Försäkringsgaranti ett garantisystem för försäkringsersättningar : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

P /

g.

0% S 0,

min

m Statens offentligautredningar

WW 1998:22

w Finansdepartementet

Försäkrings garanti

Ett för försäkrin

garanti system gsersättnin gar

Betänkande Försäkringsgarantiutredningen

av Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pâ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. . En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI ISBN 91382°838'5 AB Stockholm 199g ISSN 0375-250x

:

Till statsrådet Erik Åsbrink

Vid regeringssammanträde den 7 november 1996 beslöts att en särskild utredare skulle tillkallas med uppgift att utreda hur ett svenskt system avseende garanti för försäkringsfordringar bör utformas. Den 12 december 1996 förordnades docenten Lars Nyberg till särskild utredare. I arbetet med detta betänkande har som sakkunniga deltagit verkställande direktören Olov Hertzman, avdelningsdirektören Bo Hesselgren och ekonomen Claes-Göran Exerman. Som experter har deltagit ekonomie doktorn Peter Ekegårdh, kammarrättsassessom Thomas Norling, civilekonomen Margareta Kettis, docenten Staffan Viotti och sedan den 18 augusti 1997 departementssekreteraren Magnus Georgsson. Sekreterare i utredningen har varit rådmannen Stellan Fors och filosofie kandidaten Erik Utterström. Utredningen har antagit namnet Försäkringsgarantiutredningen. Utredningen överlämnar härmed betänkandet Försäkringsgaranti.

Stockholm i januari 1998

Lars Nyberg

/Stellan Fors Erik Utterström

Sammanfattning

Inledning

Ett garantisystem för försäkringsersättningar, en försäkringsgaranti, skall ses som ett komplement till den lagstiftning som Försäkringsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande SOU 1995:87. Försäkringsutredningens förslag försäkringsbolagen en större frihet vid produkger tutformningen, vilket förväntas förbättra konkurrensen och gynna försäkringstagarna. Förslagen innebär dock att risken för konkurser bland försäkringsbolagen kan komma att öka, vilket medför att skyddet för försäkringstagarna i sådan situation måste stärkas. Avsikten är att en skapa ett konsumentskydd och detta avser därför främst konsumenter som försäkringstagare, inte företag. En utgångspunkt för det föreliggande förslaget till ett garantisystem för försäkringsersättningar är att Försäkringsutredningens förslag genomförs. Syftet med garantisystemet är att försäkringstagarna skall få ersättning enligt ingångna avtal även om ett försäkringsbolag råkar i ekonomiska svårigheter. Efter det att ett bolag försatts i konkurs gäller en garanti skall tillförsäkra de ersättningsberättigade i vart fall större som

delen av försäkringsersättningen. Åtgärder kan vidtas redan före kon-

kursbeslutet detta kan reducera kostnaderna för systemet. Genom om garantisystemet skall de ersättningsberättigade också få utbetalt försäkringsersättningarna snabbare än om de tvingas vänta på att utdelningen i konkursen blir klar. EG-regleringen ställer inga krav att införa ett garantisystem men utgör heller inget hinder mot detta. De förslag som läggs fram i detta betänkande är förenliga med EG:s regler såväl på försäkringsområdet som i övrigt.

Administration

Garantisystemet skall administreras ett privaträttsligt organ i form av av ideell förening, som omgärdas av offentlig reglering. De försäken ringsgivare meddelar försäkringar som ger rätt till ersättning från som garantin medlemmar i föreningen, kallad Försäkringsgaranmåste vara tiföreningen, för att få driva försäkringsverksamhet. Ordföranden och ytterligare en ledamot i föreningens styrelse skall

utses regeringen. Övriga ledamöter utses av föreningen och kommer

av

6 Sammanfattning

alltså att representera försäkringsbranschen. Närmare bestämmelser om hur verksamheten i föreningen skall drivas får regleras i stadgar för föreningen.

Försäkringsgivare

Bestämmelserna om garantisystemet skall tillämpas försäkringsgivare som står under tillsyn av Finansinspektionen. Detta gäller svenska försäkringsbolag och försäkringsföretag som meddelar försäkring här i landet med stöd av lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. Försäkringsgivare med säte i annat EES-land än Sverige men som driver verksamhet här i landet omfattas således inte av garantisystemet. Dessa försäkringsgivare lyder under den lagstiftning och tillsyn som gäller i respektive hemland. Bestämmelserna är tillämpliga även ömsesidiga försäkringsbolag som enligt sin bolagsordning kan företa uttaxering för förlusttäckning från försäkringstagarna.

Risker belägna inom EES

Filialer utomlands även utanför EES till svenska försäkringsbolag - omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Detta medför att en begränsning måste införas, som innebär att inte alla försäkringar som meddelas av dessa filialer grundar rätt till ersättning från garantin. Det krävs därför att risken är belägen i en EES-stat eller vid livförsäkring att ersättningen grundas på ett åtagande där försäkringstagaren har sin vanliga vistelseort i en sådan stat.

Skadeförsäkring

Ersättning som grundar sig på en skadeförsäkring omfattas av garantin, om försäkringen tecknats av en konsument eller ett dödsbo. Företagsförsäkringar omfattas inte av garantin. Ersättningar grundade på ansvarsförsäkringar omfattas alltid om den skadelidande är en fysisk person. Ett företag kan få ersättning från systemet om det drabbas av en skada som täcks av en ansvarsförsäkring tecknad av en konsument. Däremot utgår inte ersättning enligt garantin om såväl den skadelidande som försäkringstagaren är företagare.

Sammanfattning 7

Garantin omfattar inte försäkringsersättning som grundas kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring. Förutom inträffade men reglerade försäkringsfall omfattar garantin även försäkringsfall inträffar inom tre månader efter ett beslut som om konkurs. En nedre gräns för de krav på ersättning från en skadeförsäkring skall omfattas garantin har föreslagits till en fjärdedel av bassom av beloppet; för år 1998 innebär det drygt 9 000 kronor. Detta belopp utgör självrisk de försäkrade själv får svara för. En övre gräns för en som den ersättning skada skall betalas ut på grund av garantin har per som föreslagits till 100 basbelopp, dvs. för närvarande drygt 3,6 miljoner kronor. Begränsningarna i ersättningsnivåer gäller inte för ersättningsberättigad tredje För liv- och sjukräntor föreslås att -rsättningen man. begränsas på samma sätt som för livförsäkring.

Livförsäkring

All livförsäkringersättning omfattas garantin oberoende vilket av av slags försäkring ersättningen grundas på; dock omfattas inte ersom sättning grundas på kollektivavtalsgrundad försäkring. som Utgångspunkten är att livförsäkringarna behåller sin löptid och att de överlåtes till försäkringsgivare. Den ersättning som grund annan livförsäkring skall betalas ut från garantisystemet, oberoende av i av vilken form detta sker, föreslås uppgå till 90 procent av avtalade försäkringsförmåner.

Åtgärder

före konkurs

l syfte att garantisystemet ökad flexibilitet kan systemet träda ge en redan före ett försäkringsbolag försätts i konkurs. Det är bolaget som själv måste vända sig till Försäkringsgarantiföreningen med en begäran stöd. Föreningen har sedan att bedöma huruvida ekonomiskt stöd om skall utbetalas. Sådant stöd kan t.ex. bestå medel som måste tillav skjutas för att överlåtelse ett försäkringsbestånd skall komma till en av stånd. Vid föreningens bedömning huruvida stöd skall ges till ett företag med ekonomiska svårigheter är den huvudsakliga utgångspunkten att nedbringa kostnaderna i förhållande till vad som skulle ha fått utbetalas efter ett beslut konkurs. Det krisdrabbade företaget bör då beom finna sig i sådan situation att garantisystemet förr eller senare ändå en hade fått träda med ekonomiskt bidrag. Ett villkor om återbetalning stödet bör alltid finnas med för det fall bolaget skulle repa sig ekoav

8 Sammanfattning SOU l 998:22

nomiskt och fortsätta sin verksamhet. Eventuellt stöd får heller inte komma aktieägarna tillgodo. Finansinspektionens tillsynsverksamhet berörs inte av de regler som avser garantisystemet. Om ett försäkringsbolag råkar i ekonomiska svårigheter har inspektionen att agera utifrån gällande tillsynslagstiftning.

Finansiering

Garantisystemet skall finansieras av de försäkringsbolag som meddelar försäkringar som kan grunda rätt till ersättning av systemet. Finansiering föreslås ske genom att en uttaxering avgifter från försäkringsav bolagen sker i efterhand, när behov uppkommer. Avgiften skall debiteras som en andel av premieinkomsten. Denna fmansieringsform är den i utlandet vanligast förekommande. Avgifterna från bolagen föreslås årligen uppgå till högst en procent av premieintäkten brutto. Finansieringen skall ske separat för skade- respektive livförsäkringsrörelse. Vid behov kan finansiering ske genom att föreningen lånar medel. Avgiften skall baseras på ett genomsnitt av premieintäktsunderlaget under de tre senaste åren som bolaget varit verksamt före avgiftsuttaget.

Förmånsrätt

Enligt gällande regler har livförsäkringstagarna förmånsrätt i de tillgångar som registerförts till täckande av de försäkringstekniska avsättningarna. Utredningen föreslår att förmånsrätten utvidgas till att omfatta även skadeförsäkriitgsfordringar.

Individuellt pensionssparande

Individuellt pensionssparande i form av inlåning konto i bank anser utredningen bör omfattas av insättningsgarantin medan sådant sparande i form av andelar i värdepappersfond eller i andra fondpapper bör åtnjuta samma skydd som Investerarskyddsutredningen SOU 1997:125 föreslagit. Det är emellertid inte möjligt att inom ramen för denna utredning ge förslag om utformning av skyddet för det individuella pensionssparandet, eftersom det kräver en förutsättningslös översyn av insättningsbegreppet i lagen om insättningsgaranti.

Sammanfattning 9

Informationsskyldighet

Försäkringsgivare i någon form driver direkt försäkringsrörelse som här i landet skall informera dem som har tecknat, eller avser att teckna, försäkring utformningen försäkringsgarantin. Genom denna en om av generella bestämmelse informeras även de som inte omfattas av garantin.

Lagförslag

l Förslag till garantisystem för vissa försäkringsersättningar Lag om

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser dels garanti för vissa försäkom ringsersättningar, försäkringsgivare försatts i konkurs, dels ätnär en gärder i vissa fall beträffande försäkringsgivare som inte är försatt i en konkurs. Frågor avseende denna lag skall handläggas av en förening, vars firma Försäkringsgarantiföreningen. skall vara

Försäkringsgivare

2 § Denna lag tillämpas på försäkringsgivare står under tillsyn av som Finansinpektionen enligt försäkringsrörelselagen 1982:713 eller lagen 1950:272 rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkom ringsrörelse i Sverige.

Garanti för vissa försäkringsersättningar

Garantins inträde

3 § Vid försäkringsersättning grundas på försäkring meddelad av

som svenskt försäkringsbolag, inträder rätt till ersättning enligt garantin ett när bolaget försätts i konkurs. Vid försäkringsersättning som grundas försäkring meddelad ett utländskt försäkringsföretag, inträder rätt av till ersättning enligt garantin när behörig myndighet i företagets en hemland meddelat beslut motsvarande innebörd. av

12 Lag/förslag

Risker belägna inom EES

4 § För att skadeförsäkringsersättning skall omfattas av garantin krävs att den försäkrade risken är belägen i en EES-stat. För att livförsäkringsersättning skall omfattas garantin krävs att av den grundas på ett åtagande där försäkringstagaren, om denne är en fysisk person, hade sin vanliga vistelseort i en EES-stat när försäkringsavtalet ingicks eller, försäkringstagaren är juridisk om en person, att det driftställe som försäkringsavtalet gäller för var beläget i en EESstat när avtalet ingicks. Med EES-stat där risken är belägen avses i denna lag sådan EESstat som anges i 3 § lagen 1993:645 om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal.

Skadeförsäkring

5 § Garantin omfattar försäkringsersättning som grundas en skadeförsäkring som en konsument eller ett dödsbo tecknat för huvudsakligen enskilt ändamâl. Garantin omfattar även försäkringsersättning som grundas på en gruppskadeförsäkring, om den försäkrade är en konsument eller ett dödsbo. Grundas försäkringsersättningen på en ansvarsförsäkring omfattas den av garantin, om försäkringen tecknats av konsument eller dödsbo enligt första stycket, eller försäkringen tecknats av annan än konsument eller dödsbo enligt första stycket och den skadelidande fysisk och skadan är en person inte avser dennes näringsverksamhet. Garantin omfattar inte försäkringsersättning som grundas på en kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring.

6 § För att omfattas av garantin skall försäkringsersättningen avse ett oreglerat men före konkursen inträffat försäkringsfall eller ett försäkringsfall som inträffat inom tre månader efter beslutet om konkurs.

7 § Vid bestämmandet av ersättning från garantin skall för varje skada räknas av ett belopp motsvarande en fjärdedel av det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring gäller när ersättningen besom stäms. 8 § För varje skada är ersättningen enligt garantin begränsad till högst 100 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gäller när ersättningen bestäms.

Lagförslag l 3

9 § För sjukränta och livränta eller motsvarande engångsbelopp som skall betalas ut grund av en skadeförsäkring gäller i stället för 7 och 8 att ersättningen enligt garantin skall bestämmas till 90 procent av de avtalade försäkringsförmånerna. Begränsningarna i första stycket samt i 7 och 8 gäller inte när ersättning enligt garantin betalas ut till en skadelidande på grund av en ansvarsförsäkring.

10 § Ersättning från garantin skall inte betalas ut i den mån den försäkrade kan erhålla motsvarande försäkringsersättning på grund av annan försäkring. Detta gäller dock om försäkringsersättningen grundas en försäkring enligt vilken skadan skall ersättas med ett bestämt belopp utan att detta är ställt i relation till den inträffade skadan summaförsäkring.

Livförsäkring

11 § Garantin omfattar försäkringsersättning eller åtagande som grundas på sådan livförsäkring som anges i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Garantin omfattar dock ersättning eller åtagande som grundas kollektivavtalsgrundad livförsäkring. på en

12 § Garantin omfattar 90 procent av de avtalade försäkringsförmånerna. Om tillgångarna i ett Iivförsäkringsbolag säljes på grund av bolagets konkurs och medlen fördelas mellan försäkringstagarna, omfattar garantin 90 procent försäkringens värde. av

Underlag för ersättning från garantin

13 § Ersättningen från garantin skall bestämmas med utgångspunkt från de uppgifter om försäkringsersättningen som föreningen erhåller från konkursförvaltaren, denna ersättning beräknats med ledning av det om bakomliggande försäkringsavtalet och en enligt gängse principer genomförd skadevärdering.

14 Lagförslag

Utbetalning av ersättning

14 § Om en försäkringsersättning omfattas av garantin, skall föreningen till den ersättningsberättigade betala ut ett belopp som med de begränsningar som anges i denna lag motsvarar försäkringsersättningen. vill ha ersättning enligt garantin skall framställa sitt krav Den som till föreningen. Sådant krav behöver inte framställas, föreningen erhållit erforom derliga uppgifter från konkursförvaltaren.

15 § Konkursförvaltaren skall

tillställa föreningen de uppgifter om försäkringstagarna som skall bifogas bouppteckningen eller borgenärsförteckningen enligt 7 kap. 13 § konkurslagen 1987:672, informera försäkringstagarna om vad de har att iaktta för att ta tillvara sin rätt till ersättning enligt garantin, underrätta föreningen om förskottsbetalning enligt 11 kap. 15 § konkurslagen 1987:672, och tillställa föreningen upprättat förslag till utdelning.

16 § Ersättningen skall betalas ut inom tre månader från dagen för konkursbeslutet eller sådant beslut som avses i 3 § första stycket eller från den tidpunkt då det klarläggs hur stort belopp som skall betalas senare ut från garantin. Tidsfristen får överskridas endast om det finns synnerliga skäl.

Återbetalning av ersättning

17 § Om någon oriktiga uppgifter eller annat sätt har orsakat genom att ersättning betalats ut obehörigt eller med för högt belopp, skall återbetalning ske vad har betalats ut för mycket tillsammans med av som ränta beräknad enligt 6 § räntelagen 1975:635. Sådan återbetalning skall ske också om någon i annat fall har tagit emot ersättning obehörigt eller med för högt belopp och skäligen borde ha insett detta. Ränta skall i sådana fall tas ut beräknad enligt 5 § räntelagen 1975:635. Om det finns särskilda skäl, får återbetalningsskyldighet enligt första och andra styckena efterges helt eller delvis.

Lagförslag 15

Övertagande av fordran

18 § För ersättningar som betalats ut enligt garantin träder föreningen i den försäkrades rätt mot försäkringsgivaren. Utdelning i dennes konkurs för den försäkrades fordran som ersatts enligt garantin tillfaller föreningen intill detta belopp.

Preskription

19 § Den har fordran på försäkringsersättning som omfattas av som en garantin förlorar sin rätt till ersättning enligt garantin, om han inte gör anspråk denna ersättning innan beslutet att fastställa utdelningen i försäkringsgivarens konkurs vunnit laga kraft.

Information

20 § Försäkringsgivare i någon form driver försäkringsverksamhet som här i landet skall informera dem som har tecknat eller avser att teckna försäkring om vilka försäkringsersättningar eller åtaganden som omen fattas garantin, de ersättningsnivåer gäller och formerna för av som utbetalning av ersättning.

Åtgärder före konkurs

21 § Åtgärder före konkurs kan ske i försäkringsföretag för vilka denna

lag är tillämplig och som meddelar sådana försäkringar som ersättning från garantin kan grundas på, om företaget framställer begäran om detta.

Åtgärder före konkurs får ske

kostnaderna härför bedöms understiga vad kostnaderna för gaom rantin efter konkurs skulle ha uppgått till, villkoren för ekonomiskt stöd utformas så att föreningen så långt om möjligt återvinner vad betalats ut, och som föreningen förvissar sig att ekonomiskt stöd inte kommer om om aktieägarna tillgodo.

Medlemskap och styrelse i föreningen

22 § Försäkringsgivare på vilka denna lag är tillämplig och som meddelar sådana försäkringar som ersättning från garantin kan grundas på

skall vara medlemmar i föreningen.

23 § Ordföranden och ytterligare ledamot föreningens styrelse en av utses av regeringen.

l6 Lagförslag

Finansiering

24 § För att täcka uppkomna kostnader för såväl garantin och åtgärder före konkurs som administrationskostnader skall avgifter tas ut från de försäkringsgivare som vid tidpunkten för utdebiteringen är medlemmar i föreningen. Om det kan förutses att kostnader uppkommer inom en snar framtid, får avgifter enligt första stycket tas ut.

25 § Föreningen skall besluta om avgifter från dess medlemmar enligt bestämmelserna i denna lag.

26 § Avgifter skall tas ut separat för kostnader från livförsäkrings- respektive skadeförsäkringsverksamhet. Avgifterna får bara användas för att täcka kostnader inom respektive verksamhet.

27 § För skadeförsäkring beräknas avgiften på grundval av premieintäkten, utan avdrag för återförsäkring, i fråga sådana Försäkringar om som avses i 4 och 5 §§. För livförsäkring beräknas avgiften på grundval premieinkomsten, utan avdrag för återförsäkring, i fråga om försäkav ringar som avses i 4 och 11 §§. Underlaget för uttag av avgifter skall vara medeltalet för de senaste tre årens premieintäkt respektive premieinkomst eller för den kortare tid som verksamheten bedrivits. För utländska försäkringsgivare utgörs underlaget av premieintäkten respektive premieinkomsten för den här i landet bedrivna verksamheten. Underlag fastställs årligen av föreningen.

28 § Avgift får tas ut från varje medlem med högst en procent årligen på det underlag som anges i 27

29 § Medlemmarna i föreningen skall till föreningens styrelse lämna det underlag behövs för att ta ut avgifter för föreningens verksamsom het.

Försäkringsgivare som inte fullgör sin skyldighet

30 § Föreningens styrelse skall underrätta Finansinspektionen, om en försäkringsgivare inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

Lagförslag 17 l

l

l Talan mot föreningens beslut

31 § Om talan väcks vid allmän domstol mot föreningen avseende beslut om ersättning enligt garantin, skall detta göras inom fyra veckor från delgivning av beslutet. Talan mot föreningen får väckas vid rätten i den ort där den försäkrade har sin hemvist, om denna hemvist är här i landet.

Bemyndigande

32 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om utformningen av information enligt 20

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

18 Lagförslag

2 Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713

Härigenom föreskrivs att l kap. l 7 kap. ll a 14 kap. 7 och 14

samt 19 kap. 1 1 § försäkringsrörelselagen l982:713 skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 Kap. 1 Försäkringsrörelse får drivas en- Försäkringsrörelse får drivas endast av försäkringsaktiebolag och dast av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som ömsesidiga försäkringsbolag som

fått tillstånd koncession till fått tillstånd koncession till

detta enligt denna lag, om inte detta enligt denna lag, om inte annat följer av 2 § eller 10 § annat följer av 2 § eller 10 § fjärde stycket. fjärde stycket, och är medlem i Försäkringsgarantiföreningen enligt bestämmelserna i lagen 1998:000 om garanti för vissa försäkringsersättningar Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet. Ett förhandsbesked enligt andra stycket är bindande för den myndighet har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i frågan som förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta beom sked. Försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen och vara registrerade hos denna. För varje försäkringsbolag skall finnas ett huvudkontor i Sverige.

l Lagen omtryckt 1995:1567. 2 Senastelydelse 1996:753.

Lagförslag 19

7 Kap.

11a§3

F örsäkringstagarnas förmånsrätt enligt § förmånsrättslagen 4 a

1970:979 följer med fordran

som grundas på avtal om 1 livförsäkring och skadeför- . säkring för vilken bestämmelserna om livförsäkring tilllämpas med stöd av 1 kap. 5

annan skadeförsäkring som meddelats för längre tid än tio år, eller återförsäkring avseende sådan försäkring som sägs i 1 och Förmånsrätten omfattar de Förmånsrätten enligt 4 a § tillgångar som finns upptagna i förmånsrättslagen 19 70:9 79 det register som anges i 11 § när omfattar de tillgångar som finns bolaget försätts i konkurs eller upptagna i det register som anges utmätning äger rum. i 11 § när ett försäkringsbolag försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Fordran enligt 1 eller 2 har Förmånsrätt för fordran på företräde framför fordran enligt grund av avtal om direkt försäk-

3. ring har företräde framför för-

månsrätt för fordran på grund av

avtal om återförsäkring.

14 Kap.

7§4

Finansinspektionen skall om det Finansinspektionen skall förordbehövs förordna en likvidator att na en likvidator att tillsammans tillsammans med de övriga likvi- med de övriga likvidatorema datorerna genomföra likvidatio- genomföra likvidationen. Bolanen. När ett livförsäkringsbolag gets firma skall tecknas av denne trätt i likvidation, skall en sådan i förening med annan som äger likvidator alltid förordnas. I fall teckna fmnan. då en likvidator förordnas av

3 Senaste lydelse 1995:779. 4 Senaste lydelse 1991:1767.

20 Lagförslag

inspektionen skall bolagets firma tecknas denne i förening med av annan som äger teckna firman. Bestämmelserna i denna lag om likvidatorer skall tillämpas på den likvidator har utsetts av Finansinspektionen. Sådan likvidator får som endast entledigas av inspektionen. Ersättare får inte förordnas av rätten. En likvidator som har förordnats av Finansinspektionen har rätt till arvode bolaget. Arvodets storlek bestäms av inspektionen. av

21 När ett försäkringsbolag är i När ett försäkringsbolag är i konkurs kan Finansinspektionen konkurs skall Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud. Av- förordna ett allmänt ombud. Det konkursen ett livförsäkrings- allmänna ombudet skall som ser bolag, skall ett sådant ombud konkursförvaltare delta i konalltid förordnas Det allmänna kursboets förvaltning tillsainombudet skall konkursfor- med den eller de förvaltare som mans valtare delta i konkursboets för- som utses enligt konkurslagen valtning tillsammans med den 1987:672. eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen 1987:672. Det allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan framställning avses i 7 kap. 5 § konkurslagen. som Även beslut delning boets förvaltning har fattats, får det om om av allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet. Om arvode till det allmänna ombudet gäller bestämmelserna i konkurslagen arvode till konkursförvaltare. om

19 Kap.

11§°

Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkringsbolagets verksamhet inspektionen anser behövliga. som Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rättelse om inspektionen finner att avvikelse skett från denna lag, avvikelse skett från denna lag, lagen 1995:1560 årsre- föreskrifter som har meddeom dovisning i försäkringsföretag lats med stöd av denna lag trafikskadelagen 1975: 141 0 eller i övrigt gällande be-

eller 1976:357 om m0- stämmelser om försäkringsmä-

tortävlingsförsäkring eller fö- relse eller hån bolagsord-

5 Senaste lydelse 1991:1767. 6 Senaste lydelse 1996: 753.

Lagförslag 21

reskrifter som har meddelats ningen, de försäkringsteknis-

med stöd av dessa lagar eller ka riktlinjerna, placeringsfrån bolagsordningen eller riktlinjerna eller det tekniska grunderna, sådana finns, underlaget, sådant finns, om om bolagsordningen eller grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, försäkringsbolagets riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 7 kap. 9 a-l0 e §§, de tillgångar används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller som inte är placerade enligt 7 kap. 9 a 10 e §§, försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning, 5a.någon av dem som ingår i försäkringsbolagets styrelse eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 3 § fjärde stycket eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets verksamhet. Om ett försäkringsbolags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 skall Finansinspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibelopp enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapitalbasen för ett livförsäkringsbolag inte har den sammansättning som anges i 7 kap. 26 § tredje stycket, skall inspektionen förelägga bolaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen skall underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Om ett föreläggande enligt andra fjärde styckena inte har följts in- om bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning, bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,

22 Lagförslag

bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt åttonde stycket. Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall drivas efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket. En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget inte längre uppfyller kraven för koncession, inte uppjj/ller kravet på medlemskap i Försäkringsgarantiföreningen enligt lagen 1998:000 om garanti för vissa försäkringsersättningar, inte inom angiven tid har inte inom angiven tid har . . vidtagit åtgärderna i plan vidtagit åtgärderna i en plan en som har godkänts enligt tredje som har godkänts enligt tredje stycket, eller stycket, eller i annat fall allvarligt åsido- i annat fall allvarligt åsido- . . sätter gällande bestämmelser sätter gällande bestämmelser för verksamheten. för verksamheten.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999. Äldre föreskrifter gäller fortfarande beslut likvidation eller om om konkurs har meddelats före ikraftträdandet.

Lagförslag 23

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1950:272 om rätt för utländska

försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1950:272 rätt för utländom

ska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige7

dels att 15 och 25 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, l b följande lyav delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 b § Utöver vad som föreskrivs i 1 och 1 a §§ krävs för att ett utländskt försäkringsföretag skall få driva försäkringsrörelse här i landet medlemskap i Försäkringsgarantiföreningen enligt lagen 1998:000 om garanti för vissa försäkringsersättningar

15 Generalagenten skall föra ett register som vid varje tispunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde. Om en tillgång, som antecknats i registret, har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret. F örsäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen

1970:979 följer med fordran

som grundas på avtal om livförsäkring, eller återförsäkring avseende livförsäkring. Förmånsrätten omfattar de Förmånsrätten enligt § 4 a tillgångar som finns upptagna i förmånsrättslagen 1970:979 det register som anges i första omfattar de tillgångar finns som

7 Lagen omtryckt 1989:1082. 3 Senastelydelse 1995:781.

24 lagförslag

stycket, när företaget försätts i upptagna i det register som anges konkurs eller utmätning äger rum i första stycket, när företaget föreller särskild administration trä- sätts i konkurs eller utmätning der in. äger rum eller särskild administration träder in.

Fordran enligt 1 har företrä- Förmånsrätt för fordran på de framför fordran enligt grund av avtal om direkt försäk-

ring har företräde framför för-

månsrätt för fordran på grund

av avtal om återförsäkring.

25 Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om utländska försäkringsföretags verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse om inspektionen finner att avvikelse skett från denna lag, avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen 1975: 1410 föreskrifter som har meddelagen 1976:357 lats med stöd av denna lag om m0tortävlingsförsäkring eller fö- eller i övrigt gällande bereskrifter har meddelats stämmelser om försäkringsrösom med stöd någon dessa relse, de försäkringstekniska av av lagar eller grunderna, så- riktlinjerna, placeringsriktom dana finns, linjerna eller det tekniska underlaget, sådant finns, om grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av företagets rörelse, i bankinstitutet enligt 10 eller 15 §,deponerat belopp minskats a genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning, försäkringsföretagets riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 13 § samt 7 kap. 9 a 10 c och 10 e § försäkringsrörel- selagen 1982:713, de tillgångar används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller som inte är placerade enligt 13 § samt 7 kap. 9 10 c och 10 e § föra säkringsrörelselagen, eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsföretagets verksamhet.

9 Senastelydelse 1995:781.

Lagförslag 25

Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25§ försäkringsrörelselagen 1982:713, skall Finansinspektionen förelägga företaget att upprätta en plan för att återställa en sund finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de nivåer som anges i 16 a eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har en sådan sammansättning i 16 § tredje stycksom anges a et, skall inspektionen förelägga företaget att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Vad som sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fall företaget medgetts förmåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar företagets soliditet förbjuder det att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande företagets tillgångar i Sverige. Om ett föreläggande enligt andra eller tredje stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen. Finansinspektionen får begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om företaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning, företagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav garantibelopp, företagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av företagets koncession. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 § och någon a annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet kontrollerar företasom gets soliditet innan åtgärd vidtas. Om företaget driver verksamhet eller har tillgångar placerade i ett annat EES-land, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet beslut fattats i enlighet med sjätte om som stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Finansinspektionen skall anmäla beslut förverkande koncesom av sion till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget bedriver försäkringsverksamhet. Inspektionen får i samband härmed be-

26 Lagförslag

gära att sådan myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder behövs för att skydda de försäkrades intressen. som Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut i fjärde och sjätte styckena. som avses En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om företaget inte längre uppfyller kraven för koncession, inte uppfyller kravet på medlemskap i Färsäkringsgarantiföreningen enligt lagen 1998:000 om garanti för vissa försäkringsersättningar, .inte inom angiven tid har inte inom angiven tid har . vidtagit åtgärderna i plan vidtagit åtgärderna i en plan en har godkänts enligt tredje har godkänts enligt tredje som som stycket, eller stycket, eller i annat fall allvarligt åsido- i annat fall allvarligt åsido- . . sätter gällande bestämmelser sätter gällande bestämmelser för verksamheten. för verksamheten. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 § och dess auktorisation a förklarats förverkad utländsk myndighet kontrollerar företaav en som soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om gets skälet till auktorisationen förklarats förverkad är att företagets soliatt ditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i Sverige förverkad. Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av Finansinspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999. Äldre föreskrifter gäller fortfarande beslut om likvidation eller om konkurs har meddelats eller särskild administration har inträtt före om ikraftträdandet.

Lag/förslag 27

4 Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen 1970:979

Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen 1970:979° skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4a§n

Förmånsrätt följer med försäk- Förmånsrätt följer med försäkringstagares fordran hos försäk- ringstagares och andra ersättringsföretag i den egendom och i ningsberättigades fordran på den omfattning som anges i 7 grund försäkringsavtal hos av kap. 11 a § försäkringsrörelsela- försäkringsföretag i den egengen 1982:713 och 15 § tredje- dom och i den omfattning som

femte styckena lagen 1950:272 anges i 7 kap. 11 a § försäkrings-

om rätt för utländska försäk- rörelselagen 1982:713 och 15 § ringsföretag att driva försäk- tredje och fjärde styckena lagen ringsrörelse i Sverige. 1950:272 rätt för utländska om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre föreskrifter gäller fortfarande beslut likvidation eller om om konkurs har meddelats före ikraftträdandet eller om särskild administration enligt lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige har.

10Lagen omtryckt 1975:1248. Senastelydelse 1995:783.

28 Lagförslag

5 Förslag till Lag om ändring i konkurslagen 1987:672

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § och 9 kap. 5 § konkurslagen 1987:672 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 Kap. 13

Förvaltaren skall upprätta bouppteckning. l denna skall boets till-

en

gångar till noggrant uppskattade värden. Bouppteckningen skall

tas upp

vidare innehålla uppgift varje borgenärs namn och postadress.

om

det finns anledning, skall bouppteckningen också innehålla

Om uppgift egendom inte ingår i boet grund att den finns om som av

utomlands. Har gäldenären uppgift att sådan egendom saknas skall bo-

uppteckningen innehålla uppgift om detta. den utsträckning det behövs skall bouppteckningen också innehålla I förteckning över dels räkenskapsmaterial, dels andra handlingar som en rör boet. Bouppteckningen skall förvaltaren till rätten och tillav ges synsmyndigheten så möjligt och senast vecka före edsnart som en

gångssammanträdet.

gäldenären underskriven bouppteckning förut getts till Har en av behöver någon bouppteckning inte upprättas, förvaltaren rätten, ny om tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till anser att denna är

rätten och tillsynsmyndigheten. Skall bevakningsförfarande Skall bevakningsförfarande

och har någon boupp- äga och har någon bouppäga rum rum teckning inte till teckning ännu inte getts till ännu getts skall förvaltaren så snart rätten, skall förvaltaren så snart rätten, möjligt och vecka möjligt och senast en vecka som senast en som från beslutet bevakningsför- från beslutet bevakningsförom om farandet skicka förteckning farandet skicka förteckning en en borgenärerna med uppgift över borgenärerna med uppgift över varje borgenärs postadress varje borgenärs postadress om om till och tillsynsmyndighe- till rätten och tillsynsmyndigherätten I bankaktiebolags, ten. l ett bankaktiebolags, en ten. ett en sparbanks eller medlemsbanks sparbanks eller en medlemsbanks en

konkurs skall till bouppteckning- konkurs skall till bouppteckning-

3 Senaste lydelse 1996:129.

Lagförslag 29

en eller borgenärsförteckningen en eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättnings- bifogas uppgift insättningsom borgenärerna och deras ford- borgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. ringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepap- Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs om bolaget persbolags konkurs bolaget om har tillstånd att ta emot insätt- har tillstånd att ta emot insättningar konto. I ett livförsäk- ningar på konto. I ett livförsäkringsbolags konkurs skall på ringsbolags konkurs skall motsvarande sätt bifogas uppgift motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras forsäkringstagarna och andra om fordringar. ersättningsberättigade samt deras fordringar. I ett skadeförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift om de försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som har anmäld oregleen men rad försäkringsfordran jämte derasfordringsbelopp.

9Kap. 5 En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen. En borgenär som har en ford- En borgenär som har en fordran hos ett bankaktiebolag, en ran hos ett bankaktiebolag, en Sparbank eller en medlemsbank sparbank eller medlemsbank en på grund av en insättning räk- på grund av en insättning räkning behöver inte bevaka sin ning behöver inte bevaka sin fordran i sådant institutets kon- fordran i sådant institutets konkurs, om uppgift fordringen kurs, uppgift fordringen om om om har lämnats enligt 7 kap. l3 § har lämnats enligt 7 kap. 13 § fjärde stycket. Detsamma gäller fjärde stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappersbolag beträffande värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot in- som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäk- sättningar på konto. En försäkringstagare behöver inte bevaka ringstagare eller ersättannan sin fordran i ett livförsäkrings- ningsberättigaa behöver inte bolags konkurs, om uppgift om bevaka sin fordran i ett försäk-

3 Senastelydelse 1995:1584.

2 17-1304

30 Lagförslag

fordringen lämnats enligt det ringsbolags konkurs, om uppgift angivna lagrummet. fordringen lämnats enligt det om angivna lagrummet.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999. Äldre föreskrifter gäller fortfarande beslut konkurs har medom om delats före ikraftträdandet.

Lagförslag 3 l

6 Förslag till

Lag skatteregler för ersättning från Försäkrings garanti

om

Härigenom föreskrivs följande.

Den ersättning som betalas ut av Försäkringsgarantiföreningen och som avser ersättning på grund av garantin enligt lagen 1998:000 om garanti för vissa försäkringsersättningar, skall vid inkomstbeskattning behandlas som om ersättningen betalats ut som försäkringsersättning av den försäkringsgivare meddelat försäkringen. som Till den del ersättningen avser upplupen ränta, skall den vid inkomstbeskattningen behandlas som inkomstränta. Vid återbetalning av ersättning enligt 22 § lagen om garanti för vissa försäkringsersättningar skall den del av återbetalat belopp inte som avser ersättning motsvarande försäkringsersättning jämställas med ränteutgift.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

32 Lagförslag

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1990:325 om självdeklaration

och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 14, 18, 22 och 25 lagen a 1990:325 självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande om lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 Kap. 14 §14 Kontrolluppgifter pension Kontrolluppgifter om pension om och livränta skall lämnas för- och livränta skall lämnas av förav säkringsföretag och understöds- säkringsföretag, understödsföreförening avseende ning och Försäkringsgarantiföreningen avseende

belopp betalats på a belopp betalats ut a som ut som

grund försäkring den art grund försäkring av den art av av av skatteplikt för beloppet fö- att skatteplikt för beloppet föatt religger eller grund religger eller grund av av återköp sådan försäkring återköp sådan försäkring av av och och

till följd b livränta getts ut till följd b livränta som getts ut som

personskada eller ersätt- personskada eller ersättav av ning grund sådan kol- ning grund av sådan kolav lektiv sjukförsäkring lektiv sjukförsäkring som avsom avi 32 § 3 eller i 32 § 3 mom. eller ses a mom. ses a punkt 12 anvisningarna till punkt 12 anvisningarna till av av 22 § kommunalskattelagen 22 § kommunalskattelagen 1928:370 även utgett 1928:370 även om utgett om belopp inte är skattepliktig belopp inte är skattepliktig av av natur. natur. Kontrolluppgift pension och sådant belopp skall avskattas om som enligt 32 § 1 första stycketj kommunalskattelagen lämnas av mom. pensionsspariitstitut i l kap. 2 § lagen 1993:931 om indivisom avses duellt pensionssparande.

M Senaste lydelse 1993:945

Lag/förslag 33

Kontrolluppgift skall lämnas för den till vilken beloppet har betalats ut om det utbetalade beloppet uppgår till sammanlagt minst 200 kronor för hela året. Kontrolluppgiften skall utbetalt belopp och avdrata upp gen preliminär A-skatt. Av kontrolluppgiften skall framgå pension om utgått grund av tjänstepensionsförsäkring. Med utbetalt belopp likställs avskattningsbelopp som avses i andra stycket. Kontrolluppgift om avskattningsbeloppet skall lämnas för den skall ta beloppet som upp som intäkt av tjänst. Har skattepliktigt engångsbelopp getts ut till följd av personskada skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp getts ut tidigare grund av samma skada. Om så är fallet skall beloppets storlek och utbetalningsåret anges. l8§ Efter föreläggande av skatte- Efter föreläggande skatteav myndigheten skall ett försäk- myndigheten skall ett försäkringsföretag eller en understöds- ringsföretag, en understödsföreförening lämna kontrolluppgift ning eller Försäkringsgarantijföbeträffande en namngiven per- reningen lämna kontrolluppgift son. Kontrolluppgiften skall avse beträffande en namngiven perarten av uppgiven försäkring, son. Kontrolluppgiften skall avse beloppet av premie eller någon arten av uppgiven försäkring, annan avgift, tid då sådan motta- beloppet premie eller någon av gits, utbetalt försäkringsbelopp avgift, tid då sådan mottaannan samt värdet och arten av andra gits, utbetalt försäkringsbelopp förmåner som inte uppgetts en- samt värdet och arten andra av ligt annan föreskrift. förmåner inte uppgetts som enligt annan föreskrift.

22 Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, E den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande, den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden, förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning, Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer, den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet anknyter till som sådant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs, lnsättningsgarantinämnden,

i Senastelydelse 1997:329

34 Lagförslag

förvaltare i sådan förvaltare som i sådan egensom egen- . skap är införd i det register skap är införd i det register förs Värdepapper- som förs av Värdepappersom av scentralen VPC Aktiebolag scentralen VPC Aktiebolag enligt aktiekontolagen enligt aktiekontolagen 1989:827. 1989:827, Försäkringsgarantiförenin-

gen. Kontrolluppgift skall lämnas för

den gottskrivits ränta eller till vilken ränta betalats ut

som borgenär, innehavare marknadsnoterad fordran som avses i 3 § första av stycket 7 lagen 1997:332 statlig förmögenhetsskatt med unom

dantag för premieobligation som getts ut före år 1996,

den har varit antecknad innehavare av utländskt räntebäsom som rande fondpapper eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper. Kontrolluppgiften skall ta den ränta som den uppgiftsskyldige upp

sammanlagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären, dennes sammanlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång och avdra-

preliminär skatt. I fall i första stycket 6 skall uppgift gen som avses lämnas ränta utbetalas eller gottskrivits samt om innehavet i om som depån eller den kontoförda fordringen vid årets utgång. Kontrolluppgift skall vidare lämnas för upplupen inte förfallen avkastning men räntekompensation vid avyttring fordran eller andel i sådan värdeav pappersfond i 27 § 6 lagen 1947:576 om statlig insom avses mom. komstskatt. För marknadsnoterad fordran skall kontrolluppgiften ta upp det vid årets utgång senast noterade värdet ökat med upplupen avkastning som inte omfattas av detta värde. Innehas ett konto än skall ränta och fordran förav mer en person delas lika mellan innehavarna, inte annat förhållande är känt för den om

uppgiftsskyldige. I fråga konto för vilket samtliga innehavare inte

om redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning. Avser utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskylen dige inte hur stor del därav utgör ränta, skall i stället för ränta ange som det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. En skattskyldig, uppdrar utländsk förvaltare att i sådan som en egenskap föras i det register förs Värdepapperscentralen som av VPC Aktiebolag enligt aktiekontolagen 1989:827, skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller konto han har hos förvaltaren. som

Lagförslag 35

25 a Kontrolluppgift om utgiftsränta och skuld skall lämnas av den som yrkesmässigt bedrivit utlåning eller kreditgivning eller den som i annan yrkesmässig verksamhet bedrivit utlåning eller kreditgivning via konto eller i annan form, förening som till medlemmar lånat ut pengar mot ränta, arbetsgivare eller uppdragsgivare som till arbetstagare eller uppdragstagare lånat ut pengar mot ränta, Insättningsgarantinämnden, Centrala studiestödsnämnden. Centrala studiestödsnämnden, Försäkringsgarantzföreningen. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som gäldenären betalt till den uppgiftsskyldige och gäldenärens sammanlagda skuld till den uppgiftsskyldige vid årets utgång. I fall som avses i första stycket 3 skall även eventuellt ränteförmån anges. Avser den ränta som betalts till någon del ränta som erlagts i förskott, skall av kontrolluppgiften framgå hur stor del räntan beav som löper på tid till och med den 31 januari året efter beskattningsåret, dock endast om förskottsräntan till någon del belöper på tid efter denna tidpunkt Kontrolluppgift skall vidare lämnas för upplupen men inte förfallen avkastning räntekompensation vid förvärv av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt. Dock skall kontrolluppgift inte lämnas i det fall den avkastning kompensationen avser förfaller till betalning ett senare år än det år förvärvet skett. Är fler än betalningsansvarig för skuld skall utgiftsräntan en person och skulden fördelas lika mellan gäldenärerna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige. I fråga om skuld för vilken samtliga gäldenärer inte redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och skulden redovisas utan fördelning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

6 Senastelydelse 1997:329.

l Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar

l 1 Inledning

. Utvecklingen på det finansiella området med starka inslag av liberalisering och internationalisering har medfört att den svenska lagstiftningen reglerar de finansiella marknaderna har genomgått stora förändsom ringar. Förändringarna har delvis uppkommit genom inhemska initiativ präglas också av EGzs regler om en inre marknad. Inom försäkmen ringsområdet har utvecklingen inneburit en delvis ny regleringssyn. Det bakomliggande målet för regleringen är fortfarande att se till att försäkringsföretagen skall kunna fullgöra sina åtaganden gentemot försäkringstagarna. Men det sätt på vilket man genom lagstiftning skall uppnå detta mål är i vissa avseenden väsentligt annorlunda. Försäkringsutredningen har i tre betänkanden utarbetat förslag till lagstiftning försäkringsområdet. l två delbetänkanden har utredny ningen behandlat ämnen påkallats av EG-direktiven på försäksom ringsområdet. Dessa förslag har till stora delar genomförts. I sitt slutbetänkande SOU 1995:87 Försäkringsrörelse i förändring 3 föreslår Försäkringsutredningen ytterligare förändring av försäkringsrörelselagstiftningen. Förslagen ligger för beredning hos regeringen.

1.2 Försäkringsutredningens förslag

Försäkringsutredningens två första betänkande behandlar bl.a. regler försäkringsbolagens solvens, placering av medel och förslag beträfom

fande grunder för försäkringsverksamheten.9 l slutbetänkandet föreslår

utredningen en lagstiftning som skall befrämja konkurrensen i försäkringssektorn samtidigt som konsumentskyddet bibehålls eller förstärks. Kommittén behandlar bl.a. kravet skälighet i försäkringsrörelse, förbudet för livförsäkringsbolag att lämna vinstutdelning och behovet av försäkringsskydd vid obeståndssituationer.

7 SOU 1991:89 och SOU 1993:108 13Prop. 1992/932257 och Prop. 1994/952184 9 En särskild promemoria upprättades docenten Lars Nyberg närmare behandlade av som placeringsreglerna, Placeringsregler för försäkringsbolag Ds 1993:57.

38 Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar

Gemensamt för Försäkringsutredningens samtliga förslag är att de syftar till att skydda konsumenterna. Enligt Försäkringsutredningen är behovet ett starkt konsumentskydd det avgörande motivet för en av särskild reglering försäkringsverksamheten, eftersom verkningarna av att ett försäkringsâtagande inte fullföljs kan bli mycket allvarliga för av den enskilde. Dessutom är försäkringstekniken så komplicerad att det är svårt för kunden att göra bedömning försäkringsbolagets ekoen av nomi och dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser. Detta gäller även med goda kunskaper i ekonomiska frågor. Förför en försäkringstagare säkringstagaren kan sålunda inte förväntas ha tillräckliga kunskaper för att avgöra försäkringsgivaren hanterar sina risker ett ändamålsom enligt och effektivt sätt. Försäkringsutredningen säger vidare att skyddsintresset uttalat vid livförsäkring än inom skadeförsäkär mer ring. Medan skadeförsäkringsavtalen regel löper på ett år är livförsom säkringsavtalen oftast mycket långvariga och omfattar inte sällan ett betydande sparande. Inom återförsäkring finns inte tillräckligt starka skyddsintressen för att motivera en särskild reglering. Beträffande det framtida regelsystemets struktur uttalar Försäkringsutredningen att det övergripande syftet med lagstiftningen bör vara till ingångna försäkringsavtal kan fullföljas. Skyddet för föratt se att säkringstagarna bör tillgodoses främst verksamhetsregler och genom tillsyn rör ett försäkringsbolags betalningsförmåga. Bolagen skall som ha fullgod solvens, dvs. värdet ett bolags tillgångar skall med en av marginal överstiga värdet dess försäkringsåtaganden. Regleringen av skall däremot inte innebära detaljerad granskning priser och proen av dukter. Regleringen skall inte heller syfta till att förhindra att försäkringsbolag hamnar på obestånd. Försäkringsföretag som inte kan bedriverksamheten på ett långsiktigt bärkraftigt sätt skall kunna slås ut va från marknaden och strukturomvandling ske i princip samma sätt inom andra näringsområden. Det väsentliga är att konsumenternas som anspråk är väl skyddade. Enligt Försäkringsutredningen bygger den nuvarande lagstiftningen i vissa avseenden regleringssyn, särskilt vad gäller livfören annan säkring. För försäkringstagarna ett tillfredsställande skydd har det att ge nödvändigt att så långt möjligt förhindra att försäkringsboansetts som lag hamnar obestånd". En övergång till reglering som syftar till en ökad konkurrens bland försäkringsbolagen innebär i mycket en anpassning till utvecklingen under det senaste decenniet. Samtidigt är det en naturlig konsekvens harmoniseringsarbetet inom EU. Lagstiftningen av

20 Motivet att särreglera försäkringsverksamhet finns bl.a. i Försäkringsutredningens slutbetänkande SOU 1995:87 s.l0l ff. 3 Se också avsnitt 2.1

Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar 39

skall liksom tidigare ge ett starkt konsumentskydd, men utan de negativa konsekvenser för effektivitet och utveckling som följer av att bolagens rörelsefrihet hindras mer än nödvändigt. I den lagstiftning som Försäkringsutredningen föreslår försvinner regleringar som verkar hämmande på konkurrensen, men samtidigt kommer andra till for att upprätthålla ett acceptabelt skydd för forsäkringstagarna. Ett centralt förslag i utredningen är borttagandet av det vinstutdelningsförbud som idag finns för svenska konventionella livförsäkringsbolag. Utredningen menar att det inte är befogat att genom offentlig reglering se till att försäkringskollektivet garanteras vissa andelar av uppkomna överskott. Regler som tar sikte på fördelningen mellan olika försäkringstagargrupper anses heller inte motiverade. Regler av detta slag hämmar utvecklingen av nya produkter som kan vara -Äll nytta för konsumenterna. Slopandet av vinstutdelningsförbudet kräver dock att försäkringstagarintresset tillgodoses genom en rad skyddsregler, i första hand genom krav på att försäkringstagarnas rätt till del i överskotten klart och tydligt regleras i de enskilda avtalen. För att stärka skyddet för försäkringstagarna föreslår Försäkringsutredningen att regleringen av försäkringsverksamheten skall innefatta ett särskilt skyddssystem som ger försäkringstagarna tillräcklig trygghet och som inte bygger att staten träder in vid obestånd. Den tekniska utformningen av ett sådant skyddssystem borde, enligt utredningen,

utformas av en särskild utredningsman.

23 Försäkringsutredningen diskuterade inte de kollektivavtalsgrundade försäkringarnas speciella problem. Skälet härtill var att man från Finansdepartementet uttalat att en särskild utredning av förhållandena rörande sådanaförsäkringar kan bli aktuellt i annat sammanhang. Utredningen ansåg det emellertid rimligt att i avvaktan på en särskild utredning införa en bestämmelse som gör det möjligt att för denna typ av försäkringar få dispens från enstaka regler i försäkringsrörelselagstiftningen; dock utan att komma i konflikt med EU:s regler eller skyddet för försäkringstagarna. De kollektiva försäkringarna är för närvarande föremål för utredning av Kollektivförsäkringsutredningen Dir. 1997:57. Utredningens arbete beräknas slutfört under januari månad 1998.

40 Bakgrund till ett garantisystemförförsäkringsersättningar

l Kommittédirektiven

Den 7 november 1996 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare skulle utreda hur ett svenskt system för garanti för försäksom ringsfordringar bör utformas. l direktiven Dir.l996:88 uttalas att Försäkringsutredningen i sitt slutbetänkande föreslagit genomgripande reformering av försäken ringsrörelselagstiftningen samt att förslaget syftar till ekonomiskt effektivare regler och ökad konkurrens samtidigt som konsumentskyddet upprätthålls. Ökad konkurrens kan emellertid öka risken för att försäkringsföretag kommer obestånd. En ökad risk för konkurser i försäkringsföretag motiverar därför förändring av skyddsordningen för en försäkringstagare. Regeringen att utredning ett garantisystem för försäkanser en om ringsfordringar ligger väl i linje med utvecklingen på övriga finansiella tjänsteområden. lnlåning i bank omfattas numera av en insättningsgaranti och det finns ett förslag till EG-direktiv system för ersättning om till investerare är kunder till företag driver värdepappersrörelsom som

En utredning Dir 1996:63 har tillsatts för att utforma ett svenskt

se. förslag till ett sådant investerarskydd. Utredningen kom med sitt betänkande SOU 1997:125 i september 1997. Mot denna bakgrund bör enligt direktiven en utredare överväga hur ett garantisystem för försäkringsfordringar bör utformas. En allmän utgångspunkt för utredningsarbetet är att den svenska lagstiftningen skall vara förenlig med EG:s regler försäkringsområdet. Arbetet skall bedrivas från ett samhällsekonomiskt perspektiv och så långt möjligt bidra till att upprätthålla konkurrensneutraliteten försäkringsmarknadei. l direktiven sammanfattas uppdraget följande sätt. Utredaren skall

undersöka skyddssystem i andra länder,

överväga vilka försäkringsfordringar som bör skyddas, överväga vilka försäkringsgivare som bör omfattas, överväga ett eller flera garantisystem skall införas och om de - om skall bedrivas i offentlig eller privat regi, överväga under vilka förutsättningar garantisystemet skall tas i an- språk, överväga hur stora fordringsbelopp som skall skyddas, analysera och föreslå metoder för finansiering av garantisystemet, överväga hur ersättningen från garantisystemet skall samordnas med försäkringstagarnas förmånsrätt,

Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar 41

överväga frågor om sekretess, former för utbetalning av ersättning, och tillsyn över att försäkringsföretag fullgör sina skyldigheter enligt skyddssystemet, samt lämna förslag till den lagreglering som behövs. -

l direktiven sägs också att individuellt pensionssparande inte omfattas insättningsgarantisystemet och att sådant sparande har stora likheter av med privat pensionsförsäkring. Om detta sparande inte omfattas av något skyddssystem kan konkurrensen med andra sparformer snedvridas ett oönskat sätt. Utredaren skall överväga om inlåning i bank inom för individuellt pensionssparande skall omfattas garantisysramen av temet för försäkringsfordringar alternativt av insättningsgarantin. Utredaren skall också överväga de frågor som tas upp i departementspromemorian Skydd för skadelidandes anspråk på trafikskadeer-

sättning vid försäkringsgivarens insolvens Ds 1993:35 och ta ställ-

ning till dess förslag. Genom beslut den 30 januari 1997 överlämnade regeringen detta ärende till Försäkringsgarantiutredningen. Utredaren skall överväga om garantisystemet, i enlighet med Försäkringsutredningens förslag, skall kunna tas i anspråk även i andra situationer än vid ett försäkringsföretags obestånd i syfte att minska garantisystemets nettokostnader. Utredaren skall även överväga hur ett garantisystem skall samverka med den nuvarande förmånsrätten för försäkringstagare och utredaren är därvid oförhindrad att föreslå de ändringar i förmånsrättsreglerna som behövs. Slutligen att utredarens arbete skall vara slutfört före utgånganges en av år 1997.

1.4 för

Utgångspunkter ett garantisystem

l direktiven till utredningen att det huvudsakliga motivet för att anges införa ett garantisystem för försäkringsfordringar är att skydda försäkringstagarna. Ett annat viktigt skäl till att införa ett garantisystem är att ansvaret för konsumenterna efter en konkurs klargörs. Försäkring har länge i konsumentens ögon betraktats som en verksamhet där konkursrisken anses i det närmaste obefintlig. I en sådan miljö är det svårt för staten att komma undan ett bolag hamnar på obestånd. Geansvar om nom att införa ett garantisystem som finansieras och garanteras av försäkringsbolagen själva klargörs att det inte åligger staten att ersätta försäkringstagama ett bolag går omkull. Det är en viktig signal till om både försäkringsbolagen och konsumenterna.

42 Bakgrund till ett garantisystemförförsäkringsersättningar

Utgångspunkten för att konstruera ett garantisystem är att skydda den enskilda konsumenten. Ett garantisystem innebär emellertid ofrånkomligen en ytterligare reglering av marknaden. Regleringar den finansiella marknaden som inte är riktigt utformade riskerar att störa marknadens funktion och ge upphov till oönskade beteenden. Därför är det viktigt att ett system får en riktig incitamentsstruktur. Grundläggande för ett väl fungerande system som inte ändrar marknadsförutsättningarna ett negativt sätt är att det är konkurrensneutralt och trovärdigt. En viktig utgångspunkt är också att minimera kostnaderna för försäkringskollektivet. Det gäller såväl administrativa kostnader som kostnader vid konkurs. Systemet måste också vara flexibelt för att klara en ändrade verksamhetsförutsättningar. Vidare måste den föreslagna lagstiftningen vara förenlig med EG:s regler på försäkringsområdet. Konkurrensneutraliteten är en viktig aspekt vid införandet av ett garantisystem och är aktuell vid bedömningen om ömsesidiga bolag med bestämmelser om uttaxering i bolagsordningen skall omfattas av ett system. Det är vidare viktigt att ta hänsyn till konkurrensaspekter om garantisystemet skall med och finansiera ett rekonstruktionsförfavara beståndsöverlåtelse. rande eller en För systemets trovärdighet är frågorna storleken ersättningsom nivån till de försäkrade samt systemets finansiering viktiga. Ersättningkan bestämmas till ett högsta belopp eller också till att motsvara en en andel av fordran mot försäkringsbolaget. Till ersättningen kan det kopplas självrisk. Självrisken kan vara konstruerad som ett lägsta en belopp eller andel av försäkringsersättningen. Fördelen med en som en konstruktion lägsta belopp då undviker alla obetydliga av är att man skador. Denna form är särskilt lämplig för skadeförsäkring. En fördel med proportionell självrisk är att det bidrar till att klara systemets finansiering. Proportionell självrisk är mest lämpligt för livförsäkringsersättningar. Det går också att tänka sig en kombination av de två varianterna. Enligt direktiven är utgångspunkten att systemet skall finansieras av de försäkringsföretag meddelar de försäkringar som omfattas. En som möjlig lösning på finansieringen av systemets kostnader är då att välja den ordning gäller i systemet för insättningsgaranti. l det systemet som är utgångspunkten att de banker som omfattas av systemet också finansierar dess kostnader. Bankerna betalar årsvisa avgifter som placeras på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Medlen på kontot skall användas för den händelse att ett ersättningsfall inträffar. En annan möjlig lösning, är vanlig i andra länder, är att i efterhand genom uttaxsom ering avgifter låta försäkringsbolagen betala systemets kostnader. av Till båda alternativen kan det kopplas en upplåningsrätt för att säkerställa systemets finansiella stabilitet och trovärdighet.

Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar 43

En fråga av central betydelse är att bestämma när ett garantisystem skall tas i anspråk. Ett naturligt tillfälle är när ett försäkringsbolag har försatts i konkurs. Konkurser i den finansiella sektorn kan emellertid bli mycket kostsamma och stora värden kan förlorade. För att undvika sådan situation kan ett garantisystem utformas så att det kan tas i en anspråk redan innan bolaget har försatts i konkurs. Särskilt bland livbolagen, där erfarenheter från utländska konkurser visar att orsaken ofta felaktig matchning mellan tillgångar och skulder, eller för är en att höga avkastningsgarantier har lämnats, bör problem som kan leda till konkurs kunna upptäckas i tid. Garantisystemet för försäkringsersättningar skall också ges en institutionell Direktiven till utredningen fastslår att systemet bör ram. regleras i lag och obligatoriskt. En utgångspunkt i detta sammanvara hang blir att undvika onödiga kostnader som belastar försäkringskollektivet.

1.4. l Moral hazard

Ett viktigt problem i samband med försäkringsverksamhet är s.k. moral hazard. Detta innebär enkelt uttryckt att försäkrade tenderar att ändra sitt beteende så att det leder till högre kostnader för försäkringsbolagen. En försäkrad kan bli mindre benägen att förebygga eller undvika skador när han vet att försäkringsbolaget betalar. Eftersom försäkringsbolaget inte har full kännedom den försäkrades beteende, är bolaget i om ett informationsunderläge gentemot den försäkrade och måste gardera

sig för detta i premiesättningen.

Motsvarande problem uppstår i ett läge när det finns en part som står risken för ett avtal har ingåtts två andra parter. Ett garantisom av system för försäkringsersättningar skapar sådan situation. Om fören säkringsbolaget inte kan fullgöra sitt kontrakt gentemot den försäkrade går garantisystemet och täcker skadan. Denna situation kan utupp nyttjas både försäkringsbolaget och försäkringstagaren. I normalav fallet har bolagsledning inget att vinna på att utnyttja garantisysteen öka sin riskexponering, eftersom bolagets riskkapital går met genom att förlorat garantiordningen måste träda in. Däremot kan ett bolag som om befinner sig i ekonomiska svårigheter dra nytta av garantiordningen. Bolagsledningen kan i ett sådant bolag anse att det är värt att öka riskerna i verksamheten för att komma ur en ekonomisk kris. Garantiordningen kan då underlätta för bolagen att öka sina risker, eftersom försäkringstagarna är försäkrade på förhand. Bolaget kan genom att locka

23 Milgrom och Roberts, Economics, Organization and Management. Prentice-Halls International Editions, 1992.

44 Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar

med förmånliga villkor dra till sig kapital, öka marknadsandelarna och dölja den i grunden dåliga verksamheten. Försäkringstagaren har inget incitament att bedöma rimligheten av de förmånliga villkoren, eftersom garantisystemet betalar ersättning under alla omständigheter. Om det visar sig att de ökade ekonomiska riskerna leder till nya förluster blir situationen ohållbar. Resultatet av bolagsledningens agerande är att det blir betydligt dyrare för garantisystemet problemen hade åtgärän om dats i tid. Sådana händelseförlopp har förekommit vid ett flertal tillfällen i samband bankernas motsvarighet till en garantiordning. Ett spektakulärt exempel på ett utnyttjande av en tredje part är krisen i amerikanska Savings and Loans Associations SL under 1980-talet. Det går inte att bortse från risken att en garantiordning kan ge upphov till situationer där moral-hazard beteende kan vara ett problem. Det kan emellertid hävdas att det redan finns en motsvarande situation, om än inte uttalad, inbyggd i det svenska systemet. Försäkringsutredningen

konstaterade i sitt slutbetänkande i frågan om behovet av en ny

skyddsordning att det idag finns outtalad statlig garanti för många en försäkringstagarnas fordringar. Skälet till det är att det av sociala av hänsyn torde närmast omöjligt att godta att försäkringsersättningar vara inte utgår. Särskilt torde detta fallet när privatpersoner riskerar att vara miste betydande pensionssparande. Dessutom är pensionsspaom randet skattesubventionerat och därmed uppmuntrat av staten vilket gör att det blir ännu svårare att undgå ansvar om försäkringsersättningen uteblir. En outtalad garanti har effekt på beteendet med avseende på samma moral-hazard som en uttalad. Genom att införa ett garantisystem ändras inte situationen i sak. Däremot tydliggörs var ansvaret för ett obestånd i ett försäkringsbolag ligger. En outtalad statlig garanti är inte önskvärd för vare sig försäkringstagarna eller övriga medborgare. En sådan garanti skulle i slutändan finansieras av kollektivet skattebetalare snarare än kollektivet försäkringstagare. Den kanske främsta förtjänsten med garantisystemet är, som nämndes inledningsvis i detta avsnitt, att det klargörs för allmänheten att det inte är staten som har ansvaret för försäkringstagarna ett bolag hamnar på obestånd. om

1.5 Konkursscenario i ett försäkringsbolag

Vid utformandet ett garantisystem är det viktigt att ta hänsyn till hur av obeståndssituation kan tänkas uppkomma och vilka konsekvenser en

24Se t.ex Kaufman, The Savings and Loan Rescue of 1989", Restmcturing the American Financial System, 1990 för en närmare redogörelse för händelserna i SL.

Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar 45

det kan få för försäkringstagarna och samhället i övrigt. Eftersom skade- och livförsäkring skiljer sig i väsentliga avseenden, bör ett system också ta hänsyn till dessa skillnader. För bakgrund till att ge en systemets utformning beskrivs i det följande försäkringsbolagens särdrag och de väsentliga faktorer som påverkar en obeståndssituation i bolagen.

1.5.1 Försäkringsbolagens balansräkning

Ett sätt att beskriva försäkringsbolagens sammansättning tillgångar av är att jämföra försäkringsbolagen med banker. Det är känt att obeståndssituationer i banker kan få betydande konsekvenser för samhällsutvecklingen. En obeståndssituation i ett försäkringsbolag har inte samma följder. Skälet till att obestånd i banker kan få en mer omfattande betydelse är att det i bankers balansräkning finns inbyggd instaen bilitet. Banker tar emot inlåning för insättarna är omedelbart som uppsägningsbar, dvs. insättarna har rätt att när som helst ta ut sina insatta medel. Medlen som bankerna lånar använder de för långfristig utlåning, som inte är omedelbart uppsägningsbar. Denna obalans i balansräkningen, med långfristig utlåning tillgångssidan och kortfristig inlåning balansräkningens skuldsida, utgör inget problem så länge allmänheten har förtroende för bankernas förmåga att infria sina åtaganden. Om allmänheten tappar förtroendet för bankerna och börjar ta ut sina insatta medel, riskerar bankerna att hamna obestånd, eftersom de inte i motsvarande mån kan realisera sina tillgångar i form av lånefordringar. I en sådan situation riskerar hela betalningssystemet att rasa samman. Risken att förtroendet för bankerna sviktar och att betalningssystemet därmed upphör att fungera brukar benämnas systemrisk. Det är denna situation som kan få vittgående följder för övriga områden i samhället. Systemrisken är ett viktigt motiv till att reglera bankverksamhet. Inom försäkring finns inte samma systemrisk. Försäkringsbolagen har inte till närmelsevis samma betydelse som banker för betalningssystemet. Desstom skiljer sig försäkringsbolagens balansräkningar radikalt från bankernas. I en bank är skuldsidan inlåningen till stora - delar likvid medan tillgångssidan utlåningen består av tillgångar - som är svåra eller omöjliga att avyttra med kort varsel. I ett försäkringsbolag, och särskilt i ett livbolag, är det precis tvärtom. Skuldsidan består av långsiktiga åtaganden mot försäkringstagarna medan tillgångssidan till stor del består av lätt omsättningsbara värdepapper. Konkursscenariot i skade- resp. livförsäkringsbolag skiljer sig på grund av deras olika verksamheter och åtaganden. Gemensamt för för-

46 Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar

säkringsbolag är dock att de sätter priset premien på produkterna inde känner största delen sin kostnadssida, dvs. skade- eller livernan av sättningen till sin kund. För att hantera denna risk i själva försäkrings-

rörelsen görs det beräkningar möjliga skadeutfall aktuariella beräk-

ningar i både liv- och skadebolagen. Utöver risker i de aktuariella beräkningarna utsätts bolagen också för finansiella risker. Dessa risker är att hänföra till kapitalförvaltningen och är den sammanlagda benämningen ränte-, valuta-, likviditets- aktiekurs- och kreditrisker. De av aktuariella och finansiella riskerna är olika stora beroende om försäkringsbolaget bedriver skade- eller livförsäkring.

1 Konkursscenario i skadeförsäkringsbolag

Inom skadeförsäkring löper ett försäkringskontrakt som t.ex. en villaoch hemförsäkring vanligen på ett år, även om det ofta förnyas automatiskt. Premierna betalas till bolaget skall räcka till att betala som bolagets löpande kostnader för skadeutfall och administration. Felbedömningar i bolagets beräkningar på skadefrekvenser, bedömningar och värderingar skadeutfall utgör den huvudsakliga risken i av m.m. verksamheten. Dessa beräkningar är aktuariell natur. Skadebolagen av kan relativt enkelt hantera den finansiella risken, eftersom de, i jämförelse med livbolagen, har korta avtalstider och inte ger några avkastningsgarantier. Undantaget är vissa typer skadeförsäkringar som av sjuk- och skadelivräntor samt ansvarsförsäkring. Dessa produkter har liknande egenskaper livprodukter och har därför också en högre som finansiell risk. En konkurs i ett skadeförsäkringsbolag kan uppstå kostnader för om skadeutfall och drift inte täcks bolagets premieintäkter. Det kan vara av svårt att bedöma möjliga skadefall i vissa försäkringsgrenar och att sätta korrekta för inträffade skador. Obeståndssituationer som reserver uppstår på grund felaktiga antaganden i aktuariella beräkningar eller av i reservsättningen behöver dock inte uppstå över natt utan bör kunna en förutses i relativt god tid. En möjlig orsak till problem är att boannan laget överraskande råkar ut för katastrofskada. Vid en sådan situaen

tion kan bolaget på kort tid hamna obestånd. Återförsäkring och

riskspridning i bolagen gör emellertid att sådana situationer är mycket ovanliga. Risken för katastrofskador gör att skadeförsäkringsbolagen återförsäkrar sig i större utsträckning än livbolagen.

Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersäztningar 47

l Konkursscenario i livförsäkringsbolag

För livförsäkring är kontraktstiderna mycket långa. Detta förhållande tillsammans med att bolagen ger avkastningsgarantier på försäkringstagarnas besparingar gör att de finansiella riskerna blir mycket mer omfattande än inom skadeförsäkring. Aktuariella beräkningar skadeutfall inom livförsäkring är relativt enkla, eftersom förändringar i dödligheten och andra inverkande faktorer sker gradvis. Livbolagets resultatutveckling är således främst beroende av hur väl bolaget lyckas att förvalta de förskottsinbetalda premierna och hur resultatet av denna verksamhet förhåller sig till bolagets åtagande gentemot försäkringstagarna. Eftersom åtagandena är långsiktiga och förutsägbara och tillgångarna prissätts på en marknad, kan en aktuarie löpande avgöra om ett livbolag riskerar att i framtiden hamna i en obeståndssituation. Det gör att en obeståndssituation i ett livbolag i allmänhet är förutsägbar i god tid. Om en obeståndssituation uppkommer är det inte heller så att alla tillgångar är förbrukade. I ett par amerikanska fall har fordringarna efter konkurs satts ned till omkring 70 procent. Det gör att försäkringstagarna erhåller medel även efter en konkurs, om än reducerat.

1.5.4 Försäkringstagarens situation i händelse av obestånd i ett liv- eller skadeförsäkringsbolag

Försäkringstagaren drabbas olika sätt av en konkurs i ett försäkringsbolag beroende på om det är ett skade- eller livbolag. I ett skadebolag är kontraktstiden kort och den enskildes fordran på skadebolaget är relativt liten om inte någon skada inträffar. En konkurs i ett skadebolag är därför i de flesta fall okomplicerad för den försäkrade. Försäkringstagaren kan hitta en ny försäkringslösning och skadan kan begräntill den förlorade premien. Om den försäkrade däremot drabbas av sas skada kort tid efter konkurs, kan stora värden gå förlorade. Likaen en så kan skadeersättningar som inte är reglerade vid konkurstillfallet innebära betydande förluster för den enskilde. Ett garantisystem för konkurser i skadeförsäkringsbolag måste således främst syfta till att garantera en försäkringstagares berättigade krav ersättning i händelse att denne drabbas ersättningsgill skada, eller om avtalade skaav av en deersättningar inte kan betalas ut till fullo vid en konkurs. En sådan period där skyddet fortsätter att gälla efter konkursen bör vara tidsbegränsad för att minimera systemets kostnader. Inom skadeförsäkring har de livräntor som i första hand betalas vid trafikskador en särställning. Den försäkrade torde för dessa drabbas på

48 Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar

samma sätt som de som är berättigade till livräntor från livförsäkringsbolagen. l ett livbolag är försäkringstagarens situation beroende av om denne erhåller utbetalningar på sin försäkring. Om så är fallet är ett omedelbart problem att försäkringstagaren kan hamna i en likviditetskris och sakna medel för att klara uppehållet. Ett garantisystem bör därför kort sikt säkerställa ersättningen till den som löpande erhåller betalningar sin livförsäkring. På längre sikt måste värdet försäkringen återställas till det belopp som systemet garanterar. En stor del av enskilda sparande ligger i livförsäkringsbolagen. Fallissemang i personers livbolag blir därför mycket omfattande i termer av antalet personer mer drabbas än ett skadebolag går omkull. Sparmedlen skall förr som om eller betalas ut till dem har försäkringar med sparmoment. I senare som livförsäkringsbolag kan det dessutom bli svårt att hitta nya försäkringsgivare för de drabbade forsäkringstagarna, eftersom förutsättningarna för dödsfallsförsäkring eller livsfallsförsäkring med efterleatt ta en vandeskydd kan ha ändrats.

1.5.5 Exempel på konkurs i ett livförsäkringsbolag

Det förtjänas att understryka att i de flesta fall torde obeståndssituaen tion i ett försäkringsbolag kunna upptäckas i god tid. Det gör att kostnaderna för konkurs oftast går att minimera. Kostnaden för garantisystemet är beroende sannolikheten för att ett bolag försätts i konkurs av och den förväntade belastningen på systemet konkursen medför. som Om såväl sannolikheten för konkurs kostnaden för ett fallisseen som är låga kommer värdet garantin att vara lågt. Den skall då mang av prissättas därefter, vilket innebär att avgiften för garantin blir låg. I avsnittet utländska förhållanden framgår att erfarenheterna visar att om systemens kostnader för konkurser i relation till försäkringsbolagens samlade tillgångar inte är hög. Ett exempel illustrerar ett livbolag i konkurs och hur denna kan som hanteras är konkursen i det japanska ömsesidiga livförsäkringsbolaget Nissan Mutual Life. Den 25 april 1997 fick bolaget order från det japanska finansdepartementet att upphöra med sin verksamhet. Livbolaget är det första japanska försäkringsbolaget sedan andra världskriget förlorat sin koncession. Bolaget hade 145 miljarder kronor vid utsom gången september 1996. Skulderna beräknades överstiga tillgångarav med 20 miljarder kronor. Bakgrunden till den uppkomna situationen na är kombination dåligt management under och efter det att en av "bubbelekonomin" brast i början 1990-talet och svåra makroekonoav miska förhållanden. Den extremt låga räntenivån medförde att avkast-

Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar 49

ningen på obligationsportföljen understeg den utlovade återbäringsräntan och fallande aktiekurser medförde att orealiserade vinster i balansräkningen raderades ut. Apprecieringen av yenen bidrog också till det försämrade resultatet. Situationen underlättades inte heller att den av finansiella krisen i Japan är utdragen, vilket medfört att de flesta livbolagen har gjort stora förluster. Anledningen till att Nissan Mutual Life hamnade i större svårigheter än sina konkurrenter är att de i slutet av 1980-talet marknadsförde livförsäkringar med garanterad avkastning som byggde ett ränteanen tagande om 5,5 procent, vilket var betydligt högre än konkurrenterna. Denna typ individuella livräntor utgjorde också en större andel av av deras portfölj ijämförelse med konkurrenterna. l juni 1997 presenterades en plan av det japanska försäkringsför-

bundet som fått i uppdrag av den japanska regeringen att hantera kon-

kursen för likvidation av bolaget. Planen godkändes av finansdeparte-

mentet. Förslaget innebär att ett nytt bolag skall bildas som tar över och underhåller bolagets existerande portfölj. Bolaget kapitaliseras med 70 miljoner kronor. Bolaget kommer sedan att begära 13 miljarder kronor från Japans garantifond. Beloppet är det maximala fonden får betala ut och skall användas till att täcka utestående skulder. Underskottet för bokföringsåret, som slutade i mars 1997, förväntas bli minst 20 miljarder kronor inklusive icke realiserade förluster i investeringsportföljen. De cirka 7 miljarder kronor som återstår för att täcka förlusterna komatt bokföras goodwill och därefter amorteras under fem år. mer som en Vidare föreslår Japans försäkringsförbund att återbäringsräntan reduceretroaktivt från 5,5 till 2,75 procent from. teckningsdatumet. De ras önskar att säga sin försäkring före utbetalningsdagen får också som upp sin fordran nedsatt. Uppgörelsen innebär i praktiken att försäkringsbolagen och försäkringstagarna delar på kostnaderna av fallissemanget. Försäkringsbolaskjuter gemensamt till 13 miljarder kronor från garantifonden och gen försäkringstagarna till den högt garanterade räntan får se avkastningen sina premieinbetalningar halverad genom nedsättningen av återbäringsräntan. Exemplet illustrerar att ett livbolag som går i konkurs inte behöver utan tillgångar. l detta fall hade bolaget garanterat en för hög avvara kastning. Inom EU finns regel skall föregripa sådan utvecken som en ling. Tillsynsmyndigheterna skall föreskriva vilka maximiräntor som får användas vid beräkning försäkringstekniska avsättningar. Icke av desto mindre kan en brist uppstå i bolaget och då kan man som i ex- emplet stärka tillgångssidan genom att skjuta till kapital och minska skuldsidan genom att sänka den garanterade återbäringsräntan. Beståndet i bolaget kommer alltså att leva vidare i ett nybildat bolag med vill-

l

50 Bakgrund till ett garantisystem för försäkringsersättningar

kor är realistiska. När den garanterade räntan är så hög som i som mer detta exempel, måste ett ingripande där beståndet består innehålla en minskning åtagandet. Det skulle inte vara meningsfullt att bara av skjuta till kapital, eftersom det garanterade åtagandet förr eller semer skulle ha förbrukat även detta. nare

2 Gällande rätt och

utredningar avseende närliggande frågor

2.1 Gällande rätt

Det huvudsakliga syftet med reglering och tillsyn av försäkringsverksamhet kan sägas att säkerställa att ingångna försäkringsavtal kan vara fullföljas och att det således skapas ett fullgott försäkringsskydd. Detta kan uppnås genom att se till att försäkringsbolag har en solvens som innebär att värdet på tillgångarna med råge överstiger värdet försäkringsåtagandena. Som nämnts tidigare uppnås detta i gällande försäkringsrörelselagstiftning genom bl.a. placeringsregler och regler om den s.k. solvensmarginalen. Placeringsreglema har sin största betydelse för livförsäkring där de mest svårhanterliga riskerna finns på tillgångssidan i form av finansiella risker. Enligt 7 kap. 1 § FRL skall ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar motsvara ett belopp som erfordras för att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall motsvara bolagets ansvarighet för bl.a. löpande försäkringar premiereserv och inträffade oreglerade försäkringsfall. För livförsäkring och i vissa fall även for skadeförsäkring skall, enligt 7 kap. 3 § FRL, grunder upprättas. Dessa innehåller de antaganden utgör bas för beräkning bl.a. forsäkringspremier och försäksom av ringsersättningar. Grunderna innehåller även bestämmelser om t.ex. hur återbäring skall beräknas och fördelas samt hur återförsäkring skall ske. Grunderna skall överlämnas till Finansinspektionen. Avsikten med grunderna är enligt 7 kap. 4 § FRL att trygga bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser och att meddela försäkringar till en skälig kostnad. Vinstutdelning till aktieägare eller garanter får inte äga rum i svenska konventionella livförsäkringsbolag 12 kap. 2 § första stycket FRL. Årsvinsten på livförsäkringsrörelsen skall till återbäringssättas av en fond och denna fond får användas endast för återbäring till försäkringstagama och för förlusttäckning. Fonden har tagits i anspråk för förlusttäckning i mycket liten utsträckning. I praktiken kan därför livförsäkringsrörelse i Sverige drivas endast i ömsesidig form och livförsäkringsbolagens hela förmögenhetsmassa tillhör på ett eller annat sätt

52 Gällande rätt och utredningar avseende närliggande frågor

försäkringstagarna. Bolagens åtaganden enligt ingångna avtal tas upp i balansräkningen försäkringstekniska avsättningar och det finns som regler för hur de medel skall täcka dessa avsättningar får placeras. som I livförsäkringsbolagen har skapats stora överskott, eftersom de förvaltade medlen gett betydligt högre avkastning än vad utlovats i försom säkringsavtalen. Dessa överskott redovisas som återbäringsmedel i balansräkningen och för dessa saknas i stort sett särskilda placeringsrestriktioner. Av de totala tillgångsvärdena i livbolagen utgör cirka 40 procent återbäringsmedel. Detta innebär att bolagen i princip alltid kan klara sina åtaganden, eftersom återbäringsfonden kan användas för förlusttäckning, och bolagen riskerar därför inte att hamna i obeståndssituationer. Ett Försäkringsbolag driver direkt försäkringsrörelse skall ha som tillgångar till ett belopp motsvarar försäkringstekniska avsättningar som för räkning och dessa skall placerade i enlighet med vissa egen vara lagstadgade regler 7 kap. 9 § FRL. Bestämmelserna gäller för såväl liv- skadeförsäkringsrörelse. Allmänna huvudprinciper för placesom ringsreglema är att medlen skall placeras med beaktande av försäkringsrörelsens art, den s.k. matchningsprincipen, och spridas över ett större antal tillgångsslag, den s.k. diversifieringsprincipen. Av de tillgångsslag finns uppräknade i lagtexten kan här som som exempel nämnas obligationer eller andra skuldförbindelser där den som för förbindelsen generellt sett anses ha god kreditvärdighet, aktisvarar i publika aktiebolag, fastigheter och banktillgodohavanden. Därtill er finns regler begränsningar för olika tillgångsslag och begränsningar om för enhandsengagemang. I 7 kap. 11 § FRL föreskrivs att ett försäkringsbolag skall föra ett register vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för som skuldtäckning och tillgångarnas värde. Denna registerföringsskyldighet gäller för såväl liv- skadeförsäkringsverksamhet. som Försäkringstagarna har förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen 1970:979 för fordringar avseende livförsäkring, s.k. lång skadeförsäkring och återförsäkring avseende nämnda försäkringsslag. Med lång skadeförsäkring huvudsakligen brandförsäkring meddelats avses som för längre tid än tio år. Bestämmelsen gäller även sådan livränta och sjukränta egentligen tillhör skadeförsäkring. Förmånsrätten omsom fattar de tillgångar finns upptagna i registret skall föras enligt som som 7 kap. 11 § FRL. Detta betyder att förmånsrätten gäller i de tillgångar skall motsvara de försäkringstekniska avsättningarna. Förmånssom rätten omfattar således inte skadeförsäkring med undantag av nyss nämnda långa skadeförsäkringar samt liv- och sjukränta. Vid utmätning eller konkurs befinner sig därför försäkringstagare till skadeförsäkringi ställning andra oprioterade fordringsägare. Anledningar samma som

Gällande rätt och utredningar avseende närliggande frågor 53

en till att det införts registerföringsskyldighet för skadeförsäkringsverksamhet är att registren utgör ett hjälpmedel vid Finansinspektionens kontroll placeringsreglerna efterlevs. av att Vid genomförandet av EG:s tredje skade- respektive livförsäkringsdirektivzé infördes principerna enda auktorisation och hemom en om landstillsyn. l samband därmed gjordes omfattande ändringar i lagen

om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Denna lag inne-

håller numera inga särskilda placeringsregler eller bestämmelser om t.ex. registerföring och förmånsrätt. Utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige, med undantag EES-försäkringsgivare, regleras av lagen 1950:272 om rätt för utav ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. För dessa försäkringsföretag gäller i huvudsak samma regler som för svenska försäkringsbolag såvitt avser skuldtäckning, registerföring och förmånsrätt 13 och 15 LUF. Om ett försäkringsbolag försätts i konkurs, gäller i princip samma regler för alla andra företag; dock finns vissa speciella bestämmelsom ser i försäkringsrörelselagen om bl.a. utseende av ett allmänt ombud. När ett livförsäkringsbolag försätts i konkurs, skall Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud. Vid ett skadebolags konkurs kan ett sådant ombud förordnas. Det allmänna ombudet skall som förvaltare delta i konkursen och bl.a. se till att försäkringstagarna kommer i åtnjutande

av den förmånsrätt som följer med försäkringsavtalen se 14 kap. 21

och 24 FRL. När ett livförsäkringsbolag har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall beståndet livförsäkringar om möjligt överlåtas till en eller av flera andra försäkringsgivare som antingen är ett svenskt försäkringsbolag, eller en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES 14 kap. 26 § FRL. Ett avtal om överlåtelse skall godkännas av Finansinspektionen för att bli giltigt. Om inspektionen anser att avtalet skall godkännas, skall avtalets innehåll kungöras och bl.a. försäkringstagarna skall ges tillfälle att inom viss tid göra invändningar mot avtalet. Om det i försäkringsbeståndet som skall överlåtas ingår åtaganden som skall fullgöras utomlands, skall behöriga myndigheter i berörda länder ges tillfälle att yttra sig. Inspektionen skall godkänna ett avtal om Överlåtelse om den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats och behörig myndighet i det land där åtaganden skall fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Ett beslut

15Se Prop. 19942/952184 200. s 3°Se Prop. l994/95zl84. 37 Se SFS 1995:780.

54 Gällande rätt och utredningar avseende närliggande frågor

godkännande av ett avtal skall registreras av inspektionen och därom med övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på den Övertagande försäkringsgivaren. Om inte försäkringsbeståndet överlåtits inom ett år från likvidations- eller konkursbeslutet, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan försäkringstagarna 14 kap. 26-27 FRL. I 14 kap. 28 § FRL föreskrivs hur stora livförsäkrings- och återbäringsbelopp får utbetalas sedan ett bolag trätt i likvidation eller som försatts i konkurs. Av de belopp förfallit till betalning före denna som tidpunkt får så mycket betalas ut som skulle ha betalats om likvidation eller konkurs inte inträffat. Av belopp som förfaller till betalning efter nämnda tidpunkt får betalas ut endast så mycket att övriga livförsäkringstagares rätt inte försämras. Ett utländskt försäkringsföretags rörelse i Sverige utgör endast en del Företagets hela verksamhet och det kan därför inte bli aktuellt av med ett likvidations- eller konkursförfarande avseende endast den del rörelsen bedrivs här i landet. I LUF finns bestämmelser om särav som skild administration skall tillämpas då ett utländskt försäkringsfösom retags koncession att driva livförsäkringsrörelse här i landet har förklaförverkad Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet rats och för livförsäkringstagarnas räkning ta hand samtliga tillgångar i om vilka dessa försäkringstagare har förmånsrätt. Om en utländsk försäkringsgivare i annat fall har upphört att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är företaget ändå skyldigt att redovisa och registerföra tillgångar motsvarande värdet de försäkringstekniska avsättningarna för redan av meddelade livförsäkringar. Om detta inte sker eller om det av annat skäl finns anledning anta att livförsäkringstagarnas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras, skall inspektionen besluta om särskild

administration se 28 § LUF.

Lagen 1996:764 företagsrekonstruktion gäller inte för försäkom ringsbolag.

Finansinspektionens möjligheter till ingripande enligt bestämmelser i försäkringsrörelselagen

Finansinspektionens möjligheter till ingripande mot ett försäkringsbolag framgår bl.a. 19 kap. 11 § FRL. Till en början regleras inspekav tionens möjligheter att meddela erinringar och förelägganden. Dessa bestämmelser skall inte närmare redogöras för i detta sammanhang. Då lagstiftningen ändrades med anledning av EES-avtalet infördes ytterli-

2 Jämför Prop. 1989/90:34 82. s.

Gällande rätt och utredningar avseende närliggande frågor 55

gare möjligheter för inspektionen att ingripa mot försäkringsbolagen

Dessa utvidgade möjligheter till agerande från inspektionens sida har tillkommit som en följd av artikel 20 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 24 i första livförsäkringsdirektivet. Om ett bolag inte uppfyller ställda krav på solvensmarginal, skall inspektionen förelägga bolaget att göra upp en plan för att återställa en sund finansiell ställning. Planen skall godkännas av inspektionen. Om kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller understiger garantibeloppet, skall bolaget åläggas att upprätta en plan för kortfristig finansiering. Även denna plan skall godkännas inspektioav nen. Om det anmärkta förhållandet inte undanröjs, skall inspektionen anmäla detta till regeringen. Finansinspektionen har vidare möjlighet att inskränka ett bolags fria förfoganderätt över dess tillgångar i Sverige eller att helt förbjuda bolaget att förfoga över tillgångarna. Detta kan ske under vissa förutsättningar, nämligen om

bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning, kapitalbasen understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller uppställda krav garantibelopp inte uppfylls, kapitalbasen understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut om förverkande av bolagets koncession.

Efter ett beslut som inskränker ett bolags förfoganderätt över sina tillgångar får inspektionen besluta om hur försäkringsverksamheten i fortsättningen skall bedrivas. Därtill kommer att regeringen under vissa förutsättningar kan förklara koncessionen förverkad. Då ett försäkringsbolag råkar i ekonomiska svårigheter har Finansinspektionen således enligt gällande regler mycket vittgående möjligheter att ingripa i bolagets verksamhet och kan teoretiskt helt ta över driften.

39Prop. l992/93z2ñ7, SFS 1993:1304.

56 Gällande rätt och utredningar avseende närliggande frågor

2.2 Utredningar

2.2.1 SOU 1995:87

Försäkringsrörelse i förändring 3

l föregående kapitel har övergripande redogjorts för de förslag som mer Försäkringsutredningen. En utgångspunkt för detta betänlagts fram av kande är att Försäkringsutredningens förslag genomförs och här följer därför kort sammanfattning av dessa förslag. en Skälighetsprincipen i FRL upphävs. Skälighetsaspekter på premier och kostnader kan tillgodoses på annat sätt och i detta avseende innebär

förslaget främst att den nuvarande pris- och produktregleringen slopas.

Några sakliga ändringar kraven på villkorsskälighet och skälighet i av skaderegleringen är inte åsyftat. Vinstutdelningsförbudet slopas. Försäkringstagarnas rätt till del i överskotten skall klart och tydligt regleras i de enskilda försäkringsavtalen. Kravet att konventionella livförsäkringar och fondförsäkringar skall meddelas i olika bolag slopas. Huruvida vinstutdelning skall förekomma i praktiken får enskilda försäkringsbolag själva avgöra. Beträffande förlusttäckning i livförsäkringsbolag skall gälla allmänbolagsrättsliga regler. Vid underskott i livförsäkringsrörelsen skall na sålunda det kapitalet tas i anspråk. Medel avsatta för bonus komegna till skillnad från nuvarande återbäringsfond, inte att kunna tas i mer, anspråk för förlusttäckning. Nuvarande lagkrav delägaransvar, uttaxering och nedsättning i om ömsesidiga försäkringsbolag upphävs. Sådana frågor överlåts till de enskilda bolagen att avgöra och regler därom får tas i bolagsordning-

en. Beträffande placeringsreglerna föreslås att gränserna för maximala enhandsengagemang avseende aktier och fastighetsrelaterade tillgångar höjs från 25 till 50 respektive 30 procent. Den s.k. femprocentsregeln upphävs. Utredningen avvisar tanken tvingande regler om rätt till flyttning om livförsäkringssparande. För att underlätta byte försäkringsbolag av av föreslås emellertid bl.a. försäkringstagare inte skall hindras att att en flytta sitt tillgodohavande till försäkringsgivare grund av en annan inskränkningar i återköpsrätten för pensionsförsäkringar som gäller enligt skattelagstiftningen. Huvudsyftet med tillsynen skall även i fortsättningen vara att bevaka att ingångna försäkringsavtal kan fullföljas. Tillsynen bör sålunda inriktas på kontroll bolagens riskhantering och kapitalstyrka. För att av

Gällande rätt och utredningar avseende närliggande fågor 57

förbättra kontrollen av riskhanteringen skall varje bolag anta övergripande principer för de försäkringstekniska avsättningarna, s.k. försäkringstekniska riktlinjer. En precisering av gällande kapitalkrav är att kapitalbasen skall beräknas med beaktande av att försäkringsbolagens betalningsberedskap är tillfredsställande. Kravet på en sund försäkringsrörelse skall utgöra allmän regel en för hur ett försäkringsbolags verksamhet skall drivas. Utredningen foreslår ändrade riktlinjer för hur sundhetsbegreppet skall tolkas. Bestämmelsen skall i första hand omfatta förhållanden som rör möjligheterna att infria ingångna avtal, främst soliditeten. Sundheten skall däremot inte ta sikte solidaritets-, skälighets- eller konkurrensaspekter. I princip skall bolagens premiesättning och produktutformning vara fri. Bestämmelserna om försäkringstagarrepresentanter i försäkringsaktiebolag upphävs. Driften av ett försäkringsbolag bör vara förbehållen bolagets ägare.

2.2.2 Ds 1993:35

Skydd för skadelidandes anspråk på trafikskadeersättning vid försäkringsgivares

insolvens

l en skrivelse till Finansdepartementet i april 1992 föreslog Finansinspektionen att frågan om trafikskadeersättning vid försäkringsgivares insolvens skulle utredas. Ärendet överlämnades till Justitiedepartementet och där upprättades en departementspromemoria, Skydd för skadelidandes anspråk trafikskadeersättning vid försäkringsgivares

insolvens Ds 1993:35. Promemorian har remissbehandlats. Genom

regeringsbeslut den 30 januari 1997 överlämnades ärendet om trafikskadeersättning vid försäkringsgivares insolvens till Försäkringsgarantiutredningen. Den obligatoriska trafikförsäkringen ger ett skydd för den som skadas i trafiken eller får sin egendom skadad. När ett fordon saknar trafikförsäkring, åligger det samtliga trafikforsäkringsanstalter som vid skadetillfallet hade tillstånd att meddela trafikförsäkring att solidariskt svara för den ersättning som skulle ha utgått om försäkring hade funnits. På motsvarande sätt svarar samtliga trafikförsäkringsanstalter solidariskt för skador som orsakas av okända fordon. Regler om detta finns i trafikskadelagen 1975: 1410. l departementspromemorian föreslås lagstiftning om skydd för de skadelidandes krav trafikskadeersättning i händelse av att en trafikförsäkringsanstalt blir insolvent. Skyddet föreslås bli uppbyggt kring ett

58 Gällande rätt och utredningar avseende närliggande frågor

solidariskt för trafikförsäkringsanstalterna liknande det som ansvar gäller när oförsäkrad eller okänd bil varit inblandad i en trafikoen lycka. Det solidariska ansvaret skall inträda, när en anstalt försätts i konkurs. Ansvaret skall omfatta dels de anstalter som vid konkursutbrottet har tillstånd att meddela trafikförsäkring, dels de anstalter som är hemmahörande inom EES-området och meddelar trafikförsäkring

gränsöverskridande verksamhet. Kostnaderna skall fördelas

här genom i förhållande till anstalternas premieintäkter från trafikförsäkringar här i landet. Anstalterna skall i frågor rör det solidariska ansvaret föresom trädas Trafikförsäkringsföreningen som legal ställföreträdare. Konav kursförvaltaren skall upprätta förteckning över de skadelidande som en har anspråk på trafikskadeersättning och även underrätta Trafikförsäkringsföreningen sådana fordringar. Ansvaret skall omfatta den om

skyldighet att betala personskadeersättning grund av trafikförsäkring

ålåg den insolventa anstalten enligt bestämmelserna i trafikskadesom lagen. Ansvaret skall omfatta även skadefall inte har slutreglerats som vid konkursutbrottet och dessutom skadefall inträffar efter konkursom medan försäkringsavtalen fortfarande gäller. Trafikförsäksen men ringsföreningen skall betala ut ersättningen utan att de skadelidande framställer särskilt krav detta. Det solidariska ansvaret omfattar inte om ersättning för sakskada och inte heller sådana liv- eller sjukräntor för vilka reglerna livförsäkring gäller. om Av remissvaren kan följande nämnas. Finansinspektionen har ingen erinran mot förslaget. Riksskatteverket har inget att invända mot grundtankarna i förslaget avstyrker att konkursförvaltaren skall ha men Sveriges advokatsamfund tillstyrker förslahand om skaderegleringen. att liv- och sjukräntor inte skall undantas. Konkursförget men anser valtarkollegiernas förening är positiva till förslaget. Försäkringsförbundet och Trafikförsäkringsföreningen avstyrker förslaget, eftersom konkurrensen hämmas och det föreligger risk för missbruk samtidigt som dagens lagregler och tillsyn får innefatta tillräcklig säkerhet anses en för de ersättningsberättigade.

2.2.3 Ds 1993:101

Förmånsrätt för försäkringsfordringar

Utredningen gällde översyn de bestämmelser som föreskriver att en av ett försäkringsbolag skall föra ett register över de tillgångar som motde försäkringstekniska avsättningarna. Anledningen till översysvarar att Finansinspektionen konstaterat vissa brister i systemet, som nen var innebar bl.a. att registren i händelse obestånd kunde innehålla felakav

Gällande rätt och utredningar avseende närliggande frågor 59

tiga uppgifter. Det ansågs önskvärt att förbättra försäkringstagarnas skydd i detta avseende. Utredningen förslog att registerföringsskyldigheten skulle utvidgas till att omfatta all skadeförsäkringsverksamhet och detta förslag har numera genomförts. I enlighet med ett förslag till EG-direktiv om tvångslikvidation förslogs även att den särskilda förmånsrätten skulle omfatta alla skadeförsäkringar och gälla för alla ersättningsberättigade, inte bara för försäkringstagarna. För att förbättra kontrollen över bolagens registerföring föreslogs vidare att det skulle införas skyldighet för bolagen att utse en viss person som registeransvarig, vilken skulle godkännas av Finansinspektionen. Dessutom skulle särskild bestämmelse ytterligare genom en inskärpas revisorns skyldighet att granska registren. Dessa förslag har ännu inte lett till lagstiftning.

2.2.4 1996:66

pir.

Oversyn av lagstiftningen om

understödsföreningar

Understödsföreningarna är för närvarande föremål för utredning av Försäkringsföreningsutredningen, som skall göra en översyn lagav stiftningen om dessa föreningar. Enligt utredningens direktiv skall reglerna anpassas till EG:s regler om försäkringsverksamhet. Vidare skall verksamhets- och tillsynsregler utformas på ett sådant sätt att tillsynen kan effektiviseras och koncentreras till de områden där skyddsintressena är starkast. Enligt uppgift kommer utredarens uppdrag att vara slutfört under januari månad 1998.

2.2.5 SOU 1996:81

Skydd för sparande i sparkasseverksamhet

Förslaget innebär att varje förening som bedriver sparkasseverksamhet kontinuerligt skall ombesörja att till Bankstödsnämnden betala 25 procent av föreningens sparkasseinlåning. Medlen tillhör alltjämt föreningen men skall placeras räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Vid föreningens konkurs ingår inte dessa medel i konkursboet utan utgör ett skyddssystem från vilket ersättning betalas ut av Bankstödsnämnden. Ersättningen uppgår till den andel som den enskilde spararens kapitalbelopp utgör av spärrat belopp. Högsta belopp för ersättning

60 Gällande rätt och utredningar avseende närliggande frågor SOU l998z22

är 250 000 kr. Om särskilda skäl föreligger kan en förening tillfälligt få disponera del det spärrade beloppet. av Enligt utredaren kan föreningarna förslagets utformning fortgenom sätta använda medlemsinlåning finansieringskälla samtidigt att som ställning i betydande utsträckning stärks. som spararnas Förslaget har ännu inte lett till lagstiftning.

2.2.6 SOU 1997:125

Ett svenskt investerarskydd

Ett EG-direktiv 97/9/EG system för ersättning till investerare är

om bakgrunden till utredningens förslag. En investerare har rätt till ersätt-

ning från investerarskyddet, om en bank med värdepappersrörelse eller

värdepappersbolag, är anslutna till systemet, försätts i konkurs. ett som Det blir aktuellt att betala ut ersättning, om det vid avveckling av ett institut inte går att betala likvida medel eller att lämna ut finansiella instrument till investerare är kund i institutets värdepappersröen som relse. EG-direktiven för insättningsgarantin och för investerarskyddet är utformade så att de överlappar varandra, när det gäller likvida medel konto används för investeringar. Utredningen föreslår att omfattsom ningen insättningsgarantin inte ändras utan skall fortsatt omfatta av

även konton i värdepappersinstitut. Investerarskyddet kommer dock att

omfatta likvida medel finns hos värdepappersbolag utan kontotillsom stånd. investerarskyddet kompletterar lagstiftning inom värdepapannan persområdet. investeraren har redan idag ett starkt sakrättsligt skydd i händelse att ett värdepappersinstitut försätts i konkurs eller blir föav remål för utmätning. I första hand skall investeraren begära att få ut egendom med separationsrätt från konkursboet. Om konkursförvaltaren bedömningen detta inte går, skall investeraren begära ersättning gör att från investerarskyddet. investerarskyddet skall drivas ett icke vinstdrivande företag, som av skall godkännas Finansinspektionen och stå under dess tillsyn. Fiav nansieringen kan byggas olika sätt. Utredningen nämner fondeupp ring medel, försäkringar eller garantier. Riktlinjerna för finanav egna sieringen skall fastläggas vid tillståndsgivningen men kan vid behov revideras. Behovet finansiell kapacitet har i normalfallet uppskattats av till omkring 300 miljoner kronor. Ersättningen till investeraren uppgår maximalt till 250 000 kronor institut. Systemet har inte någon självper risk.

Gällande rätt och utredningar avseende närliggande frågor 61

Skyddet gäller inte för tillgångar som ingår i en fond enligt lagen värdepappersfonder. Däremot skyddas rätten till fondandelen, om om fonden t.ex. har varit förvaltarregisterad. Skyddet avser heller inte finansiella instrument hanteras inom ramen för det individuella pensom sionssparandet. Utredningen anser i stället att sådana instrument bör skyddas i ett kommande garantisystem för försäkringsersättningar och annat långsiktigt bundet sparande.

2.2.7 SOU 1992:30

Kreditförsäkring några aktuella problem

-

Konkursen i Njord och i Kreditförsäkringsaktiebolaget Svenska Kredit är de har uppmärksammats mest i Sverige. Konkursen i Njord har som beskrivits utförligt i SOU 1992:30 Kreditförsäkring Några aktuella problem. Njord försattes i konkurs i september 1991 och Svenska Kredit i oktober 1992. Upprinnelsen till konkurserna i båda dessa bolag var kreditgarantier bolagen hade ställt ut för lån som var upptagna i som banker. Kreditgarantierna garanterade att låntagaren skulle fullgöra sina förpliktelser gentemot banken. Denna typ av verksamhet skapade också stora förluster i andra större försäkringsbolag. Kreditgarantiverksamheten i Svenska Kredit och Njord i huvudsak inriktad på låntagare i var fastighetsbranschen. När fastighetsmarknaden kollapsade i början av 1990-talet, i den finanskris kom att radera ut även det egna kapisom talet i ett flertal svenska banker, hamnade de försäkringsbolag som hade stora kreditgarantiengagemang snabbt i finansiella svårigheter. Mycket av de problem som orsakade dessa bolags konkurser är att hänföra till den allmänna finanskrisen som var av extraordinär natur. Det är inte önskvärt om ens möjligt- att konstruera ett garantisystem klarar att hantera kriser av den makroekonomiska natur som som av upplevde i början 1990-talet. Ett sådant system skulle bli alltför dyrav bart och heller inte ändamålsenligt. Konkurserna i Njord och Svenska Kredit är inte representativa för den typ försäkringsverksamhet som ett garantisystem är tänkt att av omfatta. Kreditförsäkring skiljer sig från skadeförsäkring genom annan att den är riskfylld, eftersom riskerna inte är lika poolningsbara mer i försäkring, och genom att konsumentskyddsintresset inte som annan är framträdande. Kunderna till kreditförsäkringar är företag och professionella aktörer men inte konsumenter.

3 17-1304

3 Utländska förhållanden

3 Inledning

l detta avsnitt behandlas några länders reglering av försäkringsmarknaden med avseende på vinstutdelning och hur skyddet är ordnat för försäkringstagarna. Med detta menas det skydd som är riktat direkt till försäkringstagarna, dvs. förmånsrätt vid konkurs och förekomsten av garantisystem. Garantisystemen analyseras närmare i syfte att dra lärdomar för det svenska systemet.

3 Vinstutdelning

Det svenska vinstudelningsförbudet innebär att vinster som uppkommer inom konventionella livförsäkringsbolag måste avsättas till en återbäringsfond. Denna fond får sedan användas till att betala ut återbäring eller extra avkastning på försäkringstagarnas pensionsmedel. Fonden får också användas till förlusttäckning, vilket har skett endast vid ett fåtal tillfällen. Aktieägare eller garanter får däremot inte ta del av vinsterna i bolagen. Försäkringsutredningen föreslår att vinstutdelningsförbudet avskaffas och att bolagen istället skall få frihet att komma överens med sina kunder om villkor för att erhålla en bonus som baseras försäkringsavtalet. Bonusen överenskommelse mellan kunden och är en bolaget hur eventuellt överskott skall fördelas. om l många länder har man regler som begränsar hur vinstmedel får fördelas mellan försäkringsbolagen och försäkringstagarna. Storbritannien är ett de mer liberala länderna. Där ställs inga krav på att en av viss del överskotten på livförsäkringsrörelsen skall tillfalla försäkav ringstagarna. Detta överlämnas åt bolagen att bestämma och fördelning blir därmed en viktig faktor i konkurrensen om kunderna. Vissa avtal

ger rätt till del av överskotten with profits, andra inte non profit.

Många bolag anger i bolagsordningen hur stor del av överskotten som bonusberättigade avtal minst skall ha. Ofta anges att minst 90 procent av alla uppkomna överskott på livförsäkringsrörelsen skall tillföras försäkringstagarna. En annan vanlig modell är att 90 procent av överskottsmedlen på s.k. with profits-avtal skall till försäkringstagarna och att vinsten på s.k. non profit-försäkringar i sin helhet kan tillfalla aktieägarna. Varje år bestämmer styrelsen hur det gångna årets över-

64 Utländska förhållanden sou 1998:22

skott skall fördelas. I praktiken brukar bolagen konkurrensskäl förav dela större del överskottet än de har förbundit sig till. av l Tyskland, kanske är det land har hårdast begränsningar, som som finns det möjlighet till vinstutdelning, men försäkringstagarna erhåller i praktiken 95 procent av överskotten i livförsäkringsbolagen. Tillsynsmyndigheten har viktig roll i fördelningen av överskott och ska en till att denna sker efter rättvisa principer. Som grund för denna förse delning skall det finnas skälighetsprövning, som tar sikte dels en Förhållandet mellan försäkringstagarna och aktieägarna, dels förhållandet försäkringsgrupper emellan. De belopp fördelas försäksom ringstagarna skall avsättas till en särskild fond. Sådana medel får i undantagsfall användas för att i försäkringstagarnas intresse förhindra en nödsituation. I Norge skall enligt lagen försäkringsverksamhet alla medel som om uppsamlats i ett livförsäkringsbolag komma försäkringstagarna och de försäkrade till godo, inte annat är bestämt i bolagsordningen. Utom delning aktie- och garantikapital skall dock kunna ske. Ett bolags bestämmelser vinstutdelning skall upptas i bolagsordningen som om skall godkännas koncessionsmyndigheten. Enligt myndighetens av praxis får vinstutdelning till aktieägare, bolagsskatt och summan av avsättningar till fria inte överstiga 35 procent av vinsten efter reserver obligatoriska avsättningar. Bolagen har därför intagit bestämmelser med den innebörden i sina bolagsordningar. Fördelningen av överskottet skall ske årligen och efter varje enskild försäkringstagares bidrag till

överskottet. I vissa andra utomnordiska länder föreskrivs i lag eller av tillsynsmyndigheten procentsats, beräkningsformel eller på genom en en annat sätt vad skall tillkomma försäkringstagama. I Finland, Dansom mark och Schweiz är lagstiftningen liksom i Tyskland mer ända- - målsinriktad. I dessa länder kan tillsynsmyndigheten genom att åberopa skälighets- och ändamålsbestämmelser kontrollera vinstutdelningen. I de flesta länder gäller att fördelningen överskott skall vara relaterad av till försäkringstagarnas kalkylerade bidrag till uppkommet överskott. Det är inte så att länder tillåter vinstutdelning som en konseksom har ett garantisystem. Regleringen kan uppbyggd olika vens vara sätt med eller mindre inblandning från statsmakternas sida. Stormer britannien och Holland har kanske de mest liberala regleringarna. Storbritannien har ett garantisystem medan Holland saknar ett sådant. l flertalet europeiska länder finns inga garantisystem. En förklaring till att det inte finns något system i dessa länder kan vara att de bestämmelmyndigheterna möjlighet att ingripa vara tillräckliga ser som ger anses för att skydda försäkringstagama. Behovet eller förekomsten av ett garantisystem i olika länder kan också variera utifrån lagstiftningstradi-

Utländska förhållanden 65

tioner och allmänna inställningen till försäkringsreglering eller finansi-

ell reglering i stort.

3.3 Förmånsrättsordning

l flertalet länder är det vanligt att skydda försäkringstagarna ett för-

om säkringsbolag går omkull genom att dem prioritet i konkursboet. l ge Sverige har försäkringstagarna förmånsrätt framför övriga fordringsägare inom livförsäkring. Ett förslag finns också att införa förmånsom

rätt för skadeförsäkringsbolagens försäkringstagare Ds 1993:101. l

Danmark har livforsäkringstagarna förmånsrätt för sina fordringar, inklusive vad som tillförts dem genom bonus. Finland har också förmånsrätt för Iivförsäkringar och för skadeförsäkringar meddelad för längre tid än tio år. Norge har förmånsrätt före i stort sett alla andra fordringar både inom skade- och livförsäkring. I Storbritannien saknas förmånsrätt. I Tyskland tas förmånsrätten för försäkringsfordringar bort ändring konkurslagen. Ändgenom en av ringen gäller fr.o.m 1999.

3.4 Garantisystem i andra länder

Det är kanske inte förvånande att i de två länder med mest marknadsinriktad lagstiftning och med liberala vinstutdelningsmöjligheter, USA och Storbritannien, finns väl utvecklade garantisystem för försäkringsersättningar. Holland, som också har liberal reglering, diskuteen rar att införa någon form skydd. Näraliggande länder med någon av form av garantisystem är Norge och Finland. Norge har ett garantisystem för skadebolagen och ett för kreditförsäkringsbolagen. Norge har inget system för livförsäkringsbolag eftersom ansett att det inte man finns något behov. l Finland finns det sedan den 1 januari 1997 ett garantisystem för obligatoriska försäkringar. Det har diskuterats att införa ett system för livförsäkring och frivillig skadeförsäkring. En arbetsgrupp avvisade emellertid tanken ett garantisystem. Den ansåg bl.a. att garantiordningar som baseras på försäkringsbolagens gemensamma ansvar eller statligt ansvar alltid har betydande moral hazardeffekter. Arbetsgruppen ansåg det också osäkert huruvida utländvara ska livförsäkringsföretag kan åläggas att delta i finansieringen av en gemensam garantiordning. Arbetsgruppen anförde vidare att en garantiordning baserad bolagens till följd kongemensamma ansvar- av centrationen inom branschen skulle kunna leda till att kunderna flyt- -

66 Utländska förhållanden SOU l 99822

tade över sina liv- och pensionsbesparingar till andra sparformer eller till utländska livförsäkringsbolag, vilket i sin tur skulle kunna försätta de finländska bolagen i ekonomiskt ohållbar situation. Beträffande en frivilliga liv- och pensionsförsäkringar uttalade arbetsgruppen att det endast har de ekonomiska möjligheterna att fullt ut kunär staten, som för de åtaganden inte kunnat uppfyllas av ett livförsäkna svara som ringsbolag försatts i konkurs. Arbetsgruppen ansåg emellertid att som det inte heller ändamålsenligt att inrätta en garantiordning som var skulle baseras på från statens sida. ansvar Enligt Danmarks försäkringsförbund finns det inget behov av garantisystem i Danmark. De insolvenssituationer som har uppkommit har lösts internt branschen och Finanstillsynet. Vid de tillfällen ett av garantisystem har diskuterats har, enligt förbundet, F inanstillsynet varit emot ett sådant. l Holland har försäkringsförbundet och tillsynsmyndigheten lämnat ett gemensamt förslag till finansdepartementet hur skyddet för livförsäkringstagarna kan förbättras. Metoden för att uppnå detta är att stärka tillsynsmyndighetens befogenheter att agera om ett bolag hamnar i finansiella svårigheter. I ett första steg skall myndighekunna påkalla stöd från bolagen ingår i skyddet. För ändamålet ten som bildas särskilt bolag. l ett andra steg skall myndigheten kunna ålägett det bolag befinner sig i ekonomiska svårigheter att teckna återga som försäkring med det nybildade bolaget. Det tredje och sista steget är att ålägga bolaget att överföra sitt försäkringsbestånd till det nybildade bolaget. Maximalt 50 miljoner kronor kan avsättas för ändamålet. ca Samtliga bolag utom de tio största får ordningen ett garanterat genom skydd. De tio största får bara ett partiellt skydd. Storbritannien, USA och Kanada har alla väl utvecklade garantiordningar för både skade- och livförsäkringsbolag. Systemen har varit ikraft i nuvarande form sedan mitten sjuttiotalet i Storbritannien och av USA medan Kanada har ett fungerande system sedan början av nittiotalet. l Storbritannien regleras försäkringstagarnas skydd i Policyholders Protection Act. För författningens genomförande svarar Policyholders Protection Board. l USA regleras försäkringslagstiftningen på delstatsnivå. Det gör att varje delstat har ett eget garantisystem. Federala har emellertid dragit riktlinjerna för dessa i s.k. modellagar. l organ upp Kanada drivs garantisystemen icke vinstdrivande bolag som ägs av av medlemsföretagen. Systemen i Kanada är inte lagbundna utan regleras s.k. by-laws har tillkommit vid förhandlingar mellan represenav som för branschen och de federala respektive de provinsiella tilltanter synsmyndigheterna.

Utländska förhållanden 67

3.4.1 Systemens administration styrelsens

-

sammansättning

De olika ländernas garantisystem drivs styrelse eller förening av en som är organiserad av försäkringsbranschen med insyn tillmen av synsmyndigheten. Styrelsens ledamöter är antingen från förpersoner säkringsbranschen eller representanter för allmänheten. Ledamöterna från försäkringsbranschen är i majoritet. I Storbritannien P0ansvarar

Iicyholders Protection Board för försäkringstagamas skydd. Detta

organ består av fem ledamöter, utses "Secretary of state", som av varav

minst tre skall komma från försäkringsbolagens ledningar och minst

en

skall företräda försäkringstagamas intressen. I Norge utses styrelse-

medlemmarna Finansdepartementet och styrelsen sammankallas av av tillsynsmyndigheten. Till styrelserna finns också knuten mindre aden ministration beroende på omfattningen arbetet. I Kanada kan tillav synsmyndigheten utse ledamöter till styrelserna, de saknar då röstmen rätt. I USA väljs styrelsen av medlemsbolagen, den skall godkänmen

nas av tillsynsmyndigheten. Också här skall styrelsen ha representanter

från allmänheten. Minst två ledamöter skall representera försäkringstagarna. Styrelsen skall ha minst fem ledamöter får inte överstiga men mo.

3.4.2 Garantisystemens

omfattning

Inom livförsäkring omfattas i princip alla försäkringsklasser med vissa undantag i enskilda länder. Inom skadeförsäkring undantas sjö, flyg, transport och vissa andra större försäkringar. Kreditförsäkring eller kreditförsäkringsprodukter som garanti- och borgensförsäkringar

un-

dantas ocksâ. Återförsäkring omfattas inte av systemen.

I Storbritannien omfattar systemet enbart individer eller sammanslutningar av individer men inte företag. I USA och Kanada görs det ingen skillnad mellan företag och individ försäkringstagare. Dessa som länders system kan sägas begränsa ansvaret när det gäller större företag genom att ersättningen är begränsad till ett högsta belopp. Den maximala ersättningsnivån uppgår till ett belopp är försumbart för som många av företagen.

Garantisystemen tar över ansvaret för försäkringstagama efter

en konkurs. I skadeförsäkring är kontrakten kortfristiga och uppsägningsbara. Ersättningen enligt skadegarantisystemen syftar därför till att

täcka skador till dess försäkringstagama hittat en ny försäkringslösning.

Försäkringstagarna har vanligen mellan 30 och 45 dagar på sig efter en underrättelse om konkurs varefter försäkringskontrakten upphör att

68 Utländska förhållanden

gälla. Inom livförsäkring kan också ansvaret vara begränsat men i de flesta länder skall garantisystemet ordna försäkringslösning. Det kan ny ske medverka till beståndsöverlåtelse eller Övertagande av genom att en försäkringsansvaret. I både skade- och livsammanslutningarna tar sysden försäkrades fordran i konkursen. För livsammansluttemen över

ningen är detta naturligt eftersom, sammanslutningen eller någon i

dess ställe fortsätter att täcka försäkringen till dess avtalet upphör.

och före

3.4.3 Garantisystemens roll befogenheter

en konkurs

Garantistyrelserna kan i allmänhet stöd före konkurs till bolag ge en med ekonomiska svårigheter. Det sker under förutsättning att kostav naderna för stödet inte blir högre än bolaget försatts i konkurs. I om USA medger konkurslagstiftningen att bolag hamnat i en obesom ståndssitutation kan rekonstrueras ett särskilt förfarande. Denna genom möjlighet skall särskiljas från traditionell likvidation av bolaget som en vanligen resultatet konkurs. Rekonstruktionsförfarandet är mer är av en flexibelt och syftar till att undvika att stora värden går förlorade genom likvidationen. Garantisammanslutningen ska enligt den amerikanska

modellagen delta i sådana rekonstruktioner under förutsättning av att

vissa villkor uppfyllda. Det viktigaste dem är att systemet har säk-

är av återbetalning stöd innan bolagets aktieägare åter kan ta rat sin rätt till av

kontrollen över bolaget. I övrigt skall garantisammanslutningen ersätta

försäkringstagarna i händelse konkurs. I Storbritannien har styrelsen av befogenheter vidta åtgärder enligt dem är lämpliga för att hjälpa att som försäkringsbolag hamnat i finansiella svårigheter utan att ha tvingsom till likvidation. Bolaget måste- för att sådan hjälp skall komma ats ifråga domstol fått tillfällig likvidator utsedd och bevisat att det - av en inte kan betala sina skulder. Efter förändringar som införts i garantiunder 1997 kan, i extrema situationer, "Secretary of state" systemet

tvinga den brittiska garantistyrelsen att delta i rekonstruktioner av försäkringsbolag. Ingripande innan konkurs kan antingen ske genom att

en

försäkringsbeståndet flyttas över till Försäkringsgivare eller ge-

annan finansiellt bistånd till bolaget. Det dock under förutsättning nom senare kostnaderna för detta bistånd inte blir högre än bolaget förav att om i konkurs. För livförsäkring kan sådant bistånd ges på villkor att satts förmånerna enligt försäkringsavtalen sätts ned till 90 procent. Premier förfallna kan också sättas ned till 90 procent. Stöd får inte som inte är komma ifråga kan komma bolagets ledning till del. Norges garansom kan också stöd till bolag i ekonomiska svårigheter. Styreltisystem ge beslutar diskretionärt sådant stöd och kan sätta upp villkor för sen om

SOU l998:22 Utländska förhållanden 69

bidrag till ett bolag. Norge har inte i praktiken prövat sin lagstiftning i denna del. l både de amerikanska och brittiska systemen är ingripandet innan konkurs knutet till inhemsk lagstiftning om företagsrekonstruktion. Styrelserna kan inte ingripa i bolag utan tillstånd från myndighet eller utan att bolaget domstol har förklarats att inte kunna möta sina åtaganav den. Lagstiftningen ställer vissa villkor för hur stödet får vara utformat och under vilka villkor det får betalas ut. Styrelserna har dock stor frihet att inom de är uppställda. I lagstiftningen anges agera ramar som inga finansiella nyckeltal om när ett ingripande kan bli aktuellt.

3.4.4 Överföring av bestånd till annat bolag. i

händelse konkurs

av

Ett vanligt förfarande i USA, och som oftast eftersträvas i livbolagskonkurser i andra länder vare sig de har garantisystem eller inte, är att överlåta försäkringsbestånden till ett annat bolag. I USA kan garantisammanslutningen med domstols medgivande göra permanenta avtal med försäkringsgivare. En förutsättning är att domstolen anser att nya det är bättre för försäkringstagarna och att den ersättning som kan betalas ut vid beståndsöverlâtelse är högre än vad annars hade en som varit fallet. Också i Storbritannien har garantisammanslutningen befogenhet att överföra bestånd till annan Försäkringsgivare. I USA sker det antingen att existerande kontrakt tas över en annan försäkgenom av ringsgivare eller också utfärdas ett nytt alternativt försäkringskontrakt med vissa minimibestämmelser. De alternativa försäkringskontrakten skall godkännas tillsynsmyndigheten. Det händer att försäkringsav kontrakt inte kan förnyas i ett annat bolag eftersom försäkringsförutsättningarna kan ha försämrats kraftigt, t.ex. att hälsan har försvagats hos försäkringstagaren. I dessa fall är systemet skyldigt att förnya försäkringen. Villkoren behöver inte detsamma som det fallerande vara bolaget måste åtminstone uppfylla minimikrav som är fastgav, men ställda delstatliga stadgar. Finland överväger att ändra lagen för att av underlätta att överföra försäkringar till annat bolag.

3.4.5 Ersättningsnivåer

Ersättningen till försäkringstagarna kan antingen vara utformad som i Storbritannien där de utgör en andel 90 procent av försäkringssumeller i USA och Kanada där ersättningen är ett fast högsta man, som belopp 300 000 3 000 000 kronor. I Storbritannien är ersättningsni- vån densamma oavsett försäkring medan den varierar i USA och Kana-

70 Utländska förhållanden

da beroende på vilken försäkringskategori och typ av försäkring som systemet avser. l dessa länder är ersättningen maximerad per försäkringstagare och gäller således inte för ett obegränsat antal försäkringskontrakt. I de länder där obligatoriska försäkringar omfattas av garantisystemen ersätts försäkringstagarna fullt ut. Samtliga länder har någon form av självrisk. I Storbritannien är självrisken 10 procent av försäkringsfordran. I USA och Kanada är självrisken förhållandevis låg, mellan 100 och 150 dollar. Den del av de förskottsinbetalda premierna som inte är intjänade och som i vissa system inte ersätts kan också betraktas som en självrisk. l skadeförsäkringssystemen är det vanligt att den inbetalda men ännu intjänade premien inte ersätts. På livsidan ersätts i vissa fall den inbetalda men ännu tillgodogjorda premien, den kan beloppsbegränsad. I Norge är inte ersättningsnivån men vara bestämd förhand. Ersättning till försäkringstagarna kan för livbolagens del ske i flera olika former. I USA avgörs det från fall till fall vid varje rekonstruktion eller konkurs om ersättningarna skall vara kontanta eller om föreningen ställer ut garantier, återförsäkrar sig, tar över försäkringsansvaret eller annat sätt säkerställer försäkringskontraktets fullgörande.

3.4.6 Finansiering

Den vanligaste ñnansieringsformen är att uttaxera avgifter i efterhand när behov uppkommer. Fondering finns i USA endast i delstaten New York. l Kanada kommer man att införa fondering i skadegarantisystemet fr.o.m. 1998. Det har diskuterats i USA att införa ett nationellt fondsystem det avfärdades bl.a. mot bakgrund av att medlen riskemen rar att användas för andra ändamål. I New York användes avsatta fondmedel till att täcka underskott i staten New Yorks finanser under 1970-talet. Avgifterna tas ut i relation till bolagens premieinkomster. Utomlands finns det alltså inga exempel riskrelaterade avgiftssystem som motsvarar avgiftssystemet i den svenska insättningsgarantin. Avgifterna varierar mellan 0,5 och 2 procent av premieintäkterna. I Storbritannien sker eftertaxering med 0,8 procent bruttopremieintäkten. I vissa en av länder beräknas avgiften på nettopremieintäkter, dvs. efter avdrag för återförsäkring. I Storbritannien ändrades beräkningsunderlaget från nettopremieintäkten till bruttopremieintäkten för att undvika att bolagen gör omdisponeringar i återförsäkringsskyddet i syfte att minska deras andel betalningarna till garantisystemet. I samband med det sänktes av också avgiften från l till 0,8 procent. Avgifterna debiteras separat for skade- och livförsäkringsbolag.

Utländska förhållanden 71

I Finland gör bolagen avsättningar i balansräkningarna för ev. framtida ersättningar till ett garantisystem vad avser trafikförsäkring och lagstadgad olycksfallsförsäkring. Också i Norge görs avsättningar i bolagens egna balansräkningar. Varje medlem avsätter årligen 1 procent till garantisystemet till dess summan av avsättningarna uppgår till 1,5 procent av de tre senaste årens bruttopremieintäkter. I USA kan bolagen, till dess de har kompenserat sig för sina avgifter till garantisystemen, tillgodogöra sig avgifterna i sina balansräkningar. Garantiföreningarna ger ut certifikat till de försäkringsbolag som betalar avgifter. Certifikatet kan försäkringsbolagen sedan ta upp i balansräkningen som en fordran försäkringstagarna. Tillsynsmyndigheten bestämmer vilket värde certifikatet får åsättas. l USA kan bolagen oftast finansiera eftertaxeringen via skattereduktioner eller sort i de flesta andra länder genom att överföra kostnaden bolagens försäkringstagare Till systemen finns det normalt knutet en upplåningsrätt för att ytterligare förstärka systemens finansiella position och öka flexibiliteten i styrelsens agerande. l Storbritannien är den totala upplåningen begränsad till 40 miljoner pund. I Finland hade man på förslag en delvis annorlunda finansieringslösning. Försäkringstagare i ett skadeförsäkringsbolag som försatts i konkurs skulle kunna åläggas att betala en tillägspremie. En tilläggspremie skulle maximalt kunna uppgå till hälften av en årspemie men enligt arbetsgruppens beräkningar är det troligt att den i praktiken skulle uppgå till ett belopp motsvarande högst premien för två till tre månaders tilläggspremie. I New York, och snart i Kanada, finns det särskilda fonder med på förhand uppbyggda medel som skall användas till ersättning för garantisystemet. I New York betalar försäkringsbolagen årligen till en fond 0,5 procent av bolagens nettopremieinkomst från direktaffärer. Om

fonden uppgår till mer än 150 miljoner dollar ca 1,1 miljarder kronor

utgår inte någon avgift. I Kanada kommer avgifter att debiteras under åren 1998, 1999 och 2000 så att fond byggs till 30 miljoner caen upp

nadadollar ca 165 miljoner kronor. Dessutom finns en upplåningsrätt

10 miljoner canadadollar.

72 Utländska förhållanden

3.5 Erfarenheter av garantisystem i andra

länder

3.5.1 Inledning

Under 1970-talet utformades de systern som idag finns i USA och Storbritannien. De har modifierats med åren men är i grunden samma system. l Kanada infördes det gällande systemet i slutet av l980-talet. I nu både USA och Storbritannien har systemen tagits i bruk vid ett flertal tillfällen och i Kanada har det varit tre konkurser livsidan och sju mindre konkurser på skadesidan. l det nedanstående redogörs för de erfarenheter som dessa länder hittills har haft.

3.5.2 USA

l USA har till dess större skador inträffade haft goda erfarenman - i konkurser med multiheter av garantisystemet. Problem har uppstått statliga försäkringsbolag i början på l990-talet. l vissa fall har garantimedlen varit knappa och i vissa fall har fordringsägarna fått vänta länge full ersättning. Det senare beror samarbetssvårigheter mellan de olika delstaternas garantisaminanslutningar. Ett annat problem är att existensen garantier har medfört att myndigheterna väntat för länge av med att vidta åtgärder mot bolag har kommit i ekonomiska svårigsom heter. Livförsäkringsmarknaden upplevde förhållandevis många konkurser i början l990-talet. Skälet till det dålig anpassning till ändraav var en de makroekonomiska förutsättningar. Ränteutvecklingen i slutet l970-talet och början 1980-talet försämrade livförsäkringsbolagens av avkastning vilket medförde att konkurrenter sparmedlen dök nya om på marknaden. Det ledde till att bolagen lanserade nya produkter upp med fri återköpsrätt och utlovade avkastning som innebar att bolaen tvingades högre finansiell risk. För bolagen skulle kunna gen ta en att leva till sina åtaganden investerade man i potentiellt illikvida tillupp gångar kommersiella fastigheter och s.k. skräpobligationer. När som marknaden för dessa tillgångar vände nedåt i slutet av 1980-talet medförde det att några bolag råkade ut för "run-on-the-bank" eftersom återköpsrätten fri. Bolagen genomgick också en större förtroendekris. var Innan konkurserna i livbolagen i början l990-talet var det vanliav med konkurser inom skadeförsäkring. Dessa var ofta att hänföra gare till strukturella problem i sektorn. Det fanns i USA många bolag som exponerade till endast en försäkringsklass, en region eller en viss var

Utländska förhållanden 73

industri. Om någon av dessa råkade utför ett strukturellt problem, t.ex. en industrirationalisering, kom också försäkringsbolaget att drabbas. Den typen av fallissemang är att hänföra till dåliga bedömningar den av aktuariella risken. Skadebolagen drabbades inte lika hårt fallet på de av finansiella marknaderna i slutet på 1980-talet, eftersom dess tillgångar är mer likvida och reserverna var betydligt större. En amerikansk studie har visat att det vanligast med konkurservar både inom skade- och livförsäkring bland nystartade bolag som upp- visade ett oregelbundet tillväxtmönster. Ett konkret exempel ett större livbolags konkurs är fallissemanget i Mutual Benefit Life MBL 1991. Bolaget hade ca 100 miljarder kroi tillgångar vid konkurstillfälletfio Det beräknades då bristen vid nor att ett vanligt likvidationsförfarande- inkl. återförsäkring och utbetalningar från garantifonder i bästa fall skulle ha blivit 15 miljarder kronor eller 15 procent av tillgångsmassan. Det skulle inneburit att vissa försäkringstagare skulle ha förlorat upp till 1/4 av värdet på sina försäkringskontrakt. I början beräknades nettokostnaden för garantisystemet

att uppgå till 1,2 miljarder kronor. Den senaste beräkningen konkursen är ännu inte avslutad är att nettokostnaden blir 210 miljoner kronor. En

kommission tillsattes bestående av personer med erfarenhet från en rekonstruktion av ett fastighetsbolag med storlek. Kommissionen samma gjorde upp en femårsplan över hur värden i fastigheter och s.k. skräpobligationer skulle omvandlas till mer likvida tillgångar. Efter två år konstaterades att ersättningarna försäkringar har löpande som

förmånsutbetalningar var återställda. Återbäringsräntan var i genom-

snitt ca 5 procent. l slutändan förväntas förlusten för försäkringstagarna att begränsas till att de tidvis inte hade tillgång till sina tillgångar och att avkastningen reducerades. Samarbete och förståelse bland försäkringstagare och kreditorer har sannolikt bidragit till att minska förlusterna. NOLHGA en nationell sammanslutning för livförsäkringsgaranti- system sammanfattar erfarenheterna av konkursen i Mututal Benefit - Life i några punkter:

0 Genom att se till att konkursförvaltaren i ett tidigt skede får tillgång till den samlade kunskapen hos expertis från försäkringsbolagen och garantisammanslutningarna kan förlusterna minimeras för försäkringstagarna. 0 Tidig kommunikation och kontinuerligt uppföljande rapporter till försäkringstagare och tillsynsman. Försäkringstagare känner vanligtvis stor under konkursförfarandet och oavsett hur fort föroro

m Skandia Liv hade 1992 ca 90 miljarder kronor i tillgångar.

74 Utländska förhållanden

handlingarna går, kommer de alltid att ta för lång tid. Försäkringstamåste delges sanningen och all tillgänglig information. Tillgarna synsmannen måste hållas underrättad så att denne kan vara stödjande. 0 Tillsättandet av den person som får i uppdrag att leda konkursen är antagligen det viktigaste beslutet. Med ledarskap faller övriga bitar plats.

En större amerikansk konkurs är fallissemanget i Executive Life. annan Orsaken till konkursen att bolaget sålde många livförsäkringskonvar trakt där de garanterade hög återbäring. Premierna investerades i högavkastande s.k. skräpobligationer som till slut uppgick till 63 procent av bolagets tillgångar. När marknaden för dessa obligationer gick ned föll också bolagets möjligheter att infria kontrakten. Bolaget försökte också länge dölja missförhållandena med tveksamma återförsäkringslösningar och lån från moderbolaget. Bolaget togs över av de kalifomiska genom myndigheterna i april 1991. I efterhand har det konstaterats att bolaget utan nämnda moderbolagslån och återförsäkring hade varit insolvent redan 1983. Myndigheternas avsaknad av handlingskraft gjorde att situationen förvärrades under många år. Ett tidigare och kraftfullt ingripande hade enligt amerikanska General Accounting Office minskat de slutliga skadorna konkursen vållade för försäkringstagare och som myndigheter.

3.5.3 Kanada

I Kanada har garantisystem funnits i 10 år. På livsidan har man haft ca tre och på skadesidan sju stycken konkurser sedan dess. Erfarenheterna är relativt goda. Vid konkurser i livförsäkringsbolag har av systemen försäkringsbestånden överförts till andra bolag. Det diskuterades att tillåta återköp försäkringarna det bedömdes att det skulle bli av men alltför kostsamt att likvidera alla tillgångar samtidigt, och vid den tidpunkt det aktuellt. Genom att överföra hela bestånd till andra bolag var inskränktes visserligen friheten att välja bolag men tillgångsmassan kunde hanteras på ett betydligt rationellt sätt. Som kompensation mer till att försäkringstagarnas kontrakt frystes fortsatte systemet att betala räntor på löpande kontrakt. Livförsäkringskontrakt som var mer att betrakta riskförsäkringar, där full ersättning betalas vid inträffad skasom vanligt. da, ersattes som

3 FAILURES, Regulators Failed Respond General Accounting Office, INSURER to Timely and Forceful Manner in Four Large Life Insurer Failures. GAO/T-GGD-92-43

Utländska förhållanden 75

Från början var det tänkt att det kanadensiska garantisystemet för livförsäkring skulle ersätta varje försäkringstagare för sig det visamen de sig bli ohanterligt. Det var svårt att avgöra värdet varje enskild försäkringstagares kontrakt. För de friska försäkringstagarna skulle det ha varit enkelt att byta bolag medan de sjuka blev kvar. Försäkring bygger på att beståndet hålles intakt så även de friska måste vara med och betala för de sjuka. Om alla friska lämnar bolaget försämras kvalitén beståndet och ersättningarna till de sjuka räcker inte till. Vidare skulle det uppstå skatteproblem försäkringar tecknades. Överom nya föring av bestånd får inga skattekonsekvenser. Bl.a. av dessa skäl beslöt man att överföra bestånd i sin helhet. Försäkringstagarna anmodades att fortsätta betala premier på sin försäkring för att de skulle vara berättigade till ersättning. Konkursförvaltaren fortsatte då att betala ut ersättningar till ett visst belopp. Garantisystemet ersatte mellanskillnaden upp till det belopp som täcktes av systemet. En stor konkurs ägde rum i Confederation Life Insurance Company från Ontario. Bolaget var ett av de största ömsesidiga livbolagen i Kanada och försattes i konkurs i augusti 1994. De sammanlagda tillgånguppgick vid konkursen till 120 miljarder kronor. Bolaget hade arna funnits sedan 1871 men fick problem under 1990-talet, när fastighetsmarknaden i Kanada kollapsade. Omkring 70 procent av bolagets tillgångar var investerade i fastigheter. Ytterligare två livförsäkringsbolag i Kanada har gått i konkurs, Les Coopérants Fund och Sovereign Life Fund. Försäkringstagarna har kompenserats av det kanadensiska garantisystemet för livbolag upp till 96- 100 procent av sina fordringar i samtliga tre konkurser. På skadesidan har de sju konkurserna i de flesta fall varit i mindre bolag. Erfarenheten är att återvinningen har varit betydande. I det fall där de största utbetalningarna gjordes, Advocate, betalades det ut ca 240 miljoner kronor i skador, varav ca 90 procent återvanns i konkursen. Det totala avgiftsuttaget från medlemsbolagen har sedan 1989 varit ca 200 miljoner kronor.

3.5.4 Storbritannien

Storbritannien har i de flesta fall haft skador i mindre bolag och det har rört förhållandevis små belopp. Det är framför allt en skada som orsakat merparten av systemets kostnader. F allissemanget i London United lnvestments plc LUI beror på skador som är att hänföra till risker i USA och Kanada. Bl. a. av denna anledning har man under 1997 ändrat

32Skandia Livs tillgångar år 1995 var 137 miljarder kronor.

76 Utländska förhållanden

utbetalningsreglerna för garantisystemet till att endast omfatta risker inom EES-området.

3.5.5 Systemens kostnader

Med reservation för att jämförelser mellan olika försäkringsmarknader kan bli visar nedanstående tabell att kostnaderna för garantisysgrova temen har varit förhållandevis låga och påfallande lika i de jämförda länderna. Merparten kostnaderna har uppkommit under slutet av av 1980-talet och i början 1990-talet. Systemens totala kostnader under av

den studerade perioden kännetecknas finansiell instabilitet har

som av

varit mellan 0,2 och 2,5 procent ett års premieinkomst inom respekav tive land och sektor. Underlaget för premieinkomsten är taget från slutet perioden. Det genomsnittliga avgiftsuttaget per år har under periav oden varit omkring kvarts procent årlig premieinkomst. 1 USA en av en har det beloppsmässigt varit lika stora konkurser inom både skade och liv. I Kanada har skadorna varit kostsamma i livsektorn. I Storbrimer tannien är skadorna i huvudsak inom skadesidan. De höga kostnaderna för systemen kom under perioden är mestadels att hänföra till ensom staka större fallissemang.

Kostnader för garantisystem i några länder

Land Period Kostnad Periodens Genomsnittlig Miljarder kr kostnad i % av årlig avgift i % en årspremie av årspremie

För både USA och Kanada har merparten kostnaderna uppstått unav der 1990 -talets finansiella kris. Konkurserna är i ett fall att hänföra par till fastighetsmarknadens kollaps. I Storbritannien är det i huvudsak en konkurs förorsakat uttaxeringar. År 1995 betalades ut som stora sammanlagt 126 miljoner pund i ersättningar till försäkringstagarna i nio bolag. En försäkringsgrupp, LUI stod för 95 procent av utbetalning- Avgiftsuttagen har i Storbritannien främst avsett skadeförsäkarna. ringsbolag.

Utländska förhållanden 77

3.5.6 Slutsatser från erfarenheter konkurser i

av

utlandet

0 Konkurser är vanligast i små bolag och är ett resultat av strukturförändringar. Men exempel finns också på stora bolag som haft verksamhet i över hundra år har gått i konkurs. Makroekonomiska chocker har skapat konkurser l990-talet. 0 Systemen har belastats mer under denna period än före och efter. Belastningen på systemen är små under perioder av stabil ekonomisk utveckling. Kostnaden för systemen har varit låga i förhållande till den totala 0 premievolymen. 0 Erfarenheterna av systemen är goda. 0 Konkurser är till antalet fler i skadebolag än i livbolag. Vid konkurser bör reglerna vara allmänt utformade så att de perso- 0 har att handha konkursen får stor frihet. ner som Största konkurserna beloppsmässigt är i livbolag. Orsaken kan vara 0 dåligt utformade placeringsregler. Executive life hade 70 procent av tillgångarna investerade i s.k. "junk-bonds", Mutual Benefit Life och Confederation Life hade båda extremt stora exponeringar i fastighetssektorn. Bästa ersättningsformen tycks vara att garantisammanslutningen 0 överför/säljer hela bestånd till andra bolag. Försäkringstagarna skall fortsätta betala premien efter konkursdatumet. Viktigt att samarbete med konkursförvaltare fungerar väl. 0

4 Garantisystemets omfattning

l Inledning

Enligt direktiven till utredningen skall det övervägas hur ett garantisystem bör utformas. Regeringen har således haft som utgångspunkt att ett garantisystem skall införas, vilket överensstämmer med den uppfattning Försäkringsutredningen gett uttryck för i sitt slutbetänkande. I det föreliggande betänkandet ges förslag på ett sådant garantisystems omfattning, funktion och administration. Det är Försäkringsutredningens förslag till förändringar i lagstiftningen som väckt frågan om ett garantisystem och en utgångspunkt för diskussionen i detta betänkande är därför att Försäkringsutredningens förslag genomförs. EG-regleringen ställer inga krav på att införa ett garantisystem. En-

ligt artikel 45 i tredje skadeförsäkringsdirektivet 92/49/EEG utgör

emellertid direktivet inte heller något hinder mot nationella bestämmelser som föreskriver att försäkringsföretag skall delta i garantisystem som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning till försäkringstagare och skadelidande tredje man. Detta gäller företag som driver försäkringsverksamhet med stöd av såväl etableringsfriheten som friheten att tillhandahålla tjänster över gränserna. Någon motsvarande bestämmelse finns inte intagen i tredje livförsäkringsdirektivet 92/96/EEG. Bestämmelsen i skadeförsäkringsdirektivet måste emellertid förstås på det sättet att garantisystem kan föreskrivas för såväl skade- som livförsäkringsverksamhet. Storbritannien har haft ett sådant system för livförsäkring sedan mitten av 1970-talet. Att medlemsländerna får föreskriva att bolagen skall delta i garantisystem måste också innebära att det får föreskrivas att sådant deltagande är ett villkor för att få driva försäkringsrörelse och att systemet skall finansieras genom uttaxering av avgifter från bolagen. De förslag som läggs fram i detta betänkande är förenliga med EG:s regler såväl försäkringsområdet som i övrigt. I detta kapitel ges förslag om själva inramningen av systemet. I det första avsnittet avgränsas vilka försäkringsgivare som kommer att beröras. I avsnittet därpå behandlas vilka försäkringsersättningar som omfattas av garantin. Utredningen har valt att tala om försäkringsersättningar i stället för försäkringsfordringar, eftersom garantin som utgångspunkt måste ha den ersättning som försäkringstagaren ansetts be-

80 Garantisystemets omfattning

rättigad till. Alla eventuella fordringar i händelse av ett fallissemang kan inte skyddsvärda. Det krävs skilda överväganden sägas vara om försäkringsersättningarna beroende om de härrör från en livförsäkring eller en skadeförsäkring och de behandlas därför i separata avsnitt. I avsnittet livförsäkring behandlas också de speciella Förhållanden om som gäller för fondförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Systemet föreslås innehålla en självrisk, vilket behandlas i kapitlets sista avsnitt.

4.2 Vilka skall omfattas

Försäkringsgivare

Utredningens förslag: Försäkringsgivare som står under tillsyn av Finansinspektionen omfattas garantisystemet för försäkringserav sättningar. Den försäkrade risken skall vara belägen i en EES stat. - Något undantag har inte föreslagits för ömsesidiga försäkringsbolag med rätt till uttaxering från försäkringstagarna. Ersättningar som grundar sig på ett avtal om återförsäkring omfattas inte av garantin.

4.2.1 Bolag under tillsyn av Finansinspektionen

Utredningen föreslår att reglerna för garantisystemet skall tillämpas på de försäkringsgivare står under tillsyn av Finansinspektionen. Det som gäller således de svenska bolagen, som står under tillsyn enligt FRL, och de utländska bolag som står under tillsyn enligt LUF. Försäkringsgivare med säte i annat EES-land än Sverige omfattas således inte även de driver verksamhet här i landet. Dessa Försäkringsgivare lyder om under den lagstiftning och tillsyn som gäller i respektive hemland, där andra överväganden om försäkringstagarnas skydd har gjorts. Detta har också lett utredningen till att inte föreslå någon möjlighet till frivilligt deltagande för Försäkringsgivare från andra EES-länder. Alla filialer till svenska bolag, även utanför EES, står under Finansinspektionens tillsyn. Om man inte gör någon avgränsning med avseende på var risken är belägen eller var ett åtagande skall fullgöras, omfattas även försäkringstagare hos svenska filialer utanför EES. Detta är inte motiverat, eftersom dessa filialer i de flesta fall också lyder under annan lagstiftning i värdlandet. För att omfattas av garantisystemet har gjorts den bedömningen att risken skall vara belägen inom EES. För den närmare innebörden av detta hänvisas till författningskommentaren till 4 § i FRL. Detta gör t.ex. att en italiensk medborgare som tecknat en

Garantisystemets omfattning 81

hem- eller livförsäkring i ett svenskt bolag i sitt hemland omfattas av systemet. l Storbritannien har man valt att begränsa garantisystemet så att det i huvudsak omfattar brittiska medborgare. Det kan emellertid ifrågasättas om det är en rimlig avgränsning mot bakgrund reglerna EG:s av om inre marknad. Tanken med den inre marknaden tjänster, är att varor, kapital och personer skall kunna röra sig fritt över gränserna. För försäkringsbolagen innebär det att de skall kunna konkurrera med sina produkter lika villkor inom hela EES. Lagstiftningen omgärdar som försäkringsbolagen är harmoniserad EG:s försäkringsdirektiv genom och behöver inte betraktas som nationell. De grundläggande principerna i försäkringsrörelselagen är därmed i huvudsak desamma inom den inre marknaden. Om det anses att den svenska lagstiftningen kräver ett garantisystem för att skydda försäkringstagarna, bör detta skydd även omfatta alla de försäkringstagare som finns på denna marknad och som tecknar försäkring i bolag för vilka den svenska lagstiftningen gäller. För de försäkringsgivare som meddelar försäkringar omfattas som av garantisystemet skall det obligatoriskt att medlem i den vara vara förening som administrerar systemet. Detta gäller både utländska och svenska försäkringsgivare och är således ett villkor för att få driva försäkringsverksamhet. För utländska företag är det naturligtvis endast verksamheten här i landet som omfattas av garantisystemet.

4.2.2 Ömsesidiga bolag

Enligt direktiven skall utredaren överväga om garantisystemet skall vara frivilligt för ömsesidiga försäkringsföretag som enligt sin bolagsordning kan företa uttaxering av försäkringstagarna. Försäkringsutredningen har föreslagit att reglerna om förlusttäckning i 12 kap. 8 § och 13 kap. FRL skall upphöra att gälla. Reglerna om förlusttäckning i FRL skiljer sig något beroende på om det är ett skadebolag eller om det är ett livbolag skall täcka de som uppkomna förlusterna. I ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag är delägarna personligen ansvariga för bolagets förpliktelser, varför de vid förlustsituationer kan bli skyldiga att genom uttaxering skjuta till medel eller få sina försäkringsanspråk nedsatta. Det personliga ansvaret kan dock begränsas genom bestämmelser i bolagsordningen. I ett livförsäkringsbolag, där det uppstått behov att täcka förluster, åtgärdas detta genom att sätta ned bolagets ansvarighet gentemot försäkringstagarna. Denna möjlighet kan bara utnyttjas efter det att återbäringsfonden och garantikapitalet har tagits i anspråk. Innebörden de båda metoderna av för skuldtäckning i liv- och skadeforsäkring är densamma, nämligen att

82 Garantisystemets omfattning

försäkringstagarna bär åtminstone ett begränsat ansvar för rörelserisken i bolaget. Försäkringsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit att kradelägaransvar, uttaxering och nedsättning i lagen bör upphävas ven om och att sådana frågor får avgöras bolagen själva. Det gäller för både av skade- och livförsäkringsrörelse. Utredningen föreslår att sådana bestämmelser i bolagsordningen. Utredningen konstaterade att desanges regler kritiserats i den allmänna debatten, varvid reglerna ansetts sa sakna praktisk betydelse, särskilt i någorlunda stora bolag, eftersom de är subsidiära. Innebörden subsidiariteten är att ansvarigheten kan av inträda bara då bolaget inte kan täcka uppkomna förluster med egna tillgångar. Uttaxeringsrättens starka begränsning i bolagsordningen

ofta årspremie och att uttaxering inte har förekommit i modern tid

en är andra faktorer talar för att reglerna saknar praktisk betydelse. som Utredningen vände sig också mot att försäkringstagarna i ömsesidiga bolag får stå ett större för bolagets förpliktelser än både aktieansvar ägare i försäkringsaktiebolag och medlemmar i andra kooperativa sammanslutningar. Däremot konstaterar utredningen att dessa argument inte gör sig lika starkt gällande i mindre nystartade bolag ännu inte som hunnit skaffa sig tillräcklig kapitalstyrka. Detsamma gäller även för

mindre eller specialiserade ömsesidiga bolag.

Ett frivilligt deltagande i garantisystemet för ömsesidiga bolag skulle kunna motiveras att bolagen själva kan ange i bolagsordningav hur förlusttäckningen skall gå till, och därmed skapa sitt eget skydd. en Ett sådant skydd kan naturligtvis inte bli lika starkt i ett garantisom system, eftersom försäkringstagarna till de ömsesidiga bolag väljer som ett eget system för förlusttäckning inte kan påräkna stöd från andra bolag i branschen. Å andra sidan behöver de heller inte vara med och betala de andra bolagens underskott. De skäl Försäkringsutredningen angav för sin uppfattning att som reglerna förlusttäckning saknar praktisk betydelse talar också för att om garantisystemet bör omfatta alla ömsesidiga bolag. Det är ytterst tveksamt uttaxeringsrätten kan kompensera en garanti. I realiteten är de om flesta försäkringstagarna omedvetna om uttaxeringsrätten, vilket sannolikt får till följd att den inte kommer att fungera som ett tillfredsställande skydd. Däremot kan garantisystemet förväntas bli känt av allmänheten och då kommer även försäkringstagarna i ömsesidiga bolag att förutsätta att de omfattas systemet. När det gäller förlusttäckning av är inte ömsesidigheten tillfredsställande konsumentskydd och detta som skydd bör också likartat oavsett associationsform. Detta leder till vara

33 SOU 1995:87 s. l67f.

Garantisystemets omfattning 83

att regleringen för garantisystemet föreslås tillämpas på alla ömsesidiga bolag.

Understödsföreningar

Understödsföreningarna är föremål för utredning se avsnitt 2.2.4 och

det arbetet beräknas slutfört i januari månad 1998. Förslagen är inte

kända för Försäkringsgarantiutredningen på ett sådant sätt att det är

meningsfullt eller ens möjligt att lämna förslag på ett eventuellt garantisystern för föreningarna.

Återförsäkring

Återförsäkring är en metod för försäkringsbolagen att sprida sina risker

till andra försäkringsbolag. Det går vanligen till så att ett försäkrings-

bolag försäkrar en del av sina risker i andra bolag på förhand genom definierade villkor i återförsäkringsavtal. Bolagen gör detta, förutom för att sprida sina risker, också för att kunna ta större engagemang gentemot kunder och för att jämna ut resultatutvecklingen över tiden. Konsumenten berörs inte direkt återförsäkringen utan det är strikt av

affärsmässiga avtal mellan försäkringsbolagen. Återförsäkringsbolagen

står under Finansinspektionens tillsyn det finns ingen särskild lagmen stiftning avseende återförsäkringsverksamheten. Ett av de bärande argumenten för ett garantisystem är att konsumenten bör skyddas, eftersom man inte kan begära att denne skall kun-

na bedöma komplexiteten i en försäkringsprodukt eller solvensen i ett

bolag. Återförsäkring är en affär mellan två kommersiella parter. Det

finns således inget konsumentskyddsintresse inom återförsäkring. Ersättningar som grundar sig på avtal återförsäkring skall därför inte om omfattas av garantisystemet.

4.3 Vilka

försäkringsersättningar omfattas

Det är framförallt konsumentskyddsintresset motiverar reglering som

försäkringsområdet. Direktiven anger att skyddsintresset är särskilt

stort bland försäkringstagarna i livförsäkringsbolagen, eftersom stor

en del av enskilda personers sparande kan finnas i dessa bolag. Skyddsin-

34Se Försäkringsutredningens betänkanden SOU 1991:89 5.109 och SOU 1995:87 s. l01f. för en utförlig argumentation.

84 Garantisystemets omfattning

tresset hos livförsäkringstagama brukar bl.a motiveras att de i regel av saknar möjlighet att bedöma risken i företagen, vilket gör att de inte kan skydda sig mot obestånd. Även risken skulle kunna bedömas är om det dessutom förenat med stora kostnader att flytta ett livförsäkringssparande från ett bolag till ett annat. Direktiven också att utredaren skall överväga i vilken utanger sträckning konsumentskyddsintresset för skadeförsäkring är så starkt att även sådan försäkring bör omfattas av systemet.

4.3.1 Livförsäkring

Utredningens förslag: Alla livförsäkringsersättningar omfattas av

garantin till 90 procent de avtalade förmånema. Försäk-

upp av ringsersättningar grundar sig på kollektivavtalsgrundad försäksom ring undantas från garantin.

Allmänt om livförsäkring

Livförsäkringen består ett riskmoment och ett sparmoment. Sparav momentet kan jämföras med annat sparande, förutom att det är omgär-

restriktioner vad beträffar tillgängligheten. Sparade medel får

dat av normalt inte tas ut från bolaget förrän tidigast när den försäkrade t.ex uppnår 55 års ålder. Riskmomentet varierar från en försäkringstagare till Det kan innehålla ett skydd för efterlevande som får eren annan. sättning den försäkrade dör. En sådan dödsfallsförsäkring innebär om försäkringsersättning betalas ut endast den försäkrade avlider att om under den tid angetts i försäkringsavtalet, t.ex. innan han fyllt 65 som år. Ett annat exempel är livsfallsförsäkring, innebär att försäksom ringsersättning betalas ut då den försäkrade uppnått viss i avtalet angiålder. Vid livsfallsförsäkring utgör livränteförsäkring fortsätter ven som bolaget att betala ut medel även de inbetalda premierna om summan av är förbrukade innan den försäkrade dör. De flesta försäkringar är en kombination de nämnda komponenterna. Det finns också s.k. av

grupplivförsäkring, är dödfallsförsäkring och som inte in-

som en ren nehåller något sparmoment och där premien betalas i förskott ett år i sänder. En variant livförsäkring är fondförsäkringar. De skilannan av jer sig ifrån konventionell livförsäkring att den enskilde själv genom

väljer hur premierna skall investeras. I denna form av försäkring, som

Garantisystemets omfattning 85

ännu bedrivs i separata bolaggs står den försäkrade själv för den finan-

siella risken.

Vilka livförsäkringsprodukter skall ersättas

genom

garantisystemet

Det är naturligt att alla traditionella pensionsförsäkringar som innehåller ett sparande till pensionen omfattas av systemet, eftersom ett sådant sparande Även dödsfallsförsäkringar kan vara vitalt för den enskilde. föreslås omfattas av systemet, eftersom sådana försäkringar innebär en

säkerhet för anhöriga eller andra mot de ekonomiska konsekvenserna

av en för tidig död för försäkringstagaren. Vissa livförsäkringar är mer att likna vid kapitalplaceringar. Det kan tyckas önskvärt att utesluta dessa från garantin, eftersom de konkurremed andra placeringsformer som inte omfattas av någon liknande rar garanti. Exempel sådana försäkringar är kapitalförsäkringar med engångsbetalning och med mycket begränsat riskinnehåll. Det har emellertid visat sig omöjligt att på ett någorlunda enkelt sätt skilja ut denna typ av försäkringar. Risken finns att avgränsningarna i praktiken skulle leda till att produkter skapas i syfte att komma runt reglerna, vilket inte skulle vara önskvärt. Sammanfattningsvis föreslår utredningen att all livförsäkringsersättning skall omfattas av garantin.

Vad ersätter garantisystemet

Garantisystemet ersätter de avtalade försäkringsförmånerna. I detta beinbegripes, förutom det avtalade försäkringsbeloppet, såväl den grepp garanterade avkastningen som medel avsedda för försäkringstagarna. De utgör medel som inte kan användas för vinstutdelning eller senare förlusttäckning i försäkringsbolagen. Premier betalas i förskott och är grunden för att försäkringstagaren får rätt till försäkringsersättning. Premien som betalas för en livfören säkring kan fördelas på riskpremie och sparande. Riskpremien utgör inte någon försäkringsersättning eller avtalad försäkringsförmån och omfattas därför inte garantin. Det skulle bli administrativt svårhanav terligt att låta garantin omfatta inbetald men tillgodogjord premie,

35 Försäkringsutredningen föreslår att vinstudelningsförbudet avskaffas. Det gör att fondförsäkring kan bedrivas i konventionella livförsäkringsbolag. Skälet till att det finns ett krav på att de nu drivs i separata bolag är just att fondförsäkringsbolag skall ha möjlighet att dela ut vinst.

86 Garantisystemets omfattning

eftersom varje försäkringstagare då kan begära ersättning för sin inbetalda premie. Det kan inte heller anses föreligga ett tillräckligt skyddsintresse för detta. Därtill kommer att vid försäkringar med sparmoment är det inte praktiskt möjligt att särskilja riskpremien från sparandet och for dessa försäkringar skulle man alltså ändå inte kunna från garantin få ut någon del av riskpremien. Sparandet däremot ökar värdet försäkringen och kommer därigenom att omfattas av garantin vid t.ex. en kontantutlösen. Garantisystemet ersätter inte försäkringstagarna fullt ut. Systemet innehåller självrisk, vilket behandlas i avsnitt 4.4. För livförsäkring en kan ersättningen som t.ex i USA utgöra ett högsta belopp eller som i Storbritannien en andel av de avtalade försäkringsförmånerna. Utredningen har valt att bestämma ersättningsnivån som en procentuell andel av de avtalade försäkringsförmånerna. Vid en konkurs i ett livbolag är den troliga och mest lämpliga lösningen att beståndet överföres till en annan försäkringsgivare. Det har också uttryckligen angetts i FRL att beståndet i ett livförsäkringsbolag som är försatt i konkurs om möjligt skall överlåtas till en eller flera andra försäkringsgivare. I ett sådant läge är det förmodligen enklare att hantera en proportionell ersättningsnivâ. Det hänger samman med att utfallet av försäkringsdelen kan vara svår att bestämma för varje enskilt försäkringskontrakt. En i kronor angiven nivå måste ändras med tiden och skulle också medföra att värdet varje försäkring måste beloppsbestämmas. Möjligen skulle en i kronor angiven nivå vara att föredra i de fall ett bestånd skulle likvideras, men det är inte den troliga lösningobeståndssituation. Försäkringsersättningarna ersätts till 90 en en procent av avtalade förmåner. l de fall livförsäkringsbolagets tillgångar säljs och fördelas till försäkringstagarna skall garantin omfatta 90 proförsäkringens värde. cent av

Fondförsäkring

Fondförsäkringar meddelas av särskilda bolag, som får driva endast sådan försäkringsverksamhet. Dessa bolag meddelar försäkringar med de traditionella komponenterna sparande, livsfallsförsäkring och dödsfallsforsäkring. Försäkringsprodukten skiljer sig från traditionell livförsäkring att försäkringstagaren själv väljer bland ett antal värdegenom pappersfonder hur spardelen av premien skall förvaltas. Innebörden är att spararen själv står för den finansiella risken inom ramen för de placeringsalternativ som erbjuds. Försäkringsdelen av produkten meddelas på samma sätt som traditionell livförsäkring.

Garantisystemets omfattning 87

Försäkringstagaren ackumulerar fondandelar allteftersom de betalar premier till fondbolagen. Fondandelarnas värde är beroende utav vecklingen på de fonder som försäkringstagaren har valt. Försäkringstagarens fordran mot bolaget uttrycks enklast i fondandelar. Till det kommer värdet av själva försäkringsdelen av kontraktet. I takt med att utbetalningar sker försäkringen säljs fondandelar i enlighet med försäkringskontraktet. Anledningen till att verksamheten bedrivs i separata fondförsäkringsbolag är att dessa bolag till skillnad från traditionella livbolag - har möjlighet att dela ut vinst. Försäkringsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit att fondförsäkring skall kunna meddelas i konventionella försäkringsbolag, eftersom man även föreslår att vinstutdelningsförbudet avskaffas. En konkurs i ett rent fondförsäkringsbolag skall normalt inte drabba försäkringstagaren. Det beror på att ett fondförsäkringsbolag inte ställer ut avkastningsgarantier, vilket gör att tillgångarna i form av fondandelar alltid motsvarar åtagandena. Dessa får heller inte användas för att täcka underskott i rörelsen. Det kan inträffa att underskott uppstår i rörelsen, men det påverkar i så fall inte försäkringstagaren, eftersom den-

ne har förmånsrätt i de tillgångar dvs. fondandelarna som täcker bola-

gets åtagande. Försäkringstagarna kan emellertid drabbas även i dessa bolag, om det i en obeståndssituation skulle visa sig, möjligen grund av kriminellt förfarande, att bolaget inte innehar det antal fondandelar som förespeglats försäkringstagarna. Den brist som då skulle finnas ersätts av garantin upp till stipulerade 90 procent. En bidragande orsak till en obeståndssituation kan även utgöras av felaktiga aktuariella beräkningar. Om däremot fondförsäkring, som en följd av Försäkringsutredningens förslag, ingår som en del i ett traditionellt livförsäkringsbolag, kan fondförsäkringstagarna på sätt övriga försäkringstagare i samma som bolaget drabbas vid ett fallissemang. Garantin skall omfatta de försäkringsersättningar som härrör från fondförsäkringar både vad avser sparandedelen och försäkringsdelen. Formellt är det försäkringsbolaget som äger de fondandelar som försäkringstagaren har valt. Det gör att vid konkurs för ett livbolag tillhör dessa andelar konkursboet. Orättvisor kan uppstå bland försäkringstagarna om inte fondandelarna utgör grund för fondförsäkringstagarens ersättning från garantin. Det skulle nämligen te sig orätt att till grund för garantin lägga inbetald premie utan att beakta varje fonds värdeutveckling. En annan fråga är vid vilken tidpunkt fondandelarnas värde skall fastställas i samband med en konkurs, i den mån det blir aktuellt med en utskiftning. l en konkurs fastställs värdet på fordringarna normalt per konkursdagen, men i så fall skulle beträffande fondförsäkring-

88 Garantisystemets omfattning

arna den finansiella risken övergå konkursboet. Fondförsäkringsavtalets konstruktion talar närmast för att fondandelarnas värde ligger på försäkringstagarens risk till dess utskiftning sker. Ställningstagande i denna fråga föranleds inte av att ett garantisystem införs utan ligger i första hand på konkursförvaltaren, vilket kan leda till att frågan blir föremål för domstolsprövning under konkursen.

Kollektivavtalsgrundade försäkringar

Kollektivavtalsgrundade försäkringar är föremål för en annan utredning, Kollektivförsäkringsutredningen dir.1997:57, som har i uppdrag att beskriva de kollektiva försäkringar som finns den svenska försäkringsmarknaden och undersöka om särförhållanden för kollektiva försäkringar föreligger i sådan omfattning att de motiverar speciella rörelse- och tillsynsregler. Kollektivavtalsgrundade försäkringar grundas på ett avtal mellan arbetsmarknadens parter. Försäkringen tecknas arbetsgivaren för att av försäkringsskydd arbetsgivarens anställda. Avtalen är en del av ge uppgörelser mellan arbetsmarknadens parter. Försäkringarna omfattar de skyddsintressen är utgångpunkten för Försäkringsgarantiutredsom ningen, det är inte den enskilde avgör typ försäkring, bemen som av lopp och andra villkor. Dessa överväganden tas om hand av de organisationer företräder arbetstagarna. Därmed är det rimligt att dessa som organisationer också bär ansvaret för försäkringarna och försäkringstagarna. Arbetsmarknadens parter äger fortlöpande rätten att ändra i försäkringsvillkoren, vilket fördel utifall de ekonomiska förutsättningarär en för avtalen har ändrats. Det gör att obeståndssituationer till följd av na kollektivavtalsförsäkringar kan undvikas. Förändringar i de ekonomiska förutsättningarna kan t.ex. inträffa bolagen har lovat en avkastom ning som är bestämd under inflationstider, och som sedan inte kan hållas, ekonomin går i period av betydligt lägre inflation. Mot om en bakgrund avtalsförsäkringarnas speciella konstruktion och att de av utgör en del av en uppgörelse mellan arbetsmarknadens parter bör ersättningar grundar sig kollektivavtalsgrundade försäkringar unsom dantas från garantisystemet. Dessutom är försäkringsavtalen så utformade att konkurser skall kunna undvikas genom ändringar i villkoren.

Garantisystemets omfattning 89

Skadeförsäkring

Utredningens förslag: Skadeforsäkringsersättningar grundar

som sig en försäkring är tecknad konsument eller dödssom av en ett bo omfattas av garantin. Ersättningar grundar sig som en ansvars-

försäkring omfattas av garantin dels när konsument tecknat för-

en säkringen och då oberoende är skadelidande, dels när av vem som annan än konsument tecknat försäkringen då endast den men om skadelidande är fysisk och skadan inte dennes näringsperson avser

verksamhet. Garantin omfattar inte försäkringsersättning

som grun-

dar sig på kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring. Den övre gränsen

för ersättning enligt garantin är 100 basbelopp. Försäkringsersätt-

ningar upp till en fjärdedels basbelopp ersätts inte. Begränsningar i

ersättningsnivåer gäller inte för tredje För liv- och sjukräntor man.

föreslås ersättningen begränsas i livförsäkring. Den särskilda

som

förmånsrätten som idag finns för livförsäkringsfordringar föreslås

att

utvidgas till att gälla även skadeförsäkringsfordringar.

Motiv till att garantisystemet skall omfatta även

skadeförsäkringsersättningar

Motivet till att reglera försäkring är nämnts i inledningen till denna som utredning att skydda konsumentintresset. Vanligen brukar det hävdas att konsumentskyddsintresset gör sig starkast gällande inom livförsäkring, eftersom stor del enskilda sparande kan finnas i en av personers bolagen. Enligt direktiven skall utredningen även överväga konsuom

mentskyddsintresset inom skadeförsäkring är så starkt att även sådan

en försäkring bör omfattas ett garantisystem. av För den enskilde kan ersättningen från skadebolagen yttersta vara av

vikt. I de flesta fall rör det sig relativt små ersättningsbelopp i

om men

enstaka fall, framför allt inom liem- och fordonsförsäkringar, kan be-

loppen betydande. Inom livförsäkring är det naturligt skydda vara att

försäkringstagarna, eftersom sparbeloppet har stor betydelse för den

en enskilde. Men likaväl väljer att i livförsäkring som en person spara en eller annat sparande kan också välja att i sitt boenpersonen spara eget

de. Om en brand i bostaden skulle inträffa när ett försäkringsbolag har gått i konkurs, och bolaget inte kan ersätta försäkringstagaren, kan det

få lika svåra konsekvenser motsvarande förlust skedde i som om ett livbolag. Med tanke att stor del individers förmögenhet kan en av vara försäkrade i ett skadebolag ligger det nära till hands jämföra att

skyddet för skadebolagens försäkringstagare med det skydd gäller

som

90 Garantisystemets omfattning

i finansiell lagstiftning. Ett skydd för dessa försäkringstagare ligger således i linje med utvecklingen det övriga finansiella tjänsteområdet. Det ligger också i allmänhetens intresse att det ett garantigenom markeras att staten inte tar ansvaret för en konkurs i ett försäksystem ringsbolag, sig det rör sig skade- eller livförsäkring vare om

Vilka försäkringstagare skall omfattas

Försäkringstagare i ett skadeförsäkringsbolag är i huvudsak antingen individer eller företag. Med hänsyn till det

enskilda konsumenter att

konsumentintresset styr lagstiftningen försäkringsområdet är som det önskvärt avgränsa omfattningen så att företagen inte kan vore att anspråk på ersättning från garantisystemet. De flesta företag kan göra förväntas ha kunskap och att göra relevanta bedömningar vid resurser försäkringsbolag. Till konsumentintresset kan ibland små företag val av räknas. En avgränsning skulle därför kunna konsumenter och avse mindre företag. För inkludera de små företagen i systemet måste det att dock gå göra avgränsning mot medelstora och stora företag. Det att en emellertid näst intill omöjligt att ett någorlunda rättvist sätt ange är en sådan gräns. begränsa garantisystemets omfattning är att låta garanti- Ett sätt att omfatta samtliga försäkringstagare göra begränsningar i systemet men ersättningsnivån. I ett sådant system skulle övre ersättningsnivå få en bestämmas med hänsyn till konsumenten och inte företagaren. Det är

dock svårt att motivera att större företag omfattas av ett system som är skydda konsumenter. En variant för att avgränsa föreavsett att annan dra skiljelinjen mellan fysiska och juridiska personer. l tagare är att Storbritannien finns sådan avgränsning. I Sverige behöver man dock en inte ha någon juridisk för att driva näringsverksamhet utan detta person kan ske "enskild näringsidkare". En sådan kan ha en omfattande som verksamhet, medan ett handelsbolag kan ha verksamhet av bet.ex. en tydligt mindre omfattning. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att garantisystemet skall omfatta enbart försäkringar tecknade konsumenter. Fråga uppkomav då hur begreppet konsumentförsäkring skall bestämmas. Man kan mer låta vissa slag försäkringar, är typiska för konsumenter, omfatav som Att ansluta till den uppräkning vissa försäkringstas av systemet. av former finns i konsumentförsäkringslagen kan inte komma ifråga, som eftersom denna lag sannolikt kommer att ersättas försäkringsav en ny avtalslag något år och denna lag kommer inte, såvitt kan bedöom nya innehålla någon liknande uppräkning. Att anknyta till de mas idag, att försäkringsklasser för vilka bolagen får koncession kan också ställa till

l

i

Garantisystemets omfattning 9l

l

problem, eftersom vissa klasser innehåller både risker bör uteslutas som och risker som bör omfattas. Utredningen har valt anknyta till det att

konsumentförsäkringsbegrepp som sannolikt kommer att ingå i

en ny

försäkringsavtalslag. Garantisystemet kommer då att omfatta försäkringsersättningar som grundar sig försäkringar tecknas kon-

som av sument för huvudsakligen enskilt ändamål och får således inte avse

försäkringstagarens affärs- eller näringsverksamhet. l detta

sammanhang jämställs ett dödsbo med konsument. En försäkring täcker som vanlig hobbyverksamhet kommer med denna definition omfattas, att

men däremot inte en försäkring tecknad t.ex. Schackklubb

av en som

drivs i en ideell förening.

Ansvarsförsäkringar

Vid ansvarsförsäkring bör försäkringsersättningen alltid omfattas

av garantin, om den skadelidande är fysisk dvs. helt oberoende en person, av vem som tecknat försäkringen. Här kan skyddsvärde åberosamma

pas som anses föreligga för konsumenter försäkringstagare. Även

som den situationen att den skadelidande är företagare och försäkringstaga-

ren privatperson omfattas, eftersom den sistnämnda riskerar att annars

bli skadeståndsskyldig vid försäkringsbolagets konkurs. Situationen får anses skyddsvärd då det är just risken för skadeståndsskyldighet

som

man försäkrar sig mot. Om däremot både försäkringstagaren och den

skadelidande är företagare, finns inget skyddsintresse är starkt som nog för att belasta garantisystemet.

Trafikskadeersättning - Ds 1993:35

Det föreslagna garantisystemet omfattar även försäkringsersättning

som

grundar sig på en trafikförsäkring. Systemet ersätter således det förslag

som lades fram i Ds l993z35 Skydd för skadelidandes anspråk på tra-

ñkskadeersättning vid försäkringsgivares insolvens och avsåg

som en separat lösning i händelse trafikförsäkringsanstalts konkurs. av en

Vilka försäkringsfall ersätts

Om ett försäkringsbolag går i konkurs, kan försäkringstagaren förlora dels den inbetalda premien, dels eventuella skadeersättningar inte

som är utbetalda eller hänförliga till skador hinner inträffar innan ett som

nytt försäkringsskydd är ordnat. En konkurs i ett skadeförsäkringsbolag

är dock i de flesta fall relativt okomplicerad för den enskilde. Försäk-

ringstagaren kan genom enkel procedur ordna ett nytt försäkringsen

92 Garantisystemets omfattning

skydd i bolag. Den råkat ut för skada som inte ett annat som en men kan erhålla försäkringsersättning på grund att bolaget försatts i konav kurs skall berättigad till ersättning från garantin. vara Förutom vid konkursbeslutet oreglerade skador omfattar garantin endast försäkringsfall inträffar inom tre månader från dagen för som beslutet konkurs. Det försäkringstagaren rimlig tid att informera om ger sig konkursen och hinna teckna försäkring i annat bolag. om en ny

Systemet innehåller självrisk se härom i avsnitt 4.4, vilket gör

en mer lägsta ersättningsnivå stipuleras. Tanken med det är bl.a. att eratt en sättningar för alla mindre skador undantas, vilket är fördel ur admien nistrativ synvinkel. Den nedre gränsen för ersättningar från garantin föreslås bli fjärdedels basbelopp, dvs. drygt 9 000 kronor för 1998. ett Den förhand inbetalda tillgodogjorda premien ersätts inte men av garantisystemet. Garantin bör också ha övre gräns för de ersättningar som betalas en belastningen Den övre gränsen föreslås ut för att minimera systemet. bli 100 basbelopp, dvs. cirka 3,6 miljoner kronor för 1998. Beloppet inrymma normal konsuments högsta beräknade skadeeravser att en sättning, t.ex villa brunnit ner. om en

l vissa fall kan det förekomma att den ersättningsberättigade kan få

ersättning för skada från försäkring som är tecknad i ett ansamma en det fallerade. Det kan t.ex ske försäkring tecknats i nat bolag än om ny bolag efter konkursbeslutet. l ett sådant fall skall den ersättett annat

ningsberättigade i första hand använda sig den nya försäkringen.

av Bestämmelserna självrisk och högsta belopp för ersättning gäller om tredje drabbas skada. Denne kan inte påverka i inte för man som av vilket bolag försäkringen köpes. Den ersättning betalas ut till en som skadelidande på grund ansvarsförsäkring skall således inte ha av en

beloppsbegränsningar. För liv- och sjukräntor är det ända-

några mer målsenligt tillämpa de regler gäller för livförsäkringsersättning. att som

Förmånsrätt för skadeförsäkringsfordringar

förutsättning för garantisystemet bör att försäkringstagarna har En vara förmånsrätt i de tillgångar registerförts till täckande av de fören som säkringstekniska avsättningarna. Enligt gällande regler är det endast livförsäkringstagarna har sådan förmånsrätt. Om de registerförsom en da tillgångarna inte i första hand används för att täcka försäkringstagarfordringar i konkurs, kan det innebära att dessa tillgångar annas en vänds för andra fordringsägare, prioriterade eller oprioatt ersätta även medel sedan från övriga försäkringsbolag till riterade. De som uttaxeras garantisystemet kan då sägas ersätta även andra skulder i konkursboet

l

Garantisystemets omfattning 93

än försäkringstagarnas, vilket innebär ökad belastning för systemet. en Det förslag som lagts fram i Ds 1993:101 Förmånsrätt för försäkringsfordringar, nämligen att den särskilda förmånsrätten skulle omfatta även alla skadeförsäkringarsfordringar och gälla för alla ersättningsberättigade, inte bara för försäkringstagama, bör därför genomföras tillsammans med ett garantisystem. Detta överensstämmer också med ett förslag till EG-direktiv från år 1987 samordning regler rörande om av tvångslikvidation av försäkringsföretag.

4.4 älvrisk

Utredningens förslag: Garantin föreslås innehålla en självrisk.

När det gäller en försäkringsgaranti finns det skäl att försäkringstagarna är med och direkt bär en del av systemets kostnader, och så är också praxis internationellt. Framför allt bidrar en självrisk till att minska problemet med moral hazard. Försäkringstagarens incitament att teckna försäkringar med villkor som kan förefalla alltför frikostiga, och som särskilt kan erbjudas av bolag i ett ekonomiskt trängt läge, minskar då försäkringstagaren är med och bär del risken. en av Konsumenten kan inte förväntas att göra bedömningar av försäkringsbolagens kreditvärdighet och finansiella styrka, vilket är ett viktigt motiv för införandet av en försäkringsgaranti. Däremot anser utredningen att en försäkringstagare bör kunna bedöma huruvida försäkringsvillkoren är realistiska eller inte i jämförelse med andra alternativ. Ett sådant övervägande skiljer sig inte nämnvärt från beslut som konsumenterna måste fatta när de köper tjänster eller produkter inom andra områden. En självrisk är också viktig för att i viss utsträckning minska belastningen på garantisystemet vid konkurs och därmed bidra till en dess trovärdighet.

I propositionen om en insättningsgaranti för banker menade rege-

ringen att en självrisk kunde påskynda att medel tas ut från bankerna och därmed skapa en kris när bankens överlevnad inte är hotad. En självrisk i ett garantisystem för försäkringsersättningar har inte motsvarande nackdel, eftersom försäkringsfordringarna inte är lika likvida.

36Prop. 1995/96: 60

4 17-1304

94 Garantisystemezs omfattning

Utredningen föreslår mot denna bakgrund en självrisk l0 procent för ersättningar grundar sig på livförsäkring innebärande att 90 som en procent försäkringsersättningarna är garanterade. Nivån är densamav tillämpas i Storbritannien och får lämplig. I skadeförsäkma som anses ring föreslås självrisk på fjärdedels basbelopp vilket motsvarar ca en en 9000 kronor.

5 Garantisystemets administration,

m.m.

Utredningens förslag: Garantisystemet skall administreras genom ett privaträttsligt organ i form ideell förening. Samtliga försäkav en ringsgivare omfattas systemet skall medlemmar i föresom av vara ningen för att få driva verksamhet. Ordföranden och ytterligare ledamot föreningens styrelse en av skall utses av regeringen.

5.1 Statlig myndighet eller privaträttsligt

organ

Av utredningsdirektiven framgår att regeringen, i likhet med Försäk-

ringsutredningem anser att en frivillig lösning med självreglering är

olämplig. Det finns då risk för att vissa försäkringsbolag inte ansluter sig till systemet och Försäkringsutredningen påpekar också att konflikter kan uppstå med konkurrenslagen. Sammanfattningsvis sägs i direktiven att ett garantisystem bör obligatoriskt och regleras i lag. vara En fråga är om ett garantisystem skall administreras statgenom en lig myndighet eller genom ett privat organ som i viss omfattning omgärdas av en offentlig reglering. Till början får undersökas det är en om möjligt att administrera det föreslagna garantisystemet i privat regi med hänsyn främst till bestämmelserna i regeringsformen. Om detta är möjligt, får bedömas vilket alternativ är lämpligast. som I förhållande till bestämmelserna i regeringsformen är den fråga som gör sig gällande huruvida den föreslagna lagregleringen innebär att normgivningsmakt överlämnas till det privaträttsliga organet. I regeringsformens mening kan normgivningsmakt utövas endast av riksdagen, regeringen, förvaltningsmyndigheter, kommuner och kyrkliga organ. Någon delegering av normgivningsmakt till enskilda rättssubjekt kan inte komma i fråga. Däremot kan förvaltningsuppgifter överlämnas till t.ex. bolag och föreningar enligt 13 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen. Av denna bestämmelse framgår också att sådana uppgifter kan innefatta myndighetsutövning. Regeringsformen

37Se sou 1995:87 s. 248

96 Garantisystemets administration, m.m.

skiljer mellan normgivning och beslutsfattande i enskilda fall. Regler generell karaktär kan emellertid uppställas även genom avtal och av andra privata rättshandlingar. Sådana regler betraktas inte normer i som regeringsformens mening. Ett kriterium för att en norm skall utgöra offentlig normgivning och behöva grundlagsstöd är att den har karaktär ensidigt diktat. Frågorna vad med normgivning av ett om som menas

och när det krävs grundlagsstöd härför skall inte utvecklas närmare

här. l den föreslagna lagregleringen för garantisystemet är det bestämmelserna uttaxering avgifter från försäkringsbolagen som är av om av intresse i detta sammanhang. Bolagen deltar inte frivilligt i garantisysdetta är obligatoriskt och bolagen är tvingade att betala de temet utan avgifter den föreslagna föreningen bestämmer. Om det skulle som överlåtas på föreningen att bestämma kriterierna för uttaxering av avgifter, skulle detta kunna sägas innefatta att offentlig normgivning de-

legerades till föreningen. Reglering avseende tvångsavgifter finns i bl.a. lagen 1970:244 om

allmänna och avloppsanläggningar och lagen 1981:1354 om

vattenallmänna värmesystem. För sådana anläggningar kan även ett enskilt rättssubjekt huvudman. Enligt dessa bestämmelser skall huvudvara fastställa vilken avgifterna bestäms. l respektive mannen en taxa genom lag finns endast allmänt kriterium att avgifterna skall fördelas "efter att skälig och rättvis grund". Dessa bemyndiganden till anläggningarnas

huvudmän har ansetts innebära grundlagsstridig delegation av norm-

givningsmaktjlo

Bestämmelserna finansieringen i den föreslagna regleringen för om garantisystemet innefattar regler vad skall utgöra underlag för om som avgifter. Vidare finns bestämmelse som anger det högsta uttag av en får göras under ett år. Föreningen har att bedöma hur stora uttag som kostnaderna för systemet blir i det aktuella fallet och att ta reda hur underlaget för uttaxeringen är. Detta ger den uttagsprocent som stort skall användas på det i lagen angivna underlaget. Dessa regler innefatsåledes ingen delegering normgivningsmakt till föreningen. tar av heller i övrigt innefattar de föreslagna reglerna sådan delegering. En tvångsvis ut avgifter föreligger även vid de obligatorisrätt att ta

ka trafik- och patientförsäkringarnaflo Försäkringsgivare som meddelar

sådana försäkringar skall medlemmar i Trafikförsäkringsföreningvara

38 Se Strömberg 1976 52 Strömberg 1983 s. 27 ffoch Marcusson 1989 s. 64 tex. s. 39 Se Marcusson 1989 324 ff och 390. Jämför Strömberg 1983 s. 29 och 104 s. 40 Betr. trafikförsäkringen bl.a. 16 och 30-31 §§ trafikskadelagen 1975:1410. Betr. se patientförsäkringen bl.a. 14-16 §§ patientskadelagen 1996:799 och prop. l995/96:187 se s. 58 ff.

Garantisystemets administration, 97 m.m.

en respektive Patientförsäkringsföreningen, båda är att betrakta som som ideella föreningar. I de fall försäkringspliktig inte tecknat fören säkring svarar försäkringsgivarna i respektive förening solidariskt för

den försäkringsersättning som skulle ha lämnats, försäkring funnits,

om och föreningarna har rätt att ta ut avgift från den försäkringspliktige. Sammanfattningsvis kan sägas att den föreslagna regleringen inte strider mot bestämmelserna i regeringsformen, sig beträffande vare överlämnande av normgivningsmakt eller i annat avseende. Frågan är då om det är lämpligast att administrera ett garantisystem i offentlig eller i privat regi. Garantisystemet skall inte till någon del finansieras över statsbudgeten. Det åtagande som ligger i systemet skall inte statlig utan vara en en enskild uppgift. Detta ligger i linje med att det ansetts att den statliga

verksamhetens omfattning bör begränsasf

Om det blir aktuellt att ta garantisystemet i anspråk före konkurs, en kommer affärsmässiga beslut att få tas bl.a. vad gäller överlåtelse av försäkringsbestånd. En viktig utgångspunkt vid beslutsfattandet är att minimera kostnaderna totalt sett för systemet. Garantisystemet kan ses som en del av försäkringsverksamheten och risktagandet i denna. Det är också från försäkringsbranschen nödvändiga medel kommer att som tas för att finansiera de åtgärder som blir aktuella. Det krävs i den styrelse som skall fatta de avgörande besluten att det finns ledamöter med ett stort kunnande från försäkringsbranschen. Dessa ledamöter kan naturligtvis inte stå obundna av olika partsintressen. Om förvaltningen smyndighet skall administrera garantisystemet får ledningen bestå av

en styrelse med ansvar inför regeringen. Ledamöterna i en sådan sty-

relse skall vara obundna av partsintressen och det kan inte till-

anses fredsställande att styrelsen skaffar sig nödvändig sakkunskap att genom anlita konsulter från försäkringsbranschen, eftersom dessa inte själva står som ansvariga för besluten. Detta är omständigheter talar för som att låta garantisystemet administreras ett privat företräds av organ som av försäkringsbranschen. Av avsnitt 7 om finansieringen framgår att även om administrationen sker genom ett privaträttsligt organ kan garantisystemet få fien nansiell kapacitet som får systemet stor trovärdighet. anses ge en Den finansieringsform föreslås innebär att det inte kommer att som finnas några fonderade medel att förvalta. Man får också ha utsom gångspunkt att det kan gå ett antal år mellan de tillfällen då det blir aktuellt för garantisystemet att träda i funktion. Även myndigheter om

4 Se sou 1994:147 s. 13 41Sc Prop. 1993/942185 s. 15. 4 Se Prop. 1993/9413.14.

98 Garantisystemets administration, m. m.

med verksamhet under liknande betingelser lär finnas talar det ändå

närmast för att administrera systemet i privat regi. Försäkringsutredningens förslag innebär ändrade förutsättningar för

driva försäkringsverksamhet framöver och garantisystemet måste att anpassat för att möta sådana ändrade verksamhetsförutsättningar. vara Det skall också konkurrensneutralt. Såväl ett privat alternativ som vara ett systern i offentlig regi kan tillmötesgå dessa krav. Det är utredningens bedömning att övervägande skäl talar för att ett

garantisystem skall administreras genom ett privaträttsligt organ.

5.2 Ideell förening

Utredningen föreslår att systemet administreras ideell föregenom en ning. Antalet medlemmar är anslutna till systemet kommer att som växla från tid till och detta skall kunna ske utan att stadgarna annan skall behöva ändras. Detta talar för att det är föreningsformen som skall användas. Föreningen kommer, i likhet med Trafikförsäkringsförening-

och Patientförsäkringsföreningen, att få ställning en ideell föreen av ning och inte ekonomisk förening. en För de ideella föreningarna saknas särskilda lagregler. Det finns så-

ledes inte någon lag ideella föreningar. Svar uppkommande frå-

om får söka i andra Härvid gäller bl.a. de stadgar som gor man normer. antagits för föreningen och paralleller kan också dras från såväl lagen

ekonomiska föreningar44 som allmän associationsrättslig eller av-

om talsrättslig reglering. För att ideell förening skall anses bildad och en erhålla juridisk krävs att det vid ett konstituerande status som person sammanträde antas stadgar och utses styrelse. Ideella föreningar en upphör i regel likvidation det saknas regler om tvångslikgenom men vidation.

Offentlighetsprincipen hos myndigheter gäller i tillämpliga delar

också handlingar hos vissa i särskild bilaga till sekorgan som anges en retesslagen. De i bilagan angivna skall vid tillämpningen av organen sekretesslagen jämställas med myndighet. Regleringen är avsedd att omfatta enskilda rättssubjekt med förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning och är tillämplig även vissa ideella föreningar. Den verksamhet föranleds att garantisystemet träder i funktion som av

innehåller affärsmässiga inslag där det föreligger behov sekretess

av

44 Jämför dock rättsfallet NJA 1958 438 där HD framhöll att paralleller från vad som s. gäller i fråga ekonomiska föreningar måste dras med försiktighet. om 45 Jämför den bestämmelse sekretess infördes i 9 kap. 25 § sekretesslagen i om som samband med tillkomsten av insättningsgarantilagen.

Garantisystemets administration, 99 m. m.

och det kan inte aktuellt att i något avseende införa föreningens anses verksamhet i den nämnda bilagan till sekretesslagen.

Förutom de föreslagna lagreglerna får föreningens verksamhet

regleras i stadgar för föreningen. Dessa stadgar bör inte fastställas av regeringen, eftersom det ger föreningen halvt offentligrättslig karaktär. en Det kan dessutom inte nödvändigt med sådan fastställelse anses en av stadgarna. För att skapa tillfredsställande insyn i verksamheten och en

därigenom tillgodose bl.a. försäkringstagarintressen bör ordföranden

och ytterligare styrelseledamot utses regeringen. Övriga ledamö-

en av ter utses av föreningen och kommer företrädesvis att hämtas från försäkringsbranschen. Styrelseledamöterna kan sägas förtroendemän för garantisysvara temet. Det är viktigt att ledamöterna opartiskt. De får inte delta i agerar avgöranden som på ett påtagligt sätt berör dem direkt eller indirekt. Samtidigt ligger det i garantisystemets natur att styrelsen skall fatta beslut, t.ex. om uttaxering från försäkringsbolagen, där intressekonflikter uppstår för styrelseledamöter är verksamma i bolag berörs som som av besluten. Detta kan naturligtvis inte hindra ledamöterna från att delta i sådana beslut. Om däremot ledamot i något avseende företräder det en bolag som råkat i ekonomiska svårigheter och är föremål för som agerande från garantistyrelsen, bör denne inte delta i styrelsens beslut. Styrelseledamöterna har tystnadsplikt så sätt att de inte får till andra lämna ut uppgifter så att föreningen därigenom lider skada. Föreningens verksamhet kommer inte att sådan att det är aktuvara ellt att ställa föreningen under tillsyn Finansinspektionen. av

5.3 Negativ föreningsfrihet

Medlemskap i den ideella föreningen skall förutsättning för

vara en bedrivande av viss försäkringsrörelse. I detta sammanhang måste diskuteras detta kan strida mot den negativa föreningsfriheten. om anses Med negativ föreningsfrihet rätten att stå utanför förening. menas en Varje medborgare är tillförsäkrad föreningsfrihet, dvs. frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, enligt 2 kap. l § regeringsformen. I 2 § frågor bl.a. negativ föreningsfritas upp om het men bestämmelsen endast ett skydd mot tvångsanslutning i avser främst politiska sammanslutningar och trossamfund.

I FNs universella deklaration de mänskliga rättigheternadö sägs i

om artikel 20 att "ingen må tvingas att tillhöra sammanslutning". Någon en motsvarande bestämmelse har inte tagits i Internationella konventio-

46Antagen den IO december 1948.

lOO Garantisystemets administration, m.m.

medborgerliga och politiska rättigheter" där föreningsfriheten

nen om

nämns i artikel 22. I Europakonventionen behandlas föreningsfriheten

i artikel 11 inte heller här finns någon uttrycklig bestämmelse om men negativ föreningsfrihet. l ett mål vid Europadomstolen rörande par skyldighet att medlem viss sammanslutning har principfrågan vara av

den negativa föreningsfriheten ställts inte behövt besvaras,

om men eftersom de sammanslutningar det gällde ansågs offentligrättsvara av lig art och artikel ll därför inte tillämplig. Ett sådant mål gällde det svenska kårobligatoriet och ett annat skyldigheten för belgiska läkare att ansluta sig till det belgiska läkarsamfundet.

För några år sedan uttalade emellertid Europadomstolen att rätten

till föreningsfrihet inbegriper rätten till att inte medlem av en förevara ning. Målet gällde frågan det förenligt med artikel 11 att endast om var den medlem förening taxiförare kunde erhålla licens som var av en av driva taxirörelse på Island. Europadomstolen ansåg att taxiföraren att förvägrats inte medlem förening, och det hade inte rätten att vara av en visats föreligga några omständigheter gjorde denna inskränkning som godtagbar enligt punkt 2 i artikel ll. En inskränkning i föreningsfriheten är tillåten enligt punkt 2 i artikel

ll i Europakonventionen inskränkningen är föreskriven i lag och

om nödvändig med hänsyn till bl.a. förebyggandet brott, skyddandet av av hälsa och moral eller annans fri- och rättighet. Skyddet för föreningsfriheten enligt artikel ll gäller även juridiska

vilket Europadomstolen slagit fast i tidigare avgöranden.

personer, Hur långt den negativa föreningsfriheten går är inte helt klart. Ett mål från Sverige, avgjordes 1996, gällde stridsåtgärder vidtagna av som fackförbund för att förmå arbetsgivare att träffa kollektivavtal. ett en Domstolen ansåg att det inte förelåg något brott mot den negativa föreningsfriheten med hänsyn till syftet med stridsåtgärderna, nämligen att skydda fackföreningens och medlemmarnas intresse. Det är svårt att säga hur Europadomstolen skulle ställa sig till det

tvingande medlemskapet i Försäkringsgarantiföreningen. Det kan på-

pekas reglering olika slags tvång att tillhöra sammanslutning att om en finns inom rad områden. Förutom de tidigare nämnda Trafik- och en Patientförsäkringsföreningarna finns t.ex. skyldighet att tillhöra

vägsamfällighet, samfällighet för gemensamhetsanläggning och att delta i jaktvårdsområden. Vidare kan nämnas att endast medlem i Sve-

47 Antagen den 16 december 1966. 48 Konventionens fullständiga titel är Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Från och med den l januari 1995 gäller konventionen som lag häri landet.

Garantisystemets administration, 101 m.m.

rige Advokatsamfund får utöva advokatyrket och endast börsmedlem får ombesörja köp och försäljning vid Stockholms fondbörs.

5.4 Domstolsprövning

Föreningens beslut kan inte överklagas samma sätt som om garantisystemet administrerats av en statlig myndighet. Om den som är berättigad till ersättning från garantisystemet är missnöjd med beslutet, får talan väckas vid domstol för att få frågan prövad. Tiden för att väcka sådan talan bör begränsas till en månad från det att den ersättningsberättigade mottog beslutet från styrelsen. Domstolsprövning kan också bli aktuell i tvister mella.. såväl föreningen och dess medlemmar som föreningen och styrelsens ledamöter. Även klander stämmobeslut kan tänkas förekomma. av

6 När skall

garantisystemet tas i

anspråk

Utredningens förslag: En garanti träder då ett försäkringsbolag försätts i konkurs. I syfte att öka systemets flexibilitet och minska dess nettokostnader, föreslås också Försäkringsgarantiföreningen få rätten att uttaxera medel för att kunna vidta åtgärder redan innan ett konkursbeslut. Vid konkurs skall föreningen betala ut berättigad ersättning inom tre månader direkt till försäkringstagaren. Konkursförvaltaren skall, liksom hittills, skadevärdering och utreda göra en vilken försäkringsersättning försäkringsavtalet berättigar till. som

1 Inledning

Att garantisystemet skall tas i anspråk när ett försäkringsföretag har försatts i konkurs är naturligt. Garantin är avsedd att tillse att försäkringstagarna får ersättning enligt ingångna avtal. Försäkringsbolagen, däremot, är inte garanterade. I finansiella institut kan det emellertid vara en fördel att försöka hantera en obeståndssituation utan att institutet försätts i konkurs. Om de finansiella marknaderna är instabila kan det i ett bolag med huvuddelen av tillgångarna i finansiella instrument ibland vara svårt att bilda sig en uppfattning om det verkliga värdet av verksamheten. Det kan då vara en fördel att avvakta händelseutvecklingen och göra bedömningar som ligger utanför konkursinstitutet. På banksidan är det internationellt sett mycket vanligt att ingripa före en konkurs om banken har hamnat på obestånd. l amerikansk lagstiftning finns det relativt detaljerade regler för hur ett sådant ingripande kan gå

till. Banklagskommittén Fi 1995:09 har i uppdrag att utreda möjlig-

heterna att låta den svenska insättningsgarantin få gripa före en konkurs. Enligt direktiven till denna utredning skall det övervägas om garantisystemet i syfte att minska kostnaderna skall kunna tas i anspråk även i andra situationer än vid ett försäkringsföretags obestånd. På försäkringsområdet är konkurserna i allmänhet mindre kostsamma och mindre problematiska än i banker. Exempelvis är osäkerheten värdet om av ett försäkringsbolag på obestånd inte lika stor som i bank, eftersom tillgångarna i försäkringsbolaget till stor del prissätts på marknad. en Dock kan komplicerade finansiella situationer uppkomma. Särskilt

104 När skall garantisystemet tas ianspråk

bland livbolag, obeståndssituation ofta kan konstateras i förväg, där en kan det bli mindre kostsamt för ett garantisystem om resurser sätts i ett tidigt skede. Erfarenheter från USA och Storbritannien talar också för att det är billigare att hantera bolag i ett tidigare skede kris än om av en de försätts i konkurs. I dessa länder är hanteringen före konkurs knuten till särskild rekonstruktionslagstiftning vilket gör förfarandet något enklare. Försäkringsbolagen omfattas inte den svenska lagen om av företagsrekonstruktion. Trots detta anser utredningen att möjligheter bör skapas för systemet att tas i anspråk utan att ett försäkringsbolag har försatts i konkurs. Ett ingripande före konkurs får inte kunna utnyttjas för att rädda en olönsamma bolag. Ingripandet skall istället betraktas som en alternativ ersättningsform där lösningarna kan flexibla än om konvara mer kursinstitutet har trätt in. Möjligheten föreslås för att ingripa före som konkurs kommer sannolikt bara att utnyttjas under speciella omstänen digheter.

6.2 Finansinspektionens möjligheter till

bestämmelser i

ingripande enligt försäkringsrörelselagen

Som det redovisades i avsnitt 2.1.1 har Finansinspektionen i händelse att ett försäkringsbolag har fått ekonomiska problem långtgående av möjligheter att ingripa i bolagets verksamhet och kan helt ta över drifbolaget. Ingripandet från inspektionen sker stegvis genom företen av lägganden. Om bolaget inte uppfyller kraven på solvensmarginal skall plan upprättas för att återställa sund finansiell ställning. Om bolaen en get har hamnat i situation där kapitalbasen understiger en tredjedel en solvensmarginalen eller understiger garantibeloppet skall en plan för av kortfristig finansiering upprättas. Planerna skall förhand godkännas Finansinspektionen. Regeringen skall underrättas om bolagen inte av följer dessa förelägganden. Finansinspektionen har också, under vissa förutsättningar, den långtgående möjligheten att ingripa i ett bolags verksamhet genom att inskränka bolagets fria förfoganderätt över dess tillgångar i Sverige eller t.o.m. att helt förbjuda bolaget att förfoga över tillgångarna. Så kan t.ex. ske bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldom täckning, dvs. matchningen mellan bolagets tillgångar och åtaganom den inte är tillfredsställande. Så kan också ske kapitalbasen underom stiger tredjedel solvensmarginalen eller uppställda krav på garanen av tibelopp inte uppfylls. Vidare kan inspektionen ingripa i bolagets verk-

När skall garantisystemet tas i anspråk 105

samhet om kapitalbasen understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras. Därtill kommer att regeringen under vissa förutsättningar kan förklara koncessionen förverkad. Om det bedöms nödvara vändigt för att skydda de försäkrades intressen vid ett sådant beslut, kan inspektionen därvid också förfoga över bolagets tillgångar. Det är inspektionen som beslutar om hur verksamheten skall bedrivas efter ett beslut som inskränker ett bolags förfoganderätt över sina tillgångar. Av det ovanstående framgår att det inte finns några formella hinder för inspektionen att kraftfullt ett försäkringsbolag missköter agera om sin verksamhet. Detta är till gagn för garantisystemet. Ju tidigare problemen kan upptäckas och åtgärdas desto mindre är risken för ett fallissemang. Försäkringsutredningen förordar i sitt slutbetänkande att inspektionen koncentrerar sina resurser på försäkringsområdet till en bevakning av försäkringsgivarnas möjligheter att fullfölja ingångna försäkringsavtal. Tillsynen bör således, enligt utredningen, inriktas på kontroll av försäkringsbolagens riskhantering och kapitalstyrka. Denna inriktning av tillsynen torde förbättra inspektionens möjligheter att i tid upptäcka om bolag riskerar att hamna i en obeståndssituation.

6.3 Garantisystemets funktion före en

konkurs

Finansinspektionens långtgående befogenheter för ingripanden i bolag med ekonomiska svårigheter innebär ett ansvar för att hantera bolag med ekonomiska problem. Utredningen anser inte att det finns någon anledning att föreslå ändringar i dessa regler. Finansinspektionen saknar emellertid kapital som skulle kunna användas för att om det vore önskvärt ingripa före en konkurs. Försäkringsgarantiföreningen har å andra sidan ekonomiska resurser. En förutsättning för att föreningen skall kunna är att det nödagera lidande bolaget vänder sig till föreningen med begäran om hjälp. Föreningen, som är ett privat organ, kan dock inte påtvinga något bolag stöd och inte heller tvingas att betala ut ersättning före konkurs. en Om föreningen väljer att sätta åtgärder före en konkurs kan den komma att skjuta till kapital, t.ex som medskick i en försäljning beav ståndet. Det kan också finnas andra affärsmässiga överväganden bakom föreningens agerande. Marknadsläget kan t.ex sådant att förvara en säljning av beståndet inte är lämplig eller att det inte finns några köpare vid det tillfälle beståndet skall säljas. Föreningen kan då för att agera

106 När skall garantisystemet tas i anspråk

bolaget skall kunna fortsätta sin verksamhet och avvakta en avyttring. Det finns fler tänkbara lösningar på problemen i en obeståndssituation. Det viktiga för systemet är dock att föreningen inte är förhindrad att försöka minimera kostnaderna en god hantering av både tillgenom gångssidan och skuldsidan det nödlidande bolagets balansräkning. av Det går inte att i lag binda upp föreningen vid ett bestämt agerande före konkurs. Några principer för hur den får agera bör dock lagfástas. en En förutsättning för att föreningen skall kunna motivera ett ingripande är att det bedöms vara billigare för garantisystemet än att vänta till dess bolaget försätts i konkurs. En förutsättning är att de tidigare akannan tieägarnas kapital är förbrukat. En rekonstruktion kan ske genom att föreningen eller andra parter tar över aktierna innan kapital tillförts bolaget. Villkoren för ett ekonomiskt stöd bör också utformas så att det så långt möjligt är förenat med en återbetalningsskyldighet. Föreningen måste alltid mot bakgrund av att det är försäkringstagarna som i agera slutändan via höjda premier kan komma att betala kostnaderna för fallissemang. Det är emellertid inte alltid uppenbart att föreningens eller branschens intresse sammanfaller med försäkringstagarnas. Föreningen, är ett privat med styrelse som har branschfolk i majoritet som organ en även ordföranden regeringen kan ha ett incitament att om utses av dela beståndet i obeståndsbolaget emellan solventa aktörer och upp därmed undanröja konkurrent marknaden. Föreningen kan av en anledning avstå från före konkurs för att medvetet samma att agera en tvinga fram den. Ur försäkringstagarnas synvinkel är detta inte önskvärt, eftersom konkurrensen på marknaden riskerar att minska genom ett sådant agerande. Det kan i och för sig hävdas att ett bolag som har hamnat i sådana svårigheter att det ansöker stöd från föreningen är i om så dåligt skick att det inte bör finnas kvar marknaden. Föreningen måste emellertid alltid, för att dess agerande skall vara trovärdigt och i överensstämmelse med skyddsintresset, ha försäkringstagarnas intresse för ögonen i sitt agerande. Försäkringsgarantiföreningen måste kunna få tillgång till den information krävs för att den skall kunna bilda sig en uppfattning om i som vilken situation ett nödlidande bolag begärt stöd befinner sig. Fösom reningen bör kunna ställa villkor för i ärendet tillgång till som att agera relevant information. Finansinspektionen bör här inte vara förhindrad att lämna över information under förutsättning av att den har bolagets tillåtelse.

När skall garantisystemet tas i anspråk 107

6.4 Garantisystemets funktion efter en

konkurs

Vid konkurs i ett försäkringsbolag är det viktigt att de väntar på som ersättning från bolaget eller löpande erhåller ersättning kan få tillgång till sina medel så fort som möjligt. Idag saknas regler som tillförsäkrar de ersättningsberättigade detta. Om ett garantisystem införs, är det emellertid rimligt att detta används även för sådant ändamål. En konkurs kan befaras pågå under lång tid. Konkursförvaltaren kan visserligen betala ut förskott innan utdelning äger rum i konkursen. Det kan emellertid ta relativt lång tid innan en sådan förskottsbetalning kan äga rum och reglerna innebär inte någon garanti för att de ersättningsberättigade erhåller ersättning inom vad som kan bedömas som skälig tid. För att undvika dröjsmål bör i stället garantisystemet träda i konkursboets ställe och inom en i lagen angiven period betala försäkringsersättningarna med de begränsningar som anges för garantin i form av bl.a. självrisk. Det kommer att ta viss tid för Försäkringsgarantiföreningen att få del av de uppgifter som är nödvändiga som underlag för att betala ut försäkringsersättningar. Föreningen behöver också tid för att skaffa medel för utbetalningarna. Samtidigt är försäkringstagarna så snart som möjligt få tillgång till sina berättigade försäkringsersättningar. Tre månader kan bedömas som en skälig tid inom vilken föreningen skall ha ombesörjt utbetalningen. Om synnerliga skäl föreligger bör föreningen kunna förlänga perioden ytterligare. För det fall att konkursförvaltaren fortsätter utbetalningen av t.ex. löpande pensionsförsäkringar, om än med reducerat belopp, kan föreningen svara för skillnaden mellan vad förvaltaren ersätter och vad garantisystemet skall ersätta enligt gällande regler. Ett exempel på utbetalning i ett livbolag är att konkursförvaltaren ersätter försäkringatagarna med 70 procent av deras anspråk. Garantisystemet får då betala 20 procent för att den totala ersättningen till försäkringstagarna skall uppgå till garanterade 90 procent. Utbetalningarna från garantisystemet skall ske direkt till de ersättningsberättigade och inte till konkursboet. I takt med utbetalningarna tar föreningen över de ersättningsberättigades fordringar i konkursen. Utdelning i konkursen utöver det garanterade beloppet skall givetvis tillfalla de ersättningsberättigade. Den förmånsrätt som dessa har tas över av föreningen då fordran övertas, vilket följer av 3 § formånsrättslagen. Föreningen kommer då att ha en förmånsrätt som konkurrerar med försäkringstagarnas förmånsrätt till den del dessa inte erhållit betalning från föreningen men bevakat sin fordran i konkursen.

108 När skall garantisystemet tas ianspråk

Enligt nuvarande bestämmelser i 7 kap. 13 § konkurslagen skall konkursförvaltaren i ett livförsäkringsbolags konkurs lämna uppgifter försäkringstagama och deras fordringar i samband med att bouppom teckning upprättas. Denna uppgiftsskyldighet bör gälla även vid ett skadeförsäkringsbolags konkurs. När sådana uppgifter lämnas, skall de ersättningsberättigade inte behöva bevaka sina fordringar i konkursen. Utredningen vilken försäkringsersättning som skall betalas ut om skall även fortsättningsvis handhas konkursforvaltaren. Det är denna av utredning sedan kommer att utgöra underlaget för vad som skall som garantin. betalas ut genom

SOU l998:22 109

7 Finansiering

Utredningens forslag: Garantisystemet skall finansieras genom att avgifter tas ut, när kostnader för systemet är kända. Avgifter tas ut separat för liv- resp. skadeförsäkringsbolag. Avgiften får tas ut med högst en procent årligen på medeltalet av de senaste tre årens bruttopremieinkomst livbolag resp. bruttopremieintäkt skadebolag.

7.1 Sannolikheten för

ett fallissemang och

systemets kostnader

Som bakgrund till en diskussion om finansieringen finns det anledning att göra en allmän bedömning av sannolikheten för ett fallissemang i ett försäkringsbolag och för kostnaderna vid ett sådant. Med nuvarande lagstiftning är sannolikheten för fallissemang i ett livförsäkringsbolag liten. Försäkringsutredningens förslag ökar emellertid risken för obestånd i livbolagen. Även med lagstiftning kommer det dock att en ny finnas en rad regler som på olika sätt minskar risken för fallissemang och därmed begränsar belastningen på garantin. Principerna om diversifiering och matchning tillförsäkrar att bolagen har en adekvat riskspridning av sina tillgångar, och att de inte kan lova mer till försäkringstagarna än vad de kan infria. Finansinspektionen skall se till att dessa regler efterlevs och har goda möjligheter att ingripa om så inte är fallet. Vidare skall Finansinspektionen föreskriva den maximiränta som får användas vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Det garanterar i och för sig inte att bolagen debiterar en korrekt beräknad premie och att tillräckligt med medel för att täcka skulderna flyter till bolaget. Ränteföreskriften ser emellertid till att de försäkringstekniska avsättningarna hålles på en rimlig nivå. Om inte premien kan täcka reservsättningen får bolaget på annat sätt avsätta erforderliga medel, Solvensreglerna som föreskriver att bolagen skall upprätthålla en viss kapitalbas är också en reglering som syftar till att öka bolagens stabilitet. Förmånsrätten som gäller för livförsäkringsfordringar, och som utredningen föreslår även skall gälla för skadeförsäkringsfordringar, ger försäkringstagama särskild prioritet till de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna. Sådan förmånsrätt saknas i de flesta andra länder med garantisystem. Ur ett garantiperspektiv är denna förmånsrätt till fördel eftersom mer av försäkringstagarnas ford-

l l0 Finansiering

ringar kan säkerställas med hjälp förmånsrätten desto mindre som av kommer belastningen att vara garantin. Begränsningar i systemets åtaganden minskar systemets kostnader i händelse fallissemang. Självrisken innebär en sådan väsentlig av minskning systemets åtagande. På livsidan ersätter systemet 90 proav avtalade försäkringsförmåner. På skadesidan begränsas systecent av mets åtagande till att gälla tre månader efter konkursen. Självrisken undantar alla mindre skador. Dessutom omfattar inte systemet fordringfrån företagsförsäkringar. ar Erfarenheten konkurser i försäkringsbolag är liten vilket försvåav uppskattning systemets förväntade kostnader i händelse av rar en av fallissemang. Konkurser på den svenska marknaden har inte rört bolagskategorier kommer att omfattas garantisystemet. l Storbrisom av tannien har konkurser inträffat vilket redovisades i kapitel Dessa ger

vid handen att det är endast konkurs som uppstod mycket speci-

en av ella omständigheter krävt full uttaxering av bolagen. I USA är som erfarenheter från konkurser något större. Det hänger samman med att försäkringsmarknaden där diversifierad, än i med Europa. Beär mer lastningen på systemen i USA varierar från delstat till delstat men har

tidvis varit stor. Det genomsnittliga avgiftsuttaget är dock långt under

premieinkomsten år. Även i Kanada har avgiftsuttaen procent av per get varit långt under procent av den årliga premieinkomsten. I Sveen rige motsvarar procent premieinkomsten livbolagen ca 270 en av miljoner kronor. Motsvarande belopp för de svenska skadebolagen är 300 miljoner kronor. ca Ett räkneexempel illustrerar vad skulle kunna hända i ett livsom bolag tillgångarna minskade varaktigt i värde med 20 procent, eller om aktuariell felberäkning kräver motsvarande justering av åtaganom en dena. Fall i tillgångsvärden är större än 20 procent kan förekomma som under kortare perioder, att det skulle ske varaktigt är högst osanmen nolikt. Ett nedskrivningsbehov tillgångsvärden på 20 procent förutav sätter också att något annat problem finns i bolaget. Ett bolag är känsliför fall i tillgångsvärdena högre andelen tillgångar som motsvagare de försäkringstekniska avsättningarna bolagets samtliga tillrar är av gångar. För att ett bolag skall extra känsligt för fall i tillgångsvärvara dena kan utgå från att de fria medlen bara utgör 10 procent av de försäkringstekniska avsättningarna. Bolaget antas ha gått relativt dåligt under några år och därmed minskat sina övervärden samtidigt som en stor del åtagandena är garanterade. Det största svenska Iivbolaget av har sammanlagt ll0 miljarder kronor i försäkringstekniska avsättca

Finansiering l 1 1

ningar och i återbäringsfonden. I detta exempel skulle övervärdena

eller buffertkapitalet vara 11 miljarder kronor. Då är tillgångarna 121 miljarder kronor. Om dessa tillgångar varaktigt måste skrivas ned med 20 procent skulle endast 97 miljarder kronor återstå till att täcka försäkringstagarnas medel. Då är även det egna kapitalet förbrukat och bolaget skulle således vara insolvent. Garantisystemet garanterar 90 procent av försäkringstagarnas berättigade ersättningar dvs. 99 miljarder kronor. Bristen, 2 miljarder kronor, är således den summa som skulle behöva täckas garantisystemet. av Kostnaderna för konkurser i skadebolag bedöms inte bli stora. Systemet ersätter bara skador som inträffar under en tremånadersperiod efter konkursen och de försäkringsfall som ännu inte är reglerade vid konkurstillfället. Grovt räknat motsvarar det bolagens avsättning för oreglerade skador. Bolagen ska ha tillgångar med liten finansiell risk borde täcka större delen kostnaderna vid ett fallissemang. Även som av om det största svenska skadebolaget går omkull bedöms inte kostnaden överstiga l miljard kronor. l jämförelse med de avgifter banker betalar till insättningsgarantin kan beräkningen av kostnaderna för ett fallissemang i ett försäkringsbolag synas låg. Där debiterades avgifter för kalenderåret 1997 som uppgick till 2 miljarder kronor. Erfarenheter både från hemmamarknaden och utomlands talar dock för att kostnaderna för fallissemang i forsäkringssektorn är betydligt lägre än inom bank. Förutsägbarheten av konkurs gör också att kostnaderna kan minimeras. Även självrisken en bidrar väsentligen till finansieringen. I exemplet motsvarar självrisken en nedsättning av värdet på försäkringsavsättningarna med 1 1 miljarder kronor. Reglerna som omgärdar försäkringsbolagen gör att utredningen bedömer att sannolikheten för en konkurs i ett försäkringsbolag är låg. Förmånsrätten, de internationella erfarenheterna, den långsamma utvecklingen av obeståndssituationer i ett livbolag och begränsningar i systemets åtaganden gör att utredningen bedömer att kostnaden vid en konkurs är förhållandevis låg. Systemets finansiering bör konstrueras därefter.

w Garantisystemet garanterar enbart de försäkringstekniska avsättningarna, men i den lagstiftning som Försäkringsutredningen föreslår kommer dessatroligen att öka. prakti- I ken är även återbäringsfonden att betrakta som medel som tillhör försäkringstagarna. 50Avsättningen för oreglerade skador i det största skadebolaget är ca 13 miljarder kronor varav ung efär hälften motsvarar konsumentförsäkrin 8ar. Försäkrin sbola g 8en har mer än väl tillgångar motsvarande denna reserv som kan realiseras vid underskott.

l 12 Finansiering

7.2 Garantisystemets beredskap för att möta

ersättningsfall

I direktiven nämns att systemet kan finansieras genom att företagen betalar dess kostnader i efterskott, eller genom att på förhand fondera medel sedan kan användas när kostnader för systemet uppkommer. som En fondering bygger princip vanlig försäkring. samma som en Premier debiteras förhand för att kunna möta förväntade försäkringsfall. På sätt skulle systemet debitera premier från försäksamma ringsbolagen för att möta förväntade ersättningsfall inom ramen för garantisystemet. Medel för insättningsgarantin för banker är insatta ett konto i Riksgäldskontoret, vilket bl.a kan motiveras av att betalningssystemet finns omedelbart tillgängliga. Inom försäkkan störas om inte medlen ring är inte behovet likviditet lika framträdande eftersom avtalen av med kunderna är långfristiga till sin karaktär. Balansräkningens tillgångssida i ett försäkringsbolag innehåller dessutom en mängd snabbt realiserbara tillgångar gör att försäkringsbolagen inte behöver som hamna i likviditetskris, även de skulle drabbas av stora återköp en om av försäkringar. Genom att fondera medel i förväg och låta avgiften spegla risken i verksamheten, kan hävda att del av de problem med moral man en hazard nämns i kapitel l kan undvikas. Tanken är att det bolag som ökar risken i verksamheten skall betala högre avgifter till garantisom systemet för att kompensera för den ökade risken av att ett fallissemang inträffar. Riskrelaterade avgifter är dock svåra att bestämma ett tillfredsställande sätt, vilket gjort att de, trots att de är principiellt tilltalande, inte kommit till användning internationellt. En fondering är att föreskriva att bolagen skall reservera metyp av del i sina balansräkningar till förmån för garantisystemet. Om det är fria medel blir det ingen större skillnad jämfört med att debitera avgifter i efterhand, förutom själva avsättningen i balansräkningen. Om medlen behandlas försäkringsteknisk avsättning till garantisyssom en temet, utgör de inte andel av det egna kapitalet i bolaget. Det gör att en medlen i så fall skulle intakta efter en konkurs och att även det vara fallerade bolaget i princip skulle med och betala för systemets vara kostnader. En lösning, innebär mindre belastning på bolagen, är annan som en att försäkringsbolagen ställer garantier för att finansiera sin andel av systemets kostnader. Med sådan lösning är det bolag som fallerat en också med och betalar del systemets kostnader. Garantin är ställd en av

Finansiering l 13

till garantisystemet och dess värde blir beroende hur stor utdelning av det blir i konkursen. En nackdel med att fondera medel i förväg är att det är svårt at beräkna systemets kostnader och därmed att fastställa premierna i förskott. Fallissemangen är knappast tillräckligt frekventa för att utgöra en statistisk bas för aktuariella kalkyler. Avgiften till ett fonderat system får därför ett betydande element av godtycke. Därför är den vanligaste modellen internationellt att avgiften betalas i efterskott. Avgifter i efterskott förutsätter att systemets förväntade kostnader inte bedöms bli alltför stora eftersom allmänheten kan ifrågaannars sätta systemets kapacitet att möta åtagandena. Med avgifter i efterskott kan det också hävdas att det bolag som orsakat kostnad för systemet en inte är med och betalar sin andel av konkursen. Ur principiell synvinkel kan det naturligtvis vara stötande att de välskötta företagen måste betala för de mindre välskötta. Kostnaderna för ett garantisystem förs dock i slutändan över till försäkringstagarna i form av högre premier. Innebörden av det är att kollektivet av försäkringstagare i andra bolag än det fallerade får bära kostnaden. Eftersom systemet innehåller en självrisk får också det drabbade bolagets försäkringstagare vara med och betala, eftersom den ersättning de blivit förespeglade inte betalas ut m1 fullo. Utredningen anser att garantisystemet skall finansiera sina kostnader genom att ta ut avgifter, när kostnader har uppstått for systemet. En fondering utanför bolagen eller som en reservering i bolagens balansräkningar är inte nödvändig mot bakgrund av systemet förväntas bli utnyttjat i liten omfattning. Av samma skäl är heller inte en ställd garanti till systemet nödvändig. Vidare skulle avgiftssättningen vid en fondering bli godtycklig, eftersom det inte går att fastställa systemets kostnader. Det finns heller inga skäl att tro att försäkringsbolagen inte kommer att klara systemets kostnader när dessa väl uppkommer. I de flesta länder med motsvarande garantisystem har valt lösning man en med avgifter som debiteras i efterhand. Om marknadsstrukturen eller andra förhållanden skulle ändras så att påfrestningen systemet bedöms öka kan en fonderad finansiering införas vid senare tillfälle.

5 Se också Nyberg och Viotti 1994 s.245.

l 14 Finansiering

7.3 Avgifter

Försäkringsbolagen skall betala systemets kostnader via en avgift. Den bör vara rättvisande så att bolagen betalar till systemet i förhållande till den belastning de kan tänkas utsätta systemet för. Här antas att större ett bolag är desto högre kan kostnaderna för ett fallissemang förväntas bli. Det är i och för sig inte säkert att de största bolagen orsakar de största kostnaderna för systemet. En riskfylld verksamhet i ett mindre bolag skulle kunna medföra stora kostnader för systemet risktagandet är dock begränsat andra regler som det redovisades i inledningen av av detta kapitel. Ett sätt att avspegla detta förhållande skulle kunna vara att relatera avgiften till risknivån i bolaget. Syftet med riskrelaterad en avgift är att de försäkringsbolag som har en låg risk i sin verksamhet skall betala lägre avgifter och de har hög risk i verksamheten som en skall betala högre avgifter. Det är emellertid högst osäkert om en riskbaserad avgift kan konstrueras med avsedd verkan. En viss riskrelatering i avgiften skulle uppnås genom att sätta den i relation till det egna kapitalet i rörelsen. Ju högre eget kapital buffertkapital desto lägre avgift. Det är dock ett otillfredsställande mått eftersom ett bolag med mycket buffertkapital kan ha undermålig matchning. Det är matchen ningen mellan tillgångar och åtaganden är det väsentliga i ett försom säkringsbolags riskhantering. Möjligen skulle en avgift som speglar graden matchning i så fall lämplig. En sådan avgift anser av vara mer utredningen emellertid alltför svår att i praktiken konstruera ett vara tillfredsställande sätt. I likhet med andra länder har ett garantisystem föreslås istället som att avgiften sätts i relation till försäkringsbolagens premieinkomster. Därmed bidrar bolagen med avgifter som står i proportion till deras affärsvolym, vilket får anses vara en tillfredsställande fördelning av avgiften. Avgifterna bör debiteras separat för liv- och skadeförsäkringsbolag. För livförsäkringsbolag skall avgiften vara en procentuell andel av medlemsbolagets premieinkomst utan avdrag för återförsäkring. För skadeförsäkring skall avgiften sättas i relation till bolagets premieintäkt. Anledningen till att avgiften sätts i relation till premieinkomsten i livförsäkringsbolagen är att den är det redovisningsmässigt relevanta begreppet i livförsäkring. Skadebolagens rutin är att redovisa premieintäkten än premieinkomsten. I skadeförsäkring skall enbart snarare

den del premieintäkten utan avdrag för återförsäkring som kommer

av från konsumentförsäkringar utgöra beräkningsunderlag. Skälet till det är att systemet inte ersätter företagsförsäkringar. Konsumentförsäkringredovisas normalt inte separat i bolagen varför det kan vara svårt att ar

få ett exakt underlag för avgiftsdebiteringen. Efter kontakter med bola-

Finansiering l 15

gen och Finansinspektionen bedömer utredningen dock att det är möjligt att få fram ett tillfredsställande underlag för debitering. Utredningen har övervägt möjligheten att avgifterna tas ut för nettopremien dvs. efter avgiven återförsäkring. Ett problem med denna lösning är att den kan ge upphov till omdisponeringar av återförsäkringsskyddet i syfte att bringa ned bidraget till garantisystemet. I Storbritannien har man erfarenheter av detta och har därför ändrat avgiftsuttaget till att omfatta hela premiesumman samtidigt som den maximala avgiften sänktes från 1,0 procent till 0,8 procent av premieinkomsten. Avgiften bör baseras på ett genomsnitt av underlaget under de tre senaste åren som bolaget varit verksamt före avgiftsuttaget. Genom att sprida underlaget detta sätt undvikes i viss mån att fluktuationer i premieintäkten/inkomsten får stort utslag vid avgiftsinhämtandet. De bolag som är upptagna som medlemmar i föreningen vid tidpunkten för utdebitering skall vara med och betala föreningens kostnader. Om man undantar nya medlemmar som kommer till efter det att systemet har drabbats av en skada, kommer de att få en konkurrensfördel gentemot de som omfattas av avgifter till systemet. Systemet är en del av förutsättningarna för att driva försäkringsrörelse enligt svensk lag. Det är därför rimligt att alla försäkringsbolag som är verksamma på marknaden är med och finansierar systemets kostnader. Vid konkurstillfallet för ett bolag kan underskottet och därmed systemets åtagande vara betydligt större än vad den lagstadgade avgiftsnivån förmår att på kort sikt generera till systemet. I ett sådant läge kan avgiften betraktas som en finansiering för att betala räntekostnader på lån som tas upp för att täcka systemets utbetalningar. Möjligheten att ta upp lån för föreningen behöver inte regleras i lag. Det är försäkringsbolagen som ingår i systemet skall betala som dess kostnader, inte staten. Konsumentintresset tillgodoses genom regler för när ersättningar till försäkringstagarna skall utbetalas. Hur och i vilken takt föreningen debiterar medlemmarna avgifter är i grunden en branschintern fråga, beror på hur branschen vill periodisera sina som kostnader. När kostnader för ett fallissemang kunnat bestämmas kan det också fördelas mellan bolagen och skuldföras i dessas balansräkningar. Ju högre avgift föreningen debiterar bolagen, desto snabbare betalas skulden av. Mot den bakgrunden kan det ifrågasättas om ett högsta avgiftsuttag från föreningen behöver regleras i lag. Viljan och förmågan att betala av skulder kan emellertid variera mellan bolagen. Utredningen har därför valt att skriva en högsta avgift i lagen. Den har bestämts till en procent per år vilket är en nivå som visat sig vara fullt tillräcklig i andra länder. Försäkringsbolagen är oförhindrade att under en period göra ett högre uttag under förutsättning att bolagen i föreningen enas om detta.

l 16 Finansiering

För att Föreningen snabbt skall kunna ersätta försäkringstagarna är det viktigt att den på kort tid kan erhålla finansiering från medlemsbolagen.

Underlaget för avgiftsdebitering skall därför årligen fastställas av före-

ningen.

8 Individuellt

pensionssparande

Utredningens förslag: Försäkringsgarantin är inte lämplig för att skapa ett skydd för det individuella pensionssparandet. insättningsgarantin bör i stället utvidgas till att omfatta sparformen inlåning på konto i bank. Sparande i form av andelar i värdepappersfond eller i enskilda värdepapper inom ramen för det individuella pensionssparandet bör åtnjuta samma skydd som Investerarskyddsutredningen föreslår. Därvid bör beaktas att skyddet för individuellt pensionssparande så långt möjligt kommer att motsvara det skydd som skapas för pensionssparande i försäkringsbolag.

Det individuella pensionssparandet omfattas inte av insättningsgarantin. När privat pensionsförsäkring kommer att omfattas av ett skyddssystem, finns det risk att konkurrensen mellan sparformerna kan komma att snedvridas på ett oönskat sätt. Direktiven ger därför utredaren i uppdrag att överväga om inlåning i bank inom ramen för det individuella pensionssparandet skall omfattas av försäkringsgarantin alternativt av insättningsgarantin.

8.1 Beskrivning av det individuella

pensionssparandet

Det individuella pensionssparandet är ett sparande som har samma

skattegynnande regler som traditionellt pensionssparande men det saknar försäkringsinslag. I propositionen till det individuella pensionssparandet anges att syftet med sparandet är att dels stimulera till att den enskilde skall till sin pension, dels till att befrämja konkurrensen spara om allmänhetens sparmedel. Föredragande statsråd ansåg att det inte fanns några avgörande skäl som talar för att endast försäkringssparande bör de särskilda Skatteregler som finns för pensionssparande gynnas av i P-försäkringar. Genom att införa ett pensionssparande utan försäkringsanknytning men med bibehållande av befintliga skattestimulanser skapas enligt statsrådet mer pluralistisk sparmiljö. Systemet får inte en förmedlas av försäkringsbolag, eftersom de enligt l kap. 3 § FRL inte får driva annan rörelse än försäkringsrörelse. I propositionen var före-

Prop. l992/93zl87, bet.SkU 1992:45, rskr. 9203:359.

l 18 Individuellt pensionssparande

dragande statsråd inte beredd att ändra denna grundläggande förutsättning för försäkringsverksamhet. Denna ståndpunkt intogs mot bakgrund att försäkringslagstiftningen var föremål för en genomgripanav de översyn Försäkringsutredningen. Utredningen har inte föreslagit av någon förändring denna punkt. Sparandet kan således efter särskilt tillstånd från Finansinspektionen förmedlas värdepappersinstitut, dvs. av banker och värdepappersav bolag. Ett institut med tillstånd att förmedla sparandet kallas pensionssparinstitut. För att delta i det individuella pensionssparandet ingår spaett pensionssparavtal med ett pensionssparinstitut. Sparmedlen raren placeras efter önskemål i de sparformer institutet erbjuder. spararens Sparandet kan ske i tre olika sparformer:

Andelar i värdepappersfonder - Enskilda värdepapper - Inlåning på konto -

Sparformen inlåning på konto får bara ske i bank. Skälet till det är att endast banker ha de finansieringsmöjligheter som krävs för att anses hantera denna sparform. Pensionsmedlen får nämligen flyttas mellan olika pensionssparinstitut och sådana omflyttningar kan röra sig om stora belopp bara bankerna kunna hantera. Medlen som den som anses enskilde avsätter för det indviduella pensionssparandet måste spararen stanna inom för systemet. Vid flytt av sparandet från ett penramen sionssparinstitut till ett annat följer pensionssparavtalet med.

8.2 Beskrivning av insättningsgarantin

Ett system för skydd insättningar i bank insättningsgarantin trädav - de ikraft den l januari 1996. Syftet med insättningsgarantin är att stärka konsumentskyddet för insättningar i bank och därmed också erbjuda allmänheten säker form för placering likvida medel. insättningsen av garantin kompletterar bankernas övriga skyddsreglering och bidrar också till stabiliteten på kreditmarknaden. Garantin omfattar också visvärdepappersbolag. Sverige medlem den Europeiska sa är som av unionen skyldiga att införa ett systern för att garantera insättningar i kreditinstitut i enlighet med ett EG-direktiv 94/19/EG. Konsumentskyddet är utgångspunkten för garantins utformning. Garantin skyddar allmänhetens insättningar konto i bank och vissa värdepappersbolag till 250 000 kronor per insättare och institut. Med upp insättning ett tillgodohavande är nominellt bestämt och tillmenas som gängligt för insättaren med kort varsel. De kunder gjort insättningsom

Individuelltpensionssparande l 19

ar på bank och värdepappersbolag har rätt till ersättning i händelse av att något av instituten försätts i konkurs eller då behörig utländsk en myndighet förklarat att insättningarna i bank, filial anslutit sig en vars till det svenska garantisystemet, är indisponibla. Inga insättarkategorier undantas. Således omfattas även stora företag insättningsgarantin. av Systemet finansieras av bankerna och värdepappersföretagen. De betalar årligen en avgift som sätts på ett konto i Riksgäldskontoret. Banksystemet som helhet betalar f.n. en avgift som uppgår till 0,5 procent av det garanterade insättningsbeloppet. För räkenskapsåret 1996 motsvarade det 2 miljarder kronor. Avgiftsuttaget skall pågå till dess att behållningen uppgår till 2,5 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Därefter sänks avgiften för banksystemet till 0,1 procent det av garanterade insättningsbeloppet. Den enskilda bankens avgift är relaterad till risken för att den fallerar. Systemet har en upplåningsrätt som kan användas vid ett ersättningsfall. Vid eventuella fallissemang får insättarna all ersättning insättningsgarantin, vilket innebär kostgenom nader för systemet. belastas systemet först av kostnader för att insättare skall kunna få sin ersättning. I takt med att konkursförfarandet sedan fortskrider tillfaller eventuella utbetalningar i konkursen systemet. Insättningsgarantin administreras av en särskilt inrättad myndighet, Insättningsgarantinämnden.

8.3 Skall det individuella

pensionssparandet

omfattas av insättningsgarantin eller av

för

garantisystemet försäkringsersättningar

Det kan hävdas att när ett garantisystem för försäkringsersättningar införs så får pensionssparande i bank ett sämre skydd än pensionssparande via försäkringsbolag. Av de tre sparalternativen inom det individuella pensionssparandet är det sparformen inlåning konto är som mindre skyddat i jämförelse med annat sparande. De två andra sparalternativen, andelar i värdepappersfonder och sparande i enskilda värde-

papper, omfattas än så länge inte av något skyddssystem. Ur konsu-

mentskyddsynpunkt och av konkurrensskäl förefaller det omotiverat att den som väljer att pensionsspara i bank har ett sämre skydd än den som väljer att pensionsspara via försäkringsbolag.

53En investerare har enligt nu gällande reglering ett starkt sakrättsligt skydd gentemot ett värdepappersinstitut. Se Investerarskyddsutredningen SOU 1997:125.

120 Individuellt pensionssparande

För både insättningsgarantin och försäkringsgarantin är det konsumentskyddet som är det avgörande motivet till att inrätta ett garantisystem. I viss mån har insättningsgarantin också en stabiliserande funktion i betalningssystemet, eftersom garantin kan förväntas hindra att allmänheten oro skulle göra omfattande uttag av insatta medel. av Försäkringsgarantins funktion i detta avseende är försumbar. Eftersom riskerna och motiven för lagstiftning inom bank skiljer sig på ett inte oväsentligt sätt från försäkring, påverkar det också utformningen av skydssystemen. Vid jämförelse skyddssystemens utformning en av framgår också del skillnader, t.ex att medel för att täcka systemets en kostnader tas ut i förväg i insättningsgarantin, medan försäkringsgarantin debiterar avgifter i efterhand. Det individuella pensionssparandet förknippas ibland med försäkringsbolagens produkter, eftersom sparandet är ett pensionssparande. Av denna anledning finns det skäl att överväga om det individuella pensionssparandet skall omfattas av garantisystemet för skydd av forsäkringsersättningar. Det kan vara naturligt om allt pensionssparande omfattas system. Vidare kan pensionssparande inom det inav samma dividuella pensionssparandet eller i försäkringsbolagen ofta se likadana ut. Beloppen kan lika stora och produkterna i vissa enstaka fall vara likvärdiga. Det finns nämligen försäkringsprodukter med ett minimum försäkringsinslag. Det individuella pensionssparandet bör dock i av stället betraktas sparform med de skattefördelar som pensionssom en sparande åtnjuter. Sparformerna som erbjuds inom det individuella pensionssparandet är desamma som vid vanligt sparande. Spararen förfogar över sina tillgångar och de är prissatta en marknad. Försäkringssparande är ett kollektivt sparande där utfallet av sparandet till mer viss del är beroende den försäkringsmässiga utvecklingen. Det indiav viduella pensionssparandet innehåller inte något försäkringsmoment och har därför ingen egentlig koppling till försäkring. Däremot har de likartade regler skattefördelar t.ex avdragsrätten och därmed samom manhängade regler utbetalning. Som nämnts får heller inte försäkom ringsbolagen förmedla det individuella pensionssparandet. Det individuella pensionssparandet är en produkt som distribueras värdepappersinstituten. Då är det också naturligt att de skyddssysav finns för bankernas och värdepappersbolagens kunder också tem som omfattar det individuella pensionssparandet. Om detta sparande i stället skulle omfattas försäkringsgarantin måste bankerna inkluderas i av systemets konstruktion. En sådan lösning skulle innebära att det system är konstruerat för försäkringsersättningar då skulle komma att besom fallissemang inom banksystemet. Systemet för försäkringserröras av sättningar är konstruerat utifrån ett försäkringsperspektiv. insättningsgarantin är konstruerat mot bakgrund av de förhållanden som råder in-

Individuellt pensionssparande 121

om bank. Eftersom inlåning på konto inom för det individuella ramen pensionssparandet sparprodukt distribueras är en ren som av bankerna och dessutom liknar andra insättningar på bank, bör sparformen omfattas av insättningsgarantin. En lösning med att låta garantisystemet

för försäkringsersättningar även omfatta det individuella pensionsspa-

randet riskerar att ge upphov till konflikter och svåra avgränsningar mellan bank och försäkring beträffande insyn och inflytande i de svåra situationer uppkommer vid konkurs. som en De skäl som regeringen angav för att inte låta insättningsgarantin omfatta inlåning på bank inom för det individuella pensionssysramen temet har mindre bäring idag. I systemets nuvarande utformning är kravet för att insättningar skall omfattas garantin att de skall av vara nominellt bestämda och tillgängliga för insättaren med kort varsel. I

propositionen till insättningsgarantin anförde regeringen att medel

som utgör insättningar på konto i bank inom ramen för det individuella

pensionssparandet visserligen är likvida i den meningen att uttag kan göras, men endast för omplacering inom sparsystemets ram. Vidare ansåg regeringen det vara tveksamt om pensionsmedel på inlåningskonto skall garanteras samtidigt som pensionsmedel inom fondförsäkringssystemet inte åtnjuter skydd. Eftersom pensionsmedel inom fondförsäkringssystemet kommer att skyddas, faller det argumentet. Beträffande kravet på att medlen skall vara likvida i inlåningsbegreppets mening borde det att göra ett undantag med hänvisning till att sparformen skall skyddas på samma sätt som annat pensionssparande. Om det individuella pensionssparandet skall omfattas av insättningsgarantin, måste reglerna ändras med hänsyn till de särskilda skatteregler som gäller för denna typ av sparande. Vid konkurs får en sparandet överföras till ett annat pensionssparinstitut. Ersättningsnivån 250 000 kronor är inte tillräcklig för att motsvara den ersättning i som många fall kan bli aktuell för försäkringsgarantisystemet. Det är troligt att endast en mindre del av pensionsspararens behållning är placerade konto eftersom de två andra alternativa sparformerna normalt ger högre avkastning. Stora belopp på konto kan dock inte uteslutas. En lösning på detta problem är att låta ersättningen för det individuella pensionssparandet vara högre än för övriga insättningar. Den nivå som f.n. gäller är något högre än den föreskrivs EG-direktivet för som av insättningsgarantin. Direktivet föreskriver miniminivå 20 000 en ecu f.n. ca 170 000 kronor. Någon gräns uppåt finns inte. I åtskilliga länder tillämpas högre nivåer, åtminstone för vissa slag konton. Det av torde inte vara något hinder att även i Sverige ha olika ersättningsnivåer

54Prop. 1995/9650 5.57. 55Prop. l995/96:60 s. 61, Insättningsgaranti.

122 Individuellt pensionssparande

beroende på vilket konto skyddas. Ett alternativ till olika ersättsom ningsnivåer är att själv sprider risken genom att ha sparande i spararen

flera olika pensionssparinstitut.

Av det sagda framgår att utredningen att inlåning på konto inanser

det individuella pensionssparandet bör omfattas av insättningsga-

om rantin. Ett enkelt sätt att åstadkomma sådan förändring skulle vara en

att införa paragraf i lagen om insättningsgaranti med innebörden

en ny

dylik inlåning på konto skall omfattas garantin och samtidigt låta

att av den nuvarande definitionen på insättning stå kvar. En sådan förändring

skulle emellertid innebära att olika bestämmelser i lagen kommer att delvis stå i strid med varandra. Om ändring lagen skall överväen av innebär att garantin kommer att omfatta det indviduella pengas, som sionssparandet, bör det först göras förutsättningslös översyn av inen

sättningsbegreppet för att det även kan täcka pensionssparmedel

se om i bank. Det knappast möjligt att tolka direktiven till denna utredning är på sådant sätt att den kan genomföra sådan översyn. Det är inte ett en heller möjligt att hinna med ett sådant arbete inom stipulerad tidsram. Därtill kommer att sammansättningen sakkunniga och experter i utav redningen inte är anpassad för att göra sådan översyn som framfören allt berör bankväsendet.

8.4 Investerarskyddsutredningens förslag

Investerarskyddsutredningen SOU 1997:125 föreslår att tillgångar inom för det individuella pensionssparandet skall skyddas i nå-

ramen de ersättningssystem kommer att finnas på de finansiella got av som marknaderna. De att det inte finns några starka skäl som uteslumenar det eller det andra systemet, förordar ändå att det system ter ena men

är tänkt för forsäkringsersättningar, skall omfatta det individuella

som

pensionssparandet.

Investerarskyddsutredningen i frågan om vilket system som anser

skall skydda i det individuella pensionssparandet att under

spararen inga förhållanden bör indelning eller val skyddsystem ske efter av bransch. Det skulle exempelvis stick i stäv mot de indelningsgrunder

tillämpas för insättningsgarantin omfattar insättningar i bå-

som som de banker och värdepappersbolag. För såväl insättningsgarantin som investerarskyddet sker således indelning efter de tjänster som instien tillhandahåller. Enligt utredningen bör därför bedömningen av tuten

vilket ersättningssytem det individuella pensionssparandet skall

som hänföras till, antingen utfifrån sparandet sparform eller efter göras som

de olika placeringsformerna. Sparformen bör i så fall hänföras till området pensionssparande, medan de placeringsformer finns for det

som

,

Individuelltpensionssparande 123

individuella pensionssparandet i så fall bör hänföras till insättningsgarantin investerarskyddet. resp. Investerarskyddsutredningen anger i huvudsak fyra argument för att det individuella pensionssparandet helst bör omfattas av garantisystemet för försäkringsersättningar. För det första menar de att förfarandet med utbetalning till täckande förluster i det individuella pensionsen av sparandet blir speciellt, eftersom det inte blir frågan om en utbetalning, överföring till ett annat institut. Det andra argumentet är att utan en beloppsgränsen måste ändras, eftersom 250 000 kronor är den maximala ersättningen inom både investerarskyddet och insättningsgarantin. Det tredje argumentet är att om man valde att administrera skyddet for tillgångarna i det individuella pensionssparandet tillsammans med investerarskyddet och insättningsgarantin skulle det kräva omfattande särreglering. Det fjärde och sista argumentet är att det skulle vara nödvändigt med ett särskilt avgiftssystem för det individuella pensionssparandet. i Försäkringsgarantiutredningen anser att det individuella pensionssparandet skall omfattas insättningsgarantin för placeringsformen av inlåning på konto och investerarskyddet för placeringsformerna fondandelar och innehav enskilda värdepapper. Skälen till att insättav ningsgarantin skall omfatta inlåning på konto inom för det indiramen viduella pensionssparandet framgår av det ovanstående. Beträffande investerarskyddet borde det inte vara någon skillnad att förvara värdepapper eller ha förvaltarregistrerade fondandelar inom ramen for det individuella pensionssparandet mot att förvara motsvarande egendom för sparandeändamål. Eventuell ersättning vid en konkurs kan inte betalas ut kontant borde kunna betalas till det nya pensionssparinstimen tutet för kundens räkning. Lämpliga ersättningsnivåer kan tas från garantisystemet för försäkringsersättningar. Utredningen håller inte med om att denna förändring kräver en omfattande särreglering. Det indviduella pensionssparandet skiljer sig bara i skattehänseende. Ersättningbör kunna beskattas på sätt ersättningen beskattas inom en samma som

124 Individuellt pensionssparande

system. Det är svårt att se varför det skulle behövas ett särskilt resp. avgiftssystem för det individuella pensionssparandet. Även det om skulle finnas skäl för ett särskilt system är sparandet För litet för en sär-

skild ñnansiering. Om det indviduella pensionssparandet skulle om-

behöva delfinansifattas av försäkringsgarantin, skulle däremot banker det system administerars och till största delen omfattar, era som av, försäkringsbolagen.

56 värdet på det individuella pensionssparandet8,1 miljarder Per den 31 mars 1997 var kronor, varav 1,1 miljard var placerat sparkonto.

9 Informationsskyldighet, skattefrågor och ekonomiska

konsekvenser

1 Inforrnationsskyldighet

Utredningens förslag: Samtliga försäkringsgivare driver för- 1 som säkringsverksamhet i någon form i Sverige skall informera sina för-

säkringstagare försäkringsgarantin, dess åtagande, ersättningsni-

om våer och formerna för utbetalning ersättning. av

Försäkringsgarantins omfattning är begränsad. Den har begränsningar både avseende försäkringstagare och försäkringsgivare. För att det inte skall råda några oklarheter vilka försäkringstagare och vilka försäkom ringar omfattas garantin är det vikt att information om gasom av av rantin når fram till försäkringstagarna. Detta regleras i lag eftersom information garantins giltighet är viktig del i systemet. Lagregleom en ringen gör också att Finansinspektionen får möjlighet att via sin tillsyn ställa krav på informationen. Samtliga Försäkringsgivare i landet skall informera om försäkringsgarantin. Detta gäller således även försäkringsgivare från andra EESländer, driver verksamhet i Sverige, trots att dessa inte omfattas av som garantin. Informationen skall till alla tecknat eller avser att ges som teckna försäkring. För att undvika missförstånd skall även de som en redan innehar försäkring vid införandet försäkringsgarantin bli en av underrättade garantin. Informationen skall saklig och begriplig om vara innehålla de ersättningsnivåer gäller för garantin och formersamt som för utbetalning. Det är vikt att även de försäkringstagare som inte na av omfattas systemet får sådan information. Särskilt viktigt är det att av en småföretagare nås informationen eftersom de i många avseenden av

kan betraktas lika skyddsvärda som konsumenter.

Kontrollen att försäkringsbolagen fullgör informationsskyldigav heten ingår i Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Enligt 15 § marknadsföringslagen 1995:450 får en näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt åläggas att lämna sådan information. Frågan att meddela ett informationsföreläggande pröom

126 Informationsskyldighet, skattefrågor och ekonomiska konsekvenser

vas vid Stockholms tingsrätt utom i fall av mindre vikt då konsumentombudsmannen kan utfärda sådant föreläggande. Denna bestämmelse gäller även för försäkringsbolagen. Det kan emellertid inte påanses kallat att i lagregleringen för garantisystemet påminna nämnda beom stämmelse i marknadsföringslagen.

skattefrågor

Utredningens förslag: En ersättning som utbetalas på grund av garantin skall betraktas som en ersättning från försäkringsbolaget.

En ersättning som utbetalas grund av garantin skall betraktas som ersättning från försäkringsbolaget i konkurs. För detta ändamål skapas enligt modell från insättningsgarantin en särskild lag. Därmed påver- kas inte forsäkringstagarens skattesituation till följd garantisystemet. av Om ersättningen från Försäkringsgarantiföreningen till viss del avser upplupen ränta, skall denna i inkomstbeskattningen behandlas som inkomstränta. Om ersättning från garantisystemet skall återbetalas till systemet, kommer ev. mottagen ränta att jämställas med ränteutgift då den återbetalas. Föreningen är skyldig att lämna kontrolluppgifter avseende utbetalda ersättningar och räntor. Enligt 20 § första stycket kommunalskattelagen 1928:370 blir avgiften till garantisystemet avdragsgill, eftersom den är att betrakta som en kostnad för att bedriva försäkringsrörelse. Om det blir aktuellt med kontant utlösen av livforsäkringar, kommer troligen reglerna om ackumulerad inkomst att bli tillämpliga utbetalningen till försäkringstagaren. Denna fråga uppkommer inte med anledning av garantins tillkomst utan finns redan i dag vid ett livbolags konkurs.

9.3 Ekonomiska konsekvenser m.m.

Införandet försäkringsgarantin förbättrar forsäkringstagarnas situaav tion i jämförelse med nuvarande ordning där de är oskyddade. I kapitel l berörs närmare att det idag finns en implicit statlig garanti för ersättningar till försäkringstagarna. Med införandet av garantisystemet klargörs att det inte är staten som har ansvaret om ett försäkringsbolag hamnar obestånd. Annorlunda uttryckt kan sägas att sta-

Informationsskyldighet, skattefkågor och ekonomiska konsekvenser 127

ten på detta sätt avhänder sig en dold skuldpost sin balansräkning. Det är en fördel för staten att fallissemang inom försäkringssektorn inte kommer att belasta statsbudgeten. Detta är inte en besparing men en potentiell utgiftspost undvikes. Det system som föreslås kommer att administreras av ett privat organ och finansieras av de försäkringsbolag vars försäkringsersättningar täcks systemet. Därmed behöver inte någon myndighet tillskapas av som kräver budgetmedel. Visserligen skulle en sådan myndighet sannolikt finansiera sina kostnader genom avgifter från de bolag som meddelar försäkringar som omfattas av garantisystemet. En myndighet måste dock behandlas i budgetprocessen och drar enbart på grund därav resurser. Alla administrativa kostnader i form av bildande av förening och löpande kostnader kommer med utredningens förslag att ligga försäkringsbranschen. Sett till systemets totala kostnader är dock såväl uppbyggnads- som löpande administrativa kostnader sannolikt små. Om en försäkringstagare anser sig felbehandlad av garantisystemet, kan talan väckas vid allmän domstol. I händelse av ett större bolags i konkurs kan flera civila bli aktuella. Det kan också tänkas att processer medlemmarna i föreningen kan kommer att tvista om bl.a avgiftsdebiteringen. Utredningen bedömer dock att dessa kostnader över tiden kommer att bli små. Några extra resurser till Domstolsverket bedöms inte vara nödvändiga. Några regionalpolitiska eller jämställdhetspolitiska konsekvenser av förslagen finns inte. Av det ovanstående framgår också att något offentligt åtagande inte är aktuellt.

l 0 Författningskommentar

10.1 Förslaget till lag för

om garantisystem försäkringsersättningar

1 § Av paragrafen framgår att det införs en garanti för att vissa försäkringsersättningar skall betalas ut, om en försäkringsgivare försätts i konkurs. Därutöver kan det bli aktuellt med vissa åtgärder för en försäkringsgivare har finansiella svårigheter men som int är försatt i som konkurs. Garantisystemet skall administreras av en förening, som är att betrakta som en ideell förening.

2 § I paragrafen anges på vilka Försäkringsgivare lagen är tillämplig. Denna fråga har utvecklats närmare i avsnitt 4.2. En grundläggande avgränsning garantisystemet är att lagen är tillämplig försäkav ringsgivare som står under tillsyn av Finansinspektionen. Bestämmelser sådan tillsyn finns i 1 § fjärde stycket FRL och 5 § andra stycket om LUF. För de utländska försäkringsföretagen omfattar inspektionens tillsyn endast verksamheten här i landet och det är också denna verksamhet som omfattas av garantisystemet. Verksamhet i Sverige av Försäkringsgivare med säte i ett annat EESland omfattas av tillsynen från hemlandets tillsynsmyndighet och inte av Finansinspektionens tillsyn. Begreppet försäkringsföretag i LUF har ansetts omfatta endast försäkringsgivare som är juridiska personer. I begreppet ingår således inte försäkringsgivare verkar i en sammanslutning som inte är en jurisom

disk person se Prop. 1992/93:257 s. 133. Försäkringssammanslut-

ningar, som exempelvis Lloyds i London, kan inte få koncession i Sverige utan kan verka här i landet endast med stöd av bestämmelserna i lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Detta innebär att försäkringssammanslutningar inte kan komma att omfattas garantisystemet. Vad som menas med en försäkringssammanav slutning framgår av l kap. l § fjärde stycket nyss nämnda lag. Beträffande ömsesidiga bolag se avsnitt 4.2.2.

3 § En förutsättning för att rätten till ersättning enligt garantin skall inträda är att den bakomliggande försäkringsgivaren är obestånd och har försatts i konkurs. Detta gäller för svenska bolag enligt första

130 Förjfattningskommentar

stycket. För utländska försäkringsföretag är det svårt att närmare ange vad för slags beslut krävs och vilka förutsättningar som skall föresom ligga för detta beslut. Innebörden skall emellertid vara detsamma som för ett konkursbeslut i Sverige. Det får ankomma rättstillämpningen att avgöra huruvida ett beslut utländsk myndighet är sådant att rätten av till ersättning enligt garantin inträder. Det kan här påpekas attt lagen 1996:764 om företagsrekonstruktion inte gäller för försäkringsbolag.

4 § Av paragrafens första stycke framgår att en ytterligare förutsättning för att skadeförsäkringsersättning skall omfattas av garantin är att en risken är belägen inom EES. I lagen 1993:645 tillämplig lag for om

vissa försäkringsavtal har tillämpningsområdet för avtal om skadeför-

säkring bestämts bl.a. till fall där den försäkrade risken är belägen i en EES-stat. Samma begränsning kan användas för vilka skadeatt ange försäkringsersättningar skall ersättas genom garantin. I 3 § nämnda som lag vad avses med att risken är belägen i en EES-stat. Detta anges som är beroende vilket slags försäkring det gäller. av Huvudregeln är att den EES-stat där risken är belägen är den stat där försäkringstagaren, han är fysisk har sin vanliga vistelom en person, eller, försäkringstagaren är juridisk den stat där det seort om en person, driftställe försäkringsavtalet gäller för är beläget. Undantag från som huvudregeln gäller när försäkringsavtalet byggnad och dess inneavser håll, registreringspliktiga fordon, eller risker i samband med resor eller semester under förutsättning att avtalet gäller under högst fyra månader. l dessa fall är risken belägen i den EES-stat där fastigheten finns, där fordonet har registrerats respektive där försäkringstagaren tecknade

försäkringen. Det är fördel begreppet "EES-stat där risken är belägen" kan en om användas i betydelse i redan gällande försäkringsamma som annan slagstiftning. Därför har knytningen till "försäkringstagaren" behållits även det kan tyckas relevant att använda "den ersättningsberätom mer tigade". I praktiken lär skillnaden bli mycket begränsad, eftersom garantin endast omfattar försäkringsersättning grundas konsusom

mentförsäkring. Ett fall där gränsdragningen får betydelse och inte

som omfattas garantin är då ett företag utanför EES tecknar en ansvarsav försäkring, i ett bolag på vilken denna lag är tillämplig, och en skadelidande är hemmahörande inom EES. Av andra stycket framgår att vid livförsäkringsersättning begränsas tillämpningsområdet kravet att försäkringstagaren, om han är genom fysisk skall ha sin vanliga vistelseort inom EES. För det fall att person, försäkringstagaren är juridisk krävs i stället att det driftställe en person avtalet gäller för är beläget inom EES. Sistnämnda fall kan t.ex. som

F örfattningskommentar 13 1

gälla företagare som tecknat en livförsäkring för sina anställda. en Även för livförsäkring har anknytits till tillämpningsområdet för lagen 1993:645 om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal. Den avgörande tidpunkten för bestämmandet av den vanliga vistelseort blir när avtalet ingås. Jämför Prop. 1992/93:222 s. 40 Med uttrycket driftställe i paragrafen avses ett företags huvudkontor, agentur eller filial. Det avgörande är i vilken EES-stat den rörelse bedrivs försäkringsavtalet gäller. Det har ingen betydelse var bolasom get har sitt säte. Det kan också anmärkas att i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna försäkringsföretag FFFS 1996:29 råd om årsredovisning i används definitioner vid bestämningen till vilket land en risk samma eller ett åtagande skall hänföras.

5 § Av paragrafens första stycke framgår att för skadeförsäkring omfattar garantin försäkringsersättning grundas på konsumentförsom en säkring. I avsnitt 4.3.2 har skälen för denna gränsdragning närmare utvecklats. Begreppet konsumentförsäkring har bestämts på det sätt som det idag kan antas att detta begrepp kommer att definieras i en ny för-

säkringsavtalslag se Ds 1993:39 s. 134 foch 217

Av förslaget till försäkringsavtalslag framgår också att en en ny gruppförsäkring för en grupp konsumenter anses som en konsumentförsäkring, även den tecknas företagare eller organisation. om av en en En sådan bestämning begreppet konsumentförsäkring ter sig tvekav Garantin bör omfatta konsumenter, i egenskap försäkrade, obesam. av roende huruvida gruppförsäkring är frivillig eller obligatorisk. Vid av obligatorisk gruppförsäkring är det inte konsumenten som är försäkringstagare och i lagtexten har därför särskilt angetts att gruppskadeförsäkring omfattas garantin om den försäkrade är en konsument eller av ett dödsbo. Med uttrycket konsument åsyftas enskild fysisk person eller med en andra ord försäkringstagare som uppträder som privatperson. Beträfen fande konsumentbegreppets behandling i tidigare lagstiftningsärende se bl.a. Prop. 1979/80:9 Konsumentförsäkringslag 186 ff och Prop. s. 1989/90:89 Ny konsumentköplag s. 59. Angående begreppet konsument kan också hänvisas till artikel 13 i Brysselkonventionen och EG-

domstolens förhandsavgörande i mål C-269/95 Francesco Benincasa

i

Dentalkit Srl.

i

mot Skadeförsäkring är kollektivavtalsgrundad tecknas av arbetsgisom och det förekommer därvid att denne kan teckna sådan försäkring vare även avseende sig själv. l sistnämnda fall kan företagaren möjligen betraktas konsument och i lagtexten får därför tas ett uttryckligt som undantag beträffande sådan försäkring. Beträffande definition en

132 Författningskommentar

vad är att kollektivavtalsgrundad försäkring hänvisas här som anse som till Kollektivförsäkringsutredningens betänkande SOU 1998:7 Skälen till undanta försäkringsersättning grundas kollektivavtalsatt som grundad försäkring framgår av avsnitt 4.3.1. I andra stycket i vilka fall försäkringsersättning som grunanges en das ansvarsförsäkring omfattas garantin. När den skadelidande en av är privatperson, skall försäkringsersättningen ubetalas genom garanen tin oberoende är försäkringstagare. När såväl försäkringsav vem som

tagaren den skadelidande är "företagare" annan än konsument

som eller dödsbo, föreligger inget privat skyddsintresse och försäkringsersättningen inte skyddsvärd på ett sådant sätt att den bör omfattas anses av garantin. Det fallet försäkringstagaren är privatperson och den skadeliatt en dande "företagare" omfattas andra stycket 1 denna situation en av hade "företagaren", försäkringsbolaget försatts i konkurs och förom säkringsersättningen inte omfattats garantin, fått rikta ett skadeav ståndskrav mot försäkringstagaren. Eftersom det är risken att drabbas

ett sådant skadestånd man försäkrar sig emot genom en anav som svarsförsäkring, får också detta fall skyddsvärt och skall omfattas anses garantin även den skadelidande är en "företagare". av om Obligatoriska försäkringar regel ansvarsförsäkringar. Som är som exempel på författningar innefattar bestämmelser om skyldighet som teckna försäkring kan nämnas trafikskadelagen 1975:1410, lagen att 1976:357 motortävlingsförsäkring, lagen 1989:58 om försäkom ringsmäklare, fastighetsmäklarlagen 1995:400, lagen 1995:528 om revisorer och patientskadelagen 1996:799. Obligatoriska försäkringar tecknas ofta juridiska medan de skadelidande ofta är fysisav personer ka och försäkringsersättningar grundas sådana försäkpersoner som ringar omfattas således garantin. I de fall dessa försäkringar inneav fattar än ett ansvarsskydd, t.ex. förarskydd vid trafikförsäkring, annat skall de särskilda bestämmelser i denna lag som avser ansvarsförsäk-

ring tillämpas endast försäkringens ansvarsmoment. Det kan att i Ds 1993:39 Ny försäkringsavtalslag föreslås noteras den skadelidande vid ansvarsförsäkring skall få rikta krav direkt mot att försäkringsbolaget den ersättning skall betalas grund av försom säkringsavtalet. Bolaget föreslås bli skyldigt att på den skadelidandes

begäran lämna upplysning om ansvarsförsäkringen.

6 § 1 paragrafen de två fall då skadeförsäkringsersättning omfatanges garantin. Om ett försäkringsfall inträffat försäkringsersätttas av men ningen inte betalats ut före konkursbeslutet, omfattas ersättningen av

garantin. För försäkringstagare skall få möjlighet att teckna ny att en försäkring efter det att han fått besked att försäkringsbolaget förom

F örfattningskommentar 133

satts i konkurs omfattas även ersättning avseende försäkringsfall som inträffar viss tid efter konkursbeslutet. Enligt 26 § 1 mom. första stycket lagen 1927:77 om försäkringsavtal upphör skadeförsäkringsavtalet att gälla tre månader efter konkursbeslutet. Samma tid har ansetts skälig för att försäkringstagama skall hinna skaffa nytt försäkringsskydd. Av nämnda lagrum framgår att fordran som uppkommer genom ett försäkringsfall som inträffar under en konkurs har betalningsrätt i denna.

7 § Skälen till införandet av självrisk har utvecklats i avsnitt 4.4. En fjärdedels basbelopp motsvarar 9 100 kronor för år 1998. Ersättning motsvarande detta belopp betalas således inte ut genom garantin. Den ersättningsberättigade kan i stället bevaka beloppet som en fordran i konkursen. Eftersom garantin omfattar även ersättning från försäkringsfall som inträffar efter konkursbeslutet, skall självrisken inte beräknas på det basbelopp som gällde då detta beslut meddelades utan på det basbelopp som gäller när ersättningen enligt garantin bestäms.

8 § Den försäkringsersättning som omfattas av garantin är begränsad till 100 basbelopp, vilket motsvarar drygt 3,6 miljoner kronor för år 1998. Detta innebär att det stora flertalet villafastigheter ryms till hela sitt värde inom garantin. Beträffande frågan vilket basbelopp som skall användas se kommentaren under 7

9 § För sjukränta och livränta skall garantin ha samma omfattning som enligt 12 § gäller för livförsäkring, dvs. 90 procent av avtalade försäkringsförmåner. Bestämmelserna om självrisk och ett högsta belopp för ersättningen gäller således inte i dessa fall. Enligt andra stycket gäller inte bestämmelserna om självrisk och andra begränsningar vid ersättning som skall betalas ut på grund av ansvarsförsäkring.

10 § Garantin är tänkt som en sista utpost för att kunna få ut försäkringsersättningen. Om denna ersättning kan betalas ut på grund av en annan försäkring än den som tecknats i det konkursdrabbade bolaget skall denna möjlighet först utnyttjas. Om det föreligger dubbelförsäkring eller om en ny försäkring tecknats efter konkursbeslutet, skall således en sådan försäkring i första hand ersätta skadan. Detta gäller dock inte för s.k. Summaförsäkring, som vid skadeförsäkring förekommer framförallt vid olycksfalls- och sjukförsäkring. Summaförsäkring är en försäkring där det belopp som skall betalas ut är på förhand fastställt i

134 F örfattningskommentar

försäkringsavtalet och där det således vid ett försäkringsfall inte sker någon prövning av beloppets storlek.

11 § Vid livförsäkring omfattar garantin försäkringersättning och åtaganden grundas på alla former sådan försäkring. Detta uttrycks som av i lagtexten hänvisning, utan angivande av några undantag, till genom en den bestämmelse i försäkringsrörelselagen som anger för vilka försäkringsklasser eller risker koncession för direkt livförsäkringsrörelse som kan beviljas. Vilka risker hänförs till de olika försäkringsklasserna som framgår 3 § i Finansinspektionens föreskrifter om försäkringsklasser av FFFS 1994:1. Ersättning grundas kollektivavtalsgrundad livförsäkring omsom fattas inte garantin och skälen härför har angetts i avsnitt 4.3.1. av

12 § Enligt paragrafen skall garantin vid livförsäkring omfatta 90 procent de avtalade försäkringsförmånerna. De tio procent som inte av erätts garantin är att betrakta som en självrisk. Skälen för att genom införa sådan självrisk har redovisats i avsnitt 4.4. Beloppet kan den en ersättningsberättigade bevaka som en fordran i konkursen. För fondförsäkring utgör de avtalade förmånerna värdet fondandelarna då försäkringen utfaller. Vid bestämmandet av garantins omfattning för sådan försäkring får 90 procent räknas antalet fondandelar. Beträffande fondförsäkring se vidare avsnitt 4.3.1. Beträffande begreppet avtalade försäkringsförmåner i övrigt se avsnitt 4.3.1 under rubriken Vad ersätter garantisystemet Begreppet avtalade försäkringsförmåner kan inte anses innefatta det fall att det under konkurs sker kontantutlösen av livförsäkringarna en jämför 14 kap. 27 § FRL. Denna situation har därför nämnts särskilt i andra stycket.

13 § Bestämmelserna i denna lag innebär inte att föreningen i något avseende tar över konkursförvaltarens uppgifter. Utredningen om vilken försäkringsersättning den försäkrade är berättigad till skall som även fortsätttningsvis ligga konkursboet. Det är denna försäkringsersättning utgör grunden för beräkningen av vad som skall betalas ut som garantin. Det måste emellertid finnas ett utrymme för föreninggenom att göra bedömning huruvida konkursboet gjort en riktig en en egen beräkning försäkringsersättningen. Föreningen kan exempelvis anse av att den inträffade skadan inte är ersättningsgill enligt det bakomliggande försäkringsavtalet eller att den beräknade försäkringsersättningen klart avviker från gängse skadevärdering. I sådan situation kan en en föreningen bestämma den ersättning som skall betalas ut genom garantin grundval skadebedömning. Detta kan leda till att den av en egen

F Örfattningskommentar 135

som anser sig berättigad till viss ersättning garantin får väcka genom talan mot föreningen för att få frågan prövad.

14 § Enligt paragrafens första stycke skall föreningen till den är som berättigad att erhålla ersättning garantin betala ett belopp genom som

motsvarar hela försäkringsersättningen med beaktande de begräns-

av ningar, exv. självrisk, som finns i lagen. I normalfallet skall således den ersättningsberättigade inte behöva vända sig till såväl konkursboet som föreningen för att få ut den ersättning maximalt kan erhållas som genom garantin. Belopp motsvarande självrisk och vad ligger över som högsta ersättningsnivå får emellertid bevakas fordran i konkursen. som

Att försäkringstagaren skall kunna få hela ersättningen utbetald

genom föreningen får inte medföra att konkursförvaltaren inte utnyttjar de

möjligheter till förskottsbetalningar finns enligt konkurslagen. För

som den ekonomiska belastningen garantisystemet är det angeläget av att en

konkurs handläggs skyndsamt och att förskottsbetalningar sker i den

mån det är möjligt. Uttrycket den ersättningsberättigade i första stycket får i detta sammanhang anses innefatta även den till vilken fordran mot föreningen en har överlåtits.

Enligt andra och tredje styckena är förutsättning för ersättning

en att krav framställs till föreningen att detta kan underlåtas föremen om ningen erhåller erforderliga uppgifter från konkursboet. I normalfallet skall den ersättningsberättigade inte behöva framställa något sådant krav. Om föreningen erhållit uppgift att är berättigad till en person ersättning men i något avseende saknar uppgifter, får normalt krävas att föreningen begär kompletterande uppgifter.

15 § Av paragrafen framgår att konkursförvaltaren skall tillställa föreningen uppgifter som den behöver för sin verksamhet. Därtill skall konkursförvaltaren informera försäkringstagarna vad gäller för om som att få ut ersättning från garantin.

16 § Vid konkursbeslutet kommer vissa försäkringsfall utredda

att vara

och försäkringsersättningarna bestämda. I andra fall kommer sådana

utredningar att pågå då bolaget försätts i konkurs. Garantin omfattar också försäkringsfall som inträffar viss tid efter konkursbeslutet. Utbetalning från föreningen kan inte ske förrän det är klarlagt vilken försäkringsersättning som den försäkrade är berättigad till. Från denna tidpunkt, alternativt från konkursbeslutet eller motsvarande beslut för de utländska företagen, har föreningen utbetalningsfrist tre månaen om der. De hänsyn till konsumentskyddet ligger bakom införandet som av ett garantisystem motiverar att ersättningen betalas ut så snart som

136 F örfattningskommentar

möjligt. Utbetalning bör ske inom denna tid konkursbeslutet även om inte har vunnit laga kraft. Tidsfristen på tre månader får överskridas, det kan anses föreom ligga synnerliga skäl. Denna möjlighet skall användas restriktivt och den närmare innebörden kravet på synnerliga skäl får bestämmas i av rättstillämpningen.

17 § l paragrafen att ersättning som betalats ut felaktigt skall anges återbetalas. Paragrafen har utformats efter förebild i 18 § lagen 1995:1571 insättningsgaranti. om

Återbetalningsskyldigheten kan efterges helt eller delvis, det fö-

om religger särskilda skäl. Vad utgör sådana skäl får även här överlåsom tas till rättstillämpningen att avgöra.

18 § Paragrafen har utformats efter förebild i 19 § insättningsgarantilaoch innehåller bestämmelse Övertagande fordran gen en om av subrogation. Föreningen övertar den försäkrades krav mot försäkringsgivaren i den omfattning föreningen betalat ut ersättning och som utdelning i konkursen motsvarande detta belopp tillfaller föreningen.

19 § 1 paragrafen när rätten till ersättning enligt garantin till följd anges försäkringsgivares konkurs preskriberas. Bestämmelsen tar närav en mast sikte konkurs i ett svenskt försäkringsbolag och det får i rättstillämpningen avgöras hur regeln skall användas vid motsvarande situation för ett utländskt försäkringsföretag. Av l l kap. 7 § andra stycket konkurslagen 1987:672 följer att utdelning i konkurs för fordran förutsätter att denna fordran bevaen en kats eller efterbevakats, då bevakningsskyldighet har förelegat, senast då utdelningsförslag upprättas konkursförvaltaren. Utdelningsförslaav skall överlämnas till rätten, skall kungöra att ett utdelningsförget som slag har upprättats. När tiden för att framställa invändningar mot förslaget har gått ut, skall rätten fastställa utdelningen i konkursen och därmed denna avslutad. Rätten till ersättning enligt garantin preanses skriberas enligt paragrafen, när rättens beslut fastställelse vinner om laga kraft.

20 § Paragrafen innebär att alla driver försäkringsverksamhet här i som landet har skyldighet att informera garantin. Detta gäller såväl om svenska utländska försäkringsgivare och oberoende av vilken etasom bleringsform föreligger. Skyldigheten gäller även för den gränssom överskridande verksamheten. Särskilt viktigt är att informationen kommer fram till dem försäkringsersättningar inte omfattas av gavars

F örfattn ingskommentar 13 7

rantin, vilket gäller t.ex. mindre företagares skadeförsäkringsersättningar. n

21 § Åtgärder före konkurs förutsätter att försäkringsgivaren har

som

finansiella svårigheter ansöker detta hos föreningen. Åtgärderna

om bygger således på ett frivilligt deltagande från försäkringsgivaren och kan ifrågakomma endast för de bolag meddelar försäkringar som som kan grunda rätt till ersättning från garantin.

Åtgärder enligt paragrafen är, i motsats till garantin, inget obligato-

rium. Det är föreningen som i varje särskilt fall avgör åtgärder kan om och bör bli aktuella. Vissa förutsättningar nämns i paragrafen och frågan har utvecklats närmare i avsnitt 6.3.

22 § För att handlägga frågor enligt denna lag skall förening bildas. en Medlemskap i föreningen är obligatoriskt för de försäkringsgivare som meddelar försäkringar vilka ersättning från garantin kan grundas. Detta framgår också av l kap. l § första stycket FRL där medlemskap uppställs som krav för att driva försäkringsverksamhet. Med hänsyn till

att garantin omfattar all försäkringsersättning och alla åtaganden

som härleds från livförsäkring kommer samtliga livförsäkringsgivare som står under Finansinspektionens tillsyn att vara medlemmar i föreningen. Beträffande skadeförsäkringsgivarna är det avgörande för medlemskap om bolaget meddelar sådana försäkringar ersättning från garantin som kan grundas på. Ett bolag som beviljats koncession för konsumentförsäkringar men som inte driver sådan verksamhet behöver alltså inte vara medlem i föreningen.

23 § Av paragrafen framgår att två ledamöter föreningens styrelse, av varav den ena skall styrelsens ordförande, skall utses regeringvara av en. De regler som i övrigt behövs för föreningens verksamhet får tas i stadgarna för föreningen.

24 § I paragrafen anges grunderna för finansieringen garantistysteav met. Avgifter skall tas ut från de försäkringsgivare är medlemmar i som föreningen; se kommentaren till 22 Den avgörande tidpunkten är när utdebiteringen äger rum och det är således från de försäkringsgivare som då är medlemmar som uttaxering skall ske. Avgifterna skall täcka redan uppkomna kostnader och finansieringen bygger alltså på uten taxering i efterhand och inte fondering i förhand. För att hålla en tidsfristen som anges i 16 § kan föreningen få uppta lån intill dess att uttaxerade avgifter blir tillgängliga för föreningen. l andra stycket ges en möjlighet att ta ut avgifter redan innan kostnader uppkommit. För att utnyttja denna möjlighet bör det näst vara

138 Författningskommentar

intill klarlagt att kostnader kommer att uppkomma inom den allra närmsta tiden.

25 § Det är föreningen bestämmer hur stor avgift varje medlem som skall betala. Grunderna för beräkning avgifterna får emellertid föreav ningen inte själv bestämma utan dessa framgår av denna lag.

26 § Finansieringen garantisystemet skall ske separat for kostnader av härrör från livförsäkringsverksamhet respektive skadeförsäkringssom verksamhet. Detta innebär såvitt gäller finansieringen kan tala att man två olika system. Detta står väl i överensstämmelse med de skillnaom der finns mellan liv- och skadeförsäkringsrörelse; avsnitt 1.5.1. som se Dessa båda verksamheter får inte heller drivas i samma bolag annat än under mycket begränsade omständigheter enligt 1 kap. 3 § FRL och i så fall skall verksamheterna hållas åtskilda i bolaget.

27 § I paragrafen grunderna för hur avgiften skall beräknas. Det

anges

är premieintäkten, utan avdrag för återförsäkring, utgör underlaget

som för beräkningen såvitt skadeförsäkring och på motsvarande sätt avser

premieinkomsten såvitt livförsäkring. Det är av redovisningstek-

avser

niska skäl premieintäkt respektive premieinkomst valts. Skillnaden

som i ekonomisk innebörd mellan begreppen är liten och saknar betydelse

för finansieringen av systemet.

Den premieintäkt/-inkomst är aktuell skall avse sådana försäk-

som ringar kan föranleda kostnader för garantisystemet, dvs. i huvudsom sak konsumentförsäkringar och livforsäkringar, såvida riskerna finns

inom EES. Beträffande sådan ansvarsförsäkring som anges i 5 § andra stycket 2 kan premieintäkten inte avläsas på sätt som för annan skadeförsamma

säkring, eftersom det avgörande för huruvida premieintäkten skall med-

räknas är lidit skada. I dessa fall får respektive bolag göra en vem som uppskattning aktuell premieintäkt. av För att utjämna speciella förhållanden kan uppkomma under som något år skall underlaget för avgiftsberäkningen medeltalet för de vara

årens premieintäkter/-inkomster. Har premier från aktuella

tre senaste verksamhetsgrenar uppburits endast för kortare tid än tre år får medeltalet för denna kortare tid beräknas. Om rörelsen börjat drivas under det verksamhetsår utdebiteringen sker, får avgiften räknas på den som

uppburna premieintäkten/-inkomsten. För utländska försäkringsgivare skall endast premieintäkten/-inkomsten här i landet beaktas.

För att underlätta uttaxering avgifter skall underlaget faststälen av las årligen av föreningen.

Författningskommentar 139

28 § I paragrafen anges att den högsta avgift som för ett år får tas ut från en medlem är en procent på underlaget for uttaxeringen. Avgiftsuttag kan ske under det antal år behövs för att kostnaderna för som garantisystemet skall bli täckta.

29 § Enligt paragrafen ankommer det på medlemmarna att lämna det underlag vilket avgifterna skall beräknas. För livforsäkringsrörelsen skall detta inte medföra några problem, eftersom premieinkomsten för all livförsäkring utgör underlaget. För skadeförsäkringsrörelsen är den redovisning som sker till Finansinspektionen inte anpassad för att kunna ge besked om premieintäkten för konsumentförsäkring. Av verksamhetsgrenarna innefattar några enbart konsumentförsäkring och vissa enbart företagsförsäkring medan andra omfattar båda slagen försäkav ring. Den bedömning som gjorts är att försäkringsgivarna ändå med tämligen stor noggrannhet skall kunna lämna uppgift om den premieintäkt som skall utgöra underlag enligt 27

30 § Om en försäkringsgivare inte fullgör sina åligganden enligt lagen, är sanktionerna för detta en fråga som faller under Finansinspektionens tillsynsansvar. Härvid är det främst 19 kap. ll § FRL och 25 § LUF som blir tillämpliga och som även ger regeringen möjlighet att som yttersta åtgärd förklara koncessionen förverkad.

31 § Om någon är missnöjd med den ersättning som betalats ut från föreningen, kan man få föreningens beslut prövat att väcka talan genom mot föreningen vid allmän domstol. Tiden för att väcka sådan talan är enligt lagförslaget begränsad till fyra veckor från delgivning besluav tet. Föreningens styrelse kommer sannolikt att ha sitt säte i Stockholm. Av forumreglerna i 10 kap. l § rättegångsbalken följer att talan mot en föreningen skall väckas vid rätten i den ort där styrelsen har sitt säte. Med hänsyn till att lagens syfte är att skapa ett skydd för konsumenterna bör talan kunna väckas vid rätten i den egna hemorten. Ersättning från garantin kan bli aktuell även till bosatta utpersoner omlands, om den försäkrade risken är belägen inom EES. Det ter sig emellertid rimligt om tvister avseende ersättning enligt denna paragraf prövas vid svensk domstol. Sådana tvister kan inte betraktas försom säkrings- eller konsumenttvister i den mening som avses i Bryssel- och Luganokonventionerna. Dessa konventioner torde därför inte utgöra

något hinder för att begränsa möjligheten för käranden den ersätt-

ningsberättigade att väcka talan hemorten till de fall då denna finns i Sverige.

140 F örfattningskommentar

Förutom det fall i paragrafen kan tvister bl.a. mellan fösom avses reningen och dess medlemmar underställas domstols prövning.

32 § Informationen bör i första hand utformas av försäkringsgivarna själva. Det bör emellertid ges möjlighet för Finansinspektionen att meddela föreskrifter i frågan.

10.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713

l kap.

1 § I paragrafens första stycke har som ytterligare förutsättning för att få driva försäkringsrörelse införts krav medlemskap i Försäkringsgarantiföreningen enligt försäkringsersättninglagen om garanti för vissa Hänvisningen till denna lag innebär att medlemskap inte krävs för ar. alla försäkringsgivare utan endast för dem på vilka lagen är tillämplig och meddelar sådana försäkringar som kan föranleda kostnader för som garantisysteinet.

7 kap.

ll § Förmånsrätten skall omfatta anspråk grund avtal om såväl a av liv- skadeförsäkring. Förslaget innebär således att förmånsrätten som utökas till att omfatta även skadeförsäkring och med anledning härav kan lagtexten förenklas. De register som nämns i ll § skall föras av både liv- och skadeförsäkringsbolag och förmånsrätten kommer att omfatta de tillgångar finns upptagna i dessa register. som Liksom tidigare har förmånsrätt för fordran grund direkt förav säkring företräde framför förmånsrätt avseende återförsäkringsfordringar.

14 kap.

7 § Ändringen är en följd av att förmånsrätten utökas till att avse även

skadeförsäkringsfordringar. Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall Finansinspektionen alltid förordna en likvidator, när ett livförsäkringsbolag trätt i likvidation. Avser likvidationen ett skadeförsäkringsbolag skall förordnande bara behov finns. Förslaget innebär att inges om spektionen skall förordna likvidator vid varje likvidation.

Författningskommentar 141

21 § Ändringen är en följd av att förmånsrätten utökas till att även

avse

skadeförsäkringsfordringar. Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall

Finansinspektionen alltid förordna ett allmänt ombud, när ett livförsäkringsbolag försatts i konkurs. Avser konkursen ett skadeförsäkringsbolag kan ett sådant ombud förordnas. Förslaget innebär att inspektionen skall förordna ett allmänt ombud vid varje försäkringsbolags konkurs. Enligt 24 § skall ett allmänt ombud till att försäkringstagarna komse mer i åtnjutande av den förmånsrätt som följer med försäkringsavtalen.

19 kap.

11 § 1 paragrafens åttonde stycke anges när regeringen kan förklara en koncession förverkad. Förslaget innebär att ytterligare en unkt införs enligt vilken koncessionen kan förklaras förverkad om bolaget inte uppfyller kravet på medlemskap i Försäkringsgarantiföreningen. Försäkringsutredningen har föreslagit att andra stycket l skall ändras det sätt som upptagits i förslaget till ändring av denna paragraf. Denna ändring är nödvändig även för införandet av en lag om försäkringsgaranti. Finansinspektionen kan då ingripa med föreläggande om rättelse, om en försäkringsgivare åsidosätter bestämmelser i denna lag.

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva

försäkringsrörelse i Sverige

l b § 1 paragrafen, som är ny, har som ytterligare förutsättning för att utländska försäkringsgivare skall få driva försäkringsrörelse införts krav medlemskap i Försäkringsgarantiföreningen enligt lagen om garanti för vissa försäkringsersättningar. Hänvisningen till denna lag innebär att medlemskap inte krävs för alla försäkringsgivare utan endast för dem vilka lagen är tillämplig och som meddelar sådana försäkringar som kan föranleda kostnader för garantisystemet.

15 § Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med ändringarna i 7 kap. l 1 a § FRL och här hänvisas till kommentaren till denna paragraf.

25 § Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med ändringarna i 19 kap. 1 1 § FRL och här hänvisas till kommentaren till denna paragraf.

142 Författningskommentar

10.4 Förslaget till ändring i förmånsrättslagen 1970:979

4 § I paragrafen har klargjorts att förmånsrätten följer inte bara med a försäkringstagares utan också med andra ersättningsberättigades fordringar grundas på försäkringsavtalet. Detta gäller bl.a. försäkrad som tredje vid skadeförsäkring och skadelidande kan ställa direktman som krav mot bolaget vid ansvarsförsäkring samt förmånstagare vid livförsäkring.

10.5 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen 1987:672

7 kap.

13 § Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall i ett livförsäkringsbolags konkurs till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift försäkringstagarna och deras fordringar. Med hänsyn till att om förmånsrätten föreslås bli utsträckt till att omfatta även skadeförsäk-

ringsfordringar skall nämnda uppgiftsskyldighet gälla också vid skade-

försäkringsbolags konkurs. Bestämmelsen i 14 § lagen om garanti för vissa försäkringsersättningar, att krav inte skall behöva framställas till föreningen erforderliga uppgifter erhålles från konkursförvaltaren, om

innebär också det finns ett behov att uppgiftsskyldigheten finns

att av även vid skadebolags konkurser. I dessa fall skall uppgift lämnas om anmälda skadefall inte är slutreglerade. som 1 paragrafen har klargjorts att uppgift skall lämnas även avseende andra ersättningsberättigade än försäkringstagaren.

9 kap.

5 § Förslaget innebär att bevakning inte erfordras för en försäkringsfordran i något försäkringsbolags konkurs, uppgift lämnats enligt 7 om kap. 13 § fjärde stycket konkurslagen. Se även kommentaren till detta lagrum.

Författningskommentar 143

10.6 Förslaget till lag om skatteregler för ersättning från försäkringsgaranti

Lagen innehåller bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av den ersättning som utbetalas av Försäkringsgarantiföreningen på grund

av garantin enligt lagen om garanti för vissa försäkringsersättningar. Ersättningen skall behandlas försäkringsersättning betalats ut

som som av det bolag som meddelat den bakomliggande försäkringen. Om ersättningen till någon del upplupen ränta, skall den beavser handlas som inkomstränta enligt andra stycket. l tredje stycket anges hur återbetald ersättning skall behandlas.

10.7 till

Förslaget lag om ändring i lagen

1990:325 om självdeklaration och

kontrolluppgift

3 kap.

14 § Ändringen innebär att jämte försäkringsgivare så skall Försäk-

ringsgarantiföreningen lämna kontrolluppgift i vissa fall.

18 § Ändringen innebär att skattemyndighet kan förelägga Försäk-

ringsgarantiföreningen att lämna kontrolluppgift.

22 § Ändringen innebär att Försäkringsgarantiföreningen skall lämna

kontrolluppgift om bl.a. inkomstränta.

25 a § Ändringen innebär att Försäkringsgarantiföreningen skall lämna

kontrolluppgift om utgiftsränta.

Bilaga 145

Kommittédirektiv

Garantisystem för försäkringsfordringar

Dir. 1996:88 Beslut vid regeringssammanträde den 1996-1 l-07

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall utreda hur ett svenskt system för garanti för

försäkringsfordringar bör utformas.

Utredaren skall undersöka skyddssystem i andra jämförbara länder, överväga vilka försäkringsfordringar som bör skyddas, överväga vilka Försäkringsgivare som bör omfattas, överväga om ett eller flera garantisystem skall införas och de - om skall bedrivas i offentlig eller privat regi, överväga under vilka förutsättningar garantisystemet skall tas i an- språk, överväga hur stora fordringsbelopp som skall skyddas, analysera och föreslå metoder för finansiering av garantisystemet, överväga hur ersättningen från garantisystemet skall samordnas med försäkringstagarnas förmånsrätt, överväga frågor om sekretess, former för utbetalning ersättning, - av samt tillsyn över att försäkringsföretag fullgör sina skyldigheter enligt skyddssystemet, och lämna förslag till den lagreglering som behövs. -

Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången av år 1997.

Bakgrund

F örsäkringstagares skydd enligt nuvarande ordning

Försäkringsföretagens verksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att bolagen kan fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna. Detta synsätt ligger till grund för regelsystemet försäkringsområdet och för Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Reglerna på området syftar

146 Bilaga

i stor utsträckning till att förhindra konkurser i försäkringsföretag. Som exempel kan nämnas regler om minsta konsolideringskapital kapitalbas, tekniska avsättningar och placering av tillgångar samt granskning av priser och produkter och restriktioner för bolagens hantering av överskott i rörelsen. Om ett försäkringsforetag försätts i konkurs finns dessutom en förmånsrätt för försäkringstagare till livförsäkringar och långvariga skadeförsäkringar. Enligt forsäkringsrörelselagen 1982:713, FRL, och lagen 1950:272 om rätt för utländska forsäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige, LUF, skall medel som svarar mot försäkringstekniska avsättningar placeras enligt regler som grundas på principer om matchning och riskspridning. Försäkringstagarna har i fråga om livförsäkringar och långvariga skadeförsäkringar till säkerhet för sina fordringar mot försäkringsgivaren en särskild förmånsrätt i tillgångar som motsvarar de forsäkringstekniska skulderna. Försäkringstagare med fordringar som inte avser livförsäkring eller långvarig skadeförsäkring befinner sig emellertid i samma ställning som andra oprioriterade fordringsägare. Det skydd som följer av formånsrätten eliminerar inte risken för att försäkringsfordringarna inte infrias fullt ut. Vid en konkurs kan det värde som går att utvinna ur de tillgångar som omfattas av förmånsrätt understiga försäkringstagarnas fordringar. Det kan bero på att försäkringsföretaget misskött sina placeringar eller att försäkringsföretaget investerat i tillgångar som finns i andra länder där det landets rättsordning inte erkänner förmånsrätt för försäkringstagare i de aktuella tillgångarna.

System för garanti för insättningar

Enligt rådets direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar

skall EU:s medlemsländer införa ett system för garanti för insättningar i kreditinstitut. Ett sådant system är i kraft i Sverige sedan 1 januari 1996 och regleras genom lagen 1995:1571 om insättningsgaranti. Enligt den lagen utbetalas ersättning med högst 250 000 kr per insättare och bank. Garantisystemet tas i anspråk när en bank försatts i konkurs eller då en behörig utländsk myndighet förklarat att insättningarna i en bank, vars filial anslutit sig till det svenska garantisystemet, är indisponibla. Garantisystemet omfattar också insättningar som finns konto hos värdepappersbolag. Alla banker och berörda värdepappersbolag omfattas av ett och samma system som drivs i offentlig regi. De institut som omfattas av garantisystemet svarar för finansieringen av det genom avgifter. De årliga avgifterna för systemet som helhet uppgår till ett belopp som for närvarande motsvarar 0,25 procent av det

Bilaga 147

garanterade insättningsbeloppet. I prop. 1996/97:1 Förslag till statsbudget för budgetåret 1997, m.m. föreslås dock att avgiften höjs till 0,5 procent. Avgifterna fördelas mellan instituten efter hur stor risken är för att envar av dem skall belasta garantisystemets resurser. En sådan differentiering av avgifterna ger systemet en ökad marknadsmässighet. En sund utveckling främjas genom att institut med hög risknivå betalar högre avgifter. Kapitaltäckningsgraden har valts som fördelningsgrund för denna avgiftsdifferentiering. Medlena som betalats till systemet plapå räntebärande konto i Riksgäldskontoret. Systemet har dessceras utom rätt att låna i Riksgäldskontoret om de fonderade medlen inte räcker till för utbetalning av ersättning.

System för ersättning till investerare

Ett förslaget till EG-direktiv om system för ersättning till investerare, KOM94 585, innehåller minimiregler för nationella system för ersättning till investerare när ett företag som tillhandahåller investeringstjänster värdepappersföretag och kreditinstitut inte är stånd att - betala tillbaka pengar eller återlämna finansiella instrument som tillhör investerare och det handhar för investerares räkning. Direktivförsom slaget innehåller endast grundläggande bestämmelser om systemets huvudkomponenter. Exempelvis skall skyddet uppgå till minst 20 000 investerare och omfatta investerares samlade krav mot ett föreecu per tag. Vidare skall systemet finansieras de anslutna företagen. Med av några få undantag finns det system för ersättning till investerare i andra EU-länder. Sverige saknar emellertid i dag ett sådant system. En särskild utredare har tillkallats för att lämna förslag om hur ett svenskt system för ersättning till investerare bör utformas dir. 1996:63. Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången av maj månad 1997.

Behovet av att utreda ett garantisystem för försäkringstagare

Försäkringsutredningen har i sitt slutbetänkande, SOU 1995:87 Försäkringsrörelse i förändring föreslagit en genomgripande reformeekonomiskt ring av försäkringsrörelselagstiftningen. Förslaget syftar till effektivare regler och ökad konkurrens samtidigt som konsumentskyddet upprätthålls. Bland annat föreslås att förbudet att dela ut vinst i livförsäkringsrörelse avskaffas och att reglerna om pris- och produktkontroll liberaliseras. Enligt utredningen kommer de föreslagna reformerna försäkringstagarna till godo genom att ökad konkurrens ger bolagen incitament att erbjuda billigare produkter är bättre anpassade till som kundernas behov.

148 Bilaga

Ökad konkurrens kan emellertid öka risken för att försäkringsföretag kommer på obestånd. Detta är enligt Försäkringsutredningen ofrånkomligt. Ineffektiva bolag bör inte garanteras överlevnad utan skall kunna försättas i konkurs. En annan ordning förhindrar en effektiv resursanvändning samt omvandling och förnyelse i försäkringsbranschen. En ökad risk för konkurser i försäkringsföretag motiverar enligt utredningen en förändring av skyddsordningen för försäkringstagare. Utredningen framhåller att en framtida skyddsordning kan se ut olika sätt och redogör för ett garantisystem av det slag som finns i bl.a. Storbritannien och som tryggar försäkringstagarnas fordringar vid obestånd. Utredningen föreslår att den tekniska utformningen av ett nytt skyddssystem skall utarbetas av en särskild utredningsman. Regeringen anser att en utredning om ett garantisystem för försäkringsfordringar ligger väl i linje med utvecklingen övriga finansiella tjänsteområden. Inlåning i bank omfattas numera av en insättningsgaranti och det finns ett förslag till ett EG-direktiv om system för ersättning till investerare är kunder till företag som driver värdepapperssom rörelse. En utredning har också tillsatts for att utforma ett svenskt förslag till ett sådant investerarskydd. Mot denna bakgrund anser regeringen att det bör uppdras utredare att överväga hur ett garantien system för försäkringsfordringar bör utformas.

Uppdraget

En särskild utredare skall överväga och föreslå ett garantisystem för försäkringsfordringar.

Allmänna utgångspunkter

En allmän utgångspunkt för utredningsarbetet är att den svenska lagstiftningen skall vara förenlig med EG:s regler på försäkringsområdet. Arbetet skall bedrivas från ett samhällsekonomiskt perspektiv och så långt möjligt bidra till att upprätthålla konkurrensneutraliteten på försäkringsmarknaden. Utredaren skall undersöka hur skyddssystem i andra jämförbara länder utformats, inte bara de som valt ett garantisystem som lösning utan även de som har andra skyddssystem vid sidan av de skyddsregler som obligatoriskt följer av EG-direktiven. Undersökningen bör också omfatta de erfarenheter dessa länder har av tillämpningen av sina system.

Bilaga 149

Vilkaförsäkringsfordringar bör skyddas

Risken för spridningseffekter inom försäkringsbranschen till följd av obestånd i ett försäkringsföretag får betydligt mindre än vid anses vara fallissemang inom banksektorn. Försäkringskunderna kan inte samma sätt som bankkunder dra tillbaka sitt inbetalda sparande med instabilitet i institutet som följd. Inte heller är risken för instabilitet i betalningssystemet lika stor vid ett försäkringsföretags konkurs vid som en banks konkurs. Risken för att solvensproblem i ett försäkringsföretag skall sprida sig till det finansiella systemet i stort är alltså relativt liten. Det huvudsakliga motivet för att införa ett garantisystem för försäkringsfordringar är i stället att skydda försäkringstagarna. Ett försäkringsföretags fallissemang skulle kunna få allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser för många personer. Försäkringstagare saknar i regel möjligheter att bedöma risken i försäkringsföretagen. Dessutom finns det nämnts bara begränsade möjligheter för försäksom nyss ringstagaren att byta försäkringsbolag om försäkringsföretaget får ekonomiska problem. Det sagda har störst betydelse for livsfallsförsäkringar och vissa långvariga skadeförsäkringar. Konsekvenserna av obestånd i ett försäkringsföretag är särskilt svåra för dem som pensionssparat i det bolaget under lång period efteren som ett stort sparbelopp kan gå förlorat. Dessutom har dessa personer relativt små möjligheter att åter bygga ett sparande eftersom de kan upp befinna sig nära pensionsåldern. Särskilt drabbas givetvis dem som redan uppbär pension. De riskerar att få sin levnadsstandard varaktigt sänkt. Det är därför naturligt att utgångspunkten för reformen är att den enskilde försäkringstagaren skall skyddas vid ett försäkringsföretags obestånd. Intresset att skydda försäkringstagarna är särskilt framträdande vad gäller livsfallsförsäkringar. Det är därför naturligt att garantisystemet omfattar sådana försäkringar. Utredaren skall även överväga i vilken utsträckning konsumentskydddsintresset för skadeförsäkring är så starkt att även sådan försäkring bör omfattas ett garantisystem. av Individuellt pensionssparande omfattas inte av insättningsgarantisystemet men har också stora likheter med privat pensionsförsäkring. Om detta sparande omfattas av något skyddssystemen kan konav kurrensen med andra sparformer snedvridas ett oönskat sätt. Utredaren skall överväga om inlåning i bank inom ramen för individuellt pensionssparande skall omfattas av garantisystemet för försäkringsfordringar alternativt insättningsgarantin. av Försäkringsutredningen menar att det kan diskuteras om en skyddsordning skall omfatta även obligatorisk försäkring, exempelvis som trafikförsäkring. l en departementspromemoria, Skydd för skadelidan-

150 Bilaga

des anspråk trafikskadeersättning vid försäkringsgivarens insolvens

Ds 1993:35, föreslås lagstiftning utökat skydd för de skadelidan-

om des krav trafikersättning i händelse av att en trafikförsäkringsanstalt blir insolvent. Förslaget har inte lett till lagstiftning. Utredaren bör överväga de frågor i nämnda promemoria och ta ställning som tas upp till dess förslag.

Vilka försäkringsgivare bör omfattas

Enligt Försäkringsutredningen bör utgångspunkten for den nya skyddsordningen att alla Försäkringsgivare som är verksamma på den vara svenska marknaden, oavsett de är svenska eller utländska, bör beom handlas ett enhetligt sätt och därmed omfattas av garantisystemet. Därmed skulle konkurrensneutralitet uppnås. Det faktum att behovet av konsumentskydd torde lika stort oavsett vilket bolag som tillhanvara dahåller försäkringen talar också for att utländska företag bör omfattas av garantisystemet. Utredaren skall överväga om, och i så fall på vilket sätt, skyddsordningen skall omfatta utländska försäkringsgivare. I samband därmed skall utredaren föreslå lämplig ordning för förhållandet mellan ett en svenskt system och motsvarande skyddssystem i andra länder. Utredaren skall också ta ställning till garantisystemet skall vara om frivilligt for ömsesidiga försäkringsföretag som enligt sin bolagsordning kan företa uttaxering försäkringstagarna och i vilken män unav derstödsföreningar skall omfattas. Dessutom skall utredaren överväga hur kollektiva avtalsförsäkringar arbetsmarknaden skall behandlas i ett garantisystem.

Ett eller flera garantisystem i offentlig eller privat regi

En central fråga garantisystemet skall administreras i offentlig är om eller privat regi. En fråga liv- och skadeförsäkringar skall annan är om omfattas eller skilda garantisystem. Vid övervägandena i av samma dessa frågor skall utredaren beakta vilka uppgifter och befogenheter det ansvariga organet lämpligen bör för att kunna ansvara for som ges garantisystemet. l likhet med Försäkringsutredningen regeringen att en frivillig anser lösning med självreglering är olämplig, eftersom det då finns en risk att inte alla försäkringsföretag ansluter sig till systemet. Försäkringsutredningen framhåller dessutom sådan ordning kan komma i konflikt att en med den konkurrenslagen. En skyddsordning bör således vara obnya ligatorisk och regleras i lag.

Bilaga 151

Mot denna bakgrund kan det finnas skäl för att införa endast ett system som drivs i offentlig regi. Ett annat alternativ är att staten anger riktlinjer för hur systemet skall drivas och att privat aktör, t.ex. en en sammanslutning av försäkringsföretagen, ges stor frihet att utforma verksamheten. Att garantisystemet måste omgärdas regler är inte av avgörande för frågan om systemet skall vara i offentlig eller privat regi. Utredaren skall väga det offentliga och privata alternativets fördelar och nackdelar mot varandra och är fri att föreslå att garantisystemet bedrivs i privat eller offentlig regi. Garantisystemet skall under alla förhållanden vara trovärdigt genom att ha tillräcklig finansiell kapacitet. Systemet skall vidare flexibelt vara så att det kan anpassas till ändrade verksamhetsförutsättningar. Systemet skall också vara konkurrensneutralt. Deltagande försäkringsföretag, inkl. nytillkommande aktörer, bör behandlas lika.

Under vilka förutsättningar skall garantisystemet tas i anspråk

F örsäkringsutredningen har ansett att ett garantisystem i första hand bör inriktas på att se till att försäkringstagarna vid ett försäkringsföretags obestånd får ersättning enligt ingångna avtal. Garantisystemet skall således tas i anspråk först då försäkringsföretaget försatts i konkurs. Enligt Försäkringsutredningen bör ett garantisystem även kunna tas i anspråk och ge stöd när ett bolag är i ekonomiska svårigheter detta om bedöms bli mindre kostsamt än att upplösa bolaget genom konkurs. Endast livskraftiga bolag bör kunna erbjudas sådant stöd. Stödet bör kombineras med vissa villkor, t.ex. att aktiekapitalet skall skrivas ned eller att bolaget fusioneras med ett annat. Dessutom skall utgångspunkten vara att det gynnade bolaget skall återbetala stödet i framtiden. Utredaren skall överväga om garantisystemet, i enlighet med Försäkringsutredningens förslag, skall tas i anspråk även i andra situationer än vid ett försäkringsföretags obestånd i syfte att undvika konkurser i livskraftiga bolag för att minska garantisystemets nettokostnader. Om utredaren finner det lämpligt att garantisystemet ges sådana uppgifter, skall utredaren lämna förslag till regler för garantisystemets funktion i situationer där försäkringsföretag hamnat i ekonomiska svårigheter. Det bör beaktas att försäkringsföretag inte omfattas av lagen 1996:764 om företagsrekonstruktion.

Hur stora fordringsbelopp skall skyddas

Utredaren skall överväga hur stora ersättningar som högst skall kunna betalas av garantisystemet. En möjlighet är att fastställa det garanterade värdet som ett högsta belopp per försäkringstagare, försäkringstyp och

152 Bilaga

bolag. Ett alternativ är att skydda procentsats av överväga om det är en lämpligt att låta systemet innefatta en självrisk. Försäkringsutredningen framhåller att självrisk skulle ge kunderen ökade incitament att granska försäkringsgivarnas ställning innan de na ingår avtal. Insättningsgarantin har ingen självrisk. Skälen för detta är bl.a. att de flesta insättare har relativt svårt att göra bedömningar av bankernas kreditvärdighet. Om utredaren att olika försäkringsformer skall omfattas av anser skilda garantisystem står det utredaren fritt att föreslå olika typer av ersättningsnivåer for de skilda garantisystemen.

Garantisystemets finansiella uppbyggnad

Utbetalningar från ett garantisystem kan bli omfattande. Oavsett om drivs i privat eller offentlig regi behövs det beredskap för systemet en att möta dessa utbetalningar samt vissa mindre driftkostnader. Det innebär att det måste bestämmas hur systemet skall finansieras. En utgångspunkt är därvid att garantisystemet skall finansieras av de försäkringsföretag omfattas av det. som Ett alternativ är att systemet utformas så att företagen betalar systemets kostnader i efterskott. Detta kan innebära att alla försäkringsgivaskall ställa garantier för utbetalningar från garantisystemet. Problere met med denna lösning är att det finns risk för att en stor del av garantiinte kan infrias. Om ett företag kommer obestånd kan även andern-a företag ha ekonomiska svårigheter. En sådan ordning skulle därigera kunna öka risken för instabilitet i försäkringssektorn. nom Ett annat alternativ är att alla försäkringsgivare förskottsbetalar avgifter fonderas för att användas för täckning utbetalningar i som av händelse ett ersättningsfall. Storleken på dessa avgifter skulle lämpav ligen kunna relateras till storleken företagens respektive försäkringsåtaganden. Ett sådant system skulle emellertid leda till att företag med relativt högt risktagande subventioneras relativt säkra bolag. ett av Detta kan i sin tur bli ett incitament för bolagen att höja risken i verksamheten. En lösning på det problemet är att avgifterna relateras till risken i bolagen. Det är emellertid svårt att åstadkomma eftersom det saknas säkra metoder för att mäta riskerna. Ett system bygger på fondering förskottsbetalda avgifter kan som av även ha andra nackdelar. Ett skäl att avvika från lösningen för insättningsgarantin är att försäkringsfordringars likviditet är genomsnittligt mycket låg, medan insättningar i bank är helt likvida. Dessutom måste

de förskottsbetalda garantiavgifterna hanteras och administreras, vilket

är förenat med kostnader.

Bilaga 153

Utredaren skall väga de olika finansieringsformernas fördelar och nackdelar mot varandra och föreslå en lämplig modell för finansiering av garantisystemet. Utredaren skall också överväga om garantisystemet bör ha en upplåningsrätt, om fonderingen av de förskottsbetalda medlen inte räcker till för utbetalning av ersättning till de garanterade försäkringstagarna. Om systemet skall drivas i offentlig regi, kan en lämplig ordning vara att i likhet med insättningsgarantin ge systemet en upplåningsrätt i Riksgäldskontoret. Om utredaren finner att ett privat arrangemang är mest ändamålsenligt, bör utredaren föreslå en alternativ lösning eller lämna frågan oreglerad.

F örmånsrättför de försäkringstagare som omfattas av systemet samt

för garantisystemet

Utredaren skall bestämma vilken prioritet garantisystemet skall ges i en konkurs i ett försäkringsföretag. En möjlig ordning är att garantisystemet tar över de garanterade försäkringstagarnas förmånsrätt i konkur- Utredaren bör alltså överväga hur ett garantisystem skall samverka sen. med den nuvarande förmånsrätten för försäkringstagare. Utredaren är oförhindrad att föreslå de ändringar i förmånsrättsreglerna som behövs. Utredarens ställningstaganden i denna fråga hänger samman med de överväganden som görs i frågorna om vilka försäkringsfordringar som bör skyddas samt om ett eller flera garantisystem skall upprättas.

Övriga frågor

Utredaren skall föreslå en lämplig ordning för utbetalning av ersättning från garantisystemet. De skattemässiga förutsättningarna för en återanskaffning av försäkring bör klarläggas. Utredaren bör lämna förslag till de ändringar i skattereglerna som krävs för att återanskaffning skall möjliggöras. Utredaren skall även beakta frågor tillsyn över att försäkringsföom retag fullgör sina skyldigheter enligt skyddssystemet samt frågor om sekretess.

Utredningsarbetet

Utredaren skall samråda med Banklagskommittén Fi 1995:09 och utredningen om system för ersättning till investerare Fi 1996:09.

Vid de överväganden som utredaren skall göra gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om prövning av

154 Bilaga

offentliga åtaganden dir. 1994:23, om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:121,

kraven på regelformulering Ds 1992:99 avsnitt 4.4 samt om redo-

om visning konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande av arbetet dir. 1996:49. Utredarens uppdrag skall slutfört före utgången av år 1997. vara

Finansdepartementet

Referenser

Litteratur och tidskrifter

Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter, 5 uppl. Stockholm 1992 Danelius, Hans, Europadomstolens domar 1991 1993, Svensk Jurist- tidning 1994 s. 376-377 Hanseus, Kjell, Livförsäkringsrätt En introduktion, Stockholm 1986 Hemström, Carl, Organisationernas rättsliga ställning, Uppsala 1996 Hörngren, Lars och Viotti, Staffan, Försäkringsmarknaden, Stockholm 1994 Hodgin, R.W., Protection of the Insured, L1oyds of London Press Ltd. 1989 Insurance lnsolvency Guarantees, Stewart Economics, Chapel Hill NC, 1990 Kaufman, Restructuring the American Financial System, Norwell, Massachussetts, 1990 Marcusson, Lena, Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet, Uppsala 1989 Milgrom, Paul och Roberts, John, Economics, Organization and Management, Prentice Hall International Editions, New Jersey 1992 Nial, Håkan och Johansson, Svante, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 6 uppl. Rosersberg 1995 Nyberg, Lars och Viotti, Staffan, Försäkringslagstiftningen ett fall för ekonomer, i Ekonomisk politik, En vänbok till Assar Lindbeck, Stockholm 1995

156 Referenser

Petrén, Gustaf och Ragnemalm, Hans, Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar, 1980

Policy Issues Insurance, OECD, Parisl993

Ragnemalm, Hans, Regeringsformen 1 1:6, Förvaltningsrättslig tidskrift 1976 s. 105-145

Strömberg, Håkan, Några reflexioner om normgivningsmakten i nya regeringsformen, Förvaltningsrättslig tidskrift 1976 s. 51-77

Strömberg, Håkan, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, Lund 1983

Svensk Försäkringsårsbok 1997, Svenska försäkringsföreningen

Walin, Gösta och Rydin, Bengt, Förmånsrättslag, lönegaranti, kvittning mot lön 3 uppl. Lidingö 1992 m.m.,

Offentligt tryck

Ds 1989:35 Livförsäkring med fondanknytning Ds 1993:35 Skydd för skadelidandes anspråk på trafikska deersättning vid försäkringsgivares insolvens Ds 1993:39 Ny försäkringsavtalslag Ds 1993:57 Placeringsregler för försäkringsbolag Ds 1993: 101 Förmånsrätt för försäkringsfordringar

SOU 1977:84 Konsumentförsäkringslag SOU 1986:56 Personförsäkringslag SOU 1989:88 Skadeförsäkringslag SOU 1991:89 Försäkringsrörelse i förändring 1 SOU 1994:147 Former för statlig verksamhet SOU 1992:30 Kreditförsäkring Några aktuella problem - SOU 1995:44 Aktiebolagets organisation SOU 1995:87 Försäkringsrörelse i förändring 3 SOU 1996:81 Skydd för sparande i sparkasseverksamhet SOU 1997:38 Myndighet eller marknad SOU 1997: 125 Ett svenskt investerarskydd

Referenser 157

Prop. 1973:90: Ny regeringsform Prop. 1978/79: 1 70 Lag om fmansbolag Prop. 1979/80:9 Konsumentförsäkringslag Prop. 1989/90:34 om ändringar i försäkringsrörelselagen, m.m.

Prop. 1989/90:89 Ny konsumentköplag

Prop. 1992/93: 135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet Prop. 1992/93:187 Indviduellt pensionssparande Prop. 1992/93:222 om ändringar i svensk försäkringsavtals rättmed anledning av EES-avtalet Prop. 1992/93 2257 Ändrad lagstiftning för försäkringsverk samhet med anledning av EES-avtalet Prop. 1994/95: 184 Genomförande av EG:s tredje skade- re spektive livförsäkringsdirektiv Prop. 1995/96:60 Insättningsgaranti

Försäkringsbolagen under 1996, Statistiska meddelanden

Danmark Lov om forsikringsvirksomhed, 1996

Norge NOU 1983:52 Forsikring i Norge Lov forsikringsvirksomhet, 19 juni 1988 nr. 39 om Forskrift om skadeforsikringsselskapenes garantiordning, 8 sep. 1989 nr. 929 NOU 1995:25 Sikringsordninger og offentlig administrasjon m.v. av ñnansinstitusjoner Ot prp nr 63 1995-96 Om lov om sikringsordninger for banker og offentlig administrasjon m.v. av finansinstitusjoner

Storbritannien Policyholders Protection Act 1975, Chapter 75, London Policyholders Protection Act 1997, Chapter 18, London A review of the Policyholders Protection Act 1975, Department of Trade and Industry 1994 Report and Accounts, Policyholders Protection Board 1994, 1995 och 1996

158 Referenser

USA Post-assessment property and liability insurance guaranty association model act, NAIC 1996

Life and health insurance guaranty association model act, NAIC 1994

Kanada Canadian Life and Health Insurance Compensation Corporation, Comp-

Corp, By-Law no 1 1993

Övrigt

NOLHGA and the Evolution of the state guaranty association system, The Association of Life Insurance Counsel, Washington 1997

Congressional Budget Office, CBO, The Economic Impact of a Sol- Crisis the Insurance Industry, April 1994. vency

United States General Accounting Office, INSURER FAILURES: Life/Health Insurer Insolvencies and Limitations of State Guaranty Funds, March 1992, GAO/GGD-92-44. Differences Property/casualty Guaranty Fund Protection and Funding Limitations, March 1992, GAO/GGD-92-55BR. Regulators Failed to Respond Timely and Forceful Manner Four Large Life Insurer Failures, September 1992, GAO/T-GGD-92- 43

Canadian Life and Health Insurance Compensation Corporation, CompCorp, Annual Report 1996

Duncan, Michael P.,J.D., CPCU, Property-Liability Post- Assessment Guaranty Funds, Issues Insurance volume American Institute For Property and Liability Underwriters 1987.

01"so,

Statens offentliga utredningar

1998 Kronologisk förteckning

Omstruktureringaroch beskattning.Fi. . Tänderhela livet nytt ersättningssystem för vuxentandvård. - Välfärdensgenusansikte.A. P Män passar alltid Nivå- och organisationsspecifka processer medexempelfrån handeln.A. Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och . maktdiskurser.A. Ty makten din är Myten om detrationella . arbetslivetoch detjämställdaSverige.A. Översyn rörelse-och tillsynsreglerför kollektiva . av försäkringar.Fi Alkoholreklam.Marknadsföring av alkoholdrycker . och Systembolagets produkturval. Integritet Effektivitet- skattebrott.Fi. - Campusfor konst.U. Friståendeutbildningarmed statligtillsyn . inom olika områden.U. Självdeklarationoch kontrolluppgifter - förenkladeförfaranden.Fi. Säkrarekemikaliehantering.Fö E-pengar näringsrättsligafrågor. Fi. - Grönanyckeltal Indikatorerför - ett ekologiskt . hållbartsamhälle.M. 7 När åsikter . blir handling.En kunskapsöversiktom bemötandet av personer med funktionshinder. Samordning digital marksändTV. Ku. av En gräns en myndighet Fi. lT ochregional utveckling. 120exempelfrån Sverigeslän. K. NO IT-kommisionens hearing om infrastrukturen . för digitala medier.Andrakammarsalen, Riksdagen1997-10-24.K. k Problemmed inbäddade system infor ZOOO-skiñet. . Hearinganordnad av IT kommissionen i samverkanmedIndustriförbundetoch Statskontoret 1997-11-14.K. Försäkringsgaranti. . Ett garantisystcmför forsäkringsersättningar. Fi.

1998 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Försvarsdepartementet Miljödepartementet Säkrare kemikaliehantefing-13 Gröna nyckeltal Indikatorer för ett ekologiskthållbart samhälle.15 Socialdepartementet Tänderhela livet nytt ersättningssystem för vuxentandvård.2 - Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval.8 När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötandet personer av med funktionshinder.16

Kommunikationsdepartementet IT och regionalutveckling. l20 exempelfrån Sverigeslän. 19 IT-kommisionens hearing om infrastrukturen för digitalamedier. Andrakammarsalen, Riksdagen1997-10-24. 20 Problem medinbäddade system inför ZOOO-skiñet. Hearing anordnad IT av kommissioneni samverkanmed Industriförbundet och Statskontoret 1997-11-14. 21

Finansdepartementet Omstruktureringar och beskattning.l Översyn av rörelse-och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. 7 Effektivitet- Skattebrott.9 Integritet- Självdeklarationoch kontrolluppgiñer förenkladeförfaranden. 12 näringsrättsliga frågor. 14 E-pengar- En gräns en myndighet 18 - Försäkringsgaranti. Ett garantisystemför försäkringsersättningar. 22

Utbildningsdepartementet Campus för konst10 Friståendeutbildningar medstatlig tillsyn inom olika områden. 11

Arbetsmarknadsdepartementet välfärdens genusansikte. 3 Män passar alltid Nivå- och organisationsspecifika processer medexempel från handeln. 4 Vart liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och vmaktdiskurser. 5 Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivetoch det jämställda Sverige.6

Kulturdepartementet Samordning digital av marksändTV. 17

POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM FAX 08-690 91 91. TELEFON:O8-69O 91 90 E-POST: fritzes.0rder@liber.se FRITZESINTERNETBOKHANDEL: www.fritzes.se

ISBN 91-38-20838-5 ISSN 0375-25OX