Försäkringsrörelse i förändring : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Försäkringsrörelse förändring i

SSM Delbetänkande av Försäkringsutredningen

sou

Mm

Om

WN

m Statens offentliga utredningar

Finansdepartementet

i

Försäkringsrörelse

förändring

Delbetänkande av Försäkringsutredningen Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av -SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

RSl'ljD'1'S TRYCKERI AB ISBN 91-38-13498-5 Smckhnhn 1994 ISSN O375-250X

SOU 1993: 108

Innehåll

Sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelse-

lagen 1982:713 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om ändring i lagen 1950:272

om rätt för utländska försäkringsföretag att

driva försäkringsrörelse i Sverige 23 . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 33

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Svenska förhållanden 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Grunder för försäkringsverksamheten m.m. 38 . . . . . . 2.3 Premiesâttning i trañkförsäkringsrörelse. 49 m.m. . . . .

3 EG:s bestämmelser m.m 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Förbudet mot förhandsgodkärmande av

premietariffer 56 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Beräkning försäkringstekniska skulder m.m. 58 av . . . . 3.4 Bestämmelser som tillgodoser allmänna hänsyn 61 . .

4 Förhållanden i några europeiska länder 63

. . . . . . . 4.1 Inledning 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Beräkning försäkringstekniska skulder m.m. 63 av . . . . 4.3 Premiesättning m.m. för ansvarsförsäkring

för motorfordon 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Grunder för försäkringsverksamheten m.m.. 77

. . . 5.1 Inledning 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Ordningen med stadfästelse av grunder 78 . . . . . . . . . 5.3 Grundemas betydelse som avtalsinnehâll 81 . . . . . . . . 5.4 Skyldighet att upprätta grunder 84 . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Tillsynen över grunderna 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Några avtalsrättsliga frågor 88 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Beräkning av försäkringspremier och

premiereserv i livförsäkringsrörelse 89 . . . . . . . . . . . 5.8 Särskilt utländska försäkringsföretag 92 om . . . . . . . .

5.9 Övergångsfrâgor 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll SOU 1993: 108

6 Placeringsreglemas tillämpningsområde 95

. . . . . . 6.1 Inledning 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 skyddsvärda medel i livförsäkring 96 . . . . . . . . . . . . 6.3 Konsekvenser av en anpassning till EG:s regler . . . . 6.4 Jämförelse med återbâringssystemen i Danmark

och Storbritannien 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Slutsatser 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Premiesättning m.m. i trafikförsäkringsrörelse 111

. 7.1 Inledning 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Nuvarande reglers överensstämmelse med

principen om produktfrihet 112 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Något om premiesâttningen efter en avreglering 118 . . ., . 7.4 Tillsynen över premiesättningen 120 . . . . . . . . . . . . .

8 Specialmotivering 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Förslaget till lag om ändring i försäkrings-

rörelselagen 1982:713 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1950:272

om rått för utländska försäkringsföretag att

driva försäkringsrörelse i Sverige 139 . . . . . . . . . . . . .

Bilaga... 147

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Särskilda yttranden 155

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Särskilt yttrande av ordföranden Bertil Bengtsson 155 . . . . . Särskilt yttrande av experterna Olov Hertzman, Jarl Symreng och Åke Unneryd 155 . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1993: 108

Till statsrådet

Genom beslut den 20 september 1990 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Erik Åsbrink att tillkalla kommitté med högst fem ledamöter en med uppdrag att utreda vissa frågor på försâkringsområdet samt föreslå ändringar i försäkringsrörelselagstiftningen. Med stöd av bemyndigandet tillkallades samma dag som ledamöter dåvarande justitierådet Bertil Bengtsson ordförande, professorn Mats Persson, numera konsulterande aktuarien Yngve Pettersson, docenten Staffan Viotti och numera vice verkställande direktören Per Welin. Att som experter biträda kommittén förordnades fr.o.m. den 15 oktober 1990 verkställande direktören Olov Hertzman, cheljuristen Jarl Symreng och numera rådmannen Ann-Christine Lindeblad, fr. o.m. den 21 januari 1991 numera rådmannen Stellan Fors, fr.o.m. den 14 februari 1991 ekonomen Lennart Gullbjörk, fr.o.m. den 12 mars 1991 bankokommissarien Lars Hansson, fr.o.m. den 27 februari 1992 ñlosoñe doktorn Björn Palmgren, fr.o.m. den 1992 f.d. cheñrktuarien Åke Unneryd, 17 mars fr.o.m. den 1 september 1992 numera departementsrådet Håkan Nyholm, fr.o.m. den 21 december 1992 departementsrådet Peter Kindlund och fr.o.m. den 25 januari 1993 docenten Lars Nyberg. Till sekreterare åt kommittén förordnades fr.o.m. den 1 oktober 1990 departementssekreteraren Margareta Kettis och fr.o.m. den 1 juli 1991 hovrättsassessom Åke Thimfors. Genom beslut den 20 december 1990 entledigades Ann-Christine Lindeblad som expert och förordnades att biträda kommittén som sekreterare. Sedan Ann-Christine Lindeblad begärt entledigande från uppdraget som sekreterare förordnades hon att fr.o.m. den 1 januari 1992 biträda kommittén som expert. Kommittén har antagit namnet Försäkringsutredningen. Kommittén har tidigare avgivit ett delbeünkande, nämligen Försäkringsrörelse i förändring 1 SOU 1991:89. Kommittén, som ålagts att med förtur behandla frågor som berörs av den västeuropeiska integrationen, har funnit det lämpligt att i ytterligare

SOU 1993: 108 ett delbetänkande behandla ämnen som påkallas av EG-direktiven på försäkringsområdet. Detta betänkande, Försäkringsrörelse i förändring överlämnas härmed. Vi fortsätter nu med övriga delar av utredningsuppdraget, vars resultat vi har för avsikt att presentera i ett slutbetänkande. Stockholm den 16 december 1993

Bertil Bengtsson Mats Persson Yngve Pettersson

Stafan Harri Per Vlélin

Margareta Kettis

Åke Ihirrfors

SOU 1993: 108

Sammanfattning

I detta betänkande föreslås främst vissa mera brådskande ändringar i försäkringsrörelselagstiftningen föranledda av EG:s tredje skade- och livförsäkringsdirektiv. Vår avsikt är att under år 1994 behandla återstående frågor som faller inom uppdraget i ett slutbeünkande. Enligt nuvarande regler skall vid alla former av långvarig försäkring, framför allt livförsäkring, i princip upprättas grunder, som år bindande för försäkringsbolagens verksamhet. Grunderna reglerar till stor del beräkningen av bl.a. premiereserv, försäkringspremier och återköpsvärden, men innehåller också bestämmelser av direkt betydelse för försäkringsavtalet. Genom att grunderna skall stadfästas efter prövning av regeringen eller Finansinspektionen har kraven på soliditet och skälighet beträffande premier och andra villkor ansetts bli tillgodosedda. Enligt EG:s tredje försåkringsdirektiv får emellertid inte föreskrivas något krav förhandsgodkärmande av grunder eller försäkringsvillkor. I enlighet härmed föreslår vi att bestämmelserna om stadfästelse av grunder avskaffas. En sådan avreglering är väl förenlig med vår allmänna inställning och innebär enligt vår mening inte att man äventyrar de syften systemet med grunder skall tillgodose. Grundernas betydelse för tillsynen får vi emellertid anledning att återkomma till i vårt fortsatta arbete. Kontrollen över livförsâkringsgrundernas innehåll får tills vidare ske genom att de skall inges till Finansinspektionen senast när de börjar användas, något som är tillåtet enligt EG:s regler. Samtidigt föreslår vi att bestämmelser som rör enskilda försäkringsavtal skall tas in direkt i avtalsvillkoren, medan grunderna fortsättningen skall behandla bolagens

försäkringstekniska riktlinj er. Övergångsvis skall emellertid de nuvarande

bestämmelserna om grundemas innehåll i princip tillämpas på gamla försäkringar. I betänkandet har vi vidare haft att ta ställning till frågan tillämpom ningsområdet för de nya placeringsregler för försäkringsbolag som enligt vad som föreslagits i promemorian Ds 1993:57 skall träda i kraft samtidigt med den lagstiftning vi föreslår. Enligt tredje generationens försäkringsdirektiv får särskilda placeringsrestriktioner bara gälla medel motsvarande försäkringstekniska skulder, inte andra medel. Problemet för vår del har framför allt varit om det med EG:s synsätt är möjligt att tillämpa placeringsreglema också i fråga om sådana återbäringsmedel som ännu inte garanterats enskilda försäkringstagare, men som anses tillhöra dem gemensamt. Sådana medel redovisas för närvarande i åter-

8 Sammanfattning SOU 1993: 108

bäringsfonden, vilken enligt gällande svenska regler inte är en försäkringsteknisk skuld. Fonden kan samtidigt tas i anspråk för att täcka förluster. EG-direktiven ger emellertid ingen klar vägledning i frågan. Med hänsyn till att vi i vårt fortsatta arbete skall behandla bl.a. frågan om principerna för försäkringstekniska reserveringar har vi valt att nu föreslå en lösning som innebär att de särskilda placeringsreglema tills vidare tillämpas på försäkringstekniska skulder enligt gällande deñnition. Samtidigt föreslår vi att Finansinspektionen får möjlighet att gripa in om ett försäkringsbolag vid placering av återbäringsmedlen skulle åsidosätta vederbörliga riskspridningskrav. Detta alternativ har vi funnit vara den enklaste och minst ingripande övergångslösningen. Vi har vidare funnit att vissa frågor rörande trafikförsäkring måste tas

vid harmonisering med EG:s försäkringsregler. Övervägande skål

upp en synes tala för att nuvarande föreskrifter om riskklassindclning och pncmieberâkning inte âr förenliga med den princip om produktfrihet som gäller inom EG, och vi har därför föreslagit att bestämmelserna härom slopas. Dessutom har vi föreslagit att kravet på förhandsanmälan av trañkförsâkringspremier skall utgå. Utöver vad som nu sagts föreslår vi vissa andra smärre ändringar i lagstiftningen om försäkringsrörelse, vilka huvudsakligen innebär en anpassning till vissa detaljer i EG:s reglering eller ñljdåndringar till de reformförslag som här har omtalats.

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen 1982:713 dels att 7 kap. 5-7 §§ skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 2 kap. 6 § skall betecknas 7 kap. 3 7 kap. 2 § skall betecknas 7 kap. 4 7 kap. 3 § skall betecknas 7 kap. 5 7 kap. 4 § skall betecknas 7 kap. 6 § och 7 kap. 8 § skall betecknas 7 kap. 7 dels att 1 kap. 5 och 10 §§, 2 kap. 3-5, 8 och 18 §§, 7 kap. nya 3-7 §§ och 15 8 kap. 8 10 kap. 5 § samt 12 kap. 8 och 13 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 7 kap. 2 och 8 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse

1 kap. 5 Bestämmelserna om livförsäkring, Bestämmelserna om livförsåkring, med undantag förlkap. 8a§ med undantag förlkap. 8a§ samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, får tillämpas för skadeförsäk- får tillämpas ñr skadeförsäk- - ringar som avses i 2 kap. 3 a § ringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 första stycket klasserna 1 och 2 samt för avgångsbidragsförsäk- samt för avgångsbidragsförsäkringar, ringar, behöver inte tillämpas för sådana behöver, utom 7 kap. 2 inte livförsäkringar som avses i tillämpas för sådana livñrsåk- 2 kap. 3 b § första stycket klas- ringar som avses i 2 kap. 3 b § serna 1 b och 4 om premien år första stycket klasserna 1 b och beräknad och bestämd för längst 4 om premien är beräknad och fem år. bestämd för längst fem år. Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livförsälcringsbolag, skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring.

Senaste lydelse 1993:1304.

10 F örfattningsförslag

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

För sådan livränta eller sjukränta För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än liv- tillhör försäkring än livsom annan försäkring gäller de särskilda be- försäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i stämmelsema om livförsäkring i 2 kap. 3 och 4 §§, 7 kap. 9 a, 7 kap. 9 10 och 11 §§, a, a 10 a och 11 §§, 8 kap. 18 § samt 8 kap. 18 § samt 14 kap. 21 och 14 kap. 21 och 24-28 §§. 24-28 §§.

I fråga om livförsäkringar, som I fråga om livförsäkringar, som gäller endast för dödsfall och med- gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år delas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräk- eller mot en premie är beräksom nad och bestämd för längst fem år nad och bestämd för längst fem år i sänder, får undantag medges från i sänder, får undantag medges från bestämmelserna om livförsäkring. bestämmelserna livförsäkring. om Från bestämmelserna om förbud Från bestämmelserna om förbud mot fondemission i 4 kap. 1 § och mot fondemission i 4 kap. 1 § och vinstutdelning i 12 kap. 2 § samt vinstutdelning i 12 kap. 2 bebestämmelserna om kapitalbas, stämmelserna om beräkning av garantibelopp och solvensmarginal premiereserv i 7 kap. 2 § samt i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 bestämmelserna kapitalbas, om och 26 §§ får dock undantag inte garantibelopp och solvensmarginal medges. i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§ fâr dock undantag inte medges. Undantag från denna lag får medges i fråga om mottagna âterförsäkringar, i den mån det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag som avses i fjärde stycket 3 skall vara förenligt med Sveriges förpliktelser i fråga om direkt försäkring enligt avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning. I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan enligt 2 kap. 3 § som a tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande en miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från bolagets delägare,

2Senastelydelse 1993:1304.

SOU 1993: 108 Författningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 assistans i form av naturaförmaner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 ecu, 3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant bolag det mottagande bolaget fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Medgivanden enligt första-fjärde styckena lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen.

2 kap.

Stiftama skall upprätta en bolags- Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas ordning som skall underställas regeringen ñr stadfistelse. Till regeringen för stadfästelse. Till ansökan om koncession skall fogas ansökan om koncession skall fogas en plan för den tilltänkta verksam- en plan för den tilltänkta verksamheten. Avser bolagets rörelse sådan heten. Regeringen eller, efter försäkring för vilken grunder skall regeringens bemyndigande, Finansupprättas enligt 6 § eller därför att inspektionen får meddela föreskrifmed stöd av 1 kap. 5 § bestämmel- ter om vad verksamhetsplanen skall serna om liiförsäkring tillämpas innehålla. skall grunderna fogas till verksamhetsplanen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla. Regeringen prövar att bolagsord- Regeringen prövar att bolagsordningen och grunderna överens- ningen överensstämmer med denna stämmer med denna lag och med lag och med andra författningar andra författningar samt om och i samt om och i vad man särskilda vad man särskilda bestämmelser bestämmelser behövs med hänsyn behövs med hänsyn till omfattning- till omfattningen och arten av en och arten av bolagets verksam- bolagets verksamhet. het. Regeringen stadfäster bolagsord- Regeringen stadfäster bolagsordningen och grunderna samt beviljar ningen och beviljar koncession, om koncession, om den planerade den planerade verksamheten kan verksamheten kan antas komma att antas komma att uppfylla kraven på uppfylla kraven på en sund för- en sund ñrsäkringsverksamhet. säkringsverksamhet. Koncession Koncession beviljas tills vidare beviljas tills vidare eller, om sär- eller, om särskilda omständigheter skilda omständigheter föranleder föranleder detta, för bestämd tid, detta, för bestämd tid, högst tio år, högst tio år, och därutöver till det och därutöver till det löpande löpande räkenskapsårets slut. Kon-

3Senastelydelse 1993:1304.

12 Författningsförslag SOU 1993: 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

räkenskapsårets slut. Koncession cession fär inte vägras av det skälet får inte vägras det skälet att det att det inte behövs något ytterligare av inte behövs något ytterligare för- försäkringsbolag. säkringsbolag. Vid förlängning av en koncession som har beviljats ett försäkringsbolag för bestämd tid gäller första-tredje styckena i tillämpliga delar.

4§4

Om bolagsordningen eller grunder- Om bolagsordningen ändras skall na ändras skall även ändringen även ändringen stadtästas. Regestadfástas. Regeringen kan uppdra ringen kan uppdra åt Finansinspekåt Finansinspektionen att i tionen att i regeringens ställe medregeringens ställe meddela stadfästelse dela stadfästelse i sådana fall som i sådana fall inte är av princi- inte är av principiell betydelse eller som piell betydelse eller i övrigt som i övrigt inte är av synnerlig som inte är av synnerlig vikt. vikt. Avser ändringen en utvidgning av bolagets rörelse eller en väsentlig omläggning av rörelsen, gäller i övrigt 3 § första-tredje styckena i tillämpliga delar.

5§5

Bolagsordningen skall ange för samtliga försäkringsbolag bolagets ñrma, 2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, 3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om verksamheten skall såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkavse ring, 4. området för verksamheten, om det gäller direkt försäkring i Sverige, 5. i förekommande fall, att bolaget skall driva försäkringsrörelse i utlandet, 6. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag, 7. sättet att sammankalla bolagsstämman, vilka ärenden skall förekomma på den ordinarie stämman, som 9. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst, 10. i vilken utsträckning bolaget 10. i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna återförsäk- är skyldigt att teckna återförsäkring, om det gäller annan försäk- ring, ring ân liiförsäkring,

Senaste lydelse 1993:1304. SSenaste lydelse 1993:1304.

SOU 1993: 108 Färfattningsförslag 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för färsäkringsalctiebolag ll. aktiekapitalet eller, detta utan ändring av bolagsordningen skall om kunna bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte fär mindre än en fjärdedel vara av maximikapitalet, 12. aktiernas nominella belopp,

för ömsesidiga försäkringsbolag 13. garantikapitalet, 14. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas på bolagsstämman, varvid särskilt skall och i vilken utsträckning anges om delägarnas rösträtt skall utövas utsedda delegerade samt i vilken genom utsträckning rösträtt skall tillkomma garantema, 15. intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna är personligen ansvariga för bolagets förpliktelser, om inte uteslutande bolagets tillför bolagets förpliktelser, gångar svarar 16. antal och sammanlagt belopp de försäkringar som skall vara av tecknade innan bolaget kan anses bildat, 17. vilken begränsning skall gälla för mottagen återförsäkring i som förhållande till den direkta ñrsälcringen, verksamheten avser såväl om direkt försäkring mottagen återförsäkring, som 18. i vilken ordning garanterar: skall betala in det tecknade garantikapitalet samt och i vilken ordning ränta skall betalas på garantikapitalet och 19. om vinst delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas.

8§°

Teckning aktier eller för ömse- Teckning av aktier eller för ömseav sidiga försäkringsbolag teckning sidiga försäkringsbolag teckning av av försäkringar i bolaget skall ske på försäkringar i bolaget skall ske på teckningslistan i original eller teckningslistan i original eller avskrift. Till teckningslistan skall avskrift. Till teckningslistan skall fogas avskrifter koncessions- fogas avskrifter av koncessionsav beslutet, bolagsordningen och de beslutet och bolagsordningen. grunder som anges i 6 Har aktier eller försäkringar tecknats på annat sätt kan teckningen inte göras gällande bolaget, tecknaren anmäler felet hos Finansinspekav om tionen ñre bolagets registrering. Har aktier eller försäkringar tecknats med villkor, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Finansinspektionen ñre bolagets registrering, är dock tecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret.

Senaste lydelse 1991:1767.

14 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Innan försäkringsbolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Det kan inte heller söka, kära eller insvara för domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen och i övrigt vidta åtgärder för att erhålla de tecknade aktiebeloppen eller de belopp tecknats garantikapisom som tal. För en åtgärd som vidtas på bo- För åtgärd vidtas på boen som lagets vägnar före registreringen lagets vägnar före registreringen svarar de som har deltagit i åtgär- de har deltagit i åtgärsvarar som den eller beslutet om denna soli- den eller beslutet denna soliom dariskt. När bolaget har registre- dariskt. När bolaget har registrerats, övergår ansvaret på bolaget, rats, övergår ansvaret på bolaget, om förpliktelsen följer av bolags- förpliktelsen följer bolagsom av ordningen, teckningslistan eller ordningen eller teckningslistan eller grunderna eller ha tillkommit efter har tillkommit efter det att bolaget det att bolaget har bildats. har bildats. llar ett avtal för bolaget slutits före registreringen med medkontraen hent som visste att bolaget inte registrerat, kan denne, något var om annat inte följer av avtalet, frånträda detta endast om bolaget inte har anmälts för registrering inom den tid som föreskrivs i 13 § eller 2. om Finansinspektionen genom ett lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering bolaget. av Visste medkontrahenten inte att bolaget var oregistrerat, kan han frånträda avtalet innan bolaget har registrerats.

7 kap.

2§ Premiereserven för liiförsäkringsrörelsen skall beräknas sa att den alltid motsvarar summan av premiereserverna för varje försäkring ökad med ett för bolaget gemensamt beräknat särskilt tillägg som anses behövligt för att möta förluster genom att försäkringar upphör i förtid. Premiereserven för en försäkring utgör skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av

bolagets framtida utgifter för för-

säkringen och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för

7Senastelydelse 1993:1304.

SOU 1993: 108 F örfattningsförslag 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkringen prospektiv beräkningsmetod. Annan aktuariellt vedertagen beräkningsmetod får användas om pnemiereservens storlek med en sådan metod motsvarar minst den som erhålls enligt den prospektiva beräkningsmetoden eller om den metoden inte är möjlig att tillämpa för försäkringen. Beräkningen skall grundas på sådana antaganden som sägs i 5 § första och andra styckena.

Regeringen eller, efter regering-

ens bemyndigande, Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om beräkning av premiereserv för litförsäkringsrörelsen. Före-

skrifterna skall, om det inte med

hänsyn till försäkringarnas beskaf-

fenhet finns anledning till undan-

tag, ange högsta tillåtna antaganden om räntdot för varje försäkring.

3§8

För livförsäkringar skall, om det För livförsäkringar skall grunder inte med hänsyn till försäkringar- upprättas för

nas särskilda natur finns anledning beräkning av försäkringspre-

till undantag, grunder upprättas för mier och premiereserv, beräkning försäkringspre- 2. beräkning av tekniska återav mier, köpsvärden, samt 2. beräkning av premiereserv, återbäring till försäkrings- 3. försäkringstagarnas rätt till tagarna. återköp och fribrev, belåning av försäkringsbrev hos bolaget, 5. verkan av underlåtenhet att betala premie, försäkringstagarens rätt när

försäkringen i andra fall än som

avses i 3 .eller 5 upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, återbäring till försäkringstagarna,

Senaste lydelse förutvarande 2 kap. 6 § 1993:1304. av

16 Författningsförslag SOU 1993: 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyldighet att teckna återförsäkring och förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. Om andra skadeförsäkringar än Om andra skadeförsäkringar än sådana beträffande vilka bestäm- sådana beträffande vilka bestämmelsema om livförsäkring tilläm- melsema livförsälcring tillämom pas med stöd av l kap. 5 § skall med stöd 1 kap. 5 § skall pas av meddelas för längre tid än tio år, meddelas ñr längre tid än tio är, skall grunder upprättas för beräk- skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv för försäk- ning av premiereserv för försäkringarna liksom för bestämmande ringarna. Regeringen eller, qier av försäkringstagarnas rätt när regeringens bemyndigande, Finansförsäkringen upphör i förtid eller inspektionen får medge undantag bolaget i övrigt inte har ansvar för härifrån, om det med hänsyn till försäkringsfallet. försäkringarnas särskilda natur finns anledning till det. För sådan livränta eller sjuk- För sådan livränta eller sjukränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör ränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör annan försäkring än livñrsäkring, försäkring än livförsäkring, annan skall grunder upprättas för beräk- skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och rätt till ning av premiereserv och tekniska återköp. återköpsvârden. Om grunder för litförsäkring

finns ytterligare bestämmelser i

7kap. 2-8 §§ och 12 kap. 8§ andra stycket vilka i tillämpliga delar även gäller för premiereservgrunder enligt tredje stycket. Regeringen eller, qfter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskriñer om utformningen av grunderna.

4§

De grunder som nämnts i 2 kap. De grunder som nämnts i 3 § skall 6§ skall avse att trygga bolagets avse att trygga bolagets förmåga att förmåga att fullgöra sina förpliktel- fullgöra sina förpliktelser enligt ser enligt ingångna försäkringsavtal ingångna försäkringsavtal och att och att meddela försäkringar till en meddela försäkringar till kosten kostnad som är skälig med hänsyn nad är skälig med hänsyn till som till försäkringens art. försäkringens art. Om gnmderna inte längre fyller Om grunderna inte längre fyller det avsedda ändamålet skall styrel- det avsedda ändamålet skall styrelsen och verkställande direktören sen och verkställande direktören genast vidta åtgärder för att få genast vidta åtgärder för att ändra grunderna ändrade. grunderna.

SOU 1993: 108 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Grunderna för beräkning försäk- Grundema för beräkning av försäkav ringspremier premiegnmdema ringspremier premiegrunderna och premiereserv premiereserv- och premiereserv premiereservgrunderna för livförsäkringsrörel- grundema för livförsäkringsrörelskall innehålla antaganden sen skall innehålla de antaganden sen om dödlighet och andra riskmått, rän- dödlighet och andra riskmått, om tefot samt driftskostnader. Grun- räntefot samt driftskostnader som derna får också innehålla föreskrif- krävs för beräkningen. Grunderna särskilda säkerhetstillägg. får också innehålla föreskrifter om ter om särskilda säkerhetstillägg. Antagandena dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftsom kostnader skall väljas så att de kan vart för sig betryggande för det anses slag försäkringsrörelse det är fråga Avvikelser från kravet av som om. varje antagande för sig skall betryggande får dock ske om det i att vara grunderna finns föreskrifter särskilda säkerhetstillägg föranleder om som detta. Premiereservgrunderna skall bestämmas så att premiereserven alltid utgör summan av skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets

framtida utgifter för löpande fär-

säkringar och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för dessa försäkringar och det belopp som anses behövligt för att möta förluster genom att försäkringar upphör i förtid. Om premiegrunderna innehåller föreskrifter särskilda säkerhetsom tillägg, skall premiereservgrunderpå vilket sätt hänsyn skall na ange tas till dessa säkerhetstillägg när

kapitalvärdet av framtida utgifter

beräknas. Premiereservgrunderna skall Vid bedömande av frågan huruinnehålla regler för beräkning vida ändring av premiereservgrunav den del premiereserven dema för redan tecknade försäkav som skall belöpa på varje för- ringar bör ske, skall för varje anses säkring. Vid bedömande frågan antagande hänsyn tas till den säkerav huruvida ändring premiereserv- het finns i övriga antaganden av som grundema för redan tecknade för- för ifrågavarande försäkringar samt säkringar bör ske, skall för varje till storleken av de särskilda säkerantagande hänsyn tas till den säker- hetstilläggen. finns i övriga antaganden het som för ifrågavarande försäkringar samt till storleken av de särskilda säkerhetstilläggen.

18 Fötfattningsförslag

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Första-tredje styckena gäller i tillämpliga delar även för premiereservgrunder enligt 3 § tredje stycket.

6§

Om det på grund av ändrade för- Om det på grund ändrade förav hållanden krävs en väsentlig ökning hållanden krävs väsentlig ökning en av premiereserven för redan teck- av premiereserven för redan tecknade livförsäkringar, får särskilda nade livförsäkringar eller för sådan premiereservgrunder övergångs- livränta eller sjukränta enligt som grunder stadfästas för en bestämd 1 kap. 5 § tillhör försäkring annan tid. än litförsäkring, får särskilda premiereservgrunder övergångsgrunder upprättas för en bestämd tid. Har bolaget tillfälligt lidit av- Har bolaget tillfälligt lidit av sevärd förlust till följd av att till- sevärd förlust till följd att tillav gångarna sjunkit i värde eller död- gångarna sjunkit i värde eller dödligheten överstigit vad har ligheten överstigit vad har som an- som antagits i grunderna eller genom tagits i grunderna eller genom andra liknande omständigheter, får andra liknande omständigheter, får övergångsgrunder dessutom stad- övergångsgrunder dessutom uppfästas, om det inte finns anledning rättas, det inte finns anledning om att anta att bolaget skall råka på att anta att bolaget skall råka pâ obestånd och om grunderna kan obestånd och grunderna kan om anses främja försäkringstagamas främja försäkringstagamas anses intresse. intresse. I övergångsgrundema får, utan I övergángsgrunderna får, utan hinder av bestämmelserna i 3 § hinder bestämmelserna i 2 om av premiereservgrunder, föreskrivas föreskrivas att vid beräkning av att vid beräkning av premiereser- premiereserven det förväntade ven det förväntade kapitalvärdet kapitalvärdet bolagets framtida av av bolagets framtida utgifter skall utgifter skall minskas med kapitalminskas med kapitalvärdet av den värdet av den vinst väntas som vinst som väntas uppkomma i uppkomma i rörelsen under den tid rörelsen under den tid övergångs- övergângsgrundema gäller. grundema gäller. Utan synnerliga skäl får övergângsgrunder inte gälla under längre

sammanhängande tid än tio år. För stadfästelse av övergångsgrunderna gäller 2 kap. 4 Som villkor för stadfästelsenfár bestämmas att bolaget i det register som anges i 10a§ skall införa även andra tillgångar än dem som avses där.

1993:108 F örfattningsförslag SOU

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ Grunderna beträjfande återbåring Grunderna för återbåring till förtill försäkringstagama skall inne- säkringstagama skall innehålla hålla regler för regler för beräkning och fördelning användning återbårings- återbäring samt användning av av av fonden, återbäringsfonden. tilldelning av återbäring samt förräntning av áterbäringsmedel. Reglerna för tilldelning av återbäring skall ange hur tilldelningen skall ske. Den tilldelade áterbäringen skall utbetalas omedelbart eller vid bestämd senare tiden punkt eller också tillgodoräknas försäkringstagaren som nedsättning premien eller utvidgning av färav säkringsförmánerna. Utfástelse återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av om reglerna tilldelning av återbâring. om

8§ Senast samtidigt med att de gmnder för liiförsäkringar som har angetts i 3 § första stycket, 6 eller 7§ börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen. Underläter försäkringsbolaget detta, eller uppfyller grunderna inte de krav som gäller enligt denna lag, får inspektionen vidta åtgärd enligt 19 kap. 11 § mot bolaget. ill grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna fär för försäkringstagaroch försäkringsbolaget. Regena ringen eller, qter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter vad redogörelsen skall inneom hålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder.

15§ Ett försäkringsbolag eller dess Ett försäkringsbolag eller dess omomfâr inte medge enskild för- bud får inte till fördel för enskilda bud en

20 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

såkringstagare eller en grupp av försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare direkt eller in- försäkringstagare, på sätt än annat direkt nedsättning av livförsäk- áterbäring, medge direkt genom ringspremier som bolaget bestämt eller indirekt nedsättning de av enligt fastställda gnmder. Ned- livförsäkringspremier bolaget som sättning av premier får dock ske bestämt enligt upprättade grunder. genom áterbâring i överensstämmelse med fastställda grunden

8kap.

8§

Beslut om ändring grunderna Beslut antagande och ändring av om

fattas av styrelsen. Ändringen skall grunder fattas styrelsen.

av av sedan den stadfästs genast anmälas för registrering av styrelsen eller

verkställande direktören. Ändrings-

beslutet får inte verkställas förrän det har registrerats.

10 kap.

5 §

Den kan inte vara revisor som är styrelseledamot, verkställande direktör eller innehar befattning en i ledande ställning i försäkringsbolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll dâröver, 2. är anställd hos bolaget eller på något annat sätt intar en underordnad eller beroende ställning till detta eller till någon som avses under 1 eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll dâröver, 3 är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden . med eller är syskon eller släkting i rått upp- eller nedstigande led till en person som avses under l eller är besvågrad med sådan i rätt en person upp- eller nedstigande led eller så att den är gift med den andres ene syskon, eller 4. på annat sätt än genom belå- 4. på annat sätt än belågenom ning av livñrsäkringsbrev enligt ning livförsälcringsbrev med av grunderna står i låneslculd till stöd försäkringsavtal står i av bolaget eller något annat företag i låneskuld till bolaget eller något samma koncern eller har förpliktel- annat företag i koncern samma ser för vilka ett sådant företag har eller har förpliktelser för vilka ett ställt säkerhet. sådant företag har ställt säkerhet.

Färfattningsfärslag 21 SOU 1993: 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan den inte revisor enligt första stycket inte I dotterföretag vara som år behörig revisor i moderbolaget. att vara vid revisionen inte anlita någon enligt första eller Revisorerna får som stycket inte år behörig att revisor. Har bolagen i sin tjänst andra vara med uppgift uteslutande eller huvudsakligen sköta den interanställda att revisorerna dock anlita sådana anställda i den utsträckna revisionen får ning det år förenligt med god revisionssed.

12 kap.

8 §

på livförsâkringsrörelsen i ett ömsesidigt livförsâk- Om en förlust kan täckas på det sätt i 7 skall förlusten, i ringsbolag inte som anges den överstiger garantikapitalet, utjämnas genom att bolagets den mån för löpande livförsâkringar och tilldelad återbäring sätts ned. ansvarighet skall verkställas Nedsättningen skall verkställas Nedsättningen är skäligt med på ett sätt är skäligt med på ett sätt som som förlustens orsak och hänsyn till förlustens orsak och hänsyn till För ned- andra omsñndigheter. För nedandra omsñndigheter. sättningen skall grunder nedsätt- sättningen skall grunder nedsätt-

ningsgrunder upprättas. Om stad- ningsgrunder upprättas.

fästelse nedsättningsgrunderna av gäller bestämmelserna i 2 kap.

i 12 § första Bestämmelserna i 12 § första Bestämmelserna hinder för stycket utgör inte något hinder för stycket utgör inte något i enlighet med ñrsäkringsbolag att i enlighet med försäkringsbolag att grunderna lämna lån bestämmelser i försäkringsavtalen reglerna i i ñrsälcringsbrev. lämna lån mot säkerhet i försäkmot säkerhet ringsbrev. Finansinspektionen kan medge undantag från 12 om det finns

synnerliga skäl till detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Grunder har stadfästs före lagens ikraftträdande gäller fort- 2. som farande. Vid ändring dem tillämpas denna lags bestämmelser om av ändring av grimder. försäkringar har meddelats före lagens ikraftträdande skall, 3. För som kap. 3 § första-tredje styckena, 4 § första stycket och i stället för 7

9Senaste lydelse 1991:1767.

22 F ärfattningvärslag SOU 1993: 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § första stycket, tillämpas 2 kap. 6 § första stycket 1-7 och andra och tredje styckena samt 7 kap. 2 § första stycket, 5-7 §§ och 8 § första stycket i deras lydelse före ikraftträdandet, i den mån inte till försäkringsvillkoren har överförts bestämmelserna i gnmdema om villkoren för försäkringstagamas rätt till återköp, 2. försäkringstagamas rätt till fribrev, 3. belåning av försäkringsbrev hos bolaget, 4. verkan av underlåtenhet att betala premie, försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 2 eller 4 upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har för ansvar försäkringsfallet, 6. villkoren för tilldelning återbäring, och av 7. förråntning av försäkringsbelopp förfallit till betalning. som Vid tillämpning av 7 kap. 8 § gäller dock 7 kap. 3 § första stycket och 7 § även för försäkringar har meddelats före lagens ikraftträdande. som 4. Om bolagsordningen efter utgången år 1994 strider mot den av nya lagen, skall styrelsen utan dröjsmål lägga fram förslag till bolagsstämman om ändringar av bolagsordningen så att den överensstämmer med den nya lagen. Om grunderna efter utgången av år 1994 strider mot den lagen, nya skall styrelsen genast besluta ändring dessa. om av

SOU 1993: 108 F ärfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 Förslag till

i 1950:272 rätt för utländska Lag om ändring lagen om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1950:272 rätt för om om utländska försäkringsföretag driva försäkringsrörelse i Sverige att dels att 38 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 38 § skall utgå,

dels att 2 10-12, 19 och 25 skall ha följande lydelse, a, dels det i lagen skall införas paragraf, 12 a av följande att en ny

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§2

Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan

försäkringsrörelse det driver i sitt hemland. som Med skadeförsäkring i denna lag sådana försäkringar som anges avses i 2 kap. 3 § försäkringsrörelselagen 1982:713. Med livförsäkring ava sådana försäkringar i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. ses som anges Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse

avseende återförsäkring av livförsäkring. Bestämmelserna i denna lag Bestämmelserna i denna lag om om livförsäkring, med undantag för livförsäkring, med undantag för

16 16 a a fâr tillämpas också för sjuk- får tillämpas också för sjuk- - och olycksfallsförsäkringar och olycksfallsförsäkringar i 2 kap. 3 § första avses i 2 kap. 3 a § första som avses a som stycket klasserna l och 2 stycket klasserna l och 2 försäkringsrörelselagen samt försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidragsföákring- för avgångsbidragsförsäkring-

ar, ar, behöver inte tillämpas för behöver, utom 10 § fjärde - sådana livförsäkringar stycket, inte tillämpas för som i 2kap. 3 b § första sådana livförsäkringar som avses stycket klasserna 1 b och 4 i 2 kap. 3 b § första om avses premien är beräknad och be- stycket klasserna 1 b och 4 stämd för längst fem år. försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och be-

stämd för längst fem år. Ersättning, utges i form Ersättning, som utges i form av som av livränta eller sjukränta, tillhör livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller endera livförsäkring eller annan annan försäkring beroende på vilket försäkring beroende på vilket av av dessa slag försäkringar har dessa slag försäkringar som har av som av

lLagen omtryckt 1989:1082. Senaste lydelse författningens rubrik 1982:1083. av zSenaste lydelse 1993:1305.

24 F örfattningyörslag SOU 1993: 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

meddelats. Har en sådan ränta in- meddelats. Har sådan ränta inen köpts i ett lixförsäkringsbolag, köpts i ett lixförsäkringdäretag, skall den dock i detta bolag höra skall den dock i detta företag höra till livförsåkring. till livförsåkring. För sådan livrânta eller sjukrânta För sådan livrânta eller sjukrânta som tillhör annan försäkring än liv- tillhör försäkring än livsom annan försâlcring gäller de särskilda be- försäkring gäller de särskilda beståmmelsema om livförsäkring i ståmmelserna livförsåkring i om 6 § sjunde stycket, 7 § tredje styc- 6 § sjunde stycket, 10, 13 samt 14, ket, 9 § första stycket, 10-13 samt 15, 17 och 28 §§ i tillämpliga 14, 15, 17 och 28 §§ i tillämpliga delar. delar.

2a§3

Denna lag gäller inte áterförsäkring. Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i trufkskadelagen 1975:1410. ifråga om liiförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en

tid av längst fem år eller

mot en premie som är beräknad och be-

stämd för längst fem år i sänder, fdr regeringen eller, qter rege-

ringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om liiförsäkring samt, i mån behov, av besluta att bestämmelser särsom skilt gäller skaddörsäkring skall tillämpas i stället. Frán bestämmelserna om beräkning premieav reserv i 10 § förde stycket får dock undantag inte medges. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får i fråga om sådan livförsäkring i 2 kap. 3 b § första stycket som avses klass 3 försåkringsrörelselagen 1982:713 medge undantag från 13 § och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser livförsåkom ring. Ett undantag skall vara förenligt med Sveriges förpliktelser i fråga om försäkring enligt avtalet den 2 maj 1992 Europeiska ekonomiska om samarbetsområdet.

3Senastelydelse 1993:1305.

SOU 1993: 108 Författningsjförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

hos regeringen. Ansökan skall lämnas in till Ansökan om koncession görs Finansinspektionen skall överlämna den till regeringen med eget som yttrande. Till ansökan skall fogas dels plan för den tilltänkta verksamheten, en dels bevis att företaget på det sätt och under de villkor, som Finansinspektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värdehandlingar till ett värde motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen som 1962:381 allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades om m. Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt ñr skadeförsäkring. Deponeringen skall ske i vårdehandlingar, som Finansinspektionen godtagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske med det lägre inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och bebelopp som skaffenhet skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det anser finns skäl till det. Bestämmelser att Finansinspektionen fär medge företag undantag om från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 23 a Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan. Om rörelsen skall avse lixförsäkring, skall enligt 11 § upprättas särskilda grunder för verksamheten. Grunderna, som skall bifogas ansökningen om koncession, skall underställas regeringen för stadfästelse.

7§5

Regeringen beviljar koncession ansökan har skett enligt 6 § och den om planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund ñrsâkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen generalagenten. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare. Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut. I samband med beviljandet av koncessionen stadfäster regeringen enligt 11 § upprättade grunder för

Senaste lydelse 1993: 1305. sSenaste lydelse 1993:1305.

26 F örfattningsfärslag SOU 1993: 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

verksamheten om dessa överensstämmer med denna lag och andra författningar. Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning i som anges 2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen 1982:713. Avser ansökan endast ändring av beviljad koncession får Finansinspektionen besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt synnerlig vikt. av

9§° Ã ändring av stadfästa grunder skall ock sökas regeringens stadfästelse. I regeringens ställe äger Finansinspektionen besluta isâdant ärende, om det icke är av principiell betydelse eller eljest av synnerlig vikt. Ansökningen skall inlämnas till Finansinspektionen. Ansökan om förlängning av kon- Ansökan förlängning konom av cession, som beviljats för bestämd cession, beviljats för bestämd som tid, skall prövas av den myndighet tid, skall prövas av den myndighet som beviljat koncessionen. Ansök- beviljat koncessionen. Ansöksom ningen skall inlämnas till Finans- ningen skall inlämnas till Finansinspektionen sist sex månader ñre inspektionen månader senast sex utgången av den löpande konces- före utgången den löpande konav sionen. cessionen. Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen söka dess godkännande av generalagenten. Har ändring av grunder stadfästs Har förlängning koncession av eller har förlängning av koncession beviljats eller generalagent ny beviljats eller ny generalagent blivit godkänd, skall Finansinspekblivit godkänd, skall Finansinspek- tionen låta införa kungörelse därom tionen låta införa kungörelse därom i Post- och Inrikes Tidningar. i Post- och Inrikes Tidningar.

Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formulär, som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom landet. För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis om att värdet den företaget gjorda depositionen av av enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring gällde vid räkenskapsårets utgång. som För den ytterligare deposition, utöver vad föreskrivs i 6 § andra som

Senaste lydelse 1993:1305. 7Senastelydelse 1993:1305.

SOU 1993: 108 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket. I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska skulder, skuld tas det vid tidpunkt beräknade värdet av företagets som upp samma ansvarighet på grund av löpande försäkringar premiereserv, 2. försäkringsersättningar för inträffade försåkringsfall ersättningsreserv, 3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall skadebehandlin gsreserv , 4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning och 5. sådan tilldelad återbäring inom annan ñrsäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning. Vid beräkning av premiereserv för litförsäkringsrörelsen gäller 7kap. 2 § försäkringsrörelselagen 1982:713.

11§ För livförsäkring skola, icke För litförsäkringar skall grunder om med hänsyn till försäkringens sär- upprättas för beräkning av försäkskilda natur anledning till undan- ringspremier och premiereserv tag föreligger, grunder upprättas samt beräkning av tekniska återbeträffande köpsvänlen. beräkning av försäkringspremier och premiereserv; försäkringstagares rätt till återköp och fribrev; belöning av försäkringsbrev hos företaget; verkan av underláten premiebetalning; 5. försäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses under 2 eller försäkringen upphör i förtid eller företaget eljest

är fritt från ansvarighet för försäk-

ringsfall; förräntning av försäkringsbelopp förfallit till betalning. som För sådan livränta eller sjukränta, som enligt 2 § tillhör annan försäkring än litförsäkring, skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden.

Regeringen eller, efter regering-

ens bemyndigande, Finansinspek-

28 Författningsförslag SOU 1993: 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tionen fár meddela närmare före-

skrifter om utformningen av grun-

derna.

12§

Med avseende på de i 11 § under För dei 11 § första stycket angivna 1-4 angivna grunderna skall vad i grunderna för beräkning av för- 7kap. 3 4 § första-fjärde styck- säkringspremier och premiereserv ena samt 5-7 §§försäkringsrörelse- samt för de i 11 § andra stycket lagen 1982:713 stadgas äga angivna grunderna för beräkning motsvarande tillämpning. Beträf av premiereserv gäller 7kap. 5

fande övergångsgrunder enligt 7 och 6 försäkringsrörelselagen

kap. 4 § första-fjärde styckena 1982:713 i tillämpliga delar. nämnda lag gäller vad i 9§ här ovan är i fråga om ändring av grunder stadgat om stadfästelse och kungörande därav. Såsom vill kor för stadfästelse av övergångsgrunder fär bestämmas, att företaget skall införa tillgångar utöver vad som motsvarar de försäkringstekniska skulderna i det register som avses i 15

I2a§ Senast samtidigt med att grunder som har angetts i 11 § första stycket börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen. Underlåter försäkringsföretaget detta, eller uppfyller grunderna inte de krav som gäller enligt denna lag, får inspektionen vidta åtgärd enligt 25 § mot företaget. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkringstagarna och försäkringyöretaget. Rege-

ringen eller, efter regeringens

bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föresla-mer om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder:

F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19§ Ä de lirförsäkringspremier; Ett försäkringsföretag eller dess som utländskt försäkringsföretag jämlikt företrädare får inte till fördel för fastställda grunder bestämt för sin enskilda försäkringstagare eller rörelse här i riket, má till fördel grupper av försäkringstagare, på för enskild försäkringstagare eller annat sätt än genom äterbäring, grupp av försäkringstagare varken medge direkt eller indirekt neddirekt eller indirekt nedsättning sättning av de lixförsäkringspremimedgivas vare sig av företaget er som företaget enligt upprättade eller dess ombud annorledes än grunder bestämt för sin rörelse här genom återbäring. i landet.

25 Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäkringsföretags verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse om inspektionen Finner att avvikelse skett från denna lag avvikelse skett från denna lag, eller föreskrifter som har medde- trafikskadelagen 1975:1410 eller lats med stöd av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med grunderna, om sådana finns, stöd av dessa lagar eller grunderna, om sådana ñnns, 2. grunderna inte längre är till- 2. grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till om- fredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av fattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, företagets rörelse, 3. i bankinstitut enligt 10 eller 15 a § deponerat belopp minskats genom att värdehandlingama avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning, 4. de tillgångar som motsvarar värdet av de försäkringstekniska skulderna inte är tillräckliga eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsföretagets verksamhet. Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen 1982:713, skall Finansinspektionen förelägga företaget att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de nivåer som anges i 16 a eller om garantibeloppet för livñrsälcringsrörelse inte har en sådan sammansättning som anges i 16 a § tredje stycket, skall inspektionen förelägga företaget att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen.

:Senaste lydelse 1993: 1305.

30 F ärfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fall företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar företagets soliditet förbjuder det att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i Sverige. Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Följer företaget inte gällande bestämmelser om redovisning och täckning av försäkringstekniska skulder eller uppfyller företaget inte gällande krav på garantibelopp, får regeringen efter anmälan av Finansinspektionen förbjuda företaget att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över Soliditeten skall regeringen, innan åtgärd vidtas, underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar företagets soliditet. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i fjärde och sjätte styckena. Regeringen kan förklara koncessionen förverkad om så svåra missförhållanden föreligger att försäkringsverksamheten bör upphöra. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och dess auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar företagets Soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att företagets Soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i Sverige förverkad. Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av Finansinspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Grunder som har stadfästs före lagens ikraftträdande gäller fortfarande. Vid ändring av dem tillämpas denna lags bestämmelser om ändring av grunder. För livförsäkringar som har meddelats före lagens ikraftträdande skall, i stället för 11 § första stycket, tillämpas ll § och 7 kap. 5-7 §§ försäkringsrörelselagen 1982:713 i deras lydelse före ikraftträdandet, i den mån inte till försäkringsvillkoren har överförts bestämmelserna i grunderna om villkoren för försäkringstagares rätt till återköp, försäkringstagares rätt till fribrev, belåning av försäkringsbrev hos företaget,

SOU 1993: 108 Författningsförslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. verkan av underlåten premiebetalning, försåkringstagares rätt när försäkringen i andra fall än i som avses 2 eller 4 upphör i förtid eller företaget i övrigt inte har för ansvar försäkringsfallet, och 6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör försäkannan ring än livförsäkring gäller, i stället för 11 § andra stycket, vad som sagts i första stycket i tillämpliga delar, om försäkringen har meddelats före lagens ikraftträdande. Vid tillämpning av 12 och 12 a §§ gäller dock ll § första och andra styckena även ñr försäkringar som har meddelats ñre lagens ikraftträdande. 4. Om grunderna efter utgången av år 1994 strider mot den lagen, nya skall försåkringsföretaget genast besluta ändring dessa. om av

SOU 1993: 108

l Inledning

Våra direktiv genom ett regeringsbeslut den 20 september 1990 dir. gavs 1990:56. En relativt fyllig redogörelse för direktiven har lämnats i vårt delbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 1 SOU 1991:89 s. 79 ff. Direktiven i dess helhet är intagna i bilaga 1 till det betänkandet. När vi i oktober 1991 hade överlämnat vårt delbetänkande med förslag till lagstiftning med anledning av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, vår avsikt att lägga fram förslag i återstående var delar uppdraget i ett slutbetänkande. Inledningsvis bedrevs också av arbetet med detta som mål. Emellertid antogs under arbetets gång det

tredje skadeförsäkringsdirektivet 9249EEG och det tredje livförsâk-

ringsdirektivet 9296EEG. Dessa direktiv skall enligt planerna om ett tilläggsprotokoll till EES-avtalet ingå i det avtalet. Vi ñck därför i första hand inrikta på att utarbeta förslag i de stycken av vårt uppdrag som oss berördes bestämmelser i de tredje försâkringsdirektiven. Pâ grund av av de tidsfrister i EG-direktiven behövde vara förslag i dessa som anges delar lämnas före utgången av år 1993. Eftersom vårt återstående uppdrag omfattar åtskilliga andra frågor konstaterade vi att det av tidsskäl inte möjligt ett slutbetänkande under innevarande år. Vi var att avge övervägde dock att jämte de frågor som måste tas upp vid en harmonisering med de tredje försäkringsdirektiven även avge förslag på vissa andra områden. Som följd av de starka samband som föreligger en mellan olika regler i försåkringsrörelselagstiftningen framstod emellertid sådan uppdelning mindre lämplig. Vi fann att de ämnen som inte en som behöver behandlas med hänsyn till EG:s ordning i stället bör tas upp i ett sammanhang. Vi har sålunda i detta betänkande koncentrerat oss på att anpassa de svenska bestämmelserna om försäkringsrörelse till vissa regler i de tredje skade- och livförsälcringsdirektiven. Däri fastslås bl.a. en princip om produktfrihet. Inskränkningar i denna frihet får göras endast i syfte att tillgodose allmänna hänsyn. Principen kommer också till uttryck genom ett förbud mot förhandsgodkännande av premietariffer och försäkringsvillkor Såvitt vi har funnit berör dessa regler i första hand de m.m. svenska bestämmelserna om stadfästa grunder för försäkringsverksamheten. Enligt vår mening kan dessutom de särskilda reglerna för trañkförsäkringsrörelse, syftar till en skälig premiesâttning, komma i som konflikt med EG:s regler. Vidare ges i tredje livförsäkringsdirektivet några allmänna riktlinjer för beräkning av försäkringstekniska skulder i

34 Inledning SOU 1993: 108

livförsäkringsrörelse, med vilka de svenska bestämmelserna om premiereserven på några punkter behöver harmoniseras. I betänkandet tas också upp vissa frågor rörande försäkringsbolagens återbâringsmedel. Frågorna gäller främst i vilken omfattning placeringsregler skall vara tillämpliga på sådana medel. Till frågan om i vilken utsträckning försäkringstekniska reserveringar skall göras för framtida återbäring återkommer vi i vårt fortsatta arbete. Det bör emellertid påpekas att betänkandet inte alla lagändringtar upp ar som erfordras för en harmonisering med de tredje skade- och livförsäkringsdirektiven. På de punkter som inte faller inom ramen för vårt uppdrag, b1.a. när det gäller den gränsöverskridande verksamheten, utförs det behövliga utredningsarbetet inom Finansdepartementet. De lagändringar som vi föreslår berör därför endast försäkringsrörelselagen 1982:713 och lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, och inte alls den nyligen antagna lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. I likhet med flera lagförslag i vårt förra betänkande får den lagtext som vi nu lägger fram delvis anses provisorisk på grund av vår fortsatta översyn av lagstiftningen. Vi kommer då att ta upp en rad grundläggande frågor som gäller försäkringsverksamheten, och det är troligt att detta kommer att leda till väsentliga ändringar i nuvarande ordning. Den principiella hållning som vi har intagit och som kommer att prägla det fortsatta arbetet är att försäkringsrörelse i väsentliga delar bör tillåtas att fungera på samma villkor som andra företag i marknadsekonomin. En följd av denna syn är att särskilda regler för försäkringsgivamas verksamhet i allmänhet bör motiveras av hänsyn till försäkringstagama. Inom kommittén har under denna del av arbetet 26 sammanträden hållits. Dessutom har vi haft överläggningar med företrädare för Finansinspektionen och försäkringsbranschen och med praktiskt verksamma försäkringsmän. Vidare har vi följt det arbete som har bedrivits av Redovisningskommittén Ju 1991:07. Vi har även i denna utredningsetapp lagt vikt vid att studera förhållandena utomlands, varvid, som framgått av det föregående, särskild uppmärksamhet har riktats mot EG:s ordning. En av kommitténs experter och båda sekreterarna har deltagit i ett seminarium i Bryssel, som gällde frågor om direktivbestämmelsers införlivande med nationell lagstiftning. Uppgifter om förhållanden i andra länder har inhämtats b1.a. från tillsynsmyndigheter och branschorganisationer. Under tiden efter vårt första betänkande har vi efter remiss avgett yttranden till Finansdepartementet över betänkandet Kreditförsäkring - Några aktuella problem SOU 1992:30 och en inom departementet upprättad tilläggspromemoria om EES-regler på försäkringsområdet. Vidare har vi till Justitiedepartementet avgett remissvar över departementspromemoriema Skydd för skadelidandes anspråk på trañkskadeersättning vid försäkringsgivarens insolvens Ds 1993:35 och Ny försäkringsavtalslag Ds 1993:39. Vi har i stor utsträckning parallellt med de frågor som diskuteras i detta beänkande arbetat med övriga delar av utredningsuppdraget. Detta

SOU 1993: 108 Inledning 35

arbete fortsätter nu. Resultatet avser vi att presentera i ett slutbetänkande. Närmast skall i kapitel 2 lämnas en redogörelse för nuvarande svenska förhållanden. Därefter beskrivs i kapitel 3 de EG-regler på försäkringsområdet som har intresse i detta sammanhang. I kapitel 4 ges uppgifter om förhållandena i några andra europeiska länder. De allmänna motiven till våra förslag följer sedan i kapitel 6 och 7. Kapitel 8 innehåller specialmotivering. I en bilaga finns utdrag ur EG:s försäkringsdirektiv.

SOU 1993: 108

2 Svenska förhållanden

2.1 Inledning

De svenska försäkringsbolagens verksamhet regleras huvudsakligen av försåkringsrörelselagen 1982:7l3; FRL. I lagen finns associationsrättsliga regler för försäkringsbolagen, bestämmelser om hur försäkringsverksamheten skall bedrivas och föreskrifter om den offentliga tillsynen över verksamheten. Specialbestämmelser för vissa livförsäkringsbolag finns i lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. De utländska försäkringsföretagens verksamhet i Sverige regleras lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag genom att driva försåkringsrörelse i Sverige LUF. LUF innehåller regler som i flera avseenden överensstämmer eller är likartade med bestämmelser i FRL. LUF skall emellertid i fortsättningen inte tillämpas för utländska försäkringsgivare med säte ett annat i EES-land. Sådana försäkringsgivare skall i stället omfattas av lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Riksdagen har samtidigt med den nya lagen antagit också ändrad lagstiftning för försäkringsrörelse som är betingad annan

EG-rättsakter se prop. 199293:257, bet. 199394:NU5, rskr.

av 199394:39. Den lagstiftningen avses träda i kraft samtidigt med nya EES-avtalet. Intresse i detta sammanhang har även vissa av de civilrättsliga reglerna försäkringsavtal. Dessa finns i dag i lagen 1927:77 om försäkringsom avtal FAL och konsumentförsäkringslagen 1980:38. Enligt ett förslag utarbetat inom Justitiedepartementet skall lagarna den 1 januari 1995

ersättas med försäkringsavtalslag se Ds 1993:39. För trafikför-

en ny säkringens del särskilda bestämmelser i trafikskadelagen 1975: 1410; ges omtryckt 1977:949 och trafikförsäkringsförordningen 1976:359. Huvudsyftet med försäkringsrörelselagstiftningen har under alla tider varit att skydda försäkringstagama mot ekonomiska förluster. Den s.k. soliditetsprincipen, syftar till att trygga försäkringsgivamas långsom siktiga förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna avtal, har därför central roll i denna lagstiftning. I LUF motsvaras soliditetsprinen säkerhetsprincipen. Uttryck för dessa principer är bl.a cipen av den s.k. reglerna försäkringstekniska skulder och bestämmelserna om grunder om för försäkringsverksamheten. Regler därom har funnits i lagstiftningen försäkringsrörelse alltsedan de första lagarna i ämnet, dvs. 1903 års om försäkringsrörelse. Dessa reglers innehåll har sedan tillkomsten lagar om

3 8 Svenska förhållanden SOU 1993: 108

förändrats i endast begränsad utsträckning. Bestämmelser beräkning om av försäkringstekniska skulder upptas dels i stadgandena grunder, om dels i bolagens grunder. För de svenska försäkringsbolagen gäller utöver soliditetsprincipen en annan allmän grundsats; skälighetsprincipen. Denna princip, framför som allt går ut på att prerniesättningen skall vara skälig, lagfástes för livförsäkringsverksamhet år 1948 och för skadeförsäkringens del âr 1950. För trañkförsäkringsanstaltema gäller speciella regler som syftar till skälig en premiesättning. Dessa överensstämmer i väsentliga delar med de krav som uppställdes då trafikförsäkringen genom lagen 1929:77 trafikom försäkring å motorfordon blev obligatorisk. Nedan skall nuvarande reglering och förhållanden rörande grunder, försäkringstekniska skulder i livförsäkringsrörelse och trañkförsäkringsverksamhet beskrivas. Eftersom åtskilliga av bestämmelserna har överförts i stort sett oförändrade från äldre lagstiftning, får i många fall motiv och vägledande synpunkter för tillämpningen av reglerna sökas i förarbetena till den äldre regleringen. De särskilda bestämmelserna för utländska försäkringsgivare med säte i annat EES-land skall av skäl angetts i som kapitel 1 inte behandlas närmare här.

2.2 Grunder för

försäkringsverksamheten m.m.

Svenska försäkringsbolag

Avser ett försäkringsbolags rörelse livförsäkring eller annat slag av försäkring för längre tid än tio år skall särskilda regler för verksamheten, s.k. grunder, upprättas. Bestämmelserna grunder behöver enligt om l kap. 5 § första stycket FRL i dess ännu inte ikraftträdda lydelse - emellertid inte tillämpas för försäkring som meddelas tillägg till som konventionell livförsäkring eller för sjuk- eller olycksfallsförsäkring, om premien är beräknad och bestämd för längst fem âr. Femársgränsen har satts bl.a. för att underlätta tillkomsten kombinerade enhctsförsäkrinav gar, vilket har bedömts värdefullt, särskilt inom gruppförsäkringsområdet

se prop. 1961:171 s. 208. Dispens från kravet på grunder kan enligt

1 kap. 10 § första stycket FRL ges i fråga om livförsäkringar som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder. Syftet med dispensmöjligheten är främst att i fråga tekniskt enkla former om av livförsäkring låta bolagen driva verksamheten utan grunder. Undantagsmöjligheten har utnyttjats för grupplivförsäkring och viss individuell livförsäkring prop. 198182:180 143 även 1961:171 189 f s. se prop. s. och 300 Individuell sjuk- och olycksfallsförsäkring samt grupplivförsäkring tecknas numera enbart utan grunder. Grunderna för livförsäkringar skall enligt 2 kap. 6 § första stycket FRL innehålla bestämmelser följande ämnen: beräkning försäkringsom av premier, beräkning av prerniereserv, försäkringstagamas rätt till återköp och fribrev, belåning av försäkringsbrev hos bolaget, verkan underav

SOU 1993: 108 Svenska förhållanden 39

låtenhet att betala premie, försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet, återbäring till ñrsäkringstagama, skyldighet att teckna återförsåikring och förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. Undantag från skyldigheten att upprätta grunder kan dock medges med hänsyn till försäkringens särskilda natur. Möjligheten till undantag beror på att vissa former av livförsäkring är av så speciell karaktär att anledning saknas att upprätta fullständiga grunder prop. l98l82zl8O 154. Undantagsbestämmelsen avsåg då den infördes s.

främst skadelivräntor se prop. 1961:171 s. 288

Enligt 2 kap. 6 § andra stycket FRL i dess nya lydelse skall för - andra skadeförsäkringar än sådana beträffande vilka skall tillämpas bestämmelserna livförsäkring och som meddelas för längre tid än tio om år grunder upprättas för beräkning av premiereserv samt för bestämmande av försäkringstagarnas rätt när försäkringen upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet. Bestämmelserna i andra stycket avser främst brandförsäkringar prop. 1992932257 s. 190. Sedan år 1948 gäller inte något krav på premiegrunder för långvarig skadeförsäkring. Detta krav slopades då med hänsyn till att premiegrunderna inte innehöll några regler för premieberäkningen utan endast en föreskrift om hur premiereserven skulle beräknas med utgångspunkt

från bolagets premiesättning se SOU 1946:34 s. 307 och prop. 1948:50

s. 292. För livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring skall enligt paragrafens tredje stycke grunder upprättas ñr beräkning av premiereserv och rätt till återköp. Bestämmelsen är en följd av att liv- och sjukräntor skall tillhöra sin moderförsälcring och att det anses angeläget att ha ett säkerhetssystem även i dessa fall prop. 1981822180 s. 154. Grunderna antas av försäkringsbolagen och underställs enligt 2 kap. 3 § FRL regeringen för stadfästelse. De skall enligt paragrafens ännu inte ikraftträdda lydelse biläggas den verksamhetsplan som skall fogas till ansökningen om koncession. Regeringen prövar att grunderna överensstämmer med FRL och med andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet. Också ändring av grunderna skall fästställas av regeringen eller av Finansinspektionen 2 kap. 4 § FRL. Beslut om ändring av grunderna fattas enligt 8 kap. 8 § FRL av styrelsen.

Ändringen skall sedan den stadfästs genast anmälas för registrering av styrelsen eller verkställande direktören. Ändringsbeslutet får inte verk-

ställas förrän det har registrerats. Eftersom stadfästelsen av ett beslut om antagande eller ändring av grunder endast utgör en bekräftelse av det beslut som bolaget har fattat, anses den inte ha karaktär av normgivning som t.ex. en förordning. Bestämmelserna om grunder anses därför inte strida mot regeringsformens föreskrifter om normgivningsmaktens fördelning prop. 1981822180 s. 148 och Ds E 1980:6 s. 169

40 Svenska förhållanden SOU 1993: 108

Grunderna är bindande för försäkringsbolagens verksamhet. Om avvikelse har skett från grunderna, skall Finansinspektionen enligt 19 kap. 11 § FRL förelägga bolaget eller styrelsen att inom viss tid vidta rättelse. Grunderna, och speciellt premie- och premiereservgrunderna, har alltsedan den första lagen om försäkringsrörelse ansetts spela en stor roll för ett försäkringsbolags bestånd och trygga utveckling. Detta har särskilt gällt bolag som meddelar livförsäkringar med dess ofta långa försäkringstider och bundna premier. Beräkningarna för sådana försäkringar avser en avlägsen framtid och väsentligare felaktigheter i beräkningsgrunderna kan få allvarliga följder för stora grupper. Med hänsyn härtill och då grunderna i dessa fall är baserade på komplicerade beräkningar och för den stora allmänheten svårlattliga vetenskapliga ñrutsättningar, har en särskild prövning av dessa grunder ansetts böra äga rum redan vid

bolagets bildande se bl.a. NJA H 1904 s. 11.

I 7 kap. FRL ges närmare bestämmelser om grundema för verksamheten. Enligt 7 kap. 2 § FRL skall grunderna avse att trygga bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna avtal och att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art. Om grunderna inte längre fyller det avsedda ändamålet, skall styrelsen och verkställande direktören genast vidta åtgärder för att få grunderna ändrade. Genom paragrafen fastslås sålunda att principerna om soliditet och skälighet skall gälla för grundbunden försäkring. Bestämmelsema anses innebära ett krav på att grunderna skall vara så beskaffade att de båda principerna under växlande yttre förhållanden i största möjliga utsträckning kan upprätthållas. Ingendera principen får sålunda ensidigt tillgodoses på den andras bekostnad SOU 1946:34 s. 36. Anordningen med stadfästa grunder har sagts vara ett nödvändigt och ändamålsenligt instrument för att skapa goda garantier för att soliditets- och skälighetskraven blir uppfyllda mot försäkringstagarna SOU 1960:11 s. 256. I 7 kap. 3 § första och andra styckena FRL lämnas regler om grunderna för beräkning av ñrsäkringspremier premiegrundema och premiereserv premiereservgrundema för livförsäkringsrörelsen. Premiereserven, som omfattar bolagets ansvarighet för löpande försäkringar, skall enligt 7 kap. 1 § FRL tillsammans med ersättningsreserven, skadebehandlingsreserven och tilldelad återbäring tas upp som försäkringstekniska skulder i ett livförsäkringsbolags balansräkning. Enligt 7 kap. 9 och 9 a FRL skall ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder för livförsäkringar alltid redovisas i vissa angivna slag av tillgångar. Dessa place-

ringsregler har nyligen föreslagits ändrade se Ds 1993:57. Enligt för-

slaget skall de nya bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1995. Premie- och premiereservgrundema för livförsäkringsrörelsen skall innehålla antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader. Dessa grunder får också innehålla föreskrifter om särskilda sâkerhetstillägg. Livförsäkringspremien utgörs sålunda ofta av riskpremie, dvs. ett belopp avsett att täcka själva försäkringsrisken,

omkostnadspremie, sparpremie om fråga inte är om en ren riskförsäk-

ring och säkerhetstillägg Palmgren, Försäkringsekonomi, 1992, s. 48.

Svenska förhållanden 41

Antagandena om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnadaer skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som det är fråga om. Detta betyder att varje enskilt antagande skall innehålla en säkerhetsmarginal, ett s.k. implicit säkerhetstillägg SOU 1946:34 s. 38 och 50 samt Appeltofft-Hahn, Kommentar rtill försäkringsrörelselagen, 1983, s. 101. Avvikelser från kravet att varje antagande för sig skall vara betryggande får dock ske om det i grunderna finns föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg som föranleder detta. Ingår i grunderna sådana gemensamma eller explicita tillägg kan bolaget alltså jämka på säkerhetsmarginalema i de enskilda antagandena och undvika att premienivån blir onödigt hög ibid. Därutöver ges det inte några bestämmelser för valet av de olika beräkningsantagandena i premie- och premiereservgrunderna. Det ankommer främst på bolagsledningen att se till att grunderna är väl anpassade till växlande förhållanden jfr 8 kap. 7 och 8 §§ FRL. Nämnas kan att flertalet livförsäkringsbolag antar en helårlig räntefot på ca fyra procent i sina premie- och premiereservgrunder. Räntefoten minskas dock vanligen något genom att den belastas med bl.a. driftskostnader. Varken i den nuvarande eller den föreslagna lagstiftningen om försäkringsavtal ges regler om premiesâttningen. I 7 kap. 3 § tredje stycket FRL föreskrivs hur premiereserven för livförsäkringsrörelsen skall beräknas. Denna skall alltid utgöra skillnaden mellan det förväntade kapitalvårdet av bolagets framtida utgifter för löpande försäkringar utbetalning av försäkringsbelopp och driftskostnader och det förväntade kapitalvärdet av de premier bolaget ytterligare kan ha att uppbära för dessa försäkringar med tillägg av det belopp som anses behövligt för att möta förluster genom att försäkringar upphör i förtid s.k. förtidsannulationer. En s.k. prospektiv beräkningsmetod skall sålunda tillämpas. Om premiegrundema innehåller föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg, skall premiereservgrunderna enligt fjärde stycket paragrafen ange på vilket sätt hänsyn skall tas till dessa säkerhetstillâgg när kapitalvärdet av framtida utgifter beräknas. Premiereserven uppfattas således som ett kollektivt begrepp. Den totala premiereserven utgör summan av de individuella premiereservema SOU 1946:34 s. 50. Premiereservgrundema skall enligt 7 kap. 3 § sista stycket FRL emellertid innehålla regler för beräkning av den del av premiereserven som skall anses belöpa på varje försäkring. Detta innebär dock inte något krav på att premiereserven ständigt hålls individuellt uppdelad Appeltofft-Hahn, a.a. s. 102. Vid bedömande av frågan huruvida ändring av premiereservgrunderna för redan tecknade försäkringar bör ske, skall enligt samma stycke för varje antagande hänsyn tas till den säkerhet som finns i övriga antaganden för ifrågavarande försäkringar samt till storleken av de särskilda säkerhetstilläggen. Således skall premiereservgrundema för beståndet betraktas som en helhet. Vidare skall hänsyn tas endast till de grunder som gäller för det ifrågavarande beståndet ibid. Om det på grund av ändrade förhållanden krävs en väsentlig ökning av

42 Svenska förhållanden SOU 1993: 108

premiereserven för redan tecknade livförsäkringar, får enligt 7 kap. 4 § första stycket FRL särskilda premiereservgrunder övergängsgrunder stadfästas för en bestämd tid. Den situation som avses är att ett bolag på grund ändrade förhållanden får räkna med framtida underskott SOU av 1946:34 s. 87 och Appeltofft-Hahn, a.a. s. 104. Har bolaget tillfälligt lidit avsevärd förlust till följd av att tillgångarna sjunkit i värde eller dödligheten överstigit vad som har antagits i grunderna eller genom andra liknande omsündigheter, får övergångsgrunder enligt andra stycket dessutom stadfästas, om det inte finns anledning att anta att bolaget skall råka på obestånd och om grunderna kan anses främja törsäkringstagamas intresse. I övergångsgrundema får enligt paragrafens tredje stycke, utan hinder av bestämmelserna i 3 § om premiereservgrunder, föreskrivas att vid beräkning av premiereserven det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter skall minskas med kapitalvârdet av den vinst som väntas uppkomma i rörelsen under den tid övergångsgrtmderna gäller. Utan synnerliga skäl får övergångsgrunder enligt fjärde stycket inte gälla under

längre sammanhängande tid än tio år. Övergångsgrunderna skall enligt

sista stycket paragrafen stadfästas. Som villkor för stadfästelsen får bestämmas att bolaget i det register som enligt 7 kap. 10 a § FRL skall utvisa de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkringar skall införa även andra tillgångar än dem som avses där. Grunderna för försäkringstagamas rätt till återköp och fribrev skall enligt 7 kap. 5 § FRL ange villkoren för att erhålla denna rätt. De skall även innehålla regler för beräkning av återköps- och fribrevsvärden.

Återköp innebär att försäkringsbolaget köper tillbaka försäkringen av

försäkringstaganen under försäkringstiden. Om de inbetalade premierna skall täcka en framtida risk eller en förväntad utbetalning av sparkapital och en premiereserv har bildats, har försäkringstaganen ett tillgodohavande hos bolaget. Detta kallas i grunderna försäkringens tekniska återköpsvärde och motsvarar i princip försäkringens andel i den samlade premiereserven men kan också understiga denna andel, t.ex. om en ökning av premiereserven för redan tecknade försäkringar behövt ske på grund av ändrade förhållanden. Om försäkringen har ett återköpsvärde får försäkringstagaren ut motsvarande belopp från försäkringsbolaget. Flertalet vanliga livförsäkringar kan återköpas. För pensionsförsäkringar gäller dock begränsningar i rätten till återköp i anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen 1928:370. Återköp av sådana försäkringar får ske

endast om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kr eller om särskilda skäl föreligger och Skattemyndigheten på särskild ansökan medger återköp. Bolagen har i sina återköpsgrunder därför intagit en bestämmelse enligt vilken rätt till återköp inte föreligger vid försäkring för vilken återköpsrätten undantagits i dessa anvisningar. Av försäkringstekniska skäl har bolagen i sina grunder dessutom undantagit livsfallsförsäkring och överlevelseförsäkring från rätten till återköp. Vid sådana försäkringar kan den försäkrades eller medförsäkrades död medföra att utbetalningarna aldrig påbörjas eller att de upphör innan tillgodohavandet har förbrukats, varför förutsatta arvsvinster skulle kunna

bortfalla om återköp medges se Bergelv, Livförsäkringsteknik, 3 uppl.

SOU 1993: 108 Svenska förhållanden 43

1990, 37. Även för livförsäkringar får återköpas gäller vissa s. som inskränkningar i återköpsgrunderna. Dessa engångsbetalda försäkavser ringar eller andra försäkringar med koncentrerad premiebetalning. Med något undantag begränsas för sådana försäkringar återköpsvärdet under tio år från försäkringens tecknande till det tekniska âterköpsvärde som skulle gälla för en sammansatt kapitalförsäkring med samma försäkringstid, dock lägst tio år, och med jämn premiebetalning under tio år på samma försäkringsbelopp. Beroende på förlupen försäkringstid reduceras den genom återköp genast åtkomliga delen av försäkringstagarens tillgodohavande. De inte genast tillgängliga medlen ingår i kvarstående en livförsäkring på reducerat försäkringsbelopp. Denna bestämmelse har tidigare motiverats med att försäkringstagarna inte skall kunna skaffa sig

skattefördelar genom att belåna sådana försäkringar se bl.a. SOU

1986:56 s. 293 f och Hanseus, Livförsäkringsrätt, 1986, s. 92. En sådan återköpsspärr anses numera berättigad som ett hinder mot att en försäkringstagare utnyttjar en tillfälligt hög återbäringsränta på försäkringstagarkollektivets bekostnad. Om den löpande premiebetalningen upphör återköp inte sker, men ändras försäkringen till en premiefri försäkring med nedsatt försäkringsbelopp, s.k. fribrev. Fribrevsvärdet beräknas så att försäkringens tekniska âterköpsvärde omedelbart efter ändringen är detsamma som före ändringen. Enligt 7 kap. 6 § FRL skall grunderna för belåning av försäkringsbnev hos bolaget ange villkoren för belåningen. De skall även innehålla bestämmelser om lånevände, räntefot och verkan av underlåtenhet att betala ränta. Kapitalförsäkring enligt skattelagstiftningen får, med vissa undantag och efter viss kvaliñceringstid som anges i grunderna, belånas intill det belopp, varmed den kan återköpas. Rena riskförsäkringar, kapitalförsäkringar för livsfall och livränteförsäkringar får inte belånas. Detta beror pâ att sådana försäkringar antingen inte berättigar till återköp eller har ett återköpsvärde som avtar Bergelv, a.a. s. 37. Beträffande räntefoten har i praxis godkänts att i grunderna endast fixeras de principer efter vilka räntesatsen skall bestämmas. I grunderna för belåning av ñrsäkringsbrev görs ofta hänvisningar till reglerna för beräkning av tekniskt âterköpsvärde. FAL innehåller inte någon regel om rätt till återköp eller fribrev.

Frågan har överlämnats till FRL och försäkringsbolagens grunder se

101 § FAL och SOU 1925:21 197. Enligt förslaget till försäks. en ny ringsavtalslag 12 kap. 3 § skall dock försäkringstagaren ha rätt att när som helst säga upp en individuell personförsäkring, varmed förstås en individuell liv-, sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Han skall därvid ha rätt att få försäkringen ändrad till premiefri försäkring eller att på sätt som närmare anges i försäkringsvillkoren få den återköpt av försäkringsbolaget, i den mån inte rätt till återköp saknas på grund försäkringens av art. Om försäkringstagaren har rätt att kräva återköp, har han också rätt att i stället beläna försäkringen hos bolaget i den utsträckning som anges i villkoren. När en individuell personförsäkring upphör att gälla i försäkringsbolaget, skall enligt 12 kap. 7 § förslaget bolaget ställa försäkrin-

44 Svenska förhållanden SOU 1993: 108

värde till försäkringstagarens förfogande, även om bolaget i övrigt gens är fritt från ansvar. Grunderna för verkan underlåtenhet att betala premierna skall enligt av 7 kap. 7 § FRL i vilken ordning bolagets ansvarighet kan komma ange att upphöra eller i övrigt förändras. Vidare skall grunderna ange villkoren för att försäkringen åter skall träda i kraft âterupplivning. En metod med s.k. automatiska fribrev tillämpas allmänt av de svenska livförsäkringsbolagen. Denna innebär att försäkringen utan ansökan gäller för sitt fribrevsvärde. I 13 § FAL regler försäkringsbolagets möjligheter att säga upp ges om försäkringsavtalet vid premiedröjsmål, vilka dock enligt 17 § lagen inte är tillämpliga för grundbunden personförsäkring. I FAL finns inte någon bestämmelse rått till återupplivnjng. I förslaget till en ny försäkom ringsavtalslag 14 kap. 2 och 3 §§ upptas emellertid regler om såväl verkan premiedröjsmål som återupplivnjng av individuell personförav säkring. Genom att antagandena i premiegrunderna väljs med försiktighet uppstår normalt överskott på livförsäkringsrörelsen. Enligt 12 kap. 5 § FRL skall livförsäkringsbolag avsätta årsvinsten på sådan rörelse till en återbäringsfond, i den mån inte vinsten tas i anspråk ñr betalning av ränta enligt garantiavtal eller annat följer av FRL. Vidare får livförsäkringsbolag enligt den paragrafen avsätta ârsvinsten pâ annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse till en återbäringsfond för sådan annan

rörelse. Återbäringsfond i livförsäkringsbolag får enligt 12 kap. 6 § FRL

användas endast för återbäring och för förlusttâckning enligt närmare bestämmelser i 12 kap. 7 § FRL. Om det finns särskilda skäl därtill kan Finansinspektionen medge att fonden minskas även i andra fall.

Återbäringsfonden tillhöra försäkringstagarna. Överskottsmedlen

anses får emellertid inte återbäras till försäkringstagama i sådan utsträckning att återbäringsfonden helt töms. Dessa medel skall återgå till försäkringstagarna, i den mån de inte måste tas i anspråk för att trygga avtalsenlig utbetalning försäkringsbelopp prop. 1981822180 s. 265, av SOU 1946:34 77 och Appeltofft-Hahn, a.a. s. 198. Medel skall s. alltså finnas tillgängliga för att möta eventuella framtida förluster.

Återbäringsmedel som inte omfattas av de försäkringstekniska skulderna

skall enligt 7 kap. 22 § FRL kunna räknas in i kapitalbasen för livförsäk-

ringsrörelse se prop. 199293:257 s. 117.

I 7 kap. 8 § FRL ges bestämmelser om grunder beträffande återbäring

till försäkringstagama. Återbäringsgrunderna skall innehålla regler för

användning återbäringsfonden, tilldelning återbäring samt förav av räntning av återbäringsmedel. Rätt till återbâring tillkommer enligt bestämmelser i grunder varje försäkring. Vidare i återbäringsgrunderna att det vid varje års slut anges återbäringsfonden skall uttas ett belopp motsvarande tilldelningen av ur återbäring under året samt att uttag ur denna fond därutöver sker i fall som avses i 12 kap. 6 och 7 §§ FRL. De av bolagen tillämpade återbäringssystemen följer en gemensam struktur. Det totala överskott som uppkommer jämte avkastning på redan

SOU 1993: 108 Svenska förhållanden 45

uppsamlat kapital uppdelas i s.k. återbäringskapital och s.k. kollektivt

konsolideringskapital. Reglerna för âterbäringskapitalet innebär vanligen att huvuddelen av uppkommet överskott successivt fördelas på enskilda försäkringar. Denna s.k. allokering sker bl.a med hjälp återbäringsränta, som vanligen av en fastställs på grundval redovisade överskottsmedel och prognosticerade av övervärden på tillgångarna. För varje försäkring beräknas fortlöpande en retrospektiv utgör skillnaden mellan på försäkringen bereserv, som löpande inkomster och utgifter, t.ex. avsättningar till konsolideringskapital. Skillnaden mellan den retrospektiva reserven och det tekniska återköpsvärdet kallas försäkringens tekniska vinst och ligger till grund för beräkning och tilldelning återbâring. Allokering av överskott till de av enskilda försäkringarna är förberedelse för en kommande tilldelning en återbäring, utgör inte någon garanti för senare tilldelning. av men en Först när tilldelning sker övergår överskottet till försäkringen och blir därmed betrakta bindande förmån skall redovisas som att som en som försäkringsteknisk skuld. Enligt många bolags återbäringsgrunder får tilldelning återbäring inte ske i vidare mån än att âterbäringsfonden av vid varje tidpunkt uppgår till fem procent av premiereserven för egen

räkning. Det kollektiva konsolideringskapitalets storlek har bolagen stor frihet bestämma själva de återbäringsántor tillämpas. I flertalet att genom som återbäringsgrunder sägs endast kollektivt konsolideringskapital att som skall upptas vad bedöms erforderligt för erhållande av en med hänsom till rörelsens omfattning och förhållandena i övrigt lämpligt avvägd syn total konsolidering. Reglerna för tilldelning återbäring skall enligt 7 kap. 8 § andra av stycket FRL hur tilldelningen skall ske. Den tilldelade återbäringen ange skall utbetalas omedelbart eller vid bestämd senare tidpunkt eller en också tillgodoräknas försäkringstagaren nedsättning av premien eller som utvidgning försäkringsförmânema. Tilldelningen sker i dag i huvudsak av metoderna vinstsamling beloppshöjning. I båda fallen är genom resp. huvudregeln tilldelning sker först i samband med utbetalning av föratt säkringsersättning. Vid vinstsamling görs ett tillägg till sparandet i försäkringen, medan beloppshöjning innebär att försäkringsförmånema utvidgas i fråga såväl risk sparande. Här skall också nämnas att om som allokerad återbäring på försäkring utbetalas till försäkringstagaren då en försäkringen återköps. återbäring får enligt tredje stycket paragrafen inte göras Utfästelse om på annat sätt än följer reglerna tilldelning av återbäring. som av om Regelns syfte är främst att motverka osakliga utfästelser i ackvisitionen framtida återbäring prop. 1948:50 s. 254 och Appeltofft-Hahn, a.a. om 108. Här kan nämnas att försäkringsbranschen under år 1992 har ans. tagit riktlinjer för försäkringsbolagens information vid privat livförsäkring med sparande. I denna sägs bl.a. att försäkringskunden innan en försäkring meddelas skall informeras att han på begäran kan få ett om faktablad angående bolagets återbäringsränta. Av bladet skall framgå den närmare innebörden begreppet återbäringsränta, liksom bolagets årliga av

46 Svenska förhållanden SOU 1993: 108

genomsnittsränta för vart och ett de fem senaste kalenderåren. av Dessutom skall upplysas att uppgift aktuell återbäringsränta inte en om skall ses som ett löfte framtida återbäring. om I FAL ges inte några bestämmelser om återbäring. Enligt 12 kap. ll § förslaget till försäkringsavtalslag skall dock, försäkringstagaren en ny om enligt försäkringsavtalet har rätt till återbäring, villkoren ñr indiav en viduell personförsäkring framgå i vilken form återbäringen tillgodoräknas försäkringstagaren och han har rätt att välja form. om senare annan Bestämmelser om grunder ges vidare i 12 kap. 8 § FRL. Enligt den paragrafen skall, om en förlust på livförsäkringsrörelsen i ett ömsesidigt livförsäkringsbolag inte kan täckas användning återbäringsgenom av fonden enligt reglerna i 12 kap. 7 § FRL, förlusten, i den mån den överstiger garantikapitalet, utjämnas att bolagets ansvarighet för genom löpande livförsälcringar och tilldelad återbäring sätts ned. Nedsättningen skall verkställas på ett sätt som är skäligt med hänsyn till förlustens orsak och andra omständigheter. För nedsättningen skall grunder nedsättningsgrunder upprättas. Om stadfästelse av nedsättningsgrunderna gäller bestämmelserna i 2 kap. 3 § FRL. Reglerna i FRL om grunder är tillämpliga även för försäkringsbolag som lyder under lagen om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Enligt 7 § den lagen får emellertid regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från bestämmelsema i FRL, om det finns särskilda skäl till det. Vidare är sådana bolag enligt 10 § inte skyldiga att sätta årsvinsten till av en återbäringsfond. Det kan nämnas att premiereserven i fondförsäkringsrörelse i princip utgörs fondvärdet, dvs. det fondförvaltade resultatet av av inbetalda premier efter avdrag för eventuella kostnader, och att återbäring normalt inte förekommer Palmgren, 48. a.a. s. Grundema anses till sin rättsliga natur ett komplement till bolagsvara ordningen. Av praktiska skäl har det dock inte ansetts lämpligt att tynga bolagsordningens innehåll med de efter hand allt omfattande reglermera na i grunderna, särskilt när dessa regler är så invecklade att delägarna i allmänhet saknar förutsättningar att bedöma dem. Någon klar gräns har likväl inte upprätthållits sig i lagstiftning eller i praxis mellan - vare bolagsordning och grunder. Lämpligheten att hålla grunderna utbrutna av från bolagsordningen har sagts särskilt påtaglig då fråga är ändvara om ring av grundemas innehåll. Ett tungrott förfarande med beslut på bolagsstämma behöver då inte tillämpas SOU 1946:34 305. s. Emellertid har grunderna också självständig betydelse att de genom innehåller rent privaträttsliga föreskrifter. Nu tillämpade allmänna villkor för livförsäkring hänvisar bl.a. till de grunder för bolagets verksamhet som är eller blir fastställda enligt försäkringsrörelselagen. I viss mindre utsträckning, t.ex. rörande dröjsmål med premiebetalningen, upptar villkoren bestämmelser ingår i gnmdema. Om de närmare samma som bestämmelserna angående verkan utebliven premie samt beträffande av rätten till fribrev, återköp, försäkringslån, återbäring och ränta hänvisar villkoren till grunderna. Om grunderna skulle strida mot försäkringsvill-

SOU 1993: 108 Svenska förhållanden 47

företräde Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. koren anses villkoren ha 1965, 60; jfr även Adlercreutz, Avtalsrätt II, 3 uppl. 1991, s. 51. s. Grunderna kan ändras under avtalstiden utan att försäkringstagarna hörs, dock inte så att premien höjs. Om försäkringsavtalet medger det, kan premien höjas under avtalstiden i samband med en ändring av grunderna. Detta avsteg från vedertagna principer beträffande förutsättningarna för ändring avtal har motiverats de egenartade förhållanav av den är utmärkande för försäkringsutfästelsen och särskilt livförsom säkringsavtalet. Den omständigheten att ändring av grunder inte kan genomföras utan stadfästelse har ansetts utgöra en betryggande garanti mot kränkning försäkringstagamas befogade rättsanspråk prop. av 198182:180 148 och 195 f samt Ds E 1980:6 s. 170; se även SOU s. 1946:34 s. 306. Enligt förslaget till försäkringsavtalslag 12 kap. 6 § får ett en ny bolag, det behövs på grund av försäkringens art eller av någon annan om särskild omständighet, göra förbehåll rätt att ändra en individuell perom sonförsäkring vid början av en ny pxemieperiod. Detsamma gäller, om förbehållet innebär att ändringen skall godkännas av tillsynsmyndigheten. I allmänhet bör enligt förslaget en ändring inte tillåtas, om inte de ekonomiska förutsättningarna för försäkringen väsentligt ändras Ds 1993:39 s. 303. Livförsäkringsbolagens premie-, premiereserv- och äterköpsgrunder var i många år i stor utsträckning identiska. Bl.a. fanns överenskommelser premienivåer. Branschsamarbetet och de gemensamma om gemensamma antagandena i grunderna kom emellertid att kritiseras, särskilt av Näringsfrihetsombudsmannen som hävdade att den fria konkurrensen där-

igenom hämmades se bl.a. Nordisk Försäkringstidskrift 1988 s. 255 ff.

Kritiken hörsammades, varför grunderna i dag är mer individuella för varje bolag. Bolagen tillämpar skilda grunder både med avseende numera på utseende och innehåll. Bolagens grunder är dock fortfarande ofta uppbyggda efter likartade mönster och metoder. De uppträder i den yttre tjocka pärmar med lösa blad. I samlingen med bestämmelser formen av upptas varje typ försäkring i ett särskilt avsnitt, där grunderna för av försäkringen Knappast något bolag har fullständiga formler för anges. beräkning premier, premiereserv, återköpsvärden eller återbäring i av sådana formler tillgängliga i bolagsgemensamma sina grunder. Länge var publikationer. Formlema finns dokumenterade endast internt hos numera bolagen, främst som underlag för olika beräkningsprogram i datorer. Under intimt branschsamarbete gjordes genomgripande ändåren av ringar beräkningsantagandena i grunderna relativt sällan. Antalet av ändringar har därefter ökat. Vid ändringarna har bolagen strävat efter att få de grunderna att gälla hela försäkringsbeståndet, alltså även redan nya tecknade försäkringar. Bolagen har emellertid i vissa fall låtit ändringarna

få verkan endast på nytecknade försäkringar. Ändringarna med verkan

på redan meddelade försäkringar har främst gällt grunderna för återhäring till försäkringstagarna. Bl.a. har metoder för beräkning samt antaganden driftskostnader ändrats. Dessutom har räntefoten i grunom derna justerats. Vid ändringar med tillämpning på gällande försäkringar

48 Svenska förhållanden SOU 1993: 108

har bolagen och tillsynsmyndigheten genomgående sett till att de sammantaget inte har inneburit någon försämring för försäkringstagarna.

Utländska försäkringsföretag

Bestämmelserna för utländska försäkringsföretag har utformats väsent-

ligen med reglerna för svenska försäkringsbolag som förebilder se

prop. 1950:94 s. 15 och prop. 198283:24 33. Också i LUF upptas sålunda s. regler om redovisning av försäkringstekniska skulder och bestämmelser om skyldighet att upprätta grunder 10-12 §§, vilka i huvudsak överensstämmer med reglerna därom i FRL. Enligt LUF gäller dock kravet på grunder endast för livförsälcringar samt, enligt 2 § sista stycket LUF, för sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring. Enligt det stadgandet gäller nämligen bestämmelserna om grunder för livförsäkring i tillämpliga delar. För långvariga skadeförsäkringar fordras således inte grunder. I motiven framhölls att den enda formen av långvarig skadeförsäkring utsom övades i Sverige var brandförsäkring av byggnad för all framtid, en försäkringsform som dessutom var starkt lokalt begânsad. Under åberopande av att det från utländskt håll inte visats något intresse för att ta upp denna speciella försåkringsbransch, ansågs regler långvarig skadeförom säkring inte behöva införas i lagen prop. 1950:94 s. 34. Till skillnad mot de svenska livförsäkringsbolagen skall de utländska livförsäkringsföretagen inte upprätta grunder beträffande återbâring till försäkringstagama. Detta är en följd att skälighetsprincipen inte har av tagits upp i LUF. Vid upprättande av återbäringsgnmder för utländska anstalter kommer man nämligen in på speciella problem, som sammanhänger med nödvändigheten att beräkna årsöverskottet på enbart den svenska delrörelsen på ett sådant sätt att ett användbart underlag erhålls för bedömning av âterbäringens skälighet prop. 1950:94 40 ff; s. se även prop. 1965:48 s. 43 och SOU 1986:8 s. 253 Enligt LUF gäller inte heller ett krav på grunder angående skyldighet återförsäkatt avge ring. Liksom enligt FRL skall grunderna bifogas ansökningen om koncession och underställas regeringen för stadfästelse 6 § fjärde stycket LUF. Bestämmelserna i LUF om regeringens prövning överensstämmer med dem i FRL 7 § tredje stycket LUF. Även vid ändring grunder krävs av stadfästelse i enlighet med vad som gäller enligt FRL 9 § LUF. Har ändring av grunder stadfästs skall Finansinspektionen låta införa kungörelse därom i Post- och Inrikes Tidningar. Också enligt LUF 25 § skall Finansinspektionen ingripa mot ett försäkringsföretag avviker som från sina grunder. Det skall nämnas att inte något utländskt livförsäkringsföretag har koncession för verksamhet i Sverige.

SOU 1993: 108 Svenska förhållanden 49

2.3 Premiesättning i trañkförsäkringsrörelse

m.m.

Enligt 2 § trafikskadelagen skall trafikförsäkring finnas för motordrivet fordon är registrerat i bilregistret och inte är avställt samt för annat som motordrivet fordon som brukas i trafik här i landet. Trañkförsäkringen är ansvarsförsäkring för skada som tillfogas tredje man till följd av en trafik med motorfordon. Den innehåller också ett olycksfallsförsäkringsmoment för skada på fordonets förare. Ersättning för personskador utgår på rent objektiv grund. Försäkringsplikten fullgörs av fordonets ägare. Trañkförsäkring meddelas enligt 5 § trañkskadelagen av försäkringsanstalt har fått tillstånd därtill av regeringen. Försäkringsanstalt som som har fått sådant tillstånd är skyldig att på begäran meddela trafikförsäkring kontraheringsplikt. Enligt de ännu inte ikraftträdda nya bestämmelserna som betingats av EES-avtalet skall trafikförsäkring kunna meddelas också utländska försäkringsgivare hemmahörande inom EES genom gränsav överskridande verksamhet. Kontraheringsplikten skall omfatta även

sådana försäkringsgivare se prop. 199293:257 s. 128 f och 164.

Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer meddelar enligt som 7 § trañkskadelagen närmare föreskrifter om försäkringsanstalts verksamhet enligt lagen. Reglerna för trafikförsäkring gäller såväl svenska bolag som utländska försäkringsgivare som driver trafikförsäkringsrörelse här. I 38 § första stycket LUF sägs att angående trañkförsäkringsrörelse meddelas vissa särskilda bestämmelser i lagen om trafikförsäkring motorfordon, den lag den 1 juli 1976 ersattes av trañkskadelagen. En hänvisning till som trañkskadelagen görs i l kap. 5 § lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. I trañkförsäkringsförordningen ges föreskrifter om försäkringsanstalts trafikförsäkringsverksamhet. Innan försäkringsanstalt börjar driva trañkförsäkringsrörelse, skall anstalten enligt 1 § första stycket lämna uppgift till Finansinspektionen om de premiesatser som anstalten avser att tillämpa ñr trafikförsäkring. Om försäkringsanstalt ändrar de premiei uppgiften till Finansinspektionen, skall anstalten satser som angetts enligt andra stycket genast anmäla detta till inspektionen och ange anledningen till ändringen. Enligt paragrafens tredje stycke meddelar Finansinspektionen närmare föreskrifter om indelningen i riskklasser. Enligt ett ännu inte ikraftträtt nytt fjärde stycke skall bestämmelserna i första och andra styckena inte gälla för s.k. stora risker vad härmed avses, se avsnitt 3.2. Premie för trafikförsäkring får enligt 2 § första stycket inte bestämmas till högre belopp än som med erforderlig säkerhet kan anses svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka med tillägg för nödvändiga omkostnader. Anskaffningskostnader föranleds av konkurrensskäl får som inte belasta trañkförsäkringsrörelsen. Finansinspektionen skall enligt 2 § andra stycket meddela närmare föreskrifter om beräkningen av nödvändiga omkostnader. Bestämmelserna rörande premiesättningen, som tidigare delvis gavs i

koncessionsvillkoren för trañkförsäkringsanstaltema se t.ex. SOU

50 Svenska förhållanden SOU 1993: 108

1960:11 s. 188, har motiverats med att det är betydelsefullt att försäkringstagama inte blir betungade med onödiga utgifter när fråga är om en obligatorisk försäkring. Premie bör därför beräknas till belopp som svarar mot den risk försäkringen är avsedd att täcka med tillägg beav lopp motsvarande omkostnaderna för försäkringen, nödig fondbildning och skälig vinst. Att tillse att denna regel vinner tillämpning har ansetts vara en angelägen uppgift för staten. Meddelat en anstalt även annan försäkring än trafikförsäkring, skall inspektionen övervaka att anstalten inte påför trañkförsäkringen omkostnader som rätteligen hör till annan försäkring, liksom även att inte inkomster borde tillgodoräknas som trañkförsäkringen tillförs annan försäkringsgren. Inspektionen skall dessutom ha sin uppmärksamhet på att inte oskälig del av ersättningar vid kollisionsolyckor pâförs trañkförsäkringen och att återförsäkringen inte

ordnas på sådant sätt att återförsäkrarna ges oskälig vinst se NJA

1929 s. 308 ft. För trañkförsäkringen gäller också reglerna i FRL. Särskilt intresse i detta sammanhang har bestämmelsen i 19 kap. 5 enligt vilken styrelsen och verkställande direktören skall övervaka att premiesättningen i skadeförsäkring är skäligt avvägd med hänsyn till den risk försäkringen som är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Genom paragrafen slås skälighetsprincipen fast för skadeförsäkringens del. Denna innebär bl.a. att försäkring skall erbjudas till ett rätt avvägt pris. Innebörden härav är bl.a. att överskott i en försäkringsgren inte systematiskt får användas för subventionering av en annan inte bärkraftig gren samt att eventuella vinstfonder inte får utnyttjas för att i dumpningssyfte tillfälligt pressa ned premierna inom en viss försäkringsgren prop. 1950:220 s. 49 och Appeltofft-Hahn, a.a. s. 291 En försäkringsgren får inte heller under längre period lämna en oförsvarligt stora överskott. Premien får således varken för hög eller vara för låg. Vidare skall de kriterier som används vid avgränsningen av enskilda premieklasser vara acceptabla samt den premiedifferentiering som görs vara sakligt motiverad SOU 1986:8 s. 95. Finansinspektionen skall enligt 7 § trañkförsäkringsförordningen anmäla till regeringen om en försäkringsanstalt som driver trafikförsäkringsrörelse inte iakttar tillbörlig sparsamhet i fråga omkostnaderna om för rörelsen eller beräknar premierna eller reglerar inträffade skadefall på ett sätt som ger anledning till anmärkning. Detsamma gäller om en sådan försäkringsanstalt brister i fullgörande av sina åligganden enligt trañkskadelagen eller trafikförsäkringsförordningen eller i övrigt driver rörelsen på ett sätt som ger anledning till allvarlig anmärkning. Regeringen kan på grund av en sådan anmälan förelägga anstalten att inom viss tid vidta åtgärder för rättelse eller återkalla anstaltens tillstånd att meddela trafikförsäkring. Bestämmelserna gäller enligt ett ännu inte ikraftträtt stadgande inte för gränsöverskridande verksamhet. Ytterligare föreskrifter om försäkringsanstalts verksamhet enligt trafikskadelagen eller trañkförsäkringsförordningen meddelas enligt 8 § denna förordning av Finansinspektionen.

SOU 1993: 108 Svenska förhållanden 51

Med stöd bemyndigandena i trafikförsäkringsförordningen har tillav synsmyndigheten meddelat föreskrifter om indelning i riskklasser BFFS 1988:6, vari anges vilken riskklassindelning som skall finnas och vilken prerniedifferentiering som skall tillämpas mellan olika bonusklasser. Bestämmelser därom har som nämnt funnits i många år. De har under årens lopp utvidgats och allt förfinats. År 1970 fick de den utmer formning som i huvudsak gäller fortfarande. Varje trafikförsäkringsanstalt är skyldig att tillämpa samma tariffsystem för beräkning trañkförsäkringspremie. Riskklassindelningen innebär av till början indelning i vissa i förordningen angivna fordonsklasser; en en privat personbil, buss, motorcykel, lastbil, traktor etc. Flertalet fordonsslag är indelade i undergrupper efter t.ex. vikt eller användningssätt. En långtgående indelning inom ramen för angivna fordonsklasser får mer tillämpas, om detta bedöms motiverat med hänsyn till riskskillnader mellan olika kategorier fordon inom resp. fordonsklass. Många bolag av har utnyttjat denna möjlighet till vidgad indelning. Bl.a. upptas ofta brandbil och husbil i särskilda undergrupper. För varje fordonsklass beaktas därefter i viss mån skilda förhållanden. Riskpremien för personbil avsedd för privat bruk är beroende av fyra förhållanden, nämligen dels geografisk zon, varvid hänsyn skall tas till riskskillnader mellan olika geografiska områden, dels årlig körsträcka, dels bilmärke, biltyp och årsmodell, med en inplacering efter den risk bilen bedöms representera i trafikförsäkringshänseende och dels bonus till följd av att försäkringen varit skadefri under viss tid. Inplacering i zoner och bilmärkesklasser skall ske efter en för samtliga bolag inplaceringsförteckning resp. klassningslista. Bilmärgemensam kesklassningen utarbetas av Bilförsäkringskommittén, som är ett branschorgan. Till grund härför ligger statistiska uppgifter från flertalet bolag in till detta organ. Inplaceringsförteckningen och klassningssom ges listan liksom vidtagna ändringar och kompletteringar däri skall anmälas till inspektionen. Indelning i fem körsträckeklasser, beroende på årlig körsträcka, anges i förordningen. Bonusklassningen innebär att samtliga bolag skall tillämpa en enhetlig bonusskala. Försäkringen placeras i någon av bonusklassema l-7, av vilka placering i klasserna 2-7 medför rabatt på premien, dock inte på grundpremien ett belopp avsett att täcka fasta kostnader för t.ex. utfärdande av försäkringsbrev och inkasso, med mellan 20 och 75 procent. Efter varje försäkringsår utan skada flyttas försäkringen till närmaste högre klass. För flyttning till högsta bonusklass krävs sex skadefria år i följd. Skada som leder till utbetalning från trafikförsäkringen medför, med vissa angivna undantag, att den bonusklassplacering gällde när skadan hände sänks med två enheter från och med som nästa försäkringsår. Flyttas försäkringsskyddet från ett bolag till ett annat, placeras försäkringen i det nya bolaget i den bonusklass som skulle ha gällt i det tidigare bolaget. Därvid skall framhållas att det gamla bolaget till det Övertagande bolaget rapporterar eftemnmälda skador.

Överföring av bonusrätt mellan bolag får endast ske vid en försäkrings

årsförfallodag eller om en försäkring varit vilande tidigast en månad - -

52 Svenska förhållanden SOU 1993: 108

efter det att försäkringen blev vilande. Utnyttjar försäkringstagare sin en rätt att efter skada säga upp sin försäkring får dock bonusrätten överföras till annat bolag oberoende av årsförfallodag. Redan då trafrkförsäkringsplikten infördes innehöll koncessionsvillkoren en bestämmelse enligt vilken trañkförsäkringsanstalt borde bevilja pre-

mierabatter vid skadefria år se t.ex. SOU 1949:26 s. 63. Det har anta-

gits att bakom denna bestämmelse låg tanken att utsikten att få bonusrabatt skulle uppmuntra till försiktigare körning SOU 1974:87 s. 68. Till helnykter försäkringstagare får lämnas nykterhetsrabatt på premien, dock inte på grundpremien, med högst fem procent. Avvikelse från den föreskrivna riskklassindelningen får, efter Finansinspektionens medgivande, göras om det föreligger särskilda skäl. Länge hade sådana undantag tämligen begränsad räckvidd. Emellertid medgavs avvikelser vid storkundsavtal, dvs. vid försäkring av hela fordonsparker. Ett mer omfattande undantag från riskklassindelningen gavs år 1987, då den s.k. Nissan-ñrsäkringen, marknadsförd av Försäkringsaktiebolaget Holmia, godtogs av inspektionen. Denna försäkring innebär att en köpare av en Nissan-bil har möjlighet att köpa bilen med en treårig försäkring som omfattar trafik-, delkasko- och vagnskadeförsåkring. Det kan i sammanhanget nämnas att försäkringsbolagen under många år i väsentliga delar följde den för trañkförsâkringen föreskrivna riskklassindelningen också för delkasko- och vagnskadeförsäkring. Numera förekommer dock betydande variationer mellan bolagens klassindelning i sådana försäkringar. Det bör också framhållas att enligt en överenskommelse mellan de svenska trañkförsäkringsbolagen får ett bolag i regel inte meddela bara kaskoförsäkring för ett trañkförsäkringspliktigt fordon. Sådan försäkring får bolaget meddela endast tillsammans med trafikförsäkring. Den slutliga riskpremien erhålls genom att baspremien, dvs. den del av premien som inte är grundpremie, multipliceras med en faktor för varje riskförhållande. Faktorerna bestäms av resp. klasstillhörighet. Baspremie liksom premienelationstal för olika geografiska områden och körstråckeklasser fastställs av det enskilda bolaget och anmäls till inspektionen. Premierelationstal för bilmärkesklasser bestäms av bolagen gemensamt. Tillsynsmyndigheten har också meddelat föreskrifter om beräkning av premier för direkt trafikförsäkring BFFS 1988:39, där en formel för beräkning av genomsnittspremien inom olika fordonsklasser ges samt fastslås hur hög denna premie får vara i termer av riskpremie förväntat skadebelopp per årsföisäkring. Premieformeln inom trafikförsäkringen är i princip konstruerad så att kapitalvärdet genomsnittspremie för av en en enskild fordonsklass sätts lika med kapitalvârdet av bolagets beräknade kostnader för försäkringen med visst säkerhetspåslag. I kostnaderna ingår således förväntade skadekostnader, säkerhetstillâgg samt driftskostnader. Sâkerhetspáslaget, som har till syfte att skapa en buffert för de fall då skadebeloppet blir något högre än det förväntade beloppet, är tre procent av genomsnittspremien. Det angivna värdet får betraktas som ett riktvärde och avvikelser på grund av det enskilda bolagets konsolideringsbehov kan vara motiverade. Föreligger särskilda skäl kan inspektionen

Svenska förhållanden 53 SOU 1993: 108

beräkningsmetod än den föreskrivna får användas. medge att annan Sådana undantag har varit mycket ovanliga. Inspektionen har vidare meddelat föreskrifter vissa uppgifter om om trafikförsäkring skall lämnas till myndigheten viss tid efter ett som räkenskapsårs utgång BFFS 1988:32 och 33. På särskilda blanketter antal fordon och premiebestând, dels försäkringsersättskall anges dels ningar och inträffade skador, allt fördelat på riskklasser. Av betydelse är också inspektionens föreskrifter principer för preom mieåterbäring i skadeförsäkring BFFS 1988:30. Enligt dessa Föreskrifter, gäller även trafikförsäkring, skall i den mån överskott som återbetalas återbetalningen ske till dem varit försäkringstagare under som överskottet uppkommit. Även försäkringstagare inte förnyar den tid som sitt försäkringsskydd skall komma i åtnjutande av beslutad premieåterbäring. Beslutad premieâterbäring kan dock inte komma nytecknade

försäkringar till del. Till den 1 juli 1991 gällde att allt överskott på trafikförsäkringsrörelsen skulle avsättas till särskild regleringsfond som ñck användas endast en för förlusttäckning i rörelsegrenen trafikförsäkring. Avsättningar till regleringsfond är sedan dess inte längre möjliga. De särskilda regleringsfonderna, infördes i pnemiereglerande syfte, hade delvis motiverats som trañkförsäkringens speciella karaktär gällande ñrsâkringsplikt av genom SOU 1949:26 63. Genom att fonderna funnits hade försäkrings-

se s.

företagen inte kunnat utnyttja detta förhållande för att understödja sin övriga verksamhet oskäligt stora vinster i trafikförsäkringsrörelgenom Detta motiv hade emellertid förlorat i betydelse, dels genom att sen. konkurrensen på trañkförsäkringsområdet fungerade effektivt, dels genom även många andra Sakförsäkringar i praktiken var nödvändiga eller att

näst intill nödvändiga för försäkringstagama se regeringens förordnings-

motiv 1991:2. Vidare skall framhållas att det inom ett gemensamt branschorgan, Bilreparationskommittén, sedan flera år tillbaka pågår ett samarbete i förbilliga reparationer och åstadkomma trafiksäkra konstruktiosyfte att bilar. Bl.a. förekommer upphandling av reparationer. ner av gemensam statistik utgör basen för detta samarbete. Trafik- Bolagens gemensamma försäkringsföretagen är såväl gemensamt som enskilt engagerade i trafiksäkerhetsarbetet också på sätt närmare härom SOU 1991:39

annat se

136 ff. Det skall även nämnas att trañkñrsâlcringsanstalterna har s. rutiner med länsstyrelserna, Centrala bilregistret och bilhanbyggt upp deln för hantering trafikförsäkring vid bilbyte samt vid av- och av påställningar.

SOU 1993: 108

3 EG:s bestämmelser m.m.

3.1 Inledning

Genom avtalet mellan EG, gemenskapens medlemsländer och EFTAländerna Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, som om undertecknades den 2 maj 1992 och justerades den 17 mars 1993, har Sverige åtagit sig att införa regler om försäkringsverksamhet som förekommer i EG:s rättsakter tillkomna senast den 31 juli 1991. Dit hör bl.a. det första skade- och livförsäkringsdirektivet 73239EEG och 79267EEG, den första generationens direktiv, och det andra skade- och livförsäkringsdirektivet 88357EEG och 79267EEG, den andra

generationens direktiv se närmare härom prop. 199293:257 s. 95 ff; se också Nyström-Osterman m.fl., EG och försäkringsmarknaden, 1992.

EES-avtalet har emellertid ännu inte trätt i kraft. Också EG-rättsakter har beslutats efter den 31 juli 1991 skall som enligt planerna ingå i EES-avtalet. Arbetet med ett tilläggsprotokoll till avtalet pågår. Till den av rättsakter som skall omfattas av tilläggsgrupp protokollet räknas den tredje generationens direktiv, dvs. det tredje skadeförsäkringsdirektivet 9249EEG och det tredje livförsäkringsdirektivet 9296EEG, vilka antogs den 18 juni 1992 resp. den 10 november 1992. Båda direktiven skall införda i nationell lagstiftning vara senast den 31 december 1993. De nationella bestämmelserna skall träda i kraft senast den 1 juli 1994. Avsikten med den tredje generationens direktiv âr att bidra till att en inre marknad genomförs på skade- och livförsäkringsomrâdet. Den inre marknaden bygger på principerna en enda auktorisation gällande om inom hela EG, hemlandstillsyn, vilket innebär att tillsynsmyndigheten om i den stat där ett försâkringsföretag är etablerat skall utöva tillsyn över företagets hela verksamhet, samordning av de viktigaste tillsynsom reglerna och ömsesidigt godkännande av koncessioner och tillsynsordningar samt utövande försäkringsverksamhet utan förhandskontroll om av premietariffer och försäkringsvillkor m.m. av Med vissa begränsade undantag rörande beståndsöverföring regleras i den tredje generationens direktiv inte förhållandet till tredje land. Nämnas skall dessutom att rådet den 19 december 1991 har antagit ett direktiv 91674EEG årsredovisning och koncemredovisning för om försäkringsföretag. De lagändringar som kommer att krävas vid en harmonisering med detta direktiv skall behandlas av Redovisningskommittén

56 EG:s bestämmelser m. m. SOU 1993: 108

se dir. 1993:6. Vidare bör framhållas att kommissionen den 21 decem-

ber 1992, med stöd av rådets förordning EEG 153491, har beslutat nr om s.k. gruppundantag, dvs. generella undantag för avtal grupper av etc., från konkurrensreglema i artikel 85 tredje stycket i Romfördraget kommissionens förordning EEG nr 393292. Däri sådana undantag ges bl.a. för avtal dels uppstållandet tariffer för riskom av gemensamma premier baserade på kollektiv statistik eller skadefrekvens, dels uppställandet av standardpolicyvillkor och dels gemensamt täckande beav stämda slag av risker. Förordningen trädde i kraft den 1 april 1993 och skall gälla till den 31 mars 2003. Sverige har också förpliktelser gentemot medlemsländerna i OECD. De åtaganden som OECD:s medlemsstater har gjort på försäkringsomrâdet ingår i stadgan för liberalisering löpande osynliga betalningar Code av of liberalisation of Current Invisible Operations och i kapitaliseringsstadgan Code of Liberalisation of Capital Movements. Sverige har för försäkringverksamhetens del inte gjort några reservationer mot liberaliseringsförpliktelsema i stadgarna är intresse i detta som av sammanhang. Förpliktelsema innebär att länderna i stor utsträckning skall likabehandla inhemska företag och företag från andra OECD-länder. Nedan skall beskrivas de artiklar i de tredje skade- och livförsäkringsdirektiven som är av betydelse för de svenska reglerna försäkringsom tekniska skulder, grunder och trañktörsâkringsverksamhet. Flertalet av dessa artiklar återges i en bilaga till betänkandet. Av skäl nämnda i kapitel l skall dock inte behandlas regler som avser den gränsöverskridande verksamheten särskilt.

3.2 Förbudet

mot förhandsgodkännande av premietariffer m.m.

Enligt den ursprungliga lydelsen artikel 8.3 i första skadeförsäkav ringsdirektivet, som avser villkor för etablering företag med huvudav kontor inom gemenskapen, hade medlemsstaterna rätt att tillämpa bmtåmmelser enligt vilka det krävs godkännande av bl.a. allmänna och särskilda försäkringsvillkor, tariffer och alla andra handlingar krävs för som normal tillsyn. Enligt artikel 9 i direktiv, i dess första lydelse, samma skulle varje sådant försäkringsföretag som etablerade sig inom meden lernsstat förete en verlsamhetsplan som innehöll uppgifter eller dokumentation om bl.a. de försäkringsvillkor och tariffer företaget avsåg som att tillämpa samt grundprinciperna ñr återförsâkring. Reglerna om verksamhetsplanen gäller enligt artikel 27 i det direktivet även för inom gemenskapen etablerade agenturer eller filialer till företag med huvudkontor utanför gemenskapen. För livförsäkring gavs bestämmelser om möjligheter att fordra förhandsgodkännande innehållet i verksamhetsplanen i artiklarna samt om 8.3, 9 och 27 i första livförsäkringsdirvektivet motsvarade som ovan angivna regler i första skadeförsåkringsdirektivet. Verksamhetsplanen för livförsâkringsrörelse skulle, utöver vad föreskrevs för skadeförsäksom

SOU 1993: 108 EG:s bestämmelser m.m. 57

ringsrörelse, de grunder, inkl. de uppgifter som behövs för beräkange ning av premier och försäkringstekniska skulder, som företaget avsåg att tillämpa. Genom det andra skadeförsäkringsdirektivet, artikel varigenom artiklarna 8.3 och 9 i första skadeförsäkringsdirektivet ändrades, genomfördes liberalisering beträffande s.k. stora risker meddelade av försäken ringsföretag inom EG. Med sådana risker förstås i huvudsak transportoch sjöförsäkring, kreditförsäkring för näringsidkare samt egendomsoch ansvarsförsäkring för större Företag. För dessa risker uppställdes ett förbud mot att införa bestämmelser med krav på godkännande eller allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premielöpande anmälan av tariffer samt slopades kravet att verksamhetsplanen skulle innehålla m. m. uppgifter om tillämpade försäkringsvillkor och tariffer. Föreskrifterna har därefter beträffande försäkringsföretagen med huvudkontor inom gemenskapen ersatts av nya regler i den tredje generationens direktiv. Genom artikel 6 i tredje skadeförsäkringsdirektivet har bestämmelserna i artikel 8.3 i första skadeförsäkringsdirektivet ändrats även avseende s.k. massrisker, dvs. andra skadeförsäkringar än stora risker. För skadeförsäkringar i allmänhet gäller i fortsättningen att medlemsstaterna inte får anta bestämmelser som fordrar förhandsgodkännande eller löpande anmälan allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, av formulär och andra handlingar som ett försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagare. Medlemsstaterna får varken vidmakthålla eller införa krav på förhandsanmälan eller godkännande premiehöjningar, om inte sådana krav ingar som en del av ett allmänt priskontrollsystem. Angivna bestämmelser gäller enligt av artikel 29 i tredje skadeförsäkringsdirektivet även vid utövande av försäkringsverksamhet. Medlemsstaterna är emellertid oförhindrade att upprätthålla eller införa regler godkännande av bolagsordning och om inlämnande annat material som är nödvändigt för att kunna genomföra av normal tillsyn. Genom artikel 7 i tredje skadeförsâkringsdirektivet har dessutom de i första skadeförsäkringsdirektivet angivna kraven att verksamhetsplanen skall innehålla uppgifter om försäkringsvillkor och tariffer tagits bort. Utan hinder angivna bestämmelser får emellertid en stat i fråga om av obligatorisk försäkring, enligt artikel 30.2 i tredje skadeförsälcringsdirektivet, fordra att uppgifter allmänna och särskilda försäkringsom villkor in till tillsynsmyndigheten innan de börjar användas. Enligt ges artikel 8 i andra skadeförsäkringsdirektivet skall avtal om obligatorisk försäkring i överensstämmelse med de särskilda bestämmelser som vara gäller för sådan försäkring i den stat där försäkringsskyldigheten har föreskrivits. Genom artikel 5 i tredje livförsäkringsdirektivet har artikel 8.3 i första livförsälcringsdirektivet ändrats i nära anslutning till bestämmelserna i tredje skadeförsâkxingsdirektivet. För livförsäkring tär medlemsstat inte anta bestämmelser fordrar förhandsgodkännande eller löpande ansom försäkringsvillkor, premietariffer, tekmälan av allmänna och särskilda

58 EG:s bestämmelser m.m. SOU 1993: 108

niskt underlag som används bl.a. för beräkning av premier och försäkringstekniska skulder, formulär och andra handlingar som ett försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagare. I enda syfte att kontrollera överensstämmelsen med nationella bestämmelser om aktuariella principer får dock medlemsstat kräva löpande anmälningar av det tekniska underlag som används för beräkning av premier och försäkringstekniska skulder. I den mån anmälan krävs får denna inte vara ett förhandsvillkor ñr att företaget skall få utöva sin verksamhet. Enligt artikel 29 i tredje livförsäkringsdirektivet gäller samma regler vid utövande av försäkringsverksamhet. Medlemsstaterna är emellertid liksom i skadeförsäkringsrönelse oförhindrade att upprätthälla eller införa regler om godkännande av bolagsordning och inlâmnande av annat material som är nödvändigt för att kunna genomföra normal tillsyn. Genom artikel 6 i tredje livförsäkringsdirektivet har vidare de i artikel 9 i första livförsäkringsdirektivet angivna kraven att verksamhetsplanen skall innehålla uppgifter om försäkringsvillkor och grunder slopats. Den skall emellertid också i fortsättningen ge besked om grundprincipema för återförsäkring. Bestämmelsen som ger medlemsländerna möjlighet att upprätthålla ett krav på löpande anmälningar av tekniskt beräkningsunderlag tillkom på initiativ av den tyska delegationen i Bryssel. Enligt uttalanden från flera länders delegationer skulle denna möjlighet utnyttjas av de stater som inte tillämpar eller inom kort avser att tillämpa systemet med appointed actuary vilket förekommer i Storbritannien Fahr i Versicherungsrecht 1992, Heft 25, s. 1046.

Beräkning av försäkringstekniska skulder m.m.

I artikel 17 i första livförsäkringsdirektivet, i dess lydelse efter ändring genom artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet, ges bestämmelser om försäkringstekniska skulder. Till grund för dessa har legat en omfattande studie av ordningarna i EG:s medlemsländer gjord av Groupe Consultatif des Associations dActuaires. Enligt denna grupps uppfattning, till vilken medlemsstaterna har anslutit sig, är en harmonisering gäller som försäkringsmatematiska metoder och grundsatser inom EG varken ändamålsenlig eller nödvändig. Så länge vissa försäkringsmatematiska minimikrav upprätthålls, bör flera olika metoder och grundsatser för beräkning av försäkringtekniska skulder kunna användas utan att försäkringstagarskyddet försämras Jürgens-Rabe-Rabe, Der europäische Versicherungsmarkt, Bonn 1993, s. 74. I artikeln fastslås till en början att hemlandet skall kräva av varje försäkringsföretag att det avsätter tillräckliga försäkringstekniska reserver, inkl. premiereserv, i förhållande till företagets hela verksamhet. Omfattningen av de försäkringstekniska skulderna skall bestämmas i enlighet med i artikeln upptagna principer. De försäkringstekniska skulderna skall enligt artikel 17.1 A som huvudregel beräknas efter en tillräckligt betryggande prospektiv aktuariell

SOU 1993: 108 EG:s bestämmelser m. m. 59

metod, varvid hänsyn skall tas till samtliga framtida förpliktelser enligt villkoren för varje löpande försäkringsavtal. De skall omfatta alla garanterade förmåner, inkl. garanterade återköpsvärden, återbäring som försäkringstagama kollektivt eller individuellt har rätt till, oavsett hur formerna för återbäring benämns, alla optioner som en försäkringstagare har rätt till enligt försäkringsvillkoren samt omkostnader, inkl. provisioner. Vid beräkningen skall hänsyn också tas till framtida premieintäkter. Det är dock tillåtet att vid beräkningen använda en retrospektiv metod om det kan visas att de försäkringstekniska skulderna inte blir lägre än som skulle krävas efter en tillräckligt betryggande prospektiv beräkning eller om en prospektiv metod inte är möjlig att använda för viss försäkring. En betryggande beräkning skall innehålla en rimlig säkerhetsmarginal för ogynnsamma avvikelser från de relevanta faktorerna. Således skall inte de mest sannolika värdena tillämpas. Den metod som används vid beräkning av försäkringstekniska skulder skall vara betryggande inte bara i sig själv, utan också när man betraktar den metod som används vid värdering av de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna. Försäkringstekniska skulder skall som huvudregel beräknas separat för varje försäkring. Beräkningar med hjälp av lämpliga uppskattningar eller generaliseringar är emellertid tillåtna, om sådana kan antas ge ungefär samma resultat som individuella beräkningar. Principen om individuell beräkning förhindrar inte att det upprättas tillägg för allmänna risker som inte âr individualiserade. Om återköpsvärdet enligt ett försäkringsavtal är garanterat skall storleken av premiereserven för försäkringen vid varje tid vara åtminstone så stort som det garanterade värdet vid den tiden. Tillämpad räntesats skall vara betryggande. Den skall bestämmas i enlighet med regler fastsatta av behörig myndighet i företagets hemland efter vissa i artikel 17.1 B upptagna principer. För samtliga avtal skall denna myndighet fastställa en eller flera högsta räntesatser, särskilt i enlighet med vissa regler. Om avtalen innehåller en räntegaranti bestäms en gemensam högsta räntesats. Denna kan variera beroende på valutan i vilken avtalen gäller, förutsatt att räntefoten inte överstiger 60 procent av räntesatsen för statsobligationslån i den valuta som avtalen gäller Om törsäkringsföretagets tillgångar inte värderas till anskaffningskostnad, kan maximiräntesatsema beräknas med utgångspunkt i avkastningen på bolagets tillgångar. Fastställande av en högsta tillåten räntesats betyder inte att företaget är skyldigt att använda en så hög räntesats. Hemlandet kan ge dispens från reglerna om maximiräntesatser för unit linked-försäkringar, engångsbetalda försäkringar för längst åtta år eller försäkringar utan rätt till återbäring och livränteförsäluingar utan återköpsvänden. För nämnda försäkringar, undantaget unit linked-försäkringar, får, om dispensmöjligheten utnyttjas, vid valet av en betryggande räntefot hänsyn tas till den valuta som avtalen gäller försäkringsföretagets tillgångar och den förväntade avkastningen på framtida tillgångar, det sistnämnda förutsatt att tillgångarna upptas till marknads-

60 EG:s bestämmelser SOU 1993: 108 m.m.

värden. Den tillämpade räntesatsen får aldrig vara högre än avkastningen på tillgångarna. Hemlandet skall kräva extra tillägg den aktuella eller förväntade om framtida förräntningen bolagets tillgångar inte är tillräcklig i förav hållande till fastsatt räntesats. De statistiska beräkningselementen och antagandena om omkostnader skall enligt artikel 17.1 C betryggande med hänsyn tagen till i vilken vara stat förpliktelsen består, typen av försäkring samt till förväntade kostnader ñr administration och provisioner. För försäkringar med rätt till återbäring får enligt artikel 17.1 D hänsyn tas, antingen implicit eller explicit, dels till framtida återbäring i överensstämmelse med andra antaganden om framtida utveckling och dels till den nuvarande metoden för beräkning av återbäring. Tillägg för täckning av framtida omkostnader får enligt artikel 17.1 E göras implicit eller explicit. Det sammanlagda kostnadstillägget får dock inte lägre än det belopp blir resultatet av en betryggande beákvara som ning. I artikel 17.1 F föreskrivs att metoden för beräkning av försäkringstekniska skulder inte får ändras från år till år som följd av godtyckliga föñndringar i metoden eller underlaget för beräkning. Dessutom skall den så utformad att återbäringsmedel fördelas på ett rimligt sätt vara under försäkringsavtalens löptid. Försäkringsföretagen skall enligt artikel 17.2 för allmänheten lägga fram de underlag och metoder används för beräkning av försäkringssom tekniska skulder, inkl. återbäring. Artikel 17.3 föreskriver en skyldighet att täcka de försäkringstekniska skulderna med valutarnatchande tillgångar enligt vissa närmare bestämmelser. Regler beräkning försäkringspremier ges i artikel 19 i tredje om av livförsäkringsdirektivet. Enligt dessa skall premier för ny verksamhet tillräckliga utifrån rimliga aktuariella antaganden, så att försäkringsvara företaget kan uppfylla alla sina åtaganden och, särskilt, upprätta försäkringstekniska i överensstämmelse därmed. Därvid får hänsyn tas reserver till företagets hela ekonomiska situation. Emellertid får andra medel än försäkringspremier och avkastning därav inte systematiskt och permanent användas på ett sätt som i längden äventyrar företagets soliditet. i skadeförsäkringsrörelse skall Beräkning av försäkringstekniska skulder enligt artikel 15 i första skadeförsäkringsdirektivet, efter ändring genom artikel 17 i tredje skadeförsäkringsdirektivet, ske enligt reglerna i direkårsredovisning och koncemredovisning för försäkringsföretag. tivet om I den tredje generationens direktiv ges särskilda regler för tillgångar skall motsvara de försäkringstelmiska skulderna. En stat fär dock som inte uppställa regler för val tillgångar som inte krävs för att täcka av

sådana skulder artikel 18 i första skadeförsäkringsdirektivet, efter

tredje skadeförsåkringsdirektivet, och artikel ändring genom artikel 26 i 21 i första livförsäkringsdirektivet, efter ändring genom artikel 27 i tredje livförsäkringsdirektivet.

SOU 1993: 108 EG.s bestämmelser m. m. 61

3.4 Bestämmelser tillgodoser allmärma som hänsyn

I artiklarna 28 i tredje skade- och livförsäkringsdirektivet ges föreskrifter som fastslår en rätt att fritt marknadsföra försäkringsprodukter. Enligt artiklarna får den medlemsstat i vilken risken finns inte förhindra en försäkringstagare att ingå ett avtal med ett auktoriserat försäkringsföretag med huvudkontor inom EG, så länge avtalet inte står i strid mot gällande rättsregler uppställda för att tillgodose allmänna hänsyn i det land där risken är belägen. Enligt ingressema till direktiven, punkt 19 resp. 20, är det i försäkringstagamas intresse att ha tillgång till största möjliga utbud av försäkringsprodukter. Det åligger varje medlemsland att se till att de produkter som erbjuds inom gemenskapen kan avsättas i landet, dock under den förutsättningen att det inte sker i strid mot gällande råttsregler uppställda av allmänna hänsyn och dessa hänsyn inte är tillvaratagna genom hemlandets rättsregler. Bestämmelse avsedd att tillvarata allmänna hänsyn får inte innebära att vissa försäkringsföretag diskrimineras. En sådan bestämmelse skall dessutom objektivt sett vara nödvändig och stå i

rimligt förhållande till syftet med bestämmelsen se även Jürgens-Rabe-

Rabe, a.a. s. 67

SOU 1993: 108

4 Förhållanden i

några europeiska

länder

4.1 Inledning

Liksom i Sverige gäller i många andra europeiska länder särbestämmelser för livförsäkring och ansvarsförsäkring för motorfordonstrañk. Regleringamas omfattning skiljer sig emellertid åt ganska mycket länderna emellan. För livförsäkringens del har i många länder sedan länge gällt ett krav på förhandsgodkännande av tekniskt beräkningsunderlag m.m. samt ganska detaljerade regler för beräkning av försäkringstekniska skulder. Till dessa länder hör bl.a. Danmark, Finland, Norge och Tyskland. I främst Storbritannien och Nederländerna har livförsäkringsverksamheten varit mindre reglerad. Ett krav på obligatorisk motorfordonsförsäkring förekommer allmänt i Europa. Detta förhållande har vanligen inneburit att vissa skyddsbestämmelser har upprätthållits för sådan försäkring. Under senare år har dock i flera länder en avreglering genomförts på det området. Nedan skall en kortfattad beskrivning ges av förhållandena i några andra europeiska länder. Den bygger på de enskilda ländernas författningar, uppgifter från vissa standardverk och facktidskrifter samt på material som har inhämtats från tillsynsmyndigheter och branschorganisationer.

4.2 Beräkning

av försäkringstekniska skulder m.m.

Danmark

Fram till en lagändring, som trädde i kraft den 1 augusti 1993, krävdes enligt lov om forsikringsvirksomhed för att ett livföisäkringsbolag skulle få koncession att dess allmänna försäkringsvillkor och tekniska underlag för beräkning av försäkringspremier och försäkringstekniska skulder hade godkänts av tillsynsmyndigheten, Finanstilsynet. Ordningen med förhandsgodkännande ersattes då med ett anmälningsförfarande. Till grund för de nya bestämmelserna låg en utredning av professor Mogens Koktvedgaard Redegorelse til Finanstilsynet om liberaliseringsmuligheder vedrörende det aktuarmazssige tilsyn med livsforsikringsvirksomhed, utgiven av Finanstilsynet i september 1991. Om de bakomliggande moti-

64 Förhållanden i några europeiska länder SOU 1993: 108

vidare Lovforslag nr. L 63, Folketinget 1992-93 s. 12 f och ven; se 16 Enligt § 30 lov forsikringsvirksomhed skall ett livförsäkringsbolags om tekniska beräkningsunderlag m.m. anmälas till Finanstilsynet senast samtidigt med att underlaget börjar användas. Detta betyder att anmälningen skall göras senast då marknadsföringen av försäkringarna påbörjas. Också varje efterföljande ändring i beräkningsunderlaget skall anmälas. Anmälningen skall innehålla uppgifter om bl.a. underlaget för beräkning försäkringspremiema och livsforsilcringshenszettelseme, som omav fattar premiereserven inkl. fördelad bonus återbäring och årets bonus, regler för beräkning och fördelning av överskott till försäkringstagarna och andra berättigade enligt försäkringsavtalen, bolagets principer för återförsäkring samt regler för beräkning av återköpsvärden och fribrev. Finanstilsynet skall enligt § 31 lov forsikringsvirksomhed tillse att de om anmälda förhållandena är betryggande och rimliga för den enskilde försäkringstagaren. Detta betyder bl.a. att förhållandet mellan de enskilda beräkningselementen skall vara realistiskt a. lovlbrslag s. 17. Bestämmelserna om tekniskt underlag m.m. har enligt § 218 lov om forsikringsvirksomhed motsvarande tillämpning för utländska försäkringsföretag. Emellertid skall materialet in redan då ett sådant företag ges ansöker om koncession. Närmare bestämmelser om det tekniska beräkningsunderlaget har meddelats Finanstilsynet bekendtgdrelse nr. 535 af 27. juni 1993. Däri av att de anmälda uppgifterna skall ha en så precis form att de utan anges vidare kan ligga till grund för en aktuaries kontrollberälmingar och att de i sin helhet skall ge en fullständig bild av bolagets verksamhet. De skall de ekonomiska, juridiska och aktuariella konsekvenserna och inneange hålla matematisk genomgång de använda formlerna. Det anmälda en av materialet blir offentligt när det har registrerats hos Finanstilsynet. Myndigheten kan dock på ett bolags begäran besluta om undantag härifrån för uppgifter behandlas som företagshemligheter. som Regler om beräkning av försäkringstekniska skulder finns i §§ 13-16, 43 och 44 i bekendtgárelse nr. 724 af 27. november 1989 om livsforsikringsselskabers pensionskassers årsregnskaber. Dessa skulder og utgörs enligt § 7 av livsforsikringshenszettelser, erstatningshensaattelser, som motsvarar den svenska ersättningsreserven, och bonusudjzevningshensa-,ttelserä Livsforsikringshensaattelseme beräknas individuellt för varje försäkring efter bruttometod, enligt vilken reserven skall motsvara minst en skillnaden mellan kapitalvärdet av försäkringsförmånema, inkl. fördelad bonus, och kapitalvärdet av de framtida premierna med en förhöjning till täckning framtida omkostnader. Till täckning av ännu inte amorterade av teckningskostnader kan företas ett avdrag enligt närmare angivna regler. Kapitalvärdena skall beräknas efter det tekniska underlaget, som kan vara ett annat än det tariffrmderlag på vilket försäkringen är tecknad. Det har inte utbildats någon praxis om vad som skall gälla om det tekniska underlaget ändras. Det har dock antagits att Finanstilsynet vid en förstärkning av underlaget skall tillåta att en ökning av reserverna sker över en

Förhållanden i några europeiska länder 65

period. Vid övergång till svagare beräkningsunderlag får tillsynsmyndigheten tillse att reservema inte sätts ned, att besparingarna men används till ökning av försäkringsförmånerna eller till premienedsättning. Bonusudjzevningshensaattelserne redovisar medel som är avsatta för utjämning av bonusfördelningen. Reserven, som sålunda upptar framtida återbäringsmedel, får inte räknas in i solvensmarginalen. De försäkringstekniskaskuldema utgör typiskt sett mer än 90 procent av ett danskt försäkringsbolags skulder. Av dessa skulder omfattas dock endast livsforsikringshensazttelseme, som utgör ca 87 procent av ett bolags skulder, av gällande placeringsregler. Den arbetsgrupp som nyligen har presenterat ett förslag om ändringar vid anpassningen till den tredje generationens EG-direktiv fastslår att de danska reglerna rörande försäkringstekniska skulder i det väsentliga är i överensstämmelse med EG:s bestämmelser. Det föreslås benya stämmelser i § 31 lov om forsikringsvirksomhed enligt vilka antaganden om ränta och omkostnader vid beräkning av försäkringspremier och livsforsikringshenswttelser skall väljas med försiktighet vart för sig samt bemyndigas Finanstilsynet att meddela närmare föreskrifter. Vidare skall enligt förslaget samtliga försäkringstekniska skulder omfattas av

placeringsbestämmelser se Betaenkning om gennemfdrelsen af 3.

skadesforsilcringsdirektiv og 3. livsforsikringsdirektiv s. 52, 74 ff, 96 124 och 128.

Finland

I den finländska lagen om försäkringsbolag 28.l2.l979 1062 ges särskilda bestämmelser för livförsäkring och annan lângtidsförsäkring, varmed förstås försäkring som meddelas för längre tid än tio år. I 13 kap. 2 § föreskrivs att vid sådan försäkring skall iakttas av social- och hälsovårdsministeriet fastställda grtmder, i vilka bestäms hur försäkringspremiema och ansvarsskulden motsvarigheten till premiereserven och ersättningsreserven beräknas, om fribrev och återköp, påföljom dema av underlåtenhet att erlägga premie samt om försäkringstagares rättigheter då försäkring upphör före den överenskomna tidens utgång av annan orsak än återköp eller bolaget annars befrias från ansvarighet. I ansökan som gäller grundema för beräkning av ñrsäkringspremie skall framläggas utredning om på vilken försäkrade premie grupp av envar skall tillämpas. Om det senare inträffar ändring skall denna och orsaken därtill utan dröjsmål meddelas social- och hälsovårdsministeriet. Vad som i 13 kap. 2 § är stadgat om grunder skall i tillämpliga delar iakttas vid beviljande av sådana till försäkring anslutna extra förmåner till vilka bolaget inte förbundit sig i försäkringsavtalet återbäring. Premieansvaret premiereserven motsvarar enligt 10 kap. 2 § lagen om försäkringsbolag kapitalvändet av de utbetalningar föranleds de som av i gällande försäkringsavtal avsedda framtida ñrsäkringsfallen och av övriga utgifter för dessa försäkringar, minskat med kapitalvärdet av framtida premier och ökat med kapitalvärdet av den ansvarighet son1 möjligen förorsakas av de försäkringar som förfaller under överens-

66 Förhållanden i några europeiska länder SOU 1993: 108

kommen försäkringstid. Som prernieansvar betraktas även reserveringar för extra förmåner, vilka enligt sina grunder inte får användas till täckande av annan förlust än sådan som uppkommit till följd av ändring av grunderna för beräkning av ansvarsskulden. 85 procent av premieansvaret för livförsäkring och skadeförsäkring meddelad för längre tid än tio år skall täckas av vissa i lagen särskilt angivna tillgångar. Grunderna för beräkning av premieansvaret får enligt 13 kap. 4 § lagen om försäkringsbolag ändras endast så att premieansvaret, beräknat efter de nya grunderna och uppdelat på sätt social- och hälsovårdsministeriet godkänner, vid den tidpunkt då ändringen genomförs för varje grupp är minst lika stort som det enligt tidigare grunder beräknade premieansvaret, om inte skillnaden reserveras som extra förmån. Grunderna för beräkning premier och ansvarsskuld skall enligt 13 kap. 5 § lagen uppgöras med av beaktande främst av de försäkrade förmânerna och övriga grunder med beaktande främst av skäligheten hos dessa. Enligt 14 a kap. 2 § lagen skall social- och hälsovårdsministeriet vid fastställande av grunder även beakta krav på en sund och fungerande konkurrens. Bestämmelserna grunder och beräkning av ansvarsskuld i lagen om om försäkringsbolag gäller också för utländska försäkringsgivare enligt lagen utländska försäkringsbolags verksamhet i Finland 30.6.1989635. om Se 14 och 18 §§ den lagen. Inom det finländska social- och hälsovårdsministeriet pågår arbete med de nationella reglerna till den tredje generationens EGatt anpassa direktiv.

Norge

Utgångspunkten i den norska försäkringsrörelselagstiftningen lov av 10. juni 1988 nr. 39 om forsikringsvirksomhet är att något förhandsgodkännande av premier och villkor inte skall förekomma. I § 7-6 lov om forsikringsvirksomhet föreskrivs dock att ett försäkringsbolag skall använda premier som står i rimligt förhållande till dels den risk som övertas och dels bolagets ekonomi. Premiema skall vara tillräckliga för att ge säkerhet för uppfyllelse av ingångna försäkringsavtal. Enligt § 7-7 skall de försäkringsvillkor som ett försäkringsbolag tillämpar vara rimliga och betryggande. Tillsynsmyndigheten, Kredittilsynet, skall kontrollera att premierna och villkoren uppfyller dessa krav. bemyndigande i paragraferna har Finansdepartementet Med stöd av meddelat föreskrifter om förhandsgodkännande och anmälningsplikt av premietariffer för livförsäkring Forskrift om meldeplikt for premietariffer og forsikringsvilkår mv, fastsatt av Finansdepartementet 21 november 1989 nr. 1168. För varje livförsäkring skall det enligt föreskrifterna finnas en premietariff ett beräkningsunderlag. Då en ny försäkringsprodukt skall införas eller en befintlig produkt ändras, skall försäkringsbolaget ge in fullständiga uppgifter om produkten eller ändringen till Kredittilsynet. Uppgifter skall inkl. lämnas om beräkningsunderlaget, reglerna för beräkning av netto- och bruttopremie, premiereserv, reglerna för återköp samt försäkringsvillkoren. Materialet skall sändas in minst två

Förhållanden i några europeiska länder 67

månader innan det börjar tillämpas. Uppfyller uppgifterna inte kraven i föreskrifterna, kan tillsynsmyndigheten bestämma att fristen skall löpa från den tidpunkt då nya upplysningar är ingivna. För att ett försäkringsbolag skall kunna utvidga sin verksamhet till en ny försäkringsgren krävs att premietarifferna har godkänts av Kredittilsynet. Finns det anledning att anta att premien har bestämts i strid mot bestämmelser i lagen och föreskrifterna, kan myndigheten besluta att bolaget inte får verkställa försäkringsprodukten eller ändringen förrän den har godkänts. Finner Kredittilsynet sedan produkten börjat säljas att premien är bestämd i strid mot bestämmelserna kan premietariffen suspenderas. Härför krävs att det föreligger särskilda omständigheter. Bolaget får i en sådan situation inte övergå till ny premietariff utan myndighetens godkännande. Finansdepartementet har med stöd av § 7-6 även meddelat bestämmelser om beräkning av premien Forskrift om skille mellom risiko-, sparcog omkostningsdelen av premien, fastsatt av Finansdepartementet 21 november 1989 nr. 1169. Vid utarbetande av premietariff skall åtskillnad göras mellan premiens risk-, spar- och omkostnadsdel. Premietariffen skall innehålla antaganden om den risk som är knuten till försäkringen varje år, så att riskpremien kan beräknas. Den skall dessutom ange antaganden för omkostnadsnivån och principerna för omkostnadsfördelningen. Enligt § 8-2 lov om forsikringsvirksomhet skall ett livförsäkringsbolag i sin balansräkning föra upp en forsikringsfond till täckning av bolagets förpliktelser enligt livförsäkringsavtalen. Den skall också omfatta avsättningar avseende tilläggsförmåner utöver kontraktsförbindelsema som utges till följd av överskott i bolagen. Enligt § 8-1 och närmare bestämmelser i forskrift om overskudd i livsforsikring fastsatt av Finansdepartementet den 1 juni 1990 skall det genomföras en årlig fördelning av överskott på varje försäkring. Forsikringsfondet skall utgöra skillnaden mellan kapitalvärdet av bolagets framtida förpliktelser och kapitalvärdet av framtida nettopremier. Till skillnad mot i andra nordiska länder tillämpas sålunda en nettometod. I lagens förarbeten åberopades att en

större säkerhet uppnås med den metoden se Ot. prp. nr. 42 1986-87

s. 52. De metoder som används för beräkningen av forsikringsfondet samt grundlaget för beräkningen av kapitalvärdena skall för varje tid vara godkända Kredittilsynet. Ändrar bolaget grundlaget för kapitalvärdeav nas beräkning så att bolaget måste företa förhöjda avsättningar för tidigare meddelade försäkringar kan Kredittilsynet enligt § 8-3 ge bolaget en frist att uppfylla ett nytt reservkrav. Täckningen skall då företas efter en plan som är godkänd av Kredittilsynet. Angivna bestämmelser gäller även för utländska företag som driver försäkringsverksamhet i Norge genom filial. Regleringen av försâkringsrörelse ses för närvarande över i syfte att anpassa den till EG:s ordning.

68 Förhållanden i några europeiska länder SOU 1993: 108

Frankrike

Genom ändring år 1991 av article R 310-6 Code des assurances en CA slopades det i Frankrike sedan länge gällande kravet på förhandskontroll premietariffer m.m. för livförsälcring. Finansministeriet kan av dock enligt article L 310-7 CA fastställa regler ñr aktuariella beräkningar för livförsäkringsavtal. Nya regler om tariffer för individuell livförsäkring har meddelats innevarande år article A 335-1 CA. Enligt dessa skall livförsäkringsprernier och premiereserv les provisions mathématiques i regel beräknas efter räntefot som inte får överskrida en 75 den genomsnittliga räntan på den franska statens lån, för procent av närvarande knappt sex procent. För engångsbetalda försäkringar belöpande på åtta år får räntesatsen inte överstiga 4,5 procent. Detsamma gäller försäkringar med periodisk premiebetalning och unit linked-försäkringar. Under överinseende av en oberoende aktuarie får ett bolag använda dödlighetstabeller baserade på bolagets erfarenheter. Tidigare upptogs sådana tabeller i myndighetsföreskrifter. Vidare gäller att omkostnader för ackvisition och förvaltning skall fördelas rättvist och rimligt. Unit linked-försäkringar och grupplivförsäkringar har emellertid undantagits från dessa krav. Ytterligare föreskrifter för beräkning av premiereserv har getts genom article R 331-1 och article A 331-1 CA. Premiereserven måste vara tillräcklig och skall beräknas som skillnaden mellan bolagets förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal och framtida premier. Reglerna i CA erkänner retrospektiv beräkningsmetod men stimulerar också bolagen en att använda vissa inslag av prospektiva beräkningar. Premiereserven skall enligt allmän regel beräknas på ett underlag som korresponderar med en det underlag har använts vid beräkning av premierna för försäksom ringarna i fråga. Således skall samma dödlighetstabeller användas. Vidare skall eller en lägre räntesats tillämpas som vid beräkning av samma premietariff. Zillmering är obligatorisk om provision betalas i förskott. Enligt article L 132-29 CA och närmare föreskrifter i articles A 132- 2 A 312-6 CA är livförsäkringsföretagen skyldiga att fördela en viss minsta del av realiserade vinster till försäkringstagarna. Sålunda fördelade, ännu inte utbetalade medel, förs vanligen till premiereserven men och omfattas därigenom av bolagets försäkringstekniska skulder.

Nederländerna

I Nederländerna krävs inte förhandsgodkännande av premier eller tekniskt beräkningsunderlag. Uppgifter om premier och försäkringsvillkor måste emellertid lämnas in till tillsynsmyndigheten, Verzekeringskamer, som kan göra invändningar. Enligt sections 37.1 och 42.1 försäkringstillsynslagen på engelska Supervisory Insurance Business Act 1986 skall varje försäkringsföretag, inhemskt som utländskt, tillse att det har tillräckliga tekniska reserver. Några närmare regler om beräkning av de försäkringstekniska skulderna har dock inte meddelats. Enligt tillsynsmyndighetens praxis gäller

Förhållanden i några europeiska länder 69

emellertid vissa krav. Ett sådant krav är att räntefoten vid beräkning av premieneserv inte får överstiga fyra procent. Bolagets aktuarie är ansvarig för att de försäkringstekniska skulderna beräknas korrekt. Han skall avge ett intyg häröver. Det inte några regler för hantering av återbäringsmedel. ges

Storbritannien

Inte heller enligt reglerna i Storbritannien krävs förhandsgodkännande av sig premier eller tekniskt beräkningsunderlag. Premier och produktvare utformning bestäms av varje försäkringsbolag. I samband med ansökan auktorisation för en ny försäkringsklass måste emellertid varje förom säkringsbolag lämna information om bl.a. det tekniska underlag som bolaget att tillämpa för den försäkringsklassen. Uppgifterna skall avser omfatta det underlag krävs för beräkning av premier och försäksom ringstekniska skulder, inkl. premiereserv, mathematical reserves Insur- Companies Act 1982, section 5 1 och Insurance Companies Reguance lations 1981, ICR, Regulation 29 och Schedules 4 och 5. Visar det sig sedan verksamheten satts igång att premierna är otillräckliga, kan tillsynsmyndigheten, the Department of Trade and Industry, återkalla bolagets auktorisation. Premiereserven beräknas varje bolag och intygas av dess appointed av actuary. I ICR, Regulations 50-64, ges regler är beräkning av ett försäkringsbolags skulder på grund av ingångna försäkringsavtal. Dessa skulder skall beräknas efter allmänt vedertagna redovisningsprinciper och andra metoder lämpliga för försäkringsbolag. Vid beräkningen skall häntas till bolagets samtliga framtida förpliktelser på grund av försyn säkringsavtalen. Särskilda bestämmelser gäller för beräkning av de försäkringstekniska skulderna i livförsäkring. Dessa regler ger dock betydande utrymme för bolagets aktuaries bedömningar. Regleringen innebär i huvudsak att dessa skulder skall beräknas i enlighet med aktuariella principer med användande av försiktiga antaganden, och att det sammanlagda beloppet inte får vara lägre än det belopp som erhålls tillämpning av bestämmelserna i ICR. Minimireglema där anger genom att bolagen vid beräkningen skall ta hänsyn till de tillgångar som skall täcka skulderna. Vidare ges bestämmelser bl.a. om värdering av framtida premier, beaktande av anskaffningskostnader, om högsta tillåtna om räntesatser, lämpliga antaganden dödlighet och invaliditet och om om om beräkning reserver för omkostnader. Om försäkringsavtal garanterar av utbetalningar vissa belopp, måste för dessa försäkringar av reservema uppgå till minst de garanterade beloppen. I Storbritannien skiljer mellan reversionary bonus och terminal man bonus. Reversionary bonus är tilldelad och kan inte tas ifrån försäkringen. Sådan bonus påförs successivt enskilda försäkringar. Den redovisas försäkringsteknisk skuld. Terminal bonus betalas ur det som överskott kan uppstå i bolaget trots att återbäring har delats ut under som åren. Utbetalning denna bonus sker vid försäkringstidens slut och av ibland vid försäkringsfall. Det ges inte några garantier för utbetalning av

70 Förhållanden i några europeiska länder SOU 1993: 108

terminal bonus. Följaktligen krävs inte försäkringstekniska reserveringar för sådan bonus. Sådana återbäringsmedel kan trots det inte placeras helt fritt. De särskilda placeringsbegränsningarna för försäkringstekniska skulder gäller även för det kapitalet, enligt närmare egna bestämmelser i ICR, Regulation 49, upp till en nivå motsvarande en sjättedel av den föreskrivna minsta solvensmarginalen.

Tyskland

Sedan många år har det i den tyska tillsynslagen, Gesetz über die Beaufsichtigung von Versicherungsuntemehmen, VAG, krävts att försäkringsbolag i samband med ansökan om auktorisation för godkännande ger in en verksamhetsplan, som bl.a. skall innehålla de allmänna försäkringsvillkor och det tekniska beräkningsunderlag bolaget avser att använda § 5 VAG. För stora risker har dock, efter harmoniseringen med bestämmelserna i det andra skadeförsälcringsdirektivet, enligt § 6 VAG gällt ett undantag från detta krav. Enligt § 11 VAG skall för livförsäkring en verksamhetsplan ges in som bl.a. i detalj anger tariffer och regler för beräkning av premier och premiereserver Deckungsrücklagen eller Prämienreserven, särskilt tillämpad räntefot och storleken av omkostnader som läggs till nettopremien. Använda sannolikhetstabeller med antaganden skall biläggas. För varje slag av livförsäkring skall de relevanta formlerna för beräkning av premier och premiereserv ges in åtföljda av numeriska exempel. Om risker skall övertas mot extra premie, skall planen ange om och enligt vilka regler som en särskild premiereserv skall upprättas härför. Reglerna om verksamhetsplan för livförsäkring gäller enligt § 12 VAG även för sjuk- och olycksfallsförsäkring, om dessa försäkringar baseras på sannolikhetstabeller liknande dem vid livförsäkring. Enligt § 13 VAG får några ändringar i verksamhetsplanen inte verkställas förrän de blivit godkända av tillsynsmyndigheten, Bundesaufsichtsamt für das Versicherungswesen. Bestämmelsen innebär bl.a. att varje ändring av försäkringsvillkor och premietariffer i liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring måste godkännas av myndigheten i förväg. Vid anpassningen till den tredje generationens försäkringsdirektiv föreslås kraven på förhandsgodkännande slopade. Enligt ett regeringsförslag skall i fortsättningen ett anmälningsförfarande gälla för det material som anges i § 11 VAG. Detta skall ges in i samband med en ansökan om auktorisation av ett försäkringsbolag eller då sådant beräkningsunderlag ändras. Någon tidsfrist föreslås inte. Premiereserven för livförsäkring skall enligt § 65 VAG beräknas separat för varje försäkringsslag i enlighet med det tekniska underlag som upptagits i verksamhetsplanen enligt § 11 VAG. Detta krav gäller enligt § 79 VAG också sjuk- och olycksfallsförsäkring som enligt det ovan sagda jämställs med livförsälcring. Metoderna för beräkning av premiereserv är sålunda desamma som dem som används vid beräkning av prermer.

SOU 1993: 108 Förhållanden i några europeiska länder 71

Livförsäkringsföretagen är enligt tillsynsmyndighetens föreskrifter Verordnung über die Berechnung und Höhe des Rückgewährrichtsatzes, des Normrisikoüberschusses und des Normzinsertrages in der Lebenversicherung från år 1984 skyldiga att varje år avsätta minst 90 procent av årets överskott till en särskild reserv, som får användas endast för återbäring till försäkringstagama. Denna reserv omfattas av de försäkringstekniska skulderna. För tillgångar motsvarande sådana skulder upptas särskilda placeringsregler i § 54a VAG. Vidare skall framhållas att försäkringsvillkoren måste uppfylla vissa i § 10 VAG angivna minimikrav. Bl.a. skall de allmänna försäkringsvillkoren innehålla bestämmelser om försäkringstagamas rätt till del i bolagets överskott. För livförsäkring skall villkoren vidare uppta regler för återköp och belåning av försäkringsbrev. Liknande bestämmelser gäller för utländska försäkringsföretag verksamma i Tyskland.

4.3 Premiesättning för ansvarsförsäkring för

m.m.

motorfordon

Danmark

Ägare eller brukare av motorfordon är i Danmark enligt lag fzerdselslo-

ven 1990-11-16 nr. 765 skyldig att skaffa en ansvarsförsäkring för fordonet hos ett försäkringsbolag som har tillstånd att meddela sådan försäkring. Närmare bestämmelser om hur försäkringsplikten skall genomföras har meddelats av Justitieministem bekendtgárelse nr. 1171 1992 om ansvarsforsikring for motordrevne köretojer m.v.. Kontraheringsplikt för bolagen föreligger inte. Varken något krav på förhandsgodkännande eller anmälan av tillämpade premietariffer uppställs i den danska försäkringsregleringen. Inte heller ges regler om premiesättning. Riskklassindelningar och bonussystem är individuella från bolag till bolag. I bonussystemen förekommer i regel tio klasser där premien bestäms till mellan 140 och 30 procent av grundpremien. Vid nyteckning debiteras ofta 90 procent av grundpremien. Då en försäkringstagare byter bolag får han enligt bolagspraxis tillgodoräkna sig skadefri tid.

Finland

Enligt den finländska regleringen gäller trañkförsäkringsplikt för den som äger motordrivet fordon trañkförsäkringslagen 26.6.1959279. Ansvaret enligt trañkförsäkringen regleras i lag. Grunder för trañkförsäkringspremier fastställs av tillsynsmyndigheten för viss tid, dock högst tre år. Därvid gäller att premien för de försäkringar vilka föranlett utbetalning av ersättning i allmänhet skall vara högre än för andra försäkringar samt att premierna ökade med försäkringsfondens ränteavkastning skall vara tillräckliga för att täcka bolagets utgifter i försäkringsverksamheten samt för att tillgodose bolagets konsolidering. Trllsynsmyndigheten fär bestäm-

72 Förhållanden i några europeiska länder SOU 1993: 108

ma att i premien skall ingå ett skäligt belopp för understödjande av sådan verksamhet som prövas ha allmän betydelse för främjande trafikav säkerheten. Har försäkringspremiema visat sig över- eller underskrida det fastställda behovet, skall tillsynsmyndigheten utfärda nya grunder så att över- eller underskott kan förutsättas bli utjämnat inom viss angiven tid. Försäkringsbolagen skall i enlighet med vad myndigheten kräver låta utföra undersökningar och beräkningar betingas lagens krav som av avseende premien. Bolagsgemensamma premier, bonussystem och villkor i övrigt bestäms sedan länge av Trafikförsäkringsföreningen. Bonussystemet omfattar 15 klasser med en högsta bonus om 70 procent. Sedan EES-avtalet har trätt i kraft kommer emellertid detta samarbete att upphöra beträffande stora risker. Premierna för sådana risker skall enligt lagändringar som skall träda i kraft samtidigt med EES-avtalet inte fastställas. Uppgifter om premiesatser skall i dessa fall endast lämnas in till tillsynsmyndigheten. Vidare föreskrifter ges i trañkförsäkringsförordningen 17.7. 1959324. Ett trafikförsäkringsbolag får enligt föreskrifterna inte vägra att meddela och upprätthålla sökt försäkring, om försäkringen gäller ett sådant fordon för vilket bolaget enligt koncessionsbeslut och fastställd bolagsordning har rätt att meddela försäkring. Vidare gäller att bolagen skall ge in de allmänna villkoren för trafikförsäkring och ändringar i dessa villkor senast en månad innan de tas i bruk. Iillsynsmyndigheten skall övervaka att försäkringsvillkoren överensstämmer med trañkförsäkringslagens bestämmelser.

Norge

Även i Norge skall ägare av motorfordon enligt lag lov om ansvar for skade som motorvogner gjer, Bil-ansvarslova, 3 feb. 1961 upprätthålla en ansvarsförsäkring. För att kunna meddela denna försäkring krävs särskilt tillstånd. Ansvarsförsäkringen skall ge täckning i enlighet med lagens bestämmelser. Någon skyldighet för försäkringsbolagen att erbjuda sådan försäkring föreskrivs inte. I allmänhet meddelar dock bolagen försäkring till alla försäkringskunder. Det ges inte några särskilda bestämmelser om premiesâttning för den obligatoriska försäkringen. Om premiesättningen gäller som nämnt för alla försäkringar enligt § 7-6 lov om forsikringsvirksomhet att bolaget skall använda premier som står i rimligt förhållande till den risk som övertas och i förhållande till bolagets ekonomi. Finansdepartementet kan förbjuda premier som bedöms vara ubetryggende eller urimlige. Skadeförsäkringspremier i allmänhet skall för varje tid beräknas så att subventioner mellan försäkringsgrenar eller försäkringstagargrupper inte görs. Premien bör i princip beräknas för varje enskild risk. Något hinder mot premieberäkning på massbasis i konsumentförsäkring gäller emellertid inte. De enskilda risker som slås samman bör i så fall så vara

likartade att någon subventionering av betydelse inte förekommer se

Ot.prp. nr. 42 1986-87 s. 118. Regleringen innehåller inte bestämmelser om hur premiekontrollen skall genomföras. Särskilda regler för

Förhållanden i några europeiska länder 73

den obligatoriska försäkringen om anmälningsskyldighet om premiesättningen ges inte. Efter en överenskommelse mellan bolagen på den norska marknaden tillämpas ett enhetligt bonussystem, med startbonus på 20 procent en av grundpremien och där högsta bonus är 80 procent. Ett bolag står dock utanför överenskommelsen och tillämpar ett individuellt bonussystem. Några särskilda problem har vanligen inte förelegat då en försäkringstagare önskat överföra bonus till eller från detta bolag.

Frankrike

I den franska försäkringslagstiftningen le Code des assurances, livre II

uppställs ett krav på obligatorisk motorfordonsförsäkring assurance

véhicules. Däri anges försäkringsskyddets omfattning. Försäkringsbolag med tillstånd att meddela sådan försäkring är i allmänhet inte skyldigt att erbjuda försäkring. Om emellertid en försäkringssökande inte ñnner ett försäkringsbolag som är berett att ingå avtal, hänskjuts hans fall till Bureau Central de Tariñcation, ett partsorgan med representanter för såväl försäkringsbolagen som försäkringstagarna, som bestämmer det premiebelopp mot vilket ett bolag skall meddela försäkring. Om ett bolag vidhåller sin vägran att ingå försäkringsavtal, kan tillsynsmyndigheten vidta åtgärder mot bolaget, varvid myndigheten ytterst kan återkalla bolagets tillstånd att meddela motorfordonsförsäkring. Fram till år 1970 gavs i Frankrike en enhetstariff för den obligatoriska motorfordonsförsâkringen. Efter en gradvis liberalisering gäller dock sedan år 1986 en i det närmaste full frihet för försäkringsföretagen att utforma tariffer för sådan försäkring. Föreskrifter ges endast för ett system för rabatt vid skadefrihet. Försäkringstagaren startar därvid med att betala 140 procent av en grundpremie för att efter ett visst antal år utan skador tillgodogöra sig bonus på högst 50 Även en procent. utan en reglering arbetar de franska trafikförsäkringsanstalterna i tariffutformningen i stor utsträckning efter en gemensam bastariff, utformad inom försäkringsbranschen. Denna innehåller en indelning i fordonsklasser, geografiska områden samt yrkes- och användandegrupper. Därutöver påverkas premien av omständigheter som fordonets ålder, årlig körsträcka samt fordonsägarens kön. Ibland beaktas faktorer som bakomliggande trañkbrott och trafikolyckor orsakade av alkoholpâverkan. Tillämpade premietariffer skall ges in till tillsynsmyndigheten. Den vidgade friheten att utforma tariffer har lett till tydligt intenen sivare priskonkurrens på den franska marknaden. Den har också inneburit att de stora försäkringsaktiebolagen har gjort betydande förluster.

Storbritannien Även brittisk lag Road Traffic Act 1988 kräver att ägare motorforav don har en särskild ansvarsförsäkring liability insurance for motor vehicles. Något krav på försäkringsgivare att meddela försäkring föreligger inte.

74 Förhållanden i några europeiska länder SOU 1993: 108

Fram till år 1968 gällde i Storbritannien en i stor utsträckning enhetlig tariff. De på skadeutfall beräknade premierna föreskrevs emellertid inte i lag utan var ett resultat av en överenskommelse på marknaden. Med en skärpt konkurrenssituation kom dock den gemensamma premiesättningen att överges. Premieberäkningen sker sedan dess på basis av individuell statistik inom de enskilda bolagen. Tariffstrukturerna har därvid utvecklats på skilda sätt inom de olika bolagen. Viss enhetlighet gäller ändå fortfarande. För rätt till bonus vid skadefrihet, för geografiska zoner och för fordonstyp tillämpas gemensamma indelningar. Efter ett år utan skador erhåller försäkringstagaren i regel en rabatt pâ grundpremien på mellan 25 och 33,3 procent. Uppgår den skadefria tiden till fyra eller fem år är försâkringstagaren berättigad till maximal bonus, som är 65 procent. Fordonen klassificeras i enlighet med ett särskilt system, Car Grouping Insurance System, utarbetat av en branschorganisation.

Åtskilliga kriterier beaktas vid premiesättningen, t.ex. försäkringstagarens

ålder, kön, yrke, bostadsort och hälsotillstånd. Också omständigheter som skadeerfarvenheter, fordonets ålder och användning, antal möjliga brukare fordonet kan ha betydelse vid premiesättningen. Även rabatter kan av förekomma. Några försäkringsgivare har specialiserat sig på vissa slag av risker, bl.a. förvärvsarbetande, hemmafruar och särskilda fordonsmårken. Bolagen har i denna försäkringsrörelse, särskilt under de senaste tre åren, redovisat betydande försäkringstekniska förluster.

Tyskland

Motorfordonsförsäkring Kraftfahrzeug-Haftpflichtversicherung är obligatorisk också i Tyskland. Bestämmelser gällande all obligatorisk försäkring ges i Pflichtversicherungsgesetz vom 5. april 1965. För försäkringsbolag som har tillstånd att meddela försäkringen gäller kontraheringsplikt. Med stöd av bemyndigande i lag har detaljerade bestämmelser getts om premietariffer Verordnung über die Iärife in der Kraftfahrzeug-Haftpflichtversicherung vom 5. Dezember 1984. Däri anges vilka riskfaktorer som får beaktas vid premiesättningen samt hur premien för en viss riskkategori skall bestämmas. För närvarande gäller för all obligatorisk försäkring ett krav att de premietariffer ett bolag avser att tillämpa skall ges in till tillsynsmyndigheten för godkännande. I det förslag till lagstiftning som föranletts av reglerna i den tredje generationens EG-direktiv föreslås kontraheringsskyldigheten slopad. Enligt det föreslagna systemet skall i stället försäkringsgivare som inte önskar meddela försäkring mot normala villkor inom två veckor ge försäkringslcunden en skriftlig offert med en ny premie och ta emot risken under offererade villkor. Dessutom föreslås i enlighet med EG:s krav bestämmelsen om förhandsgodkännande av premietariffer upphävd. Samtliga villkor skall dock ges in i samband med ansökan om koncession. Hit hänförs varje villkor som regelmässigt tillämpas i flertalet försäkringsavtal utan beaktande av individuella skillnader. Också tariffbestämmelser räknas till försäkringsvillkoren. Enligt regeringsförslaget skall vidare

SOU 1993: 108 Förhållanden i några europeiska länder 75

tarifförordningen upphöra att gälla. En detaljerad rapporteringsskyldighet

i efterhand skall upprätthållas i stället se bl.a. Versicherungswirtschaft

Heft 161993 s. 1060.

Osterrike Liksom på andra håll gäller i Österrike skyldighet för ägare en av motorfordon att ha en särskild ansvarsförsäkring. Försåkringsformen var till år 1987 starkt reglerad, väsentligen som i Tyskland. Bakom de offentligen fastställda enhetstariffema låg politiska överväganden snarare än statistiskt beräkningsunderlag. Den sålunda reglerade premiesättningen innebar försäkringstekniska förluster för försäkxingsgivarna. En viss liberalisering av premieberäkningen kom därför att genomföras. De tariffer bolagen avser att tillämpa måste snarast ges in till tillsynsmyndigheten för dess kärmedom. Premierna får med vissa begränsningar beräknas fritt. Premiehöjningar måste gälla såväl för nytecknade försäkringar som för gällande försäkringar. Är den genomsnittliga försäkringspremien enligt tillsynsmyndighetens bedömning för hög, kan Finansministern föreskriva en högsta tillåten premie. Vidare gäller att premiesättningen måste göras efter vissa objektiva kriterier, som fordonsslag, fordonets användning, storlek och styrka. Tariffer för vissa regioner eller yrkesgrupper är inte tillåtna.

SOU 1993: 108

5 Grunder för

försäkringsverksamheten

m.m.

5 Inledning

Som framgått skall det vid alla former långvarig försäkring i princip av upprättas grunder för försäkringsverksamheten, vilka är bindande för försäkringsbolagen. Grunderna upptar till väsentliga delar försäkringsmatematiska formler och modeller för beräkning bl.a. försäkringspremiav premiereserv och återköpsvärden. Några av ämnena i grunderna rör er, heller inte direkt avtalsförhållandet mellan försäkringsgivane och försäkringstagare. Detta gäller grunderna för beräkning av premiereserv och skyldighet att teckna återförsäkring. Flertalet lagreglerade grunder för försäkringsverksamheten innehåller emellertid bestämmelser av omedelbar betydelse för försäkringsförhållandena. Grunderna är i sådana delar således del försäkringsavtalet. För de ömsesidiga livförsäkringsboen av lagen gäller särskilda regler nedsättningsgrunder, är tillämpliga om som då ett sådant bolag sätter ned sin ansvarighet mot försäkringstagarna. Grunderna ñrsäkringsbolagen och stadfästs av regeringen. antas av Beslut ändring grunderna fattas av styrelsen och fastställs av om av Finansinspektionen eller i undantagsfall regeringen. Ett ändringsbeslut fär inte verkställas förrän det har registrerats. Grunderna, och därmed avtalsvillkoren, kan ändras under avtalstiden utan att försäkringstagarna hörs. Detta avsteg från vedertagna principer beträffande förutsättningarna för ändring av avtal har motiverats av de egenartade förhållanden år utmärkande för försäkringsavtalet. Försom säkringstagama har ansetts tillräckligt skyddade att ändring av genom grunderna fordrar offentlig stadfästelse. Bestämmelser stadfästa grunder har funnits i lagstiftningen om förom säkringsrörelse alltsedan den första lagen i ämnet. De har förändrats endast i liten utsträckning och är således i mycket samma innehåll i av seklets början. Huvudsyftet med regleringen har i alla tider dag som vid varit att skydda försäkringstagarna mot ekonomiska förluster. Vidare har stöd för systemet med stadfästa grunder sedan 1940-talet åberopats som att det leder till att försäkring meddelas till en skälig kostnad. Regleringen grunder har alltså under många år burits upp av soliditets- och av skälighetsprinciperna i avsikt att värna försäkringstagama. Enligt våra direktiv skall vi pröva det är möjligt att skapa ett om enklare och flexiblare system för grunder utan att ge avkall på de väsent-

78 Grunder för försäkringsverksamheten SOU 1993: 108 m. m.

liga syften som grunderna tillgodoser. Dessutom fordrar harmoniseen ring med bestämmelserna i den tredje generationens försäkringsdirektiv en översyn av nuvarande regler stadfástelse. I det följande skall vi om diskutera lagstiftningen främst med utgångspunkt från vad EG:s direktiv har gjort nödvändigt. I vårt fortsatta arbete skall vi utifrån princien mer piell diskussion undersöka ytterligare reformer är påkallade. om

Ordningen med stadfástelse av grunder

Sedan särskild lagstiftning infördes för försäkringsverksamhet har som nämnt grunderna ansetts spela stor roll för ett försäkringsbolags bestånd och trygga utveckling. Förhållandena på livförsäkringens omrâde, med dess ofta långtidsbundna premier och avtal, kombinationer riskfördelav ning och sparande samt med levnadsåldem stigande dödlighetsrisk, har sagts vara sådana att en mindre långtgående övervakning än den som följer av systemet med stadñsta grunder inte är tillfredsställande från försäkringstagarsynpunkt. Att livförsälcringsverksamheten huvudregel som borde vara bunden i förväg stadfästa grunder har det länge rått allmän av

enighet om se bl.a. SOU 1960:11 256 och 1961:171 189.

s. prop. s. Det skall dock framhållas att själva beslutet stadfästelse många om .gånger är en ren formalitet. Ett sådant beslut föregås nämligen regelmässigt av omfattande underhandskontakter mellan försäkringsbolaget och tillsynsmyndigheten, varvid innehållet i grunderna diskuteras och fastslås. Systemet med grunder har vidare ofta ansetts osmidigt, bl.a. på grund av kravet att beslut om ändring av grunder skall fattas styrelsen. av Enligt EG:s tredje försäkringsdirektiv får emellertid stat inte anta en adopt bestämmelser som kräver föregående godkännande eller löpande anmälan av allmänna eller särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, tekniskt underlag används bl.a. för beräkning premier och försom av säkringstekniska skulder, eller andra handlingar ett försäkringssom företag avser att använda gentemot försäkringstagama. I enda syfte att kontrollera överensstämmelsen med nationella bestämmelser aktuaom riella principer, får stat dock fordra löpande anmälningar det en av tekniska underlaget för beräkning premier och försäkringstekniska av skulder i livförsäkringsrörelse. I den mån anmälan krävs får denna inte vara ett förhandsvillkor för att företaget skall få utöva sin verksamhet. Enligt ordalydelsen i de aktuella artiklarna i EG:s direktiv föravser budet mot förhandsgodkännande och löpande anmälan endast ett förbud mot införande av nya regler därom. Från flera håll har emellertid uttalats att förbudet tar sikte även på redan gällande bestämmelser

se t.ex.

Jürgens-Rabe-Rabe, Der europäische Versicherungsrnarkt 62 och 74. s. En sådan tolkning har också gjorts i Danmark och Tyskland. Det torde därför stå klart att stat inte längre får fordra förhandsgodkännande en m.m. på angivna punkter. Ett försäkringsbolags bestämmelser beräkning försäkringspreom av mier och premiereserv får alltså enligt EG:s regler inte underkastas krav godkännande i förväg. Detsamma lär gälla andra beräkningsregler

Grunder för försäkringsverlcsamheten m. m. 79 SOU 1993: 108

kan få betydelse för bolagets försäkringstekniska skulder. Dit hör som bestämmelser återköps- och fribrevsvärden samt vissa regler om återom

bäring m1 försäkringstagama. Återköps-, fribrevs- och återbäringsgrun-

dema innehåller dessutom rent avtalsrättsliga bestämmelser. Det gäller även grunderna för belåning försäkringsbrev hos bolaget, verkan av av underlåtenhet att betala premie, försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet och förräntning försäkringsbelopp som förfallit till betalav ning. I de allmänna villkoren för livförsäkring hänvisas också rörande sådana frågor till grunderna. Då dessa grunder sålunda upptar villkor för försäkringsavtalet, fâr inte heller för dem gälla krav på förhandsgodkännande. För livförsäkringens del faller därför endast grunderna för skyldighet att teckna âterförsäkring vid sidan om EG:s förbudsregler. Uppgifter därom skall även enligt det tredje livförsäkringsdirektivet ingå i den verksamhetsplan skall företes vid ansökan om koncession. som på stadfästelse grunder för vissa skadeföisäkringar står i sin Kravet av helhet i strid mot tredje skadeförsåkringsdinektivet. De grunder ett ömsesidigt livförsäkringsbolag upprättar då det som behöver utjämna förlust att sätta ned ansvarigheten för löpande en genom livförsäkringar eller tilldelad återbäring, upptar regler om bolagets försäkringstekniska skulder vilka får direkt betydelse för försäkringsförhållandena. Också bestämmelser stadfästelse av sådana nedsättningsom grunder får därför oförenliga med EG:s ordning. anses Med hänsyn till EG:s regler skall kraven på stadfåstelse av grunder slopas. Stadfästelse får inte förekomma vid sig antagande eller ändvare ring grunder. Dessutom måste det gällande förbudet mot att verkav nu ställa ett ändringsbeslut före registrering upphävas. Med den sedan länge gällande ordningen med offentlig stadfästelse av vissa verksamhetsvillkor slopad bör närmast något diskuteras vilka konsekvenser sådan ändring kan få. Enligt våra direktiv får ett nytt en För grunder inte innebära gör avkall på de väsentliga system att man grunderna tillgodoser, enligt nuvarande lagstiftning kraven på syften som Soliditet och skälighet. En ordning utan stadfästa grunder har framgått traditionellt ansetts som kunna äventyra försäkringsbolagens Soliditet. Soliditetsaspekterna gör sig gällande särskilt premie-, premiereserv-, och i viss mån, återgenom bäringsgrundema. Stadfástelsen har ansetts kunna tillgodose att premier och premiereserv beräknas med betryggande marginaler och att âterbäring inte tilldelas i sådan omfattning att konsolideringen hotas. Det har bl.a. befarats att försäkringspremiema, utan förhandskontroll, i en konkurrenssituation skulle till sådana nivåer att bolagens långsiktiga pressas stabilitet äventyrades. Från tyskt håll har hävdats att det utan förhandsgodkännande finns risk för att vissa bolag faller för frestelsen att en undertarifñering, dvs. förlustbringande konkurrenspolitik, genom en

skaffa sig större marknadsandelar se t.ex Müller i Versicherungswirt-

schaft Heft 91993 s. 552 Premiernas storlek och de försâkringstekniska reserveringama har naturligtvis betydelse för försäkringsföretagens möjligheter att infria stor

80 Grunder fär försäkringsverkvamheten m. m. SOU 1993: 108

sina åtaganden gentemot försäkringstagama. Premiema är viktiga så till vida att bolagen måste få in medel för att kunna göra tillräckliga försäkringstekniska avsättningar och bygga buffertkapital. Det upp ett väsentliga från soliditetssynpunkt bör sålunda bolagen gör anses vara att erforderliga avsättningar för förväntade framtida förpliktelser och de att har reserver som kan tas i anspråk för att täcka förluster vid oförutsedda händelser. Av stor vikt för Soliditeten är emellertid också hur de medel som förvaltas för försäkringstagarnas räkning placeras. I själva verket är det för ett livförsälcringsbolag betydligt svårare att bedöma de finansiella riskerna än de aktuariella riskerna. Att premier, försäkringstekniska avsättningar, placeringsstrategier och förekomsten buffertkapital har avgörande betydelse för försäkringsav bolagens möjligheter att infria sina förpliktelser innebär emellertid inte att sådana förhållanden med nödvändighet måste kontrolleras i förväg av en statlig myndighet. Hos försäkringsbolagen finns väl utvecklade och beprövade rutiner för beräkning premier och försäkringstekniska av skulder. Inom EG har dessutom fastställts vissa allmänna regler härom

se avsnitt 3.3. Det skall vidare framhållas att det efter mönster från EG

har antagits nya soliditetsbestämmelser, som innebär att bolagen skall ha ett buffertkapital uppgående till vissa belopp. Dessutom har det lämnats förslag till nya placeringsregler, som i högre grad än de nuvarande syftar till en lämplig hantering de svårbedömda finansiella riskerna. Beav tydelse från skyddssynpunkt har även de bestämmelser försäksom ger ringstagama i livförsäkring och långvarig försäkring särskild förannan månsrätt i tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder. Som framgått bärs det nuvarande kravet på stadfästelse också upp av skälighetsprincipen. Denna princips berättigande i den framtida försäkringsregleringen skall nämnt behandlas närmare i vårt slutbetänkansom de. Redan nu kan vi dock konstatera att vissa konsekvenser skäligav hetsprincipen är svåra att in i ett regelverk är till den passa som anpassat europeiska utvecklingen. Under alla omständigheter vi att skäliganser hetshänsyn inte motiverar ett krav på förhandsgodkärmande verksamav hetsvillkor. Det kan dessutom noteras att kravet på stadfästelse grunder kan ha av vissa nackdelar, inte minst från konkurrenssynpunkt jfr Näringst.ex. frihetsombudsmannen, Konkurrensfrågor inom livförsäkringsverksamheten, Dnr 33888. Som framhållits i våra direktiv innebär systemet att det ytterst är det offentliga som fastställer för försäkringsbolagens ramarna vinstnivå och konkurrensen bolagen emellan. Detta gäller konkurrensen om såväl premierna som produktutformningen. Med sådana konkurrensbegränsningar finns risk för effektivitetsförluster för hela samhället. en Detta kan innebära att försäkringstagama tvingas att betala högre premier än vid fullständig konkurrens jfr 19929356 5 Stadfästelseprop. s. förfarandet medför vidare många gånger att produktutvecklingen fördröj Det kan nämligen ta lång tid att få ett nytt synsätt eller produkt en ny accepterad av tillsynsmyndigheten. Systemet med stadfästa grunder borgar inte heller för att försäkringsbolagen bedriver verksamheten så kostnadseffektivt som möjligt. Varken

SOU 1993: 108 Grunder för försäkringsverkvamheten m.m. 81

lagstiftaren eller tillsynsmyndigheten torde ha den kompetens behövs som för att på bästa sätt bedöma förutsättningarna för att bedriva ekonoen miskt effektiv och stabil försäkringsrörelse. De grunder som godkänns inbegriper därför stora säkerhetsmarginaler, så att myndigheten mot bakgrund av soliditetskravet skall känna sig på den säkra sidan. Vid en ofullständig konkurrenssituation motiverar en sådan ordning knappast bolagen att hålla in på utgifterna. Med en ökad frihet för bolagen bör produktsortimentet kunna utökas och därmed konkurrensen främjas. Det är också sådana synpunkter som

ligger bakom EG:s regler se bl.a. Jürgens-Rabe-Rabe, a.a. s. 10 ff. En

vidgad frihet bör gagna utvecklingen inom försäkringsbranschen och medföra bättre möjligheter för de svenska bolagen att möta konkurrensen från utländska företag. Erfarenheterna från Nederländerna och Storbritannien där krav på förhandsgodkännande av beñkningsunderlag och villkor inte har gällt på åtskilliga år talar också i den riktningen. - Stor betydelse från konkurrenssynpunkt har emellertid även skälighetsprincipen och förbudet för livförsälcringsbolag att lämna vinstutdelning samt, framför allt, regler i skattelagstiñningen. Frågorna om skälighet och vinstutdelning skall behandlas närmare i vårt slutbetänkande. Det hävdas visserligen ibland att en ordning med offentlig stadtastelse underlättar för försäkringstagarna att hitta lämpliga och prisvärda försäkringar. En statlig reglering som i praktiken kan begñnsa företagens möjligheter att konkurrera med premier och produkter behöver dock inte vara den bästa lösningen på informationsproblemen, även om en fördel med ett begränsat produktutbud kan vara att försäkringskundema inte behöver ägna sä mycket tid eller andra resurser att jämföra olika alternativ för att hitta just den produkt som svarar mot deras önskemål. En sådan reglering är emellertid inte någon garanti för att försäkringstagama får en fullständig bild av försäkringsavtalens innehåll. Slutligen skall framhållas att det kan antas att bolagen även utan ett krav på förhandsgodkännande kommer att föra underhandsdiskussioner med tillsynsmyndigheten om grundemas innehåll, i vart fall om fråga är om mer komplexa lösningar. Omfattande ändringar i grunder kräver regelmässigt investeringar i bolagens datasystem till stor kostnad och tidsåtgång. Ett ingripande av Finansinspektionen efter att ändringarna har verkställts kan innebära kapitalförstöring hos bolagen. Det bör därför finnas ett intresse hos bolagen att få sina beslut förankrade hos myndigheten.

5.3 Grundernas avtalsinnehåll

betydelse som

Det finns enligt vår mening skäl att redan i denna utredningsetapp överväga också andra ändringar av nuvarande regler om grunder. Som framgått innehåller grunderna bestämmelser som till stor del direkt rör försäkringsavtalet. I stället ñr att låta dessa bestämmelser ingå i de allmänna villkoren hänvisar bolagen däri till grunderna. Anledningen till

82 Grunder för försäkringsverksamheten m.m. SOU 1993: 108

ordningen har sagts vara dels att praktiska skäl talar härför, dels att försäkringstekniska beräkningar inverkar på vissa av bestämmelserna. I den del grunderna har direkt betydelse för försäkringsavtalet kan de betraktas som standardvillkor. Dessa villkor intolkas som en del av av-

talet genom hänvisningen. Enligt praxis och doktrin se t.ex. NJA 1980

s. 46, Bernitz, Standardavtalsrätt, 6 uppl. 1993, s. 32 ff, och Adlercrweutz, Avtalsrätt 3 uppl. s. 62 ff är en intolkning av standardvillkor invändningsfri, om det görs en uttrycklig och tydlig hänvisning i det enskilda avtalet till standardvillkoren, förutsatt att villkoren finns tillgängliga på sådant sätt att motparten har tillfälle att utan svårighet ta del av dem före avtals ingående. Däremot uppställs inte något krav på att han faktiskt har tagit del av villkoren. Hänvisningama i försäkringsvillkoren till grunderna får anses tillräckligt framträdande. Bestämmelserna däri kan knappast sägas vara oväntade eller tyngande. Från dessa synpunkter bör den använda konstruktionen i princip kunna accepteras. Genom att tekniken med hänvisning används, får dock försäkringstagaren regelmässigt inte del av samtliga villkor som gäller för det avtal han har ingått. Han får i stället söka dem i grunderna. Enligt vad som har beskrivits ovan uppträder grunderna i den yttre formen av tjocka pärmar med lösa blad. De innehåller ett stort antal bestämmelser som är mer eller mindre individuella för varje bolag. Den försäkringstagare som önskar leta reda på det som är av direkt intresse för honom bland grundemas otaliga regler kan få stora bekymmer, även om han har tillgång till pärmama. Vidare är flera av bestämmelserna i grunderna som rör avtalsförhållandet svårtillgängliga, bl.a. därför att försäkringstagaren troligen inte kommer på idén att fråga försäkringsbolaget om dem. Detta kan gälla t.ex. om belåning av försäkringsbrev och utfående av återbäring

under försäkringstiden se Hellner, Information om livförsäkring till

konsumenter, 1981, s. 31. Detsamma kan sägas om inskränkningar i rätten att få en försäkring återköpt. Hänvisningar till grunder underlättar sålunda inte förståelsen av innehållet i försäkringsavtalen. Dessa avigsidor av systemet med grunder kan emellertid komma att begränsas om de föreslagna reglerna om information vid livförsäkring genomförs i den avtalsrättsliga försäkringslagstiftningen. Enligt de föreslagna reglerna skall denna innehålla bl.a. uppgifter om beräkning och tilldelning av återbäring samt om beräkning av återköps- och fribrevsvärden och den

omfattning vari dessa värden garanteras se 11 kap. 6 § förslaget till en

ny försäkringsavtalslag. Här kan också erinras om att försäkringsbranschen har tagit fram riktlinjer för information vid livförsäkring med sparande, vilka håller på att införlivas i bolagens verksamhet. Problemen borde kunna bli än mindre om bestämmelserna i grunderna i de delar de direkt rör försäkringsavtalet togs in i de allmänna villkoren. Enligt vår uppfattning bör försäkringstagarna ha tillgång till alla avtalsvillkor utan att behöva söka dem i grunder. Ett mera ändamålsenligt förfarande än det i dag tillämpade är att de villkor som skall gälla i försäkringsavtalet så långt möjligt framgår direkt av avtalsvillkoren. En strävan i den riktningen har också framkommit under arbetet med en ny

försäkringsavtalslag se SOU 1986:56 s. 245. En ordning som innebär

SOU 1993: 108 Grunder för försäkringsverksamheten m. m. 83

att försäkringsvillkor inte sammanblandas med tekniskt beräkningsunder-

lag utan framgår av allmänna villkor gäller i många andra länder se

avsnitt 4.2. Detaljbestämmelser i grunderna som rör avtalsförhällandet bör därför i största möjliga utsträckning införas i försäkringsvillkoren, i den mån bolaget önskar göra dem gällande i försäkringsförhållandet jfr Svenska Iivförsäkringsbolags Aktuarienämnds remissyttrande i prop. 198990:34 s. 47. Visserligen är grundemas omfattning i jämförelse med villkor i andra avtalsförhållanden avsevärda. I flera an är de också mycket svåra att förstå. Några av reglerna, som grunderna för verkan av underlåten premiebetalning och grunderna för förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning, är emellertid ganska kortfattade. Om bestämmelserna införs direkt i avtalsvillkoren, ökar vidare kraven på försäkringsbolagen att göra dem enklare och mera lättillgängliga. En överföring av avtalsrättsliga bestämmelser från grunder till allmänna villkor får dock inte innebära att dessa villkor blir alltför omfattande eller svårbegripliga. Ett krav måste vara att villkoren utformas så att försäkringstagaren kan förstå dem. Det kan inte vara önskvärt med försäkringskontrakt, som förekommer utomlands, med många sidor svårtillgänglig text. Bestämmelser i försäkringsvillkoren som upptar komplicerade beräkningsmodeller skulle ha ett mycket begränsat informationsvärde jfr Ds 1993:39 s. 153. Däremot bör bestämmelser om villkoren för försäkringstagarnas rätt till återköp och fribrev samt, såvitt avser grundema för belåning, villkoren för belåningen, räntefot och verkan av underlåtenhet att betala ränta kunna tas in i försäkringsvillkoren. Regler som rör dessa frågor upptas också i förslaget till en ny försäkringsavtalslag, som avses träda i kraft samtidigt med våra förslag. Enligt dessa bestämmelser har försäkringstagaren i regel rätt att efter uppsägning få försäkringen ändrad till premiefri försäkring eller att på sätt som närmare anges i försäkringsvillkoren få den återköpt av bolaget. Om försäkringstagaren har rätt att kräva återköp, har han också rätt att i stället belåna försäkringen hos bolaget i den utsträckning som anges i villkoren. Viss tvekan kan gälla om regler för beräkning av fribrevs- och lånevärden. Som framgått av avsnitt 2.2 innehåller emellertid dessa vanligen endast hänvisningar till bestämmelser om beräkning av tekniskt återköpsvärde i återköpsgrtmder. Om lånereglema kan sägas att dessa inte inverkar på ett bolags premie- eller reservsättning och att sådana regler i andra länder inte omfattas av det beräkningsunderlag som skall upprättas och ges in till tillsynsmyndigheten. Bestämmelser om fribrev och belåning av försäkringsbrev bör av angivna skäl i sin helhet kunna överföras till de allmänna villkoren. I villkoren kan beskrivas hur fribrevsoch lånevärden bestäms med användning av det tekniska äterköpsvärdet. Också villkor för rätt till återbäring, t.ex. bestämmelser om formen för återbäring, hör hemma i försäkringsvillkoren. Enligt den föreslagna nya försäkringsavtalslagen skall av villkoren framgå i vilken form återbäringen tillgodoräknas försälcringstagaren och om han har rätt att senare välja annan form. Regler för hur tilldelning skall ske bör alltså i fortsättningen anges direkt i avtalsvillkoren. Frågan behöver därför inte regleras i grunder. Det finns enligt vår uppfattning vidare inte skäl att ha

84 Grunder färförsäkringsverksamheten m. m. SOU 1993: 108

bestämmelser i lag om på vilka sätt återbäring får tilldelas. Bestämmelserna därom i FRL bör därför utgå. Som följer av vad som sagts i avsnitt 2.2 bygger för övrigt dessa bestämmelser på föråldrade förutsättningar. Numera sker tilldelning för den helt övervägande delen av alla försäkringar i samband med utbetalning av försäkringsersättning. Bestämmelser om verkan av underlåten premiebetalning, om försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall än till följd av återköp eller underlåtenhet att betala premie upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar får försäkringsfallet och regler för förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning bör i sin helhet kunna tas in i försäkringsavtalens allmänna villkor. Som nämnt upptas i förslaget till en ny försäkringsavtalslag regler som rör dessa frågor. Till följd av att angivna bestämmelser kan överföras till försäkringsvillkoren bör försäkringsbolagens skyldighet att upprätta grunder avseende dessa förhållanden upphöra. Det bör som redan antytts dock framhållas att man knappast kommer ifrån att villkoren refererar till en del tekniska begrepp som förekommer i bestämmelser i grunder. De ämnen i grunderna som inte direkt utgör avtalsinnehåll, nämligen grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt grunderna för skyldighet att teckna återförsäkring, bör naturligtvis inte tas in i försäkringsvillkoren.

5.4 Skyldighet att upprätta grunder

Med stadfästelseförfamndet slopat och bestämmelser överförda från grunder till avtalsvillkor kan diskuteras vad som i fortsättningen skall gälla om skyldighet att anta grunder. I vår vidare utredning skall vi bl.a. överväga om det för tillsynen är ändamålsenligt med krav på upprättande av grunder för försäkringsverksamheten. I avvaktan härpå bör emellertid också tills vidare gälla att det för livförsäkringar och vissa långvariga skadeförsäkringar skall upprättas grunder som upptar nu föreskrivna beräkningsregler. Någon ändring med avseende på innehållet i dessa beräkningsregler utöver vad som följer av EG:s bestämmelser före- - slås följaktligen inte i denna etapp. Som en följd av att grunderna inte längre skall stadfästas kommer styrelsen i fortsättningen att besluta inte bara om ändring av grunder utan också om antagande av grunder. För livförsäkringar skall sålunda grunder upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv liksom för tekniskt beräknings-

underlag som rör återköp och återbäring. Återbäringsgrundema kommer

liksom hittills även att innehålla bestämmelser om användning av återbäringsfonden. Bestämmelser om ett livförsälcringsbolags skyldighet att avge återförsäkring bör däremot kunna föras över till bolagsordningen. Enligt 2 kap. 5 § 10 FRL skall i bolagsordningen anges i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring, om det gäller annan försäkring än livförsäkring. Utan större olägenheter bör bestämmelsen kunna utsträckas till att omfatta även återförsäkring i livförsäkringsrörelse. Visserligen

SOU 1993: 108 Grunder för försâkringsverksamheten m. m. 85

skulle det innebära ett något omständligare beslutsförfarande vid ändring bestämmelser återförsäkring; ändringsbeslutet skulle fattas av av om bolagsstämman i stället för styrelsen. Det kan dock sägas vara naturligt att frågor riskhantering beslutas ett bolags ägare. Det får dessutom om av fördel med så lika regler möjligt för de skilda försäkanses vara en som ringsslagen. Som nämnt skall verksamhetsplanen även i fortsättningen innehålla uppgifter grundprincipema för återförsäkring. om Enligt nuvarande bestämmelser kan undantag från skyldigheten att upprätta grunder för livförsäkringar medges bl.a. med hänsyn till försäkringens särskilda natur. Som framgår avsnitt 2.2 avsåg undanav tagsmöjligheten då den infördes år 1961 främst skadelivräntor. Skadelivräntor tillhör skadeförsäkringsrörelsen. Skyldigheten att uppnumera rätta grunder för sådana räntor är mindre omfattande än den som gäller

för livförsäkringar se nedan. Genom 1 kap. 5 § FRL finns möjligheter

för vissa livförsäkringar avvika från bestämmelserna livförsäkring att om och i 1 kap. 10 § FRL generell dispensmöjlighet från stadgandena ges en livförsäkring i vissa fall. De möjligheter till undantag som ges genom om dessa bestämmelser får täcka de praktiska fall då undantag från anses kravet på grunder för livförsäkringsrörelsen bör kunna komma i fråga. Det kan ifrågasättas det är motiverat att upprätthålla ett krav på om grunder för skadeförsäkringar i väntan på vår vidare utredning. ens Frågan gäller närmast andra långvariga skadeförsâkringar än sådan liv-

eller sjukrânta tillhör skadeförsälcringsrörelsen. som Med undantag för Finland ett krav på grunder för långvariga synes skadeförsäkringar inte gälla på andra håll. Detta har dock sin förklaring i den försäkringsform i första hand med bestämmelserna, att som avses brandförsäkring för all framtid, förekommer huvudsakligen endast i Sverige och Finland. Vidare kan det tänkas att vid en ökad internationalisering och skärpt konkurrenssituation ytterligare skadeförsäkringar en långvarig karaktär kommer att marknadsföras här, något som för övav rigt redan har skett i någon omfattning. För sådana skadeförsâlcringar bör därför bolagen även tills vidare bundna av vissa grunder, dock vara endast grunder för beräkning av premiereserv. Liksom hittills bör bestämmelser grunder gälla för försäkringar för längre tid än tio år. om Det har från Finansinspektionen framhållits att det bör öppnas en möjlighet att efter dispens medge undantag från bestämmelser om grunder för långvariga skadeförsäkringar. Detta skulle kunna gälla t.ex. då försäkringen mindre belopp. Dispens borde vidare kunna avser komma i fråga för sådana försäkringar har uppträtt på senare tid, som särskilt inom kreditförsäkring i samband med längre byggnadsprojekt, där försäkringskonstruktionen har sådana särdrag att det kan komma att som återbetalas premier vid få skador eller att utkrävas nya premier vid ogynnsamt skadeutfall. Sådana försäkringsavtal reglerar dessa förhållanden i förväg på ett sätt liknar det används i grunder. Trots att som som systemet med grunder snart skall ses över i sin helhet anser vi att den av inspektionen efterlysta möjligheten till dispens nu bör ges. Ett krav på grunder bör naturligtvis inte gälla det inte fyller den avsedda funkom tionen.

86 Grunder för försäkringsverlcsamheten SOU 1993: 108 m. m.

För liv- eller sjukränta som tillhör skadeförsäkringsrörelsen kommer grunder fortsättningsvis att upprättas för beräkning premiereserv. av Eftersom sådana räntor på bolagets initiativ i vissa fall återköp genom kan omvandlas till engångsbelopp bör även tills vidare krävas grunder för beräkning av återköpsvärden. Inte heller i fortsättningen föreligger något behov av grunder för beräkning av försäkringspremier eller fribrevsvärden eller för återbäring. Någon möjlighet till dispens för liv- och sjukräntor som tillhör skadeförsäkringsrörelsen inte erforderlig. synes Också tills vidare skall gälla särskilda bestämmelser om skyldighet för ömsesidiga försäkringsbolag att upprätta nedsättningsgrunder i vissa fall. Dessa bestämmelser är en direkt följd av vissa särdrag hos associationsformen. Vi kommer att i nästa betänkande behandla reglerna nedom sättning och några andra särskilda bestämmelser för de ömsesidiga försäkringsbolagen.

Tillsynen över grunderna

Frågan om hur tillsynen över försäkringsverksamheten bör utformas i framtiden avser vi som nämnt att ta ställning till först i vårt slutbetänkande. Emellertid bör redan nu något beröras hur den offentliga kontrollen av grunderna bör genomföras under den närmsta tiden, när en förhandsprövning inte längre är möjlig. I avvaktan på vår vidare utredning vi att den i tredje livförsåkanser ringsdirektivet uppställda möjligheten att fordra löpande anmälan av beräkningsunderlag för kontroll att detta uppfyller vedertagna aktuariella principer bör utnyttjas. Finansinspektionen kommer därigenom liksom nu att i ett tidigt skede få tillgång till ett bolags beräkningsmaterial, som kommer att vara av samma omfattning enligt nuvarande regler. Det som förtjänar att erinras att enligt uttalanden från tyskt håll möjligheten att föreskriva anmälningsskyldighet avsedd att användas länder var av som inte tillämpar ett system med appointed actuary finns i Storsom

britannien se avsnitt 3.2. Enligt det systemet har särskilt utsedd

en aktuarie i bolaget visst ansvar för sådant beräkningsunderlag. Ett anmälningsförfarande har redan införts i Danmark och kommer att gälla också i andra europeiska länder, bl.a. Tyskland. Det kan även nämnas att det från inspektionen har uttryckta önskemål ett krav på att grunderna om tillställs myndigheten i ett tidigt läge. Den möjlighet som ges i tredje livförsäkringsdirektivet att föreskriva anmälningsskyldighet gäller underlag för beräkning premier och förav säkringstekniska skulder. Det kan ifrågasättas EG:s ordning medger om krav på anmälan av samtliga uppgifter som grunderna för livförsäkringar enligt våra förslag tills vidare skall innehålla. Otvivelaktigt omfattar den regler för beräkning av premier och premiereserv, medan viss tvekan kan gälla om de andra bestämmelserna. Emellertid kan regler för beräkning av återköpsvârden samt bestämmelser för beräkning och fördelning av återbäring få betydelse för storleken ett bolags försäkringstekniska av skulder. De bör därför kunna omfattas bestämmelse anmälav en om

SOU 1993: 108 Grunder för försâkringsverksamheten m. m. 87

ningsskyldighet. Framhållas skall också att enligt de nya danska reglerna gäller anmälningsplikt för här angivna bestämmelser. Vi anser därför att livförsäkringsgrunderna i dess helhet bör ges in till Finansinspektionen. Det kan diskuteras det bör uppställas krav på att det tekniska om underlaget skall lämnas in viss tid innan det skall börja tillämpas. Med sådan regel skulle tillsynsmyndigheten visserligen få möjlighet att en innan avtal ingås och därmed lättare kunna förhindra marknadsföreagera olämpliga produkter. Ett krav på anmälan viss tid i förväg står ring av emellertid så nära ordning med förhandsgodkännande, att det förmoden enligt EG:s regler. Denna synpunkt har framligen skulle anses otillåtet förts under lagstiftningsarbetet i Tyskland. Med en lång tidsfrist skulle dessutom systemet mista sin smidighet. Det bör följaktligen endast gälla det kravet att beákningsunderlaget, liksom i t.ex. Danmark, ges in senast samtidigt med att försäkringsproduktema börjar marknadsföras. Detta innebär bl.a. att stadgandet att grunderna skall lämnas in redan vid ansökan om koncession skall slopas. Iillsynsmyndigheten kommer anmälningsförfarandet att tidigt genom få del underlaget för livförsäkringsverksamheten. Även myndigav om heten inte får möjlighet att förhindra att nya grunder tillämpas, kommer den vid missförhållanden att kunna ingripa i ett tidigt läge. Finansinspektionen kommer att ha tillgång till väsentligt material, om den på förekommen anledning behöver granska ett visst bolag närmare. Det är naturligtvis önskvärt att grunderna då de ges in till Finansinspektionen är så fullständiga och tydliga att en kontroll av beräkningsunderlaget kan genomföras utan omfattande kommunikation med bolaget. Detta innebär emellertid inte något krav på att grunderna skall innehålla fullständiga formler för beräkning av försäkringspremien premiereserv, återköpsvärden eller återbäring. Eftersom formlema skulle bli olika för ett bolags skilda produkter skulle sådana formelsamlingar bli mycket omfattande. Också i fortsättningen bör därför accepteras att det ingivna materialet kan behöva kompletteras, närmast med hjälp av bolagets aktuarier. Som i vissa andra länder, t.ex. Danmark och Iyskland, bör dock krävas att grunderna åtföljs redogörelse för de konsekvenser beav en stämmelserna däri får för försäkringsbolaget och dess försäkringstagare, bl.a. i form räkneexempel. Detta gäller i första hand vid ändring av av grunder. Sådana uppgifter begärs i dag ofta in från tillsynsmyndigheten innan grunder stadfästs. För att underlätta kontroll grunderna har det från Finansinspeken av tionen framförts önskemål att det öppnas möjligheter till myndigom hetsföreskrifter grundernas utformning, dvs. närmast hur beom stämmelserna skall systematiseras. Som framhållits ovan har senare tids utveckling med minskat branschsamarbete inneburit att grundernas utformning har kommit att allt variera bolagen emellan. Vi anser det mer rimligt att inspektionens önskemål tillgodoses i avvaktan på vårt slutliga ställningstagande grunderna i framtiden. Nya bestämmelser föreslås om härför. Enligt reglerna i tredje livförsäkringsdirektivet skall försäkringsgivarna för allmnheten tillgängliggöra de beräkningsunderlag och metoder som

88 Grunder för försäkringsverksamheten m.m. SOU 1993: 108

de använder för beräkning av törsäkringstekniska skulder, inkl. återbäring. Sedan grunderna har getts in till tillsynsmyndigheten bör de sålunda vara offentliga. En sådan ordning följer för svenskt vidkommande redan av tryckfrihetsförordningens regler rätten att ta del om av allmänna handlingar. En särskild bestämmelse för försäkringsverlcsamhet är därför inte nödvändig. Ett försäkringsbolag kan emellertid med stöd av 8 kap. 5 § första stycket sekretesslagen 1980:100 begära att uppgifter om affärsv eller driftförhållanden i detta material undantas från offentlighet, om det kan antas att bolaget lider skada uppgiften röjs. om En ordning liknande den svenska gäller, som framgått, enligt de nyligen antagna danska reglerna. Här skall också åter framhållas att det i den föreslagna nya försäkringsavtalslagen har föreskrivits skyldighet att en informera om beräkning av återbäring. För tillsynen över grunder för skadeförsäkringar blir läget ett annat. Enligt EG:s regler får det för sådana försäkringar inte fordras löpande anmälningar ens för tekniskt beräkningsunderlag. I enlighet med vad som har sagts för livförsäkringar bör man beträffande grunderna för skadeförsäkringar sträva efter fullständighet och klarhet. Även dessa grunder bör kunna tillämpas och kontrolleras utan omfattande kompletteringar. Som nämnt skall vi i vårt slutbetänkande behandla några sår-regler för de ömsesidiga försäkringsbolagen, bl.a. bestämmelserna om nedsättning. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att reglerna nedsättning om synes ha en mycket liten praktisk betydelse, vi det inte motianser vara verat att nu uppställa ett krav på att upprättade nedsâttningsgrunder skall anmälas till Finansinspektionen.

5.6 Några avtalsrättsliga frågor

I sammanhanget bör vissa avtalsrättsliga problem uppmärksammas. Visserligen innebär våra förslag att bestämmelser villkorskaraktär i av fortsättningen inte skall upptas i grunder. Också i framtida försäkringsvillkor kommer dock bolagen att kunna hänvisa till beräkningsregler i grunder. I stället för till grunder stadfästa enligt försäkringsrörelselagstiftningen får hänvisning göras till upprättade eller antagna grunder för beräkning av t.ex. återköpsvärden och återbäring. Fråga uppkommer om man i samma utsträckning som nu kan acceptera att ändring i grunderna får verkan för försäkringsavtalet. Genom att stadfästelsen upphör försvinner den åberopade garantin mot kränkning försäkringstagarav befogade rättsanspråk. Olika hänsyn gör sig gällande här. Å nas ena sidan måste man skydda försäkringstagare mot beräkningsregler han som inte har gått med på. Å andra sidan kan sådana regler nya vara mer lämpade för aktuella förhållanden än gamla jfr Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. 1965, s. 70 Ett förbud mot ensidig ändring skulle dessutom medföra att bolagen tvingades omförhandla med tusentals livförsäkringstagare varje gång de önskade genomföra en sådan ändring. Ett sådant förbud skulle vidare innebära en risk för att bolagen för säkerhets skull höjde premierna utöver vad som på kortare sikt framstår som nödvändigt

SOU 1993: 108 Grunder för försäkringsverksanzheten m. m. 89

och, framför allt, att de i större utsträckning övergick till att meddela bara kortvarig försäkring Ds 1993:39 s. 153. En ändring av grunderna skall enligt våra förslag anmälas till Finansinspektionen. Till en sådan anmälan skall fogas bl.a. en redogörelse för de konsekvenser ändringarna får ñr försäkringstagarna. Genom anmälningen fâr myndigheten möjlighet att förhindra att ändringar inverkar menligt för enskilda försäkringstagare. Enligt förslaget till ny försäkringsavtalslag skall bolagen i vissa fall ha möjlighet att ändra försäkringen vid början av en ny premieperiod. Förutsättning för ändring är att bolagen gör uttryckliga förbehåll därom och att ändringen är påkallad av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, eller att ändringen kräver tillsynsmyndighetens godkännande. I allmänhet bör en ändring inte tillåtas, om inte de ekonomiska förutsättningarna för försäkringen väsentligt förändras Ds 1993:39 s. 303. Den föreslagna avtalsrättsliga regeln fär anses gälla även bestämmelser om beräkningsunderlag i grunder som har verkan på försäkringsförhällandet

se Ds 1993:39 s. 152 och SOU 1986:56 s. 289.

Bestämmelser om den avtalsrättsliga frågan om ändring av meddelade försäkringar ges sålunda i den föreslagna nya ñrsäkringsavtalslagen. Förslagen där får anses rimliga och de avses träda i kraft samtidigt med våra lagförslag. Det saknas därför anledning för oss att lämna förslag rörande denna fråga. I remissyttrandet över förslaget till en ny försäkringsavtalslag har vi emellertid anmärkt att våra förslag till ändringar i fråga om grunderna kan motivera vissa förändringar i förslaget till en ny

försäkringsavtalslag. Detta gäller särskilt övergångsreglema se vidare

avsnitt 5.9. Visserligen följer av den föreslagna nya försäkringsavtalslagen ett krav på information om möjligheterna för ett bolag att göra ändringar i en försäkring. Det finns emellertid fog för att även i detta sammanhang understryka vikten av att försäkringstagaren ges ändamålsenlig information därom. Han bör få reda på i vilka fall ändring kan komma i fråga och vilka konsekvenser ändringarna kan få för honom.

5.7 Beräkning av försäkringspremier och premiereserv i livförsäkringsrörelse

Beräkning av försäkringspremier och premiereserv är som framkommit en väsentlig del av livförsäkringsverksamheten. I tredje livförsäkrings-

direktivet ges vissa allmänna principer på detta område se avsnitt 3.3.

Med ett fåtal undantag är de svenska reglerna i överensstämmelse med dessa principer. Premier för nyteclcnade försäkringar skall enligt EG:s bestämmelser vara tillräckliga för att bolaget skall klara av att uppfylla alla sina förpliktelser. Det får inte erfordras systematiska eller permanenta tillskott av andra medel på ett sätt som i längden äventyrar bolagets soliditet. EG:s hållning i fråga om försäkringspremier är väl förenlig med nuvarande svenska bestämmelser om premieberäkning i 7 kap. FRL.

90 Grunder för försäkringsverksamheten m. m. SOU 1993: 108

Som framgått uppfattas premiereserven i FRL som ett kollektivt begrepp. Det har sagts att detta sannolikt är en begreppsbildning som dröjt sig kvar från äldre lagstiftning, då saknade tillgång till maskinella man hjälpmedel för att beräkna de individuella reservema Appeltofft-Halm, Kommentar till försäkringsrörelselagen s. 102. Snarare var det lagstiftarens önskan att överföra definitionen av premiereserven till det kollek-

tiva planet trots att den beräknades individuellt se SOU 1946:34 s. 50.

I individuell försäkring beräknar bolagen numera allmänt premiereserven individuellt för alla försäkringar. Enligt EG:s bestämmelser skall också försäkringstekniska skulder regel beräknas separat för varje försäksom ring. En sådan ordning gäller dessutom i många jämförbara länder. Vi föreslår därför att premiereserven som huvudregel skall beräknas individuellt för varje försäkring och inte som nu kollektivt. I enlighet med EG:s bestämmelser bör medges en kollektiv beräkning om en sådan metod ett resultat som motsvarar det som erhålls vid en individuell beger räkning. Skilda metoder kan användas vid beräkning premiereserv i livförav säkringsrörelse. En prospektiv beräkningsmetod grundar sig på skillnaden mellan kapitalvärdet av framtida utgifter och inkomster. Den retrospektiva beräkningsmetoden baseras på en uträkning av hur stor del av premierna och den beräknade kapitalavkastningen som finns kvar vid beräkningstidpunkten sedan hänsyn tagits till på försäkringarna belöpande riskpremier, beräknade driftskostnader och utbetalda, periodiska försäkringsersättningar. Enligt EG:s föreskrifter skall som huvudregel en prospektiv metod tillämpas. En retrospektiv metod är dock tillåten om det kan visas att de försäkringstekniska skulderna inte blir lägre än om en prospektiv metod används eller om en sådan metod inte kan tillämpas för de aktuella försäkringarna. Nuvarande svenska bestämmelser om beräkning premiereserven innebär att en prospektiv metod skall användas. av Vid harmonisering med EG:s direktiv bör det öppnas möjligheter för en bolagen att utnyttja också en retrospektiv beñkningsmetod. Utan en sådan möjlighet finns det för övrigt en risk för att vissa produkter inte kan marknadsföras. Det kan tilläggas att båda beräkningsmetoderna får tillämpas i andra länder. Enligt EG:s regler skall det huvudregel för varje livförsäkring som fastställas en eller flera maximiräntor vid beräkning av premiereserv enligt särskilt angivna metoder. Det har i Sverige hittills inte lämnats detaljerade regler om högsta tillåtna ränteantaganden. Praxis under senare år har dock varit att en ñntefot på omkring fyra procent har använts. I flertalet EG-länder ligger den tillämpade räntesatsen på mellan 3,5 och 5 procent. I enlighet med EG:s krav föreslås en bestämmelse enligt vilken regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, med möjligheter till undantag för vissa i direktivet angivna försäkringstyper, nämligen unit linked-försäkringar, engångsbetalda försäkringar för längst åtta år, försäkringar utan rätt till återbäring och livrânteförsäkringar utan återköpsvärde, skall meddela föreskrifter om högsta

tillåtna ränteantaganden se vidare specialmotiveringen.

SOU 1993: 108 Grunder för försäkringsverksamheten 91 m. m.

I EG:s bestämmelser om försäkringstekniska skulder behandlas antaganden om räntefot för sig och statistiska beräkningsantaganden och omkostnadsantaganden för sig. De skilda antagandena skall bestämmas så att de är betryggande. EG:s hållning stämmer väl med huvudregeln beträffande beräkningsantagandena i 7 kap. 3 § andra stycket FRL. Enligt denna regel medges emellertid avvikelse från huvudregeln att varje antagande skall innehålla ett implicit säkerhetstillägg i den mån i grunderna ingående föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg föranleder detta. Därigenom kan bolagen i någon mån efter på säkerheten i varje ge enskilt antagande. Sådana explicita säkerhetstillägg kan sedan användas som förstärkning på den punkt i systemet där stöd behövs. Försäkringstekniskt får dessa tillägg konstrueras som tillägg till det inte betryggande antagandet. De explicita säkerhetstilläggen fyller sålunda den funktion som de implicita tilläggen annars gör och tekniken innebär därför inte att säkerhetskraven sänks. Med hänsyn härtill bör nuvarande regler kunna behållas vid en anpassning till EG:s ordning. Vid bedömande frågan av huruvida ändring av premiereservgrunderna för redan tecknade försäkringar bör ske, skall enligt 7 kap. 3 § sista stycket FRL grunderna för ett bestånd betraktas som en helhet. Om beräknad förlust på ett antagande vägs upp av ett beräknat överskott på ett annat antagande eller av ett explicit säkerhetstillägg år ändring av grunderna inte erforderlig. Inte heller denna föreskrift bör komma i konflikt med EG:s krav på betryggande beräkningsantaganden. Frågan ändring beräkningsantaom av ganden behandlas för övrigt inte i EG-direktivet. Det kan även erinras om att EG:s regler endast slår fast vissa minimikrav och att skilda beräkningsmetoder skall vara möjliga. Som framgått upptas i nuvarande lag bestämmelser beräkning om av premiereserv i stadgandena om grunder. Detta innebär att beräkningsreglerna inte är tillämpliga för sådana livförsäkringar meddelas utan som grunder. EG:s regler om beräkning av försäkringstekniska skulder skall emellertid gälla alla livförsâlcringar. Riktlinjer för beräkningen av premiereserv bör därför i fortsättningen inte i bestämmelserna ges om grunder. De får i stället tas in i ett separat stadgande i 7 kap. FRL. Visserligen ingår även bestämmelserna premieberäkning i reglerna om om grunder, vilka inte är tillämpliga på icke grimdbundna livförsäkringar. Såvitt avser premiesåttningen är dock EG:s regler mycket allmänt hållna. Den skall tillgodose att ett bolags Soliditet inte hotas. Trots att det inte finns någon allmän bestämmelse om Soliditet för livförsälcringar utan grtmder, skall Soliditeten alltid ledstjärna för verksamheten och vara en

tillsynen se Appeltofft-Hahn, a.a. s. 98 och där gjord hänvisning. Med

hänsyn härtill bör det även vid anpassning till EG:s ordning en anses acceptabelt att reglerna om premieberälcning upptas i bestämmelser om grtmder. Frågor om beräkning av försäkringspremier och försäkringstekniska skulder skall vi som nämnt diskutera närmare i vårt fortsatta arbete. En diskussion om återbäringsmedlens ställning tas dock redan i detta upp betänkande i kapitel 6.

92 Grunder för försäkringsverksamheten SOU 1993: 108 m. m.

5.8 Särskilt utländska försäkringsföretag

om

För försäkringsföretag med huvudkontor utanför EES gäller inte här aktuella bestämmelser i de tredje försäkringsdirektiven. För dessa företag skulle därför de i LUF upptagna kraven på stadfästelse av grunder kunna bestå. Emellertid har Sverige förpliktelser gentemot OECD och dess medlemsländer, innebär skyldighet att i stor utsträckning likasom en behandla inhemska företag och företag från andra OECD-länder. Härtill kommer att försäkringsföretag från länder utanför EES eller OECD spelar i praktiken endast liten roll på den svenska försäkringsmarknaen den. Sedan många år tillbaka finns det inte något utländskt försäkringsföretag har koncession för livförsälcringsrörelse här i landet. Vidare som skulle det kunna hävdas, att det kan innebära en konkurrensfördel för de utländska företag gentemot allmänheten kunde uppvisa ett intyg på som statligt godkännande regler för rörelsen de andra försäkringsav som givama saknade jfr Fahr i Versicherungsrecht 1992, Heft 25, s. 1045. Det har från regeringen dessutom framhållits att det är angeläget att i den omfattning EES-reglema så medger genomföra motsvarande re- former även for sådana försäkringsföretag utanför EES beträffande vilka grundläggande skyddsintressen och tillsynskrav är tillgodosedda prop. 1992932257 100. Det förtjänar även att erinras att kraven på förs. underlag och försäkringsvillkor för försäkhandsgodkännande av tekniskt ringsföretag utanför EES har slopats i Danmark och enligt ett regeringsförslag skall upphävas också i Tyskland. Inte heller här bör gälla ett krav på stadfästelse grunder för dessa utländska försäkringsföretag. av För livförsäkring meddelas av utländska försäkringsgivare enligt som LUF bör gälla bestämmelser motsvarar dem i FRL, dock att det inte som heller i fortsättningen skall krävas återbäringsgrunder. Denna avvikelse är nämnt i avsnitt 2.2 följd att skälighetsprincipen inte har som en av tagits i LUF. Till frågan âterbäringsgrunder skall upprättas av upp om utländska försäkringsföretag får vi anledning att återkomma i nästa betänkande i samband med diskussion om skälighetsprincipen. en Enligt 2 § sista stycket LUF gäller för sådan livränta eller sjukränta tillhör försäkring än livförsäkring de särskilda bestämmelserna som annan livförsäkring i tillämpliga delar, bl.a. reglerna om grunder i 11 § om LUF. Detta innebär oklarhet i omfattningen av skyldigheten att för en sådana liv- och sjukräntor upprätta grunder. I fortsättningen bör kraven i LUF i detta avseende uttryckligen vara desamma som dem i FRL. Det bör vidare övervägas det inte bör uppställas ett krav på grunder om för långvarig skadeförsäkring också i LUF. Anledningen till att ett sådant krav inte gäller är att det vid lagens tillkomst inte hade visats något intresse från utländskt håll att bedriva sådan verksamhet. Visserligen kan, påpekats antas att LUF kommer att en mycket begränsad som ovan, tillämpning i framtiden, eftersom den omfattar endast företag från länder utanför EES. Hänsyn till önskemålet så långt möjligt likformig om en reglering för alla försäkringsgivare är etablerade här talar dock för som grunder för skadeförsåkring för längre tid än tio år också i regler om LUF. Nämnas kan att kravet på grunder för långvariga skadeförsäkringar

SOU 1993: 108 Grunder för försäkringsverksandzeten m. m. 93

i Finland gäller såväl inhemska som utländska bolag. Emellertid anser vi oss inte i detta skede böra ge förslag som innebär att de utländska företagens skyldighet att upprätta grunder vidgas. Vi får anledning att återkomma till frågan i vårt slutbetänkande.

5.9 Övergångsfrågor

Enligt allmänna regler skall nya bestämmelser inte verkan på avtal ges som har ingåtts före ikraftträdandet, inte starka skäl talar för det. Ett om slopat stadfästelseförfärande inverkar visserligen inte direkt på meddelade försäkringar men får ändå vissa följder för dem. På grund av EG:s regler är det inte möjligt att behålla förfarandet med stadfästelse såvitt rör ändring grunder gällande ñr redan tecknade av försäkringar. Härtill kommer att om de nya bestämmelserna inte görs tillämpliga på de gamla försäkringarna, kommer med hänsyn till avtalens långa löptider övergångsperioden att bli mycket lång. Det skulle under åtskilliga år finnas två parallella system, ett där ändringar stadfästs och ett där stadfästelse inte krävs. Bestämmelserna om anmälan av tekniskt beräkningsunderlag skall alltså gälla såväl nya som gamla livförsäkringar. För redan meddelade försäkringar måste emellertid de gamla grunderna även i fortsättningen få tillåtas utgöra avtalsinnehåll i samma utsträckning som nu. I annat fall skulle avtalen sakna villkor i flera viktiga hänseenden. De föreslagna reglerna om grundemas innehåll bör därför gälla endast nya försäkringar. Försäkringsbolagen bör dock ges möjlighet att överföra avtalsrättsliga bestämmelser från grunderna till försäkringsvillkoren. I den mån bestämmelser överflyttas kan de nya reglerna om skyldighet att upprätta grunder bli tillämpliga. Härför föreslås särskilda övergångsregler. För gamla försäkringar blir möjligheten till ändring grunderna till av den del de utgör avtalsvillkor beroende av hur bestämmelsen i nuvarande allmänna villkor om de grunder för bolagets verksamhet är eller som blir stadfästa enligt försäkringsrörelselagen skall uppfattas. Tolkad strikt enligt sin ordalydelse kan bestämmelsen inte sägas innebära rätt till ändring, eftersom en stadfästelse inte kommer att kunna åberopas. En sådan följd är emellertid av flera skäl inte önskvärd. Möjligheten till ändring kan ha varit en förutsättning för bolagen att ingå avtalen. Skulle denna möjlighet försvinna genom den nya lagstiftningen, kan det tänkas

utgöra grund för jämkning av avtalsvillkoret enligt 36 § avtalslagen se

prop. 197576:81 s. 126 ff och SOU 1974:83 s. 156 Vidare är ändringar många gånger till förmån för försäkringstagama. Beräkningsregler i livförsäkringsgrunder kommer också att anmälas till Finansinspektionen. Som framgått avsnitt 5.5 skall enligt våra förslag av en sådan anmälan innehålla en redogörelse för de konsekvenser ändringen får för försäkringstagama. En hänvisning från allmänna villkor till stadfästa grunder skulle sedan de nya reglerna har trätt i kraft kunna upp-

94 Grunder för försäkringsverksamheten m. m. SOU 1993: 108

fattas ett krav på att ändringen skall godkännas av tillsynsmyndigsom heten. Som framhållits i avsnitt 5.6 är dock frågan om ändring av bestämmelser i grunder som har verkan på försäkringsförhållandet en avtalsrättslig fråga, bör regleras i den nya försäkringsavtalslagen. Frågan om som möjligheten till ändring av grunder för gamla försäkringar bör därför beaktas när övergångsreglerna till den lagen utformas. Som redan nämnt har vi i vårt remissvar till Justitiedepartementet anmärkt att våra förslag i fråga om grunderna kan motivera vissa ändringar i förslaget till en ny försäkringsavtalslag. Vidare föreslår vi nya bestämmelser för beräkning av premiereserv i livförsäkringsrörelse som skall tillämpas även för livförsäkringar utan grunder. Några övergângsproblem torde dock inte uppstå därmed.

SOU 1993: 108

6 Placeringsreglemas tillämpningsområde

6.1 Inledning

Som framgått har i departementspromemorian Ds 1993:57 lämnats förslag till nya placeringsregler för försäkringsbolag. Utgångspunkten för dessa regler är att de skall tillämpas på samtliga skyddsvärda medel i försäkringsbolagen och att övriga medel skall lämnas fria från formella placeringsrestriktioner. Enligt promemorian anses som skyddsvärda medel i skadeförsäkring tillgångar motsvarande försäkringstelmiska skulder och i livförsäkring tillgångar som svarar mot såväl försäkringstekniska skulder som ännu tilldelad återbäring. Som framhållits i vårt delbetänkande är det också enligt vår mening angeläget att åtskilda

placeringsbegränsningar gäller sådana återbäringsmedel se SOU 1991:89

s. 153. lagförslaget i promemorian förutsätter att de nya placeringsreglerna omfattar en större del av medlen i försäkringsbolagen än enligt nuvarande bestämmelser. De gällande placeringsreglema för livförsäkring innebär att endast försäkringstekniska skulder omfattas av särskilda restriktioner. För skadeförsâkring gäller med undantag av skadelivräntor och sjukräntor inte några placeringsregler alla I promemorian förutsätts en närmare översyn av vilka medel som de nya placeringsreglema skall tillämpas på. Därvid hänvisas till vårt arbete, som innefattar en anpassning till EG:s regler i ett vidare perspektiv, bl.a. utformning av regler för beräkning av försäkringstekniska skulder i livförsâkring. Av central betydelse i detta sammanhang är hanteringen av återbäringsmedlen i livförsälcringsbolagen. I det följande skall därför särskilt intresse ägnas åt denna fråga.

1 För både liv- och skadeförsäkringsbolag gäller och för sig den s.k. femprocents- i regeln, som innebär att försäkringsbolag inte får förvärva en större del av aktierna i ett enskilt aktiebolag än som motsvarar fem procent av det totala röstvärdet i bolaget. Dennaregel är emellertid inte en placeringsregel i vanlig bemärkelse, utan har snarast varit ett medel för att begränsafirsâkringsbolagens maktposition i näringslivet.

96 Placeringsreglernas tillämpningsområde

6.2 medel i livförsäkring Skyddsvärda

För att få fullständig bild av ett livförsäkringsbolags åtaganden genteen försäkringstagama måste studera förhållandet mellan bolagets mot man officiella bokslut och dess tekniska bokslut. Det officiella bokslutet presenteras i bolagets årsredovisning, medan det tekniska bokslutet fastställs intemt. Det används för preliminär fördelning av áterbäring senare mellan försäkringstagama samt för att underlätta uppföljningen av bolagets resultat. En väsentlig skillnad mellan de båda boksluten är att det tekniska bokslutet baseras på tillgångarnas marknadsvärden, medan det officiella bokslutet bygger på bokförda värden. Förhållandet mellan de framgår den förenklade balansräkningen i ñgur 6.1.2 olika boksluten av

Figur I Förhållandet mellan qâiciellt och tekniskt bokslut

A Kollektivt konsolideiinskaital Tekniskt i bokslut i Qvervärden Anokeradåter llgâ-g bäringutöver áterbäringsfond Total allokerad återbäring

Officiellt bokslut

Tillgångar Försäkringsbokförda värden tekniska skulder bla. premiereserv och tilldelad återbäring

I de försäkringstekniska skulderna ingår sådana åtaganden som utgör bindande utfästelser till enskilda försäkringstagare. Dessa skulder utgörs värdet på balansdagen av bolagets ansvarighet för: av l.löpande försäkringar premiereserv, lförsålcringsersättningar för inträffade föisäkringsfall ersättnings-

reserv, 3.utgifter för reglering inträffade försäkringsfall skadebehandav lingsreserv,

2 Av figuren framgår inte finansiella skulder, årets resultat samt eventuellt eget ital. Dessa oster har emellertid rin 8a betydelse för resoneman8en i detta avsnitt. P

SOU 1993: 108 Placeringsreglemas tillämpningsområde 97

4.sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning och 5.sådan tilldelad âterbäring inom annan ñrsälcringsrörelse än livförsâikringsrörelse som inte har förfallit till betalning. De försäkringstekniska skulderna omfattar omkring två tredjedelar av livförsäkringsbolagens officiella balansomslutningar. Den resterande delen av skuldsidan i det officiella bokslutet benämns återbäringsfond och är en post som snarast är att betrakta som en restpost för att tillgångarna och skulderna skall bli lika stora. Till återbäringsfonden avsätts årligen

de bokförda resultaten. Återbäringsfonden får endast användas för åter-

bäring till försäkringstagama och för förlusttäckning. Sådan återbäring som försäkringstagarna har förväntningar på till följd av lämnade uppgifter om återbäringsräntor eller andra besked, och som ännu inte tilldelats, ingår enligt nuvarande bestämmelser inte i de försäkringstekniska skulderna. Som framgår av figuren motsvaras denna s.k. allokerade återbäring delvis av återbäringsfonden och delvis av värden utanför den officiella balansräkningen. Skillnaden mellan tillgångarnas marknadsvärde och värdet på samtliga försäkringsåtaganden, såväl garanterade som icke-garanterade, brukar benämnas kollektivt konsolideringskapital. Detta består av medel som bolagen lagt undan som buffert för att användas om återbäringsräntan under en period överstiger den faktiska avkastningen på tillgångarna. Det kollektiva konsolideringskapitalet, för övrigt kan negativt, är som vara sålunda inte ett konsolideringskapital i vanlig bemärkelse, utan dess funktion är att ge avkastningen på livförsäkringen ett jämnare ñrlopp. En liknande funktion har de s.k. bonusudjaavningshensaâttelseme i danska

livförsäkringsbolag se vidare härom i avsnitt 6.4.

Distinktionen mellan allokerad återbäring och kollektivt konsolideringskapital är från avtalsrättslig synpunkt ganska ointressant. Försäkringstagaren har i normala fall nämligen bara individuell rätt till sådan återbäring som tilldelats honom, och som redovisas bland de försäkringstekniska skulderna. Från denna utgångspunkt kan återbäringsräntan snarast ses som ett hjälpmedel, varmed bolagen preliminärt fördelar uppkomna överskott på enskilda försäkringar. Genom fördelningen kan bolagen relativt snabbt fastställa hur stora belopp som skall betalas ut till berörda försäkringstagare och förmånstagare om försäkringsfall inträffar. Den teknik som återbäringsántan representerar är således ett användbart instrument i bolagens interna verksamhet.

Äte-rbäringsräntan har emellertid också kommit att bli livför-

ett av säkringsbolagens viktigaste konlatnensmedel i marknadsföringen av livförsäkringsproduktema. Därvid fick försäkringstagarna tidigare ofta ofullständig information om räntans innebörd och bolagens möjligheter att återta den allokerade återbäringen. I försäkringstekniska frågor har försäkringstagare i allmänhet betydligt sämre kunskaper än försäkringsbolagen. Också försäkringstagare med hyggliga kunskaper i ekonomi och juridik torde ha svårt att förstå innebörden de återbäringsräntor av som bolagen använder i sin marknadsföring. Detta förhållande kan från man konsumentskyddssynpunkt knappast bortse från. Från sådana utgångs-

98 Placeringsreglemas tillämpningsområde SOU 1993: 108

punkter finns snarare skäl att tolka återbâringsántorna till försäkringstagarnas förmån, i detta fall så att även den återbâring som man skapar förväntningar dessa räntor omfattas av särskilda placeringsom genom regler. Oavsett hur frågan ter sig från avtalsrättslig synpunkt synes det alltså rimligt att även återbäring som allokerats, men inte tilldelats, skyddas regelverket sätt de försäkringstekniska skulav på samma som dema. Härtill kommer att all livförsäkringsverksamhet enligt nuvarande lagstiftning måste bedrivas utan vinstdelaktighet för andra än försäkringsta- Det innebär att alla överskottsmedel i livförsälcring tillhör försäkgarna. ringstagama och skall återgå till dem i form av återbâring. Också det är ett skäl för att större del av återbäringsmedlen än nu omfattas av sären skilda regler till försâkringstagamas skydd. Det faktum att återbäringsmedlen vid behov kan fungera som konsolideringskapital innebär inte att de är mindre skyddsvärda eller att de kan jämställas med eget kapital i företag som bedriver andra verksamheter. Den i praktiken viktigaste skillnaden mellan försäkringstekniska skulder och ännu tilldelad återbäring är att det inte är klart när och hur sådana återbäringsmedel kommer att fördelas på enskilda försäkringar. Det kan i detta sammanhang erinras bakgrunden till den regel som om finns i 7 kap. 8 § tredje stycket FRL, och som innebär att utfästelse om återbâring inte får göras på annat sätt än som följer av reglerna om tilldelning återbäring. Denna regel infördes genom 1948 års lag. Av förav arbetena till denna lag framgår att syftet med regeln var att förhindra utfistelser till försäkringstagarna om rätt till bestämda återbäringsbelopp, utan att bolaget sörjde för att dessa fick karaktären av tilldelad återbäring

se SOU 1946:34 s. 332. Vidare anfördes i den proposition som låg till

grund för regeln att den s.k. vinstprospektering som skett vid ackvisitioofta getts sådan form att försäkringskandidaterna fått föreställningen nen verklig utfästelse från bolagets sida, trots att den förutberäknade om en

âterbäringen kunde ändras se prop. 1948:50 s. 254. Vinstprospektering-

hade varit ägnad att befordra osunda ackvistitionsmetoder och skapa en irritation mellan bolagen och försäkringstagama, ett förhållande som man ville komma till rätta med införande av regel om förbud mot genom en utfástelse av återbäring på annat sätt än genom tilldelning. Meningen torde däremot inte ha varit att en sådan utfästelse skulle anses avtalsrättsligt ogiltig. Av förarbetena till regeln om utfästelse av återbäring framgår alltså att syftet med bestämmelsen varit att undvika förespegling av återbäring som inte är att betrakta som en juridiskt bindande utñstelse. De ursprungliga motiven till denna regel har emellertid under vissa perioder kommit i

skymundan. Särskilt för några år sedan användes återbäringsräntoma på

ett vilseledande sätt i marknadsföringen. Parallellerna mellan denna marknadsföring och den tidigare vinstprospekteringen är uppenbara.

Placeringsreglemas tillämpningsområde 99

6.3 Konsekvenser EG:s

av en anpassning till regler

De regler som EG:s medlemsländer kommit överens på försäkringsom området syftar till att upprätthålla en effektiv tillsyn och ett starkt konsumentskydd, samtidigt som största möjliga utrymme skall skapas för konkurrens och valfrihet. Mot denna bakgrund har införts särskilda regler bl.a. om Soliditet, placeringar, samt beräkning försåkringstekniska av skulder. Som framgått av avsnitt 3.3 får enligt EG:s regler särskilda placeringsrestriktioner bara gälla medel motsvarande försäkringstekniska skulder, inte andra medel. De försäkringstekniska skulderna i livförsäkring skall enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet spegla avsättningar för alla framtida skulder som följer försäkringsavtalen, främst av garanterade förmåner, inkl. garanterade återköpsvården, återbäring som försäkringstagarna kollektivt eller individuellt har rätt till, oavsett hur formerna för återbäring benämns, alla optioner försäkringstasom en gare har rätt till enligt försäkringsvillkoren samt omkostnader, inkl. provisioner. Den metod för beräkning försâkringstekniska skulder av som används kan enligt direktivet vidare ta hänsyn, antingen implicit eller explicit, till alla former av framtida återbäring. Vid en anpassning till dessa regler uppkommer ett antal frågor rörande behandlingen av återbäringsmedlen i de svenska bolagen. I fråga återom bäring skall enligt reglerna i tredje livförsäkringsdirektivet de försâkringstekniska skulderna inbegripa bonuses to which policy-holders are either collectively or individually entitled, however those bonuses are described vested, declared or allotted. EG-direktiven alltså uttryck - ger för att âterbäringsmedel som tillhör försäkringstagarna enskilt eller gemensamt skall betraktas försäkringsteknisk skuld, och därisom en genom omfattas av särskilda placeringsbestämmelser. Att tilldelad återbäring innefattas i definitionen knappast råda något tvivel synes om. Denna återbâring är som framgått garanterad enskilda försäkringstagare. Frågan är också om inte den återbäringsfond, som framgår den offiav ciella redovisningen och som omtalas i 12 kap. 5-7 FRL, skall anses utgöra sådana återbäringsmedel som försäkringstagama kollektivt har rätt till enligt tredje livförsäkringsdirektivet, trots att fonden får tas i anspråk för förlusttäckning. Som nämnts i avsnitt 2.2 har i den proposition som låg till grund för införande av FRL uttalats att återbäringsfonden tillhör försäkringstagarna och att den i balansräkningen redovisas försäksom ringstagamas vinstmedel. Försäkringstagarna har i och för sig inte en avtalsenlig rätt till återbäringsfonden, vilket erfordras enligt direksynes tiven, men genom skâlighetsprincipen, förbudet mot vinstutdelning och systemet med grunder har försäkringstagamas rätt till överskottsmedlen

100 Placeringsreglenzas tillämpningsområde

myndigheter. I den mån fonden inte behövs för förlusttäckslagits fast av ning skall den återgå till försäkringstagarna i form återbäring av Genom att áterbäringsfonden kan tas i anspråk för förlusttäckning synes den också in på den beskrivning som ges i artikel 18.2 i första passa livförsäkringsdirektivet och innebär att en vinstreserv får räknas in som i kapitalbasen den kan användas för förlusttäckning och om den inte om

är tillgänglig för utdelning till försäkringstagamaf Återbäringsfonden

uppfyller båda i direktivet angivna kriterier. Den får enligt lag användas för förlusttäckning. Samtidigt är medlen inte tillgängliga för omedelbar utbetalning till enskilda försäkringstagare. EG:s regler på detta område skulle alltså kunna uppfattas så att återbäringsfonden å sidan är att betrakta som en försäkringsteknisk ena skuld, å andra sidan att den kan räknas in i kapitalbasen. En sådan dubbel tillhörighet skulle stämma väl med den funktion som fonden har konsekvens gällande lagstiftning. Återbäi praktiken och som är en av ringsfonden skall fungera både som konsolideringsreserv och som med överskottsmedel, så småningom skall återgå till försäkreserv som ringstagama i form av återbäring. Den allmänna utgångspunkten i bestämmelserna i EG-direktiven är emellertid att det föreligger åtskillnad mellan konsolideringsmedel och en försäkringstekniska skulder, dvs. att kapitalbasen skall utgöras av medel utöver de försäkringstekniska skulderna. I ingressen till första livförsäkringsdirektivet till första skadeförsäkringsdirektivet sägs nämresp. ligen att det är nödvändigt att försäkringsföretagen utöver sådana skulder har kompletterande reserver av tillräcklig storlek. EG-direktiven innehåller emellertid inget uttryckligt förbud mot att en reserv på en och gång tillhör de båda kategorierna. De säger heller ingenting om samma huruvida post i de försäkringstekniska skulderna får användas för fören lusttäckning eller inte. Sammanfattningsvis kan konstateras att EG:s regler inte ger någon klar vägledning huruvida återbäringsfonden i första hand skall anses som om försäkringsteknisk skuld, del kapitalbasen eller om den är att en som av hänföra till båda kategorierna samtidigt. Vad gäller den återbäring som försäkringstagama har förväntningar på till följd lämnade uppgifter återbäringsräntor eller andra besked av om och framgår bolagens tekniska bokslut, dvs. den allokerade återsom av bäringen, är enligt uppgift från tjänstemän vid kommissionen denna knappast att hänföra till definitionen av försäkringstekniska skulder i

3 Också i Tyskland och Frankrike styrs försäkringstagarnas rätt till återbäring i väsentliga avseenden av regleringar. Som framgått av avsnitt 4.2 är de tyska livförsäkringsbolagen enligt tillsynsmyndighetens föreskrifter skyldiga att varje år sätta av minst 90 procent av årets vinst till en särskild reserv, som utgör en försäkringsteknisk skuld och omfattas därigenom av de särskilda placeringsreglerna den i tyska tillsynslagen. Reserven får dock inte användas för förlusttäckning. 4 Den exakta ordalydelsen i direktiven är: in far authorized under national so as law, profit reserves appearing the balance sheet where they may be used to cover losses which may arise and where they have not been available for distribution to policy-holders.

SOU 1993: 108 Placeringsreglernas tillämpningsområde 101

tredje livförsäkringsdirektivet. Allokerad återbäring skall enligt samma källa däremot betraktas som en försäkringsteknisk skuld enligt direktivet

om försäkringsföretags redovisning

Som framgått av avsnitt 4.2 föreligger vissa likheter mellan de svenska återbäringssystemen och de som tillämpas i Danmark och Storbritannien. Det finns anledning att som jämförelse här erinra om återbâringssystemen i dessa länder samt hur EG-direktivens regler på här berörda punkter tolkats.

6.4 Jämförelse med

återbäringssystemen i Danmark

och Storbritannien

Danmark

Precis som i många andra länder används i Danmark försiktiga ränteantaganden vid beräkning av livförsälcringspremiema. Därvid uppkommer vanligen överskott som skall fördelas mellan försäkringstagama och bolagens ägare. Den vinst som tillkommer försäkringstagama tilldelas årligen de enskilda ñrsäkringstagarna direkt eller sätts av till särskilda s.k. bonusudjmvningshenszettelser, vilka syftar till att ge den tilldelade âterbäringen ett jämnare förlopp. Reserven har därmed en utjâmnande

funktion se nedan, men får trots detta inte räknas in i bolagets kapital-

bas. De över-skottsmedel som avskiljs för ägarnas räkning redovisas som eget kapital. Tilldelning av återbäring sker varje år med hjälp av den s.k. kontoántan. Metoden innebär att de garanterade åtagandena höjs med ett belopp motsvarande skillnaden mellan denna ñnta och den grundränta som använts vid premieberälcningen. Kontoräntan anger alltså i vilken mån bolaget behöver göra avsättningar ñr utfäst återbäring till enskilda försäkringstagare. Kontoräntan försöker bolaget hålla på en så jämn nivå över tiden som möjligt. Det åstadkoms med hjälp av dess bonusudjavningshenszettelser. Om avkastningen på bolagets tillgångar under något enstaka år understiger kontorântan täcks mellanskillnaden av bonusudjaavningshensaettelser, dvs. man sätter ned denna reserv till förmån för reserven för tilldelad återbäring. Dessa transaktioner framgår av bolagets resultat- och

balansräkning, och påverkar därmed företagets resultatutveckling se

Revision Regnskabsvaasen nr. 9 1992 s. 15. Under år då avkastningen överstiger kontorântan förstärks bonusudjaavningshensa-.ttelserne Som försâkringsteknisk skuld räknas livsforsikringshensaattelser premiereserv plus tilldelad återbäring, erstatningshensa-.ttelser ersättningsreserv, samt bonusudjmvningshensaettelser. Hittills har särskilda placeringsregler bara gällt medel svarande mot 60 % av premiereserven och tilldelad återbäring, dvs. för en del av livsforsikringshensaettelserne. Som

5 Medel motsvarandeallokerad återbäring skall enligt artikel 29 i detta direktiv redovisas under posten provision for bonuses and rebates.

102 Placeringsreglemas tillämpningsområde SOU 1993: 108

ett led i anpassningen till EG:s tredje livförsäkringsdirektiv kommer som nämnts i avsnitt 4.2 emellertid de försäkringstekniska skulderna som helhet att omfattas av sådana regler, dvs. även erstatningshenszcttelser och bonusutjazvningshensaattelser. I Danmark har i enlighet med EGdirektiven vidare föreslagits att det vid beräkning av försäkringstekniska skulder skall tas hänsyn, implicit eller explicit, till framtida återbäring. Det torde stå klart att den svenska återbäringsfonden och bonusudjzevningshensazttelseme delvis har samma funktion. Båda reservema fungerar som buffert om avkastningen på bolagets tillgångar blir lägre än vad som garanterats försåkringstagama. Också återbäringsfonden får användas för förstärkning t.ex. premiereserven om denna anses otillräcklig. Reserav verna anses dessutom tillhöra försäkringstagama som kollektiv. En skillnad mellan de danska förhållandena och de svenska är emellertid, att de svenska livförsäkringsbolagen inte har några möjligheter att vid sidan av återbäringsfonden bygga upp reserver för konsolidering. Som framgått kan den svenska återbäringsfonden användas för förlusttäckning.

Storbritannien

För avtal försäkringstagaren rätt till del av vinsten, s.k. with som ger

profit avtal, finns i Storbritannien två former återbäring, nämligen

av reversionary bonus och terminal bonus. Reversionary bonus är en form tilldelad återbäring, som årligen påförs enskilda försäkringar. Termiav nal bonus är en slutâterbäring som tillkommer försäkringarna först när försäkringsfall har inträffat och utbetalning av försäkringsbelopp blir aktuell. Det är inte ovanligt att det totala belopp som betalas ut till en enskild försäkringstagare till 13 utgörs av det ursprungligt garanterade beloppet, 13 av reversionary bonus tilldelad återbäring och 13 av terminal bonus slutåterbäring. I vissa bolag motsvarar slutåterbåringen upp till hälften av det utbetalade beloppet. Att slutåterbäringen blir rimlig med hänsyn till försäkringstid och den avkastning som erhållits på bolagets tillgångar är företagets appointed actuary, dvs. ansvarige aktuarie, skyldig att se till. För reversionary bonus görs försäkringstekniska reserver-ingar, vilket är naturligt då denna återbäring garanterats enskilda försäkringstagare. Däremot behöver sådana avsättningar inte göras i fråga om terminal bonus. Också denna behandling förefaller rimlig mot bakgrund av att sådan återbäring inte är garanterad och att det inte lämnats några prognoser till försäkringstagarna om dess sannolika värde. Försäkringsbolagen lämnar i och för sig regelbunden information om den slutåterbäring tillkommit försäkringar som fallit ut, vilket naturligtvis kan som skapa vissa förväntningar hos försäkringstagama. Om prognoser rörande terminal bonus lämnades i fråga löpande försäkringar skulle, enligt om uppgift från brittiska aktuarier, bolagen förmodligen behöva göra försäkringstekniska avsättningar också för sådan återbäring. Det försäkringstagarna vet nu är att de kommer att få återbäring utöver den tilldelade, men inte hur mycket.

SOU 1993: 108 Placeringsreglemas tillämpningsområde 103

I försäkringsbolagen redovisas överskottsmedel som kan sägas svara mot slutåterbäringen i form av medel, som ännu inte fördelats mellan ñrsäkringstagama och aktieägama.° Dessa medel får räknas in i bolagets kapitalbas, men kan trots detta inte placeras helt fritt. De brittiska placeringsreglema gäller nämligen också för ett belopp motsvarande 16 av solvensmarginalen. Det kan konstateras att det finns flera likheter mellan allokerad återbäring och terminal bonus. Ingendera av återbäringsformema är garanterad enskilda försäkringstagare, beloppen faller ut först när utbetalning av försâkringsförmåner aktualiseras och återbäringen utgör ingen juridiskt bindande utfästelse för försäkringsbolagen. Det finns emellertid också skillnader. I Storbritannien lämnas inte några preliminära prognoser till enskilda försäkringstagare om värdet av terminal bonus på deras försäkringar. Om så var fallet skulle bolagen, som nämnts, förmodligen behöva göra försäkringstekrüska avsättningar också för sådan återbäring. Användning av en återbäringsränta, liknande den i Sverige, skulle alltså sannolikt leda till att de brittiska bolagen tvingades göra ytterligare försäkringstekniska reserveringar. Liknande hjälpmedel som återbâringsräntan representerar synes följaktligen bara användas internt i bolagen. Vidare kan âterbäringsfonden inte till fullo jämställas med de reserver som motsvarar terminal bonus. Både återbâringsfonden och sådana reserver får i och för sig användas för förlusttåckning, men återbâringsfonden anses samtidigt tillhöra försäkringstagama och innehåller inte vinstmedel

som ännu inte fördelats mellan försäkringstagare och aktieägare.7

6.5 Slutsatser

Som framgått är det mot bakgrund av EG:s regler svårt att göra en entydig tolkning av återbäringsfondens tillhörighet. Inte heller ger en jämförelse av förhållandena i Danmark och Storbritannien någon närmare

vägledning i frågan. Återbâringssystemen i dessa länder är inte helt jäm-

förbara med de som tillämpas här. Svårigheten att hitta en lämplig klassificering av återbâringsfonden hänger framför allt samman med att den svenska lagstiftningen i centrala delar skiljer sig från de regelsystem som gäller inom EG. Av naturliga skål har EG-direktiven utformats mot bakgrund av dessa system. Enligt nuvarande svenska lagstiftning skall i fråga áterbäring förom säkringstekniska avsättningar bara göras för tilldelad återbäring, inte för

andra återbäringsmedel. Äterbäringsfonden är alitså enligt gällande regler

inte en försäkringsteknisk skuld. Inte heller är den att hänföra till det egna kapitalet. Som eget kapital i livförsäkringsbolag kan bara räknas eventuellt aktiekapital. Bakgrunden till denna ordning står förmodligen

6 En särskild regel anpassad till det brittiska återbâringssystemet har för övrigt införts genom artikel 22 i direktivet om försäkringsföretags redovisning 9 l674EEG. 7 Att återbâringsfonden tillhöra försäkringstagarna framgår, nämnts, anses som av prop. 198l82:180 s. 265.

104 Placeringsreglemas tillämpningsområde SOU 1993: 108

att finna i det regelverk som omgârdar svenska livförsâlcringsbolag, och som ytterst innebär att all livförsäkringsverksamhet måste bedrivas utan vinstdelaktighet för andra än försäkringstagama. Det gäller även bolag formellt år aktiebolag. Då alla överskott skall återgå till försäkringsom stagama i form av återbäring kan man ha ansett det onödigt att dela upp överskottsmedlen i eget kapital för framtida återbäring. I resp. reserver länder där vinstutdelning till ägarna år tillåten sker vanligen en sådan uppdelning. En mellanform ñnns dock i Storbritannien, där Överskottsmedel som ännu inte fördelats mellan aktieägarna och försâkringstagama reserv. utgör en särskild Som framgått anser vi mot bakgrund av konsumentskyddsintresset det väsentligt att även sådana återbäringsmedel ännu inte tilldelats som skyddas av särskilda placeringsregler precis som de försäkringstekniska skulderna. Icke tilldelade återbäringsmedel kan knappast anses mindre skyddsvärda bara för att det inte kan konstateras exakt när och hur dessa kommer att fördelas på enskilda försäkringar. Det år emellertid angeläget att de framtida placeringsreglema får en annorlunda utformning än de gäller I det följande utgår vi från att de placeringsregler, som som nu. träda i kraft samtidigt med våra förslag i detta betänkande, ligger avses väl i linje med de som föreslagits i departementspromemorian Ds 1993:57. Ett sätt att tillgodose önskemålet om att alla återbäringsmedel omfattas särskilda placeringsregler är att ändra definitionen av de försäkringsav tekniska skulderna så att även återbäringsfonden kommer att ingå här-if Härigenom skulle även de i Ds 1993:57 föreslagna reglerna om lokalisering bli tillämpliga på större del av livförsäkringsbolagens balanser en och försäkringstagarna fâ förmånsrätt i en större del av placeringstillgånän enligt nuvarande ordning. 1° Några andra ändringar i sak skulle garna inte följa av återbåringsfondens ändrade klassificering. FRL:s regler om förlusttåckning behöver knappast ändras med hänsyn till EG, utan fonden kan även fortsättningsvis ha en sådan funktion. Fonden kan också, när EES-avtalet träder i kraft, räknas in i bolagets kapitalbas. Vidare kommer inte kravet på minsta kapitalbas, dvs. solvensmarginal, att påverkas. Solvensmarginalens storlek baseras på bolagets premiereserv och på de s.k. positiva risksummoma, inte på den försäkringstekniska skulden som helhet.

8 terminal kan i princip tillfalla aktie Huvuddelen av reserver motsvarande bonus ägarna. Konkurrensen på den brittiska marknaden gör emellertid att en större del till försäkringstagarna. Med återbâringsfond avses här återbâringsfonden efter det att årets resultat törts till denna. Observeradock att kravet matchninghar mindre betydelse vid placering av icke tilldelade återbâringsmedel. Den i Ds 1993:57 föreslagna diversijieringsprincipen har däremot samma betydelse oberoende av om placeringen avser nominellt garanterade åtaganden eller inte. För en utveckling av denna princips innebörd se nämnda promemoria. 10 De föreslagna reglerna lokalisering innebär att tillgångar används för om som skuldtâckning för risker inom EES till minst åttio procent skall finnas där. Finansinspektionen får föreskriva att en större andel av till gångarnafår finnas annat håll.

SOU 1993: 108 Placeringsreglemas tillämpningsområde 105

Från vissa utgångspunkter kan dock en ordning te sig motsägelsefull som innebär att återbäringsfonden samtidigt den är försäkringssom en teknisk skuld fâr räknas in i kapitalbasen; det är för att möta oförutsedda utbetalningar som det behövs utöver de försäkringstekreserver niska avsâttningama. En sådan ordning stämmer emellertid, redan som påpekats, med den dubbelfunktion som fonden har i praktiken och som är en konsekvens av gällande lagstiftning. Med hänsyn till vårt fortsatta arbete är det å andra sidan en stor fördel om man i detta läge kan vänta med att ändra principerna för försäkringstekniska reserveringar. Till de frågor vi i fortsättningen skall besom handla hör bl.a. skälighetsprincipen och vinstutdelningsförbudet, och på dessa punkter kommer vi sannolikt att föreslå genomgripande ändringar i gällande bestämmelser. Som framgått är det framför allt dessa regleringar som hittills hindrat försäkringsbolagen från att vid sidan återhäav ringsfonden bygga upp ett eget kapital, och som gör att de svenska förhållandena i väsentliga avseenden skiljer sig från dem i andra länder. I motsats till utländska livförsäkringsbolag kommer de svenska bolagen inte att kunna ackumulera ett eget kapital förrän dessa regleringar tagits bort eller formulerats om. En övergång till ett mer marknadsorienterat regelverk innefattar emellertid en rad besvärliga frågor övergångskaav raktär, inte minst från lagteknisk synpunkt. Det gäller bl.a. hur försäkringar skall hanteras som meddelats under tider då materiell kontroll framstått som ledstjärnan i regleringen. Härvid skulle det vara en stor fördel om man kunde undgå att ha olika bestämmelser för avtal ingångna före resp. efter en viss tidpunkt. Man bör alltså så långt möjligt undvika

parallella regelsystem för gamla resp. nya avtal. Vi kan emellertid

inte nu överblicka vilka lösningar så småningom kommer att framstå som som de bästa. Oavsett vad som kommer att förordas kan dessa lösningar få betydelse för de riktlinjer som bör gälla för försäkringstekniska avsättningar i framtiden. Det skulle olyckligt det slogs fast vara om nu principer som kanske måste ändras inom kort. I avvaktan på en närmare översyn av övergångsproblemen och principema för försäkringstekniska reserveringar skulle kunna väljas ett alternativ som innebär att särskilda placeringsregler görs tillämpliga också på återbâringsfonden, utan att fonden ñr den skull klassificeras försom en säkringsteknisk skuld. Även denna lösning skulle tillgodoses genom att samtliga skyddsvärda medel omfattas av särskilda placeringsrestriktioner. En regel med denna innebörd skulle emellertid kunna sättas i fråga mot bakgrund av den princip man kommit överens inom EG och om som innebär att särskilda placeringsregler bara får gälla försäkringstekniska skulder. Vad vi har erfarit lägger medlemsländerna stor vikt vid ett formellt upprätthållande av denna bestämmelse. Det är i och för sig inte uteslutet att medlemsländerna skulle kunna acceptera avvikelsen det om står klart att det är en tillfällig lösning. EG-dinektiven uttryck för ger att sådana återbäringsmedel återbäringsfonden representerar skall som skyddas av regelverket på sätt individuellt garanterade församma som måner och återbäring. Kan man utan sådan lösning upprätthålla ett en gott konsumentskydd är detta enligt vår mening ändå att föredra. Huvud-

106 Placeringsreglernas tillämpningsområde SOU 1993: 108

saken är att det finns tillräckliga garantier för att försäkringstagarnas intressen inte åsidosätts genom äventyrlig placering av återbäringsmedlen. Mot denna bakgrund har vi kommit fram till ett alternativ som innebär att särskilda placeringsregler tills vidare fâr gälla de försäkringstekniska skulderna så de för närvarande definieras. För att detta alternativ som konsumentskyddssynpunkt det emellertid skall anses acceptabelt från är viktigt att försäkringsbolagen i placeringshänseende betraktar alla återbäringsmedel som bundna medel, även om formella placeringsbegränsningar saknas. Särskilt väsentligt är det att medlen placeras med god riskspridning. Däremot ligger det i sakens natur att kraven på matchning har mindre relevans vid placering av sådana medel, eftersom dessa inte mot några nominella garantier jfr även unit linked-försäkring. svarar Under alla förhållanden framstår det med denna lösning som nödvändigt att Finansinspektionen har möjlighet att ingripa mot eventuella missförhållanden också vid placering av återbäringsmedlen. Vi föreslår att särskild regel om lämplig riskspridning också vid placering av en återbäringsmedel tas in i 7 kap. FRL. Med utgångspunkt i det förslag till lagtext som lagts fram i promemorian Ds 1993:57 bör detta lämpligen ske ett tillägg till 7 kap. 9 i övrigt handlar om täckning genom som av försäkringstekniska skulder. En så allmänt hallen regel kan inte antas strida mot EG:s direktiv. Åsidosätts denna regel kan inspektionen vidta åtgärder med stöd av 19 kap. 11 § FRL. Finner myndigheten att ett försäkringsbolag åsidosätter rimliga krav på riskspridning bör den i första hand förelägga företaget att vidta rättelse, dvs. att ändra placeringsinriktningen så att denna står i överensstämmelse med diversifieringsprincipen. Vi lägger dock inte fram någon lagtext i denna del. Av betydelse i sammanhanget är också de nuvarande placeringsreglervilka i hög grad bidrar till att livförsäkringsbolagen väntar med att na, tilldela återbäring till dess utbetalning av försäkringsförmånema aktualiseras. På så vis får bolagen större frihet i kapitalförvaltningen och en en stor del av medlen kan placeras i bl.a. aktier, vilket inte är möjligt om alla medel placeras så som föreskrivs enligt gällande bestämmelser. De placeringsreglerna innebär emellertid att medel motsvarande försäknya ringstekniska skulder kommer att kunna placeras i betydligt flera tillgångsslag än nu. I konsekvens härmed minskar också försäkringsbolaskäl att senarelägga återbäringstilldelningen. Med hänsyn till detta gens förväntar vi att livförsäkringsbolagen ändrar sina tilldelningstekniker oss så att större del ackumulerade överskottsmedel garanteras försäken av ringstagama. Det är naturlig följd placeringsregler, som i en av nya motsats till de nuvarande inte lägger några hinder i vägen ñr en effektiv förvaltning av bundna medel. Med en ökad tilldelning kommer en större del av återbäringsmedlen att omfattas av formella placeringsregler. De bestämmelserna innebär i och för sig begränsningar i fråga om ennya handsengagemangen. Om dessa ligger i linje med de som skisserats i promemorian kommer de dock knappast mer än i enstaka au att orsaka

SOU 1993: 108 Placeringsreglemas tillämpningsområde 107

bekymmer för livförsäkringsbolagen, hela balansomslutningen ens om restriktionema. omfattas av Även andra skäl talar för att bolagen kommer att öka återbäringstilldelningen i framtiden. En förutsättning för regelsystem skall att samma kunna gälla både gamla och nya försäkringar torde nämligen vara att en större del av nuvarande återbäringsmedel omvandlas till bindande utfästelser gentemot försäkringstagarna. Det har från försäkringsbranschens sida hävdats ökad tilldelning att en leder till att medlen i högre grad måste placeras i räntebärande tillgångar och att avkastningen på försäkringssparandet därigenom blir lägre. Med de nya placeringsnegler, som med stor sannolikhet kommer att gälla i framtiden, är bolagen, som framgått, emellertid inte tvingade att placera medel motsvarande försäkringstekniska skulder enbart i sådana tillgångar. Behovet av att placera i vissa tillgångsslag är dessutom beroende av vilken karaktär de garanterade åtagandena har. Dessa måste inte nödvändigtvis ha formen av nominella belopp. Ett alternativ eller komplement till nuvarande tilldelningstekniker är metoder som innebär att återbäring utgår i form av andelar, vars värde kan variera med värdet på bolagets tillgångar. Sådana tekniker är för närvarande under utveckling i bl.a. Storbritannien. En ändring av nuvarande tilldelningsteknik eller införande av nya metoder kräver i och för sig att grunderna får nytt innehåll. Sådana ändringar borde dock kunna genomföras relativt smidigt, särskilt då grunderna i enlighet med EG:s regler inte längre skall godkännas i förväg

av myndigheterna se föregående kapitel. I övrigt bör bolagen redan

nu kunna förbereda de anpassningar som behöver göras i datasystemen. När de nya placeringsreglema träder i kraft minskar även försäkringsbolagens motiv för att konkurrera med återbäringsräntor i stället för med tilldelning av återbäring. Trlldelning kommer då att kunna ske utan att bolagen i motsvarande mån tvingas placera enbart i räntebärande tillgångar. Härtill kommer, som framgått, att det bör kunna utvecklas återbäringsmetoder som innebär att bolagen i stället för att tilldela nominella belopp tilldelat andelar, vars värde kan variera med värdet på

tillgångarna. Återbäringsräntan är, framgått, ett användbart instru-

som ment i bolagens interna verksamhet, men skapar lätt förväntningar om återbäring som vida överstiger den som faktiskt garanterats, dvs. den som tilldelats. Den kan därför starkt ifrågasättas konkurrensmedel. som För en viss period kan avkastningen på försäkringen i själva verket bli lägre än framgår återbäringsräntan för perioden. Även positiv som av en återbäringsränta kan innebära återtagande tidigare allokerad återhäav

ring. I andra sammanhang, t.ex. vid inlåning i bank, räntan

anger vilken avkastning är garanterad fram till dess räntesatsen ändras. som Om en ränta av något slag över huvud taget används i marknadsföring

H Av betydelse här är givetvis också den övergångstid som kommer att gälla och som underlättar anpassningen bl.a. i fråga om innehaven av bostadsobligationer. 12Så är fallet om återbäringsräntan är lägre än den kalkylränta som används vid premieberâlmingen och som anger vilken avkastning som är garanterad.

108 Placeringsreglentas tillämpningsområde SOU 1993: 108

eller upplysning âterbäring bör den för att inte skapa missförstånd om åtminstone vad faktiskt garanteras försäkringstagama. Så sker ange som t.ex. i Danmark där, framgått, kontoräntan anger vad som tilldelas som enskilda försäkringstagare. Däremot bör självklart ingenting hindra försäkringsbolagen från att i den interna verksamheten använda beräkningsmetoder det slag återbäringsräntan representerar. Ursprungligen av som återbäringsräntan också ämnad som ett sådant instrument. Vidare bör var försäkringsbolagen självklart kunna lämna uppgifter om den avkastning uppnåtts i placeringsverksamheten. I detta ändamål bör emellertid som

andra uppgifter än âterbäringsräntan lämnas. Återbäringsräntan är ju,

om framgått, inte ett mått visar kapitalförvaltningens resultat, utan som som varmed bolagen preliminärt fördelar uppkomna överskott pâ är en metod enskilda försäkringar. En möjlighet är att i den nya försäkringsavtalslagen ta in en regel enligt vilket ett bolag är bundet vid sådana förespeglingar som återbäringsräntan representerar. Vi återkommer eventuellt med ett förslag i denna riktning. Det bör framhållas att Finansinspektionen redan nu med stöd av 7 kap. 16 § FRL bör ha möjlighet att ingripa mot missvisande marken nadsföring genom áterbäringsräntor. Det är självklart intresse för försäkringstagare och andra intressenter av att information för det fall Finansinspektionen har anledning att rikta anmärkningar mot ett enskilt försäkringsbolag. Genom att ett formellt föreläggande från inspektionen i regel i en offentlig handling kan ges antas att detta kommer till allmänhetens kännedom, inte minst genom den uppmärksamhet medierna visar i frågor av denna karaktär. som Med möjligheter för Finansinspektionen att ingripa mot enskilda försäkringsbolag inte placerar tillgångar svarande mot återbäringsmedsom len i enlighet med rimliga diversiñeringskrav menar vi sammanfattningsvis att särskilda placeringsregler tills vidare och i avvaktan på vår fortsatta utredning kan tillämpas på försäkringstekniska skulder enligt nuvarande definition. Som framhållits är en förutsättning för förslaget att försäkringsbolagen placerar återbäringsmedlen med beaktande av erforderliga riskspridningskrav. Vi också att försäkringsbolagen genom menar ökad tilldelning bör till att större del av återbäringsmedlen kommer se en att omfattas formella placeringsregler. De ändringar som härför av bolagens grunder och datasystem bör kunna förberedas redan behövs av

nu. I vårt delbetänkande föreslogs ändrad redovisning av återbäringsen

medlen i livförsäkring. Återbäringsfonden skulle därvid behandlas som

försäkringsteknisk skuld och bara kunna tas i anspråk för återbäring, en nyinrättad konsolideringsfond skulle kunna disponeras för förmedan en

lusttäckning. Övergångsvis skulle medel från återbäringsfonden kunna

föras till konsolideringsfonden. Det skulle i ett senare skede också gå att flytta medel från konsolideringsfonden till återbâringsfonden. Om detta förslag genomförts hade återbäringsfonden fått en liknande funktion som de danska bonusudjaavningshenszettelseme. Den uppdelning vi förordade i vårt förra betänkande är fortfarande möjlig att genomföra. Sedan förslaget presenterades har emellertid det

SOU 1993: 108 Placeringsreglemas tillämpningsområde 109

tredje livförsâkringsdimktivet antagits av medlemsländerna. Detta direktiv innehåller regler bl.a. för försäkringstekniska reserveringar. Som framkommit vill vi vänta med att slå fast sådana riktlinjer till dess vi gjort en översyn av bl.a vinstutdelningsförbudet och skälighetsprincipen. Vi har därför valt att inte nu upprepa förslaget om uppdelning av återbäringsfonden. En sådan uppdelning är under alla förhållanden inte aktuell som provisorisk lösning. Avslutningsvis bör framhållas att vi avser att återkomma till de frågor som berörts i detta avsnitt i vårt slutbeünkande.

SOU 1993: 108

7 Premiesättning m.m. i trafikförsäkringsrörelse

Inledning

Enligt gällande ordning är ägare av motordrivet fordon skyldig att skaffa och upprätthålla trafikförsäkring. Häremot svarar en förpliktelse för trañkförsäkringsanstalt att på begäran meddela sådan försäkring. Den i FRL för skadeförsäkringsrörelse i allmänhet fastslagna principen om premie- och kostnadsskâlighet gäller också för svenska bolags trafikförsäkringsverlsamhet. Därutöver tillämpas på trañkförsäkringsrörelse vissa bestämmelser i trañkförsäkringsförordningen och Finansinspektionens föreskrifter. Premie för trafikförsäkring får enligt 2 § trañkförsäkringsförordningen inte bestämmas till högre belopp än som med erforderlig säkerhet kan anses svara mot den risk försäkringen är avsedd att täcka med tillägg för nödvändiga omkostnader. Anskaffningskostnader som föranleds av konkurrensskäl får inte belasta trañkñrsäkringsrörelsen. Inspektionens föreskrifter om riskklassindelning och premie-beräkning innebär bl.a. att trañkförsäkringsanstaltema är skyldiga att använda samma tariffsystem. Det gäller visserligen inte något krav på godkännande av premier för trafikförsäkring. Innan trañkförsâkringsanstalt börjar driva trañkförsäkringsrörelse, skall emellertid anstalten enligt 1 § trafikförsäkringsförordningen lämna uppgift till inspektionen om de premiesatser som anstalten avser att tillämpa för trafikförsäkring, utom då fråga är om stora risker. Tillsynsmyndigheten skall informeras även om ändringar i anmälda premiesatser, varvid anledningen till ändringen skall anges. I 7 § förordningen föreskrivs att inspektionen skall anmäla till regeringen om trañkförsäkringsanstalt inte iakttar tillbörlig sparsamhet eller beräknar premierna på ett sätt som ger anledning till anmärkning m.m. Skälighetskontrollen sträcker sig sålunda vidare beträffande trañkförsäkringen än skålighetsprincipen ger utrymme för i fråga om skadeförsälcring i allmnhet. Angivna bestämmelser i trañkförsäkringsregleringen gäller i

huvudsak även utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige se

avsnitt 2.3. Särskilda regler om trafikförsäkringspremierna, som syftar till att dessa tillgodoser önskemål om skälighet, har gällt alltsedan trañkförsäkringen

blev obligatorisk. Dessutom förekommer sedan länge ett långtgående

samarbete om riskindelning och premiesättning trafikförsâkringsanstaltema emellan.

112 Premiesättning m. m. i trafilförsäkringsrörelse SOU 1993: 108

I våra direktiv åläggs vi att göra en bedömning av om principen om kostnads- och premieskälighet även i fortsättningen bör komma till uttryck i FRL och trafikförsäkringsförordningen. Som nämnt avser vi att ta ställning till skälighetsprincipen först i ett slutbetänkande. Vid en harmonisering med EG:s tredje skadeförsåkringsdirektiv är dock överen syn av några av de speciella reglerna för trafikförsäkringsrörelse nödvändig. Liksom hittills skall trafikförsäkringen obligatorisk för ägare vara av motordrivet fordon. Inte heller erfordras på grund av EG:s regler någon ändring av det föreskrivna skyddets omfattning. Varje stat får nämligen själv bestämma omfattningen av försäkringsplikten. Emellertid måste vi nu behandla den reglering som rör premiesättningen och kontrollen därav.

7.2 Nuvarande reglers överensstämmelse med principen om produktfrihet

l EG:s försäkringsdirektiv ges visserligen inte något uttryckligt förbud mot bestämmelser som syftar till en skälig premiesättning. Som framgått av kapitel 3 gäller emellertid enligt den tredje generationens direktiv en princip om produktfrihet, som innebär att försäkringsgivarna i sin utveckling av försäkringsavtal inte skall hindras detaljerade föreskrifter i den av nationella regleringen. Den medlemsstat i vilken risken är belägen får inte förhindra en försäkringstagare att ingå ett försäkringsavtal är i som överensstämmelse med lagstiftningen i bolagets hemland, så länge avtalet inte står i strid med bestämmelser avsedda att tillgodose allmänna hänsyn i det land där risken finns. En sådan bestämmelse skall objektivt sett vara nödvändig och stå i rimligt förhållande till syftet med bestämmelsen. Kan ändamålet tillgodoses på annat sätt kan regeln följaktligen inte godtas. Ytterst är det EG-domstolen som får avgöra nationell bestämmelse om en kan upprätthållas under åberopande allmänna hänsyn. Bevisbördan av härför vilar på den enskilda staten. För att kunna ta ställning till om den svenska regleringen av trafikförsäkringspremier är förenlig med EG:s ordning är det nödvändigt att först undersöka funktionen och syftena bakom de svenska bestämmelserna. Till en början kan ifrågasättas inspektionens föreskrifter riskom om klassindelning och premieberäkning kan behållas med stöd av allmänna hänsyn. En diskussion bestämmelserna riskklassindelning har om om sedan några är tillbaka förts inom branschen och mellan inspektionen och försäkringsbolagen, varvid från flera håll har förordats att reglerna

slopas eller förenklas se skriftväxlingen i Dnr 24789 och 93489 hos

inspektionen samt Försäkringstidningen 81990 s. 16-17. Föreskrifterna om premiesättning i trañkförsäkringsrörelse är som framgått i första hand föranledda av gällande försäkringsplikt. På grund av detta förhållande har det ansetts särskilt viktigt att premien är väl awägd från skälighetssynpunkter. Som angavs då stadgandena om regleringsfond år 1991 upphävdes har dock motiven för en särbehandling av

Premiesättning m.m. itrafivörsäkringsrörelse 113

trafikförsäkringen förlorat i betydelse. Också vissa andra typer av skadeförsäkringar är numera, utan att vara föreskrivna i lag, väsentliga inte bara för de försäkrade utan också för tredje man vars skadeståndskrav försäkringen omfattar. Detta gäller t.ex. hem- och villaförsäkring. I sammanhanget bör även betonas att konkurrensen på trafikförsäkringens område fungerar förhållandevis bra. Bestämmelserna om riskklassindelning och premieberäkning anses sedan många år tillbaka utgöra en detaljerad avvägning mellan erforderlig försäkringsmässig utjämning och den enskilde försäkringstagarens krav på skälig premie. Det har sagts att den gemensamma ordningen framkallar en riskmässig helhetsbild som innebär att konsumenten betalar ett korrekt pris i förhållande till försäkringsrisken. Vidare leder reglerna till att alla trañkförsäkringsanstalter måste överta såväl goda som dåliga risker. Det skall dock sägas att kravet på skälighet har flera olika sidor, vilket medför att innehållet blir ganska obestämt. Skâlighetskravet syftar till att hålla nere bolagets kostnader för försäkringen och dessutom till att premierna är skäliga i förhållande till dels konsumentkollektivet, dels andra försäkringstagare. I sistnämnda avseende är det närmast fråga om rättvisa mellan är så stora att det går att göra en riskgrupper som utiämning inom gruppen jfr Hellner i Den XV Nordiske Livsforsikringskongress 1969, Forhandlingsemne s. 66 ff. Samtidigt som premien skall vara korrekt i relation till den övertagna risken, anses den på grund av solidaritetstankar inte få sättas så högt att den enskilde inte klarar av att betala den jfr SOU 1986:8 s. 215 Föreskrifterna om riskklassindelning och premieberäkning skulle kunna tänkas leda till att en i stor utsträckning enhetlig premiesättning tillämpas bolagen. Tidigare varierade också trañkförsäkringsprerniema ganska av lite mellan olika bolag på den svenska marknaden, vilket snarast ansågs

vara ett uttryck för den rådande konkurrensen se SOU 1986:8 s. 98.

Numera har dock den hårdnande konkurrensen på trafikförsäkringens område lett till inte obetydliga skillnader mellan bolagens premier. Emellertid innebär reglerna om premiesåttning för trafikförsäkring att trafikförsäkringsanstaltema inte fritt kan bestämma premier eller utforma försäkringslösningar. De utgör sålunda en konkurrensbegrânsning. Enligt vad som har anförts i avsnitt 5.2 kan sådana regler hindra eller hämma att verksamheten i ett bolag drivs på ett effektivt sätt, vilket kan medföra att försäkringstagarna tvingas betala högre premier än vid fullständig konkurrens. Åtminstone tidigare kostnadseffektiviteten något lägre för var

trañkförsäkringen jämfört med andra försäkringsområden se SOU

1991:39 s. 147. Visserligen är den obligatoriska trañkförsäkringen en produkt med begränsade möjligheter till variationer. Det långtgående skydd som trañkskadelagen föreskriver kan endast i ringa utsträckning påverkas av bolagen. Utan detaljregler om tariffutformning m.m. bör ändock möjligheterna till utveckling av försäkringslösningar öka. Här skall dessutom poängteras den koppling som finns mellan trafrkförsäkringen och kaskoförsäkringen. I den helt övervägande delen av alla fall tecknas dessa

114 Premiesättning m. m. i trafiltfärsäkringsrörelse SOU 1993: 108

försäkringar samtidigt. För kaskoförsäkringen finns inte några särskilda regler eller branschöverenskommelser. Nuvarande föreskrifter om trafikförsäkringspremien innebär också att försäkringstagare har ganska lätt att jämföra olika bolags erbjudanden. Försäkringsskyddet är till stor del obligatoriskt och därtill inte särskilt komplicerat. Genom att trafrkförsäkringen dessutom vilar en bolagsgemensam struktur har försäkringskunden goda förutsättningar att jämföra premier och andra villkor och välja det för honom bästa alternativet. Betydelsen av att sådana jämförelser möjliggörs har betonats vid konsu-

mentlagstiftning på försäkringsområdet se prop. 1979 80:9 s. 35. Härtill

kommer att inspektionens kontroll underlättas. Föreskrifterna om premieberäkning tillkom bl.a. i avsikt att göra en jämförelse mellan skilda bolags premier möjlig. Enligt uppgift från Finansinspektionen tjänar emellertid dessa föreskrifter inte det avsedda syftet. Möjligheter till jämförelse och kontroll bör, såsom i annan skadeförsäkring, kunna upprätthållas även utan detaljerade föreskrifter om premiesättning m.m. Det bör framhållas att trañkförsäkringspremier ofta undersöks och jämförs av journalister och konsumentorganisationer. Därigenom får enskilda tillfälle att bedöma bolagens premier, även om bedömningen kommer att försvåras med det större antal försäkringslösningar som lär bli följden av en avreglering. Det har dock hävdats att någon klassindelning behövs för tillsynsändamål. Närmast till hands ligger enligt uppgift från Finansinspektionen att också i fortsättningen upprätthålla ett krav på indelning i fordonsklasser. Även från vissa bolag har önskemål framförts om en fordonsklassuppdelning. Härtill kommer att det för beräkning av trañkförsäkringsavgift, dvs. den rätt till gottgörelse som Trañkförsäkringsföreningen har av den försäkringspliktige för den tid denne har underlåtit att fullgöra sin försäkringsplikt, erfordras några objektiva grunder. Enligt 31 § trañkskadelagen bestäms trañkförsäkringsavgift på grundval av de årspremier för trafikñrsäkring som har tillämpats här i landet under den tid trafikförsäkring har saknats. Avgiften får med tio procent överstiga högsta försäkringspremie för fordon av samma beskaffenhet och med samma anvândningssätt som det oförsäkrade fordonet. Eftersom beräkningen av trañkförsäkringsavgift sålunda bygger på den nuvarande riskklassindelningen krävs, om denna slopas, att beräkningen sker efter andra grunder. Från Trañkförsäkringsföreningen har framhållits att beräkningen av denna avgift skulle försvåras betydligt utan gemensam indelning ens i fordonsklasser. Dessa förhållanden talar för att trañkförsäkringsanstalterna även i framtiden bör upprätthålla en fordonsklassindelning. En sådan för alla bolag gemensam gruppering borde emellertid, såsom har föreslagits i Tyskland, kunna åstadkommas genom föreskrifter från tillsynsmyndigheten om efterhandsrapportering om antal fordon och premiebestånd i vissa fordonsklasser. Föreskrifter om rapportering i efterhand gäller redan enligt nuvarande ordning. Upphävs reglerna om klassindelning och premieberäkning skulle det kunna innebära att vissa försäkringskunder får problem att finna en försäkringsgivare som är beredd att ta emot risken till en premie som de

SOU 1993: 108 Premiesättning m. m. i rrafivörsäkringsrärelse 115

finner överkomlig. En ganska livlig debatt om denna fråga har sedan en

tid tillbaka förts i Tyskland se bl.a. Müller i Versicherungswirtschaft

Heft 91993 s. 548 ff och Försäkringstidningen 5 1993 s. 9. Detta kan gälla t.ex. personer med många anmälda skador bakom sig. Det kan tänkas att ungdomar eller ägare till särskilt skadedrabbade eller ovanliga fordon tvingas att betala högre premier än nu. Detta kan leda till att ett större antal fordon kommer att vara oförsåkrade, vilket kan tänkas medföra någon premiehöjning för dem som uppfyller sin skyldighet att upprätthålla trafikförsäkring. Nämnas kan att det i Norge, där krav på viss riskklassindelning m.m. inte förekommer, finns förhållandevis fler oförsäkrade fordon än i Sverige. Problemet med s.k. flerskadevållare berördes i förarbetena till 1975 års

trafikskadelag se prop. 197576: 15 s. 95 och SOU 1974:87 s. 229 ff.

Genom den möjlighet som då öppnades för trafikförsäkringsanstaltema att ta ut självriskbelopp från försäkringstagaren, som för fysiska personer har begränsats till tio procent av basbeloppet, har man hittills i det väsentliga kommit till rätta med detta problem. Vidare kan det inte anses orimligt att enskilda får betala premier som motsvarar den övertagna risken. Erfarenheten från andra, mindre reglerade marknader än den svenska år dessutom att det stora flertalet av dem som önskar ingå avtal om motorfordonsförsåkring slutligen finner en försäkringsgivare med vilken avtal kan ingås. I en ökad konkurrens är dessutom ñnkbart att vissa bolag, som har skett i Storbritannien, kommer att specialisera sig på särskilda grupper eller problemfall, om de får möjlighet att debitera premier som är anpassade efter den aktuella risken. Riskklassindelningen och särskilt systemet med bilmärkesklassning anses ha en positiv verkan på bilfabrikantemas säkerhetstänkande, eftersom trafiksäkra bilar får lägre trafikförsåkringspremie än mindre säkra fordon. Gemensamma utvärderingar ger också möjlighet att bedöma vad det kostar att reparera olika bilar. Detta ger underlag för förhandlingar med bil- och reparationsindustrin om konstruktioner och priser, vilket gynnar försäkringstagarna. Åtminstone hos ett större försäkringsbolag bör dock dessa syften kunna nås med bolagets egen statistik. Det ligger i de enskilda bolagens intresse att hålla kostnaderna för bilreparationer på en låg nivå och att sträva efter en så god trafiksäkerhet som möjligt. Vidare borde bolagen även utan krav på bilmärkesklassning kunna samordna statistik i syfte att tillgodose önskemål om trafiksäkerhet och låga reparationskostnader jfr vad som sägs i avsnitt 7.3 om EG:s gruppundantag på försäkringsområdet. Sådant samarbete förekommer på frivillig väg i

andra europeiska länder se avsnitt 4.3.

De väl fungerande rutiner som trafikförsäkringsanstaltema har byggt upp med länsstyrelserna, Centrala bilregistret och bilhandeln, som t.ex. innebär smidiga administrativa system vid bilbyten och vid och avpåställningar, torde kunna upprätthållas även utan en gemensam riskklassindelning. Särskild vikt har sedan länge fästs vid bonussystemet. Detta är väl etablerat bland försäkringstagare i allmnhet och sägs ha stor betydelse för trafikförsâkringen, bl.a. genom att det skulle stimulera till ett ratio-

116 Premiesättning m.m. i zrafilgförsäkringsrörelse SOU 1993: 108

nellt förarbeteende som leder till lägre skadekostnader. Det har hävdats att man med bolagsindividuella system inte får samma spännvidd som nu, varigenom nytillkommande bilförare skulle få lägre premie än i dag. Bonusbestämmelsemas gynnsamma effekter i fråga om trafiksäkerhet och

skadekostnad skulle därför avta se Försäkringstidningen 81990 s. 16.

Reglerna om bonus kan också antas påverka försäkringstagarnas benägenhet att ta försäkringen i anspråk, särskilt för småskador. Systemets inverkan på trafiksäkerheten är en viktig aspekt på reglerna. Emellertid är det enligt många tveksamt om bonussystemet har någon större skadeförebyggande effekt jfr SOU 1974:87 s. 68 och 230, där en sådan inverkan helt förnekas. Att skadefrekvensen i regel sjunker under en nybliven bilägares första försäkringsår ses oftast som ett uttryck för ökad trañkerfarenhet. De fåtaliga undersökningar som har gjorts tyder på att beslut eller beteenden i den enskilda trafiksituationen knappast påverkas av försäkringsincitament. Snarare anses det att förarens körsätt i stort påverkas; för att ekonomiska incitament skall ge avsedd effekt på förarens uppträdande borde de ha en koppling till föraren och inte som nu

endast till fordonet se SOU 1991:39 s. 139 f och är gjorda hänvisning-

ar. Fordonsförsäkringamas roll i trañksäkerhetsarbetet kommer troligen

att ses över se prop. 1992932161 s. 46.

Vidare kan bonusñrlustens självriskkaraktär ofta bli mycket kännbar. Den reella effekten av att försäkringen utnyttjas kan komma som en obehaglig överraskning ñr den enskilde försäkringstagaren. Den spärr som gör att försäkringsbolagen inte riskerar att besväras av ersättningsanspråk för rena bagatellskador bör, liksom inom andra skadeförsäkringsgrenar, kunna tillgodoses utan gemensamma bonusregler. Från branschhåll har vidare hävdats att nuvarande bonussystem inte är tillräckligt flexibelt och dessutom kostnadskrävande att hantera. Skulle en enhetlig bonusklassuppdelning inte fordras finns dock en risk för att byte av trañkförsäkringsgivare kommer att försvåras, särskilt under ett övergångsskede. Iillämpar bolagen skilda bonussystem kan ett byte innebära en försämring i bonushänseende för försäkringstagaren. Bonusrättigheten anses av många böra uppfattas som en personlig premieparameter som ñrsäkringstagaren har tjänat in och som inte bör vara knuten till någon bestämd försäkringsgivare. På grund av reglerna om rätt till överföring av bonus torde sålunda ett byte av trañkförsäkringsgivare underlättas. Ett sådant byte förenklas också genom reglerna om premieåterbäring i skadeförsäkring, enligt vilka även försäkringstagare som inte förnyar försäkringsskyddet hos ett bolag har rätt till beslutad återbäring. I ett avseende försvårar emellertid bestämmelserna om bonusöverföring ett byte av försäkringsgivare, nämligen genom att överflyttning av bonusrätt i regel endast kan ske vid en försäkrings ärfällodag. Denna spärr mot att flytta över bonus under löpande försäkringstid har en konkurrenshämmande verkan, och det gäller särskilt vid bilbyte. Det för många personer mest naturliga tillfället att skaffa en annan försäkringsgivare är sannolikt då de byter bil. Genom att möjligheten att ingå nytt försäkringsavtal med annat bolag sålunda försvåras genom gällande bonusregler kan

SOU 1993: 108 Premiesättning m. i trafildörsäkringsrörelse 117 m.

det besvärligt för trañkförsäkringsanstalter att etablera sig på vara nya den svenska försäkringsmarknaden. Det kan nämnas att i övriga nordiska länder bonus kan överföras då man skiftar försäkringsgivare i samband med byte av bil. Begränsningama i rätten att överflytta bonus har motiverats bl.a. med att de motverkar ökade provisions-och hanteringskostnader på grund av stor rörlighet i bestånden. Det har från konsumentsynpunkt ansetts vara tillräckligt att försäkringstagaren en gång om året får möjlighet att ompröva sitt försäkringsskydd prop. 197980:9 s. 50 se också Ds 1993:39 s. 228. Om bonusregler skall slutligen framhållas att om kravet på ett gemensamt bonussystem skulle slopas bör det ligga i bolagens intresse att använda attraktiva bonusanordningar som konkurrensmedel. Systemen kommer då att kunna knytas till föraren, varigenom bolagen på ett mer effektivt sätt kan beakta trañkbeteendet jfr SOU 1991:39 s. 140. Den hårdnande konkurrensen bör leda till att befarade negativa effekter för försäkringstagama inte uppstår annat än undantagsvis utan föreskrifter om visst bonussystem. Av det anförda får följa att föreskrifterna om riskklassindelning anses och premieberäkning knappast kan motiveras av allmänna hänsyn enligt EG:s mening. Syftet bakom reglerna en skälig premiesättning, vars innebörd som nämnt är något oklar bör nämligen liksom för annan skadeförsäkring kunna tillgodoses även utan en detaljerad reglering. En mindre reglerad premiesättning bör som redan sagts enligt vår uppfattning kunna till resultat att man får ett större utbud av försäkringslösge ningar, vilket bör gagna försäkringstagama. Dessa tankar ligger också bakom EG:s princip produktfrihet. I flertalet EG-länder gäller som om framgått frihet att bestämma premier vid obligatorisk motorfordonsförsäkring. Det bör särskilt betonas att man i Tyskland har ansett att en konsekvens anpassningen till den tredje generationens försäkringsdiav rektiv är att gällande föreskrifter om tariffer för den obligatoriska motorfordonsförsäkringen slopas helt. I andra länder förekommer flera skilda tariffsystem för ansvarsförsäkring för motorfordon, vilka i många fall bygger på helt andra riskklassindelningar och andra beräkningsgrunder än de svenska reglerna gör. En tillämpning sådana tariffer på den svenska marknaden, självfallet med av en anpassning till den svenska trafikskadelagens bestämmelser, kan inte gärna anses stå i strid mot ett önskemål att tillgodose försäkringstagarnas intressen jfr Fahr i Versicherungsrecht 1992, Heft 25, s. 1039 Följaktligen bör utländska försäkringsgivares tariffer kunna användas bl.a. vid gränsöverskridande handel i Sverige. Att upprätthålla krav på viss klassindelning och premieberäkning för svenska trañkförsäkringsanstalter inte skulle behöva tillämpas av utländska försäkringsgivare inom som EES skulle strida mot vår strävan att nå konkurrensneutralitet mellan försäkringsföretagen. Visserligen går skyddet för de skadelidande längre enligt svensk rätt än enligt de flesta utländska rättsordningar, men detta förhållande lär knappast inverka på bedömningen av den nu aktuella frågan.

118 Premiesänning m. m. i trajilförsäkringsrärelse SOU 1993: 108

Med hänsyn till det sagda finner vi att kraven på riskklassindelning och premieberâkning i nu gällande föreskrifter för trañkförsäkringsanstalterna bör slopas. Denna begränsade ändring i reglerna, som alltså påkallas av hänsyn till EG:s principer, kan knappast antas få någon betydelse för trafiksäkerheten eller medföra nämnvärda olägenheter från andra synpunkter. Någon möjlighet för inspektionen att meddela tillämpningsföreskrifter om prerniesättning inte heller böra Bemyndigandena synes ges. i 1 § tredje stycket och 2 § andra stycket trañkförsäkringsförordningen kan därför utgå. Vidare får Finansinspektionens föreskrifter uppgiftsom skyldighet som gäller trafikförsäkringsrörelsen BFFS 1988:32 och 33 ändras. En följd av att man överger nuvarande regler indelning i riskklasser om blir som redan antytts att bestämmelserna beräkning trafikförsäkom av ringsavgift måste ändras. Ett förslag till metod, innebär en ny som en mer schablonartad beräkning av trafikförsäkringsavgiften, har nyligen utarbetats inom Trañkförsäkringsföreningen. Förslaget i april i år gavs in till Justitiedepartementet med en begäran ändring 31 § trafikom av skadelagen. Frågan kommer att behandlas där tidigast under våren 1994. Som angetts ovan ges i 2 § första stycket trañkförsäkringsförordningen bestämmelser som syftar till skälig premiesättning. Dessa är tillämpen liga på all trafikförsâkringsverksamhet i Sverige. Då kraven på trañkförsäkringspremiema år 1929 uppställdes gällde inte skälighetsprincipen för skadeförsäkring. Bestämmelser skälighet för skadeförsäkring i om allmänhet infördes först år 1950 i försäkringsrörelselagstiftningen och gäller alltjämt. Dessa får anses omfatta de krav upptas i 2 § första som

stycket trañkförsäkringsförordningen se avsnitt 2.3. På grund härav

framstår bestämmelsen som överflödig för de svenska trafikförsäkringsanstaltemas del. En följd att slopar 2 § första stycket denna förav man ordning skulle dock bli att ett skälighetskrav inte gäller för utländska trafrkförsäkringsgivare; skälighetsprincipen är inte upptagen i den särskilda lagstiftningen för sådana försäkringsgivare. I avvaktan på vår vidare utredning om skälighetsprincipen bör därför den särskilda skälighetsregeln i 2 § första stycket trañkförsäkringsförordningen kvarstå. Med de allmänt hållna krav som uttrycks däri kan stadgandet knappast sägas stå i strid mot EG:s princip om produktfrihet.

7.3 Något om premiesättningen efter en avreglering

Även detaljerade regler premiesättning utan om kommer bolagen naturligtvis liksom i försäkringsrörelse att beakta riskrelaterade annan omständigheter. Dit hör sådana faktorer tas i nuvarande risksom upp klassindelning. Trañkförsäkringsgivarna måste även i fortsättningen ta hänsyn till förhållanden den enskilde försäkringstagarens riskbild, som moturvalsrisker och historiska erfarenheter. Riskfaktorema i trafikförsäkringsrörelse bör emellertid kunna komma till uttryck i premiesättningen på annat sätt och med andra metoder än i dag. Ytterligare premieargument bör kunna användas. I fortsättningen bör sålunda skilda tariff-

Premiesättning m.m. itrafilçfärsäkringsrörelse 119

strukturer och premieberäkningsmodeller kunna tillämpas. Man kan t.ex. tänka sig särskilda premiesatser för nykterister samt differentieringar med hänsyn till försäkringstagarens ålder eller tidigare vållade skador. För premieberäkningen mäste också gälla att den står i överensstämmelse med vedertagna aktuariella principer. Differentieringama måste sålunda vila på objektivt godtagbara omständigheter jfr SOU 1986:8 s. 95 och 215. Att åtskillnader med hänsyn t.ex. till nationalitet eller folkgruppstillhörighet inte bör accepteras följer av annan lagstiftning. I betydande utsträckning bör alltså försäkringsgivarna själva eller i viss mån gemensamt kunna avgöra frågor om klassindelning m.m. Härvid måste dock uppmärksammas att den nya konkurrenslagen 1993:20, vars materiella regler har utformats efter förebild från EG:s konkurrensregler, innehåller ett principiellt förbud mot samarbete mellan företag som har till syfte att begränsa konkurrensen på den svenska marknaden eller som detta resultat. Ett långtgående samarbete mellan försäkringsbolagen ger riskklassificering och premiesättning kan sålunda komma att strida om mot denna lagstiftning. Emellertid ges i konkurrenslagen, också i enlighet med EG:s system, möjlighet till s.k. gruppundantag. Vid bedömningen vilka kategorier av avtal som gruppundantag skall meddelas för skall av de svenska reglerna ansluta sig till EG-rätten prop. 199293:56 s. 26 Genom kommissionens förordning om gruppundantag på försäkringsområdet EEG 393292 sådant undantag bl.a. för avtal om uppnr ges ställandet tariffer för riskprenrier baserade på kollektiv av gemensamma statistik eller skadefrekvens. Det kan diskuteras bör ha bestämmelser som tillser att en förom man säkringskund inte finner försäkringsgivare som vill ingå försäksom en ringsavtal till ett pris som kunden anser överkomligt ändå garanteras försäkringsskydd. Att tvinga bolagen att meddela försäkringar mot premier står i strid mot försäkringstekniska beräkningar bör emellertid som inte komma i fråga. Som framhållits ovan kan för övrigt antas att den hårdnande konkurrensen kommer att innebära att också många speciella kommer att kunna ges försâkringsskydd till en överkomlig grupper premie. Vissa ägare motordrivna fordon kan dock efter en avreglering av få svårigheter att erhålla trafikförsäkring till en premie som de anser vara acceptabel. Därmed finns en risk för att antalet oförsäkrade fordon ökar. Det bör emellertid framhållas att vårt förslag om en friare premiesättning inte rubbar grundvalarna i den svenska trañkskadelagen. Även i fortsättningen kommer den tillfogas trañkskada av förare till oförsäkrat som fordon att garanteras ersättning för denna skada. För närvarande får visserligen kostnaderna för sådana skador bäras enbart av hela försäkringstagarkollektivet på trafikförsäkringens område, vilket dock inte är självklar utgångspunkt. Ett alternativ är att sådana kostnader belastar en alla medborgare gemensamt. I andra länder har löst enskildas kostnadsproblem vid obligatorisk man försäkring på annat sätt än här, t.ex. genom stödåtgärder från samhällets sida. I Spanien har inrättats statlig fond bidrar till betalning av en som premier för försäkringstagare som inte klarar av att själva betala dem. En möjlighet är att, i Frankrike, ge försäkringssökanden rätt till annan som

120 Premiesättning m.m. i rrafilçförsäkringsrörelse SOU 1993: 108

en prövning av t.ex. ett branschorgan, som fastställer de villkor mot vilka trafikförsäkringsanstalt måste ta emot risken. Prövningen skulle också kunna ske av en från försäkringsbranschen helt fristående instans. Till dessa frågor återkommer vi i vårt fortsatta arbete. En näraliggande fråga är om tvånget för trafrkförsäkringsanstalt att på begäran meddela trafikförsäkring bör behållas. För sådan plikt även en fortsättningsvis talar att antalet oförsäkrade motordrivna fordon kan befaras öka om en trafikförsäkringsanstalt kan vägra att ingå avtal traom fikförsäkring. Kontraheringsplikten står emellertid i strid mot synsättet att privat försäkringsverksamhet skall drivas på marknadsekonorniska villkor. Mot att behålla en plikt att meddela trafikförsäkring talar dessutom att ett sådant tvång förlorar i betydelse med en friare premiesättning. För oönskade försäkringskunder eller högriskpersoner kan ett försäkringsbolag begära en så väl tilltagen premie att försäkringssökanden inte klarar av att betala den eller annars avstår från det erbjudna avtalet. Skyldigheten att meddela försäkring blir då i praktiken betydelselös. Här skall även framhållas den rätt till konsumentförsäkring som fastslås i 9 § konsumentförsäkringslagen och som skall gälla också enligt den föreslagna nya försäkringsavtalslagen. Enligt 3 kap. l § lagförslaget får ett försäkringsbolag inte vägra en konsument en konsumentförsäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten, det inte finns saklig grund för att om vägra försäkring med hänsyn till risken för försäkringsfall, den sannolika skadans omfattning eller någon annan omständighet. Därvid framhålls att med en ökad konkurrens också från utländska bolag bör försäkringstagaren inte ha några svårigheter att försäkringsskydd pâ något annat håll Ds 1993:39 s. 229 Det förtjänar vidare att erinras att i länder där det inte finns regler som rör premierna för obligatorisk försäkring eller där en sådan reglering är endast begränsad det inte föreligger något krav på försäkringsgivama att ta emot alla försäkringskunder. T.ex. det i anses Tyskland vara en logisk följd av anpassningen till EG:s tredje skadeförsäkringsdirektiv att slopa kontraheringsplikten. Vi kan få anledning att återkomma med förslag i denna del i vårt slutbetänkande.

7.4 Tillsynen Över premiesättningen

Nästa fråga blir hur tillsynsmyndighetens kontroll av trafrkförsäkringspremierna bör regleras och utformas efter den föreslagna avregleringen. Visserligen kommer vi i vårt slutbetänkande att diskutera tillsynens inriktning och innehåll i framtiden. Vi dock tvungna att redan anser oss nu något beröra hur våra förslag i detta kapitel bör påverka tillsynen över trafikförsäkringspremiema. Viss diskussion tillsynsverksamheten är om erforderlig också på grund av EG:s regler. Enligt nuvarande ordning skall uppgifter premiesatser för trafikom försäkring ges in till myndigheten i förväg. Det kan ifrågasättas ett om krav på förhandsanmälan av trafrkförsäkringsprenxier över huvud taget är möjligt enligt EG:s bestämmelser. Enligt reglerna i artiklama 6 och 29 i tredje skadeförsäkringsdirektivet gäller nämnt ett förbud mot föresom

Premiesättning m.m. i trajilçförsäkringsrärelse 121

skrifter om förhandsgodkânnande eller löpande anmälningsskyldighet av allmänna eller särskilda försäkringsvillkor, premietariffer m.m. För obligatorisk försäkring får man emellertid enligt artikel 30.2 i samma direktiv kräva att allmänna och särskilda försäkringsvillkor ges in till tillsynsmyndigheten innan de börjar tillämpas. Efter inlämnandet skall bolaget dock kunna meddela försäkringar utan att behöva invänta myndighetens granskning. Det får antas att, enligt vanligt språkbruk, också premien bör räknas till allmänna och särskilda försäkringsvillkor enligt den sistnämnda artikeln. För sådan tolkning talar dessutom att de nyligen föreslagna en bestämmelserna i den tyska försäkringslagstiftningen innebär ett krav på förhandsinlämnande av premietariffer för obligatorisk försäkring. Premiesatser för trafikförsäkring bör därför kunna begäras in i förväg vid anpassningen till EG:s ordning. En förhandskontroll av premier i trañkñrsäkringsrörelse har gällt hos alltsedan trafikförsäkringen blev obligatorisk. På grund av gällande oss försäkringsplikt har det ansetts särskilt viktigt att premierna kontrolleras från skälighetssynpunkter innan de börjar tillämpas. Skälighetskraven på trafikförsäkringspremiema gör sig gällande även enligt nuvarande bestämmelser och föreslås inte slopade i detta betänkande. En tidig kontroll kan anses befogad också med den friare premiesättning som kommer att gälla om våra förslag genomförs. Som redan har framhållits har emellertid motiven för en särbehandling trafikförsäkringen minskat i betydelse, och detta gäller även tillsynen av över premiesättningen. Enligt uppgift från Finansinspektionen fyller det nuvarande kravet på förhandsinlämnande av premiesatser knappast någon funktion. Detta krav bör kunna ersättas med en kontroll i efterhand, utan att försäkringstagarintnesset eftersätts jfr vad som har sagts om grunder i avsnitt 5.2. Också kravet på anmälan av ändrade premiesatser och skyldigheten att ange anledningen till ändringen bör enligt uppgift från inspektionen kunna slopas. Då nya premier anmäls åberopar bolagen t.ex. ny skadeerfarenhet eller beräknad inflation. Därvid är det vanligen mycket svårt för inspektionen att invända mot ett bolags argumentering. Med hänsyn till det sagda finner vi inte skäl till att man ens i avvaktan på vår vidare utredning bör behålla kravet på förhandsanmälan av trafikförsäkringspremier. Bestämmelserna i 1 § första och andra styckena trañkförsäkringsñrordningen bör därför upphävas. Utan både förhandskontroll och detaljerade bestämmelser om riskklassindelning och premieberäkning får metoder tillgripas för efterhandskontroll av premier för den obligatoriska försäkringen. Granskningen bör därvid kunna närma sig den som görs av annan skadeförsäkring. Från Finansinspektionen har hävdats att denna kontroll, liksom granskningen av premier för andra skadeförsäkringar, inte kan bli annat än ganska begränsad och av mer översiktlig karaktär. Enligt vår uppfattning är konkurrensen det bästa redskapet för att hålla bolagens kostnader nere, inte myndighetens tillsyn. Som angetts i avsnitt 7.2 undersöks också trafikförsäkringsanstaltemas premier ofta av journalister och konsumentorganisationer.

122 Premiesättning m.m. i trafilförsâkringsrörelse SOU 1993: 108

De särskilda bestämmelserna i 7 § trañkförsäkringsförordningen om inspektionens möjligheter tmñkförsäkringsverksamhet beatt agera om drivs på ett sätt som ger anledning till anmärkning bör kunna upphävas. För möjligheterna att vidta åtgärder mot försäkringsanstalt som driver trañkförsäkringsrörelse bör nämligen kunna gälla samma regler som är tillämpliga på annan skadeförsäkringsrörelse. Såvitt avser de svenska trañkförsäkringsbolagen bör bestämmelserna i 19 kap. FRL kunna vara tillräckliga även för trafrkförsäkringrörelsens del. Enligt 19 kap. 11 § FRL får Finansinspektionen ingripa mot ett bolag om avvikelse har skett från föreskrifterna i trañkförsäkringsförordningen. En motsvarande bestämmelse ges emellertid inte i den särskilda lagstiftningen för utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. En sådan regel föreslås därför intagen i 25 § LUF. Slutligen skall erinras om att det bl.a. från tyskt håll har hävdats att det i avsaknad av krav på förhandsinlämnande och fastställda riktlinjer för premiesättning finns en risk för att vissa bolag fäller för frestelsen att

genom undertarifñering skaffa sig större marknadsandelar se vidare av-

snitt 5.2. Därvid har sagts att tillsynsmyndigheten av soliditetshänsyn snabbt måste ingripa mot sådana metoder. Problemet bör emellertid inte överdrivas. Som framhållits ovan är de svenska bolagen redan nu tämligen fria i premiesättningen utan att något sådant missbruk annat än undantagsvis synes ha förekommit. Frågan är heller inte speciell för trañkförsäkringen utan gäller all försäkringsverksamhet. Det förtjänar dock att påpekas att en avreglering som gäller obligatorisk motorfordonsförsäkring i andra europeiska länder har lett till att många försäkringsgivare har redovisat förluster på den rörelsen. I sammanhanget kan också nämnas att Justitiedepartementet har föreslagit ny lagstiftning om skydd för skadelidandes krav på ersättning i händelse av att en trafikförsäk-

ringsanstalt blir insolvent se Ds 1993:35.

SOU 1993: 108 123

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713

1 kap.

5 § Bestämmelserna om livförsäkring, med undantag för 1 kap. 8 § a samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, får tillämpas för skadeförsäkringar i 2 kap. 3 § första - som avses a stycket klasserna 1 och 2 samt för avgångsbidragsförsäkringar, behöver, utom 7 kap. 2 inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket dessa slag av av försäkringar som har meddelats. Har sådan ränta inköpts i ett en livförsäkringsbolag, skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör försäkring än annan livförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna livförsäkring i om 7 kap. 9 a, 10 och 11 §§, 8 kap. 18 § samt 14 kap. 21 och a 24-28 §§.

I den andra strecksatsen i paragrafens första stycke föreslås till följd av

EGzs regler att bestämmelserna om beräkning prerniereserv i 7 kap. av 2 § förslaget alltid skall gälla också för de livförsäkringar för vilka det

annars finns möjlighet att avvika från bestämmelserna livförsäkring. om Det tredje livförsäkringsdirektivets regler beräkning prerniereserv, om av vilka har tagits upp i det stadgandet, gäller nämligen alla livförsäkringar.

I paragrafens sista stycke utgår hänvisningen till bestämmelserna i 2 kap.

3 och 4 §§, eftersom dessa bestämmelser enligt föreslagna lydelser inte

avser livförsäkring särskilt. Vidare har i stycket lagts till hänvisning en till de föreslagna bestämmelserna om beräkning av prerniereserv i 7 kap.

10 § I fråga om livförsäkringar, som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem är eller mot premie är en som beräknad och bestämd för längst fem år i sänder, får undantag medges från bestämmelserna om livförsäkring. Från bestämmelserna förbud om mot fondemission i 4 kap. 1 § och vinstutdelning i 12 kap. 2 bestämntelsenra om beräkning av prerniereserv i 7 kap. 2 § samt bestämmelserna om kapitalbas, garantibelopp och solvensmarginal i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 får dock undantag inte medges.

124 Specialmotivering SOU 1993: 108

Undantag från denna lag får medges i fråga om mottagna återförsäkringar, i den man det prövas skäligt. Undantag för ett mottagande bolag i fjärde stycket 3 skall vara förenligt med Sveriges som avses förpliktelser i fråga om direkt försäkring enligt avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller rättstillämpning. I fråga skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för om ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse under förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller ansvarsförsäkring än sådan som enligt annan 2 kap. 3 § tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga a premieinkomsten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande en miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från bolagets delägare, 2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 assistans i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000 ecu, 3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant bolag det mottagande bolaget fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Medgivanden enligt första-fjärde styckena lämnas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen.

Ändringen i första stycket innebär att möjligheterna till undantag från

de särskilda bestämmelserna om livförsäkring inte gäller reglerna om beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelse. Bestämmelserna i det tredje livförsäkringsdirektivet medger inte en generell dispensmöjlighet från de där upptagna principerna för beräkning av försäkringstekniska skulder.

2 kap. 3 § Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas regeringen för stadfästelse. Till ansökan koncession skall fogas en om plan för den tilltänkta verksamheten. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla. Regeringen prövar att bolagsordningen överensstämmer med denna lag och med andra författningar och i vad mån särskilda samt om bestämmelser behövs med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet. Regeringen stadfäster bolagsordningen och beviljar koncession, om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven pâ sund försäkringsverksamhet. Koncession beviljas tills vidare eller, en om särskilda omständigheter föranleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut. Koncession får inte vägras det skälet att det inte behövs något ytterligare försäkav ringsbolag. Vid förlängning av en koncession som har beviljats ett försäkringsbolag för bestämd tid gäller första-tredje styckena i tillämpliga delar.

SOU 1993: 108 Specialmotivering 125

Som utvecklats i allmänmotiveringen har, i enlighet med vad som föreskrivs i EGzs tredje försäkringsdirektiv, i förslaget till ny lydelse av paragrafen kraven på att grunder skall fogas till ansökan om koncession och stadfästas slopats. Grunderna för livförsäkringar skall enligt våra förslag i fortsättningen ges in till Finansinspektionen senast samtidigt med

att de börjar användas se förslaget till 7 kap 8 §.

4 § Om bolagsordningen ändras skall även ändringen stadfistas. Regeringen kan uppdra åt Finansinspektionen att i regeringens ställe meddela stadfästelse i sådana fall som inte är av principiell betydelse eller som i övrigt inte är av synnerlig vikt. Avser ändringen en utvidgning av bolagets rörelse eller en väsentlig omläggning av rörelsen, gäller i övrigt 3 § första-tredje styckena i tillämpliga delar.

I likhet med kravet på stadfästelse av nya grunder föreslås bestämmelserna i denna paragraf om stadfástelse vid ändring av grunder upphävt. Också ändrade grunder för livförsäkringar skall ges in till inspektionen

senast samtidigt med att de börjar användas se förslaget till 7 kap. 8 §.

5 § Bolagsordningen skall ange för samtliga försäkringsbolag bolagets ñrma, 2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte, 3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges om verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring, 4. området för verksamheten, om det gäller direkt försäkring i Sverige, 5. i förekommande fall, att bolaget skall driva försäkringsrörelse i utlandet, 6. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstämman, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag. 7. sättet att sammankalla bolagsstämman, 8. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman, 9. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst, 10. i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring,

för försäkringsaktiebolag 11. aktiekapitalet eller, om detta utan ändring av bolagsordningen skall kunna bestämmas till lägre eller högre beloPP minimikapitalet och maximikapitalet, varvid minimikapitalet inte får vara mindre än en fjärdedel av maximikapitalet, 12. aktiernas nominella belopp,

för ömsesidiga försäkringsbolag 13. garantikapitalet, 14. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas pâ bolagsstämman, varvid särskilt skall anges om och i vilken utsträckning delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade samt i vilken utsträckning rösträtt skall tillkomma garantema,

126 Specialmotivering SOU 1993: 108

15. intill vilket belopp och i vilken ordning delägarna är personligen ansvariga för bolagets förpliktelser, om inte uteslutande bolagets tillgångar svarar för bolagets förpliktelser, 16. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara tecknade innan bolaget kan anses bildat, 17. vilken begränsning som skall gälla för mottagen âterförsäkring i förhållande till den direkta försäkringen, om verksamheten avser såväl direkt försäkring som mottagen âterförsäkring, 18. i vilken ordning garantema skall betala in det tecknade garantikapitalet samt 19. om och i vilken ordning ränta skall betalas på garantikapitalet och vinst delas ut till garantema och i vilken ordning garantikapitalet skall återbetalas.

Den föreslagna ändringen i paragrafen punkt 10 innebär att inte bara skadeförsäkringsbolag utan även livförsäkringsbolag i bolagsordningen skall i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att avge återförsäkange

ring. Ändringen är konsekvens av att detta ämne inte längre skall tas

en

upp i grunder för livförsäkringar se förslaget till 7 kap. 3 §.

8 § Teckning aktier eller för ömsesidiga försäkringsbolag teckning av försäkringar i bolaget skall ske på teckningslistan i original eller av avskrift. Till teckningslistan skall fogas avskrifter av koncessionsbeslutet och bolagsordningen. Har aktier eller försäkringar tecknats på annat sätt kan teckningen inte göras gällande av bolaget, om tecknaren anmäler felet hos Finansinspektionen före bolagets registrering. Har aktier eller försäkringar tecknats med villkor, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Finansinspektionen före bolagets registrering, är dock tecknaren bunden fastän han inte kan åberopa villkoret. Till följd av de föreslagna nya bestämmelserna om grunder föreslås kravet i paragrafens första stycke att avskrifter av grunderna skall fogas till teckningslistan slopat.

18 § Innan försäkringsbolaget har registrerats, kan det inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Det kan inte heller söka, kära eller svara inför domstol eller någon annan myndighet. Styrelsen kan dock föra talan i mål rörande bolagsbildningen och i övrigt vidta åtgärder för att erhålla de tecknade aktiebeloppen eller de belopp som tecknats som garantikapital. För en åtgärd som vidtas på bolagets vägnar före registreringen svarar de som har deltagit i åtgärden eller beslutet om denna solidariskt. När bolaget har registrerats, övergår ansvaret på bolaget, om förpliktelsen följer av bolagsordningen eller teckningslistan eller har tillkommit efter det att bolaget har bildats. Har ett avtal för bolaget slutits före registreringen med en medkontrahent som visste att bolaget inte var registrerat, kan denne, något annat inte följer av avtalet, frånträda detta endast om om bolaget inte har anmälts för registrering inom den tid som föreskrivs i 13 § eller 2. Finansinspektionen genom ett lagakraftägande beslut har om avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av bolaget.

SOU 1993: 108 Specialmotivering 127

Visste medkontrahenten inte att bolaget var oregistrerat, kan han frånträda avtalet innan bolaget har registrerats.

Bestämmelsen i nuvarande andra stycket om förpliktelse som följer av grunderna föreslås upphävd som en följd av de föreslagna nya reglerna om grunder.

7 kap.

2 § Premiereserven för liiförsäkringsrörelsen skall beräknas så att den alltid motsvarar summan av premiereserverna för varje försäkring ökad med ett för bolaget gemensamt beräknat särskilt tillägg som anses behövligt för att möta förluster att försäkringar upphör i förtid. genom Premiereserven för en försäkring utgör skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för försäkringen och det förväntade kapitalvärdet de premier bolaget ytterligare kan ha av att uppbära för försäkringen prospektiv beräkningsmetod. Annan aktuariellt vedertagen berälmingsmetod får användas premiereserom vens storlek med en sådan metod motsvarar minst den som erhålls enligt den prospektiva berälmingsmetoden eller om den metoden inte är möjlig att tillämpa för försäkringen. Beräkningen skall grundas på sådana antaganden som sägs i 5 § första och andra styckena.

Regeringen eller, after regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen meddelar närmare föreskrifter om beräkning premiereserv för av liiförsäkringsrörelsen. Föreskrifterna skall, om det inte med hänsyn till

försäkringamas beskafenhet finns anledning till undantag, högsta

ange tillåtna antaganden om räntdot för varje försäkring.

Som en följd av EG:s krav har bestämmelserna om beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelsen överförts till paragraf. Enligt en ny nuvarande lag är reglerna om premiereservberäkning upptagna i bestämmelserna om grunder i 7 kap. 3 § tredje stycket. Från kravet på grunder gäller som nämnt vissa undantag. Eftersom EG:s regler beräkning om av premiereserv gäller alla livförsäkringar, måste dessa vara tillämpliga även då premiereservgrunder inte finns. Liksom enligt nuvarande ordning endast allmänna föreskrifter ges om beräkningen av premiereserv; den skall vara i överensstämmelse med vedertagna aktuariella principer. Vid en anpassning till bestämmelserna i EG:s tredje livförsäkrings-

direktiv är några ändringar och tillägg erforderliga se artikel 17.1 i

första livförsäkringsdirektivet efter ändring artikel 18 i tredje genom livförsäkringsdirektivet. Enligt nuvarande regler skall premiereserven framkomma som skillnaden mellan det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för löpande försäkringar och det förväntade kapitalvärdet de premier av bolaget kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar. Skillnaden mellan dessa båda poster skall emellertid ökas med det belopp som anses behövligt för att möta förluster att försäkringar upphör i förtid. genom Premiereserven uppfattas således i lagen som ett kollektivt begrepp. Som framhållits i allmänmotiveringen skall enligt EG:s bestämmelser försäkringstekniska skulder huvudregel beräknas separat för varje som försäkring. I förslaget till regler för beräkningen föreskrivs därför att nya

128 Specialmotivering SOU 1993: 108

premiereserven i regel skall definieras individuellt för envar försäkring. Som approximativ metod för beräkningen av premiereserv tillåts, i en enlighet med EG:s bestämmelser, en kollektiv beräkning, förutsatt att metoden ett resultat motsvarar det erhålls vid en individuell ger som som beräkning. En kollektiv beräkning måste tillgripas fråga är om kollekom tivavtalsgrundad försäkring eller grupplivförsäkring utan individuell anslutning. Vidare medges också i fortsättningen risktillägg som inte är individualiserade. Samtidigt kan stadgandet i nuvarande 7 kap. 3 § sista stycket första meningen att premiereservgrundema skall innehålla regler för beräkning den del premiereserven som skall anses belöpa på av av varje försäkring utgå. Nuvarande regler innebär vidare prospektiv metod skall användas att en vid beräkning prerniereserv. Enligt EG:s föreskrifter är en sådan av beräkningsmetod huvudregel. EG:s ordning medger emellertid under vissa förutsättningar retrospektiv beräkningsmetod används. Detta att en gäller det kan visas att de försäkringstekniska skulderna inte blir om lägre än prospektiv metod utnyttjas eller en sådan metod inte om en om kan tillämpas på de aktuella försäkringarna. I förslaget har öppnats möjligheter att under angivna förutsättningar använda aktuariellt vederannan tagen beräkningsmetod än den prospektiva, varmed avses i första hand retrospektiv beákningsmetod. Genom att det anges att endast aktuaen riellt vedertagna metoder kan användas förhindras att premiereserven beräknas för lågt eller för högt. Det kan nämnas att den prospektiva metoden inte kan tillämpas fråga är om s.k. unit linked-försäkringar. om Beräkningen premiereserv skall bygga på antaganden om dödlighet av och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader som kan anses vart för sig betryggande i enlighet med vad sägs i 7 kap. 5 § första och som andra stycket förslaget. Vid retrospektiv beräkningsmetod behövs en

emellertid inte alltid några antaganden om t.ex. dödlighet och räntefot se

specialmotiveringen till 7 kap. 5 §. Vidare föreslås i andra stycket att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om beräkning premiereserv. Föreskrifterna skall som regel ange högsta av tillåtna antaganden ñntefot för varje försäkring. I artikel 17.1 B i om första livförsäkringsdirektivet, enligt dess lydelse efter ändring i tredje livförsäkringsdirektivet, föreskrivs nämligen som huvudregel att tillsynsmyndigheten för varje försäkring skall bestämma en eller flera högsta räntesatser, enligt i artikeln särskilt angivna regler. Räntefoten skall antingen anknytas till räntesatsen på statsobligationer eller fastställas med utgångspunkt från avkastningen på de tillgångar motsvarar de försäksom ringstekniska skulderna, det under förutsättning att tillgångarna senare inte värderas till anskaffningskostnad. På grund av gällande redovisningsregler för försäkringsbolag kan det sist nämnda alternativet inte tillämpas. Bestämmelserna redovisning är emellertid föremål för om utredning. EG:s krav att tillsynsmyndigheten skall bestämma högsta ränteantaganden gäller inte de vanliga unit linked-försäkringarna och inte numera heller engångsbetalda försäkringar för längst åtta år, försäkringar utan

SOU 1993: 108 Specialmotivering 129

rätt till återbäring eller livränteförsäkringar utan återköpsvärden. Genom att i paragrafen anges att föreskrifter högsta tillåtna ränteantaganden om inte krävs om det med hänsyn till försäkringarna beskaffenhet finns anledning till undantag, kan Finansinspektionen välja att inte förege skrifter därom för sådana försäkringar. I den mån sådana föreskrifter inte ges får bolagen vid valet betryggande räntesats för undantagna av en försäkringar, dock inte unit linked-försäkringar, ta hänsyn till den valuta i vilken avtalen gäller och till de tillgångar som motsvarar förpliktelsema samt till förväntad avkastning på bolagets tillgångar, förutsatt att de tas upp till marknadsvärden. Eftersom sådana värderingsregler i dag inte gäller för svenska försäkringsbolag, kan den sistnämnda möjligheten inte utnyttjas. Den räntesats används får aldrig högre än avkastsom vara ningen på bolagets tillgångar. Föreskrifter högsta ränteantaganden är om inte heller nödvändiga beträffande sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring. I tillämpningsföreskriftema får upptas metoder för beräkning högsta av ränteantaganden. Vidare kan däri anges för vilka försäkringar kolleken tiv beräkning eller en retrospektiv beräkningsmetod skall kunna användas.

3 § För livförsäkringar skall grunder upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv, 2. beräkning av tekniska áterkäpsvärden, samt 3. återbäring till försäkringstagama. Om andra skadeförsäkringar än sådana beträffande vilka bestämmelserna om livförsäkring tillämpas med stöd av 1 kap. 5 § skall meddelas för längre tid än tio år, skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv för försäkringarna. Regeringen eller, qier regeringens benzyndigande, Finansinspektionen får medge undantag härifrån, om

det med hänsyn till försäkringamas särskilda natur finns anledning till

det. För sådan livränta eller sjukränta, enligt 1 kap. 5 § tillhör som annan försäkring än livförsäkring, skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. Regeringen eller, qier regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter uifommingen grunderna. om av

Bestämmelserna om grundemas innehåll har, följd att kravet som en av på ingivande av grunder vid ansökan koncession liksom kravet på om stadfästelse föreslås slopat, flyttats till 7 kap. I paragrafen, som motsvarar nuvarande 2 kap. 6 de ämnen anges som grunderna föreslås innehålla i fortsättningen. I förhållande till gällande rätt har området begränsats väsentligt. Som utvecklats i de allmnna motiven skall grunderna i huvudsak omfatta endast underlag för försäkringstekniska beräkningar. Bestämmelser villkorskaraktär av utmönstras sålunda ur grunderna och får i stället tas in i försäkringsvillkoren. Frågorna om villkoren för försäkringstagamas rätt till att erhålla återköp, om rätt till fribrev, belåning försäkringsbrev hos om av bolaget, verkan underlåtenhet att betala premie, försäkringsom av om tagarens rätt när försäkringen i andra fall upphör i förtid eller bolaget i

130 Specialmotivering SOU 1993: 108

övrigt inte har för försäkringsfallet samt om förräntning av försäkansvar ringsbelopp förfallit till betalning skall sålunda inte regleras i som grunderna. Detsamma gäller villkoren för rätt till återbäring och vissa

andra återbäringsfrågor se vidare under 7 kap. 7 §. Bestämmelser om

bolagets skyldighet att återförsäkring skall angetts under 2 kap. avge som 5 § enligt förslaget upptas i bolagsordning också i livförsäkringsbolag. Till följd dessa ändringsförslag kan stadgandena i nuvarande 7 kap. av 5-7 grunder för försäkringstagamas rätt till återköp och fribrev, om grunder för belåning försäkringsbrev och grunder för verkan av av underlåtenhet att betala premie utgå. I nuvarande återköpsgrunder skiljer bolagen mellan begreppen återköpsvärde och tekniskt återköpsvärde. Begreppet återköpsvärde används för det belopp försäkringstagaren har rätt att få utbetalt då försäksom ringen återköps. Det tekniska återköpsvärdet sammanfaller resp. skulle ha sammanfallit med återköpsvärdet någon begränsning av återköpsom eller skulle ha förelegat. Är däremot återköpsrätten rätten inte föreligger skatteskäl, blir återköpsvärdet lägre än det tekniska begränsad, t.ex. av återköpsvärdet. Begreppet tekniskt återköpsvärde förekommer också i

skattelagstiftningen se anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen. Det

sammanfaller ofta med försäkringens individuellt beräknade premiereserv kan också understiga denna, t.ex. om en ökning av premiereserven men för tecknade försäkringar behövt ske på grund ändrade förhållanden. av Sedan bestämmelser rätten till återköp och fribrev har flyttats över om till försäkringsvillkoren kan dessa också beskriva hur återköpsvärden och fribrevsvärden bestäms med användning av det tekniska återköpsvärdet. För livförsäkringar skall grunder följaktligen upprättas endast för beräkning försäkringsprernier, premiereserv och tekniska återköpsav värden samt för återbäring till försäkringstagama. För långvariga skadeförsäkringar begränsas skyldigheten att upprätta grunder till bestämmelser beräkning premiereserv. I fråga om livom av och sjukräntor tillhör skadeförsäkringsrörvelsen skall grunder uppsom rättas för beräkning premiereserv och tekniska återköpsvärden. av Enligt 2 kap. 6 § i dess nuvarande lydelse kan undantag från skyldigheten att upprätta grunder för livförsäkringar medges med hänsyn till försäkringens särskilda natur. Av skäl angetts i avsnitt 5.4 föreslås som den undantagsmöjligheten upphävd. Genom l kap. 5 § finns möjligheter att för vissa livförsäkringar avvika från bestämmelserna om grunder och i 1 kap. 10 § generell dispensmöjlighet från kravet på grunder i ges en vissa fall, vilka täcker de praktiska tillfällen då undantag bör kunna

komma i fråga. Däremot föreslås möjlighet till undantag från kravet på grunder för en långvariga skadeförsäkringar. Dispens från skyldigheten att upprätta grunder för långvarig skadeförsäkring bör kunna komma i fråga om förendast låga belopp. Undantag bör dessutom kunna medsäkringen avser för sådana försäkringar där försäkringskonstruktionen har sådana ges särdrag att det kan komma att återbetalas premier vid få skador eller som

att utkrävas premier för att i efterhand täcka inträffade skador vid

nya ogynnsamt skadeutfall. I villkoren för sådana försäkringsavtal regleras

SOU 1993: 108 Specialmotivering 131

dessa förhållanden i förväg på ett sätt liknar det används i som som grunder. För skadeliv- och skadesjukräntor ges liksom hittills inte möjlighet till dispens. Eftersom stadgandena grunder i 2 kap. har placerats i förevarande om kapitel, bör sista stycket i nuvarande 2 kap. 6 § kunna utgå. Hänvisningen där till bestämmelserna om premiereservgrunder för livförsäkringsrörelse rörande grundbunden sjuk- eller livränta tillhör som annan försäkring än livförsäkring har flyttats till 7 kap. 5 och 6 §§ förslaget. I sista stycket, som inte har någon motsvarighet i gällande rätt, föreskrivs möjlighet för regeringen eller Finansinspektionen att meddela närmare tillämpningsföreskrifter om formerna för grunderna, dvs. närmast hur bestämmelserna skall systematiseras. Bemyndigandet innebär däremot inte en rätt att ge föreskrifter grundemas materiella inneom håll.

4 § De grunder som nämnts i 3 § skall att trygga bolagets avse förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal och att meddela försäkringar till en kostnad är skälig med hänsyn som till försäkringens art. Om grunderna inte längre fyller det avsedda ändamålet skall styrelsen och verkställande direktören genast vidta åtgärder för att ändra grunderna.

Paragrafen motsvarar nuvarande 7 kap. 2 Första stycket föreslås ändrat till följd av att bestämmelserna grunder flyttas från 2 kap. 6 § om till 7 kap. 3 Paragrafen, som slår läst soliditets- och skälighetsprincipen som normerande för grundbundna försäkringar, kommer att diskuteras närmare i vårt fortsatta utredningsarbete. Andra stycket ändras konsekvens att grunder inte längre som en av skall stadfästas.

5 § Grunderna för beräkning av försäkringspremier premiegrunderna och premiereserv prerniereservgrundema för livförsäkringsrörelsen skall innehålla de antaganden om dödlighet och andra riskmátt, räntefot samt driftskostnader som krävs för beräkningen. Grunderna får också innehålla föreskrifter särskilda säkerhetstillägg. om Antagandena om dödlighet och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader skall väljas så att de kan anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse det är fråga Avvikelser från som om. kravet att varje antagande för sig skall betryggande får dock ske vara om det i grunderna finns föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg som föranleder detta. Vid bedömande frågan huruvida ändring prerniereservgrunderav av na för redan tecknade försäkringar bör ske, skall för varje antagande hänsyn tas till den säkerhet som finns i övriga antaganden för ifrågavarande försäkringar samt till storleken de särskilda säkerhetsav tilläggen. Första-tredje styckena gäller i tillämpliga delar även för premiereservgrunder enligt 3 § tredje stycket.

132 Specialmotivering SOU 1993: 108

Paragrafen, motsvarar nuvarande 7 kap. 3 innehåller föresom skrifter premie- och premiereservgrunder för livförsäkringar. Det om ankommer på bolagsledningen till dessa grunder står i överensatt se att stämmelse med kraven i 7 kap. 4 § och att beräkningsantagandena är anpassade efter växlande förhållanden. I enlighet med vad som sägs i artikel 17.1 F i första livförsäkringsdirektivet bör kontinuitet eftersträvas. Varje ändring beräkningsreglema bör vara sakligt motiverad. av Som framgått har bestämmelserna beräkning premiereserv i om av tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse förts över till 7 kap. 2 I förslaget till lydelse den paragrafen öppnas möjligheter att i vissa ny av fall använda retrospektiv beräkningsmetod samt hänvisas till bestämen beräkningsantaganden i förevarande paragraf. Eftersom sådana melser om antaganden inte alltid erfordras vid retrospektiv beräkning av premieen har i paragrafens första stycke den ändringen gjorts att grunreserven, derna skall innehålla angivna antaganden i den mån de krävs för beräkningen. Trllämpas prospektiv beräkningsmetod måste premiereserven grundema innehålla sådana antaganden. Premiegrunderna skall alltid innehålla angivna beräkningsantaganden. Som utvecklats i avsnitt 5.7 får möjligheten i andra stycket att avvika från huvudregeln att varje särskilt antagande skall vara betryggande anses förenligt med EG:s ordning så länge tillämpningen inte innebär att

säkerhetskraven sänks. Vidare har nuvarande fjärde stycket utgått. Där föreskrivs att i det fall prerniegrundema innehåller särskilda säkerhetstillägg skall premiereservgrunderna på vilket sätt hänsyn skall tas till dessa tillägg när ange kapitalvärdet framtida utgifter beräknas. I den mån regler därom beav hövs kan det tillgodoses tillämpningsföreskrifter med stöd av genom 7 kap. 2 § andra stycket. I enlighet med vad gäller i dag skall bestämmelserna om premiesom reservgrunder tillämpas också på liv- och sjukränta som tillhör skadeförsäkringsrörelsen. Detta kommer till uttryck i paragrafens sista stycke.

6 § Om det på grund ändrade förhållanden krävs väsentlig av en ökning premiereserven för redan tecknade livförsäkringar eller för av sådan livränta eller .sjukränta enligt 1 kap. 5 § tillhör annan som försäkring än lixförsâkring, får särskilda premiereservgrunder övergångsgrunder upprättas för en bestämd tid. Har bolaget tillfälligt lidit avsevärd förlust till följd av att tillgångarna sjunkit i värde eller dödligheten överstigit vad som har antagits i grunderna eller andra liknande omständigheter, får övergångsgenom grunder dessutom upprättas, om det inte finns anledning att anta att bolaget skall råka obestånd och om grunderna kan anses främja försäkringstagarnas intresse. I övergångsgrunderna får, utan hinder av bestämmelserna i 2 föreskrivas att vid beräkning av premiereserven det förväntade kapitalvärdet bolagets framtida utgifter skall minskas med kapitalav värdet den vinst väntas uppkomma i rörelsen under den tid av som övergångsgrundema gäller. Utan synnerliga skäl får övergångsgrunder inte gälla under längre sammanhängande tid än tio år.

SOU 1993: 108 Specialmotivering 133

Paragrafen motsvarar nuvarande 7 kap. 4 Som framgått skall grunder enligt förslaget inte längre stadfästas och detta gäller även övergångsgrunder. Kraven på stadfästelse föreslås sålunda borttagna ur paragrafen. Detsamma gäller möjligheten att föreskriva att ytterligare tillgångar skall i bolagets förmånsrättstas upp register. I en situation där övergångsgrunder skulle krävas torde disponibla fria reserver ändå knappast finnas tillgängliga i nämnvärd utsträck-

ning se Appeltofft-Hahn, Kommentar till försäkringsrörelselagen 105.

s. Dessutom anges i paragrafens första stycke att bestämmelserna om övergångsgrunder gäller även för sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkringsrörelsen. I nuvarande lag uttrycks detta i 2 kap. 6 § sista stycket.

Ändringen i tredje stycket är en följd att bestämmelserna

av om beräkning av premiereserven flyttas till 7 kap. 2 Möjligheten att på angivet sätt göra undantag från de reglerna innebär inte något avsteg från EG:s krav.

7 § Grunderna för återbäring till försäkringstagarna skall innehålla regler för berälming och fördelning áterbäring samt användning av av återbäringsfonden. Utfästelse om återbäring får inte göras på annat sätt än som följer av reglerna om tilldelning av återbäring.

[paragrafen föreslås regler om innehållet i grunderna för återbäring till försäkringstagarna, vilka motsvarar bestämmelserna i nuvarande 7 kap. 8 De konventionella livförsäkringsbolagen kommer i avvaktan på vår vidare utredning av frågorna vinstutdelning och återbåring i livförsäkom ringsrörelse bara att kunna erbjuda grundbundna livförsäkringar som innebär rätt till återbäring, fast någon sådan rått inte har utfästs i avtalet. För dessa försäkringar kommer också fortsättningsvis att fordras grunder för återbåring. Med den nuvarande konstruktionen återbäringsgrunav derna kommer dessa främst att ange antaganden och metoder för beräkning och fördelning av återbäring jfr 7 kap. 3 § förslaget. Ett krav på regler därom slås fast i förslaget till lydelse första stycket. Återny av bäringsgrundema skall liksom hittills även uppta regler för användning av återbäringsfonden. Fondens användningsområde är begränsat genom 12 kap. 6 och 7 §§. Bestämmelser om villkor för försäkringstagarnas rätt till återbäring bör däremot finnas i försäkringsvillkoren. Däri bör sålunda anges på vilket sätt tilldelning av återbäring skall ske. En bestämmelse som föreskriver att det av försäkringsvillkoren skall framgå i vilken form återbäringen tillgodoräknas försäkringstagaren har upptagits i förslaget till

en ny försåkringsavtalslag se 12 kap. 11 § förslaget till den lagen i

Ds 1993:39. Dessutom föreslås att den nuvarande punkten 2 i första stycket om regler för tilldelning återbäring skall utgå. Regler av om tilldelning som inte är av villkorskaraktär faller under beräkning och fördelning av återbäring. Detsamma gäller bestämmelser om förräntning återbäringsmedel. Även nuvarande punkt 3 i det stycket kan därför av utgå.

134 Specialmotivering SOU 1993: 108

Föreskriften i nuvarande andra stycket som anger de sätt på vilka tilldelning får ske föreslås slopad. Bolagen skall i fortsättningen själva avgöra formen för tilldelning. Ytterligare ändringsförslag avseende bestämmelserna om återbäring kan förväntas bli följd vårt fortsatta arbete. en av

8 § Senast samtidigt med att de grunder för litförsdkringar som har angetts i 3 § första stycket, 6 eller 7 § börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen. Underláterfärsäkringsbolaget detta, eller uppfyller grunderna inte de kmv som gäller enligt denna lag, får inspektionen vidta åtgärd enligt 19 kap. 11 § mot bolaget. Till grunderna skall fogas redogörelse för de konsekvenser en grunderna får för försäkringstagama och försäkringsbolaget. Rege-

ringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får

meddela närmare föreskrifter vad redogörelsen skall innehålla. om Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder.

Enligt EG:s tredje försäkringsdirektiv fâr som nämnt något krav på förhandsgodkännande grunder inte längre ställas upp, medan det godav tas att löpande anmälningsskyldighet åläggs bolagen för kontroll att en grunderna för livförsäkring uppfyller vedertagna aktuariella principer. I denna paragraf, saknar motsvarighet i nuvarande lag, har därför som föreskrivits att bolaget skall tillställa Finansinspektionen grunderna för livförsäkring senast samtidigt med att de börjar användas; detta gäller också vid ändring grunder. Grunderna kan sägas börja användas då av marknadsföringen försäkringarna inleds. Anmälningsskyldigheten av gäller enbart livförsäkringar och således inte sådana skadeförsäkringar för vilka bestämmelserna livförsäkring tillämpas med stöd av l kap. 5 om Ett sådant krav beträffande skadeförsäkringar möjliggör inte EG:s regler. Trllsynsmyndigheten får kontrollera att grunderna uppfyller föreskrivna materiella och formella krav. För att markera, att inte insändandet av godtagbara grunder är någon förutsättning för att meddela försäkringen i fråga, har i paragrafen uttryckligen angetts att den aktuella påföljden bara är åtgärd enligt 19 kap. 11 I paragrafen åläggs bolagen skyldighet att till en anmälan om en grunder foga redogörelse för de konsekvenser grunderna får för fören såkringstagarna och bolaget. Detta skall gälla i såväl ekonomiskt, juriaktuariellt hänseende. Bl.a. bör räkneexempel Är det diskt som ges. fråga ändring av grunder måste av redogörelsen framgå på vad sätt om redan meddelade försäkringar påverkas. Regeringen eller, efter bemyndigande, Finansinspektion i förslaget möjligheter att meddela närmare ges föreskrifter vad sådan redogörelse skall innehålla. om en Som angetts i avsnitt 5.5 är grunderna i regel offentliga sedan de har lämnats till inspektionen.

15 § Ett försäkringsbolag eller dess ombud får inte till fördel för enskilda försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, på annat sätt än återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de genom livförsäkringspremier som bolaget bestämt enligt upprättade grunder.

SOU 1993: 108 Specialmotivering 135

De föreslagna ändringarna i paragrafen är föranledda dels att av grunder inte längre skall stadfästas, dels av att villkor för återbäring fortsättningsvis kommer att anges i försäkringsvillkoren. Några sakliga ändringar är inte avsedda.

8 kap.

8 § Beslut om antagande och ändring av grunder fattas av styrelsen.

Paragrafen, i nuvarande lydelse, omfattar endast beslut om ändring av grunder. Enligt förslaget skall styrelsen besluta också antagande om av nya grunder. Det skall åligga styrelsen att vid beslut antagande och om ändring av grunder se till att kraven enligt bestämmelserna i 7 kap. är uppfyllda. De föreslagna ändringarna âr en följd av att grunder inte längre behöver ges in vid ansökan om koncession samt att ordningen med stadfästelse av grunder föreslås upphâvd. Enligt förslaget till 7 kap. 8 § skall bolaget tillställa Finansinspektionen såväl nya som ändrade livförsäkringsgrunder senast samtidigt med att de börjar tillämpas. Stadgandet i paragrafens nuvarande lydelse om skyldighet för styrelsen eller verkställande direktören att anmäla ändring grunderna för registrering kan av därför utgå. Det nu gällande förbudet mot att verkställa ändringsbeslutet före registreringen strider mot reglerna i tredje försäkringsdirektiven och skall därför upphävas.

10 kap.

5 § Den kan inte vara revisor som är styrelseledamot, verkställande direktör eller innehar en befattning i ledande ställning i försäkringsbolaget eller dess dotterföretag eller biträder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kontroll däröver, 2. är anställd hos bolaget eller på något annat sätt intar en underordnad eller beroende ställning till detta eller till någon som avses under l eller är verksam i företag den yrkesmässigt samma som som biträder bolaget vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll däröver, 3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till under l eller år besvågrad med sådan en person som avses en person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den är gift med ene den andres syskon, eller 4. annat sätt än genom belåning livförsäkringsbrev med stöd av av försäkringsavtal står i láneskuld till bolaget eller något annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka ett sådant företag har ställt säkerhet. I dotterföretag kan den inte revisor enligt första stycket inte vara som är behörig att vara revisor i moderbolaget. Revisorerna får vid revisionen inte anlita någon enligt första som eller andra stycket inte är behörig att vara revisor. Har bolagen i sin tjänst anställda med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta den interna revisionen får revisorerna dock anlita sådana anställda i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

136 Specialmotivering SOU 1993: 108

Punkt 4 i första stycket har ändrats som en följd av att bestämmelser belåning försäkringsbrev inte längre skall tas upp i grunder utan om av direkt i villkoren för livförsäkringsavtalen.

12 kap. 8 § Om förlust på livförsäkringsrörelsen i ett ömsesidigt en livförsäkringsbolag inte kan täckas på det sätt som anges i 7 skall förlusten, i den mån den överstiger garantikapitalet, utjämnas genom att bolagets ansvarighet för löpande livförsäkringar och tilldelad återbâring sätts ned. Nedsättningen skall verkställas på ett sätt som är skäligt med hänsyn till förlustens orsak och andra omständigheter. För nedsättningen skall grunder nedsättningsgrunder upprättas.

I förslaget har till följd EG:s regler kravet på stadfästelse av av nedsâttningsgrunder slopats. Skulle nedsättning enligt paragrafen aktualiseras, gäller sålunda endast ett krav på att grunder för nedsättningen upprättas. Av skäl angivna i allmänmotiveringen föreskrivs inte någon skyldighet att anmäla sådana grunder till Finansinspektionen. Emellertid är inspektionen oförhindrad att begära in nedsättningsgnmder för kontroll.

13 § Bestämmelserna i 12 § första stycket utgör inte något hinder för försäkringsbolag att i enlighet med bestämmelser i försäkringsavtalen lämna lån mot säkerhet i försäkringsbrev. Finansinspektionen kan medge undantag från 12 om det finns synnerliga skäl till detta.

Den föreslagna ändringen i paragrafens första stycke är föranledd av att bestämmelser belåning försäkringsbrev hos bolaget enligt våra om av förslag inte skall regleras i grunderna utan upptas direkt i försäkringsvillkoren.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Grunder har stadfästs före lagens ikraftträdande gäller som fortfarande. Vid ändring dem tillämpas denna lags bestämmelser om av ändring av grunder.

Reglerna stadfästelse grunder skall vid ikraftträdandet upphöra om av gälla beträffande alla försäkringar. Enligt punkt 2 skall emellertid att stadfästa grunder alltjämt gälla. Även för de gamla livförsäkringama skall det föreslagna anmälningsförfarandet i 7 kap. 8 § i dess lydelse tillämpas. Anmälningsnya skyldigheten skall vid ändring grunderna för sådana försäkringar gälla av endast de bestämmelser i den paragrafen, dvs. grunderna för som avses beräkning försäkringspremier, premiereserv, tekniska återköpsvärden av och grunderna för återbäring till försäkringstagama. Detta anges särskilt i punkt 3. För gamla grundbundna skadeförsäkringar krävs vid ändring varken stadfästelse eller anmälan.

SOU 1993: 108 Specialmotivering 137

Som nämnt i avsnitt 5.9 får frågan om ändring bestämmelser i stadav fästa grunder som har verkan på försäkringsförhâllandet beaktas när övergångsreglema till den nya försäkringsavtalslagen utformas.

3. För försäkringar som har meddelats före lagens ikraftträdande skall, i stället för 7 kap. 3 § första-tredje styckena, 4 § första stycket och 7 § första stycket, tillämpas 2 kap. 6 § första stycket l-7 och andra och tredje styckena samt 7 kap. 2 § första stycket, 5-7 §§ och 8 § första stycket i deras lydelse före ikraftträdandet, i den mån inte till försäkringsvillkoren har överförts bestämmelserna i grunderna om villkoren för försäkringstagarnas rätt till återköp, försäkringstagarnas rätt till fribrev, 3. belåning av försäkringsbrev hos bolaget, 4. verkan av underlåtenhet att betala premie, försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra lall än som avses i 2 eller 4 upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har för ansvar försäkringsfallet, 6. villkoren för tilldelning av återbäring, och 7. förräntning av försäkringsbelopp förfallit till betalning. som Vid tillämpning av 7 kap. 8 § gäller dock 7 kap. 3 § första stycket och 7 § även för försäkringar som har meddelats före lagens ikraftträdande.

Enligt nuvarande ordning utgör grunderna till en del avtalsinnehåll genom att det i livförsäkringsavtalens allmänna villkor görs hänvisningar till bestämmelser i grunder. Som framhållits under 7 kap. 3 § gäller det bl.a. villkoren för försäkringstagamas rätt till återköp och fribrev och för belåning av försäkringsbrev hos bolaget, för verkan underlåtenhet att av betala premie, för försäkringstagarens rätt när försäkringen i andra fall upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet samt för förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. Detsamma gäller villkoren för tilldelning av återbäring. För de långvariga skadeförsäkringama finns bl.a. grunder för bestämmande försäkringsav tagamas rätt när sådan försäkring upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för försäkringsfallet. Såvitt liv- och sjukränta avser som hör till skadeföisäkringsrörelsen har upprättats grunder för villkoren för rätt till återköp. Enligt våra förslag skall dessa ämnen i fortsättningen inte regleras i grunder. Till följd härav måste grunderna i angivna delar även fortsättningsvis finnas kvar och vara gällande för de försäkringar som har meddelats innan de nya reglerna har trätt i kraft. En särskild övergångsregel upptas härför i punkt 3. Regeln är emellertid inte undantagslös. I den mån grundemas bestämmelser överförs till försäkringsvillkoren, kan de nya stadgandena grundemas innehåll tillämpas även på gamla förom säkringar. Beträffande andra stycket, se under punkt 2.

4. Om bolagsordningen efter utgången av år 1994 strider mot den nya lagen, skall styrelsen utan dröjsmål lägga fram förslag till bolagsstämman om ändringar av bolagsordningen så att den överensstämmer med den nya lagen.

138 Specialmotivering SOU 1993: 108

Om grunderna efter utgången av år 1994 strider mot den nya lagen, skall styrelsen genast besluta om ändring av dessa.

Bolagen kan före den lagens ikraftträdande besluta om nödvändiga nya ändringar i bolagsordningen, så att denna överensstämmer med den nya lagen. I sådana fall skall i beslutet att det gäller från och med anges dagen för lagens ikraftträdande. Om det inte varit möjligt att före ikraftträdandet genomföra sådana ändringar, skall styrelsen enligt punkt 4 lägga fram ändringsförslagen på den första bolagsstämma som hålls lagens ikraftträdande. Också grunderna måste ändras så att efter den nya de överensstämmer med de bestämmelserna därom. En sådan ändring nya kan beslutas även före utgången år 1994. Om så inte sker skall styrelav sen genast se till att grunderna ändras.

SOU 1993: 108 Specialmotivering 139

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1950:272

rätt för utländska

om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

2 § Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse det driver i sitt hemland. som Med skadeförsäkring avses i denna lag sådana försäkringar som anges i 2 kap. 3 § försäkringsrörelselagen 1982:713. Med livförsäka ring avses sådana försäkringar i 2 kap. 3 b § försäkringssom anges rörelselagen. Direkt livförsäkringsrörelse fâr här i landet förenas endast med rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring. Bestämmelserna i denna lag livförsäkring, med undantag för om 16 a får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar - som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt för avgångsbidragsförsäkringar, behöver, utom 10 § fjärde stycket, inte tillämpas för sådana livförsäkringar i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna l b som avses och 4 färsäkringsrörelselagen premien är beräknad och bestämd om för längst fem år. Ersättning, som utges i form livränta eller sjukränta, tillhör endera av livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket dessa slag av av försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett liiförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta tillhör försäkring än som annan livförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna livförsäkring i 6 § om sjunde stycket, 10, 13 samt 14, 15, 17 och 28 §§ i tillämpliga delar.

I den andra strecksatsen i paragrafens fjärde stycke föreslås, i enlighet

med förslaget till ny lydelse av 1 kap. 5 § FRL, att bestämmelserna om beräkning av premiereserv alltid skall gälla också för de livförsäkringar

för vilka det annars finns möjlighet att avvika från bestämmelserna om livförsäkring.

I paragrafens sista stycke utgår hänvisningar-na till 7 § tredje stycket

och 9 § första stycket, eftersom dessa stadganden enligt föreslagna lydel-

ser inte särbehandlar livförsäkring. Också hänvisningama till bestämmel-

serna om grunder i ll och 12 §§ utgår. Detta är följd att en av nya bestämmelser om grunder för liv- och sjukränta tillhör skadeförsäksom ringsrörelsen föreslås.

Övriga ändringar är redaktionella.

2 a § Denna lag gäller inte áterförsäkring. Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i trafikskadelagen 1975:1410. I fråga om liiförsäkring endast för dödsfall, meddelas för tid som en

av längst fem år eller mot en premie är beräknad och bestämd för

som

längst fem år i sänder, fär regeringen eller, åter regeringens bemyn-

digande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelsema om liiförsäkring samt, i mån behov, besluta bestämav att melser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället. Från bestämmelserna om beräkning premiereserv i 10 § fjärde stycket får av dock undantag inte medges.

140 Specialmotivering SOU 1993: 108

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får i fråga sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § om första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen 1982:713 medge undantag från 13 § och, det finns särskilda skål, från övriga bestämmelom livförsäkring. Ett undantag skall vara förenligt med Sveriges ser om förpliktelser i fråga försäkring enligt avtalet den 2 maj 1992 om om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Till paragrafen har överförts bestämmelserna i nuvarande 38 § i sak väsentligen oförändrade. Första stycket i den paragrafen innehåller emellertid hänvisning till lagen om trafikförsäkring å motorfordon. en Eftersom den lagen har trañkskadelagen 1975:1410 skall ersatts av hänvisning göras till trañkskadelagen. Vidare har i andra stycket från dispensområdet undantagits de särskilda reglerna om beräkning av premiereserv i enlighet med vad har föreslagits i l kap. 10 § FRL. som Paragrafen har i övrigt utformats i överensstämmelse med l kap. 5 § lagen 1993: 1302 EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. om

6 § Ansökan koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas om in till Finansinspektionen skall överlämna den till regeringen med som eget yttrande. Till ansökan skall fogas dels plan för den tilltänkta verksamheten, en dels bevis att företaget på det sätt och under de villkor, som Finansinspektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värdehandlingar till ett värde motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen som 1962:381 allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades om m. Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för skadeförsäkring. Deponeringen skall ske i värdehandlingar, som Finansinspektionen godtagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske med det lägre belopp inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och som beskaffenhet skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla om anser det finns skäl till det. Bestämmelser att Finansinspektionen får medge företag undantag om från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 23 a Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter vad verksamhetsplanen om skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan.

Enligt EG:s tredje försäkringsdirektiv får nämnt krav på förhandssom godkännande tekniskt beräkningsunderlag inte uppställas. av m.m. Visserligen är direktivens bestämmelser därom tillämpliga endast på företag med huvudkontor inom gemenskapen, varför förbudet mot föregående godkännande inte gäller för företag som har huvudkontor utanför EES. Av skäl har angetts i allmänmotiveringen föreslås emellertid som kravet på stadñstelse grunder slopat även i denna lag. Bestämmelsen av i paragrafens sista stycke att grunderna skall bifogas ansökningen om om koncession och underställas regeringen för stadfâstelse föreslås följakt-

ligen upphävd.

SOU 1993: 108 Specialmotivering 141

7 § Regeringen beviljar koncession om ansökan har skett enligt 6 § och den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen generalagenten. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare. Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut. Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen 1982:713. Avser ansökan endast ändring av beviljad koncession får Finansinspektionen besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

I tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse ges bestämmelser om prövning och stadfästelse av grunder. Som angetts under 6 § skall enligt förslaget bestämmelserna därom slopas.

9 § Ansökan om förlängning av koncession, som beviljats för bestämd tid, skall prövas av den myndighet som beviljat koncessionen. Ansökningen skall inlämnas till Finansinspektionen senast sex månader före utgången av den löpande koncessionen. Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen söka dess godkännande av generalagenten. Har förlängning av koncession beviljats eller ny generalagent blivit godkänd, skall Finansinspektionen låta införa kungörelse därom i Postoch Inrikes Tidningar.

Bestämmelserna i nuvarande första stycket av paragrafen om stadfástelse av ändrade grunder föreslås upphävda. Detsamma gäller reglerna i sista stycket om kungörelse dä ändring av grunder stadfästs.

10 § Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt formulär, som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom landet. För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första stycket innehålla bevis om att värdet av den av företaget gjorda depositionen enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. För den ytterligare deposition, utöver vad som föreskrivs i 6 § andra stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket. I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska skulder, som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets ansvarighet på grund av löpande försäkringar premiereserv, 2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall ersättningsreserv, 3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall skadebehandlingsreserv, 4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning och 5. sådan tilldelad âterbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning.

142 Specialmotivering SOU 1993: 108

Vid beräkning av premiereserv för litfärsäkringsrörelsen gäller 7 kap. 2 § försäkringsrärelselagen 1982:713. I ett nytt sista stycke har intagits en hänvisning till bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 7 Kap. 2 § FRL. Se specialmotiveringen till den paragrafen.

11 § För litförsakringar skall grunder upprättas för beräkning förav säkringspremier och premiereserv samt beräkning tekniska återav käpsvärden. För sådan livränta eller sjukränta, som enligt 2 § tillhör annan färsäkring än litförsäkring, skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återkäpsvärden. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela nämnare föreskrifter om utfornzningen av grunderna. Bestämmelserna om grunder för livförsäkringar för utländska försäkringsföretag forslas ändrade i enlighet med förslaget till 7 kap. 3 § första stycket FRL. Till skillnad mot vad som föreskrivs för svenska försäkringsbolag behöver dock återbäringsgrunder inte heller i fortsättningen

upprättas av utländska försäkringsföretag se härom avsnitt 5.8. Av skäl

som angetts i avsnitt 5.4 föreslås vidare undantagsmöjligheten för livförsäkringar upphâvd. För de utländska försäkringsföretagens del ges möjligheter till undantag från kravet på grunder genom 2 och 2 a §§. Enligt nuvarande bestämmelser 2 § sista stycket skall för sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring bl.a. bestämmelserna om grunder för livförsäkring gälla i tillämpliga delar. I syfte att nå klarhet och överensstämmelse med stadgandena i FRL föreslås nu ett nytt stadgande i paragrafens andra stycke enligt vilket det för liv- och sjukräntor som tillhör skadeförsäkringsrörelsen skall upprättas grunder för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. Liksom i förslaget till 7 kap. 3 § FRL öppnas i ett nytt sista stycke möjligheter att meddela närmare föreskrifter om grundemas utformning.

12 § För de i 11 § första stycket angivna grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt för de i 11 § andra stycket angivna grunderna för berälming av premiereserv gäller 7 kap. 5 och 6 §§ försdkringsrörelselagen 1982:713 i tillämpliga delar.

Ändringen i paragrafens första mening är följd de föreslagna

en av ändringarna i bestämmelserna om grunder i 11 § och i 7 kap. FRL. Reglerna om stadfästelse och kungörande av övergångsgrunder i paragrafens nuvarande andra och tredje meningar föreslås upphävda.

12 a § Senast samtidigt med att grunder som har angetts i 11 § första stycket börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen. Underlåter försäkringsföretaget detta, eller uppfyller grunderna inte de krav som gäller enligt denna lag, får inspektionen vidta åtgärd enligt 25 § mot företaget. Till grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får färförsäkringstagarrta och försäkringsföretaget. Regeringen

SOU l993: 108 Specialmotivering 143

eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela

närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder. I paragrafen, som är ny, föreslås i enlighet med vad som har upptagits i förslaget till 7 kap. 8 § FRL att utländskt försäkringsföretag skall tillställa Finansinspektionen grunderna för livförsäkringar senast samtidigt med att de börjar användas. Bestämmelserna gäller även nya grunder sedan de gamla har ändrats. Se vidare specialmotiveringen till 7 kap. 8 § FRL.

19 § Ett försäkringsföretag eller dess företrädare får inte till fördel för enskilda försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, på annat sätt än genom áterbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de lixförsäkringspremier som företaget enligt upprättade grunder bestämt för sin rörelse här i landet.

Paragrafen föreslås ändrad till följd av att kravet på stadfästelse av grunder upphävs. Den har utformats i enlighet med 5 kap. 12 § lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

25 § Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäkringsföretags verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse om inspektionen finner att avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen 1975:1410 eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar eller grunderna, om sådana ñnns, 2. grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av företagets rörelse, 3. i bankinstitut enligt 10 eller 15 a § deponerat belopp minskats att vårdehandlingama avsevärt nedgått i värde eller av annan genom anledning, 4. de tillgångar som motsvarar värdet av de försäkringstekniska skulderna inte är tillräckliga eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsföretagets verksamhet. Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försâkringsrörelselagen 1982:713, skall Finansinspektionen förelägga företaget att upprätta en plan är att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkärmande. Om kapitalbasen understiger de nivåer som anges i 16 a eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har en sådan sammansättning som anges i 16 a§ tredje stycket, skall inspektionen förelägga företaget att upprätta och för godkärmande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Vad sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fall företaget medsom getts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar företagets Soliditet förbjuder det att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, pâ begäran av myndigheten, Finans-

144 Specialmotivering SOU 1993: 108

inspektionen vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i Sverige. Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Följer företaget inte gällande bestämmelser om redovisning och täckning av försäkringstekniska skulder eller uppfyller företaget inte gällande krav på garantibelopp, får regeringen efter anmälan Finansav inspektionen förbjuda företaget att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten skall regeringen, innan åtgärd vidtas, underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar företagets soliditet. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i fjärde och sjätte styckena. Regeringen kan förklara koncessionen förverkad om så svåra missförhållanden föreligger att försäkringsverksamheten bör upphöra. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och dess auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar företagets soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att företagets soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i Sverige förverkad. Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av Finansinspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

De särskilda bestämmelserna om trañkförsäkringsrörelse gäller också

för utländska försäkringsföretag se 2 a §. Som angetts i avsnitt 7.4

föreslås dock att tillsynsreglerna i 7 § trañkförsäkringsförordningen skall upphävas. Till följd härav införs i paragrafens andra stycke en bestämmelse enligt vilken inspektionen kan ingripa mot ett utländskt försäkringsñretag om avvikelse skett från trañkskadelagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. En motsvarande bestämmelse finnsredani19kap. 11 §FRL.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Grunder som har stadfästs före lagens ikraftträdande gäller fortfarande. Vid ändring av dem tillämpas denna lags bestämmelser om ändring av grunder. 3. För livförsâlcringar som har meddelats före lagens ikraftträdande skall, i stället för ll § första stycket, tillämpas 11 § och 7 kap. 5-7 försäkringsrörelselagen 1982:713 i deras lydelse före ikraftträdandet, i den mån inte till försäkringsvillkoren har överförts bestämmelserna i grunderna om villkoren för ñrsäkringstagares rått till återköp, 2. försäkringstagares rätt till fribrev, 3. belåning av ñrsäkringsbrev hos företaget, 4. verkan av underlåten premiebetalning, försäkringstagares rätt när försäkringen i andra fall än son1 avses i 2 eller 4 upphör i förtid eller företaget i övrigt inte har för ansvar försäkringsfallet, och 6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.

SOU 1993: 108 Specialmotivering 145

För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller, i stället för ll § andra stycket, vad som sagts i första stycket i tillämpliga delar, om försäkringen har meddelats före lagens ikraftträdande. Vid tillämpning av 12 och 12 a §§ gäller dock 11 § första och andra styckena även för försäkringar som har meddelats före lagens ikraftträdande. 4. Om grunderna efter utgången av år 1994 strider mot den nya lagen, skall försäkringsföretaget genast besluta om ändring av dessa.

Regleringen av vad som skall gälla övergângsvis för de utländska förákringsföretagen överensstämmer väsentligen med Övergångsbestämmelsema till FRL. Beträffande den närmare innebörden hänvisas till specialmotiveringen till dessa bestämmelser.

SOU 1993: 108 147

Bilaga

COUNCIL DIRECIIVE 9249EEC of 18 June 1992 on the coordination of laws, regulations and administrative provisions relating to direct insurance other than life assurance and amending Directives 73239EEC and 88357EEC third non-life insurance Directive

TITLE THE TAKING UP OF THE BUSINESS OF INSURANCE Article 6 Article 8 of Directive 73239EEC shall be replaced by the following: Article 8 3. Nothing in this Directive shall prevent Member States from maintaining in force or introducing laws, regulations or administrative provisions requiring approval of the memorandum and articles of association and communication of any other documents necessary for the normal exercise of supervision. Member States shall not, however, adopt provisions requiring the prior approval or Systematic notiñcation of general and special policy conditions, scales of premiums and forms and other printed documents which an undertaking intends to use in its dealings with policyholders. Member States may not retain or introduce prior notiñcation or approval of proposed increases in premium rates except as part of general pricecontrol systems.

148 Bilaga SOU 1993: 108

TITLE IH

HARMONIZATION OF THE CONDITIONS GOVERNING THE BUSINESS OF INSURANCE

Article 28 The Member State in which a risk situated shall not prevent a policyholder from concluding a Contract with an insurance undertalcing authorized under the conditions of Article 6 of Directive 73239EEC, as long as that does not conflict with legal provisions protecting the general good in the Member State in which the risk situated.

Article 29 Member States shall not adopt provisions requiring the prior approval or systematic notiñcation of general and special policy conditions, scales of premiums, or forms and other printed documents which an insurance undertaking intends to use in its dealings with policy-holders. They may only require non-systematic notiñcation of those policy conditions and other documents for the purpose of verifying compliance with national provisions concerning insurance contracts, and that requirement may not constitute a prior condition for an undertakings carrying on its business.

Member States may not retain or introduce prior notiñcation or approval of proposed increases in premium rates except as part of general pricecontrol systems.

Article 30 2. Notwithstanding any provision to the contrary, a Member State which makes insurance compulsory may require that the general and special conditions of the compulsory insurance be communicated to its competent authority before being circulated.

Bilaga 149

COUNCIL DIRECFIVE 9296EEC

of 10 November 1992

the coordination of laws, regulations and administrative provisions on relating to direct life assurance and amending Directives 79267EEC and 90619EEC third life assurance Directive

TITLE H

THE TAKlNG-UP OF THE BUSINESS OF LIFE ASSURANCE

Article 5 Article 8 of Directive 79267EEC shall be replaced by the following:

Article 8 3. Member States shall not adopt provisions requiring the prior approval systematic notiñcation of general and special policy conditions, of or scales of premiums, of the technical bases, used in particular for calculating scales of premiums and technical provisions or of forms and other printed documents which undertalcing intends to use in its an assurance dealings with policy-holders.

Notwithstanding the ñrst subparagraph, for the sole purpose of verifying compliance with national provisions concerning actuarial principles, the home Member require Systematic notiñcation of the technical State may bases used for calculating scales of premiums and technical provisions, without that requirement constituting a prior condition for an undertalcing to carry on its business.

Nothing in this Directive shall prevent Member States from maintaining in force introducing laws, regulations or administrative provisions or requiring approval of the memorandum and articles of association and the communication of other documents necessary for the normal exercise any of supervision.

TITLE III

HARMONIZATION OF CONDITIONS GOVERNING PURSUIT OF BUSINESS

Article 18 Article 17 of Directive 79267EEC shall be replaced by the following:

150 Bilaga SOU 1993: 108

Article 17 The home Member State shall require every assurance undertaking to establish sufñcient technical provisions, including mathematical provisions, in respect of its entire business.

The amount of such technical provisions shall be determined according to the following principles: A. i The amount of the technical life-assurance provisions shall be calculated by a sufñciently prudent prospective actuarial valuation, taking account of all future liabilities as determined by the policy conditions for each existing contract, including: all guaranteed benefits, including guaranteed surrender values, bonuses to which policy-holders are already either collectively or individually entitled, however those bonuses are described vested, declared or allotted, all options available to the policy-holder under the terms of the Contract, expenses, including commissions; taking credit for future premiums due;

ii the use of a retrospective method allowed, can be shown that the resulting technical provisions are not lower than would be required under a sufficiently prudent prospective calculation or a prospective method cannot be used for the type of contract involved;

iii a prudent valuation not a best estimate valuation, but shall include an appropriate margin for adverse deviation of the relevant factors;

iv the method of valuation for the technical provisions must not only be prudent in itself, but must also be so having regard to the method of valuation for the assets covering those provisions;

V technical provisions shall be calculated separately for each contract. The use of appropriate approximations or generalizations allowed, however, where they are likely to give approximately the same result as individual calculations. The principle of separate calculation shall in no way prevent the establishment of additional provisions for general risks which are not individualized;

Vi where the surrender value of contract guaranteed, the a amount of the mathematical provisions for the contract at

SOU 1993: 108 Bilaga 151

any time shall be at least as great as the value guaranteed at that time.

B. The rate of interest used shall be chosen prudently. shall be deterrnined in accordance with the rules of the competent authority the home Member State, applying the following principles:

a for all contracts, the competent authority of the undertakings home

Member State shall ñx one or more maximum rates of interest, in particular in accordance with the following rules:

i when contracts contain an interest rate guarantee, the competent authority in the home Member State shall set a single maximum rate of interest. may differ according to the currency in which the contract denominated, provided that not more than 60 % of the rate on bond issues by the State in whose currency the contract denominated. In the case of a contract denominated in ecus, this limit shall be set by reference to ecu-denominated issues by the Community institutions.

If Member State decides, pursuant to the second sentence a of the preceding paragraph, to set a maximum rate of interest for contracts denominated in another Member States currency, shall first consult the competent authority of the Member State in whose currency the contract denominated;

ii however, when the assets of the undertaking are not valued at their purchase price, a Member State may stipulate that maximum be calculated taking into one or more rates may account the yield on the corresponding assets currently held, minus a prudential margin and, in particular for contracts with periodic premiums, furthermore taking into account the anticipated yield on future assets. The prudential margin and the maximum rate or rates of interest applied to the anticipated yield on future assets shall be fixed by the competent authority of the home Member State;

b the establishment of a maximum rate of interest shall not imply that the undertaking bound to use a rate as high as that;

c the home Member State may decide not to apply a to the

following categories of contracts: unit-linked contracts, single-premium contracts for a period of up to eight years, without-profits contracts, and annuity contracts with no surrender value.

152 Bilaga SOU 1993: 108

In the cases referred to in the last two indents of the ñrst subparagraph, in choosing a prudent rate of interest, account be may taken of the currency in which the contract denominated and corresponding assets currently held and where the undertakings assets are valued at their current value, the anticipated yield on future assets.

Under no circumstances may the rate of interest used be higher than the yield on assets as calculated in accordance with the accounting rules in the home Member State, less appropriate an deduction;

d the Member State shall require an undertaking to set aside in its accounts a provision to meet interest-rate commitments vis-å-vis policy-holders the foreseeable yield the underpresent or on takings assets insufficient to cover those commitments;

e the Commission and the competent authorities of the Member

States which so request shall be notiñed of the maximum rates of interest set under a.

C. The statistical elements of the valuation and the allowance for expenses used shall be chosen prudently, having regard to the State of the commitment, the type of policy and the administrative costs and commissions expected to be incurred.

D. In the case of participating contracts, the method of calculation for technical provisions, may take into account, either implicitly or explicitly, future bonuses of all kinds, in a manner consistent with the other assumptions on future experience and with the current method of distribution of bonuses.

E. Allowance for future expenses may be made implicitly, for instance by the use of future premiums net of management charges. However, the overall allowance, implicit or explicit, shall be not less than a prudent estimate of the relevant future expenses.

The method of calculation of technical provisions shall not be subject to discontinuities from year to year arising from arbitrary changes to the method or the bases of calculation and shall be such to as recognize the distribution of proñts in an appropriate the way over duration of each policy.

2. Assurance undertakings shall make available to the public the bases and methods used in the calculation of the technical provisions, including provisions for bonuses.

SOU 1993: 108 Bilaga 153

Article 19 Premiums for business shall be sufñcient, on reasonable actuarial new assumptions, to enable undertakings to meet all their comassurance rnitments and, in particular, to establish adequate technical provisions.

For this purpose, all aspects of the financial situation of an assurance undertaking be taken into account, without the input from resources may other than premiums and income earned thereon being systematic and permanent in such that may jeopardize the undertakings a way solvency in the long term.

Article 27 Article 21 of Directive 79267EEC shall be replaced by the following:

Article 21 Member States shall not prescribe any rules as to the choice of the assets that need not be used as cover for the technical provisions referred to in Article 17.

Article 28 The Member State of the commitment shall not prevent a policy-holder from concluding Contract with undertaking authorized a an assurance under the conditions of Article 6 of Directive 79267EEC, as long as that does not conflict with legal provisions protecting the general good in the Member State of the commitment.

Article 29 Member States shall not adopt provisions requiring the prior approval or Systematic notiñcation of general and special policy conditions, scales of premiums, technical bases used in particular for calculating scales of premiums and technical provisions or forms and other printed documents which undertaking intends to use in its dealings with policyan assurance holders.

Notwithstanding the ñrst subparagraph, for the sole purpose of verifying compliance with national provisions concerning actuarial principles, the Member State of origin may require systematic communication of the technical bases used in particular for calculating scales of premiums and technical provisions, without that requirement constituting a prior condition for an undertaking to carry on its business.

Not later than ñve after the date of application of this Directive, years the Commission shall submit report to the Council on the implementaa tion of those provisions.

SOU 1993: 108 155

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande ordföranden Bertil av Bengtsson

Jag ansluter mig till den föreslagna lagtexten och i det väsentliga till motiveringen. Såvitt angår kapitel fått sin slutliga utformning under som viss tidspress, avstår jag från att gå närmare in på detaljfrågor utan betydelse för kommitténs nu framlagda förslag. Med anledning av kommitténs uttalanden i olika sammanhang sin om inställning till det fortsatta arbetet vill jag tillägga följande, närmast eftersom jag nu skall avgå som dess ordförande: Det är osäkert jag skulle om ha velat föreslå en så genomgripande omvandling av försäkringslagstiftningen som kommittén för närvarande tänker sig, ifall jag kvarstått som ledamot. Jag håller med om att avreglering försäkringsverksamen av heten kan vara befogad pâ vissa punkter, också då den inte är nödvändig på grund av EG:s direktiv. Enligt min mening bör emellertid sådana frågor bedömas pragmatiskt, på grundval av en undersökning hur de enskilda reglerna har fungerat hittills. Sannolikt är jag mera benägen än kommitténs majoritet att fästa vikt vid försäkringsavtalets särdrag i förhållande till andra avtalstyper; får pröva konsekvenserna man noga också från avtalsrättslig synpunkt av en ändring i det nuvarande - systemet jfr Juridisk tidskrift 1992-93 s. 215 ff.

Särskilt yttrande av experterna Olov Hertzman, Jarl

Symreng och Åke Unneryd

Utredningen behandlar i kapitel 6 frågan om placeringsreglemas tillämpningsområde och tar även frågan återbäringsräntan. Enligt vår upp om mening borde utredningen ha lämnat dessa frågor utanför detta delbetänkande. De har ett så nära samband med frågan de försäkringsom tekniska skuldernas omfattning att de inte kan avgöras förrän i nästa etapp av utredningsarbetet. Utredningen skall då överväga och komma med förslag om bl.a. definitionen försäkringstekniska skulder och av återbäring i individuell livförsäkring och om upphävande skälighetsav principen och förbudet för livförsäkringsbolag att lämna vinstutdelning. De i departementspromemorian Ds 1993:57 föreslagna placeringsreglema skapar inte i sig behov ett utvidgat tillämpningsområde för av reglerna om livbolagens placeringar. I dag råder det i princip full frihet

156 Särskilda yttranden SOU 1993: 108

att placera 13 livbolagens tillgångar. De nya reglerna är bättre och ca av modernare än dagens regler och möjlighet till en effektivare kapitalger förvaltning. Det sätt på vilket bolagen utnyttjat hittillsvarande frihet har ifrågasatts i ett mycket begränsat antal fall. Fall som har gett upphov till kritik är vissa uppmärksammade enhandsengagemang. Att marknadsföringen livförsäkring i slutet 1980-talet inte alltid skedde på ett tillav av fredsställande sätt är det få i dag bestrider. Förhållandena har emelsom lertid ändrats. I fråga marknadsföringen gäller numera Riktlinjer för försäkringsom bolagens information vid privat livförsäkring med sparande. Riktlinjer- Sveriges Försäkringsförbund i samråd med Finansna, som utarbetats av inspektionen och bolagen naturligtvis iakttar, innehåller bl.a. regler som hur information värdetillväxt skall gå till. Där anges t.ex. vad om om skall framgå ifall uppgifter lämnas om återbäringsrånta. Informasom återbäring och återbäringsränta skall enligt riktlinjertionen om allokerad utformas så att sådana missförstånd som utredningen pekar på inte na uppkommer. Information återbäringsmedlens innebörd lämnas numera om också i samband med publiceringen Försäkringsförbundets kvartalsav statistik. Även livbolagens årliga värdebesked belyser vad återbäringen

innebär. Utredningen har ännu inte analyserat riktlinjerna eller det sätt på vilket sin informationsskyldighet. Att information bolagen numera fullgör utformad enligt riktlinjerna skulle vara otillräcklig eller leda till missförstånd har inte visats, inte heller att bolagen skulle ha åsidosatt riktlin-

Jema. Utredningen har beträffande återbäringsräntan kommit till slutsatsen att den starkt kan ifrågasättas konkurrensmedel. Vi tycker det är som olyckligt att utredningen på detta sätt föregripit ställningstagandet till en fråga som hör hemma i nästa etapp av arbetet. I kapitel 6 förekommer vidare tolkningar och andra uttalanden rörande gällande rätt och innehållet i EG:s direktiv vars riktighet kan ifrågasättas. Eftersom vi utgår från att alla de frågor som tas upp i kapitlet förutsättningslöst skall behandlas på nytt i nästa etapp avstår vi från att i detta yttrande gå närmare in på dessa uttalanden. Med dessa reservationer delar vi utredningens slutsatser beträffande de alternativa principlösningar diskuteras, nämligen att placeringsreglersom na inte skall tillämpas på återbäringsfonden.

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

Styrnings-och samarbetsformer i biståndet.UD 35.Reaktion mot ungdomsbrott.Del A ochB. Ju. . Kursplaner för grundskolan. U. 36.Lag om totalförsvarsplikt.Fö.

b Ersättning för kvalitetocheffektivitet. 37. Justitiekanslern. En översynav JK:s arbetsuppgifter . Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem m.m. Ju. för grundläggande högskoleutbildning. U. Hälso-ochsjukvårdeni framtiden tre modeller. . - Statligtstödtill rehabilitering av tortyrskadade S. . flyktingar m. fl. S. En gräns för frlmcensuren. Ku. . Bensodiazepinerberoendeframkallande psykofar- Fri- och rättighetsfrägor. Del A och B. Ju. . - . maka.S. Folk- ochbostadsräkning år 1990ochi framtiden. . Livsmedelshygien ochsmåskaliglivsmedelsproduk- Fi. . tion. Jo. 42.Försvaretshögskolor.Fö.

löneskillnaderoch lönediskriminering. 43.Politik mot arbetslöshet.A. . Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. .Översyn tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. av Löneskillnaderochlönediskriminering.Om Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins . . kvinnoroch män på arbetsmarknaden. Bilagedel. räddning.C.

Ku. 46.Vissakyrkofrágor. C.

Postlag.K. 47. Konsekvenser av valmöjligheterinom skola,

En ny datalag.Ju. barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård.C.

Socialförsäkringsregister. 48.Kommunalaverksamheteri egen förvaltningoch i . F Värdhögskolor kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.C.

kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. 49. Ett år med betalningsansvar. S. - - - Ökad konkurrenspåjärnvägen.K. 50.Serveringsbestämmelser. S.

5 EG ochvåragrundlagar.Ju. Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. . - Svenskaregler för internationellomfördelning av M

olja vid oljekris. N. 52. Ersättning vid arbetslöshet.A.

en

9 Nya villkor för ekonomi ochpolitik ekonomi- .Kostnadsutjämning mellankommuner.Fi. kommissionens förslag.Fi. .Utvisning grund av brott. Ku.

57Nyavillkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 55.Det allmännasskadeståndsansvar. Ju. kommissionens förslag. Bilagor. Fi. 56.Kontrollen överexportav strategisktkänsliga

.H Ägandet av radiooch televisioni allmänhetens UD. varor. tjänst.Ku. .Beskattning fastigheter,del I av

AcceptansToleransDelaktighet.M. Schablonintäkt eller fastighetsskattFi. - Kommunernaochmiljöarbetet.M. .Effektivare ledningi statligamyndigheter.Fi.

Riksbankenochprisstabiliteten.Fi. .Ny marknadsföringslag. C.

Ökatpersonval.Ju. Polisensrättsligabefogenheter.Ju. Vad är ett statsrådsarbetevärt Fi. ..Överföring av HIV-smitta genom läkemedlet

. .Kunskapenskrona. U. Preconativ.S.

Utlänningslagen en partiell översyn. Ku. .Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi. . - Socialaåtgärderför jordbrukare.Jo. Personochparti Studieri anslutningtill . - Handläggningen vissasäkerhetsfrágor. av Ju. Personvalskommitténs betänkande . .Miljöbalk Del 1 och 2. M. Ökat personvalsou 1993:21. Ju.

.Bankstödsnämnden. Fi. 64.Frågorför folkbildningen.U.

Fortsattreformering av foretagsbeskattningen. 65.Handlingsplan mot buller. . Del Fi. Handlingsplan mot buller. Bilagedel.M.

Rättentill biståndinom socialtjänsten.S. 66.Lag om införande av miljöbalken.M. . .Kommunernasroll på alkoholomrädetochinom 67.Slutförvaring av använt kämbränsle KASAMs missbrukarvården.S. yttrande över SKBsFUD-pr0gram92. M.

Ny anställningsskyddslag. A. 68.Elkonkurrensmednätmonopol.N. . Atgärder för att förberedaSverigesjordbruk och 69.Revisorernaoch EG. N. . livsmedelsindustriför EG. Jo. 70.Strategiför småföretagsutveckling. N.

Förarprövare.K. 71. Organisationernas bidrag.C. .

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

72. Att inhämta synpunkterfrån medborgarna Det 106. Läkemedelochkompetens.S. kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. C. 107. Statistik över finansiellamarknader. Fi. 73. Radikala organisationsförändringar i kommuner 108. Försäkringsrörelse i förändring 2. Fi. och landsting.C. 74. Kvalitetsmätningi kommunal verksamhet.C. 75.Vissa mervärdeskattefrågor II, offentlig verksamhetm.m. Fi. 76. Verkställighet av fängelsestraff.Ju. Kommunaltjänsteexport och internationellt . bistånd.C. 78. Miljöskadeförsäkringen i framtiden.M. 79. Handeloch miljö mot en hållbar spelplan.M. - 80. statsförvaltningen och EG. Ju. 81. Översyn av arbetsmiljölagen.A. 82. Frivilligt socialtarbete. Kartläggningoch kunskapsöversikt. S. 83. Statistikoch integritet, del 1 Skyddför uppgifter till den statliga statistiken m.m. Fi. 84. Innovationer för Sverige.N. 85.Ursprung och utbildning social snedrekrytering till högre studier. U. 86. Amningsvänliga sjukhus för att skydda,stödja och främja amning.S. Beredskapslagring av olja. N. . Produktsäkerhetslagen ochEG. C. . Massflykt till Sverige av asyl-och . hjälpsökande. Fö. Lokal demokratii utveckling.C. . .Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhällsarbete. En kunskapsöversikt och ett diskussionsunderlag. 92.Den centrala polisorganisationen. Ju. 93. vårdenssvåra val. S. 94. Anpassad kontroll av byggandet.M. Ansvars- och uppgiftsfördelninginom det civila . försvaret. Fö. 96. Förändringar i lönegarantisystemet. A. 97. Västsverigeoch Skåne regioneri förändring.C. - 98. Partnerskap.Ju. 99.Kart- och fastighetsverksamhet i myndighetoch bolag.M. 100.Freeand Fair elections andbeyond.UD. - 101.Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringama.Fö. 102. Kvalitet och dynamik. Förslag från Resursberedningenrörande statsmakternas resurstilldelning till grundläggande högskoleutbildning samt forskningoch forskarutbildning.U. 103 Svensktfiske. Jo. .Stabiliseringav bostadskreditmarknaden. Fi. 105. Monopolkontrollpå en avreglerad elmarknad.N.

Statens offentliga 1993 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Socialtjänstens roll i samhällsplanering ochsamhälls-

datalag. arbete. Enkunskapsöversikt och ett diskussions- En ny [10] - EG våra underlag.[91] och grundlagar.[14] Ökatpersonval.[21] Vårdenssvåraval. [93]

Handläggningen vissasäkerhetsfrägor.[26] Läkemedelochkompetens.[106] av Reaktion mot ungdomsbrott.Del A och B. [35] Kommunikationsdepartementet Justitiekanslern. En översynav JK:sarbetsuppgifter [37] Postlag.[9] m.m. Fri- ochrättighctsfrågor.Del A ochB. [40] Ökadkonkurrens järnvägen.[13]

Detallmännasskadeståndsansvar. [55] Förarprövare.[34]

Polisensrättsligabefogenheter.[60]

Finansdepartementet

Personochparti Studieri anslutningtill - Personvalskommitténs betänkande Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- - Ökat personvalSOU 1993:21, [63] kommisionens förslag.[16]

Verkställighet fängelsestraff.[76] av Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- - Statsförvaltningen och EG. [80] kommisionens förslag.Bilagor. [16]

Den centrala polisorganisationen. [92] Riksbanken ochprisstabiliteten.[20]

Partnerskap.[98] Vad är ett statsrådsarbete värt [22]

Bankstödsnämnden. [28] Utrikesdepartementet Fortsattreformering företagsbeskattningen. av Styrnings-ochsamarbetsformer i biståndet.[1] Del [29]

Kontrollen över exportav strategisktkänsliga [56] Folk- ochbostadsräkning är 1990ochi framtiden.[41] varor. FreeandFair elections andbeyond.[100] Översyn tjänsteinkomstbeskattningen. [44] - av Kostnadsutjämning mellankommuner.[53] Försvarsdepartementet Beskattning fastigheter,del I av Lag totalförsvarsplikt.[36] Schablonintäkt eller fastighetsskatt[57] om - Försvaretshögskolor.[42] Effektivareledningi statligamyndigheter.[58]

Massflykttill Sverige asyl-ochhjälpsökande.[89] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] av Ansvars-ochuppgiftsfördelninginomdetcivila Vissamervärdeskattefrågor ll, offentligverksamhet försvaret.[95] m.m. [75]

Lag totalförsvarsplikt.Följdändringarna.[101] Statistikochintegritet,del l Skydd för uppgiftertill om denstatligastatistiken m.m. [83] Socialdepartementet Stabilisering bostadskreditmarknaden. av [104]

Statistik över finansiella marknader.[107] Statligtstödtill rehabilitering tortyrskadade av flyktingar fl. [4] Försâkringsrörelse i förändring [108] m. Bensodiazepinerberoendeframkallande psykofarmaka. - Utbildningsdepartementet [51 Socialförsäkringsregister. [ll] Kursplanerför grundskolan.[2] Rättentill biståndinom socialtjänsten.[30] Ersättningför kvalitet och effektivitet.

Kommunernas roll alkoholomrädetochinom Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för missbrukarvården. [31] grundläggande högskoleutbildning.[3]

Hälso- och sjukvården framtiden i modeller.[38] Vårdhögskolor - tre Ett år medbetalningsansvar. [49] kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] - - - Serveringsbestämmelser. [50] Kunskapens krona.[23]

Överföring HIV-smitta läkemedlet Frågorför folkbildningen.[64] av genom Preconativ.[61] Ursprungochutbildning socialsnedrekryteringtill - Frivilligt socialtarbete.Kartläggningochkunskaps- högrestudier.[85]

översikt.[82] Kvalitetochdynamik.Förslagfrån Resursberedningen

Amningsvänligasjukhus för skydda,stödjaoch rörandestatsmakternas resurstilldelningtill grund- - att främjaamning.[86] läggandehögskoleutbildning samt forskningochforskar-

utbildning.[102]

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Kvalitetsmätningi kommunal verksamhet.[74] Kommunaltjänsteexport och internationellt bistánd.[77] Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. Produktsäkerhetslagen ochEG. [88] [6] [90] Lokal demokratii utveckling. Sociala åtgärder för jordbrukare. [25] Västsverigeoch Skåne regioneri förändring. [97] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och -

livsmedelsindustri för EG. [33] Miljö- och naturresursdepartementet

Svenskt fiske. [103] Acceptans Tolerans Delaktighet. [18]

Arbetsmarknadsdepartementet Kommunerna och miljöarbetet. [19]

Miljöbalk. Del och2. 1 [27] Ny anställningsskyddslag. [32] Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. [43] - Politik mot arbetslöshet. [51l Ersättning vid arbetslöshet. [53] Handlingsplanmot buller. Översyn av arbetsmiljölagen. [81] Handlingsplanmot buller. Bilagedel.[65] Förändringar i lönegarantisystemet. [96] Lag om införande av miljöbalken.[66]

Slutförvaring använt av kämbränsle KASAMs Kulturdepartementet yttrande över SKBs FUD-program 92. [67] Löneskillnaderoch lönediskriminering. Miljöskadeförsäkringen i framtiden.[78] Om kvinnor och män arbetsmarknaden. [7] spelplan.[79] Handeloch miljö mot en hållbar lönediskriminering. Om kvinnor - Löneskillnaderoch kontroll byggandet. [94] Anpassad av ochmän på arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] myndighet och Kart- och fastighetsverksamhet i Ägandet av radio och televisioni allmänhetens tjänst. bolag.[99] [17] Utlärmingslagen en partiell översyn. [24] - En gräns för ñlmcensuren. [39]

Utvisningpå grund av brott. [54]

Näringsdepartementet

Svenska regler för internationell omfördelning av olja

vid en oljekris. [15] Elkonkurrens med nätmonopol. [68]

Revisorerna ochEG. [69] Strategiför småföretagsutveckling. [70]

Innovationer för Sverige. [84]

Bcredskapslagring av olja. [87] Monopolkontroll en avreglerad elmarknad. [105]

Civildepartementet

Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins

räddning.[45] Vissa kyrkofrágor. [46] Konsekvenser av valmöjligheter inom skola,

barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. [47]

Kommunala verksamheter i egen förvaltningochi

kommunala aktiebilag.En jämförande studie. [48]

Ny marknadsföringslag. [59]

Organisationemas bidrag. Att inhämta synpunkter från medborgarna Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. [72]

Radikala organisationsförändringar i kommuner och

landsting. [73]