i —- 13 kap. FRL göra uttaxering på dem som varit delägare i bolaget un- der någon del av det räkenskapsår under vilket förlusten har uppkommit. Förlust som inte kan täckas genom uttaxering skall utjämnas genom nedsättning av delägamas andel i den del av premiereserven som inte avser uk- eller livränta som tillhör skadeförsäkringsrörelsen. N edsättning skall också ske av försäkringsbeloppen liksom av ersättningsbelopp som belöper delägarna och svarar mot de försäkringsfall som inträffat under det räkenskapsår då förlusten har uppkommit. Om det finns garantikapital i rörelsen får uttaxering aldrig ske om förlusten inte överstiger garantikapitalet. Bestämmelserna om uttaxering innebär vidare bl.a. att om annat inte har bestämts uttaxering och nedsättning skall ske i förhållande till varje delägares premier som belöper det räkenskapsår under vilket förlusten uppkommit. Bestämmelser om personligt delägaransvar infördes redan år 1903. Dessa var helt i överensstämmelse med vad som vid tiden allmänt hade praktiserats genom bestämmelser i de ömsesidiga föreningarnas stadgar. Den särställning som livförsäkringen gavs beträffande den personliga ansvarigheten motiverades dels med att det inte som vid försäkring av egendom handlade om ersättning för inträffad förlust av egendom som till penningvärde kunde uppskattas åtminstone ungefärligt, utan om utbetalning godtyckligt fixerade belopp, dels med att försäkring av egendom av i regel förutsatte en viss grad av solvens hos försäkringstagaren, vilket däremot i fråga om livförsäkring, som närmast avsåg hopsamlandet av gjorda besparingar, inte behövde fallet. Det sedermera obligatorivara ska undantaget från personlig ansvarighet vid livförsäkring var ett resultat att i stort sett samtliga ömsesidiga försäkringsbolag bestämt att, såvitt av avsåg livförsäkring, endast bolagets förpliktelser skulle häfta för dess förbindelser. 5

5.3 Förhållanden i andra länder

Också i andra länder är det vanligt med regler om överskottens användning. De olika bestämmelserna skiljer sig dock i vissa avseenden väsentligt från varandra. I flera nationer utgår man, liksom i Sverige, från att försäkringstagama skall garanteras vissa delar av uppkomna överskott. I t.ex. Norge finns en lagregel som fastslår att överskott i livförsäkringsrörelsen skall tillkomma försäkringstagama om inte annat är bestämt i bolagsordningen. Antagande och ändring av bolagsordning skall godkännas tillsynsmyndigheten. Lagens utgångspunkt är sålunda att överskott av skall återföras till försäkringstagama och att fördelning härav till arman kräver offentligt godkärmande. Vidare föreskrivs i den norska tillsynsla-

Se NJA 1904 s. 49 Enligt 1903års lag var den personliga ansvarigheten fakultativ i livförsäkringsbolag. 5 Se SOU 1946:34 s. 241.

Fördelning överskott i liifärsäktingsrörelse 145 av

överskotten skall fördelas mellan försäkringstagarna i förhållande gen att till deras bidrag till uppkommet överskott. En form reglering är den förekommer i vissa utomnordiarman av som ska länder där procentsats, beräkningsforrnel eller på man genom en en annat sätt vad minst skall komma försäkringstagama till del. anger som Ett krav därpå kan intas i lag och, som i Frankrike, vara obligatoriskt. den finns i Tyskland och Ös- En liknande vinstutdelningsmodell är som terrike, där bolagen enligt tillsynsmyndighetens föreskrifter tillåts att dela endast viss andel uppkomna överskott till aktieägarna. l den ut en av franska lagstiftningen har olika gränser satts för delaktighet i överskott hänförliga till förvaltningen av försäkringstagarnas sparkapital och överskott till följd att betryggande antaganden om dödlighet och driftskostav nader använts. Den franska regleringen tar inte sikte på fördelningen försäkringstagama emellan, medan det enligt bestämmelserna i Tyskland och Österrike gäller krav på att försäkringstagarna behandlas ett rättvist

sätt då överskotten fördelas. Enligt gällande ordning i Danmark och Schweiz söker man med stöd ändamålsbestämmelser få till stånd en kontrollerad vinstutdelning. Unav der åberopande skälighets- eller rimlighetskrav kan tillsynsmyndigheav ingripa befarar att aktieägare eller garanter tillgodoses på ten om man försäkringstagamas bekostnad. Av dessa bestämmelser följer dessutom de överskott tillkommer försäkringstagarna skall fördelas dem att som deras bidrag till överskottet. Även i Finland har emellan i förhållande till uppställts ett skälighetskrav vid fördelning av överskott. I de länder där olika typer av regleringar ser till att försäkman genom ringstagama garanteras vissa andelar överskotten gäller vanligen krav av avsättningar i motsvarande mån skall göras till försäkringstekniska på att skulder. Livförsäkringsbolagen i Tyskland är t.ex. skyldiga att sätta av minst 90 de årliga överskotten till en särskild reserv, som inprocent av går i de försäkringstekniska skulderna, och som fâr användas endast för höja värdet försäkringsförmånerna. Motsvarande bestämmelser gälatt ler även i bl.a. Norge och Danmark. Som en följd av dessa krav utgör, framgår tabell 5.1, de försäkringstekniska skulderna vanligen en som av del balansomslutningen, ofta mellan 80 och 95 procent därav. I stor av Sverige, där återbäring regel inte tilldelas förrän vid försäkringsfall, som motsvarar de försäkringstekniska skulderna endast ca 60 procent av om-

slutningen. Av betydelse för de försäkringstekniska skuldernas omfattning är även livförsäkringsföretagens investeringar. I många länder där försäkringstavissa andelar överskotten har man av tradition, och gama garanteras av följd gällande placeringskrav, investerat stora delar av premiesom en av medlen i obligationer och andra räntebärande tillgångar. Så är fallet t.ex. i Danmark, där sedan länge har en väl utvecklad marknad för boman stadsobligationer. De stora innehaven räntebärande värdepapper har, av särskilt i tider med hög inflation, medfört en hög direktavkastning som i betydande omfattning omedelbart har tilldelats försäkringstagarna, varvid avsättningar till försäkringstekniska skulder har krävts. Därefter har ytterligare investeringar gjorts i räntebärande tillgångar, vilka i sin tur

146 Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse

inneburit ränteintäkter osv. I Storbritannien har man i flera avseenden följt tradition. Till en annan skillnad från i många andra europeiska länder ställs här inga krav om att en viss del av överskotten i livförsäkringsrörelsen skall tillkomma försäkringskollektivet. Sådana angelägenheter överlämnas bolagen själva att bestämma. Vissa avtal ger rätt till del av överskotten with profit, andra

inte non profit. Försäkringsföretagen får också avgöra överskottens för-

delning inom försäkringskollektivet.

Tabell 5.1 Färsäkringstekniska skulder i livférsdkringsbolag

Källa: Branschorganisationeni resp. land

Liksom i många andra avseenden bygger den brittiska regleringen offentlighet. Livförsäkringsbolagen är skyldiga att varje år informera allmänheten om sina beslut beträffande försäkringstagarnas delaktighet i överskotten. Den del av överskotten tillfaller försäkringstagama kalsom las bonus, och garanteras i samband med att de årliga besluten tillkännages bonus declaration. Utgångspunkten för ett bolags fördelningsbeslut är de överskott som bolagets ansvarige aktuarie fastställer utifrån sären skild värdering av den långsiktiga livförsäkringsrörelsen. Värderingen, som tar hänsyn till såväl finansiella som aktuariella aspekter, kan innebära att extra avsättningar till försäkringstekniska skulder aktualiseras. Så är t.ex. fallet om matchningen mellan tillgångar och skulder är otillfredsställande eller om mortalitetsutvecklingen bedöms för bosom ogynnsam laget. Sådana förstärkningar leder till att utrymmet för bonus minskar. Vid beräkning av för bonus tillgängliga överskott beaktas såvitt gäller av-

6 Regler för dennavärdering finns i The InsuranceCompaniesAccounts and Statements Regulations 1983. Extra avsättningar till följd av bristfällig matchning görs till en s.k. mismatch-reserve.

Fördelning överskott i liiçförsäkringsrörelse 147 av

kastningen i placeringsverksamheten endast realiserade överskott. I den mån bonusen inte utbetalas direkt görs avsättning till försäkringstekniska skulder. Samtliga transaktioner rörande bonusen framgår av försäkringsföretagets resultaträkning. Det är sålunda inte den i bolaget redoförsäkringstagama får del av. Beteckningen för bovisade vinsten som nusberättigade livförsäkringar, dvs. "with profit"-avtalen, kan mot bak-

grund härav framstå som något missvisande. En begränsning i försäkringsbolagens frihet gäller dock, nämligen om bolag skulle vilja sänka försäkringskollektivets andel i överskotten i ett förhållande till föregående år. Då krävs tillsynsmyndighetens tillstånd om sänkningen överstiger halv procentenhet. Ett bolag som ett år låtit en överskotten enligt den särskilda värderingen tillfalla t.ex. 95 procent av försäkringstagama måste i princip ge försäkringstagarna minst 94,5 proåret därpå. På så vis försäkringstagarnas rimliga förväntningar cent anses del i överskottsmedlen tillgodosedda reasonable expectations. Då en sänkning medges fordras normalt att varje försäkringstagare informeras

därom skriftligen. Hur de överskott tillfaller försäkringskollektivet fördelas mellan som enskilda försäkringar bestäms den fördelningsprincip som försäkringsav givaren tillämpar. Vanligen sker årlig tilldelning av bonus på individuen ella försäkringar. Tillämpar bolaget kontributionsmetod får enskilda en försäkringar bonus i förhållande till deras bidrag till överskottet. resp. Under uniformt system är omfattningen densamma för alla avtal, oavett när premierna har inbetalats. Avsättning för bonus kan också ske till sett särskild fond, inledningsvis är ofördelad, och som först senare en som fördelas bland enskilda försäkringar. Bonusen kan utgå i olika former. Det vanliga är att den används för en utvidgning försäkringsförmånen, varvid utbetalning sker samtidigt med av och under förutsättningar utbetalning av ursprungligt garantesamma som rade försäkringsbelopp. Denna typ av bonus kallas "reversionary bonus". Bonusen kan också utbetalas kontant, vilket dock inte är särskilt vanligt,

eller användas för premiereducering. En del de årliga överskotten tillkommer försäkringarna i form av av s.k. terminal bonus, vilken utgår och utbetalas först vid försäkringstidens slut och ibland vid försäkringsfall. För ett enskilt räkenskapsår är denna bonus sålunda aktuell endast för begränsad del av försäkringstyp av en beståndet. "Terminal bonus" utbetalas vanligen inte vid förtida armulla-

tion återköp. I praktiken är utbetalning "terminal bonus" en metod för att låta förav säkringskollektivet få del även värdestegringar som ännu inte har reaav liserats. Sådana överskott är visserligen i princip inte tillgängliga för bo-

Jfr den ordning tillämpas i svenska livförsäkringsbolag och som innebär att som nu vinsten i bolaget till återbäringsfonden. Av bolagets resultaträkning framgår sätts av dänned varken utbetalning återbäring till försäkringstagaren eller avsättning till av återbäringsfond. ° Ett liknande system tillämpas även i Danmark, där den ofördelade fonden benämns bonusudjazvningshenszzttelse. För närmare beskrivning av det danska bonusfördelen ningssystemet, se t.ex. SOU 1993:108 s. 101

148 Fördelning av överskott i litförsäkringsrörelse

nus, men med ett tillräckligt kontantflöde är, liksom i Sverige, utbetalen ning i motsvarande mån möjlig utan att tillgångar särskilt behöver säljas härför. Utbetalning aktualiseras normalt endast för liten del kolen av lektivet. Av de belopp som totalt utbetalas på försäkring utgörs ofta en mellan 25 och 50 procent av "terminal bonus". Den förhållandevis stora omfattningen sammanhänger med att de brittiska livförsäkringsföretagen till stor del placerar premiemedlen i aktier och fastigheter. Det är inte ovanligt att ett livförsäkringsbolags placeringsportfölj till 75-80 procent består av sådana tillgångar. Därmed är direktavkastning och löpande avsättningar för bonus av mindre betydelse här än i många andra europeiska länder, men i gengäld har stora reserver med orealiserade överskott kimnat byggas upp. Förhållandet innebär att de försäkringstekniska skuldernas andel av balansomslutningen i brittiska livförsäkringsbolag är av mindre omfattning än på många andra håll, vilket framgår tabellen av ovan. balansräkningen motsvaras "terminal bonus huvudsakligen värav en deregleringsreserv, s.k. investment utvisande skillnaden mellan reserv, tillgångarnas marknadsvärde och anskaffningsvärde. Reserven är, trots att den inte utgör en försäkringsteknisk skuld, endast i begränsad utsträckning tillgänglig för aktieägarna. Det beror dels på att orealiserade överskott inte är utdelningsbara, dels på den nämnda skyddsregeln om att försäkringstagamas andel i överskotten i förhållande till föregående år inte utan godkännande får sänkas med mer än en halv procentenhet. När övervärden realiseras tas de upp som intäkt i resultaträkningen, och i den mån sådana intäkter inte utjämnas av kostnader, tillfaller större delen härav automatiskt försäkringstagarna. För många ömsesidiga livförsäkringsbolag utgör värderegleringsreserven i praktiken den enda explicita redovisningspost kan inräknas i som kapitalbasen. I sådana bolag synes sålunda merparten realiserade överav skott omedelbart sättas av för bonus. Några upplysningar om "terminal bonus" lämnas inte till enskilda försäkringstagare under försäkringstiden. Sådan information däremot i ges bolagets årliga "bonus declaration" och då de belopp anger som garanteras om utbetalning aktualiseras före nästa offentliggörande. Detta besked binder inte bolaget för framtiden, utan det kan året därpå ange en annan nivå. "Terminal bonus" anges som regel i procent tidigare upplupen av bonus, främst reversionary bonus". De årliga besluten om bonus utgör en viktig konkurrensfaktor den brittiska marknaden. På varje livförsäkringsbolag vilar att erbjuen press da högsta möjliga bonus. Denna press har i vissa fall lett fram till så stora avsättningar för bonus att bolaget fått problem med att upprätthålla en god matchning. Bl.a. för att komma ifrån sådana svårigheter har under senare år många bolag övergått från det traditionella bonussystemet till ett system kallat "unitised with profit", där bonusen i stället för att avse nominella belopp knyts till värdet en viss tillgångsmassa i bolaget.

Fördelning överskott i livförsäkringsrörelse 149 av

5.4 överväganden och förslag

5.4.1 Inledning

Som framgått det föregående har det i många europeiska länder ansetts av lagstiftarens uppgift till försäkringstagarna får en rimlig vara att se att rättvis avkastning insatta medel. Det gäller i förhållande till såväl och aktieägarna jämfört med andra grupper eller generationer av försäksom ringstagare. Vanligen tillgodoses kraven skälighetsregler eller begenom stämmelser hur stora andelar överskotten som minst skall som anger av komma försäkringskollektivet till del, ibland i kombination med begränsningar rörande vinstutdelningen. Denna regleringssyn har sedan länge

präglat den svenska lagstiftningen på området. andra håll begränsar regleringen till åtgärder som främst tar sik- På man genomlysning och offentlighet bolagens agerande. En detaljerad te på av kontroll hur överskotten fördelas till nackdel för försäkav anses vara ringstagarna, eftersom sådan reglering begränsar konkurrensen. Till en regleringsyn ansluter sig bland de europeiska länderna i första denna Irland, Nederländerna och Storbritannien. Också i Kanada och i hand delstater bygger lagstiftningen på motsvarande princimånga av USA:s Storbritarmien regleringen framgått sikte offentlighet av per. I tar som bolagens beslut överskottsfördelningen och på förändringar i enskilda om bolags fördelningspolitik. vilken utgångspunkt ligger till grund för ett lands lagstift- Oavsett som ning erhåller försäkringstagarna vanligen mellan 90 och 95 procent av överskotten i livförsäkringsverksarnheten. Detta ger emellertid inte en fullständig bild den avkastning försäkringstagarna i praktiken får av som på inbetalda premiemedel. Avkastningens storlek är t.ex. i hög grad beroinvesteringar försäkringsgivaren gör, varvid placeringsreglerende av de utformning är betydelse. De överskott som försäkringstagarna nas av stor kan dessutom definieras på olika sätt i skilda länder. Det är infår del av de försäkrade, liksom i Storbritannien och Sverige, får te på alla håll som orealiserade värdestegringar bolagens tillgångar. En reglering del av tillser försäkringstagarna erhåller vissa andelar av överskotten utsom att sålunda ingen garanti för god avkastning försäkringssparandet. gör en

5.4.2 Behov regler för överskottens fördelning

av

Enligt vår mening är det inte befogat att offentlig reglering se till genom försäkringstagarna vissa andelar överskotten i livförsäkatt garanteras av ringsverksarnheten eller överskotten fördelas enligt någon särskild meatt försäkringstagamas inbördes. En sådan reglering leder till tod mellan onödiga inskränkningar i livförsäkringsbolagens möjligheter att erbjuda produkter till de enskilda konsumenternas behov. Det nasom anpassas och förutsättningarna för delaktighet i överskott -likturliga är att rätten andra förhållanden mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren som i de enskilda avtalen. En reglering överskottens fördelning regleras av -

150 Fördelning överskott i liiförsäkringsrärelse av

ter sig dessutom främmande mot bakgrund den allt större vikt av som konkurrensfrâgoma kommit att få under det decenniet, inte bara senaste i Sverige, utan i flertalet västeuropeiska länder.

Enligt nuvarande ordning används som framgått begreppet "återbäring" för att beteckna de överskott försäkringstagama får del Emellersom av. tid används "âterbäring" som benämning både för överskott som garanterats försäkringstagama, dvs. tilldelad återbäring, och för överskottsmedel

som utgör riskkapital i bolaget, dvs. allokerad återbäring, och alltså som ännu inte har utfásts. Vidare har den s.k. återbäringsräntan innebörd en som lätt kan misstolkas. För att klargöra skillnaden mellan garanterade förmåner och riskkapital vi att terminologi bör införas pá anser en ny området. I nära anslutning till internationellt nyttjade begrepp föreslår vi att "bonus " används som benämning på överskottsmedel har tillgodosom förts försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund förav säkringsavtal.

Om man inte genom offentlig reglering garanterar försäkringstagama vissa överskott i livförsäkringsverksamheten finns det heller ingen anledning att behålla det nuvarande förbudet mot vinstutdelning i konventionell

livförsäkring. Ett upphävande förbudet förutsätter emellertid av att man samtidigt tillser att aktiekapitalet blir ett riskbärande kapital i alla konven-

tionella livförsäkringsaktiebolag och inte, bara i nystartade bosom nu, lag. Med möjligheter till vinstutdelning till aktieägare är det inte rimligt att försäkringstagarna bär företagsrisken i livförsäkringsverksamheten. Av betydelse här är bl.a. kraven på försäkringstekniska avsättningar. De överskott som försäkringstagama har förväntningar till följd om att av avtalen bör inte vara tillgängliga för förlusttäckning eller utdelning av vinst till aktieägare. För vinstutdelning i livförsäkringsbolag bör så långt

möjligt gälla allmänna bolagsrättsliga regler. Även det nuvarande kravet på att konventionella livförsäkringar och

unit linked-försäkringar skall meddelas skilda bolag kan slopas. Ett av av de bärande skälen för att uppställa en regel separation fondförsäkom av ringsrörelse från konventionell livförsäkringsrörelse fondförsäkvar att ringsbolag skulle ha möjlighet att dela vinst till aktieägare. Även vissa ut andra särregler åberopades för fondförsäkringsrörelse, främst placeringsreglema. Eftersom det nyligen har införts placeringsregler nya som

omfattar alla försäkringsbolag, dvs. även fondförsäkringsbolag, har även

detta argument för separationsregeln förlorat i betydelse. Ett krav om att konventionell livförsäkring och fondförsäkring skall meddelas skilda av bolag förekommer heller inte i andra länder.

° Se prop. 1989/90:34 s. 42.

1995:87 Fördelning överskott i livförsäkringsrörelse 151 SOU av

5.4.3 Försäkringstagarens rätt till bonus

Allmänna utgångspunkter

Försäkringsbolagen bör enligt vår uppfattning ha frihet att komma övermed sina kunder villkoren för erhållande av bonus. På så vis skaens om förutsättningar för ett brett produktutbud och en effektiv konkurrens. pas Försäkringsavtal med olika rätt till delaktighet i överskotten bör kunna erbjudas. Det kan i vissa fall naturligt med sådana skillnader, t.ex. anses då den garanterade avkastningen på sparandet i försäkringen skiljer sig

åt. Det väsentliga från skyddssynpunkt är att principerna för erhållande av bonus framgår avtalsvillkoren och att rätten därtill inte ensidigt kan av försäkringsgivaren till försäkringstagarens nackdel. Försäkändras av ringstagaren har med hänsyn till avtalens ofta långsiktiga natur som regel endast små möjligheter att i förtid få ut sparade medel eller att byta någon anledning skulle missnöjd. Även försäkringsgivare om han av vara då rätt till bonus saknas bör detta framgå av villkoren. en

Bonusens beräkning

Med hänsyn till att bonusen utgör förmån som är betingad av att det en uppkommer överskott i livförsäkringsverksamheten är det naturligt att det avtalsvillkoren framgår vilka överskott avses. Här är olika alterav som nativ möjliga och bolagen bör kunna tillämpa skilda utgångspunkter. Det väsentliga är att den enskilde försäkringstagaren får veta vilka överskott ligger till grund för den bonus han kan förväntas få på sin försom som säkring. Mot bakgrund härav bör ett krav gälla om att sådana uppgifter

skall intas i avtalsvillkoren. De överskott uppkommer i livförsäkringsverksamheten brukar besom räkningsmässigt hänföras till tre olika källor nämligen den finansiella, den aktuariella den administrativa verksamheten. resp. Ett alternativ är att vid fastställandet av bonus beräkningsmässigt utgå ifrån resultat är kombination den finansiella och den aktuaett som en av riella rörelsen, inte den administrativa verksamheten. Ett överskott men i kapitalförvaltningen kan därvid utjämna ett underskott orsakat av en utveckling av mortaliteten eller vice versa. Denna metod är utogynnsam gångspunkten för de bonussystem tillämpas i bl.a. Storbritannien, som där framgått bolagets ansvarige aktuarie fyller en viktig funktion vid som årliga värderingen försäkringsåtagandena och fastställandet av för den av bonus tillgängliga överskott. Ett alternativ är att bonusens omfattning bestäms mot bakgrund annat överskott hänförliga till endast verksamheterna i bolaget, t.ex. av en av den finansiella. Vi har inte funnit det nödvändigt eller meningsfullt att ställa krav angivande procentsatser vissa miniminibolagen att t.ex. genom av uppge våer för försäkringstagamas delaktighet i överskott. Ett enskilt bolag bör

152 Fördelning av överskott i liifärsäkringsrörelse

också kunna tillämpa olika utgångspunkter för beräkning bonus för av skilda avtal.

Bonusens fördelning

Av betydelse för de försäkrade är vidare vilka metoder försäkringsgivaren tillämpar vid fördelning av överskott mellan olika generationer försäkav ringstagare. En variant är att man, liksom nu, tillämpar en kontributionsmetod, varvid enskilda försäkringar erhåller bonus i förhållande till deras bidrag till överskotten. Även andra metoder dock är tänkbara, t.ex. sådana där bonusens omfattning är densamma för alla avtal oberoende när av prernieinbetalningar har skett. Enligt vår mening finns det, som redan påpekats, ingen anledning att genom offentlig reglering föreskriva att fördelningen skall ske enligt någon viss metod. Det är dock angeläget att de principer ett enskilt som bolag tillämpar vid fördelningen är tydliga och fastställda i förväg och att de inte kan ändras i efterhand. Om sådana riktlinjer är skapas utvaga rymme för förändringar som de försäkrade, t.ex. med hänsyn till utbildad praxis, inte har anledning att förvänta sig. En sådan situation inträffade för några år sedan då konkurrensen om nytecknade försäkringar skärptes, varvid flera försäkringsbolag gav väsentligt högre återbäring på nya prernier än som svarade mot den avkastning kunde erhållas på sådana som inbetalningar. Konsekvensen blev att nytecknade försäkringar fick del av medel som hörde till äldre bestånd. Emellertid kunde Finansinspektionen vid det tillfället ingripa med stöd skälighetsprincipen, då av som var utgångspunkten för fördelningen. Enligt denna princip skall, framgått, som en kontributionsmetod tillämpas.

Förändringar i bonusens omfattning

Som framgått har i Storbritannien införts en regel som ger tillsynsmyndigheten möjlighet att ingripa om ett försäkringsbolag väsentligt sänker försäkringskollektivets andel av överskotten i förhållande till föregående år. Sådana beslut anses nämligen rubba de berättigade förväntningar om bonus som försäkringstagarna har med hänsyn till tidigare fattade beslut reasonable expectations. sänkningar på än halv procentenhet mer en godtas i princip endast om särskilda skäl föreligger, aktieägarna t.ex. om tidigare skjutit till medel de önskar återbetalda. som Också här är en motsvarande möjlighet till ingripande från Finansinspektionens sida angelägen. Ett försäkringsbolag bör inte väsentligt kunna sänka bonusens andel i överskotten i förhållande till föregående räkenskapsår. Vi har dock inte funnit det nödvändigt att precisera detta krav genom angivande av vissa procentsatser. Av betydelse i sammanhanget är att enskilda bolag kan komma att utveckla en praxis som innebär att försäkringstagama får högre bonus än vad bolaget har förbundit sig till enligt avtalen. Om sådan praxis tillen

Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse 153

lämpas under lång tid skapas bland såväl gamla som nya försäkringstagasannolikt förväntningar om att denna skall gälla även i fortsättningen. re Nytillkommande försäkringstagare kan med hänsyn härtill anse det mindre nödvändigt att ingå avtal som garanterar dem en hög bonus. Ett bolag är dock i regel oförhindrat att ändra sin praxis, så att en stor del av överskotten i stället går till aktieägarna. Enligt allmänna avtalsrättsliga bestämmelser gäller nämligen att en generös avtalstillämpning inte annat än i mycket speciella undantagsfall leder till att avtalet ges ett nytt innehåll. En ändring praxis till de försäkrades nackdel skulle visserligen av knappast i ägarnas långsiktiga intresse eftersom såväl nyteckning vara löpande premieinbetalningar med all sarmolikhet skulle påverkas nesom gativt. Inte desto mindre kan en aktieägare som t.ex. tillfälligt råkat i en likviditetskris tänkas agera på detta sätt. Avsikten med ingripandemöjligheten är inte att ett bolag som under en begränsad tid att högre bonus än normalt skall bli bunden av avser ge denna nivå i fortsättningen. Förutsatt att den tillfälliga avvikelsen klargörs för de försäkrade på förhand kan en sänkning till "nomtal" nivå knappast överraskande. Det är heller inte meningen att försämringar i anses som försäkringskollektivets andel av överskotten helt skall förhindras. Försärnringar i förhållande till etablerad praxis skall dock kunna ske endast stegvis och bara under förutsättning att de nivåer som eventuellt angetts i avtalen inte underskrids. Därmed kan också förhindras att aktieägare kortsiktigt ett för de försäkrade oförmånligt sätt. Det är angeläget agerar att eventuella försämringar skriftligen meddelas de enskilda försäkringsta- Informationskraven får tillgodoses genom de myndighetsföreskrifgama. ter rörande bl.a. bonus som Finansinspektionen skall utforma som en följd EG:s infomiationskrav. Sådana föreskrifter har nyligen utfärdats av FFFS 1995:30, och dessa bör nu anpassas till de berörda kraven.

Bonusens form

Av villkoren bör även framgå i vilken form bonusen skall utgå och om försäkringstagaren har rätt att välja arman form. Här kan liksom senare gäller beträffande återbäring olika alternativ tänkas. Bonusen bör kunnu utbetalas kontant, användas för premiereducering eller för utvidgning na försäkringsförmånerna, dvs. köp tilläggsförsäkring s.k. beloppsav av höjning. Den bör också kunna utgå i form av ett tillägg till sparandet i försäkringen s.k. vinstsamling. Ingenting bör hindra att bonus ges i form andelar en särskild förmögenhetsmassa, t.ex. en värdepapav av persfond. En sådan metod innebär att försäkringstagama liksom vid unit linked-försäkring bär de finansiella risker som är förenade med tillgångi fonden. Alternativt kan andelama avse i försäkringsbolaget avskilarna da tillgångar, dvs. en intern fond.

2 Se härom bl.a. Adlercreutz, Avtalsrätt II, 3 uppl. s. 87.

154 Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse

Information

Det är angeläget att avtalsvillkoren rörande bonusen formuleras så de att är lätta att förstå för enskilda konsumenter. Omfångsrika och detaljerade villkor, t.ex. med matematiska formler för beräkning de överskott av som försäkringstagama skall få del bör undvikas. Tillsynsmyndigheten bör av, kunna ingripa om villkoren utformas så att de blir svåra att tyda för enskilda försäkringstagare. Också dessa krav bör kunna tillgodoses genom de berörda myndighetsföreskriftema om information.

5.4.4 Bonusens behandling i redovisningen

Mot bakgrund av de utgångspunkter för beräkning bonus ett av som enskilt bolag tillämpar skall varje år fattas beslut bonusens omfattning. om Dessa beslut ligger i sin tur till grund för de avsättningar skall göras som till försäkringstekniska skulder och för kontant utbetalning bonus. Att av bonusen kostnadsförs i företagets resultaträkning är naturligt med hänsyn till att bonusen utgör en avtalsförpliktelse. Med möjligheter till vinstutdelning är det dessutom angeläget att årets resultat inte innefattar överskott som de försäkrade har förväntningar om att få till följd ingångna avtal. av Vid fastställandet av för bonus tillgängliga överskott skall såvitt gäller placeringsverksamheten endast realiserade överskott beaktas. Det är viktigt, inte minst från konkurrenssynpunkt, att de årliga besluten om bonusens omfattning är tillgängliga för allmänheten och att de är jämförbara bolagen emellan. För att tillgodose sådana synpunkter bör, liksom i Storbritarmien, gälla ett krav på offentliggörande. En jämförelse av skilda bolags beslut underlättas om bonusen anges t.ex. i procent av tidigare garanterade förmåner. Som redan påpekats bör sänkningar i förhållande till föregående räkenskapsår skriftligen meddelas enskilda försäkringstagare. Det bör i sammanhanget tilläggas att avsättning för bonus inte kan ske till en särskild fond, som i likhet med nuvarande återbäringsfond, kan tas i anspråk för förlusttäckning i livförsäkringsrörelsen. Sådana avsättningar förutsätter nämligen att livförsäkringsbolagen kan avtala med försäkringstagarna om att bonus skall utgå i form av ett riskkapital som då kärmetecknas av att det inte går att omsätta och heller inte är förenat med någon rösträtt. Riskkapitalformer av detta slag är emellertid generellt förbjudna enligt svensk lag. Ett allmänt aktiebolag kan t.ex. inte erhålla riskkapital genom att erbjuda allmänheten aktier utan röstvärde. Några skäl att för livförsäkringsverksamhetens del frångä de principer allsom

" Det bör noterasatt det inte råder någonmotsättning mellan det faktum enskild att en försäkring kan vara berättigad till en bonusmotsvarandetotalavkastningen iden finansiella verksamhetenoch det förhållandet att man ide årliga räkenskapemautgår ifrån realiseradeöverskott. Med ett tillräckligt kontantflöde är det, som framgått, möjligt för bolagen att utbetala en extra bonus som svarar mot orealiserade värdestegringar på tillgångarna utan att för den skull realisera värdetillväxten.

Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse 155

mänt gäller företags kapitalanskaffning föreligger enligt vår mening inte. Inte heller i andra länder kan medel avsatta för bonus användas för att täcka förluster i rörelsen.

5.4.5 Redovisning av övervärden tillgångar

För att försäkringstagamas anspråk på bonus skall vara väl skyddade är det angeläget att orealiserade värdestegringar tillgångar inte kan bli föremål för vinstutdelning eller motsvarande dispositioner. Övervärdena bör när de realiseras tas upp som intäkt i resultaträkningen och ingå i de - överskott ligger till grund för de årliga besluten om bonusens omfattsom ning. Om så inte sker utan transaktionerna i stället enbart leder till en omföring från värderegleringsreserv till fritt eget kapital utsätts försäken ringskollektivet för risken att aktieägarna som vinst delar ut överskott enligt avtal skall utgöra bonus. En sådan situation, som skulle kunna som aktualiseras bolaget väljer att värdera sina placeringstillgångar utifrån om verkligt värde, är från skyddssynpunkt oacceptabel. Det är angeläget att redovisningsreglema är utformade sådant sätt att inte behöver bestämmelser som begränsar vinstutdelningen i livman försäkringsbolagen eller som tvingar sådana bolag att i redovisningen värdera sina placeringstillgångar till anskaffningsvärde. Enligt regeringens lagrådsremiss Års- och koncernredovisning skall om ett bolag väljer att värdera sina placeringstillgångar utifrån verkligt som värde sätta mellanskillnaden till följd att bokfört värde överstiger av av anskaffningsvärde till värderegleringsreserv en s.k Fond för orealien serade vinster. Avsättning till sådan fond skall enligt remissen ske som disposition av årets resultat och i skadeförsäkringsbolag tas upp som en bundet eget kapital. I livförsäkringsföretag skall övervärdena redovisas på motsvarande sätt fonden i stället tar upp som återbäringsmedel, men vilket är följd av nuvarande vinstutdelningsförbud. en Enligt vår mening bör förändringar i övervärdena i ett konventionellt livförsäkringsbolag i stället redovisas som en avsättning i bolagets resultaträkning, sätt en bokslutsdisposition, och orealiserade samma som överskott sålunda exkluderas från årets resultat. En sådan ordning är befogad med hänsyn till att övervärdena i praktiken är ofördelade mellan dem år ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal och bolasom gets ägare. Det är först när övervärdena har realiserats och avsättningar för bonus har skett vet i vilken utsträckning värdestegringama som man disponibel vinst i bolaget. Det är sålunda inte korrekt att låta utgör en orealiserade värdestegringar ingå i årets resultat. Då medlen är ofördelade bör värderegleringsreserven vidare redovisas som en särskild post, varken utgör försäkringsteknisk skuld eller eget kapital. För att marsom kera att fonden inte utgörs av vinstmedel bör dess benämning ändras till Fond för orealiserade överskott. Som redan påpekats är det angeläget att redovisningsreglema i övrigt utformas så att en realiserad värdestegring tas intäkt i resultaträkningen och ingår i de överskott som ligger upp som till grund för de årliga besluten bonusens omfattning. Dessa synpunkom

156 Fördelning av överskott i litförsäkringsrörelse

ter får tillgodoses vid utformningen redovisningsregler. av nya I bolag som inte meddelar försäkringar med rätt till del överskotten, av t.ex. skadeförsäkringsbolag och fondförsäkringsbolag, kan värderegrena leringsreserven, så som har föreslagits i remissen, bundet tas upp som eget kapital. Nedan ges ett exempel på hur orealiserade och realiserade överskott på tillgångar bör påverka ett konventionellt livförsäkringsbolags resultaträkning. Även förändringar i balanspostema Fond för orealiserade överskott resp. Eget kapital anges. I den förenklade resultaträkningen redovisas orealiserade överskott som en bokslutsdisposition. Emellertid kan det finnas flera metoder som tillgodoser att avsättning till Fond för orealiserade överskott inte sker som en disposition årets resultat. Den nämnare av utformningen av redovisningsreglema fâr ske i samband med departementsbehandlingen av våra förslag.

Resultaträkning exempel

år l år 2 Realiseratresultat före avsättningarför bonus

Eget kapital:

Aktiekapital 100 100 - Balanseradvinst eller förlust 0 100 - - Arets resultat 100 10 200 2l0

Utgångspunkten i exemplet är att försäkringsavtalen berättigar till bonus motsvarande minst 50 procent av ett sammanvägt resultat i den finansiella och den aktuariella rörelsen. År 1 uppgår detta resultat till 200, varför ett belopp motsvarande 100 sätts till försäkringstekniska skulav der. Någon kontant utbetalning av bonus antas inte ske. Nettot av samma års orealiserade värdeförändringar uppgår till 45, varigenom värdet av Fond för orealiserade överskott ökar i motsvarande mån. Årets resultat uppgår till 100. Exemplet för år 2 illustrerar vad händer när från år l orealisesom en rad värdestegring på 20 realiseras. Försäljningsintäkten på 20 påverkar det realiserade resultatet, av vilket hälften tillfaller försäkringskollektivet som bonus. Resterande del av överskottet utgör årets resultat. Värderegleringsreserven minskar med 20. I den förenklade resultaträkningen fun-

Fördelning överskott i livfärsäkringsrörelse 157 av

Orealiserade vinster på placeringstillgángar år 2 som korrigerar posten geringspost för tidigare orealiserade överskott -20. l vilken utsträckning redovisade övervärden bör kunna räknas in i kapitalbasen är beroende bl.a. de principer enskilda bolag tillämpar av som för erhållande bonus. Om ett bolag, som i exemplet ovan, utgår ifrån av resultat kombination den finansiella och den aktuariella ett som är en av rörelsen är det rimligt övervärdena kan inräknas i kapitalbasen. Med att den utgångspunkten kan realiserad värdetillväxt utjämna ett underen skott i den aktuariella verksamheten. Om bonusens omfattning däremot enbart bakgrund den finansiella rörelsen är övervärdenas bestäms mot av resultatutjämnande funktion begränsad, vilket bör återspeglas i möjlighe-

ten att räkna in dem i kapitalbasen.

5.4.6 Utjämning aktuariella risker

av

Det främsta hotet livförsäkringsbolags solvens utgörs, som frammot ett gått kapitel variationema i tillgångsvärdena. Särskilda placeav av ringsregler, för placeringsverksamheten, är därför väsom anger ramama sentliga. Av betydelse för möjligheten att infria ingångna försäkringsavtal är emellertid också de aktuariella riskerna, dvs. risker knutna till bl.a. dödlighet och sjuklighet. Antaganden sådana och andra riskmått ligom till grund för beräkningen premiereserv och försäkringspremier. ger av variationer i dödligheten är visserligen inte särskilt vanliga och Stora trendmässiga förändringar genomsnittlig livslängd är en långsam proav De ofta långsiktiga avtalen innebär dock att livförsäkringsbolagen cess. har begränsade möjligheter att ändrad prissättning kompensera sig genom för ökade risker. Det gäller såväl bonusberättigade försäkringar som bonusberättigade försäkringar. Inom vissa försäkringsgrenar är det dessovanligt resultatet i riskrörelsen är positivt så länge bestånutom inte att medan det i äldre bestånd kan uppkomma underskott. den är unga, slumpmässiga variationer mellan åren och för att täcka i För att möta övrigt svårbedömda aktuariella risker bör ett livförsäkringsbolag vara skyldigt i viss utsträckning göra avsättningar till en särskild utjämatt ningsreserv. Kraven avsättningar bör därvid knyta an till riskförloppet enskilda försäkringsgrenar, tanken är inte att reserven skall vara i men så omfattande den ersätter det kapitalets riskbärande funktion. att egna Dess syfte är inte heller att täcka poolningsbara risker. Om ett enskilt bobestånd är för litet för åstadkomma god riskutjämning bör detlags att en sätt, återförsäkring. Närmare föreskrifta hanteras annat t.ex. genom för avsättningar och användning, liksom regler för reservens omfattter ning, bör utfärdas regeringen eller, efter bemyndigande, Finansinspekav tionen. Utgångspunkten bör att avsättning till utjämningsreserv skall ske vara då överskott uppkommer i den aktuariella verksamheten och så länge reinte uppgår till i föreskrifterna fastslagen nivå, som samtidigt serven en utgör gräns för hur stor reserven maximalt får vara. Uttag skall ske då underskott uppkommer i den aktuariella verksamhe-

158 Fördelning av överskott i litförsäkringsrörelse

ten eller om reservens omfattning kommer överstiga den fastannars att ställda nivån. Vid försäkring för dödsfall uppkommer underskott dödom ligheten bland de försäkrade överstiger den vid premiereservberäkningen antagna och vid försäkring för livsfall om dödligheten understiger den beräknade. Underskott kan också uppkomma om dödlighetsantagandena vid beräkning av premiereserven för tecknade försäkringar inte längre är betryggande och bolaget av den anledningen måste förstärka premiereserv-

en. I enlighet med reglerna i EGrs redovisningsdirektiv rörande försäkringsföretag skall den särskilda reserven redovisas försäkringsteknisk som skuld.

5.4.7 Vinstens disposition

Som framgått skall försäkringsbolagen, enligt våra förslag, varje år göra avsättningar för bonus till försäkringstekniska skulder. Grunden för dessa avsättningar är de principer som enskilda bolag tillämpar för fördelning av överskott, och som kommer till uttryck i de individuella avtalen. Förändringar i övervärdena skall föras över bolagets resultaträkning och exkluderas från årets resultat. Vidare skall övervärden på tillgångar när de realiseras alltid tas upp som intäkt i resultaträkningen, och därige- nom ingå i de överskott som ligger till grund för de årliga besluten om bonusens omfattning. De föreslagna reglerna innebär att det redovisade resultatet i livförett säkringsbolag inte kommer att innefatta överskott försäkringstagama som har anspråk till följd av ingångna försäkringsavtal. Några särskilda regler för att begränsa vinstutdelningen i livförsäkringsbolag är därför inte befogade. För vinstutdelning kan i stället gälla allmänna bolagsrättsliga bestämmelser. Liksom i andra företag kommer det egna kapitalet i ett livförsäkringsbolag att riskbärande och utgöra förlusttäckningsmedel. vara Huruvida vinstutdelning skall förekomma i praktiken får enskilda försäkringsbolag själva avgöra. De livförsäkringsaktiebolag önskar drisom va livförsäkringsrörelsen helt och hållet för sina försäkringstagare får i likhet med skadeförsäkringsaktiebolagen och de allmänna aktiebolagen ta in beslut därom i sina bolagsordningar. Ett livförsäkringsaktiebolag har också möjlighet liksom andra akatt tiebolag avsätta en del av vinsten i bolaget för andra ändamål. Avsätt- ning kan därvid ske till en särskild fond, visserligen utgör del som en av det egna kapitalet, är avsedd för framtida utbetalningar till men som försäkringstagarna. Sådana medel kan i likhet med annat eget kapital användas för förlusttäckning. Ett livförsäkringsaktiebolag att låta hela eller del den som avser en av i bolaget redovisade vinsten gå till försäkringstagarna får ett annat syfte än att bereda vinst aktieägarna. I sådan situation kräver det allmänen na skyddet för aktieägarminoriteten att bolagsordningen skall innehålla en bestämmelse om användning vinst och behållna tillgångar vid bolagets av likvidation. Om syftet är blandat skall hur del uppkommananges stor av

Fördelning överskott i lirförsäkringsrörelse 159 av

de vinst skall användas för annat ändamål. l bolagsordningen måste som sålunda upptas principerna för fördelningen mellan aktieägarna och för-

säkringskollektivet. Av allmänna bolagsrättsliga regler följer vidare att ett beslut om införande bestämmelse innebär att aktieägarnas rätt till vinst eller av en som övriga tillgångar minskas kräver samtycke av samtliga vid stämman närvarande aktieägare med minst nittio procent av aktiekapitalet. Om alla aktieägare är t.ex. därför att bolaget är ett helägt dotterföretag, kan ense, avsättningar till försäkringstagamas förmån fattas utan att regbeslut om i bolagsordningen. ler därom ges För det fall enskilda livförsäkringsaktiebolag inom ramen för det egna vinstmedel till försäkringstagama och använder uppgifkapitalet sätter av härom i sin marknadsföring skapas sannolikt förväntningar hos försäkter ringstagama att de någon gång i framtiden skall del av medlen. om Om inga särskilda regler skulle emellertid aktieägarna senare kunna ges besluta medlen skall användas annat sätt, t.ex. till vinstutdelning. att Aktieägarna skulle även kunna bestämma att de till försäkringstagama avmedlen skall tas i anspråk för förlusttäckning i första hand, dvs. fösatta re det egna kapitalet i övrigt. Avsätter ett livförsäkringsaktiebolag vinstmedel till försäkringskollektienligt här beskrivna ordning bör med hänsyn till konsumentskyddsinvet därför gälla vissa begränsningar hur dessa medel kan disponetresset av aktieägarna. Ett alternativ är att kräva att bolaget omedelbart betaras av lar medlen eller använder dem för riktad fondemission till försäkut en ringstagama. En möjlighet är att inskränka aktieägarnas förfoganannan derätt över de vinstmedel avsatts till försäkringstagama och ställa som krav att sådana medel i rad hänseenden inte får behandlas sämre en än övrigt eget kapital. För tillgodose att försäkringstagama i ekonomiskt hänseende inte att missgynnas i förhållande till aktieägarna föreslår vi att en särskild regel med detta syfte intas i FRL. Bestämmelsen innebär bl.a. att försäkringstahar rätt få del vinsten minst i proportion till värdet av de för gama att av dem särskilt medlen. Utgör sålunda avsättningen för försäkringstaavsatta tio det kapitalet skall minst tio procent av vinsten gama procent av egna fördelas bland dem. Motsvarande ordning skall gälla vid utdelning av vinst. Vinstutdelning till aktieägare får inte förekomma utan att medel i motsvarande män utbetalas till, eller annat sätt tillgodoförs, försäkringskollektivet. Vid underskott i verksamheten får försäkringstagarnas medel inte sättas ned ett sådant sätt att det kapitalet får svara för en större del förlusten än mot försäkringstagarnas andel av av som svarar kapitalet. Försäkringstagarnas kapital får inte heller användas det egna vid fondemission riktad till andra än försäkringstagama. Bestämmelsen skall tillämpas också vid nedsättning aktiekapitalet genom återbetalning av därav och vid likvidation. Den särskilda skyddsregeln blir inte tillämplig utbetalats till försäkringstagama eller kommit om de avsatta medlen har dem till del på annat sätt, t.ex. riktad fondemission. Bestämgenom en melsen föreslås gälla för både skadeförsäkringsaktiebolag och livförsäk-

ringsaktiebolag.

160 Fördelning av överskott i litfärsäkringsrärelse

De företag som tillämpar ordningen bör i balansräkningen tydligt redovisa de till försäkringskollektivet avsatta vinstmedlen. Av årsredovisningen skall också framgå den mellan aktieägarna och försäkringskollektivet beslutade vinstfördelningen. Sådana uppgifter är värde inte bara för av försäkringstagama, utan även för externa bedömare vill värdera bosom laget. Dessa krav får beaktas vid utfommingen av nya redovisningsregler. De försäkringsaktiebolag som väljer att sätta vinstmedel till försäkav ringstagama bör vidare omfattas av särskilda bestämmelser som syftar till att begränsa riskexponeringen i bolaget. Sådana regler är befogade med hänsyn till att det risktagande aktieägarna beslutar kan drabba som om inte bara dem själva utan i hög grad även försäkringstagama. För att förhindra en alltför stor riskexponering bör snävare möjligheter att ta upp lån gälla för försäkringsbolag öronmärker vissa delar det kasom av egna pitalet till försäkringstagama än för andra försäkringsbolag. Till denna fråga återkommer vi i nästa kapitel. Dessutom bör de till försäkringstagama avsatta medlen placeras så att en lämplig riskspridning uppnås. För att tillgodose detta krav föreslår vi

att en särskild regel intas i FRL se vidare avsnitt 5.4.8.

I sammanhanget bör uppmärksammas att den situationen skulle kunna uppstå att de särskilda avsättningarna för försäkringstagama blir domien nerande del av det egna kapitalet. Med hänsyn till de skyddsregler som vi föreslår är ett ingripande mot en sådan utveckling dock knappast befogad från konsumentskyddssynpunkt. Slutligen får diskuteras om det med hänsyn till försäkringstagarintresset finns anledning att ingripa mot ett försäkringsaktiebolag vill ändra som föreskrifterna i bolagsordningen på så vis att några avsättningar inte längre skall göras till försäkringstagama. Frågeställningen är relevant också för det fall sådana avsättningar eller utbetalningar har gjorts regelbundet utan att regler därom har upptagits i bolagsordningen. En ändring kan aktualiseras t.ex. då en ny ägare tagit över bolaget eller då ägare råkat en i en likviditetskris. Av betydelse i sammanhanget är den föreslagna regeln om att de till försäkringstagama avsatta medlen inte får behandlas sämre än övrigt eget kapital. Denna bestämmelse innebär som framgått bl.a. att försäkringstagarna har rätt att få del av vinsten minst i proportion till värdet de för av dem avsatta medlen. Så länge sådana avsättningar finns har försäkringstagama sålunda alltid rätt till en del av vinsten. Några ytterligare begränsningar av bolagstämmans befogenheter rörande vinstens disposition är enligt vår mening inte befogade. För att motverka omotiverade förväntningar hos försäkringstagama är det väsentligt att inspektionen kan ingripa den information lämom som nas om vinstens disposition är vilseledande eller på annat sätt undemiålig. Av informationen bör bl.a. framgå att försäkringstagarnas delaktighet i vinsten inte utgör en avtalsförmån, utan följer att aktieägarna frivilligt av har avstått från vinsten i bolaget. Det är också väsentligt att försäkrings-

tagama upplyses om att den framtida delaktigheten i vinsten är beroende

av bolagsstämmans beslut, som kan växla från tid till och att även arman, eventuella regler i bolagsordningen kan komma att ändras.

Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse 161

5.4.8 Placeringsreglemas utformning och

tillämpningsområde

Nuvarande förhållanden

Den 1 juli i år infördes nya bestämmelser för försäkringsbolagens medelsförvaltning. Den nya regleringen, som är tillämplig för ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder för egen räkning, kan sägas vara nivåer. Överst återfinns de lagfästa principerna för placeuppbyggd i tre ringsverksamheten matchningsprincipen och diversiñeringsprincipen. - Den andra nivån motsvaras av ett krav varje försäkringsbolag att upprätta riktlinjer för hur kapitalförvaltningen skall bedrivas. Dessa riktlinjer skall beakta matchnings- och diversifieringsprincipema. Det åligger styrelsen att se till att detta krav uppfylls och att riktlinjerna följs. Dessutom skall styrelsen fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Genom regleringen läggs huvudansvaret för att de uppställda principerna tillämpas korrekt tydligt på bolagets styrelse, som vid livförsäkring också för att information om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna ansvarar lämnas till försäkringstagama och den som avser att teckna en försäkring i bolaget. Den tredje nivån i tillämpningen placeringsreglema utgörs av den av praktiska placeringsverksamheten, för vilken vanligen bolagets finanschef har ansvaret. För skuldtäckning tillåts rad olika typer av tillgångar bl.a. obligatioen och andra skuldförbindelser, aktier, fastigheter, tomträtter och bankner medel. Finansinspektionen får medge att även andra tillgångar, än de som uppräknas i lagen, tillfälligt används för skuldtäckning. Fondpapper måste huvudregel likvida för att användas för skuldtäckning. Aktier som vara i dotterbolag får användas för skuldtäckning endast om det företaget är ett försäkringsbolag, ett finansiellt företag eller ett förvaltningsbolag med uppgift att äga tillgångar som får användas för skuldtäckning. Principen riskspridning har i vissa avseenden konkretiserats med om gränser för maximala innehav, t.ex. får högst 5 procent av de försäkringstekniska skulderna motsvaras en enskild fastighet, tomträtt eller av byggnad. Samma begränsning gäller som huvudregel också för aktier, obligationer m.m. hänförliga till samma emittent. För att begränsa riskexponeringen gäller vidare vissa begränsningar för olika tillgångsslag. Högst 25 procent av skuldtäckningsbeloppet får motsvaras av fastighetsrelaterade tillgångar resp. aktier i publika aktiebolag. Också dessa, mer specifika, begränsningsregler skall beaktas vid utfornmingen av placeringsriktlinjema. Vid bedömning av om riskspridningskraven är uppfyllda skall de en tillgångar mot försäkringstekniska skulder som huvudregel som svarar värderas enligt nuvarande redovisningsregler för försäkringsföretag, dvs. i princip till bokförda värden. Härvid skall avdrag göras för skulder som tillgången. I regeringens lagrådsremiss Årshärrör ur förvärvet av om och koncemredovisning föreslås dock väsentliga ändringar på denna

punkt. Ändringama innebär bl.a. att placeringstillgångarna vid skuldtäck-

6 15-0635

162 Fördelning av överskott i liifärsäkringsrörelse

ning som huvudregel i stället skall värderas till verkligt värde. Obligationer eller andra skuldförbindelser som skall innehas till förfall för säkatt ra kapitalåtagandena får dock under vissa förutsättningar värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet. Vissa särskilda bestämmelser gäller också beträffande fastigheter. Aktier och andelar i koncern- och intresseföretag skall skuldtäckningsvärderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet.

Placeringskravens tillämpningsområde

Enligt vår mening bör samtliga medel som förvaltas för försäkringstagarnas räkning var föremål för vissa placeringsrestriktioner. Endast medel som klart kan sägas tillhöra aktieägare, eventuella eller andra garanter fordringsägare än försäkringstagarna bör undantas från sådana krav. I ett ömsesidigt försäkringsbolag bör alla tillgångar förutom sådana som svarar mot finansiella skulder och eventuellt garantikapital omfattas av placeringsbestämmelser. I ett försäkringsaktiebolag kan tillgångar motsvarande finansiella skulder och eget kapital regel undantas från placesom ringskrav. För det fall aktieägarna har avsatt vinstmedel till förmån för försäkringstagarna bör särskilda placeringskrav dock gälla också tillgångar motsvarande den del av det egna kapitalet som är avsett för framtida utbetalning till försäkringstagama.

Placeringskravens utformning

För tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder är såväl riskspridnings- som matchningskrav motiverade. För andra tillgångar bör som omfattas av placeringsbestämmelser är endast spridningskrav befogade. Enligt EG:s regler får särskilda placeringsrestriktioner bara gälla tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder. Att låta även andra tillgångar omfattas av särskilda placeringskrav kan mot bakgrund härav framstå som tveksamt. Enligt vår uppfattning är det dock, framgått, som angeläget att alla medel som förvaltas för försäkringstagarnas räkning omfattas av vissa spridningskrav. Vi föreslår därför särskild beatt en stämmelse med denna innebörd intas i FRL. Regler av detta slag förekommer även i en del andra europeiska länder. Bestämmelsen är så formulerad att den knappast kan anses strida mot EG:s direktiv. Regeln innebär att tillgångar svarande mot ett belopp av eget kapital i ömsesidiga försäkringsbolag, avsättningar till eget kapital för försäkringstagares räkning i försäkringsaktiebolag och redovisade övervärden tillgångar, skall placeras ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Principen om diversifiering skall iakttas beträffande såväl tillgángsslag som enhandsengagemang. De i FRL nuvarande riskspridningsreglema gällande tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder blir visserligen inte direkt tillämpliga, men de bestämmelserna får ändå vägledande för anses bolagets placeringspolitik i nu berört avseende.

Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse 163

Bolagen skall även, i likhet med vad som gäller tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder, upprätta riktlinjer för placeringarna. Vid bedömning riskspridningskraven är uppfyllda bör, såsom en av om har föreslagits i lagrådsremissen, tillgångarna som huvudregel tas upp till sina verkliga värden. Det gäller tillgångar svarande mot såväl försäkringstekniska skulder som andra skyddsvärda medel. Ett system som grundas verkliga värden får inbyggd dynamik som bl.a innebär att en tillgång stiger i värde i sådan utsträckning att den blir alltför doen som minerande till viss del måste utförsäljas. På så sätt garanteras att portföljvid varje tidpunkt uppfyller diversiñeringsprincipen. en

Begränsningar i vissa tillgångsslag

Vidare föreslås de nuvarande begränsningarna beträffande tillgångsslagen aktier och fastighetsrelaterade tillgångar höjda från 25 till 50 resp. 30 procent. De föreslagna nivåema, som gäller tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder, överensstämmer med förslagen i departementspromemorian Placeringsregler för försäkringsbolag Ds 1993:57. Ändringen är påkallad med hänsyn till att gällande restriktioner i vissa fall för försäkringstagama. För livförsäkringsbolag kan vara till nackdel ett åtaganden huvudsakligen kan förväntas utfalla efter flera decennier vars kan nuvarande nivåer begränsa möjligheterna att få en god avkastning inbetalda premier. l vilken omfattning ett enskilt bolag i praktiken bör placera i ett visst tillgångsslag år i hög grad beroende av åtagandenas karaktär och löptid. Sålunda utgör matchningskravet yttersta spärr för placeringsmöjligheen tema i detta avseende.

Särskilt om andelari en intern fond

Som framgått avsnitt 5.4.3 bör bonus kunna utgå i form av andelar av av intern värdepappersfond. För sådan fond bör samma placeringsregler, en däribland riskspridningskrav, gälla som för externa värdepappersfonder. De kraven får tillgodoses sådana myndighetsföreskrifter som kan genom meddelas med stöd av reglerna i 7 kap. FRL.

Sammanfattning av placeringskraven

Med utgångspunkt i figur 5.2 skall avslutningsvis de föreslagna placeringskravens innebörd sammanfattas. Det bör understrykas att figuren nedan inte att visa de mest sannolika proportionerna i ett framtida livavser försåkringsbolags balansräkning. Hur stora andelar de olika skuldpostema i verkligheten beror i hög grad vilka åtaganden kommer att svara för enskilda bolag gör och vilka principer för erhållande av bonus som komatt tillämpas. För tillgångar motsvarande vissa poster finansiella mer -

164 Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse

skulder och garantikapital gäller inte några placeringskrav. - Dessa poster framgår därför inte av figuren. Balansräkningens skuldsida utgörs tre sinsemellan olika delar; förav säkringstekniska skulder, fond för orealiserade överskott eget kapiresp. tal.

Figur 5.2 Förenklad balansräkning litfärsäkringsbølag -

Ä Andelar l knutna

våfdepappers- Förmån;

A fonder eller bolaget värdet vissa ma D avskilda tillgångar

n98-

Förmånergaranterade "‘" E I nominellabelopp

Ufii"""°"°‘°" F Dlreklågda tillgångar ‘ B av olika slag Fondför orealiserade G överskott vinstmedel avsatta till H lörsåkringstagama

få

Övrigt eget kapital I C

De försäkringstekniska skulderna innefattar avsättningar för förmåner knutna till värdet på vissa tillgångar D, avsättningar för förpliktelser garanterade i nominella belopp E samt den föreslagna utjämningsreserven F. Under D redovisas avsättningar för fondförsäkring och bonus som utgår i form av andelar i en intern eller extern värdepappersfond. Det ligger i sakens natur att de tillgångar som svarar mot sådana åtaganden A hålls klart åtskilda från övriga tillgångar i bolaget. Är fråga fondförom säkring förvaltas sparandet dessutom av särskilda fondbolag. Värdeförändringar tillgångarna A slår direkt igenom på fönnånema D:s värde. Avsättningar för andra typer av försäkringsförrnåner, inkl. bonus, redovisas under E. Övervärden andra tillgångar än de under A, redovisas upptagna som Fond för orealiserade överskott G. Det egna kapitalet omfattar H och där H motsvarar vinstmedel som i ett livförsäkringsaktiebolag avsatts för försäkringstagamas räkning. I ett ömsesidigt bolag utgörs det egna kapitalet av balanserade vinstmedel. Detta är inte särskilt markerat i figuren, men antas omfatta såväl posten H som För tillgångar svarande mot fondanknutna förmåner D gäller placeringsbestärnrnelsema i lagen 1990:1114 om värdepappersfonder, vilka går ut på att tillgångarna A skall ha en tillfredsställande spridning. Några valuta- eller andra matchningskrav är inte aktuella här eftersom place-

Fördelning av överskott i lirförsäkringsrörelse 165

ringsrisken till sin helhet bärs av försäkringstagama. l den mån fondförsäkringsavtalen delvis utgörs av förmåner uttryckta i vissa belopp, t.ex. ett efterlevandeskydd, får avsättningar härför göras inom ramen för posten E. För tillgångar svarande mot ett sammanlagt värde av redovisad utjämningsreserv F och förmåner garanterade i nominella belopp E, gäller både riskspridnings- och matchningsregler, varvid kravet diversifiering i vissa avseenden har konkretiserats med gränser för maximala innehav. Aktuella placeringsbestämmelser ges i 7 kap. 9-10 g §§ FRL. För tillgångar svarande mot ett belopp av orealiserade överskott G och vinstmedel avsatta till försäkringstagama enligt beslut på bolagsstäm-

H, gäller endast den föreslagna allmänna riskspridningsregeln se

ma förslaget till 7 kap. 13 § FRL. I ett ömsesidigt livförsälcringsbolag omfattas hela det egna kapitalet H +1 av detta krav. Den streckade linjen på balansräkningens tillgångssida markerar att det inte finns något krav separation av tillgångarna B och C.

5.4.9 Information

Det är angeläget att den ökade frihet i fråga om produktutformning och prissättning följer våra förslag kombineras med höga krav på insom av formation, bl.a. vad gäller de värdeuppgifter som lämnas till enskilda försäkringstagare. Upplysningar om såväl försäkringsförmåner som anspråk försäkringstagarna har till följd av att de är delägare i bolaget eller som därför att aktieägarna har avstått vinstmedel till deras förmån bör vara korrekta och fullständiga. Information försäkringsförmånemas värde bör avse endast garanteom rade förpliktelser. Sådana kan i sin tur avse såväl nominella belopp som andelar i värdepappersfonder. Till garanterade förmåner räknas i första hand de enligt avtalet ursprungliga utfástelsema samt bonus, i den mån avsättningar härför har gjorts till försäkringstekniska skulder. Ett bolag skall naturligtvis kunna lämna upplysningar om vilka belopp kommer att betalas ut återköp aktualiseras eller om försäkringssom om fall inträffar, t.ex. vid försäkring för dödsfall. Om det vid sådana hänen delser skall utgå extra bonus terminal bonus är det angeläget att det en informationen framgår hur stor del av det garanterade beloppet som av

utgörs sådan bonus samt för hur lång tid garantin gäller. För

av extra vissa försäkringar är det inte aktuellt att löpande lämna uppgifter om den bonus utgår i händelse försäkringsfall, t.ex. för en icke extra som av återköpsbar livsfallsförsäkring utan efterlevande- eller återbetalnings-

2’ den praxis som tillämpas i Storbritannien och som innebär att några värdeupplysningar avseendes.k. terminal bonus inte lämnas till enskilda försäkringstagareunder försäkringstiden. Infonnation om terminal bonus" ingår dock, som framgått, ibola- "bonus declaration" och då de belopp som redan har utbetalats på berörda gets anger försäkringar eller som är garanterade om utbetalning aktualiserasinom den närmaste tiden.

166 Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse

skydd, där utbetalning aktualiseras först flera decennier. om Informationen rörande försäkringsförmånema bör alltså enbart avse garanterade förpliktelser. Dessa krav får tillgodoses de myndighetsgenom föreskrifter som Finansinspektionen skall utforma följd EG:s som en av informationskrav. För ett livförsäkringsaktiebolag som genom beslut bolagsstämma har avsatt en del av vinsten i bolaget till försäkringstagarnas förmån bör vissa inforrnationskrav gälla. Om de avsatta medlen kan tas i anspråk för förlusttäckning måste av informationen tydligt framgå att det handlar om ett riskkapital, som kan användas för att täcka underskott i försäkringsrörelsen. Det är sålunda inte tillräckligt att ange att värdet försäkringstagarens andel kan komma att variera över tiden. Det får självklart anses att utbetalning av belopp motsvarande andelen sker senast i samband med utbetalning av försäkringsersättning. Av hänsyn till försäkringstagama bör vidare hur de avsatta medanges len skall fördelas mellan skilda försäkringstagargrupper. Bolaget måste också klargöra vad som skall hända vid eventuellt återköp försäkringav en och för det fall utbetalning av försäkringsersättning aldrig aktualiseras. De frigjorda riskkapitalandelama kan tillfalla övriga försäkringstagare eller de kan utbetalas till försäkringstagaren eller dennes dödsbo. Av stor vikt är att värdet försäkringstagarnas andel det kapiav egna talet fastställs med hjälp av en neutral värderingsmetod. I förekommande fall bör värdet knyta an till aktiernas börskurs. Också de berörda synpunktema rörande försäkringstagarnas andelar av det egna kapitalet i ett försäkringsaktiebolag bör tillgodoses genom myndighetsföreskrifter. Även ett ömsesidigt livförsäkringsbolag kan i framtiden komma att redovisa ett eget kapital, utgörande främst balanserade vinstmedel. Desav sa medel kan sägas tillhöra försäkringstagama i deras egenskap delav ägare i bolaget. Ett ömsesidigt bolag bör kunna fördela detta kapital på enskilda delägare och lämna uppgifter om värdet på deras andelar resp. av kapitalet. Av sådana besked bör då framgå att upplysningama avser ett riskkapital, som kan tas i anspråk för att täcka förluster i försäkringsrörelsen. Det bör också anges att anspråken följer att försäkringstagaav ren är delägare i bolaget. Närmare regler om utbetalning andelamas av värde till enskilda delägare upptas lämpligen i bolagsordning. Vid fördelning av det egna kapitalet på enskilda försäkringstagare är det inte möjligt att vissa delägare bekostnad andra. Som gynnas av en följd av att skälighetskravet slopas skall nämligen den associationsrättsliga generalklausulen som rör ställföreträdares och bolagsstämmans befogenheter i förhållande till associationsmedlemmarna omfatta också delägarna i ett ömsesidigt bolag. Enligt denna bestämmelse får styrelsen eller annan ställföreträdare för bolaget eller bolagsstämman inte företa rättshandlingar eller andra åtgärder som är ägnade att bereda otillbörliga fördelar bl.a. vissa ägare på bekostnad av andra ägare eller garanter. I likhet med vad som anförts gällande livförsäkringsaktiebolagen bör värdet på försäkringstagarnas andelar av det egna kapitalet fastställas med hjälp av en neutral värderingsmetod. Också detta får tillgodoses genom

Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse 167

myndighetsföreskrifter. Summan av de enskildas andelar kan aldrig överstiga värdet av det egna kapitalet.

5.4.10 Förlusttäckning och delägaransvar i ömsesidiga försäkringsbolag

Som framgått ges för ömsesidiga livförsäkringsbolag särskilda regler om förlusttäckning, vilka innebär att förluster i sista hand skall täckas genom nedsättning av bolagets ansvarighet för löpande försäkringar och tilldelad återbäring. Genom dessa bestämmelser kan försäkringstagama i ett ömsesidigt livförsäkringsbolag sägas bära ett ansvar för bolagets förpliktelser, trots att något personligt delägaransvar inte gäller i ett sådant bolag. Förlusttäckningsreglema i ömsesidig livförsäkringsrörelse får ses mot bakgrund att varje ömsesidigt bolag ägs av sina försäkringstagare. av Denna princip kommer till tydligt uttryck också i ömsesidig skadeförsäkringsrörelse. Där gäller att delägarna är personligen ansvariga för bolagets förpliktelser, varför de vid förlustsituationer kan bli skyldiga att tillskjuta medel eller få sina försäkringsanspråk nedsatta. Eftersom de skilda förlusttäckningsreglema för livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse sålunda vilar samma grundsats bör de diskuteras i ett sammanhang. Såväl lagkravet på delägaransvar i ömsesidig skadeförsäkringsrörelse nedsättningsreglema i ömsesidig livförsäkringsrörelse har kritiserats som i tids debatt, och flera omständigheter har ansetts kunna åberopas senare för reglernas upphävande. Det ansvar som reglerna innebär har sagts sakpraktisk betydelse åtminstone i någorlunda stora bolag eftersom na - det är subsidiärt. Uttaxeringsrätten är dessutom vanligen starkt begränsad bestämmelse i bolagsordning, t.ex. till en ârspremie. Uttaxering genom eller nedsättning har inte heller förekommit under modern tid." Reglerdärom har inom branschen betecknats som rena formaliteter utan prakna tisk betydelse. För nystartade bolag, som ännu inte hunnit skaffa sig någon större kapitalstyrka, gör sig emellertid argumenten inte gällande utsträckning. Detsamma gäller för mindre eller specialiserade i samma ömsesidiga försäkringsbolag där förlusttäckningsreglema bör kunna ha

viss betydelse. Med hänsyn till den soliditetstillsyn som Finansinspek-

tionen utövar har åtgärder vidare ansetts kunna vidtas mot ett bolag långt innan ett ansvar aktualiseras. En uttaxering eller nedsättning behöver emellertid inte vara ett opraktiskt problem i framtiden. Skärpt konkurrens kan innebära att risken för förlustsituationer ökar. Skulle en uttaxering aktualiseras skulle det emellertid förmodligen uppkomma stora praktiska svårigheter att genomföra denna, särskilt i de större ömsesidiga bolagen med hundratusentals del-

7" Jfr 1958 års sakkunnigas synpunkter i SOU 1960:11 s. 485 ff. 2’ Se Försäkringstidningen 5/1993 s. 3. 2° Jfr NOU 1983:52 s. 88

168 Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse

ägare. Har bolaget delägare i andra länder kan särskilda juridiska problem uppstå vid verkställighet av uttaxering på dessa delägare. De särskilda förlusttäckningsreglerna i ömsesidiga försäkringsbolag är visserligen unika för en öppen personassociation och således de ett av drag genom vilket sådana bolag väsentligen skiljer sig från andra slag av ekonomiska föreningar. Härigenom avviker ömsesidiga försäkringsbolag också från försäkringsaktiebolag. Framhållas skall dock att det inte direkt av den ömsesidiga associationsformen följer ett personligt ansvar för del-

ägarna. I många andra länder kan ömsesidig försäkringsrörelse drivas

utan ansvar för delägarna. Vad bolagstypen kan sägas innebära i ansvarshänseende är att försäkringstagarna som grupp är ansvariga för bolagets

förpliktelser. Eftersom ett ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar till-

hör försäkringstagama bör detta ansvar kunna göras gällande uteslutande i bolagets medel. Ett upphävande av de särskilda förlusttäckningsreglerna bör följaktligen inte anses vara ett ingrepp i associationsformen såsom dan, i vart fall inte om man låter de ömsesidiga försäkringsbolagen avgöra om särskilt ansvar skall gälla genom att inta bestämmelse därom i bolagsordning. Här skall också nämnas att bolagsstämman enligt bestämmelsen i 14 kap. 1 § FRL kan besluta att bolaget skall träda i likvidation. Bolaget kan sålunda komma att upplösas innan särskild förlusttäckning kan komma i fråga. Det kan vidare knappast sägas finnas något intresse att upprätthålla av strängare ansvarsregler för delägare i ömsesidiga försäkringsbolag än för medlemmar i andra ekonomiska föreningar av kooperativ natur, särskilt som medlemskapet i sådana föreningar till skillnad från delägarskapet i ömsesidigt försäkringsbolag ger andelsrätt i associationens tillgångar. Delägare i ömsesidiga bolag, dvs. försäkringstagama, har också ett mera vittgående ansvar än ägarna i ett aktiebolag. Enligt grundläggande en associationsrättslig princip gäller att aktieägarna inte svarar för mer än de har satt in som aktiekapital. Då försäkringstagamas ekonomiska rättigheter i praktiken inte ger förmåner som är större än de försäkringstagama erhåller i ett försäkringsaktiebolag kan ifrågasättas om de ömsesidiga bolagens försäkringstagare bör särbehandlas vid förlusttäckning. Ovan angivna omständigheter leder till slutsatsen att lagkraven delom ägaransvar, uttaxering och nedsättning bör upphävas och sådana frågor överlåtas till de enskilda bolagen att avgöra. Det bör gälla i både liv- och skadeförsäkringsrörelse. Särbestämmelser om förlusttäckning får tas in i bolagsordningen. Med en sådan reformering kommer de svenska reglerna i samklang med vad som gäller i andra länder. T.ex. är regler om nedsättning vid en internationell jämförelse inte särskilt vanliga. Genom bestämmelser i bolagsordningen skall regleras om ansvarighet för delägare skall gälla och om uttaxering eller nedsättning skall kunna tillämpas. l så fall får även principerna för ansvaret slås fast. Sådana bestämmelser får inte komma i konflikt med den s.k. likhetsprincipen eller

27Jfr NJA 1904 s. 5l. 25Jfr NOU 1983:52 s. 88.

Fördelning av överskott i litförsäkringsrörelse 169

generalklausulen i 9 kap. 19 § FRL. Genom att bolagsordningama skall ställas under myndighets granskning för godkännande tillgodoses vidare att bolagens soliditet inte äventyras genom en sådan lagregel. T.ex. borde goda garantier då finnas för att den personliga ansvarigheten inte avskaffas i fall då den kan vara av reell betydelse. En bolagsordningsändring som innebär ett avskaffande av delägares personliga ansvar bör omfattas av bestämmelserna i 9 kap. 18 § FRL. Utan möjlighet till uttaxering begränsas delägarnas garantier för full betalning för sina försäkringsfordringar. Delägarna bör därför då en sådan ändring av bolagsordningen genomförs såsom vid utökad ansvarighet -

ha rätt till förtida hävning av försäkringsavtalet.

- Skall möjligheter till uttaxering eller nedsättning finnas bör detta så- som i flera andra länder tydligt framgå av försäkringsvillkoren. En eventuell sådan skyldighet får anses vara en viktig del av förutsättningarför avtalet. Detta krav får tillgodoses i de särskilda föreskrifterna om na information.

5.4.11 Erforderliga lagändringar

Försäkringsavtalslagen

Med hänsyn till angivna krav på avtalsvillkorens innehåll är till en ovan början ändringar i försäkringsavtalslagstiftningen befogade. En del krav visserligen i förslaget till en ny försäkringsavtalslag. Varken den gälges lande eller den föreslagna lagstiftningen på försäkringsavtalsrättens område tar dock sikte frågan om försäkringstagarnas rätt att över huvud taget del av överskott, vilket är naturligt med hänsyn till de nuvarande reglerna i FRL. Enligt de föreslagna bestämmelserna om försäkringsavtalet skall villkoren innehålla vissa uppgifter om återbäringen. Av villkoren skall framgå i vilken form återbäringen skall tillgodoräknas försäkringstaoch om han har rätt att senare välja annan form 12 kap. 11 §. garen Med hänsyn till att begreppet âterbäring nu föreslås utmönstrat ur lagstifningen får i stället intas en motsvarande bestämmelse gällande bonus. Vidare får slås fast att det av villkoren skall framgå huruvida försäkringen innebär rätt till bonus eller inte samt, om försäkringen är berättigad en till bonus, principerna för försäkringstagarens delaktighet i överskotten. Därvid skall bl.a. anges vilka överskott som ligger till grund för erhållbonus och vilka principer bolaget tillämpar vid fördelning mellande av lan olika generationer av försäkringstagare. Kraven avtalsvillkorens innehåll är lika viktiga oavsett försäkringsgivarens associationsform. Principema för erhållande av bonus och dess fördelning mellan olika generationer försäkringstagare skall också upptas i ett särskilt dokuav ment försäkringstekniska riktlinjer som skall ha antagits senast när - -

2° Jfr SOU l960:l1 s. 487.

170 Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse

försäkringsprodukterna börjar marknadsföras. För den händelse villkoren inte innehåller de uppgifter om bonus som fordras kan man falla tillbaka de gällande riktlinjerna. En regel med denna innebörd bör tas in i den nya försäkringsavtalslagen. En försummelse av försäkringsbolaget att klargöra rätten till bonus kan dock inte få sådana civilrättsliga konsekvenser som anges i ll kap. 8 § förslaget till en ny försäkringsavtalslag. Det är där fråga underlåtenom het att informera om viktiga avgränsningar skyddet enligt försäkringav en, och något sådant blir inte aktuellt när inte försäkringsktmden får besked om bonusförrnånema. Som framgått är det angeläget att försäkringsbolaget inte ensidigt kan ändra villkoren om rätten till bonus till försäkringstagamas nackdel. En ändring av sådana villkor bör därför alltid fordra medgivande från försäkringstagaren. Enligt förslaget till en ny försäkringsavtalslag skall ett bolag under vissa förutsättningar kunna göra förbehåll om rätt att ändra försäkringsvillkoren vid början av en ny premieperiod. Förutsättning för ändring är enligt lagförslaget att bolaget gör uttryckligt förbehåll därom och att ändringen är påkallad av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, eller att ändringen kräver tillsynsmyndighetens godkännande 12 kap. 6 § lagförslaget. Enligt motiven skall ändring en i allmänhet inte tillåtas, om inte de ekonomiska förutsättningarna för försäkringen väsentligt ändras. Enligt vår mening bör inga avtalsvillkor, däribland rätten till bonus och principerna för erhållande härav, kunna ändras med hänsyn till bolagets ekonomiska situation. Det skulle nämligen kunna till följd att förluster som rimligen skall täckas av det egna kapitalet i stället får bäras förav säkringstagama genom att de får lägre bonus än annars. Förhållandet är oacceptabelt i ett system med vinstutdelningsmöjligheter. Den föreslagna bestämmelsen bör därför inte införas. För det fall ett livförsäkringsbolag råkar i ekonomiska svårigheter bör detta lösas på annat sätt. Till denna fråga återkommer vi i kapitel 9.

Försäkringsrärelselagen

Som en följd av vår inställning får till en början det nuvarande förbudet mot vinstutdelning i 12 kap. l § första stycket FRL upphävas och de allmänna bolagsrättsliga reglerna om vinstutdelning i 12 kap. FRL ändras så att de gäller även för livförsäkringsbolag. Att kraven på en tillräcklig kapitalbas inte hotas av några vinstutdelningar tillgodoses av den s.k. försiktighetsregeln 12 kap. 2 § tredje stycket FRL. De nuvarande reglerna i 12 kap. FRL skall dock kompletteras med bestämmelser om tvångsutdelning till förmån för minoritetsaktieägare enligt aktiebolagslagens före-

Om den nämiare behandlingen av riktlinjerna, se avsnitt 8.3.2. 3 Härmed avses alla typer av villkor som sätter en gräns för försäkringens giltighet, se Ds 1993:39 s. 295 och där gjorda hänvisningar. 3‘ Se Ds 1993:39 s. 303.

Fördelning av överskott i liifärsäkringsrörelse 171

skrifter därom. Något behov av att i bolagsordning fordra regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst föreligger som framgått inte. Bestämmelserna därom i 2 kap. 5 § första stycket 8 FRL, som i dag gäller för skadeförsäkringsbolag kan i stället upphävas. Något sådant krav gäller inte för allmänna aktiebolag. Som en följd av att vinstutdelningsförbudet slopas är det naturligt att upphäva förbudet mot fondemission i livförsäkringsaktiebolag. Bestämmelsen därom tillkom som direkt följd av att livförsäkringsverksamheten skulle bedrivas helt och hållet för försäkringstagamas räkning. Även förbudet mot fondemission syftar sålunda till att hindra att medel överförs till aktieägare. Stadgandena om fondemission för skadeförsäkringsaktiebolag i 4 kap. FRL bör följaktligen bli tillämpliga även för livförsäkringsaktiebolag. Lagstiftningen bör så långt möjligt hålla sig neutral mellan de olika bolagstyper som får driva försäkringsrörelse, varför rätten till avkastning bör omfatta såväl aktieägare som garanter i ömsesidiga försäkringsbolag. Regleringen bör vara neutral också mellan bolag som väljer att dela ut vinst och bolag eventuellt avstår därifrån. Även i ett livförsäkringssom aktiebolag som drivs helt för försäkringstagamas räkning bör sålunda aktiekapitalet vara ett riskbärande kapital. Överskotten på livförsäkringsrörelsen skall framgått inte sättas som av till en âterbäringsfond. De överskott som tillkommer försäkringstagama i form av bonus skall bolaget göra försäkringstekniska avsättningar för,

alternativt betala ut. Övriga överskottsmedel bör med undantag av oreali-

serade värdestegringar och avsättningar till utjärnningsreserv redovisas som eget kapital. För förlusttäckning skall i fortsättningen gälla allmänna bolagsrättsliga bestämmelser. Följaktligen får de särskilda reglerna om återbäringsfonden och förlusttäckning i livförsäkringsbolag i 12 kap. 5-

7 FRL upphävas. Ändringarna innebär att underskott i livförsäkrings-

rörelsen, liksom på andra näringsområden, får täckas genom nedsättning av det egna kapitalet. Vidare skall reglerna om personligt delägaransvar i 1 kap. 7 § FRL ändras och de särskilda reglerna om nedsättning i 12 kap. 8 § FRL och uttaxering i 13 kap. FRL upphävas. Särbestämmelser om förlusttäckning i ömsesidiga bolag får i fortsättningen regleras helt i bolagsordning. Livförsäkringsaktiebolagen bör i framtiden i likhet med vad som gäller för skadeförsäkringsaktiebolagen också bli skyldiga att inrätta en reservfond. Bestämmelserna i 12 kap. 9 § FRL fär ändras i enlighet härmed. De krav som diskuterats i avsnitt 5.4.5 rörande bl.a. redovisning av övervärden får beaktas vid utformningen av nya redovisningsregler. Som en följd av våra förslag att livförsäkringsbolag som meddelar försäkringar med rätt till bonus skall klargöra rätten därtill i försäkringsvillkoren, bör vidare förbudet mot utfästelse om âterbäring i 7 kap. 8 § tredstycket FRL utgå. Den bestämmelsen tillkom främst för att motverka

172 Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse

osakliga utfästelser i ackvisitionen. Av skäl som angetts ovan föreslås vidare en särskild regel som innebär att ett försäkringsbolag inte väsentligt får sänka försäkringstagarnas andel i överskotten i förhållande till föregående räkenskapsår, om det inte finns särskilda skäl till det. Med hänsyn till våra förslag om införande av en utjämningsreserv för livförsäkring och för att möjliggöra olika metoder för fördelning av bonus är vidare en ny definition av försäkringstekniska skulder behövlig. Den nuvarande regeln i 7 kap. 1 § får ändras i enlighet härmed. För det fall ett försäkringsaktiebolag gör avsättningar till försäkringstagama inom ramen för det egna kapitalet är som framgått en särskild skyddsregel erforderlig. Bestämmelsen, som upptas i 8 kap. 15 § och 9 kap. 19 § FRL, innebär att de avsatta medlen i en rad hänseenden inte får behandlas sämre än övrigt eget kapital. Våra förslag om nya placeringsrestriktioner kommer till uttryck i 7 kap. FRL.

liiförsäkringar med anknytning till värdepapperfonder Lagen om

I samband med att kravet separation av fondförsäkringsrörelse från konventionell livförsäkringsrörelse tas bort kan lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder upphävas. De speciella bestämmelser som även i fortsättningen skall gälla för fondförsäkringsrörelse får införlivas i FRL. Dessa behandlas närmare i författningskommentaren.

Skattelagsttfming

Slutligen bör uppmärksammas att de nya regler om överskottens fördelning i livförsäkringsrörelse som vi föreslår kan motivera en översyn av gällande skatteregler. Anledningen härtill är att ett upphävande av vinstutdelningsförbudet innebär att konventionella livförsäkringsbolag i framtiden kan komma att förvalta medel också för egen räkning. Av betydelse i sammanhanget är att de nuvarande principerna för beskattning av försäkringskapital avviker från dem som gäller inkomstbeskattning av näringsverksamhet. Den schablonmetod som tillämpas vid beskattning av försäkringskapital i bl.a. konventionella livförsäkringsbolag baseras tillgångarnas marknadsvärde, och har den fördelen att skattemässigt betingade inlåsningseffekter bortfaller. Omplaceringar av kapitaltillgångar blir helt skattefria, vilket bör leda till en allmänt sett effektivare kapitalförvaltning. Utgångspunkten för inkomstbeskattning av näringsverksamhet är däremot realiserade överskott.

33 Se SOU 1946:34 s. 332 och prop. 1948:50 s. 254.

Fördelning överskott i livförsäkringsrörelse 173 av

För fondförsäkringsbolag medför de skilda beskattningsprincipema inte några problem, eftersom de tillgångar som förvaltas för försäkringstagarräkning hålls väl åtskilda från bolagets övriga egendom. l ett konvennas tionellt livförsäkringsbolag förvaltar medel för egen räkning är försom hållandena armorlunda. Någon öronmärkning av tillgångar svarande mot försäkringsåtagandena sker normalt sett inte och orealiserade överskott övervärden är i praktiken ofördelade mellan bolagets ägare och de som är ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal. För att undvika oavsedda skattekonsekvenser bör mot bakgrund härav de berörda bestämmelserna över. Eventuellt utredningsarbete inom skatteområdet faller ses dock vid sidan vårt uppdrag varför frågan i stället får uppmärksamom under depanementsbehandlingen av våra förslag. mas

5.5 Övergångsfrågor

5.5.1 Behov av övergångsregler

Om nuvarande regler rörande överskottens fördelning i livförsåkringsverksamheten slopas kan detta få effekt för redan ingångna försäkringsavtal. Nuvarande avtal är skrivna med skälighetskravet, förbudet mot vinstutdelning och därmed sammanhängande bestämmelser som lagfåsta

rörelseregler. Överger kravet på att allt överskott livförsäkrings-

man rörelsen skall återgå till försäkringstagama, kan det innebära att delaktigheten i överskotten för redan ingångna avtal blir lägre än om detta krav får fortsätta att gälla. Försäkringstagaren har emellertid inte haft skäl att räkna med att förmånens storlek skulle påverkas av några vinstutdelning- För många försäkringstagare kan dessutom den omständigheten att ar. livförsäkringsverksamhcten drivs helt utan vinstintresse för andra ha varit en viktig förutsättning för att ingå avtalet. Enligt vår mening bör utgångspunkten för de gamla försäkringarna också i fortsättningen vara att alla överskott skall återgå till försäkringstagar- Som grund för fördelningen mellan enskilda försäkringar bör därvid, na. liksom nu, skälighetskravet gälla. Våra överväganden i frågan stämmer väl med konstitutionell praxis. Enligt denna gäller grundprincip att nya lagbestämmelser inte skall som få återverka på bestående avtal. Endast det föreligger särskilda skäl om

får avsteg göras från denna princip. Ofta görs därför den nya lagstift-

ningen tillämplig endast på avtal som ingås efter det att ny lag har trätt i kraft. För att till stånd en snabbare övergång till nya bestämmelser kan lagstiftaren dock välja att ange en sista tidpunkt efter vilken den nya lagstiftningen skall gälla. Ett upphävande vinstutdelningsförbudet och av skälighetsprincipen ingriper visserligen inte direkt i de gällande avtalen, slopandet reglerna får liknande effekt på avtalsförhållandet, men av en och den lagstiftningen skulle därför innebära inte obetydliga ingrepp nya

3‘ Se t.ex. KU 1974:60 och prop. 1975/762209 s. 125

174 Fördelning av överskott i litförsäkringsrörelse

i avtalsrättsläget.

Med hänsyn till berörda förhållanden kan de nya reglerna om överskottens fördelning inte utan vidare införas för nuvarande konventionella livförsäkringsbolag. I det följande skall därför diskuteras i vad mån och under vilka förutsättningar den nya lagstiftningen med möjligheter till vinstutdelning kan göras gällande för sådana bolag. Inledningsvis skall dock behandlas ett par andra frågor av övergångsnatur. Den ena frågan rör redovisningen av hittills ackumulerade överskott, den andra fördelning av framtida överskott på gammal, icke vinstdrivande, rörelse. Av betydelse i sammanhanget är våra förslag om att avsättningar till återbäringsfond inte längre skall göras. Uppkomna överskott skall, med undantag av orealiserade värdestegringar, i stället utgöra bonus och därvid sättas av till försäkringstekniska skulder, eller redovisas som vinst och påverka det egna kapitalets omfattning.

5.5.2 Redovisning av överskottsmedel

Enligt vår mening bör återbäringsfonden upplösas och redovisningen av hittills ackumulerade överskott anpassas till den nya ordning som vi föreslår. Medlen i återbäringsfonden bör därför övergângsvis fördelas mellan eget kapital och försäkringstekniska skulder. En överföring till försäkringstekniska skulder förutsätter därvid att avsättning sker för bonus. I ett livförsäkringsaktiebolag utgör de överskott som efter fördelningen redovisas som eget kapital självklart inte aktieägamas medel. Den del av återbäringsfonden som förs hit får i stället betraktas som vinstmedel avsatta för försäkringstagarnas räkning. I likhet med vad som sagts i avsnitt 5.4.7 skall en särredovisning av sådana medel ske. l ett ömsesidigt bolag ligger det i sakens natur att det egna kapitalet tillhör försäkringstagama. Vid en bedömning av hur stor del av återbäringsfonden som bör avsättas för bonus och hur stor del som bör föras till eget kapital förtjänar flera omständigheter att beaktas.

Återbäringsfonden motsvarar inte någon avtalsförpliktelse gentemot för-

säkringstagama, utan kan som framgått tas i anspråk för förlusttäckning i livförsäkringsrörelsen. Från strikt juridisk utgångspunkt är det sålunda inte fel att inte tilldela någon bonus över huvud taget. Å andra sidan har det viktigaste argumentet för att senarelägga tilldelning av överskott till försäkringstagama nu försvunnit. Placeringsreglerna har ändrats så att flera typer av tillgångar, bl.a. aktier, kan användas för skuldtäckning. Därtill har tydliga förväntningar om återbäring skapats genom återbäringsräntor och andra besked och det är sannolikt att försäkringstagama genom den tvetydiga innebörden begreppet "återbäring" av stundtals har blivit missledda av den information som har lämnats. Också det talar för att åtminstone vissa delar av överskotten nu bör tilldelas i form av bonus och medlen därvid redovisas som försäkringstekniska

35Jfr prop. 1988/89:89 s. 20 ff.

Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse 175

skulder. En ökad tilldelning av bonus leder heller knappast till några problem

från soliditetssynpunkt. Återbäringsfonden är som framgått av betydande

omfattning och motsvarar för närvarande ca 40 procent av ett etablerat livförsäkringsbolags balansornslutning. Dessutom finns genom övervärdena en buffert av icke obetydlig storlek. Utrymmet för avsättningar för boär sålunda gott. Det kan i övrigt erinras om att man i andra europeinus ska länder löpande gör avsättningar för bonus, varigenom de försäkringstekniska skulderna där utgör en väsentligt större andel av livförsäkrings-

bolagens balansomslutningar än i Sverige se tabell 5.1.

Det är möjligt att genom tvingande lagregler styra återbäringsfondens upplösning. Som utgångspunkt för avsättningar för bonus skulle därvid t.ex. kunna tas vad dittills har allokerats som återbäring och vad som utgör kollektiv konsolidering. Emellertid är det vanskligt att slå fast som vad som kan anses vara en lämplig fördelning. Några sådana bestämmelföreslår vi därför inte. De enskilda livförsäkringsbolagen får i stället ser själva avgöra hur stor del återbäringsfonden som övergångsvis skall av föras till försäkringstekniska skulder. Varje sådan överföring innebär en förbättring för försäkringstagarna på så vis att värdet av de garanterade förmånema ökar. Den information som lämnas till enskilda försäkringstagare efter det att fördelningsbesluten har fattats bör fylla de krav som har angetts i avsnitt 5.4.9, och bl.a. innebär att upplysningar rörande avtalsförmåner kan som endast garanterade förpliktelser. Även upplysningar om försäkringsavse tagares andel av eget kapital kan dock lämnas. Av sådan information måste tydligt framgå att det handlar om ett riskkapital, som kan tas i anspråk för att täcka förluster i försäkringsrörelsen. Anslutningen till den ordningen innebär att det i fortsättningen inte blir aktuellt att lämna nya uppgifter t.ex. om återbäring och återbäringsräntor. Orealiserade värdestegringar bör redovisas som Fond för ørealiserade överskott eller, om bolaget väljer anskaffningsvärde som utgångspunkt för värderingen, i en not till balansräkningen. l vilken omfattning de överskott uppkommer i framtiden löpande som

3° Från försäkringsbranschens sida har framhållits att en utvidgning av de försäkringstekniskaskuldema, ochdärrnedplaceringsreglemastillämpningsområde, skulleinnebäallvarliga problem och försämra de svenska livförsäkringsbolagens möjligheter till ra god riskspridning. Orsaken är de valutamatchningskrav som följer av EG-direktiven och som innebär att ett försäkringsbolag kan placera högst 20 procent av ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder i en annan valuta än den vari förpliktelsen skall fullgöras. Begränsningengäller osäkrade valutapositioner. Utgångspunkten för EG:s placeringsregler är att de tillgångar som förvaltas för försäkringstagamas räkning skall vara väl matchade mot åtagandenaoch väl spridda. Mot bakgrund härav är en valutabegränsningsregelknappast obefogad. För försäkringsbolag med hemvist länder i med små kapitalmarknader kan dock en alltför långtgående inskränkning i nu berört avseendemedföra nackdelar från riskspridningssynpunkt, varför den i EG-direktiven uppställda valutamatchningsregeln är diskutabel. Emellertid kan bonus framgått utgå i form av andelar i en intem värdepappersfondse avsom snitt 5.4.3, för vilken inte de uppställda valutamatchningskraven blir tillämpliga. Enligt tredje livförsäkringsdirektivet gäller inte valutamatchningsregler defall i dåfönnånema enligt ett avtal är knutna till värdet av andelar i ett fondföretag eller till värdet ingår i intern fond. Sedet berörda direktivets artikel 23 och 24. av tillgångar som en

176 Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse

skall avsättas för bonus bör de enskilda bolagen årligen få besluta om. Även överskott som förs till eget kapital utgör dock försäkringstagarnas medel. Till följd av att verksamheten drivs utan vinstsyfte skall alla balanserade vinstmedel särredovisas som tillhörande försäkringskollektivet. Några särskilda övergångsregler gällande förlusttäckning i livförsäkringsrörelse är enligt vår mening inte befogade. För förlusttäckning skall sålunda i fortsättningen gälla allmänna bolagsrättsliga regler. Är livförsäkringsföretaget ett aktiebolag skall vidare gälla den föreslagna regeln om att medel avsatta till försäkringstagarnas inom ramen för det egna kapitalet inte får missgynnas i förhållande till övrigt eget kapital. Vid underskott i verksamheten får försäkringstagarnas medel sålunda inte sättas ned så att det kapitalet får svara för en större del av förlusten än som svarar mot försäkringstagarnas andel av det egna kapitalet. Avslutningsvis bör tilläggas att det enligt EG:s redovisningsdirektiv ges möjlighet att redovisa överskottsmedel som "medel för framtida förfogande". Med sådana medel avses överskott som ännu inte har fördelats mellan aktieägare och försäkringstagare. Då några sådana medel inte finns i nuvarande svenska livförsäkringsbolag är en sådan redovisning av överskott knappast aktuell.

5.5.3 Förbudet mot vinstutdelning

Internationella erfarenheter

Vid en diskussion om under vilka förutsättningar den nya lagstiftningen med möjligheter till vinstutdelning kan göras gällande för nuvarande bolag skulle viss vägledning kunna hämtas från de diskussioner som har förts i Storbritannien och USA om omvandling av ömsesidiga försäkringsbolag till försäkringsaktiebolag. Dessa ombildningar har i huvudsak inneburit att det ömsesidiga beståndet förts över till ett nybildat vinstdrivande aktiebolag. Lagstiftningen i dessa länder anvisar i och för sig inte på vad sätt bolagsbytet skall genomföras, men i praxis har i huvudsak två alternativa metoder utvecklats. Den ena metoden går ut på att det överförda beståndet hålls öppet för nyteckning, varigenom nya och gamla avtal blandas, och att aktieägarna medges rätt till del av bolagets totala vinst, t.ex. tio procent därav. Bonus som tilldelas skall avspegla försäkringamas bidrag till vinsterna. De gambestånden kompenseras vanligen, t.ex. genom kontant betalning eller med ökade försäkringsförrnåner eller särskild bonus. Det andra tillvägagångssättet innebär att man isolerar det gamla beståndet och håller det stängt för nyteckning samt bildar en separat fond för nya avtal. I ett stängt bestånd avgränsas de gamla avtalens egna i förväg definierade tillgångar, varvid avsätts så mycket av tillgångarna som bedöms tillräckligt för att möta försäkringstagarnas rimliga förväntningar på bonus, eventuellt med tillskott av medel om det behövs och finns. Den framtida delaktigheten i överskotten för de äldre avtalen blir då helt beroende av förvaltningen av dessa tillgângar. Aktieägarnas rätt till del av

Fördelning överskott i litfärsäkringsrörelse 177 av

överskott differentieras så att den skiljer sig mellan det stängda beståndet

och nyteckningsbeståndet. beståndsöverföring skall kunna genomföras krävs alltid till- För att en stånd från domstol, skall tillse att de gamla försäkringstagarnas rätt som har tillgodosetts. liknande hållning intas i den tyska tillsynslagstiftningen. Enligt be- En stämmelsema där kan ett ömsesidigt försäkringsbolag överföra sina tillgångar och skulder till ett försäkringsaktiebolag under förutsättning att försäkringstagama i det ömsesidiga bolaget rimlig ekonomisk komges pensation. Denna kan i form aktier i det bolaget, kontant beges av nya talning eller inom för försäkringsavtalet, t.ex. genom premiebefriramen

eller ökning försäkringsfönnånema. Övergångsarran-

else för viss tid av skall godkännas tillsynsmyndigheten, som bl.a. skall se till gemanget av de gamla försäkringstagarna erforderlig kompensation. att ges

Tänkbara lösningar

alternativ står till buds för de livförsäkringsbolag aktiebolag De som eller ömsesidiga företag driver verksamhet enligt nuvarande reg- - som i framtiden vill bereda aktieägarna eller andra vinst, synes ler, men som vara följande.

Vinstdrivande verksamhet bedrivs i ett nybildat livförsäkringsbolag. Vinstdrivande verksamhet bedrivs i gamla bolag, varvid de äldre be- 2. ekonomisk kompensation för de i framtiden tvingas dela stånden ges att överskottsmedlen med aktieägare eller garanter. Vinstdrivande och icke vinstdrivande verksamhet bedrivs i samma 3. bolag, varvid de bestånd medges full vinsträtt isoleras från ny rösom relse.

modell där aktieägare eller andra utomstående ges rätt till del i ett En "blandat" bolags totala överskott utan att det befintliga beståndet ges nåersättning härför går knappast att förena med ett krav att det äldre gon beståndet inte får riskera att förlora att de nya rörelsereglema blir tilllämpliga på dem. Den metoden kan därför genast uteslutas. sammanhanget bör dock framhållas att med vederbörande försäkrings- I samtycke kan naturligtvis dennes försäkring överföras från ett betagares drivs enligt gamla rörelseregler till ett bestånd för vilket gäller stånd som bestämmelser. Detta följer allmänna civilrättsliga regler. nya av

Alternativ 1

närliggande lösningen en separation i olika försäk- Den mest synes vara ringsbolag. Med denna modell delar alltså upp icke Vinstdrivande man och Vinstdrivande verksamhet i skilda juridiska personer. Härigenom bör få skydd att den situationen uppstår där de gamla förman ett gott mot

178 Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse

säkringstagarna tvingas bidra till finansiering den vinstdrivande av nya, verksamheten. En möjlighet för en koncern kan t.ex. att låta vinstvara drivande konventionell livförsäkringsrörelse bedrivas i bolag samma som redan befintlig fondförsäkringsrörelse. Emellertid utgör inte detta alternativ någon absolut garanti den mot att nya rörelsen tillförs medel som rätteligen tillkommer de gamla bestånden. De företagsstrukturer som i dag förekommer inom svensk försäkring innebär att bolagen har en operativ förvaltning är för alla bosom gemensam lag i en koncern. Sålunda är finansförvaltningen oftast samordnad för dessa bolag. Skulle de skilda bolagen rymmas inom samma koncern, t.ex. som moder- och dotterbolag, kan man därför inte garantera helt en rättvis fördelning av intäkter och kostnader mellan bestånden. En nackdel med en separation av bestånden i olika bolag utgör de praktiska problem man kan vid en uppdelning i skilda rättssubjekt, bl.a. kan hantering av personal, skatter och administration försvåras. Ett arman krav separation av icke vinstdrivande och vinstdrivande verksamhet i skilda bolag kan därför innebära vissa merkostnader. De praktiska svårigheter som är förenade med en åtskillnad bör emellertid inte överdrivas. Redan i dag har de flesta försäkringskoncemer som en följd gällande av separationskrav för skadeförsäkring, konventionell livförsäkring och fondförsäkring såväl vana som rutiner för den erforderliga hanteringen. Skulle de äldre bestånden bli så små att hanteringen därav blir ogörlig kan de överföras till ett annat livförsäkringsbolag. För överlåtelse försäkringsav bestånd gäller särskilda skyddsregler i 15 kap. FRL. Enligt dessa kräver ett avtal om överlåtelse Finansinspektionens tillstånd för att kunna verkställas, och sådant tillstånd får inte ges om försäkringstagamas rätt därigenom försämras.

Alternativ 2

En ordning där bolagen medges att förena icke vinstdrivande och vinstdrivande verksamhet med gemensamma regler är en vanlig lösning i andra länder då ömsesidiga försäkringsbolag omvandlas till försäkringsaktiebolag. Med en sådan modell slipper man de ovan angivna nackdelar som en sträng separation av gamla och nya bestånd kan innebära. En förutsättning för att den varianten skall tänkbar är emellertid de gamla vara att försäkringstagarna erhåller ekonomisk ersättning kompensation för som att de i framtiden inte har rätt till alla överskott. Endast då har man sett till att deras ställning inte försvagas vid övergången. Detta framär som gått också synsättet i andra länder. Ersättningen måste i vart fall så vara stor att den kan sägas hålla befintliga försäkringstagare skadeslösa för framtida vinstutdelning. Varje försäkringstagare får sålunda garanteras den del av överskottsmedlen som belöper på hans försäkring. En svårighet med denna lösning är emellertid att fastställa en rimlig kompensation. En sådan bör dock kunna bestämmas med hjälp av aktuarieexpertis inom såväl inspektionen som bolaget. Vidare bör erfarenheter från andra länder ge viss ledning. Liksom på andra håll bör skilda former för kompensatio-

Fördelning överskott i livförsäkringsrörelse 179 av

möjliga, t.ex. kontantutbetalning eller förbättrade försäkringsförnen vara måner. Denna metod kan sägas innebära att avtalsvillkoren ändras för de äldre försäkringstagarna. Utgångspunkten bör därför vara att den inte skall kunna genomföras utan deras medgivande. Visserligen lär det bli mycket besvärligt för enskilda försäkringstagare att bedöma den ersättning som bolaget erbjuder för rörelseregler skall gälla även för de äldre beatt nya stånden. Genom samråd med sakkunniga på området bör dock även försäkringstagare kunna skaffa sig en uppfattning om rimligheten av den erbjudna kompensationen. Utgångspunkten bör därför även här vara att avfrån allmänna civilrättsliga regler om ändring av avtal inte bör föresteg komma. För denna metod skall få tillämpas bör det alltså i regel kräatt försäkringstagamas medgivande. vas Emellertid skulle kunna hävdas att det inte är rimligt att fordra godkännande från samtliga försäkringstagare i det gamla beståndet. l så fall skullösningen knappast kunna användas i praktiken. Dessutom kan sägas inte endast begränsad krets försäkringstagare bör kunna förhindra att en lösning det stora flertalet finner lämplig. Mot bakgrund av sådana en som synpunkter bör arrangemanget kunna genomdrivas med stöd av en kvaliñcerad majoritet försäkringstagarna. Sådana bestämmelser gäller i akav tiebolagsrätten för inlösen minoritetsaktier i dotterbolag 15 kap. 8 § av

FRL. Äger moderbolag självt eller tillsammans med dotterföretag mer

än nittio aktierna med än nittio procent av röstetalet för procent av mer samtliga aktier i dotterbolag, har moderbolaget rätt att av de övriga aktieägarna lösa in återstående aktier. l viss anslutning till den regeln anser vi att än nittio procent av försäkringstagarna godkärmer en överom mer gång till vinstdrivande verksamhet så bör den kunna genomföras. uppnå erforderliga medgivanden för detta övergångsalter- Lyckas man nativ bör emellertid ytterligare krav gälla. För att tillgodose försäkringsintressen bör lösningen och särskilt den erbjudna kompensationtagarnas prövas oberoende instans. Denna får göra en ingående prövning en av en av arrangemangets lämplighet. Mest närliggande att låta prövningen göras av Finansinspeksynes vara tionen. Ett problem med sådan lösning utgör dock bestämmelser i den en europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema an. 6:1. Där slås nämligen fast att civilrättsliga tvister skall avgöras i en rättvis och offentlig rättegång av oavhängig och opartisk domstol. Med hänsyn härtill skulle man en kunna låta tvist kompensation för övergång till vinstdrivande verken om allmän domstol. En sådan ordning gäller också i t.ex. samhet prövas av

37 Frågan har för svenskt vidkommande bedömts den europeiska kommissionen för av de mänskliga rättigheterna i målet Bramelid och Malmström mot Sverige Decisions and Reports 38 18, 156. Målet gällde om en av parterna utsedd skiljedomstol s s. uppfylla Europakonventionenskrav på oberoende och opartiskhet när fråkundeanses obligatoriskt skiljeförfarande för prövning av tvist om inlösen av minoriga var om ett tetsaktier. Som följd av kommissionens ställningstagande i målet infördes senare en rätt på materiell grund överklaga skiljedom om inlösen av minoritetsaktier en att en till domstol se därom prop. l983/84zl84 s. 8

180 Fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse

Storbritannien vid ombildning ömsesidigt bolag till aktiebolag. Emelav lertid kan allmän domstol knappast sägas vara lika väl lämpad tillsom synsmyndigheten att bedöma dessa frågor. Det är uppenbart att domstolama inte kan förväntas ha tillräcklig sakkunskap härför. Europakonventionens krav bör i stället tillgodoses genom att det införs en rätt att överklaga Finansinspektionens beslut till kammarrätt. Visserligen skulle även en lösning med skiljedom som kan överklagas till domstol motsvarande den ordning som gäller vid tvångsinlösen av aktier lämplig den - vara av anledningen att värderingsfrågoma kommer att kräva särskild expertis. Av andra skäl kan den metoden knappast anses ändamålsenlig, bl.a. med hänsyn till de svårigheter som kan uppkomma skiljeman. att enas om en

Alternativ 3

Ytterligare en lösning är att man söker åstadkomma separation den en av vinstdrivande och den icke vinstdrivande verksamheten inom enda förett säkringsbolag. För de gamla försäkringarna skulle sålunda gälla samma regler som nu, dvs. att allt överskott på den rörelsen skall tillkomma försäkringstagama. För att en isolering av ett bestånd bör kunna åstadkommas inom ett bolag talar det förhållandet att redan i dag olika bestånd drivs vid sidan av varandra i ett livförsäkringsbolag och att de skilda bestånden skall vara självbärande. Detta krav följd den gällande skäliganses vara en av nu hetsprincipen. Det föreskrivs särredovisning på varje Verksamhetsgren, bl.a. individuell livförsäkring, individuell sjuk- och olycksfallsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring och grupplivförsäkring. De försäkringstekniska skulderna, återbäringsfonden samt intäkter och kostnader skall sålunda redovisas särskilt för varje Verksamhetsgren. På motsvarande sätt skulle försäkringsbestånden som drivs enligt regler kunna hållas avskilda nya från de gamla försäkringarna i samma bolag. Emellertid sker ingen öronmärkning av tillgångar för enskilda bestånd. En betydelsefull svaghet med en sådan ordning är att enbart medel motsvarande försäkringstekniska skulder skulle kunna definitivt avskiljas för de gamla försäkringstagamas räkning. Överskottsmedel som inte garanterats försäkringstagarna utgör bolagets konsolideringsmedel och kommer att kunna tas i anspråk för förlusttäckning för verksamhet i bolaarman get. Detta problem är av särskild tyngd i Sverige eftersom de ofördelade överskottsmedlen utgör en så stor del av tillgångsmassan. Härtill kommer att det i en del fall har visat sig närmast praktiskt vara omöjligt att helt hålla i sär medel belöpande på försäkringsbestånd resp. inom ett bolag. Detta beror bl.a. på den förvaltningen gemensamma av tillgångar och de svårigheter som finns att på ett fullt rättvist sätt fördela intäkter och kostnader på olika grupper. Då tillgångar realiseras eller omsätts kan problem uppstå om hur fördelningen de skilda bestånden skall genomföras. Ofta tillgrips därför schablonmetoder. Det förekommer också att överskott från en Verksamhetsgren tas i anspråk för täcka att underskott i en annan. En väsentlig nackdel med att verksamhet enligt

Fördelning överskott i livfärsäkringsrörelse 181 av

regler drivs i bolag kan därför sägas vara att befintliga gamla och nya ett medel förändrad riskproñl. Som följer av det försäkringstagares ges en sagda kan dessa medel komma att utnyttjas för den nya, kommersiella rö- Visserligen kan livförsäkringsbolag redan i dag starta ny verksamrelsen. försäkringstagaren då han ingick sitt avtal inte kunde förutse. het som verksamhet utgör de befintliga försäkringstagamas vinstmedel För sådan riskkapital. En väsentlig skillnad är dock att denna verksamhet inte drivs nuvarande regleringen innebär dessutom en begränsning i vinstsyfte. Den produkter kan erbjudas, vilket har stor betydelse av vilka typer av som för bolagets riskexponering. problem skulle uppstå ett bolag driver verksamhet enligt Ett som om regler rör sålunda det gamla beståndets ansvar för såväl gamla som nya förlusttäckning i verksamhet. Man skulle visserligen kunna tänka sig ny gamla bestånd i ett "blandat" bolag skall ha tillett krav att resp. nya fria tillgångar för uppfylla sina solvenskrav. Kapiräckligt med att egna skulle alltså beräknas särskilt för vardera bestånd. Detta synsätt talbasen hänsyn till lagens ståndpunkt att samtliga bolagets fria tilltar dock inte sista hand skall tillgängliga för att uppfylla ingångna åtagångar i vara Överskottsmedel från gamla bestånd kan följaktligen ytterst komganden. utnyttjas för täcka förluster i vinstdrivande verksamhet. ma att att ny mycket långtgående särbestämmelser för att icke vinstdrivan- Det krävs skall hållas väl separerade från vinstdrivande. Kraven på åtde bestånd och gammal rörelse bedrevs i skillnad är nästan lika stränga som om ny försäkringsbolag. Det fordras att tillgångar belöpande det olika Lex beståndet hålls separerade från övriga tillgångar i bolaget. Dessäldre särskilda likvidationsregler befogade. Bolaget skall i princip utom är i konkurs, nämligen den vinstdrivande rörelsen inte kunna "halvt" om Alla medel tillhör de äldre bestånden måste dessutom omfatbär sig. som I fall skulle de fordringsägama i en kontas av förmånsrätt. annat nya kurssituation kunna få rätt till de medlen. Även med vittgående särregler kan emellertid misstankar uppkomma beståndens medel i anspråk i den vinstdrivande rörelom att de äldre tas det också nära till hands att krav att Finansinsen. Därvid ligger reses bevaka så inte kan ske. Enligt vår mening bör tillspektionen skall att synsmyndighetens dock inte ägnas att utöva tillsyn över sådaresurser na förhållanden. till berörda problem vi inte att modellen kan rekom- Med hänsyn anser Vi lämnar därför inga förslag till för metoden erforderliga lagmenderas. bestämmelser.

Överföring bestånd till vinstdrivande bolag

av

i 15 kap. FRL regler frivillig överlåtelse av Som redan nämnts ges om försäkringsbestånd. Dessa regler kan användas vid överlåtelse av både ett försäkringsbestånd och del ett bestånd. Genom en sådan överhelt en av våra förslag genomförs, ett bestånd som drivs utan utomföring kan, om intressen övergå till ett bolag är vinstdrivande, t.ex. ett nytt stående som

182 Fördelning av överskott i liiförsâkringsrörelse

livförsäkringsaktiebolag. Problemställningen är sålunda i sak inte annorlunda än den behandlats Vid överföring som ovan. av ett bestånd som drivs enligt nuvarande regler till ett vinstdrivande bolag bör därför gälla

samma regler, dvs. att försäkringstagarnas ekonomisk kompensation ges för att inträda i den vinstdrivande rörelsen, varvid minst 90 procent av försäkringstagama måste godkänna ordningen. Att dessa krav uppfylls kan tillgodoses att beständsöverföringar alltid skall genom godkännas av Finansinspektionen.

I de fall beståndsöverföringen sker från ett ömsesidigt livförsäkringsbolag som likvideras torde det saknas behov särskilda övergångslösningav ar. Detta förutsätter dock att försäkringstagama får tillgångar i rimlig

proportion till sina insatser, varför tillämpning de fakultativa been av stämmelserna i 14 kap. 14 § andra stycket FRL inte kan sägas ge försäkringstagarna rimlig kompensation. Dessa bestämmelser innebär tillatt gångarna skall fördelas bland försäkringstagarna i förhållande till det

sammanlagda beloppet av premierna för de fem räkenskapsåren. senaste De föreskrifterna bör upphävas. Frågan likvidationskvot bör nu om enligt vår mening som i många andra länder -i stället regleras i bolagsord- ning.

5.5.4 Produktutbud i icke vinstutdelande

livförsäkringsbolag

Som framgått av det föregående kan ett bolag driver verksamheten som enligt gällande lagstiftning välja att också i fortsättningen drivas helt för försäkringstagarnas räkning. I ett sådant bolag kommer nuvarande försäkringstagare att stå för huvuddelen riskkapitalet. Mot bakgrund härav av uppkommer frågan under vilka förutsättningar nyteckning skall kunna ske i ett sådant bolag. Av särskild betydelse i sammanhanget är att livförsäkringsbolagen som en följd av att skälighetskravet slopas kommer kunna erbjuda - att nya typer av produkter, av vilka några kan ha väsentligt annorlunda en riskproñl jämfört med nuvarande konventionella livförsäkringar. Det gäller oberoende av vilken associationsfonn försäkringsbolaget har och oavsett om man väljer att dela ut vinst eller inte. Genom erbjudande avtal av som visserligen t.ex. inte berättigar till bonus, innebär hög men som en avkastningsgaranti, kan risknivån i företagets balansräkning öka i icke oväsentlig utsträckning. Sådana försäkringar har från risksynpunkt stora likheter med upplåning.

Enligt vår mening bör nyteckning kunna ske förutsatt att detta inte leder till en väsentlig ökning risknivån i bolaget. Försäkringstagare av som har ingått avtal då bl.a. skälighetskravet utgjort begränsning en av produktutbudet, skall inte behöva utsättas för faran deras medel i att tas anspråk för att täcka förluster orsakade att bolagen till följd av av nya regler kan erbjuda mer riskfyllda typer av försäkringar. Bolag driver som gammal rörelse där försäkringstagarnas medel utgör riskkapital bör - därför inte kunna meddela livförsäkringar med väsentligt annorlunda en riskproñl än de nuvarande avtalen. Det finns däremot ingen anledning att

Fördelning överskott i litförsäkringsrörelse 183 av

förhindra sådana produkter i stället meddelas genom dotterföretag. Inatt i sådana bolag får därvid inom ramen för uppställda risksatsen rymmas spridningskrav, varigenom de äldre beståndens risktagande begränsas. Det får ankomma på Finansinspektionen att bedöma vilken nyytterst teckning kan förenlig med berörda krav och myndigheten bör som anses ha möjlighet att utfärda närmare föreskrifter härom.

5.6 Sammanfattning

Enligt vår mening är det inte befogat att offentlig reglering se till genom försäkringskollektivet garanteras vissa andelar av uppkomna överskott. att heller inte motiverat med bestämmelser reglerar hur överskott Det är som skall fördelas mellan skilda försäkringstagargrupper. Regler av detta slag utvecklingen produkter och begränsar livförsäkringsbolahämmar av nya möjligheter erbjuda försäkringar som anpassas till de enskilda gens att konsumenternas behov. En sådan reglering har dessutom betydande nackdelar från konkurrens- och effektivitetssynpunkt. Försäkringstagarintresset bör tillgodoses i första hand genom krav försåkringstagamas rätt till del i överskotten klart och tydligt regleras att i de enskilda avtalen. Genom att rätten därtill utgör en avtalsförpliktelse följer automatiskt bolaget årligen skall göra avsättningar till försäkatt ringstekniska skulder för förmånen ifråga, varigenom försäkringstagarnas anspråk skyddas bl.a. placeringsregler och förrnånsrätt. Av betydelse av för försäkringstagamas skydd är också övervärdenas behandling i redo-

visningen. Våra förslag innebär att årets resultat i ett livförsäkringsbolag inte kommer innefatta överskott försäkringstagarna har anspråk till att som försäkringsavtal. Några särskilda regler för att begränsa följd av ingångna vinstutdelningen i livförsäkringsbolag är därför inte befogade. För vinstbolagsrättsliga bestämmelser. Även utdelning kan i stället gälla allmänna det nuvarande kravet på att konventionella livförsäkringar och unit linked-försäkringar skall meddelas skilda bolag kan slopas. Huruvida av vinstutdelning skall förekomma i praktiken bör enskilda bolag själva få För det fall livförsäkringsaktiebolag sätter av en del av vinavgöra. ett i bolaget till särskild fond, utgör en del av det egna kapitalet, sten en som är avsedd för framtida utbetalningar till försäkringstagama, bör men som gälla vissa begränsningar hur dessa medel kan disponeras av aktieägarav na. För de livförsäkringsbolag driver verksamhet enligt nuvarande som regler, i framtiden vill bereda aktieägare eller andra vinst, finns men som två möjligheter. Ett alternativ är att den vinstdrivande verksamheten bedrivs i nybildat bolag, t.ex. ett dotterbolag. En annan möjlighet är att ett verksamhetsbestämmelsema gäller för både och gamla bede nya nya sålunda kan samlas i gemensamt bolag. Detta kräver dock stånd, som ett de gamla försäkringarna rimlig ekonomisk kompensation i någon att ges form och kvalificerad majoritet befintliga försäkringstagare, mer att en av

90 lösningen. Övergångsarrangemanget skall god-

än procent, accepterar kärmas av Finansinspektionen.

6 Försäkringsbolagens möjligheter

att ta lån

upp

6.1 Inledning

I Sverige, liksom i många andra länder, är försäkringsbolagens möjlighelån begränsade i förhållande till vad som gäller för företag ter att ta upp på andra näringsområden. Den viktigaste orsaken härtill är att en omfattande uppläning kan komma i konflikt med försäkringstagarnas intressen. Genom upplåning kan risken i ett försäkringsbolags balansräkning öka i sådan utsträckning att möjligheten att infria försäkringsåtagandena äventyrörelsens bedrivande är i många fall dessras. Behovet av upplåning för utom begränsat med hänsyn till att försäkringsverksamheten till stor del går ut att fram till dess försäkringsfall inträffar förvalta medel som erläggs i förskott. I detta kapitel skall diskuteras i vad mån nuvarande regler för upplåning bör ändras och försäkringsbolagen tillåtas att använda sådana finansieringsformer medges för andra företag, bl.a. lån mot konvertibla som skuldebrev.

6.2 Nuvarande förhållanden

Lagstiftningen försäkringsrörelse innehåller inte några allmänna regler om försäkringsbolagens upplåning. Försäkringsbolagen är sålunda i och om för sig oförhindrade lån. Enligt uttalanden i lagförarbeten får att ta upp försäkringsbolag dock inte ägna sig låneverksamhet i sådan omfattett ning att det måste driva rörelse i strid mot det principiella förbudet anses driva rörelse än försäkringsrörelse som upptas i l kap. 3 § mot att annan första stycket FRL. Någon närmare vägledning för bedömningen ges inte i motiven. Förbudets betydelse för bolagens möjligheter att ta upp

lån har i stället fått utvecklas tillsynspraxis se närmare härom

genom nedan. Förbudet mot främmande verksamhet grundas på ett allmänt krav försäkringsbolagen skall ha betryggande Soliditet om att en I lagen upptas endast särskilda bestämmelser om vissa penninglân. Ett försäkringsbolag får inte ut konvertibla skuldebrev eller skuldebrev ge

Se prop l98l/82:l80 s. 93. 2 Om förbudet mot annan rörelse se vidare i kapitel

186 Försäkringsbolagens möjligheter att ta lán upp

förenade med optionsrätt till nyteckning. Vidare förbjuds försäkringsbolag -liksom aktiebolag i allmänhet att ge ut s.k. vinstandelsbevis i form av delägardebentures. Lån mot sådana skuldebrev rätt till betalning ger ur bolagets tillgångar med belopp som motsvarar viss kvotdel bolaen av gets behållning eller som beräknas med utgångspunkt i marknadskursen på bolagets aktier 5 kap. l § första stycket FRL. För livförsäkringsbolagen gäller även ett förbud mot att ut vinstange delsbevis genom lånedebentures, dvs. lån mot obligationer eller andra skuldebrev med rätt till ränta, vars storlek är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller bolagets vinst Den låneformen får användas endast av skadeförsäkringsaktiebolag 5 kap. 1 § andra stycket FRL. Sådana lån anses kunna tas utan att det behöver inneupp bära utövande av annan rörelse än försäkringsrörelse. Även skadeförom säkringsaktiebolagen anses böra inriktade att förvalta medel vara mer som inflyter inom försäkringsrörelsen så är de inte förhindrade att vid behov ta upp lån, t.ex. vinstandelslån. Det ankommer emellertid på tillsynsmyndigheten att bevaka att denna fmansieringsmöjlighet inte används ett sätt som strider mot förbudet mot att driva rörelse än försäkarman ringsrörelsef Då regler infördes för aktiebolag i allmänhet att ge ut konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning anfördes att försäkringsaktiebolagen liksom bankaktiebolagen inte syntes ha - något mer tvingande behov av att anlita de ñnansieringsformema. Sådana bolag undantogs därför från de nya bestärmnelsema Under förarbetena till FRL diskuterades åter lånefonnema konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt. Med hänsyn till att frågan utlänom nings rätt att förvärva aktier i svenskt försäkringsbolag då under utvar redning, ansågs det olämpligt att införa regler som kunde väsentligt vidga den personkrets, bl.a. utanför landets gränser, för vilken sådana aktier blev tillgängliga. För livförsäkringsaktiebolagens del bedömdes finansieringsformema olämpliga även med hänsyn till att aktiekapitalet var av marginell betydelse i förhållande till balansomslutningen och till att vinstutdelning inte förekom i sådana bolag. Eftersom vinsten sålunda endast tillföll försäkringstagarkollektivet kunde ett livförsäkringsaktiebolag inte räkna med att öka sitt aktiekapital genom de ifrågavarande lånefonnema. Även förbudet för livförsäkringsbolag att ge ut vinstandelsbevis motiverades med sådana skäl Tillsynsmyndigheten har i cirkulär 1987:4 lämnat allmänna råd för försäkringsbolagens upplåning. Enligt råden är utgångspunkten att något ianspråktagande av lånemarknaden från försäkringsbolagens sida normalt inte kommer i fråga. För skadeförsäkringsbolagen bör lånemöjligheten i

3Om lånefonnema se vidare t.ex. Rodhe, Aktiebolagsrätt 16 uppl. s. 61 och 69. ‘ Se a. prop. s. 95. 5Se prop. 1973:93 s. 96. Genom 1987års bankaktiebolagslaginfördes även för bankaktiebolagens del möjligheter att ta upp lån mot konvertibla skuldebrevoch skuldebrev med optionsrätt till nyteckning, se prop. 1986/87:12 s. 176 ° Se prop. l981/82:l80 s. 93 ff.

Försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån 187

huvudsak förbehållas det fall där ett bolag har behov av medel för investeringsändamål vid en uppbyggnad av själva försäkringsrörelsen. Lån för sådant ändamål har i allmänhet ansetts kunna ske utan att det uppkommer konflikt med förbudet mot att driva främmande verksamhet. I övrigt anses det kunna godtas att ett försäkringsbolag tillfälligt tar upp ett korttidslån inom ramen för den egna långsiktiga placeringsverksamheten eller för att möta temporära likviditetsbehov i verksamheten. I de allmänna råden sägs att ett försäkringsbolag därutöver i princip inte har rätt att ta upp lån. Angivna lånebegränsningar bör enligt uttalandena i cirkuläret tillämpas också på sådana helägda dotterföretag som uteslutande har till uppgift att förvalta försäkringsbolags fastigheter eller biträda försäkringsbolag vid rörelsens bedrivande.7 Även bolag ägs gemensamt två eller flera som av försäkringsbolag bör i princip avhålla sig från upplåning den allmänna kapitalmarknaden, dvs. utanför försäkringsbolagen. För verksamhet som bedrivs i andra länder kan där rådande förutsättningar leda till andra bedömningar. Genom senare tids utveckling har länemöjlighetema för försäkringsbolagen förbättrats och kraven i de allmänna råden upprätthålls i vissa avseenden inte längre från tillsynshåll. Någon fast praxis kan inte sägas föreligga, men i allmänhet godtas upplåning i kapitalförvaltningen eller för rörelsens bedrivande, t.ex. för att finansiera förvärv av anläggningstillgångar. Som anläggningstillgångar räknas bl.a. maskiner, inventarier och kontorsfastigheter för rörelsen, aktier och andelar i koncemföretag samt andra tillgångar som anskaffats för stadigvarande bruk eller innehav. För upptagande av förlagslån som skall räknas in i kapitalbasen har Finansinspektionen nyligen beslutat allmänna råd FFFS 1995:1. För de ömsesidiga försäkringsbolagen gäller vissa särskilda regler om finansiering, vilka sammanhänger med den ömsesidiga verksamhetens form och syfte. I ett sådant bolag är alla försäkringstagare med undantag av återförsäkringstagare bolagets delägare. Någon delägarinsats görs dock inte av försäkringstagama. Erforderligt start- och rörelsekapital utgörs i stället garantikapitalet, som är att betrakta som en till bolaget lämnad av

försträckning. Garantikapitalet redovisas sålunda inte som eget kapital

i balansräkningen, utan tas upp som en särskild post ll kap. 10 § FRL.° Ett ömsesidigt försäkringsbolag får inte bildas utan garantikapital, om det inte finns särskilda skäl för det l kap. 8 § FRL. Ett lagfäst krav därpå har gällt sedan tillkomsten av 1917 års lag om försäkringsrörelse.° Garantikapitalet skall emellertid efter beslut bolagsstämman återav betalas när det inte längre behövs för rörelsens ändamålsenliga bedrivan-

7 Se även prop. 1994/95:l84 s. 207. 8 Se SOU 1946:34 s. 324. 9 Enligt regeringens lagrådsremiss med förslag till nya bestämmelser om redovisning bygger på EG:s direktiv om försäkringsredovisning skall dock garantikapital resom dovisas som eget kapital. ° Se NJA 1918 s. 41.

188 Försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån

de och det är förenligt med lagens bestämmelser om kapitalbasens sammansättning och storlek. Ett sådant beslut får inte verkställas utan Finansinspektionens tillstånd 12 kap. 4 § FRL. Kravet på återbetalning av garantikapitalet har motiverats med att det ömsesidiga försäkringsbolaget utgör en försäkringstagarnas intressegemenskap och därför bör bedrivas en-

dast för deras räkning. Återbetalningen får dock inte ske i sådan ordning

att bolagets Soliditet och likviditet äventyras." Det skall i bolagsordningen anges i vilken utsträckning rösträtt skall tillkomma garantema 2 kap. 5 § första stycket 13 FRL. Vid ett ömsesidigt försäkringsbolags likvidation eller konkurs har garantema sämsta rätt till betalning 14 kap. 22 § FRL. Garantema får alltså stå tillbaka för såväl försäkringstagarna som bolagets andra borgenärer.

6.3 Risker för

försäkringstagarna

3.1 Inledning

Av betydelse för följderna av en upplåning är hur de upplånade medlen utnyttjas. l några speciella fall kan upplåning bidra till att sänka risken i ett försäkringsbolags balansräkning. Sålunda kan exempelvis växelkursrisker undanröjas, eller åtminstone minskas, om försäkringsbolaget matchar innehav av utländska tillgångar med lån i motsvarande valutor. Om medlen används för att öka innehavet av riskbärande tillgångar kan emellertid den totala risken i försäkringsbolagets balansräkning stiga. Avkastningen på investeringen kan bli så dålig att den inte täcker kostnaden för finansieringen. I extrema fall kan försäkringsföretaget bara få en skuld kvar. För risktagandet i sig spelar det däremot inte någon roll vilken form av upplåning det handlar om, dvs. faran för ogynnsamma verkningar för bolaget är oberoende av låneform. Låneformema har dock betydelse bl.a. för prioritetsordningen vid en obeståndssituation. Vissa upplåningsformer kan dessutom bidra till att stärka ett bolags kapitalbas. Detta gäller förlagslån, lån mot konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. På vilket sätt ett ökat risktagandet till följd av upplåning drabbar försäkringstagarna beror bl.a. principerna för försäkringstekniska avsättningar och förrnånsrättens omfattning. Av betydelse är även de särskil da regler om uttaxering och nedsättning som kan gälla för ömsesidiga

bolag. Effekterna av upplåning får därför diskuteras för skade- och liv-

försäkringsrörelse var för sig, varvid beaktas om försäkringarna meddelas av ett försäkringsaktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag.

" Se SOU 1946:34 s. 32 och 246 och prop. 1981/822180 s. 264. z Se Ds 1993:57 s. 107 ff. 3 Våra förslag beträffande uttaxering och nedsättning framgår av avsnitt 5.4.9.

Försâkringsbolagens möjligheter att ta upp lån 189

6.3.2 Skadeförsäkringsrörelse

I ett skadeförsäkringsaktiebolag kommer förluster på grund av upplåning i första hand att påverka det egna kapitalets storlek. Det sker dels genom att ränte- och andra kostnader som är förenade med lånet belastar bolagets resultat, dels genom att tillgångar måste tas i anspråk för amortering av lån. Då de avsättningar som görs för ingångna försäkringsavtal är oberoende av företagets resultatutveckling kan den med upplåningen förenade

risken inte föras över på försäkringstagama. Detta gäller i allmänhet

även för de långvariga försäkringar som kan finnas i skadeförsäkringsbolag, t.ex. skadelivräntor. Försäkringstagama kan emellertid komma att drabbas av förluster på låneñnansierade investeringar om underskotten är så omfattande att bolaget hamnar på obestånd. I en sådan situation får visserligen långivare med efterställda lån såsom garanter och innehavare av förlagsbevis - del i tillgångarna först efter försäkringstagama. Många skadeförsäkringstagare kan vid en konkurs dock få konkurrera med andra fordringsägare. På skadeförsäkringens område följer nämligen för närvarande särskild förmånsrätt endast med fordran som grundas på avtal om försäkring för

längre tid än tio år och försäkring för livränta och sjukränta.

Ett förslag om att alla fordringar grund av skadeförsäkringsavtal skall omfattas av särskild förmånsrätt har emellertid mot bakgrund av ett förslag till EG-direktiv lämnats. Om skadeförsäkringstagama i allmänhet ges förmånsrätt i tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder kommer de i ett bättre läge gentemot alla andra fordringsägare. Den särskilda förmånsrätten utgör dock inte någon garanti för att försäkringstagarna kommer helt skadeslösa ur en obeståndssituation. Förmånsrätten kan under vissa omständigheter endast litet värde. vara av Också i ömsesidiga skadeförsäkringsbolag belastar förluster på grund av upplåning det egna kapitalet i första hand. Sådana underskott kan sädrabba försäkringstagama i deras egenskap delägare. Är det gas av egna kapitalet otillräckligt för att täcka underskottet kan krav på uttaxering komma att riktas mot försäkringstagarna eller försäkringsanspråken komma att sättas ned. Sådana förfaranden förutsätter dock om våra förslag genomförs att regler därom intagits i bolagsordningen. I en obestånds- -

‘ För dessa avsättningar gäller särskilda riktlinjer iden av Finansinspektionen utfärdade normalplanen för skadeförsäkringsbolag, som upptar bestämmelserför beräkning och redovisning av försäkringstekniska skulder samt för redovisning av säkerhetsreserv FFFS 1992:8. För de avtal som ingås skall bolagen göra avsättningar bl.a. till premiereserven, som skall vara tillräcklig för att täcka förväntade skadorunder försäkringamas återstående löptid. I den mån som försäkringsfall har inträffat och skadan inte har slutreglerats skall avsättningar göras till ersättningsreserven. 5 För sådana skadelivräntor som försäkringsbolagen enligt en frivillig överenskommelse har åtagit sig att ge s.k. särskilt värdesäkringstillägg kan resultatutvecklingen dock ha viss betydelse. För att det särskilda tillägget, som avser värdesäkring utöver vad som följer av lag eller annan författning, skall utgå gäller nämligen att bolagets kapitalavkastning är tillräcklig. ‘° Se 7 kap. ll a § och l kap. 5 § sista stycket FRL. 7 Se därom Ds 1993:101. "i Se vidare härom i kapitel

190 Försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån

situation gäller samma regler om förmånsrätt som för skadeförsäkringsaktiebolag.

6.3.3 Livförsäkringsrörelse

Enligt nuvarande ordning skall med undantag för fondförsäkringar - livförsäkringar ges rätt till del i bolagets överskott. Om skälighetsprincipen och vinstutdelningsförbudet upphävs kommer emellertid livförsäkringsbolagen att kunna erbjuda livförsäkringar som inte innebär någon sådan rätt. I de avtalen garanteras försäkringstagaren enbart ett visst försäkringsbelopp eller en viss avkastning. Liksom vid skadeförsäkring är de avsättningar som görs för sådana försäkringsavtal helt oberoende av om rörelsen är framgångsrik. De risker som försäkringstagama utsätts för vid upplåning blir härigenom också i stort sett av samma slag som vid skadeförsälcringsverksamhet. Uppkommer förluster till följd av upplåningen får underskottet i första hand täckas av det egna kapitalet. Först om dessa medel är otillräckliga och bolaget blir insolvent, hotas försäkringstagamas anspråk på grund av försäkringsavtalen. I en sådan situation har livförsäkringstagare bättre ställen ning än skadeförsäkringstagare. Enligt gällande ordning följer nämligen förmånsrätt med fordran på grund av avtal om livförsäkring, varigenom

livförsäkringstagama har företräde framför andra fordringsägare.

Vid fondförsäkringsrörelse är effekterna för försäkringstagarna av samma natur. En skillnad är dock att de tillgångar som svarar mot försäkringstagarens fondandelar hålls väl avskilda från försäkringsgivarens övriga egendom, låt vara att fondandelama formellt ägs av företaget. Vid livförsäkringar som innebär en rätt till bonus blir följderna för försäkringstagama något annorlunda. Vid sådan rörelse skyddas de anspråk som motsvarar dels de ursprungligt garanterade försäkringsbeloppen, dels den bonus som har påförts försäkringarna, och som bolaget sålunda har gjort försäkringstekniska avsättningar för. Den med upplåningen förenade risken kan dock komma att drabba försäkringstagarna så vis att förluster på lånefinansierade investeringar försämrar försäkringsgivarens möjligheter att tilldela bonus i framtiden. En sådan utveckling skulle emellertid vara till nackdel även för bolaget, som därigenom riskerar att förlora marknadsandelar till sina konkurrenter. Också för det fall ett livförsäkringsaktiebolag gör särskilda avsättningar till försäkringstagarna inom ramen för det egna kapitalet enligt den metod som beskrivits i avsnitt 5.4.7 utsätts försäkringstagarna för faror. De så vis avsatta medlen kan nämligen tas i anspråk för att täcka underskott i rörelsen, bl.a. sådana som orsakas av förluster på läneñnansierade investeringar. Försäkringsgivarnas associationsform får om våra förslag rörande delägares ansvar i ömsesidiga försäkringsbolag genomförs samma bety- delse vid livförsäkring som vid skadeförsäkring.

9 Se 7 kap. 11 a § och l kap. 5 § tredje stycket FRL.

Försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån 191

6.4 Framtida

lånemöjligheter

6.4.1 Inledning

Som framgått knyter de begränsningar som i dag gäller för försäkringsbolagens upplåning an till förbudet mot att driva främmande verksamhet. Upplåning är i princip tillåten så länge den inte kommer i konflikt med detta förbud. Vissa särskilda låneforrner är uteslutna av andra skäl. Förbudet mot att driva annan rörelse än försäkringsrörelse har gällt alltsedan år 1903 och har sin motsvarighet i den första generationens försäkringsdirektiv. EG-direktiven ger emellertid inte några anvisningar för tolkningen av regeln, och följaktligen är regelns betydelse för försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån oviss. Enligt en bedömning som har gjorts i flera medlemsländer får ett försäkringsbolag i vart fall inte i sin egen balansräkning bedriva sådan upplåning som innebär bankverksamhet eller annan tillståndspliktig kreditgivningsverksamhet. Denna inställning stämmer också väl med uttalanden från EU-kommissionen. För det fall ytterligare begränsningar i upplâningsmöjlighetema är befogade bör enligt vår uppfattning särskilda regler därom ges. Det väsentliga från skyddssynpunkt är vilket risktagande upplåningen innebär, inte om dess ändamål kan anses hänga naturligt samman med försäkringsrörelsen. I detta avseende ger en anknytning till förbudet mot främmande verksamhet knappast ett tillräckligt skydd. En upplåning som är förenlig med förbudet kan i själva verket vara mera riskfylld än en upplåning som strider häremot. Att läneñnansiera en utveckling av försäkringsrörelsen kan t.ex. innebära ett större risktagande än att lâneñnansiera en väldiversiñerad aktieportfölj. Härtill kommer de svårigheter som tillsynsmyndigheten ställs inför när man skall ta ställning till för vilka ändamål en upplåning skall vara möjlig och då man skall övervaka att de upplånade medlen i praktiken inte används på ett otillåtet sätt. Det skall dock framhållas att man i en del andra länder prövar all upplåning mot bakgrund av regler om förbud mot annan rörelse. Detta gäller i bl.a. Danmark, Norge och Tyskland.

6.4.2 Begränsningar i upplåningens omfattning

Ett försäkringsbolag bör så långt möjligt efter affärsmässiga bedömningar självt få avgöra om lån skall upptas eller om det egna kapitalet bör ökas. Vissa begränsningar i lånemöjlighetema är med hänsyn till konsumentskyddsintresset dock befogade. Av betydelse i sammanhanget är bl.a. att en omfattande upplåning vä-

Jfr den hållning som bl.a. Försäkringsverksamhetskommitténintog i frågan. Försäkringsverksamhetskommitténföreslog i sitt slutbetänkande attett principiellt förbud mot upplåning skulle intas i FRL. Om det fanns särskilda skäl skulle dock tillsynsmyndighetenha rätt att, efter prövning i varje enskilt fall, ge tillstånd till upplåning. Sevidare SOU 1987:58 s. 269 ff.

192 Försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lân

sentligt kan öka riskexponeringen i bolagen, varvid faran för förluster och obeståndssituationer ökar. Under normala omständigheter har aktieägarna visserligen ingen anledning att fatta beslut som innebär att det egna kapitalet äventyras. I vissa lägen kan dock ett riskfyllt agerande te sig attraktivt, t.ex. om företaget ändå går så dåligt att aktiekapitalet är på väg att förloras. Genom ett ökat risktagande kan aktieägarna få goda vinster, medan en förlust drabbar dem endast marginellt, eftersom deras kapital ändå förlorat större delen av sitt ursprungliga värde. Synpunkterna gör sig gällande också för ömsesidiga bolag. I sådana bolag finns visserligen inte några motstående intressen mellan ägare och försäkringstagare. Många försäkringstagare i ömsesidiga bolag torde dock knappast uppfatta sig som delägare. De kan t.o.m. sakna kännedom dårom. Bl.a. mot bakgrund härav är såväl intresset som möjligheterna att utöva en aktiv ägarstyming svag. Begränsningama bör ta sikte på enskilda bolags riskexponering och syfta till att förhindra att upplåning sker i sådan utsträckning att den totala risken i ett försäkringsbolags balansräkning blir för omfattande. Av betydelse här är självklart försäkringsbolagets soliditet. Bedömningen kräver emellertid en helhetssyn och sålunda även att bl.a. försåkringsrisker och risker i kapitalförvaltningen beaktas. Det väsentliga från skyddssynpunkt är hur stor den totala risken i företagets balansräkning är i förhållande till kapitalbasens storlek. Lån bör alltid kunna tas upp i situationer då detta

sänker risken i balansräkningen.

Av betydelse för lånemöjlighetema bör även enskilda försåkringsföretags kapitalstruktur vara. För det fall försäkringstagama står för en del av förlusttäckningsmedlen i ett försäkringsaktiebolag bör hänsyn tas till omfattningen därav. Ju större del av det egna kapitalet som utgörs av sådana medel, desto snävare bör upplåningsmöjligheterna vara. Situationen aktualiseras för det fall bolagsstämman har fattat beslut om att en del av vinstmedlen skall sättas av till försåkringstagama inom ramen för det eg-

na kapitalet se närmare avsnitt 5.4.7.

För ömsesidiga bolag bör särskilda överväganden göras om möjligheter till uttaxering eller nedsättning föreligger. Enligt vår mening bör en allmän regel som begränsar bolagens möjligheter att ta upp lån tas in i FRL och närmare bestämmelser om i vilken omfattning upplåning kan godtas ges i myndighetsföreskrifter.

6.4.3 Särskilt om vissa låneforrner

Skadeförsäkringsaktiebolag

Som framgått av det föregående är såväl livförsäkringsbolag som skadeförsäkringsbolag förhindrade att ge ut konvertibla skuldebrev och skulde-

2 Jfr Ds 1993:57 s. 109.

Färsäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån 193

brev förenade med optionsrätt till nyteckning. För skadeförsäkringsbolagen har begränsningen motiverats bl.a. med hänsyn till att det knappast kan anses finnas något behov av de lånefonnema för sådana företag. Enligt vår mening bör skadeförsäkringsaktiebolagen kunna utnyttja samma låneformer som andra aktiebolag. Reglerna i 5 kap. FRL bör därför ändras så att det öppnas möjligheter för sådana bolag att ta upp lån mot konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Möjligheter därtill gäller för allmänna aktiebolag och även för bankaktiebolag. Användande av dessa fonner för kapitalanskaffning har under 1980-talet under två skilda översyner av försäkringsrörelselag-

stiftningen förordats även för skadeförsäkringsaktiebolag.22 I många

jämförliga länder står finansieringsformema till buds för försäkringsaktiebolagen. Motiven för att använda konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning torde vara i det väsentliga desamma för skadeförsäkringsaktiebolag som för allmänna aktiebolag och bankaktie-

bolag. I likhet med sådana bolag kan ett skadeförsäkringsaktiebolag

finna det lämpligt att skaffa kapital genom att ta upp lån som vid ett senare tillfälle kan leda till en ökning av det egna kapitalet. Svenska försäkringsbolag som behöver anlita utländskt kapital bör vidare kunna göra det på samma villkor som utländska konkurrenter. Därtill kommer att skadeförsäkringsaktiebolagen kan behöva skaffa eget kapital för att tillgodose kraven på tillräcklig kapitalbas. Låneformema får utnyttjas i en utsträckning som är förenlig med de allmänna lagbestämmelsema och myndighetsföreskriftema om upplåningens omfattning. Reglerna om förfarandet när skadeförsäkringsaktiebolag upptar lån mot konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning bör motsvara bestämmelserna därom i 5 kap. aktiebolagslagen och 5 kap. bankaktiebolagslagen. Reglerna behandlas närmare i författningskommentaren.

Li iförsäkringsaktiebolag

Också livförsäkringsaktiebolagen bör ges möjligheter att ta upp lån mot konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt till nyteckning. De läneformema har hittills ansetts olämpliga för dessa bolag dels för att vinstutdelning till aktieägare varit förbjuden, dels för att aktiekapitalet varit av marginell betydelse. Om våra förslag genomförs kommer emellertid andra förutsättningar att gälla, bl.a. kommer vinstutdelning till aktieägare att vara tillåten i konventionella livförsäkringsbolag. Det kommer i sin tur att underlätta för sådana bolag att erhålla externt riskkapital, varigenom

22 Se Ds E 1980:6 213 och SOU 1987:58 s. 271 ff. 2’ Se prop. 1973:93 s. 72 och prop. 1986/87:12 s. 176

7 15-0635

194 Försäkringsbolagens möjligheter att Ia upp lån

aktiekapitalet i framtiden kan komma att få större större betydelse än i dag. Med vinstutdelningsförbudet utmönstrat ur FRL bör även livförsäkringsaktiebolagen, liksom på många andra håll, få uppta vinstandelslån i form av lånedebentures. I bl.a. Danmark fordras tillsynsmyndighetens godkännande för att sådana lån skall få tas upp. Det kravet har uppställts för att förhindra ett kringgående av reglerna om vinstutdelning vid livförsäkring. Någon särskild regel som syftar till en begränsad vinstutdelning i livförsäkringsrörelse upptas inte i våra förslag. Skyddsintresset vid bonusberättigade försäkringar tillvaratas som framgått på annat sätt. Följaktligen är det knappast motiverat att fordra Finansinspektionens medgivande för upptagande av vinstandelslån i livförsäkringsaktiebolag. I likhet med skadeförsäkringsaktiebolagen får lâneformema utnyttjas i en utsträckning som är förenlig med de allmänna reglerna om upplåningens omfattning.

ömsesidiga skade- resp. litförsäkringsbolag

För ömsesidig verksamhet gäller att utomstående intressen inte bör ta sig alltför starka uttryck. Det ömsesidiga bolaget ägs av försäkringstagama som själva beslutar i bolagets angelägenheter. Något externt inflytande av betydelse bör därför liksom nu inte gälla sedan det ursprungliga garantikapitalet har återbetalats. Att de som bistår med erforderligt startkapital ges visst inflytande i bolaget kan motiveras med att det annars torde vara svårt att erhålla sådant kapital. Lån som tas upp efter bolagsbildningen bör dock inte ge långivaren rösträtt. Hinder mot sådana lån gäller för ömsesidiga försäkringsbolag i flera andra europeiska länder, bl.a. Frankrike och Tyskland, och även för ekonomiska föreningar i allmänhet. Enligt försäkringsrörelselagstiftningarna i Danmark, Finland och Norge överlåts emellertid till de ömsesidiga bolagen själva att avgöra om ägarna av lånekapitalet skall tillerkärmas rösträtt.

Ömsesidiga försäkringsbolag bör sålunda -inom för de i avsnitt

ramen 6.4.2 berörda begränsningsreglema kunna ta upp lån under förutsätt- ning att dessa inte innebär att långivama ges något inflytande i bolagets angelägenheter. Enligt gällande ordning tillkommer rösträtt endast delägarna antingen direkt eller genom särskilda delegerade för dem och - efter särskild föreskrift i bolagsordning garantema. Någon lagänd- - ring är därför inte erforderlig för att tillgodose detta intresse. Som en följd av våra förslag kommer ömsesidiga försäkringsbolag att kunna ta upp olika typer av län, bl.a. förlagslän. Sådana lånemöjligheter står också öppna för ömsesidiga bolag i flera andra länder.

Försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån 195

6.5 Övergångsfrågor

Övergángslösningar blir aktuella för de livförsäkringsaktiebolag, som i

framtiden kommer att bedriva endast gammal rörelse. Eftersom de bolagen även i fortsättningen skall drivas helt för försäkringstagarnas räkning, bör de föreslagna reglerna om konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning och vinstandelsbevis inte bli tillämpliga.

7 Flyttning av livförsäkringssparande

Inledning

Enligt våra direktiv skall vi överväga att föreslå regler som ger försäkringstagare rätt att flytta en livförsäkring från ett bolag till ett annat. Därvid skall vi belysa de problem som kan uppstå, bl.a. med hälsoprövning. Även de skattemässiga förutsättningarna för överföring försäkringsspaav rande till en annan försäkringsgivare måste klarläggas. l sammanhanget skall de civilrättsliga aspekterna uppmärksammas och det pågående arbetet med en ny försäkringsavtalslag beaktas. Bakgrunden till att frågan om införande av en lagfäst rätt att flytta en försäkring aktualiseras i våra direktiv är att försäkringstagare i konventionella livförsäkringsbolag endast har begränsade möjligheter att föra över ett tillgodohavande från ett bolag till ett annat sedan avtal väl har slutits. Syftet med regler om flyttningsrätt är enligt direktiven att förbättra konkurrensen mellan livförsäkringsbolagen.

7.2 Innebörden rätt till flyttning

av en

Innan möjligheten att införa en rätt att flytta en livförsäkring från en försäkringsgivare till en arman diskuteras måste innebörden av en sådan rätt fastslås. Vad som avses med en rätt till flyttning är nämligen inte entydigt. Här kan två principiellt olika alternativ tänkas. En möjlighet är att försäkringstagaren medges rätt att föra över ett gällande försäkringsavtal till ett annat försäkringsbolag, varvid det nya bolaget övertar avtalet utan att de ursprungliga villkoren ändras. En sådan rättighet skulle innebära ett partsbyte på försäkringsgivarsidan, där ansvaret enligt ett redan ingånget försäkringsavtal övertas av ett nytt bolag, s.k. substitution. Man kan även tänka sig att det nya försäkringsbolaget möjlighet att i viss mån ändra försäkringsvillkoren med hänsyn t.ex. ges till att det i allmänhet använder andra beräkningsgrunder än den ursprunglige försäkringsgivaren. En rätt att flytta en livförsäkring skulle också kunna utformas som en rätt för försäkringstagaren att alltid få en livförsäkring återköpt, förutsatt att behållningen används som premie för en ny försäkring hos en arman

försäkringsgivare. Återköp innebär att försäkringsbolaget köper tillbaka

198 Flyttning av livförsäkringssparande

försäkringen av försäkringstagaren under försäkringstiden. Till skillnad från i föregående variant upphör det ursprungliga avtalet att gälla och ett nytt avtal ingås enligt de regler som tillämpas i det nya bolaget. Försäkringens utfomming efter återköpet blir i detta fall med nödvändighet beroende av den nye försäkringsgivarens produktutbud. Flera skäl talar för att frågan om flyttning av livförsäkringar bör diskuteras i tenner av införande av tvingande bestämmelser om rätt till återköp av livförsäkringar, alltså enligt det sistnämnda alternativet. Mot en rätt att få ett befintligt försäkringsavtal överfört till ett annat bolag kan bl.a. hävdas att det mottagande bolaget måste kunna göra sedvanlig riskbedömning, inkluderande hälsoprövning, och anpassa villkoren därefter. Vidare kan man inte tvinga ett bolag att erbjuda försäkringar som det vanligen inte tillhandahåller. En lagstadgad rätt till substitution gäller inte heller på andra rättsområdenÄ Visserligen ges i 3 kap. 9 § lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande en kontoinnehavare rätt att flytta ett pensionssparavtal till ett annat pensionssparinstitut, men möjligheten att byta kapitalförvaltare i detta system förutsätter att spararen träffar ett nytt

pensionssparavtal med ett annat pensionssparinstitut Det nya pensions-

sparavtalet skall dock ses som en direkt fortsättning det gamla avtalet, vilket får betydelse bl.a. för förhållandet mellan spararen och dennes borgenärer och för erhållande av skatteförrnåner.

7.3 Nuvarande möjligheter få att en livförsäkring

återköpt

En första förutsättning för att återköp av en livförsäkring skall komma i fråga är att försäkringen har ett positivt värde. Så är fallet om de inbetalade premierna skall täcka en framtida risk eller en förväntad utbetalning av sparkapital och en premiereserv har bildats. Detta tillgodohavande kallas i försäkringsbolagens grunder för försäkringens tekniska återköpsvärde och motsvarar i princip försäkringens andel i den samlade premiereserven.’ Om försäkringen har ett återköpsvärde får försäkringstagaren vid återköp ut motsvarande belopp från försäkringsbolaget jämte allokerad återbäring. Vidare skall försäkringen vara âterköpsbar från försäkringsteknisk syn-

punkt. Återköp kan därför i allmänhet ske i de fall man med säkerhet vet

att försäkringsfall förr eller senare kommer att inträffa. Detta gäller t.ex. sammansatta kapitalförsäkringar. För sådana försäkringar betalas försäkringsbeloppet ut antingen när den försäkrade uppnår en viss ålder eller när denne avlider. I sina grunder har bolagen dock undantagit livsfallsförsäkring och Över-

Se härom Rodhe, Lärobok i obligationsrätt 6 uppl. s. 256 ff. 2 Se prop. l992/93:187 s. 187 och 289. 3 l vissa fall kan dock värdet understiga dennaandel, ökning premieret.ex. om en av serven för redan tecknadeförsäkringar behövt ske grund av ändradeförhållanden.

Flyttning av liifärsäkringssparande 199

levelseförsäkring från rätten till återköp. Vid sådana försäkringar kan den försäkrades eller medförsäkrades död medföra att utbetalningarna aldrig påbörjas eller att de upphör innan tillgodohavandet har förbrukats, varför förutsätta arvsvinster skulle kunna bortfalla.‘ Bakgrunden till återköpsbegränsningen är sålunda risken för moturval mot det kvarvarande kollektivet. Man kan nämligen befara att benägenheten att begära återköp av livsfallsförsäkring är högre sämre den försäkrades hälsotillstånd Det finns emellertid ingenting som hindrar att försäkringsbolagen i stället skyddar sig mot sådant moturval genom att kräva hälsoprövning med noggrann läkarundersökning i de fall sådana återköp skulle aktualiseras. Hittills har denna väg dock inte prövats. Även då försäkringstekniska skäl inte utgöra hinder mot återköp anses gäller inskränkningar i rätten därtill. Möjligheten att få en försäkring återköpt begränsas nämligen av anvisningarna till 31 § kommunalskattela-

1928:370. Återköp av försäkringar som enligt den lagen utgör pen-

gen sionsförsäkringar får ske endast om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring och försäkringinte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt en premier för försäkringen inte har betalats senare än tio år före återköpet, eller om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringstekniska grunder, får återköp medges av skatternyndigheten. Dispensregeln är avsedd "säkerhetsventil" i fall då mer säregna förhållanden medför som en ett uppenbart och trängande behov av pensionskapitalet. Regeln syftar till att avhjälpa en inlåsning av kapitalet som armars framstår som direkt stötande Inskränkningarna i skattelagstiftningen har ursprungligen motiverats främst med att sociala skäl talar mot återköp av en försäkring som fyller

ett verkligt pensioneringsändamålf Reglerna anses också markera att

pensionssparandet är ett långsiktigt bundet sparande som genom inskränkningarna i rätten att förfoga över medlen motiverar skattesubventione-

ring.7 Motsvarande inskränkning gäller vid individuellt pensionssparande

utan försäkringsinslag IPS. Återköpsbegränsningama för pensionsför-

säkringar gäller dock även för försäkringstagare som enbart vill flytta sina tillgodohavanden till andra försäkringsgivare och som inte har någonting emot att binda sparandet den tid som krävs för att erhålla skatteförmånen. För att uppfylla skattelagstiftningens krav har försäkringsbolagen i sina återköpsgrunder till vilka försäkringsvillkoren hänvisar intagit - en bestämmelse enligt vilken rätt till återköp inte föreligger vid försäkring för vilken återköpsrätten undantagits i anvisningarna till kommunalskattelagen.

‘ Se Bergelv, Livförsäkringsteknik, 3 uppl. s. 37. 5 Se 1993/94:85 s. 52 prop. ° Se l975/76:31 s. 127. prop. 7 Se prop. 1993/94:85 s. 52.

200 Flyttning av liiförsâkringssparande

Vidare har för de försäkringar som i princip är återköpsbara upptagits i återköpsgrundema vissa bestämmelser om reducering av återköpsvärdet. Dessa regler avser engångsbetalda försäkringar eller andra försäkringar med koncentrerad premiebetalning. Med något undantag begränsas för sådana försäkringar áterköpsvärdet under tio år från försäkringens tecknande. De inte genast tillgängliga beloppen ingår i en kvarstående livförsäkring på reducerat försäkringsbelopp. Denna bestämmelse har tidigare motiverats med att försäkringstagarna inte skall kunna skaffa sig skatteförde-

lar att belåna sådana försäkringar En sådan återköpsspärr har

genom senare tid ansetts berättigad som ett hinder mot att en försäkringstagare utnyttjar en tillfälligt hög återbäringsränta på försäkringstagarkollektivets bekostnad Om våra förslag genomförs kommer emellertid detta argument för reducering av återköpsvärdet inte längre att vara aktuellt, bl.a. beroende på att livförsäkringsbolagen skall kunna tillämpa olika metoder vid fördelning av överskott. På grund av ovan angivna begränsningar är för många försäkringstagare möjligheterna srnå att utnyttja ett redan uppsparat försäkringskapital som insats i en ny försäkring hos ett annat bolag. Det alternativ som ofta är det enda som står till buds för en försäkringstagare som vill byta försäkringsgivare är att upphöra med premieinbetalningama i det gamla bolaget och låta försäkringen omvandlas till ett fribrev och därefter teckna en ny försäkring i ett annat bolag. Möjlighet att få försäkringen återköpt föreligger många gånger endast om försäkringen i skattelagstiftningens mening är en kapitalförsäkring. Sådana försäkringar motsvarar i genomsnitt ca 20 procent av ett försäkringsbolags totala förmögenhet. Naturligtvis kan också försäkringstagaren och försäkringsgivaren komma överens med ett annat försäkringsföretag om att det bolaget skall överta ansvaret enligt försäkringsavtalet. Sådan substitution förekommer dock endast sällan. Till hindren att flytta ett livförsäkringssparande har åtminstone tidigare kunnat räknas också de kostnader som försäkringstagaren fått betala om han upphört med premieinbetalningama på en försäkring för att i stället ingå ett nytt försäkringsavtal. Om försäkringstagaren begärt återköp av försäkringen eller utnyttjat möjligheten till fribrev och därefter träffat ett nytt försäkringsavtal, har han fått betala initialkostnader för både den gamla och den nya försäkringen. Numera har försäkringsbolagen i allmänhet övergått till att fördela initialkostnadema relativt jämnt under försäkringstiden, varigenom detta hinder mot en flyttning fått minskad betydelse. För det fall ett avtal avbryts på ett så tidigt stadium att kunden inte betalat initialkostnadema för försäkringen får dessa vanligen i stället betalas av övriga försäkringstagare i kollektivet, vilket är en följd av att försäkringstagarna gemensamt bär rörelseriskerna i verksamheten. Viss betydelse i sammanhanget har även reglerna om utmätningsfrihet

8 Se bl.a. SOU 1986:56 s. 293 f och Hanseus, Livförsäkringsrätt, s. 92. 9 Se Sveriges Försäkringsförbunds remissyttrande över Ds 1993:39 s. 35. ° praktiken sker kostnadsövervältringen I genom att de kvarvarande försäkringstagarna får lägre återbäring än de annars skulle ha fått.

Flyttning av livförsäkringssparande 201

i 116 och 118 §§ försäkringsavtalslagen. För att en försäkring skall vara skyddad mot utmätning fordras bl.a. att avtalad premiebetalning skall tyda ett regelbundet, långsiktigt sparande i livförsäkring på försörjarens liv. Därför krävs att premiebetalningstiden fördelas minst tio år och att det inte under något år betalas mer än en femtedel av den sammanlagda premiesumman. Avbryts avtalet genom återköp och återköpsvärdet används som engångspremie till en ny försäkring i ett annat bolag förlorar försäkringstagaren tidigare erhållen kvalificering för utmätningsfrihet. Motsvarande verkan kan en flyttning få på vissa regler som gäller vid försäkringstagarens konkurs. Enligt 117 och 118 §§ försäkringsavtalslagen har ett konkursbo möjligheter att återkräva större premiebetalningar som försäkringstagaren inom viss angiven tid gjort till försäkringsbolaget. Enligt ett förslag till ny försäkringsavtalslag skall dock möjligheten att flytta ett livförsäkringssparande förbättras. En försäkringstagare har enligt förslaget rätt att efter uppsägning på sätt som närmare anges i försäkringsvillkoren få en försäkring återköpt av försäkringsbolaget eller förfoga över sitt tillgodohavande för att flytta försäkringen till annat försäkringsbolag, i den mån inte rätt till återköp eller flyttning saknas grund av försäkringens art. Vidare skall försäkringstagaren behålla skyddet mot utmätning även om denne flyttar försäkringen. Bestämmelserna skall

gälla även äldre försäkringar. Emellertid har förslaget om rätt till flytt-

ning mött stark kritik, särskilt från försäkringsbranschen, och det är därför osäkert om det blir upptaget i den lagrådsremiss som väntas under år 1995.

7.4 Är till

en lagfåst rätt återköp befogad

Våra direktiv präglas av tanken att regler som ger försäkringstagarna möjligheter att flytta tillgodohavandet i en livförsäkring skulle vara ett ändamålsenligt medel för att öka konkurrensen. Också i en riksdagsmotion har föreslagits att regelverket ändras så att flyttning av försäkringssparan-

de möjliggörs. Vidare kan noteras att ett grundläggande motiv bakom

införandet av ett individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag var

att öka konkurrens och valfrihet avseende långsiktigt bundet sparande.

Vid den sparformen har förvaltama, dvs. pensionssparinstituten, skyldighet att föra över värdet av pensionssparmedel till andra institut om sparare begär det och nya sparavtal har träffats. Konkurrensaspekter låg också bakom den lagstiftning som vid 1990-talets början möjliggjorde för svenska försäkringsbolag att meddela unit linked-försäkringar. Vid sådana för-

säkringar har försäkringstagama möjlighet att under avtalstiden flytta spa-

"Se NJA 1927 s. 528 2 Se 12 kap. 3 16 kap. 2 § samt 20 kap. 4 och 8 §§ förslaget till försäkringsavtalslag i Ds 1993:39. 3 Se motion 1992/93:N252. " Se prop.l992/93:187 s. 115.

202 Flyttning av livförsäkringssparande

randet i försäkringen mellan olika fonder och i vissa fall även mellan skilda förvaltare. Försäkringsriskema hanteras dock av samma försäkringsgivare under hela försäkringstiden. Här kan också nämnas att man inom EU diskuterar regler om byte av tjänstepensionsplaner mellan olika länder. En lagfäst rätt för försäkringstagaren att alltid få en livförsäkring återköpt, förutsatt att tillgodohavandet flyttas till ett annat bolag, skulle kunna öka konkurrensen på försäkringsområdet. Denna fördel måste emellertid vägas mot svårigheterna bl.a. med att fastställa ett rimligt återköpsvärde. Av betydelse i sammanhanget är också vilka konsekvenser en sådan möjlighet kan för försäkringsbolagens placeringsinriktning. Dessutom bör beaktas att tvingande bestämmelser om rätt till återköp innebär ett långtgående ingrepp i avtalsfriheten. En sådan rättighet bör därför kräva mycket starka skäl för att införas. Detta gäller särskilt om reglerna skall ges verkan även för äldre försäkringar. Vid långsiktigt bundna sparforrner utan försäkringsinslag, som IPS och privatobligationer, är det relativt enkelt att fastställa ett rimligt värde på den enskildes tillgodohavande om ett avtal avbryts i förtid. Värdet på en privatobligation före inlösningstidpunkten bestäms t.ex. i hög grad av räntan vid samma tillfälle. Emellertid är kreditinstituten inte skyldiga att acceptera förtida inlösen. Vid IPS bestäms värdet på den enskildes sparande av värdet de tillgångar som kunden valt att placera i och som bokförs på ett särskilt konto för dennes räkning. De möjliga sparformerna utgörs av inlåning, andelar i värdepappersfond och allemansfond samt fondpapper, dvs. tillgångar som är relativt lätta att åsätta ett marknadsvärde. Att fastställa ett rimligt värde på ett traditionellt försåkringssparande, som avbryts i förtid, är mer komplicerat. Inslaget av "försäkring mot att leva länge" innebär bl.a. att hänsyn skulle behöva tas till försäkringstagahälsotillstånd vid återköpstidpunkten. Är detta sämre än normalt risrens kerar försäkringsbolaget att få utbetala förutsedda arvsvinster. Rent teoretiskt skulle bolaget visserligen kunna sätta ned återköpsvärdet i yttersta fall till noll beroende försäkringstagarens hälsa. Detta förutsätter att bolaget genom noggrarm läkarundersökning tar reda hur mycket sämre den försäkrades hälsotillstånd är än normalt, vilket kan vara både besvärligt och kostsamt. De anförda svårigheterna är dock inte oöverkornliga, varför det inte kan uteslutas att försäkringsbolagen kommer att införa hälsoprövning för att möjliggöra återköp av livsfallsförsäkringar. Fastställandet av ett rimligt återköpsvärde på ett traditionellt pensionsförsäkringssparande försvåras också av att medel svarande mot försäkringarnas behållning delvis kan ha placerats i tillgångar med låg likviditet, främst fastigheter. Vid återköp av större omfattning kan ett försäkringsbolag snabbt behöva realisera sådana tillgångar och därvid drabbas av förluster. Det är inte självklart hur dessa förluster skall fördelas mellan försäkringar som har återköpts inom loppet av t.ex. ett år. Härtill kommer att en placeringsstrategi, som är anpassad till en generell återköpsrätt, inte självklart ligger i försäkringstagarnas intresse. För att möta eventuella krav på återköp skulle ett försäkringsbolag behöva placera en större

Flyttning av litförsäkringssparande 203

del av förmögenheten än annars i räntebärande tillgångar med kort löptid. Då minskar emellertid utrymmet för tillgångar som visserligen har en osäker värdeutveckling på kort sikt med som på lång sikt har visat sig ge en hög avkastning, t.ex. aktier. Tvingande regler om rätt till återköp kan därför medföra att försäkringstagarna får en sämre avkastning sina sparmedel än de annars skulle ha fått. Som framgått utbetalas vid återköp av de försäkringar som i dag är återköpsbara ett belopp motsvarande försäkringens tekniska återköpsvärde jämte allokerad återbäring. Att ta detta belopp som utgångspunkt för utbetalning vid en lagfäst rätt av här berört slag vore mot bakgrund av berörda svårigheter inte en lämplig lösning. En anknytning till allokerad återbäring är för övrigt inte heller aktuell om våra förslag rörande överskottens användning i livförsäkringsverksamheten genomförs. Med hänsyn till ovan berörda problem kan tvingande regler om rätt till återköp medföra sådana komplikationer och så stora extra kostnader i sista hand för försäkringstagarna att de knappast uppvägs av de fördelar som reglerna kan tänkas ha från konkurrenssynpunkt. En lagfäst rättighet att flytta tillgodohavandet i en livförsäkring till en annan försäkringsgivare bör därför inte införas, vare sig för nya eller äldre avtal. Liksom nu bör försäkringsbolagen vara fria att komma överens med försäkringstagarna om villkoren för försäkringstidens längd och för återköp. Bedömningen gäller för såväl individuell försäkring som gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Tvingande regler om rätt till flyttning är inte heller vanliga i jämförliga länder. Endast i Norge synes sådana

bestämmelser gälla se bilagan.

Det bör i sammanhanget poängteras att våra förslag, trots att de inte innehåller någon lagfäst rätt att få en livförsäkring återköpt, leder till förbättrade möjligheter att flytta ett livförsäkringssparande. Om skälighetsprincipen och vinstutdelningsförbudet upphävs kan nämligen nya typer av försäkringar utformas, bl.a. sådana där avtalsvillkor och placeringar är anpassade till att pensionssparandet skall lätt att flytta. För att minska risken för utbetalning av förutsedda arvsvinster kan villkoren utformas t.ex. så att återköpsvärdet knyter an till den försäkrades hälsa vid återköpstillfället och motsvarande medel kan vara placerade i tillgångar med hög likviditet. Om försäkringar av detta slag är attraktiva för kunderna och dessa är beredda att acceptera de kostnader och övriga villkor som år förenade med avtalen, bör sådana avtal kunna erhållas på marknaden utan lagreglering. Härtill kommer att behovet av flyttning har minskat som en följd av att fondförsäkringar sedan några år tillbaka kan meddelas av svenska försäkringsbolag. Sådana försäkringar, som under senare år svarat för en stor del av nyteckningspremierna, ger försäkringstagaren goda möjligheter att under avtalstiden flytta sparandet mellan olika fonder. Av betydelse i sammanhanget är i övrigt våra förslag om ändring av skattelagstiftningens regler rörande återköp. Som kommer att framgå av det följande föreslår vi att dessa bestämmelser ändras så att en försäkringstagare som enligt avtalsvillkoren har möjlighet att återköpa sin försäkring kan byta försäkringsgivare utan att hindras av nuvarande inskränkningar i återköpsrätten för pensionsförsäkringar.

204 Flyttning av livförsäkringssparande

7.5 Andra åtgärder

Gällande bestämmelser skatteomrádet utgör som framgått en viktig begränsning i möjligheten att flytta ett försäkringssparande. För att underlätta en sådan flyttning bör reglerna i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen nu ändras så att de blir neutrala från konkurrenssynpunkt. En försäkringstagare som har för avsikt att flytta sitt tillgodohavande till en arman försäkringsgivare bör som redan påpekats kunna göra det utan att hindras av nuvarande inskränkningar i återköpsrätten för pensionsförsäkringar. En sådan ändring av skattereglema innebär inte att man öppnar för otillbörliga utnyttj anden av skattefönnånema. När det gäller de fiskala kraven måste det väsentliga vara att försäkringstagaren uppfyller de kvalitativa reglerna bl.a. om sparandets långsiktighet, inte att motparten är densamrne under hela försäkringstiden. Från skattesynpunkt torde således de olika försäkringama kunna betraktas som ett enda avtal. Så länge det avtal som ingås med en ny försäkringsgivare uppfyller förutsättningarna för de erhållna skatteförrnånema bör det godtas. Bestämmelser av detta slag gäller för det individuella pensionssparandet utan försäkringsinslag. Spararen förlorar där inte redan erhållna skatteförrnåner då behållningen förs över till ett annat pensionssparinstitut. Också reglerna om utmåtningsfrihet och återkrav i konkurs i lagstiftningen om försäkringsavtal bör ändras så att en försäkringstagare som flyttar sitt försäkringskapital inte drabbas av försämringar i de avseendena. Den hindrande verkan mot flyttning som dessa regler har är troligen inte särskilt stor, men inte desto mindre är det önskvärt att också reglerna om utmåtningsfrihet och återvinning är neutrala från konkurrenssynpunkt. Föreskrifterna bör såsom vid IPS vara oberoende av vilket bolag som förvaltar sparkapitalet. Där betraktas äldre och nya pensionssparkonton som ett enda konto vid prövning om utmätning eller återvinning i konkurs kan komma i fråga 5 kap. 4 § lagen om individuellt pensionssparande. Sålunda bör införas en regel som innebär att överföring av medel till en ny försäkring inte skall anses som en inbetalning och att prövningen av tidpunkten för avtalets ingående och spartiden skall göras utifrån det ursprungliga avtalet. En förutsättning bör dock vara att försäkringen inte ändras genom flyttningen i de avseenden som grundar utmåtningsfrihet. Bestämmelser med denna innebörd har för utmätningsfallet som redan nämnt föreslagits intagna i den nya försäkringsavtalslagen. Enligt de föreslagna reglerna skall försäkringstagarens skydd mot utmätning vara det-

även försäkringen flyttas.

samma om Såsom har uttalats i förarbetena till lagen om individuellt pensionssparande bör man ställa det kravet att det vid ingående av ett nytt avtal med en annan försäkringsgivare tydligt markeras att det är fråga om flyttning av vad det tidigare avtalet innehöll i de avseenden som har betydelse för skatteförmåner, utmåtningsfrihet och återkrav i konkurs. Som också före-

Se Ds 1993:39 s. 337.

Flyttning av litgférszikringssparande 205

slogs i det sammanhanget kan detta rent praktiskt ske t.ex. genom att det ursprungliga försäkringsavtalet fogas som bilaga till det som träffas med det bolaget och hänvisning görs i det avtalet. nya att en nya Vidare kan vissa åtgärder vara befogade för att förebygga informationsproblem förenade med livförsäkringsavtal. Ett skäl till att frågan om byte försäkringsgivare aktualiserats under senare år är att försäkringstagarav inte alltid fått upplysningar om de begränsningar i rätten till återköp na har gällt. En orsak är, som redan påpekats, att rätten därtill begränsom sas i skattelagstiftningen, en annan att frågan om återköp sedan länge regleras i försäkringsbolagens grunder. I avtalsvillkoren hänvisas i och för sig vanligen till grunderna, som dänned intolkas som en del av avtalet. Genom hänvisningstekniken får dock försäkringstagaren regelmässigt inte del av dessa villkor. Försäkringstagama synes ha varit dåligt upplysta också om de kostnader som är förenade med avtalen och som åtminstone tidigare blev uppenbara först när återköp aktualiserades. Till detta har bidragit den teknik försäkringsbolagen traditionellt tillämpat för uttag och fördelning av som kostnader enskilda livförsäkringar. Metoden zillmering innebär - bl.a. att stor del av de första årens premiebetalningar tas i anspråk för en att täcka försäljningskostnader och andra initiala kostnader. Under den närmaste tiden efter tecknandet har det tekniska âterköpsvärdet därför varit mycket lågt, eller t.o.m. negativt. Som redan framhållits fördelar försäkringsbolagen initialkostnadema relativt jämnt under försäknumera ringstiden. För att komma till rätta med angivna problem bör högre krav ställas innehållet i försäkringsvillkoren och på försäkringsbolagens information. I syfte att förbättra försäkringstagamas möjligheter att få tillgång till alla avtalsvillkor föreslog vi i vårt förra delbetänkande att de villkor som skall gälla i försäkringsavtalet skall framgå direkt av försäkringsvillkoren. Regler rätt till återköp skall därför inte som nu upptas i grunder utan i om

försäkringsvillkoren. Förslaget har lett till lagstiftning. Enligt förslaget

till försäkringsavtalslag skall som nämnt återköpsuppgörelsen regleen ny närmare i försäkringsvillkoren. Det får anses väsentligt att återköpsras rätten tydligt framgår därav. Även då rätt till återköp saknas bör detta anges i villkoren. Ett rimligt krav från konsumentsynpunkt är vidare att försäkringstagarna innan de sluter avtal ges information om i vad mån försäkringen kan återköpas och hur âterköpsvärdet beräknas. Särskilt bör upplysas om att försäkring utan återköpsrätt innebär att tillgodohavandet är låst i fören säkringsbolaget och inte kan utnyttjas t.ex. för överföring till ett annat bolag. Om rätt till återköp föreligger skall det klart framgå hur man bestämmer det värde försäkringstagaren får ut. Dessutom bör anges som vilka kostnader som är förknippade med försäkringsavtalet och hur försäkringarna kommer att belastas för dessa.

° Se 1992/932187 s. 125. prop. 7 Se härom SOU 1993:108 s. 81 ff.

206 Flyttning av liwförsäkringssparande

Även sådana krav har i viss mån tillgodosetts på senare tid. Enligt EG:s regler som genomfördes här den 1 juli 1995 skall försäkrings- - bolaget innan en försäkring meddelas lämna uppgifter om bl.a. beräkning av återköps- och fribrevsvärden. Informationskraven skall tillgodoses ge-

nom myndighetsföreskrifter.8 Sådana föreskrifter har som framgått av

avsnitt 5.4.3 nyligen utfärdats. Det kan också erinras om att försäkringsbranschen har tagit fram riktlinjer för information vid livförsäkring med sparande. Däremot finns det inte skäl att förhindra försäkringsbolagen att ta betalt för sina kostnader när ett försäkringsförhållande avslutas och en nytt inleds hos en annan försäkringsgivare. Inte heller i andra avtalsförhållanden är det ovanligt att den part som avbryter ett avtal i förtid får ersätta motparten för de kostnader som därvid uppkommer. För det fall en kontoinnehavare i IPS-systemet flyttar tillgodohavandet till ett annat pensionssparinstitut har exempelvis det institut som sparandet flyttas från rätt att ta ut en skälig avgift.

8 Se prop. 1994/951184 s. 210 ff.

8 Tillsynen försäkringsbolagen

över

8.1 Inledning

Enligt nuvarande ordning är Finansinspektionens väsentligaste uppgift försäkringsområdet att bevaka efterlevnaden av de bestämmelser som grundar sig på soliditets- och skälighetsprincipen. Till nuvarande soliditetsbestämmelser hör bl.a. kravet på upprättande av grunder, förbudet mot annan rörelse och kravet på att medel motsvarande försäkringstekniska skulder i livförsäkring skall placeras på visst föreskrivet sätt. Nära anknytning till skälighetsprincipen har t.ex. förbudet mot vinstutdelning i livförsäkringsbolag samt reglerna om återbäringsfondens användningsområde. Den offentliga tillsynen skall i övrigt verka för en sund utveckling försäkringsväsendet. Finansinspektionen har i dag också andra uppgifav ter inte är direkt föranledda av bevakningen av försäkringsbolagens som solvens, t.ex. inom områdena för marknadsföring och konkurrens. En övergång till ett regelsystem som lämnar större utrymme för konkurrens än det nuvarande innebär att gällande lagstiftning får ändras i en rad avseenden. Som framgått föreslår vi b1.a. att gällande skälighetskrav upphävs och att förbudet mot vinstutdelning i livförsäkringsrörelse slopas. Vidare har placeringsregler trätt i kraft och kravet förhandsgodnya

kännande av grunder utmönstrats ur lagstiftningen Sådana reformer pâ-

verkar naturligen också Finansinspektionens tillsyn över försäkringsbola- I det följande skall därför den framtida tillsynsverksamheten diskutegen.

ras. Övervägandena avgränsas till att gälla den löpande kontrollen av bo-

lagens verksamhet och omfattar därför inte bl.a. koncessionsprövning. Härvid prövas vilka uppgifter som den offentliga tillsynen bör omfatta, inte hur tillsynsmyndigheten närmare bör utforma sin verkmen anges samhet. Även huvuddragen de kontrollmöjligheter Finansinspekav som tionen bör ha diskuteras samt behandlas några av de bestämmelser som uppställts härför. Däremot görs inga överväganden om vilka sanktionsmöjligheter bör tillkomma inspektionsmyndigheten. Den frågan bör som i stället behandlas i ett sammanhang som omfattar Finansinspektionens hela verksamhetsområde. Som del av tillsynen över försäkringsrörelen kan inte bara inspektionens bevakning utan också den kontroll sen ses sker de aktuarier som skall finnas i livförsäkringsbolagen. som genom

Se prop. 1994/95:184.

208 Tillsynen över försäkringsbolagen

Anknytning till tillsynsfrågoma har även bestämmelserna försäkringsom tagarrepresentation i försäkringsaktiebolagens styrelser. Därför behandlas också de kontrollinstituten här.

8.2 Nuvarande förhållanden

8.2.1 Finansinspektionens uppgifter

Hur tillsynen över försäkringsverksamheten skall skötas framgår dels av försäkringsrörelselagstiftningens regler, dels av den av regeringen utfardade förordningen 1992: 102 med instruktion för Finansinspektionen. I instruktionen fastslås att de övergripande målen för Finansinspektionens verksamhet är att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effekti-

vitet samt att verka för ett gott konsumentskydd.’ Vidare uttalas att in-

spektionen bl.a. har till uppgift att utöva tillsyn i enlighet med vad som anges i lag eller arman författning samt att följa och analysera utvecklingen inom verksamhetsområden De lagar som utgör grundvalen för Finansinspektionens tillsyn över försäkringsföretagen är FRL, LUF och lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF. Inspektionen har dessutom uppgifter enligt trañkskadelagen 1975: 1410, lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring, lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder och den särskilda lagstiftningen om vissa livräntor. Vidare skall inspektionen fullgöra åligganden hånförliga till de bestämmelser som har utfärdats med stöd av angivna speciallagar. Den enligt försäkringsrörelselagstiftningen övergripande tillsynsuppgiften är att verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet 19 kap. 1 § första stycket FRL, 22 a § LUF och 6 kap. 1 § LEF. Bestämmelser som slog fast denna s.k. sundhetsprincip upptogs i lagstiftningen år 1982 och hämtades ur dåvarande instruktion för inspektionen. Sundhetsregler finns också i 2 kap. 3 § FRL och 7 § LUF, enligt vilka koncession får beviljas om den planerade verksamheten kan antas uppfylla kraven på en sund verksamhet. Innebörden av begreppet sundhet har inte preciserats närmare, utan det har ansetts få anpassas till försäkringsvâsendets utveckling i det långsikti-

ga perspektivet Inte bara i motiven utan också i praxis framstår sund-

hetsreglema som mycket vaga. Deras värde för möjligheten att ingripa mot missförhållanden framhålls, men i övrigt är det oklart vad som när-

mare anses som sunt i dessa sammanhang Det har dock uttalats att

sundhetskontrollen omfattar bolagens hela verksamhet I sundhetsbevakningen anses ligga dels att Finansinspektionen skall övervaka att företag-

2 Se även prop l990/9l:177 s. 8 och prop. 1994/95:l00 bilaga 8 s. 95. 3 Se prop. 1981/82:l80 s. 310. ‘ Se prop. 1984/85:77 s. 47 ff. 5 Se prop. l981/82:180 s. 102.

Tillsynen över försäkringsbolagen 209

följer gällande bestämmelser området, dels att inspektionen skall en föreskrifter och allmänna råd, dels att myndigheten, när det bedöms ge påkallat, anmäler till regeringen sådana tendenser som strider mot en sund utveckling av försäkringsväsendet och som därför bör föranleda lag-

ändringar eller andra åtgärder Till skillnad mot soliditets- och skälig-

hetsprincipema framträder sundhetsprincipen som en riktlinje för Finansinspektionens, inte för de enskilda företagens verksamhet. Som redan framgått vilar försäkringsrörelselagstiftningen främst principerna soliditet och skälighet. Det har följaktligen ansetts särskilt om angeläget med kontroll av efterlevnaden av de bestämmelser som en grundar sig de principerna. Främst skall tillsynsmyndigheten övervaka försäkringsbolagen bedriver verksamheten med bevarad soliditet.7 I att enlighet med det anförda begränsas därvid övervakningen inte till ovan att bolagen följer gällande regler, utan den tar också sikte hur ett bolag utvecklas i fråga om Soliditeten i allmänhet, så att krav på åtgärder i tid kan ställas på bolagsledningen för att försöka bryta en oroande trend. Över utländska försäkringsgivare hemmahörande inom EES skall emellertid Finansinspektionen inte bedriva någon finansiell tillsyn. För den tillsynen skall hemlandets behöriga myndighet ansvara. I enlighet med skälighetskravet skall inspektionen se till att de svenska bolagen meddelar försäkringar mot premier och andra villkor som är skäliga samt bevaka att skaderegleringen sker korrekt. Den offentliga tillsynen över det enskilda försäkringsväsendet syftar alltså sedan länge till att skapa garantier för att försäkringstagarnas intresse av ett effektivt och ändamåls-

enligt riskskydd till skäligt pris tillgodoses

Enligt lagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1995 granskas försom säkringsvillkors skälighet även av Konsumentombudsmannen enligt lagen 1994:1512 om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Även efter den lagändringen har dock Finansinspektionen i allt väsentligt behållit sina arbetsuppgifter. Konsumentverket har emellertid det ansvar och de befogenheter som följer med Konsumentombudsmannens uppgifter att föra talan inför Marknadsdomstolen förbud om Sundhetsbevakningen sträcker sig som framgått längre än till en kontroll efterlevnaden av soliditets- och skälighetsprincipema. Sundhetsreav geln har bl.a. till del tyckts fylla en liknande funktion som skälighetsen kravet vid kontrollen rättvis fördelning av medel mellan olika förav en säkringstagargrupper. Det har också förekommit att den har åberopats i fall där den kollektiva konsolideringen bedömts som otillräcklig m.a.o. ett komplement till soliditetsprincipen. Regeringsrätten har i en ansom situation då det gällt ett försäkringsbolags erbjudande om lån till nan anställda vid rättsprövning underkänt ett beslut där tillsynsmyndigheten -

° Se SOU 1987:58 s. 441. 7 För närmare genomgång vilka bestämmelser som anses knyta an till soliditetsen av principen. se SOU 1986:8 s. 79 ff. 3 Se prop. 1961:171 s. 281. 9 Se prop. 1994/95:17 s. 74 ff.

210 Tillsynen över försäkringsbolagen

ingripit under hänvisning till sundhetsbestämmelsen. I samband med behovsprövningens avskaffande i koncessionsärenden nämndes vidare som exempel på sundhetsprincipens tillämpning bl.a. att kunde ta man hänsyn till behovet av försäkring för vissa utsatta riskgrupper, vilket kunde äventyras genom att bolagen specialiserar sig på mycket goda risker eller i en utsatt konkurrenssituation differentierar sina premier." Här skulle principen tydligen åberopas närmast för att motverka försäken ringsteknisk bedömning av bolaget och ökad tyngd sociala övervägge anden. Vidare anses av sundhetsregeln följa att det varje försäkgenom ringsavtal skall täckas en försäkringsrisk. Hur stort riskmomentet i försäkringen måste vara får ytterst prövas mot bakgrund av sundhetsprincipen. Här kan också nämnas att Finansinspektionen med stöd sundav hetsregeln har meddelat allmänna råd om ränta på försäkringsbelopp för viss tid som förflutit sedan försäkringsfall inträffat FFFS 1993: 15. I senare tids lagstiftning om koncessionsprövning har slagits fast att kravet på sundhet i sådana sammanhang skall avse endast förhållandena i det enskilda bolaget och inte i försäkringsväsendet som helhet. Därvid skall gälla samma krav som i fråga om bankverksamhet. Med stöd av sundhetskravet skall ett försäkringsbolags organisation, verksamhet enligt bolagsordningen samt inre kontroll- och säkerhetsuppbyggnad prövas. Vidare skall bolagets verkställande ledning, dvs. företagsledning och styrelse, samt större ägare bedömas uppfylla de kunskapsmässiga krav och vara så omdömesgilla i sitt handlande som erfordras för att de skall kunna ett långsiktigt och stabilt sätt driva sund försäkringsverksamhet. Även de organisatoriska förhållandena skall bedömas. Uppmärksamheten skall också riktas på t.ex. verksamhet som en ägare driver vid sidan den av tillståndspliktiga rörelsen. Med stöd sundhetskravet skall inspektionav en vidare ingripa mot sådana förhållanden även sedan koncession har meddelats. Kontrollen av att verksamheten leds av lämpliga och kompetenta personer ingår som en del av Finansinspektionens löpande tillsyn. I sammanhanget bör framhållas att inspektionen har fastställt allmänna råd om styrning, intern information och intern kontroll som grundar sig på sundhetsregeln FFFS 1994:36. Med stöd av sina allmänna tillsynsbefogenheter kan inspektionen vidare ingripa mot försäkringsföretagens marknadsföring. Detta följer bl.a. av bestämmelserna i 7 kap. 16 § första stycket FRL, 20 § första stycket LUF och 2 kap. 7 § första stycket LEF enligt vilka styrelsen och verkställande direktören resp. generalagenten och företrädaren skall övervaka att anskaffning av ansökningar om försäkring hos företaget sker på ett sätt som överensstämmer med god försäkringssed. Marknadsföringslagen gäller dock all näringsverksamhet och omfattar alltså även försäkringsområdet. Tillämpningen av den lagen ankommer på Konsumentombudsman-

° Se RÅ 1990 ref. 106. " Se prop. 1984/85:77 s. 50 2 Se prop. 1989/90:34 s. 42. Se prop. 1992/932257 s. 187 och där gjorda hänvisningar. I‘ Se prop. 1994/952184 S. 123.

Tillsynen över försäkringsbolagen 211

och Marknadsdomstolen. Konsumentombudsmarmen har en övervaknen ande funktion och i stor utsträckning genom förhandling med näagerar ringsidkare eller branschorganisationer. Prövning av förbuds- och informationsfrågor enligt den lagen görs av Marknadsdomstolen efter ansökan Konsumentombudsmannen. I praktiken är det nästan uteslutande Konav sumentombudsmarmen/Konsumentverket som ingriper mot försäkringsbolagens marknadsföring, vid behov efter samråd med Finansinspektion- 5 en. Förutom den särskilda försäkringsrörelselagstiftningen tillämpar Finansinspektionen också delar konsumentlagstiftningen, bl.a. konsumentförav säkringslagen och konsumentkreditlagen 1992:830, där viss informationsplikt föreskrivs. Även den tillsynen bedrivs med stöd sundhetsreav geln i 19 kap. FRL och i LUF och LEF. Emellertid innebär kopplingen till marknadsföringslagens regelsystem att även Konsumentverket övervakar att försäkringsbolagen efterlever konsumentförsäkringslagens bestäminformation. 35 § konsumentkreditlagen följer att Finansmelser om Av inspektionen utövar tillsyn över att bestämmelserna i den lagen efterlevs

försäkringsgivarna. Inspektionen har också lämnat allmänna råd om

av tillämpning konsumentkreditlagen m.m. FFFS 1992:23. av Nya regler lämnande information infördes nyligen i lagstiftningom av försäkringsrörelse. Enligt 7 kap. 19 § FRL, 21 § LUF och 8 kap. en om 5 § LEF skall regeringen eller, efter bemyndigande, Finansinspektionen utfärda föreskrifter information i enlighet med bestämmelserna i den om tredje generationens direktiv. överträdelser de informationsreglema av sanktioneras endast offentligrättsliga åtgärder som bara regeringen och av

Finansinspektionen kan tillgripa. Som framgått av avsnitt 5.4.3 har Fi-

nansinspektionen utfärdat informationsföreskrifter. Vidare skall inspektionen enligt sin instruktion följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden samt andra viktiga förhållanden inom försäkringsväsendet. Inspektionen skall också samråda med Konkurrensverket i frågor om tillämpningen av uppgiftsskyldighet för företag rörande pris- och konkurrensförhállanden. Visserligen är konkurrenslagen tillämplig även för försäkringsbolagens verksamhet och Konkurrensverkets undersökningar omfattar därför t.ex. företagsförvärv på försälcringsområdet. Emellertid skall också Finansinspektionen pröva företagsförvärv av försäkringsbolag. De prövningarna görs med stöd föreskrifterna förvärv av aktier och andelar i 7 kap. 17 § av om och 17 § FRL och enligt bestämmelserna om frivillig överlåtelse av föra säkringsbestånd i 15 kap. FRL. Finansinspektionen för att statistik över försäkrings- Dessutom svarar området framställs samt att information rörande olika sparformers egenskaper och avkastning länmas. För närvarande är frågan om inspektionframtida för viss del kapitalmarknadsstatistiken under beens ansvar av

5 Se prop. 1994/95:123 s. 134 ° Se prop. 1991/92:83 s. 95 och 145 7 Se prop. 1994/951184 s. 212.

212 Tillsynen över försäkringsbolagen

redning i regeringskansliet. Finansinspektionen har även uppgifter vid sidan dem har regleav som rats i specialförfattning. En del av det arbete inspektionen utför inom som ramen för konsumentskyddet har över tiden tillkommit utvecklangenom de av praxis. Dit hör hanteringen allmänhetens frågor och klagomål. av En skyldighet att allmänt lämna upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde följer dock redan av bestämmelserna i 4 § förvaltningslagen 1986:223. Om Finansinspektionen finner anledning till anmärkning försäkmot en ringsgivare kan inspektionen vidta åtgärder mot bolaget 19 kap. ll § FRL, 25 § LUF och 6 kap. 5 § LEF. Myndigheten får till början en meddela de erinringar om bolagets verksamhet inspektionen finner som behövliga. Det lindrigaste formella ingripandet består i att inspektionen skriftligen meddelar sina erinringar. Är avvikelsen allvarlig kaav mer raktär skall inspektionen förelägga bolaget eller styrelsen vidta rättelatt se. Detta gäller bl.a. om avvikelse skett från lagstiftningen försäkom ringsrörelse eller föreskrifter som har meddelats med stöd den lagstiftav ningen eller från bolagsordningen eller grunderna. För utländska EESförsäkringsgivare gäller vissa särskilda bestämmelser vilket sammanhänger med att den övergripande tillsynen över deras verksamhet bedrivs av hemlandsmyndighet.

8.2.2 Finansinspektionens kontrollmöjligheter

Allmänna bestämmelser

Finansinspektionen har flera skilda möjligheter att granska försäkringsgivamas verksamhet. För de svenska försäkringsbolagens del slås till en början fast att styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare i ansvarig ställning i försäkringsbolag skall lämna inspektionen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär 19 kap. 3 § FRL. Motsvarande skyldigheter åvilar enligt 24 § LUF generalagenten och enligt 6 kap. 3 § LEF EES-försäkringsgivare med etablering här. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, inspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkringsgivare skall lämna. Vidare får Finansinspektionen, när det nödvändigt, sammankalla anses ett försäkringsbolags styrelse. Har styrelsen inte rättat sig efter begäran en från inspektionen om att kalla till en extra bolagsstämma, får inspektionen utfärda sådan kallelse 19 kap. 8 § FRL. Dessutom skall styrelsen och verkställande direktören på tid inspektionen bestämmer hålla försom säkringsbolagets kassa, övriga tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av befattningshavare hos inspektionen eller av någon arman som inspektionen har förordnat. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde, inspektionen har som utlyst, och vid bolagsstämma samt delta i överläggningarna 19 kap. 9 § FRL. Även generalagenten i utländskt försäkringsföretag ett och EESförsäkringsgivare med etablering här skall hålla tillgångar, räkenskaper

Tillsynen över försäkringsbolagen 213

och andra handlingar tillgängliga för granskning av Finansinspektionen 24 § andra stycket LUF och 6 kap. 3 § andra stycket LEF. Ytterligare möjligheter att kontrollera de svenska försäkringsbolagen bestämmelserna om revision i 10 kap. 2 § FRL. Enligt det ges genom stadgandet skall Finansinspektionen förordna en eller flera revisorer i varförsäkringsbolag, inte inspektionen med hänsyn till rörelsens ringa om omfattning eller andra skäl anser det obehövligt. För sådana revisorer av har inspektionen utfärdat instruktion FFFS 1992:18. De revisorer som inspektionen förordnar har till uppgift att tillsammans med de övriga revidelta i granskningen bolagets räkenskaper och årsredovisning sorerna av

styrelsens och verkställande direktörens förvaltning.

samt av

Några särskilda bestämmelser

Under lång tid har de s.k. grunderna spelat en central roll för främst livförsäkringsverksamheten. Grunderna innehåller bl.a. de antaganden som utgör bas för beräkning av premier och försäkringsersättningar, t.ex. antaganden dödlighet och kostnadsutveckling. I nuvarande reglering omom fattar grunderna de väsentligaste principerna för livförsäkringsbolagens riskhantering, åtminstone i aktuariellt hänseende. Sedan länge har den ordningen gällt att grunder skall upprättas vid alla former av långvarig försäkring, och att grunderna skall underställas regeringen för stadfästel- Genom lagändringar trädde i kraft den l juli 1995 upphävdes se. som emellertid kravet på stadfástelse och ersattes, för livförsäkringens del, anrnälningsförfarande. Senast samtidigt med grunderna för livmed ett att försäkringar börjar användas skall de enligt 7 kap. 8 a § FRL och 12 a § LUF tillställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkringstagarna och försäkringsbolaget. Kraven gäller också vid ändring av livförsäkringsgrunder. För skadeförsäkringsverksarnheten gäller inte någon anmälningsskyldighet. Som följd genomförandet av principen om hemlandstillsyn en av slopades kravet i LEF att utländska försäkringsgivare hemmahörande inom EES skall upprätta grunder. Grunderna är bindande för försäkringsbolagens verksamhet. Ett uttryck härför är förbudet för ett försäkringsbolag eller dess ombud att till fördel för enskilda försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, på annat sätt än âterbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de genom livförsäkringspremier bolaget bestämt enligt sina grunder 7 kap. som 15 § FRL och 19 § LUF. Även för utländsk EES-försäkringsgivare en skall gälla ett förbud mot nedsättning livförsäkringspremier som förav säkringsgivaren enligt grunder eller andra tekniska beräkningar tillämpar för sin rörelse i Sverige 2 kap. 6 § LEF. Bestämmelsen tillkom för de

3 Se prop. 198l/82:l80 s. 233. 9 För utförlig redogörelse av systemet med grunder för försäkringsverksamheten, en se SOU 1993:108 s. 38 ff.

214 Tillsynen över försäkringsbolagen

svenska bolagens del år 1914 i syfte att bekämpa användande illojala av konkurrensmedel, främst s.k. returprovisioner. Dessa innebar att försäkringstagare fick rabatt på ett bolags standardpremier genom att erhålla viss del av försäkringsagentens provision. Detta ansågs otillbörvara ett ligt gynnande av somliga försäkringstagare på andras bekostnad. Bestämmelsen avsåg att förhindra premienedsättning i sådana fall då den var godtycklig och inte hållbar efter försäkringstekniska grunder. Krav rapporteringsskyldighet har införts även andra områden. Ett försäkringsbolag skall till Finansinspektionen lämna uppgift de försäkom ringstekniska skuldemas storlek, hur dessa har beräknats avgiven samt återförsäkring och dess storlek. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten 7 kap. 9 § FRL. Dessutom skall ett försäkringsbolag upprätta riktlinjer för placering av de tillgångar används för som att täcka de försäkringstekniska skulderna. Riktlinjerna skall beakta de särskilda placeringsreglerna. Finansinspektionen skall kunna begära att få ta del av ett bolags riktlinjer, och de kan därmed tjäna stöd för inspeksom

tionens tillsyn av bolaget. Det ankommer styrelsen att fastställa pla-

ceringsriktlinjema och se till att de följs. Styrelsen skall vidare fortlöpan-

de pröva om riktlinjerna behöver ändras 8 kap. 7 § FRL. Ändringar

kan bl.a. behövas med hänsyn till förändringar av det belopp skall som skuldtäckas liksom utvecklingen på de finansiella marknadema. Motsvarande skyldigheter gäller för utländska försäkringsföretag inte är som hemmahörande inom EES 13 och 14 §§ LUF. En viktig uppgift i soliditetskontrollen tillsynsmyndighetens anses vara bevakning av efterlevnaden av förbudet för försäkringsbolag driva att annan rörelse än försäkringsrörelse. Endast det finns särskilda skäl får om en försäkringsgivare driva främmande verksamhet 1 kap. 3 § första stycket FRL och 1 § femte stycket LUF. Förbudet, har gällt alltsedan som år 1903, avser att förhindra försäkringsbolagen från att driva verksamhet som kan ha menlig inverkan på deras möjligheter att infria försäkringsåtagandena. Lagmotiven ger endast begränsad vägledning för förbudsbestämmelsens närmare tillämpning, men utgångspunkten har sagts vara att verksamheten är tillåten om den har ett naturligt samband med försäkringsrörelse och om det föreligger garantier för att verksamheten drivs i försäkringstagamas intressen. Förbudet rörelse inte dimot annan är rekt tillämpligt på de fall där försäkringsbolag önskar driva verkarman samhet i dotterbolag. Här krävs dock tillstånd för försäkringsbolagets ak-

tieinnehav enligt 7 kap. 17 § FRL se nedan. I praxis har därvid krävts

att rörelsen i dotterbolaget har viss anknytning till försäkringsverksamheten."

2°Se NJA 1915 s. 62 ff. 2 Se prop. 1994/952184 s. 163. u Se a. prop. s. 281. 23Se prop. 198l/82:180 s. 134 Om tillsynen med avseendepå rörelse, annan se SOU 1987:58 s. 171 ff. 2"Se prop. 198l/82:l80 s. 135 och 200 Se också 1948:50 217. prop. s.

Tillsynen över försäkringsbolagen 215

För förbudet mot rörelse inte skall åsidosättas har det komatt annan pletterats med bestämmelser i 7 kap. 17 § FRL, enligt vilka ett försäkringsbolag med vissa begränsande undantag utan Finansinspektion- - medgivande inte får äga större andel av aktierna i ett enskilt bolag än ens fem procent det totala röstvärdet i bolaget femprosom motsvarar av centsregeln. Ett större aktieinnehav anses kunna innebära att försäkringsbolagen sig ett aktivt ägaransvar och eventuellt tvingas ingripa i fötar skötsel. Om försäkringsbolag tar ett aktivt ägaransvar vid retagets ett driften andra företag, det kunna uppstå risk för att själva försäkav anses

ringsrörelsen påverkas negativt. I 7 kap. 17 a § FRL görs undantag

för förvärv aktier och andelar i banker och andra finansiella företag. av Ett förbud för försäkringsgivare att driva annan rörelse än försäkringsrörelse gäller också i EG:s ordning. Några närmare anvisningar för tolkningen detta förbud dock inte i EG-direktiven, men viss vägledav ges ning kan hämtas från bestämmelsens tillämpning i andra EU-länder. Särskilt punkt i Sverige förbudet mot annan rörelse ha getts ett en synes långtgående innehåll än i flera andra västeuropeiska länder. I svensk mer tillsynspraxis krävs framgått att verksamheten i dotterbolaget har som viss anknytning till försäkringsverksarnheten. l de flesta av EU:s medlemsländer kan däremot ett försäkringsbolag äga ett dotterbolag som i sin driver rörelse inte kan anses ha anknytning till försäkringstur en som verksamhet. Detta är tillåtet i bl.a. Storbritarmien, Frankrike och Neder-

länderna. Även för övervakningen återförsäkringsavtal på livförsäkringens omav råde har det uppställts särskilda bestämmelser. I 7 kap. 14 § FRL föreskrivs försäkringsbolag inte utan Finansinspektionens medgivande att ett får sluta avtal varigenom bolaget förbinder sig att i återförsäkring avge inte tecknade livförsäkringar, bolaget inte kan säga upp avtalet ännu om år efter uppsägningen. Utan sådant medgivande utan ersättning senast ett får ett bolag inte heller sluta avtal om avgivande i återförsäkring av en redan tecknad livförsäkring, försäkringen vid avtalets ingående varit om i kraft i längre tid än ett halvt år. Bestämmelserna gäller dock inte rena återförsäkringsbolag. En liknande kontroll har anordnats för de utländska försäkringsföretagen. Där har emellertid kontrollen inte inskränkts till vissa slag återförsäkringsavtal. Ett utländskt försäkringsföretag får enav ligt 18 § LUF inte inspektionens medgivande sluta avtal om att i utan återförsäkring livförsäkring hör till företagets rörelse här. avge som Reglerna för de svenska bolagen infördes år 1914 och avsåg att förebygga osunda återförsäkringsavtal inom livförsäkringen. Sådana avtal ansågs kunna leda till att livförsäkringstagama gick miste om skälig interba-

ring." Tillsynsmyndighetens prövning avtalen anses böra ske efter

av

principer för svenska och utländska företag.

samma

7‘ Se prop. 1981/82:180 s. 200 ‘° Se 1914:50 51. Bestämmelserna har även ansetts ha till syfte att uppnå det prop. s. allmänna målet Soliditet, se SOU 1986:8 s. 82. om 27 Se prop. 1950:94 s. 44

2 6 l Tillsynen över försäkringsbolagen

Finansinspektionens kontroll i praktiken

I praktiken följer Finansinspektionen försäkringsgivamas verksamhet löpande genom s.k. finansiell tillsyn t.ex. bokslut, verksamhetsberättelav ser och regelbunden rapportering. Speciella rapporter begärs in för att belysa olika risker i verksamheten. I granskningsarbetet ingår även att göra skälighetsbedörnningar av nya produkter och avtalsvillkor, huvudsakligen på livförsäkringens område." Finansinspektionen gör även regelbundna besök hos försäkringsföretagen, vissa efter förhandsavisering, andra inte. Beroende på syftet undersöks antingen hela verksamheten eller viss funktion eller verksarnhetsgren. Myndigheten för även kontinuerliga överläggningar med branschorganisationema i tillsynsfrågor. Med erfarenheter från de senaste årens utveckling har inspektionen startat ett förändringsarbete för att utveckla tillsynen. Inspektionen skall i sitt operativa tillsynsarbete i framtiden följa försäkringsgivarnas centrala riskområden, upp som kreditrisker, intemkontroll, likviditet, ränte- och marknadsrisker, valutarisker samt information och ADB. Även försäkringstillsynen om omfattar också den verksamhet som bedrivs i Sverige utländska förav säkringsföretag är huvuddelen av tillsynsarbetet orienterat mot de svenska försäkringsbolagen. Ett stort antal klagomålsärenden, främst avseende försåkringsbolagens skadehantering, inkommer årligen till Finansinspektionen. Klagomålen, ca 300 om året, avser oftast bristande aktivitet från bolagets sida, långa handläggningstider samt dålig information. Utgångspunkten vid handläggningen klagomålsärendena är inav att spektionen i första hand skall koncentrera sina till de klagomål resurser som är av särskilt intresse från tillsynssynpunkt. För att effektivisera behandlingen av enskilda klagomålsärenden har Finansinspektionen på senare tid infört en ny ordning för hantering sådana ärenden. Sålunda av indelas inkomna ärenden i tre olika kategorier. Den första kategorin är ärenden som innehåller frågeställningar kan besvaras direkt insom av spektionen. Den andra kategorin, som omfattar ungefär tio falprocent av len, är ärenden som är av principiellt intresse från tillsynssynpunkt. Dit hör främst frågor där myndigheten inte tidigare gjort uttalanden och fall där det förekommit flagranta övergrepp. Dessa ärenden handläggs genom sedvanligt remissförfarande med bolaget. Därefter underrättas klaganden om inspektionens ställningstagande i ärendet. Beslutet meddelas även andra som har anknytning till eller intresse av inspektionens ställningstagande. Den tredje kategorin, för närvarande 65 procent, rör smärre felca aktigheter eller andra problem vilka bör kunna lösas direkt bolaget. av Dessa ärenden överlämnas efter diarieföring hos Finansinspektionen omgående till berört bolag som får direkt till den klagande. Klaganden svara erhåller ett brev från inspektionen som förklarar åtgärden samt vart denne kan vända sig om frågan inte kan lösas. Varje bolag därefavrapporterar ter kvartalsvis i enlighet med vissa fastlagda hur reklamationsfalnormer

2’ Se vidare härom i kapitel 4.

Tillsynen över försäkringsbolagen 217

len har hanterats. Inspektionen får genom denna regelbundna rapportering ett överskådligt underlag för sin problemuppfångning, vilket skall användas vid de muntliga avstämningar som också regelbundet hålls med ansvariga inom bolagen. En av effekterna av klagomålsärendena har varit att inspektionen fått konkreta underlag för arbetet med villkorsgranskningen. Handläggningen av klagomålsärendena ses för närvarande över inom Finansinspektionen och kan därför bli föremål för ytterligare förändringar.

8.2.3 Några andra kontrollinstanser

En särskild kontrollinstans utgör de befattningshavare i ett försäkringsboförsäkringstekniska frågor, vanligen anställda aktualag som sysslar med rier. l försäkringsbolag som meddelar livförsäkring skall de försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna utföras under överinseende av aktuarie 8 kap. 18 § FRL och 17 § LUF. Bestämmelserna gäller en också livräntor och sjukräntor som tillhör skadeförsäkringsrörelsen 1 kap. 5 § tredje stycket FRL och 2 § sista stycket LUF. Regeringen eller, efter dess bemyndigande, Finansinspektionen meddelar föreskrifter villkoren för behörighet att tjänstgöra som aktuarie. Inspektionen har om senast år 1984 utfärdat kungörelse angående behörighetsvillkor 1984:290. I särskilt fall kan myndigheten medge undantag från dessa villkor. aktuarie antagits eller frånträtt sin befattning skall detta När en genast anmälas för registrering. Finns flera aktuarier i bolaget är endast ofta benämnd chefaktuarie registrerad hos Finansinspektionen. en - - För de utländska livförsäkringsföretagens del gäller att aktuarien skall godkännas av Finansinspektionen. En aktuarie kan vara anställd i bolaget

uppdragstagare.

eller vara Aktuarien anses ha en ansvarig ställning i försäkringsbolaget och jimställs därför i vissa avseenden med verkställande direktören, bl.a. genom förbudet för försäkringsbolag i 12 kap. 12 § FRL att lämna penninglån

till aktuarien i bolaget. Vidare omfattas aktuarien av de särskilda be-

skadestånd i 16 kap. FRL. stämmelserna om Kravet aktuariekompetens i livförsäkringsrörelse har gällt sedan år 1903. Aktuarien har att tillhandahålla styrelsen och bolagsstämman med råd och upplysningar, och det har ansetts lämpligt att samtliga frågor försäkringstekniska grunder eller som annars är av teknisk art föreom aktuarien. dras av En granskning försäkringsbolagens verksamhet möjliggörs i viss av försäkringstagarinflytande i ledningen mån även genom gällande krav

2° Se prop. 1981/822180 s. 216. 3° 273. Se a. prop. s. 3 Se härom DS E 1980:6 S. 424 32 Se NJA 1904 S. lll ff. Se prop. 1948:50 s. 369.

218 Tillsynen över försäkringsbolagen

av försäkringsbolag. Enligt 8 kap. 1 § FRL skall i försäkringsaktiebolag som inte uteslutande driver återförsäkring minst en av styrelseledamöterna utses med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagamas intresse beaktas. En sådan ledamot skall enligt bestämmelse, som skall vara intagen i bolagsordningen, utses av försäkringstagama eller av någon intressegrupp som har anknytning till dem eller förordnas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. I de allra flesta försäkringsaktiebolagen finns en eller flera styrelseledamöter som har utsetts av regeringen eller tillsynsmyndigheten. Bland dessa är ett antal riksdagsledamöter från olika partier. Något motsvarande krav på försäkringstagarrepresentation för utländska försäkringsgivare som är verksamma här finns inte. Bestämmelsen om försäkringstagarrepresentation i försäkringsaktiebolag tillkom år 1950 och har gällt sedan år 1952. Ett krav på delaktighet från försäkringstagarnas sida i skötseln av bolagens angelägenheter ansågs motiverat med hänsyn till de betydande belopp som bolagen förvaltade för att säkerställa och fullgöra försäkringsförbindelserna. Ett sådant krav sas dessutom vara till fördel för försäkringsaktiebolagen eftersom det var ägnat att öka förtroendet för aktiebolagsforrnen.

8.3 Tillsynen i framtiden

8.3.1 Allmänna utgångspunkter

Som framgått av det föregående anser vi att det övergripande syftet med tillsynen över försäkringsbolagen är att bevaka att ingångna försäkringsavtal kan fullföljas. På skadeförsäkringssidan innebär denna målsättning att tillsynen skall verka för att försäkringsersättningar betalas ut till dem som drabbas av skador. På motsvarande sätt skall inom livförsäkringens område sörjas för att utlovade försåkringsutbetalningar kan infrias. Det kan dock inte, såsom nu är fallet på livförsäkringsområdet, bli fråga om någon detaljerad kontroll av premiesättning och produktutformning. Angivna synpunkter ligger också väl i linje med utvecklingen inom EU. Enligt den tredje generationens försäkringsdirektiv skall tillsynen främst fokuseras på bolagens finansiella ställning, även om den kan omfatta också andra aspekter som t.ex. bolagens marknadsföring och informationsgivning. Genom det förändringsarbete som har bedrivits inom Finansinspektionen under senare år har den praktiska tillsynen i det väsentliga kommit att ta sikte på försäkringsbolagens betalningsförmåga. Syftet har varit att stärka den operativa tillsynen och ge inspektionen en kraftfullare organisation för att bedriva finansiell analys. Även från regeringen har uttalats att tillsynen i första hand bör inriktas på att övervaka försäkringsbolagens solvens och att vidareutveckla effektiva metoder för finansiell analys och

3"Se prop. 1950:220 s. 30. Se även prop. 1961:171 s. 252 ff.

Tillsynen över försäkringsbolagen 219

operativ tillsyn. Vidare skall framhållas att Riksrevisionsverket nyligen

i rapport har förordat en renodling av Finansinspektionens uppgifter, en så att de avgränsas till att verka för stabilitet och säkerhet i det finansiella

systemet.

Finansinspektionen har emellertid i dag också uppgifter som inte bärs upp av det egentliga skyddsmotivet att bevaka att ingångna försäkringsavtal kan fullföljas. Dit hör bl.a. tillsynen över försäkringsvillkors skälighet. De ärendena synes ha lämnats till inspektionen snarare på grund av att de rör försäkringsfrágor än att de hänger samman med statens behov särskilt kontrollera försäkringsverksamheten. Även i del andra av att en länder har den myndighet som bevakar försäkringsföretagen sådana uppgifter. De väsentliga medel för att säkerställa försäkringstagarskyddet som vi har angett i kapitel 3 dvs. placeringsbestämmelser, kapitalkrav och obestândsregler bör rimligen utgöra grunden för den framtida tillsyns- verksamheten. För att medlen skall vara användbara i den operativa tillmåste de dock preciseras och konkretiseras ytterligare. Detta har synen i viktiga delar redan skett genom införandet av nya placeringsregler samt genom anpassningen till EG:s soliditetsregler. Emellertid får även diskuteras vilka andra regleringar som kan vara nödvändiga för att Finansinspektionen på ett effektivt sätt skall kunna sköta övervakningen av försäkringsbolagens verksamhet. Dessa frågor skall behandlas närmare nedan. Frågan om ett särskilt skydd i händelse av obestånd tas dock upp i nästa kapitel.

8.3.2 Närmare om den särskilda försäkringstillsynen

Kontroll av placeringsreglernas tillämpning

Som framgått kapitel 5 gäller från den 1 juli i âr nya bestämmelser för av försäkringsbolagens medelsförvaltning. Genom lagstiftning har två viktiga principer för placeringsverksamheten slagits fast matchningsprincipen och diversifieringsprincipen. Principen om riskspridning har i vissa avseenden konkretiserats, bl.a. med gränser för maximala innehav. De nya reglerna innebär vidare ett krav på varje försäkringsbolag att upprätta riktlinjer för hur kapitalförvaltningen skall bedrivas. Nuvarande bestämmelser är tillämpliga för ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder för egen räkning. Som också har framgått av kapitel 5 vi att även andra medel, som förvaltas för försäkringstagaranser räkning, bör omfattas vissa spridningskrav, och vi har föreslagit nas av särskild regel med denna innebörd intas i FRL. Regeln innebär att att en tillgångar svarande mot ett belopp av redovisade övervärden på tillgång-

Se prop. 1994/952100 bilaga 8 s. 95. 3° Se Riksrevisionsverkets rapport Statens tillsyn av den finansiella sektorn, RRV 1994:15.

220 Tillsynen över försäkringsbolagen

ar, eget kapital i ömsesidiga bolag och avsättningar till eget kapital för försäkringstagarnas räkning i försäkringsaktiebolag, skall placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. I likhet med vad som nu gäller tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder skall vidare upprättas riktlinjer för placeringarna. Finansinspektionen, som har möjlighet att begära upplysningar om innehållet i riktlinjerna, skall ingripa om ett bolags riktlinjer för placeringar inte på ett tillfredsställande sätt beaktar uppställda placeringskrav. En viktig uppgift är härvid att se till att bolagens rapportering är korrekt och ger ett tillräckligt underlag för riskbedömningen. För andra skyddsvärda medel än försäkringstekniska skulder blir de i FRL uppställda begränsningama för enhandsengagemang och tillgångsslag visserligen inte direkt tilllämpliga. De bestämmelserna får ändå anses vägledande för bolagets placeringspolitik. Ett försäkringsbolag bör i sin verksamhet vara bundet inte bara av 1agens placeringsregler utan också av de antagna placeringsriktlinjema. Detta bör nu klargöras i lagstiftningen. Vi föreslår därför att det i 19 kap. ll § FRL och 25 § LUF fastslås att Finansinspektionen skall fordra rättelse om ett bolag avviker från fastställda riktlinjer. Placeringsriktlinjemas bindande karaktär för försäkringsrörelsen bör även komma till uttryck i reglerna om bolagsstämmobeslut i 9 kap. 20 § FRL, skadestånd i 16 kap. l och 3 §§ FRL samt registrering i 20 kap. 4 § FRL.

Kontroll av försäktingstekniska avsättningar

Som framgått av det föregående utgör regler om placering av tillgångar som motsvarar försäkringsåtaganden ett viktigt medel för att tillgodose skyddet för försäkringstagama. Hanteringen av de risker som rör tillgångarna i ett försäkringsbolag kan emellertid inte ses isolerad från risktagandet på skuldsidan. De nya placeringsreglema innebär bl.a. att en matchning av tillgångar och skulder skall eftersträvas. Med ett lagfäst krav på matchning knyts sålunda värderingen av tillgångar och skulder i försäkringsbolagets balansräkning ihop, och riskhanteringen bör därigenom betraktas som en helhet. Matchningskravet förutsätter följaktligen ett nära samarbete mellan ett bolags finansavdelning och dess aktuarieexpertis. Även andra skäl talar för att det uppställs särskilda regler för ett försäkringsbolags hantering av förpliktelserna mot försäkringstagama. Om krav ställs på bolagen att de skall följa vissa normer vid fastställandet av försäkringstekniska avsättningar minskar risken för att försäkringstagama skall lida ekonomiska förluster på grund av en otillräcklig reservsättning. Liksom för den riskhantering som tar sikte på ett bolags placeringar kan för kontroll av riskerna på skuldsidan väljas en reglering i tre nivåer. Nivåema får då utgöras av l allmänna bestämmelser i lag, 2 bolagsindividuella riktlinjer för försäkringstekniska avsättningar och 3 närmare utforrrming av produkter och tekniskt beräkningsunderlag. Sedan länge ges allmänna krav för beräkning av försäkringstekniska av-

Tillsynen över försäkringsbolagen 221

sättningar. För närvarande återfinns de övergripande principerna om försäkringstekniska avsättningar i skadeförsäkringsrörelse i den av tillsynsmyndigheten utfärdade nonnalplanen för skadeförsäkringsbolag för beräkning och redovisning av försäkringstekniska skulder samt för redovisning av säkerhetsreserv FFFS 1992:8. Nya bestämmelser kommer dock inom kort att införas som en följd av anpassningen till EG:s försäkringsredovisningsdirektiv. Enligt regeringens förslag skall bestämmelserna föras in i en ny lag om årsredovisning i försäkringsföretag eller regleras genom föreskrifter från Finansinspektionen. För livförsäkringsrörelsen ges bestämmelser i lag. I vårt förra delbetänkande föreslogs en del ändringar i bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar i syfte att göra dem förenliga med EG:s regler härom. Vid beräkningen av premiereserv vid livförsäkring skall antaganden om dödlighet och andra riskrnått, räntesats samt driftskostnader väljas så att de kan anses vart för sig betryggande. Förslaget låg till grund för de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1995 och som framgår av 7 kap. 2 och 5 FRL. Några sakliga ändringar i de bestämmelserna är inte erforderliga. Att härutöver i lag kräva att ett försäkringsbolag, genom dess styrelse, skall fastställa riktlinjer för försäkringstekniska avsättningar kan i och för sig te sig onödigt, bl.a. med hänsyn till att styrelsen redan enligt gällande ordning har det formella ansvaret för bolagets riskhantering. Dessutom upptas vissa sådana riktlinjer för livförsäkringar och långvariga skadeförsäkringar i nuvarande grunder för försäkringsverksamheten, även om grunderna främst innehåller tekniska beräkningar och metoder vilkas innebörd är mycket svår att förstå för andra än försäkringsmatematiker. Å andra sidan är det framgått mot bakgrund matchningskravets som av betydelse nödvändigt att ett bolags hantering av risker på skuld- och tillgångssidan ses som en helhet. Det bör därför finnas allmänna riktlinjer för beräkning av försäkringsåtagandena mot vilka riktlinjerna för placering av tillgångar svarar. Genom att man i lag särskilt markerar styrelsens ansvar för hanteringen av de risker som är förknippade med bolagets åtaganden mot försäkringstagama torde dessutom förutsättningarna för att styrelsen tillgodogör sig grundläggande kunskaper om de relevanta riskerna förbättras. Med ett sådant krav bör också medvetenheten om ansvar öka inom styrelsen, varigenom det skapas incitament för upprättande av interna regelverk och informationsrutiner. Vidare kan de övergripande principerna för riskhanteringen brytas loss från den svårtillgängliga försäkringstekniska materian i nuvarande grunder. Ett krav på antagande av allmänna riktlinjer bör också innebära att den offentliga tillsynen underlättas. Bolagen bör enligt vår mening därför såsom för sina placeringar vara skyldiga att anta riktlinjer även för försäkringstekniska avsättning- ar. Dessa kan benämnas "försäkringstekniska riktlinjer". Kravet upprättande av försäkringstekniska riktlinjer bör gälla såväl svenska försäkringsbolag som utländska försäkringsföretag som driver verksamhet här med stöd av LUF. Pâ riktlinjerna måste gälla krav soliditet och de skall därför liksom nuvarande grunder tillgodose gäl- -- —— lande bestämmelser om betryggande beräkningsantaganden m.m.

222 Tillsynen över försäkringsbolagen

Riktlinjerna får ange bolagets allmärma policy för försäkringstekniska avsättningar. För såväl livförsäkring som skadeförsäkring kan i riktlinjerna bl.a. slås fast vilka säkerhetsmarginaler som bolaget skall tillämpa vid reservsättningen i fråga aktuariella risker och omkostnader. Även fråom gor om återförsäkring kan upptas. För livförsäkring kan vidare anges hur bolaget avser att agera för det fall de antaganden man använder sig av i efterhand skulle visa sig vara otillräckliga, självfallet inom ramen för reglema om betryggande beräkningsantaganden. En sådan situation kan uppträda t.ex. om bolaget tillämpar könsneutrala premier och tendenser till moturval uppkommer. Ett försäkringsbolag som meddelar bonusberättigade försäkringar skall i riktlinjerna även ange vilka överskott som ligger till grund för erhållande av bonus och vilka principer man tillämpar för fördelning mellan olika generationer av försäkringstagare. Att sådana frågor upptas i de försäkringstekniska riktlinjerna är naturligt med hänsyn till att bonusen utgör en förpliktelse som bolaget skall göra försäkringstekniska avsättningar för. Som utvecklats nännare i kapitel 5 skall de principer som ett enskilt bolag tilllämpar vid fördelning av bonus mellan olika generationer av försäkringstagare vara tydliga och inte kunna ändras i efterhand. Särskilt i livförsäkringsrörelse kommer upprättade riktlinjer att utgöra en betydelsefull del av enskilda bolags verksamhetsförutsättningar. De övergipande riktlinjerna kommer som en konkretisering av de i lag fastställda normerna att i viktiga avseenden ersätta de nuvarande grunderna som regleringsinstrument. Vidare behöver föreskrifter om förstärkning av premiereserven inte längre upptas i lag. Sådana frågor får i stället regleras. i de enskilda bolagens riktlinjer. Bestämmelserna om ändring av premiereservgrundema för redan tecknade försäkringar i 7 kap. 5 § tredje stycket FRL och reglerna om övergångsgrunder i 7 kap. 6 § FRL kan därför upphävas. Sådana bestämmelser är inte heller vanliga i jämförliga länder. Utifrån de riktlinjer som styrelsen fastslagit för riskhanteringen kan lägre nivå i bolaget utformas produkter samt utarbetas underlag för beräkning av bl.a. premier och premiereserv. Detta material kan mycket väl ha samma struktur och innehåll som nuvarande grunder. De försäkringstekniska riktlinjerna bör i likhet med placeringsriktlinjerna vara bindande för bolagets verksamhet. En avvikelse från fastställda försäkringstekniska riktlinjer bör därför utgöra grund för en inspektionsåtgärd. Finansinspektionen skall vid en sådan situation förelägga bolaget att följa de gällande riktlinjerna. Vid behov skall styrelsen, med undantag för bonusens fördelning mellan olika försäkringstagargenerationer, ändra de antagna riktlinjerna. Som framgått av kapitel 5 föreslår vi att ett livförsäkringsbolag skall vara skyldigt att i viss utsträckning sätta av överskott i den aktuariella verksamheten till en särskild utjämningsreserv, som skall utnyttjas för att täcka förluster orsakade av slumpmässiga eller i övrigt svårbedömda aktuariella faktorer. Närmare regler för avsättningar och användning, liksom bestämmelser för reservens omfattning, skall ges i myndighetsföreskrifter. Reserven skall inte vara så omfattande att den ersätter det egna kapitalets riskbärande funktion.

Tillsynen över försäkringsbolagen 223

Kontroll av försäkringstekniska beräkningar

Av betydelse för möjligheterna att kontrollera hur försäkringsbolagen efterlever lagregler och antagna riktlinjer för verksamheten är att bolagen har underlag och metoder för försäkringstekniska beräkningar. Också i EG:s system betonas vikten av de försäkringstekniska beräkningarna, och det gäller särskilt i livförsäkringsrörelse. Där krävs att bolagen upprättar underlag för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och försäkringspremier så att detta vid varje tidpunkt kan presenteras för tillsynsmyndigheten. Materialet måste dessutom göras tillgängligt för allmänheten. l likhet med vad som gäller för beräkning av premiereserv i livförsäkringsrörelse skall beräkningen av livförsäkringspremier grundas på antaganden dödlighet och andra riskmâtt, räntesats samt driftskostnader om kan vart för sig betryggande. l gällande lag finns dock ett utsom anses tryckligt sådant krav endast för grundbunden livförsäkring. Det bör nu i lag slås fast att det kravet skall gälla för alla livförsäkringar. Enligt värt förslag i det förra delbetänkandet skall för livförsäkringar upprättas grunder för beräkning försäkringspremier och premiereserv, av beräkning tekniska âterköpsvärden samt för de svenska försäkringsav bolagen återbäring till försäkringstagarna. Någon väsentlig ändring av det förslaget är inte befogad för de svenska bolagens del. Visserligen innebär inte EG:s minimiregler annat än att det beräkningstekniska materialet skall omfatta premier och försäkringstekniska avsättningar. Emellertid har de tekniska âterköpsvärdena mycket nära samband med beräkningde försäkringstekniska skulderna; de sammanfaller ofta med försäken av ringens individuellt beräknade premiereserv. Ett krav på sådant beräkningsunderlag bör därför gälla även i fortsättningen. De nya bestämmelfår dock anpassas till vårt förslag om överskottsmedlens hantering. serna Med hänsyn till att begreppet återbäring nu föreslås utmönstrat ur lagstiftningen får i stället upprättas beräkningsunderlag för försäkringstagarnas rätt till bonus. Motsvarande krav för upprättande av beräkningsunderlag gäller inte för skadeförsäkringsrörelsen vare sig här eller i andra länder. EG-direktiven fordrar heller inte detta. Som framhölls i vårt förra delbetänkande är det dock för skadeförsäkringar för längre tid än tio år motiverat med grunder

för beräkning premiereserv. Ett sådant krav bör kvarstå. För sådan

av livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkringsrörelsen bör även i fortsättningen gälla krav på underlag för beräkning av premiereserv och tekniska âterköpsvärden. För de svenska bolagen kommer följaktligen skyldigheten att upprätta beräkningsgrunder inte att förändras i förhållande till vårt förra förslag. För de utländska försäkringsföretag som driver verksamhet enligt LUF bör den däremot vidgas så att den kommer helt i överensstämmelse med

37 Se SOU 1993:108 s. 85.

224 Tillsynen över försäkringsbolagen

vad som skall gälla för de svenska bolagen. De utländska försäkringsföretagen bör alltså upprätta beräkningsmaterial även för försäkringstagamas

rätt till bonus, om avtalen innebär en sådan rätt, och premiereserv för

långvariga skadeförsäkringar. Med hänsyn till att våra förslag innebär ett något annorlunda system för kontroll av riskhanteringen i försäkringsbolagen bör begreppet "grunder" nu utgå ur lagstiftningen. Beräkningsunderlaget kan i fortsättningen benämnas "tekniskt underlag" i nära anslutning till terminologin i andra europeiska länder, bl.a. Danmark och Norge. Det finns här anledning att ta upp en särskild bestämmelse i nuvarande lagstiftning som tar sikte på efterlevnaden av beräkningsgrundema. Som framgått av det föregående gäller enligt 7 kap. 15 § FRL, 19 § LUF och 2 kap. 6 § LEF ett förbud mot nedsättning av livförsäkringspremier som har bestämts enligt upprättade gnmder. Bestämmelserna bör nu kunna upphävas. Att ett försäkringsbolag är bundet av sina beråkningsgrunder följer redan av andra regler. Avviker ett bolag från de premier som har bestämts enligt upprättade grunder skall tillsynsmyndigheten enligt 19 kap. 11 § FRL resp. 25 § LUF fordra rättelse. Därtill kommer att föreskriften om förbud mot premienedsättning i viss mån vilar på skälighetstankar. Då den tillkom frarnhölls vikten av att man förhindrade otillbörligt gynnande av vissa försäkringstagare andras bekostnad.

Anmälningsskyldighet

Något förhandgodkärmande av de försäkringstekniska riktlinjerna eller det tekniska underlaget av det slag som länge har tillämpats för grunder är som framgått inte möjligt enligt EG:s regler. En sådan reglering är inte heller naturlig i ett regelsystem som syftar till ökad konkurrens mellan bolagen. Enligt EG:s bestämmelser kan man dock vid livförsäkring kräva att bolagen i stället löpande anmäler beräkningsunderlaget till tillsynsmyndigheten. Tanken har sagts vara att en sådan anmälningsskyldighet skall gälla i länder som inte tillämpar systemet med "appointed actuary", som förekommer i Storbritannien. Som framgått föreslog vi i vårt förra delbetänkande att livförsäkringsgrundema skall ges in till Finansinspektionen senast samtidigt med att de börjar användas, och det förslaget har också lett till lagstiftning. Även i åtskilliga andra länder har valt man att föreskriva anmälningsskyldighet. Detta gäller bl.a. i Danmark, Norge och Tyskland. Vi anser att man bör stå fast vid denna ordning även i fortsättningen och att anmälningsplikten bör omfatta också de försäkringstekniska riktlinjerna. En sådan anmälan kan ses som en garanti för att livförsäkringsbolagen upprättar riktlinjer och beräkningsunderlag som överensstämmer med gällande normer och att bolagen tillämpar dem korrekt. Som har framhållits av regeringen är det ingivna materialet i regel of-

Se SOU 1993:108 s. 56 ff.

Tillsynen över försäkringsbolagen 225

fentligt. Frågan om vissa uppgifter skall omfattas av sekretess får avgöras från fall till fall enligt 8 kap. 5 § sekretesslagen 1980:100.

Aktuariens roll

Ett alternativ eller komplement till ovan behandlade kontroll av ett bolags försäkringstekniska beräkningar är att efter brittisk modell införa en tillsynens förpost i försäkringsbolaget, en aktuarie med särskilt ansvar härför. Systemet med ansvarig aktuarie i Storbritannien, som tillämpas endast vid livförsäkring, innebär att en av försäkringsbolaget utnämnd aktuarie ansvarar för den övergripande finansiella kontrollen av bolaget. Han handhar inte bara riskerna på skuldsidan utan också dem på tillgångssidan och fungerar i praktiken som bolagets risk manager. Den ansvarige aktuarien har dessutom vittgâende infonnationsskyldighet mot tillsynsmyndigheten. I det brittiska systemet anses den ansvarige aktuarien utgöra en väsentlig del i tillsynen och ett effektivt sätt att skydda livförsäkringstagarnas rätt. Aktuarien har genom lagstiftningsåtgärder också i flera andra länder getts en stärkt ställning som en följd av harmoniseringsarbetet inom EU. Detta gäller i Danmark och Tyskland. Även i Norge har betydelsen t.ex. av aktuarien markerats i lagstiftningen. Med den nu föreslagna regleringen här kommer aktuarien att en allt viktigare roll även i de svenska försäkringsbolagen, bl.a. vid premie- och reservsättning och produktutformning, som en konsekvens av att den offentliga kontrollen därav blir

mindre ingripande. Kravet på matchning av tillgångar och skulder ger

aktuarien delvis nya uppgifter, liksom arbetet i samband med att bolagets riktlinjer för riskhantering skall fastställas. Betydelsefulla arbetsuppgifter i ett försäkringsbolag som kräver aktuariell expertis är vidare värderingen av bolagets försåkringsåtaganden och beskrivningen av det framtida kontantflöde som gällande försäkringsantaganden kan väntas leda till. Fråga uppkommer därvid om aktuarien med hänsyn härtill bör ha en särskild ansvarsställning i lagstiftningen om försäkringsrörelse. Utgångspunkten bör emellertid enligt vår mening vara att ansvaret för ett försäkringsbolags verksamhet liksom andra områden i sin helhet skall ligga bolagets verkställande ledning. Dessutom får det anses vara en fördel om kontroll och tillsyn över bolagsverksamheten bedrivs av personer utanför bolaget i stället för med hjälp av bolagsanställda. Det ligger nämligen nära till hands att anta att aktuariens position blir konfliktfylld med mot såväl bolaget tillsynsmyndigheten. Även erfarenett ansvar som om heterna av systemet med ansvarig aktuarie i Storbritannien är övervägande goda kan det inte utan vidare överföras till vår tillsynsordning. Det brittiska systemet bygger på väsentligt andra förutsättningar än dem som

39 Se l994l95zl84 s. 129. prop. ° Detta lär dock inte heller i fortsättningen komma att gälla för arbetsmarknadsförsäkringen, där premierna vanligen bestäms efter förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

8 15-0635

226 Tillsynen över försäkringsbolagen

gäller här. En för våra förhållanden mer ändamålsenlig lösning synes vara att man understryker styrelsens ansvar för att bolaget har samlat den kunskap som erfordras för försäkringsrörelsens bedrivande. Dit hör naturligtvis kompetens som borgar för att de försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna sker på ett korrekt sätt. Det bör också, i enlighet med vad som har skett i en del andra länder, gälla ett krav i lag på att ett bolag har tillgång till en aktuarie. En sådan skyldighet bör gälla för såväl liv- som skadeförsäkringsrörelse. Det är också redan i dag det normala att i vart fall de större skadeförsäkringsbolagen har aktuarier anställda. Lagkravet bör liksom nu kombineras med en rätt för regeringen eller Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om villkoren för att kompetenskravet skall vara uppfyllt, t.ex. vilken utbildning eller yrkeserfarenhet som skall erfordras av den person som utövar överinseendet av försäkringstekniska frågor. Vidare får däri anges i vad mån försäkringsrörelsens art och omfattning i enskilda fall skall ha betydelse för att kompetenskravet skall anses uppfyllt. Det är vidare angeläget att inspektionsmyndigheten har kännedom om vilken person som hanterar de aktuariella frågorna i ett försäkringsbolag. Liksom gäller i dag för livförsäkringsbolagen bör därför bolagen i framtiden namnge de aktuarier som anlitas, vilka skall registreras hos inspektionen. Engagerar ett bolag flera aktuarier bör anmälningsplikten såsom hittills omfatta endast den aktuarie som i bo- - laget ansvarar för de försäkringstekniska frågorna. Som en följd av att ledningen skall ha det fulla ansvaret för bolagsverksamheten bör vidare nuvarande bestämmelser om särskilt skadeståndsansvar för aktuarien slopas. Denne bör i fortsättningen inte heller omfattas av gällande lâneförbud. Bestämmelserna därom i 16 kap. och i 12 kap. 12 § FRL får ändras i enlighet härmed.

Kontroll av kapitalkravens tillämpning

Nya bestämmelser om ett minsta konsolideringskapital, en s.k. solvens-

marginal, trädde i kraft den. 1 januari 1994 vid harmoniseringen med den

första och den andra generationens försäkringsdirektiv. Enligt dessa regler bestäms storleken på solvensmarginalen för skadeförsälcringen på grundval av bolagets premieinkomst eller dess utbetalda skadeersättningat. Reglerna innebär att kapitalkravet knyter an till de försäkringsâtaganden som ett bolag har gjort. Premieinkomsten kan sägas ge ett mått rörelsens omfattning och skadeersättningarna visar försäkringsbeständens kvalitet. Också vid livförsäkring sätts kravet i relation till försäkringsâtagandena. För konventionell livförsäkring bestäms solvensmarginalen som en viss procent av premiereservens storlek resp. de s.k. positiva risksummoma.

Härvid beräknas skadeersättningarna som ett genomsnitt av kostnaderna för de tre eller i vissa fall sju senaste räkenskapsåren. - -

Tillsynen över försäkringsbolagen 227

Det är i lagstiftningen klart angivet på vilket sätt inspektionen skall ingripa ett försäkringsbolags kapitalbas underskrider vissa nivåer. Beom stänirnelsema, som ansluter till EU:s krav, går ut på att bolaget skall plan för hur bolagets finansiella ställning skall återställas. upprätta en Gällande kapitalkrav anknyter sålunda till riskerna i själva försäkringsrörelsen. Med hänsyn till de finansiella riskernas betydelse, särskilt vid livförsäkring, bör enligt vår mening även dessa risker beaktas vid bedömningen ett bolags solvens. Avgörande för storleken på den finansiella av risken är matchningen mellan tillgångar och skulder. En tillgång kan sålunda medföra ett stort risktagande för ett visst försäkringsbolag medan tillgång kan innebära ett lägre risktagande för ett annat bolag. samma Följaktligen bör en mer mångsidig analys av försäkringsbolagens risksi-

tuation ligga till grund för sådana regler. Av betydelse för att buffert-

kapitalet skall ha avsedd funktion är dessutom att motsvarande medel plai rimligt likvida tillgångar. Ju mindre detta kapital är, desto viktigaceras är det att tillgångarna lätt går att omsätta. Mot bakgrund bl.a. av anre givna ståndpunkter har också en översyn av reglerna om kapitalkrav nylipåbörjats inom EU. l detta arbete bör svenska representanter verka gen för att kapitalkiaven utformas så att hänsyn även tas till finansiella aspekter. Emellertid är det redan innan en reformering av solvensreglema komtill stånd inom EU befogat att Finansinspektionen granskar att de tillmer gångar motsvarar kapitalbasen är tillräckligt likvida. En sådan konsom troll sker också i flera andra medlemsländer. Storbritannien och Danmark gäller t.ex. vissa värderingsregler som omfattar även fria tillgångar. Dessa värderingsregler innebär bl.a. att kapitalbasen kan åsättas ett lägre värde än motsvarande kapital värderat enligt allmänna redovisningsregler, vilket kan bli fallet om ett bolag placerat en stor del av det egna kapitalet

i dåligt spridda eller illikvida tillgångar. I Storbritannien gäller därtill

krav på extra avsättningar till föisäkringstekniska skulder om matchningmellan tillgångar och skulder är bristfällig. Sådana förstärkningar reen dovisas avsättning till en s.k. niismatch-reserve. På andra håll, t.ex. som i Tyskland, kan inspektionsniyndigheten ingripa mot placeringar avseende det fria kapitalet med stöd av bestämmelser som ger myndigheten mandat att vidta åtgärder då en försäkringsgivares soliditet är i fara. Även här bör det finnas lagstöd för inspektionsåtgärder avseende konsolideringskapitalet om likviditetsaspekter inte är beaktade. Visserligen tillsynsmyndigheten med stöd av nuvarande regler om sund försäkanses ringsverksamhet ha möjlighet att ingripa mot placeringen av de fria med-

len försäkringsbolagen soliditet äventyras. En bättre lösning är en-

om ligt vår mening att slå fast uttryckliga bestämmelser avseende likviditets-

" Jfr l-lömgren-Viotti, Försäkringsmarknaden, s. 227. ‘3 Särskilda värderingsregler för dotterbolag har ansetts befogade också med hänsyn till risken för s.k. double gearing, dvs. att samma kapital användsflera gånger. l Danmark gäller t.ex. att avdrag skall göras från kapitalbasen för egna aktier eller aktier i dotterbolag. Se prop l994/95:l84 s. 151.

228 Tillsynen över försäkringsbolagen

kraven. Vi föreslår därför att det liksom i Storbritannien och Danmark införs särskilda värderingsregler som skall tillämpas vid beräkning av kapitalbasen. Bestämmelserna skall tillgodose att tillgångar som svarar mot kapitalbasen inte åsätts högre värden än de kan realiseras till kort sikt. I praktiken kan vissa tillgångar komma att få ett mycket lågt värde eller inget värde alls. Allmänna bestämmelser med detta syfte får tas in i 7 kap. 22 och 24 FRL. Närmare föreskrifter får på sätt som motsvarar vad som gäller i många andra länder meddelas av regeringen eller Finansinspektionen. För att genomföra en kontroll av dessa tillgångar kan inspektionen som förekommer t.ex. i Storbritannien kräva att bola- - gen genomför en soliditetsanalys som omfattar också dessa medel, där likviditetsaspekter beaktas. Föreskrifterna skall inte innebära en reglering av i vilka tillgångar medlen får placeras.

Kontroll av tillämpningen av förbudet mot annan rörelse

Ett förbud för försäkringsgivare att driva arman rörelse än försäkringsrörelse gäller som nämnts i EG:s ordning. Det ankommer inte oss att ge det förbudet ett närmare innehåll. En nationell lagstiftare är enligt EGrätten i princip förhindrad att lämna egentliga tolkningsanvisningar. EGreglemas betydelse får i stället preciseras genom den europeiska rättsutvecklingen och får ytterst bestämmas av EG-domstolen. Emellertid anser vi oss kunna ge synpunkter på nuvarande svenska tillsynspraxis på området. Syftet är därvid bl.a. att få till stånd en tillämpning av bestämmelsen om förbud mot främmande verksamhet som står bättre i överensstämmelse med hur förbudet tillämpas i andra EU-länder. Enligt nuvarande ordning medges i Sverige ett försäkringsbolag att driva sådan verksamhet som har ett naturligt samband med försäkringsrörelsen och om det föreligger garantier för att verksamheten drivs i försäkringstagarnas intressen. Hit har hittills räknats t.ex. skadeförebyggande verksamhet, skadereparationer av försäkrade objekt och uthyrning av överkapacitet i dataanläggningar. Vidare har försäkringsbolag tillåtits uppföra bostads-, kontors- och affärsfastigheter avsedda för varaktig kapitalplacering. I likhet med vad som gäller i många andra länder bör ett försäkringsbolag utan att hindras av förbudet mot främmande verksamhet också kunna förmedla andra finansiella tjänster som kompletterar och understödjer försäkringsverksamheten. En sådan möjlighet stämmer väl med vad som är tillåtet banksidan. Enligt bankrörelselagen kan en bank genom sitt kontorsnät förmedla bl.a. försäkringar. Genom förbudet mot främmande verksamhet har, som framgått av kapitel försäkringsbolagens möjligheter att ta upp lån begränsats. En liknande ordning gäller också i flera andra EG-länder. Enligt vår mening bör ett försäkringsbolag inte i sin egen balansräkning kunna bedriva sådan upplåning som innebär bankverksamhet eller annan tillståndspliktig kreditgivningsverksamhet. Någon annan koppling till förbudet mot arman rörelse bör i detta avseende inte göras. Möjligheten att ta upp lån bör i

Tillsynen över försäkringsbolagen 229

stället knytas direkt till den risk som upplåningen innebär. I svensk tillsynspraxis har vidare krävts att även verksamheten i ett dotterbolag skall ha viss anknytning till försäkringsrörelsen. l de flesta av EU:s medlemsländer kan däremot ett försäkringsbolag äga dotterföretag utan sådana begränsningar. På förbudet mot att driva annan rörelse grundas också den s.k. femprocentsregeln, vilken avser att förhindra att ett försäkringsbolag tar på sig ett aktivt ägaransvar vid driften av andra företag. EG:s regler innehåller inte några motsvarande begränsningar och sådana är inte heller vanliga i de enskilda medlemsländerna. Vid bedömning av vilka restriktioner som bör gälla enligt FRL i fråen ga om ett försäkringsbolags ägande i andra företag är det naturligt att utifrån konsumentskyddsintresset. Som framgått skall de medel som förvaltas för försäkringstagamas räkning placeras så att erforderliga riskspridnings- och matchningskrav är uppfyllda. Av stor betydelse för om matchningsprincipen efterlevs är bl.a. tillgångarnas likviditet. Omfattande innehav av illikvida tillgångar, däribland dotterföretag, kan komma i konflikt med försäkringstagamas intresse. En sådan placeringsstruktur försvårar för försäkringsbolagen att avyttra tillgångar vid fritt valda tidpunkter, vilket i sin tur kan äventyra möjligheterna att infria försäkringsåtagandena. Vilken verksamhet eventuella dotterföretag ägnar sig har ingen betydelse i detta avseende. Tillgångarnas likviditet har betydelse även för bedömningen av om ett bolags buffertkapital är av tillräcklig storlek och fyller sin funktion, dvs. att motsvarande tillgångar vid behov lätt kan omsättas. Med hänsyn härtill föreslår vi framgått att särskilda värderingsregler skall tillämpas som vid beräkning av kapitalbasen. Sådana bestämmelser innebär att ett bolags kapitalstyrka, mätt i termer av kapitalbasens storlek, påverkas av hur motsvarande tillgångar är placerade. Omfattande innehav av dotterföretag eller andra illikvida tillgångar kan därvid i yttersta fall leda till att försäkringsbolaget får svårigheter att uppfylla erforderliga kapitalkrav. Med gällande och föreslagna placerings- och värderingsregler anser vi att Finansinspektionen har tillfredsställande möjligheter att ingripa mot investeringar som står i strid med försäkringstagarnas intresse. Detta gäller även placeringar i andra företag, oavsett ägarandelens storlek. Mot bakgrund härav fmns det inte skäl att behålla nuvarande femprocentsregel eller i allmänhet förhindra ett försäkringsbolag från att förvärva ett dotterbolag ägnar sig "försäkringsfrämmande" verksamhet. Generella som begränsningar av detta slag är mer långtgående än vad som kan motiveras utifrån konsumentskyddssynpunkt. Vi tar inte ställning till om det utöver hänsyn till konsumentskyddsintresset är befogat att begränsa försäkringsbolagens ägande i andra företag. Som nämnts i kapitel 3 berör detta ämne inte bara försäkringsbolagen utan institutionella placerare över huvud taget. Om försäkringsbolag i likhet med andra kapitalförvaltare anses utöva ett alltför stort inflytande i näringslivet bör detta regleras genom en generell lagstiftning om sådana förhållanden, inte särskilda regler för försäkringsverksamheten. genom Utländska företag, däribland försäkringsbolag, synes i allmänhet kunna

230 Tillsynen över försäkringsbolagen

äga svenska företag utan sådana restriktioner. Sammanfattningsvis bör i enlighet med vad vi uttalade redan i vårt första delbetänkande svenska försäkringsbolag -i likhet med vad som gäller i många andra länder kunna driva rörelse dotterbolag. - annan genom Som vi också föreslagit tidigare bör vidare femprocentsregeln i 7 kap. 17 § FRL och den därmed sammanhängande undantagsregeln för finansiella förvärv i 7 kap. 17 § FRL upphävas. a

Kontroll av viss infomzatiønsgivning

Enligt nyligen införda regler skall regeringen eller Finansinspektionen utfärda föreskrifter om vilken information som ett försäkringsbolag skall lämna till försäkringstagama och den som avser att teckna försäkring en hos bolaget. Därigenom hamnar ansvaret för kontrollen av de för försäkring särskilda näringsrättsliga bestämmelserna om information i sin helhet Finansinspektionen. Detta ansvar bör också i fortsättningen vila på inspektionen. För närvarande ges regler om information i konsumentförsäkringslagen, vilka faller även under Konsumentverkets ansvarsområde. Den "dubbla" tillsyn som detta innebär kan dock väntas upphöra när den försäknya ringsavtalslag som är under utarbetande träder i kraft.

Kontroll av försäkringsverksamhetens sundhet

En av Finansinspektionens viktigare uppgifter enligt nuvarande ordning är dess bevakning av "Sundheten" i försäkringsrörelsen. Vad som avses med sundhet" har inte preciserats utan har ansetts få anpassas till försäkringsväsendets utveckling i det långsiktiga perspektivet. "Sundheten" anses omfatta en rad skilda krav på verksamheten och kan bli aktuell i en mängd olika fall. Sundhetsbevakningen inrymmer t.ex. skälighetsbedömningar. Genom harmoniseringen med den tredje generationens försäkringsdirektiv, som snart väntas vara genomförd, kommer i sundhetsbestämmelsen att inläggas EU:s krav pâ "sound and prudent management". Detta begrepp synes rikta in sig pá ledningens allmänna lämplighet och att verksamheten bedrivs så att de skyddsintressen som motiverar särskild försäkringsrörelsereglering tillgodoses. Kravet skulle sålunda främst innebära ett sätt att trygga soliditeten. Någon klar ledning för begreppets tolkning lämnas emellertid inte. Det får liksom andra direktivbestämmelser ges en närmare innebörd i den europeiska rättstillämpningen. Här bör dock framhållas att kravet på "sound and prudent management" i brittisk tillsynspraxis tagit sikte på hur ett försäkringsbolag som helhet sköts, bl.a.

Se SOU 1991:89 s. 171 Se SOU 1991:89 s. 168 ff. Se även Ds 1993:57 s. 82 ff.

Tillsynen över försäkringsbolagen 231

skall styrelsen vara väl balanserad så att all erforderlig sakkunskap finns representerad. Enligt ny brittisk lagstiftning syftar kravet också till att ett försäkringsbolag har nödvändiga redovisnings- och kontrollsystem, att dess befattningshavare uppfyller tillräckliga kompetenskrav samt att bolaget bedriver verksamheten med tillgodoseende av försäkringstagamas intressen. Nuvarande sundhetsregel ger Finansinspektionen vidsträckta möjligheter att fordra rättelse vid förfaranden som anses olämpliga men lämnar samtidigt försäkringsbolagen, liksom berörda enskilda personer, mycket ringa ledning vad som är tillåtet eller förbjudet och när en reaktion från inom spektionen kan väntas. Vad som är sunt måste i stor utsträckning bero av värderingar från myndighetens sida, vilka kan tänkas delvis bli politiskt färgade och i vart fall är svåra att bedöma. Från rättssäkerhetssynpunkt framstår en sådan bestämmelse som diskutabel. Det torde vara en allmän uppfattning att en regel av det angivna slaget bör preciseras så långt det är möjligt. Det är olämpligt att man beträffande stora sektorer av tillsynskulle sakna annan vägledning i fråga om myndighetens ingripanden en än hänvisning till försäkringsväsendets sunda utveckling. I en revideen rad lagstiftning bör man därför söka någorlunda tydligt ange i vilka situationer myndigheten skall kunna ingripa. Det år emellertid mycket svårt att i lagtexten gardera sig för alla typer av missförhållanden som kan bli aktuella. Som även framhållits från Finansinspektionens sida är en reservbestämmelse för oväntade fall alltjämt nödvändig. En sådan regel bör därför såsom i flera andra länder gälla även i fortsättningen. Frågan - är närmast vilken omfattning bestämmelsen bör ha. En naturlig utgångspunkt är att regeln knyter an till målsättningen med den särskilda regleringen av försäkringsrörelse. Sålunda bör bestämmeli första hand omfatta förhållanden som rör ett försäkringsföretags sen möjligheter att infria träffade avtal. Detta innebär att övervakningen i hög grad skall ta sikte på enskilda bolags soliditet. Av betydelse för ett försäkringsbolags möjligheter att uppfylla sina försäkringsåtaganden är vidare att dess organisation är ändamålsenlig och att dess handläggningsrutiner, bl.a. i fråga om skaderegleringsverksamheten, år tillfredställande. Finansinspektionens bevakning av skadebehandlingen skall dock endast omfatta generella frågor. Enskilda frågor om försäkringsfall föreligger eller om ersättningars storlek får liksom nu prövas av tvistelösande organ. Även styrelsens och andra ledande befattningshavares lämplighet är av stor vikt, varför EG-direktivens krav på "sound and prudent management" väl ryms inom ett sådant kriterium. Med stöd av en allmän regel tar sikte försäkringsrörelseregleringens syfte bör Finansinspektiosom sålunda kunna rikta anmärkningar mot ett försäkringsbolags ledning nen och därigenom utöva ett tryck på styrelsen att byta ut densamma eller enskilda personer om erforderliga kompetenskrav inte kan sägas vara uppfyllda. Vidare bör såsom i Storbritannien krav skicklighet kunna ställas också andra befattningshavare i bolaget. Dit räknas såväl bolagsanställda som uppdragstagare som utför ledningsuppgifter ett försäkringsbolag. Dessutom bör bevakas att bolagen sköter redovisningen korrekt

232 Tillsynen över försäkringsbolagen

och upprättar erforderliga interna kontrollsystem. Självfallet måste återförsäkringen vara tillfredsställande. Fråga är om och i så fall i vad mån Finansinspektionen skall ha möjlighet att ingripa också mot förhållanden som inte har att göra med ett försäkringsbolags betalningsförmåga eller möjligheter i övrigt att fullgöra ingångna avtal. Det är uppenbart att gällande sundhetsregel ger vidsträckta möjligheter härtill. Dessa möjligheter bör enligt vår mening begränsas. Tillsynsmyndigheten bör t.ex. inte kunna ställa mer långtgående krav på ett försäkringsbolags ägare än som följer av de särskilda reglerna om dem. Inte heller skall övervakningen ta sikte på solidaritets-, skälighetseller konkurrensaspekter. Kontrollen skall vidare enbart förhållanden avse i ett enskilt bolag. I princip skall försäkringsföretagens premiesättning, villkorsutfomming och produktutfomming i övrigt vara fri och försäkringsbolagen sålunda kunna erbjuda en mängd olika former av riskskydd. I en del andra länder kan tillsynsmyndigheten ingripa mot marknadsföring av försäkringar som kan medföra risk för ökad brottslighet. Dit räknas försäkringar som ger skydd vid kidnappningar och vid återkallelse av körkort. Sådana försäkringar anses på olika håll komma i konflikt med hänsynen till skyddet för det allmänna bästa i enlighet med EG:s regler i de tredje försäkringsdirektiven. Också här bör tillsynsmyndigheten kunna vidta åtgärder mot en försäkringsgivare tillhandahåller försäksom ringar som kan befaras leda till överträdelse av annan lagstiftning, men det är tydligt att det då rör sig om rena undantagssituationer. Marknadsföring av sådana försäkringar bör emellertid åtminstone i viss mån kunna angripas med stöd av marknadsföringslagen. Marknadsdomstolen har i flera avgöranden uttalat att marknadsföringsåtgärder som skapar risk för lagbrott anses otillbörliga enligt marknadsföringslagen. Denna hållning anses numera självklar och är väl förankrad. l motsats till gällande sundhetsbestämmelse bör den nya, motsvarande bestämmelsen utgöra en allmän regel för hur ett försäkringsbolags verksamhet skall bedrivas, och inte som nu endast en riktlinje för Finansinspektionens tillsyn. Den ordningen gäller enligt en del annan lagstiftning under Finansinspektionens tillsynsområde, nämligen lagen 1991:981 om värdepappersrörelse, lagen 1992: 1610 om kreditmarknadsbolag och lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande. Att det allmänna kravet sund försäkringsrörelse får snävare en avgränsning för utländska försäkringsgivare inom EES följer av att deras verksamhet i väsentliga delar skall regleras av hemlandets bestämmelser och underkastas hemlandsmyndighetens tillsyn. En sundhetsregel tog som sikte ett sådant företags soliditet skulle strida mot EG:s grundtanke om hemlandstillsyn. En särskild verksamhetsregel får därför överflödig anses för de utländska EES-försäkringsgivamas del. Den nuvarande bestämmelsen om sundhet i 6 kap. 1 § LEF föreslås följaktligen inte ändrad i detta sammanhang.

‘7 Se prop. 1994/952184 s. 232. i Se t.ex. Marknadsdomstolens avgöranden 1980:10 och 1985:23. Se också SOU 1993:59 s. 240 "9Se prop. 1994/95:123 s. 43.

Tillsynen över försäkringsbolagen 233

8.3.3 Annan tillsyn

Tillsyn över konkurrensförhållanden

Eftersom konkurrenslagen gäller rent generellt och sålunda omfattar också det finansiella området har Konkurrensverket det övergripande ansvaret för konkurrensfrågoma. Enligt nuvarande ordning skall, som framgått, även Finansinspektionen följa utvecklingen av konkurrensförhållanden. I konsekvens med vad som anförts ovan om målen och medlen för att tillgodose försäkringstagarskyddet bör konkurrensfrågor i princip inte omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Dessa frågor faller utanför det för försäkring speciella skyddsområdet och bör därför i sin helhet handhas av Konkurrensverket. Visserligen kan hävdas att en fungerande konkurrens är en förutsättning för en effektiv försäkringsverksamhet och följaktligen är viktig för konsumenterna. I en del andra länder skall också tillsynsmyndigheten övervaka konkurrensförhållandena försäkringsomrádet. Det gäller bl.a. i Finland. Behovet av god konkurrens gör sig dock inte gällande särskilt för försäkringsrörelse utan även andra näringsområden. Således bör Finansinspektionen inte vara skyldig att granska konkurrensförhållandena försäkringssidan. Detta innebär emellertid inte någon ändring av Finansinspektionens skyldighet att pröva vissa företagsförvärv enligt föreskrifter i FRL. Även Konkurrensverket har det fulla ansvaret för bevakningen om av konkurrenssituationen kan Finansinspektionen i sin övergripande tillsyn eller i enskilda tillståndsärenden komma att upptäcka missförhållanden konkurrensområdet. Inspektionen bör då anmäla detta till Konkurrensverket. Vidare lär expertisen vid inspektionen ofta behöva anlitas vid Konkurrensverkets prövning av konkurrensfrågor som gäller försäkringsrörelse. Det är lämpligt att Konkurrensverket samråder med Finansinspektionen i sådana frågor, men skulle de ha skilda uppfattningar bör Konkurrensverkets uppfattning vara den bestämmande.

Tillsyn över efterlevnaden av allmänna regler om marknadsföring och information

Av det föregående framgår att Finansinspektionen skall bevaka efterlevnaden av de särskilda reglerna om information till försäkringskunder och i vissa undantagsfall ingripa mot marknadsföring av försäkringsprodukter. Enligt nuvarande lag gäller generella krav försäkringsbolagens marknadsföring. Styrelsen och verkställande direktören resp. generalagenten och företrädaren i ett försäkringsföretag skall övervaka att anskaffningar av ansökningar om försäkring sker på sätt som överensstämmer med god försäkringssed. Under åberopande av de bestämmelserna och med stöd av sina allmänna tillsynsbefogenheter skall Finansinspektionen kontrollera försäkringsföretagens marknadsföringsåtgärder, trots att marknadsföringslagen gäller på försäkringsområdet. I praktiken är det dock nästan undantagslöst Konsumentombudsmarmen/Konsumentverket som in-

234 Tillsynen över försäkringsbolagen

griper mot försäkringsbolagens marknadsföring. I fråga om försäkringsbolagens tillämpning av konsumentkreditlagens regler faller tillsynsuppgiftema i sin helhet på Finansinspektionen. I den lagen undantas nämligen från Konsumentverkets tillsynsområde verksamheter som står under Finansinspektionens tillsyn. Emellertid ligger dessa uppgifter vid sidan om den tillsynsverksamhet som är erforderlig för just försäkringsrörelse. Följaktligen bör bevakningen av efterlevnaden av konsumentkreditlagen, liksom på andra näringsområden, i sin helhet handhas av Konsumentombudsmarmen/Konsumentverket. Detsamma gäller ingripanden mot förfaranden som strider mot marknadsföringslagen. Där bör Konsumentombudsmarmen inte heller i fortsättningen vara beroende av Finansinspektionens mening. En sådan

ordning har dessutom ansetts kunna leda till tillämpningssvårigheter.5°

Till följd av vår inställning kan de särskilda kraven på försäkringsgivarnas anskaffningsverksamhet i 7 kap. 16 § första stycket FRL, 20 § första stycket LUF och 2 kap. 7 § första stycket LEF utgå. Vidare bör undantagsregeln i 35 § konsumentkreditlagen ändras. Eftersom den regeln tar sikte inte bara på försäkringsrörelse utan också på annan verksamhet under Finansinspektionens tillsyn lämnar vi dock inte något lagförslag i den delen. En ändring av 35 § konsumentkreditlagen bör ske först efter en prövning av om undantagsbestämmelsen kan avskaffas även för fiarman nansicll verksamhet. Liksom har anförts ovan om konkurrensfrågoma bör naturligtvis Finansinspektionen göra Konsumentverket uppmärksam på sådana brister i föisäkringsbolagens marknadsföring och information som inspektionen upptäcker i sin tillsyn. Konsumentverket kan även behöva samråda med inspektionen i sådana frågor. Ansvaret för tillämpningen av marknadsföringslagen och konsumentkreditlagen bör emellertid alltid ligga hos Konsumentombudsmannen/Konsumentverket.

Tillsyn över försäkringsvillkors skälighet m.m.

En liknande inställning har vi till frågan om övervakning av försäkringsvillkors skälighet. Även den tillsynsverksamheten ligger vid sidan den av speciella bevakning som är erforderlig för försäkringsverksamhet. Att någon prövning av premiers skälighet inte skall ske i fortsättningen följer redan av vår syn på gällande krav på premie- och kostnadsskälighet. Länge gällde den ordningen att avtalsvillkors skälighet granskades av Konsumentombudsmarmen/Konsumentverket på samtliga områden utom de finansiella där granskningen gjordes av Finansinspektionen. Enligt ny lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1995, skall även försäkringsvillkor på konsumentsidan underkastas allmän marknadsrättslig lagstiftning. Vidare förordar vi att undantagsregeln för försäkringstjänster i lagen 1984:292 om avtalsvillkor mellan näringsidkare upphävs. Också

5°Se prop. 1994/95:l23 s. 135.

Tillsynen över försäkringsbolagen 235

grund av de förhållandena bör inspektionen avlastas ansvaret för villkorskontroll. Konsumentverkets breda erfarenhet av avtalsvillkorskontroll inom stora områden bör vara värdefull även på försäkringssidan. Vi förutsätter att Konsumentverket vid prövningar på försäkringsområdet har tillgång till erforderlig försäkringsteknisk expertis och vid behov rådgör med Finansinspektionen. Som framgått ges i 7 kap. 14 § FRL och 18 § LUF särskilda bestämmelser för övervakningen av återförsåkringsavtal på livförsäkringens område. Enligt bestämmelserna, som syftar till att förhindra uppkomsten av osunda återförsäkringsavtal, krävs Finansinspektionens medgivande för att ett livförsäkringsbolag skall sluta vissa avtal om âterförsäkring. De kraven bör nu kunna anses överflödiga. En bedömning av lämpligheten av angivna återförsäkringsavtal bör falla under försäkringsgivarens eget ansvar. Det kan här nämnas att en liknande bestämmelse utmönstrades ur den danska försäkringsrörelselagstiftningen år 1990. Även i Finland har en regel med sådan innebörd nyligen upphävts.

Finansinspektionens informationsskyldighet

Som framgått har Finansinspektionen påtagit sig ett betydande arbete med s.k. klagomålsärenden. Naturligtvis är myndigheten även i fortsättningen skyldig att lämna enskilda information och vägledning som en följd av förvaltningslagens krav. Inspektionens insatser området har dock länge sträckt sig förbi de kraven. Som en följd av senare tids reformarbete inom myndigheten har emellertid stora delar av inspektionens informationsarbete nu flyttats till Konsumentverket.

Försäkringstagarinflytande i försäkringsaktiebolagens styrelser

Enligt gällande ordning skall i svenska försäkringsaktiebolag minst en av styrelseledamötema utses med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagarnas intresse beaktas. Enligt vår mening bör emellertid försäkringstagamas intressen tillgodoses genom att det gäller vissa verksamhetsregler för försäkringsbolagen som Finansinspektionen kontrollerar efterlevnaden av. Driften av ett försäkringsbolag bör helt vara förbehållen bolagets ägare. Det kan dessutom ifrågasättas om styrelserepresentationen har gett försäkringstagarna inflytande av betydelse i försäkringsaktiebolagen och om denna sålunda är ett effektivt inslag i tillsynen. Det har länge ansetts svårt att i praktiken ge försäkringstagama en verklig möjlighet till påverkan. Ett så långtgående krav i Sverige gäller inte heller i jämförlisom ga länder. Försäkringsverksamhetskommittén farm dock i sitt slutbetänkande att det låg ett värde i att det farms en försäkringstagarrepresentant

5 Se Hellner, Försäkringsrätt 2 uppl. s. 36 med hänvisningar.

236 Tillsynen över försäkringsbolagen

i styrelsen som kunde anlägga försäkringstagarsynpunkter på ärenden som behandlades där. På grund av anförda omständigheter bör bestämmelsen om försäkringstagarrepresentanter i 8 kap. l § FRL utgå. Det bör emellertid erinras att ett försäkringsaktiebolag i likhet med allmänna aktiebolag kan före- - skriva i bolagsordningen att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt än genom val av bolagsstämma. Det kan i sammanhanget nämnas att en ordning med offentliga styrelseledamöter i bankaktiebolag upphävdes år 1992. En regel därom hade tillkommit år 1971 för att ge samhället direkt medverkan i och inflytande över besluten i de privatägda bankema.

Sammanfattning

Den särskilda tillsynen över försäkringsverksamheten bör hänga samman med statens behov av att reglera densamma, och inte innefatta uppgifter inom allmänrättsliga områden. Det innebär bl.a. att Finansinspektionen bör koncentrera sina resurser på försäkringsområdet till en bevakning av försäkringsgivarnas möjligheter att fullfölja ingångna försäkringsavtal. Sålunda bör tillsynen inriktas på kontroll av försäkringsbolagens riskhantering och kapitalstyrka. Den bör även omfatta en bevakning av att ett bolags ledning och organisation är tillfredsställande. Av betydelse i sammanhanget är också efterlevnaden av de riktlinjer som bolagen sätter upp bl.a. i fråga om fördelning av överskott. Tillsyn över konkurrensförhållanden och marknadsföring faller däremot utanför det för försäkring speciella skyddsområdet och bör i sin helhet handhas av andra myndigheter. Detsamma gäller frågor om kontroll av försäkringsvillkors skälighet. Visserligen är det ett konsumentintresse att försäkringstagare inte förleds inavtal med oskäliga villkor. Även det finns särskild försäkringsavom talslagstiftning som delvis behandlar dessa frågor är denna typ av konsumentproblem inte specifika för försäkringsomrádet. Det som främst skiljer försäkringsbolag och även banker från andra företag är intresset att av garantera deras solvens. För att klara tillsynen enligt den nya inriktning som vi förordar är det angeläget att Finansinspektionen har de resurser man behöver. Detta kan innebära att en förstärkning härav är nödvändig. För det fall tillskott erfordras finansieras detta med avgifter på försäkringsbolagen, varigenom statens budget inte påverkas.

52Se SOU 1987:58 S. 355 ff. 5’ Se prop. 1992/93:89 s. 168 ff.

9 Skydd i händelse av

obestånd

försäkringsgivares

9.1 Inledning

Våra förslag innebär en övergång från ett regelsystem som är baserat pris- och produktkontroll till en reglering som syftar till ökad konkurrens mellan bolagen. Detta gäller särskilt för livförsäkringens del. Den nya regleringen kan förväntas ge företagen ökad stimulans till utveckling av produkter och till kostnadsbesparande åtgärder, vilket är till fördel nya för konsumenterna. Samtidigt ökar emellertid risken för felsatsningar i bl.a. produktutveckling och kapitalförvaltning. Man kan därför inte utesluta att försäkringsbolag försätts i konkurs. Det är inte rimligt att ett föinte kan bedriva verksamheten på ett långsiktigt bärkraftigt retag, som sätt, garanteras överlevnad. En "freedom to act in a competitive market" måste m.a.o. följas av en "freedom to fail". Konkurrensen på en marknad är inte fri om det finns en explicit eller implicit garanti mot fallisse- Därmed blir det också nödvändigt att hantera frågan om vad som mang. skall gälla i en obeståndssituation.

9.2 Nuvarande förhållanden

Skyddet för försäkringstagama vid ett försäkringsbolags obestånd vilar enligt nuvarande ordning på regler om förmånsrätt. Bestämmelser därom finns i dels förmånsrättslagen 1970:979, dels FRL och LUF. Enligt § förmånsrättslagen följer vid utmätning och konkurs förmånsrätt med 4 a försäkringstagares fordran hos försäkringsföretag i den egendom och i den omfattning som anges i 7 kap. 11 a § FRL och 15 § tredje-femte styckena LUF. Av sistnämnda stadganden följer att försäkringstagamas förmånsrätt omfattar de tillgångar som motsvarar försäkringstekniska skulder för livförsäkringar och, såvitt avser svenska försäkringsbolag, premiereserv för skadeförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år för vilka inte tillämpas bestämmelserna om livförsäkring, om tillgångarna finns upptagna i ett i lagarna föreskrivet register när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum. Eftersom förmånsrätten sålunda avser viss egendom är den särskild. Förrnånsrätten följer med fordran som grundas på avtal livförsäkring eller, enligt FRL, långvarig skadeförom säkring beträffande vilken bestämmelserna om livförsäkring inte tillämeller återförsäkring avseende sådana försäk-ringar. Fordran på grund pas,

238 Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd

av direkt försäkring har företräde framför ford-ran grundad återförsäkring. För andra än de i paragrafema upptagna försäkringsfordringarna gäller inte någon förmånsrätt vid utrnätning eller konkurs. Vid sådana händelser befinner sig dessa försäkringstagare därför i samma ställning som andra oprioriterade fordringsägare. När ett svenskt livförsäkringsbolag har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall beståndet av livförsäkringar om möjligt överlåtas till en eller flera andra försäkringsgivare. Ett avtal överlåtelse skall godkänom nas av Finansinspektionen för att bli giltigt. Om inte försäkringsbeståndet har överlåtits inom ett år från likvidations- eller konkursbeslutet, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan försäkringstagarna 14 kap. 26-27 § FRL. Motsvarande gäller för utländska livförsäkringsföretag då ett särskilt administrationsbo har övertagit livförsäkringsbeståndet 28 § LUF.‘ Nya regler om den särskilda förmânsrätten har emellertid föreslagits I enlighet med ett förslag till EG-direktiv om tvångslikvidation föreslås förrnånsrätten bli utvidgad till att omfatta alla skadeförsäkringar. Förmånsrätten skall gälla för samtliga ersättningsberättigade, inte bara för försäkringstagare. För att förbättra kontrollen över bolagens registerföring föreslås vidare att man skall införa en skyldighet för försäkringsbolaget att utse viss person som registeransvarig, vilken skall godkärmas Finansav inspektionen. Dessutom har genom en särskild bestämmelse ytterligare inskärpts revisorns skyldighet att granska att registret förs på riktigt sätt. Vidare har på senare tid föreslagits lagstiftning om utökat skydd för de skadelidandes krav på ersättning i händelse av att en trañkförsäkringsanstalt blir insolvent.’ Skyddet föreslås bli uppbyggt kring solidariskt ett ansvar för trafikförsäkringsanstaltema liknande det gäller när som en oförsäkrad eller okänd bil varit inblandad i en trafikolycka. Det solidariska ansvaret skall inträda när en anstalt försätts i konkurs enligt reglerna i konkurslagen 1987:762. Ansvaret föreslås åvila dels de anstalter som vid konkursutbrottet har tillstånd att meddela trafikförsäkring, dels de anstalter som är hemmahörande inom EES-området och meddelar trafikförsäkring här genom gränsöverskridande verksamhet. Angivna förslag har ännu inte lett till lagstiftning.

9.3 Behov

av en ny skyddsordning

Svensk försäkring har till helt nyligen under lång tid varit förskonad från konkurser och andra fallissemang. De svenska försäkringsbolagen synes också i allmänhet ha en trygg ekonomisk ställning. De förändringar i lagstiftningen som blir följden av en övergång till en reglering inte i som onödan hämmar konkurrensen kan emellertid tänkas både incitament ge

För en mer utförlig redogörelse för nuvarande bestämmelser, se Ds 1993:101 s. 31 ff. 2 Se Ds 1993:101. 3 Se Ds 1993:35.

Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd 239

och möjligheter för försäkringsbolagens ledningar och ägare att öka risknivån i företagen. Möjligheten till vinstutdelning i livförsäkringsrörelse innebär att bolagen kan erhålla nytt kapital, men också att de får nya ägamed krav på avkastning. Förbättrade förutsättningar att ta upp lån, nya re placeringsregler och borttagande av pris- och produktregleringar är alla delar ett nytt regelsystem, som är avsett att vara till fördel för försäkav ringstagarna. I extrema fall kan den ökade friheten dock leda till ett risktagande som äventyrar ett enskilt företags fortlevnad. Även i fortsättningen kommer att finnas ett flertal bestämmelser som försäkringstagama ett gott skydd. För både livförsäkringsbolagen och ger skadeförsäkringsbolagen kommer att gälla t.ex. särskilda bestämmelser försäkringstekniska avsättningar och placering av tillgångar som svaom dem, samt regler ett minsta konsolideringskapital. Med stöd rar mot om därav kan Finansinspektionen göra ingripanden om man finner att tillgånspridning inte är tillfyllest eller att buffertkapitalet är otillräckligt. garnas De särskilda reglerna reservsättningen innebär bl.a. att myndigheten om skall föreskriva vilka maximiräntor som får användas vid beräkningen av

försäkringstekniska avsättningar Inspektionen har också möjlighet att

vidta åtgärder graden matchning är bristfällig, vilket är värdefullt om av då denna är central för försäkringsbolagens möjligheter att infria sina framtida åtaganden. Om undemiålig matchning upptäcks på ett tidigt en stadium torde inom livförsäkring detta kunna leda till åtgärder som förhindrar att en obeståndssituation över huvud taget blir aktuell. De långvariga avtalen innebär att risken för akuta likviditetskriser är mindre här än inom skadeförsäkring och faran för att ett livförsäkringsbolag helt står utan realiserbara tillgångar kan i allmänhet anses som relativt liten. På skadeförsäkringssidan är förhållandena annorlunda. Där är risken för likviditetskriser större, bl.a. beroende på avtalens kortare löptid och på att regleringarna är mindre ingripande. Erfarenheterna från andra länder, t.ex. Storbritannien och USA, visar också att det är vanligare att ett skadeförsäkringsbolag hamnar obestånd än att ett livförsäkringsbolag gör det. Även med inriktning på regleringen kommer sålunda ett flertal en ny regler att gälla som ger försäkringstagama god trygghet. Regelsystemet utesluter dock inte att fallissemang inträffar. Erfarenheterna utomlands också vid handen att inte ens med de mest vittgående bestämger man melser kan någon full garanti för att försäkringsgivarna alltid är i ge infria sina åtaganden. Även i Sverige har obeståndssituationer stånd att uppstått senare tid, bl.a. då Försäkringsaktiebolaget Njord och Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget försattes i konkurs. Av betydelse är också den ökande internationalisering av försäkringsverksamheten som är att vänta under de närmaste åren. Med en vidgad konkurrens, inte minst från andra länder, kan risken för obeståndssituationer komma att öka.

‘ Noteras bör att dessa bestämmelser inte tar sikte på de räntor som används vid premieberäkningen och sålunda inte de eventuella avkastningsgarantier som lämnas.

240 Skydd i händelse av färsäkringsgivares obestånd

Enligt nuvarande regler gäller som framgått att försäkringstagama har särskild förmånsrätt i de registerförda tillgångar motsvarar de försäksom ringstekniska skulderna vid livförsäkring och för svenska försäkrings- bolag långvarig skadeföisäkring. Enligt ett nyligen lämnat förslag skall den särskilda förmånsrätten utvidgas till att gälla alla är ersättningssom berättigade på grund av försäkringsavtal. Om förslaget genomförs förstärks skyddet för i första hand försäkringstagare i skadeförsäkringsbolag. Systemet med särskild förmånsrätt utgör emellertid inte ett i alla lägen pålitligt skydd för försäkringstagama, och det gäller även om de föreslagna ändringarna genomförs. Den särskilda förmånsrätten kan under vissa omständigheter vara av endast litet värde. Så är fallet om försäkringsbolaget har misskött sina placeringar eller värderingen av dessa tillgångar. Av betydelse är också att man i fortsättningen inte får kräva att ett försäkringsföretags tillgångar skall finnas i hemlandet. Om i fönnånsrättsregistret upptas tillgångar belägna i andra länder kan försäkringstagarnas fordringar komma att stå tillbaka till förmån för utländska fordringsägare. När ett försäkringsbolag håller att råka obestånd kan dessutom man befara att bokföringen är i oordning och därmed att även registret innehåller felaktiga uppgifter, i den mån det alls fungerar Reglerna förom mänsrätt ger vidare inte något skydd i ett tidigare läge än vid utmätning eller konkurs. Som skall utvecklas nedan kan särskilt vid livförsäkring en skyddsordning som griper in före en konkurs ändamålsenlig. vara Även med förmånsrättssystem kan alltså många försäkringstagare bli ett utan utlovade försäkringsbelopp vid en konkurs. Särskilt utsatta är naturligtvis de som riskerar att miste ett pensionssparande, de är om som beroende av för sin framtida försörjning. Också inom skadeförsälcring kan uteblivna ersättningar få allvarliga konsekvenser, t.ex. för dem som inte får ersättning för sina nedbrunna bostäder. En olycklig hantering av ett försäkringsbolags fallissemang kan givetvis även skada förtroendet för branschen i dess helhet. Om försäkringsanspråken inte infrias är det sannolikt att krav riktas mot staten, som tvingas att åtminstone i viss mån kompensera de drabbade för deras förluster. Särskilt i vissa situationer torde det sociala hänav syn vara närmast omöjligt att godta att försäkringsersättningar inte utgår, t.ex. i de fall privatpersoner riskerar att miste om ett betydande pensionssparande. Det faktum att man genom lägre beskattning uppmuntrar enskilda konsumenter att ingå långsiktiga pensionsförsäkringsavtal lär knappast göra det enklare för staten att undgå ett sådant Om inget ansvar. annat sägs i lagstiftningen kommer man sålunda att outtalad statlig ge en garanti för många försäkringstagares fordringar. Det är sannolikt att statsmakten, särskilt mot bakgrund de senaste av årens händelser, känner stor tveksamhet inför uttalade eller outtalade statliga garantier. Regleringen av försäkringsverksarnheten bör därför innefatta ett särskilt skyddssystem som ger försäkringstagama tillräcklig trygghet och som inte bygger att staten träder in vid obestånd. Det är

5 Jfr Ds 1993:101 s. 65.

Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd 241

som framgått väsentligt att åtgärder kan vidtas också ett tidigare stadium, dvs. när det finns goda skäl att anta att en försäkringsgivare inte kommer att kunna infria sina försäkringsätaganden litet sikt. En sådan ordning skulle skapa en beredskap för att under ordnade former kunna avveckla rörelse som uppenbart inte är långsiktigt bärkraftig. Detta en synsätt har tagit sig uttryck i försäkringslagstiftningen i en del andra länder, t.ex. Storbritannien. Behovet av ett system som ger försäkringstagartrygghet oberoende av vad som händer med ett enskilt försäkringsbona lag har också framförts i tids debatt På banksidan har riksdagen senare beslutat att införa en garanti av insättningar i kreditinstitut i enlighet med rådets direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, där ga-

rantin finansieras av instituten själva.7 Ett förslag till lag om insättnings-

garanti har nyligen lämnats av regeringen i en lagrådsremiss.

9.4 Utfonnning av en svensk skyddsordning

I vissa länder, främst där man av tradition har en negativ inställning till konkurrenshämmande regleringar och där det har ansetts nödvändigt att lagstiftningen aldrig får så långt att konkurser utesluts, har man infört s.k. garantiordningar som tryggar försäkringstagarnas fordringar vid ett obestånd. l Storbritannien, USA och Kanada gäller generella system. I Irland omfattar garantin endast skadeförsäkringen. Även i Norge ges en garanti skadeförsäkringsområdet. I en del andra länder, t.ex. Finland, utreds behovet av garantiordningar. Därtill kommer att det i flertalet EUlander regler särskilda garantifonder som skall skydda de skadeliges om dandes krav på ersättning enligt den obligatoriska ansvarsförsäkringen för motorfordon i händelse av obestånd hos försäkringsgivaren. Systemen, vanligen är offentligt reglerade men vilkas närmare utformning vasom rierar från land till land, innebär att man -i enlighet med vad som gäller för EU:s insättningsgaranti -låter övriga bolag finansiera försäkringsutbetalningar från ett insolvent bolag. Finansieringen sker antingen genom förskottsbetalningar som fonderas eller genom uttaxeringar då garantin träder in. När överväger att införa en särskild skyddsordning i Sverige måste man man till en början beakta den osäkerhetsfaktor som EU:s arbete konkursrättens område utgör. På det området saknas än sä länge harmonisering, men sedan flera år tillbaka bedrivs arbete med ett direktiv om tvångslikvidation försäkringsbolag som driver direkt försäkring. Medav lemsländema har emellertid olika uppfattningar om hur skyddet skall utformas, varför det är oklart när ett direktiv kan antas och vad det komatt innebära för medlemsländerna. Nationella lösningar för obemer ståndssituationer erkärms dock i den tredje generationens försäkringsdi-

° Se bl.a. Hömgren Viotti, Försäkringsmarknaden, s. 204 och Finsinger i Sveriges riksbank occasional Paper 10, 1994, s. 85 ff. 7 l994l95zll3, bet. 1994/95:NU7 och rskr. 1994/95:88. Se prop.

242 Skydd i händelse försäkringsgivares obestånd SOU av 1995:87

rektiv. Garantiordningama kommer också att behållas i de europeiska länder där de förekommer. l övrigt kan tilläggas att det föreliggande direktivförslaget bygger på ett system med förmånsrättsregister, vilket som framgått knappast kan anses tillräckligt för att tillgodose försäkringstagarintresset. Vid en vidare diskussion ett svenskt skyddssystem finns både positiom va och negativa faktorer att ta hänsyn till. En garantiordning av det slag som finns i bl.a. Storbritannien skulle utan tvekan öka försåkringstagamas säkerhet. Den skulle dessutom stärka försäkringstagamas förtroende för försäkringsavtalet, vilket bör till vara fördel även för försäkringsbranschen. Vidare står skyddet väl i överensstämmelse med de grundläggande solidaritets- och riskutjämningstankar som försäkringsverksarnhet av tradition vilar på. Härtill kommer att ett garantisystem inom kort kommer att gälla för kreditinstitutens del. Det finns emellertid invändningar mot bolagsfrnansierade garantiordningar. Vanligen hävdas t.ex. att det är orimligt att välskötta försäkringsbolag skall kunna tvingas att täcka förluster i sämre skötta bolag. Ett sådant krav skulle även kunna anses strida mot önskemålet att försäkringsgiom varna skall driva sin verksamhet i största möjliga konkurrens. Krav på tillskott kan dessutom innebära att försäkringstagama i de välskötta bolagen debiteras högre premier eller ges försämrade försäkringsförmåner. Det skulle vidare kunna befaras att en garantiordning leder till minskat ansvarskännande inom försäkringsbolagen och att försäkringskundemas intresse att granska bolagens ekonomi minskar. Det kan också tänkas att försäkringsmäklare i större utsträckning än kan komma att förorda den nu försäkring som är enklast och som ger den högsta provisionen. Sådana resonemang har förts av försäkringsbolagen såväl här som utomlands Emellertid talar erfarenheterna, bl.a. från Storbritannien, emot de farhågor som angetts ovan. Enligt uppgift från den brittiska försäkringsbranschen bör problemen från konkurrens- och rättvisesynpunkter inte överdrivas. Risken för att få betala för mindre välskötta försäkringsbolag kan som i Storbritannien väntas leda till att bolagen i viss mån granskar varandra. Man får därigenom en informell tillsyn och det blir i alla bolags intresse med en solid försäkringsbransch. Vidare bör framhållas att försäkringsbolagen i stor utsträckning torde kunna överföra kostnaderna för garantin på försäkringstagama. Om så sker är det försäkringstagarkollektivet betalar för garantin, inte de som övriga bolagen. Att försäkringstagama på detta sätt bär kostnaderna för garantin förefaller inte orimligt. Alternativet där staten betalar skulle innebära att kostnaderna i stället belastar kollektivet skattebetalare. Det bör av dessutom inte uteslutas att en garantiordning kan utgöra en konkurrensfördel för de bolag som deltar jämfört med dem inte gör det. En som garanti för att försäkringslöftena kommer att infrias kan bli ett argument för

3 Se artikel 45 tredje skadeförsäkringsdirektivet. i 9 Se t.ex. SverigesFörsäkringsförbunds remissyttrande över förslaget skydd för om skadelidandesanspråk trafrkskadeersättning vid försäkringsgivarens insolvens i Ds 1993:35.

Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd 243

kunderna vid deras val av försäkringsgivare. De olägenheter som kan vara förenade med garantisystem är i hög grad beroende av ordningens närmare utformning och omfattning. Erfarenheterna särskilt från Storbritannien men också från andra länder visar nämligen att man med en väl genomtänkt struktur kan skapa ett system som inte ger upphov till allvarliga problem. Det talar för att man bör kunna utforma en ordning som fungerar också den svenska marknaden. För svensk del är det givetvis viktigt att systemet fungerar bl.a. med hänsyn

till att marknaden domineras av ett fåtal stora bolag. Härvid är det av

stor betydelse att åtgärder kan sättas in ett tidigt stadium om man befarar att ett försäkringsföretag råkat i ekonomiska svårigheter. Om sådana möjligheter finns torde det, särskilt inom livförsäkringens område, finnas goda möjligheter att undvika akuta krissituationer. Erfarenheterna utomlands ger vid handen att i de fall livförsäkringsbolag får ekonomiska problem är problemen ofta orsakade av en undermålig matchning av tillgångar och skulder eller av höga avkastningsgarantier försäkringssparandet." Sådana förhållanden bör kunna upptäckas i ett relativt tidigt läge, varför det i allmänhet torde finnas gott om tid att reda ut problemen, förutsatt att det finns regler för hur det skall ske. En möjlighet till tidigt ingripande kan också göra att kostnaderna för garantin blir väsentligt lägre än annars. Inom skadeförsäkringens område kan med hänsyn hänill också vara befogat med särskilda begränsningar i tiden, innebärande att bara försäkringsfall inträffade inom en viss tidsrymd efter konkursen täcks. Med sådana inskränkningar i skyddets omfattning bör tillgångarna i bolaget i många fall vara tillräckliga för att täcka ersättningar vid inträffade skador. Dessutom kan självrisker vara motiverade från rättvisesynpunkter. Det synes också rimligt att mindre skyddsvärda grupper av försäkringstagare helt utesluts från ordningen. Till dessa frågor återkommer vi i nästa avsnitt. Med hänsyn till att risken för obestånd vanligen är större i nystartade försäkringsföretag är vidare väsentligt att sådana bolag generellt omfattas av en strängare tillsyn, bl.a. vad gäller rapponeringsskyldigheten. Som framkommit anser vi det angeläget att frågan om försäkringstagarnas rätt vid obeståndssituationer hanteras explicit i lagstiftningen. Sålunda menar vi att det bör finnas en särskild skyddsordning, som träder in dels då en försäkringsgivare hanmar på obestånd, dels då det finns goda skäl att anta att ett bolag på sikt inte kan infria sina åtaganden gentemot försäkringstagarna. Systemet bör inte bygga att staten går in vid obestånd. En omprövning av gällande regler bör göras i nära anslutning till de reformer som nu är under utarbetande. Vi föreslår att den tekniska utformningen av en nytt skyddssystem utarbetas av en särskild utrednings-

° Försäkringsverksarnhetskommitténansåg att detta förhållande gjorde en garantiordning mindre ändamålsenlig här, se SOU 1986:8 s. 206. " Det bör i sammanhanget noteras att för det fall ett bolag lämnar höga avkastningsgarantier, så innebär inte detta att samma ränta automatiskt kan användas vid reservsättningen. Som redanpåpekatsskall Finansinspektioneni enlighet med EG:s regler föreskriva vilka maximiräntor som får användasvid beräkning av försäkringstekniskaskulder.

244 Skydd i händelse av färsäkringsgivares obestånd

man. Som ledning för det arbetet dras i det följande huvuddragen upp samt diskuteras några av de problem som är förknippade med ett sådant system. Den framtida skyddsordningen kan tänkas se ut på olika sätt. Ett alternativ är ett garantisystem av det slag som finns i bl.a. Storbritannien. En annan variant kan vara en fullgörelsegaranti inom för återförsäkramen ringssystemet. Med en sådan lösning kan dock inte utesluta tvisman att ter om betalningsansvaret uppkommer mellan den ursprunglige försäkringsgivaren och återförsäkraren, varför ordning detta slag kan en av komma att ge försäkringstagama ett otillfredsställande skydd. Det skall i sammanhanget framhållas att ett nytt skyddssystem inte be-

höver göra bestämmelser om särskild förmånsrätt överflödiga. Ett vid-

gat skydd för försäkringstagama kan i stället ett komplement till ses som sådana regler. Med en generell ordning skulle det emellertid inte behövas en särlösning för trañkförsäkringens del såsom har föreslagits.

Utgångspunkter för en fördjupad utredning

l vilka situationer skall skyddsordningen träda in

Syftet med en särskild skyddsordning är framgått att den skall till som se att försäkringstagama vid ett enskilt företags fallissemang får ersättning enligt ingångna avtal. Ordningen skall alltså närmast ta sikte de försäkringstagare som råkat välja ett försäkringsbolag får ekonomiska som besvär. Systemet avser sålunda inte att lösa problem vid makroekonomiska kriser. Svårigheter vid sådana situationer bör i stället, på sätt som skett under den svenska bankkrisen, behandlas genom extraordinära statliga ingrepp. 3 Den nya ordningen bör som framgått träda in dels då försäkringsgien vare hamnar på obestånd, dels då ett bolag på litet sikt kan antas få problem med att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal. Ett objektivt obeståndsrekvisit är då försäkringsbolaget försätts ikonkurs. Ett problem med att knyta an till konkurslagen är dock att utländska företag, om sådana skall omfattas av ordningen, inte kunna tvingas i anses konkurs enbart grund av förhållanden i Sverige. För ett sådant företag kan garantin i stället tillämpas när behörig myndighet i hemlandet förklarat att företaget är på obestånd. Att skyddet, liksom i Storbritannien och Norge, kan tas i bruk för att ge stöd även i situationer där en försäkringsgivare i ekonomiska svårigheter ännu inte formellt visats vara insolvent innebär en flexibel lösning och ger möjlighet att undvika konkurser. Som redan påpekats kan denna metod vara särskilt ändamålsenlig vid livförsäkring, där det i allmänhet torde finnas gott om tid att reda ut problemen. Om försäkringsbolaget inte

‘ZJfr Ds 1993:101 s. 67 3 Jfr Hömgren Viotti, a.a. s. 228. -

Skydd i händelse färsäkringsgivares obestånd 245 av

bedöms livskraftigt kan till att beståndet förs över till en anvara man se försäkringsgivare, vid behov med ekonomiskt stöd från skyddsordnan ningen. Skall stöd till ett försvagat försäkringsbolag komma i fråga utan obestånd är för handen bör, liksom i Storbritannien, som förutsättning att gälla att sådant stöd inte blir kostsamrnare än att upplösa bolaget. Följaktligen bör endast försäkringsbolag bedöms vara livskraftiga kunna ersom hålla sådan hjälp. Väljer att utnyttja ordningen i sådana fall bör det man uppställas villkor härför, t.ex. att bolagets ledning skall ersättas, att aktiekapitalet skall skrivas eller att bolaget skall fusioneras med ett annat. ner Vidare bör utgångspunkten att det gynnade försäkringsbolaget skall vara återbetala medlen. Eventuellt bör därvid bolagets tidigare gjorda inbetal-

ningar till skyddsordningen kunna dras av.

Vilka fdrsdkringsfordringar bör skyddas

Eftersom skyddet för konsumenter och mindre företagare utgör det bärande motivet för särreglering för försäkringsverksamhetens del, är det en mycket talar för att ordningen, liksom i t.ex. Storbritannien, bör ta som endast på sådana försäkringstagare. Är denne ett större företag får sikte han jämställd med försäkringsgivaren och därför knappast anses som mer berättigad till skydd regleringen. Härtill kommer att de praktissamma av ka erfarenheterna från både Storbritannien och USA talar emot att skyddet bör omfatta större företags försäkringsanspråk. Ett sådant system paskomplexa nationella eller internationella situationer elsar knappast stora, ler för generella ansvarsförsäkringar, där tvister om krav på ersättning re-

gelmässigt pågår i många år. För avskärma mindre skyddsvärda grupper kan man utesluta antingatt vissa försäkringstagare eller vissa försäkringsgrenar från ordningen. en Svåra problem lär dock uppstå vid gränsdragning mellan t.ex. skyddsen värda och icke skyddsvärda företagare. En mer framkomlig väg verkar låta skyddet omfatta konsument- och personförsäkring och inte vara att alls företagsförsåkring, vilket bl.a. innebär att återförsäkringar utesluts. Krav grund sådana försäkringar täcks i allmänhet inte heller av gaav rantiordningar i andra länder. Bolag som har tagit återförsäkring får dessha andra möjligheter att fullgöra sina skyldigheter mot sina utom antas

direktförsäkringstagare. Vid ansvarsförsäkringar kan dock särskilda

överväganden befogade mot bakgrund av att de ersättningsberättigavara de kan tillhöra skyddsvärda grupper. Det kan vidare diskuteras skyddsordningen bör rymma obligatorisk om försäkring. Det kan nämligen hävdas att det snarare är ett sarnhällsansvar täcka försäkringstagarnas fordringar när försäkringen är föreskriven att i lag. I andra länder omfattas dock regelmässigt obligatoriska försäkringar

av befintliga garantisystem. lösning där skyddet omfattar konsument- Vidare bör övervägas om en

Jfr prop. 1989/90:34 s. 74.

246 Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd

försäkring men inte företagsförsäkring motiverar att det uppställs krav ett på separation av dessa verksamheter. Det synes naturligt att låta ordningen gälla endast för sådana förmåner som enligt försäkringsavtalet är garanterade. Detta innebär för livförsäkringens del bl.a. att överskott tillförsäkras försäkringstagaren endast i den mån de motsvaras av försäkringstekniska avsättningar. Avsättningar som ett livförsäkringsbolag gör till försäkringstagarna inom för det ramen egna kapitalet bör sålunda inte omfattas av skyddet. I första hand för skadeförsäkringens del får diskuteras skyddsordom ningen bör täcka inte bara försäkringsfall som har inträffat före ett obestånd utan också skydda försäkringstagare drabbats skador efter som av ett fallissemang. Det som talar för att ett visst skydd skall i detta ges avseende är att försäkringstagarna inte alltid får kännedom försäkom en ringsgivares insolvens. Det kan dessutom rimligt försäkvara att ge ringstagama visst rådrum innan de tecknar försäkringar nya av samma slag i andra bolag. Ett alltför långtgående skydd kan emellertid göra ordningen onödigt kostsam. Vissa begränsningar i tiden synes därför befogade för skadeförsäkringen. Om vid skadeförsäkring ett försäkringsfall inträffar under konkurs en har enligt 26 § 1 mom. försåkringsavtalslagen försäkringstagaren betalningsrätt i konkursen. Försäkringsfallet får emellertid inte ha inträffat mer än tre månader efter konkursutbrottet, eftersom försäkringsavtalet då upphör att gälla. Vid skadeförsäkring skulle såsom föreslagits för trafikförsäkrinman gens del kunna anknyta till den angivna avtalsrättsliga regeln - ovan att försäkringsfall inom tre månader efter konkurs ersätts. Med denna been gränsning bör i de flesta fall det insolventa bolagets tillgångar räcka ganska långt. För livförsäkringen är frågan komplicerad. Eftersom de avtalen mer ofta löper över lång tid och omfattar ett betydande sparande bör några begränsningar i tiden knappast göras. Efter tillskott medel från skyddsav ordningen får utgångspunkten i stället att avtalen skall behålla sin vara löptid och försäkringarna eventuellt överflyttas till försäkringsen annan givare. När ett livförsäkringsbolag har försatts i konkurs gäller som nämnt redan nu att beståndet om möjligt skall överlåtas till ett eller flera andra försäkringsbolag. Försäkringsbolagen bör åläggas att ge sina försäkringskunder information om skyddets omfattning och innebörd. För de försäkringsgivare som undantagits från skyddsordningen bör gälla skyldighet besked en att ge

om detta förhållande se nedan.

5 Jfr SOU 1992:30 s. 103 och Ds 1993:35 s. 45.

Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd 247

Vilka försäkringsgivare bör ingå

Utgångspunkten för skyddsordningen bör vara att både utländska och svenska försäkringsgivare skall omfattas. Med hänsyn till de synpunkter kan göras gällande bl.a. från konkurrenssynpunkt bör alla försäksom ringsgivare på den svenska marknaden så långt möjligt behandlas ett enhetligt sätt. Det kan dessutom hävdas att försäkringskimdemas behov säkerhet är lika stort oavsett vilket bolag de tecknar försäkring hos. av Förutom försäkringsfordringar mot svenska koncessionerade försäkringsbolag bör således även krav hos utländska försäkringsföretag som är verksamma här enligt LUF omfattas av skyddet. Sådana försäkringsgivare står också under Finansinspektionens tillsyn. Även enligt reglerna i Norge och Storbritannien skall utländska företag som har meddelats koncession i dessa länder tillhöra skyddsordningarna. På sätt som motsvarar vad föreslagits för insättningsgarantin bör ett försäkringsbolag som som har meddelats koncession i Sverige driva verksamhet här endast under förutsättning att det omfattas av skyddssystemet. Också enligt förslaget skyddsordning för trañkförsäkringen skall samtliga här verkom en ny samma anstalter vara anslutna till systemet. Det kan emellertid diskuteras om skyddsordningen skall vara obligatorisk för utländska försäkringsgivare hemmahörande inom EES. Visserli- EU:s regler medlemsländerna möjlighet att bestämma att utländgen ger ska företag skall delta i inhemska garantisystem. En lösning där utländska EES-företag skall ingå i svensk skyddsordning kan dock medföra prak-

en

tiska problem, eftersom sådana företag skall kontrolleras av myndighet i hemlandet. Som nämnt skall emellertid i Storbritarmien även efter harmoniseringen med den tredje generationens direktiv utländska EES-försäkringsgivare med filial i Storbritannien tillhöra garantiordningen, men ett sådant försäkringsföretag får undantas i den mån försäkringstagama skydd enligt lagstiftningen i företagets hemland. ges Fordrar att utländska försäkringsgivare skall delta i skyddsordningman bör endast verksamheten här beaktas. På sätt som motsvarar vad som en gäller i Storbritarmien och Norge bör sålunda endast avtal ingångna i Sverige omfattas skyddet. En möjlighet är att anknyta till avtal av arman varpå svensk lag är tillämplig, enligt reglerna i lagen 1993:645 om tilllämplig lag för vissa försäkringsavtal. Det kan vidare diskuteras ömsesidiga försäkringsbolag som enligt om bestämmelser i bolagsordning kan företa uttaxering bör kunna avstå från ingå i skyddsordningen. En sådan möjlighet gäller i Storbritarmien och att Norge. En förutsättning härför bör i så fall vara att uttaxeringsmöjligheten är reell betydelse och att de belopp som kan komma att uttaxeras av är tillräckligt stora.

Ersättningens storlek

En väsentlig fråga är vilken ersättningsnivå som försäkringstagama bör garanteras. En möjlighet är att ge full ersättning för utlovade förmåner.

248 Skydd i händelse försäkringsgivares obestånd av

Ett annat alternativ är att göra en begränsning. Därvid kan på sätt man, som i Storbritannien, ange en viss procentsats avtalad ersättning eller, av efter amerikansk och kanadensisk modell, ett högsta belopp per krav eller försäkringstagare. Även i förslaget till lag om insättningsgaranti har en övre gräns fastslagits. Ytterligare variant är att, i Norge, göra en som en prövning från fall till fall. En begränsning, t.ex. till 90 procent avtalade förmåner eller till av visst belopp, kan ha vissa fördelar bl.a. från rättvisesynpunkt, och det gäller särskilt om man tillämpar ordning det slag finns i Storen av som britannien, där finansieringen sker i efterhand. Då får viss utjämman en ning mellan försäkringstagarna i de skilda bolagen; de försäkringstagare som råkat välja ett försäkringsbolag som inte kan infria sina åtaganden får inte full kompensation eller tvingas teckna försäkring, medan ny de som å andra sidan valt andra bolag får med och betala skyddet vara genom högre premier. Med en sådan självrisk kan kunderna vidare få större intresse att granska försäkringsgivarnas ekonomiska ställning innan de ingår avtal. Bl.a. detta låg bakom begränsningsregeln argument i Storbritannien. Det har emellertid ifrågasätts där regeln har den om avsedda effekten, eftersom information denna självrisk inte ha om synes nått försäkringskundema. Med en begränsad garanti blir vidare de direkta kostnaderna lägre när skyddssystemet utnyttjas. Väljs den norska modellen får man visserligen möjligheter att göra lämplighetsbedömningar i enskilda fall, men man får samtidigt osäker garanti för försäkringsen mer tagarna. Det är också rimligt att ersättningen begränsas så att mindre fordringar helt utesluts. Mer bagatellartade krav kan knappast sägas ha något större skyddsvärde ens om försäkringstagaren är konsument. Sådana inskränkningar i skyddet verkar dock inte förekomma i andra länder.

Offentlig reglering eller självreglering

I de europeiska länder där generella skyddsordningar förekommer har skyddet föreskrivits i författning. Bl.a. ansågs det i Storbritannien inte meningsfullt att överlämna frågan till sjålvreglering, eftersom risken då var uppenbar att inte alla försäkringsbolag skulle ansluta sig till systemet. Särskilt såg man en fara i att de bolag vilkas ekonomiska ställning var sämst inte skulle träda in. Enligt förslaget på trafikförsäkringens område skall försäkringsgivarnas ansvar dels i förhållande till de skadelidande, dels inbördes regleras i lag. Även regler insättningsgaranti har om ansetts böra upptas i lag. En annan invändning mot en frivilliglösning är att sådan kan komma en i konflikt med den nya konkurrenslagen. I den lagen förbjuds konkurrensbegränsande samarbetsavtal mellan företag. Ett avtal kan sägas hämma konkurrensen, om det på något sätt inskränker ett eller flera företags möj-

° Jfr Hömgren Viotti, a.a. s. 230. -

Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd 249

ligheter att agera oberoende av andra företag. Om däremot det konkurrensbegränsande avtalet är en direkt och avsedd effekt av lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna, kan avtalet inte angripas med stöd av konkurrenslagen. 7 Vägande skäl talar alltså för att bestämmelser om skyddsordningen bör upptas i offentlig reglering. Bestämmelserna måste då finnas i lag. Föreskrifterna skulle nämligen innehålla bestämmelser som direkt reglerar rättsförhållandet mellan skilda juridiska personer. Enligt 8 kap. 2 § regeringsformen skall sådana föreskrifter meddelas genom lag. Ett alternativ är att man ger endast vissa allmänt hållna föreskrifter och överlåter den närmare utformningen av skyddssystemet till försäkringsbolagen. Modellen har dock avgörande svagheter. Särskilt frågorna om skyddets omfattning är av stor betydelse för försäkringstagarna. Får bolagen själva bestämma därom får man ingen möjlighet till sanktion mot mindre ändamålsenliga lösningar. Detsamma gäller om nya försäkringsgi-

förhindras att inträda i ordningen. Man skulle visserligen kunna

vare kräva att regeringen eller Finansinspektionen fastställer bestämmelserna för ordningen. Utan stöd i lag om vad som skall gälla för skyddsordningen är det emellertid svårt för tillsynsmyndigheten att ingripa mot arrangemang som kan uppfattas som otillräckliga. Att genom motivuttalanden till allmän bestämmelse ange vad som bör gälla för ordningen och låta en dessa ligga till grund vid ett fastställandeförfarande kan inte anses vara en lämplig lösning. Att på sådant sätt lagstifta genom motiv får visserligen i stort sett samma resultat som ett direkt angivande i lag, men lär inte kunna anses som en acceptabel lagstiftningsteknik. Regeringsformen kräver att angivna bestämmelser skall upptas i lag, och det gäller också regler om skyddssystemets huvudsakliga ordning.

Administration och finansiering av en garantiordning

Slutligen skall uppmärksammas ett par frågor som är aktuella om en lösning av det slag som finns i bl.a. Storbritannien väljs. Den ena frågan rör ordningens administration, den andra skyddets finansiering. I flera länder med garantiordningar administreras skyddet för försäkringstagama av ett särskilt organ som företräder försäkringsgivarna och i vilket de är medlemmar. Också här skulle en sådan modell kunna tilllämpas. Ledamöter och eventuella suppleanter i det organ som administrerar skyddet bör väljas företrädesvis inom försäkringsbranschen. För att tillgodose försäkringstagarintresset skulle någon ledamot kunna hämtas från tillsynsmyndigheten. Detaljbestämmelser för detta organ bör kunna överlämnas att regleras i stadgar. Man kan också såsom föreslagits för insättningsgarantin tänka sig att garantin administreras av en förvalt- ningsmyndighet. Enligt förslaget till särlösning för trafikförsäkringen

7 Se prop. 1992/93:56 s. 69 ‘s Jfr Hömgren Viotti, a.a. s. 229. -

250 Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd

skall betalningsskyldigheten fullgöras Trañkförsäkringsföreningen. av Det bör uppställas regler om när betalningsskyldighet inträder och i vad mån de skadelidande behöver framställa krav på ersättning. Vidare bör slås fast att ett beslut om betalningsskyldighet skall kunna överklagas. Vad gäller finansiering är frågan om man skall fordra att medlen betalas i förskott och fonderas eller om bidragen skall betalas in när behov uppstår. Enligt reglerna i Storbritannien, Norge, Kanada och nästan alla amerikanska delstater skall försäkringsbolagens insatser tillskjutas först vid behov. Ett skäl för en sådan ordning är att systemet skall ses som en yttersta skyddsanordning, som skall träda i funktion för det fall att enskild en försäkringsgivare får allvarliga ekonomiska problem. Det kan följaktligen ifrågasättas om det i en fond bör bindas medel endast sällan upp som skall komma till användning. Med förtida inbetalningar tillkommer dessutom en administration, som naturligtvis år förenad med kostnader. Detta gäller bl.a. kapitalförvaltningen och uppbörden avsättningarna. Om av bolagen tvingas till förtidsinbetalningar kan man sålunda räkna med att försäkringstagama kommer att debiteras högre premier. Vidare uppstår med en sådan fond ytterligare en institutionell placerare på den svenska marknaden. Härtill kommer att man med en ordning med betalning i efterhand skulle kunna tillämpa ett system där betalningen infordras enbart från bolag som driver sådan försäkringsverksamhet skyddsordsom ningen i det aktuella fallet skall täcka kostnaderna för. Eventuellt kan man fordra att försäkringsgivama, såsom i Norge, i sina räkenskaper gör särskilda avsättningar härför. Å andra sidan ger en ordning med bidrag först då skyddet tas i bruk inte samma säkerhet som ett system med förtida betalning. Vidare innebär efterhandsbetalning att det drabbade bolaget inte alls tvingas bidra till försäkringstagarskyddet. Ansvaret aktualiseras med denna lösning först i händelse av att ett bolag får betalningssvårigheter. Oavsett vilken metod man väljer, betalning i förskott eller i efterhand, bör det organ som administrerar skyddet ges möjligheter att låna medel om detta krävs för att försäkringstagarnas krav på betalningar skall kunna tillgodoses. Vidare måste man överväga behovet att ändra gällande av skatteregler. Det får diskuteras hur kostnaderna bör fördelas inom branschen. Ett alternativ är att låta försäkringsbolagens ställning såvitt avser soliditet och matchning få betydelse. Det innebär att bidragens omfattning från enskil-

da bolag sätts i relation till deras riskexponering. En variant är

annan att liksom i en del andra länder låta alla försäkringsgivare bidra efter en gemensam nämnare, t.ex. kan bolagens insatser sättas i relation till deras premieinkomster och begränsas till en viss procent därav år. Det kan per naturligtvis inte som i förslaget för trañkförsäkringen komma ifråga att ålägga bolagen ett solidariskt ansvar, vilket skulle kunna leda till orimliga konsekvenser i enskilda fall. De bör i stället ha ett delat, begränsat an-

Jfr Hömgren Viotti, a.a. s. 230. -

Skydd i händelse av försäkringsgivares obestånd 251

svar att betala de belopp som erfordras. Inskränker man skyddsordningens omfattning till konsument- och personförsäkring synes det lämpligt att konsumentförsäkringen betalar för sig och personförsäkringen för sig. En motsvarande uppdelning har gjorts bl.a. i Storbritannien. Liksom annat håll bör gälla att det organ som administrerar skyddsordningen övertar försåkringstagamas krav mot ett insolvent försäkringsbolag i den mån garantin täcker dessa krav. Utdelning i konkurs för sådana fordringar kommer därför att betalas till detta organ. Därigenom kan de försäkringsgivare som bidragit till utbetalningar enligt garantin komma att medel återbetalda. Slutligen bör nämnas att i vissa fall skadeståndskrav enligt bestämmelserna i 16 kap. FRL bör kunna riktas mot ledning eller ägare till ett försäkringsbolag hamnat i ekonomikt trångmål. Även på så sätt kan bosom lagen komma att få ersättning för sina utbetalningar.

10 Författningskommentar

10.1 Förslaget till i

ändring

om

försäkringsröre selagen 19 2:713

1 kap.

2 a § Ett försäkringsbolag.: verksamhet skall bedrivas så att jidlgörandet av ingångna försäkringsavtal tryggas och verksamheten även i övrigt kan anses sund.

I paragrafen, som är ny, uppställs ett krav att försäkringsverksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att fullgörandet av ingångna avtal tryggas och att den även i övrigt kan anses sund. Det har ansetts lämpligt att uppta en verksamhetsregel som sålunda fastslår det allmänna syftet med lagstiftningen. Det för all försäkringsrörelse grundläggande sundhetskravet bör betonas redan i lagens inledande kapitel. Bestämmelsen avser endast förhållanden i ett enskilt försäkringsbolag och tar alltså inte sikte försäkringsväsendet som helhet. Som utvecklats i allmänmotiveringen avsnitt 8.3.2 skall kravet på sund försäkringsverksamhet främst syfta till att försäkringsbolagen är solida och att de kan fullfölja sina försäkringsåtaganden. Kravet innebär inte bara att ett försäkringsbolag skall driva rörelsen i enlighet med gällande föreskrifter för försäkringsrörelse utan sträcker sig längre. Det innefattar också en skyldighet att efterleva de normer för verksamheten som bolaget har antagit. Dit hör bolagets försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag liksom dess riktlinjer för placering av medel, varom föreskrivs i 7 kap. Även då Soliditeten sätts i fara utan att uttryckliga bestämmelser har överskridits kan verksamheten sägas bedrivas i strid mot paragrafen. I enlighet med vad som gäller för bankrörelse fordras det att försäkringsbolagets faktiska ledning uppfyller erforderliga kompetenskrav och att bolagets organisation, arbetsmetoder och handläggningsrutiner är än-

damålsenliga se vidare härom i prop. 1992/93:257 s. 187, se även prop.

1994/95:184 s. 118 f. Bl.a. måste ett försäkringsbolag ha erforderliga redovisnings- och kontrollsystem. I kravet på sundhet ligger också att skaderegleringen skall organiseras enligt god försäkringssed. Sundhetskravet tar endast i begränsad omfattning sikte förhållanden som inte har att göra med ett försäkringsbolags betalningsförmåga. En-

254 Författningskommentar

dast i rena undantagssituationer inskränks ett bolags produktfrihet. T.ex. är marknadsföring av försäkringar som medför risk för ökad brottslighet inte förenlig med sundhetskravet. Sundhetsbestämmelsen innebär däremot inte mer långtgående krav på ett försäkringsbolags ägare än som följer av de särskilda reglerna om dem. Begreppet sund försäkringsverksamhet rymmer inte sådana aspekter som hittills varit vägledande för nuvarande skälighetskrav. Det tar inte heller sikte på frågor om konkurrens eller effektivitet. Innebörden av begreppet sund försäkringsverksamhet är inte statiskt, utan kan variera bl.a. beroende på den europeiska rättsutvecklingen, vilken får återspeglas i Finansinspektionens tillsynspraxis. Tolkningen av sundhetskravet bör emellertid alltid göras mot bakgrund av att lagstiftningen om försäkringsrörelse i första hand har till ändamål att skydda försäkringstagare och andra som är ersättningsberättigade på grund förav säkringsavtal. Paragrafen har utformats i viss anslutning till de särskilda bestämmelserna om sundhet i 1 kap. 7 § lagen 1991:981 om värdepappersrörelse, 1 kap. 4 § lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag och l kap. 3 § lagen 1993:931 om individuellt pensionssparande.

5 § Bestämmelserna om livförsäkring, med undantag för 1 kap. 8 § a samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 samt för avgångsbidragsförsäkringar. Bestämmelserna om livförsäkring, med undantag för 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller arman försäkring beroende på vilket dessa slag av av försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäkringsbolag, skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 7 kap. 2 4 § andra stycket och 11 a § samt 14 kap. 21 och 24-28 §§.

I sista stycket utgår hänvisningen till bestämmelserna i 8 kap. 18 § om aktuarie, eftersom den paragrafen enligt föreslagen lydelse inte avser livförsäkring särskilt. Vidare har i stycket lagts till en hänvisning till den föreslagna bestämmelsen om försäkringstekniska riktlinjer i 7 kap. 4 § andra stycket, vilken bestämmelse endast avser livförsäkringar.

7 § Delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkringstagarna. Aterförsäkringstagare skall dock inte på grund av återförsäkringen anses som delägare. För ett ömsesidigt försäkringsbolags förpliktelser svarar endast bolagets tillgångar, om inte annat är bestämt i bolagsordningen. Med delägare avses i de följande kapitlen endast delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag.

SOU 1995 :87 Författningskommentar 255

Paragrafen reglerar i dag bl.a. frågan om personligt delägaransvar i ömsesidiga försäkringsbolag. De föreslagna ändringarna innebär att frågan om sådant ansvar skall förekomma överlåts till bolagen att bestämma i sina bolagsordningar, och det gäller i såväl liv- som skadeförsäkringsrö-

relse se under 2 kap. 5 §. Lagförslagets utgångspunkt är att personligt

delägaransvar inte längre skall gälla i ömsesidiga försäkringsbolag. Anges inte annat i bolagsordningen är således sådant ansvar, liksom i ekonomiska föreningar, uteslutet. I den mån personligt delägaransvar skall gälla får regleras i bolagsordning det sätt på vilket ansvarigheten skall fullgöras. Det måste i bolagsordning även föreskrivas om ansvarighetens omfattning och vid vilka situationer ansvarigheten skall träda in. Nuvarande andra stycke, enligt vilket delägarnas ansvarighet får göras gällande endast på det sätt som föreskrivs i lagen, kan därför utgå helt. Ett ömsesidigt försäkringsbolags regler för personligt delägaransvar

måste naturligtvis stå i överensstämmelse med den oskrivna allmänna

associationsrättsliga principen att delägarna skall ha lika rätt, den s.k. likhetsprincipen. Grunderna för ansvarsfördelningen mellan delägarna måste vara rättvisa så att de inte strider mot generalklausulen i 9 kap. 19 § enligt föreslagen lydelse. En uttaxering eller nedsättning skall alltså ske efter skäliga grunder. Därvid får man beakta bl.a. de premier som varje delägare har betalat. Av skäl som har utvecklats i allmänmotiveringen kapitel 5 föreslås att ett ömsesidigt försäkringsbolag som avser att tillämpa ett personligt delägaransvar skall lämna tydlig information därom till dem som avser att teckna en försäkring i bolaget. Det kravet skall tillgodoses genom myndighetsföreskrifter om information. Som en följd av ändringarna i paragrafen kan bestämmelserna om uttaxering i 13 kap. slopas.

lO § l fråga om livförsäkringar, som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, får undantag medges från

bestämmelserna om livförsäkring. Om det finns särskilda skäl, får så-

dant undantag också medges i fråga om lixférsdkringar enligt 2 kap. 3 b §första stycket klass Från bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 7 kap. 2 § samt bestämmelserna om kapitalbas, garantibelopp och solvensmarginal i l kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§ får dock undantag inte medges. Undantag från denna lag får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, i den mån det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag som avses i fjärde stycket 3 skall vara förenligt med EG:s rättsakter i fråga om direkt försäkring. Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning. I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp mot-

256 Författningskommentar

svarande en miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från bolagets delägare, 2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 assistans i form av naturaförmåner och vilkas årliga prernieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 ecu, ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant bolag det mottagande bolaget fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Medgivanden enligt första-fjärde styckena lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen.

Som en följd av att förbuden mot fondernission i 4 kap. 1 § och vinstutdelning i 12 kap. 2 § föreslås upphävda kan bestämmelsen i nuvarande första stycket om att undantag inte får medges från dessa regler utgå. Vidare har till första stycket förts bestämmelsen i 7 § lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, vilken ger möjlighet att för sådana försäkringar medge undantag från FRL:s regler om livförsäkring. Tillägget är en konsekvens av värt förslag att fondförsäkringsrörelse i fortsättningen skall regleras av FRL. Frågan om i vilka fall dispens kan komma i fråga för fondförsäkring kommenteras i prop. 1989:90:34 s. 45 ff. Dispens skall liksom tidigare få förenas med villkor. Vissa särbestämmelser för fondförsäkringar ges i 7 kap. 10 lO 10 e och 29-31 §§.

11 § Ett privat försäkringsaktiebolag eller en aktieägare i ett sådant bolag får inte genom annonsering söka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller av bolaget utgivna skuldebrev eller optionsbevis. Ett bolag eller en aktieägare som avses i första stycket får inte heller på annat sätt söka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att erbjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster inte överstiger 200. Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudanden som avser överlåtelse till högst tio förvärvare. I första stycket angivna värdepapper som har givits ut av ett privat försäkringsaktiebolag får inte bli föremål för handel på börs eller annan organiserad marknadsplats.

Till de värdepapper som omfattas av förbudsbestämmelsen i första stycket har lagts optionsbevis. Tillägget är en följd av vårt förslag om nya bestämmelser om kapitalanskaffning för försäkringsbolag i 5 kap. I föreslagen lydelse överensstämmer paragrafen med 1 kap. 4 § aktiebolagslagen och 1 kap. 5 § bankaktiebolagslagen.

Författningskommentar 257

2 kap.

3 b § Koncession för direkt livförsäkringsrörelse skall avse en eller fleföljande försåkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan ra av klass:

1 a försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp engångsbelopp

eller periodiska utbetalningar är beroende av en persons eller flera perliv, dock inte försäkringar enligt klass soners b försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt a,

2 a försäkring som utfaller vid giftermål,

b försäkring som utfaller vid födelse, försäkring avses i klasserna 1 a och 2 som är anknuten till som värdepappersfonder eller utländska fondfäretag fondförsäkring, 4. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och inte får sägas upp av försäkringsbolaget eller får som sägas endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsupp avtalet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionfår meddela närmare föreskrifter om de risker som hänför sig till en varje försäkringsklass.

Till första stycket klass 3 räknas enligt paragrafens nuvarande lydelse livförsäkring eller försäkring som utfaller vid giftermål eller födelse och är anknuten till värdepappersfonder. Det klargörs att denna försäksom ringsklass även försäkring som är anknuten till vissa utländska avser fondföretag. Som framgått skall enligt våra förslag sådan försäkringsrörelse i fortsättningen regleras av FRL. Det föreslås därför att beteckningen "fondförsäkring" införs i lagen.

5 § Bolagsordningen skall ange för samtliga försäkringsbolag bolagets firma, den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen återom försäkring, 4. om bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, 5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter,revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag, sättet att sammankalla bolagsstämman, 7. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman, i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring, för försäkringsaktiebolag aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet, 10. aktiernas nominella belopp, för ömsesidiga försäkringsbolag 11 garantikapitalet, .

9 I5-0635

258 Författningskommentar

12. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas bolagsstämman, varvid särskilt skall och i vilken anges om utsträckning delägamas rösträtt skall utövas utsedda delegerade genom samt i vilken utsträckning rösträtt skall tillkomma garantema, 13. för det fall delägarna skall vara personligen ansvariga för bolagets förpliktelser, i vilka situationer, intill vilket belopp och på vilket sätt ansvarigheten skall fullgöras, 14. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara tecknade innan bolaget kan anses bildat, 15. vilken begränsning som skall gälla för mottagen återförsäkring i förhållande till den direkta försäkringen, verksamheten såväl om avser direkt försäkring som mottagen âterförsäkring, 16. i vilken ordning garantema skall betala in det tecknade garantikapitalet, 17. om och i vilken ordning ränta skall betalas på garantikapitalet och vinst delas ut till garantema och i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas, samt 18. hur återstående tillgångar skall delas vid bolagets upplösning. I fråga om publika försäkringsaktiebolag, firma inte innehåller vars ordet publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen publ efter firman.

Enligt nuvarande första stycket punkt 8 skall i bolagsordningen anges de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst. Bestämmelsen, sorn saknar motsvarighet i såväl aktiebolagslagen banksom aktiebolagslagen, föreslås nu slopad. Regler bolagsstämmans rätt att om förfoga över vinsten ges i 12 kap. I förslaget till ny lydelse av 1 kap. 7 § att delägare i ömsesianges ett digt försäkringsbolag är ansvarig för bolagets förpliktelser, endast beom stämmelser därom har intagits i bolagsordning. Regler om omfattningen och ordningen för personligt delägaransvar blir sålunda i framtiden nödvändiga i bolagsordningen endast sådant enligt bolagets beslut om ansvar skall gälla. Första stycket punkt 13 föreslås ändrad i enlighet därmed. Det måste regleras när personligt delägaransvar skall kunna tillämpas. Detta kan vara när det uppkommit förlust inte kan täckas med en som medel som avsatts för sådant ändamål. Därutöver skall upptas regler för hur ansvarigheten skall fullgöras, uttaxering eller nedsättning t.ex. genom av försäkringskrav. Därvid skall ordningen för beslut uttaxering delom ägare eller nedsättning av försäkringskrav och grunderna för verkställande därav anges. Det måste t.ex. klargöras den personliga ansvarigheom ten är begränsad och om den skall göras gällande inom viss en grupp av delägare. Vidare får bestämmas vad som skall gälla om en delägare, mot vilken personligt delägaransvar görs gällande, inte betalar fordrade belopp. Som framhållits i kommentaren till 1 kap. 7 § gäller likhetsprincipen vid ansvarsfördelningen. Bestämmelserna i 12 kap. 8 § nedsättom ning föreslås samtidigt upphävda. Detsamma gäller som nämnt föreskrifterna om uttaxering i 13 kap. Enligt förslaget till en ny punkt 18 i första stycket hör till minimiinnehållet i bolagsordningen bestämmelse om hur återstående tillgångar skall fördelas vid ett ömsesidigt bolags upplösning. Förslaget är följd en av att

Författningskommentar 259

den dispositiva bestämmelsen om fördelning vid likvidation i 14 kap. 14 § andra stycket föreslås upphävd.

3 kap.

3 § I bolagsordningen kan tas in förbehåll att en aktieägare eller någon annan skall ha rätt att lösa sådana aktier som övergår till ny ägare. Förbehållet skall ange vilka som har lösningsrätt och, om lösningsrätten inte skall kunna utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undantagits, 2. den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de lösningsberättigade inbördes, den tid, överstigande två månader från anmälan hos styrelsen om en akties övergång, inom vilken lösningsanspråket skall framställas hos bolaget, 4. den tid inom vilken lösen skall betalas; denna tid får inte överstiga månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet bestämdes. en Förvärvas flera aktier genom samma fång, kan, om något annat inte följer förbehållet, lösningsrätten inte utövas för mindre antal aktier av än fånget omfattar. Om tillämpningen av föreskrifterna i bolagsordninlösens belopp skulle bereda någon en otillbörlig fördel, kan gen om jämkning ske. När anmälan gjorts om aktiens övergång, skall styrelsen genast en skriftligen meddela detta till varje lösningsberättigad vars postadress är införd i aktieboken eller på annat sätt känd för bolaget. Om något annat inte föreskrivs i bolagsordningen, skall tvister om lösningsrätten och lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän om enligt lagen 1929:145 om skiljemän. Innan det visar sig att lösningsrätten inte begagnas kan den till vilken aktien har övergått inte utöva någon annan rätt på grund av aktien gentemot bolaget än rätt till vinstutdelning och företrädesrätt till teckning nya aktier vid nyemission eller till teckning av andel i lån som avses av i 5 kap. Rättigheter och skyldigheter på grund av sådan teckning övergår till den som begagnar sig av lösningsrätten.

Sista stycket föreslås ändrat som en följd av att försäkringsaktiebolag enligt vårt förslag till nya bestämmelser i 5 kap. skall kunna ge ut konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt till nyteckning. Med den föreslagna ändringen kommer paragrafen att i sak överensstämma med 3 kap. 3 § aktiebolagslagen.

Ändringen i tredje stycket är språklig.

4 § Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får lämnas ut endast till sådan aktieägare är införd i aktieboken och först när den eller de som aktier brevet lyder har betalats. Vidare fordras att försäkringsaktiebolaget har registrerats, om aktien har tecknats vid bolagets bildande, 2. att nyemissionen eller fondemissionen har registrerats, om aktien tillkommit grund av emissionen, eller att registrering har skett enligt 5 kap. 15 om aktien har tillkommit pá grund av utbyte eller nyteckning enligt 5 kap.

260 Författningskommentar

Aktiebrevet skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens fullmakt av en bank. Nanmteckningama får återges genom tryckning eller på något annat liknande sätt. Brevet skall ange bolagets firma, ordningsnummer den eller de aktier varpå brevet lyder, aktiens nominella belopp och dagen för utfärdandet. Kan, när aktiebrevet ut, akges tier av olika slag finnas enligt bolagsordningen, skall aktieslaget anges i brevet. Om bolagsordningen innehåller förbehåll enligt l § fjärde stycket, 3 8 § eller 6 kap. 8 skall detta tydligt i brevet anges sådan aktie som avses med förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad form. Förkortningsformema fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. När utbetalning görs vid inlösen av en aktie eller vid minskning av dess nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar, skall aktiebrevet förses med påskrift om utbetalningen. Har utan återbetalning en aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall så snart som möjligt en påskrift om detta göras på aktiebrevet. Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ut i ges stället för ett annat, skall innehålla uppgift om detta. Utbyts ett aktiebrev mot ett eller flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet och de därtill hörande kupongarken makuleras ett betryggande sätt. Emissionsbevis samt de skuldebrev och optionsbevis i som avses 5 kap. skall undertecknas på det i andra stycket. sätt som anges

Ändringarna i första och sista styckena är föranledda de föreslagna

av nya reglerna i 5 kap. Paragrafen överensstämmer efter ändringarna i sak med 3 kap. 4 § aktiebolagslagen och 3 kap. 4 § bankaktiebolagslagen.

6 § Om ett aktiebrev eller ett till viss man ställt emissionsbevis eller optionsbevis överlåts eller pantsätts, skall bestämmelserna om skuldebrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen l936:81 om skuldebrev tillämpas. Härvid är den som innehar ett aktiebrev och enligt bolagets anteckning på detta är införd som ägare i aktieboken likställd med den som enligt 13 § andra stycket nämnda lag förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Overlåts eller pantsätts ett emissionsbevis eller ett optionsbevis som inte är ställt till viss man, skall bestämmelserna om skuldebrev till innehavaren i 13, 14 och 22 §§ lagen om skuldebrev tillämpas. Om utdelningskuponger finns bestämmelser i 24 och 25 §§ lagen om skuldebrev.

Första och andra styckena har ändrats till följd av de föreslagna bestämmelserna i 5 kap. Paragrafen, i dess föreslagna lydelse, överensstämmer helt med 3 kap. 6 § aktiebolagslagen och 3 kap. 6 § bankaktiebolagslagen.

4 kap.

l § Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning nyemission eller genom att aktier ges ut eller aktiernas nominella belopp höjs utan ny betalning fondemission. Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om något annat inte följer av 16 eller 17 Sådana beslut får inte fattas förrän bolaget har bli-

Författningskømmentar 261

vit registrerat. Behöver bolagsordningen ändras skall beslut om detta fattas först. Ett beslut emission får fattas innan ändringen har stadom fästs, beslutet görs beroende att stadfästelse meddelas. om av Vid nyemission får betalning för aktier inte understiga det nominella beloppet. Vid fondemission får inte till aktiekapitalet föras över belopp som understiger de aktiernas nominella belopp eller den samsumman av nya manlagda höjningen av aktiernas nominella belopp. l fråga försäkringsaktiebolag, som enligt insiderlagen 1990: 1342 om utgör aktiemarknadsbolag, samt dotteraktiebolag till sådana bolag gäller, förutom föreskrifterna i detta kapitel, bestämmelserna i lagen 1987:464 vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. om

Som följd förslaget att livförsäkringsbolag skall kunna dela ut en av

vinst se 12 kap. 2 §, föreslås förbudet mot fondemission i livförsäk-

ringsaktiebolag i paragrafens första stycke andra mening slopat. Bestämmelserna i 4 kap. 18 och 19 §§ rätt att genomföra en ökning av aktieom kapitalet fondemission blir sålunda tillämpliga för såväl liv- som genom skadeförsäkringsaktiebolag.

5 § Vid kontantemission och vid en fondemission har aktieägarna en företrädesrätt till de aktierna i förhållande till det antal aktier de fönya rut äger, något annat inte har bestämts antingen i bolagsordningen om enligt 3 kap. l § andra stycket 3 eller, vid en kontantemission, i emissionsbeslutet eller följer villkor som enligt 5 kap. 5 § första stycket av 8 har meddelats vid emission av skuldebrev. Beslut bolagsstämman att avvika från aktieägarnas företrädesrätt av är giltigt endast det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar om såväl de avgivna de vid stämman företrädda aktierna. av rösterna som

Tillägget i första stycket är en följd av våra förslag om nya bestämmelkonvertibla skuldebrev m.m. i 5 kap. Paragrafen överensstämmer ser om i sak med 4 kap. 2 § aktiebolagslagen och, såvitt avser första stycket, 4 kap. 3 § bankaktiebolagslagen.

5 kap. Upptagande av penninglân

Kapitlet inleds med allmän föreskrift som begränsar möjligheterna en ny, till upplåning i försäkringsbolag. Vidare ges nya bestämmelser om konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning för försäkringsaktiebolag. Dessutom föreslås gällande regler om vinstandelslån i skadeförsäkringsaktiebolag bli tillämpliga för alla försäkringsbolag. Bestämmelserna, utom 1 överensstämmer i sak praktiskt taget helt och hållet med reglerna i aktiebolagslagen och bankaktiebolags-

lagen.

262 Författningskommentar

Allmänna begränsningar för upptagande av penninglän

I § Ett försäkringsbolag får inte ta upp penninglán i så utsträckstor ning att bolagets totala risk blir sådan att fullgörandet ingångna förav säkringsavtal råkar i fara.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tinansinspektio-

nen skall meddela föreskrifter om tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.

Av skäl som har utvecklats i de allmänna motiven avsnitt 6.4 i ges första stycket allmänna begränsningar i försäkringsbolagens möjligheter att ta upp penninglån. Inskränkningarna tar sikte på enskilda bolags riskexponering och syftar till att förhindra att upplåning sker i sådan utsträckning att den totala risken i ett försäkringsbolags balansräkning blir för omfattande. Av betydelse för lämpligheten av upplåning blir därför bl.a. försäkringsbolagen soliditet. Även försäkringsrisker och risker i kapitalförvaltningen bör beaktas. Det väsentliga från skyddssynpunkt är hur stor den totala risken i försäkringsbolagets balansräkning är i förhållande till kapitalbasens storlek. I försäkringsaktiebolag måste hänsyn tas till avsättningar har gjorts om för försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade grund förav säkringsavtal inom det egna kapitalet. Förekommer sådana avsättningar blir lånemöjlighetema mer begränsade än För ömsesidiga bolag armars. bör särskilda överväganden göras om möjligheter till uttaxering eller nedsättning föreligger. Enligt andra stycket skall regeringen eller, efter bemyndigande, Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter upptagande lån. om av

Allmänna bestämmelser om konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning

2 § Ettförsäkringsaktiebolag kan mot ersättning ge ut konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Sådana skuldebrev skall ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Konvertibla skuldebrev skall innehålla en utfästelse från bolaget om

att borgenären har rätt-att helt eller delvis byta ut sin fordran enligt

skuldebreven mot aktier i bolaget. Skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning skall ge borgenären rätt att teckna aktier i bolaget mot betalning i pengar. Villkoren för utbyte eller nyteckning av aktie skall bestämmas sa att utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras. Ersättningen för ett konvertibelt skuldebrev får inte understiga det nominella beloppet på aktie som lämnas ut vid utbyte, inte mellanskillnaom den täcks genom kontant betalning vid utbytet. Skall ett konvertibelt skuldebrev kunna betalas med annan egendom än pengar apport gäller bestämmelserna i 2 kap. 2 Optionsrätt till nyteckning kan knytas till optionsbevis är fogade som till skuldebrev Borgenären får avskilja ett optionsbevis från ett skulde-

Författningskommentar 263

brev och förfoga över beviset särskilt, om det inte i skuldebrevet före-

skrivs att beviset får avskiljas först efter viss tid.

fråga om försäkringsaktiebolag som enligt insiderlagen 1990:1342 utgör aktiemarknadsbolag, samt dotterbolag till sådana bolag gäller, förutom föreskrifterna i detta kapitel, bestämmelserna i lagen 1987:464 om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m. Av aktiekontolagen 1989:827 framgår att utfästelser som avses i angivna skuldebrev och optionsbevis kan registreras enligt den laovan och att skuldebrev eller optionsbevis inte får utfärdas om registregen

ring skall ske. I sådana fall gäller bestämmelserna i detta kapitel i till-

lämpliga delar.

Paragrafen innehåller allmänna regler om rätt för försäkringsaktiebolag att ge ut konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 1 § bankaktiebolagslagen och ansluter nära till bestämmelserna i 5 kap. l § aktiebolagsla- Till skillnad mot vad som gäller enligt aktiebolagslagen krävs Figen. nansinspektionens medgivande för apportemission. Samma regel som tillämpas vid betalning med apport av aktier i försäkringsaktiebolag 2 kap. 2 § och 4 kap. 2 § skall sålunda gälla.

3 § Vid emission av skuldebrev mot betalning i pengar har aktieägarna företrädesrätt att teckna sig för förvärv av skuldebrev som om emissiogällde de aktier som kan komma att träda i stället för skuldebreven nen eller nytecknas på grund av optionsrätt. Beslut av bolagsstämman att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är giltigt endast det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar om såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. av

I paragrafen upptas bestämmelser om aktieägarnas företrädesrätt att teckna sig för förvärv av skuldebrev vid kontantemission. Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 2 § aktiebolagslagen och 5 kap. 2 § bankaktiebolagslagen.

Förfarandet vid emissionen

4 § Beslut om emission av skuldebrev fattas av bolagsstämman, om

något annat inte följer av 9 eller 10 Behöver bolagsordningen änd-

ras, skall beslut om detta fattas först. Ett beslut om emission får fattas

innan ändringen har stadfästs, om beslutet görs beroende av att stadfästelse meddelas. fråga om förslag till beslut om emission och om kallelse till bolagsstämma skall 4 kap. 7 § tillämpas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om emissionsbeslut. Den överensstämmer helt med 5 kap. 3 § bankaktiebolagslagen och i huvudsak med 5 kp. 3 § aktiebolagslagen. Till skillnad mot aktiebolagslagens regler föreskrivs för försäkringsaktiebolag att om emissionen kräver en ändring bolagsordningen får emissionsbeslutet fattas först efter bolagsstämmans av beslut sådan ändring bolagsordningen. Ett beslut om emission om en av

264 Författningskommentar

får emellertid fattas innan en ändring av bolagsordning har stadfásts, om beslutet görs beroende av att stadfastelse meddelas.

5 § Beslutet om emission skall ange emissionens belopp eller det högsta beloppet eller det lägsta och högsta beloppet för emissionen, den företrädesrätt att delta i emissionen som tillkommer aktieägare eller någon annan eller vem som annars får delta i emissionen, den tid inom vilken teckning av skuldebrev kan ske, när ett visst belopp eller ett lägsta belopp har bestämts för emissionen, den tid inom vilken aktieägare kan använda sin företrädesrätt till teckning, 5. skuldebrevens nominella belopp, emissionskursen och räntesatsen, den tid inom vilken tecknade skuldebrev skall betalas samt den beräkningsgrund, enligt vilken vid överteckning de skuldebrev som inte tecknats med företrädesrätt skall fördelas, om det inte föreskri vs att fördelningen skall bestämmas av styrelsen, tiden och villkoren för utbytet eller nyteckningen, den rätt som skall tillkomma borgenären eller innehavaren av optionsbevis för den händelse aktiekapitalet före utbytet eller nyteckningen ökas eller sätts ned eller nya konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning ges ut eller bolaget upplöses eller upphör genom fusion, det belopp, varmed aktiekapitalet skall kunna ökas genom utbyte eller nyteckning, samt

10. det aktieslag vartill de nya aktierna skall höra, i de fall aktier av olika slag finns eller kan utges.

Den tid inom vilken aktieägare kan använda sin företrädesrätt enligt första stycket 4 får inte vara kortare än två veckor. Tiden räknas från det kungörelse enligt 7 § första stycket första meningen skedde,

beslutet, när det gäller sådana fall som avses i 7 § fjärde stycket,

eller avstämningsdagen, när det gäller avstämningsbolag.

Om ett förbehåll enligt 3 kap. 1 § femte stycket eller 3 § eller 6 kap.

8 § skall gälla för de nya aktierna, skall emissionsbeslutet innehålla en erinran om detta. Om en aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, gäller för avstämningsbolag att avstämningsdagen skall anges i emissionsbeslutet. Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än tre veckor från det kungörelse enligt 7 § första stycket första meningen skedde. Om ett skuldebrev skall bli föremål för handel vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon reglerad annan marknad, kan det i emissionsbeslutet tas upp ett bemyndigande för styrelsen eller den som styrelsen inom sig förordnar att innan teckning pábörjas bestämma emissionens belopp, emissionskursen, räntesatsen och villkoren för utbyte eller nyteckning. fråga om avstâmningsbolag skall dock nämnda villkor bestämmas senast på avstämningsdagen, om akti eägarna skall ha företrädesrätt att delta i emissionen.

I paragrafen ges föreskrifter om vad beslutet om emission skall ange. Paragrafen överensstämmer i det väsentliga med 5 kap. 4 § aktiebolagslagen och 5 kap. 4 § bankaktiebolagslagen. I likhet med reglerna i 4 kap. 8 § upptas såsom i bankaktiebolagslagen inte någon bestämmelse om att emissionsbeslutet skall ange den rätt till

Författningskommentar 265

vinstutdelning som tillkommer de nya aktierna samt det räkenskapsår för vilket rätten till utdelning inträder. Också i överensstämmelse med 4 kap. 8 § har i andra stycket den minsta tid inom vilken företrädesrätten skall utövas bestämts till två veckor. I bankaktiebolagslagen är denna tid en månad.

6 § Bestämmelserna i 4 kap. 3 och 4 §§ gäller tillämpliga delar vid emission av konvertibla skuldebrev.

Paragrafen hänvisar till bestämmelserna i 4 kap. 3 och 4 §§ om information om apport och kvittningsrätt samt revisorernas yttrande vid nyemission av aktier. Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 5 § aktiebolagslagen och 5 kap. 5 § bankaktiebolagslagen.

7 § Bolagsstämmans beslut om emission eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Kungörs inte beslutet i sin helhet, skall det i kungörelsen lämnas uppgift var beslutet hålls tillgängligt. Har bolagsstämman enligt 5 § om femte stycket överlämnat åt någon annan att besluta om emissionens belopp, emissionskursen, räntesatsen och villkoren för utbyte eller nyteckning, skall vad som beslutats om detta kungöras på motsvarande sätt. Är försäkringsaktiebolaget inte ett avstämningsbolag, skall beslutet om emission genast sändas till de aktieägare, vilkas postadresser är kända för bolaget, om aktieägarna skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. I fråga om avstämningsbolag skall till emissionsbevisen, när dessa översänds, fogas de beslut av styrelsen, eller av den som styrelsen inom sig förordnar, som rör emissionens belopp, emissionskursen, räntesatsen och villkoren för utbyte eller nyteckning. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte för annat bolag än avstâmningsbolag, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma, som beslutat emissionen, och emissionsbeslutet inte innehåller bemyndigande enligt 5 § femte stycket.

I paragrafen ges bestämmelser om kungörelse av emissionsbeslutet och om underrättelse till aktieägarna. Den överensstämmer med 5 kap. 6 § aktiebolagslagen och 5 kap. 6 § bankaktiebolagslagen.

8 § Om ett visst belopp eller ett lägsta belopp för emissionen har bestämts, har beslutet om emissionen förfallit, om beloppet inte har tecknats inom teckningstiden. Detsamma gäller ett beslut om en sådan ändring bolagsordningen som förutsätter att aktiekapitalet ökas. löd av som har betalats för de tecknade skuldebreven skall i sådana fall genast betalas tillbaka. Bestämmelserna i 4 kap. 13 § gäller i tillämpliga delar vid emission av konvertibla skuldebrev. När teckningen av skuldebreven avslutats, skall försäkringsaktiebolaget genast för registrering anmäla beslutet om emissionen och det nominella beloppet av det lån som tecknats, om beslutet inte har förfallit

enligt första stycket. För registrering krävs att full betalning enligt re-

gistret erlagts för alla de aktier som ingår i det förut registrerade aktie-

266 Författningskommentar

kapitalet samt att behövliga ändringar av bolagsordningen har stadfästs.

Paragrafen innehåller regler om emission där det finns föreskrifter om teckning av ett visst belopp eller minimibelopp. Dessutom ges bestämmelser om registrering av emissionsbeslutet. Bestämmelserna överensstämmer i sak med 5 kap. 7 § aktiebolagslagen och 5 kap. 7 § bankaktiebolagslagen. I likhet med vad som enligt 4 kap. 12 § skall gälla när ett beslut om kapitalökning har förfallit, anges i första stycket att vad som eventuellt inbetalats tecknade skuldebrev skall betalas tillbaka då ett beslut om emission har förfallit. En sådan bestämmelse finns inte i 5 kap. 7 § aktiebolagslagen. Till skillnad mot vad som gäller för allmänna aktiebolag krävs för registrering att behövliga ändringar av bolagsordningen har stadfásts.

Styrelsens beslut om emission

9 § Styrelsen kan besluta om emission av skuldebrev och om avvikelse från aktieägares företrädesrätt under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. Bestämmelserna i 5-7 §§ och 8 § första stycket skall därvid gälla i tillämpliga delar. fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande skall 4 kap. 7 § tillämpas. Wad som där sägs om förslag till emissionsbeslut skall i stället gälla styrelsens beslut. Beslut av bolagsstämman att godkänna avvikelse från aktieägares företrädesrätt enligt 3 § första stycket är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med tvá tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Emissionsbeslutet skall anmälas för registrering enligt 8 § tredje stycket när det har godkänts av stämman och teckningen skuldebreav ven avslutats. Har en sådan anmälan inte gjorts inom ett år från styrelsens beslut om emission, är beslutet förfallet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om styrelsens möjlighet att fatta beslut om emission och om avvikelse från aktieägamas företrädesrätt under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 8 § aktiebolagslagen och 5 kap. 8 § bankaktiebolaglagen.

10 § Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om en

emission som kan ske utan ändring i bolagsordningen och att därvid avvika från aktieägamas företrädesrätt enligt 3 Bemyndigande att avvika från bestämmelserna i 3 § första stycket om aktieägares företrädesrätt är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med tva tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Skall skuldebrev kunna tecknas mot tillskott av annan egendom än pengar eller med andra villkor eller skall avvikelse från aktieägamas företrädesrätt kunna göras, skall detta särskilt anges i bolagsstämmans bemyndigande. Bemyndigandet skall innehålla bestämmelser om den tid, längst till nästa ordinarie bolagsstämma, inom vilken styrelsens beslut skall fattas. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § om förslag till emissionsbeslut skall tillämpas på förslag till bemyndigande.

Författningskommentar 267

Bolagsstämmans beslut om bemyndigande skall genast anmälas för

registrering. Innan registrering har skett, kan styrelsen inte fatta beslut

om emission. Bestämmelserna i 5-8 §§ gäller i tillämpliga delar när styrelsen beslutar om emission med stöd av ett berrtyndigande.

I paragrafen upptas bestämmelser om bemyndigande för styrelsen att besluta om en emission och att avvika från föreskrifterna om aktieägarnas företrädesrätt. Bestämmelserna överensstämmer med dem i 5 kap. 9 § aktiebolagslagen och 5 kap. 9 § bankaktiebolagslagen.

Emissionsbevis

11 § Bestämmelserna i 4 kap. 6 § om emissionsbevis och om aktieägares rätt att utöva företrädesrätt att delta i en emission skall tillämpas vid emission enligt detta kapitel.

Paragrafen, som överensstämmer med 5 kap. 10 § aktiebolagslagen och 5 kap. 10 § bankaktiebolagslagen, innehåller bestämmelser om emissionsbevis.

Utbyte och rtyteckning

12 § När en fordran enligt ett skuldebrev byts ut mot en eller flera ak-

tier, skall skuldebrevet förses med påskrift om utbytet. Aktien skall genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken.

Wd nyteckning skall skuldebrevet eller i förekommande fall optionsbe-

viset förses med påskrift om nyteckningen.

I paragrafen ges vissa bestämmelser om förfarandet vid utbyte resp. nyteckning. Den överensstämmer med 5 kap. 11 § aktiebolagslagen och 5 kap. 11 §bankaktiebo1agslagen.

13 § Wd nyteckning enligt detta kapitel skall aktierna tecknas på en

teckningslista, som skall innehålla beslutet om emissionen. Avskrifter

av bolagsordningen, den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut om bolagets vinst eller förlust, samt en

avskrift av revisionsberättelsen för det år balansräkningen avser skall

fogas till teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknarna på den plats som anges i listan. I avstämningsbolag får i beslutet om emission förordnas att nyteckning ifråga om hela eller viss del av emissionen skall ske genom betal-

ning i stället för på teckningslista. I sådant fall skall beslutet om emis-

sion och de handlingar som avses i första stycket andra meningen hållas tillgängliga för aktietecknarna hos värdepapperscentralen. Har teckningen skett i strid mot denna paragraf eller har aktier tecknats med villkor som inte stämmer överens med de villkor som anges i emissionsbeslutet, skall 2 kap. 8 § tillämpas. Anser styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att aktieteckningen är ogiltig enligt tredje stycket, skall aktietecknaren genast un-

268 Författningskommentar

derrättas om detta. I annat fall skall aktietecknaren tilldelas de teck-

nade aktierna. Aktierna skall genom styrelsens försorg genast tas upp i aktieboken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om nyteckning, om ogiltighet av aktieteckning och om tilldelning av tecknade aktier. Den överensstämmer med 5 kap. 12 § aktiebolagslagen och 5 kap. 12 § bankaktiebolagslagen.

14 § Bestämmelserna i 2 kap. 14 och 15 §§ skall tillämpas vid inbetalning på grund av nyteckning enligt detta kapitel. Kvittning av en skuld

på grund av aktieteckning mot en fordran hos bolaget får dock ske, om

styrelsen medger det. Ett sådant medgivande fâr inte lämnas, om det skulle vara till skada för bolaget eller dess borgenärer.

I paragrafen ges bestämmelser om betalning av tecknade aktier och om kvittning. Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 13 § aktiebolagslagen och 5 kap. 13 § bankaktiebolagslagen.

15 § Senast tre månader efter det att tiden för utbyte eller nyteckning

av aktier har gått ut skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som har utgivits i utbyte eller som har nytecknats och helt betalats. Om utbytestiden eller teckningstiden är längre än ett är, skall an-

mälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår

under vilket utbyte eller rtyteckning har skett. För registrering krävs vid utbyte, att bolaget på grund av emissionen har tillförts ersättning till ett värde som motsvarar minst det sammanlagda beloppet av de anmälda aktierna, vid nyteckning, att aktierna helt har betalats, och att auktoriserad eller godkänd revisor eller, i avstämningsbolag, värdepapperscentralen intygar att 1 eller 2 har iakttagits. Genom registreringen är aktiekapitalet ökat med det sammanlagda nominella beloppet av de anmälda aktierna.

Paragrafen innehåller regler om registrering av kapitalökning som uppkommer genom utbyte eller nyteckning enligt detta kapitel. Den överensstämmer med 5 kap. 14 § aktiebolagslagen och 5 kap. 14 § bankaktiebolagslagen. I bankaktiebolag kan dock endast auktoriserad revisor lämna intyg enligt andra stycket.

16 § De nya aktierna skall medföra rätt till utdelning enligt vad som har bestämts om detta i beslutet om emission. Beslutet får dock inte

innebära att en sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter

det år under vilket aktierna skall vara betalda.

I paragrafen upptas bestämmelser om när de nya aktierna senast skall ges rätt till vinstutdelning. Bestämmelserna överensstämmer med dem i 5 kap. 15 § aktiebolagslagen och 5 kap. 15 § bankaktiebolagslagen.

Författningskommentar 269

Upptagande av vissa andra lân

1 7 § Om inte något annat följer av detta kapitel, får ett försäkringsbolag inte ta upp ett penninglân villkor att länet skall betalas något annat sätt än med ett nominellt penningbelopp eller med ett penningbelopp som bestäms med hänsyn till förändringar i penningvärdet.

Paragrafen upptar ett principiellt förbud mot s.k. delägardebentures. Paragrafen motsvaras av 5 kap. 1 § första stycket andra ledet nu gällande lag och överensstämmer med 7 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen och 5 kap. 16 § bankaktiebolagslagen.

18 § Upptagande av lån mot obligationer eller andra skuldebrev med rätt till ränta, vars storlek är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller bolagets vinst vinstandelsbevis beslutas av bolagsstämman. Styrelsen får dock fatta ett sådant beslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande eller efter bolagsstämmans bemyndigande.

l paragrafen ges regler om vinstandelsbevis. Den motsvaras av 5 kap. 1 § andra stycket i dess nuvarande lydelse och överensstämmer med 7 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen och 5 kap. 17 bankaktiebolagslagen. Till skillnad mot vad som har gällt hittills skall alla slag av försäkringsbolag få ta upp län mot vinstandelsbevis. För privata försäkringsaktiebolag gäller emellertid enligt 1 kap. 11 § vissa begränsningar i möjligheterna att sprida vinstandelsbevis.

Emissionsprospekt

19 § Bestämmelserna i 4 kap. 21-27 §§ om emissionsprospekt skall tilllämpas också när ett publiktförsäkringsaktiebolag eller aktieägare i ett sådant bolag offentliggör eller annat sätt till en vidare krets riktar en inbjudan att förvärva sådana av bolaget utgivna skuldebrev, optionsbevis eller vinstandelsbevis som avses i detta kapitel. Emissionsprospekt behöver dock upprättas endast om summan av de belopp som till följd av inbjudningen kan komma att betalas uppgår till minst trehundratusen kronor.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om emissionsprospekt, mot- 5 kap. 2 § nu gällande lag. Den överensstämmer med 5 kap. svaras av 16 § och 7 kap. 4 § aktiebolagslagen samt 5 kap. 18 § bankaktiebolagslagen. Det har i likhet med vad som gäller för ekonomiska föreningar inte ansetts erforderligt att kräva emissionsprospekt för de ömsesidiga försäkringsbolagens kapitalanskaffning.

270 Författningskommentar

7 kap.

Försäkringstekniska avsättningar m.m.

l § I ett försäkringsbolags balansräkning skall under benämningen försäkringstekniska avsättningar tas upp värdet balansdagen bolagets av ansvarighet för löpande försäkringar premiereserv, försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall ersättningsreserv, utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall skadebehandlingsreserv, 4. överskottsmedel som har tillgodoförts försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal bonus och som

inte omfattas av 1 eller

5. avsättningar till utjämningsreserv för liiförsäkring och avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till det belopp för reservens storlek som anges i 12 kap. 9 a § första stycket andra meningen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-

nen skall meddela föreskrifter om sådana avsättningar i försom avses sta stycket Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall i det enskilda bolagets redovisning av försäkringstekniska avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen belöper bolaget.

För att anpassa paragrafen till modern redovisningsterminologi ersätts begreppet "försäkringstekniska skulder" med "försäkringstekniska avsättningar". Förslaget till ny lydelse av första stycket i paragrafen vidare ger uttryck för den ändrade syn på överskottsmedlens redovisning som framgår av den allmänna motiveringen avsnitt 5.4. Enligt förslaget utgår beteckningen "återbäring" i lagstiftningen. l stället införs begreppet "bonus", vilket omfattar överskottsmedel som i enlighet med försäkringsavtalen har tillgodoförts försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade. Andra ersättningsberättigade än försäkringstagare kan vara t.ex. försäkrade vid gruppförsäkring samt förmånstagare. Bonus kan vissa belopp avse eller andelar i en tillgångsmassa. l den mån bonus har fördelats på enskilda försäkringar omfattas den normalt av premiereserven. Detta följer av föreskrifterna i 2 enligt vilka premiereserven i regel skall definieras individuellt för varje försäkring. I den mån avsättningar för bonus görs t.ex. till en ofördelad fond, för att först senare fördelas på enskilda försäkringar, tas den upp under posten reserverad bonus enligt punkt 4. Av skäl som har utvecklats i de allmänna motiven avsnitt 5.4.6 införs en ny post för avsättningar till utjämningsreserv för livförsäkring. För sådana avsättningar skall regeringen eller Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter. Enligt nuvarande lydelse av andra stycket skall sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som har förfallit till betalning inte men kunnat betalas ut föras till ersättningsreserven. En sådan föreskrift är inte erforderlig för bonus.

Författningskommentar 271

Paragrafen har föreslagits ändrad också i lagrådsremissen om års- och koncemredovisning.

2 § Premiereserven för en livförsäkringsrörelse skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av premiereservema för varje försäkring ökad med ett för bolaget gemensamt beräknat särskilt tillägg som anses behövligt för att möta förluster på grund av att försäkringar upphör i förtid. Annan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod får användas, om premiereserven beräknad enligt sådan metod ger i stort sett samma resultat som om den hade beräknats för varje försäkring. Premiereserven för en försäkring utgör skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för försäkringen och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för försäkringen prospektiv beräkningsmetod. Annan försäkringsmatematiskt vedertagen beräkningsmetod får användas, om premiereserven beräknad enligt en sådan metod inte blir lägre än om en prospektiv beräkningsmetod hade använts eller om en prospektiv metod inte är möjlig att tillämpa för försäkringen. Beräkningen enligt första och andra styckena skall grundas pá de antaganden dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnaom der som krävs för beräkningen. Antagandena om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag försäkringsrörelse som det är fråga om. Avvikelser från av kravet att varje antagande för sig skall vara betryggande får dock ske

det finns särskilda säkerhetstillägg som föranleder detta.

om Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelse. Föreskrifterna skall ange maximiräntesats en och vilka försäkringar som, med hänsyn till sin beskaffenhet, inte skall omfattas av en sådan föreskrift.

Från 5 § har till paragrafens tredje och fjärde stycken väsentligen utan saklig ändring överförts bestämmelserna om antaganden för beräkning av premiereserven för en livförsäkringsrörelse. Föreskriften enligt vilken beräkningen får ske med särskilda säkerhetstillägg har emellertid ansetts obehövlig och har därför utgått. Av fjärde stycket följer att sådana explicita tillägg kan användas. Genom förslaget samlas samtliga lagregler om premiereservens beräkning i en paragraf. Att bestämmelserna om beräkning av premiereserven även gäller för skadeliv- eller skadesjukränta framgår av l kap. 5 § sista stycket. Paragrafen lär komma att ändras också vid genomförandet av EG:s bestämmelser om redovisning.

3 § Försäkringspremierna i liiförsäkringsrörelse skall bestämmas på en grundval av sådana antaganden som sägs i 2 § tredje och fjärde styckena.

I paragrafens nuvarande lydelse ges bestämmelser om grunder för försäkringsverksamheten. Motsvarande regler återfinns i 5 § förslaget. l stället upptas nu ett stadgande som tar sikte på premieberäkningen i livförsäkringsrörelsen. Premiesättningen skall alltid tillgodose de trygg-

272 Författningskommentar

hetskrav på beräkningsantaganden som anges i 2 § tredje och fjärde styckena. Det fordras däremot inte att premierna skall vara godtagbara från skälighetssynpunkter. Genom förslaget kommer kravet på betryggande antaganden vid premieberäkningen uttryckligen att gälla alla livförsäkringar och inte såsom hittills endast grundbundna livförsäkringar.

4 § Ett försäkringsbolag skall upprätta riktlinjer för försäkringstekniska avsättningar försäkringstekniska riktlinjer. Meddelar bolaget litförsäkringar med rätt till bonus, skall riktlinjerna också ange principerna för bonusens beräkning och fördelning. För lixförsäkringar skall riktlinjerna tillgodose de krav som gäller enligt 2 Ett försäkringsbolag får inte väsentligt sänka bonusens andel i överskotten i förhållande till vad som dessförinnan gällt under följd en av

räkenskapsår, om det inte följer av riktlinjerna eller annars finns sär-

skilda skäl till det.

Paragrafen anger för närvarande de krav på soliditet och skälighet som gäller för grundbunden försäkring. Soliditetskravet på beräkning av premiereserv och försäkringspremier i livförsäkringsrörelse kommer i fortsättningen till uttryck i 2 och 3 §§. Som framgått av den allmänna motiveringen kapitel 4 föreslås den nuvarande skälighetsregeln utmönstrad ur FRL. Enligt vad som har utvecklats i allmänmotiveringen avsnitt 8.3.2 skall samtliga försäkringsbolag besluta allmänna riktlinjer för den försäkringsmatematiska hanteringen av sina åtaganden enligt försäkringsavtalen, dvs. sina försäkringstekniska avsättningar. Om verksamheten omfattar försäkringar med rätt till bonus skall riktlinjerna även innehålla bestämmelser för bonusens beräkning och fördelning. I paragrafen upptas en bestämmelse som fastslår denna skyldighet. Riktlinjerna betecknas "försäkringstekniska riktlinjer". I de försäkringstekniska riktlinjerna bestäms försäkringsbolagets övergripande strategi för hantering av de risker som är förenade med bolagets rörelse. Det får i riktlinjerna anges vilka säkerhetsmarginaler bolaget som skall tillämpa vid reservsättningen. Därvid skall alla beräkningsantaganden beaktas. Dit hör dels riskmåtten, t.ex. antaganden om dödlighet och sjuklighet vid livförsäkring och brandskade- eller trañkskadefrekvens vid skadeförsäkring, dels antaganden om framtida kapitalavkastning och driftskostnader. Vidare får försäkringsbolaget i sina försäkringstekniska riktlinjer redovisa vilka åtgärder som skall vidtas om beräkningsantagandena för meddelade försäkringar inte längre uppfyller kraven på att vara betryggande. Enligt nuvarande ordning kan en ändring av premiereservgrundema för redan tecknade livförsäkringar ske antingen enligt bestämmelserna i 5 § tredje stycket eller, vid mera väsentliga förskjutningar i underlaget för premiereservgrundema, enligt reglerna om övergångsgrunder i 6 Som en följd av att sådana frågor i fortsättningen skall avgöras av de enskilda

Författningskommentar 273

försäkringsbolagen genom bestämmelser i de allmänna riktlinjerna föreslås att dessa stadganden upphävs. Riktlinjerna såvitt de avser bonus skall ange de av bolaget antagna övergripande principerna för bonusens beräkning och fördelning. Det skall framgå hur de överskott som försäkringskollektivet får del av beräknas samt efter vilka principer överskottsmedlen fördelas mellan skilda grupper eller generationer. Till skillnad mot enligt nuvarande ordning för återbäring skall här inte gälla något skälighetskrav. För de ömsesidiga försäkringsbolagens del måste dock riktlinjerna vara förenliga med den associationsrättsliga generalklausulen i 8 kap. 15 Med ledning av antagna principer kan bolaget tillämpa en eller flera modeller som närmare beskrivs i det tekniska underlaget för beräkning och fördelning av bonus

se 5 §. Fördelningsriktlinjema skall också komma till uttryck i de en-

skilda försäkringsavtalen, och de blir därigenom bindande. De avtalsrättsliga problem som därvid kan uppkomma har diskuterats i allmänmotiveringen. I andra stycket fastslås att riktlinjerna för livförsäkringsavsättningar måste tillgodose soliditetskraven i 2 Enligt en hänvisning i 1 kap. 5 § sista stycket skall regeln tillämpas också för sådan livränta eller sjukränta tillhör annan försäkring än livförsäkring. Att ett trygghetskrav gäller som även för skadeförsäkringens del följer av den allmänna sundhetsbestämmelsen i 1 kap. 2 a § förslaget. I tredje stycket upptas en bestämmelse som innebär att ett försäkringsbolag inte väsentligt får sänka bonusens andel av överskotten i förhållande till vad som dessförinnan gällt under en följd av räkenskapsår, om det inte följer av riktlinjerna eller annars finns särskilda skäl till det. Särskilda skäl föreligger endast om bolaget under en begränsad tid har gett högre bonus än normalt och i förväg informerat härom. Ett försäkringsbolag som under ett enskilt år vill reservera en större del av överskotten som bonus kan sålunda göra det utan att för nästkommande år bli bundet av den högre nivån. Den tillfälliga avvikelsen måste dock klargöras förhand. Bestämmelsen syftar till att förhindra kraftiga avvikelser från år till år. Sådana förändringar får nämligen anses rubba de berättigade förväntningar som försäkringstagarna och de andra ersättningsberättigade har med hänsyn till tidigare fattade beslut. Nivåer som garanterats genom avtal får naturligtvis aldrig underskridas. Ett försäkringsbolag som sålunda angett t.ex. att minst 90 procent av ett visst överskott skall tillfalla försäkringskollektivet får under inga omständigheter frångå detta löfte. Enligt 8 kap. 8 § skall styrelsen fastställa de försäkringstekniska riktlinjerna samt se till att de efterlevs. Enligt det lagrummet skall styrelsen dessutom fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. För livförsäkringsrörelse skall gälla att de försäkringstekniska riktlinjerskall ges in till Finansinspektionen senast när de börjar användas, se na 7 kap. 8 Tillgodoser ett bolags riktlinjer inte gällande föreskrifter a eller avviker bolaget från antagna riktlinjer skall inspektionen enligt förslaget till ny lydelse av 19 kap. 11 § fordra rättelse. Att de försäkringstekniska riktlinjerna är bindande för bolagets verksamhet följer också av

274 Författningskommentar

bestämmelserna om bolagsstämmobeslut i 9 kap. 20 skadestånd i 16 kap. l och 3 §§ och registrering i 20 kap. 4

5 § För livförsäkringar skall tekniskt underlag upprättas för beräkning av premiereserv, beräkning av försäkringspremien 3. beräkning av tekniska âterköpsvärden, samt beräkning och fördelning av bonus, om bonus skall förekomma. Om andra skadeförsäkringar, än sådana som bestämmelserna om livförsäkring tillämpas för med stöd av l kap. 5 meddelas för längre tid än tio år, skall tekniskt underlag upprättas för beräkning av premiereserv för försäkringarna. Finansinspektionen får medge undantag härifrån, om det med hänsyn till försäkringamas särskilda beskaffenhet finns anledning till det. För sådan livränta eller sjukränta, som enligt l kap. 5 § tillhör annan försäkring än livförsäkring, skall tekniskt underlag upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska âterköpsvärden. Det tekniska underlaget skall bestämmas i enlighet med de försäkringstekniska riktlinjerna. Det tekniska underlaget för beräkning av premiereserv och färsäkringspremier enligt första och tredje styckena skall vidare upprättas i överensstämmelse med vad som sägs i 2 och 3 §§. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur det tekniska underlaget redaktionellt skall ställas upp.

l paragrafens nuvarande lydelse ges regler om beräkningsantaganden för premie- och premiereservgrunder för livförsäkringar. Som framgått har dessa bestämmelser överförts till 2 och 3 §§. I paragrafen anges i stället de ämnen som ett försäkringsbolags beräkningsunderlag skall innehålla. Kraven överensstämmer i väsentliga delar med nuvarande 7 kap. 3 För att markera den delvis nya ordningen för riskhantering i försäkringsbolag utgår begreppet "grunder" och ersätts med "tekniskt underlag". Vidare föreslås att beräkningsunderlaget för premiereserv och försäkringspremier skall upptas i skilda punkter. Avsikten härmed är att tydliggöra de skillnader som kan föreligga mellan de olika underlagen. Dessutom skall innehållet i det tekniska underlaget anpassas till en ordning som möjliggör livförsäkringsavtal med rätt till bonus. Som en följd av vår syn på överskottsmedlens hantering i livförsäkringsbolag kan bestämmelserna i 8 § om återbäringsgrunder upphävas. lett nytt fjärde stycke klargörs att det tekniska underlaget skall upprättas i enlighet med de försäkringstekniska riktlinjerna. Tekniskt underlag för beräkning av premiereserv och försäkringspremier för livförsäkringar och tekniskt underlag för beräkning av premiereserv för skadeliv- och skadesjukräntor måste dessutom stå i överensstämmelse med lagens soliditetskrav i 2 och 3 §§. Det tekniska underlaget skall innehålla regler och formler bl.a. för tillämpning av lagreglema och de antagna riktlinjerna. Enligt förslaget till ny lydelse av 8 kap. 8 § skall styrelsen se till att beräkningsunderlag upprättas och att det efterlevs.

Föifattningskømmentar 275

8 a § Senast när försäkringstekniska riktlinjer eller tekniskt underlag för livförsäkring börjar användas, skall detta material tillställas Finansinspektionen. Till det tekniska underlaget skall fogas en redogörelse för de konsekvenser underlaget får för försäkringstagama och försäkringsbolaget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av försäkringstekniska riktlinjer eller tekniskt underlag.

Livförsäkringbolagens anmälningsskyldighet enligt paragrafen utvidgas till att omfatta även försäkringstekniska riktlinjer, varom föreskrivs i 4 Paragrafen ändras dessutom som en följd av att begreppet "grunder" utgår ur lagstiftningen och ersätts med beteckningen "tekniskt underlag".

10 b § Av det belopp som skall skuldtäckas fär en andel om högst 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket - 7-10, varav högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 10, 50 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket ll, 30 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket - 12-14, 10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket - 15 och - 3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 16. Andra fondpapper än som avses i 10 § första stycket 17 och 10 a § första stycket och som inte omsätts någon reglerad marknad som är Öppen för allmänheten, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar som används för skuldtäckning. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall även beaktas ett försäkringsbolags indirekta ägande av tillgångar genom dess innehav av andelar i värdepappersfonder eller placeringar i utländska fondföretag som används för skuldtäckning. Detta gäller dock endast i den utsträckning försäkringsbolaget står den finansiella risken. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första och andra styckena.

I första stycket föreslås ändringar i skuldtäckningsreglema om begränsningar för tillgångsslagen aktier och fastighetsrelaterade tillgångar. Andelen utökas för de tillgångsslagen från 25 till 50 resp. 30 procent. Till tredje stycket har förts en bestämmelse från 8 § lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, som innebär vissa undantag från de allmänna placeringsreglema. Ett försäkringsbolags indirekta ägande av andelar i värdepappersfonder m.m. skall enligt den bestämmelsen beaktas endast i den utsträckning som bolaget står den fi-

nansiella risken. Ändringen är en följd av att den särskilda fondförsäk-

ringslagen föreslås upphävd.

276 Föifattningskommentar

Enligt förslaget i lagrådsremissen om års- och koncemredovisning skall placeringar för livförsäkringstagare som själva bär placeringsrisken redovisas för sig.

10 c § Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av det belopp som skall skuldtäckas: Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de från risksynpunkt utgör en investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom. Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättssubjekt som anges i 10 § första stycket 8 eller Det sammanlagda innehavet av sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av det belopp som skall skuldtäckas. 4. Tio procent om placeringen utgörs av andelar i värdepappersfonder som förvaltas av samma fondbolag eller fondföretag, om inte annat medges av Finansinspektionen. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsvarande sätt för grupper av ernittenter eller låntagare med inbördes anknytning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i lO § första stycket 1-5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning. Begränsningarna i första stycket 4 gäller endast i den utsträckning

försäkringsbolaget står den finansiella risken.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får inom de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare föreskrifter om lämplig riskspridning. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket.

I ett nytt fjärde stycket har införts en undantagsbestämmelse som avser fondförsälcringar. För sådan försäkringsrörelse skall gälla begränsningar för placering i värdepappersfonder endast i den utsträckning försäkringsbolaget står den finansiella risken. Bestämmelsen är utan saklig ändring Överförd från 8 § lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

Ändringen i första stycket punkt 1 är språklig.

Författningskommentar 277

10 e § De tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras så att risken för valutakursförluster begränsas. Detta gäller dock endast

i den utsträckning försäkringsbolaget står den finansiella risken.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektioskall meddela föreskrifter om högsta tillåtna valutakursrisk. nen

Till första stycket har förts bestämmelsen i 10 § första stycket 4 lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Enligt bestämmelsen gäller föreskrifterna om valutamatchning inte för fondförsäkringar eller för bonus som utgått i form av andelar i en intern fond.

10 § Ett försäkringsbolag skall upprätta riktlinjer för placering av g medel som används för skuldtäckning wlaceringsriktlinjer. Riktlinjerna skall tillgodose de krav som gäller enligt 9 a-10 e §§. Livförsäkringstagare och den avser att teckna en livförsäkring som i bolaget skall informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet saknas om anledning till sådan information. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna information och om vilka försäkringar som inte skall omfattas av inforrnationsskyldigheten.

l första stycket införs beteckningen "placeringsriktlinjer" de riktlinjer ett försäkringsbolag skall upprätta för placering av medel som som används för skuldtäckning. Vidare klargörs att placeringsriktlinjema måsi överensstämmelse med föreskrifterna placeringsbegränsningte vara om ar i 9 a-10 e §§. Att placeringsriktlinjema är bindande för bolagets verksamhet följer av bestämmelserna bolagsstämmobeslut i 9 kap. 20 skadestånd i om 16 kap. 1 och 3 §§, tillsyn i 19 kap. 11 § och registrering i 20 kap. 4 § i föreslagna lydelser.

13 § Tillgångar motsvarar avsättningar till eget kapital, till förmån som för försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal, i ett försäkringsaktiebolag eller till eget kapital i ett ömsesidigt försäkringsbolag skall placeras på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. För placeringarna skall upprättas riktlinjer. Om riktlinjerna gäller vad föreskrivs placeringsriktlinjer i 10 g § andra stycket, som om 8 kap. 8 9kap. 20 16kap. 1 och 3 §§, 19 kap. 11 § och 20 kap. 4 § i tillämpliga delar.

I paragrafen, är ges i första stycket ett allmänt riskspridningssom ny, krav för eget kapital. För försäkringsaktiebolag tar kravet sikte sådana avsättningar till eget kapital som har gjorts för försäkringstagares eller andra därmed likställda ersättningsberättigades räkning. För ömsesidiga försäkringsbolag gäller riskspridningskravet det totala egna kapitalet. Placeringskravet innebär att principen diversiñering skall iakttas. Visserom ligen föreslås inte att de närmare föreskrifterna i förevarande kapitel, vilka tillgodoser kraven god riskspridning, skall bli direkt tillämpliga.

278 Författningskommentar

Dessa regler får dock ändå anses vägledande för ett bolags placeringspolitik såvitt den avser i paragrafen behandlade avsättningar. Endast mindre avvikelser från de detaljerade föreskrifterna om riskspridning godtas. I andra stycket anges att försäkringsbolaget skall upprätta riktlinjer för sådana placeringar. Om de riktlinjerna gäller vad som föreskrivs om placeringsriktlinjer i tillämpliga delar. Paragrafen behöver kompletteras då nya redovisningsregler träder i kraft, främst så sätt att även ett belopp motsvarande redovisade övervärden omfattas av riskspridningskraven.

16 § På begäran av den som biträtt ett försäkringsbolag att förmedla försäkringar skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, om sådant intyg krävs för att driva liknande verksamhet i annat EES-land. Bolaget och den som begärt intyg skall lämna inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet.

I paragrafens nuvarande första stycke åläggs styrelsen och verkställande direktören att övervaka att anskaffningar av ansökningar om försäkring sker sätt som överensstämmer med god försäkringssed. Denna bestämmelse föreslås nu upphävd. För försäkringsbolagens anskaffningsverksamhet skall i fortsättningen, liksom för bolag inom andra näringsområden, i första hand gälla endast allmän marknadsföringslagstiftning.

Övriga ändringar är redaktionella.

22 § Kapitalbasen för livförsäkringsrörelse får omfatta följande poster: inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital, 2. hälften av ännu inbetalat aktie- eller garantikapital, samt

övrigt bundet eller fritt eget kapital och obeskattade reserver.

Finansinspektionen får, i den mån 26 § tredje stycket inte hindrar det, medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapitalbasen. Kapitalbasen skall beräknas med beaktande av att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om beräkningen.

l nuvarande lydelse av första stycket punkt 2 upptas posten "hälften av ännu inbetalat aktie- eller garantikapital, om minst tjugofem procent av kapitalet inbetalats Punkt 2 föreslås nu bli anpassad till lagens föreskrifter om inbetalning av aktiekapital och garantikapital. Enligt 2 kap. 13 § krävs för registrering av ett försäkringsaktiebolag att de aktier som ingår i bolagets aktiekapital är helt betalda. För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag, där garantikapital skall finnas, krävs att minst hälften av garantikapitalet har betalats. En förutsättning för registrering av beslut om nyemission är enligt 4 kap. 14 § att hälften av det belopp som skall betalas med pengar för de i den registrerade kapitalökningen ingående aktierna har betalats in och att all apportegendom är tillförd bolaget. De aktier som har tecknats vid en kontantemission skall enligt 4 kap. 15 § vara helt betalda inom sex månader från registreringen av nyemissionen. Av

Författningskommentar 279

angivna bestämmelser följer sålunda att icke inbetalat aktie- eller garantikapital aldrig kan överstiga halva aktie- resp. garantikapitalet. Den i nuvarande lydelse av punkt 2 angivna förutsättningen att minst 25 procent av aktie- eller garantikapitalet skall vara inbetalat kan därför utgå. Vidare får enligt gällande lydelse av paragrafens första stycke punkt 3 kapitalbasen för livförsäkringsrörelse omfatta bl.a. återbäringsmedel. Våra förslag om överskottens hantering innebär att begreppet återbäring utgår ur lagstiftningen. Posten "återbäringsmedel" blir därför inte längre aktuell. De poster som kan utgöra del av kapitalbasen för livförsäkringsrörelse föreslås också utökade. Eftersom årsvinsten på sådan rörelse enligt våra förslag inte måste avsättas till en återbäringsfond kan balanserad vinst förekomma. Balanserad vinst skall enligt förslaget till lag om årsredovisning i försäkringsföretag redovisas som fritt eget kapital och omfattas därför av punkt 3 i förevarande paragraf. Punkt 3 föreslås ändrad också till följd av att livförsäkringsbolags egna kapital skall delas upp i fritt eget kapital och bundet eget kapital. Av skäl som har utvecklats i allmänmotiveringen avsnitt 8.3.2 ges i ett nytt sista stycke allmänna krav beräkningen av kapitalbasen. Reglema innebär att de tillgångar som motsvarar kapitalbasen inte får åsättas högre värden än som svarar mot de värden tillgångarna kan realiseras till på kort sikt. Närmare föreskrifter om beräkningen skall ges av regeringen eller Finansinspektionen. Paragrafen får genomgå ytterligare ändringar vid anpassningen till nya redovisningsregler, bl.a. så att övervärden kan ingå i kapitalbasen. l vilken utsträckning övervärden bör kunna räknas in i kapitalbasen är som framgått av avsnitt 5.4.5 beroende bl.a. av de principer ett enskilt bolag tillämpar för erhållande av bonus. Om principerna innebär att övervärdenas resultatutjämnande funktion är begränsad, bör också möjligheterna att räkna in övervärdena i kapitalbasen vara inskränkt.

23 § Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall för livförsäkringsrörelse bestämmas på det sätt som anges i denna paragraf. Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna l a och 2 utgör summan av följande belopp: fyra procent av premiereserven utan avdrag för avgiven återförsäkring bruttopremiereserv multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan premiereserven efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttopremiereserven; faktorn får dock inte understiga 0,85, samt 2. tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummoma efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummoma utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5. För försäkringar enbart för dödsfall skall vid tillämpning av andra stycket 2 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år.

280 Författningskommentar

Solvensmarginalen för fondförsäkringar utgör summan av följande belopp: fyra procent av den del av premiereserven beräknad enligt andra

stycket I som motsvarar åtaganden vilka innehåller en finansiell risk

för bolaget, en procent av premiereserven i övrigt, beräknad på det sätt som anges i 1 under förutsättning att försäkringstiden överstiger fem år och , att det belopp som skall täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år, samt tre tiondels procent av de positiva risksummorna enligt andra stycket 2 i den utsträckning som försäkringarna gäller för dödsfall. Solvensmarginalen för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4 beräknas på det sätt som anges an- i dra stycket Solvensmarginalen för försäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 1 b tilläggsförsäkring beräknas grundval av premieindex enligt vad som föreskrivs i 25

I ett nytt fjärde stycke föreslås reglerna för beräkning av solvensmarginalen för fondanknutna livförsäkringar upptagna. Bestämmelserna är utan saklig ändring överförda från 13 § lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Femte stycket har ändrats så att hänvisningen till 2 kap. 3 b § första stycket görs till klass 4 och inte som hittills till klass

24 § Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster: inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital, hälften av ännu inbetalat aktie- eller garantikapital, övrigt bundet eller fritt eget kapital, obeskattade reserver, samt 4. ett belopp som motsvarar vad som enligt bestämmelse i bolagsordning kan uttaxeras pa" delägare under ett räkenskapsår; beloppet får dock inte överstiga vare sig hälften av skillnaden mellan den högst tilllåtna uttaxeringen och vad som faktiskt har uttaxerats eller halva kapitalbasen. Finansinspektionen får medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapitalbasen. Kapitalbasen skall beräknas med beaktande av att bolagets betal-

ningsberedskap är tillfredsställande. Regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om beräkningen.

Punkt 2 i första stycket föreslås ändrad i enlighet med förslaget till ny lydelse av 22 § första stycket punkt

Ändringen i första stycket punkt 4 är föranledd bl.a. att bestämmel-

av serna om uttaxering i 13 kap. föreslås upphävda. Regler om uttaxering på delägare skall, i förekommande fall, i fortsättningen anges i bolagsord-

ningen se förslaget till ny lydelse av 2 kap. 5 § första stycket 13. Punkt

4 har ändrats också för att komma i bättre överensstämmelse med artikel 16.1 i det första skadeförsälcringsdirektivet. I ett nytt sista stycke har införts en bestämmelse enligt vilken man vid beräkningen av kapitalbasen skall ta hänsyn till likviditeten hos motsva-

SOU 1995 :87 Författningskommentar 281

rande tillgångar. Bestämmelsen överensstämmer helt med föreskriften i 22 § sista stycket, vartill hänvisas. I likhet med 22 § kan paragrafen väntas genomgå ytterligare ändringar när EG:s redovisningsregler införs.

Fondförsäkring

29 § Försäkringsbolaget skall placera inbetalda premier för fondförsäkring i den eller de värdepappersfonder eller utländska fondföretag som försäkringstagaren från tid till annan bestämmer. Försäkringsbolaget har dock rätt att i sina villkor begränsa antalet

fonder eller fondföretag i vilka inbetalda premier får placeras.

I paragrafen, som är ny, upptas bestämmelser om placering av premier för fondförsäkring. Bestämmelserna är utan saklig ändring överförda från 4 § lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Liksom nu tillåts placeringar i fonder som omfattas av lagen 1990:1114 om värdepappersfonder samt placeringar i utländska fondföretag. Av bestämmelserna i 7 kap. 10 § första stycket 17 framgår vilka utländska fondföretag som kommer i fråga. Se vidare prop. 1994/95: 184 s. 268

30 § Utdelning från en värdepappersfond eller ett utländskt fondföretag på andelar som har förvärvats enligt 29 § får användas endast för för-

värv av nya fondandelar eller placeringar i utländska fondföretag samt

för utbetalning enligt försäkringsavtalet eller täckning av försäkringstagarens kostnader för försäkringen.

Paragrafen är ny. Den innehåller regler om utdelning av medel som placerats enligt ett fondförsäkringsavtal. Reglerna överensstämmer med 5 § lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

31 § Inlösen av fondandelar eller andelar i utländska fondföretag får,

utöver vad som följer 29 ske endast för utbetalning enligt försäk ringsavtalet eller täckning av försäkringstagarens kostnader för försäkringen.

l paragrafen, som är ny, föreslås bestämmelser om inlösen. Paragrafen överenstämmer med 6 § lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

8 kap.

1 § Ett försäkringsbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Styrelsen väljs av bolagsstämman, om det inte föreskrivs i bolagsordningen att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Styrelseledamötemas uppdrag gäller för den tid som anges i bolagsordningen. Uppdragstiden får inte omfatta mer än fyra räkenskapsår

282 Författningskommentar

och skall bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie bolagstämma vilken styrelseval förrättas. Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter skall i tillämpliga delar gälla även suppleanter. Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen 1987: 1245 om styrelserepresentation för de privatanställda.

Av skäl som utvecklats i allmänmotiveringen avsnitt 8.3.3 utgår bestämmelserna i nuvarande andra och tredje styckena om försäkringstagarrepresentation i ett försäkringsaktiebolags styrelse. Förslaget till ny lydelse av andra stycket överensstämmer med reglerna i 8 kap. 1 § andra stycket aktiebolagslagen. Det kan här erinras att Aktiebolagskommittén har föreslagit nya be-

stämmelser om ett allmänt aktiebolags ledning se SOU 1995:44.

7 § Styrelsen skall svara för bolagets organisation och skall förvalta bolagets angelägenheter i enlighet med denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och i övrigt gällande bestämmelser om försäkringsrörelse. Verkställande direktören skall sköta den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören fâr dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgården. Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verkställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgörs i överensstämmelse med denna lag och andra författningar och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

I första stycket upptas en ny regel som fastslår styrelsens ansvar för att ett försäkringsbolags verksamhet bedrivs enligt gällande bestämmelser om försäkringsrörelse. Sådana bestämmelser finns i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, men också i andra författningar, t.ex. trañkskadelagen 1975:1410, lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring och trafikförsäkringsförordningen 1976:359. Tredje och fjärde styckena enligt paragrafens nuvarande lydelse föreslås

överförda till 8 § se nedan.

Paragrafen har föreslagits ändrad även i lagrådsremissen om ârs- och koncemredovisning.

8 § Styrelsen skall fastställa försäkringstekniska riktlinjer och placeringsriktlinjer samt se till att tekniskt underlag upprättas. Styrelsen skall se till att riktlinjerna och det tekniska underlaget följs samt fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 7 kap. 9 § fjärde stycket lämnas och att föreskriven informationsskyldighet jitllgörs.

Färfattningskommentar 283

l paragrafens gällande lydelse anges att beslut om antagande och ändring av grunder fattas av styrelsen. Den föreskriften föreslås upphävd som en följd av vår inställning till nuvarande system med grunder. Till paragrafen har i stället förts bestämmelser om styrelsens ansvar med avseende vissa rörelseregler i 7 kap. Dessa upptas för närvarande i 7 § tredje och fjärde styckena. Som framgår av förslaget till ny lydelse av 7 kap. 4 och 5 §§ skall ett försäkringsbolag upprätta försäkringstekniska riktlinjer och, i vissa fall, tekniskt underlag. I enlighet med vad som föreslagits för placeringsriktlinjerna skall styrelsen fastställa försäkringstekniska riktlinjer. Dessutom skall styrelsen se till att riktlinjerna följs och fortlöpande pröva de beom höver ändras. Med hänsyn till riktlinjernas övergripande natur får en sådan ordning anses naturlig. På grund av den vikt som bör fästas också vid det tekniska underlaget fastslås vidare att det ankommer pâ styrelsen att till att det upprättas se sådant underlag. Styrelsen skall även se till att det tekniska underlaget efterlevs. I andra stycket har markerats styrelsens ansvar för att försäkringstagarna erhåller föreskriven information. Informationsskyldighet följer bl.a. av 7 kap. 10 g § andra stycket och av föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 19 § andra stycket.

15 § Styrelsen eller någon arman ställföreträdare för bolaget får inte företa rättshandlingar eller andra åtgärder som är ägnade att ge otillbörliga fördelar aktieägare, delägare, garanter eller andra till nackdel för bolaget eller andra aktieägare, delägare eller garanter. Om ett försäkringsaktiebolag till eget kapital har avsatt belopp till förmån för försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund försäkav ringsavtal, gäller detsamma beslut som är ägnade att sådana fördege lar till nackdel för dessa försäkringstagare eller ersättningsberättigade. En ställföreträdare får inte följa en föreskrift av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan, om föreskriften inte är gällande därför att den står i strid mot denna lag eller bolagsordningen.

Den associationsrättsliga generalklausulen rör ställföreträdares besom fogenheter i förhållande till främst associationsmedlemmama föreslås utvidgad till att omfatta också delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag. Förslaget är en följd av att nuvarande skälighetskrav utmönstras. Enligt gällande lag syftar det kravet bl.a. till att inga otillbörliga fördelar bereds vissa delägare på bekostnad av andra. l första stycket första meningen har dessutom föreslagits en mindre språklig ändring. I första stycket har vidare upptagits regel rör förhållandet melen som lan ett försäkringsaktiebolag och dess försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade grund av försäkringsavtal i viss situation. Om boen laget till eget kapital har avsatt belopp för dessas räkning, får en ställföreträdare i allmänhet inte företa rättshandlingar eller andra åtgärder som behandlar sådana avsättningar sämre än övrigt eget kapital. Kravet innebär att dessa avsättningar i regel skall grunda rätt för försäkringstagarna och därmed likställda personer till ekonomiska fönnåner till omfatten

284 Författningskommentar

ning minst motsvarar dem som tillkommer aktieägarna. Vidare får som de särskilda avsättningarna inte belastas hårdare vid förlusttäckning. Kravet får störst betydelse för bolagsstämmans beslut. En motsvarande regel har sålunda föreslagits i 9 kap. 19 Se vidare under den paragrafen. Det kan framhållas att andra stycket har föreslagits ändrat i lagrådsremissen om års- och koncemredovisning.

18 § De försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna i ett försäkringsbolag skall utföras under överinseende av en aktuarie. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som aktuarie. Styrelsen eller verkställande direktören skall, när en aktuarie antagits eller när dennes verksamhet för bolaget upphört, se till att detta genast anmäls för registrering.

I den föreslagna lydelsen av första stycket fastslås att de försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna skall utföras under överinseende aktuarie. Bestämmelsen tar till skillnad mot gällande lag sikte på av en såväl livförsäkringsbolag skadeförsäkringsbolag. Även i ett skadeförsom säkringsbolag skall sålunda behovet av erforderlig försäkringsteknisk kompetens tillgodoses genom en aktuarie. Förslaget är ett uttryck för den betydelse de försäkringstekniska beräkningarna har för ett bostora som lags möjlighet att infria sina försäkringsåtaganden. Försäkringsbolag kan erhålla föreskriven expertis inte bara genom att anställa aktuarier, utan t.ex. också genom att anlita konsulterande aktuarier som uppdragstagare. För mindre skadeförsäkringsbolag kan det vara tillräckligt m:d den aktuariekompetens som erhålls i en samarbetsorganisation. Inte bara verksamhetens omfattning utan också dess art kan göra anställd aktuarie begränsat. Särskilda förutsättningar gäller behovet av en bl.a. vid avgängsbidragsförsäkring. Liksom enligt nuvarande ordning ges regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen i andra stycket föreskriftsrätt i fråga behörighetsvillkor för aktuarie. l sådana föreskrifter får beaktas bl.a. om att kraven kan variera beroende på verksamhetens an och omfattning. Nuvarande andra mening i andra stycket enligt vilken inspektionen i särskilt fall kan medge undantag från föreskrivna villkor kan därför utgå.

Ändringama i tredje stycket är i huvudsak redaktionella. I enlighet med

gällande ordning behöver endast en aktuarie vara registrerad hos Finansinspektionen.

9 kap.

l9 § Bolagsstämman får inte fatta beslut, som är ägnade att ge otillbörliga fördelar aktieägare, delägare, garanter eller andra till nackdel för bolaget, andra aktieägare, delägare eller garanter. Om ett försäkringsaktiebølag till eget kapital har avsatt belopp till förmån för försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade pá grund av försäkrings-

Författningskommentar 285

avtal, gäller detsamma beslut som är ägnade att sådana fördelar till ge nackdel för dessa försäkringstagare eller ersâttningsberättigade.

Paragrafen, som upptar en generalklausul om bolagsstämmans befogenheter, föreslås omfatta också beslut som rör delägare i ömsesidiga försäkringsbolag. Se vidare kommentaren till förslaget till 8 kap. 15 där en motsvarande ändring föreslagits. Också i enlighet med förslaget till ny lydelse av den paragrafen införs en regel som tar sikte på den situation där ett försäkringsaktiebolag inom ramen för det egna kapitalet har avsatt belopp för försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal. I så fall får bolagsstämman i regel inte fatta beslut som innebär att sådana avsättningar behandlas sämre än övrigt eget kapital. Detta krav får betydelse framför allt vid beslut om vinstdispositioner. Därvid gäller att fördelningen av den redovisade vinsten måste sättas i relation till förhållandet mellan den befintliga avsättningen till försäkringskollektivet och resterande eget kapital. Avsättningen skall grunda rätt till del i vinsten minst i proportion till värdet av de särskilt avsatta beloppen. Motsvarande skall gälla då förluster skall täckas. Avsättningarna för försäkringskollektivet får alltså inte bära en större andel av en förlust än som motsvarar avsättningens del av det totala egna kapitalet. Vidare får vinstutdelning till aktieägare inte förekomma utan att medel i motsvarande mån utbetalas eller på annat sätt tillgodoförs försäkringstagare och med dem likställda. Ersättningsberättigade enligt försäkringsavtal, för vilka särskilda avsättningar gjorts inom ramen för det egna kapitalet, skall likställas med aktieägarna även beträffande flertalet övriga ekonomiska rättigheter tillsom kommer aktieägare. Detta kan gälla rätten att vid bolagets upplösning få del av behållna tillgångar likvidationskvot. Vidare bör vid nedsätten ning av aktiekapitalet genom återbetalning därav de försäkrade m.fl. i motsvarande mån del av avsättningen som gjorts för deras räkning. Belopp som avsatts till förmån för försäkringskollektivet får naturligtvis inte användas för vinstutdelning eller fondemission. Detta följer att avsättav ningarna utgör bundet eget kapital. Däremot krävs inte att försäkringskollektivet får delta i emission akav tier eller skuldebrev enligt 5 kap. eller inlösa aktier övergår som annan. Inte heller i sådana fall då aktieägarna enligt bestämmelse i bolagsordningen eller enligt särskilda avtal har rätt till speciella förmåner, t.ex. nyttjanderätt till viss bolagsegendom, fordras att försäkringskollektivet tillerkänns motsvarande förmåner. I sådana situationer är kravet otillbörlighet inte uppfyllt. Eftersom föreskriften endast tar sikte ekonomiska rättigheter och skyldigheter omfattar den inte beslut bolagets förvaltom ning eller kontroll över bolagets angelägenheter.

20 § Om ett bolagsstämmobeslut inte har tillkommit i behörig ordning eller i övrigt strider mot denna lag, bolagsordningen, de försäkringstekniska riktlinjerna, placeringsriktlinjema eller det tekniska underlaget, kan talan mot försäkringsbolaget om att beslutet skall upphävas eller ändras föras av aktieägare, av delägare eller röstberättigade inte som är delägare eller av styrelsen, en styrelseledamot eller verkställande di-

286 Författningskommentar

rektören. Mot ett försäkringsaktiebolag kan en sådan talan föras även den styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare av som i aktieboken. Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Om talan inte väcks inom denna tid är rätten till talan förlorad. Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med samtycke av alla aktieägare respektive av alla delägare eller röstberättigade som inte är delägare, 2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare respektive alla eller vissa delägare eller röstberättigade som inte är delägare av och sådant samtycke inte har givits, eller kallelse till stämman inte har skett eller de för bolaget gällande bestämmelserna om kallelse har väsentligen eftersatts. Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras, gäller även för aktieägare, delägare och röstberättigade som inte har instämt talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Ar bolagsstämbeslut sådant att det skall anmälas för registrering enligt denna mans lag och har det upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft eller har det genom beslut under rättegången förordnats att bolagsstämmans beslut inte får verkställas, skall rätten underrätta Finansinspektionen för registrering.

Första stycket har ändrats som en följd av vår inställning att inte bara det tekniska underlaget utan också ett bolags försäkringstekniska riktlinjer och placeringsriktlinjer skall anses som bindande för bolagets verksamhet. Ett beslut som innebär en överträdelse av riktlinjerna eller det tekniska underlaget skall sålunda kunna utgöra grund för talan om upphävande eller ändring av beslutet. Första stycket har föreslagits ändrat även i lagrådsremissen om redovisning.

12 kap.

1 § Försäkringsbolagets medel fär betalas ut till aktieägare eller till garanter endast enligt bestämmelserna i denna lag om vinstutdelning, återbetalning garantikapital, utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet av eller reservfonden och utskiftning vid bolagets likvidation. Om verksamheten i ett försäkringsaktiebolag helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att bereda vinst aktieägarna, skall bolagsordningen innehålla bestämmelser hur vinsten och de behållna tillgångarna vid om bolagets likvidation skall användas.

Förslaget till lydelse paragrafens andra stycke innebär att stycket ny av skall omfatta även livförsäkringsaktiebolag. Denna ändring är en följd av att förbudet mot vinstutdelning till aktieägare i sådana bolag föreslås slo-

pat se 2 §.

Det kan noteras att första stycket har föreslagits ändrat i regeringens lagrådsremiss på redovisningsområdet. Den ändringen är föranledd av att

Författningskommentar 287

det i försäkringsbolag skall finnas en överkursfond skall behandlas som samma sätt som reservfonden.

2 § Vznstutdelning till aktieägare eller garanter får inte överstiga vad som i den fastställda balansräkningen och, i fråga moderbolag, i om den fastställda koncembalansräkningen för det senaste räkenskapsåret redovisas som bolagets respektive koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder sedan avdrag gjorts för den redovisade förlusten, det belopp som enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderbolag, det belopp som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall föras över till det bundna kapitalet, och egna det belopp som enligt bolagsordningen skall användas för annars andra ändamål än vinstutdelning. Vinstutdelningen får inte ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot god affárssed. Förbud mot vinstutdelning i vissa fall föreskrivs i 6 kap. 5 Bestämmelserna om vinstutdelning i första stycket skall tillämpas vid betalning av ränta enligt garantiavtal i ömsesidiga försäkringsbolag.

Av skäl som angetts i allmänmotiveringen avsnitt 5.4 föreslås gälnu lande generella förbud mot vinstutdelning i livförsäkringsbolag upphävt. Reglerna om vinstutdelning i skadeförsäkringsbolag bör därmed bli till-

lämpliga också för livförsäkringsbolag. Övriga ändringar är redaktionella.

Paragrafen lär genomgå ändringar även vid genomförandet av EG:s redovisningsregler.

3 § Bolagsstämman fattar beslut om vinstutdelning till aktieägarna samt om räntebetalning och vinstutdelning till garanter. Stämman får endast i den mån den har skyldighet till detta enligt andra stycket eller enligt bolagsordningen besluta om utdelning av större belopp än styrelsen föreslagit eller godkänt. I försäkringsaktiebolag skall bolagsstämman på yrkande av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier besluta utdelning åtminstone ett av belopp motsvarande hälften av vad som återstår nettovinsten för av året, sedan avdrag skett för balanserad förlust, som överstiger fria fonder och resenfond, och för belopp, enligt lag eller bolagsordning som skall avsättas till bundet eget kapital eller enligt bolagsordning annars skall användas för något annat ändamål än utdelning till aktieägarna. Sådant yrkande skall framställas på ordinarie stämma innan beslut om användning av vinsten fattas. Utdelning får inte ske i strid mot 2

Stämman är inte skyldig att besluta högre utdelning än fem

procent av bolagets egna kapital. I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans beslut om utdelning till aktieägare. Utdelningen förfaller till betalning på avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 § skall anses behörig att ta emot utdelningen. Om han inte bevar rättigad att ta emot utdelning skall 4 kap. 6 § tredje stycket andra-fjärde meningarna tillämpas.

Författningskommentar 288

I nytt andra stycke har föreslagits bestämmelser om tvångsutdelning ett till fönnån för minoritetsaktieägare, vilka överensstämmer med reglerna därom i 12 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen. Behovet av ett sådant

minoritetsskydd har sedan länge ansetts begränsat till följd av synsättet aktieägamas krav vinstutdelning bör stå tillbaka för försäkringstaatt låga premier och återbäring. Eftersom skälighetskravet garnas intresse av och vinstutdelningsförbudet vid livförsäkring nu föreslås upphävt bör

minoritetsskydd gälla som för allmänna aktiebolag. samma

9 § Till reservfonden skall avsättas belopp som resenfonden inte uppgår till tjugo procent av aktiekapitalet,

om minst tio procent den del nettovinsten för året som inte motsvarar av av går ät för att täcka balanserad förlust, 2. grund aktieteckning erhållits för aktierna utöver det nomiav nella beloppet, betalats till bolaget någon som fått en aktie förverkad, av 4. enligt 4 kap. 19 § skall tillfalla bolaget,

vid utbyte fordran enligt skuldebrev mot en aktie, motsvarar

av en skillnaden mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp, enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden eller enligt beslut bolagsstämman i övrigt skall överföras från det i av balansräkningen redovisade fria kapitalet till reservfonden. egna Vid beräkning det belopp, som enligt första stycket 1 skall avsättas av till resenfonden, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts styrelseledamot, verkställande direktören eller någon annan som en tantiem. Reservfonden får enligt beslut bolagsstämman endast sättas ned av för att täcka sådana förluster enligt den fastställda balansräkningen, inte kan täckas av fritt eget kapital, som 2. i försäkringsaktiebolag för fondemission, eller i försäkringsaktiebolag för andra ändamål, om rätten med motsvarande tillämpning 6 kap. 6 § ger tillstånd till nedsättningen. av

Till följd vårt förslag att slopa förbudet mot vinstutdelning i livförav säkringsbolag föreslås att skyldigheten att inrätta reservfond skall gälla även sådana bolag. Enligt nuvarande bestämmelser gäller ett sådant krav endast för skadeförsäkringsbolag och, enligt ll § lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, fondförsäkrings-

bolag inte sätter årsvinsten till en återbäringsfond. som av I enlighet med vad gäller för allmänna aktiebolag och bankaktiebosom lag krävs enligt förslaget till punkt l i första stycket att en viss anen ny årsvinsten skall avsättas till reservfonden. Anledningen till att ett del av sådant krav inte har gällt hittills har sagts vara att den konsolidering som måste ske i ett försäkringsbolag är en sådan storleksordning att reservav fonden är underordnad betydelse. Till följd av förslaget om obligatoav risk avsättning årsvinsten till reservfonden anges, liksom i aktiebolagsav lagen och bankaktiebolagslagen, i ett nytt andra stycke att nettovinsten vid beräkningen skall ökas med arvode i form av tantiem som har tillerkänts styrelseledamot eller någon Den nya punkt 5 i första en annan. stycket är föranledd förslaget regler om konvertibla skuldebrev i av om 5 kap.

Författningskommentar 289

Det bör erinras att ett beslut enligt första stycket punkt 7 inte får inkräkta minoritetens rätt till vinstutdelning enligt 3 § andra stycket. Paragrafen har föreslagits ändrad också i lagrådsremissen om års- och koncemredovisning, vari har upptagits nya bestämmelser om överkursfond.

12 § Ett försäkringsbolag får inte lämna penninglån till aktieägarna, garanterna, styrelseledamötema eller verkställande direktören i bolaget eller i något annat företag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en aktieägare, garant, styrelseledamot eller verkställande direktören, den som är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande. Bestämmelserna i första stycket gäller inte om gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingar, 2. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket -3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet inte uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och inte heller, bolaget ingåri en koncern, till en procent av de sammanlagom da aktiekapitalen i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock om gäldenären eller juridisk person över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i en koncern, i koncernbolagen. Ett försäkringsbolag får inte lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1-3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Ar gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot penninglån i tredje stycket, om lånebeloppet jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring, 2. låneerbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget och lånet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar samt hinder mot lån inte föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna lån till styrelseledamot inte gälla i fråga om den som styrelseledamot enligt bestämmelserna i lagen 1987:1245 om styrelserepresentation för de privatanställda. Lån enligt fjärde stycket får inte länmas, om det sammanlagda beloppet sådana lân därefter skulle överstiga bolagets fria egna kapital. av Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån skall även tillämpas i fråga om ställande av säkerhet.

l0 I5-0635

290 Förfarâningskommentar

Vid tillämpning av denna paragraf likställs äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt. Som aktieinnehav eller aklieförvärv enligt bestämmelserna i denna paragraf räknas inte innehav eller förvärv av andelar i en aktiefond eller i en aktiesparfond eller kapitalsparfond som inte är företagsanknuten.

Enligt nuvarande lydelse av paragrafen gäller förbud mot penninglån till styrelseledarnötema, verkställande direktören och aktuarien i bolaget samt till dem närstående personer. Som utvecklats i de allmänna motiven avsnitt 8.3 .2 bör enligt vår inställning ansvaret för ett försäkringsbolags verksamhet i sin helhet ligga på bolagsledningen, och dit räknas inte ak-

tuarien se även under 8 kap. 7 § och 16 kap. 1 §. Förbudet att lämna

penninglån till aktuarie eller till aktuarien närstående personer föreslås därför upphävt. Vidare föreslås att låneförbudet i likhet med vad som gäller enligt aktiebolagslagen skall omfatta också aktieägare och till aktieägare när- stående fysisk eller juridisk person. Begränsningen skall dessutom gälla garanter i ömsesidiga försäkringsbolag och till garanter närstående personer. Paragrafen har därför kompletterats dels med en ny punkt 3 i andra stycket, dels med ett nytt sista stycke. Föreslagen lydelse av paragrafen överensstämmer i det väsentliga med l2 kap. 7 § aktiebolagslagen.

14 kap.

14 § När den i kallelsen okända borgenärer bestämda inställelsedagen är förbi och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema skifta bolagets behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte förfallit till betalning eller av någon annan orsak inte kan betalas, skall så mycket av bolagets medel behållas som kan behövas för denna betalning. De aktieägare och delägare som vill klandra skiftet skall väcka talan mot bolaget senast tre månader efter det slutredovisning lades fram bolagsstämman. Om en aktieägare eller en delägare inte har anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet inom fem år efter det slutredovisning lades fram bolagsstämman, har han förlorat sin rätt till detta. Ar medlen i förhållande till de skiftade tillgångarna att anse som ringa, kan rätten anmälan av likvidatorema förordna att medlen skall tillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall 17 § tillämpas.

Enligt nuvarande lydelse av andra stycket skall vid ett ömsesidigt försäkringsbolags skifte de som var delägare i bolaget vid tiden för likvidationsbeslutet få del i tillgångarna i förhållande till det sammanlagda beloppet av varje delägares premier för de fem senaste räkenskapsåren. Denna bestämmelse kan dock åsidosättas genom föreskrift i bolagsordningen. Av skäl som angivits i den allmänna motiveringen avsnitt 5.4 bör

Författningskommentar 291

nuvarande andra stycke av paragrafen utgå och fördelningsfrågan helt regleras i bolagsordning. Se också under 2 kap. 5

16 kap.

1 § En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör, som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar försäkringsbolaget, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan vällas en aktieägare, delägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, bolagsordningen, de försäkringstekniska riktlinjerna, placeringsriktlinjema eller det tekniska underlaget.

Paragrafen anger den skadeståndsskyldighet som gäller för personer i organställning i ett försäkringsbolag. Enligt paragrafens nuvarande lydelhör till denna grupp aktuarie, som kom att omfattas av skadeståndsanse genom införandet av FRL. Det särskilda skadeståndsansvaret för aksvar tuarie föreslås nu upphävt. Enligt vår inställning bör ansvaret för bolagets verksamhet, såsom i andra branscher, ligga på styrelsen och verkställande direktören. Aktuarien bör sålunda inte särbehandlas i ansvarshänseende. Paragrafen har dessutom anpassats till att försäkringsbolagen skall upprätta försäkringstekniska riktlinjer, placeringsriktlinjer och tekniskt underlag, som skall anses som bindande för bolagets verksamhet. En oaktsam överträdelse sådana riktlinjer eller tekniskt underlag skall följaktligen av kunna grunda skadeståndsskyldighet. Andra ändringar i paragrafen har föreslagits i lagrådsremissen om årsoch koncemredovisning. Det kan vidare erinras att motsvarande kapitel i aktiebolagslagen har

föreslagits en helt ny utfomming se SOU 1995:44.

3 § En aktieägare, delägare eller röstberättigad, som inte är delägare, är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till överträdelse av denna lag, bolagsordningen, de försäkringstekniska riktlinjerna, placeringsriktlinjerna eller det tekniska underlaget uppsåtligen eller grov oaktsamhet tillfogar bolaget, en aktieägare eller någon av annan. Aktieägare i försäkringsaktiebolag är även skyldig att lösa in skadelidande aktieägares aktier, om det med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt är päkallat. Lösenbeloppet bestäms till ett belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga omständigheter.

Första stycket har ändrats till följd av våra förslag om skyldighet att upprätta försäkringstekniska riktlinjer och, i vissa fall, tekniskt underlag, vilka är bindande för bolagsverksamheten. Också en överträdelse av placeringsriktlinjema skall enligt förslaget kunna grunda ersättningsskyldighet. Även i lagrådsremissen på redovisningsområdet har föreslagits ändringar i paragrafen.

292 Författningskommentar

6 § Talan för försäkringsbolagets räkning enligt 1-3 §§, som inte grundas brott, kan inte väckas mot stiftare sedan tre år förflutit från det beslutet om bolagets bildande fattades på den konstituerande stämman, styrelseledamot eller verkställande direktören sedan tre år förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslutet eller åtgärden, som talan grundas på, fattades eller vidtogs, revisor sedan tre år förflutit från det revisionsberättelsen framlades på bolagsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs samt 4. aktieägare, delägare eller röstberättigad, som inte är delägare, sedan två år förflutit från beslutet eller åtgärden som talan grundas på. Försätts bolaget i konkurs en ansökan som gjorts innan den i första stycket angivna tiden har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1-3 §§ utan hinder av att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från första edgångssammanträdet.

I första stycket punkt 2 har bestämmelserna om preskriptionstid för

skadeståndsansvar för aktuarien utgått. Ändringen följd vårt för-

är en av

slag om slopat skadeståndsansvar för aktuarie se under 16 kap. 1 §.

19 kap.

1 § Finansinspektionen skall se till att verksamheten i ett försäkringsbolag bedrivs i enlighet med denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och i övrigt gällande bestämmelser om försäkringsrörelse. Inspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. När ett försäkringsbolag har börjat sin verksamhet, skall styrelsen och verkställande direktören i bolaget genast underrätta Finansinspektionen om det.

Som en följd av att ett sundhetskrav har tagits in i 1 kap. 2 a § har den nuvarande sundhetsregeln i första stycket utgått. Det anges i stället att Finansinspektionen skall se till att försäkringsbolagen utövar verksamhet i enlighet med FRL och föreskrifter som har meddelats med stöd av FRL. Bevakningen skall omfatta också efterlevnaden av andra bestämmelser om försäkringsrörelse. Dit hör bl.a. vissa regler i trañkskadelagen 1975: 1410, lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring och trafikförsäkringsförordningen 1976:359. Av sundhetskravet följer att myndigheten skall övervaka att också andra aspekter som tar sikte på ett bolags möjligheter att infria ingångna försäkringsavtal är tillgodosedda. Endast i begränsad omfattning ankommer det myndigheten att kontrollera förhållanden som inte rör ett bolags möjligheter att fullgöra ingångna försäk-

ringsavtal se härom under 1 kap. 2 a §.

Som framhållits i allmänmotiveringen avsnitt 8.3.2 skall inspektionens tillsyn ta sikte den verksamhet som bedrivs i ett enskilt försäkringsbolag.

Ändringen i andra stycket är redaktionell.

Författningskommentar 293

ll § Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkringsbolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rättelse om inspektionen finner att avvikelse skett från denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller i övrigt gällande bestämmelser om försäkringsrörelse eller från bolagsordningen, de försäkringstekniska riktlinjerna, placeringsriktlinjema eller det tekniska underlaget, om sådant finns, bolagsordningen, de försäkringstekniska riktlinjerna eller det tekniska underlaget inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning eller 4. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets verksamhet. Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkärmande. Om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livförsäkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen skall underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning, bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav garantibelopp, 3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller 4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt åttonde stycket. Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket. En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget inte längre uppfyller kraven för koncession, 2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt tredje stycket, eller 3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.

294 Författningskommentar

Bestämmelserna i denna paragraf ger liksom tidigare Finansinspektionen stöd för eventuella ingripanden mot försäkringsbolagen. I andra stycket punkt 1 har tillagts att Finansinspektionen skall fordra rättelse också om avvikelse skett från av bolaget antagna försäkringstekniska riktlinjer, placeringsriktlinjer eller tekniskt beräkningsunderlag. Detta är en följd av att beslut därom är bindande för bolagets verksamhet. Innebär Lex. ett bolags överskottsfördelning en avvikelse från antagna riktlinjer därom, kan inspektionen ingripa med stöd av denna punkt. Punkt 1 har dessutom anpassats till ändringarna i 1 § första stycket. Vidare tilläggs i andra stycket punkt 2 att Finansinspektionen skall vidta åtgärder om de försäkringstekniska riktlinjerna eller det tekniska underlaget inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse. Skulle inspektionen konstatera att riktlinjerna eller beräkningsreglema inte ger solida resultat bör vidare nyteckning med de otillräckliga antagandena förhindras och bolaget i fråga åläggas att förstärka beräkningsantagandena. I nuvarande punkt 3 och 4 i andra stycket anges som grund för inspektionsåtgärd att placeringsriktlinjema inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 7 kap. 9 a-10 e §§ och att de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller inte är placerade enligt de bestämmelserna. Att tillsynsmyndigheten skall fordra rättelse vid sådana situationer följer redan av andra stycket punkt Nuvarande punkt 3 och 4 kan därför upphävas. Bestämmelsen i andra stycket punkt 4 nuvarande punkt 6 innebär att föreläggande skall ges även om det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot bolagets verksamhet. I tidigare motivuttalanden har bestämmelsen

getts en vidsträckt innebörd se prop. 1961:171 s. 230. Med hänsyn till

tillsynens inriktning främst bolagens soliditet står det klan att regeln får minskad praktisk betydelse. Paragrafen lär genomgå ändringar vid anpassningen till EG:s redovisningsregler.

20 kap.

4 § Har en sökande vid anmälan för registrering inte iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om Finansinspektionen finner att ett beslut, som anmäls för registrering och för vars giltighet regeringens stadfästelse inte krävs, eller en handling som bifogas anmälningen inte har tillkommit i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot denna lag eller andra författningar eller mot bolagsordningen, de försäkringstekniska riktlinjerna, placeringsriktlinjema eller det tekniska underlaget eller i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfattning. Underlåter sökanden att rätta sig efter föreläggandet, skall anmälningen avskrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Finns det även efter det att yttrandet avgivits något hinder för registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande.

Författningskommentar 295

Bestämmelserna i första stycket utgör inte något hinder för registrering av ett bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad enligt 9 kap. 20 § andra stycket. Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta bolaget när Finansinspektionen fattar beslut enligt 4 kap. 15 § andra stycket, 6 kap. 7 § tredje stycket, 15 kap. 4 15 a kap. 17 § eller 21 kap. 2

Ändringen i paragrafens första stycke är bl.a. en konsekvens av vårt

förslag om försäkringstekniska riktlinjer och tekniskt underlag. Föreläggande från Finansinspektionen enligt stycket skall dessutom ges om ett beslut som anmäls för registrering strider mot antagna placeringsriktlinjer.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, då lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder upphör att gälla.

2. För ett livförsäkringsbolag som före lagens ikraftträdande har meddelat livförsäkringar vilka fortfarande gäller, tillämpas 4 kap. 1 § och 12 kap. 2 och 3 i deras äldre lydelser samt i stället för 5 kap. 2-19 5 kap. i dess äldre lydelse. Kostnaden för livförsäkringar som har meddelats före lagens ikraftträdande skall bestämmas i överensstämmelse med kravet på skälighet enligt 7 kap. 4 § första stycket i dess äldre lydelse. Ett bolag som avses i första stycket får inte meddela sådana försäkringar som innebär en väsentlig ökning av risknivån i bolaget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter härom. Bestämmelserna i första och andra styckena behöver inte tillämpas om såväl mer än nio tiondelar av samtliga försäkringstagare som Finansinspektionen medger det. Inspektionen får lämna sådant medgivande endast om försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade grund av försäkringsavtal har tillförsäkrats skälig ersättning. Finansinspektionens beslut enligt tredje stycket får överklagas hos kammarrätten.

Enligt vad som har utvecklats i allmänmotiveringen avsnitt 5.5 får de nya reglerna om överskottens fördelning i livförsäkringsbolag inte äterverka bestående försäkringsavtal. För dessa avtal skall därför även fortsättningsvis allt överskott tillfalla försäkringarna och fördelas dem emellan efter skäliga grunder. I första stycket slås därför fast att det i befintliga livförsäkringsbolag även i fortsättningen skall gälla förbud mot vinstutdelning och fondemission och att det gällande livförsäkringsavtal skall tillämpas ett skälighetskrav i enlighet med vad som gällt hittills. Vidare skall de bolagen inte kunna ge ut konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning eller vinstandelsbevis. Enligt bestämmelserna i andra stycket begränsas möjligheterna till nyteckning av försäkringar i ett gammalt bolag. Sådana försäkringar som innebär en väsentlig ökning av risknivån i bolaget får inte förekomma,

296 Författningskommentar

t.ex. försäkringar med hög avkastningsgaranti. Regeringen eller Finansinspektionen bemyndigas att ge närmare föreskrifter i frågan. Det bör erinras att parterna i försäkringsavtalet naturligtvis är oförhindrade att överenskomma med en annan försäkringsgivare om att ett gammalt avtal skall övergå till sådana bestånd för vilka de nya reglerna om vinstutdelning m.m. är tillämpliga. I tredje stycket ges en möjlighet till undantag från bestämmelserna i första och andra styckena. Om mer än nittio procent av försäkringstagarna i bolaget medger en övergång till vinstutdelande verksamhet skall de nya reglerna kunna tillämpas även på äldre bestånd. Härför krävs dock dessutom Finansinspektionens medgivande. En förutsättning för att inspektionen skall kunna lämna sådant medgivande är att försäkringstagarna eller vid t.ex. gruppförsäkring andra ersättningsberättigade enligt - —— försäkringsavtal ges rimlig ekonomisk kompensation. Finansinspektionens beslut kan överklagas hos kammarrätten. Detta kommer till uttryck i fjärde stycket.

Beslut om vinstutdelning och annan användning av försäkringsbolagets egendom som avser räkenskapsåret 1996 skall fattas enligt bestämmelserna därom i deras äldre lydelser.

För beslut om vinstutdelning och arman användning av bolagets tillgångar som fattas under år 1997 för räkenskapsåret 1996 skall enligt förslaget de tidigare reglerna gälla.

4. De belopp som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande i balansräkningen tas upp under återbäringsfonden, skall i ett livförsäkringsaktiebolag överföras till försäkringstekniska avsättningar eller, till förmån för försäkringstagama eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal, till eget kapital. I ett ömsesidigt livförsäkringsbolag skall sådana belopp överföras till försäkringstekniska avsättningar eller till eget kapital.

Enligt nuvarande ordning är återbäringsfonden den enda överskottsfonden i livförsäkringsrörelse. Punkt 4 innebär att återbäringsfonden skall upplösas och fördelas mellan andra poster. I ett livförsäkringsaktiebolag skall en överföring göras till försäkringstekniska avsättningar eller till en särskild avsättning inom det egna kapitalet till förmån för försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade grund av försäkringsavtal. I ett ömsesidigt livförsäkringsbolag skall beloppen föras över till försäkringstekniska avsättningar eller eget kapital. Det ankommer på de enskilda bolagen att bestämma fördelningsprincipema. För den händelse ett livförsäkringsbolag överför belopp till eget kapital gäller enligt 7 kap 13 § ett allmänt placeringskrav. Dessutom skall bolaget upprätta riktlinjer för placeringarna, vilka är bindande för verksarnheten i bolaget.

Författningskommentar 297

10.2 Förslaget till lag ändring i 1950:272

om en

rätt för utländska försäkrings öretag att driva

om

försäkringsrörelse i Sverige

l b § Ett utländskt försäkringsföretags verksamhet häri landet skall bedrivas så att fullgörandet av ingångna försäkringsavtal tryggas och verksamheten även i övrigt kan anses sund.

I en ny paragraf uppställs ett krav på att den försäkringsverksamhet som ett utländskt företag bedriver i Sverige är sund. Bestämmelsen överensstämmer med regeln i l kap. 2 a § FRL. Se kommentaren till den paragrafen.

2 § Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland. Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen 1982:713. Med livförsäkring avses sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring. Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 16 a får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidragsförsäkringar. Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 10 § fjärde stycket och 16 a behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna l b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 10 11 § andra stycket, 15 § tredje och fjärde styckena och 28 § i tillämpliga delar.

I sista stycket utgår hänvisningen till 17 som behandlar aktuariell kompetens, eftersom den paragrafen enligt föreslagen lydelse inte särbehandlar livförsäkring. Vidare har i stycket tillagts en hänvisning till 11 § andra stycket, vilken bestämmelse endast avser livförsäkringar.

2 a § Denna lag gäller inte återförsäkring. Särskilda bestämmelser om trafikförsäkring finns i trafikskadelagen 1975:1410. I fråga om livförsäkring, som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Undantag får dock

298 Färfattningskommentar

inte medges från bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 10 § fjärde stycket.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller, efter regeringens be-

myndigande, Finansinspektionen i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen 1982:713 medge undantag från bestämmelserna om livförsäkring. Ett undantag skall vara förenligt med Europeiska gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring.

I tredje stycket har bestämmelsen som ger möjlighet att för fondförsäk-

ringar dispensera från placeringsreglema utgått. Ändringen är följd av

en att särbestämmelsema om fondförsäkring, vilka har tagits in i FRL, enligt förslaget skall gälla även utländska försäkringsföretag.

10 § Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formulär, som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom landet. För livförsälcringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket. I redogörelsen skall under beteckningen försäkringstekniska avsättningar tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets ansvarighet grund av löpande försäkringar premiereserv, 2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall ersättningsreserv, utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall skadebehandlingsreserv och 4. överskottsmedel som har tillgodoförts försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal bonus och som inte omfattas av 1 eller Vid beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen 1982:713.

I likhet med ändringsförslagen i FRL ersätts i LUF begreppet "försäkringstekniska skulder" med "försäkringstekniska avsättningar". Definitiosådana avsättningar i tredje stycket föreslås ändrad i enlighet med nen av förslaget i 7 kap. 1 § första stycket FRL. Någon utjänmingsreserv för livförsäkring föreskrivs dock inte för de utländska försäkringsföretagen. Paragrafen har föreslagits ändrad i regeringens lagrådsremiss om årsoch koncemredovisning.

10 § Försäkringspremierna i en litförsäkringsrörelse skall bestämmas a på grundval av sådana antaganden som sägs i 7 kap. 2 § tredje och fidrde styckena försäkringsrörelselagen 1982:713.

Paragrafen, som är ny, upptar ett allmänt krav på premiesättningen i livförsäkringsrörelsen. Den har utformats i överensstämmelse med förslaget till 7 kap. 3 § FRL. Se kommentaren till den paragrafen.

Författningskommentar 299

l l § Ett utländskt försäkringsföretag skall upprätta riktlinjer för försäkringstekniska avsättningar försäkringstekniska riktlinjer. Meddelar företaget liiförsäkringar med rätt till bonus, skall riktlinjerna också ange principerna för bonusens beräkning och fördelning. För tförsäkringar skall riktlinjerna tillgodose de krav som gäller enligt 7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen 1982:713. Ett utländskt försäkringsföretag får inte väsentligt sänka bonusens andel i överskotten i förhållande till vad som dessförinnan gällt under en följd av räkenskapsår, om det inte följer av riktlinjerna eller annars

finns särskilda skäl till det.

Generalagenten skall se till att försäkringstekniska riktlinjer upprättas och att de följs. Generalagenten skall fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.

I paragrafens nuvarande lydelse ges bestämmelser om upprättande av grunder. Dessa föreslås nu överförda till 12 I stället åläggs i paragrafen ett utländskt försäkringsföretag en skyldighet att anta försäkringstekniska riktlinjer, vilka är bindande för företagets verksamhet. Bestämmelserna överenstämmer med vad som föreslagits för svenska försäkringsbolag. Se kommentaren till 7 kap. 4 § FRL. Enligt fjärde stycket skall generalagenten se till att försäkringstekniska riktlinjer upprättas och att de följs. Denne skall också -i likhet med vad som krävs av styrelsen i svenska försäkringsbolag fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.

12 § För livförsäkringar skall tekniskt underlag upprättas för beräkning av premiereserv, beräkning av försäkringspremien beräkning av tekniska återköpsvärden, samt beräkning och fördelning av bonus, om bonus skall förekomma. Om andra skadeförsäkringar, än sådana som bestämmelserna om livfärsäkring tillämpas för med stöd av 2 meddelas för längre tid än tio år, skall tekniskt underlag upprättas för beräkning av premiereserv för försäkringarna. Finansinspektionen får medge undantag härifrån, om

det med hänsyn till försäkringarnas särskilda beskaffenhet finns anled-

ning till det. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan försäkring än livförsäkring skall tekniskt underlag upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. Det tekniska underlaget skall bestämmas i enlighet med de försäkringstekniska riktlinjerna. Det tekniska underlaget för beräkning av premiereserv och försäkringspremier enligt första och tredje styckena skall vidare upprättas i överensstämmelse med vad som sägs i 7 kap. 2 och 3 §§försäkringsrörelselagen 1982:713. Generalagenten skall se till att tekniskt underlag upprättas och att det följs. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, får meddela närmare föreskrifter om hur det tekniska underlaget redaktionellt skall ställas upp.

Nuvarande lydelse av paragrafen ger regler om grunder och hänvisar till bestämmelserna i FRL om beräkning av försäkringspremier och premiereserv. De hänvisningarna ges enligt förslaget i 10 § sista stycket och

300 Författningskommentar

ll såvitt avser livförsäkringar, och i 2 § sista stycket för skadeliv- och skadesjukräntor. I paragrafen föreslås i stället regler om tekniskt underlag för livförsäkringar, långvariga skadeförsäkringar och skadeliv- och skadesjukräntor i enlighet med vad som föreslås i 7 kap. 5 § FRL. Detta innebär att skyldigheten för de utländska försäkringsföretagen att upprätta tekniskt underlag vidgas till att omfatta även beräkningsunderlag för bonus vid livförsäkring och premiereserv vid långvarig skadeförsäkring. Av förslaget till ett nytt femte stycke framgår att det är generalagenten som skall fullgöra vad som i svenska försäkringsbolag åligger styrelsen enligt 8 kap. 8 § första stycket FRL.

försäkringstekniska riktlinjer eller tekniskt underlag 12 a § Senast när för litförsäkring börjar användas, skall detta material tillställas Finansinspektionen. Till det tekniska underlaget skall fogas en redogörelse för de konsekvenser underlaget får för försäkringstagama och försäkringsföretaget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av riktlinjer eller tekniskt underlag.

De utländska försäkringsföretagens anmälningsskyldighet enligt paragrafen förslås utvidgad till att omfatta även försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring. Paragrafen föreslås ändrad också till följd av att begreppet "grunder" utgår ur lagstiftningen och ersätts med "tekniskt underlag". Paragrafen överensstämmer med förslaget till ny lydelse av 7 kap. 8 a § FRL.

14 § Ett utländskt färsäkringsföretag skall upprätta riktlinjer för placering av medel som används för skuldtäckning mlaceringsriktlinjer. Riktlinjerna skall tillgodose de krav som gäller enligt 7 kap. 9 a- 10 §§ och 10 e § färsäkringsrörelselagen 1982:713. c Litförsäkringstagare och den som avser att teckna en livförsäkring i företaget skall infonneras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjer-

det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet

na, om saknas anledning till sådan information. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela före-

skrifter skyldigheten att lämna information och om vilka för-

om

säkringar inte skall omfattas av informationsskyldigheten.

som Generalagenten skall se till att placeringsriktlinjer upprättas och att de följs samt fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. Generalagenten skall vidare se till att informationsskyldigheten enligt andra stycket fullgörs.

Paragrafen föreslås ändrad så att den skall komma i överensstämmelse med 7 kap. 10 § och 8 kap. 8 § FRL. Kraven på upprättande av placeg ringsriktlinjer och inforrnationsgivning riktas sålunda i förslaget mot försäkringsföretaget. Det klargörs i första stycket att placeringsriktlinjema förenliga med gällande placeringsbegränsningar. måste vara

Författningskommentar 301

16 a § För ett försäkringsföretag som driver verksamhet enligt denna lag gäller bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp i 1 kap. 8 a § första och andra styckena och 7 kap. 22-27 §§ försäkringsrörelselagen 1982:713. Garantibeloppet för verksamheten i Sverige skall dock för livförsäkring uppgå till ett belopp som motsvarar 400 000 ecu och för skadeförsäkring till halva det minimibelopp som anges i 7 kap. 27 § första och andra styckena försäkringsrörelselagen. Tillgångar som ett försäkringsföretag enligt 10 och 15 a deponerat i bankinstitut skall beaktas vid bedömning av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett belopp motsvarande hälften av minsta beloppet för garantibeloppet. En tredjedel av solvensmarginalen för livförsäkring, eller garantibeloppet om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1-3 försäkringsrörelselagen. Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp motsvarande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, varav de till minst ett belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen skall finnas i Sverige. Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i 23 a

1 första stycket utgår hänvisningen till lagen 1989: 1079 om livförsäk-

ringar med anknytning till värdepappersfonder. Ändringen följd

är en av att den lagen nu föreslås upphävd. l andra stycket slopas bestämmelsen enligt vilken för fondförsäkring en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet får motsvaras av balanserad vinst. Enligt förslaget till ny lydelse av 7 kap. 22 § FRL kan balanserad vinst ingå i kapitalbasen för livförsäkringsrörelse.

17 § De försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna för den här i landet bedrivna försäkringsrörelsen skall utföras under överinseende av en aktuarie.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-

nen skall meddela föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som aktuarie. Generalagenten skall, när en aktuarie antagits eller när dennes verksamhet för företaget upphört, se till att detta genast anmäls för registrenng.

Liksom enligt förslaget därom i 8 kap. 18 § FRL uppställs för utländska försäkringsföretag ett allmänt krav aktuariekompetens. Paragrafen överensstämmer även i övrigt med vad som skall gälla för svenska försäkringsbolag. Den nuvarande bestämmelsen om godkärmande av aktuarie i utländska livförsäkringsföretag förslås alltså slopad. Se vidare kommentaren till 8 kap. 18 § FRL.

18 § Bestämmelserna om fondförsäkring i 7kap. 29-31 §§ försäkringsrörelselagen 1982:713 gäller även för utländska försäkringsföretag.

I paragrafen föreskrivs i dag att ett utländskt försäkringsföretag inte utan Finansinspektionens medgivande får sluta avtal om att i âterförsäk-

302 Författningskommentar

ring avge livförsäkring som hör till företagets rörelse här. Av skäl som angetts i allmänmotiveringen avsnitt 8.3.3 kan den bestämmelsen nu utgå. I förslaget till ny lydelse av paragrafen hänvisas i stället till FRL:s bestämmelser om fondanknutna livförsäkringar. Härigenom kommer att för utländska försäkringsföretag gälla samma regler om fondförsäkringsrörelse som för svenska försäkringsbolag.

20 § På begäran av den som biträtt ett försäkringsföretag att förmedla försäkringar skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, om sådant intyg krävs för att driva liknande verksamhet i annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet EES-land. Företaget och den som begärt intyg skall länma inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet.

I paragrafens nuvarande första stycke åläggs generalagenten att övervaka att anskaffning av ansökningar om försäkring sker på sätt som överensstämmer med god affärssed. Liksom motsvarande bestämmelse i 7 kap. 16 första stycket FRL föreslås regeln nu upphävd.

22 a § Finansinspektionen skall se till att ett utländskt försäkringsföretags verksamhet här i landet bedrivs i enlighet med denna lag, före-

skrifter som har meddelats med stöd av denna lag och i övrigt gällande

bestämmelser om försäkringsrörelse. Inspektionen skall ha nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter.

Tillsynsregeln i paragrafen har, i enlighet med förslaget till ny lydelse av 19 kap. 1 § första stycket FRL, omformulerats för att markera att inspektionens tillsyn skall ta sikte den verksamhet som bedrivs i ett enskilt försäkringsföretag och att denna bedrivs i enlighet med gällande regler för försäkringsrörelse. Se vidare under 19 kap. 1 § FRL.

25 § Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäkringsföretags verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse om inspektionen finner att avvikelse skett från denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller i övrigt gällande bestämmelser om försäkringsrörelse, de försäkringstekniska riktlinjerna, placeringsriktlinjema, eller det tekniska underlaget, om sådant finns, 2. de försäkringstekniska riktlinjerna eller det tekniska underlaget inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av företagets rörelse, 3. i bankinstitut enligt 10 eller 15 a § deponerat belopp minskats genom att värdehandlingarna avsevärt nedgátt i värde eller av annan anledning, eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsföretagets verksamhet. Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen, skall Fi-

Författningskommentar 303

nansinspektionen förelägga företaget att upprätta en plan för att återstälen sund finansiell ställning och överlänma planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de nivåer som anges i 16 a eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har en sådan sammansättning som anges i 16 a § tredje stycket, skall inspektionen förelägga företaget att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Vad som sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fall företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar företagets soliditet förbjuder det att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i Sverige. Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen göra anmälan om detta till regeringen. Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om företaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning, företagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp, företagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att företagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller 4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av företagets koncession. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon arman myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över Soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar företagets soliditet innan åtgärd vidtas. Om företaget driver verksamhet eller har tillgångar placerade i ett annat EES-land, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med sjätte stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av koncession till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget bedriver försäkringsverksamhet. Inspektionen får i samband härmed begära att sådan myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i fjärde och sjätte styckena. En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om företaget inte längre uppfyller kraven för koncession, 2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt tredje stycket, eller i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och dess auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar företagets soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att företagets soli-

304 Författningskommentar

ditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i Sverige förverkad. Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av Finansinspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Andra stycket föreslås ändrat som en följd av att utländska försäkringsföretag i likhet med svenska försäkringsbolag skall upprätta försäkringstekniska riktlinjer, vilka är bindande för verksamheten, och eftersom begreppet "grunder" ersätts med "tekniskt underlag". Vidare fastslås att Finansinspektionen skall fordra rättelse även då ett företag avviker från fastställda placeringsriktlinjer. Slutligen upphävs i enlighet med vad som föreslås för tillsynen över svenska försäkringsbolag nuvarande punkt 4 och 5. Se vidare under 19 kap. ll § FRL.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den l januari 1997.

Författningskommentar 305

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

2 kap.

7 § På begäran av den som biträtt en försäkringsgivare att förmedla försäkringar skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, om sådant intyg krävs för att driva liknande verksamhet i ett annat EES-land. Försäkringsgivaren och den som begin intyg skall lämna inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet.

Enligt paragrafens nuvarande första stycke skall företrädare för försäkringsgivaren övervaka att anskaffning av ansökningar om försäkring sker på ett sätt överensstämmer med god affárssed i Sverige. Liksom motsom svarande bestämmelse i 7 kap. 16 första stycket FRL och 20 § första stycket LUF föreslås regeln nu upphävd.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

306 Författningskømmentar

10.4 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen 1928:370

Punkt 1 av anvisningarna till 31 §

femtonde stycket

Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder bestämmelserna i

av denna lag ske, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt fönnånstagarförordnande samt premier för försäkringen inte har betalats senare än 10 år före återköpet, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent ett av basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, eller om försäkringstagaren förfogar över försäkringens värde för att överföra detta till en försäkring av samma slag hos försäken annan ringsgivare.

tjugotredje stycket

Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfalle eller med stigande belopp, bortses i fråga om försäkring enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen 1982:713 från sådana förändringar av beloppen som föranleds av kursutvecklingen fondandelarna.

I syfte att underlätta för försäkringstagare att byta livförsäkringsgivare har i förslaget till ny lydelse av femtonde stycket lagts till att återköp av pensionsförsäkring får ske om försäkringstagaren förfogar över försäkringens värde för att överföra detta till en försäkring slag hos av samma en annan försäkringsgivare. En förutsättning för att återköp skall ske för att flytta ett tillgodohavande är att det ingås ett nytt försäkringsavtal som uppfyller de krav som gäller för att försäkringen skall anses som pensionsförsäkring. Det åligger den försäkringsgivare med vilket avtal ursprungligen har träffats att kontrollera att det föreligger ett sådant avtal innan försäkringens värde över-

förs. Överföring av medel bör ske direkt till den nya försäkringsgivaren.

En motsvarande ordning gäller vid byte av pensionssparinstitut enligt la-

gen 1993:931 om individuellt pensionssparande se prop. 1992/93: 187

s. 187. Ett annat villkor för att till stånd ett återköp för att flytta medel är naturligtvis att detta är tillåtet enligt det ursprungliga försäkringsavtalet eller bolaget annars medger det. Som angetts i allmänmotiveringen kapitel 7 får förutsättningarna för återköp regleras i försäkringsavtalet. Flyttningen av medel bör kunna avse hela tillgodohavandet eller del en därav.

Ändringen i tjugotredje stycket är följd att bestämmelserna

en av om fondförsäkring i den särskilda lagen om sådan försäkringsrörelse föreslås införlivade i FRL.

Författningskommenzar 307 Ikraftträdandebestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 ârs taxering.

308 Författningskommentar

10.5 Förslaget till lag

om ändring i lagen 1947:576

om statlig inkomstskatt

2§

6 mom. Med livförsäkringsföretag avses livförsäkringsbolag enligt l kap. 4 § försäkringsrörelselagen 1982:713, samt 2. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse här i landet med stöd av lagen 1950:272 rätt för utländska förom säkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Med skadeförsäkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än livförsäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, drivit försäksom ringsrörelse i Sverige, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som företaget drivit här genom etablering. Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för dels den del av nettointäkten är hänförlig till tillgångar och som skulder som förvaltas för försäkringstagamas räkning, dels influtna premier. Undantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del nettoav intäkten eller premierna som är hänförlig till försäkringar i redosom visningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras för kostnader som är hänförliga till intäkter är fria från som skatt enligt detta moment. Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsföretag följer av lagen 1990:661 om avkastningsskatt pensionsmedel. Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits inländskt skaav deförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen. Detsamma gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas grupplivförupp som säkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar i 2 kap. som avses 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i föregående stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader, som avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter och bidrag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, för ökning säav kerhetsreserv samt för utbetald bonus och verkställd premieâterbetalning. Med försäkringstekniska avsättningar för räkning förstås sådana egen avsättningar enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982:713 premiereserv, ersättningsreserv, skadebehandlingsreserv, bonus, utjämningsreserv för litförsäkring och utjämningsreserv för kreditförsäkring minskade med värdet återförsäkringsgivares ansvarigav het. Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Finansinspektionen fastställd normalplan.

Författningskommentar 309

Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av säkerhetsreserv, regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av utjänmingsfond skall anses som intäkt. av Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare. Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäkringsföretag drivit här i riket. Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeförsäkringsföretag, som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp anses motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier. Blir det på grund bestämmelserna i detta moment nödvändigt att av dela intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföreupp tags verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras skäligt sätt.

Definitionen försäkringstekniska avsättningar i sjunde stycket föreav slås ändrad i överensstämmelse med den nya definitionen av begreppet i 7 kap. 1 § första stycket FRL. Anpassning av till ny terminologi görs även i sjätte och nionde styckena.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den l januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering.

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av sakkunnige Bertil Bengtsson

Trots alla förtjänster hos Försäkringsutredningens slutbetänkande ställer jag mig något tveksam till en så pass långtgående omvandling och partiell avreglering försäkringsverksamheten som utredningen föreslår. Det är av svårt att överblicka konsekvenserna inte minst för försäkringstagama i ett läge där utvecklingen området är osäker både i Sverige och intemationellt sett. Eftersom jag bl.a. i ett särskilt yttrande i ett delbetänkande varit inne på synpunkter detta slag SOU 1993:108 s. 155; se även Juriav disk tidskrift 1992-93 215 ff anser jag mig böra något utveckla vari s. betänklighetema ligger, utredningen lägger fram sitt slutliga förnär nu slag. Betänkandet går ut genomgripande förändring av lagstiftningen en försäkringsrörelse. Förslaget bygger ett väl genomtänkt marknadsom ekonomiskt synsätt, som till stora delar stämmer väl med internationella tendenser området. Säkert skulle det på längre sikt kunna få åtskilliga ekonomiska konsekvenser om förslaget genomfördes i sina gynnsamma huvuddrag. En modernisering lagstiftningen om försäkringsrörelse är av motiverad många punkter, framför allt där nuvarande lagreglering och tillsynsprinciper kan väntas bli besvärande för försäkringsbolagen i en skärpt internationell konkurrens; det är snarare sådana argument än några principiella hänsyn enligt min mening är det väsentliga skälet för en som reform området. I alla händelser är jag överens med ledamöterna i viktiga avseenden. Den osäkerhet jag trots allt känner inför förslaget beror till en del på att kommittén ovanligt nog saknat företrädare för en part som omedelbart utredningen, nämligen försäkringstagama både konsumenter berörs av och företagare. Inte i expertkretsen finns de med, medan försäkringsens branschen från början haft flera representanter numera också bland le- damöterna. På departementshåll har man sett det lämpligare att en utredning denna karaktär sköttes högt kvalificerad expertis ekonomisav av ka och försäkringstekniska frågor. Utredningen kan visserligen inte sägas ha brustit i hänsyn till försäkringstagarna; tvärtom har ledamöterna visat sig angelägna att inte försämra konsumenternas ekonomiska skydd. Men ändå kan sätta i fråga, om ett systemskifte av detta slag bör ske utan man varje medverkan kategorier reformen har så stor betydelse för; av som det gäller också företagare, för vilka försäkringsskyddet naturligtvis kan

312 Särskilda yttranden

ha vital betydelse. Det kunde mycket väl ha inverkat på utredningens ståndpunkt i olika avseenden om företrädare för försäkringstagarintressena på något sätt hade fått framföra sin mening exempelvis angående förslagen att vinstutdelningsförbudet och skälighetsprincipen skall avskaffas, att tillsynsverksamheten skall begränsas eller att några försäkringstagarrepresentanter inte längre skall ingå i försäkringsbolagens styrelse. För lagstiftningsfrågan bör det rimligen få stor betydelse hur på denna man sida reagerar på förslaget vid remissbehandlingen. Ett skäl för en avreglering kunde naturligtvis vara att försäkringsverksamheten inte på något väsentligt sätt skiljer sig från annan näringsverksamhet och att försäkringsavtalet i princip kan jämställas med andra avtal om tjänster av olika slag. Inställningen har framträtt bl.a. i ekonomisk debatt på senare år och lär inte ha saknat betydelse för utredningens direktiv. Ett sådant betraktelsesätt gör dock knappast rättvisa försäkringens väsentliga sociala funktion och skyddssyfte; inte heller avtalets tekniskt komplicerade karaktär, som gör det så svårt för försäkringstagarna att bedöma vilka förmåner de betalar för och om priset är rimligt. För min del har jag också svårt att med samma jämnmod som utredningen godta att ett försäkringsbolag går i konkurs, med de olyckliga konsekvenser detta kan inte minst från sarnhällssynpunkt jfr Ds 1993:101 s. 62 se däremot avsnitt 3.3 och 9.1 i betänkandet. Vikten dessa - av förhållanden framträder speciellt när nu socialförsäkringens uppgifter i ökad utsträckning övertas av privat försäkring. Också kan det annars svenska försäkringsväsendet sägas i ett övergängsskede, där den vara framtida utvecklingen är svår att förutse. Det verkar betänkligt i att ett sådant läge minska kontrollen över försäkringsverksamheten på det sätt som kommittén tänker sig. I varje fall kan, jag utvecklar i fortsättsom ningen, en sådan avreglering påverka det långt framskridna arbetet inom justitiedepartementet på en ny försäkringsavtalslag. Det kan ha haft sin betydelse för förslaget att utredningen har ägnat särskild uppmärksamhet en viss bransch av speciellt intresse från ekonomisk synpunkt, nämligen individuell livförsäkring något i och - som för sig är ganska naturligt med hänsyn till utredningens uppdrag och allmärma inställning. Gruppförsäkring har inte uppmärksammats samma sätt, och inte heller skadeförsäkringens problem har tillmätts så stor betydelse. Att de viktiga kollektivavtalsgrundade försäkringarna förbigåtts nästan helt i diskussionen sammanhänger visserligen med utredningsdirektivens utformning men begränsar onekligen utredningens perspektiv. På liknande vis har intresset för internationella försäkringsförhällanden varit i viss mån selektivt. Utöver EU:s regler har kommittén ansett sig framför allt böra studera det engelska också inte helt systemet, om man velat acceptera detta. Däremot har man i sina diskussioner intresserat sig relativt litet för rättsordningar där inställningen till avreglering varit en mindre positiv, t.ex. tysk rätt, liksom för försäkringslagstiftningen i Norden i övrigt eller i andra mindre länder där försäkringsförhållandena mera liknar de svenska. Det är därför svårt att avgöra om verkligen de engelska lösningarna har så stora fördelar jämfört med andra tänkbara regelsystem.

Särskilda yttranden 313

Förslaget fäster stor vikt vid de välgörande verkningar en ökad konkurrens försäkringsornrådet kan få för försäkringstagarnas del. Det skulle numera vara överflödigt med lagstiftning som tillvaratar deras intresse av skäliga och rättvisa premier och försäkringsvillkor; utredningen tar i olika sammanhang uttryckligen avstånd från att man på något sätt skulle ingripa mot orättvis premiesättning. Förslaget kan, med någon förenkling, sägas innebära att lagstiftare och myndigheter visserligen bör motverka att premierna blir för låga vilket kan äventyra bolagens soliditet men - inte att de blir för höga. När vinstutdelningsförbudet upphävs vill man inte garantera försäkringstagarna någon rimlig del i uppkomna överskott, frånsett i det speciella fallet att bolaget till eget kapital avsätter medel för försäkringstagarnas räkning 5.4.2, 5.4.7. En återkommande synpunkt beträffande skyddsregler av denna och liknande slag är att de skulle hämma produktutvecklingen och minska verksamhetens effektivitet. Enligt utredningen kan man under alla omständigheter räkna med både billiga och lämpliga försäkringslösningar, och mindre seriösa försåkringsföretag skulle också sållas bort. Det väsentliga skulle vara att den svagare och oerfarna parten får information om vad avtalet egentligen innebär. mera Sådana argument ansluter åtminstone delvis till synsättet i vissa direktiv från EU, och de är i dag över huvud taget vanliga i liknande sammanhang. Just för försäkringens del verkar de emellertid inte helt övertygande. Avtalet är som sagt i särskilt grad komplicerat och svårbedömt; vad är rimligt vederlag för försäkringsbolagets prestation går inte att som fastställa utan särskild sakkunskap, och ogynnsamma inslag i villkoren kommer vanligen att visa sig för den enskilda försäkringstagaren först efter betydande tid oftast när försäkringen efter ett antal år skall tas i an- språk. Möjligheten till granskning av Finansinspektionens expertis har därför en speciell betydelse. obehagliga överraskningar kan naturligtvis till någon del förebyggas genom utvidgad informationsplikt för försäkringsbolagen, skärpt uppmärksamhet i massmedia olika försäkringslösningar och ökad medverkan av mäklare vid avtalen; men det är svårt att problemen därmed är lösta. Även kan hoppas konkurtro att om man att rensen i längden råder bot på olika missförhållanden, medför den föreslagna ordningen vissa risker för försäkringstagarna i varje fall på kortare sikt, liksom också för andra vilka berörs av försäkringen; här kan särskilt betonas betydelsen för många skadelidande och för skadeståndsrätten över huvud taget av en väl fungerande ansvarsförsäkring. Det bör un- derstrykas att en anslutning till EU:s system inte på något sätt tvingar till de lösningar som kommittén förordar. Till en del kan naturligtvis sådana betänkligheter tänkas bero på uppfattningar och värderingar som på många håll anses föråldrade. l alla händelser menar jag att utredningens betraktelsesätt, hur motiverat det än kan vara ur rent ekonomiskt perspektiv, ibland har renodlats på ett diskutabelt sätt. Jag kan ge några exempel. Jag kan visserligen instämma i att det nu kan vara dags att upphäva förbudet mot vinstutdelning för livförsäkringsaktiebolag, förutsatt att man ger vissa regler till skydd för försäkringstagarnas intressen tillvaratas i sanunanhanget. Men som nämnt har utredningen varit återhållsam i fråga

314 Särskilda yttranden

om sådana skyddsregler, utom när det gäller försäkringsbolagets soliditet. Härigenom avviker man från regleringen i de allra flesta jämförliga länder. Inte heller ger förslaget några garantier för en skälig fördelning av uppkommande överskott mellan olika försäkringstagargrupper t.ex. enligt den s.k. kontributionsmetoden jfr 5.2.2 och 5.4.2. På detta vis rubbas också en inte oviktig förutsättning för Försäkringsrättskommitténs förslag till personförsäkringsregler, som väsentligen legat till grund för departementsförslaget i Ds 1993:39 Ny försäkringsavtalslag. Den kommittén framhöll som ett uttryck för sin allmänna inställning till lagstiftningsfrågan att det just grund av vinstutdelningsförbudet, som visade det verklighetsfrämmande i påståendet att livförsäkringsbolagens handlande dikterades av eget vinstintresse, var naturligt att ta stor hänsyn till de försäkringstekniska synpunktema bakom olika grunder och villkor: en inskränkning som av försäkringstekniska skäl gjordes i den enskilda försäkringstagarens rätt skulle komma kollektivet av försäkringstatill godo SOU 1986:56 227. Även också kan finna andgare s. om man ra argument för Försäkringsrättskommitténs inställning, är det inte så lätt att förena med den ståndpunkt som Försäkringsutredningen intar i frågan. En konsekvens kunde vara att överväga flera tvingande bestämmelser om personförsäkring i den blivande försäkringsavtalslagen, något som dock skulle komplicera och fördröja lagstiftningsarbetet på det området. Jag har redan berört mina bekymmer för den ökade risk för konkurser som förslaget innebär. Från den synpunkten hade det varit en fördel om åtminstone frågan om en särskild skyddsordning för försäkringstagare kunnat lösas i detta sammanhang jfr 9.4.

Vidare har utredningen samtidigt velat helt avskaffa skälighetsregeln,

som länge utgjort ett riktmärke för försäkringsbolagens verksamhet. I princip skall Finansinspektionens tillsyn av både livförsäkrings- och skadeförsäkringsbolag ske enbart från soliditetssynpunkt, om också man undantagsvis skall kunna ingripa mot vissa klart olämpliga företeelser på försäkringsmarknaden med stöd av den s.k. sundhetsprincipen. Kontrollen skall i övrigt inte längre än vid andra avtalstyper jfr nedan. Kritiken mot skälighetsregeln är inte omotiverad. Som framgår av betänkandet fyller den en rad olika funktioner, delvis av mindre viktigt slag något som bidrar till att den blivit både löslig och svårtillämpad. Enligt uppgift från försäkringsbranschen lär den emellertid inte ställa till större praktiska svårigheter för de enskilda bolagen; för Finansinspektionens del kan den medföra tillämpningsproblem, vilka dock inte kommer upp så värst ofta -tillsynen lär bl.a. av resursskäl koncentreras soliditetsfrågorna, inte skäligheten hos premier och andra villkor. Självfallet kan den föreslagna omläggningen av systemet försvaga försäkringstagarnas ställning inte bara i konkurrensen med aktieägarintresset utan också i andra sammanhang. Att helt upphäva skälighetsprincipen synes vara ett onödigt långtgående steg. Frågan är om den inte i stället kunde behållas i modifierad form på de punkter där den verkligen kan bli till nytta. Om det vaga skälighetsbegreppet visat sig olämpligt att använda i lagtexten, får man försöka uttrycka samma synpunkter annat vis.

Särskilda yttranden 315

Såvitt gäller skälighetsregelns kostnadsminskande funktion, håller jag med om att den verkar överflödig. Däremot kan en bestämmelse av denna typ behövas som en yttersta spärr mot mindre rimliga premier och försäkringsvillkor särskilt när den privata försäkringen nu får ökad betydelse, samtidigt som obligatorisk försäkring får aktualitet på allt flera områden. Även det försäkringstekniska om av eller sociala skäl kan accepteras att vissa grupper av försäkringstagare i viss mån betalar för andras risker, bör möjligheterna till detta inte vara obegränsade och i varje fall inte kunna bestämmas uteslutande av försäkringsbolagens ekonomiska intresse. Att lita till försäkringstagamas urskillningsfömiåga när avtalet ingås synes bygga på en övertro möjligheten till effektiv information om sådana frågor. För försäkringstagare i allmänhet lär det vara naturligt att premier och andra villkor såtillvida skall vara rättvisa att premien åtminstone i princip avpassas efter den försäkrade risken och att försäkringen är utformad efter sådana riktlinjer utan att behöva särskilt undersöka dess tekniska utfomming. Bl.a. bygger konsumentförsäkringslagen ett sådant resonemang SOU 1977:84 s. 95 detta ligger också bakom den principiella inställning som präglar både gällande och föreslagen lagstiftning om försäkringsavtalet, att man inte skall ge regler om hur försäkringsbolagen skall utforma sina produkter. Också här måste det få återverkningar på försäkringsavtalsrätten att den nuvarande kontrollen över produkterna till stor del skall upphöra. Frågan är om man på detta vis skall inskränka möjligheterna att i en framtid komma till rätta med olämpliga företeelser inom branschen. Att hänvisa till konkurrenslagstiftningen är inte tillräckligt; även frånsett att försäkringsfrågoma som sagt kräver en särreglering står det klart att missförhållanden kan uppkomma också utan att missbruk i konkurrenslagens mening eller olovlig konkurrensbegränsning ligger bakom. Det kan visserligen för närvarande verka överflödigt med spärrar mot sådana företeelser som prisdumpning och diskriminerande premiesättning och riskklassindelning, men det är inte säkert att man även under ändrade ekonomiska förhållanden och med nya försäkringsbolag på den svenska marknaden kan reda sig utan möjligheter att ingripa. I den mån man från branschens sida åberopar de olyckliga verkningar en kontroll av detta slag skulle ha för produktutvecklingen verkar farhågoma överdrivna. Vad som här kommer i fråga är inte en byråkratisk procedur med detaljgranskning av försåkringarnas utformning utan en möjlighet att reagera mot vissa klara avvikelser från god försäkringssed. Man kan för övrigt fråga, hur det inverkar på allmänhetens förtroende för försäkringsbranschen att lagstiftaren lämnar bolagen frihet att höja premierna och skärpa villkoren, samtidigt som vinstutdelning tillåts vid livförsäkring och representantema för försäkringstagarna försvinner ur styrelsen. Som jag ser saken borde det vara i branschens eget intresse att t.ex. vid ett omotiverat angrepp i massmedia kunna hänvisa till att man sökt iaktta lagens krav på rimli- ga villkor och premier utan anmärkningar från tillsynsmyndighetens sida. I detta sammanhang bör framhållas att möjligheterna är mycket begränsade att komma diskriminerande eller annars orättvisa villkor genom avtalsrättsliga regler. Vad som närmast kommer i fråga är att jämka såda-

316 Särskilda yttranden

na försäkringsvillkor med stöd av 36 § avtalslagen, när försäkringstagarens inte vill kännas vid det avtal han har ingått. Men den regeln bygger på ett annat skälighetsbegrepp än försäkringsrörelselagen; även om t.ex. en premie framstår som mindre rimlig vid jämförelse med andra försäkringar innebär det inte att man skulle kunna jämka den med stöd av 36 För övrigt är det självfallet en helt opraktisk lösning att hänvisa försäkringstagare som ifrågasätter skäligheten i premiesättningen till en civilpronågot som väl inte heller varit utredningens mening. cess - Förslaget innebär visserligen att försäkringsvillkoren konsumentområdet kommer att underkastas en marknadsrättslig granskning på samma sätt och enligt samma principer som andra konsumentvillkor. En sådan ordning kan lätta Finansinspektionens arbetsbelastning och kan därför vavälkommen från dess synpunkt, men den tar inte hänsyn till de särdrag ra hos försäkringsavtalet som jag nyss berörde och stämmer mindre väl med den mera ingående kontroll som man utgått från i arbetet på en ny försäkringsavtalslag. Oavsett vem som sköter tillsynen bör det i alla hän- delser värde att kraven på rimliga premier och villkor framgår vara av försäkringsrörelselagen. Det bör vidare understrykas, att även om tillav synsmyndigheten kan ha begränsade resurser att eget initiativ ta upp premiers och villkors skälighet till granskning, en enskild försäkringstagabör ha möjlighet att efter anmälan en prövning av en sakkunnig inre stans de håller måttet i detta avseende; för detta lär det vara nödvänom digt att lagstiftningen ger åtminstone vissa, om också allmänt hållna, riktlinjer för bolagens handlande. Enligt min mening bör lagen vidare ge uttryck för den allmärma princiatt skaderegleringen bör ske korrekt och utan att vissa försäkringstapen gare otillbörligt gynnas. Också här är det en vinst om tillsynsmyndigheten kan anknyta till en uttrycklig lagbestämmelse vid granskning av bolagets praxis. Det naturliga är att ta in en regel om sådana allmänna riktlinjer för skaderegleringen i försäkringsrörelselagen. I varje fall det sistnämnda önskemålet skulle enligt förslaget delvis tillvaratas genom den sundhetsprincip som nu tas upp i 1:2a FRL, och det kunde verka närliggande att åberopa samma bestämmelse också för att ingripa på andra grunder som inte rör bolagets soliditet. Enligt min mening är det dock otillfredsställande att ge sundhetsbegreppet en central ställning vid tillsynen. Inte minst från rättssäkerhetssynpunkt framstår det olämpligt att låta ingripanden mot bolagen bero av detta lösliga och som tänjbara begrepp, vars innebörd till stor del beror av myndigheternas värderingar. En del dessa synpunkter bör däremot kunna hjälpligt tillgodoses reav dan genom ett par ganska beskedliga ändringar i utredningens lagtext. I varje fall som ett mål för bolagets verksamhet kan man ställa upp kravet att verksamheten fyller god försäkringssed i de avseenden som nu an- Även detta begrepp inte är särskilt tydligt anknyter det till getts. om en känd standard inom försäkringsväsendet och ger därigenom bättre ledning än en allmän hänvisning till skälighet och sundhet. Man kan tänka sig en regel i 19 kap. som föreskrev, att styrelsen och verkställande direktören i ett försäkringsbolag skall för den verksamhet som bedrivs i Sverige

Särskilda yttranden 317

övervaka att premien och övriga villkor bestäms och inträffade skador behandlas i enlighet med god försäkringssed och vedertagna försäkringstekniska principer. Eventuellt kunde det tilläggas att, om inte särskilda förhållanden påkallar annat, premien skall anpassas till det skydd försäkringen är avsedd att ge och den risk försäkringen skall täcka. Det sagda skulle innebära att Finansinspektionens tillsyn inriktades också på andra frågor än försäkringsbolagets Soliditet, även om detta blir den viktigaste frågan. Slutligen sätter jag som sagt i fråga om inte lagen bör något - ge skydd mot att aktieägarnas intressen tillgodoses på försäkringstagamas bekostnad, också när inte medel avsatts för försäkringstagamas räkning. Som framgår av redogörelsen för utländsk lagstiftning finns här rad en olika metoder att välja mellan. Kanske ligger den danska lösningen närmast till hands jfr 5.3, men saken kan diskuteras. Även sådana begränsade jämkningar i förslaget kan tänkas stå i strid med ett konsekvent marknadsekonomiskt synsätt. Enligt min mening skulde däremot stämma väl med den pragmatiska inställning traditiosom nellt präglar svenskt lagstiftningsarbete och även på många punkter framträder i utredningens slutliga förslag.

Bilaga

Förhållanden i

några europeiska länder

Inledning

Liksom i Sverige gäller i många andra europeiska länder rad skyddsen bestämmelser för försäkringsverksamhet. Regleringarnas omfattning och utformning skiljer sig emellertid ganska mycket. Särskilt för livförsäkringens del har på åtskilliga håll sedan länge gällt rätt så långtgående och detaljerade bestämmelser. Dit kan räknas de nordiska länderna och många kontinentala länder. I Storbritannien, Irland och Nederländerna har försäkringsrörelsen av tradition varit mindre reglerad. Ett allmänt lagfäst krav på skälighet i försäkringsverksarnhet är inte brukligt i jämförbara europeiska nationer. Regler som syftar till skälighet finns dock i flera länder och avser då vanligen livförsäkringen. Problem vid överskottsfördelning i livförsäkringsrörelse har uppmärksammats i många länder, men har lett till skilda lagstiftningsåtgärder. På många håll ställs krav på en rimlig fördelning och ibland föreskrivs att vissa särskilt angivna andelar av överskotten årligen skall fördelas bland försäkringstagarna och sålunda redovisas som försäkringstekniska avsättningar. Förbud mot vinstutdelning gäller emellertid inte. l flera länder begränsas bolagens möjligheter att ta upp lån på såväl liv- som skadeförsäkringssidan. Tvingande regler om flyttning av försäkringssparande förekommer endast i Norge. Tillsynsverksamhetens inriktning har i de anglosaxiska länderna avvikit från vad som gällt i de flesta kontinentala nationerna i Europa, bl.a. genom att kontrollen skett främst i efterhand. Genom det västeuropeiska integrationsarbetet har dessa skillnader minskat i viss mån. Särskilda skyddsregler som skall tillämpas för den händelse en försäkringsgivare hamnar på obestånd förekommer allmänt i Europa. Vanligen vilar skyddet på regler om förmånsrätt. I Storbritannien däremot gäller en generell garantiordning och i Irland finns en garantiordning omfattar som skadeförsäkring. För trañkförsäkringen har inrättats garantisystem i de flesta västeuropeiska länderna. Nedan skall ges en kortfattad redogörelse för förhållandena i några andra europeiska länder, vilka rör de frågor som diskuteras i detta betänkande. Framställningen bygger på de enskilda ländernas författningar och lagförarbeten, uppgifter från vissa standardverk och facktidskrifter samt på material och annan information som har inhämtats från tillsynsmyndig-

320 Bilaga

heter, branschorganisationer och försäkringsexpertis. En översikt av skyddsordningar träder in vid insolvenssituationer ges i departesom mentspromemorian Fönnånsrätt för försäkringsfordringar Ds 1993: 101 41 ff, och redogörelse för bedömningen i andra nationer om vad s. en försäkringsfränunande verksamhet finns i SOU 1987:57 som anses som 118 och Ds 1990:57 s. 61 ff. På de områdena lämnas huvudsakligen s. endast vissa kompletterande uppgifter här. Vidare kan hänvisas till be-

skrivningar i våra tidigare betänkanden se SOU 1991:89 s. 269 och

SOU 1993:108 s. 63 ff.

Danmark

Försäkringsrörelse i Danmark regleras i lov om forsikringsvirksomhed, LFV lovbekendtgørelse 963 af 29. november 1994. Genom lov

se nr.

363 af 18. maj 1994 anpassades lagen till EG:s tredje försäkringsnr. direktiv.

Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse m.m.

I LFV kapitel 14 b upptas regler vinstutdelning som gäller för såväl om livförsäkring skadeförsäkring. Som vinst till aktieägare, ränta till gasom eller utbetalning till medlemmar i ömsesidiga försäkringsbolag ranter gensidige forsikringsselskaber kan bara användas årets resultat enligt godkända räkenskaper för det senaste räkenskapsåret, överfört överskott från tidigare år och fria efter avdrag för dels uppkommet underreserver, skott, dels belopp enligt lag eller bolagsordning skall avsättas till en som sikkerhetsfond eller för andra ändamål § 135. Så länge bolagets basiskapital motsvarigheten till kapitalbasen i Sverige inte uppfyller kraven på nödvändig solvensmarginal får någon utdelning inte ske § 136. I försäkringsaktiebolag kan utdelning bolagets medel till aktieägarna i övrigt av bara förekomma utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet eller som bolagets likvidation. I ömsesidiga bolag kan utdelning till medlemmar anendast ske i överensstämmelse med bestämmelser i bolagsordningen. nars Vidare gäller att vinstutdelningen inte får överstiga vad som är försvarligt med hänsyn till bolagets eller, i moderbolag, koncernens ekonomiska ställning § 137. Vid sidan av dessa bestämmelser tillämpas de allmänna vinstutdelning i aktieselskabsloven också för försäkringsbolareglerna om gens del. Regler för beräkning och fördelning av överskott till försäkringstagarna och andra förmånstagare enligt försäkringsavtalen s.k. bonus är fastslagi varje livförsäkringsbolags "bonusregulativ", vilket ingår i det "tekna niske grundlag" enligt LFV § 30 skall anmälas till tillsynsmyndighesom ten, Finanstilsynet, senast samtidigt med att det börjar användas eller när ändringar görs däri. Länge saknades lagregler om hur överskotten på livförsäkringsrörelsen skulle fördelas bland försäkringstagama. Vid en lagändring är 1989 utta-

Bilaga 321

lades dock i förarbetena att utgångspunkten för bonusfördelningen var att bonus bör fördelas bland försäkringstagarna i förhållande till deras bidrag till överskottet. En rimlighetsprincip rörande bonusfördelning blev sedermera lagfåst genom en lagändring som trädde i kraft den l augusti 1993 och som modifierades vid harmoniseringen med den tredje generationens direktiv. Enligt LFV § 31 skall reglerna för beräkning och fördelning av överskott till försäkringstagama inte bara vara betryggande utan också precisa och klara och leda till en rimlig fördelning. I lagmotiven sägs att det av överskottsreglema tydligt skall framgå om överskottet skall fördelas mellan enskilda försäkringar eller sättas av till försäkringsbestånden som sådana eller till eget kapital. Det anges att utgångspunkten för fördelningen är den s.k. kontributionsmetoden, enligt vilken överskottsmedlen fördelas bland berättigade parter i förhållande till deras bidrag till överskottets uppkomst. Kontributionsmetoden synes gälla även i förhållande till aktieägare. Den del av bolagets överskott som tillfaller försäkringstagarna, dvs. bonusen, skall på ett rimligt vis tillgodoföras dem un-

der försäkringsavtalens löptid.

Några danska livförsäkringsbolag har i sina bonusregulativ fastslagit att en viss procentsats av överskottet t.ex. 75 eller 90 procent- skall an- vändas till bonus. Ett större livförsäkringsbolag har maximerat utbetalningarna till aktieägarkretsen till 50 000 DKR. Enligt uppgift anses emellertid konkurrensen vara den väsentligaste begränsande faktor för vinstutdelning till aktieägare. De överskott som sålunda skall tillföras försäkringstagama tillgodoförs dem antingen genom årlig tilldelning till enskilda försäkringar eller genom avsättning till s.k. bonusudj zevningshensxttelser, varigenom medlen sätts av till försäkringsbestånden som sådana Samtliga dessa avsättningar utgör försäkringstekniska skulder som numera i sin helhet omfattas av särskilda placeringsbestämmelser och regler om förmånsrätt enligt LFV § 127 och § 131.3 Ett livförsäkringsbolags försäkringstekniska a avsättningar uppgår vanligen till mer än 90 procent av dess balansomslutning. Fondemission kan i försäkringsaktiebolag ske under samma förutsättningar som gäller för allmänna aktiebolag enligt aktieselskabsloven. I Danmark föreligger inte några hinder mot att ett bolag meddelar såväl konventionell livförsäkring som unit linked-försäkring. l LFV kap. 9 ges bestämmelser om ömsesidiga försäkringsbolags medlemmar och deras ansvar för bolagets förpliktelser. Däri fastslås att endast försäkringstagama är medlemmar i ett sådant bolag. Även återförsäkringstagare räknas som medlem. I ett ömsesidigt försäkringsbolag svarar medlemmarna för bolagets förpliktelser i den omfattning som anges

Se Lovforslag nr. L 63 Folketinget 1992-93 s. 17 och Lovforslag nr. L 117 Folketinget 1993-94 s. 20. 2 Se härom vidare SOU 1993:108 s. l0l 3 SeLovforslag nr. ll7 Folketinget 1993-94 s. 22 Före den l juli 1994 omfattades bonusudjzevningshenszettelser inte av placeringsreglema eller bestämmelserna om förmånsrätt.

l5-O635

322 Bilaga SOU 1995 :87

i bolagsordningen. Det förutsätts att tillsynsmyndigheten vid stadfästelse av bolagsordningen tillser att denna innehåller bestämmelser som säkrar att uttaxering hos medlemmarna sker efter en likhetsprincip, t.ex. i för-

hållande till försäkringssumman eller den ordinarie premien Något spe-

ciellt ansvarssystem är i övrigt inte förutsatt i lagen. Den danska regleringen upptar således inte några närmare föreskrifter om uttaxering eller annan förlusttäckning i ömsesidiga försäkringsbolag. Medlemmarnas ansvar för bolagets förpliktelser kan endast göras gällande av bolaget och inte direkt av dess borgenärer. Bolagets krav mot medlemmar på grund av det personliga ansvaret får inte överlåtas eller pantsättas. Medlemsansvaret kan vara begränsat till ett visst belopp, t.ex. en eller flera årspremier. l de flesta ömsesidiga försäkringsbolag är dock ansvarigheten obegränsad. Bakgrunden till denna ordning är en rekommendation av Assurand¢r—So— cietetet den danska försäkringsbranschorganisationen som godkänts av tillsynsmyndigheten och som blivit allmänt accepterad Någon skillnad mellan akadeförsäkring och livförsäkring görs i ansvarshänseende inte i den danska lagen. Emellertid fastställs solvensmarginalen i ett ömsesidigt

skadeförsäkringsbolag till ett lägre belopp än i andra försäkringsbolag se

bekendtgørelse nr. 638 af juli 1994. Vid återförsäkring kan, med stöd av bestämmelse i bolagsordning, avtalas att återförsäkringstagare skall vara fri från medlemsansvar jfr LFV § 21 stk. 2 2. Enligt Finanstilsynets föreskrifter kan vidare ömsesidiga bolag som deltar i en poolordning vid koassurans inta bestämmelser i bolagsordning där medlemmarna fritas från ansvar för bolagets förpliktelser bekendtgørelse nr. 113 af 12. mars 1993. Enligt lagen kan Finanstilsynet utfärda regler om medlemmars och garanters ansvar, men myndigheten har inte utnyttjat denna möjlighet.

Upplåning

Upplåning i försäkringsbolag prövas mot bakgrund av bestämmelser om förbud mot försäkringsfrämmande verksamhet, vilka upptas i LFV §§ 6 och 6 a. De bestämmelserna utgör hinder mot upplåning som sker i spekulationssyfte. Vidare följer av allmärma bolagsrättsliga regler att styrelsen och ledningen i övrigt inte får ta upp lån i sådant syfte. I allmänhet tillåts försäkringsbolagen att belåna fast egendom och ta upp kassakrediter, men i praktiken förekommer sådan upplåning endast i begränsad omfattning. Danska försäkringsaktiebolag kan ge ut konvertibla skuldebrev konvertible gaaldsbreve och vinstandelsbevis udbyttegivende gaeldsbreve i det väsentliga i enlighet med vad som gäller för allmänna aktiebolag. Aktieselskabslovens bestämmelser därom är nämligen tillämpliga även för försäkringsaktiebolag. Beslut om att ta upp lån mot konvertibler fattas av

‘ Se Karnovs lovsamling, bind trettende udgave 1993, 6477 note lOl. 5 Se Gomard i Nordisk försäkringstidskrift 1989 s. 43.

Bilaga 323

bolagsstämman. Sådant lån kan dock inte upptas till högre belopp än som motsvarar hälften av bolagets aktiekapital. Beslut om att nya aktier skall kunna inbetalas genom konvertering av skuld fordrar Finanstilsynets godkännande LFV § 240 a stk. 3. Beslut om att uppta lån mot vinstandelsbevis fattas av bolagsstämman eller, efter dennas bemyndigande, av styrelsen. Liksom för allmänna aktiebolag gäller inte något förbud mot delägardebentures. För att livförsäkringsbolag skall ta upp vinstandelslån krävs enligt LFV § 240 a stk. 4 godkännande av Finanstilsynet. Bestämmelsen har uppställts för att hindra livförsäkringsbolag från att kringgå

reglerna om begränsning av vinstutdelning.

Liksom i andra länder skall i Danmark ömsesidiga försäkringsbolag för att kunna driva verksamhet ha ett garantikapital eller annat basiskapital LFV kap. 8. Garantikapitalet kan delas upp i andelar. För anskaffning av nytt kapital i ömsesidiga försäkringsbolag anvisas i lagen metoden om ökning av garantikapitalet. Därvid gäller bestämmelserna i aktieselskabsloven om ökning av aktiekapital genom nyemission i tillämpliga delar. Enligt bestämmelserna i LFV kap. 10 får ett ömsesidigt försäkringsbolag inte förvärva eller som pant motta egna garantiandelar. Det skall i ett sådant bolag föras en bok över garantiandelarna. Garantikapitalet kan förräntas i överensstämmelse med vad som har bestämts i bolagsordningen. Genom att bolagsordningen skall stadfästas förhindras orimligt hög ränta bestäms.7 För utbetalning ränta till att en av garanter gäller som framgått samma bestämmelser som för vinstutdelning till aktieägare i försäkringsaktiebolag. Lagen föreskriver inte möjlighet för de ömsesidiga försäkringsbolagen att dela ut vinst till garantema. Bolagsordningen skall vidare innehålla bestämmelser om garanters rösträtt. För den händelse garanter i bolagsordningen ges rösträtt bolagsstämman skall tillsynsmyndigheten vid stadfástelsen tillse att bolagsordningen en "rimelig måde" reglerar förhållandet mellan garanternas och med-

lemmarnas inflytande

Löpande tillsyn

Enligt reglerna om tillsyn i LFV kap. 26 bevakar Finanstilsynet i förening med Forsikringsrådet efterlevnaden av lagens bestämmelser och de föreskrifter som har meddelats med stöd därav. Regeringen utser Forsikringsrådets medlemmar, av vilka vissa skall företräda försäkringstagarna och vissa andra skall representera försäkringsgivama. Forsikringsrådet handhar den överordnade administrationen av de regler som hör under Finanstilsynets verksamhetsområde. Tillsynen tar i första hand sikte på försäkringsbolagens soliditet. Finanstilsynet kan enligt en allmän bestäm-

° Se Folketingstidende 1980-81, tilltag A, sp. 1554. 7 Se Folketingstidende 1980-81, tillag 1559. A, sp. 8 Se Kamovs lovsamling, bind trettende udgave 1993, 6477 note 101.

324 Bilaga

melse fordra att ett bolag vidtar rättelse då dess ekonomiska ställning är så försvagat att de försäkrades intresse är i fara LFV §§ 250 och 251. Som framgått rymmer den offentliga kontrollen andra inslag än bevakning av soliditeten. Enligt LFV § 7 kan Finanstilsynet förbjuda försäkringsverksamhet som inte bedrivs i enlighet med "redelig forretningsskik" och "god forsikringspraksis". Bestämmelsen s.k. "retlig standard" är en som t.ex. har använts för att ge vägledande riktlinjer om passiv accept vid ändring av konsumentförsäkring och om bonusprognoser vid livförsäkring. En motsvarande regel gäller för bankrörelse. Bortsett från tillsynen enligt denna föreskrift omfattar Finanstilsynets verksamhet i princip inte kontroll av försäkringsvillkors skälighet eller av bolagens skadereglering. För den obligatoriska arbetsskadeförsäkringen skall emellertid försäkringsvillkor godkännas i förväg av Finanstilsynet LFV 210 a-b. För sådana försäkringar gäller dessutom att premien skall vara rimlig LFV § 210 g. Finanstilsynet har genom lagstiftning år 1993 getts vissa uppgifter för att stärka konkurrensen. Myndigheten skall sålunda enligt LFV § 240 b företa undersökningar som är ägnade att öka marknadstransparensen försäkringsområdet och offentliggöra resultaten därav. Undersökningarna anses främst böra inriktas livförsäkringssidan, t.ex. frågor som rör bonus.° För Konkurrencerådet liknande regel i den generella upptas en konkurrenceloven. Försäkringsbolagens marknadsföring omfattas av den allmänna markedsføringsloven och är underkastad Forbrugerombudsmandens kontroll. Tillsynen över efterlevnaden av EG:s inforrnationsregler ankommer dock på Finanstilsynet. Livförsäkringsverksamheten kontrolleras med stöd av vissa speciella bestämmelser. Som framgått skall ett livförsäkringsbolags tekniska beräkningsunderlag anmälas till Finanstilsynet senast samtidigt med att det börjar användas eller när ändringar görs däri. Detta material skall utöver regler om överskottsfördelning innehålla bl.a. regler för beräkning av försäkringspremier och "livsforsikringshenszettelser" premiereserven inkl. avsättningar för bonus samt återköps- och fribrevsvärden. Finanstilsynet skall enligt LFV § 31 se till att de anmälda förhållandena är betryggande och rimliga för den enskilde försäkringstagaren och andra ersättningsberättigade enligt försäkringsavtalen. Kraven på premiesättningen

innebär bl.a. att varje försäkringstyp i princip skall vara självbärande.

Är kraven på det tekniska beräkningsunderlaget inte uppfyllda eller avviker bolaget därifrån skall tillsynsmyndigheten förelägga bolaget att vidta rättelse LFV § 250. För bevakning av efterlevnaden av reglerna om basiskapital har meddelats närmare föreskrifter Finanstilsynets bekendtgørelser nr. 637 och 638 af juli 1994 om kapitalgrundlag för livsforsikringsvirksomhed resp. skadesforsikringsvirksomhed. Försäkringsbolagen är skyldiga att i sam-

° Se Lovforslag nr. L 63 Folketinget 1992-93 s. 26 ° Se vidare härom SOU 1993:108 s. 63 ff.

Bilaga 325

band med ingivande av årsredovisning redogöra för hur solvensmarginalen har beräknats och hur basiskapitalet är sammansatt. I syfte att tillgodose krav riskspridning avseende tillgångar som svarar mot kapitalbasen ges i föreskrifterna vissa värderingsregler. De innebär bl.a. att värdet av immateriella tillgångar, egna aktier eller aktier i dotterbolag inte får medräknas och att vissa enhandsengagemang får tas upp endast i begränsad omfattning vid beräkning av basiskapital. Särskilda sanktionsregler är tillämpliga då ett försäkringsbolag inte uppfyller kraven på basiskapital LFV § 249. Genom senare tids lagstiftning har aktuarien getts en stärkt ställning. l LFV § 89 slås fast att bolagsledningen skall se till att bolaget har tillgång till tillräcklig sakkunskap för beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Driver bolaget livförsäkringsrörelse skall för genomförande av de försäkringstekniska beräkningarna och undersökningarna finnas en ansvarig aktuarie anställd. Denne skall godkännas av Finanstilsynet. Den ansvarige aktuarien skall se till att bolaget korrekt tillämpar det tekniska beräkningsunderlaget. Han skall i detta syfte undersöka aktuariella frågor, bl.a. i marknadsföringsmaterial och bonusprognoser. Avviker bolaget från gällande regler är den ansvarige aktuarien skyldig att omgående göra anmälan härom till tillsynsmyndigheten. Aktuarien omfattas emellertid inte av bestämmelserna om särskilt skadeståndsansvar som gäller i bolagslagstiftningen, men kan underkastas straffansvar, bl.a. om han inte fullgör föreskrivna uppgifter LFV §§ 258 och 260. Då ett bolag ansöker om godkännande av en ny ansvarig aktuarie måste bolaget ange orsaken

till bytet.

För livförsäkringsbolagens del har införts en ytterligare kontrollinstans genom en regel om offentliga styrelseledamöter. I ett sådant bolag skall en ledamot av styrelsen vara utsedd av industri- och samordningsministem LFV § 83.

Finland

De finländska försäkringsbolagens verksamhet regleras i lagen den 28 december 1979 om försäkringsbolag 1062/79. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 april 1995 anpassades lagstiftningen till den tredje generationens försäkringsdirektiv. Bl.a. infördes då en ny lag om utländska försäkringsbolag.

Fördelning av överskott i lifbrscz'kringsr6relse m.m.

I 12 kap. lagen om försäkringsbolag finns regler om vinstutdelning och annan användning av bolagets tillgångar. Reglerna är tillämpliga på all försäkringsverksamhet. Enligt bestämmelserna får bolagets medel utbeta-

Se vidare Lovforslag nr. L 63 Folketinget 1992-93 s. 19

326 Bilaga

las till delägarna endast i enlighet med vad i lagen är stadgat om vinstutdelning, utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden och utskiftning vid bolagets upplösning. Såsom vinstutdelning anses inte utgivande av sådana till livförsäkring anknutna extra förmåner, till vilka bolaget inte förbundit sig i försäkringsavtalet. För sådana förmåner görs försäkringstekniska avsättningar i enlighet med av bolaget antagna grunder. l övrigt gäller om vinstutdelning i väsentliga delar bestämmelserna

i lagen om aktiebolag.

Sedan länge har i Finland gällt ett skälighetskrav vid fördelning av överskott i livförsäkringsrörelse, och ett sådant krav skall tillämpas även efter anpassningen till EG:s tredje försäkringsdirektiv. När extra förmåner beviljas på sådana försäkringar som enligt försäkringsavtalet har rätt därtill på grundval av överskott som dessa försäkringar har avkastat, skall, enligt 13 kap. 3 § lagen om försäkringsbolag, i skälig omfattning beaktas både det totala beloppet av de extra förmåner som beviljas för dessa försäkringar och, i fråga om fördelningen av dessa fönnåner, beloppet och uppkomsten av överskottet pâ dessa försäkringar. De extra förmånema får inte äventyra möjligheterna att uppfylla lagens solvenskrav eller beständigheten av de extra fönnånemas nivå. Sålunda tillämpas principen att en skälig del av det överskott som uppstått på sådana försäkringar som har del i överskottet skall återbäras till de försäkrade om bolagets solvensmarginal tillåter detta. När nivån på de extra förmånema fastställs är det önskvärt att denna nivå skall kunna behållas. Avsikten med kravet på kontinuitet är att förhindra att konsumenten blir vilseledd med stora förmåner som med hänsyn till försäkringsavtalets varaktighet beviljas under en kort tid. Meningen är emellertid inte att förhindra avvikande extra förmåner när det görs klart för försäkringstagaren att det gäller förmåner vilkas nivå är högre än den vanliga nivån för fortlöpande extra fönnåner. Genom regleringen skall tillsynsmyndigheten, social- och hälsovårdsministeriet, kunna förhindra dels en oskälig överföring till ägarna av det överskott som uppstår på grund av att betryggande säkerhetsantaganden använts vid premiesättningen, dels en ojämlik behandling av olika försäkringstagargrupper som har rätt till del i överskotten. Livförsäkringsbolagen brukar varken i grunder eller någon annanstans genom procentsatser eller på annat sätt ange hur stor del av uppkomna överskott som skall tillkomma försäkringstagama. I försäkringsvillkoren anges endast om försäkringen berättigar till del i överskottsmedel eller inte. Överskottet tilldelas enskilda försäkringar, vilket innebär att beloppen utgör försäkringstekniska avsättningar som inte är tillgängliga för förlusttäckning. Ett livförsäkringsbolags balansomslutning utgörs vanligen till ca 95 procent av försäkringstekniska avsättningar ansvarsskuld. Lagen om försäkringsbolag upptar inte någon bestämmelse om fondemission. Eftersom lagen om aktiebolag skall tillämpas på försäkringsbo-

2 Se vidare 1979 rd. nr 179 s. 46 prop. 3 Se prop. 1994 rd. nr 330 s. 47.

Bilaga 327

lag om inte annat är stadgat, se l kap. l kan dock försåkringsaktiebolag genomföra fondemission i enlighet med vad som gäller för allmänna aktiebolag. Sedan den 1 januari 1994 kan finländska försäkringsbolag meddela fondförsäkring. Något krav på separation av sådan försäkringsrörelse från traditionell livförsäkringsrörelse har inte uppställts. Enligt 3 kap. 1 § lagen om försäkringsbolag är delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag försäkringstagama och, i enlighet med vad som bestämts i bolagsordningen, garantikapitalets ägare. I bolagsordningen kan vidare föreskrivas att bl.a. återförsäkring inte medför delägarskap. Med socialoch hälsovárdsministeriets samtycke kan delägarskapet utvidgas så att även andra är delägare i bolaget. I ett ömsesidigt försäkringsbolags bolagsordning skall enligt 2 kap. 4 § lagen nämnas bl.a. huruvida försäkringstagare i egenskap av delägare är ansvarig för bolagets förbindelser samt, om så är fallet, enligt vilken grund ansvarigheten bestäms och dess omfång. I 10 kap. 7 § lagen om försäkringsbolag ges bestämmelser om uttaxering. Enligt reglerna därom skall uttaxering ske på delägare som enligt bolagsordningen har personligt ansvar när bolagets verksamhetskapital det belopp varmed bolagets tillgångar överstiger dess skulder underskrider i lagen föreskrivna belopp. Erlägger delägare inte uttaxerat belopp skall det drivas in på exekutiv väg.

Upplåning

Något förbud mot upplåning gäller inte för försäkringsbolagen, men vissa begränsningar anses ändå föreligga. Principen är den att försäkringsbolag skall ordna sin verksamhet utan att uppta lån. I ett cirkulär från tillsynsmyndigheten sägs nämligen att försäkringsbolagen bör dimensionera omfattningen av sin rörelse pä så sätt att verksamheten är möjlig utan upptagande av lån. Upplåning godtas endast om det erfordras av särskilt vägande skäl. Detta gäller bl.a. krediter för anskaffande av egna verksamhetslokaler, krediter för skötsel av likviditet och statliga krediter för bostadsändarnål. De finländska försäkringsbolagens kapitalförsörjning har ansetts bli tillräckligt tryggad genom de allmänna stadganden som gäller ökning av det egna kapitalet. För den skull har i den finländska lagen om försäkringsbolag till skillnad mot i landets aktiebolagslag inte intagits bestäm- - melser om konvertibla skuldebrev, optionslån eller vinstandelslån. Dessa finansieringsformer är förbjudna för försäkringsbolag i Finland. Reglerna om finansiering för de finländska ömsesidiga försäkringsbolagen överensstämmer väsentligen med vad som gäller i Danmark. Ett ömsesidigt bolag kan sålunda skaffa nytt garantikapital till vilket kan knytas rösträtt men inte rätt till del i vinst. Garantikapitalet kan fördelas på garantiandelar, vilkas nominella belopp skall nämnas i bolagsordningen. Däri skall vidare anges bl.a. vad som är bestämt om ränta garantikapitalet och vem som har rösträtt vid bolagsstämma 2 kap. 4 § lagen. I

328 Bilaga

många ömsesidiga försäkringsbolag följer rösträtt med garantiandel. För den skull har man ansett det vara nödvändigt att garantikapital skall vara

fast till sitt belopp. Ökning av garantikapitalet kräver sålunda alltid änd-

ring av bolagsordningen, vilket gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att kontrollera förhållandet mellan den rösträtt som är förenad med garantiandelen och försäkringstagamas motsvarande rätt. Bestämmelser om ökning av garantikapital ges i 4 kap. lagen om försäkringsbolag. Vid ökning av garantikapital skall iakttas i tillämpliga delar samma stadganden som vid ökning av försäkringsaktiebolags aktiekapital. Garantikapitalets ökning kan dock inte verkställas som fondemission. För garantiandelar skall utfärdas garantiandelsbrev samt föras garantiandelsbok och garantiandelsägarförteckning. Därvid gäller vad i 1aaktiebolag är stadgat om aktie, aktiebrev, aktiebok och aktieägargen om förteckning 3 kap. 8 § lagen. Det gäller förbud mot att förvärva eller som pant motta egna garantiandelar 3 kap. 9 § lagen.

Löpande tillsyn

Social- och hälsovårdsministeriet skall övervaka efterlevnaden av gällande bestämmelser för försäkringsverksamhet. Huvuduppgiften är att bevaka att bolagen kan fullgöra sina förpliktelser. Den finansiella tillsynen skall särskilt omfatta kontroll av ett bolags solvens, dess försäkringstekniska avsättningar och de tillgångar som svarar mot dessa avsättningar 14 kap. 1 § lagen om försäkringsbolag. För livförsäkringens del gäller som nämnt också ett krav på skälighet som tar sikte på överskottsfördelningen men som dessutom innebär att premierna skall motsvara den övertagna risken och att försäkringstagarna även i övrigt skall behandlas på ett rättvist sätt. Tillsynsmyndigheten skall ingripa om ett bolag förfar i strid med god försäkringssed eller om det uppdagas missbruk i verksamheten 14 kap. 5 § lagen. God försäkringssed anses t.ex. förhindra en sådan fortlöpande underprissättning som innebär att intäkterna från försäkringar som har del i bolagets överskott kontinuerligt används för att täcka förluster annan rörelse. Under åberopande av den bestämmelsen kan tillsynsmyndigheten vidare ingripa mot ett försäkringsbolags skadereglering eller marknadsföring. För att trygga en sund och fungerande konkurrens inom försäkringsområdet ges utöver de allmänna reglerna om konkurrensbegränsningar särskilda bestämmelser i 14 a kap. lagen om försäkringsbolag. Social- och hälsovårdsministeriet skall följa konkurrensförhållandena, utreda konkurrensbegränsningar, vidta åtgärder för att undanröja skadliga verkningar konkurrensbegränsningar och ta konkurrensfrämjande initiativ. Socialav och hälsovårdsministeriets tillsyn konkurrensområdet skall ske i samarbete med Konkurrensverket. För livförsäkring och skadeförsäkring skall enligt 10 kap. 2 § lagen om försäkringsbolag upprättas grunder för beräkning av "ansvarsskuld" motsvarigheten till försäkringstekniska avsättningar. Beräkningsgrunderna

Bilaga 329

skall vara betryggande. I förordning meddelas närmare föreskrifter om de principer som skall iakttas då ansvarsskulden i försäkringsbolag beräknas. För livförsäkringar krävs dessutom enligt 13 kap. 1 § lagen beräkningsgrunder för försäkringspremier, áterköps- och fribrevsvärden. Vid premieberäkningen fordras att solvenskraven inte äventyras 13 kap. 2 § lagen. Som en följd av skälighetskravet fär ändringar av beräkningsgrunder inte leda till sänkningar av en försäkrings äterköpsvärde, om inte försäkringstagaren först får möjlighet att avsluta sin försäkring genom att ta ut det högre âterköpsvärdet som fastställts på gamla grunder 13 kap. 4 § lagen. Vid genomförandet av den tredje generationens försäkringsdirektiv upphävdes det sedan länge gällande kravet att grunderna skall vara fastställda av tillsynsmyndigheten. Föreskrifter om försäkringsbolagens placeringsverksarnhet gäller i princip endast medel som svarar mot försäkringsåtagandena. Emellertid begränsas försäkringsbolagens rätt att inneha aktiemajoriteten i företag inom främmande branscher genom bestämmelsen om förbud mot annan rörelse än försäkringsrörelse i 1 kap. 3 § lagen om försäkringsbolag. Där föreskrivs att ett försäkringsbolag med vissa begränsade undantag utan - tillsynsmyndighetens medgivande inte fär inneha aktiemajoriteten eller majoriteten av röstetalet för samtliga aktier i ett aktiebolag som bedriver försäkringsfrämmande verksamhet. För att utföra försäkringstekniska beräkningar och utredningar skall ett försäkringsbolag ha en försäkringsmatematiker 18 kap. 8 § lagen om försäkringsbolag. Närmare föreskrifter om dennes uppgifter ges i förordning om försäkringsmatematiker vid försäkringsbolag. Tillsynsmyndigheten bestämmer behörighetsvillkoren. Försäkringsmatematikern är inte underkastad särskilt skadeståndsansvar.

Norge

Försäkringsrörelse i Norge regleras genom lov av 10. juni 1988 nr. 39 om forsikringsvirksomhet.

Skälighetskrav

Enligt lagen gäller skälighetskrav för såväl skade- som livförsäkringsverksamhet. Ett försäkringsbolag skall fördela sina kostnader och intäkter m.m. på en "rimelig måte" mellan de skilda försäkringstypema och försäkringsavtalen. Motsvarande krav gäller för fördelningen mellan bolag i samma koncern § 7-5. Närmare föreskrifter om fördelningen har meddelats av Finansdepartementet forskrift 21. november 1989 nr. 1167 om fordeling av kostnader, tap, inntekter, fond mv. mellom forsikringsselskaper i konsemforhold og mellom bransjer og kontrakter i et forsikrings-

Se härom prop. 1994 rd. nr 330 s. 24.

ll l5-0635

330 Bilaga

selskap, senast ändrad den 17 juni 1994. Ett bolag skall vidare använda premier som står i rimlig relation till den övertagna risken § 7-6. Också övriga försäkringsvillkor skall vara rimliga § 7-7.

Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse m.m.

I lov om forsikringsvirksomhet § 8-1 fastslås att alla medel som uppsamlas i livförsäkringsbolag skall komma försäkringstagarna och de försäkrade till godo, om inte annat är bestämt i bolagsordning. Regeln skall dock enligt lagens förarbeten förstås med den begränsningen att utdelning på aktie- och garantikapital kan ske. Det uttalas i motiven att principen om försäkringstagarnas delaktighet i överskotten har stort socialt värde och bör lagfastas. Av principen sägs följa att endast en relativt obetydlig del kan till avkastning på aktie- och garantikapital. Någon bestämmelse i lag därom anses emellertid inte behövlig. Försäkringstagarnas och de försäkrades intressen anses bli tillräckligt tillgodosedda genom att bestämmelser om vinstutdelning enligt § 3-2 skall upptas i bolagsordning, vilken skall godkännas koncessionsmyndigheten.5 Enligt myndighetens av praxis får summan av vinstutdelning till aktieägare, bolagsskatt och avsättningar till fria reserver inte överstiga 35 procent av vinsten efter obligatoriska avsättningar. Bolagen har därför intagit bestämmelser med den innebörden i sina bolagsordningar. Överskott på livförsäkringsrörelsen skall enligt lagen fördelas årligen de enskilda försäkringarna. Några ofördelade överskottsfonder får inte förekomma. Fördelningen skall ske efter varje enskild försäkrings bidrag till uppkomsten av överskottet och efter det premie- och beräkningsunderlag som gällt för försäkringen i enlighet med närmare bestämmelser som har meddelats av Finansdepartementet forskrift juni 1990 nr. 430 om overskudd i livsforsikring, ändrad senast den 23 december 1993. Reglerna om överskottsfördelning gavs retroaktiv verkan och innebar att tidigare ofördelade fonder fick upplösas och tillföras de enskilda försäkringstagamas konton. Fördelningen av de redan uppsamlade medlen skedde enligt ovan angivna principer, för vilka bolagen ñck upprätta en plan som skulle godkärmas av tillsynsmyndigheten. Ett livförsäkringsbolags avsättningar för försäkringsåtaganden uppgår vanligen till ca 90 procent av dess totala skulder. För dessa avsättningar

gäller särskilda placeringsregler i § 7-4 se nedan.

Något förbud i lag mot fondemission i skade- och livförsäkringsaktiebolag föreligger inte. För genomförande av fondemission i försäkringsaktiebolag krävs dock enligt lov om forsikringsvirksomhet § 3-7 särskilt tillstånd. Enligt den bestämmelsen får ett försäkringsbolags ansvarskapital i huvudsak eget kapital inte ökas annat sätt än genom fondbildning utan samtycke från Finansdepartementet. Genom den tillsynspraxis som

5 Se 0t.prp. nr. 42 1986-87 s. 41 103 och 133

Bilaga 331

har utvecklats förbjuds vanligen fondemission. Då fondemission förekommer skall den ske enligt bestämmelserna därom i aksjeloven. l lov om forsikringsvirksomhet kap. 4 finns särskilda bestämmelser om ömsesidiga försäkringsbolag gjensidige forsikringsselskaper. Även i Norge är medlemmarna i ett ömsesidigt försäkringsbolag ansvariga för bolagets förpliktelser § 4-8. Vilka som är att anse som medlemmar samt i vilken utsträckning ansvaret skall kunna göras gällande får bestämmas i bolagsordningen § 4-3. Ett solitt ömsesidigt försäkringsbolag kan få bestämmelser i bolagsordningen godkända som innebär att uttaxeringsmöjligheten slopats, så att det inte går att ålägga medlemmarna förpliktelser utöver den inkrävda premien. Enligt den lag gällde före som 1988 års lov om forsikringsvirksomhet var det inte möjligt att helt häva

uttaxeringsrätten se § 24 1911 års lov om forsikringsselskaper. Om inte

annat har föreskrivits i bolagsordning skall uttaxering på medlemmarna ske i förhållande till en beräknad förskottspremie. I ett livförsäkringsbolags bolagsordning kan bestämmas att medlemmarna inte skall ha ansvar för bolagets förpliktelser, men att förlust i stället skall utjämnas genom en reduktion av försäkringskraven. Den norska försäkringslagstiftningen upptar inte närmare regler om uttaxering eller arman förlusttäckning.

Uppláning

Lov om forsikringsvirksomhet innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om försäkringsbolagens upptagande av lån. Enligt uttalanden i lagförarbeten innebär emellertid stadgandet i lagens § 7-1 om förbud mot att driva annan verksamhet än försäkringsverksamhet hinder mot upplå-

ning. Upplåning får som huvudregel inte förekomma. Det hävdas att

det inte är en naturlig del av försäkringsverksamheten att låna in medel för att öka bolagets kapital. Försäkringsbolag anses endast i undantagssituationer ha behov av att ta lånemarknaden i anspråk. En sådan situation kan vara då ett bolag behöver lösa kortsiktiga likviditetsproblem. Ett skadeförsäkringsbolag kan nämligen ha anledning att ta upp ett kortvarigt banklån, t.ex. tre månader, för att kunna reglera en stor skada i avvaktan på medel från återförsäkringsgivare. Det godtas också att försäkringsbolag upptar inteckningslån på fast egendom som används i försäkringsverksamheten. Lånebegränsningama har uppställts för att förhindra att förluster på läneverksamhet täcks av överskott på försäkringsrörelsen. Följaktligen kan norska försäkringsaktiebolag endast sällan ta upp lån mot konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Möjligheten att utnyttja de ñnansieringsformema påverkas också av den ovan angivna bestämmelsen i lov om forsikringsvirksomhet § 3-7. För konvertering eller nyteckning måste bolaget sålunda ha särskilt

K’ Se Ot.prp. nr. 42 1986-87 S. 108 foch NOU 1983:52 S. 88. Se Ot.prp. nr. 42 1986-87 s. 129 och NOU 1983:52 s. 24.

332 Bilaga

tillstånd. I den mån konvertibler och skuldebrev med optionsrätt till nyteckning ges ut är bestämmelserna därom i aksjeloven tillämpliga. Ett ömsesidigt försäkringsbolag skall liksom försäkringsaktiebolag ha ett startkapital som står i rimligt förhållande till den planerade verksamheten. Garantifonden garantikapitalet kan bestå av länekapital med efterställd betalningsrätt lov om forsikringsvirksomhet § 4-2. l stiftelsedokumentet skall anges om garantema skall ha inflytande i bolaget och i vad mån lånat kapital skall förräntas § 4-4. Lânekapitalet kan också tas upp genom att det utställs omsättningsbara "grunnfondsbevis" med representationsrätt vid bolagsstämman. Avkastningen grunnfondsbevis bestäms alltid som en variabel på bolagets vinst som bolaget avgör självt. Kriterierna för utdelning av avkastning

skall framgå av prospektet för grunnfondsbevisemissionen.19 Ett ömsesi-

digt försäkringsbolag kan även öka sitt kapital genom att utfärda grunnfondsbevis. Med stöd av bemyndigande i lagen har Finansdepartementet meddelat närmare föreskrifter om grunnfondsbevis, varigenom många av aksjelovens regler blir tillämpliga forskrift om grunnfondsbevis i gjensidige forsikringsselskaper fastsatt av Finansdepartementet 19 oktober 1990. För grunnfondsbevis skall utfärdas grunnfondsbrev om registrering inte sker hos Verdipapirsentralen. Vidare skall bolaget föra ett register över ägarna till bevisen. Ett grunnfondsbevis kan fritt överlåtas i enlighet med vad som gäller för aktier. För ökning av garantifond genom utfärdande av grunnfondsbevis och för fondemission av sådana bevis gäller aksjeloven i tillämpliga delar. Sådana åtgärder skall emellertid godkännas av tillsynsmyndigheten. För utdelning av ärlig ränta grunnfondsbevis gäller en begränsningsregel som motsvarar vad som gäller för utdelning till aktieägare. Grunnfond får sättas ned i enlighet med bestämmelserna om nedsättning i aksjeloven. Det gäller förbud mot förvärv av egna grunnfondsbevis.

Löpande tillsyn

Tillsynen över försäkringsbolagen, som ankommer på Kredittilsynet, syftar till att bolagen är solventa och bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser. En viktig tillsynsuppgift är att bevaka ett livförsäkringsbolags forsikringsfond, dvs. den fond som skall täcka bolagets förpliktelser enligt livförsäkringsavtalen. Tidigare gällde krav på förhandsgodkärmande av underlag användes för beräkning fonden. Efter harmoniseringen som av med det tredje livförsälcringsdirektivet är det tillräckligt att detta material lämnas in till Kredittilsynet då det tas i bruk eller då ändringar görs däri.

"l Se Ot.prp. nr. 42 1986-87 s. 107. m Se OI prp nr 42 1989-90 S. 30. N Se härom SOU 1993:108 s. 67.

Bilaga 333

För tillgångar motsvarande de försäkringstekniska avsättningarna gäller särskilda placeringskrav i § 7-4 lov om forsikringsvirksomhet. Närmare placeringsföreskrifter har meddelats av Finansdepartementet forskrift september 1989 nr. 930 om kapitalförvaltning, ändrad senast den 30 juni 1994. Om ett försäkringsbolag placerar sina medel i strid mot gällande bestämmelser eller i övrigt på ett "ubetryggende eller åpenbart uheldig måte" kan Kredittilsynet fordra rättelse. Myndigheten skall bevaka att bolagets samlade tillgångar är placerade med erforderlig riskspridning, och anses sålunda kunna gripa in även mot placering av fria medel. Den tredgenerationens försäkringsdirektiv har inte ansetts utgöra hinder mot så-

dana myndighetsingripanden." Åtgärden skall då vidtas med stöd av be-

stämmelserna i lov om ñnansieringsvirksomhet og fmansinstitusjoner § 2- 10. Enligt de bestämmelserna får en ñnansinstitutions enhandsengagemang inte vara högre än som är försvarligt. Till skillnad mot vad som gäller i många andra länder ingår i de försäkringstekniska avsättningama även förlusttäckningsmedel, nämligen den s.k. sikkerhetsfonden i livförsäkring. Denna fond får samtidigt räknas in i bolagets kapitalbas. Kontroll av premier och andra försäkringsvillkor anses vara ett nödvändigt led i tillsynen. Den kontrollen går i första hand ut på att premierna inte sätts lägre än som kan anses vara försvarligt, men den inrymmer

också skälighetsprövningar. Tillämpar ett bolag "ubetryggende" eller

"urimelige" premier eller andra villkor kan tillsynsmyndigheten förbjuda bolaget att använda dem lov om forsikringsvirksomhet § 7-6 och § 7-7. För att underlätta premiekontrollen har uppställts krav att premietariffen utformas så att risk-, spar- och omkostnadsdelen av premien framgår forskrift 21. november 1989 nr. 1169 om skille mellom risiko-, sparcoch omkostningsdelen av premien. Med stöd av angivna lagregler kan tillsynsmyndigheten också granska skaderegleringen i ett bolag. Sådana kontroller förekommer dock endast sällan. Länge gällde i Norge ett krav förhandsgodkännande och anmälnings-

plikt premietariffer för livförsäkring. Vid anpassningen till den

av tredje generationens försäkringsdirektiv upphävdes detta krav." Numera fordras att livförsäkringsbolagen skall anmäla sitt "tekniske beregningsgrunnlag" till Kredittilsynet senast samtidigt med att försäkringarna börjar marknadsföras. lov om forsikringsvirksomhet § 7-6 Till skälighetsprövningarna räknas vidare kontrollen över att intäkter och kostnader fördelas enligt bestämmelserna i lov om forsikringsvirk-

somhet § 7-5 se ovan. Är fördelningen "urimlig" kan Kredittilsynet for-

dra ny fördelning. Tillsynsmyndigheten skall vidare bevaka att bestämmelserna om överskottsfördelning vid livförsäkring tillämpas korrekt. Myndigheten skall

2 Se Ot.prp. nr. 77 1993-94 s. 10 ff. 22 Se Ot.prp. nr. 42 1986-87 s. 114 ff. 23 Se härom SOU 1993:108 S. 66 7 Se Ot.prp. nr. 77 1993-94 s. 15.

334 Bilaga

därvid förhindra fördelningar som innebär att ett bolags Soliditet äventyras lov om forsikringsvirksomhet § 8-1. Vid sidan av den tillsyn som grundas på soliditets- och skälighetsregler övervakar Kredittilsynet även i viss mån bolagens marknadsföring. Tillsynen tar sikte pâ den information som bolagen enligt bestämmelser i lagstiftningen om försäkringsavtal skall ge försäkringstagarna. Myndigheten ingriper i regel endast vid uppenbara fall av otillbörlig marknadsföring. Kontrollen av försäkringsbolagens efterlevnad av den allmänna marknadsföringslagstiftningen handhas av en arman myndighet, Forbrukerombudet. Ansvaret för bevakning av konlcurrenssituationen generellt ankommer på Konkurrensetilsynet. Enligt lov om forsikringsvirksomhet § 8-7 skall i ett livförsäkringsbolag finnas en aktuarie som företar de nödvändiga försäkringstekniska beräkningarna och undersökningarna. Aktuarien skall godkännas Kredittilsyav net. Närmare föreskrifter om aktuariekompetens har getts av Finansdepartementet den 1 juni 1990. Föreskrifterna innebär krav aktuarie i såväl livförsäkringsbolag som skadeförsäkringsbolag. Aktuarien skall se till att bolaget beräknar premier och försäkringstekniska avsättningar samt fördelar kostnader och överskott i enlighet med lagens krav, samt att det även i övrigt bedriver verksamheten efter vedertagna försäkringstekniska principer. Är sådana krav inte uppfyllda skall aktuarien underrätta bolagsledningen därom. Vidtar ledningen inte rättelse skall aktuarien göra anmälan till Kredittilsynet.

Flyttning av tförsäkringssparande

I 1988 års lag lagfästes en rätt för försäkringstagare att säga upp ett livförsäkringsavtal för överföring av de pä försäkringen uppsamlade medlen till ett annat försäkringsbolag lov om forsikringsvirksomhet § 7-8. Sedan avtalet upphört kan försäkringstagaren sålunda fordra att dessa medel flyttas till ett annat livförsäkringsbolag. Även uppsägning kan utan en försäkringstagare kräva sådan överföring av en del av medlen som belöper hans försäkring, dock under förutsättning att tillsynsmyndigheten ger sitt godkännande till det. Rätten att flytta ett försäkringssparande gäller inte bara vid individuell livförsäkring utan också vid grupplivförsäkring och kollektiv livförsäkring. Arbetstagare som är medlem av en kollektiv pensionsordning har då tjänsteförhållandet upphör rätt att en andel av de medel som är knutna till försäkringen Överförd för att säkra motsvarande pensionsrättigheter i ett nytt tjänsteförhâllande. En lagfast rätt att vid livförsäkring överföra uppsamlade medel har ansetts viktig för att öka konkurrensen bolagen emellan, särskilt med hänsyn till de etablerade försäkringarnas storlek i förhållande till de nya för-

Bilaga 335

säkringar tecknas. Flytträtten omfattar därför även försäkringar som som meddelades före reformen. Försäkringsbolagen blev då rätten att överföra medel infördes skyldiga att ändra försäkringsvillkoren så att det framgick dels att försäkringen kunde sägas upp för flyttning, dels vilka regler som gällde härför. Ganska detaljerade föreskrifter om rätten att överföra medel till ett annat bolag har getts av Finansdepartementet forskrift 27. november 1991 nr. 757 om rett til överföring av oppsarnlede midler knyttet til kollektiv eller individuell livs- eller pensjonsforsikring, ändrad senast den 23 december 1993. Skilda bestämmelser gäller för kollektiva försäkringar, gruppförsäkringar och individuella försäkringar. Föreskrifterna innebär i huvudsak följande. Medel knutna till en försäkring kan bara överföras till en försäkring av motsvarande skattekategori. Avgivande bolag skall därför till det mottagande bolaget ange vilken typ av försäkring som har sagts upp. Föreligger oáterkalleligt förmånstagarförordnande krävs förmånstagarens godkännande för att genomföra en flyttning. Sedan försäkring sagts upp för överföring av medel skall flytten

ningen ske inom en månad. Överstiger det belopp som skall överföras

100 000 000 NKR är fristen fyra månader. I princip samtliga medel som belöper på försäkringen skall flyttas. Dit hör främst försäkringstagarens andel i premiereserven och i Överskottsfonder. Vid beräkningen tas som utgångspunkt de belopp som gottskrivits försäkringen vid det senaste räkenskapsårets slut, varvid hänsyn tas till ändringar fram till uppsägningen. Det avgivande bolaget kan kräva att den försäkrade genomgår hälsoprövning vid uppsägningen. Den premiereserv som skall överföras beräknas med hänsyn tagen till en sådan hälsoprövning. Överförda medel skall i det mottagande bolaget användas till att säkra förmåner av samma art och som har samma inbördes förhållande som i den tidigare försäkringen. Vidare skall pensionsåldem vara densamma. Avgivande bolag har enligt föreskrifterna rätt till rimlig ersättning för kostnader som uppstår på grund av flyttningen. Ersättningen får vid individuell livförsäkring inte överstiga 200 NKR, medan den vid kollektiv pensionsförsäkring kan uppgå till högst 5 000 NKR. Enligt uppgift har den lagfásta flyttningsrätten inneburit att överföringar försäkringssparande har ökat, men endast i begränsad omfattning. På av tjänstepensionssidan har emellertid relativt stora belopp flyttats.

Tyskland

Den tyska försäkringsverksamheten regleras i Gesetz über die Beaufsichtigung Versicherungsuntemehmen, VAG, 1983. Genom ändringar von som trädde i kraft den 29 juli 1994 anpassades lagen till EG:s tredje för-

Se Ot.prp. nr. 42 1986-87 s. 126

336 Bilaga

säkringsdirektiv Gesetz vom 21. juli 1994, Bundesgesetzblatt, BGBl. 1994, 1630-1669.

Fördelning av överskott i litfömäkringsrörelse m.m.

Särskilda bestämmelser ges om livförsäkringstagarnas rätt till del i överskott. Enligt § 8lc VAG skall tillsynsmyndigheten, Bundesaufsichtsamt für das Versicherungswesen, se till att överskottsfördelningen sker efter rättvisa principer. Det skall göras en skälighetsprövning som tar sikte på dels förhållandet mellan försäkringstagama och aktieägarna, dels förhållandet försäkringstagargrupper emellan. Das Bundesministerium der Finanzen eller, efter bemyndigande, tillsynsmyndigheten får i detta syfte länma föreskrifter om den del av ett livförsäkringsbolags överskott som skall återgå till försäkringstagama, varvid särskilt skall beaktas bolagets kapitalavkastning. För försäkringar som meddelats före den 29 juli 1994 skall den minsta del som alltid skall gottgöras försäkringstagarna uttryckas i procent som förhållandet till summan av den aktuariellt beräknade räntan, normala dödsfallsvinster och avkastningar på placeringar. Med stöd av denna paragraf har tillsynsmyndigheten år 1984 meddelat Verordnung über die Berechnung und Höhe des Rückgewährrichtsatzes, des Normrisikoüberschusses und des Norrnzinsertrages in der Lebensversicherung. Däri har uppställts det kravet att livförsäkringsbolagen måste låta minst 90 procent av uppkomna överskott återgå till försäkringstagarna. I försäkringsaktiebolag skall enligt § 56a VAG styrelsen besluta om storleken av de belopp som skall reserveras för försäkringstagama. Belopp som överstiger den föreskrivna delen av rätt till överskott får dock fördelas på försäkringstagarna endast om den återstående vinsten enligt balansräkningen medger utdelning till aktieägarna med minst fyra procent av aktiekapitalet. De belopp som fördelas på försäkringstagarna måste avsättas till en särskild fond Rückstellung für Beitragsrückerstattung. Med tillsynsmyndighetens medgivande får emellertid sådana medel, såvitt de inte redan är garanterade försäkringstagama, i undantagsfall användas för att i försäkringstagarnas intresse förhindra en nödsituation. Sådana överskottsmedel får också, om de kan användas för förlusttäckning, inräknas i kapitalbasen för livförsäkringsrörelse § 53e VAG. På försäkringstagarna fördelade medel omfattas av de försäkringstekniska avsättningarna För vilka gäller särskilda placeringsregler. I praktiken återbär försäkringstagarna mer än 95 procent av överskotten i livförsäkringsbolagen. Ett tyskt försäkringsbolag kan meddela såväl konventionell livförsäkring som unit linked-försäkring. I tillsynslagen ges i ett särskilt avsnitt bestämmelser för ömsesidiga försäkringsföreningar Versicherungsvereine auf Gegenseitigkeit. För en sådan förenings förpliktelser svarar endast dess tillgångar, varför medlemmarna inte är ansvariga mot föreningens fordringsägare § 19 VAG. Endast personer som ingår försäkringsavtal med föreningen får vara med-

Bilaga 337

lemmar § 20 VAG. Vidare fastslås en princip om likabehandling av medlemmarna i föreningen § 21 VAG. I stadgarna måste anges om kostnader skall kunna täckas av enstaka eller återkommande medlemsbidrag som skall betalas i förskott eller uttaxeras vid behov § 24 VAG. Om bidragen skall betalas i förskott måste regleras om ytterligare medel skall kunna infordras. Om så inte är fallet kan föreskrivas att försäkringsförmånema skall kunna begränsas. I stadgama kan sättas ett högsta belopp för medlemsbidragen. Det är inte tilllåtet att föreskriva att medel skall kunna inkrävas endast för att täcka försäkringskrav från medlemmar. Skyldigheten att göra betalningar i efterhand omfattar medlemmar som har lämnat eller anslutit sig till föreningen under räkenskapsåret, om inte annat har bestämts i stadgarna § 25 VAG. Sådan bidragsskyldighet skall bestämmas med hänsyn till hur lång tid av räkenskapsåret de varit medlemmar. En medlem kan inte kvitta ett krav på bidrag mot en fordran mot föreningen § 26 VAG. Stadgarna skall ange under vilka omständigheter medlemsbidrag skall kunna inkrävas och särskilt i vilken omfattning andra medel skall användas först § 27 VAG. I stadgarna skall vidare upptas bestämmelser om hur bidragsskyldigheten skall verkställas.

Upplåning

Liksom i de nordiska länderna har i Tyskland frågan om upptagande av lån satts i samband med tillsynslagens bestämmelse att försäkringsbolag får förena försäkringsrörelse endast med sådan verksamhet som är direkt relaterad till försäkringsrörelsen § 7 2 VAG. Med stöd av den bestämmelsen har tillsynsmyndigheten lämnat anvisningar om när kreditupptagning kan anses förenlig med försäkringsverksamhet. Utgångspunkten är att försäkringsbolagen som kapitalförvaltare inte behöver utnyttja lånemarknaden. Upptagande av lån accepteras emellertid bl.a. då detta kan leda till förbättrad avkastning för bolaget. Vidare godtas lån som tas upp för att säkerställa eller förbereda kapitalplaceringar och detta följer en lämplig affärsplan med hänsyn tagen till lånets art, omfattning och längd. Tillsynsmyndigheten kan alltid pröva lämpligheten av en lånetransaktion. Emission av konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning och vinstandelsbevis medges i försäkringsaktiebolag i den mån de är förenliga med ovan sagda krav. I stadgarna i ett ömsesidigt försäkringsföretag måste tillses att det skapas en grundfond Gründungsstock, som täcker kostnaderna för företagets bildande och som tjänar som en garanti- och driftsfond § 22 VAG. I stadgarna skall anges i vilken omfattning de som har bidragit med kapitalet är berättigade att delta i företagets förvaltning. Vidare får bestämmas att långivarna som ränta ges rätt till del i företagets årligen redovisade överskott. Tillsynsmyndigheten skall fastställa en högsta räntesats. Grundfonden får delas upp i andelar, för vilka andelsbevis får utfärdas. För att öka sitt kapital kan ömsesidiga försäkringsföretag -liksom försäkringsaktiebolag utfärda andelsrätter Genussrechte. Denna möjlig- -

338 Bilaga

het tillkom år 1986 för att förbättra möjligheterna till kapitalanskaffning, särskilt vid ekonomiska besvärligheter. Rättighetshavarna är liksom aktieägare underkastade affársriskema i bolaget. De har inte några medlemsrättigheter, men har vanligen företräde till del i företagets vinst.

Löpande tillsyn

Tillsynsmyndigheten bevakar att försäkringsbolagen följer alla gällande regler på försäkringsområdet. Genom en allmän bestämmelse kan myndigheten vidta åtgärder då ett bolag överträder föreskrifter eller antagna bestämmelser för verksamheten eller då rörelsen annars bedrivs ett olämpligt sätt § 81 VAG. l synnerhet skall bolagens finansiella ställning kontrolleras. Den övervakningen tar i första hand sikte på de försäkringstekniska avsättningama och de tillgångar som motsvarar dessa avsättninsamt på bolagets buffertkapital. Tillsynsmyndigheten kan även ingripa gar mot ett bolags fria tillgångar. Föreligger en risk för att ett bolag inte kan fullgöra sina förpliktelser kan myndigheten nämligen fordra rättelse som sådana tillgångar § 8lb VAG. För livförsäkringsrörelse gäller avser som framgått ett skälighetskrav, vilket innebär att inspektionsmyndigheten utöver överskottsfördelningen skall bevaka premiesättningen från så- - dana aspekter. Myndigheten kontrollerar också andra villkor. Vid obligatorisk försäkring fordras förhandsanmälan av försäkringsvillkor. Vidare ser myndigheten till att korrekt och tillfredsställande information lämnas till försäkringstagama. Tillsynsmyndigheten har dessutom behörighet att ingripa mot konkurrensförhållanden, varvid samarbete sker med den konkurrensvårdande myndigheten. Vid anpassningen till EG:s tredje försäkringsdirektiv slopades det sedan länge gällande kravet på förhandsgodkärmande av tekniskt underlag för beräkning av premier och premiereserv i livförsäkringsrörelse. Uppgifter om sådant beräkningsunderlag skall numera ges in till tillsynsmyndigheten sedan verksamheten påbörjats. Vidare infördes vid harmoniseringen med den tredje generationens direktiv bestämmelser om aktuarie § 11 a-e VAG. Däri uppställs krav på att varje livförsäkringsbolag skall utse en ansvarig aktuarie Verantwortliche Aktuar med erforderlig försäkringsteknisk kompetens. Denne skall vara godkänd av tillsynsmyndigheten. Aktuarien skall se till att bolaget beräknar premier och försäkringstekniska avsättningar enligt gällande bestämmelser, och han skall över huvud taget bevaka att bolagets finansiella ställning är sådan att bolaget kan fullgöra sina försäkringsåtaganden. Följer bolagsledningen inte aktuariens synpunkter i dessa avseenden är han skyldig att genast underrätta tillsynsmyndigheten därom. Den ansvarige aktuarien skall vidare ge ledningen förslag om rimlig överskottsfördelning vid livförsäkring.

Bilaga 339

Schweiz

Försäkringsverksarnheten i Schweiz regleras genom Bundesgesetz vom 23. Juni 1978 betreffend die Aufsicht über die privaten Versicherungseinrichtungen. Den schweiziska lagstiftningen tillhör samma tradition som den tyska försäkringslagstiftningen och ansluter därför nära till reglerna i Tyskland. l Schweiz frnrms inte några bestämmelser som uttryckligen tar sikte livförsäkringsbolagens användning av uppkomna överskott. Artikel 20 i tillsynslagen föreskriver emellertid att tillsynsmyndigheten skall skydda försäkringstagarna mot för höga premier. Av denna artikel anses följa att överskott som är ett resultat av att väl tilltagna säkerhetsmarginaler använts vid beräkning av premier skall återgå som överskottsutbetalning. Varje försäkringsbolag genomför därför periodiskt en efterkalkyl där skillnaden mellan faktisk premie och "nödvändig" premie, dvs. premie som motsvarar bolagets kostnader för försäkringen, framräknas. Ungefär 80 till 90 procent av denna skillnad erhåller försäkringstagama som extra fönnån. På grund av konkurrensen mellan livförsäkringsbolagen anses någon fara knappast föreligga för att en alltför liten del återgår till försäkringstagarna. För ömsesidiga försäkringsgivare Versicherungsgenossenschaften, som bolagsrättsligt hänförs till ekonomiska föreningar, gäller allmänna obligationsrättsliga regler. Vissa särbestämmelser finns dock. Genom att ingå ett försäkringsavtal med en ömsesidig försäkringsförening kan medlemskap emås. För bolagets ansvarighet gäller samma bestämmelser som för aktiebolag.

Österrike

Bestämmelser försäkringsrörelse i Österrike i Versicherungsaufom ges sichtsgesetz. Lagens innehåll ligger nära de tyska och schweiziska reglerna området. Genom lagändringar som trädde i kraft den l september 1994 harmoniserades lagen med den tredje generationens försäkringsdirektiv Bundesgesetzblatt, BGBl. Nr. 652/1994. Föreskrifterna om överskottsfördelning överensstämmer i det väsentliga med vad har gällt i Tyskland. I Österrike skall emellertid minst 85 som procent av uppkomna överskott på livförsäkringsrörelsen återgå till försäkringstagarna. Medel motsvarande försäkringstekniska avsättningar vid livförsäkring skall redovisas i en separat fond skild från andra fonder i bolaget. Även i Österrike kan försäkringsbolag meddela konventionell samma livförsäkring och unit linked-försäkring. Genom att ingå försäkringsavtal med en ömsesidig försäkringsförening Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit blir försäkringstagaren vanligen medlem i föreningen. I föreningens stadgar kan dock intas bestämmelse att försäkringsavtal kan ingås utan att medlemskap inträder. l stadgarna

340 Bilaga

skall vidare anges om och i vilken omfattning medlem är skyldig att tillskjuta medel för förlusttäckning. Också i Österrike måste ömsesidiga försäkringsgivare ha grundfond en Gründungsfond som tjänar som rörelsekapital. Sådana fonder kan ökas genom utvidgning av rörelsens omfattning. De ömsesidiga försäkringsföreningama kan dessutom uppta andelskapital och ge ut värdepapper däröver. Liksom i Tyskland slopades vid anpassningen till EG:s tredje försäkringsdirektiv gällande krav på förhandsgodkärmande av försäkringsvillkor och tekniskt beräkningsunderlag. Ett livförsäkringsbolag är i stället skyldigt att anmäla det tekniska underlag som används vid beräkning av premier och försäkringstekniska avsättningar. Vidare infördes nya bestämmelser om ansvarig aktuarie i livförsäkringsrörelse. Denne är bl.a. skyldig att göra anmälan till tillsynsmyndigheten för den händelse bolaget inte vidtar åtgärder som enligt aktuarien är erforderliga.

Frankrike

Bestämmelser om försäkringsbolagens verksamhet i Frankrike ges i Code des assurances, CA, livre III. Genom lagstiftningsåtgärder i januari, juli och augusti 1994 harmoniserades de franska bestämmelserna med EG:s tredje försäkringsdirektiv.

Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse m.m.

l art. L 132-29 CA föreskrivs en skyldighet för livförsäkringsbolagen att fördela en viss minsta del av realiserade överskott till försäkringstagama. Detta krav gäller såväl individuell som kollektiv livförsäkring, dock inte unit linked-försäkring. Hur fördelningen av överskotten skall beräknas följer av art. A 132-2 A 132-6 CA. De överskott som försäkringstagar- na är berättigade till del i härrör från två skilda källor: det tekniska resultatet bénéñces techniques och det finansiella resultatet bénéfices financiers. Det tekniska resultatet består av vinster grund av dödlighet, extrapremier m.m., medan det finansiella resultatet är inkomster av placeringar samt realiserade vinster, övervärden, som har gjorts på de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna under året. Den minsta del i överskottet som skall tillkomma försäkringstagama är, om det tekniska resultatet är positivt, dels 90 procent av det tekniska resultatet, dels 85 procent av det finansiella resultatet med avdrag för all den ränta som gottskrivs de försäkringstekniska reservema. Om det tekniska resultatet utvisar förlust får denna dras av vid beräkningen. Något krav på viss fördelning mellan försäkringstagargrupper eller inom sådana grupper föreskrivs inte i regleringen. De överskott som inte måste återgå till försäkringstagarna, sålunda upp till 15 procent av bolagets finansiella resultat, kan utbetalas till aktieägarna.

Bilaga 341

För försäkringstagamas andel av överskotten görs försäkringstekniska avsättningar. De redovisas vanligen under premiereserven. För de försäkringstekniska avsättningarna gäller särskilda placeringsrestriktioner. Det finns inte något hinder för ett franskt försäkringsbolag att marknadsföra både traditionella livförsäkringar och unit linked-försäkringar. I Frankrike finns skilda slag av ömsesidiga försäkringsassociationer. Motsvarigheten till de svenska ömsesidiga försäkringsbolagen är les sociétés d’assurance å forme mutuelle. Vid sidan om dem förekommer les sociétés mutuelles dassurance, vilka bl.a. kännetecknas av att de alltid debiterar rörliga premier. Deras verksamhet skall rikta sig mot antingen ett visst geografiskt område eller en särskild yrkesgrupp. Les sociétés dassurance å forme mutuelle kan meddela försäkring mot antingen fasta eller rörliga premier. Livförsäkring får bara meddelas mot fasta premier. Medlemmarna/försäkringstagama är då premien är fast ansvariga uteslutande för premien för avtalstiden. Det är således endast vid skadeförsåkring medlemmarna kan ha ansvar för bolagets förpliktelsom Det personliga ansvaret kan emellertid aldrig vara obegränsat. Dess ser. övre gräns måste anges såväl i bolagsordning som i försäkringsavtal. Det finns dessutom en undre gräns för medlemsansvaret. I lagen anges att det personliga ansvaret, om sådant kan förekomma, alltid måste vara högre än och en halv gånger inbetald premie. Beslut om premieuttag fattas en bolagsstämman. Därvid skall alla medlemmar behandlas lika. av

Upplåning

Några legala hinder föreligger inte för franska försäkringsbolag att ta upp lån. Även finansieringsformema konvenibla skuldebrev år tillgängm.m. liga. Emellertid är det ovanligt att dessa och andra låneformer utnyttjas av försäkringsbolagen. Eftersom bolagens uppgift är att förvalta medel behöver de sällan ta upp penninglån. Vid sitt bildande måste franska ömsesidiga försäkringsbolag ha ett grundkapital fonds détablissement som fungerar som erforderligt startoch rörelsekapital. Vanligen lånas startkapitalet. För les sociétés mutuelles d’assurance tillåts endast medlemsbidrag utgöra grundkapital. Le Code des assurances erbjuder två olika sätt att efter bildandet skaffa nytt kapital i ömsesidiga försäkringsbolag: fonds social complémentaire och titre participatif. Le fonds social complémentaire är ett lån som bolagsstämman beslutar om och som samtliga medlemmar är skyldiga att bidra till. För att genomföra lånet krävs tillsynsmyndighetens tillstånd. Stämman beslutar själv vilken ränta som skall löpa lånet. Länet kan vara långvarigt men begränsas i tiden genom att det måste återbetalas sedan kraven på minsta solvensmarginal har täckts med premieinkomster. Den andra metoden är inte speciell för ömsesidiga försäkringsbolag. Mot ett lån utställer bolaget ett delaktighetsbevis som en säkerhet. Beviset kan utfärdas till helst, medlem som icke medlem. Det ger innehavavem som rätt till betalning med dels en fast ränta, dels ett belopp baserat boren lagets premieinkomst. Det medför dock inte rätt att rösta bolagsstäm-

342 Bilaga

man. Delaktighetsbeviset kan inte lösas in vid en bestämd tidpunkt, utan tiden för inlösen avgörs av bolagets styrelse. Vidare ger beviset vid bolagets likvidation rätt till betalning först efter det att bolagets övriga fordringsägare har tillgodosetts.

Löpande tillsyn

Tillsynen över försäkringsverksamheten i Frankrike genomgick stora förändringar genom lagstiftning år 1989. Då fastslogs att kontrollen över försäkringsbolagens finansiella situation skall separeras från annan statlig tillsyn. Försäkringstillsynen handhas främst av Commission de Contröle

des Assurances. Övervakningen sker i efterhand och syftar till att bolagen

tillämpar gällande bestämmelser korrekt och att bolagens ekonomiska ställning är sådan att de kan infria sina försäkringsâtaganden. Myndighetens tillsyn tar endast sikte bolagens finansiella ställning. Särskilt viktig anses tillsynen över efterlevnaden av reglerna om solvensmarginal, bestämmelserna om beräkning av försäkringstekniska avsättningar och placeringsreglema för dessa avsättningar. Tillgångar som svarar mot aktieägarfonder är inte underkastade någon offentlig tillsyn. Krav på aktuarie i försäkringsbolagen har inte uppställts i den franska regleringen.

Storbritannien

De allmänna principerna för försäkringsrörelse i Storbritannien ges i the Insurance Companies Act 1982 ICA. Närmare föreskrifter lämnas i the Insurance Companies Accounts and Statements Regulations 1983 och the Insurance Companies Regulations 1994 ICR. Viktiga bestämmelser som rör försäkringsbolagens marknadsföring finns i the Financial Services Act 1986. Skyddsregler som träder in vid ett försäkringsbolags obestånd upptas i the Policyholders Protection Act 1975. Genom ändringar som trädde i kraft den l juli 1994 anpassades reglerna till EG:s tredje försäkringsdirektiv.

Fördelning av överskott i liiförsäkringsrörelse m.m.

Till skillnad från i många andra europeiska länder ställs i Storbritannien inte några krav om att en viss del av överskotten på livförsäkringsrörelsen skall tillfalla försäkringstagama. Sådana angelägenheter överlämnas bolagen själva att bestämma. Vissa avtal ger rätt till del av överskotten

with profits, andra inte non profit. Den del av överskotten som tillfal-

ler försäkringstagama kallas bonus och garanteras i samband med att de årliga besluten om fördelningen tillkännages bonus declaration. Utgångspunkten för fördelningsbesluten är de överskott som bolagets ansvarige aktuarie fastställer utifrån en särskild värdering av "long term busi-

Bilaga 343

ness". Det är sålunda inte den redovisade vinsten i bolaget som försäkringstagama får del av. Många försäkringsbolag anger i bolagsordningen hur stor del av överskotten som bonusberättigade avtal minst skall ha. Ofta anges att minst 90 procent av alla uppkomna överskott på livförsäkringsrörelsen skall tillföras försäkringstagama. En annan vanlig modell är att 90 procent av överskottsmedlen s.k. with profits-avtal skall gå till försäkringstagarna och att vinsten på s.k. non profit-försäkringar i sin helhet kan tillfalla aktieägarna. Det förekommer också att fördelningen skall göras "according to the discretion of the directors". Varje år bestämmer sedan styrelsen, inom i bolagsordningen angivna ramar, hur det gångna årets överskott skall fördelas. I praktiken brukar bolagen av konkurrensskäl fördela stördelar överskotten till försäkringstagarna än de har förbundit sig till. re av Den årliga bonusen kan utgå i olika former. Det vanliga är att den används för utvidgning av försäkringsförmånen, varvid utbetalning sker en samtidigt och under samma förutsättningar som utbetalning av ursprungligt garanterade försäkringsbelopp. Denna typ av bonus kallas "reversiobonus". Bonusen kan också utbetalas kontant eller användas för prenary miereducering. Enligt bestämmelse i ICA section 30 får ett försäkringsbolag inte en sänka försäkringstagamas andel i överskotten i förhållande till föregående år med mer än en halv procentenhet om man inte föreskrivet sätt dels offentliggjort information därom, dels skriftligen underrättat tillsynsmyndigheten. Myndigheten har därvid enligt ICA sections 37 och 45 möjlighet att ingripa mot ett livförsäkringsbolag och fordra att det vidtar åtgärder för att uppfylla försäkringstagarnas rimliga förväntningar reasonable expectations. Vad detta begrepp innebär är föremål för debatt. Det har inte prövats av domstol, men i praktiken har uttrycket "reasonable expectations" ansetts inbegripa framtida bonus. sänkningar på mer än en halv procentenhet av försäkringstagarnas andel godtas t.ex. om aktieägarna tidigare skjutit till medel som de önskar få återbetalda. Då en minskning i andelen medges fordras normalt att varje försäkringstagare informeras därom skriftligen. Såvitt avser ny verksamhet är försäkringsbolagen fria att bestämma hur stor del av överskotten som skall tillkomma försäkringstagarna. Bolagen kan också själva avgöra hur fördelningen skall göras inom försäkringstagarkollektivet. En del överskotten tillkommer försäkringstagama först då utbetalav ning från försäkringen aktualiseras. Detta sker genom s.k. terminal bonus. Sådan återbäring utgör vanligen mellan 25 och 45 procent av utbetalningarna från en with proñts-försäkring. Variationema bolagen emellan är dock ganska stora. En viss årlig nivå på terminal bonus binder inte bolaget för framtiden, utan det kan nästa år använda en arman bonusnivå. Den angivna bonusen gäller således endast för de försäkringar som förfaller till betalning under det aktuella räkenskapsåret. Bolagen är i sin information noga med att uttrycka att fråga inte är om en bonusnivå som är bindande för framtiden. Utvecklingen området har lett till att bolagens bonusnivå utgör en viktig konkurrensfaktor. Det förekommer till följd därav att många för-

344 Bilaga

säkringstagare erhåller högre bonusbelopp än de har tjänat in genom sina betalningar, vilket får bekostas av äldre försäkringsgenerationer. Många bolag har därför på senare tid övergått från den traditionella brittiska ordningen med "reversionary bonus" och "terminal bonus" till ett system kallat "unitised with profits". Där knyts rätten till bonus till andelen i en viss tillgångsmassa i bolaget. Med ett sådant system närmar sig de brittiska bolagen det kontributionssystem som tillämpas i bl.a. Tyskland. Sedan länge meddelas konventionella livförsäkringar och unit linkedförsäkringar av samma bolag. Normalt är försäkringstagama i ett ömsesidigt försäkringsbolag mutual insurance company medlemmar av bolaget. Medlemskapet inträder genom att försäkringsavtal ingås. Försäkringstagarna är inte enligt lag skyldiga att tillskjuta medel till bolaget. Något krav på delägaransvar gäller således inte.

Upplâning

I försäkringsregleringen i Storbritannien saknas bestämmelser om upplåning. Brittiska försäkringsgivare kan sålunda t.ex. ta upp lån mot konvertibla skuldebrev, skuldebrev med optionsrätt till nyteckning och vinstandelsbevis i enlighet med vad som gäller för allmänna bolag. I Storbritannien skall ett ömsesidigt försäkringsbolag vid sitt bildande ha ett lånekapital, för vilket tillämpas allmänna bolagsrättsliga bestämmelser om lånekapital. Ett sådant bolag kan emellertid inte erhålla något andelskapital, men kan liksom andra försäkringsgivare ta upp lån mot s.k. Permanent Interest Bearing Shares och andra hybrider av kapitalinstrument.

Löpande tillsyn

Den statliga tillsynen, utövad av the Insurance Division of the Department of Trade and Industry, syftar främst till att skydda försäkringstagarna mot risken att försäkringsbolag inte kan infria sina åtaganden eller försäkringstagamas "reasonable expectations". Myndigheten ägnar sig däremot inte kontroll av försäkringsvillkor, produktutveckling eller skadereglering, och den har över huvud taget inte behörighet att gripa in i tvister mellan parterna i försäkringsavtalet. En viktig del av tillsynen över försäkringsbolagen anses vara den prövning som görs av ett bolags ledning. Enligt gällande lag skall tillsynsmyndigheten tillse att nyckelpositioner i bolagen, som chefsbefattningar, inte tillsätts med olämpliga personer; det gäller ett krav på att personal i ledande ställning är "fit and proper" ICA sections 7-10 och 60-61 samt ICR section 34 och Schedule 6. Någon definition av detta begrepp finns visserligen inte i lagstiftningen, men det har i tillsynspraxis getts visst innehåll. Personen i fråga skall till en början kärmetecknas av redbarhet; man kontrollerar om han har begått brott eller varit försatt i konkurs.

Bilaga 345

Kraven sträcker sig dock längre än så, eftersom personen dessutom skall ha tillräcklig kunskap och erfarenhet för den aktuella positionen. Det är vidare angeläget att försäkra sig om att han har gott omdöme och kan stå emot påtryckningar. I tillsynspraxis har på senare tid utvecklingen lett till ett krav att bolagsledningen, i enlighet med föreskrifterna i EG:s tredförsäkringsdirektiv, dessutom skall vara "sound and prudent". Prövningen härav går längre än det "fit and proper-test" som skall göras av en persons duglighet för en viss uppgift genom att den tar sikte på hur bolaget som helhet sköts. Följaktligen skall en styrelse vara väl balanserad så att all erforderlig sakkunskap finns representerad. Bl.a. bör finnas aktuariell och finansiell kompetens. Det skall dessutom tillses att det inte samlas för mycket makt hos en enskild person. Kravet sound and prudent management är numera lagfást ICA section 5 och Schedule 2A. Tillsynsmyndigheten anses skyldig att tillse att lagens krav bolagsledningen är uppfyllda vid varje tid. En prövning kan sålunda ske både då bolaget ansöker om koncession och vid senare tillfällen. Kontrollen görs vanligen genom informella kontakter. För att myndigheten skall kunna förhindra att en viss person ges en ledande position krävs att den kan åberopa konkreta omständigheter som visar personens olämplighet. följd vissa bolags ekonomiska svårigheter lagfästes år 1973 Som en av systemet med "Appointed Actuary" vid livförsäkring. Redan tidigare hade visserligen en aktuarie traditionellt ansetts som ansvarig för den övergripande finansiella kontrollen av ett livförsäkringsbolag, men varje sådant bolag måste numera utse en aktuarie som enligt tillsynslagstiftningen är ansvarig för en årlig beräkning av bolagets skulder ICA section 19. Denne kan vara anställd i bolaget eller en anlitad oberoende konsult. Nyligen har den ordningen införts att "the Appointed Actuary" måste ha ett skriftligt intyg utfärdat av the Institute of Actuaries eller the Faculty of Actuaries of Scotland enligt vilket han är behörig att inneha posten som "Appointed Actuary". Aktuariens skyldigheter går emellertid längre än de i lagen föreskrivna. För aktuarien gäller nämligen åtskilliga yrkesregler, s.k. guidance notes, har utfärdats av ovan angivna aktuariesamrnanslutningar. Enligt som dessa regler skall aktuarien tillse att bolagets finansiella styrka vid varje tidpunkt är tillräcklig; han måste bl.a. se till att det mot skulderna svarar matchande tillgångar och att premierna är tillräckligt höga. Aktuarien förutsätts sålunda ha djup insikt i bolagsverksamheten. Han måste i rapporter till tillsynsmyndigheten intyga att kraven i "the guidance notes" har uppfyllts. Enligt yrkesreglema är aktuarien också i vissa fall, efter att ha rådgjort med bolagets ledning, skyldig att informera tillsynsmyndigheten om han anser att en åtgärd riskerar leda till att bolaget hamnar i ekonomiska svårigheter. Underlåter aktuarien att göra en sådan rapport skall tillsynsmyndigheten anmäla detta förhållande till den aktuarieorganisation han tillhör, som kan återkalla aktuariens intyg och därmed hindra honom från fortsatt yrkesverksamhet. Tillsynsmyndigheten kan inte förhindra att ett bolag säger upp en "Appointed Actuary" från en tjänst. Innan en ny aktuarie tillträder tjänsten

346 Bilaga

är han dock enligt yrkesreglema skyldig att konsultera den avgående aktuarien. Några särskilda bestämmelser om skadeståndsskyldighet gäller inte för aktuarien. Inte heller enligt praxis är denne ansvarig mot tredje man, t.ex. en placerare som förlitat sig på aktuariens beräkningar. Denna inställning motiveras bl.a. med de negativa amerikanska erfarenheterna av långtgående möjligheter att väcka skadeståndstalan. När ett försäkringsbolag ansöker om tillstånd att bedriva en för bolaget ny försäkringsklass skall det visserligen ge in det tekniska underlag för beräkning av premier och försäkringstekniska avsättningar det som avser att tillämpa för livförsäkring. Därefter behöver bolaget emellertid inte i förväg lämna uppgifter om premier, beräkningsunderlag för premier och avsättningar eller om nya produkter. Tillsynen av ett bolags verksamhet bedrivs i stället genom efterhandskontroll, främst med hjälp av noggrann granskning av rapporter som bolagen enligt lag är skyldiga att ge in till tillsynsmyndigheten. Dessa skall innehålla uppgifter om bolagets soliditet med redogörelser för skulder och motsvarande tillgångar. För livförsäkring fordras beräkningsunderlag för reservsättning, t.ex. tillämpade dödlighets- och ränteantaganden, samt skall anges hur överskott fördelas. Rapporterna görs i regel en gång om året och skall lämnas in senast sex månader efter utgången av den tidsperiod rapporten avser. Tillsynsmyndigheten har dock möjlighet att kräva sådana rapporter kvartalsvis, bl.a. om bolaget är nyetablerat eller om det är nödvändigt för att skydda försäkringstagama. Det ingivna materialet är omedelbart tillgängligt för allmänheten, men i den mån det innehåller kommersiellt känsliga uppgifter kan det bolagets begäran undantas från offentlighet. Genom the Financial Services Act 1986 infördes ett nytt regelverk för marknadsföring av försäkringsprodukter. The Financial Services Act tar sikte försäljning av bl.a. livförsäkringar, och tillsynen över sådan verksamhet vilar självreglerande organ. Denna reglering var en följd av de problem som uppstod vid marknadsföring av bl.a. livförsäkringsprodukter i början av 1980-talet, vilka ledde till politiska krav på förbättrat konsumentskydd. En av de självreglerande organens främsta uppgifter är att tillse att livförsäkringskunder ges lämplig och erforderlig information, så att de kan göra ett rationellt val bland produkterna på marknaden. Organen har därför utfärdat "code of conducts", vilka under åren har utvecklats till stor detaljrikedom. Bl.a. krävs att bolagen och mäklama genom enhetliga illustrationer ger försäkringskunden information om framtida bonus innan en with proñts-försäkring meddelas. Det gäller också en skyldighet att specificera kostnaderna för en försäkring. Inte bara vid mäklarförsäljning utan också vid försäljning av anställda i ett försäkringsbolag måste kostnaderna för försäljningsprovision anges. Branschorganen har ganska långtgående möjligheter att vidta sanktioner mot bolag eller mäklare som bryter mot uppställda regler. Vanligen meddelas straffavgifter.

Bilaga 347

Erfarenheterna av den i lag reglerade tillsynen över bolagens soliditet är i huvudsak mycket goda. Den regleringen anses inte ha stått i vägen för utvecklingen av försäkringsprodukter eller verksamheten i övrigt, och den har också i väsentliga delar tillkommit i samförstånd med försäkringsbranschen. Däremot är erfarenheterna av the Financial Services Act och de självreglerande organisationernas verksamhet på säljsidan mindre goda. Denna reglering har efter hand blivit mycket detaljerad allt efter de problem man försökt lösa. Till följd av den långtgående regleringen distribueras en mängd information, vilket har medfört att försäkringskundema har mycket svårt att tillgodogöra sig den. Självregleringen kräver också omfattande administration och därmed höga kostnader. Det anses visserligen angeläget att det finns en reglering och tillsyn över marknadsföringen av Iivförsäkringar. Den allmänna meningen är dock att reglerna bör upptas i författning och att all tillsyn skall samlas hos staten.

Skydd vid obestånd

Fram till början av 1970-talet var konkurser relativt ovanliga den brittiska försäkringsmarknaden. För det fall ett bolag råkade i ekonomiska svårigheter ombesörjde regelmässigt försäkringsbranschen på frivillig basis att avtalsenliga betalningar gjordes. Då år 1974 ett livförsäkringsbolag hamnade obestånd förklarade sig emellertid branschen inte beredd att ta något ansvar för betalningarna i det bolaget. Påtryckningarna blev därför starka mot reglerande myndigheter att säkerställa enskilda försäkringstagares betalningar vid obeståndssituationer. Resultatet blev skärpta regler om reservsättning och, framför allt, the Policyholders Protection Act 1975. Därigenom ålades alla i Storbritannien koncessionerade försäkringsföretag att ingå i en i lag föreskriven garantiordning. Lagstiftningen genomfördes på kort tid. Det ansågs inte meningsfullt att överlämna frågan till självreglering, eftersom risken då var uppenbar att inte alla försäkringsbolag skulle ansluta sig till systemet. Särskilt farms det en fara att de bolag vilkas ställning var sämst skulle vägra att träda in i ett frivilligt system. Skyddet skulle dock administreras av ett privat fristående organ, "the Policyholders Protection Board, huvudsakligen med företrädare för försäkringsbolagen. Då ett försäkringsbolag hamnar på obestånd skall "the Board" överta för bolagets förpliktelser försäkringstagarna infrias. Är ansvaret att mot det fråga om obligatorisk försäkring skall åtagandena täckas fullt ut, medan ersättningen i andra fall skall uppgå till 90 procent av försäkringens värde. Denna begränsning för den frivilliga försäkringen motiverades med att enskilda försäkringstagare därigenom skulle intressera sig för bolagets ekonomiska ställning vid val av försäkringsgivare. Endast enskilda försäkringstagare omfattas av garantiordningen. Vidare har sjö-, flyg- och transportförsäkring samt återförsäkring undantagits. Även utländska företag som bedriver verksamhet genom etablering i Storbritannien omfattas av garantisystemet.

348 Bilaga

Skyddsordningen kan träda in även då ett bolag befinner sig i finansielsvårigheter utan att obestånd föreligger. Förutsättningar härför är att kostnaden inte blir högre än att försätta bolaget i likvidation eller att fortsätta bolagets drift med alla förpliktelser och förmåner begränsade till 90 procent. Under lång tid efter lagens ikraftträdande behövde den inte tillämpas. Emellertid har den fått tas i anspråk vid några tillfällen under tid; senare i de helt övervägande antalet fallen har det gällt skadeförsäkring. Det största fallissemang som drabbat garantiordningen rörde fem medlemmar av the London United Investments Group, vilkas försäkringstagare i väsentliga delar utgjordes av amerikanska "partnerships" som tecknat ansvarsförsäkringar. Endast vid ett tillfälle har ett livförsäkringsbolag fått tas om hand; det rörde sig då om marknadens minsta livförsäkringsbolag, och problemen där var orsakade av bristande matchning av tillgångarna. På grund av den långtgående tillsynen över livförsäkringsverksamhet, bl.a. genom systemet med "Appointed Actuary", anses risken för obestånd bland sådana bolag mycket liten. Då garantiordningen träder in uttaxeras från övriga bolag de belopp som krävs för att täcka alla utbetalningar till försäkringstagama från det insolventa bolaget. Garantiordningen skall dock kunna avstå från uttaxering hos utländska bolag i den mån försäkringstagarna får skydd enligt lagstiftningen i bolagets hemland. Någon fondering görs inte i förväg. Högst en procent av ett bolags premieinkomst får uttaxeras varje år. De praktiska svårigheterna med riskrelaterade uttaxeringar har så här långt ansetts för stora för att sådana skall kunna komma i fråga. Sedan utbetalningar gjorts från garantiordningen tar denna över försäkringstagarnas

fordringar. Återbetalningar av uttaxerade belopp kan sedan komma att ak-

tualiseras. En uppdelning har gjorts mellan liv- och skadeförsäkring, så att livförsäkringen betalar för sig och skadeförsäkringen för sig. Då garantisystemet infördes kom det att kritiseras från branschhåll som orättvist, eftersom det sas innebära att välskötta försäkringsbolag skulle få betala för mindre väl skötta företag. Risken att få betala för andra bolag har dock inneburit att bolagen i viss mån granskar varandra. Man får därigenom en informell tillsyn, och det har blivit i alla bolags intresse med en solid försäkringsbransch. Lagen ses för närvarande över i ett större perspektiv. Bl.a. övervägs om lagens tillämpningsområde skall inskränkas så att försäkringar som tecknats av större "partnerships" utesluts. Dessutom diskuteras problem vid internationella förhållanden.

Nederländerna

Lagen som reglerar försäkringsbolagens verksamhet i Nederländerna på engelska Supervisory Insurance Business Act 1986 anpassades under år 1994 till den tredje generationens försäkringsdirektiv. Den holländska regleringen innehåller inte några bestämmelser som tar sikte på ett försäkringsbolags fördelning av överskott. I bolagsordning

Bilaga 349

kan emellertid intas regler om att aktieägarnas rätt till del i vinst skall begränsad, t.ex. till fem procent uppkomna överskott. Sådana bevara av stämmelser förekommer också i praktiken. I så fall starmar vinsterna i bolagets fonder. Det är dessutom möjligt att bolagsordning eller försäkringsavtal ger försäkringstagaren rätt till del i överskott. I sådana situatioär rätten till överskott en kontraktuell förpliktelse som har företräde ner framför aktieägarnas krav. Visserligen ges det sålunda inte nâgra bestämfördelning överskott på livförsäkringsrörelsen. Flertalet livmelser om av försäkringsgivare tillämpar ändock samma metoder för överskottsfördelning. Försäkringsregleringen i Nederländerna upptar inte heller bestämmelser om skälig premiesättning eller liknande. Det föreligger inte något hinder mot att i samma bolag meddela konventionell livförsäkring och unit linked-försäkring. I princip alla försäkringstagare i ett ömsesidigt försäkringsbolag onderlinge waarborgmaatschappij är medlemmar däri samt ansvariga för underskott vid bolagets upplösning. Genom bestämmelse i bolagsordningen kan emellertid medlemsansvaret begränsas eller helt upphävas. Vid slopat medlemsansvar kan bolaget meddela försäkringar till icke-medlemmar, dock inte i sådan omfattning att försäkringsavtalen med medlemmarna blir mindre betydande. Den holländska försäkringslagstiftningen uppställer inte något förbud för andra än försäkringstagare att vara medlemmar i ett ömsesidigt försäkringsbolag. Det är tillåtet för holländska försäkringsföretag att skaffa främmande kapital genom upplåning. Bolagen kan ge ut obligationer, såväl med som utan rätt till konvertering. Även ömsesidiga försäkringsbolag kan erhålla kapital upplåning. genom Ett ömsesidigt försäkringsbolag, vars kapital är uppdelat i andelar, kan öka sitt kapital genom att ge ut nya andelar. Ett sådant bolag har dessutom möjlighet att ta upp lån mot obligationer och säkerheter, men medel som erhålls genom sådana lån är främmande kapital i bolaget. Den offentliga tillsynen bedrivs av Verzekeringskamer, sedan länge gekontroll i efterhand. Den skall huvudsakligen se till att kraven nom solvensmarginal och försäkringstekniska avsättningar följs.

Referenser

Litteratur

Adlercreutz, Axel, Avtalsrätt II, 3 uppl. Lund 1991 Appeltofft, Olof H, Den nya lagen om försäkringsrörelse, Stockholm 1950 Bengtsson, Bertil, Försäkringsrörelselagens principer och civilrätten, I Juridisk tidskrift 1992/93 s. 215-234 Bergelv, Lars, Livförsäkringsteknik, 3 uppl. Stockholm 1990 Bohman, Harald, Några reflexioner kring begreppet skälighet inom livförsäkringen, I Nordisk försäkringstidskrift 1954 s. 37-47 Bohman, Harald, Låter sig de legala kraven på soliditet och skälighet kvantifieras I Nordisk Försäkringstidskrift 1980 s. 165-169 Drabbe, Humbert, Verwirklichung des Binnenmarktes der Versicherung- Was bleibt tun I Versicherungswirtschaft Heft 9/1994 s. en - zu 550-555 Finsinger, Jörg, An Integrated Insurance Market in Western Europe - Selected Issues, I Sveriges Riksbank occasional Paper 10, Stockholm 1994 Gomard, Bernard, A Comparison between Joint-stock and Mutual Insurance Companies, I Nordisk Försäkringstidskrift 1989 s. 38-49 Grip, Gunvall, Vill du frihet eller tvång Svensk försäkringspolitik 1935- 1945, Uppsala 1987 Grip, Gunvall, Den försäkringsbehövande allmänhetens förtroende, Stockholm 1991 Grip, Gunvall, Fondförsäkringsfrågan, Stockholm 1991 Hanseus, Kjell, Livförsäkringsrätt En introduktion, Stockholm 1986 Hellner, Jan, Försäkringsrätt, 2 uppl. Stockholm 1965 Hellner, Jan, Försäkringsverksamheten och juridiken, I Nordisk försäkringstidskrift 1975 s. 423434 Hellner, Jan, Principiella och praktiska synpunkter vid fördelning av överskottet i liv- och pensionsförsäkringsbolagen, I Den XV. Nordiske Livsforsikringskongress 1969, Forhandlingsemne 5 Heuman, Lars, Reklamationsnämnder och försäkringsnärrmder, Stockholm 1980 Hodgin, R.W., Protection of the Insured, Lloyds of London Press Ltd. 1989

352 Referenser

Hohlfeld, Knut, Consumers and Insurers The Role of Insurance Super- vision, I The Geneva Papers on Risk and Insurance, 18 No. 69. October 1993 s. 439-442 Hömgren, Lars och Viotti, Staffan, Försäkringsmarknaden, Stockholm 1994 Kleineman, Jan, Jämkning av försäkringsavtal med stöd av 36 § avtalslagen, Juridisk tidskrift 1989/90 s. 103-108 Larsson, Mats, Den reglerade marknaden svenskt försäkringsväsende - 1850-1980, Stockholm 1991 Lindell-Frantz, Eva och Roos, Carl Martin, Generös avtalstillämpning Om skadereglering i konsument- och företagsförsäkring, Lund 1985 Lindell-Frantz, Eva, Generös avtalstillämpning Om skadereglering i kon— sument- och företagsförsäkring, I Nordisk försäkringstidskrift 1986 s. 28-36 Prölss, Schmidt, Reimer och Frey, Peter, Versicherungsaufsichtsgesetz, 10. Auflage, München 1992 Rodhe, Knut, Lärobok i obligationsrätt, 6 uppl. Stockholm 1986 Rodhe, Knut, Aktiebolagsrätt, 16 uppl. Stockholm 1993 Roos, Carl Martin, Avtalslagen 36 § och försäkring, I Nordisk försäkringstidskrift 1990 118-124

Offentligt tryck

Promemorior

Ds E 1980:6 Ny lag om försäkringsrörelse Ds 1993:35 Skydd för skadelidandes anspråk på trañkskadeersättning vid försäkringsgivarens insolvens Ds 1993:39 Ny försäkringsavtalslag Ds 1993:57 Placeringsregler för försäkringsbolag Ds 1993:101 Förmånsrätt för försäkringsfordringar RRV 1994:15 Statens tillsyn av den finansiella sektorn

Utredningsbetänkanden

SOU 1946:34 Förslag till lag om försäkringsrörelse Del m.m. Motiv

SOU 1960:11 Översyn lagen försäkringsrörelse

av om SOU 1974:83 Generalklausul i förmögenhetsrätten SOU 1978:11 Kapitalmarknaden i svensk ekonomi SOU 1985:34 Gruppförsäkring SOU 1986:8 Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten SOU 1986:56 Personförsäkringslag SOU 1987:58 Försäkringsväsendet i framtiden SOU 1988:29 Förnyelse av kreditmarknaden Del 2 SOU 1989:16 Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn

Referenser 353

SOU 1991:2 Finansiell tillsyn SOU 1991:89 Försäkringsrörelse i förändring 1 SOU 1992:30 Kreditförsäkring Några aktuella problem SOU 1993:59 Ny marknadsföringslag SOU 1993:108 Försäkringsrörelse i förändring 2 SOU 1995:33 Ersättning för ideell skada vid personskada SOU 1995:44 Aktiebolagets organisation

Lagrådsremisser

Regeringens lagrâdsremiss Års- och koncemredovisning Del I och om Del IV Regeringens lagrâdsremiss om Insättningsgaranti

Propositioner

prop. 1914:50 med förslag till lag om ändrad lydelse av lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 prop. 1948:50 med förslag till lag om försäkringsrörelse m.m. prop. 1950:94 med förslag till lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket prop. 1950:220 med förslag till lag angående ändring i vissa delar

av lagen den 17 juni 1948 nr 433 om försäkrings-

rörelse prop. 1961:171 med förslag till lag angående ändring i lagen den

17 juni 1948 nr 433 om försäkringsrörelse

prop. 1965:48 med förslag till lag angående ändring i lagen den

9 juni 1950 nr 272 om rätt för utländsk försäk-

ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, m.m. prop. 1973:93 med förslag till lag om konvertibla skuldebrev m.m. prop. 1975/76:31 om ändrade beskattningsregler för pensionsförsäkringar m.m. prop. l975/76:8l med förslag om ändring i lagen 1915:218 om avtal och andra rättshandlingar förmögenhetsrättens omrâde, m.m. prop. 1975/762209 om ändring i regeringsformen prop. 1979/80:9 om konsumentförsäkringslag, m.m. prop. 1981/82:180 om försäkringsrörelselag, m.m. prop. 1983/84:184 om ändring i aktiebolagslagen 1975:1385 m.m. prop. 1984/85:77 om koncession för försäkringsrörelse prop. 1986/87:12 om ny banklagstiftning prop. 1988/89:89 om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån, m.m. prop. 1989/90:34 om ändringar i försäkringsrörelselagen, m.m.

354 Referenser

prop. 1990/91 : 177 om sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen, m.m. prop. 1991/92:83 om ny konsumentkreditlag prop. 1992/93:56 Ny konkurrenslagstiftning prop. 1992/93:89 om ändrad lagstiftning för banker och andra kreditinstitut med anledning av EES-avtalet, m.m. prop. 1992/93: 187 om individuellt pensionssparande prop. 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkringsverksanthet med anledning av EES-avtalet prop. 1993/94:85 Vissa skattefrågor rörande livförsäkring prop. 1994/95:17 Oskäliga avtalsvillkor m.m. Införlivande med svensk rätt av EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden prop. 1994/95: 100 Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96

1994/952113 Ändring av avtalet om Europeiska ekonomiska

prop. samarbetsområdet EES-avtalet: System för garanav insättningar prop. 1994/95: 123 Ny marknadsföringslag prop. 1994/95: 184 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv

Riksdagsmotioner

l992/93:N252 Pensionssparande

Utskottsbetänkanden

KU 1974:60 med anledning av en motion om förbud mot retroaktiv lagstiftning 1992/93:LU16 Den svenska försäkringsavtalsrättens anpassning till EG:s regelverk m.m. 1994/95 :NU7 Införlivande i EES-avtalet av direktiv om insättningsgaranti 1994/95 :NU24 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv

Nytt juridiskt arkiv II

NJA 1904 Den nya försäkringslagstiftningen

NJA 1915 Ändringar i försäkringslagstiftningen

NJA 1918 Lag om försäkringsrörelse NJA 1927 11. Lagstiftning om försäkringsavtal NJA 1929 6. Lagstiftning om trafikförsäkring å motorfordon

Referenser 355

Rättsfall

Marknadsdomstolens avgörande 1980: 10 Marknadsdomstolens avgörande 1985:23 RÅ 1990 ref. 106

EG-domstolens dom den 17 maj 1990, C-262/88 Barber case EG-domstolens dom den 28 september 1994, C-200/91 Coloroll case

Offentligt tryck i andra länder

Danmark

Folketingstidende 1980-81, Lovforslag nr. L 59 Lovforslag nr. L 63 Folketinget 1992-93 Lovforslag nr. L 117 Folketinget 1993-94 Kamovs lovsamling, bind trettende udgave 1993

Finland

prop. 1979 rd. nr 179 förslag till ny lag om försäkringsbolag och till lag angående ändring av lagen om försäkringsavtal prop. 1994 rd. nr 330 med förslag till ändring av lagstiftningen om finländska försäkringsbolag och försäkringsmäklare

Norge

NOU 1983:52 Forsikring i Norge Ot.prp. nr. 42 1986-87 Om lov om forsikringsvirksomhet Ot.prp. nr. 42 1989-90 Om lov om endringer i ñnansinstitusjonsloven 1988 lov 10 juni 1988 nr 40 om finansieringsvirksomhet och ñnansinstitusjoner og i visse andre lover OMDANNELSE AV FI- - NANSINSTITUSJON ER MV Ot.prp. nr. 77 1993-94 Om lov om endringer i lov 10. juni 1988 nr. 39 om forsikringsvirksomhet mv. endringer i förbindelse med tilpasninger til Tilleggsavtalen til EDS-avtalen mv.

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

Ett renodlatnäringsförbud.N. 40. Älvsäkerhet. K. . Arbetsföretag En ny möjlighetför arbetslösa. A. 4l. Allmän behörighetför högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö- ochhälsorisker.Fi. 42. Framtidsanpassad Gotlandstrañk.K. . - Lângtidsutredningen1995.Fi. 43. SambandetRedovisning Beskattning.Ju. . värdens svåraval. 44. Aktiebolagetsorganisation.Ju. . Slutbetänkande Prioriteringsutredningen.S. av 45. Grundvattenskydd.M.

Muskövarvetsframtid. Fö. 46. Effektivare styrningoch rättssäkerhet . Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa. A. i asylprocessen.A. . Pensionsrättigheter och bodelning.Ju. 47. Tvángsmedel enligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar. Fi. samt polislagen.Ju. 10. . Översyn skattebrottslagen. Fi. 48. EG-anpassade körkortsregler.K. av ll .Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoser över statens inkomster och utgifter. Fi.

12.Mervärdesskatt Nya tidpunkterför 50. Kunskapsläget kärnavfallsomrâdet1995.M. redovisningoch betalning.Fi. 51. Elförsörjning ofred. i N.

13.Analys av Försvarsmaktens ekonomi.Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju.

14. Ny Elmarknad + Bilagedel. N. 53. Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen.Fö.

15.Könshandeln.S. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - 16. Socialtarbete mot prostitutioneni Sverige.S. och kommun.M.

17. Homosexuellprostitution. S. 55. Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.A.

18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner

.Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. - 20. Utan stannar Sverige.Fö. 57. Förslag om ett internationelltflygsäkerhets-

21. Staden på vattenutanvatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping.U.

22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skáne. Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- - 23. Brist på elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.S.

24. GasmolnlamslärUppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi

25. Samordnadoch integreradtågtrafik olika aspekterpå modeller, finansiering - Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.

26. Underhällsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A+B. S.

Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor.C.

27. Regional framtid + bilagor. C 62. Ett renat Skáne. M. . 28. Lagen om vissainternationellasanktioner 63. Översyn av skattereglemaför stiftelseroch ideella

en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bmk av försvarets 64. Klimatförändringari trañkpolitiken. K. resurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning.Ju.

30. Alkylat och Miljöklassning av bensin.M. 66. Polisensanvändning av övervakningskamerorvid

31. Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju.

32. IT och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt, m.m. Fi.

Förslagtill nya samverkansformer.Ju. 68. lT-kommissionensarbetsprogram1995-96.SB.

33 Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi. . 34. Kompetensför strukturomvandling.A. 70. Allmännakommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappomrádet. S. 71. Behörighet och Urval. Förslag till nya regler för

36. Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. antagningtill Universitetoch högskolor. U. - Fi. 72. Svenskainsatserför internationellkatastrof-och

37. Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning, analysoch förslag. - 38. Yrkeshögskolan Kvalificeradeftergymnasial Fö. yrkesutbildning.U. 73. Ett aktiebolagför servicetill universitetoch

39. Some reflections on SwedishLabourMarket högskolor m.m. U.

Policy. A. 74. Lägenhetsdata.Fi.

Någrautländskaforskares syn svensk 75. Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. A.

arbetsmarknadspolitik.A. 76. Arbetetill invandrare.A.

1995 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

77. Rösterom EU:s regeringskonferens hearingmed organisationsföreträdare, debattörer och forskare. UD. 78. Den svenska rymdverksamheten. N. 79. Vårdnad,boende och umgänge. JU. 80. EU om regeringskonferensen 1996 institutionernasrapporter synpunkter i övriga medlemsländer.UD. - .Ny rättshjälpslag och andra bestämmelser om rättsligt bistånd.Ju. 82. Finansieringslösningar för Göteborgs- och Dennisöverenskommelserna. K. 83. EU-kandidater 12 länder som kan bli EU:s nya medlemmar. UD. .Kulturpolitikens inriktning. Ku. 84. Kulturpolitikens inriktning i korthet. Ku. - 85. Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.Ku. 86. Dokumentationoch socialtjänstregister.S. .Försäkringsrörelse i förändring Fi.

Statens offentliga utredningar

1995 Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Socialdepartementet

IT-kommissionensarbetsprogram1995-96.68 Värdenssvåraval. slutbetänkande av Prioriteringsutredningen.5 Justitiedepartementet Könshandeln.15 Pensionsrättigheter och bodelning. 8 Socialt arbete mot prostitutioneni Sverige.16 Nya konsumentregler.l l Homosexuellprostitution. 17 lT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. Underhállsbidrag och bidragsförskott, Förslagtill nya samverkansformer. 32 Del A och Del B. 26 Ersättningför ideell skadavid personskada. 33 Avgifter inom handikappomrádet. 35 SambandetRedovisning Beskattning. 43 Kompetensoch kunskapsutveckling yrkes- - - om Aktiebolagetsorganisation.44 roller och arbetsfältinom socialtjänsten.58 Tvángsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Ohälsoförsäkring och samhällsekonomi samt polislagen.47 - olika aspekter modeller, finansiering Godtrosförvärv av stöldgods 52 och incitament.59 Näringslivetstvistlösning. 65 Kvinnofrid. Del A+B. 60 Polisensanvändning av övervakningskamerorvid Dokumentation och socialtjänstregister.86 förundersökning.66

Vårdnad,boendeoch umgänge.79 Kommunikationsdepartementet

Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelser om Samordnadoch integreradtågtrafik rättsligt bistånd.81 Arlandabananoch i Mälardalsregionen.25 Älvsäkerhet. 40 Utrikesdepartementet Framtidsanpassad Gotlandstrafik.42 Lagen om vissainternationella sanktioner EG-anpassade körkortsregler. 48 - en översyn.28 Klimatförändringari trafikpolitiken. 64 Röster om EU:s regeringskonferens Allmänna kommunikationer för alla 70 - - hearingmedorganisationsföreträdare, debattörer Finansieringslösningar för Göteborgs-och och forskare.77 Dennisöverenskommelserna. 82 EU om regeringskonferensen 1996 Finansdepartementet - institutionernasrapporter - synpunkteri övriga medlemsländer.80 Grön diesel miljö- och hälsorisker.3 - EU-kandidater 12 länder som kan bli EU:s Lángtidsutredningen 1995. 4 nya medlemmar.83 Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar.9 Översyn skattebrottslagen.10 av

Försvarsdepartementet

Mervärdesskatt Nya tidpunkterför - Muskövarvetsframtid. 6 redovisningoch betalning.12 Analys av Försvarsmaktens ekonomi. 13 Förmåner och sanktioner samladredovisning.36 - en Ett säkraresamhälle.19 Prognoseröver statens inkomsteroch utgifter. 49 Utan stannar Sverige.20 Förmåneroch sanktioner Staden vatten utan vatten. 21 utgifter för administration. 56 - Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. 22 Översyn skattereglerna för stiftelser och ideella av Brist pá elektronikkomponenter. 23 föreningar. 63 GasmolnlamslårUppsala. 24 Naturgrusskatt, m.m. 67 Civilt bruk av försvarets Betaltjänster.69 resurserregelverken,erfarenheter,helikoptrar. 29 Lägenhetsdata. 74 Samverkanför fred. Den rättsligaregleringen. 53 Försäkringsrörelse i förändring 87 Svenskainsatserför internationellkatastrof-och flyktinghjälp. Kartläggning,analys och förslag. 72

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Miljödepartementet Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Alkylat och Miljöklassning av bensin. 30 yrkesutbildning. 38 Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. 31 Allmän behörighetför högskolestudier. 41 Grundvattenskydd.45 Förslag om ett internationelltllygsäkerhets- Kunskapslâget på kärnavfallsområdet1995.50 universitet i Norrköping-Linköping.57 Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat — Behörighet och Urval. Förslag till nya regler för och kommun.54 antagning till Universitetoch högskolor. 71 Ett renar Skåne.62 Ett aktiebolagför service till universitetoch högskolorm.m. 73

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa. 2 - Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.7 Kompetens för strukturomvandling.34 Some reflections on Swedish Labour Market Policy. 39 Någrautländska forskares syn på svensk arbetsmarknadspolitik.39 Effektivare styrningoch rättssäkerhet i asylprocessen. 46 Ett samlat verksamhetsansvar för asylärenden.55 Svenskflyktingpolitik i globalt perspektiv. 75 Arbetetill invandrare.76

Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. 18 Várt dagliga blad Pstödtill svensk dagspress.37 - Kulturpolitikens inriktning. 84 Kulturpolitikens inriktning i korthet. 84 — Tjugo airs kulturpolitik 1974-1994. 85

Näringsdepartementet Ett renodlat näringsförbud.1 Ny Elmarknad + Bilagedel.14 Elförsörjning i ofred. 51 Den svenska Rymdverksamheten.78

Civildepartementet Regional framtid + bilagor. 27 Myndighetsutövningvid medborgarkontor.61