Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Översyn

av

rörelse-

och

tillsynsregler

för

kollektiva

försäkringar

l Statens offentliga utredningar w w 1998:7 w Finansdepartementet

Översyn

rörelse-

av

för

och tillsynsregler

kollektiva försäkringar

Betänkande av Kollektivförsäkringsutredningen Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www. fritzes .se

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall pâ remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

fam..

áfufâc/C s ISBN 91-38-20808-3

Stockholm 1998 ISSN O375-250X

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Genom beslut den 7 april 1997 uppdrog regeringen hovrättsrådet Åke Thimfors utreda behovet att av speciella rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar föreslå samt lämpliga ändringar i

forsäkringsrörelselagstiftningen. Hovrättsassessorn Mats Säterberg

har sekreterare biträtt Åke Thimfors och har som som experter förordnats hovrättsassessorerna Thomas Utterström och Johan Lundström. Utredningen har antagit namnet Kollektivförsäkringsutredningen. Härmed överlämnas utredningens betänkande med rubriken

Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar.

Uppdraget är därmed slutfört.

Göteborg i december 1997

Åke Thimfors /Mats Säterberg

Innehåll

Förkortningar 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

F örfattningsförslag 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713 17

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

2 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen 1970:979 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 23

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Allmänt om kollektiva försäkringar 27

. . . . . . . . . . . . .

2.1 Inledning 27

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Historik 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Gruppförsäkringar 36

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3.1 Gruppförsäkringsavtalet 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.2 Obligatorisk gruppförsäkring 37

. . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.3 Frivillig gruppförsäkring 38

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.4 Premieberäkningen 39

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.5 Gruppsammansättningama 39

. . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4 Kollektivavtalsgrundade försäkringar 41

. . . . . . . . . . . .

2.4.1 Begreppet kollektivavtalsgrundad försäkring 41

. . . . 2.4.2 Försäkringsavtalet 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.3 Premieberäkningen m.m. 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Försäkringar på arbetsmarknaden 45

. . . . . . . . . . . . .

3.1 Inledning 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Försäkringar enligt lag 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Försäkringar enligt kollektivavtal 46

. . . . . . . . . . . . . . .

3.3.1 Inledning 46

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.2 Kollektivavtalsenlig skyldighet att ingå

försäkringsavtal 48

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 Anslutning till försäkringar enligt kollektiv-

kollektivavtalsenlig skyldighet 62 avtal utan . . . . . . . . 64

3.4 Gruppförsäkringar

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Försäkringar utanför arbetsmarknaden 67

. . . . . . . . . . .

4.1 Inledning 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 Gruppersonförsäkringar 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3 Gruppskadeförsäkringar 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Nuvarande bestämmelser 71

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Svensk rätt 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Svenska försäkringsbolag 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Utländska försäkringsgivare i Sverige 80 . . . . . . . . . . 5.1.3 Understödsföreningamas försäkrings-

verksamhet 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Utländska förhållanden 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Inledning 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 EG-rätten 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Ordningen i vissa andra länder 85 . . . . . . . . . . . . . . .

6 Särförhållanden för kollektiva försäkringar 91

. . . . . . .

6.1 Inledning 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2 särdrag 92

Grundläggande

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 Premiesättning 94

m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4 Försäkringsgivarna 96

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 överväganden och förslag 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1 Inledning 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 De försäkrades skyddsbehov 100

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Soliditetskravet 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4 Skälighetskravet 104

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.5 Verksamhetsregler enligt Försäkrings-

utredningens förslag 106

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.6 Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag m.m. 109

. . . . . .

7.7 Redovisningsprinciper 111

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.8 Dispens- eller undantagsregler 113

. . . . . . . . . . . . . . . . .

7.9 Tillämpningsområdet 113

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SUU l998z7

8 Förfatlningskonnnentar ll7

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.1 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

1982:713 ll7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

8.2 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen

1970:979 120

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Bilaga 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsdirektiven l2l

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

Försäkringar m.m.

AGB Avgångsbidrag AGE Avgångsersättning AGS Avtalsgruppsjukförsäkring AMF Arbetsmarknadsförsäkringarna Gemensam benämning for försäkringarna AGB, AGS, STP Avtalspension SAF-LO TGL och , TFA ATP Allmän tilläggspension GLA Grupplivförsäkring avtal genom ITP Industrins och handelns tilläggspension for tjänstemän ITPG ITP-garantitilläggspension till ålderspension ITPK ITP-kompletterande ålderspension KTP Kooperationens tilläggspension LFU Läkekostnadsförsäkring vid utlandstjänstgödng STP Särskild tilläggspension, inom AMF TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFF Trygghetsförsäkring Fritidsskador TGL Tjänstegrupplivförsäkring TSL Trygghetsfonden SAF-LO TRR Kollektivavtalsstiñelsen Trygghetsrådet

Försäkringsgivare och organisationer

AFA AFA, Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag AMF Arbetsmarknadsförsäkringar Gemensam beteckning för försäkringsgivarna avseende försäkringar för arbetare den privata arbets marknaden AV Arbetsgivarverket FPG Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt

HTF Handelstjänstemannaförbundet

KFA Kommunernas försäkringsaktiebolag

KFO Kooperationens Förhandlingsorganisation

Kooperationens Pensionsanstalt KPA KPA, Kommunsektorns Pension Aktiebolag LEDARN A Sveriges Arbetsledareförbund LO Landsorganisationen i Sverige LRF Lantbrukarnas riksförbund Lantbrukarna Trygghetsförsäkring Försäk- LTF ringsaktiebolag PTK Privattjänstemannakartellen PRI Pensionsregistreringsinstitutet SACO Sveriges Akademikers Centralorganisation SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SEKO Facket för Service och Kommunikation SFR Sveriges Fiskares Riksförbund

SIF Svenska Industritjänstemannaförbundet

Kommunalanställdas Pensionskassa SKP Sveriges SPP Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt SPV Statens löne- och pensionsverk S SR Samernas Riksförbund TCO Tjänstemännens Centralorganisation

Sammanfattning

Inledning

De kollektiva försäkringarna har tidigare granskats vid skilda utredningar utan att några lagstiftningsåtgärder försäkringsrörelsesidan därefter har vidtagits. Emellertid är det till följd utredav ningsarbetena bekant for såväl lagstiñaren dess tillsynsorgan som att det råder särskilda förhållanden för de kollektiva försäkringarna. Detta utredningsuppdrag syftar till att dokumentera vilka olika former av kollektiva försäkringar för närvarande förekommer som den svenska försäkringsmarknaden samt, vid jämförelse med en vad som gäller för individuella försäkringar, undersöka sådana om särförhållanden kan föreligga att dessa motiverar särbeanses en handling i rörelse- och tillsynslagstiftningen för försäkringsföretag.

De kollektiva försäkringarna

Med kollektiva försäkringar i sammanhanget dels gruppföravses säkringar där en gruppföreträdare förhandlat fram standardiserade försäkringsvillkor för samtliga medlemmar i en förhand avgränsad grupp personer, dels sådana försäkringar grundar sig som kollektivavtal, d.v.s. försäkringsvillkoren förhandlas inte fram med en försäkringsgivare som förhandlingspart utan i stället i förhandlingar mellan parter som äger rätt att träffa bindande kollektivavtal enligt arbetsrättsliga principer. Grundtanken med de kollektiva försäkringarna är framför allt att kostnaderna för försäkringarna hålls ned förenklade administrationsförfaranden, vilket genom medför att försäkringspremierna blir lägre och att försäkringarna därigenom kan omfatta personer som av olika anledningar annars skulle stått utan försäkringsskydd.

Försäkringar och utanför arbetsmarknaden

Försäkringar enligt kollektivavtal har sin grund i förhandlingsproarbetsmarknaden. Överenskommelser om försäkringscessema villkoren utgör ett led i uppgörelserna mellan arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer anställningsvillkoren för om olika yrkeskategorier. Det är således arbetsgivaren som är ansvarig för tecknas hos sådan Försäkringsgivare i att försäkring som anges kollektivavtalet försäkringsprernierna betalas anslutning till samt att nödvändig information kommer och i försäkringshänseende försäkringsgivaren till handa. Försäkringspremiema uppfattas inte löneformån för de anställda utan i stället skatterättsligt som en sociala omkostnader for sina arbetstasom en del av arbetsgivarens

gare. för gruppförsäkringarna avtalas efter Försäkringsvillkoren förhandlingar mellan gmppföreträdare och en forsäkringsgivare. en hänföra till område Gruppförsäkringarna är huvudsakligen att ett utanför arbetsmarknaden, men har likväl många gånger en koppling till denna. kan arbetsgivaren medverka vid administra- Exempelvis tionen försäkringen, och försäkringsvillkoren kan anknyta till av regler i lag eller avtal som avser anställningsförhållanden m.m.

Medverkan annan än gruppmedlem är ofta en förutsättning för

av skall komma till stånd, och arbetsgiatt gruppförsäkringsavtalet en kan ansvarig för premieinbetalning sker vare exempelvis vara att löneavdrag hos sina anställda. Så är alltid fallet vid genom att göra s.k. obligatorisk gruppforsäkring där den enskilde inte kan välja att stå utanför det forsäkringsskydd som dennes gruppforeträdare förhandlat fram och ingått försäkringsavtal om. Arbetsgivarens medverkan vid gruppförsäkring där den enskilde är vanlig även endast kan sig mot försäkringsavtalet. Andra gruppavtal reservera utformade ramavtal mellan gruppforeträdaren och försäkär som sådana fall det den enskilde har att ta ringsgivaren. I är som denne vill ingå försäkringsavtal i enlighet med ställning till om ramavtalet och därefter själv är ansvarig för premieinbetalningarna

m.m.

Nuvarande och föreslagen reglering

Gällande rörelse- och tillsynsregler för försäkringsverksamheten är utformade väsentligen med tanke individuella försäkringar och

framför allt med hänsyn till det behov skydd den enskilde av försäkrade har. De försäkringsrättsliga principer har störst som betydelse med avseende på skyddet för den försäkrade är skälighetsprincipen och soliditetsprincipen. Skälighetsprincipen innebär i korthet att försäkringens villkor skall rimliga i förhållande till vara bl.a. den risk försäkringen att täcka, medan soliditetsprincipen avser huvudsakligen säkerställer att försäkringsgivaren klarar av att betala ut de försäkringsersättningar försäkringsavtalet då som anger försäkringsfall inträffar. Den angivna principen om skälighet passar inte helt för de kollektiva försäkringarna. Någon individuell prövning av de försäkrade sker i huvudsak inte vid kollektiv försäkring och såväl premiesättning som försäkringsersättningarnas storlek är i stort lika för samtliga medlemmar i Vid gruppen. kollektiv försäkring subventionerar således de "goda försäkringsriskema" de "mindre goda försäkringsriskerna" ett sätt inte är som acceptabelt enligt den tolkning av skälighetsprincipen som gäller vid individuell försäkring, Skälighetsprincipen har emellertid i praxis givits en delvis annan innebörd vid kollektiv försäkring. Det är kollektivets totala premie skall skälig i förhållande till vad som vara försäkringen avser att täcka. Premiesättningen och överskottsmedlens hantering vid kollektiv försäkring har med denna tolkning beñmnits förenlig med principen skälighet. Inte heller solidiom tetsprincipen har bedömts utgöra något hinder mot kollektiv försäkring. Den gällande lagstiftningen kan därmed inte något konkret sätt ha hindrat anses utvecklingen av de kollektiva försäkringarna som i dagsläget rent av utgör den största delen av den totala försäkringsmarknaden i Sverige. Till följd utvecklingen försäkringsbranschen och den ökande av av internationaliseringen har försäkringslagstiñningen genomgått genomgripande förändringar senare år. Stora delar föränav dringsarbetet är alltjämt pågående. När det gäller rörelse- och tillsynsreglema har av Försäkringsutredningen i SOU 1995:87 bl.a. redan föreslagits att skälighetsprincipen skall utmönstras ur

verksamhetslagstiñningen för försäkringsbolag. I stället har

föreslagits en övergång till en reglering som syftar till ökad konkurrens mellan försäkringsgivama, vilket enligt förslaget innebär en anpassning till försäkringsbranschens utveckling och EU:s harmoniseringsarbete. Skyddet för den enskilde bör tillgodoses främst verksamhetsregler och genom en tillsyn som endast rör försäkringsgivarnas betalningsförmåga. Inte heller Försäkrings-

utredningens förslag eller motiv härför är i sin helhet tillämpliga kollektiva särskilt inte kollektivavtalsgrundade sådana. försäkringar,

Särförhållanden för kollektiva försäkringar

för de kollektiva försäkringarna och som Det som är gemensamt dessa från individuella försäkringar är själva grundidén, även skiljer samtliga inom viss nämligen att om personer en grupp ses som en i omfattning vid enhet behöver inte försäkringsgivaren, samma som omständigheterna varje enskild individuell försäkring, granska runt enskild individs försäkringspreförsäkrad. Någon anpassning av en mie till bedömning sannolikheten för att ett försäkringsfall en av inträffa för den individen sker således inte. Ett annat skall just vid kollektiv försäkring är att de försäkrade ofta företräds särdrag av mycket kompetenta organisationer. försäkringarna skiljer sig flera sätt De kollektivavtalsgrundade från såväl gruppförsäkringarna de individuella försäkringarna. som skillnader hänföra till det faktum att försäk- Samtliga dessa är att förhandlas fram och bestäms inom för ett ringsvillkoren ramen kollektivavtal. Det är snarare arbetsrätten än forsäkringsrätten som för vad kollektivavtalsparterna kan komma överens sätter gränserna har valt inte lägga sig i de uppgöom. Traditionellt lagstiftaren att relser arbetsmarknadsparterna träffar om anställningsförhållansom kollektivavtal. Den enskildes intressen bli så väl den genom anses tillgodosedda de arbetsrättsliga forhandlingsprocesserna att genom något motsvarande konsumentskydd därutöver inte är erforderligt.

överväganden och förslag

För såväl kollektivavtalsgrundad försäkring som gruppförsäkring de sedan lång tid har särbehandlats i praxis, mycket gäller att inte har följt med i den utveckling grund av att lagstiftningen som skett dessa försäkringsområden. Det framstår som angeläget att med vad brukligt i försäklagstiftningen överensstämmer som är och samtidigt godtagits vid tillsynen. För ringsbranschen som gruppförsäkringens vidkommande innebär redan ett genomförande Försäkringsutredningens förslag att utmönstra skälighetsprinciav försäkringsrörelselagen att en särbehandling inte längre pen ur behöver ske vid tillämpningen av den lagen. Om lagstiftaren

kommer till slutsatsen att skälighetsprincipen kan slopas även för understödsföreningarna är några ytterligare regeländringar inte erforderliga för gruppförsäkringar. För kollektivavtalsgrundad försäkring kvarstår vissa olägenheter och tillkommer fåtal ytterligare ett om Försäkringsutredningens förslag godtas av lagstiñären. De bärande skälen för särbehandling av kollektivavtalsgrundad försäkring är det mycket starka arbetsrättsliga inslaget i försäkringarna, som till en del ersätter det konsumentskyddsbehov som försäkringsrörelselagstiñningen avser att tillgodose, samt framför allt statens i allmänhet återhållsamma inställning till intervenera att i kollektivavtalsförhållanden och i arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt. Utredningen föreslår i form konkreta lagförslag kretsen av att personer som kan delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag vara skall vidgas så sätt att försäkringsbolaget skall kunna ta en bestämmelse i bolagsordningen även de försäkrade vid om att kollektivavtalsgrundad försäkring vid sidan av försäkringstagarna är delägare. I gällande rätt saknas grund för att låta andra än försäkringstagare vara delägare i ömsesidigt försäkringsbolag, vilket i praktiken förutsättning för att kollektivavsynes vara en talspartema skall kunna ha lika direktinflytande över ett ömsesidigt försäkringsbolag. Betydelsen av begreppet försäkringstagare enligt gällande rätt antyder dessutom att andra än försäkringstagare inte har någon förmånsrätt försäkringsgivaren hamnar obestånd. om

Ändringsförslag lämnas därför även i det avseendet. Utredningen

föreslår vidare bestämmelse vari vad skall förstås med en anges som begreppet kollektivavtalsgrundad försäkring. Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med vad upptagits i förslaget till som

ny försäkringsavtalslag. Det framstår som angeläget att begreppet

kollektivavtalsgrundad försäkring får samma innebörd även i ny lagstiftning om utländska försäkringsgivare och understödsföreningar samt i ett garantisystem för försäkringstagare. Några övergångsregler behövs inte. Slutligen har utredningen funnit att kollektivavtalsgrundad försäkring bör undantas från vissa av F örsäkringsutredningens förslag om överskottshantering vid livförsäkring.

sou 1998:7 17

F örfattnin

gsförslag

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

1982:713

Härigenom föreskrivs i fråga försäkringsrörelselagen om 1982:713 dels att l kap. 7 § och 7 kap. 11 § skall ha a följande lydelse, dels att det i lagen skall införas paragraf, 1 kap. 5 en ny a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap.

§ 5 a Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrzziidad försäkring tillämpas förförsäkringar som tecknas arbetsgivare för av att ge försäkringsslcydd åt anställda och dessutom som kan

omfatta arbetsgivaren

gälv, andra som har anknytning till arbetsgivarens verksamhet eller närstående till sådana på så vis son1 försäkras, meddelas enligt försäkringsvillkor som följer vad som har överenskommits genom ett i villkoren angivet kollektivavtal mellan en ar-

lLagen omtryckt 1995:1567.

betsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och meddelas av försäkringsbolag som har utsetts gemenscmit av kollektivarvtalsparteri enlighet med vad som na har angivits i kollektivavtalet. Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas ock-

så för fortsättningvörsäk-

ringar till försäkringar enligt första stycket. Om försäkringsskyddet enligt ett kollektivavtal som i första stycket skall avses gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte

har ingått försäkringsavtal

trots att de har varit skyldiga att göra det, skall utbetalad ersättning anses som ersättning från kollektivavtalsen grundad försäkring.

7§ Delägare i ett ömsesidigt för- Delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkrings- säkringsbolag är försäkrings-

tagama. Återförsäkringstaga- tagama. I bolagsordningen

re skall dock inte grund av kan bestämmas att också de

återförsäkringen anses som försäkrade vid kollektivav-

delägare. I fråga om livför- talsgrundad försäkring är

säkring, sjuk- och olycksfalls- delägare. Återförsäkringsta-

försäkring som avses i 2 kap. gare skall dock inte grund

3 a § första stycket klasserna återförsäkringen

av anses som l och avgångsbidragsför- delägare. I fråga livförom säkring samt återforsäkring säkring, sjuk- och olycksfallssvarar endast bolagets till- försäkring i 2 kap. som avses gångar för dess förpliktelser. 3 a § första stycket klasserna För försäkringar annat slag l och avgångsbidragsförav

svarar delägarna personligen säkring samt återforsäkring

för bolagets förpliktelser utan endast bolagets tillsvarar begränsning eller med gångar för dess förpliktelser. begränsning till ett visst be- För försäkringar av annat slag lopp. svarar delägarna personligen för bolagets förpliktelser utan begränsning eller med begränsning till ett visst belopp.

Delägamas amsvarighet får göras gällande endast det sätt som föreskrivs i denna lag. Med delägare i de följande kapitlen endast delägare avses i ett ömsesidigt försäkringsbolag.

7kap.

11a§ Försäkringstagarrzas för- Färmånsrätt enligt 4 a § förmånsrätt enligt 4 § för- månsrättslagen 1970:979 a månsrättslagen 1970:979 följer med fordran som grunföljer med fordran som grun- das avtal om das avtal om

livförsäkring och skadeför- livförsäkring och skadeförsäkring för vilken bestämmel- säkring för vilken bestämrnel-

tilläm- livförsäkring tillämserna om livförsäkring serna om

med stöd 1 kap. 5 med stöd av 1 kap. 5 pas av pas skadeförsäkring annan skadeförsäkring som annan som meddelats för tid tio meddelats för längre tid än tio längre än år, eller år, eller avseende återförsäkring avseende återförsäkring

sådan försäkring sägs i 1 sådan försäkring som sägs i 1

som och och

Förmånsrätten omfattar de tillgångar finns upptagna i det

som

i 11 § bolaget försätts i konkurs eller register som anges när

utmätning äger rum.

Fordran har företräde framför fordran enligt enligt 1 eller 2

Denna lag träder i krañ den 1 januari 1999.

2 Förslag till lag ändring i om förmånsrättslagen

1970:979

Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen 1970:9791 skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förmånsrätt följer med för- Förmånsrätt följer med försäkringstagares fordran hos säkringstagares och andra försäkringsföretag i den ersättningsberättigades foregendom och i den dran på grund förom- av fattning som anges i7 kap. säkringsavtal hos försäk- 11 a § försäkringsrörelsela- ringsföretag i den egendom gen 1982:713 och 15 § och i den omfattning som tredje-femte styckena lagen anges i 7 kap. ll a § försäk- 1950:272 om rätt för ut- ringsrörelselagen 1982:713 ländska försäkringsföretag att och 15 § tredje-femte styckedriva försäkringsrörelse i na lagen 1950:272 om rätt Sverige. för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelsei Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

:Lagen omtrycld 1975:1248.

Senaste lydelse 1995:783.

i 3 1 J 1 J 1

1 Inledning

Utredningsdirektiven

Kollektivförsäkringsutredningen skall enligt sina direktiv dir. 1997:57 beskriva de olika slag kollektiva försäkringar som finns av den svenska försäkringsmarknaden och undersöka särförhålom landen för kollektiva försäkringar föreligger i sådan omfattning att de motiverar speciella rörelse- och tillsynsregler. Utredningen skall dessutom lämna till den lagreglering behövs. Direktiven förslag som i dess helhet är intagna bilaga till detta betänkande. Med som kollektiva försäkringar enligt direktiven dels kollektivavtalsavses grundade försäkringar, d.v.s försäkringar tecknas av arbetsgisom till förmån för anställd där försäkringsvillkoren bestäms genom vare kollektivavtal, dels sådana gruppförsäkringar där försäkringsavtal ingås av en företrädare för en i förhand avgränsad grupp personer och för varje enskild försäkrad så länge denne tillhör som gäller gruppen.

Gällande lagar

Rörelse- och tillsynsreglema för svenska försäkringsbolag återfinns i försäkringsrörelselagen 1982:713, FRL. Motsvarande bestämmelser för utländska försäkringsgivare finns i lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Verksamhetsregler för understödsföreningar finns i lagen 1972:262 understödsföreningar UFL. Den nu om nämnda lagstiftningen innehåller inte några bestämmelser som tar sikte endast kollektiva försäkringar. I 1 kap. 10 § FRL ges emellertid vissa dispensmöjligheter, kommit att betydelse för som en del kollektivavtalsgrundade försäkringar samt grupplivförsäkringar bl.a. beträffande kravet upprättande av försäkringstekniska grunder enligt 7 kap. 3 § FRL. En motsvarande dispensregel finns i 2 a § LUF.

Tidigare utredningar

De kollektiva försäkringarna har tidigare behandlats förhållandevis ingående i Försäkringsverksamhetskommitténs betänkanden "Gruppförsäkring" SOU 1985:34 och "Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten" SOU 1986:8, samt i Försäkringsrättskommitténs förslag betänkandetill ny försäkiingsavtalslagstiñning; "Personförsäkringslag" SOU 1986:56 och "skadeförsäkringsna lag" SOU 1989:88. För gruppförsäkring föreslogs, med ett begränsat undantag, inte några särbestämmelser avseende rörelsen eller tillsynen. F örsälqingsverksamhetskommittén föreslog emellertid i SOU 1986:8 bl.a. att dispens från FRL:s särskilda stadganden angående skydd mot att försäkringsbolagens soliditet äventyrades skulle kunna medges försäkringsbolag avseende kollektivavtalsgrundade försäkringar, där detta ändamålsenligt från allmän var synpunkt. Dispensförslaget avsåg följande bestämmelser i FRL: Skyldigheten att för livförsäkringar upprätta grunder för bl.a. beräkning premier, återbäring till försäkringstagarna och av skyldighet att teckna återförsäkring, stadgandet att med direkt livförsäkringsrörelse inte får förenas försäkringsrörelse som avser annat än personförsäkring, placeringskraven som anger i vilka slag värdehandlingar vissa skulder får redovisas, det då av m.m. som gällande kravet pantsättning och särskild förvaring av tillgångar, dåvarande regler klassificering och värdering vissa tillgångar, om av reglerna för förlusttäckning i livförsäkiingsbolag samt föreskrifterna rörande reservfond i skadeförsäkringsbolag. I samband med behandlingen av frågan om dispens från placeringskraven i FRL diskuterade kommittén särskilt frågan s.k. återlån till företagen. om I fråga kollektivavtalsgrundade försäkringar gäller för stora om företag att premierna många gånger kan uppgå till ansenliga belopp. Mot den bakgrunden fann kommittén att det under vissa förhållanden kunde mindre ändamålsenligt allmän samhällsekonoanses ur misk synvinkel att arbetsgivarna betalar stora premiebelopp för fondering i försäkringsbolag med begränsade möjligheter att låna ut medlen till företagen. Förslaget om en dispensregel har inte lett till lagstiftning. Regeringen tillsatte genom beslut den 20 september 1990 en kommitté Försäkringsutredningen med uppgift att modernisera försäkringsrörelselagstiftningen. Försäkringsutredningen har i sitt slutbetänkande "Försäkringsrörelse i förändring 3" SOU 1995:87 lämnat olika förslag i fråga tillsyns- och rörelselagstiftningen för om

försäkringsbolag, men inte närmare berört de kollektiva försäkringarna. Försäkringsutredningen har bl.a. föreslagit att den gällande skälighetsprincipen i FRL skall upphävas och att sådana spörsmål i fortsättningen helt regleras lagstiftning. På grund genom annan av de speciella förhållanden råder för kollektivavtalsgrundade som försäkringar fann Försäkringsutredningen det vidare rimligt att, i avvaktan särskild utredning härom, bestämmelse en genom en ny införa möjlighet till dispens, så att bolag meddelar kollektiven som avtalsgrundade försäkringar i vissa fall efter särskild prövning skulle kunna medges undantag från enstaka regler i försäkringsrörelselagstiñningen. Försäkringsutredningen avstod emellertid från att lämna något konkret förslag till en dispensregel med motiveringen att en sådan regel borde anknytas till de definitioner i den försäkringsnya avtalslagen som höll att utarbetas. Beredningen av Försäkringsutredningens slutbetänkande pågår fortfarande inom Finansdepartementet.

Utredningens bedrivande

Utredningen har haft som utgångspunkt att endast sådana bestämmelser som är direkt hämmande för försäkringsbolagens verksamhet bör ändras och att några skyddsintressen därvid inte får trädas förnär. Eventuella regeländringar måste vidare med vara förenliga allmän bolagsrätt och EG:s försäkringsdirektiv. Vid lämplighetsprövningen har utredningen vidare haft att beakta förhållandena i andra länder. Diskussioner har, såvitt gäller kollektivavtalsgrundad försäkring, förts med Sveriges Försäkringsförbund förmedlad en genom referensgrupp, bestående av verkställande direktören Bertil Torbrand AFA, Arbetsmarknadens F örsäkringsaktiebolag, bolagsjuristen Lars Baltzari Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsaktiebolag, f.d bolagsjuristen Mats Boye Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktiebolag, cherjuristen Bo Lundin KPA Kommunsektorns Pension Aktiebolag och f.d. chefaktuanen Åke

Unneryd SPP. överläggningar har vidare skett

med praktiskt verksamma försäkringsmän i övriga försäkringsbolag meddelar kollektiv försäkring. Kontakter har som tagits med Finansinspektionen, Konsumentverket och Konkurrensverket samt med Sveriges Försäkringsförbund, Svenska F örsäkringsföreningen och de centrala parterna den svenska arbetsmarknaden. Information har inhämtats från branschorganisationer, tillsynsmyndigheter

i andra länder. Slutligen har utredningen samrått och departement Försäkringsföreningsutredningen 1996:07 och Försäk-

med Fi

ringsgarantiutredningen Fi 1996: 13 samt följt Justitiedepartemen-

arbete med utarbetandet försäkringsavtalslag och den tets av en ny Försäkringsutredningens slutbetänkande fortsatta beredningen av

sker inom Finansdepartementet. som Under utredningsarbetet har framkommit att en särbehandling av

lika för kollektivavtalsgruppförsäkringar inte är angelägen som Framställningen domineras därför i viss mån grundade försäkringar. den försäkringsformen. Närmast i kapitel 2 lämnas en av senare allmän för de kollektiva försäkringarna och deras redogörelse historiska Därefter följer i kapitel 3 beskrivbakgrund. en närmare ning olika gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade av försäkringar den svenska arbetsmarknaden. I kapitel 4 redogörs

för utanför arbetsmarknaden. Gällande och gruppförsäkringarna verksamhets- och tillsynsregler i svensk försäkringsrätt föreslagna beskrivs i kapitel även behandlar förhållanrespektive praxis som länder. i kapitel 2 till 5 leder till dena i några andra Redogörelsen i i vilka avseenden särförhållanden konstateranden kapitel 6 av råder för de kollektiva försäkringarna. Utredningens överväganden

och särbehandling i lag kollektiva försäkringar inställning till en av lämnas i kapitel Kapitel 8 innehåller författningskommentar.

2 Allmänt kollektiva

om försäkringar

Inledning

Den svenska försäkringsmarknaden omfattar ett stort antal grenar som kan grupperas flera olika sätt. Med utgångspunkt från F örsäkringsrättskommitténs förslag till personförsäkringslag respektive skadeförsäkringslag kan indelning av försäkringsmarknaden göras i huvudkategorierna personförsäkring och skadeförsäkring. Med skadeförsäkring avses därvid skydd mot ekonomisk förlust genom sakskada eller förmögenhetsskada samt då någon ren är ersättningsskyldig mot annan, medan med personförsäkring avses i huvudsak liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring. Till försäkringsområdet personförsäkring hör även försäkringar tecknas för som att säkerställa ett pensionsavtals fullgörande. Båda dessa huvudformer av försäkringar förekommer marknaden i såväl individuell som kollektiv form. Också gränsdragningen mellan livforsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag gjordes före år 1994 med ledning av begreppet personförsäkring. Försäkringsbolag vars försäkringsrörelse uteslutande eller gott uteslutande avsåg personförsäksom ring räknades som livforsäkringsbolag medan övriga försäkringsbolag var skadeförsäkringsbolag. Begreppet personförsäkring har emellertid till följd anpassning till avtalet Europeiska av en om ekonomiska samarbetsområdet EES utmönstrats FRL ur som numera endast innefattar begreppen livförsäkring och skadeförsäkring, varvid exempelvis olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring under olika förutsättningar är att hänföra såväl till skadeförsäkring som till livförsäkring. I försäkringsbranschen används även det i förhållande till skadeförsäkring något snävare begreppet sakförsäkring, d.v.s. försäkring avseende skada egendom. Dessutom förekommer uttrycket pensionsförsäkring tjänstepensom avser sionsförsäkring och privat pensionsförsäkring som är hänförliga till livförsäkringsområdet samt allmän pensionsförsäkring. Individuell försäkring innebär försäkringstagarna för att var sig sköter sina premieinbetalningar sedan de kommit i kontakt med och var för sig ingått ett försäkringsavtal med försäkringsbolaget. Vid individuell försäkring bedömer försäkringsgivaren varje potentiell

för sig. Försäkringens pris blir därför beroende av försäkringstagare skall utbetalas vid inträffat försäkvilket försäkringsbelopp som bedömer föreligga för ringsfall samt vilken risk försäkringsgivaren skall inträffa i framtiden, med avseende att försäkringsfall var och de försäkrade. Priset för varje försäkring motsvarar en av således den risk som försäkringsbolaget övertar. individuell riskbedömning skulle kunna En enhetlig premie utan stå försäkring, vilket i sin medföra att lågriskgrupper väljer att utan höja premien för att inte tur skulle tvinga försäkringsbolaget att riskera hamna obestånd. En sådan premiehöjning skulle att oförsäkrad och kunna medföra att nästa lågriskgrupp väljer att vara når till sådana nivåer högriskgrupperslutligen att premierna upp att inte har råd betala dem. Vad försäkringen kostar är dessutom na att alltid beroende vilka förvaltnings- och administrationskostnader av är förknippade med försäkringsverksamheten. som Grundtanken med de kollektiva försäkringarna är densamma som flera försäkringstagare delar för individuell försäkring, nämligen att skall inträffa. En kollektiv försäkrisken för att ett försäkringsfall karaktäriseras emellertid att någon individuell riskprövning ring av eller mindre premier tillämpas för inte sker och att mer enhetliga medlemmar i kollektivet. Tillhörigheten till ett visst samtliga kollektiv bestämmer försäkringsskyddet och försäkringsavtalet kan i vissa fall medföra automatisk anslutning till försäkringen av kollektivets medlemmar utan reservations- eller utträdesrätt samt för det fall den enskilde lämnar det rätt till försäkringsskydd även försäkrade kollektivet. Fördelen och med den kollektiva försäkringen är bl.a. att syñet administrationskostnadema kan minskas just grund av att någon individuell inte sker, premieinsamlingen överlämriskprövning att nats till kollektivets föreståndare och att marknadsföringskostnader- Kostnadsbesparingarna således adminina blir begränsade. avser strationen och inte i första hand den del premien skall av som tillbaka till de försäkrade i form av utbetalningar. Enligt uppgift följer emellertid konsekvens av att flera kollektiva försäkringar som automatiska de försäkrade använder sig av anslutningsformer, att inte håller sig informerade om sitt försäkringsskydd i samma vid individuell försäkring. Detta medför i sin tur att omfattning som

icke åsyftade besparingseffekter uppstår genom att försäkringsfall

inte anmäls till försäkringsgivama. har den kollektiva

På framför allt personförsäkringsområdet

kommit mycket stor betydelse och har gett försäkringen att upphov till stora tillgångsansarnlingar. Några tillförlitliga uppgifter

om exakt hur stora dessa tillgångar är finns inte. Som fingervisen ning kan dock omnämnas att av de totala tillgångar ca 1 200 miljarder kr som personförsälcringarna per den 1 oktober 1997 gett upphov till, svarade enbart de försäkringar som är grundade kollektivavtal för över hälften.

2.2 Historik

Socialt skydd för olika kollektiv

De kollektiva försäkringarna har utgjort och utgör alltjämt stor en del av det sociala skyddsnätet i samhället. De första formerna av såväl individuellt kollektivt socialt skydd är att härleda som ur gamla principer om att exempelvis bonden hade ansvar för sina pigors och drängars försörjning. Sådana principer har i Sverige liksom i många andra länder legat till grund för utvecklingen av pensioner samt sjuk- och arbetsskadeersättning genom arbetsgivarnas försorg. Den hjälpverksamhet som utvecklades inom olika gillen och skrån under 1500- och 1600-talet har också haft stor betydelse för försäkringsväsendets utveckling. 1800-talets industrialisering skedde under avtals- och näringsfrihet med extremt liberala uppfattningar om lönebildning och andra arbetsvillkor. Industrialiseringen och det ökade antalet anställda hos varje arbetsgivare ledde som bekant bl.a. till reaktioner arbetsmarknaden i form arbetstagar- och arbetsgivarorganisationernas av uppkomst. Även den kollektiva försäkringen har utvecklats det ur samhällsklimat rådde under denna tid och de olika gruppbildsom ningar som då uppstod. De solidaritetsidéer som realiserades under slutet 1800-talet och början 1900-talet sammanfaller i själva av av verket nära med de tankar ligger till grund för all form som av försäkring, inte minst den kollektiva försäkringen. Under 1800-talet fick offentligt anställda rätt till pension efter lång tjänst, och enligt den s.k. legostadgan av 1837 fick en husbonde inte förskjuta ett tjänstehjon som inte längre orkade fullgöra något arbete. Svensk livförsäkring diskuterades redan i början 1800av talet, sågs under större delen det århundradet mest men av som en äventyrlig spekulation livet och uppfattades därför som ett hot mot den allmänna moralen. Livförsäkringen började emellertid att sprida sig mot 1800-talets slut. Grunden för tjänstepensioneringen m.m. lades således tidigt, de flesta avgörande händelserna och men

besluten vägen mot dagens utvecklade trygghetssystem är att hänföra till 1900-talet. tillkom år 1913 bestående del Den allmänna folkpensionen av en finansierad den enskildes avgifter och en inkomstprögenom egna skattemedel. År 1916 lagreglerades vad tilläggsdel finansierad av arbetsgivarens skyldighet att teckna och bekosta obligatorisk försäkring för skador till följd olycksfall i arbete, varigenom av arbetstagarna tillförsäkrades vissa minimiersättningar. En viktig milstolpe är skapandet SPP år 1917. SPP annan av tillkom samarbete mellan arbetsgivare och tjänstemän genom ett inom det privata näringslivet. En av anledningarna till SPP:s bildande de befintliga livförsäkringsbolagen visade ringa var att Det hade

intresse för kollektiva tjänstepensionsförsäkringar.

mellan å sidan den individuella personföruppstått spänningar ena och å andra sidan den kollektiva. För att främja utvecksäkringen lingen de individuella personförsäkringama beslutade de svenska av i början 1910-talet inte marknadsföra försäkringsbolagen av att kollektiva försäkringar i vidare omfattning. Arbetsgivare och anställda därför saken i händer och startade SPP i syñe att tog egna i anslutna företag ekonogarantera privatanställda tjänstemän en misk standard ålderdomen och skydd för deras efterlevande. Initialerna SPP stod från början för Sveriges Privatanställdas Pensionskassa och verksamheten bedrevs således inledningsvis som

en understödsförening. möjlighet till försäkringsskydd vid För att vidga arbetstagarnas och komplettera skyddet gälla även utanför olycksfall i arbetet att arbetet, startade den svenska kooperationen sina försäkgenom Samarbete och Folket den kollektiva

ringsföretag Folksam

arbetaregruppolycksfallsförsäkringen år 1925.

Introduktionen av grupplitförsäkrizzgezz m.m.

Under 1930-talet fram till mitten 1940-talet fördes en diskussion av i Sverige om att förstatliga livförsäkringsväsendet genom att inrymma verksamheten under myndighet. Från socialdemokraen tiskt håll framkastades idén att en obligatorisk dödsfallsförsäkring för alla medborgare skulle införas samtidigt den statliga som monopolanstalten. Bakom denna form av gruppidé låg uppfattningde breda befolkningslagrens försäkringsbehov borde tillgodoen att bättre och att begränsade ekonomiska resurser och höga ses försäkringspremier gjort att försäkringsbehovet inte kunde tillgodo-

ses genom individuella försäkringar. I USA hade tidigare gjorts liknande erfarenheter. De amerikanska försäkringsbolagens inställning vid riskprövning hade fått till följd att många personer inte accepterades försäkringstagare. Gruppidén, att samtliga som personer tillhörande viss grupp skulle ha en ovillkorlig rätt att teckna försäkring, hade därför där utvecklats hastigt, såväl i fråga om livförsäkring som olika former av olycksfalls- och sjukförsäkring sedan den första grupplivförsäkringen tecknades redan 1911. Debatten och de olika försäkringsutredningarna i Sverige under 1930- och 40-talen resulterade i flera lagstiftningsåtgärder. Behovsprincipen infördes med anledning att det ansågs finnas alltför av många försäkringsbolag marknaden. Skälighetsprincipen tillkom för att premiema inte skulle bli så höga de befarades kunna bli som om endast bolagens soliditet beaktades vid premiesättningen. Vidare infördes separationsprincipen, innebärande att liv- och skadeförsäkringsrörelse inte fick drivas i ett och samma bolag. En branschkommitté, som hade tillsatts för att utreda frågan om grupplivförsäkring, kom under samma tidsepok fram till att det fanns ett betydande behov av livförsäkring i Sverige eftersom 60-65 procent av den svenska befolkningen var helt oförsäkrad. Efter utredningar och överläggningar mellan branschen och Försäkringsinspektionen fastställdes de första grunderna för grupplivförsäkring av regeringen enligt den amerikanska förebilden. Grupplivförsäkringen introducerades därefter den svenska marknaden år 1948 av bolagen Folket, Förenade Liv, Thule och Trygg. Grupplivförsäkringen blev därmed Verksamhetsgren inom livförsäkringsomen ny rådet som skulle följa de särskilda bestämmelserna i 1948 års lag om försäkringsrörelse. Utöver de rena beräkningstekniska regler som lagen krävde innehöll grupplivgrundema restriktioner avseende gruppbildning, anslutning, hälsoprövning etc. Bakgrunden till dessa detaljerade bestämmelser hämtades bl.a. från 1945 års försäkringsutredning SOU 1949:25 som anbefalldes att genom remiss avge yttrande över ansökningarna om stadfästelse av grunder för gmpplivförsäkring. Utredningen anförde att eftersom grupplivförsäkringen var en i det närmaste helt oprövad försäkringsform var det nödvändigt att den underkastades ingående tillsyn. Det en ansågs lämpligt att grunderna, utöver rena beräkningstekniska regler, innehöll begränsningar i fråga vilka skulle om grupper som kunna teckna försäkring, möjliga försäkringsformer och övriga tillämpningsområden. Från början avsåg de kollektiva försäkringarna som nämnts vanligen olika grupper av anställda, men kom så småningom att omfatta även andra grupper.

Efter 1948 års lag försäkringsrörelse ändrades en översyn av om lagen 1961 bl.a. att möjlighet gavs att bedriva grupplivgenom försäkring under enklare former. Kungl.Maj:t, eller eñer bemyndigande Försäkringsinspektionen, kunde efter ansökan bevilja dispens för eller kort individuell dödsfallsförsäkring från grupplivförsäkring lagens särskilda bestämmelser angående livförsäkring. Om dispens skulle i stället de i dessa hänseenden enklare reglerna för beviljades Förutsättningar för dispens skulle skadeförsäkring tillämpas. att enligt departementschefen att de försäkrade skulle ha beviljas var och grundfriheten inte ledde till rätt till fortsättningsförsäkring att varför det förutsattes dittillsvarande olämplig gruppbildning, att beträffande storlek och sammansättning i stort normer gruppernas skulle gälla även i fortsättningen. Motivet för att införa en dispensgrupplivförsäkringen tekniskt enkel försäkringsregel var att var en bestämdes för i sänder och form utan sparande. Premien ett förelåg endast vid dödsfall. Försäkringen borde betalningsskyldighet med administration. Genom de förenkladärför inte belastas onödig de bestämmelserna kunde rationaliseringar och kostnadsbesparingar Eñersom premien kunde ändras varje år kunde god genomföras. soliditet och skälighet garanteras även om grupplivförsäkringen befriades från grunder.

Den kollektivavtalsgrundade försäkringen

kollektiva fick genombrott i Sverige i Den försäkringen ett nytt samband med krav denna försäkringsform framfördes i de att mellan den svenska arbetscentrala förhandlingarna parterna marknaden under 1960-talet. Förhandlingarna ledde till att centrala överenskommelser träffades innebörd att arbetsgivarna skulle av del det tillgängliga löneutrymmet till försäkringar för sätta av en av sina arbetstagare. I stället för att göra löneavdrag hos arbetstagarna för premierna skulle arbetsgivaren svara för prernieinbetalningen. Eñersom premierna för försäkringarna därmed betraktades som en del sociala omkostnader premierna skattefria av arbetsgivarens var för och avdragsgilla för arbetsgivaren. Den första arbetstagaren centrala uppgörelsen kollektiv försäkring arbetsmarknaden om mellan Svenska Arbetsgivareföreningen SAF och gjordes 1960 och avsåg kollektiv Privattjänstemannakartellen PTK en för tjänstemän. Frågan hade aktualipensionsförsäkringsplan m.m. serats i samband med genomförandet av socialförsäkringen om allmän ATP år. ATP alla med inkomst tilläggspension samma gav

av eget arbete en mot inkomsten svarande pension vid ålderdom och varaktig invaliditet samt till efterlevande vid frånfalle. Genom ATP kom därmed alla arbetare och tjänstemän i åtnjutande av pensionsförmåner som i vart fall liknade dem som gällde för anställda i offentlig tjänst samt SPP-försäkrade mil. För att förhindra en överkompensation redan försäkrade av grupper genomfördes avtalsförhandlingar mellan arbetsgivare- och tjänstemarmaorganisationema och ett resultat dessa förhandlingar som av tillkom Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän ITP. ITP kompletterar endast ATP så att den sammanlagda pensionsnivån höjs till en nivå över ATP-taket, varför redan försäkrade gruppers pensioner så sätt kom att till ATP. anpassas Genom att SPP-försäkringarna anpassades till ATP familjepen- sionsförsäkringen togs bort för lönedelar understigande 7,5 basbelopp uppstod ett hål i SPP-försäkringarna. Tjänstegruppliv- försäkringen TGL, som också den tillkom 1960, infördes för att täcka detta hål. Före tillkomsten ITP stod det alltså arbetsgivarna fritt att av utlova pensioner eller att avstå därifrån. Utlovade pensioner kunde tryggas genom försäkring eller genom avsättningar till en pensionsstiñelse. Det hände också att pensionerna inte tryggades alls, varför pensionsutbetalningarna blev beroende av om arbetsgivarens ekonomi vid varje tidpunkt stark att möjliggöra pensioner var nog f.d. anställda. Arbetsgivare valde att sätta medel till som av pensionsstiñelser kunde betala stiñelseavsättningarna med reverser och så sätt behålla pensionsmedlen arbetande rörelsekapital som i företaget. Problemet med sådan ordning att fordran en var en pension från företaget inte hade någon förmånsrätt före andra borgenärers fordringar i händelse av att arbetsgivaren gick i konkurs. En viktig förutsättning för att arbetsgivarna skulle med ITPplanen 1960 var emellertid just att den inte nödvändigtvis måste fullgöras och tryggas genom försäkring, utan i stället alternativt kunde ordnas annat betryggande sätt utan att kapital blev bundet under lång tid i ett försäkringsbolag. Det ansågs oförenligt med

försäkringsrörelselagstiftningen att en arbetsgivare återlånade insatt

kapital från ett försäkringsbolag. I samband med 1960 års förhandlingar bestämdes därför att kreditvärdiga arbetsgivare visserligen egen hand skulle kunna påta sig ansvaret för dennes tjänstemäns avtalade ålderspension. För att säkerställa pensionsutbetalningarna skulle i stället sådana arbetsgivarens pensionsskulder eller pensionsstiñelseavsättningar i princip motsvarande premiereserven - -

kreditförsäkras och registreras. För dessa ändamål skapades ett särskilt försäkringsbolag, Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt FPG, och inrättades Pensionsregistreringsinstitutet således 1960 och då PRI. Den första ITP-planen presenterades i form rekommendation. Även de inledande uppgörelserna om av en utformade rekommendationer inte grupplivförsäkring var som som direkta för arbetsgivarna. Helt medförde några skyldigheter bindande kollektivavtal ITP och TGL träffades först år 1974. om Uppgörelsen för den privata tjänstemannasektorn följdes av en mellan LO och SAF år 1962 att principöverenskommelse om privatanställda arbetare skulle tecknas grupplivförsäkring för av LO och SAF hösten 1962 för ändamålet arbetsgivarna hos en av särskilt bildad forsäkringsanstalt; Arbetsmarknadens försäkringsak- Avgångsbidragsförsäkringen AGB tillkom tiebolag AFA. därefter i mitten 1960-talet. I syfte att uppnå sjuk- och pensionsav förmåner för arbetare motsvarande dem som gällde för tjänstemän mellan SAF och LO hösten 1970, vilka ledde inleddes förhandlingar

till överenskommelser avtalsgruppsjukforsäkring AGS 1972

om och försäkring särskild tilläggspension STP 1973. Ett om för arbetsgivaren möjlighet att teckna försäkring utan system att ge försäkringsbolag skapades med att för lång tid binda kapital i ett tillämpning dåvarande dispensmöjligheter i 1 kap. 10 § FRL, se av härom avsnitt 5.1.1, arbetsgivaren skulle kunna erhålla genom att sk. återlån STP-lån och kreditförsäkra återlånet i ett for ändamålet särskilt inrättat institut; Arbetsmarknadsförsäkringar, ömsesidigt kreditforsäkringsbolag AMF K. Trygghetsförsäkringen vid arbetsskada TFA tillkom efter förhandlingar mellan LO, PTK och SAF 1974 och omfattar såväl tjänstemän arbetare. som På det kommunala området träffades centrala kollektivavtal om först år 1978. Emellertid förelåg redan vid slutet pensioner av 1940-talet, för städernas och landstingens del, och början av 1950talet, för landskommunernas del, enhetliga normalpensionsreglevilka baserade centrala rekommendationsöverenmenten, var skommelser mellan de dåvarande kommunförbunden Svenska tre stadsforbundet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska Landstingsförbundet och de centrala fackliga organisationenrna det kommunala området. Före nonnalpensionsreglementenas tid var bilden Stockholms stad och några andra städer hade splittrad. pensionsfrågan löst sedan länge, oña i form av avgiñspensionering med beräknade avgifter och lokal fondering. försäkringstekniskt Kommunalanställdas Pensionskassa SKP bildades år Sveriges 1922 ett antal mindre och medelstora städer, några köpingar och av

municipalsanthällen, större landskommuner och några landsting för att en rationell lösning av pensionsfrågan. Tillkomsten av normalpensionsreglementena innebar enbart att samtliga kommuner och landsting fick likartade pensionsutfastelser. Om och i så fall hur dessa utfastelser skulle tryggas reglerades inte. För de arbetsgivare som så önskade tillhandahöll SKP en forsäkringslösning avseende reglementsenliga utfastelser. F r.o.m. år 1956 erbjöds de kommunala arbetsgivarna pensionsadministrationsservice för att de skull kunna fullgöra sina direktfinansierade pensionsutfästelser. De tre kommunforbunden bildade för detta ändamål Kommunernas Pensionsanstalt KPA, som även tog över förvaltningen SKP. Avgiftsbeav talningama till SKP upphörde med utgången av år 1962. SKP blev således därmed en s.k. fribrevskassa. Anledningen till att avgiñsbetalningama upphörde var att den allmänna folkpensionen tillsammans med ATP, började tillämpas fr.o.m. år 1963, bedömdes som avlasta arbetsgivarna i sådan omfattning att de risker som var förenade med de reglementsenliga utfastelserna utan bekymmer kunde bäras de kommunala arbetsgivarna själva. De sålunda av formellt ensidigt utfärdade normalpensionsreglementena ersattes den 1 april 1978 centrala kollektivavtal pensionerna. Den av om 1 december 1997 upphörde SKP:s verksamhet. Verksamheten övertogs och skall i framtiden drivas av ett nybildat försäkringsbolag, KPA Pensionsforsäkringsalctiebolag. Avsikten är att bolaget ett mer aktivt sätt än vad skedde under SKP:s tid skall kunna som erbjuda kommuner och kommunala bolag möjlighet att försäkra sina pensionsåtaganden. De kommunalt anställda fick i likhet med de statsanställda och det privata LO-kollektivet rätt till tjänstegrupplivförsäkring år 1963.

Gruppsakförsäkringens tillkomst

Gruppsakförsäkringen är datum. År 1943 tecknade av yngre visserligen Stockholms kooperativa bostadsförening kollektiv försäkring hos Folksam avseende brand-, inbrott- och vattenledningsskada. Diskussionerna om gruppsakforsäkring tog emellertid inte någon fart förrän i samband med att Elektrikerförbundet hos Folksam år 1983 tecknade obligatorisk kollektiv hemförsäkring en for samtliga sina medlemmar. härom

Se vidare; Bladini, Gruppska-

deförsäkring 59 ff.

2.3 Gruppförsäkringar

2.3. l Gruppförsäkringsavtalet

gruppförsäkringen del Enligt den vedertagna tenninologin utgör en kallas kollektiv försäkring. Gruppförsäkring meddelas av vad som utgörande plan för försäkring avseende genom ett gruppavtal en en i avtalet angiven grupp personer. Gruppförsäkringsavtalet är vanligtvis ensidigt utfärdad handling, varigenom försäkringsbolaen förbinder meddela försäkring i enlighet med i avtalet get sig att angivna villkor. brukar formellt grundas

Gruppförsäkringsavtalet en av

upprättad offert. I offerten beräkningsförsäkringsbolaget anges hur i måste grunder for premien, många personer gruppen som

ansluta för försäkringsavtal skall komma till stånd i regel

sig att krävs minst 75 de berättigade skall ansluta sig till att procent av

och antalet anslutna uppgår till minst tio personer

försäkringen att eventuella hälsokrav, försäkringsbelopp, förmånstagarförordnanden försäkringens ikrañträdande. Vidare kan samt tidpunkt för medverkan andra än den bildade gruppen utgöra en förutsättning av arbetsgivare skall medverka i för gruppavtalet, exempelvis att en rutinerna för premieinkassering och premieredovisning. offert föregås vanligen ingående diskussio- Försäkringsbolagets av och förhandlingar mellan försäkringsbolaget och företrädare för ner den tilltänkta Särskilt när det gäller försäkring för stora gruppen. kollektiv förs sådana förhandlingar företrädare med hög av kompetens. Fackförbund och större fackföreningar har exempelvis har till syfte att tillvarata medlemmarnas permanenta organ som

intressen i Även sedan gruppförsäkringsavtalet

försäkringsfrågor. kommit till stånd upprätthålls kontakten med försäkringsbolaget av till försäkringsgivaren anmäla gruppföreståndaren, som har att ändrade förhållanden inom enligt gruppavtalet har gruppen som vissa fall kan administratibetydelse för gruppförsäkringen. I även va uppgiñer såsom premieinsamling och hälsoprövning av gruppmedlemmarna överlämnas till gruppföreståndaren. Gruppförsäkringarna kan i administrativt hänseende förekomma i flera olika former. För att anknyta till de begrepp Försäkringsverksamhetskommittén använde sig i SOU 1985:34 kan indelning av därvid i s.k. äkta oäkta gruppförsäkringar. Vid göras respektive äkta gruppförsäkring är det gruppen såsom enhet som ingår försäkringsavtalet och de enskilda gruppmedlemmarna som är försäkrade. Med oäkta gruppförsäkring förstås att begreppet

premien och andra försäkringsvillkor har förhandlats fram mellan en försäkringsgivare och organisation, att organisationens en men medlemmar individuellt sluter försäkringsavtal och själva ansvarar för att premien betalas. En indelning i äkta och oäkta gruppförsäkringar kan i några fall bli missledande, eftersom vissa försäkringsavtal visserligen sluts mellan gruppföreträdaren och försäkringsgivaren den enskilde likväl men i enlighet med försäkringsvillkoren blir försäkringstagare denne om inte inom viss tid reserverar sig mot försäkringen. Denna s.k. reservationsmetod utgör således en form av negativ avtalsbindning och innebär att den enskilde anses som avtalspart som därmed förfogar över försäkringen och ansvarar för premieinbetalning m.m. Gruppförsäkringarna indelas i stället inom försäkringsbranschen i obligatorisk respektive frivillig gruppförsäkring. Den obligatoriska gruppförsäkringen innebär att gruppförsäkringsavtalet ingåtts av gruppföreträdaren och att samtliga gruppmedlemmar blir automatiskt anslutna till försäkringen. Gruppmedlemmarna saknar därvid möjlighet att avstå från att omfattas försäkringen annat sätt av än att lämna den försäkrade gruppen. Ansvaret för att inbetalning av premier sker och att kontakten med försäkringsgivaren upprätthålls i enlighet med vad överenskommits vid obligatorisk som gruppförsäkring åvilar den som påtagit sig uppdraget att företräda gruppen. Med frivillig gruppförsäkring att gruppmedlemmaravses na ñivilligt kan avstå från försäkringen antingen att underlågenom ta att anmäla sig som försäkringstagare eller, anslutningen sker om automatiskt, genom att reservera sig.

2.3.2 Obligatorisk gruppförsäkring

Obligatorisk gruppförsäkring förekommer i flera skilda sammanhang. Flertalet LO-förbund har träffat avtal med Folksam om obligatorisk grupplivförsäkring och gruppolycksfallsförsäkring vid fritidsskador. Vidare görs gruppförsäkringen i allmänhet obligatorisk arbetsgivaren skall för premieinbetalningen. Arbetsom svara givarens eller gruppföreståndarens medverkan vid premieinbetalningen utgör för övrigt förutsättning för att försäkring skall en en kunna göras obligatorisk. I de olika medlemsavgifter som idrottsutövare betalar till sina föreningar ingår exempelvis en premie för obligatorisk olycksfallsförsäkring vid sportutövning i föreningens regi. Normalt har de försäkrade vid obligatorisk försäkring inte någon kontakt med försäkringsgivaren, som i sin tur oñast inte

känner till vilka de enskilda försäkrade är. De obligatoriska försäkringarna ådrar vanligen inte gruppmedlemmarna några direkta skyldigheter mot försäkringsgivaren. Gruppmedlemmen är exempelvis inte betala premie till bolaget, varför avtalskonstrukskyldig att tionen är att uppfatta som en speciell form av tredjemansavtal där avtalskontrahentema i normala fall inte äger behörighet att företräda och ingå bindande avtal för gruppmedlemmen.

2.3.3 Frivillig gruppförsäkring

Gruppförsákring med individuell anslutning

Frivillig gruppförsäkring anmälan återfinns i första hand genom bland anställda vid arbetsplats eller medlemmar i en grupper av en förening. Formen är också vanlig bland grupper av personer som i egenskap av sparare eller låntagare är kunder i exempelvis en bank. Den individuella anslutningen föregås vanligen av att ett ramavtal träffas mellan försäkringsgivaren och arbetsgivaren, föreningen eller banken. Något bindande försäkringsavtal uppstår emellertid inte förrän den enskilde gruppmedlemmen ansöker om eller anmäler till forsäkringsgivare att denne vill bli försäkringstagai enlighet med ramavtalet. re

Gruppförsäkring enligt reservarionsmetodeiz

Gruppersonförsäkring med reservationsrätt är en vanligt förekommande försäkringsform inom fackföreningsrörelsen. Folksam har ingått avtal med i stort sett samtliga LO-förbund och flertalet TCOförbund sådana försäkringar. Varje enskild medlem får därvid om särskild information möjligheten att sig och att om reservera den enskilde underlåtit försäkringen kan sägas upp även om att sig. Premien vid försäkring där den enskilde kan avstå reservera från att omfattas försäkringsskydd kan erläggas genom gruppav medlemmarnas försorg, också exempelvis genom att en egen men arbetsgivare gör löneavdrag och sköter inbetalningen.

Beträffande gruppsalcforsäkringsområdet gruppskadeförsäkring

ansåg Försäkringsverksamhetskommittén att övervägande skäl, bl.a. risken för dubbelförsäkring, talade mot att obligatoriska lösningar skulle tillåtas. Kommitténs majoritet föreslog därför att det i FRL skulle införas bestämmelse innebar krav reservationsrätt en som

för varje enskild gruppmedlem vid gruppsakförsäkring. I förslaget

till ny försäkringsavtalslag Ds 1993:39 anges en försäkringslös-

ning benämnd obligatorisk gruppskadeförsäkring här gruppsakförsäkring där gruppföreträdaren genom avtal med försäkringsgivaren skall kunna ansluta samtliga medlemmar av gruppen till försäkring- Den enskilde har i likhet med vad redan gäller enligt praxis en. som därvid inget eget ansvar för att premieinbetalning sker, men kan likväl sig mot försäkringen gentemot sitt fackförbund eller reservera sin förening etc. Enligt praxis godtas för närvarande endast försäkringslösningar gmppsakförsäkringsområdet där gruppmedlemmarna har möjlighet att ställa sig utanför försäkringen. Någon negativ avtalsbindning enligt reservationsmetoden är det dock inte frågan om.

2.3.4 Premieberäkningen m.m.

Vid gruppförsäkring bestäms försäkringsbeloppet i allmänhet enligt generella regler. Om inte samtliga gruppmedlemmar har lika belopp, fastställs detta grundval av kriterier som ålder, kön, civilstånd, lön och personalkategori. Försäkringsbeloppet ställs även ofta i relation till basbeloppet enligt lagen 1962:381 allmän försäkom ring. Premieberäkningen sker också utifrån generella utgångspunkter. Inför varje nytt försäkringsår gör försäkringsbolaget grundval av uppgiñer som gruppföreträdaren lämnar en s.k. årsomräkning, varvid premier fastställs för det kommande året. I samband därmed träffas, såvitt gäller livförsäkring, också vanligen överenskommer uppkomna överskott i rörelsen skall användas om till framtida premiereduceringar eller höjda ersättningsnivåer. Genom att försäkringsgivaren äger ändra premien för försäkringen även för redan gällande försäkringar, kan säkerhetsmarginalerna hållas låga. Begränsade anskaffningskostnader och kostnader för marknadsföring samt enkel administration bidrar också till låga premier.

2.3.5 Gruppsammansättningama

En förutsättning för gruppförsäkring är som sagts att den som skall anslutas till försäkringen är medlem i viss Till gruppförsäkgrupp. ringen kan emellertid slutas, medförsäkras, även personer som har närmare anknytning till gruppmedlemmen.

Endast naturligt sammansatta kan godtas vid gruppförgrupper önskar ansluta sig till försäkringen måste tillhöra säkring. De som den aktuella oberoende försäkringen. Vidare måste gruppen av ha sådan sammansättning att den inte utgörs endast gruppen en av mindre forsäkringsrisker. De gruppbildningar vuxit fram goda som sedan 1940-talet då grupplivförsäkringen introducerades i Sverige återspeglas i dåvarande Försäkringsinspektionens cirkulär 1991:1. I detta cirkulär har inspektionen ansett att följande gruppbildningar

kan godtas.

Personalgrupper som består av hos viss arbetsgivare anställd anställda hos olika arbetsgivare där personal eller personer som är arbetsgivarna tillhör samma bransch, branschorganisation eller

koncern. Föreningsgmpper bestående föreningsmedlemmar vilka har till - av ändamål att tillvarata medlemmarnas intresse som löntagare, främst fackföreningar för anställda. Ekonomigrupper bestående av personer som i egenskap av låntagare eller är kunder i en penninginrättning. sparare

Vid sidan av dessa grupper förekommer grupper av mera speciell sammansättning. Som exempel härpå kan nämnas att som personalsamt föreningsgrupp har godtagits anställda vid flera företag grupp saknade branschsamhörighet där den gemensamma nämnaren som i stället var att de anställda tillhörde nykterhetsrörelsen. Som föreningsgrupp har godtagits medlemmar i en pensionärsorganisation. Andra gruppbildningar kan omnämnas i sammanhanget som är studerande vid läroanstalt eller medlemmar i elevkår, medlemmar i bostadsrätts- eller villaförening, kommunala förtroendemän, deltidsanställda brandmän eller medlemmar i en understödsförening. Vidare kan varuhus teckna gruppolycksfallsförsäkring för sina kunder, liksom idrottsföreningar kan teckna försäkring för deltagare och publik vid större idrottsevenemang. I fråga lämpliga gruppbildningar anförde Försäkringsverksamom hetskommittén i SOU 1985:34 bl.a. att förenings- och personalsyntes naturliga baser för såväl personförsäkring som grupper vara skadeförsäkring. När det gällde ekonomigrupper ansåg Försäkringsverksamhetskommittén att sådana kunde godtas vid skadeförsäkring endast särskilda skäl förelåg. om

Kollektivavtalsgrundade försäkringar

2.4.1 Begreppet kollektivavtalsgmndad försäkring

För de olika försäkringar grundas kollektivavtal mellan som arbetsmarknadens parter finns flera olika benämningar. Begreppet kollektivavtalsgrundad försäkring ka-försäkring introducerades av F örsäkringsverksamhetskommittén i betänkandet Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten SOU 1986:8. Som synonym till kollektivavtalsgmndad försäkring använde Försäkringsverksamhetskommittén arbetsmarknadsförsäkring. Finansinspektionen har med ledning förslagen i SOU 1986:8 i utfärdade föreskrifav senare

ter se exempelvis BFFS 1991:20, FFF S 1996:29 och FFF S 1997:7

definierat ka-försäkringen enligt följande. samtliga villkor för försäkringen skall grundas en i villkoren angiven skriftlig överenskommelse mellan en arbetsgivareorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation, en försäkringen skall tecknas hos försäkringsbolag som framgår av överenskommelsen, försäkringen skall tecknas av arbetsgivaren för att ge försäkringsskydd dennes anställda. Till försäkringen kan också anslutas har anknytning personer som till arbetsgivarens verksamhet. Försäkringen kan även gälla för arbetsgivaren själv. Den kan vidare omfatta sådana närstående till de försäkrade i försäkringsvillkoren. Till som anges ka-försäkring hänförs även sådan försäkring, vissa yrkesgrupper som ger motsvarande försäkringsskydd, försäkringen grundas i om en villkoren angiven överenskommelse. Med ka-försäkring jämställs även sådan försäkring grund skriftlig överenskommelse av mellan arbetsgivareorganisation eller en arbetsgivare och en arbetstagärorganisation, där enskild tjänsteman bytt kompletterande ålderspension eller del därav mot kompletteringspension med familjeskydd eller där alternativregler avseende ålderspension, kompletterande ålderspension eller familjepension tillämpats efter överenskommelse mellan en arbetsgivare och tjänsteman med pensionsmedförande lön överstigande tio basbelopp.

2.4.2 Försäkringsavtalet

sig från gruppförsäkringen bl.a. i det Ka-försäkringen skiljer hänseendet att den ingår del i arbetsmarknadsparternas som anställningsförhållanden. Det är inte givet att viss uppgörelser om det skall användas till försäkringsdel av tillgängliga löneutrymmet eller komma arbetstagarna till godo i form ekonomiskt premier av eller vissa särskilt angivna händelser inträffar. Det är skydd om när inte heller nödvändigt eller självklart val för arbetsmarknadsparett sådana överenskommelser om framtida ekonomiskt skydd tema att skall genomföras att försäkring tecknas i ett försäkringsbogenom lag. Försäkringsvillkoren tillkommer i arbetsrättslig ordning efter och ibland under hot stridsåtgärder. Arbetsmarkkompromisser om nadsparterna träffar vidare separata avtal med försäkringsgivarna, sådana överenskommelser sällan kommer till utryck i oaktat att några dokument, att försäkringsgivarna har kontraheringsplikt om i enlighet med vad arbetsmarknadspartema har kommit överens om. sluts emellertid mellan den enskilde arbetsgiva- Försäkringsavtalet den anställde eller dennes familj ren och försäkringsbolaget. Det är försäkringsbestämmelserna rätt till försäkringsersom enligt äger tillämpning försäkringsvillkoren har enligt sättning. Tolkning och av skett i första hand efter arbetsrättsliga principer. Försäkringspraxis avviker olika sätt från vad gäller för villkoren även som annars innebär det finns försäkring, t.ex. förekommer garantivillkor som att ett slags försäkringsskydd även om arbetsgivaren, trots att skyldighet därtill föreligger enligt kollektivavtal, inte tecknar någon kan inte försäkring så försäkring. Vidare arbetsgivaren säga upp en länge denne är bunden kollektivavtalet, och försäkringsskyddet av oberoende betalas. Från den försäkrades gäller av att premierna synpunkt fungerar kollektivavtalsgrundad försäkring samma en individuellt tecknad försäkring med den skillnaden att sätt som en innebär förstärkt trygghet att anställka-försäkringen en genom grund för försäkringen och ställningningsförhållandet utgör en att gentemot försäkringsbolaget säkerställs av organisationerna som en förhandlar fram försäkringsvillkoren. Från försäkringsgivarnas ka-försäkringarna speciella det sättet att de inte synpunkt är saluförs individuella försäkringar i konkurrens samma sätt som med andra försäkringsgivare, dock viss konkurrenssituation att en uppstått när det gäller förvaltningen av pensionssparansenare de vid ka-försäkring. Detta sammanhänger med det inflytande som arbetsmarknadens parter har beträffande val av försäkringsgivare,

premiesättning och återbäringsmedlens behandling i bolagen samt utformningen av försäkringsvillkoren och tillämpningen av dessa. Flertalet försäkringar enligt kollektivavtal är personförsäkringar. Försäkringama förekommer i form av tilläggspensionsförsäkringar, liv- och sjukförsäkringar, arbetsskadeförsäkringar samt avgångsbidragsförsäkringar vid anställningsförhållandets upphörande grund av uppsägning eller sjukdom. Såvitt gäller avtal om pensioner är dessa oña utformade som en allmän pensionsplan enligt lag 1967: 531 om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

2.4.3 Premieberäkningen

m.m.

Vid ka-försälqing gäller i vissa fall jämfört med gruppförsäkring, se 2.3.4 ovan, i än högre grad generella principer för premieberäkningen. Premiebeloppen kan normalt vid behov fortlöpande ändras under förutsättning att arbetsmarknadsparterna kommer överens detta. Premiens storlek är viss mån beroende hur återbäringsom av medlen hanteras i bolagen. I vissa fall används nämligen överskott i försäkringsrörelsen till att reducera premierna för försäkringstagarna. Om återbäring vid ka-försäkring, vidare avsnitt 3.3.2. se

3 Försäkringar på arbetsmarknaden

3.1 Inledning

De kollektiva försäkringarna, särskilt ka-försäkringarna i stor men utsträckning även ett flertal gruppförsäkringar, är ett eller annat sätt starkt förknippade med arbetsmarknaden. Försäkringarna arbetsmarknaden utgörs emellertid inte endast av sådana som är grundade kollektivavtal eller gruppavtal. Även individuella avtal med ett försäkringsbolag kan förknippade med arbetsmarknavara den, likaså försäkringar grundade lag. Inbördes kan de olika försäkringsfomiema vara kopplade till varandra samt kan inslag av exempelvis gruppförsäkringsprinciperna återfinnas inom kaförsäkringsområdet och vice versa. Försäkringarna arbetsmarknaden ger upphov till enorma kapitalansamlingar och har mycket stor ekonomisk och social betydelse. De sammanlagda tillgångarna hos de sex Allmänna pensionsfönderna AP-fonderna som förvaltar ATP-medlen uppgick i början av år 1997 till nästan 700 miljarder kr. Enbart de tillgångar som till följd av överenskommelser mellan SAF och LO respektive SAF och PTK förvaltas i svenska liv- eller skadeförsäkringsbolag uppgick, som tidigare antytts, per den 1 oktober 1997 till sammanlagt drygt 600 miljarder kr. Tillgångarna i försäkringsbolagen och AP-fonderna som förvaltas för försäkringarna arbetsmarknaden överstiger hälften Stockholmsbörsens totala av värde.

3.2 Försäkringar enligt lag

Socialförsäkringarna ger ett grundläggande skydd vid t.ex. arbetsoförmåga grund av ålder, skada eller sjukdom samt vid arbetslöshet. Alla bott i Sverige under ett visst antal år omfattas som av någon del av systemet. Folkpension betalas ut till alla som varit bosattai Sverige i minst tre år eller tjänat minst tre med ATP-

beräknas de 15 bästa inkomståren minst 30 år. poäng. ATP av i arbetstid tidigast från 61 års Delpension ger möjlighet att ner ålder. Sjukförsäkringen omfattar rätt till sjukpenning, föräldrapensjukvårdsutgiñer Arbetsskadeförsäkning samt ersättning för m.m. också till för sjukvårdsutgifter till ringen ger rätt ersättning samt

livränta såväl egen som till efterlevande och begravningshjälp.

arbetslöshetsförsäkringen rätt till dagpenning vid Slutligen ger arbetslöshet under vissa förutsättningar. Försäkringarna finansieras, med undantag av arbetslöshetsförsäkringen, genom uttag av arbetsgivaravgifter hos arbetsgivarna med samma procentsats, 30 procent, de anställdas bruttolön oavsett sammanlagt drygt av vilka risker och utbetalningar kan hänföras till de anställda hos som viss enskild Till viss mindre del sker finansieringen arbetsgivare. även genom uttag av egenavgifter. Sveriges riksdag beslutade 1994 att införa ett nytt ålderspensionssystem. Under 1996 beslutades att det nya pensionssystemet skulle träda i krañ år 1999 och den första pensionen enligt det att betalas i år 2001. Vissa frågor, såsom rätt systemet skall ut januari till kvarstår dock alltjämt lösa. Enligt änkepension m.m., att 1993/942250 skall förslaget till nytt pensionssystem prop. finansieras dels via arbetsgivaravgifter och dels pensionema genom direkt från den anställdes lön. Pensionss.k. egenavgifter som dras skall fortlöpande intjänas för varje arbetsår och pensionens rätten storlek således beroende hur många den enskilde varit vara av yrkesverksam. I det nya systemet skall dessutom pensionen justeras i takt med inkomstutvecklingen och inte tidigare med inflatiosom motsvarande 18,5 bruttolönen. Av pensionsavgiften, procent av skall två procentenheter avsättas till individuella premieresernen, Premiereserverna föreslås bli förvaltade som vanlig pensionsver. försäkring där den enskilde själv skall kunna välja kapitalförvaltare. Införandet det systemet skall ske successivt beroende på av nya födelseår. Liksom det gamla ATP-systemet skall pensionssystemet endast omfatta inkomster upp till motsvarande 7,5 basbelopp.

3.3 Försäkringar enligt kollektivavtal

3.3.1 Inledning

kollektivavtal komplement till de Försäkringar enligt utgör socialförsäkringarna och i flera hänseenden jämförlagstadgade är

bara med dessa till såväl funktion som historisk bakgrund. Försäkringar enligt kollektivavtal är naturligtvis alltid knutna till arbetsmarknaden och därmed till de särskilda förhållanden råder som denna. Svensk arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik präglas sedan lång tid tillbaka av att staten i så liten utsträckning som möjligt skall intervenera i arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt. LO:s nära samhörighet och samarbete med det socialdemokratiska partiet har emellertid inneburit att lagstiftningen för arbetstagarsidan framstått ett viktigt alternativ till förhandling och avtal. De som intentioner och metoder som arbetstagarna och arbetsgivarna enats om och är att härleda det sk. Saltsjöbadavtalet från år 1938 som ur har dock i mångt och mycket bibehållits åren. Lagstiñningsgenom benägenheten framför allt anställningsavtals- och medbestämmandeområdet har visserligen ökat år, lagstiftningen senare men har därvid i viktiga delar endast gjorts halvtvingande så att kollektivavtal skall kunna ersätta och komplettera lagreglerna. Om kollektivavtal har kommit till stånd har statens inställning också här varit att intervenera i minsta möjliga mån. Bl.a. uttalas det i förarbetena till 36 § avtalslagen att det praktiska utrymmet för att tillämpa generalklausulen kollektivavtal torde vara mycket

begränsat se prop. 1975/76:81 s. 113 samt även Sigeman i

festskrift till Hellner 587 628, 1984. - I kollektivavtalsförhållanden disponerar således parterna i stort sett fritt över avtalet och kan ändringar när helst genom som påverka exempelvis anställningsavtalens utformning. När det gäller försäkringsavtalens utformning eller ändringar däri kan detta motsvarande sätt inte utan vidare göras, eftersom försäkringsavtalet gäller i förhållandet mellan den försäkrade arbetstagaren och försäkringsbolaget samt eftersom försäkringsgivaren inte står i någon kollektivavtalsrelation till arbetsmarknadsparterna. Vid utformning eller ändring av försäkringsavtalen måste arbetsmarknadsparterna vidare ta hänsyn till att det försäkringsbolag som meddelar försäkringen skall kunna driva sin verksamhet inom de ramar som är angivna i den gällande försäkringslagstiftningen. Särskilt när det gäller de försäkringar meddelas försäkringssom av bolag som ägs eller står under bestämmandeinflytande av arbetsmarknadsparterna själva, torde emellertid antagandet av försäkringsvillkoren i realiteten vara av formell natur. Det förefaller naturligt att arbetsmarknadsparterna i praktiken betraktat såväl försäkringarna som försäkringsbolagen endast som instrument för genomförande av de överenskommelser som de trälTat. Exempelvis vore det sannolikt rent av att betrakta ett brott mot kollektivsom

skulle underlåta utnyttja sitt avtalet om en av avtalsparterna att i och därigenom indirekt motverka ett inflytande försäkringsbolaget antagande avtalsvillkoren. av

3.3.2 Kollektivavtalsenlig skyldighet att ingå försäkringsavtal

Kollektivavtalet

ka-försäkringama har, framgått den Försäkringsvillkoren för som av sedan 1960-talets början bestämts efter tidigare redogörelsen, mellan arbetsmarknadsparterna central nivå. För förhandlingar skall betraktas ka-försäkring krävs att en försäkringsprodukt som emellertid vedertagna definitionen inte villkoren för enligt den att försäkringarna skall överenskomna viss organisationsmässig vara Kollektivavtal kan nämligen också slutas nivå. om försäkringar förbundsnivå eller genom att en enskild arbetsgivare sluter ett arbetstagarorganisation. Förhandlingsresultatet sådant avtal med en central nivå formen av ett kollektivavtal varigenom de ges anslutna förbunden, är vanligt i kollektivavtalssammanhang, som rekommenderas att träffa överenskommelse om skyldighet för arbetsgivare att teckna försäkringar. De gemensamma försäkringsvillkoren för försäkringarna gäller bindande kollektivavtal som förbunden. Samma för övriga överenskommelser mellan gäller om träffats mellan de centrala parterna, såsom försäkringarna som tolknings- och tillämpningsregler samt tvistlösningsinstrument.

Tjänstemännen på den privata arbetsmarknaden

SAIÖPT K området -

Försäkringarna

den arbetsmarknadens vidkommande För tjänstemännen privata kollektivavtalsbundna arbetsgivare är skyldiga att träffa gäller att Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt, SPP försäkringsavtal hos om Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän ITP. inträder redan arbetsgivaren blir Försäkringsskydd genom att bunden kollektivavtalet och således även om denne därefter av försummar att ingå försäkringsavtal eller att betala premierna. ITP den allmänna försäkringen och omfattar ålders- och kompletterar

särskild garantitilläggspension ITPG, del-, familje- och sjukpension samt kompletteringspension ITPK-egenpension och familjeskydd. För tjänsteman med pensionsmedförande lön överstigande 10 basbelopp kan arbetsgivaren och tjänstemannen träffa överenskommelse pensionslösning avseende lönedelar mellan 7,5 om annan och 30 basbelopp. Sådan överenskommelse kan såväl åldersavse som eñerlevandepension. Företaget kan som ett alternativ till försäkring göra utfästelser om ålderspension genom skuldföring i det bolaget. Ett villkor för detta egna är att företaget tecknar en kreditförsäkring samt registrerar pensionsutfastelsen i för ändamålen särskilda bolag. Arbetsgivaren skall även teckna tjänstegrupplivförsäkring TGL samt Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA. LFU, läkekostnadsförsälcring vid utlandstjänstgöring, tecknar arbetsgivaren hos något de försäkringsbolag av som tillhandahåller sådan försäkring. När delägarskap i SAF har beviljats ansluts företaget automatiskt till kollektivavtalsstiñelsen Trygghetsrådet TRR handhar avgångsersättningar vid som uppsägning grund av arbetsbrist m.m. AGE.

mrnin m frin nin

Den bärande idén med SPP:s verksamhet har redan från början varit att vad arbetstagaren intjänat till sin pension hos viss arbetsgivare inte skall förlorad exempelvis vid byte anställning. Förmånsav villkoren är således utformade att de inte försvårar rörligheten arbetsmarknaden. Vid övergång från ITP-ansluten en arbetsgivare till en annan fortsätter försäkringen med den arbetsgivaren nya som premieinbetalare och i övrigt som inget hade hänt. Om om en försäkrad byter anställning och går till arbetsgivare inte en som tillämpar ITP-planen men väl en annan likvärdig pensionsordning, samordnas den intjänade pensionsrätten från ITP med den totala pension som bestäms enligt den nya anställningen. Samordning mellan ITP och individuella pensionsförsäkringar sker emellertid inte. Om den anställde lämnar sin pensionsgrundande anställning och i stället tecknar privat pensionsförsäkring, ändras ITP-försäkringen till ett s.k. fribrev vars belopp beräknas basis av försäkringens premiereserv.

Prmi r" n m

försäkringarna för ålders- och familjepen- De i ITP-planen ingående således upphov till sion bygger ett premiereservsystem som ger Premien för viss avtalad pension är konstant. Om den ett sparande. avtalade pensionen stiger exempelvis grund av en löneförhöjning också Pensionens storlek i förhållande till lönen är stiger premien. för löner. Den årliga premien uttryckt i procent olika olika höga av den avtalade årliga pensionen stiger varje gång pensionsbeloppet lön ökar i förhållande ökar grund av en löneförhöjning. När en och ligger 7,5 basbelopp ökar premien till gällande basbelopp över till lönen starkt. Premien uttryckt i procent lönen i förhållande av skulle i vissa fall teoretiskt rent av kunna överstiga 100 procent. sådana försäkringspremier finns särskild För att förhindra höga en införd i ITP-systemet. Premien

bestämmelse om premieutjämning

maximerad till 1,5 gånger den genomsnittliga åldersär nämligen i lönerna för samtliga försäkrade, pensionspremien procent av

beräknad utan hänsyn till premieutjämningsregeln. De premieintäk-

därmed bortfaller premieutjämningen täcks genom ter som genom maximeringsavgift, alla arbetsgivare betalar en extra premie, som

solidariskt med viss procentsats varje försäkrads pensionsmedfö-

rande lön. En åtgärd som medverkat till att ITP-premierna annan inte motsvarande omfattning när lönerna ökar är reglerna stiger i intjänad pensionsrätt, leder till om återbäring genom höjning av som premiereduceringar för arbetsgivarna. Premien för ITPK bestämd procentsats lönen och utgör en av bl.a. vilket försäkringsbolag skall tjänstemarmen kan själv välja som förvalta det insatta kapitalet och ävensom själv välja mellan

livsvarig och temporär pension. för delpension, sjukpension särskild Prerniema riskförsäkringama , ITPG avgiñsbefrielse vid änke- respektive änklingspension, samt förtida eller delpensionstid inom

arbetsoförmåga, pensionsavgång

för alla försäkrade och procentsats av den ITP är en samma och medför ingen reservbildning för

pensionsgrundande lönen

inte inträffat. Reserv avsattes först då försäkförsäkringsfall som täcka framtida kostnader i ringsfall inträffat i syñe att bolagets det inträffade försäkringsfallet. Närmare ITPanledning av om och Unneryd, Att beräkna pensioner planen prernieberäkning, se - SPPs produkter och teknik s. 22 ff. om

Inflationsskyddet m.m.

De åtaganden om pension som försäkringsavtalen innebär medför att hänsyn tas till förändringarna i penningvärdet. Om den utfästa ålderspensionen uppgår till exempelvis 65 procent av den anställdes slutlön kan tyckas att pensionären under hela sin pensionstid borde kunna räkna med 65 procentig köpkraft slutlönens en av köpkraft. För att uppnå ett sådant resultat skulle pensionerna ha behövt värdesäkras mot det vid varje tidpunkt rådande penningvärdet. En sådan fullständig garanti emellertid omöjlig att synes åstadkomma och sådan skulle under alla förhållanden kräva en ytterligare en beräkningsgrund vid premieberäkningen, nämligen ett antagande om den årliga inflationen med de negativa effekter inflationsbekämpningen sådana antaganden skulle kunna medföra. ITP-planen fungerar att pensionens storlek är garanterad för den tidpunkt då pensionen börjar utbetalas sätt att pensionen uppgår till viss procentandel av slutlönen. Om lönen justerats under aktivtiden, exempelvis med hänsyn till inflationen, påverkas således pensionens storlek direkt till följd av forsäkringsavtalets ordalydelse. Värdesäkring i form av pensionstillägg lämnas för de fortsatta pensionsutbetalningarna utan att pensionerna för den skull kan anses garanterade. För att helt eller delvis kunna anpassa utgående pensioner till prisutvecklingen har uppkomna överskott i försäkringsrörelsen använts, en lösning som för övrigt funnits med som en realistisk möjlighet redan från den första överenskommelsen om ITP. Vid förhandlingar ändringar i ITP-planen from. år 1977, om som föranleddes vissa förändringar ATP, uppmärksammade av av arbetsmarknadsparterna att SPP:s återbäringskapacitet sannolikt inte skulle tillräcklig för fortsatt full värdesäkring vara en av utgående pensioner genom återbäring i form av pensionstillägg. Arbetsmarknadsparterna kom därför överens om att vid behov själva bidra med särskilda medel för att även vid förhållandevis hög inflation kunna lämna ñall Värdesäkring. För detta ändamål skapades särskilda värdesäkringsmedel att arbetsgivarna, del genom som en av ITP-premien, årligen skulle inbetala en värdesäkringsavgift utgörande en viss procentandel av de försäkrades pensionsmedforande löner. Enligt överenskommelsen skulle SPP, vid års varje beslut det kommande årets om pensionstillägg, anmäla till parterna om SPP:s överskottsmedel beräknades förslå till full värdesäkegna ring eller inte. I det senare fallet skulle parterna enligt särskilt beslut för varje enskilt tillfälle kunna tillskjuta vad som enligt SPP:s beräkning fattades genom att använda de särskilda värdesäkrings-

medlen. skäl kom värdesäkringsmedlen inte att bilda Av praktiska fristående fond skild från SPP:s redovisning. I stället blev de någon del SPP:s återbäringsfond SPP:s styrelse inte kan förfoga en av som över. När parterna beslutat att ta värdesäkringsmedlen i anspråk sker "intern" överföring i SPP:s återbäringsfond utan att detta en i SPP:s oñiciella redovisning. Bestämmelserna värdesäksyns om dels i kollektivavtalet och dels i SPP:s förringsmedlen finns grunder för beräkning premier och återbäring. såkringstekniska av i kollektivavtal överenskomma att värdesäk- SAF och PTK kan

skall användas för andra pensionsfrämjande ändamål

ringsmedlen värdesäkring. För sitt ursprungliga ändamål har värdesäkringsän medlen använts vid tre tillfällen, senast år 1981. gjorts vid premieberäkningen för De riskantaganden som har har medfört betydande överskott riskförsäkringarna inom ITP att Sådana överskott och räntevinster uppstått i premiereserven. dessa har använts tillägg till de försäkrade som lyñer sjukpensom har inte heller varit uteslutet att använda sion, delpension etc. Det överskott uppkommna under aktivtiden ålderspensionsförsäkringen bidrag till ökade utbetalningar riskförsäkringarna. som

Försäkringsgivarna

Försäkiingama enligt ITP-planen meddelas således i första hand av såsom ömsesidigt försäkringsbolag och SPP. SPP är registrerat ett i SPP:s delägare i bolaget är de arbetsgivabolagsordning anges att med bolaget de försäkrade. re som ingått pensioneringsavtal samt i medför emellertid inte någon rösträtt vid Delägarskap SPP bolagstämma. Högsta beslutande i SPP är i stället dess organ överstyrelse, består 38 ledamöter samt 8 suppleanter. som av Hälften av ledamöterna och suppleanterna utses av näringslivet SAF, Sveriges Industriförbund och rikets handelskamrar och

andra hälñen arbetstagarorganisationerna Svenska Industritjän-

av

stemannaförbundet, SIF, Handelstjänstemannaförbundet, HTF,

Sveriges Arbetsledareförbund, LEDARNA, Sveriges Civilingenoch PTK. består fem för jörsförbund Styrelsen av representanter respektive arbetstagarsidan vartill vardera arbetsgivaresidan kommer ordförande, verkställande direktör samt två representanter

för de anställda i SPP. Pensiozrsregistreringsinstiturer PRI ombesörjer utbetalning av och vissa andra administrativa uppgiñer föranleds pensioner som av bl.a. pensionsutfastelser. Medlemmar i ITP-avtalet, registrering av

den ideella föreningen PRI är SAF, Handelns och Tjänsteforetagens Arbetsgivarorganisation, SIF, LEDARNA, och HTF. PRI:s verksamhet bedrivs integrerad med SPP:s verksamhet. Försäkringsbolaget Pensionsgarmzti, ömsesidig1 FPG kreditförsäkrar arbetsgivarnas ålderspensionsutfastelser och ägs de av försäkrade företagen. FPG:s högsta beslutande är bolagsorgan stämman som utgörs av 20 stycken fullmäktige. Hälñen av fullmäktige utses av SAF och andra hälften genom lottning. Vid utlottningen tilldelas varje ägare lott samt därutöver ytterligare en lotter i förhållande till varje ägares försäkrade FPG:s engagemang. styrelse består av sju ledamöter varav fem utses av bolagsstämman, en av SIF och en av LEDARNA.

Förenade Liv Ömsesidigt Gruppförsäkrirzgsbolag Förenade Liv

har meddelat ITPK-Familjepension i samförsäkring med SPP och TGL i samförsäkring med Skandia, och

Trygg-Hansa Wasa samt

administrerat tjänstemännens ITPK-val och förmedlat premier till de försäkringsbolag som meddelar ITPK-egenpension. Vid bolagstännna i Förenade Liv representeras SAF respektive PTK av sex delegerade vardera. I februari 1997 ansöktes om koncession for ett helägt dotterbolag till det ömsesidiga bolaget, Förenade Liv Kollektivavtalsforsäkring AB, som skall meddela kollektivavtalat familjeskydd och TGL TGL meddelas för tjänstemännens vidkommande även Handelsbanken Liv och Folksam. Det försäkav nya ringsaktiebolaget skall vidare överta uppgiften att administrera kollektivavtalade försäkringar. Försäkringsaktiebolagets styrelse skall utgöras representanter för SAF respektive PTK. av TFA meddelas av AMF rrygghersförsäkrirzg, försäkringsaktiebo-

lag se mer härom nedan.

År 1990 öppnades delar för konkurrens. stora av ITP-planen Förändringen innebar att en del av ålderspensionen, ITPK, numera kan tecknas i princip i vilket livförsäkringsbolag helst. som Dessutom gavs varje enskild tjänsteman möjlighet att utnyttja en del av premien för tecknande av familjepension. Vidare öppnades en möjlighet för arbetsgivare att avtala med tjänstemän med en årslön överstigande 10 basbelopp att trygga den del av pensionen som avser löncdelar överstigande 7,5 basbelopp ett inom vissa ramar fritt sätt s.k. tiotaggarförsäkring. Sammantaget innebar dessa förändringar att ca hälften av ITP-verksamheten mätt i premier/PRI-avsättningar konkurrensutsattes. Enligt SPP:s balansräkning per den 31 december 1996 uppgick bolagets samlade tillgångar till drygt 270 miljarder kr medan den sammanlagda avsättningen för FPG/PRI-premier i arbetsgivarnas

balansräkningar den sk. PRI-skulden vid samma tidpunkt - miljarder kr. Resultaträkningarna för år 1996 uppgick till ca 75 anger att premieinkomsterna för bolagen uppgick till sammanlagt drygt 15 miljarder kr.

Arbetarna på den privata arbetsmarknaden SAF/LO området -

Försäkringarna

För arbetare den privata arbetsmarknaden utgörs försäkringsskyddet AMF -försälcringama Kollektivavtalsbundna arbetsgivaav är skyldiga att ingå försäkringsavtal om AMF -försäkringarna; re Avgångsbidrag AGB, Avtalsgruppsjukförsäkring AGS, Avtalspension SAF-LO och Tjänstegrupplivförsäkring TGL samt vid arbetsskada TFA omfattar såväl Trygghetsförsäkring som arbetare tjänstemän. Dessutom finns ytterligare försäkringsliksom nande företeelser för de företag är bundna enligt särskilt som kollektivavtal därom, exempelvis Trygghetsfonden SAF-LO TSL samt Partsavtalad permitteringslöneersättning PLE P. Försäkringsavtal sluts i och med att arbetsgivaren får försäkringsbekräñel-

från AMF Centralen Aktiebolag AMF Centralen och träder i

se kraft med retroaktiv verkan från och med dagen för kollektivavtalets ikraftträdande. Nyteckning AMF -försäkring måste avse av samtliga fem försäkringar. Anslutningen måste också vara generell så sätt att samtliga arbetsgivarens anställda arbetare skall omfattas försäkringarna. Anslutningsskyldigheten omfattar även av sådana arbetstagare anställs först efter anslutningstidpunkten. som Eñersom TFA omfattar även tjänstemän måste arbetsgivare som har både tjänstemän och arbetare anställda samtidigt teckna samtliga AMF-försäkringar för alla arbetare och TFA för alla tjänstemän. TFA gäller även automatiskt för ägare och styrelseledamöter samt make och i vissa fall samboende till sådana även om de inte är anställda i företaget. Försäkring för anställda kan inte sägas sig försäkringstagaren eller försäkringsgivaren så länge upp vare av arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal. Försäkringen gäller således for de anställda arbetsgivaren underlåter att betala även om premierna. Det finns dessutom en garantiregel som innebär att försäkringsskyddet gäller även arbetsgivaren underlåter att om teckna AMF-försäkringarna trots att kollektivavtalsenlig skyldighet därtill föreligger.

Premi er"knin nm.m.

För samtliga AMF -försäkiingar erläggs premier genom att arbetsgibetalar viss procent av företagets beräknade årslönesumma. varen

Den preliminära premien för 1996 grundade sig företagets

årslönesumma för 1994, uppräknad med 12 procent. Arbetsgivaren lämnar i början av varje år försäkringsuppgiñ, avseende slutlig lönesumma från föregående år samt vissa personuppgifter som underlag för pensionsberäkningar. När den slutliga premien beräknats sker avräkning mot vad preliminärt har inbetalats, som varefter eventuellt underskott och överskott regleras. Samma premiesats tillämpas för samtliga arbetsgivare. För varje försäkring gäller samma premiesats för alla personalkategorier, med det undantaget att TFA-premien bestäms olika för arbetare och tjänstemän. Premieberäkningen ansluter således nära till vad som gäller för socialförsäkringarna, där det helt saknas någon relation mellan den "premie" arbetsgivare betalar och de försäksom en ringsbelopp med hänsyn till ålderssammansättning och som yrkeskategori mm. kan tänkas bli utbetalt till de anställda i visst företag. Jfr dock beträffande det pensionssystemet inom ovan nya AMF där arbetstagaren skall ha möjlighet att själv bestämma var premien skall placeras.

Ålderspensionssystemet inom AMF utgjordes tidigare av Särskild

tilläggspension STP. Systemet kommer att gälla för ett stort antal försäkrade under många är framöver, några nyteckningar sker men inte längre härom nedan. STP-pension har finansierats

se mer

genom ett s.k. kapitaltäckningssystem, vilket innebär att de premier som tas ut under ett kalenderår används till att bygga upp en premiereserv för den årsklass som samma år uppnår pensionsåldern och tillerkänns STP. Premiereserven tryggar således från och med pensionsåldern framtida pensionsutbetalningar och några pensionsfonder för de arbetare ännu inte uppnått pensionsåldern har som således inte byggts upp

Inflationsskyddet

Överskott i STP-verksamheten har i första hand använts till att värdesäkra pensionema genom pensiönstillägg. Tilläggsutbetalninghar skett ända sedan STP:s start år 1973. Pensionstilläggen tas ar direkt återbäringsfonden och får högst motsvara höjningen det ur av allmänna prisläget sedan pensionsåldern uppnåddes.

Den nya pçnsignsg"verenskgmmelsen

Fördelen med kapitaltäckningssystemet är att arbetstagaren snabbt kan uppnå fulla förmåner. Systemet förutsätter emellertid ett stabilt förhållande mellan antalet pensionärer och lönesumman för alla nya arbetare inom systemet. Antalet pensionärer har emellertid ökat de senaste åren och kommer i framtiden troligen att öka ännu mer. Dagens arbetsliv präglas vidare ökad rörlighet mellan olika av och anställningar. LO och SAF har därför funnit arbetsuppgifter att förutsättningarna för ett väl fungerande pensionssystem genom inte längre föreligger. LO och SAF har den kapitaltäckning av anledningen, den 6 mars 1996, träffat en ny pensionsöverenskommelse, Avtalspension SAF -LO, som ersätter STP. Den nya pensionsöverenskommelsen liknar så sätt ITP-systemet innebär övergång från kapitaltjänstemannasidan att systemet en till premiereservsystem, där förhand täckningssystemet ett en bestämd premie fonderas och öronmärks for varje försäkrad. För att lösa de uppstår det gäller växla från övergångsproblem som när att kapitaltäckningssystemet till prerniereservsystemet har SAF och LO kommit överens att använda det överskott som finns inom om AMF-systemet. I första hand skall de överskott som uppstått till följd pensionsforsäkringama användas. För att kunna bygga upp av premiereserv avseende pensioner for de under viss en personer som tid varit eller arbetsskadade, har LO och SAF överenskommit sjuka att använda även överskotten uppstått till följd sjuk- och som av trygghetsförsäkringarna och så sätt överbrygga de brister som uppstår i ålderspensionssystemet under övergångsperioden. Anledningen till att SAF och LO kommit överens sådan om en ordning är att som grund for pensionsberäkningen enligt gamla STP inte lades endast arbetstagarens lön utan även utbetalda ersättningar från just sjuk- och trygghetsförsäkringarna. Någon möjlighet för arbetsgivaren att själv påta sig ansvaret för arbetarnas ålderspension motsvarande möjligheten enligt FPG/PRIsystemet fanns inte inom STP. I stället kunde arbetsgivare som erhållit kreditförsäkring betala premiebeloppen med revers och enligt till kopplad avbetalningsplan. Som antytts ovan en reversen kan arbetsgivaren, efter godkännade Pensionsnämnden SAF -LO, av enligt den pensionsöverenskommelsen ett alternativ till nya som pensionsförsäkring erbjuda förvaltning pensionsmedlen via det av företaget. Sådant åtagande arbetsgivaren skall innefatta egna av regler om uppräkning av pensionsrätten samt tryggas genom avsättning till pensionsstiñelse eller genom skuldföring i företaget.

Alternativet skuldföring förutsätter att åtagandet är kreditförsäkrat. Vidare förutsätts att avdragsrätt föreligger, vilket för övrigt i sin tur kräver en ändring av kommunalskattelagen.

F örsäkringsgivarna

AMF -försäkringarna tecknas i fyra olika speciella försäkringsbolag: Arbetsmar/aiadyförsäkriiIgar, sjukförsäkriiigsakriebolag AMF- .gu/dörsäkring som meddelar AGS; Arbetsmarknadsförsäkringar,

perisioiisförsäkringsaktiebolag AMF Pension som handhar den

konkurrensutsatta Avtalspension SAF -LO och tidigare meddelade STP; AFA, Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebøilag AFA som meddelar AGB och TGL samt sköter finansförvaltningen TSL och hela förvaltningen PLE-P-stiñelsen samt AMF tijygghetsförav .säkringz försäkringsaktiebolag AMF -nygghetsförsäkring som meddelar TFA. Till sfären AMF -bolag hör också Arbetsmarkav nadsförsäkringar, ömsesidigt Irreditförsäkringsbolag AMFK som meddelar direkt kreditförsäkring för arbetsgivarens STP-lån samt tidigare omnämnda AMF Centralen som utför försäkringstjänster för AlVIF-försäkringsgivama AMF Centralen sluter försäkringsavtalen och sköter beräkning, fakturering, uppbörd och inkassering samt betalningsförmedling av försäkringspremier och avgiñer för försäkringarna m.m. AMF -sjukförsäluing, AMF Pension och AFA LO och SAF ägs av med hälften av aktierna vardera. Styrelsen i vart och ett bolagen av består åtta ordinarie ledamöter och suppleanter vilka av sex av hälften representeras SAF och andra hälñen LO. Därtill av av kommer styrelsens ordförande utses arbetsmarknadspartersom av na gemensamt. AMF-trygghetsförsäkring grundades år 1995 och har övertagit TFA-beståndet från ett försäkringskonsortium bestående av Folksam, Skandia och Trygg-Hansa. Försäkringskonsortiet administrerade tidigare TFA under firma Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring, men upplöstes under 1995 till följd av konkurrenslagstiftningen. Hälften av aktierna i AMF -trygghetsförsäkring ägs av SAF, medan andra hälften är fördelade mellan LO 40 procent och PTK 10 procent. AMF Centralen har övertagit AMF Debiteringscentrals funktion inom AMF -systemet Debiteringscentralen inte någon var självständig juridisk person och dess arbetsuppgifter utfördes inom AMF

Med anledning de förändringar inom Pensions organisation. av AMF -försäkringarna föranletts av den nya pensionsöverenssom kommelsen bestämde SAF och LO i juni 1997 att debiteringscentralens uppgifter skulle övertas av ett självständigt aktiebolag, att ägas SAF och LO med lika delar. I den pensionsplanen finns av nya så den anställde från och med den 1 nämligen en nyhet sätt att

1998 skall bestämma hans pensionsmedel skall

januari själv om förvaltas i det denne anställd, eller medlen skall företag är - om förvaltas försäkringsgivare i vilket försäkringsbolag eller av försäkringen skall meddelas. AMF Centralen pensionskassa som sluter administrationsavtal med bolag eller understödsförening som vill meddela sådan försäkring och som arbetsmarknadsparterna godkänt. För det fall arbetsgivare önskar erbjuda förvaltning av via det företaget skall motsvarande adminipensionsmedlen egna strationsavtal slutas mellan AMF Centralen och företaget. AMF Centralen handhar även administrationen beträffande arbetstagarens AMF Pension har hittills haft ensamrätt val av pensionsförvaltare. inom AMF, skall i framtiatt administrera pensionsplanen men den således arbeta i konkurrens med andra försäkringsbolag. De samlade tillgångarna inom AMF -bolagen uppgick i december 1996 till 220 miljarder kr, av vilka ca hälñen utgjordes av ca pensionsmedlen i AMF Pension.

Anställda inom landstingen och kommunerna

De anställda inom landsting och kommun omfattas av kollektivavtal slutits mellan å sidan Landstingsförbundet, Svenska som ena kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratförbund och å andra sidan Svenska Kommunalarbetareförbundet, och TCO-OF:s förbundsområden Allmän SACO-organisationerna kommunal verksamhet, Hälso- och sjukvård och lärare. Arbetsgivaär därigenom skyldig att teckna försäkringar som motsvarar ren TFA, AGS och TGL. Inom det kommunala området benämns försäkringarna TFA-KL, AGS-KL och TGL-KL. Försäkringsvillkoansluter i stort till villkoren för motsvarande AMF -försäkringar ren Såvitt TFA-KL och AGS-KL meddelas dessa AMF gäller av respektive AMF -sjukförsäkring medan TGLtrygghetsförsäkring KL meddelas av Kommunernas försäkringsaktiebolag KFA. De anställda har kollektivavtal rätt till pensions- och grund av även de anställda PA-KL respektive AGF-KL. avgångsförmåner för Förmånerna inte försäkring och någon förhandsfitryggas genom

nansiering av praktisk betydelse förekommer inte. Kommunerna och Landstingen således direkt för sina anställdas ansvarar avtalspensioner och avgångsfonnåner, vilket innebär att de fortlöpande betalar de utgående förmånerna med medel över budgeten. Administrationen av den kommunala avtalspensioneringen, d.v.s. registreringen av arbetstagare och deras anställningsdata, beräkning och utbetalningar pensionerna samt samordningen med allmän av folkpension och ATP utgör numera en konkurrensutsatt marknad med KPA, Kommunsektorns Pension Aktiebolag KPA som största aktör och statens löne- och pensionsverk SPV, i samarbete med försäkringsbolagen SPP, Skandia och Svenska Pensionsbolakonkurrent. Administrationen avgångsförmånerna har get, som av av de kollektivavtalsslutande parterna uppdragits KPA. KPA ägs Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet genom ett av holdingbolag. KPA äger i sin tur KFA.

Arzställda inom kooperationen

Arbetare inom kooperationen omfattas av ett försäkringsskydd fastlagt i kollektivavtal träffat mellan Kooperationens förhandlingsorganisation KFO, LO och PTK. Förmånerna i kollektivavtalen utgörs pensionsplaner och försäkringar. Förmånerna i pensionsav planema är tryggade enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelser mm., antingen genom försäkring i Konsumentkooperationens pensionskassa, forsäkringsförening eller genom avsättningar till Konsumentkooperationens pensionsstiftelse. Pensionsplanerna avser såväl arbetare som tjänstemän inom kooperationen. Förmånerna utgörs av Kooperationens tilläggspension, särskild tilläggspension KTP, pensionsplaner for funktionärer inom LO samt individuell kompletterande försäkring. För arbetarnas vidkommande sker avsättningar för AGL d.v.s. motsvarande TGL och AGB, vilka försäkringar tecknas i Folksam, samt för AGS som tecknas i AMF-sjukförsäkring. Såväl arbetare tjänstemän inom kooperasom tionen omfattas dessutom av TFA som meddelas av AMF-trygghetsförsäkring. Försäkringsvillkoren ansluter i stort till vad som gäller för AIVH -försäkringarna Samtliga pensionsplaner och försäkringar administreras Kooperationens Pensionsanstalt KP, av vars verksamhet omfattar 100 000 aktiva och 55 000 ca personer pensionärer.

F Önsäkrittgsfrørnzet för statligt anställda m.

meddelar avtalsförmåner Förutom socialförsäkringarna staten även i form av tjänstepensioner, tjänstegrupplivförsäkring, pensionserpersonskadeersättningar för arbetstagare i statlig sättningar och tjänst, värnpliktiga mfl., deltagare i arbetsmarknadsutbildningar, doktorander uppbär utbildningsbidrag samt vissa lokalanställda som vid svenska utlandsmyndigheter. Avtalsförmånerna även avser anställda hos vissa icke-statliga arbetsgivare vars personalkostnader finansieras av staten. Det har ifrågasatts och kan ifrågasättas om statens försäkringar är betrakta försäkringar i egentlig bemärkelse, eftersom någon att som premieberäkning inte sker och varken den enskilde tjänstemännen eller arbetsgivarmyndigheterna betalar någon premie för försäkstatsanställdas tjänstepensioner och andra ringsskyddet. De förmåner finansieras för närvarande nämligen lönekostnadsgenom beslutade regeringen emellertid att dei pålägg. Den 20 mars 1997 arbetsgivarna och myndigheterna skall betala för de frågavarande statliga avtalsförsäkringarna ett nytt sätt. Från den 1 januari 1998 skall varje arbetsgivare betala en avgift som svarar mot en försäkringstekniskt beräknad premie. Preliminär premieberäkning och debitering görs av statens löne- och pensionsverk SPV. omfatta SPV:s administrationskostnader. Avgiften skall jämväl Efter den årliga överföringen löneuppgiñer kommer SPV att av fastställa det gångna årets definitiva premier, varefter avstämning och justering kommer att göras mellan preliminär och definitiv premier/avgifter myndigheterna och arbetsgivarna premie. De som betalar kommer liksom tidigare tillföras statsbudgeten, och forrnånema betalas sedan ut med medel därifrån. Någon fondering för framtida utbetalningar kommer således inte att ske. Försäkringsmodellen innebär inte heller någon förändring när det gäller administrationen förmånssystemen. Liksom tidigare kommer av

denna handhas av SPV, och såvitt gäller personskadeförsäkringen,

av AMF -trygghetsförsäkring. Till det statliga forsäkringsområdet hör också tjänstepensionsförsäkringen Kåpan Tjänste, inklusive ITPK-P, och tilläggspensions- Kåpan Plus. Försäkringarna gäller dels för försäkringen personer omfattas ett kollektivavtal om pensioner PA-91, vilket som av tecknats mellan å ena sidan statens arbetsgivarorganisation Arbetsgivarverket AV och å andra sidan arbetstagarorganisatio- SACO-S, facket för Service och Kommunikation SEKO nerna

samt TCO-OF/S, P och O, dels för personer som omfattas av mellan andra parter träffade pensionsavtal som knyter an till PA-91. Försäkringarna meddelas och förvaltas av Försäkringsföreningen for det Statliga Området FSO och administreras av SPV. Kåpan Tjänste är de statsanställdas motsvarighet till ITPK-försäkringen den privata sidan. Premien är för alla anställda en gemensam procentsats lönen. Varje anställd uppnått 28 års ålder och av som som är född 1934 eller senare intjänar en kompletterande ålderspension vars storlek är direkt beroende av för denne inbetalade premier. Anställd född år 1933 eller tidigare intjänar dock en högre pension än motsvarar de för vederbörande inbetalade som premierna. Detta finansieras genom de premier som betalas för anställda under 28 trots att dessa inte intjänar någon pension. Skillnaden mellan vad betalas för dessa yngre och de extrabesom lopp gottskrives de äldsta redovisas FSO i en särskild som av premieregleringsfond som i förekommande fall kan tas i anspråk för annat pensionsfrämjande ändamål enligt beslut de kollektivavav talsslutande parterna. Kåpan Plus är en privat pensionsförsäkring för vilken varje anställd själv äger ansluta sig till samt erlägga premier för. Bolagiseringen under 1990-talet tidigare statliga verksamheter av har medfört att ansvaret for vissa anställdas försäkringsskydd har överförts från staten till näringslivet. AV träffade i början 1990av talet bolagsavtal BOA med de till staten knutna fackliga organisationerna. Bolagsavtalen utgjorde förutsättning för att de fackliga en organisationerna skulle godta nyordningen. Vid bolagiseringen av Vattenfallskoncernen 1992, bildade koncernens olika bolag en egen arbetsgivareorganisation. Organisationen gavs namnet BOA med hänvisning till bolagsavtalen. Till BOA anslöt sig även ett antal bolag inom televerket och sedermera sedan televerket bolagiserats den 1 juli 1993, hela teliakoncernen jämte ytterligare ett mindre antal företag. I egenskap arbetsgivareorganisation tecknade av BOA kollektivavtal med SACO, SF samt TCO-OF. Kollektivavtalen innefattade skyldighet för de arbetsgivare anslutna till som var BOA att teckna vanlig TFA-försäkring meddelades av ett som konsortie bestående Folksam och Skandia samt TGL-"försäkav ring" att erlägga avgift till SPV. Vidare skulle arbetsgigenom en varna teckna försäkringar hos antingen SPP eller Skandia, i det fallet med SPV administratör, i enlighet med en i senare som kollektivavtalet angiven pensionsplan BOA-P-planen. BOA-Pplanen liknar i väsentliga delar ITP-planen den privata tjänste-

mannasidan. Sedan Telia- och Vattenfalls-koncernerna mfl. under 1994 anslutit sig till olika förbund under SAF lades arbetsgivarned vid utgången år. Under den organisationen BOA av samma alltjämt pågående övergångsperioden tillämpas BOA-P-planen, vid inom olika delar Telia och Vattenfall även nyanställningar, av vissa andra bolag med SPP eller Skandia som försäkringssamt av givare.

Övriga anställda

Vid sidan av hittills omnämnda parter förekommer ett ytterligare antal fristående arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer den svenska arbetsmarknaden. Flertalet dessa träffar kollektivavtal av försäkringar motsvarande AMF -försäkringarna eller ITPom Arbetsgivaralliansen, sedan år 1993 är planen. Exempelvis har som folkhögskolor, idrottsrörelsen arbetsgivarorganisation för etc., träffat bla. centrala kollektivavtal med såväl LO som PTK om AMF -försäkringarna respektive ITP-planen. Motsvarande gälleri beträffande andra arbetsgivarorganisationer utanför SAF. stort även I vissa fall har pensionsutfastelserna enligt kollektivavtalen tryggats Så fallet exempelvis beträffande genom stiftelseavsättningar. är avtalet motsvarande ITP-planen mellan Bankinstitutens om Arbetsgivareorganisation och Finansförbundet. I andra fall har lämnat pensionerna försäkparterna möjligheter att trygga genom ring i understödsförening. Exempel härpå är ITP-avtalet mellan en å sidan arbetsgivarorganisationen Tidningsutgivarna och å ena andra sidan Journalistförbundet och HTF.

3.3.3 Anslutning till försäkringar enligt kollektivavtal utan

kollektivavtalsenlig skyldighet

F örsäkrizzgsslj/dd för anställda

Anslutning till såväl ITP-planen och TGL som AMF -försäkringarkan, antytts ske att arbetsgivaren älv tecknar na som ovan, genom kollektivavtal med någon arbetstagarorganisation och därefter ingår försäkringsavtal i enlighet med kollektivavtalet. Därutöver tillämpas försäkringsplanerna företag saknar kollektivavtal för sina av som inte omfattas något kollektivavtjänstemän. En arbetsgivare som av tal kan nämligen ansluta sig till försäkringarna i stort sett samma

l

villkor som gäller för de arbetsgivare som omfattas av kollektivavtal. Vare sig företaget är bundet av kollektivavtal eller kan företaget inte välja att träffa avtal enbart om vissa av förmånerna enligt ITP-planen eller AMF -försäkringarna Ett icke kollektivavtalsbundet företag måste således välja om detta vill träffa avtal enligt de villkor följer planen i dess helhet eller avstå från att som av avtala om förmånerna. Till skillnad från vad som gäller för de kollektivavtalsbundna företagen kan försäkringsavtal ingåtts som utan att kollektivavtalsenlig skyldighet därtill förelegat sägas upp av försäkringsbolaget till följd av underlåtenhet att betala premie. Försäkringsavtalet kan också försäkringstagaren själv. sägas upp av Eftersom försäkringen tecknas "frivilligt" av en arbetsgivare saknas det vidare naturligtvis särskilda skyddsregler vid underlåtenhet att teckna försäkring. Totalt omfattas 36 000 arbetsgivare ITP, vilka omkring ca av av en tredjedel utgörs av SAF-företag, en tredjedel av företag som själva träffat kollektivavtal med något tjänstemannaförbund och en tredjedel av företag utan kollektivavtal. Beträffande AMF -försäkringarna femförsäkringsavtalen har 90 000 totalt 195 000 ca av försäkringsavtal slutits av arbetsgivare som saknar kollektivavtal. Premieintäkten för de arbetsgivare som inte har kollektivavtal omfattar emellertid endast två procent den totala premieintäkca av ten för ITP-planen och AlvlF-försäkringarna.

F örsäkringsskydd för företagaren :själv och dennes familj

Egenföretagaren och maken till sådan omfattas, med nedan angivet undantag, inte automatiskt av de kollektivavtalade försäkringarna för arbetare respektive tjänstemän. Det föreligger dock möjligheter också för egenföretagare att ansluta sig till vissa försäkringarna. av Som företagare betraktas i dessa sammanhang samtliga ägare av handelsbolag samt den som själv eller tillsammans med make, barn eller förälder äger minst tredjedel aktierna i ett aktiebolag. en av Egenföretagare kan teckna AMF -försäkringarna AGS och TGL för egen del företaget redan ingått försäkringsavtal med AMF för om anställda, eller anställda saknas, s.k. beredskapsförsäkring. om en Vidare omfattas egenföretagare automatiskt och utan kostnad av TFA om företaget har tecknat AMF -försäkringar Egenföretagares maka eller make är verksam i företaget kan också ansluta sig som till dessa AMF-försäkringar. AGB och Avtalspension SAF-LO kan inte tecknas företagare. Till skillnad från vad gällde av egen som

således inte omfattas den enligt STP-planen kan egenföretagare av företagare anslutit sig till pensionsplanya pensionsplanen. De som inom AMF enligt STP äger emellertid rätt att bli kvar inom det nen Endast egenföretagare är anställd i det egna bolaget systemet. som uppbär lön från detta kan ansluta sig till ITP. För aktiebolagoch enskild firma gäller företagaren kan anslutas endast tillsammans att med tjänstemän. Till skillnad mot vad gäller för de kollektivavsom talsenligt anslutna arbetstagarna kan egenföretagarens försäkringar sägas exempelvis grund av utebliven premiebetalning. upp Totalt omfattas 55 000 egenföretagare försäkringar inom ca av AMF och ca 51 000 inom SPP.

3.4 Gruppförsäkringar

Nystartade företag är i behov en samlad försäkringslösning som av hänvisas vanligen försäkringsbolagen till ka-försäkringarna i av SPP -bolagen såvitt försäkringsbehovet de respektive AMF avser anställdas grundläggande trygghet. Några motsvarande försäkringsinte. Ersättningsprodukter för kaprodukter finns nämligen försäkringarna är emellertid inte uteslutna försäkringsmarknaden. För olika anledningar inte uppbär lön yrkeskategorier som av från arbetsgivare utan i stället erhåller ersättningar genom en särskilda bestämmelser i statliga prisregleringssystem, har mellan intresseorganisationer och försäkringsbolagen träffats avtal om motsvarande ka-försäkringarna. Försäkringar liknande försäkringar AMF -försälciingama har tillkommit för lantbrukarna, yrkesfiskarna, skogsbrukarna och renskötarna

T rygghetspaketen för andra än löntagare

Lantbrukmvlas trygghetspaket tillkom 1978 sedan Lantbrukarnas riksförbund LRF vid prisförhandlingar med svenska staten förhandlat fram medel för kollektiva försäkringar. LRF träffade avtal med AlVlF-sjukförsäkring respektive försäkringskonsortiet Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring om AGS och TFA med ett annat försäkringskonsortium bestående av samt Folksam och Skandia grupplivförsäkring genom avtal GLA. om Försäkringarna omfattade automatiskt alla såsom egna företagare aktiva lantbrukare mellan 16 och 65 under förutsättning att

verksamhetens bruttointäkt och lantbrukarens nettointäkt egen av jordbruket uppgick till vissa miniminivåer. Nystartande lantbrukare omfattades av försäkringarna under två hela beskattningsår om produktionen och arbetsinsatsen var så stor att inkomstkraven för försäkringarna förväntades bli uppfyllda. Yrkesjiskarrza, skogsbrukarna och renskötarna erhöll därefter trygghetspaket motsvarade lantbrukamas att respektive yrkesgrupps riksförbund ingick genom avtal med AMF och grupplivkonsortiet försäkringarna. Medel om till premierna avsattes till försäkringarna efter pris- och avgiñsförhandlingar med svenska staten, och försäkringsvillkoren förhandlades inte fram det sätt utgör grundstenama för kasom en av försäkringarna, d.v.s. mellan en arbetstagarorganisation och en arbetsgivareorganisation. Samtliga avtal om trygghetspaketen har numera upphört att gälla, sedan finansieringen av försäkringarna genom prisregleringssystemen upphört till följd av ett riksdagsbeslut därom. När det gäller lantbrukarna och skogsbrukarna bildades år 1993 Lantbrukama Trygghetsförsäkring Försäkringsaktiebolag LTF av LRF för att administrera och utveckla LRF medlemsförsäkringar. :s Från och med år 1995 har medlemmarna själva bekostat sina försäkringar innefattande liv-, sjuk-, olycksfalls- och ersättarförsäkring. Såvitt gäller yrkesfiskarna ingick Sveriges Fiskares Riksförbund SFR i juli 1995 nytt avtal med AMF fortsatt TFAom försäkring för förbundets aktiva medlemmar och avtal med WASA om gruppliv- och gruppolycksfallsförsäkring. Medlemmen måste numera själv betala försäkringspremien för att försäkringen skall vara gällande. För renskötarnas vidkommande har Samernas Riksförbund SSR för tiden efter den 31 december 1995 träffat ramavtal med

Trygg-Hansa om gruppliv- samt gruppsjuk- och olycksfallsförsäkring. Premieinbetalning m.m. handhas även

beträffande renskötarna varje enskild medlem. numera av

4 utanför arbetsmarknaden

Försäkringar

Inledning

Någon klar skiljelinje mellan försäkringar och utanför arbetsmarknaden är svår att dra. Socialförsäkringarna och de kollektiva personförsäkringarna är sätt och vis alltid förknippade med arbetsmarknaden, eftersom de ger upphov till ekonomiskt skydd då den enskilde eller dennes närstående skulle ha drabbats till annars följd av att den enskilde grund av sjukdom eller olycksfall inte kan, alternativt grund ålder inte behöva, försörja sig av anses eller sin familj genom eget arbete. Gruppförsäkringarna framhållits tidigare, ofta utformade är, som snarare som komplement för arbetstagarna till ka-försäkringarna än alternativ för arbetsgivare, och dennes anställda, inte som som omfattas av kollektivavtal. En extra pensions-, liv-, olycksfalls-, eller sjukförsäkring framstår i allmänhet inte onyttig för den som enskilde eftersom denne har rätt att ut avtalade belopp från flera försäkringar samtidigt, såvida inte försäkringsavtalen innebär att försäkringsbolaget skall ersätta de verkliga utgifter och förluster som försäkringsfallet orsakat. F örsäkringsskyddet kan således avse olycksfall som inträffar under arbetstid eller sjukdom som medför oförmåga att utföra något arbete. Vidare kan en förutsättning för gruppförsäkringen vara att arbetsgivaren medverkar vid prernieinsamlingen. Den försäkrade gruppen utgörs dessutom ofta av anställda hos arbetsgivare eller medlemmar i facklig en av en organisation, kan lika gärna utgöras medlemmarna i vilken men av annan förening helst eller i någon naturligt sammansatt som annan kollektiv. Själva grunden för försäkringen återfinns således vanligen exempelvis i föreningsrätten och kan sällan eller aldrig hänföras till ett avtal träffats arbetsmarknaden. som

Gruppersonförsäkringar

Gruppliiförsäkriirg

Grupplivförsäkring riskförsäkring avsedd att skydda efterleär en vande vid dödsfall. Vid dödsfall före viss ålder, i allmänhet 65 år, utbetalas ett kapitalbelopp till formånstagaren. Make eller registrerad partner samt sambo kan ansluta sig till försäkringen som vidare kan kompletteras med enkelt eller dubbelt förtidskapital som utbetalas den försäkrade, normalt fore 62 års ålder, grund av om sjukdom eller olycksfall beviljas minst halv förtidspension eller halvt

sjukkapital villkoren kan variera något mellan olika försäkringsbo-

lag. Förtidskapitalet kan också utbetalas om den försäkrade sedan två år är arbetsoförmögen och arbetsoförmågan beräknas bli bestående. Förtidskapitalet kombineras ofta med ett bamskydd, d.v.s. den försäkrades barn omfattas sjukförsäkring innefatav en tande endast invaliditets- och dödsfallsersättning. Den dominerande anslutningsformen vid grupplivförsälcring är automatisk anslutning med reservationsrätt. Exempelvis är ca 75 procent Folksams grupplivbestånd baserat den anslutningsforav Den samlade premieintäkten för 1995 avseende de bolag men. meddelat frivillig grupplivförsäkring uppgick till drygt 3,5 som miljarder kr, Folksam ensam svarade för ca 45 procent. Som varav framgått av den tidigare redogörelsen kan exempelvis medlemmar i sparinrättning utgöra kan teckna livförsäkring. en en grupp som Exempel härpå är Livförsäkringsaktiebolaget LIVIA:s verksamhet, består i att meddela individuell livförsäkring och grupplivförsom säkring till kunder i Nordbanken. I kombination med grupplivförsäkring kan gruppsparförsäkring tecknas, som innebär sparande till livsvarig individuell livförsäkring med försäkringsbelopp som utbetalas vid dödsfall efter 67 års ålder. Kompletterande gruppensionsförsäkringar förekommer marknaden inte bara till följd kollektivavtal utan också till följd av av att exempelvis enskilda fackliga organisationer ingått ramavtal med försäkringsbolag att organisationens medlemmar skall äga om rätt till försäkring eñer individuell anslutning.

Gruppsjuk- och gruppolyckyallyörsäkrirzg

Gruppsjuk- och gmppolycksfallsförsäloingama är avsedda att ge ett mindre tillskott till sociala och avtalsenliga sjukförmåner vid

arbetsoförmåga grund av sjukdom eller olycksfall. Gruppsjukförsäkringen kan gälla med fast karens eller med s.k. ATP-karens, d.v.s. den försäkrade blir berättigad till ersättning vid samma tidpunkt som när rätt till sjukbidrag/förtidspension enligt lagen om allmän försäkring föreligger. Såväl obligatorisk frivillig som anslutning till gruppsjuk- och gruppolycksfallsförsäkring är vanligt förekommande. Maka/make, registrerad partner och sambo kan medförsäkras i olycksfallsförsäkringen inte i sjukförsäkringen. men Kommunerna i Sverige tecknar gruppolycksfallsförsäkringar för elever under skoltid i grund- och gymnasieskola samt kommunal vuxenutbildning, barn under skoltid i förskoleverksamhet samt för ungdomar i kommunalt uppfoljningsansvar mfl. Gruppolycksfallsförsäkringarna uppträder även i olika tidsmässiga avtalsformer bl.a. heltid, arbetstid/skoltid och fritid. Fritidsförsäkringarna avser olycksfall som inte är förknippade med arbetet, varför det kan tyckas att dessa försäkringar inte heller har något eller endast mycket lite att göra med arbetsmarknaden. Dock är fritidsförsäkringen avsedd som ett rent komplement till ka-försäkringen TFA trygghetsförsäkring vid arbetsskada och innehåller i stort motsva- rande ersättningsmoment denna. Barnolycksfallsförsäkringar som förekommer också, vilka tecknas individuellt exempelvis förälder av som har försäkring baserad medlemskap i facklig organisaen tion. Folksam meddelar gruppolycksfallsförsäkringen Trygghetsförsäkring Fritidsskador TFF. Försäkringen meddelas i två delar varför antalet försäkringsuppdrag är stort, 3,2 miljoner uppdrag. Försäkringen tecknas ofta dels i obligatorisk form av ett fackförbund som även betalar premien samt dels enligt reservationsmetoden beträffande påbyggnadsförsäkring den enskilde en som medlemmen betalar. Ca 2 miljoner försäkringsuppdragen av avser obligatoriska försäkringar. TFF -försäkringen svarade ensam för ca 40 procent, eller 700 miljoner kr, den totala premieintäkten ca av försäkringsmarknaden under 1995 såvitt gäller gruppsjuk- och gruppolycksfallsförsäkringar.

Gruppskadeförsäkringar

Gruppförsäkringsmodellen har kommit att tillämpas även skadeförsäkringsornrådet. I första hand har modellen använts för sakförsäkring i form av kollektiv hemförsäkring för medlemmarna i facklig organisation. Gruppen är således alltid en nästan möjlig att

avgränsa förhand, men inte utan undantag. Gruppsakförsäkringförekommer exempelvis också vid försäkringar som är kopplade ar till olika där köparna den försäkrade köp av produkter utgör och återförsäljaren fungerar som gruppföreståndare. gruppen Beträffande den kollektiva hemförsäkringen föranleddes Försäkringsverksamhetskommitténs utredning därom SOU 1985:34

se

att det vid LO-kongressen 1981 fanns full enighet om att av försäkringar, såsom hemförsäkringar, skulle göras nytillkommande Elektrikerförbundet under år till medlemsförsäkringar samt av att 1983 och därefter Målarförbundet under 1984 lanserade hemförsäkring reservationsrätt i Folksam för obligatorisk utan samtliga sin medlemmar. Den kollektiva hemförsäkringen fungerar så att det i den medlemsavgiñ medlemmen betalar till sitt fackförbund ingår en som avgift för försäkringen. Varje medlem ansluts automatiskt till extra försäkringen, har rätt att sig denne vill men numera reservera om lösa sin I praktiken sådan hemförsäkring annat sätt. görs reservation till förbundet och inte till försäkringsbolaget. Närmare den kollektiva hemförsäkringen och debatten beskrivning av om dess introduktion; Genombrottet för kollektiv hemförsäkrunt se ring i Folksam. Folksams bestånd Sverige, som ges ut av av kollektiva hemförsäkringar uppgick i januari 1997 till 306 stycken avtal omfattande drygt 1,3 miljoner försäkrade med en sammanlagd årspremie drygt 600 miljoner kr. I stort sett motsvarande försäkringar finns också tillgängliga för TCO- och SACO- förbunden med Skandia eller Trygg-Hansa som Till skillnad från vad gäller hos Folksam försäkringsgivare. som dessa försäkringar dock inte endast hemförsäkring, utan avser innefattar också exempelvis motorfordon eller båtar. En annan skillnad är att anslutning till försäkringarna sker efter individuell

ansökan.

5 Nuvarande bestämmelser m.m.

5.1 Svensk rätt

5.1. 1 Svenska försäkringsbolag

Reglerna för svenska försäkringsbolag återfinns i försäkringsrörelselagen l982:713, FRL. Begreppet försäkringsrörelse är inte definierat sig i FRL eller tidigare försäkringslagar. Vissa vare vägledande uttalanden finns dock i lagarnas förarbeten. En försäkringsrörelse kännetecknas i allmänhet att någon yrkesmässigt i av iiskutjämnande syfte och särskilda avtal mottar ett vederlag genom för en utfästelse om att utge ersättning eller utföra någon form av prestation då i förväg oviss händelse inträffar bl.a. motivut-

en se

talandena till 1985 års lagstiftning ändringar i tillståndsbestämom melserna, prop. 1984/85:77 s. 39 ff. Det skall dock påpekas att flera företeelser förekommer i samhället som innefattar dessa rörelsekännetecken utan att företeelserna för den skull kommit att betraktas som försäkringsrörelse. Verksamhetens omfattning och ekonomiska betydelse för de tilltänkta kunderna är också av betydelse vid bedömningen kunderna har ett sådant skyddsav om behov att verksamheten bör stå under samhällets kontroll. För att driva försäkringsrörelse krävs det enligt 2 kap. 3 § FRL tillstånd, koncession, meddelas regeringen efter en gransom av skning som huvudsakligen sker i Finansinspektionen. Finansinspektionen kan även efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession är nödvändigt för planerad verksamhet. Försäkringsen bolagets stiftare skall vid ansökan om koncession för försäkringsrörelse upprätta bolagsordning underställs regeringen för en som stadfástelse. Till ansökan om koncession skall fogas en verksamhetsplan som utformats i enlighet med Finansinspektionens utfärdade föreskrifter därom. Koncession beviljas tills vidare eller för bestämd tid, högst tio år, om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven en sund försäkringsverksamhet och den har ett kvalificerat innehav i bolaget kan antas inte om som motverka sund utveckling av bolaget 2 kap. 3 § fjärde stycket. en

Vid förlängning eller ändring av koncession samt ändring av bolagsordning måste ansökan detta göras. om Försäkringsbolagets kunder utgörs av försäkringstagarna, d.v.s.

de som träffar avtal med försäkringsgivaren om försäkringen. En

legaldefinition av begreppet försäkringstagare finns i 2 § lagen 1927:77 om försäkringsavtal och i 2 § konsumentförsäkringslagen 1980:38; även lagförslagen i Ds 1993:39. Försäkringstagaren se blir i allmänhet också ägare till försäkringen och kan i vissa fall förfoga över försäkringen att överlåta den till ny ägare som genom övertar försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter. Försäkrad är den vars intresse, liv eller hälsa försäkringsavtalet avser jfr 2 § konsumentförsäkringslagen och lagförslagen i Ds 1993:39. Med försäkringsbolag enligt FRL dels försäkringsaktiebolag, dels avses ömsesidiga försäkringsbolag. Delägare i ett försäkringsaktiebolag är dess aktieägare. I 1 kap. 6 § första stycket FRL stadgas att delägarna i ett försäkringsaktiebolag inte personligen för bolagets förpliktelser. Bestämmelsvarar innebär också ett förbud mot att i bolagsordningen ta sen bestämmelser tillskottsplikt 1981/82: 180 138.

om se prop.

I ömsesidiga försäkringsbolag däremot är försäkringstagarna inte

bara kunder till bolaget utan också bolagets ägare. Återförsäkrings-

tagare emellertid inte som delägare till följd av återförsäkringanses I fråga livförsäkring, s.k. lång sjuk- och olycksfallsförsäken. om ring d.v.s. sjuk- och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller tills den försäkrade uppnått viss ålder och inte får sägas försäkringsbolaget under annan som upp av förutsättning än att särskilda förhållanden kan anses föreligga och som dessutom angivits i försäkringsavtalet, avgångsbidragsförsäkring samt återförsäkring endast bolagets tillgångar för dess svarar förpliktelser. För försäkringar annat slag delägarna i av svarar ömsesidigt bolag personligen subsidiärt för bolagets förpliktelser utan begränsning eller med begränsning till visst belopp 1 kap. 7 §. För förluster uppkomna i sådan försäkringsverksamhet kan uttaxering delägarna ske i enlighet med föreskrifterna i 13 kap. FRL. Försäkringsbolagen delas också upp i livförsäkringsbolag respektive skadeförsäkringsbolag. Indelningen anknyter till de olika försäkringsklasser som anges i lagen. Med livförsäkringsbolag förstås enligt 1 kap. 4 § sådant bolag uteslutande eller så gott som uteslutande meddelar försäkringar där utbetalning försäksom av ringsbelopp är beroende av en eller flera personers liv, tilläggsförsäkringar anknyter därtill försäkringar som anknyter till som ,

giftermål och födelse samt lång sjuk- eller olycksfallsförsäkring.

Övriga bolag räknas som skadeförsäkringsbolag.

De livförsäkringar livförsäkringsbolagen meddelar kan delas som upp i grundbundna och grundñia livförsäkringar. Med grundbunden livförsäkring avses försäkringar för vilka det finns till regeringen eller Finansinspektionen anmälda grunder för beräkning premier av och premiereserv m.m.

Övergripande principer för konswmentskyddet

Som antytts i det föregående präglas FRL det övergripande av syftet att skydda de enskilda konsumenterna, vilket huvudsakligen sker genom bestämmelser syftar till att garantera att försäksom nngsbolagen är effektiva och solida samt meddelar försäkringar till rimliga villkor. De mest betydelsefulla principerna som införts i den svenska lagstiftningen för att skydda försäkringstagarna är soliditersprizrcipen och skälighetsprirzclperø. I fråga livförsäkring och om skadeförsäkring som meddelas för längre tid än tio år återfinns de fundamentala reglerna soliditet och skälighet i 7 kap. 4 om Kravet att trygga bolagens förmåga att fullgöra sina förpliktelser är extra starkt när det gäller långa avtalstider, är vanligt särskilt som vid grundbunden livförsäkring. Soliditetskravet gäller emellertid även för livförsäkringar drives utan grunder. Soliditeten vid som livförsäkring säkerställs bl.a. genom att de grunder d.v.s. beräk- ningsantagandena för premie och premiereserv samt för tekniska återköpsvärden och återbäring som försäkringsbolagen har att anta är betryggande samt att de överskottsmedel som normalt uppstår i rörelsen kan användas för konsolidering i avvaktan att de återförs till försäkringstagarna återbäring. Samtliga genom försäkringsbolag måste vidare enligt 7 kap. 1 § göra försäkringstekniska avsättningar, vilka skall motsvara de belopp erfordras för som att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. För att förhindra att försäkringsbolagen tar för stora risker vid sin placering medlen gäller att de försäkringstekav niska avsättningarna skall redovisas i vissa slag tillgångar av skuldtäckning, se 7 kap. 9 § FRL. Den övergripande placeringsregeln återñnns i 7 kap. 9 a § och innebär att ett försäkringsbolag vid placering av medel i tillgångar som används för skuldtäckning skall välja tillgångar med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden

match:ringspriizclperü och sprida riskerna lämpligt sätt

Därtill måste bolagen ha tillräckligt

diversifieririgsprirzclperü. en

kap. 8 § beträffande kapitalbasens

stor kapitalbas se 1 samt

omfattning och nivå, 7 kap. 22 28 §§. se soliditet kompletteras principen skälighet. Principen om av om måste tillräckligt stort så att soliditeten inte Premieuttaget vara får samtidigt inte vara stort att försäkringens pris äventyras, men måste också ske med överstiger vad som är rimligt. En avvägning till olika försäkringstagare så att kostnaderna hänsyn grupper fördelas dem emellan. Skälighetsprincipen är uttryckt något skäligt beroende försäkringen liv eller skada. Vid olika om avser försäkringen skall meddelas till kostnad livförsäkring gäller att en med hänsyn till försäkringens art. Vid skadeförsäkring som är skälig 5 § premiesättningen skall skäligt gäller enligt 19 kap. att vara med till den risk försäkringen är avsedd att täcka, avvägd hänsyn nödvändiga driftskostnader for försäkringen samt omständigheterna skadeförsäkring gäller vidare i övrigt. För såväl livförsäkring som andra villkor i försäkringsavtalet än premien skall vara att även det avsedd och skäliga, med hänsyn till skydd försäkringen är att ge omständigheterna i övrigt 19 kap. 6 § . Skälighetsprincipen

försäkringsgren måste självbärande och att innebär att varje vara en således inte får subventionera Av försäkringsform en annan. skälighetsprincipen följer vidare att alla överskott i livförsäkrings-

d.v.s. sådana överskott kan hänföras till rena rörelse, även som skall försäkringstagarna och affärsvinster i verksamheten, återgå till mellan dem. Livförsäkringsbolagen fördelar vid fördelas skäligt därvid överskotten enligt den s.k. kontribuindividuell försäkring tionsmetoden, vilken syftar till att fördelningen till de enskilda

försäkringstagarna skall motsvaras den enskilda försäkringens av bolagets samlade överskott. Vid kollektiv försäkring bidrag till fördelas överskotten inte med beaktande den däremot vanligen av till överskotten under 3.3.2.

enskildes bidrag se ovan

De särskilda tillsynsreglernai 19 kap. FRL syftar till att garantera

beskrivna soliditet och skälighet att de ovan principerna om övergripande ansvaret för att efterföljs av försäkringsbolagen. Det verksamhet åligger Finansinutöva tillsyn över försäkringsbolagens § skall verka för sund utveckspektionen, som enligt 19 kap. 1 en ling försäkringsväsendet sundhetsprirzclpeiz. För en mer av soliditet, skälighet och utförlig redogörelse för principerna om

sundhet; SOU 1986:8 och SOU 1995:87. se

Undantag och möjligheter till dispens från försäkringsrörelselagerz

Undantags- och dispensbestämmelserna i FRL präglas också av hänsyn till den enskilde konsumenten. Exempelvis gäller beträffande sjö- och transportförsäkring i Sverige att skälighetsprincipen tillämpas endast för reseförsäkring och båtförsäkring som konsument tecknar för huvudsakligen enskilt ändamål. Skälighetsprincipen gäller för övrigt inte för svenska försäkringsbolag som är verksamma i utlandet med annat än livförsäkring 19 kap. 5 och se 6 §§. Försäkringsbolag som driver försäkringsrörelse i utlandet får dessutom enligt l kap. 10 § tredje stycket medges ytterligare avvikelser från FRL awikelserna föranleds hänsyn till om av utländsk rätt eller rättstillämpning. Dispens enligt 1 kap. 10 § kan medges i fråga om livförsäkringar, som gäller endast för dödsfall och som meddelas för en tid av högst fem eller premie är beräknad och bestämd för längst mot en som fem år i taget, mottagna återförsäkringar samt skadeförsäkringar som meddelas ömsesidiga försäkringsbolag eller lokalt skadeförav säkringsbolag under vissa förutsättningar. Några särbestämmelser som tar sikte kollektiva försäkringar endast finns inte i FRL men möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att enligt 1 kap. 10 § första stycket medge undantag eller avvikelser från vissa lagens bestämmelser har, av som tidigare berörts, fått betydelse för i första hand grupplivförsäkringar. Syftet med den dispensmöjligheten är främst att i fråga om tekniskt enkla typer av livförsäkring utan sparande göra det möjligt för försäkringsbolagen att driva verksamheten utan de försäkringstekniska grunder som annars är förknippade med sådan försäkring l981/82:180 erhållen innebär för

se prop. 143 En dispens

försäkringsbolaget att rationaliseringar och kostnadsbesparingar kan göras, och eftersom premien kan ändras varje god anses soliditets- och skälighetsövervakning kunna utövas trots att försäkringen drives utan grunder. Fram till 1994 innehöll 1 kap. 10 §FRL dispensbestämmelse en innebörd att tjänstepensionsförsäkringar, oavsett de tecknats av om till följd av kollektivavtal eller teoretiskt kunde medges undantag från FRL:s samtliga bestämmelser. Undantagsbestämmelsen för tjänstepensionsförsäkringama har emellertid fått utgå ur FRL med hänsyn till att bestämmelsen för allmänt utformad och därmed var kunde komma i konflikt med EES-reglerna området

se prop.

1992/93:257 185. Enligt övergångsreglema till ändringen gäller dock tidigare meddelade dispenser fortfarande. Beträffande

tjänstepensionsförsäküng kan alltså inte någon dispens enligt 1 kap. 10 § meddelas och för sådan försäkring krävs det att försäkringstekniska grunder upprättas och anmäls enligt bestämmelserna i

FRL. Detaljreglering den grundfria verksamheten har ofta, för av egna verksamhet än med ka-försäkring, kommit att uttryckas i annan dokument, vilka brukar betecknas försäkspeciella gmndliknande exempelvis tillåtna ringstekniska regler. I dessa regler anges gruppbildningar, krav antalsmässiga storlek, när gruppens skall förekomma, beräkningen premie och hälsoprövning av försäkringsbeloppets storlek, förutsättningar för rätt till fortsättningsförsäkring i de fall försäkringen upphör i förtid, antaganden riskmått samt principer för återbäring. I förarbetena till den om nuvarande framhålls förutsättning för dispensbestämmelsen att en skall kunna erhållas de försäkrade kan erhålla att dispens är att fortsättningsförsäkring d.v.s. rätt för gruppmedlemmar att utan individuell hälsoprövning teckna individuell försäkring efter en utträde samt att frihet från grunder inte får medföra ut gruppen olämpliga gruppbildningar 1981/822180 143 De

se prop. s.

enligt praxis sedan 1940-talet har vuxit fram gruppbildningar som och godtagits inspektionen är endast sådana grupper som är av avgränsade förhand samt som är av stabila och långsiktiga karaktärer. Vidare måste sammansättning vara sådan att gruppens inte endast mindre försäkringsrisker underlag för goda utgör varför det bl.a. krävs minst viss andel försäkringen, att en av gruppen ansluter sig till försäkringen. I dåvarande Försäkringsinspektionens cirkulär 1991 :l, Dnr H 270/88, angående grupplivförsäkring m.m., som alltjämt gäller, anges vilka gruppbildningar som kan godtas samt att till grund för forsäkringsbelopp och minsta anslutningsgrad skall en försäkringsteknisk utredning läggas som

skall bifogas till dispensansökan se avsnitt 2.3.5. I utredningen

skall vilken är den högsta riskvariation bolaget skall anges som som tillämpa för enskild samt vilka krav forsäkringsbelopp en grupp och anslutningsgrad den angivna riskvariationen leder till.

Närmare om Finansinspektionens praxis vid kollektiv försäkring

När det gäller skälighetsprincipens upprätthållande såvitt avser kollektiva kravet sparsamhet och effektiviförsäkringar anses att tet uppfylls mycket väl de förenklade rutiner strävandegenom som mot enhetliga premier medför. Redan 1945 års försäkringsna

utredning uttalade att den besparing som gruppen kunnat uppnå genom att bilda en egen försäkringsinrättning borde kunna komma kollektivets medlemmar till godo lägre premier eller högre genom

återbäring se SOU 1949:25 161 Å andra sidan står den

solidariska premiesättningen och den enhetliga hanteringen av eventuella återbäringsmedel i strikt formell mening i direkt motsats till kravet att kostnaden för försäkringen skall den motsvara övertagna risken. Kravet att kostnaderna för försäkringarna skall fördelas skäligt mellan olika försäkringstagare har i praxis som framgått ändå inte förhindrat framtagandet av ett flertal gruppförsäkringslösningar med mer eller mindre enhetliga premier. I praxis har också godtagits att återbäring vid grupplivförsäkring tilldelas de försäkrade utan beaktande den enskildes av bidrag till överskotten. Vidare har den nämnaren för i gemensamma personerna en grupp som kan teckna gruppförsäkring minskat med tiden. avsevärt Gruppersonförsäkringens i dessa avseenden snabba utveckling under har bl.a. lett till inspektionen senare att övervägt att upphäva cirkulär 1991:1 för att ersätta detta med författning ny med anknytning till förslaget till ny försäkringsavtalslag. Om detta förslag, se Ds 1993:39. Finansinspektionen har inte funnit att utvecklingen, och de avvikelser från tidigare riktlinjer som legat till grund för grupplivförsäkring följt därav, strider mot soliditets-, som

skälighets- eller sundhetsprinciperna i FRL. överväganden inom

inspektionen har därför även gjorts att lämna försäkringsbolagen ökad frihet att utforma ett sätt försäkringsbolagrupperna som finner ändamålsenligt och försäkringstekniskt gen möjligt. Som konsekvens av inspektionens uppfattning i dessa avseenden skulle försäkringsbolagen i framtiden vid ansökan om dispens enligt 1 kap. 10 §FRL inte behöva precisera den avsedda gruppbildningen, och inspektionens prövning skulle koncentreras till de försäkringstekniska reglerna. Den del F örsäkringsverksamhetskommitténs av utredningsuppdrag som resulterade i betänkandet SOU 1985:34 föranleddes av frågan om obligatoriska lösningar kunde tillåtas för gruppsakforsäkringar. Försäkringsverksamhetskomittén kom fram till att övervägande skäl, bl.a. risken för dubbelförsäkring utan nytta för den försäkrade, talade mot sådana lösningar och att enskild gruppmedlem därför alltid skulle ha rätt i fall att vart reservera sig mot en anslutning till försäkringen. När det gäller gruppförsäkringar där den enskilde själv har för att svara premieinbetalningen har av såväl inspektionen som Konsumentverket sedan länge upprätthållits ett krav frivillig anmälan från den enskildes sida. En särskild fråga

hur skulle det

för Försälcringsverksamhetskommittén var man se

förhållandet organisation tog ut avgifter för försäkringar utan att en

mellan medlemmarna. Kommittén konstateranågon differentiering

inte kunde utsträckas till att de därvid att skälighetsprincipen avse

medlemmarna i organisation skulle betala till de avgifter som en

Vad hade pröva enligt kommittén organisationen. inspektionen att

endast organisationens premie till försäkringsbolaget var var om Kommittén fann det inte heller motiverat att utvidga skälig.

sammanhanget erinrades skälighetsprincipens tillämpningsområde. I

det inte skälighetsprincipen har ansetts följa att premierna om att av med individuella anslutningsformer måste i en grupplösning

ditferentieras i överenstämmelse med vad gäller för individuell som

Vidare det inspektionens tillsyn i fråga om försäkring. påpekades att

villkorsut-

villkorsskälighet också avsåg gruppförsäkring, men att

delar borde till konsumentförsäkfonnningen i tillämpliga anpassas

Försäkringsverksamhetskommitténs förslag angående

ringslagen.

till proposition, väl till att gruppförsäkring ledde inte någon men

utvecklades i enlighet därmed. Obligatorisk gruppsakförsäkpraxis

förekommer således inte längre. Anslutning till gruppsakförring

gruppmedlemmarna omfattas säkring sker visserligen genom att

gruppföreträdaren ingått avtal automatiskt den försäkring som av Gruppmedlemmarna kan dock välja att med försäkringsgivaren om.

utanför sig, vilket i praktiken stå försäkringen genom att reservera

I praxis har vidare skälighets-

vanligen sker hos gruppföreträdaren.

till den totala bedömningen vid gruppförsäkring begränsats att avse

gruppföreträdare har att betala. premie som en

det försäkringar grundar sig kollektivavtal har När gäller som

i skälighetshänseende godtagit vad inspektionen utan undantag

i fråga premier och arbetsmarknadspartema kommit överens om om

Vidare har inspektionen i skilda sammanhang återbäring m.m.

sådana råder speciella förhållanden, poängterat att för försäkringar

det vid skälighetsprincipen måste tas hänyn varför tillämpningen av

andra faktorer dem beaktas. Sådant ställningstatill än som annars

dåvarande Försäkringsinspektionen den 12 mars gande gjordes av

Pensionärsförbund 1991, Dnr 92/91, med anledning av att Sveriges

bl.a. skälighetsprincipen hade riktat kritik mot under åberopande av

SPP:s beslut att pensionstilläggen för år 1991 skulle understiga

konsumentprisindex under perioden september förändringen av

1990 med knappt 3 procentenheter. Motsvarande 1989 september synsätt kom till uttryck vid Finansinspektionens undersökning av

AFA den 2 oktober 1995, Dnr 954-95-314, med anledning av

allmänna råd FFFS 1994:36 avseende styrning, inspektionens

intern information och intern kontroll inom försäkringsbolag och understödsföreningar. Undersökningen ingick som ett led i inspektionens operativa tillsyn av hur försäkringsbolag och understödsföreningar utarbetar och upprätthåller system för kontroll och uppföljning de risker förekommer i institutens av som verksamhet. Finansinspektionen kom i undersökningen fram till slutsatsen att de rekommendationer lämnas i de allmänna som råden, med hänsyn till de speciella förhållanden råder för som kollektivavtalsgrundade försäkringar, inte i alla delar var tillämpliga för AF Azs verksamhet.

Konsunøerzts/ydder enligt F örsákrirIgsutredzzizigerzs förslag m. m.

Enligt Försäkringsutredningen bör det övergripande syñet med tillsynslagstiñningen vara att se till att ingångna försäkringsavtal kan fullföljas. Däremot bör tillsynsreglerna inte innebära en detaljerad kontroll av premiesättning och produktutformning. Försäkringsutredningen har i sitt slutbetänkande därför föreslagit att skälighetsprincipen skall upphävas. Bl.a. till följd därav har Försäkringsutredningen vidare föreslagit att viss del av överskottet i livförsäkringsrörelse skall kunna utdelas till bolagets ägare i en form av vinst. För att garantera bolagens Soliditet och försäkringstagarnas del av överskotten har, bland andra bestämmelser, föreslagits ett krav att försäkringsbolaget skall upprätta riktlinjer för de försäkringstekniska avsättningarna. Dessa riktlinjer skall inkludera bl.a. principerna för beräkningen försäkringstagarnas av rätt till återbäring bonus. Det föreslås förbud för ett försäkringsbolagen att väsentligt sänka bonusens andel i överskotten i förhållande till vad dessförinnan gällt under följd som en av räkenskapsår, om det inte följer av riktlinjerna eller annars finns särskilda skäl för det. Som skäl för sitt ställningstagande att upphäva skälighetsprincipen anförde utredningen bl.a. att kraven försäkringar till rimliga priser samt kostnadseffektivt drivna försäkringsverksamheter kan tillgodoses bättre andra sätt, framför allt konkurrens mellan försäkringsbolagen. De genom marknads- och konkurrensrättsliga regelverken innebär enligt Försäkringsutredningen ett i dessa avseenden tillräckligt skydd även for forsäkringskonsumenter. Enligt förslaget till Övergångsbestämmelser skall kravet skälig kostnad dock gälla även i fortsättningen för äldre livförsäkringar. Se SOU 1995:87, bl.a. 107 135, s. - 150 151 samt 295. -

Försäkringsutredningen har vidare föreslagit att det obligatoriska kravet i ömsesidiga försäkringsbolag skall slopas. delägaransvar och uttaxering föreslås i stället bli Frågor om delägaransvar överlämnade till bolagen själva att bestämma över. Vidare pågår utredningsarbete om införande av ett garantisystem för 1996: 13. Enligt den utredningens direktiv

försäkringstagare Fi skall bl.a. utarbetas teknisk lösning för genomförande av

en Försäkringsutredningens förslag om ett samordnat konsumentskydd obestånd särskilt inrättad i händelse av försäkñngsgivares genom en skyddsordning.

5.1.2 Utländska försäkringsgivare i Sverige

För försäkringsverksamhet i Sverige som bedrivs av försäkringsgimed säte i annat land omfattas av avtalet om Europeiska vare som ekonomiska samarbetsområdet EES, med undantag för vissa mindre ömsesidiga och lokala försäkringsgivare, gäller lagen EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. I 1993:1302 om samband generationens försäkringsdirektiv inom EG med att tredje svensk utmönstrades lagen bl.a. flertalet inkorporerades i rätt, ur regler angående försäkringsrörelsens bedrivande. EES-försäkringsverksamhet i regleras således i huvudsak givarnas Sverige av försäkringsgivarens hemlands lagar området. Utgångspunkten är att försäkringsgivare, har tillstånd att driva försäkringsrörelen som sei sitt hemland, får driva verksamhet i Sverige sedan Finansinspektionen fått underrättelse härom från behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland. Finansinspektionen har kvar vissa tillsynsi huvudsak går inspektionen, i samarbete uppgifter som ut att i försäkringsgivarens hemland, skall med den behöriga myndigheten verka för sund utveckling av verksamheten i Sverige. en Utländska verksamhet i Sverige, inte forsäkringsgivares som omfattas EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, av lagen om regleras i lag 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag regler ansluter nära till att driva försäkringsrörelse i Sverige. Dessa eller med föreskrifterna i FRL. En viktig skillnad överensstämmer skälighet inte gäller för de utländska är dock att något krav försäkringsgivarna.

De nu berörda lagarna har varit föremål för översyn av en av regeringen tillkallad utredare, som i sitt betänkade, SOU 1996:77, föreslagit bl.a. att bestämmelserna skall inrymmas under en ny lag, lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Beredningen av det betänkandet pågår inom Finansdepartementet.

5.1.3 Understödsföreningamas försäkringsverksamhet

Understödsföreningar är föreningar for inbördes bistånd vid sjukdom, dödsfall, ålderdom eller liknande sina medlemmar eller deras anhöriga. Föreningarna bedriver försäkringsverksamhet och är i princip uppbyggda som ekonomiska föreningar. Medlemmarna i en understödsforening utgörs av personalgrupper, personer tillhörande viss yrkeskategori eller medlemmar i sammanslutning en med sådan intressegemenskap att samverkan även för personfören säkring är naturlig. En understödsförening kan meddela pensionsförsälcring, kapitalförsäkring eller sjukförsäkring. Beroende vilken typ av försäkring som föreningen meddelar indelas de i pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. Ett fåtal pensionskassor meddelar tjänstepensionsförsäkring i enlighet med pensionsuppgörelser mellan parter den svenska arbetsmarknaden. Dessa föreningar har emellertid fått ojämförligt störst betydelse i allmänt ekonomiskt hänseende. Av det samlade fonderade kapitalet i understödsforeningama för 1997 drygt 40 miljarder kr, svarade tjänstepensionskassorna ensamma för ca 75 procent. Verksamhetsreglerna för understödsföreningar finns i lagen 1972:262 om understödsföreningar. Lagen omfattar föreningar för inbördes bistånd, utan affärsmässigt drivande försäksom av ringsrörelse meddelar annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring. Lagen är dock inte tillämplig för försäkringsutfästelser som stat eller kommun är ansvarig för. Understödsföreningama står under tillsyn av Finansinspektionen och skall registrerade där. vara Soliditets- och skälighetsprinciperna gäller för understödsföreningarna och kommer till uttryck att föreningarnas stadgar skall genom vara ägnade att trygga att föreningarna kan fullgöra sina försäkringsutfästelser och samtidigt tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor i försäkringarna är skäliga samt även i övrigt ha ett för verksamheten lämpligt innehåll. En understödsförening skall minst vart femte verkställa en forsäkringsteknisk utredning. Föreningar som endast meddelar sjukpenning for högst

180 dagar behöver emellertid inte upprätta sådan utredning. Om understödsföreningar vidare SOU 1990: 101 se Även lagen understödsföreningar är föremål för översyn. om Försäkringsföreningsutredningen, Fi 1996:07, beräknas vara som färdig med sitt uppdrag vid årsskiftet 1997/98, skall enligt sina direktiv föreslå ändringar för att uppnå harmonisering med EG:s en området utreda bl.a. verksamhets- och tillsynsregler samt om kan effektiviseras, varvid särskild hänsyn skall tas till reglerna föreliggande skyddsintressen.

5.2 Utländska förhållanden

5.2.1 Inledning

En översikt rörelsebestämmelserna i Danmark, Norge, Finland, av Österrike, Frankrike, Storbritannien och Nederländerna Tyskland, i bilagan till SOU 1995:87 319 med hänvisningar. De ges utländska förhållanden sålunda redogjorts för kommer inte att som närmare beröras här. de flesta EU-länder innefattar rad Försäkringsrörelsereglerna i en sikte försäkringrörelsernas soliditet, skyddsbestämmelser som tar såsom krav säkra investeringar i form tillsynsregler och av inhemska statsobligationer samt den situation att en m.m., försäkringsgivare hamnar obestånd. Några lagfästa krav skälighet i försäkringsverksamheten är inte brukliga, dock att krav rimlig fördelning överskott i livförsäkringsrörelse ställs av flera håll. Också utomlands är gruppförsäkringar vanligt förekommande, det i saknas bestämmelser i de olika ländernas trots att regel rörelselagstiñningar tar sikte icke lagbestämda kollektiva som lagstiftning således intet unikt försäkringar endast. Svensk är sätt i detta avseende. Avtal pensioner i form av anställningsom m.m. förmåner för olika förekommer naturligtvis även andra grupper arbetsmarknader än den svenska. Det i Sverige tillämpade systemet med icke lagbestämd obligatorisk anslutning till försäkring med en i förhand bestämda ersättningsbelopp förekommer emellertid inte i jämförbara länder. Avtal de utländska arbetsmarknaderna om pensioner tryggas i allmänhet i särskilda pensionsfonder som för närvarande inte omfattas livförsäkringsdirektiven inom EGav rätten.

5.2.2 EG-rätten

Som antytts i det föregående medförde bl.a. Sveriges medlemskap

i EU ändringar i den svenska försäkringslagstiñningen. Ändringarna

i FRL med vissa undantag trädde i kraft den 1 juli 1995

som se

, SFS 1995:779 och 1994/95: 184, betingades i första hand prop. av

tredje generationens försäkringsdirektiv inom EG-rätten. Ändringar

med anledning EES-avtalet infördes den 1 januari 1994 SFS

av se

1993:1302-1311 och prop. 1992/931257. Andra viktiga ändringar iden svenska lagstiftningen för svenska och utländska försäkringsföretag gjordes den l januari 1995 till följd av inkorporeringen av

EG:s allmänna bolagsrätt se SFS 1994: 1941 och prop. 1994/95:

170 EG:s arbete med att införa etablerings- och tjänstefrihet försäkringsområdet inleddes redan 1960-talet. Såvitt gäller direkt försäkring genomfördes harmoniseringen medlemsländerav nas lagstiftning i etapper. Etableringsfrihet samt grundläggande harmonisering såvitt gäller solvens-, tillsyn- och vissa koncessionsregler inom gemenskapen kom till uttryck i den första generationens direktiv skade- och livförsäkringsområdet från år 1973; 73/239/EEG, respektive år 1979; 79/267/EEG. Möjlighet att sälja försäkringar över nationsgränsema utan etablering i mottagarlandet

infördes genom andra generationens direktiv 88/357/EEG och

90/619/EEG. Tredje generationens försäkringsdirektiv Rådets direktiv 92/49/EEG samordning lagar och andra författningom av ar som avser annan direktförsäkring än livförsäkring och ändringar direktiven 73/239/EEG och 88/357/ EEG samt Rådets direktiv av 92/96/EEG om samordning lagar och andra författningar av som avser direkt livförsäkring och om ändringar direktiven av

79/267/EEG och 90/619/EEG behandlar inkorporeringen

försäkringsområdet av de grundläggande EG-rättsliga principerna som gäller för övriga finansiella tjänster. De principer som avses härmed kan i korthet beskrivas enligt följande. harmonisering av de väsentligaste delarna av tillsynslagstiñningen ömsesidigt erkännande av övriga tillsynsregler och av beviljande av koncessioner samt principen att en beviljad koncession skall gälla inom hela EU och att tillsynen skall utövas av myndigheten i hemlandet. Bestämmelserna utgör inget hinder för medlemsländerna att ställa krav godkännade stiftelseurkund och bolagsordning vid av beviljande av koncession. För bl.a. avtalsvillkor samt inom skadeförsäkring, premietarilfer, och inom livförsäkring, tekniska grunder

för beräkning premier och premiereserv, får det emellertid inte av finnas några krav förhandsgodkännande eller någon allmän skyldighet att lämna uppgifter härom till tillsynsmyndigheten. Det får inte heller finnas bestämmelser innebär skyldighet för som en bolagen att i förväg till tillsynsmyndigheten anmäla premiehöjning- För obligatoriska försäkringar får dock lagbestämmelser finnas ar. innebörd att tillsynsmyndigheten i förväg skall granska avtalsvillav koren till säkerställande att försäkringsavtalen uppfyller kraven av för sådana försäkringar. EG:s bolagsrättsliga direktiv tar i första hand sikte de olika medlemsländernas aktiebolagslagar, omfattar även den men

bolagsrättsliga lagstiftningen för finansmarknaden. Åndringarna i

FRL till följd härav har medfört att FRL närmats den allmänna aktiebolagslagen och i huvudsak bestämmelser om bildandet avser ett försäkringsaktiebolag, bolagets hantering aktierna och av av aktiekapitalet bolagstämman och bolagets företrädare. samt om

EG:s fjärde och sjunde bolagsdirektiv 78/660/EEG respektive

behandlar skyldighet årsbokslut och

83/349/EEG att upprätta

förvaltningsberättelse i bolag och koncerner med begränsat ägaransvar. För försäkringsföretagens del har dessa direktiv kompletterats rådets direktiv den 19 december 1991 om genom årsbokslut och sammanställd årsredovisning för försäkringsföretag 91/674/EEG. För svenskt vidkommande har fr.o.m den 1 januari 1996 redovisningslagstiñningen helt omarbetats för att anpassas till direktiven. 11 kap. FRL har därvid upphävts SFS 1995: 1567 och ersatts med lagen 1995: 1560 om årsredovisning i försäkringsföretag. Se även prop. l995/96:10, del 4. I redovisningsdirektivet för försäkringsföretag framhålls att en samordning de olika medlemsländernas redovisningsregler är av angelägen dels med hänsyn till försäkringsföretagens stora betydelse, dels med hänsyn till att företagen bedriver konkurrerande verksamheter i olika juridisk form över gränserna. För borgenärer, gäldenärer, delägare, försäkringstagare och deras rådgivare är det således största betydelse att försäkringsföretagens årsbokslut av och sammanställda redovisning blir lättare att jämföra. I redovisningsdirektivet föreskrivs därför bl.a. att alla försäkringsföretag i gemenskapen skall tillämpa i direktivet angivna uppställningsformer och benämningar posterna i balans- och resultaträkningarna. Systemen för social trygghet är samordnade inom EU och de länder omfattas EES-avtalet. När byter anställsom av en person ning från ett land till ett annat byter denne således också socialförsäkringssystem. För att tillförsäkra arbetstagare, som utnyttjar de

möjligheterna som fri rörlighet arbetsmarknaden inom EU innebär, en fortsatt social trygghet har Rådet utfärdat förordning EEG nr 1408/71 om tillämpningen systemen för social trygghet av när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Förordningen är tillämplig alla generella och speciella system, förutom särskilda systern för statligt anställda, oavsett om de bygger avgiñsbetalning eller inte. Samordningsreglema inom EU gäller emellertid endast lagstadgade socialförsäkringssystem. Arbete pågår inom EU med att försöka åstadkomma viss samordning kompletterande tjänstepensionsav system för såväl privat offentligt anställda. Den diskussion som som pågår inom EU i detta avseende avser vidare bl.a. i vilken omfattning de olika ländernas investeringsregler i praktiken begränsar investeringsstrategin, de enskilda staternas behov av lån från försäkringsbolagen genom statsobligationer, om de olika europeiska ländernas pensionsfonder skall erbjuda sina tjänster i andra EUländer, huruvida investeringar i livförsäkringar skall behandlas samma sätt som investeringar i pensionsfonder samt svårigheterna i att överföra rätten till skatteavdrag mellan EU-länderna. Närmare härom, se European Commission; Supplementary Pensions the Single Market, A Green Paper, från juni år 1997.

5.2.3 Ordningen i vissa andra länder

Pensionssystemen inom OECD-området består, liksom i Sverige, av allmänna offentliga pensionsordningar, tjänstepensionsordningar i privat och offentlig sektor samt privata individuella lösningar. Den allmänna pensionsordningen i de olika länderna är oña avgörande för om tjänstepensioneringen är obligatorisk eller frivillig. I de länder där pensionsutbetalningarna från det allmänna är beroende den enskilde pensionärens förvärvade inkomst av egen under de aktiva åren, är tjänstepensionen vanligen frivillig. I de länder där den allmänna pensionen huvudsakligen inte är avhängig av tidigare intäkter är tjänstepensionen i stället obligatorisk. Pensionens storlek baseras i vissa fall genomsnittslönen under ett antal alternativt slutlönens storlek. Premiernas storlek bestäms därvid garanterad utbetalning kan ske vid pensioneringstidatt en punkten. Vidare förekommer änstepensionsordningar där pensionens storlek inte bestäms i någon direkt relation till lönen. I stället betalas en bestämd procentsats lönen och pensionens storlek blir av beroende hur stora inbetalningar gjorts av som samt av avkastning-

medel. När bestäms i förhållande till lönen en av dessa pensionen beneft. Om i stället premien bestämd talar

talar man om defined är

contribution. Deñned benefit systemen är de

man om defined

vanligast förekommande, vari defined contribution endast ingår som komplement därtill. Ett exempel härpå är de svenska tjänstemän- ITP, "defined benefit pension plan", medan den i nens som är en ITPK-ålderspension defined contribution- ITP ingående utgör en lösning.

Finland

Det finländska samhället har anförtrott skötseln av viktiga lagstadförsäkringsgrenar, såsom trygghet vid ålderdom, arbetsoförgade eller vissa fall långvarig arbetslösmåga, familjeförsörjarens död av het, de försäkringsbolagen. Den finländska pensionsordprivata består det offentliga folkpensionssystemet och det ningen av för den privata sektorn. Stat lagstadgade arbetspensionssystemet och kommun ombesörjer själva pensionerna för sina anställda. Folkpensionen administreras av det statliga organet Folkpensionsanstalten, medan större delen arbetspensionen administreras av av privata försäkringsbolag, arbetspensionsbolag, som mottar premier, förvaltar medlen och utbetalar pensioner. Under det lagreglerade faller dessutom ett antal pensionskassor och stiftelser. För systemet den offentliga sektorns pensioner svarar dess egna specialinrättningpensionsförsäkring och Statskontoar, exempelvis Kommunernas ret. Arbetspensionen finansieras genom lagstadgade försäkringspremier baserar sig lönen. Arbetsgivarna och arbetstagarna som sin del premien. År 1997 uppgick svarar var för sig för var av del premien till 16,8 lönen medan arbetsgivarnas av procent av arbetstagarnas del uppgick i genomsnitt till 4,5 procent. egen Finland delvis fondering. År Arbetspensionssystemet i bygger arbetspensionsbolagens totala intäkter till 1994 gick 73 procent av och driftskostnader, medan resterande del avsattes för pensioner framtida pensioner. Den lön som arbetspensionen grundar sig fastställs särskilt för varje anställning, utgående från lönen under de sista anställningsåren. Lönema höjs till årsnivå enligt ett fyra samma s.k. APL-index och därefter beaktas de två till storleken mellersta årslönema. Från och med 1996 uträknas den pensionsgrundande lönen i stället med hänsyn till den för varje anställning utgående genomsnittslönen for de tio sista anställningsåren. Som komplement tillde lagstadgade systemen tecknas frivilliga pensionsförsäkringar.

Såvitt gäller arbetsolyckor och yrkessjukdomar är arbetsgivare inom privat och kommunal sektor skyldiga enligt lag att teckna försäkring i försäkringsbolag för sina anställda. Premien, som betalas arbetsgivaren, bestäms efter två huvudprinciper. För av mindre företag beräknar försäkringsbolagen en gemensam premie mot bakgrund av en landsomfattande olycksfalls- och sjukdomsstatistik for olika yrkeskategorier. För större företag beräknas premien med hänsyn till statistiken i det egna företaget. De finländska jordbrukarna har ett eget försäkringssystem administreras som av en särskild pensionsanstalt, och beträffande ersättningar för de arbetsolyckor eller yrkessjukdomar som drabbar anställda i staten svarar staten för. Arbetsgivare och enskilda näringsidkare kan för egen del vidare teckna frivilliga försäkringar, men dessa ligger utanför det lagstadgade systemet. Se vidare Försäkring i Finland, utgiven Finska Försäkringsbolagens Centralförbund samt av Offentlige Velferdsordninger Når bør de erstattes av markedsba- serte Forsikringsløsninger, rapport fra en arbeidsgruppe nedsatt av forsikringsforbundene i de nordiske land, Norges F orsikringsforbund, 1996. Enligt EES-avtalet omfattas den lagstadgade pensionsförsäkringen inte av EG:s livforsäkiingsdirektiv. Finland har vidare vid tolkningen av artikel 2 punkt 1 d i första skadeförsäkringsdirektivet gjort bedömningen att den lagstadgade olycksfallsförsäkringen utgör en del av socialförsäkringssystemet och därmed faller utanför ramen for EG:s skadeförsäkringsdirektivs tillämpningsområde. Som följd härav gäller enligt finländsk rätt särskilda bestämmelser för försäkringsföretag som handhar förvaltningen av de lagstadgade försäkringarna bl.a. vid ansökan och beviljande koncession, av fastställande beräkningsgrunder vid livförsäkring, vid överlåtelse av försäkringsbestånd samt beträffande tillsynen över verksamheterav na. Dessa bestämmelser är mer långtgående än dem gäller för som annan försäkring. Den finländska försäkringsrörelselagstiñningen innehåller emellertid inte några särbestämmler såvitt gäller icke

lagstadgad kollektiv försäkring. Se lagen den 28 december 1979

om försäkringsbolag 1062/79 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena, samt proposition 1994 rd RP 330. -

Danmark

Den offentliga delen det danska pensionssystemet består den av av allmänna folkpensionen samt Arbeidsmarkedets Tilleggspensjon

ATP och Lønmodttagernes Dyrtidsfond LD också är som lagreglerade och omfattar alla med anknytning till arbetsmarknaden. Utöver det offentliga systemet finns arbetsmarknadsavtal om pensioner samt individuella pensionsförsäkringar. Pensionsavtalen arbetsmarknaden är frivilliga avtal mellan parterna arbetsmarknaden, oña representerade av arbetstagarorganisationerna den sidan och arbetsgivarorganisationerna den andra. För ena den enskilde arbetstagaren innebär avtalen obligatorisk del av en anställningsavtalet. Omkring 80 procent löntagarna i Danmark av omfattas pensionsavtal via arbetsmarknaden. Försäkringsersättav ningens storlek är beroende de inbetalda premierna och av en efterföljande fonduppbyggnad. Premierna beräknas som en procentdel lönen och den framtida försäkringsersättningen av kommer därvid att avspegla den enskildes inkomstförhållanden arbetslivet igenom. Försäkringama meddelas livforsäkringsbolag av eller s.k. tvärgående pensionskassor, verksamheter regleras i vars lov forsikringsvirksomhed lovbekendtgørelse nr. 746 af om 1996 och även omfattas EG-direktiven området. august av Eftersom i huvudsak s.k. defined pensionsplanerna, som utgörs av contribution pension plans, för majoriteten danskar är införda relativt nyligen det stora genombrottet för kollektivavtalade pensioner för medlemmar i förbund under danska LO skedde centrala överenskommelser med arbetsgivarna åren 1989 genom och 1991 är utbetalningarna till följd pensionsplanerna ännu så av länge förhållandevis små. Parterna har dock ingått intentionsavtal att gradvis öka premieinbetalningama för att sikt även kunna om öka utbetalningarna. En mindre del av pensionsöverenskommelserden danska arbetsmarknaden gäller för de anställda i visst na företag eller koncern. Sådana överenskommelser, tryggas i som s.k. frrmapensionskassor, är vanligen baserade defined benefitmetoden. Enligt 2 § lov om forsikringsvirksomhed gäller lagen inte för sådana pensionskassor, vilka inte heller omfattas av EG:s livförsälcringsdirelctiv. Firmapensionskassornas verksamhet regleras i stället i en särskild lag. I Danmark är det vidare enligt lag obligatoriskt för arbetsgivarna att försäkra sina arbetstagare mot arbetsskador och yrkessjukdo- Ersättningsbeloppens storlek är bestämda i lagen. Försäkringmar. tillhandahålls och administreras för närvarande av privata arna försäkringsbolag. Några särbestämmelser för kollektiva försäkringar inte som regleras i lag finns inte i den danska rörelselagstiftningen. Närmare förhållandena i Danmark; exempelvis Demokrati åbenhed om se og

om pensionsinstitutternes investeringsbeslutninger, betaenkning nr. 1306, økonomiministeriet, december 1995, Rapport om gennemførelsen af skadesforsikringsdirektiv livsforsikringsdirektiv, og F inanstilsynet, december 1993, samt den tidigare omnämnda rapporten den nordiska arbetsgruppen; Offentlige Velferdsordav ninger.

Norge

Folketrygden utgör grunden i det norska pensionssystemet. Vid sidan av denna allmänna folkpension finns kollektiva tjänstepensionsavtal, som omfattar samtliga offentligt anställda samt ca 40 procent av de anställda i den privata sektorn, samt individuella pensionsförsäkringar. Såväl tjänstepensionerna som de individuella pensionsforsäkringarna utgör komplement till folketrygden. Tjänstepensionema är inte obligatoriska för vare sig arbetstagaren eller arbetsgivaren och ingår del de samlade löne- och som en av arbetsvillkoren. Pensionsplanerna är baserade defined benefitprincipen. Angående den politiska debatten i detta avseende; se Nordisk Försäkringstidskrift 3 /97 244 nr s. Arbetsgivama i Norge är skyldiga enligt lag att teckna försäkring i försäkringsbolag for sina anställda mot arbetsolyckor och yrkessjukdomar. Folketrygden täcker ett grundbelopp av ersättningsutbetalningama. De resterande beloppen täcks av försäkringsbolagen. Prerniesättningen för försäkringarna differentieras och är avhängig risken for skada/sjukdom i de olika arbetsgivarnas verksamheter. Angående förhållandena i Norge; bl.a. Velferdsse meldingen, St meld nr 35 1994-95, Sosial- og helsedepartementet samt Offentlige Velferdsordninger. Lov av den 10 juni 1988 39 forsikringsvirksomhet innenr. om håller inga regler sikte enbart kollektiva som tar försäkringar. I förarbetena till lagen

se Ot.prp. nr. 42, 1986-87 fördes ett

resonemang om huruvida särskilda bestämmelser skulle införas beträffande användandet överskott vid kollektiv försäkring. I den av utredning som låg till grund for lagstiftningen hade föreslagits bl.a. att en lagregel skulle införas av innebörden att de medel som

samlades vid kollektivpersonförsäkring skulle komma arbetstagarna

till godo vid pensioneringen. Den norska regeringen ansåg emellertid att frågor användandet överskott i kollektiv om av pensionsförsäkring hörde hemma i försäkringsavtalslagstiñningen, varför några

avseendet inte föreslogs i propositionen till lov regler i det om forsikringsvirksomhet.

6 Särförhållanden för kollektiva

försäkringar

Inledning

De kollektiva försäkringarna, framför allt de grundar sig som kollektivavtal, uppvisar i vissa fall så betydande särdrag att de knappast är jämförbara med de individuella försäkringarna. De kollektiva försäkringarna särbehandlas därför i flera skilda författningssammanhang. Särbehandlingen har gjorts främst civilrättens område. Konsumentförsäkringslagen 1980:38 gäller inte för försäkringar som grundas kollektivavtal eller gruppavtal som handhas företrädare för För sådan kollektiv försäkring av gruppen. gäller vidare särskilda regler vid skiljeförfarande mellan konsument och näringsidkare enligt lag 1929: 145 skiljemän. Beträffande om kollektivavtal är tillämpningsområdet för 36 § avtalslagen begränsat och enligt 11 kap. 4 § stiftelselagen 1994: 1221 är endast delar av stiñelselagens bestämmelser tillämpliga för kollektivavtalsstiñelse. Slutligen föreslås särskilda regler för de kollektiva försäkringarna i förslaget till försäkringsavtalslag, Ds 1993:39. ny Den befintliga försäkringsrörelselagstiftningen, motiven härför, jämte andra regler som påverkar försäkringsverksamheten har utformats med tanke främst individuell försäkring, vilket för övrigt gäller även de av Försäkringsutredningen i SOU 1995:87 föreslagna ändringarna. Rörelselagstiñningen är mycket grund därav många gånger opraktisk då den skall tillämpas de kollektiva försäkringarna. Delar av de kollektiva lösningarna kan i formell mening rent av anses strida mot F RL:s bestämmelser skälighet om i försäkringsverksamheten. Motsvarande olägenheter beträffande lagstiftningens krav soliditet i verksamheten föreligger emellertid inte. Hänsyn till de kollektiva försäkringarnas särart har tagits i praxis, varför de den gällande lagstiftningen till trots utgör en mycket stor och väl fungerande del av den svenska försäkringsmarknaden.

6.2 Grundläggande särdrag

Kollektivavtalsgrznrdad försäkring

kollektivavtal intar flera sätt särställ- Försäkring grundad en till försäkring. Det skiljer den helt från alla andra ning annan som försäkringsformer är den nära anknytningen till arbetsrätten. Visserligen ingås försäkringsavtalet mellan arbetsgivare och försäkringsvillkoren tillkommer i arbetsförsäkringsbolag men en rättslig ordning och det är de kollektivavtalsslutande parterna som bestämmer mål, strategier och riktlinjer för försäkringsverksamheten. Genom särskilt tillsatta partsnämnder, vars representanter består företrädare för respektive kollektivavtalspart, är det av vidare kollektivavtalsparterna som tolkar försäkringsavtalen och i tvistiga ärenden Enligt uttalande från Högsta yttrar sig m.m. ett domstolen bör försäkringsvillkoren i första hand tolkas utifrån ett perspektiv NJA 1981 1205 och även

arbetsrättsligt se

Victorin, Kollektivavtal och grupplivskydd om arbetsrättsliga inslag i forsäkringsrätten. Detta har att göra bl.a. med hur villkoren kommer till. Vid försäkring gäller att försäkringsvillkor skall annan tolkas den s.k. oklarhetsregeln, d.v.s. oklara villkor tolkas till enligt den försäkringsgivarens nackdel inte förnäringsidkande om vid avtalsvillkorens framtagande kan säkringstagaren något sätt ha varit jämbördig försäkringsgivaren. Vid ka-försäkring är anses det bestämmer avtalsvillkoren och kollektivavtalsparterna som därför dessa parter bestämmer över villkorens tolkning. som Försäkringarna ingår delar i de allmänna förhandlingarna som arbetsmarknaden om löner och anställningsförmåner som ytterst förs under stridsåtgärder. Traditionellt har lagstiftaren valt hot om inte i sådana uppgörelser arbetsmarknaden, utan att lägga sig överlämnat beslutanderätten till parterna och förlitat sig de förhandlingsprocesser finns inom arbetsrätten. Genom som uppgörelsema arbetsmarknaden olika anställningsförhållanom den i form kollektivavtal således den enskilde arbetstaav ett anses intressen bli tillvaratagna i sådan mån att ytterligare garens skyddsregler genom lagstiñningsåtgärder inte är erforderliga. Så länge forsäkringsrörelselagstiftningen inte medger några undantag för kollektivavtalade försäkringar finns det emellertid, det tidigare anförda, lagstadgade skydd för arbetstagarna vid trots sidan av de arbetsrättsliga förhandlingsprocesserna. Försäkringsrörelselagstiftningen sätter därmed också vissa gränser för vad arbetsmarknadsparterna får komma överens om. Försäkringsrörel-

selagstiftningens skyddsbestämmelser kan således, under vissa

förutsättningar beroende vad kollektivavtalsparterna beslutat,

komma i konflikt med den arbetsrättsliga principen arbetsmarkom nadspartemas fria förhandlingsrätt. Till följd arbetsmarknadsparav ternas inflytande över försäkringarnas utformning och tillämpning kan därmed de försäkringsbolag meddelar som försäkringarna svårigheter att följa sådana bestämmelser i försäkringsrörelselag-

stiftningen som tillkommit främst för att skydda den enskildes

intressen vid traditionell individuell försäkring.

Gruppförsäkriizg

Vissa gruppförsäkringar, framför allt det den enskilde när är själv som faktiskt har ingått försäkringsavtalet, är snarast att jämföra

med individuella försäkringar. Vidare är de försäkrade grupperna ibland i ett sådant kompetensmässigt underläge gentemot försäkringsgivaren att de har minst lika stort skyddsbehov individuelsom försäkringstagare.

Ett särdrag föreligger beträffande antal som ett stort gruppförsäkringar är emellertid just att de försäkrade företräds avi grupperna försäkringshänseende mycket kompetenta organisationer, exempel-

vis olika fackliga förbund, förhandlar fram som försäkringsvillkoren med försäkringsgivarna. Den enskildes skyddsbehov vid sådan gruppförsäkring är därför många gånger mindre uttalat än vid

individuell försäkring. Det kan rent tyckas av att exempelvis en facklig organisation borde kunna tillvarata sina medlemmars

intressen ett forsäkringsmässigt bättre sätt genom förhandlingar med försäkringsgivaren än genom förhandlingar och kompromisser med en arbetsgivareorganisation inom för ramen ett kollektivavtal, där hänsyn måste tas även till andra omständigheter än sådana som är förknippade med försäkringsfrågan. En avgörande skillnad mot vad gäller vid kollektivavtalsgrundad som försäkring är att gruppförsäkringarna inte är knutna till arbetsrätten sätt de samma som kollektivavtalsgrundade försäkringarna. Vidare saknar organisatio-

nerna det inflytande över försäkringsgivarna arbetsmarknadssom parterna har vid försäkring grundar sig kollektivavtal. som Särskilt de obligatoriska gruppförsäkringarna uppvisar flera likheter med de kollektivavtalsgrundade försäkringarna och skiljer sig därigenom från individuella försäkringar. Det är exempelvis gruppföreståndaren och inte den försäkrade som ingår försäkringsavtal samt ikläder sig skyldigheter gentemot försäkringsgivaren.

försäkringsgivaren inskrän- Den försäkrades skyldigheter gentemot till lämna vissa uppgiñer i samband med att försäkker sig ofta att ringsfall inträffar.

6.3 Premiesättning m.m.

Kollektivavtalsgrznrdad försäkring

innehåll till delar särskilt från Försäkringsvillkorens skiljer sig stora för individuella försäkringar. Så länge en arbetsvad som gäller kollektivavtal försäkringsskyddet för givare är bunden av ett gäller dennes anställda kollektivavtalet Försäkringssamtliga som avser. kvarstår vidare oinskränkt även arbetsgivaren skulle skyddet om underlåta betala premierna. Försäkringsskyddet uppstår redan att blir bunden ett kollektivavtal och genom att arbetsgivaren av således denne skulle underlåta att ingå försäkringsavtal. även om kollektivav-

Beträffande det sistnämnda garantiåtagandet som

kan det ifrågasättas huruvida skyddet är att talsparterna gjort eller inte, vidare avsnitt 7.2. Försäkbeteckna som försäkring se arbetsgivaren eller försäkringen kan inte sägas upp, vare sig av Vidare har den försäkrade inte några andra skyldigheringsgivaren. lämna vissa uppgifter då ter gentemot försäkringsgivaren än att försäkringsfall inträffat, eftersom det är arbetsgivaren som är premieinbetalning sker och att kommunikationen ansvarig för att

med försäkringsgivaren upprätthålls.

har teckna försäkringen till ett givet pris En arbetsgivare rätt att har kontraheringsplikt, oaktat vilken hos försäkringsgivaren, som innebär. Förmånsvillkoren innebär att

risk som försäkñngsåtagandet

äldre arbetskraft och med tidigare utsatta grupper t.ex. personer brister i hälsotillståndet samt tillfälligt anställda, lönebidragsanställdeltidsanställda behandlas lika med andra, da och i allt väsentligt i den mening gäller vid

vilket strider mot skälighetsprincipen som

Beträffande den ursprungliga STP-försäkindividuell försäkring. under aweckling, saknas det t.o.m. helt samband ringen, som är för försäkringarna och mellan den enskilde arbetsgivarens avgifter de tillkommer dennes anställda. Premien värdet av pensioner som inom ITP skall för försäkrad enligt kollektivavför ålderspension en visst angivet procenttal den tal och SPP:s grunder inte överstiga av lönen. För vissa försäkrade, företrädesvis en pensionsgrundande minoritet äldre överstiger den försäkringstekniskt personer,

"riktiga" premien beräknad grundval av antaganden om ränta, dödlighet och drittskostnader jämte ett generellt säkerhetstillägg den angivna procentsatsen. Den kollektiva utjämningspremie som skall erläggas för alla försäkrade inom ITP tas ut för "subventioatt nera" denna minoritets premieandelar, varför arbetsgivare med många äldre försäkrade betalar med hänsyn till skälighetsprincipens formella betydelse vid individuell försäkring förhållandevis en låg premie jämfört med de arbetsgivare som har många anställda. yngre Motsvarande fenomen återfinns inom den kollektiva riskförsäkringinom ITP. Den strikt försäkringstekniskt beräknade en riskpremien för sjukpension är naturligtvis starkt åldersberoende. Totalpremien för försäkringspaketet emellertid helt är åldersutjämnat, varför arbetsgivare med yngre anställda i praktiken subventionerar arbetsgivare med äldre anställda. Inte heller återbäringen till följd av uppkomna överskott i försäkringsverksamheten vid tjänstepensionsförsäkring uppfyller kraven på skälighet enligt den tolkning av skälighetsprincipen som används för individuell försäkring. Huvuddelen uppkomna överskott i försäkringsrörelsen tillförs av de försäkrade from pensionsåldern i form av indexuppräkning. I princip tilldelas pensionärerna alltså lika återbäring trots att de skilda ålderspensionsförsäkringarna i högst olika omfattning bidragit till de uppkomna överskotten. På motsvarande sätt tilldelas

återbäring familjepensionsförsäkringar med likvärdiga belopp

oavsett i vilken grad försäkringen vid tidpunkten för den försäkrades död har bidragit till överskotten. Vidare används del de en av uppkomna överskotten till att reducera kommande premier för vissa av försäkringarna. Nettopremien tillämpas därvid ibland även för helt nytillkomna försäkringar över huvud inte medverkat som taget till de uppkomna överskotten. Storleken försäkringsersättningarna vid försäkringsfall inom

ka-försäkring är i allmänhet bestämda i förväg defined benefit.

Utbetalningarna från bolagen styrs således inte tillgången av kapital, till skillnad från vad gäller vid defined contribution där som just det fonderade kapitalets storlek är avgörande för hur stor försäkringsersättningen blir. Bolagens soliditet behövenemellertid inte äventyras exempelvis de ens om beräkningsantaganden som gjorts angående premiens storlek skulle visa sig otillräckliga vara for att klara utbetalningarna till de ersättningsberättigade. Anledningen härtill är att arbetsmarknadens parter kan förfoga över kollektivavtalet och således i princip fortlöpande kan komma överens om att ändra försäkringsvillkoren, nedan under 6.4. se Kollektivavtalspartema kan därmed när som helst besluta exempel-

vis for så upprätthålla god soliditet att höja premiema att sätt en hos försäkringsgivaren.

Gruppförsäkrirlg

Liksom fallet vid kollektivavtalsgrundad försäkring står strävanär gmppforsäkring i direkt motsats till dena efter enhetliga premier vid skälighetsprincipens formella betydelse vid individuell försäkring. Motsvarande gäller beträffande den enhetliga tilldelningen av återbäring vid gmpplivförsäkring. Principerna for premieberäkning har, vilket framhållits tidigare, i praxis m.m. vid gruppforsäkring och i framlagda lagförslag, som inte lett till någon proposition,

ansetts förenliga med skälighetsprincipen.

6.4 Försäkringsgivarna

Kollektivmrralsgrundad försäkring

kommit ka-försäkringarna De kollektivavtalsparter som överens om vilken eller vilka forsäkringsgivare skall få meddela bestämmer som Även marknaden i detta avseende har konkurrensförsäkringen. om tid, har kollektivavtalsparterna huvudsakligen valt utsatts senare låta eller har direkt bestämmande att bolag som de antingen äger meddela försäkringarna. Kollektivavtalsparterna kan inflytande över helst de önskar påverka försäkringarnas utformexempelvis när ning. I de försäkringsvillkoren för AMF -försäkringgemensamma finns allmän ändringsklausul § 29 innebärande att arna en försäkringsgivaren när som helst äger ändra försäkringsvillkoren. Sådan för såväl arbetsgivare anställd från den ändring gäller som beslutas. Motsvarande ändringsklausul finns inom tidpunkt som exempelvis 19 § försäkringsvillkoren för ITPK- ITP-planen, se familjeskydd. De försäkringsbolag inte motsvarande sätt som står under bestämmande inflytande av kollektivavtalsparterna, men ändå meddelar kollektivavtalsgrundad försäkring, har genom som avtal meddela försäkringarna till de villkor separata åtagit sig att de kollektivavtalsslutande parterna bestämmer. Några försäksom kollektivavtalsparterna framtagna enskilda ringsprodukter för av

försäkringsbolag förekommer därmed inte någon egentlig försäkringsmarknad som är fallet vid individuell försäkring. I ett internationellt perspektiv är de bolag förvaltar kasom försäkringama snarast att jämföra med sådana pensionsfonder vilka i andra länder förvaltar pensionsmedel som har sin grund i överenskommelser arbetsmarknaderna. De svenska fondförvaltarna arbetar emellertid i jämförelse med sina utländska kollegor under andra konkurrensmässiga förutsättningar. Olika regler gäller i de skilda länderna, gemensamt för de utländska pensionsfonderna men är att de, till skillnad från de svenska bolag är verksamma med som ka-försäkring, för närvarande inte omfattas av livförsäkringsdirektiinom EG-rätten. Detta innebär att de utländska fonder, i ven som placeringshänseende lyder under mer liberal lagstiftning än vad som gäller enligt EG:s livförsäkringsdirektiv, kan välja mellan de globalt sett mest fördelaktiga placeringama ett sätt som de svenska försäkringsbolagen är förhindrade att göra.

Gruppförsäkring

Vid gruppförsäkring ligger det i sakens natur det är den att organisation som företräder gruppen som utser den försäkringsgivare som förhandlingar skall inledas med och därefter försäkringsavtal skall ingås med. Sedan avtal har ingåtts inskränker sig organisationernas formella möjligheter påverka att försäkringsgivaren i samma omfattning som gäller för individuella försäkringstagare. En annan sak är att om ens någon, de individuella försäkringstaav garna har möjlighet att påverka försäkringsgivarna sätt samma som ett stort fackförbund kan göra exempelvis uttalanden genom om att överväganden att byta försäkringsgivare har skett. Gruppförsäkring är också i andra länder underkastad EG:s försäkringsdirektiv.

överväganden

7 och

förslag

Inledning

De särförhållanden de kollektiva försäkringarna har som omger sedan tidigare medfört och kommer även framöver att medföra särbehandling i civilrättsliga lagstiñningssammanhang. Särförhållandena är emellertid sådant slag att de kan föranleda speciell av reglering också ur ett näringsrättsligt perspektiv. Någon sådan särbehandling har inte tidigare kommit till uttryck i lag. I praxis har emellertid accepterats och tagits hänsyn till de kollektiva försäkringarnas särart. Försäkringsrörelselagstiñningen kan således för närvarande inte anses innefatta några bestämmelser i praktiken som hämmar verksamheten med kollektiva försäkringar. Som framhållits i detta betänkandes inledningskapitel, utredningens var en av utgångspunkter från början att särbestämmelser för de kollektiva försäkringarna bör införas endast beträffande för försäkringsbolagen direkt hämmande regler. Mot den bakgrunden kan tyckas att utredningen bort avstå från att föreslå några regeländringar. Det framstår dock angeläget att tillämpningen reglerna vid som av kollektiv försäkring i framtiden inte skall vara beroende att av innebörden av lagreglerna tolkas olika beroende vilken form av försäkring som lagen skall tillämpas på. Enligt direktiven skall i stället för dispensregler eftersträvas en lösning som innebär uttryckliga undantag från de materiella reglerna i lagstiftningen. Denna del utredningsarbetet försvåras i någon av mån att flera de gällande bestämmelserna därvid kan av av som komma i fråga har föreslagits bli föremål för genomgripande förändringar, utan att det vid ändringsförslagen har beaktas de kollektiva försäkringarnas särart. Hur dessa förslag till genomgri-pande förändringar slutligen kommer till uttryck i ett förslag till riksdagen är svårt att uttala sig om, varför utredningen inte anser sig kunna lämna några konkreta lagförslag i dessa delar. Utredningens synpunkter får i stället beaktas vid den fortsatta beredningen av förslagen avseende ändringar i forsäkringsrörelselagstiftningen som gjorts av F örsäkringsutredningen och Utredningen om översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i

Motsvarande gäller såvitt bestämmelser kommer Sverige. avser som föreslås Försäkringsföreningsutredningen respektive Försäkatt av ringsgarantiutredningen.

7.2 De försäkrades skyddsbehov

KollektivavtalsgrzIndadförsä/Ting

skyddet för de Som anförts i det föregående, se kapitel 5.1.1, utgör enskilda konsumenterna det grundläggande motivet för reglering och tillsyn försäkringsverksamheten. Detta gäller naturligtvis av även vid kollektivavtalsgrundad försäkring. Skyddsbehovet är emellertid normalt inte lika framträdande när det gäller kollektivavtalsförhållanden, eftersom behovet skydd delvis blir tillgodosett av såväl den enskilde arbetsgivarens den enskilde genom att som arbetstagarens intressen tillvaratas de organisationer som av företräder dem. Å andra sidan tillkommer försäkringsvillkoren vanligen efter och försäkringarna utgör endast delar kompromisser de överenskommelser om anställningsförmåner som parterna av träffar. En utgångspunkt är därvid för det första att antagen arbetsgivaren och de anställda vid förhandlingar om anställningsvillkor sannolikt inte alltid har uppfattning hur stort det samma om Därtill förs lönediskussionerna från tillgängliga löneutrymmet är. två håll. anställde torde intresserad olika skattemässiga Den vara framför allt det nettobelopp dennes privatekonomi skall av som utökas med, medan arbetsgivaren har den anställdes bruttolön jämte sociala avgifter utgångspunkt för diskussionen. För arbetstagasom del inte inkomstskatt försäkringarna förrän rens tas ut någon vid den tidpunkt försäkringsersättningen betalas ut och såvitt gäller TGL skatt huvud taget inte ut. Redan grund härav torde tas över arbetsgivaren vid förhandlingarna kunna locka med betydligt större avsättningar för försäkringar än för lönehöjningar. Därtill kommer det faktumet arbetsgivaravgifter löneutbetalatt arbetsgivarens lönesumman, medan särskild ningar uppgår till 32,92 procent av löneskatt 22,42 kan för försäkringar och då procent tas ut endast sådana avsättningar pensioner. Med hänsyn som avser bl.a. till effekter finns således skäl varken skatterättsliga att anta att arbetsgivaren eller de anställda i och för sig har något emot att en förhållandevis del det tillgängliga löneutrymmet används till stor av premier förförsäkringar. Arbetsgivare i allmänhet torde emellertid intresserade försäkringsersättningarnas storlek samtidigt vara av att

hålls ned, eñersom det kan tänkas att i vart fall de är uppfattav ningen att exempelvis hög ersättning vid sjukdom eller vid pensionering i förtid ger dålig drivkrañ för arbete. De anställda å sin sida strävar sannolikt i stället efter så höga ersättningsbelopp som möjligt. Arbetsgivarorganisationema och arbetstagarorganisationerna torde vidare ha ett gemensamt intresse i att exempelvis den svenska industrin är konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv och därmed att industrins kostnadsnivåer kan hållas ned i största möjliga mån. Inom ramen för en kollektivavtalsförhandling ryms ett stort antal frågor och skilda argument. En mångfald aspekter måste läggas de grundläggande intressen som en arbetsgivarorganisation respektive arbetstagarorganisation därvid har att tillvarata. en Flera stora frågor kan därmed också bli föremål för kompromisser, varför det skulle kunna hävdas att det finns risk för att det försäkringsmässiga resultatet av kollektivavtalsförhandlingar kan bli sämre än parterna förhandlat endast utifrån försäkringssynpunkt. om Erfarenheten emellertid inte stöd för att vad kollektivavtalsparger terna hittills kommit överens om inneburit några nackdelar för de försäkrade. Några alternativ till ka-försäkringarna med mer förmånliga villkor finns inte heller. F örsäkringama utgör mycket viktig del det trygghetssystem en av som skapats för anställda framför allt den privata arbetsmarknaden men även för anställda i offentlig tjänst. Enbart tjänstepensionsmarknaden utgör mycket stor del den totala försäkringsmarken av naden. Tjänstepensionsmarknaden är dessutom en av de mest expansiva marknaderna i Sverige. Tillväxten och de allt större möjligheterna till fria val av försäkringslösningar, till följd av olika avregleringar, gör att konkurrensen om tjänstepensionerna under de närmaste åren sannolikt kraftigt kommer att öka. Den omständigheten att försäkringarna har stor betydelse för det svenska samhället medför naturligtvis att intentionen bör att alla eventuella hinder vara fortsatt utveckling verksamheten Å andra mot en av undanröjs. sidan finns det skäl att sätta i fråga obligatoriska anslutningar till om försäkringar med stor ekonomisk betydelse, som omfattar i stort sett hela svenska folket, och där den enskilde i mycket liten omfattning kan påverka försäkringsvillkorens utformning, bör vara föremål för mindre rigorös kontroll än de försäkringar där den en enskilde själv väljer denne önskar ingå försäkringsavtal eller om inte. Det anförda leder till slutsatsen att det också vid kollektivavtalsgrundad försäkring finns ett behov av att genom lag tillvarata de försäkrades intressen. De särförhållanden föreligger får störst som

det civilrättsliga området och bör därför i mindre betydelse utsträckning reglerna rörelsen och tillsynen däröver. påverka om

Gruppförsäkriilg

Även gruppförsäkringarna har varit föremål för förhållandevis en snabb utveckling och utgör också de stor del det svenska en av Särskilt beträffande de gruppförsäkringar där de trygghetssystemet. försäkrade företräds organisation tillvaratar deras av samma som rätt i kollektivavtalsförhållanden, kan inte den enskilde gruppmedlemmens särskilt uttalat. Sannolikt finns det skyddsbehov sägas vara rad andra sammanslutningar besitter så stor även en som en kompetens vad gäller försäkringsrätt att den enskilde gruppmedlembehov skydd kan anses väl tillgodosett även utan en mens av särskild därom. Samma gäller naturligtvis även för reglering i lag vissa enskilda försäkringstagare. Något skydd, motsvarande de vid ka-försäkring, den eventuella arbetsrättsliga principerna utöver samlade kompetens finns inom existerar emellertid som en grupp inte. gäller för gruppförsäkringar får De speciella omständigheter som liksom vid betydelse avtalsrättens område. ka-försäkring störst väl med vad gäller i Denna bedömning stämmer överens som länder, där gruppförsäkringens knappast alls lett jämförliga särart till särskilda regler i rörelse- och tillsynslagstiñningen.

7.3 Soliditetskravet

Kollektivavtalsgrznldad försäkring

Premiesättningen inom de bolag meddelar AMF -försäkringarna som kan tyckas i visst fall strida mot kravet betryggande antaganden vid premieberäkningen. Enligt soliditetsprincipen skall försäkringspremierna beräknas med antaganden riskmått, räntesats och om driftskostnader samt med säkerhetstillägg som tillsammans är Även premier formellt otillräckbetryggande. om uttaget av sett är för visst emellertid inte bolagets soliditet ligt äventyras om bolagets konsolidering är högre än vad som krävs för att bolaget ett betryggande sätt skall anses kunna infria sina åtaganden enligt ingångna försäkringsavtal. Sådan "överkonsolidering" kan uppstå

att säkerhetsmarginalema avsiktligen eller oavsiktligen satts genom högre erfordrats för säkra tryggheten. Att försäkringsän som att bolagen har kunnat uppnå detta hänger med den i samman snarare tolkning av skälighetsprincipen vid överskottsmedlens hantering för Överskotten från som gäller ka-försäkring än soliditetsprincipen. äldre årgångar försäkringar har använts till premiereducering för Några egentliga skillnader i praxis det senare försäkringar. när gäller soliditetsprincipens tillämplighet finns inte mellan individuell försäkring och kollektiv försäkring. De konsumentskyddsintressen som föreligger vid ka-försäkring, liksom vid annan försäkring, är också framför allt hänförliga till den principens tillämpning. Vid kaförsäkring uppstår i normala fall inte några soliditetsproblem, även om exempelvis de beräkningsantaganden som gjorts angående premiens storlek skulle visa sig otillräckliga, eftersom arbetsvara marknadens parter fortlöpande äger ändra försäkringsvillkoren och således helst kan höja premierna. I detta sammanhang bör när som anmärkas att soliditetsproblem normalt inte heller uppstår i annan försäkringsrörelse. Soliditeten tillgodoses främst av reglerna om försäkringstekniska avsättningar, skuldtäckning och kapitalkrav alla bolag. För ka-försäkringarna tillkommer således som gäller möjligheten för kollektivavtalspartema att höja premien vid ett akut behov eller för framtida behov. De särförhållanden som föreligger vid ka-försäkring medför inte någon konflikt uppstår med soliditetsprincipen och bör därför att inte heller föranleda att några avsteg medges i det avseendet jämfört med vad gäller för individuell försäkring. Kravet soliditet som vid ka-försäkring bör därför kvarstå i lagstiftningen utan inskränkning. Särförhållandena vid ka-försäkring kan däremot innebära särbehandling vid utformningen av en garantiordning. Den frågan avgörs emellertid av en annan utredning, Försäkringsgarantiutredningen, och berörs inte vidare här. Sedan länge gäller för livförsäkring och för s.k. långa skadeförsäkringar särskilda placeringsregler innebärande att belopp motsvarande de försäkringstelqiiska avsättningarna skall redovisas i vissa slag av tillgångar. Sedan år 1994 gäller vidare en allmän placeringsregel

för övriga skadeförsälçringar. Ändringarna i FRL, som till stor del

trädde i kraft den 1 juli 1995, SFS 1995:779, innebar bl.a. att anpassades till EG:s regler området placeringsbestämmelserna

se prop. 1994/95:184.

Utländska pensionsfonder, kan sägas motsvara de svenska som försäkringsbolag meddelar ka-försäkring, är inte underkastade som den lagstiftning gäller för försäkringsföretag. Placeringskraven som

för pensionsfonderna skiñar mellan olika länder och i vissa fall kan tillgångar placeras friare sätt med pensionsfondemas ett möjlighet till större avkastning. I den mån de kollektivavtalsslutande parterna väljer försäkringslösningar för att trygga sina överenskommelser, kommer de försäkxingsgivare parterna valt att omfattas som EG:s regelverk för försäkringar, med den i konkurrenshänseende av ovan beskrivna nackdelen detta kan innebära. Inom EU pågår för närvarande en diskussion angående huruvida samma regler i framtiden skall gälla för pensionsfonder och livförsäkringsbolag. Jämförelsen mellan ka-försäkringarna och vad som gäller för utländska pensionsfonder ligger utanför denna utrednings uppdrag. Den rådande konkurrenssituationen för de bolag som skall placera tillgångar till följd ka-försäkringarna noteras därför endast och av frågan EG-direktiven lämnar något utrymme för särbestämmelom i dessa avseenden berörs inte närmare. ser

Gruppförsäkrirzg

Den omständigheten att vissa kollektiv vid gruppförsäkring kan antas ha bättre förutsättningar än andra att själva tillvarata sina intressen i försäkringssammanhang motiverar i sig inte speciella soliditetsregler jämfört med vad som gäller för individuella försäkringar. Några bärande skäl för att ändra lagstiftningen i detta avseende föreligger således inte.

7.4 Skälighetskravet

Kollektivavtalsgrznrdad försäkring

Vad skiljer ka-försäkringarna från individuella försäkringar när som det gäller tillämpningen av försäkringsrörelselagstiftningen är framför allt att skälighetsprincipen i praxis givits en delvis annan innebörd. Som anförts föreligger inte motsvarande skillnader ovan när det gäller soliditetsprincipens tillämplighet. Det nu anförda innebär att de regler som kan anses svårförenliga med gällande kollektivavtal till stor del undanröjs om Försäkringsutredningens förslagi SOU 1995:87 att utmönstra skälighetsprincipen ur nuvarande 7 kap. 4 § och 19 kap. 5 och 6 FRL godtas. Med hänsyn till den innebörd skälighetsprincipen getts vid ka-

försäkring bör den, utan att några konsumentintressen träds förnär, utan vidare kunna upphävas för sådan försäkring såvitt gäller kostnaden för försäkringen. Således bör i enlighet med nuvarande praxis frågor om premiens skälighet och återbäring vid ka-försäkring kunna överlämnas till kollektivavtalsparterna att besluta om.

Försäkringsutredningens förslag innehåller visserligen övergångs-

bestämmelser innebörd att skälighetsprincipen skall av tillämpas även i fortsättningen livförsäkringar meddelats innan de som nya bestämmelserna träder i kraft. Men den omständigheten innebär inte att Finansinspektionen i framtiden bör ändra sin praxis beträffande

skälighetsprincipens innebörd såvitt gäller äldre kollektivavtalsgrun-

dade försäkringar. Att införa en undantagsbestämmelse i övergångsreglerna av innebörd endast att legitimitet den redan ge rådande tolkningen

av skälighetsprincipen framstår inte som

meningsfullt. Till detta kommer att det bl.a. med hänsyn till konstitutionell praxis knappast kan komma i fråga att upphäva skälighetsregeln för redan ingångna avtal härom SOU

se 1995:87

s. 173 Försäkringsutredningen anförde till stöd för uppfattningen att skälighetsprincipen bör upphävas bl.a. att konkurrensen mellan försäkringsbolagen skulle medföra att kraven på rimliga priser och effektivt drivna verksamheter skulle tillgodoses även utan upprätthållande skälighetsprincipen i FRL. Detta av Försäkringsutredningens motiv kan emellertid inte appliceras kollektivavtalsgrundad försäkring. Försäkringsvillkoren vid kollektivavtalsgrundad försäkring granskas inte av någon marknad och försäkringarna är i det hänseendet inte utsatta för någon konkurrens, varför de inte heller kan underkastas marknadsmässig reglering. Vidare en ansåg Försäkringsutredningen att om skälighetsprincipen utmönstras ur FRL, och således tillsynen över att bolagen meddelar försäkringar till skäliga villkor inte längre skall handhas av Finansinspektionen, så bör i stället den lagstiftning som gäller för andra avtal vara tillämplig också försäkringsavtalet. Försäkringsutredningen har därför bl.a. föreslagit att undantagsregeln för försäkringstjänster i lagen 1984:292 om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall upphävas. Det framstår emellertid inte rimligt att Marknadssom domstolen i framtiden skulle granska kollektivavtalsvillkor. Det kan därför också ifrågasättas

om Försäkringsutredningens förslag att

upphäva undantagsregeln för försäkringstjänster i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare till den del dessa försäkringstjänster avser kollektivavtalsgrundad försäkring bör genomföras. Möjligen bör dock eventuella undantag från den lagen i ett ses

såvitt gäller kollektivavtal. Tillämpningsområdet vidare perspektiv avtalsvillkor mellan näringsidkare torde nämligen, för lagen om liksom för 36 § avtalslagen, ytterst begränsat när det gäller vara kollektivavtalsförhållanden över huvud taget.

Gruppförsäkring

för övrigt ingår del i tankarna Gruppförsäkringsidén, som som en bakom ka-försäkringama, är att minska administrationskostnaderna for försäkringen, och därmed motsvarande del av försäkringspremiinte individuellt granska varje enskild konsuments en, genom att Den uppstått i fråga försäkringsmässiga förutsättningar. praxis som tillämplighet gruppförsäkringar har om skälighetsprincipens således varit förutsättning för gruppförsäkringens utveckling en huvud Liksom är fallet vid ka-försäkring undanröjs de över taget. föreligger mellan praxis och skäligformella motstridigheter som

hetsprincipens utformning i den gällande försäkringsrörelselagstiñ-

ningen Försäkringsutredningens förslag att upphäva skäligom genomförs. Vad Försäkringsutredningen föreslagit hetsprincipen heller vid gruppförsäkring föranleda någon övergångsvis bör inte förändring praxis i det avseendet. av innebörden införa ett

Frågan om lagstiñningsåtgärder av att förbud mot obligatorisk anslutning till gruppskadeförsäkring utan

reservationsrätt är föremål för handläggning inom Justitiedepartementet med anledning förslaget till ny försäkringsavtalslag. av till följd utfallet Eventuella ändringar i forsäkringsrörelselagen av av det arbetet behandlas inte här. Se Ds 1993:39 och SOU 1985:34.

7.5 Verksamhetsregler enligt Försäkringsutredningens

förslag

Kollektivavtalsgrzmdad försäkring

har föreslagit några nyheter och motiv Försäkringsutredningen kollektivavtalsförhållanden. härför som inte är applicerbara skall i kap. 4 § FRL och 11 § LUF införas ett Enligt förslaget 7 skall riktlinjer för försäkkrav att försäkringsföretag upprätta vid livförsäkring också skall ringstekniska avsättningar, som ange beräkning och fördelning återbäring benämnt principerna för av

bonus i förslaget. Kravet syftar visserligen främst Soliditeten, får vissa konsekvenser även i men skälighetshänseende. Enligt lagförslaget får ett försäkringsföretag inte väsentligt sänka bonusens andel i överskotten i förhållande till vad dessförinnan som gällt under följd räkenskapsår, det inte en av om följer av riktlinjerna eller finns särskilda skäl till det. armars Försäkringsutredningen har därvid poängterat vikten att de principer enskilt av som ett bolag tillämpar vid fördelningen är tydliga, fastställda i förväg och inte kan ändras i efterhand SOU

se 1995:87 s. 152.

Vid ka-försäkdng kan återbäring tillfalla försäkringstagarna jämte de försäkrade och förmånstagarna. Riktlinjer och grunder för återbäring förutsätts följa vad avtalsparterna kommit överens i om kollektivavtalen eller löpande uttryck för, i förekommande fall ger genom särskilda förhandlingar mellan parterna. En eventuell framtida återbäring till försäkrade och försäkringstagare kommer

således i regel föremål för förhandlingar mellan kollektivav-

att vara talsparterna, varför preciserade principer i detta avseende skulle inkräkta kollektivavtalspartemas fria förhandlingsrätt. Avgörande för beslut om tilldelning av återbäring är inte endast tillgången överskottsmedel utan även ändamålet med tilldelningen. I första hand tilldelas återbäring försäkrade och förmånstagare som indextillägg till utgående försäkringsersättning. Arbetsmarknadspartemas åtgärder för att värdesäkra försäkringsersättningama mot inflation kan med hänsyn till variationer i inflationen, om inflationen ett år är betydligt lägre än året innan, komma stå i att strid med det föreslagna förbudet sänka mot att återbäringen från ett år till ett annat. För SPP gäller att överskotten i försäkex. ringsrörelsen i betydande utsträckning används för att värdesäkra utgående pensioner mot inflation. Kapitalvärdet de utgående av pensionstilläggen redovisas i återbäringsfonden, d.v.s. återbäringen tilldelas löpande samtidigt som pensionstilläggen utbetalas. Om kapitalvärdet av de utgående pensionstilläggen skall tilldelas de försäkrade i form bonus och beloppet därmed redovisas i av premiereserven, kommer den årliga tilldelningen att variera med inflationen, d.v.s. lägre bonus vid lägre inflation. Värdesäkring vid

Avtalsgruppsjukförsäkring AGS och Trygghetsförsäkring vid

arbetsskada TFA sker avsättning till försäkringstekniska genom skulder. Eftersom arbetsmarknadsparterna kan påverka dessa avsättningar med hänsyn till variationer i inflationen, kan även dessa

värdesäkringsåtgärder komma i konflikt med förbudet mot sänkning av återbäring. Det är inte uteslutet att den en gång uppnådda

pensionsnivån rent av kan komma att sjunka vid deflation. Prisindex

första år 1997, vilket dock inte medförde att sjönk för gången

återbäringen sjönk. kan således från år till ett annat Tilldelningen av återbäring ett variera såväl faktiskt i förhållande till tillgängkomma att rent som

ligt överskott. för värdesäkring kan Av överskott som inte bedöms erforderligt

innefattar sparande, återbäring

vid pensionsförsäkring, som ett

försäkrade fortfarande är i aktiv ålder genom tilldelas de som försäkringens fribrevsvärde. Om höjning av intjänad pensionsrätt tjänst, och således

den försäkrade slutat sin pensionsgrundande

ñibrevshavare, får vederbörande del överskotten genom redan är av direkt tillfaller denne. Är den försäkrade kvar i att återbäringen leder fribrevsvärdet i första pensionsgrundande tjänst en höjning av hand till sänkning framtida premier, varför återbäringen en av tillkomma arbetsgivaren. Också vid riskförsåledes kan anses rena sparande kan återbäring tilldelas premiereduksäkringar utan som då för i sänder. Tilldelningen kan därmed ibland tion och ett önskan nettopremien skall konstant eller styras av en att vara

annat sätt hålla bestämd nivå. Återbäringens fördelning mellan

en och anställda kan således variera, utan att detta kan arbetsgivare Tilldelningen sker i enligt med ett anses otillbörligt något sätt. behövs inte överskotten för kollektivavtal och om inflationen är låg

bör i stället kunna användas för premiereduktio-

värdesäkring utan

ner. Ett års tilldelning återbäring vid ka-försäkring kan som en följd av det anförda även komma att understiga årets överskott. Bolaget av kommer därvid att redovisa en vinst som ökar det egna kapitalet

kan användas för framtida tilldelning av återbäring genom att som täcka förlust uppkommen under år då behovet av återbäring en överstiger årets överskott. Det föreslagna förbudet mot sänkning bonus är mot bakgrund av det anförda svårt tillämpa kollektivavtalsgrundad försäkav att riktlinjerna och grunderna bör vid karing. De försäkringstekniska i stället kunna utformas så allmänt att återbäringen och försäkring till de särskilda behov därmed premiesättningen kan anpassas som det riktlinjerna skall kan uppstå vid ka-försäkring. Krav att av överskott kan användas för framtida återbäring bör dock framgå att

ställas.

Gruppförsäkring

De av Försäkringsutredningen föreslagna ändringarna är inte av sådan karaktär att förutsättningarna för gruppförsäkring ändras. Liksom vid ka-försäkring kan återbäringen komma att sänkas från ett år till ett annat. Försäkringsbolagen är dock oförhindrade att ange detta förhållande i riktlinjerna för försäkringsverksamheten. Grupplivförsäkringsavtalen gäller vidare normalt endast för ett i sänder, varför överskottshanteringen sällan innebär något problem för försäkringsbolagen. Några särbestämmelser såvitt gäller gruppförsäkringar med anledning av Försäkringsutredningens förslag är därför inte erforderliga.

Delägare i ömsesidigt försäkringsbolag m.m.

Kollektivavtalsgrzlndad försäkring

Kollektivavtalsparternas inflytande över de försäkringsbolag som skall meddela försäkring får vissa konsekvenser för betydelsen av begreppet försäkringstagare i FRL. Att arbetsgivarsidan respektive arbetstagarsidan får lika stort inflytande i bolagen säkerställs antingen direkt genom delägarskap hos försäkringsgivaren eller indirekt avtal. Det direkta inflytandet i ömsesidigt genom ett försäkringsbolag kommer till uttryck genom att såväl arbetsgivarna, vilka är försäkringstagare, arbetstagarna, vilka är försäkrade, som är delägare i bolaget. Enligt 3 § i SPP:s bolagsordning anges det således att delägare i bolaget är de arbetsgivare ingått som pensioneringsavtal med bolaget samt de i bolaget försäkrade. Enligt 1 kap. 7 § FRL är det emellertid endast försäkringstagama är delägare som i ömsesidiga försäkringsbolag. För SPP definition i att per enlighet med 1 kap. 7 §FRL skall uppfattas såsom ömsesidigt bolag har de försäkrade således ansetts försäkringstagare, de inte som trots att ingått något försäkringsavtal. Motsvarande gäller för bl.a. Folksam, som till skillnad från SPP i bolagsordningen angett att det endast är försäkringstagama som är delägare trots att även arbetstagarorganisationerna utövar rösträtt vid bolagstämma delegation. genom Förenade Livs bolagsordning innehåller i detta avseende endast bestämmelser arbetsmarknadsparternas om rösträtt genom delegerade och ingenting uttryckligt vilka om som är delägare i bolaget. Delägarkretsen har alltså i praxis vidgats i förhållande till vad som

grund ka-försäkringarnas utveckling. gäller enligt lagtexten av framför allt de försäkrade, kan således Andra än försäkringstagaren, anknytning till försäkringsrörelsen i ett ömsesidigt ha en direkt försäkringsbolag och bör den anledningen även kunna anses som av skulle kunna delegera sin delägare. Visserligen försäkringstagaren företrädare för de försäkrade, eftersom det vid rösträtt även till men försäkringstagare och ka-försäkring är en arbetsgivare som är försäkrade sådan ordning svår att arbetstagarna som är synes en bör därför kunna bestämmelser genomföra. Försäkringsbolaget ta vid ka-försäkring såväl försäkringstagare ibolagsordningen om att kan inte innebära som försäkrade skall vara delägare. Detta anses från bakom ömsesidigheten. I flera andra något avsteg grundtanken länder, t.ex. Norge, har överlåtits de ömsesidiga bolagen att vilka är bolagets delägare. Som konsekvens av själva avgöra som i försäkringsbolag följer i vissa fall ett delägarskap ett ömsesidigt för bolagets förpliktelser och ett krav uttaxering. Denna ansvar dock inte vid livförsäkring och den torde vidare konsekvens följer skadeförsäkringens del härom SOU

sakna praktisk betydelse för se

1995:87 167 Försäkringsutredningen har dessutom föreslagit bestämmelserna obligatoriskt delägaransvar och uttaxering att om i ömsesidiga försäkringsbolag skall slopas.

Gruppförsäkrirzg

Motsvarande diskrepenser mellan 1 kap. 7 § FRL och bolagens inte vid gruppförsäkring. Den försäkrade bolagsordningar uppstår och försäkringstagaren utgörs vid obligatorisk gruppförsäkring inte och rättssubjekt. Vid obligatorisk visserligen av ett samma emellertid, till skillnad vad är fallet gruppförsäkring är det mot som vid försäkringstagaren äger företräda den ka-försäkring, just som försäkrade i det aktuella försäkringssammanhanget.

Övrigt

vid kollektiv försäkring föranleder för Begreppet försäkringstagare liknande ställningstagande grund bestämmelserna övrigt av om förmånsrätt kap. 11 § FRL, 15 § LUF försäkringstagamas enligt 7 a och § förmånsrättslagen 1970:979. Vid kollektiv försäkring är 4 a försäkringstagaren är den det som framgått vanligt att annan än är försäkrad eller annars äger rätt till försäkringsersättning. som

lll

Följaktligen borde även annan än försäkringstagaren ha förmånsrätt vid händelse att obeståndssituation uppstår hos av en försäkringsgivaren. Reglerna för förmånsrätt har dock varit föremål för översyn inom Finansdepartementet, varvid ändringsförslag i bl.a. de nu berörda hänseendena redan har lämnats

se Ds 1993: 101. Utred-

ningen ansluter sig till det förslaget, som således nu bör genomföras.

Redovisningsprinciper

Av det hittills anförda framgår det att är nödvändigt med viss särbehandling av de kollektiva försäkringarna i näringsrättsligt hänseende. Om Försäkringsutredningens förslag att upphäva skälighetsprincipen genomförs är det emellertid endast under en övergångsperiod nödvändigt med en näringsrättslig särbehandling av gruppförsäkringar, som kan ske genom att Finansinspektionen upprätthåller den praxis som råder när det gäller innebörden av begreppet skälighetsprincipen vid gruppförsäkring. Motsvarande särbehandling är nödvändig även för ka-försäkringarna. Såvitt gäller ka-försäkringarna råder emellertid speciella förhållanden även i andra avseenden som motiverar att särskilda regler införs i rörelselagstiftningen. Huvuddelen av alla försäkringar bygger kollektivavtal som meddelas särskilda försäkringsbolag i princip inte meddelar av som några andra försäkringar. Försäkringsverksamheterna i ett antal understödsföreningar bygger också huvudsakligen kollektivavtal. Vidare meddelar vissa traditionella

livförsäkringsbolag ka-försäk-

ring vid sidan av sin ordinarie verksamhet. Försäkringsgivarna bedriver således verksamhet med ka-försäkring parallellt med annan försäkringsverksamhet. Undantagsbestämmelser för ka-försäkringar förutsätter verksamheten med sådan att försäkring går att identifiera i försäkringsgivarnas resultatanalyser och balansräkningar. För att så skall kunna ske måste också redovisning av verksamheten ske särskilt. Fram t.o.m. år 1995 gällde enligt dåvarande 11 kap. 8 §FRL att rörelsens kostnader och intäkter skulle redovisas särskilt i till en resultaträkningen fogad resultatanalys för varje Verksamhetsgren. Enligt 11 kap. 19 § skulle även de försäkringstekniska skulderna och återförsäkrares andelar i dessa redovisas särskilt i balansräkningen för varje verksamhets-

Det överlämnades praxis och dåvarande Försäkringsingren. bestämma innebörden begreppet Verksamhetsgren spektionen att av 1981/82: 180 243, 253 och 254. Enligt de definitioner

se prop.

valt skulle därvid samtliga poster i livförsäkringsbolainspektionen försäkringstekniska skulder i balansräkgens resultatanalyser samt fördelas verksamhetsgrenar, vilka tio var olika ningarna av former för kollektivavtalsgrundad försäkring. EG:s direktiv beträffande redovisning för försäkringsföretag,

91/674/EEG den 19 december 1991 årsbokslut Rådets direktiv om och sammanställd redovisning för försäkringsföretag försäkrings-

föreskriver mindre detaljerad klassindelning redovisningsdirektivet, i svensk För harmoniseoch information än vad som gällde rätt. att lagstiftningen till utvecklingen redovisningsområra och anpassa det kap. FRL den 1 januari 1996 genom lagen upphävdes 11

1995: 1560 årsredovisning i försäkringsföretag se prop.

om till EG:s regler behöver de 1995/96: 10. Till följd av anpassningen

skulderna livförsäkringsavsättningarna inte

försäkringstekniska fördelas verksamhetsgrenar och ka-försäkring utgör inte längre

någon huvudgrupp i resultatanalysen. De numera sex grenarna och arbetslöshetsförsäkring

sedan avgångsbidragsförsäkring

sammanslagna med överförts till skadeförsäkringsrörelse är inte kollektivavtalsmotsvarande grenar for gruppförsäkring som är inom skadeförsåkringsrörelse bildar kagrundad. Inte heller eller Finansin-

försäkiing någon enskild Verksamhetsgren grupp se

föreskrifter och allmänna råd årsredovisning i spektionens om FFFS 1996:29 och jfr exempelvis Svenska försäkringsföretag årsböcker "Svensk Försäkring" för åren Försäkringsföreningens

1996 och 1997. En konsekvens att särregler för kollektivavtalsgrundade av i resultatanalysen åter bildar försäkringar införs bör vara att bolagen för sådana försäkringar. Syftet med särskilda verksamhetsgrenar bl.a. öka jämförbarheten

försäkringsredovisningsdirektivet är att

försäkringsföretag i gemenskapen skall tillämpa genom att samtliga och benämningar olika samma uppställningsformer samma och resultaträkningar. Det dock inte oförenposter i balans- synes ligt med försäkringsredovisningsdirektivet att Finansinspektionens

innehåller krav försäkringsgivarna vid sidan av föreskrifter att och andel de totala premierna för individuell försäkring som av redovisar den totala premien för respektive gruppförsäkring även

ka-försäkring.

8 Dispens- eller

undantagsregler

När det gäller de i frågavarande försäkringstypema föreligger vissa avgränsningsproblem beträffande framför allt vilka försäkringar som är att hänföra till arbetsmarknaden samt vilka dessa bör av som omfattas särbehandling i lagstiñningen. Det är inte uteslutet av en särskild och mindre rigorös tillämpning försäkringsrörelseatt en av lagens bestämmelser skulle kunna vara motiverad i fortsättningen för den gråzon, består försäkringar arbetsmarknaden som av vilka varken är att betrakta ka-försäkringar eller direkt som jämförbara med dessa. Det har tidigare i skilda sammanhang noterats att lagstiftningen inte hunnit med i den snabba utveckling som skett beträffande de kollektiva försäkringarna. Med tanke den förväntade fortsatta utvecklingen när det gäller ka-försäkringarna och andra kollektiva försäkringar framför allt arbetsmarknaden finns det vidare fog för att anta att lagstiñningsproblem kommer att uppstå. Med hänsyn härtill finns skäl för att förorda en lösning genom dispensregler. Enligt utredningens direktiv bör emellertid sådan lösning undvikas och i stället eftersträvas att en nödvändiga särregler införs i de enskilda materiella bestämmelserna i försäkringsrörelselagstiftningen. Det framstår vidare lagteksom niskt möjligt att införa undantagsbestämmelser. Allmänt sett är undantagsregler att föredra framför dispensregler och starka rättssäkerhetsskäl såsom kravet förutsebarhet i rättstillämpningen talar också för sådan lösning. Med hänsyn till det anförda en föreslås att undantagsbestämmelser för ka-försäkring införs i försäkringsrörelselagstiñningen. Några Övergångsbestämmelser är inte erforderliga.

7.9 Tillämpningsområdet

En särbehandling i fonn av undantagsbestämmelser i försäkringsrörelselagstiñningen föreslås som nämnts för försäkringar som grundar sig kollektivavtal. En sådan särbehandling förutsätter att en entydig avgränsning sker beträffande de försäkringstyper som särbestämmelserna skall Det är vidare naturligt och önskvärt avse.

att samma avgränsning görs i en kommande försäkringsavtalslag

samt andra tillämpliga författningar försäkringsområdet. Jfr med de pågående utredningar understödsföreningar, Fi 1996:07, och om

försäkringstagare, Fi 1996: 13, samt förslag till garantisystem för ny för utländska försäkringsgivare i Sverige, SOU 1996:77. lag flera med dra klar gräns för vilka Det föreligger svårigheter att en bör omfattas särbestämmelser. För det första försäkringar som av måste vilket sätt försäkring skall knuten till ett avgöras en vara kollektivavtal för undantag från lagens bestämmelser skall att det andra kan det i vissa fall föreligga ett medges. För anses mer uttalat skyddsbehov för den enskilde än annars trots att försäkringeller sätt kan hänföras till ett kollektivavtal, varför arna ett annat sådana försäkringar inte bör medges. Vidare förekomundantag för det vissa försäkringar arbetsmarknaden som exempelvis inte mer kan ha sin grund i ett kollektivavtal, men likväl i allt väsentligt anses överensstämmande med dessa och därför bör har försäkringsvillkor behandlas annorlunda försäkringar utanför arbetsmarknaden. än

arbetsmarknaden kan i olika kategori- Försäkringama grupperas er enligt följande.

Kategori A

uppfyller följande krav: Försäkringar som Försäkringen följer villkor i ett kollektivavtal mellan organisatioarbetsmarknaden. ner Kollektivavtalspartema i vilket eller vilka bolag försäkringanger en skall tecknas. De kollektivavtalsslutande parterna har avgörande inflytande över tillämpningen av försäkringsvillkoren. Arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal med förpliktelse att ingå försäkringsavtal och de kollektivavtalsslutande partsorganisationema gentemot den anställde att kollektivavtalet följs garanterar arbetsgivare försummar att ingå försäkringsavtal. om en tecknad arbetsgivare för att anställda Försäkringen är av en ge försäkringsskydd.

föreslås i Ds 1993:39 10 kap. 1 § och 19

Den avgränsning som se

och 78 punkterna 2 och kap. l § lagförslaget, s. 41 motsvarar villkor huvuddelen alla 5 ovan. I praktiken gäller 3 ovan av den nämnda definitionen. Innehållet i försäkringar som uppfyller bygger också villkor lagförslagen försäkringsavtalssidan att 4 är uppfyllt.

Exempel försäkringar enligt kategori A är AMF -försäkringarna samt ITP och TGL för tjänstemän till den del dessa försäkringar gäller för anställda, tecknas av arbetsgivare som är skyldiga därtill enligt kollektivavtal samt helt följer villkoren i respektive kollektivavtal. I kategori A ingår t.ex. inte s.k "tiotaggarförsäkring"

se ovan

s. 53 och ITPK- egenpension i form gruppension kan av som tecknas i olika försäkringsbolag dessa bolags villkor. Däremot ingår ITPK-familjepension i form av gruppension med villkor fastställda i kollektivavtal.

Kategori B

Arbetsgivare som utan kollektivavtalsenlig skyldighet ansluter sina anställda till försäkring i övrigt innehållsmässigt överensen som stämmer med definitionen enligt kategori A.

Kategori C

Försäkring för arbetsgivaren själv fysisk person vid avtal som i

övrigt tillhör någon av kategorierna A eller B samt för ovan politiskt valda förtroendemän i kommuner.

Kategori D

Försäkring som uppfyller kriterierna enligt A 2 samt A 4 I stället för A 1 och 3 kan gälla eller mindre vida för mer ramar försäkringsvillkorens utformning. Exempel härpå är den ovan nämnda "tiotaggarförsäkringen" och ITPK-egenpension.

Kategori E

Försäkring för fackliga fortroendemän som har reducerad lön hos huvudarbetsgivaren och i stället uppbär arvode från den fackliga organisationen.

Kategori F

Försäkring för lantbrukare, skogsbrukare, yrkesfiskare och renskötare enligt central överenskommelse.

Kategori G

den anställde själv avtalar med försäk- Fortsättningsförsäkring som ringsgivaren och betalar premier för sedan den ka-försäkringsom upphört eller tecknas vilken grundande anställningen som av annan anledning inte längre uppfyller kraven för att av någon annan omfattas av den ursprungliga försäkringen. mån förändras situationen i och med den anställde I någon att till försäkringsersättning till slutar sin tjänst. Den intjänade rätten enligt de angivna kategorierna A till F följd av försäkring ovan aktualiseras utbetalning pension eller, nämligen antingen genom av innan betalas dokumentation i s.k. fribrev. pension börjar ut, ett

De nu gällande försäkringar som enligt grupperingen ovan utan tvekan bör kraven för ka-försäkring de tillhör anses uppfylla är som särskild överenskommelse mellan de kollektivkategori A. Om avtalsslutande träffats därom bör försäkorganisationerna även ringar enligt kategori B hänföras dit med hänsyn till att försäkringsvillkoren för dessa försäkringar i allt väsentligt överensstämmer med villkoren för försäkringar enligt kategori A. Försäkringarna enligt kategorierna C, E och G kan inte anses ha sin grund i något kollektivavtal. Även för sådana försäkringar överensstämmer dock väsentligen med vad gäller för försäkförsäkringsvillkoren som och de bör därför i detta sammanhang behandringar i kategori A, ka-försäkring. Försäkringar enligt kategori D, s.k. tiotaglas som och ITPK-egenpension, måste visserligen ha sin garförsälcring anses kollektivavtal, med hänsyn till de eller mindre grund i ett men mer vida försäkringsvillkoren utformas inom samt till att ramar som inte bör kunna påverka utfallet s.k. kollektivavtalsparterna av defined contribution pension plans att exempelvis ändra genom för återbäring, föreslås sådana försäkringar varken förutsättningarna falla under begreppet ka-försäkring eller något annat sätt sådan. Försäkringarna i kategori F tecknas varken jämställas med någon arbetsgivare eller till följd av ett kollektivavtal och bör av därför inte heller klassas som ka-försäkring. Mot bakgrund av det anförda bör en avgränsning av tillämpningsområdet för kollektivavtalsgrundad försäkring göras i försäkringsrörelselagstiñningen. Utformningen lagtexten kan göras av huvudsakligen det sätt gjorts i förslaget till ny försäkringssom avtalslag 10 och kap. 1 §, Ds 1993:39, med tillägg kap. 1 § 19 ett som tar sikte fortsättningsförsäkring.

ll7

8 F

örfattningskommentar

Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713

l kap.

5 a § Bestämmelserna i denna lag kollektirzivtcrlsgrundcid om /Ziizsiikring tilläintpcis för fot :wiki ingar som l tecknas av cirbetsgivcire.for att fotsakriiigszskr dd at ge an- . ställda och deszsz/toiii kan

.som ontfatta arbetsgivaren s/ilv, Indra

som har cmknvtniir till arbetsgivarens verksxciniliet eller

naizstzieiicle till .vadå/ia

som pa sa risñ/.sz'ik/'t.s; meddelas enligt ;Yirszilrriiigswil/kor följer vad har som som ÖleIeII.S'lIIlIIIlI.S' genom ett i villkoren angivet kollektivavtal nte/lan en cirbetsgiraroIganiszition och arlwtstcrgcrroiganiscien tion och meddelas arr/örsäkiingsbolag har utsetts gemensamt .som av kollektirzivtcilspzi/ternri i enlighet med vad som har angivits i kolleklivavtalet. Bestcimmeserna i denna lag om kollektivavtcilsgrzindcid foi.sz"ikring tillämpas ocksa/oi /ortszittiii/igyfo/:siilc/it:gar till /Zirszikringt ir enligt fors/cr .stycket in/örszikiingsxslçriddet enligt ett kollektivavtal .so/n civses i

foiastci .stvcket skc ill galla ockszr/ir cmstáillda hos .vadana cirbets-

givare son: inte har inga/t /Zirszilrritigsavtal trots att de har varit .skvldiga att göra det, skall ittbetalad e/:siittiiiiig ctnses som erszittiiingfizm en kollektivcirtalsgrmtdc föizszikring.

I paragrafen, som är ny, anges vad som i lagen avses med kollektivavtalsgrtrndad försäkring. Avgränsningen motsvarar i huvudsak den bestämning gjorts i förslaget till försäkringsavtalslag, som ny med ett tillägg avseende fortsättningsförsäkring. Med fortsättningsförsäkring förstås individuell försäkring som försäkrad under vissa förutsättningar har ratt att utan hälsoprövning teckna från den tidpunkt då denne utträder ur det kollektiv som de försäkrade annars utgörs av. Enligt förslaget till törsäkringsavtalslag skall fortsättningsförsäkring i avtalshanseende inte anses som kollektivavtalsgrundad försäkring.

försäkringsvillkoren skall 11a överenskommits Något krav att organisationsmässig nivå eller skall identiskt någon viss vara från kollektivavtalet uppställs inte. Med hänsyn till att det återgivna från tid till en annan kan tänkas vara nödvändigt att justera en behöver inte de exakta premierna i premierna exempelvis anges kollektivavtalet. Premiejustering skall därmed kunna ske efter överenskommelse mellan kollektivavtalsparterna utan att de träffar kollektivavtal. överenskommelser mellan kollektivavett nytt talsparterna angående vilket eller vilka försäkringsbolag som skall kunna meddela försäkringarna behöver inte heller ske genom ett kollektivavtal, dock att kollektivavtalet skall vilka sätt ange sådana överenskommelser kan träffas. Se vidare avsnitt 7.9. l det följande föreslås endast bestämmelse tar sikte en som kollektivavtalsgrundad försäkring. Det finns dock anledning att anta att ytterligare särbestämmelser för sådan försäkring är erforderliga vid ny lagstiftning till följd av Försäkringsutredningens förslag.

7 § Delä are i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkringstagarkan bess/i/nmas också ö/zsáikrade

na. I bo crgsøldnizrgerz all de

kolleklivaiIalsgrundad de/cigtlre. terförsäk-

vid f0r.scikring är

rin stagare skall dock inte grund aterförsäkrin en anses som

av de ägare. I livförsäkring, sjuk- och olycks allsförsäkring

fråga

om i 2 3 § första stycket klasserna l och avgångssom avses ap. a bidragsförsäkring samt återförsäkrin svarar endast bolagets

tillgångar för dess förpliktelser. För försäkringar av annat slag

delägarna personligen för bola ets förpliktelser utan svarar begränsning eller med begränsning ett visst belopp. Delägarnas ansvarighet får göras gällande endast det sätt som föreskrivs i denna lag. Med delä i de följande kapitlen endast delägare i ett are avses ömsesidigt örsäkringsbolag.

1 paragrafens första stycke har intagits en ny regel i syfte att ömsesidiga försäkringsbolag, meddelar möjliggöra för som kollektivavtalsgrundad försäkring, att vid sådan försäkring låta även de försäkrade delägare. För att de försäkrade skall bli delägare vara fordras särskild bestämmelse därom intas i bolagsordningen. att en En försäkrade blir delägare i ömsesidigt försäkföljd av att ett ringsbolag är att de kan komma att omfattas ansvar för bolagets av förpliktelser. Paragrafen har föreslagits ändrad också F örsäkringsutredningav en.

SUU l998z7 IW

7 kap.

l l a § lr71a/›.s'riII enligt 4 § förmånsrättslagen 1970:979 a föler med fordran grundas avtal som om

livförsäkring och skadeförsäkring för vilken bestämmelserna om

livförsäkring tillämpas med stöd l kap. 5 av skadeförsäkring meddelats för längre tid än tio år, annan som eller

återförsäkring avseende sådan försäkring som sägs i l 0cl1

Förmånsrätten de till ångar det

omfattar som finns upptagna l

register som anges 1 l l § när bo aget försätts l konkurs eller utmätning äger rum. Fordran enligt l eller 2 har företräde framför fordran enligt

Paragrafens första stycke föreslås ändrat för att klargöra att förmånsrätten enligt 4 a § förmånsrättslagen kan omfatta andra ersättningsberättigade grund av försäkringsavtal än försäkringstagarna. Se vidare förslaget till ändring i den lagen.

lkraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den januari 1999.

8.2 till ändring i förmånsrättslagen Förslaget lag om

1970:979

4 a § Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran på grund av försäkrmgscrvtal hos försäknn sföretag i den egendom och i den omfattning anges som i 7 kap. och 1 a § 1982:713 15

tredje-femte styckena försäkringsrörelselagen för utländs i

lagen 1950: 72 om rätt a

försäkringsföretag att driva örsäkringsrörelse i Sverige.

Andra än försäkringstagare kan hos ett försäkringsföretag äga fordringar grundar sig ett försäkringsavtal och är som som förenade med förmånsrätt, framför allt förmånstagare vid livforsäkring. Ett klargörande detta förhållande görs i paragrafen. Se av vidare Ds 1993:101 92.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Bilaga

a,

WW

Kommittédirektiv

W

Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kol- Dir.

lektiva 1997:57

försäkringar

Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall utreda behovet av speciella rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar samt lämna förslag till lämplig lagreglering.

Utredaren skall beskriva de olika slag av kollektiva försäkringar finns pä den svenska - som försäkringsmarknaden, undersöka om särförhållandena för kollektivavtalsgmndade försäkringar motiverar speciella rörelse- och tillsynsregler jämfört med individuella försäkringsavtal, undersöka om detsamma gäller för andra slag gruppförsäkringar, samt - av - lämna förslag till den lagreglering som behövs.

Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången år 1997. av

Bakgrund

Rörelse- och tillsynsregler för enskilda försäkringsbolag finns försäkringsrö- i relselagen l982:7 l FRL. Motsvarande regler för utländska försäkringsgivare finns i lagen l 9502272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva rörelse i Sverige och i lagen 1993:1302 EES-försäkringsgivares om verksamhet i Sverige. Verksamhetsreglema för understödsföreningar försäkringsföreningar finns i lagen 1972:262 understödsföreningar. om De kollektiva försäkringarna är betydelsefull försäkringsgrupp med en flera särdrag. Med kollektiva försäkringar avses i detta sammanhang dels kollektivavtalsgrundade försäkringar, dvs. försäkring tecknas som av arbetsgivare till skydd för anställda mfl. och där villkoren bestäms genom

kollektivavtal, dels gruppförsäkringar. Sistnämnda försäkringskategori omfattar avtal med standardiserade villkor enligt eller ramavtal för en grupppå förhand avgränsad personer. Gruppförsäkringsavtalet gäller för de grupp försäkrade så länge de tillhör gruppen. Kollektivavtalsgrundade försäkringar omfattar olika former av kollektivt försäkringsskydd till följd avtal mellan arbetsmarknadens parter. l regel är av försäkringar enskilda försäkringsbolag och till följd sådant skydd täckt genom därav gäller bestämmelserna i FRL. Så är t.ex. fallet för försäkringar som industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän lTP, pension avser enligt avtalet mellan SAF och LO,avtalsgruppsjukförsäkring AGS, det nya trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA och änstegrupplivförsälcring TGL. SPP och AMF är stora försäkringsgivare på detta område. Även gruppförsälcringar kan innehålla olika slag av kollektivt försäkringsskydd för personalgrupper eller föreningsmedlemmar och vara tecknade för deras räkning t.ex. arbetsgivare eller fackförening. Gruppförsäkringar av en en kan även andra kollektiv såsom sparare eller låntagare i en bank. avse I nuvarande försäkringsrörelselagstiñning saknas i princip särbestärnrnelför kollektiva försäkringar. l l kap. lO § första stycket FRL finns för vissa ser slag livförsäkringar dock möjlighet till dispens som kommit att av en betydelse för grupplivförsälçringar. Denna möjlighet har utnyttjats bl.a. när det gäller kravet på upprättande försäkringstekniska grunder jfr prop. av 1981/82:l80, 143-144. Vidare har i praxis avsteg från den sk. skäligs. hetsprincipen ansetts godtagbara för kollektivavtalsgrundad försäkring och

frivillig gruppförsäkring jfr SOU 1995:87, s. 112. Genom beslut den 20 september 1990 tillsatte regeringen en kommitté F örsäkringsutredningen med uppgift att modernisera försäkringsrörelselagstittningen mot bakgrund bl.a. den snabba utvecklingen på finansmarknaav dema. Utredningen har lämnat åtskilliga förslag rörelselagstiñningen för om försäkringsbolag, inte belyst frågor kollektiva försäkringar. Utredmen om ningen har dock ansett att det i avvaktan på särskild översyn bör införas en en möjlighet till dispens så att bolag meddelar avtalsförsäkringar i vissa fall som och efter särskild prövning kan medges undantag från enstaka regler i försäkringsrörelselagstiñningen SOU 1995:87, s. 84. Tidigare har frågor gruppförsälding behandlats bl.a. i Försäkringsverksamhetskommitténs om delbetänkande Gruppförsäkring SOU 1985:34. I remissyttranden över Försäkringsutredningens slutbetänkande SOU 1995:87 har Finansinspektionen, Försäkringsförbundet, SAF och LO tagit behovet avvikande bestämmelser för kollektivavtalsgrundade upp av

sou 1998:7 123

försäkringar dnr. Fi 95/507 l. Vidare har Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag AFA, mfl. i särskild skrivelse till Finansdepartementet en hemställt att en möjlighet till dispens för s.k. avtalsförsälaingsbolag införs i FRL dnr. Fi 96/1064. Som skäl har åberopats kollektivavtalsförsäkringamas arbetsrättsliga anknytning och särskilda konstruktion samt att sådana försäkringar hanteras på awiker från andra slag försäkringar. sätt som av

Uppdraget

En särskild utredare skall utreda om särskilda rörelse- och tillsynsregler behövs för kollektiva försäkringar. De kollektiva försäkringarna täcker ett stort område. Den särskilda utredaren skall inledningsvis kartlägga de olika slag av kollektiva försäkringar som i dag förekommer på den svenska försäkringsmarknaden. I olika sammanhang har behovet av särregler för kollektivavtalsgrundade försäkringar framhållits. Utredaren skall analysera vilka särförhâllanden som finns för dessa försäkringar samt ta ställning till i vilka avseenden undantag eller anpassningar är motiverade i rörelse- och tillsynsreglema. Även gruppförsälcringar hanteras på sätt som awiker från individuella försäkringsavtal. Utredaren skall därför göra motsvarande analys och ställningstaganden för gruppförsäkringar. Utredaren skall inte undersöka avtalsrättsliga frågor hänförliga till den pågående översynen av lagen l 927277 försäkringsavom tal. Utredaren skall i sitt arbete inte bara beakta den nu gällande försäkringsrörelselagstiñningen utan också ta ställning till åtgärder är motiverade med om anledning av Försäkringsutredningens förslag. Utredaren skall överväga om det krävs särskilda regler för de aktuella försäkringarna. En sådan särreglering kan, förutom i RFL, vara aktuell i lagstiftningen för utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet häri landet och i rörelse- och tillsynslagstiftningen för understödsföreningar. l det förra fallet skall förslagen från Utredningen om översyn av lagstiñningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige SOU 1996:77 beaktas. De justeringar i försäkringsrörelsereglema kan komma i fråga skall som dock inte rubba de försäkrades och förmånstagarnas grundläggande skydd genom soliditets- och placeringsregler o.d. En utgångspunkt för utredningsarbetet är att reglerna skall förenliga vara med EG:s försäkringsdirektiv. En annan utgångspunkt skall att avvikelser vara för kollektiva försäkringar i förhållande till individuella försäkringar endast

reglerna för individuella försäkringar innebär svårigheter bör föreskrivas om vid tillämpningen de kollektiva avtalens särskilda karaktär eller om det genom finns andra tungt vägande skäl. Utredaren bör också undvika en lösning genom dispensregler och i stället sträva efter att nödvändiga särregler införs i de enskilda materiella bestämmelsema i försäkringsrörelselagstiftningen. Förslag skall även lämnas till nödvändiga följdändringar i annan lagstiñning.

Utredningsarbetet

Utredaren skall samråda med Utredningen ett garantisystem för försäkom ringsfordringar dir. 1996:88 och F örsäkringsföreningsutredningen dir. 1996:66 samt om möjligt samordna förslagen med deras arbete. Det är också vikt att utredaren samráder med berörda organisationer och myndigheter. av Bland de berörda finns arbetsmarknadens centrala parter, Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund och konsumentföreträdare. Utredaren skall också beredningen Försäkringsutredningens slutbetänhålla sig underrättad om av kande sker inom Finansdepartementet och om Justitiedepartementets som arbete med utarbetandet av en ny försäkringsavtalslag. Vid de överväganden som utredaren skall göra gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om prövning av offentliga åtaganden dir. 1994:23, om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:121, samt om redovisning om konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. av 1996:49. Utredarens uppdrag skall vara slutfört före utgången av är 1997.

Finansdepartementet

å

Statens offentliga utredningar 1998

Kronologisk förteckning

Omstruktureringaroch beskattning.Fi. . Tänderhela livet

- nytt ersättningssystemför vuxentandvård.

Välfärdensgenusansikte.A. . Män passar alltid Nivå- och organisationsspeciñka . processer medexempelfrån handeln.A.

Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och . maktdiskurser.A.

Ty makten är din Myten om det rationella . arbetslivetoch detjämställdaSverige.A.

I Översyn rörelse-och tillsynsreglerför kollektiva . av försäkringar. Fi

1998 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Tänder hela livet nytt ersättningssystem för vuxentandvård. 2 - Finansdepartementet Omstruktureringaroch beskattning.l Översyn av rörelse-och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. 7

Arbetsmarknadsdepartementet Välfärdens genusansikte.3 Män passar alltid Nivá- och organisationsspeciñka processer med exempel från handeln.4 Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser. 5 Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivetoch det jämställda Sverige.6

FRITZES

Posmnxuss: 10647 STOCKHOLM FAX:o8v69o 919x, TELEFONI08-690 9190