Rätt adress

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Rätt

adress

Betänkande av 1983 års folkbokföringskommitté 1988:10

Statens

offentliga utredningar

ggg 1988:10

E5 Finansdepartementet

Rätt adress

Betänkande av 1983 års

folkbokföringskommité

Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30 Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller ñiexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets törvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 81° - l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 1200 - 16°°(endast internt)

REGERINGSKANSLIEPS ISBN 91 -38-10125-4 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1988

Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Genom beslut den 10 mars 1983 bemyndigade regeringen chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att lämna förslag till en förbättrad folkbokföring. Kommittén har antagit namnet 1983 års folkbokföringskommitté. Vi har tidigare avgivit betänkandet (Ds Fi 1983:31) Allmänt ombud inom folkbokföringen.

Vi får härmed överlämna betänkandet ( ) Rätt adress.

I arbetet med betänkandet har såsom ledamöter sedan den 1 1983 deltagit f.d. överdirektören Eric Hallman, ordjuni förande, organisationschefen Ove Holmberg, riksdagsledamoten Bengt Kindbom, f.d. riksdagsledamoten Elvy Nilsson och förste vice talmannen Ingegerd Troedsson.

Som sakkunniga sedan den 1 juni 1983 har deltagit kammarrättspresidenten Jan Francke, f.d. folkbokföringsdirektören Wolmar Högberg, rådmannen Bo Lövên (t.o.m. den 20 maj 1986) och byråchefen Birgit Strand.

har Gösta Dahlsten (fr.o.m. den Som experter deltagit prosten 18 januari 1985), avdelningsdirektören Per-Ola Larsson (fr.o.m. den 1 juni 1983), förste kamrern Charlotta Carlsund (fr.o.m. den 2 januari 1984), hovrättsfiskalen Robert Schött (fr.o.m. den 1 november 1984), biträdande skattedirektören (fr.o.m. den 5 november 1985) och kammar- Björne Sjökvist

rättsassessorn Åsa Sydên (fr.o.m. den 18 januari 1985 t.o.m. den 1 oktober 1985. Avdelningsdirektören Lars Tegenfeldt är sedan den 1 januari 1985 förordnad som sekreterare åt kommittén. Hovrättsfiskalen Robert schött var tidigare förordnade som sekreterare (fr.o.m. den 1 september 1983 t.o.m. den 1 november 1984). Betänkandet är enhälligt. Vårt arbete fortsätter med de uppgifter som återstår enligt direktiven. Stockholm i februari 1988

Eric Hallman Ove Holmberg Bengt Kindbom

Elvy Nilsson Ingegerd Troedsson

/Lars Tegenfeldt

SAMMANFATTNING

Vårt innefattar flera olika delar. I detta delbeuppdrag tänkande redovisar vi våra förslag till förbättrad flyttningskontroll m.m. i folkbokföringen.

Flyttningsanmälan

Den nuvarande att anmäla flyttning inträder när skyldigheten den rätta eller -fastigheten ändrats. kyrkobokföringsorten För att anmälningsskyldigheten mer konkret och lättillgöra denna enligt vårt förslag till ändrad adress. lämpad knyts Med adress avses såväl en persons postadress som bostadsadress vilka undantagsvis kan vara olika. Enligt vår uppfatthar en sådan betydelse att en ning nämligen postadressen av denna skall anmälas även om bosättningen eller ändring adressen till bostaden inte har ändrats.

Vi föreslår således att en ändrad bostads- eller postadress minst tre månader skall anmälas inom en som avses att gälla vecka. Anmälan skall vara skriftlig.

adress bör innehålla all den information En anmälan om ändrad behövs för att skall kunna ta ställsom normalt myndigheten skall ändras. Därför ning till om anmälarens kyrkobokföring föreslår vi att det i folkbokföringslagen i detalj också som skall lämnas i en adressskall regleras vilka uppgifter anmälan.

Med hänsyn till den betydelse som ett barns kyrkobokföring kan ha från bl.a. ekonomisk synpunkt föreslår vi att adressanmälan för ett barn skall göras av barnets vårdnadshavare.

Slopad bostadsanmälan

Den som upplåter en bostad åt annan är för närvarande skyldig att anmäla detta till folkbokföringsmyndigheten. Kontrollen av dessa anmälningar är tidskrävande och ineffektiv. Vi föreslår därför att den nuvarande skyldigheten att lämna bostadsanmälan slopas. I stället föreslår vi att en bostadsupplåtare på förfrågan av folkbokföringmyndigheten skall vara skyldig att uppge till vilka han upplåter bostad och vilka som enligt hans kännedom bor i fastigheten eller lägenheten. Genom denna ändring minskar det generella uppgiftslämnandet för fastighetsägarna och kontrollarbetet hos folkbokföringsmyndigheterna blir effektivare.

Folk- och bostadsräkningar

I de senaste folk- och bostadsräkningarna har vissa av de insamlade uppgifterna även använts för folkbokföringskontroll. Detta har sannolikt varit till nackdel för statistikinsamlingen och har inte heller givit resultat som motiverat arbetsinsatserna.

Vi föreslår därför att den folkbokföringskontroll som skett i sa and med folk- och skall

bostadsräkningarna upphöra. Mot-

svarande kontroll kan ske på ett bättre sätt med utnyttjande av uppgifter från annat håll.

Adressinformation mellan myndigheter

Folkbokföringen fungerar som ett basregister och förser många myndigheters register med aktuella person- och adressuppgif-

ter. De myndigheter som på detta sätt använder folkbokföi sin egen verksamhet får ofta i sitt ringens adressuppgifter arbete in uppgifter som tyder på att folkbokföringsadressen är inaktuell eller på annat sätt felaktig.

Därför föreslår vi att de myndigheter som för register med adresser från folkbokföringen skall underrätta den lokala när myndigheten uppmärksammar att folkbokföringsmyndigheten en faktiska adress inte överensstämmer med folkbokföpersons ringens adressuppgifter.

Utredning av polismyndighet

vårt bör folkbokföringsmyndigheterna så långt Enligt förslag som möjligt själva utreda en persons bosättningsförhållanden är Myndigheterna bör dock om beslutsunderlaget bristfälligt. undvika att man (grannar, släktingar osv). I de fråga tredje då den enskildes egna uppgifter inte stämmer flyttningsfall från bostadsupplåtare eller med uppgifterna exempelvis föreslår vi att medverkan av polismyndigheten arbetsgivare för att utreda omständigheterna skall kunna begäras. För att en sådan inte skall användas rutinmässigt föreslår utredning att endast skall få begära biträde vi länsskattemyndigheten av polismyndighet.

Vitesförelägganden

Vi föreslår en effektivisering av möjligheterna till vitesså att länsskattemyndigheten ges en generell föreläggande att meddela vitesföreläggande för att få in uppgifmöjlighet ter enligt folkbokföringslagen.

Ett sådant får bestämmas till lägst 500 kronor. vitesbelopp Ett meddelat vitesföreläggande får inte överklagas.

Förseningsavgift för flyttningsanmälan

Det nuvarande bötesstraffet för en försummad flyttningsanmälan utdöms mycket sällan trots att det inte är att ovanligt man låter bli att anmäla flyttning. För att ett mer skapa lätthanterligt sanktionsinstrument föreslår vi att nuvarande straffbestämmelse (500 kr.) för en underlåten anmälan enligt folkbokföringslagen slopas och ersätts av en administrativ avgift (förseningsavgift) på 500 kr.

Länsskattemyndigheten skall pröva frågor om förseningsavgift och om det finns skäl att efterge avgiften.

Påföljder för oriktiga uppgifter.

Det förekommer att personer, exempelvis som ett led i en planerad ekonomisk brottslighet, lämnar oriktiga uppgifter i en flyttningsanmälan. Vi föreslår att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter enligt folkbokföringslagen skall kunna dömas till böter.

Åtal för brott enligt folkbokföringslagen skall dock kunna väckas endast efter medgivande av länsskattemyndigheten.

Folkbokföringsöverenskommelser med andra länder

Mellan de nordiska länderna finns sedan 1969 en överenskommelse på folkbokföringsområdet. Denna överenskommelse innebär att hela Norden bildar ett registerområde i folkbokföringehänseende. Mot bakgrund av de nordiska erfarenheterna har vi undersökt möjligheterna att få till stånd liknande överenskommelser med fler länder.

Vi anser emellertid att Sverige för närvarande inte bör försöka få till stånd folkbokföringsöverenskommelser med länder

utanför Norden. Få länder har administrativa förutsättningar för ett sådant samarbete. I förhållande till länder utanför Norden kan överenskommelser om utbyte av uppgifter om bosättning uppfattas som känsliga. Vad beträffar skatteförvaltningens behov av informationsutbyte mellan Sverige och andra länder bör detta bäst kunna lösas inom dubbelbeskattningsavtalens ram.

Utvandrarregister m.m.

Vi har undersökt behovet av register över utvandrade personer från olika aspekter. Vi föreslår att det skall finnas ett centralt register över utvandrade och personer som är obefintligregistrerade. Registret bör föras av riksskatteverket med hjälp av ADB. Registret bör innehålla de uppgifter som behövs för att man skall kunna upprätta den särskilda röstlängden för utlandssvenskar utan ansökningsförfarande. Vidare bör registret utformas så att det kan fungera som ett basregister för de utflyttade skattskyldiga. Registret bör grundas på det personnummerregister som förs av riksskatteverket. Registrets innehåll och användning bör regleras i en lag.

En svensk medborgare som flyttat utomlands utan att anmäla detta skall enligt nuvarande regler stå kvar kyrkobokförd i Sverige över två mantalsskrivningar innan han kan avregistreras. Denna regel har vi funnit vara föråldrad. Vi föreslår därför att en person oavsett nationalitet skall kunna avregistreras från kyrkobokföringen när det kan antas att denne inte längre är bosatt i Sverige.

Regionalt allmänt ombud

I vårt betänkande, (Ds Fi 1983:31) Allmänt ombud föregående inom vi att det skulle inrättas en folkbokföringen, förslog central funktion som allmänt ombud för folkbokföringen. Ett

sådant ombud är inrättat sedan den 1 juli 1986. En effektiv bevakning av det allmännas intresse inom folkbokföringen kräver emellertid en regional organisation.

I enlighet med den utveckling som sker på skatteprocessområdet föreslår vi att funktionen läggs på länsskattemyndigheterna som myndighetsuppgift. Ledning och samordning på området bör utövas av den centrala folkbokföringsmyndigheten, dvs. riksskatteverket. Det finns inte längre något behov av ett särskilt ombud på central nivå. Uppgiften bör i stället ligga på riksskatteverket som en myndighetsuppgift.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring_i folkbokföringslagen (1967:198)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1967: 19e)1 dels att nuvarande 34 § skall betecknas 33 a §, dels att 3 a, 8, 9, 20, 28-31, 33, nya 33 a. 34, 35, 41, 45, 46, 47, 56 och 57 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 56 § skall sättas närmast före 58 §, dels att det i lagen skall införas 10 nya paragrafer, 8 a, 28 a, 29 a, 34 a, 56 a, 56 b, 56 c, 56 d, 57 a och 57 b §§, samt närmast före S6 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

3 a §2

Det allmännas talan i ären- Det allmännas talan i ärenden eller den om kyrkobokföring eller om kyrkobokföring denna mantalsskrivning enligt denna mantalsskrivning enligt förs av ett allmänt om- lag förs av länsskattemzndiglag heten. Egg. Det allmänna ombudet får får Länsskattemxndigheten även föra talan till enskilds även föra talan till enskilds eller kommuns förmån. eller kommuns förmån.

lsenaste lydelse av lagens rubrik 1985:1121. ?Senaste lydelse 1985:1121.

Nuvarande lzdelse Föreslagen lxdelse

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare för denne.

3 §3

I denna lag förstås med en I denna lag förstås med en persons persons kyrkobokföringsort den kyrkobokföringsort: den församling i vilken han är församling i vilken han är kyrkobokförd, kyrkobokförd, kyrkobokföringsfastighet kyrkobokföringsfastighet: den fastighet på vilken han den fastighet på vilken han är kyrkobokförd. är kyrkobokförd. bostadsadress: den adress som avser bostaden på den fastighet där han skall vara kxrkobokförd, postadress: den adress till vilken hans post skall delas ut för att regelmässigt nå honom.

8 a §

vad som i denna lag sägs om make skall gälla även den, som utan att vara gift lever tillsammans med någon med vilken han tidigare varit gift eller med vilken han har eller har haft barn.

3Senaste lydelse 1935:1121.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Har beslut om kyrkobokfö- Har beslut om kyrkobokföring på grund av inflyttning ring på grund av inflyttning meddelats efter anmälan en- meddelats efter anmälan enligt 33 §, gäller kyrkobokfö- ligt 33 §, gäller kyrkobokföringen från och med den dag ringen från och med den dag anmälan inkom. anmälan kom in, dock tidigast från och med angiven inflyttningsdag. Har beslutet meddelats utan föregående anmälan, gäller kyrkobokföringen från och med beslutets dag.

20 §4

Den som är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst kyrkobokföres under denna tjänstgöring jämte medföljande make samt barn under aderton år i den församling i vilken den utsände senast var eller hade bort vara kyrkodär den utsände bokförd. De kyrkobokföres då på den fastighet förut var bokförd eller om ändrade förhållanden det föranleder under rubrik på församlingen skrivna. Riksskatteverket kan också medge den utsände att med medföljande make samt barn under aderton år kyrkobokföras på viss i där han eller maken äger eller fastighet församling innehar fast egendom. Vad i denna paragraf sägs om make skall gälla även den som utan att vara gift med den utsände, lever tillsammans med denne om de tidigare har varit förenade i äktenskag eller gemensamt har eller har haft barn.

4Senaste lydelse 1978:924.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse

vad som sägs om medföljande barn skall gälla även barn under aderton år som för sin skolgång vistas i utlandet på annan ort än den där den utsände stationerats.

2a §5

Från kyrkobokföringen av- Från kyrkobokföringen avregistreras den som avlidit registreras den som: eller kyrkobokförts i annan l. avlidit, församling eller enligt 26 § 2. har i kzrkobokförts ej längre skall kyrkobokfö- annan församling, ras. Vidare avregistreras den 3. enligt 26 § inte längre som vid prövning av anmälan skall vara kyrkobokförd, enligt 3å_§ anses ha flyttat 4. vid prövning av anmälan till utlandet. enligt 33 a § anses ha flytsom utflyttad avregistre- tat till utlandet, ras, även om anmälan enligt 5. kan antas inte längre 34 § icke gjorts, utlänning vara bosatt i Sverige, även som kan antagas ej längre om anmälan enligt 33 a § inte vara bosatt i Sverige och har gjorts, eller svensk medborgare som enligt 6. vid- två mantalsskrivsäkra upplysningar vid tvâ ningar i följd har befunnits mantalsskrivningar i följd är sakna känt hemvist. stadigvarande bosatt i utlandet. Till obefintligregister överföres den som vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist.

28 § 28 a §

Andra och tredje styckena 28 § 5 och 6 gäller inte gäller icke sådan svensk sådan svensk missionär eller

5Senaste lydelse 1969:312 .

Nuvarande lxdelse Foreslagen lzdelse

missionär eller präst som är präst som är anställd i ut-

anställd i utlandet, och landet, och inte heller msg-

gi heller make eller barn under följande make eller barn 15 år som honom. under 15 år. åtföljer

29 §6

Anmälan enligt denna lag Anmälan enligt denna lag får muntligen, om annat skall göras skriftligen, om g§ras icke anges särskilt. Folkbok- inte annat anges. föringsmyndigheten kan dock begära att muntlig anmälan, som lämnas i telefon, för att gälla skall bekräftas skriftligen eller. om särskilda skäl föreligger. vid personlg inställelse.

29 a §

För barn under 18 år skall anmälan 33 eller enligt 33 a § göras av barnets vårdnadshavare. Barn som har fyllt 16 år äger dock rätt att själv göra sådan anmälan.

30 §

Barns födelse anmäles till pastorsämbetet i födelsehemorten, om det är fött inom riket eller fött utom riket av kvinna som är här eller är bosatt här och upptagen i kyrkobokförd obefintligregister.

Ösenaste lydelse 1985:1121.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Födes barnet på sjukhus barnet gägs på ggtsjukhus eller enskilt sjukhem gör eller enskilt sjukhen gör inrättningen anmälan. Biträ- inrättningen anmälan Biträder barnmorska vid födelsen i der vi födelen barnmorska annat fall, gör hon födelse- sen i annat fall, gör hon anmälan. Anmälan skall ske födelseanmälan. Anmälan skall ofördröjligen och vara ske ofördröjligen. skriftlig. I andra fall skall barnets _I andra skall barnets vårdnadshavare göra anmälan

fall

vårdnadshavare göra anmälan enligt första styckei inom en enligt första stycket inom en månad från födelsen. månad från födelsen. Sker det icke kan pastorsämbetet förelägga vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra sin skyldighet. Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.

31 §7

Dödsfall anmäles skyndsamt Ett dödsfall skall skyndtill pastorsämhete. Anmälan samt anmälas till pastorsämgöres av efterlevande make bete. Anmälan får muntgöras eller annan anhörig, som ligen. Anmälan skall göras av sammanbott med den döde eller anhörig eller annan som finns av annan anledning finns på på platsen. platsen. Om sådan anmälningsskyldig ej finnes, bör husfolk, husvärd eller annan som är närmast till det anmäla dödsfallet.

7Senaste lydelse 1970:314.

vNuvarande lydelse Föreslagen lxdelse

som bör föranleda Den som får en ny bostads- Flyttning i kyrkobokföringen eller postadress skall inom ändring anmäles av den flyttande inom en vecka från adressändringen två veckor till pastorsämbe- anmäla adressen till pastorstet i den efter flyttningen ämbetet i den rätta kyrkobokrätta kyrkobokföringsorten. föringsorten. Det även för den Första stycket gäller inte sagda gäller som in från utlan- ny postadress för kortare tid flyttat det. än tre månader, inte heller Sker inte anmälan enligt om bostads- eller postadresförsta eller är anmä- sens benämning ändras genom stycket lan ofullständig och saknar beslut av en myndighet. erforderliga Den som flxttat in från pastorsämbetet för utlandet eller är upptagen i uppgifter kyrkobokfökan obefintligregister och skall ringen, pastorsämbetet den flyttande att kyrkobokföras gör anmälan förelägga lämna dessa enligt första stycket till uppgifter. pastorsämbetet i den församling där han är bosatt.

345 33 a §

och Den som har för avsikt att Den som är kxrkobokförd bosätta sig stadigvarande i avser att bosätta sig stadigutlandet skall anmäla detta varande i utlandet skall till i kyrko- anmäla detta till pastorsämpastorsämbetet bokföringsorten. Anmälan betet i kyrkobokföringsorten. utresan och skall Anmälan skall senast en göres före göras om utrese- vecka före utresan och skall innehålla uppgift inställes innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan skall detta Om utresan ställs in eller uppskjutes dagen. eller detta anmälas till pastorsämbetet skjuts upp skall senast den anmälas till pastorsämbetet tidigare uppgivna senast den tidigare uppgivna utresedagen. utresedagen.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

1 mom. Anmälan enligt 33 § skall innehålla: 1. namn, personnummer och civilstånd, 2. datum för ändring av bostads- eller postadress, 3. tidigare kxrkobokföringsort, 4. tidigare bostads- och postadress, 5. nz bostads- och postadress samt dess beräknade giltighetstid, 6. namn, personnummer och civilstånd för make och barn under 18 år som santidigt ändrar till den nya bostadseller postadressen eller som tidigare innehar denna adress, 7. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressen avser, 8. uppgift om ven som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet son den nya bostadsadressen avser. För den som flyttar in från utlandet skall anmälan dessutom innehålla uppcift om inflyttningsdag till Sverige. avsikten med vistelsen här och dess beräknade varaktig-

Nuvarande lxdelse Föreslagen lzdelse

het samt därutöver de uppgifter som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer och som krävs för upprättande av personakt. 2 mom. Anmälan enligt 33 a § skall innehålla: 1. namn och personnummer, 2. bostads- och postadress i Sverige, 3. datum för utresan, 4. bostads- och postadress i utlandet samt uppgift om bostadstxp, 5. avsikten med vistelsen och dess beräknade varaktighet, 6. arbetsgivare under vistelsen i utlandet, 7. fastighet eller bostad i Sverige som efter utresan fortfarande ägs eller förhxrs. 3 mom. uppgift om bostadseller postadress enligt 1 mom. 5 som avser en lägenhet i flerfamiljshus bör innehålla den beteckning för lägenheten som fastighetsägaren använder.

34 a§

1 mom. Om det kan antas att en person är skyldig att göra

Nuvarande lxdelse lxdelse Föreslagen

anmälan enligt denna lag får pastorsämbetet anmana honom att göra en sådan anmälan eller lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans kyrkobokföring. I anmaning skall anges vilka uppgifter som skall lämnas. Sådana uppgifter skall lämnas skriftligt om inte annat har angetts i anmaningen. 2 mom. Har ett barns vårdnadshavare försummat att inom föreskriven tid enligt 30 § namnlagen (1982:670) anmäla barnets förnamn får pastorsämbetet anmana barnets vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet. 3 mom. Pastorsämbete får begära att anmälan eller uppgift skall lämnas vid personlig inställelse.

Fastighetsägare eller inne- §5 fastighetsägare eller havare av bostadslägenhet, innehavare av bostadslägensom upplåter bostad åt annan, het, som upplåter bostad åt skall anmäla detta till annan, skall av

på förfrågan

pastorsämbetet i den försam- folkbokföringsmyndighet uppge ling där fastigheten är belä- till vem han upplåter bostad gen. Anmälan göres inom två och om denne med hans medgiveckor från inflyttningen. vande upplåter bostaden åt Fastighetsägare eller inne- annan samt vilka personer som havare av bostadslägenhet är enligt hans kännedom bor i

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

skyldig att på förfrågan av fastigheten respektive lägenfolkbokföringsmyndighet uppge heten. För en person som bor om viss bor i fastig- i flerfamiljshus skall uppperson heten respektive lägenheten. gift även lämnas om den beteckning som fastighetsägaren använder för bostadslägenheten.

41 §8

Ansökan om mantalsskrivning Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som med avvikelse från vad som upptagits i stomme till man- upptagits i stomme till manfår göras av en- talslängd får göras av entalslängd skild person i fråga om hans skild person i fråga om hans mantalsskrivning och av kom- mantalsskrivning och av kommun i fråga som rör kommunen mun i fråga som rör kommunen samt av det allmänna ombu- samt av länsskattemxndigheten. ggg.

45 §8

Beslut i kyrkobokförings- Ett beslut i kyrkobokföärende som underställs läns- ringsärende som underställs rätt eller domkapitel eller länsrätt eller domkapitel får avser föreläggande av pas- inte överklagas. torsämbete enligt 30 eller 33 eller 57 § andra stycket får inte överklagas. Beslut i annat överklagas genom bekyrkobokföringsärende svär a) hos om beslutet meddelats av pastorsämbete länsrätten och avser fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastigunder viss rubrik eller registrering i het, kyrkobokföring obefintligregister,

esenaste lydelse 1985 : 1121.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

b) hos domkapitel om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser annan fråga, c) hos länsrätten om beslutet meddelats av den lokala skattemyndigheten i Stockholm eller Göteborg. Frågor om kyrkobokförings- Frågor om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastig- ort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring under het, kyrkobokföring under viss rubrik eller registre- viss rubrik eller registrering i obefintligregister får ring i obefintligregister får överklagas av den vars kyrko- överklagas av den vars kyrkobokföring berörs av beslutet, bokföring berörs av beslutet, av kommunen och av det all- av kommunen och av länsskatmänna ombudet. Besvär av det Besvär av temxndigheten. allmänna ombudet skall anfö- länsskattemxndigheten skall ras inom tre veckor från den anföras inom tre veckor från dag då det överklagade beslu- den dag då det överklagade tet meddelades. beslutet meddelades. I annan fråga än som avses I annan fråga än som avses i tredje stycket får talan i tredje stycket får talan föras av den som beröres av föras av den som beröres av beslutet. Talan i sådan fråga beslutet. Talan i sådan fråga får föras utan inskränkningar får föras utan inskränkningar i tiden. i tiden.

46 §9

Lokal skattemyndighets beslut i ärende om mantalsskrivning som underställs länsrätt får inte överklagas. Beslut av lokal skattemyn- Beslut av lokal skattemyndighet i annat mantalsskriv- dighet i annat mantalsskrivningsärende får överklagas ningsärende får överklagas genom besvär hos länsrätt. genom besvär hos länsrätt. Talan får föras av den vars Talan får föras av den vars mantalsskrivning berörs av mantalsskrivning berörs av beslutet, av kommunen och av beslutet, av kommunen och av det allmänna ombudet. länssskattemxndigheten.. Besvären skall ha inkommit senast den 15 april mantalsåret.

9senaste lydelse 1985:1121.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§9

Innan underställt ärende Innan underställt ärende avgörs, skall person, kommun avgörs, skall person, kommun och allmänt ombud som får och länsskattemyndighet som föra talan i målet beredas får föra talan i målet beretillfälle att yttra sig över das tillfälle att yttra sig det som är av betydelse för över det som är av betydelse avgörandet. för avgörandet.

Ansvarsbestämmelser m.m.

Den som underlåter att Den som inte kommer in med göra anmälan 33-35 §§ en anmälan enligt 33 eller enligt dömes, om förseelsen ej är 33 a § eller en uppgift entill böter, högst ligt 35 § senast vid den ringa, femhundra kronor. tidpunkt då sådan skulle ha lämnats påförs en särskild avgift (förseningsavgift). Förseningsavgiften är 500 kronor. Förseningsavgift får efterges om underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den anmälnings- eller uppgiftsskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig eller underlåtenheten är att anse som ringa.

9Senaste lydelse 1985:1121 .

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

56 a§

Frågor om förseningsavgift prövas av länsskattemyndigheten .

56 b §

Beslut om Eåförande av

förseningsavgift överklagas hos länsrätten. Besvären skall ha kommit in till länsskattemyndigheten senast två månader efter det den anmälnings- eller uppgiftsskyldige fått del av beslutet.

56 c§

Ett beslut eller en dom att påföra någon förseningsavgift får verkställas genast, om inte annat förordnas. Verkställighet enligt utsökningsbalken får ske. Om uppbörd och indrivning av förseningsavgift gäller uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får ske vid indrivning av förseningsavgift.

Nuvarande lzdelse Föreslagen lzdelse

56 d §

Förseningsavgift Eåförs inte den som gemensamt med make ändrat bostads- eller postadress eller bosatt sig stadigvarande i utlandet om ändringen framgår av den andre makens anmälan enligt 33 eller 33 a §.

Förseningsavgift Råförs

inte heller ett barns vårdnadshavare om den andre vårdnadshavaren gjort anmälan enligt 33 eller 33 a § för barnet.

57 §10

Om föreläggande enligt 30 vite kan av länsskattemyneller 33 § icke efterkommes, digheten föreläggas den som kan_pastorsämbetet anlita inte efterkommer en anmanigg biträde av enligt 34 a § eller den faslänsskattemyndigheten. Denna kan bestämma tighetsägare som underlåter lämpligt vite för fortsatt att lämna uppgift enligt försummelse. Mot sådant be- 35 §. slut av föres Vite får inte fastställas länsstyrelsen talan hos kammarrätten till lägre belopp än 500 genom besvär. Länsrätten utdömer kronor. försuttet vite anmälan av Mot beslut att förelägga på vite får talan inte föras länsskattemxndigheten. Vid att en- »annat än i samband med talan underlåtenhet 30 (1982: mot beslutet att döma ut ligt § namnlagen 670) anmäla förnamn för barn vitet. födel- om utdömande av vite inom tre månader från Frågor

-Nsenasce lydelse 1986:1317.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

sen kan pastorsämbetet före- prövas av länsrätten. lägga barnets vårdnadshavare I övrigt gäller bestämmelatt inom viss tid fullgöra serna i lagen (1985:205) om sin skyldighet. Om föreläg- viten. gandet inte efterkommes, tillämpas första stycket.

57 a§

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet av sin anmälningseller uppgiftsskyldighet enligt 33, 33 a eller 34 a § 1 mom. döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.

57 b §

Allmänt åtal för brott enligt 57 a § får väckas endast efter medgivande av länsskattemxndigheten. 4

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Förslag till Förordning om ändring i folkbokföringskungörelsen (1967:495)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringskungörelsen (1967:495) dels att 43 och 45-46 §§ skall upphöra att gälla, dels att 20, 33-34, 53, 54, 80 och 83 §§ skall ha följande lydelse. dels att det i kungörelsen skall införas tre nya paragrafer 38-39 och 85 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Obefintligregistret består Obefintligregistret består av personakterna för dem som av personakterna för dem som enligt 28 § folkbokförings- avregistrerats från kyrkoboklagen överförts till regist- föringen enligt 28 § 6 folkret. bokföringslagen (1967:198).

Pastorsämbetet i församling En myndighet, som löpande där en person vistas men ej aktualiserar ett personregisär kyrkobokförd underrättas ter med adressuppgifter från genast, när annat pastorsäm- folkbokföringen, underrättar bete eller lokal skattemyn- genast pastorsämbetet i kyrdighet finner anledning anta- kobokföringsorten, när mynga att personen bör kyrkobok- digheten får kännedom om föras i vistelseförsam- sådan adressuppgift för en person, som denne kan vara lingen. skyldig att anmäla enligt 33 eller 33 a § folkbokföringslagen (1967:198). Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att sända underrättelse enligt första stycket.

34 §1

Innan utlänning avregistre- Innan någon avregistreras

ras enligt 28 § andra enligt 28 § 5 eller 6 folkstycket folkbokföringslagen, skall bokföringslagen (1967: 198), samråd äga rum med den lokala skall samråd äga rum med den skattemyndigheten. lokala skattemyndigheten. Sådant samråd skall äga rum Samråd med den lokala även i fall som avses i 21 § skall äga skattemyndigheten andra stycket kungörelsen, rum även i fall som avses i när flyttning ej anmälts. 21 § andra stycket, när ggmå- När den lokala skattemyn- lan enligt 33 eller 33 a § digheten funnit sannolika folkbokföringslagen (1967: skäl tala för att utlänning 198) inte har gjorts. ej längre är bosatt i riket, skall myndigheten genast underrätta pastorsämbeteti utlänningens kyrkobokföringsort.

38 §2

Blanketter för anmälan enligt 33 och 33 a §§ folkbokföringglagen (1967:198) tillhandahålls allmänheten hos folkbokföringsmyndigheter och gostkontor.

39 §3

Till Eostkontor inkomna anmälningar enligt 33 § folk-

lsenaste lydelse 1986:496. 2Förutvarande 38 § upphävd genom 1970:316. 3Förutvarande 39 § upphävd genom 1970:316.

Nuvarande lzdelse Föreslagen lzdelse

bokföringslagen (1967:198) vidaresänds omedelbart till pastorsämbetet. Till postkontor inkomna anmälningar om adressändring i övriga fall översänds till pastorsämbetet i den utsträckning som riksskatteverket bestämmer.

§4

Den lokala skattemyndighe- Den lokala skattemyndigheten beslutar om kyrkobokfö- ten beslutar om kyrkobokföring i församling i ring i församling i kommunen kommunenL om avregistrering från kyrko- ggg om avregistrering från bokföringen av annan än den kyrkobokföringen av annan än som avlidit och om överföring den som avlidit. till obefintligregister. Hos den lokala skattemyndigheten föres register för kyrkobokföringen och utfärdas bevis som grundas på sådant register.

54 §5

Anmälningar enligt 33-gå §§ Anmälningar enligt 33 ggg folkbokföringslagen och 23_g §§ folkbokföringslagen underrättelser enligt 33 § (1967:198) och underrättelser kungörelsen sker till den enligt 33 § kungörelsen sker lokala skattemyndigheten. till den lokala skattemyndig- Anmälningar som anges i 43 § heten. Anmälningar som anges sändes till den i 43 § kungörelsen sänds till kungörelsen lokala skattemyndigheten. den lokala skattemyndigheten i stället för till pastorsämbetet.

4Senaste lydelse 1971:416. 5Senaste lydelse 1986:316.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

80 §6

Innan länsrätten enligt Innan länsrätten enligt 52 § folkbokföringslagen 52 § folkbokföringslagen förordnar om sådan förordnar om sådan (1967:198)

(1967:198)

som kyrkobokföringsåtgärd som kyrkobokföringsåtgärd inte i ärendet, skall inte yrkats i ärendet, skall yrkats länsrätten den länsrätten ge den person ge person eller kommun som berörs av eller kommun som berörs av samt det allmänna åtgärden, samt länsskattemyn-

åtgärden,

ombudet tillfälle att yttra tillfälle att yttra digheten över det som är av bety- sig över det som är av betysig delse för avgörandet. delse för avgörandet.

83 §6

Pastorsämbete och lokal Pastorsämbete och lokal skall under- skattemyndighet skall underskattemyndighet rätta det allmänna ombudet om rätta länsskattemyndigheten 36 och 43 om beslut enligt 36 och 43 §§ beslut enligt §§ folkbokföringslagen (1967: folkbokföringslagen (1967: i den som 198) i den omfattning som 198) omfattning föreskrivs av riksskattever- föreskrivs av riksskatteverket efter samråd med ombu- ket. En domstol som prövar mål §23. En domstol som prövar mål enligt folkbokföringslagen skall utöver vad som följer enligt folkbokföringslagen utöver vad som följer av 31 § förvaltningsprocessskall av 31 § förvaltningsprocess- lagen (1971:291) underrätta underrätta om belagen (1971:291) länsskattemyndigheten allmänna ombudet om be- slut som kan överklagas av det slut som kan överklagas av denna. denne.

6Senaste lydelse 1986:496.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse e5§ Länsskattemyndigheten får begära biträde av polismyndighet för utredning i folkbokföringsärende. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989.

1 UTREDNINGSARBETET

1.1 Utredningsuggdraget

Med stöd av bestämmelserna i folkbokföringslagen (1967:198)

sker en registrering av befolkningen dels fortlöpande genom

kyrkobokföring, dels årligen genom mantalsskrivning. Utgångs-

för är bosättningen. Den bedömning av punkten folkbokföringen

kriterierna för bosättning som görs av folkbokföringsmyndig-

heterna är av stor betydelse för den enskilde i hans rätts-

mellanhavanden med såväl samhället som enskilda persoliga

ner.

I de av regeringen den 10 mars 1983 meddelade direktiven

för 1983 års Eolkbokföringskommitté betonas (dir. 1983:28) av en tillförlitlig befolkningsregistrering och betydelsen vikten av att söka komma till rätta med understryks samtidigt såväl medvetna som omedvetna avvikelser härifrån. Direktiven

uttalar i denna del bl.a. följande:

Från skilda håll har att många söker kringgå folkpåpekats för att få folkbokföringen ordnad på bokföringsbestämmelserna det sätt som är mest förmånligt från beskattnings-, avgiftsoch Sådana s.k. skenskrivningar för att bidragssynpunkt. undvika skatter och eller för att erhålla bidrag har avgifter

medfört att arbetet med folkbokföring och flyttningskontroll

fått ett starkt fiskalt inslag. Det gäller saväl vid flyttinom landet som vid in- och utvandring. För att i möjlining mån att skatte- och bidragssystemen får den gaste garantera verkan som statsmakterna avsett är det av största vikt att folkbokföringen speglar befolkningens verkliga bosättning. av i folkbokföringsförordningen när det Utformningen reglerna både och flyttningskontroll är gäller bosättningsbegrepp därför av avgörande betydelse för myndigheternas möjligheter

att tillvarata såväl den enskildes som samhällets intressen i dessa frågor.

Felaktiga och inaktuella uppgifter om bosättning kan bero på att den enskilde försummar att anmäla flyttning eller inte gör anmälan i rätt tid. Det största problemet torde dock utgöras av personer som med hjälp av felaktiga uppgifter i flyttningsanmälan eller genom att underlåta att anmäla flyttning utnyttjar folkbokföringen för att otillbörligt skaffa sig förmåner i beskattnings- och bidragssammanhang.

Hemvistsakkunniga gav i sitt betänkande (SOU 1976:39) Hemvist vissa principförslag för bl.a. en enhetlig terminologi och en bedömning av bosättningsfrågorna som var bättre anpassad till

nuvarande förhållanden. Betänkandet innehöll emellertid inte några direkta förslag beträffande flyttningskontroll och sanktioner, varför kommittén i direktiven givits i uppdrag att ge förslag i dessa frågor förutom att göra en översyn av

de administrativa bestämmelserna. I direktiven preciseras kommitténs uppdrag i denna del på följande sätt:

Flyttningskontrollen Den betydelse folkbokföringen har i olika sammanhang ställer stora krav på dess tillförlitlighet. Kontrollen av flyttningar är väsentlig och en viktig uppgift för kommittén är att finna nya vägar för en effektiv flyttningskontroll.

Folkbokföringen bör bygga på enkla rutiner både för allmänheten och för myndigheterna. Målet måste vara att skapa en garanti för att folkbokföringen vid varje tidpunkt skall stämma överens med den verkliga bosättningen så långt som möjligt. Folkbokföringen bör i första hand vila på medborgarnas egna anmälningar om bosättningen och eventuella ändringar i denna.

Enligt nuvarande regler är en fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet skyldig att anmäla om bostad upplåtits åt någon. Både fastighetsägaren och lägenhetsinnehavaren är skyldiga att på förfrågan uppge om viss av folkbokföringsmyndigheten namngiven person bor i fastigheten resp. lägenheten.v Nuvarande regler har inte fungerat på ett tillfredsställande sätt varför kommittén bör överväga hur uppgiftsskyldigheten bör utformas. Det finns mycket som talar för att fastighetsägaren även skall vara skyldig att på begäran uppge vilka personer som enligt hans kännedom bor i lägenheterna.

Även andra möjligheter att få myndigheternas bosättningsregistrering att stämma överens med den verkliga bosättningen

bör undersökas. Härvid bör övervägas om en flyttningsanmälan kan kompletteras med ytterligare uppgifter. En anmälan kan t.ex. innehålla uppgift huruvida flyttning sker till en bostad där någon redan bor eller om någon annan samtidigt flyttar till samma bostad eventuellt från annan ort - - -.

För att folkbokföringsmyndigheterna skall kunna göra en riktig bedömning av bosättningen krävs i vissa fall att kompletterande utredningsmaterial måste införskaffas. I dag råder osäkerhet om vilka vägar myndigheterna kan gå för att kontrollera att en uppgiven bosättning stämmer överens med verkligheten. Kommittén bör gå igenom de utredningsmetoder som i dag tillämpas och vilka problem som är förknippade med dem samt föreslå lämpliga utredningsformer. Bl.a. bör övervägas om det är en framkomlig väg att genom personlig inställelse av den enskilde hos myndigheten inhämta nödvändiga upplysningar om bostadsförhållandena. I den mån uppgifter inhämtas från tredje man är det viktigt att understryka att myndigheten enligt förvaltningslagen är skyldig att kommunicera uppgifterna med den undersökte. Enligt min mening är det nödvändigt att folkbokföringsbestämmelserna utformas så att de ger myndigheterna tillräckliga möjligheter att vid behov kontrollera om flyttning skett. En fråga som bör uppmärksammas i detta sammanhang är att det ibland finns ett motsatsförhållande mellan myndigheternas behov av korrekt information och den enskildes personliga integritet. Det är viktigt att understryka att kommittén vid sina överväganden måste ha denna fråga för ögonen.

Vid flyttning inom landet är möjligheten att kontrollera den bosättningen bättre än vid utvandring. Detta motiverar en nya tydlig markering av den enskildes uppgiftsplikt vid utvandring utan att man därför nödvändigtvis behöver kasta om bevisbördan. En bedömning av om vistelsen utomlands är stadigvarande eller tillfällig kan kräva utredning om uppehållstillstånd i det främmande landet, kontrakt om anställning, bostad etc. Mellan de nordiska länderna finns sedan 1969 en överenskommelse om utbyte av uppgifter vid flyttning inom Norden. Denna överenskommelse har inneburit en förbättring av Den innebär nämligen att en person inte flyttningskontrollen. samtidigt kan vara folkbokförd i två nordiska länder. Avregistrering av en person som utflyttad från ett land sker först då registrering har skett i inflyttningslandet. Det bör undersökas om ett samarbete om utbyte av uppgifter om flyttning kan åstadkommas även med andra länder.

Sanktioner

Till övervägandena om skyldigheten att anmäla m.m.

flyttning

hör också frågan vilka sanktionsmöjligheter som bör sta till förfogande om skyldigheten inte fullgörs på myndigheternas föreskrivet sätt - - -.

Det bör undersökas om bötessanktionen för de fall som nu anges i nuvarande folkbokföringsförordning kan slopas och ersättas av en administrativ avgift. En fördel med ett sådant system är att man därigenom avlastar de allmänna domstolarna arbetet med mål av denna typ.

I nuvarande folkbokföringslagstiftning saknas särskilda straffbestämmelser i fråga om oriktiga uppgifter som någon lämnar uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. På andra rättsområden finns straffbestämmelser i motsvarande situationer. Enligt min mening är det oacceptabelt att det inte finns straffbestämmelser på folkbokföringsområdet när någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter. Kommittén bör överväga denna fråga.

En eventuell företrädare för det allmänna bör kunna ges befogenhet att förelägga ett vite och få detta utdömt efter anmälan till länsrätten. Det bör även övervägas om inte fastighetsägare som försummar sin uppgiftsskyldighet bör kunna föreläggas vite.

I direktiven har kommittén också givits i uppdrag att över-

väga vissa frågor angående registrering av utlandsboende. Departemenschefen anförde följande:

För att få en grund att ge vissa utlandsboende personer, som är skattskyldiga i Sverige, rättigheter och förmåner som annars bara tillkommer här i landet bosatta personer, föreslog hemvistsakkunniga att ett nytt register, det s.k. statsregistret, skulle inrättas vid sidan av folkbokföringen. I detta skulle antecknas personer som uppbär lön av staten eller svensk kommun och som tjänstgör utom riket så lång tid att de förlorar sitt hemvist i Sverige. Vid remissbehandlingen redovisades en positiv inställning till förslaget. Enligt min mening talar mycket för att ett sådant register bör förverkligas i någon form. Därvid bör beaktas de ändringar som genomfördes den 1 januari 1979 av 20 § folkbokföringsförordningen. Kommittén bör vid sina överväganden närmare pröva om ett sådant särskilt register bör regleras i en särskild lag eller om reglerna kan tas in i den nya folkbokföringslagen.

Hemvistsakkunniga fann i sitt betänkande att ett enhetligt bosättningsbegrepp borde kunna ligga till grund för tillämpningen av olika författningars bestämmelser om rättigheter och skyldigheter för medborgarna. Enligt hemvistsakkunniga gällde detta dock inte skatteområdet. De sakkunniga föreslog att ett särskilt men icke lagreglerat hjälpregister skulle inrättas inom beskattningsväsendet. Registret skulle omfatta svenska medborgare som flyttat ut ur landet. Enligt den s.k. tre-årsregeln i 53 § kommunalskattelagen (1928:370) kan en sådan person anses ha kvar sitt skatterättsliga hemvist här i

landet efter utflyttningen. Registreringen skulle kvarstå så länge vederbörande var oinskränkt skattskyldig. De sakkunniga berörde inte närmare frågan om vilken myndighet som skulle handha registreringen men ansåg att någon närmare lagreglering av detta inte behövdes. Oavsett att registret skall tjäna endast som ett hjälpregister och att några rättsverkningar inte knyts till registreringen bör registret enligt min mening dock regleras i författning. Kommittén bör närmare överväga denna fråga. Vidare bör kommittén överväga vilket samarbete som kan bli nödvändigt mellan olika myndigheter och i vilka former detta bör bedrivas. Detta behövs inte minst med tanke på att folkbokföringen och bosättningen har grundläggande rättsverkningar för bl.a. socialtjänst, hälso- och sjukvård, socialförsäkring, val och beskattning.

1.2 Arbetets bedrivande

Förutom en översyn av de grundläggande bosättningsbegreppen innefattar vårt uppdrag uppgiften att utarbeta förslag till en helt ny lag om folkbokföring.

Vi har lagt upp vårt arbete så, att frågor rörande b1.a. flyttningskontroll, allmänt ombud och sanktioner har prioriterats. Kommittén överlämnade därför i januari 1984 betänkandet (Ds Fi 1983:31) Allmänt ombud inom folkbokföringen. Vårt förslag har numera lett till lagstiftning (prop. 1985/86:56, SkU 18, rskr. 57). Genom denna ändring av folkbokföringslagen ges staten genom ett allmänt ombud rätt att överklaga ett beslut i fråga om folkbokföring. Avsikten är att det allmänna ombudet inom folkbokföringen skall koncentrera arbetet på statens intresse av en korrekt inregistrering i och avregistur svensk folkbokföring. Därutöver skall ombudet utirering från länsrätternas avgöranden i folkbokföringsmål bevaka att från viktiga mål förs vidare till avgöranprejudikatsynpunkt de i kammarrätterna och regeringsrätten.

I vårt betänkande vi från att ett allmänt ombud för utgick skulle inrättas endast centralt för folkbokföringen primärt

riket. Vi betonade dock betydelsen av även en regionl ombudsfunktion och lägger nu fram förslag om detta.

Folkbokföringens framtida organisation har väsentlig betydelse för utformningen av folkbokföringsreglerna. Detta gäller särskilt vad avser utformningen av system och rutiner för anmälningsförfarandet, registerföringen och ändringsrapporteringen till andra myndigheter samt också flyttningskontrollen och rutinerna för tillämpningen av sanktionsbestämmelserna.

I betänkandet (SOU 1981:101) förslog 1979 års folkbdföringskommitté att ansvaret för den“löpande folkbokföringen skulle föras över från pastorsämbetena till försäkringskassorna. Riksdagen har den 28 oktober 1987 beslutat (prop. 1936/87: 158, SkU 1987/88 2, rskr. 2) att ansvaret för den lckala folkbokföringen skall gå över till de lokala skattenyndigheterna den 1 juli 1991. I arbetet skall de allmänna försäkringskassorna medverka. Eftersom arbetet med den slutliga utformningen av den lokala och regionala organisaticnen kommer att åt en särskild organisationskommittêhar vi i uppdras våra förslag utgått från nuvarande ordning.

Under hand har vi erfarit att riksskatteverket avser att omarbeta nuvarande rutiner och ADB-system för länsskattemynfolkbokföringsregister. I avsaknad av kännedom om digheternas det framtida tekniska systemet har vi utgått från nuvarande ordning och det ADB-stöd som i dag finns hos folkbokföringsmyndigheterna.

Vi har även i uppgift att följa utvecklingen av det förslag

som statistiska centralbyrån med anledning av en utredning om alternativa metoder för folk- och bostadsräkningar överlämnade till civildepartementet under januari 1983. I der utredningen föreslogs en särskild utredning för att utarteta metoder för hur man kan bygga upp ett system för numrering av lägenheter i flerfamiljsfastigheter. Ett sådant system, sem finns i Danmark och Finland och är under uppbyggnad i Norge,

skulle kunna användas b1.a. som hjälpmedel för befolkningsregistreringen. Ett utbyggt system skulle kunna göra det möjligt att en person kan folkbokföras på lägenhet i stället för som 1 dag på fastighet. Ett sådant system skulle kunna komma till nytta inte bara för en förbättrad folkbokföringskontroll utan i ännu högre grad inom befolkningsstatistiken och av denna verksamheter, i första hand för samavhängiga hällsplaneringen men även för olika typer av bidragsgivning m.m.

Vi har inte tilldelats särskilda resurser för att inom ramen för nuvarande system för fastighetsredovisning kunna utforma ett förslag till lägenhetsredovisning på ett sätt som gör det möjligt att redovisa befolkningen på bostadslägenhet i stället för på bostadsfastighet.

Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) har den 28 november 1985 till regeringen överlämnat en promemoria med förslag om att Eastighetsdatasystemet skall kompletteras med uppgifter om byggnadsbeståndet (byggnadsregister). Promemorian omfattar också förslag till ett rapportsystem för förmedling av byggnadsdata mellan kommun och stat.

statsmakterna har ännu inte tagit ställning till CFD:s förslag. I avvaktan på detta och i avsaknad av utredningsresurser har vi inte övervägt frågan huruvida och i så fall på vad sätt en folkbokföring på bostadslägenhet bör och kan komma till stånd. Om statsmakterna beslutar att ett byggnadsregister skall inrättas, bör enligt vår uppfattning en utredning Om lägenhetsregistrering samordnas med byggnadsregisterutred- Detta för att dubbelarbete skall undvikas. ningen.

Vårt fortsatta kommer att inriktas på en ny utredningsarbete om folkbokföring. Denna kommer att redovisas i ett senare lag betänkande. De områden som i första hand då skall ses över är och kyrkobokföringsreglerna, de procesbosättningsbegreppet suella reglerna i folkbokföringsmål samt mantalsskrivningen.

2 FOLKBOKFÖRINGENS SYFTE OCH FUNKTION

2.1 Allmänt

I betänkande (SOU 1938:41) med förslag till omorganisation av och folkbokföringen m.m. redogör 1936 års uppbördsväsendet uppbördskommittê ingående för den svenska folkbokföringens uppgifter i historiskt perspektiv (s. 211 ff).

Under 1900-talet har kyrkobokföringen kommit att få en allt större betydelse. Förutom att fortfarande vara svenska kyrkans medlemsregister är nu kyrkobokföringen informationsunderlag för bl.a. befolkningsstatistiken, de allmänna valen, beskattningen, det militära och civila försvaret, skolväsendet samt sjukförsäkrings- och pensionssystemet. Personuppgifter från kyrkobokföringen sprids därutöver till andra grenar inom samhällsförvaltningen och till det privata näringslivet.

Det framstår som uppenbart att redovisningen av befolknings-

bestånd, bosättningsförhållanden och övriga primära uppgifter om människorna, t.ex. födelsetid, namn, medborgarskap, civilstånd och är av ytterst stor betydelse i familjeförhållanden, det alltmer samspelet mellan rättigheter och komplicerade skyldigheter i samhället.

Av ekonomiska och skäl har ansvaret för att myndigpraktiska heterna i olika har en riktig redovisning av besammanhang alltmer knutits till folkbokföringen. Detta folkningsläget anser vi vara en riktig utveckling. Den för folkbokföringen

ansvariga organisationen måste då också vara så utformad och ges sådana resurser att de krav som ställs från människornas och de samhällsförvaltande organens sida kan uppfyllas på ett för dessa godtagbart sätt. I detta sammanhang spelar givetvis regelverket en inte bara administrativt styrande utan också kvalitetsmässigt betydelsefull roll.

2.2 Beskattningen

Inkomstskatt

Enligt 53 § kommunalskattelagen (1928:370, ändrad senast 1987:1156) är en fysisk person för den tid han varit bosatt i riket skattskyldig för all inkomst, som han förvärvat här i riket eller utomlands. Taxering till kommunal skatt sker därvid i hemortskommunen. I 66 § kommunalskattelagen definieras hemortskommun som den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för âret näst före taxeringsåret.

Taxering till statlig skatt skall enligt 14 § lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (ändrad senast 1987:1149) ske i hemortskommunen varvid 66 § kommunalskattelagen skall äga motsvarande tillämpning.

Både frågan om skattskyldighet enligt 53 § och hemortskommun enligt 66 § kommunalskattelagen kan redan hos taxeringsnämnden prövas oberoende av den faktiska och kyrkobokföringen mantalsskrivningen. Det är emellertid synnerligen ovanligt att taxeringsnämnden i ett distrikt överväger att taxera en skattskyldig, som inte är registrerad som skattskyldig inom distriktet. Det är i svårt - bl.a. av nämligen praktiken tidsskäl - att i taxeringsnämndens regi åstadkomma den utredning som krävs för taxering med avvikelse från mantalsskrivningen.

Riksdagen beslutade våren 1985 (prop. 1984/85:l75, sku 59, rskr. 351, SFS 1985:362 och 363) att utvidga det skatterättsliga bosättningsbegreppet till att i princip omfatta alla fysiska personer som tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige och som under beskattningsåret har väsentlig anknytning till Sverige (punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen). Samtidigt beslutade riksdagen att skärpa presumtionsregeln (den s.k. treårsregeln) för bosättning i Sverige. En person som flyttar från Sverige och som är svensk medborgare eller under sammanlagt minst tio år haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistats här skall anses bosatt i Sverige intill dess fem år förflutit från det han flyttade från Sverige, såvida han inte kan Visa att han under beskattningsåret inte har väsentlig anknytning till Sverige. De nya reglerna innebär bl.a. att rekvisitet väsentlig anknytning till Sverige gjorts till självständig grund för skattskyldighet vid sidan av rekvisitet egentligt bo och hemvist.

Det kan alltså enligt de nya reglerna bli fråga om skattemässig återbosättning i Sverige även om kanske avsevärd tid förflutit sedan den ursprungliga, faktiska bosättningen har upphört. Enligt tidigare regler ansågs kontinuitet föreligga i bosättningen när någon på grund av väsentlig anknytning behandlades som bosatt här. Det var då följdriktigt att anse den skattskyldige som bosatt i den kommun som vid avresan var hans hemkommun. När skattemässig återbosättning kan ske långt efter utflyttningen och genom anknytningsmoment som kan ha uppstått efter denna är det inte längre naturligt att den skattskyldige skall beskattas i den kommun som var hans hemortskommun vid avresan. Riksdagen har därför vintern 1986 (prop. 1986/87:30, SkU 5, rskr. 40, SFS 1986:1113) beslutat att i 66 § kommunalskattelagen särskilt reglera hemortskommunen för dem som på grund av väsentlig anknytning skall anses bosatta här i riket. Den nya bestämmelsen innebär att hemortskommunen i detta fall skall anses vara den kommun till

vilken anknytningen varit starkast under året före taxeringsåret.

I det centrala ADB-register, som förs av riksskatteverket enligt skatteregisterlagen (SFS 1980:343, ändrad senast 1986: 1301) registreras maskinellt alla fysiska personer, som är kyrkobokförda i riket eller som var mantalsskrivna i riket för ifrågavarande inkomstår. Skattskyldiga som inte är mantalsskrivna eller kyrkobokförda i Sverige, exempelvis utflyttade personer med väsentlig anknytning till Sverige, inregistreras manuellt av den lokala skattemyndigheten sedan skattskyldigheten aktualiserats.

Förmögenhetsskatt

Enligt 6 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (ändrad senast 1986:1291) skall statlig förmögenhetsskatt för all förmögenhet erläggas av fysiska personer, vilka var bo- 0 satta här 1 riket vid beskattningsårets utgång.

Vid bedömningen av om bosättning förelåg vid beskattningsårets utgång skall kommunalskattelagens utvidgade bosättningsbegrepp tillämpas (1 § lag om statlig förmögenhetsskatt).

Sammanfattning

En fysisk persons oinskränkta skattskyldighet i Sverige bestäms med utgângspunkt i hans bosättning. Det skattemässiga bosättningsbegreppet skiljer sig emellertid avsevärt från folkbokföringens och förutsätter inte faktisk bosättning eller ens vistelse här i riket. För en skattskyldig som är bosatt i Sverige avgörs hans hemortskommun vid den kommunala taxeringen enligt folkbokföringens bosättningsbegrepp. Skatteförvaltningens ADB-register förses med personuppgifter

från folkbokföringen. Skattskyldiga som inte är kyrkobokförda eller mantalsskrivna finns därför inte med i registren annat än efter särskild åtgärd i det enskilda fallet från skattemyndigheternas sida.

2.3 Allmän försäkring

Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring med föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring. folkpensionering och försäkring för tilläggspension (ATP).

Bestämmelser om vilka som omfattas av försäkringen finns dels i lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1982:120, ändrad senast 1987:509) (AFL), dels i överenskommelser konventioner - om social trygghet som har träffats mellan Sverige och andra länder.

Alla som fyllt 16 år och är bosatta i Sverige i den allmänna försäkringens mening skall vara inskrivna, dvs. registrerade, hos en allmän försäkringskassa. För de inskrivna gäller försäkringen i sin helhet. Det innebär att man har rätt till sjukpenning, havandeskapspenning, föräldrapenning samt sjukvårds- och pensionsförmåner på de villkor som gäller för varje försäkringsslag.

Det är den allmänna försäkringskassan som bedömer om en per-

son är att anse som bosatt 1 Sverige och har rätt att vara inskriven hos kassan.

RFFS 1985:16 finns vissa I riksförsäkringsverkets kungörelse som gäller om en persons bosättning i Sverige. regler frågan Dessa innebär att skall anses föreligga i följande bosättning fall:

- när en har sitt hemvist i person egentliga Sverige

- när en kommer till med avsikt att vistas person Sverige här stadigvarande

- när en kommer till med avsikt att vistas person Sverige här en begränsad tid, om anledningen till vistelsen är förvärvsarbete eller studier och vistelsen är avsedd att vara mer än ett år. Även medföljande make eller sambo och barn under 18 år anses bosatta i Sverige om de skall vistas här mer än ett år.

När det gäller den närmare bedömningen av om en person har sitt egentliga hemvist i Sverige, rekommenderar riksförsäkringsverket (RFV allmänna råd 1986:1) att folkbokföringens regler om dygnsvila tillämpas. Även i övrigt rekommenderar verket att försäkringskassan låter folkbokföringen vara vägledande vid sitt ställningstagande till bosättningsfrågan.

Uppgifter om alla som är inskrivna hos försäkringskassan finns i Försäkringsregistret, det s.k. F-registret. Till detta register är alla försäkringskassor anslutna genom riksförsäkringsverkets datasystem. Registren i systemet är gemensamma för alla försäkringskassor. Registren är samlade i verkets centrala - ADB-centralen i Sundsvall. dataanläggning

Från länsskattemyndigheternas personregister får ADB-centralen varje vecka uppgifter om registerändringar. F-registret aktualiseras sålunda veckovis med uppgifter från folkbokföringsregistren. Om en aviserad folkbokföringsuppgift är av betydelse för exempelvis en persons inskrivning hos en allmän försäkringskassa, meddelar ADB-centralen kassans lokalkontor detta genom att sända en datalista till kassan.

Inflxttningsfall

Principiellt gäller att bosättning i Sverige kan anses föreligga endast när vistelsen här är laglig. Därför krävs att en - för vars vistelse är person uppehållstillstånd nödvändigt kan visa att vistelsen här är legal innan inskrivning hos försäkringskassan kan ske.

Nordiska medborgare som avser att bosätta sig i Sverige är undantagna från kravet på uppehållstillstånd.

När det gäller en utomnordisk medborgare som kommit till Sverige, blir bedömningen av frågan om hans bosättning och inskrivning alltid beroende av frågan om hans uppehållstillstånd. För att en utlänning skall kunna skrivas in hos försäkringskassan fordras enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter, att han beviljats permanent uppehållstillstånd eller ett för ett år eller för längre tid uppehållstillstånd eller ett tillstånd som eljest kan ligga till grund för kyrkobokföring. Till utlänningar räknas också statslösa.

kommer fram till att en som inte Om försäkringskassan person är kyrkobokförd här skall anses som bosatt här rekommenderar riksförsäkringsverket i sina allmänna råd att kassan uppmanar honom att anmäla sig för kyrkobokföring. Kassan bör dessutom underrätta pastorsämbetet om förhållandet.

För som flyttat till Sverige från ett nordiskt land personer gäller att försäkringskassan vid bedömning av bosättningsfrågan i princip skall följa folkbokföringsmyndigheternas beslut om kyrkobokföring. Detta är en följd av bestämmelserna i den nordiska konventionen om social trygghet och den nordiska överenskommelsen om folkbokföring.

Enligt den nordiska konventionen skall den som är folkbokförd i ett nordiskt land också anses som försäkringsmässigt bosatt där, om inte särskilda skäl finns till en annan bedömning.

Det förutsätts att en annan tolkning av begreppet bosatt bara skall ske i undantagsfall, och att samråd i så fall sker med folkbokförings- och/eller försäkringsmyndighet i det andra landet.

När det är fråga om inskrivning av en person som flyttat hit från ett nordiskt land, är det nödvändigt att försäkringskassan kontrollerar om personen är kyrkobokförd. Är han kyrkobokförd skall han enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter anses som bosatt i Sverige, om det inte finns särskilda skäl som ger anledning till en annan bedömning. I sådant fall är det riksförsäkringsverkets rekommendation att kassan tar kontakt med den myndighet i utflyttningslandet som har motsvarande ansvar för personens försäkring som försäkringskassan för att försöka komma överens länderna emellan. Ett av syftena med den nordiska konventionen är att personer som flyttar mellan de nordiska länderna alltid skall omfattas av försäkringen i något av länderna. Det är viktigt att en person inte blir utan försäkringsskydd liksom att han inte blir försäkrad i två länder samtidigt.

En person som kommit till Sverige från ett nordiskt land men som inte är kyrkobokförd här, kan enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter anses som bosatt i Sverige endast om försäkringskassan finner att särskilda omständigheter föreligger.

Inskrivning av 16-åringar

En person som är bosatt i Sverige skall enligt AFL skrivas in hos en allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad han fyller 16 år.

Riksförsäkringsverket rekommenderar att försäkringskassan bedömer en person som bosatt i Sverige, om han är kyrkobokförd när han uppnår 16 års ålder. Det är verkets rekommenda-

tion att kassan i ett sådant fall inte gör någon särskild utredning om bosättningsfrågan.

Under november månad varje år får riksförsäkringsverkets ADB-central uppgifter från folkbokföringen om kyrkobokförda personer som under året fyller 15 år. Fr.o.m. den första i den månad en kyrkobokförd person fyller 16 år registreras han automatiskt i försäkringsregistret som inskriven hos den försäkringskassa som han skall tillhöra.

Utflyttningsfall

En grundläggande förutsättning för att en person skall vara inskriven hos försäkringskassan är att han anses bosatt här i landet. Om denna förutsättning inte längre föreligger, skall den försäkrade avregistreras från försäkringskassan.

När det gäller avregistrering finns vissa bestämmelser som reglerar frågan om bosättningen skall anses bestå eller ha upphört.

Enligt huvudregeln i AFL skall en försäkrad som lämnar Sverige fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Avses utlandsvistelsen bli längre anses han inte bosatt här.

Från huvudregeln finns flera undantag. I lagen finns ett undantag för arbetstagare som av en statlig arbetsgivare utsänts från Vidare finns undantag på grund av be- Sverige. stämmelser i konventioner om social trygghet mellan Sverige och andra länder, s.k. Däremot görs inte utsändningsfall. undantag för särskilda yrkesgrupper såsom missionärer.

Även i andra fall än vid flyttning till utlandet kan frågan Genom en får om avregistrering bli aktuell. rapportlista meddelanden om sådana ändringar i länsförsäkringskassan

skattemyndigheternas folkbokföringsregister, som kan ha betydelse när det gäller att avgöra om en försäkrad skall avregistreras.

Vid flyttning från Sverige till ett nordiskt land gäller att försäkringskassan vid bedömningen av frågan om avregistrering i princip skall följa folkbokföringsmyndigheternas beslut om avregistrering från kyrkobokföringen. Detta är en följd av bestämmelserna i den nordiska konventionen om social trygghet och den nordiska överenskommelsen om folkbokföring.

Sammanfattning

Vid inskrivning av en försäkrad bedömer försäkringskassan självständigt personens bosättning. Vid bedömningen tillämpas folkbokföringens bosättningsbegrepp. Vid inflyttning från annat nordiskt land är kyrkobokföringen i praktiken styrande. Det ADB-register som förs för administrationen av den allmänna försäkringen förses löpande med nya och ändrade personuppgifter från folkbokföringen.

För utflyttningsfall innehåller AFL en uttrycklig regel om att bosättningen består om en utlandsvistelse är avsedd att vara längst ett år. Vid en utlandsvistelse som överstiger ett år, upphör bosättningen.

Sjukvården

Landstingskommunernas skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård regleras i hälso- och sjukvårdslagen (l982:763, HSL). Av 3 § nämnda lag framgår att varje landstingskommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstingskommunen. Vidare skall den, som vistas inom en landstingskommun utan att vara bosatt där, vid behov av ome-

delbar hälso- och sjukvård erbjudas sådan vård i vistelselandstinget (4 § HSL).

Vård vid akut sjukdom har således den landstingskommun där den sjuke vistas skyldighet att svara för. Övrig vård åligger det endast bosättningslandstinget att svara för. Bosättningsfrågan skall i detta sammanhang bedömas enligt reglerna i folkbokföringslagen (se prop. 1981/82:97 s. 115). I regel blir därför kyrkobokföringen grundläggande för bedömningen.

Landstingsförbundet har rekommenderat avgiftsnormer för sjukvård som lämnas svenska medborgare som vistas inom landstinget utan att vara bosatta här i landet. Förbundets rekommendation innebär att landstingen för utlandssvenskarna åtar sig ett vidare vårdansvar än hälso- och sjukvårdslagen anger. Rekommendationen innebär bl.a. att en utlandssvensk, som bor i ett land där han inte kan få tillfredsställande vårdförmåner, i regel får sjukhusvård mot en avgift av 55 kr. per vårddag även när vårdbehovet uppkommit utomlands eller i övrigt inte är av akut art.

En utländsk medborgare som inte är bosatt här i landet och som under vistelse här blir i behov av sjukvård skall normalt betala en patientavgift motsvarande den faktiska kostnaden för vården. vanligen fastställs patientavgiften till de belopp som följer av riksavtalet.

Om en utländsk medborgare är bosatt och berättigad till sjukvårdsförmåner i ett land med vilket Sverige har en konvention som omfattar sjukvårdsförmåner svarar försäkringskassan i de flesta fall för en del av eller hela vårdkostnaden.

Medborgare i ett land som anslutit sig till ILO-konventionen nr 118, liksom flyktingar och statslösa har också rätt till sjukvårdsförmåner i Sverige under förutsättning att vårdbehovet uppkommer under vistelse här.

Nordiska konventionen

För personer som är bosatta i ett annat nordiskt land och som har rätt till siükvårdsförmåner där gäller den nordiska kon-

ventionen om social trygghet. Även de som på grund av an-

ställning ombord på fartyg som för ett nordiskt lands flagga har rätt till vårdförmåñer i ett annat nordiskt land, omfat-

tas av konventionens bestämmelser om sjukvårdsförmåner under

tillfällig vistelse. Detta gäller även diplomater m.fl. ut-

sända från de nordiska länderna.

Sammanfattning

Rätt till akut sjukvård har var och en som vistas i Sverige. Vid icke akut sjukdom har landstingen skyldighet att bereda vårdaendast för den som är bosatt i landet. En utsträckt skyldighet gäller i vissa fall för utlandssvenskar och personer som omfattas av en konvention. Bosättningsfrågan skall bedömas enligt folkbokföringslagens bosättningsbegrepp. Även bestämningen av en patients hemlandsting vid debitering av kostnader för vård inom annat landsting sker med tillämpning av folkbokföringslagens bosättningsregler.

2.5 Barnbidrag

Reglerna om allmänt barnbidrag och flerbarnstillägg finns i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag (omtrycket 1973:449, ändrad senast 1987:548) (ABBL). Reglerna om förlängt barnbidrag finns i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag (FBBL).

Genom hänvisning i FBBL till ABBL blir flertalet bestämmelser om barnbidrag tillämpliga även på det förlängda barnbidraget. Det gäller t.ex. reglerna om bosättning och bidragsmottagare.

Behörig att fatta beslut om bidrag är den försäkringskassa hos vilken bidragsmottagaren är inskriven enligt AFL eller skulle varit inskriven om han uppfyllt ålderskravet (fyllt 16 år).

För barnbidrag och flerbarnstillägg gäller att de i de flesta fall betalas ut automatiskt, utan att någon anmälan eller ansökan behöver göras. En födelseavisering från folkbokföringen leder i allmänhet automatiskt till att utbetalning av barnbidrag sker. Detsamma gäller flerbarnstillägg om modern har två barn tidigare som hon får barnbidrag för. Om hon redan har flerbarnstillägg för tre eller fler barn, kommer beloppet att öka automatiskt.

Bosättningsbegreppet definieras i ABBL och är detsamma för de tre bidragen.

Den grundläggande förutsättningen för rätt till bidrag är att barnet är bosatt i Sverige. vid bedömning av frågan om bosättning skall anses föreligga tillämpas med vissa nedan angivna undantag samma regler som vid bedömningen av bosättning inom den allmänna försäkringen. Det innebär bl.a. att folkbokföringslagens regler och därmed kyrkobokföringen blir vägledande.

från dessa regler gäller exempelvis bidrag för med- Undantag följande barn över 18 år till statligt utsända och för barn till svenska präster eller missionärer som skall arbeta utomlands samt viss SIDA-personal.

Barn som i internatskola i Sverige och reser hem till går föräldrarna i utlandet år under skollov och därför inte varje anses bosatta här folkbokföringslagen är inte heller enligt bidragsberättigade enligt ABBL och FBBL.

Enligt ABBL och FBBL inträder rätten till bidrag för ett svenskt barn när barnet anses vara bosatt i Sverige även om

barnet kyrkobokförs vid en senare tidpunkt.

Enligt riksförsäkringsverkets allmänna råd (l986:7) för tilllämpning av ABBL och FBBL bör en person, som måste ha uppehållstillstånd enligt utlänningslagen, anses bosatt i Sverige först sedan han har fått ett sådant uppehållstillstånd, som kan ligga till grund för kyrkobokföring här.

När det gäller rätten till bidrag för ett utländskt barn räcker det inte med att barnet blir bosatt i Sverige. Det krävs dessutom enligt ABBL och FBBL antingen att barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven här eller att barnet eller någon av föräldrarna vistas i Sverige sedan minst sex månader.

Genom överenskommelser om social trygghet som har träffats mellan Sverige och vissa andra länder kan utländska medborgare bli berättigade till bidrag så snart de anses bosatta i Sverige. Så förhåller det sig t.ex. med medborgare i de övriga nordiska länderna. Enligt ABBL och FBBL skall ett barn som lämnar Sverige fortfarande anses vara bosatt här om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Denna regel gäller såväl svenska som utländska medborgare.

Den s.k. ettårsregeln innebär att man under en utlandsvistelse som uppgår till längst ett år, har rätt att få bidrag fortlöpande. Bidragsmottagaren är skyldig att hos_försäkringskassan anmäla barns eller egen utlandsvistelse, som kan antas komma att överstiga sex månader. sådan anmälan skall göras hos den kassa som bidragsmottagaren tillhör och om möjligt före avresan. Har en utlandsvistelse inte från början kunnat förutses överstiga sex månader, skall anmälan göras så snart det kan beräknas att vistelsen kommer att överstiga den tiden.

Det förekommer att barn, för vilka bidrag betalas ut, börjar vistas utomlands årligen under längre perioder av året. Frågan uppkommer då om bosättningen i Sverige skall anses bestå. Enligt riksförsäkringsverkets allmänna råd bör ett barn som regelbundet vistas mer än halva året utomlands i regel inte anses som bosatt i Sverige. om inte anledningen till utlandsvistelsen är obligatorisk skolgång utomlands. Är de årliga vistelserna i Sverige i stort sett lika långa som utlandsvistelserna, bör det utredas till vilket land barnet har mest anknytning. Hänsyn bör tas t.ex. till avsikten med vistelsen, övriga familjemedlemmars vistelseort och bostadsförhållanden. Om ett barn inte bedöms ha sin huvudsakliga anknytning till Sverige, bör barnet inte anses bosatt här.

Från huvudregeln i ABBL och FBBL, dvs. ettårsregeln, finns undantag som avser barn som följer med den som av statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för att arbeta för arbetsgivarens räkning och medföljande barn till en svensk missionär eller präst som i annat fall är anställd 1 utlandet.

Ett skolbarn som fullgör obligatorisk skolgång utomlands anses bosatt i Sverige enligt ABBL och FBBL, om det kan anses att barnet har behållit sitt hemvist hos sina här bosatta föräldrar. Barnet måste vidare vara bosatt i Sverige när skolgången utomlands börjar.

Ett barn anses normalt behålla sin bosättning i Sverige om barnet återvänder till föräldrarna i Sverige vid längre lov eller i undervisningen. Föräldrarna får i detta fall uppehåll barnbidrag. Barnet får även räknas med vid bedömning av rätt till flerbarnstillägg för barnet under hela året.

Om barnet inte var bosatt i Sverige när skolgången utomlands började, utan går kvar i skolan i_hemlandet när föräldrarna flyttade till Sverige, anses det däremot inte bosatt i ARBL genom att endast vistas här under loven. Sverige enligt

Detta gäller även om barnet enligt folkbokföringslagen anses bosatt här och blir kyrkobokfört i Sverige tillsammans med föräldrarna.

Ett bidrag kan inte beviljas enbart på den grunden att barnet uppfyller förutsättningarna för rätt till bidraget. Det måste också finnas någon som enligt ABBL och FBBL är berättigad att uppbära bidraget.

Bestämmelserna om vem som äger rätt att uppbära barnbidrag och flerbarnstillägg finns i ABBL. Genom hänvisning i FBBL till ABBL blir vad som gäller för barnbidrag i detta avseende tillämpligt även på förlängt barnbidrag.

om rätt bidragsmottagare enligt ABBL och FBBL har Reglerna utformats med avseende på om barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad eller inte. Med vårdnad avses den rättsliga vårdnaden.

När föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn betalas bidragen enligt ABBL och FBBL automatiskt ut till modern. Detta gäller oavsett om föräldrarna sammanbor med varandra och barnet eller lever åtskilda och barnet antingen bor med endast en förälder eller lika mycket hos båda varaktigt föräldrarna.

När barnet bor tillsammans med båda föräldrarna kan bidragen ABBL och FBBL betalas ut till fadern i stället om båda enligt föräldrarna anmäler detta hos försäkringskassan.

När barnet bor varaktigt med endast den ena av föräldrarna, men bidrag betalas till den andra föräldern, får den förälder hos vilken barnet bor bidraget om han anmäler det hos försäkringskassan. Detta förutsätter att föräldrarna har gemensan vårdnad om barnet. Enligt riksförsäkringsverkets allmänna råd anses barnet bosatt hos den förälder där det är kyrkobokfört.

Kan det styrkas att barnet inte bor där det är kyrkobokförn

betalas bidraget ut till den förälder som barnet faktiskt bor hos.

Fr.o.m. juli 1986 administreras det förlängda barnbidraget av de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. För att förenkla administrationen har det förlängda barnbidraget anpassats så mycket som möjligt till barnbidraget. Det gäller i synnerhet tid och sätt för utbetalning, bosättningsregler och överklagande.

Det förlängda barnbidraget är en studieförmån som avlöser barnbidraget. Månadsbeloppet är detsamma som för barnbidrag. Det betalas ut månadsvis. Det lämnas för barn

- i sameskolan och grundskolan, specialskolan,

- i om barnet där riksinternatskola, genomgår utbildning motsvarande grundskolan,

- som i vissa fristående, godkänfullgör vanlig skolplikt da skolor,

- i särskola eller

- i en fristående skola som motsvarar särskolan eller specialskolan och som är statsunderstödd eller står

under statlig ti1lsyn.›

kan enligt FBBL lämnas även för barn som Förlängt barnbidrag i sådan skola utomlands som får svenskt statsbidrag, om går barnet deltar i utbildning där som i huvudsak motsvarar grundskolan.

En för att ett barns studier vid utlandsskola förutsättning skall till förlängt barnbidrag är att barnet enligt berättiga FBBL och ABBL anses bosatt i Sverige.

Sammanfattning

För rätt till barnbidrag gäller bl.a. att barnet skall vara bosatt i Sverige. vid bedömningen tillämpas samma regler som för inskrivning i den allmänna försäkringen. Detta innebär att folkbokföringens bosättningsbegrepp är ledande. För den som lämnar landet gäller att bosättningen enligt ABBL består om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. vid en utlandsvistelse-som överstiger ett år, upphör bosättningen. Riksförsäkringsverkets register för utbetalning av barnbidrag förses löpande med nya och ändrade personuppgifter från folkbokföringen, som därigenom blir starkt styrande. Barnbidrag utbetalas normalt utan ansökan på grund av födelseavisering från folkbokföringen.

2.6 Bidragsförskott

är ett samhälleligt stöd som kan utgå för Bidragsförskott barn, som inte bor tillsammans med båda sina föräldrar.

finns i (1964:143) De grundläggande bestämmelserna lagen om bidragsförskott (omtryckt 1976:277, ändrad senast 1986: 241). Närmare föreskrifter finns i förordningen (1984:1102) om bidragsförskott, förlängt bidragsförskott för studerande och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.

Bidragsförskott förutsätter någon av följande situationer:

- Ingen av föräldrarna har vårdnaden om barnet. - Endast en av dem har vårdnaden. - Föräldrarna har gemensam vårdnad men lever åtskilda och barnet bor varaktigt tillsammans med endast en av dem.

I dessa fall utgår bidragsförskott när en förälder som inte bor varaktigt tillsammans med barnet inte betalar något underhållsbidrag. Bidragsförskott utgår också i form av ut-

fyllnadsbidrag upp till nivån för bidragsförskottet när underhållsbidraget visserligen betalas men är lägre än bidragsförskottet.

Bidragsförskottet beräknas i procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Bidragsförskotten administreras av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. För bidragsförskott måste ansökan göras hos försäkringskassan. Förskottet betalas normalt ut till vårdnadshavaren eller till en särskilt förordnad förmyndare för barnet.

För att bidragsförskott skall kunna utgå måste barnet vara bosatt i Sverige. Om barnet inte är svensk medborgare krävs dessutom att barnets vårdnadshavare är bosatt här i landet och antingen denne eller barnet vistas här sedan minst sex månader. Om barnet är bosatt i Sverige eller inte bedöms enligt samma regler som gäller för rätt till barnbidrag (se avsnitt 2.5).

Vid bedömningen av om barnet varaktigt bor tillsammans med vårdnadshavaren och inte bor varaktigt tillsammans med den underhållsskyldige utgår försäkringskassan normalt från kyrkobokföringen.

2.7 Det studiesociala systemet

Studiestöd ges i sex huvudformer:

förlängt barnbidrag studiehjälp - studiemedel - vuxenstudiestöd - timersättning vid grundutbildning för vuxna - för vuxna utbildningsbidrag

Fr.o.m. juli 1986 administreras det förlängda barnbidraget av de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverkets. För att förenkla administrationen har reglerna för det förbarnbidraget anpassats så mycket som möjligt till det längda allmänna barnbidraget. Det förlängda barnbidraget har därför behandlats ovan i redogörelsen för det allmänna barnbidraget.

Bosättningsreglerna för studiestöd

Av bestämmelserna i studiestödslagen (1973:349) framgår att utländsk medborgare har rätt till studiestöd i Sverige endast om han eller hon bosatt sig här huvudsakligen i annat syfte än att studera. Det förutsätts i princip att han/hon är inlemmad i det svenska samhället. Med hänsyn till de skilda förhållanden som råder för utländska medborgare i fråga om anknytningen till Sverige har praxis utformats något olika för olika grupper av invandrare. Den kategorisering som används är: invandrare, barn till invandrare, flykting och person med nära familjeanknytning i Sverige.

För tillämpning av bestämmelserna har centrala studiestödsnämnden meddelat följande allmänna råd för tillämpning av bosättningskravet: Rätt till svenskt studiestöd har utländsk medborgare som är bosatt och kyrkobokförd i Sverige och som i stadigvarande övrigt fyller villkoren i studiestödsförfattningarna. En förutsättning är också att utlänningen har för avsikt att stanna i landet och har giltiga tillstånd för vistelse och arbete.

o Invandrare

Som invandrare räknas utländsk medborgare som vistats och arbetat på minst halvtid i Sverige under en sammanhängande period av minst 24 månader.

Den som är medborgare i ett land utanför Norden måste också vara bedömd som invandrare av invandrarverket. som invandrare räknas utlänning som beviljats tillstånd för bosättning i Sverige. Förlängning av tillstånden behöver inte prövas av invandrarverket.

För utländsk medborgare som tidigare vistats i Sverige och på nytt bosätter sig här får prövas huruvida han/hon kan anses ha kvar anknytningen till landet. Vid prövningen beaktas bl.a. längden av vistelsen före och efter avbrottet och sysselsättningen under denna tid, skälen till utresan och längden av bortovaron. Vidare tas hänsyn till om utlänningen har anhöriga här i landet.

0 Barn till invandrare

Som barn till invandrare räknas den som är under 20 år vid inresan till Sverige och har följt med sina föräldrar som stadigvarande bor och arbetar här. Föräldrarna skall ha invandrat under sådana omständigheter att det kan förutsättas att de tänker stanna i landet.

Föräldrarna, eller en av föräldrarna, skall vara kyrkobokförda i Sverige och ha giltiga tillstånd i förekommande fall för vistelse och arbete.

Med giltiga tillstånd avses uppehålls- och arbetstillstånd eller permanent uppehållstillstånd. Nordiska medborgare behöver inte ha sådana tillstånd.

För nordiska medborgare gäller den samnordiska överenskommelsen att föräldrarna, eller en av föräldrarna, skall ha förvärvsarbete i Förvärvsarbete i annat nordiskt land Sverige. kan ligga till grund för rätt till studiestöd bara om föräldrarna är bosatta och betalar skatt i Sverige (enligt dubbel beskattningsavtal).

Barn vars föräldrar kommit till Sverige för tjänstgöring vid det egna landets beskickning eller konsulat har inte rätt till svenskt studiestöd. Detsamma gäller barn till gäststuderande i Sverige.

0 Flykting

som flykting räknas den, som av statens invandrarverk är överförd från flyktingläger eller i övrigt är bedömd som flykting eller jämställd med flykting.

Även den som får tillstånd att stanna i landet av enbart humanitära skäl kan efter prövning i varje enskilt fall jämställas med flykting.

Med giltiga tillstånd avses uppehålls- och arbetstillstånd eller permanent uppehållstillstånd.

0 Person med nära familjeanknytning

Nära anses i detta sammanhang den ha som är familjeanknytning bedömd som invandrare av statens invandrarverk och vistats i Sverige i minst 24 månader samt

a) sammanbor i med en svensk medborgare sedan minst Sverige två år tillbaka eller

b) sammanbor i Sverige sedan minst två år tillbaka med en annan utländsk medborgare som bott här en längre och

tid

själv har rätt till studiestöd.

Äktenskap och sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden jämställs. Sammanlevnaden skall kunna styrkas, t.ex. eller Även med hyreskontrakt gemensam kyrkobokföringsadress. sammanboende mellan personer av samma kön kan accepteras om det styrks att det rör sig om sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden.

Med en längre tid enligt punkten b) avses år för utomfyra nordisk medborgare och två år för nordisk medborgare.

Medborgare i de övriga nordiska länderna

Enligt en överenskommelse 1975 mellan de nordiska länderna gäller att medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge i första hand har rätt till hemlandets studiestöd vid studier i Sverige. Hemlandets studiesociala dock myndigheter avgör för vilka utbildningar studiestöd kan beviljas.

Den grundläggande tanken bakom den samnordiska överenskomelsen är att den som studerar i annat nordiskt land än hemlandet skall ha möjlighet att få studiestöd från någotdera landet. I första hand skall hemlandet svara för studiestödet.

En nordisk medborgare kan inte få studiestöd från mer än ett land för samma tid. Enligt den nordiska överenskommelsen kan man inte heller få rätt till studiestöd i Sverige genom giftermål med en svensk medborgare eller annan nära anknytning här.

Sammanfattning

Rätt till studiestöd för en utländsk medborgare förutsätter i praktiken bosättning och kyrkobokföring i Sverige.

2.8 Bostadsbidrag för barnfamiljer

Bostadsbidrag till barnfamiljer lämnas av kommunerna. Statsbidrag lämnas till 50 procent av kostnaden om kommunen betalat ut bidragen enligt förordningen (1987:818) om bostadsbidrag till barnfamiljer.

För rätt till bostadsbidrag krävs enligt 4 § förordningen om bostadsbidrag till barnfamiljer att familjen är bosatt i riket. Någon närmare precisering av hur bosättningen skall bedömas i detta sammanhang finns inte.

Bostadsbidragen är behovsprövade mot hushållets inkomster. vid bedömningen av bidragshushållets sammansättning skall gälla att med makar jämställs man och kvinna som utan att vara gifta med varandra lever tillsammans och de har eller har haft gemensamt barn eller är kyrkobokförda på samma adress om inte bidragssökanden visar skäl för annat. Av förarbetena (prop. 1986/87:48 s. 56) framgår att bidragsmyndigheterna skall följa kyrkobokföringen och inte bedriva någon självständig bosättningskontroll.

2.9 Medborgarskap

Förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation.

Hemvistvillkoret

Enligt 6 § första stycket lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap (omtryckt 1984:682) kan en utlänning, som sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare, sedan två har hemvist här i riket på ansökan upptas till svensk medborgare, om han uppfyller övriga i samma paragraf uppställda villkor.

Som framgår av stadgandet skall sökanden ha hemvist i Sverige vid tidpunkten för naturalisationen och oavbrutet ha haft hemvist här under fem år (för nordbor två år), räknat bakåt från denna tidpunkt. Från semesterresor och liknande kortvariga besök utomlands, som inte bryter hemvistet, bortses emellertid helt.

Som utgångspunkt för hemvisttidens beräknande gäller att en utlänning som har uppehållstillstånd för bosättning redan vid inresan i Sverige får räkna hemvisttid från inresedagen. I annat fall räknas hemvisttiden från tidpunkten för utlänningens ansökan om uppehållstillstånd för bosättning. Med ansökan för bosättning avses varje sådan begäran hos polismyndighet att få stanna i Sverige, antingen den sker muntligt i en asylutredning eller skriftligt. om en ansökan om förlängning av ett uppehållstillstånd för tillfällig vistelse leder till uppehållstillstånd för bosättning, räknas hemvisttiden från det ansökningen gjordes, även om förlängningsansökningen först var begränsad till besök eller gäststudier.

Av ovanstående följer, att en gäststuderande inte får tillgodoräkna sig den tid han har vistats här i denna egenskap, eftersom denna vistelse endast betraktas som tillfällig. Förhållandet kan normalt anses vara likartat för den som är här på besök liksom för gästforskare samt lärare, idrottsutövare, musiker, artister m.m. med tidsbegränsade engagemang. Om utlänningen har haft ett begränsat antal korta uppehålls-r tillstånd av angivet slag får han i praxis inte räkna denna tid som hemvisttid. Har han emellertid haft många sådana uppehållstillstånd, kan viss hänsyn dispensvägen tas till denna tid. Detta gäller dock inte gäststuderande.

En påbörjad hemvist i Sverige anses fortgå under utlänningens

vistelse här till dess den bryts genom ett lagakraftvunnet

avlägsnandebeslut. Om det lagakraftvunna avlägsnandebeslutet senare upphävs, exempelvis på grund av verkställighetshinder, räknas hemvisttiden från dagen för upphävandet. Dispensvägen kan viss hänsyn tas till vistelsetid före avlägsnandebeslutet.

Beträffande nordbor som inte behöver tillstånd att vistas i riket räknas hemvist från inresan.

Personer som vistas i Sverige med diplomatisk immunitet anses inte ha hemvist här. En utlänning, som är anställd vid utländsk beskickning i Sverige och som saknar diplomatisk immunitet, anses däremot ha hemvist i sverige, om han redan före anställningen hade fått tillstånd för bosättning i Sverige.

Den tid, som en utlänning vistats i Sverige under falsk identitet utan att själv underrätta svensk myndighet om sin rätta identitet, får han enligt praxis inte tillgodoräkna sig som hemvisttid.

som nämnts skall enligt huvudregeln hemvisttiden ha varit oavbruten fem år (två år för nordbor) före tidpunkten för naturalisationen. Semesterresor och andra kortvariga besök i utlandet bryter dock inte hemvisttiden.

I övrigt gäller följande praxis vid avbrott i vistelsetiden i Sverige: Dispens ges i regel när omständigheterna kunnat visa att sökanden haft för avsikt att återvända till Sverige. vistelsen utomlands skall ha haft ett på förhand bestämt syfte. I sådana fall får sökanden tillgodoräkna sig hela den tidigare vistelsen som kvalifikationstid.

vid bedömningen av hemvistet är kyrkobokföringen inte avgörande. Den som felaktigt förblivit kyrkobokförd här trots bosättning har emellertid i praktiken stora möjligheupphörd ter att felaktigt få tillgodoräkna sig hemvisttid.

o Förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan

Förvärv genom anmälan skiljer sig från förvärv genom naturalisation närmast därigenom att vid anmälan den beslutande vid prövningen endast skall undersöka om de i myndigheten lagen angivna förutsättningarna är uppfyllda eller ej. Någon fri prövningsrätt tillkommer inte myndigheten.

o Svenskt medborgarskap kan förvärvas genom anmälan i fem olika situationer

l. Om ett barn inte förvärvat svenskt medborgarskap vid födelsen eller genom legitimation, men barnets fader sedan tiden för barnets födelse är svensk medborgare och genom slutligt avgörande av svensk domstol fått vårdnaden om barnet ensam eller gemensamt med barnets moder, förvärvar barnet svenskt medborgarskap genom att fadern, eller vid gemensam vårdnad båda föräldrarna, anmäler detta innan barnet fyllt 18 o ar.

2. En utlänning som oavbrutet har haft sitt hemvist i Sverige från det han fyllt 16 år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år kan efter det han fyllt 21 år men innan han fyllt 23 år erhålla svenskt medborgarskap genom anmälan. Ett sådant förvärv förutsätter inte att sökanden förlorar sitt tidigare medborgarskap. Om utlänningen inte är medborgare i någon stat eller styrker att han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att förvärva svenskt, får anmälan göras redan då han har fyllt 18 år, om han vid tiden för anmälan har sitt hemvist i riket sedan fem år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt fem år (3 § medborgarskapslagen).

Med hemvist i Sverige likställs hemvist i Danmark, Finland och Norge i den mån hemvisttiden infallit före 16 års ålder och tidigare än fem år före anmälan (10 § a medborgarskapslagen och 10 § medborgarskapskungörelsen).

3. om en person som är född som svensk medborgare och har bott här oavbrutet intill 18 års ålder förlorat sitt svenska medborgarskap kan han återvinna detta genom anmälan om han sedan två år har hemvist här. Om han är medborgare i någon annan stat är det dock en förutsättning att han kan styrka att han förlorar det utländska medborgarskapet. Hemvist i Danmark, Finland eller Norge intill tolv års ålder likställs

med hemvist i (10 § a medborgarskapslagen och 18 § Sverige medborgarskapskungörelsen).

Förvärv av medborgarskap på detta sätt brukar kallas förvärv genom återvinning.

4. Danska, finska och norska medborgare kan bli svenska medborgare genom anmälan om de

a) har förvärvat på annat sätt än genom medborgarskapet natnraiisation, b) har fyllt l8 år, c) har varit bosatta i Sverige sedan fem år och d) inte blivit dömda till fängelse under denna tid.

5. Den som har förlorat sitt svenska medborgarskap och därefter oavbrutet varit i Danmark, Finland eller medborgare kan genom anmälan återvinna sitt svenska medborgarskap Norge så snart han åter bosatt sig i Sverige.

Medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge skall göra anmälan till länsstyrelsen i det län där de är kyrkobokförda. Utomnordiska medborgare skall göra anmälan till statens invandrarverk (11 § medborgarskapslagen).

o Förlust av svenskt medborgarskap

Den som är född utomlands och inte har någon vistelse i eller anknytning hit förlorar sitt svenska medborgar- Sverige skap vid 22 års ålder (8 § medborgarskapslagen).

Har man haft hemvist i Danmark, Finland eller Norge sammanlagt sju år förlorar man dock inte det svenska medborgarskapet.

Vistelsen i Sverige behöver inte ha medfört kyrkobokföring, utan kan styrkas på annat sätt.

Sammanfattning

Kyrkobokföringen är inte avgörande vid beräkning av hemvisttid i naturalisationsärenden. I praktiken kan emellertid en utlänning som felaktigt varit kyrkobokförd här även felaktigt bedömas ha haft hemvist här enligt medborgarskapslagen. En nordbos förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan kräver kyrkobokföring.

2.10 Rösträtt och valbarhet

Bestämmelser om rösträtt vid val till riksdagen finns i dag i 3 kap. 2 § regeringsformen. Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svenska medborgare som är bosatta i riket. Om rösträtt för svenska medborgare som inte är bosatta i riket finns bestämmelser i lag. Sådana bestämmelser finns i vallagen (l972:620. omtryckt 1987:1334). Enligt 4 kap. ll § vallagen har svenska medborgare som inte är bosatta i riket rösträtt vid val till riksdagen om de varit kyrkobokförda här någon gång och inte på grund av 3 kap. 2 § regeringsformen är uteslutna från rösträtt. (ütesluten från rösträtt är den som inte uppnått 18 års ålder senast på valdagen och den som är omyndigförklarad av domstol.) som förutsättning för rösträtt för utlandssvenskar gäller vidare att de skall vara upptagna i en särskild röstlängd ett ansökningsförfarande (4

efter

kap. 12 och 13 §§ vallagen).

För att tas upp i den särskilda röstlängden måste utlandssvenskarna ansöka hos riksskatteverket inför varje ordinarie val. Särskild röstlängd upprättas varje år, alltså inte bara under ordinarie valår. Röstlängdens giltighetstid är från den 1 september ena året till den 31 augusti året därpå. Den som

ansökt till ett ordinarie valår tas upp även under de tvâ

mellanåren, vilket innebär att man inte behöver ansöka om det skulle bli aktuellt med ett eventuellt extra val eller en folkomröstning mellan de ordinarie valen.

i särskild skall göras under Ansökan om upptagande röstlängd tiden den 1 januari till den l juni och skall innehålla en försäkran och samvete att sökanden är svensk medborpå heder gare.

10 § regeringsformen kan endast den som uppfyl- Enligt 3 kap. ler villkoren för rösträtt vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

Rösträtt vid val till kommunfullmäktige har den som är kyrkobokförd i kommunen och som har uppnått 18 års ålder senast på Den som är omyndigförklarad av domstol har dock valdagen. inte rösträtt. Den som inte är svensk medborgare har rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd i riket den l november de tre åren närmast före valåret. Rösträtt vid val till har den som är röstberättigad vid val till kommunlandsting i kommun inom landstingskommunen. Motsvarande fullmäktige vid val till kyrkofullmäktige för den som är regler gäller kyrkobokförd i församlingen och tillhör svenska kyrkan (2 3 § lagen /1982:1052/ om församlingar och kyrkliga samkap. fälligheter, ändrad senast 1986:1338).

för rösträtt vid de kom- Den som uppfyller förutsättningarna munala valen är också Valbar till kommunala förtroendeuppdrag (2 kap. 4 § kommunallagen 1977:179 och 2 kap. 4 § lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter).

I om kärnkraftsfrågan tillerkändes utländska folkomröstningen medborgare bosatta i Sverige rösträtt under samma_förutsättsom i de kommunala valen (3 § lagen /l980:7/ om folkningar omröstning i kärnkraftsfrågan).

Sammanfattning

Rösträtt i allmänna val förutsätter faktisk kyrkobokföring i Svensk som inte längre är kyrkobokförd i Sverige. medborgare

Sverige kan tas upp i särskild röstlängd efter ansökan under förutsättning att han någon gång varit kyrkobokförd. Utländsk medborgare blir röstberättigad vid kommunala val om han varit kyrkobokförd i Sverige den 1 november de tre åren närmast före valåret. I övrigt sammanfaller innehåll röstlängdernas helt med kyrkobokföringens uppgifter om den röstberättigade befolkningen.

3 OMFATTNING OCH EFFEKTER AV FELAKTIG FOLKBOKFÖRING

3.1 Allmänt

I princip kan hävdas att varje avvikelse mellan den folkbokföringsuppgift som vid ett givet tillfälle skulle vara den korrekta och den löpande befolkningsregistreringen, dvs. kyrkobokföringen, innebär att folkbokföringen är felaktig. Ju längre felen kvarstår desto större genomslagskraft får de.

En annan sak är att användarna av från informationsunderlag folkbokföringen uppfattar bokföringen som felaktig även under den tid som förflyter mellan det den löpande folkbokföringen rättats och information om ändringen når användarna. Tidsåtgången för avisering är därför en betydelsefull faktor vid deras bedömning av folkbokföringens kvalitet.

1979 års folkbokföringskommittê redovisar i sitt betänkande (SOU 1981:101) Folkbokföringens framtida organisation under

rubriken “Flyttningskontrollen vissa problem som avser folk-

bokföringens riktighet (s. 39).

Uppgifter om bosättning intar en särställning bland uppgifterna inom folkbokföringen. Dels är uppgifterna ett resultat av en prövning gjord av den lokala folkbokföringsmyndigheten, dels ligger uppgifterna till grund för flera viktiga rättsförhållanden, såsom rösträtt och skattskyldighet. Flera stora användare inom såväl den privata som den offentliga sektorn är också beroende av aktuella adresser. Frågor om rätt bosättning har därför ofta stått i centrum när

folkbokföringen

har diskuterats. Ett allmänt krav på en korrekt folkbokföring gör sig i hög grad gällande i detta avseende.

Felaktiga och inaktuella uppgifter om bosättning kan bero pâ att den enskilde försummar att anmäla flyttning eller inte anmälan i rätt tid. Det finns t.ex. anledning att anta gör att en stor del av de invandrare som lämnar landet inte anmäler utflyttning. Likaså är det sannolikt att en del utländska medborgare bosätter sig i landet utan att låta kyrkobokföra sig eller att kyrkobokföringen fördröjs av prövningen för uppehållstillstånd.

Det största torde dock utgöras av personer som med problemet av felaktiga uppgifter i flyttningsanmälan eller genom hjälp att underlåta att anmäla flyttning utnyttjar folkbokföringen för att otillbörligt skaffa sig förmåner i beskattningseller Denna företeelse som brukar benämnas bidragssammanhang. skenskrivning, torde ha ökat avsevärt under senare år

3.2 Bristande aktualitet

Statskontoret har undersökt tidsåtgângen mellan det att en anmälan om ändrad bosättning har gjorts till dess att änd-

ringen flutit in i länsskattemyndigheternas personregister. Denna utvisar i grova drag att tiden i genomsnitt uppgår till två veckor vid flyttning inom församling, till tre veckor vid mellan församlingar i samma län och till fyra vecflyttning kor vid flyttning mellan län. Av undersökningsrapporten (bilaga 1) framgår att tidsåtgången i vissa fall kan bli betydstörre och uppgå till mer än två månader. För mottagarna ligt av avisering från länsskattemyndigheternas register åtgår ytterligare en tid av en till två veckor innan mottagarna nåtts av en underrättelse om ändringen i folkbokföringen.

På denna punkt anför 1979 års folkbokföringskommittê under

rubriken Uppgifternas tillförlitlighet (s. 40).

Många av folkbokföringens användare får riksomfattande uppgifter från länsregistren via en veckovis central samkörning av dessa register. Till grund för uppgifterna ligger anmälningar och underrättelser som har lämnats till pastorsämbetena. Därefter har pastorsämbetena, efter beredning och registrering, aviserat uppgifterna till länsregistren. Med ett sådant förfarande kan naturligtvis de ändringar som avses i underrättelser och anmälningar inte slå igenom omedelbart hos användarna. Detta problem har nyligen setts över i den del som berör ADB-registreringen hos länsstyrelsen. Ansträng-

ningar har också gjorts för att förkorta tiden mellan anmälan och avisering av ändrade förhållanden.

Det är således ett generellt krav att ändringar av de uppgifter som ingår i folkbokföringen skall nå användarna så fort som möjligt. Inaktuella adresser eller föråldrade uppgifter om exempelvis namn och civilstånd skapar irritation hos allmänheten och medför administrativt merarbete. I vissa fall är kravet på aktualitet särskilt starkt. För försäkringskassornas verksamhet kan inaktuella uppgifter skapa stora olägenheter. Sena aviseringar av dödsfall kan t.ex. medföra felaktiga utbetalningar av pension. Ett annat område där önskemål om skyndsam avisering föreligger gäller de uppgifter i länsregistreringen som påverkar rösträtten. Det har bl.a. gjorts gällande att invandrarverkets beslut angående svenskt medborgarskap inte tillräckligt snabbt påverkar innehållet i länsregistren.

Vi instämmer i det ovan citerade uttalandet.

3.3 Skenskrivningar

I direktiven har framhållits att det från skilda håll har

påpekats att många söker kringgå folkbokföringsbestämmelserna för att få kyrkobokföringen ordnad på det sätt som är mest fördelaktigt från beskattnings-, avgifts- och bidragssyn-

punkt. Sådana s.k. skenskrivningar för att undvika skatter och avgifter eller för att erhålla bidrag har medfört att arbetet med folkbokföring och flyttningskontroll har fått ett starkt fiskalt inslag. Det gäller såväl vid flyttning inom

landet som vid in- och utvandring.

1979 år folkbokföringskommittê har haft sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. Kommittén anför bl.a. (s. 39)

Skenskrivningarna hänger samman med folkbokföringens betydelse för samhällsadministrationen. Inom beskattningsområdet kan t.ex. två sammanboende föräldrar, som oriktigt har kyrkobokförts på skilda fastigheter få lägre skatt. En lägre taxerad inkomst kan i sin tur medföra ett högre bostadsbidrag eller en lägre daghemsavgift. Det är således främst från beskattnings- och bidragssynpunkt som det kan medföra fördelar att vara skriven på en annan fastighet än den där man rätteligen skall vara kyrkobokförd. Den kan emellertid också medföra andra fördelar, som inte alltid är direkt ekonomiskt mätbara.

fördelar är förtur till daghemskö eller Exempel på sådana att stå i tomtkö i en annan kommun än den där man möjlighet rätteligen skall vara kyrkobokförd.

RSV har en undersökning som visar de ekonomiska genomfört i några konstruerade exemkonsekvenserna av skenskrivningar Av dessa bl.a. att en tvåbarnsfamilj i ett norpel. framgår malt under vissa förutsättningar genom skenskrivinkomstläge kan en vinst på 30 000 kr. under ett år. ning göra

Det saknas uppgifter om hur stor omfattning skenskrivningarna

har. Vissa som har utförts bl.a. av den lokapunktkontroller la i Stockholm visar dock att problemen skattemyndigheten inte är obetydliga. I vissa fall kan genom särskilda åtgärder

och andra medverkan rättelse åstadkommas i myndigheters emellertid kontrollen ske hos den ___M__4:fte;hand. I_prinçip skall dvs. hos pastorsämbetet. Såsom ““”"§Pimärt ansvariga myndigheten, har i direktiven till kommittén kan det dock många påpekats vara för pastorsämbetena att ifrågasätta en gånger känsligt blivande församlingsbos avsikter. En aktiv bosättningskont-

roll kräver att genom frågor och på annat sätt myndigheten förvissar om att det är fråga om verklig bosättning. Ett sig sådant förfarande kan inte anses ligga nära till hands för

som i första hand utbildats för den prästerliga personalen,

andra arbetsuppgifter.

Av vad som har nämnts i föregående avsnitt om skenskrivningar

att om bosättning i vissa fall kan vara framgår uppgifterna I övrigt torde folkbokföringsregistren mera bristfälliga. sällan innehålla uppgifter. Däremot kan eftersläpfelaktiga vid medföra att aktualiteten i ningen registreringsarbetet

vissa fall kan ifrågasättas.

Bostadsbidragskommittên analyserar i betänkandet (SOU 1982:

Bostadsbidragen i ett särskilt kapitel (9) det svenska 58)

som grund för olika bostadbidragsformer (s. hushållsbegreppet

183).

om vilka som skall anses ingå i bidragshushållet kan Reglerna Den ena utgår från förhållandet att kringgås på två vägar. samboende utan barn jämställs med makar endast om gemensamma de har ekonomisk Personer som är reellt hushållgemenskap. sammanlevande men inte är gifta eller har gemensamma barn kan

då söka framstå som ensamstående med inneboende. Den andra

förutsätter att den ene av två makar eller samboende vägen lämnar felaktiga uppgifter - eller underlåter att anmäla

rätta - om sin bosättning till folkbokföringen. uppgifter Detta kallas skenskrivning. Enligt uppgifter från vanligen dem som administrerar bostadsbidragen är skenskrivningen det

vanligaste sättet att kringgå gällande regler om sammanlägg-

ning av inkomster.

Beträffande skenskrivningarna framhåller bostadsbidragskom-

mittên även följande (3. 186).

Bidragsmyndigheten har i dag begränsade möjligheter att upptäcka att en sökande som uppger sig vara ensamboende i realiteten är samboende. Om bidragsmyndigheten skall kunna komma åt skenskrivningar måste dess undersökningsrätt bli påtagligt mer långtgående än den är i dag. Vi anser oss inte kunna förorda detta.

Skenskrivningsproblemet varken kan eller bör lösas isolerat inom bostadsbidragssystemet. Företeelsen är inte bara ett problem för bostadsbidragen. Samhället har också av andra skäl intresse av att människor är skrivna ihop med de hushåll i vilka de faktiskt ingår och på de fastigheter där de verkligen bor. Främst gäller det kanske kommunerna för vilka skenskrivningar kan betyda väsentligt minskade skatteintäkter och avgifter samt ökade krav på förturer vid olika former av service exempelvis barntillsyn.

Det är enligt vår mening olämpligt att olika kommunala och statliga myndigheter var för sig med olika medel söker skaffa sig upplysningar om en persons verkliga samlevnadsförhållanden. Det både ineffektivt och resurskrävande. Och det är mycket äventyrligt från integritetsskyddssynpunkt. Uppgiften att komma åt skenskrivningar måste vila på den myndighet som har till uppgift att se till att enskilda personer är kyrkobokförda på de adresser där de faktiskt bor, dvs. kyrkobokföringsmyndigheten. Vi anser det nödvändigt att denna myndighet bedriver en mera aktiv bosättningskontroll än i dag. Folkbokföringen skulle kunna förbättras om ett nära samarbete etableras mellan kyrkobokföringsmyndigheten och de övriga myndigheter som har intresse av att uppgivna boendeförhållanden är korrekta, bl.a. då bostadsbidragsmyndigheten. Vi förutsätter att ett sådant samarbete etableras i de fall som det inte förekommer redan i dag.

Skenskrivningarna utgör, som framgår av ovan citerade men

även i andra sammanhang gjorda uttalanden, de från samhällssynpunkt allvarligaste felen inom folkbokföringen. I många fall utgör nämligen skenskrivningarna ett led i brott eller

försök till brott mot samhällets lagar.

Folkbokföringens betydelse för myndigheternas bedömning av

rätt till bostadsbidrag framgår av prop. 1986/87:48 om bo- Föredragande statsrådet anför bl.a. att med stadspolitiken.

makar jämställs sådan man och kvinna som lever tillsammans

adress. Vidare sägs att bioch är kyrkobokförda på samma inte skall bedriva någon självständig dragsmyndigheterna bosättningskontroll.

Detta innebär att om en bidragsmyndighet misstänker att en kan vara felaktig skall myndigheten persons kyrkobokföring inte vidta rättelse utan anmäla förhållandet självständigt för prövning. I till vederbörande folkbokföringsmyndighet avvaktan på en sådan prövning skall bidrag utgå i enlighet med kyrkobokföringen. Rättelse kan dock göras i efterhand.

3.4 Beräkning av omfattningen av felaktig

folkbokföring

måste det konstateras att det inte hittills har Inledningsvis redovisats statistiskt hållbar undersökning av omfattnågon ningen av felaktig folkbokföring vad gäller bosättningsredo-

visningen.

Statistiska centralbyrån har i sin utredning om nya metoder för folk- och bostadsräkningar (FOBALT) 1983 pekat på de brister som finns i folkbokföringen, framför allt i fråga om hushålls- och familjeregistrering, och anfört.

Den enda statistik på totalbasis som i dag finns om löpande svenska och hushåll är civilståndsstistiken från familjer över totalbefolkningen (RTB) och statistiken om den register s.k. RTB-familjen (gifta samboende och ensamstående med eller utan barn.). Dessa redovisningar har dock för flertalet användningar med åren blvit i det närmaste meningslösa. Enligt FoB 80 tillhörde t.ex. 15 procent av samtliga samboende grupsamboende inte I den löpande statistiken redovisas pen gifta. dessa personer som inte gifta och tillhörande en familj med endast en vuxen. 1980 hade ca 40 procent av de barn som föddes i Sverige en inte gift mamma.

För att förbättra hushållsstatistiken gjorde SCB i samarbete med riksskatteverket ett försök i mars 1982. Försöket genomfördes i fyra postområden och redovisas i detaljrapporten till FOBALT (s. 169 f).

Vårt prov fick därför till begränsas de flyttare, som lämnade in den ändrade blanketten för Totalt flyttningsanmälan. fick vi in nästan 2 300 sådana blanketter. Det visade att 13 sig procent svarat ja på frågan om man flyttade samtidigt med någon som inte tagits upp på den aktuella flyttningsanmälan, att 64 procent svarat och att nej på denna fråga 23 procent lämnat frågan obesvarad.

På den andra frågan som gällde om man skulle komma att dela inflyttningslägenheten med någon som redan bodde där svarade 12 procent ja, 65 procent nej och 24 procent lämnade frågan obesvarad. Av dessa senare var 19 procentenheter samma personer som inte svarade på frågan om man flyttade tillsammans med någon som inte fanns upptagen på den aktuella flyttningsblanketten.

Försöket tyder på att 1/4 av de flyttande inte ville om uppge de flyttade till eller från någon. Riksskatteverket har i

samband med försöket uttalat att de begärda beuppgifterna hövs men att de behöver lagfästas.

Vi har på olika sätt sökt få fram en objektivt hållbar analys av felfrekvensen i den svenska folkbokföringen. Bl.a. har det

vid kontakter med SCB diskuterats om någon statistisk inter-

vjuundersökning skulle kunna kompletteras med frågor om folkbokföringen. Periodvis återkommande undersökningar som

arbetskraftsundersökningen eller undersökningen om levnadsförhållanden vore lämpliga för detta ändamål. Ett bestämt

antal personer väljs slumpmässigt ur SCB:s register över

totalbefolkningen. Registret innehåller aktuella folkbokfö-

ringsadresser. Erfarenhetsmässigt träffar intervjuaren inte alltid personerna på folkbokföringsadressen. Det kan bero på sjukdom, semester eller liknande. I vissa fall beror det på att folkbokföringen är fel. För den statistiska undersök-

ningen är det väsentligt att bortfallet av antalet intervjuade personer blir så litet som möjligt. Intervjuaren söker

därför på olika sätt få fram vistelseadressen för att kunna

fullfölja undersökningen.

För denna grupp skulle det därför vara att ställa lämpligt frågorna:

- Är du bosatt på den här adressen?

- När flyttade du hit?

får man fram dels en statistiskt hållbar uppgift på Därigenom eftersläpningen i folkbokföringen och dels en mätare på felen.

SCB har förklarat sig villig att genomföra en sådan undersökkrävde emellertid med stöd av dataning. Datainspektionen och att intervjuaren skall uppge sekretesslagstiftningen, ändamålet med den ställda frågan. Även om den intervjuade sekretesskydd och även om uppgifter “avidentifieras åtnjuter vid redovisningen anser SCB att en undersökning av detta slag blir missvisande. En intervjuad som medvetet har manipulerat med sin kommer att lämna felaktiga svar. Underfolkbokföring sökningen blir missvisande och kan enligt SCB inte genomföras resultat om datainspektionens krav skall tillmed godtagbart godoses.

Vi har därför i samråd med SCB sökt andra vägar för att få fram en frekvens på felaktig folkbokföring.

I Folkmängd 31 dec 1983, del 3, i serien publikationen officiella statistik redovisar SCB bl.a. principerna Sveriges för redovisning av samboende personer (s. 16). Den löpande befolkningsstatistiken är baserad på samredovisningsbegreppet i folkbokföringen. Av samboende vuxna är det endast gifta samboende som kopplas ihop. Övriga samboende redovipersoner sas som ensamstående. Eftersom boende utan giftermål ökar anser SCB att statistiken dåligt speglar verkligheten.

SCB har därför vid folk- och bostadsräkningarna (FOB) som samboende - förutom gifta - även räknat ogifta personer som sig vara samboende med bostadsinnepå FoB-blanketten uppgett havaren. Förutsättningen är att de är mantalsskrivna på samma fastighet och bor i samma lägenhet.

SCB gör årligen undersökningar om levnadsförhållandena (ULF). Därvid är definitionen på samboende mera omfattande än något i FoB. I ULF räknas de som är samboende som sådana verkligen även om de inte är kyrkobokförda på samma fastighet.

Enligt F08 1980 var 594 000 personer mellan 16 och 74 år samboende utan att vara gifta. Enligt ULF samma år var 704 000 personer i samma åldersgrupper samboende utan att vara gifta. Det skulle innebära att 110 000 ogifta personer var samboende med hushållsgemenskap utan att vara kyrkobokförda tillsammans med sin sambo. Eftersom ULF:s uppgifter baseras på ett urval ger resultatet från ULF slumpmässiga avvikelser från det sanna värdet. Skillnaden mellan FoB och ULF är emellertid så stor att expertis hos SCB menar att det är statistiskt säkerställt att åtminstone 100 000 ogifta personer i dessa åldersgrupper år 1980 var kyrkobokförda på en annan adress än sin sambo, vilket innebär 2 % av den aktuella befolkningsgruppen. Även om frågan om rätt kyrkobokföringsort inte direkt prövades i kan man - mot sammanhanget bakgrund av de kriterier som uppställdes för som redovisning samboende - anta att gemensam bosättning i regel förelåg.

som framhållits i direktiven har man anledning att anta att benägenheten att anmäla fel adress hänger samman med de ekonomiska förmåner en person kan få genom falsk folkbokföring. Framför allt är det barnfamiljer som kan göra ekonomiska

vinster genom felaktig folkbokföring. Det är därför intres-

sant att konstatera att enligt ULF 1982 var andelen ogifta sammanboende

- 22 % av männen mellan 20 och 24 år - 34 % - - 25 och 29 år - 23 % - - 30 och 34 år - 8 % - - 35 och 39 år

samt

36 % av kvinnorna mellan 20 och 24 år - % - - 25 och 29 år 32 -168- -30och 34år - 5 % - - 35 och 39 år.

Av det totala antalet samboende är det alltså väsentligt fler

i 20-34 år som är samboende utan att personer åldersgrupperna vara Det är också inom dessa åldersgrupper som det gifta. största antalet barnfamiljer finns och de ekonoprocentuellt miska av medvetet felaktigt folkbokföring kan vinningarna

uppnås.

kan konstateras att vi inte kunnat finna Sammanfattningsvis att bilda oss en underbyggd uppfattning om någon möjlighet storleksordningen av förekomsten av felaktig folkbokföring.

4 REDOVISNING AV BOSÃTTNINGEN

4.1 Nuvarande ordning

Enligt folkbokföringslagens huvudregel (ll § folkbokföringslagen ) skall en person kyrkobokföras i den och församling på den fastighet där han är bosatt. En person anses normalt bosatt där han regelmässigt vistas under nattvilan eller motsvarande vila ldygnsvilan/ (12 § folkbokföringslagen). Det finns emellertid flera undantag från huvudregeln. Dessa syftar till att undvika sådana olämpliga konsekvenser som olikheterna i befolkningens arbets- och levnadsförhållanden skulle medföra om huvudregeln tillämpades. En person som inte är bosatt på viss fastighet men ändå med motsvarande regler kan anses bosatt i församlingen bokförs under rubrik på församlingen skrivna. Den som saknar känt hemvist bokförs under rubriken utan känt hemvist.

Från kyrkobokföringen avregistreras den som har avlidit eller kyrkobokförts i annan församling. Detsamma gäller om en person kan anses ha flyttat till utlandet, dvs. en som person, har anmält utflyttning eller som trots utebliven anmälan ändå kan anses bosatt i utlandet. Vid till nordiskt land flyttning kan avregistrering ske endast med stöd av internordiskt flyttningsbevis.

Den som vid två mantalsskrivningar i följd har befunnits sakna känt hemvist överförs till obefintligregistret.

förs och register av Hos pastorsämbetet följande kyrkoböcker intresse för bosättningsregistreringen:

- församlingsliggare - obefintligregister emigrantregister - inflyttningsbok utflyttningsbok - församlingsbok - församlingsregister.

består av personakter för alla som är Församlingsliggaren kyrkobokförda i församlingen. Pastorsämbetet upprättar personakter för och för dem som har flyttat in från nyfödda utlandet eller har varit registrerade som obefintliga, såvida det inte redan finns en akt i ett emigrant- eller obefintligregister. Personakten innehåller uppgifter om namn, personnummer. födelsehemort eller födelseort, kyrkobokföringsort, till svenska kyrkan, inflyttningsdag och medbortillhörighet Den innehåller också b1.a. uppgifter om nuvarande garskap. och Personakterna ordnas i tidigare familjeförehållanden. i alfabetisk efter sökpersonens namn regel familjevis ordning eller i vissa fall i strikt alfabetisk ordning utan hänsyn till familjesamband. vid flyttning till en annan församling överförs till denna. Personakten tas också ut personakten från församlingsliggaren när en person dör eller överförs till obefintlig- eller emigrantregistren.

Personakten kan sägas vara det viktigaste dokumentet i kyrkoeftersom denna följer en person under hela livet bokföringen och successivt fylls med anteckningar om b1.a. äktenskap, barn och nya bosättningsorter.

består av personakter för dem som vid två Obefintligregistret i har befunnits sakna känt hemvist. mantalsskrivningar följd utgörs av personakterna för dem som har Emigrantregistret

avförts från kyrkobokföringen till följd av till flyttning utlandet.

I obefintlig- och emigrantregistren är akterna ordnade efter personnummer o

I inflyttningsboken antecknas när ett pastorsämbete beslutar att kyrkobokföra en person som flyttar till församlingen.

Utflyttningsboken innehåller anteckningar om när en person avförs från församlingsboken av annan anledning än dödsfall, dvs. när han har flyttat från församlingen, emigrerat eller överförts till obefintligregistret.

Församlingsboken förs normalt i ett lösbladssystem och består av två avdelningar, nämligen aktuella registret och avställningsregistret. Övergångsvis tillämpas i en del församlingar alltjämt en äldre ordning med bunden församlingsbok. Det aktuella registret innehåller uppgifter om dem som är kyrkobokförda i församlingen. För varje familj eller ensamstående upprättas ett registerblad. Bladen ordnas efter fastigheter, dvs. i s.k. kameral ordning. Till avställningsregistret överförs sådana registerblad på vilka samtliga personer har strukits.

Församlingsregistret är ett kortregister som består av s.k.

personavier för samtliga i församlingen kyrkobokförda perso-

ner. Avierna framställs av dataenhet länsskattemyndighetens och utnyttjas bl.a. för utbyte av information mellan pastorsämbetet och dataenheten. Avierna är sorterade i personnummerordning.

Folkbokföringen i Stockholm och Göteborg är organiserad på annat sätt än i övriga landet. Den löpande folkbokföringen är där delad mellan de lokala skattemyndigheterna och pastorsämbetena. I huvudsak innebär detta att de lokala skattemyndigheterna beslutar om kyrkobokföring i församling inom kom-

från av annan än munen, om avregistrering kyrkobokföringen den som har avlidit och om överföring till obefintligregistret. Av detta bl.a. att en flyttningsanmälan skall följer göras hos de lokala skattemyndigheterna.

lokala skall föra folkregister, obe- De skattemyndigheterna fintligregister, emigrantregister och inflyttningsbok.

består av registerkort upplagda för varje fa- Folkregistret eller ensamstående person över 18 år. Korten är ordnade milj efter mantalslängden och inom varje fastighet församlingsvis alfabetiskt efter namn. Registret består av ett sökpersonens som är i kommuaktuellt register, med personer kyrkobokförda och ett Ett folkregisterkort innenen avställningsregister. håller i huvudsak de uppgifter som antecknas i församlingsbooch gäller i stort ken. För obefintlig- emigrantregistren sett vad som föreskrivits om dessa register hos pastorsämbe-

tena.

beträffande gäller väsentligen samma också inflxttningsboken föreskrifter som för pastorsämbetenas inflyttningsbok. Flyttinom kommunen antecknas dock inte i inflyttningsboken. ning

4.2 Flxttningens omfattning

4.2.1 Flyttning inom Sverige

statistiska av befolkningens storlek, sam- Den redovisningen och pâ de uppgifter som finns mansättning bosättning grundas ADB-register över befolkningen i i länsskattemyndigheternas länet.

ä.

:gumman

-nw

Inrikes flyttningar mellan under församlingar perioden 1977-

År Antal På 1 000 av medelfolkmängden

1977 665 038 80,59 1978 641 360 77,50 1979 661 046 79, 79 1980 693 346 83,46 1981 643 163 77,30 1982 590 934 70,98 1983 584 511 70,18 1984 591 612 70,97 1985 599 496 71 , 79

1986 612 810 73,22

I denna statistik ingår inte flyttningar mellan olika fastig-

heter inom samma församling. Antalet sådana bruflyttningar

kar uppgår till 80-85 % av antalet mellan församflyttningar

lingar. Är 1986 var antalet flyttningar inom församlingarna

506 110. Den totala registrerade inrikes år 1986 flyttningen

uppgick därmed till ca 1,12 miljoner flyttande. Detta innebär

att antalet personer som till ca flyttade uppgick 13,5 % av

medelfolkmängden under året.

4.2.2 Utrikes flyttningar

Immigranter 1977-1986

Bland dem som flyttar in är ett varierande antal svenska År 1986 var antalet inflyttande svenskar 5 447 medborgare. dvs. ca 14 % av immigranterna.

Emigranter 1977-1986

bland utvandrarna vanligen legat omkring 30 %.

Utöver avregistreras årligen några hundra persoemigranterna ner till obefintligregister. Även dessa torde i verkligheten normalt ha flyttat från Sverige.

Det finns statistik över hur stor andel av de utflyttaingen utan anmälan. Stickde utlänningarna som avregistreras egen under år 1986 att andelen skulle vara provskontroll tyder på i storleksordningen 20 %.

4.3 Skyldigheten att anmäla flyttning

4.3.1 Nuvarande ordning

En som bör föranleda ändring i kyrkobokföringen, flyttning, skall anmälas av den inom två veckor till pastorsflyttande ämbetet i den efter flyttningen rätta kyrkobokföringsorten (33 § folkbokföringslagen).

I praktiken görs anmälan i mer än 95 % av fallen med den kombinerade blanketten för eftersändning av post och anmälan till folkbokföringsmyndighet om flyttning. Posten vidarebefordrar en del av blanketten till folkbokföringsmyndigheten (43 § folkbokföringskungörelsen).

Vilka uppgifter den flyttandes anmälan skall innehålla är inte reglerat i folkbokföringslagen. Den flyttande lämnar därför normalt de uppgifter som posten efter samråd med riksskatteverket angett i eftersändningsblanketten .

En anmälan får också göras om inte annat Om muntligen anges. en anmälan görs muntligen per telefon kan dock folkbokföringsmyndigheten begära att anmälan skall bekräftas skriftligen eller, om särskilda skäl föreligger, vid inpersonlig ställelse. Något krav på skriftlig form för anmälan om flyttning har inte stadgats.

Dagens system för samordnad begäran om eftersändning av post och anmälan till är en för allmänfolkbokföringsmyndigheten heten smidig och praktisk ordning som infördes år 1971.

Blanketten för begäran om eftersändning vid definitiv flyttning är anpassad till behov av uppgifter postens och de postala hanteringsrutinerna.

Vi har erfarit att det inom postverket nu pågår en översyn av

hela systemet för tillfälliga och definitiva eftersändningar och taxesättningen. Postverket avser också att se över blanketten för begäran om eftersändning vid definitiv flyttning i detta sammanhang.

För närvarande är det inte reglerat i vilken omfattning anmälan om flyttning får ske genom ombud.

I ett uttalande i förarbetena till folbokföringslagen (prop-

l967:88, s. 53) sägs: Det ligger i sakens natur att instäl-

lelse liksom hittills får ske genom ombud. Detta är en så förvaltningsrättslig grundsats att den inte allmängiltig behöver komma till uttryck i en folkbokföringsförfattning.

för ett barn under 18 år skall i flertalet för- Anmälningar göras av barnets vårdnadshavare. För en valtningsärenden anmälan om flyttning finns dock ingen sådan föreskrift. Enallmänna rättsgrundsatser har exempelvis en 16-åring ligt ansetts behörig att själv anmäla sin flyttning.

4.3.2 överväganden och förslag

för allmänheten knyts till ändrad Anmälningsskyldigheten adress.

Ändrad bostad- eller som skall gälla för minst tre postadress månader skall anmälas inom en vecka.

Folkbokföringsmyndigheten skall tillförsäkras erforderligt redan i anmälan för att kunna fatta ett rikbeslutsunderlag beslut i bosättningsfrågan. Uppgiftsskyldighetens omtigt i detalj i folkbokföringslagen. Anmälan fattning regleras skall vara skriftlig.

ett barns kan ha Med hänsyn till den betydelse kyrkobokföring från bl.a. ekonomisk synpunkt föreslås att flyttningsanmälan för barn skall göras av vårdnadshavare.

för att man skall vara skyldig att anmäla Förutsättningen är att den ändrade bosättningen skall medföra ändflyttning Denna definition lägger normalt på ring av kyrkobokföringen. den enskilde att bedöma om hans vistelse är av sådan art att den rätta och -orten har ändrats kyrkobokföringsfastigheten enligt ll-28 §§ folkbokföringslagen. En ändring av kyrkobok-

kan i och för bestå av endast en ändring av föringen sig bostadsadressen kan ändå framstå men anmälningsskyldigheten som oklar.

Ett effektivare för utebliven anmälan kräver sanktionssystem därför att anmälningsskyldigheten knyts till ett mer konkret och för allmänheten lättbegripligt begrepp. Vi har därvid funnit att anmälningsskyldigheten bör knytas till begreppet adress. En av viktigaste uppgifter är att folkbokföringens och andra om befolkningens förse myndigheter med uppgifter aktuella adresser. Det är 1 detta sammanhang i princip postadressen som är av intresse. Vi vill därför införa en skylatt - utöver ändrad - även anmäla ändrad dighet bosättning postadress.

Vi föreslår nedan (avsnitt 7) att en påföljd skall kunna ådömas den av grov oaktsamhet lämnar som uppsåtligen eller oriktiga uppgifter vid fullgöranget av sin anmälningsskyldighet Det därför nÖdVä“di9t att enligt folkbokföringslagen. lr den anmälande har helt klart för han sig vilkg uppgifter lämnar och att en anmälan under straffanavar- Anmäl görs exakta bör i ningsskyldighetens omfattning därför regleras

lag. Det är vidare nödvändigt att föreskriva att f1yttnÅ“95

anmälan skall göras skriftligen med hänsyn till rättssäkerhu ten och för att sanktionssystemet skall kunna tillämpas effektivt. som jämförelse kan nämnas att skriftlig form är föreskriven för bl.a. anmälningar till pastorsämbetet enligt 36 § namnlagen (l982:670. ändrad senast 1985:372).

Dagens system med en samordnad begäran om eftersändning av post och anmälan till folkbokföringsmyndighet är en för allmänheten smidig och praktisk lösning. samordningen torde ha medfört en påtaglig förbättring av aktualiteten i folkbokföringen genom en ökad anmälningsfrekvens. Det är därför viktigt att sambandet bevaras.

Blanketten för eftersändning vid definitiv är i flyttning första hand anpassad till postens behov av och de uppgifter postala hanteringsrutinerna. De uppgifter som vi föreslår att anmälan om flyttning bör innehålla kan inte i den inrymmas nuvarande blanketten. I samband med den av rutinerna översyn för eftersändning som pågår inom kommer blankettpostverket erna att revideras. Det bör därvid ankomma riksskatteverpå ket och postverket att i samråd utforma en blankett som tillgodoser både behovet av uppgifter för av folkbokföprövning ringen och postens krav på en blankett. lätthanterlig .› -: .;.›.- En persons ordinarie postadress överensstämmer nästan alltid med adressen till hans I vissa fall kyrkobokföringsfastighet. kan en person dock ha fullt och beaktansvärda skäl legitima att vilja få sin post till en annan adress än den som avser hans kyrkobokföringsfastighet. vår bör ett Enligt mening sådant önskemål kunna tillgodoses genom att denna adress registreras i folkbokföringen.

En anmälan om ändrad postadress torde normalt på att tyda äVen Per$°en$ ändrats. En anmälan om ändrad postb°5ättning adress $°m anmälaren inte anser skall medföra ändrad kyrkob°kfÖrin9 bÖT därför alltid medföra en undersökning. I det för finns inte möjlighet

n“Vara?dG ADB-systemet folkbokföring

att mer än en adress. Enligt vår mening bör arbeñegistrera t3t hos riksskatteverket med att utforma nästa ADB-system för folkbokföringen inriktas på att i förekommande fall möjligav både bostads- och postadress. Redan i göra registrering emellertid den anmälda - om nuvarande system bör postadressen överensstämmer med bostadsadressen - i den inte registreras stället för bostadsadressen. För att inte få med kortvariga tillfälliga adresser bör skyldigheten att anmäla ändrad postadress begränsas till sådana adresser som man avser skall i minst tre månader. Härigenom undviks registrering av gälla normala semesteradresser.

Med anmälningsskyldigheten knuten till ändrad adress får folkbokföringsmyndigheterna en klar och tydlig indikation på att anmälningsskyldigheten inte fullgjorts i de fall då postförsändelser från myndigheter kommer i retur som obeställbara.

var ett barn är kyrkobokfört påverkar direkt eller indirekt olika förmåner såsom barnbidrag och bostadsbidrag.

Sedan den 1 juli 1983 kan föräldrar, som inte är med gifta varandra, få gemensam vårdnad om ett barn genom en anmälan till pastorsämbetet. När ett barns föräldrar skall skiljs barnet även fortsättningsvis normalt stå under föräldrarnas gemensamma vårdnad. Det är därför numera att mycket vanligt ett barn har två vårdnadshavare som inte sammanbor med varandra. I vissa fall vistas barnet omväxlande hos föräldrarna, Vi finner mot denna att anmälan bakgrund om flyttning för ett barn under 18 år skall göras av barnets vårdnadshavare.

För att inte sanktioner för försenad eller utebliven anmälan skall drabba en vårdnadshavare, som inte bor med barnet bör anmälningsskyldigheten anses fullgjord genom en anmälan som skrivits under av en av vårdnadshavarna.

Vid inflyttning från utlandet förekommer ofta tveksamhet om invandrarens personuppgifter. För närvarande saknar omkring

en fjärdedel av flyktinginvandrarna pass eller motsvarande

handling vid ankomsten till Sverige. Invandrarens egna uppgifter läggs i sådana fall till grund för anteckningarna om namn, födelsetid, nationalitet m.m. i kyrkobokföringen. När uppgifterna influtit i kyrkobokföringen används de i praktiken av myndigheter, domstolar och andra som om de vore styrkta. Exempelvis kan den som vid inflyttning till Sverige enligt egen uppgift anteeknats som ogift ingå äktenskap här utan att ytterligare styrkasitt civilstånd. Ett minimikrav måste därför vara att obestyrkta uppgifterna lämnas till

de

straffansvar. som vi ut-

folkbokföringsmyndigheterna under

i avsnitt 7 skall ansvar inträda för felaktig uppgift vecklat

eller av grov oaktsamhet. I fall av som lämnats uppsåtligen

för flyktingar torde något ansvar för oklara personuppgifter

därmed inte aktualiseras. felaktiga uppgifter

4.4 bostad

Folkbokföring på

4.4.1 Bakgrund

I direktiven anförde departementschefen:

har i en utredning om alternativa Statistiska centralbyrån för folk- och bostadsräkningar, överlämnad till metoder under 1983, föreslagit att en civildepartementet januari tillsätts för att utarbeta metoder för hur särskild utredning ett för numrering av lägenhet i man kan bygga upp system Lösningen skulle innebära bl.a. att flerfamiljsfastigheter. folkbokförs i stället för på fastighet. en person på lägenhet sådant kan antas få betydelse för en riktigare Ett system och därmed även ge ett förbättrat underlag för folkbokföring Liknande system finns i Danmark och befolkningsstatistiken. är under i Finland. Det bör ankomma på kommittén uppbyggnad att närmare följa utvecklingen av statstiska centralbyråns

och de lösningar som kan behövas i sammanförslag överväga

hanget.

utredningen från SCB I den av departementschefen åberopade

(FOBALT) föreslås följande:

som ger data om hushåll, samboende, En fullgod,_säker lösning och om hushållens bostadsförhållanden förutsätter lägenheter att lägenhetsnummer införs och att lägenhetsregisegentligen samt att folkbokföring sker på lägenhet och att ter byggs upp samboende registreras. Detta innebär långtgående förändringar

kan motiveras enbart av statistiska behov. Vi har som inte funnit att sådana förändringar har intresse även i emellertid vissa administrativa sammanhang. Därför bör ett utredningsar-

sättas för sådana förändbete i gång om förutsättningarna

ringar.

I prop. 1983/84:85 med förslag om lag om folk- och bostads- ”räkning 1985 anförde chefen för civildepartementet bl.a.:

Den nyss nämnda folkbokföringskommittên, som tillsattes strax efter det att FOBALT hade avlämnats, skall sina direkenligt tiv (Dir 1983:28) närmare följa av SCB:s utvecklingen förslag i denna del och överväga de som kan behövas i samlösningar manhanget. Det torde alltså ankomma på folkbokföringskommittén att undersöka möjligheterna att förändra folkbokföringen så att den sker på lägenhet i stället för som på fastighet f.n.

4.4.2 Register över byggnader och i de lägenheter övriga nordiska länderna

Danmark

I Danmark finns sedan 1979 ett rikstäckande Bygnings- og Boligregister (BBR). Till grund för registret ligger uppgifter insamlade vid den allmänna 1977. fastighetstaxeringen

Registret är brett upplagt och innehåller en stor mängd uppgifter om byggnader, lägenheter, ytor, uppvärmningssätt, byggår, konstruktionsmaterial m.m. I registret ingår alla byggnader, alltså även komplementbyggnader t.ex. garage, carport, vedbodar.

objekten identifieras på två sätt

- av Ejendomsnummer (sätts kommunen) och byggnadsnummer (sätts av ägaren). Denna beteckning är gemensam med det faelleskommunale Ejendomsdatasystemet, vilket innehåller uppgifter om fastigheten, areal, ägarförhållanden, värderingsuppgifter, etc.

- Den andra beteckningen består av husnummer, vägnummer, våningsnummer och sid- eller dörrnummmer. Denna beteckning återfinns även i det Centrale Personregister som är Danmarks basregister för personuppgifter.

förs av kommuner vid särskilda s.k. BBR- Byggnadsregistret för åjourhållning läggs fast av myndigheter. Riktlinjer Planering och vidareutveckling av systemet Boligministeriet. i en för og Boligregistret, där sker styrgrupp Bygningsfrån staten och kommunerna ingår. Driften av intressenter BBR-systemet handhas centralt av Kommundata I/S.

det området används registret för folk- och Inom statliga där tillsammans med det Centrale bostadsräkning, registret Personregistret helt ersatt konventionell uppgiftsinsamling. det vid de allmänna fastighetstaxeringarna som -vidare används sker vart år. Innehållet i registret används vidare fjärde för och bostadsstatistik, vid särskilsom underlag byggnadsför och som beslutsunderlag för da analyser planeringsändamål administrativa åtgärder.

Kommunerna använder registret för planering och administration i sina tillämpningar, men den förvaltningsspecifika användningen är utsändning till fastighetsägarna viktigaste av s.k. ârsumverdering, en omräkning av fastighetens årlig som används som underlag för beskattning. Man räknar värde, av denna rutin ensam betalar kommumed att automatiseringen nernas kostnader för âjourhållning av BBR.

av BBR finansierades av staten. Statliga myn- Uppläggningen fritt medan kommunerna debitedigheter disponerar registret o ras för sina bearbetningar och för läsning 1 registren.

är inte för uttag för Innehållet i registret tillgängligt eller Fastighetsägare kan dock privata företag personer. beställa uttag ur registret över sina egna fastigheter.

Finland

har och det centrala befolk- I Finland hemortsregistreringen ut med om byggnader och läningsregistret byggts uppgifter

genheter. Registret är landsomfattande. Grunddata för registret samlades in vid folk- och 1980. Driften bostadsräkningen av byggnadsregistret handhas av Befolkningsregistercentralen.

Byggnads- och lägenhetsregistret är placerat vid Befolkningsregistercentralen i Helsingfors. Det övervakas av en ledningsgrupp bestående av statliga och kommunala intressenter.

Registret innehåller ett stort antal uppgifter om byggnaderna och lägenheterna i likhet med Bygnings- i og Boligregister Danmark. I registret ingår som en huvudregel alla byggnader som förutsätter bygglov och samt bostadlägenheter övriga lokaler i dem. Objekt identifieras med en numerisk fastighetsbeteckning, byggnads- och lägenhetsnummer.

Uppläggningen och driften av registret finansieras av staten. Både staten och kommunerna betalar för och bearbetuttag ningar vid Befolkningsregistercentralen.

Norge

Byggnadsregistret i Norge ingår i det s.k. GAB-systemet som började utvecklas 1978. Systemet består av tre delar, Grunneiendomsregister, Adresseregister och Bygningsregister.

Miljödepartementet har det överordnade ansvaret för uppläggningen och driften, Statistisk Sentralbyrå har det fackliga ansvaret och Kommunedata svarar för ADB-tekniken.

Bygningsregistret som togs i drift 1981 är inte landsomfattande (1987). Det läggs in kommunvis och beståndet byggs

successivt upp genom inrapportering av nytillkomna hus. Kom-

munerna kan emellertid välja att själva lägga upp hela byggnadsbeståndet i GAB-systemet på egen bekostnad.

innehåller information om byggnader och Registret dataljerad i likhet med vad som är fallet i Danmark och Finlägenheter land. i identifieras med ett num- Objektet byggnadsregistret mer. Numren är utvalda av Statistisk Sentralslumpmässigt kommun får en lista över lediga nummer som kommubyrå. Varje nen åsätter byggnaderna vart efter de blir inrapporterade.

har som huvuduppgift att rationalisera Bygningsregistret Även om hela landet ännu inte lagts in förvaltningsrutinerna. i GAB-systemet används samma blankettbaserade rapporteringerutiner av alla kommunerna. Rapportering på blankett byts successivt ut mot on-line-rapportering via terminal.

Det är av intresse att notera en utvärdering av samhällsnyttan för som publicerades i mars 1985 (Kvantif, GAB-systemet Samfundsmessig nytteverdi av kart och geodata, prosjektrap- Resultatet för byggnadsregisterdelen av port V, VIAK AS.). sådant det läggs upp i dag dvs. successivt GAB-systemet, av nya byggnader, ger en relation på genom inrapportering mellan och kostnaden. Om man emellertid investe- 1,20 nyttan rar 120 Nkr och lägger upp hela beståndet av byggnamiljoner der hus) kommer relationen mellan nyttan och (ca 2,0 miljoner kostnader att bli 4,22 vilket man anser vara en mycket god samhällsinvestering. Nyttan har i utredningen mätts som sparad tid för att ta fram en uppgift med byggnadsregistret med att ta fram samma uppgift utan tilltillgängligt jämfört till Inga andra vinster har beräkgång byggnadsregistret. nats. Kostnaden är driftskostnaden (inkl. investeringskostnader i system och utrustning) för byggnadsregistret.

4.4.3 till byggnadsregister och rapportsystem Förslag för byggnadsdata

Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) har i promemorian Förslag till Byggnadsregister och Rapportsystem 1985-ll-20, utrett att komplettera fastighetsdatasystemet med möjligheten

ett register över byggnader. Utredningen har även omfattat

uppbyggnaden av ett rapportsystem för förmedling av byggnadsdata mellan kommun och stat. I promemorian föreslås att ett

basregister med uppgifter om bebyggelse och byggnader läggs

upp och förs. Registret skall upprättas på den grund fastig-

hetsdatasystemet redan erbjuder i form av grundläggande uppgifter om fastigheter och om registrerade

bebyggelsepunkter,

om byggnadernas användningssätt, om åsatta taxeringsvärden m.m. Registret skall hållas å jour genom anslutning till

redan etablerade rutiner för uppgiftslämning av byggnads- och

bebyggelsedata.

Promemorian avlämnades till bostadsdepartementet den 28 november 1985 och har remitterats. Ärendet bereds fortfarande inom regeringskansliet och något beslut om inrättande av ett

byggnadsregister har ännu inte fattats.

4.4.4 Lägenhetsnummer i televerkets abonnentordersystem

Televerket har ett ADB-register som b1.a. innehåller uppgifter om abonnenternas namn och adress. Registret har i viss utsträckning även kompletterats med uppgifter om abonnenternas lägenhetsnummer. Numren hämtas in lokalt genom kontakt med fastighetsägare, kommuner etc. Beteckningen för lägenhet i systemet får omfatta tio tecken. Normalt används den numrering som fastighetsägaren tillämpar. systemet innehåller även en modell för systematisk av numrering lägenheterna i de fall då fastighetsägaren inte har en egen numrering.

4.4.5 Lägenhetsnummer i postens verksamhet

Lägenhetsnummer används för att underlätta och postsortering -distribution på vissa håll. I en del av typer kategorihus såsom studentbostäder, bostadshotell etc. är uppgift om lä-

genhetsnummer i det en för korrekt närmaste nödvändighet

I dessa fall anges lägenhetsnummer som en del postutbäring. av adressen i alla sammanhang. Lägenhetsnummer har vidare införts allmänt som en del av adressbegreppet genom lokala initiativ på vissa orter.

4.4.6 Lägenhetsnummer i folkbokföringen

Det är inte närmare reglerat vad uppgifterna om adress i skall omfatta. Lägenhetsnummer anges där folkbokföringen detta anses en allmänt använd del av adressen. Man utgöra använder då fastighetsägarnas numrering.

4.5 Överväganden och förslag

sker fastighet. På en fastighet kan fin- Kyrkobokföringen på kan innehålla en nas en eller flera byggnader. En byggnad eller flera bostäder. I de fall då det endast finns en byggnad med en bostad i en fastighet sker kyrkobokföringen i på bostad. I dessa fall kan man direkt ur kyrkobokpraktiken på läsa ut vilka som bor tillsammans, dvs. föringen personer bildar statistiska hushåll. För den del av befolkningen som bor i skulle folk- och bostadsräkningens husenfamiljshus således kunna framställas direkt med hjälp av hållsstatistik det fanns en heltäckande och folkbokföringens uppgifter._Om och av bostadslägenheterna i säker numrering registrering kunde motsvarande statistik framställas flerfamiljshusen av uppgifter även för direkt på grundval folkbokföringens dessa.

för ett sådant är att varje bostads- Förutsättningen system inom fastigheten och byggnad ges ett unikt identitetsbegrepp inom likaledes tilldelas en unik att varje lägenhet byggnaden och identitetsbeteckning. Som grund för systemets beständig underhåll måste ligga ett tillförlitligt rapporteringsförbåde vad gäller nya bostadsfarande beträffande ändringar, lägenheter och sådana som försvinner.

Det kan antas att folkbokföring på lägenhet skulle förbättra folkbokföringens tillförlitlighet. Exempelvis skulle det kunna uppmärksammas om en lägenhet blev ledig utan att någon ny hyresgäst anmälts inflyttad, vilket borde leda till en förfrågan hos fastighetsägaren eller annan upplåtare av bostaden. Likaså skulle kunna att - såsom undanuppmärksammas tagsvis har förekommit - ett orimligt stort antal personer anmälts som bosatta i en lägenhet. Detta skulle då leda till en förfrågan om var personerna eller vissa av dessa i verkligheten bor. Även för andra samhällsområden skulle lägenhetsnumrering och folkbokföring på viss lägenhet kunna tänkas ha ett värde från kontrollsynpunkt.

Rätten till bostadsbidrag är ett sådant område. Även kontroll av att sambeskattning sker av sammanboende i föreskrivna fall skulle kunna tänkas bli underlättad av en folkbokföring på lägenhet inom fastighet. Den största ekonomiska vinsten torde dock ligga inom samhällsplaneringens område genom att de uppgifter som f.n. inhämtats periodiskt i samband med folkoch bostadsräkning i huvudsak kunde erhållas från befintliga aktuella register. Av registren skulle då både hushållssammansättning och boendeförhållanden framgå.

Ett system för kyrkobokföring på bostadslägenhet innefattar egentligen två skilda delar. Ett system för identifiering och registrering av lägenheter och ett system för registrering av befolkningen på resp. lägenhet.

Det torde i allmänhet vara den bästa lösningen att den myndighet som har det sakliga ansvaret för en viss verksamhet även sköter rapportering och registrering av denna. Uppgifter om byggnader och lägenheter behandlas i huvudsak inom två olika verksamheter. För förändringar i byggnadsbestândet krävs normalt ett tillstånd av kommunen. Det förslag till byggnadsregister som lagts fram av centralnämnden för fastighetsdata innebär att registrering av byggnadsbeståndet i landet samordnas med basregistret över fastighetsbeståndet.

innehåller dessutom ett förslag Byggnadsregisterförslaget till ett hållbart rapportsystem, där fastighetsregistermyndigheterna svarar för uppgifterna om beståndet av fastigheter och kommunerna för uppgifter om beståndet av byggnader på fastigheterna.

är för närvarande det mest om- Fastighetstaxeringsregistret fattande registret med detaljerad information om fastigheterna i riket. Det är också det enda rikstäckande registret med data om byggnader. För fastighetstaxeringen behövs emellertid inte någon identifiering av de enskilda lägenheterna inom byggnaderna.

Grunden för att kunna registrera lägenheter med en tillförlitlig och bestående identitetsbeteckning är att det finns ett register över byggnaderna som finns på en fastighet. Oavsett om ett sådant register samordnas med fastighetsregistren eller med fastighetstaxeringens register krävs det en betydande utredningsinsats. Bl.a. måste registeranvändningen och även innehållet i registret noggrant analyseras från olika Även de totala ekonomiska effekterna sett aspekter. från samhällets synpunkt måste beaktas. I det sammanhanget kommer även integritetsfrågorna in i bilden.

Om ett register över lägenheter inrättas kan folkbokföringen ske i stället för på fastighet. Detta förutsätter på lägenhet dock att fastighetsägares skyldighet att införa lägenhetsbeoch att dessa anges på ett för innehavateckningar regleras ren sätt. Vidare måste det föreskrivas att lägenhetssynligt innehavaren skall vara skyldig att utöver uppgift om bostadsfastighet lämna uppgift om byggnads- och lägenhetsbeteckning i samband med anmälan till folkbokföringsmyndighet.

Den direkta folkbokföringskontrollens behov torde tillsvidare få med någon enklare form av hjälpregister hos tillgodoses folkbokföringsmyndigheterna över lägenheter. sådana hjälpregister bör kunna upprättas lokalt för vissa fastigheter på

grundval av de uppgifter som vi föreslår att fastighetsägarna på begäran skall bli skyldiga att lämna (se avsnitt 5). Det bör ankomma på riksskatteverket att rekommendera ett lämpligt praktiskt förfarande för att upprätta och använda sådana bevakningsregister.

4.6 Snabbare aktualiseringsrutin

Kritik har från olika håll riktats mot aktualiteten hos de ADB-lagrade adressuppgifterna i nuvarande folkbokföringssystem. Normaltiden innan en anmäld flyttning slår igenom i länsskattemyndighetens personregister uppgår till omkring 3 veckor i okomplicerade fall på grund av handläggningstiden hos folkbokföringsmyndigheterna.

I dag går en uppgift om flyttning och ny adress följande väg fram till slutlig registrering:

Fl. Gamla Nya LSKM Infl. Utfl. anm. p.kont p.kont PA PA

Riksaviseringsband LSKM Uppsala SPAR Aviseringsmottagare

Vi har undersökt möjligheterna att förkorta denna aviseringaväg. Bl.a. har vi skisserat en rutin där den anmälda postadressen skulle registreras hos länsskattemyndigheten direkt

utan prövning av kyrkobokföringsfrågan eller annan granskning hos En nackdel med en sådan ordfolkbokföringsmyndigheten. är att den nya adressen i ett antal fall kommer att ning innehålla felaktigheter såsom felstavningar och felaktiga rättelseaviseringar skulle därför öka. postnummer. Mängden

För att undersöka till en sådan snabbare men inställningen osäkrare rutin har vi en enkät till de myndigheter som gjort 8 (l98l:4) om det statliga person- och enligt § förordningen adressregistret får utnyttja uppgifter från länsskattemyndighetens folkbokföringsregister (riksaviseringsbandet).

Riksskatteverket har framhållit att förfarandet medför ett merarbete och bedömt att kostnaden för detta inte motsvaras av värdet av den tidsvinst som kan göras. Verket har även uttalat att kvaliteten uppgifterna sjunker, utan den bepå och kontroll av adressuppgifternas riktighet som görs redning hos Riksskatteverket har vidare folkbokföringsmyndigheterna. framhållit att om huvudmannaskapet för folkbokföringen ändras förbättras förutsättningarna väsentligt för en snabbare aviav beslut om ändrad kyrkobokföring genom att datateksering nik används för inrapportering till den regionala folkbokfö- Verket har avstyrkt det skisserade förringen. följaktligen farandet för snabb uppdatering av postadress.

Av de övriga centrala myndigheterna har hälften ställt sig från framgår att åtta är negativa. Av svaren länsstyrelserna positiva och nio negativa.

av de reaktion fram- Mot bakgrund tillfrågade myndigheternas vi inte till specialrutin för uppdatelägger något förslag I ett framtida ADB-system med ring av uppgift om postadress. datakommunikationsrutiner kan snabbheten förbättutecklade att en i detta avseende innebär en ras. Vi anser förbättring väsentlig höjning av kvaliteten på folkbokföringens uppgifter sett en stor betydelse från ekonomisk och detta har generellt synpunkt.

5 KONTROLLMETODER

5.1 Fastighetsägares uppgiftsskyldighet

5.1.1 Nuvarande ordning

Enligt 35 § folkbokföringslagen skall fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad åt annan, anmäla detta till pastorsämbetet i den församling där fastigheten är belägen.

Fastighetsägare och andra bostadsupplåtare fullgör sin anmäl-

ningsskyldighet i mycket varierande omfattning. På vissa

orter lämnas bostadsanmälan vid praktiskt taget alla inflyttningar. På andra orter, exempelvis i storstäderna, görs bostadsanmälan i en mindre del av inflyttningsfallen. De bostadsupplâtare som fullgör anmälningsskyldigheten i lägst omfattning är andrahandsuthyrare och bostadsrättsföreningar. ordningen med bostadsanmälan fungerar därför sämst på orter där en stor del av bostadsupplåtelserna sker som andrahandsuthyrning eller i form av bostadsrätt.

Fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet är enligt 35 § folkbokföringslagen även skyldig att på förfrågan av en folkbokföringsmyndighet uppge om viss person bor i fastigheten respektive lägenheten. Uppgiftsskyldigheten är inskränkt till att avse viss namngiven person. Förfrågningar av detta slag kan därför normalt bara användas då man utreder om en kyrkobokförd person kvarbor på kyrkobokföringsfastigheten.

Det användningsområdet är vid utredning av om vanligaste till utlandet skett utan att detta har anmälts. flyttning

5.1.2 överväganden och förslag

Vi föreslår att den nuvarande skyldigheten för fastighetsägare att lämna bostadsanmälan slopas. I stället föreslås att bostadsupplåtare på förfrågan av folkbokföringsmyndighet skall vara att uppge till vilka han upplåter bostad skyldig och vilka som enligt hans kännedom bor i fastigheten eller

lägenheten;

Bostadsanmälan i sin nuvarande form fungerar dåligt. I storstadsområden där felaktig kyrkobokföring erfarenhetsmässigt ofta förekommer är det störst problem att få in bostadsanmäl- Detta beror bl.a. på att en stor del av bostadsuppningar. låtelserna sker i andra hand.

I de fall bostadsanmälan lämnas har den flyttande också normalt anmält i föreskriven ordning. Detta själv flyttningen torde i långt mer än 90 % av fallen. Arbetet med kontgälla roll av bostadsanmälningar ger därför ett dåligt utbyte i förhållande till arbetsinsatsen. Detta låser resurser som skulle kunna användas bättre i en mer välinriktad kontroll. Vi föreslår därför att bostadsanmälningarna slopas i sin nuvarande form. I stället föreslår vi en förändring av uppeller innehavare av bogiftsskyldigheten. Fastighetsägare stadslägenhet bör på förfrågan av folkbokföringsmyndighet vara att till vem han upplåter bostad. Vidare skyldig uppge bör han vara att om denne enligt hans kännedom skyldig uppge bostaden åt annan. Han bör också vara skyldig att upplåter vilka som enligt hans kännedom bor i fastigheuppge personer ten respektive lägenheten.

Kontrollen av nuvarande måste - om den bostadsanmälningar skall vara - ske stor arbetsmeningsfull löpande. onödigt kraft måste därför reserveras för denna uppgift. Om folkbokföringsmyndigheterna själva genom förfrågningar styr uppgiftslämnandet kan kontrollarbetet förläggas till tider då belastningen med övriga arbetsuppgifter är lägre. Genom att låta de lokala förhållandena styra kontrollen bör arbetet kunna riktas in på de områden där den bäst behövs.

För att göra arbetet så litet betungande som möjligt för uppgiftslämnarna kan detta ske på exempelvis följande sätt. En datortrycket förteckning över de personer som är kyrkobokförda på fastigheten överlämnas till ägaren av ett flerbostadshus. Med ledning av hyreskontrakt och övrig eventuell kännedom om boendet i fastigheten kan fastighetsägaren på förteckningen enkelt redovisa vilka av de kyrkobokförda personerna som hyr viss lägenhet och i viss omfattning även vilka familjemedlemar, inneboende eller andrahandshyresgäster som finns i bör - om så lägenheten. Fastighetsägaren bedöms - även med den lämpligt komplettera förteckningen lägenhetsnumrering som han tillämpar. Avsikten är således inte att fastighetsägaren med anledning av förfrågan från folkbokföringsmyndigheten skall göra särskilda efterforskningar. Fastighetsägarna är de som mesteffektivt kan biträda folkbokföringsmyndigheterna med boendekomtroll. Vi anser dock, dels att det inte är rimligt att ålägga fastighetsägarna en funktion som kräver särskild undersökande verksamhet. dels att utövandet av en sådan funktion:starkt kan ifrågasättas av de boende från integritetssynpunkt. Finns anleddet ning till särskild utredning bör folkbokföringsmyndigheten få möjlighet att gå vidare till kontraktsinmehavaren för att utröna vilka som utöver denne bor i lägemheten. Vid behov skall därvid denne vid vite kunna föreläqgas att lämna uppgifterna.

5.2 Folk- och bostadräkning

5.2.1 Nuvarande ordning

Kontroll av folkbokföringen har skett i samband med folk- och bostadsräkningarna (FOB) 1970, 1975, 1980 och 1985. Kontrollen genomfördes år 1985 av folkbokföringsmyndigheterna enligt föreskrifter från SCB efter samråd med riksskatteverket. Dessa föreskrifter var i stort sett likalydande med dem som utfärdades av riksskatteverket till FoB 80. Kontrollen innehöll tre olika moment.

- Utredning av postreturer - Kontroll av fastighetsägarnas lägenhetsförteckningar - Kontroll av adressuppgifter från de enskilda

vid FoB 85 skickades personblanketter med delvis ifyllda uppgifter ut till hela den kyrkobokförda befolkningen. Blanketterna sändes till kyrkobokföringsadressen. I de fall inte fanns på kyrkobokföringsfastigheten lämnades personen den returnerade försändelsen till folkbokföringsmyndigheten för utredning. Denna utredning innebar att folkbokföringsmyndigheten genom förfrågningar hos hyresvärd, försäkringskassa etc. försökte få fram personens rätta adress.

Till FoB 85 lämnade av flerfamiljshus uppgifter på s.k. ägare

lägenhetsförteckningar om vilka som hyrde lägenhet av fastig-

Folkbokföringsmyndigheterna fick en kopia av hetsägaren. dessa Kontrollen utfördes genom att lägenhetsförteckningar. lägenhetsförteckningarna jämfördes med församlingsboken (i Stockholm och De hyresgäster som Göteborg folkregistret). inte var fick en särskild förkyrkobokförda på fastigheten Om den tillfrågade hyresgästen hyrde ut frågningsblankett. i.andra hand ombads han att meddela hyresgästens lägenheten namn till folkbokföringsmyndigheten.

De personblanketter till F08 som skickades ut till hela befolkningen hade i förväg fyllts i med namn och adress. Om den angivna adressen var felaktig skulle uppgiftslämnaren ange den rätta adressen. Uppgifterna om adresser som lämnats i F08-blanketterna vidarebefordrades till folkbokföringsmyndigheterna. I många fall hade den nya adressen anmälts i föreskriven ordning men den var ännu inte registrerad när blanketten trycktes.

5.2.2 överväganden och förslag

Vi föreslår att den folkbokföringskontroll som skett i samband med folk- och bostadsräkningarna skall upphöra. Motsvarande kontroll kan ske med utnyttjande av andra uppgifter.

Folkbokföringskontrollen i samband med FoB 85 utnyttjade tre olika typer av uppgifter:

: postreturer fastighetsägarnas uppgifter om hyresgäster uppgift om ny adress som lämnats i personblankett

Postreturer

Postreturer av massförsändelser från myndigheter förekommer i många sammanhang. En del av dessa returer används rutinmässigt för kontroll av folkbokföringen. B1.a. utnyttjas returnerade skattsedlar, röstkort och handlingar från bil- och körkortsregistren. Vi bedömer att dessa postreturer ger motsvarande möjlighet till folkbokföringskontroll som de returnerade personblanketterna i FoB.

Information från fastighetsägare

Pâ grund av att uppgifterna till FoB lämnas för hela landet vid samma tidpunkt en gång vart femte år är materialet av praktiska skäl svårt att använda för folkbokföringskontroll. Vid en del stora folkbokföringsmyndigheter fanns i samband med FoB 85 inte tillräckligt med personal för att arbetet skulle kunna genomföras medan fastighetsägarnas uppgifter på lägenhetsförteckningarna alltjämt var aktuella.

Vår bedömning är därför att uppgifter från fastighetsägarna för kontroll av folkbokföringen bör tas in utan samband med eventuella FoBar enligt det förfarande som vi föreslagit ovan (avsnitt 5.1.2.)

Information från de enskilda

Den enskildes egen uppgift om ny adress i personblanketten kan motsvara den årliga mantalsuppgift som slopades år sägas 1967. Såvitt vi kan finna kommer denna uppgift inte att kunna ersättas genom utnyttjande av någon annan tillgänglig upphar därför från kontgift. Uppgifterna på personblanketten ett visst värde. Mot bakgrund av den omfattande rollsynpunkt debatten om den personliga integriteten i samband med den senaste FoB anser vi det dock osannolikt att en person, som är medvetet anmäler rätt adress till felaktigt kyrkobokförd, FOB.

Vi skall enligt direktiven uppmärksamma det motsatsförhållande som ibland finns mellan myndigheternas behov av korrekt information och den enskildes personliga integritet och vid våra ha denna fråga för ögonen. Det är inte överväganden att en enskild skall lämna uppgifter som sedan anlämpligt vänds dels för statistikändamål dels för administrativ kontroll boendeförhållanden. En sådan samav uppgiftslämnarens försvårar att genomföra den nödmanblandning möjligheterna

vändiga kontrollen genom att denna uppfattas som ett obehörigt intrång i den personliga integriteten.

Det är även sannolikt att kvaliteten på F03-uppgifterna påverkas negativt av att uppgifterna används för folkbokföringskontroll.

Sammanfattningsvis kan den folkbokföringskontroll som sker i samband med F08 göras genom att använda andra uppgifter än FoB-materialet. Vi anser därför att eventuella kommande FoBar inte bör vara förenade med en kontroll av folkbokföringen.

5.3 Rapportering mellan myndigheter

5.3.1 Nuvarande ordning

Det föreligger endast i begränsad omfattning en författningsreglerad skyldighet att rapportera adressuppgifter till folkbokföringsmyndigheterna. I 33 § folkbokföringskungörelsen föreskrivs att lokal skattemyndighet och pastorsämbete skall underrätta pastorsämbetet i en persons vistelseförsamling när man finner anledning anta att personen skall kyrkobokföras där. Enligt 34 § folkbokföringskungörelsen skall vidare lokal skattemyndighet underrätta pastorsämbetet i en utlännings kyrkobokföringsort när den lokala skattemyndigheten funnit sannolika skäl tala för att utlänningen inte längre är bosatt i Sverige.

Den mest frekventa adressrapporteringen sker med stöd av 43 § folkbokföringskungörelsen. Där stadgas att postanstalt sänder mottagna anmälningar om adressändring på grund av flyttning till pastorsämbetet i inflyttningsorten. Tekniskt har denna rapportering ordnats genom att att en del av blanketten med begäran om eftersändning av post sänds vidare till pastorsämbetet.

Vidare har en rapporteringsskyldighet lagfästs i samband med delgivning. Av delgivningsförordningen (l979:101, omtryckt 1985:273) framgår att en myndighet som begär stämningsmannadelgivning skall underrätta folkbokföringsmyndigheten när det vid delgivningen kommit fram att den sökte är bosatt på annan fastighet än den där han är kyrkobokförd (10 b § införd genom SFS 1985:273).

Rapportering av ändrad adress förekommer därutöver i viss omfattning till följd av överenskommelser mellan riksskatteverket och andra myndigheter. Exempelvis rapporterar försäkringskassornas lokalkontor adressuppgifter till folkbokföringsmyndigheten. Kronofogdemyndigheterna har rekommenderats att lämna underrättelser om nya adresser som kommit fram vid indrivningsverksamheten (RSV:s cirkulär MEX). Statens invandrarverk lämnar uppgifter till riksskatteverket om utlänningar som inte längre finns i landet enligt polisens utredning och vars uppehållstillstånd upphört.

5.3.2 överväganden och förslag

Vi föreslår att de myndigheter som för register med adresser från folkbokföringens register skall underrätta den lokala folkbokföringsmyndigheten om en person ändrat adress och

detta bort anmälas av honom enligt folkbokföringslagen. Riks-

skatteverket skall kunna medge undantag från skyldigheten i vissa fall för att få en praktisk samordning.

Folkbokföringen är ett basregister som förser många myndighe-

ter med aktuella personuppgifter om befolkningen. De myndig-

heter som använder folkbokföringens adressuppgifter i sin

verksamhet får ofta uppgifter som tyder på att egen därigenom adressen i är inaktuell eller på annat sätt folkbokföringen Tecken att en adress är felaktig kan vara att felaktig. på

den enskilde själv meddelar sin nya adress till myndigheten eller att en försändelse kommer i retur.

Det förekommer rätt ofta att enskilda förutsätter att en adressanmälan som görs till en myndighet automatiskt vidarebefordras till andra myndigheter. som en serviceåtgärd och som en effektivisering av folkbokföringskontrollen föreslår vi därför en allmän underrättelseskyldighet för de myndigheter, som använder adressuppgifter från folkbokföringen i sina egna register. Skyldigheten avser att underrätta folkbokföringsmyndigheten när myndigheten får kännedom om en sådan adressuppgift för en person som denne enligt folkbokföringslagen kan vara skyldig att anmäla. Sådana adressuppgifte hos myndigheter är både sådana uppgifter som lämnas direkt ur länsskattemyndigheternas personregister med stöd av exempelvis förordningen (198l:4) om det statliga person- och adressregistret och de uppgifter som förmedlas löpande via SPARregistret. Skyldigheten bör lämpligen regleras genom en ändring i 33 § folkbokföringskungörelsen så att den underrättelseskyldighet som nu gäller för pastorsämbete och lokal skattemyndighet utvidgas till att gälla andra myndigheter som fortlöpande aktualiserar sina register med adressuppgifter ur folkbokföringen. Skyldigheten bör vara begränsad till de myndigheter vars register aktualiseras kontinuerligt. Myndigheter som aktualiserar sina register med folkbokföringsuppgifter endast vid vissa tidpunkter eller med längre intervall bör således inte omfattas av denna skyldighet. För att minimera uppgiftsflödet bör riksskatteverket ha befogenhet att i vissa fall undanta en myndighet från underrättelseskyldigheten då samma uppgift annars skulle komma från flera myndigheter eller det är känt att adressen bara gäller för en kortare tid.

5.4 Utredningar i folkbokföringsärenden

5.4.1 Jozs syn

JO, P.E. Nilsson, har i ett beslut den 30 december 1985, Jo - kontroll och om Folkbokföringen synpunkter på prövning, hanteringsrutiner, lämnat synpunkter på den efterforskning

som bedrivs hos folkbokföringsmyndigheterna i flyttningsären-

den. Inledningsvis anför JO följande:

Prövning och kontroll förtsätter aktivitet från folkbokföringsmyndigheternas sida. Myndigheten måste ha eller skaffa sig tillgång till de fakta som enligt lagstiftningen avgör var en vid en given tidpunkt skall vara folkbokförd. I person normalfallet är det naturligtvis personen själv som är den naturliga (och enda) informationskällan. Men ibland måste hans eller hennes uppgifter kompletteras. Det kan t.ex. vara så att personen ifråga inte kan eller vill lämna alla de myndigheten behöver. Eller det förhåller sig så att uppgifter han eller hon gör bedömningen, vilket syfte eller

likgiltigt

av vilket skäl, att det inte har hänt nagot som myndigheten behöver veta. I sådana fall kan det hända att myndigheten anser sig böra efterforska sanningen på egen hand för att kunna pröva/kontrollera en folkbokföringsuppgift. När myndigheten hamnat i den situationen inställer sig denna fråga:

o Hur skall denna efterforskning gå till, vilka medel och metoder skall/bör få användas?

Den som letar i FBF eller andra författningar för att finna ett svar frågan hittar inte särskilt mycket. FBF (33 §) på folbokföringsmyndigheten rätt att avkräva den ger visserligen enskilde de som behövs för att antingen göra en uppgifter anmälan komplett eller få in uppgifter när sådaofullständig na inte har lämnats, dvs. för att kontrollera att bokföringen är korrekt. Men utöver den bestämmelsen finns det inga regler, anvisningar eller uttalanden i författning eller förarbeten som tar sikte på formerna för prövnings- och kontrollverksamheten. Det saknas anledning att här närmare fundera över varför; en förklaring så god som någon kan vara att sådana eller uttalanden inte ansågs behövliga eftersom regler det vid den tiden fanns ekonomisk eller annan anledknappast ning att söka manipulera systemet. Förhållandena är, som känt, något annorlunda i dag; den som skriver sig strateom än inte korrekt enligt FBF kan t.ex. tjäna stora giskt skattepengar. Det sägs också i folkbokföringskommitténs direktiv att måste effektiviseras; daflyttningskontrollen inte tillfredsställande. Frånvaron av gens regler fungerar och i varje fall auktoritativa uttalanden om medel och regler metoder i kontrollarbetet har, vågar jag påstå, verksamt bidragit till detta förhållande.

Därefter konstaterar JO att det endast är vad som i polisiära

kallas spaning som kommer i fråga som eftersammanhang inom folkbokföringen. Något utrymme för anforskningsmetod av såsom husrannsakan, syn e.d. lämnar vändning tvångsmedel inte de nuvarande folkbokföringsförfattningarna.

JO redogör därefter för de principer han menar skall vara

vägledande för all efterforskningsverksamhet:

o Efterforskning skall bedrivas så att regeringsformens krav (RF 1:9) på saklighet och opartiskhet inte träds för när

0 Efterforskning får tillgripas endast när det är nödvändigt (behovsprincipen) och insatsen skall till art och varaktighet stå i rimlig proportion till det mål som myndigheten vill uppnå (proportionalitetsprincipen)

o Beslut om åtgärderna skall fattas på chefsnivå

o Insatserna skall dokumenteras

När det gäller de informationskällor som det kan bli anledning att utnyttja i verksamheten bör dessa riktlinjer iakttas:

0 vad en tjänsteman iakttar som privatperson kan han/hon antingen använda i tjänsten eller bortse ifrån: vill han/hon att det används skall saken anmälas för någon på chefsnivå

o En beslutad insats får förberedas genom att en tjänsteman gör iakttagelser på eller kring den plats där den skall genomföras

o En myndighet får skaffa sig information om verksamheter genom studium av annonser och andra meddelanden

0 Tredje man12 kan användas som informationskälla och då i första hand av sådana myndigheter som kan kräva in upplysningar; metoden har emellertid sina risker och ställer stora krav på den som vill använda den

o Andra myndigheters material och erfarenheter får utnyttjas.

I detta sammanhang förtjänar det att understrykas att, som jag närmare utvecklar på s. -, medgivande från eller överenskommelse med den enskilde inte bör tas som intäkt för en som innebär att företrädare - vare åtgärd myndighetens sig den har en att ta till eller inte tvångsbefogenhet bildligt eller bokstavligt går över tröskeln till den enskildes av RF skyddade privata sfär.

Den är förvisso ingen lätt uppgift som läggs på den som skall kontrollera att andra gör som de skall. När jag konstaterat

12Med tredje man avses t.ex. en granne, en arbetskamrat, en arbetsgivare eller en hyresvärd som inte i någon form har intresse för eller i den sak/person som myndighetens utredning avser.

att - allmänt sett - framstår som den pastorsämbetet knappast ideala folkbokföringsmyndigheten om man betraktar systemet från och kontrollsynpunkt, så innebär det givetvis prövningseller kritik av det sätt som ämbetet skö-

ingen nervärdering

ter folkbokföringen i stort på. Men det dilemma som alla funktioner konfronteras med myndigheter med kontrollerande samhällets krav på effektivitet och de enskildas krav på hänsyn och integritet - är här måhända särskilt uttalat och svårbemästrat. Det är följaktligen ingalunda ägnat att förvåna vare att prövnings- och kontrollaktiviteterna på sig sina håll reduceras till ett minimum eller rent av upphör eller att det begås fel och görs misstag där sådana aktiviteter förekommer. Det senare är naturligtvis inte bra, det förra är betänkligt. Bristande enhetlighet i principiellt och bedömning gör inte bara folkbokföringen mindre hantering exakt än den behövde bli, det kan också leda till - vilket är

farligare - att den uppfattas som orättvis och osäker av de enskilda människorna. Prövning och kontroll kräver inte bara gott omdöme utan också breda kunskaper.

5.4.2 Efterforskningsverksamhet hos folkbokföringsmyn-

digheter

JO:s kan folkbokföringsmyndigheterna i viss om- Enligt syn använda av man som upplysningskälla. JO fattning sig tredje dock att metoden bör användas med försiktighet. Det pekar på torde vara svårt att inom folkbokföringsmyndigheterna uppnå och vidmakthålla den nödvändiga kompetensen för att hantera svåra ett tillfredsställande sätt. Det är denna uppgift på därför tveksamt om de lokala folkbokföringsmyndigheterna annat än skall använda hos tredje

undantagsvis förfrågningar

bör dock man som utredningsmetod. Folkbokföringsmyndigheten ha rätt att den som uppgivits som arbetsgivare om en fråga och anställningsförhållanden. Likaledes persons anställning den ha rätt att en arbetsgivare om en viss person bör fråga är anställd hos honom.

Regelrätt fältspaning torde inte förekomma hos folkbokföringsmyndigheterna. Däremot förekommer det att kommuner har ombud för bevakning av mantalsskrivningen och att dessa bedriver en viss spaningsverksamhet.

Mantalsskrivningsförrättare hade tidigare rätt att begära biträde av polismyndigheten i sådana mantalsskrivningsärenden som föranlett s.k. skriftväxling (52 § folkbokföringsförordningen den 26 juni 1946, nr 459).

Folkbokföringslagen innehåller ingen motsvarande regel. I betänkandet Ny folkbokföringsförordning m.m. (SOU 1966:1-) innehöll specialmotiveringen till 24 § i förslaget följande:

Stadgandet motsvarar 52 § FBF - den s.k. skriftväxangående lingen - men i förfarandet som förenklingar åsyftas. Uttryck nödvändigör skriftlig form för underrättelserna har undvikits. I lämplig utsträckning bör telefonen kunna anlitas. I händelse av skiljaktiga meningar bör dock ett muntligt samråd avslutas med skriftväxling; detta ord bör likväl ej behållas i stadgandet om underställning (30 §). Behov av korrespondens uppkommer huvudsakligen i fall, då avvikelser från kyrkobokföringen ifrågakommer; i övrigt ligger i kyrkobokföringssystemet en trygghet mot dubbelskrivning eller obehörig uteslutning.

Stadgandet i 52 § FBF om befogenhet att anlita polismyndighet för utredning har uteslutits, bl.a. mot bakgrund av att den som gör framställning enligt 21 och 22 §§ FslFBF även skall förebringa erforderlig utredning.

Enligt FBF äger mantalsskrivningsförrättare lika med pastor utfärda anmaningar om föreläggande enligt 27 § till personer som ej ordnat sin kyrkbokföring. FslFBF innehåller ingen motsvarande bestämmelse. Efter anmodan av den lokala skattemyndigheten bör det ankomma på pastor att vidtaga sådan åtgärd, där bör - och kan - rättas efter mankyrkobokföringen talsskrivningen.

I propositionen med förslag till ny folkbokföringsordning (prop. 1967:88) berördes inte frågan om polismyndighetens medverkan ytterligare.

som jämförelse kan nämnas att den finländska förordningen om befolkningsböcker innehåller flera stadganden om polismyndig-

hetens medverkan i mantalsskrivningsförfarandet. I 2 § nämnda förordning stadgas exempelvis:

För övervakning av befolkningens flyttningsrörelse, mottagning av mantalsskrivningsanmälningar och andra uppgifter i samband med folkbokföringen skall häradsskrivare i varje rote i annan kommun än stad tillsätta en roteman. I stad (och köping) ankommer rotemans uppgifter på polismyndigheterna. Häradsskrivare må likväl på framställning av chefen för polisdistrikt tillsätta roteman för rote i stad (eller köping).

5.4.3 överväganden och förslag

skall vara skyldig att göra utredning i folk- Polismyndighet bokföringsärenden. Länsskattemyndigheten får begära biträde av polismyndigheten.

Ett sätt att skapa bättre utredningsmöjligheter är att återinföra skyldigheten för polismyndighet att biträda med utredning i folkbokföringsärenden. Det är emellertid otänkbart från resurssynpunkt att utnyttja polismyndigheterna som utredningsorgan i den normala verksamheten. Den löpande kontrollverksamheten hos folkbokföringsmyndigheterna måste bygga det och -inhämtandet från på reglerade uppgiftslämnandet andra myndigheter, fastighetsägare och den enskilde själv.

Polisutredningar bör endast komma i fråga då den enskildes uppgifter inte rimligen kan förenas med de objektiva uppgifter om exempelvis bostadsinnehav eller arbetsplats som föreligger. För att skapa garantier för att polisutredning används i en sådan omfattning och på ett sådant sätt att de av för beaktas, bör JO uppställda principerna efterforskning beslut om polisutredning få fattas av endast länsskattemyndigheten. Därvid bör denna även ha att närmare precisera vilka förhållanden polisens utredning skall avse. Genom för-

slaget skulle polisen få skyldighet att göra utredning i folkbokföringsärenden även om inte misstanke om brott föreligger. Polisen skulle däremot inte primärt få tillgång till några särskilda tvångsmedel mot den enskilde. Under en sådan utredning kan givetvis framkomma sådan misstanke om brott som berättigar till användning av tvångsmedel.

En ordning med polisen som utredande organ i tvistiga folkbokföringsärenden i stället för folkbokföringsmyndigheten torde höja kvaliteten på utredningen eftersom polisen har en överlägsen kompetens på utredningsområdet. Även rättssäkerheten för den enskilde blir bättre eftersom polisens utredande verksamhet har organiserade och formaliserade former.

Slutligen kan påpekas att en utredande verksamhet av liknande slag redan i dag utförs av polisen. Exempelvis utreds utlänningsärenden gällande bl.a. uppehålls- och arbetstillstånd och ansökan om svenskt medborgarskap i dag av polisen.

6 TVÅNGSMEDEL

6.1 Nuvarande ordning

Folkbokföringen bygger i dag i flera viktiga avseenden på medborgarnas egna anmälningar. Föreskrifter om sådana anwälningar som en person är skyldig att göra finns i 29-35 §§ folkbokföringslagen. Det är här fråga om anmälningar som avser födelse (30 §), dödsfall (31 §), flyttning (33 §), stadigvarande bosättning i utlandet (34 §) samt upplåtelse av bostadslägenhet (35 §). Anmälan skall göras till pastorsämbetet. I Stockholm och Göteborg skall dock anmälan om flyttning, stadigvarande bosättning i utlandet och upplåtelse av bostadslägenhet göras till den lokala skattemyndigheten.

Anmälan om dödsfall skall göras skyndsamt. I övriga fall skall anmälan göras inom viss tid som anges i lagen. Görs inte en anmälan inom den föreskrivna tiden kan pastorsämbetet eller den lokala skattemyndigheten i vissa fall förelägga vårdnadshavaren respektive den flyttande att fullgöra sin skyldighet (30 och 33 §§). Motsvarande gäller även i de fall då en anmälan om flyttning inte är fullständig.

Utöver de här angivna fallen kan pastorsämbetet även förelägga en vårdnadshavare som inte anmält förnamn för sitt barn. att fullgöra sin skyldighet enligt 30 § namnlagen (l982:670, ändrad senast 1985:906) med stöd av 57 § andra stycket folkbokföringslagen.

Innan pastorsämbetet meddelar ett föreläggande skall pastorsämbetet underrätta den anmälningsskyldige 1 ett vanligt brev

om vad han bör iaktta och ge honom skälig tid att efterkomma detta (45 § första stycket folkbokföringskungörelsen). Ett föreläggande skall sändas i ett rekommenderat brev med mottagningsbevis. Ett föreläggande att anmäla flyttning kan dock meddelas gemensamt för flera medlemmar av samma familj och sändas till en av dem (46 § folkbokföringskungörelsen).

Om ett meddelat föreläggande inte efterföljs kan pastorsämbetet eller den lokala skattemyndigheten anlita biträde av länsskattemyndigheten för att denna skall förelägga vite (57 § folkbokföringslagen). Länsskattemydigheten skall bestämma ett lämpligt vite. Beslutet får överklagas hos kamarrätten. Länsrätten prövar frågor om utdömande av dessa viten efter ansökan av länsskattemyndigheten (jfr NJA II 1985 s. 120). Länsrättens beslut kan överklagas genom besvär hos kammarrätten.

6.2 överväganden och förslag

Vi föreslår att länsskattemyndigheten ges en generell möjlighet att efter framställning av den lokala myndigheten meddela vitesföreläggande för att få in uppgifter enligt folkbokföringslagen.

Vitesbeloppet får bestämmas till lägst 500 kronor.

Ett meddelat vitesföreläggande får inte överklagas. Lagligheten av föreläggandet prövas vid utdömandet.

Vi har redan inledningsvis berört den avgörande betydelse som snabba och fullständiga anmälningar om ändrade förhållanden har för en aktuell och fungerande folkbokföring. En hög kvalitet folkbokföringen förutsätter bl.a. att folkbokföpå ges fungerande och enkla metoder för att ringsmyndigheterna

få in och komplettera de uppgifter som skall registreras i folkbokföringen eller som behövs för bedömningen av bosättningen. Vi föreslår därför att länsskattemyndigheterna generellt ges möjlighet att meddela förelägganden för att få in de uppgifter som fordras för en korrekt registrering. Möjligheten att meddela ett föreläggande förutsätter dock enligt vårt förslag att pastorsämbetet eller den lokala skattemyndigheten först anmanat den anmälningsskyldige att lämna den efterfrågade uppgiften. Den valda lösningen ger sålunda inte pastorsämbetena någon befogenhet att använda tvångsmedel. Med hänsyn främst till pastorsämbetenas ställning som myndigheter med nära anknytning till svenska kyrkans pastorat har vi funnit att_det varken är önskvärt eller lämpligt att dessa ges en sådan befogehet (jfr prop. 1967:88 s. 57).

I fråga om viten beslöt riksdagen våren 1985 att införa en särskild lag i ämnet. Lagen (1985:206) om viten gäller i princip alla offentligrättsliga viten. Lagen tillämpas dock endast i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Genom att den lagen finns behövs inte motsvarande föreskrifter i folkbokföringslagen. Vi har dock på några punkter funnit anledning gå ifrån den nya viteslagens bestämmelser. Allmänt gäller att ett beslut att förelägga vite kan överklagas. För förfarandeviten gäller emellertid i vissa fall att beslutet inte kan överklagas. När vitet syftar till att förmå någon att lämna en anmälan eller en uppgift till grund för ett ärendes handläggning fyller nämligen en möjlighet att överklaga själva vitesförläggandet inte någon funktion från rättssäkerhetssynpunkt. Däremot försvagas vitesföreläggandets effekt som påtryckningsmedel eftersom den uppgiftsskyldige kan försena handläggningen genom ett överklagande.

Lagligheten av ett vitesföreläggande kan prövas i samband med att vitet utdöms. Vi föreslår därför att ett beslut av länsskattemyndigheten att förelägga vite inte skall kunna överklagas.

3 § lagen om viten skall ett vite fastställas till ett Enligt som med hänsyn till vad som är känt om adressatens belopp ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa föreläggandet. Denna allmänna som har tagits in efter mönster av 9 kap. 8 § rätteprincip bör också gälla även för viten enligt folkbokfögångsbalken Vi föreslår dock att vitesbeloppet inte får sätringslagen. tas lägre än till femhundra kronor.

I vårt första betänkande (Ds Fi 1983:31) Allmänt ombud inom folkbokföringen föreslog vi att detta i en kommande utbyggmed även regionalt placerade ombud skulle ta över nadsetapp

uppgiften att meddela Vitesförelägganden.

Vi föreslår i avsnitt ll att uppgiften att föra det allmännas talan i folkbokföringsmål - i enlighet med vad som sker på - anförtros åt länsskattemyndigheten i skatteprocessområdet varje län.

Vi föreslår därför att länsskattemyndigheterna även i fortskall besluta om vitesförelägganden enligt folksättningen bokföringslagen och att dessa därmed även hos länsrätten skall kunna begära att viten döms ut (jfr 6 § första stycket lagen om viten).

7 Sanktioner

7.1 Nuvarande ordning m.m.

Den som underlåter att göra anmälan enligt 33-35 §§ folk›okföringslagen om sin flyttning, om sin bosättning i utlandet eller om upplåtelse av bostad till annan (bostadsanmälan) kan enligt 56 § folkbokföringslagen dömas till böter dock högst 500 kronor. Om förseelsen är ringa skall dock inte dömas till ansvar .

Denna bestämmelse är inte ändrad sedan år 1967 då författningen beslutades. Bestämmelsen har endast tillämpats i ett fåtal fall under senare år. Under åren 1980-1986 har straffbestämmelsen tillämpats sammanlagt 15 gånger. I sex fall har böter dömts ut. I sex andra fall utfärdades strafförelägganden medan åklagaren beslutade att underlåta åtal i de återstående fallen. Såvitt vi kunnat finna har det i samtliga fall gällt fall då någon underlåtit att anmäla flyttning inom Sverige.

Enligt våra direktiv skall vi bl.a. undersöka om den nuvarande bötessanktionen enligt 56 § folkbokföringslagen kan slopas och ersättas av en administrativ avgift. Vi noterar att den centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden på sin tid föreslog att straffsanktionen för underlåten anmälan om flyttning skulle slopas. Detta skulle då vara möjligt genom att kombinera möjligheten att ändra kyrkobokföringen genom beslut utan föregående anmälan (tredskoskrivning) med förelägganden att lämna uppgifter (se prop. 1967:88 s. 32). I 1967 års proposi-

tion (s. 56 f) avvisade emellertid Kungl. Majzt förslaget. Det ansågs inte lämpligt att samtidigt som man eftersträvade en effektiviserad anmälningsplikt efterge den möjlighet till påtryckning som ligger i ett straffansvar. Bestämmelsen ansågs även verka positivt genom sin blotta existens.

Vi har redan konstaterat (avsnitt 2) att den i folkbokföringen registrerade bosättningen har fått en allt större ekonomisk för den enskilde genom att denna direkt eller betydelse indirekt läggs till grund för avgöranden om den enskildes rättigheter och skyldigheter. I dag sakngs_sLEâñiggggägmelser i folkbokföringslagen för de fall där någon lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i samband med flyttningsanmälan eller annars lämnar sådana uppgifter till ledning för ett beslut om kyrkobokföring eller mantalsskrivning. I vårt uppingår även att överväga frågan om särskilda straffbedrag stämmelser för oriktiga uppgifter i anmälningar skall införas i folkbokföringslagen.

7.2 överväganden och förslag

Vi föreslår att straffbestämmelserna för en för sent inkommen eller underlåten anmälan enligt folkbokföringslagen slopas och ersätts av en adminstrativ avgift (förseningsavgift) med 500 kr. Även vid underlåtenhet att efter anmaning lämna uppgift inom den i anmaningen bestämda tiden skall förseningsavgift utgå.

Länsskattemyndigheten prövar frågor om förseningsavgift och om avgiften kan efterges i vissa ursäktliga fall.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga enligt folkbokföringslagen skall kunna dömas till uppgifter böter.

Åtal för brott enligt folkbokföringslagen skall kunna väckas endast efter medgivande av länsskattemyndigheten.

Administrativa avgifter

Inom förvaltningsrätten finns olika tvångsmedel som skall verka för att utfärdade författningar följs och myndigheternas beslut verkställs. Vidare förekommer att påbud eller förbud är straffbelagda. Ett sådant exempel är 56 § folkbokföringslagen. Normalt får en förvaltningsmyndighet inte själv pröva frågor om sanktioner utan denna prövning ankommer på en domstol.

Under den senaste tjugoårsperioden har olika former av administrativa avgifter på vissa områden ersatt de traditionella straffsanktionerna. Ett sådant system blir normalt mindre tungrott och sålunda mera effektivt men minskar samtidigt möjligheten till den nyanserade bedömning som en domstolsprövning ger.

För att finna en lämplig förebild för ett system med administrativa avgifter inom folkbokföringen har vi i våra överväganden kommit att stanna inför den modell till förseningaavgift som finns i taxeringslagen (l956:623, omtryckt 1971: 399, ändrad senast 1987:1209).

Taxeringslagens bestämmelser om särskilda avgifter finns i 116 a-t §§. Föreskrifterna om förseningsavgiften finns i 116 g § och innebär enligt de bestämmelser som gäller fr.o.m. 1988 års taxering i korthet följande. En skattskyldig som inte har kommit in med sin självdeklaration inom föreskriven tid kan påföras en särskild avgift Frågor (förseningsavgift). om förseningsavgifter prövas av den lokala skattemyndigheten. Avgiften utgör för annan än ett aktiebolag högst 500 kronor vid en och samma taxering. Om en skattskyldig inte kommer in med självdeklaration senast den 1 augusti taxeringsårets höjs avgiften till 2 000 kronor.

Den särskilda avgiften kan i vissa fall efterges om underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges

ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig enligt 116 h § taxeringslagen. Dessa bestämmelser om befrielse från avgiften skall tillämpas även om den skattskyldige inte själv åberopat dessa.

Inom folkbokföringen skulle en administrativ avgift närmast få karaktären av en sanktion för ordningsmässiga försummelser. Vi finner det därför knappast realistiskt att differentiera förseningsavgiften inom folkbokföringen utifrån den försumliges ekonomiska förhållanden. En sådan avgift kan inte till omedelbara och enkelt mätbara förnämligen knytas måner som den enskilde kan få genom att lämna sin anmälan för sent eller inte alls. På detta sätt skiljer sig förhållandena på folkbokföringsområdet från skatteomrâdet.

Skattetilläggsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1982:54) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 2, bl.a. föreslagit att förseningsavgiften skall differentieras i förhållande till den tid försummelsen varat. En sådan modell finner vi emellertid inte ändamålsenlig på folkområde. Inte heller taxeringslagens bestämmelse bokföringens A om förhöjd avgift, knuten till viss tidpunkt.

Vi föreslår att den nuvarande bötessanktionen i 56 § folkbokersätts med en adminstrativ avgift. Vi förordar föringslagen att avgiften bestäms till 500 kronor som ett fast belopp. Vårt innebär samtidigt att den som inte ens efter en förslag anmaning kommer in med föreskriven anmälan eller begärd uppgift kan föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet. Taxeringslagens föreskrifter om eftergift av förseningsavgift bör också kunna på sådan avgift enligt folkboktillämpas föringslagen.

Vi har att benämna folkbokföringsavgift. En övervägt avgiften är dock närmast att föra tanken till sådan beteckning ägnad en Vi finner därför den från taxeringsfinansieringsavgift.

lagen lånade benämningen förseningsavgift är bäst lämpad för att beskriva avgiftens innebörd.

Uppgiften att påföra bör - i likhet med förseningsavgifter vad som gäller för av viten - åtminstone tills föreläggande vidare läggas på länsskattemyndigheten.

Påföljder

Den betydelse som folkbokföringen har för ett stort antal samhällsfunktioner (jfr. avsnitt 2) ställer särskilda krav på att de uppgifter som läggs till grund för registreringen är riktiga. Det är därför angeläget att det blir möjligt att reagera mot sådana förfaranden där någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar felaktiga uppgifter. Vi har övervägt olika modeller för en straffsanktion. Inledningsvis har vi övervägt i vilken lag straffbestämmelsen bör placeras.

Fängelsestraffkommittên har i betänkandet (SOU 1986:13-15) Påföljd för brott bl.a. diskuterat vilka brott som skall straffbeläggas i brottsbalken. Kommittén fastslår därvid (SOU 1986:14 s. 180) att utgångspunkten för detta bl.a. skall vara att det är fråga om frekventa brott som tillmäts relativt högt straffvärde och i betydande utsträckning leder till annan påföljd än böter. Vidare bör brottet passa in i brottsbalkens systematik och kunna definieras på ett klart och entydigt sätt. Utifrån detta föreslår kommittén bl.a. att skattebrotten i skattebrottslagen (l97l:69, ändrad senast 1986:1228) förs in i brottsbalken.

För föreskrifter om brott enligt folkbokföringslagen är dessa villkor enligt vår mening inte uppfyllda. Vi finner därför att straffbestämmelsen inte bör placeras in i brottsbalken.

Vi föreslår i stället en mera traditionell utformning av en straffbestämmelse enligt specialstraffrätten och att det

således är mest ändamålsenligt att placera bestämmelserna i folkbokföringslagen. Genom att både föreskrifterna om den enskildes uppgiftsskyldighet och påföljden för felaktiga tas in i samma lag vinns även en pedagogisk fördel uppgifter vid informationen till allmänheten.

Vi föreslår alltså att den som lämnar en oriktig uppgift, då han gör en anmälan eller efter anmaning lämnar en uppgift, skall kunna dömas till ansvar enligt folkbokföringslagen. Med en oriktig uppgift bör, som vi närmare utvecklar i specialmotiveringen, förstås ett osant meddelande som lämnas när eller anmälningsskyldigheten fullgörs, oavsett om uppgiftsden oriktiga uppgiften läggs till grund för ett beslut av folkbokföringsmyndigheten eller inte.

Vi föreslår att ansvar skall inträda då den osanna uppgiften lämnats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Vi har även övervägt en straffbestämelse där ansvar för en osann uppgift skulle inträda endast vid direkt uppsåt hos gärningsmannen. En straffbestämmelse med detta stränga subjektiva rekvisit skulle emellertid i praktiken sällan kunna tillämpas. För den valda konstruktionen talar även att gränsen mellan uppsåt och oaktsamhet inte är skarp.

Den normala för ett brott av detta slag är givetvis påföljden böter. En osann uppgift i en flyttningsanmälan kan emellertid ibland ingå som ett led i en planerad allvarlig ekonomisk brottslighet. För sådana fall kan böter undantagsvis framstå som en otillräcklig påföljd. Vi har därför övervägt om även fängelse bör ingå i straffskalan. Vi har emellertid stannat för att föreslå endast böter. Vi har bl.a. funnit att sådana grova fall av oriktiga folkbokföringsuppgifter där fängelse kunde komma ifråga knappast kan tänkas som isolerade företeelser. De verkligt grova fallen torde endast förekomma i förening med andra, grövre brott. Straffmaximum för folkbokskulle därför i praktiken sakna betydelse för föringsbrottet påföljden i dessa fall.

I vårt första betänkande betonade vi bl.a. att en av det allmänna ombudets viktigaste uppgifter skulle vara att verka för en enhetlig praxis vid tillämpningen av folkbokföringsförfattningarna. vi underströk därvid att denna uppgift skulle underlättas om det inrättades även regionalt placerade allmänna ombud. Vi föreslår i avsnitt ll att uppgiften att företräda det allmänna på folkbokföringsområdet läggs på länsskattemyndigheterna.

Med de straffbestämmelser som vi här har föreslagit finner vi det även lämpligt att länsskattemyndigheterna får i uppdrag att avgöra vilka fall som bör underställas en domstolsprövning. Härigenom underlättas en mera enhetlig bedömning av i vilka fall lagföring bör ske.

Vi föreslår därför att allmänt åtal för brott enligt folkbokföringslagen endast skall få väckas efter tillstånd av länsskattemyndigheten (se 20 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken).

a ÖVERENSKOMMELSER MED ANDRA LÄNDER OM

FOLKBOKFÖRING

I direktiven anförs b1.a. följande:

vid inom landet är möjligheten att kontrollera den flyttning bättre än vid utvandring. Detta motiverar en nya bosättningen tydlig markering av den enskildes uppgiftsplikt vid utvandring utan att man därför nödvändigtvis behöver kasta om bevisbördan. En bedömning av om vistelsen utomlands är stadigvarande eller tillfällig kan kräva utredning om uppehållstillstånd i det främmande landet, kontrakt om anställning, bostad etc. Mellan de nordiska länderna finns sedan 1969 en överenskommelse om utbyte av uppgifter vid flyttning inom Norden. Denna överenskommelse har inneburit en förbättring av Den innebär nämligen att en person inte flyttningskontrollen. kan vara folkbokförd i två nordiska länder. Avresamtidigt av en person som utflyttad från ett land sker gistrering först då har skett i inflyttningslandet. Det bör registrering undersökas om ett samarbete om utbyte av uppgifter om flyttning kan åstadkommas även med andra länder.

8.1 Den nordiska folkbokföringsöverenskommelsen

Den 5 december 1968 undertecknades en överenskommelse mellan

Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om folkbokföring. syftet med överenskommelsen var främst att förhindra att en

person vid flyttning mellan de nordiska länderna antingen blev samtidigt registrerad i två nordiska länder eller helt

föll ur registreringen.

Enligt överenskommelsen bildar de nordiska länderna i flyttett gemensamt registreringsområde. Överenskomningshänseende melsen för svensk del flyttningar mellan Sverige och gäller övriga nordiska länder (internordisk flyttning) och har inte

1 38

till personer med medborgarskap i nordiskt någon begränsning land. De särskilda bestämelserna gäller inte vid flyttning

till eller från utomnordiskt land. Beslut i frågan om en

skall anses bosatt eller icke bosatt i inflyttningsperson landet i det landet. Beslut av avgörs enligt lagstiftningen i inflyttningslandet blir bindande för myndigheten myndighet För av överenskommelsen har i utflyttningslandet. tillämpning att länderna har ett någorlunda enhetligt bosättförutsatts 1963:18 s. 6). Det har dock varit en ningsbegrepp (prop. för överenskommelsen, att den inte bestämd förutsättning att bosättningsregler som skulle gälla avsåg ge gemensamma vid internordisk flyttning.

i inte skall brytas får För att kontinuiteten registreringen inte en som inflyttad utan att registerföraren uppta person utfärdat ha ett av utflyttningslandets registreringsmyndighet internordiskt med blankett till flytts.k. flyttningsbetyg återsänds vid inregistreringsbeslut till ningsbevis. Beviset i utflyttningslandet. Den flyttande registeringsmyndigheten som utflyttad den dag som anges som inflyttavregistreras ningsdag i beviset.

överenskommelsen har i Sverige författningsreglerats genom om folkbokföring vid internordisk kungörelsen (1969:493)

flyttning.

av olikheter mellan de olika ländernas bosättnings- På grund och förekommer en del tillämpregler registreringssystem Exempelvis innefattar registreringsförfaningssvårigheter. randet vid till Finland beslut av både befolkningsflyttning - - och registerföraren i normalfallet kyrkoherdeämbetet

häradsskrivaren.

görs till fastighetsägarens representant Flyttningsanmälan som vidarebefordrar denna till registerbyrån (vicevärden), häradsskrivaren. Den inflyttande skall dessutom själv hos det internordiska flyttningsbetyget till befolkningsinlämna

registerföraren (normalt kyrkoherdeämbetet). Kyrkoherdeämbetena har inga möjligheter att tvångsvis registrera en inflyttad person i församlingen.

I de finländska anvisningarna för befolkningsregistrens förande anges: Om personen inte alls tillställer befolkningsregisterföraren internordiskt eller - flyttningsbetyg -, föranleder den av häradsskrivaren mottagna flyttningsanmälan inga åtgärder. Personen anses då tillfälligt vistas på den plats han uppgivit.

En följd av reglerna i Finland är att personer som flyttat från Sverige till Finland lätt kan undgå registrering i Finland och därmed avregistrering från den svenska kyrkobokföringen. oftast förekommer detta i fall då det är från ekonomisk synpunkt förmånligt för den flyttande.

I förhållande till Danmark har problem av annat slag uppmärksammats. De danska bosättningsreglerna skiljer sig från de svenska framför allt i synen på när bosättning i landet föreligger. Även en vistelse. som enligt svensk bedömning är helt tillfällig, kan i Danmark bedömas som bosättning. Den danska bedömningen är bindande för den svenska folkbokföringsmyndigheten vilket i vissa fall kan orsaka olägenheter för den enskilde. Vidare tillämpar de danska folkregistren en praxis vid avregistrering som inte överensstämmer med överenskommelsen. Den som anmäler flyttning från Danmark och begär ett internordiskt flyttningsbetyg avregistreras direkt utan att bevis om registrering i inflyttningslandet avvaktas.

En generell svaghet i det nordiska systemet är att flyttning till ett nordiskt land kan användas som led i en skenutvandring. En anmälan om flyttning till ett utomnordiskt land prövas av folkbokföringsmyndigheten i Sverige innan avregistrering sker. Den som enligt inkommet internordiskt flyttningsbevis har registrerats som bosatt i annat nordiskt land avregistreras däremot utan prövning eftersom bosättningen med

bindande verkan för utflyttningslandets myndigheter skall

i En svensk medborgare som flyttar prövas inflyttningslandet. Danmark blir således avregistrerad i Sverige till exempelvis en särskild om utvandring enligt de svenska utan att prövning

bosättningsreglerna har skett.

om revidering av den nordiska överenskommelsen togs Frågan rådets vårsession år 1986. Rådet uttalade i upp vid Nordiska till ministerrådet att sådan översyn rekommendation (33/86) ske. i ärendet påbörjades den 8 septemborde överläggningar

ber 1987.

av överenskommelser med länder utom Norden 8.2 Behov

i direktiven om eventuellt samarbete med andra Det som sägs länder än de nordiska genom utbyte av uppgifter om flyttning sikte den kategori av människor - i tar uppenbarligen på - som anmält till utlandet men där princip svenskar flyttning misstror riktigheten av uppgiften om bosättning myndigheterna i folkbokföringen när det gäller i utlandet. Felaktigheterna ”att redovisa bosättning i landet resp. att bosättningen upp-

delas i kategorier med skilda föruthört kan upp följande

sättningar i olika hänseenden:

till utlandet - Svenska medborgare som anmäler flyttning

utan att faktiskt bosätta sig utomlands

antas bestå av som genom att felaktigt Denna grupp personer anmäla till utlandet försöker undgå beskattning. flyttning är kan av skäl svårligen an- Hur stor denna grupp naturliga som avregistrerades från ges. Antalet svenska medborgare år 1985 uppgick till 8 022. kyrkobokföringen som utvandrade utan egen anmälan Av dessa har ett okänt antal avregistrerats utlandet. Av de anmälda utefter konstaterad bosättning i flertalet vara riktitorde det övervägande flyttningsfallen antas att andelen I vart fall kan det uppskattningsvis ga.

felaktiga anmälningar inte överstiger 5 %. Sannolikt är andelen väsentligt lägre. Kategorin felaktigt avregistrerade

svenskar kan mot denna bakgrund högst uppgå till några hundra personer per år.

Fysiska personers skattskyldighet i riket regleras i S3 § kommunalskattelagen. I p. 1 3 st. av anvisningarna till denna

paragraf sägs:

1. Såsom bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med i Sverige bosatt skattskyldig likställes enligt 68 § den som, utan att vara bosatt i Sverige, stadigvarande vistats här.

En person som inte stadigvarande vistas i Sverige men sm tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige skall anses bosatt här om han har väsentlig anknytning till Sverige. Därvid skall beaktas sådana omständigheter som att han är svensk medborgare, den tidrymd under vilken han tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige, att han inte har varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort, att han vistats utomlands för studier eller av hälsoskäl, att han har en bostad i Sverige inrättad för åretruntbruk, att han har familj i Sverige, att han bedriver näringsverksamhet i Sverige eller genom innehav av tillgångar som direkt eller indirekt ger honom ett väsentligt inflytande i sådan näringsverksamhet, är ekonomiskt engagerad i Sverige eller att han innehar fastighet här i riket och därmed jämförliga förhållanden.

En person som är svensk medborgare eller som under sammanlagt minst tio år haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistats här och som utreser från Sveri e skall anses bosatt här intill dess fem år har förflutit fran dagen för avresan från Sverige, såvida han inte visar att han under beskattningsåret inte har haft sådan väsentlig anknytning till Sverige som avses i andra stycket.

Förutsättningarna för att beskatta en person innehåller således ingen koppling till kyrkobokföringen. Skattskyldigheten sträcker sig enligt gällande rätt långt utöver kretsen av dem som skall vara kyrkobokförda. Möjligheterna att taxera en person för inkomst under de första fem åren efter utflyttning

är i praktiken helt beroende av dels eventuella kontrolluppgifter, dels möjligheterna att kommunicera med den skattskyl-

dige. Man kan något tillspetsat säga att en utflyttad person

u

som utan kan undandra inkomster från beskattning, upptäckt nära lika lätt skulle kunna göra detta även om han kvarnog stod i kyrkobokföringen. Den som utflyttat är skyldig att att han inte haft väsentlig anknytning till själv styrka under beskattningsåret eller på grund av regler i Sverige dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig för inkomst. för att - i brist deklaration - Något formellt hinder på .skönstaxera en utflyttad svensk föreligger inte.

- Svenska som utomlands men inte anmält medborgare flyttat utflyttning

Enligt 28 § folkbokföringslagen kan en svensk medborgare - inte - endast avregistreras som utflyttad om anmälan gjorts när i utlandet konstaterats vid två stadigvarande bosättning mantalsskrivningar i följd. Svenskar som kvarstår kyrkobokförda trots att de är bosatta i utlandet kan mot bakgrund av det nämnda stadgandet vara en inte obetydlig grupp.

Det bör observeras att bland svenska medborgare även inräknas stora varit och där den grupp som ursprungligen utlänningar att flytta från Sverige till ursprungslandet benägenheten torde vara stor i förhållande till dem som från födelmycket sen varit svenska medborgare (jämför vad som sägs om den sista utländska medborgare som flyttat från Sverige gruppen men inte anmält utflyttning).

För att få ett begrepp om storleksordningen hos ungefärligt det fel i som består i att svenskar kvarfolkbokföringen står trots känd bosättning i utlandet har uppkyrkobokförda hämtats in från ett urval av 13 församlingar från hela gifter landet. Den fråga som ställts är: Hur många svenska medborgare, kyrkobokförda i församlingen vistas enligt pastorsämbetets kännedom utomlands sedan mer än ett år (utom kontraktsanställda med tjänstgöringstid upp till 3 år)?

Storleken hos de undersökta församlingarna varierar från ca 5 000 till 33 000 inv. I urvalet ingår av olika församlingar karaktär. Församlingarna uppvisar mycket stora variationer i andelen kvarstående svenskar i förhållande till totalantalet kyrkobokförda personer. Ingen av de tre små (ca 5 000) tillfrågade församlingarna redovisade någon enda person. Den största församlingen hade 0,1. Högsta andelen kvarskrivna (0.17 %) hade en normalstor församling i en universitetsstad.

Medelvärdet bland de uppgivna andelarna är 0,05 %. Medelvärdet i hela undersökningen är att 0,07 % av den kyrkobokförda befolkningen utgörs av svenska medborgare som konstaterats vara bosatta i utlandet. vid en uppräkning av värdena till rikssiffror bör beaktas att urvalet av de församtillfrågade lingarna ger en underskattning av värdena i de församlingar som har det största antalet utomlands bosatta svenskar. Vidare bör beaktas att de sistnämnda har en så församlingarna stor andel utlänningar i befolkningen att detta påverkar resultatet.

Med utgångspunkt från den andelen, 0,07 % kan antalet angivna svenskar som kvarstår kyrkobokförda 1 Sverige trots känd bosättning utomlands totalt beräknas uppgå till ca 6 000.

Till den grupp svenskar som kvarstår kyrkobokförda trots känd utlandsvistelse kommer givetvis den grupp vars utlandsflyttning ännu inte blivit känd. Storleken av den sistnämnda gruppen är av naturliga skäl omöjlig att ange.

Utlandsflyttning torde i de flesta fall bli känd för taxeringsnämnden vid första taxeringen efter utflyttningen. En sådan uppgift kommer - om det samarbetet författningsstyrda mellan lokal skattemyndighet och pastorsämbete - att fungerar leda till att uppgiften även blir känd för pastorsämbetet.

- Svenska som åter till Sverige utan att medborgare flyttat anmäla inflyttning

Det har att som tidigare utflyttat från uppdagats personer utan att anmäla inflyttning. Det förekom- Sverige återflyttat mer dessutom fall då utflyttade personer successivt förlänger vistelse här så att till slut föreligger. Det sin bosättning är att uppskatta hur stor gruppen dolda knappast möjligt är. Det rör sig av naturliga skäl om personer återflyttare utan anställning i Sverige. Syftet med att dölja återflytttorde uteslutande vara att undgå beskattning. Skattningen inträder som nämnts redan då det föreligger skyldigheten till Sverige eller stadigvarande vistelväsentlig anknytning se här under beskattningsåret. Metoderna för att kontrollera måste därför ta sikte på de att skattskyldigheten fullgörs förhållanden som konstituerar väsentlig anknytning till

Sverige såsom fastighets- eller bostadsinnehav, näringsverksamhet eller ekonomiskt engagemang i Sverige.

8.3 Förutsättningar i andra länder för folkbokföringg-

överenskommelser

Det var förutsättning för den nordiska folkbokföringsingen att avtalsslutande stater hade överenskommelsen samtliga En naturlig grundförutsättning för samma bosättningsregler. om samordnad folkbokföring med en ömsesidig överenskommelse verkan i det enskilda fallet är dock att de avtalsbindande länderna har en och heltäckande folkslutande obligatorisk För att få underlag för en bokföring grundad på bosättning. av för att få fungerande överensbedömning förutsättningarna har vi hämtat in vissa uppgifter kommelser om folkbokföring i vissa utomnorom tillstånds- och registeringsförfarandet diska länder. De frågor som ställts är följande:

tillstånd krävs för att

1. Vilket eller vilka en svensk

så tid att bosättning kan skall få vistas i landet lång

anses föreligga? I vilken form utfärdas bevis om dessa tillstånd? 2. Vilken myndighet beviljar och registrerar uppehålls- och bosättningstillstånd? 3. Registreras utlänningars faktiska vistelse och bosättning i landet? om så är fallet hos vilken myndighet? Rapporteras dessa uppgifter till myndigheter för exempelvis socialförsäkring och beskattning? 4. Kan svensk myndighet få uppgifter och intyg direkt från berörda myndigheter med hänsyn till eventuella sekretessregler?

För att ge materialet ett lämpligt format utvaldes de 25 länder som mottog flest inflyttade svenskar enligt 1984 åzs statistik. Det förtjänar i sammanhanget särskilt noteras att det endast är ett mindre antal länder som har någon mer betydande invandring av svenskar. 10 länder har mottagit mer än 100 invandrade svenskar vardera enligt 1984 års statistik. Ett land som mottagit 20 inflyttade svenskar intar plats 25 i ordningen. Mer än en tredjedel av jordens länder förekom över huvud taget inte i statistiken för utflyttade svenskar.

Bland de nämnda 25 länderna finns Sydafrika. Vi bedömde det olämpligt att detta land ställa frågor som syftar till

till

en ev. kommande folkbokföringsöverenskommelse. Sydafrika togs därför inte med i enkäten. Av svaren framgår att alla tillfrågade länder tillämpar ett tillståndsförfarande för bosättning eller längre tids vistelse. Uppgifter om svensk medborgares ev. tillstånd kan endast i undantagsfall lämnas direkt till svensk myndighet. I samtliga fall har den inflyttade själv ett bevis om tillståndet.

En löpande registrering av - eller åtminstone av personer - förekommer i de flesta länder två utlänningar (omkring tredjedelar av nu aktuella). Endast i två länder (Israel och Schweiz) används uppgifter från denna registrering som basregister för beskattningen eller socialförsäkringen. I övriga länder får skattemyndigheterna uppgifter på andra vägar,

kontrolluppgifter från arbetsgivare eller exempelvis genom banker.

De ställda har syftat till att undersöka möjlighefrågorna terna för andra länder att lämna uppgifter om svenskar som in till landet i fråga. Möjligheterna att lämna uppflyttat av landets medborgare flyttat åter gifter om att någon egna från Sverige har inte särskilt undersökts.

Den åtskilliga svenska medborsvenska folkbokföringen upptar som i utomlands utan att detta uppgare praktiken flyttat i folkbokföringen. Flera av de täckts eller kunnat åtgärdas ländernas bygger på en häreuropeiska folkbokföringssystem som innebär att registrering av civilståndsstamningsprincip händelser sker i en fast registreringsort oavsett aktuell vistelse. Flera länder tillämpar därför ingen avregistrering Det finns anledning att anta att vid utflyttning. knappast länder som i och för sig har regler av samma typ som Sverige kännedom om sina utflyttade medborgare än de skulle ha bättre svenska folkbokföringsmyndigheterna. De praktiska möjlighei andra länder att terna för folkbokföringsmyndigheterna lämna underrättelser om att en medborgare flyttat åter torde därför i allmänhet vara mycket små.

8.4 av uppgifter enligt dubbelbeskattningsav- Utbyte tal

I avtal för undvikande av dubbelbeskattning finns regelmäsbestämmelser om utbyte av upplysningar som är nödvändiga sigt för en av bestämmelserna i avtalet. riktig tillämpning

Informationsutbytet sker i tre former:

l. kan på begäran i enskilda På begäran: Uppgifter utbytas fall.

2. Automatiskt: Uppgifter om inkomster som härstammar från en stat men betalas ut i en annan stat kan regelmässigt utbytas mellan staterna.

3. spontant: En stat kan på eget initiativ översända uppgifter om inkomster eller bosättningsförhållanden till den andra staten.

Allmänt gäller för informationsutbytet att det endast får ske beträffande uppgifter som är av intresse för fastställande av sådana skatter som avtalet omfattar. Vidare är uppgifterna underkastade sekretess och får inte utnyttjas för andra ändamål.

Riksskatteverket har med stöd av 44 § taxeringslagen föreskrivit en skyldighet för här bosatt person eller här verksamt företag att lämna kontrolluppgift för utbetalningar i vissa fall då mottagaren såvitt kan bedömas har skatterättsligt hemvist i vissa länder. De länder som omfattas är förutom de nordiska länderna - Belgien. Nederländerna, Storbritannien och USA. Kontrolluppgiften skall lämnas till den lokala skattemyndighet där uppgiftslämnaren är registrerad eller bosatt. Kontrolluppgifterna vidarebefordras därefter via riksskatteverket till skatteförvaltningen i det berörda landet.

8.5 överväganden och förslag

Vi anser att för närvarande inte bör försöka få till Sverige stånd folkbokföringsöverenskommelser med länder utanför Norden. Det är endast få länder som har administrativa förutsättningar för ett sådant samarbete. I förhållande till länder utanför Norden kan dessutom överenskommelser om utbyte av uppgifter om bosättning uppfattas som känsliga. Vad beträffar skatteförvaltningens behov av informationsutbyte mellan

och andra länder det bäst kunna lösas inom Sverige synes dubbelbeskattningsavtalens ram.

överenskommelser mellan Sverige och andra länder om samordav enskilda folkbokföring genom utbyte av ning personers och -bevis med bindande verkan kan komma flyttningsbetyg med länder som har en likartad uppbyggnad av ifråga endast Bl.a. bör en förutsättning vara sin samhällsadministration. i landet förser den övriga samatt folkbokföringssystemet med Den genomförda underhällsadministrationen uppgifter. visar att dessa förutsättningar endast undantagsvis sökningen hos de länder som är aktuella i sammanhanget. föreligger utlandet torde - när den Felaktigt anmäld flyttning till - ett led i försök att undgå beförekommer vanligen utgöra Förutsättningarna för oinskränkt skattskyldighet skattning. utöver folkbokföringens bosättningsbegrepp. Övegår långt folkbokföringsområdet torde därför inte vara renskommelser på särskilt effektivt medel för att hindra sådan skattenågot faktisk eller fingerad flyttning till flykt som sker genom Större effekt torde i detta avseende kunna fås utlandet. med stöd av de avtal som slutits på genom informationsutbyte

beskattningsområdet.

Det skulle vara värdefullt för folkbokföringsmyndiggivetvis heterna att få uppgift om att en i Sverige kyrkobokförd perinte anmält blivit registrerad som bosatt son som utflyttning De länder som är av intresse i detta sami ett annat land. indelas i två Den ena utgörs av länder manhang kan grupper. som USA, Storbritannien, Spanien, Förbundsrepubliken Tyskland Dessa länder mottar fler inflyttande svenskar och Frankrike. förekommande länder tillsammans. Den andra än övriga ca 100 de länder som är för de gruppen består av ursprungsländer Jugoslavien, Grekland, största invandrargrupperna exempelvis

Polen och Turkiet.

överenskommelser förutsätter ömsesidighet. De länder som ingår i den förstnämnda gruppen får antas ha inget eller ringa intresse av att få uppgift om att en medborgare har bosatt sig här.

Åtskilliga invandrare från länderna i den senare gruppen är flyktingar eller har en på annat sätt känslig relation till sitt ursprungsland. Starka skäl talar därför mot överenskommelser om att löpande lämna information om vilka personer som invandrat till Sverige till dessa länders myndigheter.

9 CENTRALT REGISTER ÖVER UTVANDRADE

9.1 Nuvarande ordning för registrering av utvandrade

Register hos pastorsämbetet

Från kyrkobokföringen i en församling avregistreras den som avlidit eller kyrkobokförts i annan församling eller inte längre skall kyrkobokföras (vissa anställda vid utländska ambassader, 28, 26 §§ folkbokföringslagen). Vidare avregistreras den som vid prövning av en anmälan anses ha flyttat till utlandet. Även utan anmälan avregistreras en utlänning som kan antas inte längre vara bosatt i Sverige och svensk medborgare som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är stadigvarande bosatt i utlandet. Till obefintligregistret överförs den som vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist.

I folkbokföringskungörelsen föreskrivs vilka kyrkoböcker som skall föras hos pastorsämbetet och vilka personer som skall upptas i de olika böckerna. I församlingsboken upptas de som är kyrkobokförda i församlingen. Emigrantregistret består av

personakterna för de personer som avregistrerats med stöd av

26 § folbokföringslagen eller som flyttat till utlandet. Obefintligregistret består av personakterna för dem som överförts dit med stöd av 28 § folkbokföringslagen.

Register hos länsskattemyndigheterna

Länsskattemyndigheterna skall med hjälp av ADB föra register över befolkningen i länet. När en person upphört att vara

eller mantalsskriven i länet, redovisas han i kyrkobokförd så länge riksskatteverket finner detta behövligt. registren,

som av på grund av En person avregistrerats pastorsämbetet till utlandet utesluts omedelbart ur länsregistret flyttning enligt nuvarande rutiner.

Riksskatteverkets personnummerregister

riksskatteverket förs ett centralt register över in- och Hos m.fl. har förts manuellt med hjälp av utvandrare Registret kort sedan födelsenummersystemet infördes år 1947. Registret 73 endast som förregleras i § folkbokföringskungörelsen över födelsenummer. Registret innehåller dels uppteckning om alla som tilldelats personnummer av riksgifter personer skatteverket eller de tidigare centrala folkbokföringsmyndigdels om alla som sedan år 1947 heterna, uppgifter personer från som utvandrare eller avregistrerats kyrkobokföringen är för att exempelvis förobefintliga. Registret nödvändigt hindra att en tilldelas mer än ett personnummer vid person vistelser här. upplyser även om i vilken olika Registret en utvandrad senast var kyrkobokförd. Reförsamling person ett och arbetsregister men gistret är huvudsakligen hjälp- - om de som tilldelats personnummer utan har i fråga personer - även en viss karaktär av urkundsreatt vara kyrkobokförda

gister.

Arbete nu att föra över det manuellt förda personnumpågår till en databas med terminalåtkomst. omläggningmerregistret under ca 2 år. har delvis en kommer att pågå ADB-registret tagits i drift under år 1987.

Centrala skatteregistret

regleras i 5 § Innehållet i det centrala skatteregistret ändrad senast 1986:1301). skatteregisterlagen (1980:343,

Registret innehåller uppgif ter om samtliga personer som är kyrkobokförda i riket. För en person som inte är kyrkobokförd i Sverige införs uppgifter i den mån det behövs för beskattning här i riket. Enligt nuvarande rutiner innebär detta att en person som avregistreras från kyrkobokföringen som utvandrad inte längre tas upp som presumtivt skattskyldig för året efter utflyttningsåret. De uppgifter som behövs för att registrera en utflyttad persons slutliga och eventuellt kvarstående skatt finns dock kvar så länge det behövs.

Den som utflyttat kommer in som skattskyldig i registret ör aktuellt år endast efter en särskild registrering hos lokal skattemyndighet. Sådan registrering måste göras på nytt för varje år. Incitament till sådan registrering kan exempelvis vara att en kontrolluppgift kommit in eller att en utflyttad skattskyldig avlämnat självdeklaration.

Särskild röstlängd för utlandssvenskar

I 3 kap. 2 § regeringsformen sägs bl.a.: Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är bosatt i riket. Om rösträtt för svensk medborgare som ej är bosatt i riket finns bestämmelser i lag. Sådana bestämmelser finns i vallagen (l972:620, omtryckt 1982:146). Enligt 4 kap. ll § vallagen har svenska medborgare som inte är bosatta i riket rösträtt vid val till riksdagen om de varit kyrkobokförda här någon gång och inte på grund av 3 kap. 2 § regeringsformen är uteslutna från rösträtt. (utesluten från rösträtt är den som inte uppnått 18 års ålder senast på valdagen och den som är omyndigförklarad av domstol.) som förutsättning för rösträtt för utlandssvenskar gäller vidare att dessa skall vara upptagna i en särskild röstlängd efter ett ansökningsförfarande (4 kap. 12 och 13 §§ vallagen).

För att tas upp i den särskilda röstlängden måste utlandssvenskarna ansöka hos riksskatteverket inför varje ordinarie

val. Särskild röstlängd upprättas varje år, alltså inte bara under ordinarie valår. Röstlängdens giltighetstid är från den 1 september ena året till den 31 augusti året därpå. Den som ansökt till ett ordinarie valår tas upp även under de två mellanåren, vilket innebär att man inte behöver göra en särskild ansökan om det skulle bli aktuellt med ett eventuellt extra val eller en folkomröstning mellan de ordnarie valen. Ansökan om att bli upptagen i särskild röstlängd skall göras under tiden den till den 1 juni och skall innehålla 1 januari en försäkran heder och samvete att sökanden är svensk på medborgare.

9.2 Behov av register över utvandrade

beslutade våren 1985 (prop. 1984/85:l75, SkU 59, Riksdagen rskr. 351, SFS 1985:362 och 363) att utvidga det skatterättstill att i princip omfatta alla liga bosättningsbegreppet har haft sitt egentliga bo och fysiska personer som tidigare hemvist i och som under beskattningsåret har väsent- Sverige till 1 av anvisningarna till lig anknytning Sverige (punkt 53 § KL).

Samtidigt beslutade riksdagen att skärpa presumtionsregeln s.k. för skattskyldighet i Sverige. En (den treårsregeln) som från Sverige och som är svensk medborgare person flyttar eller under sammanlagt minst tio år har haft sitt egentliga bo och hemvist i eller stadigvarande vistats här Sverige skall anses vara bosatt i Sverige intill dess fem år förflutit från det han från Sverige, såvida han inte kan flyttat Visa att han under beskattningsåret inte har haft väsentlig till innebär bl.a. att anknytning Sverige. De nya reglerna rekvisitet väsentlig anknytning till Sverige gjorts till för skattskyldighet vid sidan av rekvisisjälvständig grund tet egentligt bo och hemvist.

Det kan alltså de nya reglerna bli fråga om skattemäsenligt i Sverige även om kanske avsevärd tid sig återbosättning

förflutit sedan den ursprungliga, faktiska bosättningen har upphört. Enligt tidigare regler ansågs kontinuitet föreligga i bosättningen när någon på grund av väsentlig anknytning behandlades som bosatt här. Det var då följdriktigt att anse den skattskyldige som bosatt i den kommun som vid avresan var hans hemkommun. När skattemässig återbosättning kan ske långt efter utflyttningen och genom anknytningsmoment som kan ha uppstått efter denna är det inte längre naturligt att den skattskyldige anses bosatt i den kommun som var hans hemortskomun vid avresan. Riksdagen har därför vintern 1986 (prop. 1986/87:30, SkU 5, rskr. 40, SFS 1986:1113) beslutat att i 66 § kommunalskattelagen särskilt reglera hemortskommunen för dem som på grund av väsentlig anknytning skall anses bosatta här i riket. Den nya bestämmelsen innebär att hemortskommunen i detta fall skall anses vara den kommun till vilken anknytningen varit starkast under året före taxeringsåret.

1983 års Rösträttskommittê föreslog i betänkandet Rösträtt och medborgarskap (SOU 1984:11 och 12) att rösträtten för utlandssvenskar skulle begränsas till dem som varit kyrkobokförda här någon gång under de senaste tio åren. Förslaget har emellertid inte lett till någon lagstiftning. I motion 1982/ 83:ll39 till riksdagen yrkades bl.a. att tvånget att ansöka om upptagande i särskild röstlängd skulle slopas. Konstitutionsutskottet (KU 1983/84:13) avstyrkte bifall till motionen i denna del med hänvisning till att resultatet av 1983 års Eolkbokföringskommittês arbete först borde avvaktas.

Vi skall enligt våra direktiv överväga om det av bemvistsakkunniga föreslagna s.k. statsregistret bör förverkligas i någon form. Vi bör vid våra överväganden närmare pröva om ett sådant register bör regleras i en särskild lag eller om reglerna kan tas in i den nya folkbokföringslagen. I det ovannämnda statsregistret borde de personer tas upp som uppbär lön av staten eller svensk kommun och som tjänstgör utom riket så tid att de - det av lång enligt hemvistsakkunniga föreslagna - förlorat sitt hemvist i hemvistbegreppet

Sverige. Registrering i statsregistret avsågs utgöra grund för att ge vissa utlandsboende en del av de rättigheter och förmåner som tillkommer en person på grund av kyrkobokföring i Sverige.

9.3 överväganden och förslag

Vi föreslår att det skall finnas ett centralt register över utvandrade och personer. Registret bör obefintligregistrerade föras av riksskatteverket med hjälp av ADB. Registret bör av de uppgifter som behövs för att möjliggöra registrering kunna den särskilda röstlängden för utlandssvenskar upprätta utan Vidare bör registret utformas så ansökningsförfarande. att det kan som basregister för de utflyttade skattfungera skyldiga. Registret bör grundas på det personnummerregister och - liksom detta - användas som förs av riksskatteverket för att säkerställa att exempelvis invandrare registreras under samma personnummer i beskattnings- och pensionsregister vid olika vistelser här. Registrets innehåll och användning bör regleras i en lag.

Ett av folkbokföringens syften är att tillhandahålla uppgifter om befolkningens sammansättning och bosättning till samhällsadministrationens olika sektorer. Folkbokföringen tjänar dessutom som dokumentation av de enskildas personrättsliga förhållanden.

att folkbokföringens hemvistbe- Hemvistsakkunniga föreslog skulle bli för socialförsäkrings-, sjukgrepp grundläggande vårds- För föreslog och barnbidragsområdet. skattskyldigheten hemvist, vilket skulle omfatman begreppet skatterättsligt ta både här bosatta och dem som var skattskylskattskyldiga diga på grund av väsentlig anknytning.

Vi delar hemvistsakkunnigas uppfattning att det är av väsentlig betydelse att ett och samma bosättningsbegrepp kan användas inom så många rättsområden som möjligt. En fullständig samordning mellan å ena sidan socialförsäkrings-, barnbidrags-, befolkningsstatistik- och rösträttsreglerna och å andra sidan skattskyldighetsreglerna torde emellertid vara omöjlig att åstadkomma.

Enligt 20 § folkbokföringslagen skall den som är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst normalt kyrkobokföras i den församling i vilken han senast var eller hade bort vara kyrkobokförd. Regeln är ändrad fr.o.m. år 2979 (SFS 1978:924). Den tidigare regeln innebar att diplomate., SIDA-anställda, m.fl. under utlandstjänstgöringen kyrkobokfördes i Storkyrkoförsamlingen i stockholm. Hemvistsakkunniga föreslog att regeln om kyrkobokföring i Storkyrkoförsamlingen skulle upphävas. Med den samtidigt föreslagna ettårsgränsen för hemvist i Sverige skulle de utsända statstjänstemännen i de flesta fall inte längre kyrkobokföras under sin utlandstjänstgöring. För att ge underlag för att ge dessa personer vissa förmåner som annars förutsatte kyrkobokföring föreslog man därför inrättande av ett särskilt statsregister.

vi har erfarit att den nuvarande ordningen för kyrkobokföring, taxering m.m. av de utsända statsanställda inte medför några större problem. Inför den kommande översynen av bosättningsreglerna finner vi inte anledning att föreslå inrättande av ett statsregister för utsända som är anställda i svenska statens tjänst.

vi föreslår i stället att det register som förs av riksskatteverket över personer som avförts från kyrkobokföringen som flyttade till utlandet eller har överförts till obefintligregister får ett ökat innehåll och regleras i en lag. I registret bör en persons aktuella adress i utlandet registreras om den är känd. Registret bör även fortsättningsvis föras av riksskatteverket.

vu Registret skall i likhet med det nuvarande personnümmärçgâ

gistret utnyttjas bl.a. för att tilldela personnümm r fall detta ankommer på riksskatteverket - samt attbêvååa att

återinvandrare och som återförts från

personer obefnt:

gister får tillbaka sitt tidigare personnummer. Aât en.pe§g9n

vid återflyttningen till Sverige registreras medsiM u

personnummer är av stor betydelse för deñzenskygge

sprungliga

bl.a. med till til1gödoräknandea%“

y%$äåre

hänsyn exempelvis

Dessutom bör registret få användas”

intjänade pensionspoäng. för att ge skattemyndigheterna uppgifter om vilka utlandsf svenskar som är presumtivt på samma sätt som_ skattskyldiga

sker genom registren över den kyrkobokförda befolkningen.

Med hjälp av registret kan vidare den särskilda röstlängden - om så bedöms - utan för utlandssvenskar lämpligt upprättas att det behövs en ansökan inför varje val. I det nuvarande visserligen att den sökande föransökningsförfarandet ingår säkrar att han fortfarande är svensk medborgare. Detta kan emellertid ersättas av krav på att det svenska passet skall visas upp vid röstningen.

Genom att uppgifterna i registret kan användas för framställav särskild röstlängd utan ansökningsförfarande och ning också för att sända ut röstkort inför valen uppkommer det ett för utlandssvenskarna att anmäla aktuell adress. egetintresse Även om ansökningsförfarandet behålls skulle adressuppgifterna kunna användas för att förbättra informationen om att ett val förestår och att en ansökan måste göras.

om aktuell adress kan givetvis vara värdefull även i Uppgift andra både för den enskilde och för samhället. Ett sammanhang officiellt och heltäckande register över utlandssvenskarna skulle bl.a. en till direktinformation vid särge möjlighet skilt av intresse för dem och att framviktiga lagändringar ställa statistik över utlandssvenskarnas antal och bosätt-

ning.

Antalet personer som - oavsett medborgarskap - avregistrerats som utflyttade eller obefintliga sedan år 1947 och därefter inte åter kyrkbokförts uppgår enligt riksskatteverkets uppskattning till drygt 400 000.

För de personer som avregistrerats de senaste åren är de registrerade uppgifterna oftast av god kvalitet. För de personer som avregistrerats före år 1967 är uppgifterna ofullständiga. Aktualiseringen av uppgifterna har inte skett annat än i vissa avseenden. B1.a. har dödsfall och förlust av svenskt medborgarskap antecknats då sådana uppgifter kommit in.

Registrets omfattning, innehåll och hur uppgifterna i detta får användas bör regleras i en särskild lag efter mönster av exempelvis skatteregisterlagen. Det bör ankomma på riksskatteverket att lägga fram förslag till en sådan lag.

10 AVREGISTRERIuG AV svzusx MEDBORGARE FRÅN KYRKOBOK- FÖRINGEN v10 EJ ANMÄLD FLYTTNING TILL UTLANDET

10.1 Bakgrund

Enligt 28 § folkbokföringslagen kan en svensk medborgare, som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är stadigvarande bosatt i utlandet, avregistreras som utflyttad även om anmälan ej gjorts.

En utlänning kan däremot enligt samma paragraf avregistreras redan då det kan antas att han inte längre är bosatt i Sverige.

För en svensk medborgare skall prövningen av om stadigvarande bosättning i utlandet föreligger göras vid mantalsskrivningen, alltså av den lokala skattemyndigheten. För de personer som konstateras vara stadigvarande bosatta utomlands skall den lokala skattemyndigheten enligt 69 § folkbokföringskungörelsen lämna underrättelse till pastorsämbetet. Pastorsämbetet skall anteckna en sådan underrättelse i församlingsboken. Först när en underrättelse för andra året i följd antecknas för en person får pastorsämbetet fatta beslut om avregistrering.

Bestämmelsen som enbart gäller svenska medborgare kom till genom 1946 års folkbokföringsförordning. Enligt tidigare lagstiftning (1894 års mantalsskrivningsförordning) skulle varje svensk medborgare mantalsskrivas med undantag för den som övergivit riket och bosatt sig i utlandet.

I torde detta ha tolkats så att den som själv valde praxis

att lämna en till ledning för mantalsskrivningen inte uppgift

ha riket oavsett längden av utlandsvistelsen ansågs övergett

eller andra förhållanden.

föreslog att särbestämmelsen för svenska Hemvistsakkunniga

skulle avskaffas. I sina allmänna överväganden medborgare

anförde de sakkunniga följande:

I likhet med vad som gäller f.n. bör inte någon principiell

mellan svenska medborgare och utländska medskillnad göras Som framgår av vad nyss nämnts används medborgarskaborgare. pet i FBF som grund för en presumtion angående bosättningsav- Vi delar den att medborgarskapet ofta sikten. uppfattningen är en för om en persons framtidsavsikter. hjälp presumtion Detta bör man dock kunna ta hänsyn till vid en vanlig fri

skall kunna antas utvisa boprövning. Om kyrkobokföringen kan man inte bibehålla en bestämmelse som innebär sättning, att man medvetet låter svenska medborgare stå kvar i kyrko-

också i fall då det kan utredas att bosättningen bokföringen Personer, som lämnar landet eller om vilka upplysupphört. inte kan fås, bör inte få stå kvar såsom kyrkobokförda ningar tid än som är med att förtroendet till relängre förenligt bevaras. Enligt vår uppfattning bör den särskilda gistren i 28 § beträffande svensk medborgare som kvarskrivningsregeln utrikes utan att ha anmälan enligt 34 § avskafflyttat gjort Vi föreslår att inte heller svensk medborgare skall fas. om han - oavsett anmälan - kan antas kvarstå som kyrkobokförd vara bosatt i Sverige. Härigenom minskas antalet ej längre det skillnad mellan kyrkobokföring och fall där föreligger

bosättning.

10.2 överväganden och förslag

vid från kyrkobokföringen av Förfarandet avregistrering

som utomlands utan att anmäla detta svensk medborgare flyttat

skall - i likhet med vad som nu förenklas. Svensk medborgare

för - kunna avregistreras från kyrkobokfögäller utlänning

när han kan antas inte längre vara bosatt i Sverige. ringen

Bestämmelsen om när en svensk medborgare får avregistreras kom till för fyrtio år sedan. Vid denna tid torde det ha framstått som rimligt att ha en relativt lång karenstid för att få ett säkert underlag för avregistrering av en svensk medborgare från kyrkobokföringen. En faktor som måste tas med i bedömningen när det gäller att avgöra om det är befogat att göra skillnad mellan svenska medborgare och utlänningar vid avregistrering från kyrkobokföringen är det faktum att många av de svenska medborgare som numera flyttar från Sverige inte är födda i Sverige. En avsevärd del av de utflyttande är nämligen naturaliserade invandrare som i själva verket flyttar åter till hemlandet. I vissa fall rör det sig dessutom om personer som jämte sitt svenska medborgarskap även behål-

lit sitt ursprungliga medborgarskap. De presumtioner som de

gällande reglerna bygger på torde därmed inte längre vara självklara.

Vi avser inte för närvarande att föreslå några ändringar i de egentliga bosättningsreglerna i folkbokföringslagen. En total översyn av dessa avser vi att redovisa i vårt slutbetänkande.

Regeln i 28 § folkbokföringslagen om konstaterande av stadigvarande bosättning i utlandet vid två mantalsskrivningar i följd är ingen egentlig bosättningsregel utan får ses mer som en spärr mot förhastade avregistreringar.

Förfarandet är emellertid tungrott och fungerar i praktiken på vissa håll mindre bra. Den skillnad som görs i_gällande regler mellan svensk medborgare och utlänning kan dessutom uppfattas som diskriminerande. Som redovisats ovan finns numera inte anledning att tillämpa helt olika regler för svenska medborgare och utlänningar. De nuvarande reglerna kan även i vissa situationer leda till ett direkt olämpligt resultat. Om en familj flyttar från Sverige utan att anmäla detta kan exempelvis familjemedlemmar, som är utlänningar, avregistreras från kyrkobokföringen när utflyttningen blivit

känd. En som blivit svensk medborgare kan därefamiljemedlem mot först efter att stadigvarande bosättning i avregistreras utlandet konstaterats vid två mantalsskrivningar i följd.

Det finns - bl.a. mot bakgrund av den förbättrade registresom vi föreslår - inte längre ringen av utvandrade personer samma skäl att ha en särskild spärr mot avregistrering av

svenska Avregistreringsregeln i 28 § folkbokfömedborgare. bör därför ändras så att samma regel gäller för ringslagen svenskar och Även med en sådan regel kommer både utlänningar. den bortavarandes att ha betydelse för naturligtvis bakgrund av om det kan antas att han inte längre är bosatt bedömningen En infödd svensk torde normalt inte utan vidare i Sverige. kunna antas ha bosatt sig stadigvarande i utlandet när folkfår kännedom om att han vistas utombokföringsmyndigheten lands. I ett sådant fall torde det finnas grund för antagande om att först sedan viss tid av utlandsbosättningen upphört vistelsen förflutit eller när omständigheterna kring utlandsvistelsen närmare utretts. En utlänning, som varit bosatt i en kortare tid och därefter åter lämnar Sverige torde Sverige - nu sker i - omedelbart kunna antas ej däremot liksom praxis längre vara bosatt i Sverige.

Är adress i utlandet känd skall det givetvis om personens ske en kommunikation med personen innan beslut om möjligt fattas. Rättssäkerheten torde därigenom kunna avregistrering anses vara tillfredsställande tillgodosedd så att avregistre-

ring inte kommer att ske på lösa grunder.

Den om samråd mellan och den lokala regel pastorsämbetet som nu vid avregistrering av utlänskattemyndigheten gäller utan anmälan bör givetning (34 § folkbokföringskungörelsen) vis ändras till att även avse svensk medborgare.

från utan egen anmälan Den som avregistreras kyrkobokföringen Tiden för överklagande räknas skall underrättas om beslutet. beslutet. Om en person, som från den dag personen delgetts

avregistreras på grund av antagen bosättning utomlands, inte kan nås med en underrättelse om avregistreringen, börjar överklagandefristen således inte att löpa. I ett sådant fall har den avregistrerade kvar rätten att överklaga, exempelvis när han vid återkomsten till Sverige eller vid kontakter med andra får kännedom myndigheter om avregistreringen.

Enligt den nya förvaltningslagen (1986:223) skall en förvaltningsmyndighet ompröva och ändra ett beslut som den fattat som första instans om den på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning finner att beslutet är uppenbart oriktigt. Ändring skall ske om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för enskild någon part. Genom denna nya ordning torde eventuella uppenbart felaktiga avregistreringar lätt kunna rättas utan större besvär för den enskilde.

L fçáñ v

11 REGIONALT ALLMÄNT OMBUD

ll.l Nuvarande ordning

I vårt föregående betänkande (Ds Fi 1983:31). Allmänt ombud inom folkbokföringen vi inrättandet av en central föreslog funktion som allmänt ombud för har folkbokföringen. Förslaget lett till lagstiftning (prop. 1985/86:56, SkU 18, rskr 57) och ett allmänt ombud är sedan den l 1986 juli förordnat. Uppgiften som allmänt ombud har organisatoriskt knutits till riksskatteverket och inordnats i verkets enhet för allmänna ombud. I betänkandet beräknade vi att en centralt placerad funktion som allmänt ombud skulle kräva ett resurstillskott motsvarande två årsarbetskrafter. Funktionen infördes emellertid utan att några extra resurser tilldelades riksskatteverket. Arbetsuppgifterna som centralt ombud för folkbokföring har i praktiken utförts av en handläggare på deltid. I

vårt förslag förutsatte vi att ombudets verksamhet i första

hand skulle inriktas på sådana fall då det är tveksamt om en person har hemvist i Sverige eller inte. Hittills har emellertid det allmänna ombudet inte beslut som överklagat något avsett avregistrering från kyrkobokföring eller vägrad kyrkobokföring av invandrare. Det allmänna ombudets verksamhet har av resurskäl i huvudsak till att lämna begränsats på begäran yttranden till läns- och kammarrättena. De insatta resurserna har således inte medgett en offensiv bevakning.

11.2 överväganden och förslag

Vi föreslår att en funktion som allmänt ombud för folkbokfö-

inrättas på regional nivå. Funktionen bör läggas på ringen som en Ledning och länsskattemyndigheterna myndighetsuppgift. samordning på området utövas av den centrala folkbokföringe-

myndigheten, dvs. riksskatteverket.

Den särskilt inrättade funktionen som centralt allmänt ombud

upphör.

Det centralt allmänna ombudet för folknuvarande, placerade bokföringen har som nämnts av resursskäl inte haft möjlighet att den aktiva bevakning som förutsattes i vårt fullgöra föregående betänkande.

vår mening är det nödvändigt att verksamheten utvidgas Enligt och breddas för att de åtgärder till förbättrad regionalt som vi föreslår skall kunna bevakas och bli folkbokföring verkställda ett sätt som medför enhetlighet i förfarandet på och tillgodoser rättssäkerhetens intresse.

På länsnivå finns för närvarande allmänna ombud vid länsskat-

enligt lagen (1968:480) om mervärdeskatt, upptemyndigheten (1953:272), lagen om uppbörd av sociala avgifter bördslagen från (1984:668), och lagen (1978:880) om betalarbetsgivare för skatter, tullar och avgifter. De allmänna ningssäkring ombuden förordnas av länsskattemyndigheten.

Genom en i taxeringslagen (1956:623), prop. 1986/87: ändring SkU rskr. 95) avvecklas den mellankommunala skatte- 47, 11, skall fr.o.m. 1987 års taxering handrätten. Överklaganden vid länsrätterna. Verksamheten vid den mellankommunala läggas vara helt avvecklad den 1 juli 1988. Uppskatterätten_skall allmännas talan i de mål som nu handläggs giften att föra det skatterätten i princip på länsskattei mellankommunala läggs allmänna ombudet för mellankommyndigheterna. Det nuvarande munala mål har följaktligen avskaffats.

I prop. 1986/87:47, s. 138 anförde departementschefen om det allmännas processföring på skatteområdet:

Att föra det allmännas talan i skattemål skall i princip vara en uppgift för beskattningsmyndigheterna som sådana.

När den enskilde har överklagat ett skatteärende där beslut meddelas av länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet skall länsskattemyndigheten vara hans motpart i domstolen. Länsskattemyndigheten får om det är lämpligt utse tjänsteman hos den lokala skattemyndighet som har meddelat det överklagade beslutet att såsom ombud företräda det allmänna.

En överordnad myndighet skall få föra talan om ändring i en lägre myndighets beslut. Detta innebär att länsskattemynâigheten skall få överklaga beslut av de lokala skattemyndigheterna medan RSV skall få överklaga beslut av länsskattemyudigheterna.

Länsskattemyndigheterna är även regionala folkbokföringsmyndigheter. Vi finner det därför mest ändamålsenligt att uppgifterna att företräda det allmänna på folkbokföringsområdet läggs på länsskattemyndigheterna som en myndighetsuppgift.

I sin egenskap av central folkbokföringsmyndighet ankommer det naturligen på riksskatteverket att svara för ledning och samordning av verksamheten.

l2 KOSTNADSKONSEKVENSER

Inledningsvis kan konstateras att våra förslag inte innebär några större förändringar av de nu gällande rutinerna. Våra förslag medför därför inga stora kostnadskonsekvenser.

12.1 Flyttningsanmälan

Vårt förslag att lagreglera vilka uppgifter som skall ingå i en anmälan om flyttning eller ändrad adress medför i sig inga särskilda kostnader. Kostnaderna för en förändring av postens eftersändningsrutiner och-blanketter finner vi inte skäl att räkna in i detta sammanhang eftersom en sådan förändring ändå avses ske av andra skäl.

12-2- Bostadsupplåtares uppgiftsskyldighet

Vi föreslår att den skyldighet som nu åligger en fastighetsägare att lämna uppgifter om bostadsupplåtelser upphör. Härigenom bortfaller kostnaderna både för för fastighetsägarna att lämna uppgifterna och kostnaderna hos pastorsämbetena för att kontrollera dessa anmälningar mot flyttningsanmälningarna. Hur stor denna blir kan vi inbesparing mot bakgrund av att den nuvarande skyldigheten i varierande fullgörs mycket utsträckning - inte närmare ange.

I stället för systemet med bostadsanmälningar föreslår vi en skyldighet för fastighetsägarna att på begäran lämna uppgif-

ter om sina och andra boende. Avsikten är att hyresgäster till fastighetsägarna skall utnyttjas vid behov förfrågningar och att ADB-utskrifter skall utnyttjas för att hålla ner kostnaderna. Hur stora kostnader den nya rutinen för att hämta in om hyresgäster från fastighetsägarna kan uppgifter medföra är det inte möjligt att uppskatta eftersom antalet inte kan beräknas på förhand. De totala kostnaderna frågor för den föreslagna ordningen torde dock inte bli högre än för nuvarande hantering - i vart fall inte annat än hos de myndigheter där kontrollbehovet är störst.

12.3 Folk- och bostadsräkningar och adressinformation mellan myndigheter

vårt förslag skall den kontroll av folkbokföringen som Enligt skett med hjälp av visst material från folk- och bostadsräk- Bortfallet av kontrollunderlag skall komningarna upphöra. penseras genom bättre utnyttjande av andra uppgifter exempelvis från andra myndigheter.

Den stora kontrollapparat som en folk- och bostadsräkning vart femte år medfört har inneburit att vissa större pastorsämbeten har varit att anlita extra arbetskraft för tvungna att klara Den föreslagna ordningen kommer att uppgifterna. medföra och mer förutsebar arbetsbelasning. En en jämnare ökad kostnad för adressbevakning bör mer än väl motsvaras av minskade kostnader för hantering av returnerade postförsändelser.

12.4 Utvandrarregister

Vi föreslår att det över utvandrade och obefintligregister som nu förs av riksskatteverket, regleras 1 lag registrerade, ett En omläggning av reoch får utvidgat registerinnehåll. gistret till en databas pågår. Det utvidgade registerinnehåll

som vi föreslår innebär ett visst samt programmeringsarbete att registret i framtiden kommer att kräva ett marginellt utvidgat utrymme. Den engångsinsats som krävs för att genomföra vårt förslag kan uppskattas till 100 högst dagars programmerings- och systemeringsarbete.

De årliga kostnaderna bedöms bli marginella.

12.5 allmänt ombud Regionalt

Vi föreslår att uppgiften att företräda det allmännas intresse på folkbokföringsområdet läggs på länsskattemyndigheterna. Vi anser att denna uppgift bör kunna med länssammankopplas skattemyndigheternas funktion som regionalt lednings- och tillsynsorgan på folkbokföringsområdet. Merbelastningen av arbetsuppgifter är i hög grad beroende av detaljutformningen av den framtida folkbokföringsorganisationen. Resursbehovet på en medelstor kan röra länsskattemyndighet sig om någon eller några personmånader. Vi anser det inte att meningsfullt i nuvarande läge försöka att göra en närmare precisering.

l3 SPECIALMOTIVERING

Folkbokföringslagen

Ãndringarna föreslås träda i kraft så snart det kan ske med hänsyn till remissförfarande m.m.

3 a § Det allmännas talan i ärenden om kyrkobokföring eller mantalsskrivning enligt denna lag förs av länsskattemyndigheten. Länsskattemyndigheten får även föra talan till enskilds eller kommuns förmån.

I paragrafen ges länsskattemyndigheten rätt att föra det allmännas talan i ärenden om kyrkobokföring eller mantalsskrivning. Skälen för detta behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 12). Med länsskattemyndigheten avses här den eller de länsskattemyndigheter som berörs i ärendet.

8 § I denna lag förstås med en persons kyrkobokföringsort: den församling i vilken han är kyrkobokförd, kyrkobokföringsfastighet: den fastighet på vilken han är kyrkobokförd, bostadsadress: den adress som avser bostaden på den fastighet där han skall vara kyrkobokförd, postadress: den adress till vilken hans post skall delas ut för att regelmässigt nå honom.

I paragrafen definieras de nyinförda bostadsadress begreppen och postadress; Bostadsadress är den uppgift som nu normalt anges i folkbokföringens register. I allmänhet överensstämmer denna med postadressen. Ibland har en person emellertid permanent eller för viss tid - en annan adress för adressering av postförsändelser. Med definitionen av begreppet post-

adress avses att precisera den adress som en person verkligen

under. Denna definition ger en möjlighet att kan nås med post

när försummat att anmäla ny postadress. Om konstatera någon

inte kommer adressaten tillhanda under den en postförsändelse

adressen har anmälningsskyldigheten uppenbarliregistrerade

inte indikeras ofta att även kyrkogen fullgjorts. Därigenom

och bostadsadressen kan vara fel. bokföringsorten

Vad som i denna om make skall gälla även den, 8 a § lag sägs lever tillsammans med någon med vilken som utan att vara gift varit eller med vilken han har eller har han tidigare gift

haft barn.

har en som jämställer vissa sam- I paragrafen intagits regel

manboende med makar enligt kommunalskattelagens principer.

Definitionen får sin huvudsakliga tillämpning på den upp-

som i 34 och 34 a §§ och medför giftsskyldighet regleras

att den särskilda bestämmelsen i 20 § för sammanboende vidare

kan utgå.

Har beslut om kyrkobokföring på grund av inflyttning 9 § meddelats efter anmälan enligt 33 §, gäller kyrkobokföringen den anmälan kom in, dock tidigast från och från och med dag

med angiven inflyttningsdag. Har beslutet meddelats utan föregående anmälan, gäller

från och med beslutets dag. kyrkobokföringen

ofta före flyttningen. För när- Anmälan om flyttning görs

varande råder en viss oklarhet om hur en flyttningsanmälan,

in före skall hanteras. som kommer långt flyttningsdagen,

innebär närmast en kodifiering av praxis. Ändringen

är utsänd för på utländsk ort i 20 § Den som anställning svenska statens under denna tjänstgöring tjänst kyrkobokföres samt barn under aderton år i den förjämte medföljande make senast var eller hade bort vara samling i vilken den utsände då den fastighet där den kyrkobokförd. De kyrkobokföres på om ändrade förhållanden det utsände förut var bokförd eller

föranleder under rubrik på församlingen skrivna. den utsände att med

Riksskatteverket kan också medge med-

make samt barn under aderton år kyrkobokföras pa följande eller i där han eller maken äger viss fastighet församling

innehar fast egendom. barn skall gälla även barn Vad som sägs om medföljande _ vistas i utlandet pa under aderton år som för sin skolgång

annan ort än den där den utsände stationerats.

Bestämmelsen som jämställda vissa sambor med makar har här

utgått eftersom en allmän regel om detta har införts i 8 a §.

28 § Från kyrkobokföringen avregistreras den som: 1. avlidit, 2. har kyrkobokförts i annan församling, 3. enligt 26 § inte längre skall vara kyrkobokförd, 4. vid prövning av anmälan 33 a § anses ha enligt flyttat till utlandet, 5. kan antas inte längre vara bosatt i även om Sverige, anmälan enligt 33 a § inte har gjorts, eller 6. vid tvâ i har befunnits sakna mantalsskrivningar följd känt hemvist.

Skälen till ändringen av reglerna för av en avregistrering utflyttad svensk medborgare redovisas i den allmänna motive-

ringen (avsnitt 10). I övrigt har paragrafen redigerats om. Den som vid två i befunnits sakna mantalsskrivningar följd känt hemvist överförs enligt gällande till regler obefintligregister. Detta innebär att en sådan person avregistreras från kyrkobokföringen. Den ordningen klargör bättre att den som enligt nuvarande terminologi överförts till obefintlighetsregister inte längre är kyrkobokförd. Regler om vilka personer som ingår i obefintligregistret ges i förordning.

28 a § 28 § 5 och 6 gäller inte sådan svensk missionär eller präst som är anställd i utlandet, och inte heller medföljande make eller barn under 15 år.

Innehållet i 28 § fjärde stycket har av redaktionella skäl överförts till en ny paragraf.

29 § Anmälan enligt denna lag skall göras skriftligen, om inte annat anges.

Genom denna paragraf föreskrivs att folkanmälningar enligt bokföringslagen normalt skall göras skriftligen. Undantag från kravet på skriftlig form görs i 31 § för anmälan om

dödsfall. Den skriftliga formen är nödvändig för tillämpningen av sanktionerna för försenad anmälan eller och för uppgift oriktiga uppgifter i en sådan anmälan eller uppgift.

29 barn under 18 år skall anmälan enligt 33 eller a § För vårdnadshavare. Barn som har fyllt 16 33 a § göras av barnets

år dock rätt att själv göra sådan anmälan. äger

till att en anmälan för barn under 18 år skall göras Skälen

redovisas i den allmänna motiveringen (avav vårdnadshavare

fast anses den som fyllt 16 år även snitt 4.3). Enligt praxis

anmäla sin Denna ordning bör ha rätt att själv flyttning.

nu att en make, som anmäler behållas. I praxis förutsätts

har ställningsfullmakt att göra hela familjens flyttning,

anmälan för den andre maken. Det får även i fortsättningen

att om den ena maken i ankomma på rättstillämpningen avgöra

fall kan förutsättas ha ställningsfullmakt att ett enskilt

för den andre maken. För ett barn som har en göra anmälan

med barnet bör - liksom nu vårdnadshavare som inte flyttar

- den vårdnadshavaren anmanas att anmäla barsker i praxis

Om denne inte anmäler flyttningen måste rutinets flyttning.

för utan att anmälan skett nerna som gäller kyrkobokföring

Detta innebär att reglerna i förvaltningslagen följas.

1986:1196) om kommunikation och (l986:223, ändrad senast

beslut träder in. underrättelse om myndighetens

till i födelsehem- 30 § Barns födelse anmäles pastorsämbetet riket eller fött utom riket av orten, om det är fött inom här eller är bosatt här och upptakvinna som är kyrkobokförd

gen i obefintligregister. eller enskilt sjukhem gör in- Föds barnet på ett sjukhus Biträder en barnmorska vid födelsen i rättningen anmälan. fall hon födelseanmälan. Anmälan skall ske oförannat, gör

dröjligen. fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan I andra första stycket inom en månad från födelsen. enligt avses som efter födelsen andats eller Med barn nyfödd, annat livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utvisat

gången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.

föreskriften om skriftlig form för anmälan om Den särskilda

i bort eftersom skriftlig anmälan födelse 30 § har tagits

29 § skall göras om inte annat anges. enligt

Föreskriften om föreläggande att göra anmälan om ett barns

födelse ersätts av de allmänna bestämmelserna om anmaningar i 34 a §.

31 § Ett dödsfall skall anmälas till skyndsamt pastorsämbete. Anmälan får göras Anmälan skall muntligen. göras av anhörig eller annan som finns på platsen.

För anmälan om dödsfall finns inte bärande skäl att föreskriva skriftlig form. Ändringen innebär därutöver att beskriv-

ningen av kretsen av har moderniserats. anmälningsskyldiga Anmälningsskyldigheten för husvärd m.fl. har utgått då dessa inte längre kan anses ha särskilda att förutsättningar fullgöra skyldigheten.

33 § Den som får en ny bostads- eller skall inom postadress en vecka från anmäla adressen till adressändringen pastorsämbetet i den rätta kyrkobokföringsorten. V Första stycket gäller inte ny postadress för kortare tid än tre månader, inte heller om bostads- eller bepostadressens nämning ändras genom beslut av en myndighet. Den som flyttat in från utlandet eller är i obeupptagen fintligregister och skall kyrkobokföras gör anmälan enligt första stycket till pastorsämbetet i den där han församling är bosatt.

För närvarande gäller att skall anmälas inom 14 flyttningen dagar. Tidsåtgången för aktualisering av adresser är en viktig faktor vid bedömningen av folkbokföringsuppgifternas kvalitet. En ny adress skall därför anmälas inom en vecka.

Detta torde inte medföra någon förändring för den enskilde

eftersom en anmälan normalt görs före flyttningen.

För att ge folkbokföringen fullgod aktualitet som adress-

register skall den som får en ny postadress som avses att

gälla för minst tre månader anmäla detta. Denna postadress skall även registreras i folkbokföringen. av Ändringar postnummer och liknande rapporteras nuvarande rutiner enligt direkt av de beslutande instanserna till folkbokföringen varför anmälningsskyldigheten inte bör gälla för dessa änd-

ringar. För postadresser som skall gälla kortare tid än tre

månader finns inte skäl att ändra nuvarande Anmälordning.

ningsskyldigheten för en ny postadress blir tillämplig även

på en adress i utlandet om vistelsen där inte är avsedd att

bli en sådan stadigvarande bosättning som avses i 33 a §.

33 a § Den som är kyrkobokförd och avser att bosätta sig stadigvarande i utlandet skall anmäla detta till pastorsämbetet i kyrkobokföringsorten. Anmälan skall göras senast en vecka före utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan ställs in eller skjuts upp skall detta anmälas till pastorsämbetet senast den tidigare uppgivna utresedagen.

Anmälan om bosättning i utlandet skall göras senast en vecka

före utresan för att ge myndigheten en möjlighet att komma i

kontakt med den flyttande för eventuella kompletteringar före

utresan.

34 § 1 mom. Anmälan enligt 33 § skall innehålla: 1. namn, personnummer och civilstând, 2. datum för ändring av bostads- eller postadress, 3. tidigare kyrkobokföringsort, 4. tidigare bostads- och postadress, 5. ny bostads- och postadress samt dess beräknade giltighetstid, 6. namn, personnummer och civilstånd för make och barn under 18 år som samtidigt ändrar till den nya bostads- eller postadressen eller som tidigare innehar denna adress, 7. för den fastighet som den nya boregisterbeteckning stadsadressen avser, 8. uppgift om vem som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet som den nya bostadsadressen avser, För den som in från utlandet skall anmälan dessutom flyttar innehålla om inflyttningsdag till Sverige, avsikten uppgift med vistelsen här och dess beräknade varaktighet samt därutöver de som av regeringen eller den uppgifter föreskrivs som bestämmer och som krävs för upprätmyndighet regeringen tande av personakt. _ 2 mom. Anmälan enligt 33 a § skall innehålla: 1. namn och personnummer, 2. bostads- och postadress i Sverige, 3. datum för utresan, 4. bostads- och i utlandet samt uppgift om bopostadress stadstyp, 5. avsikten med vistelsen och dess beräknade varaktighet, 6. arbetsgivare under vistelsen i utlandet. 7. eller bostad i Sverige som efter utresan fortfastighet farande ägs eller förhyrs. 1 mom. 5

3 mom. Uppgift om bostads- eller postadress enligt

i bör den

som avser en lägenhet flerfamiljshus innehalla

för som fastighetsägaren använder. beteckning lägenheten

För närvarande är det inte närmare föreskrivet vilka uppgifter som skall ingå i en flyttningsanmälan. I 1 mom. anges de uppgifter som bedömts nödvändiga för att ge folkbokföringemyndigheterna det underlag som behövs för att bedöma anmälarens bosättning.

Det bör få ankomma på riksskatteverket att efter samråd med postverket fastställa en blankett som så mycket som möjligt underlättar för de enskilda att fullgöra uppgiftsskyldigheten vid ändring av adress inom Sverige.

Uppgiftsskyldigheten enligt 2 mom. vid bosättning i utlandet överensstämmer i huvudsak med de uppgifter som nu inhämtas vid anmälan om flyttning till utlandet.

I 3 mom. anges att lägenhetsbeteckning anges i en adress bög som avser lägenhet i flerfamiljshus. En ovillkorlig skyldighet att ange lägenhetsnummer kan inte stadgas eftersom det inte är obligatoriskt för fastighetsägarna att numrera eller på annat sätt beteckna sina lägenheter. Stadgandet är avsett att ge stöd för riksskatteverket att utforma berörda blanketter så att lägenhetsbeteckning normalt anges även om inga tvångsmedel kan användas om så inte sker. Om lägenhetsbeteckningen anges i adressanmälan ges underlag för att registrera en exaktare adress och möjligheter att upprätta och aktualisera hjälpregister över lägenheter för flyttningskontroll (jfr. allmänna motiveringen avsnitt 4.5).

34 a § l mom. Om det kan antas att en person är skyldig att göra anmälan enligt denna lag får pastorsämbetet anmana honom att göra en sådan anmälan eller lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans kyrkobokföring. I anmaningen skall anges vilka uppgifter som skall lämnas. Sådana uppgifter skall lämnas skriftligt om inte annat har angetts i anmaningen. 2 mom. Har ett barns vårdnadshavare försummat att inom föreskriven tid enligt 30 § namnlagen (1982:670) anmäla barnets förnamn får pastorsämbetet anmana barnets vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet.

3 mom. Pastorsämbete får begära att anmälan eller uppgift

skall lämnas vid personlig inställelse.

för att en person att göra en Rätten en myndighet förelägga

eller lämna för bedömningen av hans kyrkoanmälan uppgifter

har utformats så att den skall vara lätt för mynbokföring

att hantera. Den normala situationen då anmaning digheten

1 mom. används är då det efter utredning eller på enligt

som på att en person är annat sätt kommit in uppgifter tyder

annanstans än där han är kyrkobokförd. Personen bosatt någon

då att göra en anmälan enligt 33 eller anmanas antingen

33 - om han inte anser sig anmäl-_ a §§ eller skyldig_att göra

- uppgifter. Ansvar an lämna vissa i anmaningen specificerade

kan då inträda då enligt 57 a §. för en felaktig uppgift

bör kunna sändas ut i lösbrev. Om försändelsen Anmaningen

i retur men svar ändå uteblir bör personen utan inte kommer

kunna vid vite att lämna erforytterligare åtgärd föreläggas

Ett skall delges. Perderliga uppgifter. vitesföreläggande

att utan vitespåföljd lämna de sonen får därigenom tid på sig

som myndigheten har begärt. uppgifter

35 En eller innehavare av bostadslägenhet, § fastighetsägare bostad åt annan, skall på förfrågan av folkboksom upplåter till vem han upplåter bostad och om föringsmyndighet uppge bostaden åt annan samt denne med hans medgivande upplåter vilka som enligt hans kännedom bor i fastigheten personer lägenheten. För en person som bor flerfamiljshus respektive skall även lämnas om den beteckning som fastighetsuppgift ägaren använder för bostadslägenheten.

Skälen till att förändra fastighetsägarnas uppgiftsskyldighet

i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1.2). utvecklas

Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från vad som 41 § i stomme till mantalslängd får göras av enskild upptagits i om hans mantalskrivning och av kommun i fråga person fråga som rör kommunen samt av länsskattemyndigheten.

45 Ett beslut i som underställs § kyrkobokföringsärende länsrätt eller domkapitel får inte överklagas. överklagas genom be- Beslut i annat kyrkobokföringsärende

svär hos länsrätten om beslutet meddelats av pastorsämbete a) och avser fråga om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastig-

het, kyrkobokföring under viss rubrik eller registrering i obefintlighetsregister, b) hos domkapitel om beslutet meddelats av pastorsämbete och avser annan fråga, c) hos länsrätten om beslutet meddelats av den lokala skattemyndigheten i Stockholm eller Göteborg. Frågor om kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföring under viss rubrik eller registrering i obefintligregister får överklagas av den vars kyrkobokföring berörs av beslutet, av kommunen och av länsskattemyndigheten. Besvär av länsskattemyndigheten skall anföras inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades. I annan fråga än som avses i tredje stycket får talan föras av den som beröres av beslutet. Talan i sådan fråga får föras utan inskränkningar i tiden.

46 § Lokal skattemyndighets beslut i ärende om mantalsskrivning som underställs länsrätt får inte överklagas. Beslut av lokal skattemyndighet i annat mantalsskrivningsärende får överklagas genom besvär hos länsrätt. Talan får föras av den vars mantalsskrivning berörs av beslutet, av kommunen och av länsskattemyndigheten. Besvären skall ha inkommit senast den 15 april mantalsåret.

47 § Innan underställt ärende avgörs, skall person, kommun och länsskattemyndighet som får föra talan i målet beredas tillfälle att yttra sig över det som är av betydelse för avgörandet.

Ändringarna i 41, 45. 46 och 47 §§ innebär att länsskattemyndigheten inträder i det allmänna ombudets ställe.

Ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från stommen bör

därvid få göras både av länsskattemyndigheten i det län där personen är upptagen i stomme till mantalslängd och där han begärs bli mantalsskriven.

56 § Den som inte kommer in med en anmälan enligt 33 eller 33 a § eller en uppgift enligt 35 § senast vid dentidpunkt då sådan skulle ha lämnats påförs en särskild avgift (förseningsavgift). Förseningsavgiften är 500 kronor. Förseningsavgift får efterges om underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den anmälnings- eller uppgiftsskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig eller underlåtenheten är att anse som ringa.

I paragrafen regleras den administrativa avgiften för en försenad eller utebliven anmälan om ny adress, bosättning i

om bostadsupplåtelse. E andra utlandet eller begärd uppgift

avgiften kan efterges efter stycket anges på vilka grunder omtryckt 1971:339, ändmodell av taxeringslagens (1956:623,

rad senast l987:l209) motsvarande bestämmelser för eftergift

av förseningsavgift för försenad självdeklaration.

om förseningsavgift prövas av länsskaztemyn- 56 a § Frågor

digheten.

skall prövas av länsskattamyndig- Frågor om förseningsavgift

Fall av försenad anmälan eller uppgift måste således heten.

till av den lokala folkbokföanmälas länsskattemyndigheten

Det får ankomma att ringsmyndigheten. på riksskatteverket

förfarande för detta. Den utforma ett smidigt och praktiskt

har i detta skede möjlighet att underlåta lokala myndigheten

fall av försening, exempelvis sådana som att rapportera vissa

Det får därför förutsättas att endast klara varit kortvariga.

fall som varit av betydelse för folkbokföringens av försening

aktualitet lämnas vidare för påföring av förseningsavgift.

Beslut om påförande av förseningsavgift överklagas 56 b § Besvären skall ha kommit in till lánsskattehos länsrätten. senast två månader efter det den anmälningsmyndigheten eller uppgiftsskyldige fått del av beslutet.

(1986:223, ändrad senast 1986: Enligt 23 § förvaltningslagen

skall ett ha kommit in till beslutsmyndig- 1196) överklagande från den dag då klaganden fick del av heten inom tre veckor

beslutet. För överklagande av beslut om förseningsavgift

att avvika från detta och i stället ansluta finns det skäl

den besvärstid som tillämpas inom skatteprocesstill längre

1956:623, omtryckt 1971: området (jfr. 96 § taxeringslagen

399, ändrad senast 1987:1209).

beslut eller en dom att påföra någon förseninge- 56 c § Ett får verkställas om inte annat förordnas. avgift genast, utsökningsbalken får ske. Verkställighet enligt och av förseningsavgift gäller upp- Om uppbörd indrivning delar. Införsel enligt 15 bördslagen (1953:272) i tillämpliga får ske vid indrivning av förseningakap. utsökningsbalken

avgift.

Ett beslut om att påföra en får verkställas förseningsavgift utan att beslutet vunnit laga kraft om inte som myndigheten skall pröva ett överklagande bestämmer annat (s.k. inhibi-

tion).

Det får ankomma på att den länsskattemyndigheten upplysa avgiftsskyldige om hur och när avgiften skall betalas. Det är därvid rimligt att betalningsfristen görs lika som överlång klagandetiden.

56 d § Förseningsavgift påförs inte den som gemensamt me make ändrat bostads- eller eller bosatt postadress sig stadigvarande i utlandet om ändringen av den andra framgår makens anmälan enligt 33 eller 33 a §. Förseningsavgift påförs inte heller ett barns vårdnadshavare om den andre vårdnadshavaren anmälan gjort enligt 33 eller 33 a § för barnet.

Anmälningsskyldigheten enligt 33 och 33 a §§ gäller den som får en ny bostads- eller postadress bosätter staresp. sig digvarande utomlands. En anmälan skall enligt 34 § bl.a. innehålla uppgifter om make som ändrar adress eller samtidigt bosättning. En make som inte sin själv fullgör anmälningsskyldighet men vars nya adress eller sålunda frambosättning går av makens anmälan bör därför inte påföras förseningsaväven gift om folkbokföringsmyndigheten finner anledning att

infordra en egen uppgift från denne.

För ett barn under 18 år skall anmälan 33 eller enligt 33 a § göras av vårdnadshavare. Om ett barn har två vårdnadshavare är således båda i princip Det kan anmälningsskyldiga. dock inte skäligen krävas av en vårdnadshavare, som inte bor med

barnet, att i rätt tid göra anmälan när barnet får adress. ny I andra stycket stadgas därför från om undantag reglerna förseningavgift för bl.a. sådana fall.

57 § Vite kan av den som länsskattemyndigheten föreläggas inte efterkommer en anmaning 34 a § eller den enligt fastighetsägare som underlåter att lämna uppgift enligt 35 §.

inte fastställas till lägre belopp än 500 kronor. Vite får vite får talan inte föras annat än Mot beslut att förelägga med talan mot beslutet att döma ut vitet. i samband om utdömande av vite prövas av länsrätten. Frågor bestämmelserna i lagen (1985:205) om I övrigt gäller

viten.

folkbokföringslagen har kom- Föreskrifterna om viten enligt

i den allmänna motiveringen (avsnitt 6). menterats utförligt

eller av grov oaktsamhet lämnar 57 a § Den som uppsåtligen av sin anmälnings- eller oriktig uppgift vid fullgörandet 33 a eller 34 a § 1 mom. döms uppgiftsskyldighet enligt 33,

till böter. fall döms inte till ansvar enligt första stycket. I ringa

avses oriktig uppgift som lämnas Med oriktig uppgift varje

av enligt 33, 33 a vid fullgörandet uppgiftsskyldigheten

Detta innebär således att eller 34 a § folkbokföringslagen.

inte inträder enbart för exempelvis sådana felaktiga ansvar

som är ägnade att påverka ett beslut om personens uppgifter en om t.ex. civil- Även felaktig uppgift kyrkobokföringsort. som en invandrare lämnar vid sin första stånd eller namn

medför således att ansvar kan inträda enligt kyrkobokföring

första stycket.

undantas fall från ansvar. Härmed avses I andra stycket ringa

fall då i fråga är av mindre i första hand sådana uppgiften

betydelse.

57 a § får väckas en- 57 b § Allmänt åtal för brott enligt

dast efter medgivande av länsskattemyndigheten.

skall leda till För att endast verkligt straffvärda gärningar

att åtalsmedgivande av läns-

åtal föreskrivs i paragrafen

krävas för åtal. Denna ordning medför skattemyndigheten skall

befrias från även att den lokala folkbokföringsmyndigheten

vilka fall som skall beivras när en skyldigheten att bedöma

lämnats. uppgift blir att felaktig uppgift har Myndighetens

eller vidarebefordra alla fall av utan värdering bedömning

som lämnats vid fullgörandet av objektivt felaktiga uppgifter

Det ankommer därefter på länsskattemynuppgiftsskyldigheten.

digheten att avgöra vilka fall som med hänsyn till förhållandena skall föras vidare till åtalsprövning.

Bilaga

Utdrag ur statskontorets promemoria Drn 160/75-5. Utnyttjande av information från vissa centrala - en kautpersonregister läggning.

PROMEMORIA

1975-04-01 Dnr 160/75-5

vid vissa aviseringar till läns- 4.5 Tidsåtgången styrelsens personband

4.5.1 Allmänt

Två undersökningar har under senaste tiden genomseparata förts med till folkbokföringen för att klargöra anknytning från att det har inträffat en händelse hur lång tid som åtgår t.ex. att en person som skulle påverka registerinnehållet, till dess att informationen finns tillgänglig i blivit född, I vissa fall har det vid underlänsstyrelsernas personband. emellertid varit nödvändigt att utgå ifrån den sökningarna tidpunkt då händelsen anmälts. De händelser som kartlagts

ar:

-flyttning -vigsel -födelse

-äktenskapsskillnad -dödsfall.

Den ena undersökningen har utförts av folkbokföringssektinoen med Det har undersökts vid RSV i samarbete utredningsgruppen. till och hur lång tid som krävts vid hur aviseringen gått alla händelserna.

Den andra undersökningen har genomförts av folkbokföringsdekommun. En sådan delegation finns i legationen i Stockholms vardera Stockholms och Göteborgs kommun. Delegationen skall i som är gemensamma för vara rådgivande folkbokföringsfrågor den lokala och pastorsämbetena. I denna skattemyndigheten har studerats vid flyttningar inom undersökning tidsåtgången och till Stockholms kommun.

4.5.2 Undersökningarnas uppläggning

För att i den första undersökningen kartlägga tidsåtgången vid olika aviseringar har RSV sänt en enkät till 40 pastorsämbeten. Tio län har valts ut och inom vart och ett valdes en stor pastorsexpedition med över fyra pastorsämbeten, 20 000 innevånare, en medelstor med cirka 10 000 innevånare innevånare. län ingick i och två små med under 3 000 Följande

undersökningen:

Stockholms län - Södermanlands län - län Jönköpings - Kalmar län

- Malmöhus län - och Bohus län Göteborgs- - län Skaraborgs - Värmlands län - Västernorrlands län - Norrbottens län.

RSV:s och utredningsgruppens undersökning har omfattat aviseringar som registrerats i länsstyrelsernas personband veckorna 50 och 51 under 1974. Det förhållandet att den valda tidsperioden ligger nära årsskiftet har av olika_skäl påverkat resultaten - särskilt för vecka 50 - så att dessa i huvudsak blivit något bättre än vd de annars skulle ha blivit. Det är dock inte fråga om några särskilt betydelsefulla förbättringar.

När det gäller födslar, Vigslar, äktenskapsskillnader och dödsfall har datumuppgifter för att beräkna tidsåtgângen för aviseringar hämtats från kyrkoböckerna. Uppgifter om flyttning har hämtats från det tidigare nämnda flyttningsanmälningarna.

Folkbokföringsdelegationen undersökte ett antal flyttningsärenden under augusti-oktober 1974. I de fall då pastorsämbetet fått personakten senare än personavin har sluttiden utgjorts av det datum när pastorsämbetet fått personakten från utflyttningsförsamlingen. RSV:s undersökning hade däremot som sluttid när länsstyrelsen uppdaterat sitt register.

4.5.3 Aviseringsförfarande

I appendeix B finns en detaljerad beskrivning av delar av rutinerna för dessa typer av aviseringar.

4.5.3.1 Flyttning

om en flyttning inom landet föranleder ändring i kyrkobokföringen skall, enligt folkbokföringsförordningen 33 §. den flyttande anmäla den inom två veckor till pastorsämbetet på den nya kyrkobokföringsorten. vid muntlig anmälan per telefon kan myndigheten begära skriftlig bekräftelse eller, om särskilda skäl föreligger, personligt besök (29 §).

Anmälan sker normalt på postens blankett nr 2050.01 i samband med att den flyttande begär eftersändning av sin post (definitiv flyttning). Anmälan sker med ett blankettset om två blanketter och benämns postal flyttningsanmälan. Den skall sändas portofritt till avflyttningsortens postanstalt, som behåller kopian (del 2) för eftersändningsändamål och vidarebefordrar originalet (del l) till inflyttningsortens postanstalt. Enligt poststyrelsens allmänna cirkulär 1972-09-05 skall del 1 vidarebefordras senast andra vardagen efter ankomsten.

antecknar den nya adressen i Inflyttningsortens postanstalt och sänder blanketten vidare till sitt fastighetsregister (I Stockholm och pastorsämbetet på inflyttningsorten. till den lokala skattemyndigheten). Enligt cirkulär Göteborg skall sända blanketten snafrån poststyrelsen postanstalten dock senast vardagen efter det att rast möjligt, fjärde

eftersändning av post har börjat.

fått anmälan om När pastorsämbetet på inflyttningsorten rekvireras från pastorsämbetet på utflyttning personakten

flyttningsorten, som även aviserar länsstyrelsen.

som personband aktualiseras trycks Samtidigt länsstyrelsernas På dessa anges tryckvecka. Personbandet uppdatepersonavier. ras en gång per vecka.

I de fall ägt rum mellan olika län vidarebefordras flyttning via till länsstyrelsen i Stockholms uppgifterna magnetband viss skickar ett magnetband med län, som efter bearbetning korrekta till inflyttningslänet, där en ny personuppgifter

avi trycks.

I Stockholms och Göteborgs fögderi är aviseringsförfarandet

annorlunda. sänder flyttdelvis Inflyttningspostanstalten till den lokala skattemyndigheten i Stockholms ningsanmälan Göteborgs fögderi. Denna rekvirerar personakten respektive Aviseringsförfarandet kan från utflyttningspastorsämbetet. i i B rutin 7 och rutin 8. följas detalj appendix

4.5.3.2 Vigsel

Rutinen för av vigsel styrs av 31 § folkbokföringsavisering skall genast sända kungörelsen (FBK). Vigselförrättaren till i den församling där vigunderrättelse pastorsämbetet dvs. normalt den församling där hinseln skall antecknas, skett Annan dersprövning (=kvinnans kyrkobokföringsort). än i den församlingen lämnar sådan Vigselförrättare präst formulär till vigselattest (RSV 7056). underrättelse enligt

4.5.3.3 Födelse

Ett barns födelse anmäls till pastorsämbetet i födelsehemor-

dvs. normalt den församling där modern var kyrkobokförd ten, skall ske ofördröjligen och vara vid nedkomsten. Anmälan eller sjukhem är det skriftlig. Om barnet föds på sjukhus anmälan. Om födelsen sker på annan plats inrättningen som gör

och barnmorska biträder gör hon anmälan (30 § folkbokförings-

förordningen).

4.5.3.4 Äktenskapsskillnad

Äktenskapsskillnad skall enligt KK den 7 mars 1952, nr 87, om äktenskapsregister i dess lydelse genom SFS 1973:623 registreras i äktenskapsregistret hos SCB. Registret är manuellt och har förts sedan 1921.

SCB aviserar därefter snarast till pastorsämbetena i mannens och kvinnans kyrkobokföringsort. Denna underrättelse utgörs av en kopia av den uppgift om äktenskapsskillnad m.m. som kommit från domstolen till äktenskapsregistret. Uppgiften innehåller upplysningar bl.a om de förutvarande makarnas namn, personnummer, kyrkobokföringsfastighet och bostadsadress samt domstolens namn och dagen för dess dom. Enligt 3 § i kungörelsen skall uppgifterna som avser dom eller beslut insändas till SCB senast tredje dagen från den dag då tiden för fullföljande av talan utgått.

SCB antecknar på uppgiften när domen har vunnit laga kraft och bifogar en missivskrivelse som innehåller denna uppgift och en begäran att pastorsämbetet skall kontrollera namn- och adressuppgifterna. Om pastorsämbetet upptäcker något fel returneras missivskrivelsen till SCB med rätta uppgifter. Anledningen till denna kontroll är att rätt pastorsämbete skall aviseras om förändringen. I vissa fall kan SCB se att bostadsorten och kyrkobokföringsorten ej överensstämmer. SCB kontaktar då pastorn i kyrkobokföringsorten och erhåller den nya församlingen. Denna rutin underlättar för SCB, men kan i vissa fall fördröja behandlingen. Pastorsämbetet underrättar slutligen länsstyrelsen om förändringen av civilstånd och dag för ändringen.

4.5.3.5 Dödsfall

Dödsfall skall enligt folkbokföringsförordningens 31 § anmälas skyndsamt till pastorsämbetet. Anmälan görs som regel av efterlevande make eller annan anhörig som sammanbott med den döde eller av annan anledning finns på platsen. När anmälningen har gjorts aviserar pastorsämbetet länsstyrelsen.

4.5.4 Resultatet av undersöknin en som genomförts av folkbokföringssektionen p RSV och utredningsgruppen

4.5.4.l Allmänt

Vid en första analys av det insamlade materialet visade detta sig vara knapphändigt för de pastorsämbeten som hade under 3 000 innevånare. Det uppvisade i de fall det var mätbart samma tendens som för de pastorsämbeten som hade cirka 10 000 innevånare. Vid den fortsatta bearbetningen har därför uppgifterna från de små pastorsämbetena slagits samman med upp-

från de medelstora. Denna sammanslagna grupp beteckgifterna nas i fortsättningen som små pastorsämbeten.

Tidsåtgången vid olika aviseringar i ett normalfall framgår av appendix B rutin 1 - rutin 6. De framräknade värdena från enkäten skall alltså jämföras med dessa värden. Vid denna bör man beakta de förbättringar som kan ha inträfjämförelse fat beroende på den valda undersökningsperioden.

AV de 40 pastorsämbeten som berörts av enkäten har 35 lämnat från har varit av sådan in sina svar. Svaren 5 pastorsämbeten kvalitet (beroende på missuppfattningar) att utredningsgrupinte har kunna använda dem. som underlag för de framräkpen nade värdena finns det sålunda uppgifter från 30 pastorsämbeten, fördelade på (enligt den ursprungliga indelningen):

9 st stora pastorsämbeten medelstora -- 8 st 13 st små - -

De 30 pastorsämbetena har rapporterat in 1 689 aviseringar som har fördelats i nedanstående tabell.

Antal Stora pastors- Små pastors-1

aviseringar ämbeten ämbeten

940 359 flyttning födelse 68 21 62 43 vigsel 56 - 31 äktenskapsskillnad dödsfall 78 31

l 204 485

De tabeller som redovisas i avsnitt 4.5.4.2 - 4.5.4.6 visar för olika De värden som tidsåtgången aviseringsförfaranden. framräknats är antalet aviseringar, det aritmetiska medelvärdet i dagar, medianvärdet och variationsvidpå tidsåtgången den (kortaste och längsta tiden i varje fall) på tidsåtgången.

4.5.4.2 Flyttning

i aviseringsförfarandet har flyttning- På grund av olikheter arna uppdelats i följande typer:

flyttning inom församling flyttning mellan församlingar inom samma län flyttning mellan församlingar i olika län

luotsvarar medelstora och små pastorsämbeten ovan.

De 940 aviseringarna över flyttning i stora pastorsämbeten fördelade sig på:

- 539 st (57 inom %) flyttningar församling - 270 st (29 %) flyttningar mellan församlingar inom samma län - 131 st (14 %) flyttningar mellan församlingar i olika län.

Fördelningen av de 359 aviseringarna i de små pastorsämbetena var:

- 160 st (45 %) flyttningar inom församling

- 140 st (39 %) flyttningar mellan församlingar inom samma län - 59 st (16 %) flyttningar mellan församlingar i olika län.

Flyttningar inom församlingar övervägde således, och flyttning mellan olika län uppgick endast till ca 15 % av alla aviseringar. Denna fördelning är likartad både för stora och små pastorsämbeten.

Ca 85 % av alla flyttningsanmälningar i undersökningen gick via posten. medan resten (ca 15 %) lämnades direkt till pastorsämbetet.

En annan jämförelse berör frågan om personerna lämnade in

flyttningsanmälan före flyttdagen eller inte. Från enkäten kan följande värden utläsas:

Stora pastorsämbeten Små pastorsämbeten

Ej Ej Före % Före % Före % Före %

Flyttning inom församling 260 48 279 52 49 31 lll 69

Flyttn. mellan församlingar i samma län 120 44 150 56 75 54 65 46

Flyttn. mellan församlingar i olika län 47 36 84 64 22 38 37 62

Härav framgår att i något mer än 50 % av fallen lämnar personer in flyttningasanmälan dagen före flyttningen eller senare. Detta var något mera framträdande i stora pastorsämbeten. De flyttande har emellertid enligt folkbokföringsför-

från att lämna in ordningen 14 dagar på sig flyttningsdagen flyttningsanmälan.

Det är möjligt att utifrån grundmaterialet undersöka hur många som lämnat in anmälan senare än 14 dagar efter flytt- Men då med denna endast varit att dagen. syftet

undersöka den totala tidsåtgången utredning har n gon sådan utvärdering

inte gjorts.

vid anmälan till före Tidsåtgången Eosten

e ramra na e avs an e avser ti en ran flçttdag ytt agen till

uppdateringstillfället).

Stora as ors Antal Medel Median Vidd am e en fall värde värde

Flyttning inom församling

vecka 50 113 ll 7 1-35 vecka 51 119 13 12 5-39

Flyttning mellan församlingar i samma län

vecka 50 53 19 21 5-41 vecka 51 52 21 16 9-72

Flyttning mellan församlingar i olika län

vecka 50 28 22 20 6-38 vecka 51 19 24 22 10-41

Små Eastors ämbeten

vecka 50 33 12 12 3-24 vecka 5l 39 14 11 7-52

Flyttn. mellan församlingar i olika län

vecka 50 9 25 24 10-35 vecka 51 7 14 11 11-26

det - helt korrekt - tog längre tid Av tabellen framgår att vid mellan olika län än vid att uppdatera registren flyttning klar skillnad mellan vecka 50 och 51 övrig flyttning. Någon fanns om man betraktar medianvärden. Om man däremot jämför ej medelvärden för vecka 50 och vecka 51 tog det för vecka 51 en tid för stora Däremot var förnågot längre pastorsämbeten. hållandet omvänt för små pastorsämbeten.

Tidsåtgången vid anmälan direkt till pastorsämbeten före fl ttnin lñet framräknade avståndet avser tiden från flyttdagen till uppdateringstillfället).

Stora astors- Antal Medel Median Vidd äm5eten fall värde värde

Flyttning inom församling

vecka 50 26 9 8 6-16 vecka 51 2 8 8 8-8

Flyttning mellan församlingar i samma län

vecka SO 7 10 6 5-21 vecka 51 8 11 10 10-13

Flyttning mellan församlingar i olika län

vecka 50 - - - vecka 51 - - - *

Små Eastors- Antal Medel Median Vidd ämbeten fall värde värde

Flyttning inom församling

vecka 50 3 6 6 5-7 vecka 51 - - - -

Flyttning mellan församlingar i samma län

vecka 50 3 6 5 5-8 vecka 51 l 13 13 13-13

Flyttning mellan församlingar i olika län

vecka 50 5 25 25 25-25 vecka 51 1 11 11 ll-11

En tendens från sammanställningen är att registreringen var snabbare om den flyttande vände sig direkt till pastorsämbetet än om postens adressändringsblankett utnyttjades. Detta kan vara naturligt, eftersom aviseringar som lämnades in vid posten, passerar två extra led jämfört med sådana som lämnades till pastorsämbetet direkt. Eftersom tidsåtgången har räknats fr.o.m. men tiderna trots detta blev flyttningsdagen längre vid avlämnande av flyttningsanmälan till posten, torde

man kunna dra slutsatsen, att posten för sin del oftast inte sände aviseringarna vidare förrän efter flyttdagen.

Antalet som legat till grund för de framräknade aviseringar värdena är litet, vilket medför att man ej kan dra mycket mer definitiva slutsatser av ovanstående värden. några ån en vid anmälan till osten fl ttda en eller senare Tidsåt Det Eramräknaäe avståndet avser tiden Eran anmalningsaagen till uppdateringstillfället).

Stora stors- Antal Medel Median Vidd ämseten fall värde värde

Flyttning inom församling

vecka 50 119 14 12 2-35 vecka 51 125 15 12 6-64

Flyttning mellan församlingar inom samma län

vecka 50 80 17 15 5-41 vecka 51 35 18 16 7-55

Flyttning mellan församlingar i olika län

vecka 50 25 25 22 12-58 vecka 51 32 28 . 26 18-42

Antal Medel Median Vidd Små gastorsämbeten fall värde värde

Flyttning inom församling

vecka 50 60 18 18 2-62 vecka 51 43 11 10 1-25

Flyttning mellan församlingar i samma län

vecka 50 26 21 18 7-53 vecka 51 16 16 16 4-29

Flyttning mellan församlingar i olika län

vecka 50 11 36 32 18-58 vecka 51 5 27 29 13-44

Tidsåtgången vid anmälan direkt till pastorsämbeten fl ttda en eller senare (5eE framräknade avståndet avser tiden från anmälningsdagen till uppdateringstillfället.)

Stora astors- Antal Medel Median Vidd am5eten fall värde värde

Flyttning inom församling

vecka 50 24 9 6 2-35 vecka 51 11 8 9 1-12

Flyttning mellan församlingar i samma län

vecka 50 21 13 ll 3-32 vecka 51 14 13 12 8-26

Flyttning mellan församlingar i olika län

vecka 50 12 23 22 15-31 vecka 51 15 17 16 12-25 «

Små Eastors- Antal Medel Median Vidd ämbeten fall värde värde

Flyttning inom församling

vecka 50 7 4 3 2-9 vecka 51 1 5 5 5-5

Flyttning mellan församlingar i samma län

vecka 50 11 22 18 7-39 vecka 51 l2 12 12 6-22

Flyttning mellan församlingar i olika län

vecka 50 12 20 16 15-25 vecka 51 9 28 28 14-39

Ovanstående sammanställningar visar att aviseringen för stora pastorsämbeten gick 0-11 dagar snabbare om den flyttande vände sig direkt till pastorsämbetet än om denne gick via posten.

Om det förutsätts att eftersändningen av posten började gälla från flyttdagen, skulle detta innebära att posten har maximalt 7 dagar på sig för att hinna distribuera blanketten till rätt pastorsämbete när anmälan sker på flyttdagen eller sena-

re. Posten klarade detta i vissa fall, medan det i andra fall tog några extra dagar.

För är bilden än mer osäker beroende på små pastorsämbeten det begränsade underlaget. I vissa fall gick aviseringen via posten ca l dag snabbare än via pastorsämbetet direkt, medan det i andra fall kunde ta upp till 16 dagar längre tid via posten än via pastorsämbetet. Denna stora differens skulle eventuellt kunna tyda på att posten i vissa fall fungerar sämre i glesbygden vid distribution av flyttningsanmälningar än i de större centralorterna.

De som är framräknade för att gälla en norjämförelsevärden malvecka och som redovisas i appendix B rutin 1 och rutin 2 visar att tidsåtgången för flyttning mellan församlingar i samma län är ca 3 veckor. Då flyttning sker mellan olika län, tar det i normalfallet ca 4 veckor. I de framräknade normalfallen sker aviseringen alltid via posten. En jämförelse mellan utredningsgruppens framräknade värden och de framräknade normalvärdena ger ganska god överensstämmelse. Det framgår dock att normalvärdena är någon/några dagar för korta.

En jämförelse mellan anmälan före flyttdagen och anmälan på flyttdagen eller senare visar inga stora skillnader. De flyttande vann inte på att lämna in anmälan före flyttdagen. I de fall anmälan skickades in via posten är en trolig förklaring att posten ligger på blanketterna.

Enligt sina instruktioner (poststyrelsens cirkulär 1974-04-10, 62-64) skall den nya postanstalten sända anmälan till snarast möjligt, dock senast fjärde varpastorsämbetet efter det har skett. I de fall anmälan har dagen flyttning skett direkt till pastorsämbetet varierar tiden men någon klar tendens är märkbar. Materialet är för litet för att ej några slutsatser med säkerhet skall kunna dras.

Statens

offentliga utredningar 1988

Kronologisk förteckning

›

Översyn av A. Ronan: väntan. A.

øM›wwr

Arbetsolydtz - olycka ella ubcnsnxiljöhrou? A. Kxmskapsüvexiiking genom Sannex-än och sanning. Ju. Provning och kontroll i imematiauøll sanverkan. I. Frihet från ansvar. Ju. FJ: ny skyddslag. R).

Epøs

Sverigeinfommim och kulumnbyte. UD. Rån andreas. Fi.

Statens 1988

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Samaätt ochsameting. [5] Frihet från ansvar. [7]

Utrikesdepartementet Kunskapsövu-Riring genom mretagsutveckling. [4] Sverigeinforuiatim och kulturulhyle. [9]

Försvarsdepartementet En ny Skyddslas- [8]

Finansdepartementet Ränadresa (101

Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av utlänningslagsüñningm. [1] Kortare: väntan. [2] Arbetsolycka - olycka eller arbetsniljöbrott [3]

Industridepartementet Provning och kontroll i internationell samverkan. [6]

: KåQNGL. MBL.

1,988 -Ufáø e? 9 :âxrnctkiourøi _ «

få? 5. v 4 4. x

ALLMÄNNA FöRLAGI-:T

ISBN 91 -38-10125-4 ISSN 0375-25OX