Skydd för sparande i sparkasseverksamhet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

för

Skydd sparande

i

sparkasseverksamhet

SBU 1996:81 Betänkande av Sparkasseutredningen

mig dn

Statens offentliga utredningar

1996: 8 1 Finansdepartementet

Skydd

för i

sparande sparkasseverksamhet

Betänkande av Sparkasseutredningen

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes. Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets lörvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen. 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - som Broschyren kan beställashos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-20282-4 OFFSETCENTRAL Stockholm 1996 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen

för

Finansdepartementet

Genom beslut den 21 juni 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vilka regler som bör gälla för ekonomiska föreningar tar som emot insättningar sparkasseverksamhet. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 27 juni 1995 landshövdingen Bengt K. Å. Johansson. Som sekreterare förordnades den 21 augusti 1995 rådmannen vid Stockholms tingsrätt Anders Davidsson. Utredningen har antagit namnet Sparkasseutredningen. Utredningen skulle enligt sina direktiv slutföra sitt arbete till årsskiftet 1995/96. l skrivelse till chefen för Finansdepartementet hemställde utredningen i december 1995, i skrivelsen närmare anförda skäl, om förlängd tid för slutförandet uppdraget och av meddelade att arbetet beräknades kunna färdigställt under våren vara 1996. Framställningen mötte inte någon erinran. Härmed överlämnas betänkandet Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. Utredningsuppdraget är därmed avslutat.

Stockholm i maj 1996

Bengt K. Johansson

/Anders Davidsson

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Författningsförslag

1 Inledning 23

2 Inlåning hos ekonomiska Föreningar 29 m.m. 2.1 Allmänt om inlåning 29 2.2 Vad avses numera med inlåning 35 2.3 Exempel inlåningens fördelning i viss Sparkasseverksamhet 37 2.4 Bankstödsnämnden lnsättargarantinämnden 38 -

3 Alternativa synsätt rörande skydd för sparande i Sparkasseverksamhet 4l 3.l Inget skydd alls 42 3.2 Betaltjänstutredningens alternativa lösning 43 3.3 Eget skydd spärrat belopp 45 - 3.4 insättningsgaranti för sparkasseverksamhet 47 3.5 Handlingsalternativ för föreningarna 49

4 Överväganden och förslag 55

4.1 Sparkasseverksamhet undantas från tillståndsplikten enligt bankrörelselagen 55 4.2 Förslag till lag om sparkasseverksamhet 56 4.3 Avgränsning av begreppet sparkasseverksamhet 58 4.4 Tillsyn och anmälningsskyldighet 59 4.5 Skydd för sparande i Sparkasseverksamhet 61 4.6 Utbetalning av medel från skyddssystemet 65 4.7 information 68

4.8 Rätt till ersättning från skyddssystemet m.m. 69 4.9 Sekretess m.m. 73 4.10 Rätt till återbetalning av överskjutande medel 74

4.11 Överklagande 76

4.12 Övergångsbestämmelser 77

4.13 Ikraftträdande 78

5 Ekonomiska konsekvenser m.m. 79

6 Specialmotivering 81 6.1 Förslaget till lag om sparkasseverksamhet 81 6.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen 1980:100 91 6.3 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen 1987:617 92 6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar 93 6.5 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen 1987:672 94

Bilagor:

Bilaga 1 Kommitténs direktiv, Dir. 1995:100 Bilaga 2 Utdrag ur Betaltjänstutredningens delbetänkande Finansiella tjänster i förändring, SOU 1994:66, avsnitt 2.3, lnlåning och kreditgivning hos ekonomiska föreningar lOl

Sammanfattning

Den sparkasseverksamhet som bedrivs i Sverige har hittills varit oreglerad. Genom ändring i bankrörelselagen krävs emellertid från den l januari 1996 tillstånd även för sådan inlåning som tas emot av ekonomiska föreningar bedriver sparkasseverksamhet. Översom gångsvis får emellertid verksamheten bedrivas i sin nuvarande form fram till årsskiftet 1997/98. Från den 1 januari 1996 gäller också den nya lagen om insättningsgaranti. Den lagen innehåller bestämmelser om bl.a. skydd för dem som har insättningar i bank. Högsta ersättningsbelopp är 250 000 kronor. l betänkandet föreslås mot denna bakgrund att en ny lag om sparkasseverksamhet antas. Vidare föreslås att det ändring genom en i bankrörelselagen blir tillåtet för ekonomiska föreningar att ta emot sådan inlåning från sina medlemmar som annars vore förbehållen bank. l den nya lagen om sparkasseverksamhet föreslås bl.a. att ett skyddssystem för sparande i sparkasseverksamhet införs. Föreningarna kan för närvarande fritt använda medlemmarnas sparmedel som tinansieringskälla i sin övriga verksamhet. Förslaget innebär att varje förening som bedriver sparkasseverksamhet kontinuerligt skall ombesörja att till Bankstödsnämnden betalas 25 procent av föreningens sparkasseinlåning. Nämnden skall placera medlen, som fortfarande tillhör föreningen, på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Vid föreningens konkurs ingår inte dessa medel i konkursboet, och ersättning från skyddssystemet betalas då ut av Bankstödsnämnden. Ersättningen uppgår till den andel som den enskilde spararens kapitalbelopp utgör av spärrat belopp. Högsta belopp för ersättning är 250 000 kronor. Ersättningsbelopp som understiger 1 000 kronor betalas inte ut. Beslutas om en förenings likvidation svarar likvidatorerna för att ersättningsbeloppen betalas ut. Om särskilda skäl

föreligger kan en förening hos Bankstödsnämnden hemställa att om tillfälligt få disponera del av det spärrade beloppet. Upphör föreningen med sin sparkasseverksamhet skall det spärrade beloppet betalas tillbaka till föreningen. Genom förslagets utformning kan föreningarna fortsätta att använda medlemsinlåning som ñnansieringskälla samtidigt som spararnas ställning i betydande utsträckning stärks. De nya reglerna föreslås träda i kraft den l januari 1998.

Författningsförslag

Förslag till lag om sparkasseverksamhet

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om inlåning som en ekonomisk förening, vars huvudsakliga verksamhet inte är finansiell av natur, tar emot från sina medlemmar. Lagen innehåller också bestämmelser om visst skydd för de har sådan inlåning sparare som hos föreningen.

2 § En ekonomisk förening, vars huvudsakliga verksamhet inte är av finansiell natur, får från sina medlemmar ta emot sådan inlåning som avses i l kap. 2 § första stycket bankrörelselagen 1987:617 utan tillstånd oktroj av regeringen. Med sparkasseverksamhet avses den del den ekonomiska föreav ningens verksamhet som innefattar inlåning av det slag i som anges första stycket. Omfattar sparkasseverksamheten inlåning från färre än l 000 medlemmar gäller inte övriga bestämmelser i denna lag för den verksamheten.

Anmälningsskyldighet

3 § En ekonomisk förening bedriver sparkasseverksamhet skall som genast skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen. Till anmälan skall fogas. registreringsbevis för föreningen,

redogörelse för föreningens huvudsakliga verksamhet och ekonomiska ställning, samt redogörelse för sparkasseverksamhetens omfattning.

Information m.m.

4 § En ekonomisk förening som bedriver sparkasseverksamhet skall regelbundet lämna information till den som har insättningar i sparkasseverksamheten och till den som första gången avser att göra insättning där. Utöver information om inlåningsvillkor och eventuell behållning på konto skall information lämpligt sätt lämnas om, den ekonomiska föreningens huvudsakliga verksamhet, sparkasseverksamhetens omfattning. att insatta medel får användas i den ekonomiska föreningens rörelse, 4. det skyddssystem som gäller för insättningar, gällande ersättningsnivå, samt formerna för utbetalning av ersättning från skyddssystemet.

5 § Följer en ekonomisk förening som bedriver sparkasseverksamhet inte bestämmelserna i denna lag, får Finansinspektionen förelägga föreningen att genast vidta rättelse. Har rättelse inte skett inom sex månader från föreläggande enligt första stycket får Finansinspektionen besluta att föreningens sparkasseverksamhet skall upphöra. Har Finansinspektionen fattat beslut enligt andra stycket kan frågan föreningens begäran regeringen. prövas av

6 § Har beslut fattats enligt 5 § om upphörande av en ekonomisk förenings sparkasseverksamhet, skall föreningen genast till spararna betala tillbaka deras respektive fordran mot föreningen. När så skett skall detta anmälas till Finansinspektionen. Till anmälan skall fogas förklaring att samtliga konton i sparkasseverksamheten avslutats.

7 § Upphör en ekonomisk förening genom eget beslut med sin sparkasseverksamhet skall detta skriftligen anmälas till Finansin-

spektionen. Till anmälan skall fogas en förklaring att samtliga konton i sparkasseverksamheten avslutats.

Tillsyn

8 § Finansinspektionen utövar tillsyn över att bestämmelsernai denna lag följs.

Skydd för spararna

9 § lnlåning i sparkasseverksamhetskall omfattas av ett skyddssystem enligt denna lag. Frågor om skyddssystemet handläggs Bankstödsnämnden. av

10 § Till tryggande av spararnas ställning skall en förening som bedriver sparkasseverksamhet till Bankstödsnämnden inbetala ett så stort belopp att hos nämnden fortlöpande är avsatt minst 25 procent av föreningens sammanlagda sparkasseinlåning. Bankstödsnämnden skall placera de av föreningen avsatta medlen ett för föreningen öppnat räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. En gång per år, vid tidpunkt nämnden bestämmer, skall som nämnden stämma av att behållningen respektive förenings konto motsvarar minst 25 procent av föreningens sparkasseinlåning.

Överstiger behållningen 25 procent sparkasseinlåningen får

av överskjutande belopp föreningens begäran betalas tillbaka till föreningen.

11 § Rätt till ersättning från skyddssystemet inträder när den ekonomiska föreningen försätts i konkurs. Föreningen äger rätt att, utan att beslut om konkurs dessförinnan fattats och om särskilda skäl föreligger, hos Bankstödsnämnden ansöka om att få använda viss del av föreningens medel avsatts som till skyddssystemet.

12 § Ersättning från skyddssystemet omfattar den enskilde spararens andel av det belopp som avsatts konto hos Riksgäldskontoret.

Ersättning avser endast den andel som belöper spararens kapitalbelopp och får inte överstiga 250 000 kronor. Ersättningsbelopp som understiger l 000 kronor utbetalas inte.

13 § Ersättning enligt skyddssystemet betalas av nämnden. Ersättningar skall betalas ut snarast möjligt efter konkursbeslutet. Beslutas att den ekonomiska föreningen skall träda i likvidation skall ersättning enligt skyddssystemet betalas av Iikvidatorerna. Likvidator har rätt att hos Bankstödsnämnden hemställa att skyddsbeloppet skall betalas ut.

14 § Den som anser sig ha ett krav på ersättning enligt skyddssystemet förlorar sin rätt till ersättning om han inte gör anspråk på ersättningen innan han har förlorat sin rätt till utdelning i den ekonomiska föreningens konkurs.

Kostnader

15 § En ekonomisk förening vars sparkasseverksamhet omfattas av skyddssystemet skall årligen ersätta nämnden för dess administrativa kostnader. Nämnden bestämmer hur stort belopp varje ekonomisk förening skall betala i avgift och när betalning skall ske. Nämndens kostnader får tas ut från det för föreningen öppnade kontot hos Riksgäldskontoret.

Uppgiftsskyldighet

16 § En ekonomisk förening vars sparkasseverksamhet omfattas av skyddssystemet skall lämna den information till nämnden den som behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.

17 § Har en ekonomisk förening vars sparkasseverksamhet omfattas av skyddssystemet försatts i konkurs, skall konkursförvaltaren lämna de uppgifter till nämnden som den behöver för att betala ut ersättning till spararna. Konkursförvaltaren skall även i övrigt lämna nämnden det biträde som nämnden behöver för utbetalning av ersättning.

18 § Nämnden skall underrätta Finansinspektionen ekonomisk om en förening vars sparkasseverksamhet omfattas skyddssystemet inte av fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.

Överklagande

19 § Nämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den l januari l998. Ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverksamhet vid lagens ikraftträdande skall under år 1998 inbetala 12,5 sin procent av sammanlagdasparkasseinlåningtill Bankstödsnämnden. Under år 1999 skall sådan förening till nämnden betala medel beräknade efter den procentsats som är erforderlig för att det vid årets slut kontot hos Riksgäldskontoret skall ha satts minst 25 procent föreningens av sparkasseinlåning.

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 1980:100

härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen 1980:100. att 8 kap. och 9 kap. 25 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds ekonomiska förhållanden

5§ Sekretess gäller i statlig myndig- Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i hets verksamhet, som består i tillståndsgivning eller tillsyn med tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditvä- avseende bank- och krcditväsendet, värdepappersmarknaden sendet, värdepappersmarknaden, eller försäkringsväsendet, för försäkringsväsendet eller som uppgift om består i handläggning av ärenden enligt lagen 1997:000 om sparkasseverksamhet, för uppgift om

affärs- eller driftförhâllanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser. l ärende hos statlig myndighet om innehav av aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag och i försäkringsaktiebolag gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller inte för beslut av myndigheten och inte heller för uppgift som erhållits från annan myndighet om uppgiften inte är sekretessbelagd där. Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som består i Övervakning enligt insiderlagen 1990:1342, för sådan uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast

om denne kan antas lida skada eller uppgiften röjs och sekremen om tess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten. Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet som avses i första-tredje styckena för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finansinspektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från motsvarande utländsk myndighet erhållit uppgifter enligt annat avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 får inte i fråga om denna sekretess tillämpas i strid med avtalet. Regeringen kan för särskilt fall förordna undantag från sekreom tessen enligt första stycket om den finner det vikt att vara av uppgiften lämnas. l fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo

ar.

9 kap. Sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig ekonomisk natur som

25 § Sekretess gäller i ärenden om ersättning enligt lagen 1995:1571 om insättningsgaranti för uppgift personliga eller ekonomiska om förhållanden för den enligt 2 § den lagen skall som anses som insättare, om det kan antas att denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller även i ärenden om ersättning enligt lagen 1 99 000 omsparkasseverksamhet för uppgift om personliga eller ekonomiska förhållanden för den som enligt den lagen är ersättningsberättigad, det kan om antas att denne lider skada eller men om uppgiften röjs.

l fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst 20 år. Denna lag träder i kraft den l januari 1998.

Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen 1987:617

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga bankrörelselagen om 1987:617, att l kap. 2 § och 7 kap. 22 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l kap. Allmänna bestämmelser

2 § Med bankrörelse avses i denna lag verksamheti vilken ingår inlåning konto om behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel. Bankrörelse får drivas endast efter tillstånd oktroj regeringen. av Tillstånd får ges endast till banker. Bestämmelser utländska om bankföretags rätt att driva bankrörelse finns i 4 och 5 §§. F är sådan inlåning enligt första stycket bedrivs ekonosom av en misk förening huvudsakliga vars

verksamhet inte är av finansiell

natur behövs inte tillstånd enligt andra stycket. Ytterligare bestäm-

melser om sådan inlåning finns i

lagen 1997:000 sparkasseom verksamhet.

7 kap. Tillsyn

22§ Svenska banker samt utländska Svenska banker, ekonomiska bankföretag med filial här i lan- föreningar bedriver som det skall med årliga avgifter be- .sparkasseverksamhet enligt lagen kosta Finansinspektionens verk- I 99 000 sparkasseverksamom samhet enligt de närmare före- het, samt utländska bankföretag skrifter som regeringen meddelar. med filial här i landet skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt de

närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Förslag till lag 0m ändring i lagen 1987:667 ekonomiska om föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1987:667 ekonomiska om föreningar. att kap. ll § skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. Likvidation och upplösning

l 1 § Likvidatorerna skall så snart det kan ske försäljning genom offentlig auktion eller annat lämpligt sätt förvandla föreningens egendom till pengar, i den mån det behövs för likvidationen. samt betala föreningens skulder. Föreningens rörelse får fortsättas, det om behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig anställningar. nya Bedriver föreningen sparkasseverksamhet enligt lagen 1 99 000 om sparkasse verksamhet då beslutet likvidation om fattades, likvidatorerna för svarar att behållningen på föreningens konto hos Riksgäldskontoret fördelas bland spararna. Bestämmelser om hur behållningen skall

fördelas finns i lagen

om sparkasseverksamhet. Om rätten har beslutat om likvidation enligt 4 § första stycket får likvidatorerna inte utan särskilt tillstånd föreningsstämman av avyttra föreningens egendom på annat sätt än försäljning på offentlig genom auktion. Till dess att beslutet har vunnit laga kraft får likvidatorerna

inte utan stämmans samtycke vidta några likvidationsåtgärder utan endast vårda föreningens egendom och bevaka dess angelägenheter. Denna lag träder i kraft den l januari 1998.

Förslag till lag om ändring i konkurslagen 1987:672

Härigenom föreskrivs i fråga konkurslagen l987:672, om att 3 kap. 3 § skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. Verkningar av konkurs

3§ Till ett konkursbo räknas, i den Till ett konkursbo räknas, i den mån inte något annat följer mån inte något följer av annat av 2 all egendom som tillhörde tredje stycket eller 2 all egengäldenären när konkursbeslutet dom tillhörde gäldenären som när meddelades eller tillfaller honom konkursbeslutet meddelades eller under konkursen och är tillfaller honom under konkursen som sådan att den kan Lltmätas. och är sådan som att den kan utmätas. Till konkursboet räknas även den egendom kan tillföras boet som genom återvinning enligt 4 kap. Är konkursgäldenären en ekonomisk förening bedriver som sparkasseverksamhet enligt lagen 1 99 000 om sparkasseverksamhet hör inte föreningens behållning på konto hos Riksgäldskontoret till konkursboet. Besfämmelser om hur behållningen skall

fördelas efter föreningens konkurs finns i lagen om sparkasseverk-

samhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

l Inledning

Genom beslut den 21 juni 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla särskild utredare med uppdrag en att utreda vilka regler som bör gälla för ekonomiska föreningar som tar emot insättningar sparkasseverksamhet. Av direktiven för utredningen dir. 1995: 100 framgår att utredaren skall

överväga vilka kvalitativa och kvantitativa krav bör ställas som på ekonomiska föreningar tar emot insättningar och som som har en icke-finansiell huvudverksamhet, bedöma i vilken utsträckning offentlig kontroll över dessa föreningar skall utövas, föreslå en rättslig reglering tillfredsställer de krav och som behov som bedöms föreligga till skydd för insättarna, och överväga hur ett särskilt skydd för sparare i sparkassor kan utformas.

Direktiven finns i sin helhet intagna bilaga 1 i detta betänksom ande. l utredningen har inte förordnats några sakkunniga eller experter. Med hänsyn till den begränsade tid bedömdes stå till buds som inhämtades erforderligt arbetsunderlag i första hand kontakter genom med företrädare för ekonomiska föreningar bedriver sparkassesom verksamhet, Kooperativa Institutet och Lantbrukarnas Riksförbund. Diskussioner har vidare förts med Finansinspektionen, Bankstödsnämnden, Riksgäldskontoret och Sveriges Riksbank.

Under våren 1995 förekom under kort period uttag från HSB:s

en sparkassa i en utsträckning som ovanlig. Saken väckte viss var uppmärksamhet i massmedia inte minst mot bakgrund de av uttagsanlopp som tidigare drabbat de finska kooperativen EKA och Elanto. Uttagen från HSB:s sparkassa stabiliserades emellertid snabbt till en normal nivå. Andra svenska ekonomiska föreningar som tar

emot inlåning från sina medlemmar märkte inte av någon motsvarande ökning av uttagen. Händelsen illustrerade bl.a det förhållandet att inlåning i sparkassa hos en ekonomisk förening är en av lagstiftaren oreglerad verksamhet. Redan vid tillkomsten av 191 l års banklag infördes ett undantag från den i lagförslaget intagna bankrörelsedefmitionen. Bankrörelse definierades som sådan inlåning som sker från allmänheten. Därigenom lyckades man undvika att sådan inlåningsverksamhet som av kooperativa föreningar bedrevs enbart gentemot de egna medlemmarna blev förbjuden eller skulle kunna bedrivas endast efter tillstånd av regeringen. Frågan om sparkassornas ställning övervägdes på nytt år 1929, dock utan att leda till lagstiftning. 1 regeringens proposition inför 1955 års bankrörelselag prop.

1955:3, sid. 146 f redovisades bl.a. att i vissa organisationer med

inlåning från medlemmar hade medlemsantalet nått betydande storlek. Det befanns ändå inte rimligt att enbart av den anledningen anse inlåningen som bedriven bland allmänheten. Det påpekades emellertid att det inte skulle vara möjligt att använda medlemsskapet i en förening som en formalitet i syfte att föra inlåningsverksamheten utanför begreppet bankrörelse i dess rent bokstavliga tolkning. 1 Kreditmarknadskommitténs slutbetänkande "Förnyelse av kreditmarknaden" SOU 1988:29, del sid 200 gjordes bedömningen att det inte utan visst fog kunde göras gällande att antalet medlemmar i Kooperativa Förbundet KF för länge sedan passerat den gräns då inlåningsverksamheten kunde anses bedriven mot allmänheten. Av kommitténs direktiv framgick emellertid att specialinstitut som kooperationens sparkasseverksamhet inte skulle behandlas av kommittén, varför kommittén ansåg sig förhindrad att komma med förslag i saken. I tilläggsdirektiv till Betaltjänstutredningen dir. 1993:56 gavs utredningen i uppgift bl.a. att göra en översyn av den verksamhet som bedrivs av sparkassor och andra föreningar. Utredningen skulle vidare kartlägga vilka institut som bedrev inlånings- eller finansieringsverksamhet men som inte omfattades av någon reglering. Respektive verksamhet skulle bedömas utifrån existerande regelverk för banker och andra ñnansieringsinstitut.

Betaltjänstutredningen avgav i maj 1994 sitt delbetänkande

Finansiella förändring SOU 1994:66. De delar av betänkan-

det som berör sparkasseverksamhet och bl.a. innehåller utredsom ningens kartläggning av sparkasseverksamhetenär intresse även för av nu förevarande utredning och bifogas detta betänkande bilaga som Jag återkommer nedan till vissa av de överväganden och bedömningar som gjordes Betaltjänstutredningen. l detta sammanhang av kan emellertid nämnas att utredningen fann att inlåning från en förening, där medlemskap öppet för träffades det då var envar, av gällande allmänhetsbegreppet. Innebörden ett sådant synsätt av var att merparten av den inlåning som konsument- och bostadskooperationen bedrev fick anses vara bedriven mot allmänheten och således kräva tillstånd av regeringen oktroj för att tillåten. vara Under hösten 1995 överlämnade regeringen till riksdagen två propositioner områden av betydelse för min utredning, dels prop. 1995/96260, insättningsgaranti, dels l995/96:74, Ökad bankprop. konkurrens. Förslagen har lett till lagstiftning trätt i kraft den ny som l januari 1996. l propositionen om insättningsgaranti föreslogs bl.a. lag en ny om insättningsgaranti. Det primära syftet med den att stärka konsuvar mentskyddet för insättningar i bank och komplettera den övriga skyddsreglering bankerna. Garantisystemet skulle gälla som omger även för vissa värdepappersbolag som tar emot insättningar. Skyldighet att införa ett system för insättningsgaranti följd Sveriges var en av medlemskap i EU. Anvisningar om vad ett sådant system skall innehålla framgår av EG-direktiv 94/l9/EG om system för garanti insättningar. Det av svenska garantisystemet är inriktat mot ett renodlat konsumentskydd och omfattar insättningar i bank till 250 000 kronor insättare upp per och bank. lnsättningen skall vara nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel för att omfattas garantin. Bankerna skall av svara för finansieringen garantin vissa avgiftsuttag. För av genom att systemet skall vara trovärdigt har emellertid systemet kompletterats med en upplåningsrätt för Bankstödsnämnden för det fall behållna att avgiftsmedel inte skulle räcka till vid ersättningsfall. Garantisystemet får tas i anspråk endast när en domstol försatt bank i konkurs eller en då en behörig utländsk myndighet förklarat att insättningarna i en

bank, vars filial anslutit sig till det svenska garantisysteinet, är indisponibla. Prop. 1995/96:74. Ökad bankkonkurrens, innehöll rad förslag en som syftade till ökad konkurrens bankmarknadcn. Vad som avses med bankrörelse enligt bankrörelselagen 1987:617 gavs en ny definition av följande lydelse. "Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i vilken ingår inlåning på konto 0/n behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig fär insattaren med kort vaizvel." Propositionen innehöll också ett förslag till ny lag om medlemsbanker. Lagen gjorde det möjligt att bedriva bankverksamhet i den ekonomiska föreningens form. Genom den nya lydelsen har den inlåning som bedrivs i sparkasseform av ekonomiska föreningar vars huvudsakliga verksamhet inte är av finansiell natur kommit att omfattas av bankrörelsedefinitionen. Verksamheten skulle således kräva tillstånd oktroj av regeringen. Genom en övergångsbestämmelse har emellertid de ekonomiska föreningar som avses här givits möjlighet att fortsätta sin sparkasseverksamhet utan tillstånd fram till den 31 december 1997. Allmänhetsbegreppet saknar således numera betydelse för vad som skall anses vara inlåning enligt svensk banklagstiftning. Enligt det s.k. andra banksamordningsdirektivet av den l5 december 1989

89/646/EEG har emellertid frågan om vad som anses vara allmänhet

fortfarande viss betydelse. Direktivets artikel 3 har i svensk översättning följande lydelse.

"Medlemsstaterna skall förbjuda personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar inlånirzg från allmänheten. Förbudet skall inte gälla mottagande av insättningar eller andra medel i fall då återbetalningsskyldigheten åvilar en medlemsstat eller dess regionala eller lokala myndigheter eller offentliga internationella organ i vilka en eller flera medlemsstater

ingår, inte heller i fall som är särskilt omfattade av nationell

lagstiftning eller av regler antagna av gemenskapen, allt under förutsättning att verksamheten är underkastad regler och Övervakning till skydd för insättare och investerare." Min kursivering

Enligt svensk rätt krävs således bankoktroj för att ta emot inlåning. Som framgår av direktivets lydelse får emellertid inlåning från allmänheten tas emot av andra än kreditinstitut om nationell lagstift-

ning medger det och verksamheten är underkastat sådant skydd som anges i artikel Från årsskiftet 1995/1996 får ekonomiska föreningar huvudsom sakligen ägnar sig finansiell verksamhet fortsätta sin verksamhet i annan form, ex. som medlemsbanker. För övriga ekonomiska föreningar som tar emot inlåning från sina medlemmar krävs särskild reglering för att de skall kunna fortsätta med sin inlåningsverksamhet.

2 Inlåning hos ekonomiska föreningar

m.m.

2.1 Allmänt

om inlåning

Som framgår av utredningens direktiv ingår det inte i uppdraget att göra en kartläggning av den inlåning som tas emot ekonomiska av föreningar. Sådan kartläggning har redan verkställts Betaltjänstutav redningen och redovisats i betänkandet Finansiella tjänster i förändring, SOU 1994:66. Det kan här framhållas att det torde närmast vara ogörligt att med krav någon vetenskaplig exakthet fastställa omfattningen av den inlåning som tas emot av ekonomiska föreningar. Att det förhåller sig så beror bl.a. att inlåningsverksamheten varit oreglerad och att tillstånd för verksamheten inte krävts. Till detta kommer att den benämning verksamheten ofta använts, som sparkasseverksamhet, inte har någon klar definition. Beteckningen sparkasseverksamhet har använts som något slags samlingsbegrepp både av ekonomiska föreningar med huvudsakligen finansiell verksamhet och av andra. Tidigare använde även del affársbanker en beteckningen sparkasseräkning för viss räkningsform. Det får antas att Betaltjänstutredningens kartläggning i allt väsentligt utvisar merparten av den inlåning som bedrivs av ekonomiska föreningar huvudvars sakliga verksamhet är annan än finansiell. Den inlåning i övrigt som kan bedrivas av här berörda ekonomiska föreningar får förutsättas ha marginell betydelse. Genom den ändring i bankrörelselagen trätt i kraft den 1 som januari 1996 anses de ekonomiska föreningar tar emot inlåning som från sina medlemmar bedriva bankrörelse. Genom den lagen nya om medlemsbanker blir det emellertid även fortsättningsvis möjligt att driva bankrörelse i den ekonomiska föreningens associationsrättsliga form. Denna utväg är den enda möjliga för de ekonomiska föreningar som tar emot inlåning från sina medlemmar som ett led i föreningens huvudsakligen finansiella verksamhet.

För övriga ekonomiska föreningar som tar emot inlåning från sina medlemmar, men som huvudsakligen ägnar sig annan än finansiell verksamhet, har införts en övergångsbestämmelse som medger att deras inlåningsverksamhet kan fortsättas längst till den 3l december 1997. Det förslag rörande sparkasseverksamheten som Betaltjänstutredningen lade fram innebar att de ekonomiska föreningar som avsåg att fortsätta med att ta emot inlåning från sina medlemmar måste göra det genom bank. Då skulle också möjligheten att använda medlen som fmansieringskälla i den ekonomiska föreningens rörelse helt gå förlorad. l regeringens proposition om insättningsgaranti 1995/96260 har hit hörande frågor berörts. Regeringens ståndpunkt i frågan om en garantiordning för insättare i sparkassor har där redovisats. Ständpunkten har betydelse för denna utrednings uppdrag och avsnittet i propositionen om sparkasseverksamheti ekonomisk förening citeras därför i sin helhet nedan.

"Sparkasseverksamheti ekonomisk förening m.m.

Flera remissinstanser har invänt mot att insättningsgarantin endast skall omfatta insättningar som har gjorts i banker och vissa värdepappersbolag. Utanför dessa institut förekommer nämligen insättningar i vissa ekonomiska föreningars sparkassor, i sparlåneföreningar och i form av medel kundkonton, tillhandahållna av rörelsedrivande bolag. Det finns olika principiella skiljelinjer både mellan de nu angivna formerna för insättningar och mellan dessa och de insättningar som enligt promemorians förslag skall omfattas av insättningsgarantin. Sedan lång tid finns ett principiellt förbud för andra än banker att ta emot insättningar från allmänheten. Att insättningar ändå har kunnat tas emot av sparkassor, sparlåneföreningar och kontoföretag beror i de två första fallen att verksamheten inte har ansetts bedriven gentemot allmänheten utan mot en krets av medlemmar. och i det sista fallet att insättningarna inte har ansetts utgöra inlåning utan förskottsbetalning för varor och tjänster. De sparkassor som förekommer i Sverige i dag är i princip knutna till olika kooperativa företag som drivs i den ekonomiska föreningens form, t.ex. bostadskooperationen HSB och Riks-

byggen, konsumentkooperationenKF ochjordbrukskooperatio-

nen. Medan Riksbyggens sparkassa är organiserad som en särskild

juridisk person, är övriga sparkassor integrerade i den ekonomiska föreningens verksamhet. l dessa fall används de medel tas som emot från medlemmarna rörelsekapital föreningen. En som av medlems fordran torde vanligen oprioriterad. Det finns inga var tillgångar i föreningen som är avskilda för insättarnas räkning.

Med tanke den grundläggande funktionen hos sparkassorna att medlemmarna mot i många fall ränta bidrar till gynnsam föreningens försörjning med rörelsekapital är också denna ordning naturlig. Sparlåneföreningar fungerar till skillnad från sparkassorna på i

princip samma sätt som ett kreditinstitut. Sparlåneföreningen tar också emot insättningar från medlemmarna. lnsättningarna används för att låna ut medel till medlemmar. De förekommande föreningarnas storlek är mycket varierande.

Som nämnts finns också en möjlighet att göra insättning en ett konto hos ett företag tillhandahåller någon form som av betalkort. Tillgodohavandet kan i så fall i princip användas för köp av varor eller tjänster företag är närstående till av som kontoföretaget. Den typen insättningar har karaktären av av förskottsbetalning. Enligt EG-rätten artikel 3 i det s.k. andra banksamordnings-

direktivet, 89/646/EEG får inlåning från allmänheten

emot av kreditinstitut samt av andra företag, dessa företag omfattas om av en särskild nationell lagstiftning och verksamheten är underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investerare. Betaltjänstutredningen har i betänkandet Finansiella tjänster i förändring SOU 1994:66 lagt fram olika förslag berör som sparkassor, sparlåneföreningar och företag tar emot kundsom medel på konto. Regeringen att inom kort lägga fram avser förslag till riksdagen innebär att möjligheten för vissa företag som

att ta emot kundmedel på konto läggs fast se lagrådsremiss den

2l september 1995, Fi 94/1942. För verksamheten kommer att gälla vissa begränsningar. Dessa tillsammans syftar bl.a. till att klargöra kontobehållningarnas karaktär förskottsbetalning av av varor och tjänster. Kontantuttag kommer i princip inte att vara tillåtna.

Kundmedlen har en annan karaktär än de medel finns på som konto hos ett kreditinstitut. Att det inte rör sig inlåning i om egentlig mening är för övrigt en förutsättning för att insättningarna i fråga inte skall omfattas de EG-regler gäller av som om vilka som skall få ta emot inlåning. Vidare är insättarens syfte med insättningen ett annat än bankspararens. Kontoföretagen

verkar dessutom under helt andra förutsättningar än banker och andra institut som får ta emot inlåning från allmänheten. Enligt

regeringens uppfattning kan det därför inte vara aktuellt att låta kundmedel konto omfattas av insättningsgaranti. Enligt Betaltjänstutredningens nyssnämnda betänkande måste den verksamhet som i vart fall de större sparkassorna och sparlåneföreningarna bedriver anses vända sig till allmänheten. Slutsatsen grundas att var och en mot erläggande av viss avgift kan vinna inträde i den förening som driver verksam- heten. Innebörden av utredningens resonemang är att sparkassorna och sparlåneföreningarna måste driva verksamheten enligt de gällande reglerna i andra banksamordningsdirektivet. Det betyder att insättningar skulle kunna tas emot av föreningarna bara om de

är auktoriserade kreditinstitut i Sverige banker och vissa värde-

pappersbolag eller står under den särskilda reglering som krävs enligt artikel 3 i direktivet. För närvarande medger inte lagstiftningen att banker har annan associationsform än bankaktiebolag, sparbank eller föreningsbank. Betaltjänstutredningen har emellertid föreslagit att bankverksamhet skall kunna drivas även av kooperativa företag ekonomiska föreningar. En sådan möjlighet skulle kunna vara aktuell främst för större sparlåneföreningar. Regeringen ämnar också, som tidigare aviserats, lägga fram ett förslag till lag om medlemsbanker inom kort, se den tidigare nämnda lagrådsremissen. Eftersom en sådan ekonomisk förening i alla avseenden legalt sett kommer att bli jämställd med andra banker är det naturligt att även de insättningar som dessa företag tar emot omfattas av insättningsgarantin. Regeringens kommande proposition i ämnet kommer också att ta upp den frågan. Regeringen kommer i det sammanhanget också att behandla frågan om mindre sparlåneföreningar. Det är med tanke sparlåneföreningarnas verksamhet att ta

emot insättningar och att låna ut pengar naturligt att skapa ett

regelverk som helt eller i allt väsentligt ansluter till det som gäller för banker i allmänhet, detta alldeles oavsett hur EG-direktivets allmänhetsbegrepp rätteligen skall tolkas. Förhållandena för vissa ekonomiska föreningars sparkassor är däremot andra. lnsättningarna har i många avseenden samma kännetecken som de som kan göras hos en bank. Medlen kan vara nominellt bestämda, likvida, räntebärande etc. Däremot använder de mottagande företagen pengarna helt olika sätt. En bank placerar till övervägande delen de inströmmande insättningarna krediter. Det sker under ett regelverk som bl.a. föreskriver riskspridning samt ingående analyser av vilka förlustrisker som finns. Dessutom fordras att banken, utöver de medel som lånas upp genom inlåningen, har ett eget kapital av viss storlek. Slutligen står bankens verksamhet under det allmännas tillsyn genom Finansin-

spektionen. Sparkassorna, däremot, saknar för närvarande

regelverk. Några krav viss uppnådd Soliditet eller andra

skyddsregler finns inte. De inlånade medlen används, tidigare

som antytts, ofta i företagets allmänna rörelse. Aven det finns stora om skillnader mellan olika sparkassor och olika individer uppgår - ibland de insättningar som en enskild medlem gjort i sparkassa en till betydande belopp. Alldeles oavsett om en sparkasseverksamhet skulle vända anses sig till allmänheten och således omfattas den nämnda regeln av i andra banksamordningsdirektivet- eller inte kan det finnas skäl att fråga sig om den inte borde omgärdas vissa regler och i så av fall också om någon form samhällelig kontroll verksamav av heten borde arrangeras. Den främsta anledningen är givetvis att vissa större sparkassor har åtskilliga insättare och förvaltar

betydande belopp. Det rör sig också om, i många fall, ett långsiktigt sparande. stundom motiverat av socialt viktiga skäl, t.ex. bostadssparande. Det argumentet förstärks också att av insättarna i många fall inte har något klart begrepp hur deras om sparmedel förvaltas. Mot den bakgrunden är det angeläget att frågan reglering om en av sparkassorna belyses. Regeringen har därför tillkallat en utredare med uppdrag att se över frågan. Avsikten är att, om denne bedömer det som lämpligt, förslag till ändamålsenlig en reglering av sparkasseverksamhet skall läggas fram.

Eftersom medlemsñnansiering ingår ett traditionsenligt och som ändamålsenligt inslag i den kooperativa företagsformen bör det regelverk som sedermera införs inte onödigtvis lägga hinder i vägen för sparkasseverksamheti ekonomiska föreningar. Regel-

verket bör alltså inte vara mer strikt än oundgängligen som fordras för det grundläggande skydd insättarna kan göra som anspråk på. Motsvarande bör också vägledande vid bevara stämmandet av den tid inom vilken sparkassorna skall inrättas

enligt den nya modellen.

Det som nu sagts är avsett att utgöra en bakgrund till regeringens ställningstagande i den fråga som väckts flera remissinstanav ser, nämligen om insättningar i kooperativa sparkassor bör omfattas av den i denna lagrådsremiss föreslagna insättningsgarantin. Som redan framgått regeringen att insättarna i menar sparkassorna förtjänar att skyddas att särskilda bestämmelgenom ser införs om sparkasseverksamhet. Sparkassorna har emellertid inte den centrala roll, för hushållen och samhället, i betalnings-

systemet som bankerna har. Att insättningar i sparkassor skall omfattas av det obligatoriska garantisystemet, vissa remissinsom stanser anfört, är inte självklart. Enligt regeringens uppfattning

talar nämligen flera skäl med beaktansvärd styrka mot en sådan lösning. Som kommer att framgå senare i denna proposition föreslår regeringen införandet ett insättningsgarantisystem som i princip av är solidariskt. Alla institut enligt gällande lag får ta emot som inlåning från allmänheten dvs. banker och i vissa fall värdepappersbolag verkar under identiska förutsättningar. De är kringgärdade ett gemensamt regelverk, syftande både till skydd av av betalningssystemet och av konsumenterna. lnsättningsgarantin förutsätter att alla dessa institut bidrar till finansieringen av garantin. Om ett institut fallerar kommer dess insättare att kompenseras medel som alla institut samlat samman. Vidare av kommer alla kvarvarande institut, om ett fallerat. att solidariskt få bidra till återställande av garantisystemets kapacitet. Mot den bakgrunden är det svårt att föreställa sig att företag som inte omfattas det grundläggande regelsystemet- som bl.a. garanteav riskspridning, något som strider mot sparkassornas grundidé rar att till för föreningens verksamhet inom dess verksamvara gagn hetsområde skall inrymmas i garantiordningen. - Ett viktigt inslag i det garantisystem som regeringen föreslår är att omfattade institut skall bidra till systemet med avgifter i förhållande inte bara till institutets andel av de totalt garanterade insättningarna, utan också att avgiftssättningen skall grundas en bedömning av varje enskilt instituts risknivå. Som kommer att framgå i det följande har regeringen valt att använda institutens kapitaltäckningsgrad som ett mått risknivån. l ett sådant system låter sig andra företag, som inte lyder under kapitaltäckningskrav, svårligen inordna. Sammantaget anser regeringen att skälen mot att sparkassor skall omfattas av den obligatoriska insättningsgarantin överväger. Det innebär att endast insättningar i banker och vissa värdepappersbolag, skall omfattas av den obligatoriska garantin. Regeringen ståndpunkt i den frågan innebär emellertid inte att tanken på en garantiordning för insättare i sparkassor förkastas. Tvärtom förtjänar sparkassesparares insättningar av flera skäl skydd. Som redan anmärkts kan en enskilds sparande i en sparkassa uppgå till betydande belopp och vara av väsentlig betydelse för dennes ekonomi. Ofta är också sparandet långsiktigt och tjänar viktiga syften. Det bör därför klarläggas hur ett särskilt skydd för i sparkassor kan utformas. Det ingår i den sparare tidigare nämnda utredarens uppdrag."

Jag ser uttalandena i propositionen kompletterande riktlinjer för som mitt utredningsuppdrag.

2.2 Vad

avses numera med inlåning

Enligt den nya bankrörelsedeñnitionen med bankrörelse avses verksamhet i vilken ingår inlåning på konto behållningen om är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel. I förarbetena prop. 1995/96274 redovisas närmare vad som avses med inlåning.

l specialmotiveringen s. 157 till bestämmelsen sägs bl.a. följande.

"Det bankförbehållna inlåningsbegreppet definieras med

tre rekvisit. Det måste för det första frågan

vara om kontoinlåning,

det vill säga en form varaktigt avtal mellan insättaren av och mottagaren av medlen av innebörd att insättaren har rätt att göra fortlöpande insättningar. För det andra måste behållningen vara nominellt bestämd. insättaren skall, när han väljer än att ta ut sina pengar, alltid ha rätt att få ut det nominella belopp han har som

satt jämte överenskommen ränta. Någon inskränkning till rätten

att få ut det nominella beloppet, och inte hänföra som är att till en sedvanlig uttagsavgift, får alltså inte förekomma behållningen om skall anses nominell. För det tredje måste behållningen vara disponibel för insättaren, det vill säga likvid, för att det skall vara fråga om bankförbehållen inlåning. Behållningen måste alltså vara tillgänglig för insättaren med förhållandevis kort varsel."

l allmänmotiveringen s. 96-97 att samtliga kriterier

anges måste vara uppfyllda för att verksamheten skall utgöra bankrörelse. anses Beträffande kontoförhållandet sägs bl.a. att storleken på de insatta

beloppen inte har bestämts förhand. Härigenom skiljer sig inlåning

från bl.a. obligationsutgivning. Som exempel vidare

nämns att återbäring eller s.k. efterlikvid medlem i som en en ekonomisk förening låter stå kvar konto i föreningen inte bör betraktas som insättning medel konto. l dessa fall insatta av avser medel endast medel som genererats från föreningens verksamhet.

Vad det innebär att behållningen är nominellt bestämt framgår klart av den ovan citerade specialmotiveringen.

Beträffande rekvisitet att behållningen skall vara tillgänglig för insättaren med kort varsel sägs i propositionen bl.a. följande. Det kanske mest framträdande kännetecknet för insättningar som är relaterade till betalningssystemet är att insättaren har rätt att vid anfordran ta ut insatta medel. lnsatta medel är disponibla genom att de i normalfallet är omedelbart tillgängliga för uttag vid anfordran. Detta moment i inlåningsavtalet gör kontot särskilt ägnat att anslutas till ett eller flera betalningsinstrument. Även inlåningsstjänst en som tillåter uttag först efter viss kortare uppsägningstid kan fungera väl en för deposition transaktionsmedel. Ju sämre tillgänglighet till följd av uppsägningstid, desto mindre är sannolikheten att kontoformen av integreras i betalningssystemet. Regeringen bedömer att ett inlåningskonto med längre uppsägningstid än en månad inte kommer att attrahera transaktionsmedel. Behållningen sådana konton bör därför inte bedömas som tillgängliga i bankrörelselagens mening. Medlen dock disponibla för insättaren även om de är tillgängliga anses vara endast under vissa förutsättningar. Exempel på sådana förutsättningar kan att uttag får ske mot viss avgift eller efter viss kortare vara uppsägningstid. Det bör inte vara någon skillnad om insättaren själv gör uttag från kontot eller kontohållaren verkställer betalningen om först efter anvisning, t.ex. en check, från insättaren. Vad sagts i förarbetena om vad som skall anses vara inlåning som får sedvanligt sätt tjäna som underlag för den myndighet, Finansinspektionen, har att utöva tillsyn över att ingen annan än de som som har tillstånd till det tar emot sådan inlåning som avses i bankrörelsela- Eftersom det inte krävs tillstånd för att ta emot inlåning gen. sådana villkor inte faller under bankrörelsedeñnitionen är det som tänkbart att vissa föreningar som driver sparkasseverksamhet ändrar sina kontobestämmelser så att verksamheten inte kräver tillstånd. På grund bl.a. denna möjliga utveckling aktualiseras frågan vad som av skall omfattas av ett eventuellt skydd för de som gör insättningar i sparkasseverksamhet. Genom att ta bort allmänhetsbegreppet i bankrörelsedefinitionen har lagstiftaren valt att göra inlåning i sparkasseverksamhettillståndspliktig efter utgången av år 1997. Efter vad sagts står det klart att det inte bör komma ifråga att som nu inrätta ett skyddssystem som omfattar mer än den del av en förenings verksamhet utgöra bankrörelse enligt den nya lagstiftsom anses ningen.

2.3 Exempel på

inlåningens fördelning i viss

sparkasseverksamhet

Enligt uppgifter från KF fanns i dess sparkassa under år 1994 total en inlåning uppgående till knappt 2,2 miljarder kronor vilket utgjorde

drygt 15.5 procent av KF:s balansomslutning. En uppskattning grov ger vid handen att omkring 2/3 sparkassans totala inlåning sådan av är som avses i bankrörelsedefinitionen. Det kan därvid noteras att balansomslutningen i KF-koncernen under 1990-talet minskat från omkring 30 miljarder kronor år 1990 till cirka 14 miljarder kronor år 1994. Sparkassans totala inlåning under motsvarande tid ökade från knappt 1,7 miljarder kronor år 1990 till knappt 2,2 miljarder år 1994. l augusti 1995 hade den totala inlåningen ökat till knappt 2,3 miljarder kronor. Den kontoform aktivt marknadsförs det s.k. som är kapitalkontot. På sådana konton uppgick den sammanlagda behållningen till drygt 1,3 miljarder kronor. Kapitalkonton utgör ungefär hälften av samtliga konton i sparkassan. l september 1995 hade 70 procent av kapitalkontona behållning understeg 25 000 kronor. en som På 45 procent av kontona understeg behållningen 8 000 kronor. Behållning saknades sju procent kapitalkontona. av Riksbyggen Sparkassa ekonomisk förening hade vid halvårsskiftet

1995 en inlåning uppgående till nära 250 miljoner kronor. Antalet bosparare uppgick till knappt 31 000. På 93 kontona fanns procent av en behållning som understeg 25 000 kronor och 71 procent av kontona understeg behållningen 8 000 kronor. OK ekonomisk förening hade i februari 1996 medlemsinlåning en sparkonton som uppgick till 469 miljoner kronor. Antalet sparkonton uppgick till drygt 883 000. På endast knappt 20 000 dessa av konton översteg behållningen 4 000 kronor. De nämnda exemplen måste mot bakgrund bl.a. det från ses av att årskiftet 1995/96 är tillåtet att ta kundmedel konto emot upp till 15 000 kronor utan att det anses utgöra bankrörelse, något för som övrigt till exempel KF kan utnyttja vid sidan sin sparkasseverksamav het. Vidare är det så att sparkasseinlåningen får alternativ ses som ett eller komplement till den inlåning sker i bank. Det är i hög grad som antagligt att de flesta som har inlåning i sparkasseverksamhet också förfogar över placeringar i bank. Utgångspunkten måste vara att

inlåning i sparkassa sker därför att medlemmen vill, förutom att få god avkastning sina stödja den verksamhet som föreningen pengar, bedriver.

2.4 Bankstödsnämnden Insättargarantinämnden

-

Den 7 1996 överlämnade regeringen till riksdagen en proposition mars Avveckling bankstödet prop. I995/96:l72. l propositionen om av föreslogs, vilket framgår namnet, att bankstödet avvecklas. Ett av sådant förslag berör naturligtvis Bankstödsnämndens verksamhet. Bankstödsnämnden inrättades den l maj 1993 och tog då över arbetet med stöd till bankerna från Finansdepartementet. Vid samma tidpunkt fick nämnden också regeringens uppdrag att förvalta vissa av aktier i bl.a. banker. Därtill fick nämnden från årskiftet statens 1995/96 även i uppgift att för det svenska systemet för garanti ansvara av insättningar. l propositionen föreslogs att myndigheten i fortsättningen enbart skall administrera systemet för insättningsgaranti. Vidare föreslogs att myndigheten skall ombildas och byta namn till lnsättargarantinämnden. l propositionen angavs s. 46 att regeringen anser att den renodlade insättargarantiverksamheteni Bankstödsnäinnden är alltför ringa för den skall motivera att myndigheten har en helt fristående att administration. Denna bör därför kunna samordnas med Finansinspektionen eller någon myndighet. De redovisade organisatorisannan ka förändringarna har bedömts inte påverka vare sig huvudinriktningen eller finansieringen arbetet med insättningsgarantin. av De förslag jag har för avsikt att lämna rörande skydd för inlåning i sparkasseverksamhet har naturlig anknytning till garantin för insättningari bank. Eftersom de förslagjag skall lämna inte skall vara ingripande än ändamålet kräver, är det tämligen given lösning mer en att anförtro det administrativa ansvaret för skyddssysteinet en befintlig myndighet. Detta blir än uppenbart sedan Bankstödsmer nämndens uppgifter koncentrerats till att avse endast administration av insättningsgarantin och myndigheten bytt till lnsättargarantinamn nämnden. Lagstiftningen Bankstödsnämndens framtida uppgifter om

har föreslagits träda i kraft den l juli 1996. I detta betänkande benämns nämnden genomgående Bankstödsnämnden.

3 Alternativa rörande

skydd

synsätt för

sparande i sparkasseverksamhet

Kooperativ verksamhet har lång tradition i Sverige. Verksamheten inom konsument-, bostads- och lantbrukskooperationen har utgjort ett värdefullt inslag i samhällsutvecklingen. Medlemmarna har kunnat stödja verksamheten genom att låta föreningen förvalta sparmedel i föreningens sparkasseverksamhet, ofta till konkurrenskraftig ränta. Därigenom har finansieringen föreningens verksamhet underlättats av och förenklats. Medlemmens val, att låta föreningen förvalta sparmedel, får antas i betydande utsträckning ha grundats på vilja en att stödja föreningens mål med sin verksamhet. För detta talar att insättaren i annat fall lika gärna kunnat göra sin insättning i bank vars verksamhet sedan länge kringgärdats omfattande lagstiftning i syfte av att göra placeringar där säkra. Jag anser att det Linder alla omständigheter är rimligt sparkasseatt verksamhet kan få fortsätta att bedrivas. För göra detta möjligt att krävs att verksamheten regleras i lag. En huvudfråga blir då hur ett särskilt konsumentskydd för sparandet skall anordnas. Teoretiskt skulle ett sådant skydd kunna bestå i kontroll en noggrann av föreningens verksamhet varigenom risk skulle kunna minimeras. spararnas En kontroll av angivet slag förutsätter emellertid omfattande insyn en i föreningens totala verksamhet. En sådan kontrollapparat skulle kräva i sammanhanget alltför stora från samhällets sida, och skulle resurser inte heller stå i överensstämmelse med de syften sparkasseverksom samheten haft. Skyddet bör därför utformas på ett sätt som tillgodoser både föreningarnas möjligheter att fortsätta med sparkasseverksamhet och spararnas intresse att få sin ställning förbättrad. av Som redan nämnts finns i Sverige i lag stadgad insättningsnu en garanti för de som gör insättningar i bank. Bankernas avgifter till systemet är riskrelaterade. dvs. bank med ekonomisk ställning en svag kommer att få betala högre avgift än den bank ekonomiska vars position är fördelaktigare. Skulle vid ett ersättningsfall inbetalade avgifter inte räcka till, finns möjlighet för Bankstödsnämnden låna att

medel för att betala ut ersättningen. Om lånemöjligheten utnyttjas får avgifterna bestämmas till högre belopp till dess lånet betalats tillbaka. Genom att koppla en lånemöjlighet för en statlig myndighet till systemet tillförs detta fullständig trovärdighet avseende garanterat belopp, 250 000 kronor, i varje enskilt fall. Systemet är solidariskt i den bemärkelsen att samtliga institut som omfattas av systemet bidrar genom avgifter till en gemensam pott från vilken ersättning kan betalas ut. Detta är möjligt eftersom bankerna är underkastade ett regelsystem som gäller lika för alla banker. När det gäller de ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverksamhet är problematiken annorlunda. Föreningarna använder inlånade medel i sin rörelse och behöver därför inte utnyttja extern finansiering i motsvarande mån. Även den associationsrättsliga om formen är likadan, den ekonomiska föreningens. skiljer sig de faktiska verksamheterna i betydande omfattning för de olika föreningarna. Ett solidariskt system är mot den bakgrunden inte möjligt utan att kombineras med en omfattande reglering av verksamheten. Av avgörande betydelse är vidare om staten skall ta ett ansvar för att skyddet för spararna får ett verkligt innehåll. Det går inte att bibehålla möjligheten att fritt använda insatta medel i föreningens rörelse samtidigt som insatta medel fullt ut skall skyddas för insättarna. Den ekvationen går inte ihop. Om det kan anses finnas tillräckliga skäl för att staten, motsvarande sätt som för insättargarantin, genom t.ex. en lånemöjlighet för den ansvariga myndigheten garanterar skyddet för insättarna tillförsäkras systemet ytterligare trovärdighet. En sådan lösning innebär emellertid en särbehandling av kooperativ sparkasseverksamhet som av bl.a. konkurrensskäl kan ifrågasättas. Några tänkbara sätt att lösa problemen redovisas nedan. Förslagen har ordnats i ordningsföljd från lägsta till högsta skydd för sparandet.

3.1 Inget skydd alls

Betaltjänstutredningen har, vid sin behandling av hit hörande frågor, stannat för att inlåning i sparkasseverksamhet inte skall särregleras. Därvid kan emellertid anmärkas att utredningen utgått från att allmänhetsbegreppet skulle bibehållas i bankrörelsedefinitionen. Om

så varit fallet skulle endast de största sparkassorna tvingats föra över inlåningen till bank eller avsluta inlåningsverksamlteten. Stora delar av sparkasseverksamheten inom Iantbrukskooperationen skulle emellertid ha stått utanför eftersom den inlåning som där tas emot från medlemmar inte kan komma från allmänheten. anses Som utredningen anmärkte skulle prövningen vad inryms i av som begreppet allmänheten närmast ha ankommit Finansinspektionen. Sedan allmänhetsbegreppetutmönstrats banklagstiftningen faller all ur inlåning, så som den där definierats, under vad skall som anses utgöra bankrörelse. Den tar emot inlåning har alltså söka oktroj för som att verksamheten och, tillstånd därigenom omfattas den om ges, av insättningsgaranti som gäller för bankinsättningar. En sådan lösning skulle som sagt inte lämna något utrymme för fortsatt sparkasseverksamhet i ekonomiska föreningar. Möjligheten använda att medlemmarnas sparande i föreningen ñnansieringskälla för den som övriga verksamhet föreningen bedriver skulle försvinna. som Återstår då möjligheten att genom undantag i nationell lagstiftning medge att ekonomiska föreningar, inte huvusakligen sig som ägnar finansiell verksamhet, tar emot inlåning behöva utan att söka bankoktroj för verksamheten. Enligt det tidigare nämnda andra

banksamordningsdirektivets artikel 3 är det dock inte möjligt

att lagstifta om ett sådant undantag utan att därjämte foga bestämmelser till skydd för insättare och investerare. Hur sådant skydd skall utformas är inte närmare angivet. Det får utgångspunkt vara en att skyddet åtminstone bör likna det skydd lämnas för övrig inlåning. som Med en annan bedömning skulle artikelns bestämmelse nationella om undantag sakna verkligt innehåll. Att lämna inlåning i sparkasseverksamhet utan skydd är mot bakgrund vad inte möjligt av nu sagts ett alternativ.

Betaltjänstutredningens alternativa lösning

l sitt delbetänkande stannade Betaltjänstutredningen för föreslå att att inlåning från allmänheten i sparkasseverksamhet inte längre skulle vara tillåten. inlåning från allmänheten skulle förbehållen vara bankerna. Man insåg emellertid att frågan sparkasseverksamhetens om

framtida roll innehöll en rad komplicerade moment och anvisade även en alternativ lösning till tryggande av insättarnas ställning. Betaltjänstutredningen anförde bl.a. följande.

"Regler till skydd för insättarna kan utformas på olika sätt. Ett sätt är att begränsa sparkasseverksamheten i olika avseenden som tidigare övervägts beträffande insättning av kundmedel. En försäkringslösning kan vara ett annat alternativ. Som ovan nämnts bör skyddsreglerna i en alternativ lösning utformas med utgångspunkt från att verksamheten skall kunna bedrivas väsentligen oförändrade villkor. Ett sätt att åstadkomdetta är att ställa krav att viss del av sparkassedepositionerma na skall avsättas till en särskild kassareserv. Ett sådant krav är den finska sparkasseverksamheten underställd. De finska reglerna är emellertid föremål för översyn. Ett annat liknande alternativ är att viss del av sparkassedepositionerna skall avsättas till en fond som skall administreras av en särskild juridisk person. Genom att de detta sätt fonderade medlen avskiljs från föreningens verksamhet uppnås för insättarna bättre skydd gentemot föreningens övriga borgenärer i händelse av ett fallissemang. l alternativ lösning är det senare alternativet mest tilltalande. en Hur stort belopp som skall avsättas till en fond förvaltad av t.ex. en särskild stiftelse bör bestämmas med utgångspunkt från sparkasseverksamhetens art och omfattning. Avsättningen bör uppgå till en viss minsta del av sparkassedepositionernastotalbelopp, förslagsvis 15 procent. Syftet med avsättningen skall således vara att tillförsäkra insättarna att få ut i vart fall viss del av sina insatta medel för den händelse föreningens tillgångar vid exempelvis en konkurs inte skulle förslå till att täcka insättarnas fodringar. Dessa bör täckas i proportion till insatsernas storlek, dock upptill ett visst högsta belopp, förslagsvis 50 000 kronor. För att garantera värdet av avsatta sparkassedepositioner bör krävas att medlen placeras visst sätt. Medlen bör lämpligen placeras i bank eller i skuldebrev utgivna eller garanterade av staten, kommun, bank, kreditmarknadsbolag eller försäkringsbolag."

3.3 Eget

skydd - spärrat belopp

l mitt uppdrag ligger att utforma ett förslag till regelverk för de ekonomiska föreningar som tar emot inlåning från sina medlemmar eller från medlemmari närstående föreningar. Som i direktiven anges är en av de kooperativa grundsatserna att verksamheten så långt som möjligt skall vara medlemsñnansierad. Med hänsyn till detta förhållande bör regelverket enligt direktiven inte ingripande än vara mer vad ändamålet kräver. Vad som sagts i direktiven talar med styrka för att närmare undersöka ett skyddssystem för inlåning i sparkasseverksamhet som är i möjligaste mån självfinansierat och således inte innefattar någon form av statligt åtagande i ekonomisk mening. Som tidigare nämnts är sparkasseverksainheten inom kooperationen inte enhetlig sig till uppbyggnad eller omfattning. Inom kooperavare tionen pågår överväganden rörande i vilken form verksamheten som omfattar inlåning från medlemmarna i fortsättningen skall bedrivas. Det är således för närvarande omöjligt att med någon grad säkerhet av avgöra omfattningen av den inlåning i sparkasseverksamhet som kommer att beröras av ett skyddssystem. Det sagda talar emot att nu lägga skyddet för sparkasseverksamhet i fond, någon en gemensam slags premiefmansierad försäkringslösning för kollektivet ekonomiska föreningar som tar emot inlåning från sina medlemmar. Istället bör en avvägning göras mellan föreningarnas intresse att bibehålla inlåning från medlemmarna förhållandevis billig finansieringskälla för som en verksamheten och konsumentaspekten, dvs. behov och spararnas av intresse för skydd av insatta medel. Uppgiften är av grannlaga natur. Om inte all föreningens inlåning skall spärras till insättarnas säkerhet krävs någon form statligt av åtagande för att den enskilde skall kunna känna sig säker hans att insatta medel fullt ut är garanterade. Å andra sidan förtar alltför en stor spärrad andel av inlåningen dess funktion finansieringskälla som för föreningens övriga verksamhet. Den valt att sätta som pengar i sparkasseverksamhet bör givetvis väl medveten hans vara om att pengar bidrar till att förbilliga föreningens finansiering och därmed stödja den verksamhet föreningen ägnar sig åt. Häri ligger som ett risktagande som kan sägas bli premierat den ofta förmånliga genom

räntesats som gäller för medel insatta i sparkasseverksamhet. Skulle medlemmen vilja undvika den risken har det alltid stått honom fritt att placera sina annat sätt. Den som sätter pengar i sparkaspengar severksamhet bör således inte kunna räkna med att vid en obeståndssituation för föreningen kunna få sin inlåning i föreningen grundade fordran fullt ut täckt. Han bör emellertid kunna räkna med att föreningen har en av utomstående kontrollerad buffert av sådan storleksordning att föreningen kommer att kunna hålla tillräcklig betalningsberedskap för att möta tillfälliga uttagsanlopp och att sådana, om de inträffar, inte mycket kort tid kan försätta föreningen i ekonomisk kris. Ett system med innebörd att viss del av inlånat belopp spärras har, förutom att skattemedel inte behöver tas i anspråk för skyddssystemets finansiering, den fördelen att det inte är särskilt kostsamt för föreningen. Vid mina kontakter med föreningarna harjag fått beskedet att bedömer kostnaderna för skyddssystemet som överkomliga. man Det är inte realistiskt att i dagsläget göra en alldeles säker bedömning av hur stor kostnaden för berörda föreningar kommer att bli. Frågan påverkas bl.a. upplåningsvillkor och därmed följande av räntemarginaler, inlåningsvolymens storlek m.m. Under alla förhållanden medför systemet att man kort tid bygger upp ett skydd med verkligt innehåll för spararna till en förhållandevis blygsam kostnad för föreningarna. En annan fördel med ett egenñnansierat skyddssystem är att äganderätten till spärrade medel fortfarande tillkommer föreningen. Detta är betydelse bl.a. därför att sparkasseverksamhetförekommer av i olika former både avseende inlåningens omfattning och föreningarnas verksamhetsområden. Det kan inte uteslutas att risken för att spärrade belopp behöver tas i anspråk varierar. l en sådan situation är det en avgörande fördel om varje förening för sig svarar för det skydd dess insättare erbjuds, dock under mellan föreningarna konkurrensneutrala former, dvs. lika villkor för de föreningar som bedriver sparkasseverksamhet. Ett skyddssystem med ett spärrat belopp för varje förening för sig innebär också förenklingar. Det underlättar för kooperativa verksamheter att använda medlemsinlåning som ñnansiering verksamheten samtidigt som den förening som vill upphöra av med sin sparkasseverksamhet har rätt att återfå de medel som spärrats till tryggande av insättarnas fordringar mot föreningen.

En nackdel med ett egenfinansierat skyddssystem är naturligtvis att spararna inte fullt ut kan räkna med att få sin fordran täckt vid en obeståndssituation för föreningen. Något sådant går inte att åstadkomma utan en statlig garanti. Det egentinansierade skyddssystemet måste därför kompletteras med vissa bestämmelser den information om föreningen har att lämna till De bör självfallet ha möjlighet spararna. att rätt bedöma den eventuella risk är förenad med insättning i som sparkasseverksamhet.

Till skyddssystemet bör kopplas separationsrätti konkurs. Skulle en föreningen försättas i konkurs skall det spärrade beloppet inte vara åtkomligt för föreningens övriga borgenärer. Behållningen såvitt avser spärrade medel skall istället delas ut bland dem har inlåning i som sparkasseverksamheten.

Insättningsgaranti för sparkasseverksamhet

Konsumentskyddsaspekten har haft ett dominerande inflytande vid utformingen det skyddssystem gäller för insättningar i av som bank. Liknande skäl kan göras gällande för den inlåning i sparkasseverksamhet som sker på konton kan attrahera transaktionsmedel. Även som om säkerligen de flesta medlemmar sätter konton i som pengar föreningen klart skillnaden jämfört med ser att göra motsvarande insättning i bank, har de sannolikt ändå uppfattningen placeringen att är lika säker hos föreningen den gjord hos bank. Som som om vore en framgått av regeringens ställningstagande i 1995/96:60, prop. 5.43 m, har skälen mot att sparkassor skall inordnas i den obligatoriska insättningsgarantin ansetts överväga. ställningstagandet lätt är att begripa mot bakgrund av att bankverksamheten är omgärdad av ett relativt omfattande regelverk under det att sparkasseverksamheten hittills lämnats oreglerad. Tanken på att anordna ett liknande system för sparkasseverksamheten bör emellertid inte utan närmare analys förkastas. Till början en måste med skärpa framhållas att trovärdigheten i ett sådant system helt bygger på statens ansvar för systemet den lånemöjlighet genom som ansvarig myndighet måste ha för att trygga insättarnas fordringar vid en konkurs för förening tar emot inlåning. Är inte en som man

beredd att ta ett samhälleligt ansvar i ekonomiskt hänseende måste tanken inlåningsgaranti för sparkassor lämnas därhän. Frågan är då det finns tillräckliga skäl för att föreslå att staten om tar på sig ett sådant ansvar. sparkasseverksamhet i ekonomiska föreningar inte huvudsakligen ägnar sig finansiell verksamhet som skiljer sig i betydande utsträckning både avseende inlåningens omfattning och verksamhetens inriktning. Ett gemensamt uppbyggt avgiftsfmansierat garantisystem har drag som påminner om en försäkringslösning, låt vara uppbackad av möjlighet för staten att ta lån för att skänka systemet trovärdighet. Ett sådant system passar upp bäst för ett kollektiv som lyder under gemensamma betämmelser och ägnar sig likartad verksamhet. Under sådana förutsättningar är det möjligt att låta avgifterna vara riskrelaterade, dvs. låta den som löper störst risk att behöva ta systemet i anspråk betala högre avgift än den som bedöms ligga en lägre risknivå i detta avseende. Ett system i vilket staten tar på sig ett ekonomiskt ansvar ställer också stora krav i kvalitativt och kvantitativt hänseende egenskaperna hos de aktörer som omfattas av systemet. Behovet av offentlig kontroll till tryggande av att det statliga åtagandet inte skall behöva tas i anspråk ökar. Sammantaget måste kraven ett system i vilket ingår ett statligt åtagande bli höga. Man kan fråga sig om sparkasseverksamhetens omfattning i landet motiverar ett så pass ingripande skyddssystem. Även kooperationens sparkasseverksamhet spelat om betydelsefull roll inom sitt område har sparkasseverksamheteninte en bankerna viktig roll för landets betalningssamma sätt som en system. Avgörande för mig är emellertid att det inte bör komma ifråga att bygga upp ett system som skulle erfordra en omfattande tillsyn och kontroll av dessa föreningars verksamheter. Till detta kommer att det inom kooperationen förekommer överväganden som tyder att betydande delar av nuvarande sparkasseverksamhet i framtiden kommer att antingen läggas över i bank eller bedrivas under former medför att verksamheten inte faller under gällande bankrörelsedesom finition. Jag har mot mot nu angiven bakgrund avvisat tanken att ekonomiska föreningar som tar emot inlåning ett eller annat sätt skulle få omfattas av insättningsgarantisystemet. Rent lagstiftningstekniskt bör det emellertid inte bereda några större svårigheter att överföra motsvarande bestämmelser som gäller för in-

sättargaranti till lagstiftning om ett separat garantisystem för den inlåning som finns i sparkassor. Bankstödsnämnden kommer i framtiden huvudsakligen att ha ansvaret för insättningsgarantin som sin uppgift. Lämplig myndighet för att administrera ett eventuellt garantisystem även för sparkasseverksamheten finns således redan.

3.5 Handlingsaltemativ för föreningarna

Som framgått ovan kommer, med nuvarande lagstiftning, de föreningar som tar emot inlåning att från årsskiftet 1997/98 bedriva tillståndspliktig verksamhet. Det torde nödvändigt vid vara att samma årskifte ha ett skyddssystem för denna inlåning i kraft. Vilket system som än väljs kommer det i större eller mindre mån att inkräkta föreningarnas möjlighet att använda inlåningen ett sätt som att finansiera delar av föreningens övriga verksamhet. Det bör dock åter framhållas att det är endast den inlåning faller under bankrörelsesom

definitionen som är förbehållen bank och således tillståndspliktig.

De föreningar vill bibehålla sparkasseinlåning har flera som handlingsalternativ. Genom lagen medlemsbanker kan bankrörelse bedrivas i den om ekonomiska föreningens associationsrättsliga form. inlåningen kommer då att omfattas av den insättningsgaranti gäller för banker. som Föreningarna kan också välja att skilja ut den del inlåningen av som omfattas av bankrörelsedeñnitionen och låta sparkasseverksamheten inordnas under det skyddssystem föreslås för sådan verksamhet. som l dessa alternativ omintetgörs eller går delvis förlorad möjligheten att använda inlåningen finansieringskälla för föreningens övriga som verksamhet. En förening har emellertid också möjligheten att ändra sina kontovillkor så att inlåningen inte längre omfattas bankrörelsedefiav nitionen. Som angivits under avsnitt 2.2 har regeringen gjort bedömningen att om uppsägningstiden för att ta ut medel från konto ett överstiger en månad så är det inte fråga inlåning i bankrörelselaom gens bemärkelse. Genom att föreningarna har denna möjlighet att ändra sina kontovillkor förtas inte möjligheten att fortsätta bedriva kooperativ verksamhet med stöd medlemmarnas ekonomiska av

insatser. En kommande lagstiftning sparkasseområdet lägger därmed inte något hinder i vägen för framtida kooperativ verksamhet med medlemsfinansiering som ett betydelsefullt inslag.

Vissa överväganden inom kooperationen

Som nämnts inledningsvis förekom under en kort period under våren l995 uttag i osedvanlig omfattning från HSB:s sparkassa. Saken väckte viss uppmärksamhet i massmedia men någon upprepning av uttagsanloppet har sedan dess inte förekommit vare sig mot HSB eller mot ekonomisk förening som bedriver sparkasseverksamhet. annan lnom HSB har, utan samband med händelserna under våren l995, en omstrukturering av organisationen övervägts. l omstruktureringsarbetet har ingått planer att överföra tinansieringsverksamheten inklusive sparkasseverksamheten till en av HSB kontrollerad bank. Finansinspektionen har i beslut under oktober l995 lämnat HSB Riksförbund ek. för. tillstånd att förvärva viss andel av aktierna i JP Bank AB. innehavet av aktier skall enligt beslutet vid var tidpunkt understiga 20 procent av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier i banken. l annonser i dagspressen i slutet av år l995 uppgav HSB att under år 1996 skulle skapa en egen bank för att göra man bosparandet ännu mer attraktivt. Genomförs dessa planer kommer sparandet i HSB:s sparkassa att överföras till bank och omfattas av den insättningsgaranti som gäller för insättningar i bank. Ett skyddssystem för sparkasseverksamhet kommer då inte att beröra HSB. l slutet av mars 1996 har beslut fattats att oktroj skall sökas av en av HSB kontrollerad bank och att HSB:s sparkasseverksamhetskall överföras dit. En ansökan med sådant innehåll har av HSB ingivits till Finansinspektionen. Vid de kontakter som jag haft med berörda parter har företrädare för lantbrukskooperationen ställt sig tveksamma till ett skyddssystem för den sparkasseverksamhetsom bedrivs där. Betaltjänsttttredningens betänkande uppfattades så att inlåning inom lantbrukskooperationen inte skulle omfattas allmänhetsrekvisitet och således inte betraktas av bankrörelse. Som angivits i förarbetena till bankrörelselagen bör som inte sådana medel konto genererats från föreningens verksamsom

het återbäring och s.k. efterlikvid betraktas som inlåning. Sedan

allmänhetsbegreppet utmönstrats bankrörelsedeñnitionen har ur förutsättningarna ändrats och delar den inlåning föreningar av som

inom lantbrukskooperationen bedriver kommit att falla under

begreppet bankrörelse. Saken kompliceras det förhållandet det av att inom dessa föreningar synes förekomma kontoformer inte som är enhetliga. Klarhet i dessa frågor torde inte föreligga förrän tillsynsmyndigheten har att bedöma det i det enskilda fallet är fråga om om inlåning eller inte. Det står naturligtvis föreningarna fritt före att årsskiftet 1997/98 ändra sina kontovillkor så att det inte blir fråga om inlåning. Det kan dock inte uteslutas att medlemmarna skulle föredra

att sparkassemedlen omfattas visst skydd under förutsättning av att detta inte blir alltför kostnadskrävande för föreningen.

KF har intagit en positiv attityd till att ett skyddssystem för sparkasseverksamheten byggs Man är där angelägna upp. om att behålla inlåning från medlemmarna ñnansieringskälla för den som övriga verksamheten. KF har i och för sig inte ansett att ett skyddssystem är erforderligt, men accepterat att gällande rätt nödvändiggör att ett sådant inrättas. Mot den bakgrunden har från KF:s sida vid man kontakter med utredningen förordat ett självfmansierat skyddssystem med så lågt spärrat belopp möjligt. Man har förklarat sig som vara beredda att acceptera den procentuella nivå, 15 angivits procent, som i Betaltjänstutredningen alternativa förslag. Riksbyggens sparkassa har speciell ställning den drivs en genom att som en självständig ekonomisk förening utan verksamhet. För annan placering av inlånade medel gäller ett placeringsreglemente vars innehåll, enligt Riksbyggens uppfattning, är sådant något ytterligaatt re skydd för inlåningen där inte är erforderligt. Genom uttalande i specialmotiveringen till den övergångsbestämmelse medger som att sparkasseverksamhet får fortsätta i nuvarande form fram till årsskiftet 1997/98 omfattas emellertid även Riksbyggens sparkassa denna av övergångsbestämmelse. Riksbyggens Sparkassa ekonomisk förening är som framgått en ekonomisk förening huvudsakligen ägnar sig som finansiell verksamhet. En sådan ekonomisk förening får enligt

gällande lagstiftning fortsätta sin verksamhet endast i medlemsbankens form. Redan genom att i inhemsk lagstiftning medge att ekonomiska föreningar vars huvudsakliga verksamhet inte är finansiell av natur tar emot inlåning görs undantag från huvudregeln att inlåning endast får

bank. Även Riksbyggen kan ha skäl för sin tas emot av om uppfattning, att inlånade medel i sparkassan är säkra genom innehållet i det för kassan gällande placeringsreglementet, föreligger enligt min mening inte tillräckliga skäl för att föreslå ett undantag för undantaget och tillåta viss ekonomisk förening med finansiell huvudverksamhet att ta emot inlåning som annars skulle vara förbehållen bank. För Riksbyggens sparkassa föreligger fram till årsskiftet 1997/98 ett flertal handlingsalternativ för att bibehålla inlåningsverksamheten. Vilket väljs är en intern fråga för Riksbyggen. som Även Stockholms Kooperativa Bostadsförening ek. för. SKB har varit i kontakt med utredningen med anledning av det sparande som där tas emot från medlemmar i föreningen. Medlemsskap i föreningen erhålls genom inbetalande av förhand av föreningen bestämda belopp avseende insats, kreditbelopp och årsavgift. Även bosparandet sker med förhandsbestämda belopp upp till spargränsen, som under år 1995 uppgick till 6.000 kronor. När hyreskontrakt tecknas med föreningen skall kompletteringsinbetalning ske av kreditbelopp med förhand bestämda belopp beroende på antal rum i lägenheten. Vid avflyttning från SKB återbetalas insats och kreditbelopp. Jag har meddelat företrädare för SKB att jag gör bedömningen att den verksamhet föreningen bedriver inte kan anses vara inlåning i bankrörelselagens mening. Sparandet i föreningen kommer därför inte att behöva omfattas av ett skyddssystem uppbyggt för sparkasseverksamhet. En samlad bedömning av de ovan redovisade alternativa synsätten och de handlingsalternativ som står till buds för föreningarna, utvisar att det är angeläget att finna ett skyddssystem som är enkelt och överskådligt. Skyddssystemet bör inte få medföra ökade kostnader för staten. Inte heller bör skyddet vara sådant att det av föreningarna bedöms som hämmande för fortsatt sparkasseverksamhet, varken grund kostnaderna eller systemets konstruktion. En avvägning av måste göras mellan nyttan för föreningarna att kunna använda medlemsinlåningen som fmansieringskälla för övrig verksamhet, och spararnas behov av skydd för sitt sparande. Systemet bör vara sådant att det inte för med sig en omfattande kontrollapparat. Det bör inte heller leda till behov insyn i föreningarnas övriga verksamhet för av att systemet skall kunna fungera tillfredsställande.

Efter övervägande av de nu angivna omständigheterna harjag funnit att ett skyddssystem utformat i enlighet med vad angivits under som avsnitt 3.3 Eget skydd spärrat belopp är bäst ägnat att fungera - som skydd för sparande i sparkasseverksamhet.

överväganden

4 och

förslag

4.1 Sparkasseverksamhet undantas från

tillståndsplikten enligt bankrörelselagen

Mitt förslag: Jag föreslår att det i bankrörelselagen införs ett undantag för sparkasseverksamhet så att den kan bedrivas utan tillstånd av regeringen.

Som anförts inledningsvis innebär ändringarna i bankrörelselagenatt inlåning i sparkasseverksamhet är tillståndspliktig, låt att det vara genom en övergångsbestämmelse är möjligt för de ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverksamhet att fortsätta med det i nuvarande former fram till årsskiftet 1997/98. Frågan blir då om inlåning i sparkasseverksamheti framtiden skall förbjudas och all om inlåningsverksamhet skall förbehållen bank. vara Kooperativ verksamhet har lång tradition i Sverige. De insatser som under åren gjorts konsument-, bostads- och lantbrukskooperationen av har varit till gagn för samhällsutvecklingen i landet. Medlemmarnas insatser och sparande i de enskilda föreningarna har varit ett värdefullt inslag i finansieringen föreningarnas verksamhet. lnlåningens av sammanlagda omfattning har emellertid aldrig tillnärmelsevis kunnat jämföras med bankinlåningens totala behållning och sparkasseverksamheten har inte på samma sätt bankerna betydelse för stabilitesom ten i landets betalningssystem. Såväl förarbetena till den ändring i bankrörelselagen varigenom allmänhetsbegreppet tagits bort mina direktiv talar för som att en särskild reglering av sparkasseverksamheten bör komma till stånd. De överväganden inom skilda delar kooperationen för närvarande av som pågår, och vilkajag i delar redovisat under avsnitt 3.5, kan komma att

innebära att vissa föreningar ändrar sin kontostruktur eller för över

sparkasseverksamheten till bank. Detta utgör emellertid inte till-

räckliga skäl för att i sin helhet förbjuda inlåningsverksamheten i

sparkassa. För göra det möjligt för ekonomiska föreningar som inte att huvudsakligen ägnar sig finansiell verksamhet att även efter årskiftet 1997/98 ta emot sådan inlåning som avses i bankrörelselagen bör tredje stycke fogas till l kap. 2 § bankrörelselagen. Av ett nytt lagtexten bör framgå att tillstånd oktroj inte behövs för en ekonomisk förening huvudsakliga verksamhet inte är av finansiell natur vars när den tar emot sådan inlåning avses i paragrafens första stycke. som l särskild lag sparkasseverksamhet bör ytterligare bestämmelser en om införas bl.a. tillsyn, kontroll och skydd för spararna. om

4.2 Förslag till lag om sparkasseverksamhet

Mitt förslag: En lag sparkasseverksamhet antas. l denna intas ny om bestämmelser bl.a. offentlig tillsyn över verksamheten, inforom mation till insättama samt ett skyddssystem för spararna. Föreningar tar emot inlåning från färre än 1 000 medlemmar som skall inte anslutas till skyddssystemet. Föreningar vars sparkasseverksamhet har så begränsad omfattning bör kunna få bedriva sin verksamhet utan att behöva ansluta sig till skyddssystemet.

Genom mitt förslag undantag i bankrörelselagen för de ekonoom miska föreningar tar emot inlåning från sina medlemmar som uppkommer frågan denna inlåningsverksamhet skall regleras i en om lag eller ingå ett eller flera kapitel i lagen 1987:667 om ny som ekonomiska föreningar. Mot bakgrund de krav i kvalitativt och av kvantitativt hänseende måste ställas föreningar som tar emot som inlåning från sina medlemmar får frågan antas komma att beröra ett relativt mindre antal föreningar. Jag har därför stannat för att sett föreslå att regleringen hithörande frågor sker i en särskild lag. Det av också vikt i sådan lag avgränsa begreppet sparkasseverkär av att en

samhet. Som angivits i utredningens direktiv bör regelverket inte vara mer ingripande än vad ändamålet kräver. Genom de ändringar i bankrörelselagen trädde i kraft den l som januari l996 gjordes undantag från bankrörelsedefinitionen för vissa mindre spar- och låneföreningar. Dessa ekonomiska föreningar, som huvudsakligen ägnar sig finansiell verksamhet. skulle i fall annat

behövt regeringens tillstånd för verksamheten. Regeringen redovisade

sin uppfattning prop. l995/96:74, l08 att förening med ett s. en medlemstal högst l 000 borde kunna hållas utanför det reglerade området. För att undvika att flera spar- och låneföreningar slår sig samman i större federationer utanför det reglerade området krävs att medlemsskap i föreningen får beviljas endast fysiska l personer. propositionen framhölls också det angelägna i att medlemmar i dessa föreningar klart och tydligt informeras att föreningen står utanför om den samhälleliga kontroll och det regelsystem som gäller för banker-

na. För ekonomiska föreningar som inte huvudsakligen ägnar sig finansiell verksamhet är det sparkasseverksamhetens omfattning som är avgörande för vilka kvantitativa krav som bör ställas. På motsvarande sätt som gäller för mindre spar- och låneföreningar bör även sparkasseverksamhet av mindre omfattning kunna undantas från regelverket. Uppgår det antal medlemmar, från vilka föreningen tar emot sådan inlåning som avses i bankrörelselagen, till ett mindre antal än l 000 bör sådan sparkasseverksamhet undantas från skyddssystemet. Någon gräns satt i relation till inlåningens volym är inte erforderlig. Den som väljer att placera större belopp i föreningar med endast begränsat antal medlemmar får goda grunder väl antas vara informerad föreningens verksamhet. Något särskilt skäl skydda om att den sortens placeringar föreligger inte. Även här är det emellertid angeläget att förebygga ett kringgående skyddssystemet. Endast av föreningar sparkasseverksamhet innefattar inlåning från färre vars än l 000 medlemmar undantas från att ingå i skyddssystemet.

4.3 Avgränsning av begreppet sparkasseverksamhet

Mitt förslag: Begreppet sparkasseverksamhet förbehålls sådan inlåning enligt bankrörelselagen som tas emot av ekonomiska föreningar huvudsakliga verksamhet inte är av finansiell natur. vars

Som angivits under avsnitt 2.1 har begreppet sparkasseverksamhet tidigare använts som ett slags samlingsbegrepp vilket omfattat skilda företeelser. Någon nämnvärd nackdel med ett sådant förhållande har inte förelegat så länge verksamheten varit oreglerad. När nu ett regelsystem för de ekonomiska föreningarnas inlåning från medlemmar skall tillskapas är det av vikt att avgränsa vad som avses med sparkasseverksamhet. Både medlemmar och allmänhet bör kunna känna till vad för slags verksamhet som ryms i begreppet sparkassa. Detta är särskild betydelse ett skyddssystem inrättas för av om sparandet i föreningen. Eftersom endast sådan inlåning som omfattas bankrörelsedeñnitionen är tillståndspliktig, och för vilken undantag av görs, ligger det i sakens natur att det är den delen av föreningens nu inlåningsverksamhet som bör benämnas sparkassa. angivet slag kan måhända skapa vissa praktiska Ett synsätt av nu eller pedagogiska bekymmer för några av de berörda föreningarna. Vare sig medlemmens fordran mot föreningen grundar sig en insättning faller under gällande inlåningsdefinition eller finner som nu sin grund i typ insättning, t.ex. obligationsutgivning, annan av uppfattar sannolikt medlemmen insättningen som gjord i sparkassan. Även föreningen uppfattar säkert alla sina ekonomiska åtaganden mot medlemmar lika skyddsvärda. Genom bl.a. det risktagande som som ligger i att medlemmen godtar att insatta medel används i föreningens övriga rörelse är det uteslutet att lagstifta om skydd för ytterligare riskkapital än det faller under inlåningsdefinitionen. Om så skulle som ske blev även föreningens möjlighet att disponera medlen beskuren i ännu större utsträckning. Ett sådant resultat kan inte bedömas som önskvärt från föreningarnas sida. Slutsatsen blir att den del av föreningens verksamhet som innefattar inlåning av det slag som anges i 1 kap. 2 § första stycket bankrörelselagen är vad som skall omfattas

av ett skyddssystem. Till undvikande att medlemmar får felaktig av en uppfattning om det skydd deras insättningar har bör uttryckligen anges att sparkasseverksamhet inte får bedrivas i form än annan som anges i lagen om sparkasseverksamhet.

4.4 Tillsyn och

anmälningsskyldighet

Mitt förslag: Finansinspektionen utövar tillsyn över sparkasseverksamhet. Ekonomiska föreningar bedriver sparkasseverksamhet som skall anmäla detta till Finansinspektionen och med årliga avgifter bekosta den tillsynsverksamhet inspektionen bedriver såvitt som avser sparkasseverksamhet.

Betaltjänstutredningen har i sitt delbetänkande Finansiella tjänster i förändring framfört argument mot att Finansinspektionen skulle utöva tillsyn över sparkasseverksamheten. Förhållandena har emellertid sedan dess förändrats. Efter det att allmänhetsbegreppet tagits bort ur bankrörelsedeñnitionen omfattas all inlåning det slag bestämts av som där av tillståndsplikten. inlåning har i sin helhet blivit förbehållen bank. Det ligger självfallet inom för Finansinspektionens ramen tillsyn att övervaka att inte andra än de har tillstånd till som det tar emot inlåning. Om det införs undantag för än bank annan att ta emot inlåning ter det sig helt naturligt att även de omfattas numera som av undantaget ställs under tillsyn Finansinspektionen. Ekonomiska av föreningar med huvudsakligen finansiell verksamhet står redan under inspektionens tillsyn att de måste driva sin verksamhet genom numera i form av medlemsbank. Föreslås ett skyddssystem för i sparare sparkasseverksamhet som i allt väsentligt är finansierat genom föreningens från medlemmarna inlånade kapital finns inte anledning att tillgripa några omfattande regler tillsyn eller mer om annan offentlig insyn i föreningens verksamhet. Vissa bestämmelser den om information som förening har att lämna till sina en sparare är erforderliga för att de rätt skall kunna bedöma risker och fördelar med

att placera sina hos föreningen. Jag återkommer till detta pengar nedan. Ett skyddssystem för sparande i sparkasseverksamhet bör administatlig myndighet för att vinna i trovärdighet. En sådan streras av en administrativ uppgift bör emellertid inte kombineras med tillsynsfunktionen varför den uppgiften bör anförtros annan myndighet än Finansinspektionen. En ekonomisk förening bedriver sparkasseverksamhet skall som skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen. Till anmälan skall fogas handlingar utvisar att det är fråga om en förening som inte som huvudsakligen har verksamhet finansiell natur samt anger omfattav ningen inlåningen från medlemmar. En anmälningsskyldighet är av nödvändig för att inspektionen skall kunna bedöma om det är fråga verksamhet rätteligen borde bedrivas i form av medlemsbank. om som Kostnaderna för Finansinspektionens tillsyn över sparkasseverksamheten får bekostas de berörda ekonomiska föreningarna. Enligt mitt av förslag är tillsynsuppgiften begränsat omfång. Därav följer att av inspektionens kostnader för denna verksamhet också blir begränsade. Det är inte möjligt att för närvarande göra en uppskattning av kostnadernas storlek. Ett alternativ är att finansiera tillsynskostnaderna förening i samband med sin anmälan till inspektionen genom att en sparkasseverksamheten får betala anmälningsavgift. En nackdel av en med ett sådant alternativ är att kostnaderna för tillsynen inte kan överblickas i samband med anmälan. Eftersom kostnaderna för tillsynen får förutsättas bli begränsade bör inspektionen årligen ta ut avgift för varje förening för sig. Det är rimligt att en förening som en bedriver sin sparkasseverksamhet sådant sätt att ingripanden från Finansinspektionen fordras betalar högre avgift än de övriga. en

4.5 Skydd för sparande i sparkasseverksamhet

Mitt förslag: Bankstödsnämnden lnsättargarantinämnden anförtros att administrera ett skyddssystem för sparande i sparkasseverksamhet. En förening som bedriver sparkasseverksamhet skall avsätta 25 procent av inlåningen i sparkasseverksamheten. De avsatta medlen skall inbetalas till Bankstödsnåmnden som skall placera dem ett för föreningen öppnat räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Föreningen får vissa villkor använda medel kontot efter ansökan hos och tillstånd av Bankstödsnämnden. Upphör sparkasseverksamheten skall, sedan samtliga inlåningskonton avslutats, de spärrade medlen återbetalas till föreningen.

Jag förordar ett skyddssystem är grundat avsättningar viss som av del av behållningen avseende inlåning i sparkasseverksamheten. Förslaget innehåller enligt min mening rimlig avvägning mellan en konsumentskyddsaspekten och intresset att kunna bibehålla av medlemsinlåningen som finansieringskälla för ekonomiska föreningar. Händelseutvecklingen inom den finansiella sektorn och överväganden inom kooperationen medför att det för närvarande är förenat med påtagliga svårigheter att överblicka och bedöma i vilken utsträckning inlåning vid årsskiftet 1997/98 kommer att bedrivas andra än av banker. Att i det läget föreslå ett skydd för sparkasseverksamhet som innefattar ett statligt åtagande i ekonomisk bemärkelse finner jag mindre lämpligt. Ett system av innebörd att de ekonomiska föreningarna får avstå en del av nyttan att använda medlemsinlåning ñnansieringskälla för som sin övriga verksamhet har fördelen att konkurrensneutralt. Det är vara inte fråga om att avsatta medel skall ingå i en gemensam pott. utan varje förening som tar emot inlåning från medlemmarna får separata konton reservera del sin medlemsinlåning. insatsen, för av att bygga upp ett skydd för står i proportion till inlåningens spararna, sammanlagda behållning för berörda föreningar. Mot ett förslag av nu angiven art kan hävdas att den enskilde medlemmen skulle kunna uppfatta sin placering osäker eftersom. som

förenklat uttryckt, endast 25 procent inlåningen har spärrats i av skyddssystemet. Ett sådant argument är enligt min mening inte bärande. Enligt gällande rätt har ingen del av sin inlåning spararen säkerställd. Vidare kommer föreningen i vissa situationer, och efter tillstånd från nämnden. kunna frigöra medel för att stilla eventuell att sina sparmedels tillgänglighet. Sammantaget oro hos spararna om innebär detta under alla omständigheter en påtaglig förbättring av ställning jämfört med nuvarande situation. spararnas Till detta kommer att sparandeti sparkasseverksamhetj vart fall till någon del. motiveras medlemmens intresse att stödja föreningens av verksamhet och därmed får utgöra ett visst mått av medvetet anses risktagande. Det kan mot den bakgrunden inte vara motiverat att försöka säkerställa insatt belopp i sin helhet. För att denna aspekt skall stå fullständigt klar för insättarna bör föreningarna åläggas viss informationsskyldighet mot dem har. eller har för avsikt att göra, som insättningar hos föreningen. Jag återkommer till detta nedan. Som jag angivit Linder avsnitt 4.4 bör uppgiften att administrera skyddssystemet anförtros myndighet än Finansinspektionen som annan har att utöva tillsyn över verksamheten. Utformningen av det svenska garantisystemet för de är insättare i banker bygger utgångssom det skall fråga konsumentskydd. Även punkten att vara om ett skyddssystemet för de i sparkasseverksamhetbör därför ha som sparar utgångspunkt att det skall fråga om ett konsumentskydd. som vara Som tidigare berörts är förhållandena inte desamma för de som placerar inlåningsmedel i sparkassor för de som gör motsvarande som placering i bank. Eftersom medlen får användas i den ekonomiska föreningens rörelse innebär placering av pengar i sparkasseverksamheten ett visst risktagande innebärade stöd för den verksamhet som den ekonomiska föreningen bedriver. Även utgångspunkten skall om skydd för konsumenterna/spararna måste man komma ihåg att vara graden skydd måste vägas mot möjligheten att fortsätta ha inlåning av i sparkassa finansieringskälla för den ekonomiska föreningen. som Skyddet byggs med avsättningar till konto hos Riksgäldskontoupp ret. Medlen kommer fortfarande att tillhöra den ekonomiska föreningen till skillnad från vad gäller för den avgiftsbaserade som insättningsgarantin för bankinsättarna. Ansvaret för skyddssystemet, liksom för insättningsgarantin, kommer huvudsakligen att innebära ett för administrationen. Skyddssystemet för sparkasseinsättningar ansvar

skall inte vara mer ingripande än situationen kräver, måste också men innefatta möjligheter att vidta åtgärder mot den som bedriver sparkasseverksamhet utan att uppfylla sina skyldigheter mot skyddssystemet. Den som har ansvaret för skyddssystemet skall också kunna fatta beslut när den ekonomiska föreningen, obeståndssituutan att en ation för föreningen föreligger, vill disponera spärrade medel under t.ex. en tillfällig likviditetskris orsakad av osedvanligt stora uttag från sparkasseverksamheten.. Flera alternativ för placering ansvaret finns, allt beroende av vilken grad av skydd och kontroll är önskvärd. Minst ingripande som och kostnadskrävande torde vara att låta de ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverksamhet själva ha ansvaret för att systemet byggs upp angivet sätt. Mot en sådan ordning talar att någon rimlig kontroll över att systemet kommer i funktion och inte missbrukas saknas. Ett annat alternativ är att skapa särskild myndighet, en "sparkassenämnden", för kontroll av att skyddssystemet byggs och upp administreras ett effektivt sätt. För ett sådant förslag talar att en tydlig rågång mellan insättningsgarantin för bankkunderna och skyddet för sparande i sparkasseverksamhet markeras. Den relativt begränsade omfattningen av skyddssystemet och myndighetens arbetsuppgifter medför emellertid att skapandet av en ny myndighet måste bedömas vara alltför kostnadskrävande för att motiverad vara i detta sammanhang. l inledningsskedet innebär ansvaret för skyddssystemet främst att se till att skyddet byggs upp i enlighet med lagstiftarens intentioner. Detta arbete kommer att i allt väsentligt administrativ vara av karaktär. Enligt min uppfattning talar således helt avgörande skäl för att en inom det finansiella systemet redan existerande myndighet anförtros ansvaret för skyddssystemet för insättare i sparkasseverksamhet. Framförallt talar kostnadsmässiga och organisatoriska fördelar för en sådan lösning. l propositionen om insättningsgaranti l995/96:60,

s. 74 ff argumenteras relativt utförligt för varför Bankstödsnämnden

skall anförtros ansvaret för insättningsgarantin. Jag delar den bedömning som gjorts där och anser att i allt väsentligt samma skäl bör ansvaret även för skyddssystemet för insättarna i sparkasseverksamhet anförtros Bankstödsnämnden. Om de antaganden som gjorts om Bankstödsnämndens framtid visar sig vara riktiga, kommer av dess verksamhet att återstå ansvaret för garantisystemet och för

skyddssystemet. Även systemen är uppbyggda olika sätt finns om sådana likheter i syftet med verksamheten att ansvaret för systemen bör ligga hos en och samma myndighet. Bankstödsnämndens förvaltningskostnader för administration av skyddssystemet bör finansieras över anslag. Avgifter motsvarande förvaltningskostnaderna bör av nämnden årligen tas ut av de ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverksamhet och föras mot inkomsttitel statsbudgeten. Liksom för insättningsgarantisystemet bör en uppdelning göras av nämndens förvaltningskostnader så att kostnaden för skyddssystemet kan urskiljas och därmed rättvist fördelas bland de ekonomiska föreningar som bedriver sparkasseverksamhet. Så länge ett ersättningsfall enligt skyddssystemet inte aktualiseras bör utgångspunkten kunna vara att nämndens förvaltningskostnader delas lika mellan de föreningar som bedriver sparkasseverksamhet. Under sådana omständigheter är det inte inlåningsvolymen som styr arbetsbelastningen för nämnden. Likartade åtgärder behöver vidtas för var och en av de berörda föreningarna. Vid ersättningsfall bör nämnden inledningsvis göra en bedömning av vilka kostnader för att administrera utbetalningar enligt skyddssystemet som kommer att belasta föreningen. l en sådan situation spelar naturligtvis framför allt antalet berörda sparare roll för hur stora kostnaderna för förfarandet kommer att bli. Möjligheterna att träda i skyddssystemet respektive att upphöra med sparkasseverksamheten bör vara okomplicerade. Beslutar en ekonomisk förening att upphöra med sin sparkasseverksamhet bör emellertid spararnas ställning markeras. Först efter det att föreningen till Bankstödsnämnden anmält att samtliga inlåningskonton avslutats skall nämnden ombesörja att föreningens behållning konto hos Riksgäldskontoret utbetalas till föreningen. Det kan inte uteslutas att en förening som skall avsluta sin sparkasseverksamhet har behov av behållningen kontot för att uppnå tillräcklig likviditet för avslutande av inlåningskontona. l en sådan situation får föreningen göra en särskild framställan med sitt önskemål till Bankstödsnämnden. Jag återkommer nedan till frågan om utbetalning av medel från skyddssystemet.

4.6 Utbetalning medel från skyddssystemet

av

Mitt förslag: De medel som betalas till Bankstödsnämnden för att sätta skyddssystemet i full effekt tillhör respektive ekonomisk förening. Efter ansökan från en ekonomisk förening som bedriver sparkasseverksamhet får nämnden besluta att medel det för föreningen öppnade kontot hos Riksgäldskontoret får utbetalas till föreningen för att användas för återbetalning till medlemmar har som sparande i sparkasseverksamheten. Beslutas om att föreningen skall träda i likvidation likvidatosvarar rerna för att behållningen kontot fördelas bland insättarna. Vid en förenings konkurs skall behållningen det för föreningen öppnade kontot hos Riksgäldskontoret inte vara tillgänglig för föreningens övriga borgenärer.

l lagen om insättningsgaranti föreslås att ersättning från garantin skall kunna utbetalas först efter det bank försatts i konkurs. Enligt att en

kommittédirektiven "Översyn av vissa rörelse- och tillsynsregler

bankområdet m.m." Dir.l995:86 skall övervägas det är lämpligt om att ge systemet för insättningsgaranti någon uppgift vid rekonstruktion av en krisdrabbad bank. lnbetalda medel skulle då kunna användas redan innan konkursen. Något förslag med anledning direktiven har av ännu inte lagts fram. Till skillnad från det rent avgiftsbaserade systemet för insättningsgaranti harjag föreslagit att skyddssystemet för insättarna i sparkasseverksamhet skall finansieras av varje ekonomisk förening för sig. På så vis uppnås ett rättvist system där varje ekonomisk förening som bedriver sparkasseverksamhet får bygga ett individuellt skydd upp beroende inlåningens storlek i den egna verksamheten. Varje sparkasseverksamhet får därigenom, när systemet är i full effekt, relativt sett lika gott skydd för sina insättare. Vidare är det rimligt att föreningen får disponera medel före en obeståndssituation. Meningen med skyddssystemet är bland annat att skapa trygghet för spararna. Om osedvanligt stora uttag görs från föreningens sparkasseverksamhet skall föreningen kunna tillfälligt

disponera avsatta medel i syfte att under tiden ge föreningen tid att göra andra tillgångar likvida eller annat sätt vidta åtgärder för att kunna fullgöra sina åtaganden mot spararna. Beslutanderätt rörande frågan om föreningen skall få tillgång till medel kontot bör ligga hos Bankstödsnämnden. Mina kontakter med föreningar som bedriver sparkasseverksamhet har utvisat att man inte känner oro för att en sådan situation skall uppkomma i vilken i osedvanlig omfattning. Även detta skulle spararna gör uttag om inträffa kommer man normalt att kunna skaffa tillräcklig likviditet för att infria medlemmarnas fordringar om bara tillräckligt andrum ges. En riktpunkt för de omständigheter som bör föreligga för att Bankstödsnämnden skall tillåta föreningen att disponera medel kontot kan vara att föreningen visar att den under kort tid, t.ex. en vecka, utsatts för uttag i osedvanlig omfattning, exempelvis tio procent av sammanlagd inlåningsbehållning. Det är också rimligt att en förening som fattat beslut om att upphöra med sparkasseverksamheten får rätt att disponera medel för avslutandet av berörda konton. Huvudregeln i detta avseende bör emellertid att föreningen visar att alla

vara

konton avslutats innan återbetalning av spärrade medel sker för att undvika urholkning av spararnas säkerhet. Något hinder för en smidig lösning där hänsyn tas till både föreningens ekonomiska ställning och spararnas trygghet finns dock inte. Några uttryckliga regler för detta anserjag inte bör utformas eftersom de omständigheter under vilka en förening kan vilja disponera medel säkert kan variera i betydande omfattning. Det ligger i sakens natur att Bankstödsnämnden kommer att fatta sina beslut i dessa frågor med hänsynstagande till spararnas bästa. De avsättningar föreningen gjort till skydd för insättarna skall emellertid tillhöra föreningen. En förening kanju besluta att upphöra med sin sparkasseverksamhet av andra skäl än föreningens obestånd och det är i en sådan situation naturligtvis rimligt att avsatta medel återbetalas till föreningen i samband med att den visat att sparkasseverksamheten avslutas. Beslutas att föreningen skall träda i likvidation svarar likvidatorerna för att behållningen det för föreningen Öppnade kontot hos Riksgäldskontoret betalas ut till berörda sparare. Bankstödsnämnden skall likvidatorernas begäran betala ut föreningens skyddsbelopp till dem. Likvidatorerna skall därefter fördela medlen till spararna

enligt samma principer som om utbetalning skett genom nämndens försorg. Detta bör spararna informeras om i samband med att medlen görs tillgängliga för likvidatorerna. l specialfallet att den i likvidation försatta föreningens medel inte förslår till täckande av föreningens skulder finns möjlighet att försätta föreningen i konkurs. Vid sådan konkurs aktualiseras inte någon utbetalning från skyddssystemet. Berörda sparare harju redan genom likvidatorernas försorg erhållit motsvarande ersättning som skulle kommit dem till del om Bankstödsnämndet i det rena konkursfallet verkställt utbetalning. Spararnas ställning har således i det nu angivna specialfallet inte försämrats. Rätt till ersättning från nämnden går förlorad om inte den ersättningsberättigade framställt krav ersättning innan han förlorat sin rätt till utdelning i föreningens konkurs. l lagen om insättningsgaranti finns i 18 § bestämmelser om återbetalning av ersättning som nämnden betalat ut. Bestämmelserna tar sikte fall då någon genom oriktiga uppgifter eller annat sätt orsakat att ersättning betalats ut obehörigt eller med för högt belopp samt om någon i annat fall tagit emot sådan ersättning och skäligen borde ha insett detta. Finns särskilda skäl får återbetalningsskyldighet efterges helt eller delvis. Eftersom det vid ersättningsfall enligt insättningsgarantin kan vara aktuellt att disponera av staten upplånade medel är det naturligt att regler om eventuell återbetalning av felaktigt utbetalda belopp gäller. För sparkasseverksamheten ter sig problematiken något annorlunda. Endast vid föreningens konkurs kan det bli aktuellt att nämnden skall betala ut pengar från skyddssystemet till enskilda sparare. De uppgifter som nämnden får som underlag för sina utbetalningar skall komma från konkursförvaltaren. Det kan visserligen tänkas att dessa uppgifter i något fall kan innehålla felaktigheter. Har konkursförvaltaren till nämnden vidarebefordrat oriktiga uppgifter blir det emellertid hans sak att i förekommande fall verka för att rättelse kommer till stånd. Förvaltaren har enligt allmänna rättsgrundsatser rätt att i en sådan situation återkräva det oriktigt utbetalda beloppet. Något behov att i detta sammanhang införa regler om beslut av nämnden om återbetalning föreligger således inte.

4.7 Information

Mitt förslag: En ekonomisk förening som bedriver sparkasseverksamhet skall regelbundet lämna information till den som har insättningar i sparkasseverksamheten och till den som första gången avser att göra insättning där.

Saklig och korrekt information till är god grund för deras spararna en skydd konsumenter. Vid uppbyggnaden av ett skyddssystem för som insättarna behövs således bestämmelser om vilken information som bör lämnas till dem. Denna fråga ingår också i bedömningen av vilka kvalitativa krav bör ställas föreningar som tar emot insom sättningar från sina medlemmar. Redan nu lämnar de föreningar som bedriver sparkasseverksamhet information till insättarna. Utan anmodan tillställer exempelvis KF sina insättare kvartalsvis kontoutdrag och ett nyhetsblad "Ditt sparande" med aktuell information om KFzs utveckling, bokslutssiffror, konton och tips om sparande. Information som har detta och liknande innehåll är det lämpligt att alla föreningar som tar emot inlåning från sina medlemmar lämnar till dem. Det är emellertid inte erforderligt att i detalj precisera hur informationen skall utformas för att fullgöra sitt syfte. Informationen bör emellertid innehålla uppgifter bl.a. den ekonomiska föreom ningens huvudsakliga verksamhet, sparkasseverksamhetens omfattning, det skyddssystem som gäller för inlåning i sparkasseverksamheten, och att insatta medel får användas i den ekonomiska föreningens rörelse. Det sist nämnda momentet är nog så viktigt mot bakgrund av att därmed klarläggs det risktagande som sparande i sparkassa utgör. l lagen om insättningsgaranti återfinns bestämmelser om den information banken har skyldighet att lämna insättare. l ll § andra stycket stadgas följande. fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första stycket eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt gäller Inarknadsföringslagen l995:540." Genom hänvisningen ges möjlighet att med stöd av

marknadsföringslagen tvinga fram information kan ha som anses särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Sanktionsmöjligheterna kopplas därigenom till både Finansinspektionen och Konsumentombudsmannen. På den senares initiativ kan saken komma under Marknadsdomstolens prövning. Det ligger i sakens natur att kontrollen av att föreningarna fullgör sin informationsskyldighet mot sina sparkasseinsättare ankommer Finansinspektionen. Uppgiften ligger inom inspektionens tillsyn. Det får antas att ett påpekande från Finansinspektionen om att en förenings information till sina insättare inte uppfyller lagens krav, eller i annat avseende är bristfällig, räcker för att i detta fall uppnå avsedd effekt. Att även för sparkasseverksamhettillfoga sanktionsen möjlighet för Konsumentombudsmannen förefaller mig vara en mer ingripande åtgärd än vad ändamålet kräver. Jag avstår därför från att lägga fram ett sådant förslag.

4.8 Rätt till från

ersättning skyddssystemet m.m.

Mitt förslag: Sådan inlåning som omfattas skyddssystemet av ger spararen rätt till ersättning motsvarande inlånat belopps andel av behållningen kontot hos Riksgäldskontoret. Ersättning utgår med högst 250 000 kronor. Understiger beloppet l 000 kronor utbetalas inte någon ersättning.

Ett genomgående kännetecken för den sparkasseverksamhet för som närvarande bedrivs är att föreningarna har ett stort antal konton med var och ett av kontona begränsad behållning. Å andra sidan svarar ett mindre antal konton för en betydande andel den sammanlagda av kontoinlåningen. Som exempel kan nämnas att kontoinlåningen hos KF:s sparkassa fördelas knappt 95 000 konton. På över 45 000 av dessa konton understiger behållningen l 000 kronor. Knappt l0 000 av kontona har behållning överstigande 50 000 kronor. Av den sammanlagda inlåningen drygt 1,65 miljarder kronor sist svarar nämnda konton för drygt en miljard kronor. Det sagda måste tjäna nu

ledning vid bedömning av vilka gränsvärden som bör byggas som i skyddssystemet. Högsta belopp för insättningsgarantin avseende insättningar hos bank är 250 000 kronor för varje institut. Vid valet av nivå togs hänsyn bl.a. till miniminivån enligt direktivet om insättargaranti, 20 000 till att endast omkring tre procent av individerna i husecu, hållssektorn bankinlåning överstigande 250 000 kronor. och till har en

viss internationelljämförelse.Till detta kommer att insättningsgarantin

är uppbackad statlig lånemöjlighet. Kostnadsaspekten kan inte av en ha varit utan betydelse. För sparkasseverksamhetkommer ett skyddssystem i den modelljag föreslagit att finansierat föreningarnas egna medel utan vara av komplement statlig lånemöjlighet. Anledning finns därför att i stor av Litsträcknirtg beakta de synpunkter som föreningarna kan ha vid valet högsta gräns för ersättning. Sätts gränsen för lågt finns risk för att av med högre behållning sitt konto väljer att ta ut medel och sparare placera annat sätt. Som angivits tidigare är konsumentskyddsaspekten betydelsefull vid inrättande av ett skyddssystem för sparare i sparkasseverksamhet. Det kan inte uteslutas att många av de som har sparande av någon ekonomisk betydelse placerad i sparkasseverksamhet utgår från att det sparandet är lika säkert som om det var placerat i bank. lnte minst mot bakgrund att skyddet för sparande i av sparkasseverksamhet byggs genom reservering av andel av upp inlåningen saknas anledning att sätta högsta belopp för ersättning lägre än vad gäller för bankinsättare. Jag föreslår därför att högsta som belopp för ersättning skall vara 250 000 kronor. När det gäller fråga om ett slags självrisk skall byggas i systemet kan till början konstateras att för insättningsgarantin inte gäller en någon självrisk. Av förarbetena framgår att de goda skäl som finns för att införa självrisk har bedömts inte överväga nackdelarna. en Förekomsten av självrisk har antagits kunna öka risken för att tas ut ett tidigt stadium vid tendens till oro för att ett pengarna belopp motsvarande självrisken skulle kunna förlorat. Något liknande hinder för att införa en självrisk i systemet för skydd av sparande i sparkasseverksamhetfinns inte. Starka praktiska skäl talar för att ett sådant system införs. Enligt denna utrednings direktiv skall förslaget inte mer ingripande än ändamålet kräver. vara Som framgått min tidigare redovisning präglas sparkasseverksamav

heten av att ett stort antal konton har närmast försumbar behållning under det att ett mindre antal konton för merparten svarar av inlåningen i föreningen. Eftersom det kommer att åligga Bankstödsnämnden att administrera utbetalning från skyddssystemet är det angeläget att förenkla denna uppgift i möjligaste mån. Redan vid en gräns l 000 kronor kommer i t.ex. KF:s fall antalet utdelningsberättigade konton att reduceras med mer än en tredjedel. Det är givetvis möjligt att överväga även en högre gräns eftersom det inte är antagligt att den enskilde annat än i rena undantagsfall samlat allt sitt sparande i sparkasseverksamheten. En sådan högre gräns förslagsvis 5 000 kronor skulle naturligtvis ytterligare förenkla administrationen av skyddssystemet. Det ligger emellertid ett särskilt värde i att även tämligen blygsamma belopp kan komma att omfattas av skyddssystemet. Till detta kommer att föreningarna bör kunna framhålla värdet att deras av medlemmar ser till att ha så pass stor behållning sina konton att de kan räkna med utdelning för det fall att skyddssystemet skulle behöva utnyttjas. Ett system med en undre och övre gräns för skyddat belopp medför också att det verkliga skyddet överstiger den procentsats som spärrats. Hur mycket bättre utfallet blir beror naturligtvis behållningens fördelning i varje sparkasseverksamhetför sig. En särskild fråga är om detta skall komma till del eller överskottet spararna om skall återbetalas till konkursboet. Spärrat belopp skall göras räntebärande konto hos Riksgäldskontoret till följd det belopp varav som är innestående till tryggande ställning med åren kommer av spararnas att växa. Jag har mot denna bakgrund funnit att övervägande skäl talar för att lägsta belopp berättigar till utdelning från skyddssystemet som bestäms till 1 000 kronor. Efter det att en förening försatts i konkurs skall således konkursförvaltaren till Bankstödsnämnden lämna uppgifter är erforderliga som för att nämnden skall kunna betala ut medel från kontot hos Riksgäldskontoret. Genom att konton vilka 25 procent kapitalbeav loppet understiger 1 000 kronor inte berättigar till utbetalning liksom konton där motsvarande andel överstiger 250 000 kronor endast berättigar till utdelning av sist nämnda belopp kommer på kontot hos Riksgäldskontoret att återstå några procent den ursprungliga av behållningen efter det att utbetalning till berörda skett. sparare

Nämndens kostnader för utdelningsförfarandet skall täckas före det att utdelning sker. Resterande belopp skall utbetalas till konkursboet. För insättningsgarantin gäller att utbetalning skall ske inom tre månader från konkursbeslutet med rätt för nämnden att i vissa fall begära förlängning av tidsfristen. Gränsen har valts med beaktande av för insättningsgaranti gällande direktivet. vad som föreskrivits i det Fristförlängning får begäras av nämnden hos allmän förvaltningsdomstol. Det ligger i sakens natur att insättningsgarantin för insättningar i bank är ett relativt sett mer komplicerat system än det förslag om skydd för i sparkasseverksamhet jag lägger fram. Även sparare som utan särskild bestämmelse inom vilken tid utbetalning från en om skyddssystemet för sparkasseverksamhetskall ske, kommer naturligtvis nämnden att verkställa utbetalningar så snabbt som möjligt. Därvid kan bestämmelserna för insättningsgarantin tjäna som ledning. Jag har mot den bakgrunden inte funnit tillräckliga skäl för att föreslå en tidsgräns inom vilken utbetalning från skyddssystemet skall ske. lnträffar ersättningsfall före det att föreningen hunnit bygga upp erforderligt belopp, dvs. under den övergångstid som jag föreslår i avsnitt 4.12, skall utbetalning ske efter den procentsats som behållningen på kontot motsvarar i förhållande till föreningens samlade inlåning i sparkasseverksamheten. Som framgått föreslår jag i förenklande syfte att endast kapitalbelopp skall omfattas av skyddssystemet. lnsättarens återstående fordran. som kan avse upplupen ränta eller belopp som inte omfattats och utbetalats via skyddssystemet, får på sedvanligt sätt göras gällande i föreningens konkurs. Detta motsvarar den ordning som för närvarande gäller för spararnas fordringar om en förening som bedriver sparkasseverksamhet skulle försättas i konkurs.

4.9 Sekretess

m.m.

Mitt förslag: Sekretess skall gälla i ärenden ersättning enligt om lagen om sparkasseverksamhet för uppgift personliga eller om ekonomiska förhållanden för den enligt den lagen ersättningssom är berättigad, om det kan antas att denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Även vid myndigheternas handläggning av andra ärenden enligt lagen om sparkasseverksamhet skall sekretess gälla. l fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

l ärenden om ersättning enligt lagen insättningsgaranti gäller om sekretess för uppgift om personliga eller ekonomiska förhållanden för insättaren om det kan antas att denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Behandlingen sekretessfrågan är motiverad av av att Bankstödsnämnden under ett garantiförfarande kommer att tillgång till uppgifter för vilka s.k. banksekretess enligt l kap. 10 § bankrörelselagen gäller. l fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i tjugo år. Någon skyldighet för de föreningar bedriver sparkasseverksamsom het att lämna ut uppgifter till utomstående enskilda finns om sparare inte. Enligt uppgift från föreningarna har de hanterat sekretessfrågorna i sparkasseverksamheten banksekretess gällde för uppgifterna som om i verksamheten. Om ett ersättningsfall skulle inträffa måste emellertid Bankstödsnämnden få tillgång till uppgifter är om spararna som av motsvarande karaktär som de uppgifter beträffande insättningssom garantin lämnas från bank. Anledning att behandla dessa frågor en annorlunda för sparkasseverksamhet än för bank föreligger inte. Jag föreslår därför att motsvarande lösning sekretessfrågorna införs av även för uppgifter om personliga eller ekonomiska förhållanden för de som är ersättningsberättigade enligt skyddssystemet för sparkasseverksamheten. Även i de fall då nämnden har handlägga ärende att ett om en förenings ansökan att disponera medel kontot om utan att en obeståndssituation föreligger bör sekretess gälla. Bestämmelse om

detta bör inordnas under den sekretessreglering som gäller för statliga myndigheters tillsyn med avseende bank- och kreditväsendet. På så vis möjlighet skydda uppgifter berörd förening och ges att om uppgifter andra trätt i affärsförbindelse eller liknande om som förbindelse med föreningen. En möjlighet att ha ett sådant skydd för uppgifter föreningen och dess affärsförbindelser kan vara av om särskild betydelse föreningen under en tillfällig likviditetskris om disponera medel kontot i avvaktan orsakad av uttagsanlopp behöver att den kan t.ex. avyttra tillgångar eller vidta andra åtgärder för att förbättra likviditeten. Här skall även beröras fråga betydelse för bedömning en annan av behovet uppgifter sparkasseverksamhetentill dct allmänna. av av om Eftersom endast kapitalbeloppet är ersättningsgrtmdande uppkommer inget behov att nämnden lämnar kontrolluppgift om upplupen ränta av till skattemyndigheten. skattskyldighet uppkommer inte vid kapitalbeloppet. En sak är utbetalt kapitalbe-

utbetalning av annan att

lopp jämte den enskildes andra tillgångar kan föranleda förmögenhetsbeskattning. det är fråga som inte hör till detta sammanhang. men en Någon anledning att ytterligare beröra frågor skattskyldighet och om kontrolluppgifter i detta sammanhang finns således inte.

4.10 Rätt till återbetalning av överskjutande medel

Mitt förslag: Bankstödsnämnden skall regelbundet kontrollera att föreningen avsatt minst 25 procent sparkasseinlåningen till kontot av hos Riksgäldskontoret. Behöver ytterligare medel tillföras kontot skall nämnden förelägga föreningen att verkställa detta. Nämnden skall gång år, vid tidpunkt som nämnden bestämmer, göra en en per avstämning att kontots behållning motsvarar 25 procent av föreav ningens samlade sparkasseinlåning. Uppgår kontots behållning till än 25 den sammanlagda sparkasseinlåningen får övermer procent av skjutande belopp föreningens begäran betalas tillbaka till föreningen.

En lämplig avvägning mellan spararnas behov skydd och föreav ningens behov av att kunna använda sparmedel ñnansieringskälla som i verksamheten är enligt min mening att 25 procent inlåningsav volymen spärras. Eftersom inlåningsvolymen hela tiden förändras genom att spararna verkställer uttag respektive insättningar fordras att den myndighet som har ansvar för skyddssystemet vid vissa tillfällen kontrollerar att erforderligt belopp finns kontot hos Riksgäldskontoret. Kontrollen får ske i den utsträckning nämnden finner som behövlig och bör kunna ske relativt smidigt. Marginella avvikelser bör inte kräva någon åtgärd, men sjunker spärrat belopps andel av inlåningsvolymen märkbart under den angivna gränsen bör nämnden genast förelägga föreningen att tillföra ytterligare medel i erforderlig utsträckning. Huvudregeln är givetvis att det är föreningen bär det primära som ansvaret för att tillräckliga medel avsatts kontot. När inlåningsvolymen ökar bör således berörda föreningar kontinuerligt till se att behållningen på kontot motsvarar 25 procent inlåningsvolymen. av För att uppnå en så effektiv hantering dessa frågor möjligt bör av som föreningarna i samråd med nämnden utarbeta former för hur det skall skötas. Om inlåningsvolymen sjunker kommer det spärrade beloppets procentuella andel av inlåningen att öka. Till detta kommer att medlen kontot genererar ränta. Nämnden bör därför gång år, vid en per tidpunkt som nämnden bestämmer, tillsammans med föreningen göra en avstämning av att kontots behållning motsvarar minst 25 procent

av föreningens inlåningsvolym. Överstiger behållningen angiven gräns

kan det ligga i föreningens intresse att låta överskjutande belopp stå kvar kontot. På så sätt ökar säkerhet vilket kan verka spararnas för att även inlåningsvolymen ökar. Det kan för föreningen ligga ett värde i att för sina medlemmar kunna visa att den säkerhet byggt man upp för sina sparare överstiger den föreslagna miniminivån. Å andra sidan kan föreningen göra bedömningen att det är angeläget mer att disponera överskj utande belopp i rörelsen. Föreningen får då hemställa hos nämnden att få överskjutande belopp utbetalt. Det kan antas att föreningen väljer att göra så bara i de fall då den överskjutande delen uppgår till ett mer ansenligt belopp.

1 1 Överklagande

Mitt förslag: De beslut som Bankstödsnämnden fattar i egenskap av administratör skyddssystemet får överklagas hos länsrätten. av Prövningstillstånd skall krävas för prövning i kammarrätten.

Till skillnad från vad som gäller för insättningsgarantin kommer de beslut nämnden behöver fatta vid administration av skyddssystesom förhållandevis enkel karaktär. Det handlar huvudmet att vara av sakligen om att ta emot föreningens avsättningar till skyddssystemet och placera dem det för föreningen öppnade kontot hos Riksgäldskontoret. Även vid ersättningsfall är systemet för utbetalning enkelt. Risken för felaktiga beslut är därför liten. Nämndens beslut kommer dock att innefatta myndighetsutövning. l enlighet med gällande principer för instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna bör nämndens beslut kunna överklagas hos länsrätt. Länsrättens avgörande kan överklagas till kammarrätten men prövas där endast om prövningstillstånd meddelas. Prövningstillstånd får beviljas om det finns anledning att ändra länsrättens avgörande, om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att överprövning äger eller om det i annat fall finns synnerliga skäl att talan rum prövas. Nämndens beslut i ärenden som rör skyddssystemet innefattar inte några svåra bedömningar. Det saknas därför anledning anta att rätten att överklaga nämndens beslut kommer att belasta domstolarna annat än utomordentligt marginellt. Till detta kommer att införandet av ett skyddssystem för sparande i sparkasseverksamhet medför i sig att risken för att ett ersättningsfall enligt skyddssystemet skall inträffa minskar.

12 Övergångsbestämmelser

Mitt förslag: Skyddssystemet för i sparkasseverksamhet skall sparare vara i full effekt senast två år efter det att lagen sparkasseverkom samhet trätt i kraft.

Det förslag jag lägger fram till tryggande ställning av spararnas medför viss inskränkning i föreningarnas rätt att disponera sparmedel som ñnansieringskällai rörelsen. För den befintliga sparkasseverksamheten är det därför rimligt att föreningarna får viss tid sig att

anpassa verksamheten efter de nya villkoren. Övergångstiden bör

vara så pass generöst tilltagen att föreningarna får erforderligt rådrum för att bästa möjliga ekonomiska sätt finna alternativ finansiering för den del som behöver spärras konto hos Riksgäldskontoret. Vid bestämmande av övergångstidens längd måste emellertid också hänsyn tas till att det inte får dröja för länge innan skyddssystemet är i full kraft. Spararna har ett befogat intresse att så snabbt möjligt få av som skyddet uppbyggt. Jag har vid denna avvägning funnit att skyddssystemet bör vara fullt utbyggt senast två år efter det att lagen om sparkasseverksamhet trätt i kraft. Inget hindrar naturligtvis den förening som så önskar att redan dessförinnan till att se reservera erforderligt minimibelopp kontot hos Riksgäldskontoret. En ekonomisk förening som startar sparkasseverksamhet efter det att lagen om sparkasseverksamhet trätt i kraft kommer naturliga av skäl inte att omfattas av övergångsbestäminelsen. En sådan förening skall i samband med att verksamheten anmäls också avsätta 25 procent av inlåningsvolymen att placeras konto hos Riksgäldskontoret. Skälet därtill är att en sådan förening redan från verksamhetens början har klart för sig vilket regelsystem gäller. som Under det första av de två årens övergångsperiod skall föreningen avsätta 12,5 procent av inlåningsvolymen. Det finns enligt min mening inte tillräckliga skäl för att reglera när under året sådan avsättning bör ske. Det är uppenbart att föreningens trovärdighet gentemot medlemmarna blir större avsättningen till Bankstödsom nämnden sker i årets början istället för vid årets slut. Det är emellertid

vid årets slut behållningen kontot hos Riksgäldskontoret senast som skall uppgå till minst 12,5 procent inlåningsvolymen. Under det av andra de två åren skall föreningen avsätta medel efter den av år erforderlig för att behållningen kontot skall procentsats som uppgå till inlåningsvolymen det efter det övergångs- 25 procent av att tiden löpt ut.

4.13 Ikraftträdande

Mitt förslag: De bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari nya 1998.

Enligt övergångsbeståmmelsernatill de ändringar i bankrörelselagen trädde i kraft den 1 januari 1996 får sparkasseverksamhet, om som den bedrivs i ekonomisk förening med en icke-finansiell huvuden verksamhet. fortsätta längst till den 31 december 1997. Det är således först den 1 januari 1998 de bestämmelserna bör vara i kraft. som nya Det visserligen värdefullt om skyddssystemet kunde börja gälla vore så snart möjligt. De föreningar bedriver sparkasseverksamhet som som har emellertid inrättat sin planering efter beskedet bestämmelatt nya för verksamheten kommer att gälla först från årsskiftet 1997/98. ser Under utredningens gång har dct också visat sig att flera av föreningarna har planerat och arbetat för förändringar av skilda slag i verksamheten för att finna den lösning som passar dem bäst. Det är mot den bakgrunden omöjlig att förutsäga i vilken omfattning nu sparkasseverksamhet kommer att bedrivas vid den tidpunkt då

övergångsbestämmelsen löper ut. Övervägande skäl talar därför för att

bestämmelserna bör träda i kraft först den 1 januari 1998. de nya

5 Ekonomiska konsekvenser m.m.

Mitt förslag om lösning problemen kring sparkasseverksamhet av kommer enligt mitt förmenade inte att leda till några ökade kostnader för staten. Skyddssysteinet för inlåning i sparkasseverksamhet kommer visserligen att innebära vissa begränsade kostnader för föreningarna till följd av dels att föreningarnas möjlighet att använda inlåningen som finansieringskälla för verksamheteni övrigt delvis begränsas, och dels att kostnaderna för tillsyn och administration skyddssystemet av får tas ut genom avgifter till inspektionen respektive från uttag föreningarnas behållning kontot hos Riksgäldskontoret. Det kan vara antagligt att föreningarna försöker övervältra denna kostnad. Eftersom föreningarna huvudsakligen ägnar sig annat än finansiell verksamhet är det svårt att förutsäga i vilken utsträckning detta kommer att ske liksom det blir inedleminarna/spararna får om som sämre villkor eller om andra kunder i verksamheten i slutändan får bära kostnaden. Bankstödsnämndens kostnader för administration skyddssystemet av får tas ut av föreningens medel på kontot hos Riksgäldskontoret. Endast för det fall att en förening behöver ta systemet i anspråk genom att föreningen försatts i konkurs kommer några nämnvärda kostnader att uppstå. Dessa skall emellertid täckas före det att utbetalning till spararna äger rum. Genom införandet av ett skyddssystein för inlåningen i sparkasseverksamhet kommer det offentliga sparandet att öka vid uppbyggnaden av för respektive förening öppnat konto hos Riksgäldskontoret. Statens lånebehov kommer, till skillnad från vad gäller för som insättningsgarantin, inte att påverkas eftersom någon upplåningsrätt för Bankstödsnämnden inte föreslagits i detta sammanhang. Beslut som nämnden fattar i egenskap administratör skyddsav av systemet skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol i likhet med vad som gäller för beslut nämnden fattar rörande som

insättningsgarantin. Beträffande det garantisystemet har regeringen gjort bedömningen att det inte, annat än i mycket marginell omfattning, torde påverka domstolarna. Domstolsverket har gjort samma bedömning. Detta synsätt torde i än högre grad äga giltighet vid bedömning av i vilken utsträckning införandet av ett skyddssystem för inlåningen i sparkasseverksamhet kan komma att ha effekt domstolsväsendet. Några regionalpolitiska ellerjämställdhetspolitiska konsekvenser av förslaget finns inte.

6 Specialmotivering

Förslaget till lag om sparkasseverksamhet

1 §

Denna inledande paragraf lagens innehåll. Här också anger anges att i lagen finns bestämmelser om skydd för de har inlåning sparare som hos en ekonomisk förening huvudsakliga verksamhet inte vars är av finansiell natur. Begreppet inlåning har här innebörd i samma som

bankrörelsedeñnitionen vilken återfinns i l kap. 2 § bankrörelselagen

l9987:6l7.

2§

l paragrafens första stycke att ekonomisk förening anges en vars huvudsakliga verksamhet inte är finansiell får från sina av natur, medlemmar ta emot sådan inlåning i l kap. 2 § bankrörelsom avses selagen utan tillstånd regeringen. Utan detta undantag hade den av inlåning tas emot ekonomiska föreningar inom kooperationen som av från medlemmar endast kunnat förekomma i bank. Som angetts under avsnitt 2.1 har benämningen sparkassa ingen klar definition. Benämningen har använts i skilda sammanhang. l paragrafens andra stycke anges att med sparkasseverksamhetavses den del av den ekonomiska föreningens verksamhet innefattar inlåning som av det slag som anges i första stycket. Av praktiska skäl införs i tredje stycket begränsning innebörd en av att om sparkasseverksamheten omfattar inlåning från färre än l 000 medlemmar så gäller inte övriga bestämmelser i lagen för den verksamheten. Detta medför att föreningar med begränsad sparkasseverksamhet fortfarande får ta emot inlåning tillstånd enligt utan

bankrörelselagen, men de behöver inte underkasta sig tillsyn enligt det

skyddssystem som lagen innehåller. Å andra sidan kommer spararna i sådana föreningars sparkasseverksamhet inte att omfattas av den ytterligare trygghet som skyddssystemet medför.

3§

En ekonomisk förening bedriver sparkasseverksamhet måste som anmäla detta till Finansinspektionen. Syftet med anmälan är främst att tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra sin uppgift och kontrollera att verksamheten är uppbyggd med föreskrivet skydd för spararna och att den är sådan att den inte rätteligen kräver tillstånd enligt bankrörelselagen. dvs. bedrivs en förening vars huvudsakliga verksamhet är av av finansiell natur. Det handlingar skall fogas till anmälan är således registreringssom bevis för föreningen, en redogörelse för föreningens huvudsakliga verksamhet och ekonomiska ställning samt en redogörelse för sparkasseverksamhetens omfattning. Den sist nämnda redogörelsen skall innehålla angivande antalet medlemmar som sparar i av verksamheten samt inlåningsvolymens storlek. Uppgifterna skall tjäna underlag vid bestämmande av hur stor inbetalning som skall ske som för uppbyggnad det för sparkasseverksamheten gällande skyddsav systemet.

4§

l paragrafen föreskrivs att en ekonomisk förening som bedriver sparkasseverksamhet regelbundet skall lämna information till spar- Eftersom sparinedel får användas som finansieringskälla för arna. föreningens övriga verksamhet är det angeläget att spararna kontinuerligt hålls väl informerade. Det kan vara tillfyllest att information lämnas kvartalsvis och därutöver när förhållandena påkallar det. l paragrafens andra stycke lämnas exempel vad informationen skall innehålla. Är informationen felaktig eller vilseledande skall Finansinspektionen påpeka förhållandet för föreningen. Lämplig form för lämnandet av information till spararna får utarbetas i samråd mellan föreningarna och Finansinspektionen.

5§

För att skyddet för spararna skall få ett verkligt innehåll fordras att tillsynsmyndigheten har möjlighet att mot förening inte agera en som följer regelsystemet. l paragrafens första stycke därför anges att Finansinspektionen får förelägga förening bedriver sparkasseen som verksamhet att genast vidta rättelse föreningen inte följer om bestämmelsernai lagen om sparkasseverksamhet. Det ligger naturligtvis i föreningarnas eget intresse att till att ett se eventuellt föreläggande från tillsynsmyndigheten att vidta rättelse om i något avseende genast åtgärdas. Om rättelse inte skett inom sex månader anges i paragrafens andra stycke att Finansinspektionen då får besluta om att föreningens sparkasseverksamhet skall upphöra. Ett sådant ingripande beslut kommer naturligtvis bara att behöva fattas i fall av allvarliga överträdelser, t.ex. då föreningen inte följer ett föreläggande att inbetala erforderliga medel för att upprätthålla skyddssystemet för spararna. 1 tredje stycket anges att Finansinspektionens beslut enligt andra stycket får på föreningens begäran prövas regeringen. Möjligheten av till överprövning av inspektionens beslut motiveras att det efter av beslutet i något enstaka fall kan ha framkommit omständigheter som är sådana att föreningen enligt regeringens bedömning bör få möjlighet att fortsätta sin sparkasseverksamhet.

6§

Har beslut fattats att sparkasseverksamheten skall upphöra skall föreningen genast avsluta de i verksamheten befintliga kontona. När så har skett skall detta anmälas till Finansinspektionen. När inspektionen mottagit denna anmälan skall den underrätta Bankstödsnämnden därom. Nämnden skall därefter till föreningen betala ut behållningen på föreningens konto efter avdrag för nämndens eventuella förvaltningskostnader. Om det är erforderligt för att föreningen skall kunna fullgöra sina förpliktelser får mot spararna föreningen hemställa hos nämnden att få använda spärrade medel till detta. I den situation som nu behandlas, nämligen då föreningen tvingats upphöra med sin verksamhet på grund att föreningen inte av

följt gällande regelsystem. bör nämnden bifalla en sådan hemställan endast i undantagsfall. rena

7§

Den snabba utvecklingen inom den finansiella sektorn medför att det inte kan uteslutas att en förening, av vad skäl det vara må, vill upphöra med sin sparkasseverksamhet genom eget beslut därom. Ett sådant beslut skall anmälas till Finansinspektionen. Till anmälan skall fogas förklaring att samtliga konton i sparkasseverksamheten har en avslutats. När inspektionen mottagit en sådan anmälan skall den underrätta Bankstödsnämnden som då skall betala ut de spärrade medlen till föreningen.

8§

Som redovisats under avsnitt 3.4 ligger det inom Finansinspektionens tillsyn att övervaka att endast de som har tillstånd till det tar emot sådan inlånng avses i bankrörelsedeñnitionen. När undantag från som tillståndsplikten görs för sådan inlåning som tas emot i sparkasseverksamhet ligger det i sakens natur att inspektionen utövar tillsyn även över den verksamheten. Eftersom det förslag till skyddssystem som jag lagt fram följer utredningens direktiv att inte vara mer ingripande än vad ändamålet kräver bör synsätt prägla tillsynsfunktionens innehåll och samma omfattning. Av föreskriven anmälningsskyldighet för föreningarna följer att Finansinspektionen bör upprätta ett register över de föreningar som bedriver sparkasseverksamhet. När föreningens anmälan om sin sparkasseverksamhet kommer till inspektionen måste naturligtvis inspektionen ta ställning till om det är fråga om en förening vars huvudsakliga verksamhet inte är av finansiell natur. Endast sådana föreningar omfattas regelsystemet för sparkasseverksamhet. Andra av har enligt gällande rätt att söka tillstånd för att ta emot inlåning i bankrörelselagensbemärkelse. Betaltjänstutredningens kartläggning av sparkasseverksamheteni landet bilaga 2 till detta betänkande utvisar

att sådan verksamhet i allt väsentligt bedrivs inom kooperationen. De handlingar som skall fogas till anmälan bör med önskvärd tydlighet ange vilken föreningens huvudsakliga verksamhet är. Skulle i det enskilda fallet någon tveksamhet föreligga bör inspektionens praxis vara restriktiv. Någon svårighet att avgöra den anmälda verksamom heten är sådan att den skall omfattats lagen sparkasseverksamav om het bör mot den bakgrunden inte föreligga. Tillsynen över att föreningen fullgör sin informationsskyldighet enligt lagen bör främst inriktas att spararna får korrekt information om att sparmedel får användas ñnansieringskälla i föreningens som verksamhet, och att innehållet i det skyddssystem gäller för som sparkasseinlåning redovisas ett överskådligt sätt. Avsikten inte är att det skall behöva utfärdas några särskilda föreskrifter hur om informationen skall vara utformad. Utgångspunkten bör vara att föreningarna samråd med inspektionen kan arbeta fram "mall" för en vad informationen bör innehålla för att fullgöra sin funktion hålla att spararna väl underrättade den verksamhet i vilken de placerar sina om sparmedel. Som nämnts i kommentaren till 5 § bör det endast i flagranta vara fall som inspektionen skall behöva fatta beslut förenings om att en sparkasseverksamhetskall upphöra. Framför allt kommer det kunna att aktualiseras om föreningen inte till att betala för skyddssystemet ser erforderlig andel av sparkasseinlåningen till Bankstödsnämnden. l sådant fall behöver inte beslutet föregås några överväganden av av komplicerad eller arbetskrävande art. Tillsynsfunktionen i övrigt omfattar huvudsakligen skyldighet för en inspektionen att underrätta Bankstödsnämnden påbörjad eller om avslutad sparkasseverksamhet.

9§

l paragrafens första stycke anges att inlåning i sparkasseverksamhet skall omfattas av ett skyddssystem enligt lagen. Av andra stycket framgår att frågor skyddssystemet skall om handläggas av Bankstödsnämnden. Ett i lag reglerat skydd för

spararna i sparkasseverksamhet bör övervakat myndighet vara av en för att vinna i trovärdighet, även systemet är helt finansierat om av

föreningens medel. För insättningsgarantin har Bankstödsnämnegna den anförtrotts motsvarande uppgifter, Erfarenhet av att hantera hit hörande frågor kommer att finnas hos nämnden när skyddssystemet träder i kraft. Arbetet med att ansvara för skyddssystemet kommer att vara betydligt enklare än motsvarande insats för insättningsgarantin. Nämnden skall i erforderlig utsträckning kontrollera att föreningen betalat tillräckligt belopp för att skyddssystemet skall vara i full kraft. Eftersom inlåningsvolymen grund av spararnas insättningar och uttag varierar tiden bör kontrollerna ske i den Litsträcl-:ning som nämnden finner behövlig för skall kunna känna sig vara att spararna säkra föreningen fortlöpande avsatt tillräckliga medel. Huvudanatt för att så är fallet vilar givetvis föreningen. Finner nämnden svaret att någon förening inte fullgjort sina förpliktelser enligt skyddssystemet bör ett påpekande därom från nämnden vara tillräckligt för att förhållandet skall rättas till. Vid uppenbara brister skall naturligtvis nämnden underrätta Finansinspektionen om saken. Om det beslutats att föreningen skall träda i likvidation skall nämnden betala ut behållningen föreningens konto till likvidatoför att medlen i sin tur kommer spararna tillgodo i rerna som svarar enlighet med de riktlinjer gäller för nämnden om den haft att som verkställa utbetalningarnai konkurssituation. Skulle de "necialfalen let inträffa att föreningens medel vid likvidationen inte s. :rlle förslå till täckande föreningens skulder föreligger möjlighet att försätta av den i likvidation varande föreningen i konkurs. De medel som omfattas skyddssystemet bör i detta fall redan ha utbetalats till av likvidatorernas försorg i enlighet med samma spararna genom principer Bankstödsnämnden skulle verkställt utbetalningarna som om konkurs Spararnas ställning har således inte försämrats i det rena i det nu tecknade specialfallet. l vissa fall berörs nedan kan nämnden särskilda skäl som om föreligger låta föreningen tillfälligt disponera del det spärrade av beloppet. Detta kommenteras Linder Utbetalning från skyddssysternet vid föreningens konkurs kommenteras närmare under 12

10§

l paragrafens första stycke anges att förening bedriver en som sparkasseverksamhet fortlöpande skall till att den till Bankstödsse nämnden betalat minst 25 procent av sin sammanlagda sparkasseinlåning. Eftersom inlåningsvolymen varierar i tiden allt efter spararnas insättningar och uttag åligger det föreningen att ständigt till se att erforderliga medel betalats till nämnden. Det kan acceptabelt vara att rent marginella avvikelser inte föranleder åtgärder. Nämnden bör i samråd med föreningarna komma överens ett system för om gemensam kontroll som är smidigt och inte förorsakar onödig arbetsbelastning vare sig hos nämnden eller föreningarna. l andra stycket anges att Bankstödsnämnden skall placera inbetalade medel ett för föreningen öppnat konto hos Riksgäldskontoret.

Äganderätten till avsatta medel tillkommer föreningen. nämnden

men har dispositionsrätten till dem. Genom att inlåningsvolymen inte är konstant kommer, inom låningsvolymen minskar, den situationen att uppstå föreningen att betalat mer än det minimibelopp i lagen. Utöver den i som anges kommentaren till första stycket angivna fortlöpande kontrollen att av erforderliga medel finns föreningens konto, bör därför ytterligare avstämning av skyddsbeloppet göras. l paragrafens tredje stycke anges att nämnden en gång per år, vid tidpunkt som nämnden bestämmer, skall stämma av att behållningen kontot uppgår till minst det angivna minimibeloppet. Det finns inget skäl för att göra denna avstämning vid samma tidpunkt år från år. Praktiska skäl talar emellertid för att samtliga föreningar kontrolleras samtidigt. Visar det sig att behållningen kontot överstiger 25 sparkasseverkprocent av samhetens inlåningsvolym har nämligen föreningen hemställa rätt att hos nämnden att få överskjutande belopp utbetalt. Det kan vara arbetsbesparande för nämnden att handlägga dessa frågor i ett sammanhang. Det är emellertid inte antagligt att föreningen väljer att göra sådan hemställan annat än i fall då den överskjutande delen uppgår till ett mer ansenligt belopp. Det måste för föreningen ligga ett särskilt värde i att för sina medlemmar och kunna visa att den sparare säkerhet man byggt enligt skyddssystemet överstiger miniminivån. upp

11§

l paragrafensfáirarta .stycke anges att rätt till ersättning enligt skyddssystemet inträder när den ekonomiska föreningen försatts i konkurs. Det krävs således beslut av domstol innan ersättningsrätt i huvudalternativet kan bli aktuell. Sedan beslutet om konkurs kommit till Bankstödsnämndens kännedom, och beslutet vunnit laga kraft, skall nämnden påbörja arbetet med att betala ut de medel som spärrats kontot hos Riksgäldskontoret. l andra stycket anges ett specialfall nämligen att föreningen kan, utan att beslut om konkurs dessförinnan fattats och om särskilda skäl föreligger, ansöka hos nämnden att få använda viss del av behållningen på kontot. Bestämmelsen är avsedd att täcka den situationen att föreningen. utan att vara i akut ekonomiskt trångmål, försätts i en tillfällig likviditetskris grund av oväntat stora uttag från sparkasseverksamheten. Eftersom de av föreningen till skyddssystemet avsatta medlen tillhör föreningen, utom vid konkurs då de inte ingår i konkursboets tillgångar utan istället är från konkurboets övriga tillgångar separerade till tryggande av spararnas ställning, är det rimligt att föreningen i sårpräglade situationer kan få disponera medel från kontot istället för att ta upp kostsamma kortfristiga lån. Det bör inte komma ifråga att låta föreningen disponera medel annat än i rena undantagsfall då andra lösningar inte är tillgängliga eller försvarbara. Lämnas tillstånd enligt andra stycket bör i beslutet anges inom vilken tid kontots behållning åter skall uppgå till den föreskrivna miniminivan.

12§

l paragrafens första stycke anges att skyddssystemet omfattar den enskilde spararens andel av det belopp som avsatts konto hos Riksgäldskontoret. l praktiken innebär detta att om skyddssystemet är i full kraft så kan spararen i konkursfallet förvänta sig att vara garanterad ungefär en fjärdedel av sin kapitalfordran grundad på sparandet i sparkasseverksamheten. Det är att märka att detta belopp kommer utöver vad som kan ha blivit hans utdelning i konkursen.

l andra stycket redovisas skyddssystemets ersättningsnivåer. För den insättningsgaranti som gäller bankinsättningar har valts högsta nivå en uppgående till 250 000 kronor. Något lägsta ersättningsbelopp är inte angivet. Någon anledning att föreslå en annan högsta nivå för skyddet för sparare i sparkasseverksamhetfinns inte. Eftersom skyddssystemet är finansierat genom användande föreningens medel bör emellertid, av inte minst av praktiska och kostnadsbesparande skäl. lägsta nivå en fastställas. På en betydande andel konton i sparkasseverksamhet är kapitalbehållningen låg. För att begränsa arbetet med utbetalning enligt systemet bör ersättningsbelopp understigande l 000 kronor inte utbetalas. Den fordran spararen har återstående kapitalbelopp och ränta får bevakas i föreningens konkurs.

13§

l första stycket anges att ersättningar enligt skyddssystemet skall betalas ut av Bankstödsnämnden snarast möjligt efter konkursbeslutet. Till skillnad från vad som gäller för insättningsgarantin är någon tidsgräns inte angiven i paragrafen. Sådan gräns har i detta sammanhang inte ansetts erforderlig. Nämndens arbete med att betala ut ersättning styrs i betydande utsträckning inom vilken tid den från av konkursförvaltaren får de uppgifter den behöver för att kunna verkställa utbetalningarna. Det ligger i sakens natur att nämnden ser till att utbetalningarna sker så snabbt möjligt. som l paragrafens andra stycke behandlas den situationen att föreningen trätt i likvidation. Då är det likvidatorerna har att ombesörja att som utbetalningen kommer spararna till del. De har därför rätt att hos nämnden hemställa att skyddsbeloppet skall utbetalas till dem.

14§

l paragrafen anges att rätt till ersättning enligt skyddssystemet går förlorad om den ersättningsberättigade inte gjort anspråk ersättning innan han har förlorat sin rätt till utdelning i föreningens konkurs. Eftersom skyddssystemet inte täcker den ersättningsberättigades hela fordran kommer spararna ändå att beröras utdelningsförfarandet i av

föreningens konkurs. Bestämmelsen har sin motsvarighet i lagen om insättningsgaranti och medför slutpunkt bestäms för nämndens att en arbete ett ersättningsfall skulle inträffa. om

15§

Nämndens administrativa kostnader skall ersättas av berörda föreningar. Så länge ett ersättningsfall inte inträffar kommer nämndens kostnader i detta avseende att vara utomordentligt blygsamma. Det kan vidare antas att kostnaderna blir tämligen lika för berörda föreningar. Kostnaden skall bestämmas för varje förening för sig. Nämnden får bestämma när betalning skall ske. l andra stycket att kostnaderna får av nämnden tas ut från det anges för föreningen öppnade kontot hos Riksgäldskontoret. Om ersättningsfall inträffar bör nämnden inledningsvis göra en bedömning av hur stora kostnader förfarandet kan antas föra med sig. Motsvarande belopp bör för nämnden innan utbetalningsförfarandet reserveras inleds.

16-18 §§

För att kunna fullgöra sina åligganden med anledning av ansvaret för skyddssystemet måste nämnden få tillgång till erforderlig information. l 16 § stadgas att ekonomisk förening vars sparkasseverksamhet en omfattas skyddssystemet skall lämna den information till nämnden av den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen om som sparkasseverksamhet. inträffar ett ersättningsfall företräds föreningen av konkursförvaltal 17 § således att även konkursförvaltaren skall lämna ren. anges erforderliga uppgifter till nämnden. Förvaltaren skall även i övrigt lämna nämnden det biträde den behöver för utbetalning av ersättning. Det är inte avsikten att nämnden skall behöva lägga ned något arbete att få fram t.ex. uppgifter för att kunna identifiera de ersättningsberättigade. Sådana uppgifter måste föreningen kunna ta fram liksom aktuella uppgifter konton och dessas kapitalbehållning. om

l 18 § anges att nämnden skall underrätta Finansinspektionen om en ekonomisk förening inte fullgör sin uppgiftsskyldighet.

19§

Nämndens beslut innefattar mydighetsutövning. Nämndens beslut bör därför kunna överklagas.

Övergångsbestämmelser

Enligt gällande rätt får sparkasseverksamhet i sin nuvarande form bedrivas fram till årsskiftet 1997/98. Det föreslås därför att de nya bestämmelserna träder i kraft den l januari 1998. Vidare anges i punkten 2 att ekonomiska föreningar bedriver som sparkasseverksamhet vid lagens ikraftträdande får två år sig att bygga upp behållningen kontot hos Riksgäldskontoret till 25 procent av föreningens inlåningsvolym.

6.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

1980:100

8 kap. 5§

Genom tillägg i första stycket framgår att sekretess skall gälla i statlig myndighets verksamhet som består i handläggning ärenden enligt av lagen om sparkasseverksamhet. På så sätt kan sekretess gälla för uppgifter om föreningen och dess affärsförbindelser i situation då en den för skyddssystemet ansvariga myndigheten har att handlägga ärenden under sitt ansvarsområde. Sekretess för uppgifter om de ersättningsberättigade föreslås gälla enligt ändring i 9 kap. 25 § sekretesslagen.

9 kap. 25 §

Samtidigt insättningsgaranti trädde i kraft föreskrevs som lagen om införandet paragraf, 9 kap. 25 § sekretesslagen, att genom av en ny sekretess skulle gälla i ärenden om ersättning enligt lagen om insättningsgaranti för uppgift personliga eller ekonomiska om förhållanden för den enligt 2 § den lagen skall anses som som insättare, det kan antas att denne lider skada eller men om om uppgiften röjs. l fråga uppgift i allmän handling gäller sekretessen om enligt bestämmelsen i 20 år. Genom tillägg ett nytt andra stycke i paragrafen införs motsvaav rande sekretessbestämmelseför de som enligt lagen om sparkasseverksamhet är ersättningsberättigade.

6.3 Förslaget till lag ändring i bankrörelselagen

om

1987:617

1 kap. 2§

Genom tillägg ett nytt tredje stycke i paragrafen anges att för sådan av inlåning i paragrafens första stycke och som bedrivs av en som avses ekonomisk förening vars huvudsakliga verksamhet inte är av finansiell natur behövs inte tillstånd enligt andra stycket. Vidare hänvisas till att ytterligare bestämmelser om sådan inlåning finns i lagen om sparkasseverksamhet. Tillägget medför att det blir möjligt för ekonomiska föreningar att fortsätta att ta emot inlåning sådana villkor som anges i bankrörelsedefmitionen från sina medlemmar och kunna använda medlemsinlåningen som finansieringskällai verksamheten.

7 kap. 22 §

I paragrafen att även ekonomiska föreningar som bedriver anges sparkasseverksamhet skall bidra till bekostandet av Finansinspektiotillsynsverksamhet. Avgifterna skall. motsvarande sätt som nens

gäller för övriga företag under inspektionens tillsyn. betalas årligen och beräknas enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Tillsynen över sparkasseverksamheten kommer naturligtvis att vara en helt obetydlig del Finansinspektionens hela verksamhet. Kostav naderna för denna tillsyn kommer därför också att bli begränsade. Kostnaderna bör delas upp på och föreningarna. På så sätt var en av kan en förening bedriver sin verksamhet så att ingripande från som inspektionen erfordras få betala högre avgift än de övriga. en

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar

ll kap. 11 §

l ett nytt andra stycke anges att om föreningen bedriver sparkasseverksamhet då beslutet likvidation fattades så likvidatorerna om svarar för att behållningen föreningens konto hos Riksgäldskontoret fördelas bland Vidare görs i det stycket hänvisning spararna. nya en till att bestämmelser hur behållningen skall fördelas finns i lagen om om sparkasseverksamhet. Likvidatorerna har således rätt att hos Bankstödsnämnden hemställa att behållningen kontot hos Riksgäldskontoret skall betalas till ut dem. l en sådan situation upphör nämndens för föreningens ansvar anslutning till skyddssystemet i och med att utbetalning beav hållningen skett till likvidatorerna. Hänvisningen till likvidatorerna att skall fördela behållningen sätt nämnden verkställt samma som om fördelningen är behövlig mot bakgrund att det inte kan uteslutas att av föreningen i likvidation inte kan infria sina skulder. l sådan en situation har spararna i vart fall hunnit få tillgång till de medel som tillkommer dem enligt skyddssystemet.

6.5 Förslaget till lag ändring i konkurslagen

om

1987:672

3kap.3§

l ett nytt tredje stycke att är konkursgäldenären en ekonomisk anges förening bedriver sparkasseverksamhet så hör inte föreningens som behållning konto hos Riksgäldskontoret till konkursboet. Hänvisning görs i det stycket till att bestämmelser om hur behållnya ningen skall fördelas finns i lagen om sparkasseverksamhet. Genom denna separationsrätti föreningens konkurs säkerställs att de medel avsatts till tryggande spararnas ställning kommer dem som av till del. Andra borgenäreri föreningens konkurs kan inte göra anspråk någon del dessa medel. Spararnas ställning har därigenom av stärkts i förhållande till vad som tidigare gällt.

Bilaga I 95

Dir. 1995:100

Beslut vid regeringssammanträde den Zl juni 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall utreda vilka regler bör gälla för som ekonomiska föreningar som tar emot insättningar sparkasseverksamhet.

Utredaren skall

överväga vilka kvalitativa och kvantitativa krav bör ställas som ekonomiska föreningar som tar emot insättningar och har som en icke-finansiell huvudverksamhet,

bedöma i vilken utsträckning offentlig kontroll över dessa föreningar skall utövas,

föreslå en rättslig reglering tillfredsställer de krav och behov som som bedöms föreligga till skydd för insättarna, och

överväga hur ett särskilt skydd för i sparkassor kan utsparare formas.

Principer för kooperationen

Kooperationen har sina idémässiga rötter och första praktiska erfarenheter från första hälften 1800-talet. Det började då växa av fram idéer om verksamheter och företagsformer direkt skulle utgå som ifrån och tjäna människors behov som arbetare, jordbrukare, konsumenter, bostadsbehövande, småsparare och hantverkare. Den kooperativa verksamheten skiljer sig till såväl syfte form som från andra ekonomiska verksamheter. Syftet med den kooperativa verksamheten är att tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen

96 Bilaga I

områden där de exempelvis konsumenter eller producenter är som direkt engagerade. Genom att det kooperativa företaget är medlemsägt får medlemmarna kontroll över sin affärspartner annars hade varit som den starkare parten. Formerna för den kooperativa samverkan har utvecklats Linder iakttagande vissa grundläggande principer. En sådan princip är att av ntedlemskp i kooperativ förening skall vara frivilligt och öppet. En en är huvudregeln den demokratiska beslutsprincipen en annan om medlem röst. En tredje viktig princip har med överskottsfören delningen att göra. Kapitalvirtst skall inte utgå men normal bankränta kan betalas medlemmarnas insatta kapital. l övrigt skall utdelning överskott i verksamheten ske till medlemmarna i proportion till av deras utnyttjande föreningen. Självfinansiering är ytterligare en av viktig princip innebär att behovet av egenkapital i rörelsen skall som tillgodoses medlemsinsatser eller fonderade överskott. genom Ytterligare viktig princip för kooperationen är strävan efter en samverkan vilket innebär att olika kooperativ skall verka för att samarbeta med andra kooperativ för att bästa sätt främja sina medlemmars intressen.

Sparkassornas rättsliga ställning

Traditionellt har kooperationen byggt upp det egna kapitalet genom att utöver vissa medlemsinsatser Överskottsmedel olika sätt - hållits kvar i föreningen. Genom föreningens fonderingar har medlemmarna bidragit med ett kollektivt sparande som i princip aldrig lämnar föreningen. Därutöver har sparkassorna tjänat som en viktig finansieringskälla för föreningarnas verksamhet. Flera de större kooperationernai Sverige har sedan länge erbjudit av sina medlemmar olika sparformer i föreningens sparkassa. Bland de största sparkassorna återfinns de drivs av KF. HSB, Riksbyggen som samt Lantmännen ODAL. KF:s och HSB:s sparkassor har en inlåning omkring 2 miljarder kronor vardera. Medan Riksbyggens sparkassa är organiserad som en särskild juridisk person är övriga sparkassor integrerade i den centrala föreningens rörelse. Sparkassorna är tänkta att vara till ömsesidig nytta för såväl föreningarna för enskilda medlemmar. Genom att finansiera sin som

Bilaga J 97

rörelse med sparkassemedel från medlemmarna stärks kooperationens finansiella självständighet i förhållande till finansiärer. externa Sparkassorna erbjuder medlemmarna alternativ inlåningstjänst en utanför banksektorn. ofta med konkurrenskraftig nominell ränta. lnsättningarna i sparkassorna har i många avseenden kännesamma tecken som bankernas inlåningstjänster. Medlen kan nominellt vara bestämda, likvida och räntebärande. Sparkassemedlens avistakaraktär förstärker emellertid effekterna de lojalitetskriser kan uppstå av som om föreningen visar svaga resultat. Oro över föreningens ekonomiska ställning och utveckling, oavsett den är befogad eller kan om därför lätt leda till uttagsanstormningar. Detta har drabbat till exempel de finska kooperativen EKA och Elanto samt svenska HSB. Sin inlåningsliknande karaktär till trots har sparkassorna lämnats utanför det finansiella regelverket med dess krav soliditet. riskspridning och offentlig tillsyn. Redan vid tillkomsten 191 l års av banklag infördes nämligen bankoutskottets initiativ undantag ett från den i lagförslaget intagna bankrörelsedefinitionen. Genom att definiera bankrörelse som sådan inlåning sker från allmänheten som undvek man förbjudandet av den sparkasserörelse kooperativa som av föreningar öppnats i olika delar landet och bedrevs enbart av som gentemot de egna medlemmarna. Riksdagen antog denna sålunda modifierade bankrörelsedefinition konstaterade samtidigt men att hänsynen till insättarnas rätt krävde att sparkasserörelse bedrevs under fullt betryggande former och därför borde underkastas erforderlig kontroll och reglering i särskild lagstiftning. en På riksdagens begäran tillsattes därför utredning föreslog en som en rad lagregler för de ekonomiska föreningar bedrev sparkasserörelsom se, bl.a. regler om kassareserv, förbud mot viss kreditgivning samt begränsningari inlåningsrätten.Någon lagstiftning kom emellertid inte till stånd. Efter att en motion hade väckts i frågan tillsattes utredning en ny som i sitt betänkande 1929 vidareutveckladeden tidigare utredningens förslag. Inte heller detta förslag ledde till någon lagstiftning. l den proposition som föregick 1955 års bankrörelselag 1955:3 146 s. konstaterade departementschefen att vissa inlånande organisationer såsom Kooperativa Förbundet och HSB visserligen hade högst avsevärda medlemskadrar att det ändå inte syntes rimligt men att enbart av den anledningen beteckna inlåningsrörelsen såsom bedriven

98 Bilaga 1

bland allmänheten, bl.a. därför att medlemmarnas inträde i organisationen mindre betingats intresset att vinna anslutning till inlåningsav verksamheten andra syften. Kreditmarknadskommittén fann än av emellertid i sitt betänkande SOU 1988:29 att Kooperativa förbundets medlemstal sedan länge passerat den gräns då inlåningsrörelsen måste bedriven mot allmänheten. Saken lämnades dock därhän anses eftersom Litredningsdirektiven uttryckligen angett att sparkassorna inte skulle behandlas av kommittén. Frågan sparkassorna har senast behandlats av Betaltjänstutredom i sitt delbetänkande SOU 1994:66 angett att sparkassornas ningen som inlånings- rörelse i de föreningar där medlemskap står öppet för alla bedriven bland allmänheten. lnsättarna ansågs därmed ha måste anses ett lika starkt skyddsintresse de som sparar i bank. Betaltjänsteutsom redningen föreslog därför att dessa sparkassors verksamhet skulle fordra bankoktroj.

l EG:s andra banksamordningsdirektiv 89/646/EG anges i art. 3 att

endast kreditinstitut, dvs. i Sverige banker, kreditmarknadsbolag och vissa värdepappersbolag, får ta emot inlåning från allmänheten. Undantag medges inlåningsverksamheten är föremål för särskilda om nationella regler till skydd för insättarna, Linder förutsättning att företaget i fråga inte ägnar sig kreditgivning.

Utredarens uppgifter

Utredaren skall utforma ett förslag till regelverk för de ekonomiska föreningar tar emot insättningar från sina medlemmar eller som medlemmar i närstående föreningar. Med hänsyn till de kooperativa grundsatserna är att verkatt en av samheten så långt möjligt skall vara medlemsñnansierad bör som regelverket inte ingripande än vad ändamålet kräver. Ett vara mer sådant regelverk bör dock utgå från följande förutsättningar. lnsättningsverksamhet får endast bedrivas i ekonomisk förening en huvudverksamhet är icke-finansiell natur. Frågan om förevars av ningar huvudsakligen bedriver finansiell verksamhet bereds som nämligen inom regeringskansliet ett annat sammanhang. Föreningen skall tydligt och regelbundet informera insättarna om föreningens ekonomiska ställning och utveckling och om vilket skydd lnsättarna

Bilaga 1 99

har i händelse av ekonomiska påfrestningar i föreningen. Insättningar på konto där medlen är omedelbart disponibla för uttag har egenskaper som kan förstärka en förenings finansiella utsatthet. Det bör därför undersökas i vad mån möjligheten att erbjuda sådana kontoformer bör begränsas, exempelvis till visst belopp insättare. Utredaren kan per undersöka behovet av att begränsa föreningens stora exponeringar, i synnerhet i förhållande till andra företag i federation. Vidare samma bör utredaren bedöma vilket mått offentlig kontroll sparkasseav som verksamhet kan behöva och hur sådan kontroll bör en arrangeras. l regeringens lagrådsremiss den 21 juni 1995 med förslag till lag om insättningsgaranti föreslås ett system för insättningsgaranti med det primära syftet att stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar i bank och komplettera den övriga skyddsreglering som omger bankerna. Flera remissinstanser har i det nämnda lagstiftnu ningsärendet invänt mot att insättningsgarantin endast skall omfatta insättningar som har gjorts i banker och vissa värdepappersbolag, men inte i sparkassorna. Regeringen har emellertid funnit övervägande skäl tala mot att sparkassorna skall inordnas under den obligatoriska insättningsgarantin. Enligt regeringens uppfattning bör emellertid tanken på en garantiordning för insättare i sparkassor inte förkastas. Tvärtom förtjänar insättningar i sparkassor flera skäl skydd. En av enskilds sparande i en sparkassa kan nämligen uppgå till betydande belopp och vara väsentlig betydelse för dennes ekonomi. Ofta är av sparandet långsiktigt och tjänar viktiga syften. Utredaren bör därför klarlägga hur ett särskilt skydd för i sparkassor kan utformas. sparare

Redovisning av uppdraget

Utredningen skall bedrivas skyndsamt och avslutad senast under vara december 1995. Utredaren skall beakta de allmänna direktiven till kommittéer och särskilda utredare och direktiven, regionalpolitiska konsekvenser om dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 samt om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124.

Utredaren skall samråda med kooperativa rådet l 1983:G,

utredningen om översyn av bostadspolitiken N 1995:01, dir. 1995:20 och Företagskooperativa utredningen C 1994:05, dir. 1994:149.

Bilaga 2 101

Utdrag ur Betaltjänstutredningens delbetänkande Finansiella tjänster i förändring SOU 1994:66.

Utdraget avser utredningens kartläggning sparkasseverksamheten av i Sverige.

2.3 Inlåning och kreditgivning hos ekonomiska föreningar

2.3.1 Inledning

Som nämns inledningsvis har inlåning och kreditgivning bland föreningars medlemmar ökat i omfattning under tid. Bland senare föreningar som bedriver sådan verksamhet finns det anledning göra att åtskillnad mellan dels sådana bedriver inlåningsverksamhet som som en integrerad del av en sin övriga verksamhet i syfte att finansiera den huvudsakliga verksamheten och dels den inlåningsverksamhet som bedrivs som huvudsaklig verksamhet vad i denna framställav som ning benämns spar- och låneföreningar. Den först angivna inlåningsformen benämns i några föreningar sparkassa. Sparkasseverksamltet är således inlåning från medlemmar. Som exempel sådan verksamhet kan nämnas KF:s och HSB:s sparkassor. Även viss inlåningsverksamhet som bedrivs av ekonomiska föreningar inom lantbrukskooperationen kan jämföras med sparkasseverksamheten inom konsument- och bostadskooperationen. l detta avsnitt behandlas inlåningsverksamhet, och i förekommande fall kreditgivningsverksamhet, som bedrivs av ekonomiska föreningar dock har verksamhet som annan som sin huvudsakliga verksamhet. lnlåningsverksamhet i och sparlåneföreningar dvs. huvudsaklig verksamhet, vanligtvis som som bedrivs i kombination med viss kreditgivningsverksamhet, behandlas utförligare i avsnitt 2.4. insatta medel i en sparkassa är avsedda att användas rörelsekasom pital i föreningen. insatta medel är, med undantag för HSB:s bosparande, inte avsedda att användas för inköp och tjänster. av varor lnsättningen kan i och för sig ha individuell nytta så sätt anses en att KF:s medlemmar genom insättning kooperationen för gynnar att

102 Bilaga 2

tillgodogöra sig den verksamhet som KF bedriver samt erhålla en rimlig avkastning insatt kapital. Sparande i sparkassor och andra spar- och låneföreningar har alltsedan tillkomsten bankrörelselagen inte omfattats av bankrörelav sedefinitionen, att rekvisitet allmänheten inte ansetts träffa den genom är medlem i en förening. Detta har gällt alldeles oavsett om medsom lemskapet varit öppet för envar eller inte. Frågan är om inlåning från medlemmar alltjämt skall falla utanför bankrörelsedefinitionen. l tidigare förarbeten till bankrörelselagen prop. l955z3 s. 147 har påpekats att det inte skall möjligt att använda medleinskapeti en vara förening formalitet i syfte att föra inlåningsverksamheten som en utanför begreppet bankrörelse i dess rent bokstavliga tolkning. Frågan begreppet allmänheten skall omfatta medlemmar får även besvaras om utifrån EU:s synsätt, enligt vilket medlemskap inte anses vara ett avgörande kriterium vid gränsdragningen av vad som är hänförligt till allmänheten. Enligt EU:s synsätt omfattas medlemskap som är öppet för envar och inte begränsat till en snäv och sluten krets av begreppet allmänheten "the public". På vilket sätt allmänhetskriteriet skall tolkas är avgörande för om föreningarna skall anses bedriva tillståndspliktig bankrörelse eller inte. Allmänhetsbegreppet behandlas i avsnitt 4.6.1.1. Föreningarnas inlånings- och utlâningsverksamhet ger även upphov till frågan om föreningarna bedrivertillståndspliktig finansieringsverksamhet enligt lagen om kreditmarknadsbolag samt om föreningarna är att betrakta som kreditinstitut enligt EG:s direktiv området. Denna fråga behandlas i kapitel l de tre följande avsnitten beskrivs den inlånings- och kreditgivningsverksamhet som bedrivs av föreningar inom k0nsument-, bostads- och lantbrukskooperationen. Rätten för KF:s, HSB:s och Riksbyggens sparkassor att delta i allemanssparandet behandlas dock i avsnitt 4.6.3.

2.3.2 Föreningar inom konsumentkooperationen

lnom konsuinentkooperationen bedrivs sedan år 1908 inlåningsverksamhet av KF:s sparkassa. l viss omfattning förekommer även kreditgivningsverksamhet inom KF-koncernen.

Bilaga 2 103

Kooperativa Förbundet ekonomisk förening KF

KF är Centralorganisation för Sveriges konsumentföreningar och OKföreningar. KF har till uppgift att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att i nära och fortlöpande samverkan med dessa samordna konsumentkooperationens och härvid bedriva sådan resurser verksamhet som anges i stadgarna. KF skall därvid bl.a. verka för en samordning av konsumentkooperationens kapitalanskaffning och investeringar samt uppsamla sparmedel. KF ekonomisk förening innefattar numera endast koncernledning och koncernstaber samt KF Finans och KF:s sparkassa. KF-koncernen har alltmer fokuserat verksamheten till detalj handeln. Detaljhandeln bedrivs genom det nybildade bolaget Kooperativa Detaljhandelsgruppen, KDAB, ägs KF till 90,1 procent och som av av Konsumentföreningen Stockholm till 9,9 procent. KDAB, som är ett dotterbolag till KF ekonomisk förening, sedan september ansvarar 1993 för KF:s kontokortsverksamhet. Denna verksamhet behandlas i avsnitt 2.2. KF Finans verksamhet omfattar hantering koncernens likvida av medel, kort- och långfristig upplåning samt valuta- och räntehandel. Sparkassan, som behandlas utförligare nedan, har till uppgift att administrerainlåning från konsumentföreningarnas medlemmar. Enligt KF:s stadgar skall det vid kapitalanskaffning eftersträvas att verksamheten i största möjliga utsträckning finansieras med medel som tillskjutits enskilt eller kollektivt anslutna föreningar och organisaav tioner samt deras medlemmar. Konsumentkooperationen består 115 konsumentföreningar, 14 av OK-föreningar samt Kooperativa förbundet. Tillsammans driver konsumentkooperationen l 400 butiker och varuhus hela ca över landet och via OK-föreningarna ca 600 försäljningsställen för bensin och biltillbehör. Varje enskild konsumentförening och OK-förening är en självständig ekonomisk förening. Ca 2,2 miljoner privatpersoner är medlemmar i konsumentföreningar och ca 1,5 miljoner medlemmar i OK-föreningar. Medlemskapet är öppet för envar. Medlemmar och därmed ägare KF av, ekonomisk förening är konsument- och OK-föreningarna.

104 Bilaga 2

KF :s sparkassa

För att uppsamla sparmedel har KF en sparkassa. KF ekonomisk förening står som mottagare till alla insättningar inom en sparkasseavdelning, varför sparkasseavdelningen endast förmedlar insättning och uttag i KF:s sparkassa. Det finns ca 250 sparkasseavdelningar varuhus och stormarknaderi landet. Sparkassan har till ändamål att av förbundet anslutna föreningar och deras medlemmar till förräntning ta emot pengar och efter uppsägning åter utbetala dem. Förutsättningen för att få spara i sparkassan är att man är medlem i en konsumentförening. Frågan om medlemmari OK-föreningar skall få spara i sparkassan utreds för närvarande inom KF, bl.a. med anledning av att OK-förbundet fusionerat med KF. Som en konsekvens av denna fusion, övertog sparkassan de s.k. utvecklingslånen från OK-förbundet. Härigenom blev sparkassan i praktiken öppen för OK-medlemmar. KF:s egen interna utredning syftar emellertid till att formalisera denna förändring. Avsikten är dock att sparkassan även i framtiden endast skall vara öppen för medlemmar inom föreningar som är medlemmar i KF. Den HSB-förening eller den fackförening som vill spara i sparkassan måste vara medlem i en konsumentförening. Det är alltså möjligt för en HSB-förening att vara medlem i en konsumentförening. Sparkassan erbjuder olika former av kontoinlâning; kapitalkonto, vinstkonto, allemanssparkonto, sparkasseräkning m.fl. Sparkassan skiljer därvid mellan kontoinlåning och det s.k. femårslånet. På insatta medel utgår rörlig ränta som varierar beroende ränteläget i landet. Uttag från konto i sparkassan kan ske utan några begränsningar. lnlåningen i sparkassan uppgick till knappt 2 miljarder kronor vid halvårsskiftet 1993. Vid utgången av 1992 och 1991 var inlånings storlek endast obetydligt lägre. lnlånade medel placeras inte på visst sätt utan ingår som rörelsekapital i KF:s verksamhet.

Kreditgivning

Det bedrivs inte någon kreditgivning till medlemmar inom ramen för sparkassans verksamhet. KF bedriver kortfristig utlåning lån under ett år till sina medlemsföreningar två sätt, antingen genom den s.k.

Bilaga 2 105

kontokuranten KF:s interna bokföringssystem eller med sedvanlig revers. l praktiken utnyttjas denna möjlighet endast konsumentföreav ningarna men är i princip öppen även för OK-föreningar. Kreditgivning till företag och konsumenter i samband med kontokortsverksamhet sker inom för KDAB:s verksamhet. numera ramen Detta innebär att KDAB erbjuder medlemmar i konsumentföreningar möjlighet till viss kredit och att sätta konto i KDAB. pengar Beviljande av kredit vid s.k. låneköp, dvs. att kund beviljas kredit en vid köp av en kapitalvara, sker inte något bolag inom KF-konav

cernen utan av en bank, för närvarande JP Bank. Övrig kredit-

givningsverksamhet sker i JP Bank. KF äger 4 aktierna i procent av JP Bank; mars 1994. Tidigare svarade Koopfinans AB för KF:s företagskrediter och Koopkredit för KF:s konsumentkrediter och kontokortsverksamhet. Sedan år 1990, då KF blev ägare 65 procent av JP Bank och JP Bank blev ägare till Koopñnans AB, har Koopkredits verksamhet bedrivits rörelsedrivande enhet inom JP Bank. Kontokortssom en verksamheten har således bedrivits JP Bank. Kortinnehavaren har av haft möjlighet att sätta maximalt 8 000 kronor konto till en räntesats av 8 procent. Kontokortet har varit förenat med rätt till kredit. Tillgodohavandet på kontot har varit avsett att användas till framtida köp produkter i Konsumbutikerna. Pengarna av som satts på konto har ingått i JP Banks rörelse. Förutsättningen för få bli att kontokortskund har varit att kontokortshavaren medlem i var en

konsumentförening. Övrig kreditgivning till konsumenter, i form

av bl.a. medlemslån, har skett även genom Koopkredits verksamhet inom JP Bank. Under hösten 1993 har kontokortsverksamheten, som ovan nämnts, flyttats från JP Bank till KDAB.

2.3.3 Föreningar inom bostadskooperationen

Inom bostadskooperationen bedrivs inlåningsverksamhet HSB:s av sparkassa och av Riksbyggen sparkassa ekonomisk förening. Även Stockholms Kooperativa Bostadsförening ek. för. kan hänföras till denna kategori. HSB:s sparkassa bedrivs integrerad del som en av HSB Riksförbund. Riksbyggen sparkassa ekonomisk förening är däremot en självständig ekonomisk förening. Kreditgivningsverksam-

106 Bilaga 2

het förekommer inom de lokala HSB-föreningarna. l detta avsnitt beskrivs HSB:s, Riksbyggens och Stockholms Kooperativa Bostadsförenings inlåningsverksamhet och i förekommande fall kreditgivningsverksamhet.

HSB:s Riksförbund HSB

HSB:s Riksförbund är en ekonomisk förening som enligt stadgarna har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, att bl.a. lämna och förmedla lån till finansiering av den genom byggverksamhet som medlemmarna bedriver, att organisera och stödja en för hela HSB-rörelsen gemensam sparverksamhet samt att bedriva utlåning av de hopsamlade medlen till organisationer som är anslutna till riksförbundet. Medlemskapet i HSB:s Riksförbund är öppet för envar som uppfyller villkoren i stadgarna. Enligt dessa kan medlemskap i HSB:s Riksförbund beviljas varje inom Sverige verkande HSB-förening eller därmedjämförlig kooperativ bostads- eller byggnadssammanslutning. Den l juli l993 var 57 regionala HSB-föreningar medlemmar i riksförbundet. De enskilda individerna och bostadsrättsföreningarnaär medlemmar i HSB-föreningarna. De fysiska personerna som är medlemmar i en HSB-förening innehar en bostadsrätt eller sparar till en bostadsrätt. Härigenom kan sägas uppstå ett "dubbelt medlemskap", eftersom medlemmarna i HSB-föreningarna indirekt även blir medlemmar i riksförbundet. Antalet "indirekta" medlemmar i riksförbundet uppgick den l juli l993 till ca 648 000. Medlemsantalet har minskat något under senare tid; vid utgången av l992 var medlemsantalet ca 660 000 och vid utgången av 1991 ca 676 000. HSB:s Riksförbund bedriver genom förbundet och dess dotterbolag HSB Bygg AB. HSB Material AB. m.fl. konsultrörclse, finansiell - verksamhet, tomtexploatering och byggnadsentreprenadverksamhet samt förvaltning av anläggnings- och lagerfastigheter. En HSB-föreniirg har enligt stadgarna till ändamål bl.a. att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att bereda medlemmarna bostäder, verka för produktion av goda bostäder och uppsamla

Bilaga 2 107

medlemmarnas sparmedel. Varje enskild HSB-förening är en självständig ekonomisk förening. En bostadsrättsförening har enligt stadgarna till ändamål att bl.a. främja medlemmarnas ekonomiska intressen att i föreningens genom fastigheter upplåta bostäder för permanent boende. En bostadsrättsförening bedriver således inte någon in- eller utlåningsverksamhet.

HSB:s sparkassa

lnlåningsverksamheten bedrivs av HSB:s sparkassa. Riksförbundet är huvudman för sparkassan. Sparkassan är således ingen självständig juridisk person. En HSB-förening kan "sparkasseställe" och är då vara ombud för riksförbundet och samlar sparmedel från föreningens upp medlemmar för insättning i sparkassan. Syftet med sparkassan är att organisera ett bosparande i ett långsiktigt perspektiv med god avkastning, i syfte att medlemmarna skall ha tillräckligt med kapital till en HSB-bostadsrätt, att möjliggöra en organiserad turordning till HSB-bostäder efter enhetliga nya principer och att kanalisera internt genererad utlåning inom HSBrörelsen, bl.a. i syfte att minska beroendet kreditmarknaden. av Förutsättningen för att få spara är att man är medlem i HSBen förening. Det finns fyra olika sparformer, är "bospar". varav en Bospar är öppen för alla sparare. De övriga tre sparformerna riktar sig till viss ålderskategori och anställda inom HSB. Det finns ingen övre insättningsgräns i bospar och inte någon uttagsavgift. På insatta medel utgår rörlig ränta, för närvarande 6,25 procent. Den bosparar och som köper en HSB-bostadsrätt får bonus räknas ränta under en som som hela spartiden. Några begränsningar beträffande möjligheten att göra uttag från sparkonto finns inte. lnlåningen till sparkassan uppgick till 2,2 miljarder kronor den 31 december 1993. Vid utgången 1992 inlåningen drygt 2 av var miljarder kronor. lnlånade medel placeras i bostadsobligationer, statsobligationer, statsskuldväxlar, kommuncertifikat och byggnadskreditiv med kommunal borgen eller pantbrev säkerhet. som Utöver inlånade medel i sparkassan hade riksförbundet vid utgången av 1993 en inlåning från HSB-föreningarna drygt 4,5 miljarder om kronor samt en inlåning om drygt 3,2 miljarder kronor från banker,

108 Bilaga 2

mellanhandsinstitutoch Stiftelsen BostadskooperationensGarantifond.

Sammanlagt uppgick riksförbundets inlåning inklusive upplåning till

10 miljarder kronor.

HSB:s sparobligationer

l syfte att öka medlemmarnas sparande började HSB under hösten 1993 att ge ut medlemsobligationer under benämningen "HSB:s sparobligation". Utgivningen av dessa obligationer innebär att medlemmarna erbjuds ett långsiktigt sparande, fem år, med bunden ränta. Obligationerna är s.k. nollkupongare, vilket innebär att det är ett obligationslån utan räntebetalning under löptiden. Avkastningen erhålls i stället i form av en värdetillväxt. Obligationen kan återköpas av HSB under löptiden till gällande köpkurs. Vid förvärvet erhåller inte förvärvaren något värdepapper utan skuldförhållandet dokumenteras i ett databaserat kontosystem hos HSB. Som bevis förvärvet erhåller förvärvaren ett kontoutdrag. Obligationen är inte omsättningsbar till tredje man.

Kreditgivning

HSB:s Riksförbund bedriver inte någon kreditgivning till fysiska personer. Bosparande i HSB ger ingen rätt till lån för medlemmen. Som tidigare angivits är de likvida medel som sparats av medlemmarna placeradei obligationer, certifikat och statsskuldväxlar. Den 31 december 1993 uppgick dessa placeringar till ca 3,9 miljarder kronor. Riksförbundet tillhandahåller tillfällig finansiering av pågående byggnadsproduktion. l huvudsak fungerar den som en löpande avräkning i avvaktan på "kreditivlyft" samt slutlig lånefinansiering genom bottenlån i mellanhandsinstituten innan en bostadsrättsförening upplåtit bostadsrätter. Detta innebär att bostadsrättsföreningen inte har några andra medlemmar än de som bildat föreningen. Det är fråga om s.k. kontorsbildade bostadsrättsföreningar. Den 31 december 1993 uppgick denna utlåning till 3,1 miljarder kronor.

Bilaga 2 109

Vidare sker finansiering entreprenadverksamhet till av egen samt viss del direkt långivning till bostadsrättsföreningar. HSB-föreningar och delägda, förvaltande bolag. Ett antal HSB-föreningar lämnar insatslån till bostadsrättshavare i samband med upplåtelse HSB av bostadsrätt.

Riksbyggen sparkassa ekonomisk förening

Riksbyggen ekonomisk förenings Riksbyggens bosparande nya är uppbyggt i tre delar nämligen; Riksbyggen, Riksbyggen sparkassa ekonomisk förening Sparkassan och den ideella föreningen Bosparande i Riksbyggen. Sparkassan, bedriver inlåningsverksamhet, som bildades och registrerades år 1993. Sparkassan vänder sig till alla fysiska personer i Sverige. Sparkassan ersätter Riksbospar, vilket byggde ett samarbete mellan Sparbanken och Riksbyggen och innebar att inlåningen skedde konton i Sparbanken. Sparkassans ändamål och syfte är enligt stadgarna att inom "Riksbyggenstären" främja medlemmarnas ekonomiska och andra intressen, särskilt sparande i syfte att förvärva bostad, samt insamla och förränta sparmedel från medlemmarna i Sparkassan och från medlemmar i bosparföreningen. Sparkassan skall vidare främja sund utveckling en av förhållandena byggnads- och bostadsmarknaden. Sparkassan är en självständig ekonomisk förening. Medlemskap i Sparkassan kan förvärvas av bosparföreningen, Riksbyggen, Landsorganisationen och till Landsorganisationen anslutna förbund samt övriga centralorganisationer tillhör folkrörelserna. Vid inträde i som Sparkassan skall varje medlem erlägga en insats om lOO 000 kronor. En sådan insats motsvaras andel. Andelsägare i sparkassan är av en Riksbyggen 30 procent, ett antal fackföreningar Byggnadsför- -

bundet 30 procent, ElektrikerförbundetlO procent Målarförbtrndet

10 procent och Kommunalarbetarförbundet l0 procent - samt bosparföreningen. För att få spara i Sparkassan måste medlem i bosparföreman vara ningen. De enskilda är medlemmar i bosparföreningen spararna men däremot inte i Riksbyggen eller i sparkassan. Varje fysisk kan person bli medlem i bosparföreningen. Det finns endast bosparförening i en Sverige. Föreningens ändamål är att erbjuda medlemmarna förtur till

110 Bilaga 2

bostäder Riksbyggen producerar, att erbjuda medlemmarna som möjlighet till sparande i sparkassan samt att informera medlemmarna bI.a. aktuella projekt. Bosparföreningen bedriver således ingen om egentlig egen verksamhet. Sparkassan har ett eget kapital om 10 miljoner kronor. lnträdesavgiften 100 kronor i bosparföreningen skall användas för köp av om andelar i sparkassan. Bosparföreningen skall äga 10 procent av andelarna i sparkassan. Utöver inträdesavgiften betalar medlemmarna i bosparföreningen en årsavgift om 100 kronor per hushåll. Denna årsavgift är avsedd att användas för att betala de kostnader som föreningen har för sin administration. Insättning medel sker konto hos sparkassan. På insatta medel av

utgår 7 procent ränta mars 1994. lnsatta medel är inte bundna under

viss tid. Det finns inte heller i övrigt några begränsningar beträffande rätten till uttag av insatta medel. Begränsningar avseende det belopp som kan sättas på konto i sparkassan finns endast vid insättning det s.k. ungdomsbosparkontot. På sådant konto får högst 800 kronor sättas varje kalendermånad. insatta medel i sparkassan används inte för att finansiera Riksbyggens eller någon annans verksamhet. insatta medel skall enligt stadgarna placeras i räntebärande värdepapper utgivna eller garanterade av staten, eller annat betryggande sätt. Eventuella vinstmedel skall avsättas till reservfond, fonderas, föras i ny räkning eller utgå som utdelning inbetalda medlemsinsatser. Sparkassan lånar inte ut några medel, inte ens i samband med förvärv av bostad. Vid köp av en nyproducerad lägenhet av Riksbyggen erhåller dock köpare som bosparar i sparkassan bonus av Riksbyggen. Bonusen varierar mellan 3 och 5 procent av sparade medel. Riksbyggen svarar även för kreditgivning i samband med Iånerätt vid ungdomsbosparande.

Stockholms Kooperativa Bostadsförening ek. for.

Stockholms Kooperativa Bostadsförening tillhandahåller bostäder med hyresrätt sina medlemmar, vilka för sin del är skyldiga att låna pengar till föreningen mot ränta. Räntan är 4 procent den 3l december 1993.

Bilaga 2 111

Vid inträdet i föreningen sker inbetalning dels insats 500 av en kronor, dels ett kreditbelopp med l 000 kronor första året och därefter 500 kronor om året tills uppnått ett sammanlagt kreditbelopp man om 6 000 kronor. Genom att fullgöra dessa inbetalningar behåller det man turordningsdatum man fick vid inträdet i föreningen. Fördelningen av lediga lägenheter grundar sig turordningsdatumet. När medlemmen tecknar hyreskontrakt skall denne också låna ett belopp till föreningen. Bosparmedel används för detta ändamål. Lånebeloppets storlek beror lägenhetens storlek och

uppgår till mellan 7 000 kronor och l5 000 kronor mars l994. De

inlånade medlen är spärrade under den tid hyr bostad hos som man föreningen. Under hyrestiden erhåller medlemmen inte heller någon ränta inlånade medel. Antalet medlemmar uppgick vid årsskiftet l993/94 till 51 422. lnlåningen uppgick vid samma tid till 300 miljoner kronor inklusive innestående räntemedel. Av detta belopp "boende" för 50 svarar ca miljoner kronor och "köande" för ca 250 miljoner kronor. Medlemskapet i föreningen står öppet för envar.

2.3.4 Föreningar inom lantbrukskooperationen

På motsvarande sätt som inom konsument- och bostadskooperationen har det sedan lång tid varit tradition inom lantbrukskooperationen att finansiera verksamheten med medel härrör från medlemmarna. som Till lantbrukskooperationen hör ekonomiska föreningar är som anslutna till Svenska Mejeriernas Riksförening upa, Slakteriförbundet, Svenska Lantmännens Riksförbund förening Skogsägarnas upa, Riksförbund samt Kronägg ekonomisk förening. Antalet ekonomiska föreningar är 34. Därav är l4 föreningar anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund och 8 föreningar anslutna till Skogsägarnas Riksförbund. Samtliga dessa föreningar bedriver näringsverkannan samhet än finansiell verksamhet. Inom samtliga branschorganisationer, med undantag för Kronägg ekonomisk förening, förekommer inlåningsverksamhet, främst från föreningens medlemmar. egna En skillnad i förhållande till föreningarna inom konsument- och bostadskooperationen är att möjligheten att bli medlem i förening en inom lantbrukskooperationen är begränsad, t.ex. till viss mer en

112 Bilaga 2

kategori näringsidkare inom ett visst geografiskt område. l flertalet av fall är den inlåningsverksamhet som förekommer bland dessa föreningar begränsad till respektive förenings medlemskrets. Det förekommer dock att kretsen utvidgats till föreningens kunder och anställda. Därmed har kretsen av insättare utvidgats ett sätt som gör att det kan finnas anledning att ifrågasätta om inlåningsverksamheten vänder sig till en så vid krets att den skall anses ske till allmänheten. Det finns därför anledning att beröra den inlåningsverksamhet som bedrivs inom lantbrukskooperationen. Det finns även, främst utifrån EUzs krav reglering av företag som träffas av definitionen "credit institution". anledning att beröra den kreditgivningsverksamhet som bedrivs av dessa föreningar.

Inlåning

lnlåningsformerna och villkoren som är förbundna därmed varierar mellan föreningarna. Tre olika inlåningsformer kan dock urskiljas och benämnas sparkonto, kundkonto el ler affärskonto och inlåningskonto. De vanligaste kontoformerna är sparkonto och kundkonto. Insättning medel på inlåningskonto förekommer främst inom föreningar som av är anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund.

Sparkonto

Den återbäring och efterlikvid som årligen gottskrivs medlemmarna kan överföras till ett konto, medlemmens sparkonto. Andra medel kan inte sättas detta konto. Endast föreningens medlemmar kan ha denna konto. lnnestående medel är räntebärande och kan tas ut typ av vid anfordran utan uppsägning. lnsatta medel sparkonto genereras från medlemsinsatser och föreningens verksamhet medlen kan sägas komma "inifrån" föreningen.

Bilaga 2 113

Kundkonto eller affärskonto

På kundkonto regleras medlemmens, t.ex. lantbrukarens, behov av finansiering av varuinköp, såsom utsäde, handelsgödsel och växtskyddsmedel, till dess att skörden säljs och levererastill lantmannaföreningen. Avräkningslikvider för leveranser till föreningen gottskrivs kundkontot. På samma konto debiteras kundens kreditinköp. Kunden kan normalt välja om avräkningslikviderna skall utbetalas eller kvittas mot förfallna krediter för varuinköp. lnnestående medel kan när som helst lyftas utan föregående uppsägning. På kundkonto har kunden ibland ett tillgodohavande, ibland kredit. Rätt att öppna ett en kundkonto tillkommer normalt föreningens kunder. Kundkretsen sammanfalleri flertalet fall med medlemskretsen.

Inlåningskonto

Insättning av medel på inlåningskonto kan ske av "vilka medel som helst". Medlen som sätts kan sägas komma "utifrån". Ränta utgår normalt med 6,5-7 procent. Insättning av medel på inlåningskonto är inte begränsad till medlemskretsen. l flera föreningar kan även anställda hos föreningen öppna inlåningskonto. lnsatta medel är tillgängliga för uttag vid anfordran utan uppsägning. l några lantmannaföreningar kan insatta medel användas för betalning av varuinköp, motsvarande sätt som medel kundkonto. Vissa föreningar har begränsat det lägsta belopp får sättas respektive som tas ut från inlåningskontot. Omfattningen av inlåningsverksamheten, ävensom antalet medlemmar, varierar väsentligt mellan föreningarna. Bland de föreningar som är anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund uppgick inlåningen till sammanlagt 1,4 miljarder kronor den 31 december ca 1993. l samtliga föreningar används insatta medel för att finansiera föreningens övriga verksamhet. Här nedan lämnas utförligare en

beskrivning av några föreningar en förening inom varje branschorga-

nisation som erbjuder ovan beskriven inlåningsverksamhet.

114 Bilaga 2

Lantmännen ODAL ek.för.

Lantmännen ODAL är ansluten till Svenska Lantmännens Riksförbund. Till medlem i Lantmännen ODAL kan antas fysisk ellerjuridisk bedriver lantbruk eller livsmedelsproduktion i området person som

Östergötlands län, Södermanlands län, norra delen av Kalmar län samt

delar angränsande län. Antalet medlemmar uppgick till ca 6 400 år av l993. Föreningen bedriver inlåningsverksamhet genom att föreningens medlemmar och anställda ges möjlighet att sätta medel ovan beskrivna sparkonto, kundkonto och inlåningskonto. Den 31 december 1993 uppgick den sammanlagda inlåningen till drygt 255 miljoner kronor.

Södra Skogsägarna, ekonomisk förening

Södra Skogsägarna är ansluten till Skogsägarnas Riksförbund. Till medlem i föreningen kan antas fysisk ellerjuridisk person som äger skog eller eljest bedriver skogsbruk eller utövar handel med skog eller skogsprodukter inom föreningens tillförselomrâde. Tillförseloinrådet

omfattar Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,

Malmöhus, Kristianstads, Hallands län, den i Västergötland belägna

delen av Älvsborgs län samt angränsande län eller delar därav. Antalet

medlemmar uppgick år 1993 till drygt 29 500. Föreningen bedriver inlåningsverksamhet genom att erbjuda ovan beskrivna kontoformer. Dessa kontoformer överensstämmer inte exakt med dem som Södra Skogsägarna erbjuder. Innebörden är dock densamma. lnlåning sker endast från föreningens medlemmar. Den sammanlagda inlåningen uppgick till 430 miljoner kronor den 31 december 1993.

Scan Norrland ek. för.

Scan Norrland är ansluten till Slakteriförbundet. Till medlem i Scan Norrland kan antas fysisk eller juridisk person som bedriver slaktdjursproduktion inom föreningens tillförselområde. Tillförselområdet

Bilaga 2 115

är inte geografiskt begränsat. Tillförsel sker huvudsakligen från vissa kommuner i Norrbottens, Västerbottens. Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län. Antalet medlemmar uppgick till ca 8 300 år 1993. Föreningen bedriver, i likhet med övriga slakteriföreningar. inläningsverksamhet som erbjuds genom kontoformen sparkonto. l viss utsträckning förekommer även möjlighet att sätta medel inlåningskonto. Den sammanlagdainlåningen uppgick till 4,7 miljoner kronor den 31 december 1993.

Norrmejerier ek. förening

Norrmejerier är ansluten till Mejeriernas Riksförening. Till medlem i Norrmejerier kan antas fysisk eller juridisk person som bedriver lantbruk eller eljest framställerjordbruksprodukter inom föreningens tillförselområde. Föreningens tillförselområde är Norrbottens och Västerbottens län samt delar av Västernorrlands och Jämtlands län. Antalet medlemmar uppgick till ca 2 600 år 1993. Föreningen erbjuder sina medlemmar att sätta medel sparkonto. lnlåningen uppgick till 7,5 miljoner kronor den l2 december 1993. Från och med den 1 januari 1994 erbjuds medlemmarna spar- och kreditmöjligheter ett produktlikvidkonto. På detta konto, som är räntebärande, kan medlem i föreningen sätta mjölklikviden, dock lägst 1 000 kronor per insättningstillfälle. Kreditmöjligheten är knuten till l0 procent av föregående års leveransvärde. Kreditgränsen går vid 187 500 kronor.

Kreditgivning

Kreditgivning förekommer i samband med varuinköp sätt som beskrivs under kontoformen "kundkonto". Därutöver förekommer, främst inom föreningar som är anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund, kreditgivning i samband med försäljning av jordbruksmaskiner, anläggningsmaskiner och Skogsmaskiner. Kreditgivning sker i dessa fall till föreningarnas kunder vilka i flertalet fall

116 Bilaga 2 är medlemmar i föreningen. Kreditgivningen sker genom avbetalningsköp.

gå?

UÄOCKHO

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

l

Den nya gymnasieskolan hurgär det U. 26.Ny kursi trañkpolitiken Bilagor.K. + . - .Samverkansmönster i svensk forsknings- 27.Enstrategiför kunskapslyft ochlivslångtlärande, finansiering.U. U. Fritid i förändring, .Det forskningspolitiska landskapet i Nordenpa . Omkönochfördelning fritidsresurser. av C. 1990-talet. U. Vembestämmer vad EU:sinternaspelregler inför .ForskningochPengar.U. . regeringskonferensen 1996.UD. .Borgenärsbrotten en översyn av kap. - Politikomräden underlupp.Frågor om EUzsförsta brottsbalken. Fi. . pelareinför regeringskonferensen 1996.UD. b .Attityder och lagstiftningi samverkan Ett är med EU, Svenska statstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter arbeteti EU.UD. av ,Mössochmänniskor.Exempel päbra Av vitalt intresse,EU:sutrikesoch lT-användning bland barnochungdomar. SB. . säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD. 33.Banverkets myndighetsroll m.m. K, Batterierna en laddadfraga.M, 34.Aktiv arbetsmarknadspolitikexpertbilaga. + A. , - Omjärnvägens trafrkledning m.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister . 10.Forskningför var vardag. C, DNA-register.Ju. ll .EU-mopeden. Ålders- och behörighctskrav för 36.HögskolaiMalmö.U. två-och trehjuliga motorfordon. K. 37.Sveriges medverkan i FN:s familjeár.S. .Kommunerochlandsting med betalnings- 38.Nationalstadsparker. M. svärigheter. Fi. 39.Rapportfranklimatdelegationen 1995. 13.Offentligdjurskyddstillsyn. Jo. Klimatrelaterad forskning.M. 14.Budgetlag regeringens - befogenheter pá 4O,Elektroniskdokumenthantering. Ju. fmansmaktens omrâde.Fi. 4l.Statensmaritimaverksamhet. Fö. .Unionför både öst och väst. Politiskarättsliga 42.Demokrati ochöppenhet. Om folkvaldaparlament och ekonomiska aspekter EU:ssjätte av ochoffentligheti EU. UD. utvidgning.UD. 4 .Jäniställdheten i EU. Spelregler och 16.Förankringochrättigheter.Omfolkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrätt, medborgarskap ochmänskliga 44. Översyn av skatteflyktslagen. rättigheter i EU. UD. Reformerat förhandsbesked. Fi. l7. Bättretrafik med väginfonnatik. K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. 18.Totalförsvarspliktiga m95.Förslag jobb/studier 46.Enskilda om vägar. K. eftermuck,bostadsbidrag, dagpenning, 47.Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för försäkringar.Fö. individochlokalsanthälle. U, .Sverige,EUochframtiden.EU96-kommitténs 48.Shaping Sustainable Homes an Urbanizing bedömningar inför regeringskonferenscn l996. World. Swedish NationalReportfor Habitntll. N. UD. 49.Reglerför handelmed el. N. 20.Samordnad rollfördelninginomtekniskforskning, 50.Förbud motvapen pa allmänplats m.m. Ju. U. 51.Grundläggande i drag enny arbetslöshetsförsäk- 2 .Reform och förändring. Organisation och ring alternativochförslag.A. verksamhet universitet vid ochhögskolorefter 52.Precisering av handelsändamalet i detaljplan. M. 1993årsuniversitets- ochhögskolerefonn. U. 53. Kalkning sjöarochvattendrag.M. av 2 ,Inflytande riktigt Omelevers - rätt till 54.Kooperativamöjligheteristorstadsomraden. S. inflytande.delaktighet och ansvar. U. 55.Sverigeframtidenochmångfalden, A. 2 .Kartläggning ochanalys denoffentligasektorns 55.Pâväg av mot egenföretagande. A. upphandling av varor ochtjänstermed 55.Vägar i Sverige.A. miljöpåverkan, N. 56.Hälften vorenog om kvinnorochmänpa - 24.FranMaastricht till Turin.Bakgrund övriga och 90-taletsarbetsmarknad. A, EU-länders förslag ochdebatt inför 57.Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. regeringskonferensen 1996.UD. 58.Finansieringen detcivilaförsvaret.Fö. av 25.Frånmassmedia till multimedia att digitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59,Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrátt EU96-kommitténs erfarenheter. UD. 6 O.Miljö och jordbruk.OmEU:s miljöregler och utvidgningens effekter dengemensamma jordbrukspolitiken. UD. .Medlemsstater ochmedborgare. Förhållandet mellan stora ochsmåländer i EU. Rättsligaoch inrikesfragor.UD. 62.EU, konsumenterna ochmaten Förväntningar ochverklighet.Jo, - 63.Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 64.Försäkringskassan Sverige Översyn av - Socialförsäkringens administration. S. 65. Administrationen EU:s av jordbrukspolitik i Sverige.Jo. 66.Utvärderat personval. Ju. 67,Medborgerlig insyni kommunala entreprenader. Fi 6 ®.Någrafolkbokföringsfrågor. Fi. 69.Kompetens och kapital bilaga.N. + 70.Samverkan mellanhögskolan och näringslivet. N. 7l. Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. ln. 72. Rättspsykiairiskt forskningsregister. S. 73.Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volumel An Assessment. M. - 74.Swedish NuclearRegulatory Activities. 2 Descriptions. M. Volume - 75.Värdeni folkhögskolevarlden. U. 76.EU:s regeringskonferens - procedurer.aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996.UD. 77.Utländska försäkringsgivare verksamhet med i Sverige.Fi. 7 .Elberedsk-ap. % Organisation, ansvarsfördelning och finansiering elberedskapen. av N. O Översyn av revisionsrcglerna, Fi. 80.Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. 81.Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. Fi.

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet Möss och människor. Exempel bra Totalförsvarspliktiga m95.Förslag om jobb/studier lT-användning blandbarnochungdomar.32 efterniuck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar.18 Justitiedepartementet Statens maritimaverksamhet. 41 Kriminalunderrättelseregister Finansieringen av det civila försvaret. 58 DNA-register.35 Socialdepartementet Elektroniskdokumenthantering. 40 Presumtionsregeln iexpropriarionslagen,45 Sveriges medverkan i FN:s familjear.37 Förbud motVapen påallmänplats m.m. 50 Kooperativa möjligheter i storstadsomráden. 54 Utvärderat personval. 66 Försäkringskassan Sverige Översyn av socialförsäkringens administration. 64 Utrikesdepartementet Rättspsykiatriskt forskningsregister, 72 Vembestämmer vad EU:sinternaspelregler inför regeringskonferensen 1996.4 Kommunikationsdepartementet Politikområden underlupp,Frågor om EU:sförsta Omjärnvägens trafikledning m.m. 9 pelareinförregeringskonferensen 1996.5 EU-mopeden. Ålders- ochbehörighetskrav för Ettår medEU. Svenska statstjänstemäns två-ochtrehjuligamotorfordon. ll erfarenheter av arbetet i EU. 6 Bättretrafik med väginformatik, 17 Av vitaltintresse. EU:sutrikes-och Ny kursi trafikpolitiken Bilagor.26 + säkerhetspolitik inför regeringskonferensen, 7 Banverkets inyndighetsroll m.m. 33 Unionför bådeöstoch väst. Politiska, rättsliga Enskilda vägar. 46 ochekonomiska aspekter EU:ssjätte av utvidgning.15 Finansdepartementet Förankring ochrättigheter.Omfolkomröstningar, Kommuner landsting och med betalningsutträdesrätt, medborgarskap mänskliga och svårigheter. 12 rättigheter i EU. 16 Budgetlag regeringens befogenheter på - Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs ñnansmaktens området14 bedömningar inför regeringskonferensen 1996.19 Borgenärsbrotten Översyn 11kap. - en av FrånMaastricht till Turin.Bakgrund ochövriga brottsbalken. 30 EU-länders förslagochdebatt inför Översyn av skattetlyktslagen. regeringskonferensen 1996.24 Reforrnerat förhandsbesked. 44 Demokrati ochöppenhet. Omfolkvaldaparlament Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. 57 ochoffentlighet i EU. 42 Medborgerlig insyni kommunala entreprenader. 67 Jämställdheten i EU.Spelregler och Någrafolkbokföringsfrågor. 68 verklighetsbilder. 43 Utländska försäkringsgivare medverksamhet i Europapolitikens kunskapsgrund. Sverige,77 Enprincipdiskussion utifrån Översyn revisionsreglerna. 79 av EU 96-kommitténs erfarenheter. 59 Skyddför sparandesparkasseverksamhet. i 81 Miljö ochjordbruk.OmEU:smiljöregleroch utvidgningens effekter dengemensamma Utbildningsdepartementet jordbrukspolitiken. 60 Den gymnasieskolan hurgår det 1 nya - Medlemsstater ochmedborgare. Förhållandet Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. 2 mellan stora ochsmåländeri EU. Rättsliga och Samordnad rollfördelning inomtekniskforskning.20 inrikesfrågor.61 Reform och förändring.Organisation ochverksamhet EUzsregeringskonferens procedurer, aktörer, vid universitet ochhögskolorefter1993års fonnalia.Sammanfattning av ett seminarium i universitets- ochhögskolereform. 21 april 1996.76 Inflytande riktigt Om eleversrätt till inflytande, delaktighet och ansvar. 22 Enstrategiför kunskapslyft livslångt och lärande. 27

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Det forskningspolitiska landskapet i Norden Inrikesdepartementet 1990-talet. 28 Lokaldemokrati och delaktighet i Sveriges städeroch Forskning ochPengar.29 landsbygd. 71 Högskola i Malmö.36 Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individochlokalsarnhälle. 47 Miljödepartementet Värdeni folkhögskolevärlden. 75 Batterierna en laddad fråga.8 - Jordbruksdepartementet Nationalstadsparker. 38 Rapport från klimatdelegationen 1995. Offentligdjurskyddstillsyn. l3 Klimatrelaterad forskning.39 EU, konsumenterna ochmaten Precisering handelsändamalet av i detaljplan.52 Förväntningar ochverklighet.62 - Kalkning sjöar av ochvattendrag 53 Administrationen EU:sjordbrukspolitik av SwedishNuclearRegulatory Activities. i Sverige.65 Volume l An Assessment. 73 - Arbetsmarknadsdepartementet SwedishNuclearRegulatory Activities. Volume2 - Descriptions. 74 Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. 34 Grundläggande dragi enny arbetslöshetsförsäkring alternativ och förslag.5l Sverige,framtidenochmångfalden. 55 På vägmot egenföretagande. 55 Vägar i Sverige.55 Hälften vorenog om - kvinnoroch män pá 90-talets arbetsmarknad. 56 Medicinska undersökningar i arbetslivet. 63

Kulturdepartementet Frånmassmedia till multimedia att digitalisera svensk television. 25 Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris ochKrig. 80

Näringsdepartementet Kartläggning ochanalys denoffentligasektorns av upphandling avvaror och tjänster med miljöpåverkan. 23 Shaping Sustainable Homes an Urbanizing World.Swedish National Reportfor Habitatll. 48 Reglerför handelmedel. 49 Kompetens ochkapital bilaga. + 69 Samverkan mellanhögskolan och näringslivet. 70 Elberedskap. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering av elberedskapen. 78

Civildepartementet Fritidi förändring. Omkönoch fördelning fritidsresurser. av 3 Forskning för vårvardag. 10 Attityderoch lagstiftning i samverkan + bilagedel.31

a , . . i . , .

FRITZES

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX: 08-20 50 21, TELEFON: 08-690 9x 90 ISBN 91-38-20282-4 ISSN 0375-250X