Betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. D. 2,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 8 : 4 1 FINANSDEPARTEMENTET

1936 ÅRS UPPBÖRDSKOMMITTÉ

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG I

TILL

OMORGANISATION AV U P P B Ö R D S V Ä S E N D E T OCH FOLKBOKFÖRINGEN M. M. DEL II

FOLKBOKFÖRINGEN

S T O C K H O L M 19

3 8

Statens offentliga utredningar 1938 K r o n o l o g i s k

1. Betänkande angående omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m . I d u n . (4), 107 a. S. 2. Förslag till revision a v den svenska kyrkohandboken. Av E. Eidem. Uppsala, Almqvist & Wiksell. vij, 303 e. K. 3. Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och löntagares inkomster. Idun. vij, 198 s. N. 4. Byggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslöshetens omfattning och växlingar. I d u n . vij, 202 s. S. 5. Betänkande m e d utredning och förslag rörande produktions- och avsättningsförhållandena inom trädgårdsnäringen. Marcus. 314 8. •'«»• 6. Betänkande i näringsfrågan. Marcus. 173, 251 s. » 7 Betänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m Marcus. 133, 18* s. S. , 8. 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betankande med for slag rörande omorganisation a v vissa delar av tek niska skolan i Stockholm. Hseggström. viij, 455 s 2 bil. K. 9. Utlåtande rörande flottans fartygstyper m . m Norstedt. 71 s. Fö. .. .. 10. Byggnadsindustrien 1 Sverige. 1. Allman översikt, y t t r a n d e n och förslag. I d u n . x v j , 741 B. B. 1 1 . Riktlinjer för en lagstiftning om ägareforbehåll och avbetalningsköp. Av F . Schmidt. Norstedt. 64 s. Ju. 12. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1938 å r s allmänna fastighetstaxering. Hseggström. 89 s. Fl. 13. Betänkande angående förvärvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid ä k t e n s k a p och barnsbörd. Marcus. 52 s. S. . 14. Betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens organisation. Huuggström. i x , 396 s. K. 15. Betänkande angående »landsbygdens avfolkning». Marcus. 208, 90* s. S. 16 B e t ä n k a n d e och förslag angående verksamheten vid kungl. dramatiska teatern, dess förvaltning och ledning. Hreggström. 78 s. K. 17. Betänkande med förslag till lotteriförordning m. m . Marcus. 70 s. H. . 18. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om frivillig pensionering a v i enskild tjänst anställda m . m . Beckman. 121 s. J u . 19. Y t t r a n d e m e d socialetiska s y n p u n k t e r p å befolkningsfrågan. Marcus. 52, 10* 8. S. 20. Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolonier m . m . Marcus. 76, (2), 16* s. S. 2 1 . Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. D e l l . Beckman. 254 s. S. 22. Betänkande med förslag till reformerad hyrcslagstiftning. Norstedt. 27 8 s. J u .

Anm

f ö r t e c k n i n g

23. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om enskilda vägar m. m . Beckman. 229 s. K. 24. B e t ä n k a n d e m e d vissa demografiska utredningar. Marcus. 290 B. S. 25. B e t ä n k a n d e med förslag till l a g o m villkorlig frigivning m. m. Norstedt. 77 s. J u . 26. Botänkande m e d utredning och förslag angående centrala verkstadsskolor m. m. I d u n . (2), 320 s. K 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till trafikförsaknngslaj j ä m t e därmed s a m m a n h ä n g a n d e författningar. Nc~ stedt. 139 s. J u . .. . 28. 1936 å r s järnvägskommitté. B e t a n k a n d e rorandi åtgärder för enhetliggörande a v d e t svenska j ä r n vägsnätet. Norstedt. 276 s. K. 29. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angäend intagning a v elever i första klassen a v de allmann läroverken och med dem jämförliga läroanstaltei I d u n . 216 s. K. 30. B e t ä n k a n d e j ä m t e lagförslag angående larlingsut bildningen inom h a n t v e r k e t och den m i n d r e indv strien. I d u n . 159 s. II. 31. Försöksutredning beträffande omfattningen a v y_i keomässig godstrafik m e d automobil eller släpvag u n d e r å r 1937. Beckman. 211 s. K. 32. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angäenc begynnelsespråket i realskolan. Hajggström. 2^8 33. B e t ä n k a n d e och förslag rörande den andliga varde inom försvarsväsendet. Beckman. 95 s. l o . 34. Den statliga egnahemsverksamheten. Marcus, vi 681 s. J o . ' • 35. B e t ä n k a n d e och förslag angående u t s t r ä c k n i n g den årliga Jästiden vid folkskolan m . m . J 102 s. K. • __. 36. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande djurskyddsla stiftniiiK. Marcus. 154 s. J u . 37. Normalbestammelser för järnkonstruktioner byggnadsverk (järnbcstämmelser).. Tredje omart t a d e upplagan. Beckman. 83 s. K. 38. Betänkando med förslag till ändringar i arrenc lagstiftningen. Marcus. 492 s. J o . 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag till statliga å t g ä r d e r stödjande av privatflygningens utveckling i Sven; Beckman. 107 s. K. 40. Betänkande med utredning och förslag rörande sta bidrag till anordnande a v bostäder å t åldringar ä n k o r i s. k. pensionärshem. I d u n . 98 s. S. 4 1 . 1936 års u p p b ö r d s k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e med slag till omorganisation a v uppbördsväsendet folkbokföringen m . m . Del 2. Folkbokföring Marcus, v j , 400 s. Ft.

Om särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begy

anordning (nr 98).utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1938:41 F INANS I) E P A It T E M ENTE T

1936 ÅRS UPPBÖRDSKOMMITTÉ

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

OMORGANISATION AV U P P B Ö R D S V Ä S E N D E T OCH FOLKBOKFÖRINGEN M. M. DEL II

FOLKBOKFÖRINGEN

S T O C K H O L M 1938 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 388005

Till

KONUNGEN.

Härmed får 1936 års uppbördskommitté, som av Eders Kungl. Maj:t den 28 februari 1936 tillsatts med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande sättet för debitering, uppbörd och indrivning av utskylder

IV

samt folkbokföringens ordnande jämte härmed sammanhängande organisatoriska och andra frågor, i underdånighet såsom del II av sitt betänkande avlämna redogörelse för kommitténs utredning och förslag rörande folkbokföringens ordnande och vissa frågor, som sammanhänga härmed. Enligt beslut av chefen för finansdepartementet den 5 maj 1936 hava t. f. häradsskrivaren, förste kanslisekreteraren E. K. F. Bcehrendtz och t. f. byrådirektören i socialstyrelsen, filosofie doktorn T. G. Jerneman biträtt kommittén beträffande de frågor, som avses i förevarande del av betänkandet. Efter förordnande av chefen för finansdepartementet h a r kommittén vidare beträffande vissa specialfrågor åtnjutit biträde av: häradsskrivaren K. G. J. Engqvist och t. f. häradsskrivaren G. M. E. Ahlin angående vissa frågor rörande häradsskrivarnas ställning och uppgifter, kyrkoherdarna K. Ahlberg, A. Wihlborg, J. A. B. Mogård och J. E. Lindholm samt kyrkoherden, t. f. nomadskolinspektören C. A. Calleberg beträffande vissa folkbokföringsfrågor ävensom kaptenen vid generalstabskåren A. G. Hallström beträffande frågan om den civila folkbokföringens användbarhet även för den militära redovisningen och avskaffande eller förenkling av nuvarande militära kontrollåtgärder. Kommittén har dessutom beträffande vissa spörsmål angående folkbokföringshandlingars arkivering samrått med arkivrådet, filosofie doktorn C. A. Forssell. Med Eders Kungl. Maj:ts medgivande företogo dels kommitténs ledamöter, åtföljda av Jerneman och kommitténs biträdande sekreterare e. hovrättsfiskalen A. E. Olsson, för studium av mantalskontoren i Göteborg, Norrköping, Malmö och Hälsingborg samt studium av sättet för folkbokföringens ordnande i Köpenhamn i juni 1936 en resa till nämnda städer, dels ock Jerneman och aktuarien C. A. Jörnstedt, vilken förordnats att biträda med vissa inom kommitténs sekretariat förekommande göromål, för studium av mantalskontoren i Göteborg och Malmö i oktober 1936 en resa till sistnämnda städer. Genom särskilda remisser den 25 februari och den 5 april 1938 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt kommittén att avgiva utlåtande dels över en av generalpoststyrelsen verkställd utredning angående omfattningen av tjänstebrevsrätten för i församling tjänstgörande präst och ett i samband därmed framlagt förslag till ändring av förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande, dels i ärende angående reglering av rätt att till förnamn lägga nya sådana, dels ock i ärende angående av Svedvi församlings kyrkoråd anförda besvär över ett av domkapitlet i Västerås den 14 april 1937 meddelat beslut i fråga om uppläggande av nya församlingsböcker och fastighetslängd för församlingen. I anledning av remisserna har kommittén den 18 mars och den 12 april 1938 avgivit underdåniga utlåtanden. Sedan Eders Kungl. Maj:t lämnat kommittén tillfälle att avgiva yttrande i ärende angående en av 1934 års kyrkomöte genom skrivelse den 1 december samma år, n r 29, gjord framställning om viss ändring i gällande kyrkobokföringsförordning, har kommittén den 11 januari 1938 avgivit yttrande.

v För att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt kommittén lämnade uppdraget har Eders Kungl. Maj:t till kommittén överlämnat: 1) en till chefen för finansdepartementets lagbyrå ställd, den 15 september 1924 till departementet inkommen framställning av dåvarande landskamreraren Knut Gislén med förslag om ändring av bestämmelserna angående handläggning av besvär rörande mantalsskrivning jämte över framställningen av kammarrätten avgivet yttrande; 2) en till Kungl. Maj:t ställd, den 18 februari 1925 till finansdepartementet inkommen framställning från föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän med vissa erinringar i anledning av ifrågasatta ändringar i mantalsskrivningsförordningen; 3) en den 18 januari 1927 till finansdepartementet inkommen framställning från häradsskrivaren J. Engqvist angående ändrad lydelse av §§ 9 och 11 mantalsskrivningsförordningen; 4) en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 december 1927 till finansdepartementet inkommen skrivelse från justitiekanslersämbetet med yttrande i anledning av ett av polisdomaren i Göteborg väckt förslag om förtydligande av bestämmelserna i § 12 mantalsskrivningsförordningen jämte över framställningen på begäran av justitiekanslersämbetet avgivet yttrande av kammarrätten och andra därvid fogade handlingar; 5) en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 mars 1928 till finansdepartementet inkommen framställning från föreningen Sveriges stadsfiskaler angående befrielse för stadsfiskal från skyldighet att närvara vid mantalsskrivningsförrättningar jämte däröver av kammarrätten avgivet utlåtande; 6) riksdagens skrivelse den 5 juli 1934, nr 307, i anledning av riksdagens år 1933 församlade revisorers berättelse, såvitt angår en under punkt 2) gjord framställning, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande vad revisorerna i nämnda berättelse anfört i fråga om uppbörd och indrivning av kronoutskylder i Stockholm, bland annat, att avskrivning av utskylder i viss mån skulle kunna förhindras därigenom, att vederbörande arbetsgivare ålades utvidgad skyldighet att till mantalsskrivningsmyndigheterna lämna alla erforderliga uppgifter rörande hos arbetsgivaren anställda vid varje tillfälle, då sådan anställning, som icke vore av rent tillfällig art, ägde rum; 7) två till Kungl. Maj:t ställda, den 23 februari 1935 och den 21 april 1937 till finansdepartementet inkomna framställningar från magistraten i Skellefteå om tillstånd att få upplägga mantalslängden för staden i bokstavsordning jämte över förstnämnda framställning infordrade utlåtanden från kammarrätten, statskontoret och länsstyrelsen i Västerbottens län samt över sistberörda framställning infordrat utlåtande av sagda länsstyrelse; 8) motionerna vid 1936 års riksdag, nr 288 i första kammaren, av herr Wangson, om revision av lagen om fattigvården samt, nrs 58 och 59 i andra kammaren, av herr Paulsen angående slopande av gällande bestämmelser om hemortsrätt enligt nämnda lag m. m. och enligt lagen om samhällets barnavård m. m. ävensom andra lagutskottets vid samma riksdag utlåtande, n r 35, i anledning av berörda motioner; samt

VI

9) en till chefen för ecklesiastikdepartementet ställd, den 22 december 1936 inkommen framställning av ärkebiskopen Erling Eidem om ändring av föreskrifterna rörande särskild vallängd för prästval jämte därvid fogade bilagor. Därjämte har chefen för justitiedepartementet för att tagas i övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag till kommittén överlämnat en till socialdepartementet ställd, den 27 februari 1936 dit inkommen och sedermera till justitiedepartementet överlämnad framställning av föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän angående viss förenkling av formuläret till röstlängd. Till kommittén hava vidare inkommit åtskilliga framställningar från enskilda rörande i denna del av betänkandet avsedda frågor. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av herrar Pettersson och Bsehrendtz samt en av mantalsintendenten G. Kollberg författad promemoria angående folkbokföringen i Stockholm. Stockholm den 31 oktober 1938. Underdånigst THORWALD BERGQU1ST F. O. ERICSON

ANDERS PETTERSSON

CARL BERGSTEDT

Olov

Rylander.

Förslag till F ö r o r d n i n g a n g å e n d e den a l l m ä n n a f o l k b o k f ö r i n g e n i r i k e t (Folkbokföringsförordning). Härigenom förordnas som följer:

AVD. I. DEN CIVILA FOLKBOKFÖRINGEN. 1 KAP. I n l e d a n d e stadganden. 1 §• Bokföring av rikets befolkning sker dels genom fortlöpande registrering (löpande folkbokföring), dels genom registrering i anslutning till årlig uppteckning av fastigheterna i riket (mantalsskrivning), dels ock genom tid efter annan företagen inventering i olika hänseenden av folkmaterialet (folkräkning). 2 §. Folkbokföringsmyndigheter äro: för den löpande folkbokföringen folkregisterförare, länsstyrelse och riksmyndigheten för folkbokföring (statistiska centralbyrån), för mantalsskrivningen mantalsskrivningsförrättare och för folkräkningen statistiska centralbyrån. 3 §. 1 mom. Hos folkbokföringsmyndigheterna skola föras följande folkbokföringsurkunder: A) för den löpande folkbokföringen: a) hos folkregisterförare dels kommunregister och register över obefintliga samt alfabets-, ungdoms-, ingångs- och avgångsregister, dels ock födelse-, äktenskaps-, avgångs- samt död- och begravningsböcker; b) hos länsstyrelse adress-, inflyttnings-, utflyttnings- och dödregister; c) hos riksmyndigheten dels riksbokföringsregister, alfabets-, ungdoms-, ingångs-, avgångs- och dödregister samt födelse-, äktenskaps-, avgångs- och

2 död- och begravningsböcker dels ock riksregister över avlidna, utvandringsregister, riksregister över obefintliga, utlänningsregister, identifieringsregister och register över utfärdade duplettkort samt invandringsbok; B) för mantalsskrivningen: mantalslängd med därtill hörande särskild bilaga och C) för folkräkning: förteckningar, sammanställningar och berättelser. 2 mom. Registren föras enligt kortsystem. Kommunregister, register över obefintliga, riksbokföringsregistret, riksregistret över avlidna och utvandringsregistret utgöras av huvudkort. Hos folkregisterförare förda alfabets-, ungdoms-, ingångs- och avgångsregister utgöras av alfabetskort. Riksregistret över obefintliga samt de hos riksmyndigheten förda alfabets-, ungdoms-, ingångs-, avgångs- och dödregistren utgöras av hänvisningskort. Adress-, inflyttnings- och utflyttningsregister samt hos länsstyrelse fört död register utgöras av centralkort. Utlännings- och identifieringsregistren samt registret över utfärdade duplettkort utgöras av för varje register särskilt avsedda kort, utlänningskort, identifieringskort och upplysningskort.

2 KAP. Allmänna bestämmelser. 4 §. 1 mom. I denna avdelning förstås med församling: territoriell församling av svenska kyrkan eller, där Konungen förordnat, att viss sådan församling skall vara indelad i kyrkobokföringsdistrikt, sådant distrikt; kommun: borgerlig kommun; ort: kommun eller sådan del av kommun, som utgör särskilt folkbokföringsdistrikt eller ingår i annat sådant distrikt än kommunen i övrigt; län: jämväl Stockholms stad och länsstyrelse: jämväl överståthållarämbetet; fastighet: å landet varje hemman eller lägenhet eller del därav, som skall i jordregister särskilt redovisas, samt i stad och annat samhälle, där fastighetsregister såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga; folkbokförd: upptagen i kommunregister, register över obefintliga eller riksbokföringsregistret; riksbokförd: upptagen i riksbokföringsregistret; folkbokföringsort: den ort, i vars kommunregister eller register över obefintliga det i 29 § omförmälda huvudkort för en person är inordnat eller,

3 om det enligt till den myndighet, hos vilken kortet förvaras, inkommen rekvisition, som avses i 102, 103, 109 och 110 §§, avsänts eller skall avsändas till annan ort, denna ort; folkbokföringsfastighet: den fastighet, å vilken en persons huvudkort ä r inordnat eller, därest detsamma såsom nyss nämnts avsänts eller skall avsändas för inordnande i kommunregister för annan ort, den fastighet, å vilken kortet närmast skall inordnas; verklig födelseort: den ort, där en person blivit född; födelsehemort: den ort, där modern vid tiden för födelsen var folkbokförd; födelsenummer: ett helt tal och ett bråktal, av vilka det hela talet angiver födelseåret samt bråktalet angiver, i fråga om person med födelsehemort, täljaren det löpande nummer, under vilket personen antecknats i ortens födelsebok, och nämnaren en eller flera bokstäver, betecknande det län, inom vilket födelsehemorten är belägen, jämte dess nummer inom länet, och, i fråga om person utan födelsehemort, täljaren det löpande nummer, under vilket personen antecknats i den hos riksmyndigheten förda födelseboken eller i invandringsboken, och nämnaren beteckning för sådan bok, beteckning för invandringsbok jämte de två sista siffrorna av årtalet för anteckningen däri; inflyttningsort: den ort, till vars kommunregister en persons huvudkcrt i anledning av ändring i folkbokföringshänseende skall överföras; utflyttning sort: den ort, från vars kommunregister eller register över obefintliga en persons huvudkort i anledning av ändring i folkbokföringshänseende skall överföras till kommunregister för annan ort eller till riksbokföringsregistret; och mantalsår: det kalenderår en mantalsskrivningsförrättning avser. 2 mom. Där ej annat angives eiler av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med vederbörlig folkbokföringsmyndighet vid folkbokföringsåtgärd rörande person, som är eller, om personen är avliden, senast varit folkbokförd i viss ort, folkregisterföraren i orten och rörande annan person riksmyndigheten. 3 KAP. O m r i k e t s i n d e l n i n g för folkbokföring och o m de l o k a l a f o l k b o k föringsmyndigheterna. Den löpande folkbokföringen. 5 §. För den löpande folkbokföringen indelas riket i folkbokföringsdistrikt. Varje folkbokföringsdistrikt omfattar, där ej Konungen annorlunda förordnar, en församling. För varje folkbokföringsdistrikt skall finnas en folkregisterförare. Sammanfaller församling med folkbokföringsdistrikt, är pastor, som ansvarar

för kyrkoböckernas förande, folkregisterförare, därest ej Konungen beträffande viss ort annorlunda förordnar. Motsvarar folkbokföringsdistrikt icke församling, förordnar Konungen angående handhavandet av den löpande folkbokföringen. Med pastor förstås i denna avdelning, förutom kyrkoherde i territoriell församling, komminister eller ständig adjunkt, som ansvarar för kyrkobokföringen i sådan församling. Annan prästman än pastor har att vid tjänstgöring i församling, där pastor är folkregisterförare, i den omfattning och ordning denne bestämmer, biträda med folkbokföringsgöromålen samt därvid på eget ansvar utfärda på folkbokföringsurkunder grundade bevis. Domkapitlets förordnande för prästman å prästerlig tjänst skall i förekommande fall jämväl anses innefatta förordnande att taga befattning med folkbokföringsgöromål. Mantalsskrivningen. 6 §. 1 mom. Mantalsskrivningen förrättas särskilt för varje kommun (mantalsskrivningsdistrikt). Har Konungen förordnat om ändring i den kommunala indelningen, skall vid den mantalsskrivning, som hålles året innan den nya indelningen träder i kraft, mantalsskrivningen ske efter den n y a indelningen. 2 mom. Mantalsskrivningen förrättas å landet och i stad, där magistrat ej finnes, av häradsskrivaren. Prövas på grund av fögderiets utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren icke kunna inom föreskriven tid medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, äger länsstyrelsen förordna landsfiskal eller annan lämplig person att verkställa mantalsskrivningsförrättningen i ett eller flera distrikt. Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger Konungen på framställning av stad, där magistrat ej finnes, förordna, att mantalsskrivningen i staden skall förrättas av kommunalborgmästaren eller under dennes tillsyn av särskild tjänsteman. I stad, där magistrat finnes, verkställes mantalsskrivningen under magistratens tillsyn av den tjänsteman, vilken debiteringen av utskylder åligger eller till vars befattning förrättningen enligt särskilt meddelade föreskrifter hör. 4 KAP. Om f o l k b o k f ö r i n g s n ä m n d . 7 §•

För varje folkbokföringsdistrikt eller, om distriktet omfattar två eller flera kommuner, för varje särskild kommun, som ingår i distriktet, skall finnas en folkbokföringsnämnd.

5 8 §. Folkbokföringsnämnden har att: a) vaka över att befolkningen inom dess verksamhetsområde ställer sig till efterrättelse de författningar, som röra folkbokföringen; b) hos vederbörande folkbokföringsmyndigheter göra framställningar om åtgärder, ägnade att främja en riktig folkbokföring; c) i kommun, där endast en sådan nämnd finnes, företräda kommunen och bevaka dess rätt i ärenden, som röra folkbokföringen; samt d) på begäran av folkbokföringsmyndighet avgiva yttranden i dylika ärenden. Angående vad i särskilda hänseenden åligger nämnden eller ordförande och ledamot däri är stadgat i 11 § 2 mom., 20, 145 och 149 §§ samt 153 § 3 mom. 9 §. I stad skall finnas särskild folkbokföringsnämnd. Beträffande ort å landet må vederbörande kommun besluta eller länsstyrelsen förordna, att särskild sådan nämnd skall tillsättas. Där så ej sker, skall kommunalnämnden utgöra folkbokföringsnämnd. Är ledamot av kommunalnämnden på grund av stadgandet i 12 § 1 mom. tredje stycket obehörig tjänstgöra i folkbokföringsnämnd, skall annan utses att tjänstgöra i hans ställe, såvitt angår de åligganden, som skulle ankomma å honom som ledamot av folkbokföringsnämnd, och skall för sådan ersättare utses suppleant. 10 §. Ledamöter i särskild folkbokföringsnämnd utses av kommunen till det antal, som med hänsyn till verksamhetsområdets vidd och folkmängd samt andra förhållanden erfordras. Antalet ledamöter må dock icke vara under tre. Jämte ledamöterna skola utses lika många suppleanter. Vid valet skall tillika bestämmas, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring. Där så lämpligen kan ske, böra fattigvårdsstyrelse och taxeringsnämnd samt på landet kommunalnämnd vara företrädda i särskild folkbokföringsnämnd. 11 §• 1 mom. Å landet skall den myndighet, som har att utse folkbokföringsnämnd, indela nämndens verksamhetsområde i distrikt (rotar), vart och ett stående under närmaste uppsikt av en ledamot av nämnden. 2 mom. Ledamot av folkbokföringsnämnd åligger att, envar beträffande sin rote, tjänstgöra såsom nämndens verkställande ledamot, tillhandagå folkbokföringsmyndigheter med erforderliga upplysningar och på begäran biträda anmälnings- och uppgiftsskyldig med ifyllande av anmälnings- och uppgiftsblanketter.

12 §. 1 mom. Ledamöter och suppleanter i folkbokföringsnämnden utses bland de inom nämndens verksamhetsområde folkbokförda svenska män och kvinnor, som fyllt tjugufem år. Ledamot eller suppleant i folkbokföringsnämnd kan ej den vara, som: a) är omyndig; b) är i konkurstillstånd; c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning; eller d) häftar för honom påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Följande personer må ej vara ledamöter eller suppleanter i folkbokföringsnämnd: landshövding, landssekreterare, landskamrerare, länsassessor, länsbokhållare, ledamot av magistrat, tjänsteman eller betjänt vid magistrat eller kommunalborgmästare; ej heller allmän åklagare, häradsskrivare, uppbördskamrerare eller folkregisterförare i folkbokföringsnämnd inom sitt distrikt. Beträffande rätt att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant i folkbokföringsnämnd gäller å landet vad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd och i stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna stadgat. 2 mom. Ledamöter i särskild folkbokföringsnämnd och suppleanter för dem väljas för fyra år, räknade från och med den 1 juli året näst efter det, dä valet äger rum. Valet skall förrättas i november eller december månad. Då val första gången sker, skall halva antalet ledamöter och halva antalet suppleanter eller, om antalet icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för allenast två år, och böra dessa ledamöter och suppleanter samt de, vilka skola kvarstå i fyra år, utses genom särskilda val. Särskilt val av ledamöter och suppleanter för kortare tid än fyra år må ock efter vederbörande kommuns beslut ske, där sådant i anledning av beslutad ökning av antalet ledamöter och suppleanter varder nödigt, på det att hälften av hela antalet ledamöter och suppleanter eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast över eller under hälften, må kunna utses vartannat år. Avgår ordinarie ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid, anstäiles fyllnadsval. Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som för den avgångne återstått. 13 §. Folkregisterförare bör närvara vid folkbokföringsnämndens sammanträden samt äger rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin särskilda mening antecknad till protokollet. 14 §. Bland nämndens ledamöter utses på sätt i kommunallagarna är stadgat om utseende av ordförande och vice ordförande i drätselkammare eller kom-

7 munalnämnd en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken de blivit invalda såsom ledamöter i nämnden. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till länsstyrelsen för intagande i länskungörelserna. Äro både ordförande och vice ordförande hindrade att inställa sig vid nämndens sammanträde, äger nämnden utse annan ledamot att för tillfället föra ordet. 15 §. Folkbokföringsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer, på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det nödigt, så ock då folkbokföringsmyndighet eller minst halva antalet av nämndens ledamöter för uppgivet ändamål därom gjort framställning. Nämnden skall dock sammanträda minst en gång varje kalenderhalvår. 16 §. Suppleanterna i nämnden böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänstgöring, i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen ledighet, som ännu ej kunnat fyllas. Suppleant vare obetaget att även eljest närvara vid nämndens sammanträden. 17 §• Folkbokföringsnämnden må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av antalet ledamöter äro tillstädes. 18 §. Omröstning till beslut sker öppet, och tillkommer varje röstande en röst. Vid lika röstetal gäller den mening ordföranden biträder. 19 §. Vid folkbokföringsnämndens sammanträden skall föras protokoll, upptagande nämndens beslut och skälen därför. Protokollet skall justeras antingen genast eller sist vid nämndens nästa sammanträde; dock kan nämnden särskilt för varje gång uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter att jämte ordföranden verkställa justeringen. Tillkännagivande om verkställd justering skall ske från predikstolen i kyrkan i den församling, nämndens verksamhetsområde tillhör, nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst där hålles, och bevis därom åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas. Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit avskrift av folkbokföringsnämndens protokoll äger att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

8 20 §. Ordföranden åligger att föra eller låta föra protokoll vid nämndens sammanträden, ombesörja folkbokföringsnämndens skriftväxling, själv eller genom ombud inför domstolar och andra myndigheter företräda nämnden och föra dess talan, mottaga alla till nämnden ställda framställningar, vårda dess handlingar och hålla register över dem. 21 §. Kommun äger rätt besluta om ersättning åt folkbokföringsnämnds ordförande och övriga ledamöter; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad om kommuns rätt att bestämma ersättning åt ordförande och ledamöter i styrelser och nämnder samt om underställning av sådant beslut i kommunallagarna finnes stadgat.

5 KAP.

/

Om d e n l ö p a n d e f o l k b o k f ö r i n g e n . Den löpande folkbokföringens omfattning. 22 §. Den löpande folkbokföringen skall omfatta alla svenska medborgare utom dem, som övergivit riket och bosatt sig å utländsk ort eller som, utan att hava varit här folkbokförda, vistas utom riket, så ock icke svenska medborgare, vilka vistas inom riket och vilkas vistelse här icke är tillfällig, dock ej utländsk medborgare, som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, ej heller sådan persons familj och utländska tjänare. Om behörig folkbokföringsort och om förutsättningar för riksbokföring. 23 §. 1 mom. Envar, som är bosatt inom riket, skall med de undantag, varom stadgas i 24 §, vara folkbokförd å den fastighet, där han är bosatt. 2 mom. En person skall, där ej annat föranledes av vad nedan i 3—8 mom. stadgas, anses bosatt å den fastighet, å vilken han regelmässigt tillbringar sin vila under dygnet. Har en person bytt bostad, skall han anses bosatt å den fastighet, där den nya bostaden finnes, därest det kan antagas, att han kommer att under minst 90 dygn av de närmaste fyra månaderna där tillbringa sin vila under dygnet. 3 mom. Uppehåller sig någon under olika delar av varje år å särskilda fastigheter under sådana omständigheter, att han enligt stadgandet i 2 mom. kan betecknas såsom under året bosatt å mera än en fastighet, skall han betraktas såsom bosatt å den fastighet, där h a n vistas under sådana förhållanden, att han med avseende å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter bör anses därstädes hava sitt egentliga hemvist.

9 h mom. Om en person, vars familj är bosatt å en fastighet, under veckans arbetsdagar har sin bostad å annan fastighet, skall h a n likväl anses bosatt å förstnämnda fastighet under förutsättning, att han, såvitt icke tillfälligtvis hinder därför möter, regelbundet besöker familjen. 5 mom. Den, som på grund av yrke eller tjänst icke kan regelmässigt tillbringa sin vila under dygnet å någon viss fastighet, skall anses bosatt å fastighet, där han med hänsyn till sin familjs eller andra närmare anhörigas bosättning, förvaring av bohag och andra dylika omständigheter kan anses hava sitt hemvist. Ö mom. Den, som i och för arbete eller uppdrag av tillfällig beskaffenhet eller eljest tillfälligt uppehåller sig å annan fastighet än den, där h a n ä r folkbokförd, må ej av sådan anledning anses bosatt å uppehållsorten. Vistelse, som i första stycket sägs, av längre varaktighet än ett år skall dock ej anses såsom tillfällig, där ej synnerliga skäl till annat föranleda. 7 mom. Den, som vistas utom folkbokföringsorten allenast för erhållande av undervisning vid allmän eller enskild läroanstalt, skall ej av denna anledning anses bosatt å den ort, där läroanstalten är belägen, så länge h a n upprätthåller förbindelse med folkbokföringsorten. 8 mom. Person tillhörande den nomadiserande lappbefolkningen skall, där han ej är bosatt å viss fastighet, anses bosatt å sitt huvudviste inom den lappby han tillhör; och skall, där ej annat framgår av sammanhanget, vad enligt denna förordning gäller om fastighet i tillämpliga delar avse huvudviste. 24 §. 1 mom. På ansökan av den, som äger eller besitter fast egendom och under någon del av varje år vistas å egendomen, eller, om denna utgöres av flera fastigheter, å någon av dem, må Konungen förordna, att han, ändock att han på grund av tjänst eller verksamhet kan anses hava sitt egentliga hemvist annorstädes, skall vara folkbokförd å sådan fastighet, därest med hänsyn till egendomens betydenhet och övriga föreliggande omständigheter så finnes skäligt. 2 mom. Ledamot av statsrådet, som för utövning av statsrådsämbetet avflyttar från den ort, varest han vid utnämningen var bosatt, äger utan hinder härav fortfarande vara där folkbokförd. 3 mom. Är någon, som blivit vald till ledamot av riksdagen eller av Konungen förordnad till ledamot i kommitté eller kommission eller mottagit uppdrag att såsom sakkunnig biträda inom statsdepartement eller av riksdagen erhållit särskilt uppdrag, för uppdragets fullgörande bosatt å annan ort än den, där han förut haft sitt hemvist, äger han fortfarande vara folkbokförd i sistnämnda ort, om han där innehar tjänst eller anställning, äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse. 25 §. Den, som blivit folkbokförd i viss ort, skall, därest h a n icke enligt stadgandena i 23 eller 24 § skall folkbokföras i annan ort eller utvandrat eller

10 enligt stadgandet i 26 § 2 mom. skall riksbokföras, fortfarande vara folkbokförd i orten. Har person vid mantalsskrivning icke ansetts bosatt å någon fastighet och till följd därav jämlikt stadgandet i 134 § 1 mom. blivit efteråt i mantalslängden särskilt upptagen, skall han, om han jämväl vid nästföljande mantalsskrivning befinnes icke bosatt å någon fastighet, ej vara folkbokförd å fastighet utan överföras till registret över obefintliga inom orten. Intill dess så sker, skall person, som är folkbokförd i viss ort, fortfarande vara folkbokförd å den fastighet, å vilken han senast folkbokförts. 26 §. 1 mom. Den, som skall vara folkbokförd i riket men icke är någonstädes här bosatt och ej heller på grund av stadgandet i 25 § ändock skall vara folkbokförd i viss ort, skall, där ej annat föranledes av stadgandet i 27 §, vara riksbokförd. 2 mom. Har, sedan person överförts till register över obefintliga, under tiden till den tredje därpå följande mantalsskrivningen icke kunnat vinnas sådana upplysningar om honom, att han kunnat folkbokföras å viss fastighet, skall han riksbokföras. 27 §. Den, som är i rikets tjänst å utländsk ort anställd, skall tillika med sin familj och sin svenska betjäning vara folkbokförd i Stockholms stad och S:t Nikolai församling; dock att han, därest han äger eller besitter fast egendom, må med Konungens medgivande tillika med sin familj och sin svenska betjäning vara folkbokförd å egendomen eller, om denna utgöres av flera fastigheter, den fastighet Konungen bestämmer. Om urkunderna för den löpande folkbokföringen. 28 §.

De i 3 § under a) omförmälda urkunder skola föras särskilt för varje folkbokföringsdistrikt eller, om ett distrikt består av flera kommuner, för varje kommun, som ingår i distriktet. Omfattar kommun delar av härad, tingslag eller utmätningsmansdistrikt, bör kommunregistret för envar av dessa delar föras i särskild avdelning. Detsamma gäller, där i kommun ingår municipalsamhälle eller köping, som ej bildar egen kommun. Register. A.

Register,

som utgöras

av

huvudkort.

29 §. För varje i riket folkbokförd person skall finnas ett huvudkort, gande 1) efternamn och samtliga förnamn; 2) kön;

uppta-

11 3) om personen ej är svensk medborgare, statsmedborgarskap; 4) födelsetid (år, månad och dag); 5) födelsenummer; 6) födelsehemort; 7) verklig födelseort, om annan än födelsehemorten; 8) yrke eller titel; 9) stam, om främmande; 10) anteckning huruvida personen är döpt i svenska kyrkan; 11) anteckning huruvida personen är konfirmerad i svenska kyrkan och, om så är fallet, tid härför; 12) lyte; 13) beträffande den, som är inskriven å sjömanshus, hans registernummer och sjömanshusets namn; 14) beträffande värnpliktig inskrivningsnummer och övriga värnpliktsförhållanden; 15) beträffande den, som åtnjuter folkpension, nummer å pensionsbrev och beträffande den, som åtnjuter blindhetsersättning, nummer å blindhetsersättningsbevis ; 16) föräldrarnas fullständiga namn, yrke eller titel, födelsetid och födelsehemort; 17) anteckning om vaccination, omyndigförklaring, återvinnande av myndighet, utfärdat äktenskapsbetyg eller äktenskapscertifikat och uttagen lysning; 18) trosbekännelse, om främmande; 19) äktenskapsförhållande, makes födelsetid och födelsehemort; 20) beträffande avliden tid för dödsfallet samt beträffande dödförklarad dag, som antagits för dödsdag, tid för meddelandet av beslut om dödförklaring och domstol, som meddelat beslutet; 21) beträffande avliden dödsorsak, samt om attest utfärdats av läkare, dennes namn, om eldbegängelse skett, tid därför, om begravning skett, tid och plats därför, om liket efter den avlidne förts ur riket, anteckning härom och om tid för utförandet och, om liket ej anträffats, anteckning härom; 22) beträffande person, som utvandrat, tid för utvandringen och land, till vilket han utvandrat; 23) barn och adoptivbarn, deras nummer i ordningen, kön, födelsetid, förnamn och födelsehemort samt, i fråga om barn, den andras av föräldrarna namn och folkbokföringsort vid barnets födelse; 24) anteckning om domstols fastställelse eller faders erkännande av faderskap till barn utom äktenskap, fastställelse eller erkännande av sådant barns egenskap av trolovningsbarn, förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, domstols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd och domstols tillstånd att antaga adoptivbarn eller förklaring, att adoptivförhållande är hävt; 2—388005.

II.

12 25) beträffande person, som överförts till register över obefintliga, tid för överföringen; 26) beträffande person, som är folkbokförd i viss ort och inflyttad från annan ort, tid för inflyttningen, ort varifrån och ort till vilken flyttning skett, beträffande person, som från riksbokföringsregistret överförts till kommunregister, tid för överföringen, beteckning angivande sagda register och ort, till vilken överföringen skett, samt beträffande person, som är riksbokförd, tid för riksbokföringen och i förekommande fall ort, där vederbörande senast varit folkbokförd; 27) tid för utfärdande av medborgarkort; samt 28) tid för utfärdande av utvandringscertifikat. (Formulär nr 1.) 30 §. 1 mom. I kommunregister ordnas korten för i orten folkbokförda personer, som icke skola upptagas i registret över obefintliga, där ej annat föranledes av stadgandet i andra stycket så, att korten för personer, som äro folkbokförda å samma fastighet, förvaras bakom ett ledkort. Därå skall angivas, såvitt angår stad eller samhälle, för vilket fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser finnes upplagt, fastighetens beteckning enligt fastighetsregistret och postadress ävensom, om så anses lämpligt, förutvarande beteckning (Formulär nr 2 a) samt, såvitt angår annan ort, fastighetens beteckning enligt jordregistret och postadress ävensom, om så anses lämpligt, beteckning enligt jordeboken och icke officiella namn (Formulär nr 2 b). Tillhöra delar av samma fastighet olika kommuner, skall särskilt ledkort för fastigheten upprättas för varje kommun och skall därå angivas, att fastigheten endast till en del tillhör kommunen. Ledkorten skola, där ej riksmyndigheten för viss ort förordnat annorlunda, ordnas i bokstavsordning och nummerföljd, allt eftersom fastigheterna förekomma i fastighets- eller jordregistret. Till en fastighet hörande torp och andra lägenheter skola angivas å särskilda ledkort, upptagande namn och postadress (Formulär nr 2 c). De bakom ett och samma ledkort förvarade huvudkorten skola ordnas efter hushåll och må i övrigt ordnas efter nummer vid gata eller väg, efter våning i hus eller på annat lämpligt sätt. Huvudkort för personer, som tillhöra den nomadiserande lappbefolkningen och som icke äro bosatta å viss fastighet, förvaras för sig och ordnas så, att korten för personer, folkbokförda inom samma lappby, förvaras bakom ett ledkort, angivande lappbyns namn och i förekommande fall postadress (Formulär nr 2 a). Sådana ledkort ordnas i bokstavsordning efter byarnas namn. Huvudkorten för inom samma lappby folkbokförda personer skola i förekommande fall särskiljas efter huvudvisten inom lappbyn genom särskilda ledkort, angivande huvudviste och postadress (Formulär nr 2 c). De bakom ett och samma ledkort förvarade huvudkorten ordnas efter hushåll och må i övrigt ordnas på sätt folkregisterföraren kan finna lämpligt.

13 2 mom. I register över obefintliga ordnas korten för i orten men ej å viss fastighet eller i viss lappby folkbokförda personer i alfabetisk ordning efter personernas efternamn med iakttagande av att vid ofta förekommande efternamn korten ordnas efter ljudmetod samt beträffande personer med lika efternamn, i första h a n d efter första förnamnet, därefter efter andra förnamnet och så vidare och vid samma förnamn ävensom i fråga om barn, för vilka ännu ej anmälts förnamn, efter födelseår och födelsedag. 3 mom. I riksbokföringsregistret ordnas korten för riksbokförda personer bakom ledkort så, att korten för personer, som icke varit folkbokförda i någon ort, hänföras till en särskild grupp och korten för personer, som varit folkbokförda i viss ort, ordnas i grupper efter personernas senaste folkbokföringsorter. De bakom samma ledkort förvarade korten ordnas på sätt i 2 mom. angivits. 4 mom. I riksregistret över avlidna ordnas korten för avlidna eller dödförklarade personer årsvis efter år för dödsfallet eller beträffande dödförklarade det år, som är att för dödsår antaga, och inom varje årsgrupp i alfabetisk ordning på sätt i 2 mom. angivits. 5 mom. I utvandringsregistret ordnas korten för personer, som utvandrat, årsvis efter utvandringsår och inom varje årsgrupp i alfabetisk ordning på sätt i 2 mom. angivits. B. R e g i s t e r , visningskort.

som

utgöras

av a l f a b e t s k o r t

eller

hän-

31 §. För varje person, som folkbokföres i viss ort, skall finnas alfabetskort, upptagande 1) efternamn och samtliga förnamn; 2) kön; 3) yrke eller titel; 4) födelsenummer; 5) födelsetid; 6) beträffande värnpliktig värnpliktsnummer och övriga värnpliktsförhållanden; 7) folkbokföringsfastighet och postadress; 8) beträffande den, som inflyttat från annan ort eller överförts från riksbokföringsregistret, den ort, varifrån inflyttning skett, eller beteckning angivande sagda register och tid för inflyttningen eller överföringen; 9) beträffande den, som utflyttat till annan ort eller till utlandet, den ort, till vilken utflyttning skett, och tid för utflyttningen; 10) beträffande den, som överförts till registret över obefintliga, tid för överföringen; 11) beträffande den, som riksbokförts, tid för riksbokföringen; samt 12) beträffande avliden eller dödförklarad person tid för dödsfallet. (Formulär nr 3.)

14 32 §. För varje person, som upptages i register över obefintliga eller riksbokföres, skall finnas hänvisningskort, upptagande 1) efternamn och samtliga förnamn; 2) kön; 3) yrke eller titel; 4) födelsenummer; 5) födelsetid; 6) beträffande värnpliktig värnpliktsnummer och övriga värnpliktsförhållanden; 7) beträffande den, som är eller varit folkbokförd i viss ort, senaste folkbokföringsort och -fastighet samt postadress ävensom i förekommande fall senaste mantalsskrivningsort; 8) beträffande den, som är upptagen i register över obefintliga, tid för överföringen till sådant register; 9) beträffande riksbokförd tid för riksbokföringen; 10) beträffande avliden eller dödförklarad person tid för dödsfallet; samt 11) anteckningar om verkställd utredning angående vistelseorten. (Formulär nr 4.) 33 §. / mom. Registren skola innehålla: ingångsregister, alfabetskorten eller hänvisningskorten för personer, vilkas huvudkort skola ingå i motsvarande kommunregister eller riksbokföringsregistret men ännu ej kommit den myndighet tillhanda, som för registret i fråga, ungdomsregister, alfabetskorten eller hänvisningskorten för personer, vilkas huvudkort ingå i motsvarande kommunregister och register över obefintliga eller riksbokföringsregistret och vilka vid det nästförflutna kalenderårets utgång icke uppnått 21 års ålder, alfabetsregister, alfabetskorten eller hänvisningskorten för de övriga personer, vilkas huvudkort ingå i motsvarande kommunregister och register över obefintliga eller riksbokföringsregistret, avgångsregister för en ort, alfabetskorten för de personer, vilkas huvudkort från kommunregistret eller registret över obefintliga för orten överflyttats till annat kommunregister, riksbokföringsregistret, utvandringsregistret eller riksregistret över avlidna, avgångsregister hos riksmyndigheten, hänvisningskorten för personer, vilkas huvudkort från riksbokföringsregistret överflyttats till kommunregister eller utvandringsregistret, dödregister hos riksmyndigheten, hänvisningskorten för personer, vilkas huvudkort överflyttats från riksbokföringsregistret till riksregistret över avlidna, samt

15 riksregistret över obefintliga, hänvisningskorten för personer, vilkas huvudkort ingå i register över obefintliga. 2 mom. I ungdomsregister ordnas korten i årsgrupper efter födelseår och i dödregister i årsgrupper efter dödsår. I ingångs-, alfabets- och avgångsregister samt riksregistret över obefintliga ävensom inom varje årsgrupp av ungdomsregister och dödregister ordnas korten i alfabetisk ordning på sätt i 30 § 2 mom. sägs. C.

Register,

som

utgöras

av

centralkort.

34 §. För varje person, som folkbokföres i viss ort, skall finnas centralkort, upptagande 1) efternamn och samtliga förnamn; 2) kön; 3) yrke eller titel; 4) födelsenummer; 5) födelsetid; 6) folkbokföringsort och -fastighet samt postadress; 7) den ort, i vars mantalslängd eller särskild bilaga därtill personen upptagits för varje särskilt år; 8) beträffande den, som inflyttat från annat län eller överförts från riksbokföringsregistret till kommunregister för ort inom länet, den ort, varifrån inflyttning skett, eller beteckning angivande sagda register; 9) beträffande den, som inflyttat från utlandet, senaste hemort; 10) beträffande den, som överförts till register över obefintliga, tid för överföringen; 11) beträffande den, som utflyttat till annat län eller till utlandet, den ort, till vilken utflyttning skett, och tid för utflyttningen; 12) beräffande den, som riksbokförts, tid för riksbokföringen; och 13) beträffande avliden eller dödförklarad person tid för dödsfallet. (Formulär nr 5.) 35 §. 1 mom. Registren skola innehålla: inflyttningsregister, centralkorten för personer, vilka inflyttat till ort inom länet från ort inom annat län eller från utlandet eller överförts från riksbokföringsregistret till kommunregister för ort inom länet men beträffande vilka anmälan ännu ej inkommit, att huvudkort för dem kommit vederbörande folkregisterförare tillhanda. adressregister, centralkorten för personer, folkbokförda inom länet, i den m å n de icke ingå i inflyttningsregister, utflyttningsregister, centralkorten för personer, vilka utflyttat från ort

16 inom länet till ort inom annat län eller till utlandet eller vilka efter att senast hava varit folkbokförda i ort inom länet riksbokförts, samt dödregister hos länsstyrelse, centralkorten för avlidna eller dödförklarade personer, vilka senast varit folkbokförda inom länet. 2 mom. I utflyttningsregister ordnas korten i årsgrupper efter utflyttningsår och i dödregister i årsgrupper efter dödsår. I inflyttnings- och adressregister samt inom varje årsgrupp av utflyttnings- och dödregister ordnas korten i alfabetisk ordning på sätt i 30 § 2 mom. sägs. D. U t l ä n n i n g s r e g i s t e r , i d e n t i f i e r i n g s r e g i s t e r gister över utfärdade duplettkort.

och

re-

36 §. För varje i riket folkbokförd person, som icke är svensk medborgare, skall finnas ett utlänningskort, upptagande 1) kön; 2) efternamn och samtliga förnamn; 3) statsmedborgarskap; 4) yrke eller titel vid tiden för första folkbokföringen i riket; 5) födelsenummer; 6) födelsetid eller antaglig ålder; 7) tid, då uppehållstillstånd först erhållits; 8) tid, då vederbörande först blivit folkbokförd i riket; och 9) ort, varest vederbörande först blivit folkbokförd, eller om han blivit riksbokförd, uppgift härom. (Formulär nr 6.) För person med dubbelt medborgarskap skall finnas ett särskilt kort för varje medborgarskap. 37 §. I utlänningsregistret, som omfattar alla förefintliga utlänningskort, ordnas korten efter nationalitet, därvid korten för statslösa och personer, vilkas statsmedborgarskap är ovisst, hänföras till en särskild grupp, och inom varje grupp på sätt i 30 § 2 mom. angivits. 38 §. För envar avliden, vars lik icke anträffats eller beträffande vilken begravningstillstånd meddelats utan att upplysning erhållits om hans identitet eller folkbokföringsort, skall upprättas ett identifieringskort. Sådant kort skall, i den mån uppgifter därom kunnat erhållas, upptaga 1) kön; 2) efternamn och samtliga förnamn; 3) yrke eller titel; 4) födelseår, -månad och -dag eller antaglig ålder; 5) tid och ort för dödsfallet;

17 6) senaste folkbokföringsort eller i förekommande fall anteckning om riksbokföring; och 7) begravningsort. Beträffande person, vars lik icke anträffats eller om vars identitet upplysning icke kunnat vinnas, skall identifieringskortet därjämte upptaga hänvisning a) till protokoll över polisundersökning i anledning av dödsfallet och b), om rättsmedicinsk undersökning ägt rum, till protokoll över sådan undersökning. (Formulär nr 7.) 39 §. I identifieringsregistret, som omfattar samtliga förefintliga identifieringskort, ordnas korten årsvis efter dödsår samt i övrigt, såvitt upplysning erhållits om vederbörandes identitet, i alfabetisk ordning på sätt i 30 § 2 mom. angivits; och skola kort avseende personer, om vilkas identitet upplysning ej vunnits, hänföras till en särskild grupp. 40 §. För varje fall, då på sätt i 95 § eller 180 § 1 mom. stadgas duplettkort till huvudkort utfärdas, skall upprättas ett särskilt kort, upplysningskort, upptagande 1) kön; 2) efternamn och samtliga förnamn; 3) födelsenummer; 4) födelseår, -månad och -dag; 5) tid för utfärdandet av duplettkortet; och 6) folkbokföringsort vid tiden för utfärdandet. (Formulär nr 8.) 41 §. I registret över utfärdade duplettkort, som utgöres av samtliga förefintliga upplysningskort, ordnas korten i alfabetisk ordning på sätt i 30 § 2 mom. angivits. E.

Gemensamma

bestämmelser. 42 §.

Huvudkort, alfabetskort, hänvisningskort och centralkort för person, som icke är svensk medborgare, skola vara av annan färg än motsvarande kort för svensk medborgare. Samtliga register utom kommunregister må, om så finnes lämpligt, uppdelas efter kön.

18 Böcker för den löpande folkbokföringen. 43 §. I 3 § omförmälda böcker skola föras enligt bifogade formulär och vid denna förordning fogade anvisningar. (Formulär nrs 9—13.) 44 §. I samtliga böcker skola uppslagen eller sidorna vara numrerade i ordningsföljd, och skall å titelbladet i varje bok utsättas antalet uppslag eller sidor i boken. 45 §. Födelseboken för det löpande året skall omfatta alla barn, som födas under årets lopp och enligt 60 § skola däri antecknas. Då anmälan om födelse, som timat under året, sker efter dettas slut, skall barnet införas i födelseboken för födelseåret. I slutet av födelseboken för varje år bör rum för dylika anteckningar lämnas öppet. 46 §.

I äktenskapsbok skola införas anteckningar enligt stadgandena i 85 och 88 §§, och skola alla anteckningar beträffande ett äktenskap ske på det ställe, där anteckning i samma bok rörande äktenskapet först ägt rum. 47 §.

1 avgångsboken för det löpande året skall anteckning ske om alla huvudkort, som under året avsänts från den myndighet, hos vilken boken föres, med undantag av huvudkort för avlidna och dödförklarade personer samt från riksmyndigheten avsända huvudkort för ej riksbokförda personer och duplettkort. 48 §.

Död- och begravningsboken för det löpande året skall omfatta alla dödsfall under året, boken för viss ort såvitt rör där folkbokförda personer, samt hos riksmyndigheten förd bok såvitt rör riksbokförda personer och personer, vilkas folkbokföringsort är okänd. Då anmälan om dödsfall sker efter utgången av det år, under vilket dödsfallet inträffat, skall den avlidne införas i död- och begravningsboken för dödsåret. Dödförklarad skall införas i död- och begravningsboken för det år, under vilket han enligt beslutet om dödförklaring skall antagas hava avlidit. I slutet av död- och begravningsboken för varje år bör rum för dylika anteckningar lämnas öppet. 49 §. Invandringsboken för det löpande året skall omfatta alla till riket invandrade personer, för vilka under året utfärdats huvudkort.

19 Om beslut angående den löpande folkbokföringen. 50 §. 1 mom. Beslut angående en persons folkbokföring i viss ort meddelas, om beslutet grundas å anmälan, som av enskild person ingives till folkregisterförare, av folkregisterföraren i den ifrågasatta folkbokföringsorten. Finner länsstyrelse person böra folkbokföras i ort inom länet, äger länsstyrelsen därom meddela beslut. 2 mom. Beslut om riksbokföring meddelas, om den person beslutet avser är folkbokförd i viss ort, av länsstyrelsen i det län, inom vilket orten är belägen, och i annat fall av överståthållarämbetet. 51 §. 1 mom. Hos länsstyrelse m å framställning om folkbokföring i viss ort göras allenast av folkregisterföraren eller folkbokföringsnämnden i den ort, där vederbörande är folkbokförd, eller i den ort, där han förmenas rätteligen böra folkbokföras, så ock av mantalsskrivningsförrättare för sådan ort och av riksmyndigheten. 2 mom. Framställning om riksbokföring må, utom av person, som avses i 108 § och enligt stadgandet i 169 § 2 mom. av mantalsskrivningsförrättare, göras jämväl av folkregisterföraren eller folkbokföringsnämnden i den ort, där den person, som förmenas skola riksbokföras, må vara folkbokförd, så ock av riksmyndigheten.

Om anmälningar och meddelanden för den löpande folkbokföringen och därav föranledda åtgärder med mera. Gemensamma bestämmelser. 52 §. Anmälan till folkbokföringsmyndighet, som ankommer å enskild person, skall, där ej annat angives, göras av denne eller, om han är omyndig, av förmyndaren, dock att omyndig, som fyllt femton år, själv må avgiva anmälan eller ansökan utom i fall, varom förmäles i 116 och 120 §§. Anmälan må dock enligt uppdrag av den det vederbör göras av annan person, som kan antagas äga personlig kännedom om det sakförhållande, anmälningen avser. Anmälningen skall innehålla uppgift om alla de omständigheter, rörande vilka enligt meddelad föreskrift eller fastställt formulär upplysning skall lämnas. Den, som icke är känd av folkbokföringsmyndigheten, skall, om så påfordras, styrka sin identitet. Om myndigheters skyldigheter att lämna uppgifter för folkbokföringen skall gälla vad i denna förordning eller annan författning ä r stadgat.

20 Anmälan skall, där ej annat sägs, ske genom ifyllande samt överlämnande eller insändande av därför bestämd blankett. Det åligger folkregisterförare att, om framställning därom göres, biträda vid ifyllandet av föreskrivna blanketter för avgivande av anmälan till folkregisterförare eller riksmyndigheten. Den, som ingiver anmälan, skall, om han så önskar, utan kostnad erhålla bevis om att anmälningsskyldigheten fullgjorts. 53 §. Har anmälan, som skall avgivas till folkregisterförare eller riksmyndigheten, icke avlämnats inom föreskriven tid eller i föreskriven ordning, eller befinnes avgiven sådan anmälan ofullständig och kan densamma icke med ledning av folkbokföringsurkund, som av myndigheten handhaves, fullständigas, bör den anmälningsskyldige av den folkbokföringsmyndighet, till vilken anmälan skall avlämnas, eller på begäran av sådan myndighet av folkbokföringsnämnd eller dess ordförande anmanas att i vederbörlig ordning avgiva anmälan eller att fullständiga avgiven anmälan. Avser anmaningen fullständigande av anmälan, skall anmaningen innehålla underrättelse i vilket avseende anmälningen befunnits icke i behörig ordning avgiven eller ofullständig. Vid anmanings meddelande skall iakttagas, att densamma skall innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna anmälan till den, som utfärdat anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet. Därjämte skall anmaningen innehålla underrättelse om postadressen för den, som utfärdat anmaningen, ävensom om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaningen medför. Härutöver skall anmaning, som utfärdas av folkregisterförare eller folkbokföringsnämnd eller dess ordförande, innehålla meddelande till den anmanade, att han äger påkalla biträde vid ifyllande av anmälningsblankett och för sådant ändamål infinna sig hos folkregisterföraren eller ledamot av nämnden. Anmaning må genom polismyndighetens försorg tillställas den försumlige. Hörsammas icke anmaning att avgiva anmälan, som i första stycket sägs, eller underlåter den som erhållit anmaning att fullständiga anmälan, som varit ofullständig, att efterkomma sådan anmaning, må för anmälans införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige lämpligt vite. 54 §. 1 mom. Har till folkbokföringsmyndighet inkommit anmälan eller meddelande, som bör behandlas av annan folkbokföringsmyndighet, skall handlingen, efter det de åtgärder med avseende å de hos förstnämnda myndighet förda folkbokföringsurkunder vidtagits, vartill handlingen m å giva anledning, översändas till den myndighet, å vilken enligt vad utrönas kan ytter-

21 ligare åtgärd ankommer. Kan ej utrönas, å vilken myndighet åtgärd ankommer, skall handlingen överlämnas av folkregisterförare till länsstyrelsen i länet och av länsstyrelse till riksmyndigheten. 2 mom. Finner riksmyndigheten sig icke behörig att själv vidtaga folkbokföringsåtgärd, vartill anmälan eller meddelande, som dit inkommit, må giva anledning och framgår icke heller av de hos riksmyndigheten förda register eller eljest vilken myndighet som är behörig, skall riksmyndigheten företaga särskild utredning för vinnande av upplysning härom. Riksmyndigheten har i sådant hänseende alt hos samtliga länsstyrelser framställa förfrågan om vederbörande persons folkbokföringsort. Det åligger länsstyrelserna att i anledning av sådan framställning ofördröjligen verkställa undersökning, varje länsstyrelse av därstädes förda register, och omedelbart till riksmyndigheten inberätta vad vid undersökningen utrönts. Kan icke genom undersökning, varom i första stycket sägs, utredas varest vederbörande är folkbokförd eller rätteligen bör folkbokföras, har riksmyndigheten att genom polisundersökning eller på annat sätt sörja för fullständig utredning. Sedan nödig upplysning vunnits, skall riksmyndigheten föranstalta därom, att åtgärd, vartill omständigheterna må föranleda, bliver av vederbörlig myndighet vidtagen. 55 §. Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, skall riksmyndigheten beträffande person, som skall riksbokföras eller som är riksbokförd, vidtaga de åtgärder, som i fråga om person, folkbokförd i viss ort, ankomma å folkregisterföraren i orten och å länsstyrelsen. Anmälan om födelse. 56 §. Om barns födelse skall anmälan göras dels till folkregisterföraren i den ort, där modern vid tiden för barnets födelse var folkbokförd, eller, om modern icke var folkbokförd i viss ort, till riksmyndigheten (födelseanmälan), dels ock till länsstyrelsen i det län, inom vilket barnet fötts (kontrollanmälan). Hava två eller flera barn blivit födda vid samma nedkomst, skall om vart och ett göras särskild anmälan samt tillika uppgivas, i vilken ordning barnen äro födda. Med barn, vars födelse skall anmälas, förstås nyfödd av minst 35 centimeters längd, såväl levande född som dödfödd, och därjämte sådan nyfödd under denna längd, som levat efter födelsen. Med dödfött barn förstås nyfödd av minst 35 centimeters längd, hos vilken lungandningen icke inställt sig, vare sig döden inträffat före, under eller efter förlossningen.

22 57 §. Skyldighet att göra födelseanmälan åligger 1) fader till barn inom äktenskap, 2) moder, 3) den, som har barnet i sin vård, och 4) föreståndare för allmän inrättning eller anstalt, om modern vid tiden för nedkomsten var där intagen. Av de i punkterna 1—3 angivna personer är i ordningsföljden senare upptagen person pliktig att göra anmälan, endast om någon, som är tidigare i ordningen, icke finnes eller av laga förfall är förhindrad att göra anmälan. Födelseanmälan skall göras inom en månad efter födelsen. Anmälan av person, som i första stycket 4) avses, må insändas. Anmälan av annan person skall, där så ske kan, ingivas och ej insändas. Anmälan må göras till envar folkregisterförare, även om han enligt 60 § icke har att vidtaga folkbokföringsåtgärd i anledning av densamma. 58 §. Skyldighet att göra kontrollanmälan åligger 1) föreståndare för allmän inrättning eller anstalt, om modern vid tiden för nedkomsten var där intagen, 2) barnmorska, som annorstädes än å inrättning eller anstalt, som nyss nämnts, biträtt kvinna vid förlossning, och 3) läkare, som utan biträde av barnmorska haft vård om kvinna vid förlossning annorstädes än å allmän inrättning eller anstalt. Kontrollanmälan skall göras ofördröjligen och senast inom tre dagar efter födelsen. 59 §. Anträffas nyfött och till härkomsten okänt barn, som ej är i någons vård, skall ofördröjligen och senast påföljande dag anmälan därom göras till polismyndigheten i orten, som har att verkställa undersökning angående barnets identitet och, om undersökningen icke giver vid handen, att anmälan om barnets födelse i föreskriven ordning skett, göra födelseanmälan till folkregisterföraren i den ort, där barnet anträffats, eller, om födelsehemorten kunnat fastställas, denna ort ävensom kontrollanmälan till länsstyrelsen i länet. I födelseanmälan, som avgives till folkregisterförare i den ort, där barnet anträffats, skall såvitt möjligt uppgivas: 1) plats och tid för fyndet och de omständigheter, under vilka detsamma gjorts; 2) barnets kön, antagliga ålder och utmärkande kroppsliga kännetecken; samt 3) plats, där barnet vårdas. 60 §. Anteckning om barns födelse skall ske i födelseboken för barnets födelsehemort eller, om födelsehemort saknas eller i fall, som avses i 59 §, icke

23 kunnat fastställas, i riksmyndighetens födelsebok. Födelsen skall därjämte antecknas å moderns huvudkort, och, om barnet har äktenskaplig börd, å faderns huvudkort. 61 §. Sedan födelseanmälan inkommit till folkregisterförare, som handhaver den födelsebok, vari anteckning om födelsen enligt 60 § skall ske, samt riktigheten av uppgifterna i densamma, i den mån så ske kan, kontrollerats, skall barnet inskrivas i födelseboken och barnets födelsenummer antecknas å anmälningen, varefter densamma skall översändas till länsstyrelsen. 62 §. Länsstyrelsen har att med tillhjälp av därstädes förda register kontrollera dit inkomna anmälningar om födelser och vidtaga de åtgärder, som må föranledas för rättande av uppkomna felaktigheter. 63 §. Var modern vid tiden för barnets födelse folkbokförd inom visst län, skall, då till länsstyrelsen inkommit födelseanmälan, försedd med anteckning om barnets födelsenummer, länsstyrelsen med ledning av anmälningen låta utskriva huvudkort, alfabetskort och centralkort för barnet. Förstnämnda två kort skola översändas till folkregisterföraren i barnets födelsehemort. 64 §. Om modern vid tiden för barnets födelse var riksbokförd eller icke var folkbokförd i riket eller upplysning icke kunnat vinnas om hennes folkbokföringsort, skall riksmyndigheten, sedan födelseanmälan dit inkommit, utskriva huvudkort och hänvisningskort för barnet. 65 §. Har i födelseanmälan icke lämnats uppgift om barnets förnamn, skall inom en månad efter barnets födelse uppgift härom insändas till vederbörande folkbokföringsmyndighet och skall beträffande skyldighet att avgiva sådan anmälan gälla vad i 57 § första och andra styckena sägs, dock att anmälningsskyldighet icke åligger person, som i första stycket 4) omförmäles. Har barnet inom samma tid döpts inom svenska kyrkan, erfordras ej särskild anmälan om barnets förnamn. Barnets förnamn skall av sagda myndighet införas å de kort för barnet, vilka befinna sig i de av myndigheten omhänderhavda register samt i födelseboken och, om barnet icke vidare är folkbokfört i födelsehemorten, i avgångsboken. Uppgives för barn, som icke döpts inom svenska kyrkan, förnamn, som uppenbarligen kan väcka anstöt eller allmänt åtlöje, må sådant förnamn icke införas i folkbokföringsurkund.

24 Anmält namn må ej på annat sätt ändras än genom tillägg av namn, som vid dop inom svenska kyrkan möjligen må bliva någon givet utöver redan i födelsebok infört namn. Till folkregisterförare enligt första stycket lämnad namnuppgift skall, efter vederbörlig anteckning i av honom förda urkunder, översändas till länsstyrelsen, som har att införa uppgiften å barnets centralkort. 66 §. Är barn folkbokfört i viss ort, åligger det länsstyrelsen att, sedan å folkregisterförare och länsstyrelse ankommande åtgärder i anledning av födelseanmälan vidtagits, översända födelse- och kontrollanmälan till riksmyndigheten. 67 §. Då till folkregisterföraren i barnets födelsehemort eller, om barnet saknar födelsehemort eller denna är okänd, till riksmyndigheten inkommit anmälan om födelse av barn utom äktenskap, åligger det folkbokföringsmyndigheten att ofördröjligen till barnavårdsnämnden i födelsehemorten, om känd sådan finnes, och eljest till barnavårdsnämnden i barnets födelseort, översända utdrag av födelseboken rörande födelsen i fråga. Anmälan om dödsfall och om dödförklaring. 68 §. Om dödsfall skall anmälan skyndsamt och senast å tionde dagen efter det den anmälningsskyldige erhållit kännedom om dödsfallet göras till folkregisterföraren i den ort, där den avlidne är folkbokförd, eller om han icke är folkbokförd i viss ort, till riksmyndigheten. 69 §. Skyldighet att göra anmälan om dödsfall åligger 1) den avlidnes make, 2) den avlidnes föräldrar, barn och syskon, 3) den avlidnes hushållsföreståndare eller den, i vars bostad dödsfallet inträffat, om de finnas där dödsfallet inträffat eller den avlidnes lik anträffats, samt 4) föreståndare för allmän inrättning eller anstalt, i den händelse den avlidne vid dödsfallet var där intagen. Av de i punkterna 1—3 omförmälda personer är i ordningsföljden senare upptagen person pliktig att göra anmälan, endast om någon, som är tidigare i ordningen, icke varit tillstädes vid eller omedelbart efter dödsfallet eller likets anträffande eller av laga förfall är hindrad att göra anmälan. Föreligger icke anmälningsskyldighet enligt första stycket punkterna 1—4 eller har till polismyndighetens i orten kännedom kommit, att anmälningsskyldighet icke fullgjorts, åligger det polismyndigheten att göra anmälan om dödsfallet.

25 Där anmälan skall göras av annan än polismyndighet eller person, som avses i första stycket 4), skall anmälningen ingivas och må ej insändas. Anmälan må göras till envar folkregisterförare, även om han icke enligt 78 § har att vidtaga folkbokföringsåtgärd i anledning av densamma. 70 §.

Envar, som anträffar lik efter avliden person, är pliktig att ofördröjligen göra anmälan därom till polismyndigheten i orten. 71 §. Läkare, som behandlat avliden person under hans sista sjukdom eller efter dödsfallet besiktigat hans kropp, är pliktig att skyndsamt, i förstnämnda fall efter erhållen kännedom om dödsfallet och i sistnämnda fall efter besiktningen, till den myndighet, som i 68 § sägs, skriftligen anmäla dödsfallet med uppgivande av tidpunkt för detsamma och antaglig huvudsaklig dödsorsak. Äger läkaren icke kännedom om vilken myndighet, som enligt sagda paragraf är behörig, må anmälan göras till närmaste folkbokföringsmyndighet. 72 §. Lik må icke brännas eller begravas, ej heller må lik eller aska efter lik utföras ur riket, förrän anmälan om dödsfallet på sätt i 68 § sägs blivit gjord och vederbörligt tillstånd till eldbegängelse eller begravning eller utförande u r riket erhållits. 73 §. 1 mom. Sedan till myndighet, som i 68 § sägs, inkommit anmälan om dödsfall, skall myndigheten, såvitt liket efter den avlidne anträffats, utfärda och tillställa den, som jämlikt 69 § gjort anmälan om dödsfallet, tillstånd till eldbegängelse eller begravning eller utförande ur riket av den avlidnes lik eller aska efter detta (begravningstillstånd). Förvaltas begravningsplats, där lik eller aska efter lik skall begravas, av kyrkorådet och är pastor i församlingen sådan folkregisterförare, som i 68 § sägs, vare skriftligt tillstånd ej erforderligt, därest ej liket före begravning skall undergå eldbegängelse. Om tillstånd till eldbegängelse av annan myndighet än folkbokföringsmyndighet är särskilt stadgat. 2 mom. Kan den avlidnes identitet eller folkbokföringsort ej utrönas, må begravningstillstånd utfärdas av den myndighet, till vilken anmälan om dödsfallet gjorts. Av folkregisterförare må i sådant fall tillstånd dock ej utfärdas med mindre medgivande därtill lämnats av riksmyndigheten. Riksmyndigheten äger, om skäl därtill föreligga, utfärda begravningstillstånd eller medgiva, att begravningstillstånd må utfärdas, innan utredning om den avlidnes folkbokföringsort avslutats. 3 mom. Föreligger fall, varom förmäles i 16 § 1. förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakt-

tagas skall, må begravningstillstånd ej utfärdas, förrän förordnande, som i nämnda lagrum sägs, meddelats, och, om rättsmedicinsk undersökning skall äga rum, sådan företagits. 74 §.

Har lik efter avliden person icke anträffats, skall, om anmälan om dödsfallet gjorts till folkregisterförare, denne därom underrätta riksmyndigheten inom en månad från den dag, då dödsfallet inträffat eller antages tidigast hava inträffat. 75 §. 1 mom. Skall lik före begravning eller utförande ur riket undergå eldbegängelse, skall begravningstillstånd företes för den, som förvaltar krematorium, där eldbegängelsen äger rum. 2 mom. Begravningstillstånd skall överlämnas vid begravning till den, som förvaltar begravningsplats, och vid utförande ur riket av lik eller aska efter lik till vederbörande tullmyndighet. 3 mom. Det åligger den, som förvaltar krematorium eller begravningsplats, samt tullmyndighet att tillse, att icke eldbegängelse, ej heller begravning eller utförande ur riket av lik eller aska efter lik äger rum utan vederbörligt tillstånd. 76 §. Har skriftligt begravningstillstånd utfärdats, skall av person eller myndighet, som omförmäles i 75 § 1 och 2 mom., därå tecknas bevis om tid och plats för eldbegängelse, begravning eller utförande ur riket av lik eller aska efter lik. Sedan begravning ägt rum eller lik eller aska efter lik utförts ur riket, skall begravningstillstånd med åtecknade bevis (begravningsbevis) återsändas till utfärdaren. 77 §.

/ mom. Har skriftligt begravningstillstånd, som utfärdats av folkregisterförare, icke inom en månad efter utfärdandet återkommit till denne, åligger det honom att därom underrätta länsstyrelsen, som har att i anledning av underrättelsen verkställa undersökning. Leder sådan undersökning icke till begravningstillståndets tillrättaskaffande, skall förhållandet anmälas till riksmyndigheten. 2 mom. Har begravningstillstånd, som utfärdats av riksmyndigheten, icke återkommit till myndigheten eller har till myndigheten inkommit anmälan, som i 1 mom. sägs, skall riksmyndigheten föranstalta om den utredning, vartill myndigheten finner anledning. 78 §.

Med ledning av inkomna anmälningar om dödsfall och begravningsbevis, om sådant förefinnes, skall anteckning göras i död- och begravningsboken för den avlidnes folkbokföringsort, eller om han icke är folkbokförd i viss

27 ort, i riksmyndighetens död- och begravningsbok samt å den avlidnes huvudkort. Med ledning av anmälan, som i 68 § sägs, skall vidare anteckning om dödsfallet ske å övriga folkbokföringskort för den avlidne och, om den avlidne var gift, å makens huvudkort. 79 §. / mom. Sedan föreskrivna anteckningar i död- och begravningsbok och å den avlidnes huvudkort verkställts, skall, om den avlidne är folkbokförd i viss ort, folkregisterföraren insända den avlidnes huvudkort till länsstyrelsen, som har att översända detsamma till pensionsstyrelsen. 2 mom. Riksmyndigheten skall, så snart dit inkommit anmälan om att riksbokförd person avlidit, översända meddelande därom och i förekommande fall om personens senast uppgivna folkbokföringsort till pensionsstyrelsen. 80 §. Har anmälan om dödsfall inkommit till folkregisterförare, som icke tilllika är pastor i den församling, inom vilken den avlidne är folkbokförd, eller om den avlidne icke är folkbokförd i viss ort, i den församling, där han vid dödsfallet vistades, eller har anmälan inkommit omedelbart till riksmyndigheten, skall folkregisterföraren eller riksmyndigheten, därest den avlidne tillhörde svenska kyrkan, ofördröjligen meddela pastor underrättelse om dödsfallet. 81 §• Vad i denna förordning stadgats angående åtgärder av folkbokföringsmyndighet i anledning av dödsfall skall i tillämpliga delar gälla även rörande dödförklaring. Anmälan om äktenskaps ingående, äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel. 82 §. 1 mom. Envar i riket folkbokförd person, som ämnar ingå äktenskap, skall hos vederbörlig folkbokföringsmyndighet anhålla om äktenskapsbetyg eller, om äktenskapet skall ingås inför utländsk myndighet, äktenskapscertifikat. Är trolovad folkbokförd i den ort, där lysning skall ske, och är pastor folkregisterförare, skall dock äktenskapsbetyg ej utfärdas för den trolovade. Äktenskapsbetyg och äktenskapscertifikat skola innefatta intyg om vad de för den löpande folkbokföringen förda urkunder innehålla angående vederbör andes behörighet att ingå äktenskapet och skola utfärdas enligt därför fastställda formulär. 2 mom. Äktenskapsbetyg må ej för trolovad utfärdas, med mindre samtycke därtill givits av den, med vilken äktenskapet skall ingås. 3—388005.

II.

28 Äktenskapsbetyg skall kungöras i kyrka för vederbörandes folkbokföringsort eller, om han icke är folkbokförd i någon ort, i kyrkan i den församling, där han vistas, och skall den folkbokföringsmyndighet, som utfärdat äktenskapsbetyg, ombestyra, att kungörelse om betygets utfärdande varder nästa söndag i kyrkan uppläst, varvid angives ej mindre bägge de trolovades fullständiga namn jämte yrke och hemvist än ock varest hinder mot äktenskapet må anmälas. Har sådan kungörelse skett, må nytt äktenskapsbetyg ej utfärdas, förrän fyra månader förflutit från kungörandet eller, om lysning tillkommit, från sista lysningsdagen, med mindre den andra trolovade avlidit. Äktenskapsbetyg är inom riket giltigt endast under två månader från dagen för dess kungörande. Begär någon, för vilken äktenskapsbetyg utfärdats, nytt sådant betyg, innan sju månader förflutit efter det förra betygets kungörande, åligger det sökanden, där han icke återlämnar betyget, att styrka, att hans förra trolovade avlidit, eller att lysning ej följt, eller ock, där lysning skett, å vilken dag sådan sista gången avkunnades. 3 mom. Angående de villkor, under vilka äktenskapscertifikat må u t färdas, är särskilt stadgat. A mom. Det åligger myndighet, som utfärdar äktenskapsbetyg eller äktenskapscertifikat att, om så begäres av den person, som med betyget eller certifikatet avses, översända detsamma ävensom av vederbörande överlämnad skriftlig försäkran, varom i 3 kap. 2 § giftermålsbalken förmäles, till pastorsämbete, hos vilket hinder mot äktenskapet skall anmälas. 83 §. Om vigselförrättares skyldighet att till vederbörlig folkbokföringsmyndighet översända underrättelse om vigseln stadgas i 4 kap. 8 § giftermålsbalken. 84 §. De underrättelser, som för folkbokföringen erfordras beträffande äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap och ogiltighet av vigsel, skola av statistiska centralbyrån meddelas den folkbokföringsmyndighet, som utfärdat i målet företett folkbokföringsbevis, ofördröjligen efter det uppgift om äktenskapsskillnaden, äktenskapets återgång eller vigselns ogiltighet till centralbyrån inkommit eller därest domstolens beslut då ej vunnit laga kraft, så skett. 85 §. Med ledning av underrättelse om vigsel eller om äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap eller ogiltighet av vigsel skall anteckning göras i äktenskapsboken för den ort, där make är folkbokförd, eller om han är riksbokförd eller icke är folkbokförd i riket, i riksmyndighetens äktenskapsbok samt å makes huvudkort, ävensom i händelse av ändring av efternamn

29 i förekommande fall å vederbörandes alfabetskort, centralkort och hähvisningskort. i :, : Angående anteckning i visst fall å barns huvudkort stadgas i 90 § sista stycket. Finnes huvudkort, vara enligt vad i första stycket är stadgat anteckning skall ske, icke i register hos den myndighet, till vilken underrättelse, varom i samma stycke sägs, inkommit, skall innan underrättelsen enligt stadgandet i 54 § översändes till vederbörlig myndighet anteckning om äktenskapets ingående eller upplösning göras i det rum i avgångsbok eller död- och begravningsbok, där anteckning om vederbörandes utflyttning eller död må hava verkställts. ': • 86 §. 1 mom. Till folk registerförare inkommen underrättelse, varom i 85 § sägs, skall, sedan de åtgärder vidtagits, som därav må föranledas med avseende å av folkregisterföraren handhavda folkbokföringsurkunder, vid ändring av makes efternamn översändas till länsstyrelsen; och skall folkregisterförare, där ej jämlikt i 4 kap. 8 § näst sista stycket giftermålsbalken vigselbevis meddelats, vilket i sådant fall översändes, lämna länsstyrelsen skriftlig underrättelse om vigseln. Avser underrättelse, som i första stycket sägs, person, som är upptagen i register över obefintliga, skall länsstyrelsen efter vidtagande av vederbörlig åtgärd med avseende å personens centralkort, översända underrättelsen till riksmyndigheten. 2 mom. Folkbokföringsmyndighet, till vilken underrättelse varom ^förmäles i 85 § inkommit, skall, därest allenast ena makens huvudkort är för myndigheten att tillgå, genom särskilt meddelande underrätta den folkbokföringsmyndighet, hos vilken andra makens huvudkort finnes, om äktenskapets ingående, äktenskapsskillnaden, äktenskapets återgång eller vigselns ogiltighet. 87 §. Ingår änkling eller änka nytt gifte, åligger det vederbörlig folkbokföringsmyndighet att ofördröjligen, med angivande av tiden för det tidigare äktenskapets upplösning, om vigseln underrätta domaren eller rätten i den ort, där den avlidne maken vid det tidigare äktenskapets upplösning var folkbokförd, eller om den avlidne var riksbokförd Stockholms rådhusrätt. Sådan underrättelse erfordras dock ej, där för myndigheten är tillförlitligen känt, antingen att omyndiga barn i föregående giftet icke finnas eller att annan person än den omgifte är förordnad till förmyndare eller god man för sådan omyndig eller ock att laga bodelning ägt rum. 88 §. 1 mom. Äktenskap, som slutits å utrikes ort, skall av vederbörlig folkbokföringsmyndighet omedelbart antecknas i äktenskapsbok, där fråga är om:

30 a) äktenskap, avslutat inför präst inom svenska kyrkan eller sådan vigselförrättare, som omförmäles i 1 och 6 §§ lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet; b) äktenskap, som enligt intyg av utländsk myndighet blivit slutet å den utrikes orten i där föreskriven form inför kyrklig eller borgerlig myndighet; och c) äktenskap, som enligt intyg av präst inom visst utländskt kyrkosamfund blivit ingånget inför någon dess präst, där Konungen förordnat, att av det samfunds prästerskap utfärdade intyg skola här i riket gälla. 1 fråga om styrkande av utländsk intygsgivares befogenhet skall vad i 186 § stadgas lända till efterrättelse. 2 mom. Begär någon eljest, att äktenskap, som ingåtts utrikes, skall antecknas i sagda bok, varde frågan härom hänskjuten till riksmyndigheten. 89 §. Skall anteckning ske i folkbokföringsurkund om äktenskap, som slutits å utrikes ort, skall vad i 85—87 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning. Anmälningar beträffande barn utom äktenskap och adoptivbarn. 90 §. Om domstols fastställelse eller faders erkännande av faderskap till barn utom äktenskap, fastställelse eller erkännande av sådant barns egenskap av trolovningsbarn, förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd samt domstols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd, tillstånd att antaga adoptivbarn eller förklaring, att adoptivförhållande är hävt, skall anteckning ske å barnets eller adoptivbarnets huvudkort, å föräldrarnas eller, i de båda sistnämnda fallen, adoptantens huvudkort och i det rum i födelsebok eller i förekommande fall invandringsbok, där barnet eller adoptivbarnet är inskrivet. Skall i enlighet med vad i första stycket stadgas anteckning ske i födelsebok eller invandringsbok, skall folkbokföringsmyndigheten efter verkställd anteckning å barnets eller adoptivbarnets huvudkort översända anmälningen med åtecknad uppgift om barnets eller adoptivbarnets födelsenummer till vederbörlig folkbokföringsmyndighet i dess födelsehemort eller, om födelsehemort saknas, riksmyndigheten, som h a r att med ledning härav göra anteckning i födelseboken eller invandringsboken. Hava, efter det barn blivit utom äktenskap fött, dess föräldrar ingått äktenskap, skall anteckning därom göras å barnets huvudkort och skall den myndighet, som verkställer anteckning om äktenskapet å moderns huvudkort, föranstalta om att sådan anteckning sker.

31 Anmälan om ändring av efternamn. 91 §. Sker ändring av efternamn i andra fall än i 85 och 90 §§ sägs, skall anmälan därom göras till vederbörlig folkbokföringsmyndighet i den ordning Konungen bestämmer. Sedan till myndighet inkommit anmälan om namnändring, har myndigheten att göra anteckning därom å huvudkort och å alfabetskort eller i förekommande fall å hänvisningskort för den eller de personer, för vilka namnändringen gäller. Folkregisterförare har att översända underrättelse om namnändring med uppgift om de personer, för vilka namnändringen gäller, till länsstyrelsen för verkställande av de åtgärder, som å sagda myndighet ankomma. Avser underrättelse, som i tredje stycket sägs, person, som är upptagen i register över obefintliga, skall länsstyrelsen efter vidtagande av vederbörlig åtgärd med avseende å personens centralkort, översända underrättelsen till riksmyndigheten. Anmälan om naturalisation med mera. 92 §. Yppas tvekan, huruvida någon, som önskar bliva i folkbokföringsurkund antecknad såsom svensk medborgare, äger svenskt medborgarskap, skall vederbörlig folkbokföringsmyndighet hänvisa honom att hos Konungen söka sådant förklarande därutinnan, varom namnes i 11 § lagen den 23 maj 1924 om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap. 93 §. Finner annan folkbokföringsmyndighet än riksmyndigheten anledning till antagande att person förvärvat svenskt medborgarskap annorledes än genom naturalisation eller att såsom svensk medborgare folkbokförd person icke är svensk medborgare, har myndigheten att därom underrätta riksmyndigheten. Har till riksmyndigheten inkommit anmälan om naturalisation eller finnes anledning antaga, att person annorledes förvärvat svenskt medborgarskap eller att person, som är folkbokförd såsom svensk medborgare, rätteligen är utländsk medborgare eller statslös, skall riksmyndigheten infordra vederbörandes huvudkort, såvitt sådant finnes hos annan myndighet än riksmyndigheten. 94 §. Då huvudkort för i 93 § omförmälda ändamål översändes till riksmyndigheten, skall anteckning därom ske i avgångsboken med anmärkande för vilket ändamål kortet översändes.

95 §. Riksmyndigheten har att för den, som förvärvat svenskt medborgarskap, utfärda nytt huvudkort samt för den, som är folkbokförd såsom svensk medborgare men befunnits sakna medborgarskap i riket, utfärda nytt huvudkort och utlänningskort. Återkallat huvudkort och återkallat utlänningskort skola förvaras såsom bilagor till motsvarande kort i registret över utfärdade duplettkort. Har av anledning, som i första stycket sägs, nytt huvudkort utfärdats, skall myndighet, som för register, vari motsvarande alfabetskort, hänvisningskort eller centralkort ingår, utfärda nytt sådant kort, och har riksmyndigheten att underrätta sådan myndighet om huvudkortets utfärdande. Anmälan om flyttning inom riket med mera. 96 §. ö m flyttning skall anmälan göras inom fjorton dagar, därest flyttning sker från en fastighet till en annan inom samma ort, till folkregisterföraren i orten och i annat fall till folkregisterföraren i den nya vistelseorten (flyttningsanmälan). Flyttning skall anses hava skett, om någon från en fastighet till en annan överfört huvudparten av sina personliga tillhörigheter eller under sammanlagt 90 dygn av de sistförflutna fyra månaderna tillbringat sin vila under dygnet å viss annan fastighet än den, å vilken han är folkbokförd eller å vilken han enligt senast avgiven flyttningsanmälan vistas eller förvarar huvuddelen av sina personliga tillhörigheter. Flyttningsanmälan befordras utan avgift med posten. 97 §. Skyldighet att göra flyttningsanmälan åligger envar, som flyttat, med undantag av: 1) ledamot av statsrådet, som för utövande av statsrådsämbetet avflyttat från den ort, varest han vid utnämningen var bosatt; 2) ledamot av riksdagen, såvitt angår vistelse utom folkbokföringsorten i och för fullgörande av uppdrag såsom sådan ledamot; 3) den, som vistas vid läroanstalt för erhållande av undervisning, därest h a n enligt stadgandet i 23 § 7 mom. icke skall anses bosatt i den ort, där läroanstalten är belägen; 4) den, som är fast anställd vid krigsmakten, vid tillfällig vistelse å annan ort i och för tjänsten och den, som för fullgörande av värnpliktstjänstgöring vistas utom folkbokföringsorten; 5) den, som tillhör den nomadiserande lappbefolkningen under flyttning inom lappbyns betesområde; samt 6) den, som intagits å sjukvårdsinrättning eller å fattigvårdsanstalt, anstalt för vanartade barn och vanartad ungdom, alkoholistanstalt, fångvårdsanstalt eller annan anstalt.

33 98 §. Har någon varit intagen å inrättning eller anstalt, som i 97 § 6) förmäles, under ett år i följd, åligger det inrättningens eller anstaltens föreståndare att inom fjorton dagar göra anmälan därom till folkregisterföraren i den ort, där inrättningen eller anstalten är belägen. 99 §. Har till folkbokföringsmyndighets eller folkbokföringsnämnds kännedom kommit, att någon person avflyttat från ort till annan utan att hava blivit folkbokförd i inflyttningsorten, skall myndigheten eller nämnden, där ej på sätt i 51 § 1 mom. är stadgat framställning göres till länsstyrelse, därom underrätta folkregisterföraren eller folkbokföringsnämnden i inflyttningsorten. 100 §. 1 mom. Med anledning av flyttningsanmälan skall med de undantag, som föranledas av stadgandet i 2 mom., folkbokföring ske å den fastighet, där vederbörande enligt anmälningen vistas eller förvarar huvuddelen av sina personliga tillhörigheter. 2 mom. Finner folkregisterföraren av för honom tillgängliga handlingar och kända förhållanden framgå, att flyttningsanmälan icke skall föranleda folkbokföring i orten, skall han därom meddela beslut. Har i flyttningsanmälan hemställts, att anmälningen icke måtte föranleda ändring i folkbokföringshänseende, skall folkregisterföraren utreda, huruvida vederbörande rätteligen bör vara folkbokförd i orten, samt meddela beslut över framställningen. 3 mom. Sedan anmälan, som i 98 § sägs, inkommit, har folkregisterföraren att pröva, huruvida densamma bör föranleda ändring i folkbokföringshänseende, och i förekommande fall göra framställning hos länsstyrelsen på sätt i 51 § 1 mom. förmäles. 101 §. Skall anmälan, som i 96 eller 98 § sägs, icke föranleda ändring i folkbokföringshänseende, skall anmälningen, såvitt den angår person, som är folkbokförd i viss ort, försedd med anteckning om att den icke föranlett ändring i folkbokföringshänseende, översändas till länsstyrelsen. Med ledning av sådan anmälan skall anteckning göras om den anmälda postadressen och dagen för anmälningen, av folkregisterförare å alfabetskort och av länsstyrelse å centralkort. 102 §. 1 mom. Skall flyttningsanmälan föranleda ändring i folkbokföringshänseende, har folkregisterföraren att, efter vidtagande av de åtgärder med avseende å de hos honom förda register, som m å föranledas av anmälningen, översända densamma till länsstyrelsen i det län, inom vilket den nya folkbokföringsfastigheten är belägen.

34 2 mom. Länsstyrelsen har att vidtaga vederbörliga åtgärder med avseende å de hos länsstyrelsen förda register och tillika, a) om anmälningen avser flyttning från ort till annan inom länet, dels med ledning av anmälningen och centralkort för en person, som med anmälningen avses, utskriva nytt alfabetskort för sådan person ävensom en rekvisition av personens i register för utflyttningsorten befintliga huvudkorl (rekvisitionskort), dels ock översända alfabetskortet till folkregisterföraren i inflyttningsorten och rekvisitionskortet till folkregisterföraren i utflyttningsorten; b) om anmälningen avser flyttning från ort inom annat län till ort inom länet, dels med ledning av anmälningen utskriva nya alfabets- och centralkort för person, som med anmälningen avses, ävensom en rekvisition av sådan persons i register för utflyttningsorten befintliga huvudkort (rekvisitionskort), dels ock översända det nya alfabetskortet till folkregisterföraren i inflyttningsorten och rekvisitionskortet till folkregisterföraren i utflyttningsorten; samt c) om anmälningen avser flyttning av riksbokförd person till ort inom länet, dels med ledning av anmälningen utskriva alfabets- och centralkort för personen ävensom rekvisition från riksmyndigheten av personens huvudkort (rekvisitionskort), dels ock översända alfabetskortet till folkregisterföraren i inflyttningsorten och rekvisitionskortet till riksmyndigheten. 3 mom. Med anledning av rekvisition åligger a) riksmyndigheten att översända huvudkort för vederbörande till folkregisterföraren i inflyttningsorten och återsända rekvisitionskortet till länsstyrelsen; samt b) folkregisterföraren i utflyttningsorten att, därest huvudkort för person, rekvisitionen avser, finnes hos honom, översända detta till folkregisterföraren i inflyttningsorten och rekvisitionskortet till länsstyrelsen i det län, inom vilket utflyttningsorten är belägen. A mom. Länsstyrelsen i det län, inom vilket utflyttningsorten är belägen, har att, sedan enligt 3 mom. b) dit inkommit rekvisitionskort, efter vidtagande av vederbörlig åtgärd med avseende å vederbörandes centralkort återsända rekvisitionskortet till den länsstyrelse, som utfärdat detsamma. 5 mom. Länsstyrelsen i det län, inom vilket inflyttningsorten är belägen, åligger att, sedan rekvisitionskort dit återkommit, översända detsamma till pensionsstyrelsen. 103 §. Har länsstyrelse jämlikt 50 § 1 mom. andra stycket meddelat beslut om persons folkbokföring i viss ort, skall vad i 102 § 2—5 mom. är stadgat angående förfarandet i anledning av flyttningsanmälan äga motsvarande tilllämpning. 104 §. 1 mom. Sedan till folkregisterförare inkommit förteckning, som i 169 § 2 mom. sägs, över personer, vilka böra upptagas i registret över obefintliga,

35 har folkregisterföraren att efter vidtagande av vederbörliga åtgärder med avseende å de av honom förda register, till länsstyrelsen översända förteckningen, försedd med bevis huruvida de i förteckningen upptagna personer blivit överförda till registret över obefintliga. 2 mom. Länsstyrelsen har att, sedan förteckning, varom i 1 mom. är sagt, dit inkommit, vidtaga vederbörliga åtgärder med avseende å de hos länsstyrelsen förda register ävensom med ledning av centralkort för person, som överförts till register över obefintliga, utfärda och till riksmyndigheten översända hänvisningskort för sådan person. 105 §. / mom. Har länsstyrelse jämlikt 50 § 2 mom. meddelat beslut om riksbokföring av person, som är folkbokförd i viss ort, har länsstyrelsen att dels utskriva och till folkregisterföraren i orten översända en rekvisition av personens huvudkort (rekvisitionskort) dels ock till riksmyndigheten översända besked om beslutet. 2 mom. Med anledning av rekvisition, varom i 1 mom. sägs, har folkregisterföraren i utflyttningsorten att översända huvudkortet för den person, rekvisitionen avser, till riksmyndigheten och rekvisitionskortet till länsstyrelsen. 3 mom. Länsstyrelsen har att, sedan enligt 2 mom. dit inkommit rekvisitionskort, efter vidtagande av vederbörlig åtgärd med avseende å vederbörandes centralkort översända rekvisitionskortet till pensionsstyrelsen. 106 §. / mom. Så snart huvudkort för person, som folkbokförts i viss ort eller riksbokförts, inkommit till vederbörlig folkbokföringsmyndighet, skall detta antecknas i en inflyttningslängd enligt särskilt formulär. 2 mom. Folkregisterförare skall den 1 i varje månad till länsstyrelsen i länet översända avskrift av längd, som i 1 mom. sägs, såvitt angår de under nästförflutna månaden inkomna huvudkort. Finnes för tid, som i första stycket sägs, icke något huvudkort att upptaga i längden, skall skriftlig anmälan därom göras till länsstyrelsen. 107 §. Flyttningsanmälan samt avskrift av länsstyrelses beslut om folkbokföring i viss ort skola av länsstyrelsen i det län, inom vilket inflyttningsorten är belägen, översändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket utflyttningsorten är belägen, samt där ordnas ortsvis och för varje ort efter den sist upprättade mantalslängden och därtill hörande särskild bilaga. I första stycket omförmälda handlingar avseende från stad med magistrat utflyttade personer skola, ordnade på sätt nyss nämnts, av länsstyrelsen i det län, inom vilket utflyttningsorten är belägen, översändas till uppbördskamreraren i staden.

30 Anmälan om invandring med mera. 108 §. Den, som från utlandet inkommit i riket och jämlikt stadgandet i 22 § skall vara här folkbokförd (invandrare), skall göra anmälan för folkbokföring härstädes. Vid sådan anmälan skall fogas av utländsk registerförare utfärdat flyttningsbetyg eller de andra motsvarande handlingar, invandraren kan anskaffa. Har invandraren inflyttat till viss ort, skall sådan anmälan göras inom tid och på sätt i 96 § sägs. I annat fall skall anmälan göras till överståthållarämbetet inom fjorton dagar efter det invandraren utan väsentligt avbrott uppehållit sig i riket under sammanlagt ett år. 109 §. I fråga om anmälan av invandrare, som inflyttat till viss ort, skall vad i 100 § 1 och 2 mom. samt 102 § 1 , 3 och 5 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning så ock vad i 102 § 2 mom. är stadgat om anmälan avseende flyttning av riksbokförd person. Skall anmälan, som i 108 § tredje stycket sägs, föranleda riksbokföring, har överståthållarämbetet att med ledning av anmälningen utskriva hänvisningskort för invandraren samt översända detta jämte besked om beslutet till riksmyndigheten. 110 §. Har länsstyrelse jämlikt 50 § 1 mom. andra stycket meddelat beslut om invandrares folkbokföring i viss ort, skall vad enligt 102 § 2 mom. gäller om anmälan avseende flyttning av riksbokförd person samt vad i samma paragrafs 3 och 5 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning. Har överståthållarämbetet jämlikt 50 § 2 mom. meddelat beslut angående invandrares riksbokföring, gälle vad i 109 § andra stycket sägs. 111 §• Finnes huvudkort för person, som i 108 § avses, icke hos riksmyndigheten, har riksmyndigheten att utskriva huvudkort. 112 §. Vad i 106 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande huvudkort för invandrare. Anmälan om utvandring. 113 §. 1 mom. Person, som har för avsikt alt stadigvarande bosätta sig å utrikes ort, skall hos folkregisterföraren i den ort, där han är folkbokförd, eller om han är riksbokförd hos riksmyndigheten anhålla om utvgndringscertifikat.

37 Sådant certifikat må ej utfärdas med mindre i förekommande fall undersökning företagits angående vederbörandes värnpliktsförhållanden och, om Konungens tillstånd till avflyttning från riket erfordras, sådant tillstånd erhållits. 2 mom. Har den, som uttagit utvandringscertifikat, icke inom en månad lämnat riket, åligger det honom att ofördröjligen och senast inom åtta dagar efter månadens utgång återställa certifikatet till den myndighet, som utfärdat detsamma. Innan sådant certifikat återställts, må folkbokföringsbevis angående vederbörande utfärdas endast på begäran av myndighet, såvida ej länsstyrelsen annorlunda medgiver. 114 §. 1 mom. Utvandringscertifikat skall vid avresan från riket avlämnas till vederbörande polismyndighet, som har att återsända certifikatet, försett med anteckning om tid och ort för utresan (utvandringsbevis), till den myndighet, som utfärdat detsamma. 2 mom. Har utvandringsbevis inkommit till folkregisterförare, som utfärdat motsvarande utvandringscertifikat, har folkregisterföraren att efter vidtagande av vederbörliga åtgärder med avseende å den utvandrades huvudkort och alfabetskort översända utvandringsbeviset till länsstyrelsen och huvudkortet till riksmyndigheten. 3 mom. Länsstyrelsen har att efter vidtagande av vederbörlig åtgärd med avseende å den utvandrades centralkort översända dit inkommet utvandringsbevis till pensionsstyrelsen. 115 §. / mom. Har någon utan uttagande av utvandringscertifikat avflyttat från riket, äger han, därest han anmäler, att han stadigvarande bosatt sig å utrikes ort, i den ordning och under förutsättning, som i 113 § 1 mom. förmäles, erhålla utvandringscertifikat, och har folkregisterförare, som utfärdar sådant certifikat, att översända avskrift av certifikatet till riksmyndigheten. 2 mom. Har vid två på varandra följande mantalsskrivningar tillförlitligen upplysts, att person utflyttat ur riket, men har utvandringscertifikat ej uttagits eller om så skett utvandringsbevis ej inkommit till den myndighet, som utfärdat utvandringscertifikatet, skall personen av mantalsskrivningsförrättaren hos riksmyndigheten anmälas såsom utvandrad. Beträffande den som utflyttat u r riket och enligt första stycket anmälts såsom utvandrad må, innan utvandringscertifikat utfärdats, annat folkbokföringsbevis utfärdas endast på begäran av myndighet. 3 mom. Då på sätt i 1 eller 2 mom. sägs utvandringscertifikat utfärdats eller anmälan om utvandring inkommit till riksmyndigheten, har myndigheten att infordra den utvandrades huvudkort. 4 mom. Riksmyndigheten har att i fall, som i denna paragraf sägs, underrätta pensionsstyrelsen och därjämte i fall, som i 2 mom. sägs, vederbörande länsstyrelse om skedd utvandring.

38 Anmälan om anställning. 116 §. Envar arbetsgivare är under de förutsättningar, som i 117 § sägs, pliktig att göra anmälan om anställning av annan person i hans tjänst till utmätningsmannen i anställningsorten eller i Stockholm till överståthållarämbetet. Anmälan skall göras senast fem dagar efter det att anmälningsskyldighet uppkommit. Anmälan göres å särskild blankett (anställningskort). (Formulär nr 14.) Anställningskort befordras avgiftsfritt med posten. 117 §. Skyldighet att göra anställningsanmälan inträder: 1) då person, som anställts för en tid av minst fyra veckor i följd, börjat sin anställning; och 2) då person, utan att avtal om anställning för en tid av minst fyra veckor i följd träffats, under två på varandra följande månader innehaft anställning under en sammanlagd tid av minst trettio arbetsdagar. 118 §. Utmätningsmannen skall, efter tagen kännedom om innehållet i till honom inkommet anställningskort, översända detsamma till länsstyrelsen. 119 §. 1 mom. Anställningskort skall, om den anställde är folkbokförd i viss ort, hos länsstyrelsen i det län, inom vilket han är folkbokförd, inordnas i anslutning till hans centralkort i det register, vari detta ingår, och, om den anställde är riksbokförd, hos riksmyndigheten inordnas i anslutning till hans hänvisningskort i det register, vari detta ingår. 1 samband med inordnande av inkommet anställningskort skall sådant kort avseende tidigare anställning uttagas u r det register, vari motsvarande centralkort eller hänvisningskort ingår, och förses med beteckning angivande den anställdes kön. 2 mom. Enligt 1 mom. andra stycket uttagna kort skola ordnas för sig i alfabetisk ordning efter personernas efternamn med iakttagande av att vid ofta förekommande efternamn korten ordnas efter ljudmetoden samt, beträffande personer med lika efternamn, i första hand efter första förnamnet, därefter efter andra förnamnet och så vidare och vid samma namn efter födelseår och födelsedag. (Anställningsregister.) En gång årligen å tid länsstyrelsen eller, i fråga om hos riksmyndigheten fört register, riksmyndigheten bestämmer, skall ur anställningsregistret uttagas kort avseende anställning, som på grund av inkommen anmälan om

39 annan senare anställning kan antagas hava upphört tidigare än under närmast föregående kalenderår. 3 mom. Om person, beträffande vilken anställningskort finnes, flyttar från ett län till ett annat eller riksbokföres eller, efter att hava varit riksbokförd, folkbokföres inom visst län, skall anställningskort avseende honom översändas till länsstyrelsen i det län, dit han avflyttat, eller, om han riksbokförts, till riksmyndigheten. Anmälan om uthyrning av bostad. 120 §. 1 mom. I ort, beträffande vilken Konungen så förordnar, åligger det envar, som till annan uthyr eller eljest upplåter bostad eller i sin bostad mottager annan såsom inneboende, att inom åtta dagar från vederbörandes inflyttning avgiva anmälan därom till utmätningsmannen i orten eller i Stockholm till överståthållarämbetet. Anmälan göres å särskild blankett (hyreskort). (Formulär nr 15.) Hyreskort befordras avgiftsfritt med posten. 2 mom. I avseende å hyreskorts översändande och registrering skall vad i 118 § och 119 § 1 mom. första stycket och 3 mom. är stadgat om anställningskort äga motsvarande tillämpning; skolande i samband med inordnande av inkommet hyreskort tidigare sådant uttagas och förstöras. Anmälan om anteckning i socialregister. 121 §. 1 mom. Socialregisterkort, varom förmäles i 7 § lagen den 20 mars 1936 om socialregister, skall, om den person, kortet avser, är folkbokförd i viss ort, hos länsstyrelsen i det län, inom vilket personen är folkbokförd, inordnas i anslutning till hans centralkort i det register, vari detta ingår, och, om personen är riksbokförd, hos riksmyndigheten inordnas i anslutning till hans hänvisningskort i det register, vari detta ingår. Då den person, socialregisterkort avser, avlidit eller å kortet omförmäld anteckning i socialregister vid bedömandet av uppkommande fråga om hjälp åt person, som med anteckningen avses, eller eljest uppenbarligen icke längre är av betydelse, skall kortet uttagas ur det register, vari det är inordnat, och förstöras. En gång årligen å tid länsstyrelsen eller, i fråga om hos riksmyndigheten fört register, riksmyndigheten bestämmer, skall register, vari socialregisterkort ingå, granskas för uttagande av kort, som i andra stycket sägs. 2 mom. I avseende å socialregisterkorts översändande till annan myndighet skall vad i 119 § 3 mom. är stadgat om anställningskort äga motsvarande tillämpning.

40 Anmälan om registrering av bouppteckning. 122 §. Då till vederbörlig myndighet för avliden eller dödförklarad person inkommit bouppteckningskort, varom i 3 kap. 8 § lagen om boutredning och arvskifte förmäles, skall bouppteckningskortet inordnas i anslutning till personens kort i dödregistret. Innan bouppteckningskort inkommit, skall å avliden eller dödförklarad persons kort i dödregistret på lämpligt sätt finnas utmärkt, att bouppteckningskort saknas. Om folkbokföringsbevis. 123 §. 1 mom. Ålders- och arbetsbetyg, äktenskapsbetyg, begravningstillstånd, utvandringscertifikat, ävensom utdrag ur kommunregister, register över obefintliga eller riksbokföringsregister, födelse-, äktenskaps-, avgångs-, dödoch begravnings- samt invandringsböcker skola utfärdas enligt bilagda formulär. (Formulär nrs 16 a—27.) 2 mom. Vid utfärdande av bevis, för vilket formulär icke finnes fastställt, skall alltid det ändamål, för vilket beviset utfärdas, däri angivas. 3 mom. Å varje bevis, som utfärdas av folkregisterförare, skall tjänstetitel utsättas för den, som underskriver detsamma, och skall beviset förses med vederbörande myndighets sigill eller stämpel. 124 §. 1 mom. I fråga om utfärdande av folkbokföringsbevis för krigsman, om vilken vederbörlig folkbokföringsmyndighet erhållit underrättelse, att han håller sig undan eller rymt ur tjänsten, är särskilt stadgat. 2 mom. Myndighet, som annorledes än på begäran av annan myndighet utfärdar folkbokföringsbevis angående person, som är upptagen i register över obefintliga eller är riksbokförd, åligger att i samband därmed verkställa undersökning huruvida personen är någonstädes bosatt och i förekommande fall föranstalta om att han bliver folkbokförd å den fastighet, där han må vara bosatt. Om uppsikt över den löpande folkbokföringens ordnande och handhavande. 125 §. Om folkbokföringsnämnds åliggande med avseende å tillsyn över efterlevnaden av de folkbokföringen gällande författningar stadgas i 8 §.

41 126 §. Länsstyrelserna hava att vaka över att den löpande folkbokföringen inom länen i enlighet med denna förordning och i övrigt gällande stadganden ändamålsenligt ordnas och handhaves. Därjämte ankommer det på riksmyndigheten att verka för den löpande folkbokföringens ändamålsenliga ordnande ävensom att öva tillsyn över folkregisterförarnas verksamhet. 6 KAP. Om m e d b o r g a r k o r t . 127 §. För varje svensk medborgare, som är folkbokförd i riket och uppnått 21 års ålder, skall finnas utfärdat ett medborgarkort. Konungen äger beträffande vissa grupper av medborgare förordna, att medborgarkort icke skall utfärdas eller att med utfärdande av medborgarkort skall tills vidare anstå. 128 §. Medborgarkort skall innehålla uppgift om 1) kön; 2) efternamn och samtliga förnamn; 3) yrke eller titel; 4) födelsenummer; 5) födelsetid; 6) födelsehemort; 7) civilstånd; 8) folkbokföringsort vid kortets utfärdande; samt, där så ske kan, 9) ungefärlig kroppslängd; och 10) ögonfärg. Innehavare av medborgarkort skall å detsamma hava egenhändigt tecknat sitt namn. Medborgarkort må därjämte förses med innehavarens fotografi, om denne för ändamålet tillhandahåller folkbokföringsmyndighet sådant av god likhet och lämpligt format. (Formulär nr 28.) 129 §. Medborgarkort skall, såvitt ske kan, i god tid före det en person fyller 21 år av folkregisterföraren i den ort, där han är folkbokförd, eller om han är riksbokförd, av riksmyndigheten kostnadsfritt utfärdas samt överlämnas eller mot mottagningsbevis med posten under senast uppgivna postadress sändas till vederbörande. Kan det antagas, att den, för vilken med-

42 borgarkort utfärdats, icke kan anträffas å senast kända postadress eller har kortet eljest icke kunnat tillställas honom, må den myndighet, som utfärdat kortet, söka genom polismyndighets försorg tillställa honom detsamma. Efter framställning därom till folkbokföringsnryindighet, som i första stycket sägs, äger envar, som uppnått 15 års ålder, att innan medborgarkort enligt stadgandet i samma stycke för honom skall utfärdas, bekomma sådant kort. 130 §. 1 mom. Har medborgarkort förstörts eller eljest förkommit eller på grund av användning kommit i bristfälligt skick eller har den person kortet avser ändrat efternamn, förnamn eller civilstånd, åligger det denne, såvida enligt 127 § medborgarkort skall finnas för honom utfärdat, att hos folkbokföringsmyndighet, som i 129 § sägs, inom en månad göra anmälan därom för erhållande av nytt medborgarkort. 2 mom. Har ändring eljest skett i förhållande, varom anteckning gjorts å medborgarkortet, eller överensstämmer å kortet anbragt fotografi icke längre med innehavarens utseende, äge innehavaren på därom hos vederbörlig folkbokföringsmyndighet framställd begäran utfå nytt medborgarkort. 3 mom. Har nytt medborgarkort utfärdats i anledning av att tidigare utfärdat sådant förstörts eller eljest förkommit eller på därom enligt 2 mom. framställd begäran, vare den person kortet avser pliktig att därför erlägga avgift med belopp, som av Konungen bestämmes. I andra fall skall nytt medborgarkort utfärdas utan kostnad för vederbörande. Anmäler någon, att hans medborgarkort förstörts eller förkommit, och har av samma anledning tidigare nytt sådant kort för honom utfärdats, skall vederbörlig folkbokföringsmyndighet underrätta polismyndigheten, som har att föranstalta om utredning angående riktigheten av de vid anmälningen lämnade uppgifterna. 131 §. Medborgarkort bör av innehavaren på anfordran tillhandahållas myndighet och eljest företes, då behov kan föreligga att styrka hans identitet.

7 KAP. Om m a n t a l s s k r i v n i n g . Om föremål för mantalsskrivningen och behörig mantalsskrivningsort. 132 §. Den, som vid ingången av mantalsåret bör vara folkbokförd å viss fastighet eller i viss lappby och som icke jämlikt stadgandet i 25 § andra stycket skall överföras till register över obefintliga, skall mantalsskrivas. Den, som vid ingången av mantalsåret är upptagen i register över obefint-

liga och som icke enligt första stycket skall mantalsskrivas eller enligt stadgandet i 26 § 2 mom. skall riksbokföras, så ock den, som skall överföras till register över obefintliga, skall upptagas i särskild bilaga till mantalslängd. 133 §. 1 mom. Envar skall upptagas i mantalslängd för den ort, där han vid ingången av mantalsåret bör vara upptagen i kommunregister. Den, som vid sagda tid bör vara upptagen i register över obefintliga eller jämlikt stadgandet i 25 § andra stycket skall överföras till sådant register, skall upptagas i den särskilda bilagan till mantalslängden för den ort, i vars register över obefintliga han är upptagen eller skall upptagas. 2 mom. Den, som under tiden från årsskiftet till och med den 15 januari mantalsåret blivit folkbokförd inom visst mantalsskrivningsdistrikt såsom inflyttad från annat distrikt eller överförd från riksbokföringsregistret, skall, såvida icke omständigheterna annat föranleda, mantalsskrivas i förstnämnda distrikt samt i förekommande fall uteslutas ur mantalslängden för det distrikt, varifrån han utflyttat, eller den särskilda bilagan därtill. 3 mom. Den, som före den 1 april mantalsåret kommer att flytta till annat distrikt för att tillträda fastighet eller lägenhet, övertaga rörelse eller tillträda tjänst eller anställning, skall, därest sådan orsak till flyttning befunnits föreligga före mantalsårets ingång, jämte honom åtföljande personer mantalsskrivas i det nya distriktet. 134 §. 1 mom. Vid mantalsskrivning skall: dels i mantalslängden upptecknas ej mindre alla fastigheter inom distriktet samt till varje fastighet hörande torp och andra lägenheter, som icke utgöra särskilda fastigheter, ävensom frälseräntor och i jord- eller fastighetsregister särskilt upptagna fiskerier samt hus å ofri grund, med angivande av deras ägare och innehavare, därvid förändring i avseende å ägande-, åbo- eller nyttjanderätt, som må hava sedan nästföregående mantalsskrivning inträffat, skall särskilt anmärkas, än även, såvitt angår lappmarken, alla lappbyar; dels i mantalslängden uppräknas a) särskilt för varje fastighet, torp eller lägenhet eller, där delar av samm a fastighet tillhöra olika kommuner, församlingar eller skoldistrikt särskilt för varje sådan del, eller, såvitt angår den nomadiserande lappbefolkningen, särskilt för varje huvudviste inom lappby, alla de personer, vilka böra där mantalsskrivas; och b) efteråt i mantalslängden under rubriken Utan stadigt hemvist de i kommunregister inom distriktet upptagna personer, som vid förrättningen befunnits icke vara bosatta å någon fastighet eller, såvitt angår den nomadiserande lappbefolkningen, sakna huvudviste inom distriktet, men vilka icke enligt stadgandet i 25 § andra stycket skola överföras till registret över obefintliga; 4—388005.

II.

44 dels ock i den särskilda bilagan till längden uppräknas de personer, som jämlikt 133 § 1 mom. skola däri upptagas med angivande av senaste folkbokföringsfastighet, senaste kända vistelseort och vad vid förrättningen eller eljest om dem upplysts av beskaffenhet att kunna tjäna till ledning för bedömande av frågan om deras behöriga folkbokföring; och skall för samtliga personer antecknas namn, födelseår, yrke eller tjänst. 2 mom. I övrigt skall iakttagas: 1) att varje man och kvinna, som vid början av mantalsåret uppnått femton år, skall upptagas särskilt för sig med utsättande av fullständiga förnamn och efternamn — för gift kvinna, frånskild hustru eller änka utom mannens efternamn jämväl det efternamn, hon burit såsom ogift — födelsedag, födelsehemort och civilstånd; 2) att för envar, för vilken särskild debetsedel kan antagas bliva utfärdad, såvitt möjligt skall utsättas hans bostad, om annan än den fastighet, varunder han upptagits i längden, samt hans postadress; 3) att för envar, som icke varit upptagen i den senaste mantalslängden för distriktet, anteckning skall göras om i vilket distrikts mantalslängd eller bilaga till sådan längd han senast varit uppförd, eller, därest upplysning därom icke kan vinnas, om den ort, där personen var folkbokförd vid näst föregående mantalsskrivning, eller om att han då var riksbokförd; 4) att för envar, som upptages i mantalslängden men vid närmast föregående mantalsskrivning upptagits under annan fastighet eller upptagits i särskild bilaga till mantalslängd, anteckning skall göras härom; 5) att för envar, som upptages i den särskilda bilagan till mantalslängden men vid närmast föregående mantalsskrivning upptagits i längden, anteckning skall göras härom; 6) att för envar i längden upptagen person, som icke är folkbokförd i distriktet, anteckning härom skall göras i längden; 7) att för envar, som ej är svensk medborgare, skall antecknas hans nationalitet; 8) att i orter inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker ävensom de delar av Jämtlands län, beträffande vilka länsstyrelsen så förordnar, för varje person skall antecknas stam och språk; 9) att för envar, som enligt föregående mantalslängd eller den särskilda bilagan därtill eller av vederbörande pensionsnämnds ordförande lämnade upplysningar åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning eller som, utan att tidigare hava fått pensionsavgift sig påförd, befunnits varaktigt arbetsoförmögen, anteckning härom skall göras i längden eller den särskilda bilagan; 10) att för envar, som är inskriven å sjömanshus, skall göras anteckning härom; 11) att för envar, som är inskrivningsskyldig såsom värnpliktig eller vars värnpliktsförhållande ej är med säkerhet utrönt, skall göras anteckning härom; 12) att i mantalslängden för varje arbetsgivare, hos vilken i regel under

45 året äro anställda högst fyra tjänare eller andra arbetare, skall särskilt för varje slag av rörelse eller verksamhet, som av honom utövas, utsättas antalet helårsarbetare ävensom den sammanlagda beräknade arbetstiden för övriga arbetare. 135 §. 1 mom. Av de i nästföregående års mantalslängd upptagna personer må, utom den som avlidit och den som övergivit riket och bosatt sig å utländsk ort, icke någon annan vid mantalsskrivning utelämnas än den som under årets lopp avflyttat till annat distrikt och blivit före den 16 januari mantalsåret där folkbokförd; den beträffande vilken vid förrättningen eller därefter, innan mantalslängden skall anses justerad, hos mantalsskrivningsförrättaren styrkes, att han för mantalsåret, enligt de i fråga om behörig mantalsskrivningsort härovan bestämda grunder, kommer att upptagas i mantalslängden för annat distrikt; och den som jämlikt stadgandet i 25 § andra stycket skall överföras till registret över obefintliga. Därest någon genom utslag, meddelat före den 1 februari mantalsåret, förklarats hava bort upptagas i mantalslängden för nästföregående året, skall vid upprättande av mantalslängden för året så anses, som om han varit upptagen i mantalslängden för nästföregående året. 2 mom. Av de i den särskilda bilagen till nästföregående års mantalslängd upptagna personer må, utom den som avlidit och den som övergivit riket och bosatt sig å utländsk ort, icke någon annan utelämnas än den som under årets lopp avflyttat till annat distrikt och före den 16 januari mantalsåret blivit där folkbokförd; den som kommer att för mantalsåret upptagas i mantalslängd; och den som jämlikt stadgandet i 26 § 2 mom. skall riksbokföras. Om mantalsskrivningsurkunderna. 136 §. Mantalslängd och särskild bilaga därtill upprättas särskilt för varje mantalsskrivningsdistrikt. Tillhöra delar av samma fastighet olika kommuner, församlingar eller skoldistrikt, skall detta i längden angivas. Omfattar mantalsskrivningsdistrikt delar av härad, tingslag eller utmätningsmansdistrikt, böra dessa upptagas i särskilda avdelningar. På motsvarande sätt förhålles, om mantalsskrivningsdistrikt består av olika taxeringsdistrikt, eller om i mantalsskrivningsdistriktet ingår municipalsamhälle eller köping, som icke bildar egen kommun. Äro i ett mantalsskrivningsdistrikt flera valdistrikt vid val av landstingsmän samt kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige, må, om så lämpligen kan ske, med iakttagande av vad i tredje stycket sägs längden uppläggas i särskilda delar, en för varje valdistrikt.

137 § Mantalslängden med därtill hörande särskild bilaga skall upprättas enligt härvid fogade formulär och innehålla de uppgifter, som angivas i 134 §. (Formulär nrs 29 och 30.) Angående uppläggande av mantalslängd för visst mantalsskrivningsdistrikt i annan ordning än i första stycket sägs förordnar Konungen.

Om uppgifter till ledning för mantalsskrivning. 138 §. 1 mom. Envar, som ej tilhör annans hushåll, skall, därest ej Konungen för viss ort annorlunda förordnar, årligen i och för mantalsskrivningen avlämna mantalsuppgift enligt därför fastställt formulär, upptagande 1) efternamn — för gift kvinna, frånskild hustru eller änka utom mannens efternamn jämväl det efternamn, hon burit såsom ogift — samtliga förnamn, yrke eller befattning, civilstånd, födelseår, -månad och -dag samt födelsehemort och folkbokföringsfastighet för honom själv och dem, som tillhöra hans hushåll, ävensom, om någon i mantalsuppgiften upptagen person vid senaste mantalsskrivning varit bosatt på annat ställe, uppgift om varest han då varit boende; 2) den fastighet och enligt 134 § med fastighet likställd egendom, han inom distriktet äger, besitter eller brukar och den rörelse, han där idkar; 3) beloppet av den årliga avgäld eller hyra, som erlägges för varje av honom utarrenderad fastighet eller uthyrd lägenhet inom distriktet; 4) den fastighet och enligt 134 § med fastighet likställd egendom, han äger, besitter eller brukar och den rörelse, han idkar inom annat distrikt; 5) fartyg, i vilka han är delägare eller redare; 6) för den obligatoriska olycksfallsförsäkringen erforderliga uppgifter om i rörelse eller hushåll sysselsatta arbetare eller tjänare; samt 7) namn och folkbokföringsort för personer, vilka uppehålla sig hos honom vid tiden för uppgifternas avlämnande men icke böra upptagas i distriktets mantalslängd eller den särskilda bilagan därtill. Den, som icke är folkbokförd å någon fastighet, skall uppgiva, huruvida han stadigvarande vistas någonstädes och, om så är fallet, var han vistas. Mantalsuppgiften skall upptaga däri angivna förhållanden, sådana de äro den 1 november året före mantalsåret. Den, som skall upptagas i annans mantalsuppgift, vare obetaget att till hushållets huvudperson (hushållsföreståndaren) avlämna särskild uppgift angående sig i tillslutet konvolut, vara skall vara antecknat den persons namn, som uppgiften avser. Om person, som tillhör annans hushåll, äger eller brukar fastighet eller äger eller är redare i fartyg eller om han i rörelse, hushåll eller för fastighets

47 skötsel sysselsätter arbetare till antal av högst fyra, skall för honom avlämnas särskild mantalsuppgift, varom i första stycket förmäles. Konungen må för viss ort förordna, att person, som är över 21 år, skall, oavsett om fall, som i nästföregående stycke sägs, är för handen, avlämna särskild mantalsuppgift. 2 mom. Den, som äger, besitter eller brukar fast egendom eller idkar rörelse inom annat distrikt än det, varest han skall mantalsskrivas, åligger att jämväl till mantalsskrivningen i förstnämnda distrikt avlämna uppgift enligt därför fastställt formulär angående egendomen eller rörelsen med därtill hörande personal. 139 §. Uppgift, som i 138 § 1 mom. sägs, skall före den 5 november avlämnas till ägaren av den fastighet, inom vilken den uppgiftspliktige var bosatt den 1 november det år, uppgiften lämnas, eller om han vid sagda tid icke var någonstädes bosatt, inom vilken han då vistades, eller till den, som brukar eller förestår fastigheten, envar obetaget att avlämna uppgift i tillslutet konvolut, försett med anteckning om namn å de personer, uppgiften avser. Det åligger hushållsföreståndare att tillse, att uppgifter lämnas för samtliga hushållet tillhörande personer samt att, såvitt uppgift ej lämnats i tillslutet konvolut, föranstalta om rättande eller fullständigande av uppenbart oriktig eller ofullständig uppgift. 140 §. 1 mom. Uppgifter för dem, som äro bosatta å samma fastighet eller eljest där uppgiftsskyldiga, skola insamlas av fastighetsägaren eller den, som brukar eller förestår fastigheten, vilken det jämväl skall åligga att tillse, att å mantalsuppgift eller å konvulut, varom i 138 och 139 §§ förmäles, gjorda anteckningar, såvitt för honom är bekant, äro riktiga, samt därest sådan anteckning är uppenbart oriktig eller ofullständig, föranstalta om dess rättande eller fullständigande. 2 mom. I stad och köping samt eljest i ort, beträffande vilken länsstyrelsen så förordnar, åligger det därjämte fastighetsägare eller den i hans ställe är, att enligt formulär, som fastställes av länsstyrelsen, uppgöra huvudförteckning med tillhörande lägenhetsuppgift, upplagande ej mindre de personer, till vilka han inom fastigheten upplåtit lägenhet, samt icke upplåtna lägenheter inom fastigheten än även hyresvärdet för av honom själv bebodd eller icke upplåten lägenhet och hyresbeloppen för de av honom upplåtna lägenheterna, med skriftlig försäkran att beloppen överensstämma med gällande kontrakt ävensom att ej andra personer än de å förteckningen och mantalsuppgifterna upptagna finnas med hans vetskap boende inom fastigheten. 3 mom. Mantalsuppgifterna eller konvoluten samt i förekommande fall huvudförteckning och lägenhetsuppgift skola av fastighetsägaren eller den som brukar eller förestår fastigheten avlämnas å landet till ledamot av folkbokföringsnämnd, varom i 145 § sägs, samt i stad till folkregisterföraren eller å särskilt anordnat uppsamlingsställe.

48 141 §. Uppgift, som i 138 § 2 mom. sägs, skall inom den i 139 § angivna tid avlämnas till vederbörande folkregisterförare. 142 §. Den, som efter den 1 november men före årets slut inflyttar till en ort för att där tillträda fast egendom, så ock den, som jämlikt 133 § 3 mom., skall mantalsskrivas i distriktet på grund av tilltänkt inflyttning, skall snarast och senast före den 5 januari mantalsåret avlämna sådan uppgift, som i 138 § 1 mom. sägs, till folkregisterföraren, som har att, därest vid uppgiftens avlämnande mantalsskrivning redan hållits, ofördröjligen översända densamma till mantalsskrivningsförrättaren. 143 §. Vad enligt 138 § 1 mom. samt 139 och 140 §§ ankommer å hushållsföreståndare eller fastighetsägare, skall gälla, beträffande uppgifter om arméns och flottans i garnison eller station förlagda, stamanställda manskap, vederbörande chefer och beträffande uppgifter om personer, intagna å inrättning eller anstalt, som i 97 § 6) sägs, vederbörande föreståndare. 144 §. Har uppgiftspliktig uraktlåtit att inom föreskriven tid och i behörig ordning avgiva uppgift, som i 138 § 1 mom. och 140 § 2 mom. sägs, eller avgivit ofullständig uppgift, bör den uppgiftsskyldige, om han finnes inom orten, av folkregisterföraren eller på begäran av denne av folkbokföringsnämnden eller dess ordförande anmanas att i vederbörlig ordning och inom viss tid efter delfåendet av anmaningen fullgöra sin uppgiftsskyldighet. I fråga om meddelande av sådan anmaning, delgivning därav och påföljd vid underlåtenhet att efterkomma densamma skall vad i 53 § är stadgat äga motsvarande tillämpning. Infordrad uppgift må avlämnas till den som verkställer delgivningen. Om förberedande åtgärder. 145 §. Ledamot av folkbokföringsnämnd å landet åligger, envar beträffande sin rote, att med ledning av senaste mantalslängd i god tid före förskrivning, varom i 147 § sägs, förskaffa sig noggrann kännedom om de förhållanden, som äro av betydelse för en riktig mantalsskrivning, såsom om fastigheterna inom roten, dess ägare och innehavare, vilka personer som äro folkbokförda inom roten eller eljest vistas därstädes samt vilka som därifrån utflyttat eller, enligt vad känt är, komma att inflytta;

49 att på sätt denna förordning stadgar av fastighetsägare mottaga mantalsuppgifter och att, om vederbörande kommunala myndighet funnit lämpligt anordna skrivhjälpsexpedition (insamlingsställe), å tider, som på lämpligt sätt kungjorts, vara där tillstädes för att tillhandagå allmänheten vid uppgiftsskyldighetens fullgörande och för att mottaga uppgifterna; samt att granska inkomna mantalsuppgifter, rätta däri förekommande uppenbara oriktigheter, i görligaste mån söka införskaffa felande uppgifter och senast vid förskrivningen till folkregisterföraren avlämna inkomna uppgifter, vederbörligen ordnade, tillika med förteckning å personer, för vilka mantalsuppgift icke inkommit. 146 §. 1 mom. Före den 1 november skall mantalsskrivningsförrättaren, där ej annat föranledes av stadgandena i andra och tredje styckena, hava upplagt och till vederbörande folkregisterförare översänt stomme till mantalslängd och särskild bilaga därtill. Sådan stomme, som skall upprättas i enlighet med ovannämnda formulär till mantalslängd och särskild bilaga därtill med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 136 och 137 §§ är stadgat, skall, där ej annat föranledes av stadgandet i andra stycket, upptaga dels samma uppgifter som den vid senaste mantalsskrivning upprättade längd och därvid fogad särskild bilaga med uteslutande av de i kolumnerna 5—14 i längden och 7—11 i bilagan införda anteckningar, dels ock motsvarande uppgifter beträffande personer, vilka enligt meddelade utslag bort för det löpande året upptagas i distriktets mantalslängd eller den särskilda bilagan därtill, allt för såvitt icke förhållandena, enligt vad känt är, undergått förändring. 1 stad och sådan kommun å landet, beträffande vilken länsstyrelsen så förordnar, må den i första stycket omförmälda stomme upptaga allenast de särskilda fastigheterna samt dit hörande torp och lägenheter ävensom fastigheternas ägare och innehavare. Där jämlikt 147 § andra stycket förskrivning skall hållas i samband med mantalsskrivningen, vare ej erforderligt, att stomme till mantalslängden och den särskilda bilagan därtill upprättas. 2 mom. Har jämlikt 6 § 2 mom. första stycket särskild mantalsskrivningsförrättare förordnats, åligger häradsskrivaren att i god tid före förrättningen till den, som förordnats att verkställa densamma, avlämna löpande årets mantalslängd för distriktet jämte den därtill hörande särskilda bilagan och nästföregående års förteckning över arbetsgivare. 147 §. Det åligger folkregisterförare att årligen särskilt för mantalsskrivningen undersöka, huruvida den löpande folkbokföringen överensstämmer med verkliga förhållanden. Sådan undersökning skall, där ej annat föranledes av stadgandet i andra stycket, företagas vid en särskild förrättning, förskrivning, som å landet skall hållas för varje rote. I stad må, där länsstyrelsen så förordnar, förskrivning kunna hållas i samband med mantalsskrivningen.

50 148 §. Kungörelse om tid och plats för förskrivning skall minst fjorton dagar före förrättningen uppläsas i kyrkan eller på annat lämpligt sätt offentliggöras. 149 §. Vid förskrivning å landet skola vederbörande ledamot av folkbokföringsnämnd och fjärdingsman eller polisman vara tillstädes. I stad bör folkbokföringsnämnd vara företrädd vid sådan förrättning. 150 §. Varje fastighetsägare eller den som brukar eller förestår fastighet skall, såvitt honom veterligen ändring ägt rum i något förhållande, varom enligt stadgandena i 138 och 140 §§ uppgift tidigare skolat lämnas, för upplysningars meddelande komma tillstädes vid förskrivning eller till folkregisterföraren låta ingiva uppgift, utvisande de förändringar som ägt rum. 151 §. Vid förskrivningen har folkregisterföraren att granska och med de av honom förda register jämföra inkomna mantalsuppgifter, i förekommande fall å desamma anmärka, i vilka hänseenden de äro felaktiga eller ofullständiga, samt, då enligt 146 § 1 mom. första stycket upprättad stomme till mantalslängd med därtill hörande särskild bilaga till honom överlämnats, med ledning av registren, mantalsuppgifterna och de upplysningar, som vid förrättningen må meddelas, granska och i förekommande fall rätta och fullständiga stommen. Folkregisterföraren bör därjämte efterfråga, huruvida å fastighet är bosatt någon där icke folkbokförd person, ävensom varest person, som är folkbokförd i distriktet men icke längre är bosatt å den fastighet, där han är eller, om han överförts till registret över obefintliga, senast varit folkbokförd, vistas. I samband med den i första stycket omförmälda granskningen skola i registren införas de ändringar i fråga om yrke eller titel, vartill granskningen må giva anledning. Om mantalsskrivningsförrättningen. 152 §. Mantalsskrivning skall årligen för det nästföljande året förrättas under tiden från och med den 15 november till årets slut och försiggå inom mantalsskrivningsdistriktet, dock att, vad landsbygden beträffar, förrättningen, efter länsstyrelsens bestämmande, må kunna hållas å ställe beläget utom distriktet.

51 153 §. 1 mom. Efter förslag, som av häradsskrivare och magistrat samt, i fall som avses i 6 § 2 mom. andra stycket, av kommunalborgmästare skola före den 1 september avgivas, skall länsstyrelsen utsätta tider och ställen för mantalsskrivningarnas förrättande samt därom utfärda kungörelse, innefattande jämväl underrättelse om vad enligt 138—142 §§ i denna förordning bör iakttagas i avseende å uppgifters avlämnande. Kungörelsen skall i de delar, som länsstyrelsen äger föreskriva, före den 15 oktober uppläsas i kyrkan samt därefter finnas att tillgå på uppgivet ställe inom varje mantalsskrivningsdistrikt. Inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker ävensom de delar av Jämtlands län, beträffande vilka länsstyrelsen så förordnar, skall länsstyrelsens kungörelse om förrättningen minst tre gånger före densamma uppläsas i kyrkan, där så erfordras även å lapska eller finska språket eller å båda dessa språk. 2 mom. Kan mantalsskrivning icke äga rum å dag, som därför blivit utsatt, skall länsstyrelsen, efter anmälan därom, ofördröjligen bestämma och kungöra annan tid för förrättningen. 3 mom. Vid mantalsskrivning skola tillstädesvara folkregisterföraren i orten eller, om han har förfall, någon av honom förordnad lämplig person samt på landet den i 7 § omförmälda nämnd och vederbörande fjärdingsman eller polisman. I stad bör folkbokföringsnämnd vara företrädd vid förrättningen. Envar, vilkens rätt är av mantalsskrivningen beroende, äger att för bevakande därav närvara vid förrättningen. 154 §. Folkregisterföraren eller den han i sitt ställe förordnat skall vid förrättningen tillhandahålla honom tillställd stomme till mantalslängd och särskild bilaga därtill, inkomna mantalsuppgifter, vederbörligen ordnade, och de av honom för den löpande folkbokföringen förda register och böcker samt därur meddela erforderliga upplysningar. Han skall ock meddela vad han har sig bekant om de mantalsskrivningen rörande förhållanden, varom behöriga uppgifter icke inkommit. 155 §. Efter senaste mantalsskrivning ingången avhandling angående ägande-, åbo- eller arrende- samt tomträtt till fast egendom skall, om mantalsskrivningsförrättaren det påfordrar, av fastighetens innehavare för honom uppvisas. Försummas det, må den felande handlingen eller avskrift därav genom polismyndighetens försorg infordras från fastighetens innehavare eller på dennes bekostnad från annan, hos vilken den må vara att tillgå. Tredskas den försumlige och kan handlingen icke utfås av annan, har polismyndigheten att skyndsamt därom göra anmälan till länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige vid vite att fullgöra sin omförmälda skyldighet.

52 156 §. Efter granskning av de till mantalsskrivningsförrättaren avlämnade stommar och uppgifter samt med ledning av de för den löpande folkbokföringen förda register ävensom av de upplysningar, som vid förrättningen meddelas, skall på sätt i 134 § sägs av mantalsskrivningsförrättaren upprättas mantalslängd och särskild bilaga därtill. 157 §. Vid mantalsskrivning skall föras protokoll, upptagande 1) namnen på de personer, som till följd av sin tjänstebefattning eller såsom ledamöter av folkbokföringsnämnd närvarit vid mantalsskrivningen; 2) förrättningsmannens beslut i de vid mantalsskrivningen förekommande ärenden av tvistig beskaffenhet och skälen därför; samt 3) underrättelse om vad för vinnande av ändring i förrättningsmannens beslut och mantalsskrivningsåtgärderna är att iakttaga. 158 §. Efter mantalsskrivningsförrättningens slut undertecknas såväl mantalslängden som den därtill hörande särskilda bilagan av förrättningsmannen, folkregisterföraren eller den han i sitt ställe förordnat ävensom närvarande ledamöter av folkbokföringsnämnden, och skola de till förrättningsmannen avlämnade uppgifter biläggas mantalslängden. 159 §. Har å landet eller i stad, där magistrat ej finnes, mantalsskrivningen verkställts av sådan särskild mantalsskrivningsförrättare, varom förmäles i 6 § 2 mom. första stycket, åligger det denne att, där icke häradsskrivaren medgivit längre anstånd, till denne senast åtta dagar efter förrättningens slut avlämna det vid densamma förda protokoll jämte mantalslängden och den därtill hörande särskilda bilagan, försedda med behöriga anteckningar, ävensom alla till densamma hörande uppgifter och handlingar samt löpande årets mantalslängd för distriktet med särskild bilaga och nästföregående årets förteckning över arbetsgivare. Förrättningsmannen har därefter icke att taga någon befattning med mantalsskrivningsförrättare åliggande bestyr; dock är han skyldig att avgiva förklaring i anledning av besvär över av honom vid mantalsskrivningen meddelat beslut. Om efterföljande åtgärder. 160 §. Förrättningsman åligger att i anledning av förhållanden, som vid mantalsskrivningen eller eljest komma till hans kännedom, meddela annan mantalsskrivningsförrättare erforderliga underrättelser till förebyggande därav, att någon varder från mantalsskrivning obehörigen utesluten eller på mer än ett ställe samtidigt mantalsskriven eller upptagen i särskild bilaga till mantalslängd.

53 Med sådana underrättelser bör emellertid i allmänhet anstå, till dess vederbörande mantalsskrivningsförrättare bekommit de i 161 och 162 §§ avsedda förteckningar, över inkommen framställning från annan mantalsskrivningsförrättare skall förrättningsman skyndsamt och senast den 15 februari mantalsåret meddela besked. Mantalsskrivningsförrättare äger att för utredning i sådant ärende påkalla biträde av polismyndigheten i orten. 161 §. För ändamål, som avses i 162 §, har folkregisterföraren eller den han i sitt ställe förordnat att enligt bifogade formulär upprätta förteckning (sårskild längd), upptagande personer, vilka blivit mantalsskrivna vid förrättningen men då ännu icke blivit folkbokförda i distriktet, med särskild anmärkning beträffande den, som på sätt i 133 § 3 mom. sägs kommer att först senare inflytta från annat distrikt. (Formulär nr 31.) 162 §. Före den 15 januari varje år skall till vederbörande magistrat eller häradsskrivare eller, i fall som avses i 6 § 2 mom. andra stycket, vederbörande kommunalborgmästare från folkregisterföraren översändas dels den i 161 § omförmälda förteckning, försedd med anteckning om dem, vilka efter det mantalsskrivning föregående år förrättades blivit folkbokförda inom distriktet och om tiden då så skett, dels enligt bifogade formulär upprättad förteckning (första tilläggsförteckning), upptagande alla efter nämnda förrättning intill årets slut inom distriktet födda och döda, samt dit inflyttade, förut ej där mantalsskrivna personer, från distriktet utflyttade personer ävensom de personer, vilkas civilstånd under samma tid ändrats. Där några förändringar icke inträffat mellan mantalsskrivningen och årets slut, skall även sådant inom den stadgade tiden hos mantalsskrivningsförrättaren anmälas. (Formulär nr 32.) 163 §. I mantalslängden och den särskilda bilagan därtill skola införas de rättelser och tillägg, som föranledas av de i 161 och 162 §§ omförmälda förteckningar, därvid beträffande dem, för vilka anteckning gjorts i mantalslängden, att de ej äro i distriktet folkbokförda, men vilka sedermera blivit folkbokförda i distriktet, anteckningen härom skall överstrykas; och skola nyssnämnda förteckningar biläggas mantalslängden. 164 §. Genast efter mottagandet av särskilda längden skall mantalsskrivningsförrättaren förelägga envar däri upptagen person, vilken försummat honom åliggande skyldighet att avgiva flyttningsanmälan, att inom viss lämplig tid efter föreläggandets delfående hava fullgjort omförmälda skyldighet. Del-

54 givning av sådant föreläggande ombesörjes av polismyndigheten och må infordrad uppgift avlämnas till den, som verkställer delgivningen. Polismyndigheten har att vaka över att föreläggandet efterleves. Tredskas den försumlige, har polismyndigheten att skyndsamt därom göra anmälan till länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige vid vite att fullgöra sin omförmälda skyldighet. 165 §. Senast den 25 januari varje år skall folkregisterförare till vederbörande magistrat eller häradsskrivare eller, i fall som avses i 6 § 2 mom. andra stycket, till vederbörande kommunalborgmästare översända enligt bifogade formulär upprättad särskild förteckning (andra tilläggsförteckning), upptagande dels de personer, som under tiden från årets början till och med den 15 januari blivit folkbokförda inom distriktet såsom inflyttade från annat distrikt eller efter att förut hava varit riksbokförda, dels ock de personer, som under samma tid utflyttat från distriktet till annat distrikt. (Formulär nr 33.) 166 §. Efter mottagandet av den andra tilläggsförteckningen h a r mantalsskrivningsförrättaren att med ledning av däri lämnade uppgifter eller eljest införskaffade upplysningar undersöka, huruvida i förteckningen såsom inflyttade upptagna personer böra, där så ej redan skett, för det nya året upptagas i mantalslängden för distriktet eller den särskilda bilagan därtill. Anses detta icke böra ske, skall mantalsskrivningsförrättaren, till förhindrande av att sådan person må bliva obehörigen utesluten från mantalslängd eller särskild bilaga till sådan längd, skyndsamt till annan vederbörande mantalsskrivningsförrättare meddela underrättelse, som avses i 160 §. Finner mantalsskrivningsförrättare för det distrikt, från vilket en person under tiden från mantalsårets början till och med den 15 januari utflyttat, att personen icke bör uteslutas ur mantalslängden för distriktet eller den särskilda bilagan därtill, skall han i samma ordning därom underrätta mantalsskrivningsförrättaren för det distrikt, dit inflyttning skett. 167 §. / mom. Mantalslängden jämte därtill hörande bilagor samt det vid mantalsskrivningen hållna protokoll skola senast den 9 februari av mantalsskrivningsförrättaren avlämnas till vederbörande folkregisterförare. Prövas i fråga om visst distrikt mantalsskrivningens vidlyftighet medföra hinder för mantalslängdens avlämnande å föreskriven tid, må länsstyrelsen, efter framställning av mantalsskrivningsförrättaren, medgiva anstånd med mantalslängdens avlämnande, dock icke längre än till den 20 februari. 2 mom. Folkregisterföraren har att med kommunregistret och registret över obefintliga jämföra mantalslängden och den särskilda bilagan därtill och därvid särskilt uppmärksamma, huruvida person, för vilken i längden gjorts anteckning, att han ej är i distriktet folkbokförd sedermera folkbok-

55 förts i distriktet, eller huruvida person, som upptagits i mantalslängden eller bilagan, före den 16 januari mantalsåret utflyttat till annat mantalsskrivningsdistrikt eller riksbokförts. De vid granskningen förekomna anmärkningarna skola upptagas å särskild förteckning, som bifogas mantalslängden. Mantalslängden med tillhörande handlingar skall inom viss av mantalsskrivningsförrättaren bestämd tid, högst tio dagar, efter det densamma avlämnats till folkregisterföraren av denne återställas till mantalsskrivningsförrättaren. 168 §. Sedan i anledning av folkregisterförarens anmärkningar eller annan mantalsskrivningsförrättares meddelanden vederbörliga rättelser och tillägg ägt rum i mantalslängden och den särskilda bilagan därtill, skola längden och bilagan avslutas och anteckning om dagen därför göras i längden, dock m å avslutandet ej ske tidigare än den 20 februari. Den, som jämlikt 142 § anmält inflyttning under året från annat distrikt, äger likväl att inom april månads utgång hos mantalsskrivningsförrättaren medelst intyg av folkregisterföraren i mantalsskrivningsorten styrka uppgift om namn och födelsedata; och skall, där så sker, för honom i längden gjord anteckning, att han icke är i distriktet folkbokförd, överstrykas. 169 §. 1 mom. Inom tio dagar efter det mantalslängden med därtill hörande särskild bilaga återställts till mantalsskrivningsförrättaren, dock tidigast den 20 februari, skola bestyrkta avskrifter av längden och bilagan i avslutat skick avlämnas dels till länsstyrelsen, dels ock till ordföranden i taxeringsnämnden. 2 mom. Inom den i 1 mom. stadgade tid skall mantalsskrivningsförrättare översända till riksmyndigheten i förekommande fall anmälan, som i 115 § 2 mom. sägs, till länsstyrelsen förteckning över de i den särskilda bilagan till nästföregående års mantalslängd upptagna personer, vilka böra riksbokföras, och till folkregisterföraren förteckning över de i nästföregående års mantalslängd upptagna personer, vilka böra upptagas i registret över obefintliga. 3 mom. Före den 1 april skall i folkbokföringsdistrikt, där pastor ej är folkregisterförare, en avskrift av längden och den särskilda bilagan, såvitt rör varje särskild församling, överlämnas till pastor i församlingen. 170 §. Under den tid, mantalslängden och den därtill hörande särskilda bilagan finnas hos mantalsskrivningsförrättaren eller folkregisterföraren, böra desamma hållas tillgängliga för dem, som därav önska taga del. 171 §. Senast den 1 december under mantalsåret skola de till mantalslängderna hörande särskilda förteckningar och mantalsuppgifter ävensom jämlikt bifogade formulär upprättat sammandrag av häradsskrivare och magistra-

56 ter samt, i fall som avses i 6 § 2 mom. andra stycket, vederbörande kommunalborgmästare översändas till länsstyrelsen. Originalexemplaren av mantalslängderna samt därtill hörande särskilda bilagor ävensom protokoll skola förvaras hos häradsskrivarna, magistraterna och kommunalborgmästarna. (Formulär nr 34.) 172 §. Sedan avskrifter av mantalslängderna och de särskilda bilagorna inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att med ledning av längderna och bilagorna verkställa vederbörliga anteckningar å centralkort samt därefter genomgå samtliga av länsstyrelsen handhavda register, vari centralkort avseende vid mantalsårets ingång folkbokförda personer ingå, och granska, huruvida å korten anteckning gjorts om upptagande i mantalslängd för året eller särskild bilaga därtill. Befinnes därvid, att någon person icke blivit upptagen i mantalslängd eller särskild bilaga därtill eller att någon person blivit mantalsskriven eller upptagen i särskild bilaga till mantalslängd på mer än ett ställe, äger länsstyrelsen efter erforderlig utredning föreskriva rättelse. Beslut om rättelse skall meddelas före mantalsårets utgång. Hava besvär anförts, innan beslut om rättelse meddelats, skall frågan om rättelse prövas i samband med besvären. Av länsstyrelse utan samband med besvär meddelat beslut om rättelse utgör ej hinder för länsstyrelse att i anledning av besvär pröva frågan om behörig mantalsskrivningsåtgärd. Finner länsstyrelse, att någon person mantalsskrivits å viss fastighet utan att hava varit eller sedermera blivit folkbokförd å samma fastighet, skall länsstyrelsen till prövning upptaga frågan om hans rätta folkbokföring och mantalsskrivning. 8 KAP. Om folkräkning. 173 §. 1 mom. Folkräkning för hela riket skall anordnas den 31 december sådant år, vars årtal är jämnt delbart med tio. (Ordinarie folkräkning.) 2 mom. När Konungen finner särskilda omständigheter påkalla utredning om befolkningen i riket eller någon del därav och dess levnadsförhållanden vid annan tidpunkt än i 1 mom. sägs, må för ändamålet särskild folkräkning anordnas. (Extra folkräkning.) 174 §. Omfattningen av folkräkning och metoderna för dess verkställande fastställas av Konungen. 175 §. Envar enskild person är pliktig att till folkräkning lämna de uppgifter, som Konungen bestämmer, och må, då folkräkning äger rum, de i 138 och

57 140 §§ omförmälda uppgifter utvidgas att omfatta för räkningen erforderliga upplysningar. Konungen må, om så anses lämpligt, förordna, att viss folkbokföringsurkund skall för folkräkning kompletteras med de för folkräkningsmaterialets framställande behövliga uppgifter. 176 §. Angående de förteckningar, sammanställningar och berättelser, som skola upprättas i anledning av folkräkning, förordnar Konungen.

9 KAP. Särskilda s t a d g a n d e n . 177 §. Anteckning i folkbokföringsurkund må, där ej annat angivits, göras endast med stöd av anmälan, avgiven i den ordning som för varje fall är föreskriven, eller på grund av meddelande från annan myndighet. Folkbokföringsmyndighet skall efter mottagandet av anmälan eller meddelande granska, att de meddelade uppgifterna äro fullständiga. Har myndighet sig bekant, att meddelad uppgift är oriktig, skall anteckning i anledning av uppgiften icke göras. Kan med ledning av folkbokföringsurkund, som av myndigheten handhaves, anmälningen eller meddelandet fullständigas eller beriktigas, åligger det myndigheten att göra detta. 178 §. 1 mom. Radering eller utplåning av anteckning i folkbokföringsurkund får ej äga rum. överstrykning eller rättelse av gjord anteckning skall alltid göras på sådant sätt, att den överstrukna anteckningen förbliver läslig. Den, som verkställer överstrykning eller rättelse, skall på lämpligt ställe invid överstrykningen eller rättelsen inom parentes teckna sina initialer. 2 mom. Å bevis, som av folkbokföringsmyndighet utfärdas, må ej förekomma raderingar eller överstrykningar av därå skrivna anteckningar, ej, heller förkortningar, som kunna föranleda ovisshet. 179 §. Folkbokföringsurkunder skola på betryggande sätt förvaras i vederbörande folkbokföringsmyndighets ämbetsrum eller därtill hörande arkiv och må sådan urkund och vad därtill hörer icke utan tvingande skäl därifrån bortföras. Urkunderna skola så förvaras, att de icke kunna åtkommas av obehöriga. Utan rekvisition från riksmyndigheten eller länsstyrelse må folkregisterförare icke till annan översända av honom omhänderhaft folkbokföringskort.

58 180 §. 1 mom. Har huvudkort för i riket folkbokförd person förstörts eller eljest förkommit, har riksmyndigheten att efter företagande av den utredning, myndigheten finner nödig, utfärda nytt huvudkort. Förekommer å huvudkort anteckning, som kan anses menlig för den person kortet avser, och är anteckningen icke längre av betydelse, skall riksmyndigheten på framställning av vederbörande utfärda nytt huvudkort. Finnes å huvudkort icke plats för erforderliga anteckningar, har riksmyndigheten att på därom framställd begäran utfärda och till huvudkortet foga supplementkort. 2 mom. Har annat folkbokföringskort än huvudkort förstörts eller eljest förkommit, äger den myndighet, som utfärdat kortet, föranstalta om utskrivande av nytt sådant kort. 3 mom. Förstöres eller förkommer annan av folkbokföringsmyndighet omhänderhavd folkbokföringsurkund än i 1 och 2 mom. sägs, äger Konungen förordna om och i vilken ordning sådan urkund skall återupprättas. 181 §. Envar må utan kostnad taga del av vad folkbokföringsurkund innehåller beträffande honom. I fråga om rätt att erhålla del av vad folkbokföringsurkund innehåller beträffande annan person gäller vad i 13, 27 samt 38—40 §§ lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar är stadgat. 182 §. Förutom i 3 § omförmälda folkbokföringsurkunder skall hos folkregisterförare för varje folkbokföringsdistrikt och, om ett distrikt består av flera kommuner, särskilt för varje kommun, hos länsstyrelsen och hos riksmyndigheten föras dagbok i enlighet med därom av riksmyndigheten särskilt meddelade bestämmelser. 183 §. Konungen äger efter avtal med främmande stat förordna, att meddelanden, som avses i denna förordning, skola tillställas myndighet i eller för den främmande staten eller utrikesdepartementet. 184 §. Beträffande utländska undersåtar, som vistas i riket, skola till riksmyndigheten, så snart ske kan, av annan vederbörlig folkbokföringsmyndighet insändas enligt bestämmelserna i 123 § avfattade intyg eller utdrag om födelse, kyrklig eller borgerlig vigsel samt dödsfall. I sådant intyg eller utdrag skola födelseort och nationalitet noggrant angivas och där intyget avser barns födelse eller död uppgift lämnas jämväl beträffande föräldrarna. Vid insändande av intyg eller utdrag skall iakttagas beträffande vigsel mel-

59 lan utländska undersåtar, att intyg skall insändas i två exemplar, samt beträffande dödsfall, att uppgift tillika skall lämnas om vad myndigheten kan hava sig bekant om den avlidnes förmögenhetsvillkor, om föräldrarnas namn, yrke och hemort samt om vilka arvingar den avlidne här i riket må hava efterlämnat. 185 §. 1 mom. Då av myndighet lämnas meddelande om någon i viss ort folkbokförd person eller begäres folkbokföringsbevis för honom, bör såvitt möjligt även uppgivas, var personen, enligt anteckning å för honom utfärdat bevis eller enligt vad eljest är om honom bekant, är eller vid viss uppgiven tid var i orten boende samt om och när han inflyttade till orten. 2 mom. Då folkbokföringsmyndighet på grund av från annan myndighet framställd förfrågan rörande hos myndigheten tidigare folkbokförd person upplyser, att personen utflyttat, skall därvid uppgivas ort, dit han inflyttat, eller att han riksbokförts, samt år och dag för inflyttningen eller riksbokföringen ävensom personens fullständiga namn, därest detta är ett annat än det av myndigheten uppgivna. 186 §. Intyg av myndighet å utrikes ort skall, vad utgivarens befogenhet angår, såvida den ej är för folkbokföringsmyndighet känd eller Konungen annorlunda förordnat, vara styrkt av svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman. Äro de intyg, som för anteckning i folkbokföringsurkund erfordras, utfärdade å främmande språk, åligger det riksmyndigheten att på begäran av annan folkbokföringsmyndighet föranstalta om vederbörlig översättning. 187 §. 1 mom. Om tvekan icke kan råda angående sökandes identitet, skall folkregisterförare på begäran med begagnande av tjänstebrevsrätt översända folkbokföringsbevis eller annat av honom i tjänsten utan avgift utfärdat intyg med posten under uppgiven adress. Vad i första stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning å riksmyndigheten, såvitt angår folkbokföringsbevis eller annat intyg beträffande riksbokförd person. 2 mom. I fråga om översändande av bevis eller intyg, grundade å de hos länsstyrelse förda folkbokföringsurkunder och av riksmyndigheten utfärdat bevis eller intyg angående annan än riksbokförd person, skall gälla vad angående översändande genom kommissionärer hos statens förvaltningsmyndigheter är stadgat. 188 §. Folkbokföringshandling, som enligt bestämmelse i denna förordning inkommit till pensionsstyrelsen, skall från nämnda myndighet översändas till riksmyndigheten. 5—388005.

II.

60 189 §. Beslut av länsstyrelse jämlikt 50 §, så ock av folkregisterförare jämlikt 100 § 2 mom. meddelat beslut, varigenom folkregisterförare funnit uppenbart, att flyttningsanmälan icke skall föranleda folkbokföring eller lämnat i anmälningen gjord hemställan, att densamma icke måtte föranleda ändring i folkbokföringshänseende, utan bifall, skola skyndsamt delgivas den person, som med beslutet avses, ävensom kommun och fattigvårdssamhälle, vars rätt kan antagas vara av beslutet beroende. 190 §. På föranstaltande av vederbörande kommun skall så snart ske kan folkbokföringsnämnd tillställas en avskrift av senaste mantalslängd med därtill hörande särskild bilaga. 191 §. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer delgivning av anmaning eller föreläggande eller infordrande av felande handling, varom i denna förordning sägs, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med tre kronor för varje förrättning. 192 §. Där för tillämpning av denna förordning erfordras formulär eller föreskrifter utöver vad de vid förordningen fogade formulär och anvisningar innehålla, äger Konungen därom förordna. 193 §. Blanketter till anmälningar och uppgifter skola genom riksmyndighetens försorg tryckas och i erforderligt antal exemplar tillställas länsstyrelserna för att av dessa, på sätt de var för sitt län bestämma, genom folkregisterförare eller i annan lämplig ordning kostnadsfritt tillhandahållas anmälnings- och uppgiftspliktiga. 10 KAP.

/ "

A n s v a r sb e s t ä m m el ser. 194 §. 1 mom. Om påföljd för ordförandes, ledamots eller tillkallad suppleants i folkbokföringsnämnd uteblivande från nämndens sammanträde gäller vad i kommunallagarna är stadgat om ledamot och suppleant i kommunalnämnd eller om stadsfullmäktig. 2 mom. Ledamot eller suppleant i nämnden, som utan laga förfall utebliver från förskrivning eller mantalsskrivning, vid vilken han är skyldig närvara, bote fem kronor.

61 3 mom. Försummar någon att till polismyndighet göra sådan anmälan, som angives i 59 eller 70 §, bote högst ett hundra kronor. 4 mom. Försummar läkare att behörigen fullgöra anmälningsplikt enligt 58 eller 71 §, bote högst tre h u n d r a kronor. 5 mom. Försummar barnmorska att behörigen fullgöra anmälningsplikt enligt 58 §, bote högst två hundra kronor. 6 mom. Den, som bryter mot vad i 72 § är stadgat, vare straffad med dagsböter. 7 mom. Försummar någon att fullgöra vad honom åligger enligt 113 § 2 mom., bote högst ett hundra kronor. 8 mom. Den, som uppsåtligen förstör eller eljest gör obrukbart medborgarkort, straffes med böter högst tre hundra kronor. 9 mom. Har någon, som enligt denna förordning är pliktig avgiva anmälan eller uppgift, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till fel i den löpande folkbokföringen, mantalsskrivning eller folkräkning, eller har någon vid tillträdande av anställning eller förhyrande av bostad eller eljest till den, som är pliktig göra anmälan jämlikt 116 § och 120 § 1 mom., lämnat oriktig upplysning rörande n a m n eller andra förhållanden under sådana omständigheter, att det kan antagas hava skett i syfte att försvåra uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande, straffes med dagsböter. Straff enligt detta mom. inträder icke för den, som av egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet. 10 mom. Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 75 § 3 mom., 76 §, 116 §, 120 § 1 mom., 130 § 1 mom. eller 140 § 1 och 3 mom. åligger, skall bota högst tre hundra kronor. 11 mom. Försummar någon att behörigen fullgöra uppgiftsplikt enligt 138 § 2 mom., 142 eller 150 §, bote högst ett hundra kronor. 12 mom. Vad i denna paragraf stadgas, äger icke tillämpning, därest den försumlige för sin underlåtenhet är underkastad ansvar för tjänstefel. 195 §. 1 mom. Förseelse, som i 194 § 3—9 mom. omförmäles, åtalas av allmän åklagare. Åtal för sådan förseelse anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol. 2 mom. Där, i andra fall än i 1 mom. avses, till följd av uraktlåtet fullgörande av de i denna förordning meddelade föreskrifter fråga uppstår om tillämpning av stadgat bötesans var eller förelagt vite, skall av mantalsskrivningsförrättare, utmätningsman, folkregisterförare eller ordförande i folkbokföringsnämnd anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som h a r att, efter prövning av härvid förekommande förhållanden förordna om uttagande av de böter eller viten, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen,

samt vidtaga de åtgärder, som anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i denna förordning stadgas för övrigt kan påkalla. 3 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan och skola, om tillgång saknas till deras gäldande, förvandlas efter allmän lag. 11 KAP. Om k l a g a n o c h u n d e r s t ä l l n i n g m e d m e r a . 196 §. I fråga om folkregisterförares beslut med avseende å tillämpning av ovan givna stadganden angående behörig folkbokföringsort samt i fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd må envar, vars rätt därav beröres, ävensom vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle söka ändring genom besvär hos länsstyrelsen i länet, vilka besvär skola hava till länsstyrelsen inkommit, besvär över folkregisterförares åtgärd före klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen kännedom om åtgärden och besvär i mantalsskrivningsfrågor före den 1 juni mantalsåret. Vid prövning av besvär, som avses i första stycket, äge länsstyrelsen förordna om vidtagande av åtgärd beträffande folkbokföring och mantalsskrivning inom länet, ändock att yrkande därom ej framställts. Förekommer anledning till antagande, att folkbokförings- eller mantalsskrivningsåtgärd rätteligen bort vidtagas i ort inom annat län och har sådan åtgärd icke där redan vidtagits, skall yttrande inhämtas från länsstyrelsen i det län. Finner länsstyrelsen därefter, att åtgärd bör vidtagas inom det andra länet, skola handlingarna efter besluts meddelande för prövning överlämnas till länsstyrelsen i sistnämnda län; och skall person, som med åtgärden avses, under tiden tills slutlig prövning skett i fråga om folkbokföring fortfarande vara upptagen i det register, i vilket hans huvudkort finnes, och i fråga om mantalsskrivning kvarstå i den mantalslängd eller särskild bilaga därtill, vari han för året m å vara uppförd. Hava länsstyrelser vid prövning, som i tredje stycket avses, stannat i sinsemellan motstridiga beslut, skall målet i dess helhet underställas kammarrättens prövning av den länsstyrelse, som sist handlagt målet. 197 §. Därest vid skriftväxling, varom förmäles i 160 §, mantalsskrivningsförrättare emellan skiljaktiga meningar uppstå om någon persons rätta mantalsskrivning, skall frågan därom underställas vederbörande länsstyrelse och av mantalsskrivningsförrättare hänskjutas till länsstyrelsen i det län, inom vilket det distrikt är beläget, till vars mantalslängd eller särskild bilaga därtill han ifrågasattes skola överföras; och skall personen under tiden kvarstå i det distrikts mantalslängd eller särskild bilaga därtill, där han senast varit uppförd.

198 §. 1 mom. Den, som är missnöjd med länsstyrelses beslut i folkbokföringsfråga, som avses i 196 §, eller i mantalsskrivningsfråga, äger att däröver hos kammarrätten anföra besvär, vilka skola ingivas till länsstyrelsen innan klockan tolv å trettionde dagen efter erhållen del av beslutet, klaganden likväl obetaget att på eget äventyr i betalt brev med posten antingen till länsstyrelsen eller till kammarrätten insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma. Besvär, som inkommit till kammarrätten, skola omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse. Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar från vederbörande samt skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten jämte eget utlåtande. 2 mom. Den, som icke åtnöjes med av länsstyrelse givet beslut, varigenom han på grund av ovan meddelade stadganden blivit fälld till böter eller utgivande av vite, äger att, med iakttagande av vad i allmänhet är stadgat angående dylika besluts överklagande, över beslutet anföra besvär hos kammarrätten. Besvären skola före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden av beslutet erhållit del, ingivas till länsstyrelsen, klaganden likväl obetaget att på eget äventyr i betalt brev med posten till länsstyrelsen eller kammarrätten insända besvären så tidigt, att de före utgången av den stadgade besvärstiden inkomma till länsstyrelsen eller kammarrätten. Besvär, som inkommit till kammarrätten, skola omedelbart överlämnas till länsstyrelsen. Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar från vederbörande samt skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning. 199 §. Den, som är missnöjd med folkregisterförares beslut i annan folkbokföringsfråga än i 196 § omförmäles eller med annan åtgärd av folkregisterförare, må anföra besvär däröver hos länsstyrelsen, vilka besvär skola hava till länsstyrelsen inkommit innan klockan tolv å trettionde dagen efter det klaganden erhållit del av beslutet eller kännedom om åtgärden. ö v e r länsstyrelses beslut i frågor, varom i denna paragraf förmäles, må klagan föras hos kammarrätten genom besvär före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden av beslutet erhållit del. Över riksmyndighetens beslut eller åtgärd av sagda myndighet i frågor, som avses i denna förordning, må envar, vars rätt därav beröres, anföra besvär hos kammarrätten före klockan tolv å trettionde dagen efter det klaganden erhållit del av beslutet eller kännedom om åtgärden. Angående ingivande av besvär, varom i andra och tredje styckena sägs, och vad i anledning av sådana besvär är att iakttaga, skall vad i 198 § 2

mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning och skall vad i detta mom. sägs om länsstyrelse, i fråga om besvär över riksmyndighetens beslut eller åtgärd av sagda myndighet, gälla riksmyndigheten. 200 §.

ö v e r kammarrättens beslut i folkbokförings- och mantalsskrivningsfrågor eller angående ådömande av böter eller vite enligt denna förordning, må ej klagan föras. Har beträffande någon person mantalsskrivningsåtgärd vidtagits å mer än en ort eller har någon person av uppenbart misstag uteslutits u r mantalslängd eller särskild bilaga därtill och därigenom för visst år icke blivit upptagen i någon sådan längd eller bilaga, må dock frågan om å vilken ort, åtgärden rätteligen bort vidtagas, upptagas till prövning, när fråga om inverkan härav i annat ärende föreligger till bedömande. 201 §. Vid prövning av besvär över utdömande av vite m å jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande. 202 §. 1 mom. Uppenbart skrivfel vid anteckning i folkbokföringsurkund må rättas av den myndighet, som handhaver urkunden. 2 mom. Sökes hos folkbokföringsmyndighet rättelse av en i folkbokföringsurkund gjord oriktig anteckning, som icke föranletts av ett vid anteckningens införande förelupet uppenbart fel, eller finner sådan myndighet, utan att anhållan om rättelse gjorts, anledning till tvivelsmål, huruvida någon i folkbokföringsurkund gjord anteckning är riktig, skall frågan härom upptagas och avgöras av riksmyndigheten. Finner riksmyndigheten åtgärd uppenbarligen icke böra vidtagas, meddele myndigheten beslut härom. I annat fall skall myndigheten sörja för fullständig utredning i ärendet. För sådant ändamål h a r myndigheten att genom kungörelse eller på annat lämpligt sätt kalla dem, vilka kunna hava något att erinra mot att rättelse sker, att inom viss tid, ej kortare än en månad, hos myndigheten framställa sina erinringar. Utfärdad kungörelse skall p å statsverkets bekostnad en gång offentliggöras i tidning, som är spridd inom den ort, där den person, ärendet avser, är folkbokförd eller, om h a n icke är folkbokförd i viss ort, i allmänna tidningarna. Där erforderlig utredning i ärendet icke utan olägenhet kan annorledes vinnas, må, i enlighet med vad nedan sägs, personer, vilka kunna antagas äga kännedom om omständigheter av betydelse för frågans avgörande, vid domstol höras såsom vittnen eller upplysningsvis. Förhör, som nyss sagts, skall äga rum inför rätten i den ort, där den, som skall höras, uppehåller sig, eller med hans samtycke vid annan allmän underrätt; dock må, om den, som skall höras, uppehåller sig å ort, vilken lyder under landsrätt, förhöret hållas inför närmaste rådhusrätt.

ii5

Förhör skall begäras skriftligen hos rätten i stad eller domaren på landet. I framställning om förhör böra de omständigheter angivas, vilka förhöret skall avse. Däri skall ock, om det kan ske, beträffande envar, som enligt vad nedan sägs skall underrättas om förhöret, lämnas uppgift om namn och postadress. Förhör skall äga rum så snart ske kan; dock må för ändamålet urtima ting ej utsättas. Rätten eller domaren late till förhöret kalla den eller dem, vilkas hörande begärts; avsände ock underrättelse om tiden för förhöret till riksmyndigheten och den person, ärendet avser. Sådan underrättelse varde jämväl, där det kan ske, avsänd till den, som framställt erinran mot ifrågasatt folkbokföringsåtgärd. Där rätten finner det lämpligt, må rätten förordna, att förhöret skall hållas inom stängda dörrar. Sedan förhör hållits, late rätten eller domaren tillställa riksmyndigheten protokoll över förhöret. Angående ersättning till den, som enligt detta mom. inkallats till förhör, gälle vad angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål finnes stadgat; dock skall ersättningen alltid stanna å statsverket.

AVD. II.

KYRKOBOKFÖRINGEN. 12 KAP.

Inledande stadganden. 203 §. I varje församling av svenska kyrkan skall på sätt nedan sägs bokföring ske av kyrkliga förrättningar. Vad i denna avdelning stadgas angående församling skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kyrkobokföringsdistrikt, där Konungen förordnat, att viss församling skall vara indelad i sådana distrikt.

13 KAP. Om k y r k o b o k f ö r i n g s m y n d i g h e t e r n a . 204 §. För kyrkobokföringen ansvarar pastor; dock må jämväl annan i församlingen tjänstgörande präst på eget ansvar utfärda prästbevis. Med pastor förstås i denna avdelning, förutom pastor, som i 5 § tredje stycket sägs, kyrkoherde i icke territoriell församling.

66 14 KAP. Om u r k u n d e r n a för k y r k o b o k f ö r i n g e n ( k y r k o b ö c k e r n a ) och d e r a s förande s a m t o m prästbevis. 205 §. / mom. I varje församling skola, där ej annat föranledes av stadgandet i 2 mom., föras följande kyrkoböcker: 1) dopbok; 2) konfirmationsbok; 3) lysnings- och vigselbok; samt 4) jordfästningsbok. (Formulär nrs 35—38.) 1 icke territoriell församling skall därjämte föras församlingsbok. (Formulär nr 39.) Där så erfordras, bör utöver de i första och andra styckena nämnda kyrkoböcker, på sätt pastor finner lämpligt föras särskild kommunionlängd ävensom särskild bok, innehållande anteckningar rörande personer, vilka äro till nattvardens begående förhindrade. 2 mom. Är pastor tillika folkregisterförare i folkbokföringsdistrikt, som motsvarar församlingen, skola i sådan församling icke föras dopbok, lysnings- och vigselbok eller jordfästningsbok, såvitt angår där folkbokförda personer, utan skola vederbörliga anteckningar i stället göras i de i 3 § omförmälda födelse-, äktenskaps- samt död- och begravningsböckerna. 206 §. Vad i 44 § är stadgat angående böcker för den löpande folkbokföringen skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kyrkoböcker. 207 §.

I dopboken för det löpande året skall anteckning ske om dop, som under året förrättats inom församlingen. 208 §. I konfirmationsboken för det löpande året skall anteckning ske om konfirmation och första nattvardsgång, som under året ägt rum inom församlingen. 209 §. Anteckning om lysning skall ske i lysnings- och vigselboken för den församling, där lysning ägt rum, och skall sådan anteckning verkställas i boken för det år, då lysningen först kungjorts.

(17 Anteckning om kyrklig vigsel skall, där ej annat föranledes av stadgandet i 205 § 2 mom., ske i lysnings- och vigselboken för den församling, där lysning skett, även om kvinnan före vigseln flyttat till annan församling. Har vigsel ägt rum utan lysning, skall anteckning därom ske i lysningsoch vigselboken för den församling, där kvinnan är folkbokförd, eller om hon icke är folkbokförd i viss ort, i den församling, där hon vistas. Har lysning skett före vigselåret, skall vigseln införas i det löpande årets lysnings- och vigselbok, varjämte i boken för det år, då lysningen utfärdats, skall hänvisas till anteckningen om vigseln. I det rum, där anteckning om vigseln skett, skall göras likartad hänvisning till anteckningen om lysning. 210 §. Anteckning om kyrklig jordfästning och begravning skall ske i jordfästningsboken för den församling, där den avlidne vid dödsfallet var folkbokförd, eller om han icke var folkbokförd i viss ort, för den församling, där han vistades. Sådan anteckning skall ske i boken för det år, då jordfästningen äger rum. 211 §. 1 mom. Har till vederbörlig folkbokföringsmyndighet lämnats uppgift om barns förnamn och detsamma införts i födelseboken, må vid införande i dopbok sålunda uppgivet namn ej på annat sätt ändras än genom tillägg av namn, som vid dop må bliva utöver i födelsebok infört namn någon givet. Namn, som uppenbarligen kan väcka anstöt eller allmänt åtlöje, må dock icke införas i dopboken. 2 mom. Då dop förrättas av annan prästman än pastor i församlingen, skall dopförrättaren ofördröjligen meddela pastor nödiga upplysningar om förrättningen. 3 mom. Är pastor icke folkregisterförare i det folkbokföringsdistrikt, inom vilket den döpte är folkbokförd, skall han ofördröjligen till vederbörande folkregisterförare eller, om den döpte icke är folkbokförd i viss ort, till riksmyndigheten avsända bevis om dopet för dess behöriga antecknande å den döptes huvudkort och i födelsebok eller invandringsbok. Sådant bevis skall innehålla uppgift om den döptes fullständiga namn. 212 §. 1 mom. Om konfirmation förrättats eller nattvard första gången någon meddelats av annan prästman än pastor i församlingen, åligger det samme prästman att ofördröjligen meddela pastor nödiga upplysningar om förrättningen. 2 mom. Är pastor icke folkregisterförare i det folkbokföringsdistrikt, inom vilket den konfirmerade eller den, som första gången begått nattvarden, är folkbokförd, skall han ofördröjligen till folkregisterföraren eller, om vederbörande är riksbokförd, till riksmyndigheten avsända bevis om förrättningen för densammas antecknande å vederbörandes huvudkort.

68 213 §. 1 mom. Har vigsel förrättats av annan prästman i svenska kyrkan än pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort för vigseln, åligger det vigselförrättaren att ofördröjligen hos nyssnämnda pastor göra anmälan om vigseln och om tid för avsändande av bevis eller underrättelse, som i 4 kap. 8 § näst sista stycket giftermålsbalken sägs. 2 mom. Har lysning skett i svensk församling, skall i avseende å anteckning i kyrkobok av utrikes ingånget äktenskap tillämpas vad i 209 § stadgas. 214 §. Om jordfästning förrättats av annan prästman än pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort, åligger det den förre att därom ofördröjligen meddela pastor nödiga upplysningar för honom åliggande anteckningar i församlingens jordfästningsbok. 215 §. 1 mom. Om sättet för utfärdande av lysningsbevis och vigselbevis är stadgat i 123 §. Särskilt lysningsbevis och särskilt vigselbevis, varom förmäles i giftermålsbalken, ävensom utdrag av dop-, konfirmations-, lysningsoch vigsel- samt jordfästningsböckerna skola utfärdas enligt bilagda formulär. (Formulär nrs 40—45.) 2 mom. Vid utfärdande av bevis, för vilket formulär icke finnes fastställt, skall alltid det ändamål, för vilket beviset utfärdas, däri angivas. 3 mom. Å varje prästbevis skall ämbetstitel utsättas för den präst, som underskriver beviset.

15 KAP. Särskilda s t a d g a n d e n . 216 §. Vad i 178 § är stadgat angående anteckning i folkbokföringsurkund och utfärdande av folkbokföringsbevis skall äga motsvarande tillämpning med avseende å anteckning i kyrkobok och utfärdande av prästbevis. 217 §. Om tvekan icke kan råda angående sökandes identitet, skall pastor på begäran med begagnande av tjänstebrevsrätt översända prästbevis med posten under uppgiven adress.

16 KAP. Om klagan. 218 §. Uti de i frågor om kyrkobokföring av pastor meddelade beslut och vidtagna åtgärder må envar, vars rätt därav beröres, söka ändring genom besvär hos domkapitlet i det stift, till vilket den församling hör, vars pastor först handlagt ärendet. 219 §. Den, som ej nöjes åt domkapitlets beslut, må anföra besvär däröver hos Konungen i ecklesiastikdepartementet i den för fullföljd av talan mot domkapitlets beslut i allmänhet gällande ordning.

(Framsidan.)

1) Efternamn:

Formulär nr 1. 3)Kön:j

2) Förnamn:

4 ) Yrke eller titel:

5) Födelsenummer:

|6) Födelsetid:

11) Döpt i svenska

12) Konfirmerad i

kyrkan:

|8) Verklig födelseort:

7) Födelsehemort:

9) Statsmedborgarskap:

10) Stam:

14) Inskrivn. å sjömanshus:

13) Lyte:

svenska kyrkan:

15) Värnpliktsnummer:

17) Nummer å pensions- 18) Nummer å blindhetsbrev: ersättningsbevis:

16) Övriga värnpliktsförhållanden:

19) Fader: (Fullständigt namn)

(Yrke eller titel)

(Fullständigt namn)

(Yrke elier titel)

Moder:

född den

/.

född den

/

(Födelsehemort) (Födelsehemort)

2 0 ) Anteckningar o m : vaccination; omyndigförklaring; återvinnande av myndighet; äktenskapsbetyg; äktenskapscertifikat; lysning; främmande trosbekännelse m. m.

21) Gift med

22) Maken född

A.

A. den

(Fullständigt namn)

(Födelsehemort)

(Yrke eller titel)

B.

B.

(Fullständigt namn)

den

/

(Födelsehemort)

(Yrke eller titel)

27) Dödsorsak:

25) Död den

./ .

/

23) Äktenskapet ingånget A . den kyrklig borgerlig

B. den

/ vl

genc

2 4 ) Äktenskapet upplöst A . den

KseiB . den

/.

Förklarad

/

kyrklig borgerlig vigsel.

30) Utvandrad den

29) Eldbegängelse den Begravd den

26)

g

/.

/.

28) f ö r d ö d den

../...

genom beslut den

Kort av brungul färg för svensk medborgare. Kort av röd färg för icke svensk medborgare.

Attest utfärdad av /.

kyrkogård,

72 (Baksidan.) 31) Efternamn-

32) F ö r n a m n :

)

a) Ordn. nr

34)

B a r n s b)

d)

c) kön

förnamn

födelsetid

f)

le) födelsehemort

35 )

'

fader eller moder (— den andra av föräldrarna) och dennes folkbokföringsort vid tiden för barnets födelse

Anteckningar

I n f l y t t a d den

till ort nr

den

till ort nr

den

till ort nr

den

till ort nr

! 36) Anmärkningar

:

73 Fornmlär nr 2 a. Format 242X19H mm.

Kvarteret

Eken

Tomten

Förutvarande beteckning:

nr 1

Postadress: Järnvägsgatan

10,

Storköping.

Formulär nr 2 b. Format 342x198

Jordtorp Beteckning enligt jordeboken: Jordtorj)

mm.

1'!

Postadress: nr 1

Jordtorp,

Sjöboda.

Icke officiellt namn:

Formulär nr 2 c. Format 242x198 Torpet

Solhagen

Postadress: Solhagen,

Jordtorp,

Sjöboda.

mm.

74 Formulär nr i

(Framsidan.) 1)

2) K ö n :

(Efternamn och fullständigt förnamn)

3) Yrke eller titel: 4)

Föd.nr:

7)

.

6) Vpl.nr: 8)

Folkbokföringsfastighet:

Postadress:

(Baksidan.) 9)

(Efternamn och fullständigt förnamn)

10) Inflyttad från ort nr

>

den

11) Utflyttad till oi t nr

/

>

j-

liga den 15)

13)

14)

Riksbokförd

/

Anmärkningar:

Kort av brungul färg för svensk medborgare. Kort av rödfärg för icke svensk medborgare.

den

/

/

den

/

»

den 12) Överförd till bok över obefint-

den

Död den

J

ID

Formulär nr 4.

ramsidan.)

2) Kön: (Efternamn och fullständigt förnamn)

b Yrke eller titel: )

6)Vpl.nr:

5) Födelsetid:

Föd.nr:

Senaste folkbokförings-

8) Senaste postadress:

fastighet:

ort nr:

)) Senaste mantalsskrivningsort:

Saksidan.)

0) (Efternamn och fullständigt förnamn)

1)

överförd till bok över obefintliga den

4)

/

12)

Riksbokförd den

Anmärkningar:.

ort av brungul färg för svensk medborgare, ort av röd färg för icke svensk medborgare.

13) Död den

76 (Framsida

n.)

Formulär nr

1)

2) Kön:

(Efternamn och fullständigt förnamn)

3) Yrke eller titel: 4)

Födelsenu T i m f l r :

6)

5) Födelsetid: _•

Folkbokföringsort n r :

7) Postadress:

fastighet:

(Baksidan.)

8) (Efternamn och fullständigt förnamn)

9) Inflyttad från ort nr

>

den

10)

Utfly tad till ort nr

>

>

den

>

den 11) Överförd till bok över obefintliga den 14

12)

den Riksbokförd

13)

den

den

— ) Ar

Död

Ort nr

År

—

:

Upptagen i mantalslängd eller särskild bilaga därtill: Ort nr År Ort nr År Ort nr

Kort av ljusgrön färg för svensk medborgare. Kort av röd färg för icke svensk medborgare.

År

Ort nr

77 Formulär nr 6. 1) K ö n :

3) Statsmedborgarskap:

2) (Efternamn och samtliga förnamn)

4 ) Yrke e ler titel:

5) Föd.nr: 7) Första uppehållstillstånd meddelat

6) Född den

den i riket (riksbokförd)

8) Folkbokförd den

Kort av röd färg.

Pä baksidan plats för

anmärkningar,

Formulär nr 7. 1) K ö n :

2) (Efternamn och samtliga förnamn)

3) Yrke eller titel:

4 ) Födelsetid:

5) Antaglig ålder: år

6) D ö d : den 8 ) Begravningsort:

7) Senaste folkbokföringsort:

9) Protokoll över polisundersökning i a n -

10) Rättsmedicinsk

ledning av dödsfallet upprättat den

avlidnes kropp verkställd den

/

av:

Kort av vit färg. 6—388005. IL

av:

På baksidan plats för

anmärkningar.

undersökning /

av

den

78 Formulär nr S. 1) K ö n :

2)

3) Födelsenummer:

(Efternamn och fullständigt förnamn)

den 6) Folkbokföringsort vid tiden för utfärdandet:

Anmärkningar:

Kort av vit färg.

5) Duplettkort utfärdat

4 ) Född år

den

...år.

79 Formulär nr 9. (Originalstorlek 296x410 mm.)

Födelsebok för

kommun län

Aren

—

Boken innehåller

blad.

80 Födelsebok för 1

O: • Ö i—i

P v K, pr cT 3 .

| 3

Barnets födelse-

4 15 i 6 Dödfött barns kön

§

B Cfl CO

månad dag n i .

10 Levande fött barns kön

Bl 3

k. m.

k.

födelsenummer ,

!

... tornamn

födelseort (om annan än födelsehemorten)

81 kommun är 11

j 13 ! 14 | 15 |

Föräldrarnas

: Modern

IS

! 17 |

|

19 Döpt

födelsenamn, yrke, nationalitet och religionsbekännelse (om främmande), bostad samt tid för äktenskapets ingående

Fader:

Moder:

år och dag månad

o era

år och dag månad

Särskilda anteckningar av

83 Formulär nr 10. (Originalstorlek 296x410 mm.)

Äktenskapsbok för

kommun län o

Aren

—

Boken innehåller

blad.

84 Äktenskapsbok för 1

| 4 |

Inskrivningens löpande nummer

Kontrahenternas födelseför- och efternamn, yrke, bostad samt nationalitet och trosbekännelse (om främmande)

M:

K:

j 6

Äktenskapsbetyg kungjort

| 8

Äktenskapscertifikat utfärdat

år och år och år och dag dag dag månad månad månad

9 Anteckningar om vederbörandes samtycke, åldersdispens m. m.

j

|11

Lysning kungjord sista gången

år och dag månad

85 kommun år 1

i 13 !

år och dag månad

I

Vilket äktenskap i ordningen

Vigda

15 Vigselförrättare

16 Särskilda anteckningar

! 18 j

Äktenskapet upplöst genom domstols utslag, lagakraftvunnet

år och dag månad

|

| 21

Utslaget meddelat Domstol, som meddelat utslaget år och dag månad

87 Formulär nr 11. (Originalstorlek 296x410 mm.)

Avgångsbok för

kommun län Aren

—.

Boken innehåller

blad.

88 Avgångsbok för 1

2 | 3 |

5 Inskrivningens löpande nummer

yrke eller titel

statsmedborgarskap (om främmande)

födelse- j nummer

Avflyttad persons kön efternamn m.

förnamn

k.

. ...

!

i...

kommun ar 9

1 10

födelsetid födelsehemort

| 14

näst föregående folkbokföringsort

| 17 1

Tid för utflyttningen dit

Tid för inflyttningen därifrån

Avflyttad persons

år och dag månad

13 Utflyttad till ort år och dag månad

1 l

år och , g månad

91 Formulär nr 12. (Originalstorlek 347x410 mm.)

D ö d-

och beg ravni ags bok för kommun län Aren

—

Boken innehåller

blad.

92 Död- och Begravningsbok _1_

1 2 | 3

1 A v l i d e n

P

|

(5

:7 |

H

p e r s o n s

w

K kön

<

för- och efternamn, yrke, B B. nationalitet och religionsbekännelse (om främmande) födelsep p och bostad. (För minderåriga n u m mer B P m. k. deras föräldrars namn, cs to y r k e och bostad.) 1-4 _ ) i

födelsetid po hl

O

re

hh

a, P

S£ födelsehemort

P

1 CD

C:

O:

^

i c?

P

P P-

M5

?T

B re era B

3 p p

O: •Ö

O

H

10 | 1 1 | 1 2 | 1 8 | U | 1 6 | 1 6 | 1 7 |

Tid för inflyttningen därifrån

i—i

4 Uiit

! P

5' n a> CD •1

Po hl

o o Er Po p

L> Ugitt

CD

!

Tid för! dödsfallet

20 TT

CD hl di

g m . k. n i . k. toa

jr

P

po i-i O O

i fa

po p p p

era

•->

«: o

r i5 £J i P

!

!

|

rf

!""!

re

- faer £

'

22 28

•

&

P

!

21 C P: 3P » o ' *»

CD

Et 7=)

P

p

18 119:

för

Dödsorsak

CO etts

re"

er re •/. <: w

pl eta

--.—

CD

93 kommun J24: 25

re P o p: = O- 1 ra re er o

|32 i 3:;|

A v 1i d e n

m a k c s Särskilda

p-

3-1

| 35 |86|

pers on s

b a r n s

anteckningar födelsetid

kön födelse3 P° P hemort p o -4 P o era m. k. P o P sr

födelsetid år och månad

månad

CD

27 Tid fö rjordfästnii ig och begra vning

är

i

ii

födelsehemort

95 Formulär nr 13. (Originalstorlek 347x410 mm.)

Invandring

8 bok

Aren Boken innehåller

blad.

96 Invandringsbok 1

| 4 | 6 |

7 D e n

Inskrivningens löpande nr

i n v a n d r a, d e s 1

födelseår och o i manad

, i dag

kön , 1 in. I k. 1

!

födelsenn mm er

r. „ ... ,• Inllstandiga namn

, • •. ,o , ocli civilstånd

nationalitet; trosbekännelse / (om främmande.

födelseort i

för är 'O

11 1) e n

1 13 i

i n v a n d r a d e s

f ö räldrars senaste hemort

namn, yrke, nationalitet och

främmande) fader:

moder:

födelseår och i manad

1, 'dag j "

1 15

Tid för utfärdande av Imvudkort och utlänningskort, månad

'dag

16 Särskilda anteckningar

99 Formulär nr 14.

(Efternamn cch fullständigt fö namn)

, enligt år

och <^

uppgift född

folkbokförd å fastigheten: riksbokförd, kommun,

i

län, är från och med den

till och med den

år

tills vidare anställd

år

hos

undertecknad

som (Anställningens art)

den

(Arbetsgivarens namn)

Adress:

Landsfiskalen i Till Stadsfogden i Utmätningsmannen i

T e l . nr

distrikt

100 Formulär nr 15,

(Efternamn och fullständigt förnamn)

, enligt uppgift född , (folkbokford a fastigheten: & och { ., , , , . , \ riksbokförd,

ar

kommun « ( förhyr från och med den

lär år

i

till och med den tills vidare bostad av inneboende hos

fastigheten den

Adress:

T e l . nr

• Det ej tillämpliga överstrykes.

Landsfiskalen i Till Stadsfogden i Utmätningsmannen

distrikt

101 Formulär nr 16 a. (Originalstorlek 230x180 mm.)

Åldersbetyg. 1. Att 2. är född den

år

f

S. i

) kommun, län,

4. samt att

lever och

5. är folJcboJcförd i

Jcommun, län,

är riksbokförd,

betygar

7—388005. II.

den.

ar.

102 Formulär nr 16 b. {Originalstorlek 230x295

mm.)

Åldersbetyg. (för äkta makar).

1.

Att

är född den

3. i

år

(

)

.•

kommun, län,

4. att hans hustru

-

o. år född den

är

6. i

(.

..) -

kommun, län,

r l

7. att makarna

blevo ^V ^ 9^ borgerligt 8. och hava följande barn:

9. samt att bada makarna 10. äro folkbokförda

vigda den * ""

år

leva och

i

kommun, län,

äro

11.

riksbokförda,

betygar

-

den

år.

103 Formulär nr 17. (Originalstorlek 230x180

mm.)

Arbetsbetyg. 1.

Att. ., som ar

2. folkbokförd å fastigheten ö.

kommun,

i

län, riksbokförd, 4. är född den o. och

gift

är

(..

j

105 Formulär nr 18. (Originalstorlek 230x295 mm.)

Äktenskaps

betyg.

1. Som ., som ar 2. folkbokförd

a fastigheten *

kommun, län,

riksbokförd, 3. uppgivit sig ämna ingå äktenskap

med , enligt

4. född den 5. folkbokförd

uppgift^

år

och

i

kommun, län

riksbokförd, ej folkbokförd i riket, 6. intygas, att hos folkregisterföraren i förda

folkbokföringsurkunder

behörighet att ingå detta Han 7. Han är född den Hon

kommun

innehålla

följande

angående

äktenskap: är

, n s hennes

(.

.) och

8. är ogift

9. betygar

den.

ar.

Detta betyg är inom riket giltigt endast 2 månader från dagen för dess kungörande, vilket lagenligt äger rum söndagen efter utfärdandet. (Vänd)

106 10. Att till äktenskap

mellan å omstående sida

lysning blivit i laga ordning

avkunnad

den

omförmälda

i denna församling, sista gängen och att hinder icke möter för

äktenskapets

ingående;

betygar församling,

.--'

-«..

län

den

år

Detta bevis gäller för vigsel inom 4 månader från sista lysningsdagen.

11. Att å omstående sida

blivit den kyrkligt . , borgerligt m9da'

omförmälda

av 7

.

het

V9ar den

är.

107 Formulär nr 19. (Originalstorlek 230x295 mm.)

B e g r a v n in g s t i list

ä n d.

1. Att liket efter 2. född den

år

, död den

3. i

är kommun, län,

4. som vid dödsfallet var folkbokförd ä fastigheten kommun län, rar riksbokförd, ej var folkbokförd i riket, o. må

e

' ei jordfästning

i svenska kyrkans ordning

vvZCvrb

begravas, undergå eldbegängelse eller utföras ur riket; (i. betygar

den

dr.

(Vänd)

108 Att liket efter å omstående sida omförmälda person undergått eldbegängelse å den

är

{Nummer i krematoriets journal:

); betygar Krematoriets föreståndare.

liket efter a omstående sida omförmälda person begravts askan efter ovannämnda persons lik nedsatts kyrkogård; ai a begravningsplats. betygar Kyrkogårdens Begravningsplatsens föreståndare.

,

liket efter å omstående sida omförmälda person ... ., askan efter ovannämnda persons lik utförts ur riket den år från betygar

Att

109 Formulär nr 20.

Nr i avgångsboken

(Originalstorlek 230x295 mm.)

Utvandringscertifikat. 1. från 2. postadress 3. till 4. utfärdat den

för följande

o. är född den 6. i

(.

kommun, län, , , m k.

) kommun, län,

7. är vaccinerad, är döpt 8. har inom svenska kyrkan konfirmerats, 9. har inom svenska kyrkan begått nattvarden, 10 är ogift 11 hat• följande barn:

.

12. såsom värnpliktig erhållit K. M:ts tillstånd att från riket avflytta den. Rätt utdraget ur hos folkregisterföraren för kommun förda folkbokföringsurkunder; betygar ..•""

"'--.

Utrest ur riket den betygar

den

från , enligt uppgift, till ....

ar.

110 Formulär nr 21. (Originalstorlek 230x180 mm.)

Utdrag

ur kommunregistret,

registret

för

över

obefintliga kommun.

1 2. född den 3. i 4. är o. är

år

(

vaccinerad, konfirmerad och har

6. betygar

) kommun, län. begått nattvarden

den

dr

Formulär nr 22. (Originalstorlek 230x180 mm.)

Utdrag

ur

riksbokföringsregistret.

2. född den 3. i

år

(

4. och senast folkbokförd i o. är 6. är

vaccinerad, konfirmerad och har "

7. betygar

) kommun, län, kommun, län, begått nattvarden

—

t

den

år

Ill Formulär nr 23. (Originalstorlek 230x180 mm.)

Utdrag

ur

för 1. År ( 2. föddes i

födelseboken -

kommun.

) den kommun, län,

3 4. Faderns

namn

barnet och yrke:

o. Moderns

namn

och yrke:

, född den

år

, född den

år dr

6. Föräldrarna vigda den „ Föräldrarnas „ 77 7 , r.. . <• Moderns folkbokföring sort kommun, _ Föräldrarnas , , , . . . .. 7 7 Moderns bostad i sistnämnda kommun: 9. betygar

'•-..

län.

den

dr.

..--'

Formulär nr 24. (Originalstorlek 230x180

Utdrag

ur

äktenskapsboken

för 1. Att

2. blivit den kyrklig 9enom borgerlig

mm.)

kommun. -

är

i äktenskap

förenade

.

7 m sel

i

3. betygar

\

den

år

112 Formulär nr 25. (Originalstorlek 230x180

Utdrag

ur

mm.)

avgångsboken

för

kommun.

1. Att 2. som varit folkbokförd å fastigheten i ovannämnda kommun, 3. den är

4. betygar

län utflyttat till riksbokförts;

den

kommun, län; år

113 Formulär nr 26. (Originalstorlek 230x295 mm.)

Utdrag ur död- och

begravningsboken

för

kommun.

1. 2. från ^

3. född den

år

kommun, län, kommun, år

, avled i län, den

avlidnes - Den Glidnas civilstånd avi 5. Dödsorsak. 4

6. enligt attest av 7

-

Den

Tvlidnl Uev Jordfäst den

-

Den

avlidna Mev begraven den

i ä

-r, avlidne .., - Den avlidna var 9*f*med 10. född den i upplösts den genom. n 9

., vilket äktenskap

och 11. har haft följande barn: född den » » » »

i

» » » »

12. Härstädes förda folkbokföringsurkunder

» » » »

utvisa

den.

ar

114 Formulär nr 27. (Originalstorlek 230x180 mm.)

Utdrag

ur invandring

s b o k e n. -

2. född den 3. i

är

4. blev den o. folkbokförd i

(.

år

),

(. :

—) kommun, län.

riksbokförd. 6. Civilstånd 7. Faderns namn och yrke:

• , född den

år

, född den

år

<9. Moderns namn och yrke: ..-•'" ;

"'--..

Stockholm den :

år

Riksmyndigheten för folkbokföringen

115 Formulär nr 28.

CO

O;

SS

•<ri

i *d

>

o

>o rié .O

X ^ s

Öl

e v

*« s5^

g

co O»

g

IS «. -13 eo e 0*>

fts «,

CO

ös

c

•c»

iO

15»

rii O rO r«

.O

s» v. a Ös e ^ 33 s v.

£g

s Oi

5=

CO

*

0 V»

^

1*.

g

KH

O

sv, SF sa < 3 3

er: ^J

a

O

,??*

sO:

:

co

M

Pr1

1%!

te

»

~ Ä,

5 JfeS

n

*^.

SJ

1 S5 «

r* w

' ta O

o

Or

C!J

.

O

<Q

Ä

CQ

CQ

a < »-.

»:

3 ;3 SJ Äi

« S

^ &

"S Ä: ~ CQ

\

sp s» a c:

CO

§' §

«2, O:

S%

*"i

«5

^

IX

O

Co

ttM

Sk

s

S

5ä

O•« C6

o

Sk

i I

ta

Co

kV C^

Co

^ SXJ

•5S

1 17 Formulär nr 29. (Originahtorlek

347x410

mm.)

(Försättfiblaä.)

M a n t a l s l ä n g <1 för

kommun uv

.

härad

köping stad och

l <in

för år (Följande

sidor.) LO P e r s

istadsfastigNr å ort ens beteckfrån eller ng i jordtitel eller yrke Anteck- till vilken rjstret eller namn, ning flyttning ästighetsbostad (annan beom folk- skett samt civilstånd, r^ister, teckning ä fastigpension : anteckning; ital, beteck- heten eller icke födelsetid, ta. in. | om flyttfödelseort g för ägare officiellt namn | ning inom er brukare därå), kommunen adresspostanstalt

d

Antal h elårsarbetare

Sammanlagd arbetstid för annan arbetskraft

kön

kön

I 1

Värnpliktiga

Anteckningar

k.

12 18_|_14_|

•

118 Formulär nr 30. (Originalstorlek 347x410 mm.) ( Försätt sbl oil.)

Särskild bilaga till

M a n t a l s Id n g d för kommun av

härad

köping stad och

län

för dr (Följande 1

--

sidor.) 2

-

!

H

i

r

>

G

|

t*. 1J e r s o n e r s

>-t

H

Anteckning

titel eller yrke, namn, senast kända bostad och postadress

Q

sa pr

OJ

(o:

£- < g- i? 9. •— . 5'

i

'

om folkcivilstånd, senaste födelsetid, folkbokförings- senaste kända pension vistelseort m. m. födelseort fastighet

re P

UppgiftsI1IU11lller

a P

Anteckningar

; i0

n

Värnpliktiga p W P_

C:

5'

s

IM Cfi 7?

§

'<_ &

i- E. -y: b? sa g; — 7. 2 & T C: P* *» o er --i- en

a= Be?

!

: |

!

' : •

119 Formulär nr 31. {OrigirtaUtorlek 235x3b7 mm.)

Förteckning (Särskild längd) upptagande de personer, vilka blivit mantalsskrivna i mantalsskrivningsdistrikt vid mantalsskrivningen den blivit folkbokförda i distriktet.

år

I' e r -; o n e r s

Bostadsfastigheten s

beteckning i j o r d registret eller fastighetsregister CD

titel eller yrke. namn, bostad (annan beteckning å fastigheten eller icke officiellt namn),

men då icke

ö

Ort, där personen är folkbokförd. Anteckningar rörande v ä r n plikt, nationalitet ni. ni.

5!Pr,

O:

PCD GB

P" -i

födelsehemort och län

CD

w

CD PP T?

P" P

©!» C (3 £ CD

pip-

adresspostanstalt i

: | Anmärkningar:

8 — 3 8 8 (rfö.

l:o) För gift kvinna, frånskild hustru eller änka angives såväl mannens tillnamn som flicknamnet. 2:o) Kolumnen civilstånd: og. = ogift; g. = gift: ä. = änkling, änka: f. = frånskild.

120 (Originalstorlek

Formulär

nr 32.

235x367

mm.)

Förteckning (Första

tilläggsförteckning)

upptagande förändringar, som genom dödsfall, födelse, äktenskaps ingående och upplösning, in- och utflyttning efter mantalsskrivningen den år intill samma års slut inträffat kommun stad. P e r s o n e r s titel eller yrke, namn, bostad (annan beteckning å fastigheten eller icke officiellt namn), adresspostanstalt

Bostadsfastighetens beteckning i jordregistret eller fastighetsregister

— om de äro nyinflyttade — 3? p-. CD CO CD

9»

a CD CO CD

p-> p

c födelsen emort och län

1 w r+ P° P P-

Senaste mantalsskrivningsort eller, om denna ej är känd, den ort, där personen senast varit folkbokförd. Anteckningar rörande värnplikt, nationalitet m. m.

den

Anmärkningar:

januari år

l:o) För nyinflyttad gift kvinna, frånskild hustru eller änka angives såväl mannens tillnamn som flicknamnet. 2:o) Kolumnen civilstånd: og. = ogift; g. = gift; ä. = änkling, änka: f. = frånskild.

121 JP-

P+ P

1 a s fl a co

-3 « MS °

^? oca -9 I -ic"

* .3 -a =

i

0 go".g g-g

to

'3 M a> +•» M

e s

^

O

civilstånd

"^

5S

Ji

— M

CO

a

fc. < 0<*> 5

••a

fcc "^ :- ö fc. H ^ g OB

«s rs u

r

S,«ä

födelsedag o

:cÖ fl

födelseår

oes en +^>

>

^3

_, •+=• O aj

£^ E PH

fl 2 «

=2'2

1* k* 3

— -fi

i—

o

p^

cö h

m

H

•+>^

-p M

.2.

•-1 rn te

C» f-l

in

3 d CO T=I

•w

o

fl

4) cä

+J

op

co . 3 ed Jrf —• ki :c3 eo

i i fl.? fl fl rt E £ Ö ^ -i* co fl w

fl**

I-l

4J rJ-i

,25 OJ

•H

Ö

122 Formulär {Originalstorlek 225x360

nr 34. mm.)

(Försättsblad.)

Sammandrag över

Mantalslängderna i

fögderi av

:

län

för år (Följande

sidor.)

Härad eller tingslag

Mantalsskrivningsdistrikt

Mantalsskriven folkmängd 1 m

k

i a

I särskild bilaga till mantalslängd redovisad folkmängd

Personer, som anmälts till riksbokföring

cS

m

k

a a p

1 m

k

Anteckningar

a a p

CO

p co

.. .

123 Formulär nr 35. Originalstorlek 296x410 mm).

Dopbok för

församling i

kontrakt

av

stift Aren

Boken innehåller

—

blad.

124 Dopbok för 2

;

ö

| 8

9 | 10 | 11 Modern

Född

<

2. P

Dopnamn (förnamn)

Födelsenummer.

i "8 S t=> CD

|

Föräldrarnas

1—1

p CO pr 3-

P

4 CO

år och dag månad

O: T3 P P P-

födelsetid namn, yrke, nationalitet och religionsbekännelse (om främmande), bostad samt år och , tid för äktenskaps manad ingående

CD

Fader: l

Moder:

i

P: p &r p CD

qg.

CD •1

8» P CO

pr pl

o 39

församling år !

L2

16 Faddrar

Särskilda anteckningar

Döpt

månad dag

1 i

av

127 Formulär nr 36. (Originalstorlek 296x410 mm.)

Konfirmationsbok för

församling i

kontrakt

av

stift Aren

—

Boken innehåller

blad.

128 Konfirmationsbok for 1

| 3

5 Inskrivningens löpande nummer

Konfirmerad

(!

7 Född Bostad

För- och efternamn år och dag månad

månad dag

i

'

'

| |

;

församling år 8

9 Födelsenummer

Konfirmationsbetyg

10 | 11 | Första nattvardsgäng år och dag månad

| !

13 Faders (moders) namn och yrke

Särskilda anteckningar, såsom om konfirmation eller första nattvardsgång ägt rum på annan ort än folkbokföringsorten ocli avsända konfirmationsbetyg m. m.

! I

131 Formulär nr 37. (Originalslorlek 296x410 mm.)

Lysnings-

och

Vigselbok

för

församling i

kontrakt

av

stift Aren

—

Boken innehåller

blad.

132 Lgsnings- och Vigselbok för 1 ni B P CO P w ^ 3.

* 3 p 2. P B

|

För- och efternamn, yrke, bostad, nationalitet och religionsbekännelse (om främmande)

CO

B

5'

P

CD 1-1

•

| 5

7 Födelsenummer

Anteckningar om vederbörandes samtycke; äktenskapsbetyg eller äktenskapscertifikat; åldersdispens m. m.

Född

t-1

«^ CP5 CO Pi

a <n CD 3 B CO

2 P

år och , månad! °

-i

M.

K.

j 1

1 i

i

församling år | 9

10 Vigde

Vilket äktenskap i ordningen

månad dag

12 Vigselförrättare

Särskilda anteckningar, såsom om avsända vigselbevis, om avtal angående barns uppfostran i viss troslära, hänvisning till ett föregående års lysningsbok eller ett senare års vigselbok, m. m.

135 Formulär nr 38. {Originalstorlek 296x410 mm.)

Jordfästningsbok för

församling i

kontrakt

av

stift Aren Boken innehåller

9 — 388005. II.

— blad.

136 Jordfästningsbok 1

Inskrivningens löpande nummer

| 3

Död år och månad

dag

4 För- och efternamn, yrke, nationalitet och religionsbekännelse (om främmande), bostad, samt för hustru mannens och för minderårig, föräldrars namn, yrke och bostad

för | 6

Född år och månad

dag

församling 7 | 8 | 9 |10

11 | 12

Ogift

w. B 1? p P° c go CV

Gift

år ] 14

Jordfästning Begravning

B g" B ?o c° TS E'. £. 2". CO

m.

k.

m.

k.

P^" CD

Pi fS

år och månad

P i CD' -i

CD

J.

•

B.

dag

15 Särskilda anteckningar, såsom om jordfästning i stillhet, begravningsort (i vissa fall) m. m.

139 Formulär nr 39. (Originalstorlek

296x410 mm.)

(Försättsblad.)

Församlingsbok för

församling i

kontrakt

av

stift Aren

—.

Boken innehåller

blad.

(Följande sidor. Rtibrik över hela uppslaget.)

Församlingsbok för 1

| 2 | 8 |

ni B

5 Er ^ 3. P 2. P P B <£ 3 S CD l-l

CO

församling 4

| 6 |

|

8 F ö r s a m l i n g s m e d l e m s kön m. k.

födelsetid efter- och förnamn, yrke, nationalitet (om främmande) år och och bostad dag månad

folkbokföringsfastighet och ort

Särskilda anteckningar

140 Formulär nr 40. (Originalstorlek 230x180 mm.)

Särskilt

lysningsbevis. Nr

1. Att till äktenskap

i Lysnings- och vigselboken för år

mellan

2. av vilka mannen är född den och kvinnan född den

..,

3. lysning blivit i laga ordning avkunnad i denna församling, den 4. och att hinder icke möter för äktenskapets ingående; 5. betygar församling, 6. den år

\

/

sista

gången

län

Detta bevis gäller för vigsel inom 4 mån. från sista lysningsdagen.

\ Formulär nr 41. {Originalstorlek 230x180 mm.

Särskilt

vigselbevis.

och för vilka lysning församling av

, till äktenskap

avkunnats i län under nr

hava härstädes denna dag av undertecknad ordning i äktenskap sammanvigda. den

år

,

blivit enligt svenska

kyrkans

är

141 Formulär nr 42. (Originalstorlek 230x180 mm.)

Utdrag 1. År ( 2. döptes i 3. av 4. den 5 barnet 6. Faderns namn och yrke:

ur

Dopbok.

) den församling,

län,

år

födda

, född den

dr

7. Moderns namn och yrke: , född den 8. Föräldrarna vigda den 9. Föräldrarnas Moderns folkbokföring sort: kommun, 10. Föräldrarnas Moderns bostad i sistnämnda kommun:

dr

län.

11. Faddrar: }

12. betygar den

församling, år

län

142 Formulär nr 43. (Originalstorlek 230x180 mm.)

Utdrag

ur

Konfirmationsbok.

1. AU 2. född den

år.

3. son dotter av 4. och boende 5. konfirmerats

den

med

6. och begått H. Nattvard 7. betygar den

kristendomskunskap,

l:a gången den församling, är

län

Formulär nr 44. (Originalstorlek 230x180 mm.)

Utdrag 1.

av Lysnings-

och

vigselbok.

Att.

2. blivit den 3. av 4. betygar den

år

i äktenskap förenade genom kyrklig

församling, dr

vigsel

.län

143 Formulär nr 45. (Originalstorlek 230x280 mm.)

Utdrag

ur

Jordfästningsbok.

1. Att 2. från

i

3. född den

kommun, , död den

4. blev här jordfäst den

,

o. blev här begraven den 6. betygar 7. den

län, ,

år

å

/

församling,

län

Anvisningar. Där ej annat särskilt stadgas, skall å formulär nrs 1—13 ort angivas med länets bokstavsbeteckning och ortens nummerbeteckning. Siffrorna upprepas inom parentes med bokstäver, t. ex. B 12A (ett, två, fura). Tillhöra olika delar av samma kommun olika folkbokföringsdistrikt, skola dessa delar betecknas med samma nummer med tillägg av en särskild bokstav för varje sådan del (a, b, o. s. v.). Då i stället för ortsbeteckning skall införas beteckning för riksbokföringsregistret, sker detta genom utsättande av beteckningen Rf. Å övriga formulär skall ortsnamn utskrivas och skall därvid, om ort utgör del av en kommun, angivas såväl kommunens namn som länets bokstavsbeteckning och ortens nummerbeteckning. till Formulär nr 1. 1 och 2. Efternamn och förnamn skola utskrivas fullständigt och utan förkortningar. 1. Såsom efternamn angives för hustru mannens och för änka den avlidne mannens efternamn. Därjämte skall inom parentes utsättas ett / och det efternamn hon burit som ogift. Detsamma gäller i fråga om kvinna, vilkens äktenskap upplösts genom återgång eller äktenskapsskillnad, där hon icke hos vederbörlig folkbokföringsmyndighet i föreskriven ordning gör framställning om att för henne skall antecknas det namn, hon burit såsom ogift, eller domstol, som dömt i fråga om återgång av äktenskap, meddelat henne förbud att vidare bära mannens namn. Då nytt efternamn skall, enligt vad särskilt är eller varder stadgat, för någon antecknas, skall det förra efternamnet utsättas inom parentes. 2. Förnamnen skola här upptagas i den ordning, vari de förekomma i födelsebok, där personens födelse är antecknad, eller invandringsbok. Anteckning om ändring av förnamn enligt Konungens beslut skall ske i detta rum med hänvisning till rum 36. 3. I detta rum införes antingen m (man) eller k (kvinna). A. Yrke (tjänst, näringsfång) angives så noga som möjligt, således t. ex. ej blott fabriksarbetare utan jästfabriksarbetare. Särskilt iakttages beträffande hantverkare, att såvitt möjligt angives, huruvida personen utövar yrke för egen räkning eller såsom arbetare, t. ex. skomakarmästare, skomakeriarbetare. Om en person idkar flera näringsfång, angives det, av vilket han huvudsakligen har sin utkomst. Såvitt möjligt bör för person, som fyllt 21 år, alltid någon levnadsställning angivas, även om ej något särskilt yrke

145 (tjänst, näringsfång) av honom utövas, t. ex. hemmansägardotter, f. d. murare, understödstagare o. s. v. Då person i anmälan eller annan handling, som inkommit till folkbokföringsmyndighet, som innehar hans huvudkort, uppgivit annat yrke (tjänst, näringsfång) än som förut är antecknat å huvudkortet, skall, där uppgiften ej såvitt för myndigheten är känt är felaktig, anteckning därom göras i denna kol. Framför varje anteckning om yrke skall utsättas de två sista siffrorna i årtalet, då anteckningen skett, t. ex. 45 handelsresande, 50 köpman. \

5. Ex. W42 &g

1942 | ,

^

6. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning, t. ex

1902.

7 och 8. I dessa rum införes ortens namn utskrivet. Utgör orten del av en kommun, angives såväl kommunens namn som ortens nummerbeteckning, t. ex. Jönköping, F 1 a. För utländsk undersåte, född utom riket, skall den verkliga födelseorten alltid antecknas så noga som möjligt, med angivande ej allenast av staten, utan även av regeringsdistriktet (amtet, departementet, kantonen, staden eller dylikt) samt av kommunen eller dylikt. 9. För utländsk undersåte antecknas den utländska nationaliteten, varvid iakttages att den främmande stat, vartill personen står i undersåtlighetsförhållande, antecknas så noga som möjligt. För den, som icke tillhör någon stat, antecknas statslös med angivande tillika av tidigare medborgarskap, därest detta kunnat utrönas. Är det ovisst, vilket medborgarskap personen har, antecknas den stat, till vilken personen sannolikt hör med anmärkning, att medborgarskapet är ovisst. Vid fall av dubbelt medborgarskap, antecknas de stater, i vilka personen har medborgarskap. 10. I detta rum göres anteckning om stam, om främmande, t. ex. lapp, finne, zigenare. Såsom lappar {= hellappar) betraktas de, som då huvudkort för dem utskrivas äro folkbokförda (kyrkobokförda) under lappby, de, som utan att vara folkbokförda (kyrkobokförda) under lappby, äro födda i lappby samt de, vilkas fader och moder äro födda i lappby. Såsom varande av svensk-lapsk eller lapsk-svensk respektive finsk-lapsk eller lapsk-finsk (halvlapsk) stam betecknas de, vilkas fader eller moder men icke den andra av föräldrarna är född i lappby. Såsom varande av finsk stam anses dels de, som hava finska som enda eget språk, som huvudspråk eller bästa språk med undantag av personer med typiskt svenska släktnamn, dels sådana personer med svenska som huvudspråk, som hava finska familjenamn och tilllika äro födda i Finland eller i någon av finnkommunerna i Norrbottens län, dels ock personer, vilkas båda föräldrar enligt vad sålunda angivits äro av finsk stam. Såsom varande av svensk-finsk eller finsk-svensk respektive lapsk-finsk eller finsk-lapsk stam betecknas de, vilkas fader eller moder men icke den andra av föräldrarna är av finsk stam. I sammansättnings-

146 orden svensk-lapsk, lapsk-svensk o. s. v. angives i första ordet faderns stam och i sista ordet moderns stam. Såsom zigenare {= helzigenare) betecknas endast de, vilka tillhöra den genom seder och levnadssätt lätt igenkända folkgrupp, zigenarna eller »vandringsfolket», vilka större delen av året flacka omkring. Såsom svensk-zigenare, zigenar-svensk o. s. v. betecknas de, vilkas fader eller moder men icke den andra av föräldrarna är av zigenarstam. 11. Här angives döpt med beteckningen d och ej döpt med ej d. 12. Här angives konfirmerad med beteckningen k. För den, som inom svenska kyrkan begått nattvarden, införes i detta rum även beteckningen n (nattvard). 13. Av lyten skola här inskrivas sinnessjukdom och sinnesslöhet, enligt vad här nedan är angivet, samt blindhet och dövstumhet ävensom fallandesot, varemot anteckning om andra lyten icke skall ske. Såsom sinnessjuk antecknas den, som förut ägt sitt förstånds fulla bruk, och såsom sinnesslö den, som från barndomen varit mindre vetande och aldrig ägt fullt förstånd. Härvid iakttages, att den, vars själsförmögenheter under barndomen normalt utvecklats, men som därefter råkat i sinnessjukdom, antecknas såsom sinnessjuk, varemot den, som antingen från späda barndomen visat tecken till sinnessjukdom eller under själsförmögenheternas utveckling under barndomen råkat i sinnessjukdom och sålunda aldrig uppnått fullt förstånd, antecknas såsom sinnesslö. Med barndomen avses här åldern intill fyllda 15 år. Anteckning om sinnessjukdom må ej ske annorledes än på grund av till folkregisterföraren inkommet meddelande enligt stadgan den 19 september 1929 angående sinnessjukvården i riket 37 § 7), 124 § 8) och 126 § eller meddelande från domstol om omyndigförklaring på grund av sinnessjukdom. Har sinnessjuk enligt intyg av läkare tillfrisknat, skall anteckningen om sinnessjukdom överstrykas men samtidigt antecknas från och med vilken dag vederbörande anses tillfrisknad, vilken anteckning skall å huvudkortet kvarstå under en tid av tre år, räknat från nämnda dag. (Jfr 180 § 1 mom. andra stycket.) Sinnesslöhet må antecknas, när folkbokföringsmyndighet därom erhåller säker kännedom. Blindhet antecknas med ledning av till folkregisterföraren inkommet läkarintyg eller inkommen förteckning enligt § 44 stadgan för statens läroanstalter för blinda. Dövstumhet antecknas med ledning av till folkbokföringsmyndighet inkommet läkarintyg eller förteckning enligt 1 § kungörelsen angående insändande till vederbörlig folkbokföringsmyndighet och dövstumpräst av vissa uppgifter angående dövstumma. Fallandesot må endast antecknas, när vederbörande enligt till folkbokföringsmyndigheten inkommet meddelande från läkare är behäftad med fallandesot, vilken härrör av övervägande inre orsaker. H. I detta rum antecknas beträffande den, som är inskriven å sjömanshus, inskrivningsnummer och sjömanshusets namn, även om personen icke befinner sig i värnpliktsåldern. 15 och 16. I dessa rum antecknas de uppgifter, varom förmäles i § 12 förordningen den 18 december 1936 angående inskrivning och redovisning av värnpliktiga samt deras tjänstgöring m. m., i den mån sådana uppgifter

147 icke finnas antecknade i andra rum å huvudkortet. Följande förkortningar må användas, nämligen: Frånv. (Frånvarande), Uppsk. (Erhållit uppskov med inskrivning), Frik. (Frikallad från värnpliktens fullgörande), Befr. (Befriad från värnpliktens fullgörande under fredstid), Fast. (Erhållit fast anställning vid krigsmakten). 17 och 18. I dessa rum göras anteckningar enligt till folkbokföringsmyndigheten från ordförande i pensionsnämnd inkomna medelanden. 19. Såsom fader till barn, som födes under äktenskap eller å sådan tid efter dess upplösning, att det kan vara avlat dessförinnan, antecknas mannen. Ingår sedan meddelande, att domstol förklarat barnet sakna äktenskaplig börd, göres därav påkallad ändring. Såsom fader till barn utom äktenskap antecknas den, som enligt lagstadgat erkännande eller lagakraftvunnen dom fastställts vara barnets fader. Födelsehemortens namn utskrives. Efter ortens namn utsattes inom parentes bokstavsbeteckning för länet. 20. I detta rum införes: beträffande vaccination: antingen v (vaccinerad) eller s (smittkoppor) jämte de två sista siffrorna av det årtal, då vederbörande vaccinerats eller haft smittkoppor, t. ex. v 42; beträffande omyndigförklaring och återvinnande av myndighet: t. ex. omyndigförklarad genom Höks hrtts utsl. 10/12 1942, nr 201, förklarad åter myndig genom samma hrtts utsl. 12/5 1943, nr 54; beträffande äktenskapsbetyg, äktenskapscertifikat och lysning: för den, som uttager äktenskapsbetyg, antecknas här tiden, då betyget utfärdats, samt den andra trolovades namn, yrke och folkbokföringsort, med angivande även av församling, där lysning skall ske. Vid utfärdande av äktenskapscertifikat antecknas ej mindre tiden, då certifikatet uttagits, än även namn, yrke, hemvist och nationalitet för den person, med vilken äktenskapet uppgivits skola ingås. När meddelande inkommit om att lysning utfärdats, göres i detta rum hänvisning till lysningens år och nummer i äktenskapsboken eller lysningsboken för den församling, där lysning skett, t. ex. Storkyrkoförs. Lysn. B. nr 35)1942; beträffande främmande trosbekännelse: skriftligt avtal om barns uppfostran i viss troslära enligt 6 § i förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning antecknas här. När någon anmäler sin avsikt att utträda ur svenska kyrkan eller förnyar denna anmälan, antecknas i detta rum de dagar, då sådan anmälan skett. Inträder främmande trosbekännare i svenska kyrkan, antecknas här dagen, då detta skedde. Såsom främmande trosbekännare angives endast den, som lagligen tillhör främmande trossamfund, och skall för honom antecknas den trosbekännelse han omfattar. I övrigt antecknas i detta rum domstols utslag i fråga, huruvida man och kvinna äro i äktenskap förenade med varandra.

148 21—24. Har vigsel förklarats ogiltig, överstrykas de rader, å vilka anteckning rörande äktenskapet gjorts i dessa rum. 23. Av kyrklig eller borgerlig överstrykes det ej tillämpliga ordet. 24. I detta rum angives äktenskap såsom upplöst genom andra makens död, genom ogiltighet av vigsel eller genom äktenskapsskillnad. Har äktenskapet upplösts genom andra makens död, angives inom parentes den avlidne makens folkbokföringsort vid dödsfallet eller, om han då var riksbokförd, den ort, där han vistades vid dödsfallet. Jfr 87 §. Har äktenskapet upplösts genom ogiltighet av vigsel eller äktenskapsskillnad, angives inom parentes domstolens utslag, t. ex. 21/2 1938 genom äkt. skilln. (Höks hrtts utsl. 1I2 38, nr 25). Har maken dödförklarats, införes efter ordet död inom parentes anteckning om det beslut, varigenom han dödförklarats, t. ex. (dödförkl. genom Höks hrtts beslut 1j2 38, nr 20). I sistnämnda fall angives såsom dag för äktenskapets upplösning den dag, som enligt beslut om dödförklaring är att för dödsdag antaga. 25. Då dödsdagen icke kunnat utrönas, bör åtminstone månaden utsättas med den sannolikhet, som kan ernås. I detta rum utskrives namnet å den ort, där dödsfallet inträffat, jämte länets bokstavsbeteckning inom parentes. 27. Dödsorsaken bör uppgivas så noggrant som möjligt. Då dödsfall inträffat till följd av olyckshändelse, mord, självmord eller annat våldsamt dödssätt, bör uppgift om dödsorsaken och dödssättet lämnas t. ex. förgiftning av våda; förgiftning, ormbett; förgiftning, mord; förgiftning, självmord; kvävning, barnamord. Har attest utfärdats av läkare, skall dödsorsaken angivas i enlighet med attesten. 28. Här antecknas läkarens namn och bostadsort. 29. Har den avlidnes lik icke återfunnits, eller har liket förts u r riket, skall anteckning härom göras å sista raden i detta rum. 30. Här angives den dag, då personen enligt utvandringsbevis utrest ur riket (jfr 114 §) och det land, till vilket utvandring skett. Har utvandringsbevis ej inkommit, angives här endast det år, då vederbörande enligt uppgift utvandrat och det land, till vilket utvandring skett. Utfärdande av utvandringscertifikat antecknas icke i detta rum utan i rum 36. 31 och 32. Jfr anvisningarna till rum 1 och 2. 33. b) Jfr anvisningen till rum 3. c) Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. d) Förnamn skola utskrivas fullständigt och utan förkortningar. f) Här antecknas den andras av föräldrarna fullständiga för- och efternamn. Är den andra av föräldrarna upptagen i rum 21, behöver namnet ej utsättas, utan kan beträffande namnet hänvisning ske till detta rum, t. ex. se 21 A ovan, E 18. 34. I detta rum införes med hänvisning till rum 33 a) å faders kort: anteckning om domstols fastställelse eller faderns erkännande av faderskap

149 till barn utom äktenskap, fastställelse eller erkännande av sådant barns egenskap av trolovningsbarn, förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, domstols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd, t. ex. faderskap till nr 1 erkänt 20/2 1938, faderskap till nr 1 fast. genom Höks hrtts utsl. 30/5 1939, nr 95, och å adoptants kort: domstols tillstånd att antaga adoptivbarn eller förklaring, att adoptivförhållande är hävt, t. ex. tillstånd till adoption av nr 1 (Höks hrtts beslut 10/5 1935, nr 90), adopt, hävd (samma hrtts beslut 29 /8 1938, nr 14). Har barn förklarats sakna äktenskaplig börd, eller har adoptivförhållande förklarats hävt, skola alla anteckningar beträffande barnet i rum 33 å mannens respektive adoptantens kort överstrykas med ett horisontalt streck. 35. Anteckning i detta rum göres för varje ändring av en persons folkbokföringsort, så snart rekvisition av huvudkortet ankommit till den folkbokföringsmyndighet, som handhaver det register, i vilket huvudkortet ingår. Såsom tid rör inflyttningen i den nya orten angives dagen för rekvisitionens ankomst. Månadens namn och årtalet utskrives med lämplig förkortning, t. ex. 10 nov. 42, B 18. Ort, varifrån flyttning skett, behöver ej särskilt angivas, då denna likväl kommer att framgå av kortet. 36. Där anteckning om nytt efternamn grundar sig å myndighets beslut, skall uppgift härom införas i detta rum. Har Konungen medgivit ändring av förnamn, skall här göras anteckning om tiden för beslutet. I detta rum införes å barns respektive adoptivbarns kort anteckning om domstols fastställelse eller faders erkännande av faderskap till barn utom äktenskap, fastställelse eller erkännande av sådant barns egenskap av trolovningsbarn, förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, domstols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd, domstols tillstånd att antaga adoptivbarn eller förklaring, att adoptivförhållande är hävt, med anteckning tillika av faderns respektive adoptantens hemort, t. ex. Karl Johan Andersson E 18 erk. faderskap 18/5 1938, Karl Johan Anderssons E 18 faderskap fast. genom Höks hrtts utsl. 17/x 1938, nr 11, saknar åkt. börd enl. Höks hrtts utsl. 17/i 1938, nr 12. Utländsk undersåtes upptagande till svensk medborgare (naturalisation) antecknas i detta rum. Där skola ock antecknas dels, efter därav erhållen del, beslut varigenom i enlighet med 2, 9, 10 eller 11 § i lagen den 23 maj 1924 om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap avsägelse av rättighet att bliva svensk medborgare godkänts eller ansökan om bibehållande av svenskt medborgarskap bifallits eller ock någon befriats från svenskt medborgarskap eller förklarats vara svensk medborgare, så ock inför svensk beskickning eller svenskt konsulat gjord anmälan om återvinnande av svenskt medborgarskap, varom i 13 § nämnda lag sägs; dels ock, då sådant av vederbörande styrkes eller vederbörlig folkbokfö-

150 ringsmyndighet eljest därom erhåller tillförlitlig kännedom, förhållande varigenom i enlighet med bestämmelserna i sagda lag någon, utan särskilt därom meddelat beslut, förvärvar, bibehåller eller förlorar svenskt medborgarskap. Underrättelse om att krigsman håller sig undan eller rymt ur tjänsten, som från vederbörande myndighet ankommer till vederbörlig folkbokföringsmyndighet, antecknas i detta rum. Här antecknas tid för utfärdande av medborgarkort och av utvandringscertifikat. För den, vilkens vistelseort vid mantalsskrivning är okänd och som ännu ej överförts till registret över obefintliga, skall i detta rum införas beteckningen o b jämte de två sista siffrorna i årtalet, t. ex. ob 42 (obefintlig vid mantalsskrivningen för år 1942), folkregisterförare dock obetaget att redan vid förskrivning införa dylik beteckning för den, vilkens vistelseort då är okänd. Vinnes sedermera kännedom om vistelseorten, överstrykes anteckningen. Är däremot vistelseorten vid mantalsskrivning följande år fortfarande okänd, införes ny beteckning ob jämte årtal. Jfr 25 § andra stycket och 134 § 1 mom. I övrigt skola alla anteckningar, som rätteligen skola göras i annat rum, därest de av utrymmesskäl icke kunna verkställas i föreskrivet rum, i stället göras i detta rum och skall för sådant fall hänvisning till detta rum göras i vederbörligt annat rum. till Formulär nrs 2 a och b. Har fastighet genom sammanläggning uppgått i annan fastighet, bör ledkort, upptagande förutvarande fastighet kvarstå, försett med anteckning om i vilken fastighet, den förutvarande fastigheten ingår. till Formulär nrs 2 a—c. Postadressen skall angivas fullständigt, dock att folkbokföringsfastighetens namn, om detta ingår i adressen, icke behöver upprepas. Å ledkort, angivande lappbys namn, utsattes postadress, endast om inom lappbyn folkbokförda personer icke hava särskilda huvudvisten utan lappbyns namn också är namnet å huvudvistet. I annat fall utsattes postadress å det särskilda ledkort, som angiver huvudviste, t. ex. Laimoviken, postadress: Torneträsk, och Vuoskojaure, postadress: Stenbacken. (Laimoviken och Vuoskojaure äro särskilda huvudvisten inom Talma lappby.) till Formulär nr 3. 1 och 9. Jfr punkterna 1 och 2 av anvisningarna till Formulär nr 1. 2. Jfr punkt 3 av anvisningarna till Formulär nr 1. 3. Jfr punkt 4 av anvisningarna till Formulär nr 1. 4. Jfr punkt 5 av anvisningarna till Formulär nr 1. 5. Jfr punkt 6 av anvisningarna till Formulär nr 1. 7. I detta rum antecknas, i fråga om fastighet inom stad eller samhälle, för vilket fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser fin-

151 nes upplagt, fastighetens beteckning enligt fastighetsregistret och i fråga om annan fastighet fastighetens beteckning enligt jordregistret. 8. Här angives fullständig postadress och inom parentes med siffror och lämplig förkortning tiden för avgivande av den anmälan, på grund varav anteckningen skett. 10 och 11. Ort utom riket utskrives. 15. I detta rum antecknas övriga värnpliktsförhållanden. Jfr Formulär nr 1 rum 16 och anvisningarna därtill. Anteckning härom behöver ej göras annat än i samband med korts överförande till avgångsregister. till Formulär nr 4. 1 och 10 samt 2—8. Jfr punkterna 1 och 9, 2—5, 7 och 8 av anvisningarna till Formulär nr 3. 14. Om riksbokförd person folkbokföres i viss ort eller utvandrar, skall anteckning härom och om den ort, där han folkbokförts, eller det land, dit han utvandrat, göras i detta rum. Jfr vidare punkt 15 av anvisningarna till Formulär nr 3. till Formulär nr 5. 1 och 8, 2—5, 6 och 7. Jfr punkterna 1 och 9, 2—5, 7 och 8 av anvisningarna till Formulär nr 3. 9 och 10. Jfr punkterna 10 och 11 av anvisningarna till Formulär nr 3. 14. Kommun angives genom särskild beteckning på sätt ovan omförmälts beträffande ort. Vid anteckning i detta rum skall genom instämpling med olika färg eller på annat lämpligt sätt angivas, huruvida den person kortet avser blivit mantalsskriven eller upptagen i den särskilda bilagan till mantalslängden. till Formulär nr 6. 1 och 2. Jfr punkterna 3 samt 1 och 2 av anvisningarna till Formulär nr 1. 3, 4 och 5. Jfr punkterna 9, 4 och 5 av anvisningarna till Formulär nr 1. 6—8. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. 8. Ortens namn utskrives. Jfr punkterna 7 och 8 av anvisningarna till Formulär nr 1. till Formulär nr 7. 1—3. Jfr punkterna 3, 1 och 2 samt 4 av anvisningarna till Formulär nr 1. 4 och 6. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. 6—8. Ortens namn utskrives. Jfr punkterna 7 och 8 av anvisningarna till Formulär nr 1. 9 och 10. I dessa rum bör utsättas hänvisning till band eller förvaringspärm, vari avskrift av protokollen förvaras hos riksmyndigheten jämte aktnummer. 10—388005. II.

152 till Formulär nr 8. / — 3 . Jfr punkterna 3, 1 och 2 samt 5 av anvisningarna till Formulär nr 1. 4 och 5. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. 6. Ortens namn utskrives. Jfr punkterna 7 och 8 av anvisningarna till Formulär nr 1. till Formulär nr 9. Kol. 1. Här förses med löpande årsnummer samtliga under året levande födda och dödfödda barn, om vilkas födelse jämlikt 60 § anteckning skall ske i boken. Äro barnen tvillingar o. s. v. skall vart och ett av dem erhålla särskilt nummer. I nummerföljden ingå i ort, där pastor är folkregisterförare, även äldre personer, som döpts och därför skola inskrivas i denna bok. Kol. 2. Månadens namn skall utsättas med bokstäver. Kol. 4—7. Anteckning i dessa kol. sker genom införande av en etta (1). Anteckning i kol. 6 eller 7 skall ej ske beträffande person, som förut är införd i födelsebok men på grund av sedermera förrättat dop inskrives i boken. Jfr anvisningarna till kol. 1. Kol. 8. Jfr 4 § 1 mom. och punkt 5 av anvisningarna till Formulär nr 1. Kol. 9. Folkbokföringsmyndighet må icke vägra att i födelsebok införa namn, som förut införts i dopbok. Jfr 65 och 211 §§ samt anvisningarna till Formulär nr 35 kol. 5. Anteckning om ändring av förnamn enligt Konungens beslut skall med angivande av tiden för beslutet göras i denna kol. Jfr punkterna 2 och 36 av anvisningarna till Formulär nr 1. Kol. 10. I denna kol. införes ortens namn utskrivet jämte bokstavsbeteckning för länet inom parentes. Utgör orten del av en kommun, angives såväl kommunens namn som ortens nummerbeteckning. Jfr punkterna 7 och 8 av anvisningarna till Formulär nr 1. För person, som vid födelsen är av utländsk nationalitet, angives hans födelseort enligt vad därom i punkterna 7 och 8 av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs. Kol. 11. Vid införande i denna kol. iakttages, att rörande sådana personer, vilkas huvudkort icke finnas hos den folkbokföringsmyndighet, som handhaver födelseboken, och om vilka tillförlitliga intyg ej kunnat erhållas eller vilka ej eljest äro för myndigheten kända, före namnen antecknas e u (enligt uppgift). Såsom fader till barn, som födes under äktenskap eller å sådan tid efter dess upplösning, att det kan vara avlat dessförinnan, antecknas mannen. Ingår sedan meddelande, att domstol förklarat barnet sakna äktenskaplig börd, göres därav påkallad ändring. Såsom fader till barn utom äktenskap antecknas den, som enligt lagstadgat erkännande eller lagakraftvunnen dom fastställts vara barnets fader. För fader ävensom, där barnet är fött utom äktenskap, för moder angives yrke (tjänst, näringsfång) så noga som möjligt. Jfr punkt 4 av anvisning-

153 arna till Formulär nr 1. Härvid må exempelvis ej beteckningen hemmadotter användas utan hemmansägardotter. För gift kvinna, som nedkommit med barn, som har äktenskaplig börd, antecknas med lämplig förkortning efter namnet tiden för äktenskapets ingående, t. ex. g (gift) 36 5U. Är någon av föräldrarna utländsk undersåte, iakttages vid dennes antecknande vad i punkt 9 av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs, varjämte för honom även födelseorten skall angivas, enligt vad därom i punkterna 7 och 8 av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs. Kol. 12. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 14 och 15. I dessa kol. sker anteckning medelst införande av en etta (1). Om änka eller frånskild hustru framföder barn, som icke har äktenskaplig börd, antecknas hon i kol. 15, ej i kol. 14. Kol. 16. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Årtalet behöver endast utsättas, när året är ett annat än det löpande året. Kol. 18. I denna kol. angives, om pastor är folkregisterförare, särskilt om dopet varit nöddop. Kol. 19. Här antecknas dagen för dödfött barns begravning. I denna kol. antecknas domstols fastställelse eller faders erkännande av faderskap till barn utom äktenskap, fastställelse eller erkännande av sådant barns egenskap av trolovningsbarn, förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, domstols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd, tillstånd att antaga adoptivbarn och förklaring att adoptivförhållande är hävt. I bok för ort, där pastor är folkregisterförare, antecknas i denna kol., när nöddop eller dop, som eljest blivit av lekman förrättat, blivit av präst inom svenska kyrkan bekräftat. När anmälan göres om ett av lekman utan nödfall förrättat dop, skall pastor i denna kol. införa orden icke av svenska kyrkan döpt under hänvisning till den skriftliga och av två vittnen till riktigheten bestyrkta redogörelse för dophandlingen, som vid anmälningen skall avlämnas för att sedermera förvaras. Här antecknas i förekommande fall faddrar och, om modern till barnet kyrkotagits, tid härför. I bok för ort, där pastor ej är folkregisterförare, skall i denna kol. anteckning ske om tiden, då meddelande om barns dop ankommit från pastorsämbete. till Formulär nr 10. Kol. 1. Här förses med löpande årsnummer den anteckning, som första gången sker i boken om samma äktenskap. Kol. 2. I denna kol. antecknas namnen å de trolovade, därvid iakttages i tillämpliga delar vad i punkterna 1, 2, 4, 9 och 20 av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs. Har någondera förut varit gift, antecknas i denna kol. någon av beteckningarna ä (änkling, änka) eller frsk (frånskild). För per-

154 son av utländsk nationalitet skall därjämte födelseorten angivas enligt vad därom i punkterna 7 och 8 av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs. Kol. 3, 5, 10 och 12. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Årtalet behöver endast utsättas, när året är ett annat än det löpande året. Kol. 9. Yppas före utfärdande av lysningsbevis hinder mot äktenskapet, skall sådant här antecknas. Kol. 17 och 20. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 12, 13 och 15. I fråga om införande i dessa kol. av anteckning om vigsel, förrättad av främmande trossamfunds präst eller av borgerlig vigselförrättare, som av Konungens befallningshavande särskilt förordnas, iakttages, att av sådan person utfärdat vigselbevis eller annat meddelande om vigsel, där vigselförrättarens behörighet ej är för folkbokföringsmyndigheten känd, ej skall föranleda anteckning, med mindre beviset eller meddelandet åtföljes i huvudskrift eller styrkt avskrift av vederbörligt intyg därom, att vigselförrättaren äger förrätta vigsel med laga verkan. För utrikes ingånget äktenskap antecknas här även orten, där äktenskapet ingåtts. Kol. 16. I denna kol. antecknas ingånget avtal angående barns uppfostran i viss troslära. till Formulär nr 11. Kol. 1. Här förses med löpande årsnummer samtliga under året från den myndighet, som handhaver avgångsboken, avsända huvudkort, varom jämlikt 47 § anteckning skall ske i boken. Kol. 2 och 3. I dessa kol. sker anteckning medelst införande av en etta (1). Vid anteckning om avsändande av huvudkort för i 94 § eller 180 § 1 mom. omförmälda ändamål ifyllas ej dessa kol. Kol 4.—8. Vid anteckning i dessa kol. iakttages i tillämpliga delar vad i punkterna 1, 2, 4, 9 och 5 av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs. I kol. 8 må födelseåret skrivas å raden över återstående del av födelsenumret. Kol. 4 och 5. Tvärs över dessa kol. införes anteckning enligt 85 § sista stycket. Kol. 9, 13 och 16. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 11, 12 och 15. Jfr anvisningarna till Formulär nr 9 kol. 10. Kol. 15—17. Då huvudkort avsändes för ändamål, som omförmäles i 94 § eller 180 § 1 mom., skall anteckning om ändamålet göras tvärs över dessa kol. till Formulär nr 12. Kol. 1. Här förses med löpande årsnummer samtliga personer, som avlidit eller enligt meddelat beslut om dödförklaring skola antagas hava avlidit under året och som enligt 48 § skola upptagas i boken. Kol. 2 och 3, 12 och 13, 14 och 15, 22, 23, 24 samt 32 och 33. Anteckning i dessa kol. sker genom införande av en etta (1). Kol. 4 och 5. Vid anteckning i dessa kol. iakttages i tillämpliga delar vad

155 i punkterna 1, 2, 4, 9 och 20 av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs. Anteckning enligt 85 § sista stycket införes tvärs över dessa kol. Kol. 6, 10, 18, 25, 29 och 35. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 18. Årtalet behöver ej utsättas. Då dödsdagen icke kunnat utrönas, bör åtminstone månaden utsättas med den sannolikhet, som kan ernås. För dödförklarad angives den dag, som enligt beslutet om dödförklaring ä r att för dödsdag antaga. Kol. 21. Jfr punkt 27 av anvisningarna till Formulär nr 1. Kol. 25 och 26. Årtalet utsattes endast, då det är ett annat än det löpande året. Här införas särskilda anteckningar om tid för jordfästning och begravning (likets jordande). Jordfästning angives med J och begravning med B, t. ex. J jan. 21. Sker jordfästning och begravning samma dag, angives detta med beteckningen JB. Kol. 27. Förordnande eller framställning om begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning antecknas här. Har sådan framställning blivit avslagen, skall skälet i korthet angivas. Har begravning ägt rum annorstädes än å begravningsplats inom folkbokföringsorten eller finnes för orten mer än en begravningsplats, skall i denna kol. platsen för begravningen angivas. Ortens namn utskrives. Här införes anteckning om jordfästning i stillhet och, om liket ej anträffats, anteckning därom. Då tillförlitliga upplysningar icke kunnat inhämtas om avliden person antecknas i denna kol., att de införda anteckningarna grunda sig endast på de uppgifter, som om den avlidne kunnat vinnas. Då av läkare utfärdat dödsbevis icke företes, skall i förekommande fall här anteckning göras om namn å läkare, som inom sista året senast av eller för den avlidne rådfrågats. Kol. 28 och 34. I dessa kol. utsättas endast förnamn. Namnen upptagas i den ordning, vari de förekomma å den avlidnes huvudkort. Kol. 28. Efter hustrus förnamn utsattes hennes namn som ogift. Är den avlidnes make förut avliden, angives detta med ett f efter namnet jämte makens dödsdag, t. ex. Anna Maria f. Carlsson f **lu 43. Är äktenskapet upplöst genom äktenskapsskillnad eller återgång, angives detta genom utsättande av åkt. sk. respektive återg. jämte datum. till Formulär nr 13. Kol. 1. Här förses med löpande årsnummer samtliga invandrade personer, för vilka under året utfärdats huvudkort. Kol. 2, 12 och 14. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 4 och 5. Anteckning i dessa kol. sker genom införande av en etta (1). Kol. 6. Jfr punkt 5 av anvisningarna till Formulär n r 1. Kol. 7. Jfr i tillämpliga delar vad i punkt 1 och 2 av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs. Anteckning om ändring av förnamn enligt Konungens beslut skall med angivande av tiden för beslutet göras i denna kol. Civil-

156 stånd antecknas med någon av beteckningarna g (gift), ä (änkling, änka) eller frsk (frånskild). Kol. 8. Jfr punkt 9 av anvisningarna till Formulär n r 1 och i tillämpliga delar vad i punkt 20 av anvisningarna till samma formulär sägs. Kol. 9 och 10. Orten angives så noga som möjligt, med angivande ej allenast av staten, utan även av regeringsdistriktet (amtet, departementet, kantonen, staden eller dylikt) samt av kommunen eller dylikt. Kol. 11. Jfr i tillämpliga delar vad i punkterna 1 och 2, 4, 9 samt 20 av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs. Kol. 16. I denna kol. skall anteckning ske om den första folkbokföringsorten i riket samt i förekommande fall tid för förvärvande av svenskt medborgarskap och tid för utflyttning till annat land. Här antecknas vidare domstols fastställelse eller faders erkännande av faderskap till den invandrade, fastställelse eller erkännande av den invandrades egenskap av trolovningsbarn, förklaring av fader, att den invandrade skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, domstols förklaring, att den invandrade saknar äktenskaplig börd, tillstånd att antaga den invandrade såsom adoptivbarn och förklaring att adoptivförhållande är hävt. till Formulär nrs 14 och 15. Fastighet må angivas genom icke officiellt n a m n eller nummer vid gata eller väg. Kommunens namn utskrives. till Formulär nr 18. 7. För utländsk undersåte, född utom riket, skall dennes födelseort här antecknas på sätt i punkt 7 och 8 sista stycket av anvisningarna till Formulär nr 1 sägs. 8. Är vederbörande änkling, änka eller frånskild, överstrykes ordet ogift samt införes i stället här uppgift om tiden för äktenskapets upplösning. Är vederbörande änkling eller änka, införes uppgift om den avlidne makens namn, yrke och folkbokföringsort vid frånfället. För den, som är utländsk undersåte, främmande trosbekännare eller omyndigförklarad eller som lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller fallandesot eller under de sista tre åren lidit av sinnessjukdom men tillfrisknat, införes uppgift härom. Är för folkbokföringsmyndighet, som utfärdar äktenskapsbetyg, känt, att mannen och kvinnan till varandra stå i sådant släktskaps- eller svågerlagsförhållande, som avses i 2 kap. 7—9 §§ giftermålsbalken, skall även sådant här uppgivas. 10. Där endera av de trolovade tillhör den nomadiserande lappbefolkningen, ändras i formuläret orden 4 månader till ett år. till Formulär nr 26. 10. Har den avlidne varit gift flera gånger, skola samtliga äktenskap här redovisas på sätt av formuläret framgår. Äktenskap angives upplöst genom

157 makens död, genom ovan omförmälda dödsfall eller genom äktenskapsskillnad. 11. Har den avlidne haft barn utom äktenskap eller barn i olika äktenskap, skall detta angivas genom utsättande av lämplig förkortning, t. ex. u ä, i l:a åkt. 12. Här antecknas vad hos myndigheten förda folkbokföringsurkunder utvisa angående den avlidnes barn såsom om de äro folkbokförda i orten, avlidit eller utflyttat och i sistnämnda fall, vart de utflyttat. till Formulär nr 28. 1—5. Jfr punkterna 3, 1, 2, 4 och 5 av anvisningarna till Formulär nr 1. 6. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. 7. Civilstånd angives med någon av beteckningarna g (gift), ä (änkling, änka) eller frsk (frånskild). 8. Ortens namn utskrives. Därjämte utsattes inom parentes länets bokstavsbeteckning och ortens nummerbeteckning. 10. T. ex. kortväxt, av medellängd, lång. till Formulär nr 29. Kol. 1. Jfr punkt 7 av anvisningarna till Formulär nr 3. Mantal utsattes med lämplig förkortning, t. ex. l\4 m. Beteckning för ägare eller brukare utsattes med lämplig förkortning, t. ex. äg. Kol. 2. Jfr punkterna 4, 1 och 2 av anvisningarna till Formulär nr 1. Kol. 3. Civilstånd, födelsetid och födelseort upptagas i nu nämnd ordning på olika rader. Civilstånd angives med någon av beteckningarna g (gift), ä (änkling, änka) eller frsk (frånskild). Födelsetid angives med siffror och lämplig förkortning, t. ex. 04 ^w. Födelseort angives med länets bokstavsbeteckning och ortens nummerbeteckning. Kol. 4. Anteckning göres med lämplig förkortning. Kol. 5. Beträffande ort, jfr anvisningarna till kol. 3. Kol. 12—14. Anteckning i dessa kol. sker genom införande av en etta (1). till Formulär nr 30. Kol. 1. Året angives med lämplig förkortning. Kol. 2. Jfr punkterna 4, 1 och 2 av anvisningarna till Formulär nr 1. Kol. 3. Jfr anvisningarna till Formulär nr 29 kol. 3. Kol. 4. Jfr punkt 7 av anvisningarna till Formulär nr 3. Kol. 5. I denna kol. införes ortens namn utskrivet. Kol. 6. Anteckning göres med lämplig förkortning. Kol. 8. Här antecknas senaste mantalsskrivningsort och -fastighet, varest personen upptagits i mantalslängden, om annan än senaste folkbokföringsfastigheten. Kol. 9—11. Anteckning i dessa kol. sker genom införande av en etta (1).

158 till Formulär nrs 31—33. Län må angivas genom utsättande av bokstavsbeteckning. till Formulär nr 35. Kol. 1. Här förses med löpande årsnummer samtliga under året döpta barn, som skola antecknas i boken. Äro barnen tvillingar o. s. v., erhåller vart och ett av dem särskilt nummer. I nummerföljden ingå även äldre personer, som döpts och därför skola inskrivas i denna bok. Kel. 2. Årtalet behöver endast utsättas, när födelseåret är ett annat än det löpande året. Månadens namn skall alltid utskrivas med bokstäver. Kol. 4. Anteckning i denna kol. göres endast om födelsenumret är för pastor känt. Jfr punkt 5 av anvisningarna till Formulär n r 1. Kol. 5. Vid införande i denna kol. iakttages, att till vederbörlig folkbokföringsmyndighet uppgivet och i födelsebok infört namn alltid skall här införas. Jfr 65 och 211 §§ samt anvisningarna till Formulär n r 9 kol. 9. Kol. 6. Vid införande i denna kol. iakttages, att rörande sådana personer, om vilka tillförlitliga intyg ej kunnat erhållas och vilka ej heller äro för pastor personligen kända, antecknas före namnen e u (enligt uppgift). För fader ävensom, där barnet är fött utom äktenskap, för moder angives yrke (tjänst, näringsfång) så noga som möjligt. Jfr punkt 4 av anvisningarna till Formulär nr 1. För gift kvinna antecknas med lämplig förkortning efter namnet tiden för äktenskapets ingående, t. ex. g (gift) V« 43. Såsom fader till barn, som fötts under äktenskap eller å sådan tid efter dess upplösning, att det kan vara avlat dessförinnan, antecknas mannen. Styrkes sedermera inför pastor, att domstol förklarat barnet sakna äktenskaplig börd, göres därav påkallad ändring. Såsom fader till barn utom äktenskap antecknas den, som enligt lagstadgat erkännande eller lagakraftvunnen dom fastställts vara barnets fader. Kol. 7. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 9—11. I dessa kol. sker anteckning medelst införande av en etta (1). Kol. 12. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 14. I denna kol. angives särskilt, om dopet varit nöddop. Kol. 16. När nöddop eller dop, som eljest blivit av lekman förrättat, blivit av präst inom svenska kyrkan bekräftat, skall sådant h ä r antecknas. När anmälan göres om ett av lekman utan nödfall förrättat dop, skall pastor i denna kol. införa orden icke av svenska kyrkan döpt under hänvisning till den skriftliga och av två vittnen till riktigheten bestyrkta redogörelse för dophandlingen, som vid anmälan skall avlämnas för att sedermera förvaras. Här antecknas om modern till barnet kyrkotagits och tid härför. I denna kol. antecknas tiden, då meddelande angående barns dop avgår till vederbörlig folkbokföringsmyndighet.

159 till Formulär nr 36. Kol. 2, 5 och 10. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 10. Årtalet behöver endast utsättas, när det är ett annat än det löpande året. Kol. 4. Namnen skola, såvitt möjligt, angivas i enlighet med uppgifterna härom å vederbörandes huvudkort. Kol. 8. Anteckning i denna kol. göres endast, om födelsenumret är för pastor känt. Jfr punkt 5 av anvisningarna till Formulär nr 1. Kol. 12. Här angives beträffande barn i äktenskap faderns och beträffande barn utom äktenskap moderns namn och yrke, såvitt möjligt i enlighet med uppgifterna härom å vederbörandes huvudkort. till Formulär nr 37. Kol. 1. Här förses med löpande nummer under året inskrivna lysningar samt de vigslar, för vilka församlingen är rätt inskrivningsort. Kol. 3. I denna kol. antecknas namnen å trolovade, för vilka lysning avkunnas, ävensom å sammanvigda personer, för vilka lysning i församlingen ägt rum under ett föregående år eller för vilkas vigsel församlingen är rätt inskrivningsort, ehuru lysning därstädes ej skett. Namnen skola, såvitt möjligt, angivas i enlighet med uppgifterna härom å vederbörandes huvudkort. Har någondera förut varit gift, antecknas i denna kol. någon av beteckningarna ä (änkling, änka) eller frsk (frånskild). För mannen såväl som för kvinnan angives yrke (tjänst, näringsfång) så noga som möjligt. Jfr punkt 4 av anvisningarna till Formulär nr 1. Såsom främmande trosbekännare angives endast den, som lagligen tillhör främmande trossamfund, och skall för honom antecknas den trosbekännelse han omfattar. För utländsk undersåte antecknas den utländska nationaliteten, varvid iakttages, att den främmande stat, vartill personen står i undersåtlighetsförhållande, antecknas så noga som möjligt. För den, som icke tillhör någon stat, antecknas statslös. Är det ovisst, vilket medborgarskap personen har, antecknas den stat, till vilken personen sannolikt hör, med anmärkning, att medborgarskapet är ovisst. Vid fall av dubbelt medborgarskap, antecknas de stater, i vilka personen har medborgarskap. Kol. 4. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 7. Yppas före lysningsbevisets utfärdande hinder mot äktenskapet, skall sådant här antecknas. Kol. 8. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. till Formulär nr 38. Kol. 1. Här förses med löpande årsnummer samtliga under året skedda jordfästningar, som skola antecknas i boken. Kol. 2 och 3. Årtalet utsattes endast, då det är ett annat än det löpande året. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Då dödsdagen

160 icke kunnat utrönas, bör åtminstone månaden utsättas med den sannolikhet, som k a n ernås. Kol. 4. Jfr punkterna 1 och 2, 4, 9 och 20 av anvisningarna till Formulär nr 1. Kol. 5 och 6. Då tillförlitliga uppgifter om födelseår, -månad och -dag icke kunnat erhållas, bör sannolika åldern här uppgivas. Kol. 7—12. I dessa kol. sker anteckning medelst införande av en etta (1). Kol. 13. Årtalet för jordfästning behöver ej utsättas. Årtalet för begravning utsattes endast, då det är ett annat än det löpande året. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Om begravning göres anteckning endast, om för pastor är känt, när densamma ägt rum. Kol. 15. Då tillförlitliga upplysningar icke kunnat inhämtas om avliden person, antecknas i denna kol., att de införda anteckningarna grunda sig endast på de uppgifter, som om den avlidne kunnat vinnas. Skall enligt till pastor lämnad uppgift begravning äga rum annorstädes än å församlingen tillhörande begravningsplats eller skall eldbegängelse äga rum, skall detta här antecknas. Har församlingen mer än en begravningsplats, skall i denna kol. platsen för begravningen angivas. till Formulär nr 39. Anteckning i denna bok göres i anledning av anmälan av den det vederbör om inträde i församlingen. Församlingsmedlemmarna upptagas i alfabetisk ordning efter personernas efternamn. Kol. 2 och 3. I dessa kol. sker anteckning medelst införande av en etta (1). Kol. 4. Jfr punkterna 1, 2, 4 och 9 av anvisningarna till Formulär n r 1. Kol. 5. Månadens namn utskrives med lämplig förkortning. Kol. 7. Anteckning i denna kol. göres endast, om folkbokföringsfastighet och -ort äro för pastor kända. till Formulär nr 40. 1. Här antecknas kontrahenternas fullständiga namn och yrke samt nationalitet, om främmande. Tillhör någon av kontrahenterna främmande trossamfund, införes för denne orden av N. N. trosbekännelse. Där endera av de trolovade tillhör den nomadiserande lappbefolkningen, ändras i formuläret orden 4 månader till ett år.

till 22 §. Angående när en person skall anses hava övergivit riket och bosatt sig å utländsk ort, jfr 113—115 §§. till 23 §. 1 mom. Detta mom. innefattar huvudregeln om behörig folkbokföringsort beträffande här i riket bosatta personer. Angående undantag från den-

161 na regel, jfr 24 §. Angående folkbokföring av personer, som enligt 22 § skola vara folkbokförda i riket men icke äro här bosatta, jfr 25—27 §§. 2 mom. I detta mom. gives en huvudregel om var en person skall anses bosatt. Denna regel suppleras av bestämmelserna i följande mom. av denna paragraf, vilka innebära en utveckling i olika avseenden av huvudregeln. Enligt huvudregeln skall en person anses bosatt å den fastighet, där h a n plägar övernatta eller efter byte av bostad kan antagas komma att under i förevarande mom. angiven tid övernatta. Har en person, som är folkbokförd å en fastighet, under de nästförflutna fyra månaderna såsom regel övernattat å en annan fastighet eller kommer han efter byte av bostad, såvitt antagas kan, att under tid, som i detta mom. sägs, övernatta å den fastighet, där hans nya bostad är inrymd, skall han sålunda i allmänhet anses bosatt å den andra fastigheten och icke å den, där han är folkbokförd. Under vissa omständigheter skall en person emellertid anses bosatt å annan fastighet än den, där han regelmässigt övernattar. Jfr 3—8 mom. 3 mom. Vid avgörande av frågan om å vilken fastighet person, som i detta mom. avses, rätteligen bör vara folkbokförd, skall hänsyn tagas till samtliga omständigheter, som äro av beskaffenhet att kunna inverka på bedömandet av huruvida han bör anses egentligen bosatt å den ena eller den andra fastigheten. Det förhållandet, att en person är bosatt å den ena fastigheten i och för utövande av tjänst eller annan verksamhet bör i förevarande avseende tillmätas avsevärd betydelse. Utövas tjänst eller verksamhet å mera än en ort, bör hänsyn tagas till vilken verksamhet, som kan anses vara den ifrågavarande personens huvudsakliga eller om hans bosättning å en fastighet på grund av andra omständigheter kan anses vara mera fast än bosättningen å annan fastighet. Till sådana andra omständigheter ä r att hänföra familjens bosättning. Även skillnaden i tid mellan uppehållet å den ena eller den andra fastigheten bör givetvis jämte andra omständigheter tillmätas betydelse, men allenast den längre eller kortare tid personen uppehåller sig å den ena eller andra fastigheten, bör icke verka avgörande på frågan om var personen skall anses bosatt. 4 mom. Med regelbundet bör i detta mom. förstås åtminstone en gång var fjortonde dag. Om personen av en eller annan orsak, t. ex. söndring mellan honom och hans make icke alls eller endast undantagsvis besöker sin familj, skall han icke enligt stadgandet i detta mom. anses vara bosatt å samma fastighet som familjen. Jfr emellertid stadgandet i 6 mom. 5 mom. Sjöfarande eller annan, som på grund av yrke eller tjänst icke kan, på sätt i 2 mom. avses, mera regelmässigt övernatta å någon viss fastighet, skall, såvitt h a n har något tillhåll, huvudkvarter e. d., som han företrädesvis uppsöker, så snart yrket eller tjänsten ej lägger hinder i vägen därför, anses bosatt å den fastighet, där han sålunda kan anses hava sitt egentliga hemvist. 6 mom. Detta stadgande är endast tillämpligt å den, som är bosatt å viss fastighet och kan förväntas komma att efter en tillfällig vistelse å annan

162 fastighet åter vara bosatt å samma fastighet. Stadgandet är sålunda icke tillämpligt å en person, som på grund av anställning tills vidare med kortare uppsägningstid flyttat till en annan fastighet än den, där han senast förut var bosatt. En sådan person skall förty anses bosatt å den andra fastigheten, så snart det efter det han börjat övernatta å densamma kan antagas, att han kommer att där tillbringa sin vila under dygnet under sådan tid, som i 2 mom. sägs. Synnerliga skäl, som kunna föranleda, att vistelse av längre varaktighet än ett år m å anses som tillfällig, kunna anses föreligga t. ex. då det, när vistelsen varat ett år, kan bestämt förutses, att vistelsen inom kort kominer att upphöra, eller då vistelsen föranledes av utav stat eller kommun anvisat nödhjälpsarbete. 7 mom. Så länge person, som i detta mom. avses, har ett föräldrahem, torde han såsom regel böra anses bosatt å den fastighet, där hemmet finnes. Personen skall anses upprätthålla förbindelse med folkbokföringsorten, om han regelmässigt tillbringar åtminstone någon del av sina ferier i denna ort. Saknar personen föräldrahem eller annan fast tillflyktsort under de tider, då undervisningen vid läroanstalten icke pågår, eller har han å studieorten bildat eget hem, skall han anses bosatt å denna ort. 8 mom. Med huvudviste avses den plats, där de av personens tillhörigheter finnas, som icke medföras på vandringarna, såsom fasta kåtor, visthus o. d. till 25 §. Den, som en gång blivit folkbokförd i en ort, skall, såvida han icke jämlikt 23 och 24 §§ skall vara folkbokförd i annan ort, fortfarande vara folkbokförd därstädes, till dess han möjligen jämlikt 26 § skall riksbokföras. Sådan person skall, oavsett om han är bosatt å den fastighet, å vilken han är folkbokförd, fortfarande vara folkbokförd å fastigheten, till dess han enligt stadgandet i andra stycket skall överföras till registret över obefintliga. Jfr 169 § 2 mom. till 26 §. En person, som inkommer i riket eller eljest icke förut varit folkbokförd i viss ort och utan att vara bosatt någonstädes dock vistas här under sådana förhållanden, att han enligt 22 § bör vara här folkbokförd, t. ex. en utländsk handelsagent, vars vistelse i riket icke är tillfällig men som ständigt reser omkring utan att kunna anses bosatt någonstädes, skall genast, så snart förutsättningar för folkbokföring i riket äro för handen, riksbokföras. Jfr 108 §. Den, som en gång varit folkbokförd i viss ort, skall däremot icke riksbokföras så snart han icke längre kan anses bosatt i någon ort utan först sedan i 2 mom. angivna förhållanden föreligga. Jfr 169 § 2 mom.

163 till 30 §. 2 mom. Korten ordnas efter ljudmetod så, att olika stavning av likalydande efternamn såsom Johnsson, Jonsson och Jonzon icke tillmätes betydelse för den inbördes ordningen av kort upptagande sådana namn. till 33 §. Vid inordnande av kort i ingångsregister bör, om registret icke är av mindre omfattning och på grund därav lätt överskådligt, å kortet på lämpligt sätt, t. ex. genom anbringande av en ryttare å detsamma, anmärkas under vilken månad det inordnats i registret. Har kort kvarstått i ingångsregistret under längre tid, t. ex. en månad, bör undersökning äga rum, huruvida motsvarande huvudkort icke kommit folkbokföringsmyndigheten tillhanda och alfabets- eller hänvisningskortet förty bör överflyttas till annat register eller, om så icke är fallet, av vilken anledning huvudkortet uteblivit. Efter sådan undersökning böra snarast vidtagas erforderliga åtgärder för anskaffande av huvudkort för vederbörande. Vid överflyttande från ungdomsregister till annat register böra till underlättande av granskning av inskrivningslista och upprättande av inskrivningstilläggslista korten för personer, vilka fortfarande äro inskrivningsskyldiga såsom värnpliktiga, förses med ryttare, utvisande att så är fallet. till 35 §. Vid inordnande av centralkort i inflyttningsregister bör på lämpligt sätt. t. ex. genom en å kortet anbragt ryttare utmärkas, när kortet inordnats i registret. Har längre tid förflutit utan att anmälan inkommit, att motsvarande huvudkort kommit vederbörlig folkregisterförare tillhanda, bör undersökning äga rum på sätt i anvisningarna till 33 § är sagt. till 45 och 48 §§. Befinnes för något år det rum i slutet av boken, som lämnats öppet för senare anteckningar, icke tillfyllest, skola anteckningarna fortsättas på annat ställe i boken, och skall därvid i slutet av boken för det år, som avses, göras tydlig hänvisning till den sida i boken, varest de ytterligare anteckningarna förekomma. till 51 §. Vid försummande av föreskriven födelse- eller flyttningsanmälan bör den anmälningspliktige som regel, på sätt i 53 § förmäles, anmanas att avgiva anmälan. Då emellertid denne kan antagas icke kunna anträffas med delgivning av anmaning eller då, trots användande av i sistnämnda paragraf stadgat tvångsmedel för anmälans utkrävande, anmälan icke avgivits, bör framställning om åtgärd göras på sätt i denna paragraf sägs.

164 till 53 §. Folkbokföringsmyndighet äger att antingen själv anmana försumlig anmälningsskyldig att fullgöra sin skyldighet eller hänvända sig till vederbörlig folkbokföringsnämnd eller dess ordförande, som har att föranstalta om att den försumlige tillställes sådan anmaning på sätt i denna paragraf är stadgat. till 54 §. Har anmälan eller meddelande, som översändes till annan myndighet, föranlett någon folkbokföringsåtgärd av den översändande myndigheten, skall anmälningen eller meddelandet genom påstämpling eller påskrift förses med anteckning om den åtgärd, som vidtagits, t. ex. inf. i födelsebok, ant. å moderns huvudkort, så att av handlingen framgår, i vilket hänseende åtgärd, som skall vidtagas, ännu ej blivit vidtagen. till 56 §. De i denna paragrafs sista stycke givna definitionerna å barn, vars födelse skall anmälas, och å dödfött barn skola lända till efterrättelse i fråga om folkbokföring av nyfött barn. Definitionen å dödfött barn är däremot icke bindande för prästman vid avgörande av fråga om huruvida och i vilken ordning dödfödd må jordfastas. Jfr lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning, 5 §. till 56 och 57 §§. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att avgiva födelseanmälan, jfr 53 §. Folkregisterförare, till vilken födelseanmälan insänts, äger om han finner skäl därtill påfordra, att person som i första stycket sägs personligen inställer sig hos honom. Har anmälan ingivits eller insänts till annan folkbokföringsmyndighet än i 56 § första stycket sägs, skall densamma översändas på sätt i 54 § är stadgat. till 58 §. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra enligt denna paragraf, jfr 194 § 4 och 5 mom.

anmälningsskyldighet

till 59 §. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet enligt denna paragraf, jfr 194 § 3 mom. till 61 §. Innan barnet införes i födelseboken, skola uppgifterna i födelseanmälningen angående föräldrarnas namn m. m., där så ske kan, kontrolleras enligt de av vederbörande folkregisterförare respektive riksmyndigheten handhavda register. Födelseanmälan skall, sedan barnet införts i födelseboken, förses med anteckning om barnets födelsenummer.

165 till 63 §. Centralkortet inordnas i vederbörligt register hos länsstyrelsen. Av stadgandet i denna paragraf framgår, att ett barn icke kan folkbokföras i annan ort än födelsehemorten, förrän huvudkort och alfabetskort för detsamma ankommit till folkregisterföraren i födelsehemorten. Har i anledning av flyttningsanmälan eller länsstyrelsens beslut enligt 50 § 1 mom. huvudkort rekvirerats för försändande till annan ort, skall den länsstyrelse, som utfärdat huvudkort för barnet, icke översända detsamma direkt till inflyttningsorten eller riksmyndigheten utan först översända det till folkregisterföraren i födelsehemorten. Har samtidigt huvudkort rekvirerats för barnets föräldrar eller annan person, som barnet åtföljer, bör jämväl med försändande därav anstå, så att huvudkort för sådan person och för barnet samtidigt översändas. till 63 och 64 §§. Länsstyrelsen eller riksmyndigheten har att, sedan vederbörliga kort för barnet utskrivits, i förekommande fall på sätt i 54 § är stadgat översända anmälningen till annan folkbokföringsmyndighet för verkställande av anteckning, som i 60 § sägs, å moderns och i förekommande fall å faderns huvudkort. till 65 §. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet enligt denna paragraf, jfr 53 §. Jfr anvisningarna till Formulär nr 9, kol. 9. Till länsstyrelse eller riksmyndigheten inkommen namnuppgift skall i förekommande fall på sätt i 54 § är stadgat översändas till annan folkbokföringsmyndighet för verkställande av anteckning om barnets namn å moderns och, om barnet fötts inom äktenskap, å faderns huvudkort. till 68 och 69 §§. Med hushållsföreståndare förstås huvudpersonen för det hushåll, den avlidne tillhört. Har anmälan ingivits till annan folkbokföringsmyndighet än i 68 § sägs, skall densamma översändas på sätt i 54 § är stadgat. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet enligt dessa paragrafer, jfr 53 §. till 70 §. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet enligt denna paragraf, jfr 194 § 3 mom. till 71 §. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet enligt denna paragraf, jfr 194 § 4 mom. Har anmälan inkommit till annan folkbokföringsmyndighet än i 68 § sägs, skall densamma översändas på sätt i 54 § är stadgat.

166 till 72 §. Angående påföljd för försummelse enligt denna paragraf, jfr 194 § 6 mom. till 73 §. Jfr kungörelsen den 8 december 1933 angående eldbegängelse, 4, 8 och 9§§. till 74 §. Av paragrafens avfattning framgår, att paragrafen endast kan vinna tilllämpning, då nöjaktig utredning vunnits om att vederbörande avlidit men den avlidnes lik icke anträffats, t. ex. då en person i andra personers åsyn från en båt fallit över bord och icke anträffats. Paragrafen har sålunda icke tillämpning å fall, varom förmäles i 8 kap. 1 § lagen om boutredning och arvskifte. till 75 §. 2 mom. Överlämnande av skriftligt begravningstillstånd i vissa fall ej erforderligt, jfr 73 § 1 mom. till 76 §. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra åliggande enligt denna paragraf, jfr 194 § 10 mom. till 77 §. Riksmyndigheten bör, därest skriftligt begravningstillstånd förkommit, i och för anteckning i död- och begravningsboken föranstalta om utredning angående huruvida begravning i behörig ordning ägt rum och de närmare omständigheterna därvid. till 78 §. Anteckning om dödsfallet verkställes i död- och begravningsbok samt å samtliga folkbokföringskort för den avlidne och, om han var gift, å makens huvudkort med ledning av enligt 68 § inkommen anmälan. Å makes huvudkort skall jämväl göras anteckning om den avlidnes folkbokföringsort vid dödsfallet. Jfr punkt 24 av anvisningarna till Formulär nr 1. Anmälan om dödsfallet skall av myndighet, som i sistnämnda paragraf sägs, om den avlidne var gift med person, som ej är folkbokförd i samma ort som den avlidne, förses med anteckning om makens fullständiga namn enligt den avlidnes huvudkort samt, om så ske kan, folkbokföringsort och skall, sedan myndigheten verkställt anteckningar i död- och begravningsbok och å de kort för den avlidne, som handhavas av myndigheten, anmälningen i förekommande fall översändas till annan myndighet o. s. v. på sätt i 54 § är stadgat. I död- och begravningsboken samt å den avlidnes huvudkort verkställas sedermera ytterligare anteckningar med ledning av inkommet begravningsbevis eller, då begravningstillstånd ej utfärdats, (jfr 73 § 1 mom.), de uppgifter, folkregisterföraren såsom pastor inhämtat.

167 Har riksmyndigheten verkställt utredning, som i 77 § sägs, skola i vederbörlig död- och begravningsbok och å den avlidnes huvudkort göras de ytterligare anteckningar, vartill sådan utredning må giva anledning. till 79 §. Innan huvudkortet från länsstyrelsen översändes till pensionsstyrelsen kontrolleras, att behöriga åtgärder i anledning av dödsfallet vidtagits med avseende å de av länsstyrelsen handhavda register. Angående huvudkortets översändande från pensionsstyrelsen till riksmyndigheten, jfr 188 §. till 80 §. Jfr lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning, 1 §. till 82 §. 3 mom. Jfr förordningen den 3 december 1915 huru svensk undersåte, som vill träda i äktenskap inför utländsk myndighet, må erhålla äktenskapscertifikat. till 83 §. Har äktenskapsbetyg utfärdats, sker underrättelse om vigsel genom återsändande av detsamma på sätt i 4 kap. 8 § giftermålsbalken sägs. Äro båda de trolovade folkbokförda i samma ort och är pastor i den församling orten tillhör tillika folkregisterförare, erfordras, därest vigseln förrättats av pastor eller annan prästman i församlingen, ingen särskild underrättelse. Jfr 213 §. I annat fall har vigselförrättaren att till vederbörlig folkbokföringsmyndighet för envar av makarna översända särskild underrättelse om vigseln. till 84 §. Jfr kungörelsen den 23 december 1915 angående rättsstatistiken, 3 §. till 87 §. Jfr punkt 24 av anvisningarna till Formulär nr 1. till 90 §. Har erkännande, som i denna paragraf sägs, avgivits inför folkbokföringsmyndighet, skall myndigheten i förekommande fall utskriva och på sätt i 54 § är stadgat översända bevis härom. till 91 §. Jfr förordningen den 5 december 1901 angående antagande av släktnamn, §§ 2 och 6—8 samt 5 kap. 15 §, 10 kap. 8 § och 11 kap. 31 § giftermålsbalken. till 92 §. Innan folkbokföringsmyndighet lämnar hänvisning, som i paragrafen avses, bör annan myndighet än riksmyndigheten inhämta yttrande från sagda 11—388005.

II.

168 myndighet. Riksmyndigheten, som bör föranstalta om den undersökning, som i varje fall m å anses nödig, torde i de flesta fall kunna avgöra, i vilken stat den person, varom fråga är, har medborgarskap. till 93 §. Jfr kungörelsen den 19 december 1924 om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap, 7 § och kungörelsen den 18 juni 1926 med vissa föreskrifter beträffande tillämpning av lagen den 23 maj 1924 om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap. till 94 §. Jfr punkterna 15—17 av anvisningarna till Formulär nr 11. till 96 §. Skyldighet att göra flyttningsanmälan åligger med de undantag, varom förmäles i 97 §, en person, så snart han från en fastighet till en annan överfört huvudparten av sina personliga tillhörigheter och, även om någon sådan flyttning av tillhörigheter icke ägt rum, så snart han under 90 dygn av de sistförflutna fyra månaderna övernattat å en och samma och annan fastighet än den, å vilken han är folkbokförd eller enligt senast avgiven flyttningsanmälan vistas eller förvarar huvudparten av sina personliga tillhörigheter. Skyldighet att avgiva flyttningsanmälan föreligger alltså oberoende av om vederbörande rätteligen skall folkbokföras å den ena eller andra fastigheten. Jfr 23 §. till 97 och 98 §§. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet enligt dessa paragrafer, jfr 53 §. till 100 §. 1 mom. Som ovan i anvisningarna till 96 § anförts, föreligger skyldighet att avgiva flyttningsanmälan oberoende av om ändring i folkbokföringshänseende skall ske eller ej. I de flesta fall, då flyttningsanmälan avgives, torde densamma emellertid komma att föranleda sådan ändring. I förevarande mom. har därför såsom huvudregel stadgats, att vederbörande på grund av flyttningsanmälan skall folkbokföras å den fastighet, där han enligt anmälningen vistas eller förvarar huvudparten av sina personliga tillhörigheter. 2 mom. Såvida icke i flyttningsanmälningen uppgivits något förhållande, som kan föranleda till att den person anmälningen avser enligt bestämmelserna angående behörig folkbokföringsort skall vara folkbokförd å annat ställe än där han enligt anmälningen vistas eller förvarar huvudparten av sina personliga tillhörigheter, är folkregisterföraren icke pliktig att närmare undersöka, huruvida så är fallet. Finner folkregisterföraren emellertid uppenbart, att anmälningen icke bör föranleda till att vederbörande folkbokföres i orten, skall han meddela beslut härom. Har vederbörande i anmäl-

169 ningen hemställt, att anmälningen icke måtte föranleda till folkbokföring i orten, har folkregisterföraren att utreda och pröva, huruvida personen enligt bestämmelserna angående behörig folkbokföringsort bör vara folkbokförd i orten och i enlighet härmed meddela beslut. till 101 §. Jfr punkt 8 av anvisningarna till Formulär nr 3. till 102 §. 3 mom. Riksmyndigheten eller folkregisterförare, som mottagit rekvisitionskort, har att, innan rekvirerat huvudkort avsändes till folkregisterföraren i inflyttningsorten, med ledning av huvudkortet kontrollera samt i förekommande fall rätta och fullständiga uppgifterna å rekvisitionskortet, så att dessa kunna läggas till grund för erforderliga anteckningar å centralkort. Då rekvisitionskortet i åtskilliga fall utskrivits med ledning endast av vederbörandes egna uppgifter i flyttningsanmälningen, kan detsamma nämligen vara i ett eller annat hänseende felaktigt eller ofullständigt. I samband med översändandet av huvudkort och rekvisitionskort skall motsvarande alfabetskort överföras till avgångsregistret. 5 mom. Länsstyrelsen har att, innan rekvisitionskortet sändes vidare till pensionsstyrelsen (jfr 188 §), med ledning av detsamma kontrollera samt i förekommande fall rätta och fullständiga uppgifterna å vederbörande centralkort. Jfr anvisningarna till 3 mom. till 104 §. 1 mom. Har folkregisterföraren icke överfört å förteckningen upptagen person till registret över obefintliga, bör länsstyrelsen med föranledande av stadgandet i 126 § första stycket ex officio undersöka, huruvida sådan person rätteligen bör överföras till sagda register och i förekommande fall besluta, att så skall ske. till 105 §. Jfr 188 §. till 106 §. 2 mom. Med anledning av enligt detta mom. till länsstyrelsen inkommen avskrift av inflyttningslängd, överflyttas centralkorten för däri upptagna personer, därest de ingå i det hos länsstyrelsen förda inflyttningsregister, till adressregistret. till 107 §. Jfr 146 § 1 mom. till 108 §. Såsom sådant väsentligt avbrott i vistelse inom riket, som i denna paragraf avses, bör såsom regel icke anses avbrott av kortare varaktighet än en månad.

170 till 113 §. 1 mom. 2 mom.

Jfr inskrivningsförordningen den 18 december 1936, § 143. Jfr 194 § 7 mom. till 114 §.

2 mom. Riksmyndigheten har att inordna enligt detta mom. dit inkommet huvudkort i utvandringsregistret. 3 mom. Jfr 188 §. till 115 §. 2 mom. Jfr 169 § 2 mom. 3 mom. Jfr anvisningarna till 114 § 2 mom. 4 mom. Länsstyrelsen har att med anledning av underrättelse, som i detta mom. sägs, vidtaga vederbörliga åtgärder med avseende å den utvandrades centralkort. till 116 §. Anmälan om anställning skall göras för varje person, som enligt 2 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete är att anse såsom arbetare. till 118 §. Är den anställde folkbokförd inom annat län än där anställningsorten är belägen eller riksbokförd, skall kortet av länsstyrelsen i sagda län översändas på sätt i 54 § är stadgat. till 120 §. 2 mom. Vad i anvisningarna till 118 § är sagt angående anställd och anställningsort skall äga motsvarande tillämpning å hyresgäst eller inneboende och ort, där bostad upplåtits. till 121 §. Jfr 7 § lagen den 20 mars 1936 om socialregister. Är den person socialregisterkort avser folkbokförd inom annat län än det, till vars länsstyrelse kortet inkommit, eller riksbokförd, skall kortet översändas på sätt i 54 § är stadgat. till 122 §. Jfr 3 kap. 8 § lagen om boutredning och arvskifte. Var den person bouppteckningskort avser vid dödsfallet folkbokförd inom annat län än det, till vars länsstyrelse kortet inkommit, eller riksbokförd, skall kortet översändas på sätt i 54 § är stadgat. Att bouppteckningskort ännu icke inkommit, anmärkes å avliden eller dödförklarad persons kort lämpligen genom anbringande av en ryttare å detsamma.

171 till 123 §. Folkbokföringsbevis för person, beträffande vilken Konungen medgivit ändring av förnamn, skall upptaga personens förnamn i enlighet med Konungens beslut jämte uppgift om tiden för beslutet. Vid utskrivandet av folkbokföringsbevis bör iakttagas: a) att i formulär förekommande tomrum, avsett att i förekommande fall ifyllas med ordet icke, då detta ord ej skall utsättas, bör utfyllas med ett horisontalt streck, och b) att, där i formulär efter årtal förekommer parentes, tio- och enhetstalen böra utsättas inom parentesen med bokstäver. till 124 §. Jfr kungörelsen den 28 april 1911 angående prästbevis för vissa krigsmän. till 130 §. Jfr 194 § 8 mom. 1 mom. Jfr 194 § 10 mom. till 133 §. 1 mom. Jfr 23—25 och 27 §§. 2 mom. I detta mom. har stadgats en presumtion för att en person, som under däri angivna tid folkbokförts inom mantalsskrivningsdistriktet, redan vid ingången av mantalsåret bort vara folkbokförd inom distriktet. Denna presumtion brytes endast om det visas, att vid ingången av mantalsåret icke förelegat förutsättningar för vederbörandes folkbokföring inom distriktet. Om så är fallet, bör framställning göras enligt 160 §. Jfr 197 §. 3 mom. Anledningen till flyttningen skall föreligga före mantalsårets ingång. Däremot behöver densamma icke dessförinnan hava blivit bekant för mantalsskrivningsförrättaren. Därest ett beslut om avflyttning till annat distrikt i sådant syfte, som angives i detta mom., som meddelats mantalsskrivningsförrättaren, ändras efter mantalsårets ingång, så att den tilltänkta avflyttningen antingen icke blivit av eller skett först efter den angivna tiden, är huvudregeln i 1 mom. att tillämpa och bör förty, i händelse av tvist, skedd mantalsskrivning i den tillämnade inflyttningsorten undanröjas. till 134 §. 2 mom. 8). Jfr punkt 10 av anvisningarna till Formulär nr 1. till 138 §. / mom. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt detta mom., jfr 144 §. 2 mom. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt detta mom., jfr 194 § 11 mom. till 140 §. 1 och 3 mom. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra åliggande enligt dessa mom., jfr 194 § 10 mom. 2 mom. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra åliggande enligt detta mom., jfr 144 §.

172 till 142 §. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf, jfr 194 § 11 mom. till 150 §. Angående påföljd vid uraktlåtenhet att fullgöra åliggande enligt denna paragraf, jfr 194 § 11 mom. till 164 §. Innan föreläggande delgives, bör polismyndigheten hos folkbokföringsmyndigheten efterhöra, huruvida vederbörlig flyttningsanmälan avgivits efter föreläggandets meddelande, i vilket fall delgivning ej bör äga rum. till 177 §. Jfr beträffande folkregisterförare och riksmyndigheten punkterna 10 och 13 av anvisningarna till Formulär nr 1, beträffande folkregisterförare 151 §, beträffande mantalsskrivningsförrättare 156 § och beträffande länsstyrelse 50 §. till 180 §. 1 mom. Exempel å anteckningar, som kunna anses för vederbörande menliga äro anteckning om tidigare omyndigförklaring, om tidigare sinnessjukdom samt om barn, som antecknats såsom fött inom äktenskap, men sedermera förklarats sakna äktenskaplig börd. Å utfärdat duplettkort skall vara tydligt utmärkt, att detsamma utgör duplett av tidigare utfärdat huvudkort. Har duplettkort utfärdats på grund av att tidigare utfärdat huvudkort förkommit, skall jämväl detta förhållande tydligt utmärkas å duplettkortet. Kommer, sedan duplettkort utfärdats, förkommet huvudkort till rätta, bör duplettkortet ersättas med det tidigare utfärdade, i förekommande fall kompletterat med ledning av duplettkortets uppgifter. Sålunda återkallat duplettkort skall förvaras såsom bilaga till registret över utfärdade duplettkort. Å supplementkort skall vara tydligt utmärkt, att detsamma utgör supplement till annat huvudkort. till 184 §. Med anledning av jämlikt stadgande i denna paragraf inkommet intyg om födelse av person, som är utländsk medborgare eller statslös, skall riksmyndigheten för honom utskriva utlänningskort och inordna detsamma i utlänningsregistret. till 215 §. Vad i anvisningarna till 123 § stadgats angående folkbokföringsbevis skall äga motsvarande tillämpning beträffande prästbevis.

173 Förslag till F ö r o r d n i n g o m införande av förordningen a n g å e n d e d e n a l l m ä n n a folkbokföringen i riket (folkbokföringsförordningen). 1 §• Folkbokföringsförordningen skall med det undantag, varom förmäles i 19 §, lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1943. 2 §•

Genom folkbokföringsförordningen upphävas: kungörelsen den 4 november 1859 angående meddelande av uppgifter till Rikets officiella statistik; förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning; och förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande tilllika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av vad sålunda upphävda författningsrum innehålla eller tillägg därtill; så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot folkbokföringsförordningens bestämmelser, där ej här nedan annorledes stadgas. 3 §. Där ej Konungen annorlunda föreskriver skola huvudkort, alfabetskort, hänvisningskort och centralkort utskrivas under vederbörande pastors ledning och på hans ansvar. 4 §•

Huvudkort jämte ledkort för deras ordnande, alfabetskort, hänvisningskort och centralkort skola utskrivas på grundval av de anteckningar församlingsbok, bok över obefintliga och senaste mantalslängd innehålla, sistnämnda handling för såvitt icke däri antecknade förhållanden enligt vad känt är undergått förändring. Postadress må angivas enligt de upplysningar, som pastor därom kunnat vinna. Innehålla sagda böcker och längd icke alla de uppgifter, som enligt fastställda formulär och meddelade anvisningar skola angivas å korten, skola korten till motsvarande delar ej ifyllas; skolande kort förses med anmärkning, att det utskrivits med ledning av viss församlingsbok, bok över obefintliga och mantalslängd jämte uppslag i församlingsbok eller bok över obefintliga.

174 5 §• I församlingsbok och bok över obefintliga skall på lämpligt sätt utmärkas, om huvudkort, alfabetskort, hänvisningskort och centralkort för där upptagen person utskrivits. 6 §.

I bok över obefintliga upptagen person, som är född senare än den 30 juni 1843 och såvitt känt är icke avlidit, skall såvitt den 1 maj 1943 minst tre år förflutit från det personen överfördes till boken över obefintliga, från och med den 1 juli 1943 vara riksbokförd. Annan i sådan bok upptagen person skall upptagas i registret över obefintliga för den ort, där han senast varit kyrkobokförd. 7 §• 1 mom. Från och med den 1 januari 1941 åligger det a) pastor, som jämlikt § 10 förordningen angående kyrkoböckers förande har att överföra person från församlingsbok till bok över obefintliga, att i stället för överföring till sådan bok utskriva huvudkort och hänvisningskort för personen, vilka kort skola förvaras, huvudkorten på sätt i 30 § 2 mom. folkbokföringsförordningen sägs och hänvisningskorten på sätt i 33 § samma förordning om riksregistret över obefintliga är stadgat; b) pastor i församling, som jämlikt förordningen angående kyrkoböckers förande är rätt inskrivningsort för barns födelse, att i samband med anteckning av barn i födelsebok och församlingsbok utskriva huvudkort, alfabetskort och centralkort för barnet; c) pastor i församling, varifrån utflyttning äger rum till annan territoriell församling i riket, att i samband med utfärdande av flyttningsbetyg utskriva huvudkort, alfabetskort och centralkort för person som utflyttar samt, sedan underrättelse inkommit om flyttningsbetygets inlämnande till pastor i inflyttningsorten, till denne översända desamma. 2 mom. Huvudkort, alfabetskort och centralkort för samtliga andra i församlingsbok upptagna personer än som i 1 mom. b) och c) sägs samt huvudkort och hänvisningskort för sådana i bok över obefintliga upptagna personer, vilka icke den 1 januari 1943 uppnått en ålder av 100 år, skola jämte ledkort för ordnande av de i församlingsboken upptagna vara färdigställda, i icke territoriell församling senast den 30 april 1943 och i territoriell församling senast den 15 maj 1943. 8 §. Senast den 30 april 1943 skola huvudkort, alfabetskort och centralkort för personer, upptagna i församlingsbok för icke territoriell församling, översändas till pastor i de territoriella församlingar, inom vilka vederbörande äro bosatta, samt huvudkort och hänvisningskort för i bok över obefintliga för icke territoriell församling upptagna personer, vilka icke den 1 januari 1943

175 uppnått en ålder av 100 år, översändas till pastor i den territoriella församling, inom vilken den icke territoriella församlingens gudstjänstlokal är belägen. Efter sagda tid må annan åtgärd enligt förordningen angående kyrkoböckers förande än bokföring av kyrkliga förrättningar icke verkställas av pastor i icke territoriell församling; skolande inom territoriella församlingar bosatta personer, som i första stycket avses, anses därefter kyrkobokförda i de territoriella församlingar, inom vilka de äro bosatta, och obefintliga, som i samma stycke avses, så anses, som om de vore upptagna i boken över obefintliga för vederbörande församling. 9 §• 1 mom. Före den 1 juni 1943 skola huvudkort och alfabetskort för samtliga i församlingsbok för territoriell församling upptagna personer ävensom i 8 § avsedda personer som skola anses i församlingen kyrkobokförda vara ordnade, huvudkort jämte ledkort på sätt i 30 § 1 mom. folkbokföringsförordningen sägs, alfabetskort på sätt i 33 § samma förordning om ungdomsregister och alfabetsregister är stadgat samt huvudkort och hänvisningskort för personer som äro upptagna i församlingens bok över obefintliga ävensom obefintliga som i 8 § sägs på sätt i 30 § 2 mom. nyssnämnda förordning och i 33 § samma förordning om riksregistret över obefintliga är stadgat. 2 mom. Inom den i 1 mom. angivna tid skola centralkort för de i samma mom. avsedda kyrkobokförda personer, ordnade på sätt i 35 § folkbokföringsförordningen om adressregister sägs, vara översända till länsstyrelsen i länet. 10 §. 1 mom. Huvudkort och hänvisningskort för personer, vilka jämlikt 6 § skola vara riksbokförda, skola senast den 15 juni 1943, ordnade på sätt i 9 § 1 mom. är sagt, vara översända till riksmyndigheten. 2 mom. Riksmyndigheten har att före den 1 juli 1943 ordna samtliga enligt 1 mom. dit inkomna kort, huvudkort på sätt i 30 § 3 mom. folkbokföringsförordningen sägs och hänvisningskort på sätt i 33 § samma förordning om alfabetsregister är stadgat. 11 §• / mom. Sedan på sätt i 9 § 1 mom. är stadgat huvudkort och hänvisningskort utskrivits för samtliga personer, vilka jämlikt 6 § skola upptagas i registret över obefintliga, skall vederbörande folkregisterförare för dem utskriva alfabets- och centralkort och dels sist före den 15 juni 1943 på sätt i 33 § folkbokföringsförordningen är stadgat inordna alfabetskorten i vederbörligt ungdoms- eller alfabetsregister, dels ock sagda dag översända hänvisningskorten till riksmyndigheten och centralkorten till länsstyrelsen.

176 2 mom. Riksmyndigheten och länsstyrelsen hava att före den 1 juli 1943 ordna enligt 1 mom. dit inkomna kort, riksmyndigheten på sätt i 33 § folkbokföringsförordningen om riksregistret över obefintliga är stadgat och länsstyrelsen på sätt i 35 § samma förordning om adressregister sägs. 12 §. Flyttar person, för vilken huvudkort, alfabetskort, hänvisningskort och centralkort eller något av dessa kort finnas utskrivna, skola sedan underrättelse ingått, att flyttningsbetyg inlämnats till pastor i den församling, dit inflyttning skett, huvudkortet, hänvisningskortet och centralkortet, de två sistnämnda såvitt de icke översänts på sätt i 9 § 2 mom., 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. sägs, översändas till pastor i sagda församling och alfabetskortet, försett med anteckning om utflyttningen, överflyttas till avgångsregister. För person som i första stycket sägs h a r pastor i den församling, dit inflyttning skett, att utskriva nytt alfabetskort. 13 §. Sedan huvudkort, alfabetskort, hänvisningskort eller centralkort blivit utskrivna skola å desamma med tillämpning av den nya förordningens bestämmelser och meddelade anvisningar verkställas vederbörliga anteckningar och är den pastor, som handhaver utskrivna kort, ansvarig härför. 14 §. 1 mom. Inträffar efter det kort översänts till riksmyndigheten eller länsstyrelsen, förhållande varom anteckning bör ske å översänt kort, åligger det vederbörande pastor att därom medelst utfärdat prästbevis underrätta den myndighet, till vilken kortet översänts, som har att verkställa den anteckning vartill meddelandet må föranleda. 2 mom. Inträffar under tiden mellan den 15 juni och den 1 juli 1943 förhållande, som enligt folkbokföringsförordningen skall föranleda utskrivande av nya folkbokföringskort, åligger det vederbörande pastor att därom medelst utfärdat prästbevis underrätta länsstyrelsen, som har att med ledning därav utskriva sådana kort och till vederbörlig myndighet översända kort, som icke skall ingå i av länsstyrelsen handhaft register, för inordnande i det register dit kortet skall höra. Prästbevis som i första stycket avses skall, om huvudkort för vederbörande icke tidigare utskrivits, innehålla samtliga de för utskrivande av folkbokföringskort erforderliga uppgifter, som enligt 4 § första stycket äro för pastor tillgängliga. 15 §. Intill dess huvudkort blivit utskrivna för samtliga personer, som äro upptagna i församlingsbok och bok över obefintliga, och ordnade på sätt i 9 § 1 mom. här ovan sägs, skola anteckningar, som skola göras enligt förordning-

177 en angående kyrkoböckers förande i de enligt sagda förordning förda församlingsböcker och böcker över obefintliga men enligt nya förordningen å huvudkort i förekommande fall göras såväl i omförmälda böcker som å utskrivna kort. Sedan huvudkort blivit utskrivna för samtliga i församlingsbok och bok över obefintliga upptagna personer och ordnade på sätt i första stycket är sagt, m å anteckningar som i samma stycke avses göras allenast å huvudkort. 16 §. I icke territoriell församling skall före den 1 juli 1943 vara upplagd sådan församlingsbok, som i 205 § folkbokföringsförordningen sägs; dock att tidigare använd församlingsbok må fortfarande användas. 17 §. I fråga om bevis, intyg eller utdrag, som grunda sig å de enligt förordningen angående kyrkoböckers förande förda böcker, skall lända till efterrättelse vad i sagda förordning är stadgat. 18 §. Hittills gällande formulär till Födelse- och dopbok, Konfirmationsbok, Lysnings- och vigselbok samt Död- och begravningsbok ävensom till lysningsbevis, vigselbevis, utdrag av födelse- och dop-, konfirmations-, lysnings- och vigsel- samt död- och begravningsböckerna må användas vid förandet av de i avdelning II av folkbokföringsförordningen föreskrivna böcker och vid utfärdande av prästbevis, till dess hos pastorsämbetena eller eljest befintligt förråd av blanketter för sådana böcker, bevis och utdrag förbrukats. Vid sådan användning skall iakttagas: beträffande Födelse- och dopboken, att anteckning om födelsenummer skall göras i kol. 4—7, att anteckning icke skall ske i kol. 13 och 15 och att vad i anvisningarna till Dopboken anmärkts beträffande kol. 5, 6, 7, 9—11, 12, 14 och 16 i stället skall avse kol. 8, 9, 10, 11, 12, 14, 16, 18 och 21 i Födelse- och dopboken; beträffande Konfirmationsboken, att anteckning om födelsenummer skall göras i kol. 8; beträffande Lysnings- och vigselboken, att anteckning icke skall ske i kol. 8, att anteckning om födelsenummer skall göras i kol. 6 och att vad i anvisningarna till denna bok anmärkts beträffande kol. 8 i stället skall avse kol. 9 och 10 i det nuvarande formuläret; beträffande Död- och begravningsboken, att anteckning icke skall ske i kol. 4, 5 samt 15—19 och att vad i anvisningarna till Jordfästningsboken anmärkts beträffande kol. 4, 5 och 6, 7—12, 13 och 14 samt 15 i stället skall avse kol. 6, 7 och 8, 9—14, 20 och 21 samt 22 i det enligt förordningen angående kyrkobokföringen gällande formuläret till Död- och begravningsbok.

178 19 §. Där medborgarkort skall utfärdas, skall sådant vara färdigställt och på sätt i 129 § är sagt överlämnat eller översänt till envar, för vilken jämlikt 127 § sådant kort skall utfärdas, senast den 1 juli 1944, och skola bestämmelserna angående medborgarkort beträffande envar äga tillämpning, så snart honom tillställts sådant kort. 20 §. 1 mom. Länsstyrelse har att före den 1 oktober 1942 meddela och för vederbörande tillkännagiva förordnande, som i 9 § folkbokföringsförordningen sägs. 2 mom. I ort å landet, där särskild folkbokföringsnämnd ej skall finnas, skall, där så erfordras, i november eller december 1942 med iakttagande i tilllämpliga delar av bestämmelserna i 10 och 12 §§ folkbokföringsförordningen väljas ersättare för ledamot i kommunalnämnd att tjänstgöra i hans ställe, såvitt angår de åligganden, som skulle ankomma å honom såsom ledamot i folkbokföringsnämnd, och suppleant för sådan ersättare. I stad och ort å landet, där särskild folkbokföringsnämnd skall finnas, skal! å tid som i första stycket sägs och med iakttagande av omförmälda bestämmelser väljas ledamöter och suppleanter i folkbokföringsnämnden. 3 mom. Vid det tillfälle då val, som i 2 mom. sägs, skall äga rum eller, om val ej erfordras, eljest å tid som i 2 mom. är sagt skall tillika fattas beslut, som föranledes av stadgandet i 11 § 1 mom. folkbokföringsförordningen.

179 Förslag till Lag o m överflyttande å f o l k b o k f ö r i n g s m y n d i g h e t av k y r k o h e r d e , pastor e l l e r p a s t o r s ä m b e t e åliggande b e s t y r m e d k y r k o b o k föringen m. m. Härigenom förordnas, att då i lag eller författning meddelas bestämmelse om kyrkoherdes, pastors eller pastorsämbetes befattning med kyrkobokföring och därmed sammanhängande skyldighet att lämna andra myndigheter underrättelse eller meddelande samt om skyldighet för andra myndigheter att lämna kyrkoherde, pastor eller pastorsämbete underrättelse eller meddelande skall, såvitt ej annorlunda är stadgat, vad sålunda är föreskrivet om kyrkoherde, pastor eller pastorsämbete gälla vederbörlig myndighet för den löpande folkbokföringen. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i folkbokföringsförordningen, skall denna i stället tillämpas. Anteckning, som enligt lag eller författning skall ske i kyrkobok, skall i stället ske i motsvarande urkund för den löpande folkbokföringen. Då i lag eller författning stadgas, att förhållande skall styrkas medelst prästbevis, skall, där beviset ej skall avse allenast på kyrkobokföringsurkunder grundade uppgifter, vad om prästbevis stadgas i stället gälla folkbokföringsbevis. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

180 Förslag till Lag a n g å e n d e ä n d r i n g i 3 och 4 k a p . g i f t e r m å l s b a l k e n . Härigenom förordnas, att i giftermålsbalken dels 3 kap. 7 § skall utgå, dels ock 3 kap. 1 §, 2 § i nedan angivna delar och 5 § samt 4 kap. 7 § och 8 §, sistnämnda paragraf i nedan angivna del, skola hava följande ändrade lydelse: 3 KAP. Om lysning. 1 §• Till äktenskap skall lysas i den svenska församling, där kvinnan är folkbokförd, eller, om hon icke är folkbokförd i viss ort, i den församling, där hon vistas. Lysning skall av bägge de trolovade sökas hos den präst, som för kyrkoböckerna. 2 §. 1 mom. Är trolovad icke folkbokförd i den ort, där lysning skall ske, eller är präst som i 1 § sägs, icke tillika folkregisterförare, skall den trolovade, då lysning sökes, förete intyg angående sin behörighet att ingå äktenskapet (äktenskapsbetyg). Trolovad, som icke är i riket folkbokförd, skall förete det motsvarande intyg av utländsk registerförare, han kan anskaffa. 2 mom. Innehålla ej av prästen omhänderhavda folkbokföringsurkunder eller intyg, varom i 1 mom. är sagt, upplysning om trolovads ålder, h a r han att annorledes förebringa utredning därom. Är tillstånd givits. 7 mom. Det ingått äktenskap. Har trolovad förut ingått äktenskap, och utvisa ej av prästen omhänderhavda folkbokföringsurkunder eller intyg, som i 1 mom. sägs, att äktenskapet blivit genom makens död eller annorledes upplöst, skall han styrka att så skett. 8 mom. Har kvinnan varit gift och utvisa ej folkbokföringsurkunder varom i 7 mom. förmäles eller intyg som i 1 mom. sägs att hinder till följd av stadgandet i 2 kap. 11 § ej föreligger, skall hon styrka, att sådant hinder ej möter.

181 5 §• Är lysning fullbordad, och har ej hinder mot äktenskapet blivit jämlikt 4 § hos prästen anmält och styrkt eller eljest blivit honom kunnigt, teckne han å intyg, som jämlikt stadgandet i 2 § 1 mom. må hava företetts, bevis om lysningen och om att hinder för äktenskapets ingående ej möter (lysningsbevis); give ock, när det äskas, de trolovade särskilt intyg härom (särskilt lysningsbevis). 4 KAP. Om vigsel.

7 §• Vilja de trolovade vigas utan föregående lysning, efter vad i 3 kap. 6 § sägs, skall i fråga om villkor för erhållande av vigsel vad i 3 kap. 2 och 3 §§ är beträffande lysning stadgat äga motsvarande tillämpning. 8 §. Vigsel närvaro. Vid makar. I övrigt meddelande. Vigselförrättare skall ofördröjligen förse till honom överlämnat intyg, varom i 3 kap. 2 § 1 mom. är sagt, med anteckning om dagen för vigseln, om den andra makens fullständiga namn, därest detsamma icke tydligt framgår av handlingen, ävensom om dennes födelsetid och folkbokföringsort eller, om han icke är folkbokförd i viss ort, uppgift härom (vigselbevis) samt översända äktenskapsbetyg till den myndighet, som utfärdat detsamma, och annat intyg till riksmyndigheten för folkbokföringen. Har till vigselförrättare icke överlämnats intyg, som i nyssnämnda lagrum sägs, skall vigselförrättaren till vederbörlig folkbokföringsmyndighet för envar av makarna översända särskild underrättelse om vigseln, tillika med uppgift om den andra makens fullständiga namn, födelsetid och folkbokföringsort eller, om h a n icke är folkbokförd i viss ort, uppgift därom. Präst, som förrättar vigsel, give makarna ofördröjligen bevis därom (särskilt vigselbevis). Vad meddelar. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

182 Förslag till Lag o m ä n d r a d l y d e l s e a v 3 § l a g e n d e n 6 juni 1930 o m k o m m u n a l s t y r e l s e på landet (nr 251). Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse: 3 §• Kommun äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan, ävensom, där Konungen så förordnat, handhava vården om den löpande civila folkbokföringen. Angående stadgat. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag till Lag o m ä n d r a d l y d e l s e av 3 § l a g e n den 6 juni 1930 o m k o m m u n a l s t y r e l s e i stad (nr 252). Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse: 3 §. Stadskommun äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan, ävensom, där Konungen så förordnat, handhava vården om den löpande civila folkbokföringen. Angående stadgat. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

183 Förslag till Lag o m ä n d r a d l y d e l s e av 1, 2 och 41 §§ lagen d e n 6 juni 1930 o m f ö r s a m l i n g s s t y r e l s e (nr 259). Härigenom förordnas, att 1, 2 och 41 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse: 1 §• Varje territoriell församling äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma kyrkliga angelägenheter samt handhava vården om folk- och fortsättningsskoleväsendet ävensom om den löpande civila folkbokföringen och kyrkobokföringen i församlingen, såvitt icke ombesörjandet av dessa angelägenheter enligt gällande författningar tillkommer annan. Två behov. Där församling. Angående vården om folk- och fortsättningsskoleväsendet samt om den löpande civila folkbokföringen i vissa kommuner är särskilt stadgat. 2 §.

Med kyrkliga angelägenheter samt ärenden rörande folk- och fortsättningsskoleväsendet ävensom folkbokföringen avses i denna lag frågor om: dels dels p) avgifter till skola jämte dithörande anstalter; dels q) upprättande ; samt r) lokal — — — bibliotek; dels ock s) anskaffande och vidmakthållande av för folkbokföringen erforderliga register, böcker och blanketter ävensom skrivmateriel och kontorsutrustning; t) anskaffande och underhåll av tjänstelokal för folkregisterförare; samt u) skrivhjälp åt folkregisterförare. 12—388005.

II.

184 41 §. Kyrkorådet tillkommer att: — — — för nämnda ändamål; f) även i övrigt ombesörja kyrkans angelägenheter; g) vårda församlingens för folkbokföringen avsedda egendom och handhava de medel, som skola användas för nämnda ändamål; samt h) tillsätta och avskeda skrivbiträde åt folkregisterförare. Skolrådet församlingsbibliotek. Såväl angelägenheter. Finnes församlingsbibliotek. Tillkommer enligt särskild författning vården om den löpande civila folkbokföringen annan än vederbörande församling, gälle om handhavandet av de förvaltningsuppgifter, som röra folkbokföringen, vad särskilt är stadgat. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag till Lag om ändrad lydelse av 10 § lagen den 11 juni 1937 (nr 344) om utlännings rätt att här i riket vistas (utlänningslagen). Härigenom förordnas, att 10 § lagen den 11 juni 1937 om utlännings rätt att här i riket vistas (utlänningslagen) skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse: 10 §. Vid riket. Ej må uppehållstillstånd för längre tid än ett år meddelas eller tiden för meddelat sådant tillstånd förlängas att avse längre tids sammanhängande vistelse i riket än ett år med mindre utlänningen blivit här i riket folkbokförd. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

185 Förslag till Lag angående ändrad lydelse av 1 § och 8 § 1 mom. lagen den 25 maj 1894 (nr 36 s. 2) angående jordfästning. Härigenom förordnas, att 1 § och 8 § 1 mom. lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 1 §• Då underrättelse om inom svenska kyrkan timat dödsfall inkommit till pastor i den församling, där den avlidne var folkbokförd, eller, om den avlidne icke var folkbokförd i viss ort, i den församling, där han vid dödsfallet vistades, skall dödsfallet vid den högmässogudstjänst, som näst därefter inträffar i församlingen genom pastors försorg tillkännagivas med tacksägelse i den ordning kyrkohandboken föreskriver. Sådant tillkännagivande må dock ej ske i de fall, som här nedan i 5 och 6 §§ omförmälas. 8 §. 1 mom. Har efterrättelse. Är ordning. Framställning att begravning må äga rum utan jordfästning i svenska kyrkans ordning göres hos folkregisterföraren i ort, där den avlidne vid dödsfallet var folkbokförd, eller, om han icke var folkbokförd i viss ort, folkregisterföraren i den ort, där han vid dödsfallet vistades. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

186 Förslag till Lag o m ä n d r a d l y d e l s e a v 3 kap. 8 § l a g e n d e n 9 juni 1933 (nr 314) o m b o u t r e d n i n g och arvskifte. Härigenom förordnas, att 3 kap. 8 § lagen den 9 juni 1933 om boutredning och arvskifte skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse: 3 KAP. Om b o u p p t e c k n i n g .

8 §. Bouppteckning upprättades. Bestyrkt tagas. Det åligger rätten eller på landet domaren att ofördröjligen efter bouppteckningens registrering meddela länsstyrelsen i länet underrättelse enligt nedanstående formulär (bouppteckningskort). Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943. Originalstorlek 152x93

(Efternamn)

mm.

(Förnamn)

från som enligt en den

inregistrerad bouppteckning var född den avled den make, bröstarvingar, en behållning av utvisar bouppteckningen brist i boet. Den avlidne har upprättat testamente, som

under nr

stad, kommun, vid

och , efterlämnade enligt bouppteckningen andra arvingar, inga arvingar, och kr. bevakats. omförmälts i bouppteckningen.

Boet har uppgivas av:

1 Här anbringas genom tryck eller stämpel >Häradsrättens ordförande> resp. »Rådhusrätten».

187 Förslag till Lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 7 och 8 §§ l a g e n d e n 20 m a r s 1936 (nr 56) o m socialregister. Härigenom förordnas, att i lagen den 20 mars 1936 om socialregister dels skall införas en ny paragraf med beteckning 9 § av följande innehåll dels ock 8 § skall hava samma lydelse som den nuvarande 7 § och 7 § skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 7 §•

Om anteckning, som i 2 § sägs, skall det registerförande organet ofördröjligen meddela utmätningsmannen i orten, i Stockholm överståthållarämbetet, underrättelse genom ifyllande och översändande av ett därför avsett kort (socialregisterkort) enligt omstående formulär. Utmätningsman har att, efter tagen kännedom om innehållet i till honom översänt socialregisterkort, översända detsamma till länsstyrelsen. Angående översändande av socialregisterkort från länsstyrelse, varmed jämväl förstås överståthållarämbetet, till annan länsstyrelse stadgas i folkbokföringsförordningen. 8 §• I 5 § omförmälda

person.

Socialregister och därtill hörande handlingar ävensom uppgifter, som erhållits ur registret, skola så förvaras, att de icke åtkommas av obehöriga. Socialregisterkort skall översändas i tillslutet konvolut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

188 (Framsidan.) (Efternamn och samtliga förnamn)

Födelsetid:

Folkbokföringsfastighet och - o r t :

Hjälpens orsak

Hjälpens art

Den tid hjälpen avser

Hjälpens omfattning

Hjälpens orsak

Hjälpens art

Den tid hjälpen avser

Hjälpens omfattning

1) erhåller understöd eller annan hjälp genom kommunens o r gan

2) uppbar: tilläggspension enl. lagen om folkpensionering; understöd enl. förordningen om invalidunderstöd: blindhetsersättning; mödrahjälp: barnbidrag eller skott.

bidragsför-

(Baksidan.)

3) åtnjuter: sjukvård eller yrkesutbildning, varom i 8 § lagen om f o l k pensionering förmäles.

4 ) erhåller hjälp i annan form än ovan sagts.

189 Förslag till Lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 14 juni 1917 (nr 376) om barn utom äktenskap. Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 20 §.

Har någon inför folkregisterföraren i den ort, där barnet är folkbokfört, eller i tillkallat vittnes närvaro inför landsfiskal, notarius publicus, annan folkregisterförare än nyss nämnts eller präst inom svenska kyrkan eller genom avtal, som i 9 § första stycket sägs, erkänt sig vara fader till barnet, och har erkännandet på enahanda sätt vitsordats av modern, vare det erkännande gällande, där ej visas att han ej är barnets fader. Är modern död eller är hon sinnessjuk, sinnesslö eller å okänd ort, skall erkännandet för att bliva gällande i nu stadgad ordning godkännas av barnets förmyndare eller av barnet självt, om det är myndigt. Erkännes oriktigt. Erkännande må göras jämväl före barnets födelse. I fråga om sådant erkännande skall vad i första stycket sägs om barnets folkbokföringsort i stället avse moderns folkbokföringsort. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

190 Förslag till Lag om ändrad lydelse av 48 § lagen om fattigvården den 14 juni 1918 (nr 422). Härigenom förordnas, att 48 § lagen om fattigvården den 14 juni 1918 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 48 §.

Har någon allenast på den grund att han intagits å sjukvårdsinrättning eller å fattigvårdsanstalt, anstalt för vanartade barn och vanartad ungdom, alkoholistanstalt, fångvårdsanstalt eller annan anstalt mantalsskrivits inom det fattigvårdssamhälle, inom vilket inrättningen eller anstalten är belägen, gäller icke sådan mantalsskrivning eller därå grundad senare mantalsskrivning till bestämmande av hans hemortsrätt. Har beläget, gäller denna mantalsskrivning eller därå grundad senare mantalsskrivning ej till bestämmande av hans hemortsrätt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

191 Förslag till Lag a n g å e n d e ändrad l y d e l s e av 6 § 2 mom., 8 § 2 m o m . , 13, 28 o c h 37 §§ lagen den 28 juni 1935 (nr 434) o m f o l k p e n s i o n e r i n g . Härigenom förordnas, att 6 § 2 mom., 8 § 2 mom., 13, 28 och 37 §§ lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 6 §. 2 mom. Jämte kronor. Indelningen — — —sänder. Pensionsberättigad anses tillhöra den ortsgrupp, den ort tillhör där han är eller senast varit mantalsskriven; dock att undantag. 8 §. 2 mom. Har år. Flyttar någon som åtnjuter tilläggspension till ort i annan ortsgrupp eller överföres den ort, som ligger till grund för beräkning av tilläggspension, till annan ortsgrupp, skall stadgats. Befinnes oskäligt. Samma lag vare beträffande tilläggspension, om någon som åtnjuter sådan pension befinnes ej längre vara i riket folkbokförd och ej heller här stadigvarande vistas. 13 §• Till Varje

kommunerna. vid ökningen var eller senast varit mantalsskriven, skall med hänsyn till pensionstagarens senaste mantalsskrivningsort vid det tillfälle, då Konungen. I tiondelar. Staten folkpensioneringsfonden. 28 §. Ansökning mantalsskriven; dock att där senaste mantalsskrivning skett allenast av anledning, varom i 48 § lagen om fattigvården förmäles, ansökning skall göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där vederbörande närmast före mantalsskrivning, som i sagda

192 lagrum avses, blivit mantalsskriven eller, om han icke tidigare varit mantalsskriven, där han vistas. Ansökningen personer. Vid godtaga. Vad pension. 37 §. / mom. Konungen äger att, om så med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, medgiva den, som är folkbokförd och stadigvarande vistas i riket men ej författningsenligt skall vara och ej heller varit här mantalsskriven, rätt att under villkor, vilka äro stadgade beträffande tilläggspension åt den som är berättigad till folkpension, av staten erhålla pension till belopp motsvarande statens bidrag till tilläggspension, beräknad efter den ortsgrupp, Konungen för varje fall bestämmer. 2 mom. Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet träffa överenskommelse med främmande makt i fråga om tillämpning av denna lag å dess undersåtar. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

193 Förslag till Lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 5 § 2 m o m . , 7 § o c h 9 § 1 m o m . l a g e n d e n 18 juni 1937 (nr 382) o m b a r n b i d r a g . Härigenom förordnas, att 5 § 2 mom., 7 § och 9 § 1 mom. lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 5 §. 2 mom. Barnbidrag 180». överstiger belopp. Barnbidrag, varom förmäles i detta mom., utgår efter den i lagen om folkpensionering avsedda ortsgrupp, dit den ort hänförts där modern eller den arbetsoförmögne senast blivit mantalsskriven eller, där senaste mantalsskrivningen skett allenast av anledning som i 48 § lagen om fattigvården sägs, blivit mantalsskriven närmast före sådan mantalsskrivning som i sagda lagrum avses. Finnes ej sådan ort, utgår undantag. Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än sådan mantalsskrivningsort som enligt stadgandet i första stycket skall gälla till bestämmande av ortsgrupp, skall på detta barn belöpande andel av barnbidrag med hänsyn därtill nedsättas. 7 §. Har minskas. Flyttar barn, moder eller arbetsoförmögen, vars vistelse- eller mantalsskrivningsort ligger till grund för beräkningen av barnbidrag, till ort i annan ortsgrupp eller överföres den ort, som ligger till grund för beräkningen, till annan ortsgrupp, skall barnbidraget stadgats. Befinnes oskäligt. Den, sagts. 9 §• 1 mom. Ansökning mantalsskriven. Ansökning mantalsskriven. Där senaste mantalsskrivning av person, som i första eller andra stycket sägs, skett allenast av anledning, varom i 48 § lagen om fattigvården förmäles, skall ansökning om barnbidrag i stället göras till ordförande i det pensionsdistrikt, där vederbörande närmast före mantalsskrivning, som i sagda lagrum avses, blivit mantalsskriven. Finnes vistas. Om barnbidrag. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

194 Förslag till Lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 3 § och 4 § 2 m o m . lagen d e n 18 juni 1937 (nr 383) o m f ö r s k o t t e r i n g av u n d e r h å l l s b i d r a g till barn. Härigenom förordnas, att 3 § och 4 § 2 mom. lagen den 18 juni 1937 om förskottering av underhållsbidrag till barn skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 3 §• Bidragsförskott — vistas. Har modern mantalsskrivits i kommun allenast av anledning, som i 48 § lagen om fattigvården sägs, skall i fråga om behörighet för barnavårdsnämnd att bevilja bidragsförskott avseende icke fästas vid sådan mantalsskrivning. 4 §.

2 mom. Bidragsförskott mantalsskriven, eller om den senaste mantalsskrivningen skett allenast av anledning, varom i 48 § lagen om fattigvården förmäles, närmast före mantalsskrivning, som i sagda lagrum avses, blivit mantalsskriven. Finnes undantag. Vistas barn stadigvarande å ort, som tillhör billigare ortsgrupp än sådan mantalsskrivningsort, som enligt stadgandet i första stycket skall gälla till bestämmande av ortsgrupp, skall på detta barn belöpande andel av bidragsförskott med hänsyn därtill nedsättas. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag till Lag o m ä n d r i n g i l a g e n den 16 o k t o b e r 1908*(nr HO, sid. 1) a n g å e n d e lindring i f r ä m m a n d e t r o s b e k ä n n a r e s s k a t t s k y l d i g h e t till s v e n s k a k y r k a n s a m t h e n n e s p r ä s t e r s k a p o c h betjäning. Se del I, sid. 89.

195 Förslag till F ö r o r d n i n g a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a delar av f ö r o r d n i n g e n d e n 5 d e c e m b e r 1901 (nr 125) a n g å e n d e antagande a v s l ä k t n a m n . Härigenom förordnas, att i förordningen den 5 december 1901 angående antagande av släktnamn §§ 1—3 och 6—8 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i förordningen skall införas en ny paragraf, betecknad § 4, av nedan angivet innehåll: § IAnteckning i folkbokföringsurkund därom, att någon antagit nytt släktnamn, m å ske endast: 1. då ogift, eller 5. då särskilt godkännande av det nya namnet blivit, efter vad i denna förordning sägs, meddelat. Brukar någon, som ej har annat släktnamn, såsom efternamn manligt förnamn med tillägg av »son» eller dylikt, som utmärker härkomst, och har samma efternamn brukats jämväl i närmast föregående släktled, skall sådant efternamn anses vara hans släktnamn.

§2. Anmälan om antagande av nytt släktnamn på sätt i § 1 mom. 1—4 är sagt skall göras till vederbörlig folkbokföringsmyndighet eller, om den som antagit namnet, icke är folkbokförd i riket med företeende av pass eller annan handling, utvisande att vederbörande är svensk medborgare, till statistiska centralbyrån. § 3. Ansökan om godkännande, som i § 1 mom. 5 sägs, skall ställas till Konungen samt, försedd med uppgift om sökandens postadress, ingivas eller i betalt brev insändas, om sökanden är folkbokförd i viss ort, till länsstyrelsen i det län, inom vilket folkbokföringsorten är belägen eller till justitiedepartementet, och, om sökanden är riksbokförd eller icke är folkbokförd i riket, till nämnda departement. Sökandens underskrift skall vara av vittnen styrkt. Vid ansökningen skall fogas bevis av vederbörlig folkbokföringsmyndighet eller, om sökanden icke är folkbokförd i riket, intyg av utländsk registerförare,

196 angivande sökandens fullständiga namn, hans födelseår, månad och dag jämte bostad eller vistelseort och civilstånd. Till länsstyrelsen inkomna ansökningshandlingar översändas till justitiedepartementet.

§4. Ansökan om godkännande av släktnamn må ej bifallas, där det nya namnet, såvitt känt är, bäres av annan släkt och tillika är av mera egenartad beskaffenhet eller därest detsamma kan väcka anstöt. Är fråga om förändring av mera egenartat släktnamn, må ansökan ej heller bifallas, utan så är att skälig orsak anföres. (§ 5 är upphävd.) § 6. Har ansökan om godkännande av släktnamn bifallits, äger sökanden inom ett år från den dag ärendet av Konungen prövats, om han är folkbokförd i riket, hos vederbörlig folkbokföringsmyndighet anmäla namnet till införande i folkbokföringsurkund och, om han icke är folkbokförd i riket, med företeende av pass eller annan handling, utvisande att han är svensk medborgare, hos statistiska centralbyrån anmäla detsamma till införande däri. Sker ej anmälan inom den sålunda bestämda tiden, vare godkännandet utan verkan.

§7. För den, som ej uppnått myndig ålder, göres ansökan eller anmälan, som i denna förordning avses, av den eller dem, som hava vårdnaden om honom. Har sägs. Anmälan år. Har år. Den, förening. § 8. Har hustru icke samma folkbokföringsort som mannen eller har barn, å vilket bestämmelse i § 7 andra eller tredje stycket är tillämplig, annan folkbokföringsort än den, som har vårdnaden om barnet, skall vid anmälan som i denna förordning avses hustruns eller barnets folkbokföringsort uppgivas. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

197 Förslag till Förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 3 december 1915 (nr 482), huru svensk undersåte, som vill träda i äktenskap inför utländsk myndighet, må erhålla äktenskapscertifikat. Härigenom förordnas, att förordningen den 3 december 1915, huru svensk undersåte, som vill träda i äktenskap inför utländsk myndighet, må erhålla äktenskapscertifikat, jämte till förordningen hörande formulär skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse: 2 §•

Svensk undersåte, som är folkbokförd i riket, äger begära äktenskapscertifikat hos vederbörlig folkbokföringsmyndighet. Fullgör sökanden vad i lag är såsom villkor för erhållande av lysning stadgat, och finner ej folkbokföringsmyndigheten hinder mot äktenskapet möta, skall myndigheten utfärda kungörelse om äktenskapet och föranstalta därom, att densamma bliver i kyrkan uppläst på sätt om lysning är föreskrivet. Har utfärdas. 3§. Svensk undersåte, som har hemvist i främmande stat och ej är folkbokförd i riket, äger begära äktenskapscertifikat äktenskapscertifikat. Fullgör orten. Har utfärdas. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

198 Formulär till

Äktenskapscertifikat. Svenske undersåten1 född den i 2 för närvarande folkbokförd å fastigheten i kommun 2 2 riksbokförd, ej folkbokförd i riket och boende

, län,

undersåten1

vilken uppgivit sig vilja ingå äktenskap med född den för närvarande enligt uppgift boende

i

,

är, såvitt utrönas kunnat, enligt svensk lag oförhindrad att ingå detta äktenskap. står veterligen icke i skyldskaps- eller svågerlagsförhållande till (eller) står till i den skyldskap, det svågerlag, att

Enligt svensk rätt är lysning i Sverige ej erforderlig, då svensk undersåte vill ingå äktenskap inför utländsk myndighet. Ingår svensk man äktenskap med utländsk kvinna, förvärvar hon genom giftermålet svensk medborgarrätt. Barn, som i sådant äktenskap födas bliva svenska undersåtar. Detta certifikat gäller till och med den Vilket intygas:

1 2

Fullständigt namn och yrke. Det ej tillämpliga överstrykes.

den

199 Förslag till F ö r o r d n i n g o m ä n d r a d l y d e l s e i v i s s del a v f ö r o r d n i n g e n d e n 3 d e c e m b e r 1915 ( n r 484), h u r u u t l ä n d s k u n d e r s å t e , s o m vill t r ä d a i ä k t e n s k a p inför s v e n s k m y n d i g h e t , m å styrka, att h i n d e r m o t ä k t e n s k a p e t s a v s l u t a n d e ej ä r för h a n d e n . Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 december 1915, huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, m å styrka, att hinder mot äktenskapets avslutande ej är för handen, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 1 §• Utländsk intyg; 2) där prövning, huruvida hinder mot äktenskapet möter, skall företagas av annan än folkregisterföraren i den ort, varest sökanden är folkbokförd, äktenskapsbetyg eller, om han icke är här i riket folkbokförd, det motsvarande intyg av utländsk registerförare han kan anskaffa; samt uppfylld. Sökanden avgiva. Varder skett. Har uppfyllt. Intyg utfärdat. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

13—388005. II.

200 Förslag till K u n g ö r e l s e a n g å e n d e s k y l d i g h e t att till v e d e r b ö r l i g f o l k b o k f ö r i n g s m y n d i g h e t l ä m n a v i s s a uppgifter o m e r k ä n n a n d e e l l e r förklaring, s o m avgivits enligt l a g e n o m b a r n u t o m ä k t e n s k a p . Härigenom förordnas som följer: Har genom erkännande, som skett inför landsfiskal, notarius publicus, annan folkregisterförare än folkregisterföraren i den ort, där barnet är folkbokfört eller i fråga om barn, som ännu ej är fött, där modern är folkbokförd, eller inför präst inom svenska kyrkan, fastställts vem som är fader till barn utom äktenskap eller att barnet är trolovningsbarn, eller har fader till sådant barn i enahanda ordning avgivit förklaring, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, skall den, inför vilken erkännandet eller förklaringen avgivits, för vederbörlig anteckning i folkbokföringsurkund, därom ofördröjligen göra anmälan, om erkännandet eller förklaringen avgivits efter barnets födelse, till folkregisterföraren i den ort där barnet är folkbokfört, eller om det är riksbokfört till riksmyndigheten, och i annat fall till folkregisterföraren i den ort där modern är folkbokförd, eller om hon är riksbokförd till riksmyndigheten. När faderskap eller egenskap av trolovningsbarn fastställts genom avtal, som godkänts av barnavårdsnämnden, eller förklaring om rätt till arv avgivits i skriftlig handling, som företetts inför nämnden, skall nämnden, därest barnavårdsman ej finnes, om avtalet eller förklaringen göra sådan anmälan, som ovan sagts. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943, då kungörelsen den 2 november 1928 (nr 439) angående skyldighet för landsfiskal, notarius publicus och barnavårdsnämnd att lämna vissa uppgifter till vederbörande kyrkobokförare skall upphöra att gälla.

201 Förslag till Kungörelse angående ändrad lydelse av 7 § kungörelsen den 19 d e c e m b e r 1924 ( n r 525) o m v a d iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap. Härigenom förordnas, att 7 § kungörelsen den 19 december 1924 om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

Då Har föring. Har myndighet.

7 §. ärendet. avskrift av resolutionen till riksmyndigheten för folkbok-

Det

dels ock å den avskrift, som skall tillställas förenämnda justitiedepartementet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

202 Förslag till Kungörelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 224) med vissa föreskrifter beträffande tillämpning av lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap. Härigenom förordnas, att kungörelsen den 18 juni 1926 med vissa föreskrifter beträffande tillämpning av lagen den 23 maj 1924 om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 1 §• Vid uppgift om var han är folkbokförd eller, om han är riksbokförd, uppgift härom. Här underrätta riksmyndigheten för folkbokföring. 2 §•

.

Vid uppgift om var han är folkbokförd eller, om han är riksbokförd, uppgift härom. Har tillställas riksmyndigheten för folkbokföring. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag till Kungörelse angående insändande till statistiska centralbyrån av uppgifter i vissa fall beträffande avliden, som icke kunnat identifieras. Härigenom förordnas, att, om avliden persons identitet icke kunnat fastställas, avskrift av protokoll över polisundersökning, rättsmedicinsk undersökning eller undersökning vid domstol, som jämlikt stadgandet i 16 § 1. förordningen om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 16 februari 1864 må hava hållits i anledning av dödsfallet, ofördröjligen skola insändas till statistiska centralbyrån. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

203 Förslag till F ö r o r d n i n g a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 2 o c h 3 §§ f ö r o r d n i n g e n d e n 20 april 1934 (nr 105) o m b l i n d h e t s e r s ä t t n i n g . Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ förordningen den 20 april 1934 om blindhetsersättning skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse : 2 §. Från rätt till blindhetsersättning äro undantagna: a) utländsk medborgare samt svensk medborgare, som författningsenligt icke skall vara folkbokförd i riket och ej heller stadigvarande vistas inom riket; b) den utgå. Från ersättning. Utan hinder av vad i första stycket under a) stadgas äger Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat, att dess medborgare skola i avseende å tillämpningen av denna förordning likställas med svensk medborgare, som författningsenligt skall vara folkbokförd i riket och här stadigvarande vistas. 3 §• Ansökan om blindhetsersättning skall ingivas till pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden är mantalsskriven eller, om han icke är men författningsenligt skall vara mantalsskriven i riket, där han skall vara mantalsskriven, och om han icke skall vara här mantalsskriven, till pensionsstyrelsen. Ansökningen prästbevis. Där läkarintyg. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943.

204 Förslag till F ö r o r d n i n g o m s k y l d i g h e t för f o l k b o k f ö r i n g s m y n d i g h e t att a v l ä m n a uppgifter a n g å e n d e avlidna, beträffande v i l k a b o u p p t e c k n i n g ej r e g i s t r e r a t s . Härigenom förordnas som följer: 1 §• / mom. Det åligger länsstyrelse att särskilt för varje kommun halvårsvis upprätta förteckning över avlidna och dödförklarade personer, vilka senast varit folkbokförda i kommunen och för vilka bouppteckningskort ej inkommit. 2 mom. Förteckning, som i 1 mom. avses, skall inom fyra månader efter varje kalenderhalvårs slut tillställas vederbörlig folkregisterförare, som har att, därest i förteckningen upptagen person veterligen efterlämnat omyndigt barn, i förteckningen införa uppgift därom och inom fjorton dagar efter mottagandet avlämna förteckningen till rätten eller domaren. 3 mom. Finnes icke någon person att upptaga i förteckning, som i 1 mom. sägs, skall skriftlig anmälan härom göras till rätten eller domaren i den ordning, som för avgivande av förteckning är stadgad. 2 §• Det åligger riksmyndigheten att inom fyra månader efter varje kalenderhalvårs slut dels särskilt för varje kommun upprätta och till rätten eller domaren översända förteckning över avlidna och dödförklarade personer, vilka vid dödsfallet varit riksbokförda och senast varit folkbokförda i kommunen dels ock upprätta och till Stockholms rådhusrätt översända förteckning över avlidna och dödförklarade personer, vilka vid dödsfallet varit riksbokförda och icke förut varit folkbokförda i viss ort; och skall, därest i förteckning upptagen person veterligen efterlämnat omyndigt barn, i förteckningen lämnas uppgift härom. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1943, från och med vilken dag förordningen den 1 december 1916 (nr 519) om skyldighet för präst att avlämna uppgifter angående inträffade dödsfall skall upphöra att gälla.

205 F ö r s lag till Kungörelse angående ändrad lydelse av § 44 stadgan den 17 juni 1932 (nr 347) för statens läroanstalter för blinda. Härigenom förordnas, att § 44 stadgan den 17 juni 1932 för statens läroanstalter för blinda skall erhålla följande ändrade lydelse: § 44.

Skolråden och folkskolestyrelserna i riket hava att före den 1 maj varje år till den inom skolöverstyrelsen anställde inspektören för blindundervisningen inkomma med fullständig förteckning i enlighet med av skolöverstyrelsen fastställt formulär å alla inom vederbörande skoldistrikt befintliga blinda under tjugu år och inom samma tid till folkregisterföraren i orten avlämna en avskrift av sagda förteckning. Upptager förteckning, som i första stycket sägs, person, som icke är folkbokförd i orten, åligger det folkregisterföraren att översända avskrift av förteckningen såvitt rör envar sådan person på sätt i 54 § folkbokföringsförordningen omförmäles. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

206 Förslag till K u n g ö r e l s e a n g å e n d e ä n d r a d lydelse av § 5 k u n g ö r e l s e n d e n 20 m a j 1938 (nr 345) a n g å e n d e d ö v s t u m p r ä s t e r . Härigenom förordnas, att § 5 kungörelsen den 20 maj 1938 angående dövstumpräster skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: § 5. Dövstumpräst •— — — avseende. Dövstumpräst resplan; e) att föra kortregister över de dövstumma inom distriktet, börande korten upptaga uppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med vad i folkbokföringsförordningen är stadgat om huvudkort och ordnas, korten för personer som äro riksbokförda i en särskild grupp och korten för personer, som äro folkbokförda i viss ort i grupper allt efter personernas folkbokföringsorter samt inom varje grupp i alfabetisk ordning efter personernas efternamn, ävensom att föra konfirmationsbok i överensstämmelse med vad i folkbokföringsförordningen är stadgat beträffande sådan bok, börande särskild konfirmationsbok föras för varje dövstumskola inom distriktet; f) att årligen före den 1 maj tillställa dövstumkonsulenten inom distriktet en förteckning över de dövstumma enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär; g) att — utfärdade. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

207 Förslag till K u n g ö r e l s e angående i n s ä n d a n d e till v e d e r b ö r l i g f o l k b o k f ö r i n g s m y n d i g h e t och d ö v s t u m p r ä s t av v i s s a uppgifter a n g å e n d e dövstumma. Härigenom förordnas som följer: 1 §• Skolråd och folkskolestyrelse i riket har att före den 1 april varje år till folkregisterföraren för orten överlämna fullständig förteckning över alla inom skoldistriktet befintliga dövstumma under tjugu år. Upptager förteckning som i andra stycket sägs person, som icke är folkbokförd hos myndighet, till vilken förteckningen överlämnats, åligger det folkregisterföraren att översända avskrift av förteckningen såvitt rör envar sådan person på sätt i 54 § folkbokföringsförordningen omförmäles. 2 §.

Det åligger vederbörlig folkbokföringsmyndighet dels att, så snart anteckning skett å huvudkort att den person kortet avser är dövstum eller huvudkort för dövstum person ankommit till myndigheten, tillställa vederbörande dövstumpräst en fullständig avskrift av huvudkortet, därest avskrift därav icke förut översänts till dövstumprästen i samma dövstumprästdistrikt, dels ock att medelst folkbokföringsbevis underrätta dövstumprästen om förhållanden, som föranlett anteckning å huvudkortet för dövstum person eller omflyttning av sådant kort i hos myndigheten fört register. Angående översändande av avskrift av huvudkort på sätt i första stycket sägs skall anteckning göras å huvudkortet. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

208 Förslag till K u n g ö r e l s e a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e a v § 59 i a l l m ä n n a l a k a r i n s t r u k t i o n e n d e n 19 d e c e m b e r 1930 ( n r 442). Härigenom förordnas, att § 59 i allmänna läkarinstruktionen den 19 december 1930 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: Varje efterrättelse; 9:o) att, om någon vid undersökning befunnits behäftad med fallandesot, vilken härrör av övervägande inre orsaker, ofördröjligen översända anmälan därom till folkregisterföraren i den ort, där vederbörande är folkbokförd, eller, om han icke är folkbokförd i viss ort eller hans folkbokföringsort är okänd, till statistiska centralbyrån; 10 :o) att, om han utövar skyddskoppympning, fullgöra vad enligt lag eller författning angående skyddskoppympning är föreskrivet för ympare; ll:o) att till medicinalstyrelsen skyndsamt inkomma med de upplysningar, förklaringar eller underrättelser, medicinalstyrelsen i särskilda fall kan finna anledning begära; 12 :o) att vid utfärdande av intyg eller utlåtanden, avsedda att företes inför domstol eller annan offentlig myndighet, iakttaga vad i §§ 36 och 37 eller i särskild författning är i sådant avseende föreskrivet; 13 :o) att, då läkarens boningsort icke är bestämd genom hans tjänst, hos medicinalstyrelsen och förste provinsialläkaren i länet anmäla den ort, där han har sin bostad; samt 14 :o) att, då läkaren under sin verksamhet erhåller kännedom om förhållanden, som böra föranleda fattigvårdsstyrelses, barnavårdsnämnds eller kommunal nykterhetsnämnds ingripande, ofördröjligen göra anmälan till sådan styrelse eller nämnd. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

209 Förslag till K u n g ö r e l s e o m ä n d r i n g i v i s s del av r e g l e m e n t e t d e n 21 n o v e m b e r 1919 (nr 798) för b a r n m o r s k o r . Härigenom förordnas, att § 23 reglementet den 21 november 1919 för barnmorskor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: Angående skyldighet för barnmorska, som annorstädes än å allmän inrättning eller anstalt biträtt kvinna vid förlossning att till folkbokföringsmyndighet göra anmälan om barns födelse (kontrollanmälan) är särskilt stadgat. Enahanda uppgifter som i anmälan som i första stycket sägs skall barnmorska, som å enskilt förlossningshem. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag till K u n g ö r e l s e o m ä n d r i n g i v i s s a d e l a r a v f ö r o r d n i n g e n d e n 13 juni 1908 (nr 74) a n g å e n d e jordregister. Härigenom förordnas, att § 35 och § 37 mom. 3 förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: § 35. Sedan förteckning. Förste lantmätaren skall sedermera för varje kvartal inom fjorton dagar efter kvartalets slut tillställa vederbörlig folkregisterförare uppgift enligt formulär Ha å de fastigheter, som efter det senaste uppgift avlämnats, blivit införda i jordregistret eller undergått förändring beträffande namn eller registernummer.

210 Folkregisterförare åligger att, efter vidtagandet av å honom ankommande åtgärd, inom fjorton dagar efter mottagandet av uppgift, som i första stycket sägs, tillställa häradsskrivaren densamma. § 37. Mom. 3. Har — förhållandet. Sker registreringen. I de uppgifter enligt formulär H eller Ha, som det enligt § 35 åligger förste lantmätaren att meddela, användes för tomt, som överförts till tomtboken, dess beteckning enligt tomtboken såsom gällande registerbeteckning; skolande beträffande kvartalsuppgift enligt sist omförmälda formulär iakttagas att tomt, som efter det senaste uppgift avlämnats blivit införd i tomtboken eller undergått förändring i fråga om beteckning i tomtboken eller för vilken särskilt namn fastställts, varder upptagen i den uppgift. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

Förslag till K u n g ö r e l s e a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e a v 37 § f ö r o r d n i n g e n d e n 12 m a j 1917 (nr 281) m e d n ä r m a r e föreskrifter o m fastighetsregister för stad. Härigenom förordnas, att 37 § förordningen den 12 maj 1917 med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 37 §. På registerföraren översända utdraget till den, som för folkregistret för orten. Folkregisterförare har att, inom fjorton dagar efter mottagandet av utdrag, som i första stycket sägs, efter vidtagande av å honom ankommande åtgärd, översända detsamma till den, som förrättar mantalsskrivning i staden. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1943.

KAP. 1.

Historik. Kyrkoskrivningens första början i vårt land torde hava varit antecknandet i en dopbok av de döpta barnen. Möjligen hava även förteckningar förts över förrättade vigslar och begravningar. Kyrkoordningen av år 1571, den första i vårt land, innehåller dock icke något som häntyder på att prästerna förde regelbundna anteckningar om sina församlingsbor. Efter Uppsala möte år 1593 förekomma däremot dels i särskilda framlagda förslag till kyrkolag och dels i stiftsvis av biskoparna meddelade föreskrifter för församlingsvården tydliga bevis på att dylika anteckningar ansetts nödvändiga och åtminstone på många orter redan fördes, innan de genom kyrkolagen av å r 1686 blevo allmänt anbefallda. Sistnämnda lag, där knapphändiga föreskrifter givits i kap. 2 § 10, kap. 3 § 12 och kap. 24 § 8, synes även förutsätta en viss, redan utbildad praxis. I kap. 2 § 10 föreskrevs för landsbygden, att prästerna skulle hålla vissa längder på alla sina åhörare, hus från hus, gård från gård. Kap. 3 § 12 innehöll, att prästen skulle i kyrkoboken anteckna orten och dagen, var och när ett barn vore fött, såsom ock, när det blivit döpt, jämväl barnets, dess föräldrars och deras namn, som varit vittnen till döpelsen. I kap. 24 § 8 stadgades, att i kyrkoböckerna, som vid biskopsvisitation borde företes, skulle under vissa blad och titlar införas alla brudfolk med deras och föräldrarnas namn samt underrättelse, vadan de voro komna och vad vittnesbörd de hade haft, alla barns, så äktas som oäktas, med deras föräldrars och faddrars namn, födelse- och döpelsedag, så ock orten där de vore födda, de avlidnas namn, som i kyrkan eller på kyrkogården vore begravna, med kort underrättelse om deras lägerställen, stånd, villkor, leverne och ålder, deras namn, som tid efter annan flyttade in uti eller u r församlingen, med efterrättelse, vadan de vore komna, huru de sig förhållit, och vart de fore, ävensom att vid visitationer skulle förevisas skrifteboken eller förteckning på socknefolket under by och bolag. Dessutom föreskrevs i samma lagrum, att i kyrkoböckerna skulle införas »hvad sälsamt i Sochnen sig tilldragit hafver, bestående af ens eller annans synnerlige gode eller onde bedrift, eller och thet, som utom Naturens ordentlige skickelse, i Elementerne, eller på quicht och dödt, sig teer och vijsar, som värdt är att upteckna». Liksom kyrkobokföringen i sin upprinnelse kan ledas tillbaka till behovet av ett registermässigt bemästrande av folkmaterialet u r kyrklig synpunkt, h a r mantalsskrivningen framtvingats genom de anspråk, det borgerliga sam-

212 hället ställt å befolkningen, främst i värnplikts- och beskattningshänseende. Sålunda företogos för rekryteringen av rikets krigsmakt alltifrån medeltiden och fram till den ständiga roteringens införande täta utskrivningar av värnpliktiga, övervägande efter mantal. Vid 1544 års riksdag i Västerås beslöts en allmän uppregistrering av allt befintligt krigsfolk. I stadslagens konungabalk föreskrevs, att då »skuth» eller åläggning lades å staden, skulle var byaman låta skriva sig och sina gäster och svenner, vilket de vore i staden eller ej eller ock utländes. I fogdeordningen för Finland av år 1556, vilken plägar angivas som den äldsta kända urkund, som kan sägas utgöra grunden till nuvarande mantalsskrivning, ålades fogdarna att låta uppskriva, huru mycket mantal vore i var by och gård, både mankön och kvinnkön, vart slag för sig, och huru åldriga de voro. Sedan boskapsskatten år 1620 och mantalspenningarna år 1634 påbjudits, förrättades årlig mantalsskrivning för dessa utskylders utgörande. Mantalsskrivningen synes redan av ålder hava varit sammanhängande med och beroende av kyrkoskrivningen. Sålunda finner man i en del av de för utskrivning av krigsfolk meddelade instruktionerna föreskrifter om att prästerna skulle upprätta mantalslängder på de personer av mankön, som vore över 15 och under 60 år, och besväret med mantalsskrivningen för boskapsskattens och mantalspenningarnas utgörande ålades likaledes prästerskapet, som ansågs hava bästa kunskap om sina åhörares lägenhet. Sedan boskapspenningarna år 1642 förvandlats till realskatt, återstodo endast mantalspenningarna såsom föremål för den årliga skattskrivningen, vilken fortfarande verkställdes av prästerskapet intill år 1652, då den överflyttades på särskilt för detta ändamål anställda mantalskommissarier, med skyldighet likväl för kyrkoherdarna att närvara och med sin underskrift bestyrka längderna. Mantalskommissarietjänsterna indrogos år 1779 och mantalsskrivningsförrättningarna uppdrogos i stället åt häradsskrivarna. Dessa fingo sin nuvarande titel i 1613 års instruktion för Räknekammaren. De voro redan då ställda vid kronofogdarnas sida i egenskap av uppbördskontrollanter. Häradskrivarekåren synes emellertid vara äldre än titeln. Det torde vara samma tjänstemän, som i 1594 års kammarordning benämnas »fougdeskrivare». Häradsskrivarna hava alltsedan 1779 tjänstgjort som mantalsskrivningsförrättare på landet och till en början även i städerna, innan i de sistnämnda ifrågavarande bestyr övertogs av stadskassören eller någon annan stadens tjänsteman under magistratens ansvar. Från skyldighet att närvara vid mantalsskrivningsförrättningarna fritogs prästerskapet genom 1723 års privilegier för prästerskapet, vars 8 § även lämnar viss upplysning om skälen till den sålunda medgivna lättnaden. Det heter nämligen i berörda lagrum: »Alldenstund prästerskapet sig besvärat, att de därigenom icke allenast bliva mycket förhindrade uti sina ämbetens förrättande utan ock ofta råka uti ovänskap och vedervilja med sina åhörare och eljest dessförutan måste under tiden därvid lida hårda och vrångvisa tilltal; fördensskull vele vi hava dem härefter icke allenast ifrån all längd-

213 skrivning utan ock ifrån den möda och olägenhet, som dem tillfölje av mantalskommissarieinstruktionen härtill ålegat haver, nåd. frikallade, så att dem hädanefter ej skall åligga sig vid mantalsskrivningarna att infinna, längderna upprätta eller dem samma underskriva, utan hava de allenast vid påfordran till mantalskommissariens efterrättelse antingen kyrkoboken eller ett extrakt därur att utgiva.» Genom prästerskapets medverkan vid mantalsskrivningsförrättningarna hade man avsett att vinna nödig kontroll å att ingen undandrog sig mantalsskrivning, en kontroll som särskilt möjliggjorts genom det allmänna påbudet om husförhörslängders hållande i 1686 års kyrkolag. Men i och med att prästerskapet genom 1723 års privilegier befriades från att närvara vid mantalsskrivningarna och lämna upplysningar ur husförhörsböckerna gick åtskilligt av effektiviteten i denna kontroll förlorad, ty, som prosten greve von Schwerin anförde i adelsståndet vid 1812 års riksdag, förhörsböckerna voro icke så beskaffade, att de kunde begagnas utan förklaring. Därför utmärker sig också lagstiftningen på förevarande område under 1700-talet för ett ihärdigt sökande efter kontrollmöjligheter. I en nådig resolution av år 1727 på besvär av allmogen vid 1726—1727 års riksdag ålades mantalskommissarien att efter mantalsskrivningen dels för allmogen uppläsa mantalslängden och dels lämna ett exemplar av sagda längd till de vid mantalsskrivningen närvarande sockenombuden, de så kallade sexmännen, för att av dessa tillhandahållas socknens innevånare. Denna föreskrift synes dock så småningom hava fallit i glömska. Det bokstavstrogna sätt, på vilket prästerskapet tillämpade bestämmelsen i 1723 års privilegier, att »kyrkoboken» skulle tillhandahållas »mantalskommissarierna», uppkallade även Kungl. Maj:t till lagstiftningsåtgärder. Sålunda tillförsäkrades landsfiskalerna genom nådigt brev den 9 januari och 13 mars 1751 till konsistorium i Göteborg och den 3 oktober 1781 till samtliga konsistorier rätt att taga del av husförhörs- och kommunionlängderna till säkerhets vinnande om mantalslängdernas riktighet. Mantalskommissariernas tillgång till husförhörsoch kommunionlängderna, vilka av prästerskapet ansetts icke hänförliga till kyrkoböcker i privilegiernas mening, fastställdes genom nådiga cirkuläret till rikets konsistorier den 23 oktober 1752. Ett betydelsefullt försök att lösa kontrollproblemet gjordes 1765 men misslyckades. Den vid 1760—1762 års riksdag beslutade bevillningen hade nämligen befunnits giva mycket mindre än beräknats. Verkställd utredning hade givit vid handen, att orsaken låg i »mindre aktsamhet, som dels vid mantalsskrivningarna dels ock vid de förrättade taxeringarna förelupit». Detta gav anledning till nådiga brevet den 18 februari 1765 med föreskrifter om vissa åtgärder till större säkerhets vinnande vid mantalsskrivningarna. De stadgade åtgärderna kunna sammanfattas i tre punkter: l:o. det ålades mantalskommissarierna vid straffhot att tillse, att hela folkmängden, »alla människor, som lif äga», upptoges i längderna; 2:o. prästerskapet skulle tjänstgöra såsom efteråt fungerande kontrollanter på längdernas riktighet; och

214 3:o. sockenmenigheterna skulle genom sina sexmän medverka vid förarbetena till mantalsskrivningarna. På besvär vid 1765 års riksdag av dels prästeståndet med instämmande av övriga ständer, därvid prästerskapets privilegier åberopades, dels ock allmogen, föranleddes emellertid Kungl. Maj:t att återkalla de under punkterna 2:o och 3:o omförmälda bestämmelserna. Härefter kom det att dröja mycket länge, innan någon ny ansats gjordes till ett reformförsök av samma omfattning som författningen av den 18 februari 1765. Frånsett ett år 1811 gjort försök att inom ramen av den bestående ordningen lösa det länge diskuterade kontrollproblemet, var det nämligen först vid 1812 års riksdag, som frågan åter upptogs i hela dess vidd. Inträffade tilldragelser hade vid denna tid riktat både lokala myndigheters, Kungl. Maj:ts och riksdagens uppmärksamhet på de allvarliga missförhållanden, som alltjämt yppade sig på mantalsskrivningsväsendets område. Omfattande mantalsunderslev hade nämligen uppdagats i Jönköpings län. Tusentals personer hade obehörigen blivit befriade från skattskrivning, och mot ämbetsmän och tjänstemän samt kommunala förtroendemän i hundratal förelågo anledningar till åtal därför. Även prästerskapet i åtskilliga härad hotades med ansvar för falska upplysningars lämnande vid ämbetsförrättningar. Det hela artade sig till en skandal. Under trycket av dessa förhållanden uppgav prästeståndet vid 1812 års riksdag sitt nära hundraåriga, på 1723 års privilegier stödda motstånd mot att pastor ålades att närvara vid mantalskrivningarna och lämna upplysningar u r kyrkoböckerna, därvid ståndet dock förbehöll sig, att jämväl något ombud för landshövdingen måtte vara tillstädes, för att prästerna »icke måtte av menigheten anses såsom fiskaler och åklagare». Kungl. Maj:t dröjde ej att utnyttja prästerskapets sålunda ådagalagda beredvillighet. I förordningen den 30 september 1812 angående mantals- och skattskrivningarna i riket stadgades — jämte det Konungens befallningshavande ålades att själv eller genom ombud närvara vid mantalsskrivningarna — att pastor eller hans ställföreträdare skulle vid mantalsskrivning förete fullständig husförhörslängd, och att skattskrivningslängden skulle även av pastor underskrivas samt, sedan renskrift därav delgivits pastor, å allmän sockenstämma prövas och ånyo slutligen förses med pastors och två socknemäns underskrift. De följande mantalsskrivningsförordningarna av år 1861 och 1894 innehålla likaledes stadganden om prästerskapets medverkan till fullständig och riktig mantalsskrivning. Emellertid betingades effektiviteten av den åsyftade kontrollen givetvis i hög grad av husförhörslängdernas tillförlitlighet. Dessa längders ursprungliga ändamål torde hava varit att bereda möjlighet att övervaka, att församlingsborna mangrant infunno sig till den prövning i kristendomskunskap, som vid husförhören anställdes. Å andra sidan erbjödo emellertid husforhören pastor osökta tillfällen till kontroll å husförhörslängdernas fullständighet, särskilt då såväl i kyrkolagen som i åtskilliga senare

215 författningar ansvar stadgats för uteblivande vid husförhör. Berörda ansvarsbestämmelser avsågo likväl endast försummelse att bevista själva förhören och undergå prövning i kristendomskunskap, men sedan utvecklingen givit vid handen, »att förhörsböckernas fullständighet i flera avseenden, och däribland för upplysning vid mantalsskrivningarna», vore av stor nödvändighet, stadgades genom ett nådigt påbud den 28 oktober 1812 särskilt vite — två riksdaler banko — för underlåtenhet att vid förhören tillstädeskomna för att avgiva föreskrivna uppgifter för mantalsskrivningen. Därjämte förekomma redan tidigt bestämmelser om skyldighet att anmäla flyttning. 1686 års kyrkolag, som föreskriver, att i kyrkoböckerna skola antecknas »deras namn, som tid efter annan flytta in uti eller utur församlingen», omnämner likväl icke, på vad sätt flyttning skulle bringas till pastors kännedom. Men i ett nådigt cirkulärbrev den 8 november 1691 stadgades skyldighet för den, som flyttat, att vara försedd med »säkert pass och bevis från den själasörjare, i vars församling han tillförne haft sitt hemvist och tillhåll». I stadgan den 20 mars 1735 givas närmare bestämmelser särskilt om tjänstefolks flyttning, ehuru stadgan såsom inbegripna under däri lämnade föreskrifter jämväl uppräknar »husbönder, undantagande dem, som för sitt leverne äro väl bekante, preceptorer, köpsvenner, gesäller och lärgossar». Enligt denna stadga borde flyttningsbetyget, vilket skulle innehålla pastors attest om »den flyttandes leverne och kunskap i hans kristendomsstycken», av tjänstehjon omedelbart efter tillträde av ny tjänst överlämnas till husbonden, vilken hade att inom viss tid därefter överbringa detsamma, eller, om tjänstehjonet visat sig sakna flyttningsbetyg, anmäla detta förhållande till pastor i inflyttningsorten. Pastor ålåg vid bötesansvar att i sistnämnda fall hos pastor i utflyttningsorten göra sig underrättad om tjänstehjonets kunskap i kristendomen samt förda leverne. Genom ett nådigt cirkulärbrev den 16 december 1784 meddelades förbud för prästerskapet att utfärda flyttningsbetyg innan uppbördsmännens kvittens å kronoutlagorna företetts. I ett nytt nådigt brev den 27 september 1786 till konsistorium i Borgå förklarades dock detta förbud tillämpligt allenast med avseende å personer, som erhållit särskilda debetsedlar, och i nådiga resolutionen den 13 september 1790 å prästeståndets allmänna besvär vid 1789 års riksdag förklarades, att flyttningsbetyg, om kvitto å kronoutlagorna icke kunde uppvisas, icke skulle vägras utan i stället utfärdas med en påskrift, utmärkande resterande kronoutskylder. I samma resolution föreskrevs, att alla, som flyttade, utan åtskillnad, borde jämlikt tidigare meddelade författningar både uttaga prästbevis och dem hos prästerskapet i den församling, till vilken de sig begåve, ofelbart uppvisa. Enligt förordningen angående mantals- och skattskrivningarna i riket den 30 september 1812 ålåg det envar inflyttande vid en riksdalers plikt att före mantals- och skattskrivningen och sist inom den 20 oktober — vilken tid genom kungörelsen den 2 februari 1825 framflyttades till den 15 november — hos pastor förete prästbevis angående honom själv, hans hustru och barn samt husfolk. I mantalsskrivningsförordningen den 20 juli 1861, den närmaste föregångaren till 14—388005.

II.

216 nu gällande förordning i ämnet, höjdes plikten till 2 riksdaler 50 öre och bestämdes tiden, inom vilken flyttningsbetyget skulle avlämnas, till 14 dagar efter inflyttningen, dock senast den 8 november, eller, om inflyttningen ägt r u m mellan den 8 november och årets slut, åtta dagar efter inflyttningen. Till underlättande bland annat av jämförelsen med mantalslängderna föreskrevs i nådiga påbudet den 28 oktober 1812 angående vissa omständigheter, vilka böra iakttagas i avseende å mantalsskrivningar, förhörsböcker och prästbevis, att vid varje förhörsbok skulle finnas fogat ett fullständigt register över de i förhörsboken upptagna byars och gårdars namn samt hemmanens nummer. I övrigt medgavs varje stift att med avseende å såväl prästbevis som kyrkoböcker tills vidare nyttja det formulär, som dittills varit vanligt. För hela riket enhetliga formulär till kyrkoböcker och prästbevis saknades ännu vid 1800-talets mitt. Däremot förekommo även utanför kyrkolagen åtskilliga föreskrifter om kyrkoböckernas innehåll och förande. Såsom exempel må anföras följande. I nådiga cirkulärbrevet den 31 oktober 1746 angående noggrant iakttagande av kyrkolagens 3 kap. 12 § om anteckning i kyrkoboken av barns födelse och dop m. m. framhölls vikten av att barns födelsetid noga antecknades i kyrkoboken. För det så kallade tabellverket skall nedan närmare redogöras. I detta sammanhang bör dock omtalas, att nådiga cirkulärbrevet den 10 november 1748 till konsistorierna om tabellverkets införande innehöll befallning, att konsistorierna skulle noga tillse, att prästerna förde riktiga husförhörslängder över alla åhörare, såväl barn som äldre, med utsatt ålder, samt att genast i längderna infördes döpte, döde, vigde och avflyttade. Genom nådiga brevet den 29 februari 1768 till konsistorium i Stockholm angående lysningsattest till vigsels förrättande m. m. samt nådiga cirkuläret den 15 september 1773 angående utvägar till befrämjande av bättre ordning med lysningsattesters utgivande, brudpars vigsel och anteckning däröver m. m. föreskrevs, att vigselförrättare skulle vara skyldig att hos kyrkoherden i den församling, där vigseln skett, samt, då lysning icke ägt rum i samma församling, hos pastor i den församling, där lysning blivit meddelad, anmäla vilken dag vigseln förrättats. Sedan till upplysning för prästerskapet i avseende å antecknandet av dödsorsakerna en kort beskrivning på sjukdomarnas kännetecken utarbetats, befallde Kungl. Maj:t den 28 januari 1777, att beskrivningen skulle tryckas och till varje kyrka i riket utdelas. Nådiga cirkulärbrevet den 17 oktober 1778 medgav tillstånd för lägrad kvinna att föda i hemlighet och bliva i kyrkoböckerna antecknad som okänd moder till barnet. Berörda medgivande föranledde stora olägenheter i kyrkoskrivningsavseende. Vissa försök att komma till rätta med dessa olägenheter innehållas i barnmorskereglementet den 28 november 1856, § 2. Oaktat sålunda föreskrifter icke saknats om vad i kyrkoböckerna skolat införas, är det emellertid uppenbart, att även formen för anteckningarna i kyrkoböckerna är av stor betydelse för dessas tillförlitlighet, en betydelse, som särskilt kom att uppmärksammas, sedan kyrkoböckerna börjat anlitas som källor för den officiella statistiken. Befolkningsstatistikens behov av

217 pålitligt källmaterial har varit en drivande kraft i utvecklingen till fastställande av enhetliga formulär för kyrkobokföringen i riket. Det material för en befolkningsstatistik, som kyrkoarkiven innehålla, låg länge obegagnat. Men sedan efter Karl X I I : s förödande krig folkbristens avhjälpande blivit ett huvudföremål för statsmakternas omtanke, vaknade även ett starkt intresse för insamlandet av officiella uppgifter rörande folkmängden i riket och dess förändringar. Under loppet av 1734 års riksdag ingav biskopen Erik Benzelius till kammarkollegium en för varje prosteri inom hans stift upprättad summarisk förteckning över födda och döda under åren 1721—1730. Härav föranleddes kollegiet att hos Kungl. Maj.t anhålla om åläggande för samtliga konsistorier att från prosterierna infordra och till Kungl. Maj:t vid varje års slut insända behöriga förteckningar på alla under förflutna året födda och döda personer, vilka förteckningar skulle taga sin början från och med 1721, »då Gud förlänte riket den hugneliga freden», och sluta med året 1735, »men sedan årligen continueras». Förslaget bifölls av Kungl. Maj:t den 29 januari 1736. Aret förut, den 29 april, hade Kungl. Maj:t med bifall till en av ständerna i skrivelse den 13 december 1734 gjord framställning, anbefallt landshövdingarna i riket att före varje riksdag till Kungl. Maj:t insända underdåniga relationer om länens tillstånd, innebyggarnas till- och avtagande m. m. Härmed grundlades den för Sveriges statistik i flera hänseenden upplysande serien av landshövdingarnas riksdagsberättelser under frihetstiden. Efter den s. k. sundhetskommissionens tillsättande den 26 april 1737 anbefallde Kungl. Maj :t den 29 i samma månad på underdånig framställning av kommissionen samtliga konsistorier i riket att av kyrkoherdarna kvartalsvis infordra och till landshövdingarna överlämna förteckningar över födda och döda i varje församling för att av landshövdingarna till Kungl. Maj:t insändas. Dessa ursprungligen av ett tillfälligt behov föranledda uppgifter blevo från och med år 1738 ständiga. Sistnämnda år fastställde sundhetskommissionen även särskilt formulär för uppgifternas avgivande. På grundval av det sålunda under årens lopp sammanbragta siffermaterialet lät vetenskapsakademien, som inrättats år 1739, utarbeta och till sekreta utskottet vid 1746 års riksdag ingiva ett memorial med beräkning av rikets folkmängd. Till samma utskott överlämnades därjämte från ämbetsmannahåll ett memorial med förslag till formulär för folkmängdsuppgifternas avgivande i syfte att åvägabringa större riktighet och fullständighet i uppgiftsmaterialet. I underdånig skrivelse den 12 december 1747 tillstyrkte utskottet, med överlämnande tillika av förslag till tabellformulär, fastställandet av en bestämd plan för insamlingen av uppgifter till befolkningsstatistiken. Planen innebar, att tabellexemplar för en tid framåt av 25 år, räknade från och med 1748, skulle utdelas till varje kyrka, prosteri, konsistorium och landshövdingämbete med flera myndigheter, vilkas medverkan till uppgifternas insamlande och sammanfattande erfordrades. De för varje församling bestämda

218 tabellerna skulle inbindas i en bok, vilken, sedan vederbörande årstabell upprättats, skulle av kyrkoherden eller kaplanen insändas till prosten, som hade att på grundval därav upprätta prosteritabeller och därefter till församlingarna återställa de från dessa inkomna tabellböckerna. Prosteritabellerna skulle, sedan avskrift därav tagits i prosteriets tabellbok, insändas till konsistorium, som hade att till vederbörande landshövding för varje till stiftet hörande länsdel insända sammandrag av prosteritabellerna samt dessutom till förvarande i biskopens tabellbok göra ett sammandrag för hela stiftet. Genom landshövdingämbetets försorg skulle därefter upprättas länssammandrag av konsistorietabellerna, vilka sammandrag skulle avskrivas i landshövdingens tabellbok och insändas till kanslikollegium. I kanslikollegium skulle länssammandragen sammanfattas i en generaltabell att överlämnas till Kungl. Maj:t. Med bifall till utskottets förslag utfärdade Kungl. Maj:t den 10 november 1748 nådigt cirkulär till konsistorierna om tabellverkets införande från och med år 1749. Samma dag utfärdades även brev till landshövdingarna om deras åliggande att upprätta länssammandrag. Det arbete med upprättande av generaltabeller, som enligt planen för tabellverket ålåg kanslikollegium, uppdrogs av detta åt en särskild kommitté. Denna kommitté konstituerades år 1756 som en permament tabellkommission med uppgift att i stället för kanslikollegium handhava den med tabellverket förenade korrespondensen med vederbörande landshövdingar och konsistorier samt den centrala bearbetningen av tabellmaterialet. Man torde kunna säga, att Sverige med tabellkommissionen för första gången erhöll ett åt statistiken särskilt ägnat ämbetsverk. >f Det i och för sig ganska märkliga förfarandet att upprätta tabellböcker för hela 25 år framåt torde hava varit av stor betydelse för vår befolkningsstatistik. Gång efter annan av olika myndigheter gjorda framställningar om lättnad i tabellernas förande strandade mer eller mindre fullständigt på den omständigheten, att tabellverket på nämnda sätt blivit så att säga fastlåst vid en viss form. Visserligen medgavs, med anledning av präste- och borgarståndens anhållan om försköning från uppgörandet av den s. k. tredje eller folkmängdstabellen redan genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 juli 1752, att denna tabell endast vart tredje år behövde upprättas, men i det stora hela fortgick tabellverket i enlighet med den uppgjorda planen och kunde detsamma, sedan de första 25 åren tilländalupit, på grund av vunnen erfarenhet och med bevarande av nödig kontinuitet ånyo uppställas för den därpå följande 25-årsperioden. De viktigaste ändringarna i bestämmelserna för tabellverket efter den första 25-årsperiodens slut voro, att folkmängdstabellen från och med 1775 endast skulle uppgöras vart femte år, samt att i stället för länssammandragen först stiftssammandragen och därefter prosterisammandragen direkt lades till grund för tabellkommissionens bearbetning. Betydelsen av sistnämnda reform torde hava varit avsevärd, i det genom densamma en bättre kontroll kunde utövas över uppgifternas tillförlitlighet och fullständighet.

219 Under frihetstiden avgav tabellkommissionen i likhet med övriga ämbetsverk berättelser till riksdagarna. Dessa berättelser upphörde dock med 1772 års statsvälvning för att först år 1797 återupptagas i form av berättelser till Kungl. Maj:t. Redan i början av sin verksamhet insåg tabellkommissionen vådan för befolkningsstatistikens tillförlitlighet av bristen på enhetlighet i kyrkoböckernas förande och fäste i 1761 års riksdagsberättelse uppmärksamheten å angelägenheten av ett gemensamt formulär för husförhörslängderna samt föreslog, att något för tabellverket lämpat formulär skulle i konsistorierna utarbetas, på riksdag i ståndet antagas och från trycket utgivas till inlösen för kyrkorna. Detta förslag synes dock icke hava vunnit avseende. Bristen på enhet i kyrkoskrivningen måste emellertid, med hänsyn till såväl de kyrkliga som borgerliga intressenas krav, göra sig allt mer kännbar, och 1846 års kyrkolagskommitterade avgåvo även förslag till gemensamma formulär för ministerialböcker. Ej heller detta förslag ledde emellertid till något resultat. Den praktiska lösningen av frågan började först vinnas, sedan en år 1854 tillsatt kommitté för avgivande av förslag om inrättande av ett statistiskt ämbetsverk (1854 års statistiska kommitté) hos Kungl. Maj:t gjort särskild framställning om utarbetande av formulär för dop-, vigseloch begravningsböcker samt husförhörslängder jämte in- och utflyttningslängder. Sedan tabellkommissionen häröver avgivit anbefallt yttrande och sedermera erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utarbeta förslag till ifrågavarande formulär, avgav kommissionen den 2 april 1857 en »plan för insamlande av uppgifterna till Sveriges befolkningsstatistik». Efter det Kungl. Maj:t vidare infordrat utlåtande i ärendet av prästeståndet och detta utlåtande avgivits, åtföljt av nya förslag till formulär, utfärdade Kungl. Maj:t den 4 november 1859 nådig kungörelse angående meddelande av uppgifter till rikets officiella statistik. Genom denna kungörelse bragtes det då mer än hundraåriga tabellverket till upphörande och infördes den i stort sett ännu gällande ordning för insamlande av uppgifter till befolkningsstatistiken. Året förut hade som en följd av den förut omförmälda statistiska kommitténs arbete tabellkommissionen i dess dittillsvarande form indragits och i stället inrättats den nuvarande statistiska centralbyrån jämte en s. k. statistisk beredning, nu motsvarad av statistiska tabellkommissionen. På grund av skiljaktigheterna mellan tabellkommissionens och prästeståndets förslag till formulär för kyrkobokföringen upptogos i den ovannämnda kungörelsen år 1859 icke några direkta föreskrifter om ministerial böckernas förande. I stället anbefalldes chefen för statistiska centralbyrån att i samråd med delegerade för prästeståndet avgiva förslag till de förändringar i formulären, som kunde befinnas ändamålsenliga. I nådig cirkulärskrivelse till domkapitlen den 27 april 1860 fastställdes därefter avgivna förslag till formulär för in- och utflyttnings- samt husförhörslängder, varemot beträffande övriga ministerialformulär till konsistorierna överlämnades att, efter samråd med stiftets prästerskap, välja mellan olika alternativ

220 med rätt att däri vidtaga mindre förändringar. Några allmängiltiga formumulär för födelse- och dopböcker, lysnings- och vigselböcker samt död- och begravningsböcker blevo icke fastställda förrän i förordningen den 6 augusti 1894 angående kyrkoböckers förande. Genom sistnämnda förordning tillkom den för kyrkoböckers förande i stort sett ännu gällande ordning. Visserligen har nämnda författning sedermera ersatts av andra, nämligen till en början förordningen den 23 december 1910 angående kyrkoböckers förande och därefter den nu gällande kyrkobokföringsförordningen av den 3 december 1915, men dessa sistnämnda författningar ansluta sig i huvudsak till den förstnämnda i fråga om yttre anordning och formulär. Vad mantalsskrivningen angår, hava förutom i den förut omförmälda förordningen den 30 september 1812 föreskrifter varit intagna i bevillningsförordningarna intill år 1861, då, såsom i ett tidigare sammanhang omtalats, den 20 juli en ny författning angående mantalsskrivning utfärdades, och då föreskrifterna därom uteslötos ur bevillningsförordningen. 1861 års förordning upphävdes den 6 augusti 1894 genom den sistnämnda dag utfärdade förordningen om mantalsskrivning, vilken med vissa under tiden däri genomförda ändringar alltjämt är gällande. Att lämna en närmare redogörelse för de ändringar, som kyrkobokföringsförordningen och manstalsskrivningsförordningen undergått, faller utom ramen för denna framställning. Det torde dock vara på sin plats att förteckna de författningar, genom vilka ändringarna vidtagits. Följande författningar avse ändring i kyrkobokföringsförordningen: 1:6) förordningen den 8 december 1916 (nr 552) angående ändrad lydelse av § 33 mom. 2 och § 46; 2:o) förordningen den 23 november 1917 (nr 797) om ändrad lydelse av §§ 13, 15, 16 och 17 m. m.; 3:o) förordningen den 24 maj 1918 (nr 339) om ändring i vissa delar, vilken ändring enligt kungörelsen den 20 juni 1918 (nr 392) under 30) trätt i kraft den 15 juli samma år; 4:o) förordningen den 11 oktober 1918 (nr 821) om ändrad lydelse av § 46 mom. 1; 5:o) förordningen den 22 november 1918 (nr 946) om ändrad lydelse av § 13 mom. 5; 6:o) kungörelsen den 9 december 1921 (nr 715) angående ändrad lydelse av § 1 mom. 1 och 5; 7:o) förordningen den 21 november 1924 (nr 487) om ändrad lydelse av § 23; • ' . 8:o) kungörelsen den 19 december 1924 (nr 527) med vissa andringar; 9:o) kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 255) om ändrad lydelse i vissa delar; 10:o) kungörelsen den 5 november 1926 (nr 464) om ändrad lydelse i vissa delar;

221 11 :o) förordningen den 2 november 1928 (nr 440) om ändring i förstberörda förordning; 12:o) förordningen den 6 augusti 1932 (nr 391) om ändrad lydelse av § 19 mom. 2; 13:o) kungörelsen den 27 januari 1933 (nr 14) om ändring i vissa delar; 14:o) kungörelsen den 27 oktober 1933 (nr 601) om ändrad lydelse av § 1 2 punkt 4; och 15:o) kungörelsen den 11 juni 1937 (nr 510) om ändring i vissa delar. Mantalsskrivnings förordningen har undergått ändringar genom nedannämnda författningar: l:o) förordningen den 6 juli 1906 (nr 65 sid. 8) angående ändrad lydelse av § 3 mom. 7; 2:o) förordningen den 13 september 1907 (nr 77 sid. 3) angående ändrad lydelse av §§ 11 och 16; 3:o) förordningen den 22 oktober 1909 (nr 121) om ändrad lydelse av vissa §§; 4:o) förordningen den 14 maj 1910 (nr 61) om ändring i vissa delar; 5:o) förordningen den 27 oktober 1911 (nr 109) om vissa ändringar; 6:o) förordningen den 11 oktober 1912 (nr 283) om ändrad lydelse av § 3 mom. 6; 7:o) förordningen den 18 juli 1913 (nr 145) om ändrad lydelse av § 8 mom. 1; 8:o) förordningen den 8 oktober 1915 (nr 372) om ändrad lydelse av § 8 mom. 1; 9.o) förordningen den 23 oktober 1915 (nr 423) om ändrad lydelse av § 2 mom. 1; 10:o) förordningen den 30 juni 1916 (nr 297) om ändrad lydelse av vissa delar; l l : o ) förordningen den 14 juni 1917 (nr 444) angående ändrad lydelse av § 7 mom. 1 och § 8 mom. 1; 12:o) förordningen den 11 juni 1918 (nr 381) om ändring i vissa delar; 13:o) förordningen den 14 juni 1918 (nr 429) angående ändrad lydelse av § 12; 14:o) förordningen den 16 juli 1919 (nr 452) om ändrad lydelse av § 1 mom. 1, § 6 mom. 1 och § 8 mom. 1; 15:o) förordningen den 25 september 1920 (nr 635) om ändrad lydelse av § 3 mom. 1; 16:o) förordningen den 14 januari 1921 (nr 9) om ändrad lydelse av formuläret till mantalslängd; 17:o) förordningen den 8 juni 1923 (nr 257) om vissa ändringar; 18:o) förordningen den 16 maj 1924 (nr 110) om ändrad lydelse av § 11; 19:o) förordningen den 29 maj 1925 (nr 252) om ändrad lydelse av §§ 8 och 10 m. m.; 20:o) förordningen den 20 maj 1927 (nr 165) om ändring i vissa delar; 21 :o) förordningen den 17 juni 1932 (nr 277) om ändring i vissa delar; och

222 22:o) förordningen den 29 januari 1937 (nr 29) om ändrad lydelse av § 8 mom. 1. Anmärkas må därjämte kungörelsen den 6 december 1935 (nr 589) angående särskild tilläggsförteckning till mantalsskrivningarna. Folkmängden vid viss tid och dess fördelning i avseende på kön, ålder, stånd, yrken m. m. bestämmes i åtskilliga länder genom särskild för detta ändamål anställd folkräkning. Denna sker med största möjliga skyndsamhet, i regeln på en enda dag i hela landet, för att kunna, så vitt möjligt, fullständigt omfatta icke blott den bofasta, utan även den rörliga befolkningen, i det vistelse i ett hus eller på annat ställe över natten till folkräkningsdagen utgör grunden för inräknande i folkmängden. Frånsett mantalsskrivningarna, i den mån de kunna anses som en motsvarighet, hava i vårt land folkräkningar efter en dylik metod ägt rum endast partiellt. Sålunda anbefallde Kungl. Maj:t den 20 oktober 1860 anställandet av en särskild folkräkning för Stockholm, vilken under ledning av chefen för statistiska centralbyrån skulle äga rum i huvudsaklig likhet med förfarandet vid folkräkningen i vissa främmande länder. Samma metod har sedermera för Stockholm använts vid följande folkräkningar, med den förändringen, att från och med år 1880 folkräkningen skett i samband med mantalsskrivningen och kontrollerats genom de av rotemännen förda mantalsböckerna. Från och med 1910 har huvudmaterialet för folkräkningen i Stockholm utgjorts av utdrag ur mantalsboken. Beträffande Göteborg tillämpades samma system som i Stockholm vid folkräkningarna 1870 och 1880, men sedan staden å r 1883 blivit indelad i territoriella församlingar och tillförlitliga husförhörslängder upplagts, har man för Göteborgs vidkommande återgått till samm a system, som gäller för riket i övrigt utom Stockholm. Till grund för 1930 års folkräkning i Stockholm lades en särskild längd, upprättad å mantalskontoret med ledning av de efter folkregistret granskade och rättade mantalsuppgifterna för året, vilka avgivits efter ett utförligare formulär än det eljest vid mantalsskrivningarna brukliga. Under år 1936 anordnades en partiell folkräkning, omfattande dels omkring en femtedel av befolkningen i städer med mera än 20 000 invånare dels ock hela befolkningen i var femte av rikets övriga kommuner. Uppgifterna till folkräkningen insamlades av särskilda folkräknare vid besök i hemmen. Dessa folkräkningar avsågo den så kallade faktiska befolkningen, d. v. s. de personer som vid viss tidpunkt vistades i folkräkningsorten. Av helt annan karaktär äro de ordinarie folkräkningarna i vårt land. Genom dessa blir nämligen den så kallade rättsliga, d. v. s. den i de särskilda församlingarna skrivna befolkningen räknad. Beträffande ursprunget till dessa folkräkningar hänvisas till den ovan lämnade redogörelsen för tabellverket. Efter dettas upphörande bestämde Kungl. Maj:t genom ovannämnda kungörelse den 4 november 1859 grunddragen av det förfarande, efter vilket uppgifterna till rikets befolkningsstatistik från och med året 1860 skulle insamlas.

223 Sålunda bestämdes bland annat, att årliga uppgifter om vigde, födde och döde i varje församling skulle meddelas statistiska centralbyrån i form av nominativa utdrag ur vigsel-, dop- och begravningsböckerna, varigenom alltså i centralbyrån bildades ett centralarkiv för riket av de uppgifter, som betrygga medborgerliga rättigheter. Vidare föreskrevs, att uppgifter om rikets folkmängd den 3 7i 2 1860 och sedermera för samma dag vart f e m t e år skulle för varje församling meddelas statistiska centralbyrån i form av nominativa utdrag ur den s. k. husförhörslängden eller egentliga församlingsboken. Ytterligare stadgades, att uppgifter om d ö d s o r s a k e r n a , grundade på läkares intyg, skulle i dödboken införas inom alla städer samt å landsbygden åtminstone vid dödsfall av egen eller annans handaverkan, olyckshändelse, gängse farsot eller endemisk sjukdom, enligt de tillförlitligaste uppgifter, som kunnat vinnas. Enligt den ursprungliga planen skulle folkräkningar medelst nominativa utdrag u r församlingsböckerna (husförhörslängderna) med början år 1860 äga rum den 31 december vart femte år. Sedan Kungl. Maj:t emellertid på därom gjord framställning medgivit, att 1865 års folkräkning finge inställas, har sådant medgivande allt framgent ägt rum för de år, vilkas årtal sluta på 5, dock icke för år 1935, vadan alltså folkräkningar under tiden 1860—1930 utförts blott vart tionde år. I samband härmed infördes ett synnerligen märkligt förfarande i bearbetningen av den svenska befolkningsstatistiken, vilket förfarande i hög grad varit ägnat att öka denna statistiks värde. Förutsatt att uppgifterna om årliga antalet födda, årliga antalet döda samt årliga antalet emigranter och immigranter, fördelade efter födelseår, äga tillräcklig noggrannhet, är det möjligt, att med utgående från den genom folkräkning utvunna åldersfördelningen vid ett visst års slut medelst beräkning utröna åldersfördelningen vid slutet av vart och ett av de följande åren intill dess nästa folkräkning äger rum. Dylika balansräkningar eller, som de bruka benämnas, f r a m s k r i v n i n g a r eller framräkningar av åldersfördelningarna utfördes på basis av 1860 års folkräkning för vart och ett av åren 1861—1865 och framlades första gången i den befolkningsstatistiska berättelsen för året 1865. Sedermera har detta upprepats, så att i varje årsberättelse uppgifter kunnat intagas om den från sista folkräkningen intill ifrågavarande års slut framskrivna åldersfördelningen. Till en början utfördes fördelningen endast för vartdera könet, men under nyare tid (för åren 1891—1900 av G. Sundbärg i Statistisk tidskrift, från och med år 1901 i den officiella statistiken) har den utförts jämväl för varje civilståndskategori. Det är dessutom att märka, att först från och med 1870 års folkräkning åldersfördelningen vid själva folkräkningarna utförts även för civilståndskategorier. Den nyssnämnda framskrivningen av åldersfördelningen blev väl till en början icke så tillförlitlig, beroende först och främst på bristfälligheter i uppgifterna om emigrationen och den fullständiga avsaknaden till och med år 1874 av uppgifter om immigrationen samt vidare på att till och med år 1894 den för en dylik framskrivning behövliga indelningen av de avlidna

224 efter födelseår provisoriskt ersattes med indelningen efter åldersår, vilket icke blir riktigt samma sak. Uppdelningen av varje åldersklass på olika civilstånd måste också till en början (t. o. m. år 1910), i avsaknad av uppgifter om de i änklings- respektive änkeståndet inträddas ålder, grundas på approximativa och ganska invecklade beräkningar. Genom senare års reformer har emellertid denna och andra viktiga detaljer i framskrivningen av folkmängden i hög grad förbättrats. Ända till och med år 1900 hava våra folkräkningar helt inskränkts till en bearbetning av församlingsboksutdragen. Med 1910 års folkräkning påbörjades emellertid en utbyggnad av systemet, i det man vid denna folkräkning gjorde ett försök att genom mantalsskrivningen direkt hos befolkningen inhämta aktuella uppgifter om yrken. Vid 1920 och 1930 års folkräkningar har denna utbyggnad fortsatts. Vid 1930 års folkräkning inhämtades genom mantalsskrivningen ej blott mera detaljerade yrkesuppgifter utan även vissa i församlingsböckerna ej upptagna tilläggsuppgifter såsom rörande bildningsgrad, varaktig arbetsoförmåga samt rörande icke hemmavarande barn ävensom döda barn m. m. Vidare hava skattedeklarationerna och taxeringslängderna vid de två sista folkräkningarna använts för erhållande av uppgifter om inkomst och förmögenhet. Genom denna utbyggnad har den svenska folkräkningen kommit att i någon mån närma sig det system med direkta uppgifter från befolkningen, som allmänt användes i andra länder, dock utan den effektivare personliga utfrågning av befolkningen, som i utlandet brukar verkställas av särskilda räknare eller husbesökare. De för folkräkningen särskilt tillsatta kommunalombuden hava endast haft en mera allmänt rådgivande och kontrollerande uppgift. Stockholm. På grund av församlingarnas storlek och framförallt befolkningens rörlighet är prästerskapet i Stockholms territoriella församlingar av ålder och senast genom uttryckligt stadgande i nådiga brevet till Stockholms stads konsistorium den 1 november 1861 befriat från skyldigheten att föra egentliga församlingsböcker (husförhörslängder). Jämlikt det nämnda brevet skulle dock husförhörslängder enligt ett enklare formulär upprättas, såsom dittills varit vanligt, med ledning av mantalsförteckningarna för året. I stället för församlingsböcker föras i dessa församlingar inflyttningsböcker efter ett betydligt utförligare formulär än i det övriga riket, så att man i allmänhet är i stånd att ur dessa böcker och i förekommande fall ministerialböckerna hämta de upplysningar, som eljest församlingsboken har att meddela. Därjämte är — likaledes genom ovannämnda brev — medgivet för Stockholms invånare att själva förvara sina flyttningsbetyg, å vilka alla förändringar genom födelse, dop, konfirmation, lysning, vigsel, död m. m. antecknas av vederbörande prästerskap. På visst sätt kunna sålunda dessa flyttningsbetyg betraktas såsom tillsammans utgörande en församlingsbok på lösa blad, ehuru förvarad av församlingsmedlemmarna själva. Avsaknaden av fullständiga husförhörslängder kom med tiden att medföra kännbara olägenheter. I inflyttningslängderna infördes nämligen icke

225 alla de anteckningar om förändringar mellan in- och utflyttningar, som annorstädes inflöto i husförhörsboken. Därtill kom, till följd av bristande kontroll, att vederbörliga anmälningar om flyttningar mellan stadens församlingar i stor utsträckning försummades. Den bristfälliga kyrkobokföringen inverkade i sin tur menligt på mantals- och skattskrivningen i Stockholm. För att råda bot på dessa brister tillskapades genom nådiga brevet angående grunderna för ordnandet av mantals- och skattskrivningen i Stockholm den 10 november 1876 den så kallade rotemansinstitutionen. Med denna institution infördes en civil folkbokföring vid sidan av den kyrkliga. Denna civila bokföring skulle ombesörjas av särskilda kommunalt avlönade personer, benämnda rotemän, samt omfatta alla för det borgerliga samhället nödiga anteckningar och upplysningar om befolkningen. I avseende å mantals- och skattskrivningen skulle rotemännen lyda under Stockholms stads mantalsnämnd. Mantalsnämnden skulle enligt den för nämnden den 24 maj 1878 utfärdade instruktionen bestå av överståthållaren såsom ordförande och sju övriga ledamöter, däribland förste stadsläkaren, vice ordföranden i fattigvårdsnämnden, ordföranden i hälsovårdsnämnden samt folkskoleinspektören. Nämnden hade enligt instruktionen, bland annat, att förordna dels protokollförande, vilken tillika skulle vara kontrollant å rotemännens göromål, dels ock rotemän, samt att — huvudsakligen genom kontrollanten — övervaka rotemännens verksamhet samt att utfärda instruktioner för dem. Bestämmelser rörande rotemännens arbetsuppgifter inflöto i 1882 års mantals- och skattskrivningsförordning för Stockholm. Enligt denna förordning skulle mantalsskrivning förrättas årligen i januari och februari månader av varje roteman inom hans rote. Mantalsuppgift skulle avlämnas den 2 januari varje år genom vederbörande husägare, vilken tillika hade att avgiva huvudförteckning. Under mantalsskrivningen skulle rotemannen, åtföljd av en av överståthållarämbetet förordnad kontrollant och av polisbetjäning, besöka varje bebodd egendom inom roten och där på ort och ställe kontrollera mantalsuppgifterna och huvudförteckningen mot mantalsboken. Efter mantalsskrivningen skulle mantalslängd för roten upprättas och avlämnas till överståthållarämbetet för granskning. Mantalsbok fördes rotevis ungefär som en församlingsbok. Utom mantalsbok skulle rotemannen föra in- och utflyttningslängder. Alla flyttningar, även sådana inom en och samma rote, skulle anmälas till vederbörande roteman med företeende av prästbetyg. Om flyttning föranledde ändrad kyrkobokföring, ålåg det rotemannen att översända prästbetyget till vederbörande pastor jämte skriftlig anmälan om flyttningen för verkställande av kyrkliga bokföringsåtgärder. I fråga om rätt mantalsskrivningsort hänvisade förordningen till de allmänna bestämmelserna för riket. Genom förordningen angående mantalsskrivning i Stockholm den 28 maj 1897 infördes två bilagor till mantalsboken, kallade boken över kyrkobokförda och boken över obefintliga. I den förstnämnda bilagan skulle

226 upptagas personer, vilka vore kyrkobokförda men ej mantalsskrivna i Stockholm. Till boken över obefintliga skulle överföras personer, om vilkas vistelseort upplysning ej vunnits vid tre på varandra följande mantalsskrivningar eller under den mellanliggande tiden. I denna förordning uteslötos bestämmelserna om mantalsskrivningens förrättande under kringgående i husen. Rotemansinstitutionens införande möjliggjorde en noggrann registrering av flyttningarna mellan församlingarna men medförde därmed också ett betydligt ökat arbete för pastorerna. Den växande arbetsbördan föranledde Stockholms prästsällskap att redan år 1879 framlägga ett förslag, åsyftande lindring i prästernas skrivgöromål. Förslaget ledde visserligen icke till någon påföljd men frågan höll sig kvar på dagordningen. Nya förslag till ordnande av kyrkobokföringen i Stockholm sågo tid efter annan dagen. Dylika förslag avgåvos sålunda den 27 november 1883 av Stockholms stads konsistorium, den 23 februari 1886 av överståthållarämbetet jämte tre prästmän och åtta valda församlingsombud samt den 2 december 1890 av den så kallade kyrkoskrivningskommittén. 1883 års förslag gick ut på inrättande av en för hela staden gemensam kyrkoskrivningsbyrå med personalbokföring enligt kortsystem. Enligt 1886 års förslag skulle i de territoriella församlingarna i Stockholm föras kyrkoböcker efter i huvudsak samma formulär som husförhörsböckerna i landsortsförsamlingarna men hela staden anses som en kyrkoskrivningsort, i följd varav flyttningar mellan församlingarna inom staden icke skulle beaktas. En person skulle således under hela sin vistelse i Stockholm kvarstå i den församlings kyrkobok, i vilken han en gång blivit inskriven. Kyrkoskrivningskommittén återupptog i sitt år 1890 avgivna förslag tanken på kyrkobokföringens ordnande enligt kortsystem. I de särskilda församlingarna skulle föras kortregister, motsvarande församlingsbok, över samtliga församlingsmedlemmar. Vid flyttning till annan församling i Stockholm skulle den flyttandes personalkort dit översändas. I in- och utflyttningsböckerna skulle endast antecknas flyttningar till eller från Stockholm. Intet av dessa förslag kom till genomförande. Ett nytt uppslag till kyrkobokföringens ordnande gavs genom Kungl. Maj:ts nådiga befallning till överståthållarämbetet den 14 februari 1896 att avgiva utlåtande rörande möjligheten att på rotemännen överföra vissa av prästerskapets kyrkobokföringsgöromål. Sedan emellertid överståthållarämbetet på vissa av ämbetet anförda skäl funnit sig u r stånd att avgiva det anbefallda utlåtandet, drog Stockholms stads konsistorium på anmodan av chefen för ecklesiastikdepartementet i ett den 4 maj 1898 avgivet underdånigt utlåtande upp vissa riktlinjer för en reform i antydd riktning, innebärande i huvudsak, att förandet av in- och utflyttningsböcker i församlingarna skulle upphöra och rotemännens mantalsböcker i stället utvidgas med 2—3 kolumner för upptagande av de till de kyrkliga in- och utflyttningsböckerna hörande anteckningarna, samt att alla betyg om de i den sålunda fullständigade mantalsboken antecknade förhållandena skulle utfärdas av rotemän-

227 nen och följaktligen prästerskapets skyldighet att utfärda bevis inskränkas till sådana, som grundade sig på de av prästerskapet alltjämt förda födelseoch dop-, konfirmations-, lysnings- och vigsel- samt död- och begravningsböckerna. Konsistoriets förslag föranledde icke till annat än att Kungl. Maj:t uppdrog åt dåvarande förste aktuarien, sedermera överdirektören Karl Sidenbladh att ytterligare utreda frågan. Sidenbladh framlade 1903 trenne alternativa förslag, betecknade litt. A, B och C, vilka till sina grunddrag inneburo en återgång till 1883 och 1886 års förslag. Enligt förslagen A och B skulle i varje territoriell församling föras fullständig församlingsbok, enligt det förstnämnda förslaget i vanlig ordning inbunden men enligt det sistnämnda förslaget fördelad på lösa blad. Flyttningar inom Stockholm skulle icke beaktas vid kyrkobokföringen. Även enligt G-förslaget skulle särskild församlingsbok föras för varje församling men icke hos pastorerna utan på en gemensam kyrkoskrivningsbyrå. Flyttningar mellan församlingarna i huvudstaden skulle enligt detta förslag föranleda överföring av den flyttande till inflyttningsförsamlingens församlingsbok. Sedan förslagen nästan enhälligt avstyrkts av dem, som beretts tillfälle att yttra sig däröver, tillkallade ecklesiastikministern med stöd av nådigt bemyndigande den 24 januari 1908 tre sakkunniga att inom departementet biträda med frågans ytterligare utredning. I direktiven framfördes ett nytt uppslag, nämligen att i varje församling rotemansexpeditionerna och pastorsexpeditionen skulle sammanslås till en församlingsexpedition. De sakkunniga avgåvo förslag den 19 juni 1909. Enligt förslaget skulle i varje territoriell församling finnas en församlingsexpedition, där såväl kyrkobokföringen som den civila bokföringen av församlingens befolkning skulle ombesörjas. Av församlingens prästerskap skulle föras de egentliga ministerialböckerna, nämligen födelse- och dopbok, konfirmationsbok, kommunionlängd, lysningsbok, vigselbok samt död- och begravningsbok, varemot de civila böckerna, närmare bestämt församlingsbok, bok över obefintliga, fastighetslängd, inflyttningsbok samt utflyttningsbok, skulle föras av särskilda civila tjänstemän, kallade mantalskommissarier och mantalsskrivare. Församlingsboken och boken över obefintliga skulle föras å lösa så kallade personalkort, ordnade alfabetiskt. I övrigt skulle fasta böcker föras. Vid flyttning från en till annan församling inom Stockholm skulle den flyttandes personalkort översändas till inflyttningsförsamlingen för att ingå i dess församlingsbok och i utflyttningsförsamlingens församlingsbok ersättas med en avskrift. Vid flyttning från Stockholm skulle personalkortet makuleras men kvarstå i församlingsboken någon tid, varefter det skulle överföras till ett på samma sätt som församlingsboken ordnat arkiv. De av församlingsborna omhänderhavda flyttningsbetygen skulle indragas till församlingsexepeditionerna. De territoriella församlingarnas områden skulle i fråga om mantalsskrivningens förrättande utgöra särskilda distrikt. Mantalsskrivningen skulle förrättas av mantalskommissarierna med biträde av mantalsskrivare. Rotemansinstitutionen skulle avskaffas.

228 Förslaget avstyrktes av Stockholms stads konsistorium, som motsatte sig de civila och kyrkliga expeditionernas sammanförande till en lokal. P å grund härav tillkallades år 1911 nya sakkunniga, vilka den 22 december 1915 avgåvo nytt förslag till förordning angående bokföring av Stockholms befolkning. Med hänsyn till konsistoriets kritik uppdelades det förra förslagets församlingsexpeditioner i mantalskontor och pastorsexpeditioner, förlagda till olika lokaler men likväl i omedelbar närhet av varandra och förenade genom lokaltelefon. Ä pastorsexpeditionerna skulle, förutom de egentliga ministerialböckerna, hållas församlingsbok, upplagd och förd enligt huvudsakligen samma principer som de av de förra sakkunniga föreslagna, samt utflyttningsbok rörande flyttningar till församlingar utom Stockholm med tillhörande förteckning över ankomna aviser om inflyttning. Sistnämnda bok skulle föras enligt de för riket i allmänhet gällande formulär och bestämmelser. Bladen i församlingsboken skulle vara försedda med hänvisning till motsvarande inskrivning i nedan omförmälda mantalsbok. Å mantalskontoren skulle föras mantalsbok och bok över obefintliga, inflyttningsbok i tvenne delar, nämligen dels rörande inflyttningar från landsorten, utlandet eller boken över obefintliga och dels rörande inflyttningar från församling inom Stockholm, samt slutligen utflyttningsbok rörande utflyttningar till församling inom Stockholm. Utflyttningar från Stockholm skulle anmälas å vederbörande pastorsexpedition för flyttningsbetygs utfärdande, utflyttningar i övrigt samt alla inflyttningar däremot å vederbörande mantalskontor. Vid flyttning från en till annan församling i Stockholm skulle den flyttandes personalblad överföras från utflyttningsförsamlingens till inflyttningsförsamlingens församlingsbok utan att som enligt det förra förslaget i den förstnämnda församlingens församlingsbok ersättas med en avskrift. Personalbladen skulle vid översändandet passera båda församlingarnas mantalskontor för anteckningar i mantalsboken. Personalblad för flyttande inom huvudstaden skulle av mantalskontoret i utflyttningsförsamlingen hos pastorsämbetet i församlingen rekvireras genom förteckningar, av vilka kopior skulle bevaras å mantalskontoret och inbindas för att utgöra utflyttningsbok och huvudexemplaren, sedan de jämte rekvirerade personalblad återkommit från pastorsexpeditionen, tillika med dessa översändas till mantalskontoret i inflyttningsförsamlingen för att där inbindas till inflyttningsbok. Personalblad, å vilka verkställts anteckning, som borde inflyta jämväl i mantalsboken eller boken över obefintliga, skulle för anteckningens verkställande översändas till mantalskontoret. Då överföring gjordes till sistnämnda bok, skulle personalbladet för den överförde kvarstå i församlingsboken, försett med anteckning om överföringen. De utelöpande prästoch flyttningsbetygen skulle indragas. Inlämnade flyttningsbetyg skulle, sedan personalblad utskrivits, arkiveras å pastorsexpeditionerna. I avgivna svar å remiss av förslaget invände mantalsnämnden och konsistoriet i Stockholm mot den föreslagna indragningen av prästbetygen, att dessa i allmänhetens egen hand vore till stort gagn såväl för innehavarna själva såsom i många avseenden nyttiga legitimationshandlingar som ock för

229 prästerskapet, vars arbete de i hög grad underlättade, samt att några allvarligare olägenheter med den rådande ordningen i förevarande avseende icke kunnat påvisas. Beträffande det föreslagna sättet för församlingsbokens förande klandrade mantalsnämnden och konsistoriet, att församlingsboken i varje ögonblick redovisade allenast dem, som vore kyrkobokförda i församlingen, men icke — annat än i undantagsfall — dem, som tidigare varit det men icke längre tillhörde församlingen, och de förstnämnda blott ofullständigt på grund av de luckor, som så gott som alltid måste komma att förefinnas till följd av att personalblad översänts till mantalskontoret för delgivning av anteckningar. Konsistoriet uttalade dessutom farhågor för att personalblad kunde förkomma vid försändande till mantalskontoren. På grund av den kritik, som sålunda och i övrigt riktades mot förslaget, kom det ej till genomförande. Något nytt försök att reformera kyrkobokföringen i Stockholm har sedan ej gjorts, utan bedrives denna alltjämt efter de principer, som av ålder följts eller utstakats i det ovanämnda brevet den 1 november 1861. En del detalj föreskrifter har därutöver givits i nådiga breven den 20 december 1894 till Stockholms stads konsistorium angående formulären till vissa kyrkoböcker och flyttningsbetyg samt den 3 december 1915 och 6 oktober 1916 till överståthållarämbetet angående föreskrift rörande kyrkobokföringen för Stockholms församlingar ävensom förordningen sistnämnda dag angående flyttningsbetyg från församling i Stockholm. Enligt § 46 mom. 1 i den allmänna kyrkobokföringsförordningen den 3 december 1915 skall i fråga om kyrkobokföringen i Stockholm gälla, vad därom i vissa avseenden är eller kan varda stadgat men i övrigt vad i sagda förordning är föreskrivet. Då rotemansinstitutionen i Stockholm infördes, tilldelades rotemännen utom arbetet med den fortlöpande civila folkbokföringen och mantalsskrivningen betydande och tidskrävande arbetsuppgifter i särskilt fattigvårdens och hälsovårdens tjänst. Ändrade principer för fattigvårdens och hälsovårdens ordnande medförde emellertid, att sistnämnda arbetsuppgifter åter fråntogos rotemännen, och minskningen i deras arbetsåligganden ansågs vid början av 1920-talet hava fortskridit därhän, att rotemännen icke längre vore fullt upptagna av sin tjänst. Mot rotemansinstitutionen framställdes vid denna tid även den anmärkningen, att folkbokföringsmaterialets splittring på ett stort antal rotemansexpeditioner försvårade arbetet med efterforskning av adresser för restindrivningen m. m. Av dessa med flera skäl kom en omorganisation av rotemansinstitutionen att oberoende av reformsträvandena på kyrkobokföringens område framstå såsom i hög grad önskvärd, och sedan ett förslag av en kommunal kommitté, den s. k. 1920 års uppbördsverkskommitté, om sammanslagning av rotemansexpeditionerna två och två till mantalskontor av Stockholms stadsfullmäktige förkastats, tillsattes år 1922 av stadskollegiet den så kallade rotemanskommittén för att upptaga frågan till förnyad utredning. Rotemanskommittén framlade den 19 september 1923 sitt betänkande. I detta berördes icke frågan om kyrkobokföringens ordnande. Kommittén an-

230 såg nämligen prästerskapets arbete med kyrkobokföringen dåmera vara så ordnat, att från prästerskapets sida krav på ändring icke vore att förvänta, samt antecknade, att i ett under behandling varande förslag till delning av församlingar i Stockholm icke i något fall som skäl för delning anförts svårighet att medhinna kyrkobokföringsarbetet. Kommitténs förslag var i korthet följande. Mantalsnämnden och rotemansinstitutionen skulle upphöra. Mantalsskrivningsarbetet och mantalslängdens upprättande skulle såsom organiskt sammanhängande med taxeringsarbetet förläggas till taxeringskontoren att ombesörjas av dessas tjänstemän. Den civila folkbokföringen med därtill hörande arbetsuppgifter skulle överlämnas till ett för huvudstaden gemensamt mantalskontor, lydande under överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden. Å mantalskontoret skulle enligt kortsystem föras dels ett den förutvarande mantalsboken motsvarande mantalsregister, ordnat församlingsvis efter kvarter och tomtnummer samt, för varje hus, i bokstavsföljd efter familjenamn, dels ett alfabetiskt adressregister till mantalsregistret samt dels slutligen ett arkivregister, avsett att i alfabetisk ordning upptaga de från mantalsregistret överförda korten för utflyttade, döda och obefintliga. Såsom fasta böcker skulle därjämte föras inflyttningslängd beträffande från landsorten inflyttade samt födelsebok. Som inflyttningsbok i övrigt samt utflyttningsbok, dödbok och bok över obefintliga skulle adress- och arkivregistren vara tillfyllest. Genom förordningen den 18 december 1925 om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm förverkligades delvis kommittténs förslag och upphävdes 1897 års mantalsskrivningsförordning. Sålunda avskaffades rotemansinstitutionen och anförtroddes den civila folkbokföringen, ordnad efter i huvudsak de principer, som rotemanskommittén förordat, ehuru med vissa avvikelser i fråga om antal och slag av förda register och böcker m. m., åt ett centralt mantalskontor, lydande under mantalsnämnden och med en mantalskommissarie som föreståndare. Mantalsskrivningens förrättande ålades taxeringskommissarierna. 1925 års förordning är alltjämt gällande ehuru med vissa ändringar, vidtagna genom författningar den 3 juli 1931 (nr 291), den 8 december 1933 (nr 656) samt den 13 augusti 1936 (nr 493). Ändringarna sistnämnda år äro de mest väsentliga. Då inordnades nämligen mantalskontoret i överståthållarämbetet för skatteärenden som en särskild mantalsavdelning med en mantalsintendent som föreståndare och anförtroddes mantalsskrivningen i hela staden åt denne. Göteborg. Genom ett nådigt brev den 18 juni 1861 fastställdes för Göteborgs stads församlingar ett särskilt formulär till husförhörslängd, men i förordningen den 14 december 1883 om mantals- och skattskrivning samt kyrkoskrivning i Göteborg anbefalldes även för dessa församlingar det formulär till husförhörsbok, som genom nådiga brevet den 27 april 1860 fastställts för rikets övriga församlingar utom Stockholm. Därefter har i Göte-

231 borg förts och föres alltjämt församlingsbok enligt de allmänna bestämmelserna för riket. Vid sidan av den kyrkliga bokföringen införde 1883 års förordning en fortlöpande civil registrering av stadens befolkning, anordnad efter riktlinjer, som i stora drag ännu följas, och som därför här förbigås med hänvisning till nedan lämnad redogörelse för den gällande rätten. Mantalsskrivningen skulle enligt 1883 års förordning förrättas under januari och februari månader för det löpande året Mantalslängden skulle avslutas å dag före mars månads utgång, som av magistraten bestämdes. Nu tillämpade tider hava införts genom författningar beträffande mantalsskrivningens förrättande den 12 september 1921 och beträffande mantalslängdens avslutande den 16 maj 1924. 1883 års författning upphävdes genom den nu gällande förordningen den 17 november 1905 angående mantalsskrivning i Göteborg. Sistnämnda förordning har undergått ändringar genom särskilda författningar den 13 september 1907 (nr 77), den 23 december 1908 (nr 159), den 8 oktober 1915 (nr 374), den 14 juni 1918 (nr 431), den 30 januari 1920 (nr 16), den 12 september 1921 (nr 541), den 16 maj 1924 (nr 111), den 29 maj 1925 (nr 254) samt den 15.maj 1936 (nr 142). De år 1911 tillkallade sakkunniga för utredning av Stockholms folkbokföringsfrågor hade motsvarande uppdrag för Göteborgs vidkommande. De väsentligaste nyheterna i deras förslag rörande Göteborg, vilket avgavs den 22 juni 1916, voro följande. Församlingsboken och boken över obefintliga skulle föras på lösa kort, kallade personalblad och ordnade i den förra efter bostad och i den senare kronologiskt efter tiden för överförandet till sistnämnda bok. Inflyttningsboken skulle tillika utgöra personförteckning över alla i församlingen bokförda personer. Den skulle föras dels kronologiskt och dels familjevis, så att exempelvis familjemedlem, som inflyttade senare än familjen i övrigt, skulle antecknas såväl i rum, motsvarande inflyttningens tidsföljd, som ock i samma rum som övriga familjemedlemmar. För nybildade familjer skulle nytt rum uppläggas i tidsföljd efter uppläggandets dag. I en särskild dagbok skulle införas sådana till församlingsboken hörande anteckningar, för vilka erforderligt utrymme saknades å personalbladet. Vid flyttningar inom staden skulle i stället för flyttningsbetyg den flyttandes personalblad översändas till inflyttningsförsamlingen. Inflyttning till staden skulle anmälas inom en månad, eller om den ägt rum i december, inom åtta dagar. Flyttningar inom staden skulle anmälas inom november månads utgång eller, om de ägt rum mellan den 23 november och årets slut, inom åtta dagar. Förslaget vann ej Kungl. Maj:ts bifall.

15—388005.

II.

KAP. 2.

Gällande bestämmelser om folkbokföring m. m. Kyrkobokföringen i allmänhet. Enligt förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande skola i varje församling av svenska kyrkan föras följande kyrkoböcker, nämligen församlingsbok, bok över obefintliga, ' inflyttningsbok, y utflyttningsbok jämte förteckning över ankomna aviser om inflyttning, födelse- och dopbok, konfirmationsbok, lysnings- och vigselbok samt död- och begravningsbok. Där så erfordras, skola förutom nu nämnda böcker föras jämväl särskild kommunionlängd ävensom särskild bok, innehållande anteckningar rörande personer, vilka äro till nattvardens begående förhindrade. Vad här sagts om församling gäller jämväl om kyrkobokföringsdistrikt, därest Kungl. Maj:t förordnat, att församling skall vara indelad i sådana distrikt. I församling av främmande trosbekännare med rätt till egen kyrkobokföring skola föras endast födelsebok samt död- och begravningsbok. För kyrkoböckernas förande ansvarar vederbörande pastor. Utom i församlingarna föras födelse- och dop- samt död- och begravningsböcker å vissa barnbördshus, sjukhus, hospitaler, asyler, fängelser och tvångsarbetsanstalter. Kyrkobokföringen å sådan inrättning åvilar inrättningens predikant, där sådan finnes, men eljest annan där anställd person. /. Församlingsboken är att betrakta såsom huvudbok, i vilken de väsentligaste anteckningarna i de övriga böckerna införas. Församlingsboken skall uppläggas efter bostad, antingen i alfabetisk ordning eller i annan ordning, som av ålder varit följd, dock må församlingsboken, där vederbörande domkapitel prövar nödigt, föras oberoende av personernas bostad, antingen kronologiskt efter tiden för personernas inflyttande eller nya familjers bildande eller alfabetiskt efter personernas tillnamn. Är församlingsboken ej upplagd efter bostad, skall därjämte finnas en av domkapitlet till format och uppställning fastställd fastighetslängd, anordnad efter bostad. I församlingsboken antecknas för var och en bostad, för- och tillnamn, familjeställning, yrke, stam (främmande), lyte, födelsetid, födelseort, vaccination eller smittkoppor, ingånget och upplöst äktenskap, inflyttning eller överföring från boken över obefintliga eller annat uppslag i församlingsboken, kristendomskunskap, nattvardsgång, minderårigs föräldrar, omyndigförklaring, äktenskapsbetyg, äktenskapscertifikat och lysning, avtal om barns uppfostran i viss troslära, frånvaro och orsaken därtill, utträde ur eller inträde i svenska kyrkan, främmande trosbekännelse eller nationalitet, frejd, nattvardshin-

233 der, uttaget flyttningsbetyg, värnpliktsförhållanden, utflyttning eller överföring till annat uppslag i församlingsboken eller boken över obefintliga och dödsfall. Omfattar församling skilda kommuner eller delar av län, härad, tingslag eller kommuner, böra dessa delar av församlingen upptagas var för sig i särskilda avdelningar av församlingsboken, då denna föres efter bostad, samt eljest av fastighetslängden. Detsamma gäller, där i församling ingår municipalsamhälle eller köping, som ej bildar egen kommun. I För bokeii över obefintliga användes samma formulär som för församlingsboken. I övriga böcker ävensom den till utflyttningsboken förda förteckningen över ankomna aviser om inflyttning verkställas inf öringarna år för år i kronologisk ordning. I in- och utflyttningsböckerna må dock för inskrivningarna tillämpas en alfabetisk ordningsföljd. Inskrivningarna numreras i var bok för sig i löpande följd, särskild för varje år. Där in- och utflyttningsböckerna föras alfabetiskt, skall särskild nummerordning följas för varje av alfabetets bokstäver. Är församling delad mellan land och stad, skola inoch utflyttningsböckerna uppläggas i särskilda avdelningar för landsbygden och staden. Kyrkoböckerna skola föras enligt fastställda formulär. Innehållet i församlingsboken och boken över obefintliga enligt formulären för dessa böcker har redan antytts. De övriga böckernas innehåll enligt formulären äro i stora drag följande. För tilldragelse, åtgärd eller förrättning, som skall inskrivas, skall dagen, då tilldragelsen timat, åtgärden vidtagits eller förrättningen ägt rum, städse antecknas med angivande vid dop och vigsel av officiantens namn. Person, som med inskrivning avses, namngives i regel. Vanligen utsattes också personens yrke, titel eller näringsfång. I förteckningen över ankomna aviser om inflyttning antecknas dock inga namn, och i in- och utflyttningsböckerna namngives, om flyttningsbetyg upptager flera personer, allenast huvudpersonen. Antalet i flyttningsbetyg upptagna personer av vartdera könet antecknas i såväl den ovannämnda förteckningen som inoch utflyttningsböckerna uti särskilda kolumner, den ena avseende mankön och den andra avseende kvinnkön. Genom nedräkning vid årets slut av dessa kolumner i inflyttningsboken och förteckningen samt räkning i utflyttningsboken av antalet emigranter under året erhålles sammanlagda antalet av under året till församlingen inflyttade och därifrån utflyttade. Samtliga ifrågavarande böcker innehålla en kolumn för anteckning om födelsetiden för person, beträffande vilken inskrivning i sådan bok sker; i inoch utflyttningsböckerna skall dock denna kolumn ifyllas endast i vissa fall. I födelse- och dopboken samt död- och begravningsboken namngivas båda föräldrarna och i konfirmationsboken fader eller moder till barn, som i sagda böcker inskrives. Dödfött barn och dess begravning inskrivas i födelse- och dopboken, däremot icke i död- och begravningsboken. Ort för tilldragelse eller förrättning, som är föremål för inskrivning, antecknas i regel endast om den är annan än den församling, i vars bok inskrivningen sker. I inflyttningsbok antecknas församling, från vilken, och i utflyttningsbok

234 församling, till vilken flyttning sker. Vid flyttning till eller från utlandet antecknas dock endast det land, varom fråga är. Blivande bostadsadress efter flyttning mellan församlingar inom riket antecknas i inflyttningsförsamlingens inflyttningsbok och utflyttningsförsamlingens utflyttningsbok, förutvarande bostadsadress däremot endast i sistnämnda bok. Faderskap till barn utom äktenskap, sådant barns egenskap av trolovningsbarn, förklaring av fader till barn utom äktenskap, att barnet skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig börd, domstols förklaring, att barn saknar äktenskaplig börd, adoption samt adoptivförhållandes hävande skola antecknas i födelse- och dopboken för den eller de församlingar, där barnets födelse är inskriven. Vid dop antecknas faddrarnas namn, vid vigsel däremot icke vigselvittnenas. För kyrkobokföringen gälla vidare i stort sett följande bestämmelser. I församlingsboken skola alla, som äro inom församlingen bosatta, bokföras. Från denna huvudregel finnas dock vissa mindre betydande undantag, närmast påkallade av behovet att erhålla överensstämmelse mellan kyrkobokföring och mantalsskrivning. Under rubrik å församlingen skrivna skola, såvida anledning till deras upptagande å annat ställe i församlingsboken saknas, sammanföras personer, som författningsenligt skola vara bokförda i församlingen men sakna stadigvarande hemvist eller för längre tid vistas på annan ort, såsom å uppfostringsanstalt intagna barn, å hospital eller annan sjukvårdsinrättning intagna, fångar m. fl. Beträffande sjömän, som äro stadda på längre sjöresor, med flera äger pastor pröva från fall till fall, huruvida de tills vidare skola kvarstå i församlingsboken, där de förut varit bokförda, eller överföras till avdelningen för å församlingen skrivna. Församlingsboken skall av pastor årligen, på landsbygden efter den 1 november och i stad efter den 8 oktober, särskilt för mantalsskrivningen rättas och kompletteras vid husförhör eller förskrivningar. Detsamma gäller om fastighetslängd. För nämnda ändamål skall fastighetsägaren eller den hans egendom brukar eller förestår för upplysningars meddelande vid husförhör eller förskrivning vara tillstädes eller ock, i händelse av förfall, låta ingiva förteckning, utvisande de i hans hus eller på hans ägor boende personers namn, födelseår och födelsedag samt befattning. Det åligger härvid pastor att efterfråga, huruvida inom gård eller lägenhet är boende från annan församling inflyttad person, som icke avlämnat flyttningsbetyg, ävensom varest person, som kvarstår i församlingsboken, men icke längre är boende å i församlingsboken angivet ställe, vistas. Vinner pastor därvid eller eljest kännedom därom, att i församlingsboken eller i boken över obefintliga upptagen person vistas i annan församling under sådana förhållanden, att h a n bör där bokföras, skall han härom underrätta vederbörande pastorsämbete för vidtagande av behörig åtgärd för införskaffande av flyttningsbetyg. Från församlingsboken till boken över obefintliga skola överföras de personer, om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de utan uttagande av

235 flyttningsbetyg bosatt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelse under tiden mellan två på varandra följande mantalsskrivningar upplysning ej vunnits. Sjöman får dock icke överföras till boken över obefintliga, så länge han kvarstår som inskriven å sjömanshus. Den, som överförts till boken över obefintliga, kvarstår där inskriven, till dess upplysning vinnes om hans vistelseort eller frånfälle. I senare fallet skall han överföras till död- och begravningsboken. I förra fallet har pastor, efter omständigheterna, att överföra honom till församlingsboken eller vidtaga åtgärder för hans kyrkoskrivning i församling, till vilken han enligt de vunna upplysningarna rätteligen hör. Överföring från boken över obefintliga till församlingsboken eller död- och begravningsboken skall städse antecknas jämväl i inflyttningsboken med hänvisning till boken över obefintliga. ,, J. I inflyttningsboken införas vidare alla till församlingen inflyttade, i utflyttningsboken alla från församlingen utfärdade flyttningsbetyg. Flyttning inom församling införes i in- och utflyttningsbok allenast om församlingen är delad mellan land och stad och flyttningen sker från församlingens landsdel till dess stadsdel eller omvänt. Anmälan göres vanligen icke om flyttning inom en församling. Genom sådan flyttning nödvändiggjorda omföringar i församlingsboken och — i fall, som nyss nämnts — införingar i in- och utflyttningsböckerna kunna därför i allmänhet icke vidtagas förrän i samband med ovannämnda förskrivning. Den, som flyttar från församling, där han är bokförd, till annan församling i riket, skall före utflyttningen å pastorsexpeditionen uttaga flyttningsbetyg och därvid uppgiva församling, till vilken han flyttar samt såvitt möjligt blivande bostad i församlingen. Betyget skall så snart ske kan och senast inom en månad efter inflyttningen eller, om inflyttningen skett under hösten, senast vid vederbörligt husförhör eller förskrivning inlämnas till pastor i inflyttningsorten. Har någon inflyttat under tiden mellan nämnda förrättning och årets slut, skall han sist på åttonde dagen efter inflyttningen hava till pastor avlämnat betyget. Möter hinder för den flyttande att före utflyttningen uttaga flyttningsbetyg, kan han hos pastorsämbetet i den församling, där han är bokförd, efter skriftlig begäran utfå flyttningsbetyg. Husbonde åligger tillse, att flyttningsbetyg för tjänare, som från annan församling kommit i hans tjänst, avlämnas i rätt tid. Såsom dag för inflyttning i en församling räknas den dag, då anmälan därom göres till pastor i församlingen med avlämnande av flyttningsbetyg. Pastor har att angående anmäld inflyttning ofördröjligen underrätta pastor i den församling, från vilken flyttningsbetyget utfärdats. Inflyttningsdagen räknas i sistberörda församling som utflyttningsdag. Har flyttningsbetyg uttagits men icke aviserats såsom inlämnat i annan församling, skall pastor i utflyttningsorten därom underrätta pastor i den församling, till vilken betyget utfärdats. Sådana underrättelser skola avlåtas dels i maj, augusti och november för närmast föregående kalenderkvartal, dels i december för månaderna oktober och november och dels slutligen i

236 januari för hela det föregående kalenderåret. Pastor, som mottagit dylik underrättelse, skall infordra flyttningsbetyget, om den, som uttagit detsamma, finnes i hans församling, och äger härför anlita vederbörande kronoeller stadsbetjänt. Tredskas den flyttande, kan han av länsstyrelsen vid vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet i förevarande hänseende. Den, som vill utflytta till utlandet, skall för erhållande av flyttningsbetyg hos vederbörande pastorsämbete göra skriftlig anmälan därom, åtföljd, om han är värnpliktig och ej frikallad från värnpliktens fullgörande, av bevis om tillstånd att avflytta ur riket. Dagen för flyttningsbetygets utfärdande räknas i detta särskilda fall som utflyttningsdag. Från utlandet inflyttad, vilken skall bokföras i församling här i riket, skall inom samma tid som annan inflyttad hos pastor i församlingen anmäla inflyttningen och därvid avlämna, om han tidigare varit bokförd i församling inom riket, flyttningsbetyg från denna församling men eljest de motsvarande handlingar, han kan anskaffa. Underlåtenhet bestraffas. Flyttningsbetyget eller däremot svarande handling infordras däremot icke. Återinflyttar till Sverige från utlandet person, som tidigare varit i riket bokförd, åligger det pastor i inflyttningsorten att om inflyttningen underrätta pastorsämbetet i den församling, från vilken flyttningsbetyget till utlandet utfärdats. Flyttningsbetyg till utlandet skall, om utresa ur riket ej sker inom viss tid efter betygets utfärdande, återlämnas till pastor i utflyttningsorten. Försummelse härutinnan ådrager den försumlige bötesansvar. Att återlämna annat flyttningsbetyg, om flyttning ej kommer till stånd, är icke ens påbjudet. Så länge flyttningsbetyget icke är inlämnat i någon församling, kan dock den, för vilken det utfärdats, icke utfå annat prästbevis än nytt flyttningsbetyg. Födelse, dop, konfirmation, första nattvardsgång, dödsfall, jordfästning £ eller begravning skall i födelse- och dopbok, konfirmationsbok eller död- och 1begravningsbok inskrivas, förutom i församling, som är rätt inskrivningsort för den tilldragelse eller förrättning, varom fråga är, jämväl i församling, där tilldragelsen timat eller förrättningen ägt rum, om denna församling är annan än rätta inskrivningsorten. Pastor i församling, varest inrättning med egen födelse- och dopbok eller död- och begravningsbok är belägen, är dock befriad från att i församlingens födelse- och dopbok eller död- och begravningsbok anteckna andra å inrättningen timade födelser eller dödsfall eller förrättade dop, jordfästningar eller begravningar än sådana, för vilka församlingen är rätt inskrivningsort. Vigsel antecknas i lysnings- och vigselboken allenast i den församling, som är rätt inskrivningsort för vigseln. Sådan ort är i regel lysningsorten men, om lysning ej föregått vigseln, kvinnans kyrkobokföringsort, eller, i visst fall, hennes vistelseort. Beträffande övriga här avsedda böcker gäller som huvudregel, att rätt inskrivningsort är för barns födelse moderns, för konfirmation eller första nattvardsgång den konfirmerades eller nattvardsbarnets samt för dödsfall, jordfästning och begravning den avlidnes kyrkobokföringsort, närmare be-

237 stämt den församling, i vilken modern vid nedkomsten eller den avlidne vid dödsfallet var upptagen i församlingsbok eller bok över obefintliga eller den konfirmerade eller nattvardsbarnet upptagits i församlingsbok. Rätt inskrivningsort för dop sammanfaller i stort sett med rätta inskrivningsorten för födelsen. Om rätt inskrivningsort icke kan bestämmas med hjälp av ovanberörda huvudregel, gälla för vissa fall särskilda bestämmelser. Sålunda är vid dylik händelse rätt inskrivningsort för födelse nedkomstorten eller, beträffande hittebarn, den ort, där barnet anträffats, och för dödsfall, jordfästning och begravning den ort, där dödsfallet timat. Födelser och dödsfall är envar, »som vederbör», pliktig att skyndsamt anmäla. Enligt förordningen den 11 februari 1887 angående anmälningar om födda barn skall födclseanmälan göras av barnets fader eller moder eller, »i händelse av deras död eller frånvaro», annan person, vilken har barnet i sin vård, inom sex veckor efter födelsen. Försummelse är straffbelagd och kan dessutom föranleda föreläggande vid vite att fullgöra ifrågavarande skyldighet. Plikt att anmäla barns födelse åligger vidare enligt reglementet för barnmorskor den 21 november 1919 barnmorska, som biträder vid förlossning annorstädes än å barnbördshus, sjukhus, hospital, asyl, fängelse eller tvångsarbetsanstalt. Födes barnet å sådan inrättning, skall födelseanmälan enligt kyrkobokföringsförordningen avsändas genom inrättningens predikant eller annan där anställd person. Sådan predikant eller person har även att ombesörja anmälan om dödsfall, som timat å inrättningen. Födelse- eller dödsfallsanmälan från dylik inrättning avsändes till pastor i den församling, som är rätt inskrivningsort för födelsen eller dödsfallet. Födelseanmälan av barnmorska göres hos pastor i nedkomstorten. Födelseeller dödsfallsanmälan av annan person kan göras hos envar pastor. Det åligger myndighet eller annan, som förvaltar begravningsplats, att tillse, att begravning ej sker utan tillstånd. Tillståndsbevis för begravning utfärdas av pastor. För eldbegängelse fordras tillstånd av polismyndighet eller i vissa fall länsstyrelse. Ehuru föreskrift saknas, att vid ansökan om sådant tillstånd skall fogas bevis, att dödsfallet anmälts hos pastor, torde enligt praxis i allmänhet sökande avfordras vederbörligt utdrag u r död- och begravningsboken. Berörda förhållanden medföra visst tvång att anmäla dödsfall. I övrigt saknas möjlighet att framtvinga fullgörande av anmälningsskyldighet i sådant avseende. Dopförrättare, konfirmationsförrättare, officiant vid första nattvardsgång, vigselförrättare, jordfästningsförrättare eller begravningsförrättare, som icke själv för kyrkobok, vari förrättningen skall inskrivas, är skyldig att anmäla förrättningen till kyrkobokföraren. Har pastor i en församling mottagit anmälan eller verkställt förrättning, som skall föranleda anteckning i någon av kyrkoböckerna i annan församling, skall pastor ofördröjligen därom underrätta pastor i sistberörda församling.

238 För meddelanden pastorsämbetena emellan böra användas utdrag ur kyrkoböckerna enligt fastställda formulär. För flyttnings-, ålders- och arbetsbetyg, äktenskapsbetyg, lysningsbevis, vigselbevis, tillståndsbevis för begravning ävensom utdrag av födelse- och dop-, konfirmations-, lysnings- och vigsel- samt död- och begravningsböckerna ävensom för meddelande om inlämnat flyttningsbetyg och anmälan om förrättad vigsel finnas formulär fastställda i kyrkobokföringsförordningen. De bevis och uppgifter, som av pastorsämbetena meddelas, äro emellertid av åtskilligt flera slag än ovannämnda. Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlags blankettkatalog upptager sålunda därutöver ett sjuttiotal blanketter för olika ändamål. Av de för utfärdande av prästbevis gällande bestämmelser må här anmärkas följande. Flyttningsbetyg får icke utfärdas till obestämd ort. I stället för förkommet flyttningsbetyg kan, om det var utfärdat till församling inom riket, nytt sådant betyg utfärdas, avseende förhållandena vid tidpunkten för det nya betygets utfärdande, men om det förkomna betyget var utfärdat till utlandet, allenast duplett därav utlämnas. Äktenskapsbetyg är inom riket giltigt endast under två månader från dagen för dess kungörande. Begär någon, för vilken äktenskapsbetyg utfärdats, nytt sådant betyg, innan sju månader förflutit efter det förra betygets kungörande, åligger det sökanden, där han icke återlämnar betyget, att styrka, att hans förra trolovade avlidit, eller att lysning ej följt, eller ock, om lysning skett, å vilken dag sådan sista gången avkunnades. Inom fyra månader från sistnämnda dag eller, om lysning ej följt, dagen för det förra betygets kungörande, får nytt betyg icke utfärdas, såvida icke den andra trolovade avlidit. För den, som överförts till boken över obefintliga, får annat prästbevis än flyttningsbetyg utfärdas endast på begäran av myndighet. Detsamma gäller, såsom förut anmärkts, även beträffande den, som uttagit flyttningsbetyg men icke inlämnat det i annan församling och icke heller återlämnat det till utfärdaren. Pastors beslut och åtgärder i kyrkobokföringsfrågor kunna överklagas. Talan föres genom besvär hos vederbörande domkapitel, över domkapitlets beslut i kyrkobokföringsfrågor fullföljes talan, om beslutet angår rätt kyrkobokföringsort, hos kammarrätten, som i dessa frågor är högsta instans, men eljest hos Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet. Utom besvärsvägen kunna kyrkobokföringsfrågor dragas under domkapitlets prövning genom underställning, nämligen »i tvivelaktiga fall eller då mellan pastorsämbeten olika meningar uppstått» om kyrkobokföringsförordningens tillämpning. Mantalsskrivningen i allmänhet. För mantalsskrivningen i riket utom Stockholm och Göteborg, för vilka städer särskild redogörelse lämnas nedan, gäller förordningen angående mantalsskrivning den 6 augusti 1894. Mantalsskrivning förrättas årligen mellan den 15 november och årets slut för varje stad, kommun å landet eller, där kommun å landet tillhör flera fögderier, fögderidel av sådan kommun och gäller för det nästkommande

239 kalenderåret. Förrättningen hålles i regel inom mantalsskrivningsdistriktet. Mantalsskrivningsförrättare är å landet häradsskrivaren. På framställning av stad, där magistrat ej finnes, äger Konungen förordna, att mantalsskrivningen i staden skall förrättas av kommunalborgmästaren eller under dennes tillsyn av särskild tjänsteman. I stad utan magistrat, beträffande vilken sådant förordnande ej givits, är häradsskrivaren mantalsskrivningsförrättare. Därest på grund av fögderiets utsträckning eller folkmängd häradsskrivaren icke anses kunna medhinna mantalsskrivningen inom fögderiets samtliga distrikt, äger dock länsstyrelsen förordna landsfiskal eller annan lämplig person att förrätta mantalsskrivningen inom ett eller flera distrikt. I stad, där magistrat finnes, verkställes mantalsskrivningen under magistratens tillsyn av den tjänsteman, vilken debiteringen av kronoutskylderna åligger eller till vilkens befattning förrättningen enligt särskilt meddelade föreskrifter hörer. Efter förslag av häradsskrivare och magistrater samt, i förekommande fall, kommunalborgmästare utsätter länsstyrelsen tider och ställen för mantalsskrivningarnas förrättande samt utfärdar därom kungörelse. Före mantalsskrivning å landet skall häradsskrivaren hava upprättat mantalslängd (den s. k. stommen) enligt fastställt formulär och i enlighet med den vid senaste mantalsskrivning upprättad längden. Stommen skall författningsenligt upptaga blott fastigheterna och deras ägare eller innehavare men plägar flerstädes utgöra en fullständig, glest skriven kopia av löpande årets mantalslängd, vilken kopia sedermera kompletteras vid mantalsskrivningsförrättningen. Någon särskild föreskrift därom, att mantalsskrivningsförrättare i stad bör hava före mantalskrivningen upplagt mantalslängd, torde hava ansetts icke böra lämnas på grund av att förhållandena i en stad kunna mellan två mantalskrivningar så väsentligt förändras, att ett ovillkorligt åläggande i berörda hänseende ofta endast skulle medföra onödigt besvär och oreda. I mantalslängd för distrikt å landet skola i alfabetisk ordning och med utsättande av jordeboksnummer och jordregisterbeteckning upptagas alla hemman och lägenheter, verk och inrättningar jämte deras ägare och innehavare. Under varje fastighet redovisas de personer, vilka skola mantalsskrivas å fastigheten. Mantalslängd i stad upprättas i enahanda ordning med iakttagande, att där upptagas kvarteren samt, i stället för hemmansoch brukningsdelar, gårdarnas och stadsjordarnas nummer och namn efter tomt- och jordeboken. Har fastighetsregister upplagts för staden, skola i stället för gårdarna och stadsjordarna införas tomternas och stadsägornas beteckningar enligt fastighetsregistret. Vid mantalsskrivningen skola vara tillstädes pastor eller, om han har förfall, någon av honom förordnad lämplig person, helst annan inom församlingen tjänstgörande präst, vederbörande stadsfiskal eller fjärdingsman samt kommunalombud, vilka till det antal, som för vinnande av tillförlitliga uppgifter vid förrättningen erfordras och av länsstyrelsen bestämmes, för varje mantalsskrivningsdistrikt utses av den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt. Dessutom äger envar, vilkens rätt är av mantalsskrivningen

240 beroende, att för bevakande därav vara närvarande. Pastor skall vid förrättningen tillhandahålla församlingsboken, i vilken alla sedan sista mantalsskrivningen timade förändringar skola, såvitt på pastor ankommit, hava blivit fullständigt införda. Pastor skall även meddela, vad han har sig bekant rörande inflyttning till församlingen av personer, som icke inlämnat flyttningsbetyg, eller om andra mantalsskrivningen berörande förhållanden, varom behöriga uppgifter icke inkommit. Av vederbörande kommunalombud avlämnas vid förrättningen förteckningar å personer inom distriktet, vilka åtnjuta fattigunderstöd eller till följd av fattigdom eller sjuklighet böra befrias från erläggande av mantalspenningar. Varje efter senaste mantalsskrivning ingången avhandling angående ägande-, åbo- eller arrenderätt till fast egendom bör av fastighetens innehavare uppvisas vid förrättningen. Envar skall mantalsskrivas, där han är bosatt. Uppehåller sig någon under olika delar av året inom särskilda mantalsskrivningsdistrikt, betraktas han såsom bosatt i det distrikt, där han vistas under sådana förhållanden, att han med avseende å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter bör anses därstädes hava sitt egentliga hemvist, med rätt likväl för den, som äger fast egendom eller idkar rörelse inom olika mantalsskrivningsdistrikt och inom vartdera av dessa vistas någon del av året samt ej på grund av tjänst eller verksamhet kan anses hava sitt egentliga hemvist i någotdera av dessa eller annat mantalsskrivningsdistrikt, att själv bestämma och anmäla, inom vilketdera distriktet han skall mantalsskrivas. Den, som nästa fardag eller dessförinnan kommer att flytta till annat distrikt för att övertaga fast egendom eller rörelse eller tillträda tjänst, bör jämte honom åtföljande personer där mantalsskrivas. I rikets tjänst å utländsk ort anställd skall med sin familj och svenska betjäning mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dock må utan hinder av vad sålunda stadgats den, som utom Stockholm äger eller besitter fast egendom, med Konungens medgivande tillika med sin familj och betjäning mantalsskrivas inom det mantalsskrivningsdistrikt, där den fasta egendomen är belägen. Sjöfarande, som ej är bosatt inom riket, skall mantalsskrivas, där han senast varit i mantalslängden uppförd. Den, som för sig, hustru eller minderårigt barn av fattigvårdssamhälle åtnjuter full försörjning, som ej är tillfällig, mantalsskrives inom fattigvårdssamhället motsvarande eller tillhörande distrikt. Vistelse å annan ort än den egentliga boningsorten för utövande av statsrådsämbete, ledamotskap av kommitté eller kommission, sakkunnigskap, riksdagsmannaskap eller annat uppdrag eller arbete av tillfällig beskaffenhet föranleder ej i och för sig ändring i avseende å mantalsskrivningsorten. Sådan ändring föranledes i regel ej heller därav, att någon vistas vid allmän eller enskild läroanstalt för erhållande av undervisning eller intagits å sjukvårdsinrättning eller förbättrings- eller uppfostringsanstalt eller undergår frihetsstraff eller tvångsarbete. Envar, som ej hos annan mantalsskrives, skall årligen vid mantalsskrivningen avlämna uppgift rörande sig själv och dem, som höra till hans hushåll eller av annan anledning skola mantalsskrivas hos honom. Den, som äger,

241 besitter eller brukar fast egendom eller idkar rörelse inom annat distrikt än det, varest han skall mantalsskrivas, åligger att jämväl till mantalsskrivningen i förstnämnda distrikt avlämna uppgift angående egendomen eller rörelsen med den därtill hörande personal. Nu nämnda uppgiftsskyldigheter gälla i tillämpliga delar även för allmänna inrättningars föreståndare, bolagsstyrelser och i allmänhet dem, som vårda och förvalta annans egendom. P å landsbygden äga allmoge och mindre skrivkunniga att antingen själva eller genom annan uppgiftspliktig person muntligen meddela sina uppgifter. Före den 8 november varje å r skola dels vederbörande chefer för arméns och flottans i garnisons- eller stationsort förlagda manskap samt de vid kronans varv eller verkstäder anställda personer, dels direktörer eller andra föreståndare för straff- eller arbetsfängelser angående envar för bestraffning intagen person, dels ock sjömanshusdirektion för vid sjömanshuset påmönstrad sjöfarande till vederbörande pastor insända vissa för förskrivningen och mantalsskrivningen erforderliga uppgifter. Inom nyssnämnda tid skall arbetsgivare eller arbetsföreståndare, som i arbetet sysselsätter person, vilken är bosatt i annan församling än den, där han under den tid, arbetet pågår, är boende, årligen till den församling, arbetaren tillhör, lämna uppgift om hans vistelseort och anställning. I de vid mantalsskrivningsförrättningen förekommande ärenden skall förrättningsmannen meddela beslut, som tillika med skälen därför antecknas i det protokoll, förrättningsmannen är skyldig att föra vid förrättningen. Efter förrättningens slut undertecknas mantalslängden av förrättningsmannen, pastor och vederbörande kommunalombud. Pastor skall å särskild längd upptaga de personer, vilka blivit mantalsskrivna vid förrättningen men icke avlämnat flyttningsbetyg, dock med undantag för sådana personer, som uppgivit sig komma att senare inflytta från annat distrikt. Denna längd skall pastor före den 15 januari tillställa vederbörande magistrat, kommunalborgmästare eller häradsskrivare, därvid längden skall vara försedd med anteckning om dem, vilka, efter det mantalsskrivningen förrättats, till pastor avlämnat flyttningsbetyg. Samtidigt överlämnas förteckning å alla efter nämnda förrättning intill årets slut i mantalsskrivningsdistriktet födda och döda samt med flyttningsbetyg från annat distrikt dit inflyttade, förut ej där mantalsskrivna personer, ävensom från distriktet utflyttade personer, de sistnämnda dock endast såvida de under förenämnda tid uttagit flyttningsbetyg till annan församling och från pastor därstädes eller på annat tillförlitligt sätt underrättelse erhållits, att de dit inflyttat, så ock de personer, vilkas civilstånd under samma tid ändrats. Hava inga förändringar av nu nämnt slag inträffat mellan mantalsskrivningen och årets slut, skall även sådant inom den stadgade tiden anmälas. I mantalslängden skola införas de rättelser och tillägg, som föranledas av här omnämnda längd och förteckning. Därjämte skall pastor senast den 20 januari avlämna s. k. särskild tillläggsförteckning över personer, som under tiden från årets början till och med den 15 januari blivit kyrkobokförda inom distriktet såsom inflyttade

242 från annat distrikt. Om mantalsskrivningsförrättaren finner, att sådan person bör mantalsskrivas i distriktet, skall han därom korrespondera med annan vederbörande mantalsskrivningsförrättare. Mantalsskrivningsförrättarna äro skyldiga att i anledning av förhållanden, som vid mantalsskrivningen eller eljest komma till deras kännedom, meddela varandra erforderliga underrättelser till förebyggande därav, att någon varder från mantalsskrivning obehörigen utesluten eller på mer än ett ställe samtidigt mantalsskriven. Därest skiljaktiga meningar mellan mantalsskrivningsförrättarna uppstå beträffande någon persons rätta mantalsskrivningsort, skall frågan därom underställas länsstyrelsen i det län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen, och skall personen under tiden kvarstå i det distrikts mantalslängd, där han senast varit uppförd. Mantalslängden jämte tillhörande bilagor samt det vid förrättningen förda protokoll skola senast den 9 februari av mantalsskrivningsförrättaren överlämnas till vederbörande pastor. Länsstyrelsen kan meddela anstånd med handlingarnas avlämnande, därest på grund av mantalsskrivningens vidlyftighet sådant prövas nödigt, dock icke längre än till den 23 februari. Det åligger pastor att med församlingsboken jämföra mantalslängden samt upptaga de vid granskningen förekommande anmärkningarna å förteckning, som bifogas mantalslängden, vilken jämte tillhörande handlingar skall inom tio dagar, efter det att densamma avlämnats till pastor, av denne återställas till mantalsskrivningsförrättaren. Sedan i anledning av pastors anmärkningar vederbörliga rättelser och tillägg ägt rum i mantalslängden, skall längden anses justerad. Inom tio dagar efter det mantalslängden av pastor återställts till mantalsskrivningsförrättaren skall längden i justerat skick avlämnas till ordföranden i taxeringsnämnden. Under den tid mantalslängden finnes hos mantalskrivningsförrättare eller pastor, hålles den tillgänglig för dem, som därav önska taga del. I fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd äger envar, vars rätt därav beröres, ävensom vederbörande kommun eller fattigvårdssamhälle söka ändring hos länsstyrelsen i länet genom besvär, vilka skola dit ingivas före den 1 juli det år mantalsskrivningen avser. Den, som är missnöjd med länsstyrelsens beslut, äger att däröver anföra besvär hos kammarrätten, över kammarrättens beslut i mantalsskrivningsfrågor må ej klagan föras. Har någon mantalsskrivits å mer än en ort, må dock frågan om hans rätta mantalsskrivningsort upptagas till prövning, när fråga om inverkan härav i annat ärende föreligger till bedömande. Särskilda bestämmelser för Stockholm. Den väsentligaste olikheten mellan kyrkobokföringen i Stockholms territoriella församlingar och rikets övriga församlingar är, som i det föregående redan omnämnts, den, att församlingsböcker i de förstnämnda ej föras utan ersättas av utförligare än annorstädes i riket förda inflyttningsböcker och av fortlöpande anteckningar å särskilda prästbetyg, som av församlingsborna själva förvaras. Som

243 en ytterligare egendomlighet för ifrågavarande församlingar må antecknas, att bok över obefintliga där ej föres på annat sätt, än att de förteckningar över obefintliga, som på sätt nedan kommer att omtalas, erhållas från mantalskontoret, samlas till en bok. Vid sidan av de författningsenliga kyrkoböckerna föras numera i alla territoriella församlingar i Stockholm enligt kortsystem ett eller flera icke officiella alfabetiska hjälpregister till sagda böcker, framtvingade huvudsakligen genom avsaknaden av församlingsbok. För hjälpregistrens förande tillämpas något olika principer i de särskilda församlingarna. Medan hjälpregisterkorten i ungefär halva antalet församlingar förutom identifieringsdata endast upptaga hänvisningar till de officiella böckerna, påföras dem i övriga församlingar därjämte alla till en församlingsbok hörande anteckningar, så att hjälpregistren i dessa församlingar i själva verket utgöra församlingsböcker, förda på kort, och direkt kunna läggas till grund för utfärdande av prästbevis. I en församling användas olikfärgade kort för män och kvinnor, och i två andra församlingar föras till och med särskilda register för personer av vartdera könet. Hustru, som sammanbor med mannen, upptages allmänt på dennes kort men uppföres i tre församlingar, däribland de två sistberörda, dessutom på eget kort. Minderåriga antecknas å föräldrarnas kort. Barn erhålla egna kort: i två församlingar det kalenderår, då de fylla 10 år, och i de övriga vid konfirmationen, eller, om de ej konfirmerats, i en del av sistberörda församlingar det kalenderår, under vilket de, fylla 15 år, men i de andra först då eget prästbetyg för dem utfärdas. Efter den synpunkt, ur vilken folkmaterialet i dem redovisas, benämnas h ä r nedan de mera allmänt förekommande hjälpregistren: församlingsregister, register över obefintliga, register över utflyttade samt register över döda. Församlingsregistret, vilket omfattar alla dem, som vid ett givet tillfälle äro kyrkobokförda i församlingen, kan betecknas som det centrala registret i den meningen, att de övriga ovannämnda registren i regel sammansättas av kort, som dit överförts från församlingsregistret; dock utgöres registret över obefintliga i en av de församlingar, där sådant register föres, av särskilda kort. Församlingsregister föres i alla Stockholms territoriella församlingar — i två av dem som enda hjälpregister. I den ena av sistberörda församlingar kvarstå i församlingsregistret även kort för utflyttade och döda, i den andra däremot makuleras sådana kort. Register över obefintliga föres blott i sju av församlingarna. I alla de församlingar, där sådant register, bildat av överflyttade kort från församlingsregistret, ej förekommer, kvarstår obefintligs kort i sistnämnda register, försett — utom i en församling — med anteckning om obefintligheten. Register över utflyttade och register över döda föras i samtliga församlingar utom två, därav i tre församlingar som ett gemensamt register över utflyttade och döda. Utöver de ovan omförmälda registren föras i sex församlingar vissa specialregister över församlingsborna, i en församling icke mindre än sex, nämligen ett över sinnessjuka, sinnesslöa, omyndigförklarade, epileptiker och

244 rymmare, ett över personer, som ådömts straffpåföljd, ett över s. k. frikyrkliga, som utträtt ur svenska statskyrkan, ett över katolska trosbekännare, ett över mosaiska trosbekännare och slutligen ett över utländska undersåtar. Vad beträffar de övriga fem församlingarna föras i fyra av dem särskilda register över sinnessjuka och över främmande trosbekännare samt därutöver i två av dessa ett register över utländska undersåtar och i de andra två ett register över straffade samt i en av de sistberörda ytterligare ett register, upptagande omyndigförklarade. I en församling föres endast ett specialregister, nämligen över utländska undersåtar. Vid sidan av kyrkobokföringen äger i Stockholm en civil bokföring av stadens befolkning rum. I avseende å denna bokföring tillämpas förordningen den 18 december 1925 om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm, sådan densamma lyder enligt kungörelsen den 13 augusti 1936. Bokföringen ombesörjes av överståthållarämbetet för skatteärenden å dess mantalsavdelning (mantalskontoret), som förestås av en mantalsintendent. Envar, som skall kyrkobokföras i territoriell församling i Stockholm eller är bosatt i Stockholm och tillhör icke territoriell församling, upptages i ett folkregister. Vid bokföringen användes kortsystem. Särskilt kort upplägges för varje person med följande undantag. Äkta makar, som sammanbo, upptagas å gemensamt kort (familjekort). Å familjekort uppföras, jämte föräldrarna eller endera av dem, hemmavarande barn och adoptivbarn under femton år. Folkregisterkorten skola innehålla för därå upptagna personer uppgifter till ledning vid mantalsskrivningen ävensom övriga anteckningar, som anses erforderliga för en fullständig folkbokföring. Vid sidan av folkregistret föres ett alfabetiskt kortregister över alla å folkregisterkort upptagna personer utom barn och adoptivbarn, vilka uppförts å samma folkregisterkort som föräldrarna eller endera av dem, samt, såvitt angår makar, vilka före den 1 oktober 1936 upptagits å gemensamt folkregisterkort, annan än den som uppförts främst å kortet. För bevarande av kännedom om dem, som under del av kalenderår varit upptagna i folkregistret såsom boende inom viss fastighet utan att därstädes vara eller bliva mantalsskrivna, äro särskilda anordningar vidtagna. Folkregistret avser att åskådliggöra förändringarna i Stockholms stads befolkningsförhållanden från tid till annan. På grund härav är det angeläget, att samtliga förändringar i dessa förhållanden utan dröjsmål komma till mantalskontorets kännedom. Envar, som inflyttar till Stockholm eller flyttar inom Stockholm från en fastighet till en annan eller utflyttar från Stockholm till annan ort inom riket, skall angående sig och medföljande personer till mantalskontoret göra anmälan om flyttningen samt avlämna flyttningsbetyg. Dylik anmälningsskyldighet skall fullgöras senast på fjortonde dagen efter flyttningen. Sedan dylik anmälan gjorts, iakttages följande: a) Avser anmälan inflyttning till Stockholm, översändes flyttningsbetyget till pastor i den församling, i vilken den inflyttande bör kyrkobokföras. Efter verkställd kyrkobokföring återsänder pastor flyttningsbetyget till mantalskontoret.

245 b) Skall till följd av flyttning inom Stockholm ändring äga rum i den flyttandes kyrkobokföring, översändes flyttningsbetyget till pastor i den församling, i vilken den flyttande är kyrkobokförd. Efter verkställd kyrklig utskrivning översänder pastor flyttningsbetyget till pastor i den församling, vari den flyttande skall kyrkobokföras. Sedan pastor i sistnämnda församling verkställt den kyrkliga inskrivningen, återsänder han flyttningsbetyget till mantalskontoret. c) Avser anmälan utflyttning från Stockholm till annan ort inom riket, översändes flyttningsbetyget till pastor i den församling, varifrån utflyttning äger rum. Efter verkställd utskrivning översänder pastor flyttningsbetyg till mantalskontoret. När till pastor ingått meddelande, att den flyttande inskrivits i annan församling, översändes detta meddelande efter vidtagna kyrkobokföringsåtgärder till mantalskontoret. d) I fråga om utflyttning till utlandet förfares i huvudsak enligt vad som anförts under c) här ovan. Skulle den, som erhållit flyttningsbetyg till utlandet, icke inom en månad hava lämnat riket, åligger det honom att ofördröjligen och senast inom åtta dagar efter månadens utgång till mantalskontoret återlämna betyget, varefter förfares på enahanda sätt, som nyss nämnts beträffande inflyttning från ort utom Stockholm. När någon, utan ändring av bostad, kyrkobokförts i annan församling än den, som han förut tillhört, skall underrättelse härom inom fjorton dagar efter kyrkobokföringen av pastor i den församling, till vilken inflyttning ägt rum, lämnas mantalskontoret. Det åligger husbonde att tillse, att flyttningsanmälan för i hans enskilda tjänst varande person i rätt tid verkställes. Enahanda skyldighet åligger innehavare av bostadslägenhet med avseende å person, som inflyttat i lägenheten. Årligen under första hälften av oktober månad skall av husägare eller den, som företräder honom, till mantalskontoret avlämnas uppgift å de personer, vilka efter ägarens upplåtelse under året inflyttat i fastigheten eller avflyttat från densamma. Mantalskontoret erhåller från pastorsämbetena i stadens församlingar utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböckerna för varje månad inom åttonde dagen av den påföljande månaden. Dessa utdrag, vilka, där så kan ske, skola innehålla uppgift å bostad för föräldrarna till de födda samt för vigda och avlidna, översändas från mantalskontoret till statistiska centralbyrån årligen före utgången av februari månad. Mantalskontoret erhåller därjämte från vederbörande pastor del av de uppgifter, som eljest författningsenligt lämnas till pastor rörande förhållanden, varom folkregistret skall innehålla upplysning. Till mantalskontoret skola vidare avlämnas uppgifter angående i Stockholm hemmahörande personer, vilka intagits i eller frigivits från därvarande fängelser eller intagits å eller utskrivits från inrättningar, lydande under Stockholms stads fattigvårdsnämnd, ävensom om i Stockholm hemmahörande sjöfolk, som inskrivits å eller avförts från sjömanshuset. Å mantalskontoret föras särskilda längder över inflyttade, utflyttade, födda och döda. Folkregisterkort för kvinna, som ingått äktenskap och sammanflyttat med mannen samt till följd härav uppförts å folkregisterkort för man-

246 nen, överföres till mantalskontorets arkiv. Dit överföras även kort, som upptaga utflyttade eller avlidna personer. Dessa kort sammanföras till ett särskilt register, arkivregistret. Folkregisterkorten för de personer, om vilka tillförlitlig upplysning erhållits, att de utan uttagande av flyttningsbetyg bosatt sig å utrikes ort, eller om vilkas vistelseort upplysning ej vunnits under tiden mellan två på varandra följande mantalsskrivningar, skola sammanföras till ett gemensamt register över obefintliga. Sjöman må dock icke överföras till nämnda register, så länge han kvarstår såsom inskriven å sjömanshuset i Stockholm. Därest någon till registret över obefintliga överförd person återkommer till Stockholm eller tillförlitlig upplysning om hans vistelseort utom Stockholm vinnes eller anmälan ingår, att han avlidit, skall han ånyo upptagas i folkregistret, varefter ytterligare de åtgärder vidtagas, som påkallas av de erhållna upplysningarna. Mantalsintendenten avlämnar årligen före den 20 mars till vederbörande pastor förteckning å de till församlingen hörande personer, vilka efter det uppgift senast lämnats blivit överförda till registret över obefintliga och där kvarstå. Har någon till samma register överförd person åter upptagits i folkregistret, avlåtes därom ofördröjligen underrättelse till vederbörande pastor. Mantalsskrivningen förrättas av mantalsintendenten. I fråga om rätt mantalsskrivningsort samt de uppgifter, som böra lämnas vid mantalsskrivningen, gäller vad som i sådant avseende är föreskrivet för riket i allmänhet. Mantalsskrivningen förrättas med början i november månad för det nästföljande kalenderåret. Envar, som är skyldig lämna mantalsuppgift, skall avlämna dylik uppgift skriftligen i ett exemplar första helgfria dagen efter den 4 november till ägaren av den fastighet, där han är bosatt, eller till ägarens ställföreträdare. Ägaren eller hans ställföreträdare skall insamla mantalsuppgifterna och upprätta huvudförteckning samt å dag, som överståthållarämbetet bestämmer, till mantalskontoret avlämna huvudförteckningen i två exemplar ävensom nämnda mantalsuppgifter, ordnade efter huvudförteckningen. Därjämte skola till ledning för mantalsskrivningen avlämnas vissa uppgifter från verk och myndigheter. Å mantalskontoret granskas mantalsuppgifterna med tillhörande huvudförteckningar samt jämföras med folkregistret. Med anledning av de anmärkningar, som förekommit vid denna granskning av mantalsuppgifterna, samt de upplysningar, som till ledning för mantalsskrivningen införskaffats från övriga mantalsskrivningsförrättare i riket, skall mantalsintendenten ombesörja mantalsuppgifternas och huvudförteckningarnas rättande och fullständigande, samt därefter upprätta mantalslängden. Mantalslängden skall vara avslutad och undertecknad av mantalsintendenten senast den 1 mars. Med undertecknandet skall längden anses justerad. Genom mantalskontorets försorg upprättas årligen ett hela staden omfattande, alfabetiskt register över i längden upptagna personer, med undantag av hustru, boende på samma ställe som mannen, samt barn eller adoptivbarn under 18 år, som mantalsskrivas hos föräldrarna. För underlåtenhet att fullgöra föreskriven uppgiftsskyldighet är bötespå-

247 följd icke stadgad, utan gäller i stället, att handräckning för felande uppgifters införskaffande kan erhållas från överståthållarämbetet, som äger förelägga tredskande vite. Tvist angående mantalsskrivning prövas av överståthållarämbetet för polisärenden. Angående mantalskontorets arbete hänvisas i övrigt till en vid detta betänkande fogad promemoria, som utarbetats av mantalsintendenten Gustaf Kollberg. Särskilda bestämmelser för Göteborg. Kyrkobokföringen i Göteborg är ordnad i enlighet med de för riket i övrigt gällande bestämmelserna i 1915 års kyrkobokföringsförordning med de avvikelser, som föranledas av den för staden gällande särskilda mantalsskrivningsförordningen. Församlingsboken föres kronologiskt efter tiden för personernas inflyttning eller nya familjers bildande med tillägg av en särskild fastighetslängd, anordnad efter bostad, i vilken under varje fastighet införas där boende familjers eller hushålls huvudpersoner och för sig själva boende personer med hänvisning till uppslag i församlingsboken ävensom med samma hänvisning tjänare samt deras barn, om ej tjänarna äro i församlingsboken införda under husbönderna. Beträffande den löpande civila folkbokföringen och mantalsskrivningen i Göteborg tillämpas förordningen den 17 november 1905 angående mantalsskrivning i Göteborg med däri tid efter annan genom särskilda författningar verkställda ändringar. En fortlöpande bokföring av stadens invånare verkställes å mantalskontoret i staden av mantalsskrivare, vilka tjänstgöra envar för visst distrikt, omfattande en av de territoriella församlingar, i vilka staden är indelad, eller, där så finnes lämpligt, viss del av sådan församling. Chefskapet över mantalskontoret utövas av mantalsdirektören utan inskränkning i magistratens befogenheter och åligganden med avseende å mantalsskrivningen och debitering av utskylder m. m. (Mantalskontoret omhänderhar tillika debitering av krono- och kommunalutskylderna i staden.) För varje distrikt föres av mantalsskrivaren en efter rote och kvarter, fasta egendomar och hushåll ordnad mantalsbok, i vilken införas alla inom distriktet boende personer, som icke blott tillfälligtvis uppehålla sig där. Dessutom föres enligt kortsystem ett för hela staden gemensamt, å anteckningarna i mantalsboken grundat alfabetiskt register, upptagande samtliga i staden mantals- och kyrkoskrivna personer, vilka under kalenderåret uppnått eller uppnå 16 års ålder, ävensom barn under denna ålder, vilka icke äro mantalsskrivna hos sina föräldrar eller endera av dem. Vid inflyttning till Göteborg skall den inflyttade inom fjorton dagar å mantalskontoret anmäla inflyttning samt avlämna vederbörligt flyttningsbetyg från utflyttningsorten angående sig själv och sitt husfolk. Sedan anteckning om inflyttningen införts i mantalsboken, överlämnas flyttningsbetyget jämte uppgift om den inflyttades bostad genom vederbörande mantalsskrivares försorg till pastor i den församling, där den inflyttande bör kyrkobokföras. Då flyttning inom Göteborg äger rum från en egendom till annan, skall IG—388005.

II.

248 anmälan om flyttning av den flyttande göras till mantalskontoret inom fjorton dagar efter flyttningen. Anmälan om flyttningen översändes av mantalsskrivaren till pastor i den territoriella församling, inom eller från vilken flyttningen ägt rum, eller, i förekommande fall, till pastor i icke territoriell församling, där den flyttande är kyrkobokförd. Därest den flyttande fortfarande kommer att tillhöra samma församling, fogas vid anmälan uppgift om den nya bostaden. Har flyttning ägt rum från ett distrikt till ett annat, skall pastor efter verkställd kyrkobokföring till mantalsskrivaren återsända nämnda anmälan. I händelse den flyttande kommer att tillhöra annan territoriell församling, skall flyttningsbetyg därvid bifogas. Därefter verkställes å mantalskontoret vederbörliga anteckningar i mantalsboken för såväl det distrikt, från vilket flyttning skett, som ock för det distrikt, dit flyttning ägt rum. Har flyttning skett från en territoriell församling till en annan, skall flyttningsbetyget översändas till pastor i den nya församlingen jämte uppgift å den nya bostaden. Därest någon utan ändring av bostad blir kyrkobokförd i annan församling än den, han förut tillhört, skall underrättelse härom inom fjorton dagar efter kyrkobokföringen av pastor i den församling, dit inflyttning ägt rum, meddelas mantalskontoret för behörig anteckning i mantalsboken. Husägare ävensom annan innehavare av bostadslägenhet, vilken åt annan upplåtit bostad, är skyldig att tillse, att i huset eller i lägenheten inflyttade personer fullgöra sin anmälningsskyldighet, samt, om detta underlåtes, inom fjorton dagar efter inflyttningen om förhållandet göra anmälan till mantalskontoret. Enahanda skyldighet åligger husbonde med avseende å hos honom bosatta tjänare. Därjämte äro vissa föreskrifter meddelade angående skyldighet för vederbörande kyrkobokförare att till mantalskontoret översända utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböckerna ävensom andra erforderliga uppgifter i och för verkställande av vederbörliga anteckningar i mantalsboken. Mantalsskrivningen förrättas under tiden mellan den 15 november och årets slut för det nästföljande kalenderåret. Till ledning för densamma skola avlämnas mantalsuppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motsvarande avseende är föreskrivet i Stockholm. Mantalslängden skall vara avslutad och undertecknad av vederbörande mantalsskrivare senast den 1 mars. Med undertecknandet skall längden anses justerad. Föreskrift om bötespåföljd för underlåtenhet att fullgöra föreskriven anmälan är icke meddelad. I stället äger polisdomstolen att genom föreläggande av vite infordra felande uppgift eller handling. Tvist rörande någon persons rätta mantalsskrivningsort prövas av polisdomstolen. Inskrivning och redovisning av sjöfolk. Att föra förteckning över svenska sjömän, som användas i handelssjöfart, och anteckna deras tjänstgöring å fartyg och värnpliktsförhållanden m. m. åligger enligt förordningen den 13 juli 1911 (nr 86) angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m. (nedan kallad sjömanshusförordningen) sjömanshusen.

249 Dessa äro för närvarande till antalet 47, vart och ett med sitt distrikt. Distrikten omfatta tillsammans hela riket. Sjömanshusen stå under uppsikt av kommerskollegium. Varje sjömanshus förvaltas av en direktion, bestående av fem ledamöter, vilka väljas av redare och sjöfolk på visst fastställt sätt. Vid varje sjömanshus skall därjämte finnas en ombudsman, vilken är föredragande hos direktionen och äger deltaga i dess överläggningar men ej i besluten. Enligt gällande bestämmelser bör varje svensk medborgare, som å svenskt handelsfartyg idkar sjöfart såsom yrke, vara inskriven vid sjömanshus och inneha sjöfartsbok. Uppmärksammas bör redan i detta sammanhang, att för påmönstring å fartyg i regel gäller såsom villkor, att den till påmönstring anmälde skall vara inskriven vid sjömanshus och försedd med sjöfartsbok. Sjöfartsbok utfärdas för envar sjöman, som inskrives å sjömanshus. Den innehåller uppgifter angående innehavarens namn, sjömanshus, där inskrivning skett, nummer i inskrivningsregistret och dag för utfärdandet, vidare födelseår, -månad och -dag, födelseort och kyrkobokföringsort, upplysning om längd, hår och ögon och särskilda kännetecken samt färgsinne ävensom värnpliktsförhållanden, inskrivningsnummer, klass och vapenslag samt slutligen blanketter till ifyllande vid varje avmönstring av uppgifter rörande, bland annat, hyresavgifter, som av sjömannen erlagts under tillryggalagd resa. Bokföringen av sjömännen sker i sjömanshusens inskrivningsregister, mönstringsliggare och däremot svarande rapportböcker, innehållande rapporter angående på- och avmönstringar vid andra sjömanshus, samt manskapsförteckningar. Själva förteckningen över sjömännen innehålles i inskrivningsregistret, och kan förandet av detta sägas vara det för det vidare arbetet å sjömanshuset i olika avseenden grundläggande. Inskrivningsregistret innehåller kolumner för anteckning om följande förhållanden: a) i civilt avseende: den inskrivnes namn, år, månad och dag för inskrivningen samt registernummer, uppgifter om färgsinne, syn- och hörselförmåga samt hälsotillstånd, födelseår, -månad och -dag, födelseort, kyrkobokföringsort; den inskrivnes hemvist samt föräldrars namn och hemvist, tjänstgöring enligt mönstringsliggare m. m. ävensom slutligen år och dag för samt anledning till avförande u r registret, b) i militärt avseende: vissa uppgifter angående värnpliktsförhållanden, sålunda om den inskrivne är fast anställd vid krigsmakten eller tilldelad marinens beväring, flygvapnets beväring, härens beväring eller landstormen eller ock är från värnpliktens fullgörande frikallad, vidare uppgift om folium i beväringsrulla samt slutligen upplysning för fall att den inskrivne, ehuru han på andra grunder bort avföras u r registret, dock kvarstår däri såsom värnpliktig, tillhörande marinens eller flygvapnets beväring. För värnplik-

250 tiga skola i inskrivningsregistret antecknas jämväl inskrivningsnumret, varförutom uppgifter angående vunnet inträde å vissa läroanstalter eller vissa avlagda examina skola i registret införas. Av inskrivningsregistrets innehåll framgår i huvudsak vilka uppgifter som vid sjöfolks inskrivning skola vara genom företedda handlingar styrkta och i vilka avseenden sålunda en undersökningsplikt föreligger för sjömanshusombudsmannen. Härutöver m å endast nämnas följande. Den till inskrivning anmälde skall för att få bliva inskriven visa eller göra sannolikt, att han vunnit eller skall vinna anställning i handelssjöfart. För omyndig erfordras målsmans och för den, som är fast anställd vid krigsmakten, vederbörande befäls tillstånd att inträda i sjötjänst å handelsfartyg. Sjöman skall inskrivas vid det sjömanshus, inom vars distrikt han är kyrkobokförd. Dock må själva inskrivningsförfarandet försiggå jämväl vid annat sjömanshus, där anteckningar motsvarande dem, som skola göras i inskrivningsregistret, göras å särskild formulärblankett, vilken sedermera jämte vederbörliga inskrivningshandlingar översändes till det sjömanshus, där sjömannen skall vara inskriven. Om inskrivningen skall vederbörande pastorsämbete underrättas. Om sjöman, som inskrivits vid sjömanshus, blivit kyrkobokförd i annan församling än den han förut tillhört, skall han, innan han påmönstras å fartyg, förete sin sjöfartsbok å det sjömanshus, inom vars distrikt den nya kyrkobokföringsorten är belägen. Är detta sjömanshus delsamma som det, vid vilket sjömannen är inskriven, antecknas den nya kyrkobokföringsorten i inskrivningsregistret och sjöfartsboken. I annat fall skall sjömannen inskrivas i sjömanshusets register, ny sjöfartsbok för honom utfärdas och den gamla annulleras samt underrättelse om inskrivningen avsändas till pastorsämbetet i den församling, där sjömannen är kyrkobokförd, och till ombudsmannen vid det sjömanshus, sjömannen senast tillhört. Denne ombudsman skall omedelbart avföra sjömannen ur registret och meddela ombudsmannen vid det sjömanshus, där ny inskrivning skett, huruvida sjömannen erlagt någon hyresavgift. P å enahanda sätt som beträffande flyttning har sjöman att anmäla ändring av tillnamn. Därvid skall företes prästbevis, utvisande, att det nya namnet blivit antecknat i kyrkobok. Det nya namnet skall antecknas i registret och sjöfartsboken med angivande av sjömannens registernummer, där namnändringen föranlett tilldelande åt sjömannen av nytt sådant nummer. Beträffande icke värnpliktiga sjömän är angivna sätt det enda, som finnes föreskrivet för sjömanshusombudsmans underrättande om ovannämnda förhållanden. Är däremot inskriven sjöman, som inflyttat i en församling, värnpliktig, åligger det jämväl vederbörande pastorsämbete eller, i Stockholm, mantalsintendenten att till sjömanshusombudsmannen avsända underrättelse om förhållandet. Likaledes skall pastorsämbete eller mantalsintendenten till vederbörande sjömanshusombudsman anmäla om värnpliktig, å sjömanshus inskriven sjöman utflyttat ur riket, förlorat svenskt medborgarskap, över-

251 förts till eller avförts från bok (register) över obefintliga, anmält nytt släktnamn eller avlidit. Vid sjömanshus inskriven sjöman, som upphör att utöva sjömansyrket, bör göra anmälan därom till det sjömanshus han tillhör och skall, där så sker, avföras ur registret, därest han ej såsom värnpliktig tillhör marinens eller flygvapnets beväring, i vilket fall han, så länge så är förhållandet, ej avföres u r registret utan kvarstår däri med anteckning, att han ej vidare är sjöfarande. Sjöman, som, såvitt känt är, under fyra på varandra följande kalenderår icke idkat sjöfart å svenska handelsfartyg, skall, ändå att anmälan ej skett, vid slutet av fjärde året avföras u r registret. Dock skall han, därest han såsom värnpliktig tillhör marinens eller flygvapnets beväring, så länge detta är förhållandet, kvarstå i registret med anteckning, att han ej vidare är sjöfarande, om sådant är känt, samt i annat fall att hans sysselsättning är okänd. Visar sig sedermera, att han idkar sjöfart å svenskt handelsfartyg, skall han återinföras i registret med bibehållande av det nummer, varunder h a n förut varit inskriven eller, därest han kvarstår i registret, berörda anteckning överkorsas. Om vid sjömanshus inskriven sjöman dör, skall han, så snart säker kunskap därom vunnits, avföras u r registret. Ingår till sjömanshus underrättelse, att där inskriven sjöman rymt från tjänst å svenskt handelsfartyg, skall ombudsmannen noggrant undersöka, huruvida av föreliggande omständigheter framgår, att sjömannen uteblivit i avsikt att avvika ur tjänsten. Därest så befinnes hava varit fallet, skall sjömannen avföras ur registret. Dock skall han, om han såsom värnpliktig tillhör marinens eller flygvapnets beväring, så länge detta är förhållandel, kvarstå i registret men med anteckning om rymningen. Sjöman, som avförts på grund av rymning, må kunna återinföras i registret under sitt förra nummer eller nytt sådant. Frågan om återinförande avgöres efter ombudsmannens prövning i varje särskilt fall, därvid iakttages, att sjöman, som ett flertal gånger rymt från tjänst å svenskt handelsfartyg, ej må återinföras, så framt ej särskilda skäl tala härför. Påmönstring av besättning avslutas med utfärdandet för fartyget av sjömansrulla enligt fastställt formulär, gällande för viss tid och upptagande, bland annat, en förteckning över hela besättningen med vissa data beträffande varje medlem av densamma. Sjömansrullan är att betrakta som ett slags officiell bekräftelse på det mellan befälhavaren och besättningen med dess enskilda medlemmar ingångna tjänsteavtalet. Vissa huvudpunkter i detta avtal skola även intagas i den s. k. motbok, som befälhavaren vid påmönstringen enligt stadgande i sjömanslagen har att utlämna till envar besättningsman. Den i det föregående omnämnda mönstringsliggaren, vartill formulär fastställes av kommerskollegium, är så avfattad, att den förutsattes utgöra en trogen kopia av sjömansrullan respektive, vid mönstring av en eller flera

252 enstaka personer, av vad som i rullan vid sådan mönstring antecknas, och skall föras vid sjömanshus samt av varje annan mönstringsförrättare än sjömanshusombudsman. När på- eller avmönstring ägt rum inför magistratssekreterare eller föreståndare för tullanstalt, skall sådan tjänsteman med först avgående post insända de därvid gjorda mönstringsanteckningarna till sjömanshuset i distriktet att biläggas där förd mönstringsliggare. När sjömansrulla upphör att gälla eller påmönstrad sjöman entledigas eller eljest när i rullan infört sjöfolks hyresavtal ej vidare är gällande eller när, ändå att hyresavtalet är gällande, sjöman på grund av sjukdom blivit kvarlämnad i land, skall avmönstring ske. Vid sjömans avmönstring skall mönstringsförrättaren dels utröna, huruvida sjömannen tillgodonjutit honom tillkommande hyra och övriga förmåner, dels tillse, att beloppet av den hyresavgift, sjömannen författningsenligt har att erlägga, är införd i sjömansrullan, samt att i såväl mönstringsliggaren som sjömansrullan göras vederbörliga anteckningar angående avmönstringen. Inskrivning och redovisning av värnpliktiga. Angående värnplikt samt inskrivning och redovisning av värnpliktiga stadgas i värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443) och inskrivningsförordningen den 18 december 1936 (nr 643). Bestämmelser om rikets indelning i värnpliktsområden äro givna i förordningen den 31 december 1913 (nr 384) angående rikets indelning i områden för värnpliktigas inskrivning samt om val av ledamöter i inskrivningsnämnder och inskrivningsrevisioner m. m. ävensom i landstormsförordningen den 26 juli 1927 (nr 342). Svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han fyller *4i5 år. Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Tjänstetiden i beväringen är femton år. Under den återstående värnpliktstiden tillhör den värnpliktige landstormen. I krigstid bestämmer dock endast behovet längden av tjänstetiden i beväringen. Den som finnes till följd av lyte m. fl. orsaker oduglig till krigstjänst frikallas från värnpliktens fullgörande. På vissa andra grunder kan värnpliktig befrias från värnpliktens fullgörande under fredstid. Genom inskrivningen införas de värnpliktiga i den militära organisationen och bliva där rullförda. För inskrivning och redovisning av de värnpliktiga, vilka icke tillhöra sjörullföringsområde, är riket indelat i inskrivningsområden och dessa i rullföringsområden. Rullföringsområdena i riket äro numrerade från 1—78. Varje inskrivningsområde lyder under en inskrivningsbefälhavare, varje rullföringsområde under en rullföringsbefälhavare. För inskrivning av de värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrivna, och för redovisning av flottans å sjömanshus inskrivna värnpliktiga äro sjömanshusen, numrerade från 201— 247, sammanförda till fyra sjörullföringsområden, ett vart lydande under en sjörullföringsbefälhavare. För rullföring och redovisning av värnpliktiga, tillhörande landstormen, är riket indelat i landstormsområden.

253 Vid inskrivning erhåller värnpliktig ett inskrivningsnummer, vilket han sedan behåller under hela värnpliktstiden. Inskrivningsnumret består av ett helt tal och ett bråktal, det förra angivande den värnpliktiges ordningsnummer inom det rullföringsområde eller sjömanshus, han vid inskrivningen tillhörde, och det senare upptagande i täljaren rullföringsområdets eller sjömanshusets nummer och i nämnaren inskrivningsåret. För inskriven värnpliktig utfärdas en inskrivningsbok, att av den värnpliktige förvaras. Vid flyttning skall inskrivningsboken uppvisas hos pastorsämbetena i ut- och inflyttningsförsamlingarna eller, i Stockholm, å mantalskontoret för anteckning i sagda bok om flyttningen. De värnpliktiga hänföras antingen till årsklass, benämnd efter inskrivningsåret, eller till klass A eller klass B, vilka sistnämnda klasser i och för tjänstgöring indelas i årsgrupper. Till klass A hänföras vissa värnpliktiga, som varit fast anställda vid krigsmakten, och till klass B studenter och likställda samt sjökaptener och likställda m. fl. Under värnpliktstiden kunna omföringar ske mellan eller inom de olika klasserna. Inskrivna värnpliktiga tilldelas truppslag vid hären eller tjänst vid marinen eller flygvapnet. Studenter och likställda samt sjökaptener och likställda tilldelas därjämte truppförband vid hären, marinen eller flygvapnet eller örlogsstation vid marinen. I fråga om de värnpliktigas fördelning å försvarsgrenar gäller, att av de värnpliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus, maskinister och eldare samt de, som minst sex månader varit inmönstrade till sjöfart, skola tilldelas antingen flygvapnet eller marinen, samt att övriga värnpliktiga, allt eftersom Konungen förordnar, kunna vare sig de äro inskrivna å sjömanshus eller icke, mottagas av såväl flygvapnet och marinen som hären. Å sjömanshus inskriven, beväringen tillhörande värnpliktig, vilken tilldelats marinen eller flygvapnet, tillhör det sjörullföringsområde, till vilket sjömanshuset hör. Annan värnpliktig tillhör det rullföringsområde, inom vilket den församling, där han är kyrkobokförd, är belägen. Värnpliktig i landstormen tillhör alltid rullföringsområde och därjämte det landstormsområde, inom vilket den församling, där han är kyrkobokförd, är belägen. Vissa värnpliktiga — bland andra samtliga studenter och likställda — rullföras dessutom vid truppförbanden eller örlogsstationerna eller hos annan myndighet, t. ex. generalfälttygmästaren, generalfältläkaren m. fl. För den militära folkbokföringen har även kyrkobokföringen och mantalsskrivningen samt sjömanshusens rullföring tagits i anspråk. I församlingsbok eller bok över obefintliga eller, i Stockholm, folkregistret skola sålunda anteckningar föras om persons inskrivning som värnpliktig och inskrivningsnummer, om frånvaro vid inskrivningsförrättning, uppskov med inskrivning, frikallelse från värnpliktens fullgörande eller befrielse därifrån i fredstid, om fast anställning vid krigsmakten, tillhörighet till sjömanshus med angivande av registernummer och sjömanshusets namn samt om avlagda examina eller andra förhållanden av betydelse för de värnplik-

254 tigas indelning i värnpliktsgrupper. Vad sjömanshusens inskrivningsregister innehålla i militärt hänseende har i ett tidigare sammanhang omtalats. Mantalslängden eller, i Stockholm, folkregistret och, i Göteborg, mantalsboken skall utvisa dem, som äro skyldiga att undergå inskrivning under mantalsåret. Med ledning härav upprättas varje år efter mantalsskrivningarnas slut av vederbörande mantalsskrivningsförrättare och pastorsämbete för varje församling en inskrivningslista för rullföringsområde, avsedd att läggas till grund för de värnpliktigas inskrivning. I Stockholm upprättas sådan lista av mantalsintendenten samt i Göteborg av mantalsdirektören och vederbörande pastorsämbete. Dessa listor tillställas vederbörande inskrivningsbefälhavare före den 18 januari. Över förändringar, som därefter inträffa före inskrivningsförrättningen, upprättas en inskrivningstillläggslista. Beträffande de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga upprättas inskrivnings- och inskrivningstilläggslistor av sjömanshusombudsmännen. Dessa listor översändas till sjörullföringsbefälhavaren, som församlingsvis upprättar och till pastorsämbetena översänder förteckningar över de å listorna upptagna inskrivningsskyldiga för granskning, fullständigande och rättelse. Efter inskrivningarna förses inskrivningslistorna och inskrivningstilläggslistorna med anteckningar om vad vid inskrivningarna förekommit, varefter de återsändas till pastorsämbetena, mantalskontoren i Stockholm och Göteborg samt sjömanshusen för anteckningarnas överförande till församlingsböckerna, Stockholms folkregister, Göteborgs mantalsbok samt sjömanshusens register. Å rullföringsexpedition och sjörullföringsexpedition föras stamrulla, dubblettrulla, alfabetiskt register och årsredovisning. Stamrullan bildas av stamkort och dubblettrullan av dubblettkort jämte till dem fogade läkarkort. Hos landstormsområdesbefälhavare föres landstormsrulla å de landstormsmän, som tillhöra området, och å sjömanshus beväringsrulla, upptagande samtliga å sjömanshuset inskrivna, marinens eller flygvapnets beväring tillhörande värnpliktiga. Stamrulla föres för rullföringsområde i dess helhet men för sjörullföringsområde i särskilda avdelningar för varje sjömanshus inom området. Inom stamrulla ordnas stamkorten i tre huvudgrupper: en för årsklasser, en för klass A och en för klass B. För varje årsklass, tillhörande beväringen, delas stamkorten i fyra samlingar, en för värnpliktiga, uttagna till linjetjänst, en för värnpliktiga, uttagna till ersättningsreserven, en för värnpliktiga, uttagna till handräckningstjänst samt en för värnpliktiga, som befriats från värnpliktens fullgörande under fredstid. Inom varje sådan samling ordnas stamkorten i avdelningar, en för varje truppslag vid hären, en för varje tjänst inom marinen och en för flygvapnet. I den utsträckning så befinnes erforderligt indelas inom avdelningarna stamkorten i grupper efter tjänstgöringens art och på sådant sätt att upprättande av årsredovisningen underlättas. För avdelningarnas ordnande i grupper inom stamrulla vid sjörullföringsområde äger sjörullföringsbefälhavaren samråda med vederbörande chef för örlogsstation eller

255 truppförband. Inom stamrullans olika grupper ordnas korten i bokstavsföljd eller, där så befinnes lämpligare, i nummerföljd efter inskrivningsnummer. För vardera av klasserna A och B ordnas stamkorten i en samling. Inom varje sådan samling ordnas stamkorten på samma sätt som stamkorten för årsklass, tillhörande beväringen. För varje årsklass, klass A och klass B avskiljes inom stamrullan vid behov en restrulla och en avgångssamling. Restrullan bildas av stamkorten för, bland andra, vissa värnpliktiga, vilka icke fullgjort all dem åliggande värnpliktstjänstgöring. Avgångssamlingen bildas av stamkorten för värnpliktiga, vilka överförts till bok över obefintliga, uttagit flyttningsbetyg för emigration eller befunnits odugliga till krigstjänst ävensom för vid rullföringsområde redovisade värnpliktiga, tillhörande marinens eller flygvapnets beväring, vilka inskrivits å sjömanshus. Dessa sistberörda värnpliktiga skola överföras till sjörullföringsområde. Annan till avgångssamlingen överförd värnpliktig kvarstår i densamma, till dess han skall avföras ur stamrullan, exempelvis på grund av att h a n avlidit, frikallats från värnpliktens fullgörande eller upphört att vara värnpliktig, eller intill dess förhållande, som föranlett hans omföring till avgångssamling, upphört. Dubblettrullan ordnas och föres på samma sätt som stamrullan. Alla åtgärder med stamrullan vidtagas även med dubblettrullan. Det alfabetiska registret upprättas efter födelseår. Däri skola upptagas samtliga inom rullföringsområdet (sjörullföringsområdet) rullförda värnpliktiga, alla icke inskrivna, vilka vid inskrivningsförrättning för rullföringsområdet (sjörullföringsområdet) frikallats från värnpliktens fullgörande, samt så långt ske kan, övriga i värnpliktsåldern, vilka äro eller varit kyrkobokförda i församling, tillhörande rullföringsområdet, eller som äro eller varit inskrivna å sjömanshus, tillhörande sjörullföringsområdet. Det alfabetiska registret föres icke efter kortsystem. Sjörullf öringsbefälhavaren skall årligen före den 15 oktober för varje till området hörande sjömanshus med ledning av stamrullan upprätta och till sjömanshusombudsmannen översända särskild beväringsrulla enligt fastställt formulär, särskilt för klass A, särskilt för klass B och särskilt för varje årsklass. Beväringsrullan skall upptaga samtliga å sjömanshuset inskrivna, marinen eller flygvapnet tilldelade värnpliktiga samt skall vidare innehålla, bland annat, uppgifter om de värnpliktigas kyrkobokföringsort, födelsetid, registernummer å sjömanshuset, inskrivningsnummer och, beträffande värnpliktiga tillhörande marinens beväring, den tjänst de äro tilldelade. Då värnpliktig införes i stamrulla eller av annan anledning än avförande ur sjömanshusets register avföres ur stamrulla, skall sjörullföringsbefälhavaren ofördröjligen därom underrätta sjömanshusombudsmannen. Sjömanshusombudsmannens åligganden beträffande denna beväringsrulla bestå närmast i dels att i densamma införa (fortlöpande) fullständiga uppgifter angående de värnpliktigas postadresser m. m., dels ock att, då uppgifter rörande införande i eller avförande ur stamrulla emottagits från sjörullföringsbefälhavaren, verkställa rättelse eller komplettering av beväringsrullan. Då ny

256 beväringsrulla mottages, skall ombudsmannen återsända den förut gällande. När sjörullf öringsbefälhavaren så påfordrar, skall ombudsmannen ofördröjligen sända beväringsrullan till honom. Då värnpliktig inflyttar i en församling åligger det pastor att underrätta rullföringsbefälhavaren därom. Underrättelsen sker medelst ifyllande och översändande av ett s. k. inflyttningskort. Är den värnpliktige inskriven å sjömanshus, skall inflyttningskort översändas jämväl till sjömanshusombudsmannen. Detta dubbla underrättelsesystem är påkallat därav, att pastorsämbetet i allmänhet saknar kännedom om huruvida den värnpliktige tillhör rullföringsområde eller sjörullföringsområde. Såsom av det föregående framgår, är det nämligen endast vissa av de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, som redovisas hos sjörullf öringsbefälhavare. Rullföringsbefälhavare, som mottagit inflyttningskort för värnpliktig, vilken skall hos honom rullföras, översänder, om den värnpliktige förut är rullförd hos annan rullföringsbefälhavare, inflyttningskortet till denne med åtecknad rekvisition av den värnpliktiges stamkort. Rullföringsbefälhavaren i utflyttningsorten översänder stamkortet men behåller tills vidare inflyttningskortet och dubblettkortet samt läkarkortet, vilka sistnämnda båda kort överflyttas till en särskild samling för »rekvirerade värnpliktskort». Sedan stamkortet kommit rullföringsbefälhavaren i inflyttningsorten tillhanda, inordnas detsamma i stamrullan och införes den värnpliktige i det alfabetiska registret, varjämte till rullföringsbefälhavaren i utflyttningsorten översändes kvitto å stamkortets mottagande. Detta kvitto innehåller tillika en rekvisition av dubblettkort och läkarkort för den värnpliktige. Den sistnämnde rullföringsbefälhavaren översänder de rekvirerade korten tillika med inflyttningskortet till inflyttingsortens rullföringsbefälhavare samt lägger kvittot till den av honom förda årsredovisningen. På inflyttningsortens rullföringsexpedition inordnas dubblettkortet och läkarkortet i dubblettrullan och lägges inflyttningskortet till årsredovisningen. Är den värnpliktige rullförd jämväl vid truppförband eller hos viss militär myndighet, exempelvis generalfältläkaren eller generalfälttygmästaren, har inflyttningsortens rullföringsbefälhavare att underrätta vederbörande truppförbandschef eller myndighet om den ändrade rullföringen och därvid uppgiva den värnpliktiges nya postadress. Inflyttningskort, som tillställts sjömanshusombudsman för värnpliktig, tillhörande marinens eller flygvapnets beväring, skall av ombudsmannen vidarebefordras till sjörullföringsbefälhavaren, sedan erforderliga anteckningar införts i registret och beväringsrullan. Sjörullföringsbefälhavaren inför med ledning av inflyttningskortet erforderliga anteckningar i stam- och dubblettrullorna. Då värnpliktig inskrives å sjömanshus eller därifrån avföres, åligger det sjömanshusombudsmannen att upprätta sjömanshusanmälan. Sjömanshusanmälan översändes, för såvitt anmälan avser värnpliktig, tillhörande härens beväring eller landstormen, till vederbörande rullföringsbefälhavare. Avser nämnda anmälan värnpliktig tillhörande marinens eller flyg-

257 vapnets beväring, eller ej inskriven värnpliktig, översändes anmälan till sjörullföringsbefälhavaren. Har till befälhavare för sjörullf öringsområde inkommit sjömanshusanmälan rörande inskrivning av värnpliktig, som förut tillhört sjömanshus inom annat sjörullföringsområde, skall den värnpliktige överföras till förstnämnda sjörullföringsområde. Befälhavaren för det sjörullföringsområde, varifrån överföringen skall äga rum, översänder till befälhavaren för det sjörullföringsområde, vartill överföringen skall verkställas, stamkort för sådan värnpliktig, varefter förfares med rekvirerandet och översändandet av dubblettkort och läkarkort i tillämpliga delar på samma sätt som beträffande värnpliktig, vilken flyttat från ett till annat rullföringsområde. Har värnpliktig utflyttat ur riket, förlorat svenskt medborgarskap, överförts till eller avförts från bok över obefintliga, anmält nytt släktnamn till införande i församlingsbok eller avlidit, anmäles detta av pastorsämbetet till rullföringsbefälhavaren och, beträffande å sjömanshus inskriven värnpliktig, jämväl till sjömanshusombudsmannen. I anledning av sådan anmälan införa rullföringsbefälhavare och sjömanshusombudsman erforderliga anteckningar och vidtaga i övrigt därav betingade åtgärder, envar med avseende å de hos honom förda rullor eller register. Den sistnämnde översänder därefter anmälningen till sjörullföringsbefälhavaren, som verkställer motsvarande anteckningar och åtgärder med avseende å hos honom förda rullor. Varje år hålles mönstring med inskrivna värnpliktiga, den 15—31 oktober med dem, som tillhöra klass B, och under november med övriga värnpliktiga. Befriade från mönstringsskyldighet äro dock de värnpliktiga, som under året inskrivits eller varit i tjänstgöring såsom värnpliktiga eller som äro inskrivna å sjömanshus och inmönstrade till sjöfart samt den nomadiserande lappbefolkningen. Mönstringen hålles: med värnpliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus och tillhöra marinen eller flygvapnet, å vederbörande sjömanshus, samt med övriga värnpliktiga å rullföringsexpeditionerna. Värnpliktig, som ej föredrar personlig inställelse inför mönstringsförrättaren, skall med posten insända skriftlig mönstringsanmälan å fastställd blankett. Inlämnas anmälningen för postbefordran å postanstalt, äger den värnpliktige erhålla kvitto å inlämnandet, om han ifyllt därför avsedd, avskiljbar del av blanketten. Mönstringsanmälningen befordras avgiftsfritt för den värnpliktige. Vid anmälningsblanketten finnes fogad en blankett till kvitto å fullgjord mönstringsanmälan. Denna ifylles av mönstringsförrättaren med uppgift, bland annat, om den årsklass eller klass (A eller B), som den värnpliktige tillhör, samt återsändes till denne som bevis, att mönstring fullgjorts. Mönstringsanmälningarna jämföras under mönstringsförrättningen med stamkorten eller beväringsrullan, vilka med ledning av anmälningarna fullständigas och rättas. Befinnes att värnpliktig, från vilken mönstringsanmälan inkommit, icke tillhör rullföringsområdet eller sjömanshuset, åligger det

258 befälhavaren eller ombudsmannen att översända anmälningen till behörig mönstringsförrättare. Efter avslutad mönstringsförrättning skall sjömanshusombudsmannen översända beväringsrullan till sjörullföringsbefälhavaren, som med ledning därav fullständigar eller ändrar stamrullan, varefter beväringsrullan återställes till sjömanshusombudsmannen. Genom mönstringen erhålla de militära myndigheterna kännedom om de värnpliktigas postadress. Adressförändringar under tiden mellan mönstringarna skola av de värnpliktiga anmälas, därest postförsändelse eljest icke skulle nå dem under tidigare uppgiven adress. Bliver genom adressanmälan eller på annat sätt postadressen för värnpliktig, som enligt anmälningskort överförts till bok över obefintliga, känd för rullförings- eller sjörullföringsbefälhavare eller sjömanshusombudsman, skall denne därom underrätta pastorsämbetet för den värnpliktiges överförande till församlingsbok i den församling, där han bör kyrkobokföras. Särskilt med den specialisering, som för närvarande även på det militära området gör sig gällande och som gör att även de värnpliktiga i stor utsträckning måste utnyttjas i specialbefattningar i långt större utsträckning än vad tidigare varit fallet, blir det nödvändigt att minst en gång årligen i detalj klarlägga det aktuella läget i fråga om tillgången av värnpliktiga med olika utbildning inom värnpliktsområdena. På grundval av detta klarläggande — årsredovisningen av de värnpliktiga — uppgöras vissa mobiliseringsplaner och fastställes utbildningsbehovet av skilda värnpliktskategorier vid truppförbanden. Då värnplikten enligt lag hänföres till visst kalenderår, måste också årsredovisningen av de värnpliktiga hänföra sig till årsskiftet. På grund härav måste erforderliga uppgifter beträffande de värnpliktiga, utvisande det aktuella läget, föreligga i rullföringsexpeditionerna före årsskiftet. Dessa uppgifter erhållas bland annat genom den årliga mönstringen på hösten samt genom rullföringen.

KAP. 3.

Brister i den nuvarande folkbokföringen. De anspråk, som ställas på folkbokföringen i ett land, sammanhänga nära med strukturen av landets samhällsliv och graden av dess utveckling. Ett för alla rättsstater gemensamt samhällsintresse torde vara framställandet och bevarandet i officiella urkunder av bevismedel rörande fakta av grundläggande betydelse för invånarnas rättsliga status. Sedan gammalt har i vårt land detta intresse väsentligen tillgodosetts genom kyrkobokföringen. Därutöver hava kyrkobokföringen och mantalsskrivningen, såsom framgår av den härovan lämnade historiken, redan tidigt tagits i anspråk för den civila och militära förvaltningens behov av uppgifter om rikets befolkning. Till följd av samhällsverksamhetens utveckling och intensifiering hava under de senaste decennierna folkbokföringens uppgifter i förvaltningens tjänst blivit alltmera maktpåliggande. Kraven på fullständighet och riktighet i folkbokföringen hava därigenom skärpts. Samtidigt har emellertid tillfredsställandet av dessa krav försvårats, framför allt genom befolkningens alltmera tilltagande rörlighet. Sedan lång tid tillbaka har från skilda håll gjorts gällande, att vår nuvarande folkbokföring icke är mäktig de arbetsuppgifter, inför vilka utvecklingen ställt densamma, och att en revision av lagstiftningen på området är av behovet påkallad. Hur härmed förhåller sig skall i det följande undersökas. Genom kyrkobokföringen skall en fortlöpande registrering ske av rikets befolkning. Vid varje tidpunkt bör folkmaterialet vara fullständigt och riktigt redovisat i kyrkoböckerna med noggranna anteckningar för envar kyrkobokförd om alla de honom angående förhållanden, rörande vilka kyrkoböckerna skola innehålla upplysning. En jämförelse mellan faktisk och kyrkobokförd folkmängd till belysning av spörsmålet om kyrkobokföringens effektivitet kan i vårt land i allmänhet icke anställas. Medan nämligen i flertalet främmande länder folkräkningarna avse den faktiska folkmängden, blir i Sverige allenast den rättsliga, d. v. s. den i församlingsböckerna bokförda befolkningen räknad. Denna räkning verkställes på grundval av de utdrag ur församlingsböckerna, som av pastorsämbetena vid de allmänna folkräkningarna tillställas statistiska centralbyrån. Den faktiska folkmängden är icke känd. Däremot uträknas till jämförelse och kontroll folkmängden jämväl enligt mantalsskrivningen, den s. k. mantalsskrivna folkmängden, och enligt de årliga summariska upp-

260 gifterna från pastorsämbetena om befolkningsrörelsen, den s. k. framskrivna eller framräknade folkmängden. Den framskrivna folkmängden erhålles, som i annat sammanhang redan omnämnts, med utgångspunkt från den kyrkobokförda folkmängden vid närmast föregående folkräkning genom tillägg av antalet under mellantiden födda, immigrerade och från bok över obefintliga till församlingsbok överförda samt avdrag av antalet under samma tid döda, emigrerade och till bok över obefintliga överförda, allt enligt de årliga uppgifter därom, som pastorsämbetena tillställa statistiska centralbyrån. Då de kyrkobokföringsåtgärder, varom berörda årliga uppgifter förmäla, givetvis böra återspeglas i församlingsböckerna och de utdrag av dessa, som avgivas till de allmänna folkräkningarna, vore överensstämmelse att förvänta mellan den framskrivna folkmängden och den, vars beräknande grundats på sagda församlingsboksutdrag. I dessa församlingsboksutdrag skola upptagas alla de personer, som varit kyrkobokförda i vederbörande församlingar vid folkräkningsårets slut. Då även de årliga mantalsskrivningarna hänföra sig till befolkningsläget vid årsskiftet, borde samma folkmängdssiffror erhållas, vare sig befolkningen räknades efter berörda utdrag eller efter mantalslängderna för året näst efter folkräkningsåret. Tvärtemot vad sålunda varit att vänta, har det emellertid vid folkräkningarna regelbundet visat sig, att varken den framskrivna eller den mantalsskrivna folkmängden överensstämt med den kyrkobokförda. Skiljaktigheterna hava, som i det följande kommer att närmare påvisas, varit betydande. Redan detta förhållande torde giva vid handen, att vår nuvarande folkbokföring icke fungerar tillfredsställande. Innan försök göres att närmare angiva de antagliga orsakerna till berörda skiljaktigheter torde det vara på sin plats att nämna några ord om felaktigheter, vilka upptäckts vid den granskning av folkräkningsmaterialet, som ingår i dettas statistiska bearbetning. Det är nämligen antagligt, att de berörda differenserna bero på oupptäckta fel av liknande art. Fel i uppgiftsmaterialet till folkräkningen. Vid den nämnda granskningen har, enligt vad som inhämtats från statistiska centralbyrån, konstaterats, att fel i stor utsträckning begås såväl i kyrkobokföringen som vid utskrivandet av de på denna grundade uppgifterna till befolkningsstatistiken. Någon allmän statistik över frekvensen och arten av dessa fel föres icke. Vid den särskilda folkräkningen 1935/1936 har dock räkning verkställts av de fel, som upptäckts i den allmänna folkräkningens material vid jämförelse med den partiella folkräkningens. Frånsett upptäckta felaktigheter i de demografiska uppgifterna, varom närmare i ett följande sammanhang, har denna räkning givit vid handen, att i de till den allmänna folkräkningen insända församlingsboksutdragen upptagits 459 personer, vilka bort utelämnas, och utelämnats 398 personer, vilka bort upptagas. Av berörda 459 personer voro 107 dubbelförda i utdragen och 171 däri upptagna, ehuru vederbörande

261 pastorsämbete aviserats om deras inflyttning i annan församling. Därjämte befunnos i församlingsböckerna kvarstå 56 personer, ehuru de avlidit före 1935 års utgång, och 125 personer, ehuru de bort överföras till bok över obefintliga. De 398 saknade personerna hava av centralbyrån betecknats som »uteglömda, överhoppade eller ej anmälda». Differensernas lokala fördelning framgår av nedanstående tabell. Tab. A. Felaktig bokföring av p e r s o n e r , observerad vid granskningen av 1935/1936 å r s folkräknings material. Helun- Femte- Samtl. dersökta delsun- under- Helun- Femtelands- dersökta sökta dersökta delsunlandsdersökta kommu- landskommu- kommu- städer städer ner ner ner

Samtl. undersökta städer

Samtl. undersökta områden

I. Plusfel = fel som göra kyrkoskrivna folkmängden för hög. A) Dubbelförda

107 B) Ej strukna, ehuru utflyttning anmälts

56 C) Ej strukna, ehuru avD) Icke överförda till boken över obefintliga . .

125 Summa plusfel

+ 49

+ 129

+ 178

+ 61

II. Minusfel = uteglömda, överhoppade eller ej anIII. överskott av plusfel ( + ) eller minusfel (—)

-

-

-

De ovan angivna siffrorna avse endast felaktigheter, som kvarstått i den allmänna folkräkningens material, sedan detta i vanlig ordning granskats och rättats. Antalet vid berörda första granskning av materialet upptäckta felaktigheter har icke räknats. Det totala antalet fel i 1935 års folkräkningsmaterial kan därför icke uppgivas, så mycket mindre som de räknade felen endast hänföra sig till den femtedel av befolkningen, som jämväl var föremål för den partiella folkräkningen 1936. Att genom en femdubbling av de här ovan angivna siffrorna framräkna en sannolik felprocent för hela riket är icke möjligt. Som redan av Tab. A i viss mån framgår, är de upptäckta felaktigheternas lokala fördelning synnerligen ojämn. Som exempel må ytterligare nämnas, att av de 107 dubbelföringarna 42 kommo på två städer, där för övrigt redan vid den första granskningen av församlingsboksutdragen ytterligare 7 dubbelföringar utmönstrats, samt att av de 125 underlåtna överföringarna till boken över obefintliga 45 kommo på en stad. Dessutom äro ju möjligheterna att i kommu-

262 ner, vilka endast med en femtedel av sin befolkning ingått under den partiella folkräkningen, uppdaga bokföringsfel avsevärt mindre än i helundersökta kommuner. Församlingsboksutdragen skulle insändas till statistiska centralbyrån vid 1930 års folkräkning före utgången av februari 1931 men vid 1935 års redan före januari månads utgång 1936. Genom sistangivna förhållande kunna möjligen några av ovanberörda felaktigheter finna sin förklaring. Den översyn och rättelse av kyrkobokföringen, som i församlingarna brukar vidtagas i samband med den i § 11 mantalsskrivningsförordningen anbefallda granskningen av mantalslängden, har väl nämligen i flertalet fall icke kunnat äga rum före avsändandet av församlingsboksutdragen till 1935 års folkräkning, då mantalsskrivningsförrättaren icke är skyldig till pastor avlämna mantalslängden förrän senast den 9 februari. Det förtjänar även att beaktas, att säkerligen en del födelser och dödsfall, som inträffat 1935, ännu icke blivit hos pastor anmälda före församlingsboksutdragens avsändande. Av de 398 personer, som vid granskningen saknades i församlingsboksutdragen, voro 51 födda under 1935, och av de 56 personer, som ehuru avlidna icke avförts ur församlingsboken, hade 27 avlidit sagda år. Förutom de ovan anförda sifferuppgifterna har centralbyrån delgivit kommittén följande detaljexempel på upptäckta felaktigheter. I fråga om en landsförsamling i Stockholms län, där den kyrkobokförda folkmängden överskred den mantalsskrivna med 17 personer, har försam lingsboksutdraget i detalj jämförts med mantalslängden. Därvid befunnos två hushåll om tillsammans 9 personer vara dubbelförda i församlingsboksutdraget; de hade flyttat från fastigheter, upptagna i församlingsbokens början, tydligen sedan boken i denna del redan avskrivits, till längre fram i församlingsboken upptagna fastigheter. Frånsett dessa 9 personer voro i församlingsboken upptagna 21 personer, vilka antingen ej alls återfunnos i mantalslängden (15 st.) eller där voro strukna (6 st.). Av de förstnämnda hade en person överhoppats vid mantalslängdens utskrivande, 3 voro mantalsskrivna i Stockhom, dit de dock först i januari eller februari 1936 uttagit flyttningsbetyg, 10 personer hade ävenledes under 1936/1937 uttagit flyttningsbetyg till annan församling, där de förmodligen voro mantalsskrivna redan vid 1935 års slut, och en person hade av misstag fått kvarstå ostruken i församlingsboken, ehuru personen redan år 1926 överförts till boken över obefintliga. Även av de sistnämnda 6 befunnos 3 vara mantalsskrivna i Stockholm, därav en som utfått utflyttningsbetyg från församlingen redan år 1931 och alltså ej bort vara upptagen i församlingsboksutdraget, medan 2 avlidit efter årsskiftet 1935/1936 och alltså ej bort strykas i mantalslängden samt den sjätte överförts till boken över obefintliga år 1926 och alltså bort vara upptagen i utdraget ur denna bok och ej i församlingsboksutdraget. Å andra sidan upptog mantalslängden 13 personer, vilka ej återfunnos i församlingsboksutdraget. Av dessa hade 8 först under åren 1936 och 1937 inlämnat flyttningsbetyg till pastorsämbetet i församlingen, 3 hade överhuvud aldrig varit där kyrkoskrivna, en hade före 1935 års slut uttagit flytt-

263 ningsbetyg, varjämte ett i december 1935 fött barn ej synes hava blivit anmält hos pastorsämbetet före utdragets insändande. I en under den partiella folkräkningen ingående församling i stad översteg den kyrkobokförda folkmängden den mantalsskrivna med 269 personer. Av dessa befunnos 18 vara dubbelförda i församlingsboken och en kvarstående i samma bok ehuru avliden. Huvudorsaken till den stora differensen torde emellertid vara att söka därutinnan, att 196 personer, vilka enligt folkräknarnas uppgifter faktiskt utflyttat före 1935 års slut, därav några redan år 1917, 1920 o. s. v., likväl kvarstodo i församlingsboken, ehuru många, möjligen de flesta, bort överföras till boken över obefintliga. Vid 1934 års landstingsmannaval utsagos för staden 4 landstingsmän. Den kyrkobokförda folkmängden i staden översteg nämligen vid årsskiftet 1933/1934 15 000 personer. Om kyrkobokföringen varit fullt korrekt, skulle staden troligen icke hava varit berättigad att utse flera än 3 landstingsmän. Från en församling, i vilken vid 1930 års folkräkning obefintliga redovisats, anmäldes 1935, att sådana helt saknades, utan att det dock framgick av de summariska årsredogörelserna, att samtliga de år 1930 såsom obefintliga redovisade personerna återförts till församlingsboken. På centralbyråns i anledning härav avlåtna anmärkningsskrivelse svarade pastorsämbetet, »att de obefintliga voro antecknade i församlingsboken 1906—1921, men icke överförts till församlingsboken 1922—1933, då denna skrevs». I denna församling synes sålunda ingen särskild bok över obefintliga hava förts. Om missuppfattning av bestämmelserna för överföring till bok över obefintliga vittna följande citat ur svar från pastorsämbeten å centralbyråns anmärkningsskrivelser: 1. »Personerna stå fortfarande skrivna i församlingsboken, enär sådan upplysning om deras obefintlighet ej vid senaste mantalsskrivningar lämnats, att de kunnat överföras till obefintlighetsboken.» 2. »Vid mantalsskrivningarna 1935 och 1936 har icke något upplysts om dessa personer, varför frågan om deras överförande till obefintlighetsboken blev förbigången.» 3. »Kvarstår å församlingen i egenskap av sjöman. Något sjömanshus h a r emellertid aldrig varit här antecknat kommer han att denna dag överföras till obefintlighetsboken.» 4. »Kvarstår i församlingsboken. Enl. anteckning vårdas hon å Diakonissanstalten i Stockholm, där man dock ej känner till henne f. n. Tiden då hon med säkerhet var vid liv, kan ej fastställas. Då ej meddelande om dödsfallet ingått till Pastorsämbetet, har mantalsskrivningen skett i vanlig ordning, överföres i år till obef.» (En anteckning om vistelseort bör givetvis ej h u r länge som helst medföra, att vistelseorten utan närmare undersökning vid mantalsskrivning anses känd.) Jämförelse mellan kyrkobokförd och mantalsskriven folkmängd. Förhållandet mellan kyrkobokförd och mantalsskriven folkmängd enligt 1910, 1920 och 1935 års folkräkningar framgår av nedanstående tabell. 17—388005.

II.

264 Tab. B. Överskott ( + ) eller underskott (—) av kyrkobokförd folkmängd, jämförd med mantalsskriven folkmängd: B å d a Folkräkningsår.

M ä n

K v i n n o r Antal

+ 21023

+

5 873

+

2 758

+ 12 218 75 +

k ö n e n I %o av hela folkmängden enl. folkräkningen

+ 33 241

4- 6-02

+

5 798

4- 0-98

4- 4 280

-1- 0 0 8

Mest iögonenfallande är här den stora förbättringen år 1920 i jämförelse med 1910 års differens. Förbättringen torde i huvudsak vara att tillskriva en den 27 oktober 1911 genomförd ändring i § 8 mom. 3 mantalsskrivningsförordningen av innebörd, att den, vars vistelseort vore okänd och som icke uttagit flyttningsbetyg, skulle uteslutas från mantalsskrivning först om under tiden mellan tre på varandra följande mantalsskrivningar upplysning ej vunnits om hans vistelseort. Genom denna ändring vanns överensstämmelse mellan tiden för uteslutning ur mantalslängd och för överföring till bok över obefintliga. Enligt den ursprungliga lydelsen av berörda författningsrum skulle nämligen uteslutning från mantalsskrivning ske redan året näst efter det, då den frånvarande senast varit upptagen i mantalslängd. 1935 års differens är ännu lägre än 1920 års. Fortfarande är emellertid den kyrkobokförda folkmängden 4 280 personer större än den mantalsskrivna. Till större delen torde differensen bero på att personer, vilkas vistelseort vid minst två på varandra följande mantalsskrivningar varit okänd, och vilka därför utelämnats vid mantalsskrivningen, likväl ej av pastor överförts till boken över obefintliga utan fått kvarstå i församlingsboken. Som ovan nämnts, skulle församlingsboksutdragen, med vissa undantag, insändas till statistiska centralbyrån senast före utgången av januari månad år 1936, medan mantalslängden icke förrän senast den 9 februari skall överlämnas till pastor i och för jämförelse med församlingsboken, varför en del sådana personer torde ha strukits i församlingsboken efter utdragens insändande. Då år 1936, i likhet med vad fallet varit de närmast föregående åren, antalet från boken över obefintliga överförda var större än antalet till samma bok överförda, är det dock ej i och för sig troligt, att någon större del av differensen kan förklaras genom den tidpunkt, då församlingsboksutdragen skulle insändas till centralbyrån. Däremot har såväl vid den eftergranskning, som i maj 1937 verkställts beträffande personer, vilka vid 1935 års slut tillhörde åldern över 95 år, som vid granskningen av den partiella folkräkningens uppgifter konstaterats, att långt efter den tidpunkt, då pastors ovan nämnda granskning avslutats, personer kvarstodo i församlingsboken, ehuru de på grund av sagda bestämmelse utelämnats vid mantalsskrivningen. Såsom antagliga kunna följande anledningar till berörda missförhållande anföras. Dels torde det ännu ej för alla pastorsämbeten vara fullt klart, att den efter-

265 strävade överensstämmelsen mellan mantalsskrivning och kyrkobokföring skall nås genom rättelse av den senare, dels hava många missförstånd konstaterats i fråga om innebörden av kyrkobokföringsförordningens bestämmelser om överföring till boken över obefintliga, dels slutligen torde i större församlingar, där kyrkobokföringen överlåtes åt skrivbiträden, vilka ej känna till hithörande bestämmelser, pastors kontroll av denna bokföring på sina håll lämna åtskilligt övrigt att önska. Som visas i Tab. G härnedan är differensen mellan kyrkobokförd och mantalsskriven folkmängd mycket växlande till art och storlek såväl för olika delar av landet som för män och för kvinnor. Tab. C. Överskott av kyrkobokförd ( + ) eller av mantalsskriven ( - ) folkmängd vid 1935 års slut. Män

Kvinnor

Båda könen

Stockholms stad .. 4- 222 4- 130 4- 352 Stockholms län 479 228 149 Uppsala > 430 460 490 Södermanlands > 83 48 131 Östergötlands » 435 497 4- 132 Jönköpings » 4- 136 64 472 Kronobergs > + 14 88 74 Kalmar > + 206 183 423 Gotlands » 3 + 28 425 Blekinge » 4- 214 4- 271 4- 485 Kristianstads » 57 456 1 Malmöhus » 127 179 306 Hallands » 442 299 257 Göteb. o. Bohus > 4- 1192 4- 539 4- 1731 Älvsborgs » 4- 139 4- 153 + 292

Män Skaraborgs

län 4> 4-

Kvinnor

Båda könen

Örebro

s

-

53 4190 4104 -

Västmanlands

>

-

64 4-

1 -

63 Kopparbergs

>

-

>

4-

89 + 386 4-

64 Gävleborgs

25 4542 4-

Västernorrlands >

4-

379 4204 4223 -

Värmlands

Jämtlands

>

4-

134 421 4-

Västerbottens

»

-

104 -

Norrbottens

>

4-

132 4293 4-

27 -

928 513 225

327 76 443 4- 119 Hela riket 4- 2 758 + 1522 4- 4 280

Därav: i fögderierna . . . . - 1109 - 1 2 7 8 - 2 447 i städer, vilka ej ingå i fögderier + a 927 4- 2 800 + 6 727

Endast i 38 av de 119 fögderierna översteg den kyrkobokförda folkmängden den mantalsskrivna, medan detta var fallet i icke mindre än 58 av de 85 städer, vilka ej ingå i fögderi, däribland de 8 största. Att sålunda i många områden, särskilt på landsbygden, överskott finnes av mantalsskriven folkmängd, torde sammanhänga med s. k. eftersläpning, varmed avses det förhållandet, att flyttningsbetyg för personer, som faktiskt inflyttat i orten före 1935 års slut och där mantalsskrivits, blivit inlämnade till pastor först under år 1936, varför dessa personer icke blivit inräknade i församlingens kyrkobokförda folkmängd den 31 december 1935. Sålunda funnos vid 1935 års slut i en landskommun 215 män och 278 kvinnor flera enligt häradsskrivarens uppgift om mantalsskrivna folkmängden än enligt församlingsboksutdragen. Det rör sig här förmodligen om nyinflyttade, vilka underlåtit att till pastorsämbetet inlämna flyttningsbetyg och följaktligen vid årets slut äro kyrkobokförda i den församling varifrån de inflyttat, men enligt ovan

266 Tab. D. Översikt av folkmängdens förändringar inom olika civilstånd mellan folkräkningarna åren 1930 och 1935. M

Ogifta

ä

Gifta

Änk] ingar o. Tillsamman frånskilda

Ogifta

Änkor Tillsamo. frånman skilda

Gifta

Folkmängd den 31 dec. 1930 enl. folkräkning.. 1 780 2431 103 180 137 425 3 020 848 1 751 554 1110 405 Tillkomna

259 384 3 121 343 6142191

12 741

Blivna frånskilda boken

S:a tillkomna

436 871

227 419

454 838

56 982

75 035

132 017

12 741

12 741

12 741

25 482 35 755 27 824

212 062

227 419 56 982

Blivna änklingar (änkor)

från

212 062

224 809 227 419

Avgångna

Båda könen

1931—1935. 224 809

Överförda

n o r

K v i n

n

227 419

13 788

5 425

19 730

8 716

6 362

16 025

2 252

6 872

227 650 235 023

89 567

552 240 1112 7*7

44 411 175 855

58 642

360 921

219 595

69 442 7 824

16 008

227 419

454 838

56 409

560 547

1931—1935. 211411

Blivna änklingar (änkor)

56 982

75 035

75 035

132 017

12 741

12 741

12 741

12 741

25 482

7 391

12 359

8 557

24 842

13 001

2 071 148 530

1213 61809

16 285

överförda till boken över

56 982

56 982 1701

3 090

S:a avgångna

227 419

2 342

6 586

289 401

671 78408

4 578

516 209 1010459

överskott av tillkomna (4-) eller avgångna (—) - 3 0 214 4- 86 566 4- 9 945 4- 66 297 - 61 751 4- 86 623 4- 11159 4- 36 031 4-102 328 Framräknad folkmängd 1 750 029 1189 746 147 370 3087145 1 689 803 1197 028 270 543 3157 374 6244 519 den 31 dec. 1935 Folkmängd enligt allmänna folkräkningen 1 752 897 1192 987 den 31 dec. 1935 Överskott enligt folkräkningen ( + ) eller enligt + framräkningen (—)

144 567 3 090 451 1 692 589 1198 039 269 427 3 160 055 6 250 506

3211 -

2 803 +

3306 4- 2 786 +

1011 -

1116 -t- 2 6S1 4- 5 987

Motsv. överskott år 1930 4- 1769 4- 5 375 -

2 239 +

4 905 4- 2 248 +

2 235 +

57 4- 4 540 4- 9 445

2868 +

> 1920 + 15 357 4- 5 010 » 1910 4- 14 189 +

6 245 -

4128 4- 16 239 4- 11 276 4-

299 4- 2157 + 13 752 4- 29971

5 460 + 14 974 4- 6 235 4- 3 061 | +

476 4- 9 772 + 24 746

267 angivna princip mantalsskrivits i inflyttnlngsKommunen. Deras flyttningsbetyg hava förmodligen sedermera infordrats, varvid de räknats som inflyttade till församlingen under år 1936. Jämförelse mellan kyrkobokförd och framräknad folkmängd. Vidstående Tab. D utvisar framräkningen av folkmängden från 1930 års till 1935 års slut samt differenserna mellan den kyrkobokförda och den framskrivna folkmängden vid 1910, 1920, 1930 och 1935 års folkräkningar. De i tabellen ingående uppgifterna äro hämtade beträffande födda och döda ur de årliga födelse- och dödsbokutdragen samt beträffande in- och utvandrade ävensom till och från boken över obefintliga överförda personer från pastorsämbetenas summariska årsredogörelser över befolkningsrörelsen i församlingarna. Dessa uppgifter äro sinsemellan av mycket olika värde. Medan nämligen centralbyråns möjligheter till kontroll av de årliga uppgifterna om födelser och dödsfall äro mycket stora, kan centralbyråns granskning av de summariska redogörelserna ej säkerställa, att icke i fråga om in- och utvandrade samt dem, som överförts till eller från bok över obefintliga, ofullständigheter och dubbelräkningnar kvarstå. Den kyrkoskrivna folkmängden var vid 1935 års slut 5 987 personer större än den med utgångspunkt från folkmängden enligt 1930 års folkräkning framräknade. Vid tidigare folkräkningar var differensen större, i det den kyrkobokförda folkmängden enligt folkräkningen översteg den framräknade år 1910 med 24 746, år 1920 med 29 971 och år 1930 med 9 445 personer. Differensen vid 1935 års slut får alltså anses vara ganska liten. Det bör dock observeras, att framräkningen till denna tidpunkt omfattat allenast en femårsperiod, under det tio år förflutit mellan de tidigare folkräkningarna. Hur skillnaden i folkmängd vid 1935 års slut enligt folkräkningen och 1 ramskrivningen fördelar sig på olika åldersklasser för män och kvinnor framgår av följande tabell. Tab. E. Årsklasser

M in

Kvinnor

Båda könen

Årsklasser

0- 5

— 784

— 595

-1379

55—60

4- 214

5-10

4-

4-1091

60—65

4- 124

10—15

4-

594 4- 263

4- 409

65-70

4- 106

4-

Män

Kvinnor

— —

Båda könen

+

4-

4-

15-20

4-

4-

4- 154

70-75

+

4-

17 50

20-25

4-

4-

4- 655

75—80

4-

4-

4-

25—30

4-

4-

4-1076

80-85

4-

4-

4- 114

30—35 35—40

4-

4-

514 244

90—95

9 25

4-

4-

+

4-1198 4- 698

85—90

4-

4-

4-

81 24

+ + +

+

+

95—co

-

—

-

4-

4- 580

—

+

40-45 45—50 50-55

510 207

Summa

+ 3306

4-2 681

4- 217 98

4-5987

268 Som synes av tabellen uppvisar folkräkningen för de fem lägsta åldersklasserna underskott i förhållande till framräkningen, varemot förhållandet är det motsatta i de fem följande åldersklasserna. Underskottets fördelning på ettårsklasser i de tio lägsta levnadsåren framgår av nedanstående tabell. Tab. F. Kvinnor

Båda könen

+ 275

+ 328

+ 603

6— 7

+ 70

+ 83

+ 153

Årsklasser

Män

Kvinnor

Båda könen

Årsklasser

0—1

-422

-302

-724

5— 6

1—2

-146

-

-241

Män

2-3

-122

-

-220

7— 8

+ 141

+ 96

+ 237

3—4

-

-

-

8— 9

+ 21

-

+ 19

4-5

-

-

-131

9-10

-

+ 89

+ 79

10 Anmälning och bokföring av födelser. I den årliga statistiken räknas födelser, som anmälts till kyrkobokföring senare än födelseåret, såsom inträffade det år, då anmälan om födelsen inkommit, medan däremot i församlingsboksutdragen envar upptages under sitt verkliga födelseår. Då den kyrkobokförda folkmängden enligt Tab. E och F uppvisar ett underskott i förhållande till den framräknade i de fem lägsta åldersklasserna, får detta sålunda antagas bero på dels att vid tiden för församlingsboksuldragens insändande ännu icke alla därförinnan timade födelser blivit anmälda till kyrkobokföring, dels ock att i den framräknade folkmängden för berörda åldersklasser ingå även personer i högre åldrar, som alltså komma att träda i stället för de nyssberörda, vilkas födelse ännu icke anmälts. För de fem lägsta åldersklasserna torde alltså framräkningens resultat vara riktigare än folkräkningens. Den brist, som sålunda vid en folkräkning förekommer i redovisningen av de fem yngsta årskullarna, kominer av lätt insedda skäl att fem år senare återfinnas i framräkningens folkmängdsiffror för åldersklasserna 5—10 år, varemot församlingsböckernas redovisning av sagda årskullar fullständigats genom under tiden inkommande födelseanmälningar. Härutinnan ligger åtminstone delvis förklaringen till den omsvängning från underskott till överskott, som den vid 1935 års folkräkning upprättade Tab. F utvisar just i åldersklassen 5—6 år. Vid ett tioårigt tidsavstånd mellan folkräkningarna borde i enlighet med denna tankegång omsvängningen i stället hava varit att förvänta i årsklasserna 10—11 år. Nedanstående Tab. G möjliggör en jämförelse i sådant hänseende mellan 1930 års folkräkning, som närmast föregicks av 1920 års, samt 1935 års folkräkning. Som väntat uppvisar tabellen för 1930 års folkräkning i femårsklassen 10—15 år ett kraftigt överskott. Anmärkningsvärt är emellertid att även vid sistnämnda folkräkning den ovannämnda omsvängningen äger rum i åldersklassen 5—10 år, om än överskottet här är betydligt mindre än motsvarande år 1935. Den ovan angivna förklaringen till den iakttagna växlingen mellan underskott och överskott av kyrkobokförd folkmängd i för-

269 Tab. G. Överskott av folkmängd å l d e r s v i s enligt r e s p . f o l k r ä k n i n g a r ( + ) e l l e r enligt f r a m r ä k n i n g e n ( - ) , å r e n 1930 o c h 1935, i p r o c e n t a v r e s p . f o l k r ä k n i n g a r s folkmängdssiffror. År

19 3 0

Åldersår Män

Kvinnor

År Bada könen

Män -10-0

19 3 5

Kvinnor

Båda könen

0- 1

-

-

7-6

-

-

7-6

-

8-8

1- 2

-

3-8

-

3-1

-

3-5

-

2-5

-

3-0

2- 5

-

2-8

-

1-6

- 35 - 2-2

-

1-7

-

1-6

-

1-6

5-10

-

0-2

+ 1-2

+ 0-5

+ 2-2

+ 2-7

+ 2-4

10-15

+ 4-5

+ 4-5

+ 4-5

+ 0-5

+ l-o

+ 0-8

85-90 90—a

+ 18-3

+ 16-5

+ 17-2

+ 3'5

+ 29-1

+ 42-0

+ 09 - 25'7

+ 5-3

4- 62-0

-

-13-9

8-4

hållande till framräknad har en viss sannolikhet för sig, grundad på gjorda erfarenheter vid bearbetningen av det befolkningsstatistiska materialet och kännedom om metoderna för denna bearbetning. Därför torde man kunna draga åtminstone den slutsatsen av de framlagda siffrorna, att födelser i många fall icke anmälas inom vederbörlig tid. Det genomgående underskottet av kyrkobokförd folkmängd i de fem lägsta åldrarna och det ovan anmärkta för 1930 och 1935 års folkräkningar lika förhållandet, att omsvängningen från underskott till överskott äger rum i de fem följande årsklasserna, kunna därutöver fresta till antagandet, att det dröjer minst fem år innan en årskull nyfödda blir fullständigt kyrkobokförd. Påpekas bör emellertid, att även andra befolkningsrörelsens faktorer öva inflytande på de i det föregående anförda siffrorna, och att grundad anledning finnes till antagande, att just födelseanmälningssystemet utgör ett av de områden inom den nuvarande kyrkobokföringen, på vilket de största förväntningarna ifråga om effektivitet kunna ställas. Frånsett meddelade straffbestämmelser för underlåtenhet att anmäla barns födelse, samverka nämligen åtskilliga omständigheter till ett noggrant iakttagande av de föreskrifter, som i förevarande hänseende givits. Såsom i ett tidigare sammanhang omtalats, åligger en omfattande anmälningsplikt barnbördshus och sjukhus med flera anstalter, i avseende å därstädes timade födelser, vilka dessutom skola bokföras i anstaltens egen födelsebok. Liknande anmälningsplikt åligger barnmorska men däremot — vilket givetvis är en brist — icke läkare, som i enskild praktik biträder vid förlossning. Anmälan av barns födelse torde vidare ofta ske i samband med att barnet befordras till dopet. I den mån i vårt land personer finnas, vilkas födelse icke anmälts, torde det — frånsett invandrare — av lätt insedda skäl få antagas, att desamma äro att söka bland de icke döpta. En tendens till minskning av antalet döpta — absolut och relativ — har under senare år gjort sjg märkbar. En fortsatt utveckling i sådan riktning innebär givetvis tillika en minskning i garantierna för att födelser anmälas

270 till kyrkobokföring men kan möjligen komma att i viss mån kompenseras av en likaledes konstaterad tendens till ökat anlitande av barnbördshus vid förlossning, varför en skärpt kontroll å barnbördshusens fullgörande av dem åliggande anmälningsskyldighet i förevarande hänseende ur denna liksom ur andra synpunkter måste anses påkallad. Frånsett det ovan förklarade överskottet av kyrkobokförd folkmängd över framräknad i åldern 5—6 år, utvisar tab. F ytterligare ett avsevärt sådant överskott i de två närmast högre åldrarna. Huruvida detta förklaras därav, att barnens i dessa åldrar begynnande skolgång i någon större utsträckning framtvingar födelseanmälningar, som tidigare försummats, må lämnas därhän. Det är givetvis icke otänkbart, att så är förhållandet, och exempel finnas även därpå, att vid inskrivningarna i folkskolan upptäckts fall, då till skolgång anmälda barn icke varit kyrkobokförda. Särskild kontroll beträffande åldringar. Anmälning och bokföring av dödsfall. Liksom vid de båda närmast föregående folkräkningarna hava även vid 1935 års folkräkning uppgifterna rörande alla personer över 95 år underkastats en särskild efterhandskontroll, varvid beträffande 11 personer av hela antalet, 769, ovisshet yppats, huruvida de voro vid liv vid 1935 års slut. Dessa 11 överfördes under åren 1936 och 1937 till boken över obefintliga. Någon motsvarande efterhandskontroll av uppgifterna rörande personer i åldrarna 90—95 år har icke företagits, varför det analogivis torde få antagas, att även i dessas antal, 3 217, ingå åtskilliga personer, som rätteligen bort överföras till boken över obefintliga. Tab. E och G utvisa för 1935 års folkräkning ett underskott av kyrkobokförd folkmängd i förhållande till framräknad i åldrarna över 90 år, medan Tab. G uppvisar ett motsatt förhållande för folkräkningen 1930. Underskottet 1935 kan möjligen förmodas bero på att i samband med efterkontrollen beträffande personer över 95 år och den därvid förda skriftväxlingen vid 1930 års folkräkning åtskilliga personer överförts till boken över obefintliga utan att detta rapporterats i de summariska årsredogörelserna. 1930 års överskott förklaras måhända till någon del av förekommande försummelser att ur församlingsboken avföra avlidna personer. Fall hava även konstaterats, då i bok över obefintliga upptagna personer avlidit och överförts till dödboken utan att samtidigt antecknas i inflyttningsboken, genom vilket förfarande alltså framräkningen belastats med ett minus utan motsvarighet i folkräkningsmaterialet. Liksom vid födelse eller kanske i ännu högre grad medföra omständigheterna vid dödsfall, att anmälan måste göras och göras skyndsamt. Det åligger myndighet eller annan, som förvaltar begravningsplats, att innan gravplats upplåtes, tillse, att av pastor utfärdat begravningstillstånd föreligger. För eldbegängelse fordras tillstånd av polismyndighet eller, i vissa fall, länsstyrelse. Innan sådant tillstånd gives, avfordras vanligen sökanden dödboksutdrag rörande den avlidne. Som en lucka i kontrollsystemet måste betecknas det förhållandet, att motsvarande föreskrifter om tillstånd till liks

271 utförande ur riket saknas. Angående vissa anstalters anmälningsplikt i avseende å dödsfall hänvisas till framställningen i kap. 2 härovan. Anmälning och bokföring av invandrare. Tab. D uppvisar ett invandringsöverskott för perioden 1931—1935 på 23 396 personer och ett överskott av personer, överförda från bok över obefintliga, över personer, som överförts titt sådan bok, uppgående till 2 982 personer. Då inånga av de från boken över obefintliga överförda torde utgöras av från utlandet återvändande personer, vilka emigrerat utan uttagande av flyttningsbetyg, är det verkliga invandringsöverskottet sannolikt större än ovan angivna antal. Sådana personer bliva nämligen ej bokförda som immigranter. Å andra sidan har det förekommit fall, då återinvandrare kyrkobokförts som immigranter utan att samtidigt avföras ur obefintlighetsbok, vari de sedan sin utresa ur riket varit upptagna. Stadgandet i § 33 mom. 2 kyrkobokföringsförordningen, att återinvandrare skall innan han kyrkobokföres avfordras flyttningsbetyg från den församling han har tillhört vid tiden för emigrationen, avser visserligen bland annat att förebygga just dylika fall men kan ju, då invandraren företer nöjaktiga utländska identitetshandlingar, stundom för sin tillämpning bliva beroende av om han finner för gott att yppa sin tidigare kyrkobokföring i riket. En invandrare, som tidigare ej varit bokförd i församling inom riket, skall nämligen kyrkoskrivas med ledning av »de andra», flyttningsbetyg »motsvarande handlingar han kan anskaffa». Vilka handlingar som skola anses såsom »motsvarande», kan givetvis i särskilda fall vara föremål för tveksamhet. En viss ojämnhet i praxis vid prövningen härav torde därför göra sig gällande. Det nyss omnämnda stadgandet tillkom i och med 1915 års kyrkobokiöringsförordning i syfte att göra kyrkobokföringen sluten i den meningen, att en person alltid skulle kunna följas från sin sista kyrkoskrivning i riket till den första. Emellertid medför stadgandets tillämpning, att återinvandrare, som saknar flyttningsbetyg och icke vet, i vilken församling han varit kyrkobokförd, då han lämnade landet, icke kan ånyo här kyrkoskrivas. Detta måste anses som en avsevärd olägenhet ur synpunkten av det stora samhällsintresse, som en fullständig bokföring av rikets befolkning utgör. En viss tendens till mindre stränghet i kravet på fullständiga identitetshandlingar synes dock kunna spåras i våra dagars kyrkobokföring. Utlänningars kyrkobokföring. Vad därefter angår invandrare av främmande nationalitet stadgar den gällande förordningen angående kyrkoböckers förande uttryckligen, att även utländska undersåtar, som äro bosatta här i riket, skola kyrkobokföras. I Stockholm har stor effektivitet med avseende å utlänningars kyrkobokföring ernåtts genom utbyte av uppgifter mellan mantalskontoret och socialstyrelsens utlänningsbyrå. Vad riket i övrigt beträffar torde ett sådant utbyte icke förekomma och ej heller vara inom det nuvarande systemets r a m praktiskt genomförbart. Ehuru det utan närmare undersökning icke kan påvisas, är det sannolikt, att praxis med avseende å

272 utlänningars kyrkobokföring i landsorten icke utmärkes av samma noggrannhet och påpasslighet som i Stockholm, och det torde icke vara ovanligt, att utlänningar stadigvarande vistats i riket under en följd av år utan att hava blivit kyrkobokförda. Exempel kunna anföras på att stat och kommun genom sådan underlåtenhet undandragits avsevärda skattebelopp. En viss på sina håll förekommande obenägenhet att kyrkobokföra utlänningar torde kunna tillskrivas de tråkiga erfarenheter, som prästerskapet ofta får göra i avseende å möjligheterna att få kyrkoskrivna utlänningar, som lämnat orten, avförda ur kyrkoböckerna. I detta sammanhang vill kommittén emellertid icke underlåta att omnämna, att enligt vad som inhämtats från socialstyrelsens utlänningsbyrå det även lär förekomma att utländska undersåtar kyrkobokföras som svenska medborgare. Anmälning och bokföring av utvandrare. Den som erhåller flyttningsbetyg till utlandet införes samtidigt därmed i utflyttningsboken och strykes i lörsamlingsboken, med andra ord, han upphör att vara kyrkobokförd här i riket redan innan han lämnat landet. Som redan i motiven till 1915 års kyrkobokföringsförordning framhålles, föreligger här en möjlighet till missbruk. En person kan nämligen uttaga flyttningsbetyg till utlandet men kvarslanna inom landet med betyget »på fickan». En sådan person blir helt > utesluten ur kyrkobokföringen. Här föreligger en anmärkningsvärd svaghet i det gällande kyrkobokföringssystemet. Olaglig utvandring. Som förut antytts kan emigration äga rum utan att den utvandrande uttager flyttningsbetyg. Detta torde åtminstone under tidigare års mera livliga emigration hava förekommit i betydande omfattning. På detta sätt utvandrade personer bliva enligt den nuvarande ordningen för folkbokföringen som regel så småningom redovisade såsom obefintliga. Till belysande av i vilken utsträckning dylika utvandrare ingå i obefintlighetsböckernas klientel kan nämnas, att enligt en av kommittén verkställd undersökning, berörande omkring 900 obefintliga, varom mera nedan, av 825 år 1935 kvarstående obefintliga 154 eller 18 67 procent antecknats såsom förmodligen utflyttade till utrikes ort. Såsom förmodad vistelseort hade antecknats för 11 Danmark, för 23 Norge, för 4 Finland, för 6 annat europeiskt land, för 105 U. S. A., för 3 Canada samt för 2 annan utrikes ort. Då bland dem, som på detta sätt »övergivit riket och bosatt sig å utländsk ort», torde dölja sig många sjömän, vilka i sin yrkesutövning så småningom förlorat kontakten med hemlandet, och då det icke torde vara uteslutet, att utrikesvistelsen i en del fall vid utresan varit ämnad att bliva endast tillfällig, inses lätt, vilka svårigheter som här resa sig för en effektiv utvandringskontroll. Angående omfattningen av den olagliga utvandringen till främmande världsdelar har en beräkning verkställts i den av statistiska centralbyrån utgivna publikationen »Ut- och invandring 1914». Av framställningen där må följande huvudpunkter här återgivas.

273 Enligt rapporter från danska myndigheter uppgick den transoceana utvandringen av svenskar över danska hamnar under åren 1908—1914 till det antal personer, som följande tablå utvisar. År

Män

Kvinnor

Summa

År

Män

Kvinnor

Summa

1908 1909

21(10

210 378

2 370

3 069

3 019

1913 1914

2 621

2 015

2 341

2 798

Som synes äro männen synnerligen talrikt representerade i den transoceana emigrationen över danska hamnar, i det desamma under ovanstående sju år utgjort ej mindre än 83'5 procent av hela denna utvandring, medan mankönets andel i hela den av prästerskapet redovisade utvandringen under samma tid utgjort endast 585 procent. Redan denna omständighet tyder på att den svenska utvandringen över danska hamnar till stor del varit av olaglig natur. Att åtminstone en del av de manliga svenska utvandrarna över danska hamnar lagenligt uttagit flyttningsbetyg framgår emellertid därav, att antalet emigranter till främmande världsdelar enligt prästerskapets uppgifter i de sydligare länen är högre än enligt uppgifter, som lämnats av länsstyrelserna och norska statistiska centralbyrån. De här ovan anförda siffrorna avse endast sådana svenska utvandrare, som befordrats till främmande världsdelar enligt utvandringskontrakt avslutade genom i Danmark verksamma utvandringsagenter, varför någon dubbelräkning av den av länsstyrelserna redovisade utvandringen knappast torde ifrågakomma. Tager man här vidare i betraktande, att antalet svenskar, som under den tid tablån avser utvandrat till främmande världsdelar direkt över övriga europeiska emigrationshamnar, helt visst varit ganska obetydligt, kan en sammanfattning av här ifrågavarande utvandring över danska hamnar med den av svenska och norska myndigheter redovisade anses lämna en i det väsentliga riktig uppskattning av storleken av den svenska utvandringen till främmande världsdelar. Genom att sammanställa de sålunda erhållna siffrorna med siffrorna rörande den av prästerskapet redovisade transoceana utvandringen bör man sedan kunna ungefärligen bestämma storleken av den olagliga utvandringen till främmande världsdelar, vilken, då säkerligen endast helt få utvandrare till europeiska länder varit i avsaknad av flyttningsbetyg, torde kunna anses i det närmaste sammanfalla med hela den olagliga utvandringen från Sverige under ifrågavarande tid. Den svenska utvandringen över havet enligt uppgifter från länsstyrelserna samt norska och danska myndigheter överstiger för åren 1909—1914 den av prästerskapet redovisade med 10 410 personer, motsvarande i medeltal 102 procent per år. Sistnämnda procenttal torde i betraktande därav, att en del av dem, som uttagit flyttningsbetyg, i själva verket kvarstannat inom landet samt att, som ovan berörts, ett -mindre antal till främmande världsdelar ut-

274 vandrade svenskar emigrerat direkt över andra h a m n a r än förut berörda, med all sannolikhet böra höjas något, varigenom man för den tid, de anförda siffrorna avse, skulle kunna ungefärligen uppskatta den totala olagliga svenska utvandringen till mellan 10 och 11 procent av den av prästerskapet redovisade. För att erhålla en riktig uppfattning av den olagliga utvandringen torde man emellertid böra särskilja emigrantsiffrorna efter kön. I nedanstående tablå äro sammanförda siffror med fördelning av emigranterna efter kön såväl enligt prästerskapets redovisning som enligt uppgifter från de svenska, norska och danska myndigheterna. År

Enligt länsstyrelserna m. fl. = M Män

Kvinnor

4 419

13 590

1910 1911

Enligt prästerskapet = P

M i procent av P

Män

Kvinnor

4 403

4 533

4 713

97-5

93-4

6 800

6 914

113-4

98-3

18 468

15 316

9 331

120-6

98-2

6 981

9 560

7 210

121-9

96-8

9 234

6 395

7 996

6 693

115-5

95-5

12 584

6 804

7 041

123-6

96-6

6 869

4 097

5 661

4 345

121-3

94-3

1908-1914 1909-1914

76S16

44 656

65 229

46 247

96-5

119-3

96-9

72 397

60 696

Män

Kvinnor

En jämförelse mellan ovanstående olika sifferserier för de båda könen giver tydligt vid handen, att en bestämd skillnad råder mellan den faktiska och den av prästerskapet redovisade utvandringen för män och för kvinnor. Med undantag för år 1908 är nämligen utvandringen av män under samtliga år rätt väsentligt högre enligt de svenska, norska och danska myndigheternas uppgifter än enligt prästerskapets redovisning, medan däremot förhållandet beträffande kvinnorna är det rakt motsatta. Olikheterna mellan de båda sifferraderna för kvinnor torde helt säkert hava sin enda förklaring däri, att en del av kvinnorna uttagit flyttningsbetyg men inställt sin resa. Skiljaktigheterna i siffror för männen bero däremot säkerligen i högre grad därpå, att en stor del av dem varit i avsaknad av lagenligt flyttningsbetyg och sålunda ej kunnat upptagas i prästerskapets redovisning. Av tablån framgår att denna olagliga utvandring av män under de sju åren 1908— 1914 uppgår till 11 587 personer och under åren 1909—1914 till 11 701, d. v. s. till inemot ett par tusen per år eller icke mindre än 19 3 procent av den av prästerskapet redovisade utvandringen. Tager man hänsyn till att även bland männen en del utvandrare, som uttagit flyttningsbetyg, underlåtit att avresa samt att en del svenskar utan vederbörligt flyttningsbetyg emigrerat över tyska och engelska hamnar, torde man för att erhålla ett mått på den olagliga utvandringen böra något öka detta procenttal. En uppskattning av den olagliga svenska utvandringen under ovanberörda tid giver därför till resultat, att

275 densamma uppgått till snarare något mera än mindre än en femtedel av den av prästerskapet redovisade. Under senare år har den olagliga utvandringen av män gått tillbaka, vilket torde till viss del bero därpå att från och med 1915 genom tillmötesgående från de norska myndigheternas sida utvandring över norska hamnar utan vederbörligt flyttningsbetyg varit omöjliggjord för svenska emigranter. Emellertid visar statistiken för senare år, att en nedgång i de absoluta emigrationssiffrorna åtföljes av en nedgång även i relationstalen för den faktiska utvandringen, jämförd med den av prästerskapet redovisade. I efterföljande tablå äro för åren 1927—1936, med fördelning på kön, sammanställda siffrorna rörande de utomeuropeiska emigranterna enligt de svenska, norska och danska myndigheternas uppgifter, till jämförelse med motsvarande siffror enligt prästerskapets redovisning. Enligt länsstyrelserna m. fl. = M

Enligt prästerskapet = P

M i procent av P

År Män

Kvinnor

Summa

Män

Kvinnor

Summa

Män

7 529

2 989

10 618

7 749

3 209

10 968

97-2

93-1

7 356

3 693

7 745

3 938

95-0

93-8

5 917

2 851

8 768

2 973

9 167

95-7

95-9

3 243

2 088

3 719

87-5

86-8

43-4

61-6

41-8

52-8

46-8

39-4

466 Kvinnor

31-0

43-6

37-9

471 Tablån utvisar en avsevärd nedgång av den faktiska emigrationen, jämförd med den av prästerskapet uppgivna, under åren 1930—1936. Nedgången är större bland männen än bland kvinnorna. Som sannolika orsaker till överskottet enligt prästerskapets uppgifter hava följande förhållanden anförts (se »Ut- och invandring 1936»): dels torde en del personer, vilka uttagit flyttningsbeyg till utlandet och således i prästerskapets uppgifter blivit räknade såsom emigranter, sedermera av den ena eller andra anledningen inställt resan, utan att rättelse skett i nyssnämnda uppgifter, dels torde andra personer hava utvandrat utan att de uttagit flyttningsbetyg och fördenskull utan att vid avresan kunna erhålla utvandringskontrakt men rest på vanlig passagerarbiljett och sedermera längre eller kortare tid efter framkomsten fått sig betygen tillsända från hemorten samt därigenom kommit med i prästerskapets redovisning (ehuru måhända för ett senare år än det verkliga utvandringsåret). En dylik s. k. »eftersläpning» kommer givetvis att bliva särskilt märkbar under år med sjunkande emigration och kan därför

276 möjligen i någon mån förklara det kraftiga underskottet av den under de senaste åren från emigrationshamnarna rapporterade utvandringen jämförd med den av prästerskapet redovisade. Säkerligen förekomma emellertid även talrika fall, på vilka den först anförda förklaringsgrunden äger tilllämpning. /

' Obefintliga. Vid folkräkningarna inräknas i den kyrkobokförda folkmängden icke de personer, som stå upptagna i bok över obefintliga, ehuru säkerligen en del av dessa personer ingår i rikets verkliga folkmängd. Överensstämmande härmed räknas vid framskrivningen av folkmängden de till eller från bok över obefintliga överförda, som om de i själva verket emigrerat eller immigrerat. Detta är ju också, som ovan anförts, verkligen fallet med en del av dem, men även oanmäld inrikes omflyttning torde bidraga till de tillskott, som obefintlighetsböckerna årligen mottaga, liksom till den årliga avgången av obefintliga torde medverka även andra faktorer än återinvandring av personer, som en gång lämnat landet utan att hava uttagit flyttningsbetyg. Dessutom kunna kyrkobokföringsfel av olika slag, exempelvis försummelse att anteckna anmälda flyttningar eller dödsfall, föranleda personers upptagande i bok över obefintliga. Obefintlighetsböckernas klientel utgöres alltså av personer, vilka kyrkobokföringen icke längre förmår redovisa. Storleken av detta klientel och det årliga antalet till och från obefintlighetsbok överförda kan med viss rätt tagas till mätare på kyrkobokföringens förmåga att bemästra det till registrering föreliggande folkmaterialet. I nedanstående tablå lämnas efter den officiella statistiken över bcfolkningsrörelsen uppgifter om antalet under ett vart av åren 1911—1935 till och från bok över obefintliga överförda personer. För jämförelse hava i tablån även införts emigrations- och immigrationssiffrorna enligt prästerskapets redovisning för samma år. Tablån visar, att det är ett betydande antal personer, som årligen överföras till obefintlighetsbok. Följer man siffrorna över de till obefintlighetsbok överförda år för år, visar sig under år 1913 och de följande åren en stegring av antalet och likaså under år 1925 och efterföljande år. Ökningen i förra fallet sammanfaller med antagandet av den nya pensionsförsäkringslagen år 1913. Denna gjorde kommunerna ansvariga för minimipensionsavgifternas gäldande, vilket hade till följd en upprensning av församlingsböckerna, därvid ett stort antal personer avfördes såsom obefintliga. Siffrorna äro belysande för i vilken utsträckning det förekommit att personer, vilka bort överföras till obefintlighetsbok, fått kvarstå i församlingsboken. Höjningen åren 1925—1926 beror delvis på en den 1 juli 1925 ikraftträdande ändring i kyrkobokföringsförordningen av innebörd, att en person skulle avföras såsom obefintlig redan efter frånvaro vid två mot förut tre på varandra följande mantalsskrivningar. Anmärkningsvärd är den betydande minskningen i antalet överförda under åren efter 1930. Som förut omnämnts bliver en del av emigrationen redovisad i obefintlighetsböckerna i stället för i utflyttningsböckerna. Det är därför att förvänta,

277 Överföring till och från obefintlighetsbok samt in- och utvandring 1911—1935. Till obefint lighetsbok över örda

Emigranter

År Män

Kvinnor S u m m a 17d3

Män

KvinSumma nor

Från obefintlighetsbok överförda Män

Immigranter

Kvinnor S u m u u i M ä n

Kvin nor Summa

5 251

4 5(34 1468

3 052 3 421

2 936

6 357

3 974 3 506

3 207

6 713

7 711 2 228 9 939 11569 8 777 20 346 1461 669 8 740 2 479 11219 7 033 5 927 12 960 1975 814 7 743 2 465 10 208 3 576 3 936 7 512 2 032 1020 6161 2 039 8 600 5 317 5 254 10 571 2 749 1225 5 083 1731 6 814 2 636 3804 6 440 2 929 1 092

4 021

3 018

2 793

5 811

5192 1871

7 063

1867 2 986

3 714 2 514

2 418

4 932

5 317 1734 6 506 2 482

7 051 8 988 6 286

7 337 2 807 977 10 242 3 070 1078 4 073 4 877 8 950 3161 1004

4 252 4 299

8 551

7 303

6 653 5144

3 527

3 039

3 264

6 303

1914 1915 1916

7 037 11 06? 8 932 6 032

9 548 8 569

19 997 1236 18 117 1394

4 353 2 746

4 238 3 514

7 752

4 579

8 296

3 717

2 130

4 644

3 763

8 407

2 789

4 801

3 835

8 636

2 821 4 516

3 784 3 934

3 875

7 809

4 795 5 447

4 148

5 427

10 841

5 414

4 449 1837 5 203 2100 5 654 2 088

7 742 20 325 8 913 29 238 2 672 1069

3 741

2 722

5 827

5 319 1954

7 273

3 831

2 867 3 075

5 942

3 773

2 578

2 475

5 053

5 166

2 741

2 647

5 388

8 465 4 382

6 264 2 991

2 687

5 678

8 476 4 974

3 028

2 580

5 608

6 729

3 415

2 921

6 336

7 770 4 324

7 515

1921 1922

9 247 3 804 13 051 8154 4193 12 347 5 714 3 216 8 930

5 239 2 919

8 158

4 598 2 649 5 410 2 671

7 247

10 671 2 758 1073 6 841 5107 11948 2 683 1090 7 96b 5 075 13 043 3 534 1632

8 081

12 847 4144 2 120 13 450 4 526 2 605 6 931 4 0,^5 11019 4 282 2 447 2 835 2 847 5 682 4941 2 829

5 865

5 349

4 892

3 027 1601

4 628

944 1456

2 825 1281

4 106'

932 1 522

6 -226 4 445

3 833 2 032 3 440 1909

11797 2 630

885 1232 1021

2 971 4 094 2 046 2 117 4 472 2 032

6 140 5 038 3 352

8 390

6 504 5 313

3 677

8 990

2 417 4 411 1743 2 400 3 337 1685

6 154 3 947

3 309

7 256

5 022

2 885

2 822

5 707

2 4£4 2 552 1 452

4 004 2 547

2 865

5 412

att en ökning eller minskning i emigrationen enligt utflyttningsböckerna motsvaras av en ökning eller minskning i antalet till bok över obefintliga överförda. Jämföras överförings- och emigrationssiffrorna år från år, kan också en viss motsvarighet spåras, så att en ökning eller minskning i emigrationen från ett år till annat åtföljes av en ökning eller minskning även i antalet till obefintlighetsbok överförda. Denna motsvarighet är dock icke tillräckligt regelbundet förekommande för att kunna anses giva ett bestämt belägg för antagande av ett sådant samband. Vid en jämförelse femårsvis i stället för årsvis blir det förmodade sambandet lättare synligt. Här följer en sammanställning av de årliga medeltalen femårsvis för överföring till och från bok över obefintliga samt emigration och immigration 1911—1935.

278 Årligen

1911/15 1916/20 1921/25 1926/30 1931/35

Antal överförda till bok över obefintliga

Antal emigranter

Antal överförda frän Antal bok över immigranter obefintliga 7 890

7 889

2 340 3 928

8 331

14 521

3 807

7 221 6 335

8 953

11208 2 472

6 613

5 565

15 786

8 887 7 683

4 968

.

Mest talande äro emellertid de relativt sett mycket låga siffror för såväl emigration som överföring till bok över obefintliga, som utmärka åren efter 1930. Beträffande de från boken över obefintliga överförda innebar utvecklingen under senare år, såsom framgår av tablån, en icke oväsentlig stegring, så att efter 1930 de återförda varit flera än de överförda, varigenom sålunda en återvinning ägt rum. Jämförbarheten mellan siffrorna för invandring och överföring frän bok över obefintliga är av lätt insedda skäl mindre än mellan siffrorna för utvandring och överföring till nämnda bok. Ändringarna under ettårsintervallerna uppvisa dock i stort sett motsvarighet. För längre perioder blir förhållandet däremot ett annat. Medan sålunda antalet immigranter i medeltal per femårsperiod faller från 1911 till 1930 för att under perioden överförda 1 9 3 1 _ 1 9 3 5 åter stiga, ökas medeltalet av från obefintlighetsbok fram till 1930 för att därefter avtaga. Medan antalet till bok över obefintliga överförda starkt faller efter ar 1930 uppvisar tioårsperioden närmast efter införandet av 1915 års kyrkobokföringsförordning, jämförd med åren före 1916, ingen markerad tendens till vare sig ökning eller minskning av sagda antal, om man bortser frän de ovan förklarade verkningarna av pensionsförsäkringslagens tillkomst och 1925 års ändring i kyrkobokföringsförordningens bestämmelser om tidslängden av den frånvaro, som skall medföra överföring till obefintlighetsbok. Den förbättring av kyrkobokföringen, som den genom 1915 års kyrkobokforingsförordning åvägabragta s. k. slutna kyrkobokföringen innebär, var snarast av beskaffenhet att föranleda ökning av de obefintligas antal. Enligt förut gällande bestämmelser avfördes den, som uttagit flyttningsbetyg till < annan församling inom riket, redan vid flyttningsbetygets utfärdande såsom utflyttad och den omständigheten, att flyttningsbetyget därefter eventuellt icke inlämnades i annan församling, kom icke att medföra, att vederbörande ^ överfördes till obefintlighetsbok. Enligt 1910 års kyrkobokföringsförordning skulle nämligen till denna bok överföras endast de personer, for vilka icke från församlingen utfärdats flyttningsbetyg och vilkas vistelseort varit okänd viss tid. Den flyttande, som icke inlämnade uttaget flyttningsbetyg i någon församling, försvann fullständigt ur kyrkobokföringen. Enligt den år 1915 införda ordningen däremot skall den, som uttagit flyttningsbetyg till

279 församling inom riket, kvarstå kyrkoskriven i den församling, från vilken betyget utfärdats, till dess avis inkommit om inflyttning i annan församling, och han blir sålunda, om dylik avis ej inkommer, efter förloppet av vederbörlig tid avförd såsom obefintlig. Medan sålunda i överföringssiffrorna för åren 1911—1915 icke kunna ingå andra flyttande än sådana, för vilka flyttningsbetyg icke utfärdats, kunna siffrorna för 1916 och följande år avse även sådana, som uttagit flyttningsbetyg till inrikes ort men icke inlämnat detsamma i någon församling. Om de senares andel i överföringstalen icke är alltför ringa, skulle det förhållandet, att överföringsfrekvensen icke företer någon tydlig tendens till ökning efter 1915, ju föranleda till antagandet, att de utan betyg flyttande, som överförts till obefintlighetsbok, minskat i antal efter sagda år. Detta antagande förefaller icke osannolikt i vad avser dem, som emigrerat utan flyttningsbetyg, då det årliga antalet emigranter med sådant betyg, frånsett 1923, är lägre efter än före kyrkobokföringsförordningens ikraftträdande. Att även antalet inom riket utan betyg flyttande skulle hava nedgått, förefaller däremot mindre troligt. I 1915 års kyrkobokföringsförordning infördes visserligen ett par nyheter i fråga om medel att framtvinga flyttningsanmälningar, men dessa medel — förbud att utfärda prästbetyg åt den, som uttagit flyttningsbetyg, innan detta inlämnats i någon församling, samt skyldighet för prästerskapet att korrespondera om icke aviserade flyttningsbetyg — rikta sig ju närmast mot dem som försummat att inlämna uttaget flyttningsbetyg. Eftersom den officiellt redovisade emigrationen starkt nedgått under senare år, kan man säkert antaga, att även den olagliga emigrationen för närvarande är ringa. Är ett sådant antagande riktigt, torde de senaste årens siffror rörande de till obefintlighetsbok överförda giva en ungefärlig föreställning om storleken av den inrikes omflyttningens årsbidrag till de obefintligas rekrytering. Enligt 1930 års folkräkning funnos 197 097 kvarstående obefintliga. Då, såsom visats i Tab. D (sid. 266), under åren 1931—1935 från boken över obefintliga överförts 2 982 flera än till samma bok, borde antalet kvarstående obefintliga vid 1935 års slut hava uppgått till 194 115 men var enligt folkräkningen endast 190 292. Differensen torde bero dels därpå, att en del uppgiftslämnare ej observerat, att alla kvarstående obefintliga skulle medtagas i uppgifterna, utan utelämnat i »äldre böcker» kvarstående, varvid skillnaden mot 1930 likväl ej varit iögonenfallande och därför ej föranlett undersökning, dels på felaktigt förfarande vid överföringen till och från boken över obefintliga eller ofullständigheter i de årliga summariska redogörelserna. Det totala antalet kvarstående obefintliga vid 1935 års slut torde därför kunna antagas vara större än 190 292. Man får emellertid icke uppfatta detta tal på det sätt, att en så ansenlig befolkning skulle befinna sig inom landet, fastän den undandragit sig kyrkobokföring och därigenom ej blivit medräknad vid angivandet av rikets folkmängd. Redan en blick på den härefter intagna tablån över de obefintligas åldersfördelning ger vid handen, att man här har att räkna med en befolkning, som till en del endast är en befolkning på pappe18—388005.

II.

280 ret. Förhållandet i fråga står delvis i samband med att möjligheterna att avföra personer ur obefintlighetsböckerna äro begränsade med hänsyn till bestämmelserna i gällande kyrkobokföringsförordning. Tablå över åldersfördelningen av vid 1935 års slut kvarstående obefintliga. A n t a l

A n t a l Åldersår

Åldersår Män

Kvinnor

Summa

Män

Kvinnor

Summa

0— 5

75— 80

9 743

3 295

13 038

5—10

8 0 - 85

7 398

2 704

10 102

10—15

8 5 - 90

5 663

7 851

15—20

9 0 - 95

4 658

6 426 4 599

20—25

2 401

95—100

3 360

25-30

2 462

100—105

2 494

3 580

30—35

4 459

2 223

6 682

105-110

2 624

35—40

2 934

110-115

40—45

12 030

15 134

115—120

45—50

3 681

18 988

120—125

3 519

17 366

125—130

16 204

130—135

135—to

50—55 55-60

13 847 12599

3 605

60—65

10 242

2 851

13 093

65—70

10 770

2 871

13 641

okänt

70-75

12 221

3 300

.16 521

Summa

142 535

47 757

190 292

I sitt cirkulär till pastorsämbetena angående folkräkningen år 1930 anmodade statistiska centralbyrån dessa att i fråga om de obefintliga meddela eventuella anteckningar i kyrkoböckerna angående kön eller förmodad vistelseort samt att, därest till pastors kännedom kommit, att någon obefintlig sannolikt vore avliden, meddela upplysning härom. På grundval av pastorsämbetenas anteckningar i dessa avseenden, vilka självfallet icke kunna göra anspråk på att lämna fullständig redovisning rörande berörda förhållanden, hava vid 1930 års folkräkning nedanstående siffror blivit sammanställda. Landsbygden Män

Hela riket

Städerna

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor Summa

I °/oo

Känd eller förmodad vistelseort inom riket

2 Känd eller förmodad vistelseort utom riket

18 762

3 470

3 507

22 269

4 252

26 521 230

2 356

2 875

167 012 197 097

847 1000

Okänd vistelseort.... Summa

50 422

10 847

72 033

33 710

122 455

519 44 557

34 698 147 633

14 766

281 Ojämförligt störst bland de kategorier av obefintliga, om vilka pastorsämbetena kunnat lämna närmare upplysningar, är den, som avser personer, vilka befinna sig eller förmodas befinna sig utom riket. Dessas antal utgjorde 26 521, motsvarande 135 per 1 000 obefintliga. Bestämmelserna i § 36 kyrkobokföringsförordningen i vad avser obefintliga torde lämna förklaringen till att det uppgivna antalet med känd eller förmodad vistelseort inom riket är så lågt som 459. Om berörda bestämmelser noga tillämpats, skulle — vill det synas — dessa 459 personer överhuvud icke hava förekommit i obefintlighetsböckerna. Såsom sannolikt döda hava betecknats 2 875 personer; antalet är uppenbarligen mycket för lågt med hänsyn till den åldersfördelning, som visar sig vara för handen bland de obefintliga. I de till 1935 års folkräkning insända församlingsboksutdragen återfinnas endast 48 personer i åldern över 100 år, men däremot finnas i utdragen u r obefintlighetsböckerna upptagna ej mindre än 10 770 personer i denna ålder. Såsom redan detta förhållande giver vid handen och ytterligare bestyrkes av i utdragen förekommande anteckningar, måste de obefintliga till en icke ringa del numera vara avlidna. Säkerligen ingå i de högre åldersgrupperna ett stort antal personer, vilka för lång tid sedan överförts till boken över obefintliga. Som i det föregående redan antytts, har kommittén utfört en stickprovsundersökning beträffande vid 1930 års folkräkning kvarstående obefintliga. Metoden var följande. Ur folkräkningsmaterialet uttogs ungefär var 200 :e obefintlig, varefter kommittén genom skriftväxling med pastorsämbetena och jämförelse med 1935 års folkräkningsmaterial sökte utröna, huru många av de sålunda uttagna som tillrättakommit. Av de 904 personer, som enligt den angivna metoden blevo föremål för undersökning, befunnos 10 vara bokförda i församlingsbok, ehuru de redovisats som obefintliga vid folkräkningarna, därav 4 i 1930 och 6 i både 1930 och 1935 års folkräkningsmaterial. Av dessa 10 personer hade 4 överhuvud icke bort överföras till bok över obefintliga. Av de i 1930 års folkräkningsmaterial såsom obefintliga upptagna personer, vilka blevo föremål för kommitténs undersökning, voro således 894 verkligen obefintliga. Det kvarstående antalet av dessa obefintliga enligt 1935 års folkräkning befanns efter frånräkning av dels ovanberörda 6 i 1930 och 1935 års material oriktigt upptagna personer dels ock ytterligare 2 personer, vilka återförts till församlingsbok under tiden 1931— 1935 men likväl upptagits i 1935 års material, vara 825. Antalet från obefintlighetsbok under berörda femårsperiod avförda personer uppgick sålunda till 69. Av dessa hade 11 avlidit eller dödförklarats under den ifrågavarande femårsperioden, 46 personer hade uttagit flyttningsbetyg till annan församling, därav 42 på eget initiativ och 4 efter anmaning från pastorsämbete. I 3 fall hade upplysning om vederbörandes vistelseort vunnits i fattigvårds- eller pensionsärende. Återstående 9 personer hade avförts ur obefintlighetsboken efter flyttning inom församlingen eller av annan anledning. De senast anförda siffrorna äro av synnerligt intresse därigenom, att de visa, i vilken ringa utsträckning det förekommer, att obefintliga återföras till

282 församlingsboken på initiativ av folkbokföringsmyndighet. Den undersökning angående en frånvarande persons vistelseort, som bör föregå personens överförande till bok över obefintliga, bedrives ej alltid med tillbörlig noggrannhet. Skulden för detta missförhållande torde till stor del falla på själva kyrkobokföringsförordningen, som ju tillåter sådant överförande, så snart upplysning under viss tid »icke vunnits» om vederbörandes vistelseort, utan att det åligger någon att vara aktivt verksam för att utröna vistelseorten. Men sedan personen överförts till obefintlighetsboken bortfaller även det minimum av undersökningsplikt, som kan härledas ur det nyssberörda stadgandet. Vinner pastor kännedom om att i boken över obefintliga upptagen person vistas i annan församling under sådana förhållanden, att han bör där bokföras, skall han visserligen härom underrätta pastorsämbetet därstädes för infordrande av flyttningsbetyg, men man söker förgäves i förordningen efter en föreskrift om på vad sätt pastor skall förskaffa sig dylik kännedom. Det är tydligen överlåtet åt rena tillfälligheter och pastors eventuella intresse för saken, om det skall bliva utrönt, var en dylik person vistas. Att m ä r k a är nämligen, att pastors skyldighet enligt kyrkobokföringsförordningen att vid förskrivning efterfråga frånvarande persons vistelseort gäller endast dem, som kvarstå i församlingsboken. Av de 894 vid 1930 års utgång kvarstående obefintliga voro 125 sjömän och 69 utländska undersåtar. Vid 1935 års slut kvarstodo av dessa 121 sjömän och 66 utlänningar. Vad sjömännen angår torde dock dessa vara talrikare företrädda bland de av kommittén undersökta obefintliga än angivna siffror utvisa. Antalet sjömän bland de obefintliga i Göteborgs domkyrkoförsamling har nämligen icke kunnat fastställas, då i uppgifterna från denna församling yrkesbeteckning ej utsatts. I betraktande av det stora antalet åldringar bland de obefintliga uttalades ovan en förmodan, att överföringen till obefintlighetsboken i ett avsevärt antal fall ligger mycket långt tillbaka i tiden. Huru därmed förhåller sig beträffande de av kommittén undersökta obefintliga framgår av nedanstående tablå, som dock på grund av bristande uppgifter om tiden för överföringen i vissa fall upptager allenast en del — 881 personer — av de vid 1930 års slut kvarstående 894. Tablå över de av kommittén undersökta obefintligas fördelning efter överföringsår. Antal överförda

Överföringsår

Antal överförda

1861—1870

1911—1915

1871—1880

1916—1920

1881—1890

1921—1925

1891—1900

1926-1930

1901—1910

131 Överföringsår

Summa

283 De av kommittén undersökta obefintligas fördelning efter ålder vid överföringen, kön och civilstånd framgår av nedanstående tablå. Tablå, utvisande de obefintligas ålder vid överförandet samt fördelning efter kön och civilstånd. Ogi fta Ålder vid överförandet

Änkl och änl cor

Gifta

Frånskilda

Summa TotalKvin- summa nor

Män

Kvinnor

0—15

16—20

56 34

—

— —

127 85

109 Män

Kvinnor

Män

21—25

—

7 14

26-30

31—35

36-40

4 1

Kvinnor

Män

— — —

— — —

4 Kvinnor

Män

41—50

16 12

51-60

—

61—65

—

—

66-70

— —

—

—

6 2

—

— —

— — —

71-80 81—90

— — — — —

91-100

4 1

20 894

—

1 Okänd

4 Summa

2 86

16 714

180 Av de 894 undersökta obefintliga voro 714 eller omkring fyra femtedelar män och 180 eller c:a en femtedel kvinnor. Av hela antalet obefintliga enligt 1930 års folkräkning 197 097 voro 147 633 eller ungefär tre fjärdedelar män och 49 464 eller c:a en fjärdedel kvinnor. Att den av kommittén verkställda undersökningen sålunda ger en oriktig bild av de obefintligas könsfördelning, torde bero på att undersökningen omfattat endast ett jämförelsevis litet antal personer. I avseende å civilståndsfördelningen råder bättre överensstämmelse mellan folkräkningen och kommitténs undersökning, som framgår av följande sammanställning: Kommitténs utredning

Folkräkningen Antal

%

Antal

%

Ogifta

164 809

84 Gifta

24 341

13 Änkl. och änkor

5 331

197 097

100 Summa

284 Den vid folkräkningen uträknade åldersfördelningen av de obefintliga hänför sig till dessas ålder vid folkräkningstillfället, medan den av kommittén angivna åldersfördelningen avser åldern vid tiden för överföringen till bok över obefintliga, varför någon jämförelse till kontroll av kommitténs statistik i detta hänseende icke k a n anställas. Anmärkningsvärd är männens stora övertalighet bland de kvarstående obefintliga. Som av sammanställningen å sid. 277 framgår, utvisa även de ärliga siffrorna rörande de till och från bok över obefintliga överförda en motsvarande könsfördelning. Anmälning och bokföring av inrikes omflyttning. Vid sidan av de faktorer, som åstadkomma ändringar av befolkningssiffran, nämligen födelser, dödsfall, utrikes omflyttning samt överföringar till och från boken över obefintliga, uppträder även den inrikes omflyttningen såsom en faktor, som reellt eller skenbart utövar inflytande på befolkningstillväxten. Över antalet flyttande till och från olika församlingar i riket erhåller statistiska centralbyrån årligen uppgifter i de summariska folkmängdsredogörelser, som av pastorsämbetena insändas till ämbetsverket och som utgöra grundval för de siffror, som för icke-folkräkningsår offentliggöras angående rikets folkmängd. Såsom lätt inses, borde skillnaden mellan antalet från inrikes ort till de särskilda församlingarna inflyttade och antalet till inrikes ort från de olika församlingarna utflyttade vid en korrekt och författningsenlig kyrkobokföring för hela riket årligen vara lika med noll. Så visar sig emellertid icke vara fallet, utan skillnaden kan ibland vara ganska avsevärd. Då statistiska centralbyrån icke äger några nominativa förteckningar över den årliga inrikes omflyttningen, kan någon kontroll eller rättelse icke göras beträffande de felaktigheter, som äga rum i samband med registreringen av densamma och som för övrigt knappast helt torde kunna undvikas vid ett verk av så stor omfattning som den svenska kyrkobokföringen. Sammanställer man beträffande den inrikes omflyttningen under perioden 1911—1930 det årliga antalet registrerade inflyttade med det årliga antalet registrerade utflyttade, befinnes resultatet bliva följande: Inflyttade

Utflyttade

Inflyttningsöverskott

423 535

419 637

3S98

1867 1443

1922 1923

403 130

400 372

2 758

467 709

467 427

438 967

2 959

479 584

477 824

435 386

432 909

2 477

469 327

468 993

479 933

3 053

485 579

5 902

458 797 477 821

455 744

489 089 491 481

470 485

7 336

485 427

481 040

470 647

469 227

466 245

458 686

4 387 7 559

482 705

480 206

486 660

482 365

4 295

526 166

523 674

2 499 2 492

Å r

Inflyttade

Utflyttade

Inflyttningsöverskott

Å r

1911 1912

425 156

425 316

-160

431 725

429 858

1913 1914

451 859

450 416

1915 1916

285 Före införandet av den slutna kyrkobokföringen fanns det ingenting som hindrade, att personer, som uttagit flyttningsbetyg från en till annan församling i riket och i samband därmed avförts ur församlingsboken i förstberörda församling, under längre eller kortare tid »gingo med betyget på fickan» och t. ex. uraktläto att före ett folkräkningsårs slut inskriva sig i annan församling med påföljd, att de i regel icke blevo uppgivna vid folkräkningen, som sålunda utvisade för låg siffra. För att vid 1910 års folkräkning i möjligaste mån undanröja denna felkälla föreskrevs, att personer, som under tiden 1 januari—15 mars 1911 inflyttade till en församling med flyttningsbetyg utfärdat under något föregående år, skulle i inflyttningsboken upptagas under den 31 december 1910 och sålunda medtagas vid folkräkningen. Med undantag för år 1911, då såsom nyss nämnts särbestämmelser voro utfärdade rörande bokföringen av inflyttade, består för vart och ett av ovanstående år skillnaden i redovisningen däri, att de inflyttade äro upptagna till högre antal än de utflyttade, vilket sålunda innebär, att denna felkälla har ensidig inriktning. Storleken av detta inflyttningsöverskott är såsom synes ganska växlande från år till år. I ett avseende kan en tillfredsställande förklaring givas åt de växlingar, som utmärka inflyttningsöverskottet, och det gäller den ökning i överskottet, som kännetecknar år 1916 och de närmast följande åren. År 1915 utgjorde överskottet 2 477, år 1916 växte det till 9 156, år 1917 uppgick det till 5 902 och även under de närmast följande åren äro siffrorna höga. För hela femårsperioden 1916—1920 uppgick det till 31299 emot 8 586 under perioden 1911—1915. ökningen får sin förklaring av de nya föreskrifter angående flyttning, som infördes i 1915 års kyrkobokföringsförordning. Såsom utflyttade bokfördes härefter endast de, som före årets slut inlämnat sina betyg i inflyttningsförsamlingen, och på så sätt kom i förhållande till de inflyttade en skenbar minskning att äga rum i de utflyttades antal. De inflyttades antal förstärktes däremot som vanligt av sådana, som uttagit flyttningsbetyg ett tidigare år, i detta fall före år 1916, men dröjt med inlämnandet av detsamma. Nu beskrivna förhållanden äro huvudsakligen orsaker till den betydligt bättre överenstämmelse, som med hänsyn tagen till befolkningsrörelsens faktorer kan iakttagas mellan 1930 och 1920 års folkmängdssiffror vid jämförelse med motsvarande förhållande åren 1920 och 1910. Någon säker förklaring till att överhuvud taget ett så regelbundet överskott av inflyttade uppträder vid den årliga registreringen är däremot svår att lämna, men särskilt två omständigheter kunna förutsättas inverka härvidlag. Den ena är att de till boken över obefintliga överförda icke skola införas i utflyttningsboken, medan de från boken över obefintliga överförda skola införas i inflyttningsboken. Sistnämnda förhållande kan tänkas ha medfört, att vid avgivandet av uppgifterna om de inflyttade de från boken över obefintliga överförda i vissa fall av förbiseende blivit inräknade bland dessa. Den andra är, att när ett flyttningsbetyg inlämnas i inflyttningsförsamlingen, pastor försummar att avsända avis till utflyttningsförsamlingen, eller

286 att avisen förkommer, eller att pastor i utflyttningsförsamlingen försummar att anteckna, att den kommit. I kyrkobokföringsförordningens § 36 mom. 2 äro visserligen stadganden intagna, avsedda att tillrättalägga felaktigheter, uppkomna på detta sätt, men möjligt är att trots dessa bestämmelser utflyttningarna icke bliva registrerade. Skäl torde emellertid föreligga för ett antagande, att personer i icke oväsentligt antal bliva antecknade såsom inflyttade i en församling utan att samtidigt bliva utskrivna från den församling, varifrån de flyttat, och att de alltså bliva kyrkobokförda i två församlingar. Vid mantalsskrivningarna torde en del av dessa dubbelföringar bliva upptäckta och rättade. Erfarenheter, som gjorts i pensionsstyrelsen vid granskning av de årliga pensionsavgiftsförteckningarna, synas dock göra antagligt, att åtskilliga dylika dubbelföringar förekomma även i mantalslängderna. Vid en av styrelsen verkställd specialundersökning konstaterades sålunda betydligt över 5 000 dubbelföringar i 1931 års pensionsavgiftsförteckningar, däribland även en del fall, då en och samma person uppförts på mer än två ställen i förteckningarna. Här må även hänvisas till ovan intagna Tab. A (sid. 261) och vad i anslutning till densamma anförts. De nu anmärkta bristfälligheterna hänföra sig till fall, då flyttning anmälts. Minst lika otillfredsställande är det förhållandet, att dylik anmälan i stor utsträckning underlåtes. Omfattningen av denna underlåtenhet belyses i någon mån av de ovan anförda siffrorna rörande till obefintlighetsbok överförda. Synnerligen belysande är även att antalet förelägganden, som i samband med mantalsskrivning utfärdats för mantalsskrivna personer att avlämna flyttningsbetyg inom kommun, där de blivit mantalsskrivna, enligt för kommittén tillgänglig statistik år 1934 utgjorde 16 441 i hela riket, varav den vida övervägande delen eller 13 475 kom på städerna. Det är även sedan lång tid erkänt, att anmälan om förändring i bostadsort ofta helt och hållet försummas eller göres så sent, att därigenom föranledas fel och olägenheter av skilda slag. Bland olägenheterna må särskilt framhållas den betungande arbetsbörda, som årligen vållas myndigheterna genom det — ytterst på bristande anmälningar om flyttning beroende — stora antalet mantalsskrivningsmål. Det fiskaliska intresse, som här erfordras för att bringa effektivitet åt gällande bestämmelser, torde i allmänhet icke förefinnas hos prästerskapet och lärer, även där det finnes, av kända orsaker hava svårt att göra sig gällande. Ej heller äro de tvångsmedel, som äro medgivna för utkrävande av riktiga anmälningar nog verksamma. Som en allvarlig brist, särskilt kännbar i stadsförsamlingar och större landsförsamlingar, måste även betecknas det förhållandet, att skyldighet att anmäla flyttning inom en församling icke föreligger. I många församlingar lärer det till och med vara praxis att under året icke ens mottaga frivilligt avgivna anmälningar om sådan flyttning. Genom flyttning inom församlingen nödvändiggjorda omföringar i församlingsboken pläga vidtagas i samband med den årliga förskrivningen, om flyttningen då kommer till pastors kännedom, vilket givetvis kan vara ovisst synnerligast i orter, där skriftliga mantalsuppgifter

287 ej avlämnas. Förfarandet medför samtidigt olägenheten av stor anhopning av kyrkobokföringsgöromål i slutet av året. Följden av ovan angivna förhållanden är att kyrkoböckerna icke under alla omständigheter kunna vid varje tidpunkt lämna upplysning om befolkningens faktiska vistelseort. Såsom orsak till förekommande bokföring av en och samma person i två eller flera församlingsböcker har härovan nämnts uraktlåtenhet att ur församlingsbok avföra person, om vars inflyttning till annan församling avis inkommit, eller försummelse av pastor i infyttningsförsamlingen att avsända sådan avis. I samband med flyttning inom en församling kan dylik dubbelföring uppkomma även i en och samma församlingsbok, därigenom att den flyttande vid omföringen i församlingsboken icke avföres från upplägget för den fastighet, där han före flyttningen varit bosatt. Den av det rådande systemet med fasta böcker för kyrkobokföringen nödvändiggjorda periodvis återkommande omskrivningen av församlingsboken innebär även risk för uppkomsten av dubbelföringar i den renoverade församlingsboken på liknande sätt, som beträffande dubbelföringar i de för folkräkningen avsedda församlingsboksutdragen å sid. 262 här ovan beskrivits. Likaså kan den som, medan arbetet med församlingsbokens omskrivning pågår, flyttar till en å ett redan renoverat upplägg redovisad fastighet, till följd av glömska att överföra den av flyttningen föranledda anteckningen å den gamla församlingsbokens upplägg för fastigheten till motsvarande upplägg i renovationen, i och med att den sistnämnda tages i bruk bliva utesluten från kyrkobokföringen. Risken för tillkomsten av dylika fel vid församlingsböckernas omskrivning är så mycket större, som detta arbete ju kräver betydligt längre tid än utskriften av de ovanberörda församlingsboksutdragen och som det torde förekomma, att den omskrivna församlingsboken tages i bruk utan föregående kollationering mot den gamla boken. Kyrkoböckernas redovisning av demografiska m. fl. uppgifter. Den i det föregående verkställda undersökningen torde få anses giva vid handen, att vår nuvarande kyrkobokföring icke motsvarar kravet på en vid varje tidpunkt fullständig och riktig redovisning av rikets befolkning och dennas lokala fördelning. I början av detta kapitel angavs som ett ytterligare krav på en tillfredsställande kyrkobokföring, att kyrkoböckerna skola innehålla noggranna och riktiga anteckningar för envar kyrkobokförd om alla de honom angående förhållanden, rörande vilka kyrkoböckerna skola innehålla upplysning. De anteckningar, varom här är fråga, grunda sig i stor utsträckning på pastors egna ämbetsåtgärder eller anmälningar från myndigheter. Givetvis är det icke uteslutet, att anteckningar om pastors egna ämbetsåtgärder bliva felaktiga eller helt avglömmas, liksom det understundom kan inträffa att anmälningar, som avgivas av myndigheter, kunna vara oriktiga, eller att riktiga anmälningar kunna bliva felaktigt eller icke alls återgivna i kyrkoböckerna. För vissa anteckningar, såsom angående födelsetid, födelseort, andra namn än dopnamn, yrke, stam och lyte samt tid för dödsfall och dödsorsak, är pastor i stor utsträckning uteslutande hänvisad till uppgifter

288 från allmänheten. Risken för att sådana anteckningar bliva felaktiga torde vara ännu större, än vad fallet är med dem, som grunda sig på officiella anmälningar eller direkt på pastors ämbetsåtgärder. Dessa felkällor äro emellertid i varje folkbokföringssystem svåra att helt eliminera. Direkt sammanhängande med det rådande systemet för kyrkobokföringen är däremot uppkomsten av dubbelföringar, uteslutningar och förvanskningar i samband med rapporteringen och registreringen av flyttande personer samt vid församlingsböckernas omskrivning. Felaktigheter, upptäckta i pensionsstyrelsen. Den talrika förekomsten av felaktigheter i de uppgifter ur kyrkoböckerna, som pastorsämbetena författningsenligt tillställt pensionsstyrelsen, föranledde styrelsen att år 1933 utfärda en cirkulärskrivelse till pastorsämbetena med påpekande av angelägenheten av en noggrann kollationering av utfärdade dödboksutdrag samt vid inskrivning i, utskrivning från och omskrivning av kyrkoböckerna. I skrivelsen framhölls, att i till styrelsen inkomna dödboksutdrag icke sällan andra uppgifter lämnades angående avlidna personers n a m n och födelsedata än de i styrelsens register över pensionssökande förekommande, ehuru registret upplagts efter uppgifterna i de prästbevis, som bifogats ansökningarna om pension. Detta förhållande kunde, i fall den avlidne åtnjutit folkpension, för styrelsens vidkommande hava till följd, att spärrkort icke i vederbörlig ordning avlätes till generalpoststyrelsen, som hade att sörja för pensionernas utbetalande, med den ytterligare verkan, att pension utbetalades för längre tid än rätteligen bort ske. Dessutom förorsakade felaktiga uppgifter ökat arbete för såväl pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen som pastorsämbetena själva. Till belysande av de svårigheter, som vållas pensionsstyrelsen genom de brister, varmed vår namnrätt är behäftad, har styrelsen tillhandahållit kommittén ett vidlyftigt exempelmaterial. För ifrågavarande brister redogöres närmare i specialmotiveringen till förslaget till ändringar i förordningen angående antagande av släktnamn. */ Vid folkräkning observerade fel. Vid den partiella folkräkningen 1936 ålåg det folkräknarna att rätta observerade fel i uppgiftsmaterialet till 1935 års allmänna folkräkning. Vid den efterföljande statistiska bearbetningen hava de av folkräknarna verkställda rättelserna kontrollerats dels genom korrespondens med pastorsämbetena och dels genom efterforskningar i statistiska centralbyråns arkiv. Sammanlagt 3 899 fall, i vilka till folkräkningen avgivna församlingsboksutdrag rättats av folkräknarna eller av annan anledning misstänkts vara felaktiga, blevo på detta sätt föremål för närmare undersökning. I 2 032 eller 52 procent av berörda fall påvisades därvid felaktigheter i sagda utdrag. Dessa fall utgjordes till största delen, kanske 90 procent, av sådana, i vilka folkräknarna funnit rättelse påkallad. I återstående c:a 10 procent av fallen upptäcktes felaktigheterna mera händelsevis, vilket visar, att folkräknarnas rättelser, även om de i vissa fall skjutit över målet, likväl å andra

289 sidan varit långt ifrån fullständiga. De här nedan anförda siffrorna, vilka av statistiska centralbyrån på därom gjord framställning meddelats kommittén, kunna därför endast giva någon föreställning om felens art och fördelning. De uppgifter i församlingsboksutdragen, som i nämnda 3 899 fall närmare kontrollerades, gällde i 1 708 av fallen födelseår, i 372 fall vigselar, i 232 fall år för äktenskaps upplösning, i 19 fall kön samt slutligen i 1 568 fall civilstånd. Därvid konstaterades, att felaktiga uppgifter förelågo om födelseår i 796, om vigselar i 180, om år för äktenskaps upplösning i 81, om kön i 19 samt om civilstånd i 956 fall. Undersökningen gav med andra ord vid handen att 46-6 procent av de kontrollerade uppgifterna om födelseår, 48'4 procent av uppgifterna om vigselar, 34'9 procent av uppgifterna om år för äktenskaps upplösning, 61 procent av civilståndsuppgifterna och samtliga undersökta uppgifter om kön voro oriktiga. På grund av förekomna svårigheter att fullständigt genomföra kontrollen kan det dock antagas, att felprocenten i vissa fall var större än den ovan angivna. Så t. ex. kunde av de 53'4 procent av uppgifterna angående födelseår, vilka icke konstaterades vara felaktiga, allenast omkring 20 procent vid kontrollen till riktigheten bekräftas. Medan åldrarna över 65 år representera allenast 9"2 procent av rikets folkmängd, befunnos 15'3 procent av de personer, för vilka oriktigt födelseår uppgivits i de kontrollerade församlingsboksutdragen, tillhöra berörda åldrar, Härav vill det synas, som om äldre personer vore mera än yngre utsatta för fel i åldersuppgifterna, ett förhållande, som kan förklaras därav, att de äldre under längre tid varit underkastade den risk för felskrivningar, som flyttningar och omskrivningar av församlingsböckerna medföra. Som ovan nämnts förelåg beträffande 1 568 civilståndsuppgifter i församlingsboksutdragen anledning till antagande, att de vore oriktiga, varför de på angivet sätt underkastades närmare kontroll. Resultatet av denna kontroll framgår av nedanstående tablå. Den understa raden i tablån, vilken upptager summorna av talen å raderna ovanför, utvisa den rättade civilståndsfördelnigen. De med särskild stil tryckta siffrorna angiva antalet av de uppgifter, i vilka ändring icke företagits vid kontrollen. Till undvikande

Civilstånd

Civilståndsför- Av de i utdragen uppgivna ogifta, gifta, änklingar och änkor delning enligt samt frånskilda befunnos vid kontrollen följande antal vara församlingsboksutdrag ogifta gifta änkl. och änkor frånskilda

2 gä

SS! 3

i

3 CO

s» 3 3

i

O)

CA)

S13:

3 M ^ ao <; S. 3SÖ a 3 "» a i i

tu 3

3 c gä -i 3 S 3 i

Sö:

0 ä 1

3 •

3 SÖ3a

2t» 3

3 ^

3 S3- SÖ 3 i

368 207 575 355 459 814 änkl. och änkor 47 58 105 frånskilda . . . . 29 45 74

60 12 14 2

42 102 128 81 209 142 75 217 7 19 197 226 423 93 159 252 4 10 14 19 16 35 17 31 6 4 4 4 5 7 12

Civilståndsfördelning efter kontrollen:

70 158 329 321 650 259 257 516 123 121 244

gifta

38 53 10 22

9 47 67 120 15 25 30 52

290 av missförstånd torde böra framhållas, att av tablån givetvis icke får dragas någon slutsats om tillförlitligheten av församlingsboksutdragens civilståndsuppgifter i allmänhet. Mest anmärkningsvärd vid en jämförelse mellan civilståndsfördelningen före och efter kontrollen är den stora ökningen av antalet änklingar och änkor samt frånskilda och den motsvarande minskningen av antalet personer i övriga civilstånd. Antalet änklingar och änkor har höjts från 105 till 516 och antalet frånskilda från 74 till 244, varemot antalet ogifta nedgått från 575 till 158 och antalet gifta från 814 till 650. Samtidigt med att antalen för änklingar och änkor samt frånskilda mottagit tillskott av personer, som i utdragen redovisats under annat civilstånd, hava emellertid vid kontrollen en del av dem, som i utdragen redovisats såsom änklingar, änkor eller frånskilda, överförts till andra civilstånd. Av 105 ursprungligen uppgivna änklingar och änkor befunnos sålunda 31 vara ogifta, 14 gifta och 25 frånskilda. Av 74 uppgivna frånskilda befunnos 6 vara ogifta, 4 gifta och 12 änklingar eller änkor. Vidare befanns det, att av 575 personer, som i utdragen uppgivits vara ogifta, 209 voro gifta, 217 änklingar eller änkor och 47 frånskilda, samt att av 814 såsom gifta uppgivna personer 19 voro ogifta, 252 änklingar eller änkor samt 120 frånskilda. Kol. 8 i församlingsboken innehåller som rubrik orden: »Änkling, änka eller frånskild, år dag och månad». Enligt de i kyrkobokföringsförordningen givna reglerna till församlingsboken antecknas i denna kolumn för m a k t eller maka, vars äktenskap upplösts genom äktenskapsskillnad eller återgångsdom, bokstäverna »Frsk» (Frånskild). Tiden för äktenskapets upplösning angives medelst siffror och lämplig förkortning. Vid glömska att i kolumnen utsätta de nyssnämnda bokstäverna för frånskild make kommer denne att i församlingsboken framstå som änkling eller änka. Dylik glömska utgör möjligen förklaringen till de i tablån redovisade 25 fall, i vilka frånskilda personer i församlingsboksutdragen redovisats som änklingar eller änkor. Att å andra sidan 5 änklingar och 7 änkor i utdragen redovisats som frånskilda är mera svårförklarligt men kan förmodas bero på felskrivning i flyttningsbetyg eller församlingsbok, därest vederbörande flyttat, eller vid omskrivning av församlingsboken. Ett fel, vilket lätt kan begås vid utfärdande av flyttningsbetyg för ensam person, som är eller varit gift, är underlåtenhet att stryka det å raden 13 i betygsformuläret tryckta ordet »ogift» och ersätta detta ord med vederbörliga anteckningar om den flyttandes verkliga civilstånd. Vid inskrivning av ensam flyttande å vederbörligt upplägg i församlingsboken kan försummelse att i kol. 7 eller 8 införa anteckning om tiden för äktenskaps ingående eller upplösning medföra, att den, som är eller varit gift, i församlingsboken framstår som ogift. Tablån härovan uppvisar ett antal fall, i vilka gifta, änklingar, änkor och frånskilda i församlingsboksutdragen upptagits såsom ogifta. Möjligen kan detta förhållande till en del bero på fel av nyssberörd beskaffenhet. Dessutom är omskrivningen av församlingsboken även här att r ä k n a som en möjlig felkälla. Vidare voro av de med orätt som ogifta be-

291 tecknade 84 män och 66 kvinnor vigda år 1935. Beträffande dessa föreligger möjligheten, att vederbörande pastorsämbete vid uppgifternas avlämnande ännu icke erhållit underrättelse om vigseln. Församlingsboken upptager på varje sida ett flertal personer. Skulle en anteckning i någon av kol. 7—9 vid införandet råka bliva skriven någon rad för högt eller för lågt och sålunda vid ett annat n a m n än den persons, anteckningen avser, uppkommer tydligen ett dubbelfel i församlingsbokens redovisning av civilstånd, i det oriktigt sådant uppgives för två personer. I 130 fall hava civilståndsanteckningarna i församlingsboksutdragen rättats på folkräknarnas uppgifter, utan att de sistnämndas riktighet kunnat av vederbörande pastorsämbete bekräftas. Det rör sig här bland annat om fall, då ena maken avlidit å utrikes ort och den här i riket kvarboende andra maken sålunda blivit änkling eller änka, utan att pastor härom fått officiellt meddelande. Till någon del förklaras härav det förhållandet, att åtskilliga änklingar och änkor i församlingsboksutdragen redovisats som fortfarande gifta. Äro makar kyrkoskrivna i skilda församlingar inom riket, skall i vardera makens rum i församlingsboken antecknas underrättelse om den andra makens n a m n och hemvist, där detta är känt. Om endera maken avlider, skall pastorsämbetet i andra makens hemförsamling aviseras om dödsfallet. Är den efterlevandes hemvist okänt, kan givetvis dylik avisering icke ske. Äro makar skrivna å skilda orter, och flyttar en av dem, underrättas icke pastorsämbetet i den andra makens hemförsamling om flyttningen. Avis om makes dödsfall kan därför i dylika fall icke översändas direkt till den efterlevandes sista kyrkobokföringsort utan måste vidarebefordras från pastorsämbete till pastorsämbete hela den väg vederbörande flyttat. Underlåtenhet att vidarebefordra dylik avis medför, att civilståndsförändringen icke blir antecknad i den församlingsbok, där den efterlevande sist inskrivits. Den som uttagit flyttningsbetyg från en till annan församling i riket kvarstår kyrkobokförd i förstberörda församling under tiden till dess avis inkommit om hans inflyttning i annan församling. Förändringar i bland annat vederbörandes civilstånd, som under denna tid anmälas till pastorsämbetet, skola införas förutom i församlingsboken jämväl i utflyttningsboken. Sedan avis om inflyttningen inkommit, skall underrättelse om förändringen översändas till pastor i inflyttningsförsamlingen. Detta kan tydligen synnerligen lätt avglömmas med påföljd, att församlingsboken i sistberörda församling kommer att utvisa orätt civilstånd för den inflyttade. Som i ett föregående sammanhang framhållits utvisar ovan intagna Tab. D (sid. 266), att vid 1935 års slut den kyrkobokförda, d. v. s. i församlingsböckerna redovisade, folkmängden översteg den framräknade med 5 987 personer. Av tabellen framgår även, hur differensen fördelar sig på civilstånd. Såväl ogifta som gifta av båda könen visa överskott och förut gifta män underskott, allt i likhet med vad som konstaterats vid 1910, 1920 och 1930 års folkräkningar, medan underskottet år 1935 av förut gifta kvinnor icke motsvaras av ett liknande förhållande vid tidigare folkräkningar. Un-

292 derskottet bland de förut gifta liksom överskottet bland de gifta skulle säkerligen kunnat avsevärt nedbringas, därest församlingsboksutdragen kunnat kontrolleras mot mantalsuppgifterna, där de räknade själva lämnat uppgifter om sitt civilstånd. De ovan omförmälda, av jämförelsen med den partiella folkräkningens material föranledda rättelserna i församlingsboksutdragen hava icke övat inflytande på de i Tab. D framlagda siffrorna. Enligt planen för den särskilda folkräkningen 1935/36 hava nämligen resultaten av den allmänna folkräkningen 1935 framarbetats särskilt utan hänsynstagande till den partiella folkräkningen. Resultaten av den i anledning av folkräknarnas rättelser företagna kontrollen av civilståndsuppgifterna i vissa församlingsboksutdrag förklara emellertid till en del differensen i civilståndsfördelning enligt den allmänna folkräkningen och framräkningen. Även den ovan uppställda tablån över resultaten av berörda kontroll utvisar ju, att i församlingsboksutdragen antalet ogifta och gifta upptagits för högt och antalet förut gifta för lågt. Enligt tablån har antalet förut gifta m ä n och kvinnor efter kontrollen ökats med 581 från övriga civilstånd överförda personer. Då berörda kontroll endast hänför sig till den femtedel av rikets folkmängd, som ingick under den partiella folkräkningen, skulle man, om man vågade förutsätta likformighet i hela antalet till den allmänna folkräkningen 1935 insända församlingsboksutdrag med avseende å civilståndsuppgifternas tillförlitlighet, genom femdubbling av sist angivna antal kunna beräkna det sammanlagda antalet för hela riket av förut gifta män och kvinnor, som i församlingsboksutdragen oriktigt redovisats under annat civilstånd, till omkring 2 900. Härigenom skulle omkring 75 procent av det vid jämförelse med framräkningen påvisade underskottet i församlingsboksutdragen av förut gifta m ä n och kvinnor, tillhopa 3 819 personer, vinna sin förklaring. Bristfällig kontroll. En väsentligt bidragande orsak till kyrkobokföringens ovan påvisade otillförlitlighet i skilda hänseenden torde vara frånvaron av tillräckligt effektiv övervakning av kyrkobokföringsarbetet från överordnade myndigheters sida. En viss kontroll utövas visserligen av statistiska centralbyrån i samband med granskningen av det befolkningsstatistiska uppgiftsmaterialet, och de påpekanden, som av centralbyrån göras i anledning av upptäckta felaktigheter däri, leda väl i allmänhet till rättelser i de oriktiga befunna uppgifterna, men dels föreligger ingen garanti för att dessa rättelser även utsträckas till kyrkoböckerna i de fall, där felet förefunnits även i dessa, dels äro centralbyråns möjligheter att uppdaga felaktigheter i kyrkobokföringen ganska begränsade och dels slutligen sker denna kontroll allt för sent för att kunna garantera kyrkobokföringens riktighet vid varje tidpunkt. Det sist sagda gäller även om den årliga jämförelsen mellan mantalslängden och kyrkoböckerna. Kontrollvärdet av denna jämförelse förringas dessutom betydligt därav, att densamma anställes av vederbörande kyrkobokförare själv utan auktoritativt överinseende. Den inspektion av kyrkobokföringen, som enligt kyrkolagen skall företagas vid biskopsvisitationerna, torde icke i detta hänseende kunna tillmätas någon större betydelse.

293 Svårtillgänglighet och bristande överskådlighet. Av en löpande folkbokföring bör krävas, förutom att den skall innehålla en vid varje tidpunkt aktuell och riktig orientering om befolkningen och dess förändringar, att den skall vara så organiserad, att ur densamma för myndigheters och enskildas behov erforderliga uppgifter om befolkningen alltid snabbt, lätt och utan omgång skola kunna inhämtas. Vid ett bedömande av huru vår nuvarande kyrkobokföring i dess egenskap av löpande folkbokföring håller måttet inför kravet på de i kyrkoböckerna bevarade uppgifternas lättillgänglighet bör till en början erinras om att kyrkobokföringen organisatoriskt fortfarande vilar på i stort sett samma grunder, som lagts för ett par hundra år sedan. Organisationen motsvarade säkerligen den tidens behov. Befolkningen var jämförelsevis stationär och församlingsböckernas innehåll saknade i allmänhet intresse för andra än församlingsborna själva och de lokala myndigheterna. I och med befolkningens tilltagande rörlighet och en fortskridande ökning i antalet centralt handlagda förvaltningsuppgifter har en grundväsentlig ändring inträtt i dessa förhållanden. Numera förekommer det dagligen en mångfald fall, i vilka upplysning kräves ur kyrkoböckerna på annan ort än den, där den upplysningssökande myndigheten eller personen befinner sig. Är vederbörandes kyrkobokföringsort icke känd, ställes den upplysningssökande i olyckligaste fall inför avgörandet, inom vilket av rikets omkring 2 500 kyrkobokföringsdistrikt vederbörande skall efterforskas. Än olyckligare är emellertid det förhållandet, att de erfordrade upplysningarna ofta icke kunna lämnas av pastor i den senaste kyrkobokföringsorten, utan att efterforskningarna måste utsträckas till böckerna i ett flertal församlingar, i vilka den person, undersökningen gäller, varit bosatt. I flyttningsbetyg antecknas nämligen icke alla den flyttandes förhållanden, vilka kunna utläsas ur utflyttningsförsamlingens kyrkoböcker, och även om personen i fråga hela sitt liv varit bosatt i en och samma församling är det möjligt, att de önskade upplysningarna icke kunna erhållas förrän efter arkivforskning, om nämligen församlingsboken under personens livstid omskrivits. Vid omskrivningen måste nämligen åtskilligt av den gamla församlingsbokens icke aktuella innehåll uteslutas. I flyttningsbetyg för ensam person eller för äkta makar antecknas förutom den eller de flyttande själva endast de minderåriga barn, som medfölja vid flyttningen. Medfölja även äldre barn, utfärdas särskilt flyttningsbetyg för dem. Det fastställda formuläret till flyttningsbetyg upptager ej någon särskild rad för införande av anteckning om den flyttandes föräldrar. Ej heller innehålla kyrkobokföringsförordningens regler till prästbevis någon föreskrift om att dylik anteckning skall ske i flyttningsbetyget ens om den flyttande är minderårig. Emellertid föreskrives i reglerna till församlingsbokens kol. 14 att för minderårig, vilken icke är bokförd hos sina föräldrar, föräldrarnas namn, yrke och hemvist, där detta är känt, skola antecknas i församlingsboken. Är barnet bokfört hos endera av föräldrarna, gäller det nu sagda den av föräldrarna, hos vilken barnet icke är bokfört. Härav torde framtvingas en anteckning om föräldrarna i flyttningsbetyg för minder-

294 årig, som flyttar ensam, ehuru med hänsyn till formulärets avfattning givetvis risk föreligger för att dylik anteckning kan avglömmas vid flyttningsbetygets utfärdande. I anseende till ordalydelsen av reglerna till prästbevis torde pastorsämbete för övrigt icke ens vara skyldigt att i flyttningsbetyget införa dylik anteckning. Enligt sistberörda regler skall för barn utom äktenskap, som skrives å moders eller faders flyttningsbetyg, under barnets namn antecknas den icke flyttande av föräldrarna ävensom, i förekommande fall, barnets egenskap av trolovningsbarn. Däremot saknas föreskrift om att den icke flyttande faderns eller moderns hemvist skall antecknas. Lika litet åligger det pastorsämbete enligt sagda regler att i flyttningsbetyg, som utfärdats för eller eljest upptager barn utom äktenskap, införa anteckning om av fadern eventuellt avgiven förklaring, att barnet skall hava lika arvsrätt efter honom som barn av äktenskaplig börd. Antecknas dylik förklaring icke frivilligt av pastorsämbetet i flyttningsbetyget, kommer följaktligen inflyttningsortens församlingsbok icke att kunna lämna upplysning om att sådan förklaring avgivits. I församlingsboken antecknas dylik förklaring ävensom faders erkännande av utomäktenskapligt barns egenskap av trolovningsbarn vid barnets men däremot icke vid faderns namn. Flyttningsbetyg för ensam flyttande skall icke innehålla någon upplysning, som giver vid handen, att den flyttande eventuellt är fader till barn utom äktenskap, och utvisar således ännu mindre, att barnet äger den särskilda rättsställning, som tillkommer trolovningsbarn eller barn, beträffande vilket förklaring av nyssnämnt innehåll avgivits. Inflyttningsortens församlingsbok kommer givetvis att lida av samma brist på fullständighet som flyttningsbetyget. Av det sagda torde såsom uppenbart framgå, huru löslig den svenska kyrkobokföringens redovisning av skyldskap och familjesamhörighet i själva verket är. Envar, vilken såsom domare eller i annan egenskap haft att i större utsträckning taga befattning med mål eller ärenden, där boutredning varit i fråga, har säkerligen vunnit erfarenhet av de svårigheter, som kunna vara förbundna med ett tillförlitligt fastställande av vilka som äro delägare i boet efter en avliden person. Särskilt prekär är de utomäktenskapliga barnens ställning. Sedan sådant barn uppnått den ålder, då underhållsbidrag ej längre utgår, upphör ofta varje kontakt mellan fadern och barnet, och om fadern flyttat en eller flera gånger före sin död, lämnar församlingsboken i hans senaste kyrkobokföringsort icke den ringaste upplysning om att han efterlämnat sådant, måhända arvsberättigat barn. Huruvida sådant barn överhuvud taget kommer i åtnjutande av sin arvsrätt efter fadern blir helt och hållet beroende på andra mera tillfälliga omständigheter. Liknande situationer kunna för övrigt under ogynnsamma omständigheter även uppkomma för barn i äktenskap och adoptivbarn. Ett missförhållande, som kommittén under sitt arbete för en uppbördsreform haft särskild anledning att uppmärksamma, är den omgång i förfarandet för uttagande av restförda utskylder, som föranledes av bristen på mera centrala upplysningskällor rörande de restskyldigas vistelseort än församlingsböckerna. Efterspaningen av personer, som avflyttat från den ort,

295 där de restförda utskylderna påförts dem, försvåras nämligen därav, att uppgift om deras aktuella kyrkobokföring måste sökas successivt hos de lokala pastorsämbetena i alla de församlingar, i vilka sagda personer efter avflyttningen varit kyrkoskrivna. En restförd person kan, om han ofta byter vistelseort, till följd av den med efterspaningen förenade tidsutdräkten ganska lång tid undgå att träffas av indrivningsåtgärder. Mantalsskrivningen. Vid sidan av den löpande registrering av rikets befolkning, som sker genom kyrkobokföringen, står i vårt land mantalsskrivningen som en offentlig, distriktsvis försiggående, årlig registrering av landets invånare. Mantalsskrivningen har till ändamål att — åtminstone för svenska medborgare — grundlägga vissa medborgerliga förmåner, såsom politisk och kommunal rösträtt samt valbarhet till riksdagens andra kammare, hemortsrätt, rätt till folkpension m. m. Men den medför också för sådana mantalsskrivna vissa rättsverkningar av huvudsakligen förpliktande art, såsom beträffande taxering å viss ort till kommunal inkomstskatt, skyldighet att erlägga avgifter till allmänna pensionsförsäkringen, inskrivning av värnpliktiga samt forum i tvistemål m. m. Underlaget för mantalsskrivningen utgöres enligt mantalsskrivningsförordningen av församlingsboken, från befolkningen inhämtade mantalsuppgifter samt slutligen de upplysningar, som av de vid mantalsskrivningsförrättningen närvarande kunna meddelas. Ehuru mantalsskrivningen bygger på kyrkobokföringen och lagstiftningen eftersträvar överensstämmelse mellan kyrkobokföring och mantalsskrivning, utgör dock icke mantalsskrivningen enbart en kopia av kyrkobokföringen, utan mantalsskrivningen skall framför allt grunda sig på de faktiska förhållandena. Den faktiska bostadsorten och icke kyrkobokföringsorten blir bestämmande för var en person skall mantalsskrivas. Vid divergens skall den eftersträvade överensstämmelsen mellan mantalsskrivningen och kyrkobokföringen ernås genom rättelse av den senare. Att den eftersträvade överensstämmelsen mellan kyrkobokföring och mantalsskrivning icke ernås i praktiken, visar den jämförelse mellan kyrkobokförd och mantalsskriven folkmängd, vars resultat sammanfattas i Tab. B och G (sid. 264 o. 265). Vissa försök till förklaring av de påvisade skiljaktigheterna hava angivits vid tabellerna. Utöver det där sagda må tillläggas, att kyrkobokföringsorten och mantalsskrivningsorten icke ens legalt alltid sammanfalla, även om jämförelsen hänföres till befolkningsläget vid årsskiftet, vilket befolkningsläge just är det, som skall fixeras i mantalslängderna. Huvudreglerna äro visserligen överensstämmande: alla, som äro i församlingen bosatta, skola bokföras i församlingsboken, och envar skall mantalsskrivas där han är bosatt. En person kan emellertid på grund av tilltänkt inflyttning till en ort mantalsskrivas men ej kyrkoskrivas i orten, innan han bosatt sig där. Reglerna för mantalsskrivning och kyrkoskrivning av fångar äro ej fullt lika avfattade. Den som för sig, hustru eller minderårigt barn av fattigvårdssamhälle åtnjuter full försörjning, som icke är till19—388005.

II.

296 fällig, skall enligt mantalsskrivningsförordningen mantalsskrivas inom fattigvårdssamhället motsvarande eller tillhörande distrikt, under det kyrkobokföringsförordningen för sådan person icke angiver annan kyrkobokföringsort än den, som följer av huvudregeln, nämligen den faktiska bostadsorten. Endast i ett fall låter kyrkobokföringsförordningen mantalsskrivningsorten bliva direkt bestämmande för kyrkobokföringsorten, nämligen det fall, som avses i § 3 mom. 1 andra stycket mantalsskrivningsförordningen. För personer, som äro i rikets tjänst anställda å utländsk ort, måste enligt sakens natur såväl mantalsskrivningsorten som kyrkobokföringsorten vara en annan än bosättningsorten. Sådana personer skola både kyrkobokföras och mantalsskrivas i Stockholms Storkyrkoförsamling. Dock må de av dem, som äro ägare av fast egendom, med Konungens medgivande mantalsskrivas å egendomen. Från regeln om sådana personers kyrkobokföring är däremot intet undantag medgivet. Den som i och för arbete eller uppdrag av tillfällig beskaffenhet uppehåller sig å annan ort än hemorten är icke skyldig att av denna anledning låta sig kyrkoskrivas och får ej av sådan anledning mantalsskrivas å uppehållsorten. För mantalsskrivningen gäller dock en annan regel, om uppdraget är av den beskaffenhet, att innehavaren därav blivit av Kungl. Maj:t förordnad till ledamot i kommitté eller kommission eller till sakkunnig i departement eller om uppdraget lämnats av riksdagen. I dylika fall får nämligen innehavaren av uppdraget fortfarande mantalsskrivas i hemorten, endast om han där innehar tjänst, äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse. Ett yttre tecken på att vår folkbokföring för närvarande icke fungerar på ett tillfredsställande sätt är även den starka ökningen av mantalsskrivningsmålens antal under de senaste årtiondena. Enligt den här nedan intagna tablån var antalet sådana mål under åren 1917—1920 ej över 200 men steg sedan snabbt. År 1923 var hela antalet 1 289, 1927 3 140, 1929 5 215, 1931 9 788, 1933 14 363, 1934 14 473 och 1935 14 271. De uppgivna talen för åren från och med 1931 avse alla ärenden av detta slag vid länsstyrelserna, därvid ett mål, som behandlats av exempelvis tre länsstyrelser, räknats såsom tre mål. Denna dubbelräkning kan emellertid för åren från och med 1933 korrigeras med tillgängliga detaljsiffror, vilka visa att antalet mål, som inkommit till länsstyrelserna från kommunal myndighet, enskild person eller mantalsskrivningsförrättare (underställningsmål), utgjorde 8 556 år 1933, 8 757 år 1934 och 8 190 år 1935. Sistnämnda siffror angiva alltså primärmålens antal. Antalet primärmål år 1936 var 8 240 och år 1937 var antalet 8 325. De personer, som berörts av primärmålen, torde kunna uppskattas till något mindre antal än målen, enär erfarenheten visat, att mantalsskrivningsmål understundom väckas av olika myndigheter om samma personer. I vilken utsträckning detta sker kan dock icke angivas, men fallen äro säkerligen fåtaliga. Målen hava i mycket stor utsträckning 1 visat sig leda till 1

Enligt en hos länsstyrelsen i Stockholms län gjord sammanställning beträffande de utslag och med besvärshänvisning försedda resolutioner i mantalsskrivningsmål, som av länsstyrelsen meddelats under perioden Vi 1937—31/s 1938 (17 månader) har hela antalet utgjort 1460. Av dessa innefatta 1 038 (71 %) ändring i föreliggande mål. I 267 mål har ändring icke skett och i återstående 155 mål har klagande återkallat sin talan.

297 ändrad mantalsskrivning. Nedgången i antalet primärmål år 1935 och följande år torde förklaras av de från och med januari 1935 införda särskilda tilläggsförteckningarna (angående dessa se kap. 2 härovan) och den därmed följande ökade korrespondensen mellan mantalsskrivningsförrättarna med syfte att förebygga oriktiga mantalsskrivningar. 1 Eljest hade säkerligen stegringen fortsatt. Uppgift ö v e r a n t a l e t till l ä n s s t y r e l s e r n a ( i n k l u s i v e ö v e r s t å t h å l l a r ä m b e t e t ) i n k o m n a mantalsskrivningsmål nedan angivna år: Antal mål inkomna År

Antal mål inkomna genom besvär

År genom besvär

4155 5 215

genom remiss från annan länsstyrelse

Summa

—

—. — —

8 556

5 807

14 363

9 788

8 747

5 726

6 081

14473 14 271

8 240

5 493

13 733

2 222

8 325

5 340

2161 Anm. Uppgifterna för åren 1917—1925 äro hämtade ur proposition nr 106 år 1926 angående ändring i vissa delar av fattigvårdslagen m. m. Uppgifterna för åren 1926—1929 hava för kammarrättens räkning införskaffats från länsstyrelserna och äro anförda i kammarrättens yttrande över 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande. Uppgifterna för år 1931 äro hämtade ur skatteutjämningsberedningens betänkande och hava beträffande Stockholms stad kompletterats av Sveriges häradsskrivarförening. Samma förening har sammanställt uppgifterna för år 1933 på grundval av uppgifter, som tillhandahållits av landskamrerarna resp. överståthållarämbetet. Uppgifterna för åren 1934—1937 äro sammanställda av 1934 års mantalsskrivningssakkunniga och av 1936 års uppbördskommitté. I uppgifterna för åren 1917—1929 torde mål, som inkommit från annan länsstyrelser ej vara medräknade. Däremot äro dylika mål, som beröra två eller flera länsstyrelser, medräknade i uppgifterna fr. o. m. år 1931.

Antalet mantalsskrivningsmål var, som av det ovan sagda framgår, helt obetydligt vid tiden för ikraftträdandet av 1918 års fattigvårdslag, genom vilken hemortsrätten i fattigvårdsavseende gjordes beroende av den faktiska mantalsskrivningen. Mantalsskrivningsmålens ökning i antal under de följande åren beror i någon mån på kommunernas önskan att draga till sig begärliga skatteobjekt men framför allt på deras intresse att söka undgå kost1

Jfr noten å sid. 359.

298 naderna för blivande fattigvårdsfall. Detta senare intresse har allt mera gjort sig gällande under de sista åren. Stegringen av antalet mantalsskrivningsmål medför betydande olägenheter. Därav uppstår ett besvärande arbete för länsstyrelser, mantalsskrivningsförrättare, polismyndigheter och kommuner samt ett allmänt osäkerhetstillstånd beträffande den civila hemorten för alla de personer, som beröras av målen. Härtill komma de betydande kostnaderna för målens handläggning och utredning. Tablå, utvisande antalet mantalsskrivningsmål i riket i medeltal för å r under t r e å r s p e r i o d e n 1935—1937. Part eller myndighet, från vilken mål inkommit Myndighet, till vilken mål inkommit

Summa Kommunal myndighet

Enskild

Mantals- Länsstyrelse skrivnings- eller överförrättare ståthåll.ämb.

582 254

1498 447

275 467

2 4

7 12

131 303

415 786

82 440

2 6

2 4

>

171 63S 187

> >

85 188 67 100

326 Malmöhus

»

3 16

156 159

486 661

Hallands

>

131 145

1 11 2

25 10

249 240

431 582 311 743 392

Länsstyrelsen i Stockholms

Östergötlands Kronobergs Gotlands Blekinge Kristianstads

län

> >

5 5

6 4

167 129 161

>

»

742 372

3 5

6 10

300 311 225

812 1066 611

283 112

262 165

553 290

7 972

563S

13 890

327 Västmanlands Gävleborgs Jämtlands Norrbottens

>

» Summa

299 I vilken betydande omfattning mantalsskrivningen numera är ett kommunalt intresse framgår av ovan intagna tablå. Som av denna synes hava under åren 1935—1937 av primärmålen 7972 tillkommit på besvär av kommunal myndighet mot allenast 115 på besvär av enskild person och 165 på mantalsskrivningsförrättares underställning. Tablån giver även en uppfattning om den arbetsbörda, som förorsakas överståthållarämbetet och länsstyrelserna genom mantalsskrivningsmålen. Fattigvårdslagens hemortsrättsregler äro väl, som nämnts, den direkta anledningen till det rådande intresset för mantalsskrivningsprocesserna, men grundorsakerna till dessa äro helt visst att söka i brister, som vidlåda den nuvarande kyrkobokföringen och mantalsskrivningen. Av vad här ovan anförts torde framgå, att gällande författningar, som reglera kyrkobokföringen, icke motsvara tidslägets krav. De giva icke medel att möta de svårigheter, som vållas av befolkningens alltmer ökade rörlighet. Då som förut nämnts underlaget för mantalsskrivningen utgöres av kyrkobokföringen, komma tydligen brister i denna att i stor omfattning återverka på mantalsskrivningen. Detta måste givetvis i särskild grad bliva fallet på de orter, där befolkningen icke avgiver skriftliga mantalsuppgifter. I § 4 mom. 5 mantalsskrivningsförordningen stadgas, att »på landsbygden må allmoge och mindre skrivkunniga äga att antingen själva eller genom annan uppgiftspliktig person muntligen meddela sina uppgifter». I flertalet landskommuner har denna bestämmelse tagits till intäkt även av skrivkunniga för underlåtenhet att avlämna skriftliga uppgifter. Samtidigt utebliva i regel alla muntliga uppgifter. Därjämte eftersattes i stor utsträckning skyldigheten för ägare eller brukare av fast egendom att vid husförhör eller förskrivning vara tillstädes och lämna uppgifter å de inom fastigheten boende personer. I samband med den år 1934 inom finansdepartementet verkställda utredningen rörande mantalsskrivningen gjordes en undersökning rörande bland annat antalet kommuner, inom vilka mantalsuppgifter allmänt avlämnas. Av de inkomna svaren framgår, att uppgifter allmänt avlämnas i städerna, där ju angivna undantagsbestämmelser icke äro tillämpliga. Inom landsbygdskommunerna lämnas däremot, enligt vad utredningen givit vid handen, uppgifter i överraskande liten omfattning. De förekomma huvudsakligen i köpingar och municipalsamhällen samt i socknar omkring de större städerna. En verkställd sammanställning utvisar antalet »fögderikommuner» med nedan angivet invånarantal per 1 januari 1934, uti vilka mantalsuppgifter allmänt avlämnades år 1933. Antal kommuner

Kommuntyp Fögderistäder Köpingar Municipalsamhällen Socknar

....

Summa

20 22 21 94

Antal invånare

132492 56 354 49 525 263 650 502 021

300 De 21 municipalsamhällena äro sådana, där uppgifter avlämnas utan att uppgifter samtidigt avlämnas i den socken, till vilken samhället hör. I de 94 socknarna ingå å andra sidan 29 municipalsamhällen. De socknar, inom vilka uppgifter avlämnas, äro till väsentligt antal lokaliserade till några få fögderier. Av de 94 socknarna äro ej mindre än 52 eller således mer än hälften belägna inom Svartsjö och Södertörns fögderier i Stockholms län samt Rekarne fögderi i Södermanlands län. Inom 59 av landets 119 fögderier, således inom halva antalet av fögderierna, hava mantalsuppgifter icke avlämnats allmänt inom någon kommun. Inom vissa fögderier lämnas uppgifter endast av större arbetsgivare såsom för större gårdar, bruk o. d. Inom enstaka fögderier förekomma icke ens sådana sporadiska uppgifter. Folkmängden i de fögderikommuner, där mantalsuppgifter allmänt avlämnas, utgör ej fullt en åttondel av fögderiernas hela folkmängd. Att pastor vid förskrivningen ofta nog icke äger tillgång till mantalsuppgifterna, där sådana avgivits, och att kommunalombudens medverkan vid mantalsskrivningen enligt författningen är begränsad till själva sammanträdena, har även i praktiken visat sig som brister i mantalsskrivningsförfarandet med menlig inverkan på mantalsskrivningens tillförlitlighet. Kommunalombudens medverkan torde dock vara av värde endast på landsbygden och i småstäderna. I de stora och medelstora städerna kunna kommunalombuden endast mera undantagsvis förväntas besitta någon större grad av personkännedom. På landsbygden förekommer det å andra sidan icke sällan, särskilt i större kommuner, att kommunalombuden redan nu väljas med uppdrag att medverka till en riktig mantalsskrivning på ett betydligt mera positivt sätt än som förutsattes i mantalsskrivningsförordningen. Det är sålunda icke ovanligt, att ombuden erhålla var sin rote eller distrikt av kommunen att svara för och på kommunens bekostnad erhålla kopia av mantalslängden, i vad den berör deras område. De få sedan genom personliga besök eller på annat sätt kontrollera befolkningens omflyttningar och föra anteckningar härom. Understundom få de utdela eller försälja blanketter till mantalsuppgifter, understundom även insamla dem. Vid förskrivning äro de pastor behjälpliga med att ordna eller kollationera uppgifterna. De tjäna även som »pådrivare» vid infordrande av flyttningsbetyg eller mantalsuppgifter och tillhandagå pastor eller mantalsskrivningsförrättare med utredningar. På sina håll biträda de även pastor eller häradsskrivaren med vissa efterarbeten till mantalsskrivningen. Enligt 9 § mantalsskrivningsförordningen skall skriftväxling ske mellan mantalsskrivningsförrättarna till förebyggande av att någon blir från mantalsskrivning obehörigen utesluten eller på mer än ett ställe samtidigt mantalsskriven. F r å n häradsskrivarehåll har påpekats, att bristen på vägledande bestämmelser för skriftväxlingsförfarandet medför åtskilliga olägenheter. Det råder sålunda rätt stor ovisshet om den omfattning, i vilken skriftväxling bör förekomma, om vem som bör taga initiativ till skriftväxling samt om när skriftväxlingen bör börja och avslutas. Till utrönande av skriftväxlingens betydelse infordrades i samband med den förut omnämnda man-

301 talsskrivningsutredningen inom finansdepartementet år 1934 statistiska uppgifter avseende sagda år från häradsskrivare och kronokassörer. Antalet framställningar synes icke hava kunnat redovisas med någon större grad av exakthet, ty antalet »egna» d. v. s. avsända framställningar uppgives till sammanlagt 15 191, under det att antalet mottagna framställningar allenast uppgår till 13 363. Siffrorna borde dock ungefärligen sammanfalla. Förklaringen till skiljaktigheterna kan möjligen ligga däri, att en del avsända förfrågningar uppfattats som »framställning» enligt § 9 av avsändaren men icke så av mottagaren. Antalet egna framställningar, som blivit godkända av mottagaren, uppgives till 12 031. Denna siffra, som torde vara ganska tillförlitlig, får anses som en mätare på effektiviteten av skriftväxlingsförfarandet och innebär, att ungefärligen lika många felaktiga mantalsskrivningar blivit rättade genom tjänstemännens skriftväxling. Denna höga siffra visar i sin mån, att behov föreligger av en förändrad ordning, som tvingar allmänheten att fullgöra sin anmälningsplikt på ett sådant sätt, att antalet skriftväxlingsfall må kunna väsentligt nedbringas. Av kommittén införskaffade uppgifter rörande skriftväxlingen vid 1938 års mantalsskrivning visa, att dess omfattning ej oväsentligt ökat sedan 1934. Till belysning av det sagda meddelas i följande tablå statistiska uppgifter för Stockholm och fem län, avseende mantalsskrivningen för år 1938. Av de materiella reglerna för mantalsskrivningen äro vissa oklara, andra olämpliga. Lagstiftningen giver sålunda ingen direkt ledning för tolkningen av det i § 3 mantalsskrivningsförordningen uppställda bosättningsbegreppet. Fastställandet av detta begrepps rätta innebörd har också vållat stora svårigheter i rättstillämpningen, och även om en någorlunda stadgad praxis numera föreligger i avseende å lösningen av de flesta och viktigaste hithörande problemen, kvarstå likväl stora olägenheter av lagtextens knapphändiga avfattning på denna punkt, särskilt som ett mycket stort antal myndigheter måste antingen självständigt pröva frågan huruvida bosättning i ett givet fall skall anses föreligga eller ock införskaffa material till ledning för sådan prövning. Den i samma paragraf medgivna valfriheten för vissa personer att själva bestämma inom vilket distrikt de skola mantalsskrivas har visat sig kunna leda till missbruk (»skatteflykt») och är knappast väl förenlig med nutida samhällsbruk. Som av här nedan meddelade siffror framgår, tillämpas bestämmelsen relativt sällan. Enligt § 3 mom. 5 mantalsskrivningsförordningen skall den, som för sig, hustru eller minderårigt barn av fattigvårdssamhälle åtnjuter full försörjning, som ej är tillfällig, mantalsskrivas inom den kommun, där han äger hemortsrätt. Denna bestämmelse, som lär tillämpas ganska ojämnt, är givetvis obehövlig för hemortsrättens bibehållande i hemortsrättskommunen, men det har förekommit att den åberopats av kommuner, som velat undgå skyldighet att betala pensionstillägg. Den leder i praktiken till avsevärda olägenheter såväl för myndigheterna som för de personer, vilka med tillämpning av bestämmelsen bliva mantalsskrivna i en kommun, som kanske är

Mantalskri vn a å nya orten i procent av de enligt särkild tilläggsförteckning flyttade

to

1 1 1

c:

0 X

«j

0 2

os

ö

X er.

O r-1

-^ ~.

ao

1 ^

T*

O»

CS

«

S

:3

Bi) U

a c*

1 1

| |

| 1 |

1 1

1 1 1

• *

I-1 ^

t 00

03 O

CM

1 | 1

cc

K

CS! 00

>* ÖB

Ö

1 1 | 1 |

.0

Ö ö

-r

ö

a* rt "

Antal förelägganden att avlämna flyttningsbetyg

o

CO CO CS

«

Uteslutna befintliga i rocent v folknängd

•*•

:S

H

' Ö ' ö 3 c a < 3 < U > e C

1 1

co •~

O

1 1

T *

• *

OS i ^

l O

cc t»

cc

CD

C'J

OS

I

I

1 T»j

cc

Sä i * s « g "C B t!

X

i3 ci

CN

en

O i H

r-»

>o co

•CC

X t"

Ifl •71

-* CC X

CD CO OS

cc

»Ji

CC C l

0 I-H

b« f ~ i O

t -

C l

r-

.c

iO

• -.

CO X

— CT> C^ C i

as

i C -Jl -M

vC

ZS co

i C i C

Tji

c

--n C l

SJ

X >—1

>a eo

O «(7

0 *

^

i-« CO 1 -

CO CO

r-l

C>1

0O O 0O

1—

a «° B

Jr "ö t* „ <s v, O 3 O M c £

to ^ to .a to ao C3 co e / J cs

1 1

JH

•et B B

-^:C3

.--

P .

i

o .

^-

" n +-> 3

" ^

.-£

i> » a •< . « g

s a o u v

«e

&

B. B B -B

av ms ivning! re gjor tällninj t§9M

cS

- H J - rt cc CC +-I LO 4^ a 7 : a =2 :<S ctf K

T * O O

C l

H

0 0

CO CO O

P ,3 °« S

cc co

a cV)

CO

co as co • * 0 C l

0 CD

**

CO CO

i O

^_

•a i -

t>

r^ ec X S ec

co

T *

X

i O O CC

CQ •>* CM

i C

-M X

k>«

X

0 J*

0 1

er-. i O

7-! 1 ^

1—1

Tji CD CO

«#

CO

CO 0

l> 0

i O CD OS

i H O OS

cc

*—(

U5

1-H

co >n \0

t i O t -

CC CJ

Cl

CO

CO

CO

X

os

- ? 0

t"

i C

-r C !

c

0 0 C l

00 C l

-c

(-

CO

liC 1 ^ CC

t> cc

C l

iC CC Tji

-*• 01

r-»

0 OS 10 Tji

w X

O»

!>

—1 C l

C !

-x

( M C l

iC iC

cc

os

CC TU

fteo

T * 1 *

t OO CS

! • •

>

tetna ;om fintga

B C8

OS

"Q CO

L.

m T s T3 e n 1 —

c3

>r t*»

=

t»

04 t> -r

0 N

T—

t-

-71 C l CC

i H

CM

r^

CC CC

co

(Cl

- H

!~ >c T l •o ~ • *

C l

C l

OJ

CM t -

» O

ep

t—i

ee

..-

>r. cc t

X

iJiMhi "S W ) i 5 0 rrcs

t» CC T i C

-

CD Tji

cc ci

CC'

0 CC C l

X cc

-«* US

CC T *

T *

ec ci

CO

ec cc

t--

CO

»c

-r t>

-*

I -

CM

c

•>*

(71 C ) C l

co CC

co

r0 X 0 r}i

s

<#

X - i T

c* 1-i

t^

CD 1 CC

OS O

>c »c X

C!

i C

»"*

C l

O O

-. 1

ec -ri -n

os ao

1 0 » i

TJI

vH

CO r-l

S3

•^ f-H

S I

"3 5

>

B

t i CJ ^ + " Ö i"o S a : « a tic-S

>c cc .c

us

•ci

'C' "a

&-

•O B B

s E

cc

ec t-l O)

B

0 GC

B

B CA

cc

t >

T *

t-

CD

<J to ° 12

CO

O

OD

a

X

c

O

M

1CO B JB C

c

se

c/ B

B C

)

6 3 • c c! $ ! 5

a

"c

£ sC

IL 0 l er *0D C t- X

0 D

a

E . -2==

c

>

c

US:

"C

c a

a

B t

Xc

3 "3 =35 -Cl CO

z

ts

E c

N5

>

ed

3 X

B C/

Vi

C3

<

te

t—

t

Ä

e

g

c

sx •tJ

C Ä

c :r

O

• .CO

a

ö

•0 '3

T3 :eS

05 B se

B

s

c/

X

3 B .c r

c c

•7

r

3 X

t.

"a S "C: 0

?

ti

c/

'c

p

s e

0 0

c

c tD 1 C

-Bc £ —u 7

c k

>

'y^

*

303 långt avlägsen från deras bostadskommun, samt förrycker för de sistnämnda verkan av pensionstilläggens dyrortsgradering. Stadgandet synes därför böra helt avskaffas. Angående tillämpningen av de nu omförmälda stadgandena — valfrihetsbestämmelsen och fattigvårdsregeln — hava upplysningar infordrats från länsstyrelserna. Av dessa upplysningar framgår, att i mål avseende mantalsskrivningen för år 1933 den förra bestämmelsen tillämpats i 12 och den senare i 261 fall, samt att i mål avseende mantalsskrivningen för 1935 valfrihetsbestämmelsen tillämpats i 10 och fattigvårdsregeln i 479 fall. Enligt § 8 mom. 3 kan en person, som vistas på okänd ort, bliva utesluten vid mantalsskrivning, ehuru han kvarstår kyrkoskriven i församlingen. Villkoret är blott, att han under ett år fått föras sist i längden under rubriken »utan stadigt hemvist». En folkbokföring, som medgiver så snabb uteslutning utan att skyldighet föreligger för någon att efterforska den uteslutnes vistelseort, kan knappast kallas effektiv. En annan möjlighet till ännu snabbare uteslutning u r mantalslängderna föreligger enligt ett av kammarrätten numera meddelat prejudikat. Fallet är följande: En person, som förut varit bosatt och mantalsskriven i kommun A bosätter sig i kommun B och inlämnar där sitt flyttningsbetyg. Han uteslutes därför vid nästa mantalsskrivning med kommun A. Men om han före mantalsskrivningen lämnat även kommun B, bör han ej heller mantalsskrivas i kommun B, även om h a n där kvarstår kyrkoskriven, enär han icke längre är bosatt där. Personen i fråga blir alltså icke mantalsskriven i någondera kommunen utan bör regelmässigt och författningsenligt mantalsskrivas i den tredje kommun, där han faktiskt vistas vid årsskiftet. Men huruvida sådan mantalsskrivning verkligen kommer till stånd måste under nuvarande förhållanden vara ganska ovisst. En fråga, där tveksamhet förelegat, är huruvida kvarskrivning enligt § 8 mom. 3 skall ske inom viss kommun även i sådana fall, då en person där blivit mantalsskriven för det nästföregående året på grund av utslag i mantalsskrivningsmål eller eljest utan att vara kyrkoskriven i församlingen. Särskilt den omständigheten att utslag i mantalsskrivningsmål ofta nog ej kunna meddelas före nästa mantalsskrivning medför här betydande olägenheter. Författningen tillämpas veterligen i denna del ganska olika inom olika mantalsskrivningsdistrikt. Vid den inom finansdepartementet år 1934 verkställda ovanberörda utredningen infordrades från städer och fögderier uppgifter angående antalet personer, som vid mantalsskrivningarna för åren 1933 och 1934 blivit uteslutna u r mantalslängderna med stöd av ifrågavarande paragraf. Antalet befanns ganska lika för vartdera året, nämligen 4 896 det förra och 4 871 det senare året eller nära 1 %0 av rikets befolkning. Av kommittén införskaffade partiella uppgifter för 1938 års mantalsskrivning utvisa däremot stegring av dessa siffror. I Stockholm och Göteborg motsvarade sålunda antalet 2'7 %0, i ett antal andra städer 2*1 %0 och på landsbygden 0*5 %0 av ifrågavarande områdens befolkning. Medeltalet för riket var 1*4 %„.

304 I förevarande sammanhang återstår slutligen att nämna några ord om mantalsskrivningsprocessen. Viss osäkerhet synes för närvarande råda om vilka som kunna uppträda såsom parter i mantalsskrivningsmål och alltså äga klagorätt i dem eller böra höras däri, om den processledande verksamhet, som länsstyrelserna hava att utöva i dessa mål, om rätt forum i besvärsmålen samt om kommuns eller fattigvårdssamhälles möjlighet att bevaka sina intressen därutinnan, att person, vilken varit för visst år mantalsskriven inom kommunen, men utflyttat till annan kommun, verkligen varder för följande år där mantalsskriven. Behovet av en bestämmelse i sistberörda hänseende har av kammarrätten vid olika tillfällen framhållits, första gången redan 1916. Likaledes har kammarrätten vid upprepade tillfällen givit uttryck åt behovet av förtydligande bestämmelser angående forum. Från häradsskrivarhåll har det processuella förfarandets relativa långsamhet påtalats. Som ett önskemål har framhållits, att utslag i mantalsskrivningsmål måtte kunna meddelas, åtminstone i allmänhet, före den 15 november mantalsåret och alltså innan mantalsskrivningen för nästa år tager sin början. I detta avseende har vid den förut omförmälda mantalsskrivningsutredningen 1934 införskaffats viss statistik, som av kommittén kompletterats med uppgifter för senare år, utvisande antalet utslag och med besvärshänvisning försedda resolutioner, som meddelats av de olika länsstyrelserna. Enligt denna statistik meddelades i mål, avseende den under 1932 förrättade mantalsskrivningen, 9 657 utslag, därav 5 775 eller i det närmaste 60 % under perioden 1 januari—1 november 1933. Under årets första kvartal föllo allenast 166 utslag. Statistiken, som icke kan i sin helhet här återgivas, utvisar även, att arbetstakten är mycket växlande inom olika länsstyrelser. Medan sålunda till den 1 november 1933 vissa länsstyrelser avgjort upp till 90 °/o av sina mål, hade tre vid sagda tidpunkt icke medhunnit 40 °/o av målen. Redan i december 1933 hade emellertid det stora flertalet mål kommit till avgörande, nämligen inalles 8 009 motsvarande 84 °/o av hela antalet. Antalet utslag, avseende mantalsskrivningen 1935, var 9 762, varav 5 607 eller 57*4 % föllo före den 1 november 1935 och ytterligare 1 491 under sagda månad, vadan antalet avgjorda mål den 1 december 1935 utgjorde 7 098 eller omkring 80 °/o av hela antalet. Dessa siffror visa, att en förkortning av besvärstiden med 2 månader sannolikt skulle medföra, att 85—90 °/o av hela antalet mål skulle hinna avgöras före den 1 november mantalsåret. Mot ovannämnda 9 657 utslag, avseende mantalsskrivningen för 1933, svarade allenast 8 556 primärmål. Den sist angivna siffran överskrides alltså med 1 101 utslag, under det att skillnaden mellan hela antalet behandlade ärenden, 14 363, och antalet utslag, 9 657, utgör 4 706. Om m a n bortser från de fall, då mål väckts från olika håll om samma person och även bortser från fall, då väckta mantalsskrivningsmål blivit återkallade, skulle dessa siffror innebära, att vid mantalsskrivningen för 1933 mantalsmål förts om 8 556 personer, att dessa mål föranlett dubbla utslag i 1 101 fall, och att undersökningar, som icke föranlett definitiva utslag, företagits

305 inom andra län i 4 706 fall. För år 1935 var antalet primärmål 8 190 och antalet utslag 9 762; skillnaden kan betyda dubbla utslag i 1 572 fall. För samma år angiver statistiken, att undersökningar, som icke föranlett utslag, företagits inom andra län i 4 509 fall. Det dubbelarbete, som de dubbla utslagen innebära, förefaller att vara ganska onödigt och medför understundom anmärkningsvärda följder. Sålunda kan det inträffa, att två länsstyrelser komma till rakt motsatta resultat beträffande en persons mantalsskrivning med påföljd, att h a n blir dubbelskriven eller helt utesluten från mantalsskrivning. Det har även hänt, att, sedan den första länsstyrelsen meddelat utslag med besvärshänvisning, detta utslag genast blivit överklagat hos kammarrätten och där behandlats samtidigt med att annan länsstyrelse i första instans fortsatt målet på vanligt sätt och meddelat utslag, jämväl med besvärshänvisning. Detta har givetvis medfört, att handläggningen inom kammarrätten måste anstå i avbidan på den fortsatta handläggningen hos länsstyrelsen i det andra länet.

KAP 4.

Tidigare förslag till folkbokföringens ordnande. I en inom andra kammaren vid 1925 års riksdag väckt motion, nr 197, hemställdes, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande ändring i kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningarna i syfte att införa s. k. kyrkoskrivningsböcker. Sådan bok skulle enligt motionen utfärdas för varje barn, då anmälan om barnets födelse gjordes hos pastor, och för envar, som icke vid sin födelse erhållit dylik bok, då flyttningsbetyg uttoges för honom. Boken, vilken skulle innehålla uppgifter om innehavarens namn, födelsetid, födelseort och kyrkoskrivningsort m. m., skulle vid flyttning uppvisas å såväl utflyttningsortens som inflyttningsortens pastorsexpedition och där förses med sådana anteckningar, att av densamma alltid framginge, var innehavaren vore kyrkobokförd. P å anfordran skulle boken uppvisas för polisman, vilken, om flyttningsanmälan försummats, skulle äga befogenhet och skyldighet att förständiga den försumlige att inom viss tid fullgöra vad honom i sådant hänseende ålåge. Motionen hänvisades för förberedande behandling till kammarens fjärde tillfälliga utskott, som inhämtade yttranden av statistiska centralbyrån, pensionsstyrelsen, allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse, styrelsen för svenska landskommunernas förbund samt föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän. Statistiska centralbyrån fann de sannolika fördelarna av det föreslagna systemet så pass stora, att frågan enligt ämbetsverkets åsikt väl förtjänade en utredning, varemot i övriga yttranden uttalades tvivelsmål om kyrkoskrivningsböckernas praktiska värde. Pensionsstyrelsen framhöll dock, att varje åtgärd, som kunde tänkas medföra en förbättring i det rådande systemet, måste hälsas med tillfredsställelse, och tillstyrkte den ifrågasatta utredningen i förhoppning, att densamma skulle kunna anvisa lämpliga utvägar för en tillfredsställande lösning. Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän ansåg, att utredningen borde omfatta ordnandet i stora drag av folkregistreringen. I övriga yttranden avstyrktes bifall till motionen. Utskottet hemställde i sitt utlåtande, att motionen icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda, och anförde som motivering i huvudsak följande:

307 Det torde få anses ofrånkomligt, att brister vidlådde det för folkbokföringen i riket nu tillämpade systemet. Utskottet vore för sin del övertygat om att åtgärder i syfte att öka effektiviteten av vårt personalbokföringssystem skulle vara av behovet påkallade men kunde dock icke dela motionärernas uppfattning, att någon mera nämnvärd förbättring uti ifrågavarande avseende vore att förvänta genom införandet av dylika böcker. Härtill komme, att det föreslagna systemet säkerligen skulle visa sig förenat med rätt betydande olägenheter, framför allt för pastorsämbetena. Vid motionens behandling i kammaren anfördes såsom exempel på förekommande missförhållanden, att fall påvisats, då barnaföderska med företeende av prästbevis för annan kvinna intagits å barnbördshus i hennes namn och fått barnet i kyrkoboken antecknat såsom hennes, och då värnpliktiga berett sig tillfälle att emigrera utan vederbörligt tillstånd genom att uttaga och begagna utflyttningsbetyg för personer, som ägt att utan sådant tillstånd utflytta ur riket. Kammaren biföll utskottets hemställan. Vid 1926 års riksdag väcktes i andra kammaren en ny motion i samma syfte, denna gång med hemställan om en mera allsidig utredning av folkbokföringsfrågan men med bibehållande av kravet på införande av personliga identitetsbevis eller medborgarböcker. Kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisats, hemställde i avgivet utlåtande om bifall till densamma och anförde därvid bland annat följande: Utskottet ansåge, att åtgärder i syfte att öka effektiviteten av vårt personalbokföringssystem vore av behovet påkallade. Utskottet ville därvid särskilt peka på det stora antal fattigvårdsprocesser, som årligen förekomme och vållade såväl fattigvårdssamhällena som de dömande myndigheterna ett synnerligen betungande arbete jämte ej oväsentliga kostnader, utan att de kunde anses medföra motsvarande reell nytta. Samtidigt utgjorde dessa ständiga processer ett betydande irritationsmoment de olika kommunerna emellan. Att en av de viktigaste orsakerna till nu berörda processer vore att söka i brister, som vidlådde nuvarande mantalsskrivningsförfarande, torde vara obestridligt, då frågan om hemortsrätt i fattigvårdshänseende numera vore beroende av den faktiska mantalsskrivningen. Men även i andra avseenden gjorde sig behovet av si orre säkerhet och effektivitet i fråga om personalbokföringen starkt gällande. Utvecklingen av det moderna samhällslivet och särskilt de åtgärder, som på senare år genomförts på det sociala området, utginge ifrån en tillfredsställande registrering av befolkningen i riket. Vidare torde icke oväsentliga skattebelopp varje år undandragas såväl staten som kommunerna, därigenom att mantalsskrivningen ej vore tillräckligt effektiv. Vad därefter anginge frågan om införande av personliga identitets- eller medborgarböcker, ställde sig utskottet liksom föregående år tveksamt i fråga om möjligheterna att genom dylika böcker ernå en bättre personalbokföring. Tanken syntes dock innebära ett uppslag värt att närmare undersökas i samband med en eventuell utredning av folkregisterfrågan i dess helhet. Utskottets hemställan blev av andra kammaren bifallen, och första kammaren, som delgavs detta beslut, hänvisade ärendet till sitt andra tillfälliga utskott, som under hänvisning till bland annat att 1924 års uppbördssakkunniga upptagit personalbokföringen till undersökning hemställde, att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens beslut.

308 Utan överläggning biföll första kammaren sitt utskotts hemställan. Därmed hade frågan fallit, men den återupptogs vid 1928 års riksdag, då likalydande motioner väcktes i första och andra kammaren med hemställan om effektivare personalbokföring i riket. Motionerna hänvisades till motsvarande utskott som motionen vid 1926 års riksdag. Utskotten vidhöllo var för sig i princip de uttalanden, som gjorts av samma utskott vid 1926 års riksdag, men funno numera samstämmigt, att resultatet av 1924 års uppbördssakkunnigas pågående utredning borde avvaktas, varför de hemställde om avslag å motionerna. Kamrarna biföllo utan överläggning utskottens hemställan. 1924 års uppbördssakkunniga, vilka den 30 juni 1929 framlade sitt betänkande, hade vid fullgörandet av sitt uppdrag att verkställa utredning angående åtgärder för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd kommit till den uppfattningen, att en förbättring av folkbokföringen i riket vore en ofrånkomlig förutsättning för uppnående av det mål, vartill uppdraget syftade. En sådan förbättring trodde de sakkunniga kunna vinnas genom införande av en löpande civil folkbokföring vid sidan av kyrkobokföringen och den årliga mantalsskrivningen, vilka skulle bibehållas med vissa förändringar, betingade av, bland annat, deras anknytning till den löpande civila folkbokföringen. Sistnämnda bokföring skulle liksom det tekniska arbetet med mantalsskrivningen centraliseras till de av de sakkunniga föreslagna uppbördsmyndigheterna, nämligen i Stockholm överståthållarämbetet, i Göteborg och Malmö magistraten samt i länen i övrigt länsstyrelserna. Uppbördsmyndigheterna skulle var för sig organiseras i ett mantalskontor och ett skattekontor, av vilka det förra skulle få sig anförtrodd den löpande civila folkbokföringen och det senare mantalsskrivningen. Beträffande det ofta framförda önskemålet om införande av personliga identitetsbevis eller medborgarböcker anförde de sakkunniga: »Det har vid olika tillfällen, bland annat inom riksdagen, framförts önskemål om införande av personliga identitets- eller medborgarböcker, vilka skulle kunna användas såsom legitimationshandlingar vid förefallande behov. I dylik handling skulle upptagas fullständiga anteckningar om vederbörandes namn, födelsetid, födelseort, bostad med flera förhållanden, om vilka upplysning erfordras vid olika tillfällen. Genom utfärdande av dylika legitimationshandlingar skulle behovet av så kallade åldersbetyg, som för det närvarande förekomma i stor utsträckning och vilkas utfärdande bereder prästerskapet icke ringa arbete, betydligt inskränkas. I Stockholm, där den enskilde har att själv förvara sitt flyttningsbetyg, kan detta betyg i viss mån motsvara berörda legitimationshandling. I övriga delar av landet förvaras emellertid betyget å pastorsexpeditionen, och den enskilde innehar alltså icke någon handling av motsvarande slag. De sakkunniga förorda, att dylik legitimationshandling, förslagsvis benämnd medborgarbok, utställes för envar till vuxen ålder kommen person. Vid sökande av anställning skulle innehavet av en dylik handling bestyrka den sökandes identitet, och den ovisshet i sådant avseende, som allt emellanåt förekommer och som är en av anledningarna till den bristande effektiviteten i förfarandet vid indrivning av utskylder, skulle vara undanröjd, överhuvudtaget skulle förefintligheten av dylika legitimationshandlingar bidraga till skapandet av ordning och reda. Ett dylikt dokument bör närmast motsvara ett flyttningsbetyg. Möjligen skulle kunna invändas, att ett dylikt dokument lätt skulle

309 förläggas eller komma i händerna på någon obehörig, som missbrukade detsamma. Någon större olägenhet av medborgarbokens förläggande torde icke böra befaras. Ett duplikat borde givetvis kunna erhållas hos vederbörande myndighet mot lämplig ersättning. Då allmänheten snart nog skulle få klart för sig, att handlingen i fråga vore av stor vikt, torde man ock våga räkna med, att densamma komme att omsorgsfullt förvaras. De erfarenheter, som vunnits rörande körkort, motböcker för inköp av spritdrycker, respass o. dyl., synas tala i dylik riktning. Större betydelse har invändningen om att en medborgarbok i händerna på en obehörig person kan leda till missbruk. Bedrägligt användande av medborgarbok bör givetvis beläggas med ansvar. Det är dock knappast att räkna med dylika manipulationer; att taga anställning i falskt eller diktat namn kan med det föreslagna uppbördsförfarandet knappast leda till fördel för vederbörande. Att på en gång utfärda dylika medborgarböcker för hela den vuxna befolkningen torde knappast kunna ifrågakomma, utan sådana böra utfärdas allenast dels då första gången flyttning sker från en församling till annan, dels då vederbörande uppnått 15 års ålder, dels ock då eljest framställning därom göres. Formatet bör bli sådant, att boken lämpligen kan förvaras i en rockficka av vanlig storlek. Utfärdandet därav bör, då anledningen till utfärdandet är uppnåendet av 15 års ålder eller särskild begäran utan samband med flyttning, ankomma på vederbörande mantalskontor. I övriga fall torde utfärdandet ankomma på vederbörande pastor. Duplikat bör utfärdas endast av mantalskontoret. Angående medborgarbokens användning vid flyttningar hänvisas till redogörelse för tillvägagångssättet därvid. Rörande de uppgifter, som böra intagas i medborgarboken, bör vad som föreslås rörande folkregisterkorten hava motsvarande tillämpning. Då kvinna, för vilken medborgarbok utfärdats, ingår äktenskap, bör alltså anteckning rörande henne införas i mannens medborgarbok och i följd härav hustruns medborgarbok indragas. Medborgarboken bör för kompletterande uppgifters införande uppvisas vid alla de tillfällen, då förändring i folkregisterhänseende anmäles. Närmare föreskrifter rörande utlämnande och förande av dylika böcker torde få ankomma på fortsatt utredning.» F ö r d e n l ö p a n d e civila folkbokföringens o r d n a n d e i n n e h ö l l d e s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e följande p l a n : »Å mantalskontoret skola föras i huvudsak följande register: folkregister, adressregister, register över obefintliga och arkivregister. Dessutom skola föras andra register, som må befinnas erforderliga för särskilda ändamål. Folkregistret skall bestå av folkregisterkort. Ett kort upprättas för envar person, som uppnått 15 år; dock skall gift kvinna, som sammanlever med mannen, uppföras å mannens folkregisterkort. Barn under femton år, som icke vistas hos föräldrarna eller någon av dem, erhåller jämväl eget kort. Hemmavarande barn (inklusive adoptivbarn) uppföres å faderns folkregisterkort, eventuellt å moderns kort. Folkregisterkorten ordnas socken- eller församlingsvis samt därinom efter fastighet och inom varje fastighet i lämplig ordning. Det vore visserligen fördelaktigt, om korten för varje fastighet ordnades i alfabetisk ordning, men med hänsyn till åsättandet av skattenummer, varom förmäles här nedan, torde hinder möta för ett konsekvent genomförande härav. I stället böra skattenumren läggas till grund för ordningsföljden. Adressregistret skall upptaga alla personer, som fått särskilt folkregisterkort. Ett kort upprättas för varje person. Korten ordnas i två grupper, en för män och en för kvinnor, samt inom varje grupp i bokstavsordning. Under det att folkregisterkorten skola upptaga alla uppgifter, som böra ingå i den civila folkbokföringen, skola adressregisterkorten upptaga allenast namn, bostadsadress och födelsedag samt i övrigt hänvisa till vederbörande folkregisterkort. Adressregistret är nämligen avsett att utgöra ett i bokstavsordning uppställt uppslagsregister till folkregistret. Det kan vara tveksamt, huruvida särskilda adressregisterkort behöva upprat-

310 tas för gifta kvinnor, som upptagas å männens folkregisterkort. övervägande skäl synas tala för att, såsom fallet är i Stockholm, adressregisterkort för gifta kvinnor upprättas allenast då någon särskild anledning härtill förefinnes. Adressregisterkort, som upplagts för ogifta kvinnor, kunna dock alltjämt användas även efter ingånget äktenskap. Med tiden kommer sålunda adressregistret att innehålla adressregisterkort för samtliga gifta kvinnor. Register över obefintliga skall bestå av folkregisterkorten för de personer, vilka enligt erhållen upplysning utflyttat till utrikes ort utan uttagande av flyttningsbetyg eller om vilkas vistelseort upplysning icke vunnits vid två på varandra följande mantalsskrivningar och icke heller under tiden däremellan. Arkivregistret skall innehålla folkregisterkort för de personer, som avflyttat från länet eller som avlidit. I registret skall även ingå folkregisterkort för kvinnor, vilka såsom gifta uppförts å männens folkregisterkort, eller för personer, vilka av annan anledning icke längre skola med egna kort redovisas, t. ex. barn under femton år, vilka tidigare av någon anledning haft egna folkregisterkort. I övrigt erforderliga register upprättas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i sådant avseende tillämpas å mantalskontoret i Stockholm, därvid givetvis sådana register, som erfordrats allenast på grund av särskilda förhållanden därstädes, icke skola förekomma i länen. En närmare undersökning härav torde böra åvägabringas under möjligen blivande fortsatt utredningsarbete. Därvid bör beaktas, att i Stockholm församlingsbok icke föres av prästerskapet, under det att dylik bok i landet i övrigt föres i varje församling, en anordning, som även efter inrättande av folkregister i länen åtminstone tills vidare torde böra bibehållas. Angående förandet av nu omförmälda register må följande här framhållas. Vad angår de olika kortens utseende hava de sakkunniga ansett sig kunna åtnöjas med att hänvisa till de blanketter, som användas i Stockholm. I vad mån ändringar i vissa avseenden må vara erforderliga, torde få ankomma på särskild utredning. Syftet med folkregistret är i främsta rummet, att detsamma skall vid varje tidpunkt angiva befolkningens förhållanden. Registret bör sålunda föras fortlöpande. Det bör åligga envar, som flyttar, att för sig och sin familj inom viss kort tid avlämna anmälan härom, förslagsvis inom 14 dagar efter flyttningen eller, om flyttningen äger rum den 1 oktober eller därefter före årets utgång, inom åtta dagar. Flyttningsanmälan avlämnas i tre exemplar till vederbörande lokala organ. Såsom sådant torde i regel pastorsämbetet inom församlingen böra fungera. I Stockholm och Göteborg bör flyttningsanmälan göras hos mantalskontoret eller dess avdelningskontor i väsentlig överensstämmelse med vad hittills varit gällande. Då flyttningsanmälan inkommit till pastorsämbetet, verkställer pastor erforderliga anteckningar i församlingsboken samt behåller ett exemplar av flyttningsanmälan. De två andra exemplaren översändas av pastor till mantalskontoret, som använder desamma vid anteckningarna i folkregistret och övriga register. Vad nu sagts gäller flyttning inom en församling. I händelse flyttning äger rum från en församling till annan, tillämpas följande förfaringssätt. Anmälan om utflyttning göres hos pastorsämbetet i utflyttningsorten. Därvid avlämnas utflyttningsanmälan i tre exemplar. Samtidigt skall den anmälande avlämna sin medborgarbok, om sådan finnes för honom utställd. Boken förses med anteckning om att anmälan om utflyttning gjorts. Medborgarboken återställes därefter till den anmälande. Angående medborgarboken hänvisas till vad som förut i betänkandet anförts angående folkregistreringen. Om den skedda utflyttningsanmälningen aviserar pastorsämbetet dels mantalskontoret i det egna länet dels pastorsämbetet i inflyttningsorten samt behåller för eget behov ett exemplar av flyttningsanmälan. Sedan inflyttning skett, har den inflyttade att inom fjorton dagar eller, om inflyttning skett under oktober—december månader, inom åtta dagar till pastorsämbetet i den nya församlingen avlämna inflyttningsanmälan jämte medborgarbok. Sedan sistnämnda pastorsämbete i församlingsbok verkställt erforderliga anteckningar, aviserar pastorsämbetet dels pastorsämbetet i utflyttningsorten dels med bifogande av den inflyttades medborgarbok mantals-

311 kontoret i det egna länet. Är det fråga om flyttning inom en och samma församling, verkställes å folkregislerkortet och adressregisterkortet anteckning om den nya adressen. Folkregisterkortet flyttas därefter till den plats, där folkregisterkort för den nya bostaden skola vara uppställda. Adressregisterkortet återställes på sin förra plats. Den inkomna anmälningen, som bör hava kortformat, uppställes i ett särskilt register. Avser flyttningsanmälan utflyttning till annan församling, vare sig i det egna länet eller i annat län, verkslälles å folkregisterkortet anteckning härom, men folkregisterkortet borttages icke ur sitt gamla läge, förrän anmälan om inflyttning till den nya orten inkommit. De inkomna anmälningarna förvaras i avbidan på att inflytlningsanmälan göres. Skulle sådan anmälan icke inkomma eller inkomma först efter mycket lång tid, ankommer det på mantalskontoret att igångsätta undersökning om anledningen till dröjsmålet med anmälan om inflyttning och vidtaga därav påkallade åtgärder. Skulle tilltänkt utflyttning icke komma till stånd, bör vederbörande person härom göra anmälan snarast möjligt; när dylik anmälan inkommer, annulleras å folkregisterkortet anteckningen om tilltänkt utflyttning. När inflyttning till annan församling skett och anmälan härom jämte medborgarbok inkommit till mantalskontoret, förfares i huvudsak på samma sätt som då anmälan om flyttning inom församlingen ägt rum. Om emellertid flyttning skett från ett län till annat län, måste nytt folkregisterkort utskrivas och adressregisterkort uppläggas med ledning av uppgifterna i medborgarboken. Härefter återsändes medborgarboken till ägaren i rekommenderat brev. Om den verkställda inflyttningen aviseras i förekommande fall mantalskontoret i utflyttningslänet ävensom pastorsämbetet i inflyttningsorten. Sedan mantalskontoret i utflyttningslänet erhållit avis om skedd inflyttning i det andra länet, skall kontoret ombesörja personens avförande ur folkregistret för länet ävensom härom underrätta pastorsämbetet i utflyttningsorten, som i sin ordning avför honom ur församlingsboken. Direkt avisering från pastorsämbetet i inflyttningsorten till pastorsämbetet i utflyttningsorten torde icke längre böra ifrågakomma, utan det synes vara tillfyllest med den avisering, som enligt det förestående skall ske genom mantalskontoret. Fasthållas måste nämligen, att alla åtgärder med avseende å uppförandet i eller avförandet ur pastorsämbetets längder måste ske i full överensstämmelse med motsvarande åtgärder å mantalskontoret, på det att alltid full överensstämmelse skall råda mellan folkregistren och församlingsböckerna. Genom förandet å mantalskontoret av särskilt register över skedda utflyttningar, vilket register upplägges på sådant sätt, att anmälningarna ordnas för varje fastighet, från vilken utflyttning skett, erhålles en lätt tillgänglig förteckning över alla dem, som utflyttat från varje fastighet, när helst detta än må hava skett under året. Om således vid framtida forskningar man önskar erhålla upplysning, huruvida viss person bott i en fastighet utan att för året hava varit där mantalsskriven, kan sådan upplysning lätt erhållas ur detta flyttningsregister. I Stockholm och Göteborg jämkas det angivna förfaringssättet med anledning därav, att i dessa städer föreslagna anmälningar skola göras direkt till mantalskontoret eller dess avdelningskontor i stället för pastorsämbetet, varjämte i Stockholm anteckning i församlingsbok icke skall förekomma. Till arkivregister skola, såsom redan nämnts, överföras folkregisterkorten för sådana personer, vilka flyttat till församlingen i annat län eller som eljest avgått ur folkregistret. Skulle sådan person återflytta till församling inom länet, kan kortet ånyo komma till användning i folkregistret. Anmälningar om födelser, dödsfall, ingångna eller upplösta äktenskap m. fl. förhållanden, som böra införas i folkregistret, göras hos pastor i vederbörande församling. Efter det vederbörlig anteckning i pastorsämbetets längder verkställts, insänder pastor ett exemplar av anmälningen till mantalskontoret för införande av motsvarande anteckningar i folkregistret. Detta gäller även Stockholm och Göteborg. Anmälan från myndigheter angående vissa andra omständigheter, som böra antecknas i folkregistret och kyrkoböckerna, torde möjligen böra göras i första hand till mantalskontoret, vilket 20—388005.

II.

312 därefter har att i mån av behov därom underrätta vederbörande pastorsämbete. Härmed åsyftas sådana anmälningar som angående vissa straffpåföljder, om undergången vaccination, namnförändring m. m. De närmare detaljerna härom torde få bero på ytterligare överväganden i samband med möjligen blivande fortsatt utredning. Genom inrättandet av en civil folkbokföring, förlagd till länsstyrelserna, torde vissa göromål kunna avlysas från prästerskapet, såsom angående anteckning i församlingsboken om fullgjord skyddskoppympning, om granskning av listor över inskrivningsskyldig värnpliktig m. m. dyl.» De sakkunniga förutsatte, att till arbetets underlättande varje uppbördsmyndighet skulle å skattekontoret förfoga över en adresseringsmaskin med tillhörande förråd av tryckplåtar. För varje person, som fyllt 15 å r eller särskilt taxerats, skulle uppläggas en plåt, upptagande förutom s. k. skattenummer, namn, yrke eller titel, födelseår, födelsedag, civilstånd, kön, födelseförsamling, födelselän samt bostadsadress och postadress. Även för hustru, som bodde samman med sin man, skulle särskild plåt uppläggas. Barn, vilka ej erhållit särskild plåt, skulle familjevis sammanföras å en s. k. barnplåt. Även för juridiska personer m. fl. skulle plåtar upprättas. Plåtarna skulle ordnas efter skattenummer till ett register, det s. k. plåtregistret. Om plåtregistrets förande yttrade de sakkunniga: »Allteftersom ändringar i folkregistret antecknas, förses plåtarna med motsvarande ändringar, men plåtarna skola kvarstanna i sin ordning enligt mantalslängden ända till förarbetena för mantalsskrivningen för nästa år. Härutinnan föreligger en olikhet mot folkregisterkorten, vilka äro avsedda att flyttas mellan olika fastigheter, allteftersom ombyte av bostad antecknas å korten. Anledningen till att adressplåtarna skola kvarbliva i sitt läge för året är den, att längder och blanketter, för vilkas framställande adresseringsmaskinen skall anlitas, skola upptaga vederbörande personer i samma ordning som mantalslängden för året. Om under året ändring i adress eller titel inträffat, kunna, sedan inskriptionen å adressplåten till följd härav ändrats, dessa förändringar med fördel införas i de längder eller handlingar, som upprättas efter det ändringen blivit anmäld. Särskilt för adressering av debetsedlar är av vikt, att adressförändringar på detta sätt kunna utnyttjas. Varje adressplåt skall vara försedd med särskilda tecken ('ryttare' eller andra märken), som utmärka, huruvida avtryck av plåten skall ske eller ej. Dessa tecken anbringas i samband med plåtarnas inläggning å sina rätta platser för varje år. Flyttar skattskyldig från ett län till annat, kan den för honom upplagda adressplåten översändas till skattekontoret i det nya länet för att där komma till fortsatt användning, översändandet kan dock icke ske, förrän plåtregistret revideras under tiden 15 oktober—15 januari.» E h u r u de sakkunniga förväntade, att folkregistret skulle komma att utgöra en trogen avspegling av befolkningsläget, funno de likväl nödvändigt att bibehålla mantalsskrivningen som en särskild förrättning för vinnande av kontroll å folkregistrets och kyrkoböckernas fullständighet och inbördes överensstämmelse samt för insamlande av uppgifter, vilka icke antecknades i folkregistret, exempelvis angående antalet anställda arbetare i och för upprättande av påbjudna förteckningar till riksförsäkringsanstalten. Rörande mantalsskrivningsförfarandets gestaltning innehåller de sakkunnigas betänkande i huvudsak följande: »Efter den 15 oktober varje år omsorteras adressplåtarna efter folkregistret, så att de komma i den ordning, de skattskyldiga enligt intill nämnda dag inkomna

313 anmälningar äro bosatta eller, beträffande skattskyldiga, som hava att erlägga utskylder annorstädes än å bostadsorten, i den ordning, i vilken de böra uppföras i uppbördsboken. Detta omsorteringsarbete, som för distrikt med fåtaliga flyttningar kan påbörjas redan under september månad, bör bedrivas med största möjliga kraft. Efter avslutad omsortering användas plåtarna för tillskrift av konceptmantalslängd, som upprättas under tiden 15 oktober—5 november. Samtidigt tages en kopia medelst genomslag. Konceptmantalslängden, som alltså bör utvisa befolkningens bostadsort m. m. i enlighet med folkregistret, sådant detta befinner sig omkring den 15 oktober, användes till ledning för mantalsskrivningen. Kopian styckas och utlämnas till de nedan omförmälda kommunalombuden för alt av dem användas vid insamlandet och granskningen av mantalsuppgifterna. Genom lokala myndigheter tillses, att mantalsuppgifter avlämnas i största möjliga utsträckning eller, om sådana skulle utebliva, att erforderliga upplysningar eljest bliva lämnade vid mantalsskrivningen. Härvid kan man tänka sig följande anordning. Den nu allmogen och mindre skrivkunniga medgivna rättigheten att muntligen avlämna mantalsuppgift bör i görligaste mån inskränkas, så att i största utsträckning skriftliga uppgifter inkomma. Dessa uppgifter torde böra förgranskas av lokala organ. För underlättande av prästerskapets arbete torde kommunvis utsedda förtroendemän böra lämna medverkan härvid. För sådant biträde torde de kommunalombud, som enligt mantalsskrivningsförordningen skola närvara vid mantalsskrivningsförrättningen, närmast böra komma i fråga. I god tid före förrättningen böra dessa ombud från uppbördsmyndigheten erhålla utdrag ur konceptmantalslängden, envar för sitt distrikt. Mantalsuppgifter böra från allmänheten avlämnas till kommunalombudet senast den 5 november. Kommunalombudet har att tillse, att uppgifter inkomma från alla i längden upptagna personer. Skulle uppgift' saknas från någon, bör det ankomma på ombudet att efterforska anledningen härtill. Därjämte bör ombudet undersöka, huruvida inom hans distrikt inträffat förändringar i befolkningens bostadsort eller i annat avseende, vilka icke antecknats å den mottagna längden och som icke heller framgå av avlämnade uppgifter. Efter avslutad granskning avlämnas därefter den mottagna längden och uppgifterna till pastorsämbetet, som utnyttjar desamma vid förskrivning. I städerna har medverkan av kommunalombud icke samma betydelse som å landet. Konceptmantalslängd kan därstädes tillhandahållas vederbörande kyrkobokförare åtskilligt tidigare. Mantalsuppgifter böra avlämnas till denne redan under oktober månad, förslagsvis från den 8 oktober, av fastighetsägarna, som insamla dylika från sina hyresgäster. På grundval av dessa handlingar förrättas förskrivning på hittills vanligt sätt. Mantalsskrivningsförrättning bör såsom hittills hållas årligen emellan den 15 november och årets slut. Vid förrättningen, som hålles i orten, böra närvara, förutom förrättningsmannen, vederbörande pastor, stadsfiskal eller fjärdingsman samt omförmälda kommunalombud. Angående förfarandet tillämpas i allt väsentligt nuvarande bestämmelser, dock skola mantalsuppgifterna, vilka redan använts av pastor vid församlingsbokens kompletterande, avlämnas till förrättningsmannen genom pastor. Några ytterligare uppgifter från allmänheten erfordras därför icke. Arbetsgivare, som hos sig i regel har anställda högst fyra tjänare eller andra arbetare, bör i sin mantalsuppgift lämna uppgift om dessas namn och bostad. Har arbetsgivare större antal arbetare i sin tjänst, böra särskilda förteckningar härom i två exemplar senast den 5 november av arbetsgivaren insändas till länsstyrelsen. Det förutsattes, att formulär härför fastställes, så upprättat, att ena exemplaret av uppgiften kan återställas till arbetsgivaren med anteckning om de anställdas skattenummer och det utskyldsbelopp, som skall för varje termin i förskott innehållas för envar anställd. Sedan förrättningen för varje kommun avslutats, böra konceptmantalslängden och de avlämnade uppgifterna omedelbart insändas till länsstyrelsen för att där utan dröjsmål granskas under jämförelse med folkregistret. Arbetet härmed bör bedrivas med all kraft jämsides med förrättningarna i orten. Enär det är av vikt, att

314 mantalslängden tidigast möjligt avslutas, bör pastor senast den 10 januari till länsstyrelsen insända i § 10 mom. 1 mantalsskrivningsförordningen omförmälda längd över dem, som avlämnat flyttningsbetyg, och förteckning över födda, döda samt inoch utflyttade personer. Denna längd och förteckning skola enligt nuvarande bestämmelser avlämnas före den 15 januari. Det kan väl vara tveksamt, huruvida pastor med hänsyn till mängden av ämbetsgöromål, som pläga åvila honom vid tiden för årsskiftet, kan hinna färdigställa nämnda handlingar till den 10 januari. .De sakkunniga hålla dock före, att detta bör kunna medhinnas, om förarbetena göras i god tid under det gamla året. Man torde ock hava anledning hoppas, att allmänheten skall efter den nya ordningen i större utsträckning än hittills fullgöra sin anmälningsskyldighet i rätt tid, så att arbetet med upprättandet av längden och förteckningen kommer att åtminstone som regel bliva mindre. Granskning av mantalsuppgifter samt nämnda längd och förteckning bör vara avslutad senast den 15 januari. Vid denna tidpunkt böra även folkregisterkortens revidering vara avslutad och tryckplåtarna till adresseringsmaskinen bragta i överensstämmelse med folkregistret och den kompletterade konceptmantalslängden. I samband med insortering av tryckplåtarna bestämmas de skattskyldigas skattenummer för året och kompletteras plåtarna med inskription härom. Under tiden 15—31 januari utskrives därefter mantalslängden medelst adresseringsmaskinen och kompletteras med anteckning om fastigheter med flera anteckningar i enlighet med konceptmantalslängden. Mantalslängden bör sålunda kunna föreligga i avslutat skick omkring den 15 februari. Någon granskning av pastor torde icke längre erfordras, och mantalslängden bör alltså kunna anses avslutad i mitten av februari månad. Det renskrivna och av mantalsskrivningsförrättaren undertecknade exemplaret kan alltså avlämnas till taxeringsnämndens ordförande åtminstone den 20 februari. Mantalsskrivningsförrättningarna böra bedrivas i rask takt. Såsom förrättningsmän böra därvid ifrågakomma icke allenast häradsskrivare, i den mån dessa kunna avvaras från ledningen av arbetet å uppbördsavdelningarna, utan även underordnade tjänstemän å dessa avdelningar, eventuellt även landsfiskaler och andra lämpliga personer i mån av behov.» Över de sakkunnigas betänkande avgåvos efter remiss utlåtanden av kammarkollegium, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, kommerskollegium, domkapitlen, överståthållarämbetet och länsstyrelserna, handelskamrarna, landsorganisationen, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, allmänna svenska prästföreningen, föreningen Sveriges landsfiskaler, landskommunernas kamerala tjänstemannaförening, svenska exekutionsmännens riksförbund, Sveriges häradsskrivarförening och Sveriges stadskamerala förening. I de avgivna utlåtandena vitsordades tämligen allmänt behovet av en förbättrad folkbokföring. Medan domkapitlet i Linköpings stift helt anslöt sig till de sakkunnigas förslag och länsstyrelserna i Blekinge, Gävleborgs samt Västerbottens län synas hava ansett detsamma i huvudsak ägnat att läggas till grund för en reform på området, uttalades eller förutsattes i flertalet av utlåtandena i övrigt, att frågan borde ägnas ytterligare utredning. Kammarrätten, statistiska centralbrån, pensionsstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, landsorganisationen och svenska stadsförbundet framhöllo därvid, att frågan borde lösas endast efter en allsidig prövning i ett större sammanhang.

315 Angående de allmänna riktlinjerna för en blivande folkbokföringsreform gingo meningarna isär. Kammarrätten, domkapitlen i ärkestiftet samt i Växjö, Lunds, Göteborgs och Härnösands stift, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län samt allmänna svenska prästföreningen och Sveriges häradsskrivarförening voro benägna att först söka frågans lösning inom ramen för den bestående ordningen, domkapitlet i Göteborg dock med reservation för de större städerna, i vilka särskild civil folkbokföring vid sidan av den kyrkliga vore behövlig. Vid en reform borde enligt kammarrätten i första hand tillgodoses behovet av en revision av mantalsskrivningsförordningen i syfte att göra mantalsskrivningen mera motsvarande de verkliga förhållandena än den dittills varit, överståthållarämbetet och länsstyrelserna i Södermanlands och Älvsborgs län föreslogo, att kyrkobokföringen kompletterades med länsvis förda adressregister, avsedda att upptaga även anställningsanmälningar. Kammarrätten vitsordade gagnet av sådana register men fann frågan om deras inrättande vittutseende och beroende av spörsmålet om kommunaluppbördens inflyttande till länsstyrelserna. Allmänna svenska prästföreningen ifrågasatte, huruvida icke indrivningsväsendets behov av aktuella adressuppgifter kunde tillräckligt tillgodoses genom att adressförändringar antecknades i mantalslängden för året. I åtskilliga av övriga utlåtanden kritiserades det av de sakkunniga föreslagna systemet med en löpande civil folkbokföring vid sidan av den historiskt givna utan att dock i utlåtandena kommer till synes, vilken annan anordning man tänkt sig för tillgodoseende av de behov, vilka föranlett de sakkunnigas förslag. Av de olägenheter, som tillvitades det föreslagna systemet, må här nämnas dubbelarbete med folkbokföringen, ökad arbetsbörda för prästerskapet, ökad skriftväxling mellan myndigheterna och betungande anmälningsskyldighet för allmänheten. Därjämte drogs systemets effektivitet i tvivelsmål. I sistnämnda hänseende framhölls särskilt, att de sakkunniga syntes hava överskattat menige mans villighet och förmåga att medverka med fullständiga och riktiga uppgifter. Ehuru länsstyrelsen i Östergötlands län hörde till dem, som framställt sistberörda anmärkning, ansåg länsstyrelsen dock det av de sakkunniga skisserade förslaget till organisation av folkbokföringsväsendet i stort sett väl anordnat. Sympatier för ett särskilt civilt folkregister anordnat på ett eller annat sätt torde även kunna utläsas av de utlåtanden, som avgivits av pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län samt landsorganisationen och Sveriges stadskamerala förening ävensom — åtminstone för de större städernas vidkommande — av domkapitlet i Göteborgs stift, länsstyrelserna i Skaraborgs och Västernorrlands län samt svenska stadsförbundet. Länsstyrelsen i Hallands län och svenska stadsförbundet kunde icke tillstyrka centralisering av den civila folkbokföringen. Länsstyrelsen ansåg

316 dock, att frågan om sagda bokföring skulle förläggas hos länsstyrelsen eller hos häradsskrivarna finge bero på om de sistnämnda inflyttades till länsstyrelserna eller icke. Stadsförbundet ansåg, att en centralisering på ifrågavarande område skulle komma att avsevärt öka ett i åtskilliga städer redan dessförutan förefintligt starkt behov av egna mantalskontor efter Stockholms och Göteborgs mönster, samt att en folkbokföringsreform fastmer borde inriktas på att undanröja det väsentligaste hindret för tillkomsten av sådana kontor, nämligen att allmänheten icke kunde kommunalt åläggas anmälningsskyldighet till den myndighet, som förde stadens folkregister. I övriga utlåtanden, som upptaga förevarande spörsmål, synes det i allmänhet hava förutsatts, att folkregistret skulle föras centralt för varje län hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Stockholms län anmärkte dock, att stora svårigheter förefunnes för att skapa en korrekt central folkbokföring inom ett län, som ju bestode av ett flertal kommuner, och att ett dylikt register icke kunde vidmakthållas utan lokalorgan. Från ett uttalande av landsorganisationen skulle man möjligen kunna sluta, att organisationen tänkt sig folkregistret centralt för hela riket. Organisationen yttrade nämligen, att för det lyckliga genomförandet av en omorganisation av socialförsäkringen ett allmänt folkregister vore av nöden, samt att om ett sådant inrättades såväl pensionsstyrelsens och andra specialregister som det av de sakkunniga ifrågasatta skatteregistret syntes kunna undvaras. Till jämförelse bör emellertid i detta sammanhang måhända omnämnas, att Skånes och Blekinge handelskammare i sitt utlåtande förordade, att den registerföring, som krävdes för den allmänna pensionsförsäkringen, skulle lokaliseras och inordnas i registerföringen hos länsstyrelserna, vilka även skulle få sig anförtrott bestyret med utbetalning av pensionerna. Ordningen för folkregistrens eller adressregistrens förseende med aktuella uppgifter om förändringar i befolkningsläget genom flyttningar, födelser och dödsfall m. m. beröres icke i flertalet utlåtanden. Av de myndigheter, som yttrat sig i frågan, förutsatte överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Älvsborgs län, att flyttningsanmälningar skulle förmedlas av prästerskapet men anställningsanmälningar göras direkt, under det domkapitlen i Lunds och Luleå stift förordade ett direkt anmälningssystem överhuvud utan prästerskapets medverkan. För utlåtandena, såvitt de beröra den av de sakkunniga förordade adresseringsmaskinen, synes icke erforderligt att lämna någon närmare redogörelse. Endast ett av dem, pensionsstyrelsens, innehåller för övrigt uttalanden om sagda maskin med särskilt avseende på dess användbarhet som hjälpmedel i folkbokföringsarbetet. Under hänvisning till att uppgifterna om vissa identifieringsdata, vilka användas såsom ingångar till styrelsens omfattande avgiftskontoregister, i överraskande stor utsträckning vore föremål för ofullständig eller felaktig återgivning och av dessa eller andra anledningar i talrika fall växlade år från år i mantalslängderna eller i de på dem byggda avgiftsförteckningarna, och att givetvis dessa växlingar skulle undvikas, om vid utskrivningen av sagda förteckningar, såsom de sakkunniga

317 föreslagit, för varje person städse användes samma adressplåt, tillstyrkte styrelsen på det livligaste, att adresseringsmaskiner komme till användning i största möjliga utsträckning. De sakkunnigas förslag om införande av medborgarbok hälsades med tillfredsställelse av kammarrätten, domkapitlen i Lunds och Visby stift, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Blekinge och Malmöhus län samt allmänna svenska prästföreningen. Det betonades, att en sådan bok hade en stor uppgift att fylla, men framhölls också, att dess införande säkerligen icke, såsom de sakkunniga föreställt sig, skulle medföra någon minskning i prästerskapets arbetsbörda. Domkapitlet i Lunds stift och prästföreningen betvivlade, att densamma skulle kunna ersätta flyttningsbetyg. Dessa måste nämligen innehålla uppgifter även om vissa ömtåliga familjeförhållanden, vilkas antecknande i medborgarboken icke rätt gärna kunde komma i fråga. Sistnämnda domkapitel antog även, att medborgarboken för större delen av befolkningen icke skulle bliva till någon nytta. Under sådana förhållanden ville domkapitlet ifrågasätta, huruvida man icke till en början skulle kunna inskränka sig till att utfärda medborgarböcker allenast åt dem, vilka frivilligt och således i eget intresse begärde att utfå sådan bok. Beträffande mantalsskrivningens ordnande framställde allmänna svenska prästföreningen följande förslag: Varje husfader skulle åligga att avlämna mantalsuppgift i två exemplar för sig och sin familj samt eventuellt hos honom inneboende. Varje fastighetsägare skulle därutöver lämna förteckning över alla, åt vilka han i sin fastighet upplåtit bostad. Dessa uppgifter skulle uppsamlas av polismyndigheten och överlämnas, det ena exemplaret åt pastor att användas vid förskrivningen och det andra åt mantalsskrivningsförrättaren att användas såsom mantalslängdskladd. Med sådant förfarande vore det uteslutet att en person, som icke vore boende i församlingen, bleve därstädes mantalsskriven och nära nog uteslutet, att en inom församlingen boende person undginge att mantalsskrivas. Erfarenheten hade visat, att detta förfaringssätt medgåve en snabb mantalsskrivning och lämnade ett mycket gott resultat. Sveriges häradsskrivarförening ansåg den av de sakkunniga föreslagna inskränkningen i rätten för allmoge å landet och mindre skrivkunniga att muntligen lämna mantalsuppgifter omöjlig att genomföra. De sakkunnigas förslag föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Vid 1930 års riksdag väcktes i andra kammaren ånyo motion med hemställan, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om allsidig utredning rörande åtgärder för införande av folkregister och därmed i samband stående frågor. Andra kammarens andra tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades för beredning, inhämtade yttranden över densamma från statistiska centralbyrån, pensionsstyrelsen och socialstyrelsen. Yttrandena innehålla i stort sett inga nya synpunkter utöver dem, som framförts i utlåtandena över 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande. Pensionsstyrelsen utökade dock exemplifieringen av det gällande folkbok-

318 föringssystemets brister med att omnämna, att årligen åtminstone ett tiotusental personer samtidigt mantalsskreves på två håll och ett lika stort antal överhoppades vid utskrivandet av kyrkoböcker och mantalslängder. Därjämte uttalade styrelsen, att ett centralt, hela rikets befolkning omfattande folkregister med fördel skulle kunna komma till användning vid en mångfald olika förvaltningsuppgifter och särskilt för styrelsens vidkommande i hög grad underlätta framställningen av dess statistik. Utskottet hemställde om bifall till motionen, vilket även blev kammarens beslut. Sedan ärendet i första kammaren beretts av kammarens första tillfälliga utskott, biträdde kammaren med bifall till sagda utskotts hemställan andra kammarens beslut. I skrivelse den 11 juni 1930 till Konungen anförde riksdagen, bland annat: Riksdagen finner, att den svenska folkbokföringen fyller högt ställda krav på tillförlitlighet och ordning, därest kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningarna rätt tillämpas och efterlevas, men att förhållandena numera inom del moderna samhället äro så väsentligt olika mot vid de tidpunkter, då det genom dessa förordningar fastställda systemet grundlades, att det icke längre är praktiskt möjligt att med tillhjälp av nämnda förordningar få till stånd en tillförlitlig registrering av befolkningen. Samtliga de hörda myndigheterna hava också liksom uppbördssakkunniga framställt anmärkningar för bristande effektivitet hos den nuvarande formen för folkbokföringen. Svårigheterna synas riksdagen framför allt hava uppkommit genom befolkningens under de senaste årtiondena oerhört ökade rörlighet, vilken säkerligen kommer att alltjämt tilltaga i omfattning och undan för undan vålla ökade svårigheter. Enbart denna omständighet kunde vara tillräcklig motivering för en utredning av den föreliggande frågan. Vid den föregående behandlingen inom riksdagen av förevarande ämne har framhållits önskvärdheten av en utredning i motionens syfte, men samtidigt förklarats, att uppbördssakkunnigas utlåtande borde avvaktas. Då dessas utlåtande numera avgivits och detta endast tagit ställning till frågan om en omläggning av folkbokföringen ur uppbörds- och indrivningssynpunkt, är enligt riksdagens mening en utredning i ämnet påkallad. Riksdagen vill därvid framhålla önskvärdheten och angelägenheten av att densamma kommer att taga ståndpunkt till alla de frågor, som sammanhänga med ordnandet av en modern folkbokföring, jämväl ur kostnads- och organisationssynpunkt. Huruvida det är möjligt att nå avsedda mål genom att, med bibehållande av det nuvarande systemet, vidtaga förbättringar i syfte att öka dess effektivitet, eller om man blir nödsakad att övergå till ett helt nytt system, får givetvis en blivande utredning klarlägga. Med hänsyn till vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om en allsidig utredning rörande åtgärder för införande av folkregister och därmed i samband stående frågor.» Den av riksdagen gjorda framställningen om utredning aktualiserades ytterligare genom en av chefen för generalstaben till Konungen ingiven skrivelse, dagtecknad den 10 oktober 1931. Skrivelsen var av följande lydelse: »Den militära redovisningen grundar sig i väsentlig mån på den civila folkbokföringen. Sålunda erhålla de militära redovisningsmyndigheterna samtliga grundläggande uppgifter rörande landets värnpliktiga ävensom meddelande angående ändringar däri från de folkredovisande civila myndigheterna. Enär emellertid vårt folkbokföringssystem städse varit otillfredsställande och bristfälligt, har det varit nödvändigt att för åstadkommande av en effektiv militär redovisning vid

319 sidan av de civila myndigheternas medverkan härvid upprätthålla särskilda kontrollåtgärder. Dessa bygga på av de värnpliktiga själva jämlikt värnpliktslagens bestämmelser till de militära redovisningsmyndighelerna lämnade adress- och mönstringsuppgifter. Då emellertid i många fall de värnpliktigas skyldigheter i detta hänseende icke fullgöras, företer den militära redovisningen, trots de särskilda kontrollåtgärderna, vissa brister. Uti skrivelse den 11 juni 1930, nr 381, har riksdagen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om en allsidig utredning rörande åtgärder för införande av folkregister och därmed i samband stående frågor. Vid en dylik utredning vore det av betydelse att ävenledes toges sikte på den ifrågasatta folkregistreringens användbarhet för den militära redovisningen. Därest denna registrering ur militär synpunkt bliver fullt effektiv, kan det nämligen tagas under omprövning, huruvida icke ovannämnda särskilda militära kontrollåtgärder kunde avsevärt förenklas eller rent av bortfalla. Enär den militära sidan av denna fråga snarast kräver en lösning, vore det önskvärt, att den ifrågavarande utredningen, trots nu rådande ekonomiska förhållanden, inom den närmaste framtiden kommer till stånd, samt att sakkunnig militär person beredes tillfälle att deltaga i densamma. På grund av vad ovan anförts får hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet jag härmed hemställa, dels att vid den i riksdagens skrivelse den 11 juni 1930, nr 381, begärda utredning även måtte tagas sikte på den ifrågasatta folkregistreringens användbarhet för den militära redovisningen och att härför sakkunnig militär person, på förslag av chefen för generalstaben, beredes möjlighet deltaga i densamma, dels att, med hänsyn till genomförandet av förbättringar i den nuvarande militära redovisningen, den ovannämnda utredningen snarast måtte komma till stånd.» Brist p å e r f o r d e r l i g a m e d e l f ö r a n l e d d e emellertid, s o m synes av s v a r e t p å e n vid 1932 å r s r i k s d a g f r a m s t ä l l d interpellation i f r å g a n , a t t m e d d e n b e g ä r d a u t r e d n i n g e n fick a n s t å tills v i d a r e . År 1934 k o m m o h i t h ö r a n d e frågor å t e r u n d e r b e h a n d l i n g e h u r u i viss m å n från a n d r a utgångspunkter. I e n d e n 1 m a r s 1934 till chefen för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t a v l å t e n skrivelse fäste Sveriges håradsskrivarförening u p p m ä r k s a m h e t e n p å att folkbokf ö r i n g e n i r i k e t icke f u n g e r a d e p å ett tillfredsställande sätt. Ett yttre tecken härtill vore den starka ökningen av mantalsskrivningsmålens antal i första instans. Enligt av föreningen sammanbragta uppgifter hade detta antal stegrats från ett hundratal 1917 till över 14 000 år 1933. Vid tiden för 1918 års fattigvårdslags ikraftträdande hade antalet mantalsskrivningsmål sålunda varit helt obetydligt. Ehuru avsikten med anknytandet av hemortsrätten i fattigvårdsavseende till den faktiska mantalsskrivningen givetvis varit att därigenom minska antalet fattigvårdsmål samt de nya bestämmelserna härutinnan verkat hämmande på fattigvårdsmålens stegring, hade likväl, sedan verkningarna av nämnda bestämmelse angående hemortsrätten börjat göra sig märkbara, antalet mantalsskrivningsmål ökat i oroväckande omfattning. Enligt föreningens mening berodde denna ökning under senare år i någon mån på kommunernas önskan att draga till sig begärliga skatteobjekt men framför allt på deras intresse att förebygga blivande fattigvårdsfall. Under den ekonomiska krisens tryck hade delta senare intresse allt mera gjort sig gällande under de sista åren. Stegringen av antalet mantalsskrivningsmål medförde betydande olägenheter. Därav uppstod ett besvärande arbete för länsstyrelser, mantalsskrivningsförrättare, polismyndigheter och kommuner samt ett allmänt osäkerhetstillstånd beträffande den civila hemorten för alla de personer,

320 som berördes av besvären. Härtill komme de betydande kostnaderna för målens handläggning och utredning. Även om fattigvårdslagens hemortsrättsregler vållat det rådande intresset för mantalsskrivningsprocesserna, ansåg föreningen, att orsakerna till dessa låge djupare. Gällande författningar, som reglera folkbokföringen, motsvarade icke tidslägets krav och gåve icke medel att möta de svårigheter, som vållades av befolkningens inför de begränsade förvärvsmöjligheterna alltmer ökade rörlighet. Härtill komme, att gällande bestämmelser i många fall vore sådana, att de omöjliggjorde noggrann och effektiv folkbokföring och rent av genom sin avfattning inbjöde till felaktigheter. Reformer i själva mantalsskrivningsförfarandet vore därför nödvändiga. Härvid borde man i görligaste mån sträva mot en sådan anordning, att bosättningsort och mantalsskrivningsort bringades att sammanfalla, att dubbelskrivningar undvekes och att personer ej heller onödigt uteslötes från mantalsskrivning. F ö r e n i n g e n föreslog h ä r e f t e r åtskilliga r e f o r m e r , g e n o m v i l k a i n o m r a m e n för det b e s t å e n d e en f ö r b ä t t r a d o r d n i n g skulle k u n n a å v ä g a b r i n g a s . Sålunda borde i större kommuner med mera rörlig befolkning och snabbt fortskridande fastighetsdelning, församlingsboken uppläggas efter annan grund än efter bostad. Förskrivningarna borde utförligare regleras i kyrkobokföringsförordningen. Pastor borde vid förskrivningsförrättning äga tillgång till förekommande mantalsuppgifter och sådan förrättning förty icke hållas tidigare än att berörda uppgifter hunnit inkomma. Kommunalombuden borde icke blott såsom nu gälier närvara vid själva sammanträdena för mantalsskrivningen utan även före dessa verkställa vissa undersökningar och samarbeta med mantalsskrivningsförrättaren för åstadkommande av en riktig mantalsskrivning. Utsträckt skyldighet att lämna skriftliga mantalsuppgifter borde föreskrivas. Vidare borde lämnas dels föreskrifter om mera enhetliga och praktiska arbetsmetoder vid förarbetena till mantalsskrivningen samt om förfaringssättet därvid, dels ock vägledande bestämmelser angående skriftväxlingen mellan mantalsskrivningsförrättarna till förebyggande av, att någon obehörigen uteslötes från mantalsskrivning eller på mer än ett ställe samtidigt mantalsskreves. övervägas borde, huruvida icke medgivandet för vissa mantalsskrivningsdistrikt i Kopparbergs län att uppdela mantalslängderna i en fastighetsliggare, som bibehölles under en femårsperiod, och en personell liggare, som årligen omskreves, kunde utsträckas jämväl till andra orter med livlig jordstyckning. En föreskrift borde införas, att den tilläggslista, som i januari månad skall av pastor avlämnas till mantalsskrivningsförrättaren, skulle avse de kyrkliga flyttningarna till och med den 15 januari och ej såsom för närvarande gällde blott intill årsskiftet. För den, som trots påminnelse underläte att fullgöra sin kyrkobokföringsskyldighet, borde stadgas bötespåföljd. Vidare borde försöksvis inom något län uppläggas ett adressregister på grundval av mantalslängderna. Vidkommande slutligen de materiella reglerna för mantalsskrivningen vore en del oklara, andra olämpliga. Sålunda tarvade bosättningsbegreppet i § 3 mantalsskrivningsförordningen närmare utveckling genom anvisningar i stil med dem, som fogats till vissa paragrafer i kommunalskattelagen. Medgivandet i samma lagrum för vissa personer att välja mantalsskrivningsort kunde leda till missbruk och vore knappast förenligt med nutida samhällsbruk. Stadgandet i § 3 mom. 5 i förordningen ledde i praktiken till avsevärda olägenheter och syntes därför böra avskaffas. En folkbokföring, som medgåve så snabb uteslutning av en person från mantalsskrivning som enligt § 8 mom. 3 i förordningen utan att skyldighet förelåge för någon att efterforska personens vistelseort kunde knappast kallas effektiv. Möjlighet till ännu snabbare uteslutning förelåge i det fall, att en person efter att hava mantalsskrivits i en kommun kyrkligt utflyttade till en annan kommun men utan att uttaga flyttningsbetyg från sistberörda kommun före nästa mantalsskrivning bosatte

321 sig i en tredje. Såsom icke bosatt i den kommun, där han kyrkoskrivits, kunde han nämligen icke där mantalsskrivas, och om han verkligen bleve mantalsskriven i den kommun, där han bosatt sig, vore under nuvarande förhållanden ganska ovisst. Slutligen rådde stor tveksamhet och ojämnhet i fråga om tillämpningen av kvarskrivningsregeln i § 8 mom. 3 mantalsskrivningsförordningen, och särskilt den omständigheten att utslag i mantalsskrivningsmål ofta ej kunde meddelas före nästa mantalsskrivning medförde betydande olägenheter. Vid 1934 års riksdag väcktes 1) en motion, nr 34 i andra kammaren, av kommitténs ledamot herr Ericson i Boxholm, däri hemställdes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville företaga en allmän revision av gällande bestämmelser i fråga om mantalsskrivning i syfte att i motionen påtalade olägenheter måtte bliva i möjligaste mån avhjälpta»; samt 2) likalydande motioner, nr 124 i första kammaren av herr Rosén m. fl. och nr 227 i andra kammaren av herr Nilsson i Göteborg m. fl., i vilka hemställdes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag till sådan ändring av mantalsskrivningsförordningen eventuellt även av kommunalskattelagen, att skattskyldig icke obehörigen m å kunna undandraga sig sin skatteplikt mot kommun, vilken är att anse som hans naturliga beskattningsort». Motionerna hänvisades till bevillningsutskottet, som hemställde, att riksdagen måtte i anledning av herr Ericsons motion i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om verkställande av en allsidig och förutsättningslös utredning i syfte att åstadkomma förbättrad lagstiftning rörande mantalsskrivning och därmed sammanhängande frågor samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kan giva anledning, samt att de båda övriga motionerna, i den mån de icke kunde anses besvarade genom det ovan anförda, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Som motivering för sin hemställan anförde utskottet — efter att hava lämnat en översikt över folkbokföringsfrågans tidigare behandling och redogjort för innehållet i häradsskrivarföreningens ovan omförmälda skrivelse — bland annat följande: Spörsmålet rörande en förbättrad mantalsskrivning hade uppmärksammats av 1930 års riksdag i samband med behandlingen av frågan om folkbokföringens ordnande. Vad nämnda års riksdag i sin skrivelse nr 381 framhållit angående orsakerna till folkbokföringens bristande effektivitet funne utskottet fortfarande äga giltighet. Den betydande ökning av antalet mantalsskrivningsmål i första instans, som under de senaste åren ägt rum, syntes ytterligare bekräfta riktigheten av den uppfattningen, att gällande bestämmelser rörande mantalsskrivning och kyrkobokföring vore behäftade med brister, samt att det förelåge ett stort behov av åtgärder för åstadkommande av förbättring på förevarande område. Vad anginge de brister, som vidlådde gällande bestämmelser rörande mantalsskrivningen, förtjänade följande särskilt framhållas. På grund av de från mantalsskrivningsförordningens tillkomst inträffade ändrade förhållandena beträffande befolkningens bosättning och framför allt i fråga om dess ökade rörlighet hade den i nämnda förordning gällande bestämmelsen, att en persons bosättningsort i regel skulle vara grunden för mantalsskrivningsorten, vållat svårigheter vid förordningens tillämpning samt medfört ett stort antal tvister om vilken ort, som skulle betraktas som rätt man-

322 talsskrivningsort. Utskottet, som icke ansett sig böra göra något uttalande om vilken ort som enligt nutida rättsuppfattning borde bära de med mantalsskrivningen förenade förpliktelser och åtnjuta därmed förenade förmåner, ville emellertid framhålla nödvändigheten av, att detta spörsmål gjordes till föremål för närmare undersökning. Likaledes syntes böra tagas under övervägande, vilka åtgärder som borde vidtagas till förhindrande av att personer utelämnades vid mantalsskrivningen. Ehuru denna principiellt skulle omfatta alla mantalsskrivningsskyldiga, föreskreve likväl ovannämnda förordning, att person, som saknat stadigt hemvist och vars vistelseort efter ett års kvarskrivning fortfarande vore obekant, skulle vid mantalsskrivningen utelämnas. Givet vore, att dylika fall av legalt utelämnande liksom även vissa fall av icke legalt utelämnande, som, enligt vad för utskottet uppgivits, förekomme, med hänsyn till gällande bestämmelser om hemortsrätt i fattigvårdshänseende kunde leda till orättvisor ur fattigvårdssynpunkt. Vidkommande reglerna för det processuella förfarandet i mantalsskrivningsmål hade dessa visat sig vara i hög grad ofullständiga och medföra, att olika länsstyrelser handlade dylika mål på olika sätt. Beträffande reglerna om forum hade dessa befunnits oklara i fråga om andra mål än underställningsmål. Enligt vad för utskottet uppgivits, medförde de bristfälliga processuella bestämmelserna svårigheter för kommun att bevaka sitt intresse av att en person, vars mantalsskrivning blivit i kommunen undanröjd, därefter verkligen mantalsskreves inom annan kommun. Nämnda brist i bestämmelserna kunde leda till, att personen i fråga med hänsyn till tidigare års mantalsskrivning bibehölle sin hemortsrätt i fattigvårdshänseende i klagandekommunen. Förutom det ovan anförda bidroge den bristande överensstämmelsen mellan mantalsskrivning och kyrkobokföring liksom även, på sätt häradsskrivarföreningen anmärkt, de i skilda hänseenden bristfälliga bestämmelserna rörande själva mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsförfarandet till, att mantalsskrivningens effektivitet minskades. Det år från år ökade antalet mantalsskrivningsmål medförde såväl en betydande arbetsbörda för de myndigheter, vilka skulle handlägga målen eller verkställa utredningar däri, som även ett allmänt osäkerhetstillstånd i fråga om den civila hemorten för de personer, som berördes av dylika tvister. Härtill komme de betydande kostnaderna för målens handläggning och utredning. Med hänsyn till mantalsskrivningens stora betydelse på skilda områden funne utskottet det vara angeläget, att snarast möjligt åtgärder vidtoges, som rådde bot mot de brister, som för närvarande vidlådde bestämmelserna angående mantalsskrivningen och därmed sammanhängande författningar. Utskottet ansåge därför, att en allsidig och förutsättningslös utredning borde verkställas på förevarande område, vid vilken utredning borde tagas under övervägande förutom vad förut framhållits jämväl, huruvida de av häradsskrivarföreningen föreslagna åtgärderna kunde bidraga till att åstadkomma ökad effektivitet i mantalsskrivningen. Det i motionerna I: 124 och II: 227 vidrörda spörsmålet rörande rätt till valfrihet i fråga om mantalsskrivningsort vore uppenbarligen av beskaffenhet att böra ingå i den av utskottet föreslagna utredningen. I övrigt saknade utskottet anledning att föreslå någon åtgärd på grund av dessa motioner. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan, och skrivelse avläts till Konungen den 20 april 1934. Genom beslut den 2 november 1934 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga för att jämlikt departementschefens bestämmande biträda vid den vidare behandlingen inom departementet av vissa genom riksdagens sistnämnda skrivelse och häradsskrivarföreningens framställning väckta frågor rörande mantalsskrivningsväsendet. Jämlikt detta bemyndigande tillkallades samma dag en sakkun-

323 nig, förste kanslisekreteraren E. Bsehrendtz. Denne var under slutet av år 1934 sysselsatt med en undersökning, huruvida några detaljspörsmål beträffande själva mantalsskrivningsförfarandet lämpligen kunde upptagas utan avvaktan på en mera omfattande utredning; närmast var häradsskri varföreningens framställning härvidlag i fråga. För denna undersökning införskaffades från länsstyrelser och mantalsskrivningsförrättare visst statistiskt material, vilket även bearbetades av den sakkunnige. Ett resultat av dennes arbete utgör kungörelsen den 21 december 1934 (nr 609) angående vissa särskilda uppgifter till mantalsskrivningen för år 1935 samt den därmed överensstämmande men ej tidsbegränsade kungörelsen den 6 december 1935 (nr 589) angående särskild tilläggsförteckning till mantalsskrivningarna. I övrigt gav utredningen icke stöd för antagandet, att man borde låta en allmän utredning föregås av vissa partiella reformer.

K A P . 5.

Kommitténs direktiv. Allmän motivering. Direktiven. Vid a n m ä l a n inför Kungl. Maj:t d e n 28 f e b r u a r i 1936 a v f r å g a n o m igångsättande av utredning rörande skatteuppbörd och folkbokföring m. m. anf ö r d e c h e f e n för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t , efter a t t h a v a l ä m n a t e n k o r t f a t t a d r e d o g ö r e l s e för d e n b e h a n d l i n g , f r å g a n t i d i g a r e erhållit, s a m t u p p d r a g i t vissa r i k t l i n j e r för u p p b ö r d s f r å g a n s u t r e d n i n g f ö l j a n d e : »Vad härefter angår folkbokföringen och därmed sammanhängande frågor, håller jag fortfarande för troligt, att de enligt det föregående ifrågasatta centrala uppbördsmyndigheterna lämpligen skulle kunna från häradsskrivarna och städernas kronouppbördsförvaltningar övertaga, utöver skattedebiteringen, även de övriga göromålen, d. v. s. främst mantalsskrivningen. Jag vill dock låta vara osagt, om icke härav skulle påkallas vissa ändringar i mantalsskrivningsförfarandet. Enligt min mening borde i sådant sammanhang utredas jämväl de olika förslag till sådana ändringar, som enligt det sagda blivit framförda från riksdagens, kammarrättens och häradsskrivarföreningens sida, och överhuvud företagas en revision av lagstiftningen på förevarande område. Enligt min mening är det emellertid tvivelaktigt, huruvida en tillräcklig effektivisering av vår folkbokföring kan erhållas allenast genom en revision av lagstiftningen rörande den årliga folkregistrering, som mantalsskrivningen utgör. Såväl inom riksdagen som från andra håll, bl. a. från 1924 års uppbördssakkunniga, ha framkommit förslag om ändringar i eller nya former för även den löpande folkbokföringen. Anses överhuvud en för det moderna samhällets krav tillfredsställande folkbokföring icke kunna ernås inom ramen av nuvarande organisation utan endast genom fogande av ett nytt led till vårt nuvarande system, böra sådana alternativ övervägas samt de ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna därav undersökas och framläggas. Det bör därvid noga beaktas, att dubbelarbete med bokföringen såvitt möjligt undvikes, att befolkningens medverkan icke göres mera betungande än nödvändigt samt att organisationen blir så enkel och kostnaderna så ringa som möjligt. Från dessa utgångspunkter torde vårt nuvarande folkbokföringssystem böra upptagas till allmänt övervägande. Att lämna närmare direktiv för denna utredning synes mig icke lämpligt. Jag vill emellertid icke underlåta att framhålla, att ehuru jag i det föregående utgått ifrån att det nuvarande mantalsskrivningsinstilutet skall befinnas vara i princip lämpligt att behålla, detta icke bör hindra, att vid en utredning även denna fråga bör förutsättningslöst prövas. Jag vill vidare påpeka, att det på detta område synes angeläget att vid en utredning tillgodogöra sig de erfarenheter, som vunnits inom pensionsstyrelsen och underlydande organ vid den allmänna folkpensioneringens administration. »

325 Motiveringen. Lokal folkbokföring. Av författningsförslaget framgår, att kommittén så tillvida bibehållit det nuvarande systemet för den löpande folkbokföringen, att prästerskapet ansetts böra alltjämt hava den befattning därmed, som det under mer än två århundraden haft och på ett i stort sett förtjänstfullt sätt utövat. Såväl hänsyn till allmänhetens berättigade intresse av goda förbindelser med folkbokföringsmyndigheterna som omsorgen om folkbokföringens effektivitet torde kräva, att den löpande folkbokföringen åtminstone i huvudsak bedrives lokalt i samma utsträckning som för närvarande. En fögderivis, länsvis eller för hela riket centraliserad sådan bokföring skulle säkerligen icke med erforderlig smidighet förmå följa de ständiga växlingarna i befolkningsläget. Huru den för det borgerliga samhällets behov erforderliga folkbokföringen än må organiseras, måste alltjämt i församlingarna för kyrkliga ändamål böcker föras över församlingsmedlemmarna. Att anförtro förandet av dessa böcker åt andra tjänstemän än församlingsprästerna är givetvis uteslutet och, om en från den kyrkliga skild civil folkbokföring skulle anförtros åt andra tjänstemän än prästerna, bleve prästerskapet nödsakat att föra kyrkoböckerna med betydligt större fullständighet än som är erforderligt, då den civila och kyrkliga folkbokföringen ligga i samma hand. En dylik anordning skulle medföra dubbelarbete med folkbokföringen och åsamka det allmänna starkt ökade kostnader för densamma, kostnader för vilka näppeligen bärande skäl skulle kunna anföras. Prästerskapets stora orts- och personkännedom, prästernas kunnighet och erfarenhet i fråga om folkbokföring samt allmänhetens genom århundraden förvärvade vana att i folkbokföringsärenden vända sig till prästen i församlingen äro dessutom tillgångar, som icke böra lämnas outnyttjade. Ur kyrklig synpunkt är det slutligen av betydelse, att prästerna kunna bibehålla den kontakt med församlingsmedlemmarna, som deras handhavande av den nuvarande kyrkobokföringen, särskilt på landsbygden, bidrager till att skapa. Den minskning av prästerskapets nuvarande göroniål, som folkbokföringens överflyttande till civila myndigheter skulle medföra, torde även giva upphov till svårlösta problem rörande statskyrkans verksamhet. Hänsyn till behovet av smidig anpassning efter särskilda ortsförbållanden har dock föranlett kommittén att icke föreslå ett genomförande av den angivna principen om prästerna som lokala myndigheter även för den civila folkbokföringen utan möjlighet till undantag. Att medgiva dylika undantag har lagts i Konungens hand. Kommittén har därvid närmast tänkt på sådana orter, framför allt rikets största städer, i vilka befolkningens talrikhet och rörlighet kunna vålla, att arbetet med den civila folkbokföringen bleve alltför betungande för prästerskapet, och göra en annan organisation av denna bokföring ur effektivitets- och kostnadssynpunkt önskvärd. I dessa orter torde prästernas erfarenhet av folkbokföringsarbete samt deras orts- och personkännedom icke behöva tillmätas avgörande betydelse för organisations-

326 frågans ordnande, och icke heller torde deras kontakt med församlingsmedlemmarna på samma sätt som i mindre orter vara beroende av arbetet på pastorsexpeditionen. Då prästerskapet i dessa orter icke skola handhava den civila folkbokföringen, kan det icke undvikas, att ett visst dubbelarbete med bokföringen måste förekomma, men det är att märka, att i de flesta av ifrågavarande orter ett sådant dubbelarbete redan förekommer och detta i vida större utsträckning än kommittén ifrågasätter. övergången till en dylik undantagsvis medgiven organisationsform i orter, där folkbokföringen förut varit ordnad på det för riket i allmänhet föreslagna sättet, underlättas därav, att kommittén även i de fall, då pastor är folkregisterförare, funnit sig böra upprätthålla en viss skillnad mellan den civila och kyrkliga bokföringen, särskilt i avseende å urkunderna, vilka dock i sistberörda fall skola föras på sådant sätt, att något dubbelarbete med bokföringen i allmänhet icke behöver ifrågakomma. Att kommittén gjort åtskillnad mellan den civila och den kyrkliga folkbokföringen har föranletts — utom av det skälet, att den civila och den kyrkliga registreringen hava att tjäna särskilda ändamål — huvudsakligen därav, att kommittén, för att folkbokföringen fullt skall kunna motsvara det moderna samhällets krav, funnit nödvändigt, att det vid sidan av ovan omförmälda lokala folkbokföring även förekommer en i vissa avseenden till länsstyrelserna och statistiska centralbyrån (riksmyndigheten) centraliserad folkbokföring. Endast genom en sådan centralisering har åt den civila folkbokföringen kunnat beredas den plats i statsförvaltningen, som bör tillkomma densamma såsom ett av de fundamentala organisatoriska hjälpmedlen för det borgerliga samhällets administration. Av de brister i kyrkobokföringen, som tidigare i kap. 3 påvisats, sammanhänga åtskilliga med att densamma bedrives uteslutande lokalt. Här må sålunda erinras om vad som anförts angående det besvär, med vilket framletandet ur kyrkoböckerna av önskade uppgifter ofta är förenat. För skatteindrivningen erbjuda de register, som enligt kommitténs förslag skola föras hos varje länsstyrelse över alla dem, som bo eller bott inom länet, sådana fördelar, att enbart dessa fördelar torde motivera registrens förande. Dessa register böra emellertid bliva till stort gagn icke blott för indrivningsmyndigheterna utan även för andra myndigheter, framför allt folkbokföringsmyndigheterna, samt för allmänheten. Till belysande av de centrala registrens betydelse m å anföras följande. Boutredning och släktforskning underlättas dels genom att huvudkort för avlidna personer samlas i ett centralt register hos riksmyndigheten, det s. k. riksregistret över avlidna, och dels genom de hos länsstyrelsen förda registren. Centralt förda register främja vidare kontrollen över att ingen blir på mer än ett ställe folkbokförd eller mantalsskriven eller obehörigen utesluten från folkbokföring eller mantalsskrivning. Riksregistret över obefintliga och riksbokföringsregistret tillgodose slutligen ett vid olika tillfällen framfört önskemål om en central registrering av dem, som antecknats som obefintliga. Å sid. 291 ovan har såsom en antaglig orsak till i församlingsböckerna förekommande oriktig civilståndsredovisning an-

327 givits den risk och omgång, som, där makarna levat å skilda orter, kan vara förenad med befordrandet av avis om makes dödsfall till pastor i den församling, varest den efterlevande är kyrkobokförd. Dylika olägenheter föreligga givetvis i alla de fall, då anmälan av något slag inkommit till pastor i församling, som icke är rätt inskrivningsort för det förhållande, anmälningen avser. Enligt kommitténs förslag skall folkregisterförare, som är oviss om vilken folkbokföringsmyndighet, som är behörig att vidtaga åtgärd, vartill anledning på grund av inkommen anmälan eller eljest föreligger, hänskjuta frågan till länsstyrelsen i länet. Kan icke heller länsstyrelsen avgöra, på vilken myndighet åtgärder ankomma, skall länsstyrelsen i sin tur överlämna ärendet till riksmyndigheten för utredning. Riksmyndigheten kan i allmänhet lösa frågan genom efterforskningar i myndighetens register och eventuellt genom korrespondens med länsstyrelserna i riket. I det nyss anförda exemplet rörande avis om makens dödsfall skall sålunda enligt kommitténs förslag folkregisterförare, som mottagit dylik avis, därest den efterlevande flyttat till annan ort, vidarebefordra avisen till folkregisterföraren i denna ort, endast om han vet, att den efterlevande fortfarande är folkbokförd där, men eljest till länsstyrelsen. Länsstyrelserna som centrala folkbokföringsmyndigheter. Genom att länsstyrelserna aktivt deltaga i folkbokföringsarbetet, i det att vid flertalet folkbokföringsåtgärder ett visst led i förfarandet ankommer på dem, vinnes en värdefull kontroll å folkregisterförarnas verksamhet. I detta sammanhang är även att märka, att prästerna i sin befattning med den civila folkbokföringen skola lyda under civila myndigheter, närmast länsstyrelsen. Även länsstyrelsernas verksamhet som centrala uppbördsmyndigheter kan förväntas erbjuda talrika tillfällen till dylik kontroll. För att kunna åvägabringa rättelse av oriktig folkbokföring i fall, då fel begåtts av folkbokföringsmyndighet eller rättelse eljest, exempelvis på grund av tredska från anmälningsskyldig persons sida, icke kan i annan ordning vinnas, hava länsstyrelserna i motsats till övriga folkbokföringsmyndigheter utrustats med rätt att på eget initiativ besluta om en persons folkbokföring. Härigenom torde vinnas större enhetlighet i praxis med avseende å dylika fall, vilka dessutom kunna väntas ofta bliva av sådan beskaffenhet, att särskilda krav måste ställas på den beslutande myndigheten. Riksmyndigheten. Den granskning, som uppgifterna till befolkningsstatistiken underkastas i statistiska centralbyrån, innebär, som förut nämnts, samtidigt en viss kontroll å folkbokföringen, och den i samband med granskningen förda korrespondensen med uppgiftslämnarna utgör ett medel för åvägabringande av rättelse av förekomna felaktigheter. P å grund härav och då ju centralbyrån bör bibehållas som folkräkningsmyndighet, har kommittén funnit det lämpligt att även föreslå centralbyrån som riksmyndighet för den löpande folkbokföringen. Det aktiva deltagande i den löpande folkbokföringen, som åligger riksmyndigheten, kommer att öka centralbyråns 21—388005.

II.

328 kontrollmöjligheter. Kommittén har dessutom tänkt sig, att riksmyndigheten skulle vid behov föranstalta om inspektion av folkregisterförares handhavande av folkbokföringen genom tjänstemän, som utsändas från myndigheten, eller genom mantalsskrivningsförrättare, som därtill förordnas av vederbörande länsstyrelse. Som i ett följande sammanhang närmare skall utvecklas, kommer länsstyrelsernas och statistiska centralbyråns inordnande i folkbokföringsorganisationen att möjliggöra införandet av maskinella hjälpmedel i folkbokföringsarbetet med mindre kostnader än vid en helt decentraliserad organisation. Mantalsskrivningen. I det föregående har anmärkts, att mantalsskrivningen innebär ett konstaterande av befolkningsläget vid en viss tidpunkt på året, nämligen årsskiftet. Till mantalsskrivningen hava hänförts rättsverkningar i en mångfald olika hänseenden. Det torde ligga i sakens natur, att dessa rättsverkningar i stort sett icke skulle kunna i stället anknytas till den löpande folkbokföringen på annat sätt, än att de ställdes i beroende av det av denna vid en viss tidpunkt redovisade befolkningsläget. Mantalslängderna skulle i sådant fall ersättas med utdrag av de urkunder enligt kommitténs förslag, som motsvara de nuvarande församlingsböckerna. Med hänsyn till de ifrågavarande rättsverkningarnas synnerliga vikt torde emellertid i allt fall ett särskilt förfarande icke kunna undvaras, i vilket den löpande folkbokföringen, innan befolkningsläget fixeras i längder, underkastas en ingående granskning för avhjälpande av eventuellt förekommande ofullständigheter och felaktigheter. I detta avseende fyller i det gällande systemet mantalsskrivningen en viktig uppgift. Otvivelaktigt har nämligen den samverkan mellan befolkningen, prästerskapet och mantalsskrivningsförrättarna, som äger rum vid mantalsskrivningarna, visat sig vara av stor betydelse för främjande av en riktig folkbokföring. Det har därför synts kommittén motiverat att bibehålla mantalsskrivningen, ehuru i något förändrat skick beträffande vissa detaljer, som ett särskilt folkbokföringsinstitut vid sidan av den löpande folkbokföringen. Folkräkning. Av systematiska skäl har kommittén i förslaget till folkbokföringsförordning vid sidan av stadgandena rörande löpande folkbokföring och mantalsskrivning även intagit vissa grundläggande bestämmelser om folkräkning, som ju även innefattar en bokföring i skilda hänseenden av folkmaterialet. Folkbokföringsnämnd. Kommittén har föreslagit, att i varje kommun skall finnas en folkbokföringsnämnd. Som ovan å sid. 300 omnämnts, förekommer det på landsbygden icke sällan, att kommunalombuden för mantalsskrivningen redan nu väljas med uppdrag att medverka till en riktig mantalsskrivning på ett betydligt mera positivt sätt än som förutsattes i mantalsskrivningsförordningen. Det är sålunda icke ovanligt, att ombuden erhålla var sin rote eller var sitt distrikt av kommunen att svara för och på kom-

329 munens bekostnad erhålla tillgång till en kopia av mantalslängden, understundom till en särskild del av längden, som berör deras område. De få sedan genom personliga besök eller på annat sätt kontrollera befolkningens omflyttningar och föra anteckningar härom. Flerstädes få de utdela eller försälja blanketter till mantalsuppgifter, ibland även insamla dem. Vid förskrivning äro de pastor behjälpliga med att ordna eller kollationera mantalsuppgifterna, vilka redan på detta stadium äro tillgängliga för pastor. De tjäna även som »pådrivare» vid infordrande av flyttningsbetyg eller mantalsuppgifter och tillhandagå ibland pastor eller mantalsskrivningsförrättare med utredningar. Vid själva mantalsskrivningsförrättningen blir givetvis kommunalombudens medverkan efter sådana förarbeten mera värdefull än eljest. På sina håll biträda de även pastor eller häradsskrivaren med vissa efterarbeten till mantalsskrivningen. Dessa anordningar hava i allmänhet lett till goda resultat, vilket bland annat visat sig däri, att antalet besvär i mantalsmål flerstädes minskats. Kommitténs förslag beträffande folkbokföringsnämnden innebär i stort sett endast ett lagfästande av en sålunda i åtskilliga kommuner redan förhandenvarande praxis, därvid dock nämndens verksamhet närmare anknutits till den löpande folkbokföringen. Att kommunalombuden enligt kommitténs förslag skola bilda en nämnd syftar främst till att giva stadga åt och kontroll över ombudens arbete men har även förestavats av önskemålet, att ombuden må kunna tillerkännas skäligt arvode för sitt arbete på sätt om ersättning åt ordförande och ledamöter i styrelser och nämnder i kommunallagarna är stadgat. Då folkbokföringsnämnden till följd av sin ovannämnda verksamhet kommer att mer än någon annan nämnd i kommunen vara sakkunnig i fråga om ärenden, som röra folkbokföringen, h a r kommittén funnit lämpligt att anförtro åt denna nämnd att företräda kommunen och bevaka dess rätt i sådana ärenden. Jfr specialmotiveringen till 8 § c). Folkbokföringsurkunderna. Samtliga de nuvarande kyrkoböckerna utom inflyttningsboken motsvaras i det nya systemet av särskilda urkunder. (Jfr dock 106 §.) Därjämte hava i det nya systemet för särskilda ändamål införts vissa ytterligare urkunder, beträffande vilka närmare redogöres i specialmotiveringen till folkbokföringsförordningen. Det nuvarande systemet förutsätter, att alla anteckningar för kyrkobokföringen föras i böcker med fasta blad. Som av framställningen i kap. 3 här ovan framgår, föranledas härav, åtminstone såvitt angår församlingsboken, åtskilliga olägenheter. Blad bliva fullskrivna och anteckningar, som skolat göras å dessa blad, måste föras å tillgängliga tomma blad på olika ställen i boken till men för överskådligheten. Då plats ej längre finnes för införande av nya anteckningar, måste församlingsboken omskrivas, vilket medför ett betydande arbete. Vid omskrivningen föreligger risk för att personer bliva dubbelförda eller uteglömda eller att förekommande anteckningar borttappas, införas i rum, där annan person än den anteckningen gäller är inskriven, eller förvanskas. Vid flyttning inom församlingen måste de

330 anteckningar, församlingsboken innehåller om den flyttande, med risk för förvanskningar överföras till upplägget för den fastighet, till vilken flyttningen skett, och överstrykas å det upplägg, där de förut varit införda. Underlåtenhet att verkställa berörda överstrykning medför, att personen blir dubbelförd i församlingsboken. Vid flyttning mellan församlingar kan innehållet i utflyttningsortens församlingsbok icke på annat sätt överföras till inflyttningsortens, än att anteckningarna avskrivas i ett flyttningsbetyg, som sedan får ligga till grund för införingen i sistnämnda orts församlingsbok. Här föreligger en dubbel fara för felskrivningar och därjämte risk för att på grund av glömska att överstryka den flyttandes rum i utflyttningsortens församlingsbok denne blir kyrkoskriven i två församlingar på en gång. Då en församlingsbok med fasta blad upplägges, måste utrymme lämnas för införande av framdeles tillkommande personer. Efter någon tids användning kommer en sådan församlingsbok å andra sidan att vara belastad med anteckningar rörande ett stort antal personer, som icke längre äro kyrkobokförda i församlingen. En församlingsbok med fasta blad kommer därför att vid varje tidpunkt kräva större utrymme än de då aktuella anteckningarna i densamma påkalla. En inbunden bok erbjuder å andra sidan en viss större trygghet mot att däri införda anteckningar bringas i oordning eller förkomma. Efter långvarig och flitig användning av boken kunna emellertid bladen lossna. De anförda olägenheterna hava föranlett kommittén att beträffande de — i förslaget till folkbokföringsförordning såsom register betecknade — folkbokföringsurkunder, vilkas innehåll ofta ändras, frångå det nuvarande systemet med fasta böcker. Valet h a r stått mellan böcker med löstagbara blad och kortregister. Även en bok med lösa blad erbjuder en viss garanti för att däri införda anteckningar icke bringas i oordning eller förkomma. Ett blad kan dock lättare avlägsnas ur en sådan bok än u r en bunden bok, utan att det observeras. Å andra sidan behöva dylika böcker icke i sin helhet omskrivas. Efter fullskrivna blad kunna oskrivna sådana insättas, och blad, vilkas innehåll icke är aktuellt, kunna uttagas för arkivering. 1 En olägenhet, som är gemensam för böcker med fasta blad och böcker med löstagbara blad, är den, att det i allmänhet icke är möjligt, att flera personer samtidigt arbeta med samma bok. Uppsamlingspärmarna för lösbladen måste vidare vara mycket stabila och hållbara, och stora krav måste ställas på de tekniska anordningarna för bladens fasthållande i pärmarna, så att å ena sidan säkerhet finnes för att de insatta bladen icke lossna och falla ut samt å andra sidan insättandet och uttagandet av blad kan ske lätt och snabbt utan att bladen sönderrivas. Som bekant pågår sedan några år tillbaka i rikets domsagor arbete med uppläggande av nya fastighetsböcker enligt lösbladssystem. Mindre stränga fordringar torde icke få ställas på de uppsamlingspärmar, 1 Församlingsböcker av lösbladstyp enligt det s. k. »Sundbybergssystemet» förekomma med vederbörande domkapitels medgivande i åtskilliga församlingar, särskilt inom ärkestiftet. Dessa böcker hava visat sig fördelaktiga ur arbetssynpunkt.

331 som skulle komma till användning vid folkbokföringsurkundernas uppläggande enligt lösbladssystem, än på pärmarna för de nya fastighetsböckerna. Dessa pärmar äro emellertid mycket tunga och tämligen dyrbara. Kortregister äro särdeles lätthanterliga, bland annat därigenom att flera personer kunna på en gång arbeta med ett och samma register, men förete å andra sidan olägenheter därutinnan, att korten, om icke tillbörlig aktsamhet iakttages vid registrets handhavande, kunna förkomma eller bringas i oordning. I länder, där kortregister komma till användning beträffande folkbokföringen, har erfarenheten dock visat, att denna olägenhet kan i stor utsträckning elimineras genom enkla organisatoriska försiktighetsmått. Kortregister torde vara något mera skrymmande än böcker. De kunna dock uppställas på sådant sätt, att olägenheterna härav bliva föga kännbara. Kortregister kunna uppläggas på sådant sätt, att de innehålla ett särskilt kort för varje däri upptagen person. Det är givetvis icke omöjligt att även i en bok, upplagd efter lösbladssystem, låta varje däri upptagen person hava sitt särskilda blad, men böcker, bestående av sådana lösblad, torde bliva mera skrymmande än ett kortregister, särskilt som korten ej kräva fullt samma storlek som blad, av vilka en del måste disponeras för bladets fasthållande. Det är dessutom lättare att vid behov omflytta korten i ett kortregister än bladen i en sådan bok. Kort torde vara hållbarare än blad, vilket särskilt blir av betydelse vid försändande olika myndigheter emellan. Vid övervägande av de olika systemens för- och nackdelar har kommittén funnit sig böra föreslå, att kommunregister, register över obefintliga, riks-, bokföringsregistret, riksregistret över avlidna och utvandringsregistret skola föras enligt kortsystem. Beträffande övriga såsom register betecknade ur-' kunder är deras förande enligt kortsystem en förutsättning för att de skola kunna tjäna de ändamål, för vilka de äro avsedda. Däremot har kommittén beträffande de såsom böcker betecknade folkbokföringsurkunder funnit goda skäl tala för att bibehålla det nuvarande systemet med fasta böcker. De anteckningar, som göras i dessa urkunder, äro grundläggande för de viktigaste införingarna i registren, varför största möjliga trygghet måste fordras för att anteckningarna icke förkomma eller bringas i oordning. Ifrågavarande urkunder användas mindre flitigt än registren och risken för att bladen till följd av bandens nötning skola lossna och bortfalla är därför mindre. De föras helt kronologiskt och behöva därför ej omskrivas. Beträffande de såsom register betecknade urkunderna har kommittén genom särskilda anordningar sökt i görligaste mån eliminera de risker, som äro förbundna med ett användande av kortsystem. För envar i riket folkbokförd person skall enligt förslaget finnas ett huvudkort. Detta medför bland annat fördelen av en bestående registrering av familjesamhörigheten så tillvida, att huvudkortet för en person, som bildat familj, alltid kommer att utvisa, vilka personer, som tillhöra eller tillhört familjen. 1 Å huvudkortet skola antecknas alla de data, som 1 Jfr i detta sammanhang vad ovan sid. 294 anförts angående de utomäktenskapliga barnens ställning.

332 kunna hava intresse i demografiskt eller socialstatistiskt hänseende. Kortet skall följa personen från den ena orten till den andra, allt eftersom personen flyttar. Det övervägande antalet kort för den i riket levande befolkningen kommer att ingå i de särskilda orternas kommunregister eller register över obefintliga. Korten för dem, som avlidit, utvandrat eller riksbokförts, uppsamlas centralt hos riksmyndigheten i riksregistret över avlidna, utvandringsregistret eller riksbokföringsregistret. De register, i vilka huvudkort ingå, komma alltså att uteslutande innehålla originalanteckningar om de å korten upptagna personerna. Liksom genom kortsystemets införande de felkällor elimineras, vilka härröra från omskrivningar av församlingsböckerna, undgår man genom anordningen med »flyttande huvudkort» den risk för felskrivningar, som nu föreligger dels vid överförandet från ett upplägg till ett annat i församlingsboken av personer, som flytta inom församlingen, dels vid utfärdandet av flyttningsbetyg och dels vid införandet av flyttningsbetygets uppgifter i inflyttningsortens församlingsbok. Dubbelföringar äro uteslutna, då endast ett gällande huvudkort får finnas för varje person. Kommittén har tänkt sig, att utväxlingen av huvudkort mellan folkbokföringsmyndigheterna skulle ske genom kortens försändande i rekommenderade brev med posten. För att icke skadas under postbehandlingen skulle korten vara inneslutna mellan pappkartonger i konvolut av särskild beskaffenhet. Till belysande av risken för att kort skola förkomma under postbefordran må några siffror anföras. Enligt generalpoststyrelsens officiella berättelse om postverkets förvaltning under år 1936 uppgick antalet inrikes brevförsändelser sagda år till 543 407 873, därav 9 487 354 rekommenderade. Av hela antalet portopliktiga försändelser befunnos 128 274, motsvarande allenast 24 på 10 000, försändelser definitivt obeställbara. Av de rekommenderade försändelserna voro endast 190, motsvarande 03 på 10 000, obeställbara. Angående orsakerna till obeställbarheten anföres i berättelsen: »Om man bortser från de fall, då obeställbarhet uppkommit på grund därav, att adressaten avrest, avlidit eller vägrat erlägga å försändelse vilande lösen, synes anledningen till postförsändelsers obeställbarhet i allmänhet kunna tillskrivas vederbörande avsändare själva, som å sina försändelser tecknat adressatens namn eller adress felaktigt eller ofullständigt samt uraktlåtit att, till ledning vid dylika försändelsers återställande till avsändare, å försändelserna angiva eget namn och adress. Emellertid förekomma icke blott felaktigt eller ofullständigt adressbetecknade försändelser utan även i jämförelsevis stort antal fullständigt adresslösa sådana. Under år 1936 inkommo nämligen till reklamationskontoret icke mindre än 1 290 vanliga brev och 244 brevkort, vilka upphämtats ur brevlåda och varit i avsaknad av varje beteckning rörande adress. Av dessa kunde genom kontorets åtgärder 214 brev och 7 brevkort tillställas respektive avsändare.» Där folkbokföringsmyndighet är avsändare och adressat, torde man icke behöva räkna med dylika anledningar till

333 obeställbarhet. Risken för att folkbokföringsförsändelser skola bliva obeställbara är med andra ord så gott som ingen. Reklamation, d. v. s. begäran om undersökning rörande försändelse, som förmenas icke hava i vederbörlig ordning vunnit avsedd befordran, inlämnas eller insändes antingen direkt till generalpoststyrelsen eller till fast postanstalt. Om reklamation anhängiggjorts vid fast postanstalt, överlämnas i allmänhet icke reklamationen till generalpoststyrelsen i annat fall, än då nöjaktig utredning icke kunnat verkställas vid vederbörande postanstalter. Antalet vid postkontor och postexpeditioner under år 1936 anhängiggjorda reklamationer, vilka kunnat vid dessa postanstalter slutbehandlas, utgjorde, såvitt angår brevförsändelser, 2 793, därav 1 085 rekommenderade brev. Att dessa reklamationer kunnat slutbehandlas vid postanstalterna torde betyda, att de lett till försändelsernas tillrättaskaffande. Å generalpoststyrelsens vederbörande avdelningar förekommo under år 1936 till behandling ärenden rörande 5 851 reklamerade brevförsändelser, av vilka 1 301 voro rekommenderade. Antalet försändelser, vilka efter reklamationen tillrättaskaffades eller vilkas behöriga framkomst påvisades, uppgick till 2 905, därav 1 030 rekommenderade. Antalet reklamerade brevförsändelser, som icke kunnat tillrättaskaffas, uppgick sålunda till 2 946, därav 271 rekommenderade. I motsats till de obeställbara försändelserna, vilka befinna sig i postverkets vård tills vidare, är det här frågan om försändelser, vilka kunna antagas hava förkommit under postbefordringen. Antalet är försvinnande litet i jämförelse med hela brevpostmassan. Även om hänsyn tages till att en del försändelser måhända gått förlorade, utan att de blivit reklamerade, kan m a n därför tryggt våga påståendet, att risken för att huvudkort skall förkomma under postbefordran från en till annan folkbokföringsmyndighet är synnerligen ringa. Kommittén har dock icke bortsett från att förlusten av ett huvudkort skulle medföra svåra olägenheter — förlusten må nu hava inträffat under postbefordran eller annorledes — om möjligheter saknades att upprätta en duplett därav. Kommittén har därför såsom förut antytts föreslagit, att de anteckningar, som nu inflyta i födelse- och dopboken, lysnings- och vigselboken samt död- och begravningsboken, fortfarande skola föras i böcker med fasta blad, i kommitténs förslag benämnda födelse-, äktenskaps- samt dödoch begravningsböckerna, ävensom att huvudkort i väsentliga delar skall avskrivas i en sådan bok, den s. k. avgångsboken, innan kortet avsändes till annan folkbokföringsmyndighet. Arbetet härmed torde motsvara det arbete, som är förenat med utfärdande av flyttningsbetyg enligt det nuvarande systemet. Med hjälp av innehållet i avgångsboken och övriga ovannämnda böcker samt de register, i vilka anteckningar finnas om den person, vars huvudkort må hava förkommit, kan ett nytt huvudkort, ett s. k. duplettkort, upprättas för personen. Sistberörda böcker och register giva i allmänhet tillräcklig ledning för färdigställandet av ett duplettkort även i fall det bortkomna huvudkortet icke skulle hava blivit avskrivet i avgångsbok. Till hjälp vid kontrollen av att icke såväl ett utfärdat duplettkort som ett seder-

334 mera tillrättakommet huvudkort skola samtidigt förekomma i folkbokföringen föres ett för hela riket centralt register över utfärdade duplettkort. Detta register handhaves av riksmyndigheten. Ät denna myndighet har även anförtrotts att göra den utredning, som måste föregå utfärdandet av duplettkort, och att utfärda sådant kort. Såsom central folkbokföringsmyndighet för hela riket kan riksmyndigheten lättast verkställa denna utredning. Duplettkort skall bland annat utfärdas, därest den person kortet avser ändrat nationalitet. I anslutning härtill kan påpekas en av de fördelar, som kortsystemet har att erbjuda, nämligen att ett särskilt förhållande beträftande en person kan utmärkas genom viss färg å det för honom utfärdade kortet. Kommittén har velat utnyttja denna fördel genom att föreslå, att kort för utländska undersåtar eller statslösa personer skola hava annan färg än korten för svenska medborgare. Härigenom förebygges förväxling vid registerföringen mellan dem, som äro och icke äro svenska medborgare, men måste givetvis vid förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap nytt kort utfärdas för den, som ändrat nationalitet, därvid det förut upprättade kortet indrages. Genom att de, som icke äro svenska medborgare, på angivet sätt utmärkas i registren vinnes även möjligheten av en snabb inventering av här i riket folkbokförda utländska undersåtar, därest förhållandena skulle påkalla en sådan. Systemet med olikfärgade kort tryggar däremot icke mot misstag angående en persons nationalitet, då kort för honom upprättas. Dylika misstag har kommittén sökt förebygga på annat sätt, nämligen genom att låta riksmyndigheten upprätta huvudkorten för invandrare, som icke förut varit folkbokförda i riket. Huvudkorten för utvandrade personer förvaras hos riksmyndigheten och rekvireras därifrån, om emigranten återkommer och skall på nytt folkbokföras i riket. I ena som andra fallet måste riksmyndigheten taga ståndpunkt till frågan om vederbörandes nationalitet och, om denna i det senare fallet ändrats under utlandsvistelsen, låta utskriva nytt huvudkort för återinvandraren. Genom nationalitetsprövningens förläggande till riksmyndigheten, som torde bliva väl skickad att handhava denna prövning, vinnes enhetlighet i praxis och den ökade garanti för riktiga avgöranden, som myndighetens större samlade erfarenhet skapar. I detta sammanhang må även hänvisas till 184 § i förslaget. Riksmyndigheten upprättar även huvudkort för nyfödda utan känd födelsehemort. Eljest utskrivas huvudkorten för nyfödda hos vederbörande länsstyrelse. Detta h a r ansetts lämpligt dels av hänsyn till folkbokföringens säkerhet och riktighet och dels för åvägabringande av minskning i folkregisterförarnas arbetsbörda. I detta sammanhang må även erinras om att länsstyrelserna förfoga över maskinell utrustning, vilket icke alltid torde vara fallet med folkregisterförarna. Av enahanda skäl har åt länsstyrelserna anförtrotts utskrivandet av de s. k. alfabetskort, som ingå i de alfabets-, ungdoms-, ingångs- och avgångsregister, vilka föras hos folkregisterförarna. Därjämte upprättas hos länsstyrelserna de s. k. centralkort, som ingå i länsstyrelsernas egna register: adress-, inflyttnings-, utflyttnings- och dödregister. Att länsstyrelserna jämväl fått sig uppdraget att i vissa fall utskriva hän-

335 visningskort, som skola ingå i de hos riksmyndigheten förda register, h a r föranletts av tekniska skäl. I övrigt upprättar riksmyndigheten — bortsett från huvudkort för personer, som förut varit folkbokförda i viss ort — själv de kort, som ingå i myndighetens register. De register, som bestå av andra kort än huvudkort, äro att beteckna som hjälpregister till huvudkortsregistren men fylla därjämte vissa självständiga ändamål. För dessa register redogöres närmare i specialmotiveringen till författningsförslaget, till vilken motivering här må hänvisas. Genom att alla kort, som komma till användning i folkbokföringen, upprättas hos de centrala folkbokföringsmyndigheterna, vinnes den fördelen, att detta arbete städse kan utföras av personal med speciell erfarenhet av och träning för sådant arbete. Häri ligger en betydande trygghet i avseende å arbetets riktiga utförande. Kommittén har förutsatt, att utskriften skall ske med maskinskrift. De första anteckningarna å korten, vilka ofta äro de u r folkbokföringssynpunkt viktigaste — särskilt gäller detta om identifieringsdata — bliva på detta sätt införda med särskild, lättläslig skrift. De å korten senare tillkommande anteckningarna, vilka i allmänhet torde bliva mycket kortfattade, böra kunna införas med handskrift. Folkregisterförarna behöva därför icke vara försedda med skrivmaskiner. De med genomförandet av kommitténs förslag förenade kostnaderna för maskiner att användas vid folkbokföringsarbetet torde med den ovan beskrivna anordningen bliva mindre, än om korten skolat med hjälp av skrivmaskiner upprättas hos folkregisterförarna. Även frånsett kostnadssynpunkten skulle det för övrigt icke vara förenligt med det föreslagna folkbokföringssystemet att anförtro upprättandet av åtminstone huvudkorten åt folkregisterförarna. Största möjliga säkerhet måste nämligen eftersträvas för att icke mer än ett huvudkort utfärdas för en och samma person. Medborgarkort. Som ovan i kap. 4 nämnts har vid olika tillfällen framförts önskemål om införande av personliga identitetshandlingar — medborgarböcker — vilka vid förefallande behov skulle kunna användas såsom legitimationshandlingar. Härom hänvisas till framställningen i sagda kapitel. Kommittén har haft under övervägande att införa medborgarböcker av samma beskaffenhet som i tidigare framkomna förslag omförmälda s. k. kyrkoskrivningsböcker, vilka skulle kunna mera effektivt utnyttjas vid den löpande folkbokföringen. Kommittén har emellertid ansett, att ett system byggt på användningen av utav de enskilda omhänderhavda identitetshandlingar skulle vara förenat med olägenheter, som icke stode i proportion till de fördelar, som vore att vinna därmed. Bland olägenheterna m å särskilt nämnas, att befolkningens medverkan vid avgivande av vissa anmälningar, särskilt flyttningsanmälningar, skulle bliva alltför betungande. Kommittén h a r därför stannat vid att föreslå införandet av medborgarkort, vilka icke såsom ovannämnda kyrkoskrivningsböcker utnyttjas för registrering av ändringar beträffande vederbörandes folkbokföringsort men torde tillgodose be-

336 hovet av ett för den enskilde lätt tillgängligt och för de flesta förhållanden användbart, officiellt identitetsbevis. Medborgarkort eller avskrift därav, för besörjande varav särskilda blanketter böra tillhandahållas allmänheten, synes vara till fyllest i åtskilliga fall, då nu ålders- eller arbetsbetyg erfordras. Införandet av medborgarkort kan därför förväntas medföra en väsentlig minskning av behovet av sådana folkbokföringsbevis, vilka för närvarande förekomma i stor utsträckning, och därmed en minskning av folkbokföringsmyndigheternas arbetsbörda. Därest anledning funnes att befara, att utfärdade medborgarkort i större antal skulle förstöras eller förkomma, vilket skulle medföra en ökad belastning av folkbokföringsmyndigheterna genom ständigt förnyad utskrivning av sådana kort, skulle måhända syftet att vinna arbetsbesparing kunna helt förfelas. Genom bestämmelserna i 130 § 1 och 3 mom. samt 194 § 8 och 10 mom. torde emellertid i görligaste mån garanti vinnas för att utfärdat medborgarkort icke förstöres eller bortslarvas. Materiella regler om behörig folkbokföringsort. En person skall i regel vara folkbokförd å den fastighet, där han är bosatt, med andra ord personens huvudkort skall i kommunregistret för orten vara inordnat bakom ett kort av särskild beskaffenhet, ett s. k. ledkort, utmärkande berörda fastighet. 1 Från denna regel gäller — frånsett vissa smärre, av lämplighetsskäl föranledda undantag, som i väsentligen oförändrat skick övertagits från den gällande lagstiftningen angående mantalsskrivningen — det undantaget, att den som upphört att vara bosatt å fastighet, där han en gång blivit folkbokförd, likväl fortfarande skall under viss tid (ett år) vara där folkbokförd, under förutsättning att sådana upplysningar icke vinnas om honom, att han kan folkbokföras å annan fastighet. Har han inom denna tid icke återkommit till fastigheten eller blivit folkbokförd å annan fastighet, skall han dock ytterligare en tid (tre år) vara folkbokförd i orten, men hans huvudkort skall överflyttas till registret över obefintliga. Under hela den tid h a n är folkbokförd i orten böra vid olika tillfällen efterforskningar bedrivas för utrönande av hans vistelseort. Därest dessa efterforskningar visa sig fruktlösa, skall han efter utgången av berörda tid riksbokföras, d. v. s. hans huvudkort skall översändas till riksmyndigheten för att inordnas i riksbokföringsregistret. En person, som varit folkbokförd i viss ort, kommer sålunda icke att bliva riksbokförd, förrän det visat sig utsiktslöst att få honom återbördad till lokal folkbokföring i den ordning, som kommer att vara den regelmässiga. I berättelsen över den särskilda folkräkningen 1935/1936 del I sid. 3 1 * har uppgivits, att många av dem, som överföras till bok över obefintliga, endast ett eller annat år kvarstå i sagda bok. Det är med hänsyn till detta förhållande, som kommittén föreslagit, att viss längre tid bör förflyta, innan en lokalt folkbokförd person, som icke längre är bosatt å viss fastighet, riks1 Angående person, tillhörande den nomadiserande lappbefolkningen, jfr 23 § 8 mom. och 30 § 1 mom. andra stycket.

337 bokföres. Att märka är nämligen, att medan enligt förslaget de personer, som äro upptagna i kommunregister, skola mantalsskrivas och de, som äro upptagna i register över obefintliga, skola antecknas i en särskild bilaga till mantalslängden (utan att därvid anses mantalsskrivna), så skall vid mantalsskrivning ingen befattning tagas med de riksbokförda, frånsett givetvis att vid mantalsskrivning upplysningar kunna inhämtas, som böra föranleda, att en riksbokförd person bliver folkbokförd i viss ort och i samband därmed mantalsskriven därstädes. Den, som icke är någonstädes bosatt, skall riksbokföras. I vilken ordning riksbokföring sker av personer, som varit folkbokförda å viss fastighet men vilkas bosättning där upphört, har nyss nämnts. Dessa personer torde komma att utgöra huvuddelen av de riksbokförda. Riksbokföring utan föregående bokföring i register över obefintliga torde komma att ske endast i undantagsfall, då person, som från utlandet inkommit i riket, uppehåller sig härstädes under sådan tid, att han skall vara här folkbokförd, men icke här grundat någon bosättning. För att vinna erforderlig ordning och reda i folkbokföringen har kommittén ansett det nödvändigt att närmare än den gällande lagstiftningen anknyta bosättningsbegreppet till fastighetsindelningen i riket. 1 Den, som icke är bosatt å viss fastighet, skall sålunda anses icke vara någonstädes bosatt, även om han för ett kringflackande liv inom en och samma kommun. En sådan person blir enligt kommitténs förslag riksbokförd liksom alla andra utan stadigt hemvist. I övrigt torde det bosättningsbegrepp, som kommit till användning i kommitténs förslag, föga skilja sig från den gällande rättens bosättningsbegrepp, sådant detta utformats i praxis. Var en person är bosatt torde i allmänhet vara uppenbart och behöver i regel icke bliva föremål för någon prövning. Till ledning i tvivelaktiga fall har kommittén dock funnit sig böra i lagtexten närmare angiva innebörden av begreppet bosatt. I överensstämmelse med den utveckling, förhållandena undergått, har kommittén därvid funnit sig böra mera än de gällande författningarna lägga vikt vid var den person, om vars bosättning fråga är, faktiskt vistas. I den s. k. dygnsviloregeln har kommittén närmare angivit beskaffenheten av den vistelse, som skall anses grunda bosättning. Att en person anses bosatt, där han regelmässigt tillbringar den sammanhängande vila under dygnet, som för flertalet nattvilan utgör, torde i stort sett överensstämma med gängse uppfattning och även med den praxis, som utbildat sig rörande tolkningen av mantalsskrivningsförordningens bosättningsbegrepp. I nyare utländska folkbokföringsförfattningar har en persons bosättning också anknutits till den fastighet, där han tillbringar sin vila under dygnet. Vistelsens varaktighet är ett av de viktigaste yttre tecknen på att bosättning föreligger. I flertalet fall uppkommer emellertid för folkbokföringsmyndigheterna frågan, huruvida en person är bosatt å viss fastighet, redan från början av personens vistelse å fastigheten, nämligen då personen bytt bostad. I dessa fall måste avgörandet, huruvida bosättning föreligger, 1

Angående person, tillhörande den nomadiserande lappbefolkningen, jfr noten å föregående sid.

338 grundas på ett bedömande av utsikterna för att den påbörjade vistelsen kommer att bliva av mera stadigvarande karaktär. Den regel, som kommittén uppställt till ledning för ett sådant bedömande, har avvägts under hänsynstagande till vad som kan anses såsom normalt. Bland annat har beaktats det särskilt bland storstädernas befolkning förekommande bruket att tillbringa sommarmånaderna i annan bostad än vinterbostaden. En dylik sommarvistelse innebär icke ett övergivande av den förutvarande bosättningen. Med hänsyn härtill och till analoga fall har stadgats, att påbörjad vistelse i ny bostad skall anses som ny bosättning, endast om den kan antagas komma att regelbundet fortgå under minst 90 dygn av de närmaste fyra månaderna. För vissa fall, i vilka den nu omförmälda huvudregeln ansetts icke giva tillräcklig ledning, hava specialbestämmelser föreslagits, vilka innebära en modifiering av huvudregeln och i vissa avseenden innebära avvikelser från den nu gällande rätten (jfr sid. 349 o. f.). I överensstämmelse med kommitténs uppfattning om vistelsens betydelse för bosättningen kommer, i motsats till vad som hittills gällt, vistelse vid sjukvårdsinrättning, fattigvårdsanstalt eller fångvårdsanstalt att föranleda folkbokföring i vistelseorten, såvida ej uppehållet där är tillfälligt (jfr 98 §). Detsamma är förhållandet med de bestämmelser, som utgöra undantag från huvudregeln. I detta sammanhang skall påpekas, att medan de nuvarande böckerna över obefintliga upptaga personer, vilka kyrkobokföringen icke längre förmår redovisa, k o m m a registren över obefintliga och riksbokföringsregistret, vilka enligt det föreslagna systemet närmast motsvara dessa böcker, normalt att upptaga även personer, vilka icke kunna anses såsom »obefintliga» i den nuvarande kyrkobokföringsförordningens mening men enligt det föreslagna systemet skola redovisas i dessa register, enär de icke kunna anses någonstädes bosatta, så som bosättningsbegreppet utformats i förslaget till folkbokföringsförordning. Under sådana förhållanden har kommittén icke ansett lämpligt att bibehålla det nu gällande stadgandet, att sjöman icke må överföras till boken över obefintliga, så länge han kvarstår såsom inskriven å sjömanshus. Här skall vidare anmärkas, att om det, särskilt efter en tilltänkt reform av lagstiftningen angående samhällets sociala hjälpverksamhet, skulle befinnas önskvärt, begreppet riksbokföring kan givas en vidsträcktare innebörd än som skett, så att detsamma kommer att omfatta även personer, vilka på grund av långvarig vistelse å anstalter av olika slag kunna sägas hava förlorat sambandet med någon viss ort. Anmälningsskyldighet. I kap. 3 här ovan har uppmärksammats, att åtskilligt för närvarande brister i fråga om befolkningens medverkan till en riktig folkbokföring. Anmälningsskyldighet eftersattes i alltför stor utsträckning. Vid övervägande av åtgärder till åvägabringande av en förbättrad ordning härutinnan h a r kommittén i enlighet med sina direktiv beaktat, att allmänhetens medverkan bör göras så litet betungande som är möjligt med hänsyn till det eftersträvade målet, nämligen en riktig folkbokföring. I viss utsträck-

339 ning sammanfaller i själva verket hänsynen till allmänhetens bekvämlighet med intresset, att folkbokföringen snabbt och säkert förses med erforderliga uppgifter. Det kan nämligen antagas, att en lindring av den börda, som genom anmälningsskyldigheten åvilar allmänheten, åtminstone till en viss grad kommer att medföra ökad villighet hos denna att underkasta sig mödan med de återstående skyldigheternas fullgörande. En av de vägar, på vilka kommittén sökt nå fram till en förbättrad ordning i förevarande hänseende, ä r därför åvägabringande av lättnad i besväret att avgiva anmälningar. Det av kommittén föreslagna folkbokföringssystemet har medgivit allmänhetens befriande i viss utsträckning från anmälningsplikt, som enligt gällande ordning föreligger. Detta är fallet vid flyttning mellan olika församlingar. För närvarande skall flyttning anmälas både i ut- och inflyttningsorten. I praktiken h a r det emellertid visat sig, förutom att sådan anmälan ofta helt försummas, att i många fall allenast det ena ledet i anmälningsskyldigheten fullgöres. Det av kommittén föreslagna systemet med rekvisition och försändande av huvudkort har däremot möjliggjort eftergivande av skyldigheten att verkställa flyttningsanmälan i utflyttningsorten. Det är tillräckligt, att sådan anmälan göres i inflyttningsorten. Detta torde vara av viss betydelse. För närvarande skall vid uttagande av flyttningsbetyg för pastor i utflyttningsorten uppgivas inflyttningsförsamlingen och blivande bostad däri. Ofta vet emellertid den flyttande icke, då han avreser från utflyttningsorten, särskilt om han flyttar till en stad med flera församlingar, i vilken församling och ännu mindre under vilken adress han kommer att bliva bosatt. Detta förhållande och okunnighet om möjligheten att per post erhålla flyttningsbetyg, sedan den nya bostaden blivit bestämd, torde stundom vara orsaken till att flyttningen icke alls bliver anmäld. Enligt kyrkobokföringsförordningen skall flyttningsbetyg inlämnas och anmälan om inflyttning göras hos pastor av den flyttande själv eller genom annan trovärdig person. Härutinnan innebär kommitténs förslag den lättnaden, att flyttningsanmälan kan insändas med posten. Kyrkobokföringsförordningen förutsätter, att flyttning personligen eller genom ombud anmäles hos pastor i inflyttningsortcn. Enligt kommitténs förslag är det medgivet att ingiva eller insända anmälan till vilken folkregisterförare som helst. Denne är, om han icke själv är behörig vidtaga folkbokföringsåtgärd, vartill anmälningen föranleder, skyldig vidarebefordra anmälningen till vederbörlig folkbokföringsmyndighet. Den större bekvämlighet vid fullgörandet av anmälningsskyldighet, som detta medför för allmänheten, ligger i öppen dag. Kommittén har ansett de folkbokföringsåtgärder, som vidtagas i anledning av anmälningar, vara av sådan vikt, att anmälningarna böra göras skriftligen. Detta innebär dock icke, att allmänheten betungas mera än enligt den nu gällande ordningen. Kommittén har tänkt sig, att erforderliga anmälningsblanketter skola tillhandahållas, förutom hos folkbokföringsmyndigheterna samt folkbokföringsnämndens ordförande och ledamöter, å rikets postanstanstalter. För den skrivkunnige torde det i allmänhet vara lättast att hemma eller å närmaste postanstalt ifylla och avsända dylik blankett. För den mindre skrivkunnige står alltjämt möjligheten öppen att som nu vända sig till pastor i

340 församlingen, om denne är folkregisterförare, vilket ju vanligen är fallet. Det åligger folkregisterföraren att biträda med anmälningens utskrivande. Samm a skyldighet har ålagts folkbokföringsnämndens ledamöter. Det ovan sagda har närmast avseende å flyttningsanmälningar men äger motsvarande tillämplighet å övriga slag av anmälningar. Med hänsyn till vikten av de förhållanden, som genom födelseanmälan och dödsfallsanmälan bringas till folkbokföringsmyndigheternas kännedom, har kommittén dock i princip beträffande dem gjort ett undantag från regeln, att anmälningar må insändas med posten. För alla anmälningar gäller däremot, att anmälan enligt uppdrag av den det vederbör må göras av annan person, som kan antagas äga personlig kännedom om det sakförhållande, anmälningen avser. Kommittén är medveten om riskerna med att anmälningar få göras genom ombud, men har icke velat beröva allmänheten denna möjlighet, som på grund av uttryckligt stadgande i kyrkobokföringsförordningen föreligger i fråga om flyttningsanmälningar men enligt en ganska utbredd praxis torde medgivas även med avseende å andra anmälningar. Särskilt med hänsyn till de stora avstånden i vissa landsändar torde det vara att alltför mycket betunga allmänheten att obligatoriskt göra anmälningsplikten personlig. Samtidigt som kommittén sökt för allmänheten underlätta anmälningsskyldighetens fullgörande, har kommittén eftersträvat garantier för att bestämmelserna om berörda skyldighet verkligen efterlevas. I detta avseende hänvisas till stadgandena om kontrollanmälan av födelse, om läkare i vissa fall åliggande skyldighet att anmäla dödsfall och dödsorsak samt om folkbokföringsnämndens åligganden. Som i kap. 3 anmärkts, medföra i allmänhet de särskilda omständigheterna vid födelse och dödsfall, att anmälan om sådan händelse noggrant avgives. Kontrollanmälningsinstitutet föreligger redan i den gällande rätten och har i kommitténs förslag utbyggts med skyldighet även för läkare, som i enskild praktik biträder vid förlossning, att avgiva sådan anmälan. Enligt kyrkobokföringsförordningen åligger det myndighet eller annan, som förvaltar begravningsplats, att tillse, att icke begravning därstädes äger rum utan vederbörligt tillstånd. I kommitténs förslag har även stadgats skyldighet att förete begravningstillstånd vid eldbegängelse och utförande ur riket av lik eller aska efter lik. Sedan begravning ägt rum eller lik eller aska efter lik utförts ur riket, skall begravningstillstånd med åtecknade bevis om begravningen eller utförandet samt, i förekommande fall, om eldbegängelse av vederbörande kyrkogårdsförvaltning eller tullmyndighet återsändas till utfärdaren. Återkommer icke begravningstillståndet inom vederbörlig tid, skall undersökning igångsättas. På grund av det anförda torde det kunna antagas, att underlåtenhet att avgiva födelseeller dödsfallsanmälan i allmänhet icke länge förbliver oupptäckt. En ytterligare säkerhet för att sådan underlåtenhet icke bliver obeaktad erbjuder folkbokföringsnämndens verksamhet. Sin största betydelse torde emellertid denna verksamhet äga i avseende å kontrollen av att flyttning vederbörligen anmäles. Det torde uppmärksammas, att enligt kommitténs förslag underlåtenhet

341 att avgiva födelseanmälan icke längre är kriminaliserad. Straffbestämmelserna i förslagets 10 kap. hänföra sig till underlåtenhet att avgiva kontrollanmälan, att anmäla hittebarn eller funnet lik och att återlämna utvandringscertifikat, som icke kommit till avsedd användning, samt till läkares underlåtenhet att anmäla dödsfall och dödsorsak. Därjämte straffas den, som bränner eller begraver lik eller ur riket utför lik eller aska efter lik utan vederbörligt tillstånd. Försummelse att avgiva anmälan om dödsfall eller flyttning föranleder således — bortsett från läkares nyssberörda underlåtenhet — lika litet som försummelse att anmäla barns födelse någon straffpåföljd. I en del utländska folkbokföringsförfattningar stadgas stränga straff för dylik försummelse. Kommittén har emellertid icke ansett det förenligt med svensk rättsuppfattning att på denna punkt följa de utländska lagarnas exempel, och då å andra sidan straff av den ringare svårighetsgrad, som kunde komma i fråga, torde vara tämligen verkningslösa, har kommittén avstått från att kriminalisera dessa försummelser, så mycket hellre som kommittén ansett det i 53 § stadgade förfarandet med anmaningar och vitesföreläggande vara ett lämpligare och mera verkningsfullt påtryckningsmedel. Till den sålunda intagna ståndpunkten har kraftigt medverkat även det skälet, att det icke är önskligt att betunga de allmänna åklagarna och domstolarna med åtal för förseelser av denna art. Församlingsböckerna äro, så som de enligt gällande ordning skola föras, icke några tillförlitliga källor för inhämtande av aktuella adressuppgifter. Under ett löpande kalenderår lämna de på sin höjd en någorlunda pålitlig upplysning om befolkningens fördelning på de olika församlingarna i riket. Då flyttning inom en och samma församling enligt kyrkobokföringsförordningen behöver beaktas endast i samband med mantalsskrivningarna och förarbetena till desamma, är fördelningen av rikets invånare på fastigheter endast under mantalsskrivningsperioderna någorlunda riktigt redovisad i församlingsböckerna. Det är dessutom att märka, att denna redovisning sker efter bosättningen som fördelningsgrund. Ur församlingsböckerna kan väl upplysning vinnas om var en person är bosatt i folkbokföringsteknisk mening men däremot icke om var personen faktiskt vistas. Nu är det ju omöjligt och även utan praktiskt intresse att i folkbokföringsurkunder redovisa alla ombyten av vistelseort, som en person företager. Av betydelse är emellertid, att viktigare vistelseförändringar bliva redovisade, såsom då förändringen kan antagas vara början till en ny bosättning eller då vistelsen utom folkbokföringsorten ä r av så pass stadigvarande natur, att personen kan betecknas såsom icke anträffbar i sagda ort. I detta avseende har kommittén sökt åstadkomma önskvärda förbättringar. Enligt författningsförslaget skall varje flyttning anmälas, således även om flyttningen sker från en fastighet till en annan inom samma ort. Och med flyttning förstås icke blott ändrad bosättning utan även byte av vistelseort i vissa andra fall, såsom redan framgår av att förslaget förutsätter, att det normalt kommer att givas flyttningsanmälningar, vilka icke leda till ändrad folkbokföring. I 96 § i förslaget har begreppet flyttning definierats. Om en person överför huvudparten av

342 sina personliga tillhörigheter från en fastighet till en annan, innebär detta som regel, att han bosätter sig å den senare fastigheten. Även om detta icke skulle vara fallet, är personen emellertid skyldig att avgiva flyttningsanmälan. Folkregisterföraren bör nämligen alltid sättas i tillfälle att pröva, huruvida en sådan åtgärd skall föranleda ändring i personens folkbokföring. Ur bland annat skatteindrivningssynpunkt kan det även vara av vikt, att adressförändringen blir redovisad i urkunderna. Den, som utan överflyttning av tillhörigheter under sammanlagt 90 dygn av de sistförflutna fyra månaderna tillbringat sin vila under dygnet å en annan fastighet än folkbokföringsfastigheten, skall även avgiva flyttningsanmälan. Enligt definitionen på bosättningsbegreppet h a r personen varit bosatt å den fastighet, där han under angivna tid uppehållit sig, och han skulle hava blivit folkbokförd där, om flyttningsanmälan avgivits, när vistelsen påbörjades, om det då kunnat förutsättas, att vistelsen skulle bliva av denna varaktighet. Folkregisterföraren har att behandla en dylik flyttningsanmälan lika med en flyttningsanmälan, som avgivits efter överföring av personliga tillhörigheter till annan fastighet än folkbokföringsfastigheten, eller med andra ord att med ledning av dygnsviloregeln och de denna kompletterande reglerna för bedömande av om bosättning föreligger pröva, huruvida vederbörande är bosatt å den nya fastigheten. Resulterar denna prövning i att det icke kan antagas, att personen i fråga även under 90 dygn av de närmast följande fyra månaderna kommer att regelmässigt tillbringa sin vila under dygnet å sagda fastighet, skall personen icke där folkbokföras, såvida han icke på andra grunder är att anse som bosatt å fastigheten. Den tilländalupna tidens regelbundna vistelse å fastigheten kommer därför lika litet som den omständigheten, att bohag dit överförts, att i vidare mån påverka folkregisterförarens beslut, än att därpå kan efter omständigheterna grundas en presumtion för en fortsatt varaktig vistelse å fastigheten. Normalt kommer dock en flyttningsanmälan att föranleda beslut om ändrad folkbokföring. I flertalet fall innebär ju flyttning ändrad bosättning. Det skulle vara att alltför mycket betunga folkregisterförarna, om dessa skulle åläggas att vid varje fiyttningsanmälan anställa en ingående prövning och kanske föranstalta om utredning, huruvida den som flyttat även bosatt sig å den fastighet, dit han flyttat. Folkregisterföraren har därför berättigats att antaga att så är förhållandet, där icke den flyttande i anmälningen hemställt att fortfarande få vara folkbokförd å sin förutvarande folkbokföringsfastighet samt angivit skälen för denna hemställan. Å andra sidan är folkregisterföraren givetvis icke i sin prövning bunden av huruvida dylik hemställan gjorts, utan h a n äger rätt och plikt att vid sitt beslut taga hänsyn till alla förhållanden, som kunna vara för honom kända. Även om en flyttningsanmälan icke leder till ändrad folkbokföring, föranleder den alltid en adressanteckning. Härigenom kommer kommunregistret att i den utsträckning det är möjligt och av behovet påkallat innehålla aktuella adressuppgifter. I detta sammanhang är anledning att omnämna de föreslagna anställnings-

343 och hyresanmälningarna, 1 vilka skola åligga arbetsgivare och hyresvärdar. Den medverkan till en riktig folkbokföring och effektiv uppbörd, som härigenom kräves av dessa båda grupper, synes kommittén ingalunda oskäligt betungande. Det må erinras om att man i tidigare förslag velat tilldela arbetsgivarna betydligt större arbetsuppgifter i uppbördsväsendets tjänst. Beträffande berörda anmälningar återfinnes en närmare redogörelse i specialmotiveringen till författningsförslaget. > Förhållandet mellan löpande folkbokföring och mantalsskrivning. Som ovan nämnts, har kommittén funnit mantalsskrivningsinstitutet böra bibehållas. Vid utformande av detta institut i förslaget har kommittén försökt tillmötesgå de önskemål, som enligt framställningen i det föregående tid efter annan framförts. Härom hänvisas till specialmotiveringen. Den väsentligaste nyheten i kommitténs förslag till mantalsskrivningens ordnande är, att denna fastare anknutits till den löpande folkbokföringen. Även detta innebär ett tillmötesgående av ett gammalt önskemål. För att mantalsskrivningen skall kunna effektivt fylla den funktion, som utgör ett av grundmotiven för dess bibehållande som en särskild förrättning, nämligen att bereda möjlighet till kontroll och rättelse av den löpande folkbokföringen, är det nämligen nödvändigt, att frågan, var en person skall bliva föremål för åtgärd vid mantalsskrivning, blir bedömd efter samma regler som frågan, hur personen skall vara folkbokförd. I betraktande av mantalsskrivningens ovanberörda kontrollfunktion bör den ort, där åtgärd skall vidtagas, uppenbarligen icke bestämmas såsom den ort, där vederbörande är folkbokförd, då mantalslängden och den särskilda bilagan därtill i sådant fall skulle bliva allenast en avskrift av kommunregistret och registret över obefintliga, utan såsom den ort, där personen vid ingången av mantalsåret bör vara upptagen i något av sagda register. Mantalsskrivningsförrättaren har då att fullt självständigt med ledning av bestämmelserna om behörig folkbokföringsort och om förutsättningar för riksbokföring avgöra, huruvida och varest en person skall upptagas i mantalslängd eller särskild bilaga därtill, överensstämmer den faktiska folkbokföringsorten ej med den av mantalsskrivningsförrättaren fastställda mantalsskrivningsorten, har mantalsskrivningsförrättaren att gå i författning om att den löpande folkbokföringen varder rättad i överensstämmelse med hans beslut. Till förebyggande av att någon varder vid mantalsskrivning obehörigen utesluten ur mantalslängd eller särskild bilaga därtill eller upptagen i sådan urkund på mer än ett ställe skall skriftväxling äga rum mellan förrättningsmännen. För att den löpande folkbokföringen och mantalsskrivningen effektivt skola fylla det för dem båda gemensamma ändamålet, en riktig registrering av rikets befolkning, har kommittén funnit det lämpligast att ställa folkregisterförarna och mantalsskrivningsförrättarna vid varandras sida såsom inbördes fullt självständiga myndigheter. Varje beroende skulle försvaga den inbördes samverkan och växelverkan mellan den löpande och den periodiska folk1

Jfr 11.6—120 §§ i förslaget till folkbokföringsförordning. 22—388005. II.

344 bokföringen, utan vilken erforderliga garantier för en effektiv och riktig behandling av det till registrering föreliggande folkmaterialet icke kunna ernås. Lika litet som mantalsskrivningsförrättaren i sitt bedömande av var en person bör vara folkbokförd och i sin verksamhet för åvägabringande av rättelse i en enligt hans mening felaktig folkbokföring är bunden av folkregisterförarens mening, lika litet är alltså denne i sitt ståndpunktstagande till riktigheten av de folkbokföringsåtgärder, som enligt mantalsskrivningsförrättarens beslut böra företagas, bunden av beslutet. Här föreligger alltså en risk för att de båda myndigheterna i ett givet fall stanna vid olika beslut, en risk som dock vid ett gott och förtroendefullt samarbete mellan myndigheterna icke torde behöva tillmätas någon större betydelse. Det kan emellertid tänkas inträffa fall, då en mantalsskrivningsförrättare förelagt en person att göra anmälan för folkbokföring i viss ort, men folkregisterföraren i orten finner personen icke kunna där folkbokföras. Vid lösandet av den situation, som härigenom uppkommer, framträder betydelsen av den av kommittén föreslagna uppdelningen av den nuvarande kyrkobokföringen i civil och kyrklig folkbokföring. Såsom folkregisterförare hava prästerna kunnat underordnas samma myndigheter, under vilka mantalsskrivningsförrättarna närmast lyda, nämligen länsstyrelserna, och det har kunnat anförtros åt sistnämnda myndigheter att i fall som det ifrågavarande skilja mellan folkregisterförare och mantalsskrivningsförrättare och avgöra var en person rätteligen skall vara folkbokförd och bliva föremål för åtgärd vid mantalsskrivning. Den härför erforderliga prövningen har länsstyrelsen att ex officio anställa. Stadgande härom innehålles i 172 § sista stycket i förslaget. Av sagda paragraf framgår även, hur kommittén tänkt sig ordnandet av länsstyrelsens verksamhet i övrigt för främjande av en riktig mantalsskrivning. Särskilt torde uppmärksammas, hur de hos länsstyrelsen förda registren utnyttjas för ändamålet. Behörighets- och forumfrågor. Därest vid skriftväxling mellan två mantalsskrivningsförrättare dessa stanna i olika meningar om var en person rätteligen bör mantalsskrivas eller upptagas i särskild bilaga till mantalslängd, skall frågan härom likaledes hänskjutas till länsstyrelsen. En liknande konflikt mellan två folkregisterförare inbördes torde endast i sällsynta undantagsfall kunna uppstå, nämligen då två folkregisterförare samtidigt besluta att upptaga en person, envar i det kommunregister han för. Då folkregisterförare endast i anledning av inkommen flyttningsanmälan har att besluta om en persons folkbokföring, måste förutsättningen för uppkomsten av ett dylikt fall vara, att personen vid samma tid avgivit flyttningsanmälan till folkregisterförarna i två olika orter. För lösandet av en dylik konfliktsituation är det icke erforderligt att tillgripa ett underställningsförfarande. Äro orterna belägna i samma län, blir länsstyrelsen i länet vid utskrivande av rekvisition av personens huvudkort i tillfälle att avgöra, var personen rätteligen bör vara folkbokförd. Däremot kan det, om orterna äro belägna i olika län, inträffa, att folkregisterföraren i utflyttningsorten ungefär samtidigt erhåller två rekvisitioner å samma huvud-

345 kort, en rekvisition från länsstyrelsen i vartdera länet. Ej heller i detta fall erfordras emellertid underställning. Jämlikt 51 § 1 mom. i förslaget har nämligen den sistnämnde folk registerföraren att hos vardera länsstyrelsen göra anmälan om förhållandet. Länsstyrelserna hava därefter att jämlikt 50 § 1 mom. besluta, huruvida personen skall vara folkbokförd i ort inom länet. Gilla länsstyrelserna därvid envar det beslut, som den under länsstyrelsen lydande folkregisterföraren fattat, uppkommer däremot en konfliktsituation, som bör lösas genom underställning hos kammarrätten i den ordning 196 § sista stycket stadgar. Mellan länsstyrelserna gäller enligt förvaltningsrättsliga regler i allmänhet den kompetensfördelningen, att länsstyrelsernas beslutanderätt icke sträcker sig utanför det egna länet. 1 Tillämpad på folkbokföringsmål innebär denna regel, att länsstyrelsen väl kan besluta, att en person skall vara eller icke vara folkbokförd eller upptagen i mantalslängd eller särskild bilaga till sådan längd i det länsstyrelsen anförtrodda länet, men däremot icke besluta, att personen skall folkbokföras eller upptagas i mantalsskrivningsurkund eller icke bliva föremål för folkbokföring eller åtgärd vid mantalsskrivning i annat län. I överensstämmelse härmed har kommitténs förslag utformats. Befinnes vid den i 172 § föreskrivna genomgången av anteckningarna å centralkorten om årets mantalsskrivning, att någon person icke blivit upptagen i mantalslängd eller särskild bilaga därtill eller blivit på mer än ett ställe upptagen, skall länsstyrelsen efter företagen utredning föreskriva rättelse. Utredningen bör givetvis i förekommande fall omfatta även frågan om åtgärd inom annat län, därvid på sätt i 196 § stadgas yttrande bör inhämtas från länsstyrelsen i sistsagda län. Länsstyrelsernas ovan beskrivna verksamhet för åvägabringande av riktig mantalsskrivning har karaktären av ett officialförfärande, d. v. s. den äger rum även om besvär ej anförts. Denna verksamhet torde medföra trygghet mot bland annat uppkomsten av det fall, att en person icke inom något distrikt blir föremål för åtgärd vid mantalsskrivning, där så bort ske. Enligt förslaget skola länsstyrelserna vara officiellt verksamma för åvägabringande av en riktig folkbokföring. Mål, däri länsstyrelser i fråga om rätt ort för folkbokförings- eller mantalsskrivningsåtgärd stannat i olika beslut, skola underställas kammarrättens prövning, varvid person, som frågan gäller, fortfarande skall vara upptagen i det register, där hans huvudkort finnes, och i den mantalslängd eller särskilda bilaga till sådan längd, vari han må vara för året uppförd. Ett bibehållande av mantalsskrivningsförordningens beteckning för rätt forum »länsstyrelsen i länet» torde därför icke föranleda tvekan om vilken länsstyrelse, som har att taga befattning med besvär rörande dylika frågor. Här må till en början hänvisas till vad ovan anförts om kompetensför1

Jfr dock § 9 mantalsskrivningsförordningen, som lär tolkas så, att länsstyrelse äger befogenhet att i s. k. underställningsmål förordna om undanröjande av mantalsskrivning inom annat län i samband med att länsstyrelsen vidtager mantalsskrivningsåtgärd i det egna länet.

346 delningen mellan länsstyrelserna. Det är i och för sig naturligt, att besvär ingivas till den länsstyrelse, som är behörig att meddela ett beslut, som innefattar bifall till i besvären framställt yrkande. Principiellt riktigt vore därför att stadga, att besvär över vidtagen åtgärd skola anföras hos länsstyrelsen i det län, där åtgärden vidtagits, och att besvär över underlåten åtgärd skola anföras hos länsstyrelsen i det län, där åtgärden enligt vad i besvären yrkas bort vidtagas. Frågan kompliceras emellertid väsentligt därav, att besvären i allmänhet icke äro på angivet sätt »enkelriktade» utan vanligen innefatta yrkanden dels om undanröjande av vidtagen och dels om vidtagande av underlåten åtgärd, samt att det, oavsett vad yrkandena innefatta, måste anses såsom otillfredsställande, att besvären skulle kunna föranleda till beslut, som innebära, antingen att vederbörande icke någonstädes blir folkbokförd eller föremål för åtgärd vid mantalsskrivning eller att han blir föremål för folkbokförings- eller mantalsskrivningsåtgärd i mer än en ort. Enligt praxis torde frågor om forum i besvärsmålen i allmänhet av kammarrätten lösas efter följande linjer. Då besvären gälla vidtagen mantalsskrivningsåtgärd, skola de prövas av länsstyrelsen i det län, inom vilket den kommun är belägen, där mantalsskrivningen skett. Undanröjes en sådan mantalsskrivningsåtgärd, uppstår — såvida icke personen redan, på grund av s. k. dubbelskrivning, är mantalsskriven i rätt kommun — som regel fråga om ny, positiv mantalsskrivningsåtgärd i annan kommun. Beslutanderätten tillkommer därvid länsstyrelsen i det län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen, detta enligt den principen, att besvär över underlåten mantalsskrivningsåtgärd skola prövas av sistnämnda länsstyrelse. I de interkommunala mantalsskrivningsmålen pläga länsstyrelserna ex officio, d. v. s. oberoende av parternas yrkanden, vidtaga åtgärder med syfte att ingen skall bliva mantalsskriven i mer än en kommun och ej heller obehörigen utesluten från mantalsskrivning. Dessa regler, som enligt § 9 manlalsskrivningsförordningen skola iakttagas redan av mantalsskrivningsförrättarna, böra givetvis även tillämpas under den fortsatta proceduren. De vila på den principiella grunden, att envar bör vara mantalsskriven i någon kommun och betingas såväl av det allmännas intresse som av målens offentligrättsliga karaktär. Om nu den ifrågasatta mantalsskrivningskommunen är belägen i samma län som den förutvarande, tillkommer det länsstyrelsen att själv förordna om ny mantalsskrivningskommun samtidigt som den undanröjer den överklagade mantalsskrivningen. Om återigen »gamla» och »nya» mantalsskrivningskommunerna äro belägna inom olika län, plägar länsstyrelsen i det län, inom vilket den ifrågasatta mantalsskrivningskommunen är belägen, på begäran av den länsstyrelse, hos vilken yrkats undanröjande av vidtagen mantalsskrivning, verkställa utredning i saken och därefter avgiva ett förberedande yttrande — utan åtföljande besvärshänvisning — om befogenheten av den ifrågasatta mantalsskrivningen inom länet. Med nämnda yttrande återställas handlingarna till den länsstyrelse, som begärt yttrandet,

varefter denna meddelar utslag med besvärshänvisning. Om då den överklagade mantalsskrivningen undanröjes, överlämnas handlingarna ånyo till länsstyrelsen i det län, inom vilket den ifrågasatta nya mantalsskrivningskommunen är belägen. Det tillkommer sedan denna länsstyrelse (eventuellt polisdomstolen i Stockholm eller Göteborg) att i sin tur meddela av besvärshänvisning åtföljt utslag rörande den ifrågasatta mantalsskrivningen. Mot ett lagfästande av denna praxis har erinrats, dels att den person, om vars mantalsskrivning fråga är, vid ett sådant förfarande under längre eller kortare tid skulle komma att sakna mantalsskrivningsort, ett förhållande som icke skulle stå i god överensstämmelse med principerna för mantalsskrivningsförordningen, dels ock att man då kunde riskera den möjligheten, att de båda länsstyrelserna komme att meddela mot varandra stridande beslut. Om t. ex. en länsstyrelse undanröjde mantalsskrivning, som vidtagits inom länet, och överlämnade handlingarna till annan länsstyrelse för fastställande av ny mantalsskrivningsort, skulle det kunna inträffa och har även inträffat, att sistnämnda länsstyrelse förklarade, att icke någon kommun inom länet vore rätt mantalsskrivningsort. Personen i fråga bleve i dylikt fall måhända obehörigen utesluten från mantalsskrivning ända till dess att kammarrätten efter anförda besvär, om sådana överhuvud taget anfördes, komme i tillfälle att meddela rättelse. Kommitténs förslag bygger i huvudsak på ovan beskrivna praxis men har utformats med beaktande av de anmärkningar, som däremot framställts. Beträffande anmärkningarna, att personen under viss tid bliver i avsaknad av mantalsskrivningsort och att länsstyrelserna kunna stanna vid olika beslut kanske utan att kammarrätten sättes i tillfälle att skilja mellan dem hänvisas till det ovan sagda. Vad angår den sista anmärkningen må påpekas, att enligt förslaget den länsstyrelse, som först upptagit besvären och beslutat däröver, alltid så snart länsstyrelsen på grund av inkommet yttrande eller eljest finner att åtgärd bör vidtagas även av annan länsstyrelse, har att med handlingarnas överlämnande bereda denna länsstyrelse tillfälle att även meddela beslut i målet. Då det sålunda i alla fall, där det påkallas av omständigheterna, beredes möjlighet för alla länsstyrelser, som kunna beröras därav, att besluta i saken, torde det icke vara av någon betydelse, vilken av länsstyrelserna, som först får befattning med målet. I detta sammanhang torde böra framhållas, att avgörande beslut i underställningsmål, som avses i 197 § och berör flera länsstyrelser, icke skall kunna ensidigt meddelas av en länsstyrelse utan skall sådant mål självständigt behandlas av de länsstyrelser, som därav beröras. I överensstämmelse med nu anförda tankegång bör som behörigt forum för besvärsmål om rätt ort för folkbokförings- eller mantalsskrivningsåtgärd anses den länsstyrelse, vilken äger att meddela beslut, som kan innefatta bifall till det i besvären framställda yrkandet. Avse besvären yrkanden dels om undanröjande av vidtagen åtgärd och dels om vidtagande av annan åtgärd, och äro olika länsstyrelser behöriga i fråga om vartdera yrkandet, må besvären ingivas till vilken som helst av dem.

348 Det är att märka, att klagan över av pastor vidtagen folkbokföringsåtgärd skall föras hos länsstyrelse, endast om åtgärden är att hänföra till den civila folkbokföringen. Över åtgärd av pastor såsom kyrkobokförare skall klagan föras i samma ordning som enligt gällande kyrkobokföringsförordning. I fråga om kyrkobokföringen har kommittén nämligen icke föreslagit andra förändringar än sådana, som äro påkallade av utskiljandet och överflyttandet till civilbokföringen av kyrkoböckernas borgerliga innehåll. Av systematiska och lagtekniska skäl har det ansetts lämpligt att införa bestämmelserna om kyrkobokföringen som en andra huvudavdelning i den allmänna folkbokföringsförordningen.

KAP. 6.

Speciella motiv. Förslaget till folkbokföringsförordning. Här nedan betecknas förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning med MF och förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande med KBF. 7—U §§. Jfr sid. 300, 320 och 328 o. f. ovan. 8 § c). Folkbokföringsnämnden, som på grund av sina övriga åligganden bör äga bäst kännedom om förekommande folkbokföringsärenden, har ansetts närmast att företräda kommunen och bevaka dess rätt i dylika ärenden. Därest i undantagsfall olika delar av en kommun skulle komma att tillhöra olika folkbokföringsdistrikt och mer än en sådan nämnd skulle finnas i kommunen, kan uppenbarligen kommunens beslutanderätt i ärenden av angivna art icke tillkomma folkbokföringsnämnd, såvitt angår varje nämnds verksamhetsområde. För sådant fall bliva därför kommunallagarnas bestämmelser att tillämpa. Jfr lagen om kommunalstyrelse i stad 7 och 52 §§ samt lagen om kommunalstyrelse på landet 7 och 44 §§. 23 §. 1 och 2 mom. Jfr sid. 336 o. f. ovan. 3 mom. Jfr MF § 3 mom. 1 andra stycket och anvisningarna. Stadgandet har utformats i närmaste anslutning till angivna stadgande i MF. Kommittén har emellertid ansett, att sådan valfrihet, som förekommer enligt stadgandet i sagda lagrum, icke bör äga rum. Den nuvarande bestämmelsen har enligt vad kommittén inhämtat under senare år tillämpats blott i ringa omfattning. Jfr sid. 320 ovan. 4 mom. Stadgandet i detta mom. torde överensstämma med nu rådande praxis i fråga om mantalsskrivning. 5 mom. Personer, som på grund av sitt yrke, t. ex. sjöfarande och vissa av kommunikationsverkens tjänstemän, icke kunna mera regelmässigt tillbringa sin vila under dygnet å någon viss fastighet, måste anses intaga en

350 särställning i förhållande till personer, som av annan anledning icke kunna anses någonstädes bosatta. En person, tillhörande någon kategori av yrkesutövare, som i detta mom. avses, torde också, även om h a n saknar familj, som regel hava något tillhåll, huvudkvarter e. d., som han företrädesvis uppsöker, så snart yrket eller tjänsten ej lägger hinder i vägen därför. Då så är fallet, är det mera naturligt, att personen anses bosatt å fastighet, där han sålunda kan anses hava sitt hemvist, och på grund därav också där folkbokföres än att han riksbokföres, vilket senare skulle bliva fallet, om han enligt huvudregeln skulle anses icke vara någonstädes bosatt. Jfr KBF § 6 mom. 2 och MF § 3 mom. 3. 6 mom. Angående första stycket, jfr KBF § 3 andra stycket e), MF § 3 mom. 6 tredje stycket och anvisningarna. Första stycket torde icke innebära någon ändring i vad nu gäller. Däremot har i andra stycket införts en bestämmelse till förhindrande av att begreppet tillfällig vistelse gives alltför vidsträckt tillämpning. 7 mom. Jfr KBF § 3 andra stycket c) och d), MF § 3 mom. 4 och anvisningarna. Valfrihet har ansetts icke böra förekomma i förevarande fall. Jfr sid. 320 ovan. 1 mom. 2 mom. 3 mom.

24 §. Jfr MF § 3 mom. 1 tredje stycket. Jfr KBF § 3 andra stycket e) och MF § 3 mom. 6 första stycket. Jfr KBF § 3 andra stycket e) och MF § 3 mom. 6 andra stycket.

27 §. Jfr KBF § 3 andra stycket b) och MF § 3 mom. 2. 30 §. 1 mom. Kommunregistret motsvarar församlingsboken. Så som detsamma är anordnat, kommer det emellertid icke att såsom församlingsboken inrymma anteckningar jämväl om personer, som icke längre äro folkbokförda i orten. Härigenom vinnes större överskådlighet över de folkbokförda personerna. Däremot kan det måhända anses vara en nackdel, att icke — såsom nu är fallet med församlingsboken — av registret framgår, vilka som under en viss tid varit folkbokförda å en fastighet. Denna nackdel måste emellertid i allt fall anses ringa, då mantalslängderna i de flesta fall torde giva tillräckliga upplysningar. Genom alfabets- och ungdoms- samt avgångsregistren är det därjämte möjligt att få upplysning om å vilken fastighet en viss person varit folkbokförd under tiden mellan två mantalsskrivningar. 2 och 3 mom. Registren över obefintliga och riksbokföringsregistret motsvara närmast de nuvarande böckerna över obefintliga. Jfr emellertid bestämmelsen om riksbokföring i 26 § 1 mom. 3 mom. Riksbokföringsregistret medgiver — samtidigt som detsamma redovisar de riksbokförda, som förut varit folkbokförda i viss ort, efter deras

351 senaste folkbokföringsorter — en överblick över samtliga riksbokförda. Härigenom möjliggöres en effektiv tillsyn över att riksbokförda personer (bl. a. tidigare s. k. obefintliga), som böra vara folkbokförda i viss ort, icke undandraga sig folkbokföring och mantalsskrivning i orten samt därmed sammanhängande skyldigheter mot det allmänna. Jfr 124 § 2 mom. A mom. Genom riksregistret över avlidna vinnes överskådlighet och lätttillgänglighet i fråga om vad huvudkorten innehålla beträffande avlidna eller dödförklarade personer. Jfr Formulär nr 13 och Formulär nrs 3 och 4, av vilka framgår, att de väsentligaste av folkbokföringsuppgifterna för en avliden eller dödförklarad person även sedan hans huvudkort överförts till det i denna paragraf omförmälda register komma att finnas att tillgå i den ort, där han vid sitt frånfälle varit folkbokförd. 5 mom. Genom utvandringsregistret vinnes i fråga om utvandrade personer samma fördelar som omförmälts under 4 mom. Då bland annat vid efterforskning av arvingar till en utvandrad person upplysning ofta saknas angående var en sådan person varit folkbokförd här i riket, torde det vara till stort gagn, att uppgifterna rörande utvandrade samlas på ett ställe. 33 §. Ingångs-, ungdoms- och alfabetsregistren äro hjälpregister till kommunrespektive riksbokföringsregistret. Genom att alfabets- eller hänvisningskorten för personer, vilkas huvudkort ännu icke kommit vederbörlig folkbokföringsmyndighet tillhanda, förvaras för sig (ingångsregister) underlättas kontrollen över att huvudkort, som skall avsändas från en folkbokföringsmyndighet till en annan, avsändes och framkommer till sistnämnda myndighet. Jfr anvisningarna. Föreskriften, att alfabets- eller hänvisningskorten för personer, som icke fyllt 21 år, skola förvaras för sig, har tillkommit för underlättandet av meddelande av uppgifter av olika slag beträffande underåriga personer, t. ex. om vaccination, skolplikt och värnplikt. Genom avgångsregistret vinnes överskådlighct beträffande personer, som tidigare varit folkbokförda i motsvarande kommun- eller riksbokföringsregister. Ingångs-, ungdoms- och alfabetsregistren torde vidare underlätta upprättandet av de ransoneringsregister, som möjligen kunna erfordras i händelse av krig eller kristillstånd. Beträffande det hos riksmyndigheten förda dödregister hänvisas till vad som anförts nedan under 35 § första stycket. Genom riksregistret över obefintliga vinnes möjlighet att efterforska och vinna upplysning om personer, som äro obefintliga i ort, där de senast blivit folkbokförda, men ännu ej blivit riksbokförda. 35 §. De i denna paragraf omförmälda registren möjliggöra för de myndigheter, som hava behov av att erhålla folkbokföringsuppgifter av betydelse ur för-

352 valtningssynpunkt, att snabbt erhålla de viktigaste av dessa uppgifter och upplysning om varest övriga uppgifter, som i ett eller annat hänseende må vara önskvärda, kunna erhållas. Registren medgiva en fortlöpande kontroll över mantalsskrivningen. Jfr 172 §. Genom inordnande i anslutning till ifrågavarande register av vissa uppgifter, som icke avse folkbokföringen, vinnes för förvaltningsmyndigheterna möjlighet att utöva kontroll i åtskilliga viktiga hänseenden, såsom beträffande skyldighet att avgiva uppgifter för taxering, att avgiva deklaration av gåva och att ingiva bouppteckning samt beträffande åtnjutande av socialvård. Jfr 116—122 §§. Ifrågavarande register torde vidare underlätta upprättandet av vissa för den ekonomiska försvarsberedskapen i händelse av krig eller kristillstånd möjligen erforderliga tjänstepliktsregister. Jfr 116—119 §§. Centralkorten för personer, beträffande vilka anmälan ännu ej inkommit, att huvudkort för dem kommit vederbörande folkregisterförare tillhanda (jfr 106 § 2 mom.), skola förvaras för sig i inflyttningsregister. Härigenom vinnes ytterligare kontroll (jfr motiven till 33 §) över att huvudkort, som skall avsändas från en folkbokföringsmyndighet till en annan, avsändes och framkommer till sistnämnda myndighet. 37 §. Utlänningsregistret möjliggör kontroll över att utlänningar, som under längre tid vistas i riket, icke undandraga sig folkbokföring och mantalsskrivning samt därmed sammanhängande skyldigheter mot det allmänna. Jfr förslaget till ändring av utlänningslagen den 11 juni 1937, 10 §. 39 §. Identifieringsregistret avser att underlätta efterforskningen av personer, vilka kunna antagas hava avlidit, och identifieringen av lik, som anträffats utan att i samband med fyndet upplysning kunnat erhållas angående den avlidnes identitet. 41 §. Jfr 180 § 1 mom. Registret över utfärdade duplettkort avser att underlätta kontrollen över sådana kort. 44 §. Jfr KBF § 1 mom. 2. 49 §. Jfr sid. 333 ovan. Invandringsboken motsvarar för de invandrades del födelseboken. 50 §. 1 mom. Stadgandet i andra stycket av detta mom. utgör ett nödvändigt korrektiv, för den händelse att föreskriven anmälan, trots anlitandet av i

353 53 § omförmälda tvångsmedel, icke avgives. Såsom framgår av ordalydelsen ä r tillämpningen av stadgandet emellertid icke inskränkt till sådana fall, då tvångsmedel för anmälans utkrävande visat sig icke verksamt, även om föreskriven anmälan normalt bör avkrävas den anmälningsskyldige, utan har länsstyrelsen att, så snart anledning därtill förekommer, ex officio vidtaga erforderliga åtgärder för åvägabringande av en riktig folkbokföring. Jfr 126 § och 172 § sista stycket. 51 §. 7 mom. Stadgandet att framställning till länsstyrelse om folkbokföring i viss ort må göras endast i den ordning, som i detta mom. sägs, har tillkommit för att förhindra, att länsstyrelserna mer än nödigt skola behöva taga befattning med ärenden angående behörig folkbokföring. Finner annan än folkregisterförare och folkbokföringsnämnd, som i detta mom. omförmälas, anledning förekomma till att person bör folkbokföras i viss ort, äger h a n anmäla förhållandet till vederbörlig folkregisterförare eller folkbokföringsnämnd, som har att i första hand tillse, att personen åliggande anmälningsskyldighet fullgöres. 2 mom. Utom av de folkbokföringsmyndigheter, som i detta mom. angivas, har framställning om riksbokföring ansetts böra få göras endast av folkbokföringsnämnden i den ort, för vilken det kan vara ett berättigat intresse att få vederbörande riksbokförd, nämligen den ort, där han må vara folkbokförd eller mantalsskriven. 53 §. Genom stadgandet i denna paragraf har lämnats möjlighet för folkbokföringsmyndighet att anlita folkbokföringsnämnd eller dess ordförande vid meddelande av anmaning, som i paragrafen avses. Särskilt då pastor är folkregisterförare, torde denne ofta finna lämpligt, att, om anmaning skall ske, sådan ombesörjes av folkbokföringsnämnden eller dess ordförande. 56 §. Definitionen å barn, vars födelse skall anmälas, har avfattats i överensstämmelse med ett av statistiska centralbyrån, efter hörande av medicinalstyrelsen, i underdånig skrivelse den 17 september 1936 framlagt förslag till ändring av § 1 förordningen den 11 februari 1887 angående anmälningar om födda barn och § 23 reglementet för barnmorskor den 21 november 1919. 57 §. Jfr förordningen den 11 februari 1887 angående anmälningar om födda barn, § 1. 58 §. Jfr stadgandet i § 23 första stycket reglementet för barnmorskor.

354 59 §. Förevarande stadgande torde fylla en lucka i den nuvarande lagstiftningen, i det att nu icke finnes något stadgande om vem skyldighet att anmäla s. k. hittebarn till kyrkobokföring åligger. Jfr KBF § 14 mom. 3 och förordningen den 11 februari 1887 angående anmälningar om födda barn, § 1. 66 §. Motivet för stadgandet i denna paragraf är, att födelse- och kontrollanmälningarna hos statistiska centralbyrån skola ligga till grund för födelsestatistiken. 67 §. Jfr KBF § 15 mom. 4. 68 och 69 §§. Jfr KBF § 32. 73 §. 2 och 3 mom. Jfr 38 och 39 §§ och motiven till sistnämnda paragraf. Jfr förslaget till kungörelse angående insändande till statistiska centralbyrån av uppgifter i vissa fall beträffande avliden, som icke kunnat identifieras. 74 §. Jfr vad ovan anförts under 73 §. 82 §. 1 och 2 mom. Jfr 3 kap. 2 och 7 §§ giftermålsbalken i deras nuvarande lydelse och KBF § 40 ävensom förslaget till lag angående ändring i 3 kap. giftermålsbalken och motiven härtill. 4 mom. Stadgandet i förevarande mom. har tillkommit för att allmänheten icke skall onödigt betungas genom att nödgas vända sig till skilda myndigheter. 84 §. Jfr kungörelsen den 23 december 1915 angående rättsstatistiken, 3 §. 85 §. Det h a r ansetts lämpligt, att i fall, som i sista stycket av denna paragraf förmäles, anteckning, vartill inkommen underrättelse giver anledning, sker även i någon folkbokföringsurkund, som förbliver i orten. 86 §. 2 mom. Genom stadgandet i detta mom. åstadkommes dubbel avisering i alla de fall, då makarna icke äro folkbokförda hos samma myndighet. 87 §. Jfr KBF § 23 mom. 2.

355 88 §. Jfr KBF § 24 mom. 1 och 2. 90 §. Jfr KBF § 16 och motiven till 49 §. 92 §. Jfr KBF § 44 mom. 2. 93 §. Jfr förslagen till kungörelser angående ändrad lydelse av 7 § kungörelsen den 19 december 1924 om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap och angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 18 juni 1926 med vissa föreskrifter beträffande tillämpning av lagen den 23 maj 1924 om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap samt sid. 272 och 334 ovan. 94 §. Anteckning, som i denna paragraf sägs, skall ske för att underlätta en rekonstruktion av huvudkortet, därest detsamma skulle förkomma. Jfr sid. 333 ovan. 96 §. Jfr anvisningarna. Att anmälan om flyttning utom i de i 97 § omförmälda undantagsfall skall göras även då någon ändring icke skall ske i folkbokföringshänseende motiveras av angelägenheten av att alfabets- och centralkort för en person såvitt möjligt städse innehålla uppgift om personens aktuella postadress. Jfr 101 §. Angående nu gällande rätt, jfr KBF § 33 mom. 1. 97 §. Anledningen till att i denna paragraf i vissa fall undantag ansetts böra göras från huvudregeln i 96 § att under i sagda paragraf angivna förutsättningar anmälan om flyttning skall avgivas är antingen att — såsom i de under 1)—3) angivna fall (jfr 24 § 2 och 3 mom. samt 23 § 7 mom.) — det torde vara mindre angeläget att erhålla uppgift om vederbörandes aktuella postadress eller att — såsom i de under 4)—6) angivna fall (jfr 23 § 6 och 8 mom. samt 98 §) — det ansetts i förhållande till syftet med anmälningspliktens fullgörande för vederbörande onödigt betungande att avgiva anmälan. I detta sammanhang erinras om den folkbokföringsmyndigheter och folkbokföringsnämnder åliggande skyldighet att oavsett anmälan föranstalta om att behörig folkbokföringsåtgärd vidtages. Jfr 8 §, 50 § 1 mom. andra stycket och 2 mom. samt 51, 99 och 126 §§ ävensom 172 § andra stycket. 98 §. Vistelse å inrättning eller anstalt som i denna paragraf avses torde, därest vistelsen icke varat ett år, som regel få anses såsom tillfällig. Jfr 23 § 6

356 mom. Därest så icke är fallet och detta kan avgöras redan vid tiden för intagningen å anstalten eller den närmaste tiden därefter, t. ex. då en person intagits å fångvårdsanstalt för avtjänande av ett långvarigt frihetsstraff eller å sinnessjukvårdsanstalt såsom kroniskt sinnessjuk, torde det vara mindre angeläget, att av intagningen å anstalten betingad ändring i folkbokföringshänseende omedelbart vidtages, utan torde den anmälan om intagningen, som enligt denna paragraf i sinom tid avgives, vara tillfyllest för tillgodoseendet av intresset av att folkbokföringen såvitt möjligt överensstämmer med de verkliga förhållandena. Jfr vad under 97 § anförts angående folkbokföringsmyndigheter och folkbokföringsnämnder. 99 §. Jfr K B F § 36 mom. 1. 100 §. Jfr sid. 336 o. f. ovan. Det förutsattes, att av de blanketter, som skola användas för avgivande av flyttningsanmälan, kommer att tydligt framgå, att den anmälande har att, därest han förmenar, att anmälningen icke bör föranleda till att han folkbokföres i orten, i anmälningen göra framställning om att så icke måtte ske och därvid anföra de skäl härför, han kan åberopa. 101 §. Jfr sid. 341 o. f. ovan. 104 §. Genom stadgandet i denna paragraf har den kontroll över den löpande folkbokföringen, som mantalsskrivningen och förarbetena därtill även för närvarande utgör, gjorts mera effektiv vad beträffar de obefintliga. Jfr sid. 282 ovan samt 151 § och motiven därtill. 106 §. Såsom framgår av 3 § har det icke synts erforderligt att i det föreslagna folkbokföringssystemet bibehålla en folkbokföringsurkund, motsvarande den nuvarande inflyttningsboken. Den i denna paragraf omförmälda inflyttningslängd är avsedd att utgöra en för tillsynen över det behöriga fullgörandet av skyldigheten att avgiva flyttningsanmälan och andra praktiska ändamål lämplig ersättning för den nuvarande inflyttningsboken. Längden, på vilken alltså icke får ställas samma anspråk som på en folkbokföringsurkund, har avsetts skola upprättas enligt formulär upptagande allenast ett fåtal uppgifter såsom om födelsenummer eller, om sådant ej finnes (jfr 4 § förslaget till förordning om införandet av folkbokföringsförordningen), födelsetid, efternamn samt, om efternamnet ej är egenartat, samtliga förnamn och i annat fall dessas begynnelsebokstäver ävensom tid för huvudkortets ankomst till den myndighet, som för längden. Längden och avskrift därav hava tänkts kunna upprättas samtidigt medelst kopiering. Med ledning av avskrift av längden överflyttas

357 hos länsstyrelsen vederbörandes central kort från inflyttningsregistret till adressregistret. Därest det för utövande av tillsyn över att bestämmelserna om flyttningsanmälan lända till efterrättelse skulle befinnas önskvärt, kan på enahanda sätt ytterligare en avskrift tagas av längden och denna, sedan densamma kompletterats med uppgift om folkbokföringsfastighet, tillställas folkbokföringsnämnden. Utskrives sådan avskrift av inflyttningslängd å för ändamålet perforerat papper, är det vidare möjligt att särskilja och till ledamot av folkbokföringsnämnd överlämna uppgifterna rörande de personer, som enligt inflyttningslängden inflyttat till fastighet inom den rote, som står under närmaste uppsikt av honom. Kommittén har emellertid ansett, att föreskrifter om sådana ytterligare åtgärder i anslutning till inflyttningslängden icke böra meddelas generellt utan genom särskilda bestämmelser, där så erfordras. 107 §. Genom jämförelse med de enligt detta stadgande inkomna och ordnade flyttningsanmälningarna skola uppgifter om bostad och adress i restlängder och andra från länsstyrelsen utgående handlingar, vari å mantalslängderna grundade sådana uppgifter finnas, i förekommande fall rättas. Flyttningsanmälningarna böra under lämplig tid överlämnas till vederbörande debiteringsförrättare och mantalsskrivningsförrättare för iakttagande i förekommande fall av folkbokföringsändringen vid utsändande av debetsedlar och upprättande av stomme till mantalslängd, varom i 146 § 1 mom. förmäles. 108 §. Jfr KBF § 12 mom. 3 och § 33 mom. 2 sista stycket. 113 §. Jfr KBF § 33 mom. 2 första och andra styckena samt § 41 mom. 1. 115 §. Jfr sid. 281 ovan. Stadgandena i denna paragraf avse att för framtiden i görligaste mån råda bot på det nu förekommande missförhållandet, att personer, som utan att uttaga flyttningsbetyg övergivit riket och bosatt sig å utländsk ort, fortfarande kvarstå såsom folkbokförda härstädes. 116—122 §§. Jfr motiven till 35 § och del I under kap. 3. 121 §. Jfr kommitténs förslag till ändring i lagen den 20 mars 1936 om socialregister och motiven därtill. 122 §. Jfr kommitténs förslag till ändring i lagen om boutredning och arvskifte.

2 och 3 mom.

123 §. Jfr KBF § 38 mom. 4 och 5.

358 124 §. 1 mom. Jfr KBF § 41 mom. 2. 2 mom. Medan såsom ovan sid. 276 anmärkts, de nuvarande obefintlighetsböckerna upptaga personer, för vilka kyrkobokföringen icke längre förmår redovisa, komma registren över obefintliga och riksbokföringsregistret normalt att upptaga även personer, vilka icke kunna anses såsom »obefintliga» enligt KBF men enligt det nya systemet skola redovisas i dessa register, enär de icke kunna anses någonstädes bosatta i folkbokföringsförordningens mening. Under sådana förhållanden har det synts kommittén icke vara riktigt att beträffande person, som är upptagen i register över obefintliga eller riksbokföringsregistret, bibehålla ett stadgande av den innebörd som stadgandet i KBF § 41 mom. 1. Detta stadgande torde för övrigt även för närvarande i det enskilda fallet kunna medföra icke önskvärda konsekvenser. Sålunda torde det vara hart när omöjligt för en till bok över obefintliga överförd sjöman, anställd å fartyg som går mellan utländska h a m n a r att under ett kort besök i hemlandet ingå äktenskap, då han såsom obefintlig icke dessförinnan kunnat uttaga lysning eller erhålla för vigsel erforderligt prästbevis. 126 §. Enligt denna paragraf åligger det länsstyrelse att, så snart anledning därtill förekommer, ex officio ingripa för åvägabringande av en riktig folkbokföring. Jfr 50 § och 172 § sista stycket. 132 §. Genom stadgandet i förevarande paragraf har mantalsskrivningen mera direkt anknutits till den löpande folkbokföringen än för närvarande är fallet. Jfr sid. 343 o. f. ovan. Härigenom torde mantalsskrivningsförfarandet komma att väsentligt förenklas. Beträffande dem, som äro upptagna i register över obefintliga eller riksbokföringsregistret eller vid mantalsskrivning anses böra överföras till sådant register, har kommittén funnit övervägande skäl tala för att desamma icke skola mantalsskrivas i viss kommun. En sådan anordning torde enligt kommitténs förmenande underlätta en tillfredsställande lösning av frågorna om beskattning och omkostnaderna för samhällets socialvård i fråga om sådana personer. 1 Den i paragrafen omförmälda särskilda bilagan till mantalslängd avser att jämte mantalslängden tjäna till ledning vid den i 151 § påbjudna efterforskningen av varest personer vistas, som äro folkbokförda inom mantalsskrivningsdistriktet men icke längre äro bosatta å den fastighet, å vilken de äro eller senast varit folkbokförda. 1 Antalet såsom obefintliga folkbokförda personer, är, såsom på annat ställe i detta betänkande påvisats, högst betydande och praktiskt taget alla dessa bliva uteslutna från mantalsskrivning. Av Tab. H (sid. 302) framgår, att vid undersökning inom Stockholm samt fem län beträffande mantalsskrivning för år 1938 befunnits, att 3 165 personer, motsvarande O'14 procent av folkmängden, blivit vid det årets mantalsskrivning uteslutna såsom obefintliga. För Stockholm och Göteborg är procenttalet så högt som 027 och för övriga undersökta städer 0-21 men för landsbygden blott O05 procent.

359 133 §. 1 mom. Jfr sid. 343 o. f. ovan. 2 mom. De erfarenheter, som vunnits efter ikraftträdandet av kungörelsen den 6 december 1935 angående särskild tilläggsförteckning till mantalsskrivningarna, hava givit vid handen, att de personer, vilka under tiden 1—15 januari mantalsåret kyrkobokförts inom ett mantalsskrivningsdistrikt såsom inflyttade från annat distrikt, med få undantag varit bosatta i förstnämnda distrikt redan vid ingången av mantalsåret. 1 Samtliga sådana personer måste emellertid under nuvarande förhållanden bliva föremål för skriftväxling mellan mantalsskrivningsförrättare enligt § 9 MF. I förevarande mom. stadgas nu den presumtionen, att en person, som under angivna tid blivit folkbokförd inom visst mantalsskrivningsdistrikt såsom inflyttad från annat distrikt eller överförd från riksbokföringsregistret, där ej annat framgår av omständigheterna skall antagas hava bort redan vid ingången av mantalsåret vara folkbokförd i inflyttningsorten. Härigenom vinnes för mantalsskrivningsförrättarna en icke oväsentlig arbetsbesparing, i det att endast det fåtal personer, beträffande vilka omständigheterna giva vid handen, att de icke vid ingången av mantalsåret bort vara folkbokförda i inflyttningsorten, behöver göras till föremål för åtgärder, som i 160 § sägs. 3 mom. Jfr MF § 3 mom. 1 fjärde stycket. Ehuru regeln i angivna författningsrum icke kan anses motiverad ur folkbokföringssynpunkt har kommittén, om än med tvekan, ansett sig böra bibehålla en regel av ungefär samma innebörd med hänsyn till de enskildas bekvämlighet, då det gäller åtnjutande av medborgerliga rättigheter och fullgörande av medborgerliga skyldigheter. 135 §. Jfr MF § 8 mom. 3. 137 §. Angående uppläggande av mantalslängd i annan ordning, jfr kungörelsen den 22 juni 1923 med vissa särskilda bestämmelser i avseende å mantalsskrivning inom Kopparbergs län. Mantalslängden kan även tänkas upplagd på sätt i två av magistraten i Skellefteå gjorda framställningar föreslagits, i bokstavsordning efter personernas (för varje familj huvudpersonens) efternamn och med utskrivande för varje person av folkbokföringsfastighetens registernummer eller såsom en personell liggare och en fastighetsliggare, den förra upprättad i bokstavsordning efter personernas (för varje familj huvudpersonens) efternamn med numrering av de i liggaren upptagna personerna respektive fastigheterna samt med hänvisning från den personella liggaren till nura1

Av Tab. H (sid. 302) framgår, att vid undersökning inom fem län beträffande mantalsskrivningen för år 1938 befunnits, att av de 2 467 personer, som inom sagda fem län varit upptagna i de särskilda tilläggsförteckningarna, 2 338 personer eller nära 95 procent blivit efter skriftväxling mantalsskrivna i den nya ort, dit de kyrkligt inflyttat under perioden 1—15 januari 1938. I ett av länen (Göteborgs och Bohus län) hava samtliga (100 procent) av de i särskilda tilläggsförteckningarna upptagna personerna blivit mantalsskrivna i nya orten. 23—388005. II.

360 ret i fastighetsliggaren å vederbörande persons folkbokföringsfastighet och från fastighetsliggaren till numret i den personella liggaren å varje å fastigheten mantalsskriven person. 138 §. 1 mom. Jfr MF § 4 mom. 1 samt sid. 299 och 320 ovan. Kommittén har haft under övervägande att föreslå införandet av individuella uppgifter i form av anmälningskort för alla personer över femton år men för att ej mer än vad som är oundgängligen nödvändigt betunga allmänheten med uppgifters lämnande avstått härifrån och endast föreslagit införandet av obligatoriska skriftliga uppgifter av det slag, varom i förevarande paragraf förmäles. Enligt statistiska uppgifter, som insamlades vid 1934 års undersökning av mantalsskrivningen, förekommo skriftliga mantalsuppgifter i överraskande ringa omfattning (jfr sid. 299). En sådan ordning kan icke vara tillfredsställande, ty mantalsuppgifterna tjäna ju icke blott till kontroll över personbeståndet utan hava en år för år växande betydelse på grund av de i dem förekommande uppgifter om ägda fastigheter, uthyrda lägenheter, inneboende och anställda personer m. m. Skriftliga mantalsuppgifter måste därför enligt kommitténs förmenande som regel anses erforderliga för ernående av en riktig mantalsskrivning. Emellertid kan enligt förslaget Kungl. Maj:t undantaga vissa kommuner från den obligatoriska uppgiftsskyldigheten. Kommittén har dock tänkt sig, att sådant undantag blott skall behöva förekomma i mindre omfattning. 2 mom. Jfr MF § 4 mom. 2. 140 §. 1 mom. Jfr MF § 4 mom. 4, förordningen angående mantalsskrivning i Göteborg den 17 november 1905, § 6, och förordningen om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm den 18 december 1925, 10 §. 2 mom. Jfr sistnämnda två författningsrum. 143 §. Jfr MF § 5 mom. 1 och 3, ovannämnda förordning den 17 november 1905, § 6, och förordning den 18 december 1925, § 11. 146 §. / mom. 2 mom.

Jfr MF § 6 mom. 1 och sid. 239 ovan. Jfr MF § 6 mom. 3. 147 §.

Jfr KBF § 34 mom. 1 och sid. 320 ovan. 149 §. I förevarande paragraf har föreslagits skyldighet för fjärdingsman eller polisman att närvara vid förskrivning. Jfr MF § 7 mom. 1.

361 151 §. Jfr KBF § 34 mom. 2 och sid. 282 ovan. Genom bestämmelsen i 151 § andra stycket har stadgats skyldighet för folkregisterföraren att efterforska var inom distriktet folkbokförd person, som icke längre är bosatt å den fastighet, där han är eller, om han överförts till registret över obefintliga, senast varit folkbokförd, vistas. Person, som i saknad av upplysning om vistelseorten utelämnats vid mantalsskrivning och överförts till register över obefintliga, kommer sålunda att under tiden till och med den tredje därpå följande mantalsskrivningen (jfr 26 § 2 mom.) åtminstone vid mantalsskrivningarna och under förarbetena därtill bliva föremål för efterforskning. 152 §. Jfr MF § 1 mom. 1. Mantalsskrivningen torde i något större utsträckning än som för närvarande är fallet kunna hållas i ort, där mantalsskrivningsförrättaren är bosatt. Särskilt torde så lämpligen kunna ske beträffande närbelägna kommuner och små kommuner med svåra kommunikationer. 153 §. 1 mom. Jfr MF § 2 mom. 1 och § 16 mom. 1 l:o). 2 mom. Jfr MF § 2 mom. 2. 3 mom. Jfr MF § 7 mom. 1. Kommittén föreslår, att stadsfiskal befrias från honom nu åliggande skyldighet att närvara vid mantalsskrivningsförrättning, då hans närvaro vid sådan förrättning numera icke kan anses påkallad. Sådan ändring har jämväl påyrkats i en till kommittén remitterad framställning till Konungen från föreningen Sveriges stadsfiskaler och i däröver avgivet utlåtande tillstyrkts av kammarrätten. Jfr Instruktionen för stadsfiskalerna den 24 maj 1918, 6 §, vilket författningsrum förutsattes bliva ändrat i överensstämmelse med förevarande stadgande. 154 §. Jfr MF § 7 mom. 2. 155 §. Jfr MF § 7 mom. 4 och förordningen angående mantalsskrivning i Göteborg, § 7 andra stycket. Det är av flera anledningar, särskilt med hänsyn till taxeringen, av vikt, att säker upplysning vinnes därom, att avhandling av den beskaffenhet, som i paragrafen sägs, ingåtts och om tidpunkten för besittningens övergång å den nye innehavaren. Avhandlingen bör därför, om säker upplysning i berörda hänseenden icke kunnat erhållas vid förrättningen, på begäran av mantalsskrivningsförrättare företes för denne. Såsom i en till kommittén remitterad, i februari 1925 av föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän gjord framställning med förslag till vissa ändringar i mantalsskrivningsförordningen anförts, torde emellertid med nu gällande bestämmelse mantalsskrivningsförrättaren stå maktlös vid tredska eller försummelse från fastighetsinnehavares sida att uppvisa sådan avhandling. Genom den föreslagna ändringen har avsetts att råda bot härför.

362 156 §. Jfr MF § 8 mom. 1. 157 §. Jfr MF § 8 mom. 4. 158 §. Jfr MF § 8 mom. 6. 159 §. Jfr MF § 8 mom. 7. 160 8. Jfr MF § 9. Detta stadgande synes hava tillämpats i mycket olika omfattning å skilda håll. Detta har givetvis till en del berott på befolkningens skiftande rörlighet och den varierande förekomsten av skriftliga mantalsuppgifter i olika orter, men torde huvudsakligen hava varit beroende av i vad mån mantalsskrivningsförrättarna låtit kyrkobokföringen utan vidare bliva bestämmande för mantalsskrivningen. 1 Där så varit fallet, torde åtgärder enligt MF § 9 sällan hava erfordrats. Det är emellertid uppenbart, att vid mantalsskrivningarna och under tiden närmast därefter ådagaläggas så många i folkbokföringshänseende ouppklarade in- och utflyttningar, att det icke låter sig försvara att endast göra mantalslängden till en avskrift i erforderliga delar av kommunregistret, sådant detta ter sig vid årsskiftet. En förutsättning för att mantalsskrivningsåtgärd, såvitt möjligt, alltid skall kunna vidtagas å behörig ort, vilket icke minst med hänsyn till mantalsskrivningsortens betydelse i fråga om kostnader för samhällets socialvård är av största vikt, och för att mantalsskrivningen skall kunna väl fylla sin ovan sid. 343 omförmälda uppgift att utgöra kontroll över den löpande folkbokföringen är, att mantalslängderna och de därtill hörande särskilda bilagorna överallt »hållas öppna» under samma tid, så att exempelvis en i början av februari månad avlåten framställning från en mantalsskrivningsförrättare till en annan om en persons upptagande i eller uteslutande ur mantalslängden, ej såsom stundom lär hava inträffat, kan avvisas av det skälet, att längden då redan är avslutad (justerad) Kommittén har därför föreslagit, att avslutandet ej må ske tidigare än den 20 februari (jfr 168 §). I MF finnes ingen bestämmelse om när mantalslängden tidigast får anses justerad. Stadgandet i andra stycket av försvarande paragraf har tillkommit i syfte att begränsa skriftväxlingen till sådana fall, som icke kunna utan sådan åtgärd utredas. Jfr även motiven till 133 § 2 mom. För vinnande av översikt i vilken omfattning skriftväxling, som i denna paragraf avses, förekommer i olika mantalsskrivningsdistrikt torde även vara lämpligt, att i en blivande instruktion för mantalsskrivnmgsi ^ v Tab H (sid 302), som innehåller vissa uppgifter från mantalsskrivningarna för år 1938 inom Stockholms stad och fem län, framgår antalet av mantalsskrivningsförrättare gjorda framställningar enligt § 9 MF. Av 9 744 framställningar har ett så stort antal som b 3o0, eller nära 86 procent, blivit godkända, vilket visar betydelsen av denna skriftväxling för erhållandet av en riktig mantalsskrivning.

363 förrättare stadgas skyldighet för dessa att årligen till länsstyrelsen avlämna uppgifter angående antalet av dem gjorda och besvarade framställningar enligt denna paragraf rörande varje mantalsskrivningsdistrikt. En dylik statistik torde även få visst värde för länsstyrelsen såsom mätare av den lokala folkbokföringens effektivitet. 161 och 162 §§. Jfr MF § 8 mom. 5 och § 10 mom. 1. 163 §. Jfr MF § 10 mom. 2. 164 §. Jfr MF § 15 andra stycket. 165 §. Jfr kungörelsen den 6 december 1935 angående särskild tilläggsförteckning till mantalsskrivningarna, 1 §. 166 §. Jfr nyssnämnda kungörelse, 2 §. Angående den ändrade lydelsen av andra punkten i sagda författningsrum, jfr 133 § 2 mom. och motiven därtill. 167 §. 1 mom. Jfr MF § 11 första stycket. Den tid, under vilken anstånd med mantalslängdens avgivande må medgivas, har ansetts kunna förkortas på sätt i paragrafen föreslagits. Härigenom har avsetts, att taxeringarna skola inom vissa distrikt kunna påbörjas tidigare än nu är fallet. 2 mom. Jfr MF § 11 andra stycket och 133 § 2 mom. 168 §. Jfr MF § 11 tredje stycket samt 160 § och motiven därtill. 169 §. 1 mom. Jfr MF § 11 fjärde stycket och 172 §. 2 mom. Jfr 104 § 1 mom. och 115 § 2 mom. jämte motiv. 3 mom. Genom föreskriften, att i folkbokföringsdistrikt, där ej pastor är folkregisterförare, en avskrift av längden och den särskilda bilagan, såvitt rör varje särskild församling, skall överlämnas till pastor i församlingen, torde pastor erhålla möjlighet att förskaffa sig för den prästerliga verksamheten erforderlig kännedom om befolkningen i församlingen. Pastor äger emellertid därjämte rätt att taga del av vad de av folkregisterföraren handhavda urkunderna innehålla. Jfr 181 §. 170 §. Jfr MF § 11 femte stycket.

364 171 §. Jfr MF § 11 sjätte stycket och 169 § 1 mom. 172 §. Jfr första stycket av motiven till 35 § och sid. 343 ovan samt 50 och 126 §§ och motiven till dessa paragrafer. 173 §. Jfr sid. 328 ovan och kungörelsen den 4 november 1859 angående meddelande av uppgifter till rikets officiella statistik. 177 §. Jfr sid. 287 samt anvisningarna. 178 §. 1 mom. 2 mom.

Jfr KBF § 1 mom. 3. Jfr KBF § 38 mom. 2. 179 §.

Angående frågan om förvaring av arkivalier och utgallring av sådana hänvisas till framställningen härom under kap. 7. 180 §. Jfr sid. 333 ovan. Då samtliga anteckningar, som skett å huvudkort, för all framtid åtfölja personen, h a r det ansetts lämpligt att skapa en möjlighet för den, å vars huvudkort förekommer anteckning som kan anses för honom menlig att, om anteckningen icke längre är av betydelse, få densamma avlägsnad från det huvudkort för honom, som ingår i den löpande folkbokföringen. Jfr anvisningarna. 183 §. Med ett flertal stater finnas för närvarande avtal angående utväxling av civilståndsintyg. 184 §. Jfr KBF § 43. 185 §. Jfr KBF § 42. 186 §. Jfr KBF § 37 mom. 2. 187 §. 1 mom. Tveksamhet har ofta rått om i vilken utsträckning pastor äger och sålunda är pliktig att översända prästbevis med begagnande av tjänstebrevsrätt. Kommittén har ansett, att det bör åligga folkregisterförare att i

365 tjänsten översända alla folkbokföringsbevis, som grundas å de av honom omhänderhavda urkunder. I överensstämmelse härmed har stadgats motsvarande skyldighet för riksmyndigheten med avseende å folkbokföringsbevis beträffande riksbokförd person. 2 mom. Jfr kungörelsen den 30 juni 1933 angående kommissionärer hos statens förvaltningsmyndigheter. Kommittén h a r ansett sig icke böra ingå på frågan om huruvida någon jämkning bör ske i fråga om arvode och annan ersättning i anledning av kommissionärs sysslande med folkbokföringsärenden. 190 §. Stadgandet har tillkommit för att underlätta folkbokföringsnämndens tillsyn över efterlevnaden av de folkbokföringen gällande författningar. 191 §. Jfr MF § 15 tredje stycket, förordningen om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm, 19 §, och förordningen angående mantalsskrivning i Göteborg, § 11 andra stycket. 196 §. Jfr KBF § 45 och MF § 12 samt sid. 343 o. f. ovan. Jämlikt denna paragraf och 198 § 1 mom. äger »vederbörande» kommun och fattigvårdssamhälle föra talan i mål om behörig folkbokföringsort och om riksbokföring samt om mantalsskrivning. Kommuns och fattigvårdssamhälles rätt att föra talan i angivna mål är oinskränkt, såvitt angår fråga om att folkbokförings- eller mantalsskrivningsåtgärd vidtagits eller underlåtits inom det folkbokförings- eller mantalsskrivningsdistrikt, kommunen eller fattigvårdssamhället tillhör. Rätt till talan i fråga om att person, vilkens mantalsskrivning inom distriktet för visst år undanröjts, skall bliva för samma år mantalsskriven i annat distrikt tillkommer givetvis kommun eller fattigvårdssamhälle endast under förutsättning, att personen enligt lagen om fattigvården äger hemortsrätt i kommunen eller fattigvårdssamhället. 197 §. Jfr MF § 9. 1 mom. 2 mom.

198 §. Jfr KBF § 45 och MF § 12. Jfr MF § 14 mom. 4 andra stycket. 199 §.

Jfr KBF § 45. 200 §. Jfr KBF § 45 mom. 2 och MF § 12. 205 §. I territoriell församling, där pastor ej är folkregisterförare, har församlingsbok ej ansetts erforderlig, jfr 169 § 3 mom.

366 Förslaget till f ö r o r d n i n g o m i n f ö r a n d e a v f o l k b o k f ö r i n g s förordningen. Ehuru folkregisterförare enligt förslaget till folkbokföringsförordningen icke har att utskriva folkbokföringskort, har kommittén funnit lämpligt, att de kort, som skola utskrivas innan folkbokföringsförordningen kan träda i kraft, utskrivas genom vederbörande pastors försorg.

F ö r s l a g e t till ä n d r i n g a r i g i f t e r m å l s b a l k e n . Jfr lagberedningens förslag till lag om äktenskaps ingående och upplösning m. m. sid. 231 o. f. Frågan, huruvida de folkbokföringsanteckningar, med ledning av vilka prövning av de trolovades hinderslöshet verkställes, på grund av den föreslagna ändrade lagstiftningen angående folkbokföringen kunna anses utgöra ett så säkert underlag för hindersprövningen, att lysningen i fortsättningen icke skulle hava någon egentlig uppgift att fylla, faller icke inom gränserna för kommitténs uppdrag. Då det är i prästernas egenskap av kyrkobokförare, som bestyret med lysningen, som är av rent borgerlig karaktär, överlämnats till dem, skulle det kunna ifrågasättas, om icke lysningen framdeles borde ombesörjas av de myndigheter, som handhava den löpande civila folkbokföringen. Lagberedningen har också ansett, att om en gång prästernas befattning med den allmänna personregistreringen bleve överflyttad på civila tjänstemän, dessa även borde handhava lysningsförfarandet. Då enligt kommitténs förslag till folkbokföringsförordning prästerna regelmässigt komma att ombesörja den löpande civila folkbokföringen, har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon ändring i fråga om handhavandet av lysningen. De närmare bestämmelserna om äktenskapsbetyg, som nu återfinnas dels i 3 kap. 7 § giftermålsbalken och dels i 40 § förordningen angående kyrkoböckers förande, h a r kommittén ansett böra sammanföras och få sin plats i folkbokföringsförordningen. Jfr förslaget till folkbokföringsförordning, 82 §. Övriga ändringar, som föranletts av den föreslagna ändrade lagstiftningen i fråga om folkbokföringen, torde icke kräva någon särskild motivering.

F ö r s l a g e n till ä n d r i n g a r i k o m m u n a l l a g a r n a samlingsstyrelse.

och lagen o m

för-

Kommittén har ansett, att då — som förutsatts bliva det normala — pastor är folkregisterförare, vården om den löpande civila folkbokföringen bör tillkomma den kyrkliga kommunen. Därest Kungl. Maj:t förordnar, att annan än pastor skall vara folkregisterförare, bör i samband därmed föreskrivas,

367 att vården om den löpande civila folkbokföringen skall handhavas av den borgerliga kommunen. Kyrkobokföringsangelägenheter böra såsom hittills tillkomma den kyrkliga kommunen.

Förslaget till ändring i u t l ä n n i n g s l a g e n . För närvarande torde praxis med avseende å utlänningars folkbokföring i riket vara mycket olika. Jfr sid. 271 o. f. ovan. Genom den föreslagna ändringen har avsetts att vinna garanti för att utlänning, som en längre tid uppehållit sig i riket och har för avsikt att fortfarande vistas här, också blir här folkbokförd, vilket i sin tur medför större möjlighet till kontroll att vederbörande fullgör de skyldigheter, som må åvila honom i skatte- och andra hänseenden. Förslaget till ä n d r i n g i lagen a n g å e n d e jordfästning. Då frågan om i vilken ordning begravning skall ske numera får anses äga uteslutande borgerlig karaktär och det är i prästernas egenskap av kyrkobokförare, som prövningen av huruvida begravning må äga rum utan jordfästning i svenska kyrkans ordning uppdragits åt dem, har kommittén ansett riktigt, att detta bestyr övertages av folkbokföringsmyndigheterna.

F ö r s l a g e t till ändring i lagen o m b o u t r e d n i n g o c h arvskifte o c h förslaget till f ö r o r d n i n g o m skyldighet för f o l k b o k f ö r i n g s m y n d i g h e t att a v l ä m n a uppgifter a n g å e n d e avlidna, beträffande v i l k a b o u p p t e c k n i n g ej registrerats. Den kontroll, som bör utövas över att bouppteckning inom laga tid förrättas och ingives, torde för närvarande på många håll vara mindre effektiv. Då domstolarna, till vilka i samband med ingivande av bouppteckning arvsskatt inbetalas, och länsstyrelserna, till vilka i samband med avlämnande av deklaration av gåva skatt för gåva erlägges, icke hava någon kontakt med varandra i fråga om uppbörden av sagda skatter, finnes icke erforderlig kontroll över att dessa behörigen erläggas. Genom förslagen torde beredas möjlighet till förbättrad kontroll i berörda hänseenden. Jfr motiven till 33 § folkbokföringsförordningen.

F ö r s l a g e t till ändringar i l a g e n o m socialregister. Genom ifrågavarande ändringar fullföljes det syfte, som legat till grund för inrättandet av socialregister, nämligen att möjliggöra nödig överskådlighet över hjälpverksamheten inom kommunerna och göra de upplysningar om

368 hjälpklientelet, som kunna erfordras, lättare tillgängliga. För flera ändamål, särskilt för restindrivningen, måste det anses vara av väsentlig betydelse för länsstyrelserna att äga kännedom om förefintliga anteckningar i socialregister. Jfr motiven till 33 § folkbokföringsförordningen.

F ö r s l a g e n till ä n d r i n g a r i l a g e n o m fattigvården, l a g e n o m folkp e n s i o n e r i n g , l a g e n o m b a r n b i d r a g o c h lagen om f ö r s k o t t e r i n g a v u n d e r h å l l s b i d r a g till barn. Som ovan sid. 328 anmärkts har till mantalsskrivningen hänförts rättsverkningar i olika hänseenden. Den omständigheten att enligt förslaget till folkbokföringsförordning mantalsskrivningen fastare anknutits till den löpande folkbokföringen och denna i sin tur mera än vad enligt gällande författningar är fallet gjorts beroende av var den person, varom fråga är, verkligen vistas, skulle beträffande en del av dessa rättsverkningar, därest i fråga om dem ej vidtoges någon ändring, föranledas en ej önskvärd förskjutning i ekonomiskt hänseende mellan kommunerna, exempelvis i fråga om fattigvård och folkpensionering. Genom förevarande förslag har kommittén avsett att i görligaste mån förhindra en sådan förskjutning. Kommittén har vidare särskilt med hänsyn till införandet av riksbokföringsinstitutet velat skapa möjlighet för en person, som författningsenligt ej skall vara och ej heller varit mantalsskriven, att erhålla viss tilläggspension.

Förslaget

till ä n d r i n g a r i f ö r o r d n i n g e n släktnamn.

angående antagande

av

Vid upprepade tillfällen har påvisats, att vår namnrätt är behäftad med brister. En slutgiltig lösning av namnfrågan torde icke kunna ernås annorlunda än genom lagbestämmelser av såväl civillags som strafflags natur. Att framlägga förslag till en dylik lagstiftning faller uppenbarligen icke inom kommitténs uppdrag. Då kommittén under sitt arbete för åvägabringande av en tillfredsställande folkbokföring uppmärksammat vissa olägenheter, som äro förbundna med de nuvarande kyrkobokförarnas befattning med namnärenden och vilka hava betydelse ur folkbokföringssynpunkt, har kommittén emellertid ansett sig icke böra underlåta att föreslå vissa ändringar i förordningen angående antagande av släktnamn. Enligt § 1 sagda förordning må anteckning i kyrkobok därom, att någon antagit nytt släktnamn ske, bland annat, då någon som saknar släktnamn, såsom sådant antagit sin faders, farfaders, morfaders eller i almanackans namnlängd intaget manligt förnamn, med tillägg av »son» e. d., som utmärker härkomst, eller ock gårdsnamn, varmed han efter ortens sed allmänneligen benämnes. I förordningen finnes emellertid ingen bestämmelse om när en person skall anses sakna släktnamn. Bland de talrika efternamn, slutande på -son, som förekomma, har

369 nian att skilja mellan två kategorier, nämligen å ena sidan sådana, som i oförä n d r a d form övergått på avkomlingar och därigenom enligt den terminologi, som får anses vara gängse, kunna sägas utgöra verkliga släktnamn, samt å a n d r a sidan sådana, som växla från generation till generation i enlighet med det på vissa håll på landsbygden kvarlevande bruket att benämna sig med sin faders förnamn med tillägg av -son eller -dotter, vilka namn fördenskull hava karaktären av personliga efternamn och kunna betecknas såsom efternamn, som icke äro släktnamn. Huruvida ett namn på -son hör till den ena eller den andra kategorien kan tydligen avgöras först efter vunnen kännedom om dess bärares faders namn. Härom kan ju vederbörande kyrkobok icke annat än i undantagsfall lämna upplysning. När en person är bärare av ett namn på -son och barn till honom skall i kyrkobok antecknas, råder fördenskull i många fall ovisshet, vilket efternamn barnet skall bära. Denna fråga blir med nuvarande folkbokföringssystem i regel icke omedelbart aktuell, då hemmavarande barn antecknas efter föräldrarna med angivande blott av förnamnen, så att efternamn utskrives endast för föräldrarna. Men om icke förr måste, när barnet skall införas i konfirmationsboken, ett avgörande ske, huruvida såsom dess efternamn skall antecknas faderns efternamn eller något av hans förnamn med tillägg av -son. Till dessa alternativ synes nämligen valmöjligheten vara inskränkt, och sedan ettdera av dessa namn en gång antecknats såsom efternamn, får ändring härutinnan icke ske annat än i den ordning släktnamnsförordningen föreskriver. Det kan sålunda icke medgivas, att en person, som har en dylik valmöjlighet mellan flera efternamn och som ena dagen kallar sig på det ena sättet och andra dagen på det andra, skulle äga att i varje fall få det namn, han för tillfället använder, antecknat i kyrkobok, blott det icke antecknas såsom släktnamn. När å ena sidan känslan för den verkliga innebörden i det gamla bruket att uppkalla sig efter faderns förnamn försvagats och å andra sidan sinnet för släktnamnets betydelse ännu icke vuxit sig stark, får namnbildningen i stor utsträckning prägeln av godtycklighet och namnförbistringen blir stor. I tvivelaktiga fall beror avgörandet av vilket efternamn, som skall antecknas för en person, på kyrkobokförarens eget bedömande, och faktiskt tillkommer honom i dessa fall en mycket vittgående bestämmanderätt, så att man kan säga, att rättsutvecklingen på denna punkt till väsentlig del ligger i våra kyrkobokförares händer. Finner kyrkobokföraren sig böra anteckna faderns efternamn såsom efternamn även för hans barn, är presumtionen för att därigenom för barnet tillskapats ett verkligt släktnamn och släktnamnsförordningen § 1 punkten 3 är ej längre tillämplig för dess del. Enligt vad kommittén erfarit tillämpas ovanberörda bestämmelse olika av olika kyrkobokförare, i det att somliga medgiva envar, som icke har annat efternamn än sådant slutande på -son eller -dotter, att enligt det anförda stadgandet få i kyrkobok antecknat annat efternamn, under det att andra, vilket får anses vara riktigt, icke medgiva, att för person med dylikt efternamn antecknas annat efternamn, om det av personen burna efternamnet burits jämväl av närmast föregående generation i hans släkt. Genom den

föreslagna ändringen i förordningens § 1 avses att råda bot på detta oefterrättlighetstillstånd. Genom de föreslagna ändringarna i §§ 2 och 3 har avsetts att bereda möjlighet för en i riket icke folkbokförd svensk medborgare att antaga nytt släktnamn. Förslaget till ändringar i förordningen om blindhetsersättning. Genom förslaget har kommittén velat skapa möjlighet för en person, som ej författningsenligt skall vara mantalsskriven, att erhålla blindhetsersättning. Förslagen till ändringar i stadgan för statens läroanstalter för blinda och allmänna läkarinstruktionen samt förslaget till kungörelse angående insändande till vederbörlig folkbokföringsmyndighet och dövstumpräst av vissa uppgifter angående dövstumma. Jfr punkt 13 av anvisningarna till det till förslaget till folkbokföringsförordning hörande Formulär nr 1. Förslagen till ändringar i förordningen angående jordregister och förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad. De föreslagna ändringarna i dessa förordningar betingas därav, att enligt det föreslagna folkbokföringssystemet fastighet skall angivas med sin beteckning enligt jordregistret eller fastighetsregistret.

KAP. 7.

Särskilda frågor. Det nya folkbokföringssystemet samt inskrivningen och redovisningen av sjöfolk. Det nya folkbokföringssystemet är icke avsett att medföra någon ändring i fråga om sättet för inskrivning och redovisning av sjöfolk eller sjömanshusens organisation. Den större effektivitet, som möjliggöres genom det nya systemet för den civila folkbokföringen, torde emellertid komma att underlätta sjömanshusens arbete. Det rapportsystem, som med nu gällande ordning förekommer mellan sjömanshusen och pastorsämbetena, kommer, om den föreslagna reformen genomföres, i stället att äga rum mellan sjömanshusen och vederbörliga folkbokföringsmyndigheter. Det nya folkbokföringssystemet samt inskrivningen och redovisningen av värnpliktiga. Genom det föreslagna folkbokföringssystemet har icke avsetts att åvägabringa några förändringar beträffande inskrivning och redovisning av värnpliktiga. Det rapportsystem, som för närvarande äger rum mellan rullföringsbefälhavarna m. fl. militära myndigheter och pastorsämbetena, kommer, om den föreslagna reformen genomföres, i stället att avse de militära myndigheterna och vederbörande folkbokföringsmyndigheter. I fråga om redovisningen av värnpliktiga må här vidare erinras om vad som anförts i ovan (sid. 318) berörda skrivelse till Konungen den 10 oktober 1931 från chefen för generalstaben. Den större tillförlitlighet och effektivitet, som kan förväntas komma att utmärka den löpande folkbokföringen enligt det föreslagna systemet i jämförelse med den nuvarande kyrkobokföringen, måste tydligen bliva till gagn för den militära redovisningen, som kan förväntas i motsvarande mån vinna i tillförlitlighet och effektivitet. Efter samråd med sin militäre sakkunnige h a r kommittén kommit till den åsikten, att på grund härav någon förenkling för de värnpliktiga skulle kunna äga rum i fråga om de särskilda militära kontrollåtgärder, vilka ansetts böra upprätthållas för säkerställande av redovisningen. En sådan förändring vore så mycket mera önskvärd, som samtidigt därmed torde kunna vinnas en väsentligt bättre kontroll än för närvarande är möjligt. Denna förenkling skulle bestå däri, att i stället för att som nu är fallet den värnpliktige årligen till vederbörande militära myndighet insänder skriftlig mönstringsanmälan och därefter erhåller bevis, att mönstring fullgjorts med uppgift, bland annat, om den årsklass eller klass, den värnpliktige tillhör, den militära myndigheten skulle under senast anmälda adress årligen tillställa den värnpliktige en uppgift, innehål-

372 lande de upplysningar angående årsklass m. m., som m å erfordras för att den värnpliktige skall kunna ställa sig en eventuell mobiliseringskungörelse till efterrättelse, varefter den värnpliktige skulle hava att ifylla och återsända en vid den erhållna uppgiften fogad svarsblankett. Därest dylik blankett icke komme den militära myndigheten tillhanda, skulle den värnpliktige, om så ansåges erforderligt, genom polismyndighetens försorg tillställas ny uppgift och avfordras svarsblankett, som nyss sagts. Om vid upprepade tillfällen svarsblankett icke inkommit från samme värnpliktige och till honom adresserad uppgift icke återkommit som obeställbar, skulle den värnpliktige kunna ådömas böter. Med den föreslagna ordningen skulle det helt visst icke behöva förekomma, att lojala medborgare icke fullgjorde dem åliggande uppgiftsskyldighet, under det att för närvarande de värnpliktiga i många fall uteslutande på grund av glömska uraktlåta att fullgöra sin mönstringsskyldighet. Enligt vad kommittén inhämtat skulle den föreslagna förändringen i fråga om de militära kontrollåtgärderna för de militära myndigheterna icke medföra mera arbete än som nu är förenat med att granska de inkomna mönstringsanmälningarna och utskriva kvitton å fullgjord mönstring. Arkivering av folkbokföringsurkunder och andra folkbokföringshandlingar samt utgallring av dylika arkivalier. Kommittén har icke velat taga bestämd ståndpunkt till frågorna om arkivering av folkbokföringsurkunder och andra folkbokföringshandlingar samt utgallring av dylika arkivalier utan förutsätter, att dessa frågor bliva föremål för särskilt övervägande, sedan vederbörliga myndigheter erhållit tillfälle att yttra sig över förslaget till folkbokföringsförordning. Kommittén vill emellertid i det följande angiva några synpunkter på berörda frågor med hänsyn särskilt till dessas ekonomiska betydelse. Det förutsattes, att samma bestämmelser komma att gälla beträffande arkivering av folkbokföringsurkunder och andra folkbokföringshandlingar vare sig vården om den löpande civila folkbokföringen tillkommer församling eller Konungen förordnat, att kommun skall handhava vården därom. Genom de föreslagna bestämmelserna ersattes (utom i icke territoriell församling) församlingsbok av de register, vari huvudkort ingå. Det är uppenbart, att huvudkorten ur arkivsynpunkt äro mera besvärliga att förvara än församlingsböckerna. Arkiveringen av huvudkorten torde emellertid, om man tager hänsyn till att anteckningarna rörande varje person på grund av flyttningar och omskrivningar av församlingsböcker sammanlagt uppfylla ett flertal rader, ja, stundom flera sidor — icke kräva nämnvärt större utrymme än församlingsböcker. De för den civila folkbokföringen avsedda födelse-, äktenskaps-, avgångs-, död- och begravningsböcker samt för kyrkobokföringen avsedda böckerna torde icke komma att kräva större utrymme än nuvarande motsvarande kyrkoböcker. I detta sammanhang erinras om stadgandet i 205 § 2 mom. folkbokföringsförordningen ävensom därom, att anteckning enligt det nya systemet endast skall behöva ske i en bok av samma slag, under det att enligt nu gällande bestämmelser anteckning ofta skall ske i samma slags bok för olika församlingar. Då centralkorten, frånsett vissa anteckningar om värnpliktsförhållanden, innehålla bland annat samma uppgif-

373 ter som alfabets- och hänvisningskorten, torde endast centralkorten och hänvisningskorten för riksbokförda böra arkiveras, under det att alfabetskorten och hänvisningskorten i övrigt icke skulle behöva överlämnas till landsarkiv och med dem jämförliga arkivdepåer. Där så kan ske utan större kostnader, skulle det vara lämpligt, om församlingarna respektive kommunerna för all framtid i ett arkivregister bevarade alfabetskort, som ingått i där förda folkbokföringsregister. Angående överflyttande av alfabetskort från avgångsregister till sådant arkivregister torde särskilda bestämmelser böra meddelas. I allt fall torde sådana kort böra bevaras för en tid av åtminstone 50 år. Därest församlingarna eller kommunerna på grund av särskilda omständigheter, såsom dåliga eller trånga förvaringsrum m. m., icke lämpligen kunna förvara äldre alfabetskort, böra dessa överlämnas till vederbörande landsarkiv, som må besluta, huruvida desamma skola där förvaras eller utgallring skall äga rum. Huvudkort kommer enligt bestämmelserna i folkbokföringsförordningen att, sedan den person kortet avser avlidit eller utflyttat ur riket, ingå till statistiska centralbyrån, vars arkivalier skola överlämnas till riksarkivet. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke huvudkort för person, som senast varit folkbokförd i viss ort, bör från centralbyrån överlämnas till det landsarkiv, som har att mottaga arkivalier från den ort, där den person kortet avser senast varit folkbokförd. Härigenom skulle en icke önskvärd anhopning av arkivalier i riksarkivet kunna undvikas och den fördelen vinnas, att samtliga handlingar, som vid forskning beträffande en person kunna väntas bliva mera regelmässigt efterfrågade, såsom folkbokföringshandlingar, bouppteckning m. m., funnes att tillgå på ett och samma ställe. Centralkort och bouppteckningskort böra i likhet med övriga arkivalier från länsstyrelserna överlämnas till landsarkiven. Anmälningar och uppgifter av olika slag, som avgivas för den löpande folkbokföringen, behöva enligt kommitténs förmenande icke förvaras längre än 5, högst 10 år efter det de avgivits. Såsom framgår av förslaget till folkbokföringsförordning hava anställningskort och hyreskort icke avsetts skola arkiveras. Enligt kommitténs åsikt skulle mantalsuppgifter, vilka — i den mån sådana förekomma — nu arkiveras, i fortsättningen icke behöva förvaras mer än högst 5 år. Kommittén vill jämväl ifrågasätta nödvändigheten av att på sätt nu sker för all framtid förvara två exemplar av mantalslängden. Med nu gällande bestämmelser förvaras av äldre mantalslängder ett exemplar å riksarkivet och ett exemplar å vederbörande landsarkiv. Efter en tid av 25 å 30 år skulle ett av de båda exemplaren måhända kunna utgallras. Ett exemplar bör såsom hittills finnas å riksarkivet. I detta sammanhang erinras om att å centralkort komma att förefinnas anteckningar om vederbörande persons mantalsskrivningsort. Utlänningskort torde icke behöva förvaras efter det den person kortet avser avlidit, utflyttat ur riket eller blivit svensk medborgare. Beträffande identifieringskort och upplysningskort torde kommittén på grund av den sparsamma förekomsten av dylika kort icke behöva närmare ingå på frågan om deras arkivering och utgallring. För förvaringen av folkbokföringsnämnds handlingar böra i likhet med övriga kommunala handlingar icke gälla några särskilda bestämmelser.

374 Möjligheten att sammanföra mantalslängden med inkomsttaxeringslängden m. m. Kommittén har vid sidan av sitt egentliga uppdrag velat undersöka, huruvida åtgärder kunna vidtagas i syfte att minska arbetet för de myndigheter, som syssla med debiterings- och mantalsskrivningsärenden. I Stockholms stad användes mantalslängden även som taxerings- och debiteringslängd, och möjligen skulle en liknande anordning kunna tänkas genomförd i hela riket. 1 Då enligt de föreslagna formulären till mantalslängd anteckningarna däri komma att upptaga utrymme motsvarande allenast en sida, under det att anteckningarna i den nuvarande mantalslängden upptaga helt uppslag, har det ifrågasatts, om icke mantalslängden skulle kunna å högersidorna kompletteras med de anteckningar, som nu inflyta i inkomsttaxeringslängden, varigenom särskilt utskrivande av sådan längd skulle bliva överflödigt. Nuvarande mantals- och taxeringslängder hava format 40 cm. höjd och 30 cm. bredd, och den nya mantalslängden beräknas få ungefär samma format. De delar av inkomsttaxeringslängden, som skulle behöva överföras till den gemensamma längdens högersida, motsvara 45 cm. i bredd. Även om bredden kunde sammanpressas till 40 cm., bleve den nya längden skrymmande och ohanterlig, särskilt vid postförsändelse. I den nya längden skulle på varje sida upptagas vida färre taxerade än i den nuvarande, varigenom antalet rader i summeringslängderna skulle ökas på ett olägligt sätt. Man har dessutom behov av att uppdela taxeringslängden i särskilda delar för å ena sidan fysiska personer, å andra sidan olika grupper av juridiska personer. Motsvarande uppdelning saknas i mantalslängden. För övrigt torde den nödiga kompletteringen av den gemensamma längden icke kunna ske utan mycken omgång och olägenheter. Enligt kommitténs förslag skall mantalslängden på landet upprättas i ett original, som kvarbliver hos häradsskrivaren, och tre kopior (för länsstyrelsen, taxeringsnämnden och kommunen). Inkomsttaxeringslängden upprättas i ett original hos taxeringsnämnden, varefter i maj—juni två avskrifter därav färdigställas av häradsskrivaren (för länsstyrelsen och kommunen). Originalet till inkomsttaxeringslängd kunde givetvis upprättas av taxeringsnämnden i dess exemplar av mantalslängden och kopiorna upprättas av häradsskrivaren dels i hans eget exemplar av mantalslängden och dels i kommunens. Det senare exemplaret skulle i så fall för ändamålet översändas till häradsskrivaren under just den tid, i slutet av maj, då detsamma som bäst behövdes för bedömande av mantals1 I ett av tillkallade sakkunniga den 19 december 1912 avgivet betänkande rörande organisationen av fögderiförvaltningen föreslogs användande av en fortlöpande blankett för mantalsoch taxeringslängderna samt uppbördsboken. Detta förslag upptogs sedermera i det förslag till förordning angående mantalsskrivning, som avgavs av samma sakkunniga den 8 november 1913, dock med den förändring, att vid mantalslängden skulle fogas endast blankett till debiteringsoch uppbördslängder samt vid duplettexemplaret av mantalslängden blankett till taxeringslängden. I överensstämmelse härmed upptogs i ett den 15 november 1913 av samma sakkunniga avgivet förslag till uppbördsreglemente ett förslag, att debiterings- och uppbördslängder skulle föras i sammanhängande följd med mantalslängden. Ett flertal myndigheter, som hördes över de framlagda förslagen, avstyrkte emellertid ett sammanförande av de olika längderna och förslagen föranledde härutinnan ingen åtgärd.

375 skrivningsfrågor. Sedan sistnämnda bägge exemplar av mantalslängd på högersidorna försetts med avskrifter av inkomsttaxeringslängden, skulle häradsskrivaren sända sitt original av mantalslängden till länsstyrelsen för att det där skulle tjäna som taxeringslängd under prövningsnämndsperioden men skulle senare på brukligt sätt utbyta det mot originaltaxeringslängden, i vilken statsskatten debiterats. Så långt kan den tänkta ordningen genomföras, ehuru med större omgång än hittills, varjämte det vore olägligt u r flera synpunkter för häradsskrivaren att, om ock blott för en kort tid, avstå sitt original till mantalslängden. Svårare blir det med kommunens exemplar, vilket senast den 20 juni bort av häradsskrivaren återställas till kommunen för att bland annat framläggas för de skattskyldiga. Emedan kommunens exemplar, av taxeringslängden i början av nästa år skall överlämnas till taxeringsnämnden för att senare stanna hos länsstyrelsen, måste då antingen kommunen avstå sin mantalslängd eller länsstyrelsen sin taxeringslängd, eftersom de skulle förekomma i samma handling. Kommittén har icke för sin del velat föreslå en sådan anordning, särskilt som separata inkomsttaxeringslängder av samma typ som de nuvarande lätt kunna framställas, om såsom kommittén förutsatt adresseringsmaskiner komma till användning. På ett annat arbetsområde, nämligen vid upprättandet av röstlängder, synes däremot ej oväsentlig arbetsbesparing kunna ernås. För närvarande upprättas en gemensam röstlängd för val till riksdagens andra kammare, landstingsval, kommunalval och kommunala beslut. I denna antecknas i förekommande fall hinder för rösträtt, varefter instreckning sker i sex särskilda kolumner (två för varje typ av val), av alla dem, som äga rösträtt, därvid män och kvinnor föras i skilda kolumner. Dylik s. k. positiv instreckning torde hava ansetts nödig, emedan rösträttsåldern tidigare ej var lika vid alla val. Sedan numera genom lag den 30 april 1937 angående ändring i lagen om landsting rösträttsåldern blivit densamma vid landstingsval som vid övriga val, synes man kunna inskränka instreckningen till att avse allenast det relativa fåtal personer, som icke äro röstberättigade (negativ instreckning). Härigenom skulle en betydande arbetsbesparing ernås. I anslutning härtill kan nämnas, att föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän i en skrivelse den 24 februari 1936 till socialdepartementet, vilken genom remiss överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag, ifrågasatt, huruvida ett särskiljande av könen på sätt för närvarande sker i röstlängden —• vilket skulle hava betingats av ett rent statistiskt intresse, knutet till själva övergången från en begränsad till en allmän och lika rösträtt för man och kvinna — fortfarande hade sådan betydelse, att det borde bibehållas. Kommittén, som från sina synpunkter icke har något att erinra mot föreningens förslag, vill här framhålla, att, om man övergår till negativ instreckning av röstlängden, den av föreningen väckta frågan blir av mindre räckvidd. I detta sammanhang må beröras frågan om sammanförande av den särskilda vallängden för prästval med den allmänna röstlängden. Ett sådant sammanförande h a r föreslagits i en skrivelse den 21 december 1936 från 24—388005. II.

376 ärkebiskop Erling Eidem till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, vilken skrivelse remitterats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag. Kommittén vill i anslutning till detta förslag framhålla, att ett sammanförande synes kunna ske, om man övergår till negativ instreckning av den allmänna röstlängden. I så fall vinnes nämligen erforderligt utrymme för de kolumner, som i en sammanslagen röstlängd skulle avse prästvalet. Om man övergår till att använda adresseringsmaskiner, synes dock sammanförandet av sagda röstlängder bliva mindre angeläget. För underlättandet av arbetets jämna gång å häradsskrivarkontoren anser kommittén det därjämte böra övervägas, huruvida icke röstlängden skulle kunna färdigställas tidigare än vad nu är fallet. Enligt de nu gällande bestämmelserna skall röstlängd vara upprättad senast den 30 juni. Till grund för röstlängdens upprättande ligga, utom mantalslängden för året, uppgifter från vissa myndigheter angående huruvida förhållande, som utgör hinder för rösträtt, förelegat den 10 juni. Röstlängden justeras sedermera den 25 juli. Enligt kommitténs förmenande skulle röstlängden lämpligen kunna färdigställas så mycket tidigare, att densamma skulle föreligga upprättad den 30 april. Röstlängdens justering torde icke kunna ske så tidigt som i maj, ty detta skulle vara förenat med den olägenheten, att sådana förändringar med avseende å hinder för rösträtt, vilka inträffa intill mitten av juni månad, icke såsom hittills skulle kunna beaktas. Däremot synes hinder ej möta, att berörda uppgifter avgivas tidigare och avse förhållandena den 10 april samt sedermera kompletteras med tilläggsuppgifter avseende ändringar, som till och med den 10 juni inträffa med avseende å hinder, vare sig dessa ändringar bestå däri att nya hinder uppstått eller däri att tidigare anmälda hinder upphört. Användning av adresseringsmaskiner. Såsom i del III av kommitténs betänkande utförligare omnämnes, framlägger kommittén förslag om att åtskilligt av det häradsskrivarna åliggande arbetet med utskrivande av längder m. m., bland annat mantalslängd och därtill hörande särskild bilaga, skall utföras medelst adresseringsmaskiner på en vid länsstyrelsen i varje län inrättad tryckningsavdelning. Därest detta förslag genomföres, erfordras vissa jämkningar i de föreslagna bestämmelserna rörande mantalsskrivningen. Sålunda skall mantalsskrivningsförrättaren, i stället för att som i 169 § 1 och 3 mom. omförmäles föranstalta om utskrift av avskrifter av mantalslängden och därtill hörande särskild bilaga, omedelbart överlämna den justerade längden och bilagan till tryckningsavdelningen, som ombesörjer omförmälda avskrifter, vilka böra färdigställas och översändas till vederbörande successivt, de i 1 mom. omförmälda avskrifterna senast den 10 mars. Postbefordran av folkbokföringshandlingar. Enligt kommitténs förslag kommer postverket att anlitas för befordran av handlingar avseende folkbokföringen i betydligt större utsträckning än vad för närvarande är fallet.

377 För att allmänhetens anmälningsskyldighet icke skall bliva mer betungande än nödvändigt, anser kommittén, att flyttningsanmälningar, anställningskort och hyreskort böra befordras utan avgift. Vidare komma försändelserna mellan olika folkbokföringsmyndigheter att uppgå till betydligt större antal än för närvarande. Slutligen må erinras om att enligt kommitténs förslag allmänheten som regel skall på begäran få folkbokförings- eller prästbevis utan kostnad översänt med posten. För att statsverkets kostnader för folkbokföringsmyndigheternas tjänsteförsändelser icke skola mer än nödvändigt stegras, bör enligt kommitténs förmenande folkbokföringsmyndighet, där ej fråga är om särskilt brådskande angelägenheter såsom t. ex. inhämtande av medgivande, som i 73 § 2 mom. folkbokföringsförordningen sägs, avfärda post till annan myndighet, till vilken den förstnämnda myndigheten regelmässigt har att översända post, endast en gång varje vecka. Möjligen bör med hänsyn till mantalsskrivningsarbetet post, avseende flyttningsanmälningar och folkbokföringskort, som översändas i anledning av flyttning, under viss tid avfärdas oftare än nyss nämnts. Bestämmelser härom torde, om så erfordras, böra meddelas av riksmyndigheten. Länsstyrelse bör, om så finnes lämpligt, för underlättande av arbetet vid länsstyrelsen kunna uppgöra särskild plan över vilka dagar post företrädesvis skall avfärdas från länsstyrelsen till de olika folkregisterförarna och från dessa till länsstyrelsen. Särskilda bestämmelser rörande folkbokföringen i Stockholm och Göteborg. Beträffande folkbokföringen i Stockholm och Göteborg torde, därest kommitténs förslag till folkbokföringens ordnande lägges till grund för en ny lagstiftning, erfordras särskilda bestämmelser. Givetvis bör folkbokföringen i dessa städer regleras enligt samma materiella bestämmelser, som gälla för riket i övrigt. Då det av kommittén föreslagna systemet bygger på att vissa av de för folkbokföringsarbetet viktigaste urkunderna skola utgöras av kort, vilka allt eftersom personerna flytta mellan olika orter, skola kunna överflyttas från ett register till ett annat, böra samma urkunder som för riket i övrigt komma till användning vid folkbokföringen i nämnda två städer. Däremot bör givetvis hinder ej möta att i sagda städer vid sidan därav för särskilda ändamål föra andra urkunder. Likaledes torde, om så skulle befinnas nödvändigt, delvis andra regler än de i folkbokföringsförordningen föreslagna kunna stadgas angående det tekniska förfarandet vid folkbokföringen och befolkningens medverkan därvid. Kommittén har efter övervägande av de nu föreliggande skiljaktigheterna i folkbokföringshänseende mellan de ifrågavarande städerna och riket i övrigt funnit de föreslagna bestämmelserna kunna i allt väsentligt göras tillämpliga även å städerna. De särskilda bestämmelser, som må erfordras beträffande folkbokföringen i de båda städerna, torde böra utarbetas först efter det dessa städer hörts över det nu framlagda förslaget, och torde representanter för städerna lämpligen böra deltaga i förarbetena till sådana bestämmelser. På grund härav har kommittén icke ansett lämpligt att nu framlägga förslag i detta hänseende.

Särskilda yttranden. Av kommitténs ledamot herr Pettersson: Mot kommitténs förslag till folkbokföringens ordnande h a r jag ansett mig böra i vissa avseenden reservationsvis framföra avvikande mening. Dygnsviloregeln. På de skäl, som kommittén anfört, anser även jag, att — som i det föreslagna stadgandet i 23 § 2 mom. folkbokföringsförordningen sägs — en person, där ej annat föranledes av stadgandena i samma paragrafs 3—-8 mom., skall anses bosatt å den fastighet, å vilken han regelmässigt tillbringar sin vila under dygnet. Enligt förstnämnda författningsrum och anvisningen därtill skall en person, som bytt bostad, anses bosatt å den fastighet, där den nya bostaden finnes, därest det kan antagas, att han kommer att under minst 90 dygn av de närmaste fyra månaderna där tillbringa sin vila under dygnet. Enligt det föreslagna stadgandet i 96 § folkbokföringsförordningen och anvisningen därtill skall vidare flyttning, varom anmälan skall ske till vederbörlig folkbokföringsmyndighet, anses hava skett, bland annat, om någon under sammanlagt 90 dygn av de sistförflutna fyra månaderna tillbringat sin vila under dygnet å viss annan fastighet än den, å vilken han enligt senast avgiven flyttningsanmälan vistas. Genom att den tid, som en person skall antagas komma att tillbringa respektive tillbringat sin vila under dygnet på annan fastighet än den, där han är folkbokförd, tillmätts så kort, som skett, torde skyldighet att avgiva flyttningsanmälan komma att föreligga i åtskilliga fall, då någon flyttning i folkbokföringshänseende uppenbarligen icke skall äga rum, såsom t. ex. då en säsongsarbetare (betskötare, skogsarbetare, lantbrukselev, »sommaranställd» arbetare m. fl.), som mellan säsongerna plägar vistas i sitt föräldrahem eller hava annat bestämt hemvist, under säsongen uppehåller sig å annan fastighet än den, där han sålunda kan anses hava sitt hemvist. I den mån så blir fallet betungas enligt mitt förmenande onödigtvis såväl allmänheten med fullgörande av anmälningsskyldighet som folkbokföringsmyndigheterna med prövning av i anledning av sådana anmälningar uppkommande frågor om behörig folkbokföringsort. Att förslaget i berörda delar utformats på sätt som skett har motiverats med önskvärdheten av att förvaltningsmyndigheterna, särskilt de myndigheter, som handhava indrivningen av utskylder, skola äga, såvitt möjligt, aktuella uppgifter om personernas vistelseorter. Ur denna synpunkt torde emellertid en förlängning av tiden med ett par månader, vilket skulle vara tillräckligt för undvikande av ovanberörda, icke önskvärda konsekvens av de föreslagna stadgandena, spela mindre

379 roll. Jag anser, att tiden bör bestämmas längre än som av kommittén föreslagits och föreslår sålunda, att den tid, som en person enligt de berörda författningsrummen skall antagas komma att tillbringa respektive tillbringat sin vila under dygnet på annan fastighet än den, där han är folkbokförd, bestämmes till 150 dagar av de närmaste (23 § 2 mom.) respektive sistförflutna (96 §) sex månaderna. Anmälningsskyldigheten. Med den effektivisering av folkbokföringen och de större möjligheter för förvaltningsmyndigheterna att erhålla erforderliga folkbokföringsuppgifter, som det av kommittén, föreslagna systemet i övrigt erbjuder, anser jag icke tillräckliga skäl föreligga för föreskrivande av en sådan anmälningsskyldighet, som omförmäles i 117 § förslaget till folkbokföringsförordning åtminstone icke i den omfattning, som i sagda författningsrum avses. Enligt denna regel kan skyldighet att inlämna anställningsanmälan inträda, när någon skall ha utfört ett större arbete, t. ex. reparation eller nybyggnad av ett hus, grävandet av diken o. s. v. samt utlämnar detta arbete mot betalning efter timpenning. Skall dylik anmälningsskyldighet införas, böra garantier skapas för att personer, vilka äro bosatta i närheten av ort, där arbetet utföres, bliva undantagna från denna skyldighet. Även om ifrågavarande anmälningar kunna antagas i vissa fall vara till gagn för restindrivningen, vilket ändamål de avsetts skola tjäna, måste det ifrågasättas, huruvida fördelarna härmed stå i rimlig proportion till det besvär, som anmälningsskyldigheten skulle föranleda. Mantalsskrivningen. Därest kommitténs förslag till den löpande civila folkbokföringens ordnande i huvudsak genomföres, och om, såsom avsetts, skriftliga mantalsuppgifter avgivas för alla varje år, torde enligt mitt förmenande den effektivisering av folkbokföringen, som det föreslagna systemet kommer att medföra, göra en särskild förskrivningsförrättning överflödig. Den undersökning, huruvida den löpande folkbokföringen överensstämmer med verkliga förhållanden, folkregisterföraren årligen för mantalsskrivningen har att vidtaga, torde med lika stor fördel kunna företagas vid ett för sådant ändamål utsatt sammanträde med folkbokföringsnämnden, som ju är avsedd att vara ett kontrollorgan för folkbokföringen. Av kommitténs sakkunnige herr Baehrendtz: Enligt kommitténs förslag (127—131 §§) skall medborgarkort utfärdas, obligatoriskt för person som fyllt 21 år och på begäran för den som fyllt 15 år. Kort skall innehålla uppgifter om namn, yrke eller titel, civilstånd, kön, födelsedata och folkbokföringsort vid kortets utfärdande samt, om så ske kan, om kroppslängd och ögonfärg. Det förses på begäran med innehavarens fotografi. Nytt kort utskrives om ändring skett i namn, civilstånd e. d. eller kortet förkommit. Medborgarkortet i föreslagen form får alltså karaktär av personlig identitetshandling (allmänna motiveringen sid. 335) och blir ej så olika postverkets identitetskort. Det skall däremot icke, på sätt som ifrågasatts i åtskilliga riksdagsmotioner och av 1924 års upp-

380 bördssakkunniga, uppvisas vid flyttning för att då förses med påteckning om den nya folkbokföringsorten. Kommittén har dock övervägt en dylik användning av medborgarkorten (som motsvarar vad som för närvarande gäller för flyttningsbetyg i Stockholm) men har ansett, att det skulle bliva alltför betungande för befolkningen att vid flyttning förete medborgarkorten. Detta sammanhänger med kommitténs allmänna inställning att söka få allmänheten att bättre fullgöra anmälningsskyldigheten vid flyttning genom att göra denna procedur så enkel som möjligt. Den skall inskränkas till en skriftlig anmälan i inflyttningsorten utan skyldighet för den flyttande att dessförinnan uttaga flyttningsbetyg i utflyttningsorten. Man har även inom kommittén uttalat farhågor för att, om medborgarkort skulle företes vid flyttning, svårigheter skulle uppstå i de fall, då kort förkommit. Jag instämmer helt i kommitténs tanke att det är bra att underlätta proceduren vid flyttningsanmälan, men man behöver icke fördenskull driva denna tes för långt. Det viktigaste är att komma ifrån den dubbla anmälningsplikten och det har man gjort genom att befria den flyttande från skyldigheten att uttaga flyttningsbetyg. Att man sedan får anmäla inflyttningen skriftligt blott genom att ifylla och posta en blankett är gott och väl, men det är icke säkert, att denna metod alltid är den enklaste och bekvämaste. Det är nog ofta lika enkelt och bekvämt att själv gå till pastor eller skicka bud dit och lämna ett medborgarkort, som innehåller alla nödiga uppgifter, så att intet behöver skrivas. Enligt kommittéförslaget måste i allt fall medborgarkortet då och då företes hos folkregisterföraren för ändringar av yrkestitel, civilstånd o. d. Som flyttning ofta sker i samband med dylika förändringar av »det civila», är det ur denna synpunkt ganska lämpligt, att kortet städse uppvisas vid flyttning. Dessutom är man, om medborgarboken obligatoriskt företes och innehåller uppgift om förra folkbokföringsorten, säker om att att nye folkregisterföraren får rätta uppgifter. Med kommitténs system kan icke undvikas, att de skriftliga flyttningsanmälningarna i åtskilliga fall bliva felaktiga, erfarenheten från granskningen av mantalsuppgifterna är icke uppmuntrande. Och äro de skriftliga anmälningarna felaktiga, kunna svårigheter uppstå att utforska rätta utflyttningsorten, vartill kommer, att kort, som utskrivits med ledning av den gjorda (okontrollerade) anmälningen, bli felaktiga och måste rättas eller omskrivas. 1 Vidare är det av vikt, att folkregisterföraren erhåller riktig uppgift om den fastighet, där vederbörande bosatt sig, och om bosättningens beskaffenhet. Detta får han säkrast, om han personligen utfrågar den flyttande eller hans ombud för att i tveksamma fall skaffa kompletterande upplysningar. Det förhåller sig tyvärr i många trakter av landsbygden så, att befolkningen icke har reda på de legala fastighetsbeteckningarna utan nöjer sig med tillskapade »smeknamn» på fastigheterna. Det ligger i sakens natur, att nyinflyttade personer måste hava särskilt svårt att i dylika fall an1

Enligt 102 § 2 mom. b) har länsstyrelsen att med ledning av anmälningen utskriva nya alfabets- och centralkort samt rekvirera den flyttandes huvudkort från folkregisterföraren i utflyttningsorten.

381 giva korrekt fastighetsbeteckning i en i hemmet eller å postanstalten författad skriftlig flyttningsanmälan. Vad angår den farhågan att medborgarkort skulle förkomma och att flyttningsanmälan därigenom kunde uppskjutas eller hindras, så tror jag, att det ganska fort skall bli klart för allmänheten, att medborgarkorten äro handlingar av värde, vilka måste förvaras noga. Man har i detta avseende god erfarenhet beträffande värnpliktigas inskrivningsböcker, motböcker för spritinköp och körkort samt, vilket kanske är mest betydelsefullt, att flyttningsbetygen i Stockholm icke komma bort så ofta som man skulle kunna tro. Sådant betyg förvaras som bekant icke hos pastor eller å mantalskontoret utan hos den person, det avser. Antalet utelöpande flyttningsbetyg i Stockholm kan uppskattas till närmare 400 000 och av dessa måste, enligt uppgift från mantalskontoret, 2 300 stycken eller något mer än 1U procent årligen förnyas under treårsperioden 1935—1937. Det är dock att förmoda, att procenten bortkomna medborgarkort skall bli lägre i landsorten än i huvudstaden och att procenten även i huvudstaden framdeles skall märkbart nedgå i den mån allmänheten märker, att kortet är av värde och betydelse. Om kortet förvandlas till en med pärmar försedd medborgarfroic, blir handlingen jämväl lättare att förvara. Missbruk av handlingen skall givetvis kunna beivras. För allmänheten själv blir det uppenbarligen till nytta, om medborgarkortet även innehåller aktuell uppgift om folkbokföringsorten och om den fastighet, å vilken innehavaren av kortet är folkbokförd. Han kan då med nästan fullständig säkerhet avgöra vid vilken plats han skall utöva rösträtt, var han skall avgiva självdeklaration och hur han skall angiva sin bostad i deklarationen och i eljest förekommande uppgifter. Kortet blir jämväl vida mera användbart då det skall företes (i original eller avskrift) i samband med allehanda ansökningar, sjukhusbesök o. d. För samhället blir ett på nu föreslaget sätt utbyggt medborgarkort jämväl av ökat värde. Man finge lättare att identifiera hjälpsökande personer och en hel del skriftväxling till utrönande av dessas hemortsrätt bleve uppenbarligen överflödig. Av de löneuppgifter, som årligen i miljontal avlämnas vid taxeringen, blir regelmässigt en ej obetydlig del onyttig, enär vederbörande löntagare ej kunna återfinnas i längderna. Men om arbetsgivaren i tveksamma fall kunde å löneuppgiften angiva en korrekt adress efter medborgarkortet, så skulle detta problem praktiskt taget bliva löst. Slutligen skulle medborgarkortens komplettering med uppgifter om senaste folkbokföringsorten kunna möjliggöra ett enklare flyttningsförfarande än kommittén föreslagit. Enligt kommittén skall länsstyrelsen medverka vid varje flyttning, som ej sker inom en och samma kommun, i det att den enskildes flyttningsanmälan av folkregisterföraren sändes till länsstyrelsen, som rekvirerar huvudkortet från folkbokföraren i utflyttningsorten. Länsstyrelsens medverkan har ansetts nödig icke blott för att länsstyrelsen skall få erforderliga uppgifter till sina egna register, utan även för att den i sitt länsregister skall kunna kontrollera, att den flyttande uppgivit rätt

382 utflyttningsort. Finnes utflyttningsorten i annat län, måste ett vidlyftigare efterforskningsförfarande igångsättas, om den uppgivna utflyttningsorten visar sig vara felaktig. Denna omgång och dessa svårigheter skulle praktiskt taget försvinna, om medborgarkorten kompletterades på sätt jag ifrågasatt och finge användas som flyttningsbetyg. Folkbokföraren i inflyttningsorten kan då själv med full säkerhet konstatera rätta utflyttningsorten och kan själv därifrån rekvirera den flyttandes huvudkort. Sedan detta inkommit, återsändes medborgarkortet i rek till den inflyttande, sedan kortet för setts med bevis om inflyttningen. Länsstyrelsen i såväl inflyttnings- som utflyttningslänet få korrekta uppgifter om in- och utflyttningar liksom om födelser, dödsfall och ändringar av civilstånd m. m. genom veckorapporter från samtliga folkregisterförare inom eget län. Veckorapporterna kunna efter användandet i länsstyrelsen gå vidare till mantalsskrivningsförrättarna, vilka därmed åtminstone på landsbygden kunna komplettera stommen till nästa års mantalslängd, så att denna längd kan vara nästan i nivå med folkbokföringen, då mantalsskrivningsförrättningen hålles. Härigenom inbesparas folkbokförarens arbete att på föreslaget sätt komplettera stommen till mantalslängden. Genom att mantalsskrivningsförrättarna, som tillika i regel äro debiteringsförrättare, få tillgång till adresser på utflyttade, kunna de expediera dessas skattsedlar till den nya adressen. Överhuvud taget skulle med detta system, som lätt låter sig inarbetas i kommittéförslaget i övrigt, hela flyttningsförfarandet fungera smidigare och snabbare än enligt kommitténs förslag och rätt väsentliga fördelar vinnas som »biprodukter». Fördelarna för länsstyrelsen bli uppenbara, och postverket behöver ej belastas på långt när i samma utsträckning som enligt kommittéförslaget. Att det av mig skisserade förfarandet icke så mycket som kommittéförslaget bryter mot nuvarande ordning för flyttningsförfarandet och utgör en utveckling av det i Stockholm icke utan framgång praktiserade sättet att använda flyttningsbetygen torde närmast vara att anse som en fördel eller åtminstone som en garanti, att det hela skall kunna väl och säkert genomföras. Upptages detta förslag, torde medborgarkorten böra utbyggas till medborgarlöner,, något större än körkort och försedda med behövliga blad för anteckningar.

Bilaga.

Redogörelse för mantalskontoret i Stockholm. Härmed lämnas en översikt över mantalskontorets i Stockholm arbetsuppgifter och en redogörelse för kontorets båda huvuduppgifter, den löpande civila folkbokföringen och mantalsskrivningen, härvid även flertalet av de övriga arbetsuppgifterna något beröras, vidare en redogörelse för de viktigare mekaniska hjälpmedlen å kontoret och slutligen en översikt över kontorets arbetsorganisation. Mantalskontorets arbetsuppgifter äro att verkställa den löpande bokföring av stadens invånare, som enligt gällande förordning om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm är stadgad; att förrätta mantalsskrivningen i Stockholm och att i samband därmed upprätta mantalslängd; att utfärda mantalsskrivningsbevis; att avgiva yttrande i samtliga mantalsskrivningsmål, som beröra Stockholms stad; att upprätta och duplicera det s. k. allmänna registret över i Stockholm mantalsskrivna personer; att upprätta röstlängder för val till riksdagens andra kammare, för kommunala val samt i förekommande fall för prästval; att upprätta arbetsgivarförteckning till riksförsäkringsanstalten; att upprätta pensionsavgiftsförteckning för redovisning av avgifter till folkpensioneringen ; att upprätta och duplicera ett register över samtliga adresser i staden med hänvisning till fastighetens beteckning, det s. k. gaturegistret; att till olika myndigheter redovisa vissa befolkningsgrupper exempelvis skolpliktiga barn till Stockholms folkskoledirektion och värnpliktiga till vederbörande militära myndighet; att förutom vad som tillhör den egentliga folkbokföringen i folkregistret registrera ett flertal olika förhållanden; att avlämna vissa statistiska uppgifter angående befolkningen till statistiska centralbyrån och Stockholms stads statistiska kontor; att omhänderhava och registrera arkivet för den civila folkbokföringen i Stockholm sedan år 1878; att besvara förfrågningar, som av myndigheter framställas angående förhållanden, varom folkregistret, adressregistret och arkivet lämna upplysningar; att lämna allmänheten upplysningar beträffande dess skyldigheter med avseende å gällande föreskrifter rörande den civila folkbokföringen och mantalsskrivningen i Stockholm. Vid de vart femte eller vart tionde år återkommande folkräkningarna har mantalskontoret för Stockholms vidkommande att fullgöra enahanda arbetsuppgifter, som för landet i övrigt åvila kyrkobokförarna.

384 Den löpande civila folkbokföringen. Den löpande civila bokföringen av Stockholms befolkning sker i två parallella kortregister: folkregistret, som är ordnat församlings-, kvarters- och fastighetsvis och inom varje fastighet alfabetiskt efter släktnamnen, samt ett hänvisningsregister till detta, adressregistret, som är uppställt i genomgående bokstavsföljd. Folkregistret är av grundläggande betydelse för mantalsskrivningen och därmed även för upprättandet av de olika längder och förteckningar, som utgå från mantalskontoret. Vidare tjänstgör folkregistret såsom upplysningscentral för kommunala och statliga myndigheter, vilka för sin verksamhet äro i behov av upplysningar om i Stockholm bosatta personer. Direkt från adressregistret lämnas till myndigheter och i viss utsträckning även till allmänheten på begäran upplysning om personers aktuella adress. Denna adressupplysningstjänst har under årens lopp anlitats i ständigt ökad omfattning. År 1937 besvarades c:a 450 000 förfrågningar förutom det avsevärda antal upplysningar som lämnades ur det förutnämnda folkregistret. För varje person, som fyllt 15 år, upplägges särskilt folkregisterkort i format 20 X 24 cm. Äkta makar, som bo tillsammans, uppföras dock på gemensamt kort, s. k. familjekort, på vilket även upptagas hemmavarande barn under 15 år. På folkregisterkortets framsida antecknas bland annat vederbörandes fullständiga namn samt titel, födelsetid, födelseort och civilstånd; har vederbörande inflyttat till Stockholm, angives när och från vilken församling inflyttningen skett; vidare verkställes anteckning angående de år, för vilka personen blivit i Stockholm mantalsskriven, samt om vaccination; för man i åldern 20—45 år antecknas inskrivningsnummer såsom värnpliktig eller för den händelse han blivit frikallad från värnplikt, erhållit uppskov med tjänstgöring eller varit frånvarande vid inskrivningen, uppgift härom; för den, som är inskriven å sjömanshus, hans registernummer och sjömanshusets namn, för student eller likställd avlagd examen o. d.; för den som är fast anställd vid krigsmakten, uppgift härom; för utländsk medborgare samt för person, som tillhör icke territoriell församling, införas uppgifter om dessa förhållanden i härför avsedda kolumner, för den som erhållit folkpension i förtid, anteckning härom. På kortets baksida antecknas kyrkobokföringsförsamling, tidpunkten för kyrkobokföringen, bostadsadress samt fastighetsbeteckning enligt mantalskontorets galuadressregister, vistelse å anstalt, sinnessjukdom, omyndighetstillstånd etc. — Antalet kort i folkregistret uppgår till c:a 400 000 st. Adressregistret innehåller särskilt adressregisterkort för varje person, som varit eller är bokförd i folkregistret med undantag av barn under 15 år, som finnes uppfört på familjekort. Adressregisterkorl för person, som avlidit, avflyttat eller av annan anledning avförts från folkregistret, behållas sålunda på sin plats i adressregistret. Adressregisterkortet, som har formatet 10 X 15 cm., upptager namn, födelsetid, titel, bostadsadress, dag för flyttningsanmälan samt fastighetsbeteckning. — Adressregistret omfattar c:a 700 000 kort. Uppgifterna till registren erhållas dels direkt från allmänheten, dels från pastorsämbetena och vissa andra myndigheter. Allmänhetens medverkan består i anmälan om flyttning samt avlämnande av mantalsuppgift. De uppgifter, som erhållas f r å n m y n d i g h e t e r e t c , äro bland annat följande: från pastorsämbetena i Stockholm angående födelser, vigslar och dödsfall, upplösta äktenskap, nya släktnamn, adoptivförhållanden, sinnessjuka personer samt faderskap i fråga om barn utom äktenskap; från justitiedepartementet angående förvärvat svenskt medborgarskap eller befrielse härifrån; från rullföringsbefäl angående värnpliktsförhållanden; från vissa anstalter angående å dem intagna personer; från pensionsnämndernas ordförande angående beviljade förtidspensioner; från förste stadsläkaren angående under nästföregående år skyddskoppympade personer;

385 frän fängelseföreståndare om i Stockholm hemmahörande personer, vilka intagits eller frigivits från fängelse, samt från sjömanshus om i staden hemmahörande sjömän, som inskrivits eller avförts från sjömanshus. Var och en som inflyttar till Stockholm eller flyttar inom staden från en fastighet till en annan eller utflyttar från staden till annan ort är enligt gällande förordning skyldig att angående sig och medföljande personer göra anmälan om flyttningen på mantalskontoret och där avlämna flyttningsbetyg senast 14 dagar efter flyttningen. Sådan anmälan kan ske antingen på huvudkontoret eller på vilken som helst av de fyra (under oktober—november sex) expeditioner för flyttningsanmälningai. som finnas upprättade i skilda delar av staden. Flyttningsanmälningarna omfattade år 1937 i runt tal 180 000 personer. Anmälan om inflyttning till Stockholm från landsorten behandlas på följande sätt. Då personen på mantalskontoret avlämnar flyttningsbetyg från den församling, där han varit bosatt, ifyller vederbörande tjänsteman en särskild flyttningsanmälningsblankett, vilken medelst självkopiering erhålles i tre likalydande exemplar, litt. A—C. På blanketten antecknas bland annat namn, titel och anställning, födelsetid, församling, från vilken utflyttningen skett, samt församling och bostadsadress i Stockholm. Ett exemplar av flyttningsanmälningsblanketten, litt. C, nedsättes anmälningsdagen i folkregistret å den plats i inflyttningsfastigheten, vederbörande folkregisterkort efter vederbörliga bokföringsåtgärder kommer att intaga. Exemplaret litt. B av blanketten bifogas flyttningsbetyget, då detta omgående översändes till pastorsexpeditionen i den församling, dit flyttning skett. Sedan kyrkobokföringen verkställts, återsändes flyttningsbetyget och blanketten litt. B av pastorsexpeditionen till mantalskontoret. Medan ärendet ännu är på behandling hos den kyrkliga myndigheten, konstateras på mantalskontoret med ledning av flyttningsanmälningsblankett litt. A, huruvida den inflyttade möjligen redan varit bokförd i folkregistret. Det kan nämligen tänkas, att vederbörande någon gång efter år 1926, då detta register upprättades, varit bosatt i Stockholm, sedermera utflyttat från staden men nu återvänt för att på nytt bosätta sig där. Skulle så visa sig vara fallet, kommer det arkiverade folkregisterkortet till användning, såvida ej förändring skett med avseende å vederbörandes familjeförhållanden e. d., och anteckning om återinflyttningen sker i adressregistret. När flyttningsbetyget återkommit från pastorsexpeditionen till mantalskontoret, antecknas ärendet först i en särskild inflyttningslängd. Har det av nyssnämnda undersökning framgått, att det icke är fråga om en återinflyttning, nyutskrivas folkregisterkort och adressregisterkort. Om den inflyttade befinner sig i värnpliktsåldern och ej är från värnplikten frikallad, erhåller vederbörande rullföringsområde meddelande om inflyttningen; angående person, som är inskriven på sjömanshus, sändes enahanda meddelande till sjömanshusets ombudsman; berör flyttningen skolpliktigt barn, erhåller Stockholms folkskoledirektion meddelande härom. Därpå nedsättes adressregisterkortet i adressregistret och folkregisterkortet i folkregistret på den plats, som markerats av flyttningsanmälningsblankett litt. C, vilken därvid makuleras. Slutligen hemsändes flyttningsbetyget till den inflyttade för att av honom förvaras och på nytt avlämnas å mantalskontoret vid eventuellt ny flyttningsanmälan. Vid flyttning inom Stockholm tillämpas i stort sett samma förfaringssätt som vid inflyttning. Anteckning om flyttningen sker givetvis på de redan befintliga registerkorten. Någon särskild längd för flyttningar inom staden förekommer icke. Om flyttningen medför, att vederbörande skall kyrkobokföras i annan församling än den han förut tillhört, har mantalskontoret att översända flyttningsbetyget med tillhörande flyttningsanmälningsblankett till pastorsexpeditionen i den församling,

386 från vilken personen flyttat, med begäran om utskrivning. Därifrån sändes sedan betyget och blanketten direkt till pastorsexpeditionen i den församling, dit flyttningen skett, och från inskrivningsförsamlingen återgår ärendet till mantalskontoret, varifrån betyget hemsändes till personen i fråga. Vid utflyttning från Stockholm till landsorten eller utlandet sändes flyttningsbetyget till vederbörande pastorsexpedition i Stockholm för utskrivning till den uppgivna församlingen respektive främmande staten. Under tiden antecknas å adressregisterkortet vart flyttning anmälts samt dag för flyltningsanmälan. När flyttningsbetyget återkommer från pastorsexpeditionen bokföres flyttningen i en särskild utflyttningslängd. På folkregisterkortet antecknas vart flyttning anmälts samt dagen för den kyrkliga utskrivningen, varpå korten placeras på sina förutvarande platser i respektive register. Så snart från inskrivningsförsamlingen till mantalskontoret inkommit meddelande om tidpunkten, då personen där inlämnat sitt betyg och blivit kyrkobokförd, sker anteckning härom på bägge korten. Som tidigare nämnts behålles adressregisterkortet i fortsättningen på sin plats. Folkregisterkortet överföres däremot till ett arkivregister. En gång i månaden översändes till folkskoledirektionen en lista över från Stockholm utflyttade skolpliktiga barn, upprättad efter utflyttningslängden. Det exemplar av flyttningsanmälningsblanketten, litt. A, som legat till grund för bokföringsåtgärderna på mantalskontoret, bevaras i flyttningsregistret. Registreringen sker årsvis, och avflyttningsblanketterna uppsorteras efter den gamla adressen. Blanketterna rörande inflyttning sorteras i bokstavsordning efter den flyttandes släktnamn. Med ledning av flyttningsregistret blir det lättare att vid framtida forskning fastställa, vilka personer som vid en viss tidpunkt bodde i en uppgiven fastighet, vilket, då folkregistreringen sker med kortsystem, givetvis eljest medför vissa besvärligheter. Förutom folkregisterkorten för från staden utflyttade personer omfattar det ovan nämnda arkivregistret folkregisterkorten på avlidna personer samt på kvinnor, som ingått äktenskap och i sammanhang härmed överförts till mannens kort. Detta register omfattar c:a 302 000 kort. Förteckning över ingångna äktenskap erhålles månatligen från stadens pastorsämbeten. Varje månad erhålles likaså från vederbörande pastorsämbete förteckningar över födda barn och personer, som avlidit. Dödsfall antecknas i en särskild dödbok, varefter med ledning av denna anteckning sker på de bägge registerkorten. Folkregisterkortet överföres därefter till arkivregistret. Beträffande person, som är upptagen på familjekort, antecknas dödsfallet på detta, och ett dubblettkort för den avlidne upplägges i arkivregistret. Födelserna antecknas i en särskild födelsebok, varefter bokföring sker på faderns respektive moderns folkregisterkort. På mantalskontoret finnas förutom tidigare nämnda register även ett s. k. spaningsregister och ett register över obefintliga. Spaningsregistret omfattar personer, som avflyttat från den till mantalskontoret uppgivna adressen och som efterforskas av t. ex. polis- eller uppbördsmyndighet. Samtidigt med att ett kort utskrives till spaningsregistret, placeras en ryttare på vederbörandes adressregisterkort. Då anmälan om den aktuella adressen inkommer till mantalskontoret och ändring skall ske på adressregisterkortet, framgår av kortryttaren att personen i fråga är efterspanad. Spaningsregisterkortet framtages, förses med den erhållna adressen samt översändes till den myndighet, som rekvirerat adressupplysningen. — Till spaningsregistret inkommo under år 1937 c:a 150 000 kort Till registret över obefintliga sammanföras folkregisterkorten på sådana personer, om vilka erhållits tillförlitlig upplysning, att de bosatt sig å utrikes ort utan att utlaga flyttningsbetyg, eller om vilkas vistelseort under tiden mellan två på varandra följande mantalsskrivningar upplysning icke vunnits. Förteckning på de personer, som vid mantalsskrivningen överförts till registret över obefintliga, sändes

387 efter mantalsskrivningens slut till vederbörande pastorsämbete i Stockholm. — Under de senaste tio åren ha till registret överförts sammanlagt 17 077 personer och från detsamma avförts sammanlagt 19 140 personer. För undvikande av missförstånd bör emellertid omnämnas, att en viss del av dessa avförda överförts till registret före nämnda tioårsperiod. Registret omfattar tiden från och med år 1878. Mantalsskrivningen. Enligt för Stockholm gällande förordning skola uppgifter till mantalsskrivningen för nästföljande kalenderår avlämnas den 5 november. Överståthållarämbetet fastställer formulär för mantalsuppgifterna samt meddelar närmare bestämmelser om vad stadens invånare ha att iakttaga för mantalsskrivningen. Skyldighet att avlämna mantalsuppgift i den fastighet, där han är boende, åligger envar, som är bosatt i Stockholm. Den som hyr lägenhet eller idkar rörelse i fastighet, där han ej är bosatt, har skyldighet att avlämna uppgift härom i den fastighet, där detta sker. Vidare skall den som vid tiden för mantalsskrivningen tillfälligt uppehåller sig i staden uppföras på mantalsuppgiften för den lägenhet, där han vistas. Det åligger fastighetsägaren att samla mantalsuppgifterna för de inom fastigheten uppgiftsskyldiga samt att upprätta en s. k. huvudförteckning med tillhörande lägenhetsuppgift, upptagande dels de personer, till vilka han inom fastigheten upplåtit lägenhet, dels icke upplåtna lägenheter inom fastigheten, dels även hyresbelopp eller hy res värde för samtliga lägenheter. Senast den 9 november skall fastighetsägaren till mantalskontoret avlämna huvudförteckningen i två exemplar jämte de efter densamma ordnade mantalsuppgifterna. Det ena exemplaret av huvudförteckningen översändes av mantalskontoret till Stockholms stads statistiska kontor. För vissa myndigheter och styrelser, sjukhus, barnhem, fängelser etc. gälla särskilda bestämmelser om skyldighet att avlämna för mantalsskrivningen erforderliga uppgifter. Då mantalsuppgifterna avlämnats av fastighetsägarna, vidtages av mantalsskrivningsrevisionen den första granskningen av uppgifterna. För detta ändamål indelas staden i visst antal områden, för närvarande IG. Inom vart och ett av dessa områden handhaves mantalsskrivningsrevisionen av en revisionsavdelning, som förestås av en avdelningschef. För varje område har mantalskontoret upprättat en redovisningslista över de inom området befintliga fastigheterna. De av fastighetsägarna inlämnade huvudförteckningarna med tillhörande mantalsuppgifter uppsorteras nu församlings- och kvartersvis samt i tomtnummerföljd med kvarteren ordnade i löpande nummerföljd enligt mantalskontorets interna kvartersnumrering. Om det vid jämförelsen med redovisningslistan visar sig, att någon fastighetsägare inom området uraktlåtit att inlämna huvudförteckning, infordras denna genom särskild förrättningsman. Sedan huvudförteckningarna på detta sätt behandlats, övergår man till första granskningen och ordnandet av mantalsuppgifterna. Dessa ordnas våningsvis efter varje uppgång, från källare till vind. Å mantalsuppgifterna göras de ändringar och tillägg, vartill granskningen kan giva anledning. Framgår av huvudförteckning eller eljest att mantalsuppgift saknas, infordras uppgiften genom förrättningsman. Tidigare har nämnts att varje person, som hyr lägenhet eller idkar rörelse i fastighet, i vilken han ej är bosatt, har skyldighet att härom lämna mantals uppgift i den fastighet, där lägenheten är belägen eller rörelsen bedrives. I samband med den förberedande granskningen utskrives efter dylik mantalsuppgift jämte fastighetens huvudförteckning ett s. k. uppgiftskort för i Stockholm mantalsskriven person, upptagande bland annat namn och såväl rörelse- som uppgiven manlalsskrivningsadress, hyresbeloppet samt antalet i rörelsen eller företaget anställda personer och, för den händelse antalet icke överstiger fem, jämväl dessa anställdas yrke eller

388 sysselsättning. Uppgiftskort utskrives likaså för i Stockholm mantalsskriven person, som äger fastighet i staden men icke är bosatt i densamma. I de fall, då ingen förändring från föregående år föreligger vare sig i fråga om personens bostadsadress eller beträffande uppgifterna om rörelsen etc, kommer föregående års uppgiftskort till förnyad användning. Anteckning om rörelsen etc. skall finnas även på den mantalsuppgift, som personen i fråga avlämnat i fastigheten, där han bor, och kontrollen av att så verkligen är fallet möjliggöres genom uppgiftskortet. Detta tillställes nämligen den revisionsavdelning, inom vars område vederbörande är bosatt, och här framtages den i bostadsfastigheten avlämnade mantalsuppgiften, som kontrolleras i berörda avseende och vid behov kompletteras med uppgifterna på kortet. Har fastighet, för vilken uppgiftskort tidigare upplagts, bytt ägare eller rörelse e t c , som tidigare bedrivits i fastigheten, upphört eller överflyttats till annan fastighet, antecknas detta på föregående års uppgiftskort, varpå kortet makuleras och översändes till vederbörande avdelning i addressographregistret, som med ledning av sådana makulerade kort ur registret borttager (se »Mekaniska hjälpmedel») de plåtar, som skola utgå, innan man trycker den s. k. konceptmantalslängden. På samma sätt levereras de nyutskrivna uppgiftskorten dag för dag först till addressographregistret för att där ligga till grund för prägling av nya plåtar samt för erforderliga omflyttningar inom nämnda register. Från addressographregistret sändas korten därefter till den revisionsavdelning, där vederbörande är bosatt, för att där nyttjas vid den här nedan omförmälda kontrollläsningen. Efter de förberedande åtgärder, för vilka h ä r i stora drag redogjorts, vidtager kontrolläsningen av mantalsuppgifterna mot folkregisterkorten och konceptmantalslängden. Denna senare utgör ett avtryck av addressographregistret och har samma uppställning samt i stort sett samma innehåll som föregående års mantalslängd, dock med den skillnad som är betingad av de efter uppgiftskorten företagna justeringarna samt av de under året anmälda flyttningarna, inträffade födelserna och dödsfallen, ingångna och upplösta äktenskap m. m. Vid kontrolläsningen, som inom varje revisionsavdelning handhaves av grupper om två personer, rättas och kompletteras konceptmantalslängden med ledning av mantalsuppgifterna och folkregisterkorten. Förekomma skiljaktigheter mellan mantalsuppgift och folkregisterkort, äger det senare vitsord utom beträffande anställning, titel och i viss omfattning stavningen av namn. Vid mera väsentliga skiljaktigheter beträffande namn och födelsetid utskrives ett meddelande härom till folkregistrets revisionsavdelning, som verkställer undersökning av saken. Under kontrolläsningen upprättas en förteckning, den s. k. A-listan, över personer, som lämnat mantalsuppgift men icke finnas uppförda i konceptmantalslängden och icke heller ha folkregisterkort i samma fastighet. På denna lista uppföras med andra ord sådana personer, som under året inflyttat till Stockholm eller flyttat inom staden utan att hava fullgjort sin skyldighet att avlämna flyttningsanmälan. I A-listan antecknas efter mantalsuppgiften den för prägling av addressographplåt erforderliga texten, och listan utskrives på så sätt, att medelst självkopiering en kopia av dess uppgifter erhålles i konceptmantalslängden. För person, som uppförts i listan, utskrives omedelbart kallelse att anmäla flyttning. Dylik infordran av försummad flytlningsanmälan sker genom förrättningsman.^ Det förekommer emellertid även, att folkregisterkort finnes och likaså uppgift i konceptmantalslängden, under det att mantalsuppgift saknas, beroende exempelvis på att personen under året avflyttat från fastigheten i fråga utan att göra anmälan härom. I dylika fall verkställes efterspaning genom förrättningsman. Kan härvid kännedom om den nya adressen vinnas, erhåller den försumlige föreläggande att inlämna flyttningsanmälan. Visar det sig omöjligt att påträffa vederbörande, kvarstår han i den fastighet, där han enligt folkregistret är bokförd, men placeras

389 i mantalslängden efter övriga personer inom fastigheten. Sist i fastigheten placeras även sådana personer, som äro bokförda i fastigheten men icke längre där boende och som vid mantalsskrivningen äro intagna på anstalter eller sjukhus, befinna sig till sjöss etc. Då en mantalsuppgift är kontrolläst, antecknas på motsvarande folkregisterkort årets mantalsskrivningssiffra, t. ex. vid kontrolläsningen för den mantalsskrivning, som avser år 1939, siffran 9. På i nästföregående stycke omförmälda personers folkregisterkort finnes således icke denna siffra. Å en särskild förteckning, Blistan, antecknas personerna å de kort, som sakna mantalsskrivningssiffran. Med ledning av denna förteckning flyttas sedan dessa personers addressographplåtar så, att de komma att stå sist inom den fastighet, som de tidigare tillhört, samt förses med rubriken »Efterförda». Å folkregisterkorten göres motsvarande anteckning. Med ledning av B-listan borttagas vidare ur addressographregistret plåtarna för de personer, vilkas vistelseort varit okänd vid nästföregående mantalsskrivning och fortfarande är okänd. Dessa personer skola överföras till registret över obefintliga. Efter kontrolläsningen genomgår vederbörande avdelningschef hela det behandlade materialet fastighet efter fastighet. Vid denna slutgranskning, som utgör det nästa ledet i mantalsskrivningsrevisionen, kontrollerar han, att alla tillägg, anmärkningar etc. äro korrekt påförda och att de uppgifter om anställd personal m. m., som sedermera skola upptagas i den för riksförsäkringsanstalten avsedda arbetsgivarförteckningen, äro fullständiga. Mantalsuppgifterna skola, som nämnts, inlämnas redan den 5 november för att mantalsskrivningsarbetet skall kunna påbörjas i god tid. Mantalslängdens uppgifter skola emellertid avse förhållandena vid årsskiftet. För att så verkligen skall bliva fallet, kompletteras och justeras de inkomna mantalsuppgifterna och konceptmantalslängden med hänsyn till under tiden från den 5 november till årets slut inträffade förändringar, såsom födelser, dödsfall, ingångna och upplösta äktenskap samt flyttningar o. d. I samband med nämnda justering verkställes den i mantalsskrivningsförordningen föreskrivna korrespondensen med andra mantalsskrivningsförrättare till förebyggande bland annat därav, att personer, som under pågående mantalsskrivning inflytta till staden eller utflytta därifrån, bliva från mantalsskrivning obehörigen uteslutna eller på mer än ett ställe mantalsskrivna. Denna korrespondens, som är tämligen omfattande (över 5 000 in- och utgående skrivelser) och pågår under mycket kort tid, handlägges centralt och registreras i ett för såväl in- som utgående skrivelser gemensamt kortdiarium. För utrönande av rätt mantalsskrivningsort för de personer, som in- och utflyttat omkring årsskiftet, samt för sådana, som av annan anledning böra tillföras mantalslängden eller avföras därifrån, verkställas undersökningai av förut omnämnda förrättningsmän. Med ledning av den rättade och kompletterade konceptmantalslängden företagas efter mantalsskrivningsrevisionen erforderliga ändringar i addressographregistret, som därefter står färdigt för tryckningen av själva mantalslängden. Då denna i slutet av februari föreligger färdigtryckt, vidtager det sista ledet av mantalsskrivningsrevisionen, nämligen kollationering av längden mot mantalsuppgifterna och huvudförteckningarna, varvid från dessa överföras vissa uppgifter, som icke finnas angivna på addressographplåtarna och som sålunda icke ha kommit med i längden vid tryckningen, t. ex. hyresbelopp enligt fastighetsägarens uppgift. Den 1 mars skall mantalsskrivningsarbetet vara avslutat och mantalslängden justerad. Nämnda dag överlämnas längden till respektive taxeringskontor för att ligga till grund för taxeringsarbetet. Då mantalsskrivningen är slutförd, upprättas av mantalskontoret ett alfabetiskt register till mantalslängden, det s. k. allmänna registret, som upptager varje person över 17 år. I registret införes uppgift om namn, yrke, födelsetid, adress samt det

390 registernummer, under vilket vederbörande återfinnes i mantalslängden. Registret upptager även aktiebolag, sterbhus m. fl. juridiska personer. Allmänna registret tryckes på mantalskontoret i c:a 300 exemplar och försäljes även till myndigheter och enskilda.

Mantalslängden i Stockholm är kombinerad med såväl taxeringslängd, i vilken införas av taxeringsnämnd åsatta taxeringar, som med debiteringslängd för både krono- och kommunalutskylder. För aktiebolag och vissa andra juridiska personer erfordras emellertid på grund av taxeringsarbetets organisation uppläggande av särskild taxerings- och debiteringslängd. I syfte att underlätta arbetet med uppläggandet av nämnda längd lämnas under mantalsskrivningstiden av mantalskontoret till det taxeringskontor, som handhar ifrågavarande taxeringsarbete (Bolagstaxeringskontoret) vissa uppgifter rörande sådana juridiska personer, som blivit antecknade i mantalslängden men vilka enligt för Stockholm gällande bestämmelser skola taxeras och debiteras för sig. Mekaniska hjälpmedel. Utskriften av mantalslängd samt övriga längder och förteckningar, som mantalskontoret har att upprätta, skedde ännu för ett par år sedan för hand. Då likalydande uppgifter om en och samma person kunna återkomma för utskrift i olika längder etc. åtta till elva gånger under ett år, säger det sig självt, att arbetet var synnerligen tidsödande, och att man trots den största noggrannhet måste räkna med åtskilliga skrivfel. Genom det tidigare i förbigående nämnda addressographregistret och den till detta register hörande maskinella utrustningen äro dessa olägenheter numera eliminerade. Dessa mekaniska hjälpmedel, som anskaffades år 1936, göra det möjligt att trycka såväl längderna som de uppgifter, mantalskontoret har att ifylla på debetsedlar etc. Tidsvinsten är naturligtvis högst betydande, och metoden erbjuder betryggande säkerhet i fråga om utskriftens korrekthet. Om uppgifterna blott från början ha angivits riktigt, är sedan varje oavsiktlig förändring av dem utesluten, och man kan praktiskt taget göra hur många exakt likalydande avtryck som helst. Själva adressographregistret består av metallplåtar i format 82 X 102 mm. Pa en dylik plåt, den s. k. ramen, finnas anbragta tre mindre plåtar, själva tryckplåtarna, på vilka präglats de uppgifter, man önskar reproducera. Ramen är försedd med en enkel men effektiv låsanordning, som fasthåller tryckplåtarna men gör det lätt att frigöra dem, när så önskas. Två av tryckplåtarna äro i format 15 X 34 mm., den tredje är betydligt större. 24 X 89 mm. På denna sistnämnda, den s. k. huvudsektionen, ha präglats uppgifter, som äro av den arten, att de antingen icke alls eller också blott sällan undergå förändring, t. ex. personers namn, födelsetid och födelseort, civilstånd, yrke. De båda små sektionerna upptaga respektive adress och arbetsanställning, alltså uppgifter som oftare förändras. Genom att på detta sätt fördela uppgifterna på tre sektioner i stället för att prägla samtliga på en enda plåt vinnes den fördelen, att vid exempelvis adressförändring endast adressektionen behöver bytas ut. Tid och material sparas, vartill kommer, att plåten i sin helhet icke behöver tagas bort ur registret och föras till präglingsmaskinen. För den händelse någon förändring har inträtt beträffande uppgift pa huvudsektionen — t. ex. ändrad titel — stansas den föråldrade uppgiften ut, och den nya präglas på den gamlas plats. Dylik partiell omprägling kan ske ända till fyra gånger,

391 varför fullständig omprägling av huvudsektionen mycket sällan behöver ifrågakomma. Prägling av plåtar sker i en s. k. tangentpräglingsmaskin. I maskinen finnes en typkrans med stora och små bokstäver, siffror och tecken. Plåten införes med tillhjälp av en vagn, vilken förflyttar sig på samma sätt som vagnen på en skrivmaskin. När präglingsmaskinen, som drives med elektricitet, sättes i gång, roterar typkransen med ganska stor hastighet. Vid ett anslag på någon av tangenterna stoppas typkransen upp automatiskt för den bokstav, som finnes angiven på tangenten i fråga, och präglingen sker. Utlösningen verkställes automatiskt, och anslaget på tangenterna behöver icke vara kraftigare än vid vanlig maskinskrivning. Vagnen matar automatiskt steg för steg, och när en rad är utskriven, återföres vagnen till utgångspunkten, och radskiftning verkställes. Då hela plåten är färdigpräglad, överföres vagnen så långt det går åt höger, varvid en övervalsare automatiskt utlöses. Den består av en stålrulle, som manglar över den präglade texten och avjämnar den, så att alla bokstäver och tecken få exakt samma höjd. — På mantalskontoret finnas 3 st. dylika präglingsmaskiner, dessutom disponeras vid behov intill 10 maskiner av äldre typ. Då de nypräglade sektionerna fastsatts i sin ram, tages på pappkartong ett avtryck av dem, det s. k. skyltkortet, som placeras på för ändamålet avsedd plats på ramens övre hälft. Skyltkortet gör det möjligt att snabbt taga del av den präglade texten, då ramen står uppställd i registret. På plåtarna präglas alla aktuella uppgifter från personens folkregisterkort jämte uppgift om anställning. För barn under 15 år medtages endast uppgift om namn och födelsetid; barn tillhörande samma familj uppföras på gemensam plåt. Särskild plåt präglas för varje person, som hyr lägenhet eller driver rörelse i annan fastighet än den, i vilken han är bosatt; rörande dylik person upptager plåten namn och mantalsskrivningsadress samt uppgift om vartill lägenheten användes eller vad slags rörelse, som där bedrives. Vidare finnes plåt för varje fastighet med uppgift om dennas beteckning, areal och adress, samt särskild plåt med angivande av fastighetens ägare och dennes adress; finnas flera ägare till samma fastighet, angives jämväl, hur stor del var och en äger. Hela antalet plåtar (ramar) i addressographregistret uppgår för närvarande till c:a 650 000. Registret förvaras i lådor av stålplåt med 175 plåtar i varje låda och är liksom folkregistret uppställt församlings-, kvarters- och fastighetsvis. Främst inom varje fastighet står fastighetsplåten, därpå plåten med uppgift om fastighetens ägare, och sedan följa de övriga plåtarna ordnade etagevis och inom varje etage lägenhets-, hushålls- och familjevis. Lådorna förvaras i transportabla stålskåp, rymmande 30 lådor, uppställda i 5 skjutbara fack. Nyprägling av adresser sker allt eftersom adressförändringar införas i folkregistret, men ramarna med nypräglad adressektion behållas — försedda med ett visst slags ryttare — på sin gamla plats i addressographregistret, till dess årets längder och debetsedlar äro tryckta. Vid tryckningen av dessa måste nämligen personerna komma i samma ordningsföljd som i mantalslängden, och någon omplacering av plåtarna får alltså icke ha skett. Först då all tryckning för året är slutförd, sättas plåtarna med förändrad adress ned på sin nya plats i registret, och då verkställes jämväl den om- och nyprägling samt utmönstring av plåtar, vartill övriga under året inträdda förändringar kunna föranleda. På addressographramarnas övre kant finnes en rad numrerade hål för placering av ryttare. Då en ryttare sättes ned i sitt fäste, knäpper en liten tungliknande iåsfjäder till, och ryttaren sitter fast, tills man önskar taga bort den. Med s. k. skyltryttare utmärkes nummer på fastighet, antalet trappor inom fastighet o. d. Ett helt annat syfte tjäna de s. k. klassificeringsryttarna. Vid tryckning av en viss längd skola icke alla plåtar tryckas; pensionsavgiftsförteckningen skall upptaga en25—388005. II.

392 dast personer i åldern 18—65 år, röstlängden endast personer, som uppnått rösträttsåldern o. s. v. Med klassificeringsryttare i olika lägen markeras nu på plåtarna dessa förhållanden. Denna markering kan dels vara positiv, dels negativ. Vid positiv markering placeras ryttaren på de plåtar, som skola tryckas, vid negativ markering på de plåtar, som icke skola tryckas. För arbetsgivarförteckningen samt namn och adress på debetsedlar användes positiv markering, i övriga fall negativ. När tryckningen skall verkställas, behöva ej de plåtar, som skola användas just vid det tillfället, plockas ut ur registret. En hel låda plåtar placeras direkt i tryckmaskinen, och denna utväljer automatiskt efter klassificeringsryttarna de plåtar, som skola tryckas, men hoppar över de andra. Alla plåtarna i lådan passera över maskinens s. k. väljare, som rör sig uppåt varje gång en plåt befinner sig i tryckläge. När ett av väljarens s. k. fingrar kommer i kontakt med en motsvarande ryttare, tryckes plåten i de fall, då positiv ryttarmarkering nyttjas. Vid negativ markering utväljer maskinen tvärt om alla ramar, som sakna ryttare i visst läge, och låter de övriga passera utan tryckning. Någon risk för att maskinen skall välja fel föreligger icke. Är den rätt inställd från början, fungerar den absolut säkert. Däremot kan det naturligtvis tänkas, att någon ryttare vid påsättningen har råkat bli placerad i fel hål eller kanske rent av på fel ram. För justering av eventuellt felaktig ryttarplacering har den säkraste kontrollmetoden visat sig vara att först inställa maskinen för positiv väljning och trycka listor från plåtar, som ej skola vara med i röstlängd och pensionsförteckning och vilka äro märkta med ryttare i visst läge. Avtrycken granskas därefter, och återfinnes då på dessa avtryck någon person, som rätteligen skall upptagas i röstlängd eller pensionsavgiftsförteckning, rättas detta genom att ryttarna borttagas. Denna kontrolltryckning av registret har visat sig mycket effektiv. När sedan röstlängden eller pensionsavgiftsförteckningen skall tryckas, omställes maskinen för negativ väljning, då alla plåtar, som ej markerats för bortväljning, bliva avtryckta. Det nämnda avtrycket lämnar naturligtvis icke besked om eventuellt försummad ryttarmarkering. Det kan med andra ord hända, att någon, som icke skulle upptagas, likväl kommer med i den slutliga längden. Men i så fall är det ju endast att stryka vederbörande i densamma vid den efteråt verkställda kollationeringen. Som ovan nämnts sättes en hel låda plåtar in på en gång. Den tomma lådan placeras därpå i ett magasin under maskinen, och allt eftersom tryckningen fortskrider, levereras plåtarna — både de använda och de övriga — automatiskt tillbaka i den ursprungliga ordningen. Tryckmaskinen drives med elektricitet. Den präglade texten på metallplåtarna är ju upphöjd, över plåtarna löper i tryckläget ett färgband. Papperet, på vilket tryckningen skall ske, inlägges över färgbandet, varefter en tryckarm går ned och en gummivals rullar över papperet, så att man får ett avtryck. Vid tryckningen å debetsedlarna med tillhörande uppbördskort sker matningen för hand. På uppbördskortet skall tryckas all den text, som är präglad på plåten, men på debetsedeln skall endast namn och adress medtagas. Maskinen inställes för duplikattryckning, varigenom plåten trycker två gånger. Sedan uppbördskortet tryckts, föres en avtäckare, bestående av en liten plåt, automatiskt fram över tryckläget och avskärmar all annan text än den, som skall stå på debetsedeln. Tryckning av debetsedlar med vidhängande uppbördskort sker med en hastighet av 500 st. av vardera i timmen, varvid dessutom i medeltal 250 plåtar å enheter, som icke skola erhålla debetsedel, passera maskinen utan att avtryck göres. Hela registret, 650 000, avverkas med 3 maskiner på 36 arbetsdagar, då c:a 400 000 debetsedlar och 400 000 uppbördskort tryckas samt c:a 250 000 plåtar, från vilka avtryck på sedlar eller kort icke skall ske, bortväljas av maskinen under samma tid. Vid tryckning av indrivningskort (d. v. s. särskilda kort, avsedda att tillställas

393 uppbördsmännen för att ligga till grund för restantieindrivningen) placeras på maskinen en särskild matanordning. En låda plåtar infälles i magasinet, en bunt kort inlägges i mataren, varefter maskinen sättes i gång och arbetar helt automatiskt. På en timme levereras 4 000 färdigtryckta kort. Då de olika längderna skola tryckas, fastsättes på maskinen en listförare för dubbla kolumner. Vänster marginal på listan fastspännes med en linjal, och maskinen igångsattes. Listan flyttas automatiskt steg för steg, ej endast framåt utan även i sidled, så att tryck sker i dubbla kolumner. En viss del av plåtens text, de små sektionerna, tryckes sålunda i första kolumnen, därpå sker förflyttning åt sidan, så att en annan del av texten, huvudsektionen, kommer i andra kolumnen, och därefter återföres listan i sitt ursprungliga läge samt flyttas ett steg framåt. Tack vare denna anordning kan den på plåtarna ganska kompakta texten spridas ut i olika kolumner, så att man t. ex. får adressen i den första kolumnen, uppgiften om anställning i den andra, namn och titel i den tredje o. s. v. Många personer kunna uppföras på samma sida, och det hela blir lättöverskådligt. Uteslutningen av text, som icke skall medtagas, behöver vid tryckning av listor ej ske medelst avtäckare utan kan åstadkommas genom att man i tryckrullen, som är av hårdgummi, gör utskärningar motsvarande det som skall uteslutas. Vid tryckning av längder, upptagande samtliga plåtar, är maskinens kapacitet minst 1 000 plåtar per timme. Sker utväljning av plåtar med en tredjedel är kapaciteten c:a 1 500 plåtar per timme. Vid tryckningen av mantalslängden erhåller varje person i längden automatiskt från ett räkneverk i maskinen ett registernummer, som sedan återkommer i allmänna registret samt på de under mantalsskrivningsåret tryckta övriga längder, debetsedlar m. m. Under ett mantalsskrivningsår verkställes pä mantalskontoret tryckning av följande längder e t c : Under en del av januari och i februari tryckes originalmantalslängden, som den 1 mars överlämnas till respektive taxeringskontor. Jämsides med mantalslängden göres avtryck av plåtarna å kort, vilka, uppsorterade i alfabetisk ordning, bilda manuskriptet till det förut omnämnda allmänna registret. Under första hälften av mars tryckes den för riksförsäkringsanstalten avsedda arbetsgivarförteckningen, upptagande de personer, som äro skyldiga att erlägga olycksfallsförsäkringsavgift för hos dem anställda. I denna förteckning införes manuellt för varje arbetsgivare uppgift rörande antalet anställda och dessas sysselsättning. Under senare hälften av mars samt under april verkställes tryckningen av röstlängden i två exemplar genom kopiering. Den upptager samtliga i Stockholm mantalsskrivna personer, som under mantalsskrivningsåret uppnå 23 års ålder. I röstlängden införas manuellt uppgifter rörande rösthinder samt utprickning av röstberättigade och icke röstberättigade. I maj och under första delen av juni tryckes pensionsavgiftsförteckningen, upptagande personer i åldern 18—65 år. Efter debiteringsarbetets slut införa taxeringskontoren i denna längd uppgift om storleken av de pensionsavgifter, som påförts var och en. I juli och under första hälften av augusti verkställes tryckning av namn, titel och adress pä kronodebetsedlar och uppbördskort. Taxeringskontoren införa sedermera på debetsedlarna och uppbördskorten de påförda utskylderna och avgifterna. Under del av oktober och i november sker liknande tryckning av kommunaldebetsedlar med tillhörande uppbördskort. Under samma tid tryckas även indrivningskort. I slutet av november tryckes konceptmantalslängden. Efter vederbörliga rättelser och kompletteringar, verkställda vid mantalsskrivningsrevisionen, ligger denna längd

394 till grund för de justeringar i addressographregistret, som skola vara slutförda, innan originalmantalslängden tryckes. Förutom ovannämnda längder tryckas under arets lopp även andra ej så regelbundet återkommande längder, såsom prästvallängd, avskrifter av röstlängder, som mot särskild ersättning levereras till de politiska partierna etc. På mantalskontoret finnas även andra mekaniska hjälpmedel, såsom maskiner för vikning av debetsedlar, för klistring av kuvert samt Multilithmaskiner för tryckning av allmänna registret. Tryckningen av allmänna registret sker enligt offsetmetoden, varvid trycket överföres från zinkplåtar. i

Arbetsorganisation. Mantalskontoret i Stockholm är en avdelning inom överståthållarämbetet för skatteärenden (mantalsavdelningen). Mantalsintendenten, som är mantalsskrivningsförrättare, är närmast under skattedirektören chef för mantalskontoret. Avdelningschefer ä kontoret äro: 1 mantalskommissarie, 1 förste mantalsassistent och 1 mantalsassistent. Vidare hava 4 mantalsbokhållare att svara för olika arbetsuppgifter. Mantalskontoret är organiserat pä nedanstående underavdelningar. I. Mantalsintendentens expedition. II. Avdelningen för den fortlöpande befolkningsregistreringen. a) Expeditionerna för mottagning av flyttningsanmälningar. b) Folkregistret med revisionsavdelning, längdföringsavdelning, skrivcentral och fastighetsregistrering. c) Adressregistret med dess expedition för allmänheten. d) Kollationeringsavdelningen. e) Arkivavdelningen. III. Mantalsskrivningsrevisionen. IV. Tekniska avdelningen. a) Addressographregistret. b) Präglingscentralen. c) Tryckcentralen. Å mantalsintendentens expedition handläggas: Ärenden rörande arbetsplanering ä kontoret, ekonomiska ärenden, korrespondens med myndigheter och allmänheten, korrespondens med andra mantalsskrivningsförrättare, utredningsarbeten och uppsättande av tjänsteutlätanden, yttrande i mantalsskrivningsmål, utfärdande av mantalsskrivningsbevis, efterspaning av personer, som icke fullgjort vederbörlig anmälningsskyldighet, infordrande av felande flyttningsanmälningar och bokföring av influtna förrättningsavgifter, samt besvarande av förfrågningar från allmänheten vid besök och per telefon. Vid mantalsintendentens expedition tjänstgöra en juridisk amanuens, tvä kontorsskrivare, två kontorsbiträden samt en kommissionär och tillfälliga biträden. Expeditionerna för mottagande av flyttningsanmälningar äro till antalet fem, under oktober och november månader sju, samt äro förlagda, en i omedelbar anslutning till huvudkontoret och de övriga till olika delar av staden. Å ifrågavarande expeditioner handhaves mottagandet av anmälningar rörande inflyttning till Stockholm och utflyttning därifrån samt omflyttningar inom staden från en fastighet till en annan. Den till huvudkontoret förlagda expeditionen handhar dessutom remitteringen till pastorsexpeditionerna i Stockholm av de ärenden, som föranleda ändringar i kyrkobokföringen. Å expeditionen vid huvudkontoret tjänstgöra tvä mantalsbokhållare, å de övriga expeditionerna i regel rotemän ä indragningsstat. Under tiden 1 / 10 — 1 / 3 tjänstgöra å dessa expeditioner dessutom amanuenser av verkets gemensamma personal samt varierande antal tillfälliga biträden.

395 Bokföringen av flyttningarna verkställes i folkregistret och adressregistret. Folkregistret är uppdelat i en centralavdelning och sex distriktsavdelningar. Centralavdelningen handhar i huvudsak följande arbetsuppgifter: viss revision av de i folkregistret förekommande uppgifterna; expediering av de uppgifter, som skola lämnas frän folkregistret till olika myndigheter m. fl.; insamling och handläggning i första hand av de uppgifter, som av olika myndigheter lämnas till folkregistret; samt förande av längder över till staden inflyttade och därifrån utflyttade personer. Till centralavdelningen hör även en kortskrivningscentral. De sex distriktsavdelningarna handlägga var och en inom sitt område av Stockholm all registrering i folkregistret av inträffade förändringar i bokföringen av stadens invånare samt föra längder över födda och döda. Dessa avdelningar hava dessutom att till myndigheter lämna begärda upplysningar ur folkregistret. Varje distriktsavdelning består av tre arbetssektioner, vilka senare var och en i allmänhet omfattar en församling. Större församlingar äro uppdelade pä två sektioner, mindre församlingar äro sammanslagna till två per sektion. Var och en av de sju folkregisteravdelningarna förestås av kansliskrivare eller kanslibiträden; dessutom tjänstgöra ä centralavdelningen två kontorsbiträden samt å varje distriktsavdelningssektion ett kontorsbiträde. Under tiden 1/10—1/3 tjänstgöra i folkregistret ytterligare tjugu kontorsbiträden av verkets gemensamma personal samt under hela året ett varierande antal tillfälliga biträden. Fastighetsregistreringen ombesörjer registrering av förändringar i stadens fastighetsindelning och därmed sammanhängande ändringar i folk- och addressographregistrens uppställning samt i gatuadressregistren. Å denna avdelning tjänstgör ett kontorsbiträde. Adressregistret handhar det alfabetiska kortregistret. Å denna registeravdelning ankommer, förutom verkställande av vederbörliga bokföringsåtgärder, att lämna begärda upplysningar ur registret till myndigheter och i begränsad omfattning även till allmänheten. Adressregistret är uppdelat på fyra arbetssektioner. Hit hör även flyttningsregistret och spaningsregistret. Adressregistret förestås av en kansliskrivare; å varje arbetssektion tjänstgör ett kontorsbiträde. Under tiden a / 10 —V 3 tjänstgöra i adressregistret dessutom fyra kontorsbiträden av verkets gemensamma personal samt under hela året ett varierande antal tillfälliga biträden. Kollationeringsavdelningen handhar kollationering och kontrollering av den löpande civila folkbokföringen. Å denna avdelning tjänstgöra under större delen av året fyra rotemän å indragningsstat. Vid behov biträda även mantalsbokhällarna. Arkivavdelningen handhar folkregisterarkivet samt det s. k. rotemansarkivet, omfattande tiden 1878—1926. Förutom verkställande av vederbörliga registreringsätgärder åligger det denna avdelning att utföra arkivforskningar och att till myndigheter lämna begärda upplysningar frän arkiven. Å arkivavdelningen tjänstgöra tvä mantalsbokhållare. Mantalsskrivningsrevisionen handlägger granskning och komplettering av materialet för mantalsskrivningen i Stockholm samt av den upprättade mantalslängden. Denna avdelning åligger även att upprätta Allmänna registret. Vidare handhar denna avdelning granskning och komplettering av arbetsgivarnas uppgifter rörande anställda samt införande av uppgifterna i arbetsgivarförteckningen. Dessutom ankommer pä denna avdelning vissa arbetsuppgifter i samband med upprättandet av röstlängderna.

396 Mantalsskrivningsrevisionens personal utgöres under den egentliga mantalsskrivningstiden av 16 avdelningschefer (taxeringsassistenter), 16 kammarskrivare och amanuenser samt 40—50 kvinnliga tjänstemän (kanslibilräden och kontorsbiträden) av verkets gemensamma personal under olika tidsperioder av mantalsskrivningstiden. Vid avdelningen tjänstgör vidare under olika delar av året ett varierande antal biträden. Tekniska avdelningen handhar addressographregistret, som är uppdelat i en centralavdelning och sex distriktsavdelningar. Vidare ingår i Tekniska avdelningen en präglingscentral och en tryckcentral. I cenlralavdelningen verkställas för addressographregistret erforderliga kollationeringsarbeten och en del andra kontrollarbeten. Distriktsavdelningarna äro samordnade med motsvarande avdelningar i folkregistret och hava med detta register gemensam personal, som beträffande samtliga inträffade förändringar i bokföringen av stadens invånare jämsides med registreringen i folkregistret verkställer motsvarande åtgärder i addressographregistret. Arbetsinstruktion och arbetskontroll handhaves dock av arbetsledningen för addressographregistret. Präglingscentralen verkställer prägling av de för addressographregistret erforderliga plåtarna och därmed sammanhängande arbeten. Tryckcentralen handhar den mekaniska tryckningen av samtliga längder, text å debetsedlar, allmänna registret m. m. Å Tekniska avdelningen tjänstgöra förutom folkregistrets personal en kammarskrivare, en kansliskrivare, två maskinoperatörer samt ett växlande antal tillfälliga biträden. Stockholm i september 1938. Gustaf Kollberg Mantalsintendent.

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Konungen

III Författningsförslag.

Förslag till förordning angående den allmänna folkbokföringen i riket (folkbokföringsförordning) Formulär Anvisningar Förslag till förordning om införande av folkbokföringsförordningen Förslag till lag om överflyttande

1 71 144 173

å folkbokföringsmyndighet av kyrkoherde,

pastor eller pastorsämbete åliggande bestyr med kyrkobokföringen m. m . . . .

179 Förslag till ändringar i giftermålsbalken

180 Förslag till ändring i lagen om kommunalstyrelse på landet

182 Förslag till ändring i lagen om kommunalstyrelse i stad

182 Förslag till ändringar i lagen om församlingsstyrelse

183 Förslag till ändring i utlänningslagen

184 Förslag till ändringar i lagen angående jordfästning

185 Förslag till ändring i lagen om boutredning och arvskifte

186 Förslag till ändringar i lagen om socialregister

187 Förslag till ändring i lagen om barn utom äktenskap

189 Förslag till ändring i lagen om fattigvården

190 Förslag till ändringar i lagen om folkpensionering

191 Förslag till ändringar i lagen om barnbidrag

193 Förslag till ändringar i lagen om förskottering av underhållsbidrag till b a r n . .

194 Förslag till ändring i lagen angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning. 194 Förslag till ändringar i förordningen angående antagande av släktnamn

195 Förslag till ändringar i förordningen huru svensk undersåte, som vill träda i äktenskap inför utländsk myndighet, må erhålla äktenskapscertifikat 197 Förslag till ändring i förordningen huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets avslutande ej är för handen 199 Förslag till kungörelse angående skyldighet att till vederbörlig folkbokföringsmyndighet lämna vissa uppgifter om erkännande eller förklaring, som avgivits enligt lagen om barn utom äktenskap 200

398 Sid.

Förslag till ändring i kungörelsen den 19 december 1924 om vad iakttagas skall vid ansökning om svenskt medborgarskap 201 Förslag till ändringar i kungörelsen den 18 juni 1926 med vissa föreskrifter beträffande tillämpning av lagen om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap 202 Förslag till kungörelse angående insändande till statistiska centralbyrån av uppgifter i vissa fall beträffande avliden, som icke k u n n a t identifieras 202 Förslag till ändringar i förordningen om blindhetsersättning

203 Förslag till förordning om skyldighet, för folkbokföringsmyndighet att avlämna uppgifter angående avlidna, beträffande vilka bouppteckning ej registrerats. 204 Förslag till ändring i stadgan för statens läroanstalter för blinda

205 Förslag till ändring i kungörelsen den 20 maj 1938 angående dövstumpräster 206 Förslag till kungörelse angående insändande till vederbörlig folkbokföringsmyndighet och dövstumpräst av vissa uppgifter angående dövstumma 207 Förslag till ändring i allmänna läkarinstruktionen

. • • 208

Förslag till ändring i reglementet för barnmorskor

209 Förslag till ändringar i förordningen angående jordregister

209 Förslag till ändring i förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad 210 Motiv. Kap. 1.

Historik

211 Stockholm sid. 224. — Göteborg sid. 230.

Kap. 2.

Kap. 3.

Gällande bestämmelser om folkbokföring m. m

232 Kyrkobokföringen i allmänhet Mantalsskrivningen i allmänhet Särskilda bestämmelser för Stockholm Särskilda bestämmelser för Göteborg Inskrivning och redovisning av sjöfolk Inskrivning och redovisning av värnpliktiga

232 238 242 247 248 2o2

Brister i den nuvarande folkbokföringen

259 Fel i uppgiftsmaterialet till folkräkningen 260 Jämförelse mellan kyrkobokförd och mantalsskriven folkmängd . . . 263 Jämförelse mellan kyrkobokförd och framräknad folkmängd 267 Anmälning och bokföring av födelser 268 Särskild kontroll beträffande åldringar. Anmälning och bokföring av dödsfall 270 Anmälning och bokföring av invandrare 271 Utlänningars kyrkobokföring "'* Anmälning och bokföring av utvandrare 272 070 Olaglig utvandring Obefintliga 276

399 Sid.

Anmälning och bokföring av inrikes omflyttning Kyrkoböckernas redovisning av demografiska m. fl. uppgifter . . . . Felaktigheter, upptäckta i pensionsstyrelsen Vid folkräkning observerade fel . . . , Bristfällig kontroll Svårtillgänglighet och bristande överskådlighet Mantalsskrivningen , Kap. 4.

Tidigare förslag till folkbokföringens ordnande

284 287 288 288 292 293 295 306

Motion vid 1925 års riksdag, sid. 306. — Motion vid 1926 års riksdag, sid. 307. — 1924 års uppbördssakkunniga, sid. 308 o. f. — Yttranden över uppbördssakkunnigas betänkande, sid. 314 o. f. — Motion vid 1930 års riksdag och riksdagens skrivelse samma år, sid. 317 o. f. — Framställning från chefen för generalstaben 1931, sid. 318. — Framställning från Sveriges häradsskrivarförening 1934, sid. 319. — Motioner vid 1934 års riksdag och riksdagens skrivelse samma år, sid. 321 o. f.

Kap. 5.

Kommitténs direktiv. Allmän motivering Direktiven Motiveringen Lokal folkbokföring Länsstyrelserna som centrala folkbokföringsmyndigheter Riksmyndigheten Mantalsskrivningen Folkräkning Folkbokföringsnämnd . Folkbokföringsurkunderna Medborgarkort Materiella regler om behörig folkbokföringsort Anmälningsskyldighet Förhållandet mellan löpande folkbokföring och mantalsskrivning Behörighets- och forumfrågor

324 324 325 325 327 327 328 328 328 329 335 336 338 343 344

Kap. 6.

Speciella motiv

349 Förslaget till folkbokföringsförordning 349 Förslaget till förordning om införande av lölkbokföringsiörordningen 366 Förslaget till ändringar i giftermålsbalken 366 Förslagen till ändringar i kommunallagarna och lagen om församlingsstyrelse 366 Förslaget till ändring i utlänningslagen 367 Förslaget till ändring i lagen angående jordfästning 367 Förslaget till ändring i lagen om boutredning och arvskifte och förslaget till förordning om skyldighet för folkbokföringsmyndighet att avlämna uppgifter angående avlidna, beträffande vilka bouppteckning ej registrerats 367 Förslaget till ändringar i lagen om socialregister 367 26—388005.

II.

400 Sid.

Förslagen till ändringar i lagen om fattigvården, lagen om folkpensionering, lagen om barnbidrag och lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn 368 Förslaget till ändringar i förordningen angående antagande av släktnamn 368 Förslaget till ändringar i förordningen om blindhetsersättning . . . . 370 Förslagen till ändringar i stadgan för statens läroanstalter för blinda och allmänna läkarinstruktionen samt förslaget till kungörelse angående insändande till vederbörlig folkbokföringsmyndighet och dövstumpräst av vissa uppgifter angående dövstumma 370 Förslagen till ändringar i förordningen angående jordregisfer och förordningen med närmare föreskrifter om fastighetsregister för 370 stad Kap. 7.

Särskilda frågor 371 Det nya folkbokföringssystemet samt inskrivningen och redovisningen av sjöfolk 371 Det nya folkbokföringssystemet samt inskrivningen och redovisningen av värnpliktiga 371 Arkivering av folkbokföringsurkunder och andra folkbokföringshandlingar samt utgallring av dylika arkivalier 372 Möjligheten att sammanföra mantalslängden med inkomsttaxeringslängden m. m 374 Användning av adresseringsmaskiner 376 Postbefordran av folkbokföringshandlingar 376 Särskilda bestämmelser rörande folkbokföringen i Stockholm och 377 Göteborg 378

Särskilda yttranden Bilaga. Redogörelse för mantalskontoret i Stockholm

Statens offentliga utredningar 1938 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . F å n g v å r d . Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåU och avbetalningsköp. [11] Betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. [17] Betänkande med förslag till lag om frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda m. m. [18] Betänkande med förslag till reformerad hyreslagstiftning. [22] Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigivning m. m. [25] ... Betänkande med förslag till trafikförsäkringslag jämte därmed sammanhängande författningar. [27] Betänkande med förslag rörande djurskyddslagstiftning. [36] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande med utredning och förslag rörande pro duktions- och avsättningsförhållandena inom träd gårdsnäringen. [5] Den statliga egnahemsverksamheten. [34] Betänkande med förslag till ändringar i arrendelagstift ningen. [38] Vattenväsen. Skogsbruk.

Industri. Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, ytt randen och förslag. [10] 2. Arbetsgivares och löntaga res inkomster. [3J 3. Arbetslöshetens omfattning ocl växlingar. [4] Betänkande jämte lagförslag ang. lärlingsutbildningei inom hantverket och den mindre industrien. [30] Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till bygg nadsverk (järnbestämmelser). [37]

Kommunalförvaltning.

H a n d e l ock sjöfart.

S t a t e n s och k o m m u n e r n a s finansväsen. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. [12] 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. Del 2. Folkbokföringen. [41]

Politl. Betänkande ang. omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m. [1]

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande 1 näringsfrågan. [6] Betänkande ang. barnbeklädnadsbidrag m. m. [7] Betänkande ang. förvärvsarbetande kvinnors rattsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd. [13] Betänkande ang. »landsbygdens avfolkning». [15] Yttrande med socialetiska synpunkter på befolkningsfrågan. [19] ,_ , , • Betänkande ang. barnkrubbor och sommarkolonier m. m. Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. [21] Betänkande med vissa demografiska utredningar. [24] Betänkande med utredning och förslag rörande statsbidrag till anordnande av bostäder åt åldringar och änkor i s. k. pensionärshem. [40]

H ä l s o - ock sjukvård.

Bergsbruk.

Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag till lag om enskilda vägar m. m [23] 1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande åt gärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnä tet. [28] Försöksutredning beträffande omfattningen av yrkes mässig godstrafik med automobil eller släpvagn unde år 1937. [31] Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stöd jande av privatflygningens utveckling i Sverige. [39 Bank-, kredit- ock penningväsen. Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. [2 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslai rörande omorganisation av vissa delar av tekniskl skolan i Stockholm. [8] Betänkande och förslag ang. skolöverstyrelsens orga nisation. [14] Betänkande och förslag ang. verksamheten vid kungl dramatiska teatern, dess förvaltning och ledning. [16 Betänkande med utredning och förslag ang. central) verkstadsskolor m. m. [26] Betänkande med utredning och förslag ang. intagnini av elever i första klassen av de allmänna läroverkei och med dem jämförliga läroanstalter. [29] Betänkande med utredning och förslag ang. begynnelse språket i realskolan. [32] Betänkande och förslag rörande den andliga vårdei inom försvarsväsendet. [33] Betänkande och förslag ang. utsträckning av den årlig lästiden vid folkskolan m. m. [35] Försvarsväsen. Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. [9]

Allmänt näringsväsen. Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l r ä t t .

Marcus Boktr.-A.-B., Sthlm 388005