Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

U

2‘/éinds/éa

f0"mzérz°nsgiøare

med am/yen

vçr

Sverzge

Betänkande vUtr a edningen om översyn av lagstiftning n utländska om försäkringsgivares verksamhet i Sverige

@

M

g

1996:77

/:7a,4KB Om: SOU l Statens offentliga utredningar WW 1996:77 w Finansdepartementet

Utländska

med

försäkringsgivare

i

verksamhet Sverige

Betänkande av Utredningen om översyn av lagstiftningen utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige om Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, pâ uppdrag Regeringskansliets forvaltningskontor. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20275-1 Stockholm 1996 ISSN 0375-250x

Till statsrådet

Genom beslut den 10 november 1994 bemyndigade regeringen

statsrådet Göran Persson att tillkalla särskild utredare med en uppdrag över lagen 1950:272 rätt för utländska försäkatt se om ringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen 1993: 1302 EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. om

Med stöd bemyndigandet förordnades dag sakkunnige

av samma Håkan Wundennan som utredare. Härmed överlämnas betänkandet Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm maj 1996

Håkan Wunderman

Innehåll

Förkortningar

Sammanfattning

Summary 27

Författningsförslag 45 1 Förslag till lag om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige 45 2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713 84 3 Förslag till lag om ändring i lagen 1989: 1079 om

livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder 85

1 Inledning 87

2 Bakgrund 91 2.1 Utländska försäkringsföretags verksamhet i Sverige 91 2.2 Kort historik över lagstiftningen om utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige 103

3 Gällande rätt 107 3.1 Lagen 1950:272 rätt för utländska om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige 107 3.2 Lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige 120

4 Tredjelandsregler i EG:s försäkringsdirektiv 127

6 Innehåll

5 OECD liberaliseringsstadgor 141

-

5.1 Bakgrund 141

5.2 Stadgan liberalisering kapitalrörelser 142

om av

5.3 Stadgan om liberalisering transaktioner och

av betalningar rörande tjänster 145

6 Världshandelsorganisationen WTO allmänna

änstehandelsavtalet GATS 159

6.1 Bakgrund 159

6.2 Allmänna änstehandelsavtalet GATS 162

7 Villkor för marknadstillträde inom OECD 169

8 Allmänna överväganden 177

8.1 Allmänt om lagstiftningen utländska

om

försäkringsgivare i Sverige 177

8.2 Internationell bakgrund 185

8.3 Utgångspunkter för reglering utländska

av

försäkrings givare 194

8.4 Huvudpunkter i lagförslaget 204

8.4.1 Grunddrag i lagförslaget 204

8.4.2 Gränsöverskridande verksamhet 208

9 Författningskommentarer 215

9.1 Förslaget till lag utländska försäkringsgivares

om verksamhet i Sverige 215

9.2 Förslaget till lag ändring i försäkringsrörelse-

om lagen 1982:713 320 9.3 Förslaget till lag ändring i lagen 1989: 1079 om

om livförsäkringar med anknytning till värde-

pappersfonder 320

BILAGOR: l Direktiv 321

2 Lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige 329

3 Lagen 1993: 1302 EES-försäkringsgivares

om

verksamhet i Sverige 353

4 Sammanställning lagrum i lagen 1950:272 rätt

av om

för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,lagen 1993:1302 EES-försäkrings-

om givares verksamhet i Sverige och den föreslagna lagen om

utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige 367

Förkortningar

ASEAN Association of South East Asian Nations DSB Dispute Settlement Body EES Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet EG Europeiska Gemenskaperna

EU Europeiska Unionen

GATS General Agreement on Trade in Services GATT General Agreement on Tariffs and Trade LEF Lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares

verksamhet i Sverige

LUF Lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringstöretag att driva försäkringsrörelse i Sverige NAFTA North American Free Trade Area OECD Organization for Economic Co-operation and Development WTO World Trade Organization WTO Agreement Agreement Establishing the World Trade Organization

1996:77

Sammanfattning

Inledning

Utredningen har haft till uppgift att lägga fram ett förslag till en reviderad lagstiftning utländska försäkringsgivares verksamhet

om i Sverige. Den nuvarande regleringen utländska försäkringsgivares av verksamhet i Sverige grundas lagen 1950:272 om rätt för

utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993:1302 EES-försäkringsgivares verksamhet

om

i Sverige LEF. Utländska försäkringsgivare har också möjlighet att

bedriva verksamheti Sverige att här i landet etablera dotterbogenom lag. Verksamhet bedrivs från ett sådant dotterbolag omfattas som varken LUF eller LEF regleringen i försäkringsrörelseav utan av

lagen 1982:713 faller utanför utredningsuppdraget.

som Utredningsuppdraget har avsett allmän översyn av lagstiftningen

området mot bakgrund att den är svåröverskådlig och delvis

en av

ålderdomlig till såväl uppbyggnad språk. Till bakgrunden för

som

utredningsuppdraget hör också Sveriges internationella åtaganden.

Detta begrepp kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskom-

melse i fråga internationell handel kan beröra försäk-

om som anses ringsverksamhet. Enligt direktiven har begreppet dock i detta

sammanhang begränsats till att avse de multilaterala förpliktelser som följer Sveriges åtaganden gentemot OECD och dess medlemslän-

av der samt det allmänna änstehandelsavtalet GATS som är knutet till

avtalet upprättande Världshandelsorganisationen WTO

om av

Agreement.

Vid utarbetandet förslaget till reglering av utländska försäkav rings verksamhet här i landet har utredningen haft att beakta

Sveriges förpliktelser till följd medlemskapet i EU. En allmän

av

utgångspunkt för utredningsarbetet har varit så långt EG:s

att försäkringsdirektiv så medger införa principer innebär ett så - som jämbördigt bemötande möjligt alla utländska försäkringsgivasom av vill komma in den svenska marknaden, förutsatt att re som

10 Sammanfattning

1996:77

försäkringstagarnas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen

kan tryggas.

Utredningens överväganden har resulterat i ett förslag till i att en

gemensam lag -lagen utländska försäkringsgivares verksamhet

om i Sverige samla bestämmelser försäkringsverksamhet - om som

bedrivs här i landet utländska försäkringsgivare, oberoende i

av av vilket främmande land försäkringsgivaren har sitt säte. Lagförslaget knyter an till regelsystemen i LUF och LEF.

Sedan 1950 regleras de utländska försäkringsföretagens

verksamhet här i landet LUF. I samband med den svenska av att

försäkringslagstiftningen 1993 anpassades till vissa EG:s

av

försäkringsdirektiv begränsades lagens tillämpningsområde

av

lagtekniska skäl till att endast omfatta försäkringsgivare med säte utanför EES. Samtidigt stiftades lag, LEF, med inriktning

en ny

utländska försäkringsgivare med säte inom EES.

Såväl LUF LEF syftar till att trygga svenska försäkringskunsom

ders intressen hos utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige lika säkert som försäkringskundema i svenska försäkringsbo-

lag. Regelsystemen i de båda lagarna vilar dock delvis olika

principer. Detta sammanhänger bl.a. med att förhållandena för-

säkringsområdet var helt olika vid tillkomsten LUF respektive

av LEF.

LUF har sitt i förhållanden i 1950-talets Sverige, då

ursprung

försäkringsmarknaden här i landet hade nationell prägel. Visserli-

en gen har LUF sedan dess tillkomst successivt till den anpassats

genomgripande intemationaliseringen, särskilt under

det senaste decenniet, av försäkringsväsendet. Emellertid bygger regelsystemet fortfarande de ursprungliga grundläggande principerna i lagen såsom principen om separat svensk koncession grundförutsättsom

ning för etablering försäkringsverksamhet här i landet, säker-

av

hetsprincipen, specialitets- eller separationsprincipen samt det principiella förbudet för utländska försäkrings givare att här i landet driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Utmärkande för LUF långt

är ett

drivet system detaljregler. Särskilt utförliga är solvensreglema.

av

Utformningen av LEF är baserad integrerad europeisk

en

försäkringsmarknad inom ramen for EES-avtalet. Övergången från

en

i stora delar nationell svensk försäkringsmarknad till integrerad

en

europeisk försäkringsmarknad har skett med stöd principerna

av om

en enda koncession och hemlandstillsyn utgör de grundläggande

som principerna i LEF. Systemet med enda koncession och hemlanden

stillsyn har förutsättning att varje EES-land godtar vissa

som

minimiregler i övriga EES-länders regelsystem för försäkringsrörelse

som i sin tur skall ståi samklang med tredje generationens EG-direk-

1996:77 Sammanfattning l l

tiv. Av denna anledning innehåller LEF till skillnad från LUF inte

några detaljerade rörelse-, solvens- eller tillsynsregler utan endast

vissa grundläggande regler för verksamheten i Sverige. Regelsystemet i den nationella lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland gäller i stora delar även för den verksamhet som bedrivs i Sverige.

Som följd att LUF och LEF bygger delvis olika principer

en av är verksamhetsförutsätmingama i Sverige inte desamma för utländska försäkringsgivare.

Som redan framgått är en grundförutsättning för att verka här

i landet enligt LUF att den utländska försäkringsgivaren beviljas svensk koncession. Motsvarande krav uppställs inte enligt LEF utan den utländska försäkringsgivaren kan utan svensk koncession bedriva verksamhet här i landet basis koncessionen i hemlandet efter ett av

enkelt anmälningsförfarande.

För att koncession skall kunna beviljas enligt LUF krävs att

försäkringsgivaren upprättar en generalagentur här i landet. Någon

etableringsforrn i Sverige medges inte. heller är det enligt annan LUF tillåtet att anskaffa försäkringar i Sverige gränsöverskrigenom dande verksamhet. För utländska försäkringsgivare omfattas LEF gäller inte som av

motsvarande begränsningar av marknadstillträdet, Således medger

LEF etablering i Sverige såväl generalagentur som filial och, genom såvitt försäkringssammanslutningar, genom generalrepresentaavser tion. Dessutom medger LEF marknadsföring av försäkringar i Sverige

genom gränsöverskridande verksamhet.

LUF förutsätter att den utländska försäkringsgivaren driver sin försäkringsrörelse i företagsfonn i hemlandet. Utländsk försäkrings-

givare driver rörelsen i organisationsfonn kan inte

som annan

etablera verksamhet enligt LUF här i landet. LEF uppställer inte

motsvarande krav Organisationsform utan olika typer av associa-

tioner såsom exempelvis försäkringssammanslutningar medges att

verka här i landet. En viktig del i LUF för att säkerställa skyddet för försäkringskunderna är systemet med depositioner. Detta system ger uttryck tanken att de svenska försäkringstagamas intressen kräver att de utländska försäkringsföretagen, som har sin huvudsakliga förmögen-

het annat håll än här i Sverige, har vissa tillgångar bundna i vårt land till säkerhet för de förpliktelser som företagen har gentemot

försäkringskunderna här. En förutsättning för inledande av försäkringsverksamhet enligt LUF här i landet är därför bl.a. att det som

säkerhet ställs en initial deposition. Kravet denna begynnelse-

deposition utgör ett faktiskt etableringshinder som saknar motsvarighet i LEF.

12 Sammanfattning 1996:77

Förutom de här nämnda skillnaderna i verksamhetsbetingelsema för utländska försäkringsgivare finns det även vissa andra olikheter

i regleringen enligt LUF respektive LEF. En del dessa skillnader av

är töranledda av de förpliktelser följer Sveriges medlemskap

som av i EU. Andra skillnader i regleringen kan motiverade anses av

tillsynsskäl med hänsyn till att den offentliga tillsynen utomlands är

av varierande beskaffenhet utanför EES. Emellertid finns det också skillnader i LEF och LUF varken kan som

anses påkallade av medlemskapet i EU eller tillsynsskäl och

av som det därför inte är befogat att ha kvar. Utredningen har i den utsträckning medlemskapet i EU och tillsynsskäl inte utgör hinder häremot

ettersträvat en enhetlig reglering utländska försäkringsgivare

av som

nära ansluter till vad gäller för svenska försäkringsgivare här i

som landet. Denna strävan harmonierar med OECD:s och GATS principer

om likabehandling av försäkringsgivare. Genom anslutningen till OECD:s stadga för liberalisering

av

kapitalrörelser kapitalliberaliseringsstadgan samt stadga

om

liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster änsteliberaliseringsstadgan har Sverige ett för landet intematio-

nellt rättsligt förpliktande sätt givit uttryck för sin avsikt fortlöatt

pande avskaffa restriktioner for kapitalrörelser samt transaktioner och betalningar rörande tjänster i den utsträckning det är nödvändigt för

ett effektivt ekonomiskt samarbete med medlemsländerna i OECD

liberaliseringsåtgärder. Av central betydelse i liberaliseringsstadgan är icke-diskrimineringsregeln som innebär att liberaliseringsåtgärder i princip inte kan begränsas till något eller några OECD-länder

utan måste utsträckas till att omfatta alla OECD-länder. Möjlighet till

undantag från icke-diskrimineringsregeln finns dock. Emellertid

har undantagsbestämmelser åberopats i ringa utsträckning och det

ligger inte i linje med målsättningen inom OECD att utvidga området för undantag. Lagförslaget bygger därför icke-diskriminerings-

principen. Avvikelser från denna princip förekommer i förslaget

endast i den mån det är påkallat med hänsyn till de förpliktelser

som

följer Sveriges medlemskap i EU.

av

En annan grundläggande bestämmelse i OECD:s liberaliserings-

stadgor är regeln nationell behandling. Denna regel innebär om att ett OECD-land skall ge företag i andra OECD-länder möjligheter samma att verka den inhemska marknaden tillkommer företag i det som

egna landet. Principen likabehandling innebär dock inte krav

om identiska etablerings- och rörelseregler för inhemska och utländska

försäkringsgivare utan det godtas att speciella krav kan ställas

utländska försäkringsgivare under förutsättning kraven inte att

1996:77 Sammanfattning 13

innebär särbehandling utländska försäkringsgivare som i sak är en av oförenlig med principen om likabehandling.

I likhet med övriga EU-länder har Sverige också liberaliseringså-

taganden enligt GATS. Enligt det avtalet skall principen om mest

gynnad nation MGN-principen gälla. Det innebär att Sverige som

-

inte har anmält något undantag från avtalet i detta avseende inte får

behandla försäkringsgivare från ett annat land är medlem i som Världshandelsorganisationen WTO restriktivt än en försäkmer

ringsgivare från något annat land. Regeln modifieras två sätt. Dels

står det Sverige fritt att lämna försäkringsgivare från ett annat land

ingår i EES behandling, dels finns det en

som en gynnsammare

möjlighet att avvika från principen mest gynnad nation

om grundval forsiktighetsskäl. Det rör sig i det senare fallet om överav väganden grundas skydds- och sundhetsaspekter. Inom som för EG:s försäkringsdirektiv har det utarbetade lagförslaget ramarna baserats principen mest gynnad nation. om

Förslagets huvudsakliga innehåll

Den lag föreslås lagen utländska försäkringsgivares som - om

verksamhet i Sverige är en specialförfattning som reglerar utländ-

ska försäkringsgivares rätt att bedriva försäkringsverksamhet här i landet. Lagen skall ersätta LUF och LEF. Som en följd av medlem-

skapeti EU måste Sverige upprätthålla viss åtskillnad i reglering-

en utländska försäkringsgivare genom att olika verksamhetsen av

förutsättningar gäller for försäkringsgivare med säte inom respektive

utanför EES enligt EG:s försäkringsdirektiv och EES-avtalet. De

utländska försäkringsgivama indelas därför i lagförslaget i två

Till den hänförs utländska försäkringsgivare grupper. ena gruppen

från omfattas tillämpningsområdet för EG:s försäk-

EES och som av

ringsdirektiv hemlandstillsyn och principen om en koncession

om

EES-försäkringsgivare och till den andra övriga utländska

gruppen försäkringsgivare inte omfattas av dessa direktiv försäkringssom givare från tredje land. Lagen är uppdelad i fyra avdelningar. l första och fjärde avdelningen har sammanförts bestämmelser som i huvudsak är gemensam-

för utländska försäkringsgivare. I den andra avdelningen ingår

ma bestämmelser endast avser EES-försäkringsgivare medan som bestämmelsernai tredje avdelningen endast tar sikte försäkringsgifrån tredje land. Den valda lagtekniska lösningen syftar till att vare underlätta för den har att tillämpa regelsystemet. Med undantag som

14 Sammanfattning 1996:77

för det schweiziska försäkringsföretaget "Zürich", är för närvarande samtliga utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige från EES och kommer därför inte att omfattas det föreslagna regelsyste-

av

met för försäkringsgivare från tredje land, vilket är detaljerat och omfångsrikt. Förhållandena kan naturligtvis förändras EES-

men

försäkringsgivare torde även i framtiden komma att dominera bland utländska försäkringsgivare den svenska marknaden. En ordning där reglerna för EES-försäkringsgivare respektive försäkringsgivare

från tredje land delvis hålls åtskilda i olika avdelningar torde därför

underlätta tillämpningen den föreslagna lagen.

av I förslagets 1 Kap. tas allmänna bestämmelser förutupp om sättningar för lagens tillämpning. Bestämmelserna lagens avser

tillämpningsområde, definitioner och vissa andra omständigheter

som

är av grundläggande betydelse för drivande försäkringsrörelse

av enligt lagen.

Lagen skall tillämpas utländska försäkringsgivares direkt-

försäkringsverksamhet. Återförsäkringsverksamhet har i likhet med

gällande lagstiftning lämnats utanför regleringen. Anledningen härtill är att försäkringstagare i återförsäkringsförhållanden är försäkringsgivare som inte är i behov sådana trygghetsarrangemang

av som

direktförsäkringstagare i regel behöver och att den offentliga tillsynen av återförsäkringsverksamhet i andra länder, i den mån verk-

samheten är föremål för tillsyn, i allmänhet endast inhemska avser

återförsäkringsgivare. Inom EG avreglerades återförsäkringsrörelse

genom rådets direktiv 64/225/EEG den 25 februari 1964 av om av-

skaffande inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten

av att

tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession.

De

därefter givna skade- och livförsäkringsdirektiven gäller därför endast direktförsäkring.

Enligt EG-rådets direktiv 7 8/473/EEG samordning lagar om av

och andra författningar koassuransverksamhet inom

som avser gemenskapen, koassuransdirektivet, och enligt den rättspraxis som utbildats grundval detta direktiv skall den ledande försäkringsav

givaren behandlas han är den försäkringsgivare täcker

som om som

hela risken. Därför föreslås att lagen inte skall tillämpas EESförsäkringsgivare som från ett utländskt etableringsställe deltar i koassuransverksamheti Sverige i egenskap försäkrings-

av en annan

givare än den ledande. Med ledande försäkringsgivare den

avses försäkringsgivare bestämmer försäkringsvillkoren och premisom ema.

Begreppet försäkringsgivare har inte närmare preciserats i lagförslaget. Emellertid är avsikten att utländska försäkringsgivares möjligheter att bedriva försäkringsrörelse i Sverige inte skall

1996:77 Sammanfattning l 5

begränsas grund den juridiska formen för rörelsens drivande i av hemlandet. Av denna anledning står den föreslagna lagen i princip öppen för alla typer utländska associationer. I jämförelse med LUF av

innebär detta en utvidgning av tillämpningsområdet genom att andra

associationer utanför EES än företag kan etablera försäkringsverksamhet i Sverige. Härigenom öppnas bl.a. möjlighet för forsäkringssammanslutningar utanför EES att verka i Sverige. I förhållande till LEF är begreppet försäkringsgivare i sak detsamma. Definitioner central betydelse är definitionerna av begreppen av EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land, eftersom dessa två försäkringsgivare berörs som nyss grupper av nämnts delvis olika bestämmelser enligt lagförslaget. Till gruppen av försäkringsgivare från tredje land hör inte enbart försäkringsgivare

från länder utanför EES utan här ingår också olika typer av institut

har sitt säte inom EES som inte omfattas av principerna om som men enda auktorisation och hemlandstillsyn i tredje generationens en

forsäl-cringsdirektiv. Det är fråga om försäkrings givare med begränsad

verksamhet och mot vissa andra kriterier som anges i som svarar tredje generationens försäkringsdirektiv. Väsentligen motsvarar undantagen de försäkringsgivare som f.n. är undantagna från till-

ämpningsområdet för LEF. Vid sidan den föreslagna lagen kan annan lagstiftning vara

av tillämplig den försäkringsverksamhet utländsk försäksom en ringsgivare bedriver i Sverige. Detta gäller trafikskadelagen 1975: 1410, lagen 1989: 1079 livförsäkringar med anknytning om till värdepappersfonder, lagen 1992: 160 om utländska filialer mm,

lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring och lagen 1986:436

näringsförbud. En erinran härom har tagits upp i detta inledande om

kapitel. Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över

allmän lag nämnda lagar, i tillämpliga delar, primära i förhållanär nu de till den föreslagna lagen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Enligt förslagets huvudregel skall utländska försäkringsgivare följa svensk lag i sin verksamhet i Sverige. Med svensk lag avses

svensk rätt eller främmande stats lagstiftning som kommer i fråga

enligt de anslutningsregler för svensk internationell privaträtt som skall tillämpas rättsförhållandet. Emellertid kan internationella

avtal som Sverige ingått föranleda avvikelse från huvudregeln. Exempelvis skall, till följd av de åtaganden som följer av Sveriges

medlemskap i EU, EES-försäkringsgivare iaktta solvensreglema i lagstiftningen i hemlandet i sin verksamhet Sverige.

16 Sammanfattning 1996:77

Till detta inledande kapitel har också förts för försäkringsverken samhet sedan lång tid tillbaka grundläggande princip, nämligen specialitets- eller separationsprincipen innebär krav att livsom och skadeförsäkringsrörelser skall separata. Innebörden vara av principen är delvis olikartad för EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. Enligt lagförslaget gäller delvis olika regler för skadeförsäkring respektive livförsäkring. För vissa slag försäkringar finns, i av överensstämmelse med gällande lagstiftning, möjlighet att välja mellan att tillämpa de olika regelsystemen. Valmöjligheten gäller

sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt avgångsbidragsförsäkringar.

Vidare ges möjlighet att i fråga vissa livförsäkringar från fall till om fall medge undantag eller avvikelse från bestämmelserna i lagförslaget om livförsäkring. Dispensen kan ha generell utformning eller begränsas till vissa livförsäkringsbestämmelser. I förslagets 2 Kap. behandlas de organisatoriska formerna för drivande försäkringsrörelse i Sverige står till buds för av som utländska försäkringsgivare. Verksamheten kan bedrivas från en sekundäretablering här i landet. För EES-försäkringsgivare finns dessutom möjlighet att anskaffa försäkringar i Sverige genom gränsöverskridande verksamhet. Begreppet sekundäretablering har samma innebörd i gällande lagstiftning. Således med detta som avses begrepp generalagent, filial och generalrepresentation och annan form av permanent närvaro, även närvaron endast består om av ett kontor eller självständigt arbetande har stående en person som en fullmakt att verka för försäkringsgivarens räkning på samma sätt som en filial. När det gäller gränsöverskridande verksamhet innehåller förslaget bestämmelser inte innefattar egentlig definition som en men anger vissa grunddrag avseende sådan verksamhet. Gränsöverskridande verksamhet kännetecknas att EES-försäkringsgivare från av en ett utländskt driftställe täcker skadeförsäkringsrisk är belägen i en som Sverige eller ingår ett livförsäkringsavtal med i Sverige stadigvaen rande bosatt fysisk person eller här verksam juridisk en person. Avsikten är dock inte att inverka den praxis, sedan lång tid som tillbaka utbildats i Sverige, enligt vilken svenska företag och privatpersoner fritt kan upphandla försäkringar utomlands. Som tilläggsförutsättning för att en verksamhet skall klassas gränsöverskrisom dande enligt förslaget gäller därför att försäkringsaffären skall förväntas initiativ försäkringsgivaren. Passivt tillhandahållande av av försäkringstj änster är således inte att betrakta gränsöverskrisom dande verksamhet. En ytterligare tilläggsförutsättning är att anskaffningsverksamheten inte sker sekundäretablering genom en som

l 996 : 77 Sammanfattning 17

försäkringsgivaren har upprättat Sverige eller med anlitande av en

här i landet koncessionerad försäkringsgivare. EG:s försäkringsdirektiv saknar regler om gränsöverskridande verksamhet när det gäller försäkringsgivare med säte utanför EES. Avsaknaden av reglering anses innebära att det enskilda medlemslandet får det skall tillåta försäkringsgivare från tredje land avgöra om

att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom landets territorium. Något formellt hinder mot att öppna möjlighet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige

föreligger således inte. Emellertid har utredningen valt att inte lägga fram förslag medger sådan försäkringsgivare att bedriva som

gränsöverskridande verksamhet den svenska marknaden. Detta har bl.a. sin grund i att Sverige knappast bör driva en egen linje när det gäller gränsöverskridande verksamhet av tredjelandsföretag, eftersom denna fråga gränsar till EG:s gemensamma handelspolitik syftar bl.a. till att uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringåt-

som

gärder i förhållande till tredje länder. Beslut i frågor rör den

som

gemensamma handelspolitiken fattas i de allra flesta fall av EG och

är bindande för medlemsländerna. Bland EU-ländema har endast Nederländerna öppnat möjlighet for försäkrings givare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom direktför-

säkringsornrådet. Till utredningens ställningstagande i denna fråga hör också det förhållandet att Sverige GATS är bunden

genom av MGN-principen. Detta innebär att en ändring av lagstiftningen i syfte att öppna möjlighet för gränsöverskridande verksamhet i Sverige i princip inte kan begränsas till försäkringsgivare från vissa att avse länder utan måste innefatta samtliga WTO-länder. Med hänsyn till att kvaliteten den offentliga tillsynen varierande beskaffenhet är av i olika länder utanför EES skulle enligt utredningen de svenska försäkringskundemas skyddsintressen inte kunna tillgodoses ett

godtagbart sätt, om en generell rätt öppnades för utländska försäk-

ringsgivare att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige.

Även denna orsak har utredningen inte föreslagit någon ändring

av av gällande ordning utan gränsöverskridande verksamhet skall enligt förslaget alltjämt förbehållen EES-försäkringsgivare. vara Emellertid innehåller lagförslaget allmän fullmakt för en regeringen att föreskriva undantag från det föreslagna regelsystemet. Avvikelse medges till följd av bi- eller multilaterala avtal som

Sverige har ingått. Med stöd denna fullmakt finns således

av

möjlighet att basis ett internationellt avtal medge försäkringsgi-

av från ett visst land eller vissa länder utanför EES att bedriva vare

gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Denna dispensmöjlighet äri linje med den uppfattning kommit till uttryck inom OECD,

som

18 Sammanfattning 1996:77

nämligen att det inte föreligger någon generell rätt till gränsöverskridande verksamhet för försäkringsgivare från OECD-länder inte som tillhör EU/EES men att gränsöverskridande verksamhet inom EU/EES bör medges försäkringsgivare från sådana OECD-länder som uppställer motsvarande krav sundhet, solvens och tillsyn som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv. Kapitlet innehåller också bestämmelser företrädare för om utländska försäkringsgivare. Med företrädare generalagent, avses verkställande direktör för filial samt ombud för generalagent och en för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning. Företrädama kan jämställas med ledningen för ett svenskt försäkringsbolag. De behörighetsvillkor och kvaliñkationskrav gäller för företrädarna som är därför i stort sett desamma föreskrivs i fråga verkställande som om direktören och styrelseledamötema i ett svenskt försäkringsbolag. Av principen om en koncession med hemlandstillsyn enligt tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet följ er att en EES-försäkringsgivares beslut om att inleda försäkringsverksamhet i Sverige endast förutsätter att tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland underrättar Finansinspektionen den om planerade verksamheten häri landet. Detta gäller rörelsen oavsett om skall bedrivas från etablering eller gränsöverskridande en genom verksamhet. I förslagets 3 Kap. endast gäller EES-försäkringsgisom vare, finns närmare bestämmelser detta underrättelseförfarande om som i sak överensstämmer med den gällande regleringen. Av principen hemlandstillsyn följer vidare att Finansinspekom tionen har rätt att övervaka EES-försäkringsgivarens verksamhet i Sverige endast till den del övervakningen inte ankommer på den myndighet som svarar för tillsynen försäkringsgivarens verksamav het i hemlandet. I de fall tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för tillsynen, såsom är fallet med den finansiella tillsynen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet, har dock Finansinspektionen ett sekundärt tillsynsansvar som kommer till uttryck i skyldighet att biträda den utländska tillen synsmyndigheten. När det gäller konsumentskydd, försäkringsavtalsförhållanden och principer beträffande god affarssed här i landet har Finansinspektionen ett primärt tillsynsansvar. I förslagets 4 Kap. finns närmare bestämmelser Finansinspektionens överom vakningsuppgifter, rätten att uppgifter och granska verksamheten samt möjligheter att ingripa med tvångsmedel i fråga EESom försäkringsgivare. I förslagets 5 Kap. anges de närmare förutsättningarna för att Försäkringsgivare från tredje land skall inleda försäkringsverksamhet i Sverige. Dessa förutsättningar är, till skillnad från vad är som

1996:77 Sammanfattning 19

fallet i fråga om EES-försäkringsgivare, inte baserade principerna

enda koncession och hemlandstillsyn utan grundas svensk om en koncession och svensk offentlig tillsyn. En försäkringsgivare från tredje land måste således enligt förslaget också i fortsättningen utverka regeringens koncession för att driva försäkringsrörelse i

Sverige. Det grundläggande motivet till att det nuvarande koncessionssystemet bibehållits i fråga försäkringsgivare från tredje

om land är koncessionskravet enligt EG:s tredjelandsregler. Således måste enligt dessa regler koncession krävas för att en försäkringsgifrån tredje land skall kunna etablera försäkringsverksamhet vare inom EU/EES. Koncessionsvillkoren för försäkringsgivare från tredje land är enligt förslaget desamma enligt gällande lagstiftning. Således som skall alltjämt bl.a. krävas att initial deposition ställs för att koncession skall kunna beviljas. Detta innebär en begränsning i marknad-

stillträdet inte helt står i samklang med målsättningarna inom

som

OECD och WTO. Anledningen till att kravet begynnelsedeposition

likväl bibehålls koncessionsvillkor är EG:s tredjelandsregler som föreskriver att sådan säkerhet ställs. som Utredningen har övervägt att överföra regeringens uppgift som koncessionsgivande myndighet till Finansinspektionen. Med hänsyn till att ett ställningstagande till sådan delegering inte bör begränsas en till koncessionssystemet för utländska försäkringsgivare utan även innefatta koncessionsgivningen för svenska försäkringsbolag liksom

övriga tillståndssystem i försäkringsrörelselagstiftningen, har dock något förslag i denna del inte lagts fram utan nuvarande ordning har

bibehållits. Enligt gällande lagstiftning finns möjlighet att i samband med koncessionsgivningen begränsa koncessionens giltighet till en viss tid, högst tio år. Det föreslås att möjligheten att bevilja tidsbundna koncessioner slopas såsom obehövlig med hänsyn till att det föreslagna regelsystemet innehåller andra möjligheter till korrektiomot försäkringsverksamhet som inte utvecklar sig ett godtagner bart sätt. Med hänsyn till att försäkringsverksamheten till sin natur är

en långsiktig affärsverksamhet, har tidsbundna koncessioner med något undantag aldrig beviljats.

Med hänsyn till det intresse som den som avser att starta en försäkringsliknande verksamhet har att så snart möjligt av som besked huruvida tilltänkt verksamhet är att betrakta som om en försäkringsrörelse, har den nuvarande ordningen med lagstadgad en skyldighet för Finansinspektionen att ansökan lämna förhandsbesked huruvida planerad verksamhet är koncessionsplikti g eller om en

bibehållits i fråga tredjelandsföretag. Avsikten är att begreppet

om

20 Sammanfattning 1996:77

försäkringsrörelse skall bestämmas med utgångspunkt i den praxis

som utbildats området grundval vissa grundläggande kriteav rier som anges i förarbetena till gällande lagstiftning. I förslaget har ett undantag i nuvarande lagstiftning från koncessions- och etableringskraven för försäkringsgivare från tredje land bibehållits. Undantaget marknadsföring försäkringar i avser av Sverige genom förmedling här i landet koncessionerade försäkav ringsgivare. Avsikten är att de kriterier som enligt gällande lagstiftning skall vara uppfyllda för tillstånd till sådan försäkringsverksamhet även i fortsättningen skall tillämpas i tillståndsärenden av

ifrågavarande slag.

En av försäkringsrörelselagstiftningens grundläggande principer

är förbudet för försäkringsgivare att driva rörelse än försäkannan

ringsrörelse. Något krav enligt EG:s regler att upprätthålla detta

förbud för försäkringsföretag från tredje land finns inte. Förbudet är heller lika effektivt som motsvarande förbud för svenska försäkringsbolag när det gäller att skydda de svenska försäkringstagamas intressen, eftersom större delen utländsk försäkringsgiav en vares verksamhet som regel är förlagd till utlandet. Konkurrensskäl

talar dock för att alltjämt tillämpa detta förbud för att försäkringsgi-

vare från tredje land inte skall försättas i konen gynnsammare

kurrenssituation i Sverige än andra försäkringsbolag med verksamhet

här i landet. F örbudet mot främmande rörelse för försäkringsgivare från tredje land har därför bibehållits i förslaget.

Till skillnad från nuvarande lagstiftning är förbudet att driva

främmande rörelse enligt förslaget inte begränsat till verksamhet som bedrivs genom en etablering för försäkringsverksamheten här i landet utan avser också främmande verksamhet bedrivs försäkringssom av givaren utan anlitande driftstället för försäkringsverksamheten i av

Sverige. Ändringsförslaget har införts i syfte att förhindra ett

kringgående av förbudet mot främmande rörelse.

Eftersom tillsynen över EES-försäkringsgivares ekonomi, en således även över placeringsverksamheten, ankommer tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland, är det inte möjligt att i svensk lagstiftning begränsa dessa försäkringsgivares rätt att bedriva annan affärsverksamhet än försäkringsverksamhet att genom exempelvis placera medel i företag som är verksamma i främmande

branscher. Av denna anledning innehåller förslaget inte något

motsvarande förbud för EES-försäkringsgivare att driva främmande

verksamhet. Emellertid följer av EG:s försäkringsdirektiv artikel 8.1

i både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkringsdi-

rektivet att EES-försäkringsgivare är skyldiga att begränsa sin

affärsverksamhet till försäkringsområdet och sådan verksamhet

som

1996:77 Sammanfattning 21

är direkt anknuten till detta område med uteslutande all av annan affärsverksamhet. Tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland har till uppgift att kontrollera att så sker. Detta gäller även verksamhet sådan försäkringsgivare bedriver i Sverige. l som praktiken innebär således det föreslagna förbudet att driva främ-

mande rörelse inte någon särbehandling av försäkringsgivare från

tredje land. Som en motvikt mot att gränsöverskridande verksamhet är förbehållen EES-försäkringsgivare enligt förslaget, har möjlighet öppnats för försäkringsgivare från tredje land att upprätta representationskontor i Sverige. Representationskontoret får inte bedriva försäkringsverksarnhet utan kontoret skall enbart vara till för att presentera den utländska försäkringsgivarens tjänster. Av central betydelse i regleringen av den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige är solvensbes-

tämmelserna som ingår i förslagets 6 Kap. Om en försäkringsgivare

från tredje land måste avsluta sin verksamhet i Sverige ställs kunderna i Sverige i svår situation de skulle bli tvungna att en om driva in sina fordringar i utlandet och där konkurrera med försäkringsgivarens övriga borgenärer. Avsikten med solvenskraven är att

säkerställa att det här i landet finns tillgångar som svarar mot de

förbindelser som föranleds av försäkringsverksamheten i Sverige. Solvenskraven enligt förslaget är väsentligen av samma innehåll som i gällande lagstiftning och har i enlighet med gällande lagstiftning dimensionerats så att en försäkringsgivare från tredje land skall ha motsvarande risktäckningskapacitet i förhållande till sina försäkringsförbindelser här i landet som ett svenskt försäkringsbolag. För att den föreslagna regleringen skall stå i samklang med OECD:s änsteliberaliseringsstadga har dock den ändringen gjorts i de gällande solvensbestännnelserna att här i landet deponerade medel i fortsättningen inte skall kunna användas till betalning av offentligrättsliga avgifter utan endast till att säkerställa försäkringskundemas intressen.

Skyldigheten att redovisa försäkringstekniska skulder skall gälla

både skadeförsäkring och livförsäkring. Gällande reglering synes föreskriva sådan skyldighet endast för livförsäkring. Förtydligandet av gällande lagstiftning i denna del har sin grund i att de gällande bestämmelserna om skuldtäckning, som är desamma enligt förslaget,

förutsätter redovisning försäkringstekniska skulder både i fråga

av skadeförsäkring och livförsäkring. Således skall försäkringsgiom en vare från tredje land täcka de försäkringstekniska skulderna för hela sin direktförsäkringsrörelse i Sverige oberoende av om de föranleds skade- eller livförsäkringsavtal. I lagförslaget har också förtydav

22 Sammanfattning 1996:77

ligats att skuldtäckning endast krävs i fråga direktförsäkringsrö-

om

relse oberoende av om försäkringsgivaren vid sidan direktförsäk-

av

ringsrörelsen driver återförsäkringsrörelse i Sverige.

När det gäller depositionskraven medan försäkringsverksamheten

pågår här i landet har den nuvarande omslutningsrelaterade depositionen bibehållits för försäkringsgivare från tredje land. Således skall för

skadeförsäkringsrörelsen i Sverige depositionens storlek dimensioneras i enlighet med utvecklingen bruttopremieinkomsten. För av

livförsäkring skall i enlighet med gällande lagstiftning någon

omslutningsrelaterad deposition inte tillämpas säkerhet skall utan som

finnas en viss minimideposition. Depositionskraven gäller enligt

förslaget oberoende av om etableringen här i landet sker genom

generalagentur, filial eller generalrepresentation.

I förhållande till gällande reglering föreslås den ändringen att

möjligheten att använda 90 % minidepositionen för att redovisa

av

tillgångar motsvarande värdet de försäkringstekniska skulderna

av inte bara skall gälla livförsäkring utan utsträckas till att även omfatta

skadeförsäkring.

Efter mönster av 4 kap. 2 § LEF i dess lydelse före den l juli 1995 hari förslaget införts en skyldighet för ombud för generalrepresentation som företräder försäkringsgivare i försäkringssammanslutnin en g från tredje land att föra förteckning över vilka har en som rätt att medverka i meddelande av försäkring i sådana sammanslutningar samt över de försäkringsavtal slutits. Den föreslagna bestämmelsom sen är en konsekvens av att förslaget öppnar möjlighet för för-

säkringssammanslutningar från tredje land att verka i Sverige.

I förslagets 7 Kap. finns bestämmelser tillsynen över förom säkringsgivare från tredje land. Huvudansvaret för tillsynen över

försäkringsgivamas verksamheti Sverige har Finansinspektionen. Ett

väsentligt inslag i denna tillsynsfunktion är kontrollen att förav säkringsgivarna uppfyller solvenskraven enligt denna lag. Tillsynen inkluderar också granskning vissa funktioner hos försäkringsgiav

varna, såsom marknadsföring och skadereglering. I stort sett skall

försäkringsgivare från tredje land granskas motsvarande sätt som

ett svenskt försäkringsbolag som bedriver verksamhet enligt försäkringsrörelselagen med de avvikelser som följer att tillsynen

av

endast gäller den del av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige och endast avser direktförsäkringsrörelse.

En effektiv tillsyn över den verksamhet försäkringsgivare som en

från tredje land bedriver i Sverige förutsätter informationsutbyte och

samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Av denna anledning hari överensstämmelse med gällande lagstiftning tagits upp en särskild föreskrift skyldighet för inspektionen om

1996:77 Sammanfattning 23

att ha ett nära samarbete med sådana utländska myndigheter i

tillsynsfrågor.

En försäkringsgivare från tredje land erhållit svensk koncessom sion förutsätts också inleda sin verksamhet här i landet. Det kan inte anses vara förenligt med en sund utveckling försäkringsväsendet av att bevilj ade koncessioner inte omedelbart utnyttjas. Efter mönster av vad som gäller för svenska försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagen har i förslaget tagits upp en föreskrift förverkande om av koncession i de fall försäkringsgivare från tredje land inte har inlett sin verksamhet inom nio månader efter det att koncessionen beviljades. I förslagets 8 Kap. finns bestämmelser hur försäkringsom en

givare från tredje land skall avsluta sin direktförsäkringsrörelse i

Sverige. De föreslagna bestämmelserna i denna del är i huvudsak av samma innehåll motsvarande regelsystem i LUF i sin tur som som

uppgjorts utgående från bestämmelserna om likvidation i 14 kap.

försäkringsrörelselagen. Syftet med regleringen är att trygga försäkringstagarnas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen.

Den gällande lagstiftningen innehåller inte någon föreskrift att

om en utländsk försäkringsgivare skall ansöka återkallande om av

koncession i det fall försäkringsgivaren avser att upphöra med verksamheten i Sverige. Det är emellertid ändamålsenligt med

en

ordning enligt vilken koncessionen först återkallas, varefter försäkringsgivaren inleder de egentliga likvidationsåtgärdema verksam-

av

heten här i landet. En bestämmelse härom innehåller förslaget. Det närmare innehållet i likvididationsåtgärdema beror arten och omfattningen försäkringsgivarens verksamheti Sverige. För

av livförsäkringsverksamhet gäller ett särskilt administrationsbo, om koncessionen förklaras förverkad. Eftersom syftet med administrationsboet är att trygga försäkringstagarnas intressen, skall försäkringsgivarens verksamhet i Sverige i allmänhet likvideras så att

dennes försäkringsbestånd överlåts till en annan försäkringsgivare

när administrationsboets ekonomiska ställning har klarlagts. Till skillnad från gällande lagstiftning är enligt förslaget kretsen av

presumtiva försäkringsgivare som kan överta ett sådant försäkrings-

bestånd inte begränsad till försäkringsgivare med svensk koncession utan även andra försäkringsgivare med auktorisation för livförsäkring inom EES kan oavsett om verksamhet bedrivs med stöd detta - av

lagförslag komma i fråga.

-

I förslagets 9 kap. finns regler som skall iakttas både EES-

av

försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land i marknadsföringen av försäkringar i Sverige. De föreslagna reglerna överens-

24 Sammanfattning 1996:77

stämmer i huvudsak till sitt innehåll med motsvarande reglering i gällande lagstiftning. I lagförslaget har det nuvarande kravet i gällande lagstiftning att utländska försäkringsgivare i sin verksamhet i Sverige skall iaktta god affärssed bibehållits. Avsikten utländsk

är att en försäkringsgivare skall, oberoende om det är fråga marknadsföring

om av försäkringar, betalning av ersättningar eller annat ansluter sig till som drivande av försäkringsrörelse, iaktta god affärssed i Sverige, dvs. iaktta samma godtagbara principer och metoder svenska som försäkringsbolag förutsätts iaktta. Det är således inte det i den som utländska försäkringsgivarens hemland god affärssed som anses som som är avgörande utan det som gäller i Sverige. God affärssed förutsätter således att försäkringsgivaren bedriver sin verksamhet i enlighet med här i landet gällande lagar och föreskrifter samt enligt den kutym som utbildats området i Sverige. I sammanhanget bör

påpekas att försäkringsutredningen i sitt slutbetänkande SOU

1995:87 Försäkringsrörelse i förändring har föreslagit att bestäm-

melsen om god affärssed utmönstras lagstiftningen. ur

Utländska försäkringsgivare kan helt eller delvis överlåta försäkringsbestånd, som är att hänföra till verksamheten i Sverige,

enligt bestämmelser införts i förslagets 10 kap. Bestämmelserna som överensstämrneri sak med den nu gällande regleringen beståndsöav

verlåtelser från utländska försäkringsgivare med verksamhet här i

landet. Detta innebär att när det gäller EES-försäkringsgivare kan överlåtelse försäkringsbestånd endast verkställas efter tillstånd av av

tillsynsmyndigheten i den överlåtande EES-försäkringsgivarens

hemland. Med svenska lagbestämmelser är det inte möjligt att inverka överlåtelseförfarandet utan överlåtelsen sker de villkor som anges i den nationella lagstiftningen i den överlåtande försäkringsgivarens hemland. När det gäller överlåtelse försäkringsbesav tånd från försäkringsgivare från tredje land skall alltjämt krävas tillstånd Finansinspektionen. De kriterier skall uppfyllda av som vara för att inspektionen skall lämna tillstånd till sådan beståndsen

överlåtelse är desamma gäller för svenska försäkringsbolag vid

som

överlåtelse av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen. I förslagets 11 Kap. ingår bestämmelser med hänsyn till deras

som

art inte går att placera i något annat kapitel. Kapitlet innehåller bestämmelser bl.a. om kungörelseskyldighet för Finansinspektionen i fråga vissa centrala omständigheter ansluter sig till den

om som

verksamhet som en utländsk försäkringsgivare att bedriva eller

avser bedriver i Sverige. Enligt den gällande lagstiftningen finns ingen skyldighet för Finansinspektionen att föra register över utländska försäkrings givare

1996:77 Sammanfattning 25

med verksamhet i Sverige. Det är emellertid ändamålsenligt att

sådana uppgifter om utländska försäkringsgivare registerförs som Finansinspektionen behöver för en effektiv primär eller sekundär tillsyn över verksamheten här i landet. En bestämmelse om att ett särskilt register över utländska försäkringsgivare skall upprättas har därför tagits upp i förslaget. Den föreslagna registerskyldigheten både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje avser land. Det föreslås att regeringen skall meddela närmare förskrifter om hur registret skall vara ordnat och om vilka uppgifter som skall föras in i registret.

Kapitlet innehåller också bestämmelser språket i handlingar

om skall lämnas in till Finansinspektionen, ersättning till ombud, som vite, överklagande av beslut, straffsanktioner och tillsynsbidrag, vilka till sitt innehåll överensstämmer med motsvarande bestämmelser i gällande lagstiftning.

Enligt de ikraftträdelse- och Övergångsbestämmelser som ingår i

förslaget den föreslagna lagen träda i kraft så snart som avses nya möjligt. Det föreslås att LUF och LEF skall upphöra att gälla när den lagen träder i kraft. Utländska försäkringsföretag som bedriver nya verksamhet här i landet närden nya lagen träder i kraft skall ha rätt att fortsätta med verksamheten här i landet med stöd tillstånd av som meddelats enligt LUF eller LEF.

mcsjxajifrgøggzt

ageaiiu

.J

mI%r.I1:}-34;/.

£:~t¥;s§§i1§$.{:fi;4,e‘f~ gi.{ist§g::i we

Wfiflfi LVåådêüfåiñizávmååiiiäiä.§3

v 7, - T ..

::@y%v;ta1$.§1:a§£ai’g§:r—2eair;i:r;4;3:::.3:214‘: i}sir:e;zgi§‘t;c1:t;:213:v.ir,:r__,g§ fig: ‘s‘§~i-Htikx

I

i V v ‘f¢‘5a"s53::.—V

fig,iv¢tI:r’:%t%%g;2z;1i:xéa;i. Nix ggxâfåçz i3:xr;;ii%¥£¢§§;£¢;

§%s: € ‘§"a§a¢ {.5t;i:ri531:iici‘ vim upgwfgiialrx

gär j;;££;p%e.i:mr3: gg;-;ig:., v‘axmz2i

V 4

iéigagf: gm: %z§ixx, g%tr:j:1s:;‘s$ii;v§£§is1xetV£5r Fin

£52" i

ggs.ráçnä.fxfázz ssgiszanaggzxmr

mg.:

1996:77

Summary

Introduction

The Commissions task has been to put forward proposals for amended legislation on the activities of foreign insurers in Sweden. These activities are at present regulated by the Act 1950:272 the on

Right for Foreign Insurance Companies to conduct Insurance

Business in Sweden LUF and the Act 1993: 1302 on EEA insurers Activities in Sweden LEF. Foreign insurers also conduct may business in Sweden by setting up a subsidiary in this country.

Activities carried out by a subsidiary of this kind not subject to

are the provisions of LUF or LEF, but are covered by the provisions of the Insurance Business Act and accordingly fall outside the terms of reference of the Commission. The existing legislation difficult to overview and parts of some have become outdated in structure and language. The task given to the Commission has therefore entailed a general review of this legislation. Another important background factor for the Commissions work has been Swedens international undertakings. In its

broadest this concept be interpreted including

sense, can as every agreement relating to international trade that can be considered as having a bearing on insurance business. However, the guidelines of the Commission have applied a narrower definition of this concept for its work the multilateral obligations ensuing from Swedens commitments to the OECD and its member states and to GATS

General Agreement on Trade in Services.

In drafting the proposal for regulation of foreign insurers‘ activities in this country, the Commission has had to take into account Swedensundertakings EU member state. A general as an basis for its work has been to introduce principles entailing equal treatment of all foreign insurers wishing to enter the Swedish market to the extent permitted by the EC Insurance Directive and provided that the interests of policyholders, the insured parties and beneficiaries are safeguarded.

28 Summary 1996:77

The deliberations of the Commission have led to proposal to a gather together provisions on insurance activities carried out in this country by foreign insurers in a single piece of legislation, regardless of the location country of their head office: The Act conceming Foreign Insurers‘ Business in Sweden. This proposed law based on and develops the system of rules contained in LUF and LEF. Since 1950 the activities of foreign insurers in this country have been regulated by LUF. When Swedish insurance legislation was adapted to certain EU insurance directives in 1993, the area of application of this Act was restricted for technical legal reasons to apply solely to insurers with their head office outside the EEA. At the same time, a new Act was adopted, LEF, directed at foreign insurers with their registered office inside the EEA. LUF and LEF both aim at safeguarding the interests of Swedish insurance customers in relation to foreign insurers Operating Sweden. The principles on which the system of rules in the two acts are based differ to some extent due, inter alia, to greatly different conditions in the insurance industry at the time the respective Acts, LUF and LEF, were placed on the statute book. LUF originated in the Sweden of the 195 Os, when the insurance market in this country had a primarily national character. Since then,

LUF has been gradually adapted to the increasing internationalisation

of the insurance industry, especially in the past decade. However, the system of rules still based on the original basic principles of the Act such as the principle of a separate Swedish authorisation for the establishment of an insurance undertaking in this country, the principle of security, the specialisation or separation principle, and the prohibition in principle for foreign insurers to engage in other non-insurance-related business activities in Sweden. Characteristic for LUF extensive system of rules aimed at an preventing insurance business in this country being conducted in an irresponsible and unsound way to the detriment of policyholders. The rules of solvency are especially detailed. The aim of this detailed regulation to provide as much security for Swedish customers of foreign insurance undertakings as those of Swedish insurance companies. LEF has been drafted on the basis of integrated European an insurance market in the framework of the EEA agreement. The transition from a largely national Swedish insurance market to an integrated European insurance market has taken place on the basis of the principles of a single authorisation and home State supervision, which are the fundamental principles in LEF. A prerequisite for the

1996:77 Summary 29

system of a single authorisation and home State supervision that

each EEA country accepts the other EEA countries’ rules for insurance business which comply with the EC Third Insurance Directives. For this reason, LEF does not contain detailed rules relating to any business activities, solvency or supervision. Instead relevant aspects of the system of rules from the insurers home State apply to the operations in Sweden.

Due to the underlying principles of LUF and LEF differing to

some extent, the conditions on which business be carried out in can Sweden are not identical for all foreign insurers. As mentioned above, a basic condition for being able to operate

in Sweden, according to LUF, that the foreign insurer has been

granted Swedish authorisation. LEF does not contain any corresponding requirement. The foreign insurer in business in this can engage

country on the basis of the home State authorisation after a simple notification procedure without requiring separate Swedish authori-

a sation. In order for authorisation to be granted under LUF, insurer an

required to establish a general agency in this country. No other form of establishment permitted. Neither permissible according to LUF to obtain insurance business by cross-border activities. However, in 1990 certain possibilities made available to foreign

were insurance companies to provide insurance against risks in Sweden

without being established in this country, through the intemrediary

of insurance undertaking that possessed Swedish authorisation.

Corresponding restrictions in access to the market do not apply to

foreign insurers subject to LEF. Thus LEF permits establishment in Sweden both in the form of a general agency and subsidiary, and, as a in the case of insurance societies and associations, by general

representation. Moreover, LEF permits marketing of insurance in

Sweden by cross-border activities.

LUF based on the assumption that the foreign insurer carries out

his insurance business in company form in his home State. There

no provision in LUF for foreign insurers that in business

engage activities in other legal form of organisation to set activities any up in this country. LEF does not make the demands legal form, same on but permits various kinds of associations, for instance insurance societies and associations, to operate in this country. An important part of LUF to safeguard policyholders the system of deposits. This system makes explicit the idea that the interests of Swedish policyholders require that foreign insurers, that have their main assets elsewhere, have some tied assets in Sweden security as

for the obligations that the undertakings have towards policyholders

30 Summary 1996:77

here. According to LUF, an initial deposit must be lodged security as before starting insurance business activities in Sweden. This requirement for an initial deposit in effect constitutes a barrier to establishment, and LEF contains no equivalent provisions. In addition to the differences in conditions for operating for foreign insurers mentioned above, there also certain other are

differences in the arrangements provided for in LUF and LEF respectively. Some of these differences can be explained by obliga-

tions ensuing from Swedens EU membership. Other differences in the regulations may be considered as being motivated by requirements of supervision, bearing in mind the varying nature of public scrutiny in countries outside the EEA. However, there are other differences between LEF and LUF that can neither be derived from the requirements of EU membership nor from the need for supervision, which not justified to retain. The Commission has tried to attain a uniform system of regulations for foreign insurers closely related to the provisions applicable to Swedish insurers in this country, to the extent allowed by the requirements of EU membership and the need for supervision. This harmonises with OECD and GATS principles on equal treatment of insurers. By accession to the OECD code on liberalisation of capital

movements Code of Liberalisation of capital movements and on liberalisation of transactions and payments for services Code of

Liberalisation of current invisible operations, Sweden has made explicit in an internationally legally binding its commitment to way the ongoing removal of restrictions capital movements, transacon tions and payments for services as required for effective economic

collaboration between OECD member states liberalisation measu-

res. A key element in the liberalisation code the rule non-dison crimination that enshrines the principle that liberalisation measures cannot be restricted to one or a few OECD countries but must be extended to all OECD member states. However, a possibility provided for exemptions from this rule on non-discrimination for member states belonging to a special customs and currency system. This means that EU member states belonging to the OECD can introduce liberalisation measures among themselves without being required to extend these to the other OECD countries. However, these provisions for exemption have only been invoked to limited extent, a and an extension of the area of application for exemption provisions not in line with the aims of OECD. The proposed legislation therefore based on the principle of non-discrimination. Deviations

1996:77

Summary 31

from this principle only proposed to the extent required by are commitments following on from Swedens EU membership. Another fundamental provision in the OECD liberalisation code the national treatment rule. The effect of this rule that OECD an country to provide undertakings from other OECD member states with the same opportunities for operating in its domestic market as are enjoyed by the host countrys businesses. However, the own principle of equal treatment does not include demand that the any rules for establishment and business operations for domestic and foreign insurers be identical. acceptable for special requirements to be placed on foreign insurers provided that these demands do not

entail discriminatory treatment of foreign insurers which in effect

incompatible with the principle of equal treatment. Like the other EU countries, Sweden has also entered into liberalisation undertakings under GATS. According to this agreement, the principle of the most favoured nation shall be applied. The effect of this that Sweden, which has not notified exemption in any the aspects presently being considered, not treat insurers from may another member country of the World Trade Organisation in a more restrictive way than insurers from other country. This rule has any been modified in two ways. Sweden treat insurers from another may

EEA country more favourably, and provision made for deviations from the principle of the most favoured nation due to considerations

of the needs to take precautions. The latter refers to considecase rations based on safeguarding interests and considerations of sound

practices. The proposed legislation has been based the principle

on of the most favoured nation within the framework of the EC Insurance Directives.

The main contents of the proposal

The proposed act the Act concerning Foreign Insurers‘ Business in - Sweden special law regulating the right of foreign insurers a to conduct insurance business in Sweden. This Act to replace LUF and LEF. As result of EU membership, Sweden obliged a to differentiate to some extent in the statutory provisions made for foreign insurers by making distinction between the conditions a on which business to be conducted by insurers with their head office inside and outside the EEA respectively. According to this proposal, there are therefore two of foreign insurers. The first groups group consists of foreign insurers falling within the of application of area

32 Summary 1996:77

the EC Insurance Directives EEA insurers. The other group consists

of insurers that are not subject to the terms of these Directives third

country insurers. The Act consists of four parts. The first and fourth parts contain

provisions the for all foreign insurers. The

that are substantially same

second part contains provisions that only apply to EEA insurers,

while the provisions in the third only applicable to third part are country insurers. The law has been drafted in this way because the proposed system of rules for third country insurers detailed and extensive unlike the arrangements applicable to EEA insurers. Large parts of therefore not relevant for EEA insurers. At the present are time there only one third country insurer operating in Sweden, the Swiss company "Zurich", while about 100 foreign insurers are engaged in have notified that they intend in insurance or to engage business in Sweden. This situation may change, of course but EEA insurers will probably continue to predominate among foreign insurers the Swedish market. In the view of the Commission on therefore, will be practical for those applying the proposed legislation for the rules applicable to EEA insurers and third country insurers to be kept separate at least in part. The special provisions applicable to EEA insurers in the proposed legislation, based the system of rules contained in LEF that has are on been adapted to the Third Non-Life Insurance Directive of 1 July

1995 Government Bill 1994/95:l84. The special provisions for

third country insurers are based upon LUF. Chapter 1 of the proposal takes the general provisions for the up application of the Act. These provisions concem the area of application of the Act, definitions and certain other circumstances of fundamental importance for engaging in insurance business under the terms of the Act. The Act to be applied to direct insurance activities by foreign insurers. Reinsurance business not covered by these provisions, nor by existing legislation. The reasons for this are that reinsurance business by foreign insurers supervised in the insurers home country, that insurers in reinsurance relationships do not require the special safeguards that direct policyholders need as a rule, and that the public supervision of reinsurance business in other countries usually only applies to domestic reinsurers. Reinsurance business was deregulated in the EC by Council Directive 64/225/EEC of 25 February 1964 on the abolition of restrictions on freedom of establishment and freedom to provide services in respect of reinsurance and retrocession. The Non-life and Life Insurance Directives subsequently adopted only apply to direct insurance therefore.

1996:77 Summary 33

According to EC Council Directive 78/473/EEC on coordination

of laws, regulations and administrative provisions relating to

Community co-insurance, the Co-insurance Directive, and case law developed the basis of these directives, the leading insurer on treated he the insurer covering the whole risk. For this as were proposed that the Act shall not apply to EEA insurers reason, participating in co-insurance activities in Sweden from a foreign head office in other capacity than the leading insurer. By leading any as insurers meant the insurer who determines the terms and conditions of insurance and the premium rates. The concept insurer indicates the external framework of the

proposed legislation. This concept has not been made explicit in the

proposed law. However, the intention that the possibilities available to foreign insurers for engaging in insurance business in Sweden shall not be restricted due to the legal form in which business conducted in the home country. For this the proposed Act reason, provides for all types of foreign associations. This entails an scope expansion of the of application in comparison with LUF in that area other associations outside the EEA besides companies may set up insurance operations in Sweden. This introduces a possibility, inter alia, for insurance societies and associations outside the EEA to operate in Sweden. The concept insurer substantially the same as

that applied in LEF.

The definitions of the concepts EEA insurer and third country insurer of key importance since the provisions applicable to these are

two of insurers in the proposed legislation differ in some

groups respects. The third country insurers not only includes insurers group from non-EEA countries, but also various types of institutes that have their head office in the EEA but which not covered by the are principles of single authorisation and home country supervision in a the Third Insurance Directives. This applies to insurers with limited activities that meet certain other criteria laid down in the Third Insurance Directives. The exemptions substantially correspond to the insurers at present exempted from the area of application of LEF. In addition to the proposed act, other legislation may be applicable to the insurance business in Sweden undertaken by a foreign insurer. These the Motor Traffic Damage Act SFS 1975: 1410, are the Act 1989:1079 concerning Life Insurance with reference to Security Funds, the Act SFS 1992: 160 concerning Foreign Branches, etc., the Motor Racing Insurance Act SFS 1976:357 and the Act 1986:436 on Prohibition of Trade. The introductory chapter includes reference to this. In accordance with the general principle a

2 16-0702

34 Summary

1996:77

that special legislation takes precedence general the over a act, aforesaid acts have priority the proposed law. over

According to the main rule of the proposal, the foreign insurer

shall comply with Swedish law in his activities in Sweden. In this context, Swedish law Swedish law the laws of

means or a foreign

state that be applicable in accordance with the accession may rules

for Swedish international civil law, that to be applied to the legal

are circumstance. However, international agreements that Sweden has entered into may entail deviations from the main rule. For example,

as a result of the obligations following from Swedens EU

on

membership, EEA insurers are to comply with the solvency rules in

their home country in their activities in Sweden.

This introductory chapter also includes long-hallowed basic

a

principle of insurance business, the specialisation separation

or principle requiring life and non-life insurance business to be kept separate. The import of this principle differs somewhat for EEA insurers and third country insurers. In the proposed law there differences in the provisions are some applicable to life and non-life insurance. In the case of certain types

of insurance, possibility provided, in accordance with a existing legislation, for choosing between applying different of rules.

systems

This possibility of choice applies to sickness and accident insurance and severance insurance. Further, there possibility with

pay a respect to certain life insurance policies to permit exemptions or deviations from provisions in the proposed life act on assurance in individual cases. This dispensation have general application may a or be restricted to particular life provisions. assurance Chapter 2 of the proposal deals with the organisational forms for carrying out insurance business in Sweden available for

foreign

insurers. Business may be canied out from secondary establishment a this country. also to EEA insurer obtain insurance open an to

business by cross-border activity. The concept of secondary

establishment has the content in existing legislation. Thus this same as concept also includes general agents, branches, general representation and other forms of permanent this presence, even presence only

consists of an office self-employed with

or a person a permanent power of attorney to act behalf of the insurer in the on same way as a branch.

With respect to cross-border activities, the proposals contain provisions that do not contain real definition but which specify a certain basic features of such activities. Characteristic of cross-border

activity that an EEA insurer from foreign place of operations

a provides cover for non-life insurance risk located in Sweden a or a

1996:77 Summary 35

life insurance agreement with domiciled in Sweden or a a person legal entity active here. not intended, however, to alter the practice that has existed for a long time in Sweden, according to which Swedish companies and private individuals may freely

purchase insurance abroad. A supplementary condition required for

activity to be classified cross-border activity as referred to in an as a the proposed legislation that the insurance transaction shall have arisen at the initiative of the insurer. Passive provision of insurance services not therefore regarded cross border activity. A further as a supplementary condition that the acquisition activity takes place through making of in some other way a secondary establishor use ment by the insurer Sweden. In this context, secondary set up establishment not only branches, general agencies or general means

representation but also self-employed with a permanent

a person of attorney to act on behalf of the insurer in the same way as power branch. a The EC Insurance Directives do not contain any rules on crossborder activities applicable to insurers with their head office outside the EEA. This lack of provision considered to mean that an individual member decide whether allow third country state may to insurers to carry out cross border activities on its territory. There therefore no formal obstacle to enabling insurers to carry out cross border activity in Sweden. However, the Commission has decided not

to make proposals to allow third country insurers to engage in

any cross border activity in the Swedish market. The basis for this position inter alia, that hardly appropriate for Sweden to its line with respect to cross-border activities of third pursue own country companies since this matter closely related to EUs trade policy, one of the aims of which to achieve unity common with respect to liberalisation relating to third countries. measures Decisions on matters relating to the common trade policy are made by the EC in most cases and are binding on member states. Of the EU countries, only the Netherlands has made possible for third country insurers to engage in cross-border activities in the field of direct insurance. The position adopted by the Commission on this matter also reflects the fact that Sweden bound by the MFN principle through GATS. The effect of this that legislative change any intended possibilities for cross-border activity in Sweden to open up cannot in principle be restricted to apply to insurers from particular countiies but must apply to all WTO countries. Taking into consideration the varying standards of public supervision in different countries outside the EEA, would not in the Commissions View be possible to meet the interests of Swedish insurance customers in an

36 Summary 1996:77

acceptable For this well, the Commission has way. reason as not proposed any change in the existing statutory but arrangements, cross-border activity will continue to be reserved for EEA insurers. However, the proposed legislation does contain general a power of attorney to prescribe exemptions from the proposed of system regulations. Discrepancies pennitted result of bi- multilateare as a or ral agreements Sweden has entered into. This of does power attorney

therefore provide basis for allowing insurers from particular

a a country or countries outside the EEA in cross-border to engage activity in Sweden under the terms of international an agreement. However, this part of the proposal does general right for not grant any foreign third country insurers to in cross-border activities in engage Sweden. The possibility contained in this of the proposal of part allowing insurance activities to be carried out in Sweden by thirdcountry insurers from an establishment in this country only an exemption from the general rule. To offset third country insurers not being able offer to crossborder insurance services freely in the EEA insurers, same way as proposed that third country insurers shall have the right to open representation offices in Sweden. The representation office may not

conduct insurance business but mainly intended develop

to commercial contacts and to make presentations of insurance services. The only requirement to open a representation office therefore that

notification be made to the Financial Supervisory Authority.

The chapter also contains regulations for representatives. Representatives in this context general managing means agents, directors of branch and representatives of the general and a agent insurers in a insurance context. Representatives be regarded can as being equivalent to the management of Swedish insurance a company. The conditions of eligibility and required qualifications appli-

cable to representatives therefore substantially the those

are same as laid down for managing directors and members of the board of directors of Swedish insurance follows from the a company. on principle of home country supervision according the Third Nonto Life Insurance Directive and the Third Life Insurance Directive that an EEA insurers decision to set insurance activities in Sweden, up only requires that the supervisory authorities in the insurers home

country notify the Swedish Financial Supervisory Board about the

planned activities in this country. This applies regardless of whether envisaged that the business will be conducted by setting up a branch or as a cross-border activity. In Chapter 3 of the proposal, which only applies to EEA insurers, there detailed are more provi-

1996:77 Summary 37

sions for this information procedure which largely in accordance with the present system of regulation.

A further of the principle of home country supervi-

consequence sion that the Financial Supervisory Authority only has the right to monitor the EEA insurers activities in Sweden to the extent that this

monitoring not the responsibility of the authority in the home

country responsible for supervision of the insurers activities. In those where the supervisory authority in the home country has cases

primary responsibility for supervision, as the case with financial

supervision of the insurers activities in this country, the Financial Supervisory Authority does, however, have a secondary supervisory responsibility, expressed duty to assist the foreign supervisory as a authority. The Financial Supervisory Authority has a primary duty of

responsibility with respect to consumer protection, the terms and

conditions of insurance agreements, and principles relating to good business practice in this country. Chapter 4 of the proposal applicable only to EEA insurers, contains detailed proposals of the more supervisory functions of the Financial Supervisory Board, the right

to obtain information and to inspect activities, and the possibilities

afforded for intervention by means of coercive measures.

Chapter 5 of the proposal specifies the detailed conditions for

third country insurers to set up insurance operations in Sweden. Unlike the situation for EEA insurers, these conditions are not based the principle of a single authorisation and home country supervion sion, but instead on Swedish authorisation and Swedish public supervision. According to the proposed legislation, will continue to be necessary for a third country insurer to obtain government authorisation in order insurance business in Sweden. The to carry out basic motivation for retaining the existing system of authorisation with respect to third-country insurers the licensing requirement following from ECs third country rules. According to these rules on authorisation required before a third-country insurer permitted to set insurance activities in EU/EEA. up The licensing requirements for third country insurers contained in the proposal the in existing legislation. Thus, among are same as other things, an initial deposit still to be required in order for authorisation to be obtained. This entails a limitation in market access that not in accord with the aims of OECD and WTO. The reason that the requirement for an initial deposit also retained as a condition for authorisation that EC third country rules stipulate this. The Commission has considered the transfer of the Governments duties as licensing authority to the Financial Supervisory Authority. In consideration of the fact that such delegation would not

38 Summary

1996:77

be restricted to the licensing system for foreign insurers but also

include the granting of authorisation Swedish insurers and other to

systems of licensing in the insurance business legislation,

no proposal has been put forward in this area. Under the present legislation, provision made for time-limit a to be applied when granting authorisation, restrict the validity of to the licence to a specific period, at most ten proposed that years. this provision for granting time-limited authorisation be abolished as unnecessary taking into consideration that the proposed of system rules contains other possibilities for correcting insurance business ac-

tivities that do not develop in acceptable Moreover, insuran-

an way.

ce business by nature long-tenn business transaction. In practice,

a time-limited authorisations have been granted with few never a very exceptions.

Bearing in mind the interest that party intending

a to set up insurance-like activities has of receiving decision a as soon as possible on whether an intended activity to be regarded as

insurance business, the present arrangements including legally

a stipulated obligation the part of the Financial

on Supervisory Authority to provide preliminary decision at the time of application

a on whether a planned activity subject to licence retained or not are

with respect to third country undertakings. The intention that the

concept insurance business to be determined the basis of the on practice developing in the field due to certain fundamental criteria,

stated in the preliminary legal material to current legislation.

The exemption in present legislation, from the licensing and

establishment demands for third country insurers has been included in the proposed legislation. This exemption marketing of concerns

insurance in Sweden through the auspices of authorised providers of

insurance established in this country. The intention that the criteria

applicable to existing legislation for the granting of licence shall a also in future be applied in authorisation of the kind in cases question.

One of the basic principles of the insurance business legislation

the prohibition for insurers to conduct other business any apart from insurance. The EC regulations do not contain provision for any

retaining this prohibition for third—country insurance companies.

Moreover, the prohibition not effective corresponding as as a prohibition for Swedish insurance companies with the respect to protection of the interests of Swedish policyholders, since the major

part of a foreign insurers activities rule abroad. Consideraare as a tions of competition however, for continuing argue, to apply this prohibition to avoid third country insurers being placed in a more

1996:77 Summary 39

favourable competitive situation in Sweden than other insurance companies with activities in this country. The prohibition against a foreign movement for third country insurers has therefore been retained in the proposal. Unlike existing legislation, the prohibition against engagement in non-related business not restricted in the proposed legislation to activities canied out by an insurer in this country, but also applies to unrelated business, carried out by the insurer without recourse to a place of operations for insurance business in Sweden. This proposal has been introduced with the end of preventing the prohibition against non-related business being circumvented. Since supervision of the financial situation of an EEA insurer, including plarming activities, rests on the supervisory authority in the insurers home country, not possible in Swedish legislation to restfict the right of the insurer to carry out any other business activity than insurance by placing funds in companies engaged in non-related businesses. For this reason, the proposal does not contain any

equivalent prohibition against EEA insurers carrying out non-related

business. However, follows from the EU Insurance Directives

Article 8.1 both the First Non-Life Directive and the First Life

Directive that the EEA insurer obliged to restrict his business

activity in Sweden to the insurance sector, and to such activities directly related to this area excluding all other business activities. The supervisory authority in the insurers home country responsible for ensuring compliance with this provision. The provisions on solvency contained in Chapter 6 of the proposal of key importance for regulation of the activities of third are

country insurers in Sweden. a third country insurer has to wind up

his activities Sweden, his clients in Sweden are placed in a difficult position they are forced to collect their claims abroad in competition with the insurance undertakings other creditors. The intention of

the solvency requirements to ensure that there are assets in this

country, corresponding to the commitments entered into by the insurance undertaking in Sweden. The content of the solvency requirements contained in the proposed legislation substantially the in existing legislation and dimensioned so that third same as a country insurer shall have an equivalent capacity for risk coverage in relation to their insurance commitments in this country as a Swedish insurance company. In order for the proposed rule to comply with the OECD code on the liberalisation of services, the existing provisions solvency have, however, been amended for third-country insurers on so that the solvency requirement shall not in future provide security

40 Summary 1996:77

for payments to public authorities but only safeguard the interests of insurance clients. The liability to account for technical insurance liabilities shall apply to both non-life and life business. The proposal differs in this respect from the existing arrangements under which this obligation only applies to life insurance. The basis for this proposed alteration

that the existing provisions liability that in

on coverage, are part the same in the proposed legislation, conditional the reporting are on of technical insurance liabilities with respect to both non-life and life insurance. Accordingly, a third country insurer shall the cover technical insurance liabilities for the whole of his direct insurance business in Sweden regardless of whether they originate from nonlife or life insurance business. However, proposed, unlike the

existing regulation, that liability shall be required for

coverage not reinsurance business. The motivation for this proposed amendment that the reinsurance business not covered by the proposed law nor monitored in other respects when engaged in in this country by third country insurers. In this respect, the reinsurance business carried out this country by Swedish insurance companies in a different situation, since subject to regulation and supervision. With respect to the requirements for deposits while the insurance business being conducted this country, the existing tumoverrelated deposit has been retained. Thus the size of the deposit for the non-life insurance business in Sweden to relate to the growth of gross premium income. No tumover-related deposit to be applied to life insurance in as the existing legislation, although certain minimum deposit a required as security. The deposit requirements apply in the proposed legislation regardless of whether the establishment takes place through general a agency, a branch or a general representative. proposed that the existing arrangements be amended that so the possibility of using 90 per cent of the minimum deposit to account for assets equivalent to the value of the technical insurance liabilities shall apply to non-life insurance well life insurance. as as Along the lines of Chapter section LUF. in its wording prior to 1 July 1994, an obligation has been introduced in the proposed legislation requiring general representatives of third country insurers

to keep a list of those entitled to participate in providing insurance in

such societies and associations, and the insurance agreements entered into. This proposed provision of the proposal a consequence to

1996:77 Summary 41

make possible for third-country insurance societies and associations to operate in Sweden.

Chapter 7 of the proposal contains provisions on the supervision of third country insurers. The Financial Supervisory Authority has the main responsibility for supervision of insurers‘ activities in Sweden. An important aspect of their supervisory function to ensure that the insurers comply with the solvency requirements stipulated in this Act. Supervision also includes inspection of some functions at the

insurers, such marketing and payment of claims. Third country as

insurers shall substantially be subj ect to inspection in an equivalent

to Swedish insurance undertakings that carry out activities way subject to the Insurance Business Act, with the differences ensuing

from the fact supervision only applies to that part of a foreign

insurers activities located in Sweden, and then only to direct insurance business, and taking into account that the real management of the insurer located outside Sweden.

An effective supervision of the activities undertaken by a third

country insurer in Sweden requires exchange of information and

collaboration with the supervisory authority in the insurers home country. For this special provision has been included on the

reason, a

obligation for the Supervisory Authority to maintain close relationships with the appropriate foreign authorities in matters related to

supervision.

A third country insurer that has received Swedish licence also a

assumed to have started up operations in this country. cannot be

considered to be compatible with a sound development of the insurance business if authorisation granted not immediately made

of. In accordance with the arrangements applicable to Swedish

use insurance companies contained in the Insurance Business Act, a

provision has been included in the proposed legislation on forfeiture

of the authorisation in where the third coun-try insurer has not cases started activities within nine months of authorisation being granted.

Chapter 8 of the proposal contains provisions dealing with how

third country insurer shall wind his direct insurance business in a up

Sweden. The proposed provisions in this section substantially the

are those contained in the equivalent system of rules in LUF, same as

which in turn based on the provisions for liquidation in Chapter 14

of the Insurance Business Act. The of the regulation to purpose safeguard policyholders, the insured parties and the beneficiaries‘ interests.

The current legislation does not contain any provision to the effect

that foreign insurer shall apply for revocation of the licence in the a a event that the insurer intends to activity in Sweden. cease

42 Summary 1996:77

however, appropriate with legal arrangements according which the to authorisation first revoked, after which the insurer initiates the actual process of liquidation. The proposal contains provision to a this effect . The more detailed contents of the steps to liquidate the business depend on the nature and of the insurers activities in Sweden. scope In the case of life insurance business special administration a estate applied. Since the of the administration to purpose secure insurers interests, the insurers activities in Sweden usually are liquidated and its insurance stock transferred to another insurer when the administration estates financial status has been clarified. Unlike the current legislation, the of prospective insurers that take group can over such an insurance stock not restricted to insurers with a Swedish authorisation but other insurers with authorisation for even life insurance in the EEA into question, regardless of may come whether their activities are carried out pursuant to this proposed law.

Chapter 9 of the proposal contains regulations that to be

are observed both by EEA insurers and by third country insurers in marketing insurance in Sweden. The content of these proposed

regulations substantially accord with the corresponding rules in

the current legislation. In the proposed act, the existing requirement that foreign insures are to observe good business practices in their operations in Sweden has been retained. The intention that foreign insurer, regardless a of whether concerns marketing insurance, payment of claims, or anything else related to insurance business operations, shall abide by good Swedish business practice, i.e. abide by the acceptable principles and methods that Swedish insurance companies expected are to abide by. Good business practice thus requires that the insurer carries out his activities in compliance with the laws and regulations in force

this country and according to the practices that have developed in

the field in Sweden. In this context should be pointed that the out Insurance Commission its final report The Changing Nature of Insurance Business SOU 1995:87 proposed that the provision on good business practice be removed from the legislation. Foreign insurers can wholly partially take insurance or over business derived from activities in Sweden under provisions contained in Chapter 10 of the proposal. These provisions are

substantially in accordance with the present regulation of business

transfers from foreign insurers operating in this country. This means that as far as EEA insurers concerned the transfer of insurance are business can only be canied out after authorisation by the supervisory authority in the transferring EEA insurers home country. Swedish

1996:77 Summary 43

legal provisions have no effect on the transfer procedure, that takes place in accordance with the conditions stated in the transferring insurers home country. As regards transfer of insurance business from a third country, authorisation still required from the Financial Supervisory Authority. The criteria that are to be met for the authority to grant a licence for such a transfer are the same as apply to Swedish insurance companies in transfers of insurance business according to the Insurance Business Act. Chapter 1 of the proposed legislation takes up provisions that

cannot suitably be placed in any other chapter. This chapter contains

regulations, inter alia, on the obligation to notify the Financial Supervisory Authority, regarding certain important circumstances related to the activity that a foreign insurer intends to out carry or carries out in Sweden. According to existing legislation, there no obligation for the Financial Supervisory Authority to maintain a register over foreign insurers with operations in Sweden. however appropriate for such information on foreign insurers to be registered that the Financial Supervisory Authority requires for an effective primary or secondary supervision of activities in this country. Such a provision has therefore been included in the proposal. The proposed obligation to register applies both to EEA insurers and third country insurers.

proposed that the government shall notify more detailed provisions

as to how the register to be arranged and on the information to be included in the register. This chapter also includes provisions on the language used in documents supplied to Financial Supervisory Authority, compensation to attorneys, conditional fines, appeals against decisions, penal sanctions and supervision grants the content of which in accord with existing legislation. According to the implementing and transitional provisions included in the proposed new legislation, the proposed legislation to take effect as soon as possible. proposed that LUF and LEF shall cease to apply when the new act comes into force, Foreign insurers carrying out activities pursuant to LUF and LEF shall have the right to continue activities without notification authorisation or according to the act. new

1996:77 45

Författningsförslag

l Förslag till

Lag utländska försäkringsgivares

om

verksamhet Sverige

Härigenom föreskrivs följ ande.

Första avdelningen

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

l kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande

bestämmelser

T illämpningsområde

l § Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige i enlighet med denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får meddela särskilda föreskrifter bedrivande av försäkom

ringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av interna-

tionella avtal eller ömsesidiga avtal med främmande stat.

EES-försäkringsgivare, försäkringsgivare från tredje land, hemland och behörig myndighet

2 § I denna lag avses med EES-försäkringsgivare utländsk försäkringsgivare vars en

hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES

46 F Orfattningsfdrslag 1996:77

och är ensamt ansvarigt för den finansiella tillsynen den direkta

av

försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver inom EES, försäkringsgivare från tredje land en annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare, hemland det land där försäkringsgivaren har sitt säte eller, såvitt avser försäkringsgivare i försäkringssammanslutning, det

en land där sammanslutningens verkliga ledning finns, behörig myndighet den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller författning har behörighet att utöva tillsyn över annan

EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelsemai 3 kap. och 4 kap. i denna lag tillämpas EESförsälcringsgivare och bestämmelserna i 5-8 kap. försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 2 kap. och 9-11 kap. gäller både

EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

Verksamhet inte omfattas lagens tillämpningsområde

som av

3 § Denna lag gäller inte

återförsäkringsrörelse och

sådan koassuransverksamhet i rådets direktiv som avses 78/473/EEG den 30 maj 1978 samordning lagar och andra av om av

författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen, i vilken EES-försäkringsgivare deltar från ett utländskt driftställe

en i annan egenskap än ledande försäkringsgivare.

Annan lagstiftning som skall tillämpas

4 § För utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige gäller,

utöver bestämmelserna i denna lag, i tillämpliga delar även bestäm-

melsema i

trafikskadelagen 1975: 1410, lagen 1989: 1079 livförsäkringar med anknytning till

om värdepappersfonder, lagen 1992: 160 utländska filialer om m.m.,

lagen 1976:357 motortävlingsförsäkring, och

om lagen 1986:436 om näringsförbud,

Bestämmelsen dispens från bosättningskravet i 9 § första

om me-

ningen lagen om utländska filialer skall dock inte tillämpas

m.m.

utländska försäkringsgivare.

i

1996:77 Författningsförslag 47

Utländska försäkringsgivares skyldighet att iaktta svensk lag m. m.

5 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin verksamhet i Sverige

iaktta svensk lag, rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter samt inför svensk domstol, inte annat följer av svara om

de internationella avtal som Sverige har ingått.

Skadefärsäkring och livförsäkring

6 § Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som

anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen 1982:713.

Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges

i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Ersättning betalas i fonn livränta eller sjukränta tillhör som av livförsäkring ersättningen utges från livförsäkring och om en skadeförsäkring ersättningen utges från skadeförsäkring. Om om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i en detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 6 kap.

9 och 12 §§, 7 kap. 3 § första stycket 4 samt 8 kap. 4-10 §§.

Separationsprincipen

7 § En EES-försäkringsgivare f°ar i Sverige förena direkt livförsäkring endast med sådan direkt skadeförsäkring som avses i 2 kap. 3 § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen a

1982:713 samt återförsäkring av dessa skadeförsäkringar och av livförsäkring. EES-försäkringsgivare som basis av den koncession

försäkringsgivaren har fått i sitt hemland kan meddela både livsom och skadeförsäkring, får dock i Sverige meddela både liv- och skadeförsäkring. EES-försäkringsgivaren skall hålla sin skadeförsäkringsrörelse åtskild från livförsäkringsrörelsen. Försäkringsgivare från tredje land får i Sverige förena direkt

livförsäkring endast med återförsäkring av livförsäkring.

Tillstånd att tillämpa eller avvika från lagens bestämmelser om livförsäkring

48 F örfattningsförslag 1996:77

8 § Bestämmelsema i denna lag om livförsäkring, med undantag för 6 kap. 9 får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäk-

ringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna l och 2 försäkringsrörelselagen 1982:713 samt för avgångsbidragsförsäk-

ringar.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för

6 kap. 3 § andra stycket och 9 behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

Risk som är belägen i Sverige

9 § Med risk är belägen i Sverige som avses risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen antingen byggnad eller byggnad och dess avser en en lösöre till den del byggnaden och lösöret täcks försäkring, av samma risk som är hänförlig till ett i Sverige registrerat fordon, när försäkringsobjektet avser ett fordon, risk i samband med resa eller semester, försäkring om en

avseende den har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstaga-

ren har tecknat försäkringen i Sverige. I andra fall än de som nämns i första stycket risken anses vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är stadigvarande bosatt här eller om försäkringstagaren är juridisk driftställe, en person vars som försäkringen hänför sig till, finns i Sverige.

Dispenser

10 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får, med de begränsningar i andra-fjärde som anges

styckena, medge försäkringsgivare från tredje land undantag från de särskilda bestämmelserna i denna lag livförsäkring i fråga

om om livförsäkring som gäller endast för dödsfall och meddelas för en tid av längst fem eller mot premie är beräknad och en som bestämd för längst fem och livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3

försäkringsrörelselagen 1982 : 7 3. 1

1996:77 F örfattninggförslag 49

Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämrnelberäkning premiereserv enligt 6 kap. 3 § andra stycket. serna om av Undantag enligt första stycket 2 får medges från bestämmelserna livförsäkring i 6 kap. 3 § tredje och fjärde styckena och, det om om finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser livförsäkring. om Ett undantag enligt första stycket skall vara förenligt med

Europeiska gemenskapernas rättsakter i fråga om försäkring.

I samband med beslut undantag enligt första stycket 1 får föreom skrivas att bestämmelser i denna lag som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället.

2 kap. Särskilda bestämmelser om sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet

Sekundäretablering och företrädare

l § Med sekundäretablering i denna lag utländsk avses en försäkringsgivares etablering i Sverige genom generalagent, filial och såvitt försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, avser en generalrepresentation. Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning.

Generalagent

2 § Med generalagent avses i denna lag en fysisk eller juridisk person som leder och sköter en utländsk försäkringsgivares affairsverksamhet i Sverige och som även har rätt att företräda försäkringsgivaren i alla de rättsförhållanden som hänför sig till verksamheten. En utländsk försäkringsgivare får i Sverige inte representeras av mer än en generalagent.

Generalagenten skall vara bosatt i Sverige. Den som är underårig,

i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara generalagent. Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för

generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshand-

50 Fdrfattningsférslag 1996:77

lingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv eller tala och för genom annan svara denne. Om den utländska försäkringsgivaren använder juridisk en person som generalagent skall den juridiska personen utse ett ombud som uppfyller de krav som ställs i andra stycket.

Filial

3 § Med filial avses i denna lag ett avdelningskontor med självständig förvaltning som en utländsk försäkringsgivare etablerar i Sverige. Som filial betraktas även ett kontor här i landet förestås som av en utländsk försäkringsgivares personal samt egen en person som bedriver självständig verksamhet och har stående fullmakt att som en företräda försäkringsgivaren sätt filial. samma som en

F örsäkringssammanslutning

4 § Med försäkringssammanslutning i denna lag

avses en sammanslutning av fysiska eller juridiska utan solidarisk personer som

ansvarighet meddelar försäkring. När denna lag hänvisar till försäkringsgivare avses, såvitt angår försäkringssammanslutningar,

medlemmarna i sammanslutningen.

Generalrepresentation

5 § Med generalrepresentation utländsk försäkringssamavses en manslumings representation i Sverige. Generalrepresentationen skall förestås ett ombud för den verksamhet av som ansvarar som försäkringsgivama i sammanslutningen driver enligt denna lag. Ombud för försäkringsgivare i sammanslutning skall en vara

bosatt i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad

näringsförbud eller som har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara ombud. De försäkringsgivare hör till sammanslutningen skall utfärda som

fullmakt för ombudet att vid tvister rör ingångna försäkrings-

som

1996:77 F Örfattningsförslag 5 l

avtal ingå för försäkringsgivama bindande rättshandlingar och att ta

emot stämning för försäkringsgivama och själv eller genom annan tala och svara för dem.

Gränsöverskridande verksamhet

6 § Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-försäkringsgivare utgående från ett utländskt driftställe

marknadsför försäkringar i Sverige utan förmedling av en etablering här i landet eller försäkringsgivare med koncession i Sverige i en

syfte att ingå

skadeförsälcringsavtal om en sådan i Sverige belägen risk som avsesi 1 kap. 9 livförsäkringsavtal med en fysisk person som är stadigvarande bosatt i Sverige, eller livförsäkringsavtal med juridisk person vars driftställe i en Sverige avtalet hänför sig till.

52 F örfattningsförslag 1996:77

Andra avdelningen

BESTÄMMELSER OM

EES-FÖRSÄKRINGSGIVARE

3 kap. Inledande och bedrivande av verksamheten

Rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige

1 § En EES-försäkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att

driva försäkringsrörelse får bedriva försäkringsrörelse i Sverige

från sekundäretablering här i landet med början två månader en efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit underrättelse med sådant inemot en nehåll i som anges 2 genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansin-

spektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens

hemland mottagit underrättelse med sådant innehåll i en som anges 3§.

Etableringsanmälan

2§ En underrättelse enligt 1 § 1 sekundäretablering skall om innehålla

uppgifter om sekundäretableringens adress och

om vem som skall dess företrädare, vara en plan över den tilltänkta verksamheten med angivande av etableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet som skall drivas där, och

intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten EES-försäkrings-

om givarens kapitalbas. För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 § a

första stycket 10 försäkringsrörelselagen 1982:713 motorfordon-

sansvar och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares

ansvar, skall underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla

en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäk-

ringsföreningen.

1996:77 F örfattningjörslag 53

Underrättelse om inledande av gränsöverskridande verksamhet

3 § En underrättelse enligt l § 2 om gränsöverskridande verksamhet skall innehålla

uppgift om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden

försäkringarna skall täcka, och intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a försäkringsgivarens kapitalbas, och

b vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession om-

fattar.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a §

första stycket 10 försäkringsrörelselagen 1982:713 motorfordon-

sansvar och inte uteslutande försäkring fraktförares

som avser av skall underrättelse dessutom innehålla ansvar, en

uppgift om vem som är försäkringsgivarens representant enligt

5 § trañkskadelagen 1975:1410, och en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Ändring av förhållanden i verksamheten

4 § Om en EES-försäkringsgivare avser att ändra sin verksamhet i Sverige i fråga om förhållanden som anges i 2 eller 3 f°ar ändring-

göras tidigast månad efter det att Finansinspektionen underräten en

tats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om det sker en ändring i de uppgifter som ingår i underrättelser enligt 2 § skall dessutom försäkringsgivaren underrätta Finansinspektionen minst månad innan den planerade ändringen

en gors.

4 kap. Tillsyn

Tillsynen över EES-jförsäkringsgivare

l§ Den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige har den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland till uppgift att sköta. Den finansiella tillsynen

omfattar kontroll av försäkringsgivarens solvens, försäkringstekniska skulder och skuldtäckning.

54 F örfattningsförslag 1996:77

I övrigt skall Finansinspektionen ha hand om tillsynen över EESförsäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

Hemlandsmyndighetens behörighet i Sverige

2 § Efter anmälan till Finansinspektionen kan behörig myndig-

en heti en EES-försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en

sekundäretablering här i landet. Finansinspektionen har rätt att delta

i undersökningen.

Finansinspektionens allmänna tillsynsuppgifter

3 § Finansinspektionen skall följa den verksamhet drivs

som av EES-försäkringsgivare enligt denna lag i den utsträckning som behövs för tillämpningen av lagen. Inspektionen skall, i samarbete

med den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka

för en sund utveckling av verksamheten.

Finansinspektionen skall lämna uppgift till behöriga myndigheter

i EES- försäkringsgivares hemland, om dessa myndigheter behöver

uppgiften för sin tillsyn över försäkringsgivarens verksamhet, samt

i övrigt ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter.

Finansinspektionens rätt att få uppgifter och att granska verksamheten

4 § En EES-försäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet

häri landet skall lämna Finansinspektionen de uppgifter verksam-

om heten behövs för tillsynen. som

Finansinspektionen har rätt att granska den försäkringsverksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige bedriver. Om det finns särskilda skäl, kan inspektionen omhänderta

handlingar som är föremål för granskning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får meddela föreskrifter vilka upplysningar försäkom som ringsgivaren skall lämna till inspektionen enligt första stycket.

1996:77 F örfattningjörslag 55

Insyn i sidoordnade organ

5 § Skyldigheten enligt 4 § att lämna upplysningar och hålla

tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall att biträda EES-förvara säkringsgivare eller sådan försäkringsgivare har ett bestämsom mande inflytande ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder EES-försäkringsgivare i dennes rörelse.

Tvångsmedel

6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd denna lag eller annat sätt av visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå

nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det

gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden skall fullgöras här

som i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta

behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga

myndigheten underrättats, vidta de åtgärder som anges i andra stycket

för att hindra att ytterligare överträdelser sker. Finansinspektionen får i brådskande fall och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats även förordna ett ombud att försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende redan meddelade försäkringar. Till dess att kungörelse skett sådant förordnande får försäkringstagare, av om

försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in

förfallen försäkringspremie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren.

56 F örfattningsförslag 1996:77

Åtgärder i anledning av inskränkning i förfoganderätten över

tillgångar

7 § Om en behörig myndighet i EES-försäkringsgivares en hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina

tillgångar, skall Finansinspektionen begäran av myndigheten vidta samma åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland vid verkställighet ett beslut av om hur försäkringsverksamheten skall drivas efter det att den myndigheten beslutat att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller -

ingå nya försäkringsavtal, eller

att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina till- -

gångar.

Åtgärder vid förhinder för företrädare

8 § Om en företrädare för en EES-försäkringsgivare avsäger sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller företrädaren om av annan an-

ledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall åtgärder som anges i 6 § första-tredje styckena vidtas. Om det med hänsyn till skyddet

av försäkringstagamas intressen är nödvändigt, får Finansinspektionen, för tiden till dess hindret upphört eller företrädare blivit been ny fullmäktigad, förordna ett ombud i enlighet med 6 § fjärde stycket.

Åtgärder i anledning av att verksamheten upphör

9 § Om en EES-försäkringsgivare till följd ett beslut behörig av av myndighet i hemlandet inte längre får driva försäkringsrörelse här i

landet, skall Finansinspektionen vidta de åtgärder behövs för att

som hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder ny verksamhet. Inspektionen skall, begäran av och i samarbete med behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland,

förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i

- Sverige eller begränsa försäkringsgivarens förfoganderätt, eller förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring -

eller att ingå nya försäkringsavtal. Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder behövs till

som skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda

1996:77 F mfattningsfdrslag 57

hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avvecklingen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid

vidta sådana åtgärder som inspektionen kan besluta i fråga ett

om svenskt försäkringsbolag.

58 F Örfattningsförslag 1996:77

Tredje avdelningen

BESTÄMMELSER OM FÖRSÄKRINGSGIVARE

FRÅN TREDJE LAND

5 kap. Inledande av verksamheten m.m.

Rätt för en försäkringsgivare från tredje land att bedriva försäkringsrörelse i Sverige

1 § En försäkringsgivare från tredje land får bedriva försäkringsrörelse i Sverige efter koncession regeringen från sekundäretablering här av en i landet, efter tillstånd Finansinspektionen förmedling av genom av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och tillhör som samma koncern som försäkringsgivaren eller som denne har samarbetsavtal med.

Koncession

2 § Regeringen skall bevilja försäkringsgivare från tredje land koncession om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven en sund försäkringsverksamhet och ansökningen om koncession uppfyller de krav som ställs i 3 Koncession får inte

vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkrings-

givare. Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 och 3 b §§ försäkringsrörelselagen 1982:713. a Koncession beviljas tills vidare. Regeringen skall godkänna företrädare för försäkringsgivaren i samband med att koncession beviljas.

Koncessionsanm/min gen

3 § Ansökan om koncession enligt l § 1 görs hos regeringen. Ansökningen skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande.

1996:77 F örfattningsförslag 59

Till ansökningen skall fogas

en plan för verksamheten i Sverige verksamhetsplan, och ett intyg om att försäkringsgivaren från tredje land har deponerat värdehandlingar enligt 6 kap. l § andra stycket. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter vad verksamhetsplanen

om skall innehålla och vilka ytterligare handlingar skall fogas till som ansökningen.

Förhandsbesked om koncession

4 § Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked

om huruvida koncession enligt 1 § l krävs för planerad verksamen het. Ett förhandsbesked enligt första stycket är bindande för den myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i

fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden detta

av beslut.

Tillstånd att bedriva försäkringsrörelse genom förmedling

5 § Finansinspektionen skall efter ansökan av försäkringsgivare

från tredje land lämna tillstånd till verksamhet enligt 1 § om

verksamheten inte bedöms oförenlig med sund utveckling

vara en av

försäkringsväsendet. Inspektionen f°ar meddela närmare föreskrifter

om den utredning som skall fogas till ansökan om tillståndet. Om förutsättningar för tillstånd enligt första stycket inte längre

föreligger, får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.

Anmälan om att verksamheten har inletts

6 § När en försäkringsgivare från tredje land fått koncession som

enligt 2 § har börjat sin försäkringsverksamhet i Sverige skall försäkringsgivarens företrädare genast underrätta Finansinspektionen

om detta.

60 F drfattningsfdrslag l 996 : 77

Ändring av beviljad koncession

7 § Om försäkringsgivare från tredje land att utvidga sin en avser verksamhet till försäkringsklass eller ett verksamhetsområde en som inte omfattas den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i av 2 och 3 iakttas i tillämpliga delar. Finansinspektionen får besluta i ärendet i regeringens ställe om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

Ny företrädare

8 § Utses en ny företrädare skall denne efter ansökan av försäkringsgivare üån tredje land godkännas Finansinspektionen, av om den nya företrädaren uppfyller de krav som ställs företrädare i denna lag. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter den utom redning som skall fogas till ansökningen.

Öppnande av representation och dess verksamhet

9§ Innan försäkringsgivare från tredje land får öppna en en representation i Sverige skall den underrätta Finansinspektionen härom. Representationen får inte bedriva verksamhet kräver som koncession enligt l § 1 eller tillstånd enligt 1 § Finansinspektionen skall inom två månader från det den mottog underrättelsen meddela närmare föreskrifter om öppnandet av representationen, dess verksamhet och tillsynen över den. Representationen kan öppna när försäkringsgivaren har tagit emot de föreskrifter av Finansinspektionen som avses i detta stycke.

Annan verksamhet än försäkringsrörelse

10 § En försäkringsgivare från tredje land bedriver verksamhet som enligt denna lag får inte utan medgivande av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen driva annan rörelse än försäkringsrörelse här i landet. Medgivande skall lämnas om det finns särskilda skäl för det. Ett medgivande enligt första stycket får återkallas den får av som lämna sådant medgivande, om det finns skäl för det.

l 996 : 77 F 0"rfattnings0"rslag 6 1

Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till

Finansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning

som inspektionen bestämmer.

6 kap. Solvenskrav och bedrivande verksamheten av

Deposition

l § En försäkringsgivare från tredje land skall säkerhet för

som

den direkta försäkringsrörelsen i Sverige deponera värdehandlingar de villkor som Finansinspektionen bestämmer i svensk bank.

en

Deponeringen skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för skadeförsäkring. Depositionen skall bestå sådana värdehandlingar

av

som Finansinspektionen har godtagit säkerhet.

som Innan försäkringsverksamheten inleds i Sverige skall försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde motsvarar 300 som

gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 allmän försäkring

om som gällde då ansökningen koncession lämnades in till om Finansinspektionen.

Medan verksamheten pågår skall depositionen för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången varje

av

räkenskapsår uppgå till ett belopp motsvarar bruttopremieinkom-

som

sten under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp

som motsvarar

300 gånger det basbelopp enligt lagen allmän försäkring

om som

gällde vid räkenskapsårets utgång, för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp

som

motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen allmän försäk-

om

ring som gällde vid räkenskapsårets utgång.

Finansinspektionen får, med beaktande rörelsens omfattning av och beskaffenhet, bestämma att deponeringen får ske med lägre belopp än vad som anges i andra och tredje styckena. Sådant beslut får inspektionen återkalla det finns skäl till det. om

Överstiger det sammanlagda beloppet vad försäkringsgivare

av en

deponerat för skadeförsäkring väsentligt den premieinkomst

som

anges i tredje stycket får Finansinspektionen medge försäkringsgivaren att ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför

sig till deposition enligt andra stycket. en

Bestämmelser om att Finansinspektionen får medge undantag från

skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 10

62 F o"rfattningsf0rslag 1996:77

Användning deponerade tillgångar av

2 § Tillgångar försäkringsgivare från tredje land har

som en deponerat enligt 1 § får användas endast för betalning av sådana försäkringsavtal grundade skulder hänför sig till försäkringsgisom direkta försäkringsrörelse i Sverige. varens

F örsäkrin gstekniska skulder

3 § En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkringsrörelse i Sverige redovisa försäkringstekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna består av löpande försäkringar premiereserv,

försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall ersätt-

ningsreserv,

utgiflema for reglering inträffade försäkringsfall skadebeav handlingsreserv,

sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte

har förfallit till betalning,

sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än

livförsäkringsrörelse inte har förfallit till betalning, och som avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till det belopp för storlek som anges i 12 kap. 9 a § första reservens stycket andra meningen försäkringsrörelselagen 1982:713. Vid beräkning premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 av kap. 2 § försäkringsrörelselagen.

De försäkringstekniska skulderna skall täckas och värderas det

sätt sägs skuldtäckning i 7 kap. 9 § första-tredje styckena, 9 som om a-l0 §§, 10 § samt 10 f § försäkringsrörelselagen eller föreskrifter c e

meddelats med stöd någon dessa bestämmelser. Dock skall

som av av skuldtäckningen endast omfatta direktförsäkringsrörelsen. För täckning av de försäkringstekniska skulderna får räknas in 90 procent deponeringen enligt l § under förutsättning att deponeav ringen till den delen består värdehandlingar får användas för av som skuldtäckning med tillämpning bestämmelserna i tredje stycket av enligt första stycket fjärde meningen. och som inte beaktas 9 §

De tillgångar används för skuldtäckning skall finnas i

som Sverige.

1996:77 F

o"rfattning.jo"rslag 63

Upprättande grunder av

4 § För livförsäkringar skall grunder upprättas för beräkning

av

försäkringspremier och premiereserv samt beräkning tekniska

av

återköpsvärden. För sådan livränta eller sjukränta enligt l kap. 6 § tredje

som stycket tillhör försäkring än livförsäkring skall grunder annan

upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får meddela närmare föreskrifter hur grunderna redaktioom nellt skall ställas upp.

Grundernas innehåll

5 § För de i 4 § första stycket angivna grunderna för beräkning

av

försäkringspremier och premiereserv samt för de i 4 § andra stycket

angivna grunderna för beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och

6 §§ försäkringsrörelselagen 1982:713 i tillämpliga delar.

Försäkringstekniska riktlinjer

6 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall till

se

att sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 § försäkringsrörelselagen

g 1982:713 upprättas och att riktlinjerna följs. Företrädaren skall vidare fortlöpande pröva riktlinjerna behöver ändras. om

Företrädaren skall se till att försäkringstagama och den

som avser

att teckna en livförsäkring hos försäkringsgivaren informeras det

om

huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela

föreskrifter hur informationen skall lämnas om och vad den skall innehålla.

Register för skuldtdcknin g

7 § Företrädaren för försäkringsgivare

från tredje land skall föra ett

register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar används för

som

skuldtäckning och tillgångarnas värde.

64 F 0/jfatrnin g.sfrs/ag l 996 :77

Om tillgång, antecknats i registret, har upplåtits med sådan

en som rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

F ‘rmn.src'1'tt

8 § Försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen a 1970:979 följer med fordran som grundas avtal om livförsäkring, eller återförsäkring avseende livförsäkring.

Fönnånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det

register i 7 när försäkringsgivaren från tredje land som anges försätts i konkurs eller utmätning äger rum eller särskild administration träder in. Fordran enligt l har företräde framför fordran enligt

Kapiralbas, .s01ven.smarginal och garan tibelopp

9 § En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver tillgångar

motsvarande försäkringstekniska skulder enligt 3 vid varje tidpunkt tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall ha en fastställas grundval den direkta försäkringsrörelse som av

försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall minst uppgå

till nivå beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och en som omfattning solvcnsmarginal, dock år kapitalbasen aldrig understiga ett minimibelopp garantibelopp. Tillgångar en försäkringsgivasom deponerat enligt l § i bank skall beaktas vid bedömning av om re kravet garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett belopp motsvarande hälften minsta beloppet för garantibeloppet. av Kapitalbasen för skadeförsäkring får omfatta de poster som anges i 7 kap. 24 § försäkiingsrörelselagen 1982:713. För skadeförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 25 § försäkringsrörelselaoch garantibeloppet enligt 27 § första och andra styckena nämnda gen kapitel. Garantibeloppet är dock hälften vad krävs i 7 kap. av som 27 § första stycket a-d försäkringsrörelselagen. Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som anges i 7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket försäkringsrörelselagen. För livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 § försäk-

ringsrörelselagen. Garantibeloppet för livförsäkring skall uppgå till

l 996 77 : F ’‘rfattning.¢0"rslag 6 5

ett belopp som motsvarar 400 000 ecu. En tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet, om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7 kap. 22 § första stycket 1-3 försäkringsrörelselagen. från För en försäkringsgivare tredje land som i Sverige meddelar sådan livförsäkring som avses i 2 kap 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen gäller de särskilda bestämmelserna om kapitalbas och solvensmarginal i 12 och 13 §§ lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp motsva-

rande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsornrådet, de till minst ett varav belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen skall finnas i Sverige. Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen

och lokalisering av tillgångar finns i 10

Tillstånd att avvika från solvenskraven

l0 § Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt om tillstånd i ett eller flera andra länder hör till Europeiska ekonosom niiska samarbetsområdet att driva verksamhet agentur eller genom

filial där, får Finansinspektionen efter ansökan medge försäkrings-

givaren följ ande fönnåner, vilka endast kan medges samtidigt: Den del deponeringen enligt l § skall beaktas enligt 9 § av som första stycket fjärde meningen behöver försäkringsgivaren inte göra i mer än ett av dessa länder. Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till försäkringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra länderna.

De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett

annat av dessa länder. l ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos agenturerna eller filialema och varför denna myndighet valts. Deponeringen skall göras i det landet. Ett medgivande får lämnas endast samtliga behöriga myndigom heter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om fönnåner tillstyrker

ansökan. Om försäkringsgivaren har valt någon annan myndighet än

Finansinspektionen, gäller medgivandet från det att inspektionen av

3 16-0702

66 F 6rfattningsfrslag 1996:77

den av försäkringsgivaren angivna utländska myndigheten underrättats om att myndigheten kommer att kontrollera försäkringsgivarens soliditet även beträffande försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Finansinspektionen skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen.

Om den behöriga myndigheten i något de länder i

av som avses första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla medgivandet.

Särskilda föreskrifter för ombud för en generalrepresentation

ll § Ett ombud för en generalrepresentation för en försäkringssammanslutning från tredje land skall föra förteckning över dels de en särskilda medhjälpare har rätt att för försäkringsgivama i som sammanslutningen förvärva försäkringsaffärer, dels de försäkringar som dessa medhjälpare förmedlar för sammanslutningen. Härvid skall för varje försäkring anges de premier och skadeersättningar som är att hänföra till försäkringen. Uppgifterna skall föras in fortlöpande och grundas handlingar som härrör från affärshändelser.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får meddela närmare föreskrifter förteckningen och om handlingarna enligt första stycket.

Aktuarie

12 § En försäkringsgivare från tredje land meddelar livförsäksom ring i Sverige skall för utförande av försäkringstekniska beräkningar

och utredningar ha en aktuarie. I fråga om aktuarien iakttas 8 kap.

18 § andra stycket försäkringsrörelselagen 1982:713.

7 kap. Tillsyn

Tillsynen över försäkringsgivare från tredje land

1 § Finansinspektionen utövar tillsyn över den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen

1 996 77 F 6rfattningsfo’rslag 67

:

skall verka för en sund utveckling av verksamhetenlnspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter.

Uppgiftsskyldighet för försäkrin gsgivare från tredje land

2 § Företrädaren för försälcringsgivare från tredje land skall lämna

Finansinspektionen de upplysningar försäkringsgivaren och

om dennes verksamhet här i landet som inspektionen begär. Företrädaren skall inom den tid Finansinspektionen bestämmer tillställa som

inspektionen uppgifterna. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen fir meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkrings-

givare från tredje land skall lämna till inspektionen.

Utredningar som skall tillställas Finansinspektionen

3 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall utan

dröjsmål lämna Finansinspektionen for varje räkenskapsår en redogörelse för försäkringsgivarens

verksamhet i Sverige,

för varje räkenskapsår ett intyg om att försäkringsgivarens deposition motsvarar kraven i 6 kap. 1 för varje räkenskapsår en utredning om de försäkringstekniska

skuldemas storlek, hur dessa har beräknats och täckts samt om

avgiven återförsäkring,

en kopia av grunder eller ändrade grunder,

uppgift om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i

försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt meddelande om ändring av försäkringsgivarens finna. Till grunderna eller ändrade grunder enligt första stycket 4 skall fogas redogörelse för de konsekvenser grunderna får för en försäkringstagama och försäkringsgivaren. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande Finansinspektionen, får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första och andra styckena.

68 F 0‘rfattningsf0rslag 1996277

Föreläggande för företrädaren

4 § Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för en Försäkringsgivare från tredje land att lämna inspektionen de uppgifter som avses i 2 och 3 §§.

Granskning av verksamheten

5 § Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet

som en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Företrädaren

skall tid som inspektionen bestämmer hålla tillgångar, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskningen. Om det finns

särskilda skäl kan inspektionen omhänderta handlingar skall

som granskas.

För granskningen kan inspektionen förordna en särskild sakkun-

nig. Dennes arvode fastställs av inspektionen och det betalas av

ifrågavarande försäkringsgivares medel det sätt som inspektionen

bestämmer.

Insyn i sidoordnade organ

6 § Skyldigheten enligt 2 och 5 att lämna upplysningar och

hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även

för styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall att vara

biträda försäkringsgivare från tredje land eller sådan försäkrings-

som

givare har ett bestämmande inflytande samt

ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat

liknande här i landet biträder försäkrings givare från tredje

organ, som land i dennes rörelse.

Tvångsmedel

7 § Finansinspektionen får i fråga den verksamhet

om som försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet meddela de erinringar inspektionen behövliga. som anser

1996:77 F drfattningsforslag 69

Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse om inspektionen finner att avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen 1975: 1410, lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder, lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats med stöd av någon av dessa lagar eller grunderna, om sådana finns, grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse, i bank enligt 6 kap. l § deponerat belopp minskats genom att värdehandlingama avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning, försäkringsgivarens riktlinjer för placering av tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 6 kap. 3 § samt 7 kap. 9 a-lO c §§ och 10 e § försäkringsrörelselagen 1982:713, de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller inte är placerade enligt 6 kap. 3 § samt 7 kap. 9 a-10 c och 10 e § försäkringsrörelselagen, eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsgivarens verksamhet.

Saneringsplan och finansieringsplan

8 § Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivare från en tredje land att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att

återställa sund finansiell ställning, försäkringsgivarens

en om kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen l 982:7 l 3 saneringsplan, skyndsamt återställa kapitalbasen, kapitalbasen understiger om de nivåer som anges i 6 kap. 9 eller om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har sådan sammansättning som anges i 6 kap. 9 § finansieringsplan. Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan enligt första stycket gäller inte i de fall försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och någon myndighet än Finansinannan spektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar forsäkringsgivarens soliditet förbjuder försäkringsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Finansinspektio-

70 F érfattningsfdrslag 1996 77

:

nen får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant beslut av utländsk myndighet.

Anmälan av att föreläggande inte följs

9 § Om ett föreläggande enligt 7 eller 8 § inte har följts inom den

bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till

regeringen.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

10 § Finansinspektionen får begränsa försäkringsgivares från en tredje land förfoganderätt eller förbjuda försäkringsgivaren att

förfoga över sina tillgångar i Sverige,

om försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser skuldom täckning,

försäkringsgivarens kapitalbas understiger tredjedel

en av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav garantibelopp, försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns särskilda skäl att anta att försäkringsgivarens finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid beslut förverkande försäkringsgivarens koncession. om av Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall bedrivas efter ett sådant beslut i första stycket. som avses

Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över

Soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet

som kontrollerar försäkringsgivarens Soliditet innan åtgärd vidtas. Om försäkringsgivaren driver verksamhet eller har tillgångar

placerade i ett annat land hör till det Europeiska ekonomiska som samarbetsområdet, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet beslut fattats i enlighet med första om som stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i

samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

l 996 : 77 F 5rfattning.y’0rslag 7 l

Åtgärder vid förhinder för företrädare

1 l § Om företrädare för försäkringsgivare från tredje land har en en förhinder att utöva sitt uppdrag, skall Finansinspektionen förordna ett tillfälligt ombud att sköta sysslan tills försäkringsgivaren har utsett en ny företrädare som inspektionen har godkänt eller tills den ordinarie företrädarens förhinder har upphört. Intill dess förordnandet kungjorts får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

F ärver/tande av koncession

l2 § En koncession för försäkringsgivare från tredje land kan förklaras förverkad av regeringen om försäkringsgivaren inte inleder sin verksamhet i Sverige inom nio månader från det koncessionen beviljades, inte längre uppfyller kraven för koncession,

inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har

godkänts enligt 8 § första stycket eller i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och dennes auktorisation förklarats förverkad utländsk myndighet av en som kontrollerar försäkringsgivarens Soliditet, skall Finansinspektio-

nen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen

förklarats förverkad är att försäkringsgivarens soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara försäkringsgivarens koncession i Sverige förverkad.

Anmälan av beslut om förverkande av koncession

13 § Finansinspektionen skall anmäla beslut förverkande om av koncession för försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndigheterna i de länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där försäkringsgivaren bedriver försäkringsverksamhet. Inspektionen fåri samband härmed begära att sådan myndig-

heti samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för

att skydda de försäkrades intressen.

72 F 0ry’attning.g0rslag 1996:77

Återkallande verksamhetsrdttighet för representation av

14 § Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamheti Sverige, väsentlig avvikelse skett från föreskrifom ter som inspektionen har meddelat enligt 5 kap. 9 § andra stycket eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot representationens verksamhet.

8 kap. Avslutande av verksamheten

Ansökan om återkallande av koncession

l § Om en försäkringsgivare från tredje land avser att upphöra med sin försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren ansöka om att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen återkallar koncessionen.

Utseende av ombud för avveckling av rörelsen

2 § Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfärda fullmakt för ett ombud att ta emot stämning för försäkringsgivaren och i övrigt företräda försäkringsgivaren i fråga redan meddelade om försäkringar. Försäkringsgivaren skall anmäla ombud i första stycket som avses till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan skall fogas fullmakt för ombudet. För tiden intill dess sådan anmälan har skett får inspektionen förordna ett tillfälligt ombud med nämnda befogenhet. Inspektionen skall genast införa kungörelse enligt ll kap. l § 7 om godkännandet eller förordnandet. Intill dess Finansinspektionen infört kungörelse om godkännandet eller förordnandet av ombudet, får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

1996:77 F 0rfattning.y‘6rslag 73

Återställande säkerhet av

3 § När Försäkringsgivare från tredje land visar att den har uppfyllt sina förpliktelser enligt 6 kap. 2 § eller lagligen befrias från annars dem har den rätt att med Finansinspektionens samtycke tillbaka de

tillgångar som enligt 6 kap. l § har ställts som säkerhet.

Särskild administration

4 § Om koncessionen för försäkringsgivare från tredje land att en meddela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall en särskild administration träda in för att ta till vara livförsäkringstagamas rätt. Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet. Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagarnas räkning

ta hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagarna har fönnånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen 1970:979. Härmed

a

övergår alla försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter grund

livförsäkringsavtalen administrationsboet. Har livförsäkav ringarna återförsäkrats, gäller sak försäkringsgivarens samma

rättigheter och skyldigheter grund av återförsäkringarna.

Så snart administrationen inträtt skall Finansinspektionen låta

värdera de Omhändertagna tillgångarna Inspektionen skall vidare låta

beräkna det belopp vartill de försäkringstekniska skulderna för livför-

säkring uppgår. För det belopp med vilket värdet av tillgångarna

understiger de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, ökade med en tjugondel, har administrationsboet fordringsrätt hos försäkringsgivaren.

Överlåtelse livförsäkringar i administrationsbo av

5 § Finansinspektionen skall möjligt överlåta de försäkringar om som enligt 4 § övertagits av administrationsboet till en svensk eller utländsk försäkringsgivare som har koncession för livförsäkringsrörelse i Sverige eller i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om Finansinspektionen anser att ett anbud om Övertagande av

försäkringsbestånd bör antas, skall inspektionen kungöra anbudets innehåll enligt ll kap. l § 8 och i övrigt ett ändamålsenligt sätt.

Kungörelsen skall innehålla föreläggande för försäkringstagama att

74 F érfattningjdrslag 1996:77

inom bestämd tid, minst månad efter kungörelsens utfardande, en en

hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot anbudet.

Även den som inte är försäkringstagare men som har förvärvat rätt grund av en försäkring skall möjlighet att framföra invändningar. Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt

ll kap. 1 § När sådant kungörande sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet den Övertagande försäkrings-

givaren. Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare och de som förvärvat rätt grund försäkring av en underrättas överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren om som överlåtelsen medför.

Utebliven överlåtelse av försäkringsbestånd

6 § Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet

enligt 5 § första stycket inom ett från det att administrationen

trädde in, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan försäk-

ringstagama.

Överskott vid överlåtelse försäkrin gsbestånd från av administrationsboet

7§ Om det vid överlåtelse försäkringarna enligt 5 § första av

stycket eller annars har uppstått överskott, skall detta i första hand

användas till att betala kostnaden för administrationen och sådant bidrag i ll kap. 10 § och inte erlagts. Återstoden skall som avses som överlämnas till den försäkringsgivare vars försäkringar varit föremål för administrationen.

Betalning av livförsäkrings- och återbäringsbelopp

8 § Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp förfallit till

som betalning innan koncessionen för försäkringsgivare från tredje land har förklarats förverkad skall så mycket betalas skulle ha ut som betalts om koncessionen inte förklarats förverkad.

Av livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, förfaller till

som betalning under administrationstiden, får innan administrationen

1996:77 F örfattningsförslag 75

avslutas endast betalas ut så mycket Finansinspektionen som anser kunna utbetalas utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras.

Vad som nu har sagts skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller belåning av försäkringsbrev hos försäkringsgivaren.

Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har utbetalats, skall

återbetalning inte ske.

Upphörande av livförsäkringsrörelse i annat fall än genom förver-

kande av koncessionen

9 § Om försäkringsgivare från tredje land i annat fall än enligt en 7 kap. 12 § upphör att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är försäkringsgivaren ändå skyldig att det sätt i 6 kap. 3 § som anges

redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för redan meddelade livförsäkringar. Ombud, har

som utsetts av försäkringsgivaren enligt 2 är skyldig att fullgöra de uppgifter enligt 6 kap. 7 § och 7 kap. 2 förut åvilat företrädaren. som

Om inte tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska

skulderna redovisas eller om det av annat skäl finns anledning anta att livförsäkringstagamas rätt grund av försäkringsavtalen äventyras, skall Finansinspektionen besluta att administration enligt 4 § skall

inträda. Om de till redovisning avsatta tillgångarna anses otillräckliga

får dock administration inte föreskrivas, förrän Finansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter det att sådant föreläggande skett.

Förbud mot beviljande av nya försäkringar

10 § En Försäkringsgivare från tredje land koncession återkalvars lats eller förverkats, får inte bevilja försäkringar här i landet. nya Under administrationstiden enligt 4 § får dock sådana livförsäkringar meddelas som föranleds av gällande försäkringsavtal.

76 F örfattningsförslag 1996:77

Fjärde avdelningen

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR

UTLÄNDSKA FÖRSÄKRINGSGIVARE

9 kap. Marknadsföring m.m.

God affärssed

1 § Företrädaren för en utländsk försäkringsgivare skall övervaka

att försäkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige iakttar god affärssed. I fråga om en försäkringssammanslutning åligger detta

försäkringsgivama.

Uppgifter som skall lämnas vid marknadsföring

2 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin marknadsföring

nämna sin Organisationsform och sitt hemland.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen skall meddela närmare föreskrifter om den infonnation som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagarna och till den som

avser att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.

Försäkringsbrevets innehåll

3 § Ett försäkringsbrcv skall innehålla uppgifter både om de

allmänna forsäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Förbud mot viss premienedsättning

4 § En utländsk törsäkringsgivare eller dennes företrädare får inte

till fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av försäkring-

stagare, annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt

nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren

enligt upprättade grunder bestämt för sin rörelse här i landet. Nedsätt-

1996:77 F Örfattningsförslag 77

ning premier får dock ske återbäring i överensstämmelse av genom med grunderna.

Intyg om marknadsföring

5 § På begäran den biträtt en utländsk försäkringsgivare att av som marknadsföra försäkringar i Sverige skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, sådant behövs om för att driva liknande verksamhet i ett annat land som omfattas av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Försäkrings avtalet om begär intyg skall lämna inspektionen de upplysvaren och den som ningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet.

10 kap. Överlåtelse försäkringsbestånd

av

En utländsk försäkringsgivares rätt att överlåta försäkrin

1 § En utländsk forsäkringsgivare överlåtande försäkringsgivare bedriver i denna lag avsedd försäkringsrörelse kan helt eller som

delvis överlåta ett bestånd försäkringar hör till ifrågavarande

av som försäkringsrörelse till en svensk eller utländsk försäkringsgivare

Övertagande försäkringsgivare under de förutsättningar som anges

i detta kapitel.

Överlåtelse försäkrin gsbestånd från EES-försäkringsgivare av

2 § En EES-försäkringsgivare får med tillstånd av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland helt eller delvis överlåta

försäkringsbestånd som avses i l § till en annan försäkringsgivare.

Överlåtelse f°ar ske till ett svenskt försäkringsbolag, eller en EES-försäkringsgivare. Finansinspektionen skall begäran av den behöriga myndigheten

i EES-försäkringsgivarens hemland yttra sig över en fråga om överlåtelse av försäkringsbestånd enligt första stycket. Yttrandet skall

lämnas inom tre månader.

78 F Örfattningsförslag 1996:77

Handläggnin g hos Finansinspektionen

3 § Finansinspektionen skall innan den lämnar yttrande enligt 2 § andra stycket ge berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle

att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Därvid skall

vad som föreskrivs i 15 kap. 4 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982:713 gälla i tillämpliga delar.

Samtycke till överlåtelse försäkrin gsbestånd från EESav rs äkri n gs vare

4 § Finansinspektionen skall lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 2 § första stycket om försäkringstagamas rätt inte försämras, och den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Överlåtelse försäkrin gsbestånd från försäkrin från av gsgivare tredje land

5 § En försäkringsgivare från tredje land får med Finansinspektiotillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd nens som i l § till försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till avses en annan ett svenskt försäkringsbolag, eller en utländsk försäkringsgivare har koncession i Sverige som eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Ansökan om tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd från av försäkringsgivare från tredje land

6 § Ansökan om tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd av enligt 5 § skall såväl den överlåtande göras av försäkringsgivaren som den Övertagande försäkringsgivaren. Det avtal träffats som

angående överlåtelsen skall fogas till ansökningen. För ansökningen

gäller 15 kap 3 § fjärde stycket och 4 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982:713.

1996:77 F érfattningsférslag 79

Inhämtande yttrande över överlåtelse av försäkringsbestånd av från försäkringsgivare från tredje land

7 § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt 5 §

ge

den behöriga myndigheten i det land risker finns eller där åtaganden

skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansökningen tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när om

myndighetema yttrat sig eller, de inte yttrat sig, tre månader från

om det att den utländska myndigheten mottog meddelandet.

Tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land

8 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal i 5 § skall som avses ges om försäkringstagamas rätt inte försämras,

den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som

krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån kan ha medgivits i enlighet med 6 kap. 10 § första som stycket, och behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där

åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har

yttrat sig. Saknar den Övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet.

Ansvar för försäkrin gsbestånd som överlåtits från försäkrin gsgivare från tredje land

9 § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan enligt 6 § om

tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den Övertagande försäkringsgi-

Försäkringstagare och livräntetagare berörs överlåtelvaren. som av sen skall underrättas om den enligt vad som anges i 15 kap. 6 § försäkringsrörelselagen 1982:713.

80 F Örfattningsfárslag 1996:77

11 kap. Särskilda bestämmelser

Kungörelse

1 § Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra

förordnande ett ombud enligt 4 kap. 6 fjärde stycket eller 8 av § eller 7 kap. 11 beslut att förbjuda eller begränsa utländsk försäkringsom

givares rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 4 kap.

7 § första stycket, 9 § första eller 7 kap. 10 § första stycket,

koncession som beviljas försäkringsgivare från tredje land

enligt 5 kap. 2 § första stycket, godkännande företrädare för försäkringsgivare från tredje av land enligt 5 kap. 2 § fjärde stycket eller 8

ändring av finna för försäkringsgivare från tredje land enligt

7 kap. 3 § första stycket förverkande koncession enligt 7 kap. 12 § eller återkallande av av koncession enligt 8 kap. l § för försäkringsgivare från tredje land, godkännande eller förordnande ett ombud enligt 8 kap 2 § av andra stycket, anbud om Övertagande försäkringsbestånd i ett adminiav strationsbo enligt 8 kap. 5 § andra stycket eller tredje stycket, beslut om att lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 och 10. ansökan tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd om av enligt 10 kap. 6

Verkan av kungörelse uppgift av en

2 § Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall ha kommit till tredje kännedom, det anses mans om inte omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde av ha känt till det som kungjorts. Innan sådant kungörande skett, kan

förhållande som enligt lagen skall kungöras, inte lagligen åberopas

mot annan än den som visas ha haft kännedom det. om

1996:77 F örfattningsförslag 81

Register över utländska försäkrin gsgivare

3 § Finansinspektionen skall föra register över utländska försäkringsgivare är verksamma i Sverige. som Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i registret och hur registret skall vara ordnat. om

Språket i handlingarna

4 § Om handling eller utredning som enligt denna lag skall en ,

lämnas till Finansinspektionen, är avfattad främmande språk, skall

begäran bestyrkt svensk översättning tillhandahållas. en

Ersättning till ombud

5 § Ett ombud, enligt 4 kap. 6 § fjärde stycket eller 8 7 kap. som

ll § eller 8 kap. 2 § första stycket förordnats av Finansinspektionen,

har rätt att ersättning den utländska försäkringsgivaren med det av belopp som bestäms av inspektionen.

F örsäkringsverksamhet bedrivs i strid med bestämmelserna i som denna lag

6 § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna

lag är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att till

inspektionen lämna de upplysningar verksamheten som behövs

om för att bedöma lagen är tillämplig. om

Om Finansinspektionen finner att någon bedriver försäkringsrörel-

enligt denna lag utan att förutsättningarna enligt 3 kap. l § eller 5 se kap. l § är uppfyllda, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra sin verksamhet enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verksamheten. Ett föreläggande enligt andra stycket får riktas såväl mot den utländska försäkringsgivaren mot den som här i landet, i syfte att som

förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. Inspektionen skall genast underrätta

behörig myndighet försäkringsgivarens hemland om föreläggandet.

82 F örfattningsförslag 1996:77

Vite

7 § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud

enligt denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den utländska försäkringsgivaren genast skriftligen underrättas detta. om Följs inte ett föreläggande enligt 7 kap. 4 § första stycket som

förenats med vite, kan Finansinspektionen döma ut vitet.

Överklagande av beslut

8 § Följande beslut Finansinspektionen, får överklagas hos

av kammarrätten, nämligen beslut

att förbjuda en EES-försäkringsgivare att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal, att inskränka en EES-försäkringsgivares rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 4 kap. 7 § eller 9

att inte lämna sitt samtycke till överlåtelse ett en av

försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 § eller,

att döma ut vite enligt 7 § andra stycket.

Finansinspektionens beslut om att förena ett föreläggande med vite får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten länsrättens avgörande. av

Finansinspektionens besluti övrigt enligt denna lag f°ar överklagas

hos regeringen. Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart.

Oriktiga uppgifter

9 § Till böter eller fängelse i högst ett döms den uppsåtlisom

gen eller av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga

eller vilseledande uppgifter sådana omständigheter han är om som

skyldig att lämna uppgift enligt denna lag.

om

1996:77 F étfattningsférslag 83

Tillsynsbidrag

10 § Regeringen får föreskriva att utländsk försäkringsgivare en enligt denna lag bedriver verksamhet från sekundäretablering som en

här i landet, skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen.

Regeringen skall i så fall meddela närmare föreskrifter om hur

avgiften skall beräknas.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 199 .

Genom denna lag upphävs lagen 1950:272 rätt för utländska

om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen 1993: 1302 EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. om En utländsk Försäkringsgivare är verksam i Sverige när denna som lag träder i kraft har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt den koncession beviljas med stöd lagen rätt för utländska som av om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt den rätt erhållits med stöd lagen EES-försäkringsgivares som av om verksamhet i Sverige. De tillstånd och dispenser har medgetts enligt lagen om rätt som for utländska försäkringsforetag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt lagen EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige om skall efter ikraftträdandet lagen 1996:000 utländska försäkav om ringsgivares verksamhet i Sverige motsvarande bestämmelser i avse den lagen.

84 F örfattningsförslag 1996:77

2 Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen 1982:713

Härigenom förskrivs att l kap. 2 § försäkringsrörelselagen

1982:713 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l Kap. 2 Denna lag gäller inte för försäkringsrörelse drivs enligt andra som författningar eller utövas försäkringsanstalter inrättats som av som av staten. Särskilda bestämmelser Särskilda bestämmelser om om utländska försäkringsgivare finns utländska försäkringsgivare finns i lagen 1950:272 rätt för i lagen 1996:000 utländska om om

utländska försäkringsföretag att försäkringsgivares verksamhet i

driva försäkringsrörelse i Sveri- Sverige ge och i lagen 1993:1302 om

EES-försäkringsgivares

verksamhet i Sverige

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela särskilda föreskrifter bedrivande om av

försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd

av avtal mellan Europeiska gemenskapema EG och Schweiz.

1Senaste lydelse 1995:779

1996:77 F éifattningsfdrslag 85

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1989:1079 om

livförsäkringar med anknytning till

Värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen 1989: 1079 livförsäkringar om

med anknytning till värdepappersfonder skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om inte något annat före- Om inte något annat före-

skrivs i denna lag, gäller i tilläm- skrivs i denna lag, gäller i tillämpliga delar för försäkringsbolaget pliga delar för försäkringsbolaget bestämmelserna i försäkringsrö- bestämmelserna i försäkringsrörelselagen 1982:713. relselagen 1982:713 eller la- 1996:000 utländska gen om försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Senaste lydelse 1993:936

ijågâtkg

.

møasgixiä

srilläsziaVtaiyçiââ

nå.: 71W

1996:77

Inledning

Den gällande regleringen utländska försäkringsgivares verksam-

av heti Sverige är baserad två lagar, nämligen lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares

verksamheti Sverige LEF. LUF tar sikte försäkringsgivare med säte utanför EES medan LEF utländska försäkringsgivare med

avser säte inom EES. Det primära syftet med regleringen i de båda lagarna

är att skydda svenska privatpersoner och företag är kunder hos

som utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. I detta syfte

innehåller LUF ett lång drivet regelsystem för att säkerställa att de utländska försäkringsgivama har fönnåga att gentemot försäkringstade försäkrade och ersättningstagarna fullgöra de förpliktelser

gama, är att hänföra till verksamheten i Sverige. LEF har mer karaktär som

ramlagstiflning bygger regleringen i den nationella

av som lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland när det gäller solvenskrav och andra krav som skall ställas rörelsen i Sverige. Utländska försäkringsföretag etablerade sig i Sverige redan i

början av 1800-talet. Under den långa tid utländska försäkringsföretag förekommit i Sverige har naturligtvis inträffat att företag

misslyckats. Men Sverige har varit förskonat från företagsfallisemang

medfört omfattande förluster och andra olägenheter för försäk-

som

ringstagarna när det gäller den verksamhet som här i landet bedrivits

utländska försäkringsgivare. Två utländska försäkringsföretag har av

gått över styr i Sverige, nämligen Försäkringsanstalten ryska Lloyd

i Petrograd 1919 och Dansk Assurance Compagni 1922. Den centrala uppgiften för utredningen är enligt direktiven, se bil.1, att i lag samla bestämmelser återfinns i en gemensam som nu

LUF och LEF. En utgångspunkt för översynen av lagstiftningen är EG:s regler utgör gränserna för hur långt en revidering av

som regelsystemet kan drivas. Till skillnad från vad fallet vid den som var

tidpunkt då direktiven för utredningen beslutades i november 1994

grundas Sveriges relationer med EG inte längre EES-avtalet utan medlemskapet i EU. EES-avtalet har dock fortfarande relevans i

88 Inledning 1996:77

detta sammanhang i förhållande till de EES-länder valt att stå som utanför EU såsom Norge och Island.

En annan utgångspunkt för översynen lagstiftningen är de

av inhemska försäkringskundemas intressen. Försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen måste i reviderad en lagstiftning tryggas lika säkerhet, oberoende försäkringsgivaav om

ren är ett utländskt eller ett svenskt företag.

Enligt direktiven skall, vid utarbetandet ett förslag till reglering av

av utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige, också beaktas

regler för försäkringsverksamhet inom OECD och WTO. Dessa regler kommer till uttryck när det gäller OECD i stadgan liberalisering om

av transaktioner och betalningar rörande tjänster änsteliberaliseringsstadgan och i stadgan för liberalisering kapitalrörelser

av

kapitalliberaliseringsstadgan samt beträffande WTO i det allmänna

änstehandelsavtalet GATS. Såväl OECD WTO har som som

allmän målsättning försäkringsområdet att undanröja hindren för

den internationella handeln med försäkringstjänster. Likartade verksamhetsbetingelser skall eftersträvas de nationella marknaderna i medlemsländerna mellan såväl utländska försäkringsgivare som utländska och inhemska försäkringsgivare. Enligt GATS godtas dock att försäkringsgivare från länder tillhör ett sådant ekonomiskt som integrerat samarbetsområde exempelvis EES och EU utgör, som ges

en förrnånligare behandling än försäkringsgivare från övriga länder

som anslutit sig till GATS. Motsvarande undantag från principen om

likabehandling medges inte enligt OECD:s liberaliseringsstadgor. Sveriges internationella åtaganden enligt OECD:s liberaliserings-

stadgor är inte i alla avseenden förenliga med de förpliktelser som följer av medlemskapet i EU. Detta har främst sin grund i att Sverige inte utnyttjat möjligheten att göra förbehåll i erforderlig omfattning

vid ingåendet de multilaterala avtalen inom OECD. I de fall

av konflikt föreligger mellan EG:s regelsystem och OECD:s liberaliseringsstadgor har utredningen vid sin översyn lagstiftningen valt av

regelsystemet i EG utgångspunkt vid utarbetandet förslaget

som av

till lag om reglering utländska försäkringsgivares verksamhet i

om Sverige. I förhållande mellan EG:s regelsystem och GATS föreligger inte motsvarande konfliktsituation för Sveriges del. Utredningen har således i denna del inte ställts inför motsvarande valsituation.

Den följ ande framställningen omfattar tre avdelningar, nämligen en recitdel avsnitten 2-7, allmän motivering och specialmotivering med kommentarer till framlagda författningsförslag avsnitten 8-9

och bilagedel.

1996:77 Inledning 89

I recitdelen har utredningen sökt teckna inhemsk och en en internationell bakgrund till utredningsuppdraget. Således i avsnitt ges 2 kortfattad översikt utländska försäkringsgivares verksamhet en av i Sverige från det att de första utländska försäkringsgivama började etablera sig här i landet fram till dagens situation jämte bakgrund till lagstiftningen området. Gällande rätt förevarande område redovisas i avsnitt I avsnitt 4 redogörs i väsentliga delar för EG:s tredjelandsregler medan huvuddragen i OECD:s och WTO:s regler för försäkringsverksamhet återges i avsnitten 5-6. I avsnitt 7 ges en kort översikt av grundläggande villkor för etablering av försäkringsverksamhet i OECD-ländema. I avsnitt 8-9 ges en redovisning av de

lagförslag som upprättats i fråga om utländska försäkringsgivares

verksamhet i Sverige jämte författningskommentarer. Bilagedelen innehåller bl.a. en sammanställning av lagrum i LUF, LEF och den föreslagna lagen utländska försäkringsgivares nya om verksamhet i Sverige. De ändringar föreslås innebär vissa utökade arbetsuppgifter som för Finansinspektionen genom förslaget att öppna möjlighet till

etablering representationskontor, detta förslag liksom Övriga

av men

förslag torde inte nämnvärt inverka på de statsfinansiella kostnader-

na.

1996:77 91

Bakgrund

2.1 Utländska

försäkringsföretags verksamhet i Sverige

Utländska försäkringsföretag har här i landet en tämligen begränsad

verksamhet och företagens ekonomiska betydelse i Sverige är liten. Av tabell A framgår hur antalet utländska försäkringsföretag med

verksamhet från generalagentur här i landet har förändrats sedan en tillkomsten av LUF 1950.

Tabell 2.1 Antal utländska försäkringsföretag etablerade i Sverige 1950-1995

1950 1960 1970 1980 1995

Som framgår av tabellen har antalet utländska försäkringsföretag

verksamma från etablering i Sverige minskat väsentligt sedan en 195 Minskningen har skett successivt. En förklaring till minskningen kan vara att det i Sverige liksom i andra länder visat sig vara

svårt att till rimliga kostnader göra några större inbrytningar inom direktförsäkringsornrådet lokala försäkringsmarknader utanför hemlandet. En bidragande orsak till tillbakagången kan också

vara en

pressad premienivå och ogynnsamma skadeförlopp som periodvis

varit utmärkande för den svenska försäkringsmarknaden under senare decennier.

92 Bakgrund 1996:77

Vid sidan av verksamhet från etableringar här i landet bedriver

sedan något tillbaka utländska försäkringsföretag gränsöverskri-

dande verksamhet i Sverige. Möjligheten till gränsöverskridande verksamhet har resulterat i ett stegrat intresse hos EES -förs äkrings givare för den svenska försäkringsmarknaden. Bara under 1995 har nästan 100 anmälningar om gränsöverskridande verksamhet inkommit till Finansinspektionen. Tendensen är således att utländska

försäkringsgivare är väg att stärka sin position i Sverige. I det följande lämnas en översikt över de här i landet verksamma

utländska Försäkringsgivare. Som bakgrund lämnas inledningsvis en kort historik.

Det svenska försäkringsväsendet var vid 1800-talets ingång

alldeles outvecklat. I tekniskt och ekonomiskt mer avancerade länder hade försäkringsverksamhet däremot fått stor omfattning. Före-

gångslandet var England. Ett av de inflytelserikaste försäkringsbolaget var Phoenix Assurance Company. Det bildades 1782 i London.

Tolv senare inrättades en agentur i Hamburg, vars verksam-

hetsområde omfattade Sverige. År 1805 öppnade bolaget

även

agentur i Göteborg och Stockholm. Tyngdpunkten i verksamheten,

som inriktades försäkring av brandrisker, var förlagd till Göteborg. Bolaget hade karaktär av privatföretag och offentliggjorde som sådant inga bokslut. Efter svenska förhållanden lär verksamheten ha varit relativt omfattande. Phoenix var i flera decennier det dominerande utländska försäkringsbolaget i Sverige. Vid samma tid som Phoenix etablerade sig i Sverige började även de engelska bolagen Imperial och Globe att genom ombud i Göteborg förvärva försäkringsañarer avseende brandrisker här i landet. De hade

dock ingen framgång och drog in sina agenturer i Sverige efter en tid.

Nästa utländska försäkringsbolag som etablerade sig i Sverige var det engelska bolaget Alliance Assurance Company, som 1824 öppnade

agentur i Stockholm och året därpå i Göteborg. Bolaget det första

var bolag i Sverige som meddelade egentlig livförsäkring.

1850-talet var för svenskt näringsliv ett mycket expansivt skede, vilket medförde ett ökat intresse för och behov av försäkringsskydd.

Detta visade sig bl.a. i grundandet av inhemska försäkringsbolag och i ökad aktivitet från de utländska försäkringsbolagens sida. en

Konkurrensen mellan bolagen skärptes genom att en rad utländska

brand- och livbolag började att ackreditera ombud i Stockholm, Göteborg och i mindre utsträckning i Malmö. Under 1850-talet och de följande 30 åren tillkom drygt sjuttio utländska försäkringsbolag den svenska marknaden. Av dessa var fyrtioen brittiska, tretton tyska, nio franska, fyra ryska, fyra holländska, tre norska, ett danskt och ett schweiziskt.

1996:77 Bakgrund 93

I och med att försäkringsverksamheten fick en allt större ekonomisk betydelse här i landet ökade kravet från samhällets sida en betryggande tillsyn försäkringsbolagen. År 1886 utfärdades, i av administrativ ordning, två förordningar provisorisk karaktär av

angående tillsyn över inländska respektive utländska försäkringsan-

stalter. Enligt dessa förordningar krävdes inte koncession för att bedriva försäkringsverksamhet utan endast en anmälan att om

försäkringsanstalten påbörjat sin verksamhet.

Vid den senare delen av 1800-talet hade konkurrensförhållandena mellan utländska och inhemska försäkringsföretag förändrats radikalt. Således dominerades den svenska försäkringsmarknaden nu så gott fullständigt inhemska bolag. Av det stora antalet som av utländska försäkringsbolag som inlett verksamhet i Sverige sedan mitten av 1800-talet återstod endast sexton utländska bolag den svenska marknaden vid slutet av l800-talet. Elva av dessa var engelska, tre tyska, ett schweiziskt och ett danskt. Deras sammanlagda försäkringssumma för räkning motsvarade endast tre egen

procent av det totala inhemska försäkringsbeståndet. Störst bland de

utländska försäkringsbolagen i Sverige vid denna tid North var British Mercantile Insurance Co och Magdeburger Feuerversicherungs Gesellschaft. Genom lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket tillkom den första tillsynslagen för utländska försäkringsföretag. För att bedriva försäkringsrörelse här i landet krävdes koncession. Verksamheten skulle bedrivas genom generalagent såsom syssloman under vissa villkor som angavs i lagen. Bland annat gällde för generalagenter vissa behörighetsvillkor. Det utländska försäkringsföretaget skulle i alla rörelsen här i av landet härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag och vara skyldigt att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande. I flera avseenden reglerna i övrigt var likartade med bestämmelserna meddelade för svenska försäkringsbolag i l903 års lag försäkringsrörelse. om Det första utländska försäkringsföretag beviljades koncession som i Sverige enligt 1903 års lag det danska livförsäkringsbolaget var Tryg. Livförsäkringsanstalt med säte i Köpenhamn. Koncessionen beviljades den 30 augusti 1904. Under 1904 beviljades ytterligare 34 utländska försäkringsföretag koncession här i landet enligt 1903 års lag, varav sex företag fick koncession for livförsäkring. När det gäller

koncessionema för skadeförsäkringsbolagen brandförsäkring den

var

vanligaste försäkringsklassen. Nitton av 28 skadeförsäkringsföretag etablerade enbart brandförsäkringsverksamhet i Sverige.

94 Bakgrund 1996:77

Följande utländska försäkringsföretag beviljades koncession i Sverige i anslutning till att 1903 års lag trädde i kraft.

Tyska försäkringsbolag

Mannheimer Versicherungsgesellschaft Vaterländische Feuer-Versicherungs ActienGesellschaft Magdeburger Feuer-Versicherungs Gesellschaft

Feuerversicherungs-Anstalt der Bayerischen Hypoteken-und

Wechselbank

Nord-Deutsche Versicherungs-Gesellschaft Berlinische Feur-Versicherungs-Anstalt

Bayerische Lloyd Transport-Versicherungs Actien-Gesellschaft

Deutsche Ruck-und Mitversicherungs-Gesellschaft Deutsche Transport Versicherungs-Gesellschaft Victoria zu Berlin Allgemeine Versicherungs-Actien-Gesellschaft

Engelska försäkringsbolag

The Yorkshire Fire and Life Insurance Company Ltd The Commercial Union Assurance Company Ltd The Phoenix Assurance Company Ltd Alliance Assurance Company Ltd North British and Mercantile Insurance Company Ltd Northern Assurance Company Ltd Sun Insurance Office The Liverpool and London andGlobe Insurance Company The Paltine Insurance

Danska försäkringsbolag

Tryg. Livförsäkringsanstalt Thor Syge- og Olyckkes forsikringsanstalt Nordisk Ulykkes forsikrings Aktieselskab Aktieselskabet Haand i Haand Det Kungl. octrojerede almindelige Brandassurance Compagni for varer og effekter Aktieselskabet Nordisk Brandvorsikring Forsikringsaktieselskabet Inundus Aktieselskabet Nye Danske Brandforsikrings Selskab

1996:77

Bakgrund 95

Nordamerikanska

The Mutual Life Insurance Company LTD The Equitable Life Assurance Society of the United States The New York Life Insurance Company Ltd

Schweiziska försäkringsbolag

Basel VersicherungsGesellschaft Feurschaden

gegen Skotska försäkringsbolag The Standard Life Assurance Company Ltd

Finländskaförsäkringsbolag Brandförsäkringsaktiebolaget Fennia

Franska försäkringsbolag LUni0n Compagnie dassurances lincendie anonyme contre Holländska försäkringsbolg

Brand-och Lifförsäkrings-Aktiebolaget Nederländerna af 1845

Av de utländska försäkringsföretag koncessionerade 1904 som bedriver fortfarande fyra företag verksamhet den svenska marknaden. Dessa företag är: I The Yorkshire Fire and Life Insurance Ltd

firman ändrad till Yorkshire Insurance Company Ltd,

I The Commercial Union Assurance Company Ltd, I The Phoenix Assurance Company Ltd firman ändrad till Phoenix Assurance Public Limited Company,

96 Bakgrund 1996:77

I LUni0n Compagnie anonyme dassurances contre lincendie

firman ändrad till LUni0n des Assurances de Paris-1.A.R.D..

Sedan 1904 har 100 utländska försäkringsföretag beviljats koncession i Sverige. Endast två fallissemang har inträffat. Det ena leder sitt till 1919, då koncessionen för det ryska ursprung företaget "försäkringsanstalten ryska Lloyd i Petrograd" förklarades förverkad efter det att företagets deposition här i landet hade utmätts. Ryska Lloyd hade koncession för transportförsäkring. Det andra fallissemanget är från 1922, då det danska företaget "Dansk Assurance Compagni aktieselskap", som hade koncession för

transportförsäkring, försattes i konkurs.

För närvarande mars 1996 bedriver tolv utländska

försäkringsföretag försäkringsrörelse i Sverige genom generalagent. Endast skadeförsäkringsrörelse drivs genom agenturema.

Av de utländska företagen är fyra engelska, COMMERCIAL UNION ASSURANCE COMPANY, GUARDIAN ROYAL EXCHANGE ASSURANCE, PHOENIX AS SURANCE YORKSHIRE, två franska, LUNION DES ASSURANCES DE PARIS, AIG EUROPE, ett belgiskt, CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE, ett danskt, ALLIANZ NORDEUROPA, ett norskt, ASSURANCEFORENINGEN SKULD, ett tyskt, HERMES KREDITVERSICHERUNGS-AKTIENGESELLSCHAFT, ett holländskt, NEDERLANSCHE CREDIT VERZEKERING MAATSCHAPP-NCM ett schweiziskt , "ZURICH" VERSICHERUNGS-GESELLSCHAFT.

Av de utländska företagen grundar endast "Zürich" sin etablering här i landet LUF, eftersom f.n. bara detta utländska försäkringsföretag har sitt säte utanför EES. Zürich bedriver skadeförs äkringsverksamheten i Sverige enligt särskilda föreskrifter meddelade med stöd av LUF. Föreskrifterna har sin grund i ett avtal mellan EG och

Schweiz skadeförsäkringsområdet. Övriga utländska försäkrings-

1996:77 Bakgrund 97

företag här i landet, är från länder tillhör EES, baserar som som således sina agenturer i Sverige LEF. Detta innebär att Finansinspektionen har huvudansvaret för tillsynen den försäkringsrörelse av "Zürich" driveri Sverige medan det primära tillsynsansvaret för som den verksamhet bedrivs från de övriga utländska etableringama som här i landet har tillsynsmyndigheten i respektive försäkringsgivares hemland i enlighet med principen hemlandstillsyn. Vidare måste om de här nämnda utländska företagen endast "Zürich" ha separat av svensk koncession för försäkringsrörelsen i Sverige och ställa deposition säkerhet för försäkringsrörelsen här i landet. Att som övriga utländska försäkringsföretag med verksamhet i Sverige är undantagna från dessa krav följer principen om en enda konav cession och förbudet enligt EG:s försäkringsdirektiv och EES-avtalet att föreskriva deposition för försäkringsgivare från EES-länder. Nedan följer kort beskrivning utländska försäkringsföretag en av har generalagenturer i Sverige, med uppgift hemort och som om Verksamhetsinriktning här i landet.

I L’Uni0n Paris drivs som en personlig generalagentur. Tyngd-

punkten i verksamheten är företags- och fastighetsförsäkring.

Sjuk- och olycksfallsförsäkring, transportförsäkring samt hem-

och villaförsäkring meddelas också. I "Zürich" Zürich drivs som en personlig generalagentur med huvudinriktning företags- och fastighetsförsäkring. Vissa affärer förekommer också inom hem- och villaförsäkring samt trafik- och motorfordonsförsäkring.

I Yorkshire York har GA Försäkringar AB som generalagent.

Försäkringsaffärer förvärvas främst inom företags- och

fastighetsförsäkringsområdet samt husdjursförsäkringsområdet.

Dessutom tecknar företaget hem- och villaförsäkring samt

transportförsäkring.

I Guardian London har Motor Union Assuransfirma AB som

generalagentur. Verksamheten är huvudsakligen inriktad företags- och fastighetsförsäkring, hem- och villaförsäkring,

trafik- och motorfordonsförsäkring samt sjuk- och olycksfallsför-

säkring.

I AIG Europe Paris drivs som en personlig generalagentur.

Tyngdpunkten i verksamheten är företags- och fastighetsförsäk-

ring samt kreditförsäkring. Vissa affärer tecknas också inom transport- och ökaskoförsäkring.

4 16-0702

98 Bakgrund

1996:77

I Allianz Nordeuropa Köpenhamn drivs personlig som en generalagentur med huvudsaklig inriktning företags- och fastighetsförsälqing. En del sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt hem- och villaförsäkring tecknas också. I Cigna Europe Bryssel drivs personlig med som en agentur huvudsaklig inriktning sjuk- och olycksfallsförsäkring. Bolaget tecknar också företags- och fastighetsförsäkring samt transportförsäkring. I Hermes Hamburg har Hennes kreditförsäkring Aktiebolag som generalagent. Verksamheten är inriktad krediförsäkring och

fönnögenhetsbrottsförsäkring. I Skuld Oslo har Assuranceföreningen Skuld Aktiebolag

som generalagent. Bolaget

är en PI-club Protectionlndemnity,

vilket innebär att bolaget tecknar ansvarsförsäkring för redare.

I NCM Amsterdam har NCM Kreditförsäkring Aktiebolag

som generalagentur. Bolaget bedriver enbart kreditförsäkringsrörelse.

I Commercial Union London drivs personlig generalagen-

som en tur. Verksamheten är inriktad företags- och fastighetsförsäkring, transportförsäkring samt hem- och villaförsäkring. Tyngdpunkten i verksamheten är företagsförsäkring.

I Phoenix London har generalagentur forsäkringsaktiebolaget

som Atlantica. Verksamheten är inriktad företags- och fastighetsförsäkring.

1996:77 Bakgrund 99

Av tabell B framgår premieinkomsten för den verksamhet som utländska försäkringsföretag bedriver genom generalagentur här i

landet.

Tabell 2.2 Utländska fdrsäkringsfdretags premieinkomst i Sverige år 1995 milj. Kr.

1 060,8

Hermes och NCM har inte offentliggjort premieinkomsten i Sverige för år 1995.

Som framgår tabellen har utländska försäkringsföretag som

av etablerat verksamhet generalagentur i Sverige förhållandegenom en vis liten premievolym. Deras andel av den totala svenska skadeför-

säkringsmarknaden 1995 i fråga om direktförsäkring 1,7

var

procent. När det gäller företags- och fastighetsförsäkringar, tecknade

i Sverige 1995, de utländska försäkringsföretagens andel av var den totala affären 5,7 procent. Motsvarande andel för sjökasko- och

transportförsäkring 1,1 procent, för hem- och villaförsäkring 0,4

var procent och för trafik- och motorfordonsförsäkring 0,3 procent. Utländska försäkringsföretag bedriver verksamhet i Sverige

förutom generalagentur även genom filial och gränsöverskri-

genom

dande verksamhet. För närvarande mars 1996 har två utländska

försäkringsföretag filialetableringar i Sverige, nämligen det norska företaget UNI Storebrand Skadeforsikring AS i Oslo och det holländska försäkringsföretaget NCM, upphört med sin som numera generalagentur, och bedriver i stället verksamheten i Sverige genom en filial här i landet.

100 Bakgrund 1996:77

Utländska försäkringsföretags intresse för den svenska marknaden har ökat markant sedan möjlighet öppnades för försäkringsföretag från EES-länder att utan etablering här i landet sälja försäkringar i Sverige genom gränsöverskridande verksamhet. Detta framgår

av

följande sammanställning som visar att 93 utländska försäkringsgiva-

re har lämnat in anmälningar om gränsöverskridande verksamhet här

i landet mars 1996.

LLOYDS OF LONDON - UNI STOREBRAND KREDITFORSIKRING A/S —— FRIENDS PROVIDENT LIFE OFFICE — CIGNA LIFE INSURANCE COMPANY OF EUROPE — AIG EUROPE — FM INSURANCE COMPANY LTD — FINANCIAL INSURANCE COMPANY LTD — GAN MIN STER INSURANCE GROUP — SUN LIFE INTERNATIONAL LTD — SCOTTISH WIDOWS FUND AND LIFE ASSURANCE — SOCIETY

AIG EUROPE ITALY — AIG EUROPE NORWAY — AETNA NATIONAL ACCOUNTS U K LIMITED —— ALLIANZ VERSICHERUNGS-AKTIENGESELLSCHAFT — BAYERISCHE VERSICHERUNGS-AKTIENGESELL — SCHAF T

FRANKFURTER VERSICHERUNGS-AKTIENGESELL —- SCHAFT

ROYAL INSURANCE HOLDINGS PLC — SCOTTISH PROVIDENT UK EXECUTIVE — THE BRITISH AVIATION INSURANCE COMPANY — LIMITED

SCOTTISH PROVIDENT ASSURANCE LIMITED — TOPDANMARK GARANTI FORSIKRINGSSELSKAB A/S — AIG EUROPE NEDERLANDS SKANDIA LIFE ENGLAND —— CIGNA LIFE INSURANCE COMPANY OF EUROPE

ELECTRA INSURANCE LIMITED — UNI STOREBRAND SKADEFORSIKRING A/S — RIDGE INSURANCE COMPANY LIMITED — AIG EUROPE IRLAND LIMITED — WTCD INSURANCE CORPORATION LIMITED —

1996:77 Bakgrund 101

VERSICHERUNGSANSTALT DER ÖSTERREICHISCHEN - BUNDESLÄNDER VERSICHERUNGSAKTIENGESELL

SCHAF T

COMMERCIAL UNION — 0.0.M. ONDERLINGE ZIEKTEKOSTENVERZEKERING- — MAATSCHAPPIJ U.A.

0.0.M. GLOBAL CARE N.V. — D.K.V. INTERNATIONAL S.S. DASSURANSCES - EURESA-LIFE - STEAMSHIP MUTUAL UNDERWRITING ASSOCIATION - EUROPE LTD

HANSARD EUROPE LTD — PRISMA KREDITVERSICHERUNGSAKTIENGESELL — SCHAFT

INTERNATIONAL TRANSPORT INTERMEDIARIES CLUB — LTD

PREMIER LIFE LUXENBOURG S.A. — ALLIED DUNBAR ASSURANCE PLC — FORSIKRINGSSELSKABET, INTER FORSIKRING A/ S — UNI STOREBRAND KREDIT FORSIKRING A/S — TRANS-MERIDIAN DUBLIN LTD — OCEAN MARINE MUTUAL INSURANCE ASSOCIATION — GERLING-KONZERN, SPEZIALE KREDITVERSICHE — RUNGS AKTIENGESELL SCHAFT

ALLIANZE NEDERLAND N.V. — ALLGEMEINE KREDITVERSICHERUNG AKTIENGE — SELLSCHAF T

ALLIANZE NEDERLAND N.V. BELGIUM —- SWISS LIFE S.A. — SR INTERNATIONAL BUISINESS INSURANCE COMPA - NY LTD

GERLING-KONZERN ALLEMEINE VERSICHERUNGSw AKTIENGESELLSCHAFT

CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE S.A. — TRYG FORSIKRING SKADEFORSIKRINGSSELSKAB A/ S — XL EUROPE INSURANCE — RIUNIONE ADRIATICA DI SICURTc - ASPIS PRONIA LIFE INSURANCE CO SA - COMPAGNIA DI GENOVA ASSICURAZIONI S.P.A. - CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE, ENGELSK - FILIAL

DEUTSCHE KRANKENVERSICHERUNG LUXEMBOURG - S.A

102 Bakgrund 1996:77

PRIVATE PATIENTS PLAN LTD FINA INSURANCE SOCIETE ANONYME CIGNA INSURANCE COMPANY OF EUROPE, FRANSK FILIAL ZURICH KOSMOS VERSICHERUNGEN AKTIENGESELL SCHAFT NORWICH UNION FIRE INSURANCE SOCIETY LTD MARITIME INSURANCE COMPANY LTD AUGUSTA ASSICURAZIONI SPA TORO ASSICURAZIONI SPA RED DISK INSURANCE COMPANY LTD OBE INSURANCE AND REINSURANCE LTD WURITEMEERGISCHE RECHSSCHUTZVERSICHERUNG AKTIENGESELLSCHAFT VAKUUTUSOSAKEYHTIO YRITYS-SAMPO SAMPO ENERPRISE INSURANCE COMPANY LTD TEOLLISUUSVAKUUTUS OY INDUSTRIAL INSURANCE COMPANY LTD KESKEYTYSVAKUUTUSOSAKEYHTIO UTSO OTSO LOSS OF PROFITS INSURANCE COMPANY LTD VAKUUTUSOSAKEYHTIO SAMPO SAMPO INSURANCE COMPANY LTD COMPAGNIE FRANCAISE DASSURANCE POUR LE COMMERCE EXTERIEUR COFACE EUROPAEISKA REJSEFORSIKRING A/S AKTIESELLS KAB DANMARK GOTHAER-CREDIT VERSICHERUNG AKTIENGESELL SCHAFT, KÖLN SKANDIA LIFE ASSURANCE COMPANY LTD LES MUTUELLES DU MANS ASSURANCES I.A.R.D. LES MUIUELLES DU MANS ASSURANCES VIE CLERICAL MEDICAL AND GENERAL LIFE ASSURANCE SOCIETY INTER FORSIKRING A/S SKANDIA LEBENSVERSICHERUNG AKTIENGESELL SCHAFT, BERLIN BMS INTERNATIONAL INSURANCE COMPANY LIMI TED GAN INSURANCE COMPANY LIMITED MANSE-MERCUR REISEVERSICHERUNG AKTIENGE SELLSCHAFT SOCIETE FRANCAISE DASSISTANCE ABILLE ASSURANCES

1996:77 Bakgrund 103

THE SHIPOWNERS MUTUAL STRIKE INSURANCE - ASSCIATION EUROPE TRYG FORSIKRING, SKADEFORSIKRINGSSELSKAB A/ S - CIGINA INSURANCE COMPANY OF EUROPE S.A. ~ LA MANNHEIM ASSICURAZIONI E RIASSICURAZIONI - SPA SUN ALLIANCE AND LONDON INSURANCE PLC — NATIONAL VULCAN ENGINEERING INSURANCE — GROUP LTD

2.2 utländska

Lagstiftning om försäkringsgivare med Verksamhet i

Sverige

Som framgått avsnitt 2.1 var det svenska försäkringsväsendet fram

av till mitten 1800-talet tämligen outvecklat. Genom industrins utav

byggnad och den ökande kapitalbildningen vid denna tid kom allt större krav betryggande försäkringsskydd att ställas. Ett ökat

intresse för och behov försäkringsskydd medförde också introduav livförsäkringsrörelse här i landet. Dessförinnan ceringen av egentlig den enskilde för och anhörigas säkerhet hänvisad till sjukvar egen

och begravningskassor, änke- och pupillkassor samt pensionskassor. Försäkringskundema hade vid denna tid knappast några möjligheter alls att uppgifter om utländska bolags solvens. Försäk-

ringsavtalen ingicks enligt utländska villkor och med tillämpning av utländsk lagstiftning. Behovet särskild försäkringslagstiftning av en kom till uttryck av den 1875 bildade Försäkringsföreningen som Majzt fogade "Utkast till förordning i en skrivelse till Kungl.

angående försäkringsanstalter" och "Utkast till förordning i fråga om

rättighet for utländska försäkringsanstalter att här i riket drifva rörel-

se". På grundval av utkasten avgavs den 7 juli 1883 ett "Underdånigt betänkande med förslag till författningar angående försäkringsväsen-

dets ordnande". Som tidigare nämnts utfärdades 1886, i admini-

strativ ordning, två förordningar provisorisk karaktär K. kung.

av anordnande af tillsyn å inländska anstalter och K. kung. ang. ang. villkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifa

forsäkringsrörelse. Syftet med dessa författningar avsåg huvudsakli-

endast att föreskrifter införa en viss kontroll över gen genom försäkringsbolagen. Bland annat föreskrevs skyldighet för försäk-

104 Bakgrund 1996:77

ringsbolagen att offentliggöra redogörelse för sin verksamhet. Något

fullständigt ordnade försäkringsväsendet lag skedde dock av genom inte vid detta tillfälle.

Lagen den 24 juli 1903 utländsk försäkringsanstalts rätt att

om driva försäkringsrörelse här i riket är den första lagen tillsyn över om

utländska försäkringsföretag. Genom lagen, endast omfattade

som

direktförsäkringsrörelse, infördes ett koncessionssystem för

ut-

ländska försäkringsbolag. Ett utländskt försäkringsbolag måste utverka Kungl. Maj :t:s koncession för att driva försäkringsrörelse

i Sverige. I avsnitt 2.1 har lämnas redogörelse för de utländska en bolag som koncessionerades under första året lagen i kraft. som var Huvudmotivet för koncessionskravet att de försäkrades intressen var skulle skyddas motsvarande sätt kunder hos inhemska försäksom

ringsbolag. Vid koncessionsprövningen skulle bl.a. beaktas hur

bolaget hade verkat i sitt hemland och den planerade verksamom heten här i landet kunde anses vara stridande mot allmän hänsyn. För koncession för livförsäkring krävdes dessutom att bolaget hade ett betryggande tekniskt system för verksamheten. Genom 1903 års lag ställdes den del ett utländskt försäkringsav

företags verksamhet som var förlagd till Sverige under tillsyn

av

Försäkringsinspektionen. Det utländska företaget skulle

i alla av rörelsen här i landet härilytande rättsförhållanden lyda under svensk lag och vara skyldigt att inför svensk domstol och underkasta svara sig svensk myndighets avgörande.

De utländska försäkringsföretagen bedrev vid den här tiden

verksamheten i Sverige genom förmedling agentur. Andra av en

verksamhetsfonner för utländska forsäkringsföretag förekom inte här

i landet. l allmänhet sköttes verksamheten privata agenturer av som

erhöll provision på affären. Några företag använde svenska handels-

bolag som generalagenturer. Vid denna tid var det därför inte aktuellt eller särskilt angeläget att reglera annan försäkringsverksamhet än den bedrevs i fonn som av

agentur. Således hade lagstiftningen utgångspunkt att verksam-

som heten skulle bedrivas genom generalagent såsom syssloman under vissa villkor i lagen. Andra verksamhetsformer som angavs t.ex. -

verksamhet genom filialetablering kom att aktualiseras långt

senare.

1903 års lag hade vidare utgångspunkt den utländska

som att försäkringsgivaren i hemlandet bedrev försäkringsrörelsen i bolags-

form. Detta framgår utformningen regelsystemet. Utländska

av av

försäkringssammanslutningar av den typ Lloyds i London

represen-

terar kom därför att sakna möjlighet att etablera verksamhet i Sverige med stöd lagen, eftersom försäkring inom ifrågavarande slag

av av

1996:77 Bakgrund 105

sammanslutning meddelas fysiska Även denna begränsav personer.

ning av lagens tillämpningsområde skall mot bakgrund de då

ses av rådande förhållandena i Sverige. Bortsett från kort period under en 1700-talet då partikulär försäkring, dvs. försäkring hos enskilda individer som försäkringsgivare, förekom inom sjöförsäkringsområdet hade försäkring alltid meddelats i fasta associationsfonner här i landet. Vid tillkomsten av 1903 års lag de vanligaste associavar

tionsfonnerna för försäkringsrörelse såväl utomlands i Sverige

som aktiebolagsfonnen och den ömsesidiga formen. Under 1949 blev lagstiftningen om utländska försäkringsanstalter föremål för översyn. I inom handelsdepartementet utarbetad en promemoria föreslogs att koncessionsvillkoren för utländska försäkringsföretag skulle anpassas till de etableringsregler som infördes för svenska bolag genom lagen 1948:433 om försäkrings-

rörelse. Detta innebar bl.a. att koncessionsprövningen skulle innefatta

en bedömning av om en planerad verksamhet var behövlig, den s.k. behovsprincipen, och om verksamheten eljest ägnad att främja var en

sund utveckling av försäkringsväsendet. Anledningen till att

en behovsprövning aktualiserades hade främst samband med att antalet försäkringsbolag i Sverige vid denna tid var alltför stort. De utländska försäkringsbolagen, som hade en mycket liten andel av den svenska försäkringsmarknaden, bidrog dock i mycket begränsad omfattning till denna överetablering. På grundval av promemorian avlämnade regeringen i prop. 1950:94 förslag till en ny lag om utländska försäkringsanstalter. Riksdagen biföll förslaget med vissa ändringar, varefter regeringen utfärdade lagen 1950:272 rätt för utländska försäkringsanstalter om att driva försäkringsrörelse här i riket LUF. LUF innebar en skärpning av koncessionsbestämmelserna för ut-

ländska försäkringsbolag bl.a. införandet behovsprincipen.

genom av I princip skulle koncessionsbedömningen grundas kriterier samma som för svenska bolag. Vid bedömningen ett utländskt förav säkringsföretags koncessionsansökan emellertid regeringen gavs möjlighet enligt lagen att dessutom ta hänsyn till hur myndigheterna i sökandebolagets hemland de facto skulle ställa sig till svenska

försäkringsbolags etablering i ifrågavarande land liksom till

om svenska bolag redan existerande verksamhet i det landet skulle

komma att påverkas av ställningstagandet i det aktuella koncessions-

ärendet. Som grundförutsättning för koncession skulle alltjämt gälla att verksamheten bedrevs genom en generalagent här i landet.

LUF har sedan dess tillkomst ändrats vid åtskilliga tillfällen.

Bland annat gjordes 1965 omfattande översyn lagen en mer av som resulterade i vissa lagändringar prop. 1965:48, SFS 1965:168. År

106 Bakgrund 1996:77

1984 upphävdes behovsprincipen. De mest genomgripande ändringar av lagen skedde dock 1993 då lagens tilllämpningsområde begränsades till att endast omfatta försäkringsföretag med säte

utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag -lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF - som avser utländska försäkringsgivare med säte inom EES och trädde i som kraft den l januari 1994 prop. 1992/932257. LEF liksom LUF ändrades i väsentliga avseenden den 1 juli 1995 till följd av en anpassning till tredje generationens EG-direktiv prop. 1994/95: 184.

I avsnitt 3 lämnas en redogörelse för gällande lagstiftning området lagen 1950:272 rätt för utländska försäkringsföretag

om

att driva forsäkringsrörelse i Sverige 3. l och lagen 1993:1302

om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige 3.2.

1996:77 107

3 Gällande rätt

3.1 för utländska

1950:272

rätt

Lagen om försäkringsföretag att driva

försäkringsrörelse i Sverige

T illämpnin gsområde

Lagen om utländska försäkringsföretag LUF reglerar direktförsäkringsverksamhet som utländska försäkringsföretag med säte utanför EES bedriver eller att bedriva i Sverige. De avser utländska försäkringsföretagens verksamhet här i landet lyder enligt

lagen under svensk lag och står under tillsyn av Finansinspektionen

5 §- LUF innehåller bestämmelser om inledande, bedrivande och avslutande direktförsäkringsverksamhet här i landet. Återförsäkav

ringsrörelse omfattas således inte lagens tillämpningsområde utan

av utländska försäkringsföretag kan fritt bedriva sådan rörelse Sverige 2 § första stycket första meningen. När det gäller trafikförsäkring a har utländska försäkrings givare även att beakta trafikskadelagen vid meddelande trafikförsäkring 2 a § första stycket andra meningen. av

LUF har sin utgångspunkt i att den utländska försäkringsgivaren

är ett försäkringsföretag. En utländsk försäkrings givare som bedriver rörelsen i annan form än företagsform saknar möjlighet att etablera försäkringsverksamheti Sverige med stöd av lagen. Försäkringsgivare i utländska försäkringssammanslutningar saknar exempelvis möjlighet att etablera verksamhet enligt lagen.

108 Gällande rätt 1996:77

Koncession

Ett utländskt försäkringsföretag som önskar att driva försäkringsrörelse i Sverige måste ha koncession 1 § andra stycket. Koncession-

skravet hänger samman med den offentliga tillsynen över försäkringsverksarnheten. Koncessionsvillkoren för utländska försäkringsföretag är enligt LUF desamma som för inhemska försäkringsbolag. Detta innebär att koncession skall beviljas den planerade om

verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven en sund försäkringsverksamhet 7 § första stycket första meningen. Innebör-

den av sundhetskravet, som tar sikte sundheten i det enskilda

försäkringsföretagens verksamhet, har inte närmare preciserats i

lagen. Emellertid har kravet sundhet utfonnats efter förebild i

banklagstiftningen. Detta innebär bl.a. att omständigheter ett

som

försäkringsföretags organisation, planerad verksamhet enligt bolagsordningen samt inre kontroll och säkerhetsuppbyggnad bör innefattas i koncessionsprövningen. Vidare bör bedömas om verkställande ledning och större ägare uppfyller sådana kunskaps-

mässiga krav och är så omdömesgilla i sitt handlande erfordras som

för att de skall kunna ett långsiktigt sätt driva sund försäkrings-

verksamhet.

Det anges uttryckligen i lagen att koncessionsprövningen inte får

innefatta en kvantitativ bedömning rörande antalet försäkrings givare

och försäkringsgivarens möjligheter att täcka försäkringstagamas behov av försäkringsskydd 7 § första stycket andra meningen. Kon-

cessionsbedömningen får således inte grundas den s.k. behovsprincipen. Huvudregeln är att koncession beviljas tillsvidare. Endast det om finns särskilda omständigheter skall koncessionen tidsbegränsas. En koncession som beviljas för viss tid kan i kraft i högst 10 år. Av vara

praktiska skäl har det bestämts att en tidsbegränsad koncession skall utlöpa med visst räkenskapsår 7 § andra stycket. Koncession meddelas inte för försäkringsrörelse i allmänhet utan

skall avse bestämda försäkringsklasser, eller risker som hänför sig till

sådan försäkringsklass eller försäkringsklasser. Den

grupper av

indelning i försäkringsklasser som skall tillämpas vid koncessionsgivningen anknyter till indelningen enligt försäkringsrörelselagen

som i sin tur grundar sig EG:s försäkringsdirektiv 2 § andra och tredje styckena.

I fråga om skadeförsäkring skall följande indelning tillämpas, nämligen olycksfall, sjukdom, landfordon, spårfordon, luftfartyg, fartyg, godstransport, brand och naturkrañer, annan sakskada,

1996:77 Gällande rätt 109

motorfordonsansvar, luftfartygsansvar, allmän ansvarighet, kredit, borgen, annan fönnögenhetsskada, rättsskydd och assistans. När det gäller livförsäkring indelas försäkringsklassema i försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp är beroende av en eller flera liv och tillägg till sådan försäkring samt persons personers

försäkring utfaller vid giftermål, försäkring som utfaller vid

som födelse, försäkring som är ansluten till värdepappersfonder, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. Ansökan om koncession görs hos regeringen men ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande 6 § första stycket. I likhet med svenska försäkringsbolag skall ett utländskt försäkringstöretag foga verksamhetsplan till sin koncessionsansöen

kan 6 § andra stycket.

I verksamhetsplanen skall principerna för den verksamhet som företaget planerar att bedriva i Sverige anges. Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om vilka uppgifter en verksamhetsplan skall innehålla när det gäller försäkrings med hemland utanför EES FFFS 1995:37. De detaljerade bestämmelserna om vilka handlingar och utredningar skall fogas till koncessionsansökan klarlägger ansöksom ningsförfarandet. Genom handlingarna fås i normala fall tillräckliga uppgifter sökanden och den planerade verksamheten för att om

avgöra koncessionsärendet. Den uttryckliga uppräkningen av

uppgifter är också betydelse för utländsk sökandes rättssäkerav en het, eftersom han förhand kan ta reda vilka uppgifter som krävs för att hans koncessionsansökan skall bli behandlad och bedömma

sitt utgångsläge basis av lagens bestämmelser och inspektionens

föreskrifter. De handlingar som skall fogas till verksamhetsplanen motsvarar dem som enligt EG:s försäkringsdirektiv skall fogas till en ansökan om koncession vid etablering av en agentur eller en filial inom EES. Enligt LUF skall Finansinspektionen lämna förhandsbesked om

huruvida en planerad verksamhet är koncessionspliktig l § tredje

stycket. I lagstiftningen definieras inte vilken slags verksamhet som anses utgöra bedrivande av försäkringsrörelse. Begreppet försäk-

ringsrörelse bestäms i stället med utgångspunkt i vissa i förarbet-

ena till lagstiftningen angivna grundläggande kriterier enligt —

praxis och allmänt språkbruk. Gentemot aktiviteter från icke kon-

cessionerade utländska försäkringsföretags sida tillämpas stor re-

striktivitet. Detta belyses i proposition 1989/90:34 om ändringar i

försäkringsrörelselagen, m.m. 156 Enligt denna praxis måste det i princip vara den potentiella svenska försäkringskunden som älv

110 Gällande rätt 1996:77

tar initiativ till kontakt, tecknande av försäkring m.m. med den

utländska försäkringsgivaren. Så snart som det utländska företaget

något sätt genom egna aktiviteter i Sverige söker att anskaffa försäkring för egen räkning, anses detta som ett led i den utländska försäkringsgivarens drivande av försäkringsrörelse och kräver svensk

koncession.

Ett utländskt försäkringsföretag saknar koncession i Sverige

som fårmed det undantag behandlas i det följ ande således inte här i som

landet ha ombud eller andra medhjälpare som anskaffar försäkringar

företaget Däremot är en svenskregistrerad mäklare oförhindrad att

förmedla försäkringar från ett sådant företag. Ett utländskt försäkringsföretag som saknar koncession i Sverige har under förutsättning att Finansinspektionen lämnar tillstånd

- -

vissa möjligheter att utan koncession och etablering i Sverige marknadsföra försäkringar avseende risker här i landet

genom

förmedling av ett försäkringsbolag som har svensk koncession l a

§. En förutsättning för att tillstånd till sådan marknadsföring skall medges är att det antingen är fråga om ett s.k. koncemfall eller ett s.k.

kompletteringsfall. Koncemfallet kännetecknas av att det utländska

företaget är dotterbolag till eller eljest ingår i samma koncern det

som svenska bolaget. Kompletteringsfallet kännetecknas att bolaget av med svensk koncession har samarbetsavtal med det utländska företaget. För att tillstånd skall lämnas förutsätts att bolaget med

svensk koncession inte självt har någon lämplig försäkring att erbjuda eller att den försäkring som det utländska försäkringsföretaget tillhandahåller utgör komplettering ett försäkringsarrange-

en av bolaget i övrigt står för. Om förutsättningar för tillstånd mang som inte längre finns kan det förklaras förverkat.

Generalagent

Enligt LUF skall det utländska företaget driva rörelsen här i landet

genom generalagent l § andra stycket. Generalagenten, är

som

syssloman, bedriver ingen självständig försäkringsrörelse i den meningen att han står den risk som övertagits från försäkringstagaren utan han marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skadereglering det utländska företagets vägnar. Det är således det utländska

försäkringsföretaget som formellt sett driver rörelsen i Sverige. Emellertid ansvarar generalagenten för den utländska försäkringsgi-

varens verksamhet i Sverige och representerar försäkringsgivaren i

alla rättsförhållanden föranleds dennes försäkringsverksamhet som av

1996:77 Gällande rätt ll l

häri landet. Generalagenten skall därför ha behörighet att försäkringsgivarens vägnar tala och inför svenska domstolar och svara myndigheter. Generalagentens behörighet är lagstadgad. Försäkringsgivaren har således inte rätt att begränsa den. Generalagenten skall ha

rättsförmåga i alla angelägenheter gäller honom älv. Han f°ar

som eller försatt i konkurs. Inte heller får generalagen-

inte vara omyndig

ten ha förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken eller ha meddelats

näringsförbud. Också ett svenskt aktiebolag, ömsesidigt försäkrings-

bolag eller svenskt handelsbolag kan vara generalagent. I så fall skall

särskilt ombud utses. Detta ombud skall uppfylla kraven för en

generalagent 4 §.

Generalagenten bestämmer själv hur han organiserar sin verksamhet i Sverige. Generalagenten kan således anställa den personal han behöver och anlita ombud för olika uppgifier. Emellertid

ansvarar generalagenten alltid det sätt som avses i lagen även för sina anställdas och ombuds verksamhet. Ett utländskt försäkringsföretag skall ha en generalagent under

hela den tid företaget bedriver försäkringsverksamhet i Sverige

22 Dessutom skall generalagenten hela tiden uppfylla de lagstadgade behörighetsvillkoren. Om företaget i en viss situation inte har någon representant skall Finansinspektionen interimistiskt

förordna ett ombud att å företagets vägnar mottaga stämning och i övrigt företräda företaget med avseende redan meddelade försäkringar. Finansinspektionen skall förordna ett ombud så snart det kommit

till dess kännedom att ett utländskt försäkringsföretag inte har någon

generalagent eller att denne har förhinder eller inte längre uppfyller de lagstadgade kraven. Saken kan aktualiseras antingen genom en

anmälan eller grund av inspektionens egna iakttagelser. Av syftet med förordnande av ett ombud följ er att i fråga om de krav som skall ställas på honom samt i fråga om hans rättigheter och skyldigheter

skall tillämpas samma bestämmelser som en generalagent och

hans ställföreträdare. Ombudet skall sköta sin uppgift till dess att inspektionen godkänner en ny generalagent eller till dess att general-

agentens förhinder upphört.

Solvenskrav

För att trygga försäkringstagarnas intressen under den första

verksamhetstiden, när etablerings- och startåtgärder tar avsevärda belopp i anspråk, skall företaget ha deponerat medel i en svensk bank

1 12 Gällande rätt 1996:77

initial deposition. Depositionen skall uppgå till ett belopp

som

motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381

om allmän försäkring gällde då koncessionsansökan lämnades in. som

Deponeringen skall ske i värdehandlingar Finansinspektionen

som har godkänt. Bevis om att initial deposition har gjorts skall fogas till koncessionsansökan 6 § andra-tj ärde styckena. För att säkerställa de svenska försäkringstagamas intressen när

verksamheten inletts skall utländska försäkringsföretag här i landet deponera tillgångar säkerhet för ingångna försäkringsavtal i

som

Sverige. Genom kravet deponering tillgångar behöver inte

av

svenska försäkringskunder, ett utländskt försäkringsföretag skulle

om komma obestånd, driva in sina fordringar i utlandet och där konkurrera med företagets övriga borgenärer utan de deponerade

tillgångarna kan användas till betalning ersättningar grund

av av

försäkringsavtal. De deponerade tillgångarna får också användas för betalning av vissa offentligrättsliga avgifter såsom böter och viten

16 §.

När det gäller skadeförsäkringsrörelse depositionens

anpassas storlek när verksamheten inletts till rörelsens omfattning s.k.

omslutningsrelaterad deposition. Den omslutningsrelaterade deposi-

tionen är baserad bruttopremieinkomsten från försäkringsrörelsen

i Sverige. Om bruttopremieinkomsten under ett räkenskapsår

överstiger den initiala depositionen, dvs. 300 basbelopp, skall

företagets totala deposition uppgå till ett belopp

som motsvarar

bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret 15 I fråga om livförsäkringsrörelse föreligger skyldighet när verksamheten inletts, att i vissa tillgångar redovisa belopp

ett motsvarande försäkringstekniska skulder 10 De krav här som

uppställts överensstämmer i stort sett med vad föreskrivs i fråga

som

om svenska livbolag enligt försäkringsrörelselagen. Generalagenten

är skyldig att föra ett register vid varje tidpunkt utvisar de som

tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skuldema. l de tillgångar som upptagits i registret har försäkringstagarna särskild

förmånsrätt.

För livförsäkringar skall grunder upprättas för beräkning

av

försäkringspremier och premiereserv samt beräkning tekniska

av

återköpsvärden ll Den utländska försäkringsgivaren skall lämna in grunderna för livförsäkring till Finansinspektionen

senast samtidigt med att de börjar användas, vilket då marknadsanses vara

föringen av livförsäkringar inleds i Sverige 12 §.

a När det gäller den nämnare utformningen grunderna knyter av

lagen an till motsvarande reglering i försäkringsrörelselagen.

1996:77 Gällande rätt 113

I försäkringsrörelselagen lämnas vissa allmänna anvisningar som skall beaktas vid upprättande av grunder för beräkning av försäk-

ringspremier och premiereserv i fråga om livförsäkringar samt för

beräkning av premiereserv när det gäller sjukräntor och livräntor 7 kap. 5 Mörsäkringsrörelselagen. Enligt anvisningarna skall grundinnehålla de antaganden om dödlighet och andra riskmått, erna räntefot samt driftskostnader som krävs för beräkning av försäk-

ringspremier och prerniereserv. Antagandena skall väljas så att de kan

anses vart för sig betryggande för det slag av försäkringsrörelse som

det är fråga om. l enlighet med artikel 17.1 f i första livför-

säkringsdirektivet i dess lydelse i artikel 18 tredje livförsäkringsdirektivet bör kontinuitet eftersträvas. Varje ändring av beräkningsre glerna bör vara sakligt motiverad. Grunderna får innehålla föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg. Hänsyn kan tas till säkerhetstilläggen vid bedömningen av om de olika antagandena är betryggande. Härigenom finns möjlighet att

undvika att premienivån inte sätts onödigt högt. I den mån det verkliga förloppet verksamheten ogynnsamt avviker från något

av av beräkningselementen kan nämligen det särskilda säkerhetstillägget användas förstärkning. Av denna anledning medges att det får som förekomma avvikelse från kravet att varje antagande för sig skall

vara betryggande för det slag av försäkringsrörelse det är fråga om,

såvida föreskrifterna särskilda säkerhetstillägg motiverar detta. om Möjligheten att avvika från huvudregeln att varje särskilt antagande skall vara betryggande anses förenligt med EG:s ordning så länge tillämpningen inte innebär att säkerhetskraven sänks. Kopplingen till försäkringsrörelselagen innebär vidare att

särskilda övergångsgrunder kan upprättas för bestämd tid tillägg

som till premiereservgrunderna för redan tecknade försäkringar, eller sådan livränta eller sjukränta tillhör försäkring än som annan livförsäkring, om verksamheten har utvecklats eller bedömts mindre

gynnsamt än beräknat 7 kap. 6 § försäkringsrörelselagen. Detta

innebär att premiereservgrundema successivt efter den anpassas ändrade situationen. Om de sålunda definitivt anpassade, betryggande grunderna omedelbart hade fått full effekt, skulle ett underskott troli-

gen ha uppstått. Anordningen med övergångsgrunder innebär att bolaget tillåts under övergångsperiod att inte redovisa underskot-

en tet. Utländska försäkringsföretag är underkastade samma skuldtäcknings- och värderingsregler som gäller för svenska försäkringsbolag 13 § första stycket. Detta innebär i huvudsak att ett utländskt försäkringsföretag som driver försäkringsrörelse här i landet skall ha

tillgångar till ett belopp som motsvarar försäkringstekniska skulder

l 14 Gällande rätt 1996:77

för egen räkning s.k. skuldtäckning. De försäkringstekniska skulderna motsvarar värdet företagets ansvarighet grund av av löpande försäkringsavtal och inträffade försäkringsfall. Med försäkringstekniska skulder för egen räkning avses de försäkringsteknis-

ka skulderna inklusive mottagen återförsäkring och med avdrag för avgiven återförsäkring. De tillgångar används för skuldtäckning

som

skall placeras sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna skall, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden

och förändringar i framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

För skuldtäckning f°ar endast användas vissa angivna tillgångar. De tillgångsslag som godtas kan indelas i sex huvudgrupper med

varierade riskegenskaper och olika placeringsrestriktioner. Dessutom får kontanter användas för skuldtäckning. Möjlighet finns för ett utländskt försäkringsföretag att använda

90 % av deponeringen för skuldtäckning under förutsättning att de deponerade värdehandlingama utgörs av sådana tillgångsslag

som

kan godtas vid skuldtäckning och inte beaktas vid bedömningen

av om kravet garantibelopp är uppfyllt 13 § andra stycket. Samtliga

tillgångar som används for skuldtäckning skall finnas i Sverige 13 §

tredje stycket. Bestämmelsema om skuldtäckning är utformade i enlighet med EG:s tredje försäkringsdirektiv. För placering av medel som används för skuldtäckning skall särskilda riktlinjer upprättas. Det ankommer generalagenten att se till att riktlinjerna upprättas och följs 14 § första stycket. Vid utformningen riktlinj skall bl.a. matchnings- och av ema

diversifreringsprincipema i försäkringsrörelselagen beaktas. Matchningsprincipen innebär att tillgångar används för skuldtäckning

som

skall väljas med beaktande företagets försäkringsåtaganden medan

av

diversifreringsprincipen innebär att riskerna skall spridas lämpligt

sätt.

Generalagenten skall föra ett register utvisar de tillgångar

som som det utländska försäkringsföretaget använder för skuldtäckning

15 § första stycket. I registret skall tillgångamas värde Om

anges.

företaget överlåter tillgång finns införd i registret, måste

en som en

annan tillgång tillföras, så att registret vid varje tidpunkt innehåller erforderliga tillgångar för skuldtäckning. Det krävs att tillgångarna

finns här i landet.

Försäkringstagama har enligt 4 a § fönnånsrättslagen 1979:979 förmånsrätt grundas livförsäkringsavtal 15 § tredje stycket.

som

Förrnånsrätten omfattar de tillgångar finns upptagna i registret.

som

1996:77 Gällande rätt 115

Avgörande för fönnånsrättens uppkomst är införandet i registret. Syftet med regleringen är att skydda de försäkrades intressen inom livförsälcringsområdet, det utländska försäkringsföretaget försätts

om i konkurs eller i övrigt kommer obestånd.

I lagen om utländska försäkringsföretag uppställs soliditetskrav på den del ett utländskt försäkringsföretags verksamhet som är

av förlagd i Sverige. Försäkñngsrörelselagens bestämmelser om

kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp gäller för utländska

försäkringsföretag 16 §. Garantibeloppets storlek är dock hälften a

så för svenska försäkringsbolag enligt försäkringsrörelsela-

stort som gen. Detta innebär i huvudsak följ ande.

För livförsäkring skall garantibeloppet uppgå till 400 000 ecu. För skadeförsäkring utgör garantibeloppet:

700 000 rörelsen omfattar kreditförsälcring, - ecu om 200 000 rörelsen omfattar försäkring avseende motor- - ecu om fordonsansvar, lufifartygsansvar, fartygsansvar, allmän ansvarighet, 150 000 rörelsen omfattar försäkring avseende —— ecu, om

olycksfall, sjukdom, landfordon, spårfordon, lufifartyg, fartyg, godstransport, brand och naturkrafter, annan fönnögenhets-

skada och assistans, 100 000 om rörelsen omfattar försäkring avseende annan - ecu, sakskada och rättsskydd.

Om rörelsen omfattar flera försäkringsklasser skall endast den

klass beaktas kräver det högsta beloppet. Tillgångar som

som försäkringsföretag deponerat kan till viss del beaktas vid bedömningom kraven garantibelopp har uppfyllts. en av

En väsentlig del av tillsynen över ett utländskt försäkringsföretags livförsäkringsrörelse här landet gäller dess solvens, som grundar sig

försäkringsmatematiska beräkningar och utredningar. Av denna anledning föreligger skyldighet att låta de försäkringstekniska en

utredningarna och beräkningarna utföras under överinseende av en aktuarie 17 Aktuarien svarar bl.a. för beräkning av premier, premiereserv och återbäring till försäkringstagama. Finansinspektio-

har meddelat närmare föreskrifter om behörighetsvillkoren för nen aktuarie.

l 16 Gällande rätt 1996:77

Fr.sc1'krin gsrörelsens bedrivande

Utländska försäkringsföretag som bedriver verksamhet här i landet skall som tidigare nämnts iaktta svensk lag i rättsförhållanden som hänför sig till deras rörelse i Sverige 5 Denna rättsliga princip

skyddar speciellt dem som är i konsumentställning. Således måste ett

utländskt försäkringsföretag bl.a. iaktta bestämmelserna i konsumentförsäkringslagen vid försäljning försäkringar i Sverige till av en konsument och vissa andra lagbestämmelser konsumentornrådet som syftar till att skydda konsumenterna. Med ett utländskt försäkringsföretags rörelse i Sverige de försäkringsaffärer föravses som värvas genom företagets generalagent. Om exempelvis svensk en

privatperson inte anlitar ett utländskt försäkringsföretags generala-

gent här i landet utan vänder sig direkt till det utländska företaget för tecknande av försäkring kommer sådan försäkring inte att omfattas en av det svenska regelsystemet.

Utländska försäkringsföretag med svensk koncession är vidare

skyldiga att för sin verksamhet här i landet inför svenska svara domstolar och myndigheter samt rätta sig efter deras beslut och föreskrifter. Generalagenten är skyldig att till att företaget i sin anskaffse ningsverksamheti Sverige iakttar god affärssed 20 § första stycket. God affärssed förutsätter att företaget bedriver verksamheten i enlighet med lagar och föreskrifter som utfärdats i Sverige. Företaget skall i sin rörelse också iaktta motsvarande principer ett svenskt som försäkringsbolag förutsätts iakttai anskaffningsverksamheten. I sin marknadsföring skall företaget nämna sitt hemland och sin bolagsform 21 § första stycket. Att företaget sin bolagsfonn är uppger viktigt av den anledningen att företaget är ett ömsesidigt bolag om

kan bolagsordningen innehålla bestämmelser tillskottsplikt för

om

försäkringstagarna kan drabba försäkringsföretagets svenska

som

kunder. En sådan skyldighet kan inte uppstå i försäkringsbolag

som har formen aktiebolag. av De forsäkringsbrev utfärdas skall innehålla uppgifter både som om allmänna försäkringsvillkor och särskilda försäkringsvillkor 21 § om andra stycket. De allmänna försäkringsvillkoren gäller bl.a. försäkringens giltighetstid, premierna och den tidpunkt när ansvaret inträder, Specialvillkor tillämpas särskilda företagsformer inom en

försäkringsklass.

1996:77 Gällande rätt 117

Tillsyn

Tillsynen över de utländska försäkringsföretagens rörelse här i landet

knyter an till generalagentens verksamhet. Finansinspektionen skall kontinuerligt följa försäkringsrörelsens utveckling och kontrollera att säkerheten och täckningen för de försäkrades intressen är betryggan-

de. Det har därför ansetts angeläget att generalagenten genast

underrättar inspektionen om när det utländska försäkringsföretaget inleder sin verksamhet här i landet 23 Den egentliga försäkringsverksamheten börja i och med att de första åtgärderna för att

anses sälja försäkringar vidtas eller när anbud tas emot. Generalagenten

skall varje tillställa Finansinspektionen en berättelse över sin verksamhet 10 Generalagenten är också skyldig att i övrigt lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär 24 § första stycket. Vissa uppgifter är generalagenten skyldig att självmant tillställa inspektionen. Det gäller huvudsakligen sådana

förändringar i förhållanden som har skett efter det att koncession har beviljats. Företrädare för inspektionen har rätt att när som helst verkställa inventering hos en generalagent.

Skyldigheten att till Finansinspektionen lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för styrelsen och verkställande direktören i företag som uteslutande biträder eller har ett bestämmande inflytande i utländska försäkrings-

företag 24 a Finansinspektionen kan använda sanktioner mot ett utländskt

försäkringsföretag, den fått vetskap om oriktigheter i ett utländskt

om försäkringsföretags verksamhet här i landet. Beroende fallet kan företaget tilldelas en erinring eller föreläggas att inom viss tid rätta till ett förhållande eller förbjudas att fortsätta med ett förfarande som anses vara felaktigt. Om företaget inte rättar sig efter ett föreläggande

kan företagets koncession i yttersta fall efter anmälan från inspektio-

återkallas regeringen. Ett föreläggande kan förenas med vite nen av 25 § . Utländska försäkringsföretag driver verksamhet från a som en

etablering häri landet skall liksom svenska försäkringsbolag erlägga bidrag för att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet

26 §-

118 Gällande rätt 1996:77

Överlåtelse försäkringsbestånd och upphörande verksamheten av av

Ett utländskt försäkringsföretags försäkringsbestånd här i landet kan med Finansinspektionens medgivande helt eller delvis överlåtas. Försäkringsbeståndet kan antingen övertas av ett svenskt försäkrings-

bolag eller ett utländskt försäkringsföretag med koncession i Sverige. Det Övertagande bolaget skall ha koncession för sådan rörelse som

det försäkringsbestånd som skall överlåtas Ett utländskt

avser.

försäkringsföretag saknar möjlighet att överta ett försäkringsbestånd från ett svenskt försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagens bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd.

Upphör ett utländskt försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall företaget byta ut generalagenten mot ett särskilt ombud som skall godkännas Finansinspektionen 27 § första av

stycket. Ombudet skall bl.a. företräda företaget i fråga redan

om meddelade försäkringar. Med de undantag sammanhänger med som uppgiftens natur har ombudet samma rättigheter och skyldigheter

som generalagenten. När det utländska försäkringsföretaget betalt de

skulder som föranleds av försäkringsrörelsen eller ställt annan

säkerhet kan företaget återfå deponerade tillgångar 27 § andra

stycket. Om koncessionen för ett utländskt försäkringsföretag att här i landet driva försäkringsrörelse förklaras förverkad skall för tillvaratagande av livförsäkringstagamas rätt en särskild administration inträda

28 Administrationsboet skall överta hela livförsäkringsbeståndet med de tillgångar som tillkommer försäkringstagama samt alla

bolagets rättigheter och skyldigheter grund livförsäkringsavtalen

och avtal om återförsäkring livförsäkring. Så snart admini-

av

strationsboets ekonomiska ställning har klarlagts skall Finansinspek-

tionen inleda förhandlingar med svenska eller utländska försäkringsbolag att överta samtliga försäkringar hör till administrasom tionsboet.

Ändringar av LUF

Under sin giltighetstid har LUF undergått ett antal ändringar, i det följ ande angivna med för ändringsförfattningens utfardande samt

förarbeten jämte nummer i svensk författningssamling.

1996:77 Gällande rätt 119

1957 Höjning av försäkringsföretagens bidrag för att täcka kostnaderna för försäkringsinspektionens organisation prop. 1957:51, LU 22, rskr 42, SFS 1957:222.

1965 Ändringar av depositionsbestämmelserna prop. 1965:48,

LU 24, rskr 233, SFS 1965: 168.

1966 Ändringar av bestämmelserna för redovisning av livför-

säkringsfonden prop. 1966:5, LU rskr 76, SFS 1966:56.

1971 Ändring av besvärsbestämmelser prop. 1971:30, KU 36,

rskr 22, SFS 1971:596.

1975 Ändring av betämmelser om böter och viten prop.

1975:78, JuU 1975:22, rskr 212, SFS 1975:696.

1977 Ändring av bestämmelserna om kungörelse prop.

1976/77:63, KU l976/77z45, rskr 336, SFS 1977:690. 1980 Följdändringar med anledning av ny sekretesslag prop. 1979/80, KU 1979/80:45, rskr 269, SFS 1980: 172. 1982 Följdändringar med anledning av organisatoriska föränd-

ringar konsumentskyddsområdet prop. 1981/82: 180,

NU 1981/82:45, rskr 385, SFS 1982:725. 1982 Följ med anledning av organisatoriska föränd-

ringar konsumentskyddsområdet prop. 1982/ 83:5 NU

1982/83: 16, rskr 95, SFS 1982:725.

1984 Ändring av koncessionsbestämmelsema och begreppet

olaga försäkringsrörelse prop. 1984/85:77, NU 1984/85: l rskr 111, SFS 1984:1116.

1986 Ändring av bestämmelsema om förvaring och registrering

av pantsatta värdehandlingar prop. 1985/86: 162, NU

1985/86:31, rskr 322, SFS 1986:405. 1987 Konsekvensändring med anledning att begreppet kreditav

kassa bytts ut mot begreppet föreningsbank prop.

1986/87: 12, NU 1986/87:96, rskr 356, SFS 1987:632. 1988 Konsekvensändring med anledning att institutet av omyndighetsfor klaring avskaffats prop. 1987/88: 124, LU 1988/89, rskr SFS 1988: 1307.

1989 Ändring av depositionsbestämmelsema och bestämmel-

serna om inspektionens möjlighet till ingripande mot den

som driver olovlig verksamhet prop. 1989/90234, NU

1989/90:Nu 14, rskr 93, SFS 1989:1082. 1990 Bestämmelser om möjlighet för utländska försäkringsgivare att anskaffa försäkringar i Sverige genom

förmedling Nu 1989/90:22, rskr 353, SFS 1990:813.

1991 Följdändring med anledning av ändring av bötesstraffets

utformning och tillämpningsområde prop. 1990/91:68,

JuU 1990/91:10,rskr 155, SFS 1991:270.

120 Gällande rätt 1996:77

1992 Konsekvensändring med anledning av införandet lagen av

om utländska filialer m.m. prop. 1991/92:88, NU

1991/92:27, rskr 185, SFS 1992:164.

1993 Ändringar med anledning EES-avtalet prop.

av 1992/93:257, NU 1993/94:5, rskr 39, SFS 1993: 1305.

1995 Ändring av bestämmelser om överklagande prop.

1994/95:27, JuU 1994/95:6, rskr 165, SFS 1995:10.

1995 Ändring med anledning av genomförande EG:s tredje

av

skade- respektive livförsäkringsdirektiv prop.

1994/95: 184, Nu 1994/95:24, rskr 393, SFS 1995:781.

3.2 EES-

Lagen 1993:1302 om försäkringsgivares verksamhet i

Sverige

Tillämpningsområde

Lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF gäller försäkringsgivare som har sin hemort i ett land undertecknat

som

EES-avtalet, dvs. ett EG- eller EFTA land 1 kap. 1 § första stycket. Från lagens tillämpningsområde har dock undantagits vissa institut och organisationer bedriver begränsad förs äkringsverks amhet

som en och som svarar mot vissa i lagen närmare angivna kriterier 1 kap. l

§ andra stycket. De försäkringsgivare här är sådana

som avses som

inte omfattas av tillämpningsområdet för tredje generationens EGdirektiv. Som följd att dessa försäkringsgivare undantagits från

en av

LEF :s tillämpningsområde omfattas de i stället lagen 1950:272

av

om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. LEF gäller inte återförsäkringsrörelse 1 kap. I § tredje stycket. Rätten att bedriva försäkringsverksamhet enligt LEF är, till

skillnad från vad är fallet enligt LUF, inte begränsad till som

försäkringsgivare som bedriver verksamheten i företagsform utan

lagen står även öppen för försäkringsverksamhet drivs i andra som organisationsfonner.

I artikel 8.1 ai EG:s första skade- och första livförsälcringsdirektiv uppräknas landsvis vilken associationsfonn försäkringsgivare

en

skall ha för att kunna bedriva försäkringsrörelse inom EU/EES. Om

1996:77 Gällande rätt 121

en försäkringsgivare med avseende associationsfonnen kan bedriva försäkringsrörelse i hemlandet, kan dennes möjligheter att bedriva försäkringsrörelse i ett annat land inom EU/EES inte begränsas grundval av associationsfonnen. Med försäkringsgivare i LEF avses alla de företagsfonner som räknas upp i de nyss nämnda EG-direktiven. Det är fråga olika om typer försäkringsbolag och andra associationer. Även försäkav

ringsgivare i en försäkringssammanslutning omfattas av begreppet

försäkringsgivare.

Begreppet försäkringssammanslutning kan ha högst varierande innebörd. I LEF definieras en försäkringssammanslutning

som en sammanslutning av fysiska eller juridiska utan personer som

solidarisk ansvarighet meddelar försäkring 1 kap. 1 § fjärde stycket.

Den enda försäkringssammanslutning som nu är verksam inom EES och som uppfyller dessa kriterier är Lloyds i London.

Utomlands finns försäkringssammanslutningar som bildats i syfte

att i fasta former bedriva koassuransverksamhet. Exempel sådana sammanslutningar är Verenigde Nerlandsee Beurssen V .N.A.B. i Rotterdam och the Institute of London Underwriters ILU i London. I likhet med L1oyd‘s bedrivs i dessa sammanslutningar verksamheten

på en gemensam marknadsplats, försäkringsaffärema förvärvas

endast genom mäklare och ett gemensamt försäkringsbrev de av

försäkringsgivare som deltar i samförsäkringsavtalet utfärdas. Till

skillnad från vad är fallet vid meddelandet försäkring hos som av

Lloyds är dock de försäkringsgivare som deltar samförsäkringen

solidariskt ansvariga för förpliktelserna mot försäkringstagarna. ifrågavarande försäkringssammanslutningar är därför inte att betrakta

som försäkringssammanslutning i LEF:s mening.

Med hemland avses i LEF det land där försäkringsgivaren har sitt

säte. När det gäller försäkringsgivare i försäkringssammanslutning

en skall dock hemlandet det land där sammanslutningens anses vara verkliga ledning finns 1 kap. 3 Denna skillnad i begreppsbestämningen har samband med att de meddelar förpersoner som

säkring i en försäkringssammanslutning kan ha hemvist i olika

länder.

122 Gällande rätt 1996:77

Inledande av verksamheten

I enlighet med principen om en koncession enligt EG:s försäkringsdirektiv kan en utländsk försäkringsgivare med säte inom EES med stöd koncessionen från hemlandet bedriva av

försäkringsverksarnheti Sverige antingen genom att här inrätta ett

fast driftställe sekundäretablering eller att från utlandet här genom i landet förvärva försäkringsaffärer gränsöverskridande verksamhet.

Något verksarnhetstillstånd krävs inte i Sverige för att inleda

verksamheten utan endast att en underrättelse lämnas till tillsynsmyndigheten i hemlandet som har att underrätta Finansinspektionen 2 kap. l En förutsättning för denna rätt är att försäkringsgivarens koncession i hemlandet täcker de försäkringstj änster som försäkringsgivaren avser att tillhandahålla i Sverige 2 kap. 5 § första stycket. Med sekundäretablering avses en generalagent, ett avdelnings-

kontor med självständig förvaltning filial och, när det gäller

försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, en general-

representation.

Begreppet gränsöverskridande verksamhet har inte närmare definierats i lagen. Emellertid avses i huvudsak att en utländsk försäkringsgivare, hemort är ett land hör till EES, från ett vars som utländskt driftställe täcker en skadeförsäkringsrisk som är belägen i

Sverige eller ingår ett livförsäkringsavtal med en i Sverige varaktigt

bosatt fysisk person eller en här i landet verksam juridisk person. Passivt tillhandahållande av försäkringstjänster betraktas inte som gränsöverskridande verksamhet utan det förutsätts viss aktivitet från försäkringsgivarens sida i syfte att anskaffa försäkringar den svenska marknaden. När den utländska försäkringsgivaren inleder sin verksamhet i Sverige skall inspektionen underrättas om detta 6 kap. 2 §. Denna underrättelseskyldighet är en förutsättning för att inspektionen från början skall kunna fullgöra sin granskning av verksamheten ett effektivt sätt.

En av den svenska försäkringsrörelselagstiñningens sedan lång tid

tillbaka grundläggande principer, nämligen den s.k.

separationsprincipen eller specialitetsprincipen, ingåri LEF 2 kap.

5 § andra stycket. Separationen enligt LEF innebär att direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas i princip endast med

direkt olycksfalls- och sjukförsäkring samt återförsäkring

av livförsäkring, olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring.

1996:77 Gällande rätt 123

Tillsyn

Försäkringsverksamhet som bedrivs med stöd av LEF granskas Fiav nansinspektionen i samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland som i enlighet med principen hemlandstillsyn om har det primära tillsynsansvaret för den verksamhet drivs här i som landet. Inspektionens uppgift i detta sammanhang är att följa verksamheten i den utsträckning som behövs för tillämpningen av LEF och, i samarbete med myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av verksamheten 6 kap.l § forsta stycket. Inspektionen är skyldig att tillhandahålla de uppgifter som tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland behöver för sin tillsyn 6 kap. l § andra stycket. Finansinspektionen har rätt att sådana uppgifter den om utländska försäkringsgivaren och dennes verksamhet i Sverige som behövs för granskningen samt att verkställa inventering hos försäkringsgivaren 6 kap. 3 §. Som exempel uppgifter som inspektionen kan behöva inhämta nämns i förarbetena till lagen att det i första hand torde röra sig om uppgifter för att informera försäkringsgivarens hemlandsmyndighet prop. 1994/95: 184 s.294. Vidare nämns att inspektionen kan behöva underlag för att ta ställning till ett eventuellt ingripande mot försäkringsgivare inte som efterlever LEF eller annat sätt visar sig olämplig att bedriva försäkringsverksamhet häri landet. Rätten att inhämta upplysningar kan också användas till kontroll av att avtalsvillkor och andra dokument som inte omfattas av hemlandsmyndighetens tillsyn överensstämmer med den svenska lagstiftningen. Skyldigheten att lämna uppgifter till Finansinspektionen och hålla

tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även

ledningen för företag eller andra har till uteslutande organ som uppgift att i Sverige bistå utländska försäkringsgivare från EES. Detsamma gäller för ledningen i sådan företag där EESförsäkringsgivaren har ett bestämmande inflytande samt ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnänmd, villkorsnämnd eller annat liknande organ som häri landet biträder utländsk försäkringsgivare i dess rörelse 6 kap. 4 §. Finansinspektionen har således möjlighet till insyn hos såväl EES-försäkringsgivare företag och andra samverkar som organ som med sådana försäkringsgivare här i landet.

Finansinspektionen har möjlighet att använda tvångsmedel

om en EES-försäkringsgivare inte skulle iaktta LEF eller med stöd LEF av meddelade föreskrifter. Detsamma gäller det annat sätt skulle om ha framkommit omständigheter visar att försäkringsgivaren är som

124 Gällande rätt 1996:77

olämplig att driva verksamhet här i landet 6 kap. 5 § första stycket. I första hand skall inspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Ett sådant föreläggande kan förenas med vite 8 kap. 4 §. a Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet utan fortsätter det felaktiga förfarandet får inspektionen förbjuda försäkringsgivaren att i Sverige meddela försäkringar. Innan ett sådant förbud meddelas nya

skall inspektionen underrätta tillsynsmyndigheten i försäkrings-

givarens hemland 6 kap. 5 § andra stycket. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud mot fortsatt anskaffningsverksamhet i Sverige utan att förhand underrätta den myndighet som svarar för tillsynen i försäkringsgivarens hemland saken 6 kap. 5 § tredje om stycket. Inspektionen fâri brådskande fall också förordna ett ombud för sekundäretablering står utan ledning och det föreligger en som fara för att tillsättande av en företrädare dröjer. I sådan nödsituation behöver inspektionen inte lämna meddelande till tillsynsmyndigheten

i försäkringsgivarens hemland, om det inte går att avvakta att den

myndigheten ingriper 6 kap. 5 § fjärde stycket. Förordnandet skall

utan dröjsmål kungöras i Post- och Inrikes Tidningar 8 kap. l §. Finansinspektionen skall utan att göra någon egen bedömning

efterkomma en begäran av en utländsk myndighet, som har det primära tillsynsansvaret för en utländsk försäkrings givare som verkar här, att inskränka försäkringsgivarens förfoganderätt över sina egna

tillgångar samt biträda den myndighet som har huvudansvaret för

tillsynen i vissa i LEF särskilt angivna fall 6 kap. 5 a

Överlåtelse försäkringsbestånd och upphörande verksamheten

av av

I LEF ingår också bestämmelser om de åtgärder som Finansinspek-

tionen skall vidta i anledning att den koncession, som en EESav försäkringsgivare beviljas i hemlandet, återkallas eller verksamheten måste upphöra 7 kap. l Huvudansvaret och initiativrätten annars

till åtgärder ligger den primära tillsynsmyndigheten i försäkrings-

givarens hemland utom när det gäller att förhindra att verksamheten fortsätter här i landet. Finansinspektionen skall förutom när det gäller att hindra fortsatt verksamhet här biträda den primära myndigheten att förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över genom

de tillgångar som denne har häri landet eller begränsa förfoganderät-

ten. Inspektionen har också en allmän skyldighet att biträda den utländska myndigheten vid avveckling av en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

1996:77 Gällande rätt 125

I LEF regleras Finansinspektionens skyldigheter vid överlåtelse av försäkringsbestånd som tillhör en EES-försäkringsgivare och

som

är att hänföra till verksamheten i Sverige 7 kap. 3 I enlighet med principen om hemlandstillsyn enligt EG:s försäkringsdirektiv är det tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland prövar

som

frågan om tillstånd till överlåtelse ett försäkringsbestånd även när

av

beståndet härrör från verksamheten här i landet. Någon uttrycklig

bestämmelse om att Finansinspektionen skall höras i sådan en situation finns inte i LEF, utan skyldigheten att bereda inom spektionen tillfälle att yttra sig skall stadgas i den överlåtande försäkringsgivarens hemland. Detta följer EG:s tredje försäkav ringsdirektiv. Inspektionen har i ärende överlåtelse om av

försäkringsbestånd, som består av försäkringar risker

som avser

belägna i Sverige, möjlighet att förklara att den motsätter sig överlåtelsen, försäkringstagamas rätt försämras eller den

om om

Övertagande försäkringsgivaren med beaktande överlåtelsen

av av

försäkringsbeståndet inte har tillräckligt verksamhetskapital 7 kap.

3 §. Dessa kriterier överensstämmer med vad gäller vid som

överlåtelse försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen och

av

lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings-

rörelse i Sverige.

Liksom i fråga inhemska försäkringsbolag och utländska

om försäkringsgivare som har säte utanför EES och har etablerat som

verksamhet här, kan regeringen bestämma att EES-försäkringsgivare som bedriver verksamhet från etablering här i landet skall betala

en

avgifter till Finansinspektionen för tillsynsverksamheten.

Ändringar av LEF

Under sin giltighetstid har LEF undergått ändringar, i det

ett par

följ ande angivna med för ändringsförfattningens utfärdande

samt

förarbeten jämte i svensk författningssamling.

nummer

1995 Ändring av bestämmelser överklagande prop.

om 1994/95:27, JuU1994/95:6, rskr 165, SFS 1995: 102.

1995 Ändringar med anledning genomförande EG:s tredje

av av

skade- respektive livförsäkringsdirektiv prop.

1994/95: 184, NU 1994/95:24, rskr 392, SFS 1995:780.

xu..

m. k. 5

J;

1996:77 127

4 Tredjelandsregler i

EG:s

försäkringsdirektiv

EG har utvecklat ett omfattande regelverk för försäkringsverksamhet. Det grundläggande syftet med regleringen har varit att genomföra en inre marknad för försäkringstjänster. Denna målsättning har i huvudsak uppnåtts genom godkännandet och implementeringen i den nationella lagstiftningen i respektive medlemsland det tredje skadeförsäkringsdirektivet och det av tredje livförsäkringsdirektivet. I Sverige fullbordades anpassningen till tredje generationens försäkringsdirektiv genom ändringar i lagstiftningen för svenska och utländska försäkringsföretag den 1 juli 1995.

Övergången från en nationell försäkringsmarknad till

en integrerad europeisk marknad har skett med stöd två av grundläggande principer inom EG-rätten, nämligen principen om etableringsfrihet och principen om tjänstefrihet. Etableringsfriheten innebär att ett företag med hemort i ett medlemsland har rätt att etablera verksamhet i andra medlemsländer villkor andra företag. Etableringen samma som kan ske

genom dotterbolag eller filial. Etableringsförutsättningarna

skall desamma för inhemska vara företag och företag från andra medlemsländer. Etableringsrätten gäller även inom EU etablerade dotterbolag till företag med hemort utanför EU. Sådana dotterbolag är att betrakta som EU-företag i detta sammanhang. Tjänstefriheten innebär att tjänster fritt får tillhandahållas inom EU. Detta gäller oberoende av om den som utför tjänsten och den den hör hemma i som mottager olika medlemsländer. EU:s försäkringsmarknad bygger gemensamma lagtekniskt på fyra grundläggande principer, nämligen

principen om enda auktorisation -

128 Tredjelandsregler i EGssförsäkringsdirektiv 1996:77

principen om hemlandstillsyn

-

principen om minimiharmonisering

-

principen ett ömsesidigt erkännande

om -

enda auktorisation innebär försäk-

Principen om en att ett

har erhållit auktorisation i EU:s

ringsföretag som ett av

medlemsländer har rätt att med stöd den bedriva av

försäkringsrörelse överensstämmer med koncessionen i

som

alla de länder hör till EU, antingen att etablera sig

som genom

där eller tillhandahålla försäkringstj änsterna från ett

genom att

EU-land än där anskaffningsverksamheten skall bedrivas.

annat

Möjlighet finns att samtidigt bedriva båda formerna av

verksamhet. Etableringen kan ske genom inrättande av filialer,

agenturer eller dotterbolag.

Principen hemlandstillsyn hänger samman med prin-

om

enda auktorisation, eftersom auktorisations-

cipen om en

systemet utgör del den offentliga maktens tillsyn över

en av

försäkringsväsendet. Hemlandstillsyn innebär en koncentration tillsynen till de behöriga myndigheterna i försäkrings-

av

givarens hemland har det primära ansvaret för övervak-

som

ningen försäkringsgivarens verksamhet den än bedrivs

av var

inom EU. Detta gäller oberoende av om försäkringsgivaren

bedriver verksamheten i ett annat medlemsland genom

etablering eller att där erbjuda försäkringar från sitt

genom

hemland eller från etablering i ett annat medlemsland.

en

Principema minimiharmonisering och om ett ömsesidigt

om

erkännande innebär att samordning de nationella reglerna

en av

har eftersträvats i fråga de bestämmelser som utgör ett

om

grundförutsättning för att principen enda auktorisation

om en

och hemlandstillsyn skall kunna tillämpas inom EU. EG:s försäkringsdirektiv därför vissa miniminivåer för harmo-

anger

nisering av grundläggande regler för försåkringsverksamhet. I

övrigt har medlemsländerna ömsesidigt erkännande

genom

regelsystem gäller för bedrivande försäk-

godtagit det som av ringsverksamhet i respektive hemland. Principerna om minimi-

harmonisering och ömsesidigt erkännande infördes sedan det

visat sig att fullständig harmonisering lagstiftningen i med-

av

1996:77 Tredjelandsregler i EGssförsäkringsdirektiv 129

lemsländerna alltför långsam metod för att förverkliga var en den inre marknaden för försäkringar. Förutom regler grundar sig de nämnda principersom nu na har det antagits regler om rutiner för administrativt samarbete mellan medlemsländernas tillsynsmyndigheter. Dessa regler utgör grundförutsättning för en väl fungerande en hemlandstillsyn. När EU:s inre marknad för forsäkringstj änster började bli en realitet kom frågan hur försäkringsgivare från länder om utanför EU tredjelandsföretag skulle kunna få tillträde till denna marknad att få allt högre prioritet i EU. I enlighet med en deklaration i december 1988 av ministerrådet, som är EU:s högsta beslutande skall den inre marknaden i princip stå organ, öppen för alla försäkringsgivare oberoende av hemort och associationsfonn. Denna policy grundar sig principerna om fritt marknadstillträde och nationell likabehandling. Emellertid har EU:s positiva principiella inställning till tredj elandsföretag i praktiken haft inskränkningar. Således har EU:s policy när det gäller marknadstillträde för tredj elandsföretag byggt att myndigheterna i tredjelandsföretagets hemland tillämpar en reciprok behandling av EU-företag. Den reciprocitetsprincip tillämpas EU innebär att som av EU kräver samma verksamhetsförutsättningar för EU-företag de lokala marknaderna gäller för de inhemska som försäkringsgivama. Däremot tillämpas inte en sådan långtgående reciprocitetsprincip att det krävs att EU-företagen den lokala marknaden skall få verka identiska villkor som gäller inom EU. Ett tredjeland kan alltså tillämpa restriktiv en mer reglering för försäkringsverksamhet än vad som gäller inom EU under förutsättning att EU-företag och inhemska företag likabehandlas den nationella marknaden. Till följd av EG:s åtaganden enligt allmänna änstehandelsavtalet GATS torde EU inte kunna fortsätta med att tillämpa reciprocitetsprinciper i fråga om marknadstillträde för tredj elandsföretag. Ett tredj elandsföretag har möjlighet att bedriva försäkringsverksamhet i ett EU-land från etablering i landet. Etableen ringen kan ske genom dotterbolag, filial eller agentur.

S 16-0702

l 3 O T reajelanaisregler i EG:sf0"rsc‘ikringsdirektiv l 996 77 :

Ett dotterbolag till ett bolag med säte utanför EU behandlas som ett EU-företag. Detta innebär bl.a. att förutsättningarna för verksamhetstillstånd och för rörelsens drivande är desamma som för försäkringsgivare med huvudkontor inom EU. Således kan ett tredjelandsföretag att etablera ett dotterbolag i genom ett EU-land bedriva försäkringsrörelse inom hela EU-området genom dotterbolaget enligt principen om en enda auktorisation. Verksamheten kan antingen bedrivas gränsöverskrigenom dande verksamhet direkt från dotterbolagets stationeringsland eller dotterbolaget inrättad agentur eller filial i det genom en av EU-land där försäkringar skall säljas. Möjlighet finns också att bedriva verksamheten både gränsöverskridande genom verksamhet och etableringar. genom Agenturer och filialer som tillhör tredjelandsföretag regleras av den nationella lagstiftningen i de olika EU-länderna. Lagstiftningen i länderna har endast delvis harmoniserats. Betingelserna för tredjelandsföretagen att bedriva försäkringsverksamhet agentur eller filial inom EU varierar därför genom från medlemsland till medlemsland. Regleringen av agentur- och filialetableringar avviker i väsentliga avseenden från regleringen av dotterbolagsetableringar. Till skillnad vad är fallet vid dotterbolagsetablering som har ett tredjelandsföretag ingen rätt att från agentur eller en filialetablering i ett EU-land bedriva försäkringsverksamhet inom det övriga EU-området utan verksamheten är begränsad till det etableringsland lämnat tillstånd till verksamheten. som I syfte att förhindra att kunderna i ett tredjelandsföretag med verksamhet inom EU omfattas olika säkerhetssystem, har av vissa minimivillkor för att ett tredj elandsföretag skall kunna få inrätta agentur eller filial i ett EU-land införts. Att det är en en minimivillkor innebär att det inte föreligger något hinder mot att ett enskilt EU-land ställer sådana krav är strängare än som kraven enligt villkoren. Minimivillkoren ingår i första skadeoch första livförsäkringsdirektiven. Rätten att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom EU enligt principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn gäller endast försäkringsgivare med säte inom EU. Tredje generationens direktiv, som reglerar gränsöverskridande verk-

1996:77 T reajelandsregler i EG:sf6rscikringsdirektiv 13 1

samhet, omfattar inte tredjelandsföretag. Avsaknaden sådan av reglering i direktiven när det gäller tredjelandsföretagen innebär att det ankommer det enskilda EU-landet att, om verksamheten medges, de närmare villkoren för den ange gränsöverskridande verksamheten. Om ett EU-land skulle medge ett tredjelandsforetag att direkt från företagets hemland sälja försäkringar över gränsen gäller ett sådant beslut enbart för verksamhet inom EU-landets territorium. Tredjelandsföretaget kan således inte med stöd ett sådant beslut anskaffa av försäkringar inom det övriga EU-området från sitt hemland gränsöverskridande verksamhet. genom Enligt artikel 23.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.1 i första livförsäkringsdirektivet skall ett EU-land kräva auktorisation för försäkringsverksamhet ett som tredj elandsföretag avser att etablera inom landets territorium. Till auktorisationskravet anknyter de nyss nämnda minimivillkoren. Enligt villkoren skall följ ande krav uppfyllda vara

för att auktorisation skall kunna beviljas artikel 23.2 i första

skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27. 2 i första livförsäkringsdirektivet. Tredj elandsföretaget skall

ha rätt enligt sitt egets lands lag att utöva försäkringsverksamhet, etablera en agentur eller en filial inom medlemsstatens territorium, förbinda sig att den plats där agenturen eller filialen är belägen föra till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där förvara alla handlingar som hör till verksamheten, utse ett ombud som skall godkännas av behöriga myndigheter, inneha, i det land där verksamheten bedrivs, tillgångar motsvarar minst hälften ett visst bestämt minimisom av värde för garantifonden samt deponera fjärdedel en av detta minimibelopp som säkerhet, förete verksamhetsplan.

13 2 T reajelandsregler i EG:sf6rsdkringsdirektiv 1996: 77

Villkor Villkoret motsvaras i den gällande svenska lagstiftningen av 2 § första stycket LUF. Enligt den lagbestämmelsen får ett utländskt försäkringsföretag med säte utanför EES-området här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland. En försäkringsgivare från tredje land kan därför få koncession att bedriva försäkringsrörelse i Sverige i högst samma omfattning som den verksamhet som företaget lagligen bedriver i sitt hemland. Det är inte tillräckligt att försäkringsföretaget har koncession för verksamheten i hemlandet utan att den måste också bedrivas där. Detta innebär att ett försäkringsföretag inte kan etableras i ett främmande land utanför EES-området uteslutande skall ha till som föremål för sin verksamhet att sälja försäkringar på den svenska marknaden. I artikel 31.1 a i första livförsäkringsdirektivet, gäller som försäkringsföretag från tredje land, föreskrivs att dessa företags agenturer och filialer inte samtidigt får bedriva både skade- och livförsäkring. I LUF ingår stadgandet om åtskiljandet av livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse, den s.k. separationsprincipen, i 2 § tredje stycket. Enligt den lagbestämmelsen får ett försäkringsföretag från tredje land förena direkt livförsäkring i Sverige endast med återförsäkring av livförsäkring.

Villkor Enligt artikel 3 i andra skade- och i andra livförsäkringsdirektivet jämställs ett företags permanenta närvaro i vilken form helst inom ett medlemslands som territorium med agentur och filial, även närvaron en en om endast består ett kontor, sköts företagets av som av egen personal, eller en självständigt arbetande person, som har stående fullmakt att verka for företagets räkning sätt samma som en agentur. Villkoret motsvaras 1 § andra stycket LUF. Enligt den av lagbestämmelsen får ett försäkringsföretag från tredje land här i landet driva försäkringsrörelse endast generalagent. genom Någon annan verksamhetsform här i landet medger inte lagen. Filialetablering är således inte tillåten.

1996:77 Treajelancisregler i EG.sf0rscikringsdirektiv 13 3

Villkor Villkoret motsvaras av 24 § andra stycket LUF som föreskriver att generalagenten skall hålla räkenskaper och andra handlingar, som hör till den verksamhet ett som tredjelandsföretag bedriver i Sverige, tillgängliga för granskning Finansinspektionen. Med "andra handlingar" av avses protokoll, korrespondens, interna promemorior och liknande handlingar.

Villkor Villkoret motsvaras i LUF av kravet att rörelsen skall drivas genom generalagent som enligt 7 § första stycket första meningen godkänns av regeringen i samband med att koncession bevilj as. Generalagenten skall bosatt här i landet 4 vara § första stycket andra meningen.

Villkor En förutsättningarna för att få auktorisation är att av tredjelandsföretaget förbinder sig att deponera en del av tillgångarna säkerhet i etableringens stationeringsland och som placera en del som övriga tillgångar i stationeringslandet. Tredjelandsföretaget skall Visa att det i det land där verksamheten skall bedrivas innehar tillgångar inte får som

understiga en viss miniminivå minsta garantifond. Den

minsta garantifonden har till syfte att säkerställa att tredjelandsföretaget har ett tillräckligt startkapital. För skadeforsäkring bestäms den minsta garantifonden med

hänsyn till riskernas storlek i varje försäkringsklass artikel

17.2 första skadeförsäkringsdirektivet till ett visst minimibelopp inte får underskridas. För livförsäkring gäller ett som

särskilt minimibelopp artikel 20.2.a i första livförsäkringsdi-

rektivet. För att i inledningsskedet av verksamheten skapa trygghet för tredjelandsföretagets kunder i EU skall en fjärdedel minimibeloppet deponeras säkerhet i det land där av som verksamheten skall bedrivas. I LUF motsvaras de finansiella villkoren för etablering av föreskriften om initialdeposition i 6 § andra stycket. Ett tredjelandsföretag måste ha ett minimikonsolideringskapital. Detta minimikrav storleken av ett företags tillgångar benämns solvensmarginal och den verksamhet avser som bedrivs agentur eller filial i ett EU—land. Solvensmargiav en

134 T redjelancisregler i EGssförsäkringsdirektiv 1996:77

nalen, som fungerar som en buffert, skall svara mot de tillgångar som är fria från förutsebara förpliktelser med avdrag

för immateriella värden artikel 25.1 i första skadeförsäkrings-

direktivet och artikel 18.1 i första livförsäkringsdirektivet. Regler för hur solvensmarginalen skall beräknas finns i artikel 16.3 och 25.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 19 och 29.1 i första livförsäkringsdirektivet. När det gäller skadeförsäkring skall solvensmarginalen under förutsättning av att ett specificerat minimikrav är uppfyllt- utgöra en viss andel av det största av två framräknade belopp båda anknyter till omfattningen agenturens som av eller filialens verksamhet. Det beloppet är relaterat till det ena senaste årets premievolym och det andra till de tre senaste årens genomsnittliga skadevolym. Premievolymen definieras i detta sammanhang premieinkomsten brutto for direkt och som indirekt försäkring under det senaste räkenskapsåret. Den genomsnittliga skadevolymen definieras som regel som en tredjedel de tre senaste åren belöpande skadeersättningar av brutto. En tredjedel solvensmarginalen skall regel av som utgöras av en garantifond, vars storlek beror inriktningen av

försäkringsverksamheten artikel 17 i första skadeförsäkrings-

direktivet. Tredjelandsföretag som meddelar ansvarsförsäkring, kreditförsäkring eller borgensförsälqing skall ha en garantifond som minst uppgår till 200 000 beräkningsenheter. När det gäller försäkringsklasserna olycksfall, sjukdom, landfordon, spårbundna fordon, luftfartyg, fartyg, godstransport, brand och naturkrafter samt ekonomiska förluster olika av slag skall garantifonden uppgå till minst 150 000 beräkningsenheter. För övrig skadeförsäkring gäller 100 000 beräkningsenheter. Om företagets verksamhet omfattar flera försäkringsklasser eller flera risker, skall endast den klass eller risk beaktas som kräver det högsta beloppet. Den initialdeposition föreskrivs förutsättning för auktorisation skall som som inräknas i garantifonden. Medlemsländerna får medge att minimikravet storleken ömsesidigas företags garantifond av nedsätts med tjugofem procent. Tredj elandsföretag med agenturer eller filialer i flera EUländer kan beviljas den förmånen att solvensmarginalen

1996: 77 T redjelancisregler i EG.sf6rscz'kringsdirektiv l 3 5

beräknas med hänsyn till företagets hela forsäkringsverksamhet inom EU och inte separat för Varje enskild agentur eller filial samt befrias från skyldigheten att i än ett EU-land göra mer

deposition artikel 26 i första skadeförsäkringsdirektivet.

När det gäller livförsäkring bestäms storleken solvensav marginalen som en viss procent av den premiereserv som är att hänföra till den av agenturen eller filialen bedrivna verksamheten, respektive av de s.k. positiva risksummorna, efter avdrag till viss nivå för avgiven återförsäkring. Premieupp en reserven utgör värdet den samlade ansvarigheten för av löpande försäkringar. Det belopp med avseende viss försäkrad eller medförsäkrad varmed premiereserven förändras vid

vederbörandes död benämns risksumma artikel 19 och 29.1 i

första livförsäkringsdirektivet. Liksom i fråga skadeom försäkring skall en tredjedel av solvensmarginalen utgöra en garantifond som skall uppgå till minst 400 000 beräkningsenheter med möjlighet till nedsättning garantifonden med av tjugofem procent, när det gäller ömsesidiga och liknande

institut samt tontiner artikel 20 i första livförsäkringsdirek-

tivet. Normalt skall tillsynsmyndigheten i det EU-land där tredj först etablerar sig verifiera agenturens eller filialens soliditetssituation. Ett tredjelandsföretag som driver rörelse i ett EU-land skall där upprätta erforderliga tekniska för täckande den reserver av ansvarighet som företagets försäkringsrörelse i landet ger upphov till. Storleken av dessa reserver skall bestämmas enligt medlemslandets föreskrifter eller, i avsaknad sådana, enligt av den praxis råder i landet i fråga. De sålunda beräknade som tekniska skall normalt täckta lika stora reserverna vara av tillgångar i motsvarande valuta. Tillgångar motsvarande solvensmarginalen måste vara lokaliserade inom rörelselandet. Företag med agentur eller filialer i flera EU-länder kan dock medges rätt att placera de tillgångar i vilka garantifonden redovisas i vilket EU-land helst där företaget driver som rörelse. Om ett tredj elandsförtags solvensförhållanden inte är tillfredsställande skall tillsynsmyndigheten i det EU-land där

l 3 6 T reajelandsregler i EG:sf6rsakringsdirektiv l 996 :77

företaget först etablerade sig vidta nödvändiga åtgärder. Vilka åtgärder som skall vidtas beror graden av ett företags insolvens. Om de fria tillgångarna har ett värde som understiger solvensmarginalen inte garantifonden skall tillsynsmen myndigheten kräva att företaget presenterar en plan för återställandet den finansiella ställningen. Om företaget inte av lyckas vidta sådana åtgärder att Soliditeten förbättras kan tillsynsmyndigheten ställa ytterligare krav och i yttersta fall dra in företagets koncession. Om värdet de fria tillgångarna av även understiger garantifonden skall tillsynsmyndigheten kräva att företaget för myndighetens godkännande inkommer med en kortsiktig fmansieringsplan. Myndigheten kan också i detta läge begränsa eller förbjuda företaget att fritt förfoga över sina tillgångar och i övrigt vidta effektiva åtgärder om företaget inte förbättrar sin ekonomiska ställning. Bestämmelserna solvensmarginal och garantifond om motsvaras av 16 a § LUF. Som framgått skall tredjelandsföretagen enligt EG:s försäkringsdirektiv upprätthålla en tillräcklig solvensmarginal i förhållande till den agenturen eller filialen av bedrivna verksamheten för att trygga rörelsen. Med solvensmarginal avses i direktiven både storleken och sammansättningen den buffert som solvensmarginalen utgör. I LUF används i stället termen kapitalbas grundläggande begrepp som medan begreppet solvensmarginal används för att beteckna kapitalbasens storlek. För begreppet minsta garantifond används termen garantibelopp. Kapitalbasen får aldrig underskrida följande garantibelopp. För livförsäkring skall garantibeloppet uppgå till 400 000 ecu. För skadeförsäkringsrörelse utgör garantibeloppet:

rörelsen - 700 000 ecu om omfattar kreditförsäkring, 200 000 ecu om rörelsen omfattar försäkring avseende motorfordonsansvar, luftfartygsansvar, fartygsansvar, allmän ansvarighet,

1996:77 Treajelanaisregler i EG:sfdrscikringsdirektiv 13 7

150 000 ecu, om rörelsen omfattar försäkring avseende olycksfall, sjukdom, landfordon, spårfordon, luftfartyg, fartyg, godstransport, brand och naturkrafter, annan förmögenhetsskada och assistans, 100 000 ecu, om rörelsen omfattar försäkring avseende sakskada och rättsskydd. annan

Om rörelsen omfattar flera försäkringsklasser skall endast den klass beaktas som kräver det högsta beloppet. Tillgångar försäkringsföretag deponerat kan till viss del beaktas vid som bedömningen av om kraven garantibelopp har uppfyllts. En tredjedel solvensmarginalen för livförsäkring, eller av garantibeloppet om det är större, skall omfatta följ ande poster:

inbetalt aktiekapital eller inbetalt garantikapital, — hälften ännu inbetalt aktiekapital eller garantikapi- - av tal, om minst 25 % av kapitalet inbetalts, samt övrigt eget kapital, återbäringsmedel och obeskattade reserver.

När det gäller livförsälcringar med anknytning till värdepappersfonder skall en tredjedel av solvensmarginalen eller garantibeloppet istället motsvaras balanserad vinst. av

Villkor En verksamhetsplan för agentur eller filial skall en i fråga skadeförsäkring innehålla uppgifter eller dokokumentation om

de slag risker företaget att försäkra i - av som avser värdlandet samt de allmänna och särskilda försäkringsvillkor det avser att tillämpa, de tariffer som företaget att tillämpa för varje ~ avser Verksamhetsgren.

Till verksamhetsplanen skall fogas en balansräkning och resultaträkning för rörelsen avseende vart och ett av de senaste tre räkenskapsåren. Har företaget inte bedrivit verksamhet under tre räkenskapsår skall dessa räkenskapshandlingar

13 8 Tredjelandsregler i EG:sf0‘rsakringsdirektiv 1996:77

bifogas för de avslutande räkenskapsåren. Verksamhetsplanen skall tillsammans med uppgifter iakttagelser gjorda beom av höriga tillståndsgivande myndigheter överlämnas till de behöriga myndigheterna i det land där företaget har sitt huvudkontor. Sistnämnda myndigheter skall meddela sin uppfattning till de förstnämnda myndigheterna inom tre månader efter mottagande handlingarna. Om något yttrande av inte lämnas inom denna tid, skall det till förmån för anses vara

den sökande artikel 11 i första skadeförsäkringsdirektivet.

När det gäller livförsäkring skall enligt artikel 9 i första livförsäkringsdirektivet verksamhetsplanen innehålla

de slag åtaganden företaget att försäkra, de — av som avser allmänna och särskilda försäkringsvillkor det som avser att tillämpa, de grunder företaget att tillämpa för varje - som avser Verksamhetsgren, inklusive de uppgifter som behövs för beräkning av premier och reserver, grundprinciperna för återförsäkring, sammansättningen av minsta garantifonden, — uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administra- tion och övriga nödvändiga företagsfunktioner samt för ändamålet avsatta medel,

samt därutöver beträffande de tre första räkenskapsåren

en prognos för balansräkning en plan med detaljerade uppskattningar intäkter och - av kostnader med avseende direkt försäkring, mottagen och avgiven försäkring, uppskattade finansiella medel avsedda att täcka försäk- ringsförpliktelser och solvensmarginal.

Föreskrift verksamhetsplan finns 6 § andra stycket LUF. om I artikel 26-29 i första skadeforséikringsdirektivet och artikel 30 och 32 i första livforsäkringsdirektivet företag, har ges som auktorisation att bedriva försäkringsrörelse i ett eller flera EUlander, rätt att ansöka om särskilda förmåner. En förutsättning

1996:77 Tredjelandsregler i EGssfärsäkringsdirektiv 13 9

för att särskilda förmåner skall kunna medges är att alla behöriga myndigheter i de EU-länder, där företaget har verksamhet, samtycker till dessa förmåner. att ge Om tillsynsmyndighet i ett EU-land återkallar en en auktorisation för ett tredjelandsföretag, skall myndigheten anmäla detta till tillsynsmyndighetema i de övriga EU-länderna där företaget bedriver verksamhet, varpå dessa skall vidta de åtgärder som behövs. Om skälet till återkallelsen av auktorisationen är att solvensmarginalen är otillräcklig, skall tillsynsmyndighetema i de andra berörda medlemsländerna

också återkalla auktorisationen för tredj elandsföretaget artikel

28 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 31.3 i första livförsäkringsdirektivet.

v V.

F .,..l$émg£%wg@§1 ¥§5J

..:fia~1ibQ::£Ififia"m’i.s

.

:-uppzakmwai-hnsmafiati%$:LV;§;g2g:xcn§:g5ri1s{iae:a;;gv :s:§z::imist;‘a‘-

% n...

magnáâléiáaa-;x

:23§pn$mtm¥n3a:t:+i¢f :mi:

3933318351452 ma: Lpâwáxxçácciâåüysäâmmø. znasmzsgxva

v

z A

i

1996:77 141

5 OECD

- liberaliseringsstadgor

5.1 Bakgrund

År 1948 undertecknade Sverige och andra europeiska länder sexton

en konvention angående europeiskt ekonomiskt samarbete, varige-

nom Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete OEEC bildades. OEEC ombildades 1960 till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD. Den konvention som lades till grund för OECD förelades

riksdagen för godkännande 1961 se prop. 1961: 127. Enligt

konventionen har OECD till syfte att söka åstadkomma dels snabb en

och jämn ekonomisk utveckling och så hög sysselsättningsnivå

en som möjligt i medlemsstaterna med bibehållande finansiell av stabilitet, dels ekonomiskt ñamåtskridande i utvecklingsländerna och utanför medlemskretsen, dels en ökning världshandeln av

multilateral, icke-diskriminatorisk grundval artikel För att uppnå

dessa syften skall medlemsstaterna bl.a. söka minska eller avskaffa återstående hinder for utbyte av varor och tjänster och för löpande betalningar samt söka bibehålla och utsträcka liberaliseringen av

kapitalrörelser artikel 2. För att underlätta fullgörandet kon-

av

ventionsåtagandena har medlemmarna förplikti sig att i erforderlig

utsträckning lämna information till organisationen, att fortlöpande

samråda och att i förekommande fall vidta samordnande åtgärder

artikel 3. Organisationen kan fatta beslut, rikta rekommendationer

till medlemmarna och ingå överenskommelser som, om annat

bestämts, skall vara bindande för samtliga medlemsländer artikel 4.

OECD:s huvudorgan är rådet. Arbetet inom organisationen är fördelat ett stort antal fackkommittéer. Till medlemskretsen hör, förutom Sverige, bl.a. de västeuropeiska länderna samt USA, Japan, Kanada, Australien och Nya Zeeland. OECD är således ett samarbetsorgan för ekonomisk politik i vidsträckt mening som bl.a. innefattar försäkringstj änster. Av central

betydelse försäkringsområdet är OECD:s stadgor liberalisering

om

142 OECD liberiseringsstadgor 1996:77

-

av kapitalrörelser kapitalliberaliseringsstadgan samt om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster änsteliberaliseringsstadgan. Kapitaliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten till etablering. Enligt stadgan får en medlemstat, som inte har

någon reservation häremot, inte hindra företag från en annan

medlemsstat att etablera sig i landet, exempelvis genom att starta en

filial. Sverige har inte någon reservation i detta avseende. Tjänste-

liberaliseringsstadgan föreskriver bl.a. frihet för gränsöverskridande verksamhet for försäkringar. Även i denna stadga finns bestämmelser om etablering och verksamhet för filialer och agenturer. Inte heller

beträffande änsteliberaliseringsstadgan har Sverige några reservatio-

ner som har relevans i detta sammanhang. I det följ ande lämnas en närmare redogörelse för kapitalliberaliseringsstadgan 5.2 och änsteliberaliseringsstadgan 5.3.

5.2 Stadga om liberalisering av kapitalrörelser

kapitalliberaliseringsstadgan

OECD antog år 1961 kapitalliberaliseringsstadga bl.a.

en som

reglerar internationella direktinvesteringar. Med direktinveste-

ring avses i stadgan investering i syfte att upprätta varaktiga

ekonomiska relationer med ett företag. Enligt stadgans artikel

1 åtar sig medlemsländerna att fortlöpande avskaffa restrik-

a

tioner för kapitalrörelser i den utsträckning det är nödvändigt för ett effektivt ekonomiskt samarbete liberaliseringsåtgärder. Medlemsstat skall bevilja Varje tillstånd behövs för att

som

slutföra eller verkställa de transaktioner och överföringar

som

i två särskilda listor, A och B artikel 2

tas upp

Tre former för direktinvestering berörs i stadgan, nämligen dels upprättande eller utvidgning av ett helägt dotter- eller ñlialforetag eller förvärv av hela äganderätten till ett bestående

företag,dels deltagande i ett nytt eller bestående företag, dels

långtidslån minst fem år. Genom sin anslutning till OECD:s kapitalliberaliseringsstadga har Sverige ett för landet internationellt rättsligt förpliktigande sätt givit uttryck för sin avsikt att inte lägga

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 143 -

hinder i vägen för utländska direktinvesteringar. Detta gäller exempelvis utländska försäkringsföretags direktinvesteringar här i landet sker i form dotterbolags- eller ñlialetablesom av ringar. Transaktioner eller överföringar i samband med direktinvesteringar skall enligt stadgan fria inte vara om

1 investering är rent finansiell karaktär och bara en av syftar till att bereda investeraren tillträde till ett annat lands penning- eller kapitalmarknad, eller 2 en enskild transaktion eller överföring grund av beloppets storlek eller andra omständigheter skulle ha utomordentligt skadlig inverkan den berörda medlemsstatens intressen.

Medlemsstat, som under åberopande av punkt 1 eller inte medgivit viss transaktion eller överföring i samband med direktinvestering, skall underrätta OECD om detta med

angivande av skälen för åtgärden artikel 11 b. OECD skall närmare granska motivet till åtgärden artikel 11 d.

Medlemsstat får göra förbehåll i fråga liberaliseringsförom pliktelse enligt lista A endast i samband med att landet antar stadgan eller när listan tillförs nya transaktioner eller överföringar eller när förpliktelse beträffande listan upptagen

transaktion eller överföring utvidgas artikel 2 b. OECD skall regelbundet granska medlemsstaternas förbehåll artikel 12 b.

En medlemsstat som inte har gjort förbehåll får inte hindra företag från medlemsstat att etablera sig här i landet. en annan Villkoren för etablering får inte betungande för ett vara mer utländskt företag än för ett inhemskt. När det gäller etablering i annan form än dotterbolag har det dock godtagits att speciella krav ställs utländska etableringar. Av kapitalliberaliseringsstadgan följer vidare att ett utländskt företag, som etablerar sig i ett medlemsstat, skall tillåtas att bedriva sådan verksamhet är tillåten för inhemska företag. Avvikelse som härifrån kräver förbehåll. Enligt artikel 3 skall stadgan inte hindra medlemsstat att vidta åtgärd för att upprätthålla allmän ordning, skydda allmän

144 OECD liberiseringsstadgor 1996:77 —

hälsa och moral, skydda väsentliga säkerhetsintressen eller uppfylla förpliktelser i fråga om internationell fred och säkerhet. De liberaliseringsåtgärder som föreskrivs i stadgan skall enligt artikel 5 a inte inskränka medlemsstaternas rätt att kontrollera äktheten transaktioner och överföringar eller av vidta åtgärder for att förhindra kringående medlemsstaternas av lagstiftning. Artikel 7 medlemsstaterna vissa möjligheter till tillfälliger ga undantag från stadgans liberaliseringsförpliktelser genom s.k. derogation. Medlemsstat får således upphäva liberaliseringsåtgärd som lett till allvarlig ekonomisk eller finansiell störning. Även derogationer skall fortlöpande granskas från OECD:s sida. Medlemsstat, som åberopar derogationsbestämmelse, skall således underrätta OECD härom med angivande av

skälen för sin åtgärd artikel 13 OECD skall överväga

om medlemsstatens åtgärd varit berättigad. Enligt artikel 9 får medlemsstat inte göra skillnad mellan medlemsstaterna när det gäller tillstånd till slutförande eller verkställande av transaktion eller till överföring förtecksom nats listorna A och B och gjorts till föremål för som liberaliseringsåtgärd. I artikel 10 föreskrivs undantag från denna icke- diskrimineringsregel av innehåll att medlemsstater, som hör till ett särskilt tull- och valutasystem, får sinsemellan tillämpa, utöver liberaliseringsåtgärder som vidtagits i överensstämmelse med artikel 2 andra liberaliseringsåtgärder utan att utsträcka dem till övriga medlemsstater. Medlemsstat, som tillhör ett tull- och valutasystem, åligger att underrätta OECD om sitt medlemsskap och de systemets bestämmelser om av som har samband med stadgan. Om en medlemsstat finner att en annan medlemsstats liberaliseringsåtgärder enligt artikel 2 a motverkas av interna anordningar, ägnade att inskränka möjligheterna att verkställa transaktioner eller överföringar, och medlemsstaten om anser sig förfördelad sådana anordningar, t.ex. grund deras av av diskriminerande verkan, kan medlemsstaten hänskjuta saken till prövning inom OECD. Om OECD, efter att ha fått sådan en fråga för be-dömning, finner interna anordningar som den

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 145 —

berörda medlemsstaten infört eller hävdat motverkar dess liberaliseringsåtgärder, kan OECD lägga fram forslag i syfte att

dylika anordningar avskaffas eller modifieras artikel 16.

Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter älva rätten om till etablering i medlemsstat kompletteras vad gäller en annan rätten för redan etablerade företag att bedriva verksamhet av National Treatment Instrument. Enligt detta instrument får redan etablerat utländskt företag inte behandlas mindre förmånligt än inhemska företag.

5.3 Stadga om liberalisering av

transaktioner och rörande

betalningar tjänster änsteliberaliseringsstadgan

OECD antog 1980 kod liberalisering transaktioner en om av och betalningar rörande tjänster of libralisation of

Code

Current Invisible Operations. De generella förpliktelserna för medlemsländerna enligt koden anges i artikel

Medlemmar skall sinsemellan undanröja, enligt IIa. bestämmelserna i Artikel begränsningar av osynliga transaktioner och överföringar, hädan-

efter kallade "nuvarande osynliga operationer".

Åtgärder ägnade detta ändamål kallas hädanefter

"liberaliseringsåtgärder. " När medlemmar är bundna, enligt bestämmeli denna kod, att utfärda bemyndigande med ser avseende på nuvarande osynliga operationer, skall de handlägga ansökningar på ett så generöst sätt som möjligt. Medlemmar skall ge frågan den största uppmärkc. samhet för att försäkra sig om att liberaliseringsåtgärderna tillämpas inom deras utländska territorzer. d Medlemmar skall eftersträva att utvidga liberalise-

ringsätgärderrza till att omfatta alla medlemmar av

Internationella valutafonden.

146 OECD liberiseringsstadgor 1996:77 -

e. Med Medlem " medlem Organisatiomenas en av nen som ansluter sig till denna kod "

Om liberaliseringsåtgärder sägs i artikel

"a. Medlemmar skall utfärda varje bemyndigande som krävs för nuvarande osynlig operation en specificerad under punkt i denna kods bilaga A. en Medlem kan inlägga reservationer som hänför sig till de förbindelser följer stycke

som av a när:

i en punkt bilägges denna lags bilaga A;

förbindelser som hänför sig till en punkt i denna bilaga har utökats; eller

iii förbindelser som hänför sig till någon sådan

punkt börjar gälla för den Medlemmen. Reservationer skall föras in i denna kods bilaga B. "

I Artikel 3 begränsas medlemsländernas förpliktelser följande sätt:

"Bestämmelserna i denna kod skall inte förhindra en Medlem från att vidta åtgärder den bedömer som nödvändiga för: I att upprätthålla den allmänna ordningen eller för att skydda allmänhetens hälsa, moral och säkerhet; att skydda dess vitala säkerhetsintressen; eller

iii fullgörande av dess förbindelser som hänför

sig till internationell

fred och säkerhet. "

I artikel 4 anges kodens förhållande till andra internationella multilaterala överenskommelser:

"Ingentingi denna kod skall anses ändra förpliktelserna som åtagits av Medlem såsom undertecknare Internaav tionella

Valutafondens avtalsbestämmelser eller andra

nu gällande internationella multilaterala överenskommelser. "

Om styming/kontrollåtgärder och formaliteter sägs det i artikel

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 147 -

II Liberaliseringsåtgårder i denna kod a. som avses skall begränsa Medlems befogenheter att verifieäktheten av nuvarande osynliga operationer ra eller att vidtaga nödvändiga åtgärder för att förhindra kringgående deras lagar eller beav stämmelser. Medlemmar skall så långt möjligt förenkla alla i samband med bemyndigande eller

formaliteter

verifikation nuvarande osynliga operationer och av skall samarbeta, vid behov för att uppnå sådan förenkling, "

I artikel 9 kommer principen om icke diskriminering mellan medlemsländerna till uttryck när det gäller liberaliseringsåtgärder. I bilaga A de "invisible operations" som omfattas av anges koden. Avsnitt D gäller försäkring:

"D/I Socialbidragsrförmåner och sociala försäkringar.

Anmärkning: Fri överföring av : tillskott premier hänför sig till social-

a av som

biaiagssystem eller socialförsäkring utbesom talas i annat medlemsland;

b socialbidrag och socialförsäkringsförmåner

betalas till försäkringstagare eller försom månstagare bosatt i annat medlemsland eller, för dennes räkning till socialbidrags- eller en socialförsäkringsmyndighet i det andra landet. Om försäkringen hänför sig till en försäkring som betraktas socialförsäkring av endast en av de som berörda medlemmarna skall de bestämmelser gälla som medger den mest generösa behandlingen. S0ciayiirsdkringstransaktioner som utförs av privata försäkringsgivare skall också underordnas bestämmelserna i del lll och l Vav Bilaga

Transaktioner och överföringar i samband med direkt

försäkring annan än socialbidragsförmåner och social-

försäkring.

148 OECD liberiseringsstadgor i 1996:77 —

D/2 Försäkring hänför sig till inom internasom varor tionell handel. D/3 Livförsäkring D/4 Alla övriga försäkringar. "

Till dessa punkter görs följande anmärkning:

"Direkyörsäkringstransaktioner mellan försäkringsgivare i ett medlemsland och försäkrad i annat medlemsland, och överföringar av premier och betalningar mellan försäkrade försäkringsgivare i två olika medlems-

länder. Överföringar från försäkringsgivare i ett med-

lemsland uppgörelser och förmåner betalts eller av som skall betalas i annat medlemsland och överföringar av belopp erforderliga för genomdrivandet av krav som uppstått i enlighet med ett försäkringsavtal. Inom de gränser som specificeras i del 1 till bilaga 1."

Listan över försäkringar fortsätter med följ ande punkter:

D/5 Transaktioner och överföringar i samband med återförsäkring och retrocession. Anmärkning: Bestämmelserna i del till bilaga 1 skall också gälla. D/6 Villkor för upprättande och

drift av utländska

filialer och försäkringsagenturer.

Anmärkningar: Koncessioner inom de gränser specificerats i som del lll till bilaga 1 för försäkringsgivare från andra medlemsländer att etablera sig och att bedriva

verksamhet.

Överföringar mellan filialer och agenturer till

sådana försäkringsgivare har koncession och som deras huvuakontor: inom gränserna specificesom ras i del lVav bilaga 1."

Flera bestämmelser försäkring finns i om "bilaga 1 till Bilaga A. Del 1":

"Överföringar av kostnader, relaterade utgifter eller

belopp erforderliga för utövandet av alla rättigheter som följer av ett försäkringsavtal skall vara avgiftsfria. Utan

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 149 -

förfång för reglerats individuellt, skall varje

fall som

medlem bevilja försäkringsgivare eller deras ombud som etablerat sig inom deras territorium och som utför skaderegleringi enlighet med ömsesidiga system att göra avräkning av betalningarna som gjorts på vardera sidan och att överföra behållningen därav." D/4 och . " c.

I del ñnns bestämmelser om återförsäkring och retrocession. De återfinns under punkt D/

"1. Såväl sådana konton som hänför sig till återförsäkringsoperationer, inklusive upprättande och reglering av garantisäkerheter som innehas av avgivande försäkringsgivare, konton som som hänför sig till kontantförluster, får upprättas i den valuta i den direkta försäkringens avtal, som anges i den avgivande försäkringsgivarens lands valuta eller i acceptantens lands valuta, enligt bestämmelserna i återförsäkringsavtalet eller -kontraktet, Regleringen av behållning som uppstår på kontot som nämns i 1 stycket skall bemyndigas. Regleringen kan ske antingen avräkning genom av eventuella ömsesidiga tillgodohavanden hos den avgivande försäkringsgivaren och återförsäkraren eller på sätt som överenskommes mellan parterna: Genom överföring till fordringsägarens

a

bosättningsland; eller

b Genom betalning via konto som öppnats enligt

bestämmelserna i 3 stycket nedan; eller Genom överföring till medlemsland

c annat som

fordran i ett bankkonto som öppnats enligt

stycket nedan om avtalet kräver att betalning skall ske i detta medlemsland valuta.

3 Återförsäkrare skall bemyndigas att öppna konton

. i banker bildats i medlemsstater. Dessa konton som får gottskrivas sådana innehavares fordringar som uppstått som en följd av återförsäkringsoperationer som ska regleras enligt bestämmelserna i 2

stycket b och De får debiteras, inneha-

om så önskar, de fordringar följer varna men som enligt eventuell reglering i samband med återför-

150 OECD liberiseringsstadgor 1996:77 -

säkringsoperationer om det sker i enlighet med bestämmelserna i 2 stycket och och

b c överens-

stämmer med normal praxis. T illgodohavandet i sådana konton får också överföras till ifrågavarande försäkrad kontoinnehavares bosättningsland. Bestämmelserna i 1 till 3 stycket skall också gälla retrocessionsoperationer. "

Därefter följer i koden rad bestämmelser ekonomiska en om garantier och depositioner:

"1. Medlem kräver

som fasta depositioner eller initiala

depositioner och/eller justerbara depositioner både av inhemska försäkringsgivare och försäkringsav givare från annat medlemsland verksamma inom dess territorium skall: Ge

a försäkringsgivare från annat medlemsland

samma behandling som den som gäller för inhemska försäkringsgivare med avseende på såväl beloppet och beräkningen sådan av

deposition som valmöjligheten mellan fasta

depositioner eller initiala depositioner som svarar för täckandet av tekniska reserver;

b Medge, efter eget gottfinnande, att varje sådan

säkerhet får utgöras eller

av ett flera av följan-

de medel, nämligen:

i Upp till beloppet av den begärda säkerheten:

Ett borgensåtagande av en godkänd bank vars huvudkontor ligger i det medlemslandet; eller Ett borgensåtagande från godkänd - en försäkringsgivare vars huvudkontor ligger i det medlemslandet, säkrat ingigenom vandet av ett försäkringsavtal; eller Deposition av värdehandlingar av en godkänd bank eller en godkänd försäkringsgivare vars huvudkontor ligger i medlemslandet och som har deklarerat att värdepapperen har deponerats i vederbörande försäkringsgivares eller för namn hans räkning;

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 151 -

Upp till åtminstone 50 % av den begärda depositionen: Valutadepositionen i det lands valuta där huvudkontoret är beläget och/ eller värdeuttryckt i det landets valuta, förutpapper satt att sådana värdepapper är negociabla i det land som försäkringsgivaren är verksam eller att det landets myndigheter där försäkringsgivarens huvudkontor är beläget åtar sig att bemyndiga överföring av behållningen av försäljningen av sådana värdepapper om de senare skulle behöva säljas här i landet. Värdepapper och valuta skall användas till att utgöra som sådana säkerheter skall först godkännas försäkringsmyndigheterna i det land av där försäkringsgivaren är verksam, de skall kvarstå under dessa myndigheters tillsyn, i enlighet med de regler som styr liknande inhemska tillgångars beska/fenhet och användning. Medlem begär försäkringsgivare från som av andra medlemsländer verksamma inom dess

territorium fasta depositioner eller initiala deposi-

tioner och/eller justerbara depositioner inte som krävs av inhemska försäkringsgivare skall medge,

efter eget gottfinnande, att sådana säkerheter kan

ersättas till inte mindre än med 50 % med:

Ett borgensåtagande från godkänd bank

a en

vars huvudkontor är beläget i det medlemslandet, eller

b Ett borgensåtagande från en godkänd

försäkringsgivare huvudkontor ligger i vars medlemslandet, säkrat genom ingivandet av ett

försäkringsavtal om det inte medger att fasta

depositioner eller initiala depositioner därefter räknas såsom täckning för tekniska reserver eller för varje annat borgensåtagande som begärs av försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium. "

152 OECD liberiseringsstadgor 1996:77 -

När det gäller variabla depositioner och tekniska reserver innehåller koden följande bestämmelser.

H7. Medlem som begär variabla depositioner båda av inhemska försäkringsgivare och försäkringsgiav vare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium skall för den senare tillämpa samma behandling som för inhemska försäkringsgivare med avseende på beräkningen av sådana deposi tioner och deras rätt att räknas för täckningen av tekniska reserver. När en medlem begär försäkringsgivare fån av andra medlemsländer verksamma inom dess territorium variabla depositioner eller depositioner av tekniska reserver som den inte kräver av inhemska forsäkringsgivare, skall sådana krav inte ha till

effekt att de gör beräkningssättet for sådana

och/eller depositioner betungande än reserver mer de sedvanliga reglerna för beräkning av inhemska färsäkringsgivares reserver.

S TYRDA INVESTERINGAR OCH DEPOSI TI ONER

Allmänna bestämmelser

Varje medlemsland skall underkasta inhemska färsäkringsgivare och försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium helt överensstämmande regler för urval och värdering av sina investeringar och för regleringen av eventuell avskrivning värdet därav, avhängigt, av

i tillämpliga fall, bestämmelserna i stycke 5 b

ovan. 10. När en medlem kräver samma investerings deposition både inhemska försäkringsgivare och av av försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium, skall den underkasta båda slagen försäkringsgivare helt överav ensstämmande regler avseende sättet på vilken depositionen görs. 11. När en medlem kräver investeringsdeposition en av försäkringsgivare endast från andra medlemslän-

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 153 -

der, skall kraven på urval och värdering gjorda av placeringar inte vara mer betungande för sådana försäkringsgivare än för dem som gäller för inhemska försäkringsgivare. 12. När medlem kräver att försäkringsgivare från en andra medlemsländer verksamma inom dess territorium skall göra placeringar för att täcka de tekniska reserverna och inte ålägger inhemska försäkringsgivare skyldighet, skall, vid samma beräkning sådana depositioner, följande räknas av ifrån: I fråga andra försäkringsgrenar

a om än

livförsäkringar, äktenskaps- och födelseförsäkring, kapitalåterbetalningsafärer, kontanta medel eller bankmedel och premier eller

avgifter netto efter skatt och provisioner som

har varit utestående längre än tre månader, upp till ett belopp motsvarande 30 % av den oförtjänta premiereserven;

b I fråga om livförsäkringar, äktenskaps- och

föálseförsäkring, och kcpitalåterbetalningsaffärer:

i kontanta medel eller bankmedel, till

upp

ett belopp motsvarande en tolftedel av

premieintäkterna föregående räkenskapsår, samt

upp till 90 % av premierna eller avgifter

netto efter skatt och provisioner har

som varit utestående mer än tre månader.

Acceptabla placeringar

13. Varje medlem skall eftersträva att medge försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium största möjliga urval för sina placeringar. 14. Förutom de placeringar som uttryckligen anges däri, bör varje medlems inhemska lagar och förordningar som reglerar tillsynen av de försäkringar föreskriva att tekniska reserver och depositioner får, för försäkringsgivare från andra medlemsländer, utgöras varje placering av annan

154 OECD liberiseringsstadgor 1996:77 -

som medges av ifrågavarande medlems vederbörande myndigheter under sådana villkor dessa som sistnämnda må fastställa. 15. varje medlem skall tillåta försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess

territorium att använda där belägen fast egendom

eller inteckningar av sådan egendom, upp till ett belopp motsvarande mindre än 25 % av de tekniska reserverna och variabla depositionerna

efter uteslutande, i tillämpliga fall, varje del därav som kan utgöras av medel som fasta depositioner

eller initiala depositioner.

F ÖRÄNDRING AVPLACERINGAR

16. Om, vid någon tidpunkt mellan de föreskrivna periodiska justeringama, en försäkringsgivare från annat medlemsland verksam i ett medlemsland som kräver deposition av tekniska reserver kan visa det senaresförsäkringstillsynsmyndighet att de deponerade beloppen överstiger vad krävs för att som utgöra sådana tekniska skall reserver, tillsynsmyndigheten utan dröjsmål medge jrisläppandet av eventuella överskjutande deponerade medel.

Varje medlem skall tillåta försäkringsgivare från andra medlemsländer verksamma inom dess territorium att ändra sina placeringar med ett minimum av formaliteter. I synnerhet skall lämnandet förhandsersätt-

a av

ningar av andra investeringar krävs när;

i Med förhandsgodkännande av försäk-

ringstillsynsmyndigheterna, deponerade värdehandlingar tas ut ur depån och byts ut inom och vederbörligen godsamma kända institut; samt

Värdehandlingar byts ut mot fast egendom

som försäkringsgivarna önskar förvärva, eller inteckningar i egendom,

mot fast

förutsatt att utbytet äger rum inom en kort tid

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 155 -

b I alla andra fall där förhandsersättningar inte

kan lösas, skall försäkringstillsynsmyndigheten medge att sådant utbyte realtillgångar äger av med minsta möjliga dröjsmål, och hålla rum alla avgifter åliggande försäkringsgivaren vid ett minimum, likaväl utan att på något sätt minska skyddet erbjudits försäkringstagasom re och andra fordringsägare. "

I del lll punkt D/6 anges villkoren för upprättande och drift av utländska ñlialer och försäkringsagenturer:

III. All kontroll försäkringar lagar och av genom administrativa åtgärder skall tillförsäkra inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra medlemsländer likvärdig behandling så att de inte skall åläggas tyngre bördor än de senare som läggs på inhemska försäkringsgivare. När tillkomsten av försäkringsgivare i ett medlemsland görs till föremål för bemyndigande: Skall den medlemmen

a bevilja försäkringsgiva-

re från andra medlemsländer behandling likvärdig den tillämpas på inhemska försom säkringsgivare;

b Vederbörande myndighet skall åt varje försäk-

ringsgivare från annat medlemsland tillhandahålla en skriftlig redogörelse fullständigt som och noggrant de dokument och upplysanger ningar som den ansökande försäkringsgivaren måste inlämna i syfte att erhålla bemyndigande, och skall bemöda sig att på lämpligt om sätt förenkla och påskynda förfaranden som skall följas före ingivandet ansökan; av en När,

c jämte rättsliga, ekonomiska,

redovisnings- och tekniska krav ex. krav rörande företagsformen, styrelsemedlemmars och ledningens kvalifikationer, återförsäkringsarrangemang, etc, beviljandet av koncessionen också underkastas andra krav och i synnerhet också underkastas ekonomiska krav såsom den inhemska försäkringsmarknadens behov, skall vederbörande inhemska försäkringsmarknadens behov, skall vederbörande

156 OECD liberiseringsstadgor 1996:77 -

myndigheter upplysa ansökande försäkringsgivare om sådana krav vid tiden för deras ansökan, samt skall dessa krav gälla på samma sätt för inhemska försäkringsgivare som för försäkringsgivare från andra medlemsländer;

d Vederbörande myndigheter skall fatta beslut

varje ansökan från försäkringsgivare från om

annat medlemsland senast månader efter

sex det datum då ansökan har färdigställts i alla detaljer samt skall utan vidare dröjsmål tillkännage sitt beslut till sagda försäkringsgivare; När vederbörande myndigheter ber en försäkringsgivare från annat medlemsland om ändringar i en fullständig ansökan om bemyndigande, skall de upplysa sagde försäkringsgi-

vare om skälen för att infordra sådana änd-

ringar samt skall de göra detta på samma villkor för inhemsk försäkringsgivare; som När ansökan om bemyndigande från en försäkringsgivare från annat medlemsland avslås, skall vederbörande myndigheter underrätta sagde försäkringsgivare om skälen för deras beslut, samt skall de göra detta på samma villkor som för inhemsk försäkringsgivare;

g När bemyndigande vägras, eller när vederbö-

rande myndigheter har behandlat ansökan före utgången av sexmånadersperioden som enligt bestämmelserna i stycke skall

a ovan,

försäkringsgivare från andra medlemsländer ha samma överklaganderätt som inhemska försäkringsgivare. Försäkringsgivare från ett medlemsland som är verksam i annat medlemsland får som ombud utse

varje person har hemvist och faktiskt är bosatt

som i sagda land, oavsett nationalitet. "

I del lV punkt D/6 villkoren för överföringar vid anges etablerandet och driften av främmande försäkringsgivares filialer och agenturer:

1996:77 OECD liberiseringsstadgor 157 —

III. Överföringen av alla belopp som inte genom föreskrift i lag eller administrativa styrmedel som regle-

rar försäkringar måste behållas inom landet skall vara fria. Försäkringsgivare från ett medlemsland som utövar direkta försäkringstransaktioner i annat medlemsland eller

genom en flera av sina filialer

eller agenter skall tillåtas, i den mån genom sådana försäkringsgivare, deras

filialer eller

agenter inte har tillräckliga tillgångar tillgängliga i landet, att överföra till det landet sådana belopp som de behöver för att fortsätta att uppjj/lla skyldigheterna enligt lagen och/eller avtalsenliga skyldigheter som följer på grund av sådana transaktioner. Enligt punkt F/1 på listan över nuvarande osynliga operationer, skall överföringar vinster av som uppstått i direkt försäkringsoperationer fria. Med vara vinster skall förstås överskott tillgängligt

efter att

ekonomiska förpliktelser har avklarats vad avser alla skyldigheter enligt lag och/eller kontrakt. "

1996:77

6 Världshandelsorganisationen

WTO - allmänna tjänste-

handelsavtalet GATS

6.1 Bakgrund

Tillskapandet av en internationell handelsorganisation ingick bland de planer för världens återuppbyggnad under andra världskriget

som diskuterades mellan de allierade staterna. Fram till 1948 fanns det

inte någon multilateral organisation eller multilateralt avtal för

internationell handel utan de enskilda länderna hade i princip full frihet att älva införa de ordningar de önskade för tillvarata sina att

ekonomiska intressen. I stor utsträckning kom denna frihet

att användas i protektionistiskt syfte med stagnation i världsekonomin som följd. För att bl.a. motverka de protektionistiska strömningama undertecknades i oktober 1947 ett internationellt regelverk, General Agreement Tariffs and Trade GATT, on som för de 23 ursprungliga

avtalsslutande länderna trädde i kraft den l januari 1948. Sverige

anslöt sig till GATT 1950. I början av 1980-talet gick världsekonomin in i den dittills

allvarligaste stagnationsperioden i efterkrigstiden. Man upplevde

en

ökande tendens till bilateralisering handelsförbindelsema

av som följer starka protektionistiska strömningar. Flera länder av införde

importbegränsningar och vidtog andra åtgärder i gråzonen och ofta

av i strid med GATTS:s bestämmelser i syfte att skydda inhemsk

produktion och sysselsättning. GATT-systemet hade inte tillräcklig styrka att motstå denna utveckling. Det framstod också alltmer

som

uppenbart att avsaknaden GATT-regler centrala områden,

av såsom området för finansiella tjänster, kunde medföra handelskon-

llikter. Vidare fanns det risk för att frihandelssystemet delades

upp i tre stora grupperingar, nämligen USA/Canada, Japan/andra Stillahavsländer och EG/EES. Ett försök att lösa problemet gjordes vid ett ministennöte i GATT 1982, där ett för GATT:s verksamhet Det visade program antogs.

sig emellertid inte möjligt att nå tillfredsställande helhetslösning

en

av de intemationella handelsproblemen uppgörelser

genom separata

Väraishandelsorganisationen W T O 1996:77

olika delområden. I stället lanserades idén en omfattande om förhandlingsrunda där rad områden skulle behandlas som en en

paketlösning skulle godtas i sin helhet samtliga avtalsslutan-

som av de parter. Vid ett ministermöte i Punta del Este i Uruguay i september 1986 ministerdeklaration, den s.k. Punta del Este-deklarationen, antogs en fastlade målsättningar och riktlinjer för förhandlingarna. som Förhandlingarna har därefter allmänt omtalats under benämningen

Uruguayrundan. De överordnande målsättningarna för förhandlingarna var att

fortsätta arbetet med att avskaffa existerande handelshinder, vidareutveckla de delar GATT:s regelverk som inte fungeav ett tillfredsställande sätt, rar utvidga GATT-systemet till sådana områden där multilaterala -

regelverk saknades och central betydelse för

som var av världshandeln.

Enligt ministerdeklarationen skulle hela förhandlingsresultatet och verkställas i sin helhet, s.k. "one single undertaaccepteras en king". Uruguayrundan avslutades i december 1993 efter än sju års mer förhandlingar. Förhandlingarna resulterade bl.a. i ett avtal, som undertecknades vid ett ministennöte i Marrakech den 15 april 1994,

upprättande Världshandelsorganisationen World Trade

om av

Organization, WTO, vilket inbegriper ett reviderat Allmänt tull- och

handelsavtal GATT 1994 och ett stort antal andra avtal och överenskommelser de olika områden omfattats förhandsom av lingama. I avtalet upprättande världshandelsorganisationen, WTOom av avtalet, finns bestämmelser organisationens uppbyggnad och om organisatoriska struktur, dess ställning, verksamhetsområde och uppgifter. WTO skall utgöra institutionell ram, en paraplyoren ganisation skall hålla och administrera Uruguayrundans som samman förhandlingsresultat. Vidare skall WTO utgöra ett förhandlingsforum

i multilaterala handelsfrågor och administrera ett tvistlösningssystem. Det regelverk utgör resultatet av Uruguayrundan trädde med

nya som vissa undantag i kraft den l januari 1995. Alla medlemsländer i EU har undertecknat WTO-avtalet och är därmed medlemmar i WTO. Om Sveriges anslutning till WTO, 1994/95:35. se prop. När det gäller änstehandeln har förhandlingarna resulterat i det

allmänna tjänstehandelsavtalet General Agreement on Trade in

Services, GATS omfattar all handel med tjänster. Genom GATS som

1996:77 Vdrdshandelsorganisationen WTO

har för första gången etablerats ett multilateralt internationellt regel-

verk för tjänstehandel med generella och särskilda förpliktelser i

fråga om bl.a. försäkringstj änster. Enligt GATS skall principen om

mest gynnad nation gälla. Det innebär att Sverige, som inte har

anmält något undantag från avtalet i detta avseende, inte får behandla

försäkringsgivare från ett land som är medlem i WTO mer restriktivt

försäkringsgivare från något land. Regeln modifieras

än en annat två sätt. Dels står det Sverige fritt att lämna försäkringsgivare från en

ett land ingår i tull- och valutaunion såsom EU och EES

som en en behandling än försäkringsgivare från andra länder som gynnsammare anslutit sig till GATS, dels finns det möjlighet att avvika från en principen mest gynnad nation grundval av försiktighetsskäl. om I avsnitt 6.2 lämnas en närmare redogörelse för GATS.

Av följ ande förteckning framgår vilka länder som undertecknade

slutakten i Marrakech den 15 april 1994 och således omfattas som av GATS.

Algeriet Guinea Bissau Paraguay Angola Honduras Peru Antigua o Barbuda Hong Kong Polen Argentina Indien Portugal Australien Indonesien Qatar Bahrain Irland Rumänien Bangladesh Island Rwanda Barbados Israel Szt Kitts och Nevis Belgien Italien Szt Lucia Belize Jamaica Szt Vincent och Grenadinene Benin Japan Senegal Bolivia Kamerun Centralafrikanska republiken Botswana Kanada Sierra Leone Brasilien Kenya Singapore Brunei Kina Slovakien Burkina Faso Kongo Spanien Burundi Korea Sri Lanka Chile Kuwait Storbritannien Columbia Lesotho Surinam Costa Rica Liechtenstein Schweiz Cuba Luxemburg Sverige Cypern Macao Swaziland Danmark Madagaskar Syd-Afrika Dominica Malawi Tanzania Dominikanska Malaysia Thailand republiken EG Maldiverna Togo Egypten Mali Trinidad och Tobago El Salvador Malta Tchad Elfenbenskusten Marocko Tjeckien Fiji Mauritanien Tunisien Filippinerna Mauritius Turkiet

6 16-0702

162 Värdshandelsorganisationen WTO 1996:77

Finland Mexico Tyskland Frankrike Mocambique Uganda Förenade Myanmar Ungern Arabminiraten Gabon Namibia Uruguay Gambia Nederländerna USA Ghana Nicaragua Venezuela Granada Niger Zaire Guyana Nigeria Zambia Grekland Norge Zimbawe Guatemala Nya Zeeland Österrike Haiti Pakistan

Dessa länder undertecknade inte Slutakten i Marrakech men kan tillträda i Geneve vid en senare tidpunkt.

Följande 21 länder tullonrråden söker om medlemskap i

GATT/WTO prel. juni 1995:

Albanien Honduras Moldavien Algeriet Jordanien Nepal Armenien Kina Panama Belarus Kinesiska Taipei Ryssland Bulgarien Kroatien Saudi Arabien Ecuador Lettland Slovenien Mongoliet Litauen Ukraina

6.2 Allmänna

tjänstehandelsavtalet GATS

Avtalets konstruktion

Det allmänna tjänstehandelsavtalet General Agreement On Trade in

Services, GATS, består av tre huvuddelar:

ett ramavtal med allmänna förpliktelser som gäller alla medlemmar och all änstehandel,

nationella bindningslistor för åtaganden om marknadstillträde

och nationell behandling för enskilda änstehandelssektorer samt bilagor och ministerbeslut som behandlar speciella förhållanden inom respektive änstehandelssektor.

1996:77 Värdshandelsorganisationen O 163

Ramavtalet

I ramavtalet framhålles inledningsvis den ökande betydelse som handel med tjänster har för världsekonomin och behovet av ett multilateralt regelverk. Vidare framhålles önskemålet en gradvis om

liberalisering av tjänstehandeln inom en multilateral ram där de olika medlemsländemas målsättningar området och utvecklingslän-

demas behov skall beaktas.

Artikel 1 i ramavtalet definierar handel med tjänster som tillhandahållande av en tjänst

från medlemslands territorium till medlemslands

a ett ett annat

territorium t.ex. försäkringstj änster,

b ett medlemslands territorium till konsumenter från ett annat

medlemsland,

c genom kommersiell närvaro ett medlemslands territorium

tjänsteleverantör från ett annat medlemsland, av en

d genom närvaro ett medlemslands territorium av fysiska

personer från ett annat medlemsland.

I artikel II i ramavtalet ingår en grundläggande princip för änstehandeln, nämligen mest gynnad nations-principen MGN. Denna princip innebär att den mest förmånliga behandling av tjänster och änsteleverantörer som ett visst land ger till något annat land måste utsträckas till att gälla alla länder undertecknat tjänstehan-

som delsavtalet villkor. Vissa möjligheter till undantag från samma MGN-principen medges. Sådana undantag f°ar dock inte gälla för längre tid än tio och skall ses över vart femte år. En förteckning över de begärda undantagen skall bifogas varje lands bindningslista, den s.k. bilagan om artikel II-undantag. Bilagan om artikel

undantag fastställer formerna för hur undantag från MGN-principen skall göras och deras giltighetstid. Sverige har inte gjort något MGNundantag inom den finansiella sektorn.

Artikel lll innehåller alhnänna förpliktelser öppenhet och insyn

om

i fråga om relevanta lagar och andra författningar som berör tjänste-

handel. Sådana regelsystem skall offentliggöras medlemsländerna av

lämpligt sätt.

Artikel I V om ekonomisk integration utgör det mest omfattande undantaget från MGN-principen. Den tillåter att länder, utgör som en

ekonomisk region, under vissa förutsättningar sinsemellan får ingå avtal längre gående integration än i förhållande till andra länder.

om Detta innebär t.ex. att EES-ländema, utöver den nivå som de bundit

164 V ärdshandelsorganisationen WTO 1996:77

multilateralt i änstehandelsavtalet, kan ge sina respektive tjänster och änsteleverantörer bättre behandling än den i övri gt en man ger utländska tjänster och änsteleverantörer. Andra exempel länder, med

möjlighet att ingå avtal om ekonomisk integration är

som mer

långtgående än vad som följer av MGN-principen, är USA, Canada

och Mexico som 1991 ingick ett frihandelsavtal North American

Trade Area, NATFA, och i Sydamerika har flera länder gått

samman och upprättat MERCOSUR har tullunion mål. I Asien har som som Bunna, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand bildat Association of South East Asian Nations ASEAN har som beslutat att upprätta ett frihandelsområde före 2008 AF TA. I sammanhanget kan avtalet mellan Australien och Nya Zeeland från 1982 Closer Economic Relations Agreement- också nämnas. - Artikel Vl behandlar regleringen i sektorer där ett medlemsland har

åtagit sig förpliktelser i den nationella bindningslistan. Medlemslän-

derna skall iaktta obj ektivitet när det gäller regleringen i de änstesektorer som införts i ett lands bindningslista. Riktlinj för regleer ringen kommer att utformas. senare

Nationell bindningslista

Införandet av en viss tjänstesektor t.ex. finansiella tjänster i ett

lands nationella bindningslista innebär att landet i fråga har gjort ett obegränsat åtagande dels i fråga marknadstillträde artikel XV

om

dels beträffande nationell behandling artikel XV för sektorn i

fråga. Varje land kan välja hur långtgående åtaganden vill göra

man inom varje sektor och därmed dess liberaliseringsgrad. Exempelvis kan ett land i strid med principen fritt marknadstillträde bibehålla om eventuella kvantitativa restriktioner som begränsar utländsk änsts en eller änsteleverantörs tillträde till marknad att dem en genom ange i bindningslistan. Det är också tillåtet göra

att reservation mot

principen om nationell behandling. Principen om nationell behandling innebär att utländsk tjänst en eller tjänsteleverantör inte får sämre behandling, varken de facto ges eller de jure, än motsvarande inhemska tjänster eller tjänsteleverantö-

rer. Detta skall i så fall anges i bindningslistan, där det skall framgå om utländska änster eller änsteleverantörer i något avseende

ges

mindre förmånlig behandling än inhemska tjänster och änste-

leverantörer landets hemmamarknad.

Att ett åtagande införts i ett lands bindningslista innebär att det

bundits, dvs mer restriktiva regler får därefter inte införas. Åtagande-

1996:77 Värcirhandelsorganisationen WTO 165

na har efter bilaterala förhandlingar införts i de olika ländernas bindningslistor. Emellertid gäller bindningslistorna multilateralt dvs. lika mot alla avtalsparter enligt MGN-principen. Ett bundet

åtagande kan inte försämras utan att landet i fråga tvingas betala

kompensation till andra avtalsparter enligt tjänstehandelsavtalets bestämmelser. Bindningslistoma sätter således ett tak för existerande restriktioner. Avsikten är att successivt trappa ned restriktionerna i kommande förhandlingsrundor.

De åtaganden Sverige har gjort i den nationella bindningslistan när det gäller försäkringstjänster återspeglar gällande regelverk i fråga om marknadstillträde och nationell behandling. I fråga om

marknadstillträde har följande begränsningar införts i bindningslistan.

1 Tillhandahållandet av direktförsäkringar, utan etablering här i landet, tillåts endast ett försäkringsbolag med kongenom cession i Sverige och endast, under förutsättning att de båda

försäkringsbolagen tillhör samma koncern eller har ingått

samarbetsavtal, 2 Försäkringsbolag som inte bildats i Sverige kan etablera en kommersiell närvaro här endast genom en agent är bosatt som eller har säte i Sverige, 3 Försäkringsmäklarföretag som inte bildats i Sverige kan etablera en kommersiell närvaro endast filial. genom

Reservationen enligt l har sin grund i l § lagen rätt för

a om utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. Genom den lagbestämmelsen öppnades vissa möjligheter för utländska försäkringsföretag att utan koncession och etablering här i landet tillhandahålla försäkringar avseende risker i Sverige. En förutsättning härför är dock att det sker fönnedling ett genom av försäkringsbolag som har koncession i Sverige. Vidare krävs

antingen att det utländska försäkringsföretaget ingår i koncern

samma som deti Sverige koncessionerade bolaget eller att båda bolagen har

ingått ett samarbetsavtal. Finansinspektionen skall tillstånd till

ge fönnedlingsverksamheten. Reservationen enligt punkt 2 tar sikte den organisatoriska formen för etablering den svenska försäkringsmarknaden. Enligt gällande lagstiftning har försäkringsföretag med säte utanför EES

endast möjlighet att etablera sig här i landet genom generalagent l §

andra stycket LUF. När det gäller den nationella behandlingen har följ ande begränsningar införts i bindningslistan,

166 Värcirhandelsorganisationen WTO 1996:77

l Försäkringsbolag som inte bildats i Sverige måste ställa

säkerhet för agenturer etableras i Sverige, som 2 Försäkringsbolag, vilka inte bildats i Sverige, och som

erbjuder andra försäkringar än livförsäkringar beskattas premieinkomstema från direktförsäkringsverksamheten i

stället för nettoresultatet,

3 En stiftare av försäkringsbolag skall vara en fysisk person som är bosatt i Sverige eller en juridisk person som bildats i

Sverige.

Reservationen i punkt 1 har samband med depositionsskyldighe-

ten enligt LUF for utländska forsäkringsföretag med säte utanför EES som bedriver eller planerar bedriva försäkringsverksamhet genom generalagent i Sverige. Även EG:s tredjelandsregler kräver att ett visst belopp deponeras för att auktorisation skall kunna beviljas

artikel 23.2 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 i

första livförsäkringsdirektivet. Krav deposition uppställs inte för försäkringsbolag som bildats enligt försäkringsrörelselagen. När det gäller reservationen avseende behörighetsvillkoren i punkt 3 innebär den nuvarande svenska lagstiftningen 2 kap. 1 § första

stycket forsäkringsrörelselagen att fysisk person som är bosatt inom

EES eller en juridisk person bildats enligt lagstiftningen i ett som EES-land kan stiitare. I förhållande till EES-ländema har således vara en liberalisering av lagstiftningen skett, men däremot inte i förhållande till andra främmande länder.

Tvistlösning

änstehandelsavtalet innehåller också regler för tvistlösning och konsultation. Behovet av en effektivisering av den tvistlösning

som tillämpades enligt GATT-systemet orsakerna till att var en av förhandlingarna i Uruguay-rundan inleddes. Kritik anfördes bl.a. från amerikanskt håll mot det dåvarande tvistlösningssystemet för att vara ineffektivt. En rad panelrapporter hade blockerats, dvs. den tappade parten motsatte sig att rådet antog s.k. panelrapporter när konklusionen gick i parts favör. Dessutom har förekommit att en annan panelrapporter som antagits av rådet inte har verkställts i enlighet

med påbuden i panelrapportema. Detta medförde en försvagning

av GATT-systemets auktoritet. Grundorsaken till det bristfälliga tvistlösningssystemet var avsaknaden av klara regler.

1996:77 Väraishandelsorganisationen W T 0 167

...

Effektiviteten i tvistlösningen har direkt betydelse för ekonomiska aktörer och är därför viktig för tilliten till systemet. En central

målsättning i Uruguayrundan har därför varit att effektivisera

tvistlösningssystemet i syfte att skapa ökad tilltro.

Resultatet av tvistlösningsförhandlingama i Uruguayrundan

bygger och utvecklar både existerande GATT-regler och procedu-

rer. Ett genomgående drag i de nya tvistlösningsreglema är ökad

snabbhet och automatik i förfarandet. Detta gäller såväl för upprät-

tande av paneler, antagande av panelrapporter som för det nya överprövningsförfarandet som införts angående panelutslag. Tydligt

angivna tidsgränser gäller för alla faser av tvistlösningsförfarandet.

Ett pennanent överprövningsorgan har inrättats som överprövnings-

instans for panclrapporter som inte accepteras en part i tvist. Ett av en nytt inslag är att det ges utrymme för skiljedomsförfaranden då det råder oenighet nivån kompensation i förekommande fall. om Dessa förändringar i tvistlösningssystemet torde bidra till en

förstärkning av tvistlösningssystemet som utgör älva kärnan i

GATS liksom i de andra avtalen som omfattas Uruguayrundan. Ett av

vikti element i överenskommelsen om tvistlösning Dispute

Settlement Understanding, DSU är också att den slår fast allmän en

förpliktelse att lösa tvister angående avtalsenliga rättigheter och skyldigheter inom ramen för DSU och att följa däri fastslagna regler

och procedurer. Överenskommelsen innehåller således presumtion en för att söka lösningar i multilateralt accepterade former.

Omständigheter att beakta vid revidering av svensk lagstiftning

Förhandlingsresultatet i Uruguayrundan avser förhållanden som

ligger inom ramen för EU:s handelspolitik. Det är

gemensamma därför inte aktuellt att nationellt genomföra förhandlingsresultatet. De

åtaganden som Sverige gjort enligt tjänstehandelsavtalet går dock

inte utöver vad som för närvarande gäller försäkringsområdet. Avtalet föranleder därför inte några direkta krav ändrad eller kompletterad lagstiftning. Emellertid måste vid en revidering av

lagstiftningen utländska försäkringsgivare i Sverige MGNom

principen beaktas. Detta innebär bl.a. att liberaliseringsåtgärdemai

den gällande lagstiftningen i princip måste komma alla utländska försäkringsgivare till del oberoende i vilket WTO-land försäkav ringsgivaren har sitt säte. Undantag från denna likabehandlingsprincip kan dock med stöd av regeln om ekonomisk integration göras - i förhållande till försäkringsgivare från EU/EES.

abrw:

V £.i .ff§,-. ua

L

1996:77 169

7 Villkor för marknadstillträde

inom OECD

Av intresse för utredningen har varit att utröna villkoren för marknadstillträde inom OECD för utländska försäkringsgivare mot bakgrund av den principiella rätten till etablering av försäkringsverksamhet enligt kapitalliberaliseringsstadgan och friheten för gränsöverskridande verksamhet för försäkringsgivare enligt änsteliberali-

seringsstadgan se avsnitt 5. En undersökning har därför i detta syfte

gjorts med avseende förhållandena i de länder är medlemmar som av OECD och har tillträtt denna organisationens liberaliseringsstadgor. De länder som ingår i undersökningen är Australien, Belgien, Kanada, Danmark, England, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländema, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Schweiz, Spanien, Tyskland, USA och Österrike. Undersökningen avser de krav som ställs på de nationella marknaderna inom OECD för att utländska försäkringsföretag skall inleda försäkringsverksamhet. De berörda ländernas alhnänna attityd till utländska försäkringsgivare är i stort sett baserad en ekonomisk politik understödjer som fria internationella kapitalrörelser och likabehandling inhemska av och utländska försäkringsgivare. Emellertid förekommer vissa begränsningar av marknadstillträdet för utländska försäkringsgivare de lokala marknaderna inom OECD-området. I samtliga OECD-länder uppställs auktorisationskrav villkor som för marknadstillträde för utländska försäkringsföretag. Auktorisationskrav gäller utan undantag verksamhet som ett utländskt försäkringsföretag avser att bedriva från etablering i ett OECD-land. Med en etablering avses här filial-, agentur- eller dotterbolagsetablering. Endast några länder Australien, Japan,,Nederländema och Nya - Zeeland medger gränsöverskridande verksamhet inom direktförsäk- - Iingsområdet. Möjligheten för utländska försäkrings givare att bedriva gränsöverskridande verksamhet är i dessa länder inte generell utan begränsad till vissa försäkringsklasser. Med undantag av skadeförsäkringsverksamhet den australiska marknaden krävs auktorisation för gränsöverskridande verksamhet inom direktförsäk-

170 Villkor för marknaaistillträde inom OECD 1996:77

ringsområdet i de länder medger sådan verksamhet. När det

som gäller återförsäkringsverksamhet medges gränsöverskridande verksamhet inom hela OECD-området. Representationskontor kan utländska försäkringsföretag utan

särskilt tillstånd upprätta i samtliga länder inom OECD-området under förutsättning att inte någon kommersiell verksamhet bedrivs

från kontoret. Som regel föreskrivs förutom auktorisationskrav solvenskrav — för etablering av försäkringsverksamheti OECD-ländema. När det gäller OECD-länder som tillhör EES överensstämmer solvenskraven för utländska försäkringsföretag utanför EES i stort sett med de minimivillkor som gäller för tredjelandsföretag enligt EG:s försäk-

ringsdirektiv. Dessa minimivillkor ingår artikel 23 och artikel 25 i

första skadeförsäkringsdirektivet och i artikel 27 och artikel 29 i första livförsäkringsdirektivet. Direktiven hindrar dock inte att strängare förpliktelser intas i den nationella lagstiftningen. l allmänhet har denna möjlighet att skärpa depositionskraven i förhållande till EG:s dock inte utnyttj ats. normer

Enligt artikel 23.2 e i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 e i det första livförsäkringsdirektivet förutsätt-

är en av ningarna för auktorisation att försäkringsföretaget från tredje land har

så mycket tillgångar i etableringens placeringsland att de motsvarar

minst hälften av garantibeloppets minimibelopp i ECU minimum guarantee fund som anges i artikel 17.2 i första skadeförsäkringsdi-

rektivet och i artikel 20.2 i första livförsäkringsdirektivet och att

minst hälften av dessa tillgångar har deponerats som säkerhet i det

land där etableringen bedriver sin verksamhet. I det följande har en sammanställning gjorts av villkoren i de olika OECD-ländema för utländska Försäkrings givare att bedriva verksamhet från etableringar a-c och genom gränsöverskridande verksamhet

d, i den utsträckning verksamhet av ifrågavarande slag medges i det

enskilda OECD-landet. När det gäller OECD-länder som tillhör EES avses med utländska försäkringsföretag i detta sammanhang företag med säte utanför EES.

1 Australien

a filial skadeförsäkringsverksamhet b agentur skadeförsäkringsverksamhet c dotterbolag d gränsöverskridande verksamhet skadeförsäkringsverksamhet

1996:77 Villkor för marknadstillträde inom OECD 171

Auktorisationskrav och kapitalkrav för verksamhet enligt a c.

- För verksamhet enligt d gäller inte några restriktioner. Livtörsäkiingsverksamhet får endast bedrivas genom dotterbolagsetablering.

1.2 Belgien

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs EG:s törsäkringsdirektiv i fråga om lörsäkringsföretag med säte utanför EES.

1.3 Kanada

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationslcmv för verksamhet enligt a c i varje provins där verksam-

het avses att bedrivas.

Depositionskrav för etablering enligt a b.

-

1.4 Danmark

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs i EG:s iörsäkiingsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.5 England

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a och c.

En agentur kan endast agera på uppdrag av en auktoriserad Försäkringsgivare eller filial. Agenturer är inte föremål för särskild auktorisation.

172 Villkor för marknadstilltrdde inom OECD 1996:7 7

Etableringsvillkoren för filialer och agenturer är inte strängare än vad som följer av de minimivillkor i EG:s törsäkringsdirektiv för försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.6 Finland

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs i EG:s törsäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

7 Frankrike

a filial b agentur c dotterbolag d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

För verksamhet enligt a dessutom s.k. särskilt tillstånd "Agrément special"

om godkännande av ñlialens legale företrädare.

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.8 Irland

a filial b agentur c dotterbolag d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs i EG:s forsäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.9 Italien

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

1996:77 Villkor för marknacistillträde inom OECD 173

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

- Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

I 0 Japan

a filial b agentur

c dotterbolag

d gränsöverskridande verksamhet inom vissa försäkringsklasser

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a - c. Gränsöverskridande verksamhet medges endast i fråga om försäkring av rymdfartyg och satelliter. Depositionskrav för försäkringsverksamhet från etablering i Japan.

1.11 Luxemburg

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c. -

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

12 Nederländerna

a filial b agentur

c dotterbolag

d gränsöverskridande verksamhet

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a d.

- Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor som föreskrivs EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1 13 Norge . a filial b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

174 Villkor för marknadstillträde inom OECD 1996:77

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minirnivillkor

som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.14 Nya Zeeland

a filial

b agentur

c dotterbolag

d gränsöverskridande verksamhet

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a d.

-

Depositionskrav för skadeförsäkrirtgsrörelse som etableras enligt a b. Inga

andra solvenskrav.

15 Portugal

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minirnivillkor

som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.16 Schweiz

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhetenligt a c. Kapitalkrav inkl. deposition-

-

skrav för verksamhet som etableras enligt a b.

-

1.17 Spanien

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1996:77 Villkor för marknadstillträde inom OECD 175

l 8 Tyskland

a filial

b agentur c dotterbolag d -

Auktorisationskrav fir verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

—som föreskrivs i EG:s törsäkringsdirektiv i fråga om försäkringsföretag med säte utanför EES.

1.19 USA Wew York

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav och solvenskrav För verksamhet enligt a c.

-

1.20 Österrike

a filial

b agentur

c dotterbolag

d -

Auktorisationskrav för verksamhet enligt a c.

-

Villkoren för etablering enligt a b överensstämmer med de minimivillkor

som föreskrivs i EG:s törsäkringsdirektiv i fråga om törsäkringsföretag med säte utanför EES.

1996:77 177

Allmänna

8 överväganden

8.1 Allmänt utländska

om lagstiftningen om

försäkringsgivare i Sverige

Den centrala uppgiften för utredningen är att lägga fram ett förslag

till reviderad lagstiftning om utländska försäkringsgivares

en verksamheti Sverige. Försäkringsverksamhet bedriven av utländska

försäkringsföretag i Sverige kan påvisas långt tillbaka i tiden. De

första utländska forsäkringsföretagen etablerade sig här i landet redan

i början l800-talet. Under en lång följd av dominerade de ut-

av ländska företagen försäkringsbranschen här i landet. Först under den senare delen av l800-talet grundades de första svenska försäkringsbolagen. I och med att den verksamhet som bedrevs av utländska försäkringsföretag här i landet fick en allt större ekonomisk betydelse

började regeringsmakten att intressera sig för den. Det ansågs

motiverat att mera information om de utländska försäkringsföretagens stadgar samt om omfattningen och arten av deras verksam-

het. Tillsynen ansågs nödvändig i synnerhet för att trygga de egna medborgarnas intressen. Försäkringskundema hade knappast några möjligheter alls att uppgifter om ett utländskt företags solvens.

Eftersom försäkringsavtalen ingicks enligt utländska villkor och med

tillämpning utländsk lagstiftning behovet skydd särskilt

av var av stort. Sedan 1950 regleras de utländska försäkringsföretagens verksamhet i Sverige av lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. I samband med att forsäkringsrörelselagstiftningen 1993 anpassades till vissa av EG:s försäkringsdirektiv begränsades lagens tillämp-

ningsområde av lagtekniska skäl till att endast omfatta försäkringsfö-

retag med säte utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag, lagen 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF,

enbart utländska försäkringsgivare med säte inom EES.

som avser Utländska försäkringsföretag som driver rörelse den svenska

178 Allmänna överväganden 1996:77

marknaden genom ett här i landet bildat dotterbolag omfattas varken av LUF eller LEF utan av regleringen i försäkringsrörelselagen 19822713, FRL.

För närvarande mars 1996 bedriver 12 utländska försäkringsfö-

retag i Sverige försäkringsverksamhet genom generalagent. Av dessa driver endast ett företag rörelsen med stöd av LUF eller med stöd av föreskrifter meddelade enligt LUF, medan de övriga företagen bedriver verksamheten enligt LEF. Vid samma tidpunkt hade 114 anmälningar om gränsöverskridande verksamhet i Sverige enligt LEF inkommit till Finansinspektionen. Tre utländska försäkringsföretag bedriver verksamhet här i landet i svenska dotterbolag enligt FRL. Utredningsuppdraget omfattar inte utländska dotterbolagsetableringar enligt FRL utan är begränsat till verksamhet enligt LUF och LEF. Såväl LUF som LEF syftar till att säkerställa försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen. För att tillgodose detta syfte vilar utformningen såväl LUF LEF ett antal av som grundläggande principer som dock inte är desamma i de båda lagarna. Detta sammanhänger med att LUF har utformats mot bakgrund av en ihuvudsak nationell försäkringsmarknad i 1950-talets Sverige medan LEF har fått sin utfonnning grundval integrerad västeuroav en peisk försäkringsmarknad nyligen har etablerats inom EU. som Visserligen har LUF sedan dess tillkomst successivt anpassats till

utvecklingen inom forsäkringsområdet genom ett antal lagändringar,

men lagens grundläggande principer är i stort oförändrade. De grundläggande principerna i LUF är principen om svensk koncession, säkerhetsprincipen, specialitets- eller separationsprincipen och principen om att ett försäkringsföretag inte utan särskilda skäl får bedriva rörelse än försäkringsrörelse. I LEF utgör annan

principen om en enda koncession och principen hemlandstillsyn

om de grundläggande principerna. Enligt LUF skall ett utländskt försäkringsföretag ha koncession i Sverige för att driva försäkringsrörelse. Lagen bygger det svenska koncessionssystemet som hänger samman med den fortlö-

pande tillsyn som Finansinspektionen utövar över den del ett

av utländskt försäkringsföretags verksamhet är förlagd till Sverige. som Försäkringstagama har grund av försäkringsverksamhetens natur ofta begränsade möjligheter att i tillräcklig utsträckning bevaka sina egna intressen. Detta kan särskilt gälla utländska försäkringsföretag,

vars verksamhetspolitik, produkter, tillförlitlighet och solvens kan

vara ännu svårare för en svensk försäkringskund att utröna än det om

är fråga om ett svenskt bolag. Syftet med koncessionsprövningen är

att redan från början utestänga försäkringsföretag med viss som sannolikhet inte kan förväntas fullgöra sina förpliktelser enligt de

1996:77 Allmänna överväganden 179

ingångna försäkringsavtalen eller driva rörelsen i övrigt enligt här i

landet godtagbara affarsprinciper. För att ett utländskt försäkringsföretag skall koncession i Sverige enligt LUF krävs att det här i landet etablerar en generalagen-

tur. Någon annan etableringsform den svenska marknaden medger

inte lagen. En generalagent är en syssloman som marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skaderegleringen det utländska försäkringsföretagets vägnar i Sverige. Formellt sett drivs försäkringsrörelsen i Sverige av det utländska försäkringsföretaget. Att LUF inskränker möjligheterna att utnyttja de olika fonner för drivande försäkringsverksamhet står till buds att av som genom endast medge verksamhet genom generalagent har historiska skäl. Liksom i flera andra europeiska länder har försäkringsrörelse genom generalagent gamla traditioner i Sverige. När den första lagen om utländska försäkringsforetag tillkom 1903 var det inte aktuellt eller särskilt angeläget att reglera annan verksamhet än den som bedrevs generalagent. heller vid revideringen av lagstiftningen i genom samband med tillkomsten av LUF 1950 övervägdes andra etableringsfonner i Sverige för utländska försäkringsföretag. Emellertid öppnades 1990 i LUF vissa möjligheter för utländska försäkringsföretag att utan etablering här i landet tillhandahålla försäkringar avseende risker i Sverige genom fönnedling av ett försäkringsföretag beviljats koncession enligt LUF eller FRL. som Möjlighetema att bedriva sådan verksamhet här i landet begränsades till två särskilda fall. Det ena fallet avser ett utländskt försäkringsbo-

lag är dotterbolag till eller annat sätt ingår i samma koncern

som som det i Sverige koncessionerade bolaget. Det andra fallet bygger

på att de båda bolagen har ingått ett samarbetsavtal utan att något koncemförhållande föreligger. Finansinspektionen skall tillstånd

ge till verksamheten. Av betydelse i tillståndsärendet är bl.a. om det

föreligger försäkringsmässiga skäl för placering i utlandet och kvaliteten på den tillsyn som det utländska försäkringsföretaget är

underkastad i hemlandet. LUF förutsätter att den utländska försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag. Detta innebär försäkringsgivare i sitt att en som hemland driver rörelsen i annan Organisationsform än företagsfonnen inte kan beviljas koncession enligt LUF att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige. I lagstiftningen i andra länder uppställs som regel krav att försäkringsrörelse skall drivas i bolagsfonn. De vanligaste bolagsformema utomlands för drivande av försäkringsrörelse är aktiebolagsformen och den ömsesidiga bolagsfonnen. Det förekommer också att försäkringsverksamhet bedrivs sammanslutningar i andelsfonn av

180 Allmänna överväganden 1996:77

och av offentligrättsliga anstalter. De sistnämnda är i allmänhet lagstadgade försäkringsanstalter vilkas verksamhet i regel är begränsad till deras hemland. I praktiken är det endast försäkringsbolag i aktiebolagsfonn och i den ömsesidiga fonnen som bedriver verksamhet utanför sitt hemland. De utländska försäkringsföretag som etablerat verksamhet i Sverige generalagent är genom samtliga aktiebolag. Utomlands finns emellertid också i fonn försäkringsbörser av organiserade sammanslutningar. Försäkring meddelas i dessa sammanslutninger av enskilda individer sammanslutrra i syndikat eller av juridiska personer som utgör syndikat. Försäkringsgivarna står inte i direkt kontakt med kunderna utan försäkringsaffarerna för-

värvas huvudsakligen genom försäkringsmäklare. Ifrågavarande slag av sammanslutningar eller försäkringsbörser kan, med hänsyn till sin

uppbyggnad och fonnema för rörelsens drivande, inte jämställas med ett försäkringsföretag. Möjlighet saknas därför att bevilja sådana

sammanslutningar koncession enligt LUF att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige. heller är LUF tillämplig partikulär

försäkring, dvs. försäkring meddelas fysiska som av personer. Försäkringstagamas främsta intresse vid all försäkring är att

försäkringsgivaren har förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt de ingångna forsäkringsavtalen. Säkerhetsprincipen, är mots-

som en

varighet till soliditetsprincipen i forsäkringsrörelselagen, syftar till att tillgodose detta intresse. En rad regler i LUF knyter till säker-

an

hetsprincipen. Hit hör bestämmelser om krav deposition, redovis-

ning av försäkringstekniska skulder, skuldtäckning, soliditet och grunder. För de utländska försäkringsföretag, driver försäkringsrörelse som i Sverige, är regel den svenska rörelsen endast ringa del som en av den totala försäkringsrörelse företaget bedriver. Depositionssom

bestämmelserna ger uttryck tanken att de svenska försäkringstagarnas intresse kräver att de utländska försäkringsföretagen, har sin

som

huvudsakliga förmögenhet annat håll, har vissa tillgångar bundna

i vårt land till säkerhet för de förpliktelser företagen har som

gentemot de svenska försäkringstagama. För både livförsäkring och skadeförsäkring uppställs i LUF krav

initiala depositioner i samband med att koncessionsansökan lämnas in för prövning. Den initiala depositionen är relaterad till

basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. Syftet

med den initiala depositionen är att trygga försäkringstagamas intressen under företagets uppbyggnadsskedet här i landet när

etablerings-och startåtgärder regel tar avsevärda belopp i

som

anspråk. Den initiala depositionen är när det gäller skadeförsäkring

1996:77 Allmänna överväganden 181

kombinerad med en omslutningsrelaterad deposition som är relaterad

till bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret. Syftet med den

omslutningsrelaterade depositionen är att erforderlig säkerhet skall

uppnås för försäkringstagare i företag med en omfattande rörelse.

Kombinationen av initial deposition och omslutningsrelaterad deposition innebär att det högsta de båda beloppen blir den av faktiska depositionen inom skadeförsäkring. LUF innehåller bestämmelser som begränsar användningen av deponerade medel. Ett väsentligt inslag i LUF:s säkerhetssystem för att skydda försäkringstagarnas intressen utgör kravet redovisning av försäkringstekniska skulder och skuldtäckning. De försäkringstekniska skulderna motsvarar värdet av företagets ansvarighet grund av löpande försäkringsavtal och inträffade försäkringsfall. Beräkningar av forsäkringstekniska skulder skall utföras under överinseende av en

auktuarie. Ett utländskt försäkringsföretag som driver försäkringsrörelse i Sverige skall här i landet ha tillgångar till ett belopp i

som huvudsak skall motsvara de försäkringstekniska skulderna, s.k.

skuldtäckning. Tillgångama skall, med beaktande av företagets försäkringsåtaganden och förändringar i framtida värde och avkastning, placeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och

den förväntade avkastningen tillräcklig. För skuldtäckning får endast

användas vissa angivna tillgångar. Under vissa förutsättningar får 90 procent av deponeringen räknas in i de tillgångar skall användas

som för skuldtäckning. Soliditetskravet innebär i huvudsak att ett utländskt försäkringsföretag för sin verksamhet i Sverige vid varje tidpunkt skall ha en tillräcklig kapitalbas. Vid utövandet verksamheten skall kapitalbaav

sen minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i

verksamhetens art och omfattning solvensmarginal. Kapitalbasen får aldrig understiga ett garantibelopp. För livförsäkring skall

garantibeloppet uppgå till 400 000 ecu. För skadeförsäkring varierar storleken garantibeloppet mellan 100 000 och 700 000

ecu ecu beroende vilket slag av skadeförsäkring rörelsen omfattar. som

I fråga om livförsäkring föreligger skyldighet att upprätta grunder

för bl.a. beräkning av försäkringspremier och premiereserv. Grunderna skall utformas så att premier och betryggande reserver ges en storlek. Kravet grunder är ett uttryck för en soliditetssträvan. Specialitets- eller separationsprincipen syftar till att trygga livförsäkringsföretagens soliditet genom att den mera svårbedömda och riskfyllda skadeförsäkringsrörelsen inte får förenas med direkt livförsäkring. Kravet separation i LUF innebär att ett utländskt

försäkringsföretag endast får förena livåterförsäkring med direkt

livförsäkringsverksamhet som är förlagd till Sverige.

182 Allmänna överväganden 1996:77

Förbudet för livförsäkringsföretagen att driva rörelse än för-

annan säkringsrörelse är också ett uttryck för soliditetssträvan. Begreppet en försäkringsrörelse har i detta sammanhang ganska vid omfattning en och innefattar bl.a. kapitalförvaltning, marknadsföring, information,

rådgivning och skadereglering. Förbudet mot drivande

av annan rörelse är inte absolut. Undantag från förbudet kan medges det om finns särskilda skäl till det. Enligt den praxis utbildats som området är en förutsättning för att undantag skall kunna medges att verksamheten har ett naturligt samband med försäkringsverksamheten och att det föreligger garantier för att rörelsen drivs i försäkringstagamas intressen.

Kännetecknande för LUF är således ett långt drivet system

av bestämmelser som syftar till att förebygga att försäkringsverksamhet

här i landet bedrivs ett ansvarslöst och osunt sätt till förfång för

försäkringstagama. Särskilt utförliga är solvensreglema. Denna

detaljreglering har som utgångspunkt att svenska försäkringskunder

i utländska försäkringsföretag skall tryggas lika säkert försäksom ringskundema i svenska försäkringsbolag. Finansinspektionen har

tillsynsansvaret för den verksamhet utländska försäkringsföretag

som bedriver med stöd LUF här i landet. av Kännetecknande för LEF är ett regelsystem med vissa grundläggande bestämmelser inledande och drivande försäkringsrörelse om av i Sverige. En försäkringsgivare har erhållit koncession i ett utländskt EESsom land har rätt att med stöd av den bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt LEF. Verksamheten kan bedrivas antingen sekungenom en däretablering här eller gränsöverskridande verksamhet från ett genom driftställe i ett annat EES-land än Sverige. Möjlighet finns också att samtidigt bedriva verksamhet från sekundäretablering här i landet en och gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Med sekundäretablering avses filial, generalagentur och, såvitt försäkringssamavser

manslutningar, generalrepresentation. Principen hemlandstillsyn

om innebär en koncentration tillsynen till tillsynsmyndigheten i av försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för tillsynen som av försäkringsgivarens verksamhet inom hela EES. Således har tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland det primära tillsynsansvaret för den verksamhet försäkringsgivaren bedriver som

enligt LEF häri landet från en sekundäretablering eller gräns-

genom överskridande verksamhet.

Systemet med enda koncession och hemlandstillsyn har en som förutsättning att varje medlemsland godtar övriga medlemsländers regler för försäkringsrörelse och offentlig tillsyn tillräckliga om som

1996:77 Allmänna överväganden 183

för att tillgodose anspråket sundhet i rörelsen. Av denna anledning

är det inte möjligt att i LEF ha motsvarande reglering som i LUF i

fråga om rätten att starta och bedriva verksamhet samt när det gäller

solvenskrav och tillsyn. I stället återfinns detaljerade rörelse- och solvensregler samt regler om tillsyn i lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland. Dessa regler gäller i princip även för verksamhet som försäkringsgivaren bedriveri Sverige. För att varje medlemsland skall godta övriga medlemsländers regler för försäkringsrörelse har i tredje generationens EG-direktiv lagts fast miniminivåer för harmonisering av regler för försäkringsrörelsens drivande. Det har också utarbetats regler om rutiner for administrativt samarbete mellan medlemsländemas tillsynsmyndigheter för att den gemensamma försäkringsmarknaden inom EU skall kunna fungera ett tillfredsställande sätt. I förhållande till de grundläggande principerna i LUF innebär minimihannoniseringen följ ande. Varje medlemsland inom EU/EES skall som villkor för etablering av försäkringsrörelse föreskriva koncession. Koncession meddelas av behörig myndighet försäkringsgivarens hemland. I EG:s försäkringsdirektiv de associationsfonner får användas i de olika anges som medlemsländerna för bedrivande av försäkringsverksamhet. I

allmänhet är det fråga om olika typer av försäkringsaktiebolag och

ömsesidiga bolag. Som nämnts har ett försäkringsföretag som erhållit koncession i ett land, som omfattas av EES-avtalet, rätt att med stöd av den bedriva försäkringsrörelse överensstämmer med konsom cessionen i hela EES antingen genom att inrätta filialer eller agenturer där eller genom gränsöverskridande verksamhet eller att genom samtidigt bedriva båda formerna verksamhet. av När det gäller skadeforsäkring skall försäkringsföretagets hemstat kräva att varje försäkringsföretag avsätter en tillräcklig försäkringsteknisk ansvarsskuld som täcker företagets hela affärsverksamhet. Enligt en allmän bestämmelse i tredje skadeförsäkringsdirektivet

skall de tillgångar som skall täcka den försäkringstekniska

ansvarsskulden beaktas vid fastställande av arten av den affärsverksamhet företaget bedriver, så att placeringamas säkerhet, avkastning och som realiserbarhet säkerställs. Dessutom förpliktar direktivet ett företag

att se till att placeringama är mångsidiga och tillräckligt spridda. Den allmänna bestämmelsen kompletteras av en i direktivet ingående förteckning över tillgångar med vilka den försäkringstekniska

ansvarsskulden får täckas i enlighet med hemstatens närmare bestämmelser. Direktivet innehåller också bestämmelser de om

maximibelopp, som ställs i relation till bruttototalbeloppet den

av försäkringstekniska ansvarsskulden, upp till vilka försäkrings-

184 Allmänna överväganden 1996:77

företaget får placera tillgångar täcker ansvarsskulden i

som egendomsslag eller enstaka objekt som särskilt nämns i direktivet. När det gäller livförsäkring skall försäkringsföretagets hemstat kräva att varje försäkringsföretag bildar tillräcklig försäkringsteken nisk ansvarsskuld som täcker företagets hela affärsverksamhet. Tredje livförsäkringsdirektivet innehåller detaljerade bestämmelser de om principer enligt vilka storleken av det försäkringstekniska ansvaret bestäms vid livförsäkring. De premier gäller försäkringssom en ny

rörelse skall med utgångspunkti försäkringsmatematiska antaganden

sådana att försäkringsföretagen förmår skapa tillräcklig vara en försäkringsteknisk ansvarsskuld. Till direktivet har bilaga fogats som sk. matchningsregler enligt vilka den valuta gäller försäkringssom företagens förpliktelser bestäms samt regler de uppgifter om som

skall ges till försäkringstagama innan avtal ingås och under försäk-

ringstiden. Tredje livförsäkringsdirektivet uppställer krav livförsäkringsbolags och skadeförsäkringsbolags separata ställning. Det råder enligt direktivet ett förbud mot att driva liv- och skadeförsäkringsrörelse i ett och samma bolag. En försäkringsgivare kan dock koncession för både livförsäkringsrörelse och rörelse avseende sådan sjuk- och

olycksfallsförsäkring som hänförs till skadeförsäkring. Sådan

koncession förutsätter att de båda verksamhetsformema hålls åtskilda i bolaget. Beträffande förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörelse skall enligt EG:s försäkringsdirektiv varje medlemsstat bevaka att försäkringsgivama begränsar sin verksamhet till försäkringsområdet och sådan verksamhet är direkt anknuten till detta område med som uteslutande av all annan verksamhet. Minimihannoniseringen enligt EG:s försäkringsdirektiv innebär således för de utländska försäkiingsföretag bedriver eller som planerar att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige enligt LEF att, när det gäller de grundläggande principerna, i stort sett samma bestämmelser för rörelsens drivande gäller för utländska försom säkringsföretag som etablerar verksamhet här i landet enligt LUF även om dessa bestämmelser inte kommer till uttryck i svensk lagstiftning utan återfinns i varje försäkringsbolags hemstats lagstiftning. Verksamhetsförutsättningar i övrigt är dock i väsentli ga avseenden olika EU:s gemensamma försäkringsmarknad beroende om försäkringsgivaren är ett EU-företag eller inte. Detta sammanhänger främst med de s.k. tredjelandsreglema i EG:s försäkringsdirektiv förpliktigar medlemsländerna att i förhållansom de till de länder som inte omfattas EES-avtalet uppställa strängare av krav för etablering av försäkringsverksamhet än vad gäller för som

1996:77 Allmänna överväganden 185

EU-företag. Som en följd härav ställer den svenska försäkringsrörelselagstiftningen olika krav utländska försäkringsgivare beroende om försäkringsgivaren har sitt säte inom EES eller inte,

vilket i sin tur medfört delvis olika verksamhetsförutsättningar för

försäkringsgivare som omfattas av LUF respektive LEF. Som

framgått gäller detta bl.a. rätten att starta försäkringsverksamhet i

Sverige och formema för anskaffning av försäkringar den svenska marknaden. Det primära syftet med utredningsuppdraget är att samla bestämmelserna i LUF och LEF i en gemensam lag, där förutsättningar bör skapas för Försäkringsgivare utanför EES att verka i Sverige under

likartade förutsättningar som EES-försäkringsgivare i den utsträck-

ning som EG:s regler medger och om grundläggande skyddsintressen och tillsynskrav är tillgodosedda.

8.2 Internationell

bakgrund

Till bakgrunden för utredningsuppdraget hör Sveriges internationella

åtaganden. Detta begrepp kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskommelse i fråga om internationell handel, internationella

betalningar och investeringar som kan anses beröra försäkringsverksamhet. Sveriges positiva inställning till internationellt samarbete har lett till svenskt medlemskap i flertalet av de organisationer som det internationella planet verkar för ekonomisk integration direkt som eller indirekt har betydelse för utvecklingen försäkringsområdet.

Med Sveriges internationella åtaganden avses dock i detta

samman-

hang de multilaterala förpliktelser följer Sveriges åtaganden

som av

gentemot OECD och dess medlemsländer samt åtagandena enligt det

allmänna tjiinstehande1savtaletGATS till följd anslutningen till

av

WTO. Dessa åtaganden, som utredningen enligt sina direktiv har att

beakta vid utarbetande ett förslag till reglering utländska av av försäkringsgivares verksamheti Sverige, har till följd av försäkringsväsendets genomgripande internationalisering under fått senare särskild aktualitet. Främst under de senaste decennierna har det skett stark en internationalisering av tjänstehandeln. Värdet änstehandeln har av

under en följd av ökat betydligt snabbare än värdet av varuhandeln

och en fortsatt liknande utveckling förutses. Detta gäller inte minst handeln med finansiella tjänster. Enligt GATT:s beräkningar var Sverige 1991 världens 15:e största änsteexportör med ett

186 Allmänna överväganden 1996:77

exportvärde 15,2 miljarder amerikanska dollar 1,7 % av totala om

världsexporten. På försäkringsområdet har försäkringsgivama i allt

större omfattning kommit att bedriva verksamhet i flera länder, med eller utan etablering utanför hemlandet. Denna utveckling har bland

industriländema främst sin grund i att restriktioner i fråga om kapital-

rörelser över nationsgränsema i stor utsträckning har slopats under eftersom möjligheten för kapital att fritt röra sig över senare nationsgränsema är av grundläggande betydelse för den intemationelforsäkringsverksamheten. Inom EU har i princip alla restriktioner

i fråga om kapitalrörelser avvecklats.

En stor del av den internationella direktförsäkringsverksamheten är knuten till agenturer, filialer, dotter- och intressebolag som försäkringsgivare etablerat eller förvärvat för att skaffa sig lokal

närvaro utländska marknader. Även etablering samgående

genom med lokala försäkringsgivare eller andra inhemska intressenter i s.k. joint venture förekommer inte obetydlig omfattning. Däremot är den gränsöverskridande verksamheten, dvs. försäljning av försäkringar över nationsgränsema utan att försäkringsgivaren etablerar sig en lokal marknad utomlands, liten i förhållande till summan av premier-

globalt direktförsäkringsområdet. Anledningen till detta är den

na stora vikt tillmäts lokal närvaro i breddbranschema inom direkt som försäkring. Etablering anses nödvändig för att den ekonomiska, sociala, juridiska och tekniska kompetens den lokala marknaden

som en framgångsrik försäkringsverksamhet kräver. En etablering är

också ofta nödvändig för att försäkringskundema skall kunna erbjudas service åtminstone är jämbördig med den service en som lokala försäkringsgivare tillhandahåller. Nackdelarna med som avsaknaden av en lokal närvaro en utlandsmarknad kan delvis kompenseras genom anlitande av försäkringsmäklare. För försäk-

ringssökande utgörs av större företag som har kompetens och

som resurser att upphandla försäkringar egen hand den intemationella marknaden är dock behovet av lokala driftställen begränsade.

Detsamma gäller återförsäkring som i högsta grad är intemationell. Större delen av alla återförsäkringsavtal ingås över nationsgränsema.

Andelen utländska eller utländskt kontrollerade förs äkringsföretag i förhållande till inhemska försäkringsföretag varierar kraftigt i olika länder. I vissa socialist- och utvecklingsländer har utländska försäkringsgivare helt utestängts från den inhemska direktförsäkringsmarknaden medan utländska försäkringsgivare i länder med en liberal frihandelspolitik har marknadsandelar 25 procent eller mer.

Som framgår av avsnitt 2.1 har utländska försäkringsgivare en

mycket begränsad marknadsandel av den svenska marknaden.

1996:77 Allmänna överväganden 187

Veterli gen är forsäkringsverksamhet underkastad myndighetstillsyn över hela världen. Direktförsäkring övervakas utan undantag

medan återförsäkring inte övervakas i vissa länder. Knappast inom

något område är den intemationella handeln föremål för sådan detaljreglering som i fråga finansiella tjänster. Detta gäller om särskilt försäkringstjänster sedan lång tid tillbaka omfattas som av restriktioner av olika slag. Regleringen försäkringsområdet har i de flesta länder som huvudsyfte att skydda försäkringstagaren mot bristande förmåga hos försäkringsgivama att fullgöra ingångna förpliktelser. Trots denna enhetlighet i målsättningen med regleringen föreligger stora olikheter mellan länderna vad beträffar på synen det lämpligaste sättet att skydda försäkringstagama. De regler som förestavas syftet att skydda försäkringstagarintresset innebär ofta av mer eller mindre långtgående inskränkningar i försäkringsgivamas verksamhetsförutsättningar såväl det nationella intemationelsom planet. I en del länder används försäkringslagstiftningen också i andra syften. Det förekommer bl.a. att utländska försäkringsgivare särbehandlas i lagstiftningen i syfte att bygga eller stärka den upp inhemska försäkringsmarknaden. Ett inskränka sätt är att etableringsmöjligheterna för utländska försäkringsgivare. Det finns både bland industriländer och utvecklingsländer exempel sådana inskränkningar. En del länder tillämpar restriktiv koncessionsgivning en baserad den s.k. behovsprincipen, dvs. kvantitativ marknadsen bedömning begränsar marknadstillträdet för utländska försäksom ringsgivare. Andra länder uppställer depositionskrav eller andra kapitalkrav är högre för utländska försäkringsgivare för som än inhemska försäkringsgivare i syfte att avskräcka utländska försäkringsgivare att etablera sig. särbehandling av utländska försäkringsgivare förekommer också när det gäller den gränsöverskridande verksamheten regleringgenom ar som inskränker marknadsföring och verksamhetsbetingelsema i övrigt. Förbud mot reklam utländska förs produkter av förekommer i vissa länder. En del länder förbjuder också mäklare eller andra fönnedlare att bistå bosatta i landet i deras personer kontakter med utländska försäkringsgivare. Vidare förekommer det att lokala skadereglerare förhindras att hantera skadeståndskrav utländska försäkringsgivare. Att försäkringar tecknas utomlands förhindras också i några länder valutakontroller förbjuder genom som försändelser utomlands penningmedel för betalning försäkav av ringstagares premier eller försäkringsgivares krav. Sådana kontroller utgör ofta ett led i de åtgärder vidtas i syfte kapitalrörelsom att styra ser. Slutligen kan nämnas att del länder kräver att vissa slag en av försäkringar, ofta obligatoriska försäkringar, endast får tecknas hos

188 Allmänna överväganden 1996:77

lokala försäkringsgivare. Behovet av en stark inhemsk försäkringssektor, diversifrering av landets ekonomi och minimering av kostnaderna för import försäkringar i syfte att förbättra betalningsbaav lanser är exempel motiv anges som förklaring till snedvridna som konkurrensforhållanden mellan utländska och inhemska försäkringsgivare. Den nationella försäkringsrörelselagstiftningen lägger således i många länder hinder i vägen för den internationella försäkringsverksamheten. OECD har sedan dess tillkomst uppmuntrat regeringama i medlemsländerna, som utgörs av de ledande industriländema, att föra sådan politik medför liberalisering av alla former av en som

handel, inklusive forsäkringstj änster. På försäkringsområdet kommer

detta bl.a. i uttryck i OECD:s stadgor för liberalisering av kapital-

rörelser kapitalliberaliseringsstadgan och om liberalisering av

transaktioner och betalningar rörande tjänster änsteliberaliseringsstadgan. Stadgoma OECD:s medlemsländer. Det finns avser

dock rekommendation om att stadgomas tillämpningsområden

en skall utsträckas till att även omfatta medlemsländerna i IMF intemationella valutafonden.

Kapitalliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten till etablering. Enligt stadgan får medlemsstat inte har någon reservation

en - som häremot -inte hindra företag üån en annan medlemsstat att etablera sig i landet. Den internationella etableringen sker i allmänhet genom

att kapital fors in i etableringslandet, s.k. ingående direktinvestering- I begreppet direktinvestering ligger en avsikt att uppnå inflytande

ar. över verksamheten vid det företag i vilket investeringen sker. Direktinvestering omfattar olika etableringsfonner. Etablering kan sålunda ske genom Övertagande av ett bestående företag, nyetablering ett företag, ökning tidigare andel i ett företag eller genom av av upprättande filialer eller agenturer. Etablering kan också ske i av

form av ett samgående med en eller flera inhemska intressenter i ett

s.k. joint venture. Villkoren för etablering får inte vara mer betungande för ett

utländskt företag än for ett inhemskt enligt kapitalliberaliseringsstad-

gan. Vidare följer av stadgan att ett utländskt företag, som etablerar sig i ett medlemsland, skall tillåtas att bedriva sådan verksamhet som är tillåten för inhemska företag. Avvikelse härifrån kräver reservation av det enskilda medlemslandet. Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter om själva rätten till etablering i ett annat medlemsland kompletteras vad gäller rätten för redan etablerade utländska företag av ett beslut om nationell behandling som OECD:s ministerråd antog 1976. Enligt detta beslut får ett redan etablerat utländskt företag inte behandlas mindre

1996:77 Allmänna överväganden 189

förmånligt än inhemska företag. Några medlemsländer har gjort vissa reservationer mot principen nationell behandling, dock inte om Sverige. OECD:s ministerråd antog 1976 också ett beslut angående åtgärder i syfte att främja internationella direktinvesteringar. Enligt detta beslut skall en samrådsprocedur äga begäran ett medrum av lemsland som att dess intressen kan ogynnsamt påverkas anser genom att dess flöde av internationella direkta investeringar berörs av åtgärder, vilka ett annat land har vidtagit. Syftet med samrådet är att undersöka möjligheterna att i största utsträckning begränsa sådana effekter. Medlemsländema skall under samrådsproceduren all ge information kan utlämnas rörande varje åtgärd är föremål som som för samrådet. Liksom kapitalliberaliseringsstadgan har tjänsteliberaliseringsstadgan som målsättning att undanröja hindren för den internationella handeln mellan medlemsländerna. Bland annat föreskriver stadgan frihet för gränsöverskridande verksamhet för försäkringar. Medlemsländema skall sinsemellan undanröja begränsningar s.k. av osynliga transaktioner och överföringar osynliga operationer. Med osynliga operationer försäkringsområdet huvudsakligen avses överföringar premier och ersättningar samt andra försäkringstransav aktioner mellan försäkringsgivare i ett medlemsland och försäkrad i ett annat medlemsland. änsteliberaliseringsstadgan innehåller vidare bestämmelser om etablering och om verksamhet för filialer och agenturer. Varje medlemsland skall tillförsäkra försäkringsgivare från andra medlemsländer behandling är likvärdig med behandlingen en som av inhemska försäkringsgivare. Koncessionsvillkoren skall i princip vara desamma för inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra OECD-länder. Tillsynsmyndigheten i etableringslandet skall tillhandahålla varje försäkringsgivare från ett annat medlemsland som planerar att etablera försäkringsverksamhet skriftlig en redogörelse som fullständigt de uppgifter måste lämnas i anger som koncessionsärendet. Den koncessionsbevilj ande myndigheten skall senast inom månader efter det att komplett ansökan sex en om koncession föreligger fatta beslut i ärendet. Avslås ansökan skall sökanden underrättas skälen till avslagsbeslutet. Vidare skall om en sökande från ett annat OECD-land ha möjlighet att överklaga samma koncessionsbeslut inhemska sökanden. som

När det gäller kapitalkrav får medlemsländerna inte uppställa högre krav försäkringsgivare från andra medlemsländer än inhemska försäkringsgivare. Ett medlemsland kräver deposition som

190 Allmänna Överväganden 1996:77

både inhemska försäkringsgivare och försäkringsgivare från andra av

medlemsländer skall tillämpa principer vid beräkningen av

samma

depositionskraven och när det gäller möjligheten att använda

depositionema för täckning av tekniska reserver.

Om ett OECD-land upphäver restriktion i förhållande till ett en land inte är medlem i OECD skall enligt stadgorna restriktionen som upphävas även i förhållande till samtliga OECD-länder. Denna föreskrift har kommit att särskild aktualitet i samband med

skapandet EU:s inre marknad att endast vissa av OECD-

av genom ländema tillhör EU.

Som redan framgått bygger EU:s gemensamma marknad

etablerings- och änstefrihet. Koncession som en försäkringsgivare beviljats i sitt hemland gäller inom hela EU. Försäkringsgivaren kan med stöd koncessionen etablera filialer och agenturer inom hela av EU och kan också från hemlandet sälj a försäkringstj änster över gräntill andra EU-länder. Tillsynen över verksamheten utövas, var serna

den än bedrivs inom EU, av tillsynsmyndigheten i försäkringsgiva-

hemland har det primära ansvaret för övervakningen. För att rens som varje medlemsstat skall godta övriga medlemsstaters regler för

försäkringsrörelse har i EG:s forsäkringsdirektiv lagts fast vissa miniminivåcr i fråga vissa grundläggande bestämmelser för

om

försäkringsrörelsens drivande. Varje medlemsland har eller kommer

sin lagstiftning i enlighet med direktiven. att anpassa Samtliga EU-länder tillhör OECD. Till följd av förpliktelserna gentemot OECD föreligger skyldighet för varje EU-land att en erbjuda OECD-länder, inte tillhör EU, motsvarande liberalisesom ringar för bedrivande försäkringsverksamhet som införts för av OECD-länder tillhör EU. Det förhållandet att OECD-ländema som

utanför EU inte erbjuder motsvarande villkor för drivande av

försäkringsrörelse EU kan endast under förutsättning att det som

enskilda landet har tagit ett förbehåll för reciprocitetsvillkor åberopas skäl för att inte utvidga ifrågavarande liberaliseringsåtgärder till

som samtliga OECD-länder. Emellertid innehåller EG:s försäkringsdirektiv särskilda regler för

försäkringsverksamhet, som bedrivs inom EU av försäkringsföretag

från länder utanför EU tredj elandsföretag genom filialer eller agenturer, lägger hinder i vägen för att bl.a. försäkringsgivare som med säte i ett OECD-land utanför EU skall kunna verka samma villkor inom EU försäkringsgivare med säte i ett land som som tillhör EU. Således skall medlemsländerna kräva koncession för försäkringsverksamhet bedrivs inom EU av tredjelandsföretag. som Vidare krävs att tredjelandsföretaget ställer desposition och uppfyller vissa andra solvenskrav i det EU-land där företaget planerar att be-

1996:77 Allmänna

överväganden 191

driva verksamhet. Ett tredjelandsföretag att bedriva

som avser

verksamhet i flera EU-länder kan dock ansöka fönnånligare

om behandling och kan då möjlighet att bl.a. göra deposition för all en verksamhet inom ett EU-land. EU har möjlighet att träffa överenskommelser med tredj eland om

andra regler än dem som försäkringsdirektiven föreskriver. Sådana överenskommelser bygger likabehandling. Ett exempel

en sådan överenskommelse är ett avtal mellan EG och Schweiz

skadeförsälcringsområdet som innebär att de schweiziska försäkringsföretagen likställs med försäkringsföretagen med säte inom EU när det gäller att etablera skadeförsäkringsverksamhet inom EU. Förutom kapitalliberaliseringsstadgan och änsteliberaliserings-

stadgan farms det fram till dess att de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet GATT,

den s.k. Uruguayrundan, avslutades i december 1993, endast bilaterala och regionala avtal reglerade den intemationella som

tjänstehandeln. EU är ett exempel ekonomisk integrerad region

en som är baserad ett regionalt avtal. Andra exempel är North American Free Trade Area NAF TA, är ett frihandelsområde som som omfattar USA, Canada och Mexico, och MERCOSUR som ett

antal länder i Sydamerika upprättat med tullunion målsättning.

som Vidare kan nämnas att i Asien har Burma, Indonesien, Malaysia,

Singapore och Thailand bildat Association of South East Asian

Nations ASEAN med målsättning att före 2008

upprätta ett

frihandelsområde. Regionaliseringen världsekonomin med

av protektionistiska tendenser följd stark bidragande orsak som var en

till att förhandlingar i Uruguayrundan kom att inledas och

som

resulterade bl.a. i ett avtal upprättande Världshandelsorgani-

om av

sationen World Trade Organization, WTO.

Ett av de övergripande målen för förhandlingarna i Uruguayrun-

dan har varit att utsträcka GATT:s regelverk till och inom GATT nya hittills oreglerade områden änstehandel. Ett resultat som av

förhandlingarna är allmänna änstehandelsavtalet General Agree-

ment On Trade in Services, GATS täcker all handel med som tjänster. Huvuddelama i GATS, innefattas i avtalet som om upprät-

tandet WTO, är ett ramavtal, bindningslistor bilagor och

av samt ministerbeslut.

Ramavtalet innehåller allmänna förpliktelser gäller alla

som

medlemmar och all änstehandel. En huvudprincip

i avtalet är mest

gynnad nations-principen MGN innebär att den förmånli-

som mest

ga behandling av tjänster och tiänsteleverantörer ett visst land

som

ger till något annat land måste utsträckas till att gälla alla länder

som

undertecknat tjänstehandelsavtalet villkor. Vissa möjlig-

samma

192 Allmänna överväganden 1996:77

heter till undantag från MGN-principen finns. Sådana undantag får dock inte gälla for längre tid än tio och skall över vart femte år.

ses Varje land skall sina undantag i bindningslista, s.k. MGNange en undantagslista.

Även principen nationell behandling, dvs. principen om att en

om

utländsk tjänst eller tjänsteleverantör inte f°ar sämre behandling,

ges varken de facto eller de jure, än motsvarande inhemska tjänster eller änsteleverantörer, finns fastlagd i GATS. Även mot denna princip

kan reservationer skall anges i respektive lands bindningslista

som goras.

GATS syftar till öppenhet och insyn i fråga om relevanta lagar och andra författningar berör tjänstehandel. Sådana skall offentliggö-

som

ras lämpligt sätt.

ekonomisk integration i GATS tillåter länder under Regler om att

vissa förutsättningar ingå avtal om längre gående ekonomisk

integration. Detta innebär t.ex. att EES-ländema, utöver den nivå som

bundits multilateralt i tjänstehandelsavtalet, kan sina respektive

ge tjänster och tjänsteleverantörer bättre behandling än den man ger en

andra utländska tjänster och änsteleverantörer. Andra exempel på

ekonomiska regioner, där reglema ekonomisk integration kan om tillämpas är EU, NAF TA, ASEAN och MERCOSUR. OECD anses dock inte sådan ekonomisk region som medger ett OECDvara en land, omfattas GATS, att länderna i OECD bättre som av ge en behandling än andra länder undertecknat GATS. som

Undantag från de generella avtalsförpliktelsema i rarnavtalet får göras grundval försiktighetsskäl, dvs överväganden som

av

grundas skydds- och sundhetsaspekter.

De nationella bindningslistoma avser åtaganden om marknadstillträde och nationell behandling för enskilda änstehandelssektorer. Införandet viss änstesektor t.ex. för finansiella tjänster i ett av en

lands nationella bindningslista innebär att landet i fråga har gjort ett obegränsat åtagande i fråga dels marknadstillträde dels nationell

om

behandling för sektorn i fråga. Det är dock tillåtet att inom respektive änstesektor bibehålla eventuella restriktioner genom angivande i

bindningslistan regler begränsar en utländsk tjänsteleveranav som törs tillträde till marknad eller utländska tjänsteleverantöen som ger

i något avseende mindre förmånlig behandling än de inhemska

rer tjänsteleverantörer landets hemmamarknad. Varje land har således

haft möjlighet att välja hur långtgående åtaganden man vill göra inom

varje sektor och därmed dess liberaliseringsgrad.

Åtaganden i ett lands bindningslista införs efter bilaterala

förhandlingar med andra länder. Bindningslistan gäller dock multilateralt, dvs. lika mot alla avtalsparter enligt MGN-principen.

1996:77 Allmänna överväganden 193

Genom införandet i bindningslistan binds åtagandet, dvs. mer restriktiva regler får därefter inte införas. Ett bundet åtagande kan inte försämras utan att landet i fråga tvingas betala kompensation till

andra avtalsparter.

Bilagorna och ministerbesluten behandlar speciella förhållanden inom respektive tjänstehandelssektor. Bilagan om finansiella tjänster reglerar rätten till nationell lagstiftning om försiktighetsåtgärder i

syfte att skydda integriteten och stabiliteten i ett lands finansiella sys-

tem. Såväl GATS som OECD:s liberaliseringsstadgor syftar, som

framgått det anförda, till en liberalisering av handeln med bl.a.

av

försäkringstj änster. Med GATS har lagts grund för en global

en

liberalisering försäkringstj änster. För första gången har den

av internationella änstehandeln GATS kommit att omfattas av genom

ett multilateralt regelverk, till skillnad från OECD: stadgor, inte

som s är begränsat till vissa länder. Det ligger speciellt i små länders intressen, vilka i regel har en begränsad förhandlingsstyrka i bilaterasammanhang, fasta multilaterala regler etableras. Även för de att enskilda änsteexportörerna är det givetvis av stor betydelse att kunna förlita sig ett multilateralt regelsystem. Detta gäller inte minst reglerna for tvistlösning enligt GATS som av en del anses vara det viktigaste resultatet av Uruguayrundan. Alla OECD-länder har anslutit sig till GATS. OECD-ländema har

varit pådrivande i förhandlingarna i Uruguayrundan. Samtidigt som

dessa länderi förhandlingarna befrämj at liberaliseringen av handeln med tjänster globalt har de inte velat framsteg som de redan ge upp

uppnått sinsemellan inom sektorn för finansiella tjänster på basis av

liberaliseringskodema.

l likhet med övriga EU-länder har Sverige liberaliseringsåtagan-

den enligt både OECD:s liberaliseringsstadgor och GATS. Ett

grundläggande motiv för utredningsuppdraget är att skapa en modern lagstiftning som med utgångspunkt i Sveriges medlemskap i EU beaktar Sveriges åtaganden såväl gentemot OECD och dess medlemsländer som enligt GATS. I avsnitt 8.3 anges de närmare utgångspunkterna för sådan översyn lagstiftningen.

en av

7 6-0702

194 Allmänna överväganden 1996:77

8.3 för

Utgångspunkter en reglering av

utländska

försäkringsgivare

En allmän utgångspunkt i utredningsarbetet är att skapa modem

en

lagstiftning om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige, baserad lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag

att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF. Som

framgått leder den nuvarande lagstiftningen området sitt ursprung nästan 50 tillbaka i tidençLagstiftningen har sedan dess tillkomst ändrats vid ett flertal tillfällen. Den mest genomgripande förändringen skedde 1993 då regleringen utländska försäkringsgivares

av verksamheti Sverige korn att grundas två separata lagar, nämligen

LUF, som omfattar utländska försäkringsgivare med hemort utanför

EES, och LEF som tar sikte utländska försäkringsgivare från EES. Genom det stora antalet lagändringar har lagstiftningen blivit svår-

överskådlig och är i behov av en översyn.

Till följd att regleringen försäkringsrörelse enligt LUF av av respektive LEF delvis bygger olika principer, är verksamhetsförutsättningarna den svenska marknaden i vissa avseenden olika för utländska försäkringsgivare beroende försäkringsgivaren är om från ett EES-land eller inte. Vid revideringen lagstiftningen är det av enligt direktiven utredningens uppgift att överväga införandet av

principer som innebär ett så jämbördigt bemötande möjligt

som av

alla utländska försäkringsgivare som vill komma in den svenska

marknaden, förutsatt att de försäkrades intressen kan tryggas. En sådan liberalisering regelsystemet står i samklang med den av

traditionella frihandelspolitik och allmänt positiva inställning till

internationellt samarbete som Sverige i stor utsträckning anslutit sig till i internationella överenskommelser. Den svenska rättsordningen

kan också sägas utgå från att utländsk företagsetablering är fri här i landet. Som framgått förekommer emellertid undantag från denna princip i lagstiftningen utländska försäkringsgivares verksamhet

om i Sverige. Detta gäller huvudsakligen regleringen i LUF. Bland annat inskränks enligt LUF möjligheterna till etablering kravet genom koncession och möjligheterna att utnyttja de olika former för drivande rörelse står till buds kravet att försäkringsav som genom verksamheten här i landet måste bedrivas generalagent. Andra genom undantag i LUF från principer fri näringsutövning här i landet är om att endast utländska försäkringsgivare som driver rörelsen i företagsforrn i hemlandet har möjlighet att etablera försäkringsverksamhet i

1996:77 Allmänna överväganden 195

Sverige gränsöverskridande verksamhet inte medges. Även och att

depositionssystemet i LUF utgör ett faktiskt hinder för en obegränsad fri näringsutövning. Av vad som förut sagts framgår att motsvarande begränsningar i näringsutövningen inte gäller enligt LEF. Begreppet Sveriges internationella åtaganden kan fattas vidsträckt och inrymma varje överenskommelse i fråga om internationell handel

lörsäkringsverksamhet. I detta sammanhang har som kan anses beröra

dock begreppet begränsats till att avse de förpliktelser som följ er av Sveriges medlemskap i EU samt åtaganden gentemot OECD jämte

dess medlemsländer samt det allmänna änstehandelsavtalet GATS WTO-avtalet. inom ramen för Sedan den 1 januari 1995 är Sverige medlem i EU. Detta innebär

att Sveriges relationer med EG till skillnad från vad som var fallet

—— då direktiven för utredningen beslutades i november 1994 inte längre grundas EES-avtalet utan medlemskapet i EU. En översyn lagstiftningen utländska försäkringsgivares verksamav om

heti Sverige måste ha sin grund i de åtaganden försäkringsområ-

det följer medlemskapet i EU. EU:s regler om försäkringssom av

verksamhet kommer främst till uttryck i EG:s försäkringsdirektiv och gemensamma handelspolitik jämte bi- och multilaterala avtal som är baserade denna politik.

Som tidigare redovisats innehåller EG:s försäkringsdirektiv regler medlemsländerna skall iaktta i förhållande till tredje land som

försäkringsområdet tredj Tredj elandsreglema avser försäkringsverksamhet som etableras inom EU av tredj

filialer eller agenturer. Däremot omfattar tredj elandsreglema genom inte försäkringsrörelse genom gränsöverskridande verksamhet och

dotterbolagsetableringar. Medlemskapet i EU innebär en skyldighet

för Sverige att tillämpa tredjelandsreglerna. Med hänsyn till att tredjelandsreglema är minimiregler finns dock möjlighet att införa

inte liberalare krav i den svenska lagstiftningen än vad

strängare men

tredjelandsreglema föreskriver. Tredjelandsreglema kan således

betraktas som gränser som inte får överskridas vid en liberalisering lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i av Sverige. Detta innebär i huvudsak att följ ande minimivillkor måste ställas sådan lagstiftning. en Koncession måste krävas för att ett tredjelandsföretag skall etablera sig här i landet. Som villkor för koncessionen måste följ ande krav ställas. Företaget skall ha rätt enligt sitt eget lands lag att bedriva

försäkringsverksamhet. Etableringen i Sverige måste ske genom

agentur eller filial. Vidare skall tredjelandsföretaget förbinda sig att den plats där agenturen eller filialen upprättas föra till verksamheti Sverige hänförliga räkenskaper och att här förvara handlingar en

196 Allmänna överväganden 1996:77

som hör till verksamheten. Det krävs också att företaget befullmäktigar ett ombud som skall godkännas Finansinspektionen samt av deponerar medel säkerhet för verksamheten här i landet. som

Dessutom skall ett tredjelandsföretags agentur eller filial här i landet upprätthålla en solvensmarginal i form av tillgångar fria från alla

förutsebara förpliktelser med avdrag för immateriella värden. Solensmarginalens storlek skall motsvara det två framräkstörsta av nade belopp, båda beror omfattningen den agenturen som av av

eller filialen bedrivna verksamheten här i landet. Det beloppet är

ena relaterat till det senaste årets premievolym och det andra, i regel, till

de tre senaste årens genomsnittliga skadevolym. För att säkerställa

att agenturen eller ñlialen har tillräckliga när verksamheten resurser

inleds och att dess tillgångar inte kan komma att underskrida ett visst

minimum, ställs krav en minsta garantifond. En tredjedel av solvensmarginalen skall utgöra garantifonden. Depositionen får räknas in i garantifonden som inte får understiga vissa miniminivåer.

För skadeförsäkring skall dessa nivåer bestämmas med hänsyn till

riskernas storlek i varje försäkringsklass. Slutligen skall villkor som

för koncession föreskrivas att tredj företer

en verksamhetsplan i samband med att ansökan koncession lämnas om in.

Sammanfattningsvis kan konstateras att tredj elandsreglema i hög grad begränsar handlingsutrymmet när det gäller att liberalisera det

svenska regelsystemet för att skapa likartade verksamhetsförutsättningar här i landet för utländska försäkringsgivare.

Den svenska tredjelandsregimen försäkringsområdet, den

som kommer till uttryck i LUF, är i stort sett i överensstämmelse med

minimivillkoren enligt tredjelandsreglerna. I några avseenden är dock kraven mer långtgående än vad EG:s tredjelandsregler föreskriver.

Detta gäller bl.a. tredjelandsgivarens organisationsform för rörelsens drivande i hemlandet och etableringsforrn i Sverige. Som redan

framgått har LUF som utgångspunkt att den utländska försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag. En försäkringsgivare driver

som

försäkringsrörelsen i en annan organisationsfonn i sitt hemland kan

inte koncession enligt LUF och saknar således möjligheter att etablera försäkringsverksamhet i Sverige. När det gäller verksamhetsfonnen för rörelsen i Sverige medger nämnts LUF endast verksom

samhet genom generalagent. Filialetablering är exempelvis inte

tillåten. heller kan generalrepresentation upprättas enligt LUF,

vilket förhindrar utländska forsäkringssammanslutningar med hemort

utanför EES att etablera verksamhet i Sverige. Enligt utredningen saknas anledning att bebehålla dessa etableringshinder den

svenska marknaden för försäkringsgivare med hemort utanför EES.

1996:77 Allmänna överväganden 197

Utredningen återkommer till denna fråga i specialmotiveringen avs-

nitt 9. Gränsöverskridande verksamhet försäkringsgivare från länder av utanför EES regleras som nyss nämnts inte av EG:s försäkringsdirektiv. Avsaknaden i EG:s försäkringsdirektiv av regler för gräns-

överskridande verksamhet i fråga om tredjelandsföretag anses

innebära att det enskilda medlemslandet i EU får avgöra det vill om tillåta sådan anskaffningsverksamhet inom sitt territorium. Ett

ställningstagande till frågan om gränsöverskridande verksamhet för

tredjelandsföretag i Sverige bör dock ske mot bakgrund av EG:s

gemensamma handelspolitik.

Som EU-medlem deltar Sverige i EG:s gemensamma handelspolitik som den definieras i artikel 113 i Romfördraget och är skyldig att tillämpa EG:s rättsakter som utgörs av förordningar, direktiv , beslut, rekommendationer, yttranden, rättsskapande avgöranden av

EG-domstolen och internationella avtal som EG har ingått. Den gemensamma handelspolitiken syftar bl.a. till att uppnå en enhetligheti fråga om liberaliseringsåtgärder och handelspolitiska skyddsåtgärder. På försäkringsområdet utgörs den gemensamma handelspoliti-

ken, är central del EG:s förhållande till tredje länder, som en av

huvudsakligen av åtgärder som påverkar regleringar och andra

förhållanden i syfte att förbättra förutsättningarna för utbyte av

försäkringstjänster över nationsgränserna. Beslut i frågor som rör den gemensamma handelspolitiken fattas i de allra flesta fall av EG och

är -till skillnad från EES-avtalet som bygger beslutsautonomi för de avtalsslutande länderna bindande för medlemsländerna. Ett -

medlemsland har således inte kompetens att ingå avtal eller

egna

vidta handelspolitiska åtgärder hand inom de områden där

egen landet har överlämnat behörigheten till EG.

Tredjelandsregimen försäkringsområdet fråga till

är en som stor del omfattas av den gemensamma handelspolitiken. Sverige kan således inte tillämpa tredjelandsregim inte ligger inom de en som ramar och i linje med de mål som anges i den gemensamma handelspolitiken. Även EG:s handelspolitik begränsar gemensamma således till viss del handlingsutrymmet när det gäller att liberalisera verksamhetsförutsättningar för försäkringsgivare från tredje land i syfte att skapa en enhetlig reglering av utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Försäkringsföretag från länder utanför EES har ingen rätt till marknadstillträde varken genom etablering eller gränsöverskridan- de verksamhet till EG:s inre försäkringsmarknad. Tredj elandsföre- tag måste ha tillstånd i varje EES-land där företaget planerar att bedriva försäkringsverksamhet genom filialer, agenturer eller

198 Allmänna överväganden 1996:77

gränsöverskridande verksamhet. Generellt sett kan dock sägas att EG har en positiv inställning till att tredjelandsföretag f°ar tillträde till den europeiska försäkringsmarknaden. Detta har bl.a. kommit till uttryck i deklaration EU:s ministerråd i december 1988. I deklarationen en av fastslås att EG:s inre marknad för försäkringstj änster i princip står öppen för alla försäkringsgivare oberoende hemort och av associationsform. Emellertid har denna liberala inställning i vart fall tidigare grundats reciproka krav. Således har EG krävt att

försäkringsföretag med säte inom EU inte sämre behandling,

ges

varken de facto eller de jure, än inhemska försäkringsgivare på

nationella marknader i tredje länder. Däremot har reciprocitetskravet

inte varit så långtgående att det krävts verksamhetsförutsätt-

samma ningar som gäller inom EU. EG kan i enlighet med de gjorda nu

åtagandena enligt GATS inte fortsätta med att grunda relationerna

med tredje länder reciproka krav. Vid omarbetningen av lagstift-

ningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige kan

därför bortses från reciprocitetsprincipen. När det gäller gränsöverskridande verksamhet tredjelandsföreav

tag utgör, som framgått av det nyss anförda, EG:s tredjelandsregler inte något hinder mot att möjlighet öppnas i den svenska lagstiftning-

en för försäkringsgivare med säte utanför EES att bedriva gränsö-

verskridande verksamhet i Sverige. Emellertid är detta fråga

en som i vart fall tangerar EG:s handelspolitik. Enligt utredgemensamma

ningen bör Sverige därför inte driva linje i frågan utan

en egen anpassa sig till övriga EU-länders inställning till gränsöverskridande

verksamhet av tredjelandsföretag. Som framgått det tidigare

av anförda medger f.n. endast Nederländerna marknadsföring över gränsen av Försäkringsgivare med hemort utanför EES. Gränsöverskridande verksamhet kommer att behandlas närmare i det följ ande.

Som nämnts har Sverige vid sidan de åtaganden följer

av som av medlemskapet i EU även förpliktelser gentemot OECD och dess

medlemsländer. Dessa åtaganden ingåri stadgan för Iiberalisering

av

kapitalrörelser kapitalliberaliseringsstadgan och i stadgan för

liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster änsteliberaliseringsstadgan. Genom anslutningen till OECD:s

liberaliseringsstadgor har Sverige ett för landet internationellt rätt-

sligt förpliktigande sätt givit uttryck för sin avsikt att fortlöpande avskaffa restriktioner för kapitalrörelser samt transaktioner och

betalningar rörande tjänster liberaliseringsåtgärder i den utsträck-

ning det är nödvändigt för ett effektivt ekonomiskt samarbete mellan medlemsländerna i OECD. Enligt rekommendation i OECD bör en

liberaliseringsåtgärdema utvidgas till att även omfatta medlemslän-

derna i Internationella valutafonden. Alla EU:s medlemsländer är

1996:77 Allmänna överväganden 199

medlemmar i OECD och följaktligen bundna av liberaliseringsstad- Möjlighet finns att göra förbehåll eller tillfälliga undantag, s.k. goma. derogation, beträffande förpliktelsema enligt stadgorna. Sverige har

dock varken gjort något förbehåll eller åberopat någon derogations-

bestämmelse som i detta sammanhang är av intresse vid utfonnningen av en reglering om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige utan förpliktelsema enligt liberaliseringsstadgoma måste beaktas till alla delar vid en översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. En grundläggande bestämmelse i både kapitaliberaliseringsstadgan och änsteliberaliseringsstadgan är icke-diskrimineringsregeln. Denna regel innebär att ett medlemsland i OECD inte får göra skillnad mellan andra medlemsländer utan måste likabehandla alla

OECD-länder. Exempelvis kan liberaliseringsåtgärder försäkringsområdet i princip inte kan begränsas till något eller några OECD-

länder utan måste utsträckas till att omfatta alla OECD-länder.

Undantag från icke-diskrimineringsregeln får dock medges i fråga

om medlemsländer som tillhör ett särskilt tull- och valutasystem. Detta innebär att de OECD-länder som tillhör EU/EES kan, utöver liberaliseringsforpliktelsema enligt stadgorna, sinsemellan vidta liberalise-

ringsåtgärder utan att behöva utsträcka dem till övriga OECD-länder. Detta undantag har dock åberopats i förhållandevis ringa utsträckning

och det ligger inte i linje med strävandena inom OECD att utvidga

tillämpningsområdet för undantagsbestämmelser. En reviderad

svensk lagstiftning bör därför inte bygga undantag från ickediskrimineringsregeln. EU-ländemas förhållande till de OECD-länder inte är som anslutna till EG är, i varje fall när det gäller de grundläggande

principerna för relationerna, en fråga som faller inom ramen för EG:s

gemensamma handelspolitik. Enligt artikel 231 i Romfördraget skall EG ha ett nära samarbete med OECD. Samarbetet omspänner bl.a. handeln med forsäkringstjänster. De närmare villkoren för samarbetet fastställs i samförstånd. Sverige kan därför i egenskap EU-medlem av

inte etablera en egen tredj försäkringsområdet mot de

OECD-länder som inte är anslutna till EU/EES. Inom ramen för den gemensamma handelspolitiken har dock Sverige möjlighet att vidta

de ändringar av försäkringslagstiftningen som är påkallade av anslut-

ningen till OECD:s liberaliseringsstadgor. En annan grundläggande bestämmelse i OECD:s liberaliserings-

stadgor framgått regeln nationell behandling. Denna regel

är som om innebär att ett OECD-land skall ge företag i andra OECD-länder samma möjligheter att verka som tillkommer andra företag i det egna landet. Generellt sett kan sägas att den svenska försäkringsrörelselag-

200 Allmänna överväganden 1996:77

stiftningen i stort sett likabehandlar inhemska och utländska försäkringsgivare regleringen delvis vilar olika principer. även om Möjligen kan dock hävdas att kravet deposition i LUF innebär en diskriminering försäkringsgivare med säte i ett OECD-land utanför av EES, eftersom depositionskrav inte ställs inhemska försäkringsföretag och utländska försäkringsgivare från EES. Emellertid är depositionsbestämmelsema, som i första hand är ett led i anordningarna för att tillgodose de svenska försäkringstagamas trygghet, utformade med beaktande konkurrensförhållandena mellan av svenska och utländska försäkringsföretag för att depositionskraven skall ihop med principer om konkurrenslikställighet. Depositionssystemet kan därför inte anses stå i strid med principen nationell om behandling. Ett slopande i den svenska lagstiftningen av depositionskraven for utländska försäkringsgivare från länder utanför EESområdet är under alla omständigheter inte möjligt med hänsyn till EG:s tredjelandsregler. Kapitalliberaliseringsstadgan reglerar bl.a. internationella direktinvesteringar. Stadgans liberaliseringsförpliktelser omfattar bl.a. utländska direktinvesteringar som sker i fonn av etablerande av filialer. Detta innebär bl.a. att ett utländskt försäkringsföretag med säte i ett OECD-land har under förutsättning att villkoren för etablering av försäkringsrörelse i övrigt är uppfyllda rätt att etablera -— sig här i landet, bl.a. genom filial. Villkoren för etableringen i Sverige får inte vara mer betungande än etableringsvillkoren för de svenska försäkringsbolagen. Kravet likabehandling i detta avseende innebär enligt stadgan dock inte krav identiska etableringsregler för utländska och inhemska försäkringsföretag. Det har med undantag av dotterbolagsetableringar godtagits att speciella krav ställs utländska etableringar. Kapitalliberaliseringsstadgans föreskrifter om själva rätten till etablering i ett annat medlemsland kompletteras vad gäller rätten för redan etablerade utländska företag att driva verksamhet av National Treatment Instrument. Enligt detta instrument f°ar ett redan etablerat

utländskt företag inte behandlas mindre förmånligt än inhemska

företag.

Som redan framgått är den svenska lagstiftningen inte förenlig med åtagandet enligt kapitalliberaliseringsstadgan när det gäller

etableringsfonnema den svenska marknaden genom att försäkringsgivare från OECD-länder, inte tillhör EES, endast kan driva som försäkringsrörelse genom generalagentur här i landet. Vad gäller etableringsvillkoren i övrigt bygger regleringen för svenska försäkringsbolag och utländska försäkringsbolag från OECD-länder utanför EES koncessionssystemet som hänger samman med den offentliga

1996:77 Allmänna överväganden 201

tillsynen över försäkringsverksamheten här i landet. Koncessionsvillkoren är i stort desamma för svenska försäkringsbolag och de utländska försäkringsbolag som omfattas av svenskt koncessionkrav bortsett från villkoret att utländska försäkringsföretag till skillnad svenska bolag måste ställa en initial deposition innan koncession kan beviljas. Med hänsyn bl.a. till att kapitalliberaliseringsstadgan medger att speciella krav ställs bl.a. agenturetablering kan den svenska regleringen i denna del inte anses oförenlig med stadgan.

Tjänsteliberaliseringsstadgans liberaliseringsåtgärder omfattar

bl.a. direktförsäkringstransaktioner mellan försäkringsgivare i ett OECD-land och försäkringstagare i ett annat OECD-land. Bland annat föreskrivs frihet för gränsöverskridande verksamhet mellan OECD-ländema. Inom OECD har emellertid den uppfattningen kommit till uttryck att det föreligger ingen generell rätt att bedriva gränsöverskridande verksamhet inom OECD-området när det gäller försäkringsgivare från OECD-länder som inte är anslutna till EG. Däremot bör gränsöverskridande verksamhet medges försäkringsgivare från sådana OECD-länder som uppställer motsvarande krav sundhet, solvens och tillsyn som föreskrivs i EG:s försäkringsdirektiv. I änsteliberaliseringsstadgan finns också bestämmelser om filialer och agenturer. Medlemsländema i OECD skall tillförsäkra försäkringsgivare från andra OECD-länder likvärdig behandling som inhemska försäkringsgivare vid etablering och drift av försäkrings-

verksamhet. Således får utländska försäkringsgivare inte åläggas

tyngre bördor än de som läggs inhemska försäkringsgivare. Detta gäller såväl villkoren för att etablera verksamheten villkoren för som att bedriva verksamheten. l stort sett är den svenska lagstiftningen förenlig med principen om likabehandling, varför lagstiftningen från

denna utgångspunkt inte är i behov av någon omarbetning.

I stadgan anges vidare vissa regler som de koncessionsgivande myndighetemai OECD-länderna skall iaktta i koncessionsgivningen

i syfte att förenkla och påskynda förfaranden i koncessionsärenden

initieras försäkringsgivare från OECD-länder. Vidare finns i som av stadgan en rad regler om depositioner och ekonomiska garantier som bl.a. är baserade principen om nationell behandling, dvs likabehandling i största möjliga utsträckning av inhemska försäkrings givare och utländska försäkringsgivare från OECD-området. I linje med liberaliseringssträvandena inom OECD krävs att kapitalkraven skall vara så små som möjligt. Generellt kan sägas att det svenska

regelsystemeti ifrågavarande avseenden bortsett från den tudelning

- OECD-försäkringsgivare i regleringen som har sin grund i EG:s av försäkringsdirektiv i stort sett är förenlig med tjänsteliberali- -

202 Allmänna överväganden 1996:77

seringsstadgan. Någon lagändring i denna del är således inte påkallad. l likhet med övriga EU-länder har Sverige också liberaliseringså-

taganden enligt det allmänna änstehandelsavtalet GATS. Sveriges

åtaganden försäkringsområdet har anpassats till de bestämmelser

i LUF som vari kraft den 15 december 1993, dvs. då förhandlingarna

i den s.k. Uruguayrundan avslutades. Vid den tidpunkten var tillämpningsområdet för LUF inte begränsat till utländska försäk-

ringsforetag med säte utanför EES utan omfattade alla utländska försäkringsföretag med försäkringsverksamhet i Sverige. LEF trädde i kraft den l januari 1995. Som tidigare redovisats har Sverige i sin nationella bindningslista tagit in sådana begränsningar avseende marknadstillträde och

nationell behandling att någon ändring av LUF inte är påkallad till följd av åtagandena enligt GATS. Således har i överensstämmelse

med LUF marknadstillträdet för utländska försäkringsföretag i Sverige begränsats i bindningslistan till att endast avse etablering genom generalagent som är bosatt eller har sitt säte i Sverige. Vidare har möjligheterna att utan etablering i Sverige anskaffa försäkringar den svenska marknaden begränsats till de två särskilda fall som anges i l a § LUF och som bygger förmedling genom ett försäk-

ringsbolag som har koncession i Sverige. Som framgått avser det ena

fallet ett utländskt försäkringsföretag som är dotterföretag till eller

annat sätt ingår i samma koncem som det i Sverige koncessionerade

bolaget. Det andra fallet bygger att båda försäkringsbolagen har

ingått ett samarbetsavtal utan att något koncemförhållande föreligger.

När det gäller principen om nationell behandling, dvs. principen om att en utländsk försäkringsgivare inte får ges sämre behandling varken de facto eller de jure än inhemska försäkringsgivare, har i den svenska bindningslistan den begränsningen gjorts att utländska forsäkringsföretag till skillnad från svenska försäkringsbolag måste i enlighet med depositionsbestämmelsema i LUF ställa säkerhet för agenturer som etableras i Sverige. En huvudprincip i det allmänna änstehandelsavtalet är mest gynnad nations-principen MGN. Denna princip innebär, som

framgått, att den mest förmånligabehandling som ett visst land ger

till ett land som är medlem i Världshandelsorganisationen WTO måste utsträckas till att gälla alla medlemmar i WTO som undertecknat avtalet samma villkor. Medlemsländerna har dock vissa

möjligheter att göra undantag från MGN-principen. Sverige har inte anmält något MGN-undantag. Vid revideringen av lagstiftningen om

utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige innebär detta att liberaliseringar den gällande lagstiftningen i princip måste komma av

1996:77 Allmänna överväganden 203

alla försäkringsgivare med säte i ett WTO-land till del. Emellertid finns i enlighet med reglerna om ekonomisk integration i tjänste-

handelsavtalet möjlighet att, utöver den nivå som Sverige/EU bundit

i avtalet, utländska försäkringsgivare från EES bättre behand-

ge en ling än den man ger andra utländska försäkringsgivare. Den nuvaran-

de ordningen, som bygger olika regelsystem för utländska försäk-

ringsföretag med säte inom EES LEF respektive utländska försäkringsföretag med säte utanför EES LUF, är därför inte oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt det allmänna änstehandelsavtalet. Enligt det allmänna tjänstehandelsavtalet OECD inte utgöra anses ett sådant integrerat ekonomiskt samarbetsområde att reglerna om ekonomisk integration kan tillämpas. I förhållande till OECD-

området gäller således MGN-principen fullt ut. Detta innebär att liberaliseringsåtgärder inte kan begränsas till OECD-området utan

måste komma alla medlemsländer i WTO till del.

Sammanfattningsvis måste enligt utredningen en översyn

av

lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige ha följ ande utgångspunkter, nämligen att

omarbetningen av lagstiftningen sker inom de ramar som

—

anges av EG:s tredjelandsregler och gemensamma handelspoli-

tik, principer eftersträvas som innebär ett så j ämbördi bemötande som möjligt av alla utländska försäkringsgivare vill som komma in den svenska marknaden, förutsatt att de försäkrades intressen kan tryggas,

liberaliseringsåtagandena försäkringsområdet följer

- som av Sveriges anslutning till OECD och WTO måste beaktas i den utsträckning medlemskapet i EU medger det, lagbestämmelser som inte längre fyller avsedd funktion -—

utmönstras eller ändamålsenliga

ersättas av mer regler.

Med utgångspunkt i nu angivna förhållanden har utredningen

utarbetat ett förslag till lag utländska försäkringsgivares ny om

verksamheti Sverige. l avsnitt 8.4 huvudpunktema i förslaget.

anges

204 Allmänna överväganden 1996:77

8.4 i

Huvudpunkter lagförslaget

8.4.1 Grunddrag i lagförslaget

Utredningens förslag till ändringar i lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige är i stor utsträckning av lagteknisk natur. Det föreslås att lagstiftningens struktur ändras så att en gemensam lag, för alla utländska försäkringsgivare som yrkesmässigt erbjuder försäkringstj änster här i landet, stiftas. Lagen skall ersätta de gällande lagarna området, dvs. lagen 1950:272 rätt om för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige LEF. Utredningen har i enlighet med EG:s försäkringsdirektiv gjort en åtskillnad i lagförslaget mellan EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. Som EES-försäkringsgivare definieras utländska försäkringsgivare som omfattas av principerna om en enda auktorisation och hemlandstillsyn enligt tredje generationens EGdirektiv medan begreppet försäkrings givare från tredje land används

i fråga om övriga utländska försäkringsgivare. För de båda kategori-

erna av utländska försäkringsgivare gäller enligt förslaget delvis olika bestämmelser som behandlas i olika avdelningar i den föreslagna lagen. Bestämmelser som är desamma eller nästan lika för EESförsäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land behandlas inom samma kapitel och ofta i samma paragraf i gemensamma avdelningar i lagförslaget. Alla bestämmelser som gäller utländska

försäkringsgivare har så långt det varit möjligt tagits in i den före-

slagna lagen. För att regelsystemet inte skall bli alltför belastat har

det dock inte gått att helt undvika hänvisningar till andra lagar och

EG-direktiv. Lagförslaget gäller utländska försäkringsgivares direktförsäkringsverksamhet i Sverige. I likhet med gällande lagstiftning skall

lagen inte tillämpas återförsäkringsrörelse. Detta gäller oberoende

utländsk försäkringsgivare driver sådan rörelse i anslutning av om en till sin direktförsäkringsrörelse i Sverige eller genom ett kontor som

enbart grundats här med tanke återförsäkringsverksamhet. Lagen skall inte heller tillämpas återförsäkringsverksamhet som utövas

av representanter vilka vistas här tillfälligt eller är besök enbart för

ingående av avtal. En synnerligen stor del av alla återförsäkringsavtal ingås per korrespondens och telekommunikation. Den föreslagna lagen skall inte heller tillämpas på återförsäkringsverksamhet som

sköts det sättet. Huvudmoüvet till detta undantag är att återförsäk-

1996:77 Allmänna överväganden 205

ringstagare, som utgörs av försäkringsbolag, inte är i behov av samma trygghetsarrangemang som försäkringstagare i ett

direktförsäkringsförhållande. Förutom återförsäkring finns det andra typer av avtal mellan

försäkringsgivare som syftar till att fördela mellan flera ansvar försäkringsgivare. Exempel sådana avtal är samförsäkring eller koassurans, fronting och pooler. Denna försäkringsarrangetyp av mang anses utgöra direktförsäkring, eftersom varje försäkringsgivare svarar för sina förpliktelser direkt gentemot försäkringskunden. Den föreslagna lagen skall därför tillämpas försäkringsverksamhet av

ifrågavarande slag dock med ett undantag. Undantaget gäller EES-

försäkringsgivare från utländskt etableringsställe deltar i som koassuransverksarnheti Sverige i egenskap av en annan försäkringsgivare än den ledande försäkringsgivaren, dvs. den försäkringsgivare i ett koassuransavtal som bestämmer försäkringsvillkoren och premierna. Det föreslagna undantaget har sin grund i EG:s koassu-

ransdirektiv direktiv 78/473/EEG. Enligt detta direktiv och enligt

den praxis som utbildats grundval direktivet skall den ledande av försäkringsgivaren behandlas som om han är den försäkringsgivare i koassuransavtalet som täcker hela risken. Anledning saknas därför att låta regleringen omfatta försäkringsgivare som deltar i koassuransverksamhet utan att vara den ledande försäkringsgivaren. I gällande lagstiftning har inte motsvarande undantag gjorts från regleringen. När det gäller fronting överensstämmer ett sådant arrangemang inte alltid med god affärssed och kan därför av den anledningen inte alltid drivas i enlighet med lagförslaget. Exempelvis kan fronting inte

anses vara tillåten när avsikten är att kringgå det koncessionskrav

som enligt förslaget gäller försäkringsgivare från tredje land. Avsikten med lagförslaget är inte att förändra den praxis enligt vilken försäkringssökande i Sverige kan eget initiativ eller med anlitande av här i landet registrerade försäkringsmäklare teckna försäkring utomlands hos försäkringsgivare saknar verksamhetsom stillstånd i Sverige. De försäkringsaffärer sådan utländsk som en försäkringsgivare genom passivt mottagande tillförs svenska av fysiska eller juridiska eller svenskregistrerade försäkpersoner av ringsmäklare omfattas inte av lagförslaget utan skall i överensstämmelse med gällande rätt inte heller i fortsättningen föremål för vara svensk reglering. Enligt lagförslaget gäller delvis olika regler för skadeförsäkring respektive livförsäkring. För vissa slag försäkringar finns, i av överensstämmelse med gällande lagstiftning, möjlighet att välja mellan att tillämpa de olika regelsystemen. Valmöjligheter gäller

sjuk- och olycksfallsförsäkring samt avgångsbidragsförsäkring.

206 Allmänna överväganden 1996: 77

Vidare ges möjlighet att i fråga om vissa livförsäkringar att från fall till fall medge undantag från bestämmelserna om livförsäkring. Utredningens förslag avseende EES-försäkringsgivare ansluter sig till de principer om fritt tillhandahållande försäkringstj änster

av som kommer till uttryck i det nuvarande regelsystemet i LEF och som

bygger principen om koncession med hemlandstillsyn i

en enlighet med tredje generationens EG-direktiv. Förslagets regelsystem avseende försäkringsgivare från tredje land innebär vissa liberaliseringar i jämförelse med gällande reglering.

Utrymmet för liberaliseringsåtgärder är dock begränsat med hänsyn

till de krav som EG:s tredj och handelspogemensamma litik ställer. Således har bl.a. det gällande depositionssystemet i LUF bibehållits för försäkringsgivare från tredje land denna anledning. av Koncessionsprövningen enligt förslaget bygger motsvarande koncessionsvillkor som i LUF. Utredningen har övervägt överflytt-

ning av regeringens koncessionsgivning till Finansinspektionen. Någon förslag har dock inte lagts fram i denna del. Anledningen härtill är att enligt utredningen bör denna delegeringsfråga övervägas

närmare i samband en total översyn av tillsynssystemen i försäkringsrörelselagstiñningen. En sådan omfattande översyn delegeringsav bestämmelserna omfattas inte utredningens uppdrag. I lagförslaget av står således kvar bestämmelsema att regeringen meddelar koncession

vid nyetablering av försäkringsföretag från tredje land och vid koncessionsutvidgning i ärenden som är av principiell betydelse eller

i övrigt av synnerlig vikt. Depositionsbestämmelserna intar tillsammans med vissa andra solvensregler i förslaget en central plats när det gäller att säkerställa försäkringskundemas intressen hos försäkringsgivare från tredje land.

Det nu gällande depositionssystemet är från 1985, har utformats

som

bl.a. med sikte att såvitt möjligt upprätthålla konkurrenslikställi

g-

het mellan svenska och utländska forsäkringsföretag. Omständigheter har inte inträffat som påkallar någon grundläggande förändring

av systemet. Med hänsyn härtill och då reglerna depositionsskyldigom

het är knutna till basbeloppet enligt lagen 1962:381 allmän

om

försäkring prop. l984/85z77, 54 har utredningen inte funnit

s anledning att justera de gällande nivåerna för depositionsskylnu

digheten eller att i övrigt vidta några genomgripande ändringar i

depositionsreglerna utan i förslaget har i stort sett det nuvarande depositionssystemet bibehållits oförändrat. När det gäller etableringsmöjlighetema den svenska marknaden innebär förslaget att vissa av de nuvarande restriktionerna för försäkringsgivare från tredje land har slopats. Således skall enligt förslaget möjligheten att bedriva försäkringsrörelse i Sverige stå

1996:77 Al/männg överväganden 207

öppen inte enbart för utländska försäkrings som driver rörelsen i företagsform i hemlandet utan även utländska försäkringsgivare som driver rörelse i annan Organisationsform omfattas av lagförslaget. Bortsett från den ömsesidiga företagsformen, som kan medföra att svenska försäkringstagare drabbas uttaxering för täckande av av förluster i den utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige eller utomlands, saknar det regel betydelse från de svenska som försäkringstagamas synpunkt i vilken associationsfonn den utländska försäkringsgivaren driver försäkringsrörelsen i hemlandet. Det är de här i landet deponerade tillgångarna som främst skall säkerställa svenska försäkringstagarens intressen hos försäkringsgivare från tredje land. Från säkerhetssynpunkt kan därför den föreslagna

utvidgningen av lagstiftningens tillämpningsområde i denna del inte anses utgöra något hinder.

Vidare skall enligt förslaget försäkringsgivare från tredje land kunna etablera sig här i landet inte bara genom generalagent utan även genom filial och generalrepresentation. Förslaget innebär att försäkringsgivare från tredje land får möjlighet att använda de etableringsfonner som för närvarande står till buds för EES-försäkringsgivare för drivande av försäkringsrörelse i Sverige.

Utredningen har inte lagt fram något förslag som generellt öppnar

möjlighet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Det grundläggande motivet härtill är att gränsöverskridande verksamhet bygger ett nära och effektivt samarbete mellan berörda tillsynsmyndigheter som i sin tur förutsätter utvecklade rutiner för informationsutbyte mellan myndigheterna. Enligt utredningen bör därför gränsöverskridande verksamhet medges i Sverige endast basis av bi- eller multilaterala avtal med främmande länder som säkerställer en god kvalitet tillsynen av den gränsöverskridande verksamheten. Lagförslaget innehåller en dispensregel som kan användas i detta syfte. Dispensbestämmelsen måste naturligtvis tillämpas ett sätt som är förenligt med de internationella åtaganden följer främst Sveriges anslutning till som av OECD och WTO. I sammanhanget måste också EG:s gemensamma

handelspolitik som syftar till enhetlighet i fråga om liberaliseringsåt-

gärder i förhållande till tredje länder beaktas. I Sverige har utvecklats en restriktiv praxis när det gäller utländska försäkringsgivares möjligheter att representeras i Sverige, om

koncession för försäkringsrörelse saknas här i landet. Någon

lagstadgat förbud mot inrättande av representationskontor utan särskilt tillstånd finns inte i den svenska lagstiftningen. Men i praktiken har den restriktiva praxis tillämpas området som förhindrat sådan etablering. Denna praxis ligger inte i linje med den

208 Allmänna överväganden 1996:77

internationella utvecklingen som går mot en friare etableringsrätt för försäkringsgivare. Som framgått kan representationskontor inrättas

i andra OECD-länder utan särskilt tillstånd. Till bilden hör också att utländska försäkringsgivare från EES inte längre omfattas den av

praxis gäller i Sverige området utan frågan sådan

som om en utländsk försäkringsgivare kan upprätta representationskontor i Sverige skall bedömas enligt den nationella lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland. Mot denna bakgrund har i förslaget öppnats möjlighet för försäkringsgivare med hemland utanför EES att efter underrättelse till Finansinspektionen inrätta representationskontor i Sverige. Underrättelseförfarandet, som är kombinerat med bemyndigande för Finansinspektionen att utfärda närmare föreskrifter beträffande verksamheten vid representationskontoret, syftar till att förhindra att annan verksamhet än ren representationsverksamhet utövas vid representa-

tionen. Frågan huruvida EES-försäkringsgivare skall ha rätt att

en öppna representationskontori Sverige får avgöras tillsynsmyndigav heten i försäkringsgivarens hemland i enlighet med principen om hemlandstillsyn.

Utredningens förslag i övrigt innehåller åtskilliga bestämmelser

som med vissa tekniska justeringar hämtats från LUF och LEF. Lagförslaget kommenteras närmare i avsnitt 9.1.

8.4.2 Gränsöverskridande Verksamhet

I överensstämmelse med gällande lagstiftning får EESen försäkringsgivare enligt lagförslaget marknadsföra försäkringar i Sverige från ett fast driftställe i ett annat EES-land. Som beteckning sådan marknadsföring används i den svenska lagstiftningen

begreppet gränsöverskridande verksamhet. Någon definition eller

närmare precisering av begreppet innehåller inte gällande lagstiftning. Avsaknaden av legaldefinition och den begränsade vägledning som förarbetena till den gällande lagstiftningen ger har medfört viss oklarhet i rättstillämpningen om vilka aktiviteter omfattas som av gränsöverskridanade verksamhet och därmed det särskilda regelsysgäller för sådan verksamhet. tem som

De svårigheter som råder när det gäller att bestämma huruvida en

viss verksamhet är att anse som gränsöverskridande verksamhet är naturligtvis till nackdel för såväl de myndigheter som har att tillämpa

regelsystemet ifrågavarande område som den enskilde försäkrings-

givaren. Den omständigheten att gränsöverskridande verksamhet

1996:77 Allmänna överväganden 209

kräver särskilt tillstånd och att den som bedriver verksamheten utan sådant tillstånd riskerar att bli föremål for sanktioner talar naturligtvis

för att sådan verksamhet skall vara någorlunda entydigt definierad

eller att det till ledning för rättstillämpningen anges vilka kriterier är utmärkande för gränsöverskridande verksamhet. Det ingår i som

utredningens uppdrag att från dessa utgångspunkter göra en översyn av frågan om gränsöverskridande verksamhet.

Begreppet gränsöverskridande verksamhet ansluter nära till uttrycket friheten att tillhandahålla tjänster används i EG:s som försäkringsdirektiv för att beteckna försäkringsverksamhet som bedrivs i ett land utan att ett fast driftställe har etablerats där. Begreppet fritt tillhandahållande av försäkringstj änster definieras i fråga skadeförsäkring i artikel 12.1 i det andra skadeförsäkringsom direktivet, i sin tur hänvisar till artikel 2 Friheten att tillhandasom hålla livförsäkringstjänster definieras i artikel 10.1 och artikel 2 e i det andra livförsäkringsdirektivet. Såväl gränsöverskridande verksamhet fritt tillhandahållande som

försäkringstj änster syftar ytterst till ingående av försäkringsavtal

av

direktförsäkringsområdet. Emellertid har de båda begreppen delvis

olika innebörd. Gränsöverskridande verksamhet förutsätter att det är

fråga ett aktivt handlande från försäkringsgivarens sida. Såsom

om gränsöverskridande verksamhet anses inte försäkringar som beviljas

utan att försäkringsgivaren något sätt bjudit ut sina tjänster genom

ett passivt mottagande av en order se prop. 1992/932257 s. 166. Fritt

tillhandahållande försäkringstj änster omfattar däremot i princip av

alla aktiviteter som syftar till ingående av försäkringsavtal oavsett om

det är den försäkringssökandes eller försäkringsgivarens initiativ försäkringsavtal ingås. som Begreppet gränsöverskridande verksamhet var en i Sverige okänd

aspekt försäkringsverksamheten inom direktförsäkringsområdet

fram till 1993, då detta begrepp genom Sverige antagande av EESavtalet infördes i den svenska lagstiftningen genom LEF. Att det snävare begreppet gränsöverskridande verksamhet valdes framför begreppet fritt tillhandahållande försäkringstj änster har historiska av

skäl. Sedan en lång tid tillbaka utbildad praxis har försäkringssökan-

de i Sverige fysiska personer, företag och andra juridiska personer haft rätt att med undantag trafikförsäkring teckna försäkring - av också i utländska försäkringsföretag som saknar verksamhetsrättigheter i Sverige. Det har dock förutsätts att det är den potentielle svenska försäkringskunden själv tar initiativ till kontakt, tecknade av som försäkring med det utländska företaget. Så snart som det m.m.

utländska företaget något sätt genom egna aktiviteter i Sverige

söker att anskaffa försäkringar för sin räkning är detta att betrakta

210 Allmänna överväganden 1996:77

som ett led i det utländska företagets drivande försäkringsrörelse

av kräver verksamhetstillstånd här i landet. År 1990 öppnades som

möjlighet för försäkringssökande i Sverige att med anlitande i

av

Sverige registrerade försäkringsmäklare placera försäkringar

utomlands, bl.a. hos sådana försäkringsgivare saknar tillstånd att som

bedriva försäkringsverksamhet i Sverige. Den praxis som således gälleri Sverige i fråga upphandling

om av försäkring utomlands är i linje med principerna fri tjänstehandel om

över gränsema som Sverige ställt sig bakom genom anslutningen till

EU, OECD och WTO. Det har därför inte varit förenligt med Sveriges strävanden det internationella området att inskränka möjligheterna

att placera försäkring utomlands, som försäkringssökande i Sverige alltid haft, genom reglering av sådan upphandlingsverksamhet. Av denna anledning torde det snävare begreppet gränsöverskridande verksamhet ha införts i lagstiftningen i stället för det vidare begreppet fritt tillhandahållande försäkringstj änster.

av

För att gränsöverskridande verksamhet skall föreligga måste

åtminstone följ ande kriterier uppfyllda. Verksamheten skall vara

ut på att en utländsk försäkringsgivare utgående från ett utländskt driftställe aktivt tillhandahåller försäkringstj änsteri Sverige

genom saluföring av försäkringar över nationsgränsen i syfte att täcka en

skadeförsälcringsrisk som är belägen Sverige eller ingå ett livförsäkringsavtal med en i Sverige stadigvarande bosatt fysisk eller

person en här verksam juridisk I det följ ande skall dessa grundlägperson. gande kriterier gränsöverskridande verksamhet närmare behandlas.

a utländsk försäkringsgivare

Generell rätt att marknadsföra försäkringar över gränsen till Sverige har enligt utredningens förslag lagförslagets 3 kap. l § 2 endast utländska försäkringsgivare med säte inom EES under förutsättning

att vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. Emellertid i ges

utredningens förslag lagförslagets l kap. 1 § andra stycket

en allmän fullmakt bl.a. kan användas till att basis bi- eller som av multilaterala avtal med främmande stater utanför EES komma överens om arrangemang som innefattar gränsöverskridande

verksamhet. Således kan enligt förslaget möjlighet öppnas även för

försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet den svenska marknaden.

1996:77 Allmänna överväganden 211

b verksamhetens inriktning

För att det över huvudtaget skall anses vara fråga om gränsöverskridande verksamhet krävs att verksamheten går ut att täcka en skadeförsäkringsrisk är belägen i Sverige eller att ingå ett

som livförsäkringsavtal fysisk med en i Sverige stadigvarande bosatt

eller här verksam juridisk person. Begreppet "skadeförsäk-

person en

ringsrisk som är belägen i Sverige" har närmare preciserats i den

föreslagna lagen förslagets 1 kap. 9

c aktivt tillhandahålla försäkrin i Sverige

Som redan antytts är avgörande omständighet för bedömningen av en

verksamhet skall klassas som gränsöverskridande verksamhet

om en hur aktivt utländsk försäkringsgivare bjuder ut sina tjänster i en

Sverige. I denna bedömningsfråga kan viss vägledning fås i den

praxis utbildats när det gäller ingripanden mot otillåten försäksom ringsrörelse enligt LUF, dvs om aktiviteter av utländska försäkringsgivare här i landet är koncessionspliktiga eller När det gäller aktiviteter syftar till att personer eller företag att teckna som försäkring hos utländska försäkringsföretag har, som redan antytts, enligt Finansinspektionens praxis gränsen mellan tillåtna och otillåtna aktiviteter dragits i huvudsak så att det måste vara försäkringskunden som själv tar initiativ till kontakt med det utländska företaget. Så snart det utländska företaget genom ombud eller andra medhjälpare söker anskaffa försäkringar här i landet, har detta betraktats som otillåten verksamhet. Inspektionen har intagit samma

synsätt även beträffande t.ex. försäkringsrådgivare eller försäkringskonsulter som, utan att ha någon avtalsmässig eller ekonomisk

anknytning till det utländska företaget, genom marknadsföring eller annat sätt aktivt medverkar till att försäkring tecknas hos det utländska företaget. Inspektionen har bl.a. i beslut den 22 februari 1990 föreläggande för Alpha Insurance Ltd att vid vite upphöra om med att marknadsföra sina produkter i Sverige givit uttryck för den restriktiva praxis tillämpas området. som Alpha Insurance Ltd är ett Cypern registrerat försäkringsbolag saknade koncession i Sverige. Bolagets verksamhet var huvudsom sakligen inriktad svenska kunder. Bolaget marknadsförde sina försäkringar i Sverige bl.a. genom direktreklam till presumtiva kunder här i landet. Som ett led i marknadsföringen hade bolaget använt i Sverige bosatta referensgivare och uppgiftspersoner som lämnare i övrigt. Sedan bolaget anfört besvär över inspektionens

212 Allmänna överväganden 1996:77

beslut avslog regeringen i juni överklagandet. Till stöd för beslutet angav regeringen bl.a. att enligt gällande svensk rätt den typ var av marknadsföring bolaget bedrivit inte tillåten utan svensk som koncession. Bolaget ansökte om rättsprövning. Som skäl att angavs

bolaget inte bedrev försäkringsrörelse i Sverige och att lagligt stöd därför saknas for vitesforeläggandet. Vidare framhölls att föreläggandet även stod i strid med tryckfrihetsförordningens bestämmelser

om infonnationsfrihet. I beslut i april 1992 RÅ 1992 ref.29 fann

Regeringsrätten att bolaget drivit försäkringsrörelse i den mening som avses i LUF. Regeringens beslut stred därför inte mot någon

regel i den lagen. Vidare konstaterade Regeringsrätten att tryck-

frihetsförordningen inte hindrade ingrepp mot meddelanden

som lämnats i kommersiell verksamhet och kommersiellt syfte och har rent kommersiella förhållanden till föremål. Regeringens beslut stred

därför inte mot tryckfrihetsförordningen.

Överfört gränsöverskridande verksamhet innebär denna praxis

att de aktiviteter som klassas som koncessionspliktig försäkringsrö-

relse enligt LUF skall betraktas aktiv marknadsföring inom som ramen för den gränsöverskridande verksamheten medan aktiviteter

som inte är att hänföra till koncessionspliktig försäkringsrörelse

heller skall anses utgöra gränsöverskridande verksamhet.

För kravet en aktiv marknadsföring skall uppfyllt är

anses en

grundförutsättning att anskaffningsverksamheten bedrivs yrkesmässigt. Detta innebär att anskaffningen försäkringar i Sverige skall

av

ske i förtj änstsyfte samt vara kontinuerlig och planmässig. Marknadsföring som är av engångsnatur eller sporadisk uppfyller inte kravet

yrkesmässighet och kan således inte klassas aktiv marknadsfösom

ring, vilket är förutsättning för att gränsöverskridande verksamhet

en skall anses föreligga enligt de här angivna grunddragen för sådan verksamhet. En utländsk försäkringsgivare passivt tillhandahåller som

försäkringar i Sverige, dvs. endast inriktar sig sådana försäkring-

stagare som eget initiativ kontaktar försäkringsgivarens driftställe

i utlandet for att ingå försäkringsavtal, skall framgått, inte

som anses bedriva gränsöverskridande verksamhet. En försäkringstagare skall anses handla eget initiativ också i det fall där försäkringstagaren anlitar en försäkringsmäklare för upphandling försäkring utomav lands. heller försäkringsaffärer förvärvas fönnedling som genom

av försäkringsmäklare skall därför klassas gränsöverskridande

som verksamhet.

Det liggeri sakens natur att tillämpningsproblem kan uppkomma

när det gäller att bedöma initiativ ett försäkringsavtal har vems

tillkommit. Inspektionen hari PM 1987-08-17 angående aktiviteter

1996:77 Allmänna överväganden 213

hänförliga till utländska försäkringsföretag utan koncession i Sverige angivit vissa riktlinjer som kan tjäna som vägledning vid bedömning

motsvarande problem ifrågavarande område se prop. 1989/90:-

av 34, bilaga

d .salu/öring av försäkring över nationsgrdnsen

När försäkringstjänster tillhandahålls från ett utländskt driftställe, sköts marknadsföringen försäkringarna i allmänhet antingen som av direkt marknadsföring eller genom annonsering i svensk tidningstelevision eller radio. Med direkt marknadsföring avses press,

personliga riktade marknadsföringsåtgärder till potentiella kunder.

Direktreklam, telefonförsäljning och representanter för försäkringsgi-

som kontaktar privatpersoner och företag i syfte att ingå

vare

försäkringsavtal är exempel sådana marknadsföringsåtgärder.

Emellertid får oavsett vilken marknadsföringsform som väljs - något permanent etableringsställe här i landet inte anlitas i marknadsföringen för att det skall vara fråga om gränsöverskridande verksamhet. Således får marknadsföringsåtgärder inte vidtas från en utländsk försäkringsgivares filial, generalagentur, generalrepresentation, dotterbolag och naturligtvis heller representationskontor för att verksamheten skall betraktas som gränsöverskridande. Försäkringsgivarcn kan inte heller befullmäktiga en i Sverige självständigt verksam person att kontinuerligt för försäkringsgivarens räkning sköta marknadsföringen av försäkringar i Sverige, eftersom vilken som helst permanent närvaro i Sverige jämställs med en etablering här i landet.

Som redan antytts kan tillämpningssvårigheter uppstå detta

område med hänsyn till att gränsen inte är klar och entydig mellan personer som har en funktion och ställning som kan jämställas med etablering och andra personer som agerar för en utländsk försäkrin gsgivares räkning här i landet. När det gäller gränsöverskridande verksamhet avseende trafikförsäkring finns i 5 § träfikskadelagen 1975: 1410 särskilda bestämmelser om skyldighet för en utländsk försäkringsgivare, som saknar fast driftställe i Sverige, att ha en representant här i landet. Att en sådan representant utses här i landet skall inte medföra att anses en gränsöverskridande verksamhet skall klassas som verksamhet från en etablering. De grundläggande bestämmelserna om vad som skall anses utgöra etablering återfinns i EG:s andra skade- och livförsäkringsdirektiv en

artikel 3 i båda direktiven. Enligt dessa direktiv jämställs en

214 Allmänna överväganden 1996:77

försäkringsgivares pennanenta närvaro i vilken fonn helst inom som ett medlemslands område med filial, även närvaron endast en om

består ett kontor, eller självständigt arbetande har

av en person, som stående fullmakt att verka för försäkringsgivarens räkning en samma sätt som en filial. Regler som nämnare preciserar hur direktivbestämmelserna skall tillämpas kan inte tas in i den svenska lagstiftningen utan den praxis som utbildas området med stöd direktiav ven inom EU gäller även i Sverige. Det är således inte möjligt atti detta sammanhang exakt fastställa vilket slag verksamhet av som skall anses innebära gränsöverskridande verksamhet respektive verk-

samhet ñån en etablering utan den frågan avgörs ytterst den praxis

av som utbildas inom EU.

1996:77 215

9 Författningskommentarer

9.1 till utländska

Förslaget lag om

försäkringsgivares Verksamhet i Sverige

Första avdelningen

ALLMÄNNA BESTÄMNIELSER

1 kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmel-

ser

I detta kapitel har sammanförts bestämmelser som med något undantag blir tillämpliga alla utländska försäkringsgivare som

att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige oberoende av i avser vilket land försäkringsgivaren har sitt säte. Bestämmelserna avser

lagens tillämpningsområde, definitioner och vissa andra omständig-

heter är grundläggande betydelse för drivande av försäkringssom av rörelse med stöd av denna lag.

Tillämpningsområdet for den föreslagna nya lagens bestämmelser

l § motsvarar i stort sett tillämpningsområdet för den gällande

regleringen i både lagen 1950:272 rätt för utländska om försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF och

lagen 1993: 1302 EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

om LEF. Definitioner av central betydelse i detta kapitel är definitionerna av begreppen EES-forsäkringsgivare och försäkrings givare från tredje land 2 § första stycket 1-2, eftersom dessa två försäkgrupper av ringsgivare berörs av delvis olika bestämmelser enligt lagförslaget.

I kapitlet har också tagits in definitioner hemland 2 § första styck-

av et 3 behörig myndighet 2 § första stycket 4 samt av tennerna

skadeförsäkring och livförsäkring 6 § första och andra styckena

2 l 6 F örfattningskømmentarer 1996 77 :

som motsvarar de definitioner som dessa begrepp har i gällande lagstiftning. Vidare har begreppet risk som är belägen i Sverige definierats 9 Liksom LUF och LEF är inte heller den föreslagna lagen nya

tillämplig återforsäkringsrörelse i Sverige 3 § Om en utländsk

försäkringsgivare här i landet driver såväl direkt- som återförsäkringsrörelse, skall bestämmelserna i denna lag tillämpas endast direktförsäkringsrörelsen. En ändring i jämförelse med tillämpningsområdet för den gällande regleringen är att viss koassuransverksamhet har undantagits från regleringen enligt förslaget 3 § 2.

I 4 § ingår hänvisningsbestärnrnelser till trañkskadelagen

1975:1410, lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med anknytning

till värdepappersfonder, lagen 1992: 160 om utländska filialer

m.m., lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring och lagen 1986:436 om näringsförbud. Bestämmelserna i dessa lagar gäller i tillämpliga delar vid sidan av bestämmelserna i denna lag. Enligt den allmänna principen om att speciallag tar över allmän lag gäller bestämmelserna i dessa lagar i tillämpliga delar framför bestämmelserna i denna lag. Till detta inledande kapitel har också förts för försäkringsverken

samhet sedan lång tid tillbaka grundläggande princip i försäkrings-

rörelselagstiftningen, nämligen specialitets- eller separationsprinci-

pen som innebär att samma försäkringsgivare i princip inte får driva både livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse i Sverige

7 Kapitlet innehåller vidare bestämmelser utländska försäkringsom givares skyldighet att iaktta svensk lag 5 §, om möjlighet i vissa fall till avvikelse från bestämmelserna livförsäkring i lagförslaget om 8 § och om dispensmöjligheter 10 §.

T illämpningsområde

1 § Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige i enlighet med denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får meddela särskilda föreskrifter bedrivande försäkom av ringsrörelse för att uppfiilla Sveriges åtaganden till följd av internationella avtal eller ömsesidiga avtal med främmande stat.

I första stycket, som motsvarar 1 § första stycket första meningen LUF och l kap. 1 § första stycket LEF, anges lagens tillämpningsområde. Lagen skall tillämpas utländska försäkringsgivares verksam-

1996:77 Författningskommentarer 217

het i Sverige. En utländsk försäkringsgivare kan vara hemmahörande

i ett land hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

som EES-land elleri ett annat främmande land. Dessa båda kategorier av utländska försäkringsgivare definieras i förslagets 2 Avsikten är att utländska försäkringsgivares möjligheter att

bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt denna lag inte skall begränsas grund av den juridiska formen för rörelsens drivande i hemlandet utan denna lag skall i princip stå öppen för alla typer

av utländska associationer. En grundförutsättning för att en utländsk försäkringsgivare skall kunna etablera försäkringsverksamhet med stöd denna lag är dock att rörelsen i hemlandet drivs i sådan form av att regelsystemet i denna lag kan iakttas. Av denna anledning

omfattas inte partikulär försäkring, dvs försäkring som meddelas av

enskilda individer, lagförslaget. Dock finns enligt förslaget av möjlighet för fysiska personer som är anslutna till en försäkringssam-

manslutning att meddela försäkring se 2 kap. 4

När det gäller utländska försäkringsgivare med säte i ett EES-land

är emellertid möjligheterna att utnyttja de olika fonner för bedrivande

försäkringsverksamhet står till buds begränsade EG:s av som av

försäkringsdirektiv. Försäkringsgivaren skall driva rörelsen i hemlandet i någon de organisationsfonner som anges i artikel 8.1 i

av både första skadeförsäkringsdirektivet och första livförsäkrings-

direktivet. Det är fråga om olika typer av utländska företag i aktie-

bolagsfonn eller den ömsesidiga formen och försäkringsgivare i försäkringssannnanslumingen Lloyds. Ansvaret för att försäkringsverksamhet etableras i Organisationsform som är tillåten enligt en direktiven har tillsynsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland.

l jämförelse med LUF har begreppet försäkringsgivare i denna lag

fått vidare innebörd att inte enbart försäkringsföretag utan en genom även andra organisationsfonner såsom försäkringssammanslutningar

omfattas av detta begrepp. Den yttre ramen för tillämpningsområdet av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares verksamhet i

Sverige har häri genom kommit att utvidgas i förhållande till LUF. I jämförelse med LEF är begreppet försäkringsgivare i sak detsamma. I lagförslaget definieras inte vad som anses utgöra försäkringsrörelse. Begreppet försäkringsrörelse defmeras inte heller i LUF eller LEF eller i Iagstiflning. Både i Sverige och i allmänhet också annan i andra länder har det konstaterats att det inte är möjligt att definiera

begreppet tillräckligt noggrant och entydigt för att ge lagtillämpning-

en ett verkligt stöd och samtidigt tillräckligt generellt för att kunna till eventuellt ändrade förhållanden. Begreppet försäkringsanpassas

rörelse bestäms för närvarande i stället med utgångspunkt i vissa i

-

218 F örfattningskommentarer 1996:77

förarbetena till försäkringsrörelselagstiñningen angivna grundläggande kriterier enligt praxis och allmänt språkbruk. Enligt den praxis

utbildats området i Sverige måste verksamheten åtminstone som

ut att yrkesmässigt göra ett åtagande att mot vederlag utge

ekonomisk ersättning eller utföra bestämd prestation vid ovissa hän-

delsers inträffande se 1984/85:77 s.40.

prop.

För att kravet yrkesmässighet skall anses vara uppfyllt krävs

viss aktivitet den utländska försäkringsgivaren i syfte att förvärva av försäkringsaffärer den svenska marknaden. Försäkringsavtal som

ingås utan att den utländska försäkringsgivaren något sätt har

bjudit ut sina änsteri Sverige, t.ex. genom att försäkringstagaren eget initiativ kontaktar försäkringsgivaren i syfte att teckna försäk-

ring, uppfyller inte detta krav och sådana aktiviteter omfattas därför

inte lagförslaget. Detsamma gäller om en person med anlitande av av

försäkringsmäklare kontaktar en utländsk försäkrings som inte aktivt marknadsför sina produkter i Sverige, i syfte att ingå

försäkringsavtal. Att en utländsk försäkringsgivare inte omfattas av regleringen i denna lag innebär bl.a. att svenska försäkringskunders intressen hos en sådan försäkringsgivare inte tillgodoses av säkerhetssystemet i denna lag. Avsikten är att vid tillämpningen denna lag skall iakttas samma av principer beträffande begreppet försäkringsrörelse som enligt LUF när det gäller verksamhet som här i landet etableras av försäkringsgimed hemland utanför EES. vare När det gäller verksamhet som bedrivs av utländska försäkringsgimed hemland inom EES är det inte den praxis som gäller i vare Sverige utan de principer gäller området i försäkringsgivarens som hemland är avgörande för bedömningen viss verksamsom av om en het skall betraktas som försäkringsrörelse. I andra stycket som delvis motsvaras av 1 § första stycket tredje meningen LUF, allmän fullmakt att föreskriva undantag från ges en bestämmelserna i denna lag, när undantagen beror internationella bi- eller multilaterala avtal. Bemyndigandet i stycket har främst tagits

in till följd av ett avtal mellan EG och Schweiz på skadeförsäk-

ringsområdet se prop. 1994/95: 184 5.242 men bemyndigandet kan

även användas vid eventuella framtida avvikelser från den föreslagna

lagen som Sveriges internationella åtaganden kan komma att

aktualisera. Exempelvis är det möjligt att genom särskilda föreskrifter utvidga lagens bestämmleser om gränsöverskridande verksamhet för EES-försäkringsgivare till att också omfatta försäkringsgivare från

tredje land, om Sverige med någon främmande stat avtalat om ett

sådant En grundförutsättning för användningen av bearrangemang.

1996:77 F örfattningskommentarer 2 l 9

myndigandet är dock att avvikelsen grundar sig ett bi- eller multilateralt avtal.

EES-férsdkringsgivare, färsäkringsgivare från tredje land, hemland och behörig myndighet

2 § I denna lag med avses EES-tärsäkrin gs givare utländsk försäkringsgivare en vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES

och är ensamt ansvarigt för den finansiella tillsynen den direkta

av försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver inom EES, zörsäkringsgivare rån tredje land utländsk försäken annan ringsgivare än EES-försäkringsgivare, hemland det land där försäkringsgivaren har sitt säte eller,

såvitt avser försäkringsgivare i försäkringssammanslutning, det

en land där sammanslutningens verkliga ledning firms, behörig myndighet den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 3 kap. och 4 kap. i denna lag tillämpas på EESjförzsäkringsgivare och bestämmelserna i 5-8 kap. på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 2 kap. och 9-11 kap. gäller både EES-jönsäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

I denna lag indelas de utländska försäkringsgivama i två för grupper vilka i väsentliga avseenden gäller olika regelsystem. Utgångspunkten for gränsdragningen mellan är EG:s försäkringsdirekgruppema tiv. De utländska försäkringsgivare omfattas principerna som av om en enda auktorisation och hemlandstillsyn enligt tredje skadeförsäkringsdirektivet eller tredje livförsäkringsdirektivet kallas enli första stycket 1 för EES-försäkringsgivare. Hemlandets ansvarighet för den finansiella tillsynen av försäkringsgivarens hela direktförsäkringsrörelse, även i fråga den del rörelsen är förlagd till Sverige, om av som framgår av artikel 9 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8

i tredje livförsäkringsdirektivet. Övriga utländska försäkringsgivare

kallas enligt första stycket 2 för försäkringsgivare från tredje land. Till gruppen försäkringsgivare från tredje land hör inte enbart försäkringsgivare från länder utanför EES utan här ingår också olika typer av institut som har sitt säte inom EES inte omfattas men som av principerna enda auktorisation och hemlandstillsyn i tredje om en generationens försäkringsdirektiv. Det är huvudsakligen fråga om

220 F örfattningskommentarer 1996:77

försäkringsgivare med begränsad verksamhet och som svarar mot vissa andra kriterier i artikel 2.2 tredje skadeförsäkringssom avses och artikel 2.3 tredje livförsäkringsdirektivet. Väsentligen motsvarar undantagen de försäkringsgivare och understödsinstitut som är

undantagna från tillämpningsområdet för LEF se 1 kap. l § andra

stycket LEF. Begreppet hemland har innebörd som detta begrepp har i samma l kap. 3 § LEF och motsvaras av 1 § sjunde stycket LUF.

Begreppet behörig myndighet har hämtats från artikel l k i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel l l i tredje livförsäkringsdi-

rektivet. Begreppet vid tillämpningen av denna lag utländska avser myndigheter både inom och utanför EES. De bestämmelser gäller för EES-försäkringsgivare återfinns som

i lagförslageti andra avdelningen 3 kap. och 4 kap. medan bestämmelserna i tredje avdelningen 5-8 kap. skall tillämpas

försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i fjärde avdelningen 9-11 kap. är -jämte bestämmelserna i denna avdelning huvudsakligen för utländska försäkringsgivare. En gemensamma

upplysning härom har tagits in i andra stycket.

Angående dispensmöjligheter, se 10

Verksamhet inte omfattas av lagens tillämpningsområde

som

3 § Denna lag gäller inte

återförsäkringsrörelse och

sådan koassuransverksamhet som avses i rådets direktiv 78/4 73/EEG den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra av författningar koassuransverksamhet inom gemenskapen, som avser i vilken EES-försäkringsgivare deltar från ett utländskt driftställe en i annan egenskap än ledande försäkringsgivare.

Paragrafen motsvarar delvis 2 § första stycket första meningen LUF a och 1 kap. l § tredje stycket LEF. I överensstämmelse med gällande lagstiftning skall denna lag enligt punkt 1 inte tillämpas återförsäkringsrörelse. De försäk-

ringsgivare är avtalsparter i återförsäkringsförhållanden behöver

som som regel inte sådana trygghetsarrangemang som direktförsäkringsta- Vid återförsäkring kan det därför anses vara tillräckligt att gare.

tillsynsmyndigheten i den utländska försäkringsgivarens hemland

övervakar försäkringsgivarens risktäckningskapacitet, vilket som regel sker i de flesta länder.

1996:77 Färfattningskommentarer

Inom EG avreglerades återförsäkringsrörelse rådets

genom direktiv 64/225/EEG den 25 februari 1964 avskaffande av om av

inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten tillhandahålla

att

tjänster avseende återförsäkring och retrocession. De därefter

givna

skade- och livförsäkringsdirektiven gäller därför endast direktför-

säkring.

Tillhandahållandet återförsäkringstj änster den svenska

av marknaden skall således enligt förslaget också i framtiden fritt vara

för utländska försäkringsgivare. Detta gäller oberoende

av om försäk-

ringsgivaren enbart driver återlörsäkringsrörelse i Sverige eller driver

sådan rörelse i anslutning till direktförsäkringsrörelse här i landet.

en

Med återförsäkring i detta sammanhang återför-

avses mottagen

säkring, dvs. affärer försäkringsgivare från andra

som en mottager

försäkringsgivare i form av återförsäkring. Som regel används uttrycket "återförsäkring" inte för att beteckna mottagen återförsäkring utan som benämning avgiven återförsäkring innebär

som att en försäkringsgivare avtäcker del sitt överföra en av ansvar genom att

en större eller mindre del försäkring eller bestånd

av en ett av

försäkringar en eller flera återförsäkrare. Avgiven återförsäkring

är enligt förslaget i likhet med gällande lagstiftning inte undantagen från regleringen utan omfattas lagens tillämpningsområde. Av

av

denna anledning har termen "återförsäkring" i den gällande lagstift-

ningen bytts ut mot begreppet

"återförsäkringsrörelse". Någon

ändring i sak åsyftas inte.

Förutom återförsäkring finns det andra typer avtal mellan

av

försäkringsgivare som syftar till att fördela mellan försäk-

ansvar

ringsgivare. Exempel på sådana avtal är samförsäkring eller koassurans, fronting, pooler och katastrofavtal. Denna försäkrings-

typ av

arrangemang anses utgöra direktförsäkring eftersom varje försäkringsgivare svarar för sina förpliktelser direkt gentemot försäkringskunden och omfattas därför denna lags tillämpningsområde

av med det undantag som anges i punkt 2 i denna paragraf. Vid mottagen

återförsäkring har försäkringsgivaren inte något direkt

ansvar

gentemot någon enskild försäkringstagare.

Enligt artikel 2.1 i rådets direktiv 78/473/EEG samordning c om

av lagar och andra författningar koassuransverksamhet

som avser

inom gemenskapen, koassuransdirektivet, och enligt EG:s rättspraxis

som utbildats grundval detta direktiv skall den ledande av för-

säkringsgivaren behandlas han är den försäkringsgivare

som om som täcker hela risken. Därför föreslås det i punkt 2 att denna lag inte skall

tillämpas EES-försäkringsgivare från utländskt

en som ett etable-

ringsställe deltar i koassuransverksamheti

Sverige i egenskap av en

annan försäkringsgivare än den ledande. Med ledande försäkrings-

222 F Örfattningskommentarer 1996 : 77

givare den försäkringsgivare i ett samförsäkringsarrangemang

avses

bestämmer försäkringsvillkoren och premierna.

som De närmare reglerna koassuransverks amheten i koassuransdiom rektivet är detaljerade och omfattande. Det är därför inte ändamålsen-

ligt att ta in reglerna i lagförslaget. I stället har hänvisning gjorts

en till koassuransdirektivet.

Annan lagstiftning som skall tillämpas

4 § För utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige gäller, bestämmelserna i denna lag, i tillämpliga delar även bestäm-

utöver melserna i

trafikskadelagen 1975: 1 410, lagen 1989:1079 livförsäkringar med anknytning till

om

värdepappersfonder,

lagen 1992:160 utländska filialer m.m.,

om

lagen 1976:357 motortâvlingsförsäkring, och

om

lagen 1986:436 om nc‘Iringsf6rbud, Bestämmelsen om dispens från bosättningskravet i 9 § första

meningen lagen utländska filialer skall dock inte tillämpas

om m. m.

på utländska försäkrin gsgivare.

l stycket har tagits lagstiftning förutom denna

firsta upp annan som

lag kan tillämplig den försäkringsverksamhet som en

vara utländsk försäkringsgivare bedriver i Sverige beroende bl.a. vilket slag försäkring skall meddelas och formen för verksamheten av som här i landet. Hänvisningsbestämmelsen i stycket har begränsats till lagar med

rörelserättsliga regler. Dessutom finns det näringsrättslig och civilrättslig lagstifining utländsk försäkringsgivare också har

som en att iaktta i sin verksamhet i Sverige. Exempel sådan lagstiftning är marknadsföringslagen 1975: 1418 som är av näringsrättslig natur

samt konsumentkreditlagen 1977:981 och konsumentförsäkringsla-

1980238, vilka både näringsrättslig och civilrättslig gen är av karaktär.

Om skyldighet för utländsk försäkringsgivare att iaktta svensk lag

i verksamheten häri landet, se 5 Enligt den allmänna principen att speciallag tar över allmän om lag är de lagar räknas i stycket, i tillämpliga delar, primära som upp i förhållande till denna lag.

1996:77 F

ärfattningskommentarer 223

Avsaknaden dispensmöjlighet för utländska försäkringsgivare

av enligt andra stycket innebär att verkställande direktör för filial en en

som en utländsk försäkringsgivare etablerar här i landet skall

vara bosatt i Sverige. En motsvarande föreskrift finns enligt gällande

lagstiftning i 2 kap. 3 § tredje stycket andra meningen LEF.

Utländska försäkringsgivares skyldighet att iaktta

svensk lag m. m.

5 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin verksamhet i Sverige

iaktta svensk lag, rätta sig efter svenska myndigheters beslut och

föreskrifter samt inför svensk domstol, inte följer svara om annat av de internationella avtal Sverige har ingått. som

Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar 5 § första stycket LUF.

Motsvarighet saknas i LEF.

I paragrafen föreskrivs huvudregel att utländska som försäkringsgivare skall följa svensk lag i sin verksamhet i Sverige. Försäkringsgivaren är också skyldig att vid svensk domstol följa

svara samt beslut och föreskrifter svenska myndigheter. Med svensk lag av avses

svensk rätt eller den främmande stats lagstiftning kommer i som fråga enligt de anslutningsregler för svensk internationell privaträtt

som

skall tillämpas rättsförhållandet.

Syftet med den rättsliga princip som kommer till uttryck i denna paragraf är främst skydda att försäkringsgivarens svenska kunder i deras ställning konsumensom ter.

l paragrafen har införts en undantagsregel till följd intematio-

av

nella avtal. ex. fastställs EES-försäkringsgivares rättigheter till

en

försäkringsverksamhet i Sverige och solvenskraven för sådan verksamhet enligt lagstiftningen i dennes hemland till följd de

av

förpliktelser som följer Sveriges medlemskap i EU och EES-

av avtalet.

En EES-försäkringsgivare skall följa sin hemstats

eventuellt strängare bestämmelser också i den verksamhet bedrivs i

som Sverige och försäkringsgivaren får allså inte kringgå dessa med hjälp av de

kanske extensivare normer gälleri Sverige. Att strängare krav som verksamheten i Sverige kan ställas i den nationella

lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland än vad föreskrivs i denna lag, har

som

samband med att samordningen lagstiftningen i EES-ländema

av

bygger minimihannonisering inte förhindrar

som att strängare

krav i vissa avseenden kan ställas verksamheten i försäkringsgiva-

rens hemland än i Sverige.

1996:77

224 Fdrfattningskommentarer

Skadefärsäkrin g och livförsäkrin g

6 § Med skadeförsäkring i denna lag sådan försäkring som avses

i 2 kap. 3 §försäkringsrörelselagen 1982: 713.

anges a

Med livförsäkring i denna lag sådan försäkring som anges

avses

i 2 kap. 3 b §försäkringsrörelselagen.

betalas i livränta eller sjukränta tillhör

Ersättning som form av

från livförsäkring och livförsäkring om ersättningen utges en skadeförsäkring ersättningen utges från skadeförsäkring. Om

om en

sådan har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock

en ränta

i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna livförsäkring i 6 kap.

om 9 och 12 §§, 7kap. 3 §första stycket 4 samt 8 kap. 4-10 §§.

Begreppen skadeförsäkring och livförsäkring i första och andra styckena definieras hänvisning till försäkringsrörelselagens genom en indelning i försäkringsklasser för skadeförsäkring och livförsäkring.. Denna indelning grundar sig i sin tur uppräkningen av försäkrings-

klasser i bilaga till första skadeförsäkringsdirektivet med den ändring

artikel 14 i assistansdirektivet respektive artikel som gjorts genom 7.2 i första livförsäkringsdirektivet jämte bilaga till direktivet. Motsvarande definitioner tennerna skadeförsäkring och livförsäkav ring återfinns i 2 § andra stycket LUF och l kap. 2 § första och andra

styckena LEF. Indelningen i skadeförsäkring och livförsäkring är nödvändig bl. det skälet att koncession enligt EG:s försäkringsdirektiv skall a. av beviljas i enlighet med denna indelning. Vidare är indelningen av be-

tydelse vid tillämpningen solvensreglema i denna lag, eftersom

av

delvis olika regler gäller beroende det är fråga skadeförsäk-

om om ring eller livförsäkring. Såväl koncessions- som solvensbestämmelsemai denna lag tar enbart sikte försäkringsgivare från tredje

land.

Klassificeringen livränta och sjukränta i tredje stycket överens-

av stämmer med den tillämpas i gällande lagstiftning 2 § sjätte som stycket LUF och l kap. 2 § fjärde stycket LEF. Det är i redovisningssammanhang denna indelning skadelivräntor främst har som av betydelse. Oavsett skadelivränta tillhör livförsäkring eller om en skadeförsäkring gäller det särskilda säkerhetssystemet för livförsäkring i denna lag för skadelivräntan. Detta innebär bl. a. att livförsäk-

1996:77 F örfattningskommentarer 225

ringsbestämmelsema om deposition 6 kap. l §, försäkringstekniska

skulder 6 kap. 3 §, försäkringstekniska riktlinjer 6 kap. 6 §, förmånsrätt 6 kap. 8 kapitalbas 6 kap. 9 §, aktuarie 6 kap. 12 §, grunder skall tillställas inspektionen 7 kap. 3 § första som stycket 4 och särskild administration 8 kap. 4-10 §§ skall tilläm- Detta följer jjärde stycket pas. av Om upprättande av grunder för skadelivräntor, se 6 kap. 4 § andra

stycket.

Bestämmelserna i denna paragraf om skadelivräntor har i huvudsak endast betydelse för försäkringsgivare från tredje land.

Separationsprincipen

7 § En EES-försäkringsgivare får i Sverige förena direkt livförsäkring endast med sådan direkt skadeförsälcring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen 1982: 713 samt återförsäkring av dessa skadeförsäkringar och av livförsäkring. EES-försäkringsgivare som på basis av den koncession .somförsälcringsgivaren har fått i sitt hemland kan meddela både livoch skadeförsäkrin får dock i Sverige meddela både liv- och .skadeförsäkrin EES-försäkringsgivaren skall hålla sin skadeförsäk-

ringsrörelse åtskild från livförsäkringsrörelsen.

Försäkringsgivare från tredje land får i Sverige förena direkt livförsäkring endast med återförsäkring livförsäkrin av

I denna paragraf kommer kravet att liv- och skadefötsäkringsrörelser skall vara separata till uttryck genom den s.k. separationsprincipen. Bestämmelsen om separationskrav i första stycket första meningen, som avser EES-försäkringsgivare, har med en smärre redaktionell jämkning överförts från 2 kap. 5 § andra stycket LEF som är utformad i enlighet med artikel 13 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 16 i tredje livförsäkringsdirektivet. Vad som avses med livförsäkring har definierats i 6 § andra stycket. Enligt andra meningen i detta stycke får EES-försäkringsgivaen re, som basis av den koncession som försäkringsgivaren fått i sitt hemland kan bedriva både liv- och skadeförsäkring kompositförsäkringsgivare, även i Sverige samtidigt bedriva både liv- och skadeförsäkring. Bestämmelsen grundar sig artikel 16 i tredje livförsäkringsdirektivet genom vilken har upphävts den bestämmelse i artikel 13 i första livförsäkringsdirektivet enligt vilken kompositförsäk-

8 16-0702

226 F örfattningskommentarer 1996:77

ringsgivama tidigare endast kunde etablera agenturer eller filialer i

andra medlemsländer för bedrivande skadeförsäkringsrörelse.

av Föreskriften i tredje meningen i detta stycke har överförts från 2

kap. 5 § fjärde stycket LEF. För försäkringsgivare från tredje land kommer separationsprinci-

pen till uttryck i andra stycket som överensstämmer med 2 § tredje

stycket LUF. Att separationsprincipen har en snävare innebörd för

försäkringsgivare från tredje land än för EES-försäkringsgivare har sin grund i artikel 31 i första livförsäkringsdirektivet som föreskriver att en försäkringsgivare från tredje land endast får kombinera

återförsäkring av livförsäkring med direkt livförsäkring.

Tillstånd att tillämpa eller avvika från lagens bestämmelser

om

livförsäkring

8 § Bestämmelserna i denna lag livförsäkring, med undantag om

för 6 kap. 9 får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkring-

ar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 för-

säkringsrörelselagen 1982:713 samt för avgångsbidragsförsäk-

ringar.

Bestämmelserna i denna lag livförsäkring, med undantag för

om

6 kap. 3 § andra stycket och 9 behöver inte tillämpas för sådana

livförsäkrin gar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4fiJ"rsc‘1kringsr0relselagen om premien är beräknad och bestämd

för längst fem år.

Valmöjlighetema enligt denna paragraf beträffande regelsystemen för

skade- respektive livförsäkring berör endast försäkringsgivare från

tredje land. Utländska försäkringsgivare har enligt första stycket, i sak som överensstämmer med 2 § fjärde stycket LUF och 1 kap. 2 § tredje

stycket andra meningen LEF, möjlighet i fråga vissa slag

om av försäkringar att välja mellan att tillämpa reglerna i denna lag om

livförsäkring eller skadeförsäkring. Valmöjligheten gäller sjuk- och

olycksfallsförsäkringar som meddelas för längst fem samt

avgångsbidragsförsäkringar oavsett längd. Med undantag

av bestämmelserna om kapitalbas för livförsäkring i 6 kap. 9 §

får livförsäkringsreglema tillämpas sådana försäkringar trots att de

enligt den indelning som följer av 6 § första stycket är att hänföra till skadeförsäkring.

1996:77 F örfattningskommentarer 227

Enligt andra stycket, som i sak överensstämmer med 2 § femte

stycket LUF och l kap. 2 § tredje stycket första meningen LEF, finns möjlighet att tillämpa skadeförsäkringsreglema bl.a. s.k. långa

sjuk- och olycksfallsförsäkringar enligt indelningen i 6 § andra som stycket tillhör livförsäkring. Avvikelse från livförsäkringsreglema medges dock inte från bestämmelserna kapitalbas för livförsäkom ring i 6 kap. 9 § och om beräkning av premiereserv enligt 6 kap. 3 Om särskilda fönnåner, 6 kap. 10 se

Risk är belägen i Sverige som

9 § Med risk är belägen i Sverige avses som

risk är hänförlig till egendom finns i Sverige, när för-

som som säkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring, risk som är hänförlig till ett i Sverige registrerat fordon, när

försäkringsobjektet avser ett fordon,

risk i samband med resa eller semester, om en försäkring avseende den har ingåtts för högst fyra månader och försäkringsta-

garen har tecknat försäkringen i Sverige.

I andra fall än de som nämns i första stycket anses risken vara

belägen i Sverige, om försäkringstagaren är stadigvarande bosatt här eller försäkringstagaren är en juridisk person vars driftställe, om

som försäkringen hänför sig till, finns i Sverige.

I paragrafen föreslås huvudsakligen i överensstämmelse med

ordalydelsen i artikel 2 d i det andra skadeförsäkringsdirektivet en

definition vad inom skadeförsäkring avses med begreppet av som "risk som är belägen i Sverige". Detta begrepp används i 2 kap. 6 § i lagförslaget. Enligt första stycket punkt risken belägen i Sverige 1 anses om försäkringen i Sverige belägen byggnad eller sådan avser en en byggnad och dess lösöre. I fråga om lösöret anses risken vara belägen i Sverige endast till den del den är försäkrad genom samma försäkringsavtal. Enligt punkt 2 i detta stycke anses ett fordon som skall registreras i Sverige i Sverige belägen risk. Med fordon avses här vara en motorfordon, båtar för yrkesmässig sjöfart och luftfartyg. Däremot omfattas inte fritidsbåtar begreppet fordon i detta sammanhang av grund att registreringen båtar i fritidsbåtregistret upphörde vid av av

utgången av 1992. Bestämmelser om registrering finns för

228 F örfattningskommentarer 1996:77

motorfordon i bilregisterkungörelsen 1972:599, för båtar i yrkesmässig sjöfart i lagen 1979:377 registrering båtar för om av yrkesmässig sjöfart m.m. och för luftfartyg i förordningen 1986:172 om luftfartygsregistret m.m. Enligt punkt 3 i detta stycke skall risker i förening med resa eller semester anses vara i Sverige belägna risker, när försäkringsavtalet

har ingåtts i Sverige för högst fyra månader. Det är i allmänhet fråga

om kortvariga reseförsäkringar. Enligt andra stycket är risken i andra fall än de i första som avses stycket belägen i Sverige, om försäkringstagaren är stadigvarande

bosatt här eller, i det fall att försäkringstagaren juridisk

är en person, om denna i Sverige har driftställe som försäkringen hänför sig till. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas t.ex. i det fall att en person som

är varaktigt bosatt i Sverige ingår ett försäkringsavtal lösöret i sitt

om fritidshus som är beläget utomlands.

Dispenser

10 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finans-

inspektionen får, med de begränsningar som anges i andra-fjärde

styckena, medge försäkringsgivare från tredje land undantag från de

särskilda bestämmelserna i denna lag om livförsäkrin g i fråga

om

livförsäkring som gäller endast för dödsfall och meddelas för

en tid av längst fem är eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år och

livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen 1982: 713. Undantag enligt första stycket 1 får inte medges från bestämmelserna om beräkning av premiereserv enligt 6 kap. 3 § andra stycket. Undantag enligt första stycket 2 får medges från bestämmelserna om livförsäkringi 6 kap. 3 § tredje och fjärde styckena och, om det

finns särskilda skäl, frän övriga bestämmelser om livförsäkring.

Ett undantag enligt första stycket skall förenligt med vara Europeiska gemenskapernas rättsakter ifråga om försäkring. I samband med beslut om undantag enligt första stycket 1 får föreskrivas att bestämmelser i denna lag särskilt gäller skadesom försäkring skall tillämpas i stället.

Dispensbestämmelsema i denna paragraf avser regler som endast

berör försäkringsgivare från tredje land.

1996:77 F örfattningskommentarer 229

I första stycket ges möjlighet att i fråga om vissa livförsäkringar

från fall till fall medge undantag eller avvikelse från bestämmelserna i denna lag om livförsäkring. Dispensen kan ha generell utformning eller begränsas till vissa livförsäkringsbestämmelser.

Dispensmöjligheten enligt punkt 1 överensstämmer i sak med motsvarande dispensmöjlighet i 2 a § andra stycket första meningen

LUF och l kap. 5 § andra stycket LEF. Med hänsyn till att dispensmöjligheten endast regler gäller försäkringsgivare från avser som

tredje land har någon motsvarighet till den gällande dispensbestäm-

melsen för EES-försäkringsgivare inte tagits upp i förslaget. Dispensmöjligheten enligt punkt 2 motsvarar 2 a § tredje stycket första meningen LUF medan motsvarighet saknas i LEF. Begränsningen av dispensmöjligheten enligt andra stycket har sin motsvarighet i 2 a § andra stycket andra meningen LUF. Dispensbestärnrnelsen i tredje stycket motsvarar 2 a § tredje stycket första meningen LUF. Bestämmelsen i fidrde stycket motsvarar med 2 a § tredje stycket andra meningen LUF.

Möjligheten enligt femte stycket att i samband med ett dispens-

beslut föreskriva att bestämmelser om skadeforsälçring skall tillämpas i stället för livförsäkringsbestämmelser har sin motsvarighet i 2 § a andra stycket första meningen LUF och 1 kap. 5 § andra stycket LEF.

2 kap. Särskilda bestämmelser om sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet

I detta kapitel, som gäller både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land, har tagits in regler de verksamom hetsfonner som står till buds för utländska försäkringsgivare som avser att bedriva forsäkringsverksamhet i Sverige. Verksamheten kan bedrivas antingen från sekundäretablering här i landet eller en genom gränsöverskridande verksamhet. I 1 § första stycket definieras begreppet sekundäretablering ochi 6 § anges vissa grunddrag avseende gränsöverskridande verksamhet. Kapitlet innehåller också bestämmelser om företrädare för utländska försäkringsgivare 1 § andra stycket, generalagent 2 §, filial 3 §, försäkringssammanslutning 4 § och generalrepresentation 5 §. Bland annat anger dessa bestämmelser behörighetsvillkor och kvalifikationskrav för den som här i landet skall representera utländska försäkringsgivare.

230 F örfattningskommentarer 1996:77

Sekundäretablerin g och företrädare

1 § Med sekundäretablering avses i denna lag en utländsk försäkringsgivares etablering i Sverige genom generalagent, filial och såvitt avser försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, en generalrepresentation. Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande

direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäk-

ringsgivare i en försäkringssammanslutning.

Begreppet sekundäretablering i första stycket har överförts från 2 kap.

2 § LEF och skall enligt förslaget tillämpas såväl EES-fÖrsäkrings-

givare försäkringsgivare från tredje land. Inrättande ett som av dotterbolag i Sverige är inte att betrakta som en sekundäretablering,

eftersom det härvid är fråga om en separat juridisk person och inte

försäkringsgivarens representant. Begreppet företrädare i andra stycket har i sak samma innebörd motsvarande begrepp i 2 kap. 3 § sjätte stycket LEF. Eftersom som den utländska försäkringsgivarens egentliga ledning finns utomlands, skall försäkringsgivare som etablerar sig här i landet ha en person som ansvarar för verksamheten här. Den utländska försäkringsgivarens företrädare i Sverige kan vara en generalagent, direktör för en filial eller ett ombud för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning. I det fall en juridisk person används som generalagent skall agenturen företrädas av ett ombud. Företrädaren svarar för verksamheten från den utländska försäkringsgivarens sekundäretablering här i landet och företräder försäkringsgivaren i rättsförhållanden som gäller sekundäretableringens verksamhet. Med undantag av ombud för försäkringsgivare i en försäkringssarnmanslutning leder företrädarna också försäkringsrörelsen vid sekundäretableringen. Företrädarens ställning kan närmast jämföras med den ställning verkställande direktören eller en styrelseledamot i ett svenskt försäkringsbolag har. När det gäller ett ombud för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning har han samma ansvar för verksamheten som övriga företrädare, trots att han inte är involverad i älva affärsrörelsen. Liksom gällande lagstiftning in-

nehåller förslaget inte några bestämmelser skadeståndsskyldighet

om

för företrädare. Frågan huruvida företrädaren på grund av sitt ansvar för verksamheten är skadeståndsskyldig för skada som vållas

försäkringstagare och andra som berörs av försäkringsverksamheten

får bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.

1996:77 F örfattningskommentarer 23 l

Lagförslaget innehåller inte närmare bestämmelser omfattom ningen av företrädarens befogenheter utan företrädaren bestämmer älv hur verksamheten i Sverige skall organiseras. Av sakens natur följ er att exempelvis en generalagent och en verkställande direktör för en filial har rätt att anställa den personal eller anlita de försäkringsombud eller konsulter som behövs för verksamheten. Sitt lagstadgade ansvar för verksamheten i Sverige kan företrädaren dock

inte överföra någon annan utan han ansvarar alltid det sätt som

avses i denna lag för anställdas och andra uppdragstagares verksamhet. I förslaget finns särskilda bestämmelser om generalagent 2 §, filial 3 § och gcneralrepresentation 5

Generalagent

2 § Med generalagent avses i denna lag en filsisk eller juridisk person som leder och sköter en utländsk försäkringsgivares affär-

sverksamhet i Sverige och som även har rätt att företräda

försäkringsgivaren i alla de rättsförhållanden som hänför sig till

verksamheten. En utländsk jörsäkringsgivare får i Sverige inte repre-

senteras av mer än en generalagent.

Generalagenten skall vara bosatt i Sverige. Den är underåsom rig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara generalagent.

Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för

generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshand-

lingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska

försäkringsgivaren och själv eller genom annan tala och svara för

denne. Om den utländska försäkringsgivaren använder juridisk en

person som generalagent skall den juridiska personen utse ett ombud

som uppfiiller de krav ställs i andra stycket. som

l denna paragraf stadgas om generalagentens ställning och uppgifter samt om de krav som ställs generalagenten. Begreppet generalagent i första stycket första meningen, som inte närmare preciserats i gällande lagstiftning, har i sak samma innebörd som detta begrepp anses ha i LUF. En generalagent är en syssloman

som marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skaderegleringen

en utländsk försäkringsgivares vägnar här i landet. Formellt sett

232 F örfattningskommentarer 1996:77

är det således inte generalagenten utan den utländska försäkringsgi-

varen som driver försäkringsrörelsen i Sverige. Föreskriften i andra meningen i detta stycke att inte än mer en generalagent får företräda utländsk försäkringsgivare i Sverige en överensstämmer i sak med 3 § första meningen LUF medan motsvarighet saknas i LEF.

Enligt förslaget finns det däremot inte något hinder och

mot att en samma person är generalagent för flera än utländsk försäkringsgien vare. I andra stycket anges de allmänna behörighetsvillkoren för en

generalagent som representerar utländsk försäkringsgivare, vilka

en till sitt innehåll är desamma de gällande villkoren enligt 4 § som nu första stycket andra och tredje meningarna LUF och 2 kap. 3 § första stycket första och andra meningarna LEF. Generalagenten skall vara bosatt i Sverige. Detta är viktigt för att de vänder sig till den som

utländska försäkringsgivaren

här i landet skall kunna träffa den som ansvarar för försäkringsgivarens verksamhet och angelägenheter.

Generalagenten skall ha rättsförrnåga i alla de angelägenheter

som gäller honom själv. Han får inte vara omyndig eller försatt i konkurs.

Generalagenten kan jämföras med ett svenskt försäkringsbolags

verkställande direktör eller styrelseledamot. Inte heller de får vara omyndiga eller försätta i konkurs. Enligt lagen 1986:436 näringsförbud får den meddelats om som näringsförbud bl.a inte vara styrelseledamot, suppleant eller i annan

egenskap vara ställföreträdare för ett försäkringsbolag eller faktiskt

utöva ledningen av dess verksamhet. Eftersom generalagenten också

i andra avseenden j ämställs med ett svenskt försäkringsbolags

verkställande direktör och styrelseledamot, skall honom också tillämpas de begränsningar som anges i lagen om näringsförbud jfr. förslagets l kap. 4 §. Det ligger i sakens natur att generalagenten måste förtrogen vara med försäkringsverksamhet. Eftersom generalagenten kan den vara enda personen som representerar den utländska försäkringsgivaren i

Sverige måste han förutsättas särskilt yrkesskicklig. I fråga

vara om styrelseledamot och verkställande direktör i svenska försäkringsbolag

har inte i försäkringsrörelselagen 1982:713 tagits in uttryckliga

föreskrifter om yrkesmässiga krav och krav lämplighet i övrigt. l

stället ingår det i koncessionsprövningen ett nytt försäkringsbolag

av att inom ramen för sundhetskravet bedöma bolagets verkställande om ledning uppfyller de kunskapsmässiga krav och är så omdömesgilla

i sitt handlande som fordras för att ett långsiktigt och stabilt sätt

driva sund försäkringsverksamhet se prop. 1992/931257 s.187. Det

föreslås en motsvarande lösning i fråga generalagent

om som repre-

1996:77 F örfattningskommentarer 233

senterar en försäkringsgivare från tredje land ansöker svensk som om

koncession. Således skall det ingå i koncessionsprövningen enligt

förslagets 5 kap. 2 § första stycket att bedöma om generalagenten är omdömesgill och har sådan allmän kännedom försäkringsverkom samhet som anses vara behövlig med beaktande arten och omfattav ningen av den verksamhet som försäkringsgivaren från tredje land

avser att bedrivai Sverige. Desto mångsidigare och omfattande

mera

verksamhet det är fråga desto större krav bör ställas generala-

om genten.

När det gäller generalagent som representerar en EES-försäkrings-

givare ankommer i enlighet med principen koncession med - om en

hemlandstillsyn motsvarande prövning tillsynsmyndigheten i

försäkringsgivarens hemland. Generalagenten skall i Sverige representera den utländska försäkringsgivaren i alla de rättsförhållanden föranleds som av dennes verksamhet här i landet. Han skall också leda och sköta försäkringsgivarens försäkringsverksamhet i Sverige. Det är därför viktigt att generalagenten har omfattande befogenheter. Enligt tredje stycket, som i sak överensstämmer med 4 § första stycket första meningen LUF och 2 kap. 3 § andra stycket LEF, är generalagentens

behörighet att företräda den utländska försäkringsgivaren lagstadgad. Detta innebär att en utländsk försäkringsgivare inte kan inskränka

den fullmakt som enligt detta stycke skall utfärdas för generalagenten. Däremot kan försäkringsgivaren vid behov byta ut sin generalagent. Föreskriften i fjéirde stycket överensstämmer i sak med 4 § andra stycket LUF och 2 kap. 3 § första stycket tredje och fjärde meningarna LEF.

Av generalagentens fullmakt skall framgå bemyndigandet att sköta verksamheten för den utländska försäkringsgivarens räkning

här i landet. Om fullmakten inte medger att generalagenten får använda ombud vid rörelsens drivande, måste givetvis detta beaktas.

Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte nödvändig. I

vara

förslaget har därför inte tagits någon motsvarighet till 3 § andra

upp meningen LUF. För generalagent som företräder försäkringsgivare från tredje land finns i förslaget bestämmelser godkännande generalagent 5 om av kap. 2 § fjärde stycket, byte generalagent 5 kap. 8 §, tillfälligt av ombud för generalagent 7 kap. ll § och utseende ombud i stället av för generalagent i samband med att verksamheten i Sverige upphör 8 kap. 2 §.

När det gäller generalagent för EES-försäkringsgivare får

Finansinspektionen vid förhinder för generalagenten interimistiskt

234 F érfattningskommentarer 1996:77

förordna ett ombud, om det med hänsyn till skyddet för försäkringstagamas intressen är nödvändigt 4 kap. 8 Motsvarande föreskrift för generalagent som representerar försäkringsgivare från tredje land återfinns i 7 kap. l 1

Filial

3 § Med filial avses i denna lag ett avdelningskontor med själv-

ständig förvaltning utländsk försäkringsgivare etablerar i som en Sverige. Som filial betraktas även ett kontor här i landet som förestås av

utländsk försäkringsgivares egen personal samt en person som

en

bedriver självständig verksamhet och som har en stående fullmakt att

företräda försäkringsgivaren på filial.

samma sätt som en

Det föreslås att såväl EES-försäkringsgivare försäkringsgivare som üån tredje land skall kunna inrätta en filial i Sverige för drivande av försäkringsrörelse. Enligt gällande lagstiftning står filialetablering endast öppen för EES-försäkringsgivare. Begreppet filial i första stycket har innebörd som i 2 kap. 2 § 2 LEF. samma Som angetts i l kap. 4 § första stycket 3 lag gäller lagen 1992: 160 utländska filialer m.m. för försäkringsverksamhet som om bedrivs filial i Sverige. Filialens direktör svarar för filialens genom verksamhet, leder dess försäkringsrörelse samt agerar för den utländska försäkringsgivarens räkning i övriga affärsangelägenheter här. Vidare företräder filialdirektören den utländska försäkringsgivai rättsförhållanden gäller filialens verksamhet. Filialdirektören som nationalitet har ingen betydelse, bara filialens verksamhet de rens facto leds från Sverige. Verkställande direktören skall enligt l kap. 4 § andra stycket denna lag bosatt i Sverige ang. motivet till vara denna föreskrift 1992/93:257, s.l65. I övrigt gäller för se prop. verkställande direktören de kvalifikationskrav och behörighetsvillkor i 9 och lO lagen utländska filialer m.m. Filialens som anges om direktör f°ar således inte omyndig, försatt i konkurs eller en vara har meddelats näringsförbud eller ha förvaltare enligt ll person som kap. 7 § föräldrabalken. Enligt artikel 3 i andra skade- och i andra livförsäkringsdirektivet, inte ändrats tredje generationens försäkringsdirektiv, som genom jämställs försäkringsgivares pennanenta närvaro i vilken form som en helst inom ett medlemslands område med en filial, även om närvaron endast består ett kontor, eller självständigt arbetande person, av en

l 996 : 77 F érfattningskommentarer 23 5

som har en stående fullmakt att verka för försäkringsgivarens räkning

samma sätt som en filial. Det föreslås att bestämmelse härom en med samma fonnulering som i direktiven tas i andra stycket - - upp främst i syfte att klargöra gränslinjen mellan verksamhet genom etablering och gränsöverskridande verksamhet, se 6 För verkställande direktör som förestår en filial som tillhör en försäkringsgivare från tredje land finns i förslaget bestämmelser om godkännande av verkställande direktör 5 kap. 2 § fjärde stycket, byte av verkställande direktör 5 kap. 8 § och tillfälligt ombud för verkställande direktör 7 kap. ll När det gäller filial som etableras försäkringsgivare från tredje av

land ingår i koncessionsprövningen enligt förslagets 5 kap. 2 § första stycket att bedöma om filialdirektören uppfyller kunskapsmässiga

krav och är omdömesgill.

Angående möjlighet för Finansinspektionen att förordna ombud

för verkställande direktör förestår filial tillhör EESsom en som en försäkringsgivare, se 4 kap. 8

Färsäkrin gssammanslutnin g

4 § Med ärsäkringssammanslutning i denna lag

avses en

sammanslutning av fizsiska eller juridiska utan

personer som

solidarisk ansvarighet meddelar försäkring. När denna lag hänvisar

till försäkringsgivare såvitt angår försäkringssammanslutavses, ningar, medlemmarna i sammanslutningen.

I förhållande till gällande lagstiftning föreslås den ändringen att inte

bara försäkringssammanslutningar från EES utan även försäk-

ringssammanslutningar från länder utanför detta område skall kunna

etablera verksamheti Sverige. Begreppet försäkringssammanslutning

i första meningen i denna paragraf har i sak innebörd samma som detta begrepp definieras i l kap. l § fjärde stycket första meningen

LEF. Med försäkringssammanslutning främst den typ för-

avses av

säkringssammanslutningar som är organiserade i form av försäk-

ringsbörser, där fysiska eller juridiska sammanslutna i personer syndikat bedriver försäkringsverksamhet utan solidarisk ansvarighet.

Det är alltså inte själva försäkringssammanslutningen utan de

enskilda fysiska eller juridiska inom sammanslutningen personerna som meddelar försäkring. Exempel sådana försäkringssammanslutningar är Lloyds i London och the Illinois Insurance

23 6 F érfattningskommentarer l 996 : 77

Exchange i Chicago. Försäkring meddelas hos Lloyds av enskilda individer organiserade i syndikat och hos the Illinois Insuransom

ce Exchange av syndikat som utgörs av juridiska personer, huvudsakligen allmänna aktiebolag. Försäkringsgivama i ifrågavarande slag

sammanslutningar står inte i direkt kontakt med kunderna utan av försäkringsaffärema förvärvas huvudsakligen genom särskilt

godkända försäkringsmäklare. Utanför begreppet försäkringssammansluming faller de typer av försäkringssammanslutningar som bildats i syfte att bedriva koassuransverksamhet. Exempel sådana sammanslutningar

utomlands är Verenigde Nerlandsee Beurssen V .N.A.B. i Rotterdam och the Institute of London Underwriters ILU i London. Dessa typer

försäkringssannnanslumingar kan dock marknadstillträde i

av Sverige att de enskilda försäkringsbolagen inom sarnmanslutgenom ningarna etablerar verksamhet enligt denna lag. Föreskriften i andra meningen har efter förebild av l kap. l §

fjärde stycket andra meningen LEF införts av lagtekniska skäl.

I 5 § finns bestämmelser om företrädare för försäkringsgivare i en

försäkringssammanslutning.

Generalrepresentation

5 § Med generalrepresentation utländsk försäkrin gssam-

avses en

manslutnings representation iSverige. Generalrepresentationen skall

förestås ett ombud som ansvarar för den verksamhet som av försäkringsgivarna i sammanslutningen driver enligt denna lag. Ombud för försäkringsgivare i sammanslutning skall vara en bosatt i Sverige. Den är underårig, i konkurs eller underkastad som

näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-

balken ombud. kan inte vara

De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall utfärda

fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkrings-

avtal ingå för försäkringsgivarna bindande rättshandlingar och att

ta emot stämning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem.

Försäkringsgivare i en utländsk försäkringssannnansluming som

att bedriva försäkringsverksanrhet hån en etablering här i landet

avser

skall etablera verksamheten här genom en generalrepresentation. Begreppet generalrepresentation i första stycket första meningen har

i sak innebörd i 2 kap. 2 § 3 LEF och skall i denna lag samma som

1996:77 F örfattningskommentarer 237

tillämpas utländska försäkringssammanslutningar från såväl EES som andra främmande länder. Generalrepresentationen driver inte

någon försäkringsrörelse utan har endast till uppgift att här i landet representera de enskilda försäkringsgivama inom sammanslutningen.

Enligt andra meningen i detta stycke, som i sak överensstämmer med 2 kap. 3 § fjärde stycket första meningen och femte stycket första meningen LEF, skall generalrepresentationen förestås av ett ombud som ansvarar för den försäkringsverksamhet som försäkringsgivama i sammanslutningen bedriver i Sverige. Ombudets ansvar för verksamheten här i landet kan jämställas med det ansvar som verkställande direktören eller en styrelseledamot i ett svenskt försäkringsbolag har för bolagets verksamhet, trots att ombudet inte direkt är involverad i den verksamhet som drivs inom sammanslutningen. I andra stycket anges behörighetsvillkoren för ombudet för fören säkringssammanslutning, vilka i sak är desamma som för andra företrädare för utländska försäkringsgivare enligt denna lag. Ombudet skall representera försäkringsgivama i sammanslutningen i alla de rättsförhållanden som föranleds deras försäkringsverkav samhet i Sverige. Ombudet skall därför enligt tredje stycket ha

behörighet att ingå för försäkringsgivama bindande rättshandlingar

och att forsäkringsgivarnas vägnar tala och inför domstolar. svara Genom att Ombudets behörighet enligt detta stycke är lagstadgad har försäkringsgivama inte rätt att begränsa den. I likhet med vad gäller för generalagent enligt förslaget

som se

kommentar till 2 § skall koncessionsprövningen av försäkringsverk-

samhet, som en försäkringssammanslutning med hemort utanför EES

avser att etablera i Sverige, innefatta en lämplighetsbedömning

av ombudet. När det gäller försäkringssammanslutningar från EES ankommer denna prövning i enlighet med principen hemlandstillom syn den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om skyldigheten för utländska försäkringsgivare att i sin verksamhet i Sverige rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter, se l kap. 5 För ombud för generalrepresentation avseende försäkringssammanslutningar med hemort utanför EES finns bestämmelser om godkännande av ombud 5 kap. 2 § fjärde stycket, byte ombud 5 av kap. 8 § tillfälligt ombud 7 kap. 11 § och skyldighet för ombud om att föra förteckning över vissa uppgifter 6 kap. ll

238 F örfattningskommentarer 1996:77

Gränsöverskridande verksamhet

6 § Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-försäkringsgivare utgående från ett utländskt driftställe marknadsför försäkringar i Sverige utan förmedling av en etablering

här i landet eller försäkringsgivare med koncession i Sverige i en

syfte att ingå skadeförsäkringsavtal om en sådan i Sverige belägen risk som avses i 1 kap. 9 livförsäkringsavtal med en jfvsisk person som är stadigvarande

bosatt i Sverige, eller

livförsäkringsavtal med en juridisk person vars dr1fi‘stalle i Sverige avtalet hänför sig till.

Denna paragraf, saknar motsvarighet i gällande lagstiftning,

som

anger vissa grunddrag i gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen

avser endast EES-Försäkringsgivare, eftersom möjlighet inte har

öppnats enligt förslaget för försäkringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Gränsöverskridande verksamhet kännetecknas enligt paragrafen att EES-försäkringsgivare från ett utländskt driftställe täcker

av en en

skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige eller ingår ett

livförsäkringsavtal med en i Sverige stadigvarande bosatt fysisk person eller en här verksam juridisk person. Som tilläggsförutsätt-

ningar för att verksamheten skall klassas som gränsöverskridande gäller att försäkringsaffären skall förvärvas initiativ av försäkringsgivaren och utan anlitande av en etablering som försäkringsgivaren har upprättat här i landet eller av en försäkringsgivare med

koncession i Sverige. För att verksamheten skall klassas som

gränsöverskridande förutsätts också att den utländska försäkringsgi-

inte anlitar en i Sverige självständigt verksamt ombud att

varen kontinuerligt för forsäkringsgivarens räkning förvärva försäkringsaffärer, eftersom vilken som helst permanent närvaro i Sverige

jämställs med filial eller agentur se 3 § andra stycket.

De grundläggande kriterierna som enligt denna paragraf skall vara

uppfyllda för att verksamhet skall betraktas som gränsöverskridanen de är baserade begreppet fritt tillhandahållande av försäkringänster i artikel 12.1 i det andra skadeforsäkringsdirektivet som i sin

tur hänvisar till artikel 2 d samt artikel 10.1 och artikel 2 e i det

andra livförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har inte upphävts genom tredje skadeforsälcringsdirektivet eller tredje livförsäkringsdirektivet.

1996:77 F örfattningskommentarer 239

Med utländskt driftställe avses i detta sammanhang EESforsäkringsgivarens huvudkontor eller annat fast driñzställe i hemlan-

det och filial, som avses i artikel l.b i både tredje skadeförsäkringsdi-

rektivet och tredje livförsäkringsdirektivet, i ett annat EES-land än hemlandet, dock inte Sverige.

Enligt förslaget skall regleringen av gränsöverskridande verksamhet inte inverka den praxis, som sedan lång tid tillbaka utbildats i Sverige, enligt vilken svenska företag och svenska privatpersoner

fritt kan upphandla försäkringar utomlands. Försäkringar som svenska juridiska eller fysiska personer eget initiativ placerar utomlands skall därför inte anses utgöra gränsöverskridande

verksamhet. Passivt tillhandahållande av försäkringstjänster

av en

utländsk försäkringsgivare skall i överensstämmelse med gällande praxis inte föremål för reglering. Genom att uttrycket "mar-

vara

knadsföra försäkringar" används i paragrafen understryks att det är fråga om ett aktivt handlande den svenska försäkringsmarknaden från EES-försäkringsgivarens sida och inte endast fråga att

om

passivt ta emot en order jfr. l a § LUF. För att en verksamhet skall

klassificeras som gränsöverskridande krävs dock inte att ett försäk-

ringsavtal ingås utan redan inledande marknadsföringsåtgärder kan

konstituera sådan verksamhet. När gränsöverskridande verksamhet bedrivs från ett utländskt

driftställe, kan marknadsföringen av försäkringarna ske antingen

som direkt marknadsföring, t.ex. med personliga riktade marknads-

föringsåtgärder såsom direktreklam och telefonförsäljning, eller

genom annonsering i svensk press, television eller radio. Vidare kan marknadsföringen ske genom representanter för utländska försäk-

ringsgivare som under besök i Sverige kontaktar potentiella kunder. Om försäkringsgivaren i sin anskaffningsverksamhet i Sverige

använder en häri landet inrättad etablering eller anlitar här i landet en

koncessionerad försäkringsgivare, är verksamheten som nyss nämnts

inte att betrakta som gränsöverskridande enligt grunddragen i förevarande paragraf.

Med etablering avses den utländska försäkringsgivarens

sekundäretablering i Sverige, dvs. etablering generalagent 2 genom § första stycket, filial 3 § och generalrepresentation 5 § första

stycket samt dotterbolagsetablering i Sverige. En EES-försäkringsgivares representant här enligt 5 § trafikskade-

lagen 1975: 1410 är inte jämställa med etablering

en se 3 kap. 3 §

andra stycket

Som en följd av villkoret att i Sverige koncessionerad en

försäkringsgivare inte får anlitas i anskaffningsverksamheten för att

verksamheten skall klassas gränsöverskridande, är att sådan som

240 F örfattningskommentarer 1996:77

verksamhet i 5 kap. l § dvs. att försäkringsgivare från som avses tredje land tillhandahåller försäkringar i Sverige genom förmedling av försäkringsgivare med svensk koncession, inte att betrakta som gränsöverskridande verksamhet. Gränsöverskridande verksamhet behandlas närmare i avsnitt 8.4.2. Liksom enligt gällande rätt skall en EES-försäkringsgivare ha rätt att samtidigt här i landet bedriva gränsöverskridande verksamhet och verksamhet ñån etablering, sk. kumulation, under förutsättning att en

klar gränslinje upprätthålls mellan de båda verksamhetsfonnema.

1996:77 F Örfattningskommentarer 241

Andra avdelningen

BESTÄMMELSER OM

EES-FÖRSÄKRINGSGIVARE

3 kap. Inledande och bedrivande av verksamheten

Av principen koncession med hemlandstillsyn, som ingår i

om en tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet, följer att EES-försäkringsgivares beslut om att inleda försäkringsen verksamhet i Sverige endast förutsätter att anmälan görs hos tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Detta gäller oavsett om försäkringsgivaren avser att bedriva verksamheten i Sverige från sekundäretablering här i landet eller gränsen genom överskridande verksamhet. Det ankommer sedan tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland att underrätta Finansinspektion-

en om den i Sverige planerade försäkringsverksamheten l Till

underrättelsen skall bl.a. fogas ett intyg om försäkringsgivarens solvens samt, när det gäller gränsöverskridande verksamhet, en utredning om vilka försäkringsklasser som försäkringsgivarens koncession omfattar och vilka risker här i landet skall täckas som genom den planerade försäkringsverksamheten 2-3 §§. I stort sett överensstämmer bestämmelserna i detta kapitel med den gällande regleringen i LEF, dock har bestämmelserna om förfaringssättet vid ändring förhållanden i EES-försäkringsgivares av verksarnheti Sverige justeras i enlighet med EG:s försäkringsdirektiv

se 4 Finansinspektionen kan inte direkt ingripa i den verksamhet

som en EES-försäkringsgivare inleder här i landet. Detta gäller oavsett om rörelsen skall drivas från en etablering här eller genom gränsöverskridande verksamhet. Av denna anledning har i förslaget

inte tagits upp någon motsvarighet till föreskriften i 6 kap. 2 § LEF

om skyldighet för EES-försäkringsgivare att genast underrätta Finansinspektionen när verksamheten inleds i Sverige. Det får förutsättas att inspektionen får erforderlig infonnation om verksamhetens inledande i Sverige från tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland.

242 F örfattningskommentarer 1996:77

Rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige

1 § En EES-fbrsdkringsgivare som i sitt hemland har tillstånd att

driva försäkrin gsrörelse får bedriva försäkrin i Sverige från en sekundäretablering här i landet med början två

månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndig-

heten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med

sådant innehåll som anges i 2 genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansin-

spektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens

hemland mottagit en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3§.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 2 kap. I § LEF.

Koncessionsgivningen av svenska myndigheter har när det gäller

EES-försäkringsgivare ersatts av ett anmälningsförfarande som bygger ett underrättelseförfarande mellan tillsynsmyndigheten i

försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen. En EESförsäkringsgivare behöver således inte separat koncession i Sverige utan kan med stöd tillståndet i hemlandet inleda verksamhet här av

i landet under de förutsättningar som anges i denna paragraf. Detta gäller såväl verksamhet från sekundäretablering här i landet

en som gränsöverskridande verksamhet.

Drivande av försäkringsrörelse från sekundäretablering här i

en

landet förutsätter enligt artikel 32 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet att EES-försäkringsgiva-

ren anmäler detta till tillsynsmyndigheten i hemlandet som i sin tur

skall underrätta Finansinspektionen den tilltänkta verksamheten.

om

Sekundäretableringen kan inleda sin verksamhet i Sverige två månader etter det att inspektionen har mottagit sådan underrättel-

en se. Föreskriften i punkt 1 har utformats i enlighet med detta förfarande. Drivande av gränsöverskridande verksamhet förutsätter enligt

artikel 34 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje

livförsälaingsdirektivet att EES-försäkringsgivaren anmäler detta till tillsynsmyndigheten i hemlandet. I artikel 35 i båda dessa direktiv

anges det förfarande skall iakttas mellan hemlandet och det land som där tjänstema enligt planerna skall tillhandahållas i anledning av en sådan anmälan. Föreskriften i punkt 2 har utformats i enlighet med detta förfarande.

Begreppet sekundäretablering preciseras i 2 kap. l § och begreppet gränsöverskridande verksamhet i 2 kap. 6

1996:77 F örfattningskommentarer 243

Termen behörig myndighet har definierats i l kap. 2 § första stycket

Etableringsanmälan

2 § En underrättelse enligt 1 § 1 sekundäretablering skall om innehålla

uppgifter sekundäretableringens adress och om vem som

om

skall vara dess företrädare,

plan över den tilltänkta verksamheten med angivande av en

etableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet

skall drivas där, och som intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkrings-

givarens kapitalbas.

För verksamhet försäkringar angivna i 2 kap. 3 a § som avser

första stycket 1 Oförsäkringsrörelselagen 1982: 713 motorfordonoch uteslutande försäkring fraktförares

sansvar som inte avser av

skall underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla

ansvar,

försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i T rafikfr-

en säkringsförenin gen.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i sak med 2 kap. 4 § första och andra styckena LEF i sin tur grundar sig artikel som 32.2 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.

Hemlandsmyndigheten skall kontrollera att en EES -försäkringsgi-

planerar sekundäretablering i Sverige, uppfyller de krav vare, som en ställs försäkringsverksamhet inom EES enligt EG:s försäksom ringsdirektiv. För att Finansinspektionen skall med hänsyn till -

inspektionens sekundära tillsynsansvar 4 kap. tillförlitlig

se - en

bild den försäkringsgivare avser att etablera försäkringsav som verksamhet i Sverige måste etableringsanmälningen innehålla de uppgifter i första stycketå Dessutom skall till ansökan som anges fogas ett intyg att försäkringsgivaren har ett minsta eget kapital om kapitalbas enligt vad föreskrivs i artikel 16 och 17 i första som skadeförsäkringsdirektivet respektive artikel 19 och 20 i första livförsäkringsdirektivet. För försäkringsverksamhet avseende motorfordonsansvar krävs vissa tilläggsuppgifter enligt andra stycket.

244 F örfattningskommentarer 1996:77

Underrättelse om inledande av gränsöverskridande verksamhet

3 § En underrättelse enligt 1 § 2 gränsöverskridande verksamom het skall innehålla uppgift om vilket eller vilka slag risker eller åtaganden av försäkringarna skall täcka, och intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a försäkringsgivarens kapitalbas, och

b vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession

omfattar. För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 § a

Ersta stycket 10 försäkrin 1982: 713 motorfordon-

sansvar och inte uteslutande försäkring fraktförares

som avser av ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla uppgift om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen 1975:1410, och

en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trajikförsäk-

ringsförenin gen.

Bestämmelserna i denna paragraf, överensstämmer i sak med 2 som kap. 4 a § första och andra styckena LEF, är utformade i enlighet med artikel 35 i både tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.

Ändring av förhållanden i verksamheten

4 § Om en EES-försäkringsgivare avser att ändra sin verksamhet i Sverige i fråga förhållanden i 2 eller 3 får om som anges

ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen

underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om det sker en ändring i de uppgifter som ingår i underrättelser enligt 2 § skall dessutomförsäkringsgivaren underrätta Finansinspektionen minst en månad innan den planerade ändringen görs.

I paragrafen, som motsvarar 2 kap. 4 § tredje stycket och 4 § tredje a stycket LEF, anges det förfaringssätt skall iakttas när det sker som

förändringari de uppgifter som ingår i underrättelserna enligt 2 eller

3 Härvid iakttas motsvarande underrättelseförfarande mellan den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen som gäller vid inledande försäkringsverksamav

1996:77 F örfattningskommentarer 245

het i Sverige enligt l Emellertid skall dessutom krävas när det gäller förändringar i uppgifter i etableringsanmälan enligt 2 § att försäkringsgivaren direkt till Finansinspektionen anmäler den tilltänkta ändringen minst en månad innan den görs. Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar reglerna i artikel 32 och 36 i tredje skadeförsäkringsdirektivet respektive tredje livförsäkringsdirektivet.

4 kap. Tillsyn

Kapitlet, endast gäller EES-försäkringsgivare, innehåller som bestämmelser Finansinspektionens övervakningsuppgifter om avseende EES-försäkringsgivare. Av principen hemlandstillsyn om enligt tredje generationens försäkringsdirektiv följer att Finansinspektionen har rätt att övervaka EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige endast till den del övervakningen inte ankommer den myndighet som svarar för tillsynen av försäkringsgivarens verksam-

het i hemlandet l §. Detta innebär att Finansinspektionens primära

tillsynsansvar för EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige inte omfattar den finansiella tillsynen utan är i huvudsak begränsad till kontroll av att försäkringsgivaren iakttar gällande bestämmelser i

fråga konsumentskydd, försäkringsavtalsförhållanden och

om

principer beträffande god affärssed. Dessutom har Finansinspektio-

ett sekundärt tillsynsansvar som kommer till uttryck i en nen skyldighet att biträda den utländska tillsynsmyndighet som har huvudansvaret för övervakningen den verksamhet som bedrivs av av en EES-försäkringsgivare här i landet 3 § andra stycket. Finansinspektionen har rätt att sådana uppgifter som behövs för fullgörandet av sin övervakningsfunktion 4 Rätten att uppgifter gäller inte enbart EES-försäkringsgivare utan också bolag och andra har till uppgift att här i landet uteslutande bistå organ som EES-försäkringsgivare 5

I detta kapitel ingår också bestämmelser om de tvångsmedel som

Finansinspektionen EES-försäkringsgivare, kan använda mot en om försäkringsgivaren inte skulle iaktta denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag eller om det annars skulle framkomma missbruk försäkringsgivarens verksamhet här i landet 6 §. Om EES-försäkringsgivaren inte följer inspektionens amnärkning, uppmaning eller efterlever ett förbud, skall saken i normala fall anmälas till den myndighet som i försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för tillsynen av försäkringsgivarens verksamhet.

246 F örfattningskommentarer 1996:77

Endast i undantagsfall har Finansinspektionen rätt att, vid sidan av den utländska tillsynsmyndigheten med det primära tillsynsansvaret, vidta åtgärder mot EES-försäkringsgivaren. I brådskande fall får in-

spektionen vidta åtgärder utan att förhand underrätta den myndig-

het som svarar för tillsynen i försäkringsgivarens hemland. I stort sett överensstämmer bestämmelserna i detta kapitel med motsvarande reglering i LEF. Vissa justeringar i det gällande regelsystemet har dock gjorts.

Tillsynen över EES-frsa’kringsgivare

l § Den finansiella tillsynen över EES-försäkringsgivares

en verksamhet i Sverige har den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland till uppgift att sköta. Den finansiella tillsynen

omfattar kontroll av försäkringsgivarens solvens, fönsäkrin gstelm iska

skulder och skuldtäc/min övrigt skall Finansinspektionen ha hand tillsynen över EESom försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

I första stycket, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning, slås fasti enlighet med artikel 9 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 8 i tredje livförsäkringsdirektivet, att tillsynsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland har huvudansvaret för den finansiella tillsynen över försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Med finansiell tillsyn i enlighet med artikel 9 i tredje skadeföravses säkringsdirektivet och artikel i 8 tredje livförsäkringsdirektivet kontroll av försäkringsgivarens hela verksamhet, dennes solvens, ska-

pandet av tekniska avsättningar och de tillgångar som skall täcka

dessa enligt de regler som hemlandet fastställt eller den praxis som tillämpas i hemlandet. Begreppet "den behöriga 1nyndigheten" har definierats i l kap. 2 § första stycket I 2 § finns bestämmelser om den utländska tillsynsmyndighetens behörighet i Sverige. Principen om hemlandstillsyn enligt denna paragraf bygger informationsutbyte och samarbete mellan tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland och Finansinspektionen. Bestämmelser om skyldighet för inspektionen att lämna information och biträde i

frågor som hör till den finansiella tillsynen finns i 3 § andra stycket.

Av andra stycket följer att till den del tillsynen över EESen försäkringsgivares verksamhet i Sverige inte ankommer tillsynsmyndigheten i försäkringsgivaens hemland svarar Finansinspektio-

1996:77 F élfattningskommentarer 247

nen för övervakningen. I inspektionens uppgift ingår bl.a. att kon-

trollera försäkringsgivamas marknadsföring och information och att verksamheten i övrigt drivs enligt här i landet godtagbara affärsprin-

ciper. l uppgiften ingår också kontroll av att försäkringsgivama i sin

verksamhet i Sverige iakttar den lagstiftning som reglerar förhållandena mellan försäkringsgivaren och försäkringstagama, såsom konsumentförsäkringslagen 1980:38. Ett annat väsentligt inslag i inspektionens övervakningsfunktion är att verka för en sund utveckling av den verksamhet som försäkringsgivaren bedriver i

Sverige se 3 § första stycket.

Hemlandsmyndighetens behörighet i Sverige

2 § Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig

myndighet i en EES-försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en sekundäretablering här i landet. Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen.

Enligt första meningen, som överensstämmer med 6 kap. l § tredje stycket LEF, har en utländsk tillsynsmyndighet med ansvar för den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige rätt att, efter att ha underrättat Finansinspektionen, när som helst granska den verksamhet som försäkringsgivaren bedriver från sekundäretablering här i landet. Granskningen kan utföras en antingen den utländska myndighetens tjänstemän eller av egna av

representanter som befullmäktigats särskilt för denna uppgift. Angående begreppet behörig myndighet, se 1 kap. 2 § första

stycket I andra meningen har införts en uttrycklig föreskrift, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, att Finansinspektionen skall om ha rätt att delta i undersökningar som utländska tillsynsmyndigheter genomför vid sekundäretableringar här i landet. Föreskriften grundar sig artikel 10 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 9 i tredje livförsäkringsdirektivet.

248 F örfattningskommentarer 1996:77

Finansinspektionens allmänna tillsynsuppgifter

3 § Finansinspektionen skall följa den verksamhet som drivs av

EES-försäkringsgivare enligt denna lag i den utsträckning som behövs för tillämpningen av lagen. Inspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i försäkrin gsgivarens hemland, verka

för en sund utveckling av verksamheten. Finansinspektionen skall lämna uppgift till behöriga myndigheter

i EES-försäkringsgivares hemland, om dessa myndigheter behöver

uppgiften för sin tillsyn över försäkringsgivarens verksamhet, samt

i övrigt ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 6 kap. l § första

och andra styckena LEF.

Ett betydelsefullt led i övervakningen av EES-försäkringsgivares

verksamheti Sverige är uppgiften att verka för en sund utveckling av

den här i landet bedrivna verksamheten. Enligt första stycket andra meningen, ankommer denna uppgift Finansinspektionen i

samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Med tanke bl.a. de svenska försäkringstagama är det viktigt

med en effektiv tillsyn av EES-försäkringsgivares verksamhet här i

landet. En effektiv tillsyn, som är baserad hemlandskontroll, förutsätter ett intimt samarbete och infonnationsutbyte mellan be-

rörda tillsynsmyndigheten Därför har inspektionen en viktig funktion

i tillsynsarbetet även om hemlandsmyndigheten har huvudansvaret för tillsynen. Bestämmelsemai andra stycket syftar till att säkerställa en effektiv övervakning av verksamheten här i landet.

Finansinspektionens rätt att få uppgifter och att granska verksam-

heten

4 § En EES-jörsäkringsgivare som driver försäkringsverksamhet

här i landet skall lämna Finansinspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för tillsynen.

Finansinspektionen har rätt att granska den försäkringsverksam-

het som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige

bedriver. Om det finns särskilda skäl, kan inspektionen omhänderta

handlingar som är föremål för granskning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäkringsgivaren skall lämna till inspektionen enligt första stycket.

1996:77 F örfattningskommentarer 249

Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 LEF. Till den del övervakningen en EES-försäkringsgivare ankomav mer Finansinspektionen skall inspektionen enligt första stycket ha rätt att sådana uppgifter försäkringsgivaren och dennes om verksamhet i Sverige behövs för denna tillsyn. Uppgiftsskyldigsom heten gäller oberoende av om försäkringsgivaren bedriver verksamheten från sekundäretablering här eller gränsöverskridande en genom verksamhet. Finansinspektionen skall enligt andra stycket första meningen ha rätt att granska den verksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige bedriver. Granskningsverksamheten kan

innefatta inspektion i sekundäretableringens lokaler. I enlighet med

artikel 40 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet hari andra meningen förts in en föreskrift rätt för om

inspektionen att omhänderta handlingar är föremål för gransk-

som ningen.

Med stöd av bemyndigandet i tredje stycket, motsvarar 6 kap.

som 3 § andra stycket LEF, kan inspektionen närmare precisera uppgiftsskyldigheten i första stycket för EES-försäkringsgivaren.

Insyn i sidoordnade organ

5 § Skyldigheten enligt 4 § att lämna upplysningar och hålla

tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall att biträda vara EES-försäkringsgivare eller som sådan försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder EES-försäkringsgivare i dennes rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 6 kap. 4 § LEF. Med stöd av denna paragraf har Finansinspektionen möjlighet till insyn i olika organ som samverkar med EES-försäkringsgivare. De organ som här avses är i samma utsträckning EES-försäkringssom givare skyldiga att lämna upplysningar till inspektionen och hålla

tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning inspektionen.

av

Någon motsvarighet till den föreslagna föreskriften i 3 § första

250 F örfattningskommentarer 1996:77

stycket tredje meningen om rätt för inspektionen att omhänderta

handlingar i samband med granskning har inte tagits upp i förslaget, eftersom inspektionen inte har tillsyn utan enbart insyn i de organ som avses i denna paragraf.

T vån gsmedel

6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat

sätt visar sig olämplig att driva försäkringsverksamhet här, får

Finansinspektionen föreläggaförsäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland. Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda ;försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det

gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som skall fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga

myndigheten underrättats, vidta de åtgärder som anges i andra stycket för att hindra att ytterligare överträdelser sker.

Finansinspektionen får i brådskande fall och utan att den

utländska behöriga myndigheten underrättats även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende på redan meddelade försäkringar. Till dess att kungörelse skett av sådant förordnande får försäkringstagare, om ,försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallen försäkringspremie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren.

I artikel 40 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje

livförsälqingsdirektivet bestäms om det förfarande som skall iakttas,

om en EES-Försäkringsgivare inte följer de bestämmelser som

tillämpas i det land där den har en sekundäretablering eller där den

bedriver gränsöverskridande verksamhet. Bestämmelserna i denna paragraf, som har överförts från 6 kap. 5 § LEF, är utformade i enlighet härmed.

1996:77 F örfattningskommentarer 25 1

När det gäller smärre avvikelser från denna lag, inspektionens föreskrifter eller god affarssed här i landet, torde rättelse kunna

uppnås genom ett infonnellt påpekande.

Enligt första stycket skall Finansinspektionen i första skedet

förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följ er föreläggandet skall inspektionen underrätta tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om försäkringsgivaren ändå fortsätter med sitt felaktiga förfarande kan inspektionen enligt andra stycket, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheten i försäkrings givarens hemland, förbjuda försäkringsgivaren att marknadsföra eller

meddela nya försäkringar här i landet. I l kap. 9 § vad anges som avses med här i landet belägna skadeförsäkringsrisker.

I tredje och fjärde styckena stadgas inspektionens rätt att i

om

brådskande fall vidta åtgärder utan att förhand underrätta tillsyns-

myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Angående möjlighet att förena ett föreläggande med vite, se ll

kap. 6

Angående behörig myndighet, se 1 kap. 2 § första stycket

Åtgärder i anledning av inskränkning i förfoganderätten över

tillgångar

7 § Om en behörig myndighet i EES-försäkringsgivares

en hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina

tillgångar, skall Finansinspektionen på begäran av myndigheten

vidta samma åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland vid verkställighet ett beslut

av om

hur försäkringsverksamheten skall drivas efter det att den myndighe-

ten beslutat att Jbrsäkiingsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal, eller

att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina

tillgångar.

Bestämmelsemai denna paragraf har överförts från 6 kap. 5 § LEF a som grundar sig artikel 13 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och

artikel 12 i tredje livförsälcringsdirektivet. Angående behörig myndighet, se 1 kap. 2 § första stycket

252 F örfattningskommentarer 1996:77

Åtgärder vid förhinder för företrädare

8 § Om en företrädare för en EES-försäkringsgivare avsäger sig

sitt uppdrag, fullmakten återkallas eller om företrädaren av

om anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall åtgärder som annan i 6 § första-trealje styckena vidtas. Om det med hänsyn till anges skyddet försäkringstagarnas intressen är nödvändigt, får av Finansinspektionen, för tiden till dess hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigad, förordna ett ombud enlighet med 6 § fjärde stycket.

En EES-försäkringsgivare skall under hela den tid försäkringsgivaren bedriver verksamhet från sekundäretableringi Sverige här i landet en ha företrädare. Om företrädaren avsäger sig sitt uppdrag, inte en längre är lämplig för sin uppgift eller annat skäl inte kan utöva sitt av uppdrag skall Finansinspektionen enligt första meningen, som i sak överensstämmer med 6 kap. 6 § första meningen LEF, använda

tvångsmedel mot försäkringsgivaren, om inte en ny företrädare

tillsätts. Av syftet med förordnade av ett interimistiskt ombud enligt andra meningen, som i sak överensstämmer med 6 kap. 6 § andra meningen LEF, följer att ombudet skall ha samma rättigheter som företrädaren. Ett interimistiskt ombud skall sköta sin uppgift till dess en ny företrädare utses eller till dess att företrädarens hinder har upphört.

Åtgärder i anledning av att verksamheten upphör

9 § Om EES-försäkringsgivare till följd av ett beslut av behörig en myndighet i hemlandet inte längre får driva försäkringsrörelse här i landet, skall Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder verksamhet. Inspektionen skall, på begäran av och i ny samarbete med behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland, förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i - Sverige eller begränsa försäkrin gsgivarens förfoganderätt, eller förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring eller att ingå nya försäkringsavtal. Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avvecklingen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid

1996:77 F örfattningskommentarer 253

vidta sådana åtgärder inspektionen kan besluta i fråga ett som om

svenskt försäkringsbolag.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 7 kap. 1 § LEF.

Som följd av att en EES-försäkringsgivare verkar här i landet med

stöd av koncessionen i hemlandet innebär ett återkallande av koncessionen eller att koncessionen annat skäl upphör i hemlandet av

att verksarnhetsrättigheterna i Sverige också upphör. Försäkrings-

givaren får inte längre bevilja försäkringar här i landet. Då nya

verksamheten avslutas skall framför allt säkerställas att försäkringsta-

gamas intressen tryggas. Finansinspektionen skall i samarbete med

tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland vidta alla de åtgärder som behövs som skydd för de försäkrades intressen. Initiativrätten hör dock inte till Finansinspektionen utan till tillsynsmyndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland.

254 F örfattningskommentarer 1996:77

Tredje avdelningen

BESTÄMMELSER OM FÖRSÄKRINGSGIVARE

FRÅN TREDJE LAND

5 kap. Inledande verksamheten m.m. av

Kapitlet, endast gäller försäkringsgivare från tredje land, som innehåller bestämmelser de närmare förutsättningarna för som anger

inledande försäkringsverksamhet i Sverige. Dessa förutsättningar

av

är, till skillnad från vad är fallet i fråga om EES-försäkringsgiva-

som inte baserade principerna enda koncession och hemlandre, om en stillsyn grundas svensk koncession och svensk offentlig utan tillsyn. En försäkringsgivare från tredje land måste således enligt förslaget också i fortsättningen utverka regeringens koncession för att driva försäkringsrörelse i Sverige, försäkringsgivaren inte om begränsar sig till att anskaffa försäkringar i Sverige förmedgenom ling här i landet koncessionerad försäkringsgivare av en 1 Ett motiv till det nuvarande koncessionssystemet bibehålles i att

fråga försäkringsgivare från tredje land är EG:s tredjelandsregler

om uppställer koncession krav för att ett försäkringsföretag från som som

tredje land skall etablera försäkringsverksamhet inom EU/EES. I

övrigt är motivet till att koncession är obligatoriskt enligt förslaget detsamma enligt försäkringsrörelselagen 1982:713. som Koncessionssystemet utgör del den offentliga tillsynen som en av

behövlig försäkringsområdet. Försäkringstagama har som

anses regel inte möjlighet att i tillräcklig utsträckning bevaka sina egna ingrund försäkringsverksamhetens natur. Detta kan tressen av särskilt gälla försäkringsgivare från tredje land, vars verksam-

hetspolitik, produkter, tillförlitlighet och solvens kan vara ännu svårare för svensk försäkringskund att utröna än om det är fråga

en svensk försäkringsgivare eller utländsk EES-försäkringsgiom en en vare. Utredningen har övervägt att överföra regeringens uppgift som koncessionsgivande myndighet till Finansinspektionen. Med hänsyn

till denna delegationsfråga inte enbart berör försäkringsgivare från

att tredje land utan även har samband med koncessionssystemet i försäkringsrörelselagen liksom övriga tillståndssystem i försäkrings-

rörelselagstiftningen, dvs. frågor inom områden som faller utanför utredningsuppdraget, har dock något ändringsförslag i denna del inte

lagts fram.

1996:77 F örfattningskommentarer 255

Enligt huvudregeln skall således alltjämt krävas koncession.

Dessutom skall etablering krävas här i landet för försäkringsgi-

att en vare från tredje land skall kunna bedriva försäkringsverksamhet i

Sverige, om inte försäkringar skall marknadsföras i Sverige

genom häri landet koncessionerad försäkringsgivare

en l § 2

.

Enligt artikel 23.1 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel

27.1 i första livförsäkringsdirektivet skall varje medlemsland

uppställa krav koncession för försäkringsgivare från tredje land som avser att driva direkt försäkringsrörelse från etablering inom

en

medlemslandets territorium. Däremot innehåller EG:s försäkringsdirektiv inte några regler gränsöverskridande verksamhet för

om

försäkringsgivare från tredje land. Avsaknaden reglering

av anses innebära att det enskilda medlemslandet får avgöra försäkom en ringsgivare från tredje land skall tillåtas att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Ett sådant medgivande kan endast gälla det egna landets territorium och inte EES i övrigt.

I förslaget har inte öppnats någon generell möjlighet för försäk-

ringsgivare från tredje land att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Sverige. Med stöd den allmänna dispensbestärnmelsen i av förslagets 1 kap. l § andra stycket finns dock möjlighet basis att

av bi- eller multilaterala avtal medge sådan verksamhet i Sverige. En grundförutsättning för ett sådant är att det finns

arrangemang

förutsättningar för en effektiv offentlig tillsyn försäkrings-

av

verksamheten i Sverige från försäkringsgivarens hemland. Detta förutsätter i sin tur att landet i fråga har ett intemationellt godtagbart tillsynssystem och att ett tillförlitligt system för infonnationsutbyte med Finansinspektionen kan etableras. Ett avtal syftar till

som ett arrangemang om gränsöverskridande verksamhet med tredje land

måste givetvis bygga på principen likabehandling följ

om som er av

Sveriges anslutning till WTO och OECD förenligt

samt vara med

medlemskapet i EU.

De viktigaste kännetecknen för gränsöverskridande verksamhet har angivits i 2 kap. 6

En ändring i jämförelse med den nuvarande regleringen det

är att

föreslås att försäkringsgivare från tredje land i likhet med EESförsäkringsgivare skall bedriva verksamheten i Sverige inte enbart

från generalagentur även från filial

en utan en l Möjlighet öppnas

också enligt förslaget för försäkringsgivare tillhör försäk-

som en

ringssammanslutning med hemort utanför EES att att inrätta

genom

en generalrepresentation här bedriva försäkringsverksamhet i Sverige

1 §.

Som en motvikt mot att försäkringsgivare från tredje land

en

enligt förslaget inte kan sälja försäkringar över gränsen i Sverige

256 F örfattningskommentarer 1996:77

gränsöverskridande verksamhet, föreslås att möjlighet öppnas

genom

för sådana försäkrings givare att inrätta representationskontor i

Sverige 9 §. Det nuvarande kravet att en svensk koncession endast kan omfatta de försäkringsklasser försäkringsgivaren bedriver i hemlandet som har slopats. Vidare har tidsbegränsade koncessioner utmönstrats ur

lagstiftningen se kommentar till 2

Det nuvarande förbudet för försäkringsgivare från tredje land att bedriva rörelse än försäkringsrörelse har utvidgats till att inte annan bara främmande verksamhet drivs genom sekundäretableavse som ring utan även verksamhet som drivs vid sidan av sådan etablering här i landet omfattas av förbudet 10

Rätt för försäkringsgivare från tredje land att bedriva försäk-

en

ringsrörelse i Sverige

1 § En försäkringsgivare från tredje land får bedriva försäkrings-

rörelse i Sverige

efter koncession regeringen från en sekundäretablering här

av i landet,

efter tillstånd Finansinspektionen genom förmedling av en

av försäkringsgivare har koncession i Sverige och som tillhör som koncern försäkringsgivaren eller som denne har samma som samarbetsavtal med.

I paragrafen har sammanslagits de bestämmelser i 1 § andra stycket och l § första stycket LUF gäller rätten för försäkringsgivare a som från tredje land att driva försäkringsrörelse i Sverige. Punkt l avser försäkringsrörelse försäkringsgivaren etablerar i egen regi i som

Sverige medan punkt 2 endast anskaffningsverksamhet den

avser svenska marknaden förmedling här i landet koncessiogenom av en nerad försäkringsgivare. Begreppet försäkringsgivare från tredje land har definierats i l kap. 2 § första stycket Ett huvudsyfte med koncessionskravet enligt punkt 1 är att

svenska myndigheter på förhand skall kunna göra bedömning av

en sannolikheten att utländsk försäkringsgivare kan för alla av en svara

förpliktelser följer försäkringsavtal samt också i övrigt sköta

som av sin försäkringsrörelse i enlighet med de principer godkänns i som Sverige.

När det gäller de juridiska formerna för etablering i Sverige

innebär nämnts förslaget i förhållande till gällande lagstiftning som

1 996 77 F örfattningskommentarer 257

:

en utökning av etableringsfonnema genom att förutom generalagen-

tur även filialetablering och etablering genom generalrepresentation godtas. Härigenom öppnas bl.a. möjlighet för försäkringssam-

manslutningar utanför EES att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige.

I punkt 2 har tagits upp det nu gällande undantaget från

koncessions- och etableringskraven i l a § första stycket LUF. Undantaget avser marknadsföring av försäkringar här i landet genom förrnedlingsverksamhet av försäkringsgivare som har koncession i Sverige. Detta innebär att i överensstämmelse med gällande lagstift-

ning kan endast svenska försäkringsbolag och försäkringsgivare från

tredje land med koncession i Sverige anlitas för fönnedlingsuppdra-

get. Däremot kan EES-försäkringsgivare som saknar separat svensk

koncession inte användas för detta uppdrag. Finansinspektionen bör

även i fortsättningen ha det primära tillsynsansvaret för förmedlaren av denna speciella form av anskaflhingsverksamheten den svenska marknaden. Av denna anledning har i förslaget möjlighet inte öppnats att anlita EES-Försäkringsgivare som förmedlare i detta sammanhang, eftersom Finansinspektionen inte har huvudansvaret för tillsynen av deras verksamhet här i landet. På de villkor i 5 § har som anges en försäkringsgivare från tredje land rätt att efter tillstånd Finansinav

spektionen anskaffa försäkringar i Sverige genom en här i landet kon-

cessionerad försäkringsgivare. Bestämmelsen i denna punkt har inte ansetts oförenlig med EES-

avtalet, eftersom ifrågavarande verksamhet inte innebär att någon

etablering kommer till stånd i Sverige och därför inte omfattas de av

EG-direktiv som berör tredjelandsföretag se prop. 1992/93:257

s. 125. Att verksamheten, trots att någon etablering inte anses komma tillstånd, inte skall klassas som gränsöverskridande framgår 2 kap.

av 6§.

Koncession

2 § Regeringen skall bevilja försäkringsgivare från tredje land

koncession om den planerade verksamheten kan antas komma att

uppfi/Ila kraven på en sund försäkringsverksamhet och ansökningen

om koncession uppjj/ller de krav som ställs i 3 Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare. Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§f6rsc1kringsr0'relselagen 1982: 713.

9 I6-0702

258 F örfattningskommentarer 1996:77

Koncession beviljas tills vidare. Regeringen skall godkänna företrädare för försäkringsgivaren i samband med att koncession beviljas.

Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 7 § första-tredje styckena LUF, anger koncessionsvillkoren för försäkringsgivare från tredje land.

EG:s försäkringsdirektiv innehåller inte några regler de

om

materiella villkoren för beviljande av koncession i fråga om försäk-

ringsgivare från tredje land utan koncesssionsvillkorens närmare innehåll bestäms den nationella lagstiftningen i det land där av försäkringsverksamheten skall etableras. Det finns i detta avseende inte skäl att försätta försäkringsgivare från tredje land i en annan situation än svenska försäkringsgivare. Koncessiousvillkoren är därför enligt förslaget i stort sett desamma för försäkringsgivare från tredje land som för svenska försäkringsbolag, dock med den väsentli-

ga skillnaden som följer av att depositionskrav endast uppställs för

försäkringsverksamhet som här i landet etableras av försäkringsgivare från tredje land. Kravet initialdeposition kommer till uttryck genom hänvisningen i första stycket första meningen till 3 Den begränsning i marknadstillträdeti Sverige som depositionskravet innebär har sin grund i de krav uppställs i artikel 23.2 första

som e skadeförsäkringsdirektivet och i artikel 27.2 e första livförsäkrings-

direktivet. När det gäller allmänna tjänstehandelsavtalet GATS har Sverige

i den nationella bindningslistan gjort förbehåll i ifrågavarande

avseende. Depositionskravet är därför förenligt med Sveriges

åtaganden enligt GATS. Detsamma gäller i förhållande till OECD:s

liberaliseringsstadgor som inte utgör något direkt hinder mot att ett

depositionssystem av ifrågavarande slag tillämpas. Emellertid innehåller liberaliseringsstadgoma bl.a. allmän målsättning

en som

innebär att depositioner skall hållas så låga möjligt och

som vara avsedda endast för försäkringstagamas säkerhet. Utredningen har dock inte funnit anledning att justera den nuvarande initiala deposi-

tionen mot bakgrund av denna allmänna målsättning.

Koncessionsprövningen enligt första meningen i detta stycke skall inte innefatta en sundhetsprövning av verkningarna försäkringsväsendet i Sverige som den planerade verksamheten kan föranleda utan sundhetsprövningen skall i överensstämmelse med gällande lagstiftning begränsas till en bedömning av om försäkringsgivaren har sådan sakkunskap och sådana är tillräckliga för resurser som en tillförlitlig försäkringsverksamheti Sverige. I koncessionsprövningen

skall också ingå att bedöma försäkringsgivarens företrädare här i

1996:77 F örfattningskommentarer 259

landet. En företrädare kan jämföras med ledningen för ett svenskt försäkringsbolag. Prövningen företrädaren föreslås därför ske med av

utgångspunkt i de kriterier i fråga om kunskapsmässiga krav och allmän lämplighet som gäller som koncessionskrav för ledningen för ett

svenskt försäkringsbolag 1992/932257 s.187.

se prop.

Det föreslås att någon motsvarighet till föreskriften i 2 § första stycket LUF enligt vilken koncessionen kan gälla högst en lika

omfattande försäkringsrörelse som försäkringsgivaren lagligen driver i sitt hemland inte skall införas, emedan lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland kan förhindra även bedrivande sådan försäkav

ringsrörelse enligt EG:s försäkringsdirektiv tillåten

som anses som inom EES. Således skall en försäkringsgivare från tredje land liksom svenska försäkringsbolag kunna koncession för bedrivande av verksamhet enligt alla de försäkringsklasser som nämns i första

skade- eller livförsäkringsdirektivet, oberoende av om försäkringsgi-

kan bedriva den lagligt i hemlandet. Däremot måste i enlighet varen med EG:s tredj elandsregler krävas att försäkringsgivaren från tredje land har tillstånd i sitt hemland att driva försäkringsverksamhet.

Förslaget i denna del har sin grund i Sveriges åtaganden enligt

OECD:s kapitalliberaliseringsstadga se 5.2

I överensstämmelse med gällande lagstiftning har i andra

meningen i detta stycke tagits upp en uttrycklig föreskrift om att koncessionsprövningen inte får grundas den s.k. behovsprincipen,

dvs. innefatta en kvantitativ bedömning av antalet försäkringsgivare och försäkringsgivares möjligheter att täcka försäkringstagamas behov av försäkringsskydd.

Såsom tidigare skall koncession enligt andra stycket inte beviljas

för försäkringsrörelse i allmänhet utan för bestämda försäkringsklas-

seri enlighet med den indelning gäller för svenska försäkrings-

som bolag. Enligt gällande lagstiftning 7 § andra stycket LUF finns möjlighet att i samband med koncessionsgivningen begränsa koncessionens giltighet till viss tid, högst tio år. I praktiken har en tidsbegränsade koncessioner beviljats i mycket begränsad omfattning. Veterligen har i Sverige detta skett endast i samband med introduktionen captivebolag den svenska marknaden i början av l980-talet. Anledningen till att koncessioner som regel inte tidsbeav gränsas är främst att försäkringsverksamhet till sin gnmdnatur är en

långsiktig affärsverksamhet och att tidsbegränsade koncessioner med hänsyn bl.a. till försäkringstagamas intressen sällan är ett lämpligt medel att använda i tillsynsverksamheten. Huvudsyftet med konces-

sionssystemet är att förhindra att utländska försäkringsgivare, som

inte bedöms kunna driva rörelsen enligt godtagbara principer,

260 Férfattningskommentarer 1996:77

etablerar verksamhet Sverige. Föreligger tveksamhet planerad om en verksamhet kommer att drivas i enlighet med dessa principer, bör koncession över huvud taget inte bevilj as. När verksamheten inletts finns möjlighet till ingripande med stöd av sanktionssystemet enligt denna lag mot försäkringsgivare som inte driver rörelsen i Sverige ett godtagbart sätt. Vidare finns bestämmelser i denna lag som reglerar den situation när en utländsk försäkringsgivare eget

initiativ avser att upphöra med verksamheten här i landet. Något

egentligt behov av att kunna tidsbegränsa koncessioner finns därför inte. Det föreslås mot denna bakgrund att tidsbundna koncessioner slopas såsom obehövliga. Enligt tredje stycket skall således konces-

sioner alltid beviljas tills vidare. Som en följd härav har någon

motsvarighet till föreskrifterna i 9 § första stycket LUF inte förts in i lagförslaget. Enligt fjärde stycket skall företrädare för försäkringsgivare från tredje land godkännas i samband med att koncession beviljas under förutsättning att företrädaren uppfyller de formella krav ställs som

företrädare i 2 kap. och de krav kompetens och lämplighet

som

skall ingå i sundhetsprövningen enligt första stycket.

Koncessionsansäkningen

3 § Ansökan om koncession enligt 1 § 1 görs hos regeringen. Ansökningen skall lämnas in till Finansinspektionen skall som överlämna den till regeringen med eget yttrande. Till ansökningen skall fogas

en plan för verksamheten i Sverige verksamhetsplan, och

ett intyg om att försäkringsgivaren från tredje land har deponerat värdehandlingar enligt 6 kap. 1 § andra stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, F inansinspek-

tionen får meddela närmare föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökningen.

Den nuvarande ordningen med regeringen koncessions

som

myndighet har bibehållits. Detta framgår första stycket

av som överensstämmer med 6 § första stycket LUF. Obligatoriska handlingar i ett koncessionsärende är enligt andra stycket, som i sak överensstämmer med 6 § andra stycket LUF, bl.a. en verksamhetsplan. l verksamhetsplanen skall principerna för den planerade verksamheten anges. Vidare skall till koncessionsansök-

1996:77 F örfattningskommentarer 261

ningen fogas ett bevis om att försäkringsgivaren har deponerat medel i en svensk bank. Syftet med denna initiala deposition är att trygga försäkringstagamas intressen under den första verksamhetstiden då

etablerings- och startåtgärder kan ta avsevärda belopp i anspråk. Av praktiska skäl innehåller lagförslaget i övrigt inte någon detaljerad förteckning över de handlingar och utredningar skall

som

fogas till en koncessionsansökning utan i överensstämmelse med 6

§ sjätte stycket LUF ges Finansinspektionen i tredje stycket rätt att meddela närmare föreskrifter härom.

Förhandsbesked om koncession

4 § Finansinspektionen skall efiter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt 1 § 1 krävs för planerad verksamen het.

Ett förhandsbesked enligt första stycket är bindande för den

myndighet som har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta beslut.

Den nuvarande ordningen med en lagstadgad skyldighet för Finansinspektionen att ansökan lämna förhandsbesked huruvida om en planerad verksamhet här i landet kräver separat svensk koncession

har tagits upp i första stycket överensstämmer med l § tredje

som stycket LUF. Motivet för systemet med förhandsbesked är det intresse den som som avser att starta en försäkringsliknande verksamhet har av att så snart som möjligt besked om huruvida den planerade verksamheten är försäkringsrörelse och därför förutsätter koncession. I lagförslaget definieras inte vad utgöra försäkringsrörelse. Som har som anses konstaterats i tidigare lagstiftningsärenden är det inte möjligt att definiera begreppet tillräckligt noggrant och entydigt. Avsikten är att vid tillämpningen denna paragraf skall begreppet försäkringsrörelav

se bestämmas med utgångspunkt i den praxis har utbildats

som området och grundas de riktlinjer i som som anges prop. 1989/90: 134 s. l56f. Enligt denna praxis tillämpas stor restriktivitet gentemot aktiviteter från icke koncessionerade utländska försäkrings-

givares sida. Så den utländska försäkringsgivaren något

snart som

sätt genom egna aktiviteter i Sverige söker anskaffa försäkringar för sin räkning, anses detta ett led i den utländska försäkringsgiva-

som rens drivande av försäkringsrörelse och kräver svensk koncession.

262 F drfattningskommentarer 1996:77

Undantagna från denna praxis är EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige basis av koncessionen i hemlandet. Vidare har enligt förslaget utländska försäkringsgivare vissa möjligheter att presentera sina produkter i Sverige genom att här i landet inrätta

representationskontor se 9

Enligt andra stycket, som överensstämmer med l § fjärde stycket LUF, är ett förhandsbesked bindande för den myndighet som lämnat beskedet. Om inspektionens beslut efter överklagande har prövats av regeringen är både regeringen och inspektionen bundna av regeringens beslut.

Tillstånd att bedriva försäkrin gsrörelse genom förmedling

5 § Finansinspektionen skall efter ansökan av försäkringsgivare

från tredje land lämna tillstånd till verksamhet enligt 1 § om verksamheten inte bedöms vara oförenli g med en sund utveckling av

försäkringsväsendet. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter

den utredning som skall fogas till ansökan om tillståndet. om Om förutsättningar för tillstånd enligt första stycket inte längre

föreligger, får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer väsentligen med 1 a § andra stycket LUF. Avsikten är att de kriterier gäller för tillstånd till som fönnedlingsverksamhet enligt 1 § LUF skall tillämpas i tillståndsäa renden enligt denna paragraf 1989/90:NU 22. Av betydelse för

se

frågan om tillstånd är enligt dessa kriterier bl.a. om det föreligger

försäkringsmässiga skäl för placering försäkringar i utlandet och av den kvalitet tillsynen som den utländska försäkringsgivaren är underkastad i hemlandet. Om förutsättningar för tillståndet inte länge

finns, kan tillståndet förklaras förverkat. En sådan åtgärd kan

exempelvis föranledas att ett koncernförhållande eller ett av samarbetsavtal upphör.

1996:77 F örfattningskommentarer 263

Anmälan om att verksamheten har inletts

6 § När en försäkringsgivare från tredje land som fått koncession enligt 2 § har börjat sin försäkringsverksamhet i Sverige skall försälaingsgivarens företrädare genast underrätta F inansinspektionen om detta.

Paragrafen motsvarar till sitt innehåll 23 § LUF. Den egentliga försäkringsrörelsen skall anses börja i och med att

de första åtgärderna för att sälja försäkringar vidtas eller när anbud tas emot. Att försäkringsgivaren vidtar förberedande åtgärder i den planerade verksamheten skall, även om åtgärderna leder till bokfö-

ringsskyldighet, däremot inte anses innebära att verksamheten har inletts.

Ändring av beviljad koncession

7 § Om en försäkringsgivare från tredje land avser att utvidga sin verksamhet till en försäkrin gsklass eller ett verksamhetsområde som

inte omfattas av den gällande koncessionen, skall bestämmelserna i

2 och 3 §§ iakttas i tillämpliga delar. Finansinspektionen får besluta

i ärendet i regeringens ställe om ärendet inte är av principiell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

I överensstämmelse med 7 § fjärde stycket LUF skall prövningen av

frågan om ändring av koncession ske samma grunder som vid

beviljande av en ny koncession med rätt för Finansinspektionen att

avgöra frågan om den inte är av principiell betydelse eller i övrigt av

synnerlig vikt. Ansökan om ändring av koncession skall ske samma sätt som vid ansökan av en ny koncession.

Ny företrädare

8 § Utses en ny företrädare skall denne efter ansökan av försäk-

ringsgivare frän tredje land godkännas av Finansinspektionen, om den nya företrädaren uppfyller de krav som ställs på företrädare i denna lag. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den utredning som skall fogas till ansökningen.

264 Författningskommentarer 1 996 : 77

En försäkringsgivare från tredje land kan vid behov byta ut sin företrädare. Enligt denna paragraf, som delvis motsvarar 9 § andra stycket LUF, skall försäkringsgivaren hos inspektionen ansöka om godkän-

nande av den nya företrädaren. Fråga om byte av företrädare kan aktualiseras upprepade gånger. Det är därför ändamålsenligt med en

ordning där inte regeringen utan inspektionen fattar beslut om godkännande av en ny företrädare.

Öppnande av representation och dess verksamhet

9 § Innan en försäkringsgivare från tredje land får öppna en representation i Sverige skall den underrätta Finansinspektionen härom. Representationen får inte bedriva verksamhet som kräver

koncession enligt 1 § 1 eller tillstånd enligt 1 §

Finansinspektionen skall inom två månader från det den mottog underrättelsen meddela närmare föreskrifter om öppnandet av representationen, dess verksamhet och tillsynen över den. Representationen kan öppna när försäkringsgivaren har tagit emot de föreskrifter av Finansinspektionen som avses i detta stycke.

I paragrafen, som saknar motsvarighet gällande lagstiftning, anges de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en försäkringsgivare från tredje land skall öppna ett representationskontor i Sverige. Representationen får inte bedriva försäkringsverksamhet eller användas för sådan förmedlingsverksamhet i 1 § utan som avses den är till för att presentera de försäkringstj änster som den utländska

försäkringsgivaren tillhandahåller. Det skall således vara fråga om

ren representationsverksamhet. Därför skall det enligt första stycket för öppnandet av en representation endast krävas underrättelse till Finansinspektionen. - Uttrycket representationsverksamhet är således negativt bestämd att den inte får innefatta försäkringsverksamhet eller markgenom nadsföring av försäkringar för en utländsk försäkringsgivares räkning som saknar koncession eller tillstånd här i landet här i landet. Syftet är dock inte att den negativa begreppsbestämningen skall uppfattas som det är tillåtet att driva annan verksamhet än försäkringsverksamhet vid representationen utan där skall enbart representationsverksamhet drivas. Avsikten är att den praxis gäller området när som det gäller att bestämma vilka aktiviteter är att hänföra till försäksom ringsverksamhet skall ligga till grund för gränsdragningar mellan för-

1996:77 F örfattningskommentarer 265

säkringsverksamhet och representationsverksamhet se prop.

1989/90: 134 s.l56f. Enligt andra stycket skall Finansinspektionen inom två månader från det den mottog den utländska försäkringsgivarens underrättelse om öppnandet av representationen meddela närmare föreskrifter om representationens verksamhet och tillsynen över den. Syftet med fdreskrifiema är att säkerställa att inte annan verksamhet än representationsverksamhet bedrivs vid representationen. Den föreslagna tiden

for åtgärderna är densamma som föreskrivs för Finansinspektionens svar till behörig myndighet samband med att EES-försäkringsgivare

avser att upprätta en sekundäretablering här i landet artikel 32 i

tredje skadeförsälcringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet.

Om återkallelse verksamhetsrättigheter för representation,

av en

se 7 kap. 14

Annan verksamhet än försäkringsrärelse

10 § En försäkringsgivare från tredje land som bedriver verksamhet

enligt denna lag får inte utan medgivande av regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Finansinspektionen driva annan rörelse än försäkringsrörelse häri landet. Medgivande skall lämnas det

om

finns särskilda skäl för det.

Ett medgivande enligt första stycket får återkallas av den som får

lämna sådant medgivande, om det finns skäl för det.

Ansökan om medgivande enligt första stycket skall lämnas in till

Finansinspektionen. Till ansökningen skall fogas den utredning som

inspektionen bestämmer.

En av forsäkringsrörelselagstiflningens grundläggande principer, dvs. förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörelse, har tagits upp

i första stycket som motsvarar l § femte stycket LUF. Något krav enligt tredj elandsreglema i EG:s försäkringsdirektiv att upprätthålla

detta förbud finns inte. Förbudet är inte heller lika effektivt som

motsvarande förbud för svenska försäkringsbolag när det gäller att skydda de svenska försäkringstagamas intressen som är huvudsyftet

med förbudet, eftersom större delen utländsk försäkringsgivares av en verksamhet regel är förlagd till utlandet. Konkurrensskäl talar som

dock för att alltjämt tillämpa detta förbud för att försäkringsgivare

från tredje land inte skall försättas i en gynnsammare konkurrenssituation i Sverige än andra försäkringsbolag med verksamhet här i landet.

266 F Örfattningskommentarer 1996:77

Till skillnad mot vad som f.n. gäller enligt LUF är förbudet att driva främmande rörelse enligt denna paragraf inte begränsat till verksamhet bedrivs från etableringen för försäkringsverksamhet som här i landet också verksamhet drivs försäkringsutan avser som av

givaren i Sverige vid sidan av sådan etablering. Ändringsförslaget har

införts för att inte försäkringsgivare från tredje land skall större ges verksamhetsfrihet än svenska försäkringsbolag. Avsikten är att den praxis som utbildats i Sverige, när det gäller att medge undantag från förbudet att driva rörelse än försäkannan ringsrörelse enligt LUF, även i fortsättningen skall tillämpas. För svenska försäkringsbolag kommer förbudet mot främmande verksamhet bl.a. till uttryck l kap. 3 § försäkringsrörelselagen. När det gäller EES-försäkringsgivares verksamhet ankommer det tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland att bevaka att försäkringsgivaren i enlighet med artikel 8.1 i både första skadeför- säkringsdirektivet och första livförsäkringsdirektivet begränsar sin -

affärsverksamhet i Sverige till försäkringsområdet och sådan

verksamhet är direkt anknuten till detta område med uteslutande som av all annan affärsverksamhet. Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer med l § sjätte

stycket LUF.

Tredje stycket motsvaras av 9 a § LUF. Föreskriften i detta stycke

innehåller inte någon uppräkning av de handlingar eller utredningar som skall fogas till ansökan, eftersom det är fråga specifika fall

om skiljer sig från varandra. Av praktiska skäl inspektionen i som ges stället rätt att bestämma vilka utredningar som skall fogas till ansökan.

6 kap. Solvenskrav och bedrivande av verksamheten

Kapitlet innehåller i huvudsak solvensbestämmelser skall gälla som för försäkringsgivare från tredje land. Inom försäkringsverksamheten

är en försäkringsgivares solvens, dvs. förmåga att för de

svara

förbindelser som föranleds av försäkringsförhållandena, en mycket

viktig faktor eftersom därigenom tryggas försäkringstagamas, de försäkrades och ersättningstagarnas intressen. Av denna orsak är solvensbestärnmelsema i detta kapitel central betydelse när det av gäller forsäkringsverksamhet som etableras i Sverige av försäkringsgivare från tredje land. När det gäller EES-försäkringsgivare stadgas om solvenskrav i varje försäkringsgivares hemlands lagstiftning.

1996:77 F drfattningskommentarer 267

En utländsk försäkringsgivares solvens är huvudsakligen baserad försäkringsgivarens verksamhet i hemlandet och dennes där

befintliga tillgångar. Om en utländsk försäkringsgivare måste avsluta

sin verksamheti Sverige ställs kunderna i Sverige i svår situation en om de blir tvungna att driva sina fordringar i utlandet och där konkurrera med försäkringsgivarens övriga borgenärer. Avsikten med

kapitalkraven är atti fråga om försäkringsrörelsen i Sverige säkerstälatt tillgångar som motsvarar försäkringsgivarens verksamhet finns

här. De kapitalkrav som ställs försäkringsgivare från tredje land är väsentligen samma innehåll som i den gällande regleringen i LUF. av Som en följd av att organisationsfonnema för etablering av försäkringsverksamhet i Sverige har utökats i jämförelse med nuvarande ordning, skall solvensreglema i detta kapitel inte bara tillämpas verksamhet som etableras genom generalagent utan även filialetablering och etablering genom en generalrepresentation. Kapitalkraven har dimensionerats så att en försäkringsgivare från tredje land skall ha i stort sett motsvarande risktäckningskapacitet i förhållande till sina försäkringsförbindelser här i landet som ett svenskt försäkringsbolag. Vissa ändringar av saklig och redaktionell natur har gjorts i det gällande regelsystemet området. I l § har sammanförts bestämmelser om deposition som i det gällande regelsystemet är uppdelade flera paragrafer. För att den föreslagna regleringen skall stå i samklang med den allmänna

målsättningen i OECD:s stadga om liberalisering av osynliga betalningar skall deponerade tillgångar i fortsättningen inte användas

för att trygga betalning av offentligrättsliga avgifter utan endast till att säkerställa försäkringskundemas intressen 2 De nuvarande bestämmelserna om försäkringstekniska skulder har justerats främst i syfte att klargöra att skyldigheten att redovisa sådana skulder gäller inom både skade- och livförsäkringsrörelse. Den nuvarande lagstiftningen jämte förarbetena till lagstiftningen är inte entydig denna punkt. Det föreslås att de försäkringstekniska skulderna även skall innefatta avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkringar. Vidare förtydligas att kravet täckning av de försäkringstekniska skulderna skuldtäckning inte skall gälla utländsk försäkringsgien vare som vid sidan direktförsäkringsrörelsen driver återförsäkav ringsrörelse i Sverige och att möjligheten att räkna in del en av

begynnelsedepositionen vid redovisning av de tillgångar, som svarar

mot de försäkringstekniska skulderna, inte bara skall gälla livförsäkring utan även skadeförsäkring 3 § fjärde stycket.

268 F örfattningskommentarer 1996:77

Som en följd av att möjlighet öppnats för försäkringssammanslutningar från tredje land att etablera försäkringsverksamhet i Sverige sådan har införts en skyldighet för företrädare för en sammanslutning att föra förteckning över vissa förhållanden i verksamheten en som

är nödvändiga för kontrollen av att solvensreglema iakttas ll

Någon motsvarighet till föreskriften i 18 § LUF om att Finansinspektionen skall godkänna avtal om avgiven återförsäkring inom livförsäkring, har inte tagits upp i förslaget. Syftet med föreskriñen, dvs. att förhindra att osunda återförsäkringsavtal ingås till nackdel för försäkringstagama, får tillgodosedd anses genom säkerhetssystemet i lagförslaget.

Deposition

1 § En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för den direkta försäkringsrörelsen i Sverige deponera värdehandlingar på de villkor Finansinspektionen bestämmer svensk bank. som i en Deponeringen skall ske särskilt för livförsäkring och särskilt för skadeförsäkring. Depositionen skall bestå av sådana värdehandlin gar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet. Innan försäkringsverksamheten inleds i Sverige skall försäkringsgivaren deponera värdehandlin gar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde då ansökningen om koncession lämnades in till Finansinspektionen. Medan verksamheten pågår skall depositionen

för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången av varje

räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång, för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång. Finansinspektionen får, med beaktande av rörelsens omfattning och beskaflenhet, bestämma att deponeringen får ske med lägre belopp än vad i andra och tredje styckena. Sådant beslut som anges

får inspektionen återkalla om det finns skäl till det. Överstiger det sammanlagda beloppet av vad en försäkringsgiva-

re deponerat för skadeförsäkrin g väsentligt den premieinkomst som i tredje stycket får Finansinspektionen medge försäkringsgianges

1996:77 F örfattningskommentarer 269

varen att få ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till deposition enligt andra stycket. en Bestämmelser att Finansinspektionen får medge undantag från om

skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 10

l denna paragraf har sammanförts bestämmelserna om deposition i 6 § andra-femte styckena, 10 § andra stycket och 15 a § LUF. Det föreslås att depositionskrav inte bara skall gälla för generalagenturer utan utsträckas till att även omfatta verksamhet som försäkringsgivafrån tredje land etablerar genom filial och generalrepresentation re häri landet. I första stycket fastslås försäkringsgivare från tredje land att en säkerhet för den försäkringsverksamhet som bedrivs här skall som deponera värdehandlingar i svenk bank. Till skillnad från gällande en

lagstiftning 5 a § LUF har någon definition av begreppet bankinstitut inte införts i lagförslaget. Någon ändring i sak avses dock inte

utan godtagbara banker skall såsom tidigare banker med svensk vara

oktroj. Liksom hittills skall Finansinspektionen ha till uppgift att

bestämma vilka värdehandlingar som skall godkännas för deposition.

Urvalet skall ske med utgångspunkt i kraven säkerhet för försäk-

ringstagarna. I andra stycket finns bestämmelser om initialdeposition. Med initialdeposition det minimibelopp måste deponeras för att avses som

koncession över huvudtaget skall kunna beviljas se 5 kap. 3 § andra

stycket 2. Minimibeloppet skall såsom tidigare vara basbeloppsanknutet. Också värdet av initialdepositionen skall vara detsamma som enligt gällande reglering, dvs. 300 basbelopp, som har utformats med beaktande av konkurrensförhållanden mellan svenska och utländska försäkringsgivare här i landet samt med hänsyn till depositionskrav i andra länder i syfte att undvika att depositionskravet i den svenska lagstiftningen utgör ett faktiskt hinder för

etablering utländska försäkringsgivare i Sverige se prop.

av

1984/85:77 s.56. Sedan de nu gällande depositionsbestämmelsema

infördes 1985 har sådana förändringar inte inträffat varken i

Sverige eller utomlands som påkallar en justering av nivån för

initialdepositionen. Depositionssystemet får därför anses vara förenligt med principen om lika behandling av inhemska occh utländska försäkringsgivare Sverige ställt sig bakom genom som anslutningen till OECD och WTO. Den föreslagna initiala depositionen i detta stycke står i samklang

med såväl artikel 23.2 e i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 27.2 e i första livförsäkringsdirektivet som OECD:s stadga

beträffande osynliga betalningar.

270 F drfatmingskommentarer 1996:77

När det gäller kraven deponeringen medan verksamheten pågår

föreslås i tredje stycket att den nuvarande ordningen bibehålls. Således skall för skadeförsäkring depositionen dimensioneras i enlighet med utvecklingen av bruttopremieinkomsten. Med bruttopremieinkomst avses premieinkomst för bruttoaffar, dvs. utan

avdrag for avgivna återforsäkringspremier. Oberoende av utveckling-

bruttopremieinkomsten får dock depositionen aldrig understiga en av ett minimibelopp motsvarande 300 basbelopp. För livförsäkring skall

såsom tidigare någon kombination av omslutningsrelaterad deposition och minimideposition inte tillämpas utan enbart en minimidepo-

sition av samma storlek som motsvarande deposition för skadeförsäkring skall krävas. I förhållande till gällande reglering föreslås den ändringen att möjligheten att använda 90 % av minimidepositionen för att redovisa

tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna

inte bara skall gälla livförsäkring utan utsträckas till att även omfatta

skadeförsäkring se 3 § fjärde stycket.

Liksom hittills skall Finansinspektionen enligt fidrde stycket ha möjlighet att bestämma en lägre initial deposition eller, när verksamheten har inletts, en lägre variabel deposition eller minimideposition. Avgörande för om sådan dispens skall meddelas är rörelsens omfattning och beskaffenhet.

Bestämmelserna i femte stycket om rätt att i vissa fall tillbaka

en del av depositionen avseende skadeförsäkring överensstämmer med gällande reglering 15 a § fjärde stycket LUF. Om skyldighet att lämna Finansinspektionen uppgift om depositionen, se 7 kap. 3 § första stycket Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggande om deponerat belopp minskat i värde, se 7 kap. 7 § andra stycket

Användning av deponerade tillgångar

2 § Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har deponerat enligt 1 § får användas endast för betalning av sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig till försäkrin

varens direkta i Sverige.

Paragarafen, som innehåller bestämmelser om användning av de värdehandlingar Försäkringsgivare från tredje land deponerat, som en motsvarar 16 § LUF.

1996:77 F örfattningskommentarer 271

Enligt OECD:s stadga om liberalisering av osynliga betalningar skall säkerhetsdepositionemas enda syfte vara att skydda försäkringstagamas intressen. För att depositionskraven skall stå i samklang

med denna stadga föreslås den ändringen i gällande lagstiftning att

tillgångar deponerats inte får användas till betalning böter,

som av

viten, avgifter och ersättningar som kan åläggas enligt denna lag. Deponerade tillgångar skall enligt denna paragraf endast kunna

användas till att betala fordringar grund av försäkringsavtal som hänför sig till den direktförsäkringsrörelse försäkringsgivaren som bedriver i Sverige. från Om en försäkringsgivare tredje land här

driver såväl direkt- återförsäkring, får således deponerade till-

som

gångar endast användas för betalning av fordringar inom direktförsäkringsområdet.

F ärsäkringstekniska skulder

3 § En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta

försäkringsrärelse i Sverige redovisa försäkrin gstekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna består av löpande försäkringar premiereserv, försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall ersätt-

ningsreserv, utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall skadebehandlingsreserv, sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har förfallit till betalning, sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse inte har förfallit till betalning, och som

avsättningar till utjämningsreserv för kreditförsäkring upp till

det belopp för storlek anges i 12 kap. 9 a § första reservens som stycket andra meningen försäkringsrörelselagen 1982: 713. Vid beräkning premiereserv för livförsäkringsrärelsen gäller av 7kap. 2 §försäkringsrörelselagen. De försäkringstekniska skulderna skall täckas och värderas på det sätt sägs skuldtäcknin g i 7 kap. 9 §första-trealje styckena, 9 som om

a-10 §§, 10 § samt 10 f § försäkringsrörelselagen eller föreskrif-

c e ter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Dock

skall skuldtäcknin gen endast omfatta direktförsäkringsrörelsen.

För täckning av de fdrsdkringstekniska skulderna får räknas in 90 procent av deponeringen enligt 1 § under förutsättning att deponeringen till den delen består av värdehandlin gar som får användas för

272 F ärfattningskommentarer 1996:77

skuldtäekning med tillämpning av bestämmelserna i tredje stycket

och som inte beaktas enligt 9 § första stycket fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäekning skall finnas i

Sverige. I

Paragrafen, som delvis motsvaras av 10 § tredje-fj ärde styckena och 13 § LUF, innehåller bestämmelser om försäkringstekniska skulder.

Någon skyldighet att redovisa försäkringstekniska skulder för skadeförsäkring synes tidigare inte ha införts i lagstiftningen

om

utländska försäkringsföretag. När bestämmelser försäkringstek-

om niska skulder, som tidigare benämndes försäkringsfond, infördes i " lagstiftningen genom stiftandet LUF 1950 tog de enbart sikte av

livförsäkring se prop. 1950:94 s.3 fl. De ändringar i bestämmelserna

om försäkringstekniska skulder som därefter gjorts har inte avsett någon utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta skadeförsäkring. Avsikten är dock att utländska försäkringsgivare från tredje land skall redovisa försäkringstekniska skulder för skadeförsäkring. Detta följer bl.a. av att det nuvarande systemet för skuldtäekning

inom skadeförsäkring i LUF bygger att försäkringstekniska skulder redovisas. I första stycket fastslås att en försäkringsgivare från tredje land

skall för sin direktförsäkringsrörelse här i landet beräkna försäkring-

stekniska skulder. De försäkringstekniska skulderna delas in i olika poster. Indelningen över-ensstämmer i huvudsak med motsvarande

indelning i 10 § tredje stycket LUF, dock föreslås att som ytterligare

en post upptas avsättningar till utj ämningsreserv för kreditförsäkringar i överensstämmelse med motsvarande indelning av försäkringstekniska skulder i 7 kap. l § försäkringsrörelselagen 1982:713. Andra stycket överensstämmer med 10 § fjärde stycket LUF. Enligt tredje stycket skall en försäkringsgivare från tredje land

täcka de försäkringstekniska skulderna för hela sin direktförsäkringsrörelse i Sverige oberoende av om de föranleds skade- eller livförsäkringsavtal. I jämförelse med motsvarande bestämmelse i gällande lagstiftning 13 § första stycket LUF har en redaktionell ändring

gjorts i syfte att förtydliga att skuldtäckningsbestännnelsema gäller

endast direktförsäkringsrörelsen den utländska försäkrings-

även om

givaren förutom direktförsälqingsrörelse även driver återförsäkringsrörelse här i landet. En försäkringsgivare från tredje land bör inte försättas i olika utgångslägen beroende om de i Sverige driver enbart återförsäkringsrörelse eller om de driver återförsäkringsrörelse

vid sidan av direktförsäkringsrörelsen här i landet.

1996:77 F ärfattningskommentarer 273

Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggan-

de om de tillgångar som används för skuldtäckning inte är placerade

det sätt som förutsätts i detta stycke, se 7 kap. 7 § andra stycket I jjärde stycket föreslås att de nuvarande möjligheterna enligt 13 § andra stycket LUF att räkna in en del av deponeringen för livförsäkring även skall gälla för skadeförsäkring. Det finns inte skäl att särbehandla skadeförsäkring i detta avseende. Femte stycket överensstämmer i sak med 13 § tredje stycket LUF. Om skyldighet för företrädaren att lämna uppgifter till Finansinspektionen de försäkringstekniska skuldernas storlek, hur dessa om

beräknats och täckts samt om avgiven återförsäkring se 7 kap. 3 §

, första stycket

Upprättande av grunder

4 § För livfärsäkringar skall grunder upprättas för beräkning av försäkringspremier och premiereserv samt beräkning av tekniska återköpsvärden. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 § tredje stycket tillhör annan försäkring än livförsäkring skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska återköpsvärden.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktionellt skall ställas upp.

Bestämmelsemai denna paragraf om skyldighet för försäkrings givare från tredje land att upprätta grunder för livförsäkringar har överförts

från 11 § LUF se 1994/95: 184 5.302

prop. Om skyldighet att tillställa Finansinspektionen grunder, se 7 kap. 3 § första stycket

Grundernas innehåll

5 § För de i 4 §jörsta stycket angivna grunderna för beräkning av färsäkringspremier och premiereserv samt fär de i 4 § andra stycket

angivna grunderna för beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och

6 §§färsäkringsrörelselagen 1982: 713 i tillämpliga delar.

274 F örfattningskommentarer 1996:77

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 12 § LUF. Hänvisningen till 7 kap. 5 § försäkringsrörelselagen innebär att vissa allmänna anvisningar i den paragrafen skall beaktas vid upprättande av de grunder som i denna paragraf. Enligt avses anvisningarna skall grunderna innehålla de antaganden dödlighet om och andra riskmått, räntefot samt driftskostnader krävs för som beräkning av försäkringspremier och premiereserv. Antagandena skall väljas så att de kan vart för sig betryggande för det slag anses av

försäkringsrörelse som det är fråga om.

Hänvisningen till 7 kap. 6 § försäkringsrörelselagen innebär att

särskilda övergångsgrunder kan upprättas för bestämd tid tillägg

som till premiereservgrunderna för redan tecknade livförsäkringar eller sådan livränta eller sjukränta tillhör försäkring än som annan livförsäkring, om verksamheten har utvecklats eller bedömts mindre gynnsamt än beräknat. Detta innebär att premiereservgrunderna successivt anpassas efter den ändrade situationen. Genom anordning-

en med övergångsgrunder behöver försäkringsgivama under

en

övergångsperiod inte redovisa ett underskott som skulle ha uppstått

om de definitivt anpassade grunderna omedelbart hade fått full effekt.

Övergångsperioden får normalt inte överstiga tio år.

Om skyldighet för Finansinspektionen att ingripa med föreläggande om grunderna inte längre är tillfredställande, 7 kap. 7 § andra se stycket

Försäkringstekniska riktlinjer

6 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall se

till att sådana riktlinjer som anges 7kap. 10 g §försäkringsrörelse-

lagen 1982:713 upprättas och att riktlinjerna följs. Företrädaren skall vidare fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras. F öreträdaren skall se till att försäkringstagarna och den som

avser att teckna en livförsäkrin g hos försäkringsgivaren informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela

föreskrifter om hur informationen skall lämnas och vad den skall

innehålla.

Paragrafen överensstämmer i sak med 14 § LUF. Emellertid har paragrafen fonnulerats så att den tar sikte inte bara generalagenter utan även andra företrädare för försäkringsgivare från tredje land.

1996:77 F örfattningskommentarer 275

Hänvisningen i första stycket till 7 kap. 10 g § försäkringsrörelselagen innebär bl.a. att matchnings diversifieringsprincipema i -

försäkringsrörelselagen skall beaktas vid utformningen av riktlinjerna

för placering medel som används för skuldtäckning. Matchav

ningsprincipen innebär att tillgångar som används för skuldtäckning skall väljas med beaktande av forsäkringsgivarens försäkringsåtagan-

den medan diversifieringsprincipen innebär att riskerna skall spridas lämpligt vidare 1994/95: 184 159 ff.

ett sätt se prop. s.

Om företrädaren inte skulle kunna förmå försäkringsgivaren att

upprätta godtagbara riktlinjer skall Finansinspektionen ingripa med

föreläggande enligt 7 kap. 7 § andra stycket

Register för skuldtäcknin g

7 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall föra ett register vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används som

för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om tillgång, antecknats i registret, har upplåtits med en som

sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning,

skall detta antecknas i registret.

Paragrafen överensstämmer till sitt innehåll med 15 § första och andra styckena LUF, dock har skyldigheten att föra ett registensom

utvisar de tillgångar används för skuldtäckning, utsträckts till att

som gälla även andra företrädare för försäkringsgivare från tredje land än generalagent.

Om tillgång finns införd i registret överlåtes, måste

en som en

tillgång tillföras så att registret vid varje tidpunkt innehåller

annan

erforderliga tillgångar för skuldtäckning. Det krävs att tillgångarna

finns här i landet 3 § femte stycket.

Förmånsrätt

8 § F örsäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a §förmånsrätts-

lagen 1970:979 följer medfordran som grundas på avtal om

livförsäkring, eller återförsäkring avseende livförsäkring.

276 F örfattningskommentarer 1996:77

F örmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det

register som anges i 7 när försäkringsgivaren från tredje land försätts i konkurs eller utmätning äger rum eller särskild administration träder in.

Fordran enligt 1 har företräde framför fordran enligt

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 15 § tredje femte styckena LUF. Avgörande för förmånsrättens uppkomst är införandet i det register som avses i 7 Syftet med regleringen är att skydda de försäkrades intressen i Sverige inom livförsäkringsonrrådet, om en försäkringsgivare från tredje land försätts i konkurs eller i övrigt kommer obestånd. Om särskild administration, se 8 kap. 4

Kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp

9 § En försäkringsgivare från tredje land skall, utöver tillgångar motsvarande försäkringstekniska skulder enligt 3 vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek skall fastställas på grundval av den direkta försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen skall minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning solvensmarginal, dock får kapitalbasen aldrig understiga ett minimibelopp garantibelopp. Tillgångar som en försäkringsgivare deponerat enligt 1 § i bank skall beaktas vid bedömning av om kravet på garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett belopp motsvarande hälften av minsta beloppet för garantibeloppet.

Kapitalbasen för skadeförsäkring får omfatta de poster som anges

i 7 kap. 24 §försäkringsrörelselagen 1982: 713. För skadeförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7kap. 25 §försäkringsrörelselagen och garantibeloppet enligt 27 § första och andra styckena nämnda kapitel. Garantibeloppet är dock hälften vad krävs av som i 7 kap. 27 § första stycket a-d försäkringsrörelselagen.

Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster i

som anges 7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket försäkringsrörelselagen. För livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 § försäkringsrörelselagen. Garantibeloppet för livförsäkring skall uppgå till ett belopp motsvarar 400 000 En tredjedel som ecu. av solvensmarginalen eller garantibeloppet, om det är större, skall

1996:77 F örfattningskommentarer 277

motsvaras av poster som anges i 7kap. 22 § första stycket 1-3 försäk-

ringsrörelselagen. För försäkringsgivare från tredje land i Sverige meddelar

en som sådan livförsäkring som avses i 2 kap 3 b § första stycket klass 3

försäkringsrörelselagen gäller de särskilda bestämmelserna om kapitalbas och solvensmarginal i 12 och 13 §§ lagen 1989:1079 om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Poster ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp

som

motsvarande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av

avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, varav de till

minst ett belopp motsvarande tredjedel av solvensmarginalen skall en

finnas i Sverige. Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge

undantag från bestämmelserna om beräkning av solvensmarginalen

och lokalisering av tillgångar finns i 10

Paragrafen, som reglerar soliditetskraven den del av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige, motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 16 a Innehållet har dock i jämförelse med gällande reglering ändrats redaktionellt. Bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och garantibelopp är i huvudsak desamma som för svenska försäkringsbolag enligt

försäkringsrörelselagen se prop 1992/93:257 s. 114 ff.

Enligt första stycket skall den kapitalbas som en försäkringsgivare

från tredje land skall upprätthålla, till skillnad från vad som gäller för

svenska försäkringsbolag, fastställas basis endast av den direkta försäkringsrörelsen här i landet. En försäküngsgivare från tredje land, från sekundäretablering här i landet bedriver återförsäkringssom en rörelse vid sidan direktförsäkringsrörelsen, skall således räkna ut av kapitalbasen endast för direktförsäkringsrörelsen. I förtydligande syfte har en föreskrift härom tagits upp i andra meningen i detta

stycke. Vid återförsäkring får det anses vara tillräckligt att myndigheterna återförförsäkringsgivarens hemland övervakar risktäckningskapaciteten. I övrigt överensstämmer i sak bestämmelserna i detta

stycke med motsvarande föreskrifteri 16 a § LUF. Bestämmelsernai andra stycket gäller endast skadeförsäkring och överensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 a § första och andra styckena LUF. Bestämmelserna i tredje stycket gäller endast livförsäkring och överensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 § första a

och andra styckena LUF.

Bestämmelserna i jjärde stycket gäller endast fondförsäkring och överensstämmer i sak med motsvarande föreskrifter i 16 a § LUF.

278 F örfattningskommentarer 1996:77

Bestämmelserna i femte stycket har överförts från 16 a § tredje

stycket LUF. Bestämmelserna i sjätte stycket har överförts från 16 a § fjärde stycket LUF.

Tillstånd att avvika från solvenskraven

10 § Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt om

tillstånd i ett eller flera andra länder som hör till Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet att driva verksamhet genom agentur

eller filial där, får Finansinspektionen efter ansökan medge

försäkringsgivaren följande förmåner, vilka endast kan medges samtidigt: Den del avdeponeringen enligt 1 § som skall beaktas enligt 9 § första stycket fjärde meningen behöver försäkringsgivaren inte göra i mer än ett av dessa länder. Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till

försäkringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de

andra länderna.

De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett

annat av dessa länder. I ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos

agenturerna eller filialerna och varför denna myndighet valts.

Deponeringen skall göras i det landet. Ett medgivande får lämnas endast om samtliga behöriga myndigheter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om förmåner tillstyrker ansökan. Om flirsdkringsgivaren har valt någon annan myndighet än Finansinspektionen, gäller medgivandet från det att inspektionen av den av försäkringsgivaren angivna utländska myndigheten underrättats om att myndigheten kommer att kontrollera försäkrin soliditet även beträffande försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Finansinspektionen skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen. Om den behöriga myndigheten i något av de länder som avses i första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla medgivandet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 23 a § LUF som i sin tur grundar sig artikel 26 i första skadeförsäkringsdirektivet och artikel 30 i första livförsäkringsdirektivet. Enligt dessa artiklar och

1996:77 F örfattningskommentarer 279

EES-avtalet ges försäkringsgivare, som har koncession att bedriva försäkringsrörelse i ett eller flera EES-länder, rätt att ansöka om särskilda förmåner. Möjlighet till undantag från de solvensregler som anges i denna

paragraf gäller endast försäkringsgivare som ansökt om koncession

agentur eller filial driva försäkringsverksamhet i annat att genom EES-land än Sverige. Undantagsbestärnrnelser gäller således inte etablering genom generalrepresentation. Detta har sin grund i att de särskilda fönnånema i direktiven har begränsats till att omfatta filialeller agenturetablering.

Begreppet behörig myndighet har preciserats i l kap. 2 § första stycket

Särskilda föreskrifter för ombud för en generalrepresentation

11 § Ett ombud för en generalrepresentation för en försäkringssam-

manslutning från tredje land skall föra en förteckning över dels de

särskilda medhjälpare som har rätt att för försäkringsgivarna i sammanslutningen förvärva försäkrin gsajfärer, dels de försäkringar

som dessa medhjälpare förmedlar för sammanslutningen. Härvid skall för varje försäkring anges de premier och skadeersättningar

som är att hänföra till försäkringen. Uppgifterna skall föras in fortlöpande och grundas på handlingar som härrör från ajfärshän-

delser.

Regeringen eller, efier regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om förteckningen och

handlingarna enligt första stycket.

Efter mönster av 4 kap. 2 § LEF i dess lydelse före den l juli 1995 har i denna paragraf införts en skyldighet för ombud för en general-

representation att föra en förteckning över vilka som har rätt att

medverka i meddelande av försäkring en sammanslutning samt över de försäkringsavtal som slutits jämte premier och skadeersättningar. Den föreslagna bestämmelsen är en konsekvens av att förslaget

öppnar möjlighet för försäkringssannnanslutningar från tredje land att verka i Sverige. Huvudsyftet med förteckningen i första stycket är

att kontroll över vad som är hänförligt till försäkringsrörelsen i Sverige. Att försäkringsrörelsen i Sverige klart kan avgränsas från den försäkringsrörelse som i övrigt drivs inom försäkringssannnan-

slutningen är en förutsättning för att solvensreglema i detta kapitel

skall kunna tillämpas.

280 F örfattningskommentarer 1996:77

De särskilda medhjälpare som skall föras in i förteckningen kan vara personer som befullmäktigas att ingå försäkringsavtal för försäkringsgivare i en sammanslutning eller andra personer som av sammanslutningen anlitas för att förvärva försäkringsaffarer i Sverige. Enligt andra stycket finns möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om förteckningen och handlingarna uppgifterna i som förteckningen skall härröra från.

Aktuarie

12 § En försäkringsgivare från tredje land meddelar livförsäksom ring i Sverige skall för utfiirande av försäkringstekniska beräkningar och utredningar ha en aktuarie. fråga aktuarien iakttas 8 kap. om 18 § andra stycket försäkringsrörelselagen 1982: 713.

Paragrafen överensstämmeri sak med 17 § LUF. Skyldigheten enligt första meningen att låta de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna utföras aktuarie gäller av en

livförsäkring av alla slag se l kap.6 § andra stycket. Föreskriften

gäller också livräntor och sjukräntor oberoende de är att av om hänföra till livförsäkring eller skadeförsäkring l kap. 6

se § tredje

stycket. Hänvisningen i andra meningen till försäkringsrörelselagen innebär att samma behörighetsvillkor för aktuarier i svenska som försäkringsbolag gäller för aktuarie som anlitas försäkringsgiav en vare från tredje land. Finansinspektionen har i kungörelse 1984:290 angivit de närmare behörighetsvillkoren för aktuarier.

7 kap. Tillsyn

Finansinspektionen skall även i fortsättningen ha tillsynsansvaret för försäkringsverksamhet som försäkringsgivare från tredje land har förlagt till Sverige. Ett väsentligt inslag i tillsynsuppgiften är att kontrollera att försäkringsgivarna uppfyller de solvenskrav ställs som på dem enligt 6 kap. Ett annat betydelsefullt led i tillsynen är kontrollen av att anskaffningsverksamheten här i landet bedrivs i enlighet med de principer i 9 kap. I inspektionens som anges

1 996 : 77 F örfattningskommentarer 28 l

övervakande funktion ingår också att verka för en sund ut-veckling

i övrigt av den försäkringsverksarnhet försäkringsgivare från som en tredje land bedriveri Sverige 1 §. Finansinspektionen skall kontinuerligt övervaka försäkringsverk-

samheten häri landet utgående från de redogörelser om försäkrings-

givamas verksamhet och ställning som företrädarna för försäkringsgivama skall tillställa inspektionen begäran 2 § eller utan särskild uppmaning 3 §. Inspektionen har rätt att när helst göra platsundersökningar som vid sekundäretableringar som försäkringsgivare från tredje land har upprättat i Sverige 5 §. Dessutom har inspektionen möjlighet till insyn i företag och andra organ som här i landet uteslutande har till uppgift att biträda försäkringsgivare från tredje land eller som försäkringsgivaren har ett bestämmande inflytande i 6

I kapitlet ingår också bestämmelser om sanktioner och andra åtgärder som Finansinspektionen kan vidta för den händelse att

en forsäkringsgivare från tredje land handlar i strid mot bestämmelserna i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd denna lag av eller det i övrigt finns anledning till anmärkning mot försäkrings rens agerande här i landet 7 §. I 3 § föreslås att det införs skyldighet för företrädare för en försäkringsgivare från tredje land att informera Finansinspektionen

om eventuella tvångsåtgärder som tillgripits mot försäkringsgivaren

i dennes hemland. I 14 § har förts in en ny bestämmelse om återkallande av verksamhetsrättigheter för en representation. Tillsynsbestämmelserna i övrigt i kapitlet motsvarar i huvudsak den nuvarande regleringen i LUF, dock föreslås vissa utökade befogenheter för Finansinspektionen i samband med inspektioner 5

Tillsynen äverfärsäkringsgivare från tredje land

1 § Finansinspektionen utövar tillsyn över den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen skall verka för en sund utveckling av verksamhetenlnspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter.

I denna paragraf, överensstämmer med 5 § andra stycket och 22 som § LUF, fastslås att Finansinspektionen är den primära tilla

synsmyndigheten i fråga den verksamhet försäkrings-

om som en

282 F örfattningskommentarer 1996:77

givare från tredje land bedriver i Sverige. Ett väsentligt inslag tillsynsfunktionen är kontrollen av att de utländska försäkringsgivarna uppfyller solvenskraven enligt denna lag. Tillsynen inkluderar också granskning av vissa funktioner, såsom marknadsföring och skadereglering, hos försäkringsgivarnas sekundäretableringar här i landet. Avsikten är att en försäkringsgivare från tredje land i stort sett skall granskas motsvarande sätt som ett svenskt försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagen med de avvikelser som följer av att tillsynen endast gäller den del av den utländska försäkringsgivarens verksamhet som är förlagd till Sverige och endast avser direktförsäkringsrörelse samt av att den egentliga ledningen för den utländska försäkringsgivaren finns utomlands. En effektiv tillsyn över den verksamhet som en försäkringsgivare

från tredje land bedriver i Sverige kräver informationsutbyte och

samarbete med tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland. Av denna anledning har i överensstämmelse med gällande lagstiftning tagits upp en särskild föreskrift om skyldighet för inspektionen att ha ett nära samarbete med sådana utländska myndigheter i

tillsynsfrågor.

Begreppet behörig myndighet har precicerats i l kap. 2 § första stycket

Uppgiftsskyldighet för försäkrin gsgivare från tredje land

2 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om försäkringsgivaren och dennes verksamhet här i landet som inspektionen begär. Företrädaren skall inom den tid som Finansinspektionen bestämmer tillställa inspektionen uppgifterna.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkrin gsgivare från tredje land skall lämna till inspektionen.

Genom paragrafens första stycke, motsvarar 24 § första stycket som LUF, har inspektionen befogenhet att inhämta alla upplysningar som behövs för granskning av verksamheten. Det kan gälla såväl uppgifter

vid något enstaka tillfälle som fortlöpande uppgifter i ett visst

hänseende. Med stöd av bemyndigandet i andra stycket, som motsvarar 24 § tredje stycket LUF, kan de upplysningar som behövs för tillsynen närmare preciseras.

1996:77 F örfattningskommentarer 283

I 3 § finns bestämmelser om skyldighet för företrädaren att älvmant utan särskild uppmaning från inspektionen inkomma med

uppgifter vissa centrala förhållanden i verksamheten.

om

Utredningar som skall tillställas Finansinspektionen

3 § Företrädaren för försäkringsgivare från tredje land skall utan

dröjsmål lämna Finansinspektionen -

1 för varje räkenskapsår en redogörelse för försäkrin gsgivarens . verksamhet i Sverige, för varje räkenskapsår ett intyg om att försäkringsgivarens deposition motsvarar kraven i 6 kap. 1 för varje räkenskapsår utredning de försäkrin gstekniska en om skuldernas storlek, hur dessa har beräknats och täckts samt om avgiven återförsäkring, grunder eller ändrade grunder, en kopia av uppgift de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i om försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot färsäkrin gsgivaren, samt meddelande ändring försäkringsgivarens firma. om av Till grunderna eller ändrade grunder enligt första stycket 4 skall grunderna får för försäkfogas en redogörelse för de konsekvenser ringstagarna och försäkringsgivaren.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande Finansinspek-

tionen, får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten

enligt första och andra styckena.

I paragrafen uppgifter är central betydelse för tillsynen

anges som

och som företrädaren är skyldig att självmant och utan dröjsmål

tillställa Finansinspektionen. Paragrafen har delvis sin motsvarighet i den nuvarande regleringen. Enligt första stycket punkt som motsvarar 10 § första stycket LUF, skall företrädaren varje länma inspektionen en särskild berättelse för den utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. För tillsynen av en utländsk försäkringsgivares risktäckningskapacitet föreslås i punkt 2 och punkt 3 i detta stycke att intyg eller

utredning årligen skall lämnas om att depositionen respektive de

försäkringstekniska skulderna uppfyller kraven i 6 kap. 1 § respektive 6 kap. 3 Bestämmelserna har delvis sin motsvarigheti 10 § andra

och tredje styckena LUF, dock har uppgiftsskyldigheten i fråga-

284 F ärfattningskommentarer 1996:77

varande avseende, till skillnad från den nuvarande regleringen, inte begränsats till livförsäkring utan skall även omfatta skadeförsäkring jfr. kommentaren till 6 kap. 3 Föreskriften i punkt 4 i detta stycke överensstämmer väsentligen med 12 a § första och tredje styckena LUF. Om en försäkringsgivare från tredje land har fått en anmärkning av tillsynsmyndigheten i sitt hemland kan det vara befogat att Finansinspektionen upplyses om detta förhållande, eftersom anmärkningen kan vara sådan att det är skäl att i Sverige lägga särskild vikt vid övervakningen av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Av denna anledning föreslås i punkt saknar motsvasom righet i gällande reglering, att det införs en skyldighet för före-

trädaren att utan dröjsmål informera inspektionen om de tvångsmedel

som tillgripits mot den utländska försäkringsgivaren i dennes hemland. Enligt förslagets ll kap. 1 § 5 skall i överensstämmelse med nuvarande reglering Finansinspektionen kungöra ändring av utländsk

försäkringsgivares finna. Av denna anledning har i punkt

som saknar motsvarighet i nu-varande reglering, förts in en lagstadgad skyldighet för företrädaren

att utan dröjsmål anmäla finnaändring till inspektionen.

Andra stycket överensstämmer i sak med 12 a § andra stycket första meningen och tredje stycket LUF. Bemyndigandet i tredje stycket har delvis sin motsvarighet i 12 a § andra stycket andra meningen LUF. Om en företrädare inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna paragraf kan föreläggande utfärdas enligt 4 Om de uppgifter som skall lämnas enligt denna paragraf är oriktiga eller vilseledande kan böter eller fängelse utdömas enligt förslagets ll kap. 9

Föreläggande för företrädaren

4 § Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land att lämna inspektionen de uppgifter som avses i 2 och 3 §§.

Paragrafen motsvarar delvis till sitt innehåll 25 § första stycket a LUF. Om möjlighet att kombinera ett föreläggande med vite se l 1 kap. 7§.

1996:77 F Örfattningskommentarer 285

Om en försäkringsgivare från tredje land inte uppfyller sina

skyldigheter enligt denna lag kan de sanktioner som nämns i 7 § användas för att rätta till förhållandet.

Granskning av verksamheten

5 § Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet

som

en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Företrädaskall på tid som inspektionen bestämmer hålla tillgångar,

ren

räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskningen.

Om det finns särskilda skäl kan inspektionen omhänderta handlingar

som skall granskas. För granskningen kan inspektionen förordna en särskild sakkunnig. Dennes arvode fastställs av inspektionen och det betalas av

ifrågavarande försäkringsgivares medel på det sätt som inspektionen

bestämmer.

Paragrafen motsvarar delvis 24 § andra stycket LUF.

Finansinspektionen har enligt första stycket första meningen rätt att när som helst verkställa inventering vid en sekundäretablering

försäkringsgivare från tredje land har upprättat här i landet. som en Enligt gällande lagstiftning har inspektionen endast möjlighet att medföra kopior av handlingar vid inspektionen utländsk av en försäkringsgivares etableringsställe häri landet. I syfte att effektivisera granskningsverksamheten hari andra meningen öppnats möjlighet

för inspektionen att omhänderta orginalhandlingar som skall

granskas. En förutsättning härför är dock att det föreligger särskilda skäl för ett sådant omhändertagande.

Vid granskningen kan inspektionen enligt andra stycket,

som

saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, anlita sakkunniga för sådana projekt och granskningar som förutsätter specialkunskap. En

sakkunnig kan anlitas för en viss, tidsbunden granskning. Till sakkunnig förordnas en namngiven person och inte t.ex. en revisions-

byrå. Inspektionen bestämmer granskningskostnadema.

1996:77

286 F örfattningskommentarer

Insyn i sidøordnade organ

§ Skyldigheten enligt 2 och 5 §§ att lämna upplysningar och

hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller

även för

styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande

företag verksamhet här i landet uteslutande skall vara organ i vars

biträda försäkringsgivare från tredje land eller som sådan

att

försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande samt ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller liknande här i landet biträder försäkringsgivare

annat organ, som från tredje landi dennes rörelse.

Genom bestämmelserna i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 24 § LUF, har Finansinspektionen möjlighet till insyn i vissa

a företag, nämnder och olika här i landet samverkar med organ som försäkringsföretag från tredje land. Ledningen för dessa företag, nämnder och är skyldiga att i samma utsträckning som organ

företrädare för försäkringsgivare från tredje land lämna upplysningar

till inspektionen och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för

granskning.

Tvångsmedel

7 § Finansinspektionen får i fråga den verksamhet som om

försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet meddela de

erinringar inspektionen anser behövliga.

som

Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren att vidta

rättelse inspektionen firmer att om

avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen 1975:1410, lagen 1989:1079 livförsäkringar med anknytning till värdepap-

om

persfonder, lagen 1976:357 motortävlingsförsäkring eller

om har meddelats med stöd någon dessa lagar

föreskrifter som av av eller grunderna, om sådana finns, grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskajfenheten försäkrin gsgivarens rörelse,

av ibank enligt 6 kap. 1 § deponerat belopp minskats genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning,

1996:77 F örfattningskommentarer 287

försäkringsgivarens riktlinjer för placering tillgångar av som används för skuldtäcknin g inte är tillfredsställande med hänsyn till innehållet i 6 kap. 3 § samt 7 kap. 9 a-I0 §§ och 10 § försäkc e ringsrörelselagen 1982: 713, de tillgångar som används för skuldtäckning inte är tillräckliga eller inte är placerade enligt 6 kap. 3 § samt 7 kap. 9 a-10 §§ c

och 10 e §försäkringsrörelselagen, eller

deti övri gt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsgi-

varens verksamhet.

I denna paragraf, i huvudsak överensstämmer med 25 § första som

och andra styckena LUF, anges de sanktioner Finansinspektio-

som nen kan eller skall vidta om den fått vetskap oriktigheter i den om verksamhet som en försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet. En smärre brist bör inte inspektionen anledning till ge ingripande genom sanktioner, särskilt inte försäkringsgivaren om eget initiativ rättar sitt förfarande. Beroende omständigheterna i det enskilda fallet kan försäkringsgivaren enligt första stycket meddelas erinran eller enligt en andra stycket föreläggas att inom en viss tid rätta till ett sakförhållande eller upphöra med ett förfarande felaktigt. som anses vara

Saneringsplan och finansieringsplan

8 § Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivare från

en tredje land att upprätta och för godkännande överlämna plan för en att

återställa en sund finansiell ställning, försäkringsgivarens

om

kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen 1982:713 saneringsplan, skyndsamt återställa kapitalbasen, kapitalbasen understi-

om

ger de nivåer som anges i 6 kap. 9 eller garantibeloppet för

om

livförsäkringsrörelse inte har sådan sammansättning som anges i

6 kap. 9 § finansieringsplan. Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan

enligt första stycket gäller inte i de fall försäkringsgivaren medgetts

förmåner enligt 6 kap. 10 § och någon myndighet än Finansinannan spektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet förbjuder försäkrin gsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta åtgärder samma

F 1996:77

288 örfattningskommentarer

beträffandeförsäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Finansinspek-

får besluta hur verksamheten skall drivas efter ett sådant

tionen

utländsk myndighet.

beslut av

Paragrafen har ijusterad fonn överförts från 25 § tredje, fjärde och

tionde styckena LUF.

Anmälan av att föreläggande inte följs

9 § Om föreläggande enligt 7 eller 8 § inte har följts inom den

ett

bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något

har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till annat sätt regeringen.

När Finansinspektionen förelägger en försäkringsgivare från tredje land vidta åtgärder utsätter den regel tid för fullgörandet

att som en

föreläggandet. Om skyldigheten inte fullgörs inom den utsatta

av

tiden skall inspektionen enligt denna paragraf, som överensstämmer

med 25 § femte stycket LUF, anmäla förhållandet till regeringen.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

10 § Finansinspektionen får begränsa försäkringsgivares från en

tredje land förfoganderätt eller förbjuda försäkringsgivaren att

förfoga över sina tillgångar i Sverige, om försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser om skuldtdclcning,

försäkringsgivarens kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på garantibe-

lopp, försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen

och det finns särskilda skäl att anta att försäkringsgivarens finansiel-

la ställning ytterligare kommer att försämras, eller det bedöms nödvändigt för att skydda de försäkrades invara

vid beslut förverkande försäkringsgivarens koncession.

tressen om av

Finansinspektionen fär besluta hur verksamheten skall bedrivas

sådant beslut i första stycket.

efter ett som avses

Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och någon myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över annan

1996:77 F örfattningskommentarer 289

soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar försäkrin gsgivarens Soliditet innan åtgärd vidtas.

Om försäkringsgivaren driver verksamhet eller har tillgångar

placerade i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, skall Finansinspektionen underrätta den behör-

iga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med

första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

Bestämmelserna i första stycket, i justerad form har överförts som från 25 § sjätte stycket LUF, de situationer där Finansinspektioanger nen kan begränsa den rätt försäkringsgivare från tredje land har att fritt förfoga över sin egendom i Sverige. Bestämmelserna är inte betingade av EG:s försäkringsdirektiv utan syftar till att svenska försäkringsbolag och försäkringsgivare i denna del skall behandlas

samma sätt jfr. 19 kap. 11 § sjätte stycket försäkringsrörelselagen

1982:713. Föreskriften i andra stycket har delvis sin motsvarighet i 25 § tionde stycket LUF. Bestämmelsema i tredje och fidrde styckena överensstämmer med 25 § sjunde och åttonde styckena LUF. Begreppet den behöriga myndigheten har preciserats i l kap. 2 § första stycket

Åtgärder vid förhinder för företrädare

11 § Om företrädare för försäkringsgivare från tredje land en en

har förhinder att utöva sitt uppdrag, skall Finansinspektionen

förordna ett tillfälligt ombud att sköta sysslan tills försäkringsgivaren har utsett en ny företrädare inspektionen har godkänt eller som tills den ordinarie företrädarens förhinder har upphört. Intill dess förordnandet kungjorts får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgivaren.

Paragrafen motsvarar delvis 22 § LUF. Om en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land får förhinder att utöva sitt uppdrag grund av att han inte längre är behörig, fullmakten återkallas, uppdraget frånträds eller han annat av skäl inte kan fullgöra sitt uppdrag, skall Finansinspektionen enligt första meningen förordna ett ombud interimistiskt att sköta de

10 16-0702

290 F örfattningskommentarer 1996:77

uppgifter som ankommer företrädaren. Det interimistiska ombudets uppdrag upphör omedelbart företrädare har godkänts när en ny eller när den ordinarie företrädarens förhinder har upphört. Både med

tanke försäkringsgivarens kunders intresse och med tanke på

Finansinspektionens tillsynsverksamhet är det nödvändigt att det i Sverige alltid finns företrädare som obehindrat kan sköta de uppgifter som ankommer honom. Föreskriften i andra meningen har överförts från 22 § tredje meningen LUF. Om skyldighet att kungöra förordnande av interimistiskt ombud, se 11 kap. 1 §

Förverkande av koncession

12 § En koncession för försäkringsgivare från tredje land kan förklaras förverkad regeringen försäkringsgivaren av om inte inleder sin verksamhet i Sverige inom nio månader från det koncessionen beviljades, inte längre uppfyller kraven för koncession, inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har godkänts enligt 8 § första stycket eller

i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för

verksamheten. Om försäkringsgivaren medgetts förmåner enligt 6 kap. 10 § och dennes auktorisation förklarats förverkad utländsk myndighet av en som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet, skall F inans1rzspektionen vidta erforderliga åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats är att försäkrin gsgivarens Soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara försäkrin gsgivarens koncession i Sverige förverkad.

I första stycket punkt 1 har efter mönster av 19 kap. 2 § försäkringsrörelselagen 1982:713 tagits upp en föreskrift, som är ny i jämförelse med gällande lagstiftning, att regeringen kan återom

kalla koncessionen för försäkringsgivare från tredje land,

en om försäkringsgivaren inte har inlett sin verksamhet enligt koncessionen inom nio månader efter det att koncessionen beviljades. En försäkringsgivare erhållit koncession förutsätts också inleda sin som verksamhet. Det är inte förenligt med en sund utveckling av försäkringsväsendet att beviljade koncessioner inte omedelbart utnyttjas.

1996:77 Fbrfatmingskommentarer 291

Med stöd denna föreskrift kan således förhindras att koncession av innehas andra försäkringsgivare från tredje land än de som är av verksamma i Sverige.

Punkterna 2-4 har överförts från 25 § elfte stycket LUF.

Andra stycket överensstämmer i sak med 25 § tolfte stycket LUF. Om möjlighet att förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina

tillgångar här i landet vid beslut om förverkande av koncession, se

10 § första stycket Enligt ll kap. l § 6 skall beslut om att koncession upphört

kungöras.

Anmälan beslut om förverkande av koncession

av

13 § Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av koncession för försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndigheterna i de länder som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där försäkrin gsgivaren bedriver försäkrin gsverk-

samhet. Inspektionen får i samband härmed begära att sådan myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen.

Paragrafen överensstämmer i sak med 25 § nionde stycket LUF.

Om begreppet behörig myndighet, l kap. 2 § första stycket se

Återkallande verksamhetsrättighet för representation av

14 § Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamhet i Sverige, om väsentlig avvikelse skett från

föreskrifter som inspektionen har meddelat enligt 5 kap. 9 § andra

stycket eller det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot

represen tationens verksamhet.

Enligt denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande lagstiñ-

ning, kan Finansinspektionen förbjuda en representation som öppnats efter underrättelse enligt 5 kap. 9 § att försätta med verksamheten.

Inspektionens förbud kan gälla hela verksamheten eller en del av denna och antingen ut att verksamheten skall upphöra helt eller

för en viss tid.

292 F érfatmingskommentarér 1996:77

Avsikten är inte att varje avvikelse från meddelade föreskrifter

skall föranleda ett ingripande med förbud från inspektionens sida

utan det förutsätts att avvikelsen är väsentlig. Huruvida aktiviteter är att betrakta som väsentliga avvikelser från meddelade föreskrifter eller i övrigt av allvarlig natur får bedömas mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet. Som regel torde koncessions-

pliktig eller annan tillståndspliktig försäkringsverksamhet

som

utövas vid en etablering kräva ett ingipande enligt denna paragraf.

8 kap. Avslutande av verksamheten

Kapitlet innehåller bestämmelser hur försäkrings givare från

om en

tredje land skall avsluta sin direktförsäkringsrörelse i Sverige. De

föreslagna bestämmelserna är i huvudsak innehåll av samma som

motsvarande regelsystem i LUF i sin tur är utformade utgående

som

från reglerna om likvidation och upplösning i 14 kap. försäkringsrörelselagen 1982:713. Syftet med regleringen är att trygga försäk-

ringstagamas, de försäkrades och ersättningstagamas intressen.

Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning försäkringsgi-

är att en vare från tredje land skall hos regeringen ansöka återkallande om av

koncessionen i det fall försäkringsgivaren att upphöra med

avser

verksamheten Sverige l I vissa särskilda fall kan försäkringsgi-

koncession återkallas också initiativ regeringen enligt varens av bestämmelserna om förverkande koncession i 7 kap. 12 När av

koncessionen har återkallats inleds de egentliga likviditationsåtgär-

dema. De skall skötas av ett av försäkringsgivaren tillsatt och av Finansinspektionen godkänt ombud 2 §. Det närmare innehållet i

avvecklingsåtgärdema beror arten av försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. I kapitlet finns också bestämmelser att försäkringsgivare

om som upphör med verksamhet här i landet kan tillbaka de deponerade

tillgångar 3 Bestämmelserna har i jämförelse med gällande

reglering förenklats. Livförsäkringsavtalets speciella natur har i gällande lagstiftning givit anledning till bestämmelser om ett särskilt administrationsförfa-

rande som skall tillämpas när koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land ingå sådana avtal i Sverige förklarats förverkad.

att

Systemet med särskild administration för försäkrings givare från tredje land har med vissa redaktionella ändringar bibehållits i

förslaget. Som framhållits i samband med att administrationssystemet upphävdes för svenska livförsäkringsbolag 1990 utländsk

utgör en

1996:77 F örfattningskommentarer 293

försäkiingsgivares rörelse i Sverige endast en del av försäkringsgivarens hela verksamhet och att det därför inte kan bli aktuellt med ett likvidations- eller konkursförfarande avseende den del av rörelsen

som bedrivits här i landet se prop. 1989/90:34 s.82; jfr. även NJA

1980 164. Av denna anledning är det nödvändigt att ha kvar s. bestämmelserna särskild administration för försäkringsgivare från om tredje land. Den tanke, ligger till grund för

som admipistrationsförfarandet, är

att realisation av tillgångarna om möjligt skall undvikas inom

livförsäkringsrörelsen. Även varje livförsäkringstagare kan om erhålla den försäkringstagaren löpande andelen av de försäkring-

stekniska skulderna och reserverade återbäringsmedel är livförsäk-

ringstagarens intresse dock inte tillgodosett härmed. Ty det är alltid ovisst försäkringstagaren kan för motsvarande belopp hos en om

annan försäkringsgivare en livförsäkring samma villkor som han hade hos den försäkiingsgivare som skall upphöra med verksamheten. Därför bibehålls livförsäkringsavtalen vid rättslig giltighet

genom att livförsäkringstagarna till en början hålls samman såsom intressenter i en särskild samfällighet, det s.k. administrationsboet,

vilket övertar hela livförsäkringsbeståndet med samtliga de till

till vilka livförsäkringstagarna har förmånsrätt enligt 4 a § ar,

fönnånsrättslagen 1970:979, samt försäkringsgivarens alla rättigheter och skyldigheter grund av livförsäkringsavtalen 4

Denna samfällighet skall emellertid inte bestå längre än nödvän-

digt för att värdera de Omhändertagna tillgångarna. Därefter skall åtgärder vidtas for överlåtelse livförsäkringama i administrations-

av boet till en försäkringsgivare som har koncession för livförsäkring.

Nytt i jämförelse med gällande lagstiflning är att kretsen av presumtiva mottagare av försäkringsbestånd från ett administrationsbo har

utökats. Således föreslås att- förutom försäkrings givare med svensk livförsäkringskoncession även försäkringsgivare inom EES med koncession för livförsäkring skall, oavsett om försäkringsgivaren bedriver livförsäkringsverksamhet enligt denna lag, kunna ta emot beståndet 5 §.

Om Finansinspektionens ansträngningar inte resulterar i någon överlåtelse försäkringsbeståndet, får tillgångarna i administra-

av tionsboet fördelas mellan livförsäkringstagarna 6

Eventuellt överskott vid överlåtelse av försäkringsbeståndet skall

i första hand användas till att täcka kostnaden för den särskilda

administrationen och för eventuellt tillsynsbidrag till Finansinspek-

tionen. Vad därefter återstår skall överlämnas till den utländska som försäkringsgivaren som upphör med verksamheten 7 §.

294 F örfattningskommentarer 1996:77

Ansökan återkallande koncession om av

1 § Om en försäkringsgivare från tredje land att upphöra avser med sin försäkringsrörelse i Sverige, skall fo"rsäkrin givaren ansöka gs

om att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansin-

spektionen återkallar koncessionen.

Paragrafen saknar motsvarighet i LUF.

Den gällande lagen innehåller inte någon föreskrift att

om en utländsk försäkringsgivare skall ansöka att återkalla koncession om när försäkringsgivaren avser att avsluta sin försäkringsrörelse i

Sverige. Det är emellertid ändamålsenligt att försäkringsgivarens koncession först återkallas, varefter försäkringsgivaren inleder de egentliga avvecklingsåtgärdema. Därför har i denna paragraf förts in en bestämmelse om att en försäkringsgivare från tredje land skall

ansöka om att regeringen återkallar koncessionen i det fall försäk-

ringsgivaren avser att upphöra med sin försäkringsrörelse i Sverige. I de fall som avses i 7 kap. 12 § skall koncessionen återkallas

av regeringen.

Utseende av ombud för avveckling rörelsen av

2 § Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfärda fullmakt för ett ombud att ta emot stämning för försäkringsgivaren och i övrigt företräda försäkringsgivaren i fråga redan meddelade om försäkringar.

F örsäkringsgivaren skall anmäla ombud i första stycket

som avses till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan skall fogas

fullmakt för ombudet. För tiden intill dess sådan anmälan har skett

får inspektionen förordna ett tillfälligt ombud med nämnda befogen-

het. Inspektionen skall genast införa kungörelse enligt 11 kap. 1 § 7 om godkännandet eller förordnandet. Intill dess Finansinspektionen infört kungörelse om godkännandet eller förordnandet ombudet, av

får jörsäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen för-

säkringspremie med samma verkan den blivit inbetald till som om försäkringsgivaren.

Paragrafen, som i huvudsak överensstämmer med 27 § första stycket

LUF, innehåller bestämmelser åtgärder skall vidtas efter det

om som

1996:77 F örfattningskommentarer 295

att försäkringsgivarens koncession har förverkats enligt 7 kap. 12 § eller återkallats enligt 1

Det närmare innehållet i likvidationsåtgärdema beror arten och

omfattningen av försäkringsgivarens försäkringsrörelse. Ett särskilt ombud skall ges i uppdrag att sköta denna uppgift. Därför skall enligt första stycket försäkringsgivaren ersätta företrädaren med ett särskilt ombud som ges i uppdrag att ta emot stämning och i övrigt företräda

försäkringsgivaren i fråga om redan meddelade försäkringar. För att åtgärderna med att avveckla rörelsen skall kunna inledas

så snart som möjligt och för att undvika att försäkringstagarnas intressen äventyras kan Finansinspektionen enligt andra stycket interimistiskt förordna ett ombud att fullgöra denna uppgift till dess försäkringsgivaren har anmält sitt ombud för godkännande av inspektionen. Finansinspektionen skall ofördröjligen införa kungörelse om godkännandet av ombudet eller föromandet det interimistiska av

ombudet se ll kap. l § 7. Intill dess sådant kungörande har skett,

får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen

försäkringspremie med samma verkan som om den blivit betald till

försäkringsgivaren. Enligt 4 § gäller särskilda bestämmelser om avveckling av rörelsen om koncession för livförsäkring förklaras förverkad. Om samarbete med tillsynsmyndigheten inom EES för att skydda de försäkrades intressen, se 7 kap. 13 § andra meningen.

Återställande säkerhet av

3 § När försäkringsgivare från tredje land visar att den har uppfyllt sina förpliktelser enligt 6 kap. 2 § eller lagligen annars

befrias från dem har den rätt att med Finansinspektionens samtycke

få tillbaka de tillgångar som enligt 6 kap. 1 § har ställts som

säkerhet.

I paragrafen, som motsvarar 27 § andra stycket LUF, anges under vilka förutsättningar en försäkringsgivare från tredje land kan

tillbaka deponerade tillgångar, om försäkringsgivaren upphör med

verksamheten här i landet. Med Finansinspektionens samtycke har försäkringsgivaren rätt att återfå dem. En förutsättning är att försäkringsgivaren har uppfyllt eller annat sätt lagligen sluppit de förpliktelser som avses i 6 kap. 2

296 F örfattningskommentarer 1996: 77

Bestämmelsen i denna paragraf innebär en förenkling i jämförelse med gällande reglering som bygger delvis olika regler beroende det initial deposition eller tilläggsdeposition skall om är en som återställas. Som en konsekvens av förslaget i 6 kap. 2 § att deponerade

tillgångar endast skall användas till betalning av fordringar

grund försäkringsavtal, kan säkerheter inte kvarhållas för att av säkerställa betalning av böter, viten, avgifter m.m.

Särskild administration

4 § Om koncessionen för en fdrsakringsgivare från tredje land att

meddela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall en särskild administration träda in för att ta till vara livförsäkringstagarnas rätt. Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet. Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagarnas räkning ta hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagarna har förmånsrätt enligt 4 a §förmånsrättslagen 1970:979. Härmed övergår alla försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av livforsäkringsavtalen på administrationsboet. Har livförsäkrin garna återförsäkrats, gäller samma sak försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäkrin garna. Så snart administrationen inträtt skall Finansinspektionen låta värdera de Omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta beräkna det belopp vartill de försäkrin gstekniska skulderna för livförsäkring uppgår. För det belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring, ökade med en tjugondel, har administrationsboetfordringsrätt hos försäkringsgivaren.

Bestämmelserna i denna paragraf om särskild administration överensstämmer i huvudsak med 28 § första-tredje styckena LUF och är enbart avsedda för livförsäkringsverksamhet måste upphöra som grund av att koncession förverkas. l 7 kap. 12 § anges de situationer då en koncession skall förverkas. Vad som avses med livförsäkring har angivits i l kap. 6 § andra stycket. Enligt tredje stycket skall Finansinspektionen låta värdera de

tillgångar som har omhändertagits. Lagförslaget anger liksom den

gällande lagen inte efter vilka nonner värderingen skall ske. Till

arna skall i regel avyttras. De bör därför inte tas till högre upp

1996:77 F örfattningskommentarer 297

värde än det beräknade försäljningsvärdet efter avdrag för försäljningskostnadema. De försäkringstekniska skulderna skall fastställas försäkringsteknisk beräkning enligt de vid administrationens genom inträde gällande grunderna.

Om värdet av de Omhändertagna värdehandlingama inte uppgår

till ett belopp motsvarar de försäkringstekniska skulderna, ökade som med en tjugondel, har administrationsboet fordringsrätt hos försäkringsgivaren för skillnadsbeloppet.

Överlåtelse livförsäkringar i administrationsbo av

5 § Finansinspektionen skall om möjligt överlåta de försäkringar som enligt 4 § övertagits av administrationsboet till en svensk eller utländsk försäkrin gsgivare som har koncession för livförsäkrin gsrörelse i Sverige eller i ett annat land som hör till det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Om Finansinspektionen anser att ett anbud om Övertagande av försäkringsbestånd bör antas, skall inspektionen kun göra anbudets innehåll enligt 11 kap. 1 § 8 och i övrigt ett ändamålsenligt sätt. Kungörelsen skall innehålla föreläggande för försäkrin gstagarna att

inom bestämd tid, minst en månad efter kun görelsens utfärdande,

en hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot anbudet. Även den inte är försäkringstagare har förvärvat rätt som men som på grund försäkring skall möjlighet att framföra invändav en ningar. Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras enligt l l kap. l § När sådant kun görande sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den Övertagande försäkrin gsgivaren. Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare och de som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som överlåtelsen medför.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 28 § fjärde och femte styckena LUF. ljämförelse med gällande lagstiftning har kretsen av presumtiva mottagare bestånd från administrationsbo utvidgats till att gälla av alla försäkringsgivare med livförsäkringskoncession inom EES. Förslaget i denna del syftar till enhetlig reglering överlåtelse en av av

298 F örfattningskommentarer 1996:77

försäkringsbestånd från administrationsbo och frivillig överlåtelse

av

försäkringsbestånd jfr. 10 kap. 5 §.

Utebliven överlåtelse av försäkringsbestånd

6 § Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet enligt 5 § första stycket inom ett år från det att administrationen trädde in, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan försäkringstagarna.

Bestämmelserna i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 28 § sjätte stycket LUF, innebär att försäkringsavtalen skall upphöra

att gälla och att tillgångarna skall fördelas bland intressentema i administrationsboet, om inte försäkringsbeståndet har överlåtits inom

ett från det att administrationen inträdde.

Överskott vid överlåtelse försäkringsbestånd från administraav tionsboet

7 § Om det vid överlåtelse försäkringarna enligt 5 § första av stycket eller har uppstått överskott, skall detta i första hand annars användas till att betala kostnaden för administrationen och sådant bidrag i 11 kap. 10 § och inte erlagts. Återstoden skall som avses som

överlämnas till den försäkringsgivare försäkringar varit föremål

vars för administrationen.

Paragrafen överensstämmer i sak med 28 § sjunde stycket LUF.

Betalning av livförsäkrings- och återbäringsbelopp

8 § Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp förfallit till

som betalning innan koncessionen för försäkrin från tredje land har förklarats förverkad skall så mycket betalas skulle ha ut som betalts koncessionen inte förklarats förverkad. om

Av livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, förfaller till

som betalning under administrationstiden, får innan administrationen avslutas endast betalas ut så mycket som Finansinspektionen anser

1996:77 F örfattningskommentarer 299

kunna utbetalas utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras.

Vad som nu har sagts skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller belånin g av försäkrin gsbrev hos försäkringsgivaren. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har utbetalats,

skall återbetalning inte ske.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 28 § nionde och tionde styckena LUF.

Upphörande av livförsäkringsrörelse i annat fall än genom

förverkande av koncessionen

9 § Om en försäkringsgivarejrån tredje landi annat fall än enligt

7 kap. 12 § upphör att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är för-

säkringsgivaren ändå skyldig att på det sätt som anges i 6 kap. 3 §

redovisa tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för redan meddelade livförsäkringar. Ombud, som har utsetts av försäkringsgivaren enligt 2 är skyldig att fullgöra de uppgifter enligt 6 kap. 7 § och 7 kap. 2 som förut åvilat företräda-

ren. Om inte tillgångar motsvarande värdet av de försäkrings-

tekniska skulderna redovisas eller om det annat skäl finns

av anledning anta att livförsäkringstagamas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras, skall Finansinspektionen besluta att administra-

tion enligt 4 § skall inträda. Om de till redovisning avsatta tillgångarna anses otillräckliga får dock administration inte föreskrivas, förrän Finansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren att jj/lla

bristen och denna inte täckts inom firra veckor efter det att sådant

föreläggande skett.

Bestämmelserna i denna paragraf som i smärre justerad form

överförts från 28 § elfte stycket LUF, livförsäkringsverksamhet avser som upphör av annat skäl än att koncession förklaras förverkad. Försäkringsgivaren är i de fall som här avses skyldig att såsom förut redovisa försäkringstekniska skulder. Fullgörs inte redovisningen

eller finns det av annat skäl anledning anta att livförsäkringstagamas

rätt äventyras, skall Finansinspektionen besluta att administration skall träda in.

300 F örfattningskommentarer 1996:77

Förbud mot beviljande av nya försäkringar

10 § En försäkringsgivare från tredje land vars koncession återkallats eller förverkats, får inte bevilja nya försäkringar här i landet. Under administrationstiden enligt 4 § får dock sådana livförsäkringar meddelas som föranleds av gällande försäkringsav-

tal.

Paragrafen motsvaras delvis 28 § åttonde stycket LUF. Nytt i jamav förelse med gällande reglering är att förbudet att meddela nya

försäkringar gäller inte bara vid förverkande av koncessionen utan

även när koncessionen återkallas initiativ försäkringsgivaren. av Den inte iakttar denna bestämmelse kan bli föremål för som

sanktionsåtgärder enligt 7 kap. 7 Förbudet mot meddelande av nya försäkringar är inte tillämpligt

under administrationstiden. Skälet härtill är att det regel är som av

stor betydelse för livförsäkringstagaren att försäkringsskyddet kan

efter ändring i försäkringsbehovet. I ett sådant fall kan anpassas därför försäkringsskyddet ändras utan att detta innebär att en ny försäkring meddelas.

1996:77 F érfattningskommentarer 301

Fjärde avdelningen

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR

UTLÄNDSKA FÖRSÄKRINGSGIVARE

9 kap. Marknadsföring m.m.

Kapitlet innehåller regler skall iakttas både EES-försäkrings-

som av

givare och försäkringsgivare från tredje land i främst anskaffnings-

verksamheten i Sverige. De föreslagna reglerna överensstämmer i huvudsak till sitt innehåll med motsvarande reglering i LEF och LUF. I lagförslaget har det nuvarande kravet att utländska försäkringsgivare skall iaktta god affärssed i sin verksamhet i Sverige bibehållits.

Nytt i jämförelse med nuvarande reglering är att skyldigheten att

iaktta god affärssed inte är begränsad till ackvisitionen av försäkringar utan skall iakttas i all den direktförsäkringsverksamhet som en utländsk försäkringsgivare bedriver Sverige, oberoende det av om

är fråga om marknadsföring av försäkringar, betalning av ersättningar

eller annat som ansluter sig till verksamheten i Sverige. Avsikten är

att verksamhetsbetingelserna i Sverige så långt möjligt skall

vara

desamma för utländska och inhemska försäkringsgivare. Några

detaljerade regler om vad som anses utgöra god affärssed innehåller

inte lagförslaget utan utländska försäkringsgivare skall iaktta samma godtagbara principer och metoder som svenska försäkringsbolag

förutsätts iaktta.

Som grundläggande princip slås fast att det i första hand skall åligga företrädaren eller, såvitt avser försäkringssarmnanslumingar,

försäkringsgivarna att se till att god affärssed iakttas l Ytterst

ankommer det Finansinspektionen att övervaka att god affarssed iakttas av utländska förs äkrings givare i direktförsäkringsverksamhe-

ten i Sverige. Marknadsföringen av försäkringar är ett viktigt skede i uppkom-

sten av ett avtal mellan en försäkringsgivare och en försäkringstagare.

I förslaget finns en bestämmelse om att det av en utländsk försäk-

ringsgivares marknadsföringsmaterial klart skall framgå att det är fråga om en utländsk försäkringsgivare 2 §. För försäkringstagaren

är det viktigt att veta försäkringsgivarens nationalitet. Motsvarande bestämmelser finns i gällande lagstiftning. I kapitlet finns också bestämmelser de uppgifter ett försäkringsbrev skall innehålla om 3 §, om förbud mot returprovisioner 4 § och om skyldighet för Finansinspektionen att i vissa fall utfärda intyg om marknadsföring

5 §.

302 F Örfattningskommentarer 1996:77

För närvarande innehåller LUF ett par föreskrifter vad om utländska forsäkringsföretag skall iaktta i meddelanden till allmänheten. Föreskriftema har stått kvar sedan tillkomsten 1903 års lag av om utländsk försäkringsrörelse här i riket. Den ena föreskriften 21 § första stycket andra meningen LUF innebär ett förbud att i reklamsyfte ange dels att det utländska forsäkringsforetaget genom att fullgöra den lagstadgade depositionsskyldigheten skulle ha ställt fullgod säkerhet för sina svenska kunder dels att det utländska försäkringsföretaget beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av svenska staten. I samband med tillkomsten av LUF 1950 yrkade i ett remissytt-

rande generalagentema att förbudet skulle utgå eller omarbetas under åberopande av att det försatte utländska försäkringsföretag i sämre

ställing än svenska försäkringsbolag. Emellertid bibehölls förbudet. Som skäl angavs att det av naturliga skäl inte kunde utövas en liknande uppsikt över utländska försäkringsföretag som över svenska

försäkringsbolag se prop. 1950:94 5.45.

Enligt den andra föreskriften 21 § tredje stycket skall i meddelanden om företagets fonder särskilt beloppet ännu inte anges av inbetalda förbindelser av delägare eller garanter dessa belopp om inräknats i fonderna. Avsikten med föreskriften är att förhindra att reklam och andra aktiviteter, som syftar till att här i landet ge upplysning om ett utländskt försäkringsföretag, utformas så att mottagaren kan ges felaktiga eller överdrivna föreställningar om företagets kapitalstyrka.

Någon motsvarighet till de här nämnda föreskrifterna har inte

tagits i lagförslaget utan de har såsom obehövliga utmönstras upp ur

lagstiftningen. Möjligheter att motverka otillbörlig marknadsföring

av utländska försäkringsgivare här i landet ges enligt bestämmelserna

i marknadsföringslagen 1975:1418. Vidare kan Finansinspektionen med stöd av sina allmänna tillsynsbefogenheter ingripa mot utländska

försäkringsgivares marknadsföring i Sverige, meddelanden t.ex. om till allmänheten inte anses innehålla korrekt information. Anledning

saknas därför att tynga lagstiftningen med ifrågavarande detaljföre-

skrifter.

1996:77 F örfattningskommentarer 303

God ajfärssed

1 § Företrädaren för en utländsk försäkringsgivare skall övervaka

att försäkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige iakttar god af-

färssed. I fråga om en försäkringssammanslutning åligger detta försäkringsgivarna.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § första stycket LEF och 20 § första stycket LUF.

Kravet god affärssed syftar till att säkerställa att utländska

försäkringsgivare i verksamheten i Sverige iakttar motsvarande principer och metoder som svenska försäkringsbolag förutsätts iaktta. God försäkringssed förutsätter bl.a. att verksamheten bedrivs enligt

de lagar som gäller konsumentskyddsornrådet här, att tillvägagångssättet i anskaffningsverksamheten är godtagbart och att

skaderegleringen sköts ett opartiskt och rättvist sätt. Det är inte det som i den utländska försäkringsgivarens hemland anses vara god

affärssed som är avgörande utan det som gäller i Sverige. Vidare

förutsätter god affärssed att försäkringsombuden har erforderliga

personliga kvalifikationer och är väl utbildade för sina uppgifter för

att ackvisitionen skall kunna bedrivas i enlighet med här i landet

godtagbara principer för anskaffning av försäkringar.

Uppgifter som skall lämnas vid marknadsföring

2 § En utländsk försäkringsgivare skall i sin marknadsföring nämna sin Organisationsform och sitt hemland.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela närmare föreskrifter om den information som

en försäkringsgivare skall lämna till försäkrin gstagarna och till den som avser att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.

Paragrafens första stycke motsvarar 8 kap. 5 § första stycket LEF och

21 § första stycket första meningen LUF och gäller både EES-

försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. Att försäkringsgivaren uppger sin Organisationsform är viktigt av bl.a. den anledningen att om försäkringsgivaren driver rörelsen i en ömsesidig bolagsfonn eller motsvarande foretagsform kan bolagsord-

ningen innehålla bestämmelser tillskottsplikt för försäkringsta-

om kan drabba svenska försäkringskunder. En sådan skyldiggarna som

het förekommer inte hos försäkringsgivare som driver rörelsen i

304 F örfattningskommentarer 1996:77

aktiebolagsform. För kunden är det också viktigt att veta om försäkringsgivaren inhemsk eller utländsk försäkrings givare. Av är en främst denna anledning skall hemlandet nämnas. Enligt andra stycket, som överensstämmer med 8 kap. 5 § tredje stycket LEF och 21 § tredje stycket LUF, ankommer det Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om den infonnation som en försäkringsgivare skall länma. Avsikten med bemyndigandet är väsentligen atti lagen införliva de infonnationskrav kommer till som uttryck i tredje generationens EG- direktiv. Direktivens informationsregler, som har detaljerad utfonnning, gäller huvudsakligen vilken information en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagama före avtalsslutet och löpande under försäkringstiden.

F örsäkringsbrevets innehåll

3 § Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både de om allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 5 § andra stycket LEF och 21 § andra stycket LUF. Kraven i denna paragraf att försäkringsbrevet skall innehålla uppgifter om försäkringsvillkoren avser villkoren för försäkringar som erbjuds med standardvillkor av EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. De allmänna försäkringsvillkoren gäller bl.a. försäkringarnas giltighetstid, premierna och den tidpunkt då ansvaret inträder. Specialvillkor tillämpas särskilda försäkringsfonner inom en viss försäkringsklass. I likhet med vad som gäller för svenska försäkringsbolag får giftskravet uppfyllt, upp anses om ett häfte innehållande de villkor som gäller den aktuella försäkringen fogas till försäkringsbrevet.

Förbud mot viss premienedsättning

4 § En utländsk jörsäkringsgivare eller dennes företrädare får inte till fördel för en enskild försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, på annat sätt än genom återbärin medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt upprättade grunder bestämt för sin rörelse här i

1996:77 F örfattningskommentarer 305

landet. Nedsättning av premier får dock ske genom återbäring i överensstämmelse med grunderna.

l paragrafen, motsvarar 2 kap. 6 § LEF och 19 § LUF, har det

som nuvarande förbudet mot returprovisioner, dvs. provisioner som helt

eller delvis går tillbaka till kunden för att locka denne att teckna

försäkring, bibehållits. Premienedsättning får inte ske annat sätt än

genom återbäring i överensstämmelse med grunderna.

Intyg om marknadsföring

5 § På begäran av den som biträtt en utländsk försäkringsgivare att marknadsföra försäkringar i Sverige skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, om sådant behövs för att få driva liknande verksamhet i ett annat land som

omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Försäkringsgivaren och den som begär intyg skall lämna inspektiode upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna nen fullgöra denna skyldighet.

Paragrafen, överensstämmer i sak med 2 kap. 7 § andra stycket LEF och 20 § andra stycket LUF.

10 kap. Överlåtelse försäkringsbestånd

av

I kapitlet har sammanförts bestämmelser överlåtelse utländska om av

försäkringsgivares försäkringsbestånd som hänför sig till den här i

landet bedrivna verksamheten. Bestämmelserna överensstämmer i sak med den gällande regleringen frivilliga beståndsöverlåtelser. nu av

Försäkringsbeståndet kan helt eller delvis överlåtas i de fall som

anges i detta kapitel l

När det gäller EES-försäkringsgivare kan försäkringsbeståndet

endast överlåtas efter tillstånd tillsynsmyndigheten i EESav försäkringsgivarens hemland. Den Övertagande försäkringsgivaren kan antingen en svensk försäkringsgivare eller en EES-försäkvara ringsgivare. På begäran skall dock Finansinspektionen yttra sig i

överlåtclsefrågan 2 Inspektionen skall innan den lämnar yttrande

berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om ge

de har något att invända mot överlåtelsen. Handläggningsförfarandet

306 F örfattningskommentarer 1996:77

hos inspektionen ansluter till vad som gäller vid överlåtelse av

försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen 3 §. Inspektionen

skall sitt samtycke inte överlåtelsen försäkringsbeståndet ge om av försämrar försäkringstagamas rätt och den Övertagande försäkringsgivaren har erforderlig kapitalbas sedan överlåtelsen beaktats 4 §.

När det gäller överlåtelse försäkringsbestånd från försäkrings-

av

givare från tredje land krävs tillstånd Finansinspektionen. Den

av Övertagande försäkringsgivaren kan antingen svensk försäkvara en

ringsgivare, en i Sverige koncessionerad utländsk försäkringsgivare

eller en utländsk försäkringsgivare är auktoriserad i ett annat som EES-land än Sverige 5 Den överlåtande och den Övertagande

försäkringsgivaren skall tillsammans ansöka inspektionens

om

tillstånd till överlåtelse försäkringsbeståndet. Inspektionen skall

av införa en kungörelse om ansökningen i officiella tidningar 6 §. Inspektionen skall lämna tillstånd till överlåtelsen under samma

förutsättningar som gäller för inspektionens samtycke till överlåtelse

av ett bestånd från EES-försäkringsgivare, dock med den en

tilläggsförutsättningen att tillsynsmyndigheten, i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall ñillgöras, samtycker till överlåtelsen 8 Ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet övergår på

den Övertagande försäkringsgivaren när inspektionen lämnat sitt tillstånd till överlåtelsen 9

En utländsk försäkringsgivares rätt att överlåta färsäkringsbestånd

1 § En utländsk försäkringsgivare överlåtande försäkringsgivare

som bedriver i denna lag avsedd försäkringsrörelse kan helt eller

delvis överlåta ett bestånd av försäkringar hör till ifrågavarande som

försäkringsrörelse till en svensk eller utländsk försäkringsgivare Övertagande försäkringsgivare under de förutsättningar som anges

i detta kapitel.

I paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiftning,

fastslås att en utländsk försäkrings har rätt att helt eller delvis

överlåta ett bestånd försäkringar meddelats under verksamhet av som som bedrivits med stöd denna lag i de fall i detta av som anges kapitel.

l artikel 12 och 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet samt i artikel ll och 49 i tredje livförsäkringsdirektivet de situationer,

anges där medlemsländerna skall godkärma att försäkringsbestånd överlåts

1996:77 F étfattningskommentarer 307

från försäkringsgivare till och det förfarande en en annan om som skall iakttas vid dessa överlåtelser. Artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 11 i tredje livförsäkringsdirektivet gäller sådana överlåtelser bestånd av där överlåtaren försäkringsgivare hemland hör till EU/EES är en vars och artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet gäller sådana överlåtelser bestånd, där överlåtaren försäkringsgivare av är en vars hemland är ett land utanför EU/EES.

Regleringen av beståndsöverlåtelser i detta kapitel är baserad på

reglerna i dessa artiklar.

Överlåtelse försäkrin gsbestånd från EES-försäkringsgivare

av

2 § En EES-försäkringsgivare får med tillstånd av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland helt eller delvis överlåta försäkringsbestånd som avses i 1 § till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till ett svenskt försäkringsbolag, eller en EES-försäkringsgivare. Finansinspektionen skall på begäran av den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland yttra sig över en fråga om

överlåtelse av försäkringsbestånd enligt första stycket. Yttrandet

skall lämnas inom tre månader.

Denna paragraf gäller endast överlåtelse försäkringsbestånd från

av en EES-försäkringsgivare. Bestämmelserna i första stycket, som saknar direkt motsvarighet i gällande lagstiñning, är baserade artikel 12 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel ll i tredje livförsäkringsdirektivet. En EES-försäkringsgivare kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som uppkommit i Sverige till följd av försäkringsverksamhet i enlighet med denna lag. Det slutliga beslutet om

tillstånd till överlåtelse av försäkringsbeståndet fattas av den

behöriga myndigheten i den överlåtande försäkringsgivarens hemland. Med svenska lagbestämmelser är det inte möjligt att inverka Överlåtelseförfarandet utan överlåtelsen sker de villkor i lagstiftningen i den överlåtande försäkringsgivarens som anges hemland. Begreppet behörig myndighet har preciserats i l kap. 4 § första stycket

308 F érfatmingskommentarer 1996:77

Den behöriga myndigheten i den överlåtande försäkringsgivarens

hemland är i vissa situationer skyldig att inhämta Finansinspektionens godkännande till överlåtelse av försäkringsbestånd. Detta gäller

om den risk som täcks av skadeförsäkringsavtal finns i Sverige eller i de fall där den som tecknat livförsäkring bor varaktigt i Sverige eller i de fall där den som tecknat en livförsäkring är juridisk en person, det driftställe till vilket avtalet ansluter sig till, finns i Sverige. Vidare

skall Finansinspektionen rådfrågas om överlåtelsen gäller ett försäkringsbestånd avseende försäkringsavtal som slutits från en sekundäretablering här i landet.

Skyldigheten atti dessa situationer inhämta yttrande från Finansinspektionen följer av tredje generationens försäkringsdirektiv.

Någon uttrycklig bestämmelse härom har inte tagits in i denna lag, eftersom ifrågavarande skyldigheter utländska myndigheter och

avser därför bör regleras i lagstiftningen i den utländska myndighetens hemland. I enlighet med gällande lagstiftning regleras därför endast

Finansinspektionens skyldigheter i samband med att fråga

om

överlåtelse försäkringsbestånd aktualiseras. En föreskrift

av om

skyldighet för Finansinspektionen att begäran yttra sig i frågor

om beståndsöverlåtelser har införts i andra stycket, delvis har sin som motsvarigheti 7 kap. 3 § andra stycket LEF. Begreppet behörig myndighet har nämnare preciserats i l kap. 2 § första stycket

Handläggning hos Finansinspektionen

3 § Finansinspektionen skall innan den lämnar yttrande enligt 2 § andra stycket ge berörda försäkringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Därvid skall vad som föreskrivs i 15 kap. 4 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982: 713 gälla i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i denna paragraf överensstämmer i sak med 7 kap. 3 § tredje stycket LEF. Hänvisningen till försäkringsrörelselagen i denna paragraf innebär att Finansinspektionen skall tillämpa ett kungörelseförfarande vid

inhämtande yttrande från försäkringstagare och livräntetagare.

av Kungörelsen skall införas förutom i Post- och Inrikes Tidningar -— i den eller de ortstidningar som inspektionen finner lämpliga.

I

1996:77 F örfattningskommentarer 309

Samtycke till överlåtelse av försäkrin från EES-

försäkringsgivare

4 § Finansinspektionen skall lämna sitt samtycke till överlåtelse

av försäkrin enligt 2 § första stycket om

försäkringstagarnas rätt inte försämras, och

den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas

som krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Bestämmelserna denna paragraf har överförts från 7 kap. 3 § första stycket LEF. De kriterier som skall vara uppfyllda för att Finansinspektionen skall lämna samtycke till beståndsöverlåtelse är desamma en som gäller när ett svenskt försäkringsbolag enligt 15 kap. 3 § andra stycket försäkringsrörelselagen att överlåta sitt försäkringsbesavser

tånd eller del av det till ett annat försäkringsbolag.

Om skyldighet att kungöra samtycke till överlåtelse försäkav

ringsbestånd, se ll kap. 1 §

Överlåtelse försäkrin från försäkringsgivare från

av tredje land

5 § En försäkringsgivare från tredje land får med F inansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som

i 1 § till försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till

avses en annan

ett svenskt försäkringsbolag, eller en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige

eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 29 § LUF som är utfonnad i enlighet med artikel 53 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och artikel 49 i tredje livförsäkringsdirektivet. En försäkringsgivare från tredje land har enligt denna paragraf

möjlighet att i sin helhet eller partiellt överlåta det försäkringsbestånd

som hänför sig till den försäkringsrörelse som bedrivs från försäk-

ringsgivarens sekundäretablering i Sverige. Överlåtelse kan ske dels

till ett svenskt försäkringsbolag, dels till en försäkringsgivare med auktorisation i ett annat EES-land, dels till försäkringsgivare från

en tredje land som har koncession i Sverige.

F örfattningskommentarer 1996:77

Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkrin gsbestånd från

försäkringsgivare från tredje land

6 § Ansökan om tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd av enligt 5 § skall göras av såväl den överlåtande försäkringsgivaren

som den Övertagande försäkringsgivaren. Det avtal träffats

som angående överlåtelsen skall fogas till ansökningen. För ansökningen

gäller 15 kap 3 § fjärde stycket och 4 § första stycket försäkrings-

rörelselagen 1982: 713.

I paragrafen, som överensstämmer med 29 § första stycket LUF, a stadgas om det ansökningsförfarande tillämpas överlåtelser som

av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land.

Inhämtande avyttrande över överlåtelse försäkrin gsbestån d från av försäkringsgivare från tredje land

7 § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt 5 § ge

den behöriga myndigheten i det land risker finns eller där åtaganden

skall fullgöras tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansökningen om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när myndigheterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att den utländska myndigheten mottog meddelandet.

Bestämmelserna i denna paragraf har överförts från 29 b § LUF.

Begreppet behörig myndighet har preciserats i l kap. 2 § första stycket

Tillstånd till överlåtelse av försäkrin gsbestånd från försäkringsgivare från tredje land

8 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal i 5 § skall som avses ges om försäkringstagarnas rätt inte försämras, den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 6 kap. 10 § första" stycke och

1996:77 F örfattningskommentarer 31 1

behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Saknar den Övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 29 a § andra och tredje styckena LUF. första stycket anges de kriterier som skall vara uppfyllda för att

tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd skall kunna medges.

av Dessa kriterier är i huvudsak desamma som föreskrivs i 15 kap. 3 § andra stycket försäkringsrörelselagen för överlåtelse ett försäkav

ringsbestånd från ett svenskt försäkringsbolag. Det slutliga samtycket till överlåtelse försäkringsbeståndet Finansinspektionen

av ges av

som innan verkställighetstillstånd beviljas skall pröva överlåtel-

om

sen kan ske utan att försäkringstagamas rätt försämras och den

om

Övertagande försäkringsgivaren har en tillräcklig kapitalbas med hänsyn till den planerade överlåtelsen försäkringsbeståndet.

av

Vidare skall vid prövningen av verkställighetsfrågan beaktas

bedömningen av den behöriga myndigheten i det land där riskerna är belägna. I de fall den Övertagande försäkringsgivaren saknar koncession i Sverige skall inspektionen enligt andra stycket inhämta bekräftelse av behörig myndighet att försäkringsgivaren med beaktande av

överlåtelsen av försäkringsbeståndet har tillräcklig kapitalbas. Vad

en

som avses med behörig myndighet har definierats i 1 kap. 2 § första

stycket

Ansvar för försäkrin gsbestånd överlåtits från

som

försäkrin gsgivare från tredje land

9 § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan enligt 6 §

om tillstånd till överlåtelse försäkringsbestånd, övergår ansvaret för av

det överlåtnaförsäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. F örsäkringstagare och livräntetagare som berörs

av

överlåtelsen skall underrättas om den enligt vad som anges i 15 kap.

6 §försäkringsrörelselagen 1982: 713.

Paragrafen överensstämmer i sak med 29 c § LUF.

3 12 F orfattningskommentarer l 996: 77

Överlåtelseförfarandet innebär försäkringstagaren får

att en ny försäkringsgivare utan att medgivande till bytet inhämtas försäkav

ringstagaren. Detta är ett avsteg ñån allmänna civilrättsliga regler

om skuldövertagande. Rimlig hänsyn till försäkringstagarna kräver därför att de f°ar meddelande överlåtelsen sedan denna genomförts. om

Hänvisningen i denna paragraf till försäkringsrörelselagen innebär att det ankommer den Övertagande försäkringsgivaren att lämna

underrättelse om överlåtelsen till varje törsäkringsstagare eller livrän-

tetagare som berörs av den. Finansinspektionen bestämmer vilket sätt underrättelsen skall länmas. Det blir fråga avvägning

om en mellan önskemålet effektiv underrättelseform och om en angelägenheten av att inte förorsaka försäkringsgivaren för stora kostnader.

11 kap. Särskilda bestämmelser

I detta kapitel ingår bestämmelser som med hänsyn till deras art inte har direkt anknytning till något annat kapitel väsentligen är

som

gemensamma för EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från

tredje land. Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning är att det införts en skyldighet för Finansinspektionen att föra ett register över utländska Försäkringsgivare 3 I övrigt innehåller kaptilet bestämmelser om

kungörelse l §, verkan av kungörelse uppgift 2 §, spåketi

av en handlingarna 4 §, ersättning till ombud 5 §, verksamhet som bedrivs i strid med bestämmelserna i denna lag 6 §, vite 7 §,

överklagande beslut 8 §, oriktiga uppgifter 9 § och tillsyns-

av bidrag 10 §. Bestämmelsema är med smärre justeringar desamma som motsvarande bestämmelser i LEF respektive LUF.

Kungörelse

1 § Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra förordnande av ett ombud enligt 4 kap. 6 fjärde stycket eller 8 § eller 7 kap. 11

beslut om att förbjuda eller begränsa utländsk försäkringsgivares rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 4 kap.

7 § första stycket, 9 § första eller 7kap. 10 § första stycket,

1996:77 F örfattningskommentarer 3 13

koncession som beviljas försäkringsgivare från tredje land enligt 5 kap. 2 § första stycket, godkännande av företrädare för försäkrin gsgivare från tredje land enligt 5 kap. 2 § fjärde stycket eller 8

ändring av firma för försäkringsgivare från tredje land enligt

7 kap. 3 § första stycket förverkande av koncession enligt 7kap. 12 § eller återkallande avkoncession enligt 8 kap. 1 § för jörsäkringsgivare från tredje land, godkännande eller förordnande ett ombud enligt 8 kap 2 § av andra stycket, anbud om Övertagande försäkringsbestånd i ett administraav tionsbo enligt 8 kap. 5 § andra stycket eller tredje stycket, beslut om att lämna sitt samtycke till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 och 10. ansökan om tillstånd till överlåtelse försäkrin gsbestånd av enligt 10 kap. 6§.

Finansinspektionen skall enligt denna paragraf utfärda kungörelse om vissa centrala omständigheter ansluter sig till den verksamhet som som en utländska försäkringsgivare avser att bedriva eller bedriver i Sverige. Punkt 1 motsvarar 8 kap. 1 § 1 LEF och 22 § andra meningen LUF. Punkt 2 motsvarar delvis 8 kap. l § 2 LEF. Det föreslås att

motsvarande kungörelseskyldighet införs i denna punkt även i fråga om förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar i

Sverige i anledning av en EES-försäkringsgivare upphör med

verksamheten i Sverige samt beträffande tillgångar tillhör för-

som säkringsgivare från tredje land. Punkt 3 har delvis sin motsvarighet i 8 § andra meningen LUF. Enligt punkt som delvis motsvarar 8 § andra meningen och 9 § tredje stycket LUF, skall uppgifter om de inspektionen godkända av

företrädarna för försäkringsgivare från tredje land kungöras. Jämfört

med den gällande lagstiftningen innebär förslaget i denna punkt en utvidgning genom att kungörelseskyldigheten inte bara gäller generalagenter utan även andra företrädare som här i landet representerar försäkringsgivare från tredje land. Punkt 5 motsvarar 24 § fjärde stycket LUF. Punkt 6 motsvarar 25 § trettonde stycket LUF med det tillägget att även koncession som återkallas initiativ den utländska av försäkringsgivaren. Punkt 7 motsvarar 27 § första stycket tredje meningen LUF.

314 F örfattningskommentarer 1996:77

Punkt 8 motsvarar 28 § fjärde stycket andra meningen och femte stycket första meningen LUF. Punkt 9 motsvarar 8 kap. l § 3 LEF. Punkt 10 motsvaras delvis av 29 a § första stycket tredje meningen LUF.

Verkan av kungörelse av en uppgift

2 § Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts. Innan sådant kungörande skett, kan förhållande som enligt lagen skall kungöras, inte lagligen

åberopas mot än den som visas ha haft kännedom om det.

annan

Presumtionsregeln i denna paragraf, som i sak överensstämmer med 30 § LUF och 8 kap. 2 § LEF, uttrycker en av kungörelsens och därmed sammanhängande publicitetens viktigaste funktioner, nämligen att vara bestämmande för vad som skall anses ha kommit till tredje kännedom sådana förhållanden skall mans om som kungöras.

Register över utländska försäkringsgivare

3 § Finansinspektionen skall föra register över utländska försäkringsgivare som är verksamma i Sverige. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i registret och om hur registret skall vara ordnat.

Enligt den gällande lagstiftningen finns ingen skyldighet för Finansinspektionen att föra register över utländska försäkrin gs givare. Avsaknaden ett register är inte helt tillfredställande från tillsynsav

synpunkt. Det är ändamålsenligt att utländska försäkringsgivare med

verksamhet i Sverige i likhet med svenska försäkringsbolag antecknas i ett särskilt register som förs enligt motsvarande principer som forsäkringsregistret avseende svenska försäkringsbolag jfr. 20 kap.

1 § försäkringsrörelselagen. Registret bör omfatta såväl EES-

försäkringsgivare som försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelse härom har tagits upp i denna paragraf.

1996:77 F érfatmingskommentarer 3 15

Det föreslås att regeringen skall meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall föras in i registret. Exempel uppgifter som är av intresse i detta sammanhang är den utländska försäkringsgivarens namn och hemland, dennes företrädare i Sverige, om gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från sekundäreen tablering bedrivs här i landet, sekundäretableringens adress här i landet, koncessionens omfattning samt förändringar i dessa uppgifter.

Språket i handlingarna

4 § Om en handling eller utredning, som enligt denna lag skall

lämnas till Finansinspektionen, är avfattad på främmande språk,

skall på begäran en bestyrkt svensk översättning tillhandahållas.

Paragrafen överensstämmer sak med 31 § LUF och 8 kap. 3 § LEF. Bestämmelserna i denna paragraf grundar sig vad gäller EESförsäkringsgivare artikel 38 i tredje skadeförsäkringsdirektivet och tredje livförsäkringsdirektivet. Enligt dessa artiklar kan de behöriga myndighetemai den medlemsstat där filialen finns eller där tjänsterna utförts kräva att de uppgifter om den verksamhet som försäkringsgivaren bedriver inom vederbörande stats territorium lämnas de

officiella språken i den berörda medlemsstaten.

Ersättning till ombud

5 § Ett ombud, som enligt 4 kap. 6 §jjärde stycket eller 8 7 kap. 11 § eller 8 kap. 2 § första stycket förordnats Finansinspektionen, av

har rätt att få ersättning den utländskaförsäkringsgivaren med

av det belopp som bestäms av inspektionen.

Paragrafen motsvarar i sak med 32 § LUF och 8 kap. 4 § LEF.

F örsäkrin gsverksamhet som bedrivs i strid med bestämmelserna i denna lag

6 § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att till

3 l 6 F örfattningskommentarer 1 996 77

:

inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig. Om Finansinspektionen finner att någon bedriver försäkringsrö-

relse enligt denna lag utan att förutsättningarna enligt 3 kap. 1 § eller 5 kap. 1 § är uppjyllda, skall inspektionen förelägga denne att

inom bestämd tid ändra sin verksamhet enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verksamheten. Ett föreläggande enligt andra stycket får riktas såväl mot den utländska försäkringsgivaren som mot den här i landet, i syfte som att förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. Inspektionen skall genast underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland om föreläggandet.

Paragrafen motsvarar 25 b § LUF och 6 kap. 9 § LEF.

Första stycket ger Finansinspektionen möjlighet att inhämta alla

de upplysningar behövs för att bedöma viss verksamhet som om en försäkringsrörelse. är att anse som I andra och tredje styckena anges hur Finansinspektionen skall

förfara då konstaterar att någon driver försäkringsrörelse utan

man

erforderligt tillstånd. Någon motsvarighet till den nuvarande

föreskriften i LUF om att föreläggandet även kan ut att ändra eller ansöka om koncession för verksamheten har ansetts obehövlig och därför inte förts in i förslaget. Möjligheten att ändra eller ansöka tillstånd för verksamheten står alltid öppen. om Nytt i jämförelse med gällande lagstiftning är att skyldighet för inspektionen att underrätta berörda utländska myndigheter om föreläggande är inte begränsad till EES utan gäller även myndigheter utanför detta område.

Vite

7 § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den utländska försäkringsgivaren genast skriftligen underrättas detta. om Följs inte ett föreläggande enligt 7 kap. 4 § första stycket som förenats med vite, kan Finansinspektionen döma ut vitet.

Paragrafens första stycke, som motsvarar 25 a § första-tredje styckena LUF samt 8 kap. 4 a § LEF, gäller utsättande av vite för utländska försäkringsgivare och företrädare för utländska försäkringsgivare.

1996:77 F örfattningskommentarer 317

Om vite skall föreläggas i det enskilda fallet avgörs med beaktande av det oriktiga förfarandets art och omfattning, försäkringsgivarens tidigare verksamhet samt andra saken inverkande omständigheter.

När det gäller utländska personer är möjligheterna mycket begränsade

att effektuera ett beslut om utdömande av vite. Enligt andra stycket, som motsvarar 25 a § fjärde stycket LUF, har

inspektionen i överensstämmelse med gällande reglering, möjlighet

att döma ut vite avseende företrädare som inte efterkommer vitesföreläggande om att fullgöra sin rapporteringsskyldighet. Genom att

inspektionen i dessa fall både kan förelägga och döma ut vitet

ges förutsättningar för ett effektivt vitesförfarande. Utdömande föreav lagt vite i andra fall ankommer allmän domstol.

Överklagande av beslut

8 § Följande beslut av Finansinspektionen, får överklagas hos

kammarrätten, nämligen beslut

att förbjuda en EES-försäkringsgivare att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal,

att inskränka en EES-försäkringsgivares rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 4 kap. 7 § eller 9 att inte lämna sitt samtycke till överlåtelse ett en av

försäkringsbestånd enligt 10 kap. 4 § eller,

att döma ut vite enligt 7 § andra stycket.

Finansinspektionens beslut om att förena ett föreläggande med

vite får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av länsrättens avgörande. Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen. Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart.

Paragrafen, innehåller bestämmelser hur Finansinspektionens

som om beslut enligt denna lag överklagas, överensstämmer i sak med 25 § a femte stycket och 33 § LUF samt 8 kap. 6 § LEF.

Finansinspektionen kan enligt fjärde stycket i fråga om vissa

beslut meddela interimistiskt beslut i brådskande fall. I beslutet måste då särskilt anges att det skall gälla omedelbart.

F örfattningskommentarer 1996:77

Oriktiga uppgifter

9 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtlieller oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga gen av

eller vilseledande uppgifter om sådana omständigheter som han är

skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

Paragrafen överensstämmeri sak med 35 § LUF och 8 kap. 8 § LEF. Tillsynen över en utländsk försäkringsgivares verksamhet här i landet är i hög grad baserad de uppgifter som tillställs Finansinspektionen. Tillsynens effektivitet och bevakningen av försäkringskundemas intressen förutsätter att de uppgifter som lämnas är korrekta. Av denna anledning har straffsanktionen i gällande lagstiftning bibehållits. Straffsanktionen i denna paragraf tar endast sikte sådana fall där uppgiftsskyldighet föreligger enligt denna lag.

T illsynsbidrag

10 § Regeringen får föreskriva att en utländsk försäkringsgivare som enligt denna lag bedriver verksamhet från en sekundäretablering här i landet, skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen.

Regeringen skall i så fall meddela närmare föreskrifter om hur

avgiften skall beräknas.

Paragrafen motsvarar 26 § LUF och 6 kap. 10 § LEF.

Liksom i fråga om Finansinspektionens övriga tillsynsverksamhet

är det regeringen som skall fastställa de närmare principerna som skall gälla för avgiftemas storlek.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 199

. Genom denna lag upphävs lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen 1993: 302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. En utländsk försäkringsgivare som är verksam i Sverige när

denna lag träder i kraft har rätt att bedriva försäkringsrörelse i

Sverige enligt den koncession som beviljas med stöd av lagen om rätt

för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i

1996:77 F örfattningskommentarer 319

Sverige eller enligt den rätt som erhållits med stöd lagen EESav om

försäkringsgivares verksamhet i Sverige. De tillstånd och dispenser som har medgetts enligt lagen rätt

om

för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i

Sverige eller enligt lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i

Sverige skall efter ikraftträdandet av lagen 1996:000 utländska

om

försäkringsgivares verksamhet i Sverige avse motsvarande bestäm-

melseri den lagen.

Lagen avses träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har godtagits. När denna lag träder i kraft skall lagen om rätt för utländ-

ska försälcringsiöretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige upphöra att gälla. En utländsk försäkringsgivare som när denna lag träder i kraft är verksam i Sverige med stöd av någon de nämnda lagarna skall ha den

rätt att bedriva försäkringsrörelse som följer av den koncession som

beviljats enligt lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller anmälan enligt lagen EES-

om försäkringsgivarens verksamhet i Sverige.

De tillstånd, avvikelser och undantag medgetts enligt

som gällande lagsliflning bör gälla även efter den lagens ikrañträdannya de.

3 20 F Örfattningskommentarer l 996: 77

9.2 Förslaget till lag om ändring i

982:7 l 3

försäkringsrörelselagen l

1 kap. 2 § Andra stycket

Som konsekvens förslaget att samla bestämmelserna i lagen en av 1950:272 rätt för utländska försäkringsföretag att driva om försäkringsrörelse i Sverige och i lagen 1993:1302 om EESförsäkringsgivares verksamhet i Sverige i en ny lag lagen - 1996:000 utländska försäkringsgivarens verksamhet i Sverige om i denna paragraf. - har en ändring gjorts

9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen

989: livförsäkringar med

l 1079 om

anknytning till värdepappersfonder

3§

I paragrafen har införts bestämmelse syftar till att klargöra att en som när det gäller fondförsäkring meddelas utländska försäkringssom av givare i Sverige är inte försäkringsrörelselagen utan den föreslagna försäkringsgivares verksamhet i Sverige sekundär lagen om utländska i förhållande till lagen livförsäkringar med anknytning till om

värdepappersfonder.

1996:77 321

Bilaga l

Kommittédirektiv

Översyn

utländska

av lagstiftningen om

försäkringsgivares Verksamhet i Sverige

Dir. 1994: 125

Beslut vid regeringssammanträde den 10 november 1994

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall göra en översyn lagstiftningen av om utländska försäkringsgivares rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige. Syftet med utredningsarbetet är att, med beaktande av

Sveriges internationella åtaganden, en gemensam lag samla de

bestämmelser som nu återfinns i lagen 1950:272 rätt för om

utländska forsäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen 1993: 1302 om EES- försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

Utredningen är angelägen med hänsyn till Sveriges förpliktelser

gentemot OECD och dess medlemsländer samt åtaganden enligt det

allmänna tjänstehandelsavtalet General Agreement Trade in - on Services GATS. Utredningen är också viktig det skälet att den av

nuvarande lagstiftningen är svåröverskådlig och delvis ålderdomlig till såväl uppbyggnad språk.

som

l l 16-0702

322 Bilaga 1 1996:77

Bakgrund

Lagstiftningen om försäkringsrörelse är sedan några tillbaka föremål för en omfattande refonnering. Huvudmotivet för reformerna är den svenska harmoniseringen till förhållandena inom EES/EU. Reformarbetet har bl.a. omfattat den lagstiftning reglerar rätten som för utländska försäkringsgivare att bedriva försäkringsverksamhet i Sverige. En harmonisering har här skett till vissa av EG: försäkringss direktiv. Detta gäller framför allt i förhållande till reglerna i första skadeförsäkringsdirektivet, första livförsäkringsdirektivet, andra skadeförsäkringsdirektivet och andra livförsäkringsdirektivet. Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att harmonisera det svenska regelsystemet enligt den s.k. tredje generationens skadeoch livförsäkringsdirektiv. Som en följd av harmoniseringen av lagstiftningen har den svenska försäkringsrörelselagstiftningen kommit att ställa olika krav utländska försäkringsgivare beroende om försäkringsgivaren har sitt säte inom EES eller inte. Sedan början 1950-talet har de av utländska törsäkrings- företagarnas verksamhet i Sverige reglerats av lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige LUF. Av lagtekniska skäl begränsades lagens tillämpningsområde vid den nyss nämnda översynen 1993 till att endast omfatta försäkringsföretag med säte utanför EES. Samtidigt stiftades en ny lag -lagen 1993: 1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige EESL som tar sikte utländska försäkringsgivare med säte inom EES. Gemensamt för de båda lagarna är att de endast reglerar direkt försäkringsrörelse och att de uppställer krav på koncession för de utländska försäkringsföretag som vill driva försäkringsrörelse här i landet genom fast driftsställe.

Återförsäkringsrörelse kan utländska försäkringsgivare fritt bedriva

häri landet Direkt försäkringsrörelse som en utländsk försäkringsgivare driveri ett dotterbolag med säte i Sverige omfattas dock inte av lagamas tillämpningsområden. För verksamhet i sådan dotterbolagsform gäller bestämmelserna i forsäkringsrörelselagen 1982:713. Som redan antytts är verksamhetsförutsättningama delvis olika för försäkringsgivare som omfattas av LUF respektive EESL. Detta gäller främst formerna för anskaffning försäkringar på den svenska av marknaden samt de krav ställs den utländska försäkringsgivasom rens organisationsfonn. Försäkringsrörelse skall enligt LUF bedrivas genom generalagent. En generalagent är en fysisk person som grund av avtal självständigt verkar för ett utländskt förs äkringsbolags räkning. Generalagentur kan även innehas av aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller

1996:77 Bilaga 1 323

handelsbolag. Någon annan form för etablering av försäkringsverk-

samhet den svenska marknaden medger inte lagen. År 1990 öppnades dock vissa möjligheter för utländska försäkringsföretag att utan etablering här i landet tillhandahålla försäkringar avseende riskeri Sverige genom förmedling av ett svenskt försäkringsföretag. Dessa möjligheter begränsas dock till två särskilda fall. Det fallet ena ett utländskt försäkringsbolag som är dotterbolag till eller avser

annat sätt ingår i samma koncern som det svenska bolaget. Det andra fallet bygger att ett samarbetsavtal ingåtts mellan ett svenskt och ett utländskt försäkringsföretag utan att något koncemförhållande föreligger. Under vissa i lagen närmare angivna förutsättningar

medges förmedling försäkringar i dessa båda fall. av

För försäkringsgivare som omfattas av EESL gäller inte motsva-

rande begränsningar i möjligheterna att etablera försäkringsverksarnhet i Sverige eller att anskaffa försäkringar utan etablering här i landet. EESL medger etablering genom såväl generalagent som filial.

Med filial avses ett avdelningskontor med självständig förvaltning.

Dessutom får försäkringsgivare marknadsföra försäkringar i Sverige utan etablerade här gränsöverskridande verksamhet. Den att vara

gränsöverskridande verksamheten får i många fall ske efter ett enkelt anmälningsförfarande. Något tillstånd behövs alltså inte i dessa fall.

När det gäller organisationsforrnen förutsätter LUF att den

utländska försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag. Detta innebär

att en försäkringsgivare som driver rörelse i en annan organisations-

form inte kan beviljas koncession enligt lagen och därmed inte heller

etablera försäkringsrörelse i Sverige. De vanligaste associationsformema utomlands för bedrivande av försäkringsrörelse är aktiebolagsformen och den ömsesidiga företagsforrnen. Dessutom finns organiserade sammanslutningar i form av försäkringsbörser. Försäkring meddelas i dessa sammanslutningar av enskilda individer; sammanslutna i syndikat eller av juridiska personer som utgör

syndikat. Syndikaten står inte i direkt kontakt med kunderna, utan

alla försäkringsañärer förmedlas i huvudsak genom särskilt godkända försäkringsmäklare. Sådana försäkringssannnanslutningar saknar

enligt LUF möjlighet att etablera verksamhet här i landet, eftersom de

inte kan anses vara sammanslutningar som kan jämställas med försäkringsföretag. EESL uppställer inte motsvarande krav organisationsfonn, utan

medger såväl försäkringsföretag försäkringssammanslutningar

som att med eller utan etablering i Sverige marknadsföra försäkringar här i landet. Förutom de här nämnda skillnaderna i verksamhetsbetingel-

sema för försäkringsgivare som omfattas av LUF respektive EESL

324 Bilaga 1 1996:77

finns det även vissa andra olikheter i regleringen de utländska av försäkringsgivamas verksamhet i Sverige.

Det pågående refonnarbetet kommer för försäkringsföretag med huvudkontor inom EES att medföra att principen om en enda

auktorisation och hemlandskontroll införs. Därmed kommer det nuvarande kravet koncession för filial- och agenturetableringar att avskaffas och ersättas med ett enkelt underrättelseförfarande. Även kvarvarande tillståndskrav för gränsöverskridande verksamhet

kommer att avskaffas. Motsvarande refonner genomförs inte i fråga

om försäkringsföretag med huvudkontor utanför EES, dvs. för sådana företag som omfattas av LUF. Till följd av Sveriges förpliktelser gentemot OECD och dess medlemsländer föreligger skyldighet att i stor utsträckning en likabehandla inhemska företag och företag från andra OECD-länder. Detta kommer bl.a. till uttryck i OECD:s stadgor för liberalisering av

kapitalrörelser och om liberalisering av transaktioner och betalningar rörande tjänster. Kapitalliberaliseringsstadgan behandlar bl.a. rätten

till etablering. Enligt stadgan får medlemsstat inte har en - som

någon reservation häremot inte hindra företag från en annan

medlemsstat att etablera sig i landet, exempelvis att starta genom en

filial. Sverige har inte någon reservation i detta avseende. änstelibe-

raliseringsstadgan föreskriver bl.a. frihet för gränsöverskridande verksamhet för försäkringar. Även i denna stadga finns bestämmelser om etablering och verksamhet för filialer och agenturer. Inte heller

beträffande änsteliberaliseringsstadgan har Sverige några reservationer i de avseenden som det nu är fråga om. Sverige har också vissa åtaganden enligt det allmänna änstehan-

dels- avtalet GATS. Enligt det avtalet skall principen mest om gynnad nation gälla. Det innebär att Sverige inte har anmält - som

något undantag från avtaleti nu aktuellt avseende -inte får behandla

försäkringsgivare ñån ett land är medlem i Världshandelsorganisom

sationen WTO restriktivt än försäkringsgivare från något

mer en annat land. Regeln modifieras två sätt. Dels står det Sverige fritt

att lämna en försäkringsgivare från ett land ingår i EES

som en gynnsammare behandling, dels finns det en möjlighet att avvika från principen om mest gynnad nation grundval försiktighetsskäl. av Det rör sig i det senare fallet om överväganden grundas som skydds- och sundhetsaspekter. Vid refonner de regler av som

behandlar försäkringsgivare hemmahörande i ett OECD-land utanför EES måste således Sveriges åtaganden enligt det allmänna änstehandelsavtalet beaktas. Utgångspunkten bör såsom framhållits i

vara, propositionen prop. 1992/932257 om ändrad lagstiftning för

försäkringsverksamhet med anledning EES-avtalet, att uppnå så

av -

1996:77 Bilaga 1 325

långt EES-reglema medger likartade verksamhetsbetingelser för

utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige oavsett om försäkringsgivaren har sitt säte inom EES eller inte. Enligt EESL får försäkringsgivare under vissa i lagen närmare en angivna förutsättningar marknadsföra försäkringar i Sverige från ett fast driftställe i ett annat EES-land. Möjligheten till sådan marknads-

föring har införts i lagstiftningen i enlighet med det andra skadeförsäkrings- direktivet och det andra livförsäkringsdirektivet. Som

beteckning marknadsföringen används i EESL begreppet gränsö-

verskridande verksamhet 2 kap. 2 § första stycket. I direktiven används uttrycket att tillhandahålla tjänster för att beteckna försäk-

ringsverksamhet som bedrivs i ett land utan att ett fast driftställe har etablerats där.

Någon definition av begreppet gränsöverskridande verksamhet ges inte i EESL. Av förarbetena framgår dock att det skall fråga

vara

om ett aktivt handlande från försäkringsgivarens sida. Ett passivt

mottagande order från kund omfattas därför inte bestärnrnelav en av

serna om gränsöverskridande verksamhet se 1992/932257

prop. s. 166. Detta innebär att gränsöverskridande verksamhet har en snävare innebörd än uttrycket att tillhandahålla tjänster i detta som sammanhang i princip omfattar alla aktiviteter syftar till som

ingående av försäkringsavtal oavsett det är den

om försäkringssökandes eller försäkringsgivarens initiativ försäksom

ringsavtal ingås. Förutom det nyss nämnda motivuttalandet behandlas inte närmare i förarbetena vad skall innefattas i begreppet

som gränsöverskridande verksamhet. Bristen legaldefmition och den begränsade vägledning som

förarbetena ger har medfört viss oklarhet i rättstillämpningen

om vilka aktiviteter omfattas gränsöverskridande verksamhet. som av Med hänsyn till att inledande gränsöverskridande verksamhet av förutsätter anmälan till Finansinspektionen enligt EESL och då avvikelser från lagens bestämmelser gränsöverskridande om verksamhet kan medföra sanktioner är det givetvis angeläget med en

någorlunda entydig definition eller ett klargörande de grundläg-

av gande kriterierna för sådan verksamhet. En översyn lagstiftningen av

från denna utgångspunkt är därför motiverad. En omarbetning lagstiftningen är också angelägen ett annat

av av skäl. LUF har sitt ursprung i förhållandenai 1950-talets Sverige, då

villkoren för försäkringsrörelse i många avseenden avvek från dagens situation. LUF har ändrats flera gånger. Någon samlad översyn

av lagen har dock aldrig gjorts. Lagen är därför i sin nuvarande utforrn-

ning svåröverskådlig och ålderdomlig till såväl uppbyggnad

som

språk. Genom tillkomsten av EESL har lagstiftningen de

om

326 Bilaga 1 1996:77

utländska försäkringsgivamas verksamhet i Sverige blivit ännu svårare att överblicka.

Utredningsuppdraget

En särskild utredare skall tillkallas för att se över lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva forsäkringsrörelse i Sverige och EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. lagen om Det primära syftet med utredningsarbetet är att skapa en modern

lagstiftning som beaktar Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet och OECD och dess medlemsländer. Även Sveriges åtaganden

gentemot enligt det allmänna änstehandelsavtalet GATS skall beaktas i sammanhanget.

Utredaren bör göra en fullständig genomgång av lagbestämmelser-

i lagen rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkna om ringsrörelse i Sverige och i lagen EES-försäkringsgivares om

verksamhet i Sverige i syfte att samla bestämmelserna i en gemensam lag för utländsk försäkringsverksamhet i Sverige oavsett om

verksamheten bedrivs försäkringsgivare med säte inom EES av en eller inte. Lagförslaget bör utformas ett sådant sätt att försäkrings utanför EES får verka i Sverige under likartade förutsättningar som EES-försäkringsgivare, i den utsträckning EG:s regler så medger som och grundläggande skyddsintressen och tillsynskrav är tillgodoom sedda.

Utredningsarbetet

Utredaren bör oförhindrad att även ta upp andra frågor inom

vara området än de som särskilt har angetts här. Utredaren skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och

särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23

om och beaktande EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. om av 1988:43.

i

å

1996:77 Bilaga 1 327

Samråd bör i erforderlig omfattning med Finansinspektioäga rum nen och Utländska Försäkringsbolags Förening. Utredarens uppdrag bör vara slutfört senast den 1 september 1995.

Finansdepartementet

1996:77 329

2 Bilaga

för utländska

Lag 1950:272 om rätt försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse

i Sverige

Utfärdad: 1950-06-09

Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:1578

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för utländska försäkringsforetag att driva forsäkringsrörelse i Sverige. Lagen gäller inte för sådana försäkringsgivare omfattas lagen 1993: 1302 som av EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Regeringen eller, om

efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela

särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse för att

uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemenskapema EG och Schweiz. Utländskt försäkringsföretag får driva försäkringsrörelse genom generalagent syssloman här i landet, det har fått tillstånd

som om av

regeringen koncession till detta.

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt andra stycket krävs för en planerad

verksamhet. Ett förhandsbesked enligt tredje stycket är bindande för den

myndighet har lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i

som

fråga om förhandsbesked är även Finansinspektionen bunden av detta

besked. Om det finns särskilda skäl och företagets reglemente tillåter det, får ett utländskt försäkringsföretag har erhållit koncession som

medges att generalagenten driva annan rörelse här i landet än

genom

12 16-0702

330 Bilaga 2 1996:77

försäkringsrörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Finansinspektionen.

Om det finns skäl, får ett medgivande enligt femte stycket återkallas den får lämna sådant medgivande. av som Det land där företaget har sitt säte anses som dess hemland. Lag 1995:781.

l a § Utöver vad som följer av 1 § andra stycket får ett utländskt försäkringsföretag, under förutsättning att Finansinspektionen lämnar tillstånd därtill, i Sverige marknadsföra försäkringar avseende risker i detta land, om det sker genom förmedling av ett försäkringsbolag som har koncession i Sverige och de båda företagen tillhör samma koncem eller har samarbetsavtal med varandra. Tillstånd enligt första stycket skall lämnas verksamheten inte om bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Om förutsättningar för tillstånd inte längre föreligger, får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat. Lag 1993: 1305.

2 § Ett utländskt försäkringsföretag får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som det driver i sitt hemland. Med skadeförsäkring i denna lag sådana försäkringar avses som i 2 kap. 3 § försäkringsrörelselagen 1982:713. Med livanges a försäkring sådana försäkringar i 2 kap. 3 b § försäkavses som anges ringsrörelselagen.

Direkt livförsäkringsrörelse får här i landet förenas endast med rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för

16 får tillämpas också för sjuk- och olycksfallsförsäkringar

a som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörel-

selagen samt för avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring, med undantag för 10 § fjärde stycket och 16 a behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna l b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år. Ersättning, utges i form livränta eller sjukränta, tillhör som av endera livförsäkring eller annan försäkring beroende vilket av dessa slag försäkringar har meddelats. Har sådan ränta av som en

inköpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra

till livförsäkring.

1996:77 Bilaga 2 331

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna livförsäkring i om 10 15 § tredje och fjärde styckena samt 17 och 28 §§ i tillämpliga delar. Lag 1995:781.

2 a § Denna lag gäller inte återförsäkring. Särskilda bestämmelser

om trafikförsäkring finns i trafikskadelagen 1975: 1410.

I fråga om livförsäkring, som gäller endast för dödsfall och

meddelas för en tid av längst fem eller mot premie är en som beräknad och bestämd för längst fem år, får regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt besluta att bestämmelser som särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i

stället. Undantag får dock inte medges från bestämmelserna om beräkning av premiereserv i 10 § fjärde stycket. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-

tionen får i fråga sådan livförsäkring i 2 kap. 3 b §

om som avses första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen 1982:713 medge undantag från 13 § och, det finns särskilda skäl, från övriga om bestämmelser om livforsäkring. Ett undantag skall vara förenligt med

Europeiska gemenskapernas rättsakter i fråga försäkring. Lag

om 1995:781.

3 § Utländskt försäkiingsföretag må för sin rörelse här i riket hava än generalagent. Denne må, därest sådant förbjudes i mer en företagets fullmakt för honom, använda ombud vid rörelsens drivande. Lag 1982:1083.

4 § Generalagenten skall ha behörighet att företagets vägnar här i landet driva försäkringsrörelsen samt att ta emot stänming och tala och svarai alla rättsförhållanden har samband med försäkringssom rörelsen. Han skall vara bosatt här i landet. Han får inte vara underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken. Generalagentur får även innehas av svenskt aktiebolag eller ömsesidigt försäkringsbolag eller svenskt handelsbolag, av vars samtliga bolagsmän har behörighet enligt vad som sägs i första

stycket. För fullgörande av de skyldigheter åligger generalagen-

som ten skall företaget utse ett ombud uppfyller kraven i första som stycket. Lag 1993; 1305.

332 Bilaga 2 1996:77

5 § Utländskt försäkringsföretag, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall i alla av företagets verksamhet här i riket härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt pliktig att vara svara infor svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande. Företagets verksamhet här i riket skall sätt i denna lag sägs stå under tillsyn av Finansinspektionen. Lag 1993: 1305.

5 a § Med bankinstitut avses i denna lag bankaktiebolag, Sparbank och medlemsbank. Lag 1995: 1578.

Om koncession m.m.

6 § Ansökan om koncession görs hos regeringen. Ansökan skall lämnas in till Finansinspektionen som skall överlämna den till regeringen med eget yttrande. Till ansökan skall fogas dels en plan för den tilltänkta verksamheten, dels bevis att företaget det sätt och under de villkor, som Finansinspektionen godkänner, i bankinstitut har deponerat värde-

handlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det basbelopp

enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som gällde då ansökningen lämnades in. Deponering enligt andra stycket skall ske särskilt för livförsäkrin g och särskilt för skadeförsäkring.

Deponeringen skall ske i värdehandlingar, Finansinspektio-

som godtagit. Inspektionen får bestämma att deponeringen får ske nen med det lägre belopp som inspektionen med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet anser skäligt. Sådant beslut får inspektionen återkalla det finns skäl till det. om Bestämmelser om att Finansinspektionen f°ar medge företag undantag från skyldigheten att göra deponering i vissa fall finns i 23 a Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter vad verksamhetsplanen om skall innehålla och vilka ytterligare handlingar skall fogas till som ansökan. Lag 1995:781.

7 § Regeringen beviljar koncession ansökan har skett enligt 6 § om och den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven en sund försäkringsverksamhet. I samband därmed godkänner regeringen generalagenten. Koncession får inte vägras av

det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare.

.. J

1996:77 Bilaga 2 333

Koncession beviljas tills vidare eller, det finns särskilda om omständigheter, för bestämd tid, högst tio och därutöver till det

löpande räkenskapsårets slut.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som

anges i 2 kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen 1982:713.

Avser ansökan endast ändring beviljad koncession får Finanav sinspektionen besluta i ärendet i regeringens ställe, ärendet inte om är av principiell betydelse eller i övrigt synnerlig vikt. Lag av 1995:781.

8 § Sedan koncession beviljats, skola de i 6 § omnämnda, vid

ansökningen fogade handlingarna förvaras hos Finansinspektionen.

Om beviljande av koncession och godkännande generalagent skall av Finansinspektionen låta införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Lag 1993: 1305.

9 § Ansökan om förlängning av koncession, beviljats för som bestämd tid, skall prövas av den myndighet beviljat koncessiosom

nen. Ansökningen skall inlämnas till Finansinspektionen

senast sex

månader före utgången den löpande koncessionen.

av

Utses ny generalagent, skall företaget hos Finansinspektionen

söka dess godkännande av generalagenten.

Har förlängning koncession beviljats eller generalagent

av ny blivit godkänd, skall Finansinspektionen låta införa kungörelse

därom i Post- och Inrikes Tidningar. Lag 1995:781.

9 a § Ansökan om medgivande för utländskt försäkringsföretag att

driva annan rörelse här i landet än försäkringsrörelse skall lämnas in

till Finansinspektionen och åtföljd fullmakt för generalagen-

vara av ten att beträffande den med ansökan avsedda verksamheten företräda

företaget enligt vad som anges i 4 § första stycket. Lag 1993:1305.

Om försäkringsrörelsens bedrivande

10 § Det åligger generalagenten att för varje räkenskapsår enligt

formulär, som fastställs av Finansinspektionen, upprätta redogörelse för företagets verksamhet inom landet. För livförsäkringsverksamhet skall redogörelsen enligt första

stycket innehålla bevis att värdet den företaget gjorda

om av av

depositionen enligt 6 § andra stycket motsvarar 300 gånger det

basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring gällde som

334 Bilaga 2 1996:77

vid räkenskapsårets utgång. För den ytterligare deposition, utöver vad

som föreskrivs i 6 § andra stycket, som denna bestämmelse kan ge upphov till gäller bestämmelserna i 6 § fjärde stycket. I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska avsättningar, som skuld tas upp det vid samma tidpunkt beräknade värdet av företagets ansvarighet för löpande försäkringar premiereserv, inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader beräknas som

uppkomma för regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som

förfallit till betalning men inte betalats ut avsättning för oreglerade skador,

sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen inte har

som förfallit till betalning, sådan tilldelad återbäring inom annan försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallit till betalning och förlustutjämning för kreditförsäkring som avses i 12 kap. 9 § a

utj ämningsavsättning upp till det belopp för avsättningens storlek

som anges i första stycket andra meningen nämnda paragraf. Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall vid beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska avsättningar endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen belöper bolaget. Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter beräkning försäkringom av stekniska avsättningar. Vid beräkning premiereserv för livförsäkringsrörelsen gäller 7 av kap. 2 § försäkringsrörelselagen 1982:713. Lag 1995: 1568.

11 § /Upphör att gälla Uzden dag regeringen bestämmer/ För livförsäkring skola, icke med hänsyn till försäkringens särskilda om natur anledning till undantag föreligger, grunder upprättas beträffande beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

försäkringstagares rätt till återköp och fribrev; belåning av försäkringsbrev hos företaget;

verkan av underlåten premiebetalning; försäkringstagares rätt när, annorledes anledning än av som avses under 2 eller försäkringen upphör i förtid eller företaget eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall;

1996:77 Bilaga 2 335

förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning. Lag 1982:1083.

12 § För dei 11 § första stycket angivna grunderna för beräkning av forsäkiingspremier och premiereserv samt för de i 1 1 § andra stycket angivna grunderna for beräkning av premiereserv gäller 7 kap. 5 och 6 §§ försäkringsrörelselagen 1982:713 i tillämpliga delar.

12 a § Senast när grunder som har angetts i 11 § första stycket börjar användas, skall de tillställas Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas redogörelse för de konsekvenser en

grunderna får för försäkringstagarna och försäkringsföretaget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektio-

nen får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också vid ändring av grunder. Lag 1995:781.

13 § Om ett forsäkringsföretag driver direkt försäkringsrörelse, skall

vad som sägs om skuldtäckning i 7 kap. 9 § första-tredje styckena, 9 a-10 c §§, 10 e § samt 10 f § försäkringsrörelselagen 1982:713 eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon dessa bestämmelser

av gälla för företaget.

I de tillgångar som skall användas för skuldtäckning får räknas in

90 procent av deponeringen enligt 6 och 10 §§ under förutsättning att

deponeringen till den delen består värdehandlingar f°ar av som

användas för skuldtäckning med tillämpning bestämmelserna i

av första stycket och som inte beaktas enligt 16 § första stycket tredje a meningen.

De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.

Generalagenten skall se till att det till Finansinspektionen lämnas uppgifi om de försäkringstekniska avsättningar storlek, hur dessa har

beräknats avgiven återförsäkring och dess storlek. Regering-

samt om en eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela nämnare föreskrifter uppgiftsskyldigheten. Lag om 1995: 1568.

13 a § har upphävts genom lag 1995:781.

14 § Generalagenten skall se till att sådana riktlinjer i 7 som anges

kap. 10 g § försäkringsrörelselagen 1982:713 upprättas och att

riktlinjema följs. Generalagenten skall vidare fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.

336 Bilaga 2 1996:77

Generalagenten skall se till att försäkringstagama och den som att teckna livförsäkring i företaget informeras om det avser en huvudsakliga innehållet i riktlinjerna. Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Finansinspektionen f°ar meddela

föreskrifter hur informationen skall lämnas och vad den skall om

innehålla. Lag 1995:781.

15 § Generalagenten skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar används for skuldtäckning och till gångamas

som värde.

Om tillgång, antecknats i registret, har upplåtits med sådan

en som rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

Försäkiingstagamas förrnånsrätt enligt 4 § förrnånsrättslagen

a

1970:979 följer med fordran som grundas avtal om

livförsäkring, eller

återförsäkring avseende livförsäkring. Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det

register som anges i första stycket, när företaget försätts i konkurs eller utmätning eller särskild administration träder in. äger rum Fordran enligt 1 har företräde framför fordran enligt Lag 1995 :78

15 § För försäkring annat slag än sådan sjuk-, olycksfalls- och a av

avgångsbidragsförsäkring, beträffande vilken bestämmelserna om

livförsäkring tillämpas med stöd av 2 § fjärde stycket, skall deposi-

tionen enligt 6 § andra stycket inom åtta månader efter utgången

av

varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger

det basbelopp enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring som

gällde vid räkenskapsårets utgång. Om bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret överstiger depositionen enligt första stycket, skall depositionen uppgå till ett belopp motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret.

som

För den ytterligare deposition, utöver vad föreskrivs i 6 §

som

andra stycket, som första och andra styckena kan ge upphov till gäller

bestämmelsemai 6 § fjärde stycket.

Överstiger det sammanlagda beloppet av vad ett försäkringsföretag

har deponerat väsentligt den premieinkomst som anges i andra stycket, får Finansinspektionen medge företaget att ut det överskjutande beloppet i den mån detta inte hänför sig till en deposition enligt första stycket. Lag 1993: 1305.

1996:77 Bilaga 2 337

16 § Tillgångar som ett utländskt försäkringsföretag enligt 10 och

15 a deponerat i bankinstitut och som inte beaktats enligt 16 a § första stycket tredje meningen eller använts för skuldtäckning, får användas endast till betalning av fordringar grund av försäkringsavtal, som tillhör företagets rörelse här i landet, böter, viten, avgifter och ersättningar som med anledning av denna

rörelse kan åläggas företaget, generalagenten eller ombud som utsetts

av företaget enligt 4 § andra stycket eller 27 § och ett administrationsbos fordringar hos företaget i händelse av särskild administration av företagets livförsäkringsrörelse här i landet. Lag 1995:781.

16 a § För ett försäkringsföretag som driver verksamhet enligt denna lag gäller bestämmelserna om kapitalbas, solvensmarginal och

garantibelopp i l kap. 8 a § första och andra styckena och 7 kap. 22--27 försäkringsrörelselagen 1982:713 samt, i fråga om sådan

livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 nämnda lag, 12 och 13 §§ lagen 1989: 1079 om livförsäkringar med

anknytning till värdepappersfonder. Garantibeloppet för verksamheten i Sverige skall dock för livförsäkring uppgå till ett belopp

som motsvarar 400 000 ecu och för skadeförsäkring till halva det minimibelopp som anges i 7 kap. 27 § första och andra styckena

försäkringsrörelselagen. Tillgångar som ett försäkringsföretag enligt

10 och 15 §§ deponerat i bankinstitut skall beaktas vid bedöma ning kravet garantibelopp är uppfyllt, dock högst intill ett av om belopp motsvarande hälften av minsta beloppet för garantibeloppet. En tredjedel av solvensmarginalen för livförsäkring, eller garantibeloppet om det är större, skall motsvaras av poster som anges i 7

kap. 22 § första stycket 1--3 försäkringsrörelselagen samt, i fråga om

sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 nämnda lag, av balanserad vinst.

Poster som ingår i kapitalbasen skall till minst ett belopp motsva-

rande solvensmarginalen finnas i land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, varav de till minst ett belopp motsvarande en tredjedel av solvensmarginalen skall finnas i Sverige.

Bestämmelser att Finansinspektionen i vissa fall får medge

om undantag från bestämmelserna beräkning solvensmarginalen om av

och lokalisering av tillgångar finns i 23 a Lag 1993:1305.

338 Bilaga 2 1996:77

17 § Försäkringstekniska utredningar och beräkningar, angå som utländskt försäkringsföretags här i riket drivna livförsäkringsrörelse, skola utföras under överinseende av en av Finansinspektionen godkänd aktuarie. Lag 1993: 1305.

18 § Utländskt försäkringsföretag må icke utan Finansinspektionens

medgivande sluta avtal om atti återförsäkring avgiva livförsäkring

hörande till företagets rörelse här i riket. Lag 1993:1305.

19 § Ett försäkringsföretag eller dess företrädare får inte till fördel för

en enskild försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäkringspremier som företaget enligt upprättade

grunder bestämt för sin rörelse här i landet. Lag 1995:781.

20 § Generalagenten skall övervaka att anskaffning ansökningar av om försäkring hos företaget sker ett sätt överensstämmer med som god affärssed. På begäran av den som biträtt ett försäkringsföretag i dess verksamhet enligt första stycket skall Finansinspektionen utfärda

intyg över verksamhetens omfattning och innehåll sådant intyg

om erfordras för att driva liknande verksamhet i annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-land. Företaget och den som begär intyg skall lämna inspektio-

nen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna

fullgöra denna skyldighet. Lag 1993:1305.

21 § Utländskt försäkringsföretag, som driver försäkringsrörelse här i landet, skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hemland. I meddelandena får inte lämnas uppgift av innebörd att företaget att fullgöra i denna lag föreskriven genom skyldighet att nedsätta värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare eller att det beträffande hela sin verksamhet är kontrollerat av svenska staten. Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både de allmänna om försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den förs som avses i brevet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om den information ett som försäkringsföretag skall lämna till forsäkringstagama och till den som avser att teckna en försäkring i företaget.

1996:77 Bilaga 2 33 9

1 meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt anges beloppet av ännu inte inbetalda förbindelser delägare eller av garanter om dessa belopp inräknats i fondema. Lag 1995:781.

22 § Kan generalagenten utöva sitt uppdrag, vare sig emedan han vidare är enligt 4 § behörig eller av annan anledning, eller avsäger han sig uppdraget eller återkallas fullmakten, skall för tiden till dess hindret upphört eller ny generalagent blivit befullmäktigad och av Finansinspektionen godkänd, inspektionen förordna ett ombud att å företagets vägnar mottaga stämning och i övrigt företräda företaget med avseende redan meddelade försäkringar. Om förordnande av ombud låte inspektionen ofördröjligen införa tillkännagivande i Postoch Inrikes Tidningar. Intill dess förordnande som nu sagts blivit

kungjort, äge försäkringstagare hos Finansinspektionen insätta

förfallen försäkringspremie med samma verkan som om den blivit inbetald till företaget. Lag 1993:1305.

Om tillsyn å försäkringsrörelsen

22 a § Finansinspektionen skall verka för en sund utveckling av den

verksamhet som bedrivs av utländska försäkringsföretag här i landet. Inspektionen skall ha ett nära samarbete med andra länders

behöriga myndigheter. Lag 1993:1305.

23 § Det åligger generalagenten att, när företaget börjat sin verksamhet här i riket, därom ofördröj ligen underrätta Finansinspektionen.

Lag 1993:1305.

23 a § Om ett utländskt försäkringsföretag har ansökt tillstånd i om ett eller flera andra EES-länder att driva verksamhet agentur genom eller filial där, får Finansinspektionen efter ansökan medge företaget följ ande förmåner, vilka endast kan medges samtidigt: Den del deponeringen enligt 6 § andra stycket skall beaktas av som enligt 16 a § första stycket tredje meningen behöver företaget inte göra i mer än ett av dessa länder.

Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till företagets

verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra ländema.

De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett annat

av dessa länder.

340 Bilaga 2 1996:77

I ansökan skall företaget ange vilket lands behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade Soliditeten hos agenturema eller filialema och varför denna myndighet valts. Deponeringen skall göras i det landet. Ett medgivande får lämnas endast samtliga behöriga myndigom heter hos vilka företaget ansökt förmåner tillstyrker ansökan. Om om

företaget har valt någon annan myndighet än Finansinspektionen,

gäller medgivandet från det att inspektionen den företaget av av angivna utländska myndigheten underrättats om att myndigheten kommer att kontrollera företagets soliditet även beträffande företagets verksamheti Sverige. Finansinspektionen skall till den behöriga myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen.

Om den behöriga myndigheten i något av de länder som avses i första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla medgivan-

det. Lag 1993:1305.

24 § Generalagenten skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om försäkringsföretaget och dess verksamhet här i landet som inspektionen begär.

Generalagenten skall hålla tillgångar, räkenskaper och andra

handlingar tillgängliga för granskning av Finansinspektionen. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter vilka upplysningar ett försäkringsom företag skall lämna till inspektionen. Innefattar ändring i företagets reglemente ändring av dess firma, skall Finansinspektionen låta införa kungörelse om finnaändringen i Post- och Inrikes Tidningar. Lag 1993: 1305.

24 a § Skyldigheten enligt 24 § att lämna upplysningar och hålla

tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall att biträda vara utländskt försäkringsföretag eller som sådant försäkringsföretag har ett bestämmande inflytande samt ordförande och verkställande direktör eller motsvarande företrädare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, här i landet biträder sådant företag i dess rörelse. Lag som - 1995:781.

25 § Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga

om utländska försäkringsforetags verksamhet här i landet inspektiosom nen anser behövliga.

1996:77

Bilaga 2 341

Finansinspektionen skall förelägga företaget att vidta rättelse

om inspektionen finner att

avvikelse skett från denna lag, trafikskadelagen 1975: 14 l O, lagen 1976:357 om motortävlingsförsäkring eller föreskrifter har

som

meddelats med stöd någon

av av dessa lagar eller grunderna, om sådana finns,

grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfatt-

ningen och beskaffenheten företagets rörelse, av

i bankinstitut enligt 10 eller 15 § deponerat a belopp minskats genom att värdehandlingarna avsevärt nedgått i värde eller

av annan anledning,

försäkringsföretagets riktlinjer för placering tillgångar

av som

används för skuldtäckning inte är tillfredsställande med hänsyn till

innehålleti 13 § samt 7 kap. 9 a-10 §§ och 10 §

c e försäkringsrörel-

selagen 1982:713,

de tillgångar används för skuldtäckning inte som är tillräckliga eller inte är placerade enligt 13 § samt 7 kap. 9 a-l0 och 10

c e §

försäkringsrörelselagen, eller deti övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsföretagets

verksamhet.

Om ett utländskt försäkringsföretags kapitalbas understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 23 eller 25 § försäkringsrörelselagen 1982:713, skall Finansinspektionen förelägga företaget

att upprätta en plan för att återställa sund finansiell ställning och överlämna en planen till inspektionen för godkännande. Om kapitalbasen understiger de nivåer i 16 eller

som anges a om garantibeloppet för livförsäkringsrörelse inte har sådan sammansättning i

en som anges

16 a § tredje stycket, skall inspektionen förelägga företaget att

upprätta och för godkännande överlämna plan för skyndsamt en återställande kapitalbasen. av Vad som sägs i tredje stycket skall inte gälla i de fall

företaget medgetts fönnåner enligt 23 § och någon myndighet

a annan än

Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska

myndighet som kontrollerar företagets Soliditet förbjuder det helt att

eller delvis förfoga över sina tillgångar skall, begäran myndig-

av

heten, Finansinspektionen vidta åtgärder beträffande

samma

företagets tillgångar i Sverige. Om ett föreläggande enligt

andra eller tredje stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller

något annat sätt har undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla

detta till regeringen.

342 Bilaga 2 1996:77

Finansinspektionen f°ar begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i

Sverige, om företaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning, företagets kapitalbas understiger tredjedel av solvensmarginalen en eller inte uppfyller gällande krav garantibelopp,

företagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns

särskilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller det bedöms nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vara vid beslut förverkande av företagets koncession. om

Om företaget medgetts fönnåner enligt 23 a § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över Soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar företagets soliditet innan åtgärd vidtas. Om företaget driver verksamhet eller har tillgångar placerade i ett EES-land, skall Finansinspektionen underrätta den behöriga

annat

myndigheten i det landet beslut fattats i enlighet med sjätte

om som stycket och, det behövs, begära att den behöriga myndigheten i om

samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av

koncession till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där företaget bedriver försäkringsverksamhet. Inspektionen får i samband

härmed begära att sådan myndighet i samarbete med inspektionen

vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall drivas efter

ett sådant beslut i fjärde och sjätte styckena. som avses En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om företaget

inte längre uppfyller kraven för koncession, inte inom angiven tid har vidtagit åtgärdema i en plan som har

godkänts enligt tredje stycket, eller i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten. Om företaget medgetts förmåner enligt 23 § och dess auktorisaa

tion förklarats förverkad utländsk myndighet som kontrollerar

av en företagets soliditet, skall Finansinspektionen vidta erforderliga

åtgärder. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att

företagets soliditet är otillräcklig, skall regeringen genast förklara företagets koncession i Sverige förverkad. Beslut, varigenom koncessionen förklaras förverkad, skall av Finansinspektionen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Lag 1995 :78

1996:77

Bilaga 2 343

25 a § Finansinspektionen kan vid vite förelägga generalagenten

att

fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar att sända in behöriga redovisningshandlingar och revisionsberättelser. Finansinspektionen kan förena ett annat föreläggande enligt denna

lag än som avses i första stycket med vite.

Har inspektionen förelagt vite skall det utländska försäkringsföre-

taget genast skriftligen underrättas detta. om

Följs inte ett sådant vitesföreläggande i första stycket

som avses

kan Finansinspektionen döma ut vitet.

Finansinspektionens beslut varigenom vite enligt första stycket

förelagts eller utdömts får överklagas hos allmän förvaltningsdom-

stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag 1995: 10.

25 b § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne till

att inspektionen lämna de upplysningar verksamheten behövs om som

för att bedöma om lagen är tillämplig. Om Finansinspektionen finner att någon driver försäkringsrörelse utan erforderlig koncession, skall inspektionen förelägga

denne att inom viss tid ansöka koncession eller vidta de ändringar i om verksamheten som inspektionen eller också upphöra med anger verksamheten. Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl det mot utländska företaget som mot den här i riket, i syfte förmå som att

någon att teckna försäkring i företaget, är verksam för företagets

räkning. Lag 1993: 1305.

26 § Ett utländskt försäkringsföretag driver försäkringsrörelse

som

här i riket skall årligen betala ett bidrag för att täcka kostnaderna för

Finansinspektionens organisation och verksamhet enligt de nämnare

bestämmelser meddelas regeringen. Detta bidrag skall

som av

bestämmas högst till femtedels procent företagets hela inkomst

en av

av avgifter för nästföregående räkenskapsår för försäkringar,

som tillhöra företagets rörelse här i riket. Bidraget får dock inte

understiga fyra procent av det enligt lagen 1962:381 allmän försäkring

om

bestämda basbelopp gällde vid utgången nästföregående

som av

räkenskapsår, avrundat till närmast högre femtiotal kronor. Lag

1993:1305.

344 Bilaga 2 1996:77

Om försäkringsverksamhetens upphörande och om överlåtelse av

försäkringsbestånd

27 § Upphör utländskt försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse

här i riket, åligger det företaget att med bifogande av behörig

fullmakt hos Finansinspektionen uppge ombud, som godkänns av inspektionen, att företagets vägnar ta emot stämning och i övri företräda företaget med avseende redan meddelade försäkringar. För tiden intill dess sådan anmälan har skett får Finansinspektionen förordna ett ombud med nämnda befogenhet. Inspektionen skall ofördröjligen införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar om godkännandet eller förordnandet. Intill dess sådant kungörande har

skett, får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkringspremie blivit inbetald

med samma verkan som om den till företaget. Har utländskt försäkringsforetag upphört att driva försäkringsrörel-

här i riket, får tillgångar som företaget enligt 6 och 10 samt

sen 15 § första stycket har deponerat i bankinstitut, efter anmälan hos a Finansinspektionen, återlämnas till företaget om det visas att företagets samtliga förbindelser avses i 16 § blivit fullgjorda som eller att företaget för deras fullgörande ställt annan säkerhet, som godkänns av inspektionen. Om rätt att ut belopp, som har deponerats enligt 15 § andra stycket, gäller bestämmelserna i tredje stycket a

av samma paragraf. Lag 1993: 1305.

28 § Om ett utländskt försäkringsföretags koncession att driva livförsäkringsrörelse här i landet har förklarats förverkad, skall en särskild administration för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt träda in. Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet. Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagarnas räkning

ta hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagama har förmånsrätt enligt 4 § förrnånsrättslagen 1970:979. Härmed

a

övergår alla företagets rättigheter och skyldigheter grund av

livförsäkringsavtalen administrationsboet. Har livförsäkringarna återförsäkrats, gäller samma sak företagets rättigheter och skyldighe-

ter grund av återförsäkringama.

Så snart administrationen inträtt skall Finansinspektionen låta

värdera de Omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta

beräkna det belopp vartill de försäkringstekniska avsättningar för

livförsäkring uppgår. För det belopp med vilket värdet av tillgångar-

understiger de försäkringstekniska avsättningar för livförsäkring, na ökade med en tjugondel, har administrationsboet fordringsrätt hos det utländska försäkringsföretaget.

1996:77 Bilaga 2 345

De försäkringar som övertagits av administrationsboet skall om möjligt överlåtas till ett svenskt eller utländskt försäkringsföretag, har erhållit koncession för livförsäkringsrörelse här i landet. som Anser Finansinspektionen att ett anbud om Övertagande bör antas, .skall inspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och i övrigt ett

ändamålsenligt sätt kungöra anbudets innehåll. Kungörelsen skall

innehålla föreläggande för försäkringstagarna, att inom en bestämd

tid månad efter kungörelsens utfärdande hos inspektio-

-- minst en --

anmäla de har något att invända mot anbudet. Även den

nen om som inte är försäkringstagare men som har förvärvat rätt grund av en försäkring skall möjlighet att framföra invändningar. Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras i Post-

och Inrikes Tidningar. När sådant kungörande sker, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet det Övertagande bolaget.

Genom detta bolags försorg skall samtliga försäkringstagare och de förvärvat rätt grund försäkring underrättas överlåtelsom av en om och de eventuella ändringar i villkoren överlåtelsen medför. sen som

Om inte försäkringsbeståndet överlåtits inom ett från det att administrationen trädde in, får tillgångarna sälj as och medlen fördelas

mellan försäkringstagama.

Om det vid överlåtelse av försäkringarna eller annars har uppstått

överskott, skall detta i första hand användas till att betala kostnaden for administrationen och sådant bidrag som avses i 26 § och som inte erlagts. Återstoden skall överlämnas till det företag försäkringar vars varit föremål för administration. När ett utländskt försäkringsföretags koncession förklarats förverkad, får nya försäkringar inte meddelas. Under administrationstiden får dock sådana livförsäkringar meddelas som föranleds av gällande försäkringsavtal. Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp som förfallit till betalning innan koncessionen förklarats förverkad skall så mycket betalas ut skulle ha betalats om koncessionen inte förklarats som förverkad.

Av livförsäkrings- eller återbäringsbelopp, som förfaller till

betalning under administrationstiden, får innan administrationen avslutas endast betalas ut så mycket som Finansinspektionen anser kunna utbetalas utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras.

Vad som nu har sagts skall även tillämpas i fråga om återköp av

försäkringar eller belåning försäkringsbrev hos företaget. Skulle av det efteråt visa sig att ett för stort belopp har utbetalats, skall återbetalning inte ske. Har företag i annat fall än enligt första stycket upphört att driva livförsäkringsrörelse här i riket, är företaget likväl skyldigt att det

I3 16-0702

346 Bilaga 2 1996:77

sätt som anges i 13--15 redovisa tillgångar motsvarande värdet

av de försäkringstekniska avsättningar för redan meddelade livförsäk-

ringar. Det åligger ombud, har utsetts företaget enligt 27

som av att

fullgöra de skyldigheter enligt 10, 15 och 24 åvilat

§§, som förut

general agenten. Om tillgångar motsvarande värdet de försäk-

av ringstekniska avsättningar redovisas eller det annat skäl finns om av

anledning anta att livförsäkiingstagamas rätt grund försäkrings-

av

avtalen äventyras, ankommer det Finansinspektionen att besluta

att administration enligt första stycket skall inträda. Om de till

redovisning avsatta tillgångarna otillräckliga får dock admini-

anses

stration inte föreskrivas, förrän Finansinspektionen har förelagt

företaget att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter det att sådant föreläggande skett. Om i ett sådant fall administration

inträder, skall bestämmelserna i första stycket upphörandet

om av

företagets rätt att driva livförsäkringsrörelse här i riket i stället

avse meddelandet beslut administration. Lag 1995: 1568. av om

29 § Ett utländskt försäkringsföretag det överlåtande företaget får

med Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt

försäkringsbestånd till en annan försäkringsgivare den Övertagande

försäkringsgivaren. Överlåtelse får ske till

ett svenskt försäkringsbolag, eller

en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES. Lag 1995:781.

29 a § Ansökan om tillstånd till överlåtelsen skall göras såväl det av

överlåtande företaget den Övertagande försäkringsgivaren. Det

som

avtal som träffats angående överlåtelsen skall fogas till ansökningen. För ansökningen gäller 15 kap. 3 § fjärde stycket och 4 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982:713.

Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet skall ges om

försäkringstagamas rätt inte försämras,

den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas krävs som sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådan förmån som kan ha medgivits i enlighet med 23 § första stycket, och a behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där

åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har

yttrat sig.

Saknar den Övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsverksamhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas

av behörig myndighet. Med behörig myndighet för EESavses, försäkringsgivare, den behöriga myndigheten i dess hemland och, for försäkringsgivare hemmahörande i ett land utanför EES, den behöriga

gi

1996:77 Bilaga 2 347

myndigheten i det EES-land övervakar försäkringsgivarens

som soliditet. Lag 1995:781.

29 b § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas den ge

behöriga myndigheten i det land risker finns eller där åtaganden skall

fullgöras tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen f°ar pröva ansökningen tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet när om

myndigheterna yttrat sig eller, de inte yttrat sig, tre månader från

om

det att den utländska myndigheten mottog meddelandet. Lag

1995:781.

29 § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökningen, övergår

c

ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet den Övertagande

försäkringsgivaren. Försäkringstagare och livräntetagare som berörs överlåtelsen skall underrättas om den enligt vad som anges i 15 av kap. 6 § försäkringsrörelselagen 1982:713. Lag 1995:781.

Särskilda bestämmelser

30 § Det i enlighet med denna lag blivit kungjort skall anses som hava kommit till tredje mans kännedom, där av omständigheterna

framgår, att han varken ägde eller bort äga vetskap därom. Innan

sådant kungörande skett, kan förhållande, som enligt lagen skall

kungöras, icke med laga verkan åberopas mot annan än den, som visa

hava ägt vetskap därom. Lag 1965: 168. .

31 § Är handling, enligt denna lag till Finansinspektionen som

inlämnas eller insändes, avfattad främmande språk, skall där så påfordras tillika företes bestyrkt svensk översättning därav. Lag

en 1993: 1305.

32 § Ett ombud, enligt 22 eller 27 § förordnats Finansinspeksom av tionen, har rätt att ersättning företaget med det belopp som av bestäms av inspektionen. Lag 1993: 1305.

33 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen genom besvär. Inspektionens beslut får verkställas utan

hinder anförda besvär, inte regeringen förordnar något annat.

av om Om besvär över beslut i vissa fall finns bestämmelser i 25 a § femte stycket. Lag 1993:1305.

34 § har upphävts genom lag 1984: 1 l 16.

Bilaga 2 1996:77

35 § Till böter eller fängelse i högst ett döms den uppsåtligen

som eller av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller

vilseledande uppgifter om sådana omständigheter han är skyldig

som att lämna uppgift om enligt denna lag. Lag 1993: 1305.

36 § har upphävts lag 1995:781.

genom

37 § har upphävts genom lag 1975:696.

Om undantag från lagens tillämplighet

m.m.

38 § har upphävts genom lag 1995:781.

Övergångsbestämmelser

1950:272

39 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951. Genom lagen upphäves, med den begränsning här nedan stadgas,

lagen den 24 juli 1903 nr 94, 61 utländsk försäkringsanstalts

s. om rätt att driva försäkringsrörelse i riket. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

40 § Har utländsk försäkringsanstalt före denna lags ikraftträdande upphört att här i riket driva livförsäkringsrörelse, skall med avseende å företagets bestånd livförsäkringar äldre bestämmelser alltjämt

av gälla. I övrigt skall denna lag lända till efterrättelse jämväl i avseende å utländsk försäkringsanstalt, enligt äldre lag erhållit tillstånd som att driva försäkringsrörelse här i riket. Därvid skall dock iakttagas vad nedan stadgas.

Anstalt, som vid denna lags ikraftträdande med vederbörligt

tillstånd inom riket driver rörelse, avseende försäkring än annan livförsäkring, må fortsätta rörelsen såsom koncession för denna om vore meddelad tills vidare enligt denna lag.

För rörelse som avser livförsäkring erfordras, oaktat tillstånd

därtill enligt äldre lag meddelats, koncession jämlikt denna lag.

1996:77 Bilaga 2 349

Ansökan koncession i sådant fall skall vara åtföljd av bevis att

om nedsättning, som i 6 § första stycket 5 avses, ägt rum ävensom, för stadfästelse, grunder for verksamheten i enlighet med vad i denna lag sägs. Regeringens prövning ansökningen jämlikt 7 § må icke avse av

frågan huruvida rörelsen är behövlig. Förut meddelat godkännande

generalagent skall gälla för rörelsens fortsatta bedrivande. av Ansökan, här avses, skall inlämnas till Finansinspektionen som senast månader efter denna lags ikraftträdande. Där så finnes sex

påkallat, må, efter framställning inom sagda tid, regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen medgiva, att tiden utsträckes till högst två år. Till dess frågan koncession avgjorts

om och, där koncession beviljats, intill den tidpunkt från vilken koncessionen skall gälla, må rörelsen fortsättas enligt det äldre tillståndet, och skola därvid bestämmelserna i äldre lag lända till efterrättelse, i den mån regeringen förordnat att föreskrifter i denna lag skola tillämpas. Lag 1993: 1305.

1965:168

Denna lag träder i kraft den l juli 1965.

Koncession för sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas för längst tio skall efter lagens ikraftträdande avse sådan sjuk- och

olycksfallsförsäkring meddelas för längst fem år. Anstalten må

som

dock förvalta sjuk- och olycksfallsförsäkringar som före lagens

ikraftträdande meddelats för längst tio år. Denna förvaltning må ske

utan iakttagande av de särskilda bestämmelserna angående livförsäk-

ring. Nedsättningsskyldighet enligt lydelsen 6 § första stycket 5 nya av åligger även anstalt före ikraftträdandet erhållit koncession eller som tillstånd att driva försäkringsrörelse här i riket.

350 Bilaga 2 1996:77

1989: 1082

Denna lag träder i kraft den l februari 1990. Äldre bestämmelser

tillämpas dock i fråga om särskild administration inträder före

som ikraftträdandet.

1993:1305

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I kraft den

1 januari 1994, 1993:1646. Ett försäkñngstöretag har koncession vid lagens ikraftträdan-

som de får med den tidsbegränsning kan ha angetts i koncessionssom

beslutet fortsätta med rörelsen till utgången 1995 eller,

av om ansökan om koncession i enlighet med 7 § fjärde stycket då har getts in, till dess att ansökningen har prövats slutligt.

En ansökan koncession enligt de bestämmelsema skall,

om nya

beträffande försäkringsföretag som i punkt prövas

avses av

Finansinspektionen, om inte ett bifall till ansökningen skulle innebära en förlängning eller en väsentlig utvidgning den tidigare

av koncessionen. I sådant fall prövas ansökningen regeringen. av

Finansinspektionen skall, i samband med sin prövning

av en koncessionsansökan, även pröva därav föranledd ansökan en om

stadfastelse ändring grunder.

av av

1995:10

Denna lag träder i kraft den l april 1995. Beslut har meddelats som före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

1995:781

Denna lag träder ikraft såvitt ll § den dag regeringen avser bestämmer och i övrigt den l juli 1995.

För livförsälqingar som har meddelats före ikraftträdandet l 1 av

gäller fortfarande bestämmelserna i ll § och 7 kap. 5-7 §§ försäk-

ringsrörelselagen 1982:713 i sin äldre lydelse. För försäkringar som avses i första stycket och vid ikraftträ-

som dandet av ll § fortfarande gäller skall upprättade grunder även

1996:77 Bilaga 2 351

därefter ha fortsatt giltighet inte till försäkringsvillkoren har

om överförts bestämmelserna i grunderna om

villkoren för försäkringstagares rätt till återköp,

försäkringstagares rätt till fribrev,

belåning av försäkringsbrev hos företaget,

verkan underlåtenhet att betala premie, av försäkringstagares rätt när försäkringen i andra fall än som avses i 2 eller 4 upphör i förtid eller företaget i övrigt inte har för ansvar försäkringsfallet, och

förräntning av försäkringsbelopp förfallit till betalning.

som För sådan livränta eller sjukränta som enligt 2 § tillhör annan försäkring än livförsäkring gäller, i stället för ll § andra stycket, vad

som sagts i första stycket i tillämpliga delar, försäkringen har

om meddelats före ikraftträdandet 11 av För sådana försäkringar i första stycket skall 12 § som avses a endast tillämpas beträffande grunder för beräkning av försäkringspremier och premiereserv, och

beräkning av tekniska återköpsvärden.

1995: 1568

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

I fråga förhållanden ett räkenskapsår vilket har

om som avser

inletts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

1996:77 353

Bilaga

3 Lag 1993:1302 om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Utfärdad: 1993-12-02

Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:780

1 kap. Tillämpningsområde m. m.

l § Denna lag tillämpas verksamhet Sverige av försäkringsgivare med säte i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet EES-land. Lagen gäller dock inte för ömsesidiga skadeförsäkringsgivare, om

a bolagsordningen medger uttag av extra bidrag eller minskning

av förmåner,

b verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller

annan ansvarsförsäkring än sådan försäkringsgivaren enligt 2 som kap. 3 a § tredje stycket försäkringsrörelselagen 1982:713 får meddela utan att det särskilt i koncessionsbeslutet, anges

c den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande

en miljon ecu, och

d minst hälften av premieinkomsten härrör från medlemmar i

försäkringsgivaren,

ömsesidiga skadeförsäkringsgivare som enligt avtal med

en annan sådan försäkringsgivare fullt ut återförsäkrar alla sina avtal direkt om försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen, lokala skadeförsäkringsgivare endast meddelar sådan som försäkring som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 försäk-

ringsrörelselagen assistans i form naturaförmåner och vilkas

av

354 Bilaga 3 1996:77

årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande 200 000

ecu, ömsesidiga livförsäkringsgivare, om

a bolagsordningen medger uttag av extra bidrag, minskning av

förmåner eller uttag av bidrag från personer förbundit sig till som sådant bidrag, och

b den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande

500 000 ecu, ömsesidiga understödsinstitut, om förmånema varierar med

tillgången medel medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett

fastställt belopp.

Lagen gäller inte återförsäkring.

Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer utan solidarisk som ansvarighet meddelar försäkring. När denna lag hänvisar till försäk-

ringsgivare såvitt angår försäkringssammanslutningar,

avses, medlemmarna i sammanslutningen.

2 § Med skadeförsäkring i denna lag sådan försäkring avses som

anges i 2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen 1982:713. Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring

som anges i2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring behöver inte tillämpas för sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem

år. De får tillämpas för skadeförsälcringar i 2 kap. 3 §

som avses a första stycket klasserna l och 2 försäkringsrörelselagen samt för

avgångsbidragsförsäkringar.

Ersättning, som betalas i fonn livränta eller sjukränta, tillhör av

endera livförsäkring eller skadeforsäkring beroende vilket av dessa

slag av försäkring som har meddelats. Har sådan ränta köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring. Lag 1995:780.

3 § Det land där försäkringsgivaren har sitt försäksäte anses som ringsgivarens hemland. Försäkringsgivare i försäkringssamen manslutning skall anses ha sitt hemland i det land där sammanslutningens verkliga ledning finns. Lag 1995:780.

4 § Med stora risker avses i denna lag

de försäkringsklasser i 2 kap. 3 § första stycket 4-7,

som anges a

ll och 12 försäkringsrörelselagen 1982:713,

1996:77 Bilaga 3 355

de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 § första stycket 14 och a

15 försäkringsrörelselagen, om försäkringstagaren är näringsidkare

och den försäkrade risken avser näringsverksamheten, och de försäkringsklasser i 2 kap. 3 § första stycket som anges a

8-10, 13 och 16 försäkringsrörelselagen, försäkringstagaren är

om näringsidkare och minst två följ ande förutsättningar är uppfyllda av

enligt senast fastställda resultat- och balansräkning:

a försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst

ett belopp motsvarande 6 200 000 ecu,

b försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst

ett belopp motsvarande 12 800 000 ecu,

c försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250

personer anställda.

Om försäkringstagaren ingår i en koncern koncemredo-

som avger

visning skall förutsättningarna i första stycket 3 gälla koncernen.

5 § Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser

7 i trafikskadelagen 1975: 1410.

I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, meddelas för

som en tid av längst fem eller mot en premie är beräknad och bestämd som för längst fem i sänder, får regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om livförsäkring samt, i mån behov, besluta att

av

bestämmelser särskilt gäller skadeförsäkring skall tillämpas i

som stället. Lag 1995:780.

2 kap. Rätt att driva verksamhet i Sverige

1 § En försäkringsgivare i sitt hemland har tillstånd att driva

som försäkringsrörelse får driva verksamhet här i landet

från sekundäretablering med början två månader efter det

en att

Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkrings

rens hemland tagit emot underrättelse med sådant innehåll en som anges i 4 § första och andra styckena,

genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektiofrån behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland

nen en mottagit en underrättelse med sådant innehåll i 4 Lag som anges a

l 995 780. :

356 Bilaga 3 1996:77

sekundäretablering

2 § Med sekundäretablering enligt 1 § avses en generalagent ett avdelningskontor med självständig förvaltning filial, eller såvitt försäkringsgivare iren försäkringssammanslutning, en avser

generalrepresentation. Lag 1995:780.

3 § En generalagent skall bosatt här i landet. Han f°ar inte vara vara

underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha

förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken. Som generalagent får

även svensk juridisk person anlitas. För att fullgöra de skyldigheter åligger generalagent skall den juridiska personen utse ett

som en ombud som uppfyller dessa krav. Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för

generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshand-

lingar med tredje man samt ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv eller genom annan tala och svara för denne. För verksamhet drivs genom filial gäller även bestämmelsersom i lagen 1992: 160 utländska filialer m. m. En verkställande na om direktör för filialen skall dock vara bosatt i Sverige.

En generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäkrings-

sammanslutning skall förestås av ett ombud som uppfyller kraven i första stycket. De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen

skall utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna

försäkringsavtal ingå för försäkringsgivama bindande rättshandlingar och att ta emot stämning för forsäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för dem. Ombudet ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivama i sammanslutningen driver enligt denna lag. Ombudet är skyldigt att rätta sig efter svenska myndigheters beslut och föreskrifter som meddelas med stöd av lag eller annan författning. Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare försäkringssammanslutning. 1995:780. i en Lag

4 § En underrättelse enligt 1 § l om sekundäretablering skall innehålla uppgifter sekundäretableringens adress och om vem som skall om vara dess företrädare,

1996:77 Bilaga 3 357

en plan över den tilltänkta verksamheten med angivande av etableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet som skall drivas där, och intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om försäkringsgivarens kapitalbas.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 a §

första styc ket 10 försäkringsrörelselagen 1982:713 motorfordon-

sansvar och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares

ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla försäkran att en försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga

om förhållanden som anges i första stycket l och får ändringen göras tidigast månad efter det att försäkringsgivaren underrättat en Finansinspektionen om ändringen. Lag 1995:780.

Gränsöverskridande verksamhet

4 a § En underrättelse enligt 1 § 2 att försäkringsgivare skall om en meddela försäkringar här i landet från ett fast driftställe i ett annat

EES-land gränsöverskridande verksamhet skall innehålla

uppgift vilket eller vilka slag risker eller åtaganden

om av försäkringarna skall täcka, och intyg utfärdat hemlandsmyndigheten av om

a försäkringsgivarens kapitalbas, och

b vilka försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.

För verksamhet som avser försäkringar angivna i 2 kap. 3 §

a

första styc ket 10 försäkringsrörelselagen 1982:713 motorfordon-

sansvar och som inte uteslutande avser försäkring fraktförares

av ansvar, skall en underrättelse dessutom innehålla uppgift om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen 1975: 1410, och

en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trañkförsäkrings-

föreningen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga

om förhållanden i första och andra styckena, får ändringen som anges göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen. Lag 1995:780.

358 Bilaga 3 1996:77

Separationsprincipen

5 § Försäkringsgivare får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse som försäkringsgivaren driver i sitt hemland.

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen

1982:713, direkt livförsäkringsrörelse, f°ar här i landet förenas endast med direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt med

rörelse avseende återförsäkring indirekt försäkring av försäkring

enligt någon av dessa klasser och livförsäkring om inte annat följer av tredje stycket. Utöver vad som följer av andra stycket får direkt livförsäkringsrö-

relse och skadeförsäkringsrörelse här i landet bedrivas av samma

försäkringsgivare om sådan verksamhet samtidigt bedrevs här vid tidpunkten for undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomis-

ka samarbetsornrådet, den 2 maj 1992.

Direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som här i landet bedrivs av samma försäkringsgivare enligt andra eller tredje

stycket skall hållas åtskilda hos försäkringsgivaren. Lag l 995:780.

Övriga bestämmelser

6 § En försäkringsgivare eller företrädare f°ar inte till fördel för en

enskild försäkringstagare eller grupp av försäkringstagare, annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av

de livförsäkringsprenüer som försäkringsgivaren enligt grunder eller

andra tekniska beräkningar tillämpar för sin rörelse här i landet. Lag

1995 : 780.

3 kap. har upphävts genom lag 1995:780.

4 kap. har upphävts genom lag 1995:780.

5 kap. Om försäkringsrörelsens bedrivande

1 § har upphävts genom lag 1995:780.

2 § har upphävts genom lag 1995:780.

1996:77 Bilaga 3 359

3 § har upphävts genom lag 1995:780.

4 § har upphävts genom lag 1995:780.

5 § har upphävts genom lag 1995:780.

6 § En försäkringsgivare eller företrädare får inte till fördel för enskilda försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare,

annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsätt-

ning av de livförsäkringspremier som försäkringsgivaren enligt fastställda grunder bestämt för sin rörelse här i landet. Lag 1995:780.

7 § Företrädaren skall övervaka att anskaffning av ansökningar om försäkring hos företaget sker ett sätt som överensstämmer med god

affárssed i Sverige. I fråga om en försäkringssammanslutning åligger

detta försäkringsgivama. På begäran den som biträtt försäkringsgivare i dennes av en verksamhet enligt första stycket skall Finansinspektionen utfärda

intyg över verksamhetens omfattning och innehåll om sådant intyg

krävs för att driva liknande verksamhet i ett annat EES-land. Försäkringsgivaren och den som begärt intyg skall lämna inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet. Lag 1995:780.

8 § har upphävts genom lag 1995:780.

9 § har upphävts genom lag 1995:780.

10 § har upphävts genom lag 1995:780.

ll § har upphävts genom lag 1995:780.

6 kap. F inansinspektionenws uppgifter m.m.

1 § Finansinspektionen skall följa den verksamhet som drivs enligt

denna lag i den utsträckning som behövs för tillämpningen lagen.

av Inspektionen skall, i samarbete med den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland, verka för en sund utveckling av

verksamheten. Finansinspektionen skall lämna uppgift till behöriga

myndigheteri en försäkringsgivares hemland, om dessa myndigheter

360 Bilaga 3 1996:77

behöver uppgiften för sin tillsyn försäkringsgivares verksam-

över en het, samt i övrigt ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter. Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig myndighet i försäkringsgivares hemland företa undersökning hos en sekundäen retablering här i landet. Lag 1995:780.

2 § När försäkringsgivaren börjat sin verksamhet här i landet skall företrädaren genast underrätta Finansinspektionen om detta.

3 § En försäkringsgivare som driver försäkringsverksarnhet här i

landet enligt 2 kap. skall lämna Finansinspektionen de uppgifter som behövs för fullgörande granskningsuppgifter enligt denna lag.

av

Försäkringsgivaren skall även hålla tillgångar, räkenskaper och andra

handlingar tillgängliga för granskning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en

försäkringsgivare skall lämna till inspektionen. Lag 1995:780.

4 § Skyldigheten enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

styrelsen och verkställande direktören eller motsvarande organ i företag verksamhet uteslutande skall vara att biträda utländsk vars försäkringsgivare eller sådan försäkringsgivare har ett bestämsom mande inflytande ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befatt-

ningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat

liknande här i landet biträder utländsk försäkringsgivare organ, som i dess rörelse. Lag 1995:780.

5 § Om försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift en har meddelats med stöd denna lag eller annat sätt visar sig som av olämplig att driva försäktingsverksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet skall inspektionen underrätta behörig

myndighet i försäkringsgivarens hemland.

Om rättelse ändå inte sker, får inspektionen förbjuda försäkrings-

givaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkrings-

avtal risker är belägna här i landet eller, när det gäller om som

livförsäkring, försäkringsåtaganden skall fullgöras här i

om som landet. Innan ett förbud meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland.

1996:77 Bilaga 3 361

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga

myndigheten underrättats, vidta de åtgärder som anges i andra stycket

för att hindra att ytterligare överträdelser sker. Finansinspektionen f°ar brådskande i fall och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats även förordna ett ombud att försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne med avseende redan meddelade försäkringar. Till dess att kungörelse skett sådant förordnande får försäkringstagare, av om försäkringsgivaren inte är en försäkringssarnmanslutning, sätta in förfallen försäkringspremie hos Finansinspektionen med samma verkan som om den blivit betald till försäkringsgivaren. Lag 1995:780.

5 § Om behörig myndighet i en försäkringsgivares hemland a en

inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar,

skall Finansinspektionen begäran av myndigheten vidta samma

åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland vid verkställighet ett beslut hur av om försäkringsverksamheten skall drivas efter det att den myndigheten beslutat att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal, eller

att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgång-

ar. Lag 1995:780.

6 § Om en företrädare avsäger sig sitt uppdrag, fullmakten om återkallas eller företrädaren anledning inte kan utöva sitt om av annan

uppdrag, skall åtgärder som anges i 5 § första-tredje stycket vidtas.

Om det med hänsyn till skyddet försäkringstagarnas intressen är av nödvändigt, får inspektionen, för tiden till dess hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigad, förordna ett ombud i enlighet med 5 § fjärde stycket. Lag 1995:780.

7 § har upphävts genom lag 1995:780.

8 § har upphävts genom lag 1995:780.

9 § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag

är tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

362 Bilaga 3 1996:77

Om Finansinspektionen finner att någon driver försäkringsverk-

samhet utan att förutsättningarna enligt 2 kap. är uppfyllda, skall

inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.

Inspektionen skall genast underrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland föreläggandet. om Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas mot såväl

försäkringsgivaren den som här i landet, i syfte att förmå någon

som att teckna försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räkning. Lag 1995:780.

10 § Regeringen får föreskriva att en försäkringsgivare som enligt denna lag driver verksamhet från sekundäretablering här i landet, en

skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Regeringen skall

i så fall meddela närmare föreskrifter hur avgiften skall beräknas. om Lag 1995:780.

7 kap. Om försäkringsverksamhetens upphörande och om

överlåtelse av försäkringsbestånd

l § Om en försäkringsgivare till följd av ett beslut av behörig myndighet i hemlandet inte längre får driva försäkringsrörelse här i

landet, skall Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att

hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder ny verksamhet. Inspektionen skall, begäran av och i samarbete med behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland,

förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i

- Sverige eller begränsa försäkringsgivarens förfoganderätt, eller förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring eller -

att ingå nya försäkringsavtal. Finansinspektionen skall i övrigt vidta de åtgärder som behövs till

skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen skall också biträda hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avvecklingen av forsäkringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid

vidta sådana åtgärder inspektionen kan besluta i fråga ett

som om svenskt försäkringsbolag. Lag l995:7 80.

2 § har upphävts genom lag 1995:7 80.

3 § När Finansinspektionen av en behörig myndighet i ett annat

EES-land tillfälle att yttra sig över en fråga om tillstånd till en

ges överlåtelse ett bestånd försäkringar meddelats under av av som

1996:77 Bilaga 3 363

verksamhet som drivits med stöd av denna lag, skall inspektionen lämna sitt samtycke om försäkringstagamas rätt inte försämras, och den Övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats. Finansinspektionen skall yttra sig inom tre månader. Finansinspektionen skall innan den yttrar sig ge berörda försäk-

ringstagare och livräntetagare tillfälle att anmäla om de har något att

invända mot överlåtelsen. Därvid skall vad föreskrivs i 15 kap. som

4 § första stycket försäkringsrörelselagen 1982:713 gälla i tillämpli-

delar. Lag 1995:780. ga

8 kap. Särskilda bestämmelser 1 § Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra

förordnande av ett ombud enligt 6 kap. 5 eller 6 beslut om att förbjuda eller begränsa försäkringsgivarens rätt att

förfoga över sina tillgångar här i landet, och

beslut om att lämna sitt samtycke till överlåtelse försäkringsbesav tånd. Lag 1995:780.

2 § Det enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes som Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, det om

inte av omständigheterna framgår att han varken kände till eller borde

ha känt till det kungjorts. Innan sådant kungörande skett, kan som

förhållande som enligt lagen skall kungöras, inte lagligen åberopas

mot annan än den som visas ha haft kännedom om det.

3 § Är handling, enligt denna lag lämnas till Finansinspektioen som

nen, avfattad främmande språk, skall begäran en bestyrkt

svensk översättning tillhandahållas.

4 § Ett ombud, som enligt 6 kap. 5 eller 6 § förordnats av Finansin-

spektionen, har rätt att ersättning av försäkringsgivaren med det

belopp som bestäms inspektionen. Lag 1995:780. av

4 a § § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt denna lag med vite. Lag 1995:780.

5 § En försäkringsgivare som driver försäkringsrörelse här i landet skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsfonn och sitt hemland.

364 Bilaga 3 1996:77

Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både de allmänna om försäkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i brevet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela nämnare föreskrifter om den information som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagama och till den som avser att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren. Lag 1995:780.

6 § Följ ande beslut Finansinspektionen, får överklagas hos av kammarrätten, nämligen beslut att förbjuda en försäkringsgivare att fortsätta med sin marknadsfö-

ring eller ingå nya försäkringsavtal,

att inskränka en försäkringsgivares rätt att förfoga över sina

tillgångar enligt 6 kap. 5 eller 5 a § eller 7 kap. 1 eller

att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse ett försäkringsbesav tånd enligt 7 kap. 3 Finansinspektionens beslut om att förena ett föreläggande med

vite får överklagas hos länsrätten. Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten av länsrättens avgörande. Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen. Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall gälla omedelbart. Lag 1995:7 80. Gränsöverskridande verksamhet 7 § har upphävts genom lag 1995:780.

8 § Till böter eller fängelse i högst ett döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller

vilseledande uppgifter om sådana omständigheter han är skyldig som att lämna uppgift om enligt denna lag.

9 § har upphävts genom lag 1995:780.

Övergångsbestämmelser

19932 l 3 02

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I kraft den ljanuari 1994, 1993:1646. ° har upphävts genom lag 1995:780. har upphävts genom lag 1995:780. har upphävts genom lag 1995:780.

1996:77 Bilaga 3 365

1995:102

Denna lag träder i kraft den l april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

1995:780

Denna lag träder i kraft den l juli 1995. En försäkringsgivare med säte i ett land inom EES, som med koncession driver försäkringsrörelse i Sverige vid ikraftträdandet, skall ha uppfyllt villkoren i 2 kap. l-4 §§ för att driva anses försäkringsrörelse från sekundäretablering här i landet. en Försäkringsgivare, avses i punkt 2 och har deponerat som som värdehandlingar i bankinstitut enligt 10 och 15 a lagen 1950:272 rätt för utländska försäkringsföretag att driva om

försäkringsrörelse i Sverige skall återfå de deponerade tillgångarna.

Om Finansinspektionen när denna lag träder i kraft, förvaltar ett sådant administrationsbo i 7 kap. 2 § i dess äldre lydelse, som avses skall den bestämmelsen tillämpas för förvaltningen administraav tionsboet.

1996:77 367

Bilaga

4 Sammanställning av lagrummen i den föreslagna lagen ut-

nya om

ländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige Nya lagen, lagen 1950:272 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäk-

ringsrörelse i Sverige LUF och lagen 1993:1302 EES-förom säkringsgivares verksamhet Sverige LEF i dess lydelse 1995-12-

31.

Nya lagen LUF LEF

lkap.1§lst. l§1st.lp. 1kap.1§lst.

1 kap. l §2 st. 1 § 1 st. 3 p.delvis l kap. 2 § 1 st. 1-2 p. - lkap.2§lst.3p. l§7st. 1kap.3§

1kap.2§1st.4p. - l kap. 2 § 2 st. - lkap.3§lp. 2a§1st.1p. 1kap.1§3st.

l kap. 3 §2 p. - l kap. 4 § 1 st. 2a§ l st. 2 p.delvis l kap. 5 § 1 st delvis

2 kap. 3 § 3 l p.delvis lkap.4§2st. 2kap.3§3st2p. - 1kap.5§ 5§lst. - 1kap.6§1st. 2§2st.lp. 1kap.2§lst.

lkap.6§2st. 2§2st.2p. lkap.2§2st.

1kap.6§3st. 2§6st. lkap.2§4st.

1kap.6§4st. 2§7st. l kap. 7 § 1 st. 2 kap. 5 § 2-4 st. - 1kap.7§2st. 2§3st, lkap.8§lst. 2§4st. lkap.2§3st.2p.

lkap.8§2st. 2§5st. 1kap.2§3st.1p.

l kap. 9 § - lkap.l0§lst. 2a§2st.1p. lkap.5§2st.

1 p. och 5 st.

lkap.10§1st. 2a§3st.1p. - 2 p. och 3 st.

1kap.l0§2st. 2a§2st.2p. - 1kap.lO§3st. 2a§3st.1p. lkap.l0§4st. 2a§3st.2p. - 1kap.10§5st. 2a§2st.lp. lkap.5§2st.

368 Bilaga 4 1996:77

2kap.l§1st. 2kap.2§

2kap. 1 §2st. 2kap.3§6st. - 2kap.2§1st.1p. - - 2kap.2§1st.2p. 3§1p. - 2kap.2§2st. 4§1st.2p.och 2kap.3§1st.1-2p.

3p.

2kap.2§3st. 4§lst.1p. 2kap.3§2st.

2kap.2§4st. 4§2st. 2kap.3§1st. 3-4p.

2kap.3§lst. 2kap.2§2p. - 2 kap. 3 §2 st. - - 2kap.4§ lkap.l§4st.222 kap.5§1st.lp. 2kap.2§3p. - 2 kap. 5 § 1 st. 2 2 kap. 3 §4 st. delvis p. och 5 1 p.

2 kap. 5 § 2 st. kap. 3 § 4 st. 1 p.delvis - 2kap.5§3st. 2kap.3§4st.2p. - 2kap. 6§ - - 3kap.l§ 2kap.1§ - 3 kap. 2 § 2 kap. 4a § 1 st. och 2 st. - 3kap.4§ 2kap.4§3st. och 4a § 3 st.

4 kap. 1 § - - 4kap.2§ 6kap.l§3st. - 4kap.3§ 6kap.1 §1 stoch2 st. - 4kap.4§ 6kap.3§ - 4kap.5§ 6kap.4§ - 4kap.6§ 6kap.5§ - 4 kap. 7 § 6 kap. 5a § - 4kap.8§ 6kap.6§1p.och2p. - 4kap.9§ 7kap.1§ - 5 kap. l § l § 2 st. delvis och 1a § 1 st.

5kap.2§ 7§ 1-3 st. - 5kap.3§ 6§1stoch2st. och6 st.

5kap.4§ 1 §3st. och4 st. - 5kap.5§ 1a§2st. - 5 kap. 6 § 23 § -

5kap.7§ 7§4st. - 5kap.8§ 9§2st. - 5 kap. 9 § - - 5kap.10§1st. 1§5st. - 5kap.lO§2st. l§6st. - 5kap.10§3st. 9a§ - 6 kap. 1 § 6 § 2-5 st. delvis - 10 §2 st.

15a§

6 kap. 2 § 16 § - 6 kap. 3 § l-3 10 § 3 st. delvis och4 st.

6kap.3§4st. 13§2st. - 6kap.3§5st. l3§3st. - 6kap.4§ 11§ -

1996:77 Bilaga 4 369

6 kap. 5§ 12 § - 6 kap. 6 § 14 § - 6kap.7§ 15§1st.och2st. - 6kap.8§ 15§3-5 st. - 6kap. 9§ 16a§ - 6 kap. 10 § 23a§ - 6kap.l1 § - 6 kap. 12 § 17 § - 7kap.l§lp. 5§2st. - 7kap.1§lp. 22a§ och2p. 7kap.2§1st. 24§lst. - 7kap.2§2st. 24§3st. - 7kap.3§1st.1p. l0§1st. - 7kap. 3 § l st. 10 §2 st. och - 2 p. och 3 p. 3 st. delvis 7kap.3§lst.4p. 12a § 1 st. och 3 st. 7kap.3§1st.5p. 0ch6p. 7kap.3 §2st. 12a § 2 st. och 3 st. delvis 7kap.4§ 25a § 1 st. 7kap. 5§ 24 § 2 st. 7kap. 6 § 24a § 7kap. 7§ 25 § l st.0ch 2 st. 7kap. 8§ 25 § 3 st.,4 st. och 10 st. 7kap. 9§ 25 § 5 st. 7kap. 10 § 1 st. 25 § 6 st. 7 kap. 10 §2 st. 25 § 10 st. delvis 7kap. 10 §3 st. 25 §7 st. och 8 st. och4 st. 7kap. 11 § 22§ 7kap. 12 § 1 st. lp. 7kap. 12 § 1 st. 25 § 11 st. 2-4 p. 7 kap. 12 §2 st. 25 § 12 st. 7kap. 13 § 25 §9 st. 7kap.14§ 8kap. 1 § 8kap. 2§ 27§1st 8 kap. 3 § 27§2st. 8kap.4§ 28§1-3 st. 8 kap. 5 § 28 §4st.0ch5st. 8 kap. 6 § 28§6st. 8kap. 7§ 28§7st. 8kap. 8§ 28 § 9 st och 10 st. 8 kap. 9 § 28§ll st. 8 kap. 10 § 28§8st. 9 kap. l § 20§1st. 2kap. 7§ 1 st. 9kap. 2 § l st. 21 § 1 st. 1 8kap. 5 § l st. 9 kap. 2 § 2 st. 21 §3st. 8kap. 5 § 3 st. 9 kap. 3 § 21 §2st 8kap.5§2st

370 Bilaga 4 1996:77

9kap.4§ 19§ 2kap.6§

9 20 § 2 st. 2 kap. 7 §

10 ap. § - -

10 kap. 2 § - - 10 kap. 3 § 7 kap. 3 § 3 st. - 10 kap. 4 § 7kap. 3 § 1 st. - 10 kap. 5§ 29 § - 10 kap. 6 § 29a§ 1st. - 10 kap. 7§ 29b§ - 10 kap. 8 § 29a § 2 st. och 3 st. - 10 kap. 9 § 29c§ - 22§2p.

fl11:ap.i§%p §£ap.%§lp.

ap. § p. ap. 2p. - 11 kap. 1 §3 p. 8 § 2 p. delvis - 11 kap. l §4 p 8 p. delvis oc 9 § 3 st.

11kap.1§5p 24§4st. - 11kap.1§6p. 25§13st.

11kap.1§7p. 27§1st.3p. - 11kap.1§8p 28§4st.2p.och - 5 st. 1 p. 11kap.1§9p. 8kap.1§3p. - 11kap.1§10p. 29a§1st.3p. - 30§ 8kap.2§

H:ap.2§

ap. 3 § - - 11kap.4§ 31§ 8kap.3§

ap. 2 6 ap. 9 §

11 kap. 7 § 25a § 1-4 st. 8 kap. 4a §

H kap.8§ 25a§5st.och33§ 8kap.6§ 11kap.9§ 35§ 8kap.8§

11kap.10§ 26§ 6kap.10§

B¥9/

%i%°§

d

Statens offentliga utredningar

1996 Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26. Ny kurs i trafilcpolitiken + Bilagor. K. . - 2. Samverkansmönster i svenskforsknings- 27.En strategiför kimskapslyftoch livslångtlärande. finansiering.U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiska landskapeti Nordenpå Om kön och fördelning av fritidsresurser.C. l990-talet. U. 4. Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29.Forskningoch Pengar.U. regeringskonferensen 1996.UD. 30.Borgenärsbrotten översyn ll kap. - en av 5. Politikområden underlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. pelareinför regeringskonferensen 1996.UD. 31.Attityder och lagstiftningi samverkan Ett år medEU. Svenskastatstjärtstemäns + bilagedel.C. erfarenheter arbeteti EU. UD. av 32.Möss och människor.Exempel bra 7. Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och IT-användningbland barn och ungdomar.SB. säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. 33.Banverketsmyndighetsroll K. m.m. Batterierna en laddadfråga. M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik - + expertbilaga.A. 9. Om järnvägenstrafikledning m.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister 10.Forskningför vår vardag.C. DNA-register. Ju. ll. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36.Högskolai Malmö. U. tvâ- och trehjuligamotorfordon.K. 37.Sverigesmedverkani FN:s farniljeár. S. 12.Kommuneroch landstingmedbetalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svårigheter.Fi. 39.Rapportfrån klimatdelegationen1995. 13. Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klirnatrelateradforskning. M. 14. Budgetlag regeringensbefogenheterpå 40. Elektroniskdokumenthantering.Ju. fmansmaktens område.Fi. 41. Statensmaritima verksamhet.Fö. 15.Union för bådeöstoch väst. Politiska, rättsliga 42. Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament och ekonomiskaaspekter EU:s sjätte av och offentlighet i EU. UD. utvidgning. UD. 43.Jämställdheteni EU. Spelregleroch 16.Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, verldighetsbilder.UD. utträdesrätt,medborgarskap och mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. 17.Bättretrafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregelniexpropriationslagen.Ju. 18.Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier 46. Enskildavägar. K. efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsarnhället.Studiecirklarsbetydelserför försäkringar. Fö. individ och lokalsamhâlle.U. 19.Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin Urbanizing an bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. SwedishNationalReportfor HabitatII. N. UD. 49. Reglerför handelmedel. N. 20. Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. 50. Förbud mot vapen på allmänplats Ju. m.m. U. 51.Grundläggandedrag i arbetslöshetsförsäken ny 21. Reform och förändring.Organisationoch ring alternativoch förslag. A. verksamhetvid universitetochhögskolorefter 52.Precisering av handelsändamâlet i detaljplan.M. 1993års universitets-ochhögskolereform.U. 53. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. 22. Inflytande riktigt Om elevers rätt till 54.Kooperativa möjligheteri storstadsomrâden. S. inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 55.Sverige,framtiden och mångfalden.A. 23. Kartläggningoch analys av denoffentliga sektorns 55.Pâ väg mot egenföretagande. A. upphandling av varor och tjänstermed 55. Vägar in i Sverige.A. miljöpåverkan.N. 56.Hälften kvinnor och män på vore nog om - 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga 90-taletsarbetsmarknad.A. EU-ländersförslagochdebattinför 57. Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. Fi. regeringskonferensen 1996.UD. 58.Finansieringen det civila försvaret.Fö. av 25. Från massmediatill multimedia att digitaliserasvensktelevision.Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån EU 96-kommitténs erfarenheter. UD. 60. Miljö och jordbmk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter den gemensamma jordbrukspolitiken. UD. 61.Medlemsstater och medborgare. Förhållandet mellanstora och småländer i EU. Rättsliga och inrikes frågor. UD. 62. EU, konsumenterna och maten Förväntningaroch verklighet.Jo. - 63. Medicinska undersökningar i arbetslivet.A. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn - av socialförsäkringens administration.S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige.Jo. 66. Utvärderat personval.Ju. 67. Medborgerliginsyn i kommunala entreprenader. Fi. 68. Några folkbokföringsfrágor. Fi. 69.Kompetens och kapital + bilaga. N. 70. Samverkan mellan högskolan och näringslivet.N. 71. Lokal demokrati och delaktigheti Sveriges städer och landsbygd.ln. 72. Rättspsykiatriskt forskningsregister.S. 73. SwedishNuclear Regulatory Activities. Volume An Assessment. M. 1 — 74. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Descriptions.M. Volume - 2 75. Värdeni folkhögskolevärlden.U. 76. EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminariumi april 1996.UD. 77. Utländska försäkringsgivare medverksamhet i Sverige. Fi.

Statens Offentliga utredningar

1996 Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet

Mössoch människor.Exempel bra Totalförsvarspliktigam95. Förslag jobb/studier om IT-användningblandbarn och ungdomar.32 efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, försäkringar. 18 Justitiedepartementet Statensmaritima verksamhet.41 Kriminalunderrättelseregister Finansieringen av det civila försvaret.58 DNA-register. 35

Elektroniskdokumenthantering.40 Socialdepartementet

Presumtionsregelni expropriations1agen.45 Sverigesmedverkani FN:s familjeár. 37 Förbud mot vapen allmänplats m.m. 50 Kooperativamöjligheteri storstadsomrâden. 54 Utvärderatpersonval.66 Försäkringskassan Sverige Översyn - av Socialförsäkringens administration.64 Utrikesdepartementet Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför

regeringskonferensen 1996. 4 Kommunikationsdepartementet

Politikomrâdenunder lupp. Frågor om EU:s första Om järnvägenstrañkledning m.m. 9 pelareinför regeringskonferensen 1996.5 EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför Ett âr medEU. Svenskastatstjänstemäns tvá- och trehjuliga motorfordon.11 erfarenheter arbeteti EU. 6 av Bättretrafik med väginformatik. 17 Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga Enskilda vägar. 46 och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte

utvidgning. 15 Finansdepartementet

Förankringoch rättigheter. Om folkomröstningar, Kommuneroch landstingmedbetalningsutträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga svårigheter.12 rättigheteri EU. 16 Budgetlag regeringensbefogenheter - Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs ñnansmaktensomrâde. 14 bedömningarinför regeringskonferensen 1996.19 Borgenärsbrotten översyn 11 kap. - en av Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga brottsbalken.30 EU-länders förslag och debattinför Översyn skatteflyktslagen. av regeringskonferensen 1996. 24 Reformeratförhandsbesked.44 Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. 57 och offentligheti EU. 42 Medborgerlig insyn i kommunalaentreprenader.67 Jämställdheten i EU. Spelregleroch Några folkbokföringsfrâgor. 68 verldighetsbilder.43 Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti Europapolitikenskunskapsgrund. Sverige. 77 En principdiskussion utifrån

EU 96-kommitténserfarenheter.59 Utbildningsdepartementet

Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregleroch Den nya gymnasieskolan hur går det l utvidgningenseffekter den gemensamma Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering.2 jordbrukspolitiken. 60 Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 20 Medlemsstateroch medborgare.Förhållandet Reform och förändring. Organisationoch verksamhet mellan stora och småländeri EU. Rättsligaoch vid universitetoch högskolorefter 1993års inrikes frågor. 61 universitets-och högskolereform.21 EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, - Inflytande riktigt Om elevers - rätt till formalia. Sammanfattning av ett seminariumi inflytande, delaktighetoch ansvar. 22 april 1996.76 En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande.27 Det forskningspolitiskalandskapeti Nordenpå 1990-talet.28

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Forskning och Pengar. 29 Miljödepartementet Högskolai Malmö. 36 fråga. 8 Batterierna en - laddad Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för Nationalstadsparken38 individ och lokalsamhälle. 47 Rapport från klimatdelegationen 1995. Värden i folkhögskolevärlden.75 Klimatrelaterad forskning. 39 handelsändamálet i detaljplan. 52 Jordbruksdepartementet Preciseringav Kalkning av sjöar och vattendrag 53 Offentlig djurskyddstillsyn. 13 Swedish Nuclear Regulatory Activities. EU, konsumenterna och maten 73 Volume 1 — An Assessment. Förväntningar och verklighet. 62 Swedish Nuclear Regulatory Activities. - Administrationen av EU:s jordbrukspolitik Volume 2 Descriptions. 74 — iSverige. 65

Arbetsmarknadsdepartementet Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. 34 Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring alternativ och förslag.5l Sverige, framtiden och mångfalden.55 Påväg mot egenföretagande. 55 Vägar in i Sverige. 55 Hälften vore nog om kvinnor och män på - 90-talets arbetsmarknad.56 Medicinska undersökningar i arbetslivet. 63

Kulturdepartementet Från massmediatill multimedia att digitalisera svensk television. 25

Näringsdepartementet Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. 23 Shaping SustainableHomes in an Urbanizing World. Swedish NationalReport for Habitat II. 48 Regler för handel medel. 49 Kompetens och kapital + bilaga. 69 Samverkan mellan högskolan och näringslivet. 70

Civildepartementet Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. 3 Forskning för vår vardag. 10 Attityder och lagstiftningi samverkan + bilagedel.31

Inrikesdepartementet Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. 71

POSTADRESS: 10647 SICK|ll,M FAX o8-2050 2|, T1~:|.r.ro. o8-690 9190

ISBN 91-38-20275-1 ISSN 0375-250X