1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet.
Hänvisat till av
- Prop. 1945:370: ('med förslag till uppbörds- förordning, m. m.',), avsnitt 88
- Prop. 1945:382: med förslag till utbygg¬ nad och omläggning av uppbördsorganisationen, avsnitt 2
- Prop. 1946:376: ('med förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbaden',), avsnitt 10
- Prop. 1951:203: ('med förslag till för\xad ordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 19i5 (nr 896), m. m.',)
- Prop. 1955:97: Doc 1955:97, avsnitt 5
- Prop. 1966:66: Doc 1966:66, avsnitt 34
- SOU 1954:18: Förslag till förenkling av vissa beskattningsregler, avsnitt 55
- SOU 1961:4: Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet, avsnitt 46
- SOU 1962:9: Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten, avsnitt 1945
- SOU 1964:57: Utsökningsrätt : förslag, avsnitt 3
- SOU 1965:23: Uppbördsfrågor, avsnitt 77
- SOU 1967:22: Skatteförvaltningen, avsnitt 125
- SOU 1972:11: Förenklad löntagarbeskattning, avsnitt 4
- SOU 1973:45: Budgetreform Bil. 9-11,betänkande. Stabiliseringspolitiska bilagor, avsnitt 16
- SOU 1995:10: Översyn av skattebrottslagen : delbetänkande, avsnitt 1
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
3^7
LX. n STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 5 : 2 7 FINANSDEPABTEJlKffTET
1944 ÅRS UPPBÖRDSBEREDNINGS BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL
OMLÄGGNING AV UPPBÖRDSFÖRFARANDET
S
T
O
C 1 9
K
H
O
5 L
M
Statens offentliga utredningar 1945 K r o n o l o g i s k
f ö r t e c k n i n g
Betänkande med förslag till utlänningslag och lag Socialpolitikens ekonomiska verkningar. Av C. angående omhändertagande av utlänning i anstalt 14. Welinder. Beckman. 113 s. S. eller förläggning. Norstedt. 169 s. Ju. 15. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till by-gBetänkande med förslag till organisation av en luftnadslag m. m. V. Petterson. 646 s. Ju. fartsstyrelse m. m. Norstedt. 68 s. K. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid åter16. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 1. Hreggström. förandet till civil verksamhet av till beredskaps208 S. F. tjänstgöring inkallad personal. Hajggström. 74 s. Fö. Betänkande angående den husliga utbildningen. 17. Statsmakterna och folkhushållningen under den till 4 Beckman. 167 s. S. följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 5. Tiden juli 1943—juni 1944. Idun. 484 a. Fo. 5. Betänkande med utredning och förslag angåendo 18. Normalbrandordning för städer, köpingar och muniyrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt cipalsamhällen. Norstedt. 21 s. K. åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning. Idun. 370 s. E, 19. Normalbrandordning för landskommuner. Alter6. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsknativ 1. För kommuner med bygdebrandförsvaret ningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsoch skogsbrandförsvaret samordnade. Norstedt. 21 medelsforskningens ordnande. Hseggströin. 150 e. H. s. K. 7. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. 20. Normalbrandordning för landskommuner. AlternaDel 1. Allmänna synpunkter. Idun. 109 s. K. tiv 2. För kommuner, i vilka skogsbrandförsvaret 8. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. ordnats för sig. Norstedt. 22 s. K. Del 2. Blekingenätets järnvägar. Idun. 124 s. 1 pl. K. 21. Betänkande och förslag rörande upplysningsverk9. Promemoria med förslag till arrendebestämraelser samhet om och inom försvaret. Katalog- o. Tidför kommunal jord. Marcus. 56 s. Jo. skriftstryck. 142 s. Fö. •' 10. Betänkande ocri förslag rörande effektivisering av 22. Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvårdskommitskyddshemselevernas eftervård m.m. Marcus. 158 s. S. téns betänkande del 3. Hojggströrn. 371 s. Ju. 11. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane23. Socialvårdskommitténs betänkande. 10. Statistisk ring. 8. Framställningar och utlåtanden från komundersökning angående folkpensionärernas bostadsmissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. 2. Beförhållanden m. m. Beckman. 108 s. S. tänkande med förslag till vissa åtgärder i syfte att 24. Betänkande angående grundpenningväsendet. Marunder depression stimulera avsättningen av varakcus. 64 s. H. konsumtionsvaror m. m. Marcus. 153 s. Fi. 25. Betänkande och förslag angående statsbidrag till 12. tiga Investeringsutredningens betänkande med förslag byggnader för folkskoleväsendet. Hocggström. 83 s. F. till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av 26. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkandon. statliga, kommunala och statsunderstödda anläggBilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialväningsarbeten. Marcus, viij, 350 s. Fi. sendets forskningsorganisation. Av Hj. Cederström. 13. Bilagor till investeringsutredningens betänkande Idun. xx, 296 s. 4 pl. S. med förslag till investeringsreserv för budgetåret 27. 1944 års uppbördsberednings betänkande med för1945/46 av statliga, kommunala och statsunderslag till omläggning av uppbördsförfarandet. Marcus. 589 s. Fi. stödda anläggningsarbeten. Marcus. 83 s. Fi.
hnvSSVnSL1? f-i!^£l d , t r y c k o r t °i anS«ye3. *«• tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse bokstaverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet leJ " d o « ? n 8 f d ° p a r t e r ^ t C - t - E n l i g t kuD f örels0Q d e n 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n n g a r s y S (DT 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement. « " « » « * " ' " uuorunin 0
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1945:27 FINANSDEPARTEMENTET
1944 ÅRS U P P B Ö R D S B E R E D N I N G S BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL
OMLÄGGNING AV UPPBÖRDSFÖRFARANDET
STOCKHOLM 1945 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 457050
Sgbr
Till Herr Statsrådet
och Chefen för Kungl.
Finansdepartementet.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 januari 1944 tillkallade Herr Statsrådet samma dag landskamreraren A. G. A. Wigert, f. d. kammarrättsrådet E. D. Sivert och assessorn i kammarrätten S. E. Jarnerup att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda med ytterligare utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet. Vidare uppdrog Herr Statsrådet åt Wigert att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete samt åt Jarnerup att tillika vara sekreterare åt de sakkunniga. Den 11 maj 1944 förordnade Herr Statsrådet e. o. taxeringsinspektören, numera länsbokhållaren K. S. Edström att vara biträdande sekreterare åt de sakkunniga och folkbokföringskommittén gemensamt. Från och med november 1944 har Edström helt biträtt de sakkunniga. De sakkunniga hava antagit benämningen 1944 års uppbördsberedning. Enligt Herr Statsrådets medgivande har t. f. byrådirektören N. M. af Malmborg biträtt beredningen vid behandlingen av frågor, som röra löneregleringen av häradsskrivarna och deras biträden. Efter medgivande av Herr Statsrådet har beredningen anordnat provdebitering för undersökning av olika metoder för beräkning av preliminär skatt i fråga om sex kommuner i riket. Beredningen har haft överläggningar med representanter för arbetsgivareoch arbetareorganisationer samt kommunala sammanslutningar ävensom med olika verk och myndigheter. Vidare har beredningen samrått med folkbokföringskommittén samt de sakkunniga, som inom socialdepartementet tillkallats för utredning dels rörande åtgärder för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt, dels ock bland annat möjligheterna att rationalisera arbetet å landsfiskalskontoren. Beredningen har avgivit yttranden över en i riksdagens första kammare framställd fråga, huruvida Herr Statsrådet hade för avsikt att i avvaktan på den väntade uppbördsreformen taga initiativ till en provisorisk lösning av uppbördsfrågan, folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till omorganisation av folkbokföringen, ett av sekreteraren G. Britth framlagt förslag till åtgärder till förbättrande av löneställningen för biträdespersonalen å hä-
4 radsskrivarekonloren samt motion II: 78 till 1945 års riksdag rörande viss översyn av gällande indrivningsförordning. För att tagas i övervägande vid fullgörande av beredningens uppdrag hava till densamma överlämnats: riksdagens skrivelse den 27 april 1923 (nr 116) angående vidtagande av anordningar till viss lättnad för skattskyldig i fall av dubbelbeskattning; riksdagens skrivelse den 16 juni 1932 (nr 369) angående rätt för dubbeltaxerad person till anstånd med gäldande av det ena av de påförda skattebeloppen; riksdagens skrivelse den 10 juli 1944 (nr 455) i anledning av riksdagens å r 1943 församlade revisorers berättelse, såvitt rör punkt 5:o) angående frågan om kronouppbörden i magistratsstäderna och punkt 6:o) angående översyn av bestämmelserna i förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.; samt åtskilliga framställningar från enskilda personer rörande uppbördsfrågan. Vid betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av ledamoten av beredningen Sivert. Efter att hava slutfört sitt uppdrag får uppbördsberedningen härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. Stockholm den 31 maj 1945. ALARIK WIGERT. EINAR SIVERT.
STURE JARNERUP. / Kjell
Edström.
F Ö R F A T T N I N G S FÖRS LAG Alternativ
L
Förslag till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e debitering, u p p b ö r d och i n d r i v n i n g av skatt, s å o c k o m s k y l d i g h e t att vid utbetalning av l ö n m. m. v e r k s t ä l l a a v d r a g för g ä l d a n d e a v skatt ( u p p b ö r d s f ö r o r d n i n g ) .
Inledande bestämmelser.
Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, allmänna utskylder till stat och kommun, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter, skogsaccis, pensionsavgifter, som avses i 1 § lagen om folkpensionering, samt olycksfallsförsäkringsavgifter, som uppbäras enligt § 1 förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. 2§. 1 mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller taxeringsförordningen, begagnas i denna förordning, skola de, såvida ej annat angives eller av sammanhanget framgår, hava samma innebörd som i nämnda författningar. 2 mom. I denna förordning förstås med slutlig skatt: utskylder, vilka debiteras på grund av sådan taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt, ersättningsskatt samt skogsaccis, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober taxeringsåret, ävensom i 1 § omförmälda avgifter, vilka debiteras i sammanhang med nämnda utskylder; preliminär skatt: skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt; kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt; samt tillkommande skatt: skatt, som debiteras på grund av beslut, vilket fattats av prövningsnämnd senare än den 10 oktober taxeringsåret eller av kammarrätten eller av Kungl. Maj:t;
G
uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad nästfoljande år; inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan stad med magistrat, som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi; samt stad: stad, som icke tillhör fögderi. Beräkning av preliminär skatt. 3§. Preliminär skatt skall, på sätt nedan närmare stadgas, utgå för inkomst och förmögenhet, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet, samt beräknas med hänsyn till de utskylder och den pensionsavgift, vilka efter verkställd årlig taxering för nämnda inkomst och förmögenhet kunna antagas komma att påföras skattskyldig. Preliminär skatt skall, där icke nedan i denna paragraf annorledes stadgas, beräknas med ledning av det taxerade belopp, den taxerade inkomst eller den beskattningsbara förmögenhet, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober året närmast före inkomståret. Har skattskyldig icke under året näst före inkomståret taxerats för inkomst eller förmögenhet men kan han antagas komma att under sistnämnda år uppbära inkomst, skall preliminär skatt beräknas med ledning av särskild taxering till sådan skatt (preliminär taxering), vilken verkställes under året näst före inkomståret eller under inkomståret. Äger nu nämnd skattskyldig förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, skall preliminär skatt även för förmögenheten beräknas med ledning av sådan taxering. Preliminär skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxering, vilken verkställes under året näst före inkomståret, därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerat belopp eller taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande belopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock preliminär skatt beräknas med ledning av preliminär taxering även i annat fall än nyss sagts. Att i särskilt fall preliminär skatt skall utgå med viss procent av utbetald lön m. m., därom stadgas i 32 § andra stycket. 4 §. Vid beräkning av preliminär skatt med ledning av taxering skola beskattningsbart belopp, beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet fastställas i enlighet med bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst-
7 och förmögenhetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn till den ortsgrupp, vartill den kommun eller kommundel hör, där skattskyldig mantalsskrives för inkomståret, ävensom, där icke i andra stycket annorlunda stadgas, till skattskyldigs civilstånd och barnantal den 1 november året näst före inkomståret. Härvid avses med barn hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållna barn, vilka vid nyss angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst uppgående till minst sexhundra kronor. Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas komma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal till förhållandet vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes. Har skattskyldig vid den årliga taxeringen medgivits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga funnits vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet, och kunna ifrågavarande omständigheter antagas komma att vara för handen även under inkomståret, skall vid bestämmande av beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst hänsyn tagas jämväl till dylikt avdrag. 5 §• Då så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan antagas komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj:t förordna, att preliminär skatt, som beräknas med ledning av årlig taxering, skall för riket i dess helhet eller viss del därav eller vissa kategorier skattskyldiga utgå å allenast viss procentuell del av det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preliminära skatten. 6 §• På landet skall häradsskrivare och i stad uppbördskommissarie (lokal skattemyndighet) verkställa beräkning av preliminär skatt beträffande de skattskyldiga, vilka för inkomståret skola påföras sådan skatt i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde. 7 §•
Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär deklaration). Sådan taxering må ock åsättas med stöd av annan uppgift eller upplysning. 8 §• 1 mom. Skattskyldig åligger att avgiva preliminär deklaration: 1) därest han icke året näst före inkomståret taxerats för inkomst men kan antagas komma att under sistnämnda år uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger; samt
8 2) därest hans vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerade belopp eller taxerade inkomst, såvitt senast den 20 oktober året näst före inkomståret kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande belopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. 2 mom. Skattskyldig, som icke enligt vad ovan sagts har skyldighet att avlämna preliminär deklaration, är berättigad därtill. 9 §. Preliminär deklaration skall avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär. Preliminär deklaration enligt 8 § 1 mom. skall avlämnas, såvitt angår preliminär taxering under året näst före inkomståret, senast den 20 oktober förstnämnda år samt, såvitt angår dylik taxering under inkomståret, senast fjorton dagar efter det att skattskyldig erhållit kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger. Preliminär deklaration enligt 8 § 2 mom. bör för att vinna beaktande vid preliminär taxering vara avlämnad senast den 20 oktober under året näst före inkomståret. Preliminär deklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet, som jämlikt 6 § har att verkställa beräkning av preliminär skatt. 10 §. Efter anmaning av lokal skattemyndighet äro arbetsgivare och försäkringsanstalt skyldiga att, den förre beträffande namngiven hos honom anställd person och den senare beträffande namngiven person, som av anstalten uppburit pension eller livränta, såvitt möjligt, lämna uppgift å lön m. m., pension eller livränta, som kommer att utbetalas till honom under inkomståret. Uppgift, som i första stycket sägs, skall avlämnas inom den tid, minst fem dagar, som i anmaningen förelägges. 11 §• Har skattskyldig, som jämlikt 8 § 1 mom. skolat utan anmaning avgiva preliminär deklaration, icke avlämnat sådan inom föreskriven tid eller befinnes avgiven deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen. 12 §. Anmaning skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaningen medför enligt 86 §.
9 Debitering av skatt samt utfärdande av debetsedel. 13 §. Lokal skattemyndighet har att debitera skatt samt utfärda debetsedel, varom i 24 § förmäles. 14 §. Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin. Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro tolv och infalla under tiden från och med den 5 till och med den 12 i varje månad. Kungl. Maj:t må dock, om särskilda omständigheter därtill föranleda, efter generalpoststyrelsens hörande, föreskriva, att uppbördstermin under viss månad skall infalla under annan tid än nyss sagts. 15 §. Vid debiteringen av preliminär skatt skall iakttagas: att pensionsavgift beräknas med motsvarande tillämpning av 4 § lagen om folkpensionering, dock att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofyra år; att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering till kommun, municipalsamhälle, landsting och tingshusbyggnadsskyldiga. 16 §. Preliminär skatt skall debiteras i en gemensam post, därvid öretal icke medtagas. Preliminär skatt, som icke uppgår till tolv kronor, skall icke påföras. Den preliminära skatten skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sjuttiotvå kronor, med sex kronor under envar av de två första och de närmast i ordning därefter följande uppbördsterminerna, dock att under den första av ifrågavarande terminer dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning icke uppgår till sex kronor; samt om skattens belopp överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna, dock att belopp, som skall förfalla under ann a n termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första terminen. 17 §. Vid debiteringen av slutlig skatt skall iakttagas: att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, om de uppgå till högst femtio, bortfalla och, om de överstiga femtio, höjas till närmaste hela krontal;
10 att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten; att skogsaccis uträknas enligt den skattesats, som bestämts för utdebitering under taxeringsåret; samt att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för sig samt skogsaccis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post. 18 §. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas debiterad preliminär skatt, så ock preliminär skatt, som erlagts med viss procent av utbetald lön m. m. på sätt i 32 § andra stycket sägs utan att avräknas å sedermera debiterad preliminär skatt. 19 §. Kvarstående skatt skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sex kronor, under den första uppbördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret; om skattens belopp överstiger sex men icke sjuttiotvå kronor med sex kronor under envar av den första och de närmast i ordning därefter följande uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att under den första av ifrågavarande terminer dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning icke uppgår till sex kronor; samt om skattens belopp överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att belopp, som skall förfalla under annan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första terminen. 20 §. Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt. 21 §. Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under en eller flera, högst tolv, på varandra följande uppbördsterminer. Lokal skattemyndighet bestämmer, under vilka uppbördsterminer skatten sålunda skall förfalla till betalning, därvid skall iakttagas, att uppbördstermin eller, om uppbördsterminerna äro flera, den första av dessa icke må infalla tidigare än fjorton dagar efter det debetsedeln utfärdats. 22 §. Skatt skall upptagas å uppbördskort, som upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt formulär.
11 23 §. Särskilt uppbördskort skall uppläggas för envar skattskyldig, som har att utgöra skatt, dock att pensionsavgift eller preliminär skatt, motsvarande såd a n avgift, skall för make, som är mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som andre maken och som skall utgöra allenast dylik avgift, anteckn a s å uppbördskort för den senare maken, därest sådant upplägges. 24 §.
För envar skattskyldig, för vilken upplagts särskilt uppbördskort, skall utfärdas debetsedel, upptagande å uppbördskortet angivna uppgifter. Särskild debetsedel skall utfärdas åt fastighetsägare för varje honom tillhörig fastighet, därest h a n före den 20 maj taxeringsåret därom gör framställning hos vederbörande lokala skattemyndighet. Vid debetsedel skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatteanvisningar, avsedda för inbetalning av skatt. Debetsedel och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär. 25 §. H a r skattskyldig att utgöra slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering visst år samt preliminär skatt för nästföljande år, skola, därest den skattskyldige mantalsskrives för nämnda år i samma kommun, ifrågavarande skatter upptagas å gemensam debetsedel. I andra fall än i första stycket sägs skall preliminär skatt upptagas å särskild debetsedel samt slutlig och kvarstående skatt å särskild debetsedel. Härvid skall å debetsedel för preliminär skatt angivas, huruvida den skattskyldige påförts kvarstående skatt i kommun, där han mantalsskrivits för taxeringåret. Tillkommande skatt skall upptagas å särskild debetsedel. 26 §.
Debetsedel å skatt, för vars gäldande avdrag å lön m. m. enligt 28 eller 29 § skall verkställas, skall, där icke fall föreligger, som i tredje stycket sägs, med tillhörande skatteanvisningar senast den 18 december året näst före inkomståret med posten u t a n kostnad för den skattskyldige tillställas denne under adress, som är angiven i mantalslängden eller befolkningsregistret eller anmälts till den lokala skattemyndigheten, dock att debetsedel, som avser sjöman, inskriven vid sjömanshus, skall avsändas senast den 15 november förstnämnda år. Debetsedel å annan skatt än i första stycket sägs skall, med i nästföljande stycke omförmält undantag, jämte tillhörande skatteanvisningar översändas till skattskyldig senast den 25 januari näst före ingången av vederbörligt uppbördsår. Debetsedel å skatt, som grundar sig på preliminär taxering, verkställd under inkomståret, samt debetsedel å tillkommande skatt skola med tillhörande skatteanvisningar skyndsamt översändas till skattskyldig.
12 27 §. Därest skattskyldig, som icke senast den 23 december året näst före inkomståret erhållit i 26 § första stycket omförmäld debetsedel, hos vederbörande lokala skattemyndighet gör anmälan härom, åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress ofördröjligen översända sådan till den skattskyldige. Anmälan, som h ä r avses, bör göras senast den 28 december förstnämnda år. Vad i första stycket stadgas skall hava motsvarande tillämpning för det fall, att skattskyldig icke erhållit debetsedel, som i 26 § andra stycket sägs, senast den 30 januari näst före ingången av vederbörligt uppbördsår. Anmälan bör i detta fall göras senast den 4 februari under uppbördsåret. Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt. 28 §. Arbetsgivare är skyldig att vid utbetalning till arbetstagare av kontant lön eller annan ersättning i penningar för utfört arbete verkställa avdrag för gäldande av preliminär skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren mantalsskrives för inkomståret, samt kvarstående skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren mantalsskrivits för taxeringsåret (löneavdrag) under förutsättning, att lönen eller ersättningen hänför sig till arbetstagarens huvudsakliga arbetsanställning, att arbetsanställningen är avsedd att vara längre tid än fyra veckor samt att utbetalning sker månadsvis eller oftare. Utgöres den huvudsakliga delen av skattskyldigs sammanlagda inkomst icke av lön eller annan ersättning för utfört arbete eller finnes av a n n a n anledning löneavdrag lämpligen icke böra verkställas, äger lokal skattemyndighet å den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lönen utbetalas, på ansökan av arbetstagaren eller arbetsgivaren medgiva, att dylikt avdrag icke verkställes. Löneavdrag skall icke verkställas å lön, som utbetalas till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo. 29 §. Vad i 28 § sägs angående arbetsgivare samt lön eller annan ersättning i penningar för utfört arbete skall äga motsvarande tillämpning i fråga om den, som utbetalar pension eller livränta samt periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, därest givaren enligt 22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag därför, ävensom i fråga om utbetalda belopp av den art, som nyss sagts. I denna förordning avses med arbetsgivare jämväl den, som utbetalar pension eller livränta samt periodiskt understöd eller annan i första stycket omförmäld periodisk utbetalning, med arbetstagare jämväl den, som uppbär belopp av nämnda art, samt med lön jämväl annan ersättning för utfört arbete ävensom utbetalt belopp av nyss angivna slag.
13 30 §. Arbetsgivare skall, då skyldighet att verkställa löneavdrag föreligger, göra dylikt avdrag från och med den första månad, under vilken arbetstagare haft anställning den första dagen i månaden, med början vid det avlöningstillfälle, som infaller tidigast en vecka efter anställningens början. 31 §. Arbetstagare har att till arbetsgivaren överlämna debetsedel å skatt, för vars gäldande löneavdrag skall äga rum. Debetsedeln skall överlämnas till arbetsgivaren senast den 27 december året näst före inkomståret eller, då fråga är om debetsedel, som utfärdas efter preliminär taxering under inkomståret, ofördröjligen efter det debetsedeln kommit arbetstagaren tillhanda. Tillträder arbetstagaren under inkomståret ny anställning, skall debetsedel å skatt, för vars gäldande löneavdrag skall äga rum, överlämnas till arbetsgivaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts. 32 §.
Då debetsedel å skatt, för vars gäldande löneavdrag skall äga rum, överlämnats till arbetsgivare, skall denne vid avlöningstillfällena under en månad verkställa dylikt avdrag med belopp, som erfordras för att gälda arbetstagares under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Har icke debetsedel å preliminär skatt i fall, då så bort ske, överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med tjugufem procent av belopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal. Därest arbetstagaren icke i fall, som nyss sagts, senast fem dagar efter anställnings början till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å preliminär eller kvarstående skatt, har denne att ofördröjligen hos den lokala skattemyndigheten i orten göra anmälan härom. Därest denna haft att utfärda debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända densamma till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande till vederbörande lokala skattemyndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Ny debetsedel bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller. 33 §.
Med belopp, som innehållits genom löneavdrag, skall arbetsgivare gälda arbetstagares under uppbördstermin förfallande skatt. Uppbär icke arbetstagaren under en månad så stor lön, att genom löneavdrag innehållna belopp förslå att gälda under uppbördstermin förfallande skatt, och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren felande belopp senast den 10 i nästföljande månad, skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 17 i samma månad. Därest arbetstagaren senast den 15 i samma månad erlagt felande belopp jämte i 46 § omförmäld avgift, skall arbetsgivaren i den ordning, som i nämnda pa-
14 ragraf sägs, inbetala skattebeloppet och vederbörlig avgift. Erlägges icke f felande belopp jämte omförmälda avgift inom sist angiven tid, har a r b e t s g i v a ren att skyndsamt på sätt i 47 § andra stycket sägs inbetala innestående b belopp till vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad. Har genom löneavdrag enligt 32 § andra stycket under en månad innnehållits större belopp än som enligt arbetsgivaren senare tillhandakommaien debetsedel skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skxall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad såluunda för mycket innehållits. 34 §. Arbetstagare äger rätt att taga del av för honom utfärdad som förvaras hos arbetsgivaren.
debetseddel,
35 §. Efter utgången av den sista uppbördstermin, under vilken enligt vid c debetsedel fogade skatteanvisningar skatt skall erläggas, eller, då arbetstagaare tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall arbetsgivaren till ; arbetstagaren återställa debetsedeln. Innestår, då arbetstagare slutar anställning, hos arbetsgivaren innehålillet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstitermin förfallande skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tillhandahållas ; arbetstagaren. 36 §. Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sin skkyldighet enligt bestämmelserna i 28—35 §§. Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträcden inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgörrandet av ovannämnda övervakning. Lokal skattemyndighet skall därjämte på begäran av arbetsgivare ebller arbetstagare lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 28—-35 §§. Med lokal skattemyndighet avses i tredje stycket dylik myndighet å (den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas. Jämkning av preliminär skatt. 37 §. Jämkning av preliminär skatt skall, under i tredje stycket angiven förrutsättning, äga rum under inkomsåret, 1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnamtal, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret;; 2) därest skattskyldig eller, om han avlidit, hans dödsbo gör sannollikt,
15 att n ä m n d a skatt till följd av ändring i inkomsten eller rätt att vid taxering åtnjuta andra avdrag, frånsett ortsavdrag, än sådana, som vid beräkning av skatten beaktats, kommer att avvika från den slutliga skatten; eller 3) därest skattskyldig visar, att hans skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet. Erhåller lokal skattemyndighet annorledes än ovan sägs kännedom om att fall, som under 2) sägs, sannolikt kommer att vara för handen eller att under 3) angivna förhållanden föreligga, skall myndigheten, under i nästföljande stycke angiven förutsättning, under inkomståret vidtaga den jämkning av preliminär skatt, som fimies därav böra föranledas. Innan dylik jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, d ä r detta icke uppenbarligen är obehövligt. Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall jämkning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skatten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor. Erhåller lokal skattemyndighet efter anmälan av skattskyldig eller eljest vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må erfordras. Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vidare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga såsom slutlig skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda omständigheter för handen, må ilokal skattemyndighet besluta om återbetalning av preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten icke på sätt nyss sagts överstiger den beräknade slutliga skatten. Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före utgången av april månad förstnämnda år. 38 §. Beslut om jämkning i preliminär skatt meddelas av lokal skattemyndighet be.räffande de skattskyldiga, åt vilka myndigheten för inkomståret utfärdat debetsedel å preliminär skatt. Är skattskyldig bosatt utom den lokala skattemyndighets tjänstgöringsområde, som i första stycket sägs, må ansökan om jämkning i preliminär skatt inrivas till den lokala skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna h a r att,
16 sedan erforderlig utredning i ärendet införskaffats, översända ansökningen till i första stycket omförmäld myndighet. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträffande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Därest beslutet innebär, att preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än det, som tidigare utfärdad debetsedel utvisar, skall ny debetsedel utfärdas, upptagande den ändrade skatten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya debetsedeln skall skyndsamt tillställas vederbörande skattskyldig utan kostnad för denne. Beslut, som avses i 37 § femte eller sjätte stycket ävensom annat beslut, vilket meddelats av lokal skattemyndighet på landet, skall därjämte tillställas länsstyrelsen. Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas, h a r att ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte, i förekommande fall, utfärdad ny debetsedel. Dylikt beslut skall av arbetsgivaren iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller närmast, dock tidigast en vecka, efter det att beslutet överlämnats till arbetsgivaren. 39 §. Har genom löneavdrag under en månad innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits. Anstånd med inbetalning av skatt. 40 §.
Skattskyldig, vilkens skattebetalningsförmåga på grund av tillfällig arbetslöshet, sjukdom eller annan liknande orsak blivit nedsatt, må beviljas anstånd med erläggande av kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning under högst tre av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må bestämmas att gälla längst sex månader efter det beslutet därom meddelats. 41 §. Gör skattskyldig sannolikt, att han taxerats för samma fastighet, inkomst, förmögenhet eller avverkat virke å mera än en ort, och har han anfört besvär över endera av taxeringarna, må den skattskyldige beviljas anstånd med betalning av det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund av taxeringarna, eller, om skattebeloppen äro lika stora, med ettdera beloppet, intill dess prövningsnämnden eller, om besvär anförts direkt hos kammarrätten, denna meddelat beslut i anledning av besvären.
17 42 §. Anstånd, som i 40 och 41 §§ avses, beviljas efter ansökan av skattskyldig av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den skatt, vilken anståndet avser. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne; på landet skall beslutet därjämte tillställas vederbörande länsstyrelse. I övrigt skola bestämmelserna i 38 § sista stycket samt 39 § äga motsvarande tillämpning i fråga om anstånd, som i 40 § avses. Om anståndet skall anteckning verkställas å uppbördskort och i restlängd, varom i 48 § förmäles. Har restlängd överlämnats till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skyndsamt underrätta denne om anståndet. 43 §. Sedan meddelande om anstånd inkommit till utmätningsmannen, må den av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för skatten. H a r anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall dock den skattskyldige erlägga i 49 § stadgad restavgift å den del av skatten, som då återstod ogulden. Uppbörd av skatt. 44 §.
Uppbörd av skatt verkställes genom postverkets försorg samt av de penninginrättningar, med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal. 45 §. Skatt, som förfaller till betalning under viss uppbördstermin, skall under s a m m a termin inbetalas å fast postanstalt inom riket eller i sådan penninginrättning, med vilken Kungl. Maj:t träffat avtal om förrättande av uppbörd. Inbetalning sker kostnadsfritt. Därvid skall den för vederbörande skaftskyldig utfärdade debetsedeln jämte för uppbördsterminen avsedd skatteanvisning företes. För skattskyldig, som har att vidkännas löneavdrag, skalll arbetsgivaren ombesörja inbetalningen. Skall enligt utfärdad debetsedel skatt erläggas under mera än en termin, må, om därför avsedda skatteanvisningar företes, under en termin inbetalas jämväl den del av skatten, somi förfaller till betalning under den eller de närmast följande terminerna. Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare må, efter tillstånd av länsstyrelsen i länet, för arbetstagarna inbetala under uppbördstermin förfallande skatt sålunda, att till postkontoret i residensstaden i länet eller till i första stycket omförmäld penninginrättning översändes det sammanlagda skattebeloppet jämte för uppbördsterminen avsedda skatteanvisningar och surmmerad förteckning över de olika skattebeloppen. För att sådan inbetaln i n g skall anses verkställd under uppbördsterminen, skall försändelsen hava avliämnats för postbefordran senast å terminens sista dag. 2—457050.
18 Tillstånd, som i nästföregående stycke sägs, lämnas tills vidare men må när som helst återkallas. Inbetalning av skatt under uppbördstermin må ock kunna fullgöras sålunda, att skattebelopp medelst girering överföres till postgirokontorets skatteavdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbördsterminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med därtill hörande skatteanvisningar eller, då inbetalning verkställes av arbetsgivare, som i andra stycket sägs, girokort jämte skatteanvisningar och i nämnda stycke angiven förteckning hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag. Kontant inbetalning av skatt bör såvitt möjligt ske med jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente, samt ställd till eller överlåten å postverket eller vederbörande penninginrättning. Har vid inbetalning av skatt debetsedel överlämnats till postanstalt, penninginrättning, postkontor eller postgirokontorets skatteavdelning, h a r vederbörande tjänsteman att frånskilja och behålla skatteanvisning, enligt vilken betalning erlagts, samt att till den, som verkställt inbetalningen, återställa debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningar å densamma. Har inbetalning verkställts samtidigt enligt minst tio debetsedlar, m å i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitto, upptagande namn och, om så erfordras, adress å den, som verkställt inbetalningen, samt debetsedlarnas antal och sammanlagda belopp. Snarast därefter skola debetsedlarna, kvitterade och avstämplade, mot återbekommande av interimskvittot återställas till den, som verkställt inbetalningen. Har arbetsgivare, som i andra stycket sägs, inbetalt skatt för arbetstagare, skall postkontor, penninginrättning eller postgirokontorets skatteavdelning i vederbörlig ordning meddela kvitto å det inbetalda beloppet. Arbetsgivaren har därefter att låta förse arbetstagarens debetsedel med kvitto i överensstämmelse med anvisningar å debetsedeln. Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse med anvisningarna å debetsedeln, gäller icke mot statsverket. 46 §. Har skattskyldig försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande skatt, äger han att senast den 17 i den månad, under vilken terminen infallit, å postanstalt erlägga skatten, därvid han tillika skall gälda särskild avgift, utgörande för skattebelopp om högst 20 kronor 20 öre över 20 men icke över 50 » 50 öre » 50 » » » 100 » 1 krona samt över 100 kronor ytterligare 1 krona för varje påbörjat hundratal kronor. Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall vederbörande
19 tjänsteman förfara på sätt i 45 § sjätte stycket sägs samt därjämte förse vederbörlig skatteanvisning med frimärke till belopp, varmed avgift jämlikt bestämmelsen i första stycket skall utgå. 47 §.
Postanstalt må icke under annan tid eller i annan ordning än i 45 eller 46 § sägs samt poslgirokontorets skatteavdelning och penninginrättlning, med vilken avtal träffats om förrättande av uppbörd, icke under annan tid eller i annan ordning än i 45 § omförmäles mottaga skattebelopp, som under viss uppbördstermin förfallit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller må skattebelopp mottagas, som icke motsvarar vad vid den eller de uppbördsterminer, inbetalningen avser, förfaller till betalning. Erlägges under uppbördstermin förfallande skatt helt eller delvis efter utgången av den i 46 § angivna tiden men innan åtgärd för indrivning av skatten vidtagits mot vederbörande, skall skatten inbetalas till särskilt postgirokonto för vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad medelst inbetalningskort eller girokort, vara angivas skattskyldigs namn och mantalsskrivningsadress samt debetsedels nummer. Har efter utgången av omförmälda tid skatt insänts till postkontor, penninginrättning eller postgirokontorets skatteavdelning, skall postkontoret, inrättningen eller skatteavdelningen i den ordning nyss sagts översända skattebeloppet till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet i stad. Vid inbetalning av skatt efter utgången av tid, som i 46 § sägs, skall jämväl erläggas i 49 § omförmäld avgift. Skatt, som enligt 32 § andra stycket innehållits genom löneavdrag, skall under vederbörlig uppbördstermin inbetalas i den ordning, som i nästföregående stycke sägs. 48 §. Penninginrättning, med vilken avtal träffats om förrättande av uppbörd, skall dag för dag till postkontoret i residensstaden i länet översända dels inbetalda skattebelopp, dels ock motsvarande skatteanvisningar, försedda med anteckning eller påstämpling, att beloppen inbetalats till inrättningen, jämte över desamma upprättad förteckning i två exemplar. Det ena exemplaret av förteckningen, försett med kvitto av vederbörande tjänsteman å postkontoret, skall återställas till penninginrättningen. Postgirokontorets skatteavdelning har att efter utgången av uppbördstermin skyndsamt till postkontoret i vederbörlig residensstad översända till skatteavdelningen inom föreskriven tid inkomna skattebelopp och skatteanvisningar. I den mån skattebelopp och skatteanvisningar rörande inbetald skatt inkomma till postkontoret i residensstad, har kontoret att dag för dag dels till postkontoret i residensstad i annat län översända skattebelopp och skatteanvisningar, som avse skattskyldiga i nämnda län, dels ock i riksbanken å statsverkets checkräkning för länsstyrelsens i länet räkning insätta beloppet av inbetald skatt, avseende skattskyldiga inom länet, därvid särskilt skall angivas beloppet av skatt, som avser skattskyldiga i stad. Riksbanken skall lämna lokal skattemyndighet i staden uppgift å sistnämnda belopp.
20 Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördslermin för landet och, därest residensstaden icke tillhör fögderi, jämväl för staden göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort, som överlämnats till postkontoret, samt att särskilt för varje kommun eller del av kommun upprätta i tre exemplar förteckning över skatt, vilken förfallit till betalning under ifrågavarande uppbördstermin men icke erlagts i tid och ordning, som i 45 och 46 §§ sägs (restlängd). Restlängden skall översändas till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i residensstaden senast den 5 i månaden näst efter den, under vilken ifrågavarande uppbörds termin infallit. Därest Kungl. Maj:t så förordnar, skall jämväl postkontor i annan stad, som icke tillhör fögderi, än residensstad på sätt i nästföregående stycke sägs göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta restlängd, såvitt angår skattskyldiga i förstnämnda stad. Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin till den lokala skattemyndigheten i annan fögderi icke tillhörande stad än residensstaden, beträffande vilken icke meddelats i nästföregående stycke omförmält förordnande, skyndsamt avlämna de skatteanvisningar, som avse skattskyldiga i staden. Skatteanvisningarna skola vara ordnade i nummerföljd samt åtföljda av förteckning i två exemplar, upptagande skatteanvisningarnas nummer och belopp. Det ena exemplaret av förteckningen, försett med den lokala skattemyndighetens kvitto, skall återställas till postkontoret. Den lokala skattemyndigheten har därefter att göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt att i ovan omförmäld ordning upprätta restlängd. Skatteanvisningarna skola av den lokala skattemyndigheten senast inom fyra månader efter uppbördsterminens utgång återsändas till postkontoret. Indrivning av resterande skatt. 49 §. Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 45 och 46 §§ sägs, åligger med det undantag, som i andra stycket sägs, att erlägga restavgift, beräknad efter fyra öre för varje full krona av den restförda skattens slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre. Har skattskyldig, som innehar anställning å fartyg, till följd av dettas resa i utrikes farvatten icke kunnat inbetala under uppbördstermin förfallande skatt i tid och ordning, som i 45 och 46 §§ sägs, men inbetalar h a n skatten senast sex månader efter uppbördsterminens utgång i den ordning, som i 47 § andra stycket omförmäles, skall restavgift icke utgå å ifrågavarande skattebelopp. 50 §. Länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skall så snart ske kan och senast inom fyra veckor efter utgången av uppbördstermin överlämna två exemplar av restlängd till vederbörande utmätningsman för resternas indrivning. Utmätningsmannen skall så snart ske kan till vederbörande exekutionsbiträde överlämna ett av de honom tillställda exemplaren.
21 51 §. Innan restlängd översändes till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad med ledning av befolkningsregistret undersöka, huruvida skattskyldig, som icke i behörig ordning erlagt sin skatt, avflyttat till annan fastighet inom kommunen eller till annan kommun eller huruvida skattskyldig, som är arbetstagare, erhållit anställning hos annan arbetsgivare, än som finnes angiven å vederbörligt uppbördskort. I förekommande fall skall i restlängden antecknas, vad sålunda eller eljest må vara av betydelse för skattens indrivande. 52 §. Skall indrivning av skatt äga rum, åligger det vederbörande utmätningsman att verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta utmätning eller bevilja införsel. Utmätningsman må åt exekutionsbiträde uppdraga att verkställa indrivning av skatt samt att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egendom eller, där förordnande jämlikt 21 § 8) lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta meddelats, bevilja införsel. Utmätningsman eller exekutionsbiträde må, innan han vidtager indrivningsåtgärd som ovan sägs, genom tjänstebrev anmana den skattskyldige att fullgöra sin betalningsskyldighet. Då exekutionsbiträde förrättat utmätning, skall det vid utmätningen förda protokollet av honom genast insändas till den utmätningsman, av vilken han erhållit uppdraget att verkställa utmätningen, och åligger det utmätningsmannen att med ärendet vidare lagligen förfara. Av exekutionsbiträde indrivna medel skola till utmätningsmannen redovisas i den ordning, som därför finnes särskilt stadgad. 53 §. i mom. Vad i 6 § utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är ock gällande med avseende å den, som på grund av denna förordning förrättar utmätning. 2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egendoms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning influtit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande. 3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning enligt denna förordning. Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan underrättelse, varom i 59 och 60 §§ utsökningslagen sägs, blivit honom meddelad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte uppgift om förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits
22 i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta överexekutor vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försäljning vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åtgärder och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelseorten därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären underrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans underrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas förre ägaren. 4- mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat i 21 § lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta. 54 §. Framgår av restlängden, att skattskyldig vistas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet, därest icke honom veterligen annan inom samma distrikt än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnnes, att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära handräckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt restlängdsutdrag, försett med uppgift om ovannämnda i restlängden antecknade förhållanden samt intyg, att skatten icke kunnat inom distriktet uttagas. 55 §. Kan skattskyldig, som ej behörigen erlagt sin skatt, icke anträffas inom den kommun, där skatten blivit honom påförd, åligger utmätningsmannen, därest icke honom veterligen annan inom distriktet än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att ofördröjligen med ledning av det hos honom befintliga anställningsregistret eller genom införskaffande av upplysningar ur befolkningsregistret hos länsstyrelsen noga undersöka, å vilken ort den skattskyldige eller annan, som är pliktig att ansvara för skatten, må kunna anträffas. Undersökningen skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutförd senast en månad efter det restlängd kommit utmätningsmannen tillhanda. Framgår av undersökningen eller annorledes, att skattskyldig må kunna anträffas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära handräckning för skattens uttagande. Därvid överlämnas fullständigt restlängdsutdrag, försett med intyg, att den skattskyldige blivit inom
distriktet förgäves eftersökt samt att skatten där icke kunnat uttagas, ävensom med uppgift om vad vid undersökningen framkommit rörande vederbörandes vistelseort och, i förekommande fall, anställning eller andra omständigheter, som kunna föranleda till antagande att skatten kan uttagas å annan ort. 56 §. Kan skattskyldig enligt behöriga intyg icke anträffas å handräckningsorten, skall utmätningsmannen därstädes verkställa sådan utredning, som i 55 § omförmäles, samt därefter till den utmätningsman, som begärt handräckningen, återsända restlängdsutdrag i ärendet, försett med intyg om vad vid ifrågavarande utredning framkommit. 57 §. Det åligger utmätningsman, hos vilken handräckning begärts, att intill dess slutredovisning avgivits, senast den 20 i varje månad över postgiro till sökanden redovisa dittills influtna medel samt i övrigt så skyndsamt ombesörja handräckningen, att slutredovisning, såvitt på honom beror, kommer den, som påkallat åtgärden, tillhanda senast inom sex månader efter det utmätningsmannen emottagit framställningen om handräckning. 58 §. 1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vunnen upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom riket icke kunnat uttagas, skall, där ej 2 mom. till annat föranleder, utmätningsmannen, då beloppet av skatten överstiger femtio kronor, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske k a n vidtager åtgärd, för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller konsulatet erlägga skatten. 2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse, på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat uttagas här i riket men anledning föreligger antaga, att den skall kunna indrivas genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder, som enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning. 59 §. Finnier länsstyrelsen sådana omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som i 62 § tredje stycket avses, bör försättas i konkurs här i riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att framställning därom skall göras; dock att, då skattebelopp, för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren samtidigt häftar, understiger etthundra kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet synnerliga skäl därtill äro.
24 60 §. Utmätningsman på landet skall å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen och utmätningsman i stad den 15 i varje månad till den lokala skattemyndigheten i staden insända uppgift, upptagande specifikt de skatteposter, beträffande vilka efter avgivandet av nästföregående uppgift indrivningen slutförts till följd av verkställd inbetalning eller meddelat beslut om avkortning eller avskrivning. Uppgiften skall dock icke upptaga skatt, som på grund av handräckning skall slutligen redovisas till annan än länsstyrelsen. Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen insända uppgift, som i första stycket sägs, dock att däri upptagen skatt skall angivas summariskt. Samtidigt med att uppgift enligt första eller andra stycket insändes, skall till vederbörande myndighets postgirokonto gireras enligt uppgiften influten skatt. 61 §. Riksräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda föreskrifter i fråga om redovisning av medel, som influtit efter indrivning. Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd. 62 §. överstiger debiterad preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall det överskjutande beloppet, i den mån detsamma är oguldet, avkortas. Föreligger beträffande slutligt påförd pensionsavgift sådant skäl till upphävande av avgiftspåföringen, som avses i 15 § tredje stycket lagen om folkpensionering, skall avgiften avkortas. Befinnes arbetsgivare, som till gäldande av skatt verkställt avdrag å lön jämlikt denna förordning eller lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta, sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av innehållet belopp, är den skattskyldige fri från skyldighet att erlägga motsvarande debiterade preliminära skatt eller kvarstående skatt och skall denna i följd härav avkortas. I samband härmed skall beloppet uppföras såsom fordran för statsverket hos arbetsgivaren. I övrigt skall avkortning av debiterad skatt äga rum, då genom oriktig debitering slutlig skatt påförts skatlskyldig dubbelt eller med för högt belopp eller påförts annan person än som vederbort; skolande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige på grund av stadgandet i 72 § är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med beslut om avkortning förordnas om det avkortade beloppets uttagande hos denne; då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsätt taxering; samt då genom beslut om jämkning preliminär skatt nedsatts.
25 63 §. Avskrivning av debiterad skatt må äga rum, 1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts, att betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen; 2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar antagits uppehålla sig; 3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit; ,4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten ej kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet; samt 5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller därstädes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femtio kronor. Avskrivning av preliminär skatt må icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning. Avskrivning av kvarstående skatt må icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning. Avskrivning av anledning, som under 2) sägs, må ske tidigast två år efter det att bevis om sådant hinder, som där avses, först utfärdats. Då arbetsgivaren jämlikt 78 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren. 64 §.
Beträffande skatt, som ifrågasattes till avskrivning på grund av att den skattskyldige icke äger tillgång till dess gäldande eller vistas å okänd ort, skola vederbörliga hindersbevis granskas, i stad, som icke tillhör fögderi, av den lokala skattemyndigheten och drätselkammaren, i annan stad av drätselkammaren samt på landet av kommunalnämnden. Sådan granskning må i stället för av drätselkammare eller kommunalnämnd verkställas av den ledamot eller de ledamöter av drätselkammaren eller nämnden, som därtill utses. Om granskningen och vad därvid förekommit skall den, som verkställt densamma, teckna intyg å hindersbevisen eller å en förteckning över desamma. Granskning, som i första stycket sägs, erfordras icke beträffande skatt, för vars uttagande handräckning enligt 54 eller 55 § begärts. 65 §. Utmätningsman på landet skall under månaderna februari, juni och oktober senast å fjortonde söckendagen i månaden hos länsstyrelsen och utmät-
26 ningsman i stad under samma månader senast å femte söckendagen i månaden hos den lokala skattemyndigheten till avkortning eller avskrivning anmäla skattskyldig påförd skatt, vilken enligt då tillgängliga intyg eller andra handlingar må avkortas eller avskrivas. Vid sådan anmälan skall fogas längd över samtliga till avkortning eller avskrivning ifrågakommande poster samt bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas; i förekommande fall skall vid längden fogas jämväl intyg, varom förmäles i 64 §. Sedan den lokala skattemyndigheten granskat de enligt första stycket dit inkomna handlingarna, har myndigheten att senast å fjortonde söckendagen i den månad, under vilken handlingarna inkommit, till länsstyrelsen översända desamma tillika med bevis om granskningen. Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen insända längd över sådan skattskyldig påförd preliminär skatt, som till följd av meddelat beslut om jämkning skall avkortas. 66 §. Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens avkortning eller avskrivning. Saknas i något fall erforderlig utredning, skall, intill dess sådan vunnits, med prövningen av avkortnings- eller avskrivningsfrågan i denna del anstå. Beslut rörande avkortning eller avskrivning skall meddelas senast den 20 i månaden näst efter den, då anmälan härom inkommit till länsstyrelsen. Om beslutet skall vederbörande utmätningsman på landet eller lokal skattemyndighet i stad ofördröjligen underrättas. 67 §. över skatt, som avkortas före upprättandet av restlängd, skall länsstyrelsen upprätta särskild avkortningslängd med angivande tillika av orsaken till avkortningen. 68 §. 1 mom. Har avskrivning av skatt ägt rum, kvarstår likväl den skattskyldiges betalningsskyldighet. I händelse framdeles anledning förekommer till antagande, att obetald skatt kan uttagas, skall denna åter uppföras i räkenskapen, varefter åtgärder ånyo skola vidtagas för dess indrivande och redovisning. Det åligger exekutionsbiträde, som erhåller kännedom om att tillgång finnes till gäldande av avskriven skatt, att därom ofördröjligen underrätta vederbörande utmätningsman. Erhåller utmätningsmannen sålunda eller annorledes kännedom om förhållande, som nyss sagts, har han att därom underrätta på landet länsstyrelsen och i stad den lokala skattemyndigheten. 2 mom. Sedan avkortning av skatt medgivits, skola åtgärder för skattens indrivning icke vidare äga rum. Skulle emellertid avkortad skatt frivilligt erläggas, skall den i räkenskapen ånyo uppföras och behörigen redovisas.
27 69 §. Före den 15 januari varje år skall vederbörande utmätningsman på landet till länsstyrelsen och i stad till den lokala skattemyndigheten insända balanslängd över all vid nästföregående års utgång oredovisad skatt. Balanslängden, som bör åtföljas av intyg om hinder, som mött för indrivningen eller verkställigheten, skall upptaga: a) specifikt den skatt, som beror på sökt handräckning, med uppgift för en var skattskyldig om den eller de utmätningsmän, hos vilka handräckning blivit sökt, och dagen för varje sådan åtgärd; samt b) likaledes specifikt all övrig skatt, vilken är beroende på åtgärd inom distriktet, med noggrann uppgift om de åtgärder, som vidtagits, och om det hinder, som mött för indrivningen. I balanslängden må skatt, som restförts under senast tilländalupna år, upptagas summariskt. Sedan den lokala skattemyndigheten granskat den enligt första stycket dit inkomna balanslängden, har myndigheten att före utgången av januari månad samma år till länsstyrelsen översända densamma tillika med bevis om granskningen. Restitution av skatt. 70 §. 1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall länsstyrelsen i det län, där den preliminära skatten debiterats, utan kostnad för skattskyldig till denne återbetala det överskjutande beloppet. Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt till länsstyrelsen översända förteckning, upptagande skattskyldiga, vilka enligt första stycket äro berättigade återbekomma skatt, samt beloppet av sådan skatt. Sedan beslut, som i 37 § femte eller sjätte stycket avses, inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det belopp, som han enligt beslutet äger återbekomma. 2 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debitering funnit, att anledning föreligger till antagande, att slutlig eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller till för högt belopp, skall ämbetsverket underrätta vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt belopp, till honom återbetala vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen eljest, att förhållande, som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen likaledes att återbetala för mycket erlagt belopp. Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig skatt eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt. Därest någon, utan att sådant fall, som i andra stycket sägs, är för handen, hos länsstyrelsen visar, att för samma år mera än en pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbetala vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgiftens belopp.
28 3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. första eller andra stycket berättigats återbekomma skatt, som debiterats å en ort för visst år, i stället utgöra skatt, som debiterats eller bör debiteras å annan ort eller för tidigare år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i restitutionsärendet ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast den del av det erlagda beloppet, som överstiger det belopp, vilket han sålunda rätteligen h a r att utgöra. Återstoden av det erlagda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket den ort är belägen, där skatten debiterats eller bör debiteras. A mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma erlagt skattebelopp, veterligen för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommnade fall tillställas annan länsstyrelse på sätt i 3 mom. sägs. 71 §. Envar, som jämlikt 70 § 2 mom. första eller tredje stycket eller efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger vid återbekommande av för mycket erlagt belopp tilllika erhålla ränta å det belopp, som utfås, efter fem procent för år. Vid beräkning av ränta skall iakttagas: att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt uppbördsår, från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den erlagts under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå följande augusti och, därest den erlagts under senare hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå följande februari; samt att ränta utgår till den dag, då beloppet återbekommes, dock att, då skatt återfås efter besvär över taxering eller debitering, ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri vunnit laga kraft. Efterkrav och preskription av skatt. 72 §.
För slutlig eller tillkommande skatt, som befinnes vara från debitering obehörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd, är den skattskyldige fortfarande ansvarig; dock är han från betalningsskyldighet fri, därest icke krav delgives honom inom tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas, samt i förekommande fall utslag i mål angående vederbörandes betalningsskyldighet är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes. 73 §. Skatt må icke uttagas senare än fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas.
29 Ansvar för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt. 74 §.
Häradsskrivare, så ock uppbördskommissarie är ansvarig för den debitering, som på honom ankommer. Postverket ansvarar för den uppbörd av skatt, som äger rum genom verkets försorg. I stad är uppbördskommissarien ansvarig för indrivningens och redovisningens behöriga verkställande. På landet ansvarar vederbörande utmätningsman för indrivning eller befordrande till avkortning eller avskrivning av ogulden skatt. 75 §. Underlåter lokal skattemyndighet eller på landet utmätningsman att inom föreskriven tid vidtaga åtgärd, som enligt denna förordning ankommer på vederbörande, skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vidtaga de åtgärder, vartill förhållandena kunna föranleda. Gör utmätningsman i stad sig skyldig till underlåtenhet, varom förmäles i första stycket, skall lokal skattemyndighet i staden förfara på sätt i nämnda stycke stadgas beträffande länsstyrelse. 76 §.
Där annan utmätningsman än landsfiskal skulle göra sig skyldig till försummelse eller tjänstefel vid indrivning eller redovisning av medel, som han uppbär enligt denna förordning, skall vad i gällande instruktion för landsfiskaler för sådant fall är stadgat äga motsvarande tillämpning. Särskilda bestämmelser. 77 §.
Arbetsgivare skall, därest han enligt lag är skyldig föra handelsböcker, hava sin bokföring så ordnad, att därav framgår arbetstagares namn, utbetald lön samt löneavdrags belopp. Det åligger arbetsgivare, som i första stycket sägs, att efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställandet av löneavdrag. Kontroll, som i andra stycket avses, skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, vilkens bokföring är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren det begär och det lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.
78 §. Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbetstagaren ansvarig för skatt, vilken löneavdraget skolat avse, till belopp, som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Ansvar, som enligt första stycket åvilar arbetsgivare, må allenast göras gällande sålunda att, därest arbetstagaren icke inom föreskriven tid eller senare efter anmaning erlägger ifrågavarande skatt, felande belopp må hos arbetsgivaren uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid arbetsgivaren är skyldig att tillika å beloppet erlägga i 49 § omförmäld avgift. Bestrider arbetsgivare skyldighet att svara för arbetstagares skatt, har utmätningsmannen att av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta besked, huruvida arbetsgivaren är ansvarig för skatten. Denna må icke hos arbetsgivaren uttagas, därest icke nämnda myndighet funnit arbetsgivaren ansvarig för skatten. Har länsstyrelsen efter besvär av arbetsgivare över lokal skattemyndighets beslut funnit denne icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall vederbörande länsstyrelse till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren, jämte ränta efter fem procent för år. Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall av kvitto, som i 93 § sägs, framgå nämnda förhållande. 79 §. Arbetsgivare, som på sätt i 78 § sägs utgivit skattebelopp, äger söka beloppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att till vederbörande utmätningsman insända i 93 § omförmält kvitto, försett med anteckning, som i 78 § fjärde stycket angives. Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt. 80 §. Inbetalar icke arbetsgivare, som verkställt löneavdrag, innehållet belopp till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i stad inom föreskriven tid, må beloppet hos honom uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid det åligger arbetsgivaren att tillika å beloppet erlägga avgift som i 49 § sägs. 81 §. Har någon till arbetsgivare lämnat oriktig uppgift rörande förhållande, som har betydelse för verkställandet av löneavdrag, under sådana omständigheter, att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att löneavdrag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, straffes med dagsböter, minst trettio. 82 §. Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra vad honom sålunda åligger eller verkställer han löneavdrag med för lågt be-
31 lopp och begås gärningen av uppenbar tredska, straffes med dagsböter, minst trettio. Medverkar den, som är skyldig vidkännas löneavdrag, mot bättre vetande till att arbetsgivare underlåter att vederbörligen fullgöra skyldighet att verkställa dylikt avdrag, straffes på sätt i första stycket sägs. 83 §. Skattskyldig, som i preliminär deklaration eller i ansökan om jämkning av preliminär skatt mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan, straffes med dagsböter, minst trettio. Begår någon av grov oaktsamhet gärning, som i första stycket sägs, straffes med dagsböter. 84 §. Fullgör icke arbetsgivare vad honom enligt 77 § första stycket åligger straffes med böter, högst trehundra kronor. 85 §. Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är belagd med straff enligt allmänna strafflagen. 86 §. Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär deklaration eller underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller verkställer han löneavdrag med för lågt belopp och begås garningen av uppenbar tredska eller fullgör arbetsgivare av uppenbar tredska icke vad honom åligger enligt i 77 § första eller andra stycket äger länsstyrelsen förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. 87 §. * mom. Förseelse, som i 81—84 §§ omförmäles, må åtalas antingen vid laga domstol i brottmål eller vid den rätt, där vederbörande skall svara i tvistemål i allmänhet. 2 mom. Den, som verkställer delgivning av jämlikt denna förordning meddelat vitesföreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning. 3 mom. Där fråga uppstår om tillämpning av förelagt vite, skall av vederbörande föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen, uppbördskommissarie, häradsskrivare eller annan behörig person anmälan därom göras hos lansstyrelsen, som har att, efter prövning av härvid förekommande förhallanden, forordna om uttagande av det vite, vartill någon finnes hava gjort sig forfallen. 4 mom. kronan.
Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla
88 §. Förmenar någon, att slutlig eller tillkommande skatt blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka rättelse hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansökan om rättelse skall ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det skatten blivit klaganden avfordrad. 89 §. Den, som icke åtnöjes med beslut av lokal skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola till länsstyrelsen ingivas inom trettio dagar efter det vederbörande erhållit del av beslutet. 90 §. Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande preliminär taxering, jämkning av preliminär skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning av skatt. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade bes vars tid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse. Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från vederbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammarrätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning. Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfående. Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande. 91 §. Besvär eller ansökan enligt denna förordning m å jämte tillhörande handlingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens eget äventyr i betalt brev med posten insändas till vederbörande myndighet. 92 §. Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke skattskyldig i vidare mån än i 41 § sägs från att i behörig ordning erlägga skatt.
33 93 §. Utmätningsman eller exekutionsbiträde skall å medel, som han uppbär enligt denna förordning, utfärda särskilt kvitto (indrivningskvilto), dock att, där medel erläggas genom insättning å hans tjänstepostgirokonto, indrivningskvitto icke skall utfärdas. Indrivningskvittot skall vid betalnings tillfället lämnas till den som erlagt beloppet eller, där så icke k a n ske, såsom då beloppet översänts med posten, tillställas honom i tjänstebrev. Annat kvitto än indrivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insättning å tjänstepostgirokonto är icke gällande. Där utmätt lös egendom av utmätningsmannen säljes å auktion, vare ; han icke pliktig att utfärda indrivningskvitto å betalningen för varje inrop, utan må kvittot avse inropssumman i dess helhet; sådant kvitto skall lämnas till gäldenären. 94 §. För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad restavgift tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exekutionsbiträde, äger dock denne uppbära hälften av restavgiften, dock högst femtio kronor, för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning. Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger etthundra kronor. Har exekutionsbiträde anlitats för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätningsmannen tillkommande restavgiften för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning. Där i stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av restavgift, skola dessa föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas. Restavgift skall till den del, densamma icke tillkommer utmätningsman, som icke är landsfiskal, eller exekutionsbiträde, tillfalla statsverket. Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid utmätning av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskilda utsökningsmål gäller. Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, äger den, som verkställer indrivningen, utan särskilt bemyndigande uttaga. 95 §. Om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm är särskilt stadgat. 96 §. De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Konungen.
3—457050.
34 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola förordningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av uppbörd av preliminär skatt skola enligt förordningen vidtagas före 1947 års ingång, träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december 1917, restindrivningsförordningen den 13 november 1931 samt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. m., så ock vad eljest finnes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser. I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Skattskyldig är, med den inskränkning, som under 2) och 3) sägs, befriad från att erlägga: A. av skatter, påförda på grund av 1946 års taxering, a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas under andra uppbördsterminen eller å andra uppbördsstämman, b) allmän kommunalskatt; samt B. av skatter, påförda på grund av 1947 års taxering, statlig inkomstoch förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel, tingshusmedel samt allmän kommunalskatt. 2) Befrielse från att erlägga under 1) omförmälda skatter skall icke gälla fastighetsskatt. 3) Har skattskyldig under åren 1946 eller 1947 taxerats för inkomst eller förmögenhet, må preliminär skatt, som enligt denna förordning skall av honom erläggas under uppbördsåren 1947 och 1948, icke beräknas enligt lägre taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet än som fastställts vid 1946, respektive 1947 års taxering, överstiger den sålunda beräknade preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, må skattskyldig icke tillgodoräknas det överskjutande beloppet. Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig avlidit och kan till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskattade inkomsten med sannolikhet antagas komma att understiga motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyldige bestämma den preliminära skatt, som skall erläggas under uppbördsåret 1947 eller 1948, i enlighet med den lägre inkomsten. Vid debitering av slutlig skatt på grund av 1948 eller 1949 års taxering skall skattskyldig gottskrivas preliminär skatt enligt bestämmelsen i 18 §. I fråga om beslut, som i nästföregående stycke avses, gäller icke den i 90 § första punkten stadgade begränsningen i rätten att anföra besvär över länsstyrelses beslut. Understiger för skattskyldig, vilken är skyldig att vidkännas löneavdrag å
35 sin inkomst, denna under år 1947 eller 1948 i annat fall än i andra stycket sägs så väsentligt den inkomst, som legat till grund för 1946, respektive 1947 års taxering, att den skattskyldige efter verkställandet av löneavdrag komme att sakna vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag, skall lokal skattemyndighet på ansökan av den skattskyldige förordna om sådan nedsättning av det belopp, vilket skall genom löneavdrag innehållas, som därav må föranledas. Den lokala skattemyndighetens beslut skall tillställas länsstyrelsen för restföring av den skatt, vilken till följd av beslutet icke kommer att gäldas under uppbördstermin. 4) Annuiteter å avdikningslån, som upptagits å kronodebetsedel för år 1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördsstämman. I landstingsmedel och tingshusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 samt skogaccis för samma år skola enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas under uppbördsåret 1947. 5) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidigare års taxering och som icke utgöres av i landstingsmedel och tingshusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 eller skogsaccis för samma år, skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.
36 Alternativ
I.
Anvisningar till 28 §. Med arbetsgivare förstås enligt denna förordning den, som enligt allmänna civilrättsliga regler ingått avtal med en person om utförande av arbete för hans räkning och som i följd härav är skyldig utbetala lön till denne. Med arbetstagare förstås i förordningen den, med vilken sådant avtal ingåtts. Såsom arbetstagare betraktas emellertid icke den, som är att anse som självständig företagare. Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbetstagare, är han att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida han skall beaktas såsom arbetstagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksamhet, som av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsarbete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Här må erinras om att det särskilt i norra och mellersta Sverige är vanligt att en skogsägare träffar avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverkning. Jordbrukaren (köraren) utför timmekörslor men anställer skogsarbetare (huggare), som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att anse som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra inkomst av jordbruk eller rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom självständig företagare. Om en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är han att betrakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare enligt denna förordnings mening. Enligt skatteförfattningarna anses icke heller den inkomst, som h a n uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rörelse. Om en person enligt denna förordning anses som arbetstagare, förändras däremot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär tantiem. Provision torde icke få anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hänsyn till omsättningen. En handelsresande, som helt avlönas medelst provision, är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudmannens tjänst. För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetsta-
37 gare eller ej, saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller å arbetsplats, som av honom bestämmes, eller om han är på visst sätt släkt med arbetsgivaren. (Jfr dock vad nedan sägs om löneavdrag vid utbetalning av lön eller annan ersättning till make eller hemmavarande barn under sexton år.) Varje person, som gentemot anställd, enligt vad ovan sagts, är att betrakta såsom arbetsgivare, är under de förutsättningar, som i denna paragraf angivas, skyldig att verkställa avdrag för skatt å lön eller annan ersättning, som kontant utbetalas. Sker utbetalning till make eller hemmavarande barn under sexton år eller hemmavarande barn, som fyllt sexton men icke aderton år och som icke anses tillhöra arbetspersonalen, skall dock löneavdrag icke verkställas, enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren med hänsyn till bestämmelserna i 20 § kommunalskattelagen och 2 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxeras för lönen eller ersättningen. Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en eller flera bisysslor, skall den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning, verkställa löneavdrag enligt den utfärdade och till honom jämlikt 31 § överlämnade debetsedeln, medan den eller de arbetsgivare, för vilkens eller vilkas räkning arbetstagaren utför bisysslorna, icke hava att verkställa dylikt avdrag. Kan av flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger tvekan om vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, får arbetstagaren vända sig till den lokala skattemyndigheten, som meddelar besked om vid vilken anställning löneavdrag skall verkställas. Har en anställning, som varit avsedd att vara högst fyra veckor, kommit att fortgå längre, inträder skyldighet för arbetsgivaren att verkställa löneavdrag vid utgången av den fjärde veckan. Arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avser preliminär och kvarstående men icke tillkommande skatt. Avdragsskyldigheten är icke inskränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även annan inkomst. Den å debetsedel upptagna preliminära och kvarstående skatten kan nämligen avse båda de nyssnämnda slagen av inkomst. Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sådan preliminär och kvarstående skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren mantalsskrivits för inkomståret, respektive taxeringsåret. Härigenom undantages skatt, som utgår för sådan inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras i annan kommun än hemortskommunen. I vissa fall kan inkomst av arbetsanställning, även om denna är arbetstagarens huvudsakliga, vara så obetydlig i förhållande till annan inkomst, exempelvis av kapital, att de genom löneavdrag innehållna beloppen icke förslå att gälda skatten för hela inkomsten. Efter ansökan av arbetstagaren eller arbetsgivaren äger i sådana fall lokal skattemyndighet, som i 28 § andra stycket sägs, medgiva, att löneavdrag icke sker.
38 till 32 §. Därest lön utbetalas vid flera avlöningstillfällen under en månad, bör arbetsgivaren i regel uppdela det belopp, som under en månad skall innehållas å lönen, lika å avlöningstillfällena under månaden. Uppkommer härvid brutet krontal, kan dock lämpligen belopp, som skall innehållas vid annat avlöningstillfälle än det första, avrundas till jämnt krontal och återstoden avdragas vid det första avlöningstillfället. Är fråga om veckolön, kunna i vissa månader infalla fem avlönings till fallen. Därest arbetsgivaren firmer det enklare att även under dessa månader verkställa avdrag vid blott fyra avlöningstillfällen, äger han rätt därtill. Intet hindrar emellertid, att efter överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare det belopp, som skall avdragas från lönen under månaden, uppdelas å avlöningstillfällena på annat sätt än ovan sagts. Sålunda k a n vid ett eller flera avlöningstillfällen avdragas mindre belopp, än »om med hänsyn till antalet avlöningstillfällen under månaden skulle falla å förstnämnda avlöningstillfälle eller avlöningstillfällen, och i stället vid övriga avlöningstillfällen under samma månad avdragas så mycket större belopp. Är det belopp, som under månaden skall innnehållas, ringa men inkomsten stor, kan ifrågavarande belopp avdragas vid ett färre antal avlöningstillfällen under månaden, än normalt skulle ske. Givetvis skall, huru löneavdragen än uppdelas å avlöningstillfällena under en månad, alltid iakttagas, att avdrag tillhopa sker med det belopp, som skall inbetalas under uppbördsterminen i nästföljande månad. Överlämnas icke debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren, bör denne, såvida det icke ä r fullt klart, att anställningen hos honom enligt vad i 28 § sägs ä r att anse som tillfällig eller som bisyssla, alltid verkställa avdrag med tjugufem procent av utbetalt lönebelopp. Gör arbetstagaren gällande, att anställningen är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren i tveksamma fall påfordra, att arbetstagaren styrker förhållandet med intyg från den lokala skattemyndigheten. Har i de fall då arbetstagaren mantalsskrives i olika kommuner för inkomståret och året dessförinnan samt i följd därav särskilda debetsedlar å preliminär och kvarstående skatt utfärdats, debetsedel å kvarstående skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, är denne icke skyldig att verkställa löneavdrag för gäldande av den kvarstående skatten med viss procent av lönen såsom enligt 32 § andra stycket skall ske, då debetsedel å preliminär skatt icke överlämnats till arbetsgivaren. Däremot har arbetsgivaren — liksom då arbetstagaren underlåter att överlämna debetsedel å preliminär skatt — att hos den lokala skattemyndigheten i orten, d. v. s. å den plats, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas, anmäla förhållandet, så att ny debetsedel kan utfärdas och tillställas arbetsgivaren. Sistnämnda debetsedel torde som regel kunna vara arbetsgivaren tillhanda å sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlöningstillfälle återstår, vid vilket löneavdrag för den kvarstående skatten kan verkställas; kan så icke ske, har abetstagaren att själv erlägga nämnda skatt.
39 Har, då särskilda debetsedlar å kvarstående och preliminär skatt utfärdats, ingendera debetsedeln överlämnats till arbetsgivaren, har denne att verkställa avdrag med tjugufem procent av lönen. Förslår icke det sålunda innehållna beloppet att gälda både den preliminära och den kvarstående skatt, som förfaller under nästkommande uppbördstermin, skall beloppet avräknas i första hand å den sistnämnda skatten. till 33 §. Att under en månad avdragna belopp icke förslå att gälda under uppbördstermin i nästkommande månad förfallande skatt kan inträffa i sådana fall, då arbetstagare med relativt hög skatt blir sjuk eller utan arbete under längre tid av månaden. Härvid torde som regel föreligga anledning för arbetstagaren att begära jämkning i preliminärskatten. Vad angår den kvarstående skatten, har vederbörande möjlighet att enligt 40 § erhålla anstånd med betalningen därav under kortare tid. Därest vederbörande av någon anledning icke begär jämkning av preliminärskatten eller anstånd med erläggande av den kvarstående skatten, har arbetsgivaren att förfara på sätt i andra stycket sägs. till 34 §. Då arbetstagaren tager del av sin hos arbetsgivaren förvarade debetsedel, har han att göra detta på sådant sätt och å sådan tid, att hinder icke förorsakas arbetsgivaren eller hans personal i det förberedande arbetet för inbetalning till uppbördsmyndigheten av innehållna belopp. till 35 §. Arbetstagare, som under en månad slutar sin anställning, äger utfå under samma månad innehållna belopp, därest dessa icke förslå att gälda under närmast följande uppbörds termin förfallande skatt. Erhåller h a n under samma månad annan anställning, är den nye arbetsgivaren skyldig verkställa löneavdrag från och med den därpå följande månaden. Arbetstagaren har alltså att själv inbetala den skatt, som förfaller under uppbördstermin i sistnämnda månad. till 37 §. Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under första delen av inkomståret eller ändras under inkomståret antalet barn därigenom, att barn födes eller att barn, för vilket skattskyldig vid beräkningen av preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet att utan särskild anmälan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i nämnda skatt, som av ändringen må betingas. Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skattskyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i denna paragraf omförmälda fall. Jämkning må emellertid i dessa fall icke ske, utan att den skattskyldige beretts tillfälle att yttra sig, därest detta icke
40 uppenbarligen är obehövligt. Vid höjning av preliminär skatt utan skattskyldigs medgivande bör iakttagas stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages. Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning, är olika i det fall, som avses i första stycket under 2), och i de fall vilka omförmälas i samma stycke under 3) och i fjärde stycket. I det förstnämnda fallet behöver vederbörande endast göra sannolikt, att ifrågavarande förhållande kommer att vara för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I de båda sistnämnda fallen däremot har han att styrka, att de berörda omständigheterna verkligen föreligga. Vid beslut om jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den preliminära skatten för inkomståret så nära som möjligt kommer att överensstämma med den slutliga skatt, som kan antagas komma att påföras på grund av taxering, verkställd under året näst efter inkomståret. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda inbetald skatt nedsättas och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den preliminära skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, skall i motsvarande grad reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till belopp, som för inkomståret kan beräknas böra utgå. Fall kunna förekomma — sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret — då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp, att, trots det den skattskyldige helt befrias från att erlägga dylik skatt under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst tjugufem kronor, äger skattskyldig återbekomma det för mycket inbetalda beloppet utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden för handen — fråga är t. ex. om ömmande omständigheter eller om ett särskilt stort skattebelopp — äger skattskyldig, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt, återbekomma för mycket erlagd preliminär skatt.
41 Alternativ
II.
Förslag till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e debitering, u p p b ö r d o c h indrivning av skatt, s å o c k o m s k y l d i g h e t att vid u t b e t a l n i n g a v l ö n m. m. v e r k s t ä l l a a v d r a g för g ä l d a n d e av skatt (uppbördsförordning). Inledande bestämmelser. 1 §• Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, allmänna utskylder till stat och kommun, landstingsmedel, tinghusmedel, skogsvårdsavgifter, skogsaccis, pensionsavgifter, som avses i 1 § lagen om folkpensionering, samt olycksfallsförsäkringsavgifter, som uppbäras enligt § 1 förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. 2 §. 1 mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller taxeringsförordningen, begagnas i denna förordning, skola de, såvida ej annat angives eller av sammanhanget framgår, hava samma innebörd som i nämnda författningar. 2 mom. I denna förordning förstås med slutlig skatt: utskylder, vilka debiteras på grund av sådan taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt, ersättningsskatt samt skogsaccis, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober taxeringsåret, ävensom i 1 § omförmälda avgifter, vilka debiteras i sammanhang med nämnda utskylder; preliminär skatt: skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt; kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt; samt tillkommande skatt: skatt, som debiteras på grund av beslut, vilket fattats av prövningsnämnd senare än den 10 oktober taxeringsåret eller av kammarrätten eller av Kungl. Maj:t; uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad nästföljande år;
42 inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan stad med magistrat, som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi; samt stad: stad, som icke tillhör fögderi. Beräkning av preliminär skatt. 3 §. Preliminär skatt skall, på sätt nedan närmare stadgas, utgå för inkomst och förmögenhet, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet, samt beräknas med hänsyn till de utskylder och den pensionsavgift, vilka efter verkställd årlig taxering för nämnda inkomst och förmögenhet kunna antagas komma att påföras skattskyldig. Där icke i sista stycket annorlunda stadgas, skall preliminär skatt, avseende i nästföljande punkt omförmäld inkomst av tjänst, som hänför sig till skattskyldigs huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör dennes huvudsakliga inkomst, utgå med belopp, som angivas i skattetabeller, varom i 4 § förmäles, eller med den procent av inkomsten, som i 7 § sägs (preliminär A-skatt). Inkomst, som här avses, utgöres av intäkt av allmän eller enskild tjänst, stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning, pension eller livränta samt periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt 22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag därför. I fråga om annan inkomst än av tjänst ävensom beträffande förmögenhet skall preliminär skatt utgå enligt debitering, som grundar sig på verkställd taxering. Sådan skatt skall beräknas antingen för inkomst från skattskyldigs samtliga förvärvskällor ävensom för förmögenhet (preliminär B-skatt) eller i fall, varom förmäles i 23—26 §§, för inkomst allenast från annan förvärvskälla än tjänst ävensom för förmögenhet (preliminär C-skatt). I fall, då särskilda omständigheter därtill föranleda, må på landet häradsskrivare och i stad uppbördskommissarie (lokal skattemyndighet) förordna, att skattskyldig, som eljest skolat utgöra preliminär A-skatt eller preliminär A-skatt och preliminär C-skatt, i stället skall erlägga preliminär B-skatt. Preliminär A-skatt. 4§. Preliminär A-skatt skall, då inkomsten uppbäres för bestämd tidsperiod, utgå med belopp, som angivas i skattetabeller, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår. Skattetabellerna skola upprättas så, att de för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka och månad eller annan tid, som Kungl. Maj :t bestämmer, angiva den därå belöpande skatt, som skattskyldig kommer att påföras under förutsättning,
43 att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än här avses eller för förmögenhet, att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt åttonde stycket legat till grund vid uträknandet av de uti ifrågavarande tabell angivna utskylderna, dels ock ortsavdrag. I fråga om civilstånd och barnantal skola tabellerna upptaga den beräknade skatten för följande grupper av skattskyldiga, nämligen 1) sådan inkomsttagare utan barn, som är ogift, änkling, änka eller frånskild; 2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)—10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn; 11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med ett barn; 12)—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn. Gift kvinna med egen inkomst skall, därest maken har inkomst, hänföras till under 1) upptagen grupp av skattskyldiga. Gift kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare. Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, skall likställas med gift manlig inkomsttagare. Skattskyldig, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, så ock skattskyldig, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, likställes med skattskyldig, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag. För envar av de i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem ortsgrupperna skola upprättas olika tabeller, angivande den preliminära skatten under förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda beloppet av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till olika i hela krontal och femtiotal ören bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår. Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande sexhundra kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande tio kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor.
44 5§. Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt tabell skall för skattskyldig tilllämpas den skattetabell, som upprättats för den ortsgrupp, till vilken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomståret, och för det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande beträffande nämnda kommun eller kommundel för inkomståret till utdebitering bestämda belopp. Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 § tredje stycket omförmäld grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföras. Härvid skall iakttagas, att i nämnda författningsrum avses med frånskild jämväl hemskild samt med barn skattskyldigs hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka vid ovan angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst sexhundra kronor. Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja utgå för skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal förhållande vid den tidpunkt, då debetsedel jämlikt 42 § andra stycket översändes till skattskyldig, vara avgörande för till vilken i 4 § tredje stycket avsedd grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföras.
6§. Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i tabellen upptagen, skall det belopp uträknas, som inkomsten skulle utgöra för i tabellen upptagen tidsperiod, samt skatten därefter utgå i förhållande till den skatt, son* i tabellen angives för nämnda belopp. Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de vid olika tillfällen uppburna inkomstbeloppen sammanläggas och anses på en gång utbetalda.
7§Då inkomst icke uppbäres för bestämd tidsperiod, skall å inkomsten preliminär A-skatt utgå med tio procent av inkomsten. Kan skattskyldig under inkomståret antagas komma att uppbära inkomst, överstigande tiotusen kronor, skall dock nämnda skatt utgå med femton procent av inkomsten. Här avsedd skatt skall icke utgå å belopp, understigande tjugufem kronor. Skattebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal. I första stycket omnämnda procentsatser skola angivas i skattetabell.
45 8§. I fråga om svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosalt utomlands, äger Kungl. Maj:t förordna rörande uttagande av den preliminära A-skatt å inkomst av tjänsten, vilken motsvarar därå belöpande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt pensionsavgift. 9 §. Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost för hel dag och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär Askatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Kungl. Maj:t fastställer de värden, som i första stycket angivna naturaförmåner skola anses äga inom olika delar av riket vid tillämpning av denna förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabell. 10 §. Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant inkomst av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller är densamma av natur att kunna av honom uppskattas, skall vid beräkning av preliminär A-skatt i inkomsten inräknas jämväl ifrågavarande ersättning. 11 §• Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal tjänst anvisats för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersättning, som utbetalats till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo. 12 §. Preliminär A-skatt skall beräknas å det belopp, som återstår, sedan från inkomsten avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering. Till andra vid taxering medgivna avdrag från inkomsten för kostnader för fullgörande av tjänst än ovan sagts må icke, där ej Kungl. Maj:t annor ledes förordnat, vid beräkning av preliminär A-skatt hänsyn tagas i annan ordning än i 53 § omförmäles. Preliminär B-skatt.
13 §. Preliminär B-skatt skall, där icke nedan i denna paragraf annorledes stadgas, beräknas med ledning av det taxerade belopp, den taxerade inkomst eller den beskattningsbara förmögenhet, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober året näst före inkomståret. Har skattskyldig icke under året näst före inkomståret taxerats för inkomst eller förmögenhet men kan han antagas komma att under sistnämnda år
uppbära inkomst, skall preliminär B-skatt beräknas med ledning av särskild taxering till sådan skatt (preliminär taxering), vilken verkställes under året näst före inkomståret eller under inkomståret. Äger nu nämnd skattskyldig förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, skall preliminär B-skatt även för förmögenheten beräknas med ledning av sådan taxering. Preliminär B-skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxering, vilken verkställes under året näst före inkomståret, därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerat belopp eller taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande belopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock preliminär B-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering även i annat fall än nyss sagts. 14 §. Då så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan antagas komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj:t förordna, att preliminär B-skatt, som beräknas med ledning av årlig taxering, skall för riket i dess helhet eller viss del därav eller vissa kategorier skattskyldiga utgå å allenast viss procentuell del av det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preliminära skatten. 15 §. Vid beräkning av preliminär B-skatt med ledning av taxering skola beskattningsbart belopp, beskattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet fastställas i enlighet med bestämmelserna i förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn till den ortsgrupp, vartill den kommun eller kommundel hör, där skattskyldig mantalsskrives för inkomståret, ävensom, där icke i andra stycket annorlunda stadgas, till skattskyldigs civilstånd och barnantal den 1 november året näst före inkomståret. Härvid avses med barn hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållna barn, vilka vid nyss angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst sexhundra kronor. Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas komma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal till förhållandet vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes. Har skattskyldig vid den årliga taxeringen medgivits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga funnits vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn,
för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet, och kunna ifrågavarande omständigheter antagas komma att vara för handen även under inkomståret, skall vid bestämmande av beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst hänsyn tagas jämväl till dylikt avdrag. 16 §. Lokal skattemyndighet skall verkställa beräkning av preliminär B-skatt beträffande de skattskyldiga, vilka för inkomståret skola påföras sådan skatt i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde. 17 §. Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär deklaration). Sådan taxering må ock åsättas med stöd av annan uppgift eller upplysning. 18 §. 1 mom. Skattskyldig, som har att utgöra preliminär B-skatt, åligger att avgiva preliminär deklaration: 1) därest han icke under året näst före inkomståret taxerats för inkomst men kan antagas komma att under sistnämnda år uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger; samt 2) därest hans vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerade belopp eller taxerade inkomst, såvitt senast den 20 oktober året näst före inkomståret kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande belopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. 2 mom. Skattskyldig äger i andra fall, än i 1 mom. sägs, rätt att avgiva preliminär deklaration. 19 §. Preliminär deklaration skall avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär. Preliminär deklaration enligt 18 § 1 mom. skall avlämnas, såvitt angår preliminär taxering under året näst före inkomståret, senast den 20 oktober förstnämnda år samt, såvitt angår dylik taxering under inkomståret, senast fjorton dagar efter det att skattskyldig erhållit kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet, föreligger. Preliminär deklaration enligt 18 § 2 mom. skall avlämnas senast den 20 oktober året näst före inkomståret. Preliminär deklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet, som jämlikt 16 § har att verkställa beräkning av preliminär skatt. 20 §. Efter anmaning av lokal skattemyndighet äro arbetsgivare och försäkringsanstalt skyldiga att, den förre beträffande namngiven hos honom anställd person och den senare beträffande namngiven person, som av anstalten
48 uppburit pension eller livränta, såvitt möjligt, lämna uppgift å lön m. m., pension eller livränta, som kommer att utbetalas till honom under inkomståret. Uppgift, som i första stycket sägs, skall avlämnas inom den tid, minst fem dagar, som i anmaningen förelägges. 21 §. Har skattskyldig, som jämlikt 18 § 1 mom. skolat utan anmaning avgiva preliminär deklaration, icke avlämnat sådan inom föreskriven tid eller befinnes avgiven deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen. 22 §.
Anmaning skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaningen medför enligt 102 §. Preliminär C-skatt. 23 §.
Har för skattskyldig, som skall erlägga preliminär A-skatt, vid taxering upptagits inkomst såväl av tjänst som av annan förvärvskälla och utgör den senare inkomsten tillhopa minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda uppskattade inkomsten, skall preliminär C-skatt för den inkomst, som härflutit från annan förvärvskälla än tjänst, med iakttagande av vad i 24—26 §§ särskilt stadgas, beräknas med motsvarande tilllämpning av bestämmelserna i 13—22 §§. Därest skattskyldig i dylikt fall äger förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, skall preliminär C-skatt jämväl för förmögenheten beräknas på sätt nyss sagts. 24 §.
Preliminär C-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering, vilken verkställes under året näst före inkomståret, därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret den uppskattade inkomsten från annan förvärvskälla än tjänst tillhopa kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret sålunda, att taxerat belopp eller taxerad inkomst vid den förra taxeringen skiljer sig från motsvarande belopp eller inkomst vid den senare taxeringen med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock preliminär C-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering även i annat fall än nyss sagts.
49 25 §. För debitering av preliminär C-skatt skall, vare sig skatten beräknas med ledning av årlig eller preliminär taxering, beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst fastställas för inkomsten från samtliga förekommande förvärvskällor. 26 §.
I fråga om skyldighet att avgiva preliminär deklaration skall, i stället för bestämmelsen i 18 § 1 mom. 2), gälla, att dylik skyldighet åligger skattskyldig, därest hans vid årlig taxering under året näst efter inkomståret uppskattade inkomst från annan förvärvskälla än tjänst, såvitt senast den 20 oktober året näst före inkomståret kan bedömas, tillhopa kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret sålunda, att taxerat belopp eller taxerad inkomst vid den förra taxeringen skiljer sig från motsvarande belopp eller inkomst vid den senare taxeringen med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel. 27 §.
Lokal skattemyndighet har att angiva, vilken skattetabell och vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen, som skall tillämpas vid uttagande av preliminär A-skatt, debitera preliminär B-skatt och C-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt ävensom utfärda debetsedel, varom i 40 § förmäles. 28 §. Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin. Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro tolv och infalla under tiden från och med den 5 till och med den 12 i varje månad. Kungl. Maj:t må dock, om särskilda omständigheter därtill föranleda, efter generalpoststyrelsens hörande, föreskriva, att uppbördstermin under viss månad skall infalla under annan tid än nyss sagts. 29 §. Till ledning för uttagande av preliminär A-skatt skall angivas, vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas. 30 §.
Vid debiteringen av preliminär B-skatt skall iakttagas: att pensionsavgift uträknas med motsvarande tillämpning av 4 § lagen om folkpensionering, dock att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår 4—457050.
50 före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofyra år; att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering till kommun, municipalsamhälle, landsting och tingshusbyggnadsskyldige. 31 §. Preliminär C-skatt skall debiteras dels med belopp, som belöper å beskattningsbar förmögenhet, dels ock med så stor del av den preliminära skatt, vilken utgår å det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, varom i 25 § sägs, som den uppskattade inkomsten av annan förvärvskälla ä n tjänst tillhopa utgör av den uppskattade inkomsten från samtliga förvärvskällor. 32 §. Preliminär B-skatt, så ock C-skatt skall debiteras i en gemensam post, därvid öretal icke medtagas. Preliminär skatt, som icke uppgår till tolv kronor, skall icke påföras. Den preliminära skatten skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sjuttiotvå kronor, med sex kronor under envar av de två första och de närmast i ordning därefter följande uppbördsterminerna, dock att under den första av ifrågavarande terminer dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning icke uppgår till sex kronor; samt om skattens belopp överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna, dock att belopp, som skall förfalla under annan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första terminen. 33 §. Vid debiteringen av slutlig skatt skall iakttagas: att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, om de uppgå till högst femtio, bortfalla och, om de överstiga femtio, höjas till närmaste hela krontal; att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten; att skogsaccis uträknas enligt den skattesats, som bestämts för utdebitering under taxeringsåret; samt att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för sig samt skogsaccis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post.
51 34 §. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas debiterad preliminär skatt, så ock preliminär skatt, som uttagits med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten. 35 §. Kvarstående skatt skall förfalla till betalning: om skattens belopp uppgår till högst sex kronor, under den första uppbördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret; om skattens belopp överstiger sex men icke sjuttiotvå kronor, med sex kronor under envar av den första och de närmast i ordning därefter följande uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att under den första av ifrågavarande terminer dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning icke uppgår till sex kronor; samt om skattens belopp överstiger sjuttiotvå kronor, med lika belopp under envar av uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår, dock att belopp, som skall förfalla under annan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfalla under den första terminen. 36 §. Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt. 37 §.
Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under en eller flera, högst tolv på varandra följande uppbördsterminer. Lokal skattemyndighet bestämmer, under vilka uppbördsterminer skatten sålunda skall förfalla till betalning, därvid skall iakttagas, att uppbördstermin eller, om uppbördsterminerna äro flera, den första av dessa icke må infalla tidigare än fjorton dagar efter det debetsedel utfärdats. 38 §. Uppgift, som i 29 § sägs, ävensom debiterad preliminär skatt, slutlig och kvarstående skatt samt tillkommande skatt skola upptagas å uppbördskort, som upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt formulär. 39 §. Särskilt uppbördskort skall uppläggas för envar skattskyldig, som har att utgöra skatt, dock att pensionsavgift eller preliminär skatt, motsvarande sådan avgift, skall för make, som är mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som andre maken och som skall utgöra allenast dylik avgift, antecknas å uppbördskort för den senare maken, därest sådant upplägges. 40 §.
För envar skattskyldig, för vilken upplagts särskilt uppbördskort, skall utfärdas debetsedel, upptagande å uppbördskortet angivna uppgifter. Vid
52 debetsedel, som upptager uppgift, som i 29 § sägs, skall fogas vederbörlig skattetabell. Särskild debetsedel skall utfärdas åt fastighetsägare för varje honom tillhörig fastighet, därest han före den 20 maj taxeringsåret därom gör framställning hos vederbörande lokala skattemyndighet. Vid debetsedel skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatteanvisningar, avsedda för inbetalning av skatt. Debetsedel och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär. 41 §. Har skattskyldig att utgöra slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering visst år samt preliminär skatt för nästföljande år, skola, därest den skattskyldige mantalsskrives för nämnda år i samma kommun, ifrågavarande skatter eller, om den preliminära skatten utgöres av preliminär A-skatt, slutlig och kvarstående skatt samt uppgift, som i 29 § sägs, upptagas å gemensam debetsedel. I andra fall än i första stycket sägs skall preliminär skatt eller ovannämnda uppgift upptagas å särskild debetsedel samt slutlig och kvarstående skatt å särskild debetsedel. Härvid skall å debetsedel, som upptager nyssnämnda uppgift, angivas, huruvida skattskyldig påförts kvarstående skatt i kommun, där han mantalskrivits för taxeringsåret. Har skattskyldig att utgöra både preliminär A-skatt och preliminär C-skatt, skall särskild debetsedel utfärdas för vartdera slaget av skatt. Härvid skall hela den slutliga och kvarstående skatten upptagas å en debetsedel. I fall, som i första stycket sägs, skola sistnämnda skatter upptagas å samma debetsedel som den preliminära C-skatten. Tillkommande skatt skall upptagas å särskild debetsedel. 42 §.
Debetsedel, upptagande i 29 § omförmäld uppgift, debetsedel å preliminär C-skatt samt debetsedel å enbart slutlig och kvarstående skatt skola med tillhörande skatteanvisningar och, då fråga är om förstnämnda debetsedel, jämte skattetabell senast den 18 december året näst före inkomståret med posten utan kostnad för den skattskyldige tillställas denne under adress, som är angiven i mantalslängden eller befolkningsregistret eller anmälts till den lokala skattemyndigheten, dock att debetsedel, som avser sjöman, inskriven vid sjömanshus, skall avsändas senast den 15 november förstnämnda år. Tillträder skattskyldig, som tidigare icke haft anställning hos arbetsgivare, vilken varit skyldig att verkställa löneavdrag, varom i 46 § förmäles, för gäldande av preliminär A-skatt, under inkomståret sådan anställning, skall den skattskyldige ofördröjligen hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan härom. Denna har att under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress till den skattskyldige skyndsamt översända debetsedel jämte tillhörande skatteanvisningar och skattetabell.
53 43 §.
Debetsedel, upptagande preliminär B-skatt, skall jämte tillhörande skatteanvisningar i den ordning, som i 42 § sägs, översändas till skattskyldig senast den 25 januari näst före ingången av vederbörligt uppbördsår. Debetsedel å skatt, som grundar sig på preliminär taxering, verkställd under inkomståret, samt debetsedel å tillkommande skatt skola med tillhörande skatteanvisningar skyndsamt översändas till skattskyldig. 44 §.
Därest skattskyldig, som icke senast den 23 december året näst före inkomståret erhållit i 42 § första stycket omförmäld debetsedel, hos vederbörande lokala skattemyndighet gör anmälan härom, åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen uppgiven eller eljest känd adress ofördröjligen översända sådan till den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast den 28 december förstnämnda år. Vad i första stycket stadgas skall hava motsvarande tillämpning för det fall, att skattskyldig icke erhållit debetsedel, som i 43 § första stycket sägs, senast den 30 januari näst före ingången av vederbörligt uppbördsår. Anmälan bör i detta fall göras senast den 4 februari under uppbördsåret. 45 §. Utfärdas under inkomståret debetsedel med uppgift, som i 29 § sägs, för skattskyldig, som haft att erlägga preliminär B-skatt, skall sådan skatt icke utgå längre än till och med uppbördsterminen i den månad, under vilken löneavdrag, varom i 46 § förmäles, börjat verkställas. Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt. 46 §.
Arbetsgivare eller annan, som utbetalar kontant belopp (arbetsgivare), vilket för mottagaren (arbetstagare) utgör i 3 § andra stycket omförmäld inkomst av tjänst (lön), är skyldig att å nämnda belopp verkställa avdrag (löneavdrag) med vad mottagaren har att erlägga såsom preliminär skatt. Har arbetstagaren att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun, där h a n mantalsskrivits för taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av belopp, som i första stycket sägs, verkställa avdrag jämväl för gäldande av sådan skatt, dock att dylik skyldighet icke föreligger i fråga om kvarstående skatt, som omförmäles i 41 § tredje stycket. Arbetsgivaren skall vid varje utbetalningstillfälle under en månad avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen under förstnämnda månad belöper å utbetalningstillfället, dock att belopp, som skall avdragas vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall avrundas till närmast
54 lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetalningstillfället. Löneavdrag skall ske endast under förutsättning, att arbetsanställningen varat minst en vecka. Har lokal skattemyndighet meddelat förordnande, som i 3 § fjärde stycket avses, skall myndigheten tillika föreskriva, huruvida löneavdrag skall verkställas för gäldande av skattskyldig påförda skatter. Skall löneavdrag ske, skall den preliminära skatten fördelas å utbetalningstillfällena på sätt ovan sagts i fråga om kvarstående skatt. I fall, som i nästföregående stycke sägs, skall löneavdrag icke verkställas å lön, vilken utbetalas till person, som är i konkurs, eller till konkursbo. 47 §.
Då löneavdrag skall verkställas, skall arbetstagare senast den 27 december året näst före inkomståret eller i fall, som i 42 § andra stycket sägs, ofördröjligen efter det han erhållit debetsedel överlämna denna till arbetsgivaren. Tillträder arbetstagaren ny anställning, skall debetsedeln överlämnas till den nye arbetsgivaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts. Har debetsedel, avseende preliminär skatt, i fall, då så bort ske, icke överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med tjugufem procent av belopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal. Därest arbetstagaren i ovannämnda fall icke senast fem dagar efter anställnings början till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å kvarstående skatt, har denne att ofördröjligen hos den lokala skattemyndigheten i orten göra anmälan härom. Därest denna haft att utfärda debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända densamma till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande till vederbörande lokala skattemyndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Ny debetsedel bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller. 48 §. Vill arbetstagare, att löneavdrag för gäldande av preliminär A-skatt skall under inkomståret eller viss del därav verkställas med större belopp, än som skulle ske enligt bestämmelserna här ovan, och gör han anmälan härom hos arbetsgivaren senast en vecka före visst avlöningstillfälle, är denne skyldig att från och med nämnda avlönings tillfälle verkställa det begärda löneavdraget under den angivna tiden. 49 §. Är icke utbetald lön av den storlek, att därå verkställt löneavdrag motsvarar för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående skatt, som be-
55 löper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet belopp anses avse i första hand kvarstående skatt. Kan icke å lön vid visst utbetalningstillfälle under en månad verkställas löneavdrag med belopp, som motsvarar å utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare under samma månad infallande utbetalningstillfälle avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren felande belopp senast den 10 i sistnämnda månad, skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 15 i samma månad. Därest arbetstagaren inom sistnämnda tid erlagt felande belopp jämte i 62 § omförmäld avgift, skall arbetsgivaren i den ordning, som i nämnda paragraf sägs, inbetala skattebeloppet och vederbörlig avgift. Erlägges icke felande belopp jämte omförmälda avgift inom nyss angiven tid, har arbetsgivaren att skyndsamt på sätt i 63 § andra stycket sägs inbetala innestående belopp till vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad. Har i fall, som i 46 § fjärde stycket sägs, genom löneavdrag jämlikt 47 § tredje stycket under en månad innehållits större belopp, än som enligt arbetsgivaren senare tillhandakommen debetsedel skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits. 50 §. Arbetstagare äger rätt att taga del av för honom utfärdad debetsedel, som förvaras hos arbetsgivaren. 51 §. Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, då arbetstagare tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall arbetsgivaren till arbetstagaren återställa debetsedeln. Innestår, då arbetstagare slutar anställning, hos arbetsgivaren innehållet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tillhandahållas arbetstagaren. 52 §. Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sin skyldighet enligt bestämmelserna i 46—51 §§. Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträden inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgörandet av ovannämnda övervakning. Lokal skattemyndighet skall därjämte på begäran av arbetsgivare eller arbetstagare lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 46—51 §§. Med lokal skattemyndighet avses i tredje stycket dylik myndighet å den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas.
56 Jämkning av preliminär skatt. 53 §. Jämkning av preliminär skatt skall, under i tredje stycket angiven förutsättning, äga rum under inkomståret, 1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret; 2) därest skattskyldig eller, om han avlidit, hans dödsbo gör sannolikt, att nämnda skatt till följd av ändring i inkomsten eller rätt att vid taxering åtnjuta andra avdrag, frånsett ortsavdrag, än sådana, som vid beräkning av skatten beaktats, kommer att avvika från den slutliga skatten; eller 3) därest skattskyldig visar, att hans skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet. Erhåller lokal skattemyndighet annorledes än ovan sägs kännedom om att fall, som under 2) sägs, sannolikt kommer att vara för handen eller att under 3) angivna förhållanden föreligga, skall myndigheten, under i nästföljande stycke angiven förutsättning, under inkomståret vidtaga den jämkning av preliminär skatt, som finnes därav böra föranledas. Innan dylik jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt. Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall jämkning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skatten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor. Erhåller lokal skattemyndighet efter anmälan av skattskyldig eller eljest vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må erfordras. Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, alt sådan skatt icke vidare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga såsom slutlig skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda omständigheter för handen, må lokal skattemyndighet besluta om återbetalning av preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten icke på sätt nyss sagts överstiger den beräknade slutliga skatten. Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före utgången av april månad förstnämnda år.
57 54 §. Beslut om jämkning i preliminär skatt meddelas av lokal skattemyndighet beträffande de skattskyldiga, åt vilka myndigheten för inkomståret utfärdat debetsedel, avseende preliminär skatt. Är skattskyldig bosatt utom den lokala skattemyndighets tjänstgöringsområde, som i första stycket sägs, må ansökan om jämkning i preliminär skatt ingivas till den lokala skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna har att, sedan erforderlig utredning i ärendet införskaffats, översända ansökningen Lill i första stycket omförmäld myndighet. Innebär beslut om jämkning, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än det, som tidigare utfärdad debetsedel utvisar, skall ny debetsedel utfärdas, upptagande den ändrade skatten. Sker jämkning i preliminär skatt, vilken beräknas enligt skattetabell, av anledning, som i 53 § första stycket under 1) sägs, skall å skattskyldigs debetsedel angivas, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som med hänsyn till det ändrade civilståndet eller barnantalet skall tillämpas vid skattens beräkning. Vidtages jämkning i nämnda preliminära skatt av annan anledning, än nyss sagts, skall i beslutet därom angivas, att den inkomst, vara skatten beräknas, skall nedsättas med viss del eller att skatt skall utgå med visst belopp vid varje avlöningstillfälle. Vid jämkning i preliminär skatt, vilken utgår med i 7 § omförmäld procentsats, skall å skattskyldigs debetsedel angivas, med vilken procentsats den ändrade skatten skall utgöras. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträffande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya eller ändrade debetsedeln skall skyndsamt tillställas vederbörande skattskyldig utan kostnad för denne. Beslut, som avses i 53 § femte och sjätte styckena, ävensom annat beslut, vilket meddelats av lokal skattemyndighet på ilandet, skall därjämte tillställas länsstyrelsen. Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas, har att ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte, i förekommande fall, utfärdad ny eller ändrad debetsedel. Dylikt beslut skall av arbetsgivaren iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller närmast, dock tidigast en vecka, efter det att beslutet överlämnats till arbetsgivaren. 55 §. Har i fall, som i 46 § fjärde stycket sägs, genom löneavdrag under en månad innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.
58 Anstånd med inbetalning av skatt. 56 §. Skattskyldig, vilkens skattebetalningsförmåga på grund av tillfällig arbetslöshet, sjukdom eller annan liknande orsak blivit nedsatt, må beviljas anstånd med erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning under högst tre av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må bestämmas att gälla längst sex månader efter det beslutet därom meddelats. 57 §. Gör skattskyldig sannolikt, att han taxerats för samma fastighet, inkomst, förmögenhet eller avverkat virke å mera än en ort, och har han anfört besvär över endera av taxeringarna, må den skattskyldige beviljas anstånd med betalning av det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund av taxeringarna, eller, om skattebeloppen äro lika stora, med ettdera beloppet, intill dess prövningsnämnden eller, om besvär anförts direkt hos kammarrätten, denna meddelat beslut i anledning av besvären. 58 §. Anstånd, som i 56 och 57 §§ avses, beviljas efter ansökan av skattskyldig av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den skatt, vilken anståndet avser. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne; på landet skall beslutet därjämte tillställas vederbörande länsstyrelse. I övrigt skola bestämmelserna i 54 § sista stycket och 55 § äga motsvarande tillämpning i fråga om anstånd, som i 56 § avses. Om anståndet skall anteckning verkställas å uppbördskort och i restlängd, varom i 64 § förmäles. Har restlängd överlämnats till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skyndsamt underrätta denne om anståndet. 59 §. Sedan meddelande om anstånd inkommit till utmätningsmannen, må den av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för skatten. Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall dock den skattskyldige erlägga i 65 § stadgad restavgift å den del av skatten, som då återstod ogulden
59 Uppbörd av skatt. 60 §. Uppbörd av skatt verkställes genom postverkets försorg samt av de penninginrättningar, med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal. 61 §. Skatt, som förfaller till betalning under viss uppbördstermin, skall under samma termin inbetalas å fast postanstalt inom riket eller i sådan penninginrättning, med vilken Kungl. Maj:t träffat avtal om förrättande av uppbörd. Inbetalning sker kostnadsfritt. Därvid skall den för vederbörande skattskyldig utfärdade debetsedeln jämte för uppbördsterminen avsedd skatteanvisning företes. För skattskyldig, som har att vidkännas löneavdrag, skall arbetsgivaren ombesörja inbetalningen. Då arbetsgivare har att inbetala preliminär A-skatt för arbetstagare, skall arbetsgivaren å skatteanvisningen hava ifyllt beloppet av sådan skatt samt, i förekommande fall, summan av denna och den kvarstående skatten. Skall enligt utfärdad debetsedel skatt erläggas under mera än en termin, må, om därför avsedda skatteanvisningar företes, under en termin inbetalas jämväl den del av skatten, som förfaller till betalning under den eller de närmast följande terminerna. Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare må, efter tillstånd av länsstyrelsen i länet, för arbetstagarna inbetala under uppbördstermin förfallande skatt sålunda, att till postkontoret i residensstaden i länet eller till i första stycket omförmäld penninginrättning översändes det sammanlagda skattebeloppet jämte för uppbörds terminen avsedda skatteanvisningar och summerad förteckning över de olika skattebeloppen. För att sådan inbetalning skall anses verkställd under uppbördsterminen, skall försändelsen hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag. Tillstånd, som i nästföregående stycke sägs, lämnas tills vidare men må när som helst återkallas. Inbetalning av skatt under uppbördstermin må ock kunna fullgöras sålunda, att skattebelopp medelst girering överföres till postgirokontorets skatteavdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbördsterminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med därtill hörande skatteanvisningar eller, då inbetalning verkställes av arbetsgivare, som i andra stycket sägs, girokort jämte skatteanvisningar och i nämnda stycke angiven förteckning hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag. Kontant inbetalning av skatt bör såvitt möjligt ske med jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente, samt ställd till eller överlåten å postverket eller vederbörande penninginrättning. Har vid inbetalning av skatt debetsedel överlämnats till postanstalt, penninginrättning, postkontor eller postgirokontorets skatteavdelning, har ve-
60 derbörande tjänsteman att frånskilja och behålla skatteanvisning, enligt vilken betalning erlagts, samt att till den, som verkställt inbetalningen, återställa debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningar å densamma. Har inbetalning verkställts samtidigt enligt minst tio debetsedlar, må i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitto, upptagande namn och, om så erfordras, adress å den, som verkställt inbetalningen, samt debetsedlarnas antal och sammanlagda belopp. Snarast därefter skola debetsedlarna, kvitterade och avstämplade, mot återbekommande av interimskvittot återställas till den, som verkställt inbetalningen. Har arbetsgivare, som i andra stycket sägs, inbetalt skatt för arbetstagare, skall postkontor, penninginrättning eller postgirokontorets skatteavdelning i vederbörlig ordning meddela kvitto å det inbetalda beloppet. Arbetsgivaren har därefter att låta förse arbetstagarens debetsedel med kvitto i överensstämmelse med anvisningar å debetsedeln. Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse med anvisningarna å debetsedeln, gäller icke mot statsverket. 62 §.
Har skattskyldig försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande skatt, äger han att senast den 17 i den månad, under vilken terminen infallit, å postanstalt erlägga skatten, därvid han tillika skall gälda särskild avgift, utgörande för skattebelopp om högst 20 kronor 20 öre över 20 men icke över 50 » 50 » » 50 » > > 100 » 1 krona samt över 100 kronor ytterligare 1 krona för varje påbörjat hundratal kronor. Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall vederbörande tjänsteman förfara på sätt i 61 § sjätte stycket sägs samt därjämte förse vederbörlig skatteanvisning med frimärke till belopp, varmed avgift jämlikt bestämmelsen i första stycket skall utgå. 63 §.
Postanstalt må icke under annan tid eller i annan ordning än i 61 eller 62 g sägs samt postgirokontorets skatteavdelning och penninginrättning, med vilken avtal träffats om förrättande av uppbörd, icke under annan tid eller i annan ordning än i 61 § angives mottaga skattebelopp, som under viss uppbördstermin förfallit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller må skattebelopp mottagas, som icke motsvarar vad vid den eller de uppbördsterminer, inbetalningen avser, förfaller till betalning. Erlägges under uppbördstermin förfallande skatt helt eller delvis efter utgången av den i 62 § angivna tiden men innan åtgärd för indrivning av skatten vidtagits mot vederbörande, skall skatten inbetalas till särskilt postgirokonto för vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad medelst inbetalningskort eller girokort, vara angivas skattskyldigs namn och man-
61 talsskri vningsadress samt debetsedels nummer. Har efter utgången av omförmälda tid skatt insänts till postkontor, penninginrättning eller postgirokontorets skatteavdelning, skall postkontoret, inrättningen eller skatteavdelningen i den ordning nyss sagts översända skattebeloppet till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet i stad. Vid inbetalning av skatt efter utgången av tid, som i 62 § sägs, skall jämväl erläggas i 65 § omförmäld avgift. Skatt, som enligt 47 § tredje stycket innehållits genom löneavdrag, skall under vederbörlig uppbördstermin inbetalas i den ordning, som i nästföregående stycke sägs. 64 §. Penninginrättning, med vilken avtal träffats om förrättande av uppbörd, skall dag för dag till postkontoret i residensstaden i länet översända dels inbetalda skattebelopp, dels ock motsvarande skatteanvisningar, försedda med anteckning eller påstämpling, att beloppen inbetalats till inrättningen, jämte över desamma upprättad förteckning i två exemplar. Det ena exemplaret av förteckningen, försett med kvitto av vederbörande tjänsteman å postkontoret, skall återställas till penninginrättningen. Postgirokontorets skatteavdelning har att efter utgången av uppbördstermin skyndsamt till postkontoret i vederbörlig residensstad översända till skatteavdelningen inom föreskriven tid inkomna skattebelopp och skatteanvisningar. I den mån skattebelopp och skatteanvisningar rörande inbetald skatt inkomma till postkontoret i residensstad, har kontoret att dag för dag dels till postkontoret i residensstad i annat län översända skattebelopp och skatteanvisningar, som avse skattskyldiga i nämnda län, dels ock i riksbanken å statsverkets checkräkning för länsstyrelsens i länet räkning insätta beloppet av inbetald skatt, avseende skattskyldiga inom länet, därvid särskilt skall angivas beloppet av skatt, som avser skattskyldiga i stad. Riksbanken skall lämna lokal skattemyndighet i staden uppgift å sistnämnda belopp. Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin för landet och, därest residensstaden icke tillhör fögderi, jämväl för staden göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort, som överlämnats till postkontoret, samt att särskilt för varje kommun eller del av kommun upprätta i tre exemplar förteckning över debiterad skatt, vilken förfallit till betalning under ifrågavarande uppbördstermin men icke erlagts i tid och ordning, som i 61 och 62 §§ sägs (restlängd). Restlängden skall översändas till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i residensstaden senast den 5 i månaden näst efter den, under vilken ifrågavarande uppbördstermin infallit. Därest Kungl. Maj:t så förordnar, skall jämväl postkontor i annan stad, som icke tillhör fögderi, än residensstad på sätt i nästföregående stycke sägs göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta restlängd, såvitt angår skattskyldiga i förstnämnda stad. Postkontoret i residensstad har att efter utgången av uppbördstermin till den lokala skattemyndigheten i annan fögderi icke tillhörande stad än resi-
62 densstaden, beträffande vilken icke meddelats i nästföregående stycke omförmält förordnande, skyndsamt avlämna de skatteanvisningar, som avse skattskyldiga i staden. Skatteanvisningarna skola vara ordnade i nummerföljd samt åtföljda av förteckning i två exemplar, upptagande skatteanvisningarnas nummer och belopp. Det ena exemplaret av förteckningen, försett med den lokala skattemyndighetens kvitto, skall återställas till postkontoret. Den lokala skattemyndigheten har därefter att göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt att i ovan omförmäld ordning upprätta restlängd. Skatteanvisningarna skola av den lokala skattemyndigheten senast inom fyra månader efter uppbördsterminens utgång återsändas till postkontoret. Indrivning av resterande skatt. 65 §. Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 61 och 62 §§ sägs, åligger med det undantag, som i andra stycket sägs, att erlägga restavgift, beräknad efter fyra öre för varje full krona av den sålunda icke erlagda skattens slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre. Har skattskyldig, som innehar anställning å fartyg, till följd av dettas resa i utrikes farvatten icke kunnat inbetala under uppbördstermin förfallande skatt i tid och ordning, som i 61 och 62 §§ sägs, men inbetalar han skatten senast sex månader efter uppbördsterminens utgång i den ordning, som i 63 § andra stycket omförmäles, skall restavgift icke utgå å ifrågavarande skattebelopp. 66 §. Länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skall så snart ske kan och senast inom fyra veckor efter utgången av uppbördstermin överlämna två exemplar av restlängd till vederbörande utmätningsman för resternas indrivning. Utmätningsmannen skall så snart ske k a n till vederbörande exekutionsbiträde överlämna ett av de honom tillställda exemplaren. 67 §. Innan restlängd översändes till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad med ledning av befolkningsregistret undersöka, huruvida skattskyldig, som icke i behörig ordning erlagt sin skatt, avflyttat till annan fastighet inom kommunen eller till annan kommun eller huruvida skattskyldig, som är arbetstagare, erhållit anställning hos annan arbetsgivare, än som finnes angiven å vederbörligt uppbördskort. I förekommande fall skall i restlängden antecknas, vad sålunda eller eljest må vara av betydelse för skattens indrivande. 68 §. Skall indrivning av skatt äga rum, åligger det vederbörande utmätningsman att verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta utmätning eller bevilja införsel.
63 Utmätningsman må åt exekutionsbiträde uppdraga att verkställa indrivning av skatt samt att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egendom eller, där förordnande jämlikt 21 § 8) lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta meddelats, bevilja införsel. Utmätningsman eller exekutionsbiträde må, innan han vidtager indrivningsåtgärd som ovan sägs, genom tjänstebrev anmana den skattskyldige att fullgöra sin betalningsskyldighet. Då exekutionsbiträde förrättat utmätning, skall det vid utmätningen förda protokollet av honom genast insändas till den utmätningsman, av vilken han erhållit uppdraget att verkställa utmätningen, och åligger det utmätningsmannen att med ärendet vidare lagligen förfara. Av exekutionsbiträde indrivna medel skola till utmätningsmannen redovisas i den ordning, som därför finnes särskilt stadgad. 69 §. / mom. Vad i 6 § utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är ock gällande med avseende å den, som på grund av denna förordning förrättar utmätning. 2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egendoms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning influtit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande. 3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning enligt denna förordning. Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan underrättelse, varom i 59 och 60 §§ utsökningslagen sägs, blivit honom meddelad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes å annan ort än där h a n har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte uppgift om förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta överexekutor vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försäljning vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åtgärder och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelseorten därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären underrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans underrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas förre ägaren.
4 mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat i 21 § lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta. 70 §.
Framgår av restlängden, att skattskyldig vistas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet, därest icke honom veterligen annan inom samma distrikt än den skattskyldige ä r pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära handräckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt restlängdsutdrag, försett med uppgift om ovannämnda i restlängden antecknade förhållanden samt med intyg, att skatten icke kunnat inom distriktet uttagas. 71 §. Kan skattskyldig, som ej behörigen erlagt sin skatt, icke anträffas inom den kommun, där skatten blivit honom påförd, åligger utmätningsmannen, därest icke honom veterligen annan inom distriktet än den skattskyldige är pliktig att ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att ofördröjligen med ledning av det hos honom befintliga anställningsregistret eller genom införskaffande av upplysningar ur befolkningsregistret hos länsstyrelsen noga undersöka, å vilken ort den skattskyldige eller annan, som är pliktig att ansvara för skatten, må kunna anträffas. Undersökningen skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutförd senast en månad efter det restlängd kommit utmätningsmannen tillhanda. Framgår av undersökningen eller annorledes, att skattskyldig må kunna anträffas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger utmätningsmannen i det förra distriktet att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet begära handräckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas fullständigt restlängdsutdrag, försett med intyg, att den skattskyldige blivit inom distriktet förgäves eftersökt samt att skatten där icke kunnat uttagas, ävensom med uppgift om vad vid undersökningen framkommit rörande vederbörandes vistelseort och, i förekommande fall, anställning eller andra omständigheter, i-om kunna föranleda till antagande att skatten kan uttagas å annan ort. 72 §.
Kan skattskyldig enligt behöriga intyg icke anträffas å handräckningsorten, skall utmätningsmannen därstädes verkställa sådan utredning, som i 71 § omförmäles, samt därefter till den utmätningsman, som begärt handräckningen, återsända restlängdsutdrag i ärendet, försett med intyg om vad vid ifrågavarande utredning framkommit.
65 73 §. Det åligger utmätningsman, hos vilken handräckning begärts, att intill dess slutredovisning avgivits, senast den 20 i varje månad över postgiro till sökanden redovisa dittills influtna medel samt i övrigt så skyndsamt ombesörja handräckningen, att slutredovisning, såvitt på honom beror, kommer den, som påkallat åtgärden, tillhanda senast inom sex månader efter det utmätningsmannen emottagit framställningen om handräckning. 74 §. 1 mom. Därest skattskyldig, som häftar lör restförd skatt, enligt vunnen upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom riket icke kunnat uttagas, skall, där ej 2 mom. till annat föranleder, utmätningsmannen, då beloppet av skatten överstiger femtio kronor, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske kan vidtager åtgärd, för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller konsulatet erlägga skatten. 2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse, på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat uttagas här i riket men anledning föreligger antaga, att den skall kunna indrivas genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder, som enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning. 75 §. Finner länsstyrelsen sådana omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som i 78 § tredje stycket avses, bör försättas i konkurs här i riket for utfående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att framställning därom skall göras; dock att, då skattebelopp, för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren samtidigt häftar, understiger etthundra kronor, sådan 1 ramställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet synnerliga skäl därtill äro 76 §.
Utmätningsinan på landet skall å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen och utmätningsman i stad den 15 i varje månad till den lokala skattemyndigheten i staden insända uppgift, upptagande specifikt de skatteposter, beträffande vilka efter avgivandet av nästföregående uppgift indrivningen slutförts till följd av verkställd inbetalning eller meddelat beslut om avkortning eller avskrivning. Uppgiften skall dock icke upptaga skatt, som på grund av handräckning skall slutligen redovisas till annan än länsstyrelsen. Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen insända uppgift, som i första stycket sägs, dock att däri upptagen skatt skall angivas summariskt. 5-457050.
G(j
Samtidigt med att uppgift enligt första eller andra stycket insändes, skall till vederbörande myndighets postgirokonto gireras enligt uppgiften influten skatt. 77 §.
Riksräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda föreskrifter i fråga om redovisning av medel, som influtit efter indrivning.
Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd. 78 §.
Överstiger debiterad preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall det överskjutande beloppet, i den mån detsamma är oguldet, avkortas. Föreligger beträffande slutligt påförd pensionsavgift sådant skäl till upphävande av avgiftspåföringen, som avses i 15 § tredje stycket lagen om folkpensionering, skall avgiften avkortas. Befinnes arbetsgivare, som till gäldande av skatt verkställt avdrag å lön jämlikt denna förordning eller lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta, sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av innehållet belopp, är den skattskyldige fri från skyldighet att erlägga motsvarande debiterade preliminära eller kvarstående skatt och skall denna i följd härav avkortas. I samband härmed skall beloppet uppföras såsom fordran för statsverket hos arbetsgivaren. I övrigt skall avkortning av debiterad skatt äga rum, då genom oriktig debitering slutlig skatt påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp eller påförts annan person än som vederbort; skolande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige på grund av stadgandet i 88 § är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med beslut om avkortning förordnas om det avkortade beloppets uttagande hos denne; då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsätt taxering; samt då genom beslut om jämkning debiterad preliminär skatt nedsatts. 79 §. Avskrivning av debiterad skatt må äga rum, 1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts, att betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen; 2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar antagits uppehålla sig;
67 3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit; 4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten ej kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndighet; samt 5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller därstädes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femtio kronor. Avskrivning av preliminär skatt må icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning. Avskrivning av kvarstående skatt må icke äga rum förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning. Avskrivning av anledning, som under 2) sägs, må ske tidigast två år efter det att bevis om sådant hinder, som där avses, först utfärdats. Då arbetsgivaren jämlikt 94 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren. 80 §.
Beträffande skatt, som ifrågasattes till avskrivning på grund av att den skattskyldige icke äger tillgång till dess gäldande eller vistas å okänd o r t skola vederbörliga hindersbevis granskas, i stad, som icke tillhör fögderi, av den lokala skattemyndigheten och drätselkammaren, i annan stad av drätselkammaren samt på landet av kommunalnämnden. Sådan granskning må i stället för av drätselkammare eller kommunalnämnd verkställas av den ledamot eller de ledamöter av drätselkammaren eller nämnden, som därtill utses. Om granskningen och vad därvid förekommit skall den, som verkställt densamma, teckna intyg å hindersbevisen eller en förteckning över desamma. Granskning, som i första stycket sägs, erfordras icke beträffande skatt, för vars uttagande handräckning enligt 70 eller 71 § begärts. 81 §. Utmätningsman på landet skall under månaderna februari, juni och okto< ber senast å fjortonde söckendagen i månaden hos länsstyrelsen och utmätningsman i stad under samma månader senast å femte söckendagen i månaden hos den lokala skattemyndigheten till avkortning eller avskrivning anmäla skattskyldig påförd skatt, vilken enligt då tillgängliga intyg eller andra handlingar må avkortas eller avskrivas. Vid sådan anmälan skall fogas längd över samtliga till avkortning eller avskrivning ifrågakommande poster samt bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas; i förekommande fall skall vid längden fogas jämväl intyg, varom förmäles i 80 §. Sedan den lokala skattemyndigheten granskat de enligt första stycket dit inkomna handlingarna, har myndigheten att senast å fjortonde söckendagen
i den månad, under vilken handlingarna inkommit, till länsstyrelsen översända desamma tillika med bevis om granskningen. Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje månads utgång till länsstyrelsen insända längd över sådan skattskyldig påförd preliminär skatt, som till följd av meddelat beslut om jämkning skall avkortas. 82 §. Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens avkortning eller avskrivning. Saknas i något fall erforderlig utredning, skall, intill dess sådan vunnits, med prövningen av avkortnings- eller avskrivningsfrågan i denna del anstå. Beslut rörande avkortning eller avskrivning skall meddelas senast den 20 i månaden näst efter den, då anmälan härom inkommit till länsstyrelsen. Om beslutet skall vederbörande utmätningsman på landet eller lokal skattemyndighet i stad ofördröjligen underrättas. 83 §. Över skatt, som avkortas före upprättandet av restlängd, skall länsstyrelsen upprätta särskild avkortningslängd med angivande tillika av orsaken till avkortningen. 84 §. 1 mom. Har avskrivning av skatt ägt rum, kvarstår likväl den skattskyldiges betalningsskyldighet. I händelse framdeles anledning förekommer till antagande, att obetald skatt kan uttagas, skall denna åter uppföras i räkenskapen, varefter åtgärder ånyo skola vidtagas för dess indrivande och redovisning. Det åligger exekutionsbiträde, som erhåller kännedom om att tillgång finnes till gäldande av avskriven skatt, att därom ofördröjligen underrätta vederbörande utmätningsman. Erhåller utmätningsman sålunda eller annorledes kännedom om förhållande, som nyss sagts, har han att därom underrätta på landet länsstyrelsen och i stad den lokala skattemyndigheten. 2 mom. Sedan avkortning av skatt medgivits, skola åtgärder för skattens indrivning icke vidare äga rum. Skulle emellertid avkortad skatt frivilligt erläggas, skall den i räkenskapen ånyo uppföras och behörigen redovisas. 85 §. Före den 15 januari varje år skall vederbörande utmätningsman på landet till länsstyrelsen och i stad till den lokala skattemyndigheten insända balanslängd över all vid nästföregående års utgång oredovisad skatt. Balanslängden, som bör åtföljas av intyg om hinder, som mött för indrivningen eller verkställigheten, skall upptaga: a) specifikt den skatt, som beror på sökt handräckning, med uppgift för en var skattskyldig om den eller de utmätningsman, hos vilka handräckning blivit sökt, och dagen för varje sådan åtgärd; samt
69 b) likaledes specifikt all övrig skatt, vilken är beroende på åtgärd inom distriktet, med noggrann uppgift om de åtgärder, som vidtagits, och om det hinder, som mött för indrivningen. I balanslängden må skatt, som restförts under senast tilländalupna år, upptagas summariskt. Sedan den lokala skattemyndigheten granskat den enligt första stycket dit inkomna balanslängden, har myndigheten att före utgången av januari månad samma år till länsstyrelsen översända densamma tillika med bevis om granskningen. Restitution av skatt. 86 §. 1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, skall länsstyrelsen i det län, där den preliminära skatten debiterats, utan kostnad för skattskyldig till denne återbetala det överskjutande beloppet. Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt till länsstyrelsen översända förteckning, upptagande skattskyldiga, vilka enligt första stycket äro berättigade återbekomma skatt, samt beloppet av sådan skatt. Sedan beslut, som i 53 § femte och sjätte styckena avses, inkommit till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det belopp, som han enligt beslutet äger återbekomma. 2 mom. Har riksräkenskaps verket vid granskning av verkställd debitering funnit, att anledning föreligger till antagande, att slutlig eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller till för högt belopp, skall ämbetsverket underrätta vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt belopp, till honom återbetala vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrelsen eljest att förhållande, som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen likaledes att återbetala för mycket erlagt belopp. Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad h a n för mycket erlagt. Därest någon, utan att sådant fall, som i andra stycket sägs, är för handen, hos länsstyrelsen visar, att för samma år mera än en pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbetala vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgiftens belopp. 3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. första eller andra stycket berättigats återbekomma skatt, som debiterats å en ort för visst år, i stället utgöra skatt, som debiterats eller bör debiteras å annan ort eller för tidigare år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i restitutionsärendet ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast den del av det erlagda beloppet, som överstiger det belopp, vilket han sålunda rätteligen har att ut-
göra. Återstoden av det erlagda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket den ort är belägen, där skatten debiterats eller bör debiteras. 4 mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma erlagt skattebelopp, veterligen för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommande fall tillställas annan länsstyrelse på sätt i 3 mom. sägs. 87 §.
Envar som jämlikt 86 § 2 mom. första eller tredje stycket eller efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger vid återbekommande av för mycket erlagt belopp tillika erhålla ränta å det belopp, som utfås, efter fem procent för år. Vid beräkning av ränta skall iakttagas: att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt uppbördsår, från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den erlagts under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå följande augusti och, därest den erlagts under senare hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå följande februari; samt att ränta utgår till den dag, då beloppet återbekommes, dock att, då skatt återfås efter besvär över taxering eller debitering, ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri vunnit laga kraft.
Efterkrav och preskription av skatt. 88 §. För slutlig eller tillkommande skatt, som befinnes vara från debitering obehörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd, är den skattskyldige fortfarande ansvarig; dock är han från betalningsskyldighet fri, därest icke krav delgives honom inom tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas, samt i förekommande fall utslag i mål angående vederbörandes betalningsskyldighet är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes. 89 §. Skatt må icke uttagas senare än fem år efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas.
71 Ansvar för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt. 90 §. Häradsskrivare, så ock uppbördskommissarie är ansvarig för den debitering, som på honom ankommer. Postverket ansvarar för den uppbörd av skatt, som äger rum genom verkets försorg. I stad är uppbördskommissarien ansvarig för indrivningens och redovisningens behöriga verkställande. På landet ansvarar vederbörande utmätningsman för indrivning eller befordrande till avkortning eller avskrivning av ogulden skatt. 91 §. Underlåter lokal skattemyndighet eller på landet utmätningsman att inom föreskriven tid vidtaga åtgärd, som enligt denna förordning ankommer på vederbörande, skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vidtaga de åtgärder, vartill förhållandena kunna föranleda. Gör utmätningsman i stad sig skyldig till underlåtenhet, varom förmäles i första stycket, skall lokal skattemyndighet i staden förfara på sätt i nämnda stycke stadgas beträffande länsstyrelse. 92 §. Där annan utmätningsman än landsfiskal skulle göra sig skyldig till försummelse eller tjänstefel vid indrivning eller redovisning av medel, som han uppbär enligt denna förordning, skall vad i gällande instruktion för landsfiskaler för sådant fall är stadgat äga motsvarande tillämpning. Särskilda bestämmelser. 93 §. Arbetsgivare skall, därest han enligt lag är skyldig föra handelsböcker, hava sin bokföring så ordnad, att därav framgå arbetstagares namn, utbetald lön samt löneavdrags belopp. Det åligger arbetsgivare, som i första stycket sägs, att efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkställandet av löneavdrag. Kontroll, som i andra stycket avses, skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, vilkens bokföring är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren det begär och det lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.
72 94 §. Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbetstagaren ansvarig för skatt, vilken löneavdraget skolat avse, till belopp, som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Ansvar, som enligt första stycket åvilar arbetsgivare, må allenast göras gällande sålunda att, därest arbetstagaren icke inom föreskriven tid eller senare efter anmaning erlägger ifrågavarande skatt, felande belopp må hos arbetsgivaren uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid arbetsgivaren är skyldig att tillika å beloppet erlägga i 65 § omförmäld avgift. Bestrider arbetsgivare skyldighet att svara för arbetstagares skatt, h a r utmätningsmannen att av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta besked, huruvida arbetsgivaren är ansvarig för skatten. Denna må icke hos arbetsgivaren uttagas, därest icke nämnda myndighet funnit arbetsgivaren ansvarig för skatten. Har länsstyrelsen efter besvär av arbetsgivare över lokal skattemyndighets beslut funnit denne icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall vederbörande länsstyrelse till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren, jämte ränta efter fem procent för år. Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall av kvitto, som i 109 § sägs, framgå nämnda förhållande. 95 §. Arbetsgivare, som på sätt i 94 § sägs utgivit skattebelopp, äger söka beloppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren till vederbörande utmätningsman insända i 109 § omförmält kvitto, försett med anteckning, som i 94 § fjärde stycket angives. Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt. 96 §. Inbetalar icke arbetsgivare, som verkställt löneavdrag, innehållet belopp till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i stad inom föreskriven tid, m å beloppet hos honom uttagas i samma ordning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid det åligger arbetsgivaren att tillika å beloppet erlägga avgift som i 65 § sägs. 97 §. Har någon till arbetsgivare lämnat oriktig uppgift rörande förhållande, som h a r betydelse för verkställandet av löneavdrag, under sådana omständigheter, att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att löneavdrag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, straffes med dagsböter, minst trettio.
73 98 §. Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra vad honom sålunda åligger eller verkställer han löneavdrag med för lågt belopp och begås gärningen av uppenbar tredska, straffes med dagsböter, minst trettio. Medverkar den, som är skyldig vidkännas löneavdrag, mot bättre vetande till att arbetsgivare underlåter att vederbörligen fullgöra skyldighet att verkställa dylikt avdrag, straffes på sätt i första stycket sägs. 99 §. Skattskyldig, som i preliminär deklaration eller i ansökan om jämkning av preliminär skatt mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan, straffes med dagsböter, minst trettio. Begår någon av grov oaktsamhet gärning, som i första stycket sägs, straffes med dagsböter. 100 §. Fullgör icke arbetsgivare vad honom enligt 93 § första stycket åligger, straffes med böter, högst trehundra kronor. 101 §. Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är belagd med straff enligt allmänna strafflagen. 102 §. Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär deklaration eller underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller verkställer han löneavdrag med för lågt belopp och begås gärningen av uppenbar tredska eller fullgör arbetsgivare av uppenbar tredska icke vad honom åligger enligt 93 § första eller andra stycket, äger länsstyrelsen förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. 103 §. 1 mom. Förseelse, som i 97—100 §§ omförmäles, må åtalas antingen vid laga domstol i brottmål eller vid den rätt, där vederbörande skall svara i tvistemål i allmänhet. 2 mom. Den, som verkställer delgivning av jämlikt denna förordning meddelat vitesföreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning.
74 3 mom. Där fråga uppstår om tillämpning av förelagt vite, skall av vederbörande föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen, uppbördskommissarie, häradsskrivare eller annan behörig person anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning av härvid förekommande förhållanden, förordna om uttagande av det vite, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen. 4 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. 104 §. Förmenar någon, att slutlig eller tillkommande skatt blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka rättelse hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansökan om rättelse skall ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det skatten blivit klaganden avfordrad. 105 §. Den, som icke åtnöjes med beslut av lokal skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola till länsstyrelsen ingivas inom trettio dagar efter det vederbörande erhållit del av beslutet. 106 §. Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, jämkning av sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning av skatt. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse. Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från vederbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammarrätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning. över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfående.
75 Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande. 107 §. Besvär eller ansökan enligt denna förordning må jämte tillhörande handlingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens eget äventyr i betalt brev med posten insändas till vederbörande myndighet. 108 §. Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke skattskyldig i vidare mån än i 57 § sägs från att i behörig ordning erlägga skatt. 109 §. Utmätningsman eller exekutionsbilräde skall å medel, som h a n uppbär enligt denna förordning, utfärda särskilt kvitto (indrivningskvitto), dock att, där medel erläggas genom insättning å hans tjänstepostgirokonto, indrivningskvitto icke skall utfärdas. Indrivningskvittot skall vid betalningstillfället lämnas till den som erlagt beloppet eller, där så icke kan ske, såsom då beloppet översänts med posten, tillställas honom i tjänstebrev. Annat kvitto än indrivningskvitto eller av postverket utfärdat kvitto om insättning å tjänstepostgirokonto är icke gällande. Där utmätt lös egendom av utmätningsmannen säljes å auktion, vare han icke pliktig att utfärda inskrivningskvitto å betalningen för varje inrop, utan må kvittot avse inropssumman i dess helhet; sådant kvitto skall lämnas till gäldenären. 110 §. För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad restavgift tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exekutionsbiträde, äger dock denne uppbära hälften av restavgiften, dock högst femtio kronor, för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning. Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger etthundra kronor. Har exekutionsbiträde anlitats för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätningsmannen tillkommande restavgiften för medel, med vilkas indrivning han tagit befattning. Där i stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av restavgift, skola dessa föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas. Restavgift skall till den del, densamma icke tillkommer utmätningsman, som icke är landsfiskal, eller exekutionsbiträde, tillfalla statsverket. H a r utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid utmätning av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskilda utsökningsmål gäller.
76 Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, äger den, som verkställer indrivningen, utan särskilt bemyndigande uttaga. 111 §• Om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm är särskilt stadgat. 112 §. De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola förordningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av uppbörd av preliminär skatt skola enligt förordningen vidtagas före 1947 års ingång, I rada i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december 1917, restindrivningsförordningen den 13 november 1931 samt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. m., så ock vad eljest finnes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser. I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Skattskyldig är, med den inskränkning, som under 2) och 3) sägs, befriad från att erlägga: A. av skatter, påförda på grund av 1946 års taxering, a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas under andra uppbördsterminen eller å andra uppbördsstämman, b) allmän kommunalskatt; samt B. av skatter, påförda på grund av 1947 års taxering, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel, tingshusmedel samt allmän kommunalskatt. 2) Befrielse från att erlägga under 1) omförmälda skatter skall icke gälla fastighetsskatt. 3) Överstiger taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet vid 1946 eller 1947 års taxering motsvarande belopp, inkomst eller förmögenhet vid 1948, respektive 1949 års taxering, skall slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1948 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1946 års taxering och slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1949 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1947 års taxering. Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig
77 avlidit och har till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskattade inkomsten understigit motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyldige besluta, att slutlig skatt för år 1948 eller 1949 skall utgå enligt det taxerade belopp, den taxerade inkomst och den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts med hänsyn till den lägre inkomsten. I fråga om beslut, som i nästföregående stycke avses, gäller icke den i 106 § första punkten stadgade begränsningen i rätten att anföra besvär över länsstyrelses beslut. 4) Annuiteter å avdikningslån, som upptagits å kronodebetsedel för år 1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördsstämman. I landstingsmedel och tingshusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 samt skogsaccis för samma år skola enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas under uppbördsåret 1947. 5) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidigare års taxering och som icke utgöres av i landstingsmedel och tingshusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 eller skogsaccis för samma år, skola äldre bestämmelser förfarande äga tillämpning.
78 Alternativ
II.
Anvisningar till 46 §. Med arbetsgivare förstås enligt denna förordning den, som enligt allmänna civilrättsliga regler ingått avtal med en person om utförande av arbete för hans räkning och som i följd härav är skyldig utbetala lön till denne. Med arbetstagare förstås i förordningen den, med vilken sådant avtal ingåtts. Såsom arbetstagare betraktas emellertid icke den, som är att anse som självständig företagare. Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbetstagare, är h a n att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida han skall betraktas såsom arbetstagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksamhet, som av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsarbete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Här må erinras om att det särskilt i norra och mellersta Sverige är vanligt, att en skogsägare träffar avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverkning. Jordbrukaren (köraren) utför timmerkörslor men anställer skogsarbetare (huggare), som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att anse som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra inkomst av jordbruk eller rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom sjävständig företagare. Om en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är han att betrakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare enligt denna förordnings mening. Enligt skatteförfattningarna anses icke heller den inkomst, som han uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rörelse. Om en person enligt denna förordning anses som arbetstagare, förändras däremot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär tantiem. Provision torde icke få anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hänsyn till omsättningen. En handelsresande, som helt avlönas medelst provision, är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudmannens tjänst. För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetstagare eller ej saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller å arbetsplats, som av honom bestämmes, eller om h a n är på visst sätt släkt med ar-
79 betsgivaren. (Jfr dock vad nedan sägs om löneavdrag vid utbetalning av lön eller annan ersättning till make eller hemmavarande barn under sexton år.) Varje person, som gentemot anställd, enligt vad ovan sagts, är att betrakta såsom arbetsgivare, är under de förutsättningar, som i denna paragraf angivas, skyldig att verkställa avdrag för skatt å lön eller annan ersättning, som kontant utbetalas. Sker utbetalning till make eller hemmavarande barn under sexton år eller hemmavarande barn, som fyllt sexton men icke aderton år och som icke anses tillhöra arbetspersonalen, skall dock löneavdrag icke verkställas, enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren med hänsyn till bestämmelserna i 20 § kommunalskattelagen och 2 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxeras för lönen eller ersättningen. Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en eller flera bisysslor, skall den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning, verkställa löneavdrag enligt den utfärdade och till honom jämlikt 47 § överlämnade debetsedeln och skattetabellen eller i fall, som i 46 § fjärde stycket avses, enligt debetsedel med därå till beloppet angiven preliminär skatt, medan den eller de arbetsgivare, för vilkens eller vilkas räkning arbetstagaren utför bisysslorna, icke hava att verkställa dylikt avdrag. Kan av flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger tvekan om vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, får arbetstagaren vända sig till den lokala skattemyndigheten, som meddelar besked om vid vilken anställning löneavdrag skall verkställas. Arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avser preliminär och kvarstående men icke tillkommande skatt. Avdragsskyldigheten, såvitt angår kvarstående skatt och å debetsedel till beloppet angiven preliminär skatt, är icke inskränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även annan inkomst. Den å debetsedel upptagna preliminära och kvarstående skatten kan nämligen avse båda de nyssnämnda slagen av inkomst. Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sådan till beloppet angiven preliminär skatt och sådan kvarstående skatt, som påförts i kommun, där arbetstagaren mantalsskrivits för inkomståret, respektive taxeringsåret. Härigenom undantages skatt, som utgår för sådan inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras i annan k o m m u n än hemortskommunen. Med stöd av 3 § fjärde stycket kan lokal skattemyndighet i fall, då en beräkning av preliminär skatt enligt skattetabell eller med viss procentsats skulle visa otillfredsställande resultat, på ansökan av skattskyldig eller av egen drift förordna, att sådan skatt skall utgå med belopp, som grundar sig på taxering och angives å debetsedeln. Sådana fall kunna vara för handen, då fråga är om bruttoinkomst, från vilken skattskyldig är berättigad att göra avdrag för omkostnader till betydande del av inkomsten, t. ex. inkomst, som åtnjutes av provisionsresande, de ovan nämnda körarna eller andra arbetstagare, vilka hava att bekosta material för arbetet; berörda inkomst
80 företer viss likhet med inkomst av rörelse. Dylika fall kunna vidare inträffa, då av skattskyldig uppburen inkomst av tjänst utgör blott obetydlig del av hela hans inkomst. Då i sistnämnda fall inkomsten av tjänst, även om den är arbetstagarens huvudsakliga, är så obetydlig i förhållande till annan inkomst, att de genom löneavdrag innehållna beloppen icke förslå att gälda skatten å hela inkomsten, äger den lokala skattemyndigheten tillika förordna, att löneavdrag icke skall verkställas. Då skattskyldig väl åtnjuter inkomst av tjänst i kommunalskattelagens mening men icke uppbär inkomsten av arbetsgivare, kan löneavdrag icke ske och preliminär skatt ej heller beräknas enligt skattetabell eller med viss procentsats; såsom exempel å sådana skattskyldiga kan nämnas viss serveringspersonal. till 47 §. Överlämnas icke debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren, bör denne, såvida det icke är fullt klart, att anställningen hos honom är att anse som bisyssla, alltid verkställa avdrag med tjugufem procent av utbetalt lönebelopp. Gör arbetstagaren gällande, att anställningen är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren i tveksamma fall påfordra, att arbetstagaren styrker förhållandet med intyg från den lokala skattemyndigheten. Har i de fall, då arbetstagaren mantalsskrivits i olika kommuner för inkomståret och året dessförinnan samt i följd därav särskilda debetsedlar, avseende preliminär och kvarstående skatt, utfärdats, debetsedel å kvarstående skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, är denne icke skyldig att verkställa löneavdrag för gäldande av den kvarstående skatten med viss procent av lönen såsom enligt 47 § tredje stycket skall ske, då debetsedel, avseende preliminär skatt, icke överlämnats till arbetsgivaren. Däremot har arbetsgivaren att hos den lokala skattemyndigheten i orten, d. v. s. å den plats, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas, anmäla förhållandet, så att ny debetsedel å kvarstående skatt kan utfärdas och tillställas arbetsgivaren. Sistnämnda debetsedel torde som regel kunna vara arbetsgivaren tillhanda å sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlöningstillfälle återstår, vid vilket löneavdrag för den kvarstående skatten kan verkställas; kan så icke ske, har arbetstagaren att själv erlägga nämnda skatt. Har, då särskilda debetsedlar, avseende kvarstående och preliminär skatt, utfärdats, ingendera debetsedeln överlämnats till arbetsgivaren, har denne att verkställa avdrag med tjugufem procent av lönen. Förslår icke det sålunda innehållna beloppet att gälda både den preliminära och den kvarstående skatt, som förfaller under nästkommande uppbördstermin, skall beloppet avräknas i första h a n d å den sistnämnda skatten. till 50 §. Då arbetstagaren tager del av sin hos arbetsgivaren förvarade debetsedel, har han att göra detta på sådant sätt och å sådan tid, att hinder icke förorsakas arbetsgivaren eller hans personal i det förberedande arbetet för inbetalning till uppbördsmyndigheten av innehållna belopp.
81 till 51 §. Räcker, då arbetstagaren slutar sin anställning under loppet av en månad, innehållet belopp icke att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall belopppet mot kvitto tillhandahållas denne. Förslår i nämnda fall innehållet belopp att gälda hela den under närmast infallande uppbördstermin förfallande skatten, skall arbetsgivaren inbetala denna och först därefter återställa debetsedeln. Är innehållet belopp tillräckligt endast för betalning av den kvarstående skatten, skall det av arbetsgivaren inbetalas i vanlig ordning; återstår ytterligare någon del av ifrågavarande belopp, skall denna avse preliminär skatt och på samma sätt inbetalas. Om arbetstagaren senare under samma månad erhåller ny anställning och löneavdrag vid denna göres för preliminär skatt, finnes icke vid debetsedeln någon skatteanvisning för inbetalning av sagda skatt. Arbetsgivaren har då att låta det avdragna beloppet innestå för att inbetalas i samband med under nästföljande månad innehållet belopp. Skulle arbetstagaren sluta den nya anställningen före den förra månadens utgång, skall det för gäldande av preliminär skatt innehållna beloppet likaledes återställas till arbetstagaren. till 53 §. Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under första delen av inkomståret eller ändras under inkomståret antalet barn därigenom, att barn födes eller att barn, för vilket skattskyldig vid beräkningen av preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet att utan särskild anmälan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i nämnda skatt, som av ändringen må betingas. Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skattskyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i denna paragraf omförmälda fall. Jämkning må emellertid i dessa fall icke ske, utan att den skattskyldige beretts tillfälle att yttra sig, därest detta icke uppenbarligen är obehövligt. Vid höjning av preliminär skatt utan skattskyldigs medgivande bör iakttagas stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages. Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning, ä r olika i det fall, som avses i första stycket under 2), och i de fall, som omförmälas i samma stycke under 3) och i fjärde stycket. I det förstnämnda fallet behöver vederbörande endast göra sannolikt, att ifrågavarande förhållande kommer att vara för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I de sistnämnda båda fallen däremot har han att styrka, att de berörda omständigheterna verkligen föreligga. Vid beslut om jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den preliminära skatten för inkomståret så nära som möjligt kommer att överensstämma med den slutliga skatt, som kan antagas komina att påföras på grund av taxering, verkställd under året näst efter inkomståret. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt 6—457050.
82 högre preliminär skatt, än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda inbetald skatt nedsättas och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den preliminära skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, skall i motsvarande grad reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten k o m m e r att uppgå till belopp, som för inkomståret kan beräknas böra utgå. Fall kunna förekomma — sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret — då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp, att, trots det den skattskyldige helt befrias från att erlägga dylik skatt under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, h a n likväl för inkomståret inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst tjugufem kronor, äger skattskyldig återbekomma det för myckel inbetalda beloppet utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden för handen — fråga är t. ex. om s. k. ömmande omständigheter eller om ett särskilt stort skattebelopp — äger skattskyldig, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt, återbekomma för mycket erlagd preliminärskatt.
83 Alternativ
III.
Förslag till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e debitering, u p p b ö r d o c h i n d r i v n i n g a v skatt, s å ock o m s k y l d i g h e t att v i d u t b e t a l n i n g av l ö n m. m . v e r k s t ä l l a a v d r a g för g ä l d a n d e a v skatt ( u p p b ö r d s f ö r o r d n i n g ) . 1 kap. Inledande bestämmelser. 1 och 2 §§ lika med motsvarande paragrafer i alternativ I. 2 kap. Bestämmelser avseende skattskyldiga i allmänhet. 3—76 §§ lika med motsvarande paragrafer i alternativ I. 3 kap. Bestämmelser avseende allenast vissa skattskyldiga. Skattskyldiga, som avses i detta kapitel. 77 §.
För skattskyldig, som är inskriven vid sjömanshus och tillhör besättningen å svenskt handelsfartyg om minst 20 registertons nettodräktighet skola, i stället för vad förut i denna förordning i motsvarande avseenden stadgats, gälla de bestämmelser, som innehållas i detta kapitel. Beräkning av preliminär skatt. 78 §. Preliminär skatt skall, såvitt angår lön, som hänför sig till skattskyldigs anställning å fartyg som i 77 § sägs, utgå med belopp, vilka angivas i skattetabeller, varom i 79 § förmäles, eller i fall, som i 82 § första stycket, 90 § tredje stycket och 93 § sägs, med viss procent av den utbetalda lönen. Har för skattskyldig vid taxering upptagits inkomst såväl av tjänst som av annan förvärvskälla och utgör den senare inkomsten tillhopa minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda uppskattade inkomsten skall för denna senare inkomst utgå preliminär skatt enligt debitering på sätt i 2 kap. sägs till belopp, motsvarande skillnaden mellan å den sammanlagda inkomsten jämte förmögenhet belöpande skatt och den skatt, som enligt ovanberörda skattetabeller angives belöpa å inkomsten av tjänst.
8-179 §. Preliminär skatt å lön, som i 78 § avses, skall utgå med belopp, som angivas i skattetabeller, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår. Skattetabellerna skola upprättas så, att de för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka och månad eller annan tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, angiva den därå belöpande skatt, som skattskyldig kommer att påföras under förutsättning, att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än här avses eller för förmögenhet, att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt åttonde stycket legat till grund vid uträknandet av de uti ifrågavarande tabell angivna utskylderna, dels ock ortsavdrag. I fråga om civilstånd och barnantal skola tabellerna upptaga den beräknade skatten för följande grupper av skattskyldiga, nämligen 1) sådan inkomsttagare utan barn, som är ogift, änkling, änka eller frånskild; 2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)—10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn; 11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med ett barn; 12)—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn. Gift kvinna med egen inkomst skall, därest maken har inkomst, hänföras till under 1) upptagen grupp av skattskyldiga. Gift kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare. Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, skall likställas med gift manlig inkomsttagare. Skattskyldig, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, så ock skattskyldig, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, likställes med skattskyldig, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag. För envar av de i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem ortsgrupperna skola upprättas olika tabeller, angivande den preliminära skatten under förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som
85 bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda beloppet av allmän komj munalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till olika i hela krontal och femtiotal ören bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår. Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande sexhundra kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande tio kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor. 80 §.
Vid beräkning av preliminär skatt å löneinkomst, som i detta kapitel avses, skall för skattskyldig tillämpas den skattetabell, som upprättats för den ortsgrupp, till vilken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomståret, och för det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande beträffande nämnda kommun eller kommundel för inkomståret till utdebitering bestämda belopp. Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 79 § tredje stycket omförmäld grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföras. Härvid skall iakttagas, att i nämnda författningsrum avses med frånskild jämväl hemskild samt med barn skattskyldigs hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka vid ovan angivna tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst sexhundra kronor. Skall under inkomståret preliminär skatt enligt tabell börja utgå för ; skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan anses komma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal förhållandet vid den tidpunkt, då skattekort jämlikt 86 § översändes till .skattskyldig, vara avgörande för till vilken i 79 § tredje stycket avsedd grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföras. 81 §. Preliminär skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i tabellen upptagen, skall det belopp uträknas, | som inkomsten skulle utgöra för i tabellen upptagen tidsperiod, samt skatten därefter utgå i förhållande till den skatt, som i tabellen angives för nämnda belopp. Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de vid olika till-
86 fallen uppburna inkomstbeloppen sammanläggas och anses på en gång utbetalda. 82 §. Uppbär befälhavare å fartyg kapplake, skall preliminär skatt härför utgå med tjugufem procent av det utbetalade beloppet. Skatten avrundas till närmast lägre hela krontal. Bestämmelserna i denna paragraf skola intagas i de skattetabeller, varom förmäles i 79 §. Preliminär skatt skall beräknas efter sammanlagda värdet av kontant lön samt förmånen av fri kost och fri bostad. Kungl. Maj:t fastställer det värde, som i tredje stycket angivna naturaförmåner skola anses äga vid tillämpning av denna förordning. Nämnda värde skall angivas i skattetabellerna. 83 §.
Preliminär skatt skall icke beräknas å ersättning, som utbetalas till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo. 84 §. Preliminär skatt enligt tabell beräknas å det belopp, som återstår, sedan från inkomsten avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering. Till andra vid taxering medgivna avdrag från inkomsten för kostnader för fullgörande av tjänst än ovan sagts må icke vid beräkning av preliminär skatt hänsyn tagas i annan ordning än i samband med jämkning. Debitering av skatt och utfärdande av skattekort. 85 §.
I stället för i 24 § omförmäld debetsedel skall skattskyldig, som i detta kapitel avses, inom i 26 § första stycket föreskriven tid, tillställas skattekort, upptagande å sådan debetsedel angivna uppgifter, dock alt i stället för uppgift om debiterad preliminär skatt skall upptagas uppgift om vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas. Vid skattekort skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatteanvisningar, avsedda för inbetalning av skatt. Skattekort och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär. 86 §. Inskrives någon vid sjömanshus, skall ombudsmannen vid sjömanshuset ofördröjligen hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan härom. Denne h a r att under i anmälan uppgiven eller eljest känd adress till den skattskyldige skyndsamt översända skattekort jämte skattetabell.
87 87 §.
Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas erlagd och, i förekommande fall, debiterad preliminär skatt. 88 §.
Utfärdas under inkomståret skattekort för skattskyldig, som haft att erlägga debiterad preliminär skatt, skall sådan skatt utgå till och med uppbördsterminen under den månad, varunder löneavdrag, som i 89 § avses, börjat verkställas. Avdrag å lön för gäldande av skatt. 89 §. Befälhavare å fartyg som i 77 § sägs, är skyldig att vid utbetalning av lön till skattskyldig, som till befälhavaren överlämnat skattekort, verkställa avdrag med belopp, som den skattskyldige enligt bestämmelserna i 78 § första ; stycket samt 79—84 §§ har att erlägga såsom preliminär skatt. Har skattskyldig att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun, där h a n mantalsskrivits för taxeringsåret, är befälhavaren skyldig att vid utbetalning av lön verkställa avdrag jämväl för gäldande av sådan skatt. Befälhavaren skall vid varje utbetalningstillfälle under en månad avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen under förstnämnda månad belöper å utbetalningstillfället, dock att belopp, som skall avdragas vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetalningstillfället. Löneavdrag skall ske endast under förutsättning, att arbetsanställningen varat minst en vecka. 90 §. Skattskyldig skall senast den 27 december året näst före inkomståret eller I fall som i 86 § sägs ofördröjligen efter det han erhållit skattekort överlämna detta till befälhavaren. Tillträder skattskyldig ny anställning, skall han ofördröjligen överlämna skattekortet till den nye befälhavaren. Har skattekort icke överlämnats till befähavaren, skall, därest skattskyldig begär, att löneavdrag för gäldande av preliminär skatt skall verkställas enligt skattekort för nästföregående inkomstår, och till befälhavaren överlämnar detta, löneavdrag ske på nämnda sätt. I annat fall skall löneavdrag verkställas med tjugufem procent av belopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal. Därest arbetstagaren icke till befälhavaren överlämnat för inkomståret utfärdat skattekort eller debetsedel å kvarstående skatt, har denne att så
88 snart ske kan till lokal skattemyndighet i den ort, där den anställde uppgivits vara mantalsskriven, göra sådan anmälan, som i 32 § sista stycket sägs. Den lokala skattemyndigheten har därefter att förfara på sätt i samma författningsrum föreskri ves. 91 §. Är icke utbetald lön av den storlek, att därå verkställt löneavdrag motsvarar för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet belopp anses avse i första hand kvarstående skatt. Kan icke å lön vid visst utbetalningstillfälle under en månad verkställas löneavdrag med belopp, som motsvarar å utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare under samma månad infallande utbetalningstillfälle avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Kan så icke ske, förfares, utom i fall som avses i 49 § andra stycket, på sätt i 33 § andra stycket sägs. 92 §. Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, då skattskyldig tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall befälhavaren till den skattskyldige återställa skattekortet. Innestår, då skattskyldig slutar anställning, hos befälhavaren innehållet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tillhandahållas den skattskyldige. 93 §. Slutar av tillfällig anledning skattskyldig anställning å fartyg, som i 77 § sägs, utan att avföras ur inskrivningsregistret vid sjömanshus och erhåller han annan anställning, skall, därest icke lokal skattemyndighet i den ordning som i 94 § sägs annorledes förordnat, löneavdrag verkställas med tjugufem procent av belopp som kontant utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal. Jämkning av preliminär skatt. 94 §. Jämkning av preliminär skatt, som i detta kapitel avses, skall, under i andra stycket angiven förutsättning, äga rum under inkomståret, 1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret, 2) därest skattskyldigs skatteförmåga blivit väsentligt nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet, eller 3) därest skattskyldig i fall som avses i 93 § gör sannolikt, att nämnda skatt kommer att väsentligt överstiga den slutliga.
89 Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall dock jämkning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skatten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor. Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vidare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga så| som slutlig skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tju• gufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före utgången av april månad förstnämnda år. Uppbörd av skatt. 95 §. Då arbetstagares skatt inbetalas av befälhavare, skall denne å skatteanvisningen hava ifyllt beloppet av preliminär skatt samt, i förekommande fall, summan av sådan skatt och kvarstående skatt. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla, då skatt inbetalas i den ordning, som i 47 § andra stycket sägs. 4 kap.
Särskilda bestämmelser.
96—108 §§ lika med 77—89 §§ enligt alternativ I. 109 §. över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande preliminär taxering, jämkning av preliminär skatt, sättet för uttagande av sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning av skatt. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse. Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från vederbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammarrätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.
90 Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfående. Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande. 110—115 §§ lika med 91—96 §§ enligt alternativ I. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola förordningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av uppbörd av preliminär skatt skola enligt förordningen vidtagas före 1947 års ingång, träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna förordning upphävas uppbördsregiementet den 14 december 1917, restindrivningsförordningen den 13 november 1931 samt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. m., så ock vad eljest finnes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser. I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Skattskyldig är, med den inskränkning, som under 2), 3) och 4) sägs, befriad från att erlägga: A. av skatter, påförda på grund av 1946 års taxering, a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre bestämmelser skolat erläggas under andra uppbördsterminen eller å andra uppbördsstämman, b) allmän kommunalskatt; samt B. av skatter, påförda på grund av 1947 års taxering, statlig inkomstoch förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel, tingshusmedel samt allmän kommunalskatt. 2) Befrielse från att erlägga under 1) omförmälda skatter skall icke gälla fastighetsskatt. 3) Har skattskyldig, som i 2 kap. avses, under åren 1946 eller 1947 taxerats för inkomst eller förmögenhet, må preliminär skatt, som enligt denna förordning skall av honom erläggas under uppbördsåren 1947 och 1948, icke beräknas enligt lägre taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet än som fastställts vid 1946, respektive 1947 års taxering. Överstiger den sålunda beräknade preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, må skattskyldig icke tillgodoräknas det överskjutande beloppet. Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig avlidit och kan till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskattade inkomsten med sannolikhet antagas komma att understiga motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan
91 hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyldige bestämma den preliminära skatt, som skall erläggas under uppbördsåret 1947 eller 1948, i enlighet med den lägre inkomsten. Vid debitering av slutlig skatt på grund av 1948 eller 1949 års taxering skall skattskyldig gottskrivas preliminär skatt enligt bestämmelsen i 18 §. Understiger för skattskyldig, vilken är skyldig att vidkännas löneavdrag å sin inkomst, denna under år 1947 eller 1948 i annat fall än i andra stycket sägs så väsentligt den inkomst, som legat till grund för 1946, respektive 1947 års taxering, att den skattskyldige efter verkställandet av löneavdrag komme att sakna vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag, skall lokal skattemyndighet på ansökan av den skattskyldige förordna om sådan nedsättning av det belopp, vilket skall genom löneavdrag innehållas, som därav må föranledas. Den lokala skattemyndighetens beslut skall tillställas länsstyrelsen för restföring av den skatt, vilken till följd av beslutet icke kommer att gäldas under uppbördstermin. 4) Överstiger för skattskyldig, som i 3 kap. avses, taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet vid 1946 eller 1947 års taxering motsvarande belopp, inkomst eller förmögenhet vid 1948, respektive 1949 års taxering, skall slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1948 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1946 års taxering och slutlig skatt, som skulle hava utgått med hänsyn till 1949 års taxering, i stället utgöras i förhållande till 1947 års taxering. Har skattskyldig, som i nästföregående stycke sägs, på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete frånträtt tjänst eller har skattskyldig avlidit och har till följd härav den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskattade inkomsten understigit motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, skall vederbörande lokala skattemyndighet, utan hinder av vad i nästföregående stycke sägs, efter ansökan av den skattskyldige besluta, att slutlig skatt för år 1948 eller 1949 skall utgå enligt det taxerade belopp, den taxerade inkomst och den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts med hänsyn till den lägre inkomsten. 5) I fråga om beslut, som i andra stycket under 3) och 4) avses, gäller icke den i 109 § första punkten stadgade begränsningen i rätten att anföra besvär över länsstyrelses beslut. 6) Annuiteter å avdikningslån, som upptagits å kronodebetsedel för år 1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördstämman. I landstingsmedel och tinghusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 samt skogsaccis för samma år skola enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas under uppbördsåret 1947. 7) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidigare års taxering och som icke utgöres av i landstingsmedel och tingshusmedel ingående skatt för fastighet för år 1946 eller skogsaccis för samma år, skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.
92 Tilläggs förordning
enligt alternativ
HL
Utkast till förordning m e d särskilda bestämmelser avseende vissa skattskyldiga, beträffande vilka a v d r a g för g ä l d a n d e av p r e l i m i n ä r s k a t t s k a l l b e r ä k n a s m e d l e d n i n g av s k a t t e t a b e l l e r . Inledande bestämmelser.
För arbetstagare, som i denna förordning avses, skall avdrag för gäldande av preliminär skatt (löneavdrag) verkställas med ledning av en skattetabell, bifogad ett för arbetstagaren utfärdat skattekort, vilket av denne skall överlämnas till arbetsgivaren i stället för i 24 § uppbördsförordningen omförmäld debetsedel. I den mån i denna förordning meddelade bestämmelser icke strida mot stadgandena i uppbördsförordningen skola dessa lända till efterrättelse jämväl beträffande sådant uppbördsförfarande som i denna förordning avses. Arbetsgivare och arbetstagare, å vilka denna förordning äger tillämpning. 2 §•
1 mom. Arbetsgivare, som enligt mantalsuppgift, avlämnad år 1947, haft mer än tre i heltidstjänst anställda arbetstagare, skall senast den 1 augusti 1948 till den lokala skattemyndigheten insända förteckning över hos honom anställda arbetstagare, vilka uppbära lön för vecka, månad eller annan regelbundet återkommande period, kortare än en månad. Å förteckningen bör dock icke upptagas arbetstagare, beträffande vilken anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att frånträda anställningen. Å dylik förteckning, som upprättas kommunvis, skall angivas arbetstagarens fullständiga namn och födelseår samt numret å för denne utfärdad, till arbetsgivaren överlämnad debetsedel. Beträffande var och en å förteckningen uppförd arbetstagare skall angivas, huruvida denne i anställningen åtnjuter naturaförmåner till högre värde för år än 300 kronor i annan form än kost för hel dag och bostad eller endera av dessa förmåner eller fri bostad till högre värde än 1 200 kronor för år, huruvida han har att vidkännas bety-
93 dande kostnader för anställningen samt huruvida anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att åtnjuta inkomst utöver den från arbetsgivaren för bestämd tidsperiod uppburna lönen till belopp, överstigande en femtedel av denna. Därest arbetstagaren på förfrågan förklarat sig önska erhålla debetsedel i stället för skattekort, skall anteckning härom verkställas å uppgiften. Arbetsgivare, som önskar vinna frihet från skyldighet att verkställa löneavdrag ined ledning av skattetabell, äger därom framställa yrkande i samband med förteckningens avlämnande. 2 mom. Har arbetsgivare, för vilken uppgiftsskyldighet jämlikt 1 mom. icke förelegat, enligt mantalsuppgift, avlämnad år 1948 eller senare, mer än ire i heltidstjänst anställda arbetstagare, skall arbetsgivaren senast den 1 november det år mantalsuppgiften avlämnats, till den lokala skattemyndigheten inkomma med sådan förteckning som ovan sagts. 3 mom. I 1 och 2 mom. omförmäld arbetsgivare, som icke enligt vad ned a n sägs befriats från skyldighet att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, har att årligen senast den 1 november till den lokala skattemyndigheten inkomma med uppgift huruvida under det senast förflutna året ändring inträtt i förhållanden, som enligt vad i 1 mom. sägs skall framgå av berörda förteckningar, samt sådan tilläggsförteckning över arbetstagare, som därav må föranledas. 4 mom. I detta författningsrum föreskrivna uppgifter skola upprättas å formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t. 3 §. Arbetsgivare, som enligt vad i 2 § 1 och 2 mom. sägs har att avlämna där omförmälda förteckningar, är skyldig att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, försåvitt icke den lokala skattemyndigheten i visst fall annorledes förordnar. Har yrkande om frihet från sådan skyldighet av den lokala skattemyndigheten ogillats, skall beslutet omedelbart underställas länsstyrelsens prövning. Över arbetsgivare, som enligt vad ovan sägs är skyldig verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, har länsstyrelsen att årligen upprätta förteckning. Beträffande arbetstagare, upptagen å förteckning eller tilläggsförteckning, som avlämnats av sådan arbetsgivare, har den lokala skattemyndigheten att pröva, huruvida den preliminära skatten lämpligen bör beräknas med ledning av skattetabell samt, då så befinnes böra ske, å vederbörande uppbördskort med stämpel anbringa ordet »Skattekort». Skattekort bör i regel icke utfärdas för arbetstagare, beträffande vilken upplysning vunnits, att han åtnjuter naturaförmåner i annan form eller till väsentligt högre värde än som enligt vad i 9 § sägs å vederbörande skattetabell finnes angivet, att h a n har att vidkännas avsevärda kostnader för anställningen,
94 att anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att frånträda anställningen, eller att han under samma år kan antagas komma att åtnjuta inkomst utöver den för bestämd tidsperiod uppburna lönen i sin huvudsakliga anställning till belopp, överstigande en femtedel av denna, dock minst sexhundra kronor. 4 §•
Skyldighet alt verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell fortfar, intill dess annorledes blivit av vederbörande myndighet förordnat. Slutar arbetstagare, för vilken skattekort enligt 3 § utfärdats, sin anställning, har arbetsgivaren att ofördröjligen därom göra anmälan till den lokala skattemyndigheten. Därest upplysning icke vinnes, att arbetstagaren erhållit ny anställning hos arbetsgivare, som enligt vad ovan sagts h a r att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabeller, skall den lokala skattemyndigheten för sådan arbetstagare verkställa debitering av den skatt, vartill omständigheterna må föranleda, och utfärda debetsedel, vilken tillställes denne. Beräkning av preliminär skatt.
Preliminär skalt, som uttages enligt denna förordning, skall, på sätt nedan n ä r m a r e stadgas, utgå för inkomst av tjänst, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt beräknas med hänsyn till de utskylder och den pensionsavgift, vilka efter verkställd årlig taxering för nämnda inkomst kunna antagas komma att påföras den skattskyldige. Den preliminära skatten skall utgå med belopp, vilka angivas i skattetabeller, varom i 6 § förmäles, eller i fall som i 16 § tredje stycket avses med viss procent av lönen.
6 g. Skattetabeller fastställas av Kungl. Maj:t för varje inkomstår. Skattetabellerna skola upprättas så, att de för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka och månad eller annan tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, angiva den därå belöpande skatt, som skattskyldig kommer att påföras under förutsättning, att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än h ä r avses eller för förmögenhet, att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt åttonde stycket legat till grund vid uträknandet av de uti ifrågavarande tabell angivna utskylderna, dels ock ortsavavdrag.
95 I fråga om civilstånd och barnantal skola tabellerna upptaga den beräknade skatten för följande grupper av skattskyldiga, nämligen 1) sådan inkomsttagare utan barn, som är ogift, änkling, änka eller frånskild; 2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)—10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med flera än åtta barn; 11) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med ett barn; 12)—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka eller frånskild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare med fler än åtta barn. Gift kvinna med egen inkomst skall, därest maken har inkomst, hänföras till under 1) upptagen grupp av skattskyldiga. Gift kvinna, som har egen inkomst men vilkens make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare. Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, skall likställas med gift manlig inkomsttagare. Skattskyldig, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, så ock skattskyldig, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, likställes med skattskyldig, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag. För envar av de i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem ortsgrupperna skola upprättas olika tabeller, angivande den preliminära skatten under förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda beloppet av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till olika i hela krontal och femtiotal ören bestämda belopp, vilka av Kungl. Maj:t fastställas för varje inkomstår. Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande 600 kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande 10 kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal kronor. 7 §• Vid beräkning av preliminär skatt enligt denna förordning skall för skattskyldig tillämpas den skattetabell, som upprättats för den ortsgrupp, till vilken den kommun eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomståret, och för det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande beträffande nämnda komm u n eller kommundel för inkomståret till utdebitering bestämda belopp.
96 Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro avgörande för till vilken i 6 § tredje stycket omförmäld grupp av skattskyldiga som vederbörande skall hänföras. Härvid skall iakttagas, att i nämnda författningsr u m avses med frånskild jämväl hemskild samt med barn skattskyldigs hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka vid ovan angivna tidpunkt icke fyllt 17 år och ej heller kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst 600 kronor. 8 §•
Preliminär skatt utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i tabellen upptagen, skall det belopp uträknas, som inkomsten skulle utgöra för i tabellen upptagen tidsperiod, samt skatten därefter utgå i förhållande till den skatt, som i tabellen angives för nämnda belopp. Skatt å inkomst, som icke avser viss tidsperiod, utgår med det belopp som angives för inkomst, belöpande å en månad. Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de vid olika tillfällen uppburna inkomstbeloppen sammanläggas och anses på en gång utbetalda. 9 §. Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost för hel dag och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Kungl. Maj:t fastställer de värden, som i första stycket angivna naturaförmåner skola anses äga inom olika delar av riket vid tillämpning av denna förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabell. 10 §. Preliminär skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal tjänst anvisats för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersättning, som utbetalas till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo. 11 §. Preliminär skatt beräknas å det belopp, som återstår sedan från inkomsten avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst h a r att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering. Till andra vid taxering medgivna avdrag från inkomsten för kostnader för fullgörande av tjänst än ovan sagts må icke vid beräkning av preliminär skatt enligt denna förordning hänsyn tagas.
97 Utfärdande av skattekort. 12 §. I stället för i 24 § uppbördsförordningen omförmäld debetsedel skall skattskyldig, beträffande vilken på sätt i 3 § fjärde stycket angivits att skattekort skall för honom utfärdas, inom i 26 § första stycket uppbörds| förordningen föreskriven tid, tillställas skattekort, upptagande å sådan debetsedel angivna uppgifter, dock att i stället för uppgift om debiterad preliminär skatt skall upptagas uppgift om vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas. Vid skattekort skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatteanvisningar, avsedda för inbetalning av skatt. Skattekort och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda formulär. 13 §. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas erlagd skatt och, i förekommande fall, debiterad preliminär skatt. 14 §. Utfärdas under inkomståret skattekort för skattskyldig, som haft att erlägga debiterad preliminär skatt, skall sådan skatt utgå till och med uppbördsterminen under den månad, varunder löneavdrag, som i 15 § avses, börjat verkställas. Avdrag å lön för gäldande av skatt. 15 §. Arbetsgivare är skyldig att vid utbetalning av lön till arbetstagare, som till arbetsgivaren överlämnat skattekort, verkställa avdrag med belopp, som arbetstagaren enligt bestämmelserna i 5—11 §§ har att erlägga såsom preliminär skatt. Har arbetstagaren att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun, där han mantalsskrivits för taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön verkställa avdrag jämväl för gäldande av sådan skatt. Arbetsgivaren skall vid varje utbetalningstillfälle under en månad avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatten, som med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen under förstnämnda månad belöper å utbetalningstillfället, dock att belopp, som skall avdragas vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetalningstillfället. Löneavdrag skall ske endast under förutsättning, att arbetsanställningen varat minst en vecka. 7—457050.
98 16 §.
Skattskyldig skall senast den 27 december under året näst före inkomståret överlämna skattekortet till arbetsgivaren. Tillträder skattskyldig ny anställning, skall han ofördröjligen överlämna skattekortet till den nye arbetsgivaren, därest denne är upptagen å i 3 § tredje stycket omförmälda förteckning. Har skattekort icke överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med tjugufem procent av det belopp, som utbetalas vid varje avlöningstillfälle. Det avdragna beloppet avrundas till närmast lägre hela krontaL Därest arbetstagaren icke i fall, som nyss sagts, senast fem dagar efter anställnings början till arbetsgivaren överlämnat skattekort, har denne att ofördröjligen hos den lokala skattemyndigheten i orten göra anmälan härom. Därest denna haft att utfärda skattekort, skall myndigheten skyndsamt utfärda nytt skattekort och översända detta till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande till vederbörande lokala skattemyndighet, som har alt förfara på sätt nyss sagts. Nytt skattekort bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller. 17 §. Är icke utbetald lön av den storlek, att därå verkställt löneavdrag motsvarar för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehållet belopp anses avse i första hand kvarstående skatt. Kan icke å lön vid visst utbetalningstillfälle under en månad verkställas löneavdrag med belopp, som motsvarar å ulbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare under samma månad infallande utbetalningstillfälle avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallands skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren felande belopp senast den 10 i sistnämnda månad, skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 17 i samma månad. Därest arbetstagaren senast den 15 i samma månad erlagt felande belopp jämte i 46 § uppbördsförordningen omförmäld avgift, skall arbetsgivaren i den ordning, som i nämnda paragraf sägs, inbetala skattebeloppet och vederbörlig avgift. Erlägges icke felande belopp jämte omförmälda avgift inom sist angiven tid, har arbetsgivaren att skyndsamt på sätt i 47 § andra stycket samma förordning sägs inbetala innestående belopp till vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad. 18 §. Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, då arbetstagaren tidigare slutar sin anställning, efter dennas slut skall arbetsgivaren till arbetstagaren återställa skattekortel.
99 Innestår, då arbetstagare slutar anställning, hos arbetsgivaren innehållet belopp, vilket icke förslår att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall nämnda belopp mot kvitto tilhandahållas arbetstagaren. Jämkning av preliminär skatt. 19 §. Jämkning av preliminär skatt skall, under i andra stycket angiven förutsättning, äga rum under inkomståret, 1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret; eller 2) därest skattskyldigs skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet. Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall dock jämkning i preliminär skatt icke äga rum, såvida icke ändringen i den preliminära skatten uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor. Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt icke vidare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som överskjuter vad han kan beräknas komma att erlägga såsom slutlig skatt, med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kronor, skall den lokala skattemyndigheten jämväl besluta, att det överskjutande beloppet skall till skattskyldig återbetalas utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Beslut om återbetalning av preliminär skatt må, under i nästföregående stycke omförmälda förutsättningar, fattas av lokal skattemyndighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom inkommer före utgången av april månad förstnämnda år. Uppbörd av skatt. 20 §.
Då arbetstagares skatt inbetalas av arbetsgivare, skall denne å skatteanvisningen hava ifyllt beloppet av preliminär skatt samt, i förekommande fall, summan av sådan skatt och kvarstående skatt. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla, då skatt inbetalas i den ordning, som i 47 § andra stycket uppbördsförordningen sägs.
100 Särskilda bestämmelser. 21 §. Efter anmaning av lokal skattemyndighet är arbetsgivare skyldig inkomma med erforderliga upplysningar för bedömande av huruvida skyldighet att avlämna i 2 § omförmälda uppgifter för honom föreligger. 22 §.
Har arbetsgivare, som jämlikt 2 § skolat avlämna uppgifter, varom i samma författningsruin förmäles, icke inkommit därmed inom föreskriven tid eller befinnes avlämnade uppgifter ofullständiga, äger den lokala skattemyndigheten anmana arbetsgivaren att avlämna dylika uppgifter eller att fullständiga avlämnade uppgifter. 23 §.
Hörsammar icke arbetsgivare anmaning att avlämna uppgifter eller upplysningar, varom i nästföregående författningsrum förmäles, äger länsstyrelsen förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. 24 §.
Anmaning skall innehålla dels föreläggande att till den lokala skattemyndigheten avlämna ifrågavarande uppgifter eller upplysningar inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaningen medför enligt 23 §. 25 §. Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande jämkning av preliminär skatt eller sättet för uttagande av sådan skatt. Ej heller må klagan föras över länsstyrelses beslut rörande verkställande av löneavdrag i andra fall än då beslutet avser tillämpning av 3 § första eller andra stycket. Besvären skola ingivas till länsstyrelsen senast å trettionde dagen efter den, då vederbörande erhållit del av beslutet, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet ingivits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande länsstyrelse. Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra förklaringar och, d ä r förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från
101 vederbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammarrätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning. Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka vid påföljd att besvären eljest icke upptagas till prövning skola senast å sextionde dagen efter den, då klaganden erhållit del av utslaget, ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om dagen för utslagets delfående. Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida vite bort föreläggas, komma under bedömande. 26 §.
Av länsstyrelse meddelat beslut jämlikt 3 § andra stycket samt lokal skattemyndighets beslut i andra fall än i nämnda författningsrum avses rörande skyldighet för arbetsgivare att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell så ock beslut, som av lokal skattemyndighet meddelas jämlikt fjärde stycket samma författningsrum, gå i verkställighet utan hinder av att klagan däremot föres. 27 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning, meddelas av Konungen. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1948.
102 Förslag till l a g a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a d e l a r a v l a g e n d e n 6 juni 1930 (nr 251) o m k o m m u n a l s t y r e l s e på landet. Härigenom förordnas, att 24 §, 74—78 §§ och 85 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet skola upphöra att gälla samt att 11 §, 15 §, 17 § 1 mom., 23 § 2 och 3 mom., 60 §, 62 §, 67 §, 69—73 §§, 79 § 2 mom., 80 § och 88 § ävensom rubriken till 6 kapitlet samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 11 §• Rättighet att en röst. Sådan rättighet försörjning; eller d) i avseende å honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år. Den omständigheten — andra maken. Att den andra stycket. 15 §. Kommunalstämma utser i länskungörelserna. Ordförande eller varaktig försörjning; eller d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Ej må — vice ordförande. 17 §. 7 mom. I kommun i valnämnd; en under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fastställande av kommunens utgifts- och inkomststat; samt en i och revisorssuppleanter. 23 §.
2 mom. För beslut eller behov; c) beviljande av i kommun, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona;
103 d) höjande av • — skulle utgöra: 1) mera än — i kommun, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona; 2) mera än i kommun, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tolv kronor för skattekrona; 3) mera än i kommun, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger femton kronor för skattekrona; e) beviljande av — låns återbetalande; eller g) införande av i 44 § 3 mom. Med allmän eller kyrkofullmäktige. Hurusom för kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om — belopp skall utdebiteras eller upplånas. 60 §.
Om kommunalnämndens befattning med kommunens drätsel samt om revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap. 62 §.
Förslag till utgifts- och inkomststat skall före augusti månads utgång uppgöras av kommunalnämnden. För detta ändamål skola de styrelser, nämnder eller personer, vilka kommunen för särskilda förvaltningsbestyr tillsatt, före den 1 augusti till kommunalnämnden ingiva sina specialförslag över utgifter och inkomster för det nästföljande året. Kommunalnämndens statförslag hållas under tiden från och med den 1 till och med den 15 september, vara offentligen tillgängligt på lämpligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen. På nämnda — och avgörande. Den fastställda — till kommunalnämnden. 6 kap. Om allmän kommunalskatt. 67 §.
Kommuns medelsbehov munalskatt i förhållande till
täckas genom utdebitering av allmän komkommunen skattskyldiga. 69 §.
Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering för ett år, skall utgöras sådan allmän kommunalskatt, som ingår dels i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma år, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år.
70 §.
Kommunalnämnden åligger att, sedan kommunens utgifts- och inkomststat fastställts och beslut om utdebitering till församling, skoldistrikt och i förekommande fall fattigvårdssamhälle, som omförmäles i 6 § lagen om fattigvården, delgivits nämnden, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet om det belopp, varmed jämlikt 69 § allmän kommunalskatt skall utgöras, samt till länsstyrelsen insända ett exemplar av utgifts- och inkomststaten. 71 §. Om debitering och uppbörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsförordningen. 72 §.
Till utdebitering beslutade medel äger kommunen uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör kommuns fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till kommunalnämnden. 73 §.
Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till kommunalnämnden överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till nämnden utanordnad allmän kommunalskatt. 79 §. 2 mom. Kommun äger motsvarande en utdebitering av tre kronor för varje å kommunen belöpande skattekrona enligt den under nästföregående år fastställda taxeringen. Utöver vad som nyss sagts en utdebitering av det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utdebiteringen understiger •— — —• annan ordning. Lån, som nytt lån. Nyttjar kommun nyttjade fondmedel. Med lån även borgen. Kommun äger barnrika familjer. Av Konungen upptaga lånet. 80 §.
Länsstyrelsens godkännande — beslut; eller c) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre lid än fem å r . Samtliga av — besluten avse. Hurusom i — —- — kommunal fondbildning. Underställt beslut — därför uppgivas. Över vägrad hos Konungen.
105 88 §. För municipalsamhälle — andra styckena: att municipalsamhälle anskaffas genom utdebitering, dock högst ett belopp motsvarande en utdebitering av en krona -— år fastställda taxeringen; att, där längre tid. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola bestämmelserna i 11 och 15 §§ träda i kraft den 1 januari 1947. I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. 2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respektive 1948.
Förslag till l a g a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a delar av l a g e n d e n 6 juni 1930 (nr 252) o m k o m m u n a l s t y r e l s e i stad. Härigenom förordnas, att 28 §, 69—73 §§ och 80 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad skola upphöra att gälla samt att 11 §, 13 §, 19 §, 27 § 2 och 3 mom., 39 §, 54 §, 62 §, 63 § 3 mom., 64—68 §§, 74 § 2 mom. och 75 § ävensom rubriken till 6 kapitlet samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 11 §• Rösträtt vid — en rösl. Sådan rösträtt försörjning; eller d) i avseende å honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år. Den omständigheten andra maken. 13 §. Stadsfullmäktige väljas års ålder. Stadsfullmäktig kan — varaktig försörjning; eller d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren.
106 Följande personer befattning redovisningsskyldig. Ej må såsom stadsfullmäktig. 19 §. Ordinarie sammanträden av fullmäktige. Vid ordinarie och förvaltning. Vid ordinarie sammanträde under tiden från och med den 1 till och med den 15 september fastställes grunden för utdebitering av allmän kommunalskatt. Vid ordinarie — och revisorssuppleanter. Extra sammanträde det nödigt. 27 §.
2 mom. För beslut eller behov; c) beviljande av — i stad, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona; d) höjande av skulle utgöra: 1) mera än i stad, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona; 2) mera än i stad, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tretton kronor för skattekrona; 3) mera än — i stad, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger sexton kronor för skattekrona; e) beviljande av låns återbetalande. Med allmän eller kyrkofullmäktige. Hurusom för — kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om belopp skall utdebiteras eller upplånas. 39 §. I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, skola årligen tre ordinarie allmänna rådstugor hållas: en före utgången av juni månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning, en under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fastställande av grunden för utdebitering av allmän kommunalskatt samt en — och revisorssuppleanter. Den tredje ordinarie allmänna å sön- eller helgdag. 54 §. Om drätselkammarens befattning med kommunens drätsel samt om revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.
107 6 kap. Om allmän kommunalskatt. 62 §.
Stads medelsbehov — -— — täckas genom utdebitering av allmän kommunalskatt i förhållande till kommunen skattskyldiga. 63 §.
3 mom. Skulle i — böra, i fråga om utdebitering för visst ändamål, antingen — frågan kräver. 64 §. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering för ett år, skall utgöras sådan allmän kommunalskatt, som ingår dels i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma år, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år. 65 §. Drätselkammaren åligger att, sedan beslut om utdebitering till staden ävensom till församling eller skoldistrikt delgivits drätselkammaren, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet om det belopp, varmed jämlikt 64 § allmän kommunalskatt skall utgöras. Sedan utgifts- och inkomststaten fastställts, har drätselkammaren att ofördröjligen lill länsstyrelsen insända ett exemplar av denna. 66 §.
Om debitering och uppbörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsförordningen. 67 §.
Till utdebitering beslutade medel äger stad uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör stads fordran hos statsverket, skall a v länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till drätselkammaren. 68 §. Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till drätselkammaren överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till drätselkammaren utanordnad allmän kommunalskatt. 74 §.
2 mom. Stad äger, enligt den under nästföregående år fastställda taxeringen en utdebitering av fyra kronor, såvitt angår i landsting ej deltagande stad, och en utdebitering av tre kronor, såvitt angår annan stad.
108 Utöver vad som nyss sagts en utdebitering av det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utdebiteringen understiger, i annan ordning. Lån, som — —- — nytt lån. Nyttjar stad nyttjade fondmedel. Med lån — även borgen. Stad äger barnrika familjer. Av Konungen — upptaga lånet. 75 §. Länsstyrelsens godkännande beslut; eller c) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år. Beslut, som drätselkammaren insändas. Samtliga av besluten avse. Hurusom i kommunal fondbildning. Underställt beslut därför uppgivas. Över vägrad hos Konungen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola bestämmelserna i 11 och 13 §§ träda i kraft den 1 januari 1947. I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. 2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respektive 1948.
Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a d e l a r av l a g e n d e n 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse. Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse skall upphöra att gälla samt att 12 §, 14 § 1 mom., 20 § 2 och 3 mom., 59 §, 60 § och 66 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 12 §. I församling Ordförande eller
till domkapitlet. varaktig försörjning; eller
109 d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Ej må vice ordförande. I församling i kyrkostämman. Vid gemensam föra ordet. 14 §. 1 mom. I församling — och förvaltning; en under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fastställande av utgifts- och inkomststat för kyrka och skola samt församlingsbibliotek; samt en före och revisorsuppleanter. 20 §. 2 mom. För beslut eller behov; c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i landsförsamling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona, i stadsförsamling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen a v omförmälda skatt överstiger tio kronor för skattekrona, samt i församling bestående av landsbygd och stad, därest den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt i någon del av församlingen överstiger tio kronor för skattekrona; d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående anslag, i landsförsamling, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona, 2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tolv kronor för skattekrona, 3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger femton kronor för skattekrona; i stadsförsamling, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona, 2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona,
110 3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona; samt i församling bestående av landsbygd och stad, såvitt höjningen skulle utgöra: 1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den u n d e r nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt i någon del av församlingen överstiger tio kronor för skattekrona, 2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt i någon del av församlingen överstiger tretton kronor för skattekrona, 3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt i någon del a v församlingen överstiger sexton kronor för skattekrona; e) beviljande av låns återbetalande. Med allmän eller kyrkofullmäktige. Hurusom för kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om belopp skall utdebiteras eller upplånas. 59 §. Förslag till -— befattning ankommer. Statförslagen skola hållas under tiden från och med den 1 till och med den 15 september, vara offentligen tillgängliga på lämpligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen. På nämnda och avgörande. 60 §.
Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige beslutat till utdebitering skall r allt efter — delgivas på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren, vilka det åligger alt på sätt i lagen om kommunalstyrelse på landet eller lagen om kommunalstyrelse i stad är stadgat härom underrätta vederbörande lokala skattemyndighet och länsstyrelsen för debitering och uppbörd av utdebiterat belopp i samband med övriga kommunalutskylder. Sedan avgifterna utanordnats av länsstyrelsen, skall kommunalnämnden eller drätselkammaren avlämna medlen till kyrkorådet, skolrådet eller särskild styrelse. 66 §.
1 mom. För att — avses; eller c) utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år. Hurusom beslut kommunal fondbildning. Beslut, som till Konungen. 2 mom. Församlingen äger anskaffas genom utdebitering. Lån, som annan ordning. Lån, som nytt lån.
Ill Nyttjar församling nyttjade fondmedel. Med lån — även borgen. Av Konungen upptaga lånet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skall bestämmelsen i 12 § träda i kraft den 1 januari 1947.
Förslag till l a g a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a d e l a r av l a g e n den 20 juni 1924 (nr 349) o m landsting. Härigenom förordnas, att 6 §, 33 § 2 mom., 34 §, 45 §, 47—51 §§ och 54 § lagen den 20 juni 1924 om landsting skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 6 §•
Landstingsmän och års ålder. Landstingsman eller varaktig försörjning; d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Landshövding, landssekreterare vara landstingsmän. Ej må såsom landstingsman. 33 §. 2 mom. Till beslut dylikt företag; d) påläggande av avgifter, som erfordra utdebitering för längre tid än fem år; e) beviljande av härflytande rättighet. Hurusom till kommunal fondbildning. 34 §. Beslut om — ske.
erforderligt belopp utdebiteras eller upplåning därav 45 §.
/ mom. Med ledning skattskyldiga invånare utdebiteras. Hinder möter följande året. Om fondbildning är särskilt stadgat. 2 mom. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till
112 utdebitering för ett år, skall utgöras sådan landstingsskatt, som ingår dels i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma år, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år. 47 §.
Till ledning för landstingsskattens bestämmande skall lokal skattemyndighet varje år efter slutade taxeringsförrättningar varje kommun. 48 §.
Landstingets förvaltningsutskott åligger att, sedan landstingets utgifts- och inkomststat fastställts, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet om det belopp, varmed jämlikt 45 § 2 mom. landstingsskatt skall utgöras, samt till länsstyrelsen insända ett exemplar av utgifts- och inkomststaten. 49 §. Om debitering och uppbörd av landstingsskatt stadgas i uppbördsförordningen. 50 §. Till utdebitering beslutade medel äger landstinget uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör landstingets fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till landstingets förvaltningsutskott. 51 §. Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till landstingets förvaltningsutskott överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterade och till förvaltningsutskottet utanordnade landstingsmedel. Förvaltningsutskottet låter däröver upprätta sammandrag att föreläggas landstinget vid dess första sammanträde. 54 §. Konungens godkännande som avse: a) påläggande av avgifter, vilka erfordra utdebitering för längre tid än fem år; b) upptagande av av landstingsmän. Av Konungen upptaga lånet. Hurusom beslut kommunal fondbildning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skall bestämmelsen i 6 § träda i kraft den 1 januari 1947.
113 I samband med denna lags ikraftträdande skall iakttagas: 1) I fråga om landstingsskatt, som påförts eller påföres på grund av 1945 eller tidigare års taxering, samt sådan landstingsskatt för inkomst, vilken påförts eller påföres på grund av 1946 års taxering, i den mån nämnda skatt erlagts eller skolat erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördsstämman, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. 2) Landstingsskatt för fastighet för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respektive 1948. 3) Landstingsmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller stämman för uppbörd av 1946 års kronoutskylder, skola, i den mån de inflyta, tillfalla statsverket.
Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 6 o c h 8 §§ l a g e n den 6 juni 1930 (nr 262) o m s k o l s t y r e l s e i v i s s a k o m m u n e r . Härigenom förordnas, att 6 och 8 §§ lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 6 §. Det åligger folkskolestyrelsen att årligen före den 15 augusti till kommunaleller stadsfullmäktige rörande fortsättningsskoleväsendet. I statförslaget att påräkna. 8 §• Till ledamot befordra skolväsendet. Ledamot i varaktig försörjning; eller d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Vad om om suppleant. Vid val — inom styrelsen. Demia lag träder i kraft, beträffande bestämmelsen i 6 § den 1 juli 1946 och beträffande bestämmelsen i 8 § den 1 januari 1947.
8—457050.
114 Förslag till lag angående ä n d r i n g i v i s s a delar av lagen d e n 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm. Härigenom förordnas, att 27, 61, 62 och 70 §§ lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm skola upphöra att gälla samt att 9 §, 11 §, 17 §, 26 § 2 och 3 mom., 43 § 2 mom., 46 §, 49 §, 54 §, 56—60 §§, 63 § 2 mom. och 64 § ävensom rubriken till 5 kapitlet samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 9 §• Rösträtt vid en röst. Sådan rättighet försörjning; eller d) i avseende å honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna uppbördsåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år. Den omständigheten andra maken. 11 §• Stadsfullmäktige väljas års ålder. Stadsfullmäktig kan varaktig försörjning; eller d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Följande personer befattning redovisningsskyldig. Ej må såsom stadsfullmäktig. 17 §. Ordinarie sammanträden skola av stadsfullmäktige hållas i oktober månad å första helgfria dag efter tjänstgöringsårets början samt i övriga månader med undantag av juli och augusti å dag, som fullmäktige äga bestämma, dock att i september månad ett sammanträde skall hållas senast den 15 i månaden. Vid sammanträde i september månad fastställes grunden för utdebitering av allmän kommunalskatt. Vid sammanträde i december erforderligt, revisorssuppleanter. Extra sammanträde det nödigt.
115 26 §. 2 mom. För beslut eller behov; c) beviljande av — utgått, därest den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona; d) höjande av skulle utgöra: 1) mera än anslaget, därest den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona; 2) mera än anslaget, därest den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tretton kronor för skattekrona; 3) mera än anslaget, därest den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger sexton kronor för skattekrona; e) beviljande av — genom upplåning; eller f) upptagande av låns återbetalande. Med allmän eller församlingsdelegerade. Hurusom för kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om belopp skall utdebiteras eller upplånas. 43 §. 2 mom. Borgarrådsberedningens ordförande skall i stadskollegiet föredraga förslag till utdebitering av allmän kommunalskatt samt till stadens utgiftsoch inkomststat. Angående ärendenas i 45 §. 46 §. Om stadens drätsel samt om revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 4 kap. 49 §. Stadskollegiets statförslag — och avgörande. Den fastställda utgifts- och inkomststaten återställes därefter till stadskollegiet. 5 kap. Om allmän kommunalskatt. 54 §. Stadens medelsbehov munalskatt i förhållande till
— täckas genom utdebitering av allmän komkommunen skattskyldiga. 56 §.
Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering för ett år, skall utgöras sådan allmän kommunalskatt, som ingår dels
116 i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma år, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år. 57 §. Stadskollegiet åligger att, sedan beslut om utdebitering till staden delgivits kollegiet, ofördröjligen underrätta överståthållarämbetet om det belopp, varmed jämlikt 56 § allmän kommunalskatt skall utgöras. Sedan utgifts- och inkomststaten fastställts, h a r stadskollegiet att ofördröjligen till överståthållarämbetet överlämna ett exemplar av denna. 58 §. Om debitering och uppbörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsförordningen för Stockholm. 59 §. Till utdebitering beslutade medel äger staden uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör stadens fordran hos statsverket, skall av överståthållarämbetet under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till staden. 60 §.
Överståthållarämbetet skall senast den 15 februari till staden överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till staden utanordnad allmän kommunalskatt. 63 §.
2 mom. Staden äger — motsvarande en utdebitering av fyra kronor för varje å staden belöpande skattekrona enligt den under nästföregående år fastställda taxeringen. Utöver vad som nyss sagts en utdebitering av det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utdebiteringen understiger annan ordning. Lån, som nytt lån. Nyttjar staden — — nyttjade fondmedel. Med lån — även borgen. Staden äger barnrika familjer. Av Konungen upptaga lånet. 64 §.
överstathållarämbetets stadfästelse gällande beslut; b) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år; eller c) avse åläggande allmänna grund.
117 Hurusom i Underställt beslut Över vägrad
kommunal fondbildning. därför uppgivas. hos Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola bestämmelserna i 9 och 11 §§ träda i kraft den 1 januari 1947. I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser gälla. 2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respektive 1948.
Förslag til lag a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a d e l a r av l a g e n d e n 6 juni 1930 ( n r 260) o m församlingsstyrelse' i S t o c k h o l m . Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm skall upphöra att gälla samt att 8 §, 14 §, 21 § 2 och 3 mom., 36 §, 49 §, 63 §, 64 § och 69 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 8 §. Kyrkofullmäktige väljas — — — års ålder. Kyrkofullmäktig kan försörjning; eller d) häftar för honom påförda utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna uppbördsåren. Följande personer avlönade betjänte. Ej må såsom kyrkofullmäktig. 14 §. Tre ordinarie sammanträden skola av kyrkofullmäktige årligen hållas: ett före utgången av maj m å n a d för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning; ett under tiden från och med den 1 till och med den 15 september för fastställande av församligens utgifts- och inkomststat; samt ett före utgången av november månad för anställande av val till de be-
118 fattningar inom församlingen, vilka vid årets slut bliva lediga, samt av revisorer och revisorssuppleanter. 1 övrigt det nödigt. 21 §. 2 mom. För beslut eller behov; c) beviljande av församling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona; d) höjande av — skulle utgöra; 1) mera än — församling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona, 2) mera än församling, d ä r den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tretton kronor för skattekrona, 3) mera än församling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger sexton kronor för skattekrona; e) beviljande av genom upplåning; eller f) upptagande eller låns återbetalande. Med allmän eller församlingsdelegerade. Hurusom för kommunal fondbildning. 3 mom. Beslut om erforderligt belopp skall utdebiteras eller upplånas. 36 §.
Församlingsdelegerade och ägde rum. Avgår delegerad äga rum å tredje ordinarie kyrkofullmäktigsammanträdet under året. Erfordras särskilda av Konungen. 49 §. Ledamöter och Avgår ledamot manträdet under året.
ägde rum. äga rum å tredje ordinarie kyrkofullmäktigsam63 §.
1 mom. Förslag till befattning ankommer. Statförslagen skola upptagas till granskning och fastställelse vid det ordinarie kyrkofuUmäktigsammanträde, som hålles under tiden från och med den 1 till och med den 15 september. Därvid skola — — — och avgörande. 2 mom. Förslag till församlingsdelegerades beredningsutskott.
119 Beredningsutskottets förslag tember. Därvid skola —
och fastställelse senast den 15 sepoch avgörande. 64 §.
Underrättelse om vad kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade beslutat till utdebitering skall, allt efter — ordförande tillika med ett exemplar av fastställd utgifts- och inkomststat överlämnas till överståthållarämbetet. Om debitering och uppbörd av avgift, som i första stycket sägs, stadgas i uppbördsförordningen för Stockholm. Till utdebitering beslutade medel äger församling och den kyrkliga samfälligheten uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör församlings eller den kyrkliga samfällighetens fordran hos statsverket, skall av överståthållarämbetet under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till kyrkorådet, skolrådet, biblioteksstyrelsen eller församlingsdelegerades kassaförvaltare. överståthållarämbetet skall senast den 15 februari till kyrkorådet, skolrådet, biblioteksstyrelsen eller församlingsdelegerades kassaförvaltare överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till nämnda råd, styrelse eller kassaförvaltare utanordnade medel. 69 §. 1 mom. För att avses; eller c) utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år. Hurusom beslut — — — kommunal fondbildning. Beslut, som till Konungen. 2 mom. Församling äger, — anskaffas genom utdebitering. Lån, som annan ordning. Lån, som nytt lån. Nyttjar församling — nyttjade fondmedel. Med lån även borgen. Av Konungen upptaga lånet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skall bestämmelsen i 8 § träda i kraft den 1 januari 1947.
120 Förslag til lag o m ä n d r a d l y d e l s e a v 1 o c h 13 §§ l a g e n d e n 12 juni 1931 (nr 201) a n g å e n d e k y r k o f u l l m ä k t i g e och k y r k o n ä m n d i Göteborg. Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg skola erhålla följande ändrade lydelse. 1 §• Samtliga Göteborgs — — — avgifter, som utdebiteras för kyrko väsen det samfällighetens behov. 13 §. Det åligger kyrkonämnden att årligen före den 1 september upprätta och gemensamma nämnd före den 1 augusti till kyrkonämnden — och inkomster. Kyrkonämndens förslag och fastställelse senast den 15 september. Å statens — -— — tillkommer samfälligheten. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.
Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 7 § 2 m o m . lagen den 14 juni 1918 (nr 422) o m fattigvården. Härigenom förordnas, att 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918 om fattigvården skall erhålla följande ändrade lydelse. 7 §•
2 mom. Fattigvårdssamhälle, som — — -— valförrättare; samt att utdebitering, som fattigvårdsstämma beslutat, skall anmälas hos de särskilda kommunernas kommunalnämnder, vilka det åligger att på sätt i
121 lagen o m kommunalstyrelse på landet är stadgat härom underrätta vederbörande lokala skattemyndighet och länsstyrelsen för debitering och uppbörd av utdebiterat belopp i samband med övriga kommunalutskylder samt redovisa dem tillhandakomna medel till fattigvårdsstyrelsen. Konungen äger, inom samhället. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.
Förslag til lag a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a delar a v l a g e n d e n 13 juni 1919 (nr 293) o m o r d n i n g o c h v i l l k o r för ä n d r i n g i k o m m u n a l o c h ecklesiastik indelning. Härigenom förordnas, att 19 och 41 §§ lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skola upphöra att gälla samt att 7 och 39 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 7 §• Vid fördelning — att tillhöra; att annan i uppgörelsen finnes skäligt. 39 §. Angående utdebiteringen av de Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.
motsvarande tillämpning.
122 Förslag till lag o m ä n d r i n g i v i s s a d e l a r av k o m m u n a l s k a t t e l a g e n den 28 s e p t e m b e r 1928 (nr 370). Härigenom förordnas, att 55 § och anvisningarna till samma paragraf kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola upphöra att gälla samt att 15 § 2 mom., 19 §, 20 §, 32 § 2 mom., 46 § 2 mom., 65 §, 66 § och 75 § ävensom anvisningarna till 20 § 2. och 3., 48 § 1. och 53 § 1. Samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 15 §. 2 mom. Har här för taxeringsåret. Där beskattningsnämnd — — — på sätt i 75 § 1 mom. stadgas. 19 §. Till skattepliktig — 100 kronor; folkpension enligt 6 § lagen om folkpensionering; vad som mottagarens utbildning. 20 §. Vid beräkningen och bibehållande. Avdrag må nedlagda kapital; pensionsavgift enligt 1 § lagen om folkpensionering; allmänna skatter till kapitalförlust. 32 §. 2 mom. Har livränta 10 procent av livräntans belopp. Om livränta beräknat belopp. Såsom skattepliktig och invalidränteförsäkring. Har livränta beräknat belopp. Med försäkring försäkringsavtalets ingående. Pensionsförsäkring enligt 35 § lagen om folkpensionering anses ej innefatta försäkring mot engångspremie. 46 §. 2 mom. I hemortskommunen eller uppfostran. 2) för pensionsavgift, varom förmäles i 35 § lagen om folkpensionering, samt för avgift till övrig pensionsförsäkring här ovan.
123 Därest skattskyldig Avdrag, som
nämnda tid. sålunda uppburits. 65 §. efter förhållandena den 1 november året näst
Frågan, huruvida före taxeringsåret. Har under för taxeringen.
66 §. Med hemortskommun taxeringsåret mantalsskriven. För den under beskattningsåret. För oskift avlidnes hemortskommun. För bolag av företaget den 1 november året näst före taxeringsåret utövats. För annan eller förvaltning den 1 november året näst före taxeringsåret haft sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid varit bosatt. 1 mom. året. 2 mom. dödsbo.
Har avliden För kommunal
75 §. ( = nuvarande 2 mom.) ( = nuvarande 3 mom.)
efter dödshans
Anvisningar till 20 §. 2. Hemmavarande barn enligt 51 §. Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året näst före taxeringsåret (se 65 §). 3. Såsom allmänna fattigvården, tingslag och municipalsamhälle. Såsom heller skogsvårdsavgift. till 48 §. 1. Vad i barns ålder efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med barn av beskattningsåret. till 53 §. 1. Såsom bosatt i riket. Huruvida en ^ — till förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret, utan avseende samma år. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola i fråga om 1946 och tidigare års taxeringar eller skatt, som påförts eller påföres på grund av nämnda taxeringar, äldre bestämmelser fortfarande gälla.
124 Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 s e p t e m b e r 1928 (nr 373) o m statlig i n k o m s t - o c h förmögenhetsskatt. Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla samt att 2 §, 4 §, 6 § 1 mom., 14 §, 20 §, 24 § och 32 § samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 2 §. Om vad följande undantag: till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkommande skatt, som avkortats, restituerats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar; vid beräkning beräknade nettointäkten. 4 §. Från sammanlagda därtill förslår; slutlig eller tillkommande skatt, som utgöres av skatt till kommun eller annan menighet och som under beskattningsåret här i riket påförts skattskyldig. Skattskyldig, som — kommunalskattelagen sägs. 6 §. 1 mom. Skyldighet att eller rörelse; för slutlig eller tillkommande skatt, som avkortats, restituerats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt för inkomst eller rörelse; för slutlig eller tillkommande skatt, som avkortats, restituerats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt för inkomst ekonomiska föreningar. 14 §. Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före taxeringsåret icke fyllt barnets förmögenhet.
125 20 §. Varje år bestämmes, med vilka procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b) och c) omförmälda grundbeloppen bottenskatt skall ingå dels i den prehminära skatt, vilken beräknas för inkomst under nästföljande år, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för det därpå följande året. Vid bestämmandet å livförsäkringsrörelsen.
För inkomst- och
Om skattskyldig förordningen stadgas.
24 §. ( = nuvarande 2 mom.)
hans dödsbo.
32 §. ordning, som för restitution av skatt i uppbörds-
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmelsen i 20 § träda i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skola i fråga om 1946 och tidigare års taxeringar eller skatt, som påförts eller påföres på grund av nämnda taxeringar, äldre bestämmelser fortfarande gälla.
Förslag till f ö r o r d n i n g o m ä n d r i n g i v i s s a delar a v f ö r o r d n i n g e n d e n 17 juni 1938 ( n r 370) o m s ä r s k i l d skatt å f ö r m ö g e n h e t . Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild skatt å förmögenhet skall upphöra att gälla samt att 1 och 8 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Särskild skatt året icke fyllt 21 år — Skattskyldighet, som
1 §• barn, som den 1 november året näst före taxerings— taxeras därför. omförmäld familjestiftelse.
8 §• Där jämlikt 24 § förordningen om
å förmögenhet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola i fråga om 1946 och tidigare års taxeringar eller skatt, som påförts eller påföres på grund av nämnda taxeringar, äldre bestämmelser fortfarande gälla.
126 Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 8, 14 o c h 16 §§ l a g e n d e n 28 s e p t e m b e r 1928 (nr 377) o m s k o g s a c c i s . Härigenom förordnas, att 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september 1928 om skogsaccis skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 8 §.
Skogsaccis till under de senast förflutna fem åren beslutats till utdebitering inom kommunen, skolande nämnda skattesats jämkas till närmast högre femtal ören. Skattesatsen fastställes på landet vid den ordinarie kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, vid det ordinarie sammanträde med kommunalfullmäktige, som skall hållas under tiden från och med den 16 mars till och med den 31 maj taxeringsåret, samt i stad vid det ordinarie sammanträde med stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige ej finnas, vid den allmänna rådstuga, som skall hållas före utgången av juni månad samma år. 14 §. Skogsaccis skall om fattigvården. Vid beräkning vad i 8 § första stycket samt 12 § stadgas äga motsvarande tillämpning. Beträffande skogsaccismedel och 11 §§. Skattesatsen för skogsaccis fastställes för församling och skoldistrikt av kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige finnes, av dessa vid den ordinarie kyrkostämma eller det ordinarie sammanträde med kyrkofullmäktige, som skall hållas före utgången av maj månad taxeringsåret. För särskilt fattigvårdssamhälle fastställes nämnda skattesats av fattigvårdsstämma eller, där fattigvårdsfullmäktige finnas, av dessa vid tid, som i 8 § andra stycket i fråga om kommunalstämma eller kommunalfullmäktige sägs. 16 §. Sedan skattesatsen för skogsaccis fastställts och dylikt beslut i församling, skoldistrikt och fattigvårdssamhälle delgivits på landet kommunalnämnd och i stad drätselkammare, skola dessa ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet härom. Om debitering och uppbörd av skogsaccis stadgas i uppbördsförordningen.
127 Till utdebitering beslutad skogsaccis äger kommun, församling, skoldistrikt och särskilt fattigvårdssamhälle uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör kommuns, församlings, skoldistrikts eller särskilt fattigvårdssamhälles fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till kommunalnämnden eller drätselkammaren. Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till kommunalnämnden eller drätselkammaren överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterad och till kommunalnämnden eller drätselkammaren utanordnad skogsaccis. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1946. I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas: 1) Underrättelse, som enligt 16 § första stycket meddelas före den 1 juli 1946, skall lämnas till, i stället för lokal skattemyndighet, på landet häradsskrivare och i stad kronouppbördskassör eller motsvarande befattningshavare. 2) I fråga om skogsaccis, som påförts eller påföres på grund av 1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.
Förslag till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a delar a v t a x e r i n g s f ö r o r d n i n g e n d e n 28 s e p t e m b e r 1928 (nr 379). Härigenom förordnas, att 12 § 1 och 3 mom., 15 § 2 mom., 78 § samt 145 § 1, 2 och 4 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 12 §. 1 mom. Till medlemmar taxeringens verkställande. Av kommun landstings område. Ej må annan väljas till ledamot eller suppleant än den som tillika under det år, då valet äger rum, haft att utgöra skatt, varom i uppbördsförordningen sägs, och jämväl, i den mån skatten vid tiden för valet varit förfallen, erlagt densamma. Vid kommuns — inom densamma. Vid val — ankommande taxeringsfrågorna. Till medlemmar nämndens verksamhetsområde. 3 mom. Medlem i — svensk medborgare. Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i kon-
128 kurstillstånd, eller av den, som icke under nästföregående kalenderår haft att utgöra skatt, varom i uppbördsförordningen sägs, ej heller av den som icke, i den mån skatten är förfallen, erlagt densamma. 15 §. 2 mom. Ordförande i taxeringsnämnd i stad med egen uppbördsförvaltning, skall erforderligt biträde av magistraten. I övriga städer och på landet skall biträde lämnas av vederbörande lokala skattemyndighet i den utsträckning Kungl. Maj:t föreskriver. 78 §. Taxeringsnämndens ordförande vinnande behövligt. Det åligger — kunna lämnas. På begäran av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet åligger det vidare ordförande i taxeringsnämnd att lämna länsstyrelsen eller myndigheten de upplysningar, som vid handläggning av ärenden enligt uppbördsförordningen må erfordras och som av ordföranden kunna lämnas. 145 §. 1 mom. Av statsmedel städernas tjänstemän; samt 4) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8—12 mom. här nedan. 2 mom. Det åligger länsstyrelsen bestämmelserna i 1 mom. 1) och 3) äro därtill ersättningarnas beräknande. Motsvarande yttrande — under taxeringsåret. Yttrande enligt — — — taxeringsnämndernas beslut. 4 mom. Efter prövning kommun utanordnas. Därvid må — allmän fastighetstaxering jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas — — — fastighetstaxeringsnämndernas beslut. Vad som årliga taxeringen jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas taxeringsnämndernas beslut. Vid fördelningen av länsstyrelsen. Denna förordning träder i kraft beträffande bestämmelserna i 78 § samt 145 § 1, 2 och 4 mom. den 1 juli 1946, beträffande bestämmelsen i 15 § 2 mom. den 1 augusti 1946 samt beträffande bestämmelserna i 12 § 1 och 3 mom. den 1 januari 1947; dock skola i fråga om ersättning för biträde, som jämlikt 107 § i samband med taxeringsförrättningarna lämnats av häradsskrivare före den 1 juli 1946, bestämmelserna i 145 § 1, 2 och 4 mom. i sin äldre lydelse alltjämt äga tillämpning.
129 Förslag till l a g a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e a v 17 kap. 6 och 12 §§ h a n d e l s b a l k e n . Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken skola erhålla andrad lydelse på sätt nedan angives. 6 §. Den, som efter förfallodagen. Företräde till betalning som nyss sagts ma jämväl åtnjutas för fastighetsskatt, vilken skall utgå för fast egendom och utgöras av den, som innehaft egendomen med äganderätt eller ock med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamente, därest skatten ej statt inne längre än ett år efter utgången av det uppbördsår, varunder densamma förfallit till betalning. Samma förmånsrätt arrendatorn lämnat. Därefter njute lika rätt. Enahanda förmånsrätt förmedlat lånet. Har delägare — ej rum. 12 §. Därnäst skola pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering utgå med förmånsrätt, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sistförflutna eller löpande uppbördsår. Sist skola, i den mån ej bättre rätt äger rum jämlikt 6 §, med förmånsratt ur gäldenärens egendom så i fast som löst gäldas med lika rätt sins emellan: allmänna utskylder till stat och kommun, skogsvårdsavgift skogsaccis, landstingsmedel samt tingshusmedel, så ock vad enligt lag om försäkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga försäkrings- eller tilläggsavgift, samtliga utskylder och avgifter, såvitt de förfallit eller förfalla till betalning under sistförflutna eller löpande uppbördsår.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947, dock att äldre bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning beträffande utskylder och avgifter, som dessförinnan förfallit till betalning, samt i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.
9—457050.
130 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § konkurslagen den 13 maj 1921. Härigenom förordnas, att 20 § konkurslagen den 13 maj 1921 skall erhålla följande ändrade lydelse. 20 §.
Kungörelse, som avseende bestämts. Sedan den innehåll; skolande sådan underrättelse alltid meddelas utmätningsmannen i gäldenärens hemortskommun. Breven skola utsatta dag. Varder sedan ovan sägs. Om innehållet avlägga bouppteckningsed Att i sistnämnda paragraf. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.
Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 december 1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner. Härigenom förordnas att 2 §, 3 §, 4 § 1 mom. och 5 § förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 2 §•
1 mom. För att understöd skall kunna erhållas erfordras: a) att den kommunalskatt och landstingsskatt, som vederbörande kommun, församling och skoldistrikt samt landsting under det löpande året beslutat till utdebitering skola tillhopa nästföregående åren beslutade utdebiteringar, skall i medeltal för dessa tre år likaledes överstiga tio kronor för etthundra kronor beskattningsbar inkomst; samt
131 b) att de utgifter för kommunområdets kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen, för vilkas bestridande utdebitering beslutats under beskattningsbar inkomst. 2 mom. Om synnerliga skäl därtill äro, må stad så ock annat kommunområde, ändock att det ej uppfyller de i 1 mom. b) angivna betingelser — avsevärd försämring. 3 §•
Vid beräkning iakttagas följande: a) Kommunalskatten upptages till det belopp, som utdebiterats för etthundra kronor för etthundra kronor beskattningsbar inkomst utdebiterade beloppet. b) Har vederbörande skall endast den utdebitering tagas i beräkning, som dylik användning. c) Ingår bland — — — skall allenast den utdebitering beräknas, som icke medräknats vid utdebiteringens bestämmande. 4 §. 1 mom. Understöd, som fem kronor 50 öre. Med iakttagande eller beslutat utdebitering för täckande av utgifter annorledes än med utdebiterade medel, eller finner a) sägs. 5 §• Kommun, församling eller skoldistrikt, som skall ansöka om understöd enligt denna förordning, åligger att vid upprättande av utgifts- och inkomststat för kalenderåret näst efter det löpande upptaga beräknat sådant understöd bland inkomsterna samt att bestämma utdebiteringen av skatt till det lägre belopp, som med hänsyn till det beräknade bidraget ä r erforderligt. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 men skall icke tillämpas beträffande understöd, som utgår under år 1946.
132 Förslag till l a g a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 7 o c h 21 §§ l a g e n d e n 14 juni 1917 (nr 380) o m införsel i avlöning, p e n s i o n e l l e r livränta. Härigenom förordnas, att 7 och 21 §§ lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 7 §. Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp av avlöningen skall, i den mån densamma förfaller, innehållas till gäldande av underhållsbidraget. Därvid skall tillika föreskrivas, att vid varje avlöningstillfälle skall, sedan stadgat löneavdrag för gäldande av skatt verkställts, visst angivet belopp, motsvarande vad den underhållsskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag, förbehållas den underhållsskyldige, samt att förty innehållande må ske endast i den mån avlöningen efter löneavdraget överskjuter sistnämnda belopp. Vad av viss tidsperiod. Beviljas införsel bidragens storlek. 21 §. Häftar någon sådana utskylder eller avgifter jämte stadgad restavgift eller uppbördsprovision avgiva yttrande. 2) Sedan tre år förflutit efter utgången av det uppbördsår, under vilket utskylderna eller avgifterna förfallit till betalning, må ej införsel beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning. 3) Beviljas införsel meddelade bestämmelser. 8) Finnes beträffande viss stad eller visst område på landet erforderligt, att ärenden angående införsel till gäldande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av exekutionsbiträde, äge Konungen därom förordna; och skall i ty fall vad om utmätningsman gäller tillämpas å sådant, biträde. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947, dock att vad i 21 § 2) i dess äldre lydelse finnes stadgat fortfarande skall äga tillämpning beträffande utskylder och avgifter, som före lagens ikraftträdande förfallit till betalning.
133 Förslag till l a g a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a d e l a r av l a g e n d e n 28 juni 1935 ( n r 434) o m folkpensionering. Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering skall upphöra att gälla samt att 4, 15, 16 och 17 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
4§. Pensionsavgift erlägges varaktigt arbetsoförmögen. Efter det avgiftsbelopp till någon del förfallit till betalning, medför dock detta belopp» Beloppet av den pensionsavgift för år, som skall av envar avgiftspliktig erläggas, utgör sex kronor eller, om han enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för det år, som pensionsavgiften avser, har taxerat belopp överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om avgiftspliktig 20 kronor. Pensionsavgift, som hela krontal. Angående uttagande av preliminärt beräknad pensionsavgift i avräkning å den pensionsavgift, som enligt vad ovan sägs skall slutligen erläggas, stadgas i uppbördsförordningen. 15 §. Enligt de i t och 4 §§ angivna grunderna och den av prövningsnämnden fastställda taxeringen verkställes påföring av pensionsavgifter av lokal skattemyndighet. Sedan prövningsnämnd avgifts belopp. Pensionsstyrelsen äger yttra sig. Konungens befallningshavande av avgiftspåföring. 16 §. Angående besvär över påföring av pensionsavgift genom lokal skattemyndighet gäller vad om besvär över fel vid debitering av skatt är i uppbördsförordningen stadgat. Rättelse, som i 15 § tredje stycket sagts, må ock påkallas hos pensionsstyrelsen inom natt och år efter det debetsedel å slutlig skatt, vari pensionsavgiften ingår, blivit klaganden tillställd. Vill någon Konungens befallningshavande.
134 17 §. Pensionsavgifterna uppbäras och redovisas på sätt i uppbördsförordningen är stadgat. Pensionsavgift, vars den avgiftspliktige. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947, dock att i fråga om rätt för arbetsgivare, som före sagda dag erlagt pensionsavgift för avgiftspliktig, att av denne tillkommande kontant avlöning till ersättning för sitt utlägg innehålla det erlagda beloppet vad i 18 § är stadgat fortfarande skall gälla.
Förslag till förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461) om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel. Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1933 om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel skall upphöra att gälla från och med den 1 januari 1947, dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla beträffande landstingsmedel, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete. Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete skall erhålla följande ändrade lydelse. 19 §. Grunderna för av Konungen. Riksförsäkringsanstaltens beslut blivit erlagt. Angående tid som för indrivning av resterande skatt i uppbördsförordningen är stadgat. Försäkringsavgifterna ingå och riksdag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.
135 Förs lag till f ö r o r d n i n g o m ä n d r i n g i v i s s a d e l a r a v f ö r o r d n i n g e n d e n 31 m a r s 1922 ( n r 130) a n g å e n d e u p p b ö r d a v avgifter för f ö r s ä k r i n g a r i r i k s f ö r s ä k r i n g s a n s t a l t e n j ä m l i k t lagen o m försäkring för olycksfall i arbete. Härigenom förordnas, att § 1, § 3, § 4 mom. 6 och § 7 förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Avgifter för stadgas.
§ 1. — undantag uppbäras på sätt i uppbördsförordningen § 3.
Mom. 1. Riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till överståthållarämbetet samt i annan stad och på landet till vederbörande lokala skattemyndighet insända särskilt erläggas på sätt i uppbördsförordningen stadgas. Denna förteckning augusti månads utgång; dock skall på landet och i stad utan egen uppbördsförvaltning förteckningen, i vad den 15 augusti. Förteckningen bör erlagd avgift. Mom. 2. Sedan avgifterna antecknats å de avgiftspliktigas uppbördskort, skola den 1 oktober av lokal skattemyndighet, vid bot återsändas till den lokala skattemyndigheten, som har att anstalten bestämmes. I stad anstalten bestämmes. Mom. 3. Efter uppbördsårets utgång och sedan därunder influtna avgifter blivit hos länsstyrelsen bokförda, skall länsstyrelsen låta till riksförsäkringsanstalten utanordna vad som sålunda influtit. § 4.
Mom. 6. Arbetsgivare, som avgiftens belopp. Avgift och böter skola indrivas i den ordning, som om resterande skatt är i uppbördsförordningen stadgat. Av böterna verkställt indrivningen, dock att på landsfiskal belöpande bötesbelopp skall tillkomma statsverket. Återstoden av bötesbeloppet skall tillfalla statsverket.
136 § 7.
Beträffande avgift stadgas eller på sätt
skall uppbäras på sätt i uppbördsförordningen är föreskrivet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947, dock att vad i § 3 mom. 1 och mom. 2 första stycket sägs om magistrat och häradsskrivare skall från och med den 1 juli 1946 avse lokal skattemyndighet.
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § förordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för hundar. Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 17 maj 1923 angående skatt för hundar skall erhålla följande ändrade lydelse. Hundskatt, som förordningen sägs. Kommunen äger
11 §. må utmätas lika med skatt, varom i uppbördspåföljden, dödas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.
Förslag till förordning om utdebitering av tingshusmedel. Härigenom förordnas som följer.
Tingshusbyggnadsskyldige skola senast den 15 september fastställa utgifts- och inkomststat för det nästföljande året, utvisande, å ena sidan, de särskilda utgiftsposterna och, å den andra, de inkomster, som äro att påräkna, samt det belopp, vilket skall hos tingslagets skattskyldiga invånare utdebiteras.
137 2 §• Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering för ett år, skola utgöras sådana tingshusmedel, som ingå dels i den preliminära skatt, vilken beräknas för inkomst under samma år, dels ock i den slutliga skatt, som påföres på grund av taxering för nästföljande år. 3 §.
Sedan utgifts- och inkomststaten fastställts, skola länsstyrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet ofördröjligen underrättas om det belopp, varmed jämlikt 2 § tingshusmedel skola utgöras, varjämte ett exemplar av utgifts- och inkomststaten skyndsamt skall till länsstyrelsen insändas. 4 §.
Om debitering och uppbörd av tingshusmedel stadgas i uppbördsförordningen. 5 §• Till utdebitering beslutade medel äga tingshusbyggnadsskyldige uppbära av statsverket. Belopp, som vid utgången av ett år utgör tingshusbyggnadsskyldiges fordran hos statsverket, skall av länsstyrelsen under nästföljande år med en fjärdedel efter ingången av varje kvartal utanordnas till tingshusbyggnadsskyldige. 6 §.
Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till tingshusbyggnadsskyldige överlämna för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över debiterade och till tingshusbyggnadsskyldige utanordnade tingshusmedel. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946. Genom denna förordning upphäves förordningen den 30 juni 1933 om debitering och uppbörd av tingshusmedel. I samband med denna förordnings ikraftträdande skall iakttagas: 1) I fråga om dels tingshusmedel, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, dels ock tingshusmedel för inkomst, vilka påförts eller påföras på grund av 1946 års taxering, i den mån nämnda medel erlagts eller skolat erläggas under första uppbördsterminen eller å första uppbördsstämman, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. 2) Tingshusmedel för fastighet för åren 1946 och 1947 skola för skattekrona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för åren 1947, respektive 1948. 3) Tingshusmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller stämman för uppbörd av 1946 års kronoutskylder, skola, i den mån de inflyta, tillfalla statsverket.
138 Förslag till l a g a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 5 och 6 §§ l a g e n den 10 juli 1899 ( n r 58 s. 1) o m e r s ä t t n i n g l a v a l l m ä n n a m e d e l i v i s s a fall för s k a d a , s o m f ö r o r s a k a t s av ä m b e t s - eller t j ä n s t e m ä n m e d flera. Härigenom förordnas, att 5 och 6 §§ lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera, skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 5§. Vad förut om händer, vad h a n fått om händer enligt särskilda stadganden om indrivning av allmänna avgifter med mera, influtna bötesandelar redovisning emottagits. I fall, som i denna paragraf sagda äro, skall dock ersättning av allmänna medel ej utgå för vad ledamot i magistrat, uppbördskommissarie eller stadsfogde tillgriper och förskingrar av stadens medel. 6 §• Vad ovan särskilda stadganden om indrivning av allmänna avgifter med mera eller om ej utgå för vad exekutionsbetjänt i stad med egen uppbördsförvaltning tillgriper och förskingrar av stadens medel. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946; dock skola i fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av 1945 eller tidigare års taxering, äldre bestämmelser fortfarande gälla.
139 Förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943 (nr 205)] om] erkända skatteförmedlingskassor och) förordningen samma dag (nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor. Härigenom förordnas, att förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor och förordningen samma dag om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor skola upphöra att gälla från och med den 1 januari 1947; dock att bestämmelserna i sistnämnda förordning alltjämt skola äga tillämpning i fråga om anstånd med erläggande av utskylder, som beviljats före sist angivna dag.
Förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken. Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 angående postsparbanken skall erhålla följande ändrade lydelse. § 2.
Mom. 1. Envar äger Insättning må
i postsparbanken. särskild motbok.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmelsen i § 2 förordningen i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om skatteförmedlingskassa, som den 31 december 1946 varit erkänd, till och med mars månads utgång år 1947.
140 Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 52 § l a g e n den 22 juni 1911 ( n r 74) om bankrörelse. Härigenom förordnas, att 52 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse skall erhålla följande ändrade lydelse. 52 §. Varda penningar hos bolaget. En och fyra tusen kronor. Bankaktiebolag må boken. Ej må bolaget åberopas. I fråga särskilt stadgat.
i mot-
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmelsen i 52 § lagen i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om skatteförmedlingskassa, som den 31 december 1946 varit erkänd, till och med mars månads utgång år 1947.
Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 22 och 23 §§ lagen den 29 juni 1923 (nr 286) o m s p a r b a n k e r . Härigenom förordnas, att 22 och 23 §§ lagen den 29 juni 1923 om sparbanker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 22 §.
Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning; dock att sparbank upptaga lån. En och bestämda beloppet. Ej må uppsägningstidens utgång.
23 §.
Insättning i sparbank skall antecknas i motbok. Motboken, som och insättare. Då medel som insatts i sparbank lyftas, skall anteckning därom ske i motboken. I fråga särskilt stadgat. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola bestämmelserna i 22 och 23 §§ lagen i dess äldre lydelse äga tillämpning i fråga om skatteförmedlingskassa, som den 31 december 1946 varit erkänd, till och med mars månads utgång år 1947.
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 14:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Härigenom förordnas, att 2 § 14:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse. 14:o) mål om inmutning
andra personalstiftelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.
Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning. Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 april 1943 om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning skall upphöra att gälla samt att 4 § samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 4 §. Utmätningsmannen skall till överståthållarämbetet. Anställningskort, som inkommit till överståthållarämbetet, skall, då arbetstagaren är mantalsskriven å annan ort än Stockholm, översändas till utmätningsmannen å denna ort.
142 Ur anställningsregister fem år. Uppgift angående arbetstagares arbetsanställning skall inpräglas å dennes avtrycksplåt i det hos länsstyrelsen och överståthållarämbetet förda tryckande registret. Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag till f ö r o r d n i n g o m ä n d r i n g i v i s s a d e l a r av f ö r o r d n i n g e n den 9 juni 1944 (nr 283) a n g å e n d e i n d r i v n i n g av u t s k y l d e r h o s värnpliktiga m. fl. Härigenom förordnas, att rubriken till förordningen den 9 juni 1944 angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl. skall erhålla följande ändrade lydelse, att 8, 12, 13, 17 och 18 §§ nämnda förordning skola upphöra att gälla samt att 1 §, 3—6 §§, 9—11 §§ samt 14—16 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. Förordning angående inbetalning av värnpliktiga m. fl. påförda utskylder. 1 §• Värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring, må, utöver anstånd med inbetalning av skatt, varom i 56 och 57 §§ uppbördsförordningen 1 stadgas, i den omfattning och under de villkor, som i denna förordning sägs, beviljas anstånd med inbetalning av honom påförda utskylder. 1 fråga om anstånd, som i denna förordning avses, skola, där icke nedan annorlunda stadgas, bestämmelserna i uppbördsförordningen angående anstånd, som i 56 § sistnämnda förordning 1 sägs, hava motsvarande tillämpning. 3 §.
Med utskylder förstås i denna förordning utskylder och andra medel, som avses i 1 § uppbördsförordningen. 4 §.
Fråga om anstånd med inbetalning av utskylder enligt denna förordning prövas och avgöras av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å de utskylder, vilka anståndet avser. 1
Enligt alternativ II.
143 5 §. Anstånd må beviljas med inbetalning av utskylder, vilka förfalla till betalning under uppbördstermin, som till någon del infaller under tiden för militärtjänstgöringen eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut. 6 §• Anstånd, som — skolat erläggas. Med inbetalning av utskylder — göras gällande. 9 §• Värnpliktig, som vill komina i åtnjutande av anstånd med inbetalning av utskylder enligt denna förordning, skall göra skriftlig ansökan härom. Ansökningen skall ställas till den lokala skattemyndighet, varom i 4 § förmäles 1942 (nr 521). 10 §. Ansökan, som — avse. Har ansökan
infallande uppbördstermin, som anståndet skall till prövning.
11 §• Då ansökan till vederbörande lokala skattemyndighet. Nämnden skall eller avstyrkes. 14 §. Restavgift må icke uttagas för utskylder, beträffande vilka anstånd beviljats med inbetalningen enligt denna förordning, i den mån från militärtjänstgöring. Angående ersättning för indrivning i vissa fall, då restavgift icke skall utgå, är särskilt stadgat. 15 §. Har, sedan förnyad prövning.
äger den lokala skattemyndigheten upptaga 16 §.
Då värnpliktigs tjänstgöring upphört av annan anledning än på grund av tidsbegränsad ledighet, skall familjebidragsnämnden, därest den värnpliktige begärt anstånd med inbetalning av utskylder, ofördröjligen underrätta vederbörande länsstyrelse och utmätningsman om tjänstgöringens upphörande.
144 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock skola i fråga om anstånd, som beviljats före sistnämnda dag, äldre bestämmelser fortfarande gälla.
Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a d e l a r av l a g e n den 9 juni 1944 ( n r 284) o m u p p h ä v a n d e i v i s s a fall a v v e r k a n av u r a k t l å t e n h e t att erlägga u t s k y l d e r till k o m m u n e l l e r a n n a n m e n i g h e t m e d a v s e e n d e å r ö s t rätt o c h behörighet. Härigenom förordnas, att rubriken till lagen den 9 juni 1944 om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet samt 1 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. Lag om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder med avseende å rösträtt och behörighet. 1 §• Vid tillämpning — utskylder, vilka förfallit till betalning under tiden för militärtjänstgöring eller inom tre månader efter tjänstgöringens slut, under förutsättning att den värnpliktige inom föreskriven tid gjort ansökan om anstånd med inbetalning av utskylderna jämlikt förordningen denna dag (nr 283) angående inbetalning av värnpliktiga m. fl. påförda utskylder. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall beträffande värnpliktig, som före nämnda dag gjort ansökan om anstånd med indrivning av utskylder jämlikt förordningen den 9 juni 1944 (nr 283) angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl., bestämmelsen i 1 § lagen i dess äldre lydelse fortfarande gälla.
145 Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e a v 37 o c h 39 §§ lagen d e n 26 n o v e m b e r 1920 ( n r 796) o m val till r i k s d a g e n . Härigenom förordnas, att 37 och 39 §§ lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 37 §. För varje valdistrikt skall röstlängd upprättas av lokal skattemyndighet.
Senast den Envar, som
39 §. till magistraten. avskrift därav.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.
Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 6, 8 o c h 9 §§ k o m m u n a l a v a l l a g e n d e n 6 juni 1930 (nr 253). Härigenom förordnas, att 6, 8 och 9 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 6 §• Varje år skall röstlängd för kommunalval och kommunala beslut upprättas av lokal skattemyndighet. 8 §.
I röstlängden beslut å kommunalstämma, municipalstämma eller allmän rådstuga ävensom val av kommunal-, municipal- eller stadsfullmäktige och landstingsmän. Envar sådan — löpande kalenderår. Där en röstberättigad person saknar rösträtt — territoriell församling, skall om i längden. Närmare föreskrifter av Konungen. 10—457050.
146 Senast den Envar äger Vad i
9 §. till magistraten. avskrift därav. detta kapitel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.
Förslag till l a g a n g å e n d e ä n d r i n g i v i s s a delar av lagen d e n 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning. Härigenom förordnas, att 14, 15 och 24 §§ lagen den 21 juni 1940 om krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 14 §. För bidrag — handelsbalken sägs. Bidrag i övrigt utgår med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § andra stycket handelsbalken. 15 §. Bidrag debiteras, uppbäras och redovisas i den ordning Konungen föreskriver. 24 §. Indrivning av avgift må, om så erfordras, verkställas i den ordning, som för indrivning av skatt är i uppbördsförordningen stadgad. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock skall bestämmelsen i 15 § i lagen träda i kraft den 1 juli 1946.
147 Förslag till l a g o m ä n d r i n g i l a g e n d e n 16 o k t o b e r 1908 (nr 110 s. 1) a n g å e n d e l i n d r i n g i f r ä m m a n d e t r o s b e k ä n n a r e s s k a t t s k y l d i g h e t till s v e n s k a k y r k a n s a m t h e n n e s p r ä s t e r s k a p o c h betjäning. Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. Avgifter till eller eljest utdebiteras, skola det år, då debitering av de i slutlig skatt ingående avgifterna verkställes, i laga främmande församlingen. I ändamål utfärdas och före den 1 juli tillställas vederbörande — verkställer debiteringen. Äro avgifterna äga rum. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.
MOTIV
1 KAP.
Brister i nuvarande uppbördsförfarande. Av de allmänna utskylder, som nu utgå för inkomsten under ett visst kalenderår, erläggas de å kronodebetsedel upptagna under två uppbördsterminer eller å två uppbördsstämmor i november månad året näst efter inkomståret och i april—maj månader året därpå samt de å kommunaldebetsedel upptagna som regel å två eller tre uppbördsstämmor under våren och hösten sistnämnda år. 1 Utskylderna betalas alltså av de skattskyldiga först ett a två år efter det år, då inkomsten förvärvats. Anledningen till denna sena skattebetalning är att söka i det förhållandet, att skatten fastställes genom ett taxeringsförfarande, vilket intill år 1944 pågått i taxeringsnämnderna under tiden februari—maj och i prövningsnämnden under tiden juli—oktober året (taxeringsåret) näst efter inkomståret. De ändringar, som från och med år 1944 genomförts i taxeringsorganisationen, hava förlängt den förut gällande tiden för taxeringsförrättningarna så, att taxeringsarbetet må kunna pågå i taxeringsnämnderna till mitten av juni under taxeringsåret och i prövningsnämnden till och med juni under året näst efter taxeringsåret. 2 Nämnda förlängning av prövningsnämndens arbetsperiod kan föranleda, att tiden för erläggande av de tilläggsutskylder, som påföras på grund av prövningsnämndens beslut, ytterligare förskjutes från tiden för inkomstförvärvet. Vad kommunerna beträffar, förorsakas den i förhållande till inkomstförvärvet sena tidpunkten för uppbörden jämväl därav, att den kommunala utdebiteringens storlek bestämmes först under senare delen av taxeringsåret. Den nuvarande uppbördsordningen medför, såsom vid tidigare behandling av uppbördsfrågan framhållits, olägenheter både för de skattskyldiga och det allmänna. Då relativt lång tid förflyter mellan inkomstförvärvet och skattebetalningen, kan det inträffa, att den skattskyldiges inkomster vid den senare tidpunkten äro lägre än de, å vilka skatten grundar sig. Under sådan förhållanden föreligga ofta stora svårigheter att med den minskade inkomsten betala den efter en högre inkomst beräknade skatten. Särskilda svårigheter i berörda avseende uppstå vid skattskyldigs utträde ur förvärvslivet, vare sig detta sker genom pensionering eller dödsfall; i sistnämnda fall medgiva emellertid gäl1
För närvarande erlägges dessutom värnskatt till staten i städerna under februari och på landet under mars månad andra året efter inkomståret. 2 I Stockholm avslutades redan tidigare arbetet i taxeringsnämnderna först i juni månad.
149 lande bestämmelser i stor utsträckning befrielse för dödsboet från skattskyldighet. Det ringa antalet uppbördstillfällen, varav följer, att relativt stora belopp förfalla vid varje uppbördstillfälle, samt dessas ojämna fördelning under året försvåra ytterligare för de skattskyldiga att i rätt tid erlägga sina utskylder. De ovan berörda olägenheterna äro givetvis även av betydelse för staten samt kommunerna och övriga kommunala samfälligheter, i det att de kunna befaras föranleda en bristande effektivitet i uppbördsförfarandet med åtföljande minskning i första hand av de belopp, som inbetalas under uppbördsterminer och å uppbördsstämmor, och i andra hand av de belopp, som slutligen inflyta efter indrivning. Av en undersökning, som 1936 års uppbördskommitté verkställde för att utröna, i vilken utsträckning 1922—1935 års kronoutskylder influtit i vederbörlig ordning eller restförts, framgår, att på landsbygden och i fögderistäderna antalet debetsedlar, som uppförts å restlängd, utgjorde högst 26,44 procent (1932), lägst 22,28 procent (1929) och i medeltal 23,49 procent av samtliga utfärdade debetsedlar samt att de restförda beloppen uppgingo till högst 14,88 procent (1922), lägst 10,28 procent (1935) och i medeltal 12,73 procent av summan av de debiterade utskylderna. I magistratsstäderna utgjorde motsvarande procenttal i fråga om antalet debetsedlar högst 47,47 procent (1922), lägst 38,08 procent (1935) och i medeltal 42,59 procent samt beträffande beloppen högst 14,35 procent (1923), lägst 10,29 procent (1935) och i medeltal 12,84 procent. En liknande undersökning av kommittén beträffande 1930 och 1933 års kommunalutskylder utvisar, att på landsbygden och i fögderistäderna antalet debetsedlar, som uppförts å restlängd, utgjorde år 1930 28,50 procent och år 1933 27,49 procent av samtliga utfärdade debetsedlar samt att de restförda beloppen uppgingo till år 1930 15,85 procent och år 1933 15,18 procent av summan av de debiterade utskylderna. För magistratsstäderna utgjorde motsvarande procenttal i fråga om debetsedlarnas antal år 1930 39,34 procent och år 1933 39,59 procent samt i fråga om de restförda utskyldsbeloppen år 1930 17,24 procent och år 1933 18,72 procent. 1936 års uppbördskommitté företog även en undersökning i fråga om resultatet av indrivningen av restförda utskylder. Av undersökningen framgår, att av 1930 års kronoutskylder 96,30 procent influtit vid 1933 års utgång, då preskriptionstiden för nämnda utskylder utgick; 3,70 procent av utskyldsbeloppet hade alltså gått förlorade. Av 1930 års kommunalutskylder hade vid 1935 års utgång influtit 94,68 procent; då preskriptionstiden vid berörda tidpunkt ännu icke utgått, beräknade kommittén skatteförlusten till minst 5 procent. Kommittén beräknade, att av sammanlagda beloppet av krono- och kommunalutskylder för år 1930, 650 781 106 kronor, 4,4 procent eller i runt tal 28,6 miljoner kronor kunde anses förlorade. Vidkommande 1933 års utskylder beräknade kommittén, som icke kunnat fullfölja undersökningen tillräckligt lång tid, att 96,3 procent av kronoutskylderna komme att inflyta, under det att 3,7 procent torde få anses såsom förlorade; av kommunalutskylderna ansågos 95 procent komma att inflyta och 5 procent komma att gå förlorade. Av sammanlagda beloppet krono- och kommunalutskylder för år 1933,
150 648 725 645 kronor, beräknades 4,4 procent eller 28,8 miljoner kronor icke kunna indrivas. Den nyssnämnda statistiken angående uppbördsresultatet kan kompletteras med siffror, hämtade ur en av borgmästaren Joel Laurin utarbetad PM angående skatteavdrag å vissa slag av inkomster och utvisande den procentuella restföringen av kronoutskylder vid uppbördsterminer och uppbördsstämmor åren 1936—1938. Av 1936 års kronoutskylder restfördes på landsbygden och i fögderistäderna 21,11 procent av antalet utfärdade debetsedlar och 9,47 procent av debiterade belopp samt i magistratsstäderna 34,27 procent av antalet utfärdade debetsedlar och 8,72 procent av debiterade belopp. Motsvarande siffror voro i fråga om 1937 års kronoutskylder 22,05 och 9,89, respektive 33,44 och 8,85 procent samt beträffande 1938 års kronoutskylder 22,99 och 9,96, respektive 32,82 och 7,41 procent. Enligt de ovan återgivna siffrorna inflyter vid uppbördstillfällen och efter indrivning så stor del av de debiterade utskylderna, att skatteförlusten icke kan sägas vara särskilt stor. Härvid är att märka, att under åren 1930— 1933 konjunkturerna voro nedåtgående samt under därpå följande år uppåtgående. Av den upprättade statistiken framgår emellertid, att även under år med uppåtgående konjunkturer utskylderna till betydande del restföras och först efter indrivning inflyta. Sistnämnda form av uppbörd är givetvis föga tillfredsställande.
2 KAP.
Tidigare förslag till skattebetalning i nära samband med inkomstförvärvet. Under senare år hava vid flerfaldiga tillfällen både från riksdagens sida och från enskilt håll framhållits förut berörda med vårt nuvarande uppbördsväsen förenade olägenheter och uttalats önskemål om ett uppbördsförfarande, enligt vilket utskylderna uttagas i närmare samband med inkomstens förvärvande än för närvarande är fallet. Efter offentliga utredningar hava framlagts olika förslag, mera eller mindre genomgripande, till uppbördsfrågans lösning i nyss angivna riktning, och även enskilda personer hava bidragit med dylika förslag. Vissa av de framlagda förslagen hava föranlett partiella förbättringar av uppbördsförfarandet; någon mera väsentlig förändring av vårt uppbördsväsende har emellertid icke kommit till stånd. Frågan om ett förbättrat uppbördsförfarande togs upp av 1921 års riksdag, som hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning rörande vilka åtgärder som lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd. Denna riksdagens framställning föranleddes dels av i riksdagens båda kamrar väckta motioner, i vilka såsom en framkomlig väg till uppbördsproblemets lösning angavs införande av en allmän och obligatorisk förskottsavsättning till skatteändamål, och dels av en inom andra k a m m a r e n väckt motion, vari påyrkades utredning för utrönande, huruvida och i vad mån något kunde åtgöras för uttagande av påförda utskylder av försumliga och tredskande skattskyldiga. I riksdagens skrivelse förordades vissa åtgärder i syfte att underlätta skattebetalningen, såsom att uppbördsterminerna ordnades på ändamålsenligt sätt. Huvudvikten ansågs böra läggas på indrivningsförfarandets effektivitet gentemot skatteskolkare samt på att uppmuntra skattebetalarna själva till enkla och praktiska åtgärder för att underlätta skattebetalningen. I anledning av riksdagens skrivelse tillkallades sakkunniga — 1924 års uppbördssakkunniga — med uppgift att uppdraga riktlinjer för en allmän revision av uppbörds- och indrivningsväsendet. 1924 års uppbördssakkunniga föreslogo i sitt år 1929 avgivna betänkande, att under ett år skulle i förskott å de utskylder, som påfördes under samma år, uttagas 9/io av nästföregående års sammanlagda utskyldsbelopp. Avsikten med nämnda förskottsavsättning var alltså att uttaga den å nästföregående års inkomst belöpande skatten. Beträffande nytillkomna skattskyldiga, d. v. s.
152 sådana som icke nästföregående år påförts utskylder, skulle emellertid förskottsavsättningama börja redan under det första inkomståret och således avse den skatt, som belöpte å den under samma år uppburna inkomsten; med tiden komme denna ordning att gälla beträffande samtliga skattskyldiga. I sistnämnda fall skulle förskotten beräknas på grundval av en förhandsuppskattning av det sannolika utskyldsbeloppet. Beträffande anställda borde denna uppskattning kunna ske närmast med ledning av uppgifter om avlöningens storlek och familjeförhållandena med mera, vilka uppgifter förutsattes skola av arbetsgivaren lämnas till vederbörande myndighet i samband med anmälan om anställande av arbetstagare. Vad anginge gruppen egna företagare ställde det sig svårare att finna en lämplig norm för förhandsuppskattningen av blivande utskyldsbelopp. Man kunde dock tänka sig, att företagaren ålades att vid företagets igångsättande göra anmälan till vederbörande myndighet om vissa yttre förhållanden, såsom angående anläggnings- och rörelsekapitalet, taxeringsvärdet å i företaget använd fastighet, påräknad omsättning av varor eller dylikt, varjämte det kunde stå den skattskyldige öppet att uppgiva det belopp, till vilket han själv beräknade den blivande nettovinsten för året. Då omständigheterna talade för att utskylderna under löpande kalenderår komme att i hög grad avvika från nästföregående års utskylder, borde det föreligga möjlighet för uppbördsmyndigheten att föreskriva erforderlig höjning, respektive sänkning av förskottsavsättningarna. I fråga om löntagare skulle uppbörden ske under medverkan av arbetsgivarna, vilka skulle verkställa avdrag å lönen för skatten, övriga skattskyldiga skulle själva insända sina utskylder till uppbördsmyndigheten. Uppbörden av förskottsavsättningarna skulle äga rum månatligen under tiden den 25 februari—den 24 november. Efter verkställd taxering och slutlig debitering skulle uppbörd av möjligen återstående skattebelopp förrättas under tiden den 25 januari—den 24 februari påföljande år. De sakkunniga föreslogo härutöver, att gemensam uppbörd av krono- och kommunalutskylder skulle äga rum samt att det kommunala budgetåret skulle omläggas så, att det sammanfölle med det statliga (V7—3%). Alternativt rekommenderade de sakkunniga andra lösningar av uppbördsfrågan. En möjlighet vore att tillämpa de sakkunnigas förslag men att utesluta det ifrågasatta åläggandet för arbetsgivare att förmedla förskottsavsättningarna. I sådant fall skulle alltså all skattebetalning verkställas av de skattskyldiga själva på sätt föreslagits beträffande egna företagare. Ett annat sätt vore att frångå tanken på förskottsavsättningar och i stället söka åstadkomma bättre resultat av skatteuppbörden genom vissa åtgärder först efter verkställd debitering. Dessa åtgärder borde gå ut på dels bekväma betalningsformer och dels skärpta anordningar beträffande indrivningen. Det syntes även böra övervägas, huruvida icke intressekontorens verksamhet borde på lämpligt sätt uppmuntras och stödjas av det allmänna. Förslaget mötte i yttrandena över detsamma stark kritik. Denna vände sig bland annat mot tanken på att för anställda införa obligatoriska skatteav-
153 drag å lönen. Vidare påpekades, att den inkomst, som enligt förslaget skulle ligga till grund för beräkningen av förskottsinbetalningarnas storlek, åtnjutits av den skattskyldige redan två år tidigare och att förändringar därefter givetvis kunnat inträffa beträffande den skattskyldiges inkomstförhållanden; den föreslagna beräkningsgrunden kunde därför bliva ohållbar. I fråga om lämpligheten av att företaga gemensam uppbörd av krono- och kommunalutskylder samt omlägga det kommunala budgetåret vore meningarna delade. Förslaget föranledde icke annan åtgärd, än att den dittillsvarande uppbördsterminen för kronoutskylder, förlagd till november—december månader under taxeringsåret, delades på nuvarande tvenne terminer. Till följd av en framställning från de sakkunniga inrättades år 1926 vid postgirokontoret en särskild avdelning, som hade till uppgift att för de skattskyldigas räkning mottaga förskottsavsättningar för skatteändamål samt fullgöra skattebetalningar till vederbörande uppbördsmyndighet. Denna avdelning ombildades år 1933 till statens intressekontor, som ombesörjer, förutom betalning av utskylder, jämväl andra mera regelbundet förekommande utgifter. I en vid 1933 års riksdag väckt motion påyrkades utredning rörande möjligheterna att förlägga skatteuppbörden så nära inkomstkällan som möjligt. I motionen framhölls, att en annan skatteuppbörd än den i vårt land gällande otvivelaktigt skulle, i all synnerhet under dåvarande ekonomiska betryck, hava räddat betydande skattebelopp för både stat och kommuner. Riksdagen ansåg emellertid icke sådana omständigheter föreligga, som motiverade en omedelbar utredning. År 1936 tillsattes efter bemyndigande av Kungl. Maj.t ånyo en kommitté — 1936 års upphördskommitté — med uppdrag att verkställa utredning rörande skatteuppbörd och folkbokföring m. m. I sitt år 1938 avgivna betänkande avvisade kommittén en uppbördsform, som innebar, att skatten slutgiltigt uttogs redan vid inkomstkällan. Kommittén uttalade därvid, att om man ville genomföra en dylik form för uppbörden man bleve tvungen att tillämpa schablonmässiga regler för beskattningen. Ville man åter med bibehållande av vårt nuvarande taxeringsförfarande uttaga skatten samtidigt med inkomstförvärvet, återstode möjligheten att förskottsvis upptaga skatt efter en mera summarisk grund och därefter vidtaga korrigeringar, sedan den exakta debiteringen blivit verkställd. Varje sådant system måste emellertid i viss utsträckning medföra dubbelarbete och ökade kostnader. Kommittén undersökte även, huruvida debitering skulle kunna ske på grundval av särskild av den skattskyldige avgiven förhandsuppgift angående hans påräknade inkomst under beskattningsåret och uppbörd redan under samma år äga rum i enlighet med sådan debitering med korrigering i en eller annan form, sedan inkomsten taxerats i samma ordning som nu. Kommittén fann emellertid en sådan lösning icke godtagbar. Kommittén föreslog härefter, att statliga och kommunala utskylder beträf-
154 fande såväl debitering som uppbörd skulle sammanslås. Med ledning av taxeringsnämndernas av prövningsnämnden ännu ej granskade beslut skulle en preliminär debitering äga rum, och därefter skulle på grund av denna debitering uttagas förskottsskatt. Ett förskottsbelopp, motsvarande hälften av det belopp, vartill skattskyldigs på visst sätt beräknade totala skatter skulle hava uppgått, därest de debiterats på grundval av de av taxeringsnämnden beslutade taxeringarna, skulle uttagas under augusti, september och november månader under taxeringsåret. Sedan prövningsnämnden på hösten samma år fastställt taxeringarna, skulle definitiv debitering av skatt ske och slutlig uppbörd härav, efter avdrag av erlagd förskottsskatt, äga rum under februari, mars och maj månader nästföljande år. Kommittén föreslog även, att särskilda åtgärder skulle vidtagas för underlättandet av frivillig förskottsavsättning för skattebetalning. Sålunda förordades, att sådana anstalter (intressekontor, skattekassor, skattebetalningsföreningar, sparbanker, jordbrukskreditkassor m. fl.) samt enskilda personer och företag, som förmedlade inbetalning av utskylder, skulle erhålla visst statsbidrag i form av rabatt å de inbetalda utskylderna. Förslaget blev föremål för åtskillig kritik i de avgivna yttrandena. Allmänt framhölls, att den förkortning av tiden mellan inkomstförvärvet och utskyldsbetalningen, som förslaget innebure, vore ganska ringa och icke kunde anses motivera de avsevärda kostnader och olägenheter, som kunde förväntas uppkomma vid förslagets genomförande. Önskvärdheten av en omläggning av det kommunala budgetåret underströks genomgående av de hörda myndigheterna. Kommitténs förslag föranledde i huvudsak ingen åtgärd. Sedan fullmäktige i riksbanken under år 1939 framlagt ett u r penningpolitiska synpunkter motiverat förslag om inrättande av räntebärande postgirokonton för frivillig förskottsinbetalning av skatter, tillkallades sakkunniga för utredning av frågan om förskottsinbetalning av skatter till det allmänna. I sin år 1940 avgivna redogörelse framhöllo de sakkunniga, att betydande svårigheter ställde sig hindrande i vägen för strävandet att med själva uppbördssystemet införliva en obligatorisk förskottsuppbörd, ägnad att mera väsentligt inknappa tiden mellan inkomstförvärvet och erläggandet av den på samma inkomst belöpande skatten. De sakkunniga ansågo emellertid, att även inom ramen av nuvarande uppbördssystem mycket skulle kunna vinnas genom lämpliga åtgärder för frivillig förskottsbetalning av skatter. De sakkunniga föreslogo därför en anordning med skattesparböcker eller skattepostgirokonton, å vilka medel, avsedda för gäldande av utskylder, skulle insättas. Nämnda sparböcker och postgirokonton skulle vara spärrade eller bundna, så att behållningen å dem icke finge användas för annat ändamål än skattebetalning. För att stimulera till insättning å sparböckema eller postgirokontona borde å medel, innestående å dessa, utgå något högre ränta än gängse inlåningsränta. För anställda borde förskottsavsättningen ordnas så, att i anslutning till företagen bildade intressekontor eller skattekassor hopsamlade medel och insatte dessa å ett för kontoret eller
155 kassan upplagt, bundet postgirokonto. Till intressekontor och skattekassor av sådant slag borde utgå statsbidrag med visst belopp. I yttrandena över förslaget tillstyrktes detta i allmänhet till sina huvudgrunder. Vissa av de hörda myndigheterna framhöllo önskvärdheten av en anordning med obligatoriska avsättningar till skatt. De sakkunnigas förslag har icke genomförts. I motioner, väckta vid 1940 års riksdag, hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande av förslag till sådan ändring av skattebetalningssystemet, att skatterna komme att betalas samma år som inkomsten intjänades. Bevillningsutskottet underströk i sitt betänkande i anledning av motionerna behovet av en bättre ordning på ifrågavarande område, vilket med särskild skärpa framträdde under dåvarande förhållanden, då på grund av det ovissa läget och ändrade konjunkturer den enskildes ekonomiska ställning hastigt kunde bliva avsevärt försämrad. Risken för att det allmänna därigenom kunde i stor utsträckning tillskyndas skatteförluster vore påtaglig. På grund av den numera avsevärt skärpta beskattningen syntes varje möjlighet till åvägabringande av en tidigare skattebetalning böra tagas under noggrant övervägande. Vad som förekommit i samband med de tidigare utredningarna på detta område, vilka utredningar ännu icke föranlett lagstiftningsåtgärder, kunde enligt utskottets mening icke anses giva vid handen, att en lösning — åtminstone av provisorisk art — skulle vara omöjlig att åstadkomma. Utskottet vore självfallet icke berett att giva anvisning om huru frågan lämpligen borde lösas. Utskottet ansåge sig dock böra framhålla, att, såvitt utskottet kunde finna, 1924 års uppbördssakkunnigas förslag angående obligatoriska förskottsavsättningar av anställdas avlöning under arbetsgivarens medverkan borde tagas under förnyad omprövning. Utskottets betänkande godkändes av riksdagen, som i skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll, att Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad utskottet i betänkandet anfört snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag i syfte att tidigare inbetalning av skatter till stat och kommun skulle kunna äga rum. Sedan enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström erhållit i uppdrag att verkställa utredning i ovan berörda avseende, avlämnade denne i början av år 1941 betänkande, vari för inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital förordades en uppbörd vid inkomstkällan. I fråga om inkomst av tjänst skulle arbetsgivarna vid avlöningstillfällena verkställa avdrag för skatt enligt tabeller, upptagande vad som å avlöningsbeloppet kunde beräknas belöpa dels i statsskatt, dels i en gemensam kommunalskatt, som i huvudsak skulle ersätta skatten till landstingen och primärkommunerna. För inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet och vissa slag av inkomst av kapital föreslogos fasta skatteavdrag med 25 procent, medan andra slag av inkomst av kapital lämnades utanför reformen. För inkomst av rörelse och inkomst av fastighet förutsattes en preliminär beskattning under inkomståret i förhållande till den under föregående år debiterade skatten. För krono- och kommunalutskylder skulle ge-
156 mensam uppbörd äga rum. Ändring i det kommunala budgetåret föreslogs däremot icke. I flertalet yttranden över förslaget avstyrktes detta, framför allt med den motiveringen, att de olägenheter, som vore förbundna med reformen, icke syntes uppvägas av de fördelar, vilka skulle kunna vinnas därmed. De myndigheter, som i större eller mindre omfattning uttalade sin anslutning till förslagets huvudlinjer, ansågo överarbetning av detsamma erforderlig. Särskilt med hänsyn därtill, att betänkandet icke innefattade utarbetade författningstexter, förordnade Kungl. Maj:t borgmästaren J. Laurin att såsom särskild sakkunnig inom finansdepartementet biträda med fortsatt utredning av den i betänkandet behandlade frågan. Laurin avlämnade i september 1941 en promemoria angående skatteavdrag å vissa slag av inkomster; vid promemorian funnos fogade författningsförslag i huvudsaklig överensstämmelse med de av Sandström uppdragna riktlinjerna, dock med sådana begränsningar, att själva kommunalbeskattningen i huvudsak lämnades orubbad samt att inkomst av fastighet och av rörelse helt undantogs från reformen. Å egentlig löneinkomst, pension och livränta skulle envar arbetsgivare verkställa skatteavdrag enligt skilda tabeller, i vilka kommunalutskylder upptogos efter 8, 10 eller 12 kronor för skattekrona, allt efter den olika sammanlagda utdebiteringen till primärkommunen, landstinget, vägdistriktet och tingslaget. För åtskilliga mera oregelbundna inkomster, vare sig de voro att anse som inkomst av tjänst eller som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, föreslogos fasta skatteavdrag med 10 procent. Skyldighet att verkställa sådana skatteavdrag skulle dock föreligga endast för statlig och kommunal myndighet, juridisk person och bokföringspliktig rörelseidkare; skatteavdrag skulle vidare icke verkställas i fråga om vissa mindre belopp. Beträffande kapitalinkomst innehöllo författningsförslagen bestämmelser om skatteavdrag å 10 procent för aktieutdelningar, obligationsräntor och räntor å bankfordringar; annan kapitalinkomst lämnades utanför förslagen. Avdragna skattebelopp — jämte sex procent ränta — skulle från deklarationerna införas i taxeringslängderna och sedan avräknas å de i samma ordning som nu debiterade skatterna. Beloppen skulle avräknas i första hand å kronodebetsedelns olika skatter och i andra hand å skatten till primärkommunen. Viss del av de avdragna skattebeloppen skulle emellertid alltid garanteras primärkommunen. Återstående kommunalskatt skulle, liksom återstående kronoutskylder, uppbäras och indrivas i vanlig ordning. För att under övergångsåren undvika dubbel skattebörda föreslogs, att de skatter, som belöpte å inkomst, förvärvad före ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna, och förföllo till betalning efter nämnda tidpunkt, skulle efterskänkas, i den mån de belöpte på inkomstslag, som enligt det nya systemet beräknades bliva förskottsbeskattade enligt tabell. I organisatoriskt avseende förutsatte författningsförslagen, att utmätningsmännen med underlydande befattningshavare tilldelades uppgiften att utöva kontroll å verkställandet av skatteavdrag å löneinkomster och andra dylika
157 inkomster samt att lämna besked om och medgiva jämkning av sådana skatteavdrag. De över promemorian avgivna yttrandena gåvo vid handen, att övervägande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar icke kunde tillstyrka förslagets genomförande. Vid behandling av ärendet i statsrådet den 30 januari 1942 uttalade chefen för finansdepartementet bland annat, att de verkställda ingående utredningarna och de avgivna yttrandena tyvärr givit vid handen, att en uppbördsreform efter de föreslagna linjerna vore förenad med så avsevärda svårigheter och olägenheter, att det i varje fall icke vore möjligt att till 1942 års riksdag framlägga förslag därom. Departementschefen syftade då främst därpå, att särskiljandet av de olika inkomstslagen — dels egentlig löneinkomst m. m. med skatteavdrag enligt tabell, dels inkomst av rörelse och av fastighet utan skatteavdrag, dels det mångskiftande gränsområdet av tillfälliga och oregelbundna inkomster med skatteavdrag å 10 procent — ställde så stora krav på arbetsgivare och andra, som skulle tillämpa bestämmelserna, att detta i varje fall icke skulle vara i praktiken möjligt utan stöd av en lokalorganisation av helt annat slag än för närvarande stode till buds. Den föreslagna förskottsbeskattningens begränsning till vissa inkomstslag hade visserligen synts ur vissa synpunkter nödvändig men ledde å andra sidan till avsevärda olägenheter, särskilt med tanke på de fall då en skattskyldig överginge från ett yrke till ett annat. Efterskänkandet av skatt under övergångsåren bleve med en sådan begränsning hart när omöjligt att genomföra på ett ens tillnärmelsevis tillfredsställande sätt och medförde i varje fall uppgifter för taxeringsnämnderna, som dessa näppeligen kunde bemästra utan genomgripande förstärkningar i taxeringsorganisationen. Fråga vore också, om ett uppbördssystem, som innebure, att de enligt skattelagarna fastställda skatterna praktiskt taget genomgående skulle uttagas av alla löntagare, vore av sociala skäl försvarligt, så länge skatt enligt dessa skattelagar i stor utsträckning debiterades även å inkomster, som vore så små, att de låge under införselfritt existensminimum. Beträffande fasta skatteavdrag å kapitalinkomster förelåge särskilda svårigheter, som bottnade däri, att kapitalinkomsterna i stor utsträckning vore skattefria, nämligen dels i den mån de tillkomme sådana skattefria subjekt som stiftelser och dylika, dels i den mån räntetagaren hade så ringa sammanlagd inkomst, att han ej skulle taxeras. Det kunde överhuvud ifrågasättas, om det vore möjligt att med bibehållande av vårt beskattningssystem, som minutiöst sökte avväga skatten efter individuella förhållanden, uttaga förskottsskatter vid källan, vilka motsvarade den blivande skatten. I många yttranden hade detta betecknats som en olöslig uppgift. I så fall skulle en så genomgripande förbättring av uppbörden, som uppställts såsom mål för berörda utredningar, icke kunna vinnas utan en omläggning av själva skattesystemet. Departementschefen kunde för sin del icke anse detta dittills ådagalagt utan hade för avsikt att ytterligare undersöka möjligheterna till en preliminär källbeskattning inom det
158 nuvarande skattesystemets ram. Därvid syntes man särskilt böra inrikta sig på att om möjligt ernå en källbeskattning, eller åtminstone en förskottsbeskattning, som omfattade icke blott vissa utan samtliga inkomstslag. Möjligen bleve det därvid nödvändigt att även överväga sådana lösningar, enligt vilka förskottsskatterna anpassades efter föregående års skatt i stället för efter den beräknade blivande skatten. Då emellertid resultatet av detta fortsatta arbete måste anses i viss mån ovisst och lösningen i varje fall måste ställas något på framtiden, borde m a n icke underlåta att omedelbart vidtaga vissa förbättringar i uppbördssystemet, som visserligen vore väsentligt mindre genomgripande än de förut åsyftade men som dock kunde vara av ett visst värde. I främsta rummet syntes böra undersökas, vilka åtgärder som kunde vidtagas av statsmakterna i syfte att uppmuntra och stödja intressekontorsverksamheten, som otvivelaktigt varit till avsevärd nytta såväl för det allmänna som för löntagarna själva och kunnat medföra en betydande minskning i restantierna. Sedan fem sakkunniga tillkallats för att utreda sistnämnda fråga, avgåvo dessa i början av år 1942 betänkande med förslag till främjande av utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor. Förslaget förelades efter mindre ändringar genom proposition 1943 års riksdag, som med några smärre ändringar biföll propositionen. Genom riksdagens beslut har utskyldsbetalningen för skattskyldig, som anslutit sig till dylik kassa, underlättats dels därigenom, att arbetsgivaren är skyldig att vid utbetalning av anställds lön å denna avdraga belopp, som skall inbetalas till kassan, samt tillhandahålla kassan detta, dels därigenom, att skattskyldig k a n beviljas anstånd med utskyldsbetalningen, varvid han dessutom under viss förutsättning befrias från att erlägga indrivningsavgift. Erkänd skatteförmedlingskassa erhåller statsbidrag till sina förvaltningskostnader. Anslutningen till kassorna är helt frivillig. Efter utredning av postsparbankschefen J. Enger avgavs under år 1942 betänkande med förslag till åtgärder för främjande av sjöfolkets utskyldsbetalning. I betänkandet föreslogs inrättande av ett intressekontor, anknutet till postsparbanken, med uppgift att förmedla betalning av utskylder för sjömän. Anslutningen till intressekontoret skulle vara obligatorisk för sjömän, som tillhörde besättningen å mönstringspliktigt handelsfartyg eller, alternativt, handelsfartyg av viss nettodräktighet. Postsparbanken skulle för de ifrågakommande sjömännen med ledning av till postsparbanken insända debetsedlar årligen bestämma de avdrag, som månatligen skulle verkställas å lönen till gäldande av de under nästkommande år förfallande utskylderna, samt därefter till vederbörande redare överlämna förteckningar över de bestämda avdragen. Under viss övergångstid skulle avdragen ske med ledning av tabell, upptagande för olika lönebelopp, angivna för månad, och familjeförhållanden avdragsbelopp, vilka ungefärligen motsvarade sammanlagda beloppet av å ifrågavarande lön belöpande statliga och kommunala utskylder, de senare beräknade efter en för hela riket genomsnittlig utdebitering. Avdrag efter sådan tabell skulle verkställas även beträffande i sjöfart nyanställda sjömän, i fråga om vilka postsparbanken icke erhållit debetsedlar. De avdragna beloppen
159 skulle insändas till postsparbanken, som därmed skulle gälda under uppbördstermin eller å uppbördsstämma förfallande utskylder. Därest på grund av vissa omständigheter hos postsparbanken innestående medel icke förslogo till betalning av vid uppbördstillfälle förfallande skatt, skulle generalpoststyrelsen äga bevilja erforderligt anstånd med utskyldsbetalningen. Förslaget om en särskild form för sjöfolkets utskyldsbetalning föranledde i huvudsak ingen åtgärd. Under å r 1943 togs uppbördsfrågan upp på nytt, i det att chefen för finansdepartementet tillkallade åtta sakkunniga för att inom departementet biträda med fortsatt utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet. Departementschefen erinrade i direktiven för utredningen om att frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet under senare år varit föremål för upprepade utredningar. Senast hade två sakkunnigförslag i ämnet framlagts år 1941. Departementschefen framhöll därefter bland annat, att olägenheten av att skatterna för närvarande hänförde sig till tidigare års inkomster och att skattebetalningarna alltså icke vore anpassade efter de inkomster, som förelåge vid tidpunkten för betalningen, givetvis särskilt gjorde sig gällande vid ett förhållandevis högt skattetryck. Det vore därför naturligt, att frågan om uppbördens utformning tilldragit sig ökad uppmärksamhet i sammanhang med den stegring av skattetrycket, som ägt rum under krigsåren. Vid de två senaste utredningarna hade riktpunkten för arbetet också varit att nå fram till en källbeskattning, vid vilken den skatt, som skulle gäldas, så nära som möjligt anslöte sig till löpande inkomst. Det hade hittills icke visat sig möjligt att finna en lösning på uppbördsproblemet, som på ett tillfredsställande sätt tillgodosåge önskemålet om en sådan anpassning. Alternativa utvägar hade diskuterats, men dessa hade i olika avseenden ansetts behäftade med sådana brister, att de icke lämpligen kunnat anlitas. Förklaringen till att uppbördsfrågan visat sig så vansklig att lösa låge främst däri, att de svenska inkomst- och förmögenhetsskatterna erhållit en sådan utformning, att ett summariskt taxerings- och uppbördsförfarande icke kunnat genomföras utan att väsentliga rubbningar skulle inträda i den eftersträvade skatteavvägningen. En annan svårighet hade legat i den stora olikhet, som rådde i fråga om möjligheterna att genomföra en källbeskattning med avseende å olika slag av inkomster; en källbeskattning av arbetsinkomst läte sig exempelvis lättare genomföra än en motsvarande beskattning av rörelseinkomst. Om man med hänsyn därtill begränsade källbeskattningen till vissa slag av inkomster, uppkomme emellertid allvarliga svårigheter, bland annat om den skattskyldige överginge från en inkomsttyp till en annan. Bedömningen av uppbördsfrågan hade slutligen också påverkats av den oklarhet, som rått rörande de organisatoriska förutsättningarna för den i administrativt avseende mera betungande uppbördsform, som en källbeskattning medförde. Departementschefen uttalade slutligen, att det förhållandet, att några tillfredsställande resultat hittills icke uppnåtts, icke borde få hindra, att arbetet på en lösning av uppbördsfrågan fördes vidare. Hittills verkställda utredningar hade varit ägnade att klarlägga de olika alternativ, som förelåge, och gåve
160 alltså tillsammans en god grund för en slutlig prövning av möjligheterna att komma till rätta med ifrågavarande problem. Uppgiften för en ny utredning i ämnet borde bliva att med fasthållande av det förut angivna syftet med en uppbördsreform väga de olika förslagen mot varandra, pröva deras fördelar och nackdelar samt — om någon linje med beaktande av både skatterättsliga och praktiska synpunkter ansåges möjlig att rekommendera — utarbeta ett förslag efter denna linje, omfattande såväl författningsbestämmelser som riktlinjer för de åtgärder i administrativt hänseende, som förslagets genomförande skulle påkalla. Syftet med den ifrågasatta uppbördsreformen angåve ramen för den nya utredningen. Denna borde i övrigt vara bunden endast av den förutsättningen, att inkomst- och förmögenhetsskatternas rättsliga utformning icke i detta sammanhang kunde tänkas i väsentliga avseenden reviderad. I organisatoriskt hänseende hade utredningen givetvis att utgå från i huvudsak den förvaltningstekniska ram, som redan förelåge. De sakkunniga överlämnade i början av år 1944 till chefen för finansdepartementet en skrivelse, vari de angåvo vissa huvudlinjer, efter vilka en lösning av uppbördsfrågan i nyss antydd riktning syntes möjlig. De sakkunnigas förslag till omläggning av uppbördsförfarandet innebar, att under inkomståret skulle uttagas preliminär skatt, vilken avsåg att väsentligen täcka den slutliga skatt, som efter taxering i nuvarande ordning skulle erläggas för inkomsten under nämnda år. Det preliminära uppbördsförfarandet skulle omfatta samtliga förvärvskällor. Den preliminära skatten skulle beräknas till 8/io eller 9/io av de utskylder, vilka enligt senast fastställda statliga och kommunala utdebiteringar utginge på grundval av den under året näst före inkomståret verkställda taxeringen. Då den preliminära debiteringen sålunda byggde på en inkomst, vilken förvärvats cirka två år före inkomståret, kunde den inkomst, som beräknades i verkligheten inflyta under inkomståret, komma att i betydande grad skilja sig från förstnämnda inkomst. Till följd härav föreslogs, att det nämnda beräkningssättet skulle i förekommande fall kompletteras med en uppskattning av inkomsten under inkomståret med ledning av preliminär deklaration, avgiven av den skattskyldige. Ändrades inkomsten under inkomståret, så att den mera väsentligt komme att avvika från den inkomst, som legat till grund för den preliminära debiteringen, borde efter ansökan hos vederbörande myndighet jämkning i debiteringen kunna äga rum. Sådan jämkning borde även kunna ske vid ändring i familjeförhållandena, vilken hade betydelse för taxeringen, samt då förutsättningar förelåge för medgivande av avdrag för s. k. ömmande omständigheter. Sedan debetsedlar å den preliminära skatten tillställts de skattskyldiga, skulle uppbörd av skatten ske vid uppbördsstämmor, vilkas antal kunde bestämmas antingen till sex såsom för närvarande eller till tolv (en i varje månad). Efter verkställd taxering av inkomsten för inkomståret skulle slutlig debitering ske gemensamt av statliga och kommunala utskylder, därvid preliminärt debiterad skatt avräknades. Den restskatt, som kunde återstå
161 att gälda, skulle erläggas vid någon eller några av de förut omnämnda uppbördsstämmorna, överstege preliminärskatten den slutliga skatten, skulle det överskjutande beloppet restitueras eller avräknas å den preliminära skatten för nästkommande år. Arbetsgivare med mera än en, eventuellt två anställda skulle medverka vid uppbörden av de anställdas skatter genom att vid utbetalning av lön verkställa avdrag å denna för skatten samt vid uppbördsstämma inbetala de avdragna beloppen. Arbetsgivarens skyldighet att verkställa skatteavdrag å lönen borde dock icke omfatta vissa tillfälliga arbetare. Även enligt dessa sakkunnigas mening borde vid övergången till det föreslagna uppbördsförfarandet viss skatt efterskänkas, enär i annat fall de skattskyldiga skulle drabbas av för tung skattebörda. De sakkunniga förutsatte viss förstärkning av personalen hos debiteringsförrättare och uppbördsmyndigheter med därav föranledda kostnader. En fortsatt utredning vore enligt de sakkunnigas mening erforderlig för att utröna, om en lösning av uppbördsfrågan efter de ovan angivna huvudlinjerna vore möjlig. Vid denna fortsatta utredning borde även ytterligare undersökas, huruvida icke i fråga om inkomst av tjänst en beskattning i samband med inkomstförvärvet kunde ernås med ett system, enligt vilket den preliminära skatten uträknades med tillhjälp av tabeller, vilka direkt angåve den skatt, som under vissa förutsatta omständigheter utginge å ett inkomstbelopp; beträffande vissa löntagarkategorier kunde det finnas lämpligt att komplettera tabellsystemet med en beräkning av preliminärskatten efter viss procentsats. Ifrågavarande metod för beräkning av preliminärskatten ägde det företrädet framför den förut nämnda, att hänsyn omedelbart kunde tagas till ökning eller minskning i inkomsten. Chefen för finansdepartementet, som ansåg en lösning av uppbördsfrågan efter de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna böra närmare övervägas, fann utredningen böra fullföljas efter dessa linjer, därvid den närmare utformningen av det förslag, som framkommit vid den nyss verkställda principiella omprövningen av uppbördsfrågan, lämpligen kunde anförtros åt ett mindre antal sakkunniga. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade departementschefen tre sakkunniga att inom finansdepartementet biträda med ytterligare utredning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet. I direktiven för utredningen uttalade departementschefen bland annat, att under den fortsatta utredningen även borde, såsom de sakkunniga förordat, övervägas, huruvida icke vid inkomst av tjänst den preliminära skatten för visst år kunde beräknas direkt på grundval av den under samma år inflytande inkomsten. Tidigare verkställda utredningar och däröver avgivna yttranden hade visserligen givit vid handen, att åtskilliga olägenheter vore förenade med en dylik metod för bestämmande av preliminärskatten. Då emellertid ifrågavarande metod bättre än någon annan medgåve hänsynstagande till variationer i inkomsten under löpande år, borde ytterligare undersökning ske för att utröna möjligheten av att så begränsa bell— 457050.
162 rörda olägenheter, att de icke hindrade en lösning efter denna linje, såvitt löntagare anginge. Betydelsen av en dylik lösning framginge av det förhållandet, att löntagarna utgjorde ungefär två tredjedelar av hela antalet skattskyldiga. Efter åtskilliga utredningar sedan början av detta århundrade har för vissa skattskyldiga införts beskattning vid inkomstkällan i fråga om inkomst genom utdelning å aktier. Genom förordningen den 12 februari 1943 om kupongskatt har nämligen stadgats skyldighet att utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt till staten i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag för den, som är berättigad lyfta utdelningen, därest antingen den utdelningsberättigade är fysisk person, vilken ej är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, eller oskift dödsbo efter sådan person eller utländskt bolag eller juridisk person, som enligt 25 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall likställas med utländskt bolag, och utdelningen ej är hänförlig till inkomst av rörelse, som här bedrivits, eller den utdelningsberättigade genom annat fång än arv eller testamente förvärvat rätt till utdelningen utan att också hava förvärvat aktien. Skyldighet att utgöra kupongskatt åligger under vissa förutsättningar även utdelningsberättigad, som uppträder såsom bulvan för annan. Aktiebolag skall vid utbetalande av utdelning innehålla för gäldande av kupongskatt, erforderligt belopp. Kupongskatt utgår med 20 procent av utdelningen. Såsom förut omnämnts, hava även enskilda personer framkommit med förslag till uppbördsfrågans lösning. Av dessa torde ett förslag, som framlagts av numera avlidne f. d. professorn Karl Ljungberg, i den allmänna diskussionen hava tilldragit sig viss uppmärksamhet. Ljungbergs förslag innebar, att preliminär skatt för inkomst skulle uttagas under samma år, som inkomsten uppbars. Nämnda skatt skulle beräknas med ledning av den inkomst, som fanns angiven i senast upprättade taxeringslängd, samt uträknas efter skattesatser, som för statsskatten, respektive de kommunala skatterna fastställts året näst före inkomståret. De belopp, som skulle erläggas i preliminär skatt, skulle upptagas i en skattebok, som före inkomstårets ingång tillställdes den skattskyldige. För skattskyldig arbetstagare skulle skatteboken angiva antagen inkomst och preliminär skatt samt dessutom det procenttal, som nämnda skatt utgjorde av inkomsten i fråga. Arbetsgivaren skulle vid varje utbetalning av lön innehålla så stor del av denna, som motsvarade sagda procenttal. För annan skattskyldig än arbetstagare skulle den preliminära skatten förfalla till betalning med en fjärdedel sista dagen av varje kvartal. Den skattskyldige kunde göra inbetalningar, när han så önskade, blott h a n iakttog, att å varje förfallodag inbetalts så mycket, som då förföll till betalning. Skilde sig den antagna inkomsten avsevärt från den, som kom att uppbäras under beskattningsåret, kunde jämkning av den preliminära skatten äga rum.
163 Om skattskyldig jämte löneinkomst hade inkomst exempelvis av kapital eller rörelse, borde, därest sistnämnda inkomst vore obetydlig i förhållande till lönen, skatten å kapital- eller rörelseinkomsten erläggas i samband med skatten å löneinkomsten. Vore däremot inkomsten av kapital eller rörelse mera betydande, borde särskild skattebok för berörda inkomst utfärdas. Redovisning av inbetald skatt skulle ske sålunda, att skattemärken eller skattecheckar inköptes och inklistrades i skatteboken. Efter varje kvartals utgång skulle skatteboken uppvisas för uppbördsmyndigheten, som kontrollerade, att vederbörlig inbetalning skett. Ur skatteboken skulle samtidigt frånskiljas en kupong, varav framgick, hur stort skattebelopp som inbetalts; kupongen skulle därefter insändas till länsstyrelsen för att tillställas vederbörande debiteringsförrättare, som gjorde anteckning om inbetald skatt i vederbörlig längd. Länsstyrelsen skulle tillställa kommunerna dem tillkommande skatt. Sedan taxering ägt rum, skedde debitering av den slutliga skatten, varvid preliminärt inbetald skatt avräknades, överstege den slutliga skatten, vad som preliminärt inbetalats, skulle skillnaden därefter uppbäras; hade preliminärt för stort belopp erlagts, skulle mellanskillnaden restitueras eller gå i avräkning mot följande års preliminära skatt.
3 KAP.
Uppbörd av skatt vid inkomstkällan i vissa utländska stater. I Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder, del I (SOU 1941:5), finnes intagen redogörelse för de skilda former av beskattning vid inkomstkällan, som införts i England, Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakiet, Norge och Finland. Till denna redogörelse hänvisar uppbördsberedningen. Nedan redogöres för den lagstiftning, som under år 1943 ägt rum i några främmande stater i syfte att införa eller giva utsträckt tillämpning åt ett system med skatt i samband med inkomstförvärvet. I Amerikas Förenta Stater har genom Current Tax Payment Act of 1943 föreskrivits skyldighet för arbetsgivare att innehålla 20 procent av det belopp, varmed anställds lön överstiger visst belopp, approximativt motsvarande det för honom medgivna skattefria person- och familjeavdraget; för skattskyldiga med lägre inkomster har med hänsyn till att viss del av värnskatt under alla förhållanden måste erläggas fastställts särskilt minimum för skatteavdraget. Den anställde skall till arbetsgivaren avlämna skriftlig uppgift om civilstånd, barnantal, annan försörjningsplikt m. m. På grundval av nämnda uppgifter skall arbetsgivaren uträkna och av lönen innehålla därå belöpande skatt. Alternativt må avdraget approximativt beräknas med tillhjälp av fastställda tabeller. Arbetsgivaren skall till ett uppbördsverk avlämna redovisning över innehållna skattebelopp före utgången av januari, april, juli och oktober månader. Före januari månads utgång skall han till den anställde utfärda kvitto å beloppet av de under föregående år verkställda skatteavdragen. Efter inkomstårets utgång avgives skattedeklaration. Överstiger eller understiger beloppet av skatteavdragen den skatt, som vederbörande enligt skattelagen har att erlägga, skall arbetsgivaren efter uppbördsverkets bestämmande företaga erforderlig ef terjustering av skatteavdragen å den utgående lönen. Vissa undantag från skyldigheten att vidkännas skatteavdrag å lön stadgas för militär personal å aktiv stat, lantbruksarbetare, hembiträden, präster m. fl. Lön eller ersättning, utbetald till i Förenta Staterna ej fast bosatt utlänning, skall icke heller bliva föremål för skatteavdrag enligt den nya lagen. Sistnämnda bestämmelse torde framför allt gälla utländska sjömän, som mönstrat på amerikanska båtar. (Dessa senare torde i stället drabbas av ett under år 1942 infört 30-procents skatteavdrag.)
165 För den, som uppbär annan inkomst än av lön eller större löneinkomst, beträffande vilken det ovannämnda 20-procentsavdraget icke förslår att täcka den slutliga skatten, stadgar lagen skyldighet att avgiva preliminär deklaration den 15 mars under inkomståret för beräkning av skatten för detta år; samtidigt skall avlämnas efterdeklaration beträffande föregående års inkomst. Nämnda preliminära deklaration kan sedermera justeras genom ny preliminär deklaration den 15 juni, den 15 september eller den 15 december under inkomståret. Den, som i preliminär deklaration uppgiver inkomst, för vilken den preliminära skatten med viss procent understiger den slutliga skatten, straffas med böter. I England har tidigare skatt vid inkomstkällan uttagits i fråga om arrendeinkomster, räntor, dividender eller annuiteter, som erläggas i England, samt inkomst av tjänst, som uppbäres av statstjänstemän och tjänstemän vid järnvägsföretag. Beträffande övriga löntagare har skatten efter verkställda taxeringar, avseende halvår, uppburits tio månader efter inkomstens förvärvande. Under år 1943 har för parlamentet framlagts ett förslag till lag om skatt vid inkomstkällan för veckolöntagare. Enligt detta fastställes av arbetsgivaren vid slutet av varje vecka det skattebelopp, som löntagaren är skyldig erlägga för den sammanlagda löneinkomsten till och med nämnda tidpunkt. Skattebeloppet uträknas efter den totala löneinkomsten, minskad med en proportionell del av de årliga avdrag vid taxeringen, som vederbörande är berättigad åtnjuta. Det skattebelopp, som skall avdragas en viss vecka, utgöres av den skatt, som svarar mot den sammanlagda inkomsten till och med den ifrågavarande veckan, minskad med den skatt, som redan avdragits föregående veckor under året (»ackumulativ skatt»). Med det angivna sättet för beräkning av skatteavdragen komma dessa att hålla jämna steg med den slutligen utgående skatten, och man undviker för stora skatteavdrag vid fluktuerande inkomster, vilket skulle kunna bliva följden, om man vid bestämmandet av skattebeloppet endast toge hänsyn till inkomsten under en viss vecka. Om lönen tillfälligt sjunker eller upphör, kan det inträffa, att skatten till och med slutet av en viss vecka blir mindre än det sammanlagda skattebelopp, som avdragits föregående veckor. I dylika fall skall arbetsgivaren omedelbart återbetala skillnadsbeloppet. Denne torde i regel för dylik återbetalning hava tillgängliga skattemedel, som avdragits för andra anställda. Är så icke fallet, erhåller arbetsgivaren medel från statskontoret (the Inland Revenue). Den ackumulativa skatten till och med årets sista vecka (den totala skatten på inkomsten för hela året, sedan vederbörlig hänsyn tagits till hela årets avdrag vid taxeringen) kommer, med vissa obetydliga undantag, att bliva lika med den slutliga skatt, som löntagaren har att betala för det ifrågavarande året. Vid fluktuerande lön tenderar systemet att utöva en utjämnande inverkan på den verkliga nettoinkomsten från vecka till vecka, ty under veckor med högre inkomst komma skatteavdragen att bliva proportionsvis större och
166 under veckor med lägre inkomst proportionsvis mindre; eventuellt kan ifrågakomma återbetalning av skatt. Om en löntagare är borta från arbetet på grund av sjukdom och ej erhåller någon lön, kan det vid hans återkomst till arbetet visa sig, att han är berättigad till återbetalning av skatt. Skatten till och med slutet av den vecka, under vilken h a n återvänder till arbetet, kan nämligen vara mindre än den skatt, som avdragits, innan han blev sjuk. Systemet anses icke komma att medföra besvärliga uträkningar för arbetsgivaren. Varje löntagare erhåller av statskontoret ett nummer, hänvisande till en kod, som angiver honom vid taxeringen tillkommande avdrag, och kodnumret meddelas arbetsgivaren i god tid före skatteårets början. Arbetsgivaren erhåller också skattetabeller, som utvisa den ackumulativa skatten för varje kodnummer och varje förekommande sammanlagt lönebelopp till och med slutet av varje vecka under året. Vid bestämmande av skatteavdraget för viss vecka avläser arbetsgivaren ur tabellerna (under det för den ifrågavarande anställde tillämpliga kodnumret) den ackumulativa skatten å lönen till och med slutet av ifrågavarande vecka. Arbetsgivaren avdrager därefter å lönen för nämnda vecka skillnaden mellan den ackumulativa skatten till och med slutet av nämnda vecka och den sammanlagda skatt, som avdragits föregående veckor; överstiger den senare skatten den förra återbetalas skillnaden. Ett skatteavdragskort tillhandahålles arbetsgivaren av vederbörande skatteinspektör för varje löntagare, och på detta skola utbetalda löner och avdragna skattebelopp antecknas vecka för vecka. Arbetsgivaren inbetalar varje månad den av honom innehållna skatten till vederbörande skatteuppbördsman. Rör det sig om mindre belopp, kunna inbetalningarna verkställas kvartalsvis. Efter beskattningsårets utgång insänder arbetsgivaren skatteavdragskorten till skatteuppbördsmannen; vid samma tidpunkt utfärdar arbetsgivaren åt den anställde intyg om beloppet av den skatt, som under beskattningsåret innehållits. Uppgår den under beskattningsåret innehållna skatten till högre eller lägre belopp än den slutliga skatten, utjämnas skillnaden sålunda, att för kommande beskattningsår en kod fastställes, som tager hänsyn till skillnadsbeloppet. Är den innehållna skatten större än den slutliga, äger dock löntagaren påfordra omedelbar utbetalning av överskottet. Om löntagaren under beskattningsåret blir berättigad till större avdrag vid taxeringen, än tillämpad kod medgiver, har han att anmäla förhållandet till skatteinspektören, varefter denne bestämmer, att en mot det större avdraget svarande kod i fortsättningen skall tillämpas vid verkställandet av skatteavdrag, samt lämnar arbetsgivaren meddelande om beslutet. Då anställd flyttar från en arbetsgivare till en annan, lämnar den förre arbetsgivaren statskontoret meddelande härom samt den anställde intyg om ditintills under året utbetald lön och innehållen skatt. Den anställde överlämnar intyget till den nya arbetsgivaren, vilken upplägger ett nytt skatteavdragskort och fortsätter att verkställa skatteavdrag. Då en arbetsgivare anställer en person, vilken icke tidigare vidkänts skatteavdrag, har arbetsgivaren att omedelbart underrätta skatteinspektören här-
167 om för att denne skall bestämma den kod, enligt vilken skatteavdrag skall verkställas. Tills så skett, avdrages skatt i enlighet med en kod, som gäller för ogift person med relativt låga avdrag vid taxeringen. Statskontoret kontrollerar riktigheten av de av arbetsgivarna avdragna och till kontoret insända skattebeloppen dels genom granskning av de inkomna skatteavdragskorten, dels genom en löpande stickprovsrevision hos arbetsgivarna. Parlamentet har antagit ovannämnda lagförslag med det tillägget, att det skall avse icke blott veckoavlönade utan även andra löntagare. I Finland har sedan några decennier skatt vid inkomstkällan uttagits beträffande dividender (utdelningar) från aktiebolag. Genom lagen den 6 augusti 1943 om förskottsuppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatt, vilken trätt i kraft den 1 januari 1944, har i fråga om nämnda skatt införts en förskottsuppbörd, vilken är anordnad i det stora hela på samma sätt, som i vårt land föreslagits av Sandström och Laurin. Enligt lagen den 22 december 1943 om temporär förskottsuppbörd av kommunalskatt, vilken lag gäller i fråga om skatter, som skola uppbäras för åren 1943—47, kunna kommunalfullmäktige på landet och i stad besluta, att i avräkning å de skatter, som vid kommunaltaxeringen påföras, skall vid en eller flera förskottsuppbörder under beskattningsåret erläggas viss av fullmäktige beslutad del, dock högst två tredjedelar, av den skatt, som påförts vid den närmast föregående kommunaltaxeringen. Då kommunalskatt, som skall påföras skattskyldig, kan väntas understiga den vid närmast föregående taxering påförda skatten med minst en tredjedel, skall efter ansökan förskottet fastställas på grundval av det belopp, till vilket den skatt, som skall påföras, prövas uppgå. Förskottsskatt, som icke uppgår till 400 mark, påföres icke. 1 1
Under år 1944 har även i Australien införts ett »källskattesystem>.
4 KAP.
Olika metoder för beräkning av preliminär skatt. Såväl det allmänna som de skattskyldiga äga intresse av att ett uppbördssystem är så ordnat, att skatten för viss inkomst erlägges samtidigt som inkomsten förvärvas eller i varje fall i så nära samband med inkomstförvärvet som möjligt. Endast ett sålunda anordnat system kan beräknas erbjuda full effektivitet för det allmänna, d. v. s. inbringa största möjliga del av den skatt, som skall utgöras för inkomsten, samt en bekväm form för betalning av skatten för de skattskyldiga. Under de två senaste decennierna har man, såsom den tidigare framställningen utvisar, både från statsmakternas och de enskildas sida haft blicken öppen för de fördelar, ett uppbördssystem av den art, som ovan nämnts, skulle innebära, och även framlagt olika förslag till skapande av ett dylikt system. I de hittills framlagda förslagen har man sökt lösa frågan om en tidigare inbetalning av skatt på i huvudsak två olika sätt. Å ena sidan har man ansett sig icke böra göra någon ändring i det nuvarande uppbördssystemet utan velat avhjälpa bristerna däri genom att vid sidan av det officiella uppbördsförfarandet föreslå särskilda anordningar för en frivillig avsättning av medel för gäldande av skatt. Ett av dessa förslag har även genomförts och föranlett utfärdande av förordningar om erkända skatteförmedlingskassor och om utskyldsbetalning genom dylika kassor. De medel, som under viss tid inbetalas till de ifrågavarande kassorna, äro avsedda att gälda den under samma tid förfallande skatten och icke den skatt, vilken belöper på den inkomst, som användes för avsättningen. Eftersläpningen av skatten upphäves sålunda icke, även om den något reduceras. Å andra sidan har man föreslagit mera eller mindre genomgripande ändringar i själva uppbördssystemet för att åstadkomma ett närmande av skattebetalningen till inkomstförvärvet. Av hithörande förslag var det av 1936 års uppbördskommitté avgivna i nämnda avseende minst genomgripande. Enligt 1924 års uppbördssakkunnigas förslag, såvitt detsamma avsåg andra skattskyldiga än nytillträdande, förkortades tiden mellan inkomstförvärvet och skattebetalningen i allenast något större utsträckning än enligt systemet med skatteförmedlingskassor. I vad förslaget avsåg nytillträdande skattskyldiga innebar detsamma dock, att skatten för viss inkomst erlades samtidigt som inkomsten förvärvades. Enligt Sandströms och Laurins förslag var förhållandet detsamma; Laurins förslag omfattade dock allenast inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. I fråga om metoden för beräknande av
169 den förskottsskatt eller preliminära skatt, som uttogs samtidigt med inkomstens förvärvande, förelåg viss skillnad mellan 1924 års uppbördssakkunnigas förslag, å ena, samt Sandströms och Laurins förslag, å andra sidan, i så måtto, att enligt det förra förslaget nämnda skatt utgjorde 9/io av nästföregående års sammanlagda utskyldsbelopp, under det att enligt de senare förslagen berörda skatt beräknades beträffande inkomst av tjänst enligt skattetabeller eller efter viss procentsats och beträffande tillfällig förvärvsverksamhet och kapital likaledes efter viss procentsats, varvid hänsyn togs till den löpande inkomsten, samt beträffande inkomst av fastighet och rörelse (enligt Sandströms förslag) i förhållande till de under nästföregående år debiterade utskylderna. I samtliga förslag till tidigare inbetalning av utskylder har förutsatts, att avräkning skall äga rum av den preliminära skatten mot den slutliga skatt, som påföres efter verkställd taxering. Såsom ovan framhållits, bör å ett skatteuppbördssystem ställas det kravet, att skatten gäldas för ett inkomstbelopp, då detta uppbäres eller, om så ej kan ske, inom relativt kort tid därefter. För löntagare skulle detta innebära, att skatten skulle utgöras för löneperiod, d. v. s. som regel för vecka, tio eller fjorton dagar eller månad. Ägare av annan fastighet än jordbruksfastighet uppbära inkomst för månad eller kvartal, och ägare av kapital lyfta inkomst för halvt eller helt år; skatt skulle sålunda utgå för samma perioder. Vad åter jordbrukare och rörelseidkare angår, uppbära ju dessa — i varje fall de senare — som regel inkomst dagligen. Då skatt icke lämpligen k a n uttagas så ofta, skulle, såsom nu sker i fråga om omsättningsskatten, skatt kunna uttagas för månad. Våra nu gällande skattelagar avse, genom bestämmelser om rätt till en mångfald avdrag av olika slag från bruttoinkomsten samt om skattens progression, att åvägabringa en beskattning, som tager hänsyn till den individuella skatteförmågan. Med ett så utformat skattesystem k a n icke förrän efter utgången av ett beskattningsår fastställas det belopp, som skall utgöras i skatt. Vill man med bibehållande av vårt nuvarande skattesystem — och häri föreslår uppbördsberedningen i enlighet med direktiven för utredningen icke några väsentliga ändringar — redan under beskattningsåret uttaga skatt för därunder inflytande inkomst, torde detta därför icke kunna ske annorlunda än genom uppbärande av förskott å den slutliga skatten. Beredningen finner således, i likhet med tidigare utredningar, att den skatt, som under beskattningsåret uttages å därunder utgående inkomst, bör gå i avräkning mot den slutliga skatt, som påföres efter taxering i nuvarande ordning. E n förskottsskatt kan tänkas utgå enligt skilda beräkningsgrunder. Den kan uttagas på grund av debitering, verkställd av vederbörande myndighet, eller, utan att sådan debitering sker, med ledning av särskilda tabeller, vilka angiva skatten efter viss utdebitering för olika inkomstbelopp, beräknade för viss tidsperiod, under förutsättning, att avdrag från inkomsten medgives med antaget belopp, eller slutligen med viss procent av inkomsten. Enligt uppbördsberedningens mening innebure det obestridligen åtskilliga
170 fördelar, om den preliminära skatten alltid kunde utgå på grund av debitering, verkställd av myndighet. Härvid vore skatten före betalningstillfället fixerad, och detta skulle medföra fördelar både för myndigheten och de skattskyldiga; myndigheten skulle kunna kontrollera, att just det debiterade beloppet inflöte, och för de skattskyldiga skulle debiteringen utgöra en garanti för att riktiga skattebelopp påfördes. En debitering, som hänförde sig till inkomsten under en av de ovan nämnda inkomstperioderna, skulle emellertid, såsom tydligt är, vara praktiskt ogenomförbar. Skall preliminär skatt utgå efter debitering, måste debiteringen avse en längre period, lämpligen som regel icke kortare än, liksom för närvarande, ett år, samt verkställas före inkomstårets ingång. Till grund för debiteringen kan då läggas icke en faktiskt uppburen inkomst utan en antagen inkomst; en dylik anordning måste emellertid bliva behäftad med brister, då i många fall större avvikelser mellan de nämnda inkomsterna kunna förekomma. Ifrågavarande beräkningssätt bör kunna användas beträffande samtliga förvärvskällor. En metod, enligt vilken preliminärskatten uttages med ledning av förut nämnda tabeller eller med viss procent av inkomsten, synes bäst lämpad att använda i fråga om sådana förvärvskällor, beträffande vilka från bruttoinkomsten i regel avgår endast en mindre del som avdrag för omkostnader. Förvärvskällor av denna art äro tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet (av annat slag än avyttring av egendom och lotterispel) samt kapital. Vad angår förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse är emellertid nämnda metod icke användbar, enär omkostnadsavdragen i nämnda förvärvskällor äro betydande. Visserligen kan i fråga om rörelse för en viss bransch approximativt fastslås, hur stor del bruttovinsten utgör av omsättningen. Däremot är det med hänsyn till skillnaden i olika rörelsers omkostnader nästan ogörligt att fastställa någon procentsats, som generellt skulle utvisa, hur stor nettovinsten är i förhållande till omsättningen. Detsamma torde kunna sägas vara förhållandet beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet. Den mest ändamålsenliga formen av skatteuppbörd är den, som innebär, att skatten uttages samtidigt med utbetalandet av det belopp, vara skatten utgår, så att den skattskyldige lyfter endast det belopp, som återstår, sedan skatten avdragits. En dylik anordning kan tänkas i fråga om förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet (med det ovan nämnda undantaget) och kapital, i vilka man, såsom förut framhållits, i regel kan räkna med relativt obetydliga omkostnadsavdrag; bruttoinkomsten utgör således till väsentligaste delen även nettoinkomst. Beträffande inkomsten från berörda förvärvskällor är det med andra ord möjligt att genomföra en — om ock allenast approximativ — »skatt vid källan». Annorlunda är förhållandet i fråga om förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse. Från bruttoinkomsten av dessa kunna vid taxering medgivas så många avdrag av olika natur, att det är omöjligt att, då en inkomst inflyter, avgöra, huru stor del av denna som är nettoinkomst. För övrigt är det tydligen alldeles otänkbart, att vid varje likvid för köpta varor i en rörelse avdrag skulle ske för
171 skatt. Detsamma torde gälla även beträffande jordbruksfastighet och annan fastighet, även om transaktionernas antal icke är så stort som i fråga om rörelse. Det får därför anses vara klart, att en källbeskattning icke k a n tänkas, såvitt angår de sistnämnda förvärvskällorna. Den preliminära skatten för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse torde, såsom ovan framhållits, böra bestämmas genom debitering, vilken lämpligen icke bör verkställas för kortare perioder än ett år. Denna debitering bör ske på grundval av en inkomst, som vederbörande skattskyldig kan beräknas komma att uppbära under året. Berörda metod för beräkning av preliminär skatt beträffande inkomst från näringsverksamhet förekommer i Amerikas Förenta Stater, Tyskland och Finland. I förstnämnda land beräknas preliminärskatten med ledning av preliminär deklaration, i de båda sistnämnda länderna utgår densamma med det belopp, som vid senast verkställda taxering påförts vederbörande. Det är givet, att det är förenat med betydande svårigheter att beräkna inkomsten för ett kommande år. Vanligen torde man väl vid en dylik beräkning nödgas utgå från den inkomst, som vederbörande haft under något år före det år, beräkningen avser, samt justera nämnda inkomst med hänsyn till de förändringar däri, som kunna förväntas uppkomma under inkomståret. För att kunna verkställa en dylik förhandsberäkning av preliminärskatten är debiteringsmyndigheten tydligen beroende av medverkan från den skattskyldige. Sådan medverkan torde dock vara erforderlig endast i sådana fall, då inkomsten under inkomståret kan beräknas komma att i högre grad avvika från en under ett tidigare år uppburen inkomst, vilken är för debiteringsmyndigheten känd. I andra fall synes lämpligen sistnämnda inkomst kunna antagas komma att utgå jämväl för inkomståret. Det kunde härvid synas naturligt, att den blivande inkomsten beräknades till samma belopp, som vederbörande enligt taxering förvärvat under året näst före inkomståret' Da preliminärskatten för underlättande av skattebetalningen bör uppbäras under ett relativt stort antal uppbördsterminer, jämnt fördelade under inkomståret, bör emellertid debiteringen av berörda skatt vara verkställd före inkomstårets ingång eller i varje fall så tidigt i början av nämnda år, att taxering av inkomsten för nästföregående år icke slutförts och i regel icke ens deklaration rörande samma inkomst avgivits. Vederbörande myndighet äger således icke, då debitering av preliminärskatt skall verkställas, tillgång till uppgift om nämnda inkomst och kan därför ej heller lägga denna till grund for debiteringen. Den inkomst, som vid tidpunkten för debiteringen är för myndigheten känd, är den, för vilken taxering skett under året näst före inkomståret. Lägges denna inkomst till grund för debiteringen, förutsattes alltså att inkomsten under det nästföljande inkomståret kommer att vara lika med en inkomst, som uppburits cirka två år före nämnda år. Det är tydligt, att i många fall ifrågavarande inkomster avsevärt skilja sig från varandra I dessa fall bör det ligga både i de skattskyldigas och i det allmännas intresse, att den inkomst, som skall ligga till grund för debiteringen, beräknas så, att den bättre motsvarar den inkomst, som verkligen kan förväntas inflyta un-
172 der det kommande inkomståret; vederbörande skattskyldig bör därför till debiteringsmyndigheten avlämna uppgift om nämnda inkomst, och debiteringen bör då ske på grundval av denna inkomst i stället för den senast taxerade inkomsten. Sker en beräkning av preliminärskatten för ett inkomstår med ledning av särskild uppgift från den skattskyldige i de fall, då inkomsten enligt senast verkställda taxering skulle i mera betydande mån skilja sig från den inkomst, som verkligen kan antagas komma att uppbäras under inkomståret, torde större tvekan icke behöva hysas för att som regel lägga inkomsten enligt senast verkställda taxering till grund för debitering av preliminärskatt. Den nyss omförmälda beräkningen av preliminärskatt med ledning av särskild uppgift från den skattskyldige bör kompletteras med möjlighet att under inkomståret, där så erfordras, jämka preliminärskatten, så att den bringas i så nära överensstämmelse som möjligt med den slutliga skatt, som k a n förväntas komma att bliva vederbörande påförd. Att emellertid den arbetsbelastning för debiteringsmyndigheten, som en debitering av preliminärskatt kommer att medföra, ytterligare ökas genom ifrågavarande särskilda beräkning av sådan skatt och jämkning däri är ju tydligt. I Tyskland och Finland, där, såsom tidigare sagts, preliminärskatten för näringsidkare utgår med belopp, som enligt senast verkställda taxering påförts vederbörande, k a n en dylik särskild beräkning eller jämkning under den ovan angivna förutsättningen äga rum. I Amerikas Förenta Stater, där preliminär skatt för näringsidkare alltid beräknas med ledning av deklaration, avgiven av den skattskyldige, kunna uppgifterna däri justeras i senare kvartalsvis under inkomståret avlämnade deklarationer. Den nyssnämnda metoden, enligt vilken preliminär skatt beräknas med ledning av senast verkställda taxering eller särskild uppgift (preliminär deklaration), avgiven av skattskyldig, kan utom beträffande förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, i fråga om vilka berörda metod är den enda användbara, tillämpas även såvitt angår övriga förvärvskällor. Härigenom ernås en enhetlighet beträffande beräkningen av preliminärskatten, som måste innebära en fördel. Vad beträffar förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet (av annan art än avyttring av egendom och lotterispel) samt kapital kan emellertid preliminärskatten beräknas jämväl enligt annan metod än den nyssnämnda. Nämnda skatt kan sålunda beräknas i fråga om tjänst med ledning av förut omnämnda skattetabeller eller med viss procentsats av inkomsten samt beträffande tillfällig förvärvsverksamhet (med berörda undantag) och kapital likaledes efter viss procentsats av inkomsten. E n fördel med de nämnda beräkningssätten ligger däri, att vid varierande inkomster den preliminära skatten ökas eller minskas i förhållande till ökningen eller minskningen i inkomsten. Utformas skattetabellerna så, att vid uträkningen av skatten för visst inkomstbelopp, uppburet under angiven tidsperiod, hänsyn tages till samtliga inkomstskatter samt till olika civilstånd, barnantal, ortsgrupper och kommunala utdebiteringar torde, därest skattskyldig icke har annan inkomst än sådan, som drabbas av skatt enligt tabell, och ej heller förmögenhet samt inkomsten utgår under vä-
173 sentligaste delen av året utan alltför stora variationer mellan de olika löneperioderna, den enligt tabell uträknade skatten relativt nära sammanfalla med den slutliga skatten. Har den skattskyldige jämte inkomst, för vilken skatten beräknas enligt tabell, annan inkomst eller förmögenhet eller har han rätt att vid taxering åtnjuta mera betydande avdrag, till vilka hänsyn icke tagits vid uträknande av de i tabellen angivna beloppen, eller utgår inkomsten under blott en del av året eller vid vissa utbetalningstillfällen med betydligt större belopp än eljest (t. ex. då ackordsersättning utbetalas ett fåtal gånger under året), kan större eller mindre differens mellan den preliminära och slutliga skatten uppstå. En beräkning av preliminär skatt efter viss procentsats torde giva ett mera approximativt resultat än en beräkning av sådan skatt enligt de omförmälda skattetabellerna. Vad förvärvskällorna tillfällig förvärvsverksamhet och kapital angår, torde svårigheten att beräkna preliminärskatten till belopp, som så nära som möjligt överensstämmer med den slutliga skatten, ökas därigenom, att inkomsten från nämnda förvärvskällor i regel endast utgör en biinkomst till annan inkomst och att i följd därav den slutliga skatt, som belöper på förstnämnda inkomst, med hänsyn till skatteprogressionen kommer att uppgå till olika belopp, beroende på storleken av den sistnämnda inkomsten. E n förutsättning för att preliminär skatt skall kunna beräknas enligt skattetabell eller efter viss procentsats är, att denna beräkning jämte innehållande av den beräknade skatten verkställes av den, som utbetalar det skattepliktiga beloppet. Det kan nämligen näppeligen tänkas, att åt den skattskyldige själv anförtros att uträkna skatten. Berörda beräkningssätt förutsätter alltså medverkan i fråga om inkomst av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet av arbetsgivare samt beträffande inkomst av kapital av banker och andra personer, som utbetala utdelning å aktier och andelar eller ränta å räkning hos bank eller annan penninginrättning eller å obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning. De skattetabeller, som i vissa utländska stater användas för att uträkna preliminär skatt å inkomst av tjänst, äro av olika slag. I Tyskland och Finland 1 nyttjas tabeller, vilka för inkomsten under en löneperiod, vecka, fjorton dagar eller månad, angiva den därå belöpande skatten. I England åter användas tabeller, som angiva skatten för inkomsten under den första löneperioden under inkomståret samt för den sammanlagda inkomsten till och med den andra, tredje etc. till och med den sista löneperioden under nämnda år. I sistnämnda land h a r arbetsgivaren att vid varje senare löneperiod än den första sammanräkna all inkomst, som arbetstagaren till och med sagda löneperiod uppburit, vidare med ledning av tabellen uträkna skatten för samma inkomst samt slutligen från denna skatt avdraga för tidigare löneperioder erlagd skatt. Med sistnämnda metod justeras successivt under inkomståret oriktigheter i skatteberäkningen, vilka på grund av progression eller andra omständigheter, vartill hänsyn icke tages i tabellerna, kunna I Finland inbegripas icke kommunala utskylder i de i tabellerna upptagna skattebeloppen.
174 uppkomma, därest skatten beräknas särskilt för varje löneperiod för sig, såsom sker i Tyskland och Finland. Användandet av den engelska metoden förutsätter emellertid ett betydligt större antal tabeller än som erfordras vid tillämpning av den tyska eller finska metoden; den förra metoden är därjämte mycket betungande för arbetsgivarna. Beredes de skattskyldiga möjlighet att genom myndighets försorg erhålla jämkning i preliminär skatt, därest denna kan antagas komma att i större m å n avvika från den slutliga skatten, kunna de felaktigheter vid beräkning av preliminärskatten, vilka stundom uppstå vid användning av den senare metoden, väsentligen elimineras, utan att arbetsgivarnas medverkan i högre grad behöver påfordras. Vid sådant förhållande anser uppbördsberedningen skäl icke föreligga att tillämpa den förra mera invecklade metoden. I ett från enskilt håll framfört förslag till lösning av uppbördsfrågan har förordats, att i fråga om löntagare (liksom beträffande övriga skattskyldiga) den preliminära skatten visserligen skulle grundas på senast verkställda taxering men att, såvitt angår löntagarna, nämnda skatt skulle uttagas efter den procentsats, som skatten utgjorde av inkomsten enligt berörda taxering. På så sätt skulle hänsyn kunna tagas till variationer i inkomsten under inkomståret. Ändras inkomst, civilstånd eller barnantal under detta år, giver emellertid icke en på ovannämnda sätt beräknad procentsats ett riktigt uttryck för preliminärskatten. Det torde därför ofta enbart innebära en onödig omgång för debiteringsförrättaren att uträkna ifrågavarande procentsats och för arbetsgivaren ett tyngande merarbete att procentuellt beräkna preliminärskatten; en direkt debiterad preliminärskatt torde i regel vara att anse såsom lika riktigt beräknad som en på angivna sätt procentuellt beräknad skatt. Ovan har framhållits, att en s. k. källskatt endast kan komma i fråga, såvitt angår förvärvskällorna tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida det icke kunde vara lämpligt att uttaga preliminär skatt endast å inkomsten från berörda förvärvskällor. Enligt 1924 års uppbördssakkunnigas förslag, liksom det av Sandström avgivna, avsåg preliminärskatten samtliga förvärvskällor. Däremot föreslog Laurin en begränsning av preliminärskatten till de förstnämnda förvärvskällorna, då endast i fråga om dessa avdrag för skatt kunde ske i samband med utbetalande av belopp, vartill skatten hänförde sig. I Amerikas Förenta Stater, Tyskland och Finland utgår preliminärskatt å inkomsten från samtliga förvärvskällor; i England uttages sådan skatt endast i fråga om arrendeinkomster samt inkomst av kapital och tjänst. Även om preliminär skatt, såvitt angår förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, icke kan uttagas i samband med inkomstförvärvet, erbjuder sig dock den möjligheten, att skatten k a n utgöras i nära samband därmed; skatten bör, som tidigare omnämnts, av skattskyldig kunna erläggas månadsvis, efter hand som inkomsten inflyter. Svårigheter föreligga visserligen att bestämma preliminärskatten så, att den ungefär motsvarar den slutliga skatten. Då av sistnämnda skatt dock i regel den väsent-
175 ligas te delen torde kunna uttagas under inkomståret, bör det vara en fördel både för det allmänna och de skattskyldiga, att preliminär skatt utgår jämväl för inkomst från här ifrågavarande förvärvskällor. Härtill kommer, att om dessa förvärvskällor icke medtagas i preliminärskattesystemet, vissa svårbemästrade olägenheter uppkomma, då skattskyldig övergår från preliminärbeskattad förvärvskälla till annan eller tvärtom. Slutar sålunda skattskyldig att vara arbetstagare och börjar rörelse, drabbas han (huvudsakligen) icke av skatt under en tid, som i vissa fall kan uppgå till två år; i motsatta fallet får h a n vidkännas dubbel skatt under samma tid. I det senare fallet äro olägenheterna av samma art som de, vilka sammanhänga med övergången från vårt nuvarande uppbördssystem till ett system med preliminärskatt. Dylika olägenheter i samband med övergång till ett nytt system böra kunna undanröjas genom visst efterskänkande av skatt; inträffa de, sedan systemet trätt i tillämpning, vid övergång från ett yrke till ett annat, torde knappast ett efterskänkande av skatt vara tillrådligt. Med hänsyn till vad som ovan anförts finner uppbördsberedningen, att preliminär skatt bör utgå å inkomsten från samtliga förvärvskällor. Utöver nyssnämnda inkomstskatter ingå emellertid i vårt skattesystem åtskilliga andra skatter, vilka utgå på grund av taxering. Därjämte uttagas i samband med uppbörden av skatt särskilda avgifter av olika slag. I den mån preliminär skatt anses böra utgå i avräkning å sistnämnda skatter eller avgifter, torde skatt och sådan avgift, som grundar sig på taxering, böra beräknas på grundval av senast påförda årliga taxering eller preliminär taxering samt annan avgift med ledning av senast påförda avgift. Frågan om preliminärt uttagande av här berörda skatter och avgifter behandlas närmare under 8 kapitlet. Enligt direktiven för utredningen har uppbördsberedningen att överväga en lösning av frågan om uppbörd av skatt i närmare samband med inkomstförvärvet enligt de tvenne huvudlinjer, som ovan berörts: enligt den ena bör den preliminära skatten utgå efter debitering, grundande sig å verkställd taxering, beträffande samtliga förvärvskällor, enligt den andra bör skatten i fråga om tjänst uttagas enligt skattetabeller eller med viss procentsats samt i fråga om övriga förvärvskällor efter dylik debitering. Beredningen har funnit sig böra framlägga tre alternativa förslag, betecknade såsom alternativ I, alternativ II och alternativ III, till lösning av uppbördsfrågan i ovan angivna riktning. Enligt samtliga alternativ föreslås preliminärskatten skola utgå efter debitering beträffande annan inkomst än av tjänst samt förmögenhet. I fråga om inkomst av tjänst föreslås preliminärskatten skola utgå enligt alternativ I efter debitering beträffande samtliga skattskyldiga samt enligt alternativ II med ledning av skattetabell eller med viss procentsats beträffande det övervägande antalet skattskyldiga och blott i undantagsfall efter debitering. Enligt alternativ III beräknas den preliminära skatten för omkring två tredjedelar av löntagarna skola uttagas med ledning av skattetabell, vilket antal förutsattes skola successivt ökas, medan preliminärskatten för övriga skatt-
176 skyldiga uttages efter debitering. Alternativ I och III hava i huvudsak utformats enligt den mening, som omfattas av ledamoten Sivert, under det att alternativ II i huvudsak giver uttryck åt majoritetens, ledamöterna Wigert och Jarnerup, åsikt. Under 8 kapitlet redogöres närmare för de olika förslagen. Innan uppbördsberedningen lämnar en närmare redogörelse för förslagen till ändrat uppbördsförfarande, böra först behandlas några huvudfrågor, vilka äro gemensamma för samtliga alternativ och vilkas tillfredsställande lösning dessutom torde utgöra en förutsättning för genomförande av alternativen, vilketdera man nu än väljer. De frågor, som här avses, röra gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder, utdebitering av skatt och budgetår, såvitt angår kommun eller annan kommunal samfällighet ävensom staten, samt ändrad folkbokföring.
5 KAP.
Gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder. Nu gällande bestämmelser om debitering, uppbörd och indrivning av kronoutskylder återfinnas i uppbördsreglementet den 14 december 1917; indrivningsförfarandet regleras därjämte genom restindrivningsförordningen den 13 november 1931. För Stockholm äro motsvarande bestämmelser meddelade i uppbördsreglementet för Stockholm den 17 april 1936. Med kronoutskylder förstås i uppbördsreglementet årliga utskylder och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän författning eller med tillämpning av särskilda, av Kungl. Maj:t meddelade stadganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden. De årliga utskylder, som för närvarande utgå till kronan, äro statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet. Andra utskylder till kronan, som uttagas i samband med kronouppbörden, äro utskiftningsskatt och ersättningsskatt. I samma ordning utgöras jämväl landstingsmedel och tingshusmedel, vilka äro att hänföra till kommunala utskylder. Enligt 48 § lagen om landsting ombesörjer länsstyrelsen, på landstingets därom framställda begäran, uppbörd av landstingsmedel i samband med kronoutskylderna. Med stöd av berörda stadgande hava samtliga landsting uppdragit åt vederbörande länsstyrelse att omhänderhava uppbörden av landstingsmedel. Enligt förordningen den 30 juni 1933 är länsstyrelse skyldig att på begäran av tingshusbyggnadsskyldige ombesörja även uppbörden av tingshusmedel i sammanhang med kronoutskylderna. I denna ordning torde uppbörden ske endast i ett mindre antal tingslag, år 1940 i 56 av rikets 181 tingslag. I övriga tingslag fördelas det till utdebitering beslutade beloppet på de i tingslaget ingående kommunerna, vilka inleverera sin andel samt uttaga motsvarande belopp i samband med kommurialutskylderna. De avgifter, som uppbäras i sammanhang med kronouppbörden, äro pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering, olycksfallsförsäkringsavgifter, skogsvårdsavgifter, annuiteter å avdikningslån, annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor, riddarhuskapitationsavgifter, vissa försäkringsavgifter, avgifter till hushållningssällskap samt debetsedelslösen. Härutöver uttagas i samband med kronoutskylderna i vissa län även andra avgifter, t. ex. vattenavgifter till befrämjande av fisket, annuiteter å lån till vissa fonder m. fl. 12—457050.
178 Enligt allmänna uppbördsreglementet verkställes debitering av kronoutskylder på landet och i stad, där magistrat ej finnes (fögderistad), av häradsskrivaren samt i annan stad (utom Stockholm) av magistraten eller, där särskild tjänsteman (kronokassör eller motsvarande tjänsteman) finnes därtill förordnad, av denne under magistratens inseende och ansvar. I Stockholm ombesörjes debiteringen av överståthållarämbetet. Uppbörden av kronoutskylder förrättas på landet och i fögderistad genom postverkets försorg under två allmänna uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20 november under taxeringsåret och den andra från och med den 25 april till och med den 5 maj påföljande år. I stad med magistrat (utom Stockholm) verkställes uppbörden av kronoutskylder av magistraten eller, där särskild tjänsteman (kronokassör eller motsvarande tjänsteman) finnes därtill förordnad, av denne under magistratens inseende och ansvar vid två allmänna uppbördsstämmor, vilka äga rum den första viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 5 till och med den 20 november under taxeringsåret och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 25 april till och med den 5 maj påföljande år. 1 Genom särskilda kungörelser har beträffande ett femtontal magistratsstäder medgivits, att de allmänna uppbördsstämmorna må hållas, utom av kronokassören, jämväl av de banker, med vilka magistraten träffat avtal om uppbördens förrättande. I en av dessa städer (Gävle) må uppbörden därjämte verkställas av postverket. I fråga om två magistratsstäder (Kalmar och Lund) har Kungl. Maj:t medgivit, att uppbördsstämmor må hållas av drätselkammaren och de banker, med vilka drätselkammaren träffat dylikt avtal. Uppbörden av kronoutskylder i Stockholm förrättas genom överståthållarämbetets försorg vid två uppbördsstämmor, vilka skola vara avslutade den första den 20 november under taxeringsåret och den andra den 5 maj nästföljande år. Vid dessa skall uppbörden, i den mån den ej äger rum å skatteverket, verkställas av postverket och de banker, med vilka överståthållarämbetet därom träffat avtal. Kronoutskylder, vilka påförts på grund av beslut, som fattats av mellankommunala prövningsnämnden senare än den 5 oktober eller av länsprövningsnämnd senare än den 10 oktober (av Stockholms stads prövningsnämnd senare än den 20 oktober) under taxeringsåret, eller på grund av utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, hinna icke debiteras i så god tid, att de av de skattskyldiga kunna gäldas vid den första av de allmänna uppbördsterminerna eller uppbördsstämmorna. De uppbäras därför i särskild ordning. Inbetalningen verkställes sålunda till länsstyrelsens (överståthållarämbetets) postgirokonto för ifrågavarande utskylder å tid, som länsstyrelsen (överståthållarämbetet) i varje särskilt fall bestämmer. 1
Uppbörd av värnskatt för budgetåret 1944/45 äger rum på landet och i fögderistad under uppbördstermin från och med den 3 till och med den 10 mars 1945 samt i stad vid uppbördsstämma, som hålles viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 1 till och med den 15 februari 1945.
179 Över utskylder, som icke erlagts vid uppbörds termin eller uppbördsstämma, upprättas restlängd. Denna uppgöres för landet och fögderistad av landskontoret samt för annan stad (utom Stockholm) av den uppbördsman, som förrättat uppbörden. Ett exemplar av restlängden överlämnas till utmätningsmannen, som är på landet och i fögderistad landsfiskal eller annan särskilt förordnad utmätningsman (finnes i fögderistad stadsfogde skall dock denne vara utmätningsman) samt i annan stad (utom Stockholm) stadsfogde. I Stockholm handhaves restindrivningen av överståthållarämbetet. Bestämmelser om debitering, uppbörd och indrivning av kommunalutskylder hava meddelats i lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet, lagen samma dag om kommunalstyrelse i stad samt lagen samma dag om församlingsstyrelse. Vidare återfinnas bestämmelser rörande indrivningen i restindrivningsförordningen. För Stockholms del innehållas bestämmelser i nämnda avseenden i lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stock; holm, lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm samt uppbördsreglementet för Stockholm. De utskylder, som uppbäras vid kommunaluppbörden, utgöras av allmän kommunalskatt (fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt), som utgår till kommun (stad, landskommun, köping) och municipalsamhälle, avgifter till församling, kyrklig samfällighet eller skoldistrikt, som icke sammanfaller med stad eller landskommun, samt skogsaccis. I den allmänna kommunalskatten ingår, såsom ovan nämnts, i ett flertal kommuner tingshusmedel. Till hithörande kommunala utskylder torde även böra räknas allmän kyrkoavgift, som inbetalas, till kyrkofonden och utgår i förhållande till det antal skattekronor, för vilket församlingsavgifter erläggas; med kyrkofondens inkomster gäldas bland annat utgifter för församlingarnas gemensamma ändamål. I sammanhang med kommunaluppbörden uttagas i åtskilliga kommuner — i synnerhet i städer, köpingar och municipalsamhällen — vissa kommunala avgifter av olika slag, såsom sotnings-, renhållnings- och snöskottningsavgifter. På landet åvilar debiteringen av kommunalutskylder kommunalnämnden. I större kommuner ombesörjes emellertid denna uppgift på kommunalnämndens ansvar av avlönade tjänstemän. I stad (utom Stockholm) åligger det magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren att ombesörja den del av debiteringen, som består i upprättande av debiterings- och uppbördslängd; i regel upprättas emellertid denna på drätselkammarens ansvar av någon dess tjänsteman. Drätselkammaren har alltid att utfärda debetsedlar. I Stockholm ombesörjes även debiteringen av kommunalutskylder av | överståthållarämbetet. På landet skall stämma för uppbörd av de kommunalutskylder, som debiterats på grund av senaste taxering, hållas före februari månads utgång under året näst efter taxeringsåret på lämpligt ställe inom kommunen av kommunalnämnden eller, på dess ansvar, av vissa dess medlemmar eller kommunens tjänstemän, såvida icke kommunalstämman eller, där kommunalfull-
180 mäktige finnas, dessa annorledes bestämt om tiden eller sättet för uppbörden. En av 1936 års uppbördskommitté verkställd undersökning 1 rörande antalet uppbördsstämmor för kommunalutskylder och de tider, då nämnda stämmor höllos, under år 1935 — vid vilken undersökning uppgifter erhöllos från 2 408 landskommuner — gav vid handen, att i 1 372 av dessa, motsvarande 57 procent av hela antalet, förrättades kommunaluppbörd vid två stämmor, i 885 kommuner, motsvarande närmare 37 procent av hela antalet, ägde uppbörden rum vid tre stämmor, i 105 kommuner eller något mera än 4 procent av hela antalet, höllos fyra stämmor och i 43 kommuner förrättades uppbörden vid en stämma. I 2 kommuner höllos fem uppbördsstämmor och i 1 kommun sex stämmor. Av 184 municipalsamhällen förrättade 90, motsvarande 49 procent av hela antalet, uppbörd vid två stämmor, 85 eller 46 procent uppbörd vid en stämma och 9 uppbörd vid tre stämmor. Vad beträffar de tider, då kommunala uppbördsstämmor hållas, framgick av den verkställda undersökningen, att i fråga om landskommunerna uppbördsstämmor företrädesvis höllos i februari (90 °/o av antalet landskommuner), juli (44 % ) , september (35 % ) , augusti (28 %>) och juni (16 % ) . Uppbördsstämmor förekommo även i mars (7 °/o), maj (9 °/o) och oktober (7 % ) , medan uppbörd under övriga av årets månader förekom endast i undantagsfall. Sålunda förekommo uppbördsstämmor i april i två procent av antalet kommuner, i januari i allenast en procent och i november i lika obetydlig utsträckning, medan uppbörd ägde rum i december endast i 7 kommuner, motsvarande 0,3 procent. De uppbördsstämmor, som uppgivits äga m m under sistnämnda båda månader, torde i allmänhet hava avsett uppbörd av skogsaccis. I municipalsamhällena höllos uppbördsstämmor företrädesvis i februari (35 °/o), mars (27 %), juli (21 %) och augusti (23 %). Vidare förekommo uppbördsstämmor mera allmänt i april (13 °/o), maj (9 °/o), juni (11 °/o) och september (13 %), medan under övriga månader uppbörd endast undantagsvis förekom. I stad (utom Stockholm) verkställes uppbörden av kommunalutskylder, med iakttagande av därom i drätselkammarens reglemente givna föreskrifter, av drätselkammaren å tid och i ordning, som bestämmas av stadsfullmäktige. Enligt ovan berörda undersökning verkställdes uppbörden i 96 städer eller 84 procent av hela antalet vid tre stämmor och i 13 städer, motsvarande något över 11 procent, vid fyra stämmor. I 3 städer höllos fem uppbördsstämmor och i 2 städer två stämmor. I fråga om tiden för uppbörden voro i städerna de vanligaste uppbördsmånaderna mars (79 °/o), juni (67 °/o) och september (81 % ) . Tämligen allmänt förekom uppbörd även under juli (24 %>), augusti (17 %>) och februari (14 °/o). Undantagsvis ägde uppbörd ram i april (6 °/o), i maj (8 °/o) och i oktober (6 °/o), medan i stad i intet fall uppbörd ägde rum under någon av årets övriga tre månader, januari, november och december. I vissa städer och även i åtskilliga landskommuner får inbetalning av kommunalutskylder, förutom å uppbördsstämma, ske även genom bank eller 1
SOU 1938:46, sid. 118, 119.
181 postverket. I ett hundratal landskommuner och municipalsamhällen förrättas uppbörden uteslutande genom postverkets försorg. I Stockholm verkställes uppbörden av kommunalutskylder av överståthållarämbetet vid tre uppbördsstämmor, för vilka tiden bestämmes av ämbetet. Efter uppbördsstämma upprättas restlängd å de utskylder, som icke gäldats vid stämman, på landet av kommunalnämnden och i stad (utom Stockholm) av drätselkammaren. På landet insändes restlängden i två exemplar till länsstyrelsen, som efter verkställande av erforderliga anteckningar översänder exemplaren till vederbörande utmätningsman för de resterande utskyldernas indrivning. I stad med magistrat skall restlängden jämte berättelse, huru uppbörden utfallit, överlämnas till magistraten, som låter indriva i restlängden upptagna utskyldsbelopp. I fögderistad skall restlängden tillställas den, som är utmätningsman för staden. I Stockholm handhaves restindrivningen även i fråga om kommunalutskylderna av överståthållarämbetet. Tidigare hava i skilda sammanhang anmärkningar riktats mot den tudelning av uppbördsorganisationen, som består däri, att såväl debitering som uppbörd av kronoutskylder och kommunalutskylder handhaves av skilda myndigheter, och förslag hava framlagts om gemensam debitering och uppbörd av nämnda utskylder. Sålunda föreslogo både 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté, att debitering och uppbörd var för sig skulle ske gemensamt av statliga och kommunala utskylder. Uppbördskommittén uttalade därvid, att efter vilka riktlinjer man än ville söka genomföra en reform av uppbördsväsendet det hade synts kommittén, att en sammanslagning av debitering och uppbörd av statliga och kommunala utskylder borde ske. En sådan ordning innebure avgjort en rationalisering, som ur skilda synpunkter vore önskvärd. För den skattskyldige komme en sammanslagning att innebära minskat besvär samt större reda och ordning. Skattebetalningen k u n d e också förenklas och underlättas därigenom att en sådan uppbörd medgåve en jämnare fördelning av skattebeloppen på olika betalningstillfällen. Genom en sammanslagning komme åtskilligt nu nödvändigt dubbelarbete att bortfalla, varjämte vunnes större överskådlighet beträffande den totala skattebördan å olika orter samt bättre överblick över i vilken utsträckning utskylder erlades i vederbörlig ordning, bleve föremål för indrivningsåtgärder och slutligen avkortades eller avskreves. I yttrandena över uppbördskommitténs förslag tillstyrktes i allmänhet den förordade sammanslagningen av krono- och kommunaluppbörden. I likhet med 1936 års uppbördskommitté anser uppbördsberedningen, att även med bibehållande av nuvarande uppbördssystem betydande fördelar vore att vinna, därest debitering och uppbörd av både krono- ocn kommunalutskylder anförtroddes åt samma organ. Skall uppbörd under inkomståret ske av preliminära utskylder, bestämda efter debitering, och skall efter taxerimj avräkning av preliminärskatten ske mot slutlig skatt, kan en dylik avräkning särskilt beträffande kronoutskylder och särskilt beträffande kommunalutskylder knappast tänkas.
182 Bestämmas preliminärutskylderna i fråga om inkomst av tjänst med ledning av tabeller eller efter viss procentsats, därvid de sålunda beräknade skattebeloppen innefatta både krono- och kommunalutskylder, måste tydligen, såvitt de ifrågavarande inkomstarterna angår, gemensam preliminäruppbörd och till följd därav även gemensam slutlig uppbörd av de båda slagen av utskylder äga rum. Ett annat förfaringssätt kan därvid näppeligen komma till användning beträffande övriga inkomstslag, i fråga om vilka preliminär debitering tillämpas. Uppbördsberedningen finner därför, vare sig de preliminära utskylderna bestämmas efter den ena eller den andra av de båda ovan nämnda metoderna, att en sammanslagning av krono- och kommunalutskylder, i vad angår såväl debitering eller annat förberedande arbete för den preliminära uppbörden som uppbörd, bör komma till stånd. Den ovannämnda sammanslagningen av krono- och kommunalutskylder kan, såsom även 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté framhållit, icke anses utgöra något ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Det torde nämligen icke kunna påstås, att genom den föreslagna anordningen kommunerna betages rätten att besluta i egna angelägenheter; ifrågavarande anordning innebär blott, att uppbördsförfarandet undergår en ändring, som är avsedd att medföra en mera rationell och effektiv uppbörd. Därest krono- och kommunalutskylder sammanslås på sätt här förordas, bör, för att förenkla debitering, uppbörd och redovisning av utskylderna, övervägas, huruvida icke vissa utskylder kunna uteslutas från det allmänna uppbördsförfarandet. Vid ett uppbördssystem, enligt vilket preliminär skatt utgöres beträffande blott vissa slag av utskylder och avgifter, är ett dylikt uteslutande av särskild betydelse, såvitt angår sådana utskylder och avgifter, som icke preliminärt uttagas, enär härigenom undvikes, att dessa senare onödigt betunga slutuppbörden. Den berörda frågan har behandlats vid tidigare utredningar rörande en reformering av uppbördsväsendet. 1924 års uppbördssakkunniga föreslogo sålunda, att av de avgifter, som fortfarande uppbäras å kronodebetsedel, från det allmänna uppbördsförfarandet skulle utsöndras avgifter till privata försäkringsanstalter samt annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor. 1936 års uppbördskommitté, liksom Sandström, förordade, att avgifter till försäkringsbolag samt frivilliga ledamotsavgifter, såsom avgifter till hushållningssällskap och riddarhuskapitationsavgifter, borde uteslutas från det allmänna uppbördsförfarandet. Sandström ansåg, att på liknande sätt borde förfaras med olycksfallsförsäkringsavgifter, annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor samt de särskilda avgifter, som uttagas i vissa län i samband med kronoutskylderna eller i somliga kommuner i sammanhang med kommunalutskylderna. Vidare höll Sandström före, att skogsvårdsavgift borde uppbäras av kommunerna i samband med uttagandet av skogsaccis. Därjämte föreslogo både uppbördskommittén och Sandström, att debetsedelslösen icke skulle utgå. Slutligen förordade Laurin, i likhet med uppbördskommittén och Sand-
183 ström, att avgifter till försäkringsbolag icke borde uppbäras i samband med kronouppbörden. Vad angår avgifter till försäkringsbolag uppbäras dessa i samband med kronouppbörden med stöd av kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter. De anstalter, som i kungörelsen avses, äro brand-, hagelskade- och kreatursförsäkringsanstalter, vilka uppfylla vissa i kungörelsen angivna villkor. Ett stort antal av dessa anstalter hava numera övergått till att uttaga sina avgifter annorledes än i sammanhang med kronoutskylderna, t. ex. över postgiro. Uppbördsberedningen kan icke finna tillräckliga skäl föreligga för att ifrågavarande försäkringsanstalter bibehållas vid rätten att få dem tillkommande avgifter uppburna i samband med den allmänna skatteuppbörden. I denna sin uppfattning styrkes beredningen av det ovan angivna förhållandet, att ett flertal anstalter ordnat avgiftsuppbörden på annat sätt än nyss sagts. Avgifter till hushållningssällskapen uttagas i samband med kronouppbörden enligt föreskrift i kungl. brev den 29 augusti 1919. Enligt vad uppbördsberedningen inhämtat, upptaga fyra hushållningssällskap för närvarande sina avgifter utan sammanhang med kronouppbörden. Då hushållningssällskap äro halvofficiella institutioner, finnas visserligen större skäl att låta hushållningssällskapsavgifterna uppbäras i samband med den allmänna skatteuppbörden än att medgiva, att så sker beträffande de ovan berörda försäkringsavgifterna. Uppbörden av hushållningssällskapsavgifterna synes emellertid utan större olägenhet kunna ombesörjas av hushållningssällskapen själva, och beredningen anser sig därför böra förorda, att så sker. Riddarhuskapitationsavgift utgår enligt § 5 mom. 1 riddarhusordningen. Ar 1944 debiterades dylika avgifter till ett belopp av ca 40 000 kronor. Det relativt obetydliga belopp, varom således är fråga, synes uppbördsberedningen kunna uppbäras genom riddarhusdirektionens försorg. Erinras bör, att för ändring av riddarhusordningen erfordras gemensamt beslut av Kungl! Maj:t samt ridderskapet och adeln. Annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor uppbäras vid kronouppbörden med stöd av stadgande i kungörelsen den 20 december 1912 med vissa bestämmelser angående avlösning av frälseräntor. Annuiteter å avdikningslån uppbäras likaledes i samband med kronouppbörden enligt bestämmelse i kungörelsen den 30 juni 1939 angående villkoren för lån från statens avdikningslånefond. Det synes olämpligt att kronouppbörden belastas med dessa avgifter. Uppbörden av de båda slagen av annuiteter kan tänkas ske genom länsstyrelsernas försorg sålunda, att inbetalningskort med uppgift å det belopp, som skall inbetalas, utsändes till vederbörande. Emellertid synes det uppbördsberedningen mera ändamålsenligt, att uppbörden centralt handhaves av statskontoret, dit avgifterna slutligen skola redovisas. Redan nu h a r statskontoret maskiner för prägling av plåtar, angivande avdikningslånens namn och identitetsnummer. För tryckning å inbetalningskorten borde präglas plåtar med lånens namn, nummer, namn å betalningsskyldig samt adress. Även för förskotten för avlösning av frälseräntor torde plåtar kunna präglas
184 med motsvarande uppgifter. Annuiteterna böra inbetalas viss tid, förslagsvis en månad, efter det inbetalningskortet kommit vederbörande betalningsskyldig tillhanda. Genom utsändande av lämpligt antal inbetalningskort varje månad skulle arbetet kunna fördelas jämnt under hela året och den för ändamålet tjänstgörande personalen kunna beredas full sysselsättning. De särskilda avgifter, vilka uppbäras i vissa län vid kronouppbörden och i vissa kommuner vid kommunaluppbörden, torde likaledes lämpligen böra upptagas i särskild ordning av länsstyrelse, respektive kommun. Även om ovannämnda avgifter och annuiteter icke vidare skola uppbäras i samband med den allmänna uppbörden, böra dock vederbörande fortfarande äga rätt att få avgifterna indrivna i den för indrivning av skatt stadgade ordningen. Vad beträffar debetsedelslösen, utgår denna enligt kungörelsen den 3 december 1897 angående ersättning till vederbörande tjänstemän för utfärdande av debetsedlar. Ersättningen, som upptages å kronodebetsedeln, 1 utgör för debetsedel, om slutsumman icke överstiger 7 kronor, 3 öre, om densamma överstiger 7 kronor men icke 75 kronor, 12 öre samt om densamma uppgår till högre belopp, 50 öre. I likhet med 1936 års uppbördskommitté och Sandström anser uppbördsberedningen, att debitering av särskild lösen å debetsedeln är en otidsenlig, tidsödande och dessutom kostsam form för uttagande av ersättning för debiteringskostnaden. Ur psykologisk synpunkt är det därjämte föga lyckligt att påföra en dylik avgift, då det bör förefalla de skattskyldiga egendomligt, att de utöver den skatt, som är upptagen å debetsedeln, skola gälda särskild avgift för att debetsedel utskrivits. Uppbördsberedningen föreslår därför, att debetsedelslösen icke vidare skall utgå. Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida olycksfallsförsäkringsavgifter borde uteslutas från den allmänna uppbörden. Enligt förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete uppbäras ifrågavarande avgifter i samband med kronouppbörden. Omfattar försäkring arbetare, som användes i rörelse, företag eller annan verksamhet, vari i regel minst fem arbetare äro anställda, skola dock avgifterna, där ej Konungen annorlunda förordnar, uttagas direkt av riksförsäkringsanstalten genom postförskott eller, om riksförsäkringsanstalten anser sådant påkallat, erläggas genom inbetalning å riksförsäkringsanstaltens postgirokonto eller genom insändande till anstalten av postremissväxel eller check eller på annat sätt, som anstalten finner lämpligt föreskriva. Även i fråga om försäkring av mindre omfattning må, på ansökan av arbetsgivare eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, riksförsäkringsanstalten föreskriva, att avgifterna skola uppbäras på detta sätt. Efter avslutandet av den första terminen eller den första stämman för kronouppbörden, utanordnar länsstyrelsen så snart ske kan och senast före den 1 februari till riksförsäkringsanstalten vad som i 1
I Stockholm upptages debetsedelslösen å kommunaldebetsedeln, om sådan utfärdas, men eljest å kronodebetsedeln.
185 vederbörlig ordning influtit samt lämnar anstalten uppgift om vad som restförts av det belopp, som debiterats i samband med kronouppbörden. Det resterande beloppet förskjutes därefter i sin helhet av statsmedel; vad som av nämnda belopp efter indrivning inflyter tillfaller i stället statsverket. Då riksförsäkringsanstalten själv ombesörjer uppbörden av avgifterna för de större arbetsgivarna, vilkas antal utgör cirka 58 000, kunde det synas lämpligt att anstalten övertoge uppbörden även av avgifterna för de mindre arbetsgivarna, vilkas antal uppgår till omkring 667 000. Medeltalet av avgifternas belopp, såvitt angår de mindre arbetsgivarna, utgör cirka 9 kr.; av dessa arbetsgivare erlägga omkring 250 000 den lägsta avgiften eller 1 krona 5 öre. Med hänsyn till den sålunda i ett stort antal fall mycket låga avgiften synes det emellertid mindre rationellt att uttaga denna genom särskild försändelse. Härtill kommer, att upptagandet av ifrågavarande avgifter å debetsedel i samband med den slutliga skatten icke vållar så stora olägenheter, enär individuell redovisning till riksförsäkringsanstalten icke äger rum utan statsverket svarar för resterande skatt, en anordning, som överensstämmer med vad uppbördsberedningen föreslår skola gälla i fråga om medel, vilka vid den allmänna uppbörden uttagas för annans räkning än statsverkets, dock med undantag för folkpensionsavgifter, som fortfarande skola redovisas individuellt. Uppbördsberedningen har på grund härav icke ansett sig böra föreslå olycksfallsförsäkringsavgifternas uteslutande från den allmänna uppbörden. Vad angår skogsvårdsavgift, utgår denna liksom skogsaccis i förhållande till det taxerade rotvärdet å avverkat virke. Då skogsaccisen bör uppbäras vid den allmänna uppbörden, torde lämpligen så böra ske även i fråga om skogsvårdsavgiften.
6 KAP.
Utdebitering av skatt och budgetår. K o m m u n e r o c h a n d r a k o m m u n a l a samfälligheter. Allmänna synpunkter på den kommunala utdebiteringen. Den preliminära skatten bör i regel täcka den väsentligaste delen av den slutliga inkomstskatten. En kommun (härmed avses i fortsättningen även annan kommunal samfällighet) torde därför genom uttagande av preliminärskatt under ett budgetår (kalenderår = inkomstår) vanligen få det medelsbehov, vilket skall täckas med inkomstskatt, i det närmaste fyllt. Stundom kanske den preliminära skatten understiger den slutliga, stundom åter är förhållandet måhända det motsatta. Kommunen torde därför, såvitt angår inkomstskatt, få räkna med den preliminära skatten såsom den huvudsakligaste skatteinkomsten under budgetåret; den slutliga skatt, som återstår, sedan preliminär skatt avräknats därifrån, kvarstående skatt, och som inflyter under budgetåret torde som regel utgöra endast en mindre del i förhållande till den under samma år inflytande preliminärskatten. Kommunen har därjämte att såsom inkomst räkna med fastighetsskatt; i regel torde denna utgöra blott en mindre del av den sammanlagda skatteinkomsten. Såsom nedan framhålles, föreslås fastighetsskatten skola intagas endast i form av slutlig skatt. Med hänsyn till att sålunda under ett budgetår den preliminära skatten i regel kommer att utgöra kommunens mest betydande skatteinkomst, synes den kommunala utdebitering, som fastställes för budgetåret, böra avse den preliminära skatten för samma år. För tillämpning av en sådan metod synes emellertid föreligga ett allvarligt hinder därutinnan, att man vid utdebiteringens bestämmande icke vet, vilket skatteunderlag man har att räkna med under budgetåret. Så är däremot fallet, då kommun för närvarande bestämmer utdebiteringen i samband med fastställande av staten. Denna uppgöres i huvudsak på grundval av de av taxeringsnämnderna beslutade taxeringarna. Landstingen hava länge förfarit sålunda, under det att primärkommunerna före år 1944, då prövningsnämndens arbetsperiod avslutades under oktober månad, vid statens uppgörande kunde utgå från de genom prövningsnämndens beslut fastställda taxeringarna. Från och med nämnda år nödgas även primärkommunerna bygga sin statberäkning i huvudsak på de av taxeringsnämnderna verkställda taxeringarna. Härigenom kommer visserligen staten att vila på något osäkrare grund än om den uppgjorts på grundval av prövningsnämndens beslut, men någon större olägenhet härav torde i regel icke förorsakas primärkommunerna lika litet som landstingen, vilka ju redan förut gått tillväga på samma sätt vid statuppgörandet.
187 Även om man vid fastställande av utdebiteringen för preliminär skatt icke exakt känner skatteunderlagets storlek under budgetåret, saknar man dock icke hållpunkter för bedömande av huru stora skattebelopp som kunna väntas inflyta under nämnda år. Med ledning av den under året näst före budgetåret verkställda taxeringen synes nämligen skatteutfallet under sistnämnda å r kunna bedömas med en viss grad av säkerhet. Vid stabila konjunkturer torde nämligen skatteunderlaget i en kommun under några på varandra följande år i regel förändras relativt obetydligt. Kunna ändringar i konjunkturläget förväntas, torde väl också de ändringar i skatteunderlaget, som härav må föranledas, åtminstone i stort kunna bedömas. Tydligt är emellertid, att rubbningar i det ekonomiska jämviktsläget kunna kullkasta beräkningarna i en uppgjord stat. Detta kan emellertid inträffa även för närvarande, då staten upprättas på grundval av ett känt skatteunderlag. Härvid åstadkomma icke de ekonomiska rubbningarna någon ändring i det skatteunderlag, som legat till grund för inkomstberäkningen i staten, men väl i de skattebelopp, som beräknats inflyta; vid exempelvis nedåtgående konjunkturer med för de skattskyldiga minskade inkomster kan, på grund av att skatten icke betalas samtidigt med inkomstförvärvet, den del av den debiterade skatten, som normalt brukar inflyta, kraftigt nedgå. Den ifrågasatta ordningen för budgetberäkningen skulle i huvudsak innebära, att ett osäkerhetsmoment vid beräkningen utbytes mot ett annat. Därest sålunda skatteinkomsten under ett budgetår även vid ett system med preliminärskatt synes kunna beräknas, visserligen med mindre grad av säkerhet än med den nuvarande uppbördsordningen men dock med så stor tillförlitlighet, att beräkningen bör kunna läggas till grund för uppgörande av en stat, återstår att fatta ståndpunkt till frågan, efter vilken utdebitering den slutliga skatten skall utgå. Principiellt synes samma utdebitering böra gälla i fråga om både den preliminära och den slutliga skatten. Praktiskt skulle tillämpningen av annan utdebitering vid den slutliga skatten än vid den preliminära medföra åtskilliga otillfredsställande konsekvenser. Sålunda skulle härigenom kunna uppstå betydande differenser mellan preliminär och slutlig skatt. Vore utdebiteringen för den slutliga skatten högre än den, som gällt beträffande den preliminära skatten, kunde den kvarstående skatten komma att uppgå till större belopp, som de skattskyldiga, då preliminär skatt samtidigt utginge, hade svårighet att erlägga. Om däremot utdebiteringen bestämdes lägre för den slutliga skatten än för den preliminära, skulle detta antagligen för ett betydande antal skattskyldiga medföra att restitution av skatt finge ske, varav skulle följa ett avsevärt merarbete för vederbörande myndighet. Det skulle kunna invändas, att en kommun för att under särskilda förhållanden erhålla en stark budget borde äga rätt att beträffande den slutliga skatten höja den utdebitering, som gällt för motsvarande preliminära skatt. Det behov, som sålunda kan förefinnas att visst år disponera skattemedel, bör emellertid tillgodoses genom höjning av utdebiteringen för den preliminära skatten för samma år. Med hänsyn till det ovan anförda finner uppbördsberedningen, att den
188 preliminära och slutliga utdebiteringen böra bestämmas till samma belopp. Om så sker, kunna härvid olika tillvägagångssätt tänkas. Är fråga om skatt för inkomst under år 1955, kan utdebiteringen fastställas för den preliminära skatten på hösten 1954 och för den slutliga skatten på hösten 1956. Under ett och samma år komma således att bestämmas två skilda utdebiteringar, dels för preliminär skatt för inkomst under nästföljande år, dels ock för slutlig skatt för förstnämnda år (taxeringsåret). Man kan också förfara så, att på hösten 1954 fastställes en enda utdebitering, avseende både preliminär skatt för inkomst under år 1955 och slutlig skatt för år 1956. Det senare förfaringssättet, som synes vara det mest konsekventa, vill beredningen för sin del förorda. Då fastighetsskatt enligt beredningens förslag utgöres endast såsom slutlig skatt, bör den utgå efter den utdebitering, som gäller för den slutliga inkomstskatt, vilken samtidigt uttages. Fastighetsskatten kommer i följd härav att utgå efter den utdebitering, som fastställts under det tredje året före budgetåret. Detta är givetvis en olägenhet; berörda olägenhet bör emellertid icke tillmätas alltför stor betydelse, då i regel utdebiteringen under så kort tidrymd icke undergår större förändringar och fastighetsskatten vanligen utgör blott en mindre del av kommunens hela skatteinkomst. Även om budgetberäkningen bör kunna ske i den ovan föreslagna ordningen, är det tydligt att viss osäkerhet kommer att vidlåda densamma. Med hänsyn härtill och även till andra förhållanden föreslår beredningen — såsom av framställningen å s. 197 o. ff. framgår — för att undanröja den ifrågavarande osäkerheten och säkerställa kommuns behov av erforderliga medel, att kommunen alltid skall av statsverket tilldelas belopp, som beslutats till utdebitering. Tidpunkten för fastställande av den kommunala utdebiteringen. Kommunala utskylder uttagas för närvarande av landskommuner, köpingar, municipalsamhällen, städer, församlingar, skoldistrikt, som utgöra del av församling, landsting och tingslag. Bestämmelser härom återfinnas i lagarna den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet, samma dag om kommunalstyrelse i stad, samma dag om församlingsstyrelse, den 20 juni 1924 om landsting och den 5 juni 1909 angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll av tingshus och häradsfängelse. För Stockholm gälla lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm och lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm. I fråga om den kyrkliga samfälligheten 1 i Göteborg gäller lagen den 12 juni 1931 angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg. Utskylderna utgå i förhållande till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunal1
För vården av kyrkliga angelägenheter, som äro gemensamma för Stockholm eller Göteborg, bilda samtliga stadens territoriella församlingar en kyrklig samfällighet. Även annorstädes må två eller flera församlingar (eller delar av skilda församlingar) för vården om i lagen om församlingsstyrelse avsedda angelägenheter eller vissa av dem förenas till en kyrklig samfällighet. Beträffande sistnämnda samfällighet gäller i fråga om fastställande av utgiftsoch inkomststat vad som sagts om församling annorstädes än i Stockholm och Göteborg.
189 skattelagen vid senaste taxering påförts de skattskyldiga inom vederbörande samfällighets förvaltningsområde. Det belopp för skattekrona, som skall utdebiteras, bestämmes i samband med fastställande av samfärlighetens utgifts- och inkomststat. Denna fastställes för kalenderår i landskommuner, köpingar, municipalsamhällen och församlingar (skoldistrikt) vid det sammanträde med samfällighetens beslutande organ, som hålles under tiden från och med den 1 oktober till och med den 15 november, samt i städer vid det ordinarie sammanträde med stadsfullmäktige, som hålles före december månads utgång. I Stockholm fastställes utgifts- och inkomststat för kommunen av stadsfullmäktige i december månad, för församling av kyrkofullmäktige före november månads utgång och för den kyrkliga samfälligheten av församlingsdelegerade före den 1 november. I Göteborg fastställes utgifts- och inkomststaten för den kyrkliga samfälligheten före december månads utgång. Landstinget fastställer sin utgifts- och inkomststat för kalenderår vid det lagtima möte, som tager sin början första måndagen i september månad. I fråga om tingslag finnes i nämnda avseende ingen annan bestämmelse, än att i förordningen den 30 juni 1933 om debitering och uppbörd av tingshusmedel stadgas, att då länsstyrelsen skall ombesörja, att av tingshusbyggnadsskyldige till uttaxering beslutade medel debiteras och indrivas i sammanhang med kronoskatterna, uppgift å det till uttaxering beslutade beloppet skall före den 1 september vara länsstyrelsen tillhanda. Såsom under 8 kap. framhålles, förordar uppbördsberedningen, att den första terminen för uppbörd av preliminär skatt för ett inkomstår infaller i början av februari; i fråga om löntagare skola löneavdrag börja verkställas från och med det första löneutbetalningstillfället under januari. Uppbörd av slutlig skatt, efter avräkning av preliminärt erlagda belopp, föreslås likaledes skola taga sin början under uppbördsterminen i februari året näst efter taxeringsåret. Även för gäldande av nyssnämnda kvarstående skatt föreslås löneavdrag skola för löntagare verkställas med början i januari. Med hänsyn till vad som föreslagits beträffande löneavdrag böra debetsedlar å preliminär och slutlig skatt, i varje fall såvitt angår löntagare, vara de skattskyldiga tillhanda viss tid före inkomstårets ingång. För att detta skall medhinnas och vid debiteringen samtidigt skall kunna iakttagas den för inkomståret beslutade kommunala utdebiteringen för skattekrona och skatteöre, måste debiteringsförrättama senast vid mitten av september månad erhålla kännedom om nämnda utdebitering. I syfte att möjliggöra, att så sker, synas i huvudsak tvenne utvägar kunna komma i fråga: antingen att omlägga det kommunala budgetåret till att omfatta liksom det statliga tiden den 1 juli—den 30 juni eller också att, utan omläggning av budgetåret, tillbakaflytta tiden för fastställande av kommunernas utgifts- och inkomststater till senast början av september. Både 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté diskuterade möjligheten att på ovan angivna sätt omlägga kommunernas och andra samfälligheters budgetår 1 . En dylik omläggning skulle möjliggöra tidi1
SOU 1929:17, sid. 60 o. f. samt 1938: 46, sid. 169 o. ff.
190 gare betalning av de kommunala utskylderna. Även ur andra un uppbördssynpunkter skulle omläggningen vara fördelaktig; sålunda skulle densamma underlätta redovisningen och kontrollen av de statsbidrag av olika slag, som utginge till kommunerna. Åtskilliga olägenheter skulle emellertid även vara förenade med ifrågavarande omläggning. Det förberedande budgetarbetet finge taga sin början tidigt på våren, då taxeringsnämndernas arbete ännu icke avslutats och då således skatteunderlagets storlek vore obekant. Budgetarbetet skulle vidare infalla under riksdagsperioden, varigenom de kommunala förtroendemän, som tillika vore riksdagsmän, finge svårt att deltaga i nämnda arbete. Slutligen skulle i städer och stadsliknande samhällen kostnaderna för gatu- och vägarbeten, vilka påginge under sommaren, komma att uppdelas på två skilda budgetår. 1924 års uppbördssakkunniga förordade, att budgetåret för primärkommunernas och tingslagens del omlades så, att det sammanföll med det statliga. För landstingens och vägdistriktens del ansågs en dylik omläggning icke erforderlig, då samma resultat med avseeende å uppbördsförfarandet kunde vinnas, därest nu nämnda samfälligheter fastställde sin utdebitering under augusti månad. 1936 års uppbördskommitté fann de skäl, som anförts mot en omläggning av budgetåret, föranleda till att i första hand andra utvägar borde sökas för genomförande av den av kommittén åsyftade uppbördsreformen. Vad angår frågan om ett tidigare fastställande av den kommunala utgiftsoch inkomststaten utan omläggning av budgetåret behandlades denna av 1936 års uppbördskommitté närmast under den förutsättningen, att kommunernas och övriga kommunala samfälligheters stater skulle fastställas så tidigt, att debitering av de kommunala utskylderna för visst år kunde påbörjas redan i juli samma år. Kommittén uttalade därvid, att upprättandet av en mera exakt budgetberäkning för ett kommande räkenskapsår erbjöde allt större svårigheter ju tidigare upprättandet måste ske i förhållande till räkenskapsåret. I synnerhet i större städer torde det på grund av det komplicerade och tidskrävande budgetarbetet knappast vara möjligt att fastställa utdebiteringen tidigare än någon månad före det nya räkenskapsårets ingång. Vid de överläggningar rörande hithörande frågor, som uppbördsberedningen haft med representanter för landskommuner, stadskommuner och landsting, uttalades av vederbörande representant för landskommunerna, att ett tidigare fastställande av utgifts- och inkomststaten i enlighet med uppbördsberedningens önskemål icke borde för landskommunernas del vara förenat med alltför stora svårigheter; nämnda anordning vore av mindre genomgripande natur än en omläggning av budgetåret och därför att föredraga framför en sådan. Representanterna för stadskommunerna anförde betänkligheter mot ett tidigare fastställande av städernas stater, enär härigenom lång tid komme att förflyta mellan fastställandet och det räkenskapsår, som staten avsåge, samt hållbarheten av de gjorda beräkningarna i motsvarande mån komme att minskas. Nackdelen av det ifrågasatta förfarandet ökades ytterligare därigenom, att det förberedande budgetarbetet, särskilt i
191 medelstora och större städer, till följd av städernas många verksamhetsgrenar toge avsevärd tid i anspråk. Det kunde ifrågasättas, om icke en omläggning av budgetåret vore lättare att genomföra än ett tidigare fastställande av staterna. Representanten för landstingen yttrade, att det skulle vara önskvärt, att landstingens utgifts- och inkomststat fastställdes senare än nu vore fallet. Emellertid hade icke några större olägenheter av den nuvarande ordningen försports. En omläggning av budgetåret kunde för landstingens del icke tillstyrkas. Uppbördsberedningen har under hand inhämtat vissa upplysningar rörande möjligheten att i Stockholm tidigare än för närvarande fatta beslut om den kommunala utdebiteringen. Från vederbörligt håll inom kommunalförvaltningen har uppgivits, att för Stockholms del stora svårigheter ansåges föreligga att utan omläggning av budgetåret förlägga fastställandet av utgifts- och inkomststaten för kommunen till en tidigare tidpunkt än den nuvarande. Det förberedande budgetarbetet påbörjades i Stockholm för visst år redan i februari månad året därförut. Skulle staten för visst år fastställas i september månad nästföregående år, nödgades man påbörja budgetarbetet så tidigt, att man icke hade tillgång till den för sistnämnda år fastställda staten och ej heller till bokslutet för året därförut. Utan sådan tillgång skulle budgetberäkningen bliva alltför löst grundad. Någon förkortning av den nuvarande tiden för budgetarbetet ansåges icke vara tillrådlig, 'enär den förberedande behandlingens effektivitet därigenom skulle minskas. En omläggning av budgetåret, så att det sammanfölle med det statliga, syntes vara en lämpligare utväg för att lösa ifrågavarande spörsmål. De därmed förknippade olägenheter, som ovan omnämnts, utgjorde dock starka skäl att icke heller välja den senare utvägen. En lösning av den föreliggande frågan syntes för Stockholm, enligt vad som uppgivits, kunna — utan att budgetåret omlades eller tiden för fastställande av utgifts- och inkomststaten i huvudsak ändrades — ske på det sättet, att stadskollegiet omkring den 1 oktober bestämde utdebiteringen för nästföljande år. Vid nämnda tidpunkt hade budgetberedningen framskridit så långt, att kollegiet kunde bilda sig en relativt säker uppfattning om medelsbehovet för kommande år. I december hade stadsfullmäktige att fastställa staten, därvid de emellertid voro bundna av kollegiets beslut rörande utdebiteringens storlek. Skulle de av stadsfullmäktige beslutade utgifterna icke täckas av de inkomster, som kunde påräknas på grund av den av kollegiet beslutade utdebiteringen, och övriga beräknade inkomster, finge underskottet utjämnas med medel ur en särskild för ändamålet upplagd fond. Uppkomme däremot överskott, skulle detta tillgodoföras samma fond. En omläggning av det kommunala budgetåret så att det sammanfölle med det statliga skulle medföra, att beslut om utdebiteringen komme att fattas senast under juni månad, vilket enligt uppbördsberedningens mening vore till stor fördel för debiteringsarbetet. Även i andra hänseenden skulle en dylik omläggning, såsom av det förut anförda framgår, hava fördelaktiga verk-
192 ningar. Emellertid vore därmed förenade åtskilliga olägenheter. Ovan har bland andra framhållits, att man under det förberedande budgetarbetet skulle sakna kännedom om det aktuella skatteunderlagets storlek, enär taxeringsnämndernas arbete vid nämnda tid icke avslutats. Före den 1 januari 1944, från och med vilken dag åtskilliga ändringar i taxeringsorganisationen genomförts, borde dock kommuner och andra samfälligheter ganska snart efter den 20 maj, då taxeringsarbetet avslutades, kunna hava erhållit uppgift om antalet skattekronor och skatteören; under förutsättning, att sammanträde med kommunens eller samfällighetens beslutande organ för fastställelse av staten holies först inemot mitten av juni månad, skulle ifrågavarande uppgift kunna vara tillgänglig för den budgetberedande myndigheten viss tid före berörda sammanträde. Efter den 1 januari 1944 kan emellertid arbetet i de särskilda taxeringsnämnderna och i vissa fall även i de lokala taxeringsnämnderna pågå till den 15 juni. Härvid torde knappast uppgift om skatteunderlaget i dess helhet kunna föreligga vid ovannämnda sammanträde, äv.en om detta holies först i slutet av juni. Detta är så mycket menligare för budgetberäkningen, som de taxeringar, om vilka uppgift vid sistnämnda tidpunkt saknas, avse framför allt rörelseidkande juridiska och fysiska personer, vilka i regel hava stor andel i det för kommunen förefintliga skatteunderlaget. Det må även erinras om att från både landskommunernas och landstingens sida betänkligheter uttalats mot ifrågavarande omläggning av budgetåret. Med hänsyn till ifrågavarande olägenheter finner sig uppbördsberedningen icke i första hand böra förorda en i kommunernas och övriga kommunala samfälligheters förvaltning så ingripande ändring, som en omläggning av budgetåret till att omfatta tiden den 1 juli—den 30 juni innebär. Att låta det kommunala budgetåret omfatta annan tid än det statliga, t. ex. tiden den 1 oktober—den 30 september, synes icke böra ske, då man med en dylik omläggning icke skulle ernå de fördelar, som ett med det statliga budgetåret sammanfallande kommunalt budgetår skulle innebära. Härefter återstår att undersöka, huruvida kommunerna kunna, utan omläggning av budgetåret, fastställa utgifts- och inkomststaten redan i början av september månad. Mot en dylik anordning kan, såsom ovan framhållits, anmärkas, att härigenom säkerheten i budgetberäkningen minskas. Nämnda anmärkning synes emellertid icke vara av allvarligare art, då staten icke fastställes längre tid före räkenskapsårets början än cirka fyra månader. För landstingens del förfares sålunda, och någon större olägenhet härav har icke förmärkts. Då i landskommuner och församlingar (utom i Stockholm) staten för närvarande fastställes under tiden den 1 oktober—den 15 november, innebär en ändring av här ifrågasatta art, att i bästa fall tidpunkten för fastställelsen förskjutes bakåt i tiden blott omkring en månad. Från landskommunernas sida har också medgivits, att en sådan ändring utan alltför stora svårigheter torde vara möjlig att genomföra. Samma möjlighet synes föreligga för köpingar, municipalsamhällen och församlingar (skoldistrikt) . Jämväl för församling i Stockholm samt kyrklig samfällighet där och i Göteborg synes samma ordning kunna genomföras. I fråga om städerna fastställes utgifts- och inkomststaten för närvarande
193 i december månad. Med hänsyn till att nu det förberedande budgetarbetet, åtminstone i medelstora och större städer, till följd av den verksamhet av olika slag, som i dessa städer vanligen bedrives, påbörjas redan under våren, skulle den ifrågasatta ändringen medföra, att budgetarbetet måste igångsättas så tidigt under ett år, att bokslutet för föregående år, vilket bland annat tjänar till ledning vid budgetarbetet, icke förelåge. I Stockholm (och måhända även i andra större städer) skulle man nödgas påbörja budgetarbetet redan i slutet av andra året före det år, som budgetberäkningen skulle avse; härvid skulle man sakna tillgång icke blott till bokslutet för förstnämnda år utan även till staten för det därpå följande året. På grund härav skulle stora svårigheter föreligga att på ett så tidigt stadium påbörja budgetarbetet. Även om utgifts- och inkomststaten i de mindre städerna, liksom på landet, i regel synes kunna fastställas i början av september, torde näppeligen samma ordning kunna tillämpas i övriga städer i betraktande av de särskilda förhållanden, som där råda. För att likväl även beträffande dessa utdebiteringen må kunna bestämmas redan i början av september, synes annan möjlighet att vinna detta syfte icke stå till buds, än att — i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till lösning, som framförts i fråga om Stockholm — beslutet om utdebiteringens storlek brytes ut från övriga beslut rörande staten och fattas av stadsfullmäktige redan i början av september. En dylik anordning är måhända principiellt mindre tilltalande. I praktiken torde emellertid i regel fullmäktige vid sistnämnda tidpunkt kunna bedöma medelsbehovet med sådan säkerhet, att den då bestämda utdebiteringen kommer att befinnas tillräcklig även vid statbehandlingen i december. I vissa fall kunna dock därvid större utgifter komma att beslutas än som beräknats vid bestämmande av utdebiteringen. Då denna icke kan ändras, måste tydligen erforderliga inkomster anskaffas på annat sätt. För detta ändamål bör kunna anlitas den i lagen den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning omnämnda allmänna fonden. Särskilda sakkunniga äro för närvarande sysselsatta med omarbetning av denna lag, främst dess bestämmelser om allmän fond; de sakkunniga beräkna att avsluta sitt arbete under hösten 1945. Uppbördsberedningen har till de sakkunniga framfört de önskemål i fråga om utformningen av bestämmelserna rörande berörda fond, som ur uppbördssynpunkt kunna framställas och vilka i korthet äro följande. Det underskott eller överskott, som vid statens fastställelse i december kan uppkomma till följd av att inkomster eller utgifter då beräknas annorlunda än vid utdebiteringens bestämmande i september, bör utjämnas genom att motsvarande medel tagas från eller tillföras fonden. Fonden bör fastställas till visst minimibelopp, motsvarande förslagsvis en krona för varje skattekrona enligt skatteunderlaget under löpande år. Nedgår fonden under nämnda belopp, bör i staten upptagas såsom inkomst det belopp, som erfordras för att uppbringa fonden till det fastställda beloppet. Då särskild utredning pågår angående hithörande ämne, anser sig beredningen sakna anledning att närmare än vad nu skett ingå på frågan huru bestämmelserna rörande berörda fond böra utformas. 13—457050.
194 Gränsdragningen mellan de städer, som i fråga om statbehandlingen skola likställas med landsbygden, och övriga städer är svår att verkställa. Tänkbart vore, att härvid invånarantalet i vederbörande stad eller utgifts- och inkomststatens totalbelopp bleve utslagsgivande. En dylik gränsdragning synes emellertid bliva synnerligen schablonmässig. Uppbördsberedningen vill därför ifrågasätta, om icke för samtliga städer på sätt här ovan närmare angivits utdebiteringen bör bestämmas i september och staten i övrigt fastställas i december. Den ovan föreslagna fonden bör då vara obligatorisk i stad. Annan kommun eller kommunal samfällighet bör hava frihet att avgöra, om dylik fond skall finnas eller ej. Kommunal utdebitering och understöd av skatteutjämningsmedel. Ett särskilt problem erbjuder frågan, med vilket belopp allmän kommunalskatt skall debiteras, då i en kommun så hög utdebitering bestämmes, att kommunen jämlikt förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner är berättigad till dylikt understöd. Bestämmelser om understöd av skatteutjämningsmedel återfinnas, förutom i nyssnämnda förordning, i kungörelsen den 28 september 1928 angående utbetalande av understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner. För att kommunområde 1 skall kunna erhålla understöd av skatteutjämningsmedel erfordras, att vissa i 2 § 1 mom. nämnda förordning angivna villkor blivit uppfyllda, bland annat att beslut i laga ordning fattats, att uppbörd av minst hälften av den under det löpande året beslutade kommunalskatten skall verkställas tidigast efter utgången av juni månad påföljande år. Om synnerliga skäl föreligga, kan, enligt 2 § 2 mom. berörda förordning, under särskilda förutsättningar understöd erhållas, utan att vissa eljest erforderliga betingelser, bland andra den ovan berörda, uppfyllts. Ansökning om understöd skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till länsstyrelsen. Ansökningen bör ingivas, om sökanden är landskommun, före den 20 november det löpande året samt, om sökanden är stadskommun, före den 20 januari påföljande år. Vid ansökningen skola fogas — förutom under det löpande året beslutade utgifts- och inkomststater för kommunen och församlingen samt i förekommande fall skoldistriktet eller municipalsamhället — vissa uppgifter enligt fastställt formulär. Länsstyrelsen har att tillse, att ansökning åtföljes av erforderliga handlingar och uppgifter, att, i den mån så erfordras, sörja för dessas komplettering och att inhämta upplysningar, som ytterligare kunna anses behövliga. Länsstyrelsen har slutligen att med eget utlåtande insända inkomna ansökningar till Kungl. Maj:t, ansökningar från landskommuner före den 20 december det löpande året och ansökningar från stadskommuner före den 20 februari påföljande år. I utlåtandet skall särskilt angivas, huruvida anledning förefinnes att tillämpa vissa i förordningen meddelade föreskrifter och, om så anses vara förhål1
Med kommunområde förstås i nämnda förordning dels kommun, dels församling eller skoldistrikt, dels ock del av kommun, därest densamma ingår i församling eller skoldistrikt, som omfattar även annan kommun eller del av annan kommun.
195 landet, med vilket belopp understöd enligt länsstyrelsens mening bör utgå. Kommun eller annan samfällighet, som gjort ansökning om understöd, skall så snart räkenskaperna för löpande året avslutats, till länsstyrelsen insända preliminärt sammandrag över desamma. Sammandragen, vilka böra vara inkomma till länsstyrelserna från landskommunerna senast den 5 mars och från stadskommunerna senast den 5 april påföljande år, skola av länsstyrelserna granskas och därefter insändas till Kungl. Maj:t. Understöd, som avses i 2 § 1 mom. förordningen, skall komma de skattskyldiga till godo efter storleken av vars och ens kommunalskatt genom avkortning å skattebelopp, som förfaller vid uppbörd efter utgången av juni månad sistnämnda år. Överstiger avkortningsbelopp vad den skattskyldige vid sådan uppbörd har att erlägga, tillfaller det överskjutande beloppet den kommun, den församling eller det skoldistrikt, som gjort ansökning om understödet. På sistnämnda sätt förfares jämväl, om kommunområde sammanfaller med kommun, församling, skoldistrikt eller municipalsamhälle, med understöd, som icke överstiger 50 öre för etthundra kronors inkomst. Om understöd skall komma de skattskyldiga till godo genom avkortning å vid uppbörd förfallande skattebelopp, åligger det kommunen att låta upprätta avkortningslängd, upptagande det belopp, som skall komma envar skattskyldig till godo. Beträffande understöd, som avses i 2 § 2 mom. förordningen, bestämmer Kungl. Maj:t, huru detsamma skall komma vederbörande skattskyldiga till godo. Den ordning, i vilken för närvarande understöd av skatteutjämningsmedel kommer skattskyldig till godo, måste ur uppbördssynpunkt anses såsom mycket otillfredsställande. Skattskyldig har sålunda att det år, då understödet beviljas, erlägga utskylder vid uppbördsstämma eller uppbördsstämmor under förra halvåret efter den högre utdebiteringen och vid uppbördsstämma eller uppbördsstämmor under senare halvåret efter den lägre utdebiteringen. Utskyldsbetalningen kommer härigenom att koncentreras till den förra delen av ifrågavarande år och verka betungande för den skattskyldige. Kärtill kommer, att kommunerna förorsakas besvär och kostnader till följd av berörda förfaringssätt. Anledningen till att bestämmelserna om tilldelande av understöd av skatteutjämningsmedel utformats på sätt som skett är, såsom framgår av förarbetena till nu gällande förordning, 1 att man velat garantera, att understödet kommer just de skattskyldiga till godo, som betala den höga skatten, och just under det år, då skatten erlägges. Vid åtskilliga tillfällen hava förslag framkommit, att ifrågavarande understöd, i stället för att i regel komma de skattskyldiga till godo genom avkortning, skulle tillfalla kommun eller annan samfällighet och ingå i budgeten. Dessa förslag hava emellertid icke föranlett någon åtgärd. Ett av 1924 års skatteberedning framlagt förslag innebar, att understödet skulle ingå i den kommunala budgeten året näst efter det, då detsamma utdelats. I proposition med förslag till nu gällande bestämmelser 2 avvisade vederböran1 2
Jfr SOU 1925: 35, sid. 62—64, prop. 1927: 205, sid. 44, 45. Prop. 1927: 205, sid. 44, 45.
196 de departementschef förslaget i denna del, enär vid den av skatteberedningen ifrågasatta metoden understödet icke komme det rätta årets skattskyldiga till godo. Departementschefen åberopade därjämte vissa svårigheter, som enligt hans mening vore förenade med övergången till det ifrågasatta systemet, samt det förhållandet, att förevarande spörsmål torde kunna påverkas av det resultat, till vilket en pågående utredning angående omläggning av uppbördsförfarandet ledde. 1936 års uppbördskommitté förordade, att understödet tillgodoräknades de skattskyldiga på det sättet, att vid den slutliga debiteringen avdroges ett belopp, motsvarande den minskning i utdebiteringen, som föranleddes av det understöd, vilket enligt preliminär beräkning i finansdepartementet borde komma den kommunala samfälligheten till godo. Understege eller överstege det slutligen beviljade understödet, vad som preliminärt beräknats, med visst belopp, skulle skillnadsbeloppet särskilt påföras de skattskyldiga, respektive komma de skattskyldiga till godo på sätt Kungl. Maj:t förordnade. I annat fall än nyss sagts skulle det överskjutande beloppet tillfalla vederbörande kommun eller annan samfällighet, som ansökt om understödet. Kommunalskatteberedningen föreslog, 1 att kommunal samfällighet, som skulle ansöka om ovan berörda understöd (av kommunalskatteberedningen benämnt statsbidrag), skulle i staten för året näst efter det löpande upptaga beräknat sådant bidrag som inkomst samt bestämma utdebiteringen av skatt för samfälligheten eller den del därav, som bidraget avsåge, till det lägre belopp, som med hänsyn till det beräknade bidraget vore erforderligt. Uppkomme överskott eller underskott därigenom, att de faktiskt utgående bidragen komme att skilja sig från de beräknade, skulle skillnadsbeloppen tillfalla, respektive belasta samfälligheten och ingå i det följande årets budget. Genom denna lösning av frågan finge de rätta skattskyldiga i stort sett åtnjuta de med bidragen avsedda lättnaderna. Det sätt, på vilket understöd av skatteutjämningsmedel för närvarande tillgodoföres vederbörande skattskyldiga, nämligen genom avkortning eller restitution av skatt, är, såsom förut framhållits, föga tillfredsställande. Med det av uppbördsberedningen föreslagna uppbördssystemet, låter sig den ifrågavarande ordningen näppeligen förena. Då statliga och kommunala utskylder gemensamt debiteras eller upptagas i skattetabeller, kan svårligen under uppbördsåret avkortning ske av viss del av utskylderna. Restitution av tidigare under året för mycket erlagda utskylder är visserligen fortfarande tänkbar men innebär en extra arbetsbelastning av vederbörande myndighet, som bör undvikas. Uppbördsberedningen anser, att en tillfredsställande lösning av hithörande fråga icke står att vinna annorledes än därigenom, att ifrågavarande understöd upptages som inkomst i den kommunala samfällighetens stat. Härvid bör, av skäl, som tidigare åberopats mot ett dylikt tillvägagångssätt, understödet icke upptagas i staten för året näst efter det, under vilket detsamma beviljats, utan i staten för sistnämnda år. För att så skall kunna 1
SOU 1943:43, sid. 229 o. ff.
197 ske, måste, i likhet med vad kommunalskatteberedningen föreslagit, den kommunala samfälligheten i förväg beräkna det understöd, som kan komina att utgå. Tydligen kan en exakt beräkning av understödet icke ske men detsamma är ju förhållandet med all budgetberäkning; staten måste ju uppgöras så, att dylika osäkerhetsmoment så vitt möjligt neutraliseras. Det belopp, varmed beviljat understöd skiljer sig från beräknat sådant, bör, såsom även kommunalskatteberedningen förordat, ingå i det följande årets budget såsom inkomst eller utgift. Det ovan förordade förfaringssättet torde kunna tillämpas utan större olägenheter för budgetberäkningen. Erinras må, att kommunerna för närvarande vid uppgörande av sina stater förfara på liknande sätt med de statsbidrag, som utgå för olika förvaltningsuppgifter. Vid tillämpning av det sålunda föreslagna systemet för tilldelande av skatteutjämningsunderstöd åt kommun torde någon orättvisa knappast kunna sägas drabba de skattskyldiga. Härjämte skapas för dessa en tillfredsställande betalningsform och undvikes för myndigheterna det merarbete, som avkortning eller restitution av skatt innebär. Redovisning av kommun eller annan kommunal samfällighet tillkommande utskylder. Då redovisning skall ske till kommuner och andra dylika samfälligheter (i fortsättningen användes den sammanfattande beteckningen kommun) av dem tillkommande andelar i influtna skattebelopp, preliminära och slutliga, möta vissa svårigheter vilka hava sin grund dels däri, att den preliminära skatten icke lämpligen kan uppdelas på olika inkomsttitlar, dels ock däri, att åtskilliga skattskyldiga till följd av flyttning icke äro bosatta i samma kommun under inkomståret (beskattningsåret) som under taxeringsåret. Då kommunalutskylder uppbäras preliminärt under inkomståret, bör kommunen rätteligen redan under detta år utbekomma vad som uppburits. För att möjliggöra, att så sker, skulle erfordras, att vid vissa tidpunkter under nämnda år, exempelvis vid utgången av varje kvartal, en uppdelning av då influten skatt mellan skilda kommuner och statsverket ägde rum. Då den preliminära skatten, därest debitering kommer i fråga, bör debiteras i ett belopp, omfattande både statliga och kommunala utskylder, är en dylik uppdelning svår att verkställa. Samma svårighet föreligger att på sätt nyss sagts uppdela den preliminära skatt — likaledes avseende både statliga och kommunala utskylder — vilken uttages enligt skattetabeller. En riktig fördelning av preliminärskatten kan icke verkställas, förrän debitering av motsvarande slutliga skatt ägt rum. Däremot skulle en approximativ fördelning av berörda skatt å olika inkomsttitlar kunna ske i proportion till den å samma titlar på grundval av senast verkställda taxering debiterade slutliga skatten. Leverering av preliminär skatt till kommun skulle även kunna tänkas ske enligt sådan norm, att under ett år utbetalades ett belopp, lika stort som eller utgörande viss del, t. ex. 90 procent, av den skatt, vilken efter den för nämnda år fastställda utdebiteringen skulle utgå på grund av taxeringen un-
198 der året näst före inkomståret. Med tillämpning av nyssnämnda grunder för fördelningen kunde en kommun under ett år stundom erhålla något för stor, stundom åter något för liten tilldelning av preliminär skatt. Den fordran hos, respektive skuld till ifrågavarande kommun, som till följd härav uppkomme för statsverket, kunde utjämnas i samband med den slutliga tilldelningen av kommunen tillkommande skatt för ifrågavarande år. Sedan för en kommun slutlig skatt debiterats, från denna avräknats preliminär skatt och vederbörliga uppbördsterminer för inbetalning av den kvarstående skatten gått till ända, skulle kunna avgöras, huru stor skatt som för inkomståret influtit under uppbördstermin. (Saken kompliceras något till följd av att, såsom i ett senare kapitel omnämnes, den debiterade preliminära skatten föreslås skola avräknas icke med erlagt utan med debiterat belopp; sådan skatt, som icke erlagts under uppbördstermin, skall nämligen restföras för sig.) Belopp, som sålunda influtit, skulle, efter avdrag för vad vederbörande kommun uppburit i förskott för inkomståret, utbetalas till kommunen, överstege de utbetalda förskottsbeloppen, vad som influtit, finge skillnaden avgå å kommunen därefter tillkommande skatt. I den mån restförda belopp inflöte, skulle dessa tillgodoräknas kommunen. En redovisning av skatt till kommunerna, som skedde på sätt ovan angivits, torde emellertid i praktiken komma att medföra stora olägenheter. Vad avräkningen av preliminär skatt angår, skulle de skattskyldigas flyttningar mellan olika kommuner skapa svårlösta problem. Vore en skattskyldig för inkomståret mantalsskriven i kommunen A men under följande år, taxeringsåret, mantalsskriven i kommunen B, bokfördes den preliminära skatten för den förra kommunen men den slutliga och sålunda även den kvarstående skatten för den senare kommunen. Ifrågavarande bokföring av skatten för viss kommun bör emellertid icke medföra, att. den preliminära skatten skiljes från den kvarstående skatten så, att den förra tillfaller en kommun och den senare en annan. Då den preliminära skatten rätteligen icke är något annat än ett förskott å den slutliga skatten, synes preliminärskatten böra tillfalla samma kommun som den, där den slutliga skatten påföres och den kvarstående skatten erlägges. Härvid kunna tydligen två olika möjligheter komma i fråga: antingen kan den slutliga skatten tilldelas kommunen A, d. v. s. den kommun, där den preliminära skatten influtit, eller också kommunen B, där enligt nuvarande regler den slutliga skatten efter taxering påföres i de fall, då vederbörande beskattas i hemortskommunen. Skulle den slutliga skatten tillfalla kommunen A, måste ändring ske i nu gällande bestämmelser angående den ort, där självdeklaration skall avgivas och taxering äga rum i de fall, då bosättning och mantalsskrivning äro avgörande för beskattningsorten. Förstnämnda ort borde då bestämmas med hänsyn till mantalsskrivningen för beskattningsåret (inkomståret). I enlighet med vad beredningen anför under 7 kapitlet, skulle härvid bosättningen den 1 november näst före nämnda års ingång vara avgörande; kommunen A vore alltså i fråga om beskattningen av inkomst, förvärvad under inkomståret eller motsvarande beskattningsår, att anse som hemortskommun för de skattskyl-
199 diga, vilka vore upptagna i den mantalslängd för kommunen A, vilken avsåge inkomståret. Enligt den nyss ifrågasatta ordningen skulle avräkningen av den preliminära skatten mot den slutliga betydligt förenklas, enär båda skatterna alltid påfördes i samma kommun. Däremot skulle nämnda ordning vara förenad med den olägenheten, att skattskyldig i de berörda fallen skulle avgiva deklaration och taxeras i kommunen A, där han icke längre vore bosatt; härigenom skulle eventuellt erforderliga förhandlingar mellan taxeringsnämnden och den skattskyldige försvåras. Vidare måste, då skattskyldig för året näst efter taxeringsåret mantalsskrivits i kommunen G och preliminär skatt för förstnämnda år skulle beräknas med ledning av under sistnämnda år verkställd taxering, debiteringsförrättaren i C erhålla kännedom om den i A verkställda taxeringen. För att möjliggöra detta skulle erfordras, antingen att för alla skattskyldiga uppgift funnes om vederbörandes mantalsskrivning två år före det löpande eller att debiteringsförrättaren i G först tillskreve uppbördsmyndigheten i B (det förutsattes att uppgift om senaste mantalsskrivning är att tillgå), vilken i sin tur måste tillskriva uppbördsmyndigheten i A. Därest å andra sidan den slutliga skatten skulle tillfalla kommunen B, erfordrades ingen ändring i nu gällande taxeringsbestämmelser i de ovan angivna avseendena; taxering komme således alltjämt att ske i kommunen B, där den skattskyldige i regel vore bosatt under taxeringsåret, ett förhållande, som skulle underlätta kontakten mellan taxeringsmyndigheten och skattskyldig. För att avräkningen av preliminär skatt mot slutlig skulle kunna äga ram, finge emellertid preliminärskatten överföras från kommunen A till kommunen B. Detta skulle medföra ett väsentligt ökat arbete i form av skriftväxling mellan avräkningmyndigheterna; särskilt betungande måste detta bliva i de kommuner, där flyttningsfrekvensen vore betydande. Uppbördsberedningen har ansett, att de fördelar, som äro förenade med den nuvarande ordningen, enligt vilken skattskyldig taxeras i den kommun, vilken utgör hans hemortskommun för taxeringsåret, äro så stora, att ändring därutinnan icke lämpligen bör ske. Å andra sidan är beredningen väl medveten om de olägenheter, som vidlåda ifrågavarande ordning, såvitt angår det berörda avräkningsförfarandet. Emellertid torde dessa olägenheter kunna väsentligen mildras därigenom, att en reglering av preliminär skatt för varje särskild kommun icke verkställes utan att denna sker för ett helt län sålunda, att beloppet av den preliminära skatt, som i ett län påförts eller inbetalats av de skattskyldiga, vilka för taxeringsåret mantalsskrivas inom annat län, överföres till sistnämnda län. Härvid skulle statsverket kunna till varje kommun under ett inkomstår utbetala ett belopp, motsvarande de kommunala utskylder, som skulle utgå å det efter taxering under nästföregående år föreliggande skatteunderlaget efter den för inkomståret fastställda utdebiteringen. Härvid skulle den för preliminärskatten för inkomst under inkomståret fastställda utdebiteringen kunna tillämpas även i fråga om den fastighetsskatt, som påfördes på grund av taxeringen för året näst före inkomståret, ehuru sistnämnda skatt rätteligen skulle utgöras efter en utdebi-
200 tering, som fastställts tre år tidigare. Ändrades sedermera skatteunderlaget genom beslut av prövningsnämnden, förslagsvis efter den 10 oktober under taxeringsåret, eller kammarrätten eller Kungl. Maj:t, borde hänsyn härtill tagas vid kommande utbetalningar av skatt till kommunen; en årlig avräkning mellan denna och statsverket komme härigenom till stånd. I stället skulle alla inflytande kommunala utskylder tillfalla statsverket. En sådan anordning 1 skulle — utöver vad ovan nämnts med hänsyn till avräkningsförfarandet — innebära betydande fördelar. Redovisning av influtna restförda medel till skilda kommuner skulle icke vidare erfordras, och en icke ringa arbetslättnad för myndigheterna skulle härav bliva följden. Vidare skulle kommunen alltid kunna räkna med att den erhölle hela det till utdebitering beslutade beloppet; för många primärkommuner skulle denna omständighet hava stor betydelse för deras budget. Med hänsyn till de fördelar, som det ovan ifrågasatta redovisningssystemet får anses äga, vill uppbördsberedningen förorda detsamma. Det skulle kunna invändas, att det vore riktigare att anordna redovisningen till kommunerna så, att tilldelningen av skatt skedde med hänsyn icke till skatteunderlaget året näst före inkomståret utan till skatteunderlaget under taxeringsåret (alltså året näst efter inkomståret). Vid sådant förhållande skulle under inkomståret till kommunerna utbetalas förskott å det belopp, som skulle utgå å skatteunderlaget under påföljande år efter den för förstnämnda år fastställda utdebiteringen. En sådan anordning skulle för kommunerna vara fördelaktigare, därest skatteunderlaget under taxeringsåret vore större än skatteunderlaget under året näst före inkomståret, men ofördelaktigare, om förhållandet vore det motsatta; i längden torde den nämnda anordningen icke giva kommunen större förmåner än den av uppbördsberedningen förordade. Det är för övrigt att märka, att kommunerna beredes en betydande fördel därigenom, att statsverket svarar för belopp, som icke kunna indrivas. Den berörda anordningen skulle göra avräkningsförfarandet hos länsstyrelsen något vidlyftigare, än som skulle bliva fallet enligt det ovan förordade systemet. Vidare skulle statuppgörandet för kommunerna bliva besvärligare, enär kommunen hade att räkna med dels ett överskott eller underskott, som hänförde sig till sistförflutna år, dels ock ett förskottsbelopp för det kommande året. Genom det förordade förenklade redovisningssystemet göres ingen annan ändring i den nuvarande budgetberäkningen, än att kommunen alltid erhåller det belopp, som för budgetåret beslutats till utdebitering. Sistnämnda system har därför synts beredningen vara att föredraga. Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida icke vid redovisningen till kommun av densamma tillkommande medel avdrag borde ske med viss del därav, motsvarande vad som enligt förd statistik i genomsnitt för viss tids1 E t t system för redovisning av kommun tillkommande skatt av den art, som här angives, har tidigare förordats av Sveriges industriförbund m. fl. näringsorganisationer ävensom länsstyrelserna i Gotlands samt Göteborgs och Bohus län i yttranden över 1936 års uppbördskommittés förslag.
201 period slutligen icke inflöte av debiterad skatt för riket i dess helhet. Då beredningen i fråga om arbetstagare — bland vilka det övervägande antalet restförda är att finna — föreslår, att deras skatt skall under medverkan av arbetsgivarna gäldas genom avdrag å lönen, och då med hänsyn härtill och det föreslagna uppbördssystemets påräknade effektivitet i övrigt beredningen anser sig hava skäl att räkna med att endast en obetydlig del av de debiterade beloppen icke kommer att erläggas, har beredningen icke ansett det erforderligt föreslå, att vid redovisningen något avdrag göres för icke inflytande restantier. Att statsverket svarar för dessa iestantier kan bidraga till en önskvärd skatteutjämning mellan kommunerna. Mot det ovannämnda redovisningssystemet kan icke gärna riktas den invändningen, att genom dess tillämpning ett ingrepp skulle ske i den kommunala självstyrelsen. Kommunen skall fortfarande utan inskränkningar äga att besluta om erforderlig utdebitering, och det ifrågavarande systemet innebär endast att statsverket garanterar kommunen, att skatteintäkterna för ett år aldrig komma att understiga det för samma år till utdebitering beslutade beloppet (med de ändringar, som bero på senare vidtagna höjningar eller sänkningar av taxeringarna). De kommunala samfälligheter, i fråga om vilkas skatt staten sålunda skulle inträda som garant, äro primärkommunerna, den borgerliga såväl som den kyrkliga, landstingen och tingslagen. Redovisningen till dessa samfälligheter av det för inkomståret till utdebitering beslutade beloppet torde, därest det ur statliga budgetsynpunkter icke skulle anses lämpligt, att skattebeloppet utbetalas på en gång i början av inkomståret, kunna ske med en fjärdedel av beloppet vid ingången av varje kvartal. Statsverket. Då det gäller skatter till staten, föreligger icke samma samband mellan det förefintliga skatteunderlaget och skattesatsens storlek som i fråga om de kommunala skatterna. Staten är icke så beroende av de skatter, som utgå på grund av årlig taxering, som kommunerna, alldenstund staten har andra betydande inkomster än de ifrågavarande skatterna. Enligt statsverkspropositionen för budgetåret 1945/1946 beräknas sålunda inkomsten av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet till 1 244 milj. kronor, under det att samtliga inkomster å driftbudgeten beräknas till ca 3 240 milj. kronor. Ett uttryck för den berörda omständigheten är, att i fråga om vissa utskylder skattens storlek i förhållande till det beskattningsbara beloppet, respektive den beskattningsbara förmögenheten icke bestämmes årligen utan är direkt angiven i vederbörlig författning. Så är fallet med den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående tilläggsskatten, den särskilda skatten å förmögenhet samt skogsvårdsavgiften, vilken tillfaller skogsvårdsstyrelserna i riket. Värnskattens storlek i förhållande till det beskattningsbara beloppet angives likaså direkt i författningen; med hänsyn till skattens tillfälliga karaktär utfärdas ny författning för varje budgetår.
202 Beträffande den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten bestämmes däremot för varje år, med vilka procenttal av särskilt angivna grundbelopp som sistnämnda skatt skall för det året utgå. Med hänsyn till de angivna förhållandena synes en med ledning av senast verkställda taxering företagen beräkning av den preliminära skatt, som kan förväntas inflyta under närmast infallande budgetår, för statsverkets del kunna godtagas trots de osäkerhetsmoment, varmed den, såsom förut framhållits, är behäftad. Såsom tidigare omnämnts, föreslår uppbördsberedningen, att den preliminära skatten — vare sig den utgår enligt debitering eller skattetabeller eller med viss procentsats — skall utgå för inkomstår (kalenderår). Vidare skall både preliminär och kvarstående skatt uppbäras under ett uppbördsår, som omfattar tiden februari—januari. Den sålunda föreslagna ordningen medför vissa problem med hänsyn till att dels det statliga budgetåret avser tiden den 1 juli—den 30 juni, dels ock enligt bestämmelsen i 61 § regeringsformen »alla avgifter, som riksdagen — beviljat, skola utgöras intill början av det statsregleringsår, för vilket den nya bevillningen av riksdagen fastställd bliver»; ifrågavarande bestämmelse innebär beträffande den statliga skatteprocenten, att denna skall fastställas att gälla för ett helt budgetår. Det synes vara tydligt, att olika skatteprocenter för preliminärskatten icke gärna kunna fastställas för de båda halvår, som ingå i inkomståret, så att omdebitering under sistnämnda år finge äga rum. 1 Riksdagen måste således t. ex. under år 1954 bestämma den skatteprocent, som skall gälla för beräkning av preliminärskatten för inkomst under år 1955, vilken skatt erlägges under uppbördsåret 1955 (februari 1955—januari 1956). Den sålunda bestämda skatteprocenten bör, med motsvarande tillämpning av vad som sagts beträffande den kommunala utdebiteringen, gälla även i fråga om den slutliga skatten för år 1956, vilken efter taxering samma år inbetalas under uppbördsåret 1957. Den nu ifrågasatta ordningen innebär, att olika skatteprocenter kumia gälla för det statliga budgetårets båda hälfter samt vidare, att den preliminärskatt, som utgår enligt den under år 1954 fastställda skatteprocenten, börjar inflyta först i februari 1955, under det att, därest nuvarande regler gällt, skatt, beräknad efter berörda skatteprocent, skulle börjat inbetalas redan under november 1954. Budgetberäkningen kommer till följd härav alt bliva mera besvärlig än för närvarande. Liksom i fråga om de kommunala utskylderna torde kunna förutsättas, att den under ett budgetår inflytande skatten till väsentligaste delen utgöres av preliminär skatt. Vill m a n exempelvis uppskatta inkomsten av den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens bottenskatt under budgetåret 1954/1955 har man — under förutsättning att skatteprocenten för den preliminära skatten fastställts för inkomst under år 1954 till 160 procent och för inkomst under år 1955 till 170 procent — att räkna med dels hälften av bottenskatt efter 160 procent å skatteunderlaget enligt den under år 1953 verkställda taxeringen, justerat med hänsyn till de uppgifter, vilka — i likhet med vad nu sker — i Jfr SOU 1941: 5, sid 297, 298.
203 kunna erhållas om taxeringsresultatet enligt taxeringsnämndernas beslut under år 1954, dels ock hälften av sådan skatt efter 170 procent å skatteunderlaget enligt den taxering, som verkställts under sistnämnda år. Att längre tid än för närvarande kommer att förflyta mellan skatteprocentens fastställande och den efter samma procent beräknade skattens inbetalning är givetvis mindre tillfredsställande. De berörda olägenheterna torde dock icke vara av alltför allvarlig natur. De äro för övrigt oundvikliga, därest det statliga budgetåret fortfarande skall omfatta tiden den 1 juli—den 30 juni; någon tanke på att föreslå ändring härutinnan har uppbördsberedningen icke. De föreslagna reglerna för fastställande av skatteprocent stå icke i formell överensstämmelse med det förut berörda stadgandet i 61 § regeringsformen. I de av Sandström och Laurin framlagda förslagen, som i här ifrågavarande avseenden i stort sett överensstämma med uppbördsberedningens förslag, förutsattes, att trots den angivna bristande överensstämmelsen ovan sagda regler böra kunna tillämpas; Sandström åberopar, att tidigare avsteg ej sällan gjorts från den princip, varåt bestämmelsen i 61 § regeringsformen giver uttryck. 1 Skulle emellertid ett dylikt avsteg uti ifrågavarande avseende icke anses böra äga rum, återstår icke annat val, än att riksdagen varje år för nästkommande budgetår beslutar skatteprocent sålunda, att för budgetårets båda hälfter för preliminär skatt och slutlig skatt fastställas särskilda procentsatser, därvid bör iakttagas, att för kalenderår samma procentsats kommer att gälla för preliminär skatt, å ena, och för slutlig skatt, å andra sidan, samt att procentsatsen för den slutliga skatten bestämmes lika med procentsatsen för motsvarande preliminära skatt. Det bör framhållas, att den skatteprocent, som sålunda gäller för ett inkomstår, kommer att avse skatt, som inflyter under motsvarande uppbördsår, d. v. s. från och med februari under inkomståret till och med januari näst efter dess utgång. 1
Jfr Herlitz, Riksdagens finansmakt (Sveriges riksdag, del XII), sid. 86 o. ff.
7 KAP.
Ändrad folkbokföring. De faktorer, som påverka beräkningen av den preliminära skatten, vare sig denna sker på grundval av taxering beträffande samtliga förvärvskällor eller med ledning av skattetabeller beträffande löntagare, äro — utom beräknad inkomst (taxerat belopp och taxerad inkomst), varom här icke är fråga — ortsavdrag och utdebitering å skatteunderlaget. Ortsavdragens storlek bestämmes dels av skattskyldigs civilstånd och barnantal, dels ock av hans bosättning, i det att orterna i riket indelas i fem ortsgrupper, I—V, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med de billigaste och ortsgrupp V orter med de dyraste levnadskostnaderna, samt ortsavdragen äro lägst i ortsgrupp I och högst i ortsgrupp V. Vad angår utdebiteringen å skatteunderlaget, har denna fråga förut behandlats. Det vore en betydande fördel, om den preliminära skatten för inkomståret kunde beräknas med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal samt bosättning vid nämnda års ingång, d. v. s. grunda sig på förhållandena enligt mantalsskrivningen för inkomståret. Härigenom skulle berörda förhållanden vara så aktuella som möjligt är. Denna aktualitet skulle även bidraga till att den preliminära skatten komme att bättre överensstämma med den slutliga skatten. Enligt nu gällande, i 1894 års förordning angående mantalsskrivning intagna bestämmelser ä r i regel bosättningen den 1 januari avgörande för varest en person skall mantalsskrivas. Mantalsskrivning förrättas årligen under tiden den 15 november till årets slut, och mantalslängden föreligger justerad i slutet av februari påföljande år. Ur mantalslängderna kan upplysning erhållas endast om en persons bosättningsort, civilstånd och barnantal den 1 januari. En fortlöpande registrering av befolkningen efter bostadsort sker genom kyrkobokföringen hos pastorsämbetena, medan någon motsvarande registrering av befolkningen hos annan myndighet, med undantag för Stockholm och Göteborg, icke äger rum. Såsom tidigare omnämnts måste debetsedlar å preliminär (och slutlig) skatt, i varje fall beträffande löntagare, vara de skattskyldiga tillhanda viss tid före inkomstårets ingång. Det är sålunda med nuvarande bestämmelser omöjligt att vid debiteringen av preliminär skatt eller angivande av vilken skattetabell som skall tillämpas taga hänsyn till skattskyldigs mantalsskrivning för inkomståret samt hans civilstånd och barnantal för samma år.
205 Under sådana förhållanden skulle man nödgas att vid debiteringen av preliminär skatt eller bestämmande av skattetabell för inkomståret utgå från de uppgifter angående bosättning, civilstånd och barnantal, som grunda sig på mantalsskrivningen för året näst före inkomståret. Detta skulle medföra högst betydande olägenheter. Då den preliminära skatten skulle beräknas på grundval av ett civilstånd och barnantal, som hänförde sig till förhållandena ett år före inkomstårets ingång, vore skattskyldig, för att erhålla ändring i nämnda skatt på grund av under året näst före inkomståret inträffade förändringar i civilståndet eller barnantalet, tvungen att särskilt söka jämkning av skatten. En dylik ordning skulle säkerligen av de skattskyldiga, som redan förut i föreskriven ordning fullgjort sin anmälningsskyldighet i förevarande hänseenden, uppfattas som mycket otillfredsställande. Det är dessutom att märka, att sådana skattskyldiga, som på grund av förändringar i civilstånd eller barnantal rätteligen borde erlägga högre preliminär skatt, än debetsedeln angåve, sannolikt icke komme att söka ändring med påföljd, att nämnda skatt komme att utgå med oriktigt belopp. Bortsett härifrån skulle emellertid — om ifrågavarande rättelser i den ena eller andra riktningen skulle ske genom jämkning — ett avsevärt ökat antal jämkningsfall under inkomståret föranleda motsvarande hårda belastning av jämkningsmyndigheten. Vidare skulle man vid utsändandet av debetsedlar i regel nödgas använda ett år gamla adresser, varför ett stort antal debetsedlar skulle komma vederbörande tillhanda först lång tid efter avsändandet; detta skulle vara särskilt olägligt, då löneavdrag enligt debetsedel skulle börja verkställas omedelbart efter inkomstårets ingång. Slutligen skulle stora svårigheter uppstå vid avräkningen av preliminär skatt från slutlig skatt i de fall, då vederbörande för laxeringsåret vore mantalsskriven i annan kommun än den, där han mantalsskrivits för det år, som låge två år tillbaka i tiden, d. v. s. det år, då debitering eller fastställande av skattetabell för inkomståret ägt rum. För att möjliggöra för debiteringsförrättaren alt i dylika fall erhålla uppgift om debiterad eller erlagd preliminärskatt måste i mantalslängden för envar där upptagen person uppgivas hans mantalsskrivningsort för det andra året före taxeringsåret. Uppbördsberedningen hyser emellertid farhågor för att även med en dylik komplettering av mantalslängden stora svårigheter skulle föreligga att utan ytterligare förbättring av den nuvarande folkbokföringen införskaffa ifrågavarande uppgifter; i varje fall skulle inhämtandet därav komma att föranleda en synnerligen betungande skriftväxling. De ovan nämnda olägenheterna äro av den art, att uppbördsberedningen icke anser sig kunna förorda ett nytt uppbördssystem med mindre en ändring av vår nuvarande folkbokföring kommer till stånd i sådant avseende, att debiteringen av preliminär skatt och bestämmandet av skattetabell för inkomståret under hösten före samma år kan ske på grundval av mantalsskrivningen för inkomståret. Det är tydligt, att så icke kan ske, utan att den tidpunkt, som i fråga om bosättningen skall vara avgörande för varest en person skall mantalsskrivas, fastställes så, att den infaller tidigare än nu. Med hänsyn till det relativt stora antal flyttningar, som på landet
206 inträffar under oktober månad i samband med anställdas ombyte av tjänst, bör ifrågavarande tidpunkt, för att mantalsskrivningen för det kommande året skall avse så aktuella förhållanden som möjligt, icke fastställas tidigare än till den 1 november. Till senare dag bör tidpunkten i fråga ej heller bestämmas, enär före årets slut i så stor utsträckning som möjligt bör vara avgjort, vilka personer som skola för nästkommande år mantalsskrivas inom en kommun. Beredningen finner därför, att med hänsyn till det föreslagna uppbördsförfarandet den 1 november lämpligen bör vara den tidpunkt, som beträffande bosättningen är avgörande för varest en person skall mantalsskrivas för det kommande kalenderåret. Även om den för mantalsskrivningen avgörande tidpunkten bestämmes så, som nu föreslagits, kunna emellertid mantalsskrivningsförrättningarna icke avslutas förrän omkring mitten av december och mantalslängderna icke slutjusteras förrän viss ytterligare tid förflutit. För att debiteringsarbetet skall kunna medhinnas, är det därför icke tillräckligt med ovannämnda förändring. Det är därjämte erforderligt, att debiteringsförrättaren på något sätt erhåller löpande underrättelser om inträffade flyttningar, så att h a n vid arbetet med preliminär debitering och bestämmande av skattetabell ä r i stånd att med tillhjälp av nämnda underrättelser bedöma, vilken den nya mantalsskrivningsorten kommer att bliva, med sådan grad av säkerhet, att omdebitering endast i undantagsfall blir nödvändig till följd av det förhållandet, att mantalsskrivningsorten enligt den justerade mantalslängden blir en annan än den vid debiteringen antagna. För en riktig beräkning av preliminärskatten är det vidare erforderligt, att debiteringsförrättaren på sätt ovan sagts erhåller löpande underrättelser om inträffade förändringar i civilstånd och barnantal. Under utredningens gång har uppbördsberedningen efter överläggningar med folkbokföringskommittén till denna framfört de önskemål beträffande en förbättrad folkbokföring, som beredningen enligt det ovan sagda ansett böra tillgodoses för att vinna en tillfredsställande lösning av frågan om tidigare inbetalning av skatt enligt de huvudlinjer, som av beredningen vid utredningen följas. Folkbokföringskommittén har utformat sitt förslag till omorganisation av folkbokföringen 1 i överensstämmelse med beredningens sålunda framförda önskemål. Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall således bosättningen den 1 november vara avgörande för varest mantalsskrivning skall äga rum. Hos länsstyrelserna skola med tillhjälp av adresseringsmaskiner föras register, vilka genom anmälningar från pastorsämbetena angående flyttningar och förändringar i civilstånd och barnantal ständigt hållas aktuella. Underrättelse om ifrågavarande anmälningar skall av länsstyrelsen meddelas debiteringsförrättarna i länet, varigenom även hos dessa komma att finnas ständigt aktuella register över befolkningen. Mantalsskrivningen skall förrättas under tiden den 15 oktober—den 20 december. Tiden för mantalsskrivningens förrättande inom varje kommun 1
207 bestämmes av länsstyrelsen med iakttagande av att förrättning på landsbygden icke må utsättas till tidigare dag än den 15 november. Före mantalsskrivningens förrättande i kommun skall länsstyrelsen trycka och till mantalsskrivningsförrättaren översända stomme i två exemplar till mantalslängd; stommen upptager de personer, vilka, enligt vad länsregistret vid tidpunkten för tryckningen utvisar, äro bosatta i kommunen. Sedan vid mantalsskrivningen avlämnade mantalsuppgifter granskats samt med ledning därav och kyrkböckerna ävensom andra upplysningar avgjorts, vilka personer som skola mantalsskrivas i kommunen, skall förrättningsmannen fullständiga och rätta stommen till mantalslängd. Det ena exemplaret av stommen skall inom fjorton dagar efter förrättningens slut insändas till länsstyrelsen. Efter mantalsskrivningsförrättningens slut kan mellan olika mantalsskrivningsförrättare skriftväxling äga rum rörande förhållanden, som kunna föranleda ändring i den vid förrättningen beslutade mantalsskrivningen. De beslut, som i anledning av skriftväxlingen meddelats, skola av mantalsskri vningsförrättaren antecknas i det exemplar av stommen, som av honom innehaves; detta exemplar skall senast den 25 januari under mantalsåret insändas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall med ledning av stommarna till mantalslängd samt inkomna underrättelser angående förhållanden, som icke äro angivna i stommarna men som skola iakttagas vid mantalsskrivningen, trycka mantalslängd i erforderligt antal exemplar samt översända denna till mantalsskri vningsförrättaren senast den 15 februari under mantalsåret. Sedan denne emottagit mantalslängden, skall han genast underskriva densamma. Längden anses därefter justerad. Därest folkbokföringen ordnas så, som folkbokföringskommittén föreslagit, kunna debiteringsförrättarna, allteftersom meddelande erhålles om inträffade lokala eller personella förändringar, iakttaga dessa vid det förberedande arbetet för preliminärskattens bestämmande under hösten före inkomståret. Det arbete, som föranledes av de nämnda förändringarna, kan således fördelas under flera månader och behöver icke hopas vid slutet av året, vilket skulle medföra en arbetsbelastning, som svårligen skulle kunna bemästras utan avsevärd personalförstärkning, En särskild forcering av arbetet under november och december månader med åtföljande behov av extra personal hos debiteringsförrättarna kan dock icke undvikas. Med en sålunda anordnad folkbokföring torde det bliva möjligt att före inkomstårets början med relativt få undantag slutligt färdigställa debetsedlar beträffande preliminär skatt. I vissa fall torde det emellertid inträffa, att en skattskyldigs mantalsskrivningsort efter skriftväxling mellan mantalsskrivningsförrättarna kommer att bestämmas annorlunda, än vid utfärdandet av debetsedel med stöd av stommen till mantalslängd eller det hos debiteringsförrättaren befintliga befolkningsregistret antagits. Vid sådant förhållande bör den skattskyldige tillställas ny debetsedel, upptagande ändrad preliminär skatt eller försedd med uppgift om vilken skattetabell i stället för tidigare angiven som skall tillämpas.
208 I de avseenden, som ovan nämnts, skulle ett genomförande av folkbokföringskommitténs förslag hava särskild betydelse för ett uppbördsförfarande, enligt vilket skatten erlägges i nära samband med inkomstförvärvet. Härutöver skulle en folkbokföring i enlighet med kommitténs förslag verksamt bidraga till ett förbättrat uppbördsförfarande såtillvida, att till följd av den noggrannare registrering av befolkningen, vilken en reformerad folkbokföring komme att innebära, den dubbelföring eller det uteslutande av person vid mantalsskrivningen, som nu stundom äger rum, icke vidare borde förekomma.
8 KAP.
Uppbördsberedningens förslag till ändrat uppbördsförfarande. B e r ä k n i n g av p r e l i m i n ä r skatt. Skatter, som böra uttagas preliminärt. I både de skattskyldigas och det allmännas intresse är det av vikt, att preliminär skatt i första hand uttages för inkomst. Inkomstskatterna äro de skatter, som i regel mest belasta de skattskyldiga och som därjämte hava den största betydelsen för det allmänna. De inkomstskatter, som nu ingå i den allmänna uppbörden, äro, såsom förut omnämnts, dels statliga, nämligen den statliga inkomstskatten, värnskatten, utskiftningsskatten och ersättningsskatten, dels ock kommunala, nämligen kommunal inkomstskatt, innefattande inkomstskatt till stad, landskommun, köping och municipalsamhälle, församlingsavgifter, landstingsmedel och tingshusmedel. Av de nämnda skatterna avse samtliga, med undantag för utskiftningsskatten och ersättningsskatten, inkomster, som äro av årlig natur. Utskiftningsskatten och ersättningsskatten äro däremot icke av sådan beskaffenhet utan utgå endast under särskilda omständigheter, den förra då svenskt aktiebolag utskiftar tillgångar (förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar) och den senare då svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller annat i beskattningsavseende med sådan förening likställt företag, som bedriver förvaltningsverksamhet, underlåtit, helt eller delvis, att besluta vinstutdelning i syfte att bereda fysiska personer, vilka ägt del i företaget, lindring i deras beskattning här i riket (förordningen den 26 juni 1933 om ersättningsskatt). Med hänsyn till att utskiftningsskatten och ersättningsskatten sålunda knutits till fakta av tillfällig natur böra dessa skatter icke preliminärt uttagas. Så bör däremot ske i fråga om de övriga här ovan omförmälda skatterna. Utöver inkomstskatterna uppbäras vid den allmänna uppbörden skatt å förmögenhet, å fastighet samt å virke. Skatt å förmögenhet, som erlägges till staten, är dels den med den statliga inkomstskatten kombinerade förmögenhetsskatten, dels ock den särskilda skatten å förmögenhet. Till grund för beräkningen av den förra förmögenhetsskatten lägges Vioo av den skattepliktiga förmögenheten till den till stat14—457050.
210 lig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten. 1 Den senare förmögenhetsskatten erlägges av fysisk person, oskift dödsbo, utländsk juridisk person, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § 1 mom. nyssnämnda förordning omförmäld familjestiftelse, därest vederbörandes skattepliktiga förmögenhet överstigit 20 000 kronor. Båda slagen av förmögenhetsskatt beräknas med hänsyn till förmögenhetsförhållandena vid beskattningsårets utgång. Såsom ovan framhållits är det icke av samma intresse, att förmögenhetsskatterna preliminärt uttagas, som att så sker beträffande inkomstskatterna. För de skattskyldiga, som äga förmögenhet, torde i regel icke föreligga samma svårighet att gälda en förmögenhetsskatt 1 å lV 2 år efter beskattningsårets utgång som för skattskyldiga utan förmögenhet att inom samma tid erlägga en inkomstskatt. Det allmänna har större utsikter att utfå skatten, då säkerhet för denna finnes i förmögenhet; detta gäller visserligen icke blott förmögenhetsskatter utan även inkomstskatter. Emellertid kan det för skattskyldiga — i synnerhet för sådana med större förmögenheter — vara en fördel att få erlägga även förmögenhetsskatten preliminärt redan under inkomståret, och uppbördsberedningen har därför ansett sig böra förorda, att även de ovan nämnda förmögenhetsskatterna uttagas preliminärt i den utsträckning så är möjligt enligt de av beredningen föreslagna olika metoderna för beräkning av preliminär skatt. Fastighetsskatt utgöres i förhållande till fastighets taxeringsvärde vid taxeringsårets ingång av den vid nämnda tidpunkt för fastigheten skattskyldige och erlägges till kommun eller annan kommunal samfällighet. I fråga om betydelsen av att uttaga denna skatt preliminärt gäller vad ovan sagts om förmögenhetsskatterna. Med hänsyn till de skattskyldigas intresse borde alltså även fastighetsskatten uttagas preliminärt. Emellertid föreligga i fråga om fastighetsskatten särskilda förhållanden, vilka synas böra föranleda till att denna skatt icke preliminärt uttages. Taxering av fastighet avser det löpande året, under det att taxering av inkomst hänför sig till inkomsten under nästföregående år. För att den preliminära fastighetsskatten skulle kunna avräknas mot slutlig skatt vid samma taxering som den övriga preliminära skatt, som debiterats samtidigt med den preliminära fastighetsskatten, skulle sistnämnda skatt beräknas med ledning av en fastighetstaxering, som skett två år före det år, då den slutliga taxeringen äger rum. Detta är emellertid intet annat än vad som sker beträffande preliminär inkomstskatt och bör alltså icke medföra några särskilda olägenheter. Sådana vållas däremot av den omständigheten, att fastigheterna i betydande omfattning byta ägare. Fråga uppstår då, vem som skall tillgodoräknas preliminär fastighetsskatt: den gamle eller den nye ägaren. Rätteligen borde väl, då skatten bör följa fastighetens ägare, nämnda skatt tillgodoföras den nye ägaren; den avräkning mellan denne och den gamle ägaren, som härav bleve erforderlig, finge ske 1 För ekonomisk förening skall till den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten läggas Va» av den förmögenhet, för vilken föreningen är skattskyldig.
211 i samband med överlåtelsen. För att underlätta en dylik ordning borde fastighetsskatten debiteras särskilt, vilket för vederbörande myndighet skulle innebära en särskild arbetsbelastning. Denna skulle ytterligare ökas därigenom, att preliminär skatt i ett stort antal fall finge överflyttas från en skattskyldig till annan. De olägenheter, som sålunda äro förenade med en preliminärbeskattning av själva fastigheten, hava föranlett uppbördsberedningen att avstå från att föreslå, att fastighetsskatt skall preliminärt uttagas. Till denna beredningens inställning har även bidragit den omständigheten, att även om fastighetsskatten skulle preliminärt utgå detta enligt beredningens nedan utvecklade förslag (alternativ II) för ett stort antal fastighetsägare, nämligen sådana, vilka hava löneinkomst som den väsentliga inkomsten, innebure, att den sålunda uttoges blott i de fall, då fastigheten lämnade så stor inkomst, att denna utgjorde minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda inkomsten. Fastighetsskatt skulle således komma att uttagas preliminärt för vissa fastighetsägare men först i samband med den slutliga skatten för andra; ett dylikt resultat måste betecknas såsom föga lämpligt. De fastighetsägare, som äro löntagare, komma emellertid enligt beredningens förslag att i regel få den slutliga fastighetsskatten avdragen å lönen. Detta torde för vederbörande innebära en icke oväsentlig fördel. Skatt å avverkat virkes rotvärde utgår dels till kommun, församling, skoldistrikt och fattigvårdssamhälle i form av skogsaccis, dels ock till skogsvårdsstyrelse i form av skogsvårdsavgift. Då avverkning av skog för vederbörande skattskyldiga vanligen icke är årligen återkommande, bör icke lämpligen skogsaccis och skogsvårdsavgift ingå i preliminärskattesystemet. De avgifter, som, utom skogsvårdsavgift, enligt uppbördsberedningens förslag skola uttagas i samband med den allmänna uppbörden, äro pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering samt olycksfallsförsäkringsavgift. Vad pensionsavgift angår, erlägges sådan avgift av envar svensk medborgare. Avgift utgöres emellertid ej av någon för år före det, under vilket han fyller aderton år, eller efter det, under vilket han fyllt sextiofem år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift erlägges ej heller av person, som åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersättning eller är omhändertagen av allmänna fattigvården för varaktig försörjning. Från avgiftsplikt undantages likaledes den, som ej tidigare fått avgift sig påförd och som befinnes varaktigt arbetsoförmögen. Efter det avgiftsbelopp förfallit till betalning, medför dock varken inträffande av sådan omständighet som ovan nämnts eller dödsfall eller förlust av svenskt medborgarskap befrielse från skyldighet att erlägga detta belopp. Pensionsavgiftens årliga belopp utgör sex kronor eller, om vederbörande enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för året har taxerat belopp, överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om avgiftspliktig är gift med annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, skola de för makarna sålunda beräknade avgiftsbeloppen sammanläggas och skall vardera makens pensionsavgift
212 utgöra hälften av det sammanlagda beloppet. Högsta pensionsavgiften är 20 kronor. Ehuru någon egentlig förmånsrätt för pensionsavgifter icke förefinnes, äga dock dessa avgifter viss prioritet framför utskylder och andra avgifter, som för närvarande uttagas vid kronouppbörden. I 8 § kungörelsen den 29 januari 1937 angående påföring, debitering, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering stadgas nämligen, att om restfört kronoutskyldsbelopp, vari pensionsavgift ingår, endast delvis erlagts, vad som erlagts i första hand skall anses vara pensionsavgift, såvida den betalningsskyldige icke tillkännagivit annan önskan. Den sålunda stadgade prioritetsrätten för pensionsavgift — vilken enligt beredningens förslag ytterligare starkes därigenom, att sådan avgift skall enligt 17 kap. 12 § handelsbalken utgå med förmånsrätt före utskylder och andra avgifter — synes böra medföra, att då nu årligen utgående utskylder, med förut angivet undantag, föreslås skola uttagas preliminärt så bör ske även i fråga om pensionsavgift. Då något hinder för att låta pensionsavgifterna utgå preliminärt icke föreligger, förordar uppbördsberedningen, att de uttagas på detta sätt. Vid avräkningen av preliminär skatt, vilken uttages utan uppdelning på olika titlar, mot den slutliga skatten torde, med hänsyn till den föreslagna förmånsrätten, vad som preliminärt erlagts anses böra utgöra i första hand pensionsavgift. Då, såsom i det följande omnämnes, preliminär skatt, understigande tolv kronor, icke skall uttagas, kommer emellertid i fall, då endast pensionsavgift utgår samt beloppet därav för skattskyldig icke uppgår till nämnda belopp, pensionsavgiften att upptagas allenast såsom slutlig avgift. Pensionsavgifterna komma således att erläggas dels i flertalet fall (i regel i sin helhet) preliminärt under inkomståret, dels ock i ett mindre antal fall endast slutligt under uppbördsåret näst efter taxeringsåret. Detta torde icke medföra några olägenheter för pensionsstyrelsen, då slutlig redovisning dit kan ske tidigast efter det att debitering av den slutliga avgiften ägt rum. Vad angår olycksfallsförsäkringsavgifter torde knappast skäl föreligga att uttaga dessa preliminärt; icke minst det förhållandet, att ett stort antal avgifter uppgå till mycket obetydliga belopp, talar emot ett dylikt uttagande. Uppbördsberedningen anser därför, att ifrågavarande avgifter böra utgå först i samband med uppbörden av slutlig skatt. Beräkning av preliminär skatt för olika förvärvskällor. Under 4 kap. hava berörts de tvenne huvudmetoder, efter vilka den preliminära skatten enligt uppbördsberedningens mening kan beräknas, nämligen dels på grundval av verkställd taxering, åtföljd av debitering av skatten, dels ock med ledning av skattetabeller eller efter viss procent av inkomsten. Därvid har även omnämnts, att enligt beredningens förslag alternativ I den förra metoden bör tillämpas i fråga om samtliga förvärvskällor, att enligt förslag alternativ II den senare metoden bör ifrågakomma såsom regel beträffande inkomst av tjänst och den förra metoden beträffande övriga förvärvskällor samt att enligt förslag alternativ III preliminär skatt bör beräknas med ledning av skat-
213 tetabell för vissa kategorier löntagare — vilkas antal utgör omkring två tredjedelar av samtliga löntagare men förutsattes skola successivt ökas — ävensom efter debitering beträffande övriga skattskyldiga. I nämnda kapitel har även redogjorts för de olika omständigheter, som göra den ena eller andra metoden särskilt användbar i fråga om de skilda förvärvskällorna. Vid alternativ II har övervägts, huruvida en procentuell beräkning av preliminärskatten borde ske, såvitt angår förvärvskällorna tillfällig förvärvsverksamhet (av annat slag än avyttring av egendom och lotterispel) samt kapital. Detta skulle medföra, att den, som utbetalade belopp, hänförliga till nämnda förvärvskällor, skulle vara skyldig att verkställa avdrag för preliminärskatten. Vidkommande tillfällig förvärvsverksamhet (med det ovan nämnda undantaget) föreslog Sandström, att den preliminära skatten skulle beräknas till 25 procent av inkomsten, varmed avdrag av uppdragsgivaren skulle verkställas, dock att sådant avdrag icke skulle ske, därest den inkomst, som tillhopa under ett år uppburits från samme uppdragsgivare, icke uppginge till 100 kronor. Laurin förordade, att skatteavdrag skulle verkställas med 10 procent av inkomsten under förutsättning, att denna utbetalades av statlig eller kommunal myndighet, juridisk person eller bokföringsskyldig rörelseidkare, att inkomsten uppginge till minst 10 kronor samt att denna jämte tidigare från samma person uppburet belopp överstege 200 kronor. Beträffande kapital förordade både Sandström och Laurin, att skatteavdrag för preliminär skatt skulle ske, då fråga vore om utdelning å aktier i svenska bolag, ränta å obligationer och liknande värdepapper samt ränta å medel i bank eller annan penninginrättning. Procentsatsen uppgick enligt Sandströms förslag till 25 och enligt Laurins till 10. Tidigare har framhållits svårigheten att vid nyssnämnda båda inkomstslag bestämma procentsatsen för den preliminära skatten så, att denna kommer att någorlunda nära täcka den slutliga skatten. Anledningen härtill är, att då ifrågavarande inkomstslag i regel utgöra biinkomster till annan inkomst den å dessa belöpande skatten, med hänsyn till progressionen vid statsbeskattningen, varierar i förhållande till storleken av den huvudsakliga inkomsten. Berörda svårighet torde emellertid icke vara så betydande, att den ensam skulle utgöra hinder för att beräkna preliminärskatten procentuellt. Emellertid tillkomma andra omständigheter, vilka ytterligare försvåra det ifrågasatta beräkningssättet. Uppbördsberedningen har, såsom nedan omförmäles, ansett en tillfredsställande kontroll av uppbörden av preliminärskatten icke kunna vinnas med mindre en individuell bokföring av inflytande skattebelopp äger rum hos vederbörande uppbördsmyndighet. Med en sådan anordning skulle uppdragsgivaren vid utbetalning av ersättning för ett tillfälligt uppdrag göra avdrag för skatten, insända den till rätt uppbördsmyndighet samt därvid lämna fullständiga uppgifter om namn och adress å den person, som beloppet avsåge. Frånsett att det ofta skulle bereda uppdragsgivaren svårighet att avgöra, vilken uppbördsmyndighet som vore den rätta, skulle över huvud taget de åligganden, som sålunda komme att läggas på dem,
214 vilka utbetalde ersättning för tillfälliga uppdrag, vara så betydande, att det icke gärna synes böra komma i fråga, att varje person, som någon enstaka gång utbetalar dylik ersättning, skulle vara skyldig att göra avdrag för preliminär skatt. Om man således icke bör införa en så vidsträckt skyldighet, som ovan sagts, att verkställa avdrag för preliminär skatt å ersättning för tillfälliga uppdrag, kunde det tänkas, att skyldigheten, såsom Laurin föreslog, begränsades till de kategorier, vilka utöva förvaltnings- eller näringsverksamhet, vari utbetalning av ersättning för utfört arbete som regel förekommer, d. v. s. kommunala och statliga myndigheter samt juridiska personer och andra rörelseidkare. Visst fog kan ju förefinnas för att ålägga nyssnämnda personer att verkställa avdrag icke blott å lön åt hos dem anställda — vilket föreslås skola ske — utan även å annan ersättning åt andra, som av dem erhållit tillfälligt uppdrag. Även om allenast de berörda kategorierna uppdragsgivare medverkade vid uppbörden av preliminär skatt, skulle dock de svårigheter kvarstå, som sammanhänga därmed, att skatten måste insändas till rätt uppbördsmyndighet tillika med så noggranna uppgifter om vederbörande skattskyldigs namn och adress, att han lätt kan återfinnas i myndighetens samling av uppbördskort. I fråga om arbetstagare föreslår uppbördsberedningen, såsom nedan framhålles, att till dessa skola översändas debetsedlar jämte skatteanvisningar för inbetalning av skatten — en för envar av de tolv uppbördsterminerna — med sådana uppgifter, att den skattskyldige kan identifieras hos uppbördsmyndigheten; debetsedel jämte skatteanvisningar skall överlämnas till den arbetsgivare, hos vilken skattskyldig har huvudsaklig anställning, för att denne skall verkställa avdrag å lönen för gäldande av skatten. För att möjliggöra en tillfredsställande redovisning av preliminär skatt för inkomst av tillfälliga uppdrag borde redovisningen likaledes ske medelst nyssnämnda skatteanvisningar. Detta skulle innebära, antingen att alla skattskyldiga, utom debetsedel med tolv skatteanvisningar, tillställdes ytterligare ett antal skatteanvisningar, eller också att skattskyldig vore nödsakad att, innan han lyfte ersättning för uppdraget, hos uppbördsmyndigheten rekvirera en eller flera skatteanvisningar. Det förra alternativet skulle förorsaka betydande merkostnader utan motsvarande nytta, då endast ett begränsat antal skattskyldiga uppbära inkomst av tillfälliga uppdrag, under det att det senare alternativet skulle medföra extra besvär för vederbörande och därför säkerligen mycket ofta föranleda, att denne underläte att anskaffa skatteanvisningen — med påföljd att de ovan berörda svårigheterna kvarstode. Uppbördsberedningen har sålunda funnit övervägande skäl tala för att den preliminära skatten å ersättningar för tillfälliga uppdrag eller annan tillfälligt bedriven verksamhet icke bör beräknas efter viss procent av inkomsten och att således icke heller avdrag å denna för skattens gäldande bör äga rum. Vidkommande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet kommer en förenkling, som särskilt med hänsyn till preliminärbeskattningen av n ä m n d a
215 inkomst är att hälsa med tillfredsställelse, att inträda, därest riksdagen antager ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag, 1 innebärande att alla lotterivinster, med undantag för sådana, som härröra från utländska lotterier, skola beskattas icke enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt utan enligt förordningen den 28 september 1928 om särskild skatt å vissa lotterivinster; i fråga om vinst vid vadhållning medelst tolalisator vid hästtävlingar skola dock gälla särskilda regler. Uppbörden av skatt för lotterivinster kommer således att utbrytas ur det allmänna uppbördssystemet och ske i särskild ordning. Vad inkomst av kapital angår, möta samma svårigheter att beräkna preliminärskatten procentuellt och att å inkomsten verkställa avdrag för dess gäldande, som i fråga om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet ovan berörts. I fråga om räntor å medel i bank och annan penninginrättning har det nämnda beräkningssättet därjämte den nackdelen med sig, att preliminär skatt i många fall kommer att uttagas, då slutlig skatt icke skall utgå; dylika medel innehavas nämligen i stor utsträckning av personer, vilkas inkomst icke uppgår till skattepliktigt belopp. Även om berörda nackdel i viss mån kan undanröjas därigenom, att räntor understigande visst relativt lågt belopp undantagas från preliminärbeskattning, måste dock restitution komma att äga rum i ett avsevärt antal fall. Härutöver försvåras uttagandet av preliminär skatt beträffande kapitalinkomster på sätt nyss sagts till följd därav, att åtskilliga kategorier skattskyldiga, t. ex. vissa stiftelser, äro frikallade från skattskyldighet för inkomst av kapital. För att undvika att preliminär skatt uttoges av nämnda skattskyldiga föreslogo både Sandström och Laurin, att länsstyrelse skulle upprätta förteckningar över de skattskyldiga inom länet, vilka enligt vad som för länsstyrelsen vore känt vore frikallade från skattskyldighet för inkomst av kapital. Dessa förteckningar skulle väl, åtminstone efter viss tid, kunna bliva relativt fullständiga och sålunda kunna i huvudsak tjäna sitt syfte; för banker m. fl. inrättningar skulle likväl handhavandet därav innebära en ytterligare tunga utöver den, som uttagandet av preliminär skatt skulle åsamka dem. Med hänsyn till de ovan berörda olägenheterna finner sig uppbördsberedningen icke heller beträffande inkomst av kapital böra förorda, att preliminär skatt beräknas med viss procent av inkomsten och uttages genom avdrag å densamma. Även om sålunda enligt uppbördsberedningens förslag preliminär skatt, beräknad efter viss procentsats och uttagen genom avdrag å inkomsten, icke skall utgöras för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet och kapital, kommer dock enligt förslaget preliminär skatt, i större eller mindre utsträckning enligt de olika alternativen, att utgå för nämnda inkomstslag. Då, såsom av det följande framgår, preliminär skatt skall utgå på grundval av verkställd taxering beträffande samtliga förvärvskällor, kommer nämnda skatt att avse även inkomsten av berörda båda förvärvskällor. I de fall, då preliminär skatt för inkomst av tjänst beräknas enligt skattetabell eller med viss pro1
216 cent av inkomsten, föreslås visserligen sådan skatt med ledning av taxering skola utgöras allenast för annan inkomst än av tjänst eller av tillfällig förvärvsverksamhet och blott under förutsättning, att dylik inkomst uppgår till minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, av den sammanlagda uppskattade inkomsten. I sistnämnda fall har emellertid arbetstagare möjlighet att få preliminär skatt uttagen även för inkomst, som enligt vad nyss sagts icke skulle drabbas av sådan skatt; han kan nämligen hos sin arbetsgivare eller den, som eljest utbetalar inkomsten av tjänst, begära, att avdraget å denna inkomst för därå belöpande skatt under viss tid höjes så, att det kommer att täcka även skatten å annan inkomst. De skattskyldigas intresse att få erlägga skatten, i varje fall den väsentligaste delen därav, redan under inkomståret torde således på det föreslagna sättet i tillräcklig grad tillgodoses. Ur det allmännas synpunkt vore det väl fördelaktigt, att redan vid utbetalningen av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital viss procentuell del därav innehölles för skatt, ty härigenom skulle erhållas dels kontroll å att inkomsten icke undginge taxering, dels ock garanti för att i varje fall någon del av skatten erlades. Det må dock erinras om att denna kontroll och garanti, såsom Sandströms och Laurins förslag utformats, icke komme att avse alla räntor, t. ex. icke inteckningsräntor. Både Sandström och Laurin ansågo nämligen, att man icke lämpligen kunde ålägga en privat låntagare skyldighet att vid erläggande av ränta å lån innehålla visst belopp för skatt. Uppbördsberedningen delar denna Sandströms och Laurins åsikt. En kontroll av den art, som ovan nämnts, synes emellertid närmast vara en taxeringsfråga och torde, i den mån densamma icke redan är tillfredsställande tillgodosedd, kunna anordnas på annat och enklare sätt än genom innehållande av viss del av inkomsten för skatt. Såvitt rör inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet av annat slag än av avyttring av egendom och lotterispel gäller nu, att uppdragsgivare är skyldig lämna uppgift om utbetald ersättning för utfört arbete, därest icke denna under året utgått med mindre än 100 kronor till samme mottagare eller utbetalts till rörelseidkare, som enligt lag varit skyldig föra handelsböcker; uppgiftsskyldighet föreligger vidare för annan uppdragsgivare än statlig eller kommunal myndighet eller juridisk person endast i fråga om sådana förmåner, som utgått från av honom utövad rörelse eller från av honom bedrivet jordbruk eller skogsbruk (33 § a) taxeringsförordningen). I de fall, då sådan omedelbar uppgiftsskyldighet icke föreligger, är uppdragsgivare skyldig att efter anmaning lämna uppgift om den utbetalda ersättningen (35 § 1 mom. a) taxeringsförordningen). Den nu gällande uppgiftsskyldigheten synes vara tillräckligt omfattande för att tillgodose kravet å kontroll, att ifrågavarande inkomst deklareras. Genom olika kontrollåtgärder kunna beskattningsmyndigheterna tillse, att uppgiftsskyldigheten även fullgöres. Vad angår utdelning å aktier och andelar torde taxeringskontrollen få anses vara relativt fullständig i det avseendet, att den, som lyfter sådan utdelning, i regel är skyldig att till ledning för taxeringen avlämna särskild upp-
217 gift härom, vilken sedermera överlämnas till beskattningsmyndigheten (42 § 3 och 4 mom. taxeringsförordningen). Även beträffande lyftad ränta å obligation eller liknande värdepapper skall som regel dylik uppgift avlämnas; dessa uppgifter tillställas emellertid beskattningsmy/ndigheterna endast i den utsträcknig, som Kungl. Maj:t förordnar (ovannämnda författningsrum) . Intet hindrar, att om kontroll i större omfattning än för närvarande 1 skulle anses erforderlig i fråga om Iyftade obligationsräntor förordnande meddelas om avlämnande av uppgifter till beskattningsmyndigheterna i den önskade utsträckningen. Kontrollen å att bankräntor vederbörligen uppgivas till beskattning tillgodoses på olika sätt. Sålunda är styrelse för bank eller annan penninginrättning skyldig att dels efter anmaning av taxeringsintendent, ordförande i taxeringsnämnd eller, i vissa fall, taxeringskonsulent lämna uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst från (och innestående medel hos) penninginrättningen (35 § 1 mom. c) taxeringsförordningen), dels ock efter förordnande av Kungl. Maj:t, i den omfattning som angives vid förordnandets meddelande, lämna uppgift om insättares ränteinkomst och innestående medel samt om insättares fullständiga namn och senast kända bostadsadress (35 § 4 mom. taxeringsförordningen). Vidare har styrelse för bank eller annan penninginrättning att efter anmaning av taxeringsintendent tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för att bereda beskattningsmyndighet upplysning om penninginrättningens borgenärer, d. v. s. om insättarna (35 § 3 mom. andra stycket taxeringsförordningen). Därest behov av större kontrollmöjlighet i förevarande avseende skulle anses föreligga, torde det kunna tillgodoses genom utvidgning av uppgiftsskyldigheten. Att genom innehållande av viss del av inkomsten skapa garanti för att motsvarande del av den efter taxering påförda skatten komme att erläggas synes i fråga om kapitalinkomst knappast erforderligt, enär i kapitalet finnes säkerhet för skatten. Större behov av en dylik garanti föreligger väl beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; i viss mån tillgodoses dock detta enligt uppbördsberedningens förslag. Enligt alternativ I skall beräkningen av preliminär skatt för samtliga skattskyldiga normalt ske på grundval av den taxering, som verkställts under året näst före inkomståret. Den taxering, som sålunda skall ligga till grund för den preliminära skatten, kan vara påförd genom beslut antingen av taxeringsnämnd eller av prövningsnämnd; enligt gällande bestämmelser kan prövningsnämnd i ordinär ordning behandla ärenden, som angå visst års taxering, icke blott under taxeringsåret utan även under tiden till och med den 30 juni året därpå. Med hänsyn till att — såsom förut berörts — debetsedlar måste vara de skattskyldiga tillhanda i någorlunda god tid före inkomstårets ingång, torde beslut, som av prövningsnämnd fattats efter den 10 oktober, icke kunna läggas till grund för preliminärskattens beräkning. I de 1
Kungl. Maj:t brukar så gott som varje år förordna, att avlämnade uppgifter beträffande några grupper av obligationer skola avlämnas till överståthållarämbetet eller någon av länsstyrelserna för att tillställas beskattningsmyndigheterna.
218 fall, då vid nämnda tidpunkt prövningsnämnd icke beslutat rörande viss taxering, kommer således preliminär skatt att utgå på grundval av den av taxeringsnämnden verkställda taxeringen. Skulle prövningsnämnden eller kammarrätten efter den 10 oktober ändra ifrågavarande taxering, bör icke i följd härav ändring ske i den uträknade preliminärskatten med mindre sådana förutsättningar föreligga, som enligt vad nedan sägs böra föranleda jämkning i skatten. Den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts vid taxeringen, kan omedelbart läggas till grund för beräkningen av den preliminära särskilda skatten å förmögenhet. Hava icke med tillämpning från och med inkomståret grunderna för beräkning av särskild skatt å förmögenhet ändrats, kommer den preliminära särskilda skatten för förmögenhet att bliva lika med den året näst före inkomståret debiterade särskilda skatten å förmögenhet. Däremot bör preliminär skatt för inkomst icke alltid beräknas med ledning av det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, som bestämts vid taxeringen året näst före inkomståret. För att preliminärskatten så nära som möjligt skall överensstämma med den slutliga skatten, böra de faktorer, som påverka ortsavdragets storlek, d. v. s. bosättning (ortsgrupp), civilstånd och barnantal, bestämmas med hänsyn tagen till förhållandena den 1 november året näst före inkomståret eller den tidpunkt, till vilken i mantalslängden registrerade förhållanden föreslås skola hänföra sig. Är alltså skattskyldig för inkomståret mantalsskriven i kommun, som tillhör annan ortsgrupp än den kommun, där han mantalsskrivits för nästföregående år, eller har hans civilstånd eller barnantal intill den 1 november året näst före inkomståret undergått ändring i förhållande till civilståndet eller barnantalet vid samma tidpunkt ett år tidigare, bör omräkning av ortsavdraget med hänsyn till de ändrade förhållandena äga rum. Med barn bör här, med motsvarande tillämpning av stadgandena i 48 § 2 mom. kommunalskattelagen och 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt men med hänsyn tagen till att det rör sig om förhållandena vid en tidpunkt ett år före den, som är av betydelse för taxering av inkomsten, avses hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under sjutton år, vilket icke kan antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till minst 600 kronor. Om skattskyldig vid taxering under året näst före inkomståret medgivits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga ansetts vara väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet, bör hänsyn tagas jämväl härtill vid beräkning av den preliminära skatten, såvida de ifrågavarande omständigheterna kunna antagas komma att vara för handen även under inkomståret. I fråga om de personer, som året näst före inkomståret icke påförts taxering men som under inkomståret kunna förväntas uppbära inkomst, t. ex. av nytillträdd tjänst eller påbörjad rörelse, måste en särskild uppskattning, preliminär taxering, ske av nämnda inkomst. Dylik taxering kan ske antingen
219 vid samma tid, som beräkningen av den preliminära skatten med ledning av den årliga taxeringen äger rum, därest skattskyldig redan då har kännedom oin att han under det påföljande inkomståret kommer att uppbära inkomst, eller också under inkomståret, om han först därunder erhåller sådan kännedom. Till ledning för den preliminära taxeringen bör den skattskyldige vara skyldig avgiva en särskild deklaration, preliminär deklaration. I denna bör angivas bruttoinkomst, omkostnader och nettoinkomst beträffande olika förvärvskällor samt yrkade allmänna avdrag. Äger skattskyldig förmögenhet, varför han är skattskyldig till särskild skatt å förmögenhet, bör han i den preliminära deklarationen upptaga jämväl sådan förmögenhet. Med ledning av den preliminära deklarationen uträknar lokal skattemyndighet — på landet, vartill hänföras även fögderistad och, enligt Kungl. Maj:ts förordnande, mindre magistratsstad (se under 10 kapitlet), häradsskrivare och i annan stad uppbördskommissarie (se under samma kapitel) — beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst samt beskattningsbar förmögenhet med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Vid bestämmande av ortsavdragets storlek skall, därest den preliminära taxeringen äger rum året näst före inkomståret, hänsyn tagas till bosättning, civilstånd och barnantal den 1 november förstnämnda år. Sker nämnda taxering under inkomståret skall ortsavdraget bestämmas med hänsyn till förhållandena beträffande bosättningen vid nyss berörda tidpunkt samt i fråga om barnantalet vid tidpunkten för taxeringen; såvitt angår civilstånd skall vid ortsavdragets fastställande hänsyn tagas till det förhållande, som kan antagas komma att råda under större delen av inkomståret. Är vid preliminärtaxering, som äger rum under förra hälften av inkomståret, skattskyldig gift, erhåller han familjeavdrag för hustru; har skattskyldig gift sig under senare hälften av inkomståret, erhåller han vid preliminärtaxering, som sker under samma halvår, ortsavdrag såsom ogift. För att vid sådan beräkning av preliminär skatt, som sker under året näst före inkomståret, hänsyn skall kunna tagas till uppgifter i preliminär deklaration, måste denna vara avlämnad till den lokala skattemyndigheten senast den 20 oktober förstnämnda år. Inkommer deklaration senare u n d e r detta år, bör likväl nämnda myndighet, därest så kan ske utan åsidosättande av övriga brådskande arbetsuppgifter, taga hänsyn till deklarationen vid beräkningen och debiteringen av preliminärskatten. Är detta icke möjligt, bör myndigheten, sedan det ordinarie debiteringsarbetet slutförts, utan särskild ansökan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i den debiterade preliminärskatten, som må föranledas av de i deklarationen angivna uppgifterna. Vid preliminär taxering, som äger rum under inkomståret, bör deklaration avlämnas senast fjorton dagar efter det att skattskyldig erhållit kännedom om att h a n kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldighet föreligger. Skulle icke nytillträdande skattskyldig självmant avgiva preliminär deklaration till ledning för beräkning av preliminär skatt för inkomståret, bör den lokala skattemyndigheten äga rätt att anmana vederbörande att inkomma
220 med dylik deklaration. För att myndigheten skall kunna använda sig av denna rätt erfordras emellertid, att densamma erhåller kännedom om att arbetstagare erhåller nyanställning eller att annan skattskyldig börjar idka näringsverksamhet. Vad angår anställning av arbetstagare har arbetsgivare enligt förordningen den 30 april 1943 om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning att å anställningskort i två exemplar till utmätningsmannen i anställningsorten eller, då Stockholm är anställningsort, till överståthållarämbetet anmäla sådan anställning, som är avsedd att vara längre tid än fyra veckor. Utmätningsmannen skall förvara det ena exemplaret av anställningskortet samt översända det andra till länsstyrelsen eller, där arbetstagaren är mantalsskriven inom annan utmätningsmans tjänstgöringsområde, till denne, som har att taga kännedom om innehållet å kortet och därefter vidarebefordra detsamma till länsstyrelsen i mantalsskrivningsorten. Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall länsstyrelsen å en avtrycksplåt för arbetstagaren låta prägla uppgift om dennes arbetsgivare. Länsstyrelsen låter därefter medelst plåten trycka registerkort, som översändes till vederbörande lokala skattemyndighet. Härigenom erhåller således nämnda myndighet kännedom om nyanställningen och kan omedelbart anmana arbetstagaren att inkomma med preliminär deklaration. Skulle vederbörande icke hörsamma anmaningen bör länsstyrelsen efter anmälan av den lokala skattemyndigheten äga förelägga lämpligt vite för att framtvinga deklaration. Då emellertid nämnda utväg kräver viss tid, bör lokal skattemyndighet kunna åsätta preliminär taxering icke blott med ledning av deklaration utan även med stöd av annan uppgift eller upplysning, som myndigheten inhämtat om vederbörandes inkomst. Sålunda bör lokal skattemyndighet äga att anmana arbetsgivare att beträffande hos denne anställd namngiven person, såvitt möjligt, lämna uppgift om storleken av den lön eller annan ersättning för utfört arbete, som kommer att utbetalas till arbetstagaren under inkomståret. Då denne icke åtnjuter bestämd lön utan exempelvis provision eller då han jämte fast lön åtnjuter provisions- eller ackordsersättning, kan tydligen ifrågavarande uppgift endast approximativt angiva lön eller annan ersättning. I de fall, då enligt vad i det följande sägs arbetsgivare eller annan är skyldig att vid utbetalning av lön eller andra medel verkställa avdrag därå för gäldande av skatt, föreslår uppbördsberedningen ett till synes verksamt medel att framtvinga preliminär deklaration: avgiver icke arbetstagaren sådan deklaration, så att debetsedel å preliminär skatt kan utfärdas för att av arbetstagaren tillställas arbetsgivaren, har denne att verkställa avdrag å utbetalt belopp med tjugufem procent av detsamma. Nämnda procentsats är av den storlek, att arbetstagaren som regel bör finna det vara med sin fördel bäst överensstämmande att avlämna deklaration med uppgift om sin inkomst och de avdrag från denna, som han önskar få åtnjuta. Såvitt rör annan skattskyldig än arbetstagare, kunde det, i likhet med vad Sandström framhållit, 1 i fråga om rörelseidkare tänkas, att lokal skattemyndighet erhölle kännedom om påbörjad näringsverksamhet sålunda, att den 1
SOU 1941: 5, sid. 425.
221 myndighet, hos vilken anmälan om påbörjad dylik verksamhet skall göras, 1 underrättade den förra myndigheten om anmälningen. En sådan underrättelseplikt, som skulle medföra besvär och kostnader för vederbörande myndigheter, synes emellertid icke erforderlig. Genomföres folkbokföringskommitténs förslag, erhåller länsstyrelse och lokal skattemyndighet löpande underrättelser om i en kommun nyinflyttade rörelseidkare, jordbrukare eller utövare av fria yrken, vilka äro fysiska personer. Däremot kommer icke den lokala skattemyndigheten att på nämnda sätt redan under inkomståret få kännedom om att juridisk person börjar idka verksamhet i kommunen; ej heller erhåller nämnda myndighet under inkomståret vetskap om att någon där börjar uppbära inkomst av annan fastighet eller av kapital, enär detta förhållande icke framgår av vederbörligt registerkort. Den lokala skattemyndigheten får vidare icke kännedom om att en i kommunen bosatt person börjar driva näringsverksamhet, alldenstund under inkomståret ändring av registerkortet icke sker enbart av denna anledning. Överlåter ägare av rörelse eller fastighet denna under inkomståret till annan, torde dock den lokala skattemyndigheten erhålla kännedom om den nye ägaren i samband med den ansökan om jämkning av preliminärskatten, som den förre ägaren sannolikt kommer att ingiva. De nu berörda förhållanden, varom lokal skattemyndighet sålunda icke erhåller kännedom under inkomståret, torde i regel bliva uppenbara vid mantalsskrivningen för eller taxeringen under påföljande år. Det synes ur det allmännas synpunkt icke hava större betydelse, att den lokala skattemyndigheten icke redan under inkomståret får vetskap om ifrågavarande förhållanden, enär — frånsett att en påbörjad rörelse under det första året vanligen torde lämna en relativt ringa vinst — det allmänna även med nuvarande uppbördssystem i regel brukar utfå påförda utskylder av de nämnda kategorierna; i fråga om skattskyldig, som äger fastighet eller annat slag av kapital, finnes ju normalt realsäkerhet för utskylderna. Försummelsen att avgiva preliminär deklaration drabbar den skattskyldige själv hårdast, ty denne får till följd härav under det tredje verksamhetsåret betala skatt för inkomsten under både det första och det tredje verksamhetsåret. Såsom ovan framhållits, skulle, om skattskyldig året näst före inkomståret påförts taxering, denna normalt läggas till grund för beräkning av den preliminära skatten. Då denna taxering avser en inkomst, som förvärvats i regel ett år tidigare, torde det i många fall inträffa, att nämnda inkomst skiljer sig från den inkomst, som kan beräknas inflyta under inkomståret. Likaså torde de avdrag från inkomsten, som skattskyldig vid taxering äger åtnjuta, i många fall vara av olika storlek vid taxeringen året näst före inkomståret och vid taxeringen året näst efter detsamma, även om inkomsten därvid är ungefär lika stor. (I fråga om ortsavdragen bestämmas ju alltid dessa, såsom ovan påpekats, med hänsyn till de aktuella förhållandena.) I 1
Anmälan skall göras till handelsregistret, som föres i Stockholm hos överståthållarämbetet, i annan stad hos magistraten eller stadsstyrelsen samt på landet hos länsstyrelsen. Vissa bolag och föreningar registreras icke i handelsregistret; sålunda registreras aktiebolag hos patent- och registreringsverket samt ekonomiska föreningar hos länsstyrelsen.
222 dessa fall bör skattskyldig äga påfordra, att förhållandena under inkomståret läggas till grund för beräkning av preliminärskatten för inkomståret. Han bör därför avgiva preliminär deklaration, och med ledning härav åsättes preliminär taxering. Med hänsyn till det arbete, som åsättande av en dylik taxering förorsakar den lokala skattemyndigheten och som är desto mera betungande som det infaller under den för den lokala skattemyndigheten mest arbetsfyllda delen av året — de sista månaderna därunder —, bör dock skattskyldig icke hava rätt att kräva, att den preliminära skatten beräknas på grundval av preliminär taxering, med mindre det taxerade beloppet eller den taxerade inkomsten vid årlig taxering året näst efter inkomståret sannolikt kan antagas komma att avvika från motsvarande belopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med viss icke alltför ringa del av förstnämnda belopp eller inkomst. Uppbördsberedningen har icke kunnat föreslå nämnda del lägre än till en femtedel, motsvarande dock minst sexhundra kronor, enär eljest alltför många omtaxeringar skulle bliva följden. Därest särskilda omständigheter föreligga bör dock den preliminära skatten kunna beräknas med ledning av preliminär taxering, även om den nyss omnämnda förutsättningen icke är för handen. Sådana särskilda omständigheter kunna föreligga, då fråga är om ömmande fall eller särskilt stora skattebelopp. Förväntad ändring enbart i förmögenhet bör däremot icke, såvida icke nyssnämnda särskilda omständigheter äro för handen, föranleda omtaxering; i regel torde nämligen ändringen i preliminär skatt vara tämligen obetydlig. Även i förevarande fall bör, för att preliminärtaxeringen skall kunna läggas till grund för beräkning av den preliminära skatten för inkomståret, preliminär deklaration avlämnas till lokal skattemyndighet senast den 20 oktober året näst före inkomståret. Inkommer deklarationen senare under året näst före inkomståret, bör därmed förfaras på samma sätt, som tidigare förordats för motsvarande fall i fråga om nytillträdande skattskyldiga. Erhåller skattskyldig kännedom om de omständigheter, som kunna förväntas medföra ändrad inkomst eller ändrade avdrag därifrån, först under inkomståret, sker den härav betingade ändringen i preliminär skatten icke på grundval av preliminär taxering utan genom jämkning, som nedan behandlas. Jämkningen innebär, att ändring sker i preliminär skatt, som redan debiterats. Det är tydligt, att skattskyldig i avgiven preliminär deklaration kommer att påyrka, att förhållandena under inkomståret i stället för förhållandena två år tidigare skola läggas till grund för beräkningen av preliminärskatten framför allt i de fall, då inkomsten kan förväntas nedgå eller avdragen därifrån kunna beräknas stiga. Skyldighet bör emellertid åligga skattskyldig att inkomma med preliminär deklaration, då fråga är om höjning av inkomsten eller minskning av avdragen utöver den gräns, som ovan förordats. Fullgör icke vederbörande berörda deklarationsskyldighet, bör lokal skattemyndighet hava rätt att anmana honom att avgiva deklaration. Givet är dock, att det torde vara endast i mycket sällsynta fall, som nämnda myn-
223 dighet erhåller kännedom om att sådana omständigheter äro för handen, som skola medföra deklarationsskyldighet. Under den bråda tid, som infaller under slutet av året och under vilken samtidigt arbete med preliminär taxering, debitering och mantalsskrivning pågår, kan icke heller den lokala skattemyndigheten göra några omfattande efterforskningar för att uppdaga förhållanden, som kunna medföra höjning av preliminärskatten utöver det belopp, som framkommer på grundval av den årliga taxeringen. Det skulle med hänsyn härtill kunna ifrågasättas, huruvida icke ändring i preliminärskatten borde äga rum endast efter anmälan av skattskyldig. Uppbördsberedningen har emellertid ansett, att initiativrätt i berörda hänseende bör tillkomma även den lokala skattemyndigheten, enär det vore otillfredsställande, om myndigheten icke skulle kunna föranstalta om höjning av preliminärskatten i de fall, då enligt vad som kommit till myndighetens kännedom sådan höjning borde ske. Underlåter skattskyldig, som i dylikt fall anmanats att inkomma med deklaration, att hörsamma anmaningen men åsättes preliminär taxering med ledning av de upplysningar, som den lokala skattemyndigheten erhållit, exempelvis efter att hava hört vederbörande taxeringsnämnds ordförande, bör härvid stor försiktighet iakttagas, så att icke den skattskyldige påföres för hög preliminär skatt. Då den preliminära skatten för inkomståret på sätt ovan sagts beräknas med ledning av ett tidigare års taxering, kan det befaras, att nämnda skatt stundom kommer att uttagas med för högt belopp. För att undvika ett dylikt resultat förordade 1924 års uppbördssakkunniga, att preliminärskatten för inkomståret skulle utgå med Vio av nästföregående års sammanlagda utskyldsbelopp. Enligt Sandströms förslag skulle däremot uti ifrågavarande fall vid beräkning av preliminärskatten någon dylik reduktion av senast påförda utskylder icke äga rum. Uppbördsberedningen anser — i synnerhet med hänsyn till det av beredningen föreslagna sättet för beräkning av den preliminära skatten — att reduktion av nämnda skatt normalt icke torde vara erforderlig. Skulle skattskyldig påföras högre preliminär skatt, än som kan beräknas komma att slutligen utgå, har han möjlighet att erhålla jämkning i preliminärskatten, därest icke skillnaden är alltför obetydlig. Ur det allmännas synpunkt torde det kräva mindre arbete, att länsstyrelsen restituerar preliminär skatt i de enskilda fall, då sådan uttagits med för högt belopp, än att den lokala skattemyndigheten beträffande samtliga skattskyldiga till exempelvis %o reducerar den preliminära skatt, som enligt det ovan sagda skulle utgå, ett arbete, som skulle inträffa under sistnämnda myndighets mest arbetstyngda tid och därför medföra en mycket hård belastning av den lokala organisationen. Emellertid kan det under särskilda förhållanden vara ändamålsenligt, att den preliminära skatten uttages med endast viss del av vad som enligt förslaget i regel skulle utgå. Kan under året näst före inkomståret förutses, att till följd av nedåtgående konjunkturer inkomsten för samtliga skattskyldiga eller för betydande kategorier av dessa under inkomståret kan komma att väsentligt nedgå, varav kommer att föranledas ett omfattande jämk-
224 ningsarbete, bör det vara ett intresse både för de skattskyldiga och det allmänna, att redan vid beräkningen av preliminärskatten före inkomstårets ingång hänsyn tages härtill. Kungl. Maj:t bör därför vid sådant förhållande äga förordna, att i de fall, då preliminärskatten skall beräknas med ledning av årlig taxering, nämnda skatt skall för riket i dess helhet eller viss del därav eller för vissa kategorier skattskyldiga utgå å allenast viss procentuell del av det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preliminära skatten. Att ifrågavarande reduktion icke föreslås skola ske, då preliminärskatten grundar sig på preliminär taxering, beror därpå, att vid sådan taxering hänsyn tages till den under inkomståret påräkneliga inkomsten. Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke — liksom vid sjunkande inkomster den preliminära skatten bör utgå å blott viss del av det beskattningsbara beloppet och den beskattningsbara inkomsten vid årlig taxering — vid stigande inkomster nämnda belopp och inkomst borde procentuellt höjas, innan de lades till grund för uträkningen av samma skatt. Då en dylik generell förhöjning av den eljest utgående preliminära skatten kan befaras i ett stort antal fall föranleda jämkning i skatten eller restitution av viss del därav, finner uppbördsberedningen det sist ifrågasatta förfaringssättet icke vara tillrådligt. Enligt alternativ II skall preliminär skatt beräknas beträffande inkomst av tjänst, med vissa undantag, med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten samt i fråga om inkomst av övriga förvärvskällor, med undantag för tillfällig förvärvsverksamhet, på grundval av verkställd taxering. I särskilda fall bör dock även beträffande inkomst av tjänst den preliminära skatten beräknas med ledning av verkställd taxering. Då skattskyldig uppbär jämte sådan inkomst av tjänst, varom här är fråga, inkomst av annan förvärvskälla, uttages icke preliminär skatt för sistnämnda inkomst, därest denna härflyter från tillfällig förvärvsverksamhet, ej heller såvitt densamma utgöres av inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse eller kapital och uppgår till mindre del av den sammanlagda inkomsten. Metoden att beräkna preliminär skatt enligt skattetabell eller med viss procent av inkomsten sammanhänger såtillvida intimt med skyldigheten för den, som utbetalar inkomstbeloppet, att verkställa avdrag å nämnda belopp för den sålunda beräknade skatten, att en tillämpning av ifrågavarande metod icke gärna kan tänkas utan att dylikt avdrag verkställes. Åt den skattskyldige torde nämligen icke kunna överlåtas att uträkna den egna skatten; då i varje särskilt fall icke kan kontrolleras, att riktigt skattebelopp uträknats, skulle ett dylikt förfaringssätt få betänkliga konsekvenser — bortsett från att den effektivitet i skatteuttagandet, som eftersträvas vid ett system med avdrag för belopp, avseende skatt, icke skulle ernås. Såsom tidigare omnämnts, kan beräkning av preliminär skatt enligt skattetabell icke lämpligen komma i fråga beträffande andra förvärvskällor än tjänst. Beräkning av preliminär skatt efter viss procentsats bör enligt uppbördsberedningens tidigare uttalade mening likaledes inskränkas till sist-
225 nämnda förvärvskälla. I vad mån en beräkning av preliminärskatten enligt någon av de nämnda båda metoderna bör ske i fråga om alla de i förvärvskällan tjänst ingående inkomstarterna eller begränsas till vissa av dem, får bedömas med hänsyn till frågan, beträffande vilka av berörda inkomstarter avdrag för preliminärskatten bör äga rum. Enligt 31 § kommunalskattelagen hänföras till tjänst allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning. Med tjänst likställes rätt till pension, annan livränta och ; undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt 22, 25, 29 eller 46 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag därför, 1 samt inkomst av lediga ecklesiastika sysslor, som enligt gällande föreskrifter kan tillkomma allmän kassa och icke utgjort intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet. Jämlikt 32 § kommunalskattelagen hänföras till intäkt av tjänst avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för tjänsten, vad som tillflutit skattskyldig såsom pension, annan livränta, undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som i 31 § samma lag avses, 2 samt vad som ingått till allmän kassa från ledig ecklesiastik syssla. Har tjänstinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 13 § ovannämnda lag är skattskyldig för fastigheten, skall dock intäkt, som han åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet. Avdrag för gäldande av preliminär skatt synes i första hand böra äga ram beträffande kontant inkomst, som hänför sig till arbetsanställning, av vilket slag den vara må. Den, som utbetalar ersättning för det utförda arbetet, arbetsgivaren, bör alltså åläggas skyldighet att verkställa ifrågavarande avdrag. Sådan skyldighet torde också böra åläggas den, som utbetalar pension, livränta eller annan periodisk ersättning på grund av förutvarande arbetsanställning. På grund av avdragsskyldigheten i sistnämnda hänseende kommer sådan att åvila bland andra försäkringsbolag och försäkringsanstalter, vilka hava att utbetala jämväl pension eller livränta, som icke äger samband med ett föregående tjänsteförhållande. Med hänsyn till intresset för de skattskyldiga och det allmänna, att avdrag göres för skatt å det förra slaget av pension och livränta, och till svårigheten att särskilja de båda slagen av pension och livränta, synes avdragsskyldigheten böra omfatta all pension och livränta. Beträffande de övriga i 32 § kommunalskattelagen omförmälda inkomstslagen torde däremot avdrag för preliminär skatt icke böra ske. Detta synes naturligt i fråga om undantagsiförmåner, vilka icke utgå kontant utan i na1 Här avses antingen periodisk intäkt, som utgår på grund av förutvarande anställning å jordbruksfastighet (22 §), å annan fastighet (25 §) eller i rörelse (29 §) och varför givaren är berättigad till avdrag i motsvarande förvärvskälla, eller sådan intäkt, som icke hänför sig till särskild förvärvskälla utan varför givaren äger åtnjuta avdrag från den sammanlagda inkomsten från samtliga förvärvskällor (46 §). 2 I särskilda fall skall livränta utgöra skattepliktig intäkt endast till viss del av sitt belopp. 15—45705C.
tura. Vad angår i 46 § kommunalskattelagen omnämnt periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, varför avdrag vid taxering må åtnjutas, sker sådan utbetalning normalt på grund av åtagande av någon att utgiva understöd till annan och är ofta av benefik karaktär (t. ex. understöd till anhörig). Det synes i dylika fall icke lämpligen böra åläggas utgivaren av understödet att göra avdrag för skatt. Ej heller torde anledning föreligga att stadga skyldighet att göra sådant avdrag beträffande inkomst, som ingår till allmän kassa från ledig ecklesiastik syssla. Då sålunda enligt uppbördsberedningens mening avdrag för preliminär skatt bör verkställas i fråga om de ovan angivna slagen av inkomst av tjänst, bör även preliminär skatt för sådan inkomst i regel beräknas med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten. Till de särskilda fall, då preliminär skatt för inkomst av tjänst bör beräknas på grundval av verkställd taxering, återkommer beredningen senare. Såvitt angår tjänst av bisysslas natur föreslås dock avdrag för skatt icke skola ske och preliminär skatt överhuvud taget icke skola uttagas; i fråga om skälen härför hänvisas dels till vad tidigare anförts i motsvarande avseende beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, dels ock till vad nedan ytterligare sägs rörande preliminär skatt för sådan inkomst. För de frågor i övrigt, som sammanhänga med avdragsskyldigheten, däribland den stundom uppkommande svårigheten att avgöra, om inkomst skall hänföras till tjänst, rörelse eller tillfällig förvärvsverksamhet, redogöres närmare nedan under avdelningen om avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt. Stundom inträffar det, att skattskyldig, för vilken den preliminära skatten beräknas enligt skattetabell eller med viss procent av inkomsten, har inkomst av annan förvärvskälla än tjänst, t. ex. av tillfällig förvärvsverksamhet. Ovanligt är icke heller, att löntagare har inkomst av kapital, exempelvis medel i bank, eller att han äger fastighet; i ett stort antal fall avser äganderätten s. k. egna hem, vilka emellertid vanligen icke lämna någon nettointäkt. Dåi skattetabellerna och den angivna procentsatsen avse endast inkomst av tjänst, nödgas man, om man vill träffa inkomsten från annan förvärvskälla änj tjänst med preliminär skatt, debitera sådan skatt på grundval av taxering. Vad angår inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, kan dock, såsom förut omnämnts, preliminär skatt för denna icke lämpligen utgå, då sådan skatt för inkomst av tjänst uttages enligt skattetabell eller med viss procentsats. Anledningen härtill är, att i inkomstlängden inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet äro sammanslagna i ett belopp. Att verkställa debiteringen på grundval av årlig taxering med ledning av självdeklarationerna, vari de båda inkomstslagen äro skilda åt, k a n icke ske, enär deklarationerna vid tiden för debiteringen behövas å länsstyrelsen för prövningsnämndsarbetet. Någon ändring av inkomstlängden så, att ifrågavarande inkomstslag upptagas i skilda kolumner, torde knappast vara erforderlig, alldenstund inkomsten av tillfällig förvärvsverksamhet vanligen icke torde uppgå till så stort belopp, att särskild debitering, enligt vad nedan sägs, kommer i fråga. Vidkommande övriga förvärvskällor av annat slag än tjänst synes
227 det — såväl med hänsyn till det merarbete, som härigenom skulle förorsakas den lokala skattemyndigheten, som på grund av olägenheten för de skattskyldiga att erhålla två debetsedlar — knappast erforderligt att särskilt debitera preliminär skatt i de fall, då inkomsten från annan förvärvskälla än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet utgör blott en mindre del i förhållande till den sammanlagda inkomsten. Någon preliminär skatt kommer i så fall icke att uttagas för den förra inkomsten, ej heller, om skattskyldig har till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbar förmögenhet, för denna. Större olägenhet för de skattskyldiga torde icke uppkomma härav, då i regel fråga är om relativt små skattebelopp i förhållande till den sammanlagda skatten. För övrigt må erinras om den ovan berörda möjlighet för ifrågavarande skattskyldiga att få preliminär skatt beräknad jämväl å annan inkomst än av tjänst och få skatten avdragen å sistnämnda inkomst, som består däri, att vederbörande kan hos arbetsgivare eller annan, som utbetalar lön eller annan inkomst av tjänst, begära, att eljest utgående avdrag därå så höjes, att detsamma kommer att avse även skatt, som belöper å annan inkomst än av tjänst. Vidare är att nämna, att, även om preliminär skatt icke skulle beräknas å annan inkomst än av tjänst, enligt uppbördsberedningens förslag avdrag för den kvarstående skatt, som belöper å den förra inkomsten, likväl skall ske å inkomsten av tjänst; enbart detta förhållande torde innebära en viss fördel för de ifrågavarande skattskyldiga. Uppbördsberedningen anser, att i de ovannämnda fallen särskild beräkning av preliminär skatt på grundval av taxering bör äga rum endast, därest inkomsten av annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet uppgår till minst en femtedel av den sammanlagda uppskattade inkomsten, dock till minst sexhundra kronor. Med uppskattad inkomst avses här inkomst från viss förvärvskälla i den mening, inkomstbegreppet har enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt: i nämnda förordning avses med inkomst av förvärvskälla intäkten därifrån efter avdrag för omkostnader men utan avdrag för inkomstbelopp, som skall anses beskattat genom fastighetsskatt (det s. k. procentavdraget). Den särskilda beräkningen av preliminär skatt i berörda fall möjliggöres genom den ändrade uppställning av inkomstlängden, som genomfördes från och med år 1944; enligt denna specificeras inkomsten från olika förvärvskällor vid den statliga taxeringen i stället för, såsom tidigare, vid den kommunala. Vad som förut sagts om beräkning av preliminär skatt på grundval av taxering enligt alternativ I bör hava motsvarande tillämpning i fråga om liknande beräkning av sådan skatt enligt alternativ II. Skatten kan alltså beräknas på grundval av antingen årlig eller preliminär taxering. Sistnämnda taxering bör emellertid läggas till grund för debitering av preliminärskatten endast i det fall, att vid årlig taxering året näst efter inkomståret den uppskattade inkomsten från annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet tillhopa sannolikt kan antagas komma att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret sålunda, att taxerat belopp eller taxerad inkomst vid den förra taxeringen
228 skiljer sig från motsvarande belopp eller inkomst vid den senare taxeringen med minst en femtedel av förstnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor. Det sist sagda bör reglera även skyldigheten att avgiva preliminär deklaration. Som huvudregel gäller, att skattskyldiga för ovannämnda slag av inkomst av tjänst skola erlägga preliminär skatt, beräknad enligt skattetabell eller med viss procentsats. I vissa fall kan emellertid en beräkning av preliminärskatten på det nämnda sättet komma att visa otillfredsställande resultat. Så kan ske, då fråga är om bruttoinkomst, från vilken skattskyldig är berättigad att göra avdrag för omkostnader till betydande del av inkomsten, t. ex. inkomst, som åtnjutes av provisionsresande, körare i norra och mellersta Sverige, vilka åtaga sig avverkning åt skogsägare och utföra körslor med egen häst samt anställa huggare och brossiare, eller andra arbetstagare, vilka hava att bekosta material för arbetet; berörda inkomst företer viss likhet med inkomst av rörelse. Dylika fall kunna vidare inträffa, då av skattskyldig uppburen inkomst av tjänst utgör blott en obetydlig del av hela hans inkomst och i följd härav genom avdrag å den förra inkomsten innehållna belopp icke förslå att gälda skatten å hela inkomsten. Då skattskyldig väl åtnjuter inkomst av tjänst i kommunalskattelagens mening men icke uppbär inkomsten av arbetsgivare, kan avdrag å lönen för skatt icke ske och preliminär skatt ej heller beräknas enligt skattetabell eller med viss procentsats; som exempel å sådana skattskyldiga kan nämnas viss serveringspersonal. I samtliga ovannämnda fall kan det vara lämpligare att beräkna preliminärskatten för inkomst av tjänst och, i förekommande fall, jämväl av övriga förvärvskällor på grundval av taxering. Lokal skattemyndighet bör därför, då dylikt fall föreligger, antingen på ansökan av skattskyldig eller ex officio, äga förordna, att preliminärskatten skall beräknas på det nämnda sättet. Samtidigt skall myndigheten föreskriva, huruvida avdrag å lön eller annan inkomst av tjänst för skattens gäldande skall verkställas eller ej. I fråga om åtskilliga av de ovan berörda kategorierna skattskyldiga, vilka åtnjuta inkomst, från vilken betydande del avgår såsom omkostnad, synes efter närmare undersökningar Kungl. Maj:t kunna fastställa en procentsats, som skall anses motsvara en genomsnittlig nettoinkomst. Det är givet, att en på så sätt fastställd procentsats blir synnerligen schematisk; stundom kommer för låg, stundom åter för hög preliminär skatt att med ledning härav uttagas. Är avvikelsen från den slutliga skatt, som kan förväntas komma att utgå, alltför stor, finnes dock möjlighet att erhålla jämkning i preliminärskatten. Då preliminär skatt för inkomst av tjänst enligt huvudregeln skall uttagas enligt skattetabell eller med viss procentsats, skall den förra metoden tilllämpas i de fall, då inkomsten uppbäres vid bestämda, regelbundet återkommande tillfällen. De av uppbördsberedningen föreslagna tabellerna överensstämma i stort sett med de av Sandström och Laurin förordade. Vad angår lön utbetalas denna, såsom framgår av en som Bilaga A vid betänkandet fogad redogörelse för sättet för löneutbetalning inom olika näringsgrenar, i
229 regel for vecka, tio eller fjorton dagar eller månad. Skattetabellerna böra därför upprättas så, att de angiva den preliminära skatt, som under vissa förutsättningar belöper å olika belopp, vilka utbetalas för de n ä m n d a tidsperioderna. Kungl. Maj:t bör emellertid vid behov äga besluta om upprättande av skattetabeller, avseende jämväl annan period än nyss sagts. Skatten enligt tabellerna uträknas under förutsättning, att inkomsten utgår för samma tidsperioder under hela inkomståret och med samma belopp för envar period samt att den skattskyldige icke uppbär annan inkomst än den ifrågavarande och ej heller äger förmögenhet. Andra omständigheter, till vilka hänsyn tages i tabellerna, äro skilda civilstånd och barnantal samt ortsgrupper, fastställt procenttal, varmed den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten skall utgå, samt olika belopp, som för skattekrona och skatteöre bestämts till kommunal utdebitering. I fråga om civilstånd och barnantal skulle tabellerna enligt Sandströms 1 och Laurins förslag angiva skatten för följande grupper skattskyldiga: 1) inkomsttagare utan barn, som vore ogift, änkling, änka eller frånskild; 2) gift manlig inkomsttagare utan barn; 3) gift manlig inkomsttagare med ett barn; 4)—10) gift manlig inkomsttagare med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skulle avse även inkomsttagare med flera än åtta barn. Gift kvinna med egen inkomst skulle, därest maken hade inkomst, hänföras till grupp 1) här ovan, vare sig makarna hade barn eller icke. Inkomsttagare, som vore ogift, änkling, änka eller frånskild med ett, två etc. till och med åtta barn, skulle likställas med gift manlig inkomsttagare med motsvarande antal barn. Hänsyn till halvt barnavdrag togs icke i de ovannämnda båda förslagen. Det sammanförande av skattskyldiga med olika civilstånd och barnantal till en grupp, som sålunda skett, motiverades med att annars tabellerna skulle bliva alltför komplicerade och deras användning försvåras. Uppbördsberedningen anser, att tabellerna böra angiva preliminär skatt för de grupper av skattskyldiga med skilda civilstånd och barnantal, som ovan angivits, dock att viss ytterligare differentiering bör ske i syfte att ernå, att preliminärskatten så nära som möjligt ansluter sig till den slutliga skatten. Sålunda finner beredningen, att preliminär skatt bör särskilt angivas för skattskyldig, som är ogift, änkling, änka eller frånskild med ett, två etc. till och med åtta barn, därvid preliminär skatt för skattskyldig med åtta barn skall avse jämväl skattskyldig med flera än åtta barn. Vidare bör stadgas, dels att då skattskyldig hänföres till någon av ovannämnda grupper den, som är berättigad till två halva familjeavdrag för barn, ävensom den, som är berättigad till ett halvt familjeavdrag för barn, skall likställas med den, som äger åtnjuta helt dylikt avdrag, dels ock att gift kvinna, vilkens make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare. 1
Sandströms förslag är icke i alla nedan nämnda avseenden i detalj utformat.
230 Skattskyldig, som jämlikt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen och 16 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äger åtnjuta iainiljeavdrag för husföreståndarinna, bör likställas med gift manlig inkomsttagare. Då familjeavdrag för husföreståndarinna vid statsbeskattningen motsvarar endast halvt familjeavdrag för hustru, kommer vederbörande vid beräkningen av preliminärskatt att erhålla något för högt ortsavdrag, en oundviklig följd, som emellertid torde sakna större betydelse. Den sålunda föreslagna differentieringen gör visserligen tabellerna relativt vidlyftiga, men denna nackdel torde väl uppvägas av den ovan berörda fördel, som vinnes genom differentieringen. Denna bör icke försvåra tabellernas användning för de skattskyldiga, enär, såsom i fortsättningen omnämnes, uppbördsberedningen föreslår, att å den debetsedel, vid vilken vederbörlig tabell fogas, skall angivas icke blott vilken skattetabell utan även, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas. Den preliminära skatt, som angives i tabellerna, är uträknad under förutsättning, att civilstånd och barnantal äro oförändrade under inkomståret. För envar av de i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem ortsgrupperna skola upprättas olika tabeller för skilda belopp, som sammanlagt för skattekrona och skatteöre bestämts till utdebitering av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel. Vilka belopp som sålunda skola ligga till grund för uträkning av preliminärskatt fastställas för varje inkomstår av Kungl. Maj:t med hänsyn till de skilda belopp, som av primärkommuner, landsting och tingslag kunna förväntas bliva bestämda till utdebitering för inkomståret. Uppgift om det högsta och lägsta belopp, som sålunda kan antagas komma att bestämmas inom ett län, bör av länsstyrelsen meddelas Kungl. Maj:t senast under juli månad under inkomståret (vid denna tid torde kommunal samfällighet kunna lämna en dylik uppgift), så att samtliga tabeller kunna föreligga upprättade och färdiga för utsändning över länsstyrelserna till de lokala skattemyndigheterna senast i början av september. Sedan Kungl. Maj:t en gång fastställt de olika belopp, som skola avse utdebitering av kommunala utskylder enligt vederbörlig tabell, behöver ingen annan ändring härvidlag vidtagas, än att komplettering av de tidigare fastställda beloppen sker med ytterligare något belopp utöver det högsta eller lägsta av dessa. De ifrågavarande beloppen böra bestämmas i hela krontal och femtiotal ören; längre gående differentiering synes icke böra if rågakomma med hänsyn till att tabellernas antal icke bör bliva allt för stort. Av en såsom Bilaga B vid betänkandet fogad tablå framgå de belopp, som för år 1944 inom olika län högst och lägst sammanlagt utdebiterats för skattekrona av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel. Med utgångspunkt från de angivna beloppen, lägst 4: 77 kronor, högst 20: 08 kronor, skulle för hela riket för nämnda år, därest för envar av samtliga fem ortsgrupper upprättas en tabell för varje helt krontal och femtiotal ören, erfordras 160 tabeller. Antalet tabeller är givetvis stort och dess upprättande (och ändring, om den statliga skatteprocenten ändras) kräver ett betydande arbete. Då skattskyldig genom lokal skattemyndighets försorg
231 tillställes den tabell, som av vederbörande arbetsgivare eller annan, som utbetalar lön m. m., skall för honom tillämpas, föranleder emellertid icke det stora antalet tabeller någon olägenhet för skattskyldig eller arbetsgivare. I samtliga tabeller skall den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för inkomståret. Såsom exempel på huru en skattetabell kommer att se ut återgives som Bilaga C ett brottstycke av en tabell för ortsgrupp I, angivande preliminär skatt vid veckolön enligt en statlig skatteprocent av 150 och en sammanlagd kommunal utdebitering av 11 kronor för skattekrona. I de i tabellerna angivna skattebeloppen skola därjämte inräknas på förekommande inkomstbelopp belöpande värnskatt, så länge sådan utgår, samt pensionsavgift. Beträffande avdrag från inkomsten bör hänsyn kunna tagas till avdrag för kommunala utskylder vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i så måtto, att vid preliminärskattens uträknande avdrag sker med det belopp, som skulle för ifrågavarande inkomst utgå såsom kommunala utskylder enligt den sammanlagda kommunala utdebitering, vilken enligt vederbörlig tabell ligger till grund för preliminärskattens bestämmande. Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida vid skattens uträkning från inkomsten borde avdragas visst ytterligare belopp, exempelvis 100 kronor, motsvarande vad som flertalet skattskyldiga årligen kunde antagas normalt utgiva för försäkringspremier m. fl. vid taxering avdragbara kostnader. Det syfte, som ett dylikt avdrag skulle tjäna — att utgöra en garanti för att i normalfallen för hög preliminär skatt icke skulle uttagas — synes emellertid tillgodoses därigenom, att såsom nedan framhålles nämnda skatt i regel kommer att beräknas enligt en lägre kommunal utdebitering än den verkliga. För att underlätta tillämpningen av tabellerna samt verkställandet av avdrag för preliminärskatten ävensom inbetalningen av densamma till uppbördsmyndigheten föreslår uppbördsberedningen, att de i tabellerna upptagna skattebeloppen skola utföras i hela kronor. Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande 600 kronor, eller ett beskattningsbart belopp, understigande 10 kronor. För lägre belopp än de nämnda föreligger i fråga om inkomst av tjänst icke skatteplikt, såvitt angår fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret. Skulle annan person uppbära inkomst, motsvarande lägre taxerat belopp eller taxerad inkomst än 600 kronor, kommer således preliminär skatt icke att uttagas. Att så icke sker, torde med hänsyn till det ringa antal fall, varom här är fråga, sakna större betydelse. För skattskyldig skall tillämpas den tabell, som avser den ortsgrupp, till vilken den k o m m u n eller kommundel hör, där vederbörande mantalsskrives för inkomståret, och som tillika upptager det sammanlagda belopp av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona och skatteöre, vilket är lika med eller närmast understiger motsvarande belopp, som för inkomståret uti ifrågavarande kommun eller kommundel enligt beslut av
232 vederbörande myndigheter skall utgå. Vilket civilstånd och barnantal som skall vara avgörande för beräkningen av preliminärskatten, d. v. s. vilken kolumn i vederbörlig avdelning (för veckolön etc.) av tabellen som skall användas, bedömes, liksom i motsvarande avseende enligt alternativ I, med hänsyn till förhållandena den 1 november året näst före inkomståret. Skall under inkomståret preliminär skatt börja utgå enligt skattetabell för skattskyldig, för vilken dylik skatt icke tidigare beräknats på nämnda sätt, bör dock, i likhet med vad som förut sagts beträffande motsvarande fall enligt alternativ I, i fråga om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barnantal förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel jämte tabell tillställes skattskyldig, vara avgörande för beräkningen av preliminärskatten. Sandström föreslog, att den tabell alltid skulle tillämpas, som gällde för den ort, där arbetsplatsen vore belägen. Laurin förordade samma regel med det undantaget, att i fråga om skatt för pension, livränta eller annat belopp, beträffande vilket nämnda regel icke kunde tillämpas, skulle användas tabellen för den ort, där skattskyldig vid beskattningsårets ingång vore bosatt, eller om denna ort icke vore känd för den, som utbetalade lön eller annan ersättning, den tabell, som upptoge de högsta skattebeloppen. Den ovannämnda förenklingen i användandet av tabellerna föranleddes därav, att arbetsgivare eller annan, som hade att beräkna och göra avdrag för preliminärskatten, själv hade att avgöra, vilken tabell som skulle tillämpas. Man kunde då icke begära, att denne skulle efterforska skattskyldigs mantalsskrivningsort för inkomståret och, om han erhölle uppgift härom, ytterligare taga reda på vilken ortsgrupp denna tillhörde ävensom vilken kommunal utdebitering som där gällde (enligt Laurins förslag) samt därefter anskaffa vederbörlig tabell. Därest tabell för den ort, där arbetsplatsen vore belägen, alltid skulle tilllämpas, komme detta att medföra, att då skattskyldig vore mantalsskriven å annan ort, belägen inom ortsgrupp med billigare eller dyrare levnadskostnader eller med högre eller lägre kommunal utdebitering än den förra, antingen för 1 å g eller för h ö g preliminär skatt uttoges; ju större skillnaden vore i ortsgrupp och antal familjemedlemmar, för vilka familjeavdrag erhölles, eller uti ifrågavarande utdebitering desto större skulle skillnaden i skatt bliva. Det är givetvis med hänsyn härtill mest tillfredsställande, om alltid den tabell tillämpas, som gäller för den ort, där skattskyldig är mantalsskriven för inkomståret. Då uppbördsberedningen föreslår, att å skattskyldigs debetsedel skall angivas, vilken tabell som skall användas, och att denna skall bifogas debetsedeln, hava härmed undanröjts de svårigheter för arbetsgivare eller annan, som utbetalar lön eller annan ersättning, att välja riktig tabell, som man enligt de tidigare förslagen haft att räkna med. Preliminär skatt utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbäres, med belopp, som i vederbörlig tabell för ifrågavarande inkomst angives för den tidsperiod, vilken inkomsten avser. Är det fråga om en arbetstagare, som är gift
233 och har två minderåriga barn samt uppbär som inkomst för vecka 60 kronor, utgör skatten — om det förutsattes, att den som bilaga G intagna tabellen skulle tillämpas — 6 kronor. Skulle inkomsten vid något tillfälle avse annan period än sådan, som finnes upptagen i tabellen, får inkomstbeloppet omräknas med hänsyn till sistnämnda period, varefter den skatt, som utgår för den sålunda omräknade inkomsten, i sin tur omräknas, så att den avser den faktiska perioden. Uppbär t. ex. den ovan nämnde arbetstagaren 210 kronor för tre veckor, vilken tidsperiod icke är angiven i den som bilaga C intagna tabellen, motsvarar nämnda inkomst ett belopp av 70 kronor för vecka; för sistsagda belopp utgör skatten 7 kronor, vilket belopp motsvarar 21 kronor för tre veckor. Uppbär skattskyldig inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, utgår icke preliminär skatt mera än en gång i veckan. Lyfter sålunda arbetstagare lön för dag, sammanlägges inkomsten för sex dagar och uttages vid det sjätte utbetalningstillfället skatt för den sammanlagda inkomsten med belopp, som utgår för motsvarande veckolön. Skulle lön avse en femdagarsperiod — ett exempel som torde vara av mera teoretiskt än praktiskt intresse — får å den lön, som uppbäres vid ett eller två tillfällen under en vecka, beräknas skatt i förhållande till vad som skulle utgå för motsvarande lönebelopp, omräknat till att avse vecka. I sistnämnda fall bör dock, i enlighet med vad nedan sägs, preliminärskatten enklare kunna uttagas medelst där angiven procent av inkomsten. Då lön eller annan ersättning stadigvarande utbetalas för lidsperioder, som icke äro av samma längd, skulle användningen av de ovannämnda tabellerna för preliminärskattens beräkning verka alltför betungande för den, som utbetalar ersättningen. Skatten torde därför i dylika fall böra utgå med viss procent av inkomsten. För att härvid ernå, att preliminär skatt uttoges med någorlunda riktiga belopp, skulle erfordras, att ett mycket stort antal procentsatser komme till användning, beroende på att skatten i förhållande till inkomsten varierar med hänsyn till inkomstens storlek, utdebitering för skatteenhet, bosättning å ort i viss ortsgrupp samt civilstånd och barnantal. Att tillämpa ett stort antal procentsatser vid sidan av ett stort antal tabeller skulle emellertid göra sättet för beräkning av preliminär skatt alltför invecklat och besvärligt; ett dylikt förfarande synes icke heller vara erforderligt med hänsyn till den mindre omfattning, i vilken en procentuell beräkning av preliminärskatten kan förväntas förekomma. Uppbördsberedningen har verkställt undersökning av huru stor procent nu utgående årliga inkomstskatter jämte pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering (alltså samma skatter och avgift, som ingå i de i tabellerna upptagna skattebeloppen) utgöra av olika inkomstbelopp under förutsättning av skilda civilstånd och barnantal samt bosättning å ort i någon av ortsgrupperna I, III eller V med en sammanlagd kommunal utdebitering (av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel) av 8, 11 eller 14 kronor för skattekrona. Resultatet av undersökningen innehålles i såsom Bilaga D vid betänkandet fogade tablåer. Av dessa framgår, att, därest man räknar
234 med att flertalet skattskyldiga äro ogifta eller gifta och hava i medeltal två barn, för inkomstlägen upp till 10 000 kronor högre procentsats än tio, om man vill tillämpa endast en enda procentsats, knappast synes kunna väljas; tillämpas högre procentsats, kan det befaras, att i alltför många fall för stor preliminär skatt uttages. Det är dessutom att märka, att det övervägande antalet skattskyldiga, vilka uppbära inkomst av tjänst, enligt uppgifter, som visserligen hänföra sig till år 1930 men ändock i det stora hela torde vara rättvisande, hava årsinkomster i inkomstlägena under 6 000 kronor. För inkomstlägen över 10 000 kronor synes emellertid en procentsats av 15 böra tillämpas. Vilken procentsats som skall användas bör avgöras med hänsyn till den inkomst, som skattskyldig kan antagas komma att uppbära under inkomståret. Preliminär skatt föreslås icke skola utgå å belopp under tjugufem kronor. Skattebeloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal. De ovan omförmälda procentsatserna skola angivas i skattetabellerna. Inkomst, som uppbäres för tidsperioder av olika längd, kan utgöra antingen skattskyldigs hela inkomst eller viss del därav. I det förra fallet kan det röra sig om exempelvis provisionsersättningar, som efter avräkning utbetalas vid vissa oregelbundet återkommande tillfällen; vidare lär fortfarande stundom förekomma på landet vid mindre lantbruk, att ogifta lantarbetare lyfta kontant lön vid de tillfällen, då de framställa begäran härom. I det senare fallet är det t. ex. fråga om ackords- och provisionsersättningar, vilka utgå jämte tidlön. Då vid de ovannämnda procentsatsernas bestämmande hänsyn tagits till ortsavdrag, kommer i sistberörda fall stundom för låg preliminär skatt att uttagas; som den skattskyldige redan vid. tillämpningen av tabell beträffande lidlönen tillgodoräknats ortsavdrag, får han ju åtnjuta dubbla ortsavdrag. Därest man icke vill använda flera procentsatser, är detta dock en oundviklig olägenhet. Utbetalas sistnämnda ersättningar, såsom fallet lär vara vid vissa industrier, vid samma tillfällen och för samma perioder som tidlönen, böra emellertid beloppen sammanslås och preliminär skatt beräknas å det sammanlagda beloppet enligt skattetabell. Svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, är icke skattskyldig här i riket enligt kommunalskattelagen för sin inkomst av berörda tjänst. Då de vanliga skattetabellerna därför icke kunna tillämpas beträffande ifrågavarande skattskyldiga, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att för dem fastställa särskilda tabeller, upptagande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och pensionsavgift. Den preliminära skatten bör, vare sig den uttages enligt tabell eller medelst någon av de fastställda procentsatserna, beräknas icke blott å kontant inkomst utan även å åtnjutna naturaförmåner. Härvid synes emellertid icke böra medtagas förmåner av mera obetydlig omfattning, sålunda icke förmån av blott ett mål mat om dagen. För att värdet av naturaförmån skall inräknas i inkomsten, bör förmånen omfatta kost för hel dag (varmed
235 här avses minst två mål om dagen) och bostad eller endera av dessa förmåner. Kungl. Maj:t bör fastställa värden å de angivna naturaförmånerna för olika delar av riket. De sålunda fastställda värdena, vilka tydligen måste bliva ganska schematiska, skola tillämpas endast vid beräkning av den preliminära skatten; för taxering av inkomsten och således bestämmande av den slutliga skatten skola de på intet sätt vara bindande. I yttrandena över Sandströms förslag uttalades farhågor för att stora svårigheter skulle möta för, i varje fall de mindre, jordbrukarna att handhava I de ifrågavarande skattetabellerna, då även värdet av natura skulle inräknas i inkomsten. Det är för uppbördsberedningen fullt klart, att särskilt i början av systemets tillämpning dylika svårigheter torde vara för handen. Emellertid är att märka, att enligt de senast ingångna kollektivavtalen för lantarbetare den s. k. staten avskaffats, i följd varav hela lönen utbetalas kontant. Även i fråga om de lantarbetare, för vilka kollektivavtalen icke gälla, torde utvecklingen gå i den riktningen, att användandet av natura såsom löneförmån alltmera inskränkes. Härutöver må framhållas, att även de mindre jordbrukarna genom den uppgiftsskyldighet i olika avseenden, som under kristiden ålagts dem, gjorts förtrogna med arbete av ungefär samma svårighetsgrad som det, vilket nu föreslås skola ankomma på dem. Vid de överläggningar, som beredningen haft med representant för Riksförbundet landsbygdens folk, har denne uttalat, att även de mindre lantbrukarna i regel borde kunna fullgöra den ovan berörda uppgiften. Därest skattskyldig enligt arbetsavtal äger uppbära, förutom kontant inkomst av arbetsgivaren, jämväl ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar eller dylikt, och arbetsgivaren har vetskap om hur stor ersättning som minst uppburits, t. ex. beträffande drickspenningar därigenom, att vederbörandes försäljning inrapporteras till arbetsgivaren och den norm, enligt vilken drickspenningarna beräknas, är känd, bör det åligga arbetsgivaren att i inkomsten inräkna även det belopp, vartill ifrågavarande ersättning sålunda lägst kan beräknas uppgå. Arbetsgivarens skyldighet att verkställa avdrag å den på nyssnämnda sätt beräknade inkomsten är dock begränsad till det belopp, som är hos honom innestående och som tillkommer vederbörande. Härigenom inskränkes möjligheten att beräkna preliminärskatten enligt tabell eller med viss procent av inkomsten och att göra avdrag därför å utbetalt belopp till sådana fall, där arbetstagaren åtnjuter relativt stor kontant lön eller där drickspenningarna dagligen av serveringspersonalen inlevereras till företagets kassa och utdelas vid vissa regelbundet återkommande tillfällen, t. ex. varje fjortonde dag. I fråga om den övervägande delen av serveringspersonalen vid restauranterna, som uppbär endast drickspenningar, vilka icke inlevereras till företagets kassa, kan emellertid den nämnda metoden för beräkning av preliminärskatt icke tillämpas och sålunda ej heller avdrag för skatten ske. Förhållandet kompliceras ytterligare därigenom, att enligt uppbördsberedningens förslag de personer, som uppbära inkomst av tjänst, skola tillställas debetsedel jämte skattetabell. Då serveringspersonalen uppbär dylik inkomst och sålunda skulle erhålla
236 skattetabell men då i fråga om större delen därav preliminärskatten icke kunde beräknas enligt tabell eller efter å tabellen upptagen procentsats, skulle ifrågavarande skattskyldiga nödgas hos den lokala skattemyndigheten begära, att tabellen utbyttes mot uppgift å debetsedeln om debiterad preliminär skatt, vilken alltså vederbörande själv hade att erlägga. För att ernå likställighet i uppbördshänseende mellan all serveringspersonal och övriga arbetstagare skulle tydligen erfordras, att i de fall, då drickspenningar utgjorde den väsentligaste delen av lönen, i kollektivavtal eller eljest i avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare intoges bestämmelse om att drickspenningarna dagligen skulle inlevereras till vederbörligt företags kassa för att därefter visst antal gånger i månaden utbetalas till arbetstagaren. Så sker redan enligt avtal vid vissa företag. Uppbördsberedningen har erfarit, att hos många andra både arbetsgivare och arbetstagare inom restaurantfacket stort intresse förefinnes för en dylik anordning. Genom utbetalning av drickspenningsersättningen t. ex. en gång i veckan eller varje fjortonde dag skulle för ifrågavarande arbetstagare skapas möjligheter att bättre än vad nu för många är möjligt planera sin ekonomi. Denna bristande ekonomiska planering visar sig bland annat däri, att många av dessa arbetstagare icke kunna erlägga sina utskylder. Då de icke uppbära sådan avlöning, vari införsel kan beviljas, kunna utskylderna icke heller tvångsvis uttagas. Om sålunda den ordning, vari drickspenningar för närvarande uppbäras, är förknippad med olägenheter för både ifrågavarande arbetstagare och det allmänna redan enligt det nuvarande uppbördssystemet, bliva dessa olägenheter ännu mera framträdande enligt det av uppbördsberedningen föreslagna systemet, enligt vilket skatten för övriga arbetstagare uttages genom avdrag å lönen; vid sistnämnda system framträder därjämte den förefintliga bristande likställigheten i uppbördshänseende mellan ifrågavarande och andra arbetstagare så mycket skarpare. Beredningen anser det därför vara av stor betydelse, att genom arbetsgivarnas och arbetstagarnas försorg drickspenningarnas utbetalning till vederbörande arbetstagare ordnas på det ovannämnda sättet; sker icke detta kan preliminärskatten icke beräknas enligt tabell, vilken metod för ifrågavarande arbetstagare torde vara den mest fördelaktiga, och löneavdrag ej heller äga rum. Dylikt avdrag kan likaledes icke äga rum, då fråga är om debiterad skatt. Preliminär skatt beräknas icke för de i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen omförmälda belopp, vilka av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader. Skattskyldighet föreligger nämligen icke för dessa belopp, vilka äro så beräknade, att de icke böra överstiga motsvarande kostnader. Däremot föreligger skattskyldighet för den ersättning, som vid kommunal eller enskild tjänst anvisats för bestridande av vissa med tjänsten förenade kostnader; från nämnda ersättning få i stället avdragas de omkostnader, som därmed bestritts. Då ifrågavarande ersättning vid kommunal — liksom vid statlig — tjänst i regel icke är större än motsvarande kostnad, har uppbördsberedningen ansett sig kunna förorda, att densamma vid beräkningen av preliminär skatt likställes med den statliga ersättningen och sålunda icke betraktas såsom intäkt.
237 Ej heller inkomst, som uppbäres av person, vilken är i konkurs, eller av konkursbo, bör drabbas av preliminär skatt. I dylikt fall bör nämligen icke det allmänna uttaga skatt, innan det prövats, att icke borgenärer finnas, som hava bättre förmånsrätt för sina fordringar än det allmänna för skatten. För att preliminär skatt icke skall uttagas uti ifrågavarande fall erfordras givetvis, att vederbörande hos den arbetsgivare, som skall beräkna skatten och I göra avdrag därför å lön eller annan ersättning, tillförlitligen styrker, att kon| kurs föreligger. Tidigare har omnämnts, att de i tabellerna angivna skattebeloppen äro uträknade under förutsättning, att andra avdrag från inkomsten icke medgivas än vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt det allmänna avdrag, som avser kommunala utskylder och som beräknats på visst sätt. Vad angår övriga allmänna avdrag (avdrag för underskott i förvärvskälla, periodiskt understöd ävensom vissa avgifter för pensionsförsäkring, däribland avgift enligt lagen om folkpensionering, samt sjuk-, arbetslöshets-, kapital och olycksfallsförsäkring) samt avdrag från inkomsten för utgifter i tjänsten kunde det tänkas, att arbetsgivaren avräknade dessa, innan skatten avlästes ur vederbörlig tabell. Sandström och Laurin ansågo, att arbetsgivare icke kunde åläggas att taga hänsyn till allmänna avdrag, som icke vore inräknade i de i tabellerna angivna skattebeloppen. Vore nämnda avdrag av någon betydelse kunde de beaktas vid uträkningen av den preliminära skatten endast efter beslut av vederbörande myndighet. Härvid är att erinra om att Sandström föreslog, att viss begränsning skulle införas beträffande rätten till avdrag för periodiskt understöd ävensom att rätten till avdrag för avgifter enligt lagen om folkpensionering, för premier och andra avgifter enligt 46 § 2 mom. 3) kommunalskattelagen (högst 200 kronor) samt, vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, för kommunala utskylder skulle avskaffas; samtidigt skulle utfallande folkpension hänföras till icke skattepliktig intäkt. I fråga om de allmänna avdragen föreslog Laurin ingen annan ändring i gällande bestämmelser än att avdrag för avgift enligt lagen om folkpensionering icke skulle medgivas men att i stället utgående folkpension icke skulle beskattas. Vidkommande avdrag för utgifter i tjänsten föreslogo Sandström (denne förordade viss begränsning i avdragsrätten) och Laurin, att arbetsgivaren i stor utsträckning skulle avgöra avdragets storlek. Sålunda förordade Laurin, att arbetsgivaren skulle från bruttointäkten avräkna icke blott sådana i förväg bestämda avgifter, som den skattskyldige på grund av sin tjänst hade att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering, och sådan i 33 § kommunalskattelagen till bestämd del av inkomsten angiven kostnad, som sammanhängde med fullgörande av uppdrag såsom riksdagsman m. fl. uppdrag, utan även åtskilliga andra i nämnda författningsrum särskilt omförmälda eller eljest avsedda kostnader, såsom hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift, kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat, kostnad för resor i enskild tjänst samt kostnad för materialier, fordon m. m. Enligt både Sandströms och Lau-
238 rins förslag skulle dock arbetsgivaren i tveksamma fall kunna inhämta besked av vederbörande myndighet. Enligt uppbördsberedningens mening skulle möjligen de största arbetsgivarna med (i skattefrågor) väl kvalificerad personal kunna anförtros att bestämma avdraget i de ovan berörda fall, där för avgörandet kräves en särskild prövning. Men beredningen anser det fullkomligt uteslutet, att avgörandet i dessa frågor — låt vara att det endast rör sig om ett preliminärt sådant — skulle kunna överlämnas åt alla arbetsgivare. Det rör sig h ä r om fall, vilka även beskattningsmyndigheterna hava åtskilligt besvär att komma till rätta med. Skall det allmänna ålägga arbetsgivarna att medverka vid uppbörden, får denna medverkan dock icke sträcka sig så långt som till att avse en prövning av vare sig rättsfrågor eller uppskattningsfrågor. Dessa måste avgöras av myndighet. I de ovan angivna fall, där fråga är om avdrag från inkomsten, äro avdragsbeloppen förut bestämda allenast såvitt angår avgifter för tjänste- eller familjepensionering samt kostnad för deltagande i riksdag m. m. Vad angår arvode för uppdrag såsom riksdagsman m. fl. uppdrag, bör, då dylikt uppdrag icke kan anses såsom huvudsaklig syssla, preliminär skatt å arvodet icke beräknas enligt skattetabell eller med viss procent därav och sålunda ej heller avdrag göras å arvodet för skattens gäldande. Endast då det gäller ovannämnda pensionsavgifter bör arbetsgivaren vid beräkningen av preliminärskatten avräkna ifrågakommande belopp. I alla övriga fall bör arbetsgivaren först efter beslut av myndighet, utgörande antingen avgörande av lokal skattemyndighet i ett särskilt fall eller direktiv av Kungl. Maj:t för ett större antal fall, vara skyldig taga hänsyn till avdrag för kostnad i förvärvskällan tjänst. Vad angår allmänna avdrag, bör endast lokal skattemyndighet kunna besluta om avdragets storlek. Då preliminär skatt beräknas enligt skattetabell, kommer vid mera varierande inkomster eller då skattskyldig under längre tid icke uppbär inkomst (t. ex. på grund av sjukdom eller arbetslöshet) nämnda skatt att uttagas med för stort belopp, enär de i tabellerna upptagna skattebeloppen äro uträknade under förutsättning, att den för viss period utgående inkomsten uppbäres lika under hela året. 1 Särskilt framträdande är denna omständighet beträffande säsonginkomster. För att såvitt möjligt undanröja den ifrågavarande olägenheten föreslog Sandström, att för arbetstagargrupper, som hade arbete högst sex månader av året, den preliminära skatten skulle utgöra blott hälften av i tabellerna angivna belopp; Kungl. Maj:t skulle äga att avgöra, vilka arbetstagargrupper som vore att hänföra hit. Laurin förordade en liknande regel. De berörda arbetstagargrupperna vore emellertid enligt hans förslag sådana, som i regel åtnjöto inkomst under kortare tid än åtta månader av året; länsstyrelsen skulle bestämma, vilka grupper som sålunda skulle komma i fråga och huru stor del av de i tabellerna angivna skattebeloppen som skulle uttagas. 1
Jfr SOU 1941: 5, sid. 353 o. ff.
239 Den vid de tidigare utredningarna föreslagna regeln för beräkning av preliminär skatt för säsongarbetare torde bliva mycket svårtillämplig. Det måste vara förenat med betydande svårigheter att avgränsa de kategorier arbetstagare, vilka skola anses såsom säsongarbetare. Arbetsperioden för de arbetstagare, som icke äro sysselsatta hela året inom ett yrke, varierar icke blott för olika personer inom samma yrke utan även för samma person från år till år. Vidare torde det icke vara ovanligt, att en person arbetar inom ett yrke viss del av året och inom annat yrke eller andra yrken återstående del av året; i dessa fall kan icke gärna vara fråga om säsongarbete. Slutligen synes man sträva efter att så långt sig göra låter avskaffa säsongarbete, där detta icke på grund av väderleks- eller andra förhållanden är omöjligt. Av ovannämnda orsaker har uppbördsberedningen icke funnit skäl att föreslå särskild bestämmelse om uttagande av reducerad preliminär skatt för säsongarbete. Skulle till följd av sysselsättning blott en del av året för stor preliminär skatt komma att uttagas, har vederbörande möjlighet att erhålla jämkning i skatten. Vid alternativ III föreslås den enligt alternativ I förordade metoden att beräkna preliminär skatt beträffande samtliga förvärvskällor på grundval av verkställd taxering skola i fråga om vissa kategorier skattskyldiga ersättas med en beräkning av preliminärskatten med ledning av skattetabeller, såvitt angår samtliga eller vissa av de slag av inkomst av tjänst, beträffande vilka enligt alternativ II preliminär skatt beräknas på sistnämnda sätt. De kategorier, om vilka här är fråga, äro dels sjömän, dels ock sådana skattskyldiga, som äro anställda hos andra än de minsta arbetsgivarna och som uppbära inkomst av tjänst, för vilken med hänsyn till dess art preliminär skatt lämpligen kan beräknas enligt skattetabell. Metoden att beräkna preliminärskatten på grundval av senast verkställda årliga taxering — i vissa fall enligt preliminär taxering — innebär i fråga om de sjömän, som påmönstrat fartyg i utrikes fart, vissa särskilda olägenheter. För att preliminär taxering skall kunna läggas till grund för beräkning av preliminär skatt, erfordras att preliminär deklaration avlämnas. Med hänsyn till sina tjänstgöringsförhållanden torde nämnda sjömän hava svårt att begagna sig av möjligheten att genom avgivande av preliminär deklaration få rättelse i en med avseende å beräkning av preliminär skatt missvisande årlig taxering. Av samma skäl torde också svårigheter föreligga för vederbörande att under inkomståret erhålla jämkning i preliminärskatten. Då vid beräkning av preliminär skatt enligt skattetabeller skattebeloppet varierar i förhållande till ändringar i inkomsten och i följd härav preliminär taxering icke behöver förekomma samt behov av jämkning föreligger endast i ett mindre antal fall, synas de ifrågavarande olägenheterna i huvudsak kunna undgås, därest preliminärskatten uttages med ledning av skattetabell. En beräkning av preliminärskatt enligt skattetabeller skulle egentligen icke vara erforderlig i fråga om andra sjömän än dem, som tillhöra besättningen å fartyg i utrikes fart. Det torde emellertid möta svårigheter att begränsa
240 tillämpningen av ifrågavarande beräkningsmetod på det angivna sättet. En sjöman, som är påmönstrad ett fartyg i utrikes fart, kan övergå till ett fartyg i inrikes fart. Vidare kan det inträffa, att fartyg övergår från utrikes till inrikes fart. Slutligen kan ett fartyg trafikera så närbelägna utrikes farvatten, att förbindelsen med hemlandet icke är sämre än för ett fartyg i inrikes fart. Dessa omständigheter hava föranlett uppbördsberedningen att föreslå utsträckning av tillämpningen av den berörda beräkningsmetoden till att avse flera sjömän än de först nämnda. Enligt 12 § kungörelsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. bör en var svensk medborgare, som å svenskt handelsfartyg idkar sjöfart såsom yrke, vara inskriven vid sjömanshus. Inskrivning vid sjömanshus är, enligt 35 § samma kungörelse, med vissa undantag, stadgad såsom villkor för påmönstring av besättning å svenskt fartyg i den ordning, som i nämnda kungörelse sägs. Sådan påmönstring skall enligt 33 § kungörelsen ske i fråga om svenskt handelsfartyg om 20 registertons nettodräktighet eller däröver, om fartyget går i utrikes fart eller om fartyget går i inrikes fart och är att hänföra till passagerarfartyg, såvida fartyget enligt gällande passagerarfartygscertifikat må nyttjas till passagerares befordran i kustfart eller vidsträcktare fart samt ej utgår allenast p å lustresa eller annan tillfällig resa (mönstringspliktigt fartyg). Det är emellertid fartygsbefälhavare obetaget att även i andra fall än nyss sagts låta påmönstra fartygets besättning. Även besättningen å mönstringsfria handelsfartyg av 20 registertons nettodräktighet eller däröver torde som regel vara inskriven vid sjömanshus. En avgränsning av den kategori av sjömän, beträffande vilka preliminär skatt skall uttagas enligt skattetabeller, sålunda, att till nämnda kategori hänfördes sjömän, som äro inskrivna vid sjömanshus och tillhöra besättningen å svenskt handelsfartyg om minst 20 registertons nettodräktighet, skulle i stort sett stå i överensstämmelse med rådande faktiska förhållanden. Genom att vid avgränsningen av ifrågavarande kategori sjömän anknyta till inskrivningen vid sjömanshus skulle man dessutom kunna ernå, att lokal skattemyndighet kunde underrättas om inskrivning och avförande av sjöman ur registret. Enligt bestämmelserna i ovan berörda kungörelse skall ombudsman vid sjömanshus, när sjöman införes i eller avföres ur inskrivningsregistret, härom underrätta pastor i den församling, där sjömannen är kyrkobokförd. Genomföres folkbokföringskommitténs förslag kominer genom underrättelse från pastor till länsstyrelsen att å vederbörandes personplåt och sålunda även å det avtryckskort, som översändes till lokal skattemyndighet, finnas uppgift om inskrivning vid sjömanshus. Därest den lokala skattemyndigheten med ledning av sådan uppgift utfärdade och tillställde vederbörande skattskyldig debetsedel jämte skattetabell, skulle i huvudsak den ovan berörda kategorin sjömän få erlägga preliminär skatt, beräknad enligt skattetabell. Skulle alternativ III genomföras vore det ur uppbördssynpunkt fördelaktigt, om bestämmelserna i ovannämnda kungörelse ändrades så, att skyldighet stadgades för ifrågavarande kategori sjömän att vara inskriven vid sjömanshus.
241 Det föreslås således, att enligt alternativ III preliminär skatt skall beräknas med ledning av skattetabell, såvitt angår skattskyldig, som är inskriven vid sjömanshus och tillhör besättningen å svenskt handelsfartyg om minst 20 registertons nettodräktighet. I samband härmed föreslås kungörelsen angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. skola ändras p å det ovan angivna sättet. I fråga om beräkningen av preliminär skatt enligt skattetabell för ovannämnda kategori av skattskyldiga bör i stort sett gälla vad tidigare sagts rörande tillämpningen enligt alternativ II av samma metod. Enligt vad som framgår av det nedan sagda skola vid alternativ III under de två första åren efter det att det nya systemet börjat tillämpas eller under åren 1947 och 1948 skattetabeller användas endast i fråga om sjömän. Med hänsyn härtill skulle kunna ifrågasättas, huruvida det icke under nämnda tid skulle vara tillfyllest med enklare tabeller, upprättade exempelvis endast för vissa ortsgrupper och angivande preliminär skatt på grundval av blott ett mindre antal olika belopp för sammanlagd kommunal utdebitering. Uppbördsberedningen har emellertid ansett det vara mest ändamålsenligt, att de fullständiga tabellerna tillämpas redan från och med år 1947, icke minst av det skälet, att användningen av de mindre fullständiga tabellerna kan befaras i vissa fall giva mindre tillfredsställande resultat såtillvida, att skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt blir större än eljest skulle hava blivit fallet. På samma fartyg äro ofta anställda både svenska och utländska sjömän. Då skatt för de förra uttages vid utbetalningen av lön genom avdrag därå, under det att de senare undgå dylikt avdrag, kan härav tänkas uppkomma irritation hos den svenska besättningen. Det skulle även kunna befaras, att svårigheter uppstå att till svenska fartyg rekrytera svenskt sjöfolk, enär detta föredrager anställning å sådana utländska fartyg, där de icke drabbas av avdrag å lönen för skatt. Skulle tillämpningen av det förordade uppbördssystemet få sådana följder, bör övervägas, huruvida icke avdrag för skatt till Sverige bör ske med viss procent av den lön, som utbetalas till utländska sjömän med anställning å svenska fartyg. I övrigt föreslås vid alternativ III preliminär skatt skola uttagas med ledning av skattetabell endast under förutsättning dels att ovisshet icke i allt för hög grad kan anses råda beträffande arbetsgivares kompetens att beräkna preliminärskatten enligt tabell, dels ock att arbetstagares anställnings- och inkomstförhållanden äro sådana, att nämnda sätt för uttagande av preliminär skatt icke medför för denne eller det allmänna ogynnsammare verkningar än ett system för uppbörd av dylik skatt på grundval av preliminär debitering. I det förra avseendet har det av praktiska skäl ansetts nödvändigt att åtminstone under de första åren av det nya uppbördssystemets fulla tillämpning begränsa kretsen av de arbetsgivare, för vilka enligt den lokala skattemyndighetens beprövande skyldighet att tillämpa tabellmetoden kan ifrågakomma. Den prövning, som enligt förslaget skall ankomma på den lokala skattemyndigheten, skulle eljest bliva alltför betungande. Förslaget innebär därför, att allenast arbetsgivare med mera än tre anställda skola vara 16—457050.
242 skyldiga att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, försåvilt icke den lokala skattemyndigheten i visst fall annorledes förordnar. I det senare avseendet föreslås från tillämpningen av tabellmetoden skola undantagas samtliga säsongarbetare, arbetare, som regelmässigt åtnjuta mera betydande ackordsersättning, vilken icke uppbäres för bestämd tidsperiod, skattskyldiga, som åtnjuta annan tjänsleinkomst än från den huvudsakliga anställningen eller inkomst av annan förvärvskälla än tjänst, allt under förutsättning att nämnda inkomster överstiga en femtedel av lönen från den huvudsakliga anställningen, samt arbetstagare, som hava att vidkännas avsevärda kostnader i anställningen eller åtnjuta naturaförmåner i annan form eller till väsentligt högre värde än som i vederbörande skattetabell finnes angivet. Det synes antagligt, att under ovannämnda förutsättningar omkring två tredjedelar av arbetstagarna komme att bliva föremål för löneavdrag enligt tabell. Beträffande återstoden komme löneavdraget att grundas å debitering. Med hänsyn till de fördelar, som ansetts vara förenade med en tillämpning av alternativ I under övergångsåren 1947 och 1948, föreslås preliminärskatten skola beräknas enligt skattetabell för i nästföregående stycke omförmälda skattskyldiga först från och med år 1949. Arbetsgivare, som ovan sagts, har att senast den 1 augusti 1948 till lokal skattemyndighet insända förteckning över de hos honom då anställda arbetstagare, vilka uppbära lön för bestämd, regelbundet återkommande tidsperiod och vilka icke kunna antagas komma att under nästföljande år frånträda anställningen. För envar i förteckningen upptagen arbetstagare skall lämnas de uppgifter, som erfordras för bedömande av huruvida arbetstagaren tillhör någon av de ovannämnda kategorier, beträffande vilka tabellmetoden icke skall tillämpas. Har arbetstagare begärt, att preliminär skatt skall debiteras i stället för beräknas enligt skattetabell, skall anteckning härom ske å förteckningen. Arbetsgivare, som vid mantalsskrivningen för år 1949 har mera än tre i heltidstjänst anställda arbetstagare, skall senast den 1 november år 1948 inkomma med förteckning, som ovan sagts. Arbetsgivare har därefter att årligen anmäla inträffade förändringar i sådana förhållanden, som av förteckningen framgå, samt i förekommande fall avlämna tillägg till berörda förteckning. ö v e r arbetsgivare, vilka enligt vad ovan sagts äro skyldiga att verkställa avdrag å lön enligt tabell, skall länsstyrelsen årligen upprätta förteckning. I fråga om arbetstagare, som är upptagen å den till lokal skattemyndighet insända förteckningen, skall myndigheten avgöra, om den preliminära skatten skall beräknas enligt skattetabell eller efter debitering. I regel bör preliminärskatten beräknas enligt den förra metoden, därest arbetstagaren icke tillhör någon av de kategorier, vilka, enligt vad ovan nämnts, ansetts böra undantagas från tillämpning av tabellmetoden. Därest arbetstagare, för vilken preliminär skatt beräknas enligt skattetabell, slutar sin anställning, skall arbetsgivaren göra anmälan härom till den lokala skattemyndigheten. Har icke arbetstagaren, såvitt för myndigheten ä r
243 bekant, erhållit anställning hos arbetsgivare, som skall beräkna preliminär skatt på nyssnämnda sätt, skall myndigheten debitera sådan skatt och tillställa arbetstagaren debetsedel härå. Avsikten är, att även enligt alternativ III avdrag enligt tabell skall komma till användning i fråga om pension, livränta och periodiskt understöd av visst slag. Med hänsyn till svårigheten för den, som verkställer utbetalning härav, att avgöra, huruvida utbetalat belopp avser huvudsaklig inkomst eller ej, har det emellertid ansetts lämpligt att tills vidare icke utsträcka tillämpningen av tabellmetoden att omfatta även nu berörda inkomstslag. Sedan beträffande dessa löneavdrag på grundval av debitering av preliminärskatten under någon tid verkställts, hava de, som utbetala ifrågavarande belopp, vunnit kännedom om i vilka fall löneavdrag skall ske, och övergång till tabellmetoden synes då icke vara ägnad att väcka betänkligheter. I övrigt gäller beträffande de olika metoderna för beräkning av preliminär skatt enligt alternativ III vad tidigare sagts i motsvarande avseenden vid redogörelsen för alternativen I och II. För att erfara, vilka resultat beräkningen av preliminär skatt enligt dels debitering, dels ock skattetabell skulle giva, har uppbördsberedningen verkställt provdebitering inom sex kommuner, nämligen Nynäshamns köping i Stockholms län, Skurups socken och Skurups köping i Malmöhus län, Svedvi och Kolbäcks socknar i Västmanlands län samt Skellefteå stad i Västerbottens län. Till grund för provdebiteringen hava valts 1935 och 1937 års taxeringar; för tidigare år än 1937 finnas självdeklarationer, vilka hava varit erforderliga för provdebiteringen, icke i behåll. Debiteringen av preliminär skatt har beräknats med ledning av 1935 års taxering, och den slutliga skatten har avlästs i kronouppbördsboken eller den kommunala uppbördslängden för år 1937. Debiteringen har omfattat under nämnda år utgående pensionsavgift och skatter; de senare utgöras av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och särskild skatt å förmögenhet samt allmän kommunalskatt, kommunal progressivskatt, landstingsmedel, tingshusmedel och vägskatt. Personliga avgifter, debetsedelslösen, försäkringsavgifter m. fl. dylika avgifter hava icke medräknats, varav föranletts vissa justeringar vid avläsningen av den slutliga skatten. Provdebiteringen har måst inskränkas till att avse sådana skattskyldiga, som i 1935 och 1937 års taxeringslängder återfunnits under samma adress. For att ernå motsvarighet mellan den preliminära och den slutliga skatten har, da skattskyldigs civilstånd eller barnantal icke varit detsamma vid 1935 och 1937 års taxeringar, ortsavdraget vid 1935 års taxering omräknats så att det motsvarat ortsavdraget vid 1937 års taxering. Då extra inkomst- och förmögenhetsskatt, vägskatt och pensionsavgift utgått efter andra grunder vid 1935 ars taxering än vid 1937 års taxering och då utdebiteringen av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona i vissa tall vant olika vid de båda nämnda taxeringarna, har därjämte preliminär
244 skatt iför år 1935 i nyssnämnda avseenden beräknats efter samma grunder som den slutliga skatten på grund av 1937 års taxering. Därest vid 1935 års men icke vid 1937 års taxering avdrag medgivits för s. k. ömmande omständigheter, har vid den preliminära debiteringen icke räknats med dylikt avdrag. En sammanställning av resultatet av provdebiteringen, såvitt angår debitering av preliminär skatt, återfinnes å tablåer, intagna såsom Bilaga E. Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt är genomgående ganska stor, och i flertalet fall är den preliminära skatten lägre än den slutliga; anledningen härtill torde vara de under ifrågavarande år stigande konjunkturerna. Med ledning av upprättade skattetabeller av liknande slag som den vid betänkandet såsom bilaga G fogade samt avlöningslistor för år 1936, vilka av en del större arbetsgivare ställts till förfogande, har i fråga om 197 skattskyldiga inom de ovannämnda kommunerna beräknats preliminär skatt för den inkomst, som uppburits under år 1936 och taxerats år 1937. Vid förevarande undersökning har den slutliga skatten reducerats med personliga avgifter och debetsedelslösen. Resultatet av denna beräkning återgives å Bilaga F. Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt är vid tillämpning av förevarande metod mindre än vid användning av debiteringsmetoden. I de fall, då enligt tabellerna för hög preliminär skatt i förhållande till den slutliga skatten beräknats, torde detta väsentligen hava haft sin grund däri, att inkomst icke åtnjutits under hela året eller att lönen vid de olika utbetalningstillfällena mera betydande varierat, t. ex. till följd av att större ackordsersättningar jämte timlönen utbetalats vid vissa tillfällen. Då den preliminära skatten varit lägre än den slutliga skatten, torde detta hava föranletts av att skattskyldig haft inkomst även från annan arbetsgivare eller av kapital eller av fastighet. Slutligen har i en såsom Bilaga G vid betänkandet fogad tablå sammanställts resultaten av en beräkning av preliminär skatt för inkomsten under å r 1936 beträffande 157 av de ovannämnda 197 arbetstagarna, 1 därvid beräkningen, med de justeringar, som ovan omförmälts, skett dels med ledning av skattetabell, dels ock enligt debitering på grundval av 1935 års taxering. Av tablån framgår, att den förra metoden givit bättre resultat än den senare. I de fall, då avvikelsen mellan preliminär och slutlig skatt överstiger en femtedel av den senare, skall enligt förslaget jämkning äga rum. Då preliminärskatten utgår på grund av debitering, kan bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt vinnas även därigenom, att preliminärskatten grundas å preliminär taxering året näst före inkomståret. Av den verkställda undersökningen torde framgå, att antalet fall, då jämkning (eller preliminär taxering) skall ske, blir betydligt större vid beräkning av preliminärskatten enligt debitering än vid beräkning därav med ledning av skattetabell. 1 Beträffande återstående 40 arbetstagare har beräkning av preliminärskatten efter debitering icke kunnat ske, enär de icke i vederbörande kommun varit upptagna både i 1935 och 1937 års taxeringsl ängder.
245 D e b i t e r i n g av skatt m. m. s a m t utfärdande a v debetsedel. Under 5 kap. har i korthet redogjorts för de bestämmelser, som nu gälla i fråga om debitering av skatt. Debitering föreslås skola verkställas av lokal skattemyndighet i fråga om preliminär skatt, som beräknas på grundval av taxering, årlig eller preliminär, samt beträffande slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. 1 Preliminär skatt, som beräknas enligt tabell eller efter viss procentsats, blir till beloppet känd först i samband med uppbärandet av den inkomst, vara skatten belöper och kan följaktligen icke debiteras i förväg. Till ledning för uttagande av preliminär skatt enligt tabell skall den lokala skattemyndigheten i stället angiva, vilken skattetabell och, med hänsyn till skattskyldigs civilstånd och barnantal, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som skall tillämpas. Däremot kan icke i samband härmed angivas, om och i så fall vilken procentsats som skall användas, enär lokal skattemyndighet i regel icke då vet, huruvida inkomsten kommer att uppbäras vid oregelbundet återkommande utbetalningstillfällen. Uppgift om skattetabell och kolumn i vederbörlig avdelning i tabellen till ledning för beräkning av preliminär skatt ävensom om debiterad skatt skall upptagas å uppbördskort och därjämte å debetsedel, vid vilken skola finnas fogade frånskiljbara skatteanvisningar för inbetalning av skatt; till dessa bör Kungl. Maj:t fastställa formulär. Förslag till uppbördskort och debetsedel fogas vid betänkandet såsom Bilagor H och I. Uppbördsberedningen föreslår således, att den nuvarande uppbördsboken ersattes av ett kortregister med ett kort för varje skattskyldig; har make, vilken är mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som andre maken, att utgöra allenast pensionsavgift, skall denna dock antecknas å uppbördskort för den senare, därest sådant upplägges. En samling av uppbördskort torde vara mera ändamålsenlig att använda än en uppbördsbok bland annat av det skälet, att den kan kompletteras med nya kort, vilket måste ske, då under året tillkomma nya skattskyldiga, som erhålla anställning eller påbörja näringsverksamhet, eller då ett kort blivit fullskrivet (så kan ske vid ett större antal jämkningar av preliminärskatten). 2 Uppbördskorten böra på landet upprättas i två exemplar, varav det ena behålles av den lokala skattemyndigheten och det andra efter verkställd debitering m. m. översändes till länsstyrelsen för att under det kommande uppbördsåret vara tillgängligt under viss tid för länsstyrelsen och under viss annan tid för postverket. I magistratsstad med egen uppbördsförvaltning (se under 10 kapitlet) erfordras icke att mera än ett uppbördskort för skatt1
Rätteligen borde beteckningen » debitering» icke avse kvarstående skatt utan endast slutlig skatt,' enär någon egentlig debitering av den förra skatten icke sker; dess belopp erhålles ju genom att debiterad eller erlagd preliminär skatt fråndrages debiterad slutlig skatt. 2 I Stockholm ersattes redan år 1936 uppbördsboken av uppbördskort för de skattskyldiga.
246 skyldig upplägges, enär den lokala skattemyndigheten där h a n d h a r icke blott debiteringen utan även uppbörden. Till ledning för lokal skattemyndighet, då det enligt alternativ II gäller att avgöra, för vilka skattskyldiga de förut berörda uppgifterna rörande beräkning av preliminär skatt enligt tabell skola angivas, böra tjäna för inkomståret upplagd stomme till mantalslängd och befolkningsregistret, vilka båda urkunder genom uppgift om arbetsgivare utvisa, vilka personer som äro arbetstagare, samt senast upprättade inkomstlängd, varav framgår, vilka personer som hava taxerats för inkomst av tjänst. Sedan det nya systemet kommit i gång, underlättas den lokala skattemyndighetens arbete i berörda avseende därigenom, alt ett exemplar av föregående års uppbördskort, angivande vilka skattskyldiga som då tillställts debetsedel med de ifrågavarande uppgifterna, finnes att tillgå. Då, såsom förut omförmälts, preliminär skatt icke skall beräknas å vissa slag av inkomst av tjänst (undantagsförmåner, sådana periodiska understöd, som icke hänföra sig till förutvarande arbetsanställning, samt allmän kassa tillkommande inkomst av ledig ecklesiastik syssla), kan, åtminstone såvitt angår de båda förra slagen av inkomst, första gången svårighet föreligga att avgöra, vilka skattskyldiga som sålunda icke skall tillställas debetsedel med uppgift till ledning för beräkning av preliminär skatt enligt tabell utan beträffande vilka preliminärskatten skall debiteras. Uppbördsberedningen ifrågasätter, huruvida det icke med hänsyn till ifrågavarande svårigheter vore lämpligt, att taxeringsnämnderna vid taxeringen år 1946 i inkomstlängden angåve, för vilka skattskyldiga enligt de föreslagna bestämmelserna preliminärskatten borde beräknas enligt tabell. Den lokala skattemyndigheten måste emellertid i alla de fall, då tillgängliga handlingar utvisa, att vederbörande har eller bör hava inkomst av tjänst, å debetsedel angiva nyss berörda uppgift, såvida icke myndigheten har kännedom om att fråga är om ett av de ovan angivna undantagsfallen eller myndigheten i särskilt fall förordnat, att den preliminära skatten för inkomst av tjänst skall utgå efter debitering. Skattskyldig, som felaktigt erhållit debetsedel med ifrågavarande uppgift, har att anmäla förhållandet till myndigheten, vilken i stället skall för vederbörande debitera preliminär skatt. Vid alternativ III tjäna de av arbetsgivare avlämnade förteckningarna till ledning för bedömande av frågan, för vilka arbetstagare å debetsedel (enligt detta alternativ i förevarande avseende benämnd skattekort) skola angivas de berörda uppgifterna till ledning för beräkning av preliminär skatt enligt tabell. Skatt — preliminär, kvarstående och tillkommande (den preliminära, vare sig den är beräknad enligt skattetabell eller efter viss procentsats eller grundar sig på debitering) — skall erläggas under uppbördstermin. Uppbördsterminerna äro tolv och infalla under tiden den 5—den 12 i varje månad under uppbördsåret, som omfattar tiden februari månad ett år till och med januari månad påföljande år. Anledningen till att uppbördsåret börjar med februari är, att då inkomståret omfattar kalenderår den å inkomsten under januari belöpande skatten kan inbetalas först under uppbördstermin i februari.
247 Denna anordning av uppbördsterminerna bör vara till fördel för de skattskyldiga, enär härigenom skattebetalningen torde i betydande grad underlättas; särskilt märkbart bör detta vara för de skattskyldiga vilka hava att själva inbetala sin skatt, d. v. s. andra än löntagare och därmed likställda, men även arbetsgivare m. fl., som hava att innehålla lön m. m. för skattens gäldande, torde hava fördel av den föreslagna inbetalningsanordningen. Då fråga är om debitering av preliminär skatt, uträknas på grundval av det beskattningsbara belopp, den beskattningsbara inkomst och den beskattningsbara förmögenhet, som fastställts vid taxeringen, de olika skattebelopp, vilka skola ingå i den preliminära skatten. Den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret. Allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering till kommun (borgerlig och kyrklig), municipalsamhälle, landsting och tingslag. Meddelande om sistnämnda belopp skall tillställas lokal skattemyndighet av kommunen eller den kommunala samfälligheten, så snart beslut härom fattats i början av september. Pensionsavgift utgår med ledning av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, då detta överstiger 600 kronor, och med motsvarande tillämpning även i övrigt av 4 § lagen om folkpensionering, dock med iakttagande av att, då h ä r är fråga om förhållanden, som avse inkomståret, d. v. s. året näst före taxeringsåret, de i nämnda paragraf angivna åldersgränserna, 18, respektive 65 år, böra ändras till 17, respektive 64 år. Den preliminära skatt, som enligt alternativ II utgår efter debitering i de fall, då skattskyldig jämte inkomst av tjänst har mera betydande inkomst av annan förvärvskälla än tillfällig förvärvsverksamhet, skall debiteras dels med belopp, som belöper å beskattningsbar förmögenhet, dels ock med så stor del av den preliminära skatt, vilken utgår å det beskattningsbara belopp och den beskattningsbara inkomst, som bestämts för inkomsten från samtliga förvärvskällor jämte förmögenhet, som den uppskattade inkomsten av annan förvärvskälla än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet tillhopa utgör av den uppskattade inkomsten från samtliga förvärvskällor. Genom denna regel kommer hänsyn att i viss mån tagas till progressionen vid statsbeskattningen. Den debiterade preliminära skatten påföres i helt krontal i en gemensam post. Preliminär skatt, som icke uppgår till 12 kronor, påföres icke; n ä m n d a belopp motsvarar den dubbla lägsta pensionsavgiften, som utgår för samboende äkta makar. Den preliminära skatten fördelas å uppbördsterminema under uppbördsåret så, att under varje termin förfaller lika belopp, dock minst 6 kronor. Vid fördelningen iakttages vidare, att om skattens belopp icke uppgår till 72 kronor jämväl det belopp, som icke uppgår till 6 kronor, förfaller under den första terminen, samt att, om skattens belopp överstiger 72 kronor, belopp, som förfaller under annan termin än den första, avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden förfaller under den första terminen.
248 Debitering av slutlig skatt sker på grundval av den taxering, som senast den 10 oktober taxeringsåret fastställts av prövningsnämnd eller, om denna ännu ej fattat beslut rörande taxeringen, verkställts av taxeringsnämnd. Härvid iakttages, att den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den slutliga skatten; frågan om huru berörda procenttal och utdebitering skola bestämmas har berörts under 6 kap. Skogsaccis, som icke uttages preliminärt, utgår liksom nu enligt den skattesats, vilken under taxeringsåret bestämts för utdebitering; vad angår tiden för bestämmande härav hänvisas till specialmotiveringen till lagen om skogsaccis. En förenkling i debitering och uppbörd bör kunna ernås därigenom, att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för sig samt skogsaccis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post. Uppbördsberedningen har tidigare föreslagit, att preliminär skatt, vare sig den utgår efter debitering eller enligt skattetabell eller med viss procentsats, skall bestämmas till helt antal kronor. För att vinna ytterligare förenkling i debitering och uppbörd har beredningen övervägt huruvida icke även den slutliga skatten skulle kunna utgöras i hela kronor. Frågan om borttagande av öretalen från kronodebetsedlarna har berörts av riksdagens revisorer i deras berättelse för år 1941, § 26. Revisorerna uttalade därvid bland annat: »Det stora flertalet utskyldstitlar uträknas och påföras i öretal. Revisorerna vilja i det följande något ingå på konsekvenserna härav och framlägga vissa förslag till rationalisering. Antalet kronodebetsedlar närmar sig numera 4 miljoner. De till postverket inbetalade kronoskattepostanvisningarna inklusive värnskatteanvisningar uppgingo för budgetåret 1940/41 till omkring 4 350 000. Innan skattebeloppen blivit slutligt redovisade, hava de passerat ett stort antal led d redovisningen. Det första uträknandet sker i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten i inkomstlängden, i fråga om vissa andra utskyldstitlar i särskilda förteckningar eller längder. De uträknade beloppen å samtliga titlar införas i uppbördsboken och påföras debetsedlarna. De fördelas därefter enligt särskilda regler på två betalningstillfällen. I den mån inbetalning sker genom postverkets försorg, utskrivas därvid särskilda journalkvitton. De inbetalda beloppen summeras, redovisas vidare till vederbörande uppbördsmyndighet, avstämmas, underkastas revision m. m. I fråga om belopp, som ej inbetalas i tid, sker restföring med specifikt angivande av beloppet å varje särskild utskyldstitel. Nästa led blir i många fall att restlängdsutdrag utskrivas. Belopp, som indrivas eller som avkortas och avskrivas, redovisas av landsfiskal specifikt med angivande av exakta beloppet för varje ifrågakommande utskyldstitel. Samma princip gäller i viss utsträckning vid utskrivandet av balanslängder över utestående oredovisade utskylder o. s. v. Det förefaller revisorerna uppenbart, att en högst väsentlig rationalisering skulle ernås, om utskyldstitlarna över huvud taget påfördes endast i helt krontal. Revisorerna hava icke förbisett, att genomförandet av en sådan ordning kan stöta på svårigheter, som ej enbart äro av teknisk art. I fråga om flertalet egentliga skattetitlar torde emellertid syftet kunna — utan någon minskning av inkomsterna — er-
249 nås genom lämplig omläggning av skatteskalorna. Vad beträffar vissa utskylder och avgifter, som uppbäras vid kronouppbörden torde det, som tidigare berörts, redan av andra skäl vara önskvärt, att uppbörden sker annorledes än i sammanhang med kronouppbörden. Ersättning för debiteringen torde kunna uttagas på annat sätt än genom debetsedelslösen. Därest det icke lämpligen låter sig göra att gå så långt i förenkling som ovan ifrågasatts, återstår likväl att undersöka möjligheten av en sådan teknisk förenkling, att debetsedelns slutsumma avjämnas till helt krontal. Härigenom skulle i varje fall de direkta uppbördskostnaderna minskas. Enligt en inom generalpoststyrelsen verkställd, till synes försiktigt hållen beräkning torde redan i avseende på den genom postverkets försorg verkställda kronouppbörden öresbeloppens slopande kunna beräknas medföra en tidsvinst i kassatjänst, motsvarande omkring 2 000 arbetsdagar. Summeringsarbetet beräknas minska med cirka 40 procent, vilket approximativt räknat skulle motsvara sammanlagt cirka 1 400 arbetsdagar för år. En uppskattning av den totala arbetsminskningen har lett till en beräknad kostnadsbesparing av i runt tal 30 000 kronor per år. Detta är naturligt nog endast en liten del av den besparing som ett slopande av öretalen å debetsedlarna bör kunna förväntas medföra. För den skattskyldige skulle det uppenbarligen medföra påtagliga fördelar, om debetsedeln slutade på helt krontal, i varje fall skulle inbetalningen underlättas. Revisorerna inse väl, att även en sådan till synes blygsam reform, som den nu senast föreslagna kan vara förknippad med vissa svårigheter, men hålla för sannolikt, att dessa låta sig lösas. Med hänsyn till det ovan anförda finna revisorerna synnerligen önskvärt, att frågan om öretalens slopande från kronodebetsedlarna göres till föremål för utredning.» Yttranden i anledning av revisorernas ovannämnda uttalande avgåvos av statskontoret och riksräkenskapsverket, vilka myndigheter anslöto sig till revisorernas förslag. Riksräkenskapsverket framhöll därvid, att därest man ville ernå en verklig rationalisering man borde inrikta sig på en reform av det slag revisorerna i första hand ifrågasatt, av den innebörd alltså att de utskyldstitlar, som inginge i kronouppbörden, redan vid debiteringen påfördes endast i helt krontal. Detta innebure, att i kronouppbörden skulle ingå allenast sådana utskyldstitlar, som lämpligen läte sig påföras uteslutande i helt krontal. Riksräkenskapsverket granskade därjämte de olika utskyldstitlarna i syfte att utröna, i vad mån gällande bestämmelser lade hinder i vägen för den ifrågasatta reformens genomförande. I fråga om vissa titlar ansåg riksräkenskapsverket reformen kunna genomföras relativt snart, medan beträffande andra verket fann särskild utredning erforderlig. Genom den ifrågasatta reformen skulle, såsom riksräkenskapsverket framhöll, vinnas, att debiteringen komme att väsentligt förenklas och skatteinbetalningen underlättas. De största fördelarna skulle likväl vinnas i fråga om restindrivningen och dess redovisning. Verket erinrade om att inemot 30 procent av hela antalet debetsedlar å 1940 års kronoutskylder uppförts å restlängd. Varje restförd debetsedel torde, innan den blivit slutligt redovisad, i genomsnitt hava föranlett, att ett 40-tal belopp — i vilka öretal normalt inginge — utskrivits och blivit föremål för summeringsåtgärder. Vad angår en reform av den mera begränsade art, att endast debetsedelns slutsumma skulle avjämnas till helt krontal, yttrade riksräkenskapsverket,
250 att en dylik förenkling onekligen skulle underlätta själva skatteinbetalningen och redovisningen av de i rätt lid erlagda skattebeloppen. I fråga om debiteringen liksom beträffande redovisningen å de olika utskyldstitlarna skulle däremot någon fördel ej vinnas. I betraktande av att kronouppbörden vore sammansatt av ett stort antal utskyldstitlar, som var för sig påfördes i öretal, skulle förfaringssättet väl snarast leda till att såväl debiteringen som redovisningen av restförda belopp ytterligare komplicerades. En sålunda begränsad reform syntes därför i realiteten bliva av tvivelaktigt värde, i varje fall om de till indrivning överlämnade restlängderna allt fortfarande skulle av utmätningsmännen redovisas med fullständig fördelning på de olika utskyldstitlarna. Om en sådan förenkling av restantieredovisningen kunde genomföras, att de exemplar av restlängderna, som överlämnades till utmätningsmännen för indrivning, endast upptoge det för varje skattskyldig restförda beloppets slutsumma, skulle frågan däremot komma i ett annat läge. Riksdagen, som fann det av revisorerna framförda uppslaget vara förtjänt av beaktande, anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande frågan om bortarbetande av öretalen från kronodebetsedlarna. Kungl. Maj:t har uppdragit åt riksräkenskapsverket att verkställa ifrågavarande utredning. Denna har ännu icke slutförts. Enligt uppbördsberedningens mening skulle borttagandet av öretal från samtliga poster å uppbördskort och debetsedel samt således även från slutsumman å desamma innebära en betydande förenkling icke blott för de skattskyldiga utan även för det allmänna, som därigenom säkerligen skulle göra icke oväsentliga kostnadsbesparingar. Då frågan om en reform i den utsträckning, som nyss sagts, är föremål för utredning, saknar beredningen anledning att närmare ingå på densamma. Tills vidare synes emellertid en avsevärd förenkling kunna ernås redan genom borttagandet av öretalen från slutsumman å uppbördskortet och debetsedeln. Vissa tekniska svårigheter äro visserligen förknippade även med en dylik förenkling, men de torde icke vara större än att de kunna övervinnas. Då den preliminära skatten enligt beredningens förslag skall utföras i hela krontal, kommer, därest den slutliga skatten utföres på liknande sätt, även den kvarstående skatten att upptagas i hela krontal. För att ernå, att den slutliga skatten debiteras i hela kronor, bör däri ingående öretal borttagas sålunda att, om öretalet uppgår till högst 50, skattebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal och, om öretalet överstiger 50, nämnda belopp jämkas till närmast högre hela krontal. Uppgår skattebeloppet till högst 50 öre, kommer ingen skatt att utgöras. Därest skattebeloppen avrundas på sådant sätt, torde m a n icke behöva räkna med någon skatteförlust för det allmänna. För att vid en anordning av nyssnämnda slag slutsumman skall stämma med summan av delposterna, måste å upplördskort och debetsedel i en särskild kolumn införas det öretal, som avgår eller tillägges för att erhålla helt krontal. Ifrågavarande öretal bör vid den summariska fördelning av skatt å skattetitlar, som av uppbördsberedningen föreslås (se under specialmotiveringen till uppbördsförordningen) hänföras till
251 den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. I restlängd kommer, såsom beredningen under avdelningen om indrivning av resterande skatt framhåller, att upptagas endast det restförda beloppets slutsumma. Med den ovan föreslagna anordningen skulle visserligen icke själva debiteringen förenklas, tvärtom skulle denna kräva något mera arbete därigenom, att avgående eller tillkommande öretal skulle särskilt angivas. I fråga om uppbörd och indrivning skulle emellertid vinnas avsevärda fördelar ur arbets- och kostnadssynpunkt. Sedan den slutliga skatten debiterats, skall preliminär skatt avräknas. I fråga om debiterad preliminär skatt avräknas hela det debiterade beloppet, oberoende av om detsamma erlagts helt, delvis eller icke alls; anledningen till att så sker är, att nyssnämnda skatt, om den icke erlägges, särskilt restföres. Preliminär skatt, som uttagits med ledning av skattetabell eller med viss procent av inkomsten, avräknas med belopp, som erlagts. För att i sistnämnda fall lokal skattemyndighet på landet skall få kännedom om huru mycket skattskyldig erlagt i preliminär skatt, måste länsstyrelsen lämna berörda myndighet uppgift härom. Detta bör lämpligen ske sålunda, att, sedan medelst det plåtregister, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skall finnas hos länsstyrelsen, namn och adress tryckts å uppbördskort och debetsedlar, å dessa, såvitt angår landet, antecknas den preliminära skatten. Ehuru den lokala skattemyndigheten på landet själv h a r tillgång till uppgift om den debiterade preliminära skatten, torde det vara mest ändamålsenligt, att länsstyrelsen samtidigt påför även denna å uppbördskort och debetsedlar. överstiger den slutliga skatten den preliminärt debiterade eller erlagda eller, om skattskyldig haft att erlägga båda slagen av preliminär skatt (t. ex. då vederbörande en del av inkomståret varit arbetstagare och en annan del av samma år rörelseidkare eller samtidigt varit både arbetstagare och rörelseidkare) summan av dessa, har den skattskyldige att erlägga den kvarstående skatten under en eller flera terminer under uppbördsåret näst efter taxeringsåret. Sistnämnda skatt fördelas å uppbördsterminer enligt samma regler som ovan föreslagits i fråga om den debiterade preliminära skatten. Därest den preliminära skatten överstiger den slutliga, kunde det tänkas, att överskjutande belopp, som erlagts, avräknades å preliminär skatt, vilken skulle utgöras under året näst efter taxeringsåret. Ett sådant förfaringssätt kunde dock näppeligen tillämpas, om skillnadsbeloppet vore mera betydande; i dylikt fall borde beloppet självfallet återbetalas. Avräkning på angivet sätt skulle emellertid medföra åtskilliga olägenheter. Den komme att innebära ett tyngande merarbete för den lokala skattemyndigheten under den för denna — såsom förut i skilda sammanhang framhållits — mest arbetsbelastade delen av året. Vidare borde tydligen, därest skattskyldig häftade för ogulden skatt, avräknas endast den del av den för mycket erlagda preliminärskatten, som överstege den oguldna skatten jämte därå belöpande restavgift (nuvarande indrivningsavgift); återstoden borde gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och avgift. För att lokal skattemyndighet på landet skulle erhålla upplysning om den skatt, varför skatt-
252 skyldig, varom här är fråga, häftade, måste länsstyrelsen någon gång under höstens lopp upprätta och till nämnda myndighet översända uppgift om sådan skatt. Slutligen skulle ett dylikt avräkningsförfarande vålla arbetsgivare och andra, som hade att göra avdrag för skatt å lön eller annan ersättning, extra besvär i de fall, då preliminärskatten skulle uttagas enligt tabell eller med viss procentsats; vederbörande skulle nämligen hava att först avläsa skattebeloppet för inkomsten ur tabellen eller uträkna detsamma efter den ifrågakommande procentsatsen samt därefter från nämnda belopp avdraga, vad som av det belopp, som skulle avräknas, belöpte å utbetalningstillfället. De berörda olägenheterna äro så betydande, att uppbördsberedningen icke finner det ifrågasatta avräkningsförfarandet böra komma i fråga. Härtill kommer, att de skattskyldiga kunna anse sig hava berättigade anspråk på att återfå vad de erlagt för mycket i preliminär skatt, även då fråga är om mindre belopp, överstiger erlagd preliminärskatt slutlig skatt, bör därför det överskjutande beloppet restitueras, såvida icke skattskyldig häftar för ogulden skatt, i vilket fall denna och därå belöpande restavgift först skola gäldas så långt det ifrågavarande beloppet därtill förslår. I vissa fall k a n det belopp, som skall restitueras, röra sig om blott en krona; sådana fall torde sannolikt dock bliva ganska fåtaliga och då samma olägenheter vid avräkning skulle inträda, då det överskjutande beloppet är obetydligt som då det är större, h a r beredningen icke ansett sig kunna förorda, att visst högre belopp bestämmes såsom minimum för erhållande av restitution. Länsstyrelsen skall hava att restituera för mycket erlagd preliminär skatt, sedan länsstyrelsen i början av året näst efter taxeringsåret från lokal skattemyndighet på landet erhållit uppbördskort med uppgift om bland annat belopp, som skall restitueras; lokal skattemyndighet i magis träts stad med egen uppbördsförvaltning skall vid samma tid till länsstyrelsen översända förteckning, upptagande dem, som skola erhålla restitution, och belopp, som skola återbetalas. Arbetet med restitution av preliminär skatt torde icke för länsstyrelsen vara så betungande, som handhavandet av ovannämnda avräkning skulle vara för lokal skattemyndighet. överstiger debiterad preliminär skatt den slutliga skatten men har det överskjutande beloppet icke erlagts, skall detta avkortas. Innebär beslut, som fattas av prövningsnämnd senare än den 10 oktober eller av kammarrätten eller av Kungl. Maj:t, att ny taxering påföres eller att taxering höjes, skall den skatt — tillkommande skatt — som debiteras på grund av förenämnda beslut, utgå efter samma grunder som gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt; den tillkommande skatten skall upptagas å särskilt uppbördskort och särskild debetsedel. Sådan skatt bör förfalla till betalning under en eller flera, högst tolv på varandra följande uppbördsterminer. Lokal skattemyndighet bestämmer, under vilka terminer skatten sålunda skall inbetalas. I fråga om debetsedeln torde, då kvarstående skatt på grund av taxering visst år samt preliminär skatt för nästföljande år skola inbetalas under sam-
253 ma uppbördsår, nämnda skatter — eller, då fråga är om preliminär skatt, beräknad enligt tabell, sagda kvarstående skatt jämte uppgift till ledning för beräkning av den preliminära skatten för påföljande år — och då givetvis även hela den slutliga skatten på grund av berörda taxering böra upptagas å samma debetsedel. Att sålunda undgå att handskas med tvenne debetsedlar för samma skattskyldig innebär givetvis en fördel både för vederbörande myndigheter och de skattskyldiga. Mantalsskrives skattskyldig för två på varandra följande år i olika kommuner, kan emellertid en dylik anordning icke tillämpas, utan slutlig och kvarstående skatt måste upptagas å särskild debetsedel samt preliminär skatt eller ifrågavarande uppgift till ledning för beräkning av sådan skatt å särskild debetsedel. 1 Om skattskyldig har att utgöra både preliminär skatt, som beräknas enligt tabell och sådan skatt, som utgår efter debitering, måste särskild debetsedel utfärdas för vartdera slaget av skatt, enär den debetsedel, som upptager uppgift till ledning för beräkning av det förra slaget av skatt, skall överlämnas till arbetsgivare eller därmed likställd person och den debetsedel, som angiver debiterad preliminär skatt, skall behållas av den skattskyldige, vilken själv har att ombesörja inbetalning av den senare skatten. Den slutliga och kvarstående skatten bör i dylikt fall upptagas å endast en debetsedel; är skattskyldig för taxeringsåret och nästföljande år mantalsskriven i samma kommun böra nämnda skatter uppföras å samma debetsedel, som upptager debiterad preliminär skatt. I de fall, då arbetsgivare eller annan har att göra avdrag å lön eller annan ersättning för gäldande av skatt, skola avdragen börja verkställas vid det första utbetalningstillfället efter inkomstårets ingång. Då skattskyldig, som skall vidkännas dylikt avdrag å sin inkomst, har att före inkomstårets ingång överlämna debetsedel till den, som skall verkställa dylikt avdrag, bör debetsedel tillställas sådan skattskyldig i någorlunda god tid dessförinnan; senare än den 18 december året näst före inkomståret bör debetsedeln icke utsändas. Vad angår skattskyldig, som icke skall vidkännas avdrag å inkomsten för gäldande av skatt, bör det vara tillräckligt, att debetsedel översändes till honom 10 å 14 dagar före början av den första uppbördsterminen, förslagsvis senast den 25 januari. Då preliminärskatten beräknas enligt skattetabell, kan med ledning av uppgift å debetsedeln om skattetabell m. m. avgöras, vilka skattskyldiga som skola vidkännas avdrag å inkomsten för skatt. Men även då fråga är om debetsedel, upptagande preliminär skatt, och den utskrivna debetsedeln alltså ä r lika för både skattskyldiga, för vilka dylikt avdrag skall verkställas, och övriga skattskyldiga (vid alternativ I och jämväl vid alternativ II och III i viss utsträckning — mindre vid alternativ II och större vid alternativ III —) torde med ledning av senast upprättade inkomstlängd, vilken i vart fall måste tjäna till ledning för debiteringen, kunna avgöras, vilka skattskyldiga som skola vidkännas löneavdrag. Vid samtliga alternativ bör därför skillnad kunna göras mellan de båda ifrågavarande kategorierna skattskyldiga och 1
I de fall, då särskild debetsedel utfärdas, skall tillika särskilt uppbördskort uppläggas.
254 debetsedel senast den 18 december kunna översändas till de skattskyldiga, å vilkas inkomst avdrag för skatt skall ske; till övriga skattskyldiga (utgörande omkring V3 av hela antalet skattskyldiga) behöver debetsedel icke utsändas förrän senast den 25 påföljande januari. Härav följer, att den lokala skattemyndigheten kan fördela debiteringsarbetet över en längre tidsperiod och undgå den mera betydande forcering, som eljest skulle bliva oundviklig. Enligt samtliga alternativ torde det dock medföra minst arbete att, utan undersökning av för vilka skattskyldiga avdrag skall verkställas å inkomsten för skatt, redan i december utsända debetsedlar å enbart slutlig och kvarstående skatt. Vidare torde det vara mest ändamålsenligt, att skattskyldig, som enligt alternativ II skall erhålla både debetsedel med uppgift om skattetabell ra. m. och debetsedel å preliminär skatt, i december tillställes även den senare debetsedeln. Debetsedel, som avser sjöman, inskriven vid sjömanshus, bör för att komm a denne tillhanda i rätt tid avsändas senast den 15 november. Vilka som äro inskrivna vid sjömanshus kommer att framgå av mantalslängden och befolkningsregistret, därest folkbokföringskommitténs förut berörda förslag genomföres. Börjar skattskyldig under inkomståret uppbära inkomst, varför preliminär skatt skall beräknas enligt tabell eller med viss procent av inkomsten, skall h a n ofördröjligen hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan härom, varefter denna skyndsamt till den skattskyldige översänder debetsedel och tillämplig skattetabell. Debetsedel, som grundar sig på preliminär taxering eller avser tillkommande skatt, skall skyndsamt efter det att vederbörlig debitering verkställts översändas till skattskyldig.
A v d r a g å l ö n m. m. för g ä l d a n d e av skatt. För att bereda vederbörande skattskyldiga en bekväm betalningsform och åstadkomma ett effektivt uppbördsförfarande är det av vikt, att i så stor omfattning som möjligt den, av vilken skaitskyldig uppbär inkomst, verkställer avdrag å inkomsten för gäldande av därå belöpande skatt. Dylikt avdrag torde dock, såsom uppbördsberedningens förslag utformats, i huvudsak icke kunna ifrågakomma beträffande annan inkomst än sådana slag av inkomst av tjänst, som hänföra sig till innehavd eller förut innehavd tjänst eller annan arbetsanställning eller till pension eller annan livränta, vare sig den är hänförlig till förutvarande arbetsanställning eller ej. Den, som utbetalar ersättning för utfört arbete (lön), pension eller annan livränta eller sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk ersättning, som utgår på grund av förutvarande anställning, skall alltså — dock endast under vissa förutsättningar, vilka nedan angivas — vara skyldig att å lönen eller annan nu nämnd ersättning göra avdrag för skatt. Skyldighet för den, som utbetalar lön, pension eller livränta, att verkställa avdrag å utbetalt belopp för gäldande av skatt är icke någon nyhet i svensk
255 rätt. Sådan skyldighet föreligger redan enligt lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta samt vidare enligt förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor. De avdrag, som enligt införsellagen verkställas, avse i regel endast vissa av de vid ett företag anställda arbetstagarna, ehuru — såsom av uppbördsberedningen införskaffade uppgifter, fogade vid betänkandet såsom Bilaga J, utvisa — det stundom kan röra sig om flertalet arbetstagare vid företaget. Avdrag enligt den ovannämnda förordningen sker i varierande utsträckning vid olika företag; vid somliga torde samtliga anställda vara anslutna till skatteförmedlingskassa, under det att vid andra företag anslutningen är ringa eller ingen. Skyldighet för arbetsgivare eller därmed likställd person att verkställa avdrag för skatt förordades av 1924 års uppbördssakkunniga samt av Sandström och Laurin. Den av uppbördsberedningen förordade avdragsskyldigheten kommer att bliva väsentligt mera omfattande än den motsvarande skyldighet, som föreligger enligt förordningen om erkända skatteförmedlingskassor, enär fullgörandet av den nu föreslagna skyldigheten utgör en obligatorisk del av själva uppbördsförfarandet och icke, såsom enligt nämnda förordning, beror på frivillig anslutning till en skatteförmedlingskassa. Därest preliminär skatt beräknas enligt skattetabell eller med viss procent av inkomsten, är medverkan av den, som utbetalar ersättning, varom här är fråga, nödvändig. Utgår preliminär skatt efter debitering, är däremot dylik medverkan icke erforderlig men givetvis av utomordentlig betydelse för både de berörda skattskyldiga och det allmänna. Uppbördsberedningen förordar därför, att även i fall, då den preliminära skatten debiterats, skyldighet att verkställa avdrag för gäldande av denna skall föreligga; dylika fall äro regel enligt alternativ I, utgöra ett relativt stort antal enligt alternativ III samt förekomma mera sällan enligt alternativ II. Om skyldighet att verkställa avdrag å lön eller annan ersättning föreligger, får bedömas i första hand med hänsyn till huruvida den utbetalda ersättningen är att hänföra till de förut angivna slagen av inkomst av tjänst. Härvid kan det ofta vara svårt att avgöra om inkomsten avser tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet eller rörelse; i synnerhet gränsdragningen mellan arbetsanställning och rörelse kan vålla svårigheter. Huruvida inkomst skall hänföras till den ena eller andra av de nämnda förvärvskällorna får bedömas med ledning av bestämmelserna i kommunalskattelagen. Då avdragsskyldigheten i det övervägande antalet fall sammanhänger med anställning, d. v. s. ett avtalsförhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare, kunde det synas vara av värde att giva en definition å arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen. En sådan torde dock knappast vara erforderlig. Varken i lagen den 17 juni 1938 om semester eller i förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor har någon dylik definition intagits. Enligt de vid propositionerna med förslag till berörda författningar fogade statsrådsprotokollen uttalade vederbörande departementschef, att en definition å begreppen arbetsgivare och arbetstagare icke syntes vara nödvändig. Till det förra protokollet
256 yttrade därjämte departementschefen, att för semesterlagens vidkommande frågan om vem som i det särskilda fallet skulle betraktas som arbetsgivare, respektive arbetstagare måste bedömas med hänsyn till vem som slutit arbetsavtalet. Vem som enligt den föreslagna uppbördsförordningen skall anses såsom arbetsgivare bör avgöras efter samma grund. Arbetstagare är emellertid icke den, som är att betrakta som självständig företagare. Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbetstagare, är han att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida han skall betraktas såsom arbetstagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksamhet, som av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsarbete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Särskilt i norra och mellersta Sverige är, såsom förut omnämnts, vanligt, att en skogsägare träffar avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverkning. Jordbrukaren utför timmerkörslor men anställer skogsarbetare, som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att anse som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra inkomst av jordbruk eller rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom självständig företagare. Om en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är h a n att betrakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare i uppbördsförordningens mening. Enligt skatteförfattningarna anses icke heller den inkomst, som h a n uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rörelse. Om en person anses som arbetstagare, förändras däremot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär tantiem. Provision torde icke få anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hänsyn till omsättningen. En handelsresande, som helt avlönas medelst provision, är alltså arbetstagare, om han kan anses såsom anställd i huvudmannens tjänst. För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetstagare eller ej, saknar det betydelse, om han utför arbetet i sitt hem eller å arbetsplats, som av honom bestämmes, eller om han är släkt med arbetsgivaren. Sker utbetalning till make eller hemmavarande barn under 16 år eller till hemmavarande barn, som fyllt 16 men icke 18 år och som icke anses tillhöra arbetspersonalen, 1 skall dock löneavdrag icke verkställas, enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren (enligt bestäm1
Enligt, anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen anses ifrågavarande barn icke tillhöra arbetspersonalen med mindre dess inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet.
257 melserna i 20 § kommunalskattelagen och 2 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt) taxeras för lönen eller ersättningen. Att avgöra, när utbetalning av pension eller annan livränta föreligger, torde icke möta några svårigheter. När periodiskt understöd eller annan periodisk ersättning hänför sig till förutvarande arbetsanställning får bedömas med hänsyn till vad ovan sagts angående när ett anställningsförhållande k a n anses vara för handen. I det följande användes benämningen arbetsgivare även för den, som utbetalar pension eller annan livränta eller ifrågavarande periodiska ersättning, beteckningen arbetstagare även för den, som mottager dylikt belopp, samt benämningen lön även beträffande berörda pension, livränta och periodiska ersättning. Den skyldighet att verkställa avdrag å lön för gäldande av skatt (löneavdrag), som enligt det ovan sagda åvilar arbetsgivare, inträder, såsom ovan framhållits, endast under vissa förutsättningar, i åtskilliga avseenden olika enligt de skilda alternativen. Det har gjorts gällande, att avdragsskyldighet icke borde åläggas mindre företagare — flertalet av dessa skulle sakna kvalifikationer för att uträkna avdragsbeloppen — och ej heller personer med i hemhushåll anställda — att utsträcka avdragsskyldigheten till sistnämnda kategori av arbetsgivare vore olämpligt, enär sådana personer icke borde betungas med ifrågavarande arbete eller besväras av skattemyndigheternas eventuella kontroll över att avdragna belopp rätt uträknats. Avgörande skäl synas emellertid föreligga för att avdragsskyldigheten avser samtliga arbetsgivare. Först må påpekas, att redan nu skyldighet att göra löneavdrag kan åläggas även sådana arbetsgivare, som förmenats sakna kvalifikationer härför eller av andra skäl ansetts böra befrias därifrån. Enligt såväl införsellagen som lagen om erkända skatteförmedlingskassor kan arbetsgivare utan undantag åläggas att vid löneutbetalning verkställa avdrag för anställds skatt. I princip är sådan skyldighet således redan accepterad. Ur praktisk synpunkt skulle ett system med begränsad skyldighet att göra löneavdrag medföra påtagliga olägenheter. Undantoges de mindre arbetsgivarna från avdragsskyldighet, skulle detta innebära, att samme arbetstagare stundom skulle få vidkännas löneavdrag och stundom själv skulle hava att erlägga skatt, beroende på hos vilken kategori av arbetsgivare han för tillfället vore anställd. Väljes ett uppbördssystem, enligt vilket preliminärskatten som regel beräknas med ledning av skattetabell i de fall, då löneavdrag skall verkställas, samt efter debitering i övriga fall, bliva olägenheterna än mera framträdande. Övergår härvid arbetstagare från arbetsgivare, som är skyldig göra löneavdrag, till annan arbetsgivare, måste arbetstagaren hos vederbörande lokala skattemyndighet göra anmälan härom för att få debetsedel med uppgift om skattetabell jämte sådan tabell utbytt mot ny debetsedel, upptagande debiterad preliminärskatt; sker övergången i motsatt riktning måste likaledes dylik anmälan hos den lokala skattemyndigheten göras för att erhålla debetsedel av det senare slaget utbytt mot debetsedel av det förra slaget med bifogad tabell. Genom en sådan kategoriklyvning av arbetsgivarna skulle 17—457050.
258 därjämte debiteringsarbetet försvåras. Slutligen måste fastslås, att den omständigheten, att löneavdrag verkställes, är att betrakta såsom en förmån för de skattskyldiga, vilka på sådant sätt få erlägga sina utskylder. Att undandraga hos mindre företagare och i hemmen anställda skattskyldiga denna förmån skulle med fog kunna betecknas såsom en orättvisa. Särskilt må framhållas, att från hembiträdeshåll bestämt påyrkats, att därest ett system med löneavdrag infördes detta skulle omfatta även hembiträdena. Vid överläggningar, som uppbördsberedningen haft med representanter för olika sammanslutningar av arbetsgivare — näringslivets skattedelegation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, riksförbundet landsbygdens folk samt Sveriges husmodersföreningars riksförbund — hava dessa uttalat, att utan tvivel vissa svårigheter komme att föreligga för åtskilliga mindre arbetsgivare att, åtminstone i början, fullgöra den ifrågasatta avdragsskyldigheten; flertalet representanter hava samtidigt framhållit, att det dock icke kunde vara lämpligt att undantaga vissa kategorier av dessa från nämnda skyldighet. Ifrågavarande representanter hava därjämte uttalat, att full medverkan med råd och anvisningar från organisationernas sida vore att påräkna, därest avdragsskyldighet infördes. Vidare har vid dessa överläggningar framhållits, att sysslandet med de omfattande och ofta invecklade ransoneringsbestämmelserna skapat ökade förutsättningar för att arbetsgivarna skulle kunna handhava de uppgifter, som sammanhängde med verkställandet av löneavdrag. Det kunde dock icke undgås, att särskilt under de första åren åtskilliga misstag och förbiseenden komme att äga rum. En förutsättning för genomförandet av det föreslagna systemet vore emellertid, att skattemyndigheterna intoge en förstående ställning till de svårigheter, som vore förknippade med skyldigheten att göra löneavdrag, samt i samarbete med ifrågavarande organisationer vidtoge erforderliga anstalter för undanröjande av dessa svårigheter. Uppbördsberedningen finner sig i anledning av vad sålunda anförts böra föreslå, att skyldighet att verkställa löneavdrag skall enligt samtliga alternativ åvila varje arbetsgivare. För att skyldighet att verkställa löneavdrag skall föreligga erfordras enligt samtliga alternativ, att den utbetalda lönen hänför sig till arbetstagarens huvudsakliga arbetsanställning. Har denne någon bisyssla, är alltså den arbetsgivare, som utbetalar ersättning för bisysslan, icke skyldig göra löneavdrag å nämnda ersättning. Kan vid flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga eller föreligger i dylikt fall tvekan om vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, har arbetstagaren att vända sig till den lokala skattemyndigheten, som meddelar besked om vid vilken anställning löneavdrag skall ske. Då preliminärskatten utgår enligt debitering, kan hänsyn tagas till inkomst av bisysslor därigenom, att skattebeloppet bestämmes så, att det avser även nämnda inkomst. Avdrag för hela skatten kommer därvid att ske å inkomsten från den huvudsakliga arbetsanställningen. Beräknas preliminärskatten enligt tabell eller efter viss procentsats, och har skattskyldig inkomst av bisyssla
259 eller av tillfällig förvärvsverksamhet eller sådan inkomst av tjänst, för vilken preliminär skatt icke utgår, eller inkomst av annan förvärvskälla än tillfällig förvärvsverksamhet, vilken inkomst icke är så stor i förhållande till den sammanlagda inkomsten, att debiterad preliminär skatt för den förra skall utgöras, h a r vederbörande möjlighet att få preliminärskatten uttagen även för nyssnämnda inkomster. Den arbetsgivare, som verkställer löneavdrag, är nämligen på begäran av arbetstagaren skyldig att göra dylikt avdrag med större belopp, än den preliminära skatten enligt tabell eller vederbörlig | procentsats utgör. Enligt Sandströms och Laurins förslag skulle arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avse endast preliminär skatt; den skattskyldige hade alltså att själv erlägga den kvarstående skatten. En dylik ordning synes föga tillfredsställande. Då arbetstagarna finge den preliminära skatten, som utgjorde den större delen av den slutliga skatten, avdragen å lönen, kunde det befaras, att de i stor utsträckning komme att underlåta att erlägga den kvarstående skatten, vilken i regel utgjorde mindre belopp, under uppbördstermin för att i stället låta densamma uttagas genom införsel mot erläggande av den obetydliga restavgift, som därvid skulle utgå. Följden skulle alltså bliva, att trots det att den större delen av skatten uttoges genom löneavdrag en mindre del dock fortfarande skulle restföras och bliva föremål för indrivning; då antalet restförda belopp antagligen icke komma att minskas, skulle därför någon inskränkning i indrivningsorganisationen icke kunna ske. Uppbördsberedningen har därför vid samtliga alternativ funnit sig böra föreslå, att löneavdrag skall ske även för kvarstående skatt. I de fall, då löneavdrag sker för gäldande av preliminärt debiterad skatt, äro både preliminär och kvarstående skatt mestadels upptagna på samma debetsedel, varjämte det sammanlagda belopp av dessa skatter, som skall erläggas under en uppbördstermin, finnes angivet å vederbörlig skatteanvisning. Skyldigheten att göra avdrag jämväl för den kvarstående skatten torde därför i regel icke förorsaka arbetsgivaren något ytterligare arbete; så sker endast, då den kvarstående skatten upptagits å särskild debetsedel, men det ökade arbete, som härvid uppstår, torde icke vara särskilt betungande. Då preliminär skatt utgår enligt tabell eller efter viss procentsats, kommer skyldigheten att verkställa löneavdrag för kvarstående skatt att vålla arbetsgivaren något mera arbete, än som är förenat med verkställandet av löneavdrag i de nyssnämnda fallen; han har nämligen att dels beräkna preliminär skatt enligt tabell eller med viss procentsats, dels uträkna huru mycket av den under nästkommande uppbördstermin förfallande kvarstående skatten som belöper å utbetalningstillfället, dels ock göra avdrag å lönen för det sammanlagda beloppet. Däremot har det icke ansetts erforderligt att föreslå skyldighet för arbetsgivare att verkställa löneavdrag för den tillkommande skatten. Denna torde i fråga om arbetstagare bliva mindre vanligt förekommande, och i de fall, då sådan skatt påföres, synes den böra erläggas av vederbörande utan arbetsgivares medverkan.
260 Vad angår övriga förutsättningar för att skyldighet att verkställa löneavdrag skall föreligga äro dessa något olika enligt de skilda alternativen, vilka därför nedan behandlas var för sig. Arbetsgivare är icke skyldig att verkställa löneavdrag vid arbetsanställning av tillfällig natur. Enligt alternativ I anses såsom sådan en anställning, som icke är avsedd att vara längre tid än fyra veckor. Nämnda tidsperiod överensstämmer med den, som arbetsanställning enligt förordningen den 30 april 1943 om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning skall hava varat för att nyssnämnda skyldighet skall föreligga. Har en anställning, som varit avsedd att vara högst fyra veckor, kommit att fortgå längre, inträder dock skyldighet för arbetsgivaren att verkställa löneavdrag vid utgången av den fjärde veckan. Såsom en ytterligare förutsättning för arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag föreslås enligt alternativ I, att utbetalning av lön eller ann a n ersättning skall ske månadsvis eller oftare. De tidsperioder, som vid löneutbetalning äro allmänt förekommande, äro vecka, tio dagar, fjorton dagar och månad. Att utbetalningsperioden icke bestämts längre ä n en månad förklaras därav, att löneavdraget vid sådant förhållande icke skulle fylla sitt ändamål: att medel skola innehållas för gäldande av skatt under uppbördstermin, vilken infaller varje månad. Den arbetsgivare åvilande skyldigheten att göra löneavdrag är enligt alternativ I icke inskränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även skatt för annan inkomst. Den å debetsedel upptagna preliminära och kvarstående skatten kan ju avse båda de nyssnämnda slagen av inkomst. Skulle arbetsgivaren verkställa avdrag endast för skatt, som belöpte å inkomst av tjänst, bleve det vid blandade inkomster erforderligt att göra en uppdelning av skatten, så att skatt för inkomst av tjänst upptoges å särskild debetsedel. En sådan anordning har icke ansetts erforderlig. Arbetsgivaren är emellertid skyldig göra avdrag endast för sådan preliminär och kvarstående skatt, som påförts i kommun där arbetstagaren mantalsskrivits för inkomståret, respektive taxeringsåret. Härigenom undantages skatt, som utgår för sådan inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxeras i annan kommun än hemortskommunen. Då nämnda skatt avser annan inkomst än av tjänst och är upptagen å särskild debetsedel, torde anledning saknas att ålägga arbetsgivaren att verkställa löneavdrag för gäldande av skatten. I vissa fall kan inkomst av arbetsanställning, även om denna är arbetstagarens huvudsakliga, vara så obetydlig i förhållande till annan inkomst, exempelvis av kapital, att de genom löneavdrag innehållna beloppen icke förslå att gälda skatten å hela inkomsten. I sådana fall torde det icke vara av något större intresse, vare sig för det allmänna eller den skattskyldige, att löneavdrag verkställes. Efter ansökan av arbetstagaren eller arbetsgivaren äger därför lokal skattemyndighet å den ort, där arbetsgivaren har kontor, varifrån lönen utbetalas, medgiva, att löneavdrag icke sker. Därest de förut angivna förutsättningarna för skyldighet att verkställa
261 löneavdrag föreligga, skall enligt alternativ I dylikt avdrag dock göras först från och med den första månad, under vilken arbetstagaren haft anställning den första dagen i månaden, därvid början skall ske vid det avlöningstillfälle, som infaller tidigast en vecka efter anställningens början. Anledningen till att löneavdrag skall börja verkställas från och med ingången av en månad är, att genom löneavdraget under månaden innehållna belopp skola i förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. För att arbetsgivaren skall hinna vidtaga erforderliga expeditionella förberedelser för löneavdragets verkställande, bör minst en vecka förflyta från anställningens början till det första avlöningstillfället. Då löneavdrag skall verkställas, har arbetstagaren att till arbetsgivaren överlämna sin debetsedel. Denna skall överlämnas senast den 27 december året näst före inkomståret eller, då fråga är om debetsedel, som utfärdas efter preliminär taxering under inkomståret, ofördröjligen efter det debetsedeln kommit arbetstagaren tillhanda. Då arbetstagare under inkomståret tillträder ny anställning hos arbetsgivare, som är skyldig göra löneavdrag, skall arbetstagaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts till arbetsgivaren överlämna sin debetsedel (vilken av den förre arbetsgivaren vid anställningens slut återställts till honom). Därest lön utbetalas vid flera avlöningstillfällen under en månad, bör arbetsgivaren i regel uppdela det belopp, som skall under en månad innehållas å lönen, lika å avlöningstillfällena under månaden. Uppkommer härvid brutet krontal, kan dock lämpligen belopp, som skall innehållas vid annat avlöningstillfälle än det första, avrundas till jämnt krontal och återstoden avdragas vid det första avlöningstillfallet. Är fråga om veckolön, kunna i vissa månader infalla fem avlöningstillfällen. Därest arbetsgivaren finner det enklare att även dessa månader verkställa avdrag vid blott fyra avlöningstillfällen, bör han äga rätt därtill. Intet hindrar emellertid, att efter överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare det belopp, som skall avdragas från lönen under månaden, uppdelas å avlöningstillfällena på annat sätt än ovan sagts. Sålunda kan vid ett eller flera avlöningstillfällen avdragas mindre belopp, än som med hänsyn till antalet avlöningstillfällen under månaden skulle falla å förstnämnda avlöningstillfälle eller avlöningstillfällen, och i stället vid övriga avlöningstillfällen under samma månad avdragas så mycket större belopp. Är det belopp, som skall innehållas under månaden, ringa men inkomsten stor — är skillnaden större, bör arbetstagaren begära sådan jämkning i preliminärskatten, att denna kommer att bättre motsvara den ökade inkomsten —, kan ifrågavarande belopp avdragas vid ett färre antal avlöningstillfällen under månaden, än normalt skulle ske. Givetvis skall, huru löneavdragen än uppdelas å avlöningstillfällena under en månad, alltid iakttagas, att avdrag tillhopa sker med det belopp, som skall inbetalas under uppbördstermin i nästföljande månad. Överlämnar icke arbetstagare debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren i fall, då så bör ske, föreslås löneavdrag skola ske med tjugufem pro-
262 cent av den utbetalda lönen. Då löneavdrag sker efter en så relativt hög procentsats, torde arbetstagaren finna det med sin fördel bäst överensstämmande att överlämna debetsedel eller, om han icke erhållit sådan, ingiva preliminär deklaration till den lokala skattemyndigheten för erhållande av debetsedel. Därest debetsedel icke överlämnats till arbetsgivaren inom förslagsvis fem dagar efter anställningens början, bör denne hos den lokala skattemyndigheten i orten, d. v. s. å den plats där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas, anmäla förhållandet. Därest denna myndighet haft att utfärda debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända denna till arbetsgivaren. I annat fall skall myndigheten vidarebefordra anmälningen till rätt myndighet, som har att förfara på sätt nyss sagts. Har genom ifrågavarande procentuella löneavdrag under en månad innehållits större belopp, än som enligt arbetsgivaren senare tillhandakommen debetsedel skall under närmast följande uppbörstermin inbetalas, bör arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren det för mycket innehållna beloppet. Har i de fall, då arbetstagaren mantalsskrives i annan kommun för inkomståret än för året dessförinnan och i följd därav särskilda debetsedlar å preliminär och kvarstående skatt utfärdats, debetsedel å kvarstående skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, är denne icke skyldig att verkställa löneavdrag för gäldande av den kvarstående skatten med viss procent av lönen såsom skall ske, då debetsedel å preliminär skatt icke överlämnats till arbetsgivaren. Då den kvarstående skatten för arbetstagare vanligen torde uppgå till mindre belopp, h a r det icke ansetts nödvändigt att omedelbart vid utbetalningen av lön innehålla viss del av denna för gäldande av nämnda skatt. Däremot har arbetsgivaren att ofördröjligen hos lokal skattemyndighet anmäla förhållandet, så att ny debetsedel kan utfärdas och tillställas arbetsgivaren. Sistnämnda debetsedel torde i regel kunna vara arbetsgivaren tillhanda å sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlöningstillfälle återstår, vid vilket löneavdrag för den kvarstående skatten kan verkställas, därest icke redan innehållet belopp förslår att gälda även denna. Kan icke, om så erfordras, avdrag ske för betalning av nämnda skatt, h a r arbetstagaren att själv erlägga denna. överlämnas icke debetsedel å preliminär skatt till arbetsgivaren, bör denne, såvida det icke är fullt klart, att anställningen hos honom enligt vad ovan sagts är att anse som tillfällig eller som bisyssla, alltid verkställa avdrag med tjugufem procent av utbetalt lönebelopp. Gör arbetstagaren gällande, att anställningen är av nyssnämnda natur, bör arbetsgivaren i tveksamma fall påfordra, att arbetstagaren styrker förhållandet med intyg från den lokala skattemyndigheten. Därest arbetstagare under en månad icke uppbär så stor lön, att därå kan verkställas löneavdrag med belopp, som är tillräckligt för att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt, skall arbetsgivaren anmoda honom att inbetala felande belopp senast den 10 i sistnämnda månad. Sker icke detta, skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgiva-
263 ren till och med den 17 i samma månad. Har arbetstagaren senast den 15 i sistnämnda m å n a d erlagt felande belopp jämte den mindre restavgift, som nedan under avdelningen uppbörd av skatt omförmäles, skall arbetsgivaren inbetala skattebeloppet och ifrågavarande avgift i den ordning som där sägs. Erlägges icke felande belopp och omförmälda avgift inom sist angivna tid, har arbetsgivaren att till särskilt postgirokonto för vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad inbetala det innehållna beloppet, därvid skattskyldigs namn och mantalsskrivningsadress samt debetsedels nummer skola angivas å inbetalningskortet eller girokortet. Fall som det förevarande kunna inträffa, om arbetstagare blir tillfälligt sjuk eller utan arbete under större delen av en månad. Ofta torde härvid föreligga anledning att begära jämkning i preliminärskatten samt anstånd, varom nedan förmäles, med betalningen av den kvarstående skatten. Förslår icke innehållet belopp att gälda både preliminär och kvarstående skatt, skall beloppet av vederbörande uppbördsmyndighet avräknas i första hand å sistnämnda skatt. Efter utgången av den sista uppbördstermin, under vilken skatt enligt debetsedeln skall erläggas, skall denna av arbetsgivaren återställas till arbetstagaren. Slutar den senare dessförinnan sin anställning, bör h a n äga utfå av arbetsgivaren avdragna, hos denne innestående belopp, vilka icke förslå att gälda under närmast följande uppbördstermin förfallande skatt. Arbetstagaren har då att under nämnda termin själv inbetala sin skatt. Arbetsgivaren synes icke böra betungas med att i särskild ordning inbetala dylika belopp; då det i regel torde röra sig om mindre belopp, synes ej heller det allmännas intresse påfordra, att så sker. Är innestående belopp tillräckligt för att betala ifrågavarande skatt, skall däremot arbetsgivaren gälda denna och först därefter återställa debetsedeln. Enligt alternativ II förstås med arbetsanställning av tillfällig natur — vid vilken arbetsgivare icke är skyldig att göra löneavdrag — sådan anställning som icke varat minst en vecka. Kortare tidsperiod torde med hänsyn till arbetsgivarnas intresse av att erhålla viss tid för att vidtaga förberedande åtgärder för löneavdrags verkställande icke böra komina i fråga. Genom att bestämma tidsperioden till en vecka komma de lösarbetare, som ofta byta tjänst, att drabbas av löneavdrag och kunna således icke, såsom nu ofta är fallet i följd av svårigheten att nå dem med införsel, undgå att betala skatt. Liksom vid alternativ I föreslås enligt alternativ II, att avdrag för gäldande av kvarstående skatt skall avse endast sådan skatt, som påförts i kommun, där skattskyldig mantalsskrivits för taxeringsåret. Från denna regel bör emellertid gälla visst undantag. Då arbetstagare med mera betydande inkomst av annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet h a r att utgöra preliminär skatt såväl enligt tabell eller med viss procentsats som med debiterat belopp, skall all kvarstående skatt upptagas å en enda debetsedel. Upptagas debiterad preliminärskatt och kvarstående skatt å samma debetsedel, överlämnas icke denna till arbetsgivaren utan arbetstagaren ombesörjer själv betalningen av berörda del av skatten; är den kvarstående skat-
264 ten upptagen å annan debetsedel än nämnda preliminärskatt, bör förhållandet icke vara annorlunda, utan arbetsgivaren bör även då vara befriad från skyldighet att verkställa löneavdrag. Då den kvarstående skatten i regel torde uppgå till mindre belopp, synes vid alternativ II anledning saknas att bestämma fördelningen av denna å utbetalningstillfällena annorledes än med hänsyn till antalet sådana tillfällen. Då i vissa fall vid alternativ II preliminär skatt för inkomst av tjänst kan utgå efter debitering, bör även vid detta alternativ efter medgivande av lokal skattemyndighet befrielse från skyldighet att verkställa löneavdrag kunna erhållas i sådana fall, då inkomsten av huvudsaklig arbetsanställning är obetydlig i förhållande till annan inkomst. På nyssnämnda sätt beräknad preliminär skatt bör — då skyldighet att verkställa löneavdrag föreligger — fördelas å utbetalningstillfällena under månaden på samma sätt som den kvarstående skatten. I fråga om åliggande för arbetstagare att överlämna debetsedel till arbetsgivare, om avdrag med tjugufem procent, då debetsedel med uppgift till ledning för beräknande av preliminär skatt icke sålunda överlämnats, samt om anmälan till lokal skattemyndighet, då arbetstagare icke överlämnat debetsedel å kvarstående skatt till arbetsgivaren, gäller i huvudsak vad som i nämnda avseenden föreslagits vid alternativ I. Någon anmälan till lokal skattemyndighet i de fall, då debetsedel med uppgift till ledning för beräkning av preliminär skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, har vid alternativ II icke ansetts erforderlig, enär det relativt höga procentavdraget i regel torde förmå arbetstagaren att anskaffa debetsedel jämte vederbörlig tabell. Om arbetstagare icke uppbär så stor lön, att denna förslår att gälda både den därå belöpande preliminära skatten och den kvarstående skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall det innehållna beloppet avse i första hand den senare skatten, som ju är den äldre. Täcker icke vid visst utbetalningstillfälle under en månad innehållet belopp å utbetalningstillfallet belöpande skatt, bör vid senare under samma månad infallande utbetalningstillfälle avdragas så stort belopp, att under månaden innehållna belopp tillhopa förslå att gälda under uppbördstermin i nästföljande månad förfallande skatt. Kan så icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren senast den 10 i sistnämnda månad felande belopp, skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 15 i samma månad för att bereda arbetstagaren tillfälle att erlägga felande belopp jämte den förut omförmälda mindre restavgiften. Med beloppet skall arbetsgivaren vidare förfara så, som vid alternativ I för motsvarande fall angivits. Efter utgången av den sista uppbördsterminen under uppbördsåret eller, om arbetstagaren dessförinnan slutar sin anställning, efter dennas slut, skall arbetsgivaren till honom återställa debetsedeln. Räcker, då arbetstagaren slutar sin anställning under loppet av en månad, innehållet belopp icke att gälda under närmast infallande uppbördstermin förfallande kvarstående skatt, skall beloppet mot kvitto tillhandahållas denne. Förslår i nämnda fall innehållet belopp att gälda hela den under närmast infallande uppbördstermin förfallande skatten, skall arbetsgivaren inbetala denna och
265 först därefter återställa debetsedeln. Är innehållet belopp tillräckligt endast för betalning av den kvarstående skatten, skall det av arbetsgivaren inbetalas i vanlig ordning; återstår ytterligare någon del av ifrågavarande belopp, skall denna avse preliminär skatt och på samma sätt inbetalas. Om arbetstagaren senare under samma månad erhåller ny anställning och löneavdrag vid denna göres för preliminär skatt, finnes icke vid debetsedeln någon skatteanvisning för inbetalning av sagda skatt. Arbetsgivaren bör då låta det avdragna beloppet innestå för att inbetalas i samband med under nästföljande månad innehållet belopp. Skulle arbetstagaren sluta den nya anställningen före den förra månadens utgång, bör det för gäldande av preliminär skatt innehållna beloppet likaledes återställas till arbetstagaren. Vid alternativ III gäller i fråga om löneavdrag för skatt, som utgår efter debitering, vad ovan sagts rörande dylikt avdrag vid alternativ I samt beträffande löneavdrag för skatt, som beräknas enligt tabell eller med viss procentsats, vad ovan anförts rörande sådant avdrag vid alternativ II.
J ä m k n i n g av p r e l i m i n ä r skatt. Ett uppbördssystem, enligt vilket preliminär skatt uttages efter tidigare föreslagna, i fråga om olika förvärvskällor mera eller mindre schematiska grunder, kräver för sin tillämpning, att de skattskyldiga äga möjlighet att erhålla jämkning av den preliminära skatt, som utgår efter debitering, tabell eller viss procentsats. Vederbörande myndighet bör även hava rätt att ex officio vidtaga jämkning i nämnda skatt. Under inkomståret kunna nämligen omständigheter inträffa, till vilka hänsyn icke kunnat tagas vid debiteringen av preliminärskatten eller fastställande av viss tabell att tillämpas vid beräkningen av nämnda skatt. Sålunda kan under inkomståret sådan ändring ske i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, som har betydelse för taxeringen under året näst efter inkomståret. Vidare kan ändring äga r u m i bruttoinkomsten från viss förvärvskälla eller i de särskilda omkostnadsavdrag, som vid taxering medgivas från nämnda inkomst, eller i de allmänna avdrag, som vid taxering få avdragas från den sammanlagda inkomsten från samtliga förvärvskällor. Uttages preliminär skatt enligt tabell, behöver dock jämkning icke ske, då bruttoinkomsten ändras, alldenstund hänsyn härtill tages redan vid tabellens tillämpning. Skattskyldig kan slutligen under inkomståret bliva berättigad till avdrag för s. k. ömmande omständigheter. Givet är, att varje ändring i de förhållanden, som legat till grund för bestämmande av den preliminära skatten, icke bör föranleda ändring i denna. För att så skall ske, bör ändringen vara av någon betydelse. De skattskyldiga kunna icke äga något berättigat krav på att mindre väsentliga ändringar skola iakttagas; skulle detta ske, komme därjämte att förorsakas en icke tillrådlig organisationsbelastning. Varest gränsen i berörda avseende skall dragas, torde böra avgöras på liknande sätt som tidigare föreslagits för de fall, då preliminär skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering i stället
266 för på grundval av årlig taxering. Då vid jämkning fråga är även om skatt, som utgår enligt tabell eller med viss procentsats, måste emellertid bestämmelserna anknyta till ändring icke i taxeringen utan i skatten. Jämkning bör således, där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, icke ske såvida icke ändringen beträffande den preliminära skatten (vid inkomst av både tjänst och annan förvärvskälla den sammanlagda preliminära skatten) uppgår till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, dock minst tjugufem kronor. Med ovan omförmälda »särskilda omständigheter» avses här samma fall, som åsyftats med nämnda uttryck vid angivandet av förutsättningarna för att preliminär skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering. Har skattskyldig påförts preliminär skatt obehörigen eller med oriktigt belopp eller har felaktighet i fråga om nämnda skatt ägt rum vid utskrivandet av skattskyldigs debetsedel, bör likaledes jämkning (innebärande även undanröjande) av skatten äga rum. Jämkning i nyssnämnda fall bör normalt ske, även om ändringen i preliminär skatt icke skulle vara av den storlek, som ovan sagts. Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under första delen av inkomståret eller ändras under inkomståret antalet barn därigenom, att barn födes eller att barn, för vilket skattskyldig vid den tidigare beräkningen av preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet att ex officio vidtaga den jämkning i nämnda skatt, som av ändringen må betingas. Uppgift om ifrågavarande förändringar innehålles å de avtryckskort, som enligt folkbokföringskommitténs förslag länsstyrelsen skall översända till den lokala skattemyndigheten. Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skattskyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt till följd av att dels ändring skett i bruttointäkten från viss förvärvskälla eller i belopp, vilka vid taxering må avdragas såsom omkostnader från n ä m n d a intäkt eller såsom allmänna avdrag från den sammanlagda inkomsten från samtliga förvärvskällor, dels förutsättning för medgivande av avdrag för s. k. ömmande omständigheter föreligger, dels ock ovan berörda formella felaktigheter ägt rum vid bestämmandet av preliminärskatten. Jämkning må emellertid i dessa fall icke ske, utan att den skattskyldige beretts tillfälle att yttra sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt. Vid höjning av preliminär skatt utan skattskyldigs medgivande bör iakttagas stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages. Det torde emellertid — bortsett från fall av ändrat civilstånd och barnantal — endast vara undantagsvis, som lokal skattemyndighet kan taga initiativ till ändring i preliminärskatten; de förhållanden, som kunna föranleda dylik ändring, lära vanligen komma till myndighetens kännedom först efter anmälan av den skattskyldige. På den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning, bör ställas olika krav, allteftersom fråga är om jämkning på grund av ändring i inkomst eller avdrag från inkomsten, till följd av s. k. ömmande omständig-
267 heter eller i anledning av förelupna formella felaktigheter vid bestämmandet av preliminärskatten. I det förstnämnda fallet kan icke fordras mera, än att vederbörande gör sannolikt, att ifrågavarande förhållande kommer att vara för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I de båda sistnämnda fallen bör man däremot kunna kräva, att vederbörande styrker, att de berörda omständigheterna verkligen föreligga. Vid beslut om jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den preliminära skatten för inkomståret så nära som möjligt kommer att överensstämma med den slutliga skatt, som kan antagas komma att påföras på grund av taxering, verkställd under året näst efter inkomståret. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt högre preliminär skatt, än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda inbetald skatt nedsättas och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den preliminära skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, skall i motsvarande grad reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till belopp, som för inkomståret kan beräknas böra utgå. Fall kunna förekomma — sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret — då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp, att, trots det den skattskyldige helt befrias från att erlägga dylik skatt under återstående uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga skatt, som han kan beräknas komma att erlägga, dock till minst tjugufem kronor, har det ansetts oskäligt, att den skattskyldige skulle vänta på att få tillbaka beloppet i fråga, till dess debitering av den slutliga skatten ägt rum under året näst efter inkomståret. Lokal skattemyndighet bör därför i dylikt fall äga besluta, att det för mycket inbetalda beloppet skall återbetalas till den skattskyldige utan avvaktan å nämnda debitering. Äro särskilda omständigheter för handen, bör lokal skattemyndighet äga besluta om återbetalning av preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten icke på sätt nyss sagts överstiger den beräknade slutliga skatten. Under de angivna förutsättningarna bör lokal skattemyndighet äga besluta om återbetalning även efter inkomstårets utgång, därest ansökan därom inkommer före april månads utgång; i många fall får nämligen skattskyldig först sedan inkomståret gått till ända sådan kännedom om sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden under detta år, att han kan bedöma, huruvida för hög preliminär skatt erlagts. Innan ett sådant beslut meddelas av lokal skattemyndighet på landet, måste denna sätta sig i förbidelse med länsstyrelsen för att erhålla uppgift å beloppet av den preliminära skatt, som för ifrågavarande inkomstår inbetalats. Beslutet om återbetalning skall översändas till länsstyrelsen, som har att utbetala det för mycket erlagda beloppet. Beslut om jämkning föreslås skola meddelas av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel, avseende ifrågavarande preliminära skatt. Är skattskyldig bosatt utom nyssnämnda myndighets tjänstgöringsområde, synes han böra äga ingiva eller insända ansökan om jämkning till den lokala
268 skattemyndigheten å bosättningsorten; denna har att, sedan erforderlig utredning verkställts å berörda ort, översända ansökningen till den myndighet, som har att besluta i ärendet. Vid beslut om jämkning av debiterad preliminär skatt måste ny debetsedel utfärdas, då sådan skatt, som förfaller efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än det, som finnes upptaget å tidigare utfärdad debetsedel. Då jämkning sker i preliminär skatt, som utgår enligt tabell, på grund av ändring i civilstånd eller barnantal, behöver ny debetsedel icke utfärdas utan å den gamla debetsedeln kan antecknas, vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen som med hänsyn till det ändrade civilståndet eller barnantalet skall tillämpas vid preliminärskattens beräkning. Sker jämkning uti ifrågavarande preliminära skatt av annan anledning än nyss sagts, skall i särskilt beslut, som vidfogas debetsedeln, angivas, att inkomst, innan preliminär skatt därå beräknas, skall nedsättas med viss del eller att skatt skall utgå med visst belopp vid varje avlöningstillfälle; beslut av det senare slaget kan icke meddelas i annat fall än då det med säkerhet kan antagas, att inkomsten under inkomståret kommer att utgå med lika stora belopp vid varje avlöningstillfälle. Jämkas preliminär skatt, som utgår med viss procent av inkomsten, skall å skattskyldigs debetsedel angivas, med vilken procent den ändrade skatten skall utgöras. Beslut om jämkning av preliminär skalt på ansökan av skattskyldig skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter till annat föranleda, meddelas skyndsamt och senast beträffande lön inom tio dagar och beträffande annan inkomst inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Då löneavdrag verkställes, bör myndigheten i brådskande fall kunna meddela interimistiska muntliga besked. Det är nämligen av vikt, att skattskyldig icke längre än strängt nödigt är inbetalar högre preliminär skatt, än han kan antagas böra rätteligen gälda. Arbetstagare, som har att vidkännas löneavdrag, skall ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslutet om jämkning jämte, i förekommande fall, utfärdad ny eller ändrad debetsedel. Har, då fråga är om debiterad preliminär skatt, under en månad genom löneavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas, föreslås arbetsgivaren skola mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad som för mycket innehållits. Då beträffande preliminär skatt, beräknad enligt tabell eller med viss procentsats, icke är av myndighet angivet, huru stort belopp som förfaller under uppbördstermin, synes i fråga om nämnda skatt ett dylikt förfaringssätt icke lämpligen böra tillämpas.
269 A n s t å n d m e d i n b e t a l n i n g av skatt. Enligt förordningen om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor må skattskyldig, som är ansluten till sådan kassa, beviljas anstånd med utskyldsbetalning, där så erfordras för genomförande av den inbetalningsplan, vilken upprättats för gäldande av skattskyldigs utskylder. Kassan må bevilja den, som ansluter sig till kassan, anstånd med erläggande av utskylder, som förfalla till betalning vid de två uppbördsterminer eller uppbördsstämmor, vilka utlöpa närmast efter anslutningen. Anståndet m å icke räcka längre än ett år efter utgången av det kvartal, varunder den skattskyldige anslutit sig till kassan. Häftar skattskyldig vid anslutning till kassan för restförda utskylder, må kassan bevilja anstånd under nyssnämnda tid med betalningen jämväl av dessa utskylder jämte därå belöpande indrivningsavgift. Utmätningsman må bevilja till erkänd skatteförmedlingskassa ansluten skattskyldig anstånd för längre tid eller i annat fall än ovan sagts, om så finnes erforderligt för att framdeles förfallande utskylder skola kunna gäldas vid vederbörliga uppbördsstämmor eller uppbördsterminer. Vid beviljande av anstånd skall iakttagas, att restförda utskylder skola vara betalda senast vid den tidpunkt, då utskylderna eljest skulle vara preskriberade eller, därest införsel i den skattskyldige tillkommande avlöning, pension eller livränta skulle kunna beviljas för uttagande av utskylderna, då rätten att erhålla införsel upphör. x\v anståndet omfattade utskylder må icke indrivas, dock må med indrivning av utskylder, som utgå för fast egendom, icke anstå längre än att den i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgade förmånsrätten för dylika utskylder kan göras gällande. (Nämnda förmånsrätt åtnjutes av kommun eller annan menighet för fastighetsskatt, som icke stått inne längre än ett år efter förfallodagen.) Genomföres ett uppbördsförfarande, utformat i huvudsak lika med något av de föreslagna alternativen, torde de nuvarande bestämmelserna om erkända skatteförmedlingskassor och om utskyldsbetalning genom sådana kassor kunna upphävas, då de icke längre fylla något ändamål. Det anstånd, som enligt nämnda bestämmelser kan beviljas med erläggande av utskylder, synes emellertid vara av värde för de skattskyldiga och därför böra i någon form överflyttas till de nu föreslagna uppbördsstadgandena. Det kan inträffa, att skattskyldig på grund av tillfällig arbetslöshet, sjukdom eller annan liknande orsak blir urståndsatt att erlägga under en eller flera uppbördsterminer förfallande skatt. I fråga om preliminär skatt, som utgår enligt tabell eller med viss procent av inkomsten, blir berörda fall aldrig aktuellt, enär större skatt i regel icke uttages, än som motsvarar inkomstens storlek. Såvitt angår debiterad preliminär skatt samt kvarstående och tillkommande skatt, kan däremot en dylik händelse inträffa. Den svårighet att erlägga debiterad preliminär skatt, som sålunda kan uppstå, bör kunna undanröjas genom jämkning; härigenom icke blott nedsättes skatten utan bestämmas även förfallotiderna så, att de infalla först sedan ifrågavarande betalningshinder kan beräknas hava upphört. Vidkommande kvarstående och tillkom-
270 mande skatt kan däremot jämkning icke ske, och det synes därför vara av värde, att skattskyldig i de ifrågavarande fallen må kunna beviljas anstånd med skattens inbetalning. Då anståndet bör avse att avhjälpa endast betalningssvårighet, som härrör av de ovan omförmälda tillfälliga orsakerna, bör det bestämmas att gälla endast kortare tid. Uppbördsberedningen har ansett, att anståndet bör avse den skatt, som förfaller till betalning under högst tre av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts, samt bestämmas att gälla längst sex månader efter det beslutet därom meddelades. Därest anståndstiden fastställes så, behöver icke riskeras, att förmånsrätten för fastighetsskatt förloras. Anstånd med restförd skatt har icke ansetts böra ifrågakomma, enär denna bör gäldas snarast möjligt. Ett annat fall, då anstånd med erläggande av skatt bör vara motiverat, är, då skattskyldig taxerats för samma fastighet, inkomst, förmögenhet eller avverkat virke å mera än en ort. Även i detta fall kan anståndsrätten begränsas till att avse kvarstående och tillkommande skatt. Skulle preliminär skatt uttagas för inkomst eller förmögenhet å mera än en ort, bör nämligen rättelse ske genom jämkning. 1923 års riksdag anhöll i skrivelse (nr 116), att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, huruvida och på vilket sätt skattskyldiga i händelse av dubbeltaxering kunde beredas lättnad vid erläggande av dem påförda skatter. Riksdagen uttalade därvid bland annat, att länsstyrelserna borde kunna erhålla befogenhet att i dylikt fall bevilja uppskov med skattens erläggande. Uppskovet skulle bero på särskild prövning och beviljas endast, då det genom företagen utredning bleve fastslaget, att dubbeltaxering ägt r u m och att vederbörande besvärat sig i kammarrätten. Givetvis borde härvid tillses att i händelse skatten å olika håll debiterats med olika belopp den skattskyldige finge erlägga det högre beloppet samt erhålla anstånd med det lägre. Även borde uppställas garantier för att det inbetalda beloppet i fall av taxeringens upphävande i orten överflyttades till uppbördsmyndighet på den andra beskattningsorten. 1932 års riksdag anhöll i skrivelse (nr 369) till Kungl. Maj:t om utredning och framläggande av förslag till bestämmelser om rätt för dubbeltaxerad person till anstånd med gäldande av det ena av de påförda skattebeloppen. Det anstånd, som här avses, bör kunna beviljas, därest skattskyldig anfört besvär över endera av de åsatta taxeringarna. Anståndet bör avse det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund av taxeringarna, eller, om beloppen äro lika stora, ettdera av beloppen samt gälla intill dess prövningsnämnd eller, därest skattskyldig besvärat sig direkt hos kammarrätten, denna meddelat beslut i anledning av besvären. För att anstånd vid dubbeltaxering skall beviljas den skattskyldige, torde det vara tillräckligt, att han gör sannolikt, att sådan taxering ägt rum. Stundom torde nämligen den skattskyldige icke hinna att före vederbörlig uppbördstermin skaffa fullständig bevisning om att dubbeltaxering ägt rum. För övrigt torde det icke vara erforderligt, att den myndighet, vilken skall
271 taga befattning med ärende angående anstånd och vilken enligt vad nedan sägs icke är samma myndighet, som prövar taxeringsfrågan, ingår i prövning av huruvida dubbeltaxering verkligen ägt rum, utan det synes vara tillräckligt, att myndigheten konstaterar, att sannolikhet föreligger för att så är fallet. Kan den skattskyldige i förevarande avseende prestera mera än sannolikhetsbevisning, föreligger givetvis intet hinder för att han gör detta, tvärtom är det naturligtvis fördelaktigt, om så sker. Den erforderliga bevisningen torde vanligen kunna fullgöras sålunda, att den skattskyldige vid ansökan om anstånd fogar styrkt avskrift av de besvär, han anfört hos prövningsnämnd eller kammarrätten över endera eller båda av de ifrågavarande taxeringarna, samt, om särskilda handlingar för styrkande av den förda talan fogats vid besvären, jämväl av dessa handlingar. Uppbördsberedningen finner, att med hänsyn till arten av de uppgifter i övrigt, som föreslås skola ankomma på lokal skattemyndighet, denna lämpligen bör handlägga ärenden rörande beviljande av anstånd. Behörig att medgiva anstånd bör den lokala skattemyndighet vara, som utfärdat debetsedel å den skatt, som anståndet avser. Upphäves taxeringen å den ena av de ifrågavarande orterna, bör belopp, som inbetalts till uppbördsmyndigheten för denna ort, överföras till uppbördsmyndigheten för den andra orten. Har arbetstagare, å vilkens lön löneavdrag skall verkställas, medgivits anstånd på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga, skall han ofördröjligen överlämna beslutet om anstånd till arbetsgivaren, vilken då icke skall verkställa löneavdrag för den kvarstående skatt, som anståndet avser. Vid anstånd på grund av dubbeltaxering erfordras dock icke dylikt överlämnande, enär arbetsgivare bör vara skyldig att verkställa löneavdrag endast för kvarstående skatt, som påförts å en av de berörda orterna. Den skatt, som anståndet avser, upptages visserligen i restlängd men densamma får icke indrivas, så länge anståndet varar; restavgift får icke heller uttagas för skatten. Går anståndstiden till ända utan att skatten till fullo guldits, skall emellertid restavgift utgå å den del av skatten, som vid anståndstidens utgång är obetald.
U p p b ö r d a v skatt. Under 5 kapitlet har i korthet redogjorts för nu gällande bestämmelser angående uppbörd av skatt. Frågan om inlevereringen till statsverket av de medel, som av arbetsgivare innehållits å lön för gäldande av skatt, har i samband med tidigare utredningar ägnats särskild uppmärksamhet. Därvid hava diskuterats olika metoder för inleverering av den preliminära skatten, nämligen antingen inbetalning till uppbördsmyndighet av innehållna belopp och bokföring av dessa hos myndigheten för varje skattskyldig eller också redovisning av berörda
272 belopp sålunda, att arbetsgivaren hos postverket inköper skattemärken, motsvarande skattens belopp, vilka överlämnas till arbetstagaren såsom bevis för att vederbörligt löneavdrag verkställts. 1924 års uppbördssakkunniga förordade en anordning med individuell bokföring av till uppbördsmyndighet inlevererade belopp. Ett system med redovisning av skattebelopp medelst märken avvisades av de sakkunniga med hänsyn till de olägenheter, som ansågos vara förenade därmed: besvär för de skattskyldiga att förvara märkena, risk att de skulle förkomma, varvid skattskyldig icke komme att tillgodoräknas innehållet belopp, fara för att skattskyldig överläte märkena och försummade att betala den slutliga skatten (nämnda olägenheter kunde visserligen delvis undanröjas genom uppklistring av märkena i en skattebok) samt svårigheter vid uppbörd, redovisning och restitution av för mycket erlagd skatt. Sandström och Laurin förordade däremot ett system med skattemärken, vilka skulle inklistras i en skattebok för skattskyldig. Arbetsgivare med ett större antal arbetstagare skulle emellertid kunna erhålla befrielse från skyldigheten att redovisa innehållna belopp med begagnande av skattemärken. I stället skulle dessa arbetsgivare efter avlöningstillfällena insätta summan av de innehållna beloppen för uppbördsmyndighetens räkning samt till denna insända en kopia av avlöningslistorna, angivande löneavdragens belopp; i arbetstagares skattebok skulle vid vissa tillfällen införas bevis om verkställda löneavdrag. Med ett dylikt system ansågs kontroll kunna vinnas å att arbetsgivarna inlevererade de innehållna beloppen till statsverket; samtidigt erhölle arbetstagarna kvitto å avdraget belopp. Systemet hade därjämte den fördelen, att arbetsgivarna icke särskilt behövde inleverera ifrågavarande belopp samt att särskild bokföring av beloppen hos uppbördsmyndigheten icke erfordrades. En kompletterande kontroll skulle emellertid utövas därigenom, att, sedan skatteböckerna tillika med självdeklarationerna avlämnats till taxeringsnämnderna och beloppet av löneavdragen införts i taxeringslängderna samt längderna överlämnats till debiteringsförrättarna, dessa skulle i samband med debiteringen uppmärksamma fall, då större avvikelse mellan preliminär och slutlig skatt förelåge, samt i dessa fall själva verkställa eller hos länsstyrelsen påkalla närmare undersökning härav. Enligt uppbördsberedningens mening synes ett redovisningssystem med skattemärken knappast erbjuda tillräcklig kontroll å att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att verkställa löneavdrag samt genom inköp av märken inleverera avdraget belopp till statsverket. Den kontroll, som borde utövas av debiteringsförrättare och länsstyrelse under inkomståret, sätter in först inemot ett år efter inkomstårets utgång. I de fall, då avskrift av avlöningslistorna insändas till uppbördsmyndigheten, finnes bättre möjlighet till kontroll å att arbetsgivare behörigen fullgör den ifrågavarande skyldigheten. För att ernå kontroll å att löneavdrag göres, då innehållet belopp redovisas medelst skattemärken, torde det vara nödvändigt att anställa ett icke ringa antal befattningshavare, som genom stickprovsundersökningar hos arbetsgivarna övervaka, att dessa fullgöra den berörda skyldigheten.
273 Vid tillämpning av det ovan omförmälda redovisningssystemet torde vidare vara att befara, att i åtskilliga fall skatteböcker (och även skattemärken) förkomma med påföljd, att för de skattskyldiga måste uppstå betydande svårigheter att styrka med vilket belopp de erlagt preliminär skatt. Avräkningen av den preliminära skatten mot den slutliga komme slutligen vid det angivna systemet att bliva mycket omständlig och besvärlig. Då skatteboken av skattskyldig tillika med självdeklaration avlämnades till taxeringsnämnd, torde det vara erforderligt, att dennas ordförande eller annan, som för nämndens räkning mottager deklarationer, lämnar bevis om avlämnandet. För taxeringsnämnderna skulle summeringen av beloppen i skatteböckerna och införandet av den preliminärt erlagda skatten i taxeringslängderna innebära en betydande arbetsbelastning, som menligt skulle inverka på deras egentliga arbete. Säkerligen skulle denna arbetsuppgift icke medhinnas med mindre taxeringsnämnden finge särskild hjälp för dess utförande. Med hänsyn till vad ovan anförts skulle det enligt beredningens mening ur kontrollsynpunkt vara mera ändamålsenligt, därest de belopp, som arbetsgivare innehållit för gäldande av preliminär skatt, inbetalades till uppbördsmyndigheten medelst de skatteanvisningar, som enligt beredningens förslag skola finnas fogade vid skattskyldigs debetsedel, och hos nämnda myndighet bokfördes för varje skattskyldig; såvitt angår debiterad preliminär skatt synes ett dylikt förfarande vara det enda, som bör komina i fråga. Efter varje uppbörd kunde uppbördskorten genomgås för att kontrollera att skatt influtit. Visserligen kunde icke härvid avgöras, huruvida riktigt skattebelopp influtit i de fall, då preliminär skatt beräknades enligt tabell, men det kunde konstateras, i vilka fall skatt icke inbetalts eller inbetalts med belopp, som med hänsyn till förefintlig uppgift om anställningens art kunde antagas vara uppenbart för lågt. I dessa fall skulle lokal skattemyndighet efter anmälan från uppbördsmyndighet (i stad med egen uppbördsförvaltning är lokal skattemyndighet jämväl uppbördsmyndighet) hos vederbörande arbetsgivare (varom uppgift skall finnas å uppbördskortet) efterhöra anledningen till att skatt icke influtit samt i förekommande fall förordna om att den oguldna skatten uttoges genom löneavdrag. Med en dylik anordning skulle taxeringsnämnderna icke heller behöva handhava den för taxeringen strängt taget främmande uppgift, som bestode i granskning av skatteböcker och skattemärken. Utöver de skäl, som beredningen anser tala för ett system med individuell bokföring av preliminär skatt, tillkommer ytterligare ett, som sammanhänger med beredningens förslag, att löneavdrag skall göras även för gäldande av kvarstående skatt. Vid avlöningstillfällena under i regel några månader skall löneavdrag verkställas för såväl preliminär som kvarstående skatt, och båda slagen av skatt skola redovisas samtidigt. Då härvid samma redovisningssystem bör ifrågakomma beträffande preliminär och kvarstående skatt och då den kvarstående skatten näppeligen kan tänkas redovisad medelst skattemärken, torde det vara ofrånkomligt, att även den preliminära skatten alltid inbetalas medelst skatteanvisning och bokföres för varje skattskyldig. 18—457050.
274 Uppbördsberedningen anser sig på de ovan angivna skälen böra föreslå, att genom löneavdrag innehållna belopp skola inbetalas i likhet med annan skatt och att nämnda belopp skola bokföras individuellt för varje skattskyldig. Skattebetalning genom postverket samt banker har visat sig erbjuda en bekväm betalningsform för de skattskyldiga samtidigt som den ur kontrollsynpunkt är fördelaktig för det allmänna. Uppbördsberedningen föreslår därför, att uppbörden av skatt enligt det föreslagna systemet skall ske på nämnda sätt. Utöver bankerna (affärsbanker och sparbanker) bör även centralkassa för jordbrukskredit kunna förmedla skatteinbetalning. Avtal med de ifrågavarande penninginrättningarna om medverkan vid uppbörden synes böra träffas av Kungl. Maj:t. Skattskyldig skall under uppbördstermin med företeende av debetsedeln jämte vidfogad vederbörlig skatteanvisning inbetala under uppbördsterminen förfallande skatt å fast postanstalt eller i penninginrättning, som ovan sagts; för skattskyldig, som haft att vidkännas löneavdrag, skall arbetsgivaren ombesörja inbetalningen. Vederbörande äger verkställa inbetalningen till vilken postanstalt eller penninginrättning av angivet slag som helst inom riket. Innan inbetalningen sker, har arbetsgivare att i de fall, då prelimiär skatt beräknas enligt tabell eller med viss procent av lönen, å skatteanvisning ifylla beloppet av sådan skatt samt, i förekommande fall, summan av denna skatt och den av lokal skattemyndighet angivna kvarstående skatten. Liksom nu bör skattskyldig äga under en termin inbetala även den del av skatten, som förfaller till betalning under den eller de närmast följande terminerna. Då inbetalning av skatt sker, har vederbörande tjänsteman hos posten eller penninginrättning att frånskilja och behålla skatteanvisningen samt kvittera och återställa debetsedeln. För att underlätta det arbete, som kommer att uppstå för posten och penninginrättning, som förmedlar skattebetalning, bör, därest inbetalning göres enligt minst tio debetsedlar, interimskvitto omedelbart få lämnas rörande hela inbetalningen; snarast därefter skola de kvitterade debetsedlarna återställas mot återbekommande av interimskvittot. Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare bör beredas möjlighet att för arbetstagarna inbetala skatt sålunda, att till postkontoret i residensstaden i länet eller till penninginrättning, som förmedlar skattebetalning, översändes det sammanlagda skattebeloppet jämte frånskilda skatteanvisningar och summerad förteckning över de olika skattebeloppen. Sådan försändelse skall, för att inbetalningen skall anses vara verkställd under uppbördstermin, hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag. Det kunde tänkas, att såsom förutsättning för att inbetalning skulle anses verkställd i behörig tid borde gälla, att försändelsen kommit ifrågavarande postkontor eller penninginrättning tillhanda inom den nämnda tiden. Då emellertid vederbörande härigenom skulle försättas i sämre ställning än en mindre arbetsgivare, som får å terminens sista dag vidtaga på honom ankommande åtgärd för att gälda skatten, har en bestämmelse av det sist ifrågasatta innehållet icke föreslagits. Har försändelsen överlämnats för postbefordran senare än ovan sagts, bör
275 den återställas till avsändaren. Postkontoret eller penninginrättningen skall meddela kvitto å del inbetalda beloppet, men därefter skall enligt uppbördsberedningens förslag arbetsgivaren kvittera arbetstagarens debetsedel. Det av arbetsgivaren meddelade kvittot bör kunna utgöras exempelvis av firmastämpel jämte signatur. Det kan även tänkas, att statsverket låter trycka liknande kvittensjournaler, som postverket använder, för att tillhandahållas arbetsgivare utan kostnad för denne. Det av arbetsgivaren meddelade kvittot skall vara lika bindande mot kronan som postverkets kvitto. För att ovan omförmäld arbetsgivare skall äga inbetala skatt och kvittera debetsedel på det nämnda sättet bör länsstyrelsen hava lämnat tillstånd härtill. Dylikt tillstånd bör lämnas tills vidare och kunna när som helst återkallas. Inbetalning av skatt under uppbördstermin föreslås kunna fullgöras även sålunda, att skattebelopp medelst girering överföres till postgirokontorets skatteavdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbördsterminen, skall girokort jämte debetsedel eller debetsedlar med tillhörande skatteanvisningar eller, då inbetalning verkställes av ovan omförmäld större arbetsgivare, girokort jämte skatteanvisningar och summerad förteckning över skattebelopp hava avlämnats för postbefordran senast å terminens sista dag. 1 För närvarande gäller enligt § 12 mom. 1 uppbördsreglementet, att vid girering av skatt till uppbördsmans i stad tjänstepostgirokonto girokort skall hava ankommit till postgirokontoret i. Stockholm senast å uppbördsstämmans sista dag, för att inbetalningen skall anses fullgjord vid uppbördsstämman. I överensstämmelse med vad som ovan föreslagits beträffande vissa större arbetsgivare synes det emellertid beredningen riktigt, att skattskyldig, vilken inbetalar skatt genom girering, såtillvida likställes med skattskyldig, som i annan ordning inbetalar skatt, att han får å sista dagen under uppbördsterminen vidtaga på honom ankommande åtgärd för att gälda skatten. Härvid förutsätter beredningen, att då girokortet ankommer till postgirokontoret i Stockholm å vederbörandes postgirokonto finnas innestående medel, som förslå till skattens betalning. Är så icke fallet, har skattebetalningen icke fullgjorts inom föreskriven tid. Har försändelsen icke avlämnats för postbefordran inom stadgad tid eller finnas icke å vederbörandes konto medel, tillräckliga för skattens gäldande, bör girokort och övriga insända handlingar återställas till vederbörande. Utöver i nu gällande uppbördsreglemente medgivna betalningsmedel bör för skattebetalningen kunna användas jämväl å postverket eller vederbörlig penninginrättning överlåten postremissväxel. Skattebetalning bör kunna fullgöras även medelst check i den mån denna betalningsform enligt allmänna poststadgan eller instruktionen för vederbörlig penninginrättning eller eljest är tillåten. Det h a r synts uppbördsberedningen mindre tilltalande, att, såsom nu är fallet, skattskyldig, som försummat att erlägga sin skatt under vederbörlig uppbördstermin men som inom viss kortare tid därefter inbetalar denna utan att indrivningsåtgärd behövt vidtagas, skall erlägga indrivningsavgift enligt 1
Jfr SOU 1938: 46, sid. 250 o. f.
276 samma grunder, som om indrivningsåtgärd varit nödvändig, eller med fyra öre för varje full krona av skattebeloppet, dock minst tjugufem öre. Mera skäligt vore, att vederbörande i dylikt fall visserligen finge vidkännas särskild avgift men att denna beräknades lägre än den ovan angivna. Uppbördsberedningen föreslår därför, att den, som försummat att under uppbördstermin erlägga därunder förfallande skatt, skall äga att senast den 17 i den månad, under vilken ifrågavarande uppbördstermin infallit, inbetala skatten mot gäldande av särskild avgift, beräknad på sätt angives i författningsförslagen 46 § enligt alternativ I och III samt 62 § enligt alternativ II. Sådan inbetalning må ske endast å postanstalt, ej i tidigare omnämnd penninginrättning, enär inbetalning i denna ordning förutsattes icke komina att ske i någon större omfattning; härigenom förenklas även redovisningen av de märken, varmed enligt förslaget skatteanvisning skall förses till bevis om att berörda avgift erlagts. Med hänsyn till postverkets arbetsförhållanden synes det uteslutet att utsträcka respittiden längre än fem dagar. Genom den föreslagna anordningen kommer postverkets arbete att något ökas. Denna ökning torde dock — med hänsyn bland annat till att förlängningen av uppbördsterminen torde komma att medföra, att antalet i restlängd uppförda personer minskas — icke behöva föranleda någon förskjutning av den nuvarande tidpunkten för färdigställandet av restlängd efter uppbördstermin — en månad ef ter. dennas utgång —, i vilken uppbördsberedningen icke finner någon ändring böra vidtagas. Upprättandet av restlängd bör liksom för närvarande påbörjas, så snart anteckning skett om under uppbördstermin inbetalda belopp. Inkommer efter vederbörlig uppbördstermin men senast den 17 i den månad, varunder samma termin infaller, skatt beträffande person, som redan uppförts i restlängden, får denne strykas i längden. I likhet med vad nu gäller för postverket böra postanstalt och postgirokontorets skatteavdelning samt ifrågavarande penninginrättning med det undantag, som ovan nämnts i fråga om postanstalt, icke äga under annan tid än under uppbördstermin mottaga skattebelopp, som under terminen förfallit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller bör skattebelopp få mottagas, vilket icke motsvarar vad som förfaller till betalning vid den eller de uppbördsterminer, som inbetalningen avser. Då det belopp, varmed pensionsavgift ingår i preliminär och kvarstående skatt icke särskilt angives, kunna de nuvarande bestämmelserna i 17 § lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering angående rätt att särskilt erlägga pensionsavgift samt i § 10 mom. 1 tredje stycket och § 12 mom. 2 uppbördsreglementet angående förfarandet, därest någon begagnar sig av nämnda rätt, icke lämpligen vidare gälla. Med hänsyn till vad som tidigare föreslagits rörande fördelning av skattebelopp å uppbördsterminer bör emellertid som regel ingen svårighet föreligga för skattskyldig, som påföres utom pensionsavgift jämväl annan skatt, att inbetala under en eller ett par uppbörds terminer förfallande skatt, därvid han — då pensionsavgiften utgår med förmånsrätt — erlagt nämnda avgift utan att få vidkännas restavgift. Därest under uppbördstermin i viss månad förfallande skatt helt eller del-
277 vis erlägges efter den 17 i samma månad men innan åtgärd för indrivning av skatten vidtagits mot vederbörande, bör skattebeloppet inbetalas till särskilt postgirokonto för vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad medelst inbetalningskort eller girokort, vara angivas skattskyldigs namn och mantalsskrivningsadress samt debetsedels nummer. Vid inbetalning av skatt, som sker på sätt nu sagts, skall jämväl erläggas full restavgift. Belopp, som av arbetsgivare innehållits med tjugufem procent av lönen, d. v. s. i de fall, då debetsedel å preliminär skatt eller med uppgift till ledning för beräknande av dylik skatt icke överlämnats till honom, bör under uppbördstermin inbetalas i den ordning, som i nästföregående stycke sägs. Penninginrättning, som medverkat vid uppbörden, bör dag för dag till postkontoret i residensstaden i länet översända inbetald skatt och motsvarande skatteanvisningar, försedda med anteckning eller påstämpling, att skatten inbetalts till penninginrättningen. Samtidigt bör bifogas förteckning i två exemplar över skatteanvisningarna; det ena exemplaret skall av postkontoret i kvitterat skick återställas till penninginrätlningen. Postkontorets skatteavdelning bör efter utgången av uppbördstermin skyndsamt till postkontoret i vederbörlig residensstad översända inkomna skattebelopp och skatteanvisningar. Postkontoret i residensstad skall hava att sortera inkommande skatteanvisningar samt dag för dag till postkontoret i residensstad i annat län översända skatteanvisningar och skattebelopp, som avse skattskyldiga i nämnda län. Postkontoret skall därjämte likaledes dag för dag i riksbanken å statsverkets checkräkning för länsstyrelsens i länet räkning insätta den skatt, som avser skattskyldiga inom länet. Vidare föreslår uppbördsberedningen, efter att hava samrått med postverket, att postkontoret i residensstad skall efter utgången av uppbördstermin för landet och residensstad med egen uppbördsförvaltning å uppbördskort, som av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i nämnda stad överlämnats till postkontoret, göra anteckning om inbetald skatt samt därutöver upprätta restlängder i tre exemplar över debiterad skatt, som förfallit till betalning under ifrågavarande uppbörds termin men icke erlagts senast den 17 i samma månad, som terminen infallit. Genom de uppgifter, som sålunda föreslås skola ankomma på postkontor i residensstaden, kommer den personal, som erfordras för uppbördsarbete, att kunna sysselsättas hela månaden, och motsvarande utökning av personalen hos länsstyrelse eller uppbördsförvaltning i större magistratsstad behöver icke ske. Uppbördskorten torde kunna förvaras hos posten under uppbördsåret och först därefter översändas till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet i residensstad. Anteckning om belopp, som influtit efter indrivning, sker i länsstyrelsens eller den lokala skattemyndighetens exemplar av restlängden, varför nämnda myndigheter icke torde behöva äga tillgång till uppbördskorten för detta ändamål. Är fråga om preliminär skatt, vilken utgår enligt tabell eller med viss procentsats, upptages icke i restlängd sådan skatt, som blir ogulden, emedan arbetsgivaren underlåter att göra vederbörligt löneavdrag. Efter uppbördstermin
278 skola emellertid uppbördskorten på sätt ovan berörts genomgås för kontroll, att nyssnämnda skatt influtit. Denna genomgång bör, då densamma icke torde medhinnas av postens personal, företagas hos posten av befattningshavare hos länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i residensstaden. Den nära kontakt mellan uppbördsmyndighet och posten, som sålunda förordas, är i regel möjlig att åstadkomma endast i residensstad. I övriga städer, som enligt uppbördsberedningens förslag skola hava egen uppbördsförvaltning, bör anteckning å uppbördskort och upprättande av restlängd ankomma på den lokala skattemyndigheten i staden. I de största av dessa senare städer (Norrköping, Hälsingborg, Borås, Eskilstuna) torde det dock vara möjligt för posten att ombesörja det ifrågavarande arbetet; postkontoret i residensstaden i länet har då att översända skatteanvisningarna till postkontoret uti ifrågavarande stad.
Indrivning av resterande skatt. Under 5 kapitlet hava gällande bestämmelser angående indrivning av utskylder i korthet berörts. Då under uppbördstermin förfallande skatt — vare sig den utgår efter debitering eller enligt skattetabell eller efter viss procentsats — icke erlägges senast den 17 i den månad, under vilken terminen infaller, har skattskyldig att tillika gälda särskild avgift, lika med nu utgående indrivningsavgift. (Att viss lägre avgift utgår, därest vederbörande inbetalt under uppbördstermin förfallande skatt efter dennas utgång men senast den 17 i angivna månad, har förut omnämnts.) Då förstnämnda avgift utgår, vare sig skattebetalningen skett efter indrivning eller ej, får den nuvarande benämningen å avgiften, indrivningsavgift, anses vara missvisande. Denna benämning har också hos vissa skattskyldiga föranlett den uppfattningen, att skyldighet att erlägga dylik avgift skulle föreligga först, då indrivning av skatt äger rum. Med hänsyn härtill föreslår uppbördsberedningen, att ifrågavarande avgift benämnes restavgift. Enligt de nuvarande bestämmelserna i § 10 mom. 2 andra stycket och § 12 mom. 3 första stycket uppbördsreglementet gäller, att därest skattskyldig, som äger rätt att betala honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid två uppbördsterminer eller uppbördsstämmor, försummar att i behörig ordning erlägga, vad vid första terminen eller stämman är till betalning förfallet, jämväl vad eljest skolat först vid andra terminen eller stämman gäldas är till omedelbar betalning förfallet. Härvid är vederbörande skyldig erlägga indrivningsavgift å hela det vid båda uppbördsterminerna eller uppbördsstämmorna förfallande utskyldsbeloppet. Sådan skyldighet föreligger dock icke, därest den skattskyldige inom sju dagar efter första uppbördsterminens eller uppbördsstämmans utgång till utmätningsmannen i orten inbetalar debetsedelns hela belopp. Samma påföljd, som enligt vad ovan sagts inträder vid underlåtenhet att
279 betala vid första uppbördsterminen eller uppbördsstämman förfallande kronoutskylder, tillämpas även i flertalet kommuner vid motsvarande underlåtenhet att gälda kommunalutskylder. I vissa kommuner gäller emellertid beträffande kommunalutskylder en sådan ordning, att underlåtenhet att inbetala vad vid en uppbördstermin förfaller till betalning icke medför, att vad som eljest skolat förfalla först vid en senare stämma jämväl omedelbart förfaller till betalning. Enligt uppbördsberedningens förslag skall preliminär skatt erläggas under tolv uppbördsterminer (stundom vid ett mindre antal av dessa) och kvarstående skatt under en, flera eller samtliga av nämnda terminer. Då syftet sålunda är, att skatteuppbörden skall såvitt möjligt jämnt fördelas under året, och då därjämte den preliminära skatten avses skola gäldas med den inkomst, som samtidigt uppbäres, är det otänkbart att låta underlåtenhet att gälda den debiterade skatt, som förfaller under den första uppbördsterminen eller någon av de följande terminerna under uppbördsåret, medföra den påföljden, att sådan skatt, som senare förfaller, skall vara förfallen till betalning samtidigt som den förstnämnda skatten. I stället bör härvidlag tillämpas samma ordning som enligt det ovan anförda gäller i vissa kommuner, nämligen att underlåtenhet att gälda skatt, som förfaller under en uppbördstermin, icke har till följd att jämväl senare förfallande skatt omedelbart förfaller till betalning. Härav följer, att det icke åligger skattskyldig att erlägga den fulla restavgiften för annat skattebelopp än det, vilket han icke inbetalt senast den 17 i den månad, varunder beloppet förfallit till betalning. För sjömän, som hava tjänst å fartyg i utrikes farvatten, kan det stundom vara omöjligt att under uppbördstermin eller under tiden därefter till och med den 17 i den månad, under vilken terminen infaller, inbetala därunder förfallande skatt. Det synes vid sådant förhållande vara stötande att uttaga restavgift. Visar vederbörande, att han till följd av dylikt skäl icke kunnat erlägga skatt inom den angivna tiden, och inbetalar han skatten senast sex månader efter uppbörds terminens utgång, bör därför restavgift icke utgå. Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida de restlängder, som postverket föreslås skola upprätta, böra uppläggas efter endast vissa av de tolv uppbördsterminerna, exempelvis var annan eller var tredje termin, eller efter envar av dessa. Enligt det förra alternativet skulle man visserligen vinna, att uppbördsmyndigheten, utmätningsman och exekutionsbiträden hade att handhava ett färre antal restlängder; något minskat arbete med upprättande av restlängder skulle likväl icke uppstå, enär i restlängden beloppen för varje uppbörds termin borde särskilt angivas. Däremot skulle effektiviteten i indrivningen reduceras, alldenstund denna beträffande under viss eller vissa terminer förfallande skatt komme att påbörjas senare än om restlängd upprättades efter varje termin. På grund härav finner beredningen sig böra förorda, att restlängd upprättas efter varje uppbördstermin. I restlängden bör preliminär och kvarstående skatt upptagas var för sig. Restavgift beräknas särskilt beträffande den förra och särskilt beträffande den senare skatten. Någon fördelning av nämnda skatter å olika skattetitlar
280 kan icke ske. Har skattskyldig påförts fastighetsskatt måste, därest icke så stor preliminär skatt influtit, att den förslår att täcka fastighetsskatten, i restlängden angivas, huru stor del av den kvarstående skatten som utgör fastighetsskatt; denna utgår nämligen med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, därest den uttages inom ett år från förfallo dagen. Det synes ändamålsenligt, att utmätningsman och exekutionsbiträde för varje restförd skattskyldig upplägger ett särskilt restkort, vara antecknas alla avbetalningar. Då en skattepost är slutbetald, verkställes anteckning härom i restlängden. Restlängder, som av postverket upprättats, böra översändas till länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvaltning. Denna har att så snart ske kan och senast inom fyra veckor efter utgången av uppbördstermin överlämna två exemplar av restlängden till vederbörande utmätningsman för resternas indrivning; det ena exemplaret skall av utmätningsmannen överlämnas till vederbörande exekutionsbiträde. Har efter genomgång av uppbördskorten konstaterats, att preliminär skatt, som utgår enligt skattetabell eller med viss procentsats, icke genom löneavdrag uttagits, skall såsom förut omnämnts lokal skattemyndighet efter undersökning fastställa beloppet av den oguldna preliminärskatten samt förordna om dess uttagande genom löneavdrag. Det befolkningsregister, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skall föras hos länsstyrelse och av vilket avtryckskort skola tillställas lokal skattemyndighet, kommer till följd av de aktuella uppgifter rörande befolkningen — däribland uppgift rörande anställds arbetsgivare — vilka upptagas i registret, att vara av stort värde för indrivningsarbetet. I de fall, då indrivning fortfarande kommer att äga rum, bör med tillhjälp av nämnda register jämte det hos utmätningsman förda anställningsregistret upplysning om skattskyldigs vistelseort relativt snabbt kunna erhållas. Vad indrivningen angår, föreslår uppbördsberedningen i stort sett ingen ändring i nu gällande bestämmelser. I fråga om handräckningsförfarandet föreslog 1936 års uppbördskommitté 1 att detta i regel skulle ombesörjas av länsstyrelse och uppbördskamrerare (den senare motsvarade av uppbördsberedningen föreslagen lokal skattemyndighet i stad med egen uppbördsförvaltning). Härigenom skulle enligt kommitténs mening vinnas större möjlighet till översikt och enhetlighet samt överhuvud taget ernås avsevärd rationalisering i fråga om handräckningsarbetet. I åtskilliga yttranden över kommitténs förslag uttalades betänkligheter mot en dylik centralisering av handräckningsförfarandet med motivering, att denna komme att medföra omgång, då en utmätningsman icke direkt kunde vända sig till annan utmätningsman med begäran om handräckning utan måste insända erforderliga handlingar till länsstyrelse eller uppbördskamrerare, vilka därefter hade att ombesörja handräckningen. Uppbördsberedningen anser av samma skäl, som i de nyssnämnda yttrandena anförts, att en centralisering av handräckningsförfarandet till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet i stad icke bör komma i fråga. Såsom 1
SOU 1938: 46, sid. 186, 187.
281 ytterligare skäl för denna beredningens mening tillkommer, att ett överflyttande å berörda myndigheter av ytterligare arbetsuppgifter utöver tidigare av beredningen föreslagna kan befaras innebära en alltför betydande arbetsbelastning av dessa myndigheter. Såsom den tidigare framställningen utvisar, föreslås, att kommun, landsting och tingslag skola av länsstyrelsen tillställas de skattebelopp, som på grundval av verkställd taxering utdebiterats för vederbörande kommunala samfällighets räkning, samt att vad som av nämnda medel efter uppbörd och indrivning inflyter i stället skall tillfalla statsverket. Berörda samfälligheter hava därför intet intresse av att själva ingripa i indrivningsförfarandet, t. ex. genom att begära skattskyldigs försättande i konkurs. Länsstyrelsen bör därför vara den enda myndighet, som har rätt att förordna, att framställning skall göras om skattskyldigs eller i vissa fall (62 § tredje stycket alternativ I och III samt 78 § tredje stycket alternativ II) arbetsgivares försättande i konkurs för utfående av skatt. Vad beträffar bevakning av skatt i konkurs, bör av skäl, som nyss angivits, bevakningen ankomma enbart å en myndighet, nämligen den, som har att bevaka det allmännas rätt i konkurs. För närvarande åvilar denna uppgift på landet landsfiskal och i stad magistraten eller särskild tjänsteman under magistratens ansvar. Ifrågavarande tjänsteman är i vissa städer kronouppbördskassör (eller motsvarande tjänsteman) och i andra stadsfogde. Då stadsfogden handhar indrivningen av skatt, synes det uppbördsberedningen mest naturligt, att stadsfogden bevakar det allmännas rätt till skatt i konkurs. Härigenom erhålles därjämte likformighet mellan landet och stad såtillvida, att utmätningsman alltid handhar ifrågavarande uppgift. Underrättelse om konkursen bör därför alltid tillställas utmätningsmannen å den ort, där gäldenären är mantalsskriven. Enligt 20 § konkurslagen i dess nuvarande lydelse skall underrättelse om konkursen alltid meddelas, utom kända borgenärer, kronans ombudsman i orten och dem, som handhava uppbörden av kommunalutskylder samt, där särskild uppbörd av prästlönemedel eller vägskatt äger rum, dem, som omhänderhava sådan uppbörd. 1936 års uppbördskommitté uttalade, 1 att det med nuvarande ordning ofta torde vara förenat med olägenhet och medföra risk för förluster för vederbörande utmätningsman eller det allmänna, att utskylder i konkurs skulle bevakas av utmätningsmannen i den ort, där utskylderna påförts, i det att denne, om konkursgäldenären icke hade sitt hemvist inom distriktet, icke erhölle underrättelse om konkursen. Med beaktande härav hade kommittén — som förordade, att handräckning i fråga om utskylder skulle handhavas av länsstyrelse på landet och särskild tjänsteman, uppbördskamrerare, i stad — ansett det lämpligt, att bestyret med utskylders bevakande i konkurs anförtroddes dessa myndigheter. I överensstämmelse härmed föreslogs, att föreskrivna konkurskallelser skulle tillställas ifrågavarande myndigheter, varmed tydligen avsågs myndigheten för den ort, som utgjorde den skattskyldiges 1
SOU 1938: 46, sid 65, 189.
282 hemort. Ägde denne enligt konkursbouppteckningen eller tillägg till densamma fastighet utom rättens domvärjo, skulle dock kallelsebrev tillställas även nämnda myndighet för den ort, där fastigheten vore belägen. Enligt § 21 instruktionen den 14 december 1917 för landsfiskalerna åligger det landsfiskal bland annat att bevaka det allmännas rätt vid konkurser, då fråga är om allmänna medel, vilka tillhöra landsfiskalens indrivning. Detta stadgande har ansetts böra tolkas så som 1936 års uppbördskommitté angivit. Uppbördsberedningen anser, att det vore ändamålsenligare, därest utmätningsmannen i den skattskyldiges hemortskommun bevakade all skatt, som denne hade att erlägga, alltså även den skatt, som påförts i annan komm u n än hemortskommunen. Då berörda utmätningsman erhållit underrättelse om konkursen, borde han hos konkursdomaren efterhöra, huruvida i konkursbouppteckningen upptagits i annan kommun påförd skatt eller avbouppteckningen framginge, att vederbörande gäldenär där ägde fastighet eller dreve rörelse, i följd varav det kunde misstänkas, att det allmänna hade fordran å skatt i nämnda kommun. Stundom torde i dylika fall hos utmätningsmannen i hemortskommunen handräckning hava begärts för utfående av skatt, som påförts i annan kommun, varför ifrågavarande utmätningsman ägde kännedom om beloppet av sådan skatt. Denne borde dock alltid av utmätningsmannen i sistnämnda kommun inhämta uppgift om skatt, varför gäldenären stode i skuld. Utmätningsmannen i hemortskommunen skulle därefter bevaka all skatt, den debiterade till beloppet angiven och övrig skatt reservationsvis. Härvid skulle särskild underrättelse från konkursdomaren till utmätningsman i annan kommun än gäldenärens hemortskommun icke behövas. För genomförande av ett dylikt förfarande vid bevakning i konkurs, vilket uppbördsberedningen vill förorda, skulle erfordras ändring av förenämnda paragraf i instruktionen för landsfiskalerna.
A v k o r t n i n g o c h a v s k r i v n i n g av skatt s a m t balanslängd. Enligt § 22 uppbördsreglementet må i fråga om kronoutskylder avkortning äga rum: då genom oriktig debitering utskyld påförts skattskyldig dubbelt eller med för högt belopp eller annan person än som vederbort; skolande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyldige på grund av stadgandet i § 29 är från betalningsskyldighet fri, i sammanhang med beslut om avkortning förordnas om det avkortade beloppets uttagande hos denne; då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsätt taxering; samt då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avkortning icke må ske för utskyld eller avgift, för vilken fast egendom svarar, med mindre utrett blivit, att betalning för utskylden eller avgiften icke kunnat erhållas ur egendomen.
283 Har till kronoutskylders gäldande införsel beviljats och befinnes arbetsgivaren sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av innehållet belopp, må vad som mot sagda belopp svarar avkortas. Föreligger sådant skäl till upphävande av avgiftspåföring, som avses i 15 § tredje stycket lagen om folkpensionering, må pensionsavgift avkortas. Avskrivning av kronoutskylder må enligt § 24 uppbördsreglementet ske: då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt meddelade upplysningar antagits uppehålla sig; då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det åtgärd av beskickning eller konsulat vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit; då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda utskylderna ej kan genom beskickning eller konsulat honom tillställas; samt då beloppet av de utskylder, för vilka till utlandet avflyttad eller därstädes eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femton kronor. Enligt 78 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse på landet och 73 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse i stad må avkortning av kommunalutskylder beslutas av kommunalnämnden, respektive drätselkammaren: då kommunalstämman eller kommunalfullmäktige, respektive allmänna rådstugan eller stadsfullmäktige, kyrkostämman eller kyrkofullmäktige i laga ordning beslutat efterskänka påförda utskylder eller då, utan att sådant beslut fattats, rätt att utfå utskylder i följd av ackord i konkurs eller i ackordsförhandling utan konkurs icke längre föreligger, eller då någon efter besvär över taxering eller debitering vunnit nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder. Enligt 78 § 2 mom. lagen om kommunalstyrelse på landet och 73 § 2 mom. lagen om kommunalstyrelse i stad må avskrivning av kommunalutskylder beslutas av kommunalnämnden, respektive drätselkammaren: då skattskyldig saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta icke kan äga rum, då upplysning om den skattskyldiges vistelseort icke kunnat vinnas eller den skattskyldige icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar antagits uppehålla sig, eller då den skattskyldige vistas å utrikes ort och utsikt att utfå utskylderna på den grund ej förefinnes. För Stockholm gälla enligt § 21 uppbördsreglementet för Stockholm och 62 § lagen om kommunalstyrelse i Stockholm likartade bestämmelser. Då statsverket föreslås skola övertaga ansvaret för uppbörden av kommunalutskylder, böra tydligen samma bestämmelser gälla för avkortning och avskrivning såväl av statliga som kommunala utskylder. Uppbördsberedningen förordar därför, att de i uppbördsreglementet intagna stadgandena skola gälla även i fråga om kommunalutskylder. Vidare föreslår uppbördsberedningen, att avkortning skall avse endast sådana fall, då ett skattebelopp
284 avföres ur räkenskaperna på grund därav, att en fordran å beloppet icke längre föreligger, under det att avskrivning skall avse de fall, då ett skattebelopp av amian anledning avföres ur räkenskaperna. Till följd härav skall avskrivning och icke avkortning äga rum i det fall, då skattskyldig saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäldande och införsel i avlöning, pension eller livränta icke kan verkställas. Några bestämmelser, som medgiva ingående av ackord rörande kronoutskylder, finnas icke. Skulle i något särskilt fall anses önskvärt, att ackord rörande nämnda utskylder träffas, torde rätteligen så kunna ske allenast med riksdagens medgivande. En motsvarighet till stadgandena om efterskänkande av kommunalutskylder, då fråga icke är om antagande av ackord, utgör den nuvarande bestämmelsen i § 22 uppbördsreglementet om avkortning i det fall, då kronoutskylder till följd av bristande tillgång icke kunna gäldas. Enligt uppbördsberedningens förslag skall emellertid i dylikt fall icke avkortning utan avskrivning äga rum. Det synes föga ändamålsenligt, att ackord rörande skatt till kronan (enligt förslaget även beträffande skatt till kommun eller annan samfällighet) icke skulle kunna ingås utan riksdagens medgivande. Enligt uppbördsberedningens mening borde lämpligen länsstyrelse äga rätt att ingå dylikt ackord. Då emellertid denna fråga har större räckvidd, i det att den berör även kronans fordringar för annat än skatt, och då frågan är föremål för övervägande i annat sammanhang, har beredningen icke ansett sig böra närmare ingå på densamma. Den möjlighet till avkortning av skatt, som nu förefinnes, då införsel beviljats men arbetsgivaren befinnes sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av innehållet belopp, bör avse även det fall, då löneavdrag verkställts. Icke blott kvarstående och tillkommande skatt utan även debiterad preliminär skatt kan bliva föremål för avkortning och avskrivning enligt de ovan föreslagna bestämmelserna. Härutöver bör den senare skatten avkortas i de fall, då densamma överstiger den slutliga skatten och det överskjutande beloppet blivit restfört samt då densamma genom beslut om jämkning nedsatts. Även om avskrivning av skatt icke medför, att skattefordringen upphör, bör dock en dylik åtgärd icke vidtagas, förrän alla medel, som kunna anses verksamma för skattens indrivande, försökts samt, därest den skattskyldiges vistelseort är obekant, ingående efterforskningar efter denna företagits. Av dessa skäl föreslås, att avskrivning av kvarstående skatt icke må äga rum, förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning. Då preliminär skatt icke lämpligen bör avskrivas tidigare än den kvarstående skatt, som skattskyldig efter taxering må hava att erlägga, bör avskrivning av den förstnämnda skatten icke äga rum förrän efter utgången av andra uppbördsåret efter det, under vilket denna skatt förfallit till betalning. I det fall, att upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar antagits uppehålla sig, föreslås avskrivning få ske tidigast två år efter det att bevis om dylikt hinder först utfärdats.
285 De i nästföregående stycke föreslagna tidpunkter, före vilka avskrivning av annan skatt än preliminär sådan icke må ske, överensstämma med de av 1936 års uppbördskommitté i motsvarande avseenden förordade. 1 Då jämte arbetstagare arbetsgivare till följd av underlåtenhet att verkställa löneavdrag är ansvarig för den förres skatt, bör icke denna genom avskrivning avföras ur räkenskaperna, förrän det konstaterats, att av anledning, som berättigar till avskrivning, skatten icke kan utfås av någondera. Enligt § 27 uppbördsreglementet skall landsfiskal och magistrat i månaderna augusti och december tredje söckendagen före månadens utgång till landskontoret avlämna balanslängd över alla då oredovisade kronoutskylder. Några motsvarande bestämmelser i fråga om kommunalutskylder finnas icke. Uppbördsberedningen anser, i likhet med 1936 års uppbördskommitté och den genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 januari 1943 inom socialdepartementet tillkallade sakkunnige för utredning rörande bland annat möjligheterna att rationalisera arbetet å landsfiskalskontoren, att det bör vara tillräckligt med en balanslängd årligen. Balanslängden utgör, förutom en förteckning över statsverkets utestående fordringar å skatt (balanslängden kommer enligt förslaget att upptaga både statlig och kommunal skatt), även ett medel att kontrollera, att restindrivningen handhaves på ett tillfredsställande sätt. Utöver den kontroll av indrivningsresultatet, som en årlig balanslängd erbjuder, synes det vara tillräckligt med den granskning av nämnda resultat, vilken verkställes dels av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad kontinuerligt vid mottagandet av redovisning av skatt, dels ock vid de inventeringar, vilka, liksom nu, årligen böra företagas av länsstyrelsen hos utmätningsman på landet och av den lokala skattemyndigheten i stad hos utmätningsman där samt av utmätningsman hos exekutionsbiträde. (Länsstyrelsen bör stundom verkställa inventering även hos utmätningsman i stad med egen uppbördsförvaltning, d. v. s. i stad, där lokal skattemyndighet normalt företager inventering.) Vid inventering hos exekutionsbiträde böra till denne överlämnade restlängder och restlängdsutdrag noggrant granskas och däri införda anteckningar jämföras med motsvarande anteckningar i hos utmätningsmannen förvarade handlingar. Med hänsyn till den på sina håll yppade svårigheten att avlämna balanslängden inom nu föreskriven tid föreslås, alt denna skall insändas före den 15 januari året näst efter det årsslut, som den oredovisade skatten avser.
R e s t i t u t i o n av skatt. I uppbördsreglementet (§ 21), lagen om kommunalstyrelse på landet (74 och 75 §§), lagen om kommunalstyrelse i stad (69 och 70 §§) samt lagen om kommunalstyrelse i Stockholm (59 och 60 §§) finnas bestämmelser om att den, som vunnit nedsättning i eller befrielse från honom påförda utskylder, äger återbekomma vad han för mycket erlagt. 1
SOU 1938: 46, sid. 188, 189.
286 Enligt § 21 uppbördsreglementet har vidare, även om i nästföregående stycke omförmält fall icke är för handen, den, som hos länsstyrelsen visar, att för samma år mera än en pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering erlagts för honom, rätt att av länsstyrelsen återbekomma vad som betalts utöver den högsta avgiftens belopp. Återbetalning av för mycket erlagda kronoutskylder verkställes enligt föreskrift i § 21 uppbördsreglementet av länsstyrelsen. För mycket erlagda kommunalutskylder torde i regel återbetalas på landet av kommunalnämnden och i stad av drätselkammaren. I de ifrågavarande bestämmelserna föreslår uppbördsberedningen den ändringen, att i överensstämmelse med vad som tidigare förordats restitution av all skatt skall ske genom länsstyrelsens försorg. Vad angår preliminär skatt, har tidigare omnämnts, att erlagd sådan skatt, som överstiger den slutliga skatten, skall i början av året näst efter taxeringsåret återbetalas till den skattskyldige. Vinner skattskyldig efter jämkning nedsättning i preliminär skatt, regleras hans fordran på för mycket inbetalt belopp på det sättet, att senare under inkomståret förfallande sådan skatt nedsättes med motsvarande belopp. Vid nedsättning i eller befrielse från preliminär skatt, som skulle medföra restitution därav, erhålles emellertid icke sådan förrän debitering av motsvarande slutliga skatt ägt rum, utom i de fall som omförmälas i 37 § femte och sjätte styckena förslaget till uppbördsförordning enligt alternativ I och III samt 53 § femte och sjätte styckena samma förslag enligt alternativ II. Utöver vad ovan nämnts föreslår uppbördsberedningen dels i visst avseende utvidgning av rätten till restitution av skatt, dels ock i annat avseende begränsning i nämnda rätt. Beredningens förslag grundar sig i denna del på vad tidigare 1936 års uppbördskommitté förordat. I skrivelse den 20 augusti 1924 underställde riksräkenskapsverket Kungl. Maj:t frågan, huruvida restitution skulle kunna äga rum jämväl i de fall, då ämbetsverket vid sin granskning uppmärksammat, att skattebelopp på enskildas bekostnad oriktigt kommit statsverket till godo. Ämbetsverket uttalade därvid som sin åsikt, att det vore med billighet och rättvisa förenligt, att restitution i dylika fall ägde rum. I en vid 1938 års riksdag i andra kammaren framställd interpellation framställde vederbörande interpellant till chefen för finansdepartementet en fråga, huruvida departementschefen hade för avsikt att vidtaga sådana åtgärder, att granskning av de statliga beskattningslängderna kunde omfatta kontroll jämväl däröver, att den skattskyldige icke erlagt högre skattebelopp än som rätteligen bort ske samt att den skattskyldige i de fall, då sådant förhållande konstaterats, bereddes möjlighet att återfå det för mycket erlagda beloppet. Departementschefen anförde i sitt svar å interpellationen bland annat, att antalet fall, där för hög debitering kunnat konstateras, numera vore jämförelsevis ringa och det antal fall, då för högt belopp uttagits, säkerligen än lägre. Huruvida den skattskyldiges besvärsrätt likväl borde kompletteras med
287 ett restitutionsförfarande på statlig myndighets initiativ, vore en ingalunda lättlöst fråga, till vilken departementschefen icke vore beredd att intaga någon bestämd ståndpunkt. Emellertid komme departementschefen att hava sin uppmärksamhet riktad på frågan och, därest möjlighet yppade sig, föreslå åtgärder i det syfte, interpellationen avsåge. 1936 års uppbördskommitté 1 upptog förevarande fråga till behandling och anförde därvid, att den ansåge det vara förenligt med rättvisa och billighet, att därest vid granskning av statsmyndighet befunnes, att utskylder påförts någon felaktigt eller till för högt belopp, vad som erlagts för mycket skulle kunna restitueras till vederbörande utan hinder därav, att tiden för ingivande av besvär över debiteringen vore tilländalupen. Sådan restitution borde utan framställning från den därtill berättigade verkställas av vederbörande länsstyrelse. För sådant ändamål borde det ankomma på riksräkenskapsverket att, om ämbetsverket vid fullgörandet av detsamma åliggande granskning eller eljest inom tre år efter slutet av det uppbördsår, under vilket enligt verkställd debitering utskylder skolat av någon erläggas, funnit anledning förekomma därtill, att utskylderna blivit obehörigen eller till för högt belopp påförda, därom underrätta vederbörande länsstyrelse, som hade att verkställa utredning i ärendet och i förekommande fall utan ansökning kostnadsfritt till den person, varom fråga vore, restituera vad som för mycket erlagts. Då denna riksräkenskapsverkets uppgift måste anses vara allenast sekundär i förhållande till ämbetsverkets uppgift att utöva kontroll å statens inkomster, kunde enligt kommitténs åsikt en sådan ändring icke föranleda, att den ämbetsverket åliggande granskningen av debiteringen utsträcktes utöver vad som hittills varit brukligt eller ur andra synpunkter finge anses lämpligt. Uppbördsberedningen finner det rättvist, att, därest någon påförts skatt obehörigen eller med för högt belopp, rättelse må kunna ske jämväl i den ordning, som 1936 års uppbördskommitté sålunda föreslagit. Länsstyrelsen bör emellertid även av egen drift kunna vidtaga rättelse, då förhållande som nyss sagts föreligger. 1936 års iippbördskommftté 2 fann gällande bestämmelser om restitution av utskylder medföra olägenheter och uttalade, att det måste anses som ett missförhållande, att utskylder, som felaktigt påförts en person i en kommun och blivit där erlagda, på ansökan skulle restitueras, därvid vederbörande tillika skulle åtnjuta ränta, även i sådana fall, då samma person hade att i stället erlägga utskylder — måhända till högre belopp — i annan kommun eller häftade för restförda utskylder. Även om den myndighet, som handlade restitutionsärendet, satte sig i förbindelse med uppbördsmyndigheten för den ort, där vederbörande rätteligen hade att utgöra utskylder, för att säkerställa erläggandet av sistnämnda utskylder — så torde ofta ske utan att någon skyldighet därtill förelåge — kunde det väl tänkas, att de sedermera rätteligen påförda utskylderna icke kunde uttagas hos den skatt1 2
SOU 1938:46, sid. 221, 222. SOU 1938:46, sid. 221 o. ff.
288 skyldige. Enligt kommitténs förmenande borde restitution kunna erhållas allenast om och i den mån den skattskyldige erlagt för mycket med hänsyn tagen till hans vid tiden för restitutionsbeslutet förfallna skatteskulder oavsett var dessa rätteligen skulle infrias. Den skattskyldige borde sålunda endast utfå den del av erlagda beloppet, som överstege det utskyldsbelopp, som h a n i stället rätteligen kunde hava att utgöra å annan ort eller som restförts. Återstoden av det på grund av den undanröjda debiteringen erlagda utskyldsbeloppet borde gottskrivas den skattskyldige till gäldande av de utskylder, som han enligt behörig debitering hade att utgöra. Uppbördsberedningen ansluter sig helt till vad kommittén sålunda anfört och föreslår således enahanda begränsning i rätten till restitution som kommittén förordat. Härutöver föreslår emellertid beredningen, i överensstämmelse med kammarrättens yttrande över vad 1943 års riksdagsrevisorer uttalat angående rätten till ränta vid restitution av utskylder m. ra. — vilket yttrande nedan återgives — att motsvarande begränsning i rätten till restitution av skatt skall ske, då den, som är berättigad återbekomma skatt, vilken debiterats för visst år, i stället skall utgöra skatt, som debiterats eller bort debiteras för tidigare år. Tillämpningen av ifrågavarande kvittningsförfärande kommer att betydligt underlättas därigenom, att enligt uppbördsberedningens förslag såväl debitering som uppbörd av statliga och kommunala utskylder skall ske gemensamt. Kvittningsförfarandet erfordrar, därest fråga är om skilda län, att vederbörande länsstyrelser underrätta varandra om huru mycket den skattskyldige inbetalt i skatt inom vartdera länet. Sådan underrättelse bör lämnas skyndsamt. Enligt förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. äger envar, som efter besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd utskyld eller avgift till stat eller kommun eller från annan allmän utskyld eller avgift, vid återbekommandet av det belopp, han för mycket erlagt, tillika erhålla ränta därå efter fem för hundra om året från och med den dag, beloppet visas vara av honom guldet, till den dag, detsamma åferbekommes, dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit, efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft. Enligt förordningen den 2 april 1937 gäller vad sålunda stadgats ej med avseende å återbetalning av pensionsavgift enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering. Före tillkomsten av 1919 års förordning utgick icke ränta vid restitution. I en vid 1918 års riksdag inom första kammaren väckt motion, nr 97, föreslogs, att de skattskyldiga skulle medgivas anstånd med inbetalning av tvistiga skattebelopp mot ställande av säkerhet för desamma. I sitt utlåtande, nr 49, över motionen yttrade bevillningsutskottet bland annat, att av större betydelse än ränteförlusten kunde det i många fall vara, att den skattskyldige under den långa tid en taxeringstvist genom alla instanser toge i anspråk vore berövad dispositionen av det omtvistade skatte-
289 beloppet. Utskottet ville giva motionärerna rätt däruti, att de olägenheter, som härigenom tillskyndades den skattskyldige och för vilka han icke finge någon gottgörelse, icke vore förenliga med rättvisa och billighet. Om en av motionärerna föreslagen anordning med ställande av säkerhet skulle möta för stora svårigheter, t. ex. med hänsyn till statens eller kommunernas behov av omedelbar tillgång till debiterade skattebelopp eller på grund av risken för i uppskovssyfte väckta skattetvister, torde andra utvägar kunna erbjuda sig. Ett minimum av rättvisa vore skyldighet för vederbörande skattemottagare att gottgöra ränta å belopp, som restituerades. Då förevarande fråga vore föremål för utredning, funne utskottet en framställning i ämnet från riksdagens sida överflödig. Motionen föranledde icke någon riksdagens åtgärd. I en vid 1919 års riksdag framlagd proposition, nr 104, framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet, bland annat, att det svårligen läte sig förnekas, att det förhållandet, att klagomål över taxeringen icke befriade skattskyldig från att i behörig ordning inbetala honom påförda utskylder, vore ägnat att många gånger medföra betydande ekonomiska olägenheter för de skattskyldiga därigenom, att de under avsevärd tid utan att ens erhålla någon ränta måste ligga ute med skattebelopp, som de slutligen förklarades berättigade återfå. Det syntes därför departementschefen bäst överensstämma med rättvisa och billighet, att den, som på grund av ändring i taxeringen ägde återbekomma erlagt utskyldsbelopp, i gengäld för det han under tiden måst ligga ute med detsamma berättigades att erhålla någon ränta därå. Den räntefot, efter vilken sådan räntegottgörelse borde utgå, föreslogs i propositionen skäligen böra bestämmas till fem procent. Bevillningsutskottet erinrade i sitt i anledning av propositionen avgivna betänkande (nr 18), att Kungl. Maj:ts förslag innefattade en lösning av frågan i den snävare form, som utskottet år 1918 betecknat som ett minimum av rättvisa. Då under alla omständigheter förslaget innebure en avsevärd fördel för de skattskyldiga, syntes det böra bifallas. Detta blev även riksdagens beslut. I skrivelse den 9 augusti 1934 till Kungl. Maj:t hemställde överståthållarämbetet, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande att för varje år fastställa den räntefot, efter vilken ränta skulle utgå vid restitution av utskylder och avgifter av nu ifrågavarande slag liksom vid eftergift eller restitution av arvsskatt och skatt för gåva. Det syntes ämbetet, att denna ränta borde stå i nära överensstämmelse med den räntesats, till vilken staten själv hade att verkställa upplåning vid tillfället för räntefotens fastställande. Till stöd för sin uppfattning anförde ämbetet, att det visserligen vore riktigt, att en skattskyldig, som erhölle restitution av utskylder, finge skälig ränta å av honom för mycket erlagda skattebelopp, men att räntefoten därvid icke borde vara så hög, att den skattskyldige bereddes obehörig vinst. En ränta av fem procent vore med dåvarande läge på penningmarknaden enligt ämbetets mening alltför hög. 19—457050.
290 Över överståthållarämbetets framställning avgåvo statskontoret, riksräkenskapsverket och kammarrätten utlåtanden. Statskontoret anförde därvid bland annat, att ämbetsverket i likhet med överståthållarämbetet ansåge, att riksdagens bemyndigande borde inhämtas om rätt för Kungl. Maj:t att bestämma den räntesats, efter vilken ränta å restituerade medel skulle utgå. Härvid borde dock föreskrivas en begränsning uppåt, förslagsvis till fem procent. Statskontoret ifrågasatte emellertid, om det kunde vara lämpligt, att ett dylikt fastställande ägde rum för ett år i sänder. Förhållanden kunde inträffa, som gjorde det önskvärt att med längre eller kortare mellanr u m än ett år vidtaga ändring i nu ifrågavarande avseende. Vid fastställandet av räntan syntes ledning kunna hämtas av vid tidpunkten i fråga utgående ränta å depositionsräkning ävensom av den effektiva räntan å statsobligationer. Riksräkenskapsverket yttrade i huvudsak, att föreskrifter om en räntefot av fem procent stode i överensstämmelse med ett flertal bestämmelser rörande ränteberäkning inom det offentligrättsliga området. I de vid förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fogade, jämväl för förordningen om arvsskatt och skatt för gåva avsedda tabellerna för uträkning av kapitalvärden räknades med en räntefot av fem procent. Även i andra offentligrättsliga författningar räknades med samma räntefot, och på det civilrättsliga området förekomme även enahanda ränteberäkningsnorm. Utginge man från att bestämmelserna om ränta vid restitution av utskylder m. m. tillkommit väsentligen för att bereda skattskyldig skydd mot ränteförlust, ansåge riksräkenskapsverket en räntefot av fem procent väl hög under nuvarande läge å penningmarknaden. Med hänsyn härtill syntes vissa skäl tala för att i förevarande fall räntefoten avvägdes i närmare överensstämmelse med det växlande allmänna ränteläget. Emellertid vore att märka, att för enskilda företagare och andra skattskyldiga den upplåningsränta, dessa måste vidkännas, direkt eller indirekt, för inbetalningar av skatt, torde ligga väsentligt över statslåneräntan. Riksräkenskapsverket ansåge, att det icke läte sig göra att begränsa en lagändring i antydd riktning till att avse allenast de av överståthållarämbetet åsyftade fallen av restitution utan att en sådan ändring borde avse samtliga hithörande bestämmelser å det skatterättsliga området. Vad som kunde befinnas böra gälla för nämnda område, torde kunna antagas äga giltighet även för det offentligrättsliga området i övrigt. Det kunde dessutom ifrågasättas, om icke en ändring av ifrågavarande räntesatser komme att få konsekvenser beträffande jämväl å det privaträttsliga området meddelade bestämmelser av ifrågavarande slag. Härigenom ansåge riksräkenskapsverket, att frågan erhölle en sådan räckvidd, att ett ställningstagande till densamma krävde en utredning av ingående och omfattande beskaffenhet. Riksräkenskapsverket kunde fördenskull ej finna annat än att den av överståthållarämbetet väckta frågan måste prövas i ett vidsträcktare sammanhang, varför ämbetsverket ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till överståthållarämbetets förslag, sådant det förelåge. Kammarrätten anförde i huvudsak, att med hänsyn till fluktuationerna å pen-
291 ningmarknaden syntes önskvärt, att den vid restitution av utskylder m. m. utgående räntan gjordes såtillvida rörlig, att räntefoten bestämdes för ett å r i sänder. Däremot kunde kammarrätten icke instämma i överståthållarämbetets förslag angående räntefotens fastställande. Kammarrätten ansåge det bäst överensstämma med syftet med ifrågavarande stadgande om rätt till ränta, att räntan bestämdes så, att den skattskyldige i regel kunde antagas bekomma full ersättning för den ränteutgift, han själv haft eller skulle hava haft, därest han varit tvungen att genom lån anskaffa medel för betalning av det sedermera återbekomna beloppet. Då räntesatsen för enskilda lån så gott som undantagslöst torde överstiga räntan å statens lån, kunde en restitutionsränta, som utginge allenast med vad staten själv behövde erlägga vid upplåning, icke anses innefatta full gottgörelse. I en vid 1935 års riksdag inom första kammaren väckt motion, nr 3, hemställdes, att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändrad lydelse av förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m., att den som ägde återbekomma dylika utskylder tillika skulle äga erhålla ränta därå efter postsparbankens vid tidpunkten för återbekommandet gällande inlåningsränta. Som motivering för detta förslag anfördes i motionen följande. Vid tiden för tillkomsten av 1919 års förordning hade fem procent ränta i förevarande avseende ansetts skälig. De höga räntesatserna under kristiden förklarade, att man vid den tiden ansett en ränta å fem procent ej vara hög. Utvecklingen sedermera och framförallt de senare årens visade dock, att den som exemplvis genom egen vårdslöshet dubbeltaxerats och erlagt utskylder efter i den ena kommunen oriktigt påförd taxering, varefter han så småningom återfinge dessa, i själva verket gjort en särdeles förmånlig penningplacering. Detta kunde icke hava varit lagstiftarens mening. Det torde vara rättvist, icke minst med hänsyn till kommunernas intresse av frågan, att nu företaga ändring i förordningen med avseende å räntans storlek. Erfarenheten hade visat, att en fixerad räntesats icke vore tillfredsställande. Bättre syntes vara att i detta avseende anknyta till inlåningsräntan vid den tidpunkt, då utskylder av det slag, varom här vore fråga, skulle återbetalas. Och därvid borde postsparbankens inlåningsränta få vara bestämmande, emedan den ej växlade lika ofta som privatbankernas. Bevillningsutskottet anförde (betänkande nr 16) i anledning av motionen, alt syftet med ifrågavarande bestämmelser om rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. hade varit att bereda skattskyldig, vilken åsatts taxering, som sedermera nedsattes, skydd mot ränteförlust. Givet vore, att den skattskyldige icke borde beredas någon vinst i anledning av att han påförts oriktig taxering. Det vore därför önskvärt, att räntefoten i förevarande fall avvägdes så, att densamma så nära som möjligt anslöte sig till det allmänna ränteläget under den tid, tvist angående den skattskyldiges taxering påginge. Att på sätt i motionen föreslagits anknyta räntesatsen till den tidpunkt, då utskylderna skulle återbetalas, syntes icke tillfredsställande liksom ej heller att bestämma räntesatsen efter en medeltalsränta för viss längre tid eller efter den å stats-
292 lån eller andra dylika lån utgående räntan. Även under nuvarande ränteläge torde nämligen inträffa, att skattskyldiga vid förekommande upplåning av medel för gäldande av påförda utskylder finge vidkännas en ränta, som låge väsentligt över räntesatsen i berörda fall. Härtill komme, att en räntefot av fem procent i förevarande fall icke torde kunna anses vara så hög, att densamma kunde uppmuntra de skattskyldiga att fördröja framläggandet av erforderlig utredning i tvister angående taxering för att därigenom söka uppskjuta avgörandet under en längre tid och på detta eller annat sätt söka förskaffa sig obehörig räntevinst. Då dessutom, såsom riksräkenskapsverket framhållit, en räntefot av fem procent fastställts icke blott för ifrågavarande fall utan jämväl för vissa andra fall inom det offentligrättsliga området, syntes skäl tala för att ifrågavarande spörsmål icke såges för sig utan i ett större sammanhang. Med hänsyn härtill och då frågan redan vore föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet hade utskottet icke ansett skäl föreligga att föreslå någon åtgärd i anledning av motionen. Denna avslogs av båda kamrarna. I en motion vid 1938 års riksdag, nr 29 i andra kammaren, hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa skyndsam utredning samt för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas, angående frågan, huruvida skäl förelåge att bibehålla räntegottgörelse vid restitution av skatter och utskylder, samt, om räntegottgörelse ansåges alltjämt böra utgå, angående denna räntegottgörelses bringande i bättre överensstämmelse med nuvarande ränteläge och ett närmare preciserande av bestämmelserna, för vilka fall dylik gottgörelse skulle lämnas. I motionen anfördes bland annat, att förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. hade tillkommit vid en tidpunkt med avsevärt högre ränteläge än vad som för närvarande vore gällande. Det torde dåmera knappast vara befogat att alltjämt bibehålla en räntegottgörelse, som vore ungefär dubbel mot gällande inlåningsränta vid bankerna. Därjämte syntes frågan, huruvida räntegottgörelse överhuvud taget skulle erläggas, böra prövas. För en skattskyldig, som vunne nedsättning i sin taxering och därmed erhölle återbäring av erlagda skattebelopp, innebure redan detta en så betydande favör, att någon ytterligare gottgörelse i ränteavseende knappast kunde anses motiverad. Man borde därjämte taga i betraktande de svårigheter, som ofta yppade sig vid taxering av i synnerhet vissa fastigheter i industri- och vattenkraftsanläggningar, i vilka fall justeringar kunde uppgå till avsevärda belopp. Exempel funnes, där kommuner beträffande just sådana skatteobjekt, utom restitution av betydande skattebelopp, haft att erlägga 10 000 kronor och däröver i räntegottgörelse. Bevillningsutskottet hemställde i utlåtande (nr 9) över motionen, att, enär, enligt vad utskottet inhämtat, det i motionen berörda spörsmålet vore föremål för 1936 års uppbördskommittés närmare övervägande och kommittén beräknades komma att slutföra sitt uppdrag under år 1938, motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Detta blev också riksdagens beslut. 1936 års uppbördskommitté 1 behandlade frågan om restitutionsräntans 1
SOU 1938: 46, sid. 222, 223.
293 storlek och anförde därvid, att en räntefot av fem procent under dåvarande förhållanden å penningmarknaden torde vara alltför hög, om bestämmelserna skulle hava till ändamål allenast att bereda skattskyldig skydd mot ränteförlust. Den effektiva medelräntefoten för statens totala upplåning, d. v. s. för den samlade statsskulden, vore för det dåvarande inemot fyra procent. Medelräntefoten för ett års nyupplåning vore lägre, för budgetåret 1937/1938 3,01 procent. Vid ett fortsatt oförändrat ränteläge komme givetvis även medelräntefoten för den totala upplåningen att nedgå, allt eftersom äldre högprocentiga obligationslån utlöpte och konverterades till då gällande låga räntefot. Emellertid ansåge kommittén, att även andra synpunkter måste beaktas vid bedömandet av vilken räntefot som finge anses skälig i förevarande avseende. Sålunda torde det ej få förbises, att räntegottgörelsen borde utgöra ersättning ej endast för den beräknade ränteförlusten utan även för de kostnader och olägenheter i övrigt, som tillskyndats den skattskyldige genom den felaktiga taxeringen eller debiteringen. Kommittén delade även de synpunkter rörande den principiella räckvidden av räntefotens förändrande, som riksräkenskapsverket framfört i sitt utlåtande över överståthållarämbetets ovanberörda framställning. Då enligt kommitténs förslag den, som eljest vore berättigad återfå utskylder, som debiterats å en ort, men i stället hade att utgöra utskylder, vilka skulle debiteras å annan ort, eller häftade för restförda utskylder, skulle äga återbekomma allenast vad som av det erlagda beloppet överstege det belopp — i förekommande fall jämte indrivningsavgift — vilket han sålunda hade att utgöra, förelåge enligt kommitténs förmenande än mindre anledning att göra ändring i fråga om räntefoten. Om räntefoten bibehölles vid fem procent, skulle hinder icke behöva möta att i fråga om den tid, ränteberäkningen skulle avse, stadga mera schematiska bestämmelser, vilket ur arbetssynpunkt måste anses önskvärt, särskilt med hänsyn till att utskylderna enligt kommitténs förslag kunde förfalla till betalning vid ett flertal terminer. Av ovan anförda, såväl principiella som praktiska skäl hade kommittén funnit sig böra förorda bibehållande av den nuvarande räntefoten. 1937 års riksdagsrevisorer påtalade vissa förhållanden, som hänförde sig till tillämpningen av ovannämnda förordning den 2 maj 1919. Sålunda påvisade revisorerna, hurusom i vissa fall skattskyldig uppburit ränta å restituerade skattebelopp, där den överordnade myndighetens beslut icke inneburit någon ändring av den skattskyldiges taxeringar utan endast att fördelningen av den skattepliktiga inkomsten mellan olika taxeringsdistrikt eller kommuner ändrats. I anledning härav anhöll 1938 års riksdag, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i syfte att åvägabringa ändring i gällande bestämmelser i av revisorerna anmärkta avseenden. Även 1936 års uppbördskommitté fann gällande bestämmelser om rätt till ränta vid restitution av utskylder otillfredsställande i de berörda avseendena. 1943 års riksdagsrevisorer framhöllo, att, såvitt de kunnat finna, 1938 års riksdagsframställning om utredning i ovannämnda avseenden icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
294 Revisorerna påpekade vidare, hurusom ränta jämlikt berörda förordning vid restitution av utskylder enligt ett av regeringsrätten meddelat utslag utgått jämväl då utskylder, vilka erlagts å en ort, i stället till följd av att taxering bort ske å annan ort rätteligen skolat gäldas å sistnämnda ort. I yttrande över vad revisorerna sålunda anmärkt uttalade kammarrätten bland annat, att kammarrätten i likhet med revisorerna funnit gällande bestämmelser om skattskyldigs rätt till ränta vid restitution av utskylder i nu ifrågavarande avseende otillfredsställande och ansett det önskvärt, att sådana anordningar vidtoges, att en skattskyldig icke bereddes vinst i anledning av att han påfördes taxering å oriktig ort. Därest till förekommande härav särskilda författningsbestämmelser komme att meddelas, torde emellertid böra iakttagas, att desamma gjordes så omfattande, att däri inbegrepes även andra, i viss mån likartade fall, då den skattskyldige kunde göra en oberättigad räntevinst. I sådant avseende kunde exempelvis framhållas, att, om kammarrätten undanröjde en taxering för inkomst på den grund, att inkomsten icke influtit under beskattningsåret utan under ett tidigare år, och den skattskyldige i samband därmed åsattes eftertaxering för inkomsten för det år, beskattningen rätteligen bort ske, den skattskyldige enligt nu gällande rättspraxis torde vara berättigad att åtnjuta ränta å hela det utskyldsbelopp, som han erlagt på grund av den sedermera undanröjda taxeringen. Med anledning av revisorernas uttalande anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa översyn av bestämmelserna i ovannämnda förordning den 2 maj 1919. Uppbördsberedningen finner, att rättvisa och billighet kräva, att skattskyldig, som efter besvär över taxering eller över debitering av skatt eller eljest genom beslut av länsstyrelse vinner nedsättning i eller befrielse från slutlig eller tillkommande skatt, vid återbekommande därav tillika erhåller ränta å det återbekomna beloppet. Skall enligt vad som ovan sagts av det belopp, som skattskyldig äger återbekomma, viss del avräknas för gäldande av annan skatt, bör emellertid rättvisligen, såsom av 1936 års uppbördskomrnitté föreslagits, ränta utgå endast å det belopp, som verkligen utfås. Då skattskyldig häftar föl restförd skatt, som icke hänför sig till samma inkomst som den skatt, vilken han äger återbekomma, borde visserligen en jämförelse rätteligen ske mellan den tid, under vilken den förra skatten varit restförd, och den tid, som den skattskyldige varit i avsaknad av det belopp, som han äger återbekomma. Äro nämnda tidsperioder lika långa eller är den förstnämnda tidsperioden längre än den sistnämnda, borde ingen ränta utgå; är den senare tidsperioden längre än den förra, borde ränta utgå för den överskjutande tiden. En dylik beräkning torde emellertid i praktiken i regel sakna större betydelse för de skattskyldiga; däremot komme den att verka imycket betungande för arbetet å länsstyrelserna. Då skattskyldig häftar för restförd skatt, torde därför alltid ränta räknas blott å skillnaden mellan det belopp, som vederbörande äger återbekomma, och det belopp, som är restfört,, jämte därå belöpande restavgift. Vad angår preliminär skatt, anser uppbördsberedningen, att nedsättning
295 i eller befrielse från sådan skatt icke skäligen bör medföra, att ränta utgår å belopp, som för mycket erlagts. Uttages under inkomståret för stor preliminär skatt, har skattskyldig möjlighet att, så snart han erhåller kännedom om att så skett, hos den lokala skattemyndigheten begära jämkning, och beslut i ärendet skall av myndigheten meddelas snarast. Då det sålunda i dylikt fall är fråga blott om en kort tid, varunder skattskyldig kan nödgas undvara visst belopp, bör räntegottgörelse icke utgå, så mycket mera som först efter taxering kan avgöras, huru stor skatt som rätteligen skolat erläggas för inkomståret. Om det sålunda näppeligen torde vara motiverat, att ränta utgår vid nedsättning i eller befrielse från preliminär skatt, som sker under inkomståret (eller i visst fall efter dess utgång), skulle det möjligen kunna göras gällande, att, därest vid den slutliga debiteringen befunnes, att skattskyldig erlagt för stor preliminär skatt, ränta borde utgå å det för mycket erlagda beloppet. Häremot kan invändas, att skattskyldig i regel redan under inkomståret bör kunna beräkna, hur stor den preliminära skatten ungefärligen bör vara, och, om skatten icke överensstämmer med ett sålunda beräknat belopp, begära erforderlig jämkning. Den mindre skillnad, som vid den slutliga debiteringen trots jämkning kan komma att föreligga mellan preliminär och slutlig skatt, ä r med vårt skattesystem oundviklig och bör icke medföra, att ränta beräknas och gottgöres den skattskyldige. Det ifrågavarande uppbördssystemet föreslås skola genomföras lika mycket i de skattskyldigas som i det allmännas intresse, och den ifrågavarande nackdelen torde därför böra bäras av de skattskyldiga utan särskild gottgörelse. Härtill kominer, att uträknandet av ränta i dylika fall skulle medföra en kraftig arbetsbelastning för länsstyrelsen. Vid bedömande av frågan, med vilken procentsats ränta i förekommande fall skall utgå, håller uppbördsberedningen före, att, därest räntegottgörelsen skall anses utgöra enbart ersättning för ränteförlust, räntans höjd bör beräknas med hänsyn tagen till den ränta, som en gäldenär normalt får erlägga till bank vid lån mot annan säkerhet än inteckning i fast egendom. Man torde nämligen böra räkna med — särskilt under tider som de nuvarande med högt skattetryck — att den skattskyldige nödgas upplåna medel för att gälda den för högt beräknade skatten. Ifrågavarande ränta uppgår med nuvarande låga ränteläge till 4 å 5 procent, och man synes våga antaga, att räntan å berörda lån under lång tid framåt icke kommer att mera avsevärt understiga nämnda procentsatser. Anser man i likhet med 1936 års uppbördskommitté — vilket icke får anses omotiverat —, att räntan bör innefatta, förutom ersättning för ränteförlust, jämväl ersättning för de kostnader och olägenheter i övrigt, som tillskyndats den skattskyldige genom den felaktiga taxeringen eller debiteringen, torde en ränta uppgående till fem procent i regel icke kunna betraktas såsom för hög. En ränta av nämnda storlek är enligt åtskilliga andra författningar av både offentligrättslig och civilrättslig natur stadgad såsom norm för ersättning för den förlust, som förorsakas vederbörande därigenom, att han är i avsaknad av ett kapitalbelopp. Då skattskyldig i förevarande avseende icke torde böra försättas i
296 sämre ställning än person, som enligt berörda författningar är berättigad återbekomma visst belopp, finner uppbördsberedningen ränta vid restitution av skatt alltjämt böra utgå efter fem procent. Ytterligare ett skäl för beredningen att förorda bibehållande av den nuvarande räntesatsen är, att beredningen, såsom av det nedan anförda framgår, föreslår, att den tid, under vilken ränta skall utgå, bestämmes på ett mera schematiskt sätt än tidigare; detta är praktiskt nödvändigt med hänsyn till det stora antalet uppbördsterminer. I fråga om den tidpunkt, från vilken ränta skall beräknas, böra följande regler gälla. Nedsättes slutlig eller tillkommande skatt sålunda, att det belopp, vartill skatten nedsatts, understiger vad som under vederbörligt uppbördsår erlagts såsom preliminär skatt, skall ränta utgå dels å skillnaden mellan nämnda belopp och den erlagda preliminärskatten från utgången av berörda uppbördsår, dels ock å den kvarstående eller tillkommande skatt, som för mycket erlagts, från och med den 1 augusti under ett uppbördsår, därest skatten erlagts under förra hälften av samma uppbördsår, samt från och med den 1 februari under ett uppbördsår, därest skatten erlagts under senare hälften av närmast föregående uppbördsår. Har preliminär skatt restförts och erlagts först efter utgången av vederbörligt uppbördsår, räknas ränta å den del av den för mycket erlagda preliminär skatten, som inbetalts efter nämnda uppbördsår, från ingången av den hälft av ett uppbördsår, som inträffar närmast efter det berörda del av skatten erlagts. Beräkningsgrunden är såsom synes schematisk, men en mera detaljerad beräkning torde med hänsyn till antalet uppbördsterminer medföra så stora svårigheter att tillämpa i praktiken, att den icke bör ifrågakomma. Att beträffande preliminär skatt ränta föreslås skola utgå först från utgången av det uppbördsår, under vilket skatten rätteligen skall erläggas, och icke från utgången av vardera hälften av nämnda uppbördsår har sin orsak däri, att det i fall av jämkning — sådana fall torde förekomma i icke ringa utsträckning — föranleder svårigheter att uträkna hur stor del av den för mycket erlagda skatten som faller på den ena och hur stor del som faller på den andra hälften av uppbördsåret. Då räntan föreslås skola utgå med fem procent, torde de skattskyldiga även med det förordade schematiska beräkningssättet få anses i regel tillräckligt gottgjorda för den ränteförlust och olägenhet i övrigt, som förorsakats dem genom att för mycket skatt uttagits. För att undgå det tidsödande arbete, som skulle föranledas av en fördelning å skattetitlar av de i regel obetydliga belopp, vartill ränta vid restitution uppgår, föreslår uppbördsberedningen att statsverket skall svara för all ränta. Härav följer, att ränta bör utgå jämväl å pensionsavgift, vilket icke nu är fallet. Såsom skäl för att ränta icke skulle beräknas å pensionsavgift anfördes vid tillkomsten av ovannämnda förordning den 2 april 1937, att uträkningen av räntan å pensionsavgift, vilken i regel rörde sig om mycket ringa belopp, komme att för länsstyrelserna medföra ett besvär, som icke stode i naturlig proportion till de ekonomiska värden, frågan gällde. Ränteberäkningen skulle därjämte förorsaka en visserligen ej betydande men i alla händelser onödig
297 komplikation i länsstyrelsernas redovisning till pensionsstyrelsen. Med den utformning, som det nu framlagda förslaget om beräkning och redovisning av ränta erhållit, torde de sålunda gjorda invändningarna sakna betydelse. I den nu gällande bestämmelsen om den tidpunkt, intill vilken ränta utgår, föreslås ingen ändring.
F ö r m å n s r ä t t för skatt. Enligt 17 kap. 12 § handelsbalken åtnjutes förmånsrätt för utskylder till kronan, kommunal- och stadsutskylder, av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och skola, skogsaccis samt härads- och landstingsmedel, samtliga dock endast för sista och löpande året, så ock för vad enligt lag om försäkring för olycksfall i arbete statsverket må hava förskjutit på grund av gäldenärens underlåtenhet att erlägga försäkrings- eller tillläggsavgift för sista och löpande året. Kommun eller annan menighet äger enligt 17 kap. 6 § handelsbalken förmånsrätt till betalning ur fast egendom för fastighetsskatt, vilken skall utgå för egendomen och utgöras av den, som innehaft densamma med äganderätt eller ock med fideikommissrätt eller eljest på grund av testamente, därest icke skatten stått inne längre än ett år efter förfallodagen. Samma förmånsrätt, som i nästföregående stycke sägs, åtnjutes för bland annat årliga avbetalnings- och räntebelopp i anledning av avlösning av vissa frälseräntor och dylika belopp å lån från statens avdikningslånefond (13 § lagen den 8 november 1912 om avlösning av vissa frälseräntor, 2 § lagen den 14 maj 1929 om kronans förmånsrätt för avdikningslån). Uppbördsberedningen anser, att i fråga om förmånsrätten för skatt annan ändring icke bör göras än som kan erfordras med hänsyn till det föreslagna uppbördssystemet. Vad angår förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken, kan denna vid det nya uppbördsförfarandet tänkas bestämd på tvenne olika sätt. Å ena sidan kan man härvid intaga den ståndpunkten, att då slutlig skatt, som påföres på grund av taxering, uttages i form av dels preliminär skatt under inkomståret, dels ock kvarstående skatt ungefär två år senare, samma förmånsrätt bör åtnjutas för båda slagen av skatt. Härigenom kommer förmånsrätten, om den såsom nu knytes till taxeringarna för sistförflutna och löpande året, visserligen att sträcka sig längre tillbaka i tiden men icke i realiteten att avse annan skatt än för närvarande är fallet. I fråga om skatt, som utgår preliminärt enligt tabell eller med viss procentsats, skulle förmånsrätten kunna begränsas till att gälla den kvarstående skatten på grund av viss taxering, enär blott erlagd preliminär skatt avräknas från den slutliga skatten och således, om dylik skatt icke betalts, den kvarstående skatten kommer att höjas i motsvarande mån. Vidkommande debiterad preliminär skatt är förhållandet ett annat. Icke erlagd sådan skatt restföres särskilt och hela den debiterade preliminärskatten avräknas från den slutliga skatten.
298 Förmånsrätten kan icke här inskränkas till att avse enbart den kvarstående skatten, ty härigenom skulle det allmänna komma i sämre ställning än för närvarande. Med den sålunda ifrågasatta ordningen skulle emellertid ingen förmånsrätt erhållas för den debiterade preliminära skatt, som förfaller under löpande året. Ej heller skulle förmånsrätt, enligt den tolkning, som givits åt de nuvarande bestämmelserna (jfr Nytt juridiskt arkiv I 1924, s. 576), åtnjutas för annan på grund av eftertaxering påförd skatt än den, som utginge enligt eftertaxering, påförd under löpande året för nästföregående år. Detta kan givetvis icke anses tillfredsställande. Å andra sidan kan förmånsrätten bestämmas så, att den anknytes till den skatt, som förfaller under sistförflutna och löpande uppbördsår. Härvid kommer olika förmånsrätt att åtnjutas för preliminär och motsvarande kvarstående skatt. Den ifrågavarande utformningen av förmånsrättsbestämmelserna kan ur principiell synpunkt synas mindre tillfredsställande; den medför emellertid, att de olägenheter undgås, vilka äro förenade med det förra alternativet. Uppbördsberedningen har funnit sig böra förorda det senare alternativet. Fastighetsskatt, för vilken förmånsrätt åtnjutes enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, uttages icke preliminärt, varför här icke möta samma problem som vid bestämmande av förmånsrätten enligt 17 kap. 12 § handelsbalken. Då nämnda skatt enligt förslaget vanligen torde komma att förfalla till betalning under tolv uppbördsterminer, skulle ett bibehållande av den nuvarande bestämmelsen oförändrad innebära, att förmånsrätten skulle bliva olika för envar tolftedel av skatten. Detta synes mindre tillfredsställande, och uppbördsberedningen föreslår därför — i likhet med 1936 års uppbördskommitté — att förmånsrätt för under ett uppbördsår förfallande fastighetsskatt skall, oberoende av under vilken uppbördstermin densamma förfallit, åtnjutas å dess nuvarande plats i förmånsrättsordningen, därest den icke stått inne längre än ett år efter uppbördsårets utgång. Tidigare har vid skilda tillfällen och från olika håll, bland annat från pensionsstyrelsens sida, framställts krav på att pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering skulle utgå med förmånsrätt framför utskylder och andra allmänna avgifter. 1936 års uppbördskommitté föreslog 1 sådan förmånsrätt för pensionsavgift. Med hänsyn till bestämmelsen i 8 § kungörelsen den 29 januari 1937 angående påföring, debitering, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering, att därest restfört kronoutskyldsbelopp, vari pensionsavgift ingår, endast delvis erlagts vad som erlagts skall i första hand vara pensionsavgift, såvida den betalningsskyldige icke tillkännagivit annan önskan, fann kommittén den föreslagna bättre förmånsrätten för pensionsavgift i förhållande till utskylder i sak icke innebära någon ändring av betydelse. Då pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering har karaktär av försäkringsavgift i så måtto, att beloppet av erlagda avgifter har viss betydelse för bestämmandet av grundpension, kan det vara motiverat, att pensionsavgift 1
SOU 1938: 46, sid. 207, 208.
299 utgår med förmånsrätt framför utskylder och andra allmänna avgifter. Visserligen föreligger enligt 8 § ovannämnda kungörelse i realiteten sådan förmånsrätt, men det synes riktigare, att, då man tydligen velat tillskapa en särskild förmånsrätt för pensionsavgift, i 17 kap. 12 § handelsbalken införes en bestämmelse om dylik förmånsrätt.
Efterkrav och preskription av skatt. För närvarande stadgas i § 29 uppbördsreglementet, att skattskyldig fortfarande är ansvarig för kronoutskylder, som befinnas vara från debitering obehörigen uteslutna eller till för ringa belopp påförda; dock är han, när fråga är om utskylder till kronan, från betalningsskyldighet fri, därest icke krav delgives honom inom tre år efter slutet av det år, under vilket utskylderna skolat erläggas, samt utslag i målet är meddelat inom två år, efter det kravet hos honom anställdes. Genom reservationskrav enligt kungörelsen den 17 december 1920 angående anställande av reservationskrav avbrytes preskription, som nyss nämnts, och ny preskriptionstid börjar löpa från kravets anställande. I fråga om allmän kommunalskatt gäller enligt 74 § lagen om kommunalstyrelse på landet, 69 § lagen om kommunalstyrelse i stad samt 59 § lagen om kommunalstyrelse i Stockholm, att därest kommun vill vinna rättelse av debiteringen på den grund, att sådan underlåtits eller skett till för lågt belopp, framställning härom skall av respektive kommunalnämnden, drätselkammaren eller magistraten eller, i Stockholm, drätselnämnden eller skattedirektören hos överståthållarämbetet ingivas till länsstyrelsen, respektive överståthållarämbetet under kalenderåret näst efter det, då debiteringen ägt rum, respektive vars utskylder debiteringen avser. 1936 års uppbördskommitté 1 fann sig icke böra föreslå någon ändring beträffande den nu bestämda tiden för efterkrav med motivering, att denna finge anses vara tillräcklig för det allmänna att göra sin rätt gällande i fråga om debitering av utskylder. Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke den för efterkrav av utskylder nu föreskrivna tiden, tre år, borde göras lika med preskriptionstiden för utskylder, vilken är fem år. Någon anledning att förorda en dylik ändring torde emellertid av skäl, som uppbördskommittén anfört, icke föreligga. Uppbördsberedningen föreslår därför icke annan ändring i nu gällande bestämmelser, än att den angivna tiden av tre år, som givetvis skall avse samtliga å debetsedel upptagna utskylder och avgifter, skall räknas från utgången av det uppbördsår, under vilket ifrågavarande skatt, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas. Den sålunda bestämda preskriptionstiden bör, i likhet med vad nu gäller, kunna avbrytas genom reservationskrav. Enligt förordningen den 30 april 1943 om preskription av utskylder m. m. må sådana till stat eller kommun utgående utskylder och andra medel, som 1
SOU 1938: 46, sid. 211, 212.
300 avses i 1 § restindrivningsförordningen under a) och b) (utskylder och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt särskilda stadganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden, ävensom kommunalutskylder och sådana medel, vilka uppbäras och redovisas lika med kommunalutskylder), icke uttagas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket någon del av utskylderna eller medlen enligt verkställd debitering senast skolat erläggas. Uppbördsberedningen finner icke skäl föreslå annan ändring i nu gällande stadgande om preskription av skatt, än att preskriptionstiden räknas från utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas. Liksom nu är fallet bör preskriptionen icke kunna avbrytas. De avgifter, som föreslås utmönstrade från den allmänna uppbörden, synas i efterkravs- och preskriptionshänseende böra likställas med vanliga fordringar, för vilka i nämnda avseenden gälla bestämmelserna i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.
Särskilda b e s t ä m m e l s e r o m straff och a n n a n påföljd s a m t b e s v ä r ö v e r m y n d i g h e t s beslut m. m. Då arbetsgivares verkställande av löneavdrag utgör en betydelsefull del av uppbördsförfarandet, bör givetvis det allmänna äga med lämplig påföljd ingripa mot den arbetsgivare, som icke vederbörligen fullgör nämnda skyldighet. Dylik påföljd bör enligt uppbördsberedningens mening bestå däri, att arbetsgivare, vilken, ehuru han är skyldig göra löneavdrag, utan skälig anledning underlåter att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, blir, jämte den skattskyldige, ansvarig för skatt, som löneavdraget skolat avse, till belopp, som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Såsom exempel på ett fall, då arbetsgivaren får anses hava skälig anledning att icke verkställa löneavdrag, kan nämnas, att han med hänsyn till de föreliggande omständigheterna har rimlig orsak att betrakta den, till vilken ersättning för utfört arbete utbetalas, såsom egen företagare. Förefinnes hos arbetsgivaren någon tvekan om skyldigheten att verkställa löneavavdrag, bör han emellertid alltid vända sig till den lokala skattemyndigheten för att erhålla besked om huruvida sådan skyldighet föreligger eller icke. Har arbetstagaren blivit restförd för skatt, vilken helt eller delvis skolat gäldas med lönebelopp, som arbetsgivaren utan skälig anledning underlåtit att innehålla, skall utmätningsman eller exekutionsbiträde anmana arbetstagaren att inbetala den restförda skatten. Inbetalar icke denne omedelbart eller inom tid, som i anmaningen bestämts, den restförda skatten eller så stor del därav, som motsvarar ovannämnda lönebelopp, föreslås berörda del skola kunna uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning, som gäller för indrivning av skatt; arbetsgivaren är därvid skyldig att gälda full restavgift å beloppet.
301 Är fråga om preliminär skatt, vilken utgår enligt tabell eller med viss procentsats, har tidigare omnämnts, att lokal skattemyndighet skall förordna, att ogulden sådan skatt skall uttagas genom löneavdrag. Har icke arbetstagaren sålunda gäldat skatten inom tid, som i förordnandet bestämts, eller senare efter anmaning, skall skatten jämte full restavgift uttagas hos den arbetsgivare, som enligt vad ovan sagts är ansvarig för densamma. Skulle arbetsgivaren vid uttagande av skatt hos honom i den ordning ovan sagts bestrida skyldighet att svara för skatten med påstående, att han icke varit skyldig verkställa löneavdrag eller verkställa dylikt avdrag med belopp, motsvarande skatten, bör utmätningsmannen av lokal skattemyndighet i orten inhämta beslut, huruvida arbetsgivaren är »ansvarig för skatten. Finner n ä m n d a myndighet dylikt ansvar icke åvila arbetsgivaren, må skatten icke ultagas hos denne. Besvärar sig arbetsgivaren hos länsstyrelsen över myndighetens beslut, varigenom han förklarats vara ansvarig för skatten, böra besvären icke hindra skattens uttagande hos honom. Bifallas besvären, bör arbetsgivaren äga återbekomma, vad han utgivit, jämte fem procent ränta. Har arbetsgivare på grund av underlåtenhet att vederbörligen göra löneavdrag måst utgiva arbetstagares skatt, äger han söka beloppet åter av denne. Den erlagda restavgiften bör emellertid stanna å arbetsgivaren, alldenstund det är hans underlåtenhet att verkställa löneavdrag, som föranlett, att skatten icke erlagts inom föreskriven tid. Arbetstagaren bör emellertid i sin tur vara skyldig att, då beloppet hos honom uttages, gälda full restavgift därå. Beror arbetsgivares underlåtenhet att vederbörligen verkställa löneavdrag på uppenbar tredska, bör länsstyrelsen äga förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. Han bör därjämte kunna straffas med dagsböter, med hänsyn till försummelsens svårighetsgrad icke understigande trettio. Arbetsgivare har att inbetala genom löneavdrag innehållna belopp före vederbörlig uppbördstermins utgång eller i de fall, då innehållet belopp för viss arbetstagare icke förslår att gälda under uppbördsterminen förfallande skatt och denne härvid äger erlägga felande belopp senast den 15 i den månad, varunder uppbördsterminen infaller, skyndsamt efter sistnämnda tidpunkt. Inbetalar icke arbetsgivaren innehållet belopp inom sålunda föreskriven tid, föreslås beloppet skola kunna hos honom uttagas i samma ordning, som stadgats i fråga om indrivning av skatt; det åligger därvid arbetsgivaren att gälda full restavgift. Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, bör, för att möjliggöra kontroll å att löneavdrag vederbörligen sker, hava sin bokföring så ordnad, att därav framgå löntagares namn, utbetald lön och löneavdragets belopp. Han bör vidare vara skyldig att efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för nyssnämnda kontroll. På sätt närmare framgår av 81 och 83 §§ i den föreslagna uppbördsförordningen enligt alternativ I samt motsvarande paragrafer i samma förordning enligt alternativ II och III föreslår uppbördsberedningen straff i form av dags-
302 böter, vid uppsåtligt brott bestämda till minst trettio, för den, som genom oriktig uppgift söker åstadkomma, att löneavdrag icke vederbörligen verkställes eller att eljest preliminär skatt icke utgår med belopp, som rätteligen skall utgöras. Den, som mot bättre vetande medverkar till att arbetsgivare underlåter att vederbörligen fullgöra skyldighet att verkställa löneavdrag, föreslås skola straffas på enahanda sätt. Bokföringsskyldig arbetsgivare, som icke fullgör skyldighet att hava sin bokföring ordnad på sätt ovan sagts, föreslås skola straffas med böter, högst trehundra kronor. Underlåter sådan arbetsgivare av uppenbar tredska att fullgöra nyssnämnda åliggande eller att tillhandahålla sin bokföring för kontroll å verkställandet av löneavdrag, föreslås länsstyrelsen skola äga förelägga den försumlige lämpligt vite. Därest någon förmenar, att skatt blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt r u m vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han enligt gällande bestämmelser söka rättelse genom besvär hos vederbörande länsstyrelse inom natt och år efter det skatten blivit honom avfordrad. Uppbördsberedningen anser, att rättelse av sådan felaktighet, såvitt angår slutlig eller tillkommande skatt, enklast sökes direkt hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. (Dylik rättelse i fråga om preliminär skatt hänföres till jämkning.) Skulle denna myndighet anse sig förhindrad att företaga den begärda rättelsen, har den skattskyldige, om han vidhåller sitt yrkande om rättelse, att besvära sig hos länsstyrelsen. Besvär över lokal skattemyndighets beslut böra få anföras hos länsstyrelsen. Liksom för närvarande bör klagan få föras över länsstyrelsens beslut hos kammarrätten och över dennas utslag hos Kungl. Maj:t. Rätt till besvär över länsstyrelsens beslut, som angå preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, jämkning av sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med inbetalning av skatt, torde dock icke vara erforderlig med hänsyn till arten av ifrågavarande ärenden och till behovet att snabbt erhålla ett slutligt avgörande. Enligt alternativ III skall dock i fall, som avses i 3 § första eller andra stycket tilläggsförordningen enligt nämnda alternativ, klagan få föras över länsstyrelsens beslut rörande verkställande av löneavdrag. Enligt 12 § restindrivningsförordningen äger den utmätningsman, inom vilkens distrikt krono- eller kommunalutskylder uttagits, åtnjuta ersättning för indrivningen med stadgad indrivningsavgift. Har utmätningsman för indrivningen anlitat exekutionsbiträde, må dock denne uppbära hälften av indrivningsavgiften för medel, med vilkas indrivande han sålunda tagit befattning. H a r indrivningen ankommit på landsfiskal, skall på landsfiskalen belöpande avgift tillfalla statsverket samt redovisas till länsstyrelsen på sätt riksräkenskapsverket bestämmer. Där i stad finnas meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av sådan avgift, skola dessa föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas. 1936 års uppbördskommitté 1 föreslog, att indrivningsavgiften helt skulle 1
SOU 1938: 46, sid. 232 o. ff.
303 tillfalla det exekutionsbiträde, som verkställt indrivning av skatt, eller, om indrivningen skett genom utmätningsmans försorg, det exekutionsbiträde, som normalt skulle hava anlitats för indrivningen. Den omständigheten, att utmätningsmannen i undantagsfall själv komme att verkställa indrivningen, borde enligt kommitténs mening icke föranleda, att indrivningsavgiften eller andel däri tillades denne. Då indrivningsavgiften i vissa fall kunde uppgå till jämförelsevis höga belopp, kunde det emellertid icke anses skäligt, att densamma alltid oavkortad tillfölle vederbörande exekutionsbiträde. Maximering borde därför ske av det belopp, som skulle tillfalla exekutionsbiträdet sålunda, att belopp om högst femtio kronor tillfölle exekutionsbiträdet samt överskjutande belopp statsverket. Där för stad eller annan ort funnes meddelade särskilda föreskrifter angående dispositionen av indrivningsavgift, skulle dessa föreskrifter dock fortfarande tillämpas med den jämkning, som kunde föranledas av den av kommittén föreslagna sammanslagningen av krono- och kommunaluppbörderna. Uppbördsberedningen finner, i motsats till 1936 års uppbördskommitté, icke anledning föreligga att föreslå annan fördelning av restavgiften mellan utmätningsman (statsverket) och exekutionsbiträde än som för närvarande gäller. Vad angår beloppet av den restavgift, som bör tillfalla exekutionsbiträde, finner uppbördsberedningen, i likhet med 1936 års uppbördskommitté, att restavgift, överstigande visst belopp, icke bör tillfalla exekutionsbiträde utan statsverket. Detsamma bör gälla beträffande annan utmätningsman än landsfiskal. Emellertid anser beredningen, att restavgift allenast i den mån densamma i sin helhet överstiger etthundra kronor bör tillfalla statsverket. Beredningens förslag överensstämmer härutinnan med de bestämmelser om statsverkels andel i indrivningsavgift, vilka återfinnas i 19 § kungörelsen den 4 februari 1944 (nr 32) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 13 december 1940 om allmän omsättningsskatt samt 16 § kungörelsen den 22 juni 1944 (nr 483) med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 26 maj 1944 om krigskonjunkturskatt för år 1944. I annat avseende än nyss nämnts böra de särskilda föreskrifter, som för stad, med eller utan magistrat, må finnas meddelade rörande dispositionen av restavgift (indrivningsavgift), fortfarande tills vidare lända till efterrättelse. Genom dylika föreskrifter kan vara bestämt, att restavgiften helt eller delvis skall ingå till stadens (kommunens) kassa eller att annan fördelning av restavgiften mellan utmätningsmannen och exekutionsbiträde än ovan sagts skall tillämpas. Statsverket tillkommande restavgift bör redovisas till länsstyrelsen på sätt riksräkenskapsverket bestämmer. För närvarande gäller enligt 12 § restindrivningsförordningen, att indrivningsavgift och annan ersättning, varom i nämnda paragraf är fråga, äger den, som verkställer indrivningen, uttaga endast i sammanhang med de medel, för vilkas indrivning ersättningen utgår. Vad särskilt indrivningsavgiften angår, har detta medfört, att i de fall, då skattskyldig inbetalt restfört utskyldsbelopp i dess helhet utan att tillika gälda därå belöpande indriv-
304 ningsavgift, beloppet likväl icke kunnat helt redovisas såsom utskylder, alldenstund viss del därav måst avgå för att täcka vederbörlig indrivningsavgift; redovisas hela det inbetalda beloppet såsom utskylder, kan nämligen icke därefter indrivningsavgiften särskilt uttagas. Då det nämnda förfarandet ur redovisningssynpunkt icke kan anses tillfredsställande, föreslår beredningen, att restavgift och annan i nämnda paragraf omförmäld ersättning må uttagas även utan samband med uttagandet av den skatt för vars indrivning ersättning utgår. Övergångsbestämmelser. Det nya uppbördsförfarandet föreslås skola börja tillämpas den 1 januari 1947. Redan under senare halvåret 1946 måste emellertid företagas debitering eller andra åtgärder för bestämmande av preliminär skatt för år 1947. De bestämmelser, som angå ifrågavarande förberedande åtgärder, böra därför träda i kraft redan tidigare, lämpligen icke senare än den 1 juli 1946. Vid sistnämnda tidpunkt måste även föreslagna nya tjänster vara tillsatta samt erforderliga lokalutrymmen och kontorsutensilier vara anskaffade. Under åren 1947 och 1948 kommer att uttagas dels enligt de nya bestämmelserna preliminär skatt för inkomst och förmögenhet, som hänföra sig till dessa år, dels ock enligt de äldre bestämmelserna skatt för inkomst och förmögenhet, som påförts på grund av 1946 och 1947 års taxeringar och hänföra sig till åren 1945 och 1946 eller motsvarande räkenskapsår. Vid sådant förhållande skulle de skattskyldiga under åren 1947 och 1948 drabbas av »dubbel» skatt, vilken flertalet skattskyldiga med nuvarande höga skattetryck icke torde kunna bära. För att lindra övergången till det nya systemet för de skattskyldiga skulle kunna tänkas, att det bestämdes, att de äldre skatterna finge erläggas under t. ex. en femårsperiod. Även därest man förfore så, skulle dock de skattskyldiga drabbas av en alltför tung skattebörda. Det har därför synts uppbördsberedningen oundvikligt, att äldre skatter för inkomst och förmögenhet, som förfalla till betalning efter den 1 januari 1947, efterskänkas. Liknande förslag framlades av Sandström och Laurin. Enligt gällande bestämmelser om skattebefrielse för dödsbo sker visst efterskänkande av utskylder redan nu. De föreslagna bestämmelserna innebära i stort sett, att efterskänkandet i stället flyttas tillbaka till åren 1947 och 1948. Då efter det nya uppbördssystemets genomförande under sistnämnda båda år lika stora skattebelopp torde kunna beräknas inflyta, som skulle hava skett enligt den äldre ordningen, torde efterskänkandet för det allmänna verka föga kännbart, i det att de skattebelopp, som verkligen förloras, fördelas å en lång följd av år och för övrigt i huvudsak torde uppvägas av skatter, som erläggas av nytillträdande skattskyldiga. De skatter, som föreslås skola efterskänkas, utgöras i första hand av de skatter för inkomst och förmögenhet, vilka påföras på grund av 1946 års taxering och förfalla till betalning efter den 1 januari 1947, d. v. s. dels statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstings-
305 medel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt nu gällande bestämmelser skolat erläggas vid uppbördsterminen eller uppbördsstämman i april—maj månader 1947, dels ock värnskatt, därest sådan då utgår, och allmän kommunalskatt, vilka enligt nuvarande bestämmelser skola gäldas under år 1947. Vidare komma i fråga nyssnämnda skatter, vilka påföras på grund av 1947 års taxering och avse inkomst och förmögenhet; då dessa i sin helhet förfalla efter den 1 januari 1947, böra de helt efterskänkas. Höjas 1946 eller 1947 års taxeringar genom senare beslut av prövningsnämnd, kammarrätten eller Kungl. Maj:t bör den tillkommande skatt, som på grund av beslutet påföres för inkomst eller förmögenhet jämväl efterskänkas, såvida icke fråga är om sådana kronoutskylder på grund av 1946 års taxeringar, vilka rätteligen skulle hava erlagts vid uppbördsterminen eller uppbördsstämman i november sistnämnda år. Skulle nämnda taxeringar genom dylikt beslut nedsättas, bör restitution icke medgivas för skatt för inkomst eller förmögenhet, därest icke fråga är om kronoutskylder som nyss sagts. Att icke fastighetsskatten efterskänkes, beror därpå, att denna skatt icke föreslås skola uttagas preliminärt. Av de avgifter, som nu erläggas i samband med kronouppbörden, är det endast annuiteter å avdikningslån, vilka under viss förutsättning förfalla med hälften vid vardera av de båda uppbördsterminerna eller uppbördsstämmorna. Såsom förut omnämnts, föreslås, att ifrågavarande annuiteter icke längre skola uppbäras i samband med den allmänna uppbörden. De annuiteter, som debiteras på hösten 1946, böra därför i sin helhet gäldas vid den uppbördstermin eller uppbördsstämma, som infaller i november 1946. I regel torde beloppet av annuiteterna icke vara så stort, att det föreslagna förfaringssättet kommer att vålla de skattskyldiga kännbar olägenhet. Av den fastighetsskatt, som påföres på grund av 1946 års taxering och enligt gällande bestämmelser upptages å kronodebetsedel, förfaller enligt samma bestämmelser hälften vid vardera av de båda uppbördsterminerna eller uppbördsstämmorna. Rätteligen skulle väl vid övergången förfaras så, att halva fastighetsskatten förfölle vid uppbörden i november 1946 och andra hälften fördelades å de tolv uppbördsterminema under uppbördsåret 1947 eller, med hänsyn tili skattens storlek, å vissa av dem. Då den fastighetsskatt, som för närvarande upptages å kommunaldebetsedeln, enligt förslaget skall erläggas under uppbördsåret 1947, synes det emellertid mest ändamålsenligt att låta hela den fastighetsskatt för år 1946, som nu upptages å kronodebetsedel, inbetalas under nämnda uppbördsår. För inkomst och förmögenhet påföres icke slutlig skatt på grund av 1947 års taxering utan först på grund av 1948 års taxering; preliminär skatt för inkomst och förmögenhet, hänförande sig till å r 1947, avräknas nämligen först vid 1948 års taxering. Skatt, som icke uttages preliminärt, påföres däremot enligt 1947 års taxering för att erläggas under uppbördsåret 1948; sålunda debiteras fastighetsskatt, skogsaccis, skogsvårdsavgift och olycksfallsförsäkringsavgift. Ehuru pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering 20—457050.
306 utgöres preliminärt, bör dock, med hänsyn till att skattskyldig erlägger sådan avgift endast under vissa levnadsår och grundpensionen beräknas bland annat i förhållande till beloppet av erlagda avgifter, pensionsavgift inbetalas jämväl på grund av 1947 års taxering; den under uppbördsåret 1947 uttagna pensionsavgiften utgör ju endast förskott å den avgift, som påföres på grund av 1948 års taxering. Såsom förut omförmälts utgår, då preliminär skatt uttages enligt tabell eller med viss procentsats, icke preliminär skatt å all inkomst av tjänst, t. ex. icke å bisysslor, eller å inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, ej heller, då inkomst av tjänst åtnjutes, å inkomst av annan förvärvskälla (med undantag av tillfällig förvärvsverksamhet), därest den senare inkomsten är mindre betydande i förhållande till den sammanlagda inkomsten; i de nämnda fallen utgår icke heller preliminär skatt för förmögenhet. Rätteligen borde därför på grund av 1946 och 1947 års taxeringar skatt erläggas för nyssnämnda icke preliminärbeskattade inkomst och förmögenhet. För att så skulle kunna ske, skulle erfordras anteckning i inkomstlängden för nämnda å r om inkomst av tjänst, som icke skulle preliminärbeskattas, samt om inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; härutöver skulle krävas ett synnerligen besvärligt och tidsödande uträkningsarbete, varför tillfällig personalförstärkning komme att behövas. Då ifrågavarande inkomst och förmögenhet därjämte i regel uppgå till relativt obetydliga belopp, har uppbördsberedningen icke ansett sig böra föreslå särskilda åtgärder för att dessa skola beskattas under åren 1947 och 1948. Då sålunda skatt för inkomst och förmögenhet på grund av 1946 och 1947 års taxeringar föreslås skola efterskänkas, kan det befaras, att vissa skattskyldiga, som därtill hava möjlighet, komma att förlägga en särskilt stor inkomst till båda eller något av åren 1945 och 1946 eller motsvarande räkenskapsår. För att förhindra, att skattskyldig på så sätt undandrager sig skatt, föreslår uppbördsberedningen, att för inkomst och förmögenhet, hänförliga till åren 1947 och 1948, icke skall erläggas lägre skatt, än som skulle hava utgått på grund av 1946, respektive 1947 års taxeringar, sådana dessa slutligen bestämts. Denna regel är utformad olika enligt alternativ I och III, å ena, samt alternativ II, å andra sidan. Preliminär skatt utgår enligt alternativ I städse och enligt alternativ III under övergångsåren beträffande alla förvärvskällor på grund av debitering, dock skall enligt sistnämnda alternativ preliminärskatten för inkomst, som sjöman uppbär i sin tjänst, även under berörda år beräknas enligt skattetabell eller med viss procentsats, i följd varav för sjöman skola tillämpas de övergångsbestämmelser, som föreslås enligt alternativ II. I det i nästföregående stycke angivna fallet påföres preliminär skatt, som skall erläggas under uppbördsåret 1947, på grundval av 1946 års taxering och sådan skatt, som skall erläggas under uppbördsåret 1948, på grundval av 1947 års taxering. Debitering av nyssnämnda preliminära skatt kan icke enligt preliminär taxering ske till lägre belopp än nu sagts, ej heller kan senare jämkning nedåt i den påförda preliminärskatten erhållas, såvida icke 1946 och 1947
307 års taxeringar ändras i högre instans. Överstiger den sålunda beräknade preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, skall skattskyldig icke tillgodoräknas det överskjutande beloppet och sålunda ej heller erhålla restitution, om detsamma erlagts. I fråga om inkomst av tjänst, vara löneavdrag för preliminärt debiterad skatt verkställes, bör emellertid en särskild anordning få vidtagas i det fall, att inkomsten under något av åren 1947 och 1948 så väsentligt understiger den inkomst, som legat till grund för 1946, respektive 1947 års taxering, att skattskyldig efter verkställandet av löneavdrag komme att sakna vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag. I dylikt fall bör lokal skattemyndighet på ansökan av den skattskyldige förordna om sådan nedsättning av löneavdraget, som må föranledas av de föreliggande omständigheterna; ett belopp, motsvarande det nedsatta skattebeloppet, skall tillika restföras för vidtagande av indrivningsåtgärd, så snart så kan ske. Enligt alternativ II kan preliminär skatt enligt tabell eller med viss procentsats uttagas endast i förhållande till den inkomst, som verkligen uppbäres under åren 1947 och 1948. Hänsyn till den högre inkomst, som legat till grund för 1946 och 1947 års taxeringar, kan tagas endast på det sättet, att därest taxerat belopp, taxerad inkomst eller beskattningsbar förmögenhet vid sistnämnda taxeringar överstiger motsvarande belopp, inkomst eller förmögenhet vid 1948, respektive 1949 års taxering slutlig skatt, som skulle hava utgått i förhållande till 1948 års taxering, i stället skall utgöras med hänsyn till 1946 års taxering och slutlig skatt, som skulle hava utgått i förhållande till 1949 års taxering, i stället skall utgöras med hänsyn till 1947 års taxering. I fråga om preliminär skatt, som utgår efter debitering, kunde visserligen samma förfarande användas som vid alternativ I och III, men detta skulle medföra, att ett blandat system med därav följande olägenheter finge tillämpas. Då preliminär skatt i det övervägande antalet fall kommer att utgöras enligt tabell eller efter viss procentsats, synes det förstnämnda förfarandet enhetligt böra användas beträffande all preliminär skatt. Härigenom kommer skatt, som belöper på den högre inkomsten vid 1946 och 1947 års taxeringar, att uttagas två år senare vid alternativ II än vid alternativ I och III. Detta innebär givetvis en olägenhet, som emellertid icke på något sätt bör överdrivas. Endast om en utpräglad depression sätter in under åren 1949 och 1950 med åtföljande allmän inkomstminskning torde denna olägenhet bliva märkbar. Det kunde möjligen ifrågasättas, att man för att undvika denna tänkbara olägenhet skulle liksom vid alternativ III under övergångsåren uttaga preliminär skatt enligt debitering. Det har emellertid synts uppbördsberedningen mindre ändamålsenligt, att under övergångsåren tillämpa ett system för beräkning av preliminär skatt för att därefter övergå till ett annat. Det bör framhållas, att då jämförelsen mellan 1945 och 1946 års inkomster, å ena, samt 1947, respektive 1948 års inkomst, å andra sidan, avser taxerat belopp eller taxerad inkomst skattskyldig vid taxeringarna äger åtnjuta ortsavdrag i vanlig ordning.
308 Från den ovan angivna spärregeln bör emellertid ett undantag gälla vid samtliga alternativ, nämligen i fråga om skattskyldig, som avgått från tjänst till följd av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete och på grund därav lidit inkomstminskning; detsamma bör gälla beträffande skattskyldig, som avlidit och vilkens dödsbo till följd därav erhållit minskad inkomst. Uppbördsberedningen föreslår sålunda enligt alternativ I och III, att därest uti ifrågavarande fall den vid 1948 eller 1949 års taxering uppskattade inkomsten med sannolikhet kan antagas komma att understiga motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering med minst en femtedel, dock minst sexhundra kronor, vederbörande lokala skattemyndighet skall efter ansökan av den skattskyldige bestämma den preliminära skatten, som skall erläggas under uppbördsåret 1947 eller 1948 enligt den lägre inkomsten. Vid debiteringen av slutlig skatt på grund av 1948 eller 1949 års taxeringar skall skattskyldig gottskrivas preliminär skatt i vanlig ordning och, därest den erlagda preliminära skatten överstiger den slutliga, erhålla restitution. Vid alternativ II skall, därest den uppskattade inkomsten vid 1948 eller 1949 års taxering understigit motsvarande inkomst vid 1946, respektive 1947 års taxering på sätt ovan sagts, lokal skattemyndighet efter ansökan av skattskyldig besluta, att slutlig skatt för år 1948 eller 1949 skall utgå enligt det taxerade belopp, den taxerade inkomst och den beskattningsbara förmögenhet, som bestämts med hänsyn till den lägre inkomsten. Då beslut, som här avses, innebär ett avgörande rörande slutlig skatt, bör skattskyldig äga föra klagan även hos kammarrätten och Kungl. Maj:t. En liknande bestämmelse som den i nästföregående stycke omförmälda kunde synas böra gälla även i fråga om annan skattskyldig än löntagare, därest sådan skattskyldig på grund av ålder eller stadigvarande oförmåga till arbete slutat med sin förvärvsverksamhet. Med hänsyn till de svårigheter, som utan tvivel skulle uppkomma vid tillämpningen av en sådan regel beträffande rörelseidkare m. fl. näringsidkare, har uppbördsberedningen ansett sig böra föreslå, att densamma begränsas till att avse löntagare. Däremot gäller ifrågavarande bestämmelse, såvitt angår skattskyldig, som avlidit, även annan skattskyldig än löntagare. Primärkommun (borgerlig eller kyrklig), landsting och tingslag tilldelas under åren 1947 och 1948 skattemedel på samma sätt som sker senare under det nya systemets tillämpning. För nämnda år utbetalas sålunda till vederbörande kommunala samfällighet vad denna på hösten 1946, respektive 1947 beslutat utdebitera för påföljande år. Med hänsyn härtill böra landstingsmedel och tingshusmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller stämman för uppbörd av 1946 års kronoutskylder, tillfalla statsverket, i den m å n de inflyta.
9 KAP.
Särskilda skattefrågor, som äga samband med det föreslagna ändrade uppbördsförfarandet. A v d r a g för pensionsavgift enligt 1 § lagen o m f o l k p e n s i o n e r i n g s a m t skatteplikt för folkpension. För att ernå, att den preliminära skatten så nära som möjligt överensstämmer med den slutliga, är det av vikt — i synnerhet då preliminärskatten beräknas med ledning av skattetabell eller med viss procentsats — att man har att räkna med så få avdrag som möjligt från bruttoinkomsten. Sandström föreslog, såsom tidigare omnämnts, begränsningar bland annat i rätten till allmänna avdrag vid taxering. Förslaget mötte i denna del i regel kritik, enär det ansågs icke stå i överensstämmelse med principen om skatt efter förmåga. Förslaget att borttaga rätten till avdrag för folkpensionsavgift mötte däremot allmänt ingen gensaga, alldenstund folkpension samtidigt föreslogs icke skola beskattas. Då det med hänsyn till det föreslagna uppbördsförfarandet skulle vara fördelaktigt, att avdrag för avgift enligt lagen om folkpensionering icke medgåves vid taxering, föreslår uppbördsberedningen, att den nu enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen och 4 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenshetsskatt medgivna rätten till dylikt avdrag avskaffas. För att skattskyldig genom den förlorade avdragsrätten icke skall komma i sämre ställning, föreslår beredningen samtidigt, att folkpension enligt 6 § lagen om folkpensionering hänföres till icke skattepliktig inkomst. Skulle förslaget i nu berörda del icke anses böra genomföras, böra i stället i de i skattetabellerna angivna skattebeloppen inräknas mot förekommande inkomstbelopp svarande avdrag för folkpensionsavgift.
A v d r a g för a l l m ä n n a s k a t t e r till k o m m u n e l l e r a n n a n k o m m u n a l samfällighet v i d t a x e r i n g till statlig i n k o m s t - o c h förmögenhetsskatt. Enligt 4 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt får vid taxering till sådan skatt avdrag ske för allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här i riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.
310 I överensstämmelse härmed finnes i 2 § samma förordning stadgat, att till skattepliktig inkomst skall hänföras vad som tillflutit den skattskyldige genom restitution av allmänna skatter, för vilka avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar. Ovannämnda bestämmelse om rätt till avdrag för skatter kan icke bibehållas oförändrad vid genomförandet av det av beredningen föreslagna uppbördsförfarandet. Både för den skattskyldige och för beskattningsmyndigheterna föreligga betydande svårigheter att avgöra, med vilket belopp kommunala utskylder ingå i den preliminära och kvarstående skatt, som erlägges under beskattningsåret. Att utsträcka avdragsrätten till samtliga erlagda skatter torde vara uteslutet. Sandström 1 föreslog, att bestämmelsen om rätt till avdrag för kommunala utskylder skulle slopas. Förslaget härom mötte emellertid stark kritik i de över Sandströms förslag avgivna yttrandena. Uppbördsberedningen har därför icke ansett sig böra förorda, att berörda avdrag skall avskaffas. Skall dylikt avdrag fortfarande medgivas, måste det emellertid beräknas annorlunda än vad nu är fallet. Härvid synes detsamma lämpligen kunna avse utskylder till kommun eller annan kommunal samfällighet, som under beskattningsåret påförts skattskyldig, oberoende av om och när dessa utskylder erlagts. Med hänsyn till det förbättrade uppbördsresultat, som det föreslagna uppbördssystemet kan förväntas medföra, torde debiterad skatt i regel jämväl komma att i sin helhet erläggas. Den föreslagna anordningen synes därför icke vara ägnad att ingiva större betänkligheter ur den synpunkten, att de skattskyldiga därigenom skulle medgivas för stort avdrag för utskylder. Beredningen vill erinra om att en sådan utväg föreslagits av Laurin. 2 I överensstämmelse härmed föreslår beredningen sådan ändring i 4 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att avdrag vid den statliga taxeringen medgives för sådan slutlig eller tillkommande skatt, som utgöres av skatt till kommun eller annan menighet och som under beskattningsåret här i riket påförts skattskyldig. Som en konsekvens härav bör till skattepliktig inkomst hänföras slutlig eller tillkommande skatt, som avkortats, restituerats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar. Skulle sålunda avskrivet skattebelopp åter uppdebiteras i räkenskapen, torde detta böra jämställas med den skattskyldige påförd tillkommande skatt, för vilken avdragsrätt föreligger.
Skattebefrielse för d ö d s b o . För att undanröja de olägenheter, som för bodelägare efter avliden person förorsakas därav, att enligt vårt nuvarande uppbördsförfarande utskylder erläggas längre tid efter det motsvarande inkomst förvärvats, medgiva gäl1 2
SOU 1941:5, sid. 229 o. ff. PM, sid. 9.
311 lande skatteförfattningar i stor utsträckning befrielse för dödsbo från att erlägga utskylder, som förfalla till betalning efter dödsfallet. Sålunda stadgas i 15 § 2 mom. kommunalskattelagen, att därest här i riket bosatt skattskyldig, vilken avlidit efter taxeringsårets ingång, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, och behållningen i boet efter den avlidne ej överstigit 40 000 kronor, beskattningsnämnd, om synnerligen ömmande omständigheter äro för handen, äger helt eller delvis frikalla den skattskyldige från skattskyldighet för fastighet för taxeringsåret. Har avliden person i fall, där nyssnämnda betingelser äro för handen, vid taxering upptagits såsom skattskyldig för fastighet, och hava utskylder för fastigheten på grund av taxeringen påförts den avlidne eller dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, eller har påföring av utskylder för fastigheten på grund av taxeringen ännu ej ägt rum, äger jämlikt 75 § 2 mom. samma lag beskattningsnämnd att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av dessa utskylder. Vidare stadgas i 55 § kommunalskattelagen och 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att därest här i riket bosatt skattskyldig, vilken avlidit under beskattningsåret eller senare, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, och den avlidne under beskattningsåret haft inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete, vilken upphört att utgå före eller vid dödsfallet eller ock efter dödsfallet i nära anslutning till detta, dödsboet skall, om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, efter beskattningsnämnds beprövande erhålla befrielse från skattskyldighet enligt nämnda författningar för sagda inkomst eller skälig del av densamma. Har behållningen i boet efter skattskyldig, som nyss sagts, ej överstigit 40 000 kronor, äger beskattningsnämnden att, oavsett arten av den avlidnes inkomst under beskattningsåret, helt eller delvis frikalla dödsboet från skattskyldighet enligt kommunalskattelagen för hans inkomst under beskattningsåret samt enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för nämnda inkomst, så ock för hans förmögenhet vid beskattningsårets utgång. Befrielse som nu sagts må, där synnerligen ömmande omständigheter äro för handen, medgivas även där behållningen i boet överstiger 40 000 kronor. Har avliden skattskyldig eller dödsbo efter skattskyldig i fall, där ovannämnda betingelser äro för handen, taxerats för inkomst enligt kommunalskattelagen eller för inkomst eller förmögenhet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och hava utskylder på grund av nämnda taxeringar påförts den avlidne eller dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, eller har påföring av utskylder på grund av taxeringarna vid tiden för dödsfallet ännu ej ägt rum, äger jämlikt 75 § 1 mom. kommunalskattelagen och 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt dödsboet hos beskattningsnämnd göra framställning om befrielse från erläggande helt eller delvis av dessa utskylder. Vid prövning av framställning om dylik befrielse skola ovannämnda bestämmelser äga motsvarande tillämpning.
312 Där jämlikt 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt befrielse medgives från skattskyldighet för inkomst eller förmögenhet, skall, där den ändrade beräkningen av inkomsten eller förmögenheten därtill föranleder, jämlikt 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet motsvarande befrielse medgivas jämväl i fråga om särskild skatt å förmögenhet. Detsamma gäller, där beskattningsnämnd jämlikt 24 § 1 mom. förstnämnda förordning medgiver befrielse från erläggande av inkomst- och förmögenhetsskatt. Enligt förordningen den 26 maj 1944 om värnskatt för budgetåret 1944/45 skall, därest skattebefrielse för dödsbo meddelats jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om värnskatt. Enligt uppbördsberedningens förslag skall preliminär skatt utgå för inkomst och förmögenhet, varför skattskyldighet föreligger jämlikt kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Därest preliminärskatten kunde så beräknas, att den alltid helt täckte de utskylder, vilka efter taxering för inkomst eller förmögenhet komme att påföras skattskyldig, förelåge icke någon anledning att bibehålla de nuvarande bestämmelserna om befrielse för dödsbo från eftersläpande skatt för inkomst eller förmögenhet. Det har emellertid icke varit möjligt att giva bestämmelserna om preliminär skatt en sådan utformning, att den slutliga skatten för inkomst och förmögenhet alltid fullständigt täckes av erlagd preliminär skatt. På grund härav nödgas man räkna med att kvarstående skatt — grundad å taxering för inkomst eller förmögenhet — kommer att påföras skattskyldiga i viss utsträckning. Om skattskyldig utnyttjar de möjligheter, som det föreslagna uppbördssystemet erbjuder att — genom jämkning eller annoiledes — få den preliminära skatten att så nära som möjligt ansluta sig till den slutliga, torde emellertid den kvarstående skatt, som kan komma att påföras, i regel uppgå till så obetydliga belopp, att regler om skattebefrielse för dödsbo icke synas vara erforderliga. Särskilda fall kunna visserligen inträffa, då skattskyldig icke kan lastas för en uppkommen större skillnad mellan preliminär och slutlig skatt och då det måhända kunde synas obilligt, att möjlighet till befrielse från eftersläpande skatt för inkomst eller förmögenhet icke längre förelåge. Då dylika fall emellertid icke kunna antagas bliva alltför många och det för övrigt torde möta betydande svårigheter att skilja dessa från sådana, där ifrågavarande skillnad beror på den skattskyldiges eget åtgörande eller underlåtenhet från hans sida att utnyttja möjligheterna att få erlägga skatten preliminärt, synas de näppeligen kunna motivera ett bibehållande av de nuvarande bestämmelserna om befrielse för dödsbo från skattskyldighet för inkomst eller förmögenhet. Beredningen har därför funnit övervägande skäl tala för att nämnda bestämmelser upphävas. Skulle framdeles, sedan det nya uppbördssystemet tillämpats någon tid, ett verkligt behov av motsvarande bestämmelser konstateras föreligga, bör frågan upptagas på nytt. Skulle nya bestämmelser om befrielse för dödsbo från skatt komma att utfärdas, synes befrielsen — med hänsyn till att skatt enligt det
313 nu föreslagna uppbördssystemet skall erläggas dels såsom preliminär skatt, dels ock såsom slutlig skatt — böra anknyta till debiteringen och icke till taxeringen eller, med andra ord, skattskyldig bör befrias från att erlägga påförd skatt, icke, såsom nu i vissa fall, från skattskyldighet för inkomst eller förmögenhet. Ifrågavarande bestämmelser torde därför böra intagas i uppbördsförordningen, icke i skatteförfattningarna. Beredningens förslag innebär, att dödsbo fortfarande skall kunna erhålla befrielse från fastighetsskatt. Dylik skatt skall nämligen icke erläggas preliminärt utan alltid utgå i form av kvarstående skatt. Beredningen h a r icke nu föreslagit, att bestämmelserna om nyssnämnda skattebefrielse skola överflyttas från kommunalskattelagen till uppbördsförordningen. Skulle emellertid uppbördsförordningen senare kompletteras med bestämmelser om befrielse från skatt för inkomst eller förmögenhet, böra också bestämmelserna om befrielse från fastighetsskatt överföras till nämnda förordning.
K o n k u r r e n s m e l l a n i n f ö r s e l b e s l u t och l ö n e a v d r a g . Enligt lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta kan införsel meddelas dels för vissa underhållsbidrag, dels för oguldna utskylder eller allmänna avgifter, dels ock för böter eller viten. Beviljas införsel, förordnar utmätningsmannen, huru stort belopp av avlöningen som skall innehållas. Utmätningsmannen föreskriver tillika, att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp skall förbehållas löntagaren, motsvarande vad han kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag, samt att innehållande må ske endast i den mån avlöningen överskjuter sistnämnda belopp (det s. k. existensminimum). Därest införsel beviljas till gäldande av såväl underhållsbidrag som utskylder eller avgifter och det belopp, som må innehållas, ej förslår att gälda båda slagen av medel, skall beloppet i första hand gå till underhållsbidragets betalning. Beviljas införsel till gäldande förutom av böter eller viten även av underhållsbidrag eller av utskylder eller allmänna avgifter och förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, äga böter och viten minsta rätt. Införselförfarande för indrivning av skatter torde efter den föreslagna uppbördsreformens genomförande komma att tillämpas i begränsad omfattning. I undantagsfall torde dock införsel för nämnda ändamål alltjämt komma att erfordras. Vidare måste under de första åren efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande införsel äga rum för gäldande av dessförinnan förfallna men oguldna utskylder. Liksom tidigare kominer i avsevärd utsträckning införsel att ske för underhållsbidrag samt i mindre omfattning för böter och viten. Löneavdrag för gäldande av preliminär skatt måste beräknas uteslutande efter skattelagarnas regler om ortsavdrag m. m. vid skilda familjeförhållanden och således utan hänsyn till den å olika orter skiftande praxis rörande
314 fastställande av existensminimum vid tillämpning av införsellagen, ehuru detta existensminimum ofta satts högre än det i skattelagarna förutsatta. Sandström 1 och Laurin 2 hava behandlat frågan om den konkurrens, som i anledning av nyss berörda förhållanden kan uppkomma mellan löneavdrag för skatt och införsel. Understiger inkomsten det införselfria minimum eller äro beloppen lika, uppstår ingen sådan konkurrens; därest enligt för vederbörande fastställd skattetabell eller utfärdad debetsedel löneavdrag ändock skall verkställas, skall så ske, men införsel kan ej ifrågakomma. överstiger inkomsten åter nämnda minimum och har samtidigt införsel beviljats, uppkommer frågan, huruvida löneavdrag eller införsel skall äga företräde för det fall, att överskottet ej förslår att täcka vad som sålunda tillhopa skall uttagas. Enligt Sandströms mening borde man låta införselbesluten fortfarande verkställas i nuvarande ordning, medan löneavdragen skulle utgå av därefter återstående inkomst. Laurin framhöll, att en sådan anordning väl måste antagas påverka praxis rörande existensminimas belopp så, att dessa höjdes med ungefär löneavdragens beräknade belopp; ansåges en löntagare förut för oundgängliga utgifter behöva minst ett visst belopp, måste väl utmätningsmannen höja detta belopp, därest han visste, att löntagaren av det tidigare honom förbehållna beloppet måste avstå en del till skatt. Å andra sidan vore det uteslutet att tänka sig någon lösning, som innebure att de i tabellerna fastställda skatteavdragen skulle jämkas i följd av föreliggande införselbeslut. En sådan ordning skulle stå i strid med den angivna förutsättningen om skatteavdragens beroende allenast av skattelagarna, och den skulle medföra orimliga resultat vid jämförelsen mellan skattskyldiga med och utan införsel; den skulle sannolikt också för arbetsgivarna medföra alltför stora svårigheter i tillämpningen. Därest i fall utan införsel skatteavdrag å lön skulle automatiskt uttagas av envar, utan annan hänsyn till familjeförhållanden o. dyl. än den, som genom skattelagarna tagits, och utan hänsyn således också till hur löntagarens förmåga att fullgöra sin underhållsskyldighet därav påverkades, syntes det över huvud mest konsekvent, att även i fall av införsel skatteavdrag alltid verkställdes, innan införselbeslutet trädde i tillämpning, och att införsel således därvid ägde rum endast i den mån den återstående inkomsten överstege existensminimum. Uppbördsberedningen anser i likhet med Laurin och på av honom anförda skäl, att i fall av införsel löneavdrag alltid skall verkställas, innan införselbeslutet träder i tillämpning. Den företrädesställning, som vid löneavdrag gives åt skatt, kommer enligt beredningens förslag, enligt vilket även kvarstående skatt omfattas av löneavdraget, att bliva mera framträdande. I regel torde emellertid den kvarstående skatten komma att uppgå till endast mindre belopp. 1 2
SOU 1941: 5. sid. 392 o. ff. PM, sid. 52 o. f.
315 U t s k y l d s s t r e c k e t v i d k o m m u n a l rösträtt och k o m m u n a l a u p p d r a g m. m. Enligt 11 och 31 §§ lagen om kommunalstyrelse på landet må rättighet att deltaga i kommunalstämmas överläggningar och beslut samt rösträtt vid val av kommunalfullmäktige ej utövas av den, som i avseende å honom påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år. Motsvarande bestämmelser finnas meddelade för annan stad än Stockholm i 11 och 34 §§ lagen om kommunalstyrelse i stad, såvitt gäller rösträtt vid val av stadsfullmäktige samt rättighet att deltaga i allmän rådstugas överläggningar och beslut, samt för Stockholm i 9 § lagen om kommunalstyrelse i Stockholm, såvitt gäller rösträtt vid val av stadsfullmäktige i staden. Enligt 9 § lagen om församlingsstyrelse tillkommer rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut på landet den som äger utöva rösträtt å kommunalstämma och i stad den som äger utöva rösträtt å allmän rådstuga. Jämlikt 28 § samma lag tillkommer rösträtt vid val av kyrkofullmäktige envar, som äger rösträtt å kyrkostämma. Enligt 6 § lagen om församlingsstyrelse i Stockholm tillkommer rösträtt vid val av kyrkofullmäktige envar, som är mantalsskriven inom vederbörande församling och äger utöva rösträtt vid val av stadsfullmäktige. Jämlikt 28 § samma lag tillkommer rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut envar, som äger rösträtt vid val av kyrkofullmäktige. Enligt 5 § lagen om landsting tillkommer rösträtt vid val av landstingsm ä n jämte suppleanter envar inom landstingsområdet i kommuns gemensamm a angelägenheter röstberättigad man eller kvinna. Enligt 15 och 32 §§ lagen om kommunalstyrelse på landet kan ej den vara ordförande eller vice ordförande i kommunalstämma eller kommunalfullmäktig, som häftar för honom påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna kalenderåren. Motsvarande bestämmelser finnas meddelade i 13 § lagen om kommunalstyrelse i stad och i 11 § lagen om kommunalstyrelse i Stockholm, såvitt gäller rätt att vara stadsfullmäktig, i 12 och 29 §§ lagen om församlingsstyrelse, såvitt gäller rätt att vara ordförande eller vice ordförande i kyrkostämma eller kyrkofullmäktig, i 8 § lagen om församlingsstyrelse i Stockholm, såvitt gäller rätt att vara kyrkofullmäktig i staden, i 8 § lagen om skolstyrelse i vissa kommuner, såvitt gäller rätt att vara ledamot i folkskolestyrelse, samt i 6 § lagen om landsting, såvitt gäller rätt att vara landstingsman. Den, som häftar för honom påförda kommunala utskylder, vilka förfallit till betalning under något av de tre sistförflutna åren, må ej heller vara ledamot eller suppleant i kommunalnämnd, drätselkammare, kyrkoråd eller skolråd, Stockholms stads stadskollegium eller drätselnämnd eller i landstings förvaltningsutskott; ej heller må sådan person vara församlingsdelegerad eller
316 suppleant för församlingsdelegerad i Stockholm (47 § lagen om kommunalstyrelse på landet, 51 § lagen om kommunalstyrelse i stad, 44 § lagen om församlingsstyrelse, 37 och 45 §§ lagen om kommunalstyrelse i Stockholm, 41 § lagen om landsting samt 35 och 48 §§ lagen om församlingsstyrelse i Stockholm) . Omnämnas bör, att 1945 års riksdag i anledning av väckta motioner antagit förslag till lagändringar åsyftande upphävande av utskyldsstrecket såsom diskvalifikationsgrund för rösträtt vid kommunala val. Däremot avser riksdagens beslut icke någon ändring i ovannämnda villkor för rätt att innehava vissa kommunala uppdrag. Enligt uppbördsberedningens förslag skola både statliga och kommunala utskylder upptagas å samma debetsedel. Det belopp, som förfaller till betalning under uppbördstermin, ä r icke uppdelat å de båda slagen av utskylder så att den skattskyldige kan särskilt inbetala de kommunala utskylderna. Då debiterad preliminär eller kvarstående skatt restföres, omfattar den likaledes både statliga och kommunala utskylder, och särskild inbetalning av sistnämnda utskylder kan icke äga rum. Den möjlighet, som nu föreligger för röstberättigad skattskyldig att vid uppkommande svårighet att gälda samtliga skatter bevara sin kommunala rösträtt genom att erlägga kommunalutskylder men låta å krono debetsedel upptagna utskylder restföras, kommer således vid genomförande av det föreslagna uppbördssystemet icke längre att förefinnas. Den sålunda inträdande skärpningen av utskyldsstrecket är måhända en mindre önskvärd följd av det nya uppbördssystemet. Betydelsen härav kommer dock att väsentligen minskas, därest Kungl. Maj:t biträder riksdagens ovannämnda beslut om upphävande av utskyldsstrecket såsom hinder för utövande av kommunal rösträtt. De invändningar, som kunna riktas emot skärpningen i fråga om förutsättningarna för innehav av kommunala uppdrag, torde nämligen knappast kunna anses vara av samma tyngd som eventuella invändningar emot skärpningen av villkoren för utövande av rösträtt vid kommunala val. Det bör också påpekas, att man h a r anledning antaga att det nya uppbördssystemet kommer att medföra en stark begränsning av antalet restförda. Man synes därför kunna utgå från att skärpningen blir kännbar blott i rena undantagsfall. Med hänsyn till uppbördsförfarandets anknytning till uppbördsår hava föreskrifterna om utskyldsstrecket ansetts böra avse skatt, som förfaller till betalning under uppbördsår i stället som för närvarande under kalenderår. I 12 § taxeringsförordningen stadgas, att av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd icke väljas annan än den, som under det år, då valet äger rum, haft att utgöra allmän kommunalskatt eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna, erlagt desamma, samt att uppdrag som medlem i beskattningsnämnd ej må utövas av den, som icke under nästföregående kålen-
317 derår haft att utgöra sådana utskylder, eller av den som icke, i den mån utskylderna äro förfallna, erlagt desamma. Det har synts beredningen lämpligt, att bestämmelserna i nämnda paragraf ändras till att omfatta sådan skatt, varom i uppbördsförordningen sägs. Med hänsyn till utformningen av paragrafen har det däremot icke ansetts erforderligt att här liksom i kommunallagarna införa begreppet uppbördsår.
10 KAP.
Organisationsfrågor. A.
Den nuvarande organisationen. 1. Landsbygd och fögderistäder. Häradsskrivare.
Enligt kungl. skrivelse den 7 september 1917 (nr 687) är riket utom magistratsstäderna indelat i 119 fögderier. Indelningen har sedermera underkastats ett flertal mindre jämkningar utan att dock antalet fögderier ändrats. Dessa fördela sig på länen sålunda, att i ett vart av 2 län finnas
7 fögderier
samt i I riket funnos den 1 januari 1944 2 338 landskommuner, 57 köpingar, utgörande egna kommuner, samt 52 städer under landsrätt. 1 Fördelningen av dessa kommuner på fögderier är mycket varierande. Sålunda består Gällivare fögderi i Norrbottens län av allenast 3 kommuner, under det att Skara fögderi i Skaraborgs län omfattar icke mindre än 61 kommuner. Här m å dock samtidigt anmärkas, att invånarantalet i Gällivare fögderi, som omfattar en areal om 36 161 kvadratkilometer, uppgår till 39 543, medan invånarantalet i Skara fögderi, omfattande 1 390 kvadratkilometer, uppgår till 37 226 eller, om Skara stad, där särskild kronokassör finnes anställd, icke medräknas, till 29 515. Antalet kommuner utgjorde under år 1944: i 28 fögderier mindre än »42 » 26 » 10 » 11 » 2 » mera > 1
11 11—20 21—30 31—40 41—50 50
Från och med år 1945 har antalet s. k. fögderistäder ökats till 55 genom att 3 magistratsstäder lagts under landsrätt.
319 Fögderierna äro av mycket olika utsträckning. Det till ytvidden minsta fögderiet, Göteborgs fögderi i Göteborgs och Bohus län, omfattar 408 kvadratkilometer, under det att arealen av det största, Gällivare fögderi, såsom ovan nämnts, utgör 36 161 kvadratkilometer. Folkmängden å landsbygden och i fögderistäderna utgjorde den 1 januari 1944 4 299 693 personer och fördelade sig på fögderierna sålunda, att invånarantalet uppgick i 9 fögderier till »16 » » »34 » » »28 » » »17 » » »6 » » »3 » » » 5 » » » 1 fögderi »
20 001—25 000 25 001—30 000 30 001—35 000 35 001—40 000 40 001—45 000 45 001—50 000 50 0 0 1 - 5 5 000 55 001—60 000 60 001—65 000
Gripsholms fögderi i Södermanlands län hade det lägsta invånarantalet, 20 960 personer, och Svartsjö fögderi i Stockholms län det högsta, 63 313 personer. Antalet invånare i fögderi var i medeltal 36 132. I varje fögderi finnes en häradsskrivare. Angående dennes åligganden är stadgat i en särskild instruktion den 16 maj 1918 (nr 283) för häradsskrivarna samt i särskilda författningar. I enlighet med gällande föreskrifter samt med ledning av uppgifter, som införskaffats från ett antal häradsskrivare, representerande skilda landsdelar och befolkningsförhållanden, lämnas nedan en summarisk redogörelse för arbetet på ett häradsskrivarkontor. Under tiden från och med den 15 november till omkring den 20 december förrätta häradsskrivarna mantalsskrivning. I anslutning till dessa påbörjas med ledning av de vid förrättningarna rättade stommarna till mantalslängder arbetet med utskrift av nya mantalslängder. Från mitten av januari påföljande år till omkring den 20 februari äger skriftväxling rum mellan mantalsskrivningsförrättarna. Med anledning av vad härvid förekommit ävensom med ledning av från pastor mottagna uppgifter införas rättelser i och tillägg till mantalslängderna. Dessa föreligga kollationerade och slutjusterade i slutet av februari. I de flesta fögderier utskrivas samtidigt med de nya längderna med genomslag stommar för nästa års mantalsskrivningar. Under tiden den 20 november—den 15 januari upprätta häradsskrivarna enligt överenskommelse med riksförsäkringsanstalten förteckningar för varje kommun över arbetsgivare, vilka skola erlägga avgift enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Under tiden den 1 f e b r u a r i ^ d e n 25 mars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder. 1 Delvis paralI fråga om taxeringsarbetet bortses här från häradsskrivarnas åligganden i samband med allmän fastighetstaxering.
320 lellt härmed fram till början av april upprättas röstlängder, vilka förses med anteckningar om vederbörandes kön genom instreckning i härför avsedda kolumner samt därefter under senare hälften av juni kompletteras med uppgifter om rösträttshinder och om rösträtt vid olika val; sistnämnda förhållande angives medelst instreckning i särskilda kolumner i längden. Taxeringsnämndernas ordförande skola till häradsskrivarna överlämna fastighetslängderna senast den 30 april, inkomstlängderna och förmögenhetslängderna senast den 20 maj samt skogsaccislängderna senast den 5 juni. Ordförande i särskild taxeringsnämnd skall dock avlämna inkomstlängdern a och förmögenhetslängdema först sistnämnda dag, varjämte anstånd kan av länsstyrelsen lämnas till den 20 juni med avlämnandet av samtliga längder utom fastighetslängdema. Ofördröjligen efter mottagandet av fastighetslängderna och inkomstlängderna skola häradsskrivarna dels uträkna och i fastighetslängderna införa det antal skattekronor och skatteören, som på grund av taxeringsnämndens beslut skall påföras envar skattskyldig, dels ock beträffande inkomstlängden uträkna och i avdelning A av längden införa ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ävensom summera nämnda belopp och inkomst. Vidare skola avskrifter av taxeringslängderna verkställas, av förmögenhetslängden i ett samt av fastighetslängderna och inkomstlängden i två exemplar. Arbetet härmed skall vara avslutat senast den 15 juli. I samband med kompletterandet av taxeringslängderna skola häradsskrivama granska längdernas summering och, om därvid eller eljest förmärkes någon felräkning, misskrivning eller annan oriktighet i längderna, som icke kan av dem själva rättas, så fort ske k a n skriftligen framställa anmärkning till taxeringsintendenten. Före den 15 juli skola häradsskrivarna vidare upprätta skogsvårdsavgiftslängder ävensom verkställa en avskrift av dessa längder. Före nämnda dag skola slutligen häradsskrivarna hava uträknat och i huvudskriften till vederbörlig taxeringslängd hava infört statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet samt skogsvårdsavgift, varjämte inom samma tid särskilda sammandrag över taxeringarna skola hava upprättats och insänts till länsstyrelsen. Innan arbetet med de från taxeringsnämnderna mottagna taxeringslängderna tager sin början, pläga häradsskrivarna låta upprätta stommar till uppbördsböcker och pensionsavgiftsförteckningar. Arbetet härmed torde merendels pågå under tiden den 1 mars—den 20 maj. Debiteringsarbetet, avseende även påförande av pensionsavgifter i pensionsavgiftsförteckningarna, utföres huvudsakligen under tiden den 1 maj—den 31 oktober. Färdigställandet (omfattande jämväl kuvertering) av debetsedlarna, vilka merendels tillskrivits, d. v. s. försetts med uppgift om de skattskyldigas n a m n och adresser, under tiden den 1 juli—den 15 september, sker under tiden därefter till den 3 november, vilken dag debetsedlarna senast skola hava avlämnats för postbefordran till de skattskyldiga. Häradsskrivarna hava därjämte bland annat att i förekommande fall för prästval upprätta särskilda valläng- , der, att upprätta och till statistiska centralbyrån överlämna vissa statistiska uppgifter, att till landsting, tingshusbyggnadsskyldige och sliftsnämnder
321 överlämna uppgift å antal skattekronor inom vederbörliga områden, att till länsstyrelsen samtidigt med uppbördsboken insända vissa sammandrag av årets taxeringslängder m. m., att taga viss befattning med upprättande av priskuranter för den årliga markegångssättningen samt att avgiva yttranden i mantalsskrivningsmål. Härutöver tillkomma löpande expeditionsgöromål (utfärdande av utdrag ur mantals- och taxeringslängder på begäran av myndigheter och enskilda m. m.), vilket arbete särskilt i de större fögderierna kan vara rätt betungande. Enligt 107 § taxeringsförordningen åligger det häradsskrivarna att, då de av länsstyrelsen därtill förordnas, biträda taxeringsintendenten vid ledningen och övervakandet av taxeringsarbetet. Av de framställningar om ersättning för taxeringsarbetet i första instans under år 1944, som länsstyrelserna ingivit till Kungl. Maj:t, framgår att dylikt förordnande meddelats i endast två län, Jönköpings och Västmanlands, och att även i dessa län häradsskrivarna utnyttjats i allenast begränsad omfattning. Däremot innehava häradsskrivarna i stor utsträckning uppdrag som ordförande och kronoombud samt från och med år 1944 även som taxeringskonsulent i taxeringsnämnd. Enligt införskaffade uppgifter voro under år 1943 95 häradsskrivare ordförande i sammanlagt 204 taxeringsnämnder och kronoombud i 2 nämnder på sätt här nedan närmare angives: envar av 3 häradsskrivare ordförande i 5 taxeringsnämnder, » » 9 » » » 4 » » » 21 » » »3 , 1 » » » 3 » och därjämte kronoombud » 1 taxeringsnämnd, » » 2 6 häradsskrivare ordförande » 2 taxeringsnämnder, * 34 » » » i taxeringsnämnd samt 1 » » » 1 » och därjämte kronoombud » 1 » Under år 1944 hava 30 häradsskrivare innehaft förordnande som taxeringskonsulent. Vid fullgörande av på dem ankommande arbetsuppgifter anlita häradsskrivarna biträdespersonal i stor utsträckning. Uppgifter härom hava infordrats från samtliga häradsskrivare såvitt gäller dels förhållandena under år 1943, dels ock den utökning av arbetskrafterna, vilken nödvändiggjorts av det ökade arbete i fråga om taxeringslängdernas färdigställande, som från och med år 1944 ålagts häradsskrivarna. Enligt dessa uppgifter hava hos häradsskrivarna under år 1943 funnits anställda 365 fasta, årsavlönade biträden och därutöver många tillfälliga biträden. Som dessa sistn ä m n d a mera sällan arbetat mot tim- eller daglön utan i stället vanligtvis utfört ackordsarbete, har det varit förenat med vissa svårigheter att beräkna arbetstiden för denna personalgrupp. Med reservation för en viss felmarginal torde antalet arbetsdagar kunna uppskattas för den tillfälliga personalen till 31 000 och för årsbiträdena, efter i medeltal 270 arbetsdagar per år och 21—457050.
322 b i t r ä d e s a m t m e d h ä n s y n t a g e n till i a v s e v ä r d o m f a t t n i n g u t f ö r t övertidsarbete, till 105 000. H ä r t i l l k o m m e r det icke a v l ö n a d e a r b e t e , s o m utförts av h ä r a d s s k r i v a r n a s f a m i l j e m e d l e m m a r . Icke heller d e n n a a r b e t s t i d h a r m e d visshet k u n n a t b e d ö m a s , m e n t o r d e k u n n a u p p s k a t t a s till 7 000 d a g a r . Slutligen t i l l k o m m e r av h ä r a d s s k r i v a r n a utfört eget arbete, b e r ä k n a t till 36 000 d a g a r . S a m m a n l a g d a a n t a l e t a r b e t s d a g a r u n d e r å r 1943 för h ä r a d s s k r i v a r n a s a m t d e r a s a v l ö n a d e o c h o a v l ö n a d e b i t r ä d e n skulle s å l u n d a k u n n a u p p s k a t t a s till 179 000. U t ö k n i n g e n av a r b e t s t i d e n u n d e r å r 1944 t o r d e k u n n a b e r ä k n a s till 12 000 dagar, vilket d a g a n t a l j ä m t e n y s s n ä m n d a 179 000 d a g a r m o t s v a r a r e n s a m m a n l a g d a r b e t s t i d av 191 000 d a g a r . Med ledning a v d e tidigare o m n ä m n d a , från vissa h ä r a d s s k r i v a r e införskaffade u p p g i f t e r n a , vilka angiva d e n tid, s o m k r ä v t s för u t f ö r a n d e av de olika p å h ä r a d s s k r i v a r n a a n k o m m a n d e g ö r o m å l e n , h a r u p p b ö r d s b e r e d n i n g e n försökt b e r ä k n a d e n tid, s o m u t f ö r a n d e t av dessa g ö r o m å l för n ä r v a r a n d e k r ä v e r dels s a m m a n l a g t i alla fögderier och dels i g e n o m s n i t t i ett fögderi av m e d e l s t o r l e k (med en f o l k m ä n g d av ca 36 000 p e r s o n e r ) . B e r ä k n i n g a r n a h a v a u t f ö r t s m e d h ä n s y n till f o l k m ä n g d e n i de särskilt u n d e r s ö k t a fögderierna, j ä m f ö r d m e d den s a m m a n l a g d a b e f o l k n i n g e n i rikets s a m t l i g a fögderier s a m t m e d f o l k m ä n g d e n i ett fögderi a v n ä m n d a m e d e l s t o r l e k . E n ligt dessa b e r ä k n i n g a r skulle följande a r b e t s u p p g i f t e r t a g a i a n s p r å k n e d a n n ä m n d a antal arbetsdagar:
mantalsskrivningar därav för utskrift och kollationering samt utsiffring av mantalslängderna upprättande av arbetsgivarförteckningar upprättande av röstlängder därav för utskrift av stommar upprättande av stommar till fastighetslängder upprättande av stommar till inkomstlängd uträknande och införande av ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst i ävensom föreskriven summering av inkomstlängderna, uträknande och införande av antal skattekronor och skatteören i fastighetslängderna samt formell granskning av dessa längder avskrift av fastighets- och inkomstlängder upprättande av skogsvårdsavgiftslängder jämte avskrift samt avskrift och formell granskning av förmögenhetslängder införande av inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet samt skogsvårdsavgift i vederbörliga längder upprättande och färdigställande av pensionsavgiftsförteckningar och uppbördsböcker därav för utskrift av stommar till pensionsavgiftsförteckning utskrift av stommar till uppbördsbok
i samtliga fögderier 27 400
i ett medelstort fögderi 230
(16 700) 4 000 10 600 (7 600) 7 900 6 100
(140) 35 90 (65) 65 50
17 000 16 900
140 140
1 600
6 300
47 000
(7 700) (6 600)
(65) (55)
debitering i pensionsavgiftsförteckningar debitering i uppbördsböcker utskrift och kuvertering av debetsedlar.... därav för utskrift av stommar övriga arbetsuppgifter eller tillhopa
i samtliga fögderier
i ett medelstort fögderi
(4 000) (28 700) 29 300 (11 600) 18 600 192 700
(35) (245) 245 (100) 155 1 620
En jämförelse mellan dessa beräkningar och sammanlagda antalet arbetsdagar enligt ovan, 191 000 dagar, visar, att uppgifterna stämma rätt väl överens. Ett genomsnittligt antal arbetsdagar om 1 620 i ett medelstort fögderi motsvarar det arbete, som utföres av en häradsskrivare, fyra helårsanställda biträden och ett tillfälligt biträde under 240 dagar. De från samtliga fögderier inkomna uppgifterna utvisa, att antalet fast anställda biträden i de olika fögderierna varierar från 0 till 6 sålunda: 0 biträden i 3 fögderier 1 biträde » 4 » 2 biträden » 25 » 3 4 5
» » »
» 49 »27 » 10
» » »
»
» 1
fögderi.
Denna fördelning av de fast anställda biträdena på de olika fögderierna svarar emellertid icke emot arbetets omfattning såtillvida, att de fögderier, där de flesta biträdena finnas anställda, skulle vara de mest arbetstyngda. Häradsskrivarna anlita nämligen i mycket olika utsträckning tillfälliga arbetskrafter, varför i en del fögderier de fasta biträdenas antal är lågt medan den tillfälliga personalen i stället är så mycket större. Nedanstående sammanställning utvisar, att den sammanlagda arbetstiden i ett fögderi för all biträdespersonal (även icke avlönade familjemedlemmar) utgör: i 16 fögderier högst 810 arbetsdagar, motsvarande högst 3 årsbiträden, » 74 » 811—1350 » , » 4—5 » 26 » 1351—1890 » , » 6—7 » [ » 3 » över 1890 » , » mer än 7 » . Vidare bör beaktas, att biträdeshjälpen varierar icke allenast med hänsyn till fögderiernas storlek utan även på grund av att i de olika fögderierna skilda arbetsmetoder (olika maskinell utrustning) användes och att häradsskrivaren i olika utsträckning själv lägger hand vid göromålen. Därjämte må framhållas, att antalet arbetsdagar för den tillfälliga personalen ävensom för icke avlönade familjemedlemmar i ett flertal fögderier endast kunnat approximativt uppskattas, varför sammanställningen här ovan icke kan anses vara fullt exakt.
324 En jämförelse med tidigare förhållanden visar, att enligt uppgift av 1924 års uppbördssakkunniga 1 under åren 1923—25 medeltalet tjänstebiträden per fögderi utgjorde 2,7 ständiga och 4,4 tillfälliga samt att enligt upplysning av 1936 års uppbördskommitté 2 under år 1935 345 ständiga och 432 tillfälliga biträden funnos anställda, motsvarande i medeltal per fögderi 2,89 ständiga och 3,63 tillfälliga biträden. I fråga om de tillfälliga biträdena finnes emellertid icke någon beräkning av arbetstiden, varför uppgifterna i denna del icke kunna jämföras med uppbördsberedningens siffror. För att kunna uppföras å förslag till häradsskrivartjänst fordras enligt kungörelsen den 14 december 1917 (nr 904) att hava avlagt studentexamen och därutöver att hava tjänstgjort å landskontor ävensom uppehållit häradsskrivarbefattning eller i tjänsten biträtt häradsskrivare, allt under minst fyra år, samt därvid hava ådagalagt skicklighet i kamerala göromål. Häradsskrivare tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen. Beträffande häradsskrivares rätt till med semester likställd ledighet, tjänstgöringsort för häradsskrivare samt villkor för åtnjutande av fastställda avlöningsförmåner hänvisas till vad härom anförts av uppbördskommittén. 3 På grund av pågående utredningar angående ändrad uppbördsorganisation hava ledigblivna häradsskrivartjänster alltsedan slutet av år 1923 icke återbesatts med ordinarie innehavare utan endast tillsatts medelst förordnande tills vidare med rättighet för den å tjänsten förordnade att uppbära de med denna förenade löneförmånerna med undantag av ett belopp, motsvarande vad ordinarie innehavare av tjänsten skulle hava att erlägga för egen pensionering. I följd härav voro vid ingången av år 1943 ett nittiotal av befattningarna tillsatta på förordnande. Sistnämnda år reglerades emellertid detta förhållande, då ett sjuttiotal tillförordnade häradsskrivare, vilka samtliga under minst ca 5 års tid efter av Kungl. Maj:t meddelat förordnande uppehållit häradsskrivartjänst, blevo ordinarie innehavare av sina befattningar, dock med skyldighet att underkasta sig, förutom stadgade lönevillkor, de avlöningsbestämmelser, som vid ny lönereglering för häradsskrivare kunde bliva gällande. På samma villkor hava under åren 1944 och 1945 ytterligare några häradsskrivare med minst nyssnämnda tjänstetid erhållit ordinarie tjänst. Vid årsskiftet 1944/45 voro 93 häradsskrivartjänster besatta med ordinarie innehavare. Enligt gällande avlöningsstat åtnjuta häradsskrivarna lön å 2 600 kronor och tjänstgöringspenningar å 1 000 kronor. Lönen kan efter 5 år höjas med 500 kronor och efter ytterligare 5 år med likaledes 500 kronor. Ortstillägg å 200 kronor utgår till 19 häradsskrivare i rikets nordliga delar (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län). Förvaltningsbidrag erhålles med 150 kronor för varje påbörjat 5 000-tal av folkmängden inom fögderiet. För budgetåret 1944/45 utgår detta bidrag med högst 1 950 kronor och lägst 750 kronor. Tillfällig löneförbättring tillkommer häradsskrivare 1
SOU 1929:17, sid. 119. SOU 1938:48, sid. 31. 3 SOU 1938: 48, sid. 30. s
325 med 550 kronor å lön och 300 kronor å tjänstgöringspenningar, varjämte dyrtidstillägg och kristillägg efter de grunder, som gälla för befattningshavare vid s. k. oreglerade verk, utgå å samtliga nu nämnda löneförmåner. För första kvartalet 1945 utgår dyrtidstillägg med 44 °/o och kristillägg med 16 °/o, det sistnämnda å ett särskilt beräknat underlag. Dyrtidstillägg och kristillägg utgå icke å den del av bruttolönen för månad, som överstiger 600 kronor. Frånsett ortstillägg och förvaltningsbidrag uppbär en ordinarie häradsskrivare för närvarande (första kvartalet 1945) i bruttolön för år utan
lön tjänstgöringspenningar ålderstillägg tillfällig löneförbättring
med två ålderstillägg
tillhopa
2 600: — 1 000: — — 850: — 4 450: —
2 600: — 1 000: — 1 000: — 850: — 5 450: —
dyrtidstillägg (förekommande barntillägg ej medräknade) kristillägg Summa kr
1 944: — 908: 40 7 302: 40
2 388: — 1 115:40 8 953: 40
För en tillförordnad häradsskrivare — sådan häradsskrivare äger icke uppbära något ålderstillägg — utgår bruttolönen för år med 7 155 kronor 40 öre. Avdraget för tjänstepension för år utgör för ordinarie häradsskrivare utan ålderstillägg 93 kronor 60 öre och för ordinarie häradsskrivare med två ålderstillägg 129 kronor 60 öre. Avdraget för familjepension varierar avsevärt, enär flertalet av de år 1943 eller senare utnämnda ordinarie häradsskrivarna till följd av att de dessförinnan innehaft annan ordinarie eller extra ordinarie tjänst, äro underkastade allmänna familjepensionsreglementets bestämmelser med pensionsrätt och skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, som om de fortfarande vore innehavare av sina tidigare befattningar. För den grupp ordinarie häradsskrivare, som utnämnts år 1923 eller tidigare, utgör familjepensionsavdraget 151 kronor 20 öre för år. Samtliga tillförordnade häradsskrivare torde vara ordinarie befattningshavare i annan statstjänst eller innehava extra ordinarie sådan tjänst samt åtnjuta därför pensionsrätt och hava att vidkännas pensionsavdrag i dessa befattningar. Utöver lön uppbära häradsskrivarna som nyss nämnts förvaltningsbidrag med därå belöpande dyrtids- och kristillägg. Summan av häradsskrivarnas nettolön jämte förvaltningsbidrag under år 1943 kan uppskattas till ca 1 100 000 kronor. För ordinarie häradsskrivare utgår enligt nu gällande pensionsbestämmelser och under förutsättning av full pensions- och tjänsteålder för år, hel tjänstepension med 6 019 kronor 20 öre och hel familjepension för efterlevande hustru med 2 221 kronor 20 öre (dyrtidstillägg m. m. däri inräknat); familjepension till nämnda belopp utgår emellertid endast till häradsskrivare,
326 utnämnd år 1923 eller tidigare, och till häradsskrivare, som utnämnts år 1943 eller senare och vilken tidigare icke innehaft annan med familjepensionsrätt enligt allmänna familjepensionsreglementet förenad tjänst. För annan ordinarie häradsskrivare utgår, som ovan nämnts, familjepension å tidigare innehavd befattning; detsamma gäller i fråga om såväl tjänste- som familjepension för tillförordnad häradsskrivare, som antingen är ordinarie befattningshavare i annan statstjänst eller innehar extra ordinarie sådan tjänst. I tjänsten åtnjuter häradsskrivare utöver lön och förvaltningsbidrag inkomster till betydande belopp, såsom debetsedelslösen, ersättning (provision) för debitering av landstingsmedel, tingshusmedel, försäkringsavgifter, hushållningssällskap sa vgif ter och riddarhusmedel m. fl. i samband med kronoutskylderna debiterade avgifter, ersättning för debitering av värnskatt, ersättning för upprättande av arbetsgivarförteckningar, pensionsavgiftsförteckningar och röstlängder, ersättning för viss befattning med mantals- och taxeringslängder, expeditionslösen samt andra dylika inkomster. Angående sättet för beräkning av provisioner för debitering av nämnda medel och avgifter, debetsedelslösen samt ersättning för upprättande av berörda förteckningar och längder hänvisas till härför av 1936 års uppbördskommitté lämnad redogörelse. 1 Vad angår ersättning för viss befattning med mantals- och taxeringslängder, äger häradsskrivare jämlikt kungl. cirkulär till länsstyrelserna den 26 maj 1944 (nr 257) från och med år 1944 åtnjuta ersättning dels för upprättande av utdrag av mantalslängd, upptagande sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras av lokal taxeringsnämnd för taxering av allenast viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga, med 3 öre för varje i utdraget upptagen person, som fyllt 18 år, dels för upprättande av stomme till avdelning A av inkomstlängden samt för sådant arbete med längdföring och summering, som förut omförmälts, med 10 öre för varje i inkomstlängden upptagen person, dels ock för upprättande av skogsvårdsavgiftslängd samt för verkställande av föreskrivna avskrifter av taxeringslängder, för såväl huvudskrift som avskrift av skogsvårdsavgiftslängd samt för varje avskrift av fastighetslängd med 80 öre för varje påbörjat fyrtiotal i längden upptagna fastigheter jämte 80 öre för varje påbörjat uppslag i summeringslängden till fastighetslängd, för varje avskrift av inkomstlängd med 80 öre för varje påbörjat trettiotal av sammanlagda antalet i A-, B- och C-längderna upptagna personer jämte 80 öre för varje påbörjat uppslag i summeringslängden samt för avskrift av förmögenhetslängd med 80 öre för varje påbörjat fyrtiotal i längden upptagna personer. Före år 1944 ålåg det icke häradsskrivare att upprätta utdrag av mantalslängd eller stomme till avdelning A av inkomstlängden, ej heller att utföra ovan omförmälda längdföring och summering av inkomstlängden eller att verkställa avskrift av skogsvårdsavgiftslängd. För upprättande av skogsvårdsavgiftslängd samt verkställande av avskrift av andra taxeringslängder än nyssnämnda längd utgick enligt kungl. cirkulär den 26 maj 1939 (nr 199) samma ersättning 1 SOU 1938: 48, sid. 25 o. f. I stället för kungörelsen den 13 mars 1931 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare samt av kommunal röstlängd gäller numera kungörelsen den 13 februari 1942 (nr 60).
327 som för närvarande. För debitering av värnskatt åtnjutes ersättning med 3 öre för debiterad skattepost. Uppbördsberedningen har från länsstyrelserna och häradsskrivarna införskaffat uppgifter angående häradsskrivarnas sportelinkomster i tjänsten under år 1943. Enligt dessa uppgifter uppgingo sportelinkomsterna, sammanlagt och i medeltal per fögderi, till följande belopp: debetsedelslösen provisioner ersättning för debitering av värnskatt ersättning av staten för arbetsgivarförteckningar pensionsavgiftsförteckningar röstlängder taxeringslängder ersättning av kommuner för röstlängder expeditionslösen övriga inkomster av tjänsten
sammanlagt kr.
medeltal kr.
630 256 470 223 50 805
5 296 3 952 427
76 447 109 738 • •• • 80 338 251720 200 472 37 368 214 356 Summa 2 121 723
642 922 675 2 115 1 685 314 1 802 17 830
Härav utgingo ca 569 000 kronor från statsverket samt återstoden, 1 552 700 kronor, från menigheter och enskilda. Som ovan nämnts utgår från och med år 1944 ersättning till häradsskrivarna för nya uppgifter beträffande mantals- och taxeringslängder. Statsverkets kostnader för samtliga uppgifter beträffande mantals- och taxeringslängder uppgingo under nämnda år till sammanlagt 505 890 kronor eller i medeltal per fögderi 4 251 kronor. Såsom ävenledes tidigare omnämnts åligger det häradsskrivarna från och med år 1944 att, då de därtill av länsstyrelsen förordnas, biträda taxeringsintendenten vid ledningen och övervakandet av taxeringsarbetet. För detta arbete, vilket är ett tjänsteuppdrag och icke är att förväxla med uppdragen som ordförande, kronoombud eller taxeringskonsulent i taxeringsnämnd, utgår jämlikt 145 § taxeringsförordningen särskild ersättning. Sådan ersättning har enligt inhämtade uppgifter under år 1944 utbetalats till 6 häradsskrivare i två län med sammanlagt 975 kronor. Ett utbyte i ovannämnda sammanställning av där angiven ersättning för avskrifter av taxeringslängder mot nämnda belopp, 505 890 och 975 kronor, skulle giva en bruttoinkomst av sportler om sammanlagt 2 376 868 kronor och i medeltal per fögderi 19 974 kronor. Sportelinkomsterna utgjorde år 1943: i 5 fögderier 10 000—12 000 kronor »15 » 12 0 0 1 - 1 4 000 »30 » 14 0 0 1 - 1 6 000 »23 » 16 001—18 000 »16 » 18 001—20 000 »14 » 20 0 0 1 - 2 2 000
328 i 5 fögderier »6 » » 1 fögderi »1 » » 0 » »0 » »1 » » 1 » »1 »
22 001—24 000 k r o n o r 24 001—26 000 26 001—28 000 » 28 001—30 000 » 30 001—32 000 » 32 001—34 000 » 34 001—36 000 » 36 001—38 000 » 38 001—40 000 » .
S p o r t e l i n k o m s t e r n a u p p g i n g o till lägst 10 204 k r o n o r och till högst 38 608 kronor. S t o r l e k e n av den debetsedelslösen, d e n e r s ä t t n i n g för debitering av v ä r n s k a t t och de p r o v i s i o n e r h ä r a d s s k r i v a r n a u p p b u r i t u n d e r å r e n 1934—1940 och å r 1943 f r a m g å r n ä r m a r e av följande s a m m a n s t ä l l n i n g : 1 1934
19S6
1943 K r o n o r Debetsedelslösen, Ersättning ö r d e bitering av värn skatt Provisioner å landstingsmedel vägskatt tingshusmedel.. riddarhusmedel, avgifter till hushållningssällskap försäkringsavgifter div. andra medel
337 282
349 885 391 884
444 030
488 500 504 015 511 528 630 256
— 219 084 226 637 231 337 170 186 172 390 198 018 18 385 20 050 21298 34 30 30 8 749
8 921
9 614
110 400 2103 100
50 805
244 291 202 844 25 629
260 297 270152 277 310 310 342 213 898 211 202 204 744 28 572 32 577 34 873 48150 30 29 26 29
10 000
10 322
11 691
12 551
66 274 67 575 73 463 76 748 85 485 98 747 78 052 81341 303 463 429 427 264 426 264 404 Summa 820 297 845 951 926073 1004 001 1080097 1221283 1229021 1151284
1 För budgetåret 1939/1940. Beloppet har uppskattats med ledning av antalet debetsedlar. Ersättning har utgått med 10 öre för debiterad post. — 2 För budgetåret 1940/1941. Heloppet har uppskattats med ledning av antalet debetsedlar. Ersättning har utgått med 7 öre för debiterad post. — 3 För budgetåret 1943/1944. Ersättning har utgått med 3 öre för debiterad post.
Det åligger h ä r a d s s k r i v a r n a att själva bestrida k o s t n a d e r n a för tjänstelokal, b i t r ä d e n , skriv- och r ä k n e m a s k i n e r s a m t övriga expenser. F r å n statsverket e r h å l l a de ej e r s ä t t n i n g för a n d r a av tjänsten f ö r a n l e d d a utgifter ä n för kost1
Uppgifterna äro hämtade för åren 1934—1935 ur uppbördskommitténs betänkande (del III sid. 27) och för åren 1936—1940 huvudsakligen ur en av dåvarande t. f. underståthållaren K G. A. Sandström verkställd utredning (Se SOU 1941: 5, sid. 511). För år 1943 äro uppgifterna införskaffade av uppbördsberedningen.
329 nad för telefonförbindelse samt lör resor till och från markegångsnämnds sammanträde. Kostnaderna för utgifterna i övrigt få täckas av förvaltningsbidragen och sportelinkomsterna. Enligt från häradsskrivarna inhämtade uppgifter uppgingo utgifterna för tjänsten under år 1943 till, sammanlagt och i medeltal för fögderi: sammanlagt medeltal kr. kr. för fast anställda biträden ,. 791 257 6 649 » tillfälliga arbetskrafter 234 592 1 971 9 biträdande mantalsskrivningsförrättare och vikarier under s. k. semester 16 751 141 » verklig eller beräknad utgift för kontorslokal 170 739 1 435 » amortering av maskiner (10 # å anskaffningsvärdet).. 62 783 528 » övriga kostnader 152 940 1285 Summa 1 429 062 12 009 Utgifterna fördelade sig på de olika fögderierna sålunda: i 13 fögderier 6 000— 8 000 kronor »23 » 8 001—10 000 » »29 » 10 001—12 000 » »27 » 12 001—14 000 » »16 » 14 001—16 000 » » 6 » 16 001—18 000 » » 1 fögderi 18 001—20 000 » » 1 » 20 001—22 000 » » 0 » 22 001—24 000 » » 1 » 24 001—26 000 » 1 » 26 001—28 000 » » 1 » 28 001—30 000 » . Utgifterna uppgingo till lägst 6 015 och högst 28 692 kronor. Av det ökade arbete, som 1943 års ändringar i taxeringsorganisationen medfört från och med år 1944, hava även följt ökade kostnader för häradsskrivarna, närmast avseende biträdeshjälp. Uppgifter om dessa merkostnader hava lämnats av allenast ca 80 häradsskrivare och uppgifterna äro därjämte i stor utsträckning endast approximativa, varför någon beräkning av kostnaderna svårligen låter sig göra. Man torde måhända kunna uppskatta desamma till ungefär 100 000 kronor. Sportelinkomsterna inom samtliga fögderier överstego utgifterna i tjänsten under år 1943 med 692 661 kronor, motsvarande en behållen medelinkomst av 5 821 kronor, och under år 1944 med ca 840 000 kronor, motsvarande en behållen medelinkomst av ungefär 7 000 kronor. I 3 av fögderierna understego år 1943 häradsskrivarnas sportelinkomster av tjänsten de med denna förenade utgifterna med respektive 72, 248 och 1 263 kronor. I de övriga fögderierna fördelade sig överskottet på följande
sätt:
330 i 5 fögderier » 20 » »34 » » 34 » » 16 » » 6 » » 1 fögderi
1— 2 000 kronoi 2 001— 4 000 » 4 001— 6 000 6 001— 8 000 » 8 001—10 000 » 10 001—12 000 » 12 001—14 000 »
I det fögderi, som nämnda år utvisade den lägsta behållningen, uppgick denna till 553 kronor. Högsta behållningen utgjorde 12 274 kronor. Häradsskrivarnas sammanlagda bruttoinkomster under år 1943 av tjänsten uppgingo, enligt vad ovan sagts, av löner och förvaltningsbidrag till ca 1 100 000 kronor och av sportler till ungefär 2 121 000 kronor eller sålunda tillhopa till 3 221 000 kronor. Då utgifterna uppgingo till i avrundat tal 1 429 000 kronor, utgjorde de sammanlagda nettoinkomsterna 1 792 000 kronor, motsvarande i medeltal för fögderi 15 050 kronor. Nettoinkomsten var lägst ca 8 800 kronor och högst ca 22 500 kronor. För år 1944 kunna bruttoinkomsterna uppskattas i löner och förvaltningsbidrag till ca 1 150 000 kronor och i sportler till 2 375 000 kronor eller sålunda tillhopa till 3 525 000 kronor samt utgifterna till 1 525 000 kronor. Sammanlagda nettoinkomsten nämnda år kan därför beräknas till 2 000 000 kronor eller i medeltal för fögderi till ca 16 800 kronor. I fråga om häradsskrivarnas sportelinkoms ter, utgifter i tjänsten och behållna inkomst tidigare år hänvisas till uppbördskommitténs betänkande. 1 Vid sidan av tjänsten innehava, som ovan nämnts, häradsskrivarna taxeringsuppdrag i stor utsträckning. I ersättning härför uppburo de enligt från länsstyrelserna införskaffade uppgifter under år 1943 sammanlagt 229 314 kronor med lägst 450 kronor och högst 6 215 kronor. Häradsskrivarnas kostnader för dessa uppdrag hava icke kunnat utrönas. I viss utsträckning torde desamma ingå i ovan omförmälda kostnader för tjänsten. Enligt de från häradsskrivarna införskaffade uppgifterna uppgick den genomsnittliga årslönen under år 1943 till de å häradsskrivarkontoren fast anställda biträdena till något över 2 100 kronor. I flera fall hava emellertid löneförmånerna till ifrågavarande biträden blivit höjda under och efter nämnda år. Den genomsnittliga ersättningen till den tillfälligt anställda personalen uppgick under samma år till omkring 7 kronor 60 öre för dag. Kommunala myndigheter för debitering och uppbörd av kommunalutskylder. För debitering och uppbörd av kommunalutskylder har förut i korthet redogjorts under 5 kap. Vad angår kostnaderna för debitering och uppbörd av kommunalutskylder i landskommunerna och fögderistäderna har någon närmare undersökning rörande storleken härav icke kunnat verkställas. Förhållandena växla betydligt i de olika kommunerna. Att uppskatta kostnaderna 1
SOU 1938:48, sid. 27 o. ff.
331 möter stora svårigheter. 1924 års uppbördssakkunniga ansågo, att desamma icke understego 750 000 kronor. 1 1936 års uppbördskommitté uppskattade motsvarande kostnader under å r 1935 till 1 000 000 kronor. 2 Med utgångspunkt från n ä m n d a belopp samt med hänsyn till den numera på många håll utvidgade kommunala organisationen och det ändrade prisläget skulle måhända de nuvarande kostnaderna approximativt kunna uppskattas till ca 1 500 000 kronor. Utmätningsmän och exekutionsbiträden. Landsfiskal. Å landet, dit i utsökningshänseende även fögderistäderna räknas, är landsfiskalen utmätningsman inom sitt tjänstgöringsområde; i några fögderistäder och köpingar finnes dock särskild utmätningsman. Som utmätningsman åligger det landsfiskal bland annat att ombesörja indrivning av utskylder, vara restlängd kommit honom tillhanda eller beträffande vilka handräckning begärts av annan utmätningsman. Det direkta indrivningsarbetet verkställes dock närmast under landsfiskalens överinseende av denne underställda exekutionsbiträden. Redovisning sker till länsstyrelsen beträffande restförda kronoutskylder, till vederbörande kommun beträffande res Iförda kommunalutskylder och till vederbörande handräckningssökande, såvitt gäller medel, för vilkas uttagande handräckning begärts. Då en ingående redogörelse för indrivningsförfarandet lämnats av 1936 års uppbördskommitté, 3 torde det vara tillräckligt att här hänvisa till denna. Landsfiskal är förutom utmätningsman i regel 4 även polischef och åklagare. 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning har verkställt en undersökning 5 rörande fördelningen av landsfiskalernas arbetsbörda mellan å ena sidan indrivningsverksamheten, såvitt gäller utskylder, och å andra sidan övriga göromål som utmätningsman samt som polischef och åklagare. Enligt denna undersökning, som avser år 1937, skulle i medeltal för hela riket nämnda indrivningsverksamhet taga i anspråk 33,6 °/o av arbetstiden. För senare år finnes, såvitt känt är, någon motsvarande undersökning icke verkställd, men då restindrivningen blivit avsevärt mera omfattande än tidigare, synes m a n berättigad antaga, att detta arbete för närvarande tager minst samma del eller drygt en tredjedel av arbetstiden i anspråk. Landsfiskalstjänsterna omorganiserades år 1941, då de infogades i gällande civila avlöningsreglemente med placering, flertalet tjänster i lönegraden A 22 samt ett mindre antal i vissa större distrikt i lönegraderna A 23 och A 24. I samband med löneregleringen indrogos landsfiskal tidigare tillkommande sportler till statsverket, varjämte en begränsning skedde av befattnings1
SOU 1929:17, sid. 153. SCU 1938:48, sid. 136. s SCU 1938:46, sid. 105 o. ff. och sid. 120 o. ff. 4 I lagra landsfiskalsdistrikt finnas två landsfiskaler, varav den ene är polischef och allmän åklagare samt den andre utmätningsman. 5 SC U 1939: 9, sid. 319. 2
332 h a v a m a s rätt till bisysslor. Statsverket bestrider i princip samtliga omkostnader för tjänsten. I landsfiskalsdistrikten finnas anställda statsavlönade tjänstebiträden, nämligen landsfiskalsassistenter och kanslibiträden samt manliga och kvinnliga skrivbiträden. Av dessa äro de sistnämnda placerade i lönegrad Eo 2, dock att, så länge de icke uppnått en tjänstetid av två år, lön åtnjutes allenast enligt lönegrad Ex 2. Beträffande lönesättningen för landsfiskalernas tjänstebiträden föreslås emellertid i en till 1945 års riksdag avlåten proposition (nr 235) bland annat, att i vissa större distrikt nya kvinnliga biträdestjänster skola inrättas i lönegraderna Eo 9 och Eo 7. I övrigt skola finnas ordinarie kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt icke ordinarie skriv- och kontorsbiträden, vilka i likhet med länsstyrelsernas biträden 1 avses skola vid antagandet erhålla lön som skrivbiträden i lönegrad Ex 2 för att därefter kunna antagas, efter ett års tjänstgöring till extra ordinarie skrivbiträden i lönegrad Eo 2 samt efter ytterligare två år till extra ordinarie kontorsbiträden i lönegrad Eo 4. De ordinarie kontorsbiträdestjänsterna äro avsedda att till visst antal tilldelas varje län utan anknytning till särskilt landsfiskalsdistrikt. För behörighet att erhålla landsfiskalstjänst fordras enligt 27 § landsfiskalsinstruktionen den 14 december 1917 i dess lydelse enligt kungörelsen den 30 augusti 1941 (nr 730) att hava avlagt antingen distriktsåklagarexamen eller för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov, d. v. s. juris kandidatexamen, samt att hava med godkända betyg genomgått polischefskurs. Bestämmelser om distriktsåklagarexamen hava meddelats genom stadgan den 30 juni 1944 (nr 533). Enligt denna skall n ä m n d a examen avläggas inom Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning. För behörighet att bliva inskriven vid högskolan såsom deltagare i distriktsåklagarkurs fordras att av en särskild nämnd för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst hava antagits till landsfiskalsaspirant och erhållit tillträde till distriktsåklagarkursen. Denna beräknas kunna avslutas inom en normaltid av fyra terminer. Polischefskurs anordnas, då behov av sådan kurs yppas, vid statens polisskola enligt av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall utfärdade bestämmelser. Sådan kurs brukar omfatta en tid av n ä r m a r e ett halvt år. För att kunna antagas till landsfiskalsaspirant kräves enligt kungörelsen den 24 april 1942 (nr 220) om antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst m. m. bland annat att hava avlagt studentexamen samt att hava fullgjort provtjänstgöring å landsfiskalskontor, hos landsfogde och vid länsstyrelse under en sammanlagd tid av 18 månader. Innan landsfiskalsaspirant k a n vinna tillträde till polischefskurs, skall han hava fullgjort praktisk polistjänstgöring under en tid av 6 månader vid poliskåren i Stockholm eller Göteborg. För landsfiskalsaspirant gälla särskilda avlöningsbestämmelser. 1 Med undantag för sådana biträden å landskontor, vilka äro sysselsatta med arbete med omsättningsskatt och taxering.
333 Landsfiskal underställda exekutionsbiträden. De uppgifter, som åvila landsfiskal underställda exekutionsbiträden, äro i viss mån olika på landsbygden och i stad. På landsbygden omfattar polisverksamheten, förutom upprätthållande av allmän ordning och säkerhet m. m., även biträde vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning av utskylder eller böter och vid annan handräckning, d. v. s. den verksamhet, som ankommer på exekutionsbiträde. I överensstämmelse härmed är flertalet befattningshavare vid landsbygdens polisväsen tillika exekutionsbiträden. I städerna är exekutionsbiträdesverksamheten skild från polisverksamheten och uppdragen åt särskilda befattningshavare; dock förekommer i en del mindre städer, att vissa befattningshavare vid polisväsendet samtidigt äro förordnade som exekutionsbiträden. Upprätthållandet av polisverksamheten, d. v. s. på landsbygden jämväl exekutionsbiträdesverksamheten, är enligt polislagen en angelägenhet, som åvilar de särskilda kommunerna i riket. För detta ändamål är riket indelat i särskilda polisdistrikt, varje distrikt omfattande en eller flera kommuner. I polisdistrikten på landsbygden finnas anställda fjärdingsman eller polismän, vilka inneha va antingen ordinarie eller icke ordinarie befattning. Fjärdingsmannen (polismännen) åtnjuta lön, fastställd i särskild ordning, och därjämte, i den mån de biträda vid indrivningsverksamheten stadgad indrivningsprovision. Med undantag för sådana köpingar, vilka enligt bestämmelserna i vederbörliga köpingsbrev äro pliktiga att själva bekosta sitt polisväsen, utgår till polisdistrikten på landsbygden bidrag av statsmedel till kostnaderna för polisväsendet. Statsverket bidrager till kostnaderna för avlöning av den, som innehar eller uppehåller ordinarie befattning, med hälften, och till avlöningskostnaderna för den, som innehar eller uppehåller icke ordinarie befattning, med en femtedel. Exekutionsbiträdena i nyssnämnda köpingar och i sådana städer, där landsfiskalen är utmätningsman, avlönas helt av vederbörande kommun utan bidrag av statsmedel. Även dessa exekutionsbiträden äga åtnjuta föreskriven indrivningsprovision. Uppbördsberedningen har icke införskaffat några uppgifter angående indrivningsprovisionens storlek i de olika polisdistrikten eller uti ifrågavarande städer. Emellertid har beredningen inhämtat, att under år 1943 landsfiskalerna i riket redovisat statsverket tillkommande andel i indrivningsavgifter med 1 258 171 kronor. Då exekutionsbiträde anlitas vid skatteindrivningen, äger denne uppbära hälften av indrivningsavgifterna. Då sådant biträde brukar anlitas i praktiskt taget alla restindrivningsärenden, torde det vara berättigat att uppskatta exekutionsbiträdenas inkomst av indrivningsavgifter till motsvarande belopp eller till ca 1 250 000 kronor. Därjämte äga exekutionsbiträdena jämlikt särskilda bestämmelser av statsmedel uppbära ersättning för indrivning av utskylder i vissa fall, då restförd är befriad från att erlägga indrivningsavgift (gäller beträffande till militärtjänstgöring inkallade värnpliktiga). Sådan ersättning har under år 1943 utbetalats till ifrågavarande exekutionsbiträden med sammanlagt ca 90 000 kronor.
334 Som jämförelse må nämnas, att enligt en av 1939 års polisutredning verkställd undersökning 1 av fjärdingsmannens sportelinkomster under åren 1938 —1940 dessa under nämnda år uppburit indrivningsprovisioner dels sammanlagt och dels i medeltal per befattningshavare med belopp, som framgå av härefter intagna tabell. Indrivningsprovision
Ordinarie 1938 1939 1940
Totalbelopp
Per fjärdingsman
413 872 468158 495 602
332 370 387
53 315 60 978 64 241
64 75 80
fjärdingsman.
Extra fjärdingsman. 1938 1939 1940
Uppmärksammas bör, att uppgifterna endast avse fjärdingsman, alltså icke exekutionsbiträden i ovan omförmälda städer och köpingar. Det bör framhållas, att ovannämnda provisionsinkomster utgöra bruttobelopp. Avdrag har således icke skett för kostnader för inkomsternas förvärvande. För närvarande hava exekutionsbiträdena i regel att själva bestrida de med indrivningsverksamheten förenade utgifterna. Beträffande den för fjärdingsmannen viktigaste utgiftsposten, resekostnaderna, gäller sålunda, att befattningshavarna icke äro berättigade till ersättning härför av statsmedel. De på sina håll utgående kommunala resebidragen torde i regel endast avse de med polistjänsten förenade resorna. Utmätningsmän och exekutionsbiträden i vissa fögderistäder och köpingar. Såsom ovan nämnts finnes i några fögderistäder och köpingar särskild utmätningsman. Stadsfogde finnes sålunda anställd i ett tiotal fögderistäder. Jämlikt 3 § utsökningslagen äger vidare länsstyrelsen inom visst område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman. Sådant förordnande synes hava lämnats allenast beträffande en fögderistad och ett par köpingar. Dessa utmätningsmän ävensom dem underställda exekutionsbiträden avlönas helt av staden eller köpingen; bidrag av statsmedel utgår således icke. Utmätningsman, som nyss sagts, skall enligt kungörelsen den 15 augusti 1933 (nr 532) vara uppbördsredogörare enligt uppbördsreglementet, förordningen angående indrivning och redovisning av böter samt kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen; i följd härav skall å denne tillämpas vad i angivna hänseende enligt nämnda författningar gäller om landsfiskal. 1
SOU 1944: 54, sid. 89.
335 Genom länsstyrelserna hava vissa uppgifter införskaffats rörande kostnaderna för indrivningsverksamheten och om storleken av uppburen indrivningsprovision m. m. i förevarande städer och köpingar. Dessa uppgifter ingå i den redogörelse för restindrivningen i magistratsstäderna, som lämnas nedan. 2. Magistratsstäder, a.
Magistratsstäder med undantag för Stockholm.
Antalet städer i riket — frånsett Stockholm — uppgår för närvarande till 122. Av dessa voro den 1 januari 1944 70 städer med magistrat och återstoden eller 52 s. k. fögderistäder, d. v. s. förlagda under landsrätt. 1 Invånarantalet i dessa magistratsstäder den 1 januari 1944 uppgick till sammanlagt 1 588 955; Göteborg och Malmö hade det största invånarantalet med 290 424, respektive 163 116 invånare. Lägsta invånarantalet uppvisade Skanör med Falsterbo med 977 och Trosa med 1 096 invånare. Efter invånarantalet den 1 januari 1944 fördela sig magistratsstäderna sålunda: 2 städer med över '100 000 invånare » högst 100 000 och lägst 50 50 001 001 » 30 001 50 000 » » 12 » 30 000 » 15 001 » 13 10 001 » 15 000 » * 16 5 001 10 000 » samt 15 » 5 000 Debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder, mantalsskrivning m. fl. hithörande arbetsuppgifter. Såsom tidigare nämnts skall enligt uppbördsreglementet i stad med magistrat debitering av kronoutskylder verkställas av magistraten eller, där särskild tjänsteman finnes därtill förordnad, av denne under magistratens inseende och ansvar. Detsamma gäller om kronouppbördens förrättande. Redovisningen av influtna medel ankommer enligt samma reglemente på magistraten. I flertalet magistratsstäder ombesörjas ifrågavarande uppgifter av en särskild tjänsteman, vanligtvis benämnd kronokassör. Denne tjänsteman förrättar i regel därjämte mantalsskrivning och upprättar i samband därmed mantalslängd. Vidare upprättar han vanligen röstlängd, arbetsgivarförteckning och pensionsavgiftsförteckning samt biträder vid taxeringsarbetet på sätt nedan närmare angives. I några större städer (Norrköping, Göteborg och Gävle) finnes förutom ett kronouppbördskontor ett särskilt mantalskontor med en mantalskommissarie 1 Från och med år 1945 hava ytterligare tre av magistratsstäderna, nämligen Hjo, Filipstad och Hudiksvall blivit förlagda under landsrätt.
336 eller mantalsdirektör som chef. Å mantalskontoret ombesörjes i första hand mantalsskrivningsarbetet. I Gävle handhar mantalskontoret därjämte debiteringen av kronoutskylderna; detsamma är förhållandet i Göteborg, där även upprättandet av den kommunala debiterings- och uppbördslängden ankommer p å mantalskontoret. Ett system, som liknar det i Göteborg införda, finnes i Falun, där mantalsskrivning samt debitering av krono- och kommunalutskylder förrättas av en stadsbokhållare, som tillika upprättar den kommunala debiterings- och uppbördslängden, under det att uppbörden och redovisningen av kronoutskylderna ombesörjes av en kronouppbördskassör. Kronokassören upprättar den kommunala uppbörds- och debiteringslängden i ett tiotal städer. I en av dessa (Lund) ombesörjes i stället uppbörden av kronoutskylderna genom drätselkammaren. Detta uppbördssätt i fråga om kronoutskylderna tillämpas även i Kalmar. I Uppsala och Uddevalla finnes en kronokamrerare för mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder, under det att en kronokassör, som tillika är stadsfogde, ombesörjer utskyldernas uppbörd och redovisning ävensom, i sistnämnda egenskap, restindrivningen. I de två sistnämnda städerna äro sålunda kronokassörs- och stadsfogdegöromålen förenade i en tjänst. Liknande förhållande råder i Borås, där ett centraliserat uppbördsverk för debitering, uppbörd och redovisning av både krono- och kommunalutskylder finnes inrättat med en krono- och kommunaluppbördskassör som chef. Uppehållande av kronokassörstjänst samtidigt med annan tjänst förekommer i icke ringa utsträckning. Följande kombinationer må anföras som exempel: kronokassör, tillika stadskassör eller stadskamrerare, » , » stadsfogde, » , » stadskassör eller stadskamrerare och stadsfogde, » , » stadsfiskal, » , » » och stadsfogde samt » , » rådman. I några fall förekommer därjämte, att kronokassörstjänsten uppehälles som bisyssla antingen av en landsstatstjänsteman eller av en advokat. Kronokassörsgöromålen ombesörjas i några av de minsta städerna av magistraten genom borgmästaren mot åtnjutande av särskild ersättning härför. I några få städer ombesörjer magistraten genom sina ledamöter eller genom för ändamålet särskilt utsedda personer uppbörden av kronoutskylder. Slutligen m å nämnas, att i Skövde bestyret med mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder under kommunalborgmästarens tillsyn handhaves av stadsfogden, oaktat staden är förlagd under landsrätt, ävensom att i Skara, som även lyder under landsrätt, särskild kronokassör finnes anställd, vilken h a r att under kommunalborgmästarens tillsyn handhava de göro-
337 mal, som i stad med magistrat ankomma på sådan tjänsteman, med undantag av uppbörden av kronoutskylder, vilken sker genom postverket. Någon av Kungl. Maj:t utfärdad särskild instruktion eller några särskilda i allmän författning meddelade kompetens villkor såsom för häradsskrivarna finnas icke för kronokassörerna. För dessa gälla de särskilda författningar, som reglera hithörande arbetsuppgifter, t. ex. mantalsskrivningsförordningen, uppbördsreglementet, kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen, taxeringsförordningen och kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet samt kungörelsen om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare samt av kommunal röstlängd. Ytterligare föreskrifter återfinnas därjämte i de instruktioner eller arbetsordningar, som i en del städer finnas fastställda av vederbörande magistrat. Kronokassörerna äro kommunala befattningshavare och tillsättas av magistraterna, under vilka de sortera. Liksom beträffande häradsskrivarna har uppbördsberedningen från ett antal magistratss läder, representerande skilda landsdelar och befolkningsförhållanden, införskaffat uppgifter angående arbetet med mantalsskrivning och uppbörd m. m. Med ledning av dessa uppgifter ävensom de föreskrifter, som äro meddelade i ovannämnda författningar, lämnas nedan en kortfattad redogörelse för arbetet å ett kronouppbördskontor. Denna redogörelse tager endast sikte på normalfallet med en kronokassör som chef för kronouppbördskontoret. Härifrån kunna uppenbarligen avvikelser förekomma i olika avseenden med hänsyn till de tidigare omnämnda variationerna i fråga om arbetsgöromålens fördelning på olika befattningshavare. Beträffande mantalsskrivning, upprättande av arbetsgivarförteckning, röstlängd och stommar till taxeringslängder, komplettering och avskrift av taxeringslängder, 1 upprättande av pensionsavgiftsförteckning samt debitering av kronoutskylder m. m. eller således de göromål, som motsvara häradsskrivarnas tjänsteåligganden, gälla i stort sett samma bestämmelser och samma tidsschema som för häradsskrivarna. Sålunda pågår mantalsskrivningsarbetet från mitten av november till slutet av februari och arbetet med upprättande av arbetsgivarförteckning från mitten av november till och med mars. Under tiden den 15 februari—den 25 mars uppläggas stommar till inkomst- och fastighetslängder. Stomme till röstlängd upprättas under månaderna m a r s maj och kompletteras med rösträttshinder m. m. under senare hälften av juni. Sedan taxeringsnämndens ordförande avlämnat taxeringslängderna, åligger det kronokassören att låta uträkna och i fastighetslängd införa det antal skattekronor och skatteören, som skall påföras envar skattskyldig, att upprätta skogsvårdsavgiftslängd samt att därefter låta verkställa en avskrift av dessa längder ävensom av inkomstlängden och förmögenhetslängden. Arbetet härmed skall vara avslutat den 15 juli. Senast sistnämnda dag skall kronokassören även hava uträknat och i huvudskriften till vederbörliga längder infört statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å 1
I fråga om taxeringsarbetet bortses här från de särskilda åligganden, som äga samband
med allmän fastighetstaxering. 22—457050.
338 förmögenhet samt skogsvårdsavgift ävensom upprättat och till länsstyrelsen insänt sammandrag över taxeringarna. Stommar till pensionsavgif tst örteckning, uppbördsbok och debetsedlar upprättas under mars—september. Debiteringsarbetet slutligen pågår under juli—oktober. För magistratsstäderna tillkommer arbetet med uppbörd av kronoutskylder och värnskatt, åtföljt av upprättande av restlängder. Arbetet härmed pågår under februari-—mars, april—juni och november—december. Jämlikt 15 § 2 mom. taxcringsförordningen skall vid uppläggandet och kompletterandet av de längder, som skola föras hos taxeringsnämnd i stad, där magistrat finnes, erforderligt biträde lämnas av uppbörds- eller annan tjänsteman, som av magistraten ställes till förfogande. Ombesörjandet av delta biträde ankommer merendels på kronokassören och honom underställda biträden. Frånsett ovannämnda upprättande av stommar till inkomst- och fastighetslängd varierar arbetets omfattning avsevärt i de olika städerna. I stor utsträckning brukar biträde lämnas vid mottagande samt sortering och ordnande av deklarationer och uppgifter till ledning för annans taxering. I flertalet magistratsstäder, åtminstone i de större och medelstora, finnes ett register över stadens mantalsskrivna befolkning. Arbetet med komplettering av detta register brukar vara avslutat senast under juni månad. Utöver förut nämnda arbetsuppgifter har kronokassören att utföra dels löpande göromål av samma beskaffenhet som de, vilka häradsskrivarna enligt tidigare lämnad redogörelse hava att fullgöra, dels ock vissa uppgifter, vilka icke motsvaras av sådana, som ankomma på häradsskrivare, nämligen förande av kassajournal, restlängder och bötesliggare, avgivande av månadsräkning samt upprättande av avkortnings-, avskrivnings- och balanslängder m. m., allt avseende kronorestantier och böter m. fl. medel. Kronokassörerna torde i likhet med häradsskrivarna i viss utsträckning innehava uppdrag som ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd. Några uppgifter angående omfattningen härav hava icke införskaffats. Vid fullgörande av sina arbetsuppgifter hava kronokassörerna biträde av särskild å kronouppbördskontoren anställd personal. Biträdeshjälpens omfattning varierar av naturliga skäl avsevärt i de olika städerna. Uppgifter, avseende förhållandena under år 1943, hava införskaffats från samtliga magistratsstäder. Av dessa uppgifter framgår, att t. ex. hela personalen å mantals- och kronouppbördskontoren i Göteborg nämnda år motsvarade närmare 170 helårsanställda personer. Anmärkas må dock att, som ovan nämnts, mantalskontoret i Göteborg utöver övriga arbetsuppgifter ombesörjer upprättandet av den kommunala debiterings- och uppbördslängden. Motsvarande siffror (antal arbetsdagar för tillfällig personal omräknat i helårsanställning) för övriga större städer äro för Malmö Norrköping Hälsingborg Örebro
69 personer, 37 » , 24 t och 16 »
339 För de minsta städerna är den uppgivna arbetstiden avsevärt mindre. Sammanlagt antal arbetsdagar för kronokassören och demies biträden kan sålunda uppskattas till i Skanör med Falsterbo Trosa Sigtuna Mariefred Torshälla Askersund
120 arbetsdagar, 190 » , 210 » , 300 » , 120 » och 250 »
Enligt de införskaffade uppgifterna hava i magistratsstäderna (jämte fögderistäderna Skövde och Skara) under år 1943 kronokassörer jämte biträden i olika tjänsteställningar till ett antal av närmare 500 personer varit helt sysselsatta med å kronokassör ankommande uppgifter, varjämte deltidssysselsatt (även kronokassörer i viss utsträckning, se nedan) eller tillfällig personal varit anställd i en omfattning, motsvarande omkring 100 helårsanställda personer. Av de heltidssysselsatta befattningshavarna finnas omkring 430 i städer med över 15 000 invånare och omkring 70 i städer med ett invånarantal, understigande 15 000; av den deltidssysselsatta och den tillfälliga personalen faller på samma grupper städer ett antal befattningshavare, motsvarande omkring 60, respektive 40 helårsanställda personer. Kronokassörerna synas vara helt sysselsatta i sin tjänst i samtliga städer med mera än 15 000 invånare. I övriga städer (Skövde och Skara inbegripna) förekommer förening av tjänster i följande utsträckning: KronokassörstjänsKrön okassörstj än sten ten icke förenad förenad med annan tjänst med annan tjänst
Städer med invånarantal
A n t a l 15 000- 10 001 10 0 0 0 - 5 001 Summa
s t ä d e r
5 9 11
9 S 4
•25
21 I fråga om häradsskrivarna har ovan (sid. 322) verkställts en beräkning av antalet arbetsdagar under ett år för dessa tjänstemän och deras biträden ävensom av den tid, som krävts för utförande av olika arbetsgöromål dels sammanlagt i alla fögderier och dels i genomsnitt i ett fögderi av medelstorlek. Motsvarande beräkningar hava icke ansetts erforderliga beträffande magistratsstäderna. Några jämförelser de olika städerna emellan skulle knappast vara av större värde med hänsyn till de synnerligen skiftande arbetsförhållandena. Jämförelse mellan arbetsbördan å olika häradsskrivaroch kronouppbördskontor kan knappast verkställas, icke minst därför att en kronokassör har flera uppgifter att fullgöra än en häradsskrivare.
340 För vissa kronokassören åliggande arbetsuppgifter utgår särskild ersättning, vilken antingen inlevereras till stadens kassa eller uppbäres av kronokassören, beroende på det sätt varpå denne avlönas. För utfärdande av debetsedlar och för debitering av landstingsmedel utgår i form av debetsedelslösen, respektive debiteringsprovision samma ersättning som till häradsskrivare. 1 Härtill kommer i magistratsstad särskild provision för uppbörd av landstingsmedel med en halv procent av det belopp, som för varje kalenderår hos länsstyrelsen bokförts såsom under kalenderåret influtet från staden. För debitering, uppbörd och redovisning av riddarhusmedel och hushållningssällskapsavgifter utgår ersättning, beträffande riddarhusmedlen med en procent av det belopp, som vid uppbörd inflyter, 2 samt i fråga om hushållningssällskapsavgifterna med fyra procent av debiterat belopp. 3 I ett fåtal städer uppbäras i samband med kronoutskylderna brandstodsmedel och andra försäkringsavgifter. För debitering, uppbörd och redovisning av dessa avgifter uttages med stöd av kungörelsen den 22 oktober 1886 (nr 80) ersättning med tre procent av debiterat belopp. Ovan omförmälda provisioner utgå av de medel, vara provisionerna beräknas. Debetsedelslösen erlägges av de skattskyldiga. För debitering av värnskatt åtnjutes ersättning a\ statsmedel med tre öre för debiterad skattepost. 4 För upprättande av stomme till avdelning A av inkomstlängden utgår från och med år 1944 av statsmedel ersättning med två öre för varje i längden upptagen person. 5 I övrigt utgår jämlikt 15 § 2 mom. och 145 § 1 mom. 3) taxeringsförordningen ersättning av statsmedel för det biträde, som lämnas av vederbörande tjänstemän vid uppläggandet och kompletterandet av taxeringslängderna. Ersättningen bestämmes i varje särskilt fall av länsstyrelsen. Slutligen kan jämlikt 145 § 1 mom. 2) taxeringsförordningen bidrag av statsmedel utgå till kostnader, som stad åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 15 § 1 mom. samma förordning eller annorledes, därest Kungl. Maj:t finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna. För upprättande av arbetsgivarförteckningar utgår samma ersättning som till häradsskrivare. 6 Detta arbete plägar vanligtvis utföras av kronokassören eller annan befattningshavare vid kronouppbördskontoret såsom ett privatuppdrag och alltså icke i tjänsten. För upprättande av pensionsavgiftsförteckningar, röstlängder och avskrifter av taxeringslängderna utgår icke någon ersättning. Enligt av uppbördsberedningen från länsstyrelserna och magistratsstäderna införskaffade uppgifter uppgingo ovan omförmälda ersättningar under år 1943 till följande belopp: 1
Se härom SOU 1938: 48, sid. 25 o. f. Kungörelse den 30 september 1812. 3 Cirkulär den 29 augusti 1919 (nr 579). * I fråga om ersättning för debitering av värnskatt för budgetåret 1944/45 gäller kungörelsen den 26 maj 1944 (nr 251). 5 Cirkulär den 26 maj 1944 (nr 257). 6 Se härom SOU 1938:48, sid. 26. 2
341 debetsedelslösen kronor 292 793 provisioner för debitering av landstingsmedel kronor 144 866 uppbörd av landstingsmedel » 214 234 debitering och uppbörd av riddarhusmedel » 29 debitering och uppbörd av hushållningssällskapsavgifter » 757 debitering och uppbörd av försäkringsavgifter »__ 952 , 360 838 ersättning för debitering av värnskatt » 25 148 ersättning för upprättande av arbetsgivarförteckningar . . . . » 18 889 Summa kronor 697 668 Såsom ovan nämnts utgår från och med år 1944 särskild ersättning för upprättande av stomme till avdelning A av inkomstlängden. Ersättning härför har för nämnda år utbetalats med ca 20 500 kronor. Uppgifter hava icke införskaffats angående i vilken utsträckning i övrigt ersättning jämlikt 145 § 1 mom. 2) och 3) taxeringsförordningen utgått till vederbörande tjänstemän eller städer för biträde vid taxeringsarbetet. Det må erinras om att debitering och uppbörd av lands lingsmedel icke förekommer i några av de större städerna (Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle). Ovan angivna ersättningar uppbäras i en del städer av kronokassören, under det att de — frånsett ersättning för upprättande av arbetsgivarförteckningar, vilket arbete som tidigare nämnts överlag faller utom tjänsten — i övriga städer inlevereras till stadens kassa. Sistnämnda förhållande är regel i de städer, vilka hava ett invånarantal av omkring 15 000 och däröver. I de mindre städerna däremot uppbär vanligtvis kronokassören sportlerna. I en del av de städer, där kronokassören uppbär sportlerna, har han att med dessa medel själv helt eller delvis avlöna för tjänstens skötsel erforderlig personal. Förhållandena variera i detta avseende avsevärt i de olika städerna. Utöver sportlerna åtnjuter kronokassören därjämte lön av staden, som vanligtvis även tillhandahåller kontorslokaler med nödig utrustning. Där sportlerna äro indragna till stadens kassa, uppbär kronokassören fast reglerad lön i likhet med stadens övriga tjänstemän. Staden tillhandahåller för tjänsten erforderlig personal ävensom kontorslokaler med utrustning. Lönen varierar av naturliga skäl alltefter städernas olika storlek men synes i flertalet städer med över 15 000 invånare — frånsett Göteborg och Malmö — uppgå till mellan 10 000 och 13 000 kronor. Från städerna hava införskaffats uppgifter, avseende år 1943, angående dels kronokassörernas sportelinkomster och utgifter i tjänsten, dels städernas
342 kostnader för kronouppbördskontoren, dels ock till städernas kassor indragna sportler. En sammanställning av dessa uppgifter, utförd i jämna 1 000-tal kronor, lämnas här nedan. Därvid bör framhållas, att i kronokassörernas sportelinkomster även inräknats uppburna ersättningar för upprättande av arbetsgivarförteckningar samt att primäruppgifterna, särskilt beträffande städernas utgifter utöver löner, delvis äro approximativa. Av kronokassörerna uppburna sportler » » havda kostnader i tjänsten Kronokassörernas behållna sportelinkomster Städernas kostnader för avlöningar » i övrigt » > , sammanlagt Till städernas kassor indragna sportler Städernas nettokostnader Sammanlagda bruttokostnader
kronor 233 000 » 117 000 » 116 000 » 2 505 000 _ j» 740 000 » 3 245 000 » 464 000 » 2 781000 kronor 3 478 000
Som jämförelse må nämnas, att enligt en av 1924 års uppbördssakkunniga verkställd utredning 1 motsvarande bruttokostnader i medeltal för åren 1923—1925 utgjorde 1 640 815 kronor. Vissa beräkningar rörande kostnaderna för kronouppbörd och mantalsskrivning avseende år 1935 hava senare verkställts av 1936 års uppbördskommitté. 2 Dessa beräkningar omfatta emellertid även restindrivningen och kunna därför icke användas som jämförelsematerial. Debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder. Jämlikt lagen om kommunalstyrelse i stad åligger det magistraten att låta upprätta debiterings- och uppbördslängd för kommunalutskylder. Detta arbete ävensom själva kommunaluppbörden ombesörjes dock vanligtvis genom drätselkammarens försorg. I en del större städer finnas för ändamålet särskilda kommunaluppbördskontor inrättade, varjämte som ovan nämnts i ett tiotal städer kronouppbördskontoren upprätta den kommunala debiteringsoch uppbördslängden. I Borås finnes såsom tidigare omnämnts ett gemensamt krono- och kommunaluppbördskontor. Från magistratsstäderna hava uppgifter infordrats angående organisationen och kostnaderna för debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder. De lämnade uppgifterna, som avse år 1943, äro i många fall mycket approximativa, beroende på de svårigheter, som förelegat för uppgiftslämnarna att verkställa erforderlig uppdelning av drätselkontorens kostnader å utgifter, som avse endast h ä r ifrågavarande arbete, och å övriga utgifter. I flertalet städer tages vanligen den med hithörande arbetsuppgifter sysselsatta personalen även i anspråk för övriga å drätselkontoren förekomman1 2
SOU 1929:17, sid. 312 o. ff. SOU 1938:48, sid. 136 o. f.
343 de göromål. Med ledning av de lämnade uppgifterna kan dock beräknas, att — därest arbetstiden för denna personal ävensom för tillfällig biträdeshjälp vid uppbördsarbetet omräknas till helårsanställda personer — sammanlagt närmare 130 personer varit under år 1943 upptagna av arbete med debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder. Kostnaderna för avlöningar och övriga utgifter hava för samma år uppgått till i runt tal 750 000 kronor. Det bör därvid framhållas, att i dessa kostnader icke medräknats kostnaderna för upprättande av debiterings- och uppbördslängd, där detta verkställts å kronouppbördskontoren. Dessa kostnader finnas upptagna i de förut avgivna uppgifterna för sistnämnda kontor. Enligt uppgift av 1924 års uppbördssakkunniga uppgingo beräknade kostnaderna i magistratsstäderna — ej Stockholm — under år 1923 för debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder och dåvarande pensionsgrundavgifter till 540 000 kronor. 1 1936 års uppbördskommitté har likaledes i sitt betänkande 2 verkställt beräkningar av förevarande kostnader. Enligt kommitténs beräkningar skulle dessa kostnader under år 1935 kunna uppskattas till omkring 2 150 000 kronor. Därvid bör emellertid anmärkas, att i nämnda belopp ingå dels motsvarande kostnader för Stockholms stad, dels ock utgifterna för restindrivningen i vad de belöpa på kommunalutskylder. Kommitténs och beredningens uppgifter kunna därför icke jämföras med varandra. Restindrivning. I magistratsstad är stadsfogden utmätningsman, dock att i vissa städer jämlikt 23 § ulsökningslagens promulgationsförordning länsstyrelsen är överexekutor och utmätningsmannens befattning utövas av magistraten. Detta är fallet i städerna Sigtuna, Enköping, Mariefred, Trosa, Skanör med Falsterbo och Lindesberg. I flera av dessa städer hava magistraterna emellertid begagnat sig av den i nyssnämnda paragraf under punkt 1. angivna möjligheten att för visst fall till utmätningsman i sitt ställe sätta annan, som godkänts av länsstyrelsen. Sålunda fullgöras utmätningsmannagöromålen i realiteten i Enköping av kronokassören och i Skanör med Falsterbo av landsfiskalen i ett angränsande distrikt. Som utmätningsman åligger det stadsfogden bland annat att ombesörja indrivning av utskylder, vara restlängd kommit honom tillhanda eller beträffande vilka handräckning begärts av annan utmätningsman. Redovisning sker till kronokassören beträffande i stadsfogden tillhandakommen restlängd upptagna kronoutskylder, till drätselkammaren beträffande i sådan restlängd upptagna kommunalutskylder och till vederbörande handräckningssökande, såvitt gäller handräckningsärendena. Erfordras i stad mera än en stadsfogde, bestämmer Kungl. Maj :t deras antal och omfånget för envars befattning. Mera än en stadsfogde finnes — frånsett Stockholm — i Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg. 1 2
SOU 1929:17, sid. 318 o. ff. SOU 1938:48, sid. 137.
344 Särskilda bestämmelser finnas meddelade angående tillsättning av stadsfogde och kompetensvillkor för sådan befattningshavare. Enligt förordningen den 12 juli 1878 angående stadsfogdes tillsättning och om villkoren för erhållande av sådan befattning tillsättes stadsfogde av magistraten. För att kunna utnämnas till stadsfogde skall sökande hava avlagt studentexamen samt under minst två år hava, med vitsord om skicklighet, tjänstgjort hos länsstyrelse, överståthållarämbetet eller magistrat eller å stadsfogdekontor. Beslut om stadsfogdes lön skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. I städer med över 15 000 invånare uppehåller stadsfogden som regel icke annan befattning. Undantag förekomma i tre städer, där stadsfogden tillika är rådman eller assessor i rådhusrätten. Därjämte råda, såsom tidigare omnämnts, särskilda förhållanden i Uppsala och Uddevalla. I de mindre städerna ä r det däremot mycket vanligt, att stadsfogden samtidigt innehar även annan tjänst eller sysselsättning. Oftast förekommande är kombinationen stadsfogde och stadsfiskal men även annan förening av tjänster finnes, t. ex. stadsfogde och kronokassör, stadsfogde, kronokassör och stadsfiskal, stadsfogde och rådman ävensom stadsfogde och advokat. I en stad uppehälles stadsfogdetjänsten av landsfiskalsassistenten i ett angränsande landsfiskalsdistrikt. Såsom tidigare framhållits, finnas i en del fögderistäder särskild stadsfogde. Även å sådan tjänst gälla föreskrifterna uti ovannämnda förordning den 12 juli 1878, dock att tjänsten tillsättes av länsstyrelsen och att Kungl. Maj:t kan medgiva dispens från de i förordningen angivna kompetensvillkoren. Slutligen finnes i åtminstone någon fögderistad och i några köpingar av länsstyrelsen särskilt förordnad utmätningman. I nu nämnda städer och köpingar ä r stadsfogdetjänsten merendels förenad med annan befattning, t. ex. som kommunalborgmästare, stadsfiskal eller poliskommissarie. I Skövde fullgör stadsfogden på kronokassör eljest ankommande åligganden beträffande mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder. Den härefter följande redogörelsen avser även nyssnämnda stadsfogdar och särskilt förordnade utmätningsmän. Såsom kommunal tjänsteman åtnjuter stadsfogden av staden i regel viss, relativt låg lön och har därjämte rätt att uppbära med tjänsten förenade sportler, huvudsakligen indrivningsprovision. I ett mindre antal städer, där sportlerna indragits till stadens kassa, uppbär stadsfogden allenast fast lön. Utvecklingen synes leda till ett mera allmänt tillämpande av sistnämnda avlöningssätt. Vid indrivningsverksamheten åtnjuta stadsfogdarna biträde av exekutionsbiträden. Dessa tillsättas i magistratsstad av magistraten och annorstädes av länsstyrelsen. De avlönas av staden antingen med lön jämte andel i indrivningsprovisionen eller endast med lön. I några städer utgår utöver eller i stället för stadgad indrivningsprovision särskild ersättning, beräknad med hänsyn till storleken och omfattningen av de utskylder, som drivas in. Exekutionsbiträdena äro vanligtvis helt sysselsatta i sin tjänst. Endast i några mind-
345 re städer förekommer, att de samtidigt uppehålla annan tjänst, t. ex. som polisman eller som rådhus vaktmästare. Där stadsfogden åtnjuter sportler, har han att i stor utsträckning själv avlöna den kontorsbiträdeshjälp, som tarvas för tjänstens skötsel. Annorstädes avlönas dessa biträden av staden, som också i övervägande antalet fall bestrider kostnaderna för kontorslokaler och expenser. I några enstaka, huvudsakligen större städer anlita exekutionsbiträdena för expeditionsarbetet särskild, av dem själva avlönad skrivhjälp. I andra större städer ställes sådan biträdeshjälp till förfogande av staden. För fjärdingsmannen på landsbygden åtgå sportelinkomsterna i icke ringa utsträckning för gäldande av utgifter för resor m. m.; motsvarande utgifter förekomma i allenast begränsad omfattning i städerna. Kostnaderna för stadsfogdarnas och exekutionsbiträdenas verksamhet bestridas helt av städerna själva, i den mån desamma icke gäldas av provisionsinkomster. Av statsmedel utgår intet bidrag härtill. Uppgifter hava införskaffats angående organisationen och kostnadenia för indrivningsverksamheten i magistratsstäderna samt ovannämnda fögderistäder och köpingar under år 1943. Uppgifterna avse hela den verksamhet, som utövas av stadsfogdar och exekutionsbiträden, alltså även till den del denna verksamhet omfattar utmätning och annan handräckning i enskilda mål, indrivning av böter m. m., dock icke i de städer med mera än en stadsfogde, där de olika verksamhetgrenarna kunnat särskiljas. Enligt dessa uppgifter, som omfatta samtliga 70 magistratsstäder ävensom 12 fögderistäder och 2 köpingar, hava 510 befattningshavare, stadsfogdar, exekutionsbiträden och biträden i övrigt, varit helt sysselsatta med hithörande göromål; därjämte har deltidssysselsatt och tillfällig personal fullgjort hithörande göromål i en omfattning, som motsvarar omkring 90 helårsanställda personer. E n sammanställning, utförd i jämna 1 000-tal kronor, utvisar, att sportelinkomster samt städernas och befattningshavarnas utgifter under år 1943 uppgått till följande belopp: Av befattningshavarna uppburna sportler » » havda kostnader i tjänsten Befattningshavarnas behållna sportelinkomster Städernas kostnader för avlöningar » » i övrigt » » , sammanlagt Till städerna indragna sportler Städernas nettokostnader Sammanlagda bruttokostnader
kronor 1 773 000 » 93 000 » 1 680 000 > 2 579 000 » 588 000 » 3 167 000 » 658 000 » 2 509 000 kronor 4 940 000
Här ovan angivna sportler, sammanlagt 2 431 000 kronor, omfatta förutom stadgad, av de restförda erlagd indrivningsavgift dels sådan ersättning för indrivning av utskylder, som jämlikt kungörelserna den 30 december 1941 (nr 990) och den 18 december 1942 (nr 957) utgått av statsmedel i vissa fall,
346 då indrivningsavgift ej skall utgå (avser vissa fall av militärinkallelser) — sådan ersättning har utgått med ca 158 000 kronor — dels i begränsad omfattning ersättning till utmätningsmän för utmätning i enskilda mål m. m. och expeditionslösen, dels ock beträffande några få städer sådan särskild indrivningsersättning utöver fastställd indrivningsprovision, som dessa städer av olika anledningar tillerkänt vanligtvis exekut.ionsbiträdena. Där så varit möjligt hava emellertid sistnämnda två grupper ersältningar utmönstrats från övriga sportelinkomster, varför man torde vara berättigad utgå från att indrivningsprovisionerna jämte uppburna ersättningar enligt de båda ovannämnda kungörelserna uppgått till omkring 2 400 000 kronor. b.
Stockholm.
Såsom tidigare omnämnts ombesörjer i Stockholm överståthållarämbetet arbetet med debitering, uppbörd, indrivning, redovisning, restitution, avkortning och avskrivning icke blott av kronoutskylder utan även av kommunalutskylder; överståthållarämbetet handhar därjämte debitering och uppbörd m. m. av sådana utskylder och avgifter, som enligt gällande föreskrifter skola uppbäras och redovisas av ämbetet. Vidare ankommer på ämbetet att ombesörja den civila folkbokföringen och mantalsskrivningen. Ifrågavarande ärenden handläggas å en av överståthållarämbetets huvudavdelningar, skatteverket, uppbördsärendena å verkets uppbördsavdelning samt folkbokförings- och mantalsskrivningsärendena å verkets mantalsavdelning; debitering av skatt ombesörjes dock av taxeringsavdelningen. Kostnaderna för debitering av de å krono- och kommunaldebetsedel upptagna utskylderna torde för år 1944 kunna uppskattas till omkring 410 000 kronor. Kostnaderna för uppbördsavdelningen 1 hava under samma år uppgått till ca 1 920 000 kronor. (Då storleken av kostnaderna för mantalsavdelningen i detta sammanhang saknar större intresse, har uppgift härom icke införskaffats.) Till ämbetet har under år 1944 influtit i form av ersättning för debitering av värnskall ca 12 000 kronor debetsedelslösen » 187 000 » indrivningsavgifter jämte ersättning av statsmedel för indrivning av utskylder enligt kungörelsen den 18 december 1942 (nr 957) » 1 370 000 » Enligt kungl. brev den 17 januari 1816 uppbär Stockholms stad för kronouppbördsverket i staden årligt bidrag av statsmedel med 11 472 kronor. 1 Å denna avdelning ombesörjas jämväl vissa andra arbetsuppgifter än sådana, som avse uppbörd m. m. av å krono- och kommunaldebetsedel upptagna utskylder; sålunda handhavas här bland annat debitering och uppbörd av hundskatt och nöjesskatt. Kostnaderna härför äro ej här medräknade.
347 3.
Länsstyrelser.
Enligt g ä l l a n d e l a n d s h ö v d i n g i n s t r u k t i o n d e n 19 n o v e m b e r 1937 (nr 902) ä r styrelsen i varje l ä n a n f ö r t r o d d åt en l a n d s h ö v d i n g , som u t ö v a r d e n s a m m a m e d b i t r ä d e av en l a n d s s e k r e t e r a r e och en l a n d s k a m r e r a r e j ä m t e a n d r a bef a t t n i n g s h a v a r e som f ö r e d r a g a n d e . Till l ä n s s t y r e l s e n s ä m b e t s b e f a t t n i n g h ö r a n d e ä r e n d e n h a n d l ä g g a s p å två a v d e l n i n g a r , n ä m l i g e n l a n d s k a n s l i e t och l a n d s k o n t o r e t . P å l a n d s k o n t o r e n ä r o a n s t ä l l d a , u t o m l a n d s k a m r e r a r e n som avdelningschef, en t a x e r i n g s i n t e n d e n t , en eller flera länsassessorer (i Gotlands l ä n finnes icke någon länsassessor), länsbokhållare, landskontorister, kansliskrivare, kontorister, k a n s l i - , k o n t o r s - och s k r i v b i t r ä d e n , e x p e d i t i o n s v a k t e r och telefonister. U t e s l u t a n d e för t a x e r i n g s a r b e t e t och a r b e t e t m e d o m s ä t t n i n g s s k a t t finnas d ä r j ä m t e a n s t ä l l d a t a x e r i n g s r e v i s o r e r , t a x e r i n g s i n s p e k t ö r e r , taxeringsassistenter och k o n t r o l l a n t e r . Antalet b e f a t t n i n g s h a v a r e av olika slag å l a n d s k o n t o r e n s a m t d e r a s placer i n g i l ö n e g r a d f r a m g å r n ä r m a r e av s å s o m Bilaga K i n t a g e n f ö r t e c k n i n g . Av d e n n a f r a m g å r j ä m v ä l , i v i l k e n o m f a t t n i n g t j ä n s t e r n a ä r o o r d i n a r i e eller icke-ordinarie. F ö r vissa av de i c k e - o r d i n a r i e b e f a t t n i n g s h a v a r n a gälla s ä r s k i l d a av K u n g l . Maj:t i b r e v den 22 d e c e m b e r 1943 ( ä n d r a t d e n 19 m a j 1944) m e d d e l a d e löneb e s t ä m m e l s e r . I detta b r e v s t a d g a s b l a n d a n n a t : 2. Befattningshavare, som antagits till extra landskanslist eller extra landskontorist, må placeras högst i lönegraden Ex 4 och efter ett år högst i lönegraden Ex 7. Befattningshavare, som före erhållande av antagningsbevis såsom extra landskanslist eller extra landskontorist under minst två år innehaft likvärdig anställning hos länsstyrelse eller inom fögderiförvaltningen, må vid antagandet till sådan befattningshavare placeras högst i lönegraden Ex 7. Extra landskanslist eller extra landskontorist, som under ett år tillhört lönegraden Ex 7, må placeras högst i lönegraden Ex 11 och efter ytterligare ett år högst i lönegraden Ex 14. Har befattningshavaren under ett år tillhört sistnämnda lönegrad, må han antagas till extra ordinarie landskanslist eller extra ordinarie landskontorist med placering högst i lönegraden Eo 15. Vid beräkning av tjänstetid må allenast i fall, då länsstyrelsen av särskilda skäl därtill finner anledning, hänsyn tagas till sådan tjänstgöring inom fögderiförvaltningen, som ägt rum efter erhållande av antagningsbevis. 3 a). Befattningshavare, som antagits till extra skrivbiträde å landskontor för arbete med omsättningsskatt eller taxering, må placeras högst i lönegraden Ex 2. Efter två år må befattningshavaren antagas till extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegraden Eo 2. Befattningshavare, som före erhållande av antagningsbevis såsom extra skrivbiträde under minst tre år innehaft likvärdig anställning hos länsstyrelse eller inom fögderiförvaltningen, må omedelbart antagas till extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegraden Eo 2. b). Annan än under a) avsedd befattningshavare, som antagits till extra skrivbiträde, må placeras högst i lönegraden Ex 2. Efter ett år må befattningshavaren antagas till extra ordinarie skrivbiträde med placering högst i lönegraden Eo 2. Befattningshavare, som före erhållande av antagningsbevis såsom extra skrivbiträde under minst två år innehaft likvärdig anställning hos länsstyrelse eller inom fögderiförvaltningen, må omedelbart antagas till extra ordinarie skrivbiträde med place-
348 ring högst i lönegraden Eo 2. Befattningshavare, som under två år tillhört lönegraden Eo 2, må antagas till extra ordinarie kontorsbiträde med placering högst i lönegraden Eo 4. Genom kungörelse den 19 maj 1944 (nr 246) hava meddelats föreskrifter om antagande av aspiranter å länsnotarie-, länsbokhållar- och taxeringsassistenttjänster m. m. För antagande av aspiranter å nämnda tjänster och för prövning av aspirants lämplighet för dylik tjänst skall finnas en för hela riket gemensam antagningsnämnd. Den, som vill vinna behörighet till sådan tjänst, skall fullgöra särskild provtjänstgöring, aspirant å länsnotarie- eller länsbokhållartjänst vid två länsstyrelser under sammanlagt ett år och aspirant å taxeringsassistenttjänst vid en länsstyrelse under sex månader. Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i 24 och högre lönegrader tillsättas av Kungl. Maj:t genom fullmakt eller förordnande. Övrig personal tillsättes eller antages av länsstyrelsen. Vid länsstyrelserna hava från och med år 1944 genomförts vissa rationaliseringsåtgärder, innebärande bland annat att arbetet å de båda avdelningarna, landskansliet och landskontoret, uppdelats i särskilda arbetsdetaljer med en ordinarie landskanslist, respektive landskontorist som föreståndare för varje arbetsdetalj. Föreståndaren leder arbetet inom detaljen, ombesörjer i lämplig utsträckning ärendenas beredning, överlägger med föredragandena, länsstyrelsens experter m. fl. angående ärendena samt upprättar förslag till beslut i sådana fall, där detta ej bör ankomma på jurist eller kan anförtros åt detaljföreståndaren underställd personal. Åt detaljerna gives sådan storlek, att det arbete inom desamma, som bör ankomma å landskanslist eller landskontorist, giver denne full sysselsättning. Av landskontorets arbetsuppgifter skola här endast beröras de, som äga samband med uppbördsväsendet och folkbokföringen. Ärenden rörande uppbördsväsendet handläggas å en särskild arbetsdetalj, i samtliga län benämnd uppbördsavdelning. Av hithörande ärenden må såsom de viktigaste antecknas följande: uppbörd av kronoutskylder, d. v. s. mottagande av postverkets redovisning av influtna skattemedel, anteckning härom i uppbördsböckerna samt upprättande av restlängd över icke influtna utskylder; upprättande av landskontorets månadsräkning; upprättande av debiteringsrapport samt av uppbörds- och bötesredogörelser, inbegripet granskning av magistraternas och landsfiskalernas månadsräkningar jämte därvid fogade uppgifter samt antecknande i restlängder och saköreslängder av redovisade utskylder och böter; granskning av från uppbördsredogörare inkomna avkortnings- och avskrivningslängder rörande kronoutskylder och böter samt meddelande av det beslut, vartill granskningen kan föranleda; granskning av balanslängder över kronoutskylder och böter; redovisning av diverse medel till olika statliga och kommunala myndigheter samt enskilda sammanslutningar; upprättande av uppbördsstatistik;
349 inventering hos medelsförvaltare och kontroll över hos exekutionsbiträden verkställda inventeringar; värd av uppbördssäkerheter; påförande, befrielse och redovisning av böter enligt värnpliktslagen; granskning av nöjesskatteredovisningar; ansökningar om befrielse från utgörande av nöjesskatt; besvär över kommunala myndigheters beslut rörande nöjesskatt; debiteringsbesvär; omhänderhavande av det s. k. anställningsregistret. Vissa avvikelser härifrån kunna förekomma i de olika länen. Sålunda handläggas nöjesskatteärendena å annan arbetsdetalj i några få län, under det att i vissa län ärenden rörande fördelning av återbetalningsskyldighet för avdikningslån samt redovisning av jaktkort och jaktpass omhänderhavas å uppbördsavdelningen. Föredragande i flertalet av de ärenden, som handläggas å uppbördsavdelningen, är i så gott som samtliga län ordinarie länsassessorn. Ä avdelningarna tjänstgöra i växlande omfattning landskontorister och befattningshavare i lägre tjänsteställning, varjämte, särskilt för det egentliga uppbördsarbetet, extra personal anlitas i icke ringa utsträckning. Enligt av länsstyrelserna i dessa avseenden lämnade uppgifter hava kostnaderna för den extra personalen under år 1944 uppgått till ca 125 000 kronor. Ärenden rörande folkbokföringen, d. v. s. mantalsskrivningsmål och kyrkoskrivningsmål, handläggas vanligen å landskontorets s. k. brevdetalj eller allmänna avdelning. Ordinarie länsassessorn är i flertalet län föredragande i dessa ärenden. Vid länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Västernorrlands län föras för närvarande särskilda alfabetiska register över inom vederbörande län mantalsskrivna personer. Förandet av dessa adressregister ombesörjes huvudsakligen av tillfälliga arbetskrafter. Landshövdingen äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, som föredragas inför honom. Föredraganden är skyldig att uttala sin mening och, därest beslutet avviker därifrån, låta anteckna densamma till protokollet. Därest icke landshövdingen påkallar föredragning eller föredraganden finner särskild omständighet böra föranleda därtill, må föredraganden å länsstyrelsens vägnar meddela beslut i ärenden dels av expeditioneli natur och dels eljest av den art, att i avgörandet icke skäligen bör krävas deltagande av mera än en person. Till ärenden av sistnämnda art, s. k. enmansärenden, hänföras bland andra ärenden, som angå påförande av samt befrielse från böter enligt värnpliktslagen, avkortning och avskrivning av kronoutskylder och böter samt mantalsskrivning, däremot icke t. ex. debiteringsbesvär. Vid ledighet å landshövdingtjänsten eller då landshövdingen är tjänstledig eller frånvarande eller hindrad av andra tjänsteangelägenheter eller jävig, utövas beslutanderätten i ärenden, som skola föredragas för landshövdingen, a) där landssekreteraren eller landskamreraren är föredragande, av dem båda gemensamt; vid skiljaktiga meningar dem emellan gäller föredragandens mening såsom länsstyrelsens beslut;
350 b) i andra fall av föredraganden och hans avdelningschef; vid skiljaktiga meningar dem emellan gäller avdelningschefens mening såsom länsstyrelsens beslut. Från huvudregeln, att föredragning skall ske inför landshövdingen, gäller därjämte det undantaget, att ärenden, som angå taxering enligt förordningen om allmän omsättningsskatt eller fastställelse av meddelat föreläggande att inbetala sådan skatt eller föreläggande av vite jämlikt nämnda förordning skola, där ej landshövdingen påkallar föredragning, föredragas inför landskamreraren och avgöras av honom. Övriga ärenden rörande allmän omsättningsskatt äro enmansärenden. 4. Postverket. Alltsedan år 1918 har postverket medverkat vid uppbörden av kronoutskylder på landet och i fögderistäderna. 1 Skattskyldig har att under uppbördstermin å vilken fast postanstalt som helst inom riket med företeende av den för honom utfärdade kronodebetsedeln jämte bifogad för uppbördsterminen avsedd skattepostanvisning portofritt inbetala honom påförda utskylder, som förfalla till betalning under uppbördsterminen eller, i förekommande fall, under nästföljande uppbördstermin. Postverket frånskiljer vederbörlig skattepostanvisning och förser debetsedeln med särskilt kvitto. Inbetalning kan enligt särskilda föreskrifter ske jämväl över postgiro. Under uppbördsterminerna inbetalda skattepostanvisningar översändas till postkontoret i vederbörande residensstad. I den mån postanvisningarna dit inkomma, insätter postkontoret dag för dag å statsverkets checkräkning i riksbanken för länsstyrelsens räkning anvisningarnas sammanlagda belopp. Anvisningarna sorteras kommunvis i nummerföljd och överlämnas till länsstyrelsen jämte i två exemplar upprättade förteckningar över desamma, upptagande nummer och belopp. I ersättning för detta arbete uppbär postverket av statsverket vanlig postanvisningsavgift, minskad med fem öre, för varje inbetalad skattepostanvisning. Sistnämnda avgift beräknas därvid efter medelbeloppct för samtliga under en uppbördsperiod inbetalda skattepostanvisningar. De ersättningar, postverket för berörda arbete uppburit under senare år, framgå av Bilaga L. För det arbete, som är förenat med skattepostanvisningarnas sortering och redovisning till länsstyrelsen, anlitas vid postkontoren i residensstäderna i stor utsträckning tillfällig personal. Postverket ombesörjer dessutom tryckning av blanketter till kronodebetsedlar för landet och fögderistäderna. Kostnaderna härför uppgingo under år 1944 till ca 60 000 kronor. De färdigställda debetsedlarna tillställas de skattskyldiga över posten emot en postbefordringsavgift, som gäldas av statsverket och som under senare år uppgått till 4 öre för varje försändelse. 1
Dylik medverkan har i vissa kommuner avsett jämväl uppbörd av kommunalutskylder.
351 B.
U p p b ö r d s f ö r e n i n g e n s förslag. 1. Allmänna synpunkter.
Arbetet med debitering, uppbörd och redovisning samt restindrivning av skatt är — såsom av den tidigare redogörelsen framgår — fördelat å ett flertal myndigheter. Debiteringen av kronoutskylder ombesörjes sålunda på landet och i fögderistäderna av statlig myndighet (häradsskrivare) samt i magis tratsstäderna av kommunanställda befattningshavare (kronokassörer). Uppbörden av kronoutskylder handhaves i magis tratsstäderna av sistnämnda tjänstemän samt å landet och i fögderistäderna av postverket och länsstyrelserna. Debitering och uppbörd av allmän kommunalskatt (och skogsaccis) handhaves av kommunala myndigheter (vid själva uppbörden anlitas dock postverket i en omfattning, som fortlöpande tenderar att öka). Reslindrivningen slutligen ombesörjes på landet och i vissa fögderistäder av landsfiskal — för vissa områden fungerar dock i landsfiskals ställe kommunavlönad särskild utmätningsman — samt i andra städer av kommunal tjänsteman (stadsfogde). Rationalisering av arbetet får anses önskvärd ur organisatorisk synpunkt. Härtill syftar också uppbördsberedningens förslag om gemensam debitering och uppbörd av den allmänna kommunalskatten (även skogsaccis) och kronoutskylderna samt om uppbörd genom postverket även beträffande magistratsstäderna. Ytterligare rationaliseringsåtgärder synas i första hand böra utmynna i försök att åstadkomma centralisering av arbetet till färre antal myndigheter. Denna fråga har tidigare behandlats av bland andra 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté. Med hänsyn till det nära sambandet mellan debitering av utskylder, bestämmande av storleken av de av de sakkunniga föreslagna förskottsavsättningarna, bokföring av inflytande uppbördsmedel, övriga skatteuppbördsgöromål samt förandet av det av de sakkunniga föreslagna folkregistret — närmast motsvarande de register, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skola föras vid länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar — föreslogo uppbördssakkunniga, att alla dessa göromål skulle förenas hos en och samma myndighet, nämligen länsstyrelsen. Tanken på en ännu mera genomgripande centralisering, innebärande, att alla de ovannämnda förvaltningsuppgifterna skulle sammanföras till en för hela riket gemensam myndighet med säte i Stockholm, funne sig de sakkunniga nödsakade avvisa. De förklarade sig dock vara övertygade om att en fullständig centralisering skulle ställa sig billigare än den anordning, för vilken de slutligen bestämde sig. En central uppbörds- och folkbokföringsmyndighet antogs nämligen kräva mindre lokalutrymme och fåtaligare arbetskraft än de provinsiella myndigheterna sammantagna. Såsom skäl mot en dylik centralisering anförde emellertid de sakkunniga: 1 1
SOU 1929: 17, sid. 72.
352 Mantalsskrivningen måste alltjämt bibehållas under medverkan av personer inom kommunerna. Vidare måste självfallet taxeringsmyndigheterna vara förlagda i orterna. Ett intimt samarbete mellan dessa lokala organ och uppbördsmyndigheten måste oavlåtligen äga rum. Detta skulle endast med svårighet kunna genomföras, därest en enda uppbördsmyndighet, förlagd i Stockholm, bleve inrättad. För debiteringsarbetet ävensom vissa andra åligganden, som nu ankomma på den, som förrättar debitering av kronoutskylder, erfordras ock en rätt ingående kännedom om ortens förhållanden, vilken kännedom svårligen torde kunna förutsättas hos tjänstemännen i ett till Stockholm förlagt, hela landet avseende ämbetsverk. Allmänheten skulle antagligen finna det obekvämt att vid möjligen behövliga förfrågningar eller andra ärenden hos uppbördsmyndigheten nödgas vända sig till huvudstaden. D e s a k k u n n i g a m e d g å v o , att de a n f ö r d a skälen i viss m å n m e n d o c k m e d b e t y d l i g t m i n d r e s t y r k a t a l a d e m o t även en c e n t r a l i s e r i n g länsvis. Men v i n s t e n a v en d y l i k a n o r d n i n g bleve likväl enligt de s a k k u n n i g a ö v e r v ä g a n d e . Skulle m i n d r e o m r å d e n f ö r e k o m m a , skulle a r b e t s g i v a r n a få att g ö r a m e d ett stort a n t a l u p p b ö r d s m y n d i g h e t e r , v a r i g e n o m d e r a s a r b e t e skulle k o m p l i c e r a s , synn e r l i g a s t o m d e r a s a r b e t a r e vore b o s a t t a i n o m ett stort a n t a l k o m m u n e r . Vid a r e ö k a d e s v ä r d e t av folkregistret, d ä r e s t d e t s a m m a o m f a t t a d e ett s t ö r r e o m r å d e . Slutligen bleve m ö j l i g h e t e r n a att a n v ä n d a a r b e t s b e s p a r a n d e m a s k i n e r desto s t ö r r e , j u m e r a o m f a t t a n d e a r b e t s m a t e r i a l e t vore. U p p b ö r d s k o m m i t t é n f r a m l a d e i fråga o m o r g a n i s a t i o n e n tre a l t e r n a t i v a förslag. Vid sitt s t å n d p u n k t s t a g a n d e till de olika a l t e r n a t i v e n a n f ö r d e k o m mittén bland annat:1 Vid sin planläggning av olika myndigheters befattning med uppbörds- och folkbokföringsgöromålen har kommittén eftersträvat en rationell arbetsfördelning mellan dessa myndigheter och särskilt haft sin uppmärksamhet fästad å de fördelar, som äro förbundna med ett centralt utförande av det administrativa arbetet. Beträffande de landskontoren underställda s. k. kamerala ärendena, vilka framför allt röra befolkningens ekonomiska skyldigheter gentemot det allmänna, har kommittén undersökt möjligheten att undvara lokala organ och övergå till en helt centraliserad förvaltning. Kommittén har dock kommit till den uppfattningen att en handläggning av dessa ärenden endast på grundval av skriftliga handlingar och med den lokalkännedom, som må förefinnas hos landskontorens tjänstemän, icke kan anses tillfredsställande. Det gäller här ofta värderingsfrågor och skälighetsavgöranden, som för ett riktigt resultat fordra en mer ingående ortskännedom än den, som kan förvärvas per telefon eller genom enstaka tjänsteresor. Landskontorens tjänstemän överhopas alltmer med skrivbordsarbete och få därigenom svårare att göra sig förtrogna med orternas förhållanden. Det händer ej sällan, att i den bild av sakläget, som ett studium av handlingarna i ett ärende giver, en mängd förhållanden erhålla oriktiga proportioner och att en föredragande kommer till en rakt motsatt uppfattning efter att hava tagit kännedom om förhållandena å ort och ställe. Det är icke tilltalande att grunda avgöranden i frågor av så ömtålig natur som angående den enskildes skatteplikt och medborgerliga rättigheter i stat och kommun enbart å ett mer eller mindre fullständigt skriftligt material. Dessa farhågor gälla överhuvud taget beslut inom förvaltningen, där det på grund av arbetsmaterialets storlek icke alltid är möjligt att förebringa en på varje punkt uttömmande utredning om de faktiska förhållandena och där det är av särskild vikt att vid bedömandet av åberopade omständigheter kunna insätta dessa i deras lokala sammanhang. De ökade krav, som såväl statsmakterna som allmänheten ställa på länsstyrelserna i fråga 1
SOU 1938: 48, sid. 18 o. f.
353 om verkställighets- och fastställelseåtgärder av olika slag, nödvändiggöra starkare förbindelser mellan länsstyrelserna och de olika orterna. Det är icke möjligt att enbart från landskontoren kontrollera folkbokförings- och skatteförfattningarnas efterlevnad i orterna och där tillvarataga det allmännas ekonomiska intressen. För det i många avseenden grundläggande mantalsskrivniingsarbetet är närmare förtrogenhet med kommunernas förhållanden synnerligen värdefull. Det är även önskvärt, alt på landsbygden finnas tjänstemän, som kunna lämna allmänheten bistånd och besked i de ofta svårbegripliga taxerings- och debiteringsfrågorna.
Efter att hava berört den samtidigt pågående utredningen angående omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna anförde kommittén vidare: 1 Med utgångspunkt härifrån torde enligt kommitténs mening knappast böra ifrågasättas, att landsfiskalerna skola vara lokalmyndigheter för alla kamerala och allmänt administrativa ärenden. Det gäller vid sådant förhållande att kunna ställa till förfogande andra lokala organ, som förmå övertaga en del av landsfiskalernas nuvarande arbete. Även om landsfiskalerna genom vissa åtgärder skulle kunna beredas lättnad i sina nuvarande göromål, torde, såvida dessa tjänstemän bleve de enda myndigheter i orterna, som kunde anlitas i den allmänna administrationens tjänst, risk föreligga för att de på grund av de administrativa ärendenas snabba ökning efter någon tid skulle vara lika belastade med olikartade göromål som nu och farhågor åter framkomma för att de icke skulle hava tillfälle att tillräckligt ägna sig åt polis- och åklagarverksamhet. Med hänsyn härtill gör sig ett behov av särskilda ortsmyndigheter vid sidan av landsfiskalerna gällande. Då en särskild lokalmyndighet för kamerala och allmänt administrativa ärenden sålunda ur olika synpunkter är behövlig, har kommittén stannat vid att föreslå häradsskrivarorganisationens bibehållande ute i orterna, därvid denna dock bör erhålla en allsidigare inriktning och organiseras på ett effektivare sätt. — Kommittén har även undersökt frågan om centralisering av arbetet med debitering och utskrift av debetsedlar. Detta arbete behöver ur tekniska synpunkter icke förläggas till någon bestämd plats. Det skulle utan olägenheter för driften kunna för hela riket sammanföras å någon ort med låga. kostnader. En sådan anordning låter sig emellertid icke göra, enär oavlåtlig förbindelse mellan debiteringsförrättaren och debiteringsorten är nödvändig. Ett visst samarbete bör alltid ske med taxeringsmyndigheterna i orten, och de talrika förfrågningar och klagomål från allmänhetens sida, som förekomma under uppbördsarbetet, måste utredas och besvaras inom kort tid. Vid en centralisering av debiteringen för hela riket vore detta omöjligt. Däremot är det tänkbart att utföra debiteringsarbetet centralt för varje län. Det har emellertid visat sig, att några andra maskiner än sådana som nu äro i bruk å häradsskrivarkontoren icke kunna användas vid central drift. En centralisering skulle därför endast innebära, att man flyttade tillsamman de personer och maskiner, som nu utnyttjas för debiteringsarbete å flera orter, till en central lokal å dyrare ort. Man skulle därigenom möjligen vinna ett något bättre utnyttjande av maskinernas och personalens arbetskapacitet, men detta torde motvägas av de ökade kostnaderna för lokaler och personal. Då häradsskrivarna enligt kommitténs mening alltjämt behövas såsom ortsmyndigheter och några påtagliga fördelar av debiteringsarbetets centralisering icke äro att vinna, föreslår kommittén ej någon ändring av debiteringsarbetets nuvarande förläggning till häradsskrivarkontoren.
I likhet med 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté och på av dem anförda skäl finner sig uppbördsberedningen böra avstyrka 1
SOU 1938: 48, sid. 19 o. ff.
23—457050.
354 inrättandet av en central myndighet för samtliga ifrågavarande uppbördsgöromål. Emellertid synas skäl föreligga att undersöka, huruvida vissa arbetsuppgifter lämpligen skulle kunna centraliseras för att på ett effektivt sätt utnyttja den moderna kontorstekniken, enkannerligen det s. k. hålkortssystemet. Hålkortsmaskiner synas visserligen icke med fördel kunna användas för det egentliga debiteringsarbetet, men om de vid debetsedlarna fogade skatteanvisningarna vore utmärkta med hålkortsinslag, skulle utan tvivel sorteringsarbetet avsevärt underlättas. Detta vore med hänsyn till det stora antal skatteanvisningar, som måste beräknas inkomma varje månad, synnerligen önskvärt. Måhända skulle maskinerna också kunna användas för vissa slutdetaljer av själva debiteringsarbetet ävensom för anteckning å uppbördskorten av vid uppbördsterminerna influtna belopp och för upprättande av restlängd. En arbetsorganisation, som skall använda hålkortsmaskiner för de ifrågavarande ändamålen, bör helst anordnas centralt; möjligen skulle högst tre å fyra centraler i riket kunna tänkas. Spörsmålet om eventuellt införande av hålkortsmaskiner i uppbördsarbetet kräver emellertid mera ingående och omfattande undersökningar än uppbördsberedningen med hänsyn till nödvändigheten att ägna den till buds stående begränsade tiden åt andra, ofrånkomliga utredningar kunnat åstadkomma. Dessutom föreligger ett annat enligt beredningens åsikt tungt vägande skäl för uppskov med denna fråga. Den genomgripande omläggning av uppbördsväsendet, som nu föreslås, förutsätter — om den utan alltför stora friktioner skall kunna genomföras — att alla av reformen berörda — icke minst uppbördstjänstemännen — med nit och intresse medverka för ernående av ett gott resultat. De anspråk, som härutinnan ställas särskilt å tjänstemännen, bliva sannolikt mycket stora. All tillgänglig arbetskraft med erfarenhet av uppbördsarbete blir härvid värdefull, i den mån densamma i övrigt k a n antagas äga förutsättningar för att medverka vid det nya systemets genomförande. Därest emellertid reformen icke skulle inskränkas till att avse en omläggning av själva uppbördsförfarandet utan dessutom samtidigt innebära en omläggning av det tekniska tillvägagångssättet, föreligger otvivelaktigt anledning att befara att svårigheterna vid själva genomförandet skulle stegras. Allt för många ovissa faktorer skulle på en gång inkopplas i arbetsmaskineriet. Enligt beredningens mening är det därför önskvärt att något eller några år se det nya uppbördssystemet i verksamhet, innan man genomför en nyorganisation med genomgripande, rent tekniska förändringar, vilka under övergångsåren måhända skulle kunna komplicera genomförandet. Eventuellt kunna hålkortsmaskiner komma till användning senare; någon egentlig olägenhet av uppskov härvidlag synes ej föreligga. Sedan det föreslagna uppbördssystemet några år prövats, bör undersökas, om användning av hålkortsmaskiner kan vara till fördel. Sannolikt kunna fördelar i olika avseenden — kanske icke minst ur besparingssynpunkt — vinnas genom användande av hålkortsmaskiner. Beredningens förslag till uppbördsförvaltningens organisation torde icke hindra, att arbetet senare omlägges för möjliggörande av användning av sådana maskiner.
355 Det uppbördsarbete, som länsvis för närvarande bedrives centralt, skall enligt beredningens förslag i viss omfattning utökas och även delvis omläggas. Förutom att uppbörden även skall omfatta allmän kommunalskatt, innebär förslaget sålunda, att postverket skall ombesörja uppbörden även i magistratsstäderna samt att arbetet med anteckning å uppbördskorten av influtna skattebelopp ävensom upprättande av restlängd — uppgifter, som nu ankomma på länsstyrelserna •— skall övertagas av postverket. Vid bedömande av lämpligheten att överföra debiteringsarbetet från häradsskrivarna till länsstyrelserna bör i första hand klargöras, i vilken utsträckning tekniska hjälpmedel kunna anlitas för att underlätta arbetet. Hos flertalet häradsskrivare och även i åtskilliga magistratsstäder begagnas nu för ändamålet — förutom skrivmaskiner — enkla elektriska eller handdrivna additionsmaskiner eller dylika maskiner med s. k. dubbla räkneverk. Uppbördsberedningen har funnit, att vid central drift additionsmaskiner av större kapacitet, s. k. bokföringsmaskiner, sannolikt med fördel skulle kunna användas för själva debiteringsarbetet. Det måste emellertid ifrågasättas, huruvida icke dessa maskiner — för att ur ekonomisk synpunkt lämna en mot kostnaderna svarande nytta — böra vara i användning även under den del av året, då debiteringsarbete icke pågår. Då möjlighet härtill icke torde föreligga och då maskiner av den typ, som nu allmänt förekommer å häradsskrivarkontoren och hos kronokassörerna, därest de i viss mindre omfattning ombyggas för att kunna användas för de nya uppbördskorten och debetsedlarna, äro tillräckliga för arbetet inom begränsade lokala områden, synes centralisering länsvis av debiteringsarbetet knappast kunna motiveras av att därigenom bättre tekniska hjälpmedel än för närvarande skulle kunna utnyttjas. Det bör emellertid undersökas, om icke andra skäl tala för centralisering. Härvid skulle måhända krävas mindre lokalutrymmen än vid lokalförvaltningarna sammanlagt. Vid arbetsanhopning skulle det vidare kanske vara lättare att åstadkomma tillfällig förstärkning av arbetskrafterna genom att personal från övriga arbetsdetaljer vid länsstyrelsen kunde anlitas. Huruvida verkligen sådana fördelar skola kunna vinnas, är emellertid problematiskt. Vid flertalet av länsstyrelserna erfordras av olika anledningar redan nu ökade utrymmen. Sannolikt löses lokalfrågan för uppbördsväsendet lättare, om utrymmen för den med de nu ifrågavarande göromålen sysslande personalen icke behöva anskaffas vid själva länsstyrelsen. Samma svårigheter för anskaffande av arbetskrafter torde möta, evad göromålen förläggas till länsstyrelserna eller till lokala kontor; flertalet av dessa kontor skulle komma att ligga i tätorter. Med hänsyn till länsstyrelsernas alltjämt ökade arbetsbörda, som medfört hård belastning av personalen på alla avdelningar, har uppbördsberedningen svårt att föreställa sig att utbyte av personal mellan arbetsdetaljerna skulle kunna förekomma i en utsträckning, som kunde hava betydelse i nu förevarande avseende. Såsom följder av eventuell centralisering av debiteringen måste man räkna med, å ena sidan, att de för häradsskrivarna återstående arbetsuppgifterna
356 — jämsides med debiteringen måste en del därmed sammanhörande uppgifter, såsom komplettering av taxeringslängder och upprättande av avskrifter av dessa m. m., överflyttas till länsstyrelserna — icke skulle bliva tillräckliga för en jämn arbetsfördelning under hela året, och, å andra sidan, att arbetet vid länsstyrelserna skulle erhålla säsongkaraktär i ganska utpräglad utsträckning och därigenom vålla organisationstekniska svårigheter beträffande arbetskraften. Det bleve icke möjligt att bereda de vid länsstyrelserna anställda jämn sysselsättning året runt, samtidigt som det — under arbetssäsongen — bleve svårt att anskaffa erforderliga tillfälliga biträden. Debiteringsarbetet medför årligen en kraftig arbetsanhopning under senare delen av året. Det samtidigt pågående prövningsnämndsarbetet och arbetet å de föreslagna folkbokföringsavdelningarna för färdigställande av stommar till mantalslängder skulle skärpa dessa olägenheter. Att i viss mån motsvarande olägenheter vidlåda debiteringsarbetet överhuvud taget och således komme att göra sig gällande även vid lokalförvaltningen är visserligen riktigt. Detta kommer emellertid att ske i så begränsad omfattning, att svårigheterna säkerligen här kunna bemästras. Det arbetstidsschema för häradsskrivarkontoren, som uppbördsberedningen utarbetat, giver vid handen, att detta är möjligt. Ytterligare några synpunkter torde böra läggas på ifrågavarande organisationsspörsmål. I och för sig vore väl icke otänkbart, att samtliga häradsskrivarnas nuvarande arbetsuppgifter överfördes till länsstyrelserna. Den orts- och personkännedom, som kan anses vara erforderlig för mantalsskrivningsarbetet, torde kunna förvärvas även av en befattningshavare vid länsstyrelse under förutsättning, att arbetet fördelades så, att en och samma befattningshavare mera stadigvarande sysselsattes med uppgifter, som rörde samma del av länet. Den ytterligare kontakt med allmänheten, som för mantalsskrivningsväsendet vore av behovet påkallad, kunde förmedlas genom landsfiskalerna eller av prästerna och de av folkbokföringskommittén föreslagna roteombuden. Att debiteringsarbetet skulle kunna centraliseras är också klart, övriga häradsskrivarna åvilande arbetsuppgifter sammanhänga i stort sett med mantalsskrivnings- och debiteringsarbetet och även dessa torde därför kunna överföras till länsstyrelserna. Om de kamerala lokalmyndigheterna försvunne, skulle emellertid våra skattemyndigheter icke längre äga tillgång till lämpliga organ i orterna, genom vilka myndigheterna kunde införskaffa nödiga lokala uppgifter och till vilka de skattskyldiga kunde vända sig för att erhålla upplysningar och hjälp i kamerala ärenden. Särskilt i vad gäller jämkning av preliminärskatt har uppbördsberedningen funnit det vara oundgängligen nödvändigt, att lokala organ finnas. De skattskyldiga måste anses hava berättigade krav på att äga tillgång till en lokal myndighet — lätt anträffbar och förtrogen med ortens alla förhållanden — till vilken de kunna vända sig för att erhålla råd och upplysningar och vilken snabbt och utan onödig omgång kan ompröva preliminärskattens storlek. Även för arbetsgivarna måste det vara av icke ringa värde att kunna vända sig till någon i trakten lokaliserad myn-
357 dighet, som kan lämna bindande besked, under vilka omständigheter och med vilka belopp avdrag å arbetstagares lön för gäldande av skatt skall verkställas, m. m. Den olägenhet för arbetsgivarna, som göromålens fördelning å ett flertal lokala myndigheter enligt uppbördssakkunnigas mening skulle kunna innebära, har uppbördsberedningen sökt eliminera genom att föreslå, att den lokala skattemyndigheten i den ort, där arbetsgivaren har kontor för löneutbetalning, städse skall vara skyldig att på begäran av arbetsgivaren eller arbetstagare lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen av löneavdragsbestämmelserna i övrigt. Väl vore det tänkbart, att med en centralisering till länsstyrelserna av arbetet i övrigt häradsskrivarna bibehölles som allenast jämkningsmyndighet eller att till jämkningsmyndighet utsåges annat statligt lokalt organ. Häremot talar emellertid i första hand det förhållandet, att debitering och jämkning måste anses äga sådant samband med varandra, att de lämpligen synas böra omhänderhavas av samma myndighet. Vidare är att märka, att om häradsskrivarna bibehölles som allenast jämkningsmyndighet, det knappast bleve möjligt att helt sysselsätta dem. Att överföra jämkningsärendena till annan lokal myndighet vore väl i det närmaste ogörligt. Då landsfiskalsinstitutionen — det vore väl denna som i så fall borde ifrågakomma — nyligen omorganiserats med huvudsyfte att tillgodose helt andra ändamål än skatteväsendet, har uppbördsberedningen icke ansett sig kunna föreslå, att landsfiskal skall vara jämkningsmyndighet. Vidare vill beredningen understryka, att det för länsstyrelserna måste vara värdefullt att för taxeringsarbetet kunna anlita lokala kamerala tjänstemän. Rådande svårigheter att i länen anskaffa kunniga och för saken intresserade ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna torde vara tillräckligt omvittnade. Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen för häradsskrivarnas arbetsuppgifter framgår, anlitas dessa i mycket stor utsträckning som taxeringsnämndsordförande och, från och med år 1944, som taxeringskonsulenter. Med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande jämväl av vad 1936 års uppbördskommitté yttrat i denna fråga, har uppbördsberedningen funnit sig böra förorda, att häradsskrivarna bibehållas som lokala myndigheter med nuvarande arbetsåligganden och därjämte med uppgift att fungera som jämkningsmyndighet. Ett särskilt stöd för detta ståndpunktstagande har beredningen trott sig finna däruti, att — såsom beredningen redan förut funnit anledning framhålla — den genomgripande omläggning av uppbördsförfarandet, som beredningen föreslår, åtminstone under de första åren icke bör kombineras med de omfattande organisatoriska förändringar som en centralisering skulle medföra. För att de nya bestämmelserna skola kunna tillämpas under så gynnsamma förhållanden som möjligt, är det enligt beredningens mening nödvändigt att bygga på och anknyta till den befintliga organisationen. Att samtidigt med det nya uppbördsförfaran-
358 det genomföra de ifrågavarande organisatoriska omläggningarna kan icke vara riskfritt. Det må dock påpekas, att beredningens förslag till uppbördsförfarande icke med nödvändighet förutsätter, att debiteringsarbetet handhaves av lokala organ; förslaget kan genomföras även om debiteringsarbetet förlägges till länsstyrelserna. Det är i huvudsak de ovan omförmälda synpunkterna, som föranlett beredningen att föreslå bibehållandet av lokala debiteringsmyndigheter. Samma skäl, som ovan åberopats för bibehållande av häradsskrivarna som lokala myndigheter, tala även för att i de större magistratsstäderna funktionerna på mantalsskrivningens och uppbördsväsendets områden bibehållas vid en lokal myndighet. Andra ändringar ifrågasattes icke för dessas del än att, som ovan nämnts, uppbörden skall ske genom postverket. Vad angår de mindre magistratsstäderna har uppbördsberedningen funnit det mest ändamålsenligt att låta här ifrågavarande arbetsuppgifter handläggas i samma ordning som på landet och i fögderistäderna. Dessa städer föreslås därför i berörda avseenden lagda till fögderierna. Den närmare motiveringen härför lämnas nedan i detta kapitel under avdelningen B 4 Magistratsstäder. I fråga om restindrivningen ifrågasättas ur organisatorisk synpunkt i huvudsak inga förändringar. 2. Häradsskrivare. Arbetsuppgifter. Uppbördsberedningen har tidigare framhållit, att beredningen funnit övervägande skäl tala för att häradsskrivarna organiseras såsom lokala organ. De skola handlägga samma eller motsvarande göromål som för närvarande och därjämte hava att i egenskap av lokala skattemyndigheter besluta om preliminär taxering samt verkställa debitering av preliminär skatt eller utfärda skattetabell för skattskyldiga, för vilka preliminärskatten skall uträknas med ledning av sådan tabell, meddela beslut om jämkning av preliminär skatt eller om anstånd med inbetalning av skatt, lämna arbetsgivare och arbetstagare besked i i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag m. m., samt biträda länsstyrelsen vid övervakningen av att arbetsgivare behörigen fullgöra sin skyldighet att verkställa löneavdrag. De olika arbetsuppgifternas omfattning och innebörd torde framgå av följande redogörelse. Liksom för närvarande skall häradsskrivaren förrätta mantalsskrivning. Enligt det förslag till folkbokföringsförordning, som framlagts av folkbokföringskommittén, skola mantalsskrivningsförrättningarna äga rum årligen mellan den 15 oktober och den 20 december, dock att mantalsskrivningsförrättning på landsbygden ej må utsättas till tidigare dag än den 15 november. I fråga om de närmare detaljerna angående mantalsskrivningens förrättande och omfattning m. m. enligt folkbokföringskom-
359 mittens förslag hänvisas till kommitténs betänkande. 1 Här må endast erinras om att enligt förslaget mantalsskrivningen skall omfatta alla fastigheter ävensom samtliga såväl fysiska som juridiska personer, att mantalslängden skall uppläggas i två delar, en personell liggare för redovisning av de fysiska och juridiska personerna och en fastighetsliggare för redovisning av fastigheterna, att mantalsuppgift skall lämnas för varje fysisk och juridisk person, att biträde vid mantalsskrivningen skall lämnas av särskilda roteombud samt att stommar till mantalslängd ävensom slutlig mantalslängd skola tryckas vid länsstyrelsens folkbokföringsavdelning. Ett genomförande av folkbokföringskommitténs förslag kommer att medföra en icke ringa arbetslättnad för häradsskrivaren, bestående framförallt däri, att manuell utskrift av stomme till mantalslängd eller av slutlig mantalslängd med åtföljande kollationering icke längre blir erforderlig. Själva mantalsskrivningsförrättningarna torde vidare komina att kräva mindre arbete och tid än för närvarande därigenom, [ att de föreslagna stommarna bliva avsevärt mera akuella än de nuvarande stommarna. De sistnämnda pläga merendels utgöra allenast en avskrift av det löpande årets mantalslängd. De tryckta stommarna däremot utvisa förhållandena kort tid före själva mantalsskrivningsförrättningen, och det är att förvänta, att de rationaliseringsåtgärder, som av folkbokföringskommittén föreslås beträffande kyrkobokföringen, komma att medföra, att dessa stommar vid förrättningarna icke i allt för stor omfattning skola behöva rättas och kompletteras. Häradsskrivarens granskningsarbete torde vidare komma att underlättas av roteombudens verksamhet. Vid mantalsskrivningsförrättningarna torde förrättningsmannen kunna utgå ifrån, att namn, födelsedata, uppgifter om födelseort, civilstånd, närmast föregående mantals- och kyrkoskrivningsort samt postadress äro riktigt återgivna, och huvudsakligen inrikta sin uppmärksamhet på att kontrollera, att personerna och fastigheterna äro fullständigt och i rätt ordning upptagna, att fastigheterna äro angivna med senast gällande beteckningar samt att anteckningarna beträffande sådana förhållanden, t. ex. yrke, näringsfång och äganderätt till eller innehav av fastighet, varom upplysningar skola inhämtas genom mantalsskrivningen, äro korrekta. En annan lättnad i arbetsbördan består däri, att kolumnerna för utsiffring av antalet mantalsskrivna personer, för införande av uppgifter för den obligatoriska olycksfallsförsäkringen samt för anteckning om värnpliktsförhållanden slopas. Å andra sidan blir häradsskrivarens arbetsbörda något ökad av att mantalsskrivningen skall omfatta jämväl juridiska personer. Med hänsynstagande till detta merarbete torde man uppskattningsvis kunna antaga, att arbetet med själva mantalsskrivningsförrättningarna samt skriftväxlingen och rättandet av stommen till mantalslängd kommer att taga allenast omkring tre fjärdedelar av den arbetstid, som för närvarande beräknas åtgå för motsvarande arbetsuppgifter. Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall mantalsskrivningsförrättaren i mantalslängdens ordning föra register över fastigheterna inom ettvart 1
360 honom underlydande distrikt. Registret består av avtryckskort av det hos länsstyrelsen förda tryckande registret. Den 30 september varje år skall mantalsskrivningsförrättaren å avtryckskort för vederbörande fastigheter meddela länsstyrelsen underrättelse om de förändringar med avseende å fastigheterna och deras beteckningar samt ägare och innehavare, som hava inträffat under tiden från och med den 1 november föregående år till och med den 31 nästförflutna augusti. Ändringarna antecknas å avtryckskorten efter hand. som de komma till mantalsskrivningsförrättarens kännedom. Kort, vara anteckning skett, uttagas ur registret och förvaras, distriktsvis ordnade, för sig. Förändringar, som inträffa under september och oktober månader, antecknas icke å avtryckskort utan endast i vederbörande stomme till mantalslängd. Sedan förändringarna införts i det tryckande registret, tillställer länsstyrelsen mantalsskrivningsförrättaren nya avtryckskort för de fastigheter ändringarna avse. Förslaget till folkbokföringsförordning är vidare så utformat, att avtrycksregister även över de fysiska och juridiska personerna skola kunna föras hos mantalsskrivningsförrättaren. Sådana register bliva ofrånkomliga, då såsom uppbördsberedningen förutsätter, debiteringsarbetet och förrättandet av mantalsskrivning skola åvila samma befattningshavare. För aktualisering av dessa register skall länsstyrelsen lämna mantalsskrivningsförrättaren underrättelser om timade förändringar genom översändande av nya avtryckskort, vara förändringarna finnas införda. Ifrågavarande arbetsuppgifter äro för häradsskrivarens del helt nya. Upprättandet av arbetsgivarförteckningar bör såsom hittills verkställas genom häradsskrivarens försorg. Upprättandet sker för närvarande med ledning av mantalslängden och de särskilda mantalsuppgifterna, där sådana förekomma. Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall anteckning om arbetsanställda icke längre göras i mantalslängden, varför arbetsgivarförteckningarna få upprättas uteslutande med ledning av mantalsuppgifterna. Upprättandet måste med hänsyn härtill beräknas komma att taga något längre tid i anspråk än för närvarande. Beredningen utgår ifrån, att roteombuden förgranskat mantalsuppgifterna jämväl i vad de avse de förhållanden, som ligga till grund för arbetsgivarförteckningarnas upprättande. Liksom för närvarande skall härudsskrivaren färdigställa röstlängd för val till riksdagens andra kammare samt kommunal röstlängd. Arbetet härmed kommer att underlättas avsevärt därigenom, att länsstyrelsen tillhandahåller tryckta stommar till längderna. På häradsskrivaren ankommer då endast att kontrollera, att alla, som författningsenligt skola medtagas i röstlängden, också finnas däri upptagna ävensom att samtidigt låta angiva vederbörandes kön genom instreckning i vederbörliga kolumner samt att därefter låta i längden införa föreskrivna anteckningar om rösträttshinder och i härför avsedda kolumner instrecka, vid vilka val de röstberättigade äga rösträtt. En möjlighet att ytterligare underlätta häradsskrivarens arbetsbörda i fråga om röstlängdens upprättande beröres nedan. Även stommar till fastighetslängder och till inkomstlängder tryckas hos länsstyrelsen. Arbetet med iordningställande av stommarna till fastighetslängd
361 bortfaller dock icke helt, enär dessa måste av häradsskrivaren rättas och kompletteras med hänsyn till de förändringar i fråga om äganderätts- och fastighetsförhållanden, som kunna inträffa under tiden den 2 november—den 31 december. Stommarna tryckas nämligen med hänsyn till förhållandena den 1 november, under det att fastighetslängderna upprättas med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets början, d. v. s. den 1 januari. Någon granskning genom häradsskrivarens försorg av stomme till inkomstlängd torde däremot icke vara erforderlig. P å enahanda sätt som för närvarande skall häradsskrivaren hava att i inköras tlängden uträkna och införa ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ävensom summera längden, uträkna och införa antal skattekronor och skatteören i fastighetslängderna samt verkställa formell granskning och avskrift av ifrågavarande längder ävensom av förmögenhetslängden. För närvarande upprättas dels av taxeringsnämnden särskild skogsaccisläiigd, vilken längd av de kommunala myndigheterna även användes som debiterings- och uppbördslängd för skogsaccis, och dels av häradsskrivaren särskild skogsvårdsavgiftslängd jämte avskrift för debitering av skogsvårdsavgift. Sistnämnda längd utgör i huvudsakliga delar allenast en avskrift av skogsaccislängden. Då enligt uppbördsberedningens förslag debitering och uppbörd av skogsaccis samt av skogsvårdsavgift skola verkställas av samma myndigheter, synes en sammanslagning av skogsaccis- och skogsvårdsavgiftslängden kunna äga rum. I stället för upprättande av skogsvårdsavgiftslängd jämte avskrift bör häradsskrivarens arbete avse verkställande av avskrift av en gemensam skogsaccis- och skogsvårdsavgiftslängd. Det åligger för närvarande häradsskrivaren att uträkna och i respektive inkomstlängd, förmögenhetslängd och skogsvårdsavgiftslängd införa statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med särskilt angivande i förekommande fall av tilläggsskatt samt värnskatt, särskild skatt å förmögenhet och skogsvårdsavgift. Härvid framkomna skattebelopp — dock icke tilläggsskatt — överföras därefter till uppbördsboken, i vilken även av häradsskrivaren må antecknas den skattskyldige åsatta taxeringar till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till kommunal inkomstskatt. Enligt fastställt formulär till uppbördsbok äro sistnämnda anteckningar frivilliga; de torde förekomma i allenast ett fåtal uppbördsböcker. Anteckning härom skall dock ske å debetsedlarna. I uppbördsboken liksom å debetsedlarna skola vidare antecknas enligt kommunal skattelagen påförda skattekronor och skatteören, särskilt för fastighet och särskilt för inkomst. I uppbördsboken antecknade skattebelopp överföras därefter å debetsedlarna, å vilka dessutom såsom nyss nämnts antecknas taxerat och beskattningsbart belopp m. m. och i förekommande fall angivas registerbeteckningar och taxeringsvärden å sådana den skatlskyldige tillhöriga fastigheter, för vilka skattskyldighet föreligger. Enligt uppbördsberedningens förslag skall uppbördsboken i fortsättningen föras i form av kortregister med ett uppbördskort för varje skattskyldig. A uppbördskortet skall obligatoriskt införas anteckning om taxerat och beskatt-
ningsbart belopp enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, taxerad och beskattningsbar inkomst enligt kommunalskattehgen, enligt samma lag påförda skattekronor och skatteören för inkomst ävensom för fastighet med angivande av taxeringsvärde å fastighet samt taxerat rotvärde enligt lagen om skogsaccis. Med ledning av nämnda uppgift?r borde måhända statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och skogsvårdsavgift kunna påföras direkt å uppbördskortet, varigenom nu förekommande dubbelarbete skulle undvikas. De finansstatistiska uppgifter, som for närvarande inhämtas ur taxeringslängderna, skulle i stället kunna tagas från uppbördskorten. Emellertid åligger det riksräkenskapsverket att ombesörja eftergranskning av de verkställda statsskattedebiteringarna. Detta mycket omfattande arbete skulle om icke omöjliggöras så dock avsevärt försvåras, om skattebeloppen funnes angivna endast å uppbördskorten. I förevarande sammanhang måste man därför räkna med att häradsskrivaren fortfarande måste införa skattebeloppen i taxeringslängderna. För närvarande skall i förekommande fall å debetsedeln antecknas beskattningsbar förmögenhet enligt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. Då vid det föreslagna uppbördssystemet arbetstagarnas debetsedlar skola överlämnas till arbetsgivarna, har beredningen med hänsyn till gällande bestämmelser om sekretesskydd för förmögenhetslängden ansett, att uppgift om förmögenhet icke längre bör förekomma å debetsedeln och i följd härav icke heller å uppbördskortet, som i stort sett fått samma utformning som debetsedeln. Stommar till pensionsavgiftsförteckning samt till uppbördskort och debetsedlar skola tryckas genom länsstyrelsens försorg; dock torde det ankomma på häradsskrivaren att utskriva stommar till nya uppbördskort och debetsedlar å preliminärskatt för sådana skattskyldiga, vilka mantalsskrivas i olika kommuner för taxeringsåret och det därpå följande inkomståret och därför skola erhålla särskilda debetsedlar å kvarstående skatt och å preliminärskatt. Före debiteringsarbetets början eller parallellt med debiteringen av slutlig skatt verkställes anteckning i pensionsavgiftsförteckningarna om sådana förhållanden, som medföra avgiftsbefrielse, samt påföras vederbörliga pensionsbelopp. Detta arbete torde bliva av ungefär samma omfattning som för närvarande. Sedan de tryckta stommarna till uppbördskort samt debetsedlar, vilka därjämte före avsändandet från länsstyrelsen försetts med uppgift om den preliminärskatt, som debiterats att förfalla till betalning under nästföregående uppbördsår, samt om den preliminärskatt, som erlagts under samma år, 1 kommit häradsskrivaren till hända, införas därå efter verkställd taxering med ledning av fastighetslängden uppgift å fastighet, för vilken skattskyldighet föreligger, fastighetens taxeringsvärde samt antal skattekronor 1 Där den skattskyldige är mantalsskriven i olika kommuner för inkomståret och taxeringsåret, måste, i stället för att anteckning sker å uppbördskort och debetsedlar om i den gamla kommunen debiterad och erlagd preliminär skatt, särskild uppgift härom översändas till debiteringsförrättaren i den nya kommunen.
363 och skatteören för fastigheten ävensom med ledning av inkomstlängden civilstånd och antal barn, för vilka ortsavdrag åtnjutits, taxerat och beskattningsbart belopp enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt taxerad och beskattningsbar inkomst enligt kommunalskattelagen jämte skattekronor och skatteören för inkomst ävensom med ledning av skogsaccislängden taxerat rotvärde enligt lagen om skogsaccis. Motsvarande uppgifter med undantag för civilstånd och antal barn förekomma redan nu å debetsedeln. I uppbördsboken antecknas däremot för närvarande icke n a m n eller taxeringsvärde å fastighet och ej heller taxerat rotvärde, varjämte anteckning om taxerat och beskattningsbart belopp samt taxerad och beskattningsbar inkomst, som nyss nämnts, är frivillig. Uppgiften om civilstånd och antal barn, vilken uppgift är önskvärd för att underlätta arbetet med debitering av preliminär skatt eller angivande av vederbörlig kolumn i skattetabell, är helt ny. Man skulle möjligen kunna förmoda, att denna arbetsuppgift borde medföra en avsevärt ökad arbetsbörda för häradsskrivaren. Emellertid böra anteckningarna ske samtidigt å uppbördskort och debetsedel genom kopiering, varför merarbetet reduceras i icke ringa grad. Som nästa moment följer debitering av slutlig skatt, titelvis å uppbördskortet och med uträknande av den sammanlagda skatten för varje skattskyldig genom summering å debetsedeln, samt summering av de olika skattetitlarna för varje kommun. Härvid bör anmärkas den arbetslättnad, som uppstår därigenom, att någon debitering av bland annat vissa försäkringsavgifter, av annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor, av avgifter till hushållningssällskap samt av riddarhusmedel icke längre skall komma i fråga. Allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel skola debiteras i en post. Någon nämnvärd arbetsökning bör därför ej uppkomma genom att debitering av kommunalskatt skall ankomma på häradsskrivaren. Att debiteringen även omfattar skogsaccis bör icke heller medföra någon arbetsökning, då en sammanslagning till en post av denna skatt med skogsvårdsavgiften bör kunna ske. Å andra sidan måste det förhållandet, att debiteringen enligt det nya systemet skall ske på kort och icke som för närvarande i uppbördsbok, medföra ett visst merarbete. Härefter följa nya arbetsmoment, nämligen avräknande av preliminär skatt mot slutlig skatt samt angivande av kvarstående skatt, respektive hur mycket av preliminärskatten som skall restitueras, avräknas på restförda skatter eller avkortas. Arbetet härmed bör utföras i anslutning till debiteringen av den slutliga skatten. Därnäst åligger det häradsskrivaren att verkställa preliminär taxering, varefter den preliminära skatten för nästföljande inkomstår skall debiteras; skall preliminär skatt beräknas enligt skattetabell, skall i stället å uppbördskort och debetsedel angivas, vilken skattetabell och vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen, som härvid skall tillämpas. Av debiteringsarbetet kvarstår härefter fördelning av kvarstående och debiterad preliminär skatt å uppbördsterminer jämte summering kommunvis av de olika skattebeloppen för varje uppbördstermin, färdigställande av de-
364 betsedlarna i den mån dessa icke utskrivits samtidigt med uppbörds korten, erforderligt kollationeringsarbete, kuvertering och expedierande av debetsedlarna samt upprättande av sammandrag över kommunerna och fögderiet. Även dessa arbetsuppgifter kräva en icke ringa arbetstid. Fortlöpande under året har häradsskrivaren att meddela beslut om jämkning av preliminär skatt och om anstånd med inbetalning av skatt. Icke blott debiterings- utan även jämkningsarbetet måste bliva avsevärt mera omfattande enligt alternativ I än enligt alternativ II; nämnda arbete måste även enligt alternativ III bliva av större omfattning än enligt alternativ II. Härefter kvarstå övriga arbetsuppgifter av olika slag, verkställande av utredningar och avgivande av yttranden i mantalsskrivnings- och kyrkobokföringsmål, upprättande av markegångsuppgifter, besvarande av förfrågningar i debiteringsärenden och andra ärenden, exempelvis från arbetsgivare eller arbetstagare om skyldighet att verkställa löneavdrag, biträde åt länsstyrelsen vid kontroll att arbetsgivare verkställa dylikt avdrag, löpande expeditionsgöromål m. m. En viss lättnad i arbetet torde kunna vinnas, om framdeles utdrag ur mantals- och taxeringslängder iill myndigheter och enskilda utfärdas av länsstyrelsen i stället för av häradsskrivaren. Å andra sidan torde särskilt förfrågningarna från arbetsgivare och skattskyldiga i debiterings- och skatteärenden m. m. komma att förorsaka ett avsevärt arbete. Slutligen bör häradsskrivaren i den mån tiden det medgiver biträda taxeringsintendenten i taxeringsarbetet på sätt i 107 § taxeringsförordningen finnes föreskrivet. För att kunna fullgöra samtliga härovan omförmälda arbetsuppgifter är det nödvändigt, att häradsskrivaren har tillgång till lämplig maskinell utrustning. För närvarande använda häradsskrivama i arbetet dels skrivmaskiner med bred vagn för uppläggande av stommar till taxeringslängder och uppbördsböcker m. m., dels ock addilionsmaskiner, vanligen elektriska, med ett eller två räkneverk för utskrift av debetsedlar och för förekommande summeringsarbeten. Åtskilliga häradsskrivare hava därjämte låtit anskaffa muftiplikationsmaskiner bland annat för fördelning av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt särskild skatt å förmögenhet mellan äkta makar i de fall, då båda äro taxerade. Enligt från häradsskrivarna införskaffade uppgifter finnas å häradsskrivarkontoren ett stort antal maskiner av ovan angivna slag. Beredningen har, som tidigare omnämnts, efter verkställda undersökningar funnit, att även efter det nya uppbördssystemets genomförande arbetet bör kunna utföras på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt, om samtliga häradsskrivare förses med skriv- och räknemaskiner av samma kapacitet som de å flertalet häradsskrivarkontor redan befintliga, d. v. s. skrivmaskiner med vagnar av viss bredd samt multiplikationsmaskiner och additionsmaskiner, därvid dock de sistnämnda måste byggas om och förses med vagnar av större bredd än de för närvarande hava. Vid nedan omförmälda beräkningar av arbetsbördan på häradsskrivarkontoren har uppbördsberedningen utgått ifrån en maskinpark hos häradsskrivarna av nyss angivna beskaffenhet. Frågan om det behövliga antalet maskiner av olika slag beröres i ett senare sammanhang.
365 Uppbördsberedningen h a r sökt uppskatta det antal arbetsdagar per år, som utförandet av ovan omförmälda arbetsuppgifter sannolikt kommer att kräva av häradsskrivaren och hans biträden enligt dels alternativ I och dels alternativ II. För alternativ III hava några tidsberäkningar icke verkställts. Arbetsbördan enligt detta alternativ torde kunna beräknas motsvara medeltalet av den arbetstid, som erfordras enligt de båda andra alternativen. Beredningen har därvid beträffande de arbetsuppgifter, som redan nu ankomma på häradsskrivarna, utgått från de tidigare omförmälda, från vissa häradsskrivare införskaffade arbetstidsuppgifterna. I fråga om debiteringsarbetet har beredningen beräknat arbetstiden med utgångspunkt från det antal debetsedlar i medeltal per fögderi, som kunna antagas bliva utfärdade, samt efter den tid, som utförandet av de olika arbetsmomenten kan beräknas kräva. Jämkningsarbetets omfattning kan icke med visshet beräknas. Dock måste hållas för sannolikt, att antalet jämkningsfall kommer att bliva mycket stort. En sammanställning av beräkningarna finnes intagen som Bilaga M till betänkandet. I dessa beräkningar har icke medtagits det biträde, häradsskrivaren avses skola lämna taxeringsintendenten i taxeringsarbetet. Den tid, som kommer att åtgå härför, kan icke beräknas och är i stor utsträckning avhängig av h u r lång tid andra tjänstegöromål taga häradsskrivarens arbetstid i anspråk. Arbetsbördan har beräknats dels för fögderierna sammanlagt, därvid till dessa också hänförts förut omförmälda mindre magistratsstäder, dels för ett fögderi av medelstorlek under förutsättning, att nuvarande antal fögderier, 119, bibehålies, d. v. s. ett fögderi med ett invånarantal av omkring 38 000 personer, dels ock för ett fögderi om i medeltal 30 000, respektive 25 000 invånare, motsvarande ca 150, respektive ca 180 fögderier i riket. Uppbördsberedningen vill framhålla, att beräkningarna äro approximativa. Vidare må påpekas, att avvikelser från beräkningarna måste förekomma i viss utsträckning i de olika fögderierna, beroende bland annat på olika geografiska förhållanden samt befolkningens skiftande rörlighet och olika fördelning på yrkesgrupper. Enligt beräkningarna skulle efter uppbörds- och folkbokföringsreformernas genomförande för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på häradsskrivarna och deras biträden, krävas årligen sammanlagt ca 345 000 arbetsdagar enligt alternativ I och ca 260 000 arbetsdagar enligt alternativ II. Därest antalet fögderier skulle vara oförändrat, 119, skulle i varje fögderi häradsskrivarens arbetstid utgöra 600 arbetsdagar årligen enligt alternativ I och 460 dagar enligt alternativ II, vartill komme biträdeshjälp under sammanlagt 2 300, respektive 1 700 dagar. I ett fögderi med omkring 30 000 invånare skulle motsvarande siffror bliva 450, respektive 350 för häradsskrivaren och 1 850, respektive 1 400 för biträdena. I ett fögderi med 25 000 invånare slutligen skulle häradsskrivaren årligen nödgas utföra arbete under 360 arbetsdagar enligt alternativ I och 280 dagar enligt alternativ II, varjämte biträdeshjälp skulle vara erforderlig under 1 500, respektive 1 150 dagar. I fråga om den tid under året, då de olika arbetsuppgifterna å håradsskri-
366 varkontoren efter de berörda reformernas genomförande komma att utföras, må anföras följande. Mantalsskrivningsförrättningarna skola, som tidigare omnämnts, äga rum under tiden den 15 oktober—den 20 december; flertalet förrättningar komma att företagas under november och december månader. Skriftväxlingen mellan mantalsskrivningsförrättare samt arbetet med rättelser av och tillägg till mantalslängderna komma att fortgå huvudsakligen under november och december samt under påföljande januari intill den 20 i sistnämnda månad. Avtrycksregistren kräva skötsel under hela året. Komplettering av stommar till fastighetslängder utföres under mars månad. Arbetsgivarförteckningar upprättas under tiden den 1 november—den 15 januari. Önskvärt hade varit, att arbetet härmed kunnat förskjutas in i februari; härigenom skulle arbetsbördan under november hava kunnat lättas något. Detta torde emellertid icke låta sig göra med hänsyn till att riksförsäkringsanstalten för på anstalten ankommande debiteringsarbete är i stort behov av förteckningarna snarast möjligt under året. Granskning av stommarna till röstlängd utföres lämpligen under april månad, därvid samtidigt vederbörandes kön angives genom instreckning i härför avsedda kolumner. Rösträttshinder angives samt instreckning om rösträtt vid olika val verkställes för närvarande i föreskrivna kolumner i röstlängden under tiden den 12—den 30 juni. Denna tid är mindre lämplig härför med hänsyn till då pågående, forcerade arbete med taxeringslängderna (se nedan). Lämpligast hade varit, om arbetet kunnat utföras redan i april. Tiden är emellertid helt beroende av stadganden, givna i gällande vallagar. En ändring av ifrågavarande tid förutsätter därför ändring i nämnda lagar. Denna fråga har tidigare berörts av 1936 års uppbördskommitté. Kommittén anförde härom: 1 För underlättandet av arbetets jämna gång å häradsskrivarkontoren anser kommittén det därjämte böra övervägas, huruvida icke röstlängden skulle kunna färdigställas tidigare än vad nu är fallet. Enligt de nu gällande bestämmelserna skall röstlängd vara upprättad senast den 30 juni. Till grund för röstlängdens upprättande ligga, utom mantalslängden för året, uppgifter från vissa myndigheter angående huruvida förhållande, som utgör hinder för rösträtt, förelegat den 10 juni. Röstlängden justeras sedermera den 25 juli. Enligt kommitténs förmenande skulle röstlängden lämpligen kunna färdigställas så mycket tidigare, att densamma skulle föreligga upprättad den 30 april. Röstlängdens justering torde icke kunna ske så tidigt som i maj, ty detta skulle vara förenat med den olägenheten, att sådana förändringar med avseende å hinder för rösträtt, vilka inträffa intill mitten av juni månad, icke såsom hittills skulle kunna beaktas. Däremot synes hinder ej möta, att berörda uppgifter avgivas tidigare och avse förhållandena den 10 april samt sedermera kompletteras med tilläggsuppgifter avseende ändringar, som till och med den 10 juni inträffa med avseende å hinder, vare sig dessa ändringar bestå däri att nya hinder uppstått eller däri att tidigare anmälda hinder upphört. Jämväl uppbördsberedningen finner den sålunda ifrågasatta anordningen vara förtjänt av närmare övervägande. I samband härmed torde även böra 1
SOU 1938:41, sid. 376.
367 utredas, huruvida icke den nuvarande uppgiften för samtliga röstberättigade om rösträtt vid olika val kunde ersättas med uppgift om att rösträtt icke förefunnes. Härigenom skulle en viss arbetslättnad komma till stånd. Arbetet med uträknande och införande av ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst i inkomstlängderna, påföring av skattekronor och skatteören i fastighetslängderna, summering i föreskrivna delar av n ä m n d a längder ävensom verkställande av avskrift av dessa jämte av gemensam skogsaccis- och skogsvårdsavgiftslängd samt av förmögenhetslängd får såsom för närvarande utföras under tiden den 1 maj—den 15 juli. Uträknande och införande i vederbörliga längder av inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet samt skogsvårdsavgift bör ske under tiden den 15 juni—den 15 juli. I pensionsavgiftsförteckningarna, till vilka tryckta stommar erhållas från länsstyrelsen under juni eller juli månader, införas omedelbart efter mottagandet därav föreskrivna anteckningar om avgiftsbefrielse samt antecknas därefter eller samtidigt med debiteringen av slutlig skatt för envar avgiftspliktig beloppet av den pensionsavgift han har att erlägga. Antecknande å uppbördskort och debetsedlar av civilstånd och barnantal, taxerat och beskattningsbart belopp samt taxerad och beskattningsbar inkomst m. m. verkställes lämpligen efter det arbetet med uträkning och införing av ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst m. m. samt upprättandet av avskrift av taxeringslängder slutförts eller efter den 15 juli. Debiteringen av slutlig skatt torde också böra igångsättas vid samma tidpunkt. I omedelbar anslutning till debiteringen av den slutliga skatten uträknas kvarstående skatt. Samtliga dessa arbetsmoment böra vara slutförda vid utgången av oktober, då även prövningsnämndens före den 10 oktober meddelade beslut skola hava beaktats. Debitering av preliminärskatt eller angivande av skattetabell bör kunna påbörjas i oktober månad. Det mesta av detta arbete torde dock komma att utföras först under november och under förra hälften av december månad. Fördelning av kvarstående och preliminär skatt å uppbördsterminer, färdigställande av debetsedlar i den mån så icke redan skett, erforderlig kollationering av uppbördskort och debetsedlar, upprättande av sammandrag över kommunerna och fögderiet m. m. sker under november och december månader. En viss förskjutning i tiden kan påräknas, enär man kan låta anstå med utsändandet av de debetsedlar, som avse andra skattskyldiga än sådana, å vilkas inkomst löneavdrag skall verkställas, till första hälften av januari månad. Vidare kan anstå till in i januari månad med antecknandet å uppbördskorten av en del uppgifter, som först tillskrivas å debetsedlarna (fördelning av kvarstående och preliminär skatt å uppbörds terminer m. m.) och som kunna överföras till uppbördskorten med ledning av de kopior av debetsedlarna, som avses skola utskrivas och vilka skola utgöra de exemplar av uppbördskorten, som skola kvarbliva hos häradsskrivarna. Arbetet med att kommunvis summera den kvarstående skatt och den preliminär skatt, som enligt den verkställda debiteringen under varje uppbördstermin skall för-
368 falla "ill betalning, bör slutligen med ledning av debetsedelskopiorna kunna utföras under februari månad. Det är i viss mån vanskligt att avgöra, under vilka tider på året arbetet med att meddela beslut om jämkning av preliminär skatt och om anstånd med inbetalning av skatt kominer att bliva mest betungande. Sannolikt torde dock de flesta jämkningsbesluten komma att meddelas under månaderna januari—juni, varefter arbetet minskar allt mera och mera för att under november och december i stort sett upphöra. Övriga arbetsuppgifter handläggas fortlöpande under året. Uppbördsberedningen har sökt beräkna, hur arbetsbördan på ett häradsskrivarkontor kommer att fördela sig å årets olika månader. Diagram över dessa beräkningar finnas intagna som Bilagor N och O. Av diagrammen torde — även om de endast approximativt angiva arbetsbördan — framgå, alt i ett fögderi om ca 25 000 personer enligt alternativ I och i ett fögderi om ca 30 000 personer enligt alternativ II häradsskrivaren personligen torde komma att bliva ganska jämnt sysselsatt under hela året; dock kominer särskild arbetsanhopning att uppslå under tiden 15 juni—15 juli samt under november och december månader. För att det under dessa tider synnerligen krävande arbetet skall kunna medhinnas, bör länsstyrelsen i viss utsträckning bevilja häradsskrivaren ledighet från vissa göromål eller grupper av göromål. De göromål, från vilka häradsskrivaren regelmässigt nödgas påkalla befrielse, böra anförtros åt fullt kompetent vikarie. För biträdenas del torde en icke ringa minskning i arbetsbördan uppkomma under månaderna mars och april. Emellertid torde det vara rätt sannolikt, att under det lorcerade debiteringsarbetet en del andra arbetsuppgifter icke medhinnas. För att taga igen vad sålunda eftersatts samt för att utföra t. ex. arkiveringsarbete m. m. bör denna lugnare period komma väl till pass. Lämpligen synes därjämte biträdena under denna tid böra i viss utsträckning tilldelas semester. Lönereglering. Uppbördsberedningen har — liksom tidigare 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté — utgått från att häradsskri varna skola inordnas under civila avlöningsreglementets bestämmelser. De särskilda ersättningar av statsmedel för utfört arbete, som nu tillkomma dem, böra då upphöra att utgå, varjämte expeditionslösen och sådan ersättning, som kommuner utgöra för upprättande av röstlängder, indragas till statsverket. Den ersättning, som landsting och tingshusbyggnadsskyldige erlägga till häradsskrivarna för debitering av landstings- och tingshusmedel, bör — då kommun enligt uppbördsberedningens förslag icke skall gälda ersättning för debitering och uppbörd av kommunala utskylder — bortfalla. Då riddarhusmedel, hushållningssällskapsavgifter och vissa försäkringsavgifter icke vidare skola uppbäras i samband med den allmänna uppbörden, upphör även debiteringsprovisionen för dessa avgifter. Debetsedelslösen bör av skäl, som tidigare angivits, icke vidare uttagas.
369 Häradsskrivarnas åligganden såsom lokal skattemyndighet hava tidigare omnämnts. Beträffande taxeringsarbetet åligger det för närvarande häradsskrivare att på sätt i 107 § taxeringsförordningen stadgas biträda taxeringsintendenten vid fullgörandet av dennes uppgifter genom att lämna ordförandena i beskattningsnämnderna i första instans råd och upplysningar, på begäran av ordförande i sådan nämnd verkställa utredning i invecklade taxeringsärenden samt övervaka nämndernas arbete. Vidare innehava flertalet häradsskrivare uppdrag som ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd eller som taxeringskonsulent. Någon förändring i sistnämnda båda hänseenden finner beredningen icke böra ske. Den erfarenhet i fråga om skattelagarnas tillämpning, som häradsskrivarna genom fullgörande av förevarande uppgifter förvärva, är av stort värde vid utövandet av verksamheten som jämkningsmyndighet. Enligt uppbördsberedningens mening bör för häradsskrivare föreskrivas skyldighet att utöver vad som följer av civila avlöningsreglementets allmänna bestämmelser tjänstgöra å landskontor. Beredningen instämmer i detta avseende i följande uttalande av 1936 års uppbördskommitté: 1 Häradsskrivare bör av länsstyrelsen i det län, vars fögderiförvaltning han tillhör, kunna förordnas att under högst tre månader av ett och samma kalenderår bestrida befattning vid länsstyrelsen. Genom sådana förordnanden kunna häradsskrivarna bibehålla kontakten med det allsidigare administrativa arbetet å länsstyrelserna och aspiranter å häradsskrivartjänster få tillfälle att förvärva erfarenheter angående tjänsternas skötsel. Då häradsskrivarna underkastas civila avlöningsreglementets bestämmelser, regleras därigenom allmänt deras rätt att innehava bisysslor. 1936 års uppbördskommitté anförde härom: 2 På grund av deras ställning såsom administrativa tjänstemän i fögderierna äro dock vissa särskilda inskränkningar i häradsskrivarnas sysslande med uppdrag utom tjänsten erforderliga för att giva dem en fullt opartisk ställning. Sålunda torde det icke vara lämpligt, alt häradsskrivare på grund av privata uppdrag förrättar auktioner inom sitt fögderi eller där utövar yrkesmässig advokatverksamhet eller åtager sig uppdrag såsom konkursförvaltare enligt 45 § konkurslagen. I övrigt torde bestämmelserna i avlöningsreglementet vara tillfyllest för att hindra häradsskrivarna från att syssla med uppdrag, som kunna hava en menlig inverkan å deras tjänsteutövning. Liknande synpunkter hava anlagts vid bedömande av landsfiskalernas rätt att innehava bisysslor. Sålunda stadgas i § 32 landsfiskalsinstruktionen: Angående förening av tjänster m. m. gäller vad i civila avlöningsreglementet är stadgat. Därjämte skall gälla, att landsfiskal icke må åtaga sig uppdrag att själv eller genom annan förrätta auktioner; att vara förvaltare i konkurs; elle* att vara enskild parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde annorledes än i samband med utförande av tjänstetalan och där det kan ske utan eftersättande av 1 2
SOU 1938: 48, sid. 37. SOU 1938: 48, sid. 35 o. f.
24—457050.
370 landsfiskalen åvilande tjänsteplikter, och må landsfiskalen, om han åtager sig dylikt uppdrag, icke betinga sig eller mottaga gottgörelse för detsamma. Landsfiskal vare ock förbjudet att bedriva advokatverksamhet eller inkasseringsrörelse. Justitiekanslersämbetet må dock efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes hörande, där synnerliga skäl därtill äro, beträffande viss landsfiskal, medgiva undantag från förbudet för landsfiskal att vara förvaltare i konkurs samt att, annat än under de i första stycket angivna förutsättningar, vara enskild parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde. I överensstämmelse med vad uppbördskommittén anfört och i anslutning till för landsfiskalerna gällande bestämmelser bör enligt uppbördsberedningens mening förbud stadgas för häradsskrivare att på grund av privata uppdrag själv eller genom annan förrätta auktioner, att utöva med advokatverksamhet likartad rörelse eller inkasseringsrörelse eller att vara förvaltare i konkurs. Såsom uppbördskommittén föreslagit, synas bestämmelsernas giltighet böra begränsas till häradsskrivarens tjänstgöringsområde. När synnerliga skäl därtill föreligga, bör länsstyrelsen äga rätt att beträffande viss häradsskrivare medgiva undantag från förbudet att vara konkursförvaltare. Såsom tidigare nämnts finnas för närvarande icke andra kompetensfordringar uppställda för att kunna uppföras å förslag till häradsskrivartjänst än att vederbörande avlagt studentexamen samt dessutom tjänstgjort å landskontor och uppehållit häradsskrivarbefattning eller i tjänsten biträtt häradsskrivare, allt under minst fyra år, och därvid ådagalagt skicklighet i kamerala göromål. Enligt det av 1936 års uppbördskommitté framlagda förslaget skulle häradsskrivarna fullgöra ungefär samma göromål som för närvarande och därjämte dels debitera en särskild förskottsskatt dels ock verkställa utredningar och avgiva yttranden i ärenden angående tvister mellan kommuner om ersättning för fattigvård och barnavård samt i ärenden angående understöd och lån av allmänna medel, utfärda intyg angående fastigheters beskaffenhet, bevaka det allmännas rätt beträffande publika fastigheter samt förrätta syn, besiktning och värdering beträffande sådan egendom, bevaka det allmännas rätt inför domstolar och andra myndigheter i fall där länsstyrelsen så funne lämpligt samt förrätta inventeringar, besiktningar, inspektioner och andra förrättningar enligt länsstyrelsens förordnande. I fråga om kompetensfordringarna anförde uppbördskommittén: 1 De göromål, som häradsskrivarna enligt kommitténs förslag böra åläggas, äro ganska skiftande och till stor del av maktpåliggande art. Fastställandet av mantalsskrivningskommun, rösträtt, skattskyldighet m. m. är av grundläggande betydelse för medborgarnas ställning inom samhället, och det rätta handhavandet av dessa uppgifter är av stor betydelse såväl för det allmännas ekonomiska ställning som för medborgarnas trygghet. Med hänsyn till administrationens och särskilt skatteväsendets ökade komplicering och allt djupare ingripande i samhällslivet torde häradsskrivarna icke utan juridisk utbildning kunna anses motsvara tidens krav. På grund nv dessa förhållanden och då häradsskrivarna enligt förutsättningarna för den nya organisationen böra vara kompetenta att övertaga möjligen nytillkommande ad1
SOU 1938:48, sid. 20 o. f.
371 ministrativa ärenden av olika slag, har kommittén ansett sig böra för behörighet till häradsskrivartjänst föreslå, utöver allmän skicklighet i kamerala göromål, viss juridisk kompetens. Då lägre juridisk examen än juris kandidatexamen och statsvetenskaplig-juridisk examen numera ej finnes och det icke torde komma i fråga, att särskild juridisk utbildning anordnas för häradsskrivaraspiranter, har kommittén icke kunnat underlåta att såsom kompetensvillkor uppställa avlagd juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen. Kommittén anser sig emellertid även böra föreslå, att för häradsskrivartjänst särskilt lämpliga personer utan den föreslagna utbildningen skola kunna genom dispensförfarande efter att hava ådagalagt vissa kunskaper tillerkännas behörighet att uppföras å förslag till häradsskrivartjänst. Personer med särskild fallenhet för kamerala värv och god förmåga att tolka och tillämpa författningar böra ej utestängas från häradsskrivarbanan därför att de icke avlagt vederbörlig examen. För dylika personer torde särskilda prov kunna anordnas under socialdepartementets inseende i de för häradsskrivartjänstens skötande mest betydelsefulla juridiska ämnena, t. ex. finansrätt, förvaltningsrätt samt vissa delar av privaträtten och processrätten. Sedan vederbörliga prov fullgjorts, skulle Kungl. Maj:t, där så befunnes lämpligt, förklara den omständigheten att aspirant ä häradsskrivartjänst icke avlagt föreskriven examen ej utgöra hinder för hans uppförande å förslag till sådan tjänst. I de över uppbördskommitténs betänkande avgivna yttrandena uttalades delade meningar om det uppställda kravet på avlagd juris kandidatexamen för.häradsskrivarna. Tre länsstyrelser tillstyrkte och elva avstyrkte förslaget, under det att tre länsstyrelser uttalade viss tveksamhet. Av övriga myndigheter, som yttrade sig i frågan, ansågo statskontoret och riksräkenskapsverket, att de nuvarande fordringarna vore tillfyllest. Styrelsen för Sveriges häradsskrivarförening hade icke något att erinra mot de föreslagna kompetensvillkoren. Det ifrågasatta dispensförfaranclet avstyrktes däremot. De särskilda prov, som skulle erfordras för dispens, liksom även på annat sätt förvärvad och styrkt motsvarande utbildning borde utan vidare medföra kompetens till de nya tjänsterna. Uppbördsberedningen har icke funnit skäl föreligga att kräva sådan kompetens för häradsskrivartjänst som den av uppbördskommittén föreslagna. Visserligen skola häradsskrivarna enligt beredningens förslag åläggas åtskilliga arbetsuppgifter av kvalificerad beskaffenhet, främst handläggning av ärenden angående jämkning av preliminär skatt. Beredningen kan likväl icke finna, att fullgörandet av dessa arbetsuppgifter måste förutsätta sådan teoretisk skolning, som avlagd juris kandidatexamen eller statsvetenskaplig-juridisk examen innebär. Däremot torde det med fog kunna göras gällande, att tjänstemän, som skola handlägga de krävande och icke sällan ömtåliga jämkningsärendena, böra besitta — förutom avsevärd praktisk erfarenhet — vissa teoretiska kvalifikationer utöver studentexamen. Främst synas härvid böra fordras goda kunskaper angående skatte- och taxeringsförfattningarna. Men även ett visst mått av samhällskunskap synes önskvärt hos dessa tjänstemän, enär icke sällan ett jämkningsproblem kan böra bedömas ur sociala synpunkter; härvid torde en socialpolitisk utbildning vara av värde för den tjänsteman, som har att taga befattning med ärendet. Uppbördsberedningen vill därför föreslå, att för tillgodoseende av nyss angivna syfte särskilda ut-
372 bildningskurser genom Kungl. Maj:ts försorg anordnas för aspiranter till ifrågavarande tjänster. Undervisningen torde lämpligen kunna lämnas vid de institut för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning, som finnas inrättade i Stockholm och Göteborg, och torde böra omfatta gällande uppbörds-, folkbokförings-, skatte- och taxeringsförfattningar ävensom förvaltningsrättens, särskilt sociallagstiftningens, och processrättens grunder. För genomgående av kursen torde böra beräknas minst ett år. De för häradsskrivartjänst nu gällande praktiska kompetensfordringarna synas böra bibehållas, kompletterade med bestämmelse därom, att tjänstgöring å landskontor skall hava fullgjorts under minst ett år ävensom att vederbörande skall hava uppehållit häradsskrivartjänst under minst samma tid. Den normala rekryteringsgången för aspirant på häradsskrivartjänst bör vara följande. Efter avlagd studentexamen sker antagning som extra landskontorist vid länsstyrelse. Efter minst ett års tjänst vid landskontoret bör följa lika lång tids tjänstgöring som aspirant å häradsskrivarkontor. Därefter bör följa den ovan omförmälda teoretiska utbildningskursen. Under tjänstgöringstiden på häradsskrivarkontoret bör vederbörande åtnjuta avlöningsförmåner som extra landskontorist. Under kursen, vilken endast avses för sådana extra landskontorister, som kunna ifrågakomma till häradsskrivartjänst, torde av billighetsskäl viss lön böra utgå, förslagsvis den tidigare lönen, minskad med B-avdrag. Efter genomgången kurs bör aspiranten återgå som extra landskontorist till landskontoret, där fortsatt tjänstgöring sker med avbrott för förordnanden å häradsskrivartjänst såsom vikarie under semester eller sjukdom m. m. ävensom då häradsskrivare meddelas partiell ledighet på grund av arbetsanhopning. I enlighet med för länsstyrelsernas icke-ordinarie personal gällande avlöningsbestämmelser bör aspiranten komma i åtnjutande av sedvanliga lönegradsuppflyttningar som extra landskontorist samt därefter antagas till extra ordinarie landskontorist, varefter med tillämpning av allmänna befordringsgrunder befordran till ordinarie landskontorist bör kunna påräknas. Uppkomna vakanser å häradsskrivartjänst beräknas i första hand fyllas av lämpliga landskontorister med den föreslagna utbildningen, för vilka alltså häradsskrivarbefattningen skulle bliva sluttjänst. Genom en sådan befordringsväg synas många fördelar stå att vinna. Sålunda komma de blivande häradsskrivarna att vinna god kännedom om landskontorens arbetsförhållanden och landskontoristerna att bliva väl insatta i de göromål, som förekomma å ett häradsskrivarkontor. Vidare måste den erfarenhet av taxeringsarbete, som aspiranten förvärvar under sitt arbete å landskontoret, vara av största värde för en blivande häradsskrivare. Befordringsmöjligheterna måste antagas komma att utgöra en sporre för landskontoristerna och ett medel för urval av de dugligaste till häradsskrivartjänst. Vad angår häradsskrivarnas lönegradsplacering föreslogo 1924 års uppbördssakkunniga, att häradsskrivarna skulle placeras i 22 lönegraden. Enligt de sakkunnigas förslag skulle häradsskrivarna överföras till länsstyrelserna och där
373 leda arbetet å skattekontoret, 1 med biträde av lägre personal verkställa debitering av utskylder, fatta beslut rörande beloppet av de skatteavsättningar, som det skulle åligga de skattskyldiga att göra, pröva inkommande ansökningar om jämkningar i skatteavsättningarna ävensom i övrigt fullgöra häradsskrivares nuvarande åligganden i den m å n dessa genom den nya organisationen icke bleve obehövliga eller ålades annan. 1936 års uppbördskommitté föreslog med hänsyn till av kommittén uppställda krav på såväl juridisk som kameral utbildning hos härads skrivarna, att dessa skulle placeras lägst i lönegrad A 24; ett mindre antal tjänster föreslog kommittén skola placeras i lönegrad A 25. Kommitténs förslag kritiserades av statskontoret, som i sitt yttrande över kommitténs betänkande anförde: Den lönegradsplacering, som de sakkunniga, enligt vad ovan sagts, funnit skälig för häradsskrivarna, måste statskontoret för sin del finna alltför hög, även om de sakkunnigas förslag i fråga om den formella kompetensen skulle vinna beaktande. Med hänsyn till förekommande arbetsuppgifter torde vid jämförelse med andra statliga befattningshavare högre placering än i 21 :a eller möjligen i 22:a lönegraden icke komma i fråga. Ej heller kan statskontoret dela de sakkunnigas uppfattning, att häradsskrivarna i vissa distrikt skulle givas en högre lönegradsplacering än den regelmässigt gällande. Riksräkenskapsverket ansåg, att frågan om häradsskri vart jänsternas placering i lönegrad borde ses i samband med landsfiskalstjänsternas lönegradsplacering. Enligt ämbetsverkets uppfattning saknades skäl att placera häradsskrivarna i högre lönegrad än den, till vilken landsfiskalerna vid en blivande lönereglering i allmänhet komme att hänföras. Av de länsstyrelser, som yttrade sig över uppbördskommitténs förslag i denna del, tillstyrkte så gott som samtliga förslaget eller ifrågasatte än högre lönegradsplacering. Åtskilliga länsstyrelser ansågo, att 24 lönegraden eller högre lönegrad borde ifrågakomma, även om juridisk examen icke krävdes för häradsskrivartjänst. Styrelsen för Sveriges härads skri varförening uttalade, att lägre lönegrad än A 26 rättvisligen icke kunde komma i fråga för de nya häradsskrivartjänsterna. Den föreslagna differentieringen av häradsskrivartjänsterna efter svårighetsgrad avstyrktes av styrelsen. Sådan differentiering syntes lämpligare ske därigenom, att folkrikare och mera svårskötta fögderier tilldelades ett större antal biträden. Uppbördsberedningen har övervägt, huruvida uppdelning av häradsskrivartjänsterna i olika lönegrader kan vara lämplig på sätt 1936 års uppbördskommitté föreslagit och såsom skett i fråga om landsfiskalstjänsterna. Enligt uppbördskommitténs förslag skulle fögderierna i storlekshänseende fortfarande komma att utvisa avsevärda olikheter. Jämväl landsfiskalsdistrikten äro av växlande storlek. Uppbördsberedningen h a r däremot sökt åstadkomma en så jämn fögderiindelning som möjligt. Visserligen har det därvid icke 1
Vid varje länsstyrelse skulle finnas en uppbördsavdelning, uppdelad på ett mantalskontor och ett skattekontor.
374 kunnat undvikas, att i en del fall fögderierna blivit större eller mindre än normalt. Beredningen h a r likväl icke funnit skäl föreligga att föreslå någon gradering av fögderierna i lönehänseende utan ansett, att samma lönegrad bör gälla för samtliga häradsskrivartjänster. Enligt uppbördsberedningens förslag komma häradsskrivarna att dels i huvudsak bibehållas vid sina nuvarande arbetsuppgifter, dels ock därutöver åläggas andra uppgifter av icke ringa vikt. Häradsskrivarnas åligganden att som lokala skattemyndigheter bland annat verkställa preliminär taxering och debitering av preliminärskatt, besluta om jämkning av sådan skatt och om anstånd med skattebetalning samt lämna arbetsgivare och skattskyldiga råd och anvisningar beträffande skattskyldighetens behöriga fullgörande ävensom övervaka, att arbetsgivarna och de skattskyldiga fullgöra dessa sina skyldigheter, äro synnerligen betydelsefulla och förutsätta skicklighet och omdöme hos tjänstinnehavarna. Det forcerade och till en kortare tidrymd under året koncentrerade debiteringsarbetet ställer vidare stora krav på häradsskrivarnas förmåga att leda och organisera arbetet på kontoret. Om därtill lägges, att häradsskrivarna förutsättas skola såsom biträden åt taxeringsintendenten i icke ringa utsträckning taga befattning med olika kvalificerade uppgifter inom taxeringsväsendet, synes en placering av häradsskrivarna i relativt hög lönegrad vara väl motiverad. Med hänsyn till vad sålunda anförts och med särskilt beaktande av de krävande och maktpåliggande arbetsuppgifter, som efter det nya uppbördssystemets genomförande komma att åvila häradsskrivarna, finner uppbördsberedningen, att lägre lönegrad än A 24 icke skäligen bör komina i fråga för berörda befattningshavare. Den föreslagna löneplaceringen innebär, att häradsskrivartjänst skulle i lönehänseende jämställas med de högst placerade landsfiskalstjänsterna; flertalet landsfiskalstjänster tillhöra lönegrad A 22. Erinras må, att för erhållande av landsfiskalstjänst kräves avlagd distriktsåklagarexamen eller juris kandidatexamen ävensom genomgången polischefskurs. För erhållande av häradsskrivartjänst skulle däremot enligt beredningens förslag icke erfordras en så omfattande teoretisk utbildning. Beredningen vill emellertid — utan att ingå på någon bedömning av riktigheten av landsfiskalernas lönegradsplacering — understryka, att det avgörande vid bedömandet av frågan om häradsskrivarnas lönegradsplacering bör i första hand vara arten av de arbetsuppgifter, som hädanefter skola åvila häradsskrivarna. Det är med denna utgångspunkt, som beredningen finner sig böra föreslå lönegrad A 24 för dessa befattningshavare. Det synes lämpligt, att vid återbesättande av ledig häradsskrivartjänst på annat sätt än genom transport av redan utnämnd ordinarie häradsskrivare vederbörande, därest han icke dessförinnan under längre tid innehaft förordnanden å häradsskrivartjänst, icke omedelbart utses till ordinarie innehavare av tjänsten utan av Kungl. Maj:t först förordnas att under viss prövotid uppehålla densamma på förordnande. Under dylikt förordnande bör vikariatslön utgå. Beredningen vill erinra, att motsvarande förfaringssätt tillämpas vid återbesättande av ledig folkskolinspektörstjänst.
375 Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att tillsätta häradsskrivare även enligt den nya organisationen. Därest tjänstgöringsorterna för häradsskrivarna bliva fastställda enligt nedan intaget förslag till fögderiindelning, komma häradsskrivarna med nu gällande ortsgruppering att genomsnittligt bliva placerade i dyrortsgruppen D. För en ordinarie befattningshavare i lönegrad A 24 med tjänstgöring i nämnda dyrortsgrupp uppgå för närvarande löneförmånerna, inbegripet rörligt tillägg och kristillägg men frånsett kallortstillägg och utan frånräknande av pensionsavdrag, i 24 (lägsta) löneklassen till 10 353 kronor och i 27 (högsta) löneklassen till 12 298 kronor 80 öre. Pensionsavdraget utgör för år, tjänstepensionsavdraget 315 kronor och familjepensionsavdraget 285 kronor. Inbegripet rörligt tillägg och kristillägg utgår hel tjänstepension med 7 907 kronor 40 öre och hel familjepension för efterlevande hustru med 3 065 kronor 40 öre för år. Anledning synes icke föreligga att bestämma pensionsåldern annorlunda än den för ordinarie befattningshavare i 24 lönegraden vanliga eller 65 år. För organisationens genomförande äro vissa övergångsanordningar erforderliga. De ordinarie häradsskrivare, vilka vid omorganisationens ikraftträdande icke uppnått stadgad pensionsålder, äro skyldiga bestrida ny häradsskrivartjänst. För de ordinarie häradsskrivare, vilka utnämnts år 1943 eller senare, föreligger skyldighet att övergå å ny lönestat. Motsvarande skyldighet föreligger däremot icke för övriga ordinarie häradsskrivare, utnämnda år 1923 eller tidigare. Dessa — ca 20 till antalet — äga övergå å den nya organisationen med bibehållande av nuvarande avlöning å stat. Å dem äro vidare före den 1 juli 1935 gällande pensionsbestämmelser tillämpliga. De äro därför icke skyldiga att avgå från tjänsten förrän vid 67 års ålder. För övriga ordinarie häradsskrivare är pensionsåldern däremot 65 år eller samma ålder, som beredningen föreslår såsom pensionsålder för häradsskrivare med reglerad avlöning. I den mån de äldre häradsskrivarna icke vilja övergå till befattning på den nya lönestaten, böra de överföras antingen å indragningsstat eller å övergångsstat, i det senare fallet med tjänstgöringsskyldighet som häradsskrivare i den nya organisationen eller i annan befattning vid landsstaten. Det synes emellertid sannolikt, att endast ett mycket begränsat antal häradsskrivare kommer att föredraga att kvarstå på gammal stat. Däremot är det icke uteslutet, att en del äldre häradsskrivare, oberoende av för dem fastställd pensionsålder, med hänsyn till de nya arbetsuppgifter, som enligt uppbördsberedningens förslag skola åläggas dem, icke önska komma i fråga till någon av de nya tjänsterna. I viss mån torde det också vara ett statsintresse, att dessa önskemål beaktas. Dessa äldre häradsskrivare kunna icke alltid förutsättas äga det intresse eller den förmåga att sätta sig in i de nya uppgifterna, som måste krävas av vederbörande. I den mån så kan anses vara lämpligt, böra de häradsskrivare, varom nu är fråga, överföras å indragningsstat eller å övergångsstat. Detsamma bör också undantagsvis gälla, om någon av de ordinarie häradsskrivarna på grund av annan
376 anledning än ålder, exempelvis sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga, icke lämpligen bör ifrågakomma såsom innehavare av nyreglerad tjänst. Å indragnings- eller övergångsstat överförda befattningshavare böra — på sätt skett beträffande landsfiskaler i motsvarande situation — få uppbära följande avlöningsförmåner, nämligen lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg och tillfällig löneförbättring; för häradsskrivare å övergångsstat bör därjämte i förekommande fall utgå ortstillägg. Till häradsskrivare å indragningsstat bör utgå halvt och till häradsskrivare å övergångsstat helt dyrtidsoch kristillägg. Frånsett sådan före år 1943 utnämnd ordinarie häradsskrivare, vilken icke önskar övergå till befattning å den nya lönestaten men likväl anses lämplig att uppehålla nyorganiserad häradsskrivartjänst och därför överföres å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet som häradsskrivare, bör övriga å övergångsstat överförda häradsskrivare i första hand åläggas tjänstgöringsskyldighet vid länsstyrelse. För närvarande torde häradsskrivarna med hänsyn till gällande lönevillkor icke kunna åläggas annan tjänstgöring än inom landsstaten. Men även i andra statliga organ borde en häradsskrivare med sin mångåriga erfarenhet och rutin kunna göra god nytta. En mera vidsträckt tjänstgöringsskyldighet, varigenom detta skulle möjliggöras, kan tillskapas, därest ett erforderligt antal tjänster inrättas å övergångsstat i lämplig lönegrad, förslagsvis A 21, i civila avlöningsreglementet. De häradsskrivare, som överföras å denna övergångsstat, därvid för häradsskrivare, utnämnda före år 1943, annat än frivillig övergång icke är möjlig, komma härigenom i åtnjutande av i olika avseenden förbättrade avlönings- och pensionsförmåner. I stället för att överföra vissa häradsskrivare å indragnings- eller övergångsstat kan måhända befinnas lämpligt att bevilja dem pension såsom innehavare av tjänst i förslagsvis lönegrad A 21 eller A 24. Ett liknande förfaringssätt tillämpades å vissa landsfiskaler vid genomförande av den nya landsfiskalsorganisationen år 1941. De ordinarie häradsskrivare, vilka överföras till den nya organisationen, böra — utan ansökan — tilldelas sina nuvarande fögderier som tjänstgöringsområden, i den mån dessa äro i huvudsak oförändrade. På grund av den ändrade fögderiindelningen torde emellertid en del omflyttningar bliva oundvikliga. Avgörandet härom torde böra ankomma på Kungl. Maj:t. Beredningen förutsätter härvid, alt ehuru i regel ansökningsförfarande bör tillämpas för häradsskri vart jänsternas tillsättande, det i vissa fall för ordinarie häradsskrivare bör vara tillräckligt med en anmälan om den tjänst eller de tjänster, vartill vederbörande i första hand önskar komma i fråga. Ordinarie häradsskrivare äger för närvarande uppbära lön, tillfällig löneförbättring å lön, ålderstillägg och ortstillägg i förskott. Där sådan häradsskrivare överföres till den nya lönestaten, bör vid ingången av första månaden efter övergången s. k. övergångslön utbetalas. De häradsskrivare, vilka från nuvarande ordinarie tjänst övergå till eller
377 utnämnas å nyreglerad häradsskrivartjänst, böra för inplacering i löneklass få tillgodoräkna sig dels hela den tid, de innehaft fullmakt å häradsskrivartjänst, dels ock den tid därutöver, under vilken de innehaft av Kungl. Maj:t meddelat förordnande att tills vidare uppehålla sådan tjänst. Beredningen vill erinra om att samma princip tillämpats vid omorganisationen av landsfiskalstjänsterna år 1941. Häradsskrivare, som vid den nya organisationens genomförande efter av Kungl. Maj:t meddelat förordnande tills vidare uppehålla häradsskrivartjänst, böra i vanlig ordning hava att söka lediga nya tjänster. I fråga om dessa häradsskrivares placering i löneklass anförde 1936 års uppbördskommitté: 1 Vid bestämmandet av deras begynnelselön bör — hänsyn skäligen tagas till den tid, varunder de på förordnande uppehållit häradsskrivartjänst. Ifrågavarande befattningshavare hava hittills på grund av de särskilda löneförhållandena icke kommit i åtnjutande av ålderstillägg, men om deras löner regleras, synes det motiverat, att de vid tillträde av ordinarie häradsskrivartjänst erhålla placering i löneklass, som om de varit ordinarie befattningshavare i den nya lönegraden den tid, varunder de å förordnande tills vidare uppehållit häradsskrivartjänst. Särskilda bestämmelser torde böra meddelas härom. Uppbördsberedningen biträder vad uppbördskommittén sålunda föreslagit. Det torde böra framhållas, att i fråga om tillgodoräknande av föregående tjänstetid samma princip tillämpats beträffande de tillförordnade landsfiskalerna vid omorganisationen av landsfiskalstjänsterna år 1941. Någon övergångslön bör i detta fall icke utgå. Ifrågavarande häradsskrivare uppbära nämligen redan nu samtliga löneförmåner i efterskott. Ovan angivna regler för inplacering i löneklass böra även gälla för de häradsskrivare, som överföras å övergångsstat i lönegrad A 21. De nuvarande tillförordnade häradsskrivare, som äro ordinarie tjänstemän i samma eller högre lönegrad än den, som fastställes för de nya häradsskrivart jänsterna, torde — därest så finnes lämpligt — kunna kvarstå i sina gamla befattningar men av Kungl. Maj:t förordnas att såsom vikarier tills vidare uppehålla nyreglerad häradsskrivartjänst. Beträffande de nuvarande ordinarie häradsskrivarna är lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension tilllämplig. Jämlikt 17 § 2 mom. allmänna Ijänstepensionsreglementet må de av nämnda häradsskrivare, vilka övergå å den nya lönestaten, för tjänstår tillgodoräkna föregående tjänstetid på sätt i nämnda lag närmare stadgas. Några särskilda bestämmelser angående tillgodoräknande av tid för tjänstår torde därför icke vara erforderliga. Enligt föreliggande uppgifter innehava samtliga tillsvidareförordnade häradsskrivare ordinarie eller extra ordinarie statstjänst och äro i följd härav underkastade civila avlöningsreglementets eller civila icke-ordinariereglementets bestämmelser. Allmänna tjänstepensionsreglementet äger därför redan tillämpning å dessa tjänstemän, varför icke heller för dem några särskilda bestämmelser av ovanberörda slag äro erforderliga. Skulle likväl i något fall anledning föreligga alt låta inne1
SOU 1938: 48, sid. 41.
378 havare av ny häradsskrivartjänst för tjänstår i pensionshänseende få tillgodoräkna särskild tjänstetid, torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att lämna medgivande härtill. Tidigare har uppbördsberedningen föreslagit, att för erhållande av häradsskrivartjänst skulle krävas bland annat genomgången särskild utbildningskurs. Uppenbart är att detta krav icke kan ställas på de nuvarande ordinarie eller tillförordnade häradsskrivarna. Under en övergångstid torde dessutom dispens från nämnda krav böra meddelas sådana aspiranter på häradsskrivartjänst, vilka kunna förutsättas besitta för tjänstens uppehållande erforderliga insikter. Före övergången till det nya uppbördssystemet böra emellertid samtliga nya häradsskrivare och andra befattningshavare, som kunna tänkas komma att under de närmast följande åren tjänstgöra som vikarier för häradsskrivare, under en kortare kurs — icke nödvändigtvis centralt ordnad — instrueras angående systemets tillämpning. Då enligt de föreslagna nya avlöningsbestämmelserna häradsskrivarnas rätt att uppbära sportler kommer att upphöra, torde detta för flertalet av de nuvarande häradsskrivarna medföra beskärning av de inkomster i tjänsten, som de för närvarande åtnjuta. Med anledning härav synes böra övervägas, huruvida åtgärder böra vidtagas för att bereda dem kompensation för inträffande inkomstminskning genom särskild övergångsersättning för mistade sportler. Frågan om sportelersättning har i fråga om andra befattningshavare åtskilliga gånger tidigare varit föremål för statsmakternas prövning och beslut. Vid kronofogdetjänsternas indragning i samband med den år 1917 beslutade omorganisationen av fögderiförvaltningen meddelades särskilda övergångsbestämmelser rörande dessa tjänster. Kronofogde, som överflyttades å ny stat med anställning som landsfogde, tillerkändes rätt att, i den mån avlöningsförmånerna vid den nya tjänsten understego sammanlagda beloppet av med kronofogdetjänsten förenad lön, tjänstgöringspenningar, ålderstilllägg och vederbörligen uträknad ersättning för behållna sportler, erhålla ersättning för skillnaden. Kronofogde, som överfördes å allmänna indragningsstaten, skulle äga rätt att uppbära den lön jämte ålderstillägg och de tjänstgöringspenningar, vartill han varit berättigad vid överflyttningen å indragningsstat, ävensom ersättning för behållna sportler. Sportelersättningen hänförde sig till sådana sportler, som enligt 1878 års lönereglering tillförsäkrats kronofogdarna. För sportler i övrigt utgick icke någon ersättning. Successiv nedskärning av sportelersättningen var icke ifrågasatt. Vid 1925 års lönereglering för länsstyrelserna tillerkändes landssekreterare och landskamrerare, vilkens avlöning i medeltal under åren 1920—1924 — eller den kortare tid, varunder vederbörande till äventyrs innehaft tjänsten -— och under samma tid i medeltal uppburna sportler tillhopa överstego lönen för budgetåret 1925/26, personligt lönetillägg motsvarande berörda överskott, dock högst 5 400 kronor för år räknat, med iakttagande av att lönetillägget, vilket skulle minskas eller upphöra i den mån avlöningen å ny stat ökades, skulle under loppet av nio år avskrivas med en niondedel om året.
3T9 I samband med ikraftträdandet den 1 juli 1939 av de nu gällande avlöning sreglementena meddelades genom kungörelse den 22 juni 1939 (nr 334) föreskrift om att befattningshavare, å vilken civila avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet bleve tillämpligt, icke skulle efter ingången av å r 1940 äga räkna sig till godo den provision för försäljning av stämplar, varom förmäldes i 42 § första stycket förordningen angående stämpelavgiften. I kungörelsen intogs emellertid en övergångsbestämmelse av innehåll, att befattningshavare, som före den 1 juli 1939 varit berättigad till stämpelprovision och för år 1939 ägt uppbära dylik provision med minst 100 kronor, skulle för år 1940 äga tillgodoräkna sig oavkortad stämpelprovision, varefter provisionen för varje år skulle minskas med en femtedel av vad eljest bort utgå och upphöra med ingången av år 1945. Där provisionen med tillämpning av angivna beräkningsgrunder under något år understege 100 kronor, skulle rätten till provision upphöra med det året. Vidare må nämnas, att vid behandlingen vid 1942 års riksdag av frågan om lönereglering för häradshövdingarna 1 beslöts, att övergångsersättning skulle tillkomma häradshövding, som genom övergången till ny lönestat komme att lida löneminskning. Nämnda ersättning skulle beräknas på grundval av medelinkomsten under tioårsperioden 1933—1942. Under det första övergångsåret (budgetåret 1943/44) skulle ersättningen utgå med fyra femtedelar av skillnaden mellan lön i lönegrad B 2, i förekommande fall ökad med avlöningsförstärkning, å ena, och nämnda medelinkomst, å andra sidan, övergångsersättningen finge dock icke överstiga 10 000 kronor för år. Ersättningen skulle därefter avskrivas med en tiondedel varje år. Vid jämförelsen skulle även rörligt tillägg och kristillägg inräknas. I enlighet med beslut vid 1943 års riksdag 2 skulle övergångsersättningen beräknas efter sportelavkastningen i domsagan under nämnda tioårsperiod, oavsett om vederbörande häradshövding innehaft ämbetet under hela denna tid eller ej. Rätt till övergångsersättning tillerkändes — med ett undantag 3 — samtliga häradshövdingar, även om vederbörande — såsom förhållandet var beträffande några av dessa — vid utnämningen genom i fullmakten intaget villkor ålagts skyldighet att övergå på ny lönestat. I en till 1945 års riksdag avlåten proposition (nr 122) angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten har Kungl. Maj:t framlagt förslag till viss ändring av lantbruksingenjörsorganisationen, innebärande bland annat att lantbruksingenjörernas lön omregleras. Kungl. Maj:t föreslår därvid vissa övergångsersättningar till lantbruksingenjörerna. Övergångsersättningen föreslås skola under övergångsåret utgå med skillnaden mellan befattningshavarnas årslön omedelbart före omorganisationens ikraftträdande jämte genomsnittliga årliga nettoinkomsten av förrättningar åren 1934—1943 och årslönen å den nya lönestaten, dock högst med 6 600 kronor. Ersättning1
Prop. 1942: 252; riksd. skriv. 1942: 488. Prop. 1943:198; riksd. skriv. 1943: 290. 3 Enligt förbehåll vid utnämningen hade i detta fall vederbörande förklarats skyldig att underkasta sig lönereglering utan rätt till övergångsersättning. 2
en skall därefter avskrivas med en tiondedel under vart och ett av le följande åren. Även vissa lantbruksingenjörer, som på grund av i fullmakt inryckt förbehåll äro skyldiga underkasta sig de nya avlöningsbestämmelserna, föreslås skola komina i åtnjutande av sådan övergångsersättning. 1924 års uppbördssakkunniga tillstyrkte, att de ordinarie härsdsskrivare, vilka enligt de sakkunnigas förslag skulle överflyttas å sådan tjänst inom den av de sakkunniga föreslagna nya organisationen, som närmast kunde anses motsvara häradsskrivartjänst, under en övergångstid skulle k o m m a i åtnjutande av sportelersättning. Denna skulle beräknas till skillnaden mellan medeltalet av befattningshavarnas behållna avlöningsförmåner under de tre år, som gått till ända närmast före löneregleringens ikraftträdande, och avlöningsförmånerna under det första året därefter. Ersättningen skulle utgå med fulla beloppet under det första kalenderåret och därefter nedskrivas med en niondedel under vart och ett av de följande åren. Häradsskrivare, som överfördes å indragningsstat, 1 föreslogos jämväl skola komma i åtnjutande av sportelersättning; dock borde, med hänsyn till att dessa tjänstemän skulle kvarstå å gammal stat, ersättningarna icke avskrivas till fullo. Nedsättning syntes icke böra ske med mera än en tredjedel av ersättningens högsta belopp. För tillförordnade häradsskrivare kunde sportelersättning icke komma i fråga. Även 1936 års uppbördskommitté tillstyrkte sportelersättning till de häradsskrivare, som komme att överföras på ny stat. Förslaget stod i överensstämmelse med det av 1924 års uppbördssakkunniga framlagda, dock att avskrivningen skulle ske med en tiondedel om året under tio år. Icke heller enligt uppbördskommitténs förslag kunde sportelersättning komma i fråga för å häradsskrivartjänst tillsvidare förordnade befattningshavare. Uppbördsberedningen vill framhålla, att någon rätt icke torde föreligga för häradsskrivarna att åtnjuta ersättning för mistade sportler. Emellertid tala billighetsskäl för att sådan ersättning beredes dem i viss utsträckning i likhet med vad som skett i fråga om vissa andra befattningshavare. Då det gäller att avgöra, vilka häradsskrivare som böra komma i åtnjutande av sportelersättning, torde man först hava att göra åtskillnad mellan ordinarie och tillförordnade häradsskrivare. Beträffande de ordinarie häradsskrivarna bör en gränsdragning göras mellan sådana, som år 1923 eller tidigare fått fullmakt å sin tjänst, samt sådana, som fått fullmakt först år 1943 eller senare. I fullmakterna för denna sistnämnda grupp har, som ovan (sid. 324) omnämnts, inryckts föreskrift om skyldighet för vederbörande att underkasta sig, förutom stadgade lönevillkor, de avlöningsbestämmelser, som vid en lönereglering för häradsskrivare kunde bliva gällande. I likhet med 1924 års uppbördssakkunniga och 1936 års uppbördskommitté kan uppbördsberedningen icke förorda, att någon övergångsersättning för mistade sportler skall utgå till de befattningshavare, som äro förordnade 1 Enligt uppbördssakkunnigas förslag skulle å indragningsstat överförda häradsskrivare intill uppnådd pensionsålder åtnjuta oavkortad lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg men icke tillfällig löneförbättring eller dyrtidstillägg.
381 att allenast tillsvidare uppehålla häradsskrivartjänst. Sådan ersättning torde däremot böra utgå till häradsskrivare, utnämnda år 1923 eller tidigare. Beträffande den återstående gruppen häradsskrivare kan måhända viss tvekan råda, om ersättning bör utgå. Med hänsyn bland annat till den långa tid, varunder åtskilliga av dessa befattningshavare före utnämningen uppehållit sina tjänster, och i överensstämmelse med för häradshövdingarna och lantbruksingenjörerna tillämpade principer synas de emellertid böra jämställas med den äldre gruppen häradsskrivare och liksom dessa erhålla ersättning för mistade sportler. För de häradsskrivare, som överföras å den nya häradsskrivarorganisationen, har uppbördsberedningen funnit sig böra föreslå, att övergångsersättningen skall bestämmas till fyra femtedelar (samma beräkningsgrund som för häradshövdingarna) av skillnaden mellan vederbörandes årslön omedelbart före löneregleringens ikraftträdande jämte behållen inkomst, beräknad på sätt här nedan n ä r m a r e angives, av förvaltningsbidrag och i tjänsten uppburna sportler, å ena, och de nya löneförmånerna under det första övergångsåret, å andra sidan. Med årslönen före övergången avses lön, tjänstgöringspenningar och tillfällig löneförbättring samt, i förekommande fall, ålderstillägg och ortstillägg jämte dyrtids- och kristillägg därå. Dessa löneförmåner skola minskas med pensionsavdrag. De nya löneförmånerna omfatta lön i vederbörlig löneklass med därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg jämte, i förekommande fall, kallortsuTlägg; löneförmånerna skola minskas med föreskrivna pensionsavdrag. Det sålunda framkomna ersättningsbeloppet bör avrundas till närmast lägre jämna hundratal kronor. I likhet med vad som skett i liknande fall torde övergångsersättningen böra maximeras till visst belopp, förslagsvis 5 000 kronor. Sålunda föreslagen övergångsersättning torde under det första övergångsåret (budgetåret 1946/47) utgå med oavkortat belopp, varefter avskrivning bör ske med en tiondedel om året. Ersättning skall utgå allenast så länge häradsskrivare, som kommit i åtnjutande härav, kvarstår i tjänst såsom häradsskrivare. Förutom genom nämnda successiva avskrivning bör övergångsersättningen minskas i den mån häradsskrivarens avlöning till följd av uppflyttning i högre löneklass ökas utöver tidigare angiven avlöning under det första övergångsåret. Vid beräknandet av nettoinkomsten av förvaltningsbidrag och sportler torde det icke vara tillräckligt att utgå från inkomsterna och utgifterna under det senaste året före löneregleringens ikraftträdande. Med ledning av uppgifter, som få införskaffas från länsstyrelserna och häradsskrivarna, synes man i stället, i likhet med vad tidigare ägt rum, böra söka få fram en genomsnittlig nettoinkomst under en tioårsperiod, förslagsvis åren 1935— 1944. Denna nettoinkomst torde emellertid icke utan vidare böra fastställas med ledning av de lämnade uppgifterna. Av uppgifter, som införskaffats rörande biträdespersonalens å häradsskrivarkontoren avlöningsförmåner, 1 framgår, att häradsskrivarnas biträden 1
Se även prop. 1945:136.
382 åtminstone tidigare regelmässigt varit lägre avlönade än statliga befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter. Av nämnda uppgifter synes även framgå, att biträdena i vissa fall erhållit en avlöning, som måste anses vara alltför låg. Det har därför synts uppbördsberedningen vara mindre tillfredsställande att låta den genomsnittliga nettoinkomst under jämförelseåren före omorganisationen, som skall ligga till grund för beräknandet av övergångsersättningen, fastställas på grundval av nämnda låga löner; i stället bör ifrågavarande nettoinkomst bestämmas på ett sådant sätt, att de häradsskrivare, som utgivit alltför låga löner, därvid icke gynnas. Beredningen får därför föreslå, att fögderierna med hänsyn till sin storlek samt omfattningen av i tjänsten influtna sportler uppdelas i lämpligt antal grupper, förslagsvis fem. För varje grupp uträknas det för tioårsperioden genomsnittliga bruttot av förvaltningsbidrag och sportler i medeltal för fögderi. Därefter uträknas utgifterna med undantag för löner på enahanda sätt, varefter lönekostnaderna uppskattas för ett normalfögderi inom gruppen med tillräckligt antal biträden och med godtagbara avlöningsförhållanden. Sedan de sålunda framkomna sammanlagda utgifterna fråndragits bruttoinkomsten, antages skillnadsbeloppet, avrundat i jämna hundratal kronor, utgöra för samtliga fögderier i gruppen genomsnittlig nettoinkomst av förvaltningsbidrag och sportler. Beredningen h a r icke kunnat verkställa några närmare beräkningar av storleken av den behållna nettoinkomst, som enligt ovannämnda grunder skulle framkomma för varje grupp. Uppskattningsvis torde emellertid nettoinkomsten kunna angivas i den första gruppen, omfattande de minsta fögderierna, till 3 000 kronor samt i en var av de övriga till respektive 4 500, 6 000, 7 500 och 10 000 kronor. Även de ordinarie häradsskrivare, som överföras å övergångsstat, synas böra komma i åtnjutande av övergångsersättning efter ovan angivna regler; dock bör vid fastställandet av ersättningen för dessa häradsskrivare årslönen före övergången jämte behållen inkomst av sportler och förvaltningsbidrag icke jämföras med lönen efter omorganisationens ikraftträdande utan med den lön, som skulle hava utgått, därest häradsskrivaren erhållit någon av de nya häradsskrivartjänsterna i lönegrad A 24 med lön efter den dyrortsgrupp, dit den ort hör, där den å övergångsstat överförde ålagts tjänstgöringsskyldighet, och i den löneklass, som enligt ovan angivna principer bort ifrågakomma. I fråga om den återstående gruppen häradsskrivare, nämligen dem som skola överföras å indragningsstat, har beredningen funnit sig böra föreslå en på annat sätt beräknad övergångsersättning. Med hänsyn till den relativt låga indragningslönen för nämnda häradsskrivare synas dessa av billighetsskäl böra få uppbära viss fast övergångsersättning intill uppnådd pensionsålder eller dessförinnan inträffat dödsfall. Sådan övergångsersättning, förslagsvis 2 500 kronor om året, bör utgå oavsett föregående inkomstförhållanden. Enligt uppbördsberedningens förslag skall antalet fögderier ökas från 119
383 till 155, i samband varmed vissa magistratsstäder skola läggas till fögderier| na. Sannolikt kommer det alt visa sig lämpligt att å häradsskrivartjänst överföra vissa av de nuvarande kronokassörerna i nämnda magistratsstäder. > Frågan om dessa kronokassörers löneklassplacering torde i varje särskilt fall böra prövas jämlikt bestämmelserna i 8 § 4 mom. civila avlöningsreglementet. Frågan om tillgodoräknande av sådan tid såsom tjänstår i pensionshän\ seende bör avgöras enligt 17 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet. Den nya uppbördsorganisationen är — liksom den föreslagna nya organisationen för folkbokföringen — avsedd att tillämpas från och med den 1 januari 1947. Under hösten 1946 bör fördenskull debitering m. m. av preliminärskatt samt mantalsskrivning förrättas enligt den nya ordningen. Av denna anledning samt med hänsyn till att den nya häradsskrivarorganisationen före den 1 januari 1947 bör hava vunnit åtminstone någon stadga, torde det vara nödvändigt, att densamma sättes i kraft dessförinnan. Som lämplig tidpunkt ! härför kan angivas antingen den 1 april eller den 1 juli 1946. För förstnämnda datum talar det förhållandet, att reglerandet av häradsskrivarnas sportelinkomster då kan genomföras utan större svårigheter. De större arbeten, som vid denna tid på året pläga vara under utförande på häradsskrivarkontoren, • böra antingen vara avslutade till nämnda tidpunkt, t. ex. upprättande av I stommar till inkomst- och fastighetslängder, eller kunna anstå till efter sagda datum, t. ex. upprättande av röstlängd och stommar till uppbördsbok och pensionsavgiftsförteckning. Därjämte utgör den 1 april flyttningsdag, vilket | i någon mån kan underlätta flyttningar och minska statens utgifter för dubbelhyror. Emellertid torde det bliva förenat med vissa svårigheter att i detalj fastställa organisationen och tillsätta de nya tjänsterna i så god tid. Härtill kommer, att det ur budgetsynpunkt torde vara fördelaktigt, att organisationen träder i kraft vid början av ett budgetår. Beredningen har därför stannat för att föreslå, att organisationen genomföres från och med den 1 juli 1946. Organisationens ikraftträdande vid denna tidpunkt kan vara förenat med en del olägenheter, beroende på att vissa mera omfattande arbetsuppgifter, som påbörjats före den 1 juli, slutföras först därefter; till följd härav försvåras såvitt angår kommun, som skall överföras från ett fögderi till ett annat, såväl fastställandet av de för berörda uppgifter utgående ersättningarna som uppdelningen mellan skilda häradsskrivare av dessa uppgifter. Ifrågavarande svårigheter torde emellertid icke vara större än att de kunna övervinnas. Biträden. Vid lönereglering för häradsskrivarna böra de biträden, som bliva erforderliga å häradsskrivarkontoren, erhålla statsanställning. Stadigvarande sysselsatt personal synes i allmänhet böra lönegradsplaceras, dock tillsvidare, intill dess under någon kortare tid verkningarna av den nya organisationen hunnit prövas, allenast i icke-ordinarie tjänsteställning. De tillfälliga biträden, som beräknas bliva erforderliga endast vissa tider på året, kunna där-
384 emot icke erhålla fast anställning, utan dessa böra, allt efter omständigheterna, avlönas med månadsarvode, daglön eller timlön. Av den tidigare lämnade redogörelsen för häradsskrivarnas arbetsuppgifter torde framgå, att med fögderier om ca 25 000 invånare enligt alternativ I och ca 30 000 invånare enligt alternativ II i medeltal fem biträden böra finnas fast anställda å varje häradsskrivarkontor. Uppbördsberedningen förordar, att av dessa ett biträde erhåller högre tjänsteställning än de övriga. Häradsskrivaren behöver ständigt äga tillgång till ett skickligt och i de löpande göromålen väl insatt biträde, åt vilket relativt kvalificerade arbetsuppgifter kunna anförtros. Ett sådant »första biträde» torde redan nu finnas anställt å de flesta häradsskrivarkontor. Detta biträde bör som extra ordinarie kanslibiträde placeras i lönegrad Eo 7. Övriga biträden böra lämpligen placeras i kontors- eller skrivbiträdes löneställning. I anslutning till i propositionen 1945:235 framlagt förslag (se sid. 332) vill uppbördsberedningen föreslå, att nyanställt biträde som extra skrivbiträde placeras i lönegrad Ex 2. Efter ett år bör biträdet antagas som extra ordinarie skrivbiträde i lönegrad Eo 2 och efter ytterligare två år som extra ordinarie kontorsbiträde i lönegrad Eo 4. Vid beräkning av tjänstetid bör hänsyn tagas till anställning av motsvarande slag vid länsstyrelse eller å landsfiskalskontor. Med hänsyn till svårigheten att i förväg exakt bedöma arbetsbördan å häradsskrivarkontoren torde försiktigheten bjuda, att ett av biträdena tills vidare avlönas allenast med arvode, vilket synes böra motsvara lönen i lägsta löneklassen av lönegrad Ex 2. Därest biträde, som avlönas med arvode, sedermera placeras i lönegrad, bör vederbörande för vinnande av anställning som extra ordinarie skriv- och kontorsbiträde få räkna sig tillgodo den tid, varunder arvode uppburits. Samtliga biträden böra antagas av länsstyrelsen, som också bör hava att besluta om semester och annan ledighet, förordna vikarie m. m. Uppbördsberedningen har icke funnit skäl föreligga att föreslå inrättandet av assistenttjänster hos häradsskrivarna. Under större delen av året synes i fråga om det kvalificerade arbetet tillräcklig hjälp kunna lämnas av kanslibiträdet. Vid arbetsanhopning för häradsskrivaren personligen — sådan arbetsanhopning beräknas normalt återkomma under slutet av juni och början av juli månader samt under månaderna november och december — torde däremot kvalificerad arbetskraft i högre tjänsteställning tidvis behöva ställas till häradsskrivarens förfogande. Hur detta skall kunna ske, behandlas i annat sammanhang. Uppbördsberedningen har ovan framhållit, att i medeltal fem fast anställda biträden torde erfordras å varje häradsskrivarkontor. Vid arbetsanhopning måste härutöver anlitas tillfälliga arbetskrafter. Dessa böra efter medgivande från länsstyrelsen anställas av häradsskrivaren och avlönas av anslag, som av Kungl. Maj:t ställes till länsstyrelsens förfogande. Uppbördsberedningen har icke ansett sig böra upprätta fullständig personalplan särskilt för varje fögderi. Förutom häradsskrivaren bör, som tidigare omnämnts, i varje fögderi finnas anställt ett extra ordinarie kanslibiträde. I övrigt bör, enligt alternativ II, fögderi om ca 30 000 invånare erhålla ytterligare fyra,
385 fögderi om ca 35 000 invånare ytterligare fem och fögderi om ca 25 000 invånare ytterligare tre stadigvarande biträden. Vissa avvikelser från nämnda norm torde måhända med ledning av de kommande yttrandena över beredningens förslag bliva erforderliga vid personalstatens slutliga faslställelse. A landsfiskalskontor anställda tjänstebiträden äro för närvarande icke berättigade till övertidsersättning. Denna undantagsbestämmelse från eljest stadgade bestämmelser föreslås emellertid i den ovannämnda propositionen 1945: 235 skola upphöra att gälla. A häradsskrivarkontoren torde tidvis under senare halvåret övertidsarbete vara ofrånkomligt. Det torde under sådana förhållanden vara erforderligt att låta biträdena komina i åtnjutande av övertidsersättning. Kungl. Maj:t synes böra utfärda vissa allmänna direktiv för att beträffande övertidsersättningen erhålla en enhetlig tillämpning. Jämlikt 27 § civila avlöningsreglementet må tjänsteman, tillhörande någon av lönegraderna A 1—18 (motsvarande bestämmelser gälla enligt civila ickeordinariereglementet för extra ordinarie och extra tjänstemän), för utförande av visst arbete kunna efter därom träffad överenskommelse i stället för fastställd avlöning uppbära ersättning efter ackord eller beting, däi så prövas lämpligt för tillgodoseende av statens intressen. För närvarande torde i icke ringa utsträckning gälla, att häradsskrivarna låta vissa arbeten utföras av biträdena på ackord. Med hänsyn till att ett sådant avlöningssystem väl lämpar sig för åtskilliga arbetsuppgifter, som skola utföras på häradsskrivarkontoren, synes det fortfarande böra där tillämpas, dock närmast i fråga om de tillfälliga biträdena. Enhetliga ackordsersättningar torde efter arbetsstudier, vilka även ur åtskilliga andra synpunkter skulle vara av stort värde, böra fastställas av Kungl. Maj:t. De för närvarande hos häradsskrivarna anställda biträdena böra i den utsträckning så lämpligen kan ske beredas anställning i den nya organisationen. Samtliga tjänster böra dock i vanlig ordning ledigförklaras. För inplacering av skriv- och kontorsbiträdena i lönegrad ävensom för beräknande av tjänstår i pensionshänseende för såväl nämnda biträden som kanslibiträdena bör tillgodoräkning helt eller delvis av föregående tjänstgöring å häradsskrivarkontor medgivas. Därest inom vederbörlig lönegrad högre löneklass än begynnelselöneklassen anses böra ifrågakomma, torde löneklassplaceringen få, efter anmälan av länsstyrelserna, bestämmas av Kungl. Maj:t med hänsyn till vederbörandes anställningstid och övriga på frågan inverkande omständigheter. Sannolikt äro några av de nuvarande häradsskrivarbiträdena på grund av ålder eller annan orsak mindre arbetsföra och därför icke lämpade att vinna fast anställning i statstjänst. Där i sådant fall biträdet under en längre tid före omorganisationen varit anställd å häradsskrivarkontor och saknar möjlighet att erhålla annat förvärvsarbete, synes böra övervägas, huruvida icke vederbörande bör av statsmedel beredas pension. Frågan härom torde böra prövas efter framställning i varje särskilt fall. 25—457050.
386 Kostnader för tjänstelokal samt övriga förvaltningskostnader. I s a m b a n d med regleringen av h ä r a d s s k r i v a r n a s löner b ö r statsverket svara för d e s s a b e f a t t n i n g s h a v a r e s utgifter i t j ä n s t e n . K o s t n a d e r n a h ä r f ö r t o r d e l ä m p l i g e n b e s t r i d a s p å s a m m a sätt s o m n u s k e r i f r å g a o m l a n d s f i s k a l e r n a s k o s t n a d e r i t j ä n s t e n . Av Kungl. Maj:t d e n 5 s e p t e m b e r 1941 u t f ä r d a d e b e stämmelser rörande landsfiskalernas förvaltningskostnader stadga i hithörande delar: 2. Om statsverkets utgifter för landsfiskalernas förvaltningskostnader därigenom kunna nedbringas, böra länsstyrelserna, där så lämpligen kan ske, genom central upphandling anskaffa för landsfiskalerna erforderliga kontorsförnödenheter ävensom på motsvarande sätt ombesörja erforderlig bindning av böcker och handlingar samt rengöring och tillsyn av kontorsmaskiner. 3. Skall upphandling m. m. icke i enlighet med vad i punkt 2 här ovan sägs eller eljest finnes stadgat verkställas av länsstyrelse eller annan myndighet, ankommer det på vederbörande landsfiskal att ombestyra inköp av för tjänsten erforderliga förnödenheter och att även i övrigt träffa avtal rörande sådana utgifter i tjänsten, som skola gäldas från expensposten, dock icke till högre sammanlagt årligt belopp än som av länsstyrelsen medgivits. Landsfiskal må icke träffa avtal om köp på avbetalning. F ö r bestridande av i denna punkt omförmälda utgifter må landsfiskal av länsstyrelsen erhålla lämpligt avpassat förskott mot halvårsvis skeende redovisning. 4. F r å n delposten till lokalbidrag m. m. skall gäldas hyresersättning för tjänstelokal, omfattande jämväl kostnad för lokalens uppvärmning, ävensom ersättning för möblering av sådan lokal, allt enligt de grunder, som nedan angivas. 5. Hyresersättningen skall av länsstyrelsen bestämmas efter ett lokalbehov av ett rum i distrikt med landsfiskal och högst ett biträde, två rum i distrikt med landsfiskal och två eller tre biträden samt tre eller, efter länsstyrelsens prövning, fyra rum i distrikt med landsfiskal och större antal biträden, allt jämte erforderliga arkivutrymmen. Avvikelse från nu angivna grunder må av vederbörande länsstyrelse medgivas i de fall, då det prövas oundgängligen erforderligt eller då därav icke skulle följa ökade kostnader för statsverket, såvitt avser hyresersättningen. 6. Hyresersättningen skall utgå med det belopp, landsfiskalen visar sig hava utgivit i hyra för tjänstelokal av vederbörlig eller eljest godkänd storlek, dock icke med högre belopp än som kan anses skäligt med hänsyn till den allmänna hyresnivån i orten. Till landsfiskal, som inrymt tjänstelokal i av honom förhyrd bostadslägenhet, skall hyresersättning utgå med det belopp, som av hyran för hela lägenheten skäligen må beräknas belöpa å tjänstelokalen. Till landsfiskal, som inrymt tjänstelokal i egen fastighet, skall hyresersättning utgå med det belopp, som av en efter ortens pris beräknad hyra för fastigheten skäligen må anses belöpa å tjänstelokalen. I de fall, då erlagd eller beräknad hyra icke innefattar ersättning för uppvärmning, skall ersättningen därför beräknas efter enahanda grunder, som angivits i första stycket. 8. Det åligger landsfiskalen att tillhandahålla för tjänstelokalens användande erforderliga möbler och annan rumsinredning. Ersättning härför skall utgå med följande belopp för år räknat: för tjänstelokal om ett rum 100 kronor » » » två » 125 » » > > tre > 150 > i » > fyra > 175 >
387 9. Hyresersättning samt i punkt 8 omnämnd ersättning må av länsstyrelsen, på framställning, utbetalas kvartalsvis eller månadsvis i förskott. 10. Det åligger länsstyrelsen att tillse, att landsfiskal håller med hänsyn till tjänstens krav i olika hänseenden tillfredsställande kontorslokaler. 11. Ersättning för städning och belysning av tjänstelokaler utgår från posten till expenser efter enahanda grunder, som angivits i punkt 6. 12. Landsfiskal skall å tid, som av länsstyrelsen bestämmes, till länstyrelsen avgiva förslag till omkostnadsstat för nästkommande budgetår avseende de utgifter, som skola gäldas ur posten till expenser och delposten till lokalbidrag m. m. 13. över statsverket tillhörig egendom å landsfiskalskontoren skall föras förteckning enligt de bestämmelser, vederbörande länsstyrelse meddelar. Motsvarande bestämmelser böra fastställas för häradsskrivarna; dock vill beredningen föreslå, att förvaringsskåp för de uppbördskort, vilka skola förvaras hos häradsskrivaren, skola inköpas centralt på statsverkets bekostnad. I allmänhet komma minst sex personer att vara sysselsatta å varje häradsskrivarkontor, varjämte under vissa tider på året en utökning av personalen blir oundgänglig. Med hänsyn härtill och då på varje kontor ett icke ringa antal skriv- och räknemaskiner måste förekomma, torde för häradsskrivarkontoren i allmänhet böra beräknas tre tjänsterum jämte erforderligt utrymme för arkivalier m. m. För upphandling av skriv- och räknemaskiner finnas särskilda bestämmelser rörande centralupphandling meddelade, vilka böra tillämpas även beträffande häradsskrivarna. Behovet av sådana maskiner blir mycket stort. I allmänhet torde m a n för varje häradsskrivarkontor böra beräkna tre skrivmaskiner med bred vagn samt tre additionsmaskiner, av vilka två om möjligt böra vara elektriska och försedda med breda vagnar samt därjämte utrustade med s. k. dubbla räkneverk. Slutligen erfordras också en multiplikationsmaskin å varje kontor. Sammanlagt skulle sålunda behövas omkring 465 skrivmaskiner, 465 additionsmaskiner och 155 multiplikationsmaskiner. De nuvarande häradsskrivarna hava för tjänstens skötsel anskaffat ett avsevärt antal sådana maskiner, enligt infordrade uppgifter närmare 400 skrivmaskiner, varav sannolikt flertalet med bred vagn, närmare 120 elektriska additionsmaskiner med dubbla räkneverk och över 100 additionsmaskiner med enkla räkneverk samt närmare 50 multiplikationsmaskiner. Dessa böra på begäran av ägarna inlösas av statsverket efter värdering. Därvid torde i huvudsak kunna tillämpas samma principer för värdering och inlösen, som gällde år 1941 i fråga om landsfiskalernas maskiner och år 1943 beträffande maskinerna å domsagornas kanslier. Värderingen verkställdes av vederbörande ägare och en representant för länsstyrelsen, varefter länsstyrelsen fastställde ersättningen. Åtnöjdes icke ägaren med länsstyrelsens beslut, ansågs frågan om inlösen hava förfallit. Till grund för värderingen lades en amorteringstid av 10 år för skrivmaskiner och 15 år för additionsmaskiner, dock att skälig hänsyn jämväl skulle tagas till det skick, vari maskinerna befunnos, samt till vad de vid en realisation skäligen kunde beräknas inbringa. Även äldre användbara maskiner inlöstes med skäliga belopp. För häradsskrivarnas skriv- och additionsmaskiner torde samma amorte-
388 ringstider, 10 respektive 15 år, böra gälla; dock kunde för de -,enares del med hänsyn till den relativt ringa förslitningen m å h ä n d a ifrågasättas en något längre amorteringstid. För multiplikationsmaskinerna torde böra beräknas en amorteringstid av 20 år. Med hänsyn till uppbördskortets och debetsedelns tekniska utformning torde det bliva nödvändigt förse de inlösta additionsmaskinerna med bredare vagnar. Enligt vad uppbördsberedningen inhämtat, torde detta i allmänhet låta sig göra. Häradsskrivarna tillhöriga stämplar samt kuvert, papper och annan kontor smateriel, som ägarna önska överlåta, böra också, i den mån nämnda stämplar och materiel kunna komma till fortsatt användning, av statsverket inlösas i enahanda ordning som maskinerna. En reglering av häradsskrivarnas löner förutsätter, att dessa befattningshavare erhålla ersättning av statsmedel för resor i och för tjänsten. Ersättning härför bör utbetalas av länsstyrelsen, som utöver sedvanlig granskning av reseräkningarna ur kameral synpunkt även bör kontrollera resornas ändamålsenlighet. För ersättning för tjänsteresa inom eget tjänstgöringsområde böra gälla motsvarande bestämmelser rörande reduktion av de enligt allmänna resereglementet utgående ersättningar, som finnas fastställda för åtskilliga tjänstemän i landsstaten. De tjänstgöringstraktamenten, som skola utgå vid förordnande å häradsskrivartjänst, böra likaledes på liknande sätt som skett inom landsfiskalsorganisationen reduceras i förhållande till de belopp, som äro bestämda i gällande tilläggsbestämmelser till civila avlöningsreglementet. Även för biträdena på häradsskrivarkontoren kunna tjänsteresor komma i fråga, t. ex. för att biträda vid mantalsskrivningsförrättningar. Jämväl i dylikt fall böra på sätt ovan sagts reducerade ersättningar utgå. Inspektion bör minst en gång årligen verkställas å häradsskrivarkontoren av tjänsteman vid länsstyrelsen, varvid häradsskrivarens förvaltning bör granskas samt tjänstelokaler, möbler och maskiner besiktigas. Fögderiindelning. Fögderi bör som hittills utgöra häradsskrivares tjänstgöringsområde. Med hänsyn till omfattningen av de nya arbetsuppgifter, som enligt beredningens förslag skola åläggas häradsskrivarna och till det överförande av vissa magistratsstäder till fögderi, som föreslås skola äga rum, torde emellertid den nuvarande fögderiindelningen, enligt vilken fögderierna utvisa avsevärda olikheter i storlekshänseende, icke vara lämpligt avvägd. Det torde därför vara erforderligt att vidtaga sådan ändring i denna, att fögderierna bliva av en storleksordning, som är lämpad för de nya arbetsuppgifterna. Härvid bör iakttagas, att åt fögderierna gives sådan omfattning, att de göromål, som måste handläggas av häradsskrivaren personligen, kunna med normal arbetstid medhinnas samt att häradsskrivaren har möjlighet att vinna god kännedom om förhållandena inom sitt verksamhetsområde; fögderierna böra vidare
389 icke vara större, än att de skattskyldiga utan alltför stora svårigheter kunna komma i personlig förbindelse med vederbörande häradsskrivare i dennes egenskap av lokal skattemyndighet. Av den tidigare lämnade redogörelsen för de arbetsuppgifter, som enligt beredningens förslag skola ankomma på häradsskrivarna, torde framgå, att fögderierna i allmänhet icke böra erhålla ett högre invånarantal än omkring 25 000 personer enligt alternativ I och omkring 30 000 personer enligt alternativ II. Även med fögderier av denna storleksordning kan arbetsanhopning under vissa månader icke undvikas. Denna kan icke lämpligen undanröjas därigenom, att fögderierna göras mindre, ty härvid skulle häradsskrivarna icke få full sysselsättning under resten av året. Arbetsanhopningen under nämnda månader bör i stället avhjälpas genom att häradsskrivarna genom länsstyrelsernas försorg erhålla kvalificerad arbetshjälp. Sedan ett första preliminärt utkast till fögderiindelning under hand granskats av vederbörande landskamrerare, har uppbördsberedningen med beaktande, i den mån så ansetts böra ske, av de erinringar mot utkastet, som vid granskningen framställts, upprättat förslag till ny fögderiindelning. Detta förslag bygger på beredningens förslag enligt alternativ II; i följd härav omfatta fögderierna i allmänhet ett invånarantal av omkring 30 000 personer. P å grund av nuvarande indelningsförhållanden har det dock icke kunnat undvikas, att i åtskilliga fall fögderierna i storlekshänseende förete större eller mindre avvikelser från det angivna medeltalet. Det är att befara, att de fögderier, vilka hava ett invånarantal, som mera avsevärt överstiger vad beredningen funnit vara det lämpliga, särskilt under vissa tider på året komma att bliva mycket arbetstyngda. Detta förhållande bör avhjälpas därigenom, att häradsskrivarna i dessa fögderier under den mest arbetsfyllda tiden erhålla kvalificerad arbetshjälp i större omfattning än vad häradsskrivarna i allmänhet kunna påräkna. Därjämte bör tillses, att tjänsterna besättas med särskilt dugande befattningshavare. Därest alternativ I eller alternativ III skulle läggas till grund för den nya uppbördsorganisationen, måste fögderierna göras mindre. Något förslag till fögderiindelning enligt dessa alternativ har beredningen icke upprättat. I samband med upprättandet av förslag till fögderiindelning hava även angivits tjänstgöringsorter för häradsskrivarna. Beredningen h a r därvid för att bereda befolkningen möjlighet att komma i förbindelse med häradsskrivarna i större utsträckning än nu är fallet eftersträvat att placera dessa inom fögderierna samt därstädes å centralt belägna orter med goda kommunikationer. Med utgångspunkt från de ovan anförda synpunkterna har beredningen upprättat följande förslag till ny
390 Fögderiindelning. Stockholms län. Fögderiernas folkmängd1 283 031. Norra Roslags fögderi. Areal 196 440 hektar. Folkmängd 28 439. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hallstavik. Forsmarks Valö Hökhuvuds Börstils Gräsö Hargs
socken » » » » »
Edebo Bladåkers Faringe Almunge Knutby Edsbro
socken » » » » »
Ununge Häverö Singö Väddö östhammars öregrunds
socken » » » stad » .
Mellersta Roslags fögderi Areal 149 421 hektar. Folkmängd 27 475. 1iaradssl vårens tjänstgöringsort: Norrtälje. Björkö-Arholma socken » Vätö » Roslags-Bro » Söderby-Karls » Estuna Lohärads » » Malsta Husby-Lyhundra »
Frötuna Rådmansö Blidö Länna Skederids Rö Rimbo Fasterna
socken » » » » » » »
Kårsta socken i Närtuna Össeby-Garns Riala Roslags-Kulla Norrtälje stad
Svartsjö fögderi. Areal 92 785 hektar. Folkmängd 26 559. Häradsskrivar tjänstgöringsort: Stockholm. Gottröra Husby-Långhundra östuna Lägga Alsike Knivsta Vassunda Haga S:t Olof och S:t Pers
socken » » » » » » » »
Norrsunda socken Husby-Ärlinghundra » » Odensala » Vidbo » Skepptuna Hammarby » » Fresta Eds » » Järfälla » Lovö
Skå Sånga Hilleshögs Färentuna Munsö Ekerö Adelsö Sigtuna
Samtliga uppgifter angående folkmängd avse förhållandena den 1 januari 1944.
socken » » » » » » stad
391 Spånga fögderi. Areal 5 277 hektar. Folkmängd 27 394. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Spånga socken Hässelby villastads köping
Sundbybergs stad
Åkers fögderi. Areal 56 088 hektar. Folkmängd 27 180. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Lunda Frösunda Orkesta Markims
socken » » »
Skånela Vallentuna Vada Ångarns
socken » » »
Österåkers Östra Ryds Täby Lidingö
socken » » stad
Danderyds fögderi. Areal 7 592 hektar. Folkmängd 30 597. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Stocksunds Danderyds
köping socken
Sollentuna Djursholms
köping stad
Solna fögderi. Areal 1 891 hektar. Folkmängd 30 300. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Solna stacl Värmdö fögderi. Areal 108 993 hektar, Folkmängd 25 485. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Ljusterö socken Boo Ornö socken socken » » Utö » Värmdö Västerhaninge » Mö ja » » Muskö Österhaninge Djurö » » Vaxholms Tyresö stad Ingarö » » Dalarö Gustavsbergs » » Nämdö Södertörns fögderi. Areal 18 874 hektar. Folkmängd 29 775. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Nacka socken Huddinge socken Saltsjöbadens köping Södertälje fögderi. Areal 99 173 hektar. Folkmängd 29 827. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Stockholm. Botkyrka socken Tveta socken Sorunda socken Salems » Turinge ösmo » Grödinge » Vårdinge Nynäshamns köping östertälje » överjärna Torö socken Västertälje » Ytterjärna
392 Uppsala län. Fögderiernas folkmängd 98 883. Trögds fögderi. Areal 150 075 hektar. Folkmängd 31 728. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Enköpin gBro och Låssa socken Stockholms-Näs » Västra Ryds Håbo-Tibble Håtuna Häggeby Skoklosters övergrans Yttergrans Kalmars Hacksta
Lots Villberga Husby-Sjutolfts Litslena Härkeberga
Boglösa socken Lillkyrka Vallby Kungs-Husby Veckholms Torsvi Enköpings-Näs Teda Svinnegarns Tillinge Breds Sparrsätra Vårfrukyrka Långtora Nysätra Biskopskulla
Fröslunda Giresta Hjälsta Kulla Holms Fittja Gryta Balingsta Västeråkers Dalby Ramsta Hagby Skogs-Tibble Ålands Järlåsa Enköpings
Tiunda fögderi. Areal 196 107 hektar. Folkmängd 34 582. tjänstgöringsort: Uppsala. Bondkyrka Uppsala-Näs Vänge Läby Börje Jumkils Åkerby Bälinge
socken
Skuttunge socken Gamla Uppsala Vaksala Danmarks Funbo Rasbo Rasbokils Stavby
socken » » » » » » » » » » » » » » stad
Häradsskrivarens
Tuna socken Ekeby » Skäfthammars » Alunda » Morkarla » Films » österlövsta » Hållnäs »
Örbyhus fögderi. Areal 164 580 hektar. Folkmängd 32 573. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Tierp. Björklinge Viksta Tensta Lena Arentuna
socken
Dannemora Tegelsmora Vendels Tierps Tierps
socken
köping
Söderfors Tolfta Västlands Älvkarleby
socken » » »
393 Södermanlands län. Fögderiernas folkmängd 137 502. Katrineholms fögderi. Areal 79 642 hektar. Folkmängd 28 090. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Katrineholm. Julita Stora Malms
socken »
Östra Vingåkers socken Västra Vingåkers »
Österåkers Katrineholms
socken stad
Gripsholms fögderi. Areal 126 516 hektar. Folkmängd 28 216. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Strängnäs. Frustuna socken Kattnäs » Bjömlunda » Gryts » Gåsinge-Dillnäs » Taxinge » Kärnbo » Ytterenhörna »
Överenhörna Toresunds Ytterselö Överselö Aspö Helgarö Fogdö Vansö
socken
Härads socken Strängnäs landskommun Åkers socken Länna » Strängnäs stad Mariefreds »
Nyköpings fögderi. Areal 146 194 hektai . Folkmängi1 27 270. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Nyköpin gTuna socken Lunda » Barbo » Bergshammars » Tunabergs » Nikolai » Svärta » Helgona » Råby-Rönö »
Runtuna Lids Ripsa Ludgo Spelviks Bogsta Sättersta Tystberga Bälinge
socken
Lästringe socken Torsåkers » Västerljungs » Trosa-Vagnhärads socken Mörkö socken Hölö » Trosa stad
Rekarne fögderi. Areal 131048 hektar. Folkmängd 28 288. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Eskilstuna. Dunkers socken Lilla Malma » Malmköpings köping Mellösa socken Näshulta » Husby-Rekarne » Stenkvista » Arla »
Barva socken Jäders » Kjula » Hammarby » Sundby » Vallby » Torshälla landskommun socken Tumbo
Råby-Rekarne socken Gillberga » Lista » Öja » Västermo » Torshälla stad
394 Flens fögderi. Areal 130 852 hekl tjänstgöringsort: Flen.
Folkmängd 25 638. Häradsskrivarens
Kila Björkviks Hälla Nykyrka Stigtomta Hyltinge
socken » » » » »
socken » » » » »
Helgesta Årdala Forssa Flens Floda Sköldinge
Vadsbro socken Blacksta » Husby-Oppunda » Vrena » Bettna » Lerbo »
Östergötlands län. Fögderiernas folkmängd 207 033. Finspångs fögderi. Areal 149 743 hektar. Folkmängd 30 564. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Norrköping. Hällestads Finspångs Regna
socken köping socken
Skedevi Simonstorps Kvillinge
socken » »
Kullerstads Krokeks Kvarsebo
socken » »
Norrköpings fögderi. Areal 157 580 hektar. Folkmängd 29 243. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Norrköping. Tingstads socken Furingstads Styrstads Dagsbergs östra Stenby Östra Husby Häradshammars Jonsbergs Rönö
Östra Ny socken Å Kuddby Konungsunds Tåby Västra Husby Drothems Skönberga Mogata
Börrums socken Skällviks » S:t Anna » Gryts » Valdemarsviks köping Ringarums socken Söderköpings stad
Linköpings fögderi. Areal 141 411 hektar. Folkmängd 30 423. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Linköping. Vånga soc ken Kimstads > Yxnerums > östra Ryds >> Gårdeby >> Skärkinds i> Gistads i> Lillkyrka >> östra Skrukeby > •
Törnevalla Östra Hargs Rystads Vårdsbergs Askeby Örtomta Bankekinds Grebo Värna
soc ken > >> >> >> i> >> >> >>
Björsäters Åtvids Vists Landeryds Skeda Slaka Kärna Kaga Ledbergs
socken » » » » » » » »
395 Motala fögderi. Areal 80 380 hektar. Folkmängd 30 430. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Motala. Västra Ny socken Västra Stenby socken Godegårds socken Motala landskommun Motala stad Tjällmo » Vinnerstads socken Kristbergs » Asks » Ekebyborna » Vadstena fögderi. Areal 95 502 hektar. Folkmängd 30 861. Hära dsskrivarens tjänstgöringsort: Vadstena Vreta klosters socken Stjärnorps » Ljungs » Flistads » Björkebergs » Klockrike » Brunneby » Lönsås » Älvestads » Skeppsås » Vallerstads » Fornåsa »
Varvs Styra Hagebyhöga Fivelstads Orlunda Strå S:t Pers Nässja örberga Herrestads Källstads Rogslösa
socken » » » » » » » » » » »
Väversunda socken Västra Tollstads » Ödeshögs Hovs Bjälbo Allhelgona Järstads Herrberga Normlösa Västerlösa Vadstena stad Skänninge »
Mjölby fögderi. Areal 133 491 hektar. Folkmängd 30 321. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Mjölby. Stora Åby Trehörna Röks He da Svanshals Kumla Appuna Högby Hogstads
socken » » » » » » » »
Väderstads socken Rinna » Ekeby » Åsbo » Blåviks » Västra Hargs » östra Tollstads » Sya » Veta »
Viby Rappestads Sjögestads Vikingstads Gammalkils Nykils Mjölby
socken »
stad
Kinda och Ydre fögderi. Areal 217 064 hektar. Folkmängd 25 191. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kisa municipalsamhälle. Malexanders Ulrika Vårdnäs Tjärstads Kättilstads Hägerstads
socken
Oppeby socken Hycklinge » Horns » Västra Eneby » Kisa » Tidersrums »
Norra Vi Sunds Asby Torpa Västra Ryds Svinhults
sock » » » » »
396 Jönköpings län. Fögderiernas folkmängd 209 053. Reftele fögderi. Areal 179 823 hektar. Folkmängd 29 723. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Reftele. Anderstorps Båraryds Våthults Bosebo Villstads Burseryds Sandviks Gryteryds
socken » » » » » » »
Södra Hestra socken Långaryds » Färgaryds » Femsjö » Södra Unnaryds » Jälluntofta » Kållerstads » ÅS
Bolmsö Tannåkers Dannäs Torskinge Forsheda Bredaryds Reftele
socken » » » » » »
»
Värnamo fögderi. Areal 168 775 hektar. Folkmängd 29 555. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Värnamo Kulltorps Gnosjö
socken »
Karda
»
Hångers » Värnamo landskommun Tånnö socken
Voxtorps Rydaholms Gällaryds Fryele Hagshults Kävsjö
socken » » » » »
Åkers Tofteryds Byarums Värnamo
socken » stad
Tranås fögderi. Areal 129 672 hektar. Folkmängd 30 411. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Tranås. Bredestads Bälaryds Lommaryds Haurida Vireda Marbäcks Frinnaryds
socken
Linderås socken Säby » Adelövs » Gränna landskommun Visingsö socken Ölmstads » Skärstads »
Svarttorps Lekeryds Järsnäs Tranås Gränna
socken » » stad »
Eksjö fögderi. Areal 81 204 hektar. Folkmängd 29 141. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Eksjö. Hults socken Mellby » Höreda » Eksjö landskommun
Norra Solberga socken Flisby » Askeryds » Nässjö landskommun
Nässjö Eksjö
stad »
397 Jönköpings fögderi. Areal 135 657 hektar. Folkmängd 30 968. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Jönköping. Öreryds socken Bankeryds socken Öggestorps socken Hakarps » Bottnaryds » Norra Hestra » Mulseryds » Valdshults » Rogberga » Barnarps » Angerdshestra » Åsenhöga » Källeryds » Bondstorps » Månsarps » Norrahammars köping Stengårdshults » Huskvarna stad Järstorps socken Norra Unnaryds » Sävsjö fögderi. Areal 196 962 hektar. Folkmängd 29 267. Häradsskrivarens tjä göringsort: Sävsjö. Barkeryds socken Vrigstads socken Vallsjö socken Forserums » Nydala » Norra Sandsjö » ödestugu » Hjälmseryds » Bodafors köping Malmbäcks » Stockaryds » Fröderyds socken Almesåkra » Hultsjö » Bäckaby » Bringetofta » Skepperstads » Ramkvilla » Södra Solberga » Hylletofta » Hjärtlanda » Svenarums » Norra Ljunga » Vetlanda fögderi. Areal 164 867 hektar. Folkmängd 29 988. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Vetlanda. Stenberga Björkö socken Mariannelunds köping socken Skirö Vetlanda landskommun Hässleby socken Nye Skede socken Ingatorps Bäckseda Bellö i-u&cua » Näsby Edshults Ökna » Myresjö Korsberga Karlstorps » Lannaskede Lemnhults Kråkshults » Nävelsjö Näshults Vetlanda stad Kronobergs län. Fögderiernas folkmängd 135 913. Uppvidinge fögderi. Areal 224 846 hektar. Folkmängd 26 207. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Växjö. Åseda socken Drevs Ekeberga socken socken Åseda köping Dädesjö Algutsboda Nottebäck med Gran- Herråkra Gårdsby hults socken Lenhovda Söraby Sjösås » Älghults Hornaryds » Hälleberga
398 Konga fögderi. Areal 160 781 hektar. Folkmängd 26 726. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Växjö. Långasjö socken Ljuders » Almeboda » » Linneryds Hovmantorps » Lessebo köping Furuby socken
Hemmesjö Tegnaby östra Torsås Uråsa Nöbbele Väckelsångs Tingsås
socken » » » » » »
Tingsryds köping Södra Sandsjö socken Tävelsås » Dänningelanda » Vederslövs »
Kinnevalds och Norrvidinge fögderi. Areal 167 224 hektar. Folkmängd 27 179. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Växjö. Almundsryds Urshults Jäts Kalvsviks Öja Bergunda Öjaby
socken
Tjureda Tolgs Asa Aneboda Bergs Ormesberga Örs
socken » » » » » »
Härlövs socken Skatelövs Västra Torsås Härlunda Virestads
Allbo fögderi. Areal 142 699 hektar, Folkmängd 26 635. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Alvesta. Moheda Slätthögs Mistelås Kvenneberga Hjortsberga Lekaryds
socken »
Aringsås Blädinge Vislanda Stenbrohults Älmhults Göteryds
socken
Pjätteryds Agunnaryds Ryssby Hallaryds
socken » » »
köping socken
Sunnerbo fögderi. Areal 188 274 hektar. Folkmängd 29 166. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ljungby. Södra Ljunga socken » Hamneda Kanna » Tutaryds Berga Dörarps Vittaryds »
Angelstads Odensjö Lidhults Vrå Torpa Annerstads Nöttja
socken
Hinneryds Traryds Markaryds Markaryds Ljungby
socken » » köping stad
399 Kalmar län. Fögderiernas folkmängd 205 880. Ölands fögderi. Areal 134 159 hektar. Folkmängd 26 387. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Borgholm.
Boda Högby Källa Persnäs Föra Alböke Köpings Räpplinge Högsrums
Lots Egby Bredsätra
socken » » » » » » » » » » »
Gärdslösa socken Långlöts Runstens Glömminge Algutsrums Torslunda Vickleby Resmo Mörbylånga Mörbylånga köping Norra Möckleby socken Gårdby socken
Sandby sock Stenåsa » Hulterstads » Kastlösa » Smedby » Södra Möckleby » Segerstads » Gräsgårds » Ventlinge » Ås » Borgholms stad
Kalmar södra fögderi. Areal 137 667 hektar. Folkmängd 28 813. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kalmar. Dörby Hossmo Ljungby S:t Sigfrids Vissefjärda Emmaboda
socken
köping
Oskars Mortorps Karlslunda Arby Hagby Voxtorps
socken
Halltorps Söderåkra Torsås Gullabo
sock » » »
Kalmar norra fögderi. Areal 158 018 hektar. Folkmängd 31 284. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kalmar. Långemåla Mönsterås Mönsterås Ålems Ryssby
socken » köping socken »
Bäckebo Kristvalla Åby Förlösa Kläckeberga
socken
Madesjö Örsjö Nybro
socken » stad
Oskarshamns fögderi. Areal 147 605 hektar. Folkmängd 31 338. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Oskarshamn. Virserums Fagerhults Fågelfors
socken » »
Högsby Kråksmåla Fliseryds
socken » »
Döderhults Oskarshamns
socken stad
400 Vimmerby fögderi. Areal 184 948 hektar. Folkmängd 30 124. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Vimmerby. Frö d inge Djursdala Södra Vi Rumskulla Pelarne
socken » » » »
Vimmerby landskommun Vena socken Hultsfreds köping Mörlunda socken » Tveta
Målilla Gårdveda Lönneberga Järeda Vimmerby
sock » » » stad
Västerviks fögderi. Areal 136 807 hektar. Folkmängd 29 952. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Västervik. Gladhammars socken Västrums » Hjorteds »
Tuna Misterhults Figeholms
socken » köping
Gamleby fögderi. Areal 194 738 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Gamleby. Gärdserums socken Västra Eds socken Dalhems Loftahammars Ukna Lofta Hannäs Överums Tryserums Gamleby Östra Eds Odens vi
Kristdala Västerviks
socken stad
27 982. Häradsskrivarens socken Locknevi Blackstads » Hallingebergs » Törnsfalls »
Gotlands län. Fögderiernas folkmängd 59 431. Gotlands norra fögderi. Areal 124 118 hektar. Folkmängd 29 685. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Visby. Fårö Bunge Rute Fleringe Halls Hangvars Lärbro Hellvi Slite Boge
socken
köping socken
Bals Vallstena Källunge Hejnums Tingstäde Stenkyrka Lummelunda Martebo Väskinde Bro
socken >> >• >> >> >• >• >• > >
Lokrume socken Fole » Ekeby » Endre » Hejdeby » Hörsne med Bara socken Gothems socken Visby stad
401 Gotlands södra fögderi. Areal 189 892 hektar. Folkmängd 29 746. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Visby. Barlingbo Follingbo Akebäcks Roma Björke Viklau Guldrupe Buttle Vänge Sjonhems Hälla Ganthems Dalhems Norrlanda Angå Kräklingbo Ala Ardre Gammelgarns Östergarns Västerhejde Träkumla
socken
Valls Atlingbo Hogräns Stenkumla Tofta Eskelhems Västergarns Sanda Mästerby Väte Hej de Klinte Fröjels Eksta Sproge Silte Hablingbo Levide Gerums Fardhems Linde Loj sta
socken
Etelhems Lye Garde Älskogs Lau Närs Burs Stånga Hemse Alva Rone Eke Havdhems Näs Grötlingbo Fide Öja Hamra Vamlingbo Sundre
socken
Blekinge län. Fögderiernas folkmängd 114 753. Karlskrona fögderi. Areal 78 039 hektar. Folkmängd 28 964. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Karlskrona. Kristianopels Jämsjö Torhamns Sturkö Tjurkö
socken » » » »
Ramdala Lösens Augerums Rödeby Sillhövda
socken
Nättraby Aspö Hasslö
socken » »
Ronneby fögderi. Areal 88 795 hektar. Folkmängd 28 756. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ronneby. Eringsboda Tvings Fridlevstads Förkärla 26—457050.
socken
Listerby socken Hjortsberga » Edestads » Ronneby landskommun
Backaryds öljehults Ronneby
socken » stad
402 Karlshamns fögderi. Areal 58 068 hektar. Folkmängd 27 639. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Karlshamn. Bräkne-Hoby socken Åryds »
Hällaryds Ringamåla
socken »
Asarums Karlshamns
socken s:ad
Sölvesborgs fögderi. Areal 64 858 hektar. Folkmängd 29 394. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sölvesborg. Kyrkhults Jämshögs Olofströms Mörrums
socken » köping socken
Elleholms socken Gammalstorps Ysane Mjällby
Sölvesborgs landskommun Sölvesborgs s:ad
Kristianstads län. Fögderiernas folkmängd 228 207. Ängelholms fögderi. Areal 36 271 hektar. Folkmängd 28 899. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ängelholm. Starby socken Björnekulla » Västra Broby » Strövelstorps » Ausås »
Höja Barkåkra Förslövs Grevie Båstads
socken
Hovs socken Västra Karups » Torekovs » Ängelholms stad
köping
Klippans fögderi. Areal 78 603 hektar. Folkmängd 27 188. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Klippan. Färingtofta socken Riseberga » Rya » Tåssjö » Tåstarps » Munka-Ljungby »
össjö socken Kallna » östra Ljungby » Klippans köping Vedby socken Stenestads »
Västra Sönnarslövs soc ken Kvidinge socken Rebbelberga » Hjärnarps »
Örkelljunga fögderi. Areal 123 553 hektar. Folkmängd 29 640. Häradsskrivarens, tjänstgöringsort: Hässleholm. Farstorps socken Verums » Visseltofta » » Vittsjö i» Norra Åkarps Röke »
Hörja socken Finja » Vankiva » » Matteröds » Västra Torups Perstorps
Oderljunga socken örkelljunga » Fagerhults » Hishults socken (länsdel)
403 Hässleholms fögderi. Areal 73 123 hektar. Folkmängd 27 260. Häradsskrivarens tjänstgöringsort : Hässleholm. Linderöds socken » Asphults » Djurröds » Träne » Skepparslövs » Stoby » Norra Sandby
Gumlösa Sörby Ignaberga Vinslövs Vinslövs Önnestads Nävlinge
socken » » » köping socken »
Häglinge sock Tjörnarps » » Norra Mellby » Brönnestads Hässleholms stad
Broby fögderi. Areal 105 193 hektar. Folkmängd 28 998. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Osby. Färlövs Norra Strö Kviinge Gryts Knislinge
socken
Hjärsås Emmislövs östra Broby Glimåkra Örkeneds
socken
Loshults Osby Osby Hästveda
socken » köping socken
Kristianstads fögderi. Areal 68 355 hektar. Folkmängd 27 743. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kristianstad. Köpinge socken Åhus » Åhus köping Rinkaby socken Gustav Adolfs » Nosaby » Fjälkinge »
Nymö socken » Trolle-Ljungb} Gualövs » Kiaby » Ivö » Bromölla köping Ivetofta socken
Näsums Vånga Oppmanna österlövs Fjälkestads
sock » » i
»
Tollarps fögderi. Areal 77 262 hektar. Folkmängd 29 133. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kristianstad. Tryde socken Tomelilla köping Spjutstorps socken » Onslunda Tranås » » Fågeltofta S:t Olofs » » Rörums » Södra Mellby
Vitaby Eljaröds Andrarums Brösarps Ravlunda Magiehems Hörröds Huaröds Degeberga
socken >> >> >• >> >• >> i >
Vittskövle socken östra Sönnarslövs socken Everöds socken Lyngsjö » Östra Vrams » Västra Vrams » Vä »
404 Simrishamns fögderi. Areal 49 446 hektar. Folkmängd 29 346. Häradsskrivarens tj änstgöringsort: Simrishamn. östra Nöbbelövs socken Simris » Järrestads » Östra Tommarps » Gladsax » östra Vemmerlövs » Stiby » Vallby » Bolshögs » » Östra Hoby
Borrby Hörups Löderups Valleberga Ingelstorps Glemminge Tosterups Bollerups Hannas
socken » » » » » » » »
Hammenhögs socken östra Herrestads » östra Ingelstads »> Smedstorps » Kverrestads » Ullstorps » Öraby i Benestads » Simrishamns stad
Malmöhus län. Fögderiernas folkmängd 245 275. Hälsingborgs fögderi. Areal 38 792 hektar. Folkmängd 30 505. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hälsingborg. Brunnby socken Kattarps Hässlunda sock socken Väsby » Fleninge » Frillestads Vikens Allerums » » Välluvs Jonstorps Kropps » Bårslövs » Farhults Mörarps » Höganäs stad Välinge » Bjuvs Landskrona fögderi. Areal 53 053 hektar. Folkmängd 30 832. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Landskrona. Norra Vrams socken S:t Ibbs socken Svalövs socken Södra Vrams Härslövs Felestads Risekatslösa Säby Annelövs Ekeby Vadensjö Dagstorps Kågeröds Örja Södervidinge Halmstads Tofta Kävlinge Ottarps Asmundtorps Västra Karaby Fjärestads Sireköpinge Saxtorps Kvistofta Billeberga Hofterups Glumslövs Tirups Eslövs fögderi. Areal 70 525 hektar. Folkmängd 30 528. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Eslöv. Källs-Nöbbelövs socken Torrlösa socken Trollenäs socken Norrvidinge » Reslövs » Västra Strö » östra Karaby » Norra Skrävlinge Bosarps
405 Asks Konga Röstånga Billinge Hallaröds Stehags
socken » » » » »
Västra Sallerups socken Borlunda Gudmuntorps Bosjöklosters Södra Rörums Höörs
Höörs köping Munkarps socken » Norra Rörums Eslövs stad
Lunds fögderi. Areal 66 569 hektar. Folkmängd 30 925. Härac sskrivare tj änstgöringsort: Lund. Remmarlövs socken Örtofta » Lilla Harrie » Virke » Stora Harrie » Högs » Barsebäcks » Löddeköpinge » Borgeby » Flädie » Fjelie » Stävie » Lackalänga » Västra Hoby » Håstads » Igelösa och Odarslövs socknar
Stångby socken Vallkärra Norra Nöbbelövs » Stora Råby Bjällerups Hardeberga Södra Sandby Revinge Silvåkra Hällestads Dalby Bonderups Gödelövs Veberöds Everlövs
Esarps socken » Kyrkheddinge Brågarps » » Nevishögs » Knästorps Uppåkra » Flackarps » Harlösa » » Holmby i Gårdstånga » Skeglinge Skarhults » » östra Strö » Hurva
Hörby fögderi. Areal 81 813 hektar. Folkmängd 31570. Härad sskrivare tjänstgöringsort: Hörby. Ramsåsa socken Röd din ge » Ilstorps >> B j orka » Vombs » öveds )> Östra Kärrstorps » Brandstads » Södra Åsums »
Tolånga socken Vanstads » Lövestads » Vollsjö » Fränninge » » Långaröds Östraby » i Västerstads » Hammarlunda
Högseröds socken » Lyby » Hörby Hörby köping östra Sallerup s socken » Svensköps Äspinge » » Fulltofta
Malmö fögderi. Areal 43 040 hektar. Folkmängd 29 928. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Malmö. Genarps socken Hyby socken Bjärshögs socken Lyngby » Skabersjö » Bara »
406 Mölleberga socken » Tottarps » Lomma » Burlövs » Görslövs » Särslövs Södra Sallerups » » Oxie
Glostorps socken Lockarps » Bunkeflo » Västra Klagstorps socken Tygelsjö socken Gässie » Eskilstorps Hököpinge
Arrie socken Södra Åkarps » Mellan-Grevie » Törringe » Västra Kärrstorps socken Svedala socken Svedala köping
Trelleborgs fögderi. Areal 55 626 hektar. Folkmängd 30 899. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Trelleboi'göstra Grevie socken Västra Ingelstads » » Anderslövs » Fru Alstads Västra Alstads » » Lilla Slågarps » Stora Slågarps » Fuglie » Vellinge Stora Hammars » » Rangs » Håslövs » Bodarps » Skegrie » Maglarps
Västra Tommarps socken Hammarlövs Västra Vemmerlövs » Gylle Kyrkoköpinge Dalköpinge Gislövs Bösarps Simlinge Lilla Isie Östra Torps Hemmesdynge Södra Åby östra Klagstorps » Äspö
Källstorps socken Lilla Bedding e » Tullstorps » Västra Vemmenhögs socken Önnarps socken Gärdslövs » Grönby » Börringe » Slimminge » Skurups » Skurups köping Svenstorps socken Skanör med Falsterbo stad
Ystads fögderi Areal 46 868 hektar. Folkmängd 30 088. Härac Isskrivarens tjänstgöringsort: Ystad. socken Borrie socken Blentarps socken Villie » Bromma » Skårby östra Vemmenhö gs » i » Sövestads » Balkåkra Hassle-Bösarps Snårestads » Högestads » » örsjö » Baldringe » Bjäresjö » Solberga » Hedeskoga » Sövde » Skivarps Västra Nöbbelövs » Öja » Ystads stad » » Stora Köpinge Sjörups » Stora Herrestads socken Katslösa
407 Hallands län. Fögderiernas folkmängd 123 287. Halmstads södra fögderi. Areal 151 292 hektar. Folkmängd 31 238. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Halmstad. Hishults socken (länsdel) Våxtorps socken Hasslövs » Östra Karups » Skummeslövs » Ränneslövs »
Ysby socken Knäreds » Laholms landskommun Tjärby socken Veinge » Tönnersjö »
Eldsberga Trönninge Snöstorps Breareds Enslövs Laholms
so eke » » » » stad
Halmstads norra fögderi. Areal 118 847 hektar. Folkmängd 30 063. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Halmstad. Kinnareds Torups Slättåkra Kvibille Holms Övraby Vapnö Söndrums
socken
Harplinge Steninge Rävinge Getinge Slöinge Eftra Skrea Årstads
socken » » » » » » »
Asige Abilds Vessige Askome Drängsereds Krogsereds Falkenbergs
socken » » » » » stad
Varbergs fögderi. Areal 84 547 hektar. Folkmängd 31 526. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Varberg. Gunnarps Fagereds Källsjö Ullareds Gällareds Okome Svartrå
socken
Köinge Dagsås Sibbarps Ljungby Alfshcgs Vinbergs Stafsinge
socken
Morups Tvååkers Spannarps Träslövs Hunnestads Gödestads Varbergs
socken
» stad
Kungsbacka fögderi. Areal 117 508 hektar. Folkmängd 30 460. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kungsbacka. Grimetons Rolfstorps Skällinge Nösslinge Stamnareds
socken » » » »
Valinge Lindbergs Torpa Ås Sällstorps
socken
Veddige Värö Stråvalla Frillesås Landa
sock » » » »
408 ölmevalla Gällinge Idala Förlanda Fjärås
socken
Hanhals Onsala Valida Släps Tölö
socken » » » »
Älvsåkers Lindome Kungsbacka
socken » stad
Göteborgs och Bohus län. Fögderiernas folkmängd 173 056. Norr vikens fögderi. Areal 138 454 hektar. Folkmängd 27 647. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Strömstad. Naverstads Mo Kville Bottna Svenneby
socken
Tanums Grebbestads Lurs Tjärnö Skee
socken köping socken » »
Näsinge Högdals Lommelands Strömstads
socken » » stad
Sunnervikens fögderi. Areal 87 519 hektar. Folkmängd 35 767. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Munkedal. Lyse Brastads Bro Malmöns Kungshamns Smögens
socken » » » » »
Askums Tossene Bärfendals Svarteborgs Håby Foss
socken » » » » »
Hede Sanne Krokstads Lysekils
socken » » stad
Orust och Tjärns fögderi. Areal 92 189 hektar. Folkmängd 28 403. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Uddevalla. Torps Myckleby Långelanda Ståla Tegneby Röra Morlanda Skaf tö
socken > > >• > >> >> >>
Fiskebäckskils socken Grundsunds > Gullholmens > Käringöns >• Mollösunds >> Valla >• Stenkyrka >> Klövedals >•
Rönnängs socken Klädesholmens » Lane-Ryrs » Herrestads » Skred sviks » Högas » Bokenäs » Dragsmarks »
Inlands fögderi. Areal 101 086 hektar. Folkmängd 28 019. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Göteborg. Romelanda Kareby
socken »
Ytterby Harestads
socken »
Torsby Lycke
socken »
409 Halta Solberga Jörlanda Spekeröds Norums
socken » » » »
ödsmåls Ucklums Västerlanda Hjärtums Grinneröds
socken » » » »
Ljungs Resteröds Forshälla Kungälvs Marstrands
Mölndals fögderi. Areal 10 487 hektar. Folkmängd 25 tjänstgöringsort: Göteborg. Partilie Mölndals
socken » » stad »
. Häradsskrivarens
socken stad
Göteborgs fögderi. Areal 46 130 hektar. Folkmängd 27 332. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Göteborg. Härryda Landvetters Råda Kållereds Askims
socken » » » »
Styrsö Tuve öckerö Torslanda Björlanda
socken » » » »
Säve Backa Rödbo
socken » »
Från och med år 1945 är Västra Frölunda socken införlivad med Göteborgs stad och Bäve socken med Uddevalla stad. Nämnda socknar äro icke medtagna i fögderiindelningen här ovan. Älvsborgs län. Fögderiernas folkmängd 283 321. Åmåls fögderi. Areal 146 300 hektar. Folkmängd 27 628. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Åmål. Edsleskogs socken Ånimskogs socken Ärtemarks socken Mo » Tisselskogs Bengtsfors köping Fröskogs » Steneby Nössemarks socken Åmåls landskommun Laxarby Håbols » Tösse socken Vårviks Åmåls stad Tydje » Torrskogs Melleruds fögderi. Areal 168 694 hektar. Folkmängd 28 564. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Mellerud. Backe socken Gesäters Högsäters socken socken ödskölts » Lerdals Örs » Dals-Eds » Rännelanda » Gunnarsnäs Töftedals » Råggärds Dalskogs » Rölanda » Järbo Skålleruds »
410 Holms Melleruds Järns
socken köping socken
Grinstads Erikstads Bokstads
socken » »
Gestads ;sock Brålanda » Sundals-Ryrs »
Vänersborgs fögderi. Areal 78 697 hektar. Folkmängd 28 455. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Vänersborg. Färgelanda Ödeborgs Torps Valbo-Ryrs
socken » » »
Frändefors socken Västra Tunhems socken Väne-Ryrs » Norra Björke » Vassända-Naglums soc- Vänersborgs stad ken
Trollhättans fögderi. Areal 28 059 hektar. Folkmängd 26 620. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Trollhättan. Gärdhems Väne-Åsaka Upphärads
socken » »
Rommele Fors Åsbräcka
socken » »
Trollhättans
stad
Ale-Vättle fögderi. Areal 82 058 hektar. Folkmängd 29 627. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Alingsås. Fuxerna Hålanda Ale-Skövde Tunge S:t Peders
socken » » » »
Skepplanda Östads Kilanda Starrkärrs Nödinge
socken
»
Angereds socken Bergums » Stora Lundby » Lerums » Skallsjö »
Alingsås fögderi. Areal 90 679 hektar. Folkmängd 30 728. Härad sskrivarer tjänstgöringsort: Alingsås. Stora Mellby socken » Magra » Erska » Lagmansereds » Hemsjö » Ödenäs Alingsås landsförsamling och Rödene socken » Bälinge » Skogsbygdens
Långareds socken Lena Bergstena » » Fullestads » Hols » Horla » Siene » Algutstorps Kullings-Skövde » » Södra Härene •
»
socken Tumbergs Bråttensby och Landa socknar socken Eggvena » Remmene Tarsleds » » Fölene » Herrljunga Alingsås stad
Borås fögderi. Areal 126 578 hektar. Folkmängd 28 468. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Borås. Nårunga Ljurs
socken »
Kvinnestads Asklanda
socken »
Ornunga Vesene
socken »
411 Grude socken » Jällby Södra Björke » » Hudene Skölvene » » Norra Sams » Hovs Källunga » » Hällestads
Varnums Tärby Rångedala Äspereds Toarps Brämhults Gingri Fristads Borgstena
socken > > > > >> > >
Tämta Vänga Bredareds Sandhults Töllsjö Bollebygds Björketorps
socken
Kinna fögderi. Areal 83 416 hektar. Folkmängd 26 992. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Borås. Sätila Hyssna Haj oms Berghems Fotskäls
socken » » » »
Tostareds socken Surteby-Kattunga socken Örby socken Kinna » Seglora »
Fritsla socken Skephults Kinnarumma
Svenljunga fögderi. Areal 199 136 hektar. Folkmängd 28 268. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Borås. Öxne valla Horre ds Istorps Kungsäters Grimmareds Karl-Gustavs Gunnarsjö Torestorps Älekulla öxabäcks Ljushults Hillareds
socken » » » » » » » » » » »
Sexdrega Roasjö Redslareds Svenljunga Ullasjö örsås Revesjö Holsljunga Mjöbäcks Älvsereds Mårdaklevs Kalvs
socken » » » » » » » » » » »
östra Frölunda socken » Håcksviks Sjötofta » Ambjörnarps » Mossebo » » Tranemo » Södra Åsarps Månstads » Länghems » Dannike »
Ulricehamns fögderi. Areal 155 268 hektar. Folkmängd 27 971. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ulricehamn. Mjäldrunga Eriksbergs Broddarps Öra Alboga Ods Molla Kärråk ra
sock » » » » » » »
Södra Vånga Möne Hällstads Murums Grovare Fänneslunda Härna Södra Vings
socken
Nittorps Ljungsarps ölsremma Dalstorps Hulareds Tvärreds Marbäcks Finnekumla
sock » » » » » » »
412 Södra Sams Gällstads Grönahögs Strängsereds Gullereds Hössna Timmele
socken »
Böne
Knatte Liareds Kölingareds Fivlereds Dalums Blidsbergs
socken » » » » » »
Humla socken Kölaby Solberga Norra Åsarps Smula Ulricehamns stad
Vassända-Naglums socken är från och med år 1945 införlivad, större delen med Vänersborgs stad och återstoden med Trollhättans stad. Skaraborgs län. Fögderiernas folkmängd 242 609. Vara fögderi. Areal 103 679 hektar. Folkmängd 29 935. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Vara köping. Vänersnäs socken Längnums socken Ryda socken Tengene » Longs Flo » Grästorps Sals köping Hällums » Ås Trökörna Skärstads » socken » Tängs Främmestads Vara köping » Håle Bärebergs önums socken Särestads Essunga » Laske-Vedums » » Bjärby Kyrkas » Västerbitterna » Flakebergs Fåglums » österbitterna » Sparlösa Larvs » Barne-Åsaka Slädene » » Södra Lundby Lekåsa Levene Elings » Längjums » » Hyringa Naums Tråvads » Malma Södra Kedums » Lidköpings fögderi. Areal 66 860 hektar. Folkmängd 31 007. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Lidköping. Karaby socken Gillstads socken Otterstads sock Tuns > Mellby > Hovby » Friels > Kållands-Åsaka > Norra Härene » Uvereds )• Råda )> Hasslösa » Järpås >• örslösa )> Lindärva » Häggesleds >• Sone >> Sävare » Lavads >• Skalunda >> Hangelösa » Tranums >• Rackeby >• Skeby » Tådene >> Gösslunda > Källby » Norra Kedums > Sunnersbergs > Broby » Väla >> Strö > Lidköpings stad
413 Skara fögderi. Areal 97 470 hektar. Folkmängd 30 932. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Skara. Ova socken Skälv ums Husab y Kinne-Kleva Sils Götene Vättlös a Ledsjö Istrums öglunda Eggby Värnhems Norra Lundby Häggums
Bolums socken Stenums Norra Vings Skärvs Skånings-Åsaka Händene Härlunda Marums Vinköls Västra Gerums Synnerby Skallmeja Trässbergs Härjevads
Saleby socken öttums Jungs Fyrunga Kvänums Norra Vånga Edsvära Bjurums Bjärka Sätuna Hornborga Broddetorps Skara stad
Falköpings fögderi. Areal 107 984 hektar. Folkmängd 29 965. Häradsskrivarens tj änstgöringsort: Falköpi ng. Ullene Vilske-Kleva Märka Gökhems Sörby Trävattna Floby Göteve Grolanda Jäla Brismene Börstigs
socken
Kinneveds socken Vårkumla » Luttra » Falköpings östra landskommun Karleby socken Slöta » Kälvene » Vartofta-Åsaka » Vistorps » Yllestads » Näs »
Sandhems sock Nykyrka » Bjurbäcks » Habo » Gustav Adolfs » Torbjörntorps » Friggeråkers » östra Tunhems » Gudhems » Ugglums » Falköpings stad
Tidaholms fögderi. Areal 111 343 hektar. Folkmängd 28 156. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Tidaholm. Hångsdala socken Skörstorps östra Gerums Mularps Åsle Tiarps Kungslena Hömbs Varvs
Dimbo Ottravads Suntaks Valstads Kymbo Vättaks Härja Utvängstorps Brandstorps
socken >> >• >> >• )> i> >> i>
Daretorps Velinga Baltaks Acklinga Agnetorps Fröjereds Korsberga Fridene Ljunghems
socken » » » » » » » »
414 Edåsa socken Borgunda Dala Högstena Södra Kyrketorps socken Stenstorps »
Brunnhems socken Segerstads Håkantorps Valtorps Södra Fågelås Norra Fågelås
Hjo landskommun Mofalla socken Hjo stad Tidaholms »
Skövde fögderi. Areal 68 089 hektar. Folkmängd 31 939. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Skövde. Sjogerstads Rådene Grevbäcks Breviks Kyrkefalla Värsås Varola
socken
Hagelbergs
socken » Norra Kyrketorps socken Våmbs socken » Ryds Forsby » Sventorps »
örns
Horns Frösve Säters Ransbergs Skövde
sock » » » stad
Mariestads fögderi. Areal 100 460 hektar. Folkmängd 29 988. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Mariestad. socken Västerplana » Medelplana » österplana » Kestads » Kinne-Vedums » Fullösa » Forshems » Bredsäters » Lugnas » Holmestads » Bergs
Lerdala Timmersdala Böja Låstads Binnebergs Odensåkers Tidavads Utby Ekby Eks Ullervads
socken » » » )> » » » » » »
Björsäters socken Leksbergs » Torso » Hassle-Berga--Enåsa socken Färeds socken Lyrestads » Amnehärads » Mariestads stad
Töreboda fögderi. Areal 152 861 hektar. Folkmängd 30 687. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Töreboda. Locketorps Värings Sveneby Hj alstads Mo Vads Flistads Götlunda
socken » 9
» » » » »
Bällefors Ekeskogs Beatebergs Mölltorps Karlsborgs Tiveds Undenäs Halna
socken » » » » )> » »
Fagre Trästena Bäcks Töreboda Fredsbergs Hova Älgarås Finnerödja
socken » » köping socken » » »
415 Värmlands län. Fögderiernas folkmängd 225 050. Östersysslets fögderi. Areal 140 755 hektar. Folkmängd 28 882. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Karlstad. Rudskoga Södra Råda Visnums-Kils Visnums
socken
Varnums socken ölme » Vase » Östra Fågelviks »
Alsters Hammarö Grava Forshaga
sockei » » köpin
Södersysslets fögderi. Areal 145 813 hektar. Folkmängd 26 532. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Säffle. Segerstads Grums Borgviks Eds Bro Södra Ny
socken
Huggenäs Säffle Botilsäters ölseruds Millesviks Eskilsäters
socken köping socken
Tveta Kila Svanskogs Gillberga Värmskogs
socken » » » »
Västersysslets fögderi. Areal 257 349 hektar. Folkmängd 26 153. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Årjäng. Långseruds Stavnäs Glava Silleruds Silbodals Årjängs
socken
köping
Blomskogs socken Trankils » Västra Fågelviks » Holmedals » Töcksmarks » Östervall skogs »
Karlanda socken Järnskogs » » Skillingmarks » Kola
Jösse fögderi. Areal 127 470 hektar. Folkmängd 29 222. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Arvika. Högeruds Eda Bogens
socken » »
Gunnarskogs Ny Älgå
socken » »
Mangskogs Arvika
socken stad
Mellansysslets fögderi. Areal 136 396 hektar. Folkmängd 28 839. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Karlstad. Nedre Ulleruds socken Övre Ulleruds » Ransäters » Stora Kils »
Frykeruds Nors Brunskogs Boda
socken » » »
Västra Ämterviks socken Östra Ämterviks »
416 Filipstads fögderi. Areal 236 732 hektar. Folkmängd 27 992. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Filipstad. socken Ramens socken Brattfors socken Alvsbacka Nyeds » Kroppa Gåsborns » Lungsunds Filipstads Nordmarks stad » Sunnemo Färnebo Frykdals fögderi. Areal 232 447 hektar. Folkmängd 28 638. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sunne. Sunne socken Lysviks socken östmarks socken Sunne köping Fryksände » Vitsands » Gräsmarks socken Lekvattnets » Älvdals fögderi. Areal 459 337 hektar. Folkmängd 28 792. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Råda. Nyskoga socken Dalby socken Gustav Adolfs socken Södra Finnskoga » Norra Ny » Norra Råda » Norra Finnskoga » Ekshärads » Örebro län. Fögderiernas folkmängd 175 120. Hallsbergs fögderi. Areal 105 604 hektar. Folkmängd 30 142. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hallsberg. Askersunds landskommun Lerbäcks socken Kumla landskommun Kumla stad Hallsbergs » Snavlunda socken Askersunds » Hallsbergs köping Hammars » Örebro fögderi. Areal 150 576 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Örebro. Rinkaby socken Gräve socken Glanshammars » » Vintrosa Ödeby » » Täby Mosjö » Lillkyrka » Ekers » Götlunda » Lännäs » » Hovsta Askers » Axbergs »
28 518. Häradsskrivarens Stora Mellösa socken » Norrbyås » Gällersta Ekeby » Sköllersta » » Svennevads » Bo
Lindes fögderi. Areal 187 427 hektar. Folkmängd 31 588. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Lindesberg. Fellingsbro socken Ramsbergs socken Kopparbergs köping Linde » Ljusnarsbergs » Lindesbergs stad
417 Nora fögderi. Areal 198 461 hektar. Folkmängd tjänstgöringsort: Örebro. Kils socken Hjulsjö socken Tysslinge » Järnboås » Grythyttans » Nora landskommun Hällefors » Vikers socken
27 648. Häradsskrivarens Ervalla Näsby Nora
socken » stad
Karlskoga fögderi. Areal 56 820 hektar. Folkmängd 30 405. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Karlskoga. Bjurtjärns socken Karlskoga stad Edsbergs fögderi. Areal 133 475 hektar, Folkmängd 26 819. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Örebro. Kräcklinge socken Kvistbro Skagershults socken socken Hardemo Nysunds Tångeråsa Hackvads Degerfors köping Edsbergs Viby Knista Ramundeboda Hidinge Västmanlands län. Fögderiernas folkmängd 132 528. Köpings fögderi. Areal 102 100 hektar. Folkmängd 32 929. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Köping. Torpa socken Säterbo socken Bro-Malma socken Kung Karls » Arboga landskommun Odensvi » Kungsörs köping Medåkers socken Munktorps » Kungs-Barkarö socken Västra Skedvi » Köpings stad Björskogs » Himmeta » Arboga 9 Fagersta fögderi. Areal 202 157 hektar. Folkmängd 31 562. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Fagersta. Heds socken Västervåla socken Fläckebo socken Gunnilbo » Karbennings Harakers » Skinnskattebergs » Västerfärnebo Fagersta stad Norbergs » Ramnäs Västerås fögderi. Areal 142 885 hektar. Folkmängd 34 992. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Västerås. Sura socken Bergs socken Säby socken Hallstahammars köping Kolbäcks » Rytterns » 27—457060.
418 Västerås-Barkarö socken » Dingtuna » Lillhärads » Skerike » Skultuna 9 Romfartuna » Tillberga » Hubbo
Badelunda Irsta Kärrbo Kungsåra Ängsö Björksta Tortuna Sevalla
socken >> > >> > >
Altuna Simtuna Frösthults Härnevi Torstuna Österunda
socken » » » » »
Sala fögderi. Areal 190 665 hektar. Folkmängd 33 045. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sala. Kumla socken Kila » Sala landskommun Möklinta socken Enåkers »
Västerlövsta Norrby Tärna Vittinge Huddunge
socken >> >• >»> t
Harbo östervåla Nora Sala
socken
stad
Större delen av Badelunda socken skall från och med 1946 införlivas med Västerås stad.
Kopparbergs län. Fögderiernas folkmängd 237 275. Ovansiljans fögderi. Areal 1 030 832 hektar. Folkmängd 31 347. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Mora. Orsa Våmhus Mora
socken » »
Morastrands Älvdalens Särna
köping socken »
Idre
socken
Västerdals fögderi. Areal 731 280 hektar. Folkmängd 30 265. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Malung. Säfsnäs Flöda Nås
socken » »
Järna Äppelbo Malungs
socken » »
Lima Transtrands Venjans
socken » »
Nedansiljans fögderi. Areal 344 997 hektar. Folkmängd 26 963. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Leksand. Leksands Siljansnäs
socken »
Rättviks Boda
socken »
Ore Solleröns
socken »
419 Falu fögderi. Areal 222 411 hektar. Folkmängd 27 261. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Falun. Vika Sundborns Svärdsjö
socken » 9
Envikens socken Stora Kopparbergs socken Aspeboda socken
Torsångs Åls Bjursås
socken » »
Borlänge fögderi. Areal 94 190 hektar. Folkmängd 33 565. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Borlänge. Stora Tuna
socken
Gagnefs
socken
Borlänge
stad
Hedemora fögderi. Areal 127 670 hektar. Folkmängd 27 199. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hedemora. Husby socken Hedemora landskommun Säters »
Stora Skedvi Gustafs Silvbergs
socken » »
Säters Hedemora
stad »
Avesta fögderi. Areal 75 020 hektar. Folkmängd 24 066. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Avesta. By Folkärna
socken »
Krylbo Grytnäs
köping socken
Garpenbergs Avesta
socken stad
Västerbergslags fögderi. Areal 189 252 hektar. Folkmängd 36 609. Häradskrivarens tjänstgöringsort: Ludvika. Söderbärke Malingsbo Norrbärke
socken » »
Smedjebackens köping Ludvika landskommun Grangärde socken
Ludvika
stad
Gävleborgs län. Fögderiernas folkmängd 233 633. Storviks fögderi. Areal 175 200 hektar. Folkmängd 30 387. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Storvik. Ovansjö Storviks Hofors
socken köping socken
Torsåkers österfärnebo Hedesunda
socken » »
Årsunda
socken
Gävle fögderi. Areal 61 496 hektar. Folkmängd 29 104. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Gävle. Valbo Sandvikens
socken stad
420 Ockelbo fögderi. Areal 252 928 hektar. Folkmängd 28 098. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ockelbo. Ockelbo socken Hamrånge socken Hanebo socken Järbo » Skogs » Hille » Segersta » Söderhamns fögderi. Areal 83 313 hektar. Folkmängd 30 423. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Söderhamn. Söderala socken Trönö socken Rengsjö socken Norrala » Mo » Söderhamns stad Bollnäs fögderi. Areal 268 626 hektar. Folkmängd 30 565. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Bollnäs. Bollnäs landskommun Ovanåkers socken Bollnäs stad Alfta socken Voxna » Ljusdals fögderi. Areal 532 316 hektar. Folkmängd 29 277. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Ljusdal. Järvsö socken Ljusdals köping Färila-Kårböle socken Ljusdals » Ramsjö socken Los » Hudiksvalls södra fögderi. Areal 250 556 hektar. Folkmängd 27 742. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hudiksvall. Enångers socken socken Arbrå socken Norrbo Njutångers » » Undersviks » Delsbo » Forsa » Bjuråkers » Nianfors Hudiksvalls norra fögderi. Areal 186 879 hektar. Folkmängd 28 037. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Hudiksvall. Bergsjö socken socken Rogsta socken Högs Harmångers Hassela » Ilsbo Hudiksvalls stad Jättendals Hälsingtuna Gnarps Idenors Västernorrlands län. Fögderiernas folkmängd 256 180. Ådals fögderi. Areal 599 580 hektar, Folkmängd 23 899. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Näsåker. socken Bodums Edsele socken Ådals-Lidens socken » Tåsjö » Ramsele » Junsele Resele » Fjällsjö
421 Örnsköldsviks fögderi. Areal 98 820 hektar. Folkmängd 29 661. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Örnsköldsvik. Nätra Själevads
socken »
Arnäs socken örnsköldsviks stad
Härnösands fögderi. Areal 138 900 hektar. Folkmängd 29 793. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Härnösand. Häggdångers j Säbrå Stigsjö
socken » »
Viksjö Hemsö Nora
socken » »
Ullångers Nordingrå Härnösands
socken » stad
Nordanskogs fögderi. Areal 563 780 hektar. Folkmängd 28 324. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Örnsköldsvik. Vibyggerå Sidensjö Skorpeds
socken » »
Anundsjö Björna Mo
socken » »
Grundsunda socken Gideå » Trehörningsjö »
Kramfors fögderi. Areal 83 010 hektar. Folkmängd 29 694. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kramfors. Gudmundrå Högsjö
socken »
Skogs Bjärtrå
socken »
Ytterlännäs
socken
Sollefteå fögderi. Areal 219 600 hektar. Folkmängd 23 798. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sollefteå. Styrnäs Boteå I Överlännäs | Sånga Torsåkers
socken » 9 » »
Dals socken Multrå » Sollefteå landskommun Eds socken Långsele »
Graninge Helgums Sollefteå
socken » stad
Ljunga fögderi. Areal 408 320 hektar. Folkmängd 28 584. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Fränsta. Haverö Borgsjö
socken »
Torps Stöde
socken »
Attmars
socken
Sundsvalls fögderi. Areal 70 810 hektar. Folkmängd 33 176. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sundsvall. Selångers Tuna
socken »
Njurunda Sköns
socken »
422 Indals fögderi. Areal 227 250 hektar. Folkmängd 29 251. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Sundsvall. Sättna socken Tynderö socken Indals socken Timrå » Hässjö » Lidens » Alnö » Ljustorps » Holms En del av Sköns socken lärer komma att införlivas med Sundsvalls stad. Då så sker, bör övervägas att överföra Attmars socken från Ljunga fögderi till Sundsvalls fögderi.
Jämtlands län. Fögderiernas folkmängd 124 872. Jämtlands norra fögderi. Areal 1 400 727 hektar. Folkmängd 32 579. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Östersund. Borgvattnets Stuguns Kyrkas Lits Häggenås
socken
Föllinge Laxsjö Hotagens Hammerdals Gåxsjö
socken
Ströms Alanäs Frostvikens
socken » »
Jämtlands östra fögderi. Areal 573 485 hektar. Folkmängd 30 231. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Östersund. Fors Flällesjö Håsjö Ragunda Bräcke
socken
Nyhems Sundsjö Revsunds Bodsjö Hackas
socken
Näs Lockne Marieby Brunflo
sock » » »
Jämtlands södra fögderi. Areal 1 808 486 hektar, Folkmängd 30 602. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Östersund. Sunne Norderö Hallens Marby Ovikens Myssjö Bergs Åsarne
socken
Klövsjö Rätans Vemdalens Hede Storsjö Tännäs Lillhärdals Linselis
socken
Svegs Svegs Älvros överhogdals Ytterhogdals Ängersjö
socken köping socken
423 Jämtlands västra fögderi. Areal 980 727 hektar. Folkmängd 31 460. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Östersund. Rödöns Näskotts Aspås Ås
socken » » »
Åre Undersåkers Mörsils Kalls
socken » » »
Offerdals Alsens Mattmars Frösö
socken » » »
Västerbottens län. Fögderiernas folkmängd 211 057. Umeå södra fögderi. Areal 344 887 hektar. Folkmängd 31 873. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Umeå. Nordmalings Hörnefors
socken »
Bjurholms Vännäs
socken »
Vännäs Holmsunds
köping socken
Umeå norra fögderi. Areal 312 747 hektar. Folkmängd 29 585. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Umeå. Umeå landskommun Sävars socken
Holmöns Bygdeå
socken »
Nysätra
socken
Skellefteå södra fögderi. Areal 190 053 hektar. Folkmängd 31 111. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Skellefteå. Lövångers Bureå
socken »
Skellefteå landskommun med undantag av Kågedalens församling
Skellefteå norra fögderi. Areal 308 732 hektar. Folkmängd 31 071. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Skellefteå. Kågedalens församling av Skellefteå landskommun
Byske Jörns
socken »
Skellefteå
stad
Norsjö fögderi. Areal 799 807 hektar. Folkmängd 32119. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Bastuträsk. Degerfors Burträsks
socken »
Norsjö Mala
socken »
424 Lycksele fögderi. Areal 2 057 685 hektar. Folkmängd 30 076. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Lycksele. Lycksele Lycksele
socken köping
örträsks Stensele
socken »
Sorsele Tärna
socken »
Åsele fögderi. Areal 1 523 805 hektar. Folkmängd 25 222. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Åsele. Vilhelmina Dorotea
socken »
Åsele Fredrika
socken »
Norrbottens län. Fögderiernas folkmängd 210 307. Kiruna fögderi. Areal 2 584 480 hektar. Folkmängd 30 319. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Kiruna. Tärendö Pajala
socken »
Junosuando Jukkasjärvi
socken »
Karesuando
socken
Haparanda fögderi. Areal 753 480 hektar. Folkmängd 32 872. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Haparanda. överkalix socken Nedertorneå » Karl Gustavs »
Hietaniemi socken övertorneå » Korpilombolo »
Haparanda
stad
Gällivare fögderi. Areal 3 413 946 hektar. Folkmängd 30 467. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Gällivare. Jokkmokks Gällivare
socken »
Kalix fögderi. Areal 373 960 hektar. Folkmängd 29 091. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Nederkalix. Råneå
socken
Tore
socken
Nederkalix
socken
Luleå fögderi. Areal 235 584 hektar. Folkmängd 31 149. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Luleå. Nederluleå
socken
överluleå
socken
Bodens
stad
425 Piteå fögderi. Areal 298123 hektar. Folkmängd 28 076. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Piteå. Hortlax socken Piteå landskommun
Norrfjärdens Piteå
socken stad
Älvsby fögderi. Areal 2 204 009 hektar. Folkmängd 28 333. Häradsskrivarens tjänstgöringsort: Älvsbyn. Älvsby Edefors
socken »
Arvidsjaurs Arjeplogs
socken »
3. Landsfiskaler och exekutionsbiträden. I egenskap av utmätningsman skall landsfiskal liksom hittills ombesörja indrivning och redovisning av restförda skatter. Emellertid torde det nya uppbördsförfarandet komma att föranleda minskning i landsfiskalens arbetsbörda. Enligt uppbördsberedningens förslag kommer visserligen antalet restlängder för varje kommun att öka men å andra sidan är att förvänta, att antalet restförda poster skall nedgå avsevärt. Vidare skall vid utmätningsmans redovisning av skatt någon fördelning å utskyldstitlar icke vidare förekomma. Balanslängd skall avlämnas endast en gång årligen. Det nya folkbokföringssystemet bör slutligen underlätta indrivningsarbetet, i vad avser efterforskandet av de skattskyldiga. Minskningen i arbetet å landsfiskalskontoren torde dock icke inträda omedelbart efter det nya uppbördsförfarandets genomförande utan först successivt, allteftersom de före reformens ikraftträdande restförda skattebeloppen inbetalas, avkortas eller avskrivas. Efter ca fem års förlopp torde man emellertid kunna räkna med sådan minskning i arbetet å landsfiskalskontoren, att indragning i viss utsträckning bör kunna i större distrikt ske av sådana biträden, som nu sysselsättas med redovisning av indrivna utskylder. Någon beräkning av den till följd härav uppkommande kostnadsbesparingen har icke beredningen ansett sig kunna verkställa. Restlängdernas minskade omfattning bör medföra nedgång av statsverket tillkommande andel i indrivningsavgifterna (reslavgifterna). Även delta kommer emellertid att inträffa först så småningom. Liksom i fråga om den ovan angivna kostnadsbesparingen har beredningen icke ansett sig kunna uppskatta ifrågavarade inkomstminskning. Den nedgång av restposterna, som det föreslagna uppbördsförfarandet kommer att medföra, bör vidare föranleda, att arbetet för exekutionsbiträdena på landsbygden — vanligtvis fjärdingsman — så småningom kommer att minska. Frånsett de största polisdistrikten torde dock med hänsyn till den fåtaliga personalen — i flertalet polisdistrikt finnes endast en fjärdingsman — härav icke förorsakas någon personalindragning. I de nämnda större distrikten, där personalindragning möjligen kan förekomma, kan denna dock icke av skäl som ovan nämnts äga rum, förrän några år förflutit efter det
426 den nya organisationen genomförts. Det bör därjämte anmärkas, att exekutionsbiträdena avses skola vid behov i den mån så k a n ske biträda den lokala skattemyndigheten vid utredningar i skattefrågor samt vid kontroll av att arbetsgivare i behörig ordning verkställa löneavdrag. Då de restförda posternas antal minskas, kommer även den inkomst, som exekutionsbiträdena hava av indrivningsavgifter (restavgifter), så småningom att nedgå. Detta kan i vissa fall föranleda ökade utgifter för kommunerna i form av ersättning till exekutionsbiträdena för minskning i deras inkomster. Såsom framgår av den å sid. 334 intagna sammanställningen rörande fjärdingsmannens inkomst av indrivningsprovision, är emellertid denna relativt obetydlig. Anledning finnes därför att antaga, att den ersättning för ifrågavarande inkomstminskning, som kan komma att utgå, likaså torde bliva av ringa betydelse för kommunen och mer än väl uppvägas av den förbättrade ekonomiska ställning, vari dessa komma därigenom, att staten utan kostnad för kommunen ombesörjer debitering och uppbörd av kommunalutskylderna och därjämte tillhandahåller kommunerna utdebiterat belopp utan avdrag för eventuella restantier.
4. a.
Magistratsstäder.
Magistratsstäder med undantag för Stockholm. Allmänna synpunkter.
Frågan om handhavandet av kronouppbörden i magistratsstäderna har tidigare vid flera tillfällen varit föremål för utredning. Redan år 1914 hemställde styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare hos Kungl. Maj:t, att magistraterna måtte befrias från ansvaret för kronouppbörden m. m. I anledning bland annat av denna framställning uppdrogs år 1919 åt dåvarande byråchefen för lagärenden i finansdepartementet, numera överståthållaren T. Nothin att verkställa en förberedande utredning angående dels frågan om magistraternas befriande från ansvar för debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder i städerna ävensom frågan om städernas skyldighet att genom av dem avlönade tjänstemän för statens räkning utföra visst arbete och det sammanhang, dessa frågor kunde hava med städernas privilegier eller eljest dem tillkommande rättigheter, dels ock frågan, på vilket sätt uppbörden av kronoutskylderna i städerna lämpligen skulle verkställas. Till fullgörande av detta uppdrag avgav Nothin ett i november 1921 dagtecknat betänkande, vari förordades, att städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten skulle avvecklas. Vad anginge städerna åliggande skyldigheter, kunde därvid två olika möjligheter tänkas, nämligen dels att staten själv övertoge ombesörjandet av ifrågavarande angelägenheter och dels att dessa såsom hittills handhades av städerna men mot ekonomiskt vederlag av staten. I betänkandet anfördes härom: 1 1
Nothin: Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten, sid. 201 o. ff.
427 Särskilt vad de mindre städerna angår, lärer ofta en överflyttning av de olika åliggandena å vederbörande statstjänstemän komma att medföra en besparing för det allmänna. En sammanslagning i administrativt och judiciellt hänseende av dylika städer med kringliggande landsbygd torde sålunda — utan att i mera avsevärd grad öka arbetsbördan för de statens ämbets- och tjänstemän, som för landsbj'gdens del hava hand om dithörande uppgifter — komma att möjliggöra indragning av vissa befattningar i städerna. Emellertid bör ej förbises, att städerna själva med stor pietet fasthålla vid sitt självstyre. E h u r u den egna jurisdiktionen numera knappast kan anses innebära någon fördel, åtminstone ej för de mindre städerna, men däremot medför avsevärda kostnader, ha sålunda dessa städer, när fråga uppkommit om deras ställande under landsrätt, i allmänhet på det bestämdaste motsatt sig en sådan anordning. Även om man med förståelse för de städernas vårdnad om hundraåriga traditioner ej tvekar att tillstyrka de reformer, vilka förestavas av ett verkligt allmänt intresse, måste å andra sidan tillses, att dessa reformer ej göras mera genomgripande, än omständigheterna påkalla, och att stadskommunernas berättigade intressen ej åsidosättas. I detta sammanhang bör ihågkommas, att besparingen för det allmänna vid ett statens övertagande av de utav städerna nu ombesörjda angelägenheterna stundom skulle bliva endast skenbar. De städernas befattningshavare, som nu handhava dessa angelägenheter, hava i allmänhet även att sköta åtskilliga kommunala uppgifter. Åtminstone i de större städerna torde för handläggningen av dessa senare ärenden alltjämt behövas särskilda tjänstemän. Därest icke andra skäl tala för en uppdelning av det statliga och det kommunala arbete, som nu ombesörjes av samma kommunala tjänstemän, kan det i dylika fall nog ofta vara ändamålsenligare att låta med avseende å arbetets utförande förbliva vid nuvarande förhållanden. Väl är det sant, att en del stadskommuner icke alltid förmått utfästa sådana löneförmåner, att de kunnat för sina tjänster förvärva fullt kvalificerade arbetskraften men i stort sett hava dock städerna på ett förtjänstfullt sätt handhaft dem anförtrodda värv; och den plikttrohet, som städernas befattningshavare vid fullgörandet av sitt arbete ådagalagt, är värd allt erkännande. För städer av den storlek, att de för den kommunala förvaltningen ändock behöva en särskild tjänstemannakår, torde understundom vara lämpligare, att deras tjänstemän jämväl för framtiden få hava hand om sådana uppgifter som mantalsskrivning, hälsovård m. m. mot ett lönetillskott i en eller annan form från staten. Därigenom öppnas för städerna möjlighet att utan ökade kostnader bibehålla och förvärva dugande tjänstemän. I dylika fall skulle statens bidrag lämpligen kunna avpassas till det belopp, som efter folkmängd räknat motsvarar statens utgifter för samma ändamål för rikets landsbygd. Därest staten förbehåller sig rätt att tillse, det tillräckliga avlöningar anslås för vederbörande befattningar, och därest jämväl med avseende å desammas tillsättande skapas erforderliga garantier, synes knappast någon mera allvarlig invändning kunna göras mot ett samgående i berörda hänseende med städerna, om sådant finnes ur dessas synpunkt önskvärt. B e t r ä f f a n d e d e b i t e r i n g och u p p b ö r d a v k r o n o u t s k y l d e r f r a m h ö l l s i b e t ä n k a n d e t , d ä r o v a n n ä m n d a av f ö r e n i n g e n Sveriges s t a d s d o m a r e g j o r d a f r a m ställning betecknades som beaktansvärd:1 Emellertid torde i första hand uppmärksamhet böra ägnas spörsmålet, huruvida icke städerna böra överhuvud taget befrias från dem nu åliggande skyldighet att ombesörja kronouppbörden. Frånsett lämpligheten av en fullständig avveckling av städernas särställning i förhållande till staten synas rent praktiska skäl tala för att kronouppbörden i städerna i huvudsak anordnas på samma sätt som å landsbygden. 1
Nothin: Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten, sid. 226 o. ff.
428 Att en uppbörd genom postverkets försorg är den för allmänheten bekvämaste, torde vara otvivelaktigt. Även om kronoskattens inbetalning i stad ej är förbunden med samma omgång, som tidigare varit fallet å landsbygden, måste det dock anses innebära en lättnad för allmänheten att få inbetala skatten å närmaste postanstalt, som i allmänhet ändock besökes i andra angelägenheter. En särskild fördel bereder en sådan anordning för skattskyldig, som vistas å annan ort än den, där skatten skall inbetalas. E h u r u det ingalunda synes uteslutet, att jämväl i större städer postverket skulle k u n n a ombesörja uppbörden, därest uppdelningen i distrikt med olika uppbördsterminer skedde sålunda, att arbetsbördan under samtliga uppbördsterminer fördelades någorlunda jämnt å de olika postkontoren, är det måhända lämpligast att åtminstone till en början från en uppbörd genom postverkets försorg undantaga de större städerna. Beträffande de städer återigen, där uppbörden av kronoutskylderna kan komma att uppdragas åt postverket, torde böra i första hand undersökas, huruvida ej jämväl debiteringen bör verkställas på samma sätt som å landet, d. v. s. genom vederbörande häradsskrivare. Uteslutet synes emellertid ej vara, att det även i fråga om de mera betydande av dylika städer kan visa sig vara för det allmänna mest ändamålsenligt, att debiteringen av kronoutskylderna fortfarande omhänderhaves av vederbörande stads befattningshavare. Att träffa ett generellt avgörande härom låter sig m å h ä n d a ej göra. En framkomlig väg är måhända, att Kungl. Maj:t efter vederbörande stads hörande fattar beslut i de särskilda fallen. Givet är, att beträffande dels tillsättande och avlönande av kommunal befattningshavare, åt vilken fortfarande anförtros debitering av kronoutskylder, och dels ersättning för arbetets utförande bör i tillämpliga delar gälla detsamma som i fråga om de städer, där jämväl själva uppbörden kan komma att handhavas av dylika befattningshavare. Beträffande de städer, där kronouppbördskassörsbefattningarna kunna komma att indragas, måste särskild uppmärksamhet ägnas de nuvarande tjänstinnehavarnas ställning. Visserligen äro de att betrakta såsom stadens och icke såsom statens tjänstemän, varför frågan om ersättning till dem för mistade löneförmåner i händelse av statens övertagande av debitering och uppbörd icke direkt kommer staten vid. Men i den mån vederbörande stad kan anses juridiskt pliktig att till den förutvarande kronouppbördskassören utgiva dylik ersättning eller sådan eljest är av verkliga billighetsskäl påkallad, bör hänsyn därtill tagas vid en nedskrivning av de till staden från staten nu utgående förmåner. Med den sålunda föreslagna omorganisationen av städernas uppbördsväs e n d e b o r d e f r å g a n o m m a g i s t r a t e r n a s b e f r i a n d e f r å n a n s v a r för debitering, u p p b ö r d o c h r e d o v i s n i n g av k r o n o u t s k y l d e r f i n n a sin lösning. D å emellertid en o m o r g a n i s a t i o n ej k u n d e g e n o m f ö r a s u t a n t i d s u t d r ä k t , syntes r ä t t v i s a n k r ä v a , a t t d e t toges i ö v e r v ä g a n d e , h u r u v i d a ej d e n av f ö r e n i n g e n Sveriges s t a d s d o m a r e g j o r d a f r a m s t ä l l n i n g e n k u n d e f ö r a n l e d a ä n d r i n g a r i n u gäll a n d e b e s t ä m m e l s e r u t a n a v v a k t a n d e a v en s å d a n o m o r g a n i s a t i o n . I s å d a n t h ä n s e e n d e f ö r o r d a d e s , a t t m a g i s t r a t e r n a s a n s v a r s s k y l d i g h e t b e g r ä n s a d e s till e n d a s t d e fall, d ä r u n d e r l å t e n h e t m e d a v s e e n d e å u p p s i k t e n över k r o n o u p p b ö r d s k a s s ö r e r n a s v e r k s a m h e t låge d e m till last. E n dylik u t t r y c k l i g b e g r ä n s ning av magistraternas ansvarsskyldighet förutsatte utfärdandet av n ä r m a r e b e s t ä m m e l s e r , h u r u d e n n a u p p s i k t skulle v e r k s t ä l l a s . I fråga o m mantalsskrivning anfördes:1 1
Nothin: Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten, sid. 230.
429 Frågan om mantalsskrivningens verkställande sammanhänger •— — — på det närmaste med debiteringen av kronoutskylderna. I regel ombesörjes i städerna mantalsskrivning samt debitering och uppbörd av kronoutskylder av samma befattningshavare. I den mån själva uppbörden kan varda överflyttad å postverket samt debiteringen åläggas häradssknivarna, böra de senare få även mantalsskrivningen i städerna uppdragen åt sig. Därest debiteringen av kronoutskylder skall i vissa städer fortfarande ombesörjas av städernas tjänstemän mot ersättning till städerna, så kommer denna ersättning — i händelse den, på sätt ifrågasatts, beräknas i förhållande till statsverkets kostnader för avlöning av häradsskrivare — ju också att inbegripa ersättning för mantalsskrivningens förrättande. Vad slutligen anginge städernas åligganden beträffande utsökningsväsendet, uttalades i betänkandet, att samma principer borde gälla med avseende å frågan om deras befriande från skyldigheten att avlöna utmätningsmännen. En avveckling av denna städernas skyldighet syntes möjligen k u n n a ske sålunda, att i de större städer, där utmätningsgöromålen kunde anses helt eller huvudsakligen taga vederbörande tjänstemans tid i anspråk, särskild utmätningsman fortfarande bibehölles men att han i stället för att vara en kommunens befattningshavare gjordes till en statens tjänsteman. Beträffande återigen mindre städer borde utmätningsgöromålen kunna i likhet med vad redan ägde rum i städer under landsrätt handhavas de tjänstemän, som ombesörjde samma göromål å landsbygden. Med anledning av den sålunda framlagda utredningen tillkallades år 1922 inom finansdepartementet sakkunniga att biträda med utarbetande av förslag, avseende, bland annat, att begränsa magistraternas ansvar för kronouppbördens behöriga debitering, uppbörd och redovisning till de fall, där underlåtenhet förelåge med avseende å uppsikten över de tjänstemän, som hade att utföra nämnda arbetsuppgifter. De sakkunniga avgåvo ett den 30 december 1922 dagtecknat betänkande med utarbetade författningsförslag bland annat till förordning med föreskrifter rörande magistrats övervakande av kronouppbördskassörs tjänsteverksamhet med mera. De sakkunniga yttrade i frågan bland annat: 1 I flertalet av de städer i riket, där magistrat finnes, är numera förordnad särskild tjänsteman, som har att under magistratens inseende och ansvar verkställa debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder samt indrivning och redovisning av höter. Denne tjänsteman benämnes allmännast, kronouppbördskassör. Den nu ifrågasatta reformen beträffande magistrats förhållande till kronouppbördskassör avser, att sistnämnda tjänsteman skall på eget ansvar verkställa de göromål, för vilkas utförande han blivit anställd, och att magistraten endast då skall svara för ifrågavarande tjänstegöromål, där den uppsikt över tjänstemannen försummats, som av magistraten skäligen bör fordras. Vid sin undersökning av detta ämne hava de sakkunniga funnit en dylik reform icke böra möta några betänkligheter under förutsättning, dels att kronouppbördskassörens medelsförvaltning ordnas på ett mera tillfredsställande sätt, än hittills i allmänhet varit brukligt, dels ock att magistratens skyldigheter i fråga om tillsynen över denna medelsförvaltning bliva sådana, att möjligheterna till oegentligheter i allt väsentligt begränsas till förfalskningar. I fråga om kronouppbördskassörens göromål 1
SOU 1923:1, sid. 15.
430 med debiteringen torde reformen enligt de sakkunnigas mening huvudsakligen endast kräva, att magistraten ålägges övervaka, att icke arbetet med uppbördsboken fördröjes så, att hinder därav må möta för uppbördsstämmans hållande inom föreskriven tid. Det av de s a k k u n n i g a f r a m l a g d a förslaget f ö r a n l e d d e icke till n å g o n åtgärd. 1924 å r s u p p b ö r d s s a k k u n n i g a föreslogo, a t t m a g i s t r a t s b e f a t t n i n g m e d k r o n o u p p b ö r d e n skulle u p p h ö r a . Det förutsattes, a t t v e d e r b ö r a n d e länsstyrelse skulle o m h ä n d e r h a v a debitering, u p p b ö r d och r e d o v i s n i n g a v s k a t t e r n a . I Göteborg och M a l m ö skulle emellertid i n r ä t t a s s ä r s k i l d a u p p b ö r d s f ö r v a l t n i n g a r , u n d e r o r d n a d e m a g i s t r a t e n , vilka skulle o r g a n i s e r a s i h u v u d s a k l i g ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d d e för l ä n s s t y r e l s e r n a f ö r e s l a g n a u p p b ö r d s a v d e l n i n g a r n a . B e t r ä f f a n d e b l a n d a n n a t b i d r a g f r å n k o m m u n e r n a till b e s t r i d a n d e a v k o s t n a d e r n a för d e n n y a o r g a n i s a t i o n e n a n f ö r d e d e s a k k u n n i g a : 1 I det föregående har förutsatts att kostnaderna för den nya organisationen skola bestridas av statsmedel. Emellertid synes vara befogat, att kommuner, landsting och övriga, vilka erhålla sina utskylder och avgifter uppburna genom den statliga uppbördsförvaltningen, lämna bidrag till kostnaderna härför. De sakkunniga sakna därför anledning föreslå avskaffande av för det närvarande utgående provisioner för debitering och uppbörd av landstingsmedel m. m. Vad därefter angår bidrag från vederbörande primärkommuner, torde skillnad böra göras mellan å ena sidan magistratsstäder och å andra sidan övriga kommuner samt municipalsamhällen. Magistratsstäderna hava för närvarande sig ålagt att ombesörja mantalsskrivning och kronouppbörd. Denna anordning sammanhänger med städernas privilegier. Städerna åtnjuta i stället vissa förmåner; till vissa av dem utgår bland annat tolagsersättning, som ansetts utgöra vederlag bland annat för dessa städers omhändertagande av rättsskipningen, mantalsskrivningen och kronouppbörden. Skulle statsverket övertaga kostnaderna för dessa göromål eller vissa av dem, måste med nödvändighet fråga uppkomma om reglering av de till städerna utgående ersättningarna. Att närmare ingå på denna vidlyftiga och svårlösta fråga hava de sakkunniga ansett icke böra tillkomma dem. Frågan torde böra upptagas i ett vidare sammanhang. I stället föreslå de sakkunniga, att, till dess frågan om tolagsersättningarnas upphörande eller minskande vinner sin lösning, magistratsstäder skola tillförbindas lämna bidrag till kostnaderna för uppbördsförvaltningen. De sakkunniga hava på flera sätt sökt komma till rätta med frågan om åstadkommande av en rättvis grund för bestämmande av denna bidragsskyldighet. Närmast till hands skulle väl vara, att städerna i fortsättningen til] statsverket betalade ett belopp, motsvarande städernas nuvarande kostnader härför Emellertid torde denna utväg befinnas mindre ändamålsenlig. De sakkunniga hava grundad förhoppning antaga, att kostnaderna för uppbördsförvaltningen i stort sett skola ställa sig billigare efter den nya organisationen än tillförne, och det torde få anses rättvist, att städerna bliva delaktiga i den härigenom uppkommande besparingen. Vidare torde det vara möjligt, att städerna även efter en omläggning av uppbördsorganisationen måste dragas med vissa kostnader, som nu beräknas belöpa å kronouppbörden. I vissa städer, huvudsakligen de mindre, hava nämligen magistratstjänstemännens löneförmåner bestämts med hänsyn därtill, att de skola hava viss inkomst genom sin befattning med kronouppbörden. Skulle denna ersättning upphöra, nödvändiggöres måhända ökning av deras övriga löneförmåner. Det kan 1
SOU 1929:17, sid. 161 o. ff.
431 jämväl tänkas, att en eller annan kronouppbördstjänsteman utan olägenhet kan överflyttas till tjänstgöring inom annat område för stadens förvaltning. Det synes även vara mindre lämpligt att under en tämligen obegränsad framtid låta ersättningarna utgå med en gång för alla bestämda belopp. Det skulle då icke vara möjligt att taga hänsyn till de förändringar, som betingas av utvecklingen. De sakkunniga hava därför ansett sig böra avstå från att beräkna städernas bidrag efter dylik grund. En beräkning av ersättningen på grundval av det kommunala beskattningsunderlaget skulle likaledes verka ojämnt. Kostnaderna för exempelvis mantalsskrivningen stå icke i relation med antalet skattekronor. Vidare är arbetet med debitering praktiskt taget detsamma, vare sig utskyldsbeloppet är stort eller litet. Däremot torde folkmängden i de olika städerna kunna anses utgöra en tämligen rättvis fördelningsgrund. Att tänka sig en kombination av flera beräkningsgrunder, till exempel antalet skattekronor, folkmängd, antalet taxerade fastigheter o. s. v., skulle också vara möjligt, men varje avvägning av den andel, enligt vilken varje dylik grupp av beskattningsföremål skulle deltaga, kan icke undgå att bliva mer eller mindre godtyckligt. De sakkunniga hava därför stannat för att föreslå, att magistratsstädernas bidrag beräknas utgå efter 1 krona 25 öre för mantalsskriven innevånare, varav en krona beräknas för mantalsskrivning och kronouppbörd samt 25 öre för kommunaluppbörden. Emellertid torde för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö ersättning efter 1 krona 25 öre per person ställa sig förhållandevis hög. Då för dessa städer även av andra skäl torde vara att föredraga den anordningen, att städerna själva ombesörja mantalsskrivning och kronouppbörd, såsom redan nu sker, men efter de metoder, som i det föregående föreslagits för länen i övrigt, hava de sakkunniga ansett sig böra utgå från att i dessa städer självständiga uppbördsförvaltningar inrättas, förlagda, i Stockholm såsom hittills till överståthållarämbetet samt i Göteborg och Malmö till magistraten. Något bidrag från dessa städer bör därför ej beräknas. Såsom redan anförts i 14 kap. torde emellertid vid bestämmandet av magistratsstädernas bidrag till kostnaderna för den nya uppbördsorganisationen skäligt avdrag böra göras till städernas utgifter för avlöning åt övertalig uppbördspersonal. I undantagsfall torde på liknande sätt böra tagas hänsyn jämväl till andra kommuners kostnader för tjänstemän, som till följd av uppbördsreformen sättes på indragningsstat. Beloppet av det avdrag, som på grund härav bör göras från nämnda bidragsbelopp, kan icke nu beräknas. 1936 å r s u p p b ö r d s k o m m i t t é f a n n det v a r a m e s t rationellt, att u p p b ö r d e n a v k r o n o - och k o m m u n a l u t s k y l d e r i m a g i s t r a t s s t ä d e r n a o r d n a d e s p å s a m m a sätt s o m för r i k e t i övrigt. K o m m i t t é n f r a m h ö l l , att m a g i s t r a t s s t ä d e r n a visserligen av å l d e r o m b e s ö r j t och b e k o s t a t u p p b ö r d e n j ä m v ä l av k r o n o u t s k y l d e r m e n att s t a r k a s k ä l enligt k o m m i t t é n s m e n i n g k u n d e å b e r o p a s för m a g i s t r a t s s t ä d e r n a s l i k s t ä l l a n d e m e d riket i övrigt b e t r ä f f a n d e k o s t n a d e r n a för k r o n o u p p börden. Magistratsstädernas särställning i uppbördshänseende sammanhängd e emellertid m e d a n d r a frågor r ö r a n d e dessa s t ä d e r s r ä t t i g h e t e r och skyldigh e t e r i f ö r h å l l a n d e till staten, och s a m t l i g a dessa f r å g o r syntes b ö r a lösas i ett s a m m a n h a n g . K o m m i t t é n f ö r u t s a t t e för d e n skull, att k o s t n a d e r n a för k r o n o u p p b ö r d e n även i f o r t s ä t t n i n g e n tills v i d a r e skulle åvila m a g i s t r a t s s t ä d e r n a , dock a t t k o s t n a d e r n a för s k a t t e i n b e t a l n i n g a r g e n o m p o s t v e r k e t skulle bestridas a v statsverket. D e n n a s t å n d p u n k t i n n e b a r visserligen, att u n d a n t a g
432 gjordes från principen om magistratsstädernas skyldighet att själva bestrida kostnaderna för uppbörden, men motiverades av att städerna, om, såsom kommittén föreslagit, uppbörden ägde rum genom postverkets försorg, i många fall skulle vållas ökade kostnader och att det dessutom i viss mån kunde anses vara ett statligt intresse att genom en sådan anordning underlätta skattebetalningen och utvidga kontrollmöjligheterna i magistratsstäderna. Den av kommittén föreslagna sammanslagningen av krono- och kommunaluppbörden komme att nödvändiggöra vissa organisatoriska förändringar i städernas uppbördsväsen. Ett enhetligt uppbördsverk för alla slags utskylder skulle upprättas under ledning av en stadens tjänsteman, förslagsvis benämnd uppbördskamrerare. Magistraten borde befrias från befattningen med och ansvaret för uppbörden. Riksdagens revisorer ägnade i sin till 1944 års riksdag avlämnade berättelse särskild uppmärksamhet åt kronouppbörden i magistratsstäderna jämte därmed sammanhängande förhållanden och uttalade därvid, att de funne den nuvarande ordningen för kronouppbörden i dessa städer i flera avseenden otillfredsställande. Magistratens befattning med dessa göromål syntes revisorerna vara ett uppdrag, som i mångt och mycket låge helt vid sidan av magistratsledamöternas egentliga arbetsuppgifter. Frågan om kronouppbördens organisation i magistratsstäderna sammanhängde givetvis i viss mån med den större frågan om magistratsstäders särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Emellertid kunde revisorerna icke finna, att det måste anses nödvändigt, att frågorna alltjämt skulle skjutas på framtiden i avbidan på en lösning i ett sådant större sammanhang. Enligt revisorernas mening borde snarast undersökas, dels huruvida icke uppgörelser om en effektivare uppbördsorganisation skulle kunna träffas med åtskilliga städer, dels ock huruvida icke kronouppbörden i vissa mindre magistratsstäder skulle kunna inordnas under den för landsbygden gällande ordningen, oberoende av övriga med vederbörande stads ställning som magistralsstad sammanhängande förhållanden. I yttrande över revisorernas berättelse förklarade sig riksräkenskapsverket dela revisorernas uppfattning, att den nuvarande ordningen för kronouppbörden i magistratsstäderna i flera avseenden vore otillfredsställande. Även riksräkenskapsverket berörde frågan om magistratsstädernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. Att magistratsstäderna själva hade att vidkännas kostnaderna för kronouppbörden, syntes med hänsyn till att dessa städer ofta vore små och hade ringa ekonomisk bärkraft i många fall vara den yttersta orsaken till att uppbörden icke kunnat organiseras rationellt. Ett uppbördsförfarande ordnat på så sätt att uppbörden förrättades genom postverkets försorg, helt eller i kombination med förmedling av bank, borde medföra betydande fördelar. Riksräkenskapsverket utginge liksom riksdagsrevisorerna från att magistratens ansvar för och befattning med kronouppbörden snarast borde avvecklas. Detta syntes också låta sig göra, utan att därför hela frågan om städernas särskilda skyldigheter och rättigheter gentemot staten skulle behöva upptagas till prövning. Det vore emellertid icke
433 möjligt att vid en omorganisation av kronouppbörden i magistratsstäderna genomgående förfara på ett och samma sätt. Förhållandena vore alltför olika i en stor och i en liten stad. Det syntes riksräkenskapsverket, som om frågan om uppbördsväsendets rationella handhavande i magistratsstäderna borde lösas på den vägen, att i de större städerna gemensamma uppbördsverk för krono- och kommunalutskylder inrättades, medan däremot de minsta magistratsstäderna, oberoende av ställningen i övrigt som magistratsstad, i avseende på debitering och uppbörd av kronoutskylder m. m. inordnades under den för landsbygden gällande ordningen. Städer med mindre folkmängd än förslagsvis 10 000 invånare syntes härvid lämpligen kunna hänföras till landsbygden, men det kunde ifrågasättas, om man icke borde sträcka sig till städer med 15 000 ä 20 000 invånare. Vad restindrivningen beträffade, torde i de minsta städerna stadsfogdetjänsterna kunna indragas och utmätningsmannagöromålen övertagas av landsfiskal. Därest kronouppbörden i de minsta magistratsstäderna skulle inordnas under den för landsbygden gällande ordningen, syntes dessa städer böra ersätta statsverket härav vållade kostnader. E n utredning om förhållandena i varje särskilt fall måste givetvis förutsättas, ej minst med hänsyn till den för närvarande ytterst oenhetliga organisationen av uppbördsväsendet. Enligt uppbördsberedningens mening böra magistraterna snarast befrias från sin nuvarande befattning med uppbördsväsendet. Magistratsledamöterna hava väsentligen andra uppgifter än sådana, som sammanhänga med uppbördens handhavande, och kunna därför i regel icke ägna uppbördsfrågorna den tid och det intresse, som vore önskvärt för att ernå största möjliga effektivitet i uppbördsförfarandet. I övrigt bör uppbördsväsendet — här bortses tills vidare från restindrivningen — i magistratsstäderna kunna i huvudsak organiseras efter de linjer, som uppbördskommittén, riksdagens revisorer och riksräkenskapsverket angivit. Beredningen biträder riksräkenskapsverkets åsikt, att en mindre stad, oberoende av sin ställning i övrigt som magistratsstad, i avseende på ovannämnda arbetsuppgifter bör inordnas under den för landsbygden gällande ordningen. Fördelarna härav äro uppenbara. Möjligheten att effektivt utnyttja arbetskrafter och maskinell utrustning ökas, varav kostnadsbesparingar för det allmänna kunna vinnas. För allmänheten måste det vara av värde, att antalet uppbördsmyndigheter nedbringas. Emot förslaget skulle kunna invändas, att allmänheten i dessa städer icke längre med samma lätthet som för närvarande skulle kunna ernå personlig kontakt med mantalsskrivningsoch debiteringsförrättaren. Emellertid är det att förvänta, att häradsskrivarna i de fögderier, dit flertalet av här ifrågavarande städer skulle k o m m a att hänföras, icke sällan skulle få sina tjänstgöringsorter förlagda just till dessa städer. Med hänsyn till nutida moderna och bekväma kommunikationsmöjligheter torde olägenheterna för övriga städer bliva jämförelsevis obetydliga. Vidare finner beredningen, såsom också tidigare (sid. 358) framhållits, att de större magistratsstäderna böra bibehållas vid sina funktioner på mantals28—457050.
434 skrivningens och uppbördsväsendets områden. I dessa städer böra de nuvarande kronouppbördskontoren utvidgas till kommunala uppbördsverk för både krono- och kommunalutskylder med en kommunal tjänsteman, förslagsvis benämnd uppbördskommissarie, som chef; nämnda verk bör ombesörja jämväl mantalsskrivningen m. fl. hithörande arbetsuppgifter. Gränsdragningen mellan de större och de mindre städerna är uppenbarligen förenad med vissa svårigheter. En förutsättning för inrättande av ett särskilt uppbördsverk i en stad bör vara, att arbetsuppgifterna giva chefen för verket full sysselsättning. Skulle så icke bliva fallet, bör särskild uppbördsförvaltning icke finnas i staden. Det nuvarande i flera städer förekommande systemet med förening av befattningen som kronokassör med annan eller andra tjänster kan beredningen icke förorda. I fråga om häradsskrivarna h a r uppbördsberedningen funnit, att fögderier med en folkmängd av omkring 25 000 eller 30 000 personer, beroende på vilket alternativ för uppbördsfrågans lösning som väljes, äro av lämplig storleksordning med hänsyn till de arbetsuppgifter, som föreslås skola ankomma på häradsskrivaren. För stad med egen uppbördsförvaltning bör invånarantalet sättes lägre med hänsyn till att även andra arbetsuppgifter än sådana, som skola förekomma å häradsskrivarkontoren, i dylika städer beräknas ankomma på uppbördstjänstemännen. Svårigheten att med säkerhet beräkna arbetsgöromålens omfattning ävensom det förhållandet, att ändringarna i städernas organisation böra genomföras med viss försiktighet, tala för att endast sådana städer, som icke inom de närmaste åren beräknas få mera än 15 000 invånare, hänföras till fögderierna. Med denna utgångspunkt får uppbördsberedningen föreslå, att nedannämnda magistratsstäder beträffande uppbördsväsendet hänföras till fögderi (inom parentes h a r folkmängden den 1 januari 1944 angivits): i Stockholms län:
Vaxholm Norrtälje Sigtuna » Uppsala län: Enköping » Södermanlands län: Torshälla Strängnäs Mariefred Trosa » Östergötlands län: Söderköping Motala Vadstena » Kalmar län: Oskarshamn Västervik Vimmerby » Gotlands län: Visby » Blekinge län: Karlshamn Sölvesborg » Kristianstads län: Ängelholm
(3 002) (5 531) (1 331) (6 912) (2 106) (5 825) (1 431) (1 096) (2 848) (8 611) (2 962) (9 311) (13149) (4165) (13 216) (10109) (4 214) (6 221)
435 » Malmöhus län:
Ystad (11826) Skanör med Falsterbo (977) » Hallands län: Laholm (2 679) Varberg (10 983) » Älvsborgs län: Vänersborg (9 363) Alingsås (10 563) Ulricehamn (6 499) Åmål (7 186) i Skaraborgs län: Mariestad (6 693) Lidköping (12 312) Falköping (9 328) » Örebro län: Askersund (2 198) Nora (3 136) Lindesberg (4 702) 9 Västmanlands län: Sala (8 118) Köping (8 700) » Gävleborgs län: Söderhamn (9 749) » Västernorrlands län: Härnösand (13 094) » Västerbottens län: Skellefteå (11 000) I städerna Skara och Skövde i Skaraborgs län handhavas fortfarande, såsom ovan (sid. 336) omnämnts, mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder av kommunala befattningshavare, oaktat landsrättsförläggning ägt rum. I samband med den föreslagna omorganisationen av uppbördsväsendet böra emellertid dessa städer likställas med övriga fögderistäder. Mantalsskrivning och uppbörd i större magistratsstäder. Vid de särskilda uppbördsverken i de större magistratsstäderna skola enligt uppbördsberedningens förslag i huvudsak handläggas följande arbetsuppgifter, nämligen: 1) mantalsskrivning; 2) upprättande av arbetsgivarförteckning; 3) upprättande av röstlängd; 4) visst biträde vid taxeringsarbetet; 5) upprättande av pensionsavgiftsförteckning; 6) debitering av skatt samt iordningställande och expediering av debetsedlar; 7) preliminär taxering, jämkning av skatt, meddelande av beslut om anstånd med erläggande av skatt, övervakning, närmast under länsstyrelsen, att arbetsgivare fullgöra sina skyldigheter att verkställa löneavdrag samt meddelande av råd och anvisningar åt arbetsgivare och skattskyldiga rörande tillämpning av bestämmelserna angående löneavdrag; 8) redovisning till länsstyrelsen av influten skatt ävensom upprättande av avkortnings- och avskrivningslängder samt balanslängd över restförd skatt;
436 9) redovisning till länsstyrelsen av böter samt av övriga avgifter och medel, som för närvarande ingå eller framdeles kunna komma att ingå i räkenskapen, ävensom upprättande av avkortnings- och avskrivningslängder samt balanslängd rörande oguldna böter. I större magistratsstad, som icke är residensstad, kommer härtill såvida icke Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt upprättande av restlängd över skatt, som under uppbördstermin förfallit till betalning men icke därunder behörigen guldits. Utöver dessa uppgifter böra å uppbördsverken i de olika städerna handläggas sådana göromål, som sedan gammalt utförts av vederbörande uppbördsmyndigheter. Där t. ex. magistratens förskottsmedel för utbetalande av ersättning till vittnen i brottmål m. m. för närvarande handhavas å kronouppbördskontoret, synes därvid lämpligen böra förbliva. Att ett gemensamt uppbördsverk inrättas bör icke hindra, att de särskilda mantalskontor, som finnas inrättade i vissa städer, bibehållas såsom en del av verket. Däremot böra drätselkammarens uppgifter i fråga om debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder städse överföras på uppbördsverket. I några få av de större magistratsstäderna äro kronokassörs- och stadsfogdetjänsterna förenade. Liknande förening av uppbördskommissariens tjänst med stadsfogdetjänst bör icke förekomma. Upprättande av arbetsgivarförteckning torde icke vidare böra betraktas som ett privatuppdrag utan bör ombesörjas av uppbördskommissarien i tjänsten. Beredningen har sökt bilda sig en uppfattning, hur arbetsbördan vid de nya uppbörds verken kan komma att gestalta sig i jämförelse med det arbete, som för närvarande utföres på kronouppbördskontoren och, såvitt gäller kommunalutskylder, vid drätselkontoren i de större magistratsstäderna. En avsevärd lättnad vinnes genom att städerna genom länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar tillhandahållas tryckta stommar till mantalslängd, röstlängd, taxeringslängder, pensionsavgiftsförteckning, uppbördskort och debetsedlar m. m. ävensom tryckt mantalslängd. De nuvarande mantalsregistren ersättas vidare av befolkningsregister, till vilka länsstyrelserna tillhandahålla färdigtryckta registerkort, varjämte själva mantalsskrivningsarbetet genom den föreslagna folkbokföringsreformen kan antagas bliva mindre omfattande. Debiteringsarbetet kommer sannolikt att kräva mera tid än för närvarande. Visserligen bortfaller en del av de nuvarande uppbördstitlarna, varjämte kommunalskatten debiteras i en post tillsammans med landstingsmedel, vilket måste medföra arbetslättnader. Emellertid tillkomma avräkning av tidigare debiterad och erlagd preliminärskatt mot den slutliga skatten, debitering av preliminär skatt eller angivande av den skattetabell, enligt vilken preliminärskatten skall beräknas, samt fördelning, utom av den kvarstående skatten, jämväl av preliminärskatten å uppbördsterminer. Därigenom att uppbörd samt, åtminstone i sådan magistratsstad som samtidigt är residensstad, anteckning å uppbördskort av influten skatt och upprättande av restlängd ombesörjas av andra organ, bör en avsevärd arbetslättnad uppkomma för uppbördsverkets del. Som ytterligare arbetsuppgifter tillkomma dock preli-
437 minär taxering, jämkning av skatt, meddelande av beslut om anstånd med erläggande av skatt, övervakning att arbetsgivare fullgöra sina skyldigheter att verkställa löneavdrag samt meddelande av råd och anvisningar åt arbetsgivare och skattskyldiga rörande tillämpning av bestämmelserna angående löneavdrag m. m. Ehuru det uppenbarligen är förenat med stora svårigheter att verkställa annat än approximativa beräkningar av arbetsbördan, har beredningen dock ansett sig böra utgå ifrån, att vid genomförande av det föreslagna folkbokföringssystemet och av uppbördsberedningens förslag någon ökning av arbetet i jämförelse med vad nu gäller icke skall uppkomma. Det arbete, som i huvudsak skall ankomma på uppbördsverken i de större magistratsstäderna, ombesörjes i andra kommuner av statliga befattningshavare. Ur denna synpunkt kunde måhända ifrågasättas, att uppbördsverken borde förstatligas eller att, om ett förstatligande icke ansågs böra ske, kostnaderna för uppbördsverken i allt fall skulle bestridas av statsmedel. Det åligger emellertid magistratsstäderna av ålder att själva ombesörja mantalsskrivning och uppbörd samt att svara för kostnaderna härför, en anordning, som sammanhänger med städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Att förstatliga uppbördsverken eller låta staten bestrida kostnaderna för desamma torde därför icke kunna genomföras annat än i samband med att frågan om dessa särskilda rättigheter och skyldigheter vinner sin lösning. Då denna fråga får anses falla utanför beredningens uppdrag, har beredningen icke ingått på densamma. Beredningen föreslår därför, att uppbördsverken i de större magistratsstäderna skola vara kommunala organ och att kostnaderna för desamma även i fortsättningen tillsvidare skola åvila städerna. Icke minst med hänsyn till nu föreliggande förslag till lösning av uppbördsfrågan synes det emellertid erforderligt, att spörsmålet om städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten snarast göres till föremål för särskild utredning. Därest uppbördsberedningens förslag genomföres torde för städerna uppkomma ökade kostnader. Dessa kostnader avse dels göromål, vilka föreslås skola handhavas av andra organ än uppbördsverken, dels ock personalkostnader i samband med övergången till det nya systemet. Förstnämnda slag av kostnader gäller ersättningen för de tryckta stommar till mantalslängder m. m., som skola tillhandahållas från länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar, för blanketter till uppbördskort och debetsedlar, i den mån dessa tillhandahållas genom statens försorg, samt för postverkets medverkan i uppbördsarbetet. Hit höra också kostnaderna för bankernas medverkan vid uppbörden. Särskilt utgifterna till postverket kunna förväntas uppgå till avsevärda belopp. Utgifter i samband med övergången till det nya systemet kunna uppkomma i de städer, där kronokassören äger uppbära i tjänsten inflytande sportler. Omläggningen av uppbördsförfarandet måste för denne medföra en stundom avsevärd inkomstminskning. Kronokassörerna i dessa städer äga för närvarande uppbära viss ersättning för debitering av värnskatt, för debitering
438 och uppbörd av landstingsmedel, riddarhusmedel, hushållningssällskapsavgifter samt vissa försäkringsavgifter, för upprättande av arbetsgivarförteckningar ävensom i form av debetsedelslösen. Föreskrifterna angående ersättning för värnskattedebiteringen och upprättande av arbetsgivarförteckningar böra fortfarande gälla. Några ersättningar i övrigt komma däremot icke längre att utgå. Debetsedelslösen skall icke längre erläggas av de skattskyldiga. Riddarhusmedel, hushållningssällskapsavgifter och ovannämnda försäkringsavgifter skola icke upptagas å debetsedlarna. För debitering och uppbörd av landstingsmedel skall, såsom tidigare nämnts, någon ersättning icke utgå. Detta torde föranleda anspråk på städerna från kronokassörernas sida om ersättning för minskade sportelinkomster med åtföljande ökade utgifter för städernas del. I de städer, där sportlerna äro indragna till stadens kassa, motsvaras dessa ökade utgifter i stället av minskade inkomster. Det nya uppbördssystemet kan även i vissa städer komma att nödvändiggöra särskilda utgifter i form av förtidspension eller annan ersättning till sådan vid kronouppbördskontoren anställd eller med kommunaluppbörden sysselsatt personal, som av skilda anledningar icke kan utnyttjas vid de nya uppbördsverken eller annorstädes i stadens tjänst. Beredningen vill dock hålla för troligt att sådana utgifter skola uppkomma i allenast begränsad omfattning. De komina därjämte att förefinnas endast under en övergångstid. Särskild uppmärksamhet synes böra ägnas spörsmålet, huruvida skyldigheten för städerna att ombesörja mantalsskrivning och uppbörd m. m. kan anses innebära skyldighet att jämväl svara för de merkostnader, som införande av nya föreskrifter om sättet för mantalsskrivning och uppbörd kan medföra. Denna fråga har varit föremål för övervägande av statsmakterna i samband med genomförandet år 1931 av vissa ändringar i uppbördsreglementet, innebärande bland annat uppdelning av kronouppbörden på två terminer. I samband med den proposition, som i ärendet förelades riksdagen, uttalade chefen för finansdepartementet: 1 Vad beträffar det i vissa yttranden framförda kravet, att statsverket bör gottgöra städerna de ökade kostnader, som föranledas av reformens genomförande, må allenast anmärkas, att städerna av ålder haft och fortfarande hava att själva ombesörja kronouppbörden och bestrida kostnaderna härför. Undantag från denna regel gäller blott beträffande Stockholm, där staten med visst mindre belopp bidrager till avlöningen av befattningshavare vid överståthållarämbetet för uppbördsärenden. Huruvida ändring i vad sålunda för närvarande gäller i fråga om städernas skyldighet att bestrida kostnaderna för sitt uppbördsväsende framdeles kan och bör komma till stånd, därom finner jag ej anledning att i detta sammanhang göra något uttalande. Av propositionen framgår, att de årliga merkostnaderna, som förslagets genomförande kunde förväntas medföra för samtliga magistratsstäder, av städerna själva uppskattades till 143 000 kronor, varav för Stockholm 40 000 kronor. I till synes motsatt riktning har frågan avgjorts i samband med införandet 1
Prop. 1931:186, sid. 47.
439 av värnskatten vid urtima riksdagen år 1939. I samband med att proposition då förelades riksdagen med förslag till förordning om värnskatt m. m. anförde chefen för finansdepartementet: 1 Därest, såsom jag förordar, debetsedelslösen ej skall utgå vid värnskatten, kräver billigheten, att åt debiteringsförrättarna av statsmedel beredes ersättning för arbetet med debiteringen. I sådant hänseende torde en gottgörelse med 10 öre för varje debiterad skattepost få anses skälig, t de magistratsstäder, där debiteringsförrättarnas sportler indragits till stadens kassa, synes, oavsett städernas principiella skyldighet att bekosta debitering och uppbörd av kronoutskylder, ersättning för debiteringen i detta fall skäligen böra utgå till staden. Förklaringen till att ersättning i förevarande fall utgår till kronokassör eller till magistratsstad synes emellertid böra sökas i det förhållandet, att värnskatt för budgetåret 1939/40 debiterades å särskild debetsedel och att därvid debetsedelslösen, som eljest skulle erläggas av de skattskyldiga, icke påfördes; berörda ersättning motsvarade tydligen debetsedelslösen. Beredningen har icke kunnat finna annat än att städernas skyldighet att svara för kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd får anses omfatta även de merkostnader, som kunna förorsakas av en omläggning av mantalsskrivnings- och uppbördsförfarandet. Det måste dock för dessa städers del te sig stötande, att en mantalsskrivnings- och uppbördsreform i organisatoriskt hänseende skall för dem medföra avsevärt ökade kostnader, samtidigt som enligt beredningens förslag (se nedan) de mindre magistratsstäderna helt befrias från ansvar och kostnader för dessa arbetsuppgifter samt fögderistäderna och landskommunerna befrias från allt arbete och alla kostnader för debitering och uppbörd av kommunalutskylder. Det må också erinras om att 1936 års uppbördskommitté ansett sig kunna göra visst undantag från principen om magistratsstädernas skyldighet att själva bestrida kostnaderna iör uppbörden. Onekligen föreligga skäl för att befria de större magistratsstäderna från de ökade kostnaderna i samband med uppbördsreformen. Frågan om och i vad mån merkostnaderna skola bäras av ifrågavarande magis hatsstäder eller av statsverket bör särskilt prövas i samband med den av beredningen förordade utredningen om berörda städers rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Därvid bör jämväl övervägas det av folkbokföringskommittén framlagda förslaget 2 för beräkning av den ersättning, städerna skola utgiva för tryckning av stommar till mantalslängder m. m. För närvarande utses kronokassören av magistraten. Det kunde måhända ifrågasättas, att uppbördskommissarien med hänsyn till sina arbetsuppgifter borde utses av Kungl. Maj:t eller av länsstyrelsen. Beredningen anser emellertid, att uppbördskommissarien, såsom en stadens tjänsteman, bör liksom kronokassören tillsättas av stadens organ. Då magistratens befattning med uppbörden föreslås skola bortfalla, synes tillsättandet böra ankomma på stadsfullmäktige. Förordnande å befattningen torde böra utfärdas av länsstyrelsen. Såväl instruktion för uppbördskommissarien med föreskrifter om '- Prop. 1939:78 (urtima), sid. 22. 2 SOU 1944: 52, sid. 312.
440 befattningshavarens tillsättande och entledigande samt åligganden m. m. som erforderliga bestämmelser om avlöning, pension och tjänsteförhållanden i övrigt för befattningshavaren böra antagas av stadsfullmäktige och fastställas av Kungl. Maj:t. För uppbördskommissarie synas böra uppställas samma kompetensvillkor som för häradsskrivare. De nuvarande kronokassörer, som kunna förväntas komma i fråga som uppbördskommissarier men icke fylla de föreslagna kompetensvillkoren, böra erhålla dispens härifrån. Erforderlig biträdespersonal bör anställas och avlönas av vederbörande stad, som även bör tillhandahålla expeditionslokaler och maskinell utrustning samt ställa nödiga expensmedel till förfogande. Mantalsskrivning och uppbörd i mindre magistratsstäder. I de mindre magistratsstäderna skola enligt uppbördsberedningens förslag samtliga arbetsuppgifter i fråga om mantalsskrivning och uppbörd ankomma på statliga myndigheter. I överensstämmelse med gällande skyldighet för magistratsstad att svara för kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd borde det måhända åligga här ifrågavarande städer att till statsverket utgiva ersättning för statsverkets övertagande av bestyret med dessa arbetsuppgifter. Emellertid vill beredningen erinra om att någon motsvarande ersättningsskyldighet icke ålägges, då i samband med landsrättsförläggning av magistratsstad arbetsuppgifterna överföras till statliga organ. I denna fråga torde det vara av intresse att taga del av ett uttalande av chefen för socialdepartementet i samband med framläggande för 1932 års riksdag av proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad m. m.; förslaget avsåg frågan om magistratsbestyrens ombesörjande i stad utan magistrat och hade samband med ett av Kungl. Maj:t samtidigt framlagt förslag till lag om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. Departementschefen anförde därvid bland annat: 1 Vad beträffar ombesörjandet av magistrats statliga uppgifter får jag först beröra ett från representanter för olika städer framställt yrkande, att staten genom egna organ skulle ombesörja de statliga uppgifter, som nu tillkomma magistrat eller kommunal tjänsteman. Mellan stat och kommun borde, såsom det uttryckes, en verkbg boskillnad på detta område äga rum. Härvid har särskilt framhållits — förutom åklagareyäsendet, som i detta sammanhang torde kunna lämnas ur räkningen — exekutionsväsendet, debiteringen, uppbörden och redovisningen av kronoutskylder, indrivningen och redovisning av böter samt mantalsskrivningen, men yrkandet gäller även övriga statliga magistratsuppgifter. Såsom skäl för berörda yrkande har anförts, att nämnda magistratsbestyr kommit att påvila städerna på grund därav, att de haft sina rådhusrätter och sina av samma ledamöter som rådhusrätterna bestående magistrater. Det vore befogat, att de^ städer, som med tvång förlades under landsrätt, samtidigt uttryckligen befriades från att bekosta ombesörjandet av rena statsuppgifter, vilka för landsbygdens del och, åtminstone i huvudsak, även för fögderistädernas del bekostades av statsverket. 1
Prop. 1932: 207, sid. 42 o. ff.
441 För egen del vill jag erinra, att varje beslut om stads förenande med domsaga skall föregås av en ingående utredning, huru ett sådant beslut i obka hänseenden skall verka, och att enligt uttrycklig bestämmelse jämväl frågan om sättet för ordnande av hithörande bestyr därvid skall komma under omprövning. Skäl synas emellertid tala för att staten principiellt icke reser något hinder mot ett i samband med sådan utredning framställt krav från en stads sida, att dessa bestyr skola övertagas av staten. Självfallet kan staden därvid icke göra anspråk på att särskilda anordningar skola vidtagas för bestyrens ombesörjande i staden, utan de vanliga statsorganen böra naturligen därför tagas i anspråk. Ett av bestyren, nämligen kronouppbörden, synes staten som regel själv böra övertaga, emedan magistrat nu åvilande ansvar för uppbörden icke vid magistrats indragning lärer böra överflyttas å annan. Enligt vad jag inhämtat kunna statens kostnader vid bestyrets förstatligande i de olika städerna, i huvudsak utgörande ersättning till postverket för kronouppbörden, beräknas uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp. Dessa kunna för övrigt i viss mån motvägas av den provision å landstingsmedel m. m., som vid bestyrets förstatligande kan komma att indragas till statsverket. Enligt förordning den 15 juni 1922 utgår ersättning för uppbörden till kronouppbördstjänsteman i stad med en halv procent å uppbörden för staden. Därest från riksdagens sida icke uttalas någon erinran häremot, lärer med hänsyn till vad nu anförts vid stads förenande med domsaga kronouppbörden i allmänhet böra övertagas av postverket. Vad angår debiteringen av kronoutskylder och det därmed nära sammanhängande mantalsskrivningsbestyret, lära dessa göromål som regel i mindre städer kunna ombesörjas av häradsskrivaren, utan att omreglering av fögderierna därför påkallas, och ett övertagande synes ej heller behöva medföra någon kostnad för staten, då ökningen i sportler för häradsskrivaren torde uppväga hans merutgifter. ö n s k a r staden åter fortfarande själv omhänderhava hithörande göromål, torde staten med hänsyn till deras betydelse ur statlig synpunkt böra tillse, att de varda behörigen uträttade. För detta ändamål kan det vara lämpligt, att statligt organ tillerkännes inflytande vid tillsättande av de tjänstemän, som skola ombesörja göromålen, eller att göromålens utförande eller tillsynen däröver ålägges kommunalborgmästaren. En annan synpunkt, som jämväl bör beaktas i förevarande sammanhang, är att somliga bestyr äga sådant samband med varandra, att deras splittring å olika organ skulle vara mindre tillfredsställande. Sålunda synes en stad, som önskar erhålla egen stadsfogde, böra tillförbindas att sörja för redovisning av indrivna böter. Att för sådant fall anförtro denna uppgift åt statens organ, landsfiskalen i orten, bör ej komma i fråga. Mantalsskrivning och debitering av kronoutskylder torde också i allmänhet böra följas åt. E n l i g t 1 § lagen den 17 j u n i 1932 (nr 263) o m s t a d s o c h l a n d s b y g d s fören a n d e i judiciellt a v s e e n d e ä g e r Kungl. Maj:t p å f r a m s t ä l l n i n g av stadsfullm ä k t i g e eller eljest m e d d e r a s s a m t y c k e f ö r o r d n a , a t t r å d h u s r ä t t i s t a d s k a l l u p p h ö r a och s t a d e n i judiciellt a v s e e n d e förenas m e d d o m s a g a . B e t r ä f f a n d e stad, d ä r domstols- och m a g i s t r a t s g ö r o m å l e n ej b e r e d a s y s s e l s ä t t n i n g åt, föru t o m b o r g m ä s t a r e n , m i n s t två l a g f a r n a l e d a m ö t e r i r å d h u s r ä t t e n , m å j ä m l i k t 2 § s a m m a l a g s å d a n d e n n a l y d e r enligt lagen den 4 m a j 1945 (nr 164), v i l k e n t r ä d e r i k r a f t d e n 1 juli s a m m a år, Kungl. Maj:t ä v e n u t a n s t a d s f u l l m ä k t i g e s s a m t y c k e f ö r o r d n a o m r å d h u s r ä t t e n s u p p h ö r a n d e och s t a d e n s f ö r e n a n d e m e d domsaga. I allenast 8 av de 37 m a g i s t r a t s s t ä d e r , b e t r ä f f a n d e vilka enligt b e r e d n i n g e n s förslag b e s t y r e t m e d m a n t a l s s k r i v n i n g och u p p b ö r d skall ö v e r t a g a s a v s t a t liga o r g a n , finnes för n ä r v a r a n d e r å d h u s r ä t t m e d b o r g m ä s t a r e o c h m e r a ä n en lagfaren l e d a m o t . Övriga s t ä d e r k u n n a därför f ö r v ä n t a s bliva l a g d a u n -
442 der landsrätt. Av den till grund för den ovannämnda lagen den 4 maj 1945 liggande propositionen 1 framgår dock, att rådhusrätterna icke komma att indragas omedelbart i samtliga dessa städer. Övergången till den nya organisationen torde ske successivt, varför under ett antal år en del av städerna kommer att få behålla sin rådhusrätt. I fråga om de städer, där landsrättsförläggning hinner* genomföras, innan uppbördsreformen träder i kraft, löses frågan om kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd i samband med landsrättsförläggningen. Beträffande de återstående mindre magistratsstäderna torde m å h ä n d a icke utan vidare de ovan angivna synpunkterna angående statens övertagande av kostnader för mantalsskrivning och uppbörd vid landsrättsförläggning kunna analogivis tillämpas å det föreslagna hänförandet av dessa städer till fögderi. Statens övertagande enbart av bestyret med mantalsskrivning och uppbörd torde icke kunna anses innefatta ett ingripande i städernas självstyrelse av lika stor betydelse som en landsrättsförläggning. Statens kostnader vid övertagandet av nämnda bestyr enligt beredningens förslag kunna vidare antagas bliva större än de, som nu uppkomma vid övertagandet av samma arbetsuppgifter i samband med landsrättsförläggning av magistratsstad. Förstatligandet av mantalsskrivnings- och uppbördsarbetet är emellertid betingat av angelägenheten att åstadkomma ett effektivare och rationellare uppbördssystem och de nämnda merkostnaderna äro till huvudsaklig del förorsakade av det av beredningen föreslagna uppbördssystemet. Med hänsyn härtill och till ifrågavarande mindre städers i allmänhet sämre ekonomiska resurser synas dessa icke skäligen böra vidkännas de merkostnader, som följa av de föreslagna förändringarna i uppbördsförfarandet. Beredningen har därför funnit sig böra förorda, att statsverket från de mindre magistratsstäderna övertager bestyret och kostnaderna för mantalsskrivning och uppbörd ävensom övriga arbetsuppgifter, vilka därmed äga samband, utan skyldighet för städerna alt härför utgiva någon ersättning. Ifrågavarande magistratsstäder böra däremot själva vidkännas de kostnader, som kunna komma att uppstå, därest de nödgas utgiva lön, inbegripet i förekommande fall ersättning för mistade sportler, till kronokassör eller annan befattningshavare, som icke kan beredas annan befattning i stadens eller statens tjänst. Uppenbarligen kan icke heller någon ersättning av statsmedel för mistade sportler komma i fråga i de fall, då dessa äro indragna till stadens kassa. Restindrivning i större magislratsstäder.
Beträffande de större magistratsstäderna föreligger icke anledning föreslå någon ändring i fråga om indrivnings väsendets organisation. Stadsfogde, utsedd av magistraten, synes fortfarande böra finnas anställd. Uppbördsberedningens förslag om inrättande av särskild tjänst som uppbördskommissarie med de åligganden rörande uppbördsväsendet, som nu ankomma på ma1
Prop. 1945:41, sid. 15.
443 gistrat, torde icke heller böra medföra någon ändring beträffande stadsfogdens ställning till magistraten som överexekutor. Då magistraten befrias från sin befattning med uppbördsväsendet, bör emellertid uppbördskommissarien hos stadsfogden förrätta inventering av de medel, som denne har att redovisa till uppbördskommissarien. Inventering av övriga medel, varför stadsfogden är redovisningsskyldig, bör fortfarande verkställas av magistraten. Hinder bör emellertid icke möta för magistraten att uppdraga åt uppbördskommissarien att i samband med fullgörande av honom åvilande inventeringsskyldighet även förrätta den inventering, som magistraten eljest skulle verkställa. Avskrift av inventeringsprotokollet bör i dylikt fall av uppbördskommissarien överlämnas till magistraten för kännedom. Originalprotokollet bör ingivas till länsstyrelsen för vidare befordran till riksräkenskapsverket. Länsstyrelsen synes därjämte vid lämpliga tillfällen böra låta verkställa inventering hos stadsfogden. Den nedgång av restposterna, som det nya uppbördssystemet torde medföra, kommer sannolikt att föranleda minskning i behovet av exekutionsbiträden och övriga biträden å stadsfogdekontoren. Detta förhållande inträffar emellertid icke omedelbart vid uppbördsreformens genomförande. De gamla restlängderna finnas kvar och bliva först så småningom slutredovisade. Under denna övergångstid kan minskningen av antalet exekutionsbiträden och (ivriga biträden ske endast i begränsad omfattning. Restlängdernas framtida minskade omfattning kommer emellertid samtidigt att medföra, att beloppet av restavgifterna så småningom nedgår. Detta förhållande kan nödvändiggöra ökade löneutgifter för städerna i form av ersättning till stadsfogdar och exekutionsbiträden för minskning i deras sportelinkomster. I de städer, där sportlerna äro indragna till stadens kassa, uppstår i stället en motsvarande inkomstminskning för staden. Någon laglig skyldighet för städerna att utgiva sportelersättning till stadsfogdar och exekutionsbiträden torde visserligen icke föreligga, såvida icke i anställningsvillkoren inrymts bestämmelser om sådan skyldighet. Billighetsskäl tala dock för att dylik ersättning i särskilda fall utgives. i två av de tidigare uppbördsförslagen, nämligen Sandströms och Laurins, föreslogs, att ersättning av statsmedel skulle utgå till magistratsstäderna i anledning av de minskade indrivningsavgifterna. Laurin föreslog i detta avseende, att samtliga städer med stadsfogdar under de första fem åren efter ikraftträdandet av den av honom föreslagna uppbördsorganisationen skulle erhålla en ersättning, motsvarande hälften av skillnaden mellan indrivningsavgifternas genomsnittliga belopp under de närmast före ikraftträdandet förflutna fem åren samt de nya indrivningsavgifternas verkliga belopp under vart och ett av de första fem åren. Frågan om ersättning efter dessa fem år syntes icke behöva lösas i samband med ifrågavarande förslag. I motsats till Sandström och Laurin har uppbördsberedningen icke ansett sig kunna förorda särskild ersättning av statsmedel i förevarande fall. Visserligen kan nedgången av restavgifternas sammanlagda belopp medföra ökade utgifter för städerna. Detta kominer emellertid — såsom nyss påpekats —
444 att inträffa först så småningom. Under övergångstiden böra städerna vidtaga erforderliga åtgärder — överflyttning av personal till annan verksamhet i städernas tjänst eller personalindragningar — för att undvika eller i så stor utsträckning som möjligt nedbringa berörda merkostnader. Storleken av de efter denna övergångstid eventuellt kvarstående merutgifterna kan svårligen nu beräknas. Skulle sådana uppstå, torde de principiellt böra bäras av vederbörande stad. Ifrågavarande merkostnad utgör emellertid en del av stadens ökade kostnader för det föreslagna uppbördsförfarandet. Frågan hur dessa kostnader skola bestridas, bör såsom förut framhållits prövas i samband med den större frågan om städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Restindrivning i mindre magistratsstäder ävensom i vissa fögderistäder och köpingar.
Vad ovan anförts beräffande de större magistratsstäderna äger tillämpning även å de mindre städerna ävensom å de fögderistäder och köpingar, där särskild stadsfogde eller utmätningsman finnes tillsatt. Beträffande stadsfogde i mindre magistratsstad torde dock böra föreslås sådan ändring i gällande bestämmelser, att han i likhet med stadsfogde i stad utan magistrat och särskilt förordnad utmätningsman utses av länsstyrelsen samt beklädes med självständigt redogörareansvar enligt uppbördsreglementet, förordningen angående indrivning och redovisning av böter samt kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen. Vad om landsfiskal gäller enligt nämnda författningar bör tillämpas jämväl å sådan stadsfogde. Magistratens nuvarande i huvudsak formella medverkan vid restindrivningen torde liksom i de större magistratsstäderna böra upphöra. I samband därmed bör magistraten befrias från skyldigheten att verkställa inventering hos stadsfogden. Denna inventering bör ombesörjas av länsstyrelsen i likhet med vad som gäller beträffande stadsfogde i stad utan magistrat. Det förhållandet, att magistraten fortfarande är överexekutor i staden, bör icke utgöra något hinder härvidlag. Redan nu gäller att inventering ombesörjes av länsstyrelsen även i sådan fögderistad, där särskild överexekutor finnes tillsatt. I de städer, där invånarantalet uppgår till högst 5 000, utgör för närvarande stadsfogdetjänsten en deltidssyssla. Sannolikt är att stadsfogdens arbetsbörda efter det nya systemets genomförande så småningom kominer att minskas. Då samtidigt är att förvänta, att även indrivningsverksamheten i de till dessa städer angränsande landsfiskalsdistrikten minskar i omfattning, synas utsökningsärendena lämpligen kunna överflyttas från städerna till landsfiskalsdistrikten. Så torde också komma att ske enär samtliga dessa mindre magistratsstäder inom en nära framtid kunna förväntas bliva lagda under landsrätt.
445 b)
Stockholm.
Det nya uppbördsförfarandet torde sannolikt icke behöva föranleda några större förändringar i den nuvarande uppbördsorganisationen i Stockholm. Hithörande ärenden böra som hitintills handläggas av skatteverket hos överståthållarämbetet. Däremot torde åtskilliga förändringar i skatteverkets personalstat bliva erforderliga. I vilken utsträckning sådana måste genomföras, synes böra ankomma på staden att närmare utreda. Det är sannolikt, att denna utredning kommer att giva vid handen, att en utökning av personalen blir erforderlig. Härav ävensom, bland annat, av postverkets och bankernas medverkan vid uppbörden — beträffande postverket jämväl anteckning å uppbördskort av influtna skattebelopp och upprättandet av restlängd — måste föranledas ökade kostnader för staden. Vad tidigare sagts rörande frågan, huruvida magistratsstad eller staten skall gälda av uppbördsreformen föranledda merkostnader, bör gälla även för Stockholms del. 5. Länsstyrelser. Uppbördsberedningens förslag till nytt uppbördssystem kräver icke några genomgripande förändringar i fråga om länsstyrelsernas organisation. Med uppbördsväsendet sammanhängande ärenden böra såsom för närvarande handläggas å en särskild arbetsdetalj inom landskontoret, uppbördsavdelningen. Innan beredningen behandlar organisationen av nämda avdelning, torde uppmärksamhet ägnas åt frågan, huruvida beredningens förslag bör föranleda ändring i vad folkbokföringskommittén föreslagit angående inrättande av särskilda folkbokföringsavdelningar vid länsstyrelserna. Folkbokföringsavdelningarna. I fråga om de av folkbokföringskommittén föreslagna länsbyråerna anförde kommittén: 1 Enligt nya författningsförslaget skall i varje län finnas en länsbyrå för folkbokföringen. Vid länsbyrån skall föras ett tryckande register över fastigheterna, befolkningen och de juridiska personerna inom länet. Där med hänsyn till förhållandena i viss stad synnerliga skäl därtill äro, må dock Kungl. Maj:t med stadens medgivande förordna, att det tryckande registret, såvitt angår staden, skall föras hos mantalsskrivningsförrättaren i staden. Bestämmelserna om länsbyrå skola i sistnämnda fall tillämpas å mantalsskrivningsförrättaren. I övrigt handhavas länsbyråns arbetsuppgifter av länsstyrelsen. I 166 § författningsförslaget finnes stadgat, att i fråga om kyrkobokföringen och mantalsskrivningen i Stockholm och Göteborg skall gälla vad därom särskilt är eller kan vara stadgat men i övrigt vad i författningsförslaget är föreskrivet. Bestämmelserna i 3 § därom, att det tryckande registret i viss stad skall kunna föras hos mantalsskrivningsförrättaren i staden, avser att skapa möjlighet för Kungl. Maj:t att framdeles, där så kan finnas lämpligt, besluta om uppdelning av det tryc1
SOU 1944:52, sid. 295.
446 kände registret inom något eller några län, så att de största städerna erhålla särskilda register. För närvarande har kommittén dock icke ansett skäl föreligga att framlägga förslag härom beträffande någon särskild stad. Stockholm likställes i detta sammanhang med länen, därvid överståthållarämbetet motsvarar länsstyrelserna. För Göteborg kunna särskilda bestämmelser om kyrkobokföringen och mantalsskrivningen befinnas erforderliga. Det tryckande registret däremot torde åtminstone till en början böra föras hos länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gemensamt med registret för den övriga delen av länet. Vid länsbyråerna skola som ovan nämnts föras tryckande register över fastigheterna, befolkningen och de juridiska personerna inom länen. Länsbyråerna skola därjämte bland annat fastställa födelsenummer för fysiska personer, föra vissa hjälpkortregister, trycka avtryckskort för egna, den föreslagna riksbyråns, pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas register, trycka stommar till mantalslängd, trycka mantalslängd, trycka och översända medborgarkort samt trycka roteförteckningar ävensom stommar till taxeringslängder, röstlängder, pensionsavgiftsförteckningar, uppbördskort och debetsedlar. Utöver länsbyråernas arbetsuppgifter skola enligt kommitténs förslag länsstyrelserna handlägga åtskilliga andra med folkbokföringen sammanhängande uppgifter, bland annat fastställa församlingarnas indelning i rotar och i förekommande fall medgiva undantag från skyldighet att utse roteombud, fastställa instruktioner för roteombud, förordna och entlediga roteombud, förordna biträdande mantalsskrivningsförrättare, bestämma, vilka samhällen å landet, som böra i avseende å mantalsuppgifters avlämnande likställas med stad, kungöra tider och ställen för mantalsskrivningarnas förrättande, förordna, att i stad, där så finnes påkallat, förskrivning må hållas i samband med mantalsskrivningsförrättningen, i åtskilliga fall förelägga vite för utkrävande av uppgiftsskyldighet med mera samt efter besvär eller underställning avgöra mantalsskrivningsärenden samt ärenden rörande rätt kyrkobokföringsort och kyrkobokföringsfastighet. Vissa av uppgifterna motsvaras av sådana, med vilka länsstyrelserna redan nu hava att taga befattning; särskilt gäller detta mantalsskrivningsärendena. Det arbete, som sålunda lägges på länsstyrelserna, skall enligt iölkbokföringskommitténs förslag utföras å en särskild arbetsdetalj inom landskontoret. Till denna arbetsdetalj, folkbokföringsavdelningen, överföras i samband därmed de mantals- och kyrkoskrivningsärenden, som för närvarande handläggas å landskontoret. Härigenom k a n en viss lättnad i arbetet förväntas uppkomma å den arbetsdetalj, där dessa ärenden nu handläggas. Arbetslättnaden, som icke torde bliva av sådan omfattning, att sistnämnda arbetsdetalj kan indragas, regleras i stället lämpligen därigenom, att personalen å berörda arbetsdetalj i motsvarande utsträckning får tjänstgöra även å folkbokföringsavdelningen eller, där förhållandena det medgiva, att någon befattningshavare helt överföres till denna avdelning. Någon beräkning av den omfattning, vari detta kan ske, har icke verkställts av kommittén. I stället har vid beräkningen av behovet av ny personal å folkbokföringsav-
447 delningarna hänsyn tagits till den arbetskraft, som sålunda kan överföras till avdelningen. Enligt folkbokföringskommitténs förslag skall vid varje länsstyrelse inrättas en ny ordinarie landskontoristbefattning i lönegraden A 17. Dessa landskontorister skola fungera som arbetsledare vid och föreståndare för folkbokföringsavdelningarna. Vid avdelningarna skola vidare finnas anställda kansliskrivare i lönegrad Eo 11 som biträdande arbetsledare — dock icke i Gotlands län — samt därutöver ytterligare biträdespersonal i erforderlig utsträckning. Den föreslagna personalförstärkningen omfattar sammanlagt 200 personer. Angående personalbehovet vid länsstyrelserna anförde kommittén: 1 Uppbördsberedningens förslag till omläggning av uppbördsförfarandet, vilket förslag kan förväntas bliva framlagt våren 1945, torde komma att medföra behov av ytterligare personalförstärkning vid länsstyrelserna. Då folkbokföringen och uppbördsväsendet hava nära samband med varandra och då uppbördsberedningens förslag kan medföra förändringar i fråga om de arbetsuppgifter, som vid folkbokföringskommitténs överväganden beräknats ankomma på folkbokföringsavdelningarna, finnes anledning antaga, att det nu framlagda förslaget beträffande organisationen av folkbokföringsavdelningarna måste justeras i olika avseenden, när uppbördsberedningens förslag framlägges. Uppbördsberedningens förslag synes endast i begränsad omfattning behöva medföra några förändringar i de arbetsuppgifter, som enligt ovan skola ankomma på folkbokföringsavdelningarna. Utöver de fastighetsregister, som enligt folkbokföringskommitténs förslag skola föras hos mantalsskrivningsförrattarna, nödvändiggör det nya uppbördsysstemet att hos dtssa tjänstemän, vilka samtidigt skola fungera som lokala skattemyndigheter, även finnas register över befolkningen inom vederbörande fögderi eller stad. Tillhandahållandet av sådana register kominer att för länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar medföra visst merarbete. Å andra sidan underlättas arbetet med tryckning av stommar till uppbördskort och debetsedlar genom att tryckningen bör kunna med kopiering ske av dessa samtidigt i ett arbetsmoment och icke såsom av kommittén angivits med uppbördskorten för sig och debetsedlarna för sig. Den arbetslättnad, som härigenom uppkommer, bör kunna uppväga nyssnämnda merarbete. Av från länsstyrelserna införskaffade uppgifter har uppbördsberedningen inhämtat, att i flertalet län en landskontorist — ordinarie eller icke-ordinarie — i större eller mindre omfattning är sysselsatt med mantalsskrivnings- och kyrkoskrivningsärenden. Detta arbete skall enligt förslaget handläggas å folkbokföringsavdelningarna. Folkbokföringskommittén förutsätter, att den för närvarande därmed sysselsatte landskontoristen skall tjänstgöra å två arbetsdetalj er, dels å folkbokföringsavdelningen i den utsträckning, som erfordras för att nämnda arbete skall medhinnas, och dels å den arbetsdetalj, där han nu arbetar. Med hänsyn till det nära sambandet mellan folkbokförings- och uppbördsavdelningama finner uppbördsberedningen emellertid mera ändamålsenligt, att den landskontorist, som skall syssla med mantalsskrivnings1
SOU 1944: 52, sid. 300.
448 och kyrkobokföringsmål, tjänstgör förutom på folkbokföringsavdelningen även å uppbördsavdelningen. Detsamma gäller den biträdespersonal, som för närvarande sysslar med ifrågavarande göromål. Detta spörsmål bör dock lösas med hänsyn till de lokala förhållandena i de olika länen och föranleder därför icke något detaljerat förslag från beredningens sida. Beredningen har icke funnit anledning ifrågasätta några förändringar i de av folkbokföringskommittén verkställda beräkningarna rörande behovet av personalförstärkning vid de olika länsstyrelserna. Frågan om föredragandetjänsten å avdelningen behandlas nedan. Uppbördsavdelningarna.
Ä sid. 348 hava de arbetsuppgifter angivits, som för närvarande mera allmänt förekomma å landskontorens uppbördsavdelningar. Flertalet av dessa uppgifter komma att kvarstå även efter det nya uppbördssystemets genomförande, åtskilliga dock mera eller mindre förändrade. En avsevärd lättnad inträder sålunda därigenom, att anteckning å uppbördskort och upprättande av restlängd skall ombesörjas av postverket. P å länsstyrelserna skall emellertid ankomma att, efter det postverket redovisat influtna belopp och överlämnat upprättade restlängder, fördela beloppen kommunvis å skattetitlar och upprätta sammandrag över resultatet av uppbörden. Länsstyrelsen skall vidare ombesörja restlängdernas komplettering med nya adresser m. m. enligt befolkningsregistret samt utsända restlängderna till utmätningsmännen. Upprättandet av uppbördsredogörelserna torde sannolikt komma att taga längre tid i anspråk än för närvarande. Visserligen bör varje restlängd bliva avsevärt mindre omfattande än för närvarande. Antalet restlängder blir dock större, vartill kommer, att de lokala skattemyndigheternas många beslut om jämkning av debiterad preliminärskatt komma att medföra ett icke ringa arbete med avkortningar och upp debiteringar, allteftersom jämkningsbesluten innefatta nedsättande eller höjning av preliminärskattens belopp. Arbetet med granskning av avkortnings- och avskrivnings- samt balanslängderna synes måhända kunna bliva mindre betungande, då restlängderna sannolikt bliva avsevärt mindre och balanslängd föreslås skola avgivas endast en gång årligen. Å andra sidan förutsätter ett fullgott uppbördssystem, att granskningen av avkortnings- och avskrivningslängderna göres mera effektiv än för närvarande. I framtiden måste detta arbete bedrivas med största noggrannhet under utnyttjande av de genom folkbokföringsreformen förbättrade kontrollmöjligheterna. Avräkningarna med landsting och tingshusbyggnadsskyldige rörande landstings- och tingshusmedel förenklas visserligen, men i stället tillkomma redovisningarna till samtliga kommuner av dem tillkommande kommunalskatt. Inventeringarna hos medelsförvaltare bliva i många län mera betungande, enär enligt beredningens förslag även stadsfogdarna i magistratsstäder skola inventeras. De s. k. anställningsregistren och de i vissa län förda mantalsregistren komma att försvinna och ersättas av folkbokföringsavdelningarnas register.
449 Enligt uppbördsberedningens förslag skola även nya omfattande göromål komma att åvila uppbördsavdelningen. I första hand märkes härvid det arbete, som föranledes av inkommande besvär över de lokala skattemyndigheternas beslut rörande jämkning och anstånd med betalning av skatt m. m. Vidare måste m a n räkna med att en icke ringa tid kommer att åtgå vid kontroll över att preliminär skatt, som uttagits enligt tabell eller med viss procentsats, vederbörligen inlevereras. Handhavandet av denna kontroll kräver icke blott arbetsrutin utan förutsätter även ett icke ringa mått av takt och omdöme hos vederbörande tjänsteman. Bland nytillkommande mera tekniska göromål vill beredningen omnämna arbetet med avräkning kommunvis av preliminärskatten mot den slutliga skatten samt fördelning av nämnda preliminärskatt och den kvarstående skatten å olika skattetitlar ävensom ombesörjandet av restitution, avräkning på äldre restförda skatter av för mycket erlagd preliminärskatt eller avkortning av restförd sådan skatt, som blivit för högt debiterad. Därjämte skall å stommarna till de nya uppbördskort, som skola utsändas till häradsskrivarna, antecknas under föregående inkomstår debiterad, respektive erlagd preliminärskatt. I de fall, där de skattskyldiga äro mantalsskrivna i annat län under taxeringsåret än under det föregående inkomståret (dessa återfinnas i särskilda på folkbokföringsavdelningarna förda s. k. avgångsregister), skola i stället till vederbörande debiteringsförrättare översändas särskilda uppgifter rörande preliminärskatten; härtill kommer, att sådan preliminärskatt, som skall avräknas å den slutliga skatten, genom omf öring i räkenskaperna måste tillställas länsstyrelserna i de län, där de skattskyldiga för taxeringsåret finnas mantalsskrivna. Slutligen må nämnas, att den skyldighet, som nu åvilar de kommunala myndigheterna att till mantalsskrivningsförrättaren för dennes upprättande av röstlängd lämna uppgift om skattskyldiga, vilka häfta för oguldna utskylder, efter uppbördsförslagets genomförande måste övertagas av länsstyrelsen. Denna arbetsuppgift bortfaller dock, därest Kungl. Maj:t biträder ett av årets riksdag fattat beslut om upphävande av det s. k. utskyldsstrecket. Av det ovan anförda torde framgå, att arbetet å länsstyrelsernas uppbördsavdelningar efter det nya uppbördssystemets genomförande kommer att bliva mera omfattande än för närvarande. Då man emellertid endast uppskattningsvis kan beräkna det merarbete, som särskilt de nytillkomna arbetsuppgifterna komma att medföra, måste det vara synnerligen vanskligt att bedöma, i vilken utsträckning personalförstärkning å uppbördsavdelningarna är erforderlig. Först bör dock konstateras, att den minskning i arbetet, som föranledes av att postverket ombesörjer anteckning å uppbördskorten av influtna belopp samt upprättande av restlängd ävensom av att anställningsregistren och de i vissa län förda mantalsregistren försvinna i sitt nuvarande skick, endast i begränsad omfattning inverkar på personalbehovet i vad gäller ordinarie personal och sådan icke-ordinarie personal, som ingår i den av Kungl. Maj:t fastställda personalplanen. För nämnda arbetsuppgifter sysselsättas nämligen huvudsakligen tillfälliga arbetskrafter. Nämnda minskning i arbetsbördan 29—457050.
450 medför endast, att vid kostnadsberäkningarna de blivande merkostnaderna kunna nedsättas med det belopp, som för närvarande åtgår för avlöning av denna tillfälliga personal. Vid beräknandet av personalbehovet å länsstyrelserna måste behovet av vikarier å häradsskrivartjänsterna beaktas. För närvarande äger häradsskrivare icke rätt till semester med bibehållande av oavkortade löneförmå-, ner. Däremot må h a n enligt kungl. brev den 30 juni 1933 (ändrat den 8 november 1935) årligen erhålla ledighet för enskilda angelägenheter under 20 dagar intill det år, under vilket han uppnår 40 års ålder, och under 30 dagar från och med nämnda år. Under ledigheten äger häradsskrivaren uppbära samtliga med tjänsten förenade inkomster med undantag av belopp, som enligt överenskommelse, vilken av vederbörande länsstyrelse godkännes, skall såsom gottgörelse utgå till vikarie, som i vederbörlig ordning förordnas att uppehålla tjänsten under ledigheten. Sådan överenskommelse må av länsstyrelsen godkännas endast såframt den gottgörelse, som därigenom tillförsäkras vikarien, prövas innefatta skälig ersättning för häradsskrivartjänstens uppehållande under förordnandet. Denna skyldighet för häradsskrivaren att själv bekosta vikarie, därest han önskar erhålla ledighet, har medfört, att sådan ledighet för närvarande uttages i allenast begränsad omfattning. Där så sker och tjänsteman vid länsstyrelsen förordnas till vikarie, plägar vanligtvis vikarien även kunna samtidigt uppehålla sin egen tjänst vid länsstyrelsen. Härigenom har det varit möjligt för länsstyrelserna att vid dylika ledigheter tillhandahålla vikarier utan större åsidosättande av det egna personalbehovet. I regel hava landskontorister kommit i fråga såsom vikarier. Vid längre ledigheter för häradsskrivare, såsom vid sjukdom, eller vid vakans å häradsskrivartjänst, torde det däremot merendels — med hänsyn till länsstyrelsernas egna arbetsförhållanden — vara förenat med svårigheter att ställa vikarie till förfogande. Enligt uppbördsberedningens förslag bliva häradsskrivarna berättigade till kostnadsfri semester under lägst 35 och högst 45 dagar årligen. Åtminstone i de större länen måste man därvid räkna med att flera häradsskrivare komma att vara semesterlediga samtidigt, ehuru man naturligtvis bör fördela semestrarna någorlunda jämnt under året. Vidare måste man taga i betraktande, att under tiden den 15 juni—den 15 juli ävensom under november och december månader, då stark arbetsbelastning regelmässigt kommer att göra sig gällande i fögderierna, assisterande tjänstemän med kompetens att självständigt handlägga häradsskrivargöromål äro erforderliga. Länsstyrelserna måste därför kunna ställa lämpliga vikarier i erforderlig utsträckning till förfogande. För detta ändamål böra i första hand landskontorister tagas i anspråk. Vid beräknandet av antalet landskontorister vid länsstyrelserna måste hänsyn tagas till detta förhållande. Förutom landskontorister böra emellertid även andra landsstatstjänstemän kunna komma i fråga som häradsskrivarvikarier, t. ex. de yngre länsbokhållarna. Möjligen kunna också — särskilt vid tiden för mantalsskrivningsförrättningarna och debiteringsarbetet — landskanslister, vilka genom föregående kameral utbildning och deltagande i taxerings-
451 arbetet förvärvat för tjänstens utövande erforderlig erfarenhet och arbetsrutin — ifrågakomma som vikarier. För förrättande av mantalsskrivningar böra även — såsom hittills på många håll varit fallet — härför lämpade landsfiskaler tagas i anspråk. Uppbördsberedningen har trots föreliggande svårigheter sökt uppskatta behovet av nya arbetskrafter å uppbördsavdelningarna. Beredningen har därvid på sätt framgår av den som Bilaga P intagna tablån beräknat den utökning av landskontoristtjänsterna och av biträdespersonalen vid de olika landskontoren, som beredningen antagit vara erforderlig. Härvid h a r beredningen utgått ifrån, att behovet av dessa tjänster måste bliva mindre i ett län, som omfattar en eller flera städer med egen uppbördsförvaltning, än i ett till invånarantalet eljest likställt län, som till väsentlig del utgöres av landsbygd. Vid beräkningarna har beredningen vidare förutsatt, att taxering till krigskonjunkturskatt, som för närvarande förorsakar avsevärt arbete å landskontoren under senare delen av året, icke skall verkställas under år 1947 eller senare. Den nytillkomna personalen synes tillsvidare böra placeras i icke-ordinarie tjänsteställning. Först sedan det nya uppbördssystemet fungerat några år, så att man slutgiltigt kan överblicka personalbehovet, torde frågan om uppförande av personalen å ordinarie stat böra upptagas till behandling. Uppbördsberedningen förutsätter, att i varje län en landskontorist i lönegrad A 17 skall vara föreståndare för uppbördsavdelningen. Så torde redan nu vara fallet i övervägande antalet län. Där annan befattningshavare för närvarande förestår denna avdelning, bör, såvida icke särskilda skäl till annat föranleda, en landskontorist överföras från annan arbetsdetalj till uppbördsavdelningen. Någon ny tjänst i denna lönegrad föreslås icke. I övrigt har beredningen utgått ifrån, att den nuvarande personalen å uppbördsavdelningen även i fortsättningen skall tjänstgöra å denna avdelning. För anställande vid arbetsanhopning av tillfälliga arbetskrafter bör till varje länsstyrelses förfogande ställas erforderligt anslag. Frågan om föredragandetjänsten å avdelningen behandlas häl nedan. Föredragandetjänsterna. För den befattningshavare å länsstyrelsen, som skall vara föredragande i uppbördsärenden, kommer den nya uppbördsorganisationen att medföra en betydande arbetsbörda. Enligt folkbokföringskommitténs förslag till folkbokföringsförordning skola, som ovan nämnts, mantalsskrivningsmål fortfarande handläggas hos länsstyrelsen. Antalet sådana mål torde kunna beräknas nedgå till följd av den föreslagna folkbokföringsreformen. I stället torde kyrkoskrivningsmålen emellertid öka i antal. Kommittén föreslår nämligen, att pastors beslut i frågor rörande rätt kyrkobokföringsort och kyrkobokföringsfastighet skola överklagas hos länsstyrelsen och icke såsom för närvarande hos domkapitlet. Tillsynen från prästernas sida över att flyttningar vederbörligen anmälas, vilken tillsyn bör bliva effektivare än för närvarande, kan medföra besvär
452 hos länsstyrelsen över pastors beslut i icke ringa omfattning. Föredraganden i mantals- och kyrkoskrivningsmål torde lämpligen böra närmast under landskamreraren utöva tillsyn över de föreslagna folkbokföringsavdelningarna och arbetet vid dessa. Denna uppgift måste kräva avsevärd tid. Med hänsyn till sambandet mellan folkbokförings- och uppbördsärendena synes det ändamålsenligt, att dessa ärenden handläggas av samme föredragande. Denne bör vidare utöva den närmaste tillsynen över de lokala skattemyndigheterna och över utmätningsmannen. Av särskild vikt är att föredraganden instruerar och handleder de förstnämnda i deras verksamhet som jämkningsbeslutande myndigheter. Detta torde kräva icke ringa tid och arbete. Tillsynen bör bland annat utövas vid inspektioner och inventeringar. Den föreslagna löneregleringen för häradsskrivarna och statsanställning av deras biträden måste föranleda, att föredraganden i uppbördsärenden i icke ringa grad nödgas syssla med organisations- och personalfrågor även om, vilket torde vara självfallet, landskamreraren skall vara föredragande i dessa frågor. Av de ärenden, som skola ankomma på föredraganden i uppbördsfrågor, bliva besvär över jämkningsmyndighets beslut mycket viktiga. Dylika besvär kunna väntas bliva ganska talrika. Även ledningen av uppbördstjänstemännens kontroll över inbetalningarna av preliminär skatt, som utgår enligt tabell eller med viss procentsats, skall åvila denne föredragande. Betydelsen av att detta viktiga arbete, som måste beröra ett stort antal skattskyldiga och arbetsgivare, utföres med omsorg kan knappast överdrivas. Här ovan omförmälda arbetsuppgifter komma i samtliga län — möjligen med undantag för Gotlands län — att giva föredraganden full sysselsättning. Sannolikt torde i åtskilliga län en föredragande icke medhinna att handlägga samtliga ärenden, varför en uppdelning av handläggningen på flera arbetskrafter kan bliva nödvändig. I så fall böra främst nöjesskatteärenden och ärenden angående värnpliktsböter samt tillsynen över uppbördssäkerheter övertagas av annan föredragande. Det bör vidare framhållas, att då föredraganden själv uppenbarligen icke kan medhinna att verkställa alla inspektioner och inventeringar hos lokala skattemyndigheter och utmätningsmän, dessa förrättningar delvis måste utföras av andra befattningshavare. För närvarande handläggas i så gott som samtliga län — med undantag för Gotlands län, där någon länsassessorstjänst icke finnes inrättad — flertalet ärenden rörande uppbördsväsendet av ordinarie länsassessorn på landskontoret. Även mantalsskrivningsärendena handläggas flerstädes av länsassessorn. Denne åligger emellertid också att handlägga åtskilliga andra ärenden av icke ringa vikt. Härtill kommer att länsassessorn vid uppkommande ledigheter för landskamreraren vanligtvis har att uppehålla dennes tjänst och därvid numera även att fungera som ordförande i prövningsnämnden. Med hänsyn härtill är det av vikt, att han biträder i taxeringsarbetet på landskontoret i största möjliga utsträckning; främst i egenskap av föredragande och, om så medhinnes, som sekreterare i prövningsnämnden. Det är uteslutet, att länsassessorn med bibehållande av övriga arbetsupp-
453 gifter skulle kunna tjänstgöra som chef för de nya uppbörds- och folkbokföringsavdelningarna. Icke heller är det tänkbart att uppdraga åt ordinarie länsbokhållaren eller, där mera än en ordinarie länsbokhållartjänst finnes inrättad, någon av länsbokhållarna att utöva detta chefsskap. Länsbokhållarna äro redan ålagda föredragning i sådan omfattning, att några ytterligare arbetsuppgifter icke kunna påläggas dem. Härtill kommer att de uppgifter, som skola åvila föredraganden i uppbörds- och folkbokföringsärendena, äro av sådan vikt och betydelse, att lägre tjänsteställning för föredraganden än som länsassessor icke kan komma i fråga. Häradsskrivarna föreslås placerade i samma lönegrad som länsbokhållarna av l:a klass. Då föredraganden i uppbörds- och mantalsskrivningsärenden skall utöva den närmaste tillsynen över häradsskrivarna, bör han intaga en överordnad tjänsteställning i förhållande till dessa. Av vad ovan anförts angående länsassessoms arbetsuppgifter utöver befattningen med uppbörds- och mantalsskrivningsärendena samt angående länsbokhållarnas arbetsbörda torde framgå, att det icke är möjligt att låta länsassessorn uteslutande ägna sig åt uppbörds- och folkbokföringsavdelningama och uppdraga dennes övriga arbetsuppgifter åt någon av länsbokhållarna. Beredningen har funnit oundvikligt att en ny föredragandetjänst för handläggning av uppbörds- och folkbokföringsärenden inrättas vid varje länsstyrelse. Med hänsyn till vad ovan anförts bör för denna tjänst lägre lönegrad än A 27 eller samma lönegrad som för länsassessor icke komma ifråga. Man torde däremot med fog kunna hävda, att föredraganden enligt den nya organisationen blir ålagd arbetsuppgifter av betydligt mera omfattande och kvalificerad art än de, som länsassessorn i egenskap av föredragande i uppbördsärenden och mantalsskrivningsimål nu utför. Beredningen har därför övervägt, att föreslå tillsättande av en ny tjänst i högre lönegrad än A 27 men huvudsakligen av sparsamhetsskäl ansett sig böra stanna vid denna lönegrad. Man skulle kunna diskutera lämpligheten av att tilldela den nye föredraganden en ny tjänstetitel, t. ex. uppbördsintendent, för att därigenom utmärka, vilken befattningshavare inom landskontoret, som närmast är ansvarig för uppbördsväsendet. Beredningen har emellertid icke funnit detta nödvändigt utan vill i stället förorda, att en ny länsassessorstjänst i lönegraden A 27 inrättas vid sidan av den nuvarande. Det bör ankomma på vederbörande länsstyrelse att besluta åt vilken av assessorerna uppgiften att vara föredragande i uppbörds- och folkbokföringsärendena skall anförtros. Då behovet av en särskild chef för de föreslagna uppbörds- och folkbokföringsavdelningarna måste betraktas som ofrånkomligt och beståndande, bör den nya föredragandetjänsten redan från början föras på ordinarie stat. Genom inrättandet av en ny länsassessorstjänst för uppbörds- och folkbokföringsärendena blir viss arbetstid för nuvarande föredraganden i uppbördsärenden och mantalsskrivningsmål frigjord. Uppbördsberedningen h a r från länsstyrelserna införskaffat uppgifter angående den tid, som för närvarande för föredragandena åtgår för handläggning av dessa ärenden. De lämnade
454 uppgifterna, vilka endast kunna betraktas som ungefärliga, utvisa att göromålen kräva de föredragandes arbetstid i mycket olika utsträckning i de olika länen, från sammanlagt ca 60 arbetsdagar i några av de mindre länen till närmare eller över 300 dagar i de största. Med anledning härav skulle kunna ifrågasättas, att en juristtjänst skulle kunna indragas i något eller några län. Antalet juristtjänster vid landskontoren är emellertid knappt och befattningshavarnas arbetstid utnyttjas till bristningsgränsen. På grund härav synes i första hand böra undersökas, om och på vad sätt den frigjorda arbetstiden bör tagas i anspråk för andra göromål. Det bör då till en början erinras därom, att — som tidigare nämnts — föredragningen av vissa ärenden rörande uppbördsväsendet vid många länsstyrelser sannolikt måste handläggas av annan befattningshavare än den nye länsassessorn. Den nuvarande länsassessorn torde då främst komma ifråga. Å dennes föredragning ankomma enligt de för länsstyrelserna fastställda arbetsordningarna även åtskilliga andra arbetsuppgifter. Betydelsen av att länsassessorn i största utsträckning utnyttjas i taxeringsarbetet, måste också ånyo betonas. Denne befattningshavare bör, såsom ovan framhållits, jämte landskamreraren vara föredragande i prövningsnämnden och därjämte, om så medhinnes, tjänstgöra såsom sekreterare i samma nämnd. I många län har länsassessorn med hänsyn till övriga arbetsuppgifter icke kunnat deltaga i prövningsnämndsarbetet i önskvärd omfattning; genomföres beredningens organisationsförslag skulle denna olägenhet i viss mån kunna elimineras. Beredningen har föreslagit, att talan emot länsstyrelses beslut i jämkningsärenden icke skall få föras. Dessa viktiga ärenden böra enligt beredningens mening icke handläggas som s. k. enmansärenden. Föredragning skall alltså äga rum för landshövdingen eller landskamreraren. I likhet med vad som skett i fråga om ärenden rörande omsättningsskatt, bör i landshövdinginstruktionen stadgas, att ärenden, som angå jämkning av preliminär skatt, skola föredragas inför landskamreraren och avgöras av honom, där icke landshövdingen påkallar föredragning. Då landskamrerarens arbete härigenom kan förväntas öka ganska mycket, torde det bliva nödvändigt, att han tidvis delegerar handläggningen av en del andra ärenden till länsassessorn eller annan föredragande. Den nuvarande föredraganden i uppbördsärenden och mantalsskrivningsmål skulle således befrias från mantals- och uppbördsärendena eller åtminstone huvudparten av dessa men i stället tagas i anspråk för taxeringsarbetet i ökad omfattning och under vissa tider av året tilldelas även andra ärenden. Vid sådant förhållande torde med säkerhet kunna antagas, att hans arbetstid blir fullt utnyttjad. Samtidigt vinnes en önskvärd utjämning av de övriga föredragandenas arbetsbörda. Beredningen anser sig således icke kunna ifrågasätta, att någon av de nuvarande juristtjänsterna å landskontoren skulle indragas.
455 Övriga spörsmål.
För uppbördsavdelningarna torde viss utökning av länsstyrelsernas uppsättning av skriv- och räknemaskiner bliva erforderlig. Bland annat besvären över de lokala skattemyndigheternas beslut om jämkning m. m. torde medföra ökat skrivarbete och således föranleda behov av flera skrivmaskiner. För fördelningen av kommunvis influtna skattebelopp å olika skattetitlar kräves tillgång till multiplikationsmaskiner. För summeringsarbeten erfordras utökat antal additionsmaskiner. Visserligen bortfaller allt det summeringsarbete, som nu förekommer vid uppbörden av kronoutskylder. För detta arbete utnyttjas dock allmänt för tillfället förhyrda maskiner. Några länsstyrelsen tillhöriga maskiner bliva därför icke disponibla för de nya arbetsuppgifterna. Beredningen har icke kunnat verkställa någon närmare udersökning av maskinbehovet. Sannolikt torde dock för var och en av de medelstora och större länsstyrelserna kunna beräknas nyanskaffning av i medeltal två skrivmaskiner samt lika många additions- och multiplikationsmaskiner. För övriga länsstyrelser torde det måhända vara tillräckligt med en maskin av vartdera slaget. Vidare tarvas nyanskaffning av skåp eller andra anordningar för förvaring av uppbördskorten. Dessa måste, såsom förut omnämnts, under större delen av året finnas tillgängliga å postkontoren i residensstäderna. Emellertid måste även länsstyrelsernas uppbördsavdelningar äga tillgång till korten. Häradsskrivarnas jämkningsbeslut medföra nämligen, att för uppbördsåret upprättade uppbördskort i viss utsträckning måste utbytas mot nya eller förses med anteckning t. ex. därom, att annan kolumn i vederbörlig skattetabell skall användas än tidigare angivits. Vidare böra uppbördsavdelningarna tid efter annan granska uppbördskorten för att utöva tillsyn över att arbetsgivarna i behörig ordning verkställa löneavdrag. Det synes föga rationellt att för dessa ändamål exempelvis en gång i månaden transportera uppbördskorten från postkontoret till länsstyrelsen för att efter några dagar återföra dem till postkontoret. Mera praktiskt synes vara, att det arbete, som av personalen å uppbördsavdelningarna skall utföras med anlitande av uppbördskorten, utföres å postkontoren, där i så fall visst lokalutrymme måste ställas till länsstyrelsernas förfogande. Ordnas arbetet på detta sätt, vilket beredningen för sin del vill förorda, bliva icke några särskilda förvaringsanordningar erforderliga å länsstyrelserna för löpande uppbördsårets uppbördskort utan endast för uppbördskorten för föregående uppbördsår, vilka kort äro behövliga för visst arbete å länsstyrelsen även under påföljande år, samt för arkivering av uppbördskorten för tidigare år. Olika förvaringsanordningar äro tänkbara t. ex. vertikalskåp, s. k. kortkrubbor eller pärmar. Komma kortkrubbor eller pärmar till användning, måste man ur säkerhetssynpunkt räkna med behov av skåp för dessa. Måhända kan det synas onödigt med särskilda förvaringsanordningar för de uppbördskort, som skola arkiveras. Ur kontorsteknisk synpunkt torde det emellertid vara ändamålsenligt med arkiveringsskåp av enkel beskaffenhet för dessa kort.
456 Beredningen har icke närmare undersökt de olika förvaringsanordningarnas inbördes företräden. Frågan torde närmare böra övervägas, varefter central upphandling bör komma till stånd. Det synes sannolikt, att en anordning med vertikalskåp kommer att visa sig vara mest praktisk. Viss nyanskaffning av möbler torde jämväl bliva oundviklig. Vid genomförande av det nya uppbördsförfarandet måste behov av utökade lokaler för uppbördsavdelningarna vid länsstyrelserna uppkomma. Uppbörds- och folkbokföringsavdelningarna måste på grund av deras nära sammanhängande arbetsuppgifter vara förlagda i anslutning till varandra. Redan n u föreligga emellertid vid de flesta länsstyrelserna lokalbekymmer. På grund härav måste konstateras, att lokalfrågan för de nya uppbördsavdelningarna blir mycket svår att lösa. Sannolikt måste i de flesta län behovet tillgodoses genom nybyggnad. Innan några nybyggnader kommit till stånd, torde man nödgas söka lösa frågan provisoriskt genom förhyrda lokaler, men även denna utväg kommer sannolikt att erbjuda svårigheter på grund av rådande läge å hyresmarknaden. Att för ändamålet uppföra kontorsbaracker kan knappast rekommenderas med hänsyn till eldfaran. Särskilt plåtregistren och övriga register å folkbokföringsavdelningarna måste förvaras i mot brandfara väl skyddade lokaler. Närmare riktlinjer för frågans lösande saknar beredningen möjlighet att framlägga. Såsom av nästföljande kapitel framgår, har beredningen därför icke heller kunnat bland engångskostnaderna upptaga några utgifter för nybyggnader. I stället hava bland de årliga utgifterna upptagits lokalhyror för uppbördsavdelningarna. 6. Postverket. I det nya uppbördsförfarandet avses postverket skola tagas i anspråk i större omfattning än för närvarande. Närmare redogörelse härför återfinnes under 8 kapitlet. Det torde icke ankomma på uppbördsberedningen att angiva några riktlinjer för huru postverkets arbete i fråga om uppbörden organisatoriskt skall ordnas; detta får anses vara en inre postal angelägenhet. Beredningen har därför begränsat sig till att i samråd med generalpoststyrelsen beräkna kostnaderna för postverkets medverkan i uppbördsarbetet. Kostnaderna för tryckning av en upplaga om 7 miljoner blanketter till uppbördskort jämte debetsedlar och kopior böra beräknas till omkring 350 000 kronor, papperskostnaderna däri inräknade. Upplagans storlek är beräknad jämväl med hänsyn till förekommande jämkningsfall. För postbefordran av de färdigställda debetsedlarna till de skattskyldiga synes samma ersättning till postverket böra beräknas som för närvarande eller 4 öre för debetsedel. Kostnaderna för det arbete, som är förenat med mottagande av skatteanvisningarna vid postanstalterna, och övrigt på postverket därutöver ankommande arbete, dock ej utskrift av restlängder, hava av postverket uppskattats till
457 för vid postanstalterna direkt mottagna skatteanvisningar 24,5 öre för anvisning för skatteanvisningar, inlämnade genom större arbetsgivare 7 » » » Nämnda kostnadsberäkningar förutsätta, att bokföringsarbetet sker maskinellt. Vid manuell bokföring torde kostnaderna för anvisning böra höjas med ett öre. För utskrift av restlängd torde kostnaderna kunna beräknas till 5 öre för varje i restlängden upptagen person. Kostnaden för utbetalning av medel på grund av skatterestitution böra beräknas enligt gällande förordning angående postgirorörelsen till 15 öre för varje utbetald post. Liksom vid länsstyrelserna torde nyanskaffning av förvaringsskåp för uppbördskorten bliva erforderlig. Vad i detta avseende anförts för länsstyrelsernas del äger även här tillämpning. Vidare torde utökning och förbättring av postkontorens i residensstäderna maskinella utrustning ävensom ökade lokalutrymmen bliva ofrånkomliga.
11 KAP.
Kostnadsberäkningar. Vid härefter följande kostnadsberäkningar har uppbördsberedningen uteslutande tagit hänsyn till det av beredningens majoritet förordade alternativ II. Hur kostnaderna komma att ställa sig vid ett genomförande av ett uppbördssystem enligt alternativ I eller alternativ III kan icke angivas. Uppenbart är dock, att i allt fall organisationskostnaderna enligt alternativ I och även enligt alternativ III i icke ringa grad skulle komma att överstiga, vad här nedan angivits. A.
Statsverket.
Det av uppbördsberedningen föreslagna uppbördsförfarandet kommer att i olika avseenden medföra ökade utgifter för statsverket. Samtidigt komma vissa av statsverket hittills uppburna uppbördsprovisioner att försvinna. Detsamma gäller vissa ersättningar, som häradsskrivarna för närvarande uppbära och vilka eljest vid en lönereglering för dessa skulle hava indragits till statsverket. Å andra sidan synas avsevärt ökade inkomster vara att vänta genom det förbättrade uppbördsresultat, som reformen bör föra med sig. 1. Häradsskrivare. Kostnaderna för häradsskrivarorganisationen kunna beräknas till följande belopp: Engångskostnader. Övergångslön kronor Inlösen av skriv- och räknemaskiner jämte ombyggnad av vissa räknemaskiner » Nyanskaffning av skriv- och räknemaskiner » Inlösen av kontorsutensilier » Nyanskaffning av kontorsutensilier » Nyanskaffning av förvaringsskåp för uppbördskort . . . . »
24 000 325 000 740 000 12 000 24 000 140 000
Summa kronor 1 265 000.
459 Årliga
kostnader.
Avlöningar: Ordinarie personal Fast anställd icke-ordinarie personal Tillfällig personal Sjukvård m. m Reseersättningar: Tjänstgöringstraktamenten Reseersättningar i övrigt Expenser Lokalbidrag Avskrivning å kontorsmaskiner (7 °/o) förvaringsskåp (5 %>) Lön för häradsskrivare å övergångsstat Lön för häradsskrivare å indragningsstat Övergångsersättningar för mistade sportler
kronor 2 084 000 » 2 643 000 » 232 000 » 12 000 » » » »
110 000 155 000 310 000 255 000
» » » » »
75 000 7 000 98 000 69 000 270 000
Summa kronor 6 320 000. Övergångslönen (se sid. 376) är till sin storlek beroende av det antal ålderstillägg, som vederbörande häradsskrivare äger uppbära. Vid de här verkställda kostnadsberäkningarna har beredningen för varje häradsskrivare utgått ifrån i medeltal ett ålderstillägg, motsvarande en övergångslön av ca 300 kronor. Uppskattningsvis kunna ett 80-tal häradsskrivare antagas få sådan övergångslön. Nämnda antal häradsskrivare har angivits efter ett uteslutande schematiskt hänsynstagande till de nuvarande ordinarie häradsskrivarnas ålder och under antagande att ett tiotal av de äldre häradsskrivarna skola överföras på indragningsstat. Den angivna kostnaden för inlösen av skriv- och räknemaskiner samt för ombyggnad av vissa räknemaskiner (additionsmaskiner med dubbla räkneverk) har framkommit dels efter en med anlitande av från häradsskrivarna införskaffade uppgifter verkställd ungefärlig uppskattning av inlösenkostnaden, dels ock efter en beräkning av ombyggnadskostnaden med ledning av lämnade preliminära prisuppgifter. Av vad tidigare (sid. 387) anförts framgår, att omkring 65 skrivmaskiner, 245 additionsmaskiner, därav 190 elektriska och försedda med dubbla räkneverk, samt 105 elektriska multiplikationsmaskiner torde behöva nyanskaffas. Kostnaderna hava beräknats med ledning av införskaffade preliminära prisuppgifter. Även kostnaderna för förvaringsskåp för uppbördskort hava beräknats, sedan preliminära prisuppgifter inhämtats. Kostnaderna för inlösen och nyanskaffning av kontorsutensilier äro däremot approximativt uppskattade. Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för häradsskrivarna har beredningen utgått från att flertalet häradsskrivartjänster komma att besättas
460 med nuvarande ordinarie och tillförordnade häradsskrivare. Då dessa föreslagits skola för uppflyttning i löneklass få tillgodoräkna den tid, varunder häradsskrivartjänst uppehållits före den nya organisationens ikraftträdande, synas skäl föreligga att beräkna lönekostnaden efter näst högsta löneklassen i lönegrad A 24. För kanslibiträdena har lönen beräknats efter lägsta löneklassen i lönegrad Eo 7 med angivande inom parentes av lönen i näst högsta löneklassen i samma lönegrad. För övrig biträdespersonal har beredningen utgått från lönen i lägsta löneklassen i begynnelselönegraden Ex 2 med angivande inom parentes av lönen i näst högsta löneklassen i lönegrad Eo 4, dock att ett biträde i varje fögderi beräknats åtnjuta allenast arvode motsvarande lönen i lägsta löneklassen i lönegrad Ex 2. Kostnadsberäkningarna hava verkställts med utgångspunkt från lönen å D-ort. Av de föreslagna stationeringsorterna för häradsskrivarna äro 28 belägna å denna dyrort samt 58 å lägre och 69 i högre dyrort. I kostnaderna hava också inräknats utgifter för löner och vikariatsersättningar till befattningshavare i lägre lönegrad vid förordnanden å häradsskrivartjänst under semester och annan ledighet för härads skrivarna samt under tider, då häradsskrivarna på grund av arbetsanhopning måste beredas lättnad i arbetet. Kostnadsberäkningarna hava verkställts under antagande, att ordinarie landskontorister komma att förordnas som vikarier. Lönen har för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning, att vederbörliga pensionsavdrag verkställts. För den lönegradsplacerade personalen har rörligt tillägg beräknats efter 15 procent och kristillägg efter 16 procent. Provisoriskt lönetillägg har beräknats i överensstämmelse med i propositionen 1945:286 angivna riktlinjer. I de fall, då kallortstillägg skola utgå, hava dessa inräknats i kostnaderna. Enligt nu nämnda beräkningsgrunder skulle de årliga lönekostnaderna för den fast anställda personalen uppgå till: Ordinarie
Icke-ordinarie
befattningshavare Lön jämte kallortstillägg minskad med Rörligt tillägg Summa
Totalsumma
1565 730 250 722 1816452
1851096 (2 277 966) 208 413 (282 069) 2059509 (2 560035)
267 429
222 456 (300 948) 213 900 (158 100) 2 495865 (3019083)
2083881 I lönekostnaderna för den ordinarie personalen ingå följande poster, avseende ersättning åt vikarier å häradsskrivartjänst, nämligen: lön jämte vikariatsersättningar rörligt tillägg kristillägg
kronor 276 615 » 43 983 » 46 926 Summa kronor 367 524.
461 Frånsett vikariatsersättningarna skulle sistnämnda lönekostnader hava uppgått till omkring 306 000 kronor. Denna utgiftspost motsvaras av en kostnadsbesparing å samma belopp å länsstyrelsernas avlöningsanslag. För den fast anställda biträdespersonalen tillkomma därjämte ersättningar för övertidsarbete. Därest uppskattningsvis varje biträde beräknas uppbära övertidsersättning för 100 timmar för år efter en krona 90 öre i timmen eller samma timersättning som utgår till befattningshavare i 4 lönegraden, uppgå de årliga kostnaderna härför till 147 250 kronor. Vid beräkningarna av kostnaderna för tillfällig personal har beredningen utgått ifrån, att i varje fögderi sådan personal blir erforderlig i en omfattning motsvarande ett biträde under sammanlagt ca sex månader för år. Månadslönen har i medeltal uppskattats till 250 kronor. För sjukvård m. m., reseersättningar, frånsett tjänstgörings traktamenten, och expenser hava endast synnerligen approximativa kostnadsbelopp kunnat angivas. Kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten för vikarier å häradsskrivartjänst hava beräknats med hänsynstagande till att av häradsskrivarnas stationeringsorter 109 äro belägna å annan ort än i residensstad och att — som ovan nämnts — till vikarie i allmänhet ordinarie landskontorist kommer att förordnas. Lokalbidragen hava, såvitt gäller möbelersättning, beräknats enligt för landsfiskalerna gällande föreskrifter (se sid. 386); hyresersättningen har uppskattats till i medeltal 1 500 kronor för år för varje häradsskrivarkontor. Med hänsyn till det antal år, under vilka skriv- och räknemaskinerna böra kunna utnyttjas, har den årliga avskrivningen på anskaffningskostnaderna för desamma beräknats till 7 procent. Å anskaffningskostnaderna för förvaringsskåpen torde årligen böra avskrivas 5 procent. Lönekostnaderna för å övergångsstat eller indragningsstat överförda häradsskrivare hava beräknats under antagande, att ett tiotal häradsskrivare skola överföras å övergångsstat och ungefär lika många å indragningsstat. Dessa antaganden bygga emellertid icke på någon som helst prövning av de nuvarande häradsskrivarnas lämplighet. Vid beräkningen av övergångsersättningarna för mistade sportler har beredningen utgått ifrån, att ett 90-tal häradsskrivare skola under första övergångsåret uppbära sådan ersättning med, för var och en, i medeltal 3 000 kronor. Kostnaderna för den nuvarande häradsskrivarorganisationen kunna anses motsvara häradsskrivarnas bruttoinkomster i tjänsten. Dessa uppgingo under år 1943 till ca 3 221 000 kronor och hava för år 1944 uppskattats till ca 3 525 000 kronor. Då det härefter gäller att jämföra de nuvarande med de blivande kostnaderna, måste man emellertid först minska de nuvarande kostnaderna med de besparingar, som kunna beräknas uppkomma genom det av folkbokföringskommittén föreslagna folkbokföringssystemet och vilka besparingar räknats detta system tillgodo. Nämnda besparingar hava av folkbokföringskommittén uppskattats till 400 000 kronor. I anledning härav torde de återstående kostnaderna böra beräknas till ca 3 125 000 kronor.
462 De årliga kostnaderna för den av beredningen föreslagna organisationen hava ovan beräknats till 6 320 000 kronor. Utgifterna för löner till häradsskrivare å övergångs- eller indragningsstat, vilka utgifter skola utgå under allenast ett begränsat antal år, samt sportelersättningarna till ordinarie häradsskrivare, vilka ersättningar helt skola försvinna efter tio år, böra emellertid icke belasta den av beredningen föreslagna organisationen, då dessa ersättningar närmast äro en kostnad för avveckling av det nuvarande avlöningssystemet för häradsskrivarna. De årliga kostnaderna för organisationen kunna därför angivas till, i avrundat tal, 5 880 000 kronor. Den föreslagna häradsskrivarorganisationen skulle enligt dessa beräkningar draga omkring 2 755 000 kronor högre kostnader än den nuvarande. Ett flertal olika förhållanden medverka till denna kostnadsökning. Utökningen av antalet fögderier från 119 till 155 vållar betydande utgifter. Beredningens förslag innebär även en lönereglering för de nuvarande häradsskrivarbiträdena. De fast anställda biträdenas avlöningar höjas enligt förslaget från i medeltal 2 100 till 3 300 kronor för år. Antalet biträden ökas avsevärt. I motsatt riktning verkar däremot löneregleringen för häradsskrivarna, vilkas medelinkomst för år, frånsett sportelersättningen, nedsättes från omkring 16 800 till omkring 11000 kronor. Till kostnadsökningen bidrager även överförandet av en del magistratsstäder till fögderierna. Även beträffande finansieringen av utgifterna för häradsskrivarorganisationen innebär beredningens förslag en genomgripande förändring. Häradsskrivarnas bruttoinkomster, enligt ovan beräknade till 3 525 000 kronor, motsvaras av utgifter (i avrundade tal) för staten i form av löner kronor 1 150 000 » » » ersättning för debitering av värnskatt » 50 000 för upprättande av arbetsgivarförteckningar » 75 000 för upprättande av pensionsavgiftsförteckningar » 110000 för upprättande av röstlängder » 80 000 för upprättande av stommar till taxeringslängder och för komplettering av desamma » 505 000 sammanlagt kronor 1 970 000 för landsting och tingshusbyggnadsskyldige för debitering av landstingsmedel och tingshusmedel . . kronor 360 000 för kommuner för upprättande av röstlängder » 200 000 för riddarhusdirektionen, hushållningssällskap och vissa försäkringsanstalter för debitering av diverse medel » HO 000 för enskilda 630 00 i form av debetsedelslösen » ° » » » expeditionslösen m. m » 255 000 eller tillhopa kronor 3 525 000.
463 Statsverkets nuvarande kostnader för häradsskrivarorganisationen kunna enligt det ovan sagda uppskattas till ca 1 970 000 kronor. Då de blivande kostnaderna skulle uppgå till 5 880 000 kronor, uppkommer härigenom en merkostnad av 3 910 000 kronor. De inkomster häradsskrivarna uppburit från menigheter och enskilda, komma icke samtliga att överföras till statsverket. Debetsedelslösen skall icke vidare förekomma; icke heller ersättning för debitering av landstingsmedel och tingshusmedel. Ävenledes bortfalla provisionerna för debitering av riddarhusmedel, hushållningssällskapsavgifter och vissa försäkringsavgifter, då dessa icke längre skola uppbäras genom det allmännas försorg. Bland häradsskrivarnas bruttoinkomster ingå vidare ersättning av kommuner för upprättande av röstlängder. I den mån ersättning härför även i fortsättningen skall utgå, bör inkomsten härav räknas häradsskrivarorganisationen tillgodo. Visserligen kommer en del av arbetet med upprättandet av dessa längder att utföras å länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar. Kostnaderna härför hava dock täckts genom att folkbokföringen tillgodoräknats den besparing, som uppkommer genom minskningen i arbetsbördan på häradsskrivarkontoren. De inkomster statsverket framdeles kan påräkna, bliva alltså allenast ersättning av kommuner för röstlängder, ca 200 000 kronor, och ersättning av enskilda i form av expeditionslösen m. m., ca 250 000 kronor. Med beaktande av nämnda inkomster kunna statsverkets årliga merkostnader för häradsskrivarorganisationen angivas till 3 460 000 kronor. 2. Landsfiskaler. Som ovan (sid. 425) nämnts har beredningen försiktigtvis icke ansett sig böra för närvarande räkna med några kostnadsbesparingar inom landsfiskalsorganisationen och i anslutning härtill icke heller med någon nedgång i statsverkets andel av indrivnings- eller restavgifter. 3. Länsstyrelser. De kostnadsökningar, som föranledas av den förstärkta organisationen för uppbördsarbetet inom länsstyrelserna i enlighet med vad tidigare angivits, kunna beräknas uppgå till följande belopp: Engångskostnader. Möbler Förvaringsskåp för uppbördskort Skriv- och räknemaskiner
kronor 50 000 » 385 000 » 70 000 Summa
kronor 505 000.
464 Årliga kostnader. Avlöningar Sjukvård m. m Reseersättningar Expenser Lokalhyror Avskrivning å möbler och förvaringsskåp (5 %) skriv- och räknemaskiner (7 %) Summa
kronor 415 000 » 4 000 » 4 000 » T50 000 » 120 000 » »
22 000 5 000
kronor 720 000.
Vid beräkning av möbelkostnaderna har beredningen utgått ifrån, att nyanskaffning av möbler endast skall behöva ifrågakomma för tillgodoseende av den nyanställda personalens behov. Möblerna avses skola vara av sådana standardtyper, som ingå i »Statens kontorsmöbelserie». De här ovan angivna kostnaderna kunna måhända nedbringas genom överförande av möbler till länsstyrelserna från sådana delar av krisförvaltningen, vilka Inom en nära framtid kunna antagas komma att avvecklas. Kostnaderna för förvaringsskåp för uppbördskort hava beräknats under förutsättning, att uppbördskorten för löpande uppbördsår skola förvaras å postkontoren i residensstäderna, varför för dessa kort några förvaringsskåp icke äro erforderliga å länsstyrelserna, men att däremot sådana skåp krävas för uppbördskorten för senast förflutna uppbördsår, vilka kort skola finnas tillgängliga å länsstyrelserna, ävensom för arkivering av äldre uppbördskort under fem år. För sistnämnda ändamål kunna förvaringsskåp av enklare beskaffenhet anskaffas. Vid beräkning av de årliga lönekostnaderna för den av beredningen föreslagna personalutökningen vid länsstyrelserna har beredningen i fråga om länsassessorerna utgått från dels lägsta och dels näst högsta löneklassen inom lönegrad A 27. För icke-ordinarie landskontorist och icke-ordinarie kontorseller skrivbiträde har lönekostnaden beräknats med avseende å dels lägsta löneklassen inom lönegrad Ex 4, respektive lönegrad Ex 2, dels ock näst högsta löneklassen inom lönegrad Eo 15, respektive Eo 4. Beredningen har härvid, såvitt angår biträdespersonalen, utgått ifrån, att denna skall jämställas med sådan biträdespersonal, som anställes för annat arbete än med omsättningsskatt eller taxering. Kostnadsberäkningarna hava verkställts med utgångspunkt från lönen å F-ort. Nio av länsstyrelserna äro belägna å denna dyrort samt fem å högre och tio å lägre dyrort. Lön har för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän uträknats under förutsättning, att vederbörliga pensionsavdrag verkställts. Rörligt tillägg och kristillägg samt provisoriskt lönetillägg har beräknats på samma sätt som för befattningshavare å häradsskrivarkontoren. För tjänstemännen i Västerbottens och Norrbottens län har dem tillkommande kallortstillägg inräknats i kostnaderna. Enligt dessa beräkningsgrunder skulle de årliga avlöningskostnaderna för den fast anställda personalen uppgå till:
465 Icke-ordinarie
Ordinarie
befattningshavare Lön jämte kallortstillägg minskad med
Summa
218 556 (242 316) 35 424 (38 880) 253980 (281196)
Totalsumma
37 785 (41472) (-) 291765 (322668)
342 300 (618 252) 51112 (97 383) 393412 (715635) ,
54528 (103 857) 59 1€0 (23 400) 507100 (842 892)
De först angivna beloppen beteckna lön enligt lägsta löneklassen och de inom parentes upptagna beloppen lön enligt näst högsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad. Kostnaderna för avlöning av tillfällig personal kunna uppskattningsvis angivas till i medeltal 2 000 kronor för län eller för samtliga län till 48 000 kronor. Sammanlagda lönekostnaderna för år skulle enligt angivna beräkningsgrunder uppgå till, i avrundat tal, 846 000 kronor. Nämnda kostnader skola emellertid minskas med dels 306 000 kronor, avseende löner åt landskontorister vid förordnanden å häradsskrivartjänst (se sid. 461), dels ock 125 000 kronor, motsvarande nuvarande kostnader för avlöning av tillfällig personal å länsstyrelserna vid uppbördsarbetet m. m. (se sid. 349). De av beredningens förslag föranledda lönekostnaderna kunna därför beräknas till 415 000 kronor. Kostnaderna för sjukvård m. m., för reseersättningar och för expenser kunna endast angivas approximativt. I kostnaderna för expenser hava bland annat inräknats kostnader för karbonpapper att användas vid utskrift av uppbördskort och debetsedlar. Debiteringsarbetet skall visserligen utföras av häradsskrivarna men karbonpapperen komma först till användning på länsstyrelserna vid tryckning på uppbördskorten och debetsedlarna av de skattskyldigas namn m. m. Då karbonpapperen böra kunna användas under flera år, har som årskostnad upptagits allenast viss del av de beräknade inköpskostnaderna. I expenskostnaderna hava också inräknats de merkostnader, som uppstå dels i följd därav, att antalet kuvert för avsändande av debetsedlar till de skattskyldiga i vanlig ordning före uppbördsåret måste beräknas bliva större än vad som för närvarande är fallet ävensom att nämnda antal ytterligare ökas på grund av jämkningsförfarandet, dels ock att kuverten sannolikt måste erhålla större format ä n för närvarande. Nämnda kostnader hava medtagits i detta sammanhang, enär desamma för närvarande bestridas från länsstyrelsernas expensanslag. Lokalkostnaderna hava uppskattats med utgångspunkt från ett uppskattat lokalutrymme om ca 4 000 kvadratmeter och efter ett beräknat hyrespris för kvadratmeter om 30 kronor. Avskrivningarna å möbler och förvaringsskåp samt å skriv- och räkne30—457050.
466 maskiner hava verkställts enligt samma principer som tillämpats vid kostnadsberäkningarna för häradsskrivarorganisationen. För närvarande uppbär statsverket genom länsstyrelserna vissa inkomster i form av indragna provisionsandelar, såvitt gäller landstingsmedeJ, tingshusmedel, riddarhusmedel, avgifter till hushållningssällskap och vissa försäkringsavgifter. Inkomsterna härav hava för år 1943 uppskattats till omkring 750 000 kronor, därav för landstings- och tingshusmedel ca 620 000 kronor. Av vad tidigare anförts framgår, att dessa inkomster komma att upphöra efter det nya uppbördssystemets genomförande. De av uppbördsreformen föranledda merkostnaderna för statsverket, såvitt gäller länsstyrelserna, kunna sålunda angivas till 1 470 000 kronor. 4. Postverket. För underlättande av beräkningarna kunna utgifterna till banker för deras medverkan vid uppbörden antagas bliva ersatta genom postverket samt beräknas uppgå till samma belopp som postverkets kostnader för motsvarande arbete. Under denna förutsättning kunna kostnaderna för postverkets och bankernas medverkan i uppbördsarbetet uppskattas sålunda: tryckning av 7 000 000 blanketter till uppbördskort och debetsedlar kronor 350 000 postbefordran av 6 000 000 debetsedlar till de skattskyldiga å 4 öre » 240 000 redovisning av vid postanstalterna eller i banker direkt mottagna skatteanvisningar, 32 000 000 å 24,5 öre . . . . » 7 840 000 redovisning av genom större arbetsgivare inlämnade skatteanvisningar, 13 000 000 å 7 öre » 910 000 upprättande av restlängd, 5 000 000 poster a 5 öre . . . . » 250 000 utbetalning av medel på grund av skatterestitution, 500 000 postgiroutbetalningskort å 15 öre » 75 000 Summa kronor 9 665 000. Härav belöpa å magistratstäder uppskattningsvis följande belopp: tryckning av 2 500 000 blanketter till uppbördskort . . . . kronor 125 000 postbefordran av 2 000 000 debetsedlar » 80 000 redovisning av vid postanstalter eller i banker direkt mottagna skatteanvisningar, 8 000 000 å 24,5 öre » 1 960 000 redovisning av genom större arbetsgivare inlämnade skatteanvisningar, 7 000 000 a 7 öre » 490 000 upprättande av restlängd, 2 000 000 poster å 5 öre . . . . » 100 000 utbetalning av medel på grund av skatterestitution 1 . . . . » 10 000 Summa kronor 2 765 000. 1
Avser Stockholm. I övriga magistratsstäder ombesörjas utbetalningarna genom länsstyrelsen.
467 Av kostnaderna för magistratsstäderna torde ca 600 000 kronor böra beräknas för Stockholms del. Ovan angivet antal blanketter till uppbördskort och debetsedlar ävensom antalet postbefordrade debetsedlar är beräknat jämväl med hänsyn till förekommande jämkningsfall. Postverkets nuvarande kostnader kunna såsom framgår av sid. 350 jämfört med bilaga L beräknas till ca 1 900 000 kronor. De för statsverket uppkommande merkostnaderna böra därför beräknas till 5 000 000 kronor. 5. Utgifter i övrigt. Tryckning av erforderligt antal skattetabeller torde draga en årlig kostnad av uppskattningsvis 100 000 kronor. Uppbördsberedningen vill föreslå, att denna kostnad stannar å statsverket. För de tabeller, som erfordras i magistratsstäder med egen uppbördsförvaltning och i Stockholm, skola således dessa städer icke utgiva någon ersättning. Upprättandet av skattetabellerna kommer också att medföra vissa kostnader. Dessa äro dock närmast av engångsnatur. Nya tabeller behöva nämligen i regel utarbetas allenast då en statlig skatteprocent bestämmes, som tidigare icke tillämpats. Beredningen har härvidlag icke kunnat angiva något kostnadsbelopp. Enligt uppbördsberedningens förslag skola de kommunala samfälligheterna äga av statsverket uppbära till utdebitering beslutade medel utan hänsyn till vad som kan från de skattskyldiga inflyta av vad sålunda utdebiterats. Den förlust, som måste uppstå genom att debiterad skatt till en del kommer att avskrivas på grund av bland annat bristande tillgångar hos vissa skattskyldiga eller bristande kännedom om skattskyldigs vistelseort, överflyttas härigenom från de kommunala samfälligheterna till statsverket. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter avkortades — frånsett avkortning på grund av bidrag av skatteutjämningsmedel — eller avskrevos av restförd allmän kommunalskatt: år 1938 kronor 16 469 633 1939 » 13 315 763 1940 » 16 197 259 1941 » 23 090 102. Motsvarande siffror beträffande landstingsskatt voro för år 1938 kronor 1 976 315 » 1939 » 2 469 650 » 1940 » 2 936 816 » 1941 » 3 072 796. I fråga om municipalskatt avkortades eller avskrevos: år 1938 kronor 112 661 » 1939 » 101 100 » 1940 » 98 497 » 1941 » 146 649.
468 Motsvarande uppgifter rörande tingshusmedel finnas icke att tillgå. Ovan angivna belopp torde även omfatta avkortningar och avskrivningar av andra anledningar än på grund av bristande tillgångar eller okänd vistelseort, t. ex. avkortning på grund av nedsatta taxeringar. Till allmän kommunalskatt och landstingsskatt utdebiterade belopp uppgingo till: Allmän kommunalskatt (även municipalskatt)
åren 1931—1935 (medeltal) » 1936—1940 » år 1941 » 1942 » 1943
kronor 365 890 126 » 476 087 323 > 664 043 774 » 700 987 166 » 770 216 951
... , . Landstingsskatt
T
kronor 64 413 338 » 98 789 013 » 131 972 727 * 149 631518 » 169 434151
1936 års uppbördskommitté har i sitt betänkande 1 lämnat en redogörelse för kommunaluppbörden i riket för åren 1930 och 1933, därvid kommittén angivit skatteförlusten på grund av avkortningar och avskrivningar till minst 5 procent beträffande 1930 års kommunalutskylder och likaledes till omkring 5 procent beträffande 1933 års utskylder. Även här ingå avkortningar på grund av, bland annat, nedsatta taxeringar. Någon motsvarande redogörelse för kommunaluppbörden för senare år är icke att tillgå men en jämförelse med kronouppbördsresultatet (se nedan) giver anledning till förmodan, att avkortnings- och avskrivningsprocenten nedgått något under senare år. Därest m a n antager, att avkortnings- och avskrivningsprocenten nedgått till 3,5 procent, och utgår från för förslagsvis år 1941 utdebiterat belopp, i avrundat tal 664 000 000 kronor, skulle man komma till en skatteförlust beträffande kommunalutskylder om, i avrundat tal, 23 000 000 kronor. För landstingsskatten gäller samma avkortnings- och avskrivningsprocent som i fråga om kronoutskylderna. Med utgångspunkt härvidlag från ett procenttal om 2,5 procent (se nedan) och det för år 1941 utdebiterade beloppet, ca 132 000 000 kronor, erhålles en skatteförlust om, i avrundat tal, 3 000 000 kronor. Angivna belopp överensstämma nära med skatteavkortningarna och skatteavskrivningarna år 1941 i kommunernas och landstingens räkenskaper. Några närmare slutsatser ur jämförelsesynpunkt kunna dock näppeligen dragas härav. De i räkenskaperna år 1941 verkställda avkortningarna och avskrivningarna hänföra sig till debiterade utskylder för tidigare, icke jämförbara år. Uppskattningsvis torde man emellertid med ledning av det ovan anförda kunna angiva den nuvarande skatteförlusten för år för de kommunala samfälligheterna till omkring 26 000 000 kronor. I enlighet härmed skulle sålunda i sin tur statsverkets kostnader i anledning av beredningens förslag rörande sättet för redovisning av kommunalutskylder uppgå till samma belopp. Emellertid bör skatteförlusten nedgå av1
SOU 1938: 46, sid. 128 o. f.
469 sevärt dels med hänsyn till det förbättrade uppbördsresultat, som det nya uppbördssystemet väntas medföra, och dels på grund därav, att kommunerna, då de ej längre behöva räkna med skatteförluster på grund av restantier, i allmänhet kunna sänka utdebiteringen med tidigare för täckande av dessa förluster beräknade belopp. Därest man därvidlag utgår från att den skatteförlust, som uppkommer genom avkortningar och avskrivningar, nedgår till hälften av den nuvarande förlusten, skulle kostnaderna synnerligen approximativt kunna angivas till 13 000 000 kronor. 6. Sammanfattning. Statsverkets sammanlagda merutgifter i anledning av uppbördsreformen kunna sammanfattas sålunda: för häradsskrivarorganisationen » landsfiskalsorganisationen » länsstyrelserna » postverket » skattetabeller eller sammanlagt
kronor 3 460 000 > — » 1 470 000 » 5 000 000 » 100 000 kronor 10 030 000.
Härtill komma, som ovan nämnts, utgifter, motsvarande skillnaden mellan vad statsverket skall utbetala till de kommunala samfälligheterna och vad som inflyter av de kommunala utskylderna. Å andra sidan synas avsevärt ökade inkomster vara att förvänta genom det förbättrade uppbördsresultat, som reformen bör föra med sig. Härvid må nämnas, att 1936 års uppbördskommitté 1 beräknade, att 3,7 procent av såväl 1930 års som 1933 års kronoutskylder gingo förlorade på grund av avkortning eller avskrivning. Av riksräkenskapsverket har beredningen inhämtat vissa uppgifter angående resultatet av uppbörden av 1941 års kronoutskylder till och med år 1943. Av för hela riket debiterat belopp, 715 845 987 kronor, inflöto vid ordinarie uppbördsterminer och uppbördsstämmor 645 722 007 kronor eller 90,21 procent av debiterat belopp samt restfördes 70 073 980 kronor eller 9,79 procent av debiterat belopp. Till och med år 1943 hade 96,9 procent av det debiterade beloppet erlagts och 1,4 procent avkortats eller avskrivits; 1,7 procent kvarstodo oredovisade. Det är uppenbarligen svårt att beräkna, hur stor del av det vid nämnda års utgång oredovisade beloppet, som kan antagas bliva avkortat eller avskrivet. Beredningen vill dock hålla för sannolikt, att mer än hälften därav måste avkortas eller avskrivas och att i följd härav sammanlagt omkring 2,5 procent av det debiterade beloppet icke kommer att inflyta. Detta innebär ett avsevärt förbättrat uppbördsresultat jämfört med 1930 och 1933 års kronoutskylder. Att därav utan vidare draga den slutsatsen, att uppbördssystemet under senare år blivit mera effektivt, torde dock vara för1
SOU 1938: 46, sid. 128 o. f.
470 hastat. Anledningen torde närmast vara att söka i de under senare år rådande goda konjunkturerna på arbetsmarknaden. Vid beräkningarna här ovan av statsverkets utgifter i anledning av det föreslagna sättet för redovisning av de kommunala utskylderna har beredningen utgått från 1941 års kommunaluppbörd. Därest man i fråga om utskylderna till staten (inklusive värnskatt) utgår från samma år debiterade belopp, omkring 1 003 000 000 kronor, och en avkortnings- och avskrivningsprocent av 2,5 procent, skulle man komma till en skatteförlust beträffande statsskatterna av omkring 25 000 000 kronor. Därest man även här räknar med samma förbättrade uppbördsresultat som i fråga om kommunalutskylderna, skulle detta medföra en ökad inkomst för statsverket av ca 12 500 000 kronor eller ungefär samma belopp, vartill kostnaderna för statsverket skulle uppgå i anledning av det föreslagna redovisningssättet till kommunerna. Ett ytterligare förbättrat uppbördsresultat skulle för statsverket medföra ökad inkomst av statsskatter och minskad utgift för kommunaluppbörden. Ett försämrat uppbördsresultat däremot kommer att för statsverket medföra minskade skatteintäkter och ökade utgifter till kommunerna. B.
Städer och a n d r a k o m m u n a l a samfälligheter.
Av vad i det föregående anförts framgår, att det av beredningen föreslagna systemet för redovisning till de kommunala samfälligheterna av kommunala utskylder kommer att för samfälligheterna medföra avsevärda ekonomiska fördelar. Därjämte kommer det nya uppbördsförfarandet att för de komumnala samfälligheterna medföra vissa ekonomiska förändringar i övrigt, vilka härefter i korthet beröras. 1. Magistratsstäder. a.
Större magistratsstäder utom Stockholm.
Beredningen har tidigare (sid. 437) uttalat, att efter genomförandet av det föreslagna iölkbokföringssystemet och det nya uppbördsförfarandet någon ökning av arbetet och några ökade personalkostnader icke skola uppkomma, såvitt gäller de större städernas uppbördsverk. Det bör dock framhållas, att därest icke stommar till mantalslängder samt andra längder och förteckningar ävensom till uppbördskort och debetsedlar skulle tillhandahållas genom länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar, ökade personalkostnader icke kunnat undvikas. Att nämnda kostnader sålunda icke beräknats skola öka, bör räknas omläggningen av folkbokföringen och icke uppbördsreformen till godo. Uppbördsreformen såsom sådan kommer sannolikt att förorsaka i viss mån ökade kostnader i fråga om personal vid de större städernas uppbördsverk. För restindrivningen böra personalkostnaderna nedgå, dock först så småningom, varför försiktigheten bjuder att icke nu räkna med några besparingar i detta hänseende. Kostnadsökningar uppstå, såvitt gäller tryckning av blanketter till uppbördskort och debetsedlar, debetsedlarnas utsändande till de skattskyldiga
471 och postverkets medverkan i övrigt vid uppbördsarbetet. Kostnaderna härför hava tidigare för de större magistratsstädernas del beräknats till 2 165 000 kronor. Härvid har bortsetts från att anteckning å uppbördskort av influtna skattebelopp samt upprättande av restlängd i sådana städer, vilka icke samtidigt äro residensstäder, avses skola, med vissa undantag, utföras genom städernas egen försorg. Utgifterna till postverket bliva i dessa städer något mindre, varemot i stället kostnaderna för uppbördsverkens organisation öka, en ökning som sannolikt blir större än minskningen i utgifterna till postverket. Nämnda utgifter till postverket äro dock icke att betrakta som rena merkostnader. Härifrån böra avdragas de nuvarande kostnaderna för tryckning av blanketter till kronodebetsedlar och kommunala debetsedlar, för blanketter till kommunal debiterings- och uppbördslängd samt för utsändandet till de skattskyldiga av kronodebetsedlarna och de kommunala debetsedlarna ävensom för postverkets medverkan i övrigt i uppbördsarbetet, där sådan medverkan förekommer. Härutöver uppkomma kostnader för tryckning vid länsstyrelserna av stommar till ovannämnda längder m. m. Då dessa kostnader emellertid icke böra belasta uppbördsreformen, torde man här kunna bortse från desamma. Med beaktande av det anförda torde måhända de i anledning av uppbördsreformen ökade utgiftenia för de större magistratsstäderna approximativt kunna uppskattas till omkring 2 000 000 kronor. Härtill komma antingen ökade utgifter i form av ersättning till kronokassörer, stadsfogdar och exekutionsbiträden för minskade sportelinkomster eller, där sportlerna äro indragna till stadens kassa, motsvarande inkomstminskning. Vad kronouppbördskontoren beträffar uppkommer minskningen i sportelinkomsterna huvudsakligen genom bortfallandet av debetsedelslösen och av provisioner för debitering och uppbörd av landstingsmedel, riddar husmedel, hushållningssällskapsavgifter och vissa försäkringsavgifter m. m. Dessa sportelinkomster kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor. För stadsfogdarnas och exekutionsbiträdenas del uppkommer inkomstminskning i indrivningsavgifterna. Hur stor denna minskning kan bliva, kan icke nu beräknas, men densamma synes böra följa nedgången i personalbehovet å stadsfogdekontoren. Då beredningen ovan icke beräknat några kostnadsbesparingar av denna anledning, synes här någon kostnadsökning till följd av minskade indrivningsavgifter icke böra beräknas. Under en övergångstid kunna slutligen uppkomma kostnader för städerna i form av ersättning till sådan tidigare anställd personal, som icke kan beredas sysselsättning i den nya organisationen. b.
Mindre magistratsstäder.
I de mindre magistratsstäderna måste kostnadsbesparingar uppstå, då kronouppbördskontorens arbete och arbetet med debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder omhändertages av statliga organ. De årliga bruttokostnaderna härför uppgå för närvarande till ca 500 000 kronor. För restindrivningen synas icke vare sig utgiftsökningar eller besparingar böra beräknas.
c.
Stockholm.
För Stockholms del gäller i huvudsak detsamma som ovan sagts beträffande de större magistratsstäderna. De uppkommande merkostnaderna kunna måhända approximativt uppskattas till omkring 600 00O kronor, vartill kommer minskad inkomst genom upphörande av debetsedelslösen, i avrundat tal 180 000 kronor. 2. Fögderistäder och landskommuner. För fögderistäderna och landskommunerna måste kostnadsbesparingar uppkomma, vilka kunna beräknas motsvara de nuvarande utgifterna för debitering och uppbörd av kommunalutskylder. Dessa hava tidigare (sid. 331) uppskattats till 1 500 000 kronor. 3. övriga kommunala samfälligheter. For landstingens del föranleder det nya uppbördsförfarandet allenast minskade utgifter, enär nu utgående provision för debitering och uppbörd av landstingsmedel, för närvarande uppgående till ca 1 200 000 kronor, föreslås skola bortfalla. Detsamma gäller för tingshusbyggnadsskyldiges del. Här uppkommande besparingar kunna angivas till ca 80 000 kronor.
C.
Allmänheten.
Kostnader, som för allmänheten kunna uppkomma i anledning av det nya uppbördsförfarandet, hänföra sig huvudsakligen till kostnader för arbetsgivare i samband med verkställande av löneavdrag för arbetstagare och inbetalande av arbetstagarnas skatt. För mindre arbetsgivare torde väl något ökat besvär härigenom uppkomma men mera sällan några egentliga kostnader. Sådana äro emellertid att befara för de större arbetsgivarna. Det torde vara ogörligt att i detta hänseende verkställa några kostnadsberäkningar. I samband härmed bör dock framhållas, att samtidigt sådana kostnader komma att upphöra, som för närvarande förorsakas genom införsel för gäldande av skatt, varom beslut nu meddelas i stor utsträckning. Sådana beslut förorsaka många större arbetsgivare åtskilligt arbete. Jämväl då arbetstagare anslutit sig till erkänd skatteförmedlingskassa, åsamkas arbetsgivaren ett icke ringa merarbete.
473 D.
K o s t n a d e r för det a l l m ä n n a .
Med ledning av de tidigare lämnade uppgifterna kunna kostnadsökningarna för det allmänna sammanfattas på följande sätt: för statsverket Kr. 10 030 000 avgår debetsedelslösen inom fögderierna Kr. 630 000 till statsverket indragna provisionsandelar å landstings- och tingshusmedel > 620 000 > 1 250 000 Kr. 8 780 000 » större magistratsstäder » 2 000 000 » Stockholm » 600 000 Kr. 11380 000 avgår besparingar i mindre magistratsstäder Kr. 500 000 landskommuner och fögderistäder » 1 500 000 » 2 000 000 eller sammanlagt Kr. 9 380 000. Kostnaderna för statsverket hava härvid minskats med, bland annat, sammanlagda beloppet av den debetsedelslösen, som häradsskrivarna för närvarande uppbära och som vid ett bibehållande av denna ersättning skulle hava indragits till statsverket. Det förhållandet, att debetsedelslösen icke vidare skall utgå, torde icke böra inverka på kostnaderna för det allmänna. Bortfallandel av denna ersättning är endast skenbar, då motsvarande belopp i stället kan uttagas i form av skatt. Av samma anledning hava icke heller kostnaderna för de större magistratsstäderna och för Stockholm höjts med värdet av den debetsedelslösen, som i dessa städer icke längre kommer att utgå. Hänsyn har icke tagits till bortfallandet av debiterings- och uppbördsprovisioner å landstings- och tingshusmedel, enär för statsverket och de större magistratsstäderna i detta hänseende uppkommande inkomstminskning uppväges av motsvarande inkomstökning för landsting och tingshusbyggnadsskyldige. Vid beräknandet av kostnaderna för de större magistratsstäderna har bortsetts från inträdande inkomstminskning genom upphörandet av den ersättning för debitering och uppbörd av riddarhusmedel, hushållningssällskapsavgifter och försäkringsavgifter m. fl. medel, som för närvarande inflyter till dessa städer. Sådan ersättning utgår med allenast obetydligt belopp. Icke heller hava medräknats de utgifter av övergångsnatur, som i magistratsstäderna kunna uppkomma i form av förtidspension till sådan i städernas tjänst anställd personal, som i anledning av det nya uppbördssystemet blir övertalig.
474 Kostnadsökningarna för det allmänna, vilka till icke ringa del äro förorsakade av det ökade antalet uppbördsterminer och därav föranledda stegrade utgifter till postverket, kunna sålunda angivas till i avrundat tal 9 400 000 kronor. Gentemot denna kostnadsökning böra sättas de ökade skatteintäkter, som det nya uppbördsförfarandet bör komma att medföra. Av vad tidigare nämnts torde framgå, att de nuvarande årliga skatteförlustema genom avkortning och avskrivning av restförda skatter för de kommunala samfälligheterna och för staten kunna beräknas uppgå till sammanlagt över 50 000 000 kronor. Uppbördsberedningen anser sig hava grundad anledning antaga, att denna skatteförlust bör kunna nedbringas med ett belopp, som avsevärt bör överstiga ovannämnda kostnadsökning lör det allmänna.
12 KAP.
Specialmotivering. Särskild specialmotivering till alternativ I och III har icke utarbetats. Den efterföljande motiveringen bör emellertid i tillämpliga delar gälla även förslagen till uppbördsförordning enhgt alternativ I och III. Vidare hänvisas till i särskilt yttrande av ledamoten Sivert intagen specialmotivering till de i alternativ III ingående författningsförslagen.
I.
F ö r s l a g e t till u p p b ö r d s f ö r o r d n i n g enligt alternativ II.
5 och 15 §§. Det bör icke åligga debiteringsförrättaren att verkställa någon mera ingående undersökning för att utröna, huruvida barn, som här avses, k a n antagas komma att under inkomståret uppbära minst 600 kronors inkomst. Framgår icke av senast upprättade taxeringslängder och ändringslängder, att barnet tidigare haft inkomst av nyssnämnda storlek, eller av befolkningsregistret, att barnet har yrke, som kan antagas giva inkomst av nämnda storlek, och finnes ej heller eljest anledning antaga, att inkomsten kommer att under inkomståret uppgå till 600 kronor, bör fadern medgivas familjeavdrag för barnet. 16 §. Kan skattskyldig med stöd av befolkningsregistret och andra tillgängliga uppgifter antagas bliva för inkomståret mantalsskriven inom annan lokal skattemyndighets tjänstgöringsområde än det, inom vilket han mantalsskrivits för nästföregående år, skall den senare myndigheten till den förra myndigheten översända de uppgifter, som erfordras för beräkning av den preliminära skatten för inkomståret (uppgift om taxerat belopp, taxerad inkomst och beskattningsbar förmögenhet, om avdrag för s. k. ömmande omständigheter m. m.) Mantalsskrives skattskyldig i annan kommun än den, där han enligt i första stycket omförmälda uppgifter antagits skola bliva mantalsskriven, skall den lokala skattemyndigheten i sistnämnda kommun skyndsamt verkställa den ändring i beräkningen av preliminär skatt, som härav må föranledas. Är den lokala skattemyndigheten i förstnämnda kommun annan än den i sistnämnda kommun, skall den senare myndigheten skyndsamt till den förra översända de uppgifter, vilka må erfordras för den ändrade beräkningen av den preliminära skatten.
476 28 §. Infaller den 12 i en månad å söndag eller annan allmän helgdag eller å påskafton, utgår icke uppbördsterminen, jämlikt 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid, förrän å nästa söckendag. De särskilda omständigheterna, som omförmälas i andra stycket andra punkten, avse exemplevis ett sådant fall, att under tiden den 5—den 12 i en månad infalla så många helgdagar eller därmed likställda dagar, att den tid, varunder uppbörd kommer att äga rum, blir för kort. Kungl. Maj:t bör då äga rätt att, efter generalpoststyrelsens hörande, föreskriva, att uppbördsterminen skall infalla under annan tid än den normala. 32 §. Till belysande av bestämmelserna i denna paragraf må följande exempel anföras. 1) Den preliminära skatten antages uppgå till 65 kronor. Skatten förfaller då till betalning under de 10 (65:6) första uppbördsterminerna under uppbördsåret, därvid under den första terminen förfalla 11 (6 + 5) kronor och under envar av de följande 9 terminerna 6 kronor. 2) Den preliminära skatten antages utgöra 142 kronor. Den förfaller då till betalning under uppbördsårets samtliga terminer; under den första terminen förfalla 21 142: 12 =
11 ~, 11 + 10 =
21) och under envar av de
övriga elva terminerna 11 kronor. 35 §. De under 32 § anförda exemplen kunna tjäna till belysning även av bestämmelserna i förevarande paragraf. 38 §. För skattskyldig upplägges ett särskilt uppbördskort för varje uppbördsår. Å ett uppbördskort, som avser t. ex. uppbördsåret 1950 (februari 1950—januari 1951), upptages slutlig och kvarstående skatt enligt 1949 års taxering (för inkomst, uppburen under år 1948 eller under det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars 1949) samt preliminär skatt för inkomst under år 1950. Har skattskyldig mantalsskrivits för år 1949 i kommunen A och för å r 1950 i kommunen B, kan emellertid slutlig och kvarstående skatt samt preliminär skatt icke upptagas å samma uppbördskort. I stället måste slutlig och kvarstående skatt på grund av taxering år 1949 upptagas å uppbördskort för kommunen A samt preliminär skatt för år 1950 upptagas å uppbördskort för kommunen B (jfr 41 §). Förslag till uppbördskort finnes i förminskad skala intaget som Bilaga H. Formatet avses i verkligheten skola vara liggande A 4 (210 X 297 mm). Å kortet finnas kolumner för ören. Anledningen till att örekolumner finnas med-
477 tagna, ehuru skatt icke skall påföras i öretal, är att additionsmaskiner äro avsedda att användas vid debiteringsarbetet. Eftersom dessa äro konstruerade för angivande av öretal och — med hänsyn till påföringen av de i den slutliga skatten ingående delposterna, vilka ofta innefatta ören — måste vara så konstruerade, följer därav att även annorstädes på uppbördskortet kolumnerna för skattebelopp äro försedda med plats för ören. Andra öretal än nollor skola emellertid ej angivas för andra poster än de i den slutliga skatten ingående delposterna. Skulle vid fall av jämkning, som icke innebär utfärdande av ny debetsedel, för erforderliga anteckningar reserverat utrymme icke vara tillräckligt, får uppbördskortets baksida tagas i anspråk. 39 §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak § 4 mom. 1 första stycket uppbördsreglementet den 14 december 1917. 40 §.
Vad i andra styclcet stadgas motsvarar i huvudsak § 4 mom. 1 andra stycket uppbördsreglementet. Utfärdas i sådant fall särskild debetsedel, skall även särskilt uppbördskort uppläggas för fastigheten. Förslag till debetsedel med därvid fogade skatteanvisningar finnes i förminskad skala intagen som Bilaga I. Formatet avses i verkligheten skola vara A 3 (297 X 420 mm.). Debetsedlarna torde i stor utsträckning komma att utskrivas med hjälp av additionsmaskiner. Som ovan nämnts, äro dessa maskiner konstruerade för angivande av öretal. Kolumner för ören skulle emellertid kunna verka förvillande för de skattskyldiga och för arbetsgivarna; särskilt skulle detta vara fallet, om dylika kolumner förekomme å skatteanvisningama, vara arbetsgivarna, då preliminär skatt uttages enligt skattetabell eller med viss procentsats, skola anteckna beloppet av erlagd sådan skatt och summabelopp. Med hänsyn härtill hava örekolumnerna, med undantag för kolumnerna för slutlig skatt, vars delposter kunna utföras i öretal, täckts med svart färg. Ax additionsmaskinerna utskrivna nollor komma därigenom ej till synes. Å debetsedeln måste tryckas vissa anvisningar för de skattskyldiga ävensom finnas plats för de kvitton å erlagd skatt, som postverket, penninginrättningar eller större arbetsgivare skola utfärda. Utrymme härför torde kunna beredas å debetsedelns baksida. 41 §. Är skattskyldig mantalsskriven för år 1949 i kommunen A och för år 1950 i kommunen B och är kommunen A belägen inom annat lokal skattemyndighets tjänstgöringsområde än kommunen B, utfärdas debetsedel å slutlig och kvarstående skatt för år 1949 av lokal skattemyndighet i den förra kommunen samt preliminär skatt för år 1950 av nämnda myndighet i den senare kommunen.
478 Den anteckning, som enligt andra stycket andra punkten skall verkställas å debetsedel för preliminär skatt, avser att upplysa arbetsgivare om huruvida arbetstagare, som icke till honom avlämnat särskild debetsedel å kvarstående skatt, h a r att erlägga sådan skatt, för vars gäldande arbetsgivaren är skyldig göra löneavdrag (jfr 46 § andra stycket). Denna anteckning är avsedd att anbringas med stämpel snett över utrymmet för slutlig och kvarstående skatt å debetsedeln. Mantalsskrives skattskyldig för inkomståret i arman kommun än den, där han vid utfärdande av debetsedel antagits skola bliva mantalsskriven, skall ny debetsedel, jämte i förekommande fall skattetabell, skyndsamt tillställas skattskyldig i utbyte mot tidigare utfärdad sådan. 42 §.
Är den skattskyldige vid tidpunkten för tillträde av arbetsanställning bosatt inom annan lokal skattemyndighets tjänstgöringsområde än det, dit mantalsskrivningskommunen hör, äger han ingiva i andra stycket omförmäld anmälan till den lokala skattemyndigheten å bosättningsorten. Nämnda myndighet har då att vidaresända anmälan till den lokala skattemyndigheten i mantalsskrivningskommunen, vilken det åligger att utfärda debetsedel jämte tillhörande skatteanvisningar och skattetabell. Sedan debiteringsarbetet avslutats och senast före uppbördsårets ingång skall lokal skattemyndighet på landet till länsstyrelsen insända det ena exemplaret av upprättade uppbördskort, avseende skatt, som skall erläggas under nämnda uppbördsår, jämte sammandrag över nämnda kort. Debiteras preliminär skatt eller ändras genom jämkning redan debiterad sådan skatt under löpande uppbördsår, skola de nya uppbördskorten jämte sammandrag, utvisande beloppet av ytterligare påförd eller avgående skatt, månadsvis insändas till länsstyrelsen. Upprättas under löpande uppbördsår nytt uppbördskort för skattskyldig, för vilken preliminärskatten skall uttagas med ledning av skattetabell, eller erhåller sådan skattskyldig jämkning av preliminärskatten eller debiteras tillkommande skatt skola de nya uppbördskorten eller besluten om jämkning likaledes månadsvis översändas till länsstyrelsen. I stad skall lokal skattemyndighet till länsstyrelsen insända dels före uppbördsårets ingång sammandrag över inom staden upprättade uppbördskort, upptagande under nämnda uppbördsår förfallande skatt, dels ock månatligen sammandrag över under månaden verkställd debitering, avseende preliminär och tillkommande skatt. Närmare bestämmelser i de ovan nämnda avseendena torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Då uppbördskort jämte sammandrag inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att i räkenskaperna vidtaga erforderliga bokföringsåtgärder. I stad har lokal skattemyndighet att i sina räkenskaper vidtaga sådana åtgärder. Vad i det följande sägs om länsstyrelse, gäller i tillämpliga delar även om lokal skattemyndighet i stad.
479 Preliminär skatt omfattar statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet, kommunal inkomstskatt och pensionsavgift. Där preliminärskattens belopp framkommer efter verkställd debitering, föreligger möjlighet att — om än med svårighet — för varje skattskyldig angiva, hur skatten fördelar sig å nämnda skattetitlar. Sådan möjlighet förefinnes dock ej i fråga om preliminärskatt, som beräknas med ledning av skattetabell eller efter viss procentsats. Någon individuell titelfördelning av den preliminära skatten under löpande uppbördsår torde emellertid icke vara erforderlig. Sammanlagda beloppet av inom varje kommun debiterad preliminärskatt ävensom av influten preliminärskatt, som beräknats enligt skattetabell eller efter viss procentsats, bör för löpande uppbördsår i räkenskaperna uppdebiteras å särskild titel, förslagsvis benämnd »Preliminärskatt». Sedan debitering av slutlig skatt verkställts, skall från nämnda skatt avräknas häremot svarande preliminär skatt. Den slutliga skatten fördelas i samband med debiteringen å skattetitlar, såväl individuellt för varje skattskyldig som summariskt för kommunen, och uppdebiteras därefter i räkenskaperna å vederbörliga inkomsttitlar. Samtidigt bör också preliminärskatten summariskt fördelas å titlar och genom omföring från titeln »Preliminärskatt» tillgodoföras vederbörliga inkomsttitlar. Den kvarstående skatten blir genom dessa åtgärder likaledes summariskt fördelad på inkomsttitlar. E n individuell fördelning å titlar av preliminär och kvarstående skatt torde ur budgetteknisk synpunkt icke vara erforderlig, utan det synes vara tillräckligt, att en summarisk fördelning äger rum, vilken bör ske i förhållande till vad som av den slutliga skatten faller å vederbörliga inkomsttitlar. Skillnaden mellan de belopp, som med en specifik och en summarisk redovisning tillgodoföras de olika titlarna, torde nämligen icke vara av sådan storlek, att den h a r någon betydelse. En summarisk fördelning å titlar —- i varje fall av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet — torde därför kunna äga rum. Vad angår sådana medel, som av statsverket skola redovisas till särskilda myndigheter, kunde måhända en individuell redovisning synas erforderlig. Med det redovisningssystem, som beredningen föreslår i fråga om de kommunala utskylderna och enligt vilket kommun eller annan kommunal samfällighet alltid erhåller vad som beslutats till utdebitering, bliva nämnda utskylder närmast att likställa med de statliga skatterna, och en summarisk redovisning bör därför kunna ske jämväl av de kommunala utskylderna. Även om skogsvårdsavgift skall användas för särskilt ändamål (för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet) torde en summarisk redovisning giva så tillfredsställande resultat, att den bör kunna tillämpas beträffande nämnda avgift. Då riksförsäkringsanstalten av statsverket erhåller beloppet av de debiterade avgifterna, därvid statsverket svarar för resterande avgifter, böra även dessa kunna redovisas summariskt. Vad slutligen pensionsavgifter beträffar, måste däremot dessa avgifter redovisas individuellt, enär folkpensionens grundbelopp är beroende av med vilka belopp avgifterna erlagts.
480 Influtna pensionsavgifter redovisas till pensionsstyrelsen. Debiteringsförrättaren åligger att upprätta särskilda pensionsavgiftsförteckningar över alla avgiftspliktiga med angivande av envar påförd pensionsavgift. Dessa förteckningar översändas av debiteringsförrättaren till vederbörande redogörare för kronoutskyldsrestantier före utgången av oktober månad året näst efter det, för vilket avgifterna påförts. Redogöraren skall senast den 1 påföljande februari till pensionsstyrelsen insända förteckningarna, försedda med anteckning om de avgifter, som icke blivit erlagda före december månads utgång. I den mån avgifterna därefter erläggas, sker redovisning enligt särskilda tillläggsuppgifter. Den individuella bokföringen hos pensionsstyrelsen grundar sig på uppgifter om vilka avgifter som icke erlagts. Det nu gällande sättet för avgifternas redovisning torde fortfarande böra tillämpas. Som ovan nämnts skall den preliminära skatten omfatta även pensionsavgift. Med hänsyn härtill och till att pensionsavgift skall äga förmånsrätt före andra utskylder och avgifter, torde i regel den pensionsavgift, som slutligen påföres, täckas redan av den preliminära skatten. Den kvarstående skatten torde därför endast i undantagsfall komma att omfatta pensionsavgift. Blott då sådan kvarstående skatt restföres, behöver i restlängden, som icke upptager å titlar fördelade skattebelopp, angivas pensionsavgifts belopp. För att så skall kunna ske, måste å uppbördskortet angivas beloppet av erlagd preliminärskatt även i de fall, då denna utgår efter debitering, samt därjämte, då den erlagda preliminärskatten understiger pensionsavgiften, genom kortfattad anteckning på kortet utmärkas, att den kvarstående skatten till en del utgöres av pensionsavgift. Sedan den slutliga skatten, fördelad på vederbörliga inkomsttitlar, uppdebiterats i räkenskaperna, omföres från titeln »Preliminärskatt» till titeln »Folkpensionsavgifter» ett så stort belopp, att å sistnämnda titel uppdebiterad slutlig skatt täckes. Då restförd kvarstående skatt omfattar även pensionsavgift, uppdebiteras beloppet av sådana avgifter som balans å titeln »Folkpensionsavgifter» och tillgodoföres proportionellt övriga skattetitlar. I den m å n beloppet indrives, avkortas eller avskrives, täckes balansen å titeln »Folkpensionsavgäfter». En individuell fördelning å skattetitlar av all prehminär och kvarstående skatt är väl icke otänkbar. Härvid borde för varje skattskyldig preliminärskatten först gå i avräkning mot pensionsavgift och därefter antingen proportionellt fördelas å övriga skattetitlar eller tillgodoföras dessa titlar i viss ordning efter varandra. Att tillämpa en dylik fördelningsmetod skulle emellertid medföra mycket betydande svårigheter. Då en metod med summarisk fördelning av andra utskylder och avgifter än folkpensionsavgifter torde giva tillräckligt tillfredsställande resultat, har upphördsberedningen därför funnit sig böra förorda, att redovisningen — med det nämnda undantaget — siker summariskt. Erforderliga föreskrifter rörande redovisningen torde böra utfärdas av riksräkenskapsverket. 63 §. Bestämmelsen i första stycket motsvarar i huvudsak stadgandet i § 10 mom. 1 femte stycket uppbördsreglementet.
481 64 §.
Den nu enligt § 18 uppbördsreglementet bestämda tid av sex månader efter uppbördstermins utgång, inom vilken skattepostanvisningar skola av länsstyrelsen återställas till postkontoret, föreslås, såvitt angår återställande av skatteanvisningarna från lokal skattemyndighet i stad, som själv har att göra anteckning om inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta restlängd, skola förkortas till fyra månader. Till grund för förslaget i denna del ligger ett av generalpoststyrelsen tidigare framfört önskemål. 1 65 §. Denna paragraf motsvarar § 17 mom. 1 första punkten uppbördsreglementet samt 76 § sista stycket lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse på landet och 71 § sista stycket lagen samma dag om kommunalstyrelse i stad. Skatt, som avses i andra stycket, bör givetvis inbetalas så snart ske kan efter det att fartyget anlöpt hamn, varifrån post kan avsändas. Samtidigt med inbetalningen bör översändas intyg av befälhavaren angående fartygets resa under den termin, varunder skatten rätteligen skolat erläggas, och därefter intill betalningsdagen. 67 §.
Ä uppbördskortet äro för skattskyldig angivna de förhållanden, t. ex. beträffande bostadsort och arbetsgivare, vilka hänföra sig till tidpunkten för mantalsskrivningen för vederbörligt år. Sedan restlängden utskrivits, böra emellertid aktuella uppgifter beträffande bostadsadresser och arbetsgivare införas i densamma. Äger länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad kännedom om annan uppgift, som kan vara av betydelse för indrivningen, exempelvis att den skattskyldige äger tillgång å annan ort än där han är bosatt, bör även anteckning härom göras i restlängden, innan den översändes till utmätningsmannen. 68 §.
Denna paragraf motsvarar i huvudsak 1 och 3 §§ restindrivningsförordningen den 13 november 1931. Bestämmelsen i andra stycket innebär en utvidgning av gällande rätt för exekutionsbiträde att för indrivning av utskylder eller allmänna avgifter bevilja införsel. I detta avseende hänvisas till vad som nedan anföres rörande föreslagen ändring i 21 § 8) lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta. Bestämmelser om exekutionsbiträdes redovisning av influtna medel till utmätningsman äro meddelade i kungörelsen den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden. Ändring i vissa delar av nämnda kungörelse bör ske i administrativ ordning. * Jfr SOU 1938: 46, sid. 252. 31—457050.
482 69 §. Denna paragraf motsvarar 4 § restindrivningsförordningen. I likhet med 1936 års uppbördskommitté 1 föreslår uppbördsberedningen, att i fall, som i 3 mom. andra stycket andra punkten omförmäles, underrättelse skall lämnas gäldenären; det får nämligen anses vara ett berättigat krav från gäldenärens sida, att i dylikt fall sådan underrättelse alltid meddelas honom. 70 §. Indrivning kan tänkas ske inom annat utmätningsmansdistrikt än det, där skatten påförts vederbörande, bland annat av den anledningen, att denne h a r anställning inom det förra distriktet eller där äger tillgång till skattens gäldande. Intyg, som i sista punkten avses, kan meddelas antingen av utmätningsman eller exekutionsbiträde. Har intyget lämnats av exekutionsbiträde, skall utmätningsmannen med sin namnunderskrift eller signatur bestyrka, att han icke äger kännedom om något, som strider mot intygets uppgifter. Vad i nyssnämnda avseende föreslås, överensstämmer med gällande föreskrifter. 71 §. Då det är angeläget, att den i förevarande paragraf omförmälda undersökningen slutföres inom så kort tid som möjligt, föreslår uppbördsberedningen, i likhet med 1936 års uppbördskommitté, 2 att den nu i § 14 mom. 4 uppbördsreglementet och 5 § 2 mom. första stycket restindrivningsförordningen bestämda tid av två månader, inom vilken undersökningen skall vara slutförd, nedsättes till en månad efter det restlängd kommit utmätningsmannen tillhanda. 73 §.
Denna paragraf motsvarar § 15 mom. 2 uppbördsreglementet och 5 § 2 mom. fjärde stycket restindrivningsförordningen. Därest införsel eller frivillig avbetalning å skatten förekommer, får den n u gällande tiden för avgivande av slutredovisning i handräckningsärende, fyra månader, anses vara för kort. I likhet med 1936 års uppbördskommitté, 3 finner därför uppbördsberedningen nämnda tid böra utsträckas, lämpligen till sex månader. 74 §. Denna paragraf motsvarar § 16 uppbördsreglementet och 5 § 2 mom. femte stycket restindrivningsförordningen. Restindrivningsförordningen saknar i sin nuvarande lydelse bestämmelser om krav genom svensk beskickning eller svenskt konsulat i främmande land för utfående av kommunalutskylder. Det föreslagna stadgandet i 1 mom. avser däremot både krono- och kommunalutskylder. 1
SOU 1938: 46, sid. 14. SOU 1938:46, sid. 15. 3 SOU 1938:46, sid. 254. 2
483 Enligt nu gällande bestämmelse kan krav genom beskickning eller konsulat ske, därest skattens belopp överstiger femton kronor. Detta belopp synes numera vara för lågt och torde böra höjas, förslagsvis till femtio kronor. Enligt vad uppbördsberedningen inhämtat, lär det i viss utsträckning förekomma, att vederbörande myndigheter, trots det att handräckning jämlikt § 1 6 mom. 2 uppbördsreglementet kunnat erhållas för indrivning av kronoutskylder, anlitat den i § 16 mom. 1 anvisade ordningen för skattens utfående. Då det torde vara lämpligast att, därest avtal om handräckning för indrivning av skatt föreligger mellan Sverige och främmande stat, indrivning alltid påkallas på sätt stadgas i de föreskrifter, som med anledning av avtalet utfärdats, föreslår beredningen en häremot svarande lydelse av 2 mom. 75 §. E n med innehållet i denna paragraf, såvitt gäller kronoutskylder, i huvudsak överensstämmande föreskrift återfinnes i § 26 andra stycket uppbördsreglementet. Vad i nämnda paragraf stadgas om att framställning om skattskyldigs eller arbetsgivares försättande i konkurs icke må, med visst undantag, ske, därest det ifrågavarande skattebeloppet understiger femtio kronor, torde böra ändras sålunda, att nämnda belopp höjes till etthundra kronor; ett belopp av femtio kronor synes nämligen vara väl lågt för att motivera ett konkursförfarande. 76 §. Denna paragraf motsvarar § 18 tredje stycket och § 19 uppbördsreglementet. I restlängden äro skattebeloppen upptagna utan fördelning å skattetitlar. Dylik fördelning av influtna belopp k a n därför icke verkställas av utmätningsmannen i samband med redovisningen, såsom för närvarande sker, utan måste verkställas av länsstyrelsen, respektive den lokala skattemyndigheten i stad. I denna paragraf omförmäld uppgift ingår i månadsräkning, varom förmäles i § 2 kungörelsen den 13 november 1931 med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen. 77 §. Denna paragraf motsvarar § 20 uppbördsreglementet. För närvarande gäller enligt av riksräkenskapsverket utfärdade föreskrifter, att redovisning icke sker till länsstyrelsen av kronoutskylder, som utgöra del av en utskyldspost. Såsom framgår av 76 § föreslås, att ett med n ä m n d a föreskrifter överensstämmande stadgande intages i denna förordning, därvid kommunalutskylder likställas med kronoutskylder. 78 §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak § 22 uppbördsreglementet, dock att där skattskyldig saknar utmätningsbara tillgångar till utskyldernas gäl-
484 dande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta icke k a n äga rum, icke längre avkortning utan i stället avskrivning föreslås skola ske. 79 §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak § 24 uppbördsreglementet. I fråga om det under 1) upptagna stadgandet hänvisas till vad som anförts under 78 §. Det under 3) och 4) förekommande uttrycket »vederbörande utländska myndighet» syftar på det fall, då enligt 74 § 2 mom. handräckning, utan förmedling av beskickning eller konsulat, begärts för skattens utfående. I det stadgande i uppbördsreglementet, som motsvarar den föreslagna bestämmelsen under 5), är såsom maximibelopp, för att avskrivning under den angivna förutsättningen skall kunna ske, fastställt femton kronor. Detta belopp torde numera få anses vara för lågt och föreslås därför höjt till femtio kronor. 80 §. Denna paragraf motsvarar § 23 tredje och fjärde styckena uppbördsreglementet. I stad med egen uppbördsförvaltning böra, då magistratens befattning med uppbördsväsendet föreslås skola upphöra, hindersbevis granskas av den lokala skattemyndigheten. Därjämte torde det vara lämpligt, att i varje stad drätselkammaren eller en eller flera ledamöter av densamma, vilka därtill utses, granska nämnda bevis. Ytterligare granskning av ledamöter i taxeringsnämnd, såsom nu sker, synes icke vara nödvändig; sistnämnda granskning torde synnerligen ofta vara av enbart formell natur. På landet bör, liksom för närvarande är fallet, granskningen ankomma på kommunalnämnden, dock att granskningen även må kunna verkställas av den ledamot eller de ledamöter, som nämnden därtill utser. 81 §. Denna paragraf motsvarar § 23 första och andra styckena samt § 24 första stycket uppbördsreglementet. Vad angår fördelning av skatt å skattetitlar hänvisas till vad som anförts under 76 §. 82 §. Denna paragraf motsvarar § 25 uppbördsreglementet. 83 §. En bestämmelse av liknande innehåll föreslogs av 1936 års uppbördskommitté. 1 84 §. Denna paragraf motsvarar § 26 uppbördsreglementet. 1
SOU 1938:46, sid. 20.
485 85 §. Denna paragraf motsvarar § 27 uppbördsreglementet. 86 §. Denna paragraf motsvarar § 21 uppbördsreglementet. I administrativ ordning bör meddelas bestämmelse, motsvarande stadgandet i § 21 uppbördsreglementet tredje stycket, om skyldighet för länsstyrelsen att underrätta pensionsstyrelsen om återbetalning av pensionsavgift. 87 §.
För att belysa innebörden av bestämmelserna om ränta vid restitution må anföras följande exempel. A har påförts preliminär skatt att erläggas under uppbördsåret 1950 med 70 kronor. Efter taxering under år 1951 påföres han för nämnda inkomstår slutlig skatt med 100 kronor. Han har alltså att under uppbördsåret 1952 erlägga kvarstående skatt med 30 kronor, därvid 6 kronor skola inbetalas under envar av månaderna februari—juni. Efter besvär över taxeringen nedsättes genom utslag av kammarrätten, vilket vinner laga kraft den 30 juni 1953, den slutliga skatten till 60 kronor. Då beslut om restitution den 5 juli 1953 meddelas och vederbörligt belopp avsändes till A, har denne erlagt den preliminära skatten med 40 kronor under uppbördsåret 1950 och, efter restföring, med 30 kronor i april 1951 samt den kvarstående skatten med 18 kronor till och med april 1952 och, efter restföring, med 6 kronor i oktober 1952. Återstoden av den kvarstående skatten, 6 kronor, har med stöd av kammarrättens utslag avkortats. Av det belopp som A erlagt för mycket, 34 kronor, hava sålunda 10 kronor betalts som preliminär och 24 kronor som kvarstående skatt. Ränta skall härvid beräknas på följande sätt. Av de 10 kronor, som utgöra preliminär skatt, få 6 To X 1 0 kronor anses hava erlagts under vederbörligt
t
~\
— x 10 kronor anses hava inbetalts under förra hälften 70 J av uppbördsåret 1951. Ränta beräknas alltså å 6 kronor under tiden Vt 1951 — 7 7 1953 och å 4 kronor under tiden 7s 1951—VT 1953. I fråga om de 24 kronor, som utgöra kvarstående skatt, beräknas ränta å 18 kronor under tiden 7 8 1952— 5 / 7 1953 samt å 6 kronor under tiden Vt—VT 1953. 88 §. Denna paragraf motsvarar § 29 uppbördsreglementet. 90 §. Uppbördskommissaries ansvarighet för indrivningens behöriga verkställande avses icke skola omfatta ansvarighet för skada, som förorsakas av utmätningsmans och exekutionsbiträdens fel eller försummelser i tjänsten. 1 1
Jfr SOU 1938: 46, sid. 256.
486 91 De mera ålderdomliga påföljder, varom nu stadgas i § 31 uppbördsreglementet, torde böra ersättas med i denna paragraf omförmäld påföljd. 92 §. Denna paragraf motsvarar 11 § restindrivningsförordningen. Gör uppbördskommissarie sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, bör länsstyrelsen äga meddela honom föreställning samt anbefalla rättelse. Låter h a n sig icke därav rätta eller har han begått fel eller försummelse av svårare beskaffenhet, bör länsstyrelsen kunna vidtaga åtgärd för att ställa honom under åtal vid domstol. I sistnämnda fall bör länsstyrelsen äga avstänga den felande från tjänstgöring, till dess målet mot honom slutligen avdömts eller domstolen annorlunda förordnat. Beslut om avstängning från tjänstgöring bör gå i verkställighet utan hinder av besvär. Bestämmelser i de i nästföregående stycke omförmälda avseendena böra meddelas i instruktion, som utfärdas av Kungl. Maj:t. 98 §. Med hänsyn till att det i åtskilliga fall kan vara föremål för tvekan, huruvida löneavdrag skall verkställas eller ej, ävensom till att löneavdrag, som verkställes enligt tabell eller med viss procentsats, genom felläsning eller felräkning, i synnerhet från mindre kvalificerade arbetsgivares sida, kan komma att ske med för lågt belopp, synes det icke skäligt att stadga straff i andra fall än sådana, då underlåtenheten att göra löneavdrag eller verkställandet av avdrag med för lågt belopp har sin grund i uppenbar tredska. 108 §. Anförda besvär befria givetvis icke heller arbetsgivaren från skyldighet att verkställa löneavdrag. 109 §. Denna paragraf motsvarar 6 § 1 mom. första och andra styckena restindrivningsförordningen. Närmare bestämmelser rörande indrivningskvitto torde böra utfärdas i administrativ ordning.
487 II.
Övriga författningsförslag.
Lagen om kommunalstyrelse på landet. 23 § 2 och 3 mom. Då uppbördsberedningen ansett beteckningen utdebitering vara ett riktigare uttryck för uttagandet av skatt i förhållande till skatteunderlaget, föreslås berörda beteckning skola ersätta den nuvarande benämningen uttaxering. Under löpande år kunna i en kommun gälla två olika utdebiteringar, den ena avseende slutlig och kvarstående skatt för nästföregående år och den andra avseende preliminär skatt för det löpande året. Den föreslagna ändringen av bestämmelserna i 2 mom. under c) och d) avser att utmärka, att det här är fråga om den utdebitering, som gäller för sistnämnda skatt och som således fastställts under nästföregående år. 73 §. Närmare föreskrifter rörande redovisningen torde böra utfärdas i administrativ ordning. Lagen om kommunalstyrelse i stad, lagen om församlingsstyrelse, lagen om kommunalstyrelse i Stockholm samt lagen om församlingsstyrelse i Stockholm. Vad som anförts under lagen om kommunalstyrelse på landet äger motsvarande tillämpning i fråga om ovannämnda författningar. Nu gällande uppbördsreglemente för Stockholm förutsattes skola ersättas av en särskild uppbördsförordning för staden, vilken bör innehålla sådana bestämmelser, vilka utöver dem, som äro givna i den allmänna uppbördsförordningen, må finnas erforderliga med hänsyn till de i Stockholm rådande särskilda förhållandena. Uppbördsberedningen har icke utarbetat förslag till uppbördsförordning för Stockholm, enär beredningen ansett detta böra ske först sedan vederbörande myndigheter i staden hörts över det nu framlagda förslaget till allmän uppbördsförordning enligt de olika alternativen. Kommunalskattelagen. 65 och 66 §§ samt anvisningarna till 20, 48 och 53 §§. Då i mantalslängden registrerade förhållanden enligt folkbokföringskommitténs förslag skola hänföra sig till den 1 november året näst före mantalsåret, har uppbördsberedningen ansett det vara mest ändamålsenligt att låta frågan, huruvida skattskyldig haft barn eller icke, liksom frågan om barns
488 ålder bedömas efter förhållandena vid samma tidpunkt. Härav föranledes ändring i 65 § samt anvisningarna till 20 och 48 §§. Då mantalsskrivningen skall hänföra sig till berörda tidpunkt, bör ändring ske jämväl av 66 § och anvisningen till 53 §. Vad angår skattskyldighet och taxeringsvärde för fastighet har emellertid beredningen icke funnit anledning föreligga att föreslå ändring i gällande bestämmelser om den tidpunkt, till vilken skattskyldigheten och taxeringsvärdet hänföra sig. Förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet. I fråga om ändringarna i 14 § i den förra och 1 § i den senare förordningen hänvisas till vad som i motsvarande avseende anförts under kommunalskattelagen. Lagen om skogsaccis. 8 §. Då, såsom under lagen om kommunalstyrelse på landet omnämnts, under ett år kunna gälla två olika till utdebitering fastställda belopp, avser den föreslagna ändringen att tydligare utmärka, att det här är fråga om det belopp, som under ifrågavarande fem år beslutats till utdebitering. Då beräknat understöd av skatteutjämningsmedel föreslås skola upptagas såsom inkomst i kommunens utgifts- och inkomststat, torde bestämmelsen i det nuvarande andra stycket böra utgå. För att skattesatsen skall vara bestämd i god tid innan debiteringsarbetet påbörjas, föreslås densamma skola fastställas vid tid, som i det nya andra stycket angives. 14 §. I fråga om fjärde stycket hänvisas till vad som anförts under 8 § rörande tid för fastställande av skattesatsen. Taxeringsförordningen. 78 §. Länsstyrelse och lokal skattemyndighet böra kunna anlita ordförande i taxeringsnämnd för erhållande av sådana upplysningar, som må erfordras vid handläggning av ärenden enligt uppbördsförordningen (t. ex. angående preliminär taxering, jämkning och anstånd med inbetalning av skatt). Föreskrift om skyldighet för ordföranden att lämna de upplysningar i sådant avseende, som kunna av honom lämnas, har meddelats i denna paragraf.
489 Lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta. 21 §. Enligt punkt 8) av förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse äger, därest beträffande viss stad finnes erforderligt, att ärenden angående införsel till gäldande av utskylder eller avgifter skola kunna handläggas jämväl av exekutionsbiträde, Konungen därom förordna; har dylikt förordnande meddelats, skall vad om utmätningsman gäller tillämpas å exekutionsbiträde. Ifrågavarande bestämmelse tillkom genom lagen den 20 april 1934 och föranleddes av ett Kungl. Maj :ts förslag i proposition 1 till samma års riksdag. Föredragande departementschefen anförde därvid bland annat, att oaktat enligt då gällande bestämmelser meddelande av beslut om införsel skulle ankomma å utmätningsmannen såväl i Stockholm som i vissa andra större städer exekutionsbiträdena alltsedan införselinstitutet erhållit tillämpning jämväl i avseende å skatt självständigt meddelat beslut om införsel till gäldande av utskylder och allmänna avgifter. På grund av det stora antalet sådana införselärenden hade det nämligen icke varit möjligt för utmätningsmännen att själva hinna handlägga desamma. Då det sålunda tillämpade förfaringssättet icke syntes hava varit förenat med några olägenheter, torde det knappast böra ifrågakomma att söka åvägabringa ändring i praxis därhän, att den komme i överensstämmelse med lagens föreskrifter. I stället syntes man böra träffa sådana bestämmelser, att hinder författningsenligt ej mötte att i de städer, där så prövades erforderligt, tillämpa förfaringssättet. Då behov att kunna anlita exekutionsbiträden för handläggning av ifrågavarande ärenden förelåge endast beträffande de större städerna, saknades anledning att helt allmänt tillägga nämnda befattningshavare behörighet att handlägga dessa ärenden. Departementschefen erinrade om att förslag i sådan riktning så sent som år 1932 varit föremål för riksdagens prövning utan att vinna någondera kammarens bifall. Å andra sidan torde man ej heller böra i lagen uppdraga någon bestämd gräns i förevarande hänseende mellan de olika städerna allt efter deras storlek. Däremot syntes frågan lämpligen kunna lösas på det sätt, att Kungl. Maj:t i lagen bemyndigades att tillägga exekutionsbiträde i stad behörighet att handlägga ärenden angående införsel för skatt. Med en sådan anordning skulle följa möjlighet att i varje särskilt fall pröva såväl behovet av utsträckt behörighet för exekutionsbiträde som ock huruvida därav kunde föranledas olägenhet. I en motion i andra kammaren 2 vid samma års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta sådant tillägg till Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag, att Konungen skulle äga meddela dylikt förordnande jämväl för viss del av landsbygden. Första lagutskottet 3 erinrade om att utskottet redan i ett utlåtande år 1932 framhållit, alt besluten om införsel innefattade en mycket grannlaga 1
Prop. 1934:325. Motion nr 546. 3 Utlåt. 1934: 37. 2
490 prövning av stor vikt för den enskilde och att utskottet fördenskull icke ansett lämpligt, att meddelandet av dylika beslut anförtroddes exekutionsbiträdena. Med hänsyn till den begränsade innebörden av Kungl. Maj:ts förslag och då exekutionsbiträdena i de större städerna kunde antagas vara kompetenta att handlägga ifrågavarande införselärenden, ansåge utskottet sig härutinnan kunna frånträda sina tidigare uttalade betänkligheter. Vad beträffade den genom motionen väckta frågan om att Kungl. Maj:t skulle tilläggas befogenhet att jämväl för viss del av landsbygden förordna, att exekutionsbiträde skulle äga att handlägga ärenden angående införsel till gäldande av utskylder eller avgifter, vidhölle utskottet sin år 1932 uttalade uppfattning. Utskottet hemställde, att propositionen måtte av riksdagen bifallas samt att den i ämnet väckta motionen måtte anses härigenom besvarad. Riksdagen biföll utskottets hemställan. 1 1936 års uppbördskommitté, som till behandling upptog frågan om en utsträckning av rätten att bevilja införsel till gäldande av utskylder eller avgifter jämväl till exekutionsbiträde på landet, anförde därvid bland annat, 2 att i vissa större utmätningsmansdistrikt å landet förhållandena i indrivningshänseende ej torde nämnvärt skilja sig från förhållandena i större städer. Exekutionsbiträdena i dylika distrikt, som exempelvis omfattade tättbebyggda förorter till större städer, torde ofta i avseende på såväl kompetens som formerna för organisationen av sitt indrivningsarbete vara jämförbara med motsvarande biträden i stad. Med hänsyn, bland annat, till anförda omständigheter hade kommittén ansett, att möjlighet borde lämnas öppen att även åt visst exekutionsbiträde å landet meddela behörighet att inom det indrivningsdistrikt, där han tjänstgjorde, besluta om införsel för uttagande av oguldna utskylder och avgifter. I fall, då sådan behörighet meddelats, borde enligt kommitténs mening vad om utmätningsman gällde tilllämpas å exekutionsbiträdet. Kommittén, som till fullo insåge vikten av att införselärenden handhades endast av därtill kompetenta befattningshavare, ville som sin åsikt uttala, att den föreslagna möjligheten till undantag från de vanliga reglerna borde komma till användning endast i sådana fall, då förhållandena å viss ort gjorde detta särskilt påkallat och samtidigt förutsättningar för ett rätt handhavande av införselärendena uppenbarligen vore för handen. Uppbördsberedningen har i likhet med uppbördskommittén funnit skäl föreligga för viss utsträckning av rätten för exekutionsbiträde att bevilja införsel. Beredningen har därvid ansett den av uppbördskommittén föreslagna begränsningen till visst exekutionsbiträde vara väl snäv. Det synes mera ändamålsenligt att låta stadgandet avse icke viss person utan i stället visst indrivningsdistrikt, inom vilket Kungl. Maj:t efter prövning i varje särskilt fall finner sådana förhållanden föreligga, att där anställt exekutionsbiträde lämpligen bör äga behörighet att handlägga ärenden angående införsel till gäldande av utskylder eller allmänna avgifter. 1
i
2 Skriv. 1934:149. SOU 1938:46, sid. 237, 238.
491 Lagen om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera. 5 och 6 §§. Då kommun och annan kommunal samfällighet föreslås alltid skola äga uppbära till utdebitering beslutade medel av statsverket, därvid detta svarar för restantier, torde vad som stadgas om ersättning för tillgripna eller förskingrade kommunalutskylder kunna utgå. Förordningen angående inbetalning av värnpliktiga ni. fl. påförda utskylder. De föreslagna ändringarna avse att bringa bestämmelserna i den nu gällande förordningen angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl. i överensstämmelse med stadgandena i uppbördsförordningen om anstånd med inbetalning av skatt. Lagen om krigsskadeersättning. 15 §. Kungl. Maj:t torde böra äga avgöra, huruvida efter det nya uppbördsförfarandets genomförande ifrågavarande bidrag böra uppbäras i samband med den allmänna uppbörden eller annorledes.
492 Slutomdöme om de olika alternativen. I likhet med tidigare utredningar rörande en omläggning av uppbördsförfarandet har uppbördsberedningen konstaterat de svårigheter, som äro förenade med ett system för uttagande av preliminär skatt, avsedd att så nära som möjligt täcka den slutliga skatt, som efter årlig taxering påföres. Dessa svårigheter hava, såsom förut berörts, sin grund i utformningen av vårt skattesystem. Den preliminära skatten måste, vilken metod man än använder för skattens beräkning, komma att för ett stort antal skattskyldiga i högre eller lägre grad avvika från motsvarande slutliga skatt. För att genom jämkning av preliminärskatten bättre anpassa denna efter den slutliga skatt, som k a n anlagas komma att påföras, och sålunda i så stor utsträckning som möjligt undanröja de olägenheter, som eljest skulle uppkomma för de skattskyldiga, föreslår uppbördsberedningen en relativt betydande förstärkning av uppbördsorganisationen. Även med de föreslagna möjligheterna att erhålla jämkning i preliminärskatten kan det icke undvikas, att differenser — stundom ganska betydande — mellan nämnda skatt och den slutliga skatten uppstå. Dessa komma dock att tillrättas vid debiteringen av sistnämnda skatt. En metod för beräkning av preliminärskatten, som för de skattskyldiga, beträffande vilka den tillämpas, omedelbart giver ett sådant resultat, att skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt blir så liten som möjligt, är givetvis att föredraga framför varje annan metod. Vid användningen av en dylik metod besparas de skattskyldiga i stor utsträckning det besvär, som förorsakas genom avgivande av preliminär deklaration eller ansökan om jämkning. Även för arbetsgivarna måste en sådan metod innebära vissa lättnader; det torde nämligen icke kunna undvikas, att dessa i flertalet fall på ett eller annat sätl måste medverka, då arbetstagarna behöva påkalla jämkning av skatten. En metod, som innebär lägre jämkningsfrekvens, medför också fördelar för det allmänna i det att kostnader, som sammanhänga med en eljest erforderlig mera omfattande organisation, kunna undgås. De olika metoder, som kunna komma i fråga vid beräkning av preliminär skatt, hava förut berörts. Vid samtliga de alternativa förslagen beräknas preliminärskatten, såvitt angår annan förvärvskälla än tjänst, efter debitering. I fråga om tjänst beräknas däremot nämnda skatt enligt olika metoder vid de skilda alternativen. Vid alternativ I föreslås, att den preliminära skatten skall beräknas efter debitering beträffande samtliga förvärvskällor. Härigenom vinnes den fördelen, att beräkningen av preliminärskatten sker efter en enhetlig grund för alla skattskyldiga och att skattens storlek är i förväg fastställd av myndighet. Där-
493 emot föreligger den olägenhet, som vidlåder den ifrågavarande beräkningsmetoden, icke blott för de skattskyldiga, som uppbära annan inkomst än av tjänst, utan även för alla övriga skattskyldiga, d. v. s. löntagarna (de senare utgöra ca två tredjedelar av samtliga skattskyldiga). Berörda olägenhet består, såsom tidigare omnämnts, däri, att beräkningen av preliminärskatten grundar sig på en inkomst, som förvärvats ungefär två år före inkomståret och som således är föga aktuell. Även om för somliga skattskyldiga inkomsten år från år föga varierar, är så icke fallet beträffande andra skattskyldiga. I synnerhet vid stigande eller sjunkande konjunkturer kunna inkomsterna för stora kategorier skattskyldiga under olika år i hög grad skilja sig från varandra. Detta visar bland annat den av uppbördsberedningen företagna provdebiteringen inom vissa kommuner. Vid detta alternativ är därför att förvänta ett betydande antal preliminära deklarationer eller (och) ansökningar om jämkning, vilket medför en avsevärd ansvällning av organisationen. Beträffande löneinkomst föreligger den skillnaden mellan alternativ II och alternativ III, att enligt det förra alternativet som huvudregel gäller, att preliminärskatten skall beräknas med ledning av skattetabell eller enligt procentsats men att debitering av skatt undantagsvis förekommer, under det att enligt alternativ III som huvudregel måste anses gälla att skatten skall debiteras, ehuru tabellberäknad skatt avses skola förekomma för vissa skattskyldiga eller grupper av skattskyldiga. Både alternativ II och alternativ III förutsätta, att löneavdrag skola verkställas av samtliga arbetsgivare. Den skillnad, som föreligger mellan de båda alternativen, avser således endast sättet för preliminärskattens beräknande. Skillnaden kan förefalla obetydlig men av vad nedan anföres måste dock anses framgå, att valet av den ena eller den andra linjen kommer att medföra olikheter i betydelsefulla avseenden. Den omständigheten, att intet av de ifrågavarande alternativen — alternativ I torde numera endast hava teoretiskt intresse — kunnat följa en odelad linje beträffande beräkning av preliminärskatt för inkomst av tjänst orsakas av önskemålet att för skilda fall kunna använda den beräkningsmetod, som bäst passar det ifrågavarande fallet. I fråga om alternativ II har den utvägen valts att från huvudregeln — tabellskatt eller procentskatt — undantag kunna göras i särskilda fall. Sålunda skall beträffande skattskyldiga, vilka visserligen taxeras för inkomst av tjänst, men för vilka inkomsten väsentligen har karaktär av bruttolön, varifrån betydande omkostnadsavdrag få göras, debiterad skatt kunna uttagas i stället för tabellskatt, därest så i det särskilda fallet befinnes ändamålsenligare. Samma gäller beträffande sådana skattskyldiga, som icke — ehuru taxerade för inkomst av tjänst — uppbära inkomsten genom arbetsgivare, exempelvis servitörer, samt skattskyldiga, för vilka inkomsten av tjänst är obetydlig i jämförelse med inkomsten av andra förvärvskällor. För att i de fall, då skattskyldig löntagare åtnjuter antingen inkomst av annan förvärvskälla än tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet till mera betydande belopp eller, förutom lönen från sin huvudsakliga arbetsanställning, även inkomst av bisysslor, tillfälliga uppdrag eller annan tillfällig förvärvs-
494 verksamhet, preliminär skatt må uttagas även för den inkomst, för vilken tabell- eller procentskatt icke utgår, förordar beredningen särskilda anordningar. Sålunda föreslås för det förra fallet, att debiterad preliminärskatt uttages vid sidan av tabell- eller procentskatten för löneinkomsten, och för det senare fallet, att sistnämnda skatt efter begäran av den skattskyldige bestämmes till högre belopp än som skulle belöpa på löneinkomsten. Är annan inkomst än av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet icke så betydande, att särskild debiterad skatt skall utgå för den förra inkomsten, kan på sätt sist angivits tabell- eller procentskatten likaledes utgå med högre belopp än som eljest skulle uttagas. Enligt alternativ III utgår man, som nyss nämnts, från att debitering av preliminärskatten skall vara det primära. Tabellskatt skall dock uttagas i viss omfattning; sådan skatt skall sålunda alltid erläggas av sjömän. Sedan det nya skattesystemet verkat någon tid skall enligt alternativ III tabellskatt förekomma även i andra fall under förutsättning att man kan antaga att arbetsgivaren är kompetent att handhava skattetabell, dock endast då skatteberäkning enligt tabellmetoden skulle medföra särskilt gott resultat. Man utgår vid bedömandet av arbetsgivarens kompetens för uppgiften från en mycket schematisk beräkningsgrund i det att endast arbetsgivare med mer än tre anställda anses kompetenta för uppgiften. Andra arbetsgivare äro icke kompetenta härför. Beträffande de olika alternativens fördelar och nackdelar får beredningen framhålla följande. De gjorda uppmjukningarna av alternativ II hava eliminerat väsentliga invändningar emot detta alternativ. Det är likväl alltjämt möjligt att vid större variationer i inkomsten och vid längre perioder av sysslolöshet för hög preliminärskatt enligt tabellmetoden kan komma att uttagas, ett förhållande som vid mera betydande skillnader mellan preliminär och påräknelig slutlig skatt torde erfordra jämkning i preliminärskatten. Betydelsen av detta förhållande får dock på intet sätt överdrivas; tabellmetoden är för de ojämförligt flesta arbetstagarna betydligt ändamålsenligare än debiteringsmetoden, enär en tabellberäknad preliminärskatt utgår i förhållande till inkomstens storlek och sålunda smidigt följer växlingarna i inkomsten, Tabellskattens företräde framför den debiterade skatten i förevarande hänseende framgår tydligt av den verkställda provdebiteringen. Såsom en med alternativ II förknippad olägenhet skulle vidare kunna framhållas att i de fall, då arbetstagaren har även annan inkomst än av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet och den förra inkomsten är mera betydande, dubbla debetsedlar skulle erfordras. Det torde emellerid icke bliva i alltför många fall som detta kommer att inträffa. Någon organisationsbelastning av betydelse kommer den ifrågavarande bestämmelsen således ej att medföra. Bestämmelsen har tillkommit helt i de skattskyldigas intresse. Den invändning emot ett generellt tillämpande av tabellskatten beträffande löneinkomst, som tillmätts den största betydelsen, hänför sig till uppfattningen att det för arbetsgivaren skulle vara besvärligare att verkställa
495 löneavdrag enligt tabell eller med viss procentsats än att göra dylikt avdrag med ledning av debetsedel. Det synes emellertid orimligt att på grund av denna omständighet avvisa eller väsentligen inskränka användningen av ett system, som ur andra synpunkter är avgjort överlägset. De påtalade besvärligheterna få ej heller överskattas. Såsom bestämmelserna om tillämpningen av tabellerna utformats, torde denna icke kunna betecknas annat än som relativt enkel. Arbetsgivare i andra länder kunna bemästra likartade tabellsystem. Representanter för de organisationer här i riket, vartill flertalet av de mindre arbetsgivarna höra, hava också förklarat att dessa senare böra kunna använda tabeller i den av beredningen föreslagna utformningen för skattens uträknande. Man synes också, såsom beredningen tidigare framhållit, hava anledning utgå från att de ifrågavarande organisationerna äro villiga att samverka med myndigheterna vid den verksamhet för upplysning rörande det nya uppbördsförfarandet, som är erforderlig för att så snabbt som möjligt övervinna förefintliga övergångssvårigheter. Vad beträffar personer, vilka hava hembiträden anställda, torde flertalet av dessa kunna fullgöra den ifrågavarande uppgiften. Skulle undantagsvis i något fall så icke vara förhållandet, lärer nödig hjälp vara att påräkna hos den lokala skattemyndigheten eller dess underlydande organ. Det har i kritiken av tabellsystemet framhållits, att svårigheterna för arbetsgivarna skulle göra sig särskilt gällande då naturaförmåner ingå i arbetstagarens lön. Beredningen vill med anledning härav påpeka, att tabellerna skola innehålla tydliga uppgifter rörande naturaförmånernas värde för varje särskild, i tabellen upptagen löneperiod samt dessutom mycket lättfattliga exempel på beräkning av preliminärskatt å inkomst, vari naturaförmåner ingå. De påvisade olägenheterna måste enligt beredningens mening väga lätt gentemot de stora fördelar, som äro förknippade med alternativ II i jämförelse med övriga alternativ. Först och främst är härvid att åberopa tabellskattens smidighet, som möjliggör att skatten kan följa inkomstens skiftningar. Jämkningsfrekvensen nedbringas härigenom till ett minimum. För de skattskyldiga har detta den största betydelse; det är obestridligen en icke ringa tunga för den skattskyldige att nödgas uppsöka en skattemyndighet, då inkomsten av en eller annan anledning växlar i storlek. Stark jämkningsfrekvens medför också en viss ökning av arbetsgivarens befattningstagande med de anställdas skatteförhållanden. I flertalet fall kan nämligen jämkning svårligen erhållas utan vederbörande arbetsgivares medverkan, exempelvis genom intyg om arbetsinkomsten, muntliga upplysningar o. d. Slutligen medför ett system, som nödvändiggör ett stort antal jämkningar, att en större organisation än vid ett system med ett mindre antal sådana förrättningar blir ofrånkomlig. Såsom alternativ II utformats enligt beredningens förslag skulle en mindre tjänstemannakår för handläggning av uppbördsärenden erfordras än vid andra alternativ. Bland fördelar, som alternativ II i jämförelse med alternativ III erbjuder, må också framhållas att enligt det förstnämnda alternativet större möjligheter föreligga att vid inkomstförvärvet uttaga skatt av s. k. lösarbetare. Slut-
496 ligen må påpekas, hurusom enligt alternativ II vid växlande konjunkturer eller arbetskonflikter myndigheternas medverkan endast undantagsvis skulle behöva sökas för reglerande av de av växlingarna eller konflikterna drabbade anställdas skatteförhållanden. Beträffande alternativ III synes först böra uppmärksammas den föreslagna regeln för särskiljande av »kompetenta» och »mindre kompetenta» arbetsgivare. Det kan väl icke bestridas att denna gränsdragning icke är tillfredsställande. Även arbetsgivare med blott en arbetstagare torde med fördel kunna använda tabellerna; härvid hänvisas till de förut återgivna uttalandena av representanter för vissa sammanslutningar. Gränsdragningen kommer att medföra den olägenheten att stora grupper av arbetstagare, för vilka en skatteberäkning enligt tabell varit lämpligare, måste erlägga skatt enligt debetsedel, varigenom såväl dessa arbetstagare som deras arbetsgivare nödgas att vid inträffande växlingar i inkomsten söka jämkning, respektive medverka vid sökandet därav. För arbetsgivare med fler än tre anställda skulle genomförandet av alternativ III medföra en särskild tunga som väl synes förtjäna att uppmärksammas. Beredningen åsyftar härmed skyldigheten att uppgöra och till lokal skattemyndighet insända förteckningar över de arbetstagare, som böra erlägga tabellskatt. För att kunna uppgöra de ifrågavarande förteckningarna måste arbetsgivarna efterforska förhållanden av sådan natur, att arbetstagarna i många fall finna sig obenägna att lämna de begärda upplysningarna i fråga om inkomst vid sidan av lönen. Den ifrågasatta klyvningen av arbetstagarna i två kategorier av betydande storleksordning kommer att medföra ett kännbart merarbete för de lokala skattemyndigheterna. Uppskattningsvis har beräknats att den av dessa kategorier, som avser skattskyldiga med tabellskatt, skulle utgöra ca två tredjedelar av samtliga arbetstagare under det att den andra kategorien — skattskyldiga med debiterad skatt — skulle motsvara en tredjedel av arbetstagarna. Det är tydligt att debiteringsarbetet kan utföras fortare och med billigare arbetskraft om en dylik större kategoriklyvning icke behöver förekomma. Kategoriklyvningen medför olägenheter också därigenom att systemet förutsätter övervakning av de skattskyldiga från skattemyndigheten, såvitt angår flyttning från en arbetsgivare till en annan. För detta ändamål är också viss uppgiftsskyldighet ålagd arbetsgivaren; således ytterligare en med detta alternativ förknippad börda för arbetsgivaren. Att det för en skattskyldig, som flyttar från en »kompetent» arbetsgivare till en »mindre kompetent», kommer att le sig som en olägenhet att av denna anledning nödgas ingiva preliminär deklaration till skattemyndigheten för att få skattekortet utbytt mot debetsedel är obestridligt. Vid en uppbördsreform av den förordade omfamningen måste frågan om uppbördstjänstemannakårens storlek och organisation tillmätas den största betydelse. Enligt beredningens mening är det synnerligen önskvärt att organisationen för ändamålet kan begränsas; ett system, som måste medföra en stor organisation, är av denna orsak behäftad med väsentliga olägen-
497 heter i jämförelse med ett system, där en mindre omfattande organisation erfordras. Alternativ III nödvändiggör mera debiteringsarbete och erfordrar större personal för jämkningsverksamheten än alternativ II. Härigenom kan organisationen enligt alternativ II göras mindre och därför billigare än enligt alternativ III. Det är sant att i gengäld enligt alternativ II den preliminära skatten i större utsträckning än enligt alternativ III skall uträknas av arbetsgivarna. Då denna uppgift emellertid icke, såsom förut framhållits, erbjuder några egentliga svårigheter, torde denna omständighet icke kunna åberopas gentemot den avsevärda fördelen av den billigare organisationen enligt alternativ II. Till sist vill beredningen framhålla, hurusom det icke är möjligt att avgiva något bestämt uttalande om huruvida del överhuvud taget är tänkbart att åstadkomma en konstant organisation av sådan storleksordning, att densamma kan bemästra alla de jämkningsfall, som kunna befaras inträffa under konjunkturfall vid tillämpning av en metod för preliminärskattens beräkning, som innebär att debiterad preliminärskatt skall uttagas av stora grupper av anställda. Det har i visst sammanhang gjorts gällande, att man vid den ifrågasatta uppbördsreformen borde börja med det som säkrare betecknade debiteringssystemet för att senare övergå till det visserligen svårare men bättre tabellsystemet. Häremot talar den omständigheten att debiteringssystemet förutsätter betydligt flera tjänstemän än tabellsystemet. Man skulle således — om man följde den ifrågavarande anvisningen — under de första åren nödgas anställa och utbilda ett stort antal tjänstemän, för vilka man sedan icke hade någon användning. Det skulle därjämte vara föga ändamålsenligt att efter viss tid övergå till ett helt nytt system för uttagande av preliminärskatt. Vad ovan anförts finner beredningen giva vid handen, att alternativ II äger avgjort företräde framför övriga alternativ såväl med hänsyn till de skattskyldigas och i stort sett även arbetsgivarnas intressen som ur det allmännas synpunkt. Beredningen får därför förorda alternativ II till genomförande.
32—457050.
498 Särskilt yttrande av ledamoten Sivert. I n n e b ö r d e n av alternativ III. Enligt detta alternativ förutsattes, att en uppbördsförordning i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande författningsförslaget, betecknat alt. III, träder i kraft den 1 juli 1946 och att löneavdragen på sätt i nämnda författningsförslag närmare angives börja vid första löneutbetalningen efter den 1 januari 1947. Förslaget till uppbördsförordning enligt alt. III skiljer sig allenast såtillvida från det såsom alt. I betecknade författningsförslaget, att i en särskild avdelning av förstnämnda förslag inrymts bestämmelser, innebärande att löneavdragen, såvitt angår sjömän, skola verkställas med ledning av skattetabeller redan från och med första avlöningstillfället efter den 1 januari 1947. I följd härav föreligger jämväl viss skiljaktighet mellan de till dessa båda alternativ hörande övergångsbestämmelserna. I vissa avseenden anser jag emellertid att förslaget till uppbördsförordning enligt alt. III bort erhålla en annan lydelse. Så är fallet beträffande föreskriften att restitution alltid skall ske, då den preliminära skatten överstigit den slutliga. Det är enligt min mening angeläget att sådana anordningar i stället träffas, att massrestitutioner av smärre belopp undvikas och dessa i stället få gå i avräkning å nästkommande års preliminära skatt. Enligt alt. III förutsattes vidare, att en författning i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande »Utkast till förordning med särskilda bestämmelser avseende vissa skattskyldiga, beträffande vilka avdrag för gäldande av preliminär skatt skall beräknas med ledning av skattetabeller», betecknat »Tilläggsförordning enligt alt. III», träder i kraft den 1 juli 1948. Att olika tidpunkter föreslås för ikraftträdandet av de båda förordningar, som sålunda ingå i alt. III, har huvudsakligen sin grund i de verkningar, de föreslagna övergångsbestämmelserna enligt vad nedan närmare utvecklas komma att medföra under åren 1947 och 1948.
A l l m ä n m o t i v e r i n g till alternativ III. Löneavdrag på grundval av preliminär debitering eller med ledning av skattetabell. Enligt samtliga de tre av beredningen framlagda alternativen förutsättas arbetsgivarna skola medverka vid uppbörden genom verkställande av löneavdrag. Dessa kunna, såvitt den preliminära skatten angår, antingen avse ett
499 av myndighet debiterat belopp eller beräknas av arbetsgivaren med ledning av skattetabeller. Enligt de två senast framlagda förslagen till uppbördsreform (av Sandström och Laurin) skulle det åligga samtliga arbetsgivare att bland ett större eller mindre antal tabeller själva utfinna den, som skulle tillämpas beträffande vederbörande arbetstagare, och med ledning därav bestämma den preliminära skatten. Kvarstående skatt skulle enligt dessa förslag icke bliva föremål för löneavdrag utan betalas å uppbördsstämma av arbetstagaren. Erlades den icke inom föreskriven tid, skulle den restföras och indrivas i nu gällande ordning. Om den preliminära skatten överstege den slutliga, skulle restitution ske, dock att, då skillnaden allenast uppginge till ett mindre belopp, detta skulle behållas av statsverket. Sådant tabellsystemet av beredningens majoritet utformats skall däremot debiteringsförrättaren fastställa den skattetabell, som för vederbörande arbetstagare skall tillämpas, och denna skall bifogas den handling (debetsedel eller skattekort) som av arbetstagaren överlämnas till arbetsgivaren. (Denna handling benämnes i alt. II debetsedel med tabell, i alt. III skattekort. I övrigt föreligger ingen skillnad mellan dessa handlingar.) Den kvarstående skatten blir liksom den preliminära föremål för löneavdrag. Genom dessa och jämväl andra förbättringar av tabellsystemet synes mig de invändningar som på sin tid, uppenbarligen med fullt fog, restes mot de tidigare framlagda förslagen om uttagande av skatt med ledning av tabeller i väsentlig mån hava förlorat sin bärkraft. Särskilt synes mig detta bliva fallet, om en sådan anordning kunde träffas, att massrestitutioner av smärre belopp även vid tillämpning av tabellsystemet kunde undvikas. Frågan, huruvida och i vilken utsträckning löneavdrag för uttagande av preliminär skatt bör ske med ledning av skattetabeller måste således anses ha kommit i ett helt nytt läge, sedan den senast var föremål för övervägande. Beträffande systemet med löneavdrag på grundval av preliminär debitering märkes till en början, att skatten i detta fall är debiterad å uppbördskort. Om den icke inbetalas inom föreskriven tid, blir den omedelbart restförd och indrivningsåtgärder kunna vidtagas under andra månaden efter inkomstförvärvet i stället för såsom för närvarande är fallet 2 a 3 år därefter. Man synes vara berättigad förvänta, att då detta blir allmänt känt, benägenheten att underlåta skattebetalning, ehuru betalningsförmåga finnes, kommer att väsentligt minskas. En arbetsgivare, som ehuru därtill skyldig, underlåtit verkställa löneavdrag, blir i detta fall inom 2 a 3 månader uppmärksamgjord på sin försummelse och hans betalningsansvar för den anställdes skatter inskränkes till de belopp, som förfalla till betalning under ett fåtal uppbördsstämmor. Vid tillämpning av ett tabellsystem kan däremot den preliminära skatten självfallet icke debiteras å uppbördskort utan redovisas å dessa först sedan den influtit. Om arbetsgivaren underlåter att verkställa löneavdrag enligt tabell, torde detta ofta undgå upptäckt och resultatet blir att skatten i stället
500 blir uttagen såsom kvarstående skatt andra året efter inkomståret, vilket därigenom — under förutsättning att tabellavdrag vid denna tidpunkt verkställes — blir belastat med två års skatter. Vid övergången till det nya uppbördssystemet måste man för att undvika en sådan skattebelastning »efterskänka» i det närmaste två års skatter för samtliga löntagare. Men för den enskilde individen, som under systemets tillämpning kominer i en dylik situation, finnes icke möjlighet att medgiva dylik eftergift. Även om underlåtenheten att verkställa tabellavdrag blir upptäckt, kan detta icke ske förrän mindre eller större del av inkomståret förflutit och de underlåtna avdragen komma att medföra motsvarande merbelastning andra året efter inkomståret. Om tabellavdag uttages med för lågt belopp t. ex. om skatten för ett hembiträde endast beräknas å den kontanta lönen, torde detta praktiskt taget aldrig kunna upptäckas under inkomståret och med hänsyn till ortsavdragens inverkan blir andra året efter inkomståret belastat med i det närmaste två års skatt. I sådana fall, då arbetsgivarens kompetens att effektuera avdragen kan sättas i fråga, medför därför tabellsystemet ur det allmännas synpunkt större risker för restantier än löneavdrag på grundval av peliminär debitering. För arbetsgivarens del kan dennes betalningsansvar komma att avse betydande belopp och dessa komma att utkrävas väsentligt senare ä n då preliminär debitering tillämpas. Kravet torde i regel komma att avse den tabellskatt, som arbetsgivaren två eller tre år tidigare underlåtit att avdraga. I de fall, då arbetsgivaren icke h a r ordnad bokföring liksom då fråga är om biträde i hemmet, synes den utredning, som skall läggas till grund för ett dylikt krav mot arbetsgivaren komma att vålla svårigheter och bliva ägnad att föranleda irritation och tvister. Beredningens majoritet finner det orimligt att avvisa eller väsentligen inskränka tabellsystemet allenast av den anledningen, att det är besvärligare för arbetsgivarna att verkställa löneavdrag enligt detta system än på grundval av debitering. Vid prövningen av frågan, i vilken utsträckning det ena eller andra systemet lämpligen bör komma till användning, böra emellertid jämväl ovanberörda verkningar av tabellsystemet för det allmänna, löntagarna och arbetsgivarna beaktas. Beträffande de åtgärder, som enligt de olika avdragssystemen ankomma på arbetsgivaren märkes: Vid avdrag på grundval av preliminär debitering: Å debetsedeln finnes angivet det belopp, som förfaller till betalning vid varje uppbördsstämma. Arbetsgivaren har att avfordra den anställde debetsedeln och under varje månad innehålla detta belopp, vilket mot kvitto å debetsedeln av arbetsgivaren inbetalas (till postanstalt eller bank) å uppbördsstämma i vanlig ordning. Infalla flera löneutbetalningar under månaden, fördelas det debiterade beloppet å de olika avlöningstillfällena. Om debetsedel ej lämnats, avdrages 25 °/o å kontant utbetald avlöning och det innehållna beloppet inbetalas å uppbördsstämma. Dessutom anmäler arbetsgivaren förhållandet till den lokala skattemyndigheten, så att denna kan utfärda ny debetsedel.
501 Vid avdrag med ledning av skattetabeller: Skattekort avfordras den anställde. Om sådant icke lämnas, förfares på samma sätt som ovan nämnts. Å till arbetsgivaren överlämnat skattekort debiterad kvarstående skatt avdrages (ev. efter fördelning å avlöningstillfällena under månaden). Preliminär skatt beräknas enligt tabellen, därvid naturaförmåner värderas med ledning av anvisningar å tabellen. Då lön utbetalas till ett hembiträde, skall således husmodern till den kontanta lönen (månadslön och ev. övertidsersättning) lägga värdet av naturaförmånerna enligt dessa anvisningar och i tabellen utfinna det skattebelopp, som utgår å den sammanräknade avlöningen. Detta skattebelopp skall därefter av husmodern införas å skattekortet och summeras med den därå av debiteringsförrättaren införda kvarstående skatten, varefter det sammanräknade beloppet inbetalas å uppbördsstämman. Vid tillämpning av tabellsystemet har arbetsgivaren således att företaga samma åtgärd som då avdrag skall ske på grundval av preliminär debitering. Men han har dessutom att verkställa avdrag för preliminär skatt enligt tabell. Om löntagaren flyttat från en kommun till en annan under nästföregående år, blir förfarandet enligt båda alternativen något mera komplicerat, enär den kvarstående skatten då blir uppförd å särskild debetsedel. I de, även vid tilllämpning av alt. II till synes talrika fall, då jämkning av preliminärskatten enligt vad nedan sägs kommer att ske, torde avdragsförfarandet vid tillämpning av tabellsystemet bliva ytterligare komplicerat. Enligt den utformning, alt. II erhållit, har arbetsgivaren tillika att iakttaga, huruvida någon del av inkomsten icke uppburits för bestämd tidsperiod, samt därå verkställa avdrag med 10 °/o, om den skattskyldiges sammanlagda inkomst under inkomståret kan antagas icke komma att överstiga 10 000 kronor, men eljest med 15 °/o. Det genom detta procentuella avdrag innehållna beloppet skall därefter tilläggas det med tillämpning av skattetabellen beräknade beloppet, varefter summan införes å skattekortet och i förekommande fall summeras med den kvarstående skatten. Det synes mig icke kunna bestridas, att avdragsförfarandet vid tillämpning av tabellsystemet är väsentligt mera invecklat än ett avdragssystem, grundat på preliminär debitering, samt behäftat med åtskilliga felkällor, vilka icke förekomma vid tillämpning av sistnämnda system. Det ligger ock i sakens natur, att anledning till tvister och missförstånd mellan den anställde och arbetsgivaren väsentligt minskas, om den sistnämnde till stöd för sin åtgärd att vid löneutbetalningen innehålla visst belopp, kan åberopa, att beloppet blivit av uppbördsmyndigheten till siffran angivet och i vederbörlig ordning debiterat. E n så utsträckt tillämpning av tabellsystemet, att detta kommer till användning även i sådana fall, då ovisshet föreligger huruvida avdrag för uttagande av preliminär skatt överhuvud taget komma att verkställas och i än högre grad huruvida avdrag kommer att ske med riktigt belopp, synes mig på grund av ovan anförda omständigheter varken u r det allmännas, arbetsgivarnas eller de anställdas synpunkt tillrådligt. Vad särskilt de anställda beträffar är sä-
502 kerligen skattens uttagande med tillämpning av tabell för de flesta löntagarna en lämpligare uppbördsform än löneavdrag på grundval av preliminär debitering, men den grundläggande förutsättningen för att förstnämnda system skall innebära en fördel för dem är dock att löneavdragen verkligen komma till stånd och ske med rätta belopp. Föreligger ovisshet i detta hänseende, är utan tvivel den preliminära debiteringen även ur löntagarens synpunkt att föredraga. Frågan, huruvida skyldighet att verkställa löneavdrag bör åläggas samtliga arbetsgivare utan inskränkning, dryftades ingående av den år 1943 arbetande kommittén. Av kommitténs å sid. 160 o. f. återgivna principbetänkande, som innefattar riktlinjerna för uppbördsberedningens fortsatta utredningsarbete, framgår att kommittén, ehuru den utgick från att löneavdragen skulle verkställas med belopp, vilka till siffran angivits å en av löntagaren till arbetsgivaren överlämnad debetsedel, enhälligt kom till det resultatet, att avdragsskyldighet för samtliga arbetsgivare, enligt uppgift uppgående till cirka 725 000, icke kunde tillstyrkas. Kommittén anför i enlighet härmed: »Arbetsgivare med mera än en, eventuellt två, anställda bör medverka vid uppbörden av anställds skatter genom att vid utbetalning av lön verkställa avdrag å denna med belopp, som erfordras för att vid närmast följande uppbördsstämma förfallande skatter skola kunna erläggas, samt vid uppbördsstämma inbetala det avdragna beloppet.» Inom kommittén uttalades särskilt betänkligheter mot att avdragsskyldighet skulle införas för var och en som anställt hembiträde eller vårdarinna liksom ock för alla jordbrukare, som anlitade någon arbetshjälp. Det befarades, att avdrag i dylika fall i stor utsträckning komme att underlåtas. Arbetsgivare, ofta med svag ekonomi, komme därigenom att bliva betalningsansvariga för den anställdes skatter. Det gjordes vidare gällande, att särskilt med hänsyn till den snabba indrivning av restförda utskylder som kunde förväntas vid ett system med preliminär debitering, den ökade effektivitet i uppbörden, som genom åläggande av oinskränkt avdragsskyldighet för arbetsgivarna skulle vinnas, icke uppvägde därigenom förorsakad olägenhet och irritation för den enskilde. Enligt min mening har intet förekommit, som förringar bärkraften av de motiv, vilka föranlett kommitténs ståndpunkttagande. Införande av uppbördsförfarandet i hemmen och därav föranledda erforderliga kontrollåtgärder måste befaras förorsaka störningar och irritation i privatlivet. Det är angeläget att statliga ingripanden å detta område icke utsträckas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt. Under uppbördsberedningens överläggningar med representanter för i frågan intresserade sammanslutningar har emellertid gjorts gällande, att de kategorier löntagare, som enligt ovanberörda kommittés riktlinjer icke skulle bliva föremål för löneavdrag, skulle komma att anse sig missgynnade. Även om dessa löntagare i realiteten icke skulle k o m m a i sämre ställning i uppbördshänseende än jordbrukare och självständiga företagare, vill det dock synas som om de löntagare, vilka utan egen begäran uteslötes från löneavdragssystemet, skulle hava visst fog för missnöje. På grund härav och med hänsyn till att förfarandet vid verkställande av
503 löneavdrag på grundval av preliminär debitering är jämförelsevis enkelt och risken för misstag vid detta förfarande ringa samt att det betalningsansvar, som drabbar en arbetsgivare, vilken underlåter verkställa löneavdrag enligt detta system, såsom ovan framhållits i regel icke torde komma att avse skatt, förfallande under mer än ett fåtal uppbördsstämmor, anser jag mig emellertid, om ock med tvekan, kunna tillstyrka att ifrågavarande skyldighet utsträckes till samtliga arbetsgivare. En förutsättning för införande av sådan oinskränkt avdragsskyldighet är dock enligt min mening att denna skyldighet, såvitt angår den stora massan mindre arbetsgivare, särskilt i hem och jordbruk, icke avser verkställande av löneavdrag enligt det föreslagna tabellsystemet utan allenast av myndighet debiterat belopp. Skälen för denna min uppfattning framgår av vad jag ovan anfört. Såsom jag förut framhållit skulle en dylik utsträckning av tabellsystemet varken lända till båtnad för det allmänna eller för de därav berörda löntagarna. Beredningens majoritet har som stöd för sin ståndpunkt åberopat, att representanter för de organisationer, vartill flertalet av de mindre arbetsgivarna höra, förklarat att dessa senare böra kunna tillämpa tabeller för skattens uträknande. Det stora flertalet av de mindre »arbetsgivare», vilka främst böra skyddas från över hövan betungande arbetsuppgifter och uppbördsmannaansvar, torde emellertid icke företrädas av några organisationer. Innebörden och verkningarna för anställda och arbetsgivare av de bestämmelser, som enligt de olika alternativen föreslås, lärer för övrigt svårligen kunna tillförlitligen bedömas utan ett ingående studium av såväl författningar som motiv. Från ifrågavarande representanters sida uttalades ock tillfredsställelse över att de olika alternativen av beredningen komme att fullständigt behandlas så att erforderligt material för ett slutligt ståndpunktstagande förelåge. Jag åberopar ytterligare i detta sammanhang vad jag anfört i specialmotiveringen till tilläggsförordningen 4 §. Huruvida »arbetsgivare i andra länder kunna bemästra likartade tabellsystem», synes vanskligt att bilda sig en uppfattning om. Förmodligen har systemet fungerat tillfredsställande i Tyskland, där övervakningen lär ha varit sträng. Enligt uppgift har däremot det i England införda systemet föranlett sådana svårigheter, att arbetsgivarna i samförstånd mod myndigheterna tillämpat en enklare avdragsmetod än vad i författningen föreskrivits. För de flesta löntagarna torde emellertid, som ovan nämnts, löneavdrag med ledning av skattetabeller vara en lämpligare uppbördsform än preliminär debitering, enär det sistnämnda systemet är behäftat med den olägenheten, att justeringar av skatten under inkomståret måste företagas i de fall, då den inkomst som åtnjutes i väsentlig grad icke överensstämmer med den som antagits komma att uppbäras och som lagts till grund för den preliminära debiteringen. Jämkningar bliva dock tydligen även i rätt stor utsträckning nödvändiga vid tillämpning av tabellsystemet. Detta kan med hänsyn till utformningen av den svenska skattelagstiftningen ingalunda för vår del
504 anses vara så »avgjort överlägset» debiteringssystemet, att icke skälig hänsyn bör tagas till de med en praktiskt taget obegränsad tillämpning av tabellsystemet förenade påtagliga olägenheterna. Enligt bilaga G uttages vid tillämpning av detta system av 157 löntagare för hög skatt i 90 fall, vilka enligt alt. II samtliga skola föranleda restitution. Provdebiteringen synes mig därför giva belägg för att majoriteten väsentligt överskattar tabellskattens förmåga att »smidigt följa växlingarna i inkomsten». Att detta i varje fall icke är förhållandet beträffande säsongarbetarna är obestridligt, vilket även kommit till uttryck i tidigare framlagda förslag till uppbördsreform. Under förutsättning, att den skattskyldige i regel plägar vara sysselsatt med säsongarbete, leder den preliminära debiteringen beträffande dessa till något bättre resultat. Även om jämkningsärendena, då skatten uttages på grundval av preliminär debitering, för löntagarnas del i regel torde bli betydligt enklare än för rörelseidkare och jordbrukare och jämkningsbeslut beträffande löntagarna merendels bör kunna erhållas utan tidsutdräkt, torde dock olägenheten av ökad jämkningsfrekvens icke böra förringas. Härtill kommer angelägenheten av att lätta arbetsbördan för de lokala skattemyndigheterna i den mån så kan ske utan att det allmännas och skattebetalarnas intressen trädas för nära. På grund härav håller jag före, att tabellsystemet, sådant det numera utformats, bör genomföras i den utsträckning, skälig hänsyn till dessa intressen det medgiva. Detta system bör med andra ord tillämpas under förutsättning dels att ovisshet icke i allt för hög grad kan anses råda beträffande arbetsgivarens kompetens att effektuera löneavdrag enligt tabellsystemet dels ock att löntagarens anställnings- och inkomstförhållanden äro sådana att tabellsystemet icke medför för denne eller det allmänna ogynnsammare verkningar än ett uppbördssystem på grundval av preliminär debitering. Bestämmelserna i de i alt. III ingående författningsförslagen åsyfta att enligt dessa grunder begränsa tabellsystemets tillämplighetsområde. Angående den närmare innebörden av de i detta avseende föreslagna bestämmelserna hänvisas till nedanstående specialmotivering för dessa. I detta sammanhang må dock anföras följande: Beträffande den förstnämnda förutsättningen för tabellsystemets användning märkes, att då 1943 års kommitté förordade, att avdragsskyldighet icke skulle åläggas andra arbetsgivare än sådana, som hade mer än en eller två anställda, insåg kommittén givetvis att man icke härigenom vunne någon klar gränslinje mellan sådana arbetsgivare, som icke vore kompetenta att handhava uppbördsåtgärderna och sådana, vilka måste antagas äga denna kompetens. Och jämväl bland arbetsgivare med tre eller flera arbetare förekomma utan tvivel representanter för förstnämnda kategori. Men även om gränslinjen droges så, att allenast arbetsgivare med en arbetare undantoges från avdragsskyldighet, skulle antalet arbetsgivare beträffande vilka ovisshet måste råda rörande deras förmåga att medverka vid uppbörden, i mycket hög grad bliva reducerat, eftersom därigenom åtminstone sådana »arbetsgivare» bleve befriade från avdragsskyldighet med därav följande kontroll-
505 åtgärder och ansvar, vilka skaffat sig någon hjälp i hem, jordbruk eller hantverk, därför att de på grund av sjukdom eller ålderdom inte kunnat reda sig själva. Beredningens majoritet synes anse, att detta endast »undantagsvis i något fall» förekommer, vilket dock erfarenheten knappast torde bekräfta. Å andra sidan förekomma givetvis även bland arbetsgivare med allenast en anställd ett mycket stort antal, som skulle kunna anförtros att verkställa löneavdrag med tillämpning av tabellsystemet. Särskilt under de första åren av det nya uppbördssystemets fulla tillämpning torde det emellertid vara nödvändigt att kretsen av de arbetsgivare, beträffande vilka skyldighet att tillämpa tabellsystemet kan ifrågakomma, på ett eller annat sätt begränsas, så att icke den på de lokala skattemyndigheterna ankommande prövningen, huruvida viss arbetsgivare lämpligen bör åläggas sådan skyldighet icke blir allt för betungande. Detta är anledningen till att skyldighet att avlämna i 2 § i utkastet till tilläggsförordning enligt alt. III omförmälda förteckningar föreslås allenast skola avse arbetsgivare med mer än tre i heltidstjänst anställda arbetare och det synes mig icke befogat, att anse denna bestämmelse vittna om ett allmänt underkännande av de mindre arbetsgivarnas kompetens. Beträffande de flesta arbetsgivare med mer än tre arbetare torde den lokala skattemyndigheten utan närmare undersökning kunna presumera, att anledning icke föreligger att undantaga dem från skyldighet att tillämpa tabellsystemet. Så är i främsta rummet fallet med statliga och kommunala organ samt arbetsgivare med särskilt kontor och ordnad bokföring. Allenast beträffande en mindre grupp enligt det föreslagna författningsrummet uppgiftspliktiga arbetsgivare torde, för den händelse den lokala skattemyndigheten icke besitter egen ortskännedom, införskaffande av särskilda upplysningar bliva erforderliga. Det bör bemärkas, att ifrågavarande arbetsuppgift får karaktär av ett engångsarbete för den lokala skattemyndigheten, vilken redan under år 1947 och förra delen av år 1948 har möjlighet att förskaffa sig kännedom om de förhållanden, som äro av betydelse för ifrågavarande prövning, och att de lokala skattemyndigheternas arbetsbörda under sagda tid på grund av övergångsbestämmelsernas utformning kan väntas bliva väsentligt mindre än vad som blir fallet, sedan det nya uppbördssystemet trätt i full tillämpning. Genom fullgörande av de arbetsuppgifter, som enligt de föreliggande förslagen ankomma på de lokala skattemyndigheterna, torde dessa kunna förväntas att inom kort erhålla en mycket god ortskännedom. Det synes framdeles böra tagas under övervägande, huruvida icke minimiantalet arbetstagare, som enligt författningsutkastet utgör förutsättning för skyldighet att avlämna ifrågavarande förteckningar, successivt kunde minskas och berörda spärregel så småningom helt avlägsnas. Beredningens majoritet framhåller, att det för arbetsgivarna skulle medföra en särskild tunga att uppgöra och till lokal skattemyndighet insända ifrågavarande förteckningar. De förteckningar, som avses i 2 § 1 och 2 mom. tilläggsförordningen innebära visserligen en arbetsuppgift, som icke före-
506 kommer enligt alt. II, men dock allenast ett engångsarbete. Det merarbete, som föranledes av stadgandet i 2 § 3 mom. samma förordning, torde oftast mer än väl uppvägas genom den lindring i arbetet, som uppstår därigenom att för vissa löntagare löneavdrag kan komma att ske på grundval av debitering. Att, i regel 52 gånger årligen, uträkna och debitera tabellskatten samt verkställa avdrag dels för denna skatt och dels för debiterad kvarstående skatt i stället för allenast ett av myndighet debiterat belopp, innebär en större merbelastning än ifrågavarande engångsuppgift. Att det alls icke är fråga om att efterforska förhållanden av ömtålig natur torde framgå redan av författningstexten och klarlägges ytterligare i den speciella motiveringen, till vilken jag hänvisar. Vad härefter angår den andra förutsättningen för tabellsystemets användning, vilken anknyter till löntagarens anställnings- och inkomstförhållanden, märkes, att den med ledning av tabeller uttagna preliminära skatten är i så måtto begränsad att den endast avser de skatter, som belöpa å inkomst från den huvudsakliga anställningen och vidare allenast i den mån denna inkomst uppbäres för bestämd tidsperiod. Enligt alt. II föreslås den preliminära skatten å sådan inkomst av den huvudsakliga anställningen, som icke uppbäres för bestämd tidsperiod, såsom vissa ackordsöverskott m. m., skola uttagas genom schematiskt beräknade procentuella avdrag medan preliminär skatt icke kommer att uttagas av annan tjänsteinkomst, försåvitt icke löntagaren framställer särskild begäran om att löneavdrag skall ske med större belopp än tabellen utvisar. För en löntagare, som i likhet med provinsialläkarna m. fl. merendels åtnjuta sin huvudsakliga inkomst av tjänsten i annan form än från arbetsgivaren uppburen lön, kommer sålunda enligt alt. II den preliminära skatten att allenast uppgå till en bråkdel av den slutliga. I sådana icke sällan förekommande fall, då löntagaren förutom avlöningen från den huvudsakliga anställningen åtnjuter inkomst av annan tjänst såsom då en statstjänsteman tillika innehar befattning hos riksdagen, då en person innehar uppdrag såsom styrelseledamot i bolag eller då en städerska innehar flera anställningar, blir även den preliminära skatten enligt sistnämnda alternativ avsevärt för låg. Eftersom tabellerna icke avse lägre inkomst än 50 kr. i månaden, torde tabellsystemet i det sistnämnda fallet praktiskt taget bli helt ineffektivt och, om städerskan övergår till heltidsanställning, blir följden att hon under vart och ett av de två första åren av denna anställning blir belastad med två års skatter. Även i sådana fall, då den skattskyldige förutom inkomst av den huvudsakliga anställningen åtnjuter annan inkomst än av tjänst såsom av rörelse eller fast egendom, måste tabellsystemet anses olämpligt. Enligt alt. II skall, då sistnämnda inkomst utgör minst en femtedel av löneinkomsten från den huvudsakliga anställningen, förutom tabellskatt uttagas preliminär C-skatt, som uträknas genom proportionering och uppföres å särskild debetsedel. Det synes mig näppeligen kunna bestridas, att det ur alla synpunkter är lämpligare att den preliminära skatten i sin helhet i dylika
507 fall blir föremål för preliminär debitering. Beträffande löntagare, som åtnjuter naturaförmåner, synes tabellsystemet icke böra komma till användning, om värdet därå väsentligt överstiger det å tabellen angivna, exempelvis på grund av bostadens beskaffenhet. Då naturaförmåner utgå i andra former än de, som värdesatts å tabellen, torde ej heller tabellsystemet böra tillämpas, om icke värdet är ringa. Beträffande vissa löntagare, som hava att vidkännas betydande kostnader i tjänsten, exempelvis handelsresande, måste tabellsystemet betecknas såsom uppenbart olämpligt. Så torde enligt vad av bilaga A framgår även vara fallet, då arbetet för arbetsgivarens räkning utföres i hemmet. Slutligen märkes, att om de under året uppburna lönebeloppen icke fördela sig någorlunda jämnt å avlöningstillfällena, kommer den med ledning av tabellerna uttagna skatten att överstiga den slutliga. Detta blir särskilt kännbart för säsongarbetarna. För en skattskyldig, som endast har arbete halva året, kommer ofta att uttagas dubbla beloppet eller mer av vad som rätteligen bort utgå och detta kan även inträffa, om arbetet pågått 2/3 av året. För säsongarbetarnas och de tillfälliga arbetarnas del kan uppbördsfrågan icke anses tillfredsställande löst genom något av de framlagda alternativen. Enligt alt. II komma säsongarbetarna att drabbas av betydligt större skatteuttag än som rätteligen bort verkställas. Enligt alt. I och III kommer endast en del av skatten att uttagas genom löneavdrag och erläggandet av återstoden att bliva beroende av den skattskyldiges förmåga och villighet att själv betala skatten. Jag återkommer till denna fråga. För andra kategorier löntagare än ovan angivits torde emellertid tabellsystemet, under förutsättning att detta blir riktigt tillämpat av vederbörande arbetsgivare, vara en lämplig uppbördsform. Så torde vara fallet beträffande det övervägande antalet industriarbetare och i allmän tjänst anställda, affärsoch kontorsanställda m. fl. Dessa komma ock enligt de i alt. III föreslagna bestämmelserna att redan från början till allra största delen inordnas under tabellsystemet. Att beräkna huru stor del de komme att utgöra av samtliga löntagare är vanskligt. Med största sannolikhet komme de dock att uppgå till omkring V3 av dessa. Under beredningens arbete h a r av majoriteten gjorts gällande, att det vore nödvändigt tillämpa ett enhetligt system beträffande samtliga löntagare och att en uppdelning av dessa i olika kategorier, varav en skulle bliva föremål för preliminär debitering och en för löneavdrag enligt tabell, av flera skäl icke vore möjlig att genomföra. Om debiteringsförrättarna skulle kunna medhinna arbetet, vore det nödvändigt att debetsedel enligt tabell automatiskt tillställdes var och en som vore taxerad för löneinkomst, så att ingen individuell prövning behövde ske. Denna ur debiteringsmyndighelernas synpunkt fördelaktiga princip har beredningens majoritet emellertid icke ansett sig kunna vidhålla utan i 3 § sista stycket uppbördsförordningen (alt. II) inrymt ett stadgande, enligt vilket den lokala skattemyndigheten, då särskilda omständigheter därtill föranleda, må förordna att preliminär skatt även av
508 löntagare må uttagas på grundval av preliminär debitering. Avsikten är uppenbarligen, att stadgandet endast skall tillämpas i undantagsfall. Visserligen får väl antagas, att arbetstagare, som önska att preliminärskatten skall uttagas på annat sätt än enligt skattetabell, kunna anmäla detta till den lokala skattemyndigheten, men av vissa uttalanden av majoriteten framgår, att berörda möjlighet att undgå tabellskatt i varje fall icke avser säsongarbetarna, vilka dock ha särskilt stort intresse därav. Utfärdande av preliminär debetsedel föranleder ett visst merarbete för den lokala skattemyndigheten och det torde kunna tagas för visst, att stadgandet såsom avsikten ock synes vara även kommer att tolkas såsom en undantagsbestämmelse. Sannolikt kommer det endast att tillämpas å en eller annan större inkomsttagare och å servitörerna. Oavsett denna bestämmelse kan den enligt alt. II uppdragna gränslinjen mellan tabellsystemet och preliminär debitering icke anses tillfredsställande. I åtskilliga fall torde såsom löneinkomst taxerad inkomst i realiteten hava härflutit från fritt yrke eller annan förvärvsverksamhet och tvärt om, liksom ock en skattskyldig under det ena året kan ha åtnjutit löneinkomst och under det andra inkomst av annan förvärvskälla. Enligt alt. Ill åstadkommes däremot en klar gränsdragning mellan de båda systemen för preliminärskattens uttagande och gränsfallen komma att falla under det system, som kan tillämpas för såväl löneinkomst som annan inkomst. Detta måste givetvis anses fördelaktigare än en gränslinje, som påverkas av rent slumpartade förhållanden och den lokala skattemyndigheten större eller mindre beredvillighet att verkställa preliminär debitering. De med ifrågavarande gränsdragning förbundna svårigheterna äro enligt min mening ingalunda av den art, att de kunna övervinnas genom ett mångtydigt »kautschukstadgande», ägnat att främja tvister och godtycke. Majoriteten gör gällande, att den klyvning av löntagarna i två kategorier, som sker enligt alt. III, skulle vålla de lokala skattemyndigheterna ett kännbart merarbete och bland annat av denna anledning skulle alt. III kräva fler tjänstemän än alt. II. Om den kategoriklyvning, som majoriteten numera ansett nödvändigt införa även enligt alt. II, skulle ske i sådan omfattning att stadgandet därom komme att fylla det av majoriteten uppgivna ändamålet »att för skilda fall kunna använda den beräkningsmetod, som bäst passar det ifrågavarande fallet», skulle väl merarbetet bliva än mer kännbart för de lokala skattemyndigheterna, eftersom ju dessa icke enligt alt. II erhålla tillgång till det för kategoriklyvningen erforderliga material, som genom ovanberörda förteckningar enligt alt. III ställes till deras förfogande. Jag hänvisar i övrigt beträffande såväl denna som övriga mot alt. III framställda invändningar till vad nedan anföres under rubriken »Organisationsfrågor» samt den speciella motiveringen till sistnämnda alternativ.
509 Bestämmelser i syfte att undvika restitution av smärre belopp, då den preliminära skatten överstiger den slutliga. Eftersom den preliminära skatten endast approximativt beräknas, kan det icke undvikas, att denna i ett stort antal fall kommer att överstiga den slutliga. Särskilt måste detta befaras bliva fallet, om såsom i alt. II föreslås den preliminära skatten uttages med ledning av skattetabeller även av säsongarbetare och andra löntagare, vilkas inkomst inflyter ojämnt under året. I många fall torde dock överskottet komma att röra sig om jämförelsevis obetydliga belopp. Enligt samtliga de föreliggande alternativen skall överskjutande beloppet restitueras, därest den skattskyldige icke veterligen häftar för restförd skatt. I de fall, då den skattskyldige under det år restitutionen sker, icke har att erlägga preliminär skatt, är restitutionsåtgärden ofrånkomlig, såvida man icke så radikalt vill omlägga skattesystemet att den preliminära skatten i större eller mindre utsträckning göres definitiv. Det synes väl kunna ifrågasättas, huruvida icke restitution även i dylika fall av praktiska skäl skulle kunna underlåtas, då överskottet understiger ett obetydligt belopp, t. ex. 5 å 10 kronor. Det lägsta belopp, som enligt förslagen k a n ifrågakomma till restitution, är en krona. Även mot en sådan oväsentlig beskärning av restitutionsrätten, som ovan ifrågasatts, kunna emellertid bärande skäl anföras. Då någon större lättnad i myndigheternas arbete ej heller därigenom skulle vinnas, bör enligt min mening restitutionsrätten i dylika fall kvarstå obeskuren. Andra synpunkter kunna däremot anläggas å normalfallen, d. v. s. de fall, då den skattskyldige det år överskottet konstateras, har att erlägga preliminär skatt. Oftast torde vid den tidpunkt, restitution tidigast kan ifrågakomma, preliminär skatt under samma år redan hava förfallit till betalning till belopp, överstigande ifrågavarande överskott. Det måste enligt min mening betecknas såsom en allvarlig brist i förslagen att vid samma tidpunkt som skatt avkräves den skattskyldige, restitution verkställes av tidigare erlagd skatt. Dessa massrestitutioner, som även vid tillämpning av alt. II måste antagas bliva mycket talrika, sannolikt avseende en miljon skattskyldiga eller mer årligen, äro ur ett flertal synpunkter ägnade att väcka betänkligheter och böra enligt min mening i möjligaste mån undvikas. Det har gjorts gällande, att ovannämnda antal, en miljon, skulle vara för högt beräknat. Det förefaller emellertid antagligt, att beträffande andra skattskyldiga än löntagare liksom ock då preliminär C-skatt enligt alt. II uttages och då preliminär debitering sker i annan kommun än mantalsskrivningsorten, den preliminära skatten under förutsättning av stabila konjunkturförhållanden i ungefär lika många fall kommer att uttagas med för högt som med för lågt belopp. Jämkning medgives ju icke vid allenast en ringa nedgång i inkomsten. Då antalet skattskyldiga, som icke äro löntagare, överstiger en miljon, måste således antagas, att ovanberörda debiteringsåtgärder komma att föranleda mer än Vt miljon restitutionsfall, vid stigande
510 konjunktur färre, men vid fallande flera. Antalet skattskyldiga, som alltjämt måste räknas till kategorien säsongarbetare, synes såsom i annat sammanhang framhålles alltjämt vara betydande. Det övervägande antalet av dessa torde vid tillämpning av tabellsystemet bliva berättigade till restitution. Så blir i allmänhet ock fallet, då en löntagare på grund av sjukdom eller av annan orsak under en kortare tid saknat inkomst, då han haft att vidkännas kostnader för anställningen såsom för resor till och från arbetsplatsen el. dyl., då han är berättigad till avdrag för ränta å studieskulder eller annan gäld, då han utgivit periodiskt understöd, vartill även räknas underhåll till frånskild hustru, då en egnahemsägare verkställt reparation på sin fastighet och på grund härav blir berättigad till avdrag för underskott å fastigheten etc. Även om man sålunda i likhet med beredningens majoritet anser, att det ofta förekommande avdraget för försäkringspremier enbart icke i allmänhet kommer att föranleda restitution, förefaller det antagligt, att av hela antalet löntagare, omkring 2,5 miljoner, åtminstone 10 a 20 procent på grund av ovan angivna orsaker bliva berättigade till restitution av merendels smärre belopp Antalet torde väsentligt komma att ökas, om gift kvinna skulle medgivas avdrag för sina utgifter för inkomstens förvärvande. Bilaga G utvisar, att i 57 procent av de undersökta fallen den med lediung av tabeller uttagna preliminärskatten överstigit den slutliga. Det till en miljon beräknade antalet restitutionsfall kan därför icke anses vara för högt, även om en väsentligt större marginal än som beredningen föreslår mellan den beräknade skatten och den, som angives i tabellerna, skulle inarbetas i dessa. Dylika massrestitutioner kunna emellertid undvikas därigenom, att överskjutande belopp avräknas från den preliminära skatt, den skattskyldige året efter taxeringsåret har att erlägga. Då jag på grund av de påtagliga fördelar, vilka äro förenade med uttagande av en 100-procentig preliminär skatt, frångick den tidigare framförda tanken, att sådan skatt skulle uttagas med allenast 80 eller 90 procent, skedde detta under förutsättning, att sådan avräkning skulle komma till stånd. Åtminstone i de fall, då överskottet icke uppgår till högre belopp än den preliminära skatt, den skattskyldige har att erlägga under de första uppbördsterminerna det år restitutionen sker, kan denne icke med fog anses vederfaras orätt genom ett dylikt förfarande. Han har ju då icke erlagt skatt med för högt belopp utan allenast betalt skatt tidigare än som rätteligen bort ske. Detta betraktelsesätt torde dock icke kunna anses gälla utan begränsning. Även ett för tidigt erläggande av skatten kan, då fråga är om mera betydande belopp, förorsaka den skattskyldige sådan olägenhet, att rättelse snarast möjligt bör åstadkommas. Var gränsen skall dragas är synnerligen vanskligt att avgöra. Jag h a r stannat för att föreslå att den sättes till 300 kronor. Skäl kunna anföras både för sänkning och höjning av detta belopp. Jag föreslår således, att överskott av ifrågavarande slag, understigande 300 kronor, avräknas från den preliminära skatt som utgår året efter taxeringsåret, men att, om överskottet uppgår till 300 kronor eller högre belopp, restitu-
511 tion därav skall ske, och att sådan även skall kunna äga rum innan den slutliga skatten blivit genom taxeringsförfarandet exakt bestämd. Mot ett dylikt avräkningsförfarande har invänts, att detta skulle åsamka visst merarbete för länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna, särskilt på grund av svårigheten att redan före debetsedlarnas utfärdande med bestämdhet konstatera, huruvida den skattskyldige häftade för restförda skatter. Att ett sådant bestämt konstaterande jämväl vid en senare tidpunkt föranleder svårigheter har i förfatlningsförslagen markerats med ordet »veterligen». Det merarbete för myndigheterna, som sålunda genom ifrågavarande avräkningsförfarande skulle uppstå, synes mig emellertid icke vara av så väsentlig omfattning, att det utgör tillräckligt skäl för avvisande av det av mig förordade avräkningsförfarandet, helst som man på sätt beredningen anfört torde vara berättigad förvänta, att restantierna genom uppbördssystemets omläggning i mycket betydande grad komma att nedgå. Beträffande de skattskyldiga, som hava att erlägga preliminär skatt på grundval av debitering, sker avräkningen genom en enkel subtraktion i det att från den debiterade preliminärskatten avdrages det belopp, varmed den tidigare preliminära skatten befunnits överstiga den slutliga. Återstoden fördelas därefter på uppbördsterminerna under året. Dessa åtgärder kunna inte rimligen antagas vålla några svårigheter. Då den preliminära skatten skall uttagas med ledning av skattetabell, föranleder ej heller avräkningsförfarandet några svårigheter för den lokala skattemyndigheten, men sådana möta däremot, när det gäller att skapa garantier för att överskottet vederbörligen blir den skattskyldige tillgodoräknat, då löneavdragen verkställas. Av den lokala skattemyndigheten bör i de fall, då tahellsystemet skall tillämpas, å därför avsedd plats å skattekortet antecknas det belopp, som skall tillgodoräknas den skattskyldige. Vid de första avlöningstillfällena under året tillgodoför arbetsgivaren i enlighet med anvisningar å skattekortet arbetstagaren så stor del av den genom löneavdrag innehållna preliminära skatten att ovannämnda belopp täckes. Arbetsgivaren underlåter med andra ord att verkställa löneavdrag med detta belopp. För vinnande av kontroll att så blir fallet synas emellertid särskilda åtgärder vara erforderliga. Det torde icke vara tillräckligt att bevis om den verkställda minskningen av löneavdraget tecknas å skattekortet. Arbetsgivaren torde ha ett berättigat intresse av att erhålla erkännande att beloppet kommit arbetstagaren till godo och denne bör erhålla redovisning för de åtgärder, varigenom beloppet blivit honom tillgodofört. För detta ändamål bör utfärdas ett bevis, vara angives dagen för löneutbetalningen, lönesumman och därå belöpande tabellskatt samt tillika huru stor del därav, arbetsgivaren underlåtit avdraga. Formulär till sådant bevis bör i två exemplar bifogas skattekort, vara antecknats att visst belopp skall den skattskyldige tillgodoföras. Sedan överskottet blivit till fullo täckt genom underlåtna löneavdrag, undertecknas beviset av såväl arbetsgivaren som den anställde, vilka vardera behålla ett exemplar därav. Skulle arbetstagaren sluta anställningen innan skattelindringen i sin helhet tillgodokommit honom, utväxlas bevis som ovan sagts
512 samtidigt med skattekortets återställande. I sistnämnda fall bör det ock åligga arbetsgivaren att å därför avsedd plats å skattekortet angiva det belopp, som kommit den skattskyldige till godo genom underlåtna löneavdrag. Härigenom vinnes möjlighet för arbetstagaren att få tillgodoräkna det återstående beloppet vid de första löneutbetalningarna i den nya anställningen. Skulle i något fall arbetstagarens underskrift å beviset icke erhållas, bör arbetsgivaren vara berättigad att med företeende av anteckningar angående utbetald lön och därå bekommet kvitto erhålla påskrift å beviset av den lokala skattemyndigheten. Förmenar arbetstagare, att honom vederfarits orätt vid skattelindringens tillgodoräknande, har han givetvis att vända sig till samma myndighet. Det belopp, som av debiteringsförrättaren blivit den skattskyldige å skattekortet tillgodofört, skall jämväl antecknas å uppbördskortet. När kvarstående skatt för det ifrågavarande inkomståret sedermera skall beräknas, tillägges nämnda belopp den influtna preliminära skatten, varefter det sammanlagda beloppet tillgodoföres den skattskyldige. Att ett så pass invecklat förfarande icke är genomförbart, därest på sätt i alt. II föreslås samtliga arbetsgivare utan åtskillnad åläggas verkställa löneavdrag enligt tabellsystemet, synes mig tämligen uppenbart. I samma mån man söker skapa garantier för att skattekort endast skola komma till användning, då vederbörande arbetsgivare kan antagas äga förmåga att tilllämpa tabellsystemet, minskas emellertid betänkligheterna mot det ovan ifrågasatta förfarandet. Vad sjömännen angår torde den personal, som ombesörjer löneutbetalningen, med få undantag besitta god kompetens och det synes vara särskilt angeläget att undvika restitutioner till sjömän i utrikes fart. Med den i tilläggsförordningen enligt alt. III föreslagna begränsningen i tabellsystemets användning torde det ej heller föreligga större risk för att de där avsedda arbetsgivarna icke skulle kunna tillämpa ifrågavarande avräkningssystem. Det torde kunna förutsättas, att då antalet arbetsgivare av ifrågavarande kategori på föreslaget sätt begränsas, de lokala skattemyndigheterna skola bliva i tillfälle att med råd och anvisningar biträda de arbetsgivare, som därav äro i behov. Jag förordar således för min del, att de i alt. III ingående författningarna erhålla i huvudsak följande ändrade lydelse: Uppbördsförordningen
enligt alt.
III.
20 §. överstiger erlagd preliminär skatt den slutliga skatten med belopp, understigande trehundra kronor, skall nämnda belopp, därest skattskyldig påföres preliminär skatt för inkomståret näst efter taxeringsåret, avräknas å sistnämnda skatt, i den mån så kan ske. Häftar den skattskyldige veterligen för ogulden skatt, skall på sätt, varom förmäles i första stycket, avräknas allenast den del av det erlagda beloppet som överstiger den oguldna skatten jämte därå belöpande restavgift. Åter-
513 stöden skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av nämnda skatt och avgift. Att i andra fall än i första stycket sägs, belopp varmed preliminär skatt överskjuter motsvarande slutliga skatt, skall avkortas eller, om beloppet blivit erlagt, återbetalas till den skattskyldige, stadgas i 62 och 70 §§. Nuvarande 20 § ändras till 21 § etc. 37 §.
Jämkning må erfordras. Innebär erlägga såsom slutlig skatt med minst trehundra kronor, skall den lokala — slutliga skatten. Beslut om återbetalning — — — förstnämnda år. 70 §. 1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt och skall icke med det överskjutande beloppet förfaras på sätt i 20 § sägs, skall länsstyrelsen i det län, där debiteringen av den slutliga skatten äger rum, utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala nämnda belopp. Det — — — 3 mom. sägs. 85 §. I stället för tillämpas. Skall jämlikt 20 § å preliminär skatt för inkomståret avräknas tidigare för mycket erlagd sådan skatt, skall det överskjutande beloppet upptagas å skattekortet med angivande, att beloppet skall avdragas från den preliminära skatt, som uttages vid det första och, om så erfordras, vid ett eller flera av de närmast i ordning därefter följande avlöningstillfällena under inkomståret. Vid skattekort — formulär. 92 §. Är på sätt i 85 § andra stycket sägs å skattekortet angivet, att visst belopp skall avdragas från den preliminära skatten, skall befälhavaren, sedan löneutbetalning ägt rum i sådan omfattning att skattelindringen enligt vad i samma författningsrum föreskrives till fullo tillgodokommit arbetstagaren, omedelbart därom utfärda bevis enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t. Dylikt bevis skall upprättas i två exemplar, varav ett behålles av befälhavaren och ett tillställes den skattskyldige. Det förstnämnda exemplaret skall jämväl undertecknas av arbetstagaren eller, om dennes underskrift ej erhålles, på begäran av befälhavaren av den lokala skattemyndigheten. Slutar arbetstagaren dessförinnan anställningen, skall befälhavaren innan skattekortet enligt vad i tredje stycket sägs återställes till arbetstagaren, därå verkställa anteckning om beloppet av den skattelindring som tillgodokommit denne. Tillika skall därom utfärdas bevis och i övrigt förfaras på sätt i första stycket föreskrives. Efter utgången arbetstagaren. 33—457050.
514 94 §. I detta författningsrum föreslås enahanda ändring som i 37 §. Tilläggsförordning
enligt alt. III.
12, 18 och 19 §§ ändras i överensstämmelse med vad ovan föreslagits beträffande 85, 92 och 94 §§ uppbördsförordningen. Storleken av den procentsats, enligt vilken löneavdrag i vissa fall skola beräknas. Enligt de av beredningen framlagda alternativa förslagen skall löneavdrag verkställas med 25 °/o av inkomsten, då debetsedel eller skattekorl icke överlämnats till arbetsgivaren. Beredningen framhåller beträffande alt. I att nämnda procentsats är av den storlek, att arbetstagaren som regel bör finna det vara med sin fördel bäst överensstämmande att avlämna preliminär deklaration. Då fråga är om tillämpning av tabellsystemet föranledes arbetstagaren att begära debetsedel med tabell eller skattekort. För de löntagare, vilka av ett eller annat skäl icke överlämnat debetsedel, torde med få undantag när en skattesats av 25 °/o väsentligt överstiga den som kan antagas komma att slutligen belöpa å inkomsten. Skatteuttaget kommer därför att framstå såsom en hård straffbeskattning. Detta torde bäst framgå genom en jämförelse med de procentsatser som i 7 § uppbördsförordningen enligt alt. II föreslås skola utgå å löneinkomst, som icke uppbäres för beslämd tidsperiod, såsom viss ackordsersättning m. m. Huru länge denna straffbeskattning kommer att utgå blir beroende icke blott på löntagarens egna åtgärder utan även på den lokala skattemyndighetens villighet och förmåga att snabbt expediera ärendet. Vidare märkes, att den föreslagna skyldigheten för arbetsgivaren att redan fem dagar efter anställningens början till den lokala skattemyndigheten anmäla, att debetsedel eller skattekort icke lämnats, i och för sig torde innnebära en god garanti för uppbördssystemets effektivitet i förevarande hänseende, särskilt då fråga är om löntagare i en sådan inkomstklass, att en skattesats av 25 °/o icke innebär straffbeskattning. Att tillgripa en så hög procentsats innebär därför enligt min mening att bruka större våld än nöden kräver och jag föreslår att den nedsättes till 20. I detta sammanhang må framhållas angelägenheten av att arbetsgivarna icke i författningen åläggas att tillämpa skilda procentsatser i olika fall, enär detta skulle komplicera systemet och måste befaras föranleda misstag och felaktigheter. Jag föreslår därför att procentsatsen nedsättes till 20 även i de fall, som avses i 82 och 93 §§ uppbördsförordningen enligt alt. III och 16 § tilläggsförordningen. Arbetsgivaren har således enligt detta alternativ att alltid, då procentuella avdrag skola verkställas, beräkna dessa efter 20 °/o, försåvitt arbetstagaren icke i det undantagsfall som avses i 93 § till arbetsgivaren överlämnat bevis om jämkning, vari viss annan procentsats av den lokala skattemyndigheten angivits.
-
515 Bestämmelser rörande rätt att mot erläggande av viss mindre avgift få inbetala skatten efter uppbördsterminens slut. Även för de skattskyldiga, som icke äro löntagare, torde det i allmänhet vara fördelaktigt att skatten erlägges månatligen. Särskilt för skattskyldiga, som bo långt från postanstalt och bank, kunna dock de många uppbördsterminerna innebära en olägenhet. Visserligen står den möjligheten öppen att i förskott erlägga den skatt som förfaller under en eller flera uppbördsterminer, men detta kräver god tillgång till likvida medel. De skattskyldiga kunna enligt min mening med fog framställa det önskemålet, att uppbördsförfarandet så anordnas, att skattebetalningen göres så bekväm som möjligt. För löntagarna blir enligt samtliga de framlagda förslagen detta önskemål tillgodosett genom löneavdragen. Det synes mig rimligt, att samma önskemål i möjligaste mån beaktas även i vad övriga skattskyldiga angår. Enligt nu gällande bestämmelser blir var och en som försummat att å uppbördsterminens sista dag inbetala under terminen förfallande skatt omedelbart restförd och skyldig erlägga indrivningsavgift med 4 procent av det restförda beloppet. Undantag härifrån stadgas allenast för det fall att skattskyldig, som försummat att gälda den å första uppbördsterminen förfallande delen av kronoutskylderna, inom sju dagar efter denna uppbörds termins utgång till utmätningsmannen i orten inbetalar debetsedelns hela belopp. Även med nuvarande antal uppbördsterminer måste det enligt min mening anses innebära en obillighet mot de skattskyldiga, att det allmänna omedelbart vidtager inkassoåtgärder och utkräver en kännbar straffavgift, så snart likviden på utsatt förfallodag uteblivit. En enskild borgenär, som tillämpade en dylik metod, skulle med fog karakteriseras som hänsynslös. Säkerligen skulle ett sådant förfarande, därest det enligt gällande lagstiftning vore medgivet, ej heller ur affärssynpunkt visa sig lämpligt utan i längden skada borgenärens verkliga intresse. Detta främjas tvärt om bäst därigenom att borgenären vid utebliven likvid träffar överenskommelse om sådant anstånd med likvidens fullgörande, att betalning kan ske vid den tidpunkt, som bäst passar gäldenären, och att inkassoåtgärder med därav följande kostnader för gäldenären endast i nödfall vidtagas. Även då det allmänna uppträder såsom borgenär framstår det enligt min mening såsom för gäldenären billigt och ur borgenärens synpunkt fördelaktigt att i möjligaste mån träffa en sådan anordning, att likviden kan fullgöras vid den tidpunkt, som för gäldenären är den lämpligaste. Det är denna tankegång som ligger till grund för källskattesystemet genom löneavdrag för löntagarna och den synes i den mån så låter sig göra böra komma till uttryck även i de bestämmelser, som gälla för övriga skattskyldiga. Genom de föreslagna stadgandena i 46 § uppbördsförordningen enligt alt. I och III samt 61 § uppbördsförordningen enligt alt. II berättigas ock den skattskyldige att å postanstalt verkställa skattebetalningen inom viss tid efter uppbördsterminens slut. För förhindrande att utnyttjandet av detta anstånd blir regel och för att täcka de kostnader som anordningen, trots att restföring och indrivningsåtgärder därigenom undvikas, kan beräknas med-
516 föra för det allmänna, har det ansetts nödvändigt att även i detta fall fästställa en straffavgift, vilken dock endast utgör en procent av beloppet. Den torde närmast komma att framstå såsom en portoavgift. Anståndstiden har emellertid i mycket hög grad begränsats i det att den endast gäller till den 17 i den månad, skatten förfallit till betalning. Även löntagare kunna få gagn av anståndet, då fråga är om verkställande av löneavdrag för debiterad preliminär skatt och kvarstående skatt. För vinnande av det syfte, som med anordningen avses, erfordras enligt min mening att anståndet utsträckes t. o. m. utgången av uppbördsterminen efter den, då skatten förfallit till betalning. Härigenom skulle en skattskyldig, som av en eller annan anledning försummat att erlägga å en viss uppbördstermin förfallande skatt, under nästkommande uppbördstermin kunna betala såväl denna skatt som den under sistnämda uppbördstermin förfallande skatten. En dylik utsträckt anståndstid skulle emellertid verka tyngande å den bokföring och redovisning som skall ankomma på postverket. Under de förhandlingar som först i denna fråga har postverkets representant ställt sig avvisande till det ifrågasatta anståndsmedgivandet. Såsom skäl anfördes därvid bland annat, att detta strede mot källskattens idé, att anståndet komme att utnyttjas i sådan omfattning att köbildning måste befaras vid postanstalterna och att redovisningen skulle i hög grad försvåras. Sedan efter förhandlingar med vissa banker dessa under hand uppgivit, att bankerna sannolikt skulle vara villiga att emottaga ifrågavarande likvid och straffavgift mot någon förhöjning av ersättningen, vilken dock komme att understiga berörda avgift, meddelades från postverkets sida att hinder mot ett dylikt anståndsförfarande icke mötte, men att tiden för anståndet icke kunde utsträckas längre än t. o. m. den 17 under den månad, skatten förfallit till betalning. Det vore enligt min mening synnerligen beklagligt, om icke en sådan organisation beträffande skattebeloppens redovisning vore möjlig att genomföra, att anståndstiden kunde utsträckas på sätt av mig föreslagits eller åtminstone t. o. m. utgången av den månad, varunder skatten förfallit till betalning. Med hänsyn till den stora beredvillighet som från postverkets sida ådagalagts att medverka till uppbördsfrågans lösning, synes man ock kunna hysa förhoppning om att även de svårigheter, som äro förenade med tillgodoseende av ifrågavarande önskemål skola övervinnas. Jag ifrågasätter därför, huruvida icke förevarande fråga borde bliva föremål för ytterligare undersökning och därvid speciell sakkunskap beträffande kontorsorganisation anlitas. Sannolikt skulle därvid befinnas, alt en utsträckt anståndstid komme att medföra, att restlängderna icke kunde färdigställas förrän något senare än vad som enligt beredningens förslag blir fallet. Den tidsvinst i förevarande hänseende, som enligt nämnda förslag vinnes i förhållande till vad som för närvarande gäller är dock såsom i annat sammanhang framhållits så avsevärd, att denna omständighet icke synes mig utgöra tillräcklig anledning att avstå från medgivande av anstånd i sådan utsträckning, att skattebetalningen effektivt underlättas.
517 Organisationsfrågor. Vare sig del ena eller det andra av de föreliggande alternativen lägges till grund för lagstiftning, kommer resultatet uppenbarligen att bliva i främsta rummet beroende pä de lokala skattemyndigheternas funktionsduglighet. En tillräcklig och smidig lokal organisation torde utgöra en nödvändig förutsättning för varje uppbördsreform, som avser att möjliggöra skattebetalning samtidigt med inkomstens förvärvande. Då uppbördsmannaansvaret nu föreslås skola läggas på arbetsgivarna, synes det mig framstå såsom ett oavvisligt krav att dessa beredas möjlighet att utan omgång och svårighet erhålla besked rörande den mångfald tveksamma frågor som utan tvivel uppkomma. Detta krav framträder med särskild styrka, om samtliga arbetsgivare utan åtskillnad på sätt i alt. II föreslås åläggas verkställa löneavdrag enligt det jämförelsevis invecklade tabellsystemet. En mycket stor del av häradsskrivarnas och uppbördskommissariernas tid måste då antagas komma att tagas i anspråk för besvarande muntligen och skriftligen av dylika förfrågningar, och detta icke blott under de första åren av det nya systemets tillämpning, ehuruväl arbetsbelastningen i detta avseende då kan befaras bliva särskilt betydande. Det synes mig som om de lokala skattemyndigheternas skyldighet härutinnan av beredningens majoritet skjutits väl mycket i bakgrunden. Icke blott med hänsyn till detta krav utan jämväl på grund av det enligt samtliga alternativ, särskilt beträffande andra skattskyldiga än löntagare, föreliggande behovet av ett snabbt och smidigt jämkningsförfarande ligger det i de skattskyldigas intresse att organisationen icke blir för snäv. Jag ifrågasätter, huruvida icke detta blir fallet med tjänstgöringsområden omfattande 30 000 invånare eller mer och huruvida icke en ökning av det föreslagna antalet lokala skattemyndigheter borde komma till stånd. Jag ifrågasätter vidare, huruvida icke en enhetlig statlig organisation för såväl stad som landsbygd framdeles borde införas och den föreslagna organisationen således få karaktär av ett provisorium. En sådan anordning synes lämplig bland annat ur rekryteringssynpunkt. Om den föreslagna riksskattenämnden inrättas, torde däri kunna inlemmas ett centralt organ för ledning av uppbördsväsendet, varav behov sannolikt kommer att göra sig gällande. Vad härefter angår de krav, som enligt de olika alternativen kunna antagas ställas å organisationen, anser beredningens majoritet uppenbart, att i allt fall organisationskostnaderna enligt alt. I och även enligt alt. III i icke ringa grad skulle komma att överstiga, vad som beräknats uppkomma vid genomförande av alt. II. Vad angår alt. I torde jämväl enligt min mening vissa merkostnader uppstå, beroende dels på det merarbete, som föranledes genom preliminär debitering av samtliga löntagare, dels på ökning av antalet jämkningsärenden. Dessa bliva dock som ovan framhållits väsentligt enklare än då fråga är om andra skattskyldiga än löntagare och den lättnad, som vinnes i debiterings-
518 arbetet genom användning av tabellsystemet, uppväges delvis genom andra därav förorsaade arbetsuppgifter. Enligt tabellsystemet inflytande preliminärskatt måste ju bokföras och redovisas å uppbördskortet. Detta skall verkställas av postverket och måste rimligtvis antagas draga större kostnad än den kontroll, som erfordras, då den preliminära skatten redan är uppförd å uppbördskortet. Vidare måste kontroll utövas huruvida behöriga löneavdrag enligt skattetabellerna komma till stånd. Debiteringen i de fall, då enligt alt. II såväl preliminär A-skatt som C-skatt skall uttagas, föranleder ock ett visst merarbete. I den mån kostnaden för organisationen kan antagas bliva större enligt alt. I än enligt alt. II förorsakas detta av att debiteringsarbetet enligt det senare alternativet ombesörjes av arbetsgivarna i stället för av myndigheterna. Kostnadsfrågan synes mig därför icke böra bedömas under hänsynstagande till det allmännas direkta utgifter utan fasthellre ses ur synpunkten, huruvida kostnaden för debitering av skatt lämpligen bör bäras av allenast en viss grupp skattskyldiga eller av samtliga skattedragare gemensamt. Vad härefter angår alt. III, föranleder detta i förhållande till alt. II ett visst merarbete i det att för en del löntagare, sannolikt icke överstigande V3 av dessa, preliminär debitering bleve erforderlig och möjligen även att en, om ock obetydlig ökning av arbetet med jämkningsärendena skulle uppstå. Beredningens majoritet har dock uppenbarligen, såsom nedan i annat sammanhang framhålles, överdrivit farhågorna för den merbelastning, dessa ärenden skulle kunna antagas förorsaka. Vidare skulle granskningen av förteckningarna enligt 2 § 2 och 3 mom. tilläggsförordningen enligt alt. III förorsaka något merarbete. De fall, då skattekort under året skola utbytas mot debetsedel, torde bli så fåtaliga, att nämnvärd ökning av arbetsbelastningen knappast därigenom kan antagas uppstå. Å andra sidan skulle uppenbarligen den lokala skattemyndighetens ovanberörda konsulterande verksamhet bliva avsevärt mindre omfattande, om endast ett begränsat antal kvalificerade arbetsgivare åläggas tillämpa tabellsystemet, men återstoden handhava det enklare avdragssystemet på grundval av preliminär debitering. Vidare bortfaller enligt alt. III arbetet med debitering av C-skatt. Det granskningsarbete, som enligt alt. II erfordras och som måste antagas bliva ganska betungande, om önskvärd effektivitet skall vinnas, för kontroll av huruvida behöriga avdrag enligt tabellerna bliva verkställda, torde på grund av de fordringar, som enligt alt. III uppställas å arbetsgivare, vilka skola handhava tabellsystemet, i det närmaste kunna bortfalla. Slutligen märkes, att särskilda kostnader föranledas av den mängd restitutioner, som enligt alt. II bliva nödvändiga, men enligt alt. III torde kunna undvikas. Enligt beredningens beräkningar skulle i ett fögderi med omkring 25 000 invånare antalet arbetsdagar årligen för häradsskrivaren uppgå till 360 enligt alt. I och 280 enligt alt. II. Merarbetet på grund av den preliminära debiteringen för löntagarna och det ökade arbetet med jämkningsärenden kommer således till uttryck i en ökning med 80 arbetsdagar. Enligt alt. III kan berörda merarbete antagas nedgå med 2/3 och antalet arbetsdagar således ökas med 27. Tages härjämte hänsyn till arbetet med granskning av omför-
519 malda förteckningar, torde detta antal böra ökas till 30. Det merarbete, som i denna ökning kommer till uttryck, synes mig mer än väl uppvägas av den lättnad i övriga arbetsuppgifter, alt. III enligt vad ovan anförts medför i förhållande till alt. II. Jag anser därför sannolikt, att sistnämnda alternativ ställer större anspråk på organisationen än alt. III. Om de lokala skattemyndigheterna på ett tillfredsställande sätt skola kunna vid sidan av övriga arbetsuppgifter betjäna allmänhet med råd och anvisningar i den utsträckning, som vid tillämpning av alt. II kommer att erfordras, synes mig en ökning av antalet lokala skattemyndigheter vara än mer av behovet påkallad, än om alt. III genomföres. Såväl denna konsulterande uppgift som handläggningen av jämkningsärendena ställer stora anspråk på de lokala skattemyndigheterna. Några därmed jämförliga arbetsuppgifter ingå icke i de tjänsteåligganden, som för närvarande ankomma på häradsskrivarna. På grund härav synes en längre eller kortare tids tjänstgöring såsom häradsskrivare före reformens genomförande icke böra tillerkännas avgörande betydelse vid rekrytering av de lokala skattemyndigheterna. Det bör bemärkas, att även beträffande folkbokföringen en genomgripande omläggning av häradsskrivarnas nuvarande arbetsuppgifter förutsattes komma till stånd. Vare sig innehavare av befattning såsom lokal skattemyndighet för landsbygdens del skall benämnas härads skrivare eller ej, vilket synes mig diskutabelt, förtjänar det därför enligt min mening att tagas under övervägande, huruvida icke den nya organisationen i princip borde uppbyggas genom nyrekrytering, därvid väl meriterad tjänstgöring såsom häradsskrivare i förening med de egenskaper, som fordras för att på ett tillfredsställande sätt betjäna allmänheten i ovan angivna hänseenden, dock borde gälla såsom den bästa meriten. Häremot tala dock kostnadsskäl av sådan styrka, att det måhända är nödvändigt att bygga på den nuvarande organisationen. Härav synes mig dock icke böra följa, att rekryteringen av nytillkommande tjänster på sätt beredningens majoritet synes förutsätta huvudsakligen måste ske från landskontoren. Såsom ett av skälen mot en ökning av det föreslagna antalet lokala skattemyndigheter h a r anförts rekryteringssvårigheter. De utbildningskurser, som beredningen förutsätter skola äga rum och som utan tvivel bliva nödvändiga, böra emellertid enligt min mening stå öppna även för aspiranter utanför landsstaten, vilka fylla de för erhållande av tjänst såsom häradsskrivare stipulerade teoretiska kvalifikationerna och i allmän eller enskild tjänst fullgjort arbetsuppgifter, som i någon mån äro likartade med debiterings- och mantalsskrivningsarbetet. De yngre deltagarna i dessa kurser, vilka icke lämpligen anses böra ifrågakomma till omedelbart förordnande såsom häradsskrivare eller uppbördskommissarie, skulle i den mån de äro därtill villiga, kunna förordnas å en del av de föreslagna tjänsterna såsom kanslibiträde hos lokal skattemyndighet, för vilka befattningar åldersmeriter icke i främsta rummet böra gälla. De skulle sedermera, om de därtill befinnas lämpliga, kunna förordnas såsom vikarie å häradsskrivare- och uppbördskommissarie-
520 tjänst. Det kan även ifrågasättas, huruvida icke kanslibiträdesbefaltningen i särskilt arbetstyngda distrikt successivt bör utbytas mot en assistentbefattning, vars innehavare bör betros att självständigt handhava vissa å lokal skattemyndighet ankommande göromål. Till innehavare av dylika assistentbefattningar borde i främsta rummet kvalificerade kanslibiträden, såväl män som kvinnor, komma i fråga. Häradsskrivaretjänsterna skulle sedermera kunna rekryteras dels på sätt beredningen föreslagit av landskontorister och dels av innehavarna av dylika assistenttjänster. Slutligen må understrykas angelägenheten av att de lokala skattemyndigheterna, såväl häradsskrivare som uppbördskommissarier, beredas tillfälle att helt ägna sig åt tjänsten. De böra därför icke åtminstone under den första tiden av det nya uppbördssystemets tillämpning betungas med uppdrag såsom taxeringsnämndsordförande eller med annat taxeringsarbete. Ett uttrycklig förbud mot användande av ifrågavarande personal för detta ändamål är enligt min mening nödvändigt, om ej reformens genomförande skall äventyras. Under alla omständigheter synes mig detta vara fallet, om organisationen tilltages så snävt som beredningen föreslagit. Den kunskap i taxeringsförfarandet, som lokal skattemyndighet bör besitta, bör inhämtas under aspiranttiden. Skulle genom ett dylikt förbud en förstärkning av taxeringsorganisationen visa sig erforderlig, även sedan det betungande arbetet med krigskonjunkturskattetaxeringen upphört, bör en sådan komma till stånd. Det bör emellertid bemärkas, att reformens genomförande kan väntas väsentligt lätta landsfiskalernas arbetsbörda. Uppbördssystemets komplettering med särskilda bestämmelser, avseende säsongarbetare och tillfälliga arbetare. Såsom jag förut anfört kan icke enligt något av de föreliggande alternativen uppbördsfrågan anses hava lösts såvitt angår säsongarbetare och tillfälliga arbetare. Enligt alt. II kommer för stor skatt att uttagas av säsongarbetarna och enligt alt. I och III bli löneavdragen för deras del icke effektiva. Beträffande de tillfälliga arbetarna bli löneavdragen icke enligt något alternativ effektiva. Beredningens majoritet anför, att vid större variationer i inkomsten och vid längre perioder av sysslolöshet en för hög preliminär skatt kan komma att uttagas vid tillämpning av skattetabeller. Så är emellertid alltid fallet under förutsättning, att annan inkomst saknas. Det har vidare anförts, att strävandena inriktas på att minska antalet säsongarbetare. Detta är i och för sig riktigt, men olägenheten av att dessa skattskyldiga regelmässigt skulle bliva föremål för orättmätiga skatteuttag bör dock icke av denna anledning förringas. Jämkningsförfiarandet är icke på sätt majoriteten synes göra gällande ett lämpligt instrument för åstadkommande av en bättre avvägning av löneavdragen för säsongarbetarnas del. Om en person saknar inkomst t. ex. de fyra första månaderna av året, men därefter blir föremål för tabellavdrag, synes visserligen jämkning kunna erhållas på det sätt, att
521 skatten angives skola beräknas så som om inkomsten allenast utgjort viss bråkdel av den som uppbäres eller med visst lägre belopp än som i tabellen angives. Att utforma ett sådant jämkningsbeslut så att avdragssystemet icke blir ytterligare invecklat synes emellertid svårligen låta sig göra. Om däremot arbetslösheten inträffar under de fyra sista månaderna av året, synes jämkning icke kunna erhållas, förrän efter kalenderårets slut. Om arbetslösheten sträcker sig exempelvis från den 1 november ena året till den 1 mars andra årt, erfordras jämkning av skatten för båda åren. Det förefaller mig som om jämkningsärendena på grund av arbetslöshet och för säsongarbetare vid tillämpning av alt. II skulle bliva talrika och betydligt besvärligare att handlägga, än jämkningsärenden för löntagare, då preliminär debitering föreligger. Det synes därför tvivelaktigt, huruvida de lokala skattemyndigheternas arbete med jämkningarna skulle bliva mera betungande enligt alt. III än enligt alt. II. I Kungl. socialstyrelsens utredning rörande skogsbygdens arbets- och levnadsvillkor (1938) uppgives antalet skogsarbetare år 1930 till 87 309. Av 1940 års norrlandsutrednings betänkande (SOU 1943:39) framgår i huru stor utsträckning dessa alltjämt måste hänföras till gruppen säsongarbetare. Så är enligt en av herr Brandt m. fl. år 1945 väckt motion (II: 32) även fallet med ett betydande antal sågverksarbetare. Vidare märkes stuveriarbetare, tegelbruksarbetare och en stor del byggnads- och anläggningsarbetare. Trots omförmälda strävanden att minska säsongarbetslösheten synes man därför icke rimligen kunna åtnöjas med ett uppbördssystem, som, därest icke ständiga jämkningar vidtagas, leder till ett synnerligen obilligt resultat för ett mycket betydande antal skattskyldiga. Även alt. I och III äro emellertid som ovan nämnts i detta avseende bristfälliga, dock snarare ur det allmännas synpunkt än ur den skattskyldiges. Genom en kombination av systemet preliminär debitering och procentuella löneavdrag synes det dock vara möjligt att även beträffande dessa kategorier skattskyldiga anordna ett i stort sett tillfredsställande uppbördsförfarande. En komplettering i detta avseende torde vara genomförbar, såvitt alt. I och III angår. Enlig dessa alternativ föreligger nämligen beträffande ifrågavarande skattskyldiga, i motsats till vad fallet är enligt alt. II, det första ledet i kombinationen, den preliminära debiteringen. Med ledning av mantalslängden och genom inhämtande av upplysningar, eventuellt ur avlämnade självdeklarationer, bör det vara möjligt för den lokala skattemyndigheten att bland de löntagare, som icke enhgt alt. III erhållit skattekort, avskilja skattskyldiga, som äro hänförliga till gruppen säsongarbetare, och förse debetsedeln och uppbördskortet med lämplig påstämpling, som på ett i ögonen fallande sätt utmärker, att det kombinerade systemet för ifrågavarande skattskyldige skall tillämpas. När sådan debetsedel överlämnats till arbetsgivaren, skulle denne vara skyldig att verkställa avdrag å lönen med viss å debetsedeln av den lokala skattemyndigheten angiven procentsats, dock, under förutsättning att anställningen varat minst en
522 månad, med minst så stort belopp att den vid närmaste uppbördsstämma förfallande skatten täckes. Sedan härigenom debetsedelns slutsumma blivit genom löneavdrag erlagd, underrättas den lokala skattemyndigheten genom postverkets försorg därom, varefter den lokala skattemyndigheten tillställer den skattskyldige bevis, att löneavdrag icke vidare under kalenderåret skall för denne verkställas. Det torde icke vara uteslutet, att ett dylikt system skulle kunna utsträckas till rent tillfälliga arbetare under förutsättning att dessa sysselsättas i jordbruk eller rörelse. Eftersom arbetsgivaren i sin deklaration är berättigad till avdrag för utbetald avlöning även åt tillfälliga arbetare och enligt taxeringsförordningen är pliktig att lämna uppgift därom, skulle en viss, om ock bristfällig kontroll rörande löneavdragens verkställande även i dessa fall kunna vinnas. Att utsträcka systemet till att omfatta tillfällig hjälp i hem eller eljest för sådant ändamål, att löneutbetalningen icke utgör avdragsgill utgift i förvärvskälla, synes mig däremot knappast kunna ifrågakomma. Ovan antydda utbyggnad av systemet skulle emellertid förorsaka myndigheterna åtskilligt merarbete. Först sedan erfarenhet vunnits rörande den föreslagna organisationens funktionsduglighet och tilläventyrs erforderlig förstärkning därav skett samt löneavdragssystemet ingått i det allmänna medvetandet och arbetsgivarna blivit vana att tillämpa det, synes en komplettering därav i förevarande avseende böra tagas under övervägande. övergången till det nya uppbördssystemet. Oavsett huruvida tabellsystemet i den ena eller den andra utsträckningen anses böra komma till användning, sedan det nya uppbördssystemet trätt i full tillämpning, är en ingående prövning erforderlig av frågan, huruvida skatten under de båda övergångsåren 1947 och 1948 bör uttagas enligt den ena eller den andra metoden. Den skatt, som kommer att uttagas under dessa båda år, får enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna så att säga dubbel karaktär i det att den dels utgör betalning för utskylder, belöpande på inkomst under åren 1945 och 1946, och dels utgör preliminär skatt, som får gå i avräkning å den på inkomsten under åren 1947 och 1948 belöpande skatten. Den skiljer sig i det väsentliga avseendet från den preliminära skatt som kommer att uttagas, sedan systemet trätt i full tillämpning, att den på grund av förstnämnda karaktär icke följer inkomstens växlingar under åren 1947 och 1948, om inkomsten under dessa år nedgår, i det att den, utom i vissa undantagsfall, icke får understiga ett visst fixerat belopp. Följden härav blir, att om inkomsten under sistnämnda båda år nedgår i förhållande till inkomsten år 1945 respektive 1946, den skatt, som vid tillämpningen av tabellsystemet uttages under övergångsåren blir i motsvarande mån för låg, vilket däremot icke blir fallet, om skatten uttages genom preliminär debitering. Den vid tillämpning av tabellsystemet härigenom uppkommande bristen i de uttagna skattebeloppen kommer enligt förslagen till övergångsbestämmelser att täc-
523 kas därigenom, att felande skattebelopp uttages i form av kvarstående skatt under åren 1949 och 1950. Vid tillämpning av tabellsystemet under åren 1947 och 1948 träder systemet således för löntagarnas del icke i full tillämpning förrän år 1951 och en betydande eftersläpning av skatten kommer att uppstå, om vikande konjunktur inträffar efter den 1 januari 1947. Detta blir fallet, även om löneavdragen enligt tabellsystemet omedelbart efter den 1 januari 1947 skulle verkställas med full effektivitet. Såsom jämväl av beredningens majoritet framhållits måste emellertid befaras, att så icke kommer att ske, med påföljd, att den kvarstående skatt, som skall uttagas under åren 1949 och 1950, ytterligare ökas för ett sannolikt mycket stort antal löntagare. Dessa komma därigenom att under vart och ett av sistnämnda båda år belastas med två års skatter. Enighet torde råda därom, att det med nuvarande hårda skattetryck icke är möjligt att upphäva eftersläpningen med mindre än att skatteanspråket eftergives i sådan utsträckning, att icke under något år mer än ett års skatt uttages. Om så icke sker, skulle de skattskyldiga komma i en olidlig situation. De föreslagna övergångsbestämmelserna avse att förhindra detta. Detta resultat vinnes emellertid icke, om tabellsystemet tillämpas under åren 1947 och 1948, beträffande ett mycket stort antal skattskyldiga, merendels tillhörande de lägre inkomstklasserna. Det innebär icke enligt min mening någon som helst överdrift att beteckna detta såsom en mycket allvarlig olägenhet. De nackdelar, som äro förenade med skatteuttag enligt tabell under åren 1947 och 1948, föranleder tvekan, huruvida detta system bör komma till användning under sistnämnda båda år ens i den begränsade omfattning, som föreslås i alt. III, nämligen för sjömännen. För dessa skulle emellertid löneavdrag på grundval av preliminär debitering kunna verka obilligt med hänsyn till att de ofta skulle sakna möjlighet alt begära nedsättning av löneavdragen enligt övergångsbestämmelserna till alt. III p. 3 tredje stycket. Vidare torde man vara berättigad antaga, att en jämförelsevis god säkerhet föreligger för att avdragen för sjömännens del komma att effektueras. Det synes mig ock vara lämpligt, att tabellsystemet först prövas i begränsad omfattning, innan det kommer till mera allmän användning. Med hänsyn härtill anser jag mig kunna förorda, att detta system tillämpas beträffande sjömännen redan från och med den 1 januari 1947 på sätt i alt. III föreslås. Vad angår den arbetsbelastning, som under åren 1947 och 1948 kommer att åvila de lokala skattemyndigheterna, märkes att under senare delen av år 1946 samt januari 1947 skola utfärdas dels en debetsedel enligt nu gällande bestämmelser, upptagande vid uppbördsterminen hösten 1946 förfallande statlig inkomst- och förmögenhetsskal t, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel och tingshusmedel, dels ock en debetsedel enligt de föreslagna nya bestämmelserna, upptagande allenast preliminär skatt, vilken alltid skall grundas å det år 1946 taxerade beloppet och den samma år taxerade inkomsten. Skattebeloppen bli oftast desamma, som legat till grund för den förstnämnda debiteringsåtgärden. I jämförelse med det debiteringsarbete, som under systemets fulla tillämpning kommer att åvila de lokala skatte-
524 myndigheterna, innebära dessa arbetsuppgifter en betydande arbetslättnad. Debiteringsarbetet under år 1947 blir än lindrigare i det att då allenast en debetsedel skall utfärdas, upprättad enligt enahanda enkla grunder. Någon anledning att under övergångsåren använda tabellssystemet för att bereda de lokala skattemyndigheterna lättnad vid debiteringsarbetet synes följaktligen icke föreligga. Det bör för övrigt bemärkas, att den lättnad, som därigenom skulle vinnas, komme att motsvaras av ökad arbetsbelastning åren 1948 och 1949 genom debitering av ovan omförmälda kvarstående skatt. Farhågorna för att man genom användande under övergångsåren av debiteringssystemet skulle nödgas »anställa och utbilda ett stort antal tjänstemän, för vilka man sedan icke hade någon användning» äro utan tvivel ogrundade. Slutligen må framhållas, att om förslag till uppbördsreform förelägges innevarande års riksdag, hinder icke synes möta att, om så anses lämpligt, en uppbördsförordning i huvudsaklig överensstämmelse med något av de såsom alt. I eller alt. III betecknade förslagen antages vid denna riksdag och ett principbeslut meddelas beträffande den omfattning, i vilken tabellsystemet anses böra efter övergångstiden tillämpas. Härigenom synes tillräcklig grundval för organisationsfrågornas avgörande erhållas. Beslut rörande den närmare utformningen av bestämmelserna i berörda avseende torde, om så anses önskvärt, utan större olägenhet kunna anstå till nästkommande år. Då jag förordat, att i alt. III skulle ingå två särskilda författningar, har detta föranletts dels av önskemålet att underlätta en dylik handläggning och dels av den anledningen, att den tankegång, som ligger till grund för detta alternativ, därigenom tydligare synes komma till uttryck. Måhända bör emellertid, om alt. III lägges till grund för lagstiftning, de i tilläggsförordningen inrymda bestämmelserna inarbetas i uppbördsförordningen. Sammanfattning. Med hänsyn till de i förhållande till tidigare framlagda förslag till uppbördsreform vunna förbättringarna i tabellsystemet och de fördelar, löneavdrag enligt detta system måste anses innebära för de flesta löntagarna, anser jag mig icke böra förorda att uppbördssystemet utformas i överensstämmelse med alt. I. Vid bedömande av, huruvida alt. II eller alt. III bör läggas till grund för lagstiftning, finner jag sistnämnda alternativ vara förenat med i huvudsak följande fördelar: För det allmänna: Genom debitering av den preliminära skatten och dennas uppförande å uppbördskort i sådana fall, då ovisshet måste anses föreligga, huruvida löneavdrag med tillämpning av tabell bliva vederbörligen verkställda, vinnes en snabbare och effektivare restindrivning. Risken för att mer än ett års skatt skall uttagas under ett och samma år, varmed man enligt alt. II i stor utsträckning måste räkna, och därav förorsakade förluster för det allmänna blir väsentligt minskad. Gränslinjen mellan de båda systemen för uttagande av preliminär skatt dragés så, att risk
525 för skatteförluster å gränsfallen undvikes. Restitution av en mängd smärre belopp undvikes, vilket däremot icke torde vara möjligt enligt alt. II. Genom att framdeles komplettera den preliminära debiteringen med procentuella avdrag kunna effektiva löneavdrag verkställas beträffande säsongarbetare och i förvärvsverksamhet sysselsatta tillfälliga arbetare. Med hänsyn bland annat till den omfattande rådgivande verksamhet, de lokala skattemyndigheterna enligt alt. II skulle nödgas utöva, torde organisationskostnaderna bli mindre enligt alt. III än enligt alt. II. För löntagarna: Löntagare, för vilka tabellsystemet länder till nackdel, främst säsongarbetarna, undantagas därifrån. Systemet torde framdeles kunna så utbyggas, att uppbördsfrågan även för nämnda kategori skattskyldiga liksom ock för tillfälliga arbetare erhåller en tillfredsställande lösning. Risk för tvist mellan arbetsgivare och löntagare angående löneavdragets storlek föreligger i avsevärt mindre omfattning än enligt alt. II. Skatten blir i så måtto jämnare fördelad, att risken för att mer än ett års skatt uttages under ett och samma år väsentligt minskas. Genom en successiv utsträckning av tabellsystemet torde allenast de löntagare, för vilka tabellsystemet är olämpligt, men inga andra, kunna undantagas därifrån. För arbetsgivarna: De arbetsgivare, beträffande vilka ovisshet måste antagas råda rörande deras förmåga att riktigt tillämpa tabellsystemet, löpa icke den påtagliga risk för betalningsansvar för betydande belopp, som enligt alt. II föreligger. Det uppbördsmannaansvar, som även enligt alt. III ålägges denna kategori arbetsgivare, torde även det komma att åsamka dessa bekymmer och besvär, men icke i tillnärmelsevis samma grad som enligt alt. II skulle bliva fallet. Risken för tvister med de anställda minskas väsentligt. För övriga arbetsgivare, vilka enligt alt. III förutsättas successivt komma att inbegripas under tabellsystemet, medför upprättandet av de i 2 § 1 och 2 mom. tilläggsförordningen omförmälda förteckningarna ett visst engångsarbete, vilket dock i förhållande till de arbetsuppgifter, som enligt samtliga alternativ i övrigt komma att åläggas arbetsgivarna, framstår såsom tämligen ringa. Med hänsyn till vad ovan anförts kan jag i motsats till beredningens majoritet icke förorda att uppbördsfrågan löses i överensstämmelse med alt. II utan anser, att alt. III bör läggas till grund för lagstiftning. Skälen härför äro i främsta rummet ovanberörda fördelar för det allmänna och att vissa löntagare, särskilt säsongarbetare, skyddas från orättmätiga skatteuttag, att vissa kategorier arbetsgivare icke åläggas i förhållande till deras förmåga över hövan betungande arbetsuppgifter och ansvar samt icke minst, att alt. III, i motsats till vad fallet synes vara med alt. II, successivt kan utbyggas till ett uppbördssystem, som låter anpassa sig efter de i hög grad skiftande anställnings- och inkomstförhållandena. Med bibehållande av nuvarande beskattningsregler är det enligt min mening icke möjligt att, innan den för ändamålet erforderliga organisationen blivit prövad, genomföra ett uppbördssystem, som tillgodoser detta berättigade krav.
526 Specialmotivering till de i alternativ III i n g å e n d e författningsförslagen. Förordningen angående debitering, uppbörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning). Beträffande 20, 37, 70, 85, 92 och 94 §§ hänvisas till den allmänna motiveringen. Med hänsyn till att omedelbar restitution föreslås skola äga rum endast i sådana fall, då jämkningsbeslutet innebär, att preliminär skatt inbetalts med ett minst 300 kronor för högt belopp, torde någon ytterligare spärregel icke erfordras i 37 och 94 §§. Härigenom förenklas beräkningarna. 78 §. I utkastet till tilläggsförordning förekommer icke någon bestämmelse, motsvarande andra stycket av detta författningsrum. Enligt nämnda utkast skall nämligen den preliminära skatten i sin helhet uttagas på grundval av debitering, om den skattskyldige utöver den för bestämd tidsperiod uppburna lönen i den huvudsakliga anställningen åtnjuter inkomst till belopp, överstigande en femtedel av denna, dock minst sexhundra kronor. De fall, då såväl skattekort som debetsedel måste utfärdas, nedbringas härigenom till ett minimum. 85 §. Enligt alternativ II benämnes den handling, som av arbetstagaren skall överlämnas till arbetsgivaren, debetsedel, vare sig den preliminära skatten är debiterad å densamma eller ej. Denna beteckning kan anses befogad, eftersom kvarstående skatt i förekommande fall debiteras därå. Då enligt alternativ III löneavdrag skall ske antingen på grundval av preliminär debitering eller med ledning av skattetabell, bör däremot lämpligen de handlingar, vara de två olika slagen av löneavdrag skola grundas, givas skilda beteckningar i de författningar, som ingå i alternativ III. Något hinder att använda beteckningen »Skattekort», då tabellsystemet tillämpas, trots att kvarstående skatt i förekommande fall är debiterad å den ifrågavarande handlingen, synes icke föreligga. Formulären till debetsedel och skattekort kunna emellertid göras exakt likalydande. Det kan därför måhända vara lämpligt att allenast ett formulär kommer till användning och förses med båda benämningarna. Härigenom möjliggöres för debiteringsförrättaren att debitera den kvarstående skatten redan innan avgörande träffats, huruvida debetsedel eller skattekort skall utfärdas, Sedan detta blivit avgjort, överkorsas (med stämpel) den benämning som icke skall gälla. Skattekort för det begränsade antal skattskyldiga som här avses böra kunna färdigställas inom den tid, som i 26 § första stycket uppbördsförordningen beträffande sjömän är föreskriven, sålunda senast den 15 november. I tillämpningsförordningen böra inrymmas bestämmelser om den adress, under vilken skattekorten skola översändas till dessa skattskyldiga.
527 90 §. Det torde inte kunna undgås, att åtskilliga sjömän i utrikes fart erhålla sina skattekort först efter årsskiftet. I dylika fall kan det vara lämpligt att verkställa avdragen enligt den tabell, som tillämpats under det gångna året. 93 §. Under förutsättning, att tabellsystemet efter den 1 januari 1949 kommer till utsträckt användning och den nye arbetsgivaren har att tillämpa detta, bör givetvis även i fall som här avses skattekortet överlämnas till denne och löneavdrag verkställas med ledning av skattetabell. Måhända bör ett stadgande av denna innebörd inrymmas i övergångsbestämmelserna. Förordningen med särskilda bestämmelser avseende vissa skattskyldiga, beträffande vilka avdrag för gäldande av preliminär skatt skall beräknas med ledning av skattetabeller. (Tilläggsförordning enligt alternativ III.) 2 §•
Genom bestämmelsen, att å förteckningen icke skall upptagas arbetstagare, beträffande vilken anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att frånträda anställningen, bli säsongarbetarna undantagna från tabellsystemet. Stadgandet avser vidare att begränsa det antal fall, då skattekort under inkomståret skall utbytas mot debetsedel. I 1936 års semestersakkunnigas betänkande (SOU 1937:49) framläggas statistiska uppgifter rörande omflyttningsfrekvensen beträffande i enskild tjänst anställda arbetare och tjänstemän. Den var enligt dessa uppgifter synnerligen varierande inom olika kategorier. Sålunda utgjorde omflyttningsfrekvensen för arbetare inom verkstadsindustrien år 1932 29,9 °/o, 1933 17,3 °/o, 1934 15,8 °/o, 1935 16,8 % och 1936 16,3 °/o medan den för kontorister och handelsarbetare stannade vid 1,5 a 2 °/o. Man synes av uppgifterna i detta betänkande att döma vara berättigad draga den slutsatsen att det antal arbetstagare, som — förutom säsongarbetarna — på grund av ifrågavarande bestämmelse icke bliva upptagna å förteckningarna, kommer att stanna vid åtminstone 15 å 20 °/o. Den omständigheten, att en arbetstagare vid driftsinskränkning kan antagas bliva uppsagd från anställningen, utgör givetvis icke tillräckligt skäl att utesluta honom från förteckningen. Endast om det tillika föreligger anledning antaga, att driftsinskränkning nästkommande år blir nödvändig, är detta fallet. Uppgifterna angående naturaförmånerna avse såsom av 3 § sista stycket framgår att möjliggöra för den lokala skattemyndigheten att från tabellsystemet undantaga anställda, som åtnjuta naturaförmåner i annan form eller till väsentligt högre värde än som å skattetabellen finnes angivet. Det kan icke anses lämpligt att använda detta system beträffande en tjänsteman, som åtnjuter fri bostad med mångdubbelt högre värde än det i tabellen angivna och ej heller i de fall, då stat alltjämt utgår. Å andra sidan bör icke åtnjutandet
528 av naturaförmåner med allenast ringa värde t. ex. fri lunch utgöra hinder för tabellsystemets användning. Ä förteckningen skall vidare, enligt vad av utskastet till författningstext angives, tillika antecknas, huruvida anledning föreligger till antagande, att arbetstagaren under påföljande kalenderår kommer att åtnjuta inkomst utöver den från arbetsgivaren för bestämd tidsperiod uppburna lönen till belopp, överstigande en femtedel av denna. Uppgiften erfordras för att frän tabellsystemets tillämplighetsområde utesluta sådana fall, då tabellerna leda till påtagligt felaktigt resultat, antingen på grund av att den från arbetsgivaren uppburna inkomsten till icke oväsentlig del utgöres av sådana ackordsöverskott o. d., som icke uppbäras för bestämd tidsperiod, såsom fallet uppgives vara beträffande byggnadsarbetare m. fl. eller av den anledningen, att arbetstagaren förutom inkomsten från den huvudsakliga anställningen åtnjuter förhållandevis betydande inkomst av tjänst eller annan förvärvskälla. Vad ackordsöverskott o. d. beträffar grundas arbetsgivarens uppgift på kännedom om avlöningsförhållandena i den anställning, varom fråga är. Eftersom ackordsersättningarna merendels utgå för bestämd tidsperiod, torde denna avlöningsform icke i de flesta fall föranleda att tabellsystemet blir olämpligt och följaktligen ej heller att särskild anteckning därom skall verkställas. I fråga om annan inkomst än sådan, som utgår i den huvudsakliga anställningen, torde arbetsgivaren icke sällan äga kännedom om bisysslor, som arbetstagaren innehar, enär denne utverkat arbetsgivarens tillstånd därtill. Av uttrycket »huruvida anledning föreligger till antagande» torde framgå, att avsikten däremot icke är att arbetsgivaren skall verkställa efterforskningar rörande arbetstagarens inkomstförhållanden i övrigt. Denne äger dock möjlighet att i samband med förteckningens upprättande anföra detta skäl för sin önskan att erhålla debetsedel i stället för skattekort. Om han icke vill framföra detta till arbetsgivaren, står det honom givetvis fritt att göra det direkt till den lokala skattemyndigheten. De ifrågavarande förteckningarna avse endast att utgöra ett primärmaterial, som vid behov kan kompletteras med uppgifter ur taxeringslängderna och av den lokala skattemyndigheten begärda upplysningar av den skattskyldige. Om det skulle anses olämpligt att arbetsgivarens uppgift berör andra inkomstförhållanden än sådana, som direkt anknyta sig till den huvudsakliga anställningen d. v. s. ackordsöverskott o. d., möter det därför intet hinder att giva stadgandet en dylik begränsad omfattning. Arbetsgivare, som framställer yrkande om frihet från skyldighet att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, bör anföra de skäl, h a n önskar åberopa till stöd för yrkandet, såsom att han på grund av verksamhetens beskaffenhet ofta måste byta lokal, där kontorsarbetet utföres, och ombesörja detta under primitiva förhållanden, att han själv nödgas utföra kontorsarbetet, men saknar vana vid sådant arbete etc. De uppgifter från nytillkomna arbetsgivare, som omförmälas i 2 mom., torde i allmänhet icke uppgå till större antal och kunna icke antagas åsamka den lokala skattemyndigheten nämnvärt merarbete.
529 Även om arbetstagarna nedgått under det i 1 mom. angivna antalet, föreligger uppgiflsskyldighet enligt 3 mom. och skyldighet att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell fortfar, intill dess annorlunda förordnats. 3 §.
Även om yrkande därom icke framställts, kan den lokala skattemyndigheten befria viss arbetsgivare från skyldighet att verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell. Det förutsattes, att den lokala skattemyndigheten vid den prövning, som avses i första stycket, i tveksamma fall rådgör med vederbörande taxeringsnämndsordförande, ledamöter i taxeringsnämnden eller andra personer, som kunna antagas besitta god ortskännedom. Om överordnad myndighet efter anförda besvär ändrar ett av den lokala skattemyndigheten meddelat beslut, varigenom yrkande om frihet från skyldighet att verkställa löneavdrag avslagits, skulle detta kunna föranleda att ett flertal skattekort under inkomståret finge utbytas mot debetsedel. Med hänsyn härtill föreslås stadgandet i andra stycket. De i tredje stycket omförmälda förteckningarna förutsättas skola vara upprättade före årsskiftet och böra tillställas samtliga lokala skattemyndigheter. Sedan den i fjärde stycket omförmälda prövningen blivit verkställd hösten 1948, erfordras följande år förnyad prövning allenast i fråga om sådana skattskyldiga, som föregående år erhållit skattekort, men beträffande vilka i uppgift enligt 2 § 3 mom. upplysts, att förändrade förhållanden inträtt. För övriga skattskyldiga, vilkas uppbördskort föregående år försetts med ifrågavarande stämpel, överföres denna utan prövning till uppbördskortet för det löpande året. Denna rent mekaniska arbetsuppgift kan givetvis fullgöras av underordnad personal. Uppräkningen i sista stycket av de omständigheter, vilka i regel böra föranleda att skattekort icke utfärdas, avser icke att vara fullständig. Sålunda synes skattekort icke böra komma till användning, då fråga är om svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatels betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands. 4 §•
Såsom det huvudsakligaste skälet mot alternativ III har gjorts gällande, alt detta skulle medföra utomordentligt stora svårigheter vid ombyte av anställning och under uppbördsberedningens överläggningar med vissa sammanslutningar anfördes bland annat, att det för arbetarna skulle bli »olidligt att gå till myndighet varje gång de byta anställning». Då en sådan framställning av förslagets verkningar icke torde undgå att påverka bedömandet, synes anledning föreligga att utförligt analysera förslagets innebörd i denna del. Enligt alternativ III kommer den övervägande delen av anställda i allmän tjänst, samt praktiskt taget alla företag inom industri, kommunikationsväsen, grosshandel och småindustri liksom ock de större företagen inom detaljhandel och hantverk att inbegripas under tabellsystemet. De som komma att un34—457050.
530 dantagas därifrån äro huvudsakligen löntagare anställda i jordbruk och hem samt i mindre handelsföretag och hantverk. Flera löntagare torde söka sig från den sistnämnda kategorien arbetsgivare till den förstnämnda än tvärtom. Då en person lämnar den sistnämnda kategorien och vinner anställning hos en arbetsgivare, som tillämpar tabellsystemet, skall intet utbyte av debetsedel ske utan denna överlämnas i vanlig ordning till den nye arbetsgivaren. Först det år, då den nyanställde upptagits å den i 2 § 2 mom. omförmälda förteckningen, utfärdas skattekort. Nyanställningar av detta slag, vilka måste antagas utgöra mer än hälften av samtliga nyanställningar, föranleda således icke någon åtgärd i nu förevarande hänseende från den lokala skattemyndighetens sida och än mindre från den anställdes. Enahanda förhållande föreligger, då en hos förstnämnda kategori arbetsgivare anställd person, vilken icke upptagits å arbetsgivarens förteckning och följaktligen erhållit debetsedel, byter anställning. Det återstår således de fall, då en skattskyldig, för vilken skattekor t utfärdats, lämnar sin anställning. Med hänsyn till föreskriften att å ifrågavarande förteckningar icke skall upptagas skattskyldig, beträffande vilken anledning föreligger till antagande, att han under påföljande kalenderår kommer att frånträda anställningen, måste antagas att dylika fall komma att inträffa i jämförelsevis ringa utsträckning. Det föreligger en allmän tendens hos företagare av här ifrågavarande kategorier att i möjligaste mån begränsa uppsägningarna och, då sådana icke kunna undvikas, förbereda dessa i god tid. Härigenom beredes arbetsgivaren i många fall möjlighet att omnämna den befarade uppsägningen i den uppgift, som enligt 2 § 3 mom. årligen skall avlämnas, och den skattskyldige får då icke skattekort för det nästkommande året. I de fall, då skattekort finnes för den anställde utfärdat vid den tidpunkt, han lämnar sin anställning, erhåller den lokala skattemyndigheten jämlikt 4 § andra stycket anmälan därom. Någon omedelbar åtgärd från den lokala skattemyndighetens sida i anledning av en sådan anmälan torde icke vara erforderlig utan därmed synes kunna anstå någon tid i avvaktan på, huruvida anmälan om ny anställning kommer den lokala skattemyndigheten tillhanda. Inkommer sådan anmälan, har den lokala skattemyndigheten att med ledning av i 3 § tredje stycket omförmälda förteckning undersöka, huruvida jämväl den nye arbetsgivaren är skyldig verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell. Befinnes så vara fallet, behöver någon vidare åtgärd icke vidtagas i ärendet. Skulle däremot den nye arbetsgivaren icke vara ålagd sådan skyldighet, har den lokala skattemyndigheten att från denne eller den anställde begära uppgift om avlöningsförmånerna i den nya anställningen, eventuellt anmana den anställde att avlämna preliminär deklaration, samt utfärda preliminär debetsedel. Ofta torde i dylika fall den skattskyldige självmant inkomma med preliminär deklaration för att undgå procentuellt löneavdrag med 25 (20) °/o. Om däremot anmälan rörande ny anställning icke inkommit inom viss tid, exempelvis IV2 a 2 månader, synes den lokala skattemyndigheten till en början lämpligen böra undersöka, huruvida anmälan inkommit rörande
531 den skattskyldiges avflyttning från myndighetens tjänstgöringsområde. Är detta icke fallet, bör den lokala skattemyndigheten (skriftligen eller medelst telefon) sätta sig i förbindelse med den skattskyldige och efterhöra, huruvida han erhållit ny anställning eller utövar annan förvärvsverksamhet och i förekommande fall anmana honom inkomma med preliminär deklaration. Skulle det befinnas, att flyttningsanmälan inkommit, bör den lokala skattemyndigheten i utflytlningsorten sätta sig i förbindelse med samma myndighet i inflyttningsorten, som verkställer sådan undersökning som nyss sagts, varefter förstnämnda myndighet, därest undersökningen därtill föranleder, utfärdar preliminär debetsedel. Det må erinras, att undersökningar av ifrågavarande slag för utrönande av huruvida den skattskyldige ägnat sig åt annan förvärvsverksamhet rätteligen böra verkställas även enligt alternativ II i alla de fall, då preliminär skatt icke för viss löntagare inflyter, om systemet skall fungera effektivt. De undersökningar, som ovan ifrågasatts, då anmälan om ny anställning icke inkommit, innebära således ingen merbelastning å myndigheterna i förhållande till vad fallet blir vid tillämpning av alternativ II. Av ovanstående redogörelse torde framgå, dels att det övervägande antalet platsombyten lika litet enligt alternativ III som enligt alternativ II föranleda någon åtgärd från de lokala skattemyndigheternas sida, dels att, då sådant fall föreligger, att anmälan jämlikt 4 § andra stycket skall ske rörande anställningens upphörande, ett visst merarbete, vilket dock till största delen kan utföras av underordnad personal, förorsakas den lokala skattemyndigheten för den händelse att anmälan inkommer om nyanställning hos sådan arbetsgivare, som icke är skyldig verkställa löneavdrag med ledning av skattetabell, men att i övrigt ingen väsentlig skiljaktighet föreligger enligt alternativ II och alternativ III beträffande de arbetsuppgifter, som i samband med upphörande av anställning ankomma på myndigheterna, dels ock att påståendet att arbetarna skulle bliva nödsakade att »gå till myndighet, varje gång de byta anställning» är grundlöst. Vid ombyte av anställning eller verksamhet kunna de undantagsvis lika väl som andra skattskyldiga däremot bliva anmanade avlämna preliminär deklaration.
8 8. Med hänsyn till att inkomst, som icke avser viss tidsperiod, på grund av stadgandet i 3 § sista stycket förutsattes komma att uppgå till högst Ve av den för bestämd tidsperiod uppburna lönen från den huvudsakliga anställningen, synes icke erforderligt att fastställa vissa procentsatser för uttagande av skatt å ifrågavarande inkomst, varigenom önskvärd förenkling av systemet vinnes. 12 §. Skattekort skall jämlikt 1 § sista stycket, jämfört med 26 § uppbördsförordningen senast den 18 december året näst före inkomståret tillställas den skattskyldige. Bestämmelserna i 27 § sistnämnda förordning äga motsvarande tilllämpning.
532 14 §. Skattekort kommer endast att utfärdas under inkomståret i det undantagsfall, att den lokala skattemyndigheten tillställt den skattskyldige debetsedel, men överordnad myndighet efter besvär förordnat att skattekort skall utfärdas. 16 §. Dä arbetstagaren flyttat under året före inkomståret så att den kvarstående skatten debiterats i annan kommun, kominer denna att uppföras på särskild debetsedel varom anteckning jämlikt 12 §, jämförd med 25 § uppbördsförordningen, skall ske å skattekortet. Denna debtesedel skall jämlikt 1 § sista stycket, jämfört med 28 och 31 §§ uppbördsförordningen, jämväl överlämnas till arbetsgivaren. Om detta underlåtits, träda bestämmelserna i 32 § sista stycket uppbördsförordningen i tillämpning. 25 §. Verkningarna av beslut, som avses i 3 § första och andra stycket, äro icke begränsade till ett år. Med hänsyn härtill och då ärendenas avgörande enligt enhetliga principer är önskvärd, saknas anledning att beskära besvärsrätten i dessa fall. Det förefaller sannolikt, att de besvärsärenden av detta slag, som komma att dragas under överinstansernas prövning, bliva tämligen sällsynta. Övriga i betänkandet framlagda författningsförslag. Omläggningen av uppbördssystemet föranleder ändringar i ett flertal författningar, och förslag till sådana författningsändringar hava ock av beredningen framlagts. Dessa hava emellertid på grund av ärendets brådskande natur icke kunnat föreligga utarbetade inom sådan tid, att det med hänsyn till andra arbetsuppgifter varit mig möjligt att underkasta dem annat än en mycket flyktig granskning. Förslagen synas emellertid överensstämma med de principbeslut, som av beredningen fattats. Beträffande förslaget, att folkpension enligt 6 § lagen om folkpensionering skall undantagas från skatteplikt, anser jag dock att en sådan reform kräver en mera allsidig utredning rörande verkningarna därav i olika hänseenden och jag är därför icke beredd att tillstyrka beredningens förslag i denna del. I likhet med majoriteten anser jag att det visserligen ur uppbördssynpunkt skulle vara lämpligt, om folkpensionerna kunde undantagas från skatteplikt, men detta utgör ingen nödvändig förutsättning för uppbördsreformen.
Särskilt tillägg av ordföranden och av ledamoten Jarnerup. I det av ledamoten Sivert avgivna särskilda yttrandet förekommer (å sid. 516) vissa uttalanden rörande uppbördsberedningens överläggningar med en representant för postverket. Dessa uttalanden giva enligt vår mening en mycket ofullständig bild av vad som förekommit. Med anledning härav hava vi lämnat postverkets ifrågavarande representant, byråchefen Harry Holmström, tillfälle att taga del av vad Sivert i förevarande hänseende anfört. Holmström har anhållit att nedannämnda av honom avgivna förklaring måtte fogas till betänkandet: »Mot utsträckande av anståndstiden för inbetalning av skatt t. o. m. utgången av uppbördsterminen efter den, då skatten förfallit till betalning, anfördes från min sida, att bokföringen vid postanstalterna och kontrollen över de mindre postanstalternas redovisningar försvårades, att risk förelåge för stockningar vid postkassorna vid månadsskiftena, varigenom syftemålet med uppbördens förläggande till för postverket lämplig tidpunkt skulle förfelas, samt att bokföringen vid länspostkontorens skatteavdelningar försvårades och redovisningen till länsstyrelserna försenades. Även mot ett alternativt förslag om en förlängning av uppbördstiden till den sista dagen i varje månad riktades i stort sett samma invändningar. Om arbetet vid länspostkontorens skatteavdelningar skulle kunna organiseras på lämpligt sätt och personalen där erhålla en jämn sysselsättning, vilket bl. a. ur kostnadssynpunkt vore av största betydelse, ansåg jag en utsträckning längre än till den 17 icke genomförbar. För kommittémajoriteten framstod det även som särskilt betydelsefullt, att redovisningen till länsstyrelserna kunde avges särskilt för varje uppbörd. Jag ifrågasatte visserligen., om icke ett uppskovsförfarande principiellt stred mot källskattens idé, men mitt ståndpunktstagande grundade sig uteslutande på ovan omförmälda praktiska olägenheter.»
BILAGOR
536 Bilaga A.
PM angående utbetalning av löner. Denna promemoria avser att till tjänst för den pågående utredningen om källbeskattning lämna vissa upplysningar angående avlöningsutbetalning. Härvid redogöres för periodiciteten i utbetalningarna, men även vissa andra frågor ha berörts, som, enligt vad erfarenheterna från de föregående utredningarna ha givit vid handen, kunna vara av intresse i detta sammanhang, översikten omfattar de verksamhetsområden, som höra under Arbetsgivareföreningen, men även vissa områden därutöver. De viktigaste av de arbetstagargrupper, som här ej berörts, äro statens och kommunernas arbetstagare samt arbetstagare vid enskilda järnvägar, å fartyg, restauranter och i fiske. A. Arbetare. Arbetare avlönas, som bekant, med tidlön eller ackord. Tidlönen beräknas för arbetare som regel per timme. Inom vissa fack förekomma undantagsvis veckolöner. Där detta är förhållandet, har det särskilt anmärkts i nedanstående redogörelse. Månadslöner för arbetare äro mycket sällsynta, och tillämpas endast undantagsvis och då främst för sådana arbetare, som erhållit särskild förtroendeställning (exempelvis vakter). Där ackordsarbete förekommer i större omfattning, har detta särskilt anmärkts. Detta förhållande har bl. a. den betydelsen, att inkomsterna inom sådana fack variera mera än beträffande sådana fack, där arbetarna i huvudsak avlönas med tidlön. I.
Malmbrytning och metallindustri.
1. G r u v i n d u s t r i . I kollektivavtalet för Järnbruksförbundets gruvor finnes stadgat, att ordinarie likvid utbetalas en gång i varje månad. Vid dessa tillfällen uträknas och likvideras även ackordsförtjänsten. Mellan de ordinarie likviderna må dock arbetare å viss av arbetsgivaren bestämd dag utbekomma förskott, motsvarande efter uppskattning arbetarnas innestående tillgodohavande, dock högst halva månadsförtjänsten. Det har upplysts, att sådana förskott regelmässigt förekomma, dock med varierande periodicitet. I förskott få arbetarna i allmänhet en rund summa, exempelvis 75 eller 100 kronor. Stundom kan likvid icke ske varje månad, nämligen när ackordsarbetet är av den omfattning, att det sträcker sig över flera månader. I sådana fall gör arbetsgivaren å dagen för den ordinarie likviden en uppskattning av det ackordsarbete, som utförts, och utbetalar förskott i proportion därtill. 2. J ä r n v e r k e n . I riksavtalet inom denna bransch finnes stadgat, att ordinarie likvid utbetalas en gång varje månad. Mellan de ordinarie likviderna skola dock arbetarna å viss av förvaltningen bestämd dag utbekomma förskott motsvarande efter uppskattning
537 arbetarnas innestående tillgodohavande, dock högst halva månadsförtjänsten. Vad sålunda föreskrives utgör icke hinder för att avlöning i stället får utgå i form av vecko- eller 14-dagarslikvid. Det är upplyst, att det är mycket vanligt, att vid järnverken avlöningen på detta sätt utgår i form av vecko- eller fjortondagarslikvid. Någon bestämd regel om periodicitet vid utbetalningarna vid järnverken kan därför icke uppställas. Blott i undantagsfall förekomma ackord, som sträcka sig över flera avlöningsperioder. Vissa naturaförmåner utgå, varom närmare upplysningar i fall av behov kunna erhållas hos Järnbruksförbundet. 3. M e k a n i s k a verkstäder. I riksavtalet för denna industri •— det största och viktigaste kollektivavtalet på den svenska arbetsmarknaden — finnes stadgat, att avlöningen utbetalas endast å bestämda avlöningsdagar, dock minst två gånger i månaden. Vanligen utbetalas avlöningen veckovis, och det torde endast vara vid några få verkstäder å landsbygden, som avlöningen utbetalas med intervaller om 14 dagar. Ackordsarbete utföres antingen mot s. k. fasta listor, då timlönen icke är garanterad, eller också i enlighet med uppgörelser mellan arbetsgivaren och vederbörande arbetare, då timlönen är garanterad. (Denna skillnad mellan fasta och tillfälliga ackord finnes inom de flesta branscher.) Inom den tunga industrin förekommer ofta, att ackordsarbetena äro av sådan omfattning, att de sträcka sig över flera avlöningsperioder. Vid de avlöningstillfällen, som infalla medan ackordsarbetet utföres, erhåller arbetaren i sådana fall sin ordinarie timlön förskotterad. Denna avräknas sedermera ä ackordssumman. Skillnaden, det s. k. ackordsöverskottet, erhåller arbetaren, när ackordsarbetet är färdigt. Vid gemensamhetsackord erhåller han del i det uppkomna överskottet i förhållande till sin timpenning och det antal arbetstimmar, han deltagit i ackordet. 4. B i l r e p a r a t i o n s v e r k s t ä d e r . Avlöning utbetalas varje helgfri fredag. Ackordsarbete är rätt sällsynt. II.
Jord- och stenindustri.
1. B y g g n a d s ä m n e s i n d u s t r i. Avlöningsutbetalning sker en gång i veckan. I avtalet finnes dessutom stadgat, att vid ackordsarbete, som icke slutförts i så god tid före avlöningsutbetalningen, att beräkning av arbetarens tillgodohavande kunnat verkställas, utbetalas ä avlöningsdagen förskott med sådant belopp, att arbetsgivaren med visshet kan förutse, att ackordsöverskott uppstår. 2. S m å g 1 a s b r u k. Här förekommer ackordsarbete i stor omfattning. Avlöningen uträknas per kalendermånad. Avlöningen skall enligt riksavtalet utbetalas den 10, 20 samt sista dagen i varje månad. Den 20 lämnas slutlikvid för föregående månad och den 10 samt sista dagen i månaden lämnas förskott i jämna krontal, för varje gäng 1j3 av den beräknade arbetsförtjänsten under löpande manad. Vid åtskilliga bruk tillämpas emellertid en annan ordning, enligt vilken avlöning äger rum den 10 och 25 i varje manad. Den 25 utbetalas förskott för innevarande och den 10 slutavlöning för föregående kalendermånad. Några arbeten, som sträcka sig över flera avlöningsperioder, finnas icke. Arbetarna ha fri bostad. 3. B u t e l j g l a s b r u k . Ackordsarbete förekommer i stor omfattning. Avlöningen uträknas och utbetalas var fjortonde dag. Efter ätta dagar erhålles dock förskott av avlöningen, uppgående
538 till det belopp som motsvarar av arbetaren under en tid av åtta dagar utfört arbete. Förskott avräknas på nästa avlöning. Arbetarna ha fri bostad. 4.
Porslinsindustri.
Ackordsarbete förekommer i stor omfattning. Avlöningen uträknas och utbetalas antingen varje vecka eller också var fjortonde dag med förskott den vecka, då slutavlöningen icke utbetalas. Ackordsarbetet omfattar icke flera arbetsperioder. 5.
Torvindustri.
Avlöning utbetalas varannan torsdag. Ackordsarbete förekommer i stor omfattning, men ackordsarbetet sträcker sig icke över flera avlöningsperioder. III.
Träindustri.
1. S å g v e r k . Avlöningen utbetalas antingen var fjortonde dag eller två gånger i månaden i arbetsgivarens val. 2.
Snickeriindustri.
Avlöningen utbetalas som regel omedelbart efter den ordinarie arbetstidens slut å fredagen varje vecka. Ackordsarbete förekommer i rätt stor utsträckning. IV. 1.
Pappers- och grafisk industri.
Massafabriker.
Enligt pappersmasseavtalet sker utbetalningen var fjortonde dag eller tvä gånger i månaden. På många håll sker den exakta löneutbetalningen blott en gång i månaden och varannan utbetalning har därför karaktären av förskott. 2.
Pappersbruk.
I riksavtalet stadgas, att avlöning utbetalas på sätt överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetarna lokalt träffas. Det vanliga är, att avlöningen utbetalas var fjortonde dag. På senare tid har man på en del platser börjat övergå till att ha slutavlöniing per kalendermånad och ett beräknat förskott efter fjorton dagar. 3. D e g r a f i s k a f a c k e n (boktryckare, bokbindare och litografer). Avlöning varje fredag. Ackordsarbete förekommer i relativt liten utsträckning. V.
Livsmedelsindustri.
Inom denna industri (kvarnar, bagerier, chokladfabriker, bryggerier, slakterier) utgår i allmänhet veckolöner, som utbetalas varje fredag. Ackordsarbete förekommer i mycket liten utsträckning. VI. Textil-
och
Textil- och beklädnadsindustri.
konfektionsindustri.
Ungefär hälften av allt arbete utföres på ackord. Avlöning utbetalas som regel varje fredag.
539 VII.
Läder-, hår- och gummivaruindustri.
1. S k o f a b r i k e r o c l i g a r v e r i e r . Ackordsarbete förekommer i stor utsträckning. Lönen utbetalas veckovis. 2. Beträffande s k i n n i n d u s t r i n i M a l u n g märkes, att arbetet i stor utsträckning utföres som hemarbete, ofta på så sätt att hela familjer arbeta för ett företag. 1 sädana fall brukar blott en familjemedlem stå såsom arbetstagare i förhållande till företaget. Han uppbär ensam lönen, vilken utbetalas efter vederbörandes önskan antingen när som helst, dä färdigt arbete avlämnas, eller också med bestämd periodicitet, exempelvis månadsvis. Bolaget har lingen egen kännedom om hur den uppburna lönen fördelas mellan familjens medlemmar. Då arbetsgivaren skall lämna sin ärliga uppgift till taxeringsmyndigheterna, lämnar den familjemedlem, som ii förhällande till arbetsgivaren företräder de övriga familjemedlemmarna, en uppgift till arbetsgivaren, hur lönen fördelats inom familjen. Pä grundval av denna uppgift lämnar arbetsgivaren sina uppgifter till taxeringsmyndigheterna. Vad som sålunda gäller beträffande skinnindustrin i Malung torde äga sin tilllämplighet även beträffande hemarbete inom andra verksamhetsgrenar. De arbetare inom denna industri, som arbeta pä verkstaden, erhålla som regel avlöning var fjortonde dag. Inga bestämda regler härom finnas i kollektivavtalet. VIII.
Kemisk-teknisk industri.
Ackordsarbete förekommer i rätt stor utsträckning. Lönen utbetalas veckovis. IX.
Byggnads- och anläggningsverksamhet.
1. H u s b y g g n a d s i n d u s t r i . Cirka 40 °/o av allt arbete utföres mot ackord. Ackordsarbete förekommer företrädesvis vid nybyggnader, medan reparationsarbete som regel utföres mot tidlön. I avtalen stadgas, att avlöning utbetalas varje helgfri fredag. Ackordsarbete har inom denna industri regelmässigt karaktären av gruppackord och sträcker sig som regel över flera avlöningsperioder. Under den tid detta ackordsarbete pågår, erhålla arbetarna enligt avtalet förskott på blivande ackordsförtjänst med sin timlön. Dä ackordsarbetet är slutfört, uppmätes det enligt de fastställda prislistorna. Frän de sålunda fastställda ackordsprisen avräknas vad arbetarna uppburit i förskott. Ackordsöverskottet skall, dä arbetslaget består av minst 3 personer, utbetalas till den eller dem, som flertalet av arbetslaget befullmäktigat att uppbära och fördela detsamma. Arbetsgivaren är, när betalning i denna form skett, fri frän vidare anspråk från lagets sida. Laget äger sålunda självt inbördes fördela ackordsöverskottet. Avskrift av fördelningslistan skall vid utbetalningen avlämnas bill arbetsgivaren. På grund av den långa tid, under vilken ackordsarbete pågår, kunna ackordsöverskotten uppgå till mycket betydande belopp per arbetare, ofta åtskilliga hundratal kronor. Anmärkas bör, att en bestämmelse finnes, att om ett ackordsarbete är av den omfattning, att det ej kan slutföras inom fyra månader, skall vid slutet av var tredje månad från arbetets påbörjande ske uppmätning och uträkning av då utfört arbete och utbetalas 75 °/o av det å detta arbete belöpande överskottet. 2. A n l ä g g n i n g s v e r k s a m h e t. Även inom denna bransch förekommer ackordsarbete i stor utsträckning, ehuru överenskommelse om ackorden träffas från fall till fall och fasta ackordsprislistor sålunda icke finnas.
540 a) Enligt flertalet avtal för arbete på landsbygden utbetalas avlöningen varannan fredag för tiden t. o. m. samma veckas tisdag. För ackordsarbete utbetalas därvid förskott enligt gällande timlön vid varje ordinarie avlöningstillfälle, medan ackordsersättningen utbetalas samtidigt med avlöningen för den avlöningsperiod, under vilken ackordsarbetet uppmätts (dylik uppmätning sker — såvida icke annat överenskommes — en gång i månaden). b) Enligt flertalet avtal för arbeten inom städernas områden utbetalas avlöningen varje fredag för tiden t. o. m. samma veckas tisdag eller onsdag. I fråga om ackordsarbete gälla samma bestämmelser som i mom. a) nämnda avtal. Beträffande bäde husbyggnadsindustrin och anläggningsverksamhet gäller att avlöningsutbetalningen kompliceras därigenom att arbetet ofta utföres pä långt avstånd från företagets kontor (mycket ofta inom annat län). Med hänsyn härtill utbetalas avlöning till arbetarna efter huvudsakligen två olika metoder. Enligt den ena metoden insända arbetsledarna på respektive arbetsplatser avlöningslistorna till huvudkontoret, så att desamma äro kontoret tillhanda i god tid före avlöningsdagen. Huvudkontoret inlägger därefter den för varje arbetare uträknade avlöningen i tillslutna kuvert, vilka förses med vissa uppgifter angående avlöningen. Kuverten sändas därefter till arbetsledaren på platsen, som på fredagen överlämnar desamma. Enligt den andra metoden rekvirerar arbetsledaren på respektive arbetsplats från huvudkontoret det belopp, vartill den sammanlagda avlöningssumman för samtliga arbetare uppgår. Huvudkontoret sänder därefter det begärda beloppet till arbetsledaren, varefter denne pä arbetsplatsen under fredagen fördelar detsamma bland arbetarna efter avlöningslistorna. 3. Beträffande övriga byggnadsfack (elektriska installationsfirmor, rörledningsfirmor m. fl.) gäller i huvudsak detsamma som för husbyggnadsindustrin. X.
Handel- och varulager.
Beträffande arbetare inom h a n d e l n gäller, att de äro veckoavlönade och att ackordsarbete mera sällan förekommer. Beträffande f r i s é r s a 1 o n g e r märkes drickspenningssystemet. XI.
Samfärdsel.
1. B i l t r a f i k . Ackordsarbete förekommer icke. Avlöning en gång i veckan. 2. S t u v e r i r ö r e l s e . Där må först nämnas, att i varje hamn finnes en ordinarie kär av arbetare, bland vilka arbetet rättvisast möjligt fördelas. Förutom denna ordinarie kår anlitas i stor utsträckning extra arbetare. Beträffande den ordinarie kårens medlemmar har man i vissa städer (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Halmstad) genomfört, att de arbetsförtjänster, som arbetarna förvärvat under en vecka, samlas och utbetalas pä en avlöningsdag, vanligen fredagen. I Stockholm och Göteborg, där det finnes flera stuveribolag som uppträda såsom' arbetsgivare, sker utbetalning genom de av stuvcribolagen gemensamt inrättade s. k. hamnarbetskontoren. Beträffande den ordinarie kåren i övriga städer och beträffande samtliga extra arbetare gäller som regel, att lönen utbetalas, sedan lossningen eller lastningen av en båt är utförd. De extra arbetarna stå i mycket lösligt förhållande till arbetsgivaren. Arbetsgivaren känner ofta icke ens deras namn. I den mån namn uppgivas, äro de stundom falska, för att vederbörande därigenom skall undgå att de intjänade beloppen kunna meddelas skattemyndigheterna.
541 XII. Jordbruk och skogsbruk 1. J o r d b r ii k. Arbetsförhållandena inom jordbruket regleras av det mellan Svenska Lantarbetsgivareföreningen och Svenska Lantarbetareförbundet träffade riksavtalet för jordbruket och i samband härmed träffade löneavtal. Man beräknar att omkring 45 000 arbetare direkt och omkring 20 000 arbetare indirekt beröras av riksavtalet. Inom jordbruket förekommer ett stort antal avlöningsformer beroende pä att lantarbetarna sedan gammalt avlönats såväl med kontant lön som med vissa naturaförmåner. Ackordsavlöning förekommer däremot utom vid betskötsel sällan eller aldrig. Enligt riksavtalet åtnjuta sålunda s. k. statare förutom sin kontanta lön såväl förmanen av fri bostad och fritt bränsle som också vissa naturpersedlar (säd, mjölk, potatisland samt potatis). Statavlöningsformen användes huvudsakligen för gifta arbetare under det ogifta arbetare avlönas med förutom kontant lön fri kost, logi och tvätt. Enligt en nyligen av Svenska Lantarbetsgivareföreningen verkställd utredning rörande hos föreningens medlemmar anställda lantarbetare avlönas 39,3 % av arbetarna med stat och 9 °/o av arbetarna med års- eller månadslön med kost, logi och tvätt medan 51.7 %> avlönas med timlön. Emellertid åtnjuta jämväl timavlönade arbetare i viss utsträckning avlöning in natura, förnämligast fri bostad och fritt bränsle. Av ovannämnda 51.7 °/o avlönas sålunda 38,8 °/o med timlön utan förmåner, 11,8 °/o med timlön, bostad och bränsle och 1,1 °/o med förutom kontant timlön fri kost, logi och tvätt. Timlönerna äro fastställda med hänsyn till värdet av naturaförmånerna. Beträffande kontantlönens resp. naturaförmånernas utgivande är nu att märka, att i staten ingående spannmål enligt riksavtalet för jordbruket skall utlämnas månadseller kvartalsvis (kvartal räknas vanligen per anställningsår) i förskott under någon av de tre första dagarna i månaden eller kvartalet. Arbetare anställda för kreatursskötsel erhålla V12 av årslönen varje månad. Den övriga arbetare tillkommande årslönen fördelas emellertid med hänsyn till arbetstidens ojämna fördelning under året med 55 % å sommarhalvåret (V*— 8 %) och med 45 °/o å vinterhalvåret (V10—31/s)A resp. halvår belöpande lön fördelas jämnt å halvårets olika månader. Det nu sagda gäller endast arbetare med årslön alltså ej timavlönade arbetare. Den under en månad intjänta kontanta lönen skall enligt riksavtalet för jordbruket utbetalas senast den 10 påföljande månad. Avtalet räknar sålunda med en avlöningsutbetalning per månad. Emellertid förekommer i praktiken i stor utsträckning två utbetalningsdagar i månaden (var fjortonde dag). I vilken utsträckning avlöningen betalas en eller två gånger i månaden låter sig i avsaknad av statistiska uppgifter ej bedömas. I det fall en utbetalning per månad förekommer, är arbetaren likväl berättigad att uttaga förskott, dock tidigast fjorton dagar efter den ordinarie utbetalningsdagen. I vilken utsträckning förskottsbetalning förekommer, kan ej bedömas. Tillfällig arbetskraft avlönas i stor utsträckning en gäng i veckan. I det mellan Svenska Lantarbetsgivareföreningen och vederbörande arbetareförbund träffade täckdikningsavtalet föreskrives att lönen skall betalas en gäng i veckan (å täckdikningsavtalet på fredagarna). 2. S k o g s b r u k i n o m s ö d r a o c h m e l l e r s t a S v e r i g e . Arbetsförhållandena inom skogsbruket regleras d stor utsträckning av de mellan parterna pä ifrågavarande arbetsmarknad träffade kollektivavtalen, av vilka omkring 30 000 arbetare direkt beröras. Inom skogsbruket är ackordsavlöning regel och timlön förekommer endast i mycket begränsad utsträckning. Några siffror för belysning av förekomsten av ackords- resp. timbetalningens förekomst finnas ej tillgängliga.
542 För huggningsarbeten gäller i allmänhet, att uppräkning göres en gäng i månaden av utfört arbete, varefter avlöningen utbetalas. Sålunda stipuleras i vissa huggningsavtal, att den under nästföregående månad intjänta avlöningen utbetalas senast den 16 i månaden. Enligt andra avtal skall däremot avlöningen utbetalas en gång i månaden (i regel vid månadens mitt). Förskott kan arbetaren erhålla fjorton dagar efter ordinarie avlöningsdag. För körningsarbeten gäller en något annan form för löneutbetalningen. Sålunda stipuleras i vissa körningsavtal, att arbetsförtjänsten viss manad utbetalas senast den 15 påföljande månad avräkningsvis intill 80 °/o. Slutlikvid skall ske senast 4 veckor efter det snöförhållandena medgiva avsyning av skiftet. I södra och mellersta Sverige torde huggarnas löner utbetalas direkt av den, som har avverkningsrätten, och icke genom körarna som mellanled, vilket däremot — såsom framgår av det nedanstående — ofta är fallet i Norrland. 3. S k o g s b r u k i N o r r l a n d . Det väsentligaste arbetet är de s. k. timmerdrivningarna, som utföras mot ackord. Ackordsprisen redovisas särskilt för huggning och särskilt för körning. Uppgörelse om avverkning pä ett visst skogsskifte träffas med köraren, som efter kontrakt åtager sig att svara för såväl körningen som huggningen. I det s. k. ramavtalet för skogsbruket i Norrland och Dalarna bestämmes, att likvid intill 80 °/o av arbetsförtjänsten utbetalas en gäng i månaden. Slutlikvid verkställes snarast efter arbetets avslutande i enlighet med gällande lokala överenskommelser. Ersättningen utbetalas principiellt till köraren, som därav betalar sina huggare. Emellertid kan även köraren till huggarna utlämna anvisningar å sitt tillgodohavande hos skogsbolaget. Huggarna bli då berättigade att lyfta sin ersättning direkt hos bolaget. Det är icke alltid säkert, att bolaget känner till, huru många huggare som köraren anställt eller dessas namn. Denna egendomlighet sammanhänger med att vinteravverkningen i Norrland ursprungligen utfördes genom ett rent entreprenadförfarande. Ett skogsskifte utlämnades på entreprenad till köraren, som självständigt antog sina huggare, vilka voro anställda hos köraren. Man närmar sig emellertid i Norrland, särskilt efter tillkomsten av det nämnda ramavtalet, mer och mer den uppfattningen, att såväl körarna som huggarna äro anställda hos skogsbolagen. Beträffande körarnas och huggarnas rättsliga ställning torde observeras arbetsdomstolens domar 1942 nr 88 och 89. Det är att märka, att i ersättningen för körningen även ingår ersättning för häst och fordon. I avtalet rörande flottningen vid de norrländska älvarna stadgas, att vid tidlönsarbete utbetalas avlöningen antingen var fjortonde dag eller två gånger i månaden. Där ackordsuppgörelse träffats, verkställer arbetsgivaren två gånger i månaden förskottslikvid i mån av arbetets fortgång intill 80 °/o av intjänt belopp. Slutlikvid verkställes så snart det åtagna arbetet slutförts och kontraktsbestämmelserna fullgjorts. Det är att märka, att vid ackordsuppgörelse träffas överenskommelse med en representant för ett arbetslag och att arbetsgivaren i alla sina mellanhavanden med arbetarna häller sig till denna representant.
B. Tjänstemän ( = andra arbetstagare än kroppsarbetare). Vad beträffar dessa torde i nu ifrågavarande avseende icke behöva göras någon annan allmän anmärkning, än att de som regel erhålla lön antingen per månad eller tvä gånger i månaden. Särskild uppmärksamhet torde emellertid i detta sammanhang böra ägnas handelsresandena. Beträffande denna kategori torde först böra bemärkas, att vissa av dem äro att anse såsom arbetstagare andra icke. I detta hänseende kan hänvisas till
543 86 § kommissionslagen och den kommenterande redogörelsen för nämnda paragraf i Gadde-Eklunds kommentar. Beträffande handelsresande gäller ju, att de avlönas med fast lön och provision. Mycket ofta utgår emellertid ingen som helst fast lön. I den mån provision utgår, utbetalas denna provision efter varje affärstransaktion, medan i andra fall handelsresanden får förskott å tämligen obestämda tider och i en del fall erhåller förskott exempelvis månadsvis. Vidare innefattar provisionen stundom ersättning för särskilda kostnader, såsom för resekostnader, porto, telefon na. m. I andra fall är detta icke händelsen utan huvudmannen betalar dylika kostnader och kanske även utger dagtraktamenten. I detta hänseende torde närmare upplysningar kunna erhållas från köpmännens och handelsresandenas organisationer. Svenska Arbetsgivareföreningen har endast i mindre omfattning haft kontakt med dessa frågor. Stockholm i juni 1944. Alvar
Odholm.
544 Bilaga
B.
Tablå, utvisande det belopp av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona, som för å r 1944 högst och lägst utdebiterats inom olika län. (Beviljat u n d e r s t ö d a v s k a t t e u t j ä m n i n g s m e d e l h a r f r å n r ä k n a t s u r s p r u n g l i g e n till u t d e b i t e r i n g b e s l u t a t belopp.) Högst Stockholms län. Lovö socken Lohärads socken Uppsala län. Torsvi socken Holms » Södermanlands län. Malmköpings köping Trosa stad Östergötlands län. Åtvids socken Tingstads » Jönköpings län. Norra Unnaryds socken Hylletof ta » Kronobergs län. Nottebäcks socken med Granhult Västra Torsås socken Kalmar län. Lönneberga socken Högby » Gotlands län. Atlingbo socken Angå » Blekinge län. Sölvesborgs landskommun Öljehults socken Kristianstads län. Östra Nöbbelövs socken Simris » Verums » Malmöhus län. Lockarps socken Kyrkoköpinge socken Landskrona stad Hallands län. Vapnö socken Idala » Göteborgs och Bohus län. Bro socken Styrsö »
Lägst 5: 54
14: 15 6:40 14:46 7: 25 13: 75 7: 85 14: 0-1 6:50 13:80 8: 10 14:69 40 13: 65 8: 70 16:33 10: 04 16: 6:80 6:80 14: 6: 10 6: 10 13:80 6: 10 13: 15: 4: 77
545 Högst Älvsborgs län. Norra Sams socken . . . . Rännelanda » Skaraborgs lån. Tådene socken Töreboda köping Värmlands län. Lekvattnets socken . . . Västra Fågelviks socken Örebro län. Skagershults socken . . . Ödeby » Västmanlands län. Norrby socken Arboga stad Kopparbergs län. Garpenbergs socken . . . Orsa » Gävleborgs län. Nianfors socken Norrala » Västernorrlands län. Hemsö socken Stigsjö » Jämtlands län. Ragunda socken Marby » Västerbottens län. Holmöns socken Vilhelmina » Norrbottens län. Jukkasjärvi socken Karesuando »
35—457050.
Lägst 5:85
14:62 6:05 13:53 8:50 14:83 7:20 14:14 7:90 13:60 12:53 7:50 8:80 15:60 8:63 20: — 8:70 15:34 10:77 16:01 10:30 20:08
546 1 r H C M SO «* t S
Preliminär skatt för vecka
c
T3 QS
ös ,0
OS os
cs
o
a *
s T3
os os
CP
.
fi
t. SJ
:0 O X
!3A
|r-
so
T3
T3
e. eca ca-Q
•s* t =a J«J
-ca^
0 -s< CO
ed
c
M (Ä
u o t-,
ied
o
o
.cs
r,
o
s g
tj OJ
45 s
a-s •»-Q co3 Ai CD
OJ S
a *> 4-»
fi 0)
CS
o CO
>
å -s "os "~ C. O cu o ös : 0 —>
CO
o c;
in
B o G HH
.
ca
.
S Ö o .ÖS
CO
S C co 3
K, S
g O K;
A;
o, C ös-~
42 ^
««* £
co os as
cs cs
j
<u
S"2 ca c ™ cu a*2 <" "5 Prelinl i n ä r skatt för vecka
O
- -
os os CM
CD
« 05 <N
"* CM
1 CM cs cs
cs os
CS cs
cs
os
os os
rH
rH
os cs
cs cs
cs
as
cs cs
CD
o» cs
cs cs
t^
CO O co ers
o
cs CS
CS CS
^ H "*
os cs
cs cs
cs os
as cs
cs cs
Ö cb cb cb cb cb CM cb r H l^ (^ co C i o o•—1 ~-l • H T—1
O cs CO CO
-ti
o OS
KO CD o>
t>
CTS t^
CO
os cs
CS cs
os cs
CS cs
cs cs
co p -
I O
CO l^
o
CD CO
T?
.
LC
CD
CO
1 1 co
TM —1 o ers o
cs cs OJ
en
y-i
i-H
CS cs
as CS
CO T * CS O rH
T-H r H
cs
cs as
O
CD
r H
.-H r H
CS
I CO CD 1 1 O1 CO1 ers i O1
CM ers CM CO
CJI
Tji
T—1
Tji
S5 CD r -
CO
co Q> ers o
os
os os
cs cs
CS cs
cs cs
cs os
cs cs
cb Q
cb
CM tT
cb T * cb cb ö> cb T M cb r H t ^ CO CTS ers O o r H r H l-H
cs cs
cs T * T>
lä
CD
CD
CS cs
cs OS
cs os
r H
O
as
cs as
as c
. 1 | eö 1 T U1 1 I~~ 1 1 1 1 1 CO 1 I O i
co TJI
os os
CS cs
en .—1
.-—1
cs cs J--
O
cs
os
CO
CD
CO c^
os cs
CS CS
cs cs
co TU
O 1^
CTS
I Q er: ers O o en o co r H r H r-l cs CS
as as
cs as
as cs
OS CS
Os as
as cs CD O
cs OS
os os
o
O
—. - H r-l O CO 55 25 CD .—i 1 i 1 O 1 » H 1 1 ers 1 1 1 r^ 1 1 OT! O -M GO s -ti rH OJ CO en CO cn O o eo O co co co E- o> -tf ä ""* "H
rH
CO
Tji
CO
Tfl
CD C^
T-l
CD CO
OJ l > CTS en
r H r H
i O
os os
a. 99
cs c.
t»
l'CM
.b Z-i 1 - cb cb cb cb cb cb cb r - ÖJ cb eo -* -41 i O 25 CD CD o c- 00 co en en
CO
cs OS
cs cs
cs cs
1 1 1 1 CM 1
cs cs
os os T* rH
OS cs CS OS CO ers CM CM
CN
os
as
cs cs
as 01
CS as
cs os
CS cs
as cs
cs as ^H O —i
1 1 1 1 co1 O
OS OS
OS os
OS os
OS cs
ib O ,-H
cn O ^H
TJI
cb —1 rH
-H ^-t
<n CD
-ti O o
CTS
CO
CM CD O co cn en O ,—( ^ H
O rH —l
iO ^ H rH
cs cs
cs OS
CS cs
CS cs
cs cs as c . OJ CD CO CO
os os os os i CO O
os os TJI
as as CO
ers i O
-H CD
CS OS
cs cs
CS cs
os c.
cs cs
cs cs
IQ co
—-> t » TU
1—l
eo O - K ers CO t > i C eo eo CD t » 1 -
-fl
as cs
i 11
4j iO r H co CM CD CO T»! co co
i O
cs cs r H
1 1 11
en en o
rH
os os
o o r- -H rH rH rH rH
1 - tii O1 CDI CM1 CO1 CM1 1 - H1 1 O 1 1 CO1 CO1 t -1 M I M I c^ OJ co —i ico cn co i O
CM CO CO
a
ft
"-* i H
iO
ca
X
• "
ca
1 I
O ers CO
. 1 CO J^ CO 1 1 1 1 j
s t - ca ca j S
t»
OS cs
ICO
• * rH ca M
"3 cM
cs
-ti
TK
"Ö
SS . ca
•CS
i
>o CD
CM
-t
os OS
-+i
1 CS os os cs Ö l ^-t i-O CD
os os ca
i
TJI
ö
T3 eg
os cs
cs cs
O CM CO
•o
cs cs
CM
os os
£* IS» £
cs cs
eo <* IC5 O
cb CM Q t - cb Ö >* CM t ^ CO <T> O o I 1 . . . >-H • H - j 'T' 1 t ? TM co 1 >o T U 1 1 CO TJI
cc
S£
os
cb
os os —i <M
<n
cs
t—
cs cs
CM
T3
+J
•
i
CD
t^ O
ca™
ca-Q
«o C
t»
££
ca
rjt
O» OS
ö» Q
•a
C3^>
C J
CS
CM T I
CM 4 *
U1» s .
cs cs
cb cb
OS os
ig
. ca ca-Q
OS os
I
B
ös
a s I "B
£ "
u ••o
M Ii
•B "ö ös Ja
fi
•a
a Oi
4-1 4-1
en
CM
1 er. 1 1 o 1 CTS co t>1 CM "* CD l > oCO co C i O
S •
os
—1
cb Q cb cb cb h - cb i b do CM TJI C D SO l ^ CO CTS o
OS OS
os
t.
c; a C|
>
os
S
b. •o
V
W 4)
cs
ti
-s*
1 CM
S£ •O) >*H
OS os
!>• CO C l o
cb cb CM 4 j i cb cb CM i-\ cb CM 4J CD r > . co o M O iH rH
1 O l OS CO iå
««>
8 2 2 §
CO
i
os 99 OS c . cs SS os cs CM CO CO 00 CM CM
| CO1 |
cs cs OJ CO
1 TK
-Ji
-CH • O
o
CD
CD
O
J>
O
CS
as
cs os
os os
as cs
CS C2
as cs
cs cs
i O
•Zl
Tfl
CO
Tji
-ti
iO
25 CO 1 ^ CD CD
ev cs Ol f^
os
cs
eo co TU .—1
co 00 cn en o o O rH r H —1 —1 —1 cs cs
cs OS
eo O c^ X
os os
cs os
as os
os os
os os
as os
os as
as a;
os as
iO en co r- rH iO en cb !> co co cn en roH o o —' r- HH y-< r H r-t
1 | | 1 1 1 as 1 CO1 CO| t - - H1 CD1 O 1 -rH1 CO1 CM1 CO1 O | T|j i CO J-^ CM CD o
1—1
-fi ca cb 1-1 CM CM CO CO TJI T j i
1—1
si
r H
i O
GO
o
iO
CD CD
l>
l>
eo T * i O CO 1 ^ CO C t o
r-i
N
-J<
>C5 C J
i O
oo en cn cn o l>
CC CÄ
O
o rH
rH . 1
—i
^-i
H
f J l SO T f l CM CM
-H
547 Bilaga
D.
Tablåer 1—9, utvisande för vissa inkomster och familjeförhållanden sammanlagda beloppet, uttryckt i procent av inkomsten, av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering (enligt för budgetåret 44/45 gällande bestämmelser) samt kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 8, 11 eller 14 kronor för skattekrona. (Vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt har beräknats avdrag för kommunala utskylder med respektive 8, 11 och 14 kronor för skattekrona.) Tablå 1: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa S kronor för skattekrona. Ortsgrupp I. S a m m a n l a g d s k a t t i p r o c e n t av i n k o m s t e n för
Inkomst
600 700 800 900 1000 1500 2 000 2 500 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000
makar utan barn
makar med 1 barn
makar med 2 barn
makar med 3 barn
makar med 4 barn
makar med 5 barn
makar med 6 barn
makar med 7 barn
makar med 8 barn
2-47
2-40
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
3-71
2-C3
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
4-71
2-80
2-00
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
5-74
3-16
2-44
1-73
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
6-70
3-24
2-60
1-96
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
10-29
6-35
4-39
3-37
2-95
2-52
2-20
1-77
1-67
1-67
13-II
8-43
6-01
4-53
3-57
3-09
2-85
2-53
2-21
1-89
14-51
9-68
7-74
5-85
4-70
3-93
3-32
3-00
2-81
2-55
15-38
11-47
8-96
7-38
5-42
4-74
4-10
3-46
3-14
2-93
16-47
13-68
11-04
9-15
7-59
6-03
5-23
4-75
4-27
3-79
17-49
14-89
12-78
10-68
8-85
7-59
6-34
5-40
5-01
4-63
18-38
16-02
13-98
12-19
9-68
8-64
7-60
6-55
5-56
5-19
19-88
17-53
15-99
14-47
12-27
10-31
9-16
8-38
7-60
6-82
21-24
18-79
17-39
16-01
14-22
12-46
10-70
9-48
8-85
8-23
22-79
19-98
18-65
17-40
15-71
14-05
12-58
11-12
9-69
9-17
24-95
21-87
20-66
19-47
17-75
16-18
14-74
13-40
12-12
10-95
27-89
24-98
23-77
22-58
21-03
19-58
18-13
16-79
15-47
14-24
29-94
27-61
26-64
25-69
24-26
22-84
21-41
19-98
18-62
17-46
31-92
29-56
28-60
27-76
26-57
25-38
24-20
23-01
21-82
20-63
35-22
33-32
32-59
31-88
30-81
29-74
28-66
_ 27-59
26-52
25-45
38-13
36-46
35-79
35-12
34-12
33-12
32-13
31-22
30-30
29-38
47-11
46-15
45-77
45-39
44-82
44-25
43-67
43-10
42-53
41-95
ensamstående
548 Tablå 2: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 8 kronor för skattekrona. Ortsgrupp
III.
S a m m a n l a g d s k a t t i p r o c e n t av i n k o m s t e n för Inkomst •
600 700 800 900 1000 1500 2 000 2 500 3 000 4000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000
ensamstående
makar utan barn
makar med 1 barn
makar med 2 barn
makar med 3 barn
makar med 4 barn
makar med 5 barn
makar med 6 barn
makar med 7 barn
makar med 8 barn
2-20
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-46
2-29
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
2-78
2-50
1-60
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
4-07
2-89
2-09
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
4-90
3-00
2-28
1-56
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
8-55
5-05
3-59
3-11
2-63
2-15
1-67
1-67
1-67
1-67
11-23
7-32
4-80
3-69
3-17
2-81
2-45
2-09
1-73
1-55
13-52
8-79
6-60
4-79
3-93
3-29
3-00
2-71
2-42
2-14
14-59
10-09
8-01
6-19
4-74
4-02
3-30
3-06
2-82
2-58
15-88
12-65
9-62
8-26
6-44
5-17
4-63
4-09
3-55
16-96
14-07
11-62
9-38
7-93
6-47
5-30
4-87
4-44
4-oo
17-88
15-24
12-97
10-93
8-92
7-71
6-52
5-39
5-03
4-67
19-47
16-94
15-16
13-39
10-93
9-25
8-35
7-45
6-54
5-63
20-89
18-26
16-65
15-11
13-05
10-99
9-46
8-73
8-oo
7-28
22-45
19-46
17-97
16-58
14-61
12-83
11-13
9-59
8-98
8-38
24-67
21-42
20-02
18-63
16-70
14-98
13-41
11-93
10-56
9-53
27-86
24-54
23-14
21-79
20-09
18-40
16-81
15-27
13-86
12-60 15-73
29-91
27-26
26-14
25-02
23-35
21-68
20-02
18-44
17-09
31-90
29-22
28-14
27-20
25-81
24-42
23-04
21-64
20-25
18-86
35-21
33-06
32-22
31-38
30-12
28-87
27-62
26-36
25-11
23-85
38-12
36-22
35-44
34-66
33-49
32-31
31-24
30-16
29-08
28-01
47-11
46-02
45-57
45-13
44-45
43-78
43-12
42-44
41-77
41-10
549 Tablå 3: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 8 kronor för skattekrona. Ortsgrupp
V.
S a m m a n l a g d s k a t t i p r o c e n t av i n k o m s t e n för
Inkomst
600 700 800 900 1000 1500 2 000 2 500 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000
ensamstående
makar utan barn
makar med 1 barn
makar med 2 barn
makar med 3 barn
makar med 4 barn
makar med 5 barn
makar med 6 barn
makar med 7 barn
makar med 8 barn
1-67
2-00
2-00
2-00
2-oo
2-00
2-00
2-oo
2-00
2-00
2-00
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
2-38
2-00
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
2-67
2-44
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
.1-56
1-56
3-47
2-60
1-80
1-60
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
7-06
4-07
3-27
2-73
2-20
1-67
1-67
1-67
1-67
1-67
9-71
6-28
4-05
3-25
2-85
2-45
2-05
1-65
1-55
1-55
12-01
7-95
5-54
4-12
3-32
3-00
2-68
2-36
2-04
1-72
13-68
9-14
7-06
5-03
4-10
3-30
3-03
2-77
2-50
2-23
15-29
11-62
8-91
7-36
5-33
4-63
4-03
3-43
3-03
2-83
16-44
13-24
10-44
8-66
7-oi
5-39
4-82
4-34
3-86
3-38
17-39
14-46
11-99
9-68
8-15
6-79
5-43
4-95
4-55
4-15
19-07
16-35
14-31
12-30
9-67
8-56
7-53
6-49
5-47
5-11
20-54
17-74
15-88
14-24
11-89
9-69
8-80
7-97
7-14
6-32
22-13
18-97
17-29
15-76
13-58
11-62
9-68
8-95
8-26
7-57
24-42
20-97
19-37
17-82
15-72
13-87
12-13
10-56
9-43
8-83
27-83
24-n
22-50
21-10
19-16
17-27
15-50
13-86
12-44
11-08
29-89
26-90
25-62
24-35
22-43
20-53
18-66
17-10
15-56
14-13
31-88
28-87
27-71
26*65
25-05
23-46
21-86
20-27
18-68
17-08
35-19
32-80
31-83
30-88
29-44
28-01
26-57
25-12
23-69
22-34
38-11
35-99
35-09
34-20
32-85
31-57
30-34
29-10
27-87
26-72
47-10
45-88
45-37
44-86
44-09
43-33
42-55
41-78
41-02
40-25
550 Tablå 4: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 11 kronor för skattekrona. Ortsgrupp
I.
Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för Inkomst
ensamstående
makar xitan barn
makar makar med med 1 barn 2 barn
makar makar med med 3 barn 4 barn
makar med 5 barn
makar makar med med 6 barn 7 barn
makar med 8 barn
3-01
2-55
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
4-43
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
5-71
2-97 3-29
2-19
1-75
1-75
16-82
3-76
2-78
1-56
7-98
3-05 5-41
2-17 4-01
2-10
2-10
2-10
1-75 1-56 2-10
11-95
3-93 7-68
1-56 2-10
1-75 1-56
1000 1500
1-56 2-10
1-75 1-56
1-75
1-75 1-80
3-43
2-84
2-40
1-81
15-02
10-18
7-46
5-69
4-37
3-71
3-38
2-94
1-67 2-50
1-67 2-06
5-85 6-91
4-88
4-04
3-69
3-34
2-98
6-03
5-15
3-83
3-54
9-39
7-65
6-76
4-27 6-10
5-44
4-78
9-44 10-66
8-07 9-49
7-08 8-35
6-03 6-86
12-37
11-29 12-80
10-43 11-68
6-55 7-30 9-56 10-98
2 000 2 500
16-59
11-62
9-45
7-32
3 000
17-53
13-35
4 000 5 000
18-73 19-76
15-80 17-n
10-77 13-01
9-07 11-10
14-88
12-66
10-84
6 000
20-64 22-11
18-24 19-83
16-12 18-22
14-28 16-63
11-82 14-36
23-46
21-07 22-18
19-62
18-22 19-62
16-40 17-89
16-23
14-72
13-20
11-93
21-57 24-56
19-88 23-09
18-31 21-60
16-89
15-51
14-25
27-61
26-17 28-50
24-71 27-29 31-46
8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000
24-91 27-00 29-85 31-91
24-03 26-92
20-86 22-79 25-69 28-58 30-51
50 000
36-91 39-70
29-56 31-33 35-09 38-04
100 000
48-49
47-53
37-36 47-14
30 000 40 000
33-69
34-36
29-70 33-63 36-69 46-76
32-55 35-68 46-19
14-56
34-71 45-61
2-00
8-69 10-29 11-35 13-04
20-17
18-83
17-51
23-27 26-08
21-83 24-88
20-61
30-38
29-30
33-79
32-86
31-93
22-47 27-14 31-oo
45-03
44-46
43-88
43-30
23-67 28-22
16-31 19-44
551 Tablå 5: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 11 kronor för skattekrona. Ortsgrupp
III.
S a m m a n l a g d s k a t t i p r o c e n t av- i n k o m s t e n för
Inkomst
600 700 800 900 1000 1500 2 000 2 500 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000
ensamstående
makar utan barn
makar med 1 barn
makar med 2 barn
makar med 3 barn
makar med 4 barn
makar med 5 barn
makar med 6 barn
makar med 7 barn
makar med 8 barn
2-65
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
2-10
2-10
2-10 1-67
3-06 3-49
2-50
1-71
2-88
1-64
3-39
4-97
2-29
1-71 1-75 1-56
5-94
3-60
2-61
1-62
1-20
1-20
2-10
10-20
6-20
4-31
3-65
2-99
2-33
1-67
1-67
1-67
3-32
2-83
2-33
1-84
1-55
3-20
2-81
2-41
8-84
12-96
6-02
4-53
3-82
15-35
10-01
8-09
5-98
4-88
4-00
3-60
16-62
11-74
9-65
7-66
6-03
5-04
4-05
3-72
3-39
3-06
5-94
5-20
4-45
3-82
6-36
5-76
5-17 6-14 7-39
14-66
18-06
16-20
19-16
11-62 13-61
10-05 11-39
8-06 9-77
6-68 8-18
6-95
20-11
17-38
15-07
12-92
10-93
9-59
8-26
7-13
6-64
21-66
19-18
17-32
15-46
12-99
11-36
10-37
9-36
8-37
23-07
20-50
18-81
17-29
15-16
13-03
11-63
10-82
10-03
9-22
21-67
20-14
18-74
16-73
14-95
13-18
11-80
11-13
10-46
26-69
23-56
22-12
20-71
18-82
17-12
15-50
14-04
12-62
11-74
29-80
26-46
25-03
23-84
22-12
20-41
18-83
17-31
15-93
14-68
31-87
29-20
28-06
26-92
25-23
23-53
21-84
20-43
19-05
17-72
33-66
31-02
30-07
29-12
27-71
26-30
24-89
23-49
22-08
20-67
36-89
34-82
33-97
33-12
31-85
30-58
29-32
28-05
26-78
25-54
39-69
37-79
37-00
36-21
35-04
33-96
32-87
31-79
30-70
29-69
48-48
47-39
46-94
46-49
45-82
45-14
44-47
43-79
43-12
42-44
24-54
'
552 Tablå 6: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 11 kronor för skattekrona. Ortsgrupp
V.
S a m m a n l a g d s k a t t i p r o c e n t a v i n k o m s t e n för Inkomst
600 700 800 900 1000 1500 2 000 2 500 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000
ensamstående
makar utan barn
makar med 1 barn
makar med 2 barn
makar med 3 barn
makar med 4 barn
makar med 5 barn
makar med 6 barn
makar med 7 barn
makar med 8 barn
2-00
1-92
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-43
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
2-94
2-19
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
3-33
2-78
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
3-65
3-05
1-95
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
2-io
8-39
4-97
3-87
3-13
2-40
1-67
1-67
1-67
1-67
1-67
11-28
7-57
5-03
3-93
3-38
2-83
2-28
1-73
1-55
1-55
13-75
9-59
6-74
5-14
4-04
3-60
3-16
2-72
2-28
1-84
15-59
10-89
8-59
6-34
5-15
4-05
3-68
3-32
2-95
2-58 3-46
17-41
13-54
10-77
9-02
6-81
5-94
5-n
4-29
3-74
18-59
15-30
12-35
10-54
8-73
6-98
6-29
5-63
4-97
4-31
19-59
16-55
14-02
11-57
10-05
8-54
7-io
6-53
5-98
5-43 6-82
21-25
18-55
16-43
14-32
11-70
10-57
9-44
8-30
7-36
22-70
19-94
18-06
16-37
13-93
11-79
10-89
9-97
9-07
8-15
24-19
21-17
19-48
17-89
15-71
13-68
11-85
11-09
10-34
9-57 11-00
26-39
23-10
21-45
19-91
17-82
15-96
14-24
12-62
11-62
29-77
26-02
24-47
23-13
21-16
19-30
17-53
15-93
14-51
13-17
31-84
28-84
27-53
26-23
24-29
22-35
20-65
19-07
17-54
16-10
33-64
30-73
29-63
28-55
26-94
25-32
23-71
22-10
20-48
18-98
36-88
34-56
33-58
32-61
31-16
29-71
28-26
26-81
25-40
24-19
30-72
29-56
28-40
43-13
42-36
41-58
39-68
37-55
36-64
35-74
34-45
33-21
31-97
48-48 J
47-26
46-74
46-23 1
45-45
44-68 j
43-91 1
553 Tablå 7: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 14 kronor för skattekrona. Ortsgrupp I. Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för Inkomst
ensamstående
600 700 800 900 1000 1500 2 000 2 500 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 100 000 1
3-57
2-70
2-00
2-00
2-00
5-07
3-31
1 71
1-71
1-71
6-73
3-78
2-38
1-75
1-75
8-06
4-36
3-11
1-87
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
1-56
9-27
4-62
3-50
2-38
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
2-10
13-68
8-97
6-43
4-65
3-91
3-16
2-60
1-85
1-67
1-67
16-89
11-93
8-84
6-84
5-16
4-32
3-90
3-34
2-78
2-22
18-68
13-57
11-16
8-74
7-09
5-74
4-76
4-31
3-86
3-42
19-72
15-31
12-66
10-64
8-37
7-32
6-20
5-08
4-52
4-15 5.78
makar utan barn
makar makar med med 1 barn 2 barn
makar makar med med 3 barn 4 barn
makar med 5 barn
makar med 6 barn
makar med 7 barn
makar med 8 barn
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
1-71
1-71
1-71
1-71
1-71
1-75
1-75
1-75
1-75
1-75
21-03
17-92
14-98
13-05
11-16
9-26
8-30
7-46
6-62
22-06
19-33
16-98
14-65
12-83
11-29
9-77
8-77
8-10
7-42
22-95
20-46
18-31
16-37
13-94
12-65
11-39
10-13
9-08
8-52
24-39
22-12
20-45
18-79
16-47
14-42
13-41
12-47
11-52
10-56
25-69
23-35
21-84
20-45
18-56
16-67
14-91
13-87
13-11
12-35
27-03
24-44
23-08
21-84
20-05
18-41
16-85
15-27
14-18
13-53
29-06
26-20
24-93
23-69
22-01
20-46
19-04
17-64
16-39
15-13
31-82
28-86
27-66
26-64
25-13
23-62
22-24
20-86
19-58
18-39
33-89
31-52
30-52
29-53
28-06
26-59
25-13
23-81
22-62
21-41
35-47
33-29
32-46
31-64
30-41
29-19
27-97
26-75
25-53
24-31
38-65
36-86
36-12
35-39
34-29
33-19
32-n
31-01
29-92
28-82
41-29
39-61
38-92
38-26
37-31
36-37
35-44
34-50
33-57
32-69
49-87
48-91 1 48-52
48-13
47-55 | 46-97
46-39
45-81
45-24
44-65
554 Tablå 8: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 14 k r o n o r för s k a t t e k r o n a . Ortsgrupp
III.
Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för Inkomst
ensamstående
makar utan barn
makar makar med med 1 barn 2 barn
makar med 5 barn
makar med 6 barn
makar med 7 barn
makar med 8 barn
600 700
3-10
2-00
2-00
2-00
2-00
3-66
2-71
1-71
1-71
4-20
3-25
1-68
1-71 1-75
2-00
2-00
2-00
2-00
1-71
1-71
1-71
1-75
1-75
1-75
1-71 1-75
1-56
1-56
1-56
1-56
1-75 1-56
1-71 1-75
900 1000
5-87 7-05
3-89 4-20
2-49 2-94
1-68
2-10
2-10
2-10
2-10
1-56 2-10
2-10
11-62
7-36
2 000 2 500
14-76
10-43
5-03
4-19 5-37 7-26
3-35 4-46
2-51
7-26
3-83
1-67 3-20
17-24 18-70
9-59 11-39
9-07
5-74 7-32
4-70
4-20
13-61
9-65 11-62
6-06 8-20
4-80
4 000 5 000
20-26
12-37 13-71 16-70
21-38
18-35
15-63
11-87 13-39
6 000
22-34
19-55
17-19
14-92
8 000
23-89
21-44
19-50
17-56
10 000
25-27
21-02
19-47
12 000
26-67 28-72
22-75 23-90 25-71
22-38 24-24
31-76 33-84
28-39
27-10
31-15
35-43 38-62
32-98
41-26
36-59 39-36
49-86
48-77
3 000
15 000 20 000 25 000 3u000 40 000 50 000 100 000
makar makar med med 3 barn 4 barn
1-67
1-56
1-67 1-94
1-67
3-19 3-96
2-69
5-36
4-56
7-84
7-09
6-33
8-87 11-29
8-24
7-61
10-19
9-21
12-92
12-05 13-29 14-70
11-17 12-56
2-57 3-70 4-38 6-31
1-55 3-54
9-87
7-25 8-60
13-99
11-47
10-01
15-05 17-26
13-47 15-13
12-38 13-80
20-92
18-91
17-08
15-25
14-02
22-85 25-90
20-95 24-14
19-26
17-62
16-16
29-99
28-83
27-10
22-47 25-39
19-37 22-42
32-02
31-05
29-61
28-19
20-87 23-82 26-76
35-73 38-56
34-87 37-80
33-58 36-70
32-30 35-61
31-03
28-48
22-48 27-40
34-52
29-75 33-44
32-41
31-39
48-32
47-86
47-18
46-50
45-83
45-15
44-47
43-79
25-34
18-03 21-02 23-91
13-94 16-77 19-72
555 Tablå 9: Kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 14 kronor för skattekrona. Ortsgrupp
V.
Sammanlagd skatt i procent av inkomsten för Inkomst
makar ensamstå- utan barn ende
makar makar med med 1 barn 2 barn
makar med 3 barn
makar med 4 barn
makar med 5 barn
makar med 6 barn
makar makar med med 7 barn 8 barn
2-17
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
2-00
700 800
2-86 3-50
1-71 2-38
1-71
1-71
1-71
1-71
1-75
1-75
4-00
4-40
3-11 3-50
2-10
2-10
1-56 2-10
1-75 1-56
1-71 1-75
1-71
1-75 1-56
1-71 1-75
1-71 1-75 1-56
1500 2 000
9-74
4-47 6-00
3-53
2-60
12-97
5-87 8-93
4-60
2 500
15-55
8-02
3 000
17-46
11-18 12-72
15-47 17-37 18-64
1-56
1-56
1-75 1-56
2-10
1-56 2-10
2-10
2-10
2-10
1-67 2-50
1-67 1-80
1-67 1-55
1-67
3-90
1-67 3-20
6-08
4-76
4-20
3-64
3-08
2-52
10-08
7-64
6-20
4-80
4-33
2-93
8-30
4-45
4-10
10-44
7-25 8-60
6-20
14-26
10-66 12-42
7-76
3-87 5-15 6-92
3-40
12-63 16-04
13-60
11-94
10-29
8-80
8-10
6-08 7-40
5-24 6-70
16-35 18-49
13-83
12-59
11-34
10-10
9-05
15-98
13-97
12-97
11-98
11-00
8-53 10-00
1-55 1-96
5 000
19-53 20-74
6 000
21-81
23-42 24-90
20-76
18-54
22-15
20-25
26-31
23-36
17-84
13-23
12-41
11-58
22-00
19-96
15-75 18-06
14-06
25-22
21-67 23-55
20-01
16-35
14-68
27-93
26-53
25-16
23-17
21-33
18-01
25 000
33-80
30-77
29-44
28-12
26-16
24-23
19-57 22-63
13-83 16-59
13-16
20 000
28-42 31-70
21-02
19-55
18-13
30 000
35-40
31-56
30-46
28-82
27-19
25-55
23-92
38-60
35-33
39-11
34-85
32-42
31-26
30-08
100 000
49-85
48-63
38-20 48-n
29-95 33-60
28-48
41-25
32-88 36-10
31-41
50 000
34.35 37-36
22-29 27-26
20-94
40 000
32-67 36-32
47-59
46-81
46-04
45-26
44-48
43-71
42-93
10000 12 000 15 000
15-28
26-03
a bo
ti
CA
c
Öl H
:
fl
S 0 4e -o 1
o "O O C
•Sa "5 g gw * f•-i Ss
o 3 O W I O O C > C O I O H C J l f l T t C M r H H C O T l f O J H O
o
s
2 o co o
" -f-c g »^ M •g c 5 <u « w rS ca « o u
j *
a CU/3
• p *
Q
2 +J c n ' f i CO T J C5
o
0 3 C C C O C - C O O O i H r f l > 0 H C A K M m r o H j T f H j i o
0)CS(MC305COCMHjlO c n c n c o ' H j o i c D ' H / N H 00 m w H
OOC--r}<00-rtl02CMlOOOrH i H H W W C O M - C ^ i ^ v o
oCS
+
T3 »o CS 9 0 b CJ a> iH
eoeor»©jiooocsooc3s«50oi>.
X cä • ed fl _ . Ctt eö OJJ •o > fl i. •O i * CU V 4-» fl X fl tii d
25 001 o. däröver
Y*
15 0 0 1 25 000 10 5 0 1 15 000 IM
ft fe .5
9 501— 10 000
:0 2 jo -*
8 501— 9 500
13 CM
C
C5
(J)
Cvj
CA - Q
-r-
u Sf
fl
C s2 >
fl o
CA
a-
7 5018 500 6 501— 7 500
fl
a eei b CA
, otf
5 501— 6 500
4) h
fl Tfl 2 •Z.
***
4 5015 500
.
t ) rs °* b fl fl a
^ r - r » e o o j ^ < i H
Summa
«M
o«S
.3 o
3 5014 500
i—I CM rH
2 5013 500
ess ,39 «
CM i-l rH CM CO OJ CM
1501— 2 500
© B a
S g TS
100— 1500
CO CM <M • * CO (M CO 09
Ci-HHCO
fl »a o
3 " CA
H
'SS.BP
fl
J Cjr.
4->
si
I £ rH
O-
oetf cu 1—<
1—<
4 fl H
CA
ca t ! D » H OJ - ^ OJ (U
Sa-ojä c 2>« rt
c
Ed :C3 JJ ^ • H
L,
CO g
C
ca
ed
• i "* CS
*> "3
u
: : : : : : : : : :
g
O) 3 u tet •Ö
ig
:
3 SS
fi
:
:
:
:
:
:
:
:
:
cs
: : : : : : : : : :
:
Ä O O O O O O O O O
:
:
:
:
:
:
:
:
^ >• :0 1••et
O O O O O O O O O C M C O - r H i O C O O - C X j C J S O J3 rH r H r H T-H rH O H K I C O - * i O C C i l > O O C S O
U a i C O t ^ C O i O r t c O C M H O O c b G ^ c S c b c b Ö ö b c b Ö C i O c S Q O O C O l O ^ M l M r l
+
s ca *e O c_i
Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt i procent av den preliminära skatten
557 Summa
Sr 0)
II
(-.
:0
:CSS
° § o
a o co o
S o M
US CM
,11,111
^
r-(
rH
IO
i * <M T-H
1 1 1 1 *•" 1 1 1 1 1 1
T*
10 5 0 1 15 000
1 111 II 11I i ^
9 501— 10-000
1 1 1 1 1 1 1
8 501— 9 500
i i i i i i^ i i
r
CO
H
I I I I I I I I ! 1
rH,
•<#
7 501— 8 500
i i i i i i i i i^ i
rH
i 1 1 1 1 1 I 1 1 1co
^
i i i i i i i i im °
5 501— 6 500
I
4 501— 5 500
I 1
1 1
1 1
3 501— 4 500
I rH 1
1 1
2 501— 3 500
| 1
1501— 2 500
1 1
mellan preliminär och slutlig skatt i procent av den slutliga ska ;ten
CA
o o»
o o —i
1 1 1 1 1 "" ^ 1 "" 1eo ~ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1rH
c j i o o o ö ^ o j s e a o o
15 0 0 1 25 000
100— 1500
<D X) ca G
CS
i—1
6 501— 7 500
H
1111111111°
O O ^ ^ O O ^ O C M l O C O r l r l H W W m C O ^ H J ^ ^
rH
3 -3 ca u o X et
C5COCOI>-COCOrH-rH|>.0,3 H W W C O C O ^ ^ T f l O o
+ <MeMcoo5r»eOiHos«oo5»n rHt>OiCJC01OCDrHCT>©CT> H H OJ H
25 001 o. däröver
•M
o
O ™ O C O i O O t - C O i O H C B f l ^ N H r l C D H J W r l O o c n w c n c n c D N H j o OICBCOHJCOCOHJCMH CX) CO CM r H
I
I
'
OJ
1 1 H 1 1 1 1 1 1 1 1e s I-I
11II 1111111 I I
I
7-i
1 1
1 1
1 1
1 1
I 1
1 CM CM O r H CO 0 5 1 r H -rH -HH C5
1 M 1
1 rH
O
O
O CM
T*
r-i
Cl co
1 °°
1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1
^ 1 l H 11! 111 1 CO CO
1 H
1 O O C O r H C M r H
1 CM r H
I
1 CO
r-l
•<#
co
co T-1
I 1
I 1
1 1
1 H 1
00 l O CO CM H ^ CX) C5 C-
o o
-rHCOCOCMCMCO CM r H
I C M C M C O C 5 1 •<-<
CO
so
CO CS
QO CM
CO
rH
l - r H C M r H C M r H l O r H o 1 CM CO l O C ~ -rM CO CD
1 |
H M H J C O C J J M X I t - O O H r l N W W H r l N rt H
r H C M C M C O r H r H
1 r H -rH T - I
r H CO r H
1 CO CM l > rH rH
CJ5 r l
CM T f
1 r H O J -rH 1 rH
cc
i-HCX)COl-HCMCO rH
o
^ 1 11111111 1 O
«3<
rH
1 C O H H !
HJ T-^
Y-l
ca
• •
• •
• •
•
s 3
:
:
:
:
3 c/!
: .
:
:
:
:
:
ca
3 c/!
3 *> cs +J
u
••et •3
ca
s s s s
5 S QJ •fi
CM
:
.
.
.
, 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 O C J ) C O [ - C D l O - * C O ( M r l O o c n o 3 0 ) 0 ) O i c j 5 C j ) C J 3 c i c n O u i c O [ > c O i O - # C O N n
f->
-3
.
o o o o o o o o o o
H N C O - * i O C O I > C 0 0 3 0 Ä rH O
1111111111° rH
r-t
H
7-* i-<
-r*
r H i-i
y<
T-I
O
i H ( M c o H j i - o c o i > c o a ) 0
+
o
H
c
s-s
•3 3 ^ CB -Q ^
« .S «> > :« fi
O
d o> CO O
O
^3 ^ i - fi CJ cS <o ÖC « . 3 J
CiCOCOD-COCX)rH-r^I>0 rHCMCMCOCO-^H-^-rHlO
M g S la 5 a5 öoJ2 ^ CJ s 3, 3 g a ^
CiC5CMCiC2COCM^CH Ot>OCO-rH<J3CO-^CM <X) CO CM rH
O O t ^ H J c O H J C K M i O O O H H C M I M C O C O H J H / T f
+ r^
z> eo z> <M eo £>
O
O
c o j ^ z ^ c o i o c o r H O J i o o c a i ^ i -
Summa 25 001 o. däröver 15 0 0 1 25 000 10 5 0 1 15 000 9 501— 10 000 8 501— 9 500 ft 3 3
7 501— 8 500 6 501— 7 500 5 5016 500 4 5015 500 3 5014 500
1-H rH CM
2 501— 3 500
CM TH CO O
15012 500 100— 1500
' , r t C« r 3 * J ttO <D +-> • - < fe
rt
^J
^ t» r H r* . . . . tf> ca fcc
ss^s - * > "i ga«^ •ÖO+J
1 | 8 OO 3
3H
rH rH rH CO l> O
^<
O
«*
O C ^ Z >
rtCOt^COCOCMCOCO
CO CD M
CO
H
l O O) t > r l
rjf
co o
cx)
CO-*C5COCX)(MCMrHCMrH^H
©J
: : : : : : : : : : : h : : : : : : : : : :
a g
: : : : : : : : : :
3 oo
.
CS
o) -3 3 3
; .
; .
: .
'.
.
cs
ca
S S
- 3 3 <cu 00 J£
-3
:CS •3 : : : : : : : ; : ; r 3 o O O O O O O O O OCJOOr~COlO^HCOCMrHO
O O O O O O O O O M c o H j i o ( 0 [ > a i o ) 0
O c ^ c b c b c b c b cocbobobcb OOCX)I>COlO-H<COCMrH
T-HrHi-HrHrHrHrHrHrHO H M C O H J i O C O t - O O C n O
+
CM
ss
r> O Sr :CS
tH
w
,3
ca +-> O C-,
^
559 U
.rH
:CS . _
fi
rCJ
«
C SJ2 CS c - 3
5 3 & .5 « -3 > r^-et -Q ^ r r flj ca g t>D ö a
« o co o •»ocoio
H-i
a* S,a *, S -g
- 3 -rH CM rH
0 ) c o m i > c o c o H - * c * o T H W C M C O C O - H T H T J I O
2 c2 ^ D w
0 ) 0 ) ( M O ) 0 3 C D W ' * CiCiCO-rHCiCO-rHOJ CX) CO CM rH
•rH 00 -rH C l CM i O CX) N W C O CO HJ HJ HJ
3 o
+ © j o i o ^ P ' t f e o ' a H i - i o j r »
Summa
I H
a;
CM
rH
I -
i»
CM CM -i—(
O ^*l
•>* --H
CS
CS
rH
25 000 o. däröver 15 5 0 1 25 000 10 5 0 1 15 000 9 501— 10 000 8 501— 9 500 7 501— 8 500 6 501— 7 500 5 501— 6 500 4 5015 500 3 5014 500 2 5013 500
CM M
M
CO CO
M
lO rH
C O M C O C - O J C O O C O O rH rH
Tj< i>
rHcOCDCMrHrHrHrHrH
1501— 2 500 100— 1500 j
•i
, cS
: : : : : : : : : : : : : :
in a S P - t ^ "'-'
fi "> —
2 w «
CS UD <°
3 3
H OJ -fi o
fi "
S.S-3S o " u cs OT rt ° •*->c fi t-
s s s s
r
S
O
O
O
O
O
O
O
O
O
u r o c o ^ c o i n ^ c o w H O
> O Sr
ca +J O
£
H
O 0 0 > 0 0 > 0 0 0 0 < 0 H w c o H j i o c o f - c o c n o Ä T-lT-l-r—iY-l^^-r-ii—ll—ly—fl^)
H M C O H J i o t d l > O D O ) 0 W B
ft
+
560 — - f i ca T O cs C 3 2JJ f- _ a) .5 w •> :cS 3 -3 a > fi <U
g g .BP * a S r3 - 3 c a-« Cl C d o co m r5 cS m O u S o f t
1 O
3 3 O !" ^ O) "8 HJ HC 5 C O C M " r H C 5 CCM 5 CHM C 5 C2C5CO-^HC5CO-rHCM CX) CO CM T-H
0 3 C O C O C - C O C O H ' * | > . 0 H C M N C O C O - ^ - ^ T f l O
,fi CJ
+ a i e c s c j a ö o i i a o i a co rH rH ©3 CS
Summa
l o r - e o c o e o ^ e o r H r - i c c i w
CM
GO
25 001 o. däröver 15 00125 000 10 50115 000 9 501— 10 000 8 5019 500 7 501— 8 500 6 5017 500 5 501— 6 500 4 501— 5 500 3 5014 500
H
CM H
eo
2 501— 3 500
•"# t-H
T-H
H
• *
CO
THTH-THCO
C O C O H H H N T f H J H C B
OS CM
-rHGOCOCMCMCMrH
1 501— 2 500 100— 1500
CO uO i O
TH
CM CM i—I
Ci CM
OJ r H CM rH
l —< cS 3 + J 60 CJ +-> •"«H cs 73 3H^J r j jr
fi
H
cS 0 0 w
S a 3 3
0> +-1 CO o
SrS^tä
ca
• • : : : : : : : :
S
:
u : : : : : : : : : 1 -3 OO s : : : : : : : : . : -3
•
H
:CS «
Eo afi&o° •a
•3 oo a ~
3 PH
•
•
• '
'
3 oo :0
:
:
:
:
.
.
.
.
.
t-i
3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 O O f f l ^ C O l O H J C O M H O
• • • :cS -3 o o o o o o o o o c M C O H j i o t o c - c o r o o f l rH CJ
ooicoc-coio^cown
H ( N C O ^ l O C O I > » C J ) 0
,
rt ° +> C tH
_
: c 5
tH ••ei
s s
: :
i-ty-<i-<r-<Y-iT*T-{T-<T-lC}
+
561 jd
fi -3 cS -3 P
<u
° a
CS CO t C CS . 3 +, fi tn .fi? — •
3 ö_ 00 «
o co o
o
2 O C 0 i 0 O t » M i 0 • O H J N H H C D ^ N
.3 Ä
OJCDNCSOCDCNrJI CSC53CO-*0)CD-<*(M cx) co CM
M
a"03l-3o f t
OI>-rJ<CX)-rJ<C3CMvf500'rH H r t M N C O C O ^ T f H J i O
+ H
C
C
O
l
C
C O W J
» !
O »
rH CM
CO
7-1
CM CM
U5
CM
CM CM CO
I>
**
I rl
I Tf CO CO
t»
M
H
H r l r t H O H O N T f O S •rH V H r H
CO U5
lO
Summa
O O H O l h H h H H H H M M
M H
O
)
*
M
*
H
I
H
H N
C
i K S CO OO
(M
«
CO
A
S
25 001 o. däröver
15 00125 000 10 50115 000 9 501— 10 000 8 5019 500 7 5018 500 6 501— 7 500 5 5016 500 4 5015 500 3 501— 4 500 2 501— 3 500
rHrH
1 5012 500 100— 1500
O
"*
I -rH
H
CO
N
H
C O r l H / C O f C O N r l C O C O
H
lO
t»
H
CS
S
s
CO
<-• cs a
: : : : : : : : : : :
oo cS t o
ra
-2
SO
* .. 8 c M& 33 e 3oH &o S
36—457050.
>
cs
:0
H->
*
H
ä
3 fi >> 3 ^ tu aa cscs -— CO
ss
5 oo ,»
«
HI
S £
O O O O O O O O O O H ( N M - * » O C D I > C 0 0 5 0
rfi
I I I I I I I I M ° •1-HrHrHT-lT-Hi-Hi-HrHrH-rHO H ( M C C * l O C O I > C 0 0 5 0
+
O
562 a <B
3 ti ° _ C ' 3 CS -r) CS
ȣil
.U-
eo ~ o fi . 3
cs co t o ™ . 5 •*-> C
tn - S r
r/)
CS w CO fcn 3 3 rn g O -
+J
OSOSOJOSOSCOCM-^O 0 5 C S C O - * 0 ) C O r f ( M H CX) CO CM r H
+
B o
Summa 25 001 o. däröver 15 0 0 1 25 000 10 5 0 1 15 000 9 501— 10 000 8 501— 9 500 7 5018 500 6 501— 7 500
x
5 5016 500
•»« co
a
4 501— 5 500
•FH b KB
fe
3 501— 4 500 CM CM r H -rH O J
2 5013 500 1501— 2 500
OjTj<rH-rHTiHI>--HHC^
• *
CO-rJHrH
100 — 1500
O J O C O O O O r H C O C * -
©J
CS O J O
rH
<X> O J O J
r H CO C ^ -rj< O J r H
CS
a *i to D H95 ^S-S
c -2OT 5 to
^ 3 3 co * 5
ö C cu H3
S-2-3^ K B
CS rH > - *
M
s a cs « ' Ö O + J
2 t, c •-i 3
O
•* fi s 00
B OH
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
S
^ . . . . . . . . . .
^
cS
: : : : : : : : : : :
cS
SE
: : : : : : : : : :3 1: : : : : : : : : : ^ 3 S3S fe co a
3 u
3 tfl »
:
:CS -3 r f i O O O O O O O O O C O O S C X > C - C O O - " # C O O J r H O
O O O O O O O O O O r H C M C O - * O C O C - C X ) 0 5 0
>
et
: 0
•<->
U
O
jg
EH
jfi
I I I I I I I I M °
r H r H r H - r H r H r H r H r H r H r H O H C M C O ^ i O C O C - C O O S O
+
563 !
2H-> B
f "3 CS FrJ CS
J.§^=«3 -3 ä c fi co
cS co t o cS . 3 + J C
fi
lH.M
-4->
a PHS +J B CS fi, _, a B 33 x
Si
3 O - O CO O o -cs o CO o CS " 3 -rH CM r H
O o rH
CSOSOJ050SCOOJ-rJ< CSCSCO-^CSCO-rHOJ CX) CO OJ r H
±6 3 , 3 co co to O « to O £
TH
cx)
+ C O ^ C J C O ^ O I C J O )
O
l-
»>
CM
Summa 25 001 o. däröver 15 00125 000 10 50115 000 9 501— 10 000 8 501— 9 500 7 501— 8 500 6 501— 7 500 5 501— 6 500 4 5015 500
OJ CO
y-l i-i
r-i
3 501— 4 500
c o co c o
eo
CM CM
rH
OJ co co c~ o
2 5013 500
TH
1501— 2 500 100— 1500 •*
>""
a
a +» to *> "S 33 S-. CS - J 3
OH.*!
" ^
cS.BP
CM rH O i CO -rH CO CO T-i
H rH
co w
»
r- co co o
rH rH
eO O
00 OJ rH rH
T"H r H
»ft
[ > rH OJ rH rH C—
cS
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
S
: : : : : . . . .
:
:
:
:
:
oo
fe : : : : : s : : : : 1 co
"ö B 3
: : : : : : : : :
:
:
:
CO co
3B-S^i-. " K 3 o +J 2 tn B
aI s 00 B 3-
:CS
-3 : : : : : : : : : . , 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 WCSCXJC^COO-^COOJrHO
°
c * : 5 00
>
EH
-H - 3 fi rH co t i
CO CO T)H CM - H
co r*
rj( -<H
o
: : : : : : : : :
I I I I I I I I I I
£
-3 • i —OI r O HrH HrO HrHO O Or HOr HOi —OI r O ( MN cCoOHHj iJoi cOoCf cOxOJ Cc nO oO O x3 H
ocscscscscscscscsoscs O C 3 C X ) I > C O O ^ # C O O J r H
+
564 5 ti 2 -< CS CO t o CH . 3 +2
a &,£ -a s cs a *_" 3 B 33 ^j jjj GA f co"3 r/3 CS to O «H =3 O Pi a> a 5; fi
CO -3 3 o 3 o H o CO o o o :CS o CO o o t> CO O VH cs -3 OJ rH CM 7-1 CO 1 1 1 1 | 1 1 CS CS OJ o CS CO OJ cs cs CO ^H OS CX> •ill OJ 00 co OJ rH
O O O - ^ O O - r H C S O J O O O r H T-HrHCMCMCOCO-^-rtlT^Ol
+
O f t
Summa
©JCJCOHHHlO'HHlOOOr^Ttl'rH^C M H 0 0 1 < J H H I O r i H 5 J ^1 O r H r H r H r H r H r H r H ' S ' l f t T H r H l H © J Q O O
25 001 o. däröver 15 50125 000 10 50115 000 9 501— 10 000 8 501— 9 500 7 501— 8 500 6 501— 7 500 5 501— 6 500 4 501— 5 500 3 501— 4 500 rH
I
I
I
OJ r H
CO r H CO
»ft
CM
1501— 2 500
rHrHOJ-rHrH-rflCOCSTifeOO
O
CO I O N
100— 1500
OC-OOOOOcOOOCOOO OJ OJ
2 501— 3 500
t > 0 0 CO r H CO r H r H
I
H
H
OSOCOCOCOrHrH-rH
I
I
I
CS
: u
a j j to fc- 03 r H
co T3
3 CD M
äSfia CO * i
CO
40 S-2a^ fi > " a» "o * « "3 0+05
If! t
B
ro o ^ « Ö S 00 3 O.
: : : : : : : : : : : : : : : : : : : : i :
: .
S 1 3
;
; oo .
CS
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
:
CS
1 S SS c * * 3 M * > O
cS -g
: .
: : : : : : : : : : A o o o c r o o o o o o o i-HOJco-^ocor^oocsoj!
H
° I I I I I I I I I I oosososcsososcscsosos o o c o r - c o i o ^ n c j H
YHrHi-H-rHrHrHl-HrHi-HrHO H I M C O T i l i O C O f C O O S O
c 3 Jä x) Ä
:
O
:
O
:
: :
O
: :
O
:
O
: :
O
:
O
.
O
:
O
O C S O O O C O O - ^ H C O C M T H O
I I I I I I I I M °
+
a - 3 33
OT
> t-> S CS •.H - H C 3 i ! u H 3 CO D I t
2 £ «> " — ft a C/3r2 "co .3 o
«}
y "O O B 3
Salt o.
ä
O
H O
o
-g o co »o
CO
O
fflcDcoc-coMTH^r-oo H C M W c o c o ^ r j i T j i i n co
CS "3 -rJH OJ rH CSOSOJCSCSCOOJ-r* OSCSCO-rHCSCO-rMOJ 00 CO OJ rH
i
-rJH0Ö-r}<05OJO)00TH N C M C O C O ^ ^ T t l i O
ft
+ w eo e» t *
Summa
CO «P
-«*l
I
r»
25 001 o. däröver 15 00125 000 10 50115 000 9 501— 10 000 8 5019 500 7 501— 8 500 6 5017 500 5 501— 6 500
rH rH
OJ
4 5015 500
OJ rH OJ
»ft
3 5014 500
rH CO CO O
»O
rH
«
2 5013 500 1501— 2 500
OlHjiOifl
H H H C D - * C - C M C D < M P CM OJ -rj< CS
i-H OO
w
l>
t» evi
Ä
CS
100— 1500 O
.0
OS OJ rH
CS
cs
n < J N) co H-> o r
a,* a
d ^a
xj
i to"
3 u :CS
G
3333 B B CO H-»
a>
>
CO
A CS M CO • 3 CS
B i 33 5 B ©
•*a 00 B
a
.
:
:
.
.
:
.
•
:
•
.
•
: : : : : : : : :
:
. f i O O O O O O O O O U O S C O C - C O l O T f M l N r l O
.
:
° II I I I I II II
oososcscsosososcsosos O o S C O C - C D » O i * C O C M H
S s 3
•
: : : : : : : : : : :
S S SS : c 5 a
I
" . . - . . . . . .
f*
cs
o
-g
•B
^
O O O O O O O O O O rHOJCO-rJ<OCOl>OOOSOÄ
II
i ii
II
i 11!
i — l O J C O - ^ O C O O O O O S O
+
!
2 *i 3
a «s o ^ o s 3 o H o eo o
-sl->|g CS Cj t O CC . H
o
O - r a O C O O O C ^ C O O r H C S - 3 " « # O J r H r H C O - < # O J r H O
^j
fi 1 J 2 fi -^
C S O S O J C S C S C D O J ' r H O O S O S C O - r J t C S C O - ^ O J r H 0 0 CO O J r H
a ftT-j *J c cs
33 H C S Ä ^ fi ,3 co co to
".3 "SS, fi^S.
+ N N r l 0 0 H < < C O 4 < C D H >9 W I r H r H r H i - H e j i - H O J C i C O ^ T H O l r H CM
Summa 25 001 o. däröver
OJ
O
O
l rH
O
^
W
l
O
CO f-H
rH
r H O J O J
I
H
I
H
OJ
rH
OJ
rH
C
O
M
M
C O CO » J H
i
S «S N
15 00125 000 10 50115 000
rH
OJ
rH
t^
rH
rH
CO
9 501— 10 000 8 501— 9 500 7 501— 8 500 6 501— 7 500
CO
5 5016 500 4 5015 500
OJ
3 5014 500
rH
C O r H O J r H O J - r H
CO
TjirH
2 501— 3 500
- r H r H C O r H r H C O C O O S
^<
OJ
D-
00OJ
-*r-T)i-#i>iocococoai
corHrnoco
15012 500 100— 1500
rH
t>
'
I r H O J r H C O O l '
—
CS
CO H->
—<
CO OJ
I
OJ
OJ
r*
OJ
CO CO 0 0
a M * . j 3 2 fi fl « +J co «
S-S^S
« i, cs fi _. ^ H
j a
cs w
"S ° ^ w
fi
03-is I 33 fig ^•3 2 oo B ft
OJ
C3
CS
: : : : : : : : : : : co •3 s 3
:
-
:CS •3
: .
: .
: ; . • • . . . .
•
'
3 oo
•
: : : : : : : : : ;
:
CS
S S SS
c 3
s
ö oo JS CB o +-; o !u >
:
:
:
:
:
:
:
:
:
Ä O O O O O O O O O U O J C O I X D i O T f c O N H O
c» so
i OJ
r H + J BJJ JH cS 3
OJ
I
OJ
I I I I I I I I II
O C S O S O S 0 5 C S O S C S C S C S 0 5 O c S O O C - C O O - r H C O O J r H
:
.
. . . . .
.
. . . « -3
O O O O O O O O O O HNCO-*iOC01>000)0
o!
I I I I! I I I M ° • 1 - H r H r H r H i — ( r H r H r H i — I r H O r H O J C O - < * O C O I > - C X ) C S O
+
H
Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt i procent av den preliminära skatten
567 it tt
eo >
a £
••o
co TO 0 fi 3 o tj o eo o o o - e s o c o o o c ^ - e o o r H C S ' W - r H O J r H r H C O r H O J r H O
-3 C S C O C O C - M C O W T H C O Ä H C M N C O C O ^ T J T X I O co
II II II I M C S C S O J C S O S C O O J - * H O c s o s e o - r ^ c s c o - ^ O J r H 0 0 CO O J r H
e i o i ^ r t ^ ^ i f c o i a u i e o r - t
15 00125 000
Y-i
r H CM
1 CO
H
10 50115 000
1 O J O J r j , CO
8 501— 9 500
1 O J CO
r H eo
1 r H r H ^ H OJ
"H/I eo rH
6 501— 7 500
H
rt
H
rHrH
oo
Ci
i-i
rH
I
I
CM H
i
co
»O
OJ
H
1 OJ OJ
I
1 CO r H QO r H CM
1 11111111 1
r H SO
1 1 1 1 1 1 1 f 1 1 *"• m
m
Til l O CO
" *
1 1 i 1 1 I I 11 1 11 *
rH
OJ
-3
W
" 1 1 111 1 " 1 1 1
OJ
CO
7 501— 8 500
!>
**
9 501— 10 000
B o M
+
f > © r » e o * r e o r H e o » o r » e o CM Tt*
25 001 o. däröver
H->
H H ( M ( M C O C O - * r f H J i r )
GO CM
eoiftr»!>OrH«r»cfi<ii'
Summa
1111111111° O O t > - r * 0 0 - r J < 0 5 0 J O 0 0 T H
iH
"
r-t
l>-
1 11i i 1! 1 1
T—(
1 11111111 1
GO 1—1
1 CO eo
"2*
c
ift ift
«
CS
5 501— 6 500
it a
cS C-l
I
I
1 H
3 501— 4 500
1 1
H
C
H
H
2 501— 3 500
I I
1501— 2 500
I 1
100— 1500
nellan preliminär och slutlig skatt i procent av den slutliga skal ten
CM CM CD
CO • *
•"*
CO
• * o
OJ
OJ
1 OJ
1 I
O
C O C O C O O] H V H CO O J rH
O
C - OJ
CO uO c o •<*
13 OO
1 OJ
1 OJ
1 OJ
I
rH rH
M
O
O
o
1 OJ
I r H r H C O i - H C ^
>ft rH
« i * cso 1-H
r H r H O C S - r H r H O J O O J O J CO O CO • < * O J 04
O j H * t > 0 - r H C O O J r H OJ
1 O J r H r-i SO eo o o 1 VH CM
CO eo
C - C S C O - ^ O J r H C O O rH
1 r H C— C * t* 1 CM
c o o j c o c ^ - e o o o o - r H c o V H r H - r J i e O - r J I O - s H e O
0 1
1 O
H
C
O
M
M
M
C
O
I
O
O
T
P
OJ-rH-rH-rHrH-rUCOOJrHrH
CM
o j o j o e o c o o j c o c o o j c o o o T-i OJ
ift »ft 09
eo
e*
eo
ess
eo
(M
x rCO
CO CO CM H rH
1 I
1 CM 1 I I
00 eo
I T H so
i 1111i 111
cs
<U
-3 3 ft
CA
CS
CS
E S 3 00
cn
'.'.'.'.'.'.'.'...> . ft .
-3
t-\
ss
s s fi
' . ' . ' . ' . ' . ' . ' . ' . ' .
'.
Ä O O O O O O O O O O O l C O h C D i O - t c O W H O
-3 CS
a
1 rH
et
4 501— 5 500
3 I r H
o o s o s c s c s c s c s o s c s c s c s O c j i o o r - c D i O H / c o M r i rH
O O O O O O O O O O r H O J e O " " # O C O I > O O C 5 0
'CS
-3
O!
I I I I I I i i i TJ i - H O J e O - r J < O C O [ > O O O S O rH
+
3 01 cs H->
O
H
568 Tablå 13: Sammanställning av i tablåerna 1—12 angivna uppgifter för skillnad mellan preliminär och slutlig skatt, uttryckt i procent av den slutliga skatten. Skillnad Skillnad Skillnad Skillnad Summa under 10 % under 20 % över 10 % över 20 % antal Antal % Antal % Antal Antal %
Kommun
Nynäshamns köping Skurups socken > köping Svedvi socken Kolbäcks socken Skellefteå stad Summa
1395 609 474 1055 948 1748
310 147 126 255 285 282
2222 24-12 26-58 24-17 30-07 16-13
42-Ö0 1085 77-78 809 38-59 462 75-86 374 44-09 348 73-42 265 41-14 800 7583 621 48-53 663 69-93 488 15-85 1466 83-87 1189 22-56 2 483 39-86 4824 77-44 3 746 586 235 209 434 460 559
58-00 61-41 55-91 58-86 51-47 68-02 6014
569 Bilaga
F.
Tablå, utvisande för ett antal skattskyldiga (arbetstagare) i Nynäshamns köping, Skurups socken, Skurups köping, Svedvi socken, Kolbäcks socken och Skellefteå stad skillnaden, uttryckt i procent av den slutliga skatten, mellan preliminär skatt för inkomst under år 1936 och slutlig skatt enligt 1937 års taxering under förutsättning, att den preliminära skatten beräknas enligt särskilt upprättade skattetabeller med hänsyn till nämnda inkomst. Skillnad Skillnad Skillnad Skillnad Summa under 10 % under 20 % över 10 % över 20 % antal Antal i% Antal % Antal % Antal % Nynäshamns köping: Skurups socken: > köping: Svedvi socken: > » : Kolbäcks socken: » » Skellefteå stad:
Veckolön Veckolön.... Veckolön 2 veckors lön Månadslön . . Månadslön . . 2 veckors lön Veckolön....
51 52 12 20 81 15 20 6
Summa
36 18 5 17 14 11 15 8 119
70-6 34-6 41-7 85-0 66-7 73-3 75-0 500 60-4
48 94-1 28 53-8 10 83-3 18 90-0 19 90-5 13 86-7 19 95-0 6 100-0 161
81-7
15 34 7 3 7 4 5 3 78
29-4 65-4 58-3 15-0 33-3 267 25-0 50-0
3 24 2 2 2 2 1 0
5-9 46-2 16-7 10-0 9-5 13-3 50 0 18-3
570 B Haga
G.
Tablå, utvisande för ett antal skattskyldiga (arbetstagare) i Nynäshamns köping, Skurups socken, Skurups köping, Svedvi socken och Kolbäcks socken den procentuella skillnaden mellan preliminär skatt för inkomst under år 1936 och slutlig skatt enligt 1937 års taxering under förutsättning, att den preliminära skatten beräknas d e l s enligt debitering på grundval av 1935 års taxering, d e l s o c k enligt särskilt upprättade skattetabeller med hänsyn till nämnda inkomst. Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt i procent av den slutliga skatten —100 och därunder . . . . 9 9 - 90 8 9 - 80 7 9 - 70 69— 60 5 9 - 50 49— 40 39— 30 2 9 - 20 19—10 9- 0 Summa +
1 - 1C 11— 20 21— 30 31— 40 41— 50 51— 60 61— 70 71— 80 81— 90 91—100
Preliminär skatt enligt debitering
Preliminär skatt enligt skattetabell
4 4 4 8 22 41 31 23
o 3 6 10 14 31
11 2 1 3
62 16 5 2 3 1
1 2
1 Summa
90 Totalsumma
157 Skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt i procent av den preliminära skatten
—900 och därunder 899-400 399-233 232—150 149-100 99— 67 66— 43 42— 25 2 4 - 11 10— 0
+
0-9 10-16 17—23 24—27 28-33 34—38 39—41 42—44 45-47 48-50 51 och däröver
571 Bilaga H.
o
o o
"
o .*
•
• .a
:
:
v*
i Oj i
ff
* B" J U g * §
5 ix
t:
B o
! '.
-a v
o O o
zu.
;
>
•
o
"fl . > *fa i >
t0 •
•
i i:
ij
i
j
o
•ffj.
|
-a
rt
A A
a
~ •a
o
3 I
IS:
a •? * 2
•
f [ [
£
%5
i
i i
» !
I
' 1
!
—
CM
I CL
i
I
, i i i
k
'
'
1«
J
s ( ;
E
3 M
i
T
fil! io
co
•>-
i' i i ^ l 9 i-
| g i
s
5 S 3 :
|
5 O M -
>
jfj j | 1
fi Jj
8?
g
'
& |
.E («
2*
u
c
—
i
<
ii
cö
Si
-£ -S 2 S S '
!
CO M J
CO
c
:
1 M i
s
i ;
i
T
i
i i-i.i M
1 j"8 1 i ! i
!1 :'
i
!
1I Mi
i1 s
CN
?
CO • *
1!| i i
j
i i iI
i
>o
i r*
co
ut
—
c-;
g CO
i
•
i
£
|
;
1 0i
~
to
O
O.
JJ
r
i
I
i 3
2 I
&
1 1 -°2 co
>
bo re
S 3
re
g;
= : E °
:
-
'
s
[ 5 , a
a
,
*
.
™ —
J | "? U <
.
g
i 11 1
a.
:
Jd
:
^ T£
.
c,
re
-jj
ä
Jj
•a
• • 5
| i
2 b
0 ^ 1
E
.S
•=
0»
• Ij i 1 I
i
1 1 O
i
Ii
i 1
F o "c Ii.
g
1a E a
a
c J3
u
^
i
M w
•
*
•0
<> re S
-o
j<
Jl « « 1a . •oa. --j£ . "O• 1~- s i S 3 5 is 5 < <
=
1 i a a
2 •j
1 B
i : s _ : | • | 1 j f 5 £ 1 2 s
;
J
B
J t J
1 : S :
te
S
i i
'
E
- 5 •
(
i
00 M
i
1B
H8
8 a H
c
! 1
ii* 8
a .
M
MM
i
*3
jj
^
•
-
1fl] j t ° s
-
a.
•flås
j
3 2 "
:
3* 3
s
i
i f i1
!
: S ; : g :
\
?
t
> ! : 1 i :;
i jj
al
i
| j 1.1 j §
i i§ i ; j )
1 m1 •
1 T
i
[ t i l
11 1? l
t'
1 i i
1i
,i
1 i
i i
! < i1
i
' i
c
f
ii ^ 2
:
1 i i i
g
l '
<
«
t/3 j
j
i
'
£
i
\ \ i
i
i1 -i M j
.? -
2 - w 55
f É
i .
.5? E
=
i
1 5
K -^
g » i ;2
c
-c
i
•1 i
C
!
t
1 0.
i i
c o
•d
«
.2-
E
*
g
i 1 1 1 ? *
•
[
'
"»
so t » —
I a * .i i
|
|
IO
1 !i
£
~ 2
'
-o — "K
c,
' i
•i
"
M
•*»
i
]
i
j
l
s
f
( | 1 ! 1
i :i - 1 i I |
j
Z
:
i
1 i t
ra
0. 0 3
1 I
l i i i
i
s i i 1
B
É
i -I
= ! 5
I
i
M c
fa * «N
i
1 -I
ea
>
-0
:
s 0
>
•
•
c
É
., *
«
1 f' I i1
öesfe
|
i
•5 E
Is* •g ss
73 A
• g •
ga ti
1 T3 (Q C
I
£ r
si
CO
• • «
E -2
=„E • -S
re
:
i
"11 1
i M
;
f
J
s
•**
A A 0
O)'
*.
C* 55
IX
«
i
c
)
o i
"
=
-
5 « 1 EB 3
as é — f =
•
iil
a. a.
\ B J2 I2 B 3
1 •
! t s »fl i
A s E --1 s
a
•
-J
a
r
o
o>
f§
o
•
* 1 5
Q
Hj
E 3 CO eo : | J -! c
J H • fi = f ,
=
Ii
n
O •g g 3 J3= "*
je I/t
MS C K O
^ Z £
z
u
IB:
•
£
i 5 =. .
* <«
w a.
5 m
E 5
i l,« S =i P •c s* H i
i |H i
x>
s
'
\i
<••1
e a
bi 2 E c
E
"ii G
s&J a §-5
1 <
o
> c
4)
•a
> fa a A 1 A 0
re
"• 6 0 = Mefa
> >
|
I
c
c.2
e
-o
CX.O w
g
-o
'Sal
|
il
ja
o.
J= 4»
u _ • ° re "re •?
E o '
"
| •5
,
i. i ! | j
•2
s
u.
S
E
o » sO BJ5 Vii s1
w
|
—
:
2 00
••
Hl
r
•£
g
5. ~ K
£
å 1 1 E 1 I
3 II
-
1 1
! 1}J 1j i1
£
1 1,5 1? Z -S S
•o
i
Jj | I •2 a
-..If • 1 $
Kg
a "0
c w
i .
.*
4*
•O — Tn
• 3 "fi 8
•a
A
•
ii
3> S
coZU.
ic
i
c
•o
eo
£ - i
re
—
CHCOT
IO
IO 1 ^
«
°* 2 ZZ ti
aH1 5 B w
fac
*fa C
Hfl
1 ' ' B
si 2i
<H
>0
C
= O. CO
fi
; j
i
i
%
-
1B
c*
n
q.
.T
UJ
HJ
JZ
i
X
.2
-H
'
(I'M | !
i
"'2
£
|•
•
-
E
m 3=
u.
•a
5 — E c
e §' 1
5 E60 *
-2
=
sBEj J
i
o j * =
— > t- a bo c
iz
—
c-;
co
C
i i?
o
g.
E
i*
—
>
it
S i
•o
! |
i -
: 60 S |
i -o co 2
» = ">
E
s
J> o
O
™ < «
=
i
|
V
3 E
.C g
£> I
S
i £
o
HT
0c t
>i
\
•5
i
•
? •3
-5
*
O
«e "
o
c
o
«
.B
5 S
-^
•« a
: •
"60
«
•
«• —
rt
i
-
i i s. •* . * #v -o-5 -«o _ S
' —
5 -å,
ti
> = ore > 5
t ; o «J | c
<
**
,
<
" o
-a o
i
i 1
!
• S t o
i co
J£
t^
s
j
•
- • å
1 =! ^ 1 1
1 f -J j2 5 • J i -ii ;l I M
3 CO
l"
re
i
o
eo
i 1 1 i 1 i iÖ
>
• • J I "J 1 J
1 E
7 E
eo
re
6*
«
r-
j .
>
be J — j,
2 E
•o
E
S 1
i -i
.
*
• B •g 60
2 IIJ
a
ad 1 a
B * E c 1 h . c "c £
'
.
r
$
c w
&
.
. :
. t B
1 E
3 CO
~
60 j
i
.
B
E E
|
o
a o.
• "-é 5 CO •S 3 -S EE
= "=
O "c g U S
5 B c° o
j
8 K 2
re
O
tu
s
•
* m
f§ l5
° -S
1i *^ 5 ™ •?
M
O
CO
of
3 CA
573 Bilaga I.
574 Sam manav uppgifter, införskaffade från länsstyrelserna, angående Meddelade beslut Antal a\ utmätningsmän ocli exekutionsbiträ den meddelade beslu t om införsel fö r uttagande av utsk]rider år
Vid
Län
1 Stockholms stad Stockholms
län
Kalmar
>
Blekinge Kristianstads
> »
Hallands
>
Summa 1
Antal underAntal sökta anställda företag
15 287 9 490 8 994 26 656 7 774 2 822 16 018 1990 l 7SBl 5 548 52 060 6 830 55 566 32154 7 473 23 661 3 17 730 7 699 *8 634 5 29 705 21748 3 208 5 679 6 9 187 383244
103092 15 261 9 705 9 870 29 224 7 592 2 793 17 943 1966 »7 866 5 919 54 280 6 963 55 453 31456 8 504 21295 3 1 8 050 7 763 4 8 194 5 29 318 23 800 4170 6187 7 12 298 498 962
122 580 31074 13 412 20 363 45 234 13 634 7 822 32 635 4 805 21682 14 387 84 474 9 834 72 972 57 770 17 411 38 308 3 33 761 16 911 17 032 44 704 46159 14 480 9 307 21325
134 776 35 011 14 896 21247 52 003 14105 8 794 35 166 4 890 23 325 16150 91 332 10 466 74 947 59 575 17 258 42 456 3 44 058 19 581 18 637 51703 51883 17176 11125 25 699
896259 2
7 5 5 5 6 5 5 5 4 5 5 5 7 4 5 5 5 5 5 6 4 4 5 3 120
6 970 3 744 4 563 6 355 6 176 2 072 2 743 857 3 050 4 037 8 786 2 805 17 428 10 683 3149 6151 12130 11831 4 740 7 542 2 250 1128 4 404 2 415 136009
Beträffande4 två utmätningsmansdistrikt är antalet uppskattat. — Antalet är uppuppskattat. — Uppgifter saknas beträffande fyra landsfiskalsdistrikt och äro beträffande 6 — Uppgifter saknas beträffande fyra landsfiskalsdistrikt. — 7 Uppgifter'saknas beträffande
575 Bilaga J.
ställning meddelade beslut om införsel för uttagande av utskylder. om införsel för uttagande av utskylder hos arbetstagare, anställda vid vissa större industrier slutet av år 1943
Vid slutet av år 1944
Antal införslar, uttryckt i %, Antal införslar, uttryckt i %, i förhållande till antalet i förhållande till antalet anställda Antal Antal anställda Antal Antal pågåpågående Högst [ Lägst I medeltal underHögat | Lägst I medeltal sökta anställda ende ininförslar vid de vid något av vid de företag förslar vid något av de undersökta undersökta de undersökta undersökta företagen företagen företagen företagen
2113 1318 1232 1592 2 388
513 1446
134 511 1629 1701 2 985 10 363 4 250 1216 1541 4 076 1901
792 2 795
837 213 1340 1076 45962
59 53 40 60 62 42 66 32 40 59 34 52 79 74 82 30 58 37 25 89 75 38 49 85 —
11 U P P g i t
k 30 35 27 25 39 25 53 16 17 40 19 35 59 40 39 25 34 16 17 37 37 19 30 45
1 11 8 13 9 1 46 8 5 5 13 18 12 8 0 14 3 11 2 19 29 10 4 31 —
n
e j
7 5 5 5 6 5 5 5 4 5 5 5 7 4 5 5 5 5 5 6 4 4 5 3 120
1äm nas 7 345 2 223 3 982 1232 4 864 1265 6 291 1804 5 961 1959 2153 541 2 641 1309
834 3162 4145 8 804 2 880 17122 10 617 3 032 6130 12110 12 041 4 654 7 482 2155
138 520 1881 1982 2 1020 10 420 4 070 1061 1950 4 349 2 069
836 3 406 1025
4 217 2 255
1348 1391
47 953
59 40 37 42 67 44 61 24 43 66 38 49 82 68 74 45 67 35 27 83 76 48 93 66 —
I
1'
6 13 9 11 12 7 31 10 10 4 13 19 12 10 2 16 8 12 1 21 40 12 6 8 —
30 31 26 29 33 25 49 17 16 45 23 35 61 38 35 32 36 17 18 46 48 32 32 62
skattat. — 3 Uppgifter saknas beträffande ett landsfiskalsdistrikt. I övrigt är antalet delvis två landsfiskalsdistrikt uppskattade. — 5 Uppgifter saknas beträffande två landsfiskalsdistrikt, tre landsfiskalsdistrikt.
576 Personalförteckning för landsTjänstemän å ordinarie stat
3 Län
*> cn ^ PT OS»
o3 • *
<->
a
r»
P
i fB
&
s
Z.9.
>i to 5' CD ritt. S
3i
SO:
s CA
O rj
4 Länsbokhållare av 2:a klass A 21 Länsbokhållare av l:a klass A 24
rP
5 1 1 1 1 1 1 1
Halland Göteborgs o. Bohus Älvsborg
Västernorrland
Summa
fl
1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 23
>£-
t—1
p
^3 co r * O
cn* <H-
P n
5 3 4 4 4 3 4 2 2 4 5 3 5 4 3 4 3 3 4 4 4 3 4 4 88
1 1 1 1 1 1 1
— 1
1 1 1 2
— 1
, 1 1 1 1 1 15
>£.
^ r,
1 1
3 too
1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 24
cn (H-
9 1 1 1 1 1
— 1
1 1 2 1 2 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 24
p: P-
< ä
o
P
Jt» cn
— —
rP
>o "^ r , >r-Drj p:
P
I
pr x
P
r> O-
o- 3 cn
pr
3 1 1 1 1 1 1 1 1 1 3 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 29
3 1 1 3 1 1 1 1 1 1 3 1 3 2 1 2 1 1 1 2 2 1 2 1 37
8 1 2 3 3 1 3 1 1 3 6 1 5 2 1 2 1 1 3 2 3 2 2 2 59
23 11 13 17 15 10 16 7 10 15 23 10 20 17 11 15 11 11 15 15 17 12 15 14 342
2 W
X TJ m
C/3
rt>
mo'
<P
Landskamrerare äger dessul om uppbära särskild avlöningsförstärkning. -- T a xeringsintent lenten lönegrad A 15 samt ett antal övertaliga e.. o. landskontorister i lönegrad Eo 1 1. Så länge sådan derna A 11, A 9, A 7 (kansl ibiträden) oc h A 4 i nu nämnd ordning hål las va ikanta, därest icke landskansli och landskon tor. -- • Antalet skall minskas till 2, då viss tj änster nan frantracler sin av Kungl. Maj:t 2 4 / " 1944 1
577 Bilaga K.
kontoren den 1 januari 1945. Icke-ordinarie tjänstemän enligt av Kungl. Maj:t den 14 januari 1944 fastställd plan med däri intill år 1945 vidtagna förändringar
—j » cn O rj
» tfl a O CfQ3
to «
cg cn* O
x gCO
fl W s. o P-
Taxeringsassistent Ex 14—Eo 20 eller Arvode
X
p: K O Sg bo|
Taxeringsinspektör Eo 24, Eo 21 eller Arvode
H P
r
Hrr+3
o o PH
»
B p 3
1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 24
2 1 1 2 2 1 2
3 1 2 2 1 1 1 2 1 2 3 2 6 3 2
3 1 2 2 2 1 2
4 2 2 4 4 2 4 1 2 4 10 3 9 4 4 4 4 2 4 4 5 2 3 3 90
— 1
— — — — — — — 1
— — — 4
—
1 2 3 1 3 2 2 2 2 1 2 2 2 7 2 1 7 2 41
o
1 2 2 2 2 2 2 2 2 45
— 1 2 5 1 6 2 2 2 2 2 2 2 2
t
1 1 47
Eol7
1H-
— — — — — — — — —
Landskontorist
P
3 ° er
Ex 4 -3-H-g p: Eol53 P.
— — — — — — — 1
— 1
— — — 1
— 1
— — — — — — — 4
6 2 2 3 3 2 3 2 2 3 6 2 7 3 3 3 3 2 3 3 3 2 3 3 74
in
1 t* i eo5' s3 G
cn rrt O*
O
P:
3 Summa av kol. ?*P a to»* 12 + 26 1 £S 1° 1 ^ *x »,
hi
to»
P
7 3 4 7 8 3 6 1 3 7 12 4 11 9 5 6 5 4 6 6 5 7 4 4 7 4
38 15 18 28 28 15 24 10 16 26 53 20 50 31 25 24 26 19 25 26 29 19 21 22
2 1 1 1
— — —
11 4 4 6 6 4 4 3 4 4 10 6 8 7 4 4 5 5 4 5 7 5 6 6
132 134 608
»
3O
— — 1 1
— 1
— — 1 1
— 1 1 1 1 1
— 1 1 1
O Ef
»
^
o.
—
1 1
— 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 18
61 26 31 45 43 25 39 17 26 41 76 30 70 48 36 39 37 30 40 41 46 31 36 36 950
i Gotlands län placerad i lönegrad A 27. — 3 Därjämte ett antal landskontorister å övergångsstat i befattning fin aes vid ] änsstyrelse, skall motsvarande antal befattningar vid länsstyrelsen i lönegraKungl. Maj:t medgiver undantag härifrån. — * Jfr föregående anmärkning. — 5 Gemensamma för befattning som e. o. län sbokhållare i länet. — 7 Därav en för tiden Via 1944—so/e 1945 enligt beslut
37—457050.
578 Bilaga
L.
Uppgift, avseende landsbygd och fögderistäder, å antal till postbefordran avlämnade kronodebetsedlar, antal inbetalade skattepostanvisningar samt postverkets ersättning för dess befattning härmed. Debetsedlar Budgetår
1939/1940 1940/1941 1941/1942 1942/1943 1943/1944
Kr.
Kr.
Uppbördstermin Antal
1938/1939
Ersättning
Postverkets sammanlagda inkomst (avrundade belopp)
Skattepostanvisningar
/ l-.sta l 2 654 546 | 2:dra ( l:sta i 2 558 436 l 2:dra 1 Värnskatt 1 088 452 f l:sta | 2 562 064 l 2:dra [ Värnskatt 1 461 369 [ l:sta 1 2 598 714 l 2:dra 1 Värnskatt 1 506 052 f l.sta I l 2:dra \ 2 636 817 l Värnskatt 1 l:sta ) \ 2 643 372 i 2:dra l Värnskatt
Ersättning Kr. 1
132 727
1 2 7 921
54 422 102 482
2 2 2
58 454 103 949
60 242
105 473
105 735
Antal f 2 285 188 \ 959 381 f 2 229 240 \ 935 604 883 853 f 2 215 952 \ 970 602 1158 977 / 2 314 920 \ 1006 359 1107 054 f 2 468 767 { 1126 948 l 1179 199 I 2 572 690 | 1173 341 l 1231088
1 Efter 5 [öre för debetsedel. — 2 E fter 4 öre föi debetsedel. -postanvisnin g. — 4 Efter 40 öre för sitattepostanvis ning.
685 556 1 1 106 000 287 814 668 772 3 280 681 1 1396 800 3 265 155 3 664 785 4 388 240 1 1561600 3 347 693 3 694 476 * 402 544 1 1 593 300 3 332 116 3 740 630 1 4 450 779 \ 1650 600 3 353 760 3 771 807 ) 4 469 336 i 1 839 300 4 492 433 3
1 1
3 Efter 30 öre för skatte-
579 Bilaga
M.
Tablå, utvisande den arbetstid, uttryckt i dagar, som erfordras för fullgörande av olika arbetsuppgifter på häradsskrivarkontoren. Arbetstid i dagar Arbetstid i dagar med föreslagna arbetsuppmed nuvarande gifter enligt alternativ I och II. (Där arbetstiden är olika enligt de båda alternativen, har arbetsuppgifter tiden enligt alternativ I angivits inom parentes) Samtliga fögderier
Arbetsuppgifter
med numed varande föreslaindel- gen inning delning l
10 700
16 700
17 700
]7 ögderi med antal invånare Samtliga fögderier ca 38 000 ca 30 000 ca 25 000 med före- HäHäHäBislagen in- radsrads- Bi- rads- Bidelning skri- trä- skri- trä- skri- trävare den vare den vare den 4
9 000
1) Mantalsskrivningsförrättningar ävensom skriftväxling och tillägg till mantalslängd efter mantalsskrivningsförrättning2) Utskrift och kollationering samt utsiffring av mantals3) Handhavande
av
avtrycks4 500
4) Upprättande av arbetsgivar4 000
4 200
6 700
5) Stommar till röstlängd
7 600
8 000
3 700
6) Införande av rösträttshinder samt instreckning i röstlängd
3 000
3 200
3 200
7) Upprättande av stommar till fastighetslängd
7 900
8 400
2 000
8) Upprättande av stommar till inkomstlängd
6 500
9) Uträknande och införande i inkomstlängd av ortsavdrag samt beskattningsbart belopp och beskattningsbar inkomst ävensom summering av nämnda belopp och inkomst, påföring av skattekronor och skatteören i fastighetslängd samt formell granskning av ifrågavarande längder
17 000
18 000
18 000
10) Avskrift av inkomst- och fastighetslängder, avskrift och formell granskning av förmögenhetslängd samt upprättande av skogsvårdsavgiftslängd med avskrift
18 500
19 600
19 600
11) Uträknande samt införande av inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt, särskild skatt å förmögenhet samt skogsvårdsavgift i vederbörliga längder
6 300
6 700
10 000
7 700
8 200
6 600
7 000
12) Upprättande av stommar till pensionsavgiftsförteckning . . . 13) Upprättande av stommar till uppbördsbok (uppbördskort).
35 18 10 7
580 Arbetstid i dagar med föreslagna arbetsuppArbetstid i dagar gifter enligt alternativ I och II. (Där arbetsmed nuvarande tiden är olika enligt de båda alternativen, har arbetsuppgifter tiden enligt alternativ I angivits inom parentes) Fögderi med antal invånare Samtliga ca 30 000 ca 25 000 fögderier ca 38 000 med nu- med med föreHäHävarande föresla- slagen in- HäBiBiBiindel- gen in- delning rads- trä- rads- trä- rads- träskriskriskrining delning den vare den vare den vare 4 5 6 7 10 2 3 8 9 Samtliga fögderier
Arbetsuppgifter
1 14) Upprättande av stommar till debetsedlar
12 300
4 000
4 200
15) Färdigställande av pensions16) Antecknande å uppbördskort och debetsedlar av fastighetsbeteckning och taxeringsvärde, taxerad och beskattningsbar inkomst, antal skattekronor och skatteören för inkomst och fastighet, taxerat och beskattningsbart belopp, beskattningsbar förmögenhet och taxerat rotvärde
5 300
16 500
Se 17)
17) Debitering av slutlig och kvarstående skatt (omfattande jämväl summering och överförande å debetsedlar av 146 400
49 000
37 000
18) Preliminär taxering jämte debitering av preliminär skatt eller bestämmande av skattetabell
—
—
16 500 (34 000)
30 (45)
110 (250)
20 (30)
90 (200)
15 (25)
75 (165)
19) Fördelning å uppbördsterminer av kvarstående och preliminär skatt samt summering kommunvis av de olika skattebeloppen för varje uppbördstermin, erforderligt kollationeringsarbete (utöver tidigare utfört sådant arbete), kuvertering av debetsedlar m. m
Se 17)
20) Jämkning av preliminär skatt
—
30 000 (60 000) 21000 (51 000)
150 '10 (15) (300) 50 65 60 100 (180) (120) (160) (200) 125 150 70 100 433 1560 330 1265 267 1035 (568) (2 080) (425) (1 685) (337) (1 385)
—
18 600
19 700
35 000
192 700
204 000
238 000 (315 500)
Tillkommer för arbetstid, som icke effektivt kan utnyttjas . . Summa 192 700 1
22 000 (29 500) 204000
260 000 (345 000)
Häri ingår allt arbete med uppbördsbok och debetsedlar.
20 (40)
230 (460)
15 (20) 80 75 (225) (160) 80 195
190 (380)
115 13 135 140 20 27 (32) (220) (25) (165) (23) (115) 460 1700 350 1400 280 1150 (600) (2 300) (450) (1850) (360) (l 500)
581 Bilaga N.
1 1 i .vS
X
*
*
«
^J
*
s
v
*
v % *. -.N Si
* % »>
Q) "
*
*
*
n
II
II
II
II
582 Bilaga O.
-a
T
I
r-
m
L._i4Tf-1 r i
1....
ii
r n rT
\
U.-isAjrHl
•i
LUn
it
»| * ***
*3 $ Q $ < " i
*> * - •» •
tt; * * * % s -«* *
5 I Iä
•I
-w •4
i
II
II
II
II
r i:
iih
583 Bilaga
P.
Föreslagna nya befattningar å landskontorens uppbördsavdelningar. Länsassessor
Län
A 27
Östergötland
*
Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Halland Göteborgs och Bohus Älvsborg Skaraborg Värmland Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten Summa
LandsKontorskontorist biträde E x 4 - E o l 5 Ex 2—Eo 4
Summa
1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1
5 2 2 3 3 2 3 1 2 4 4 2 3 5 4 4 3 2 4 4 4 2 3 3
5 2 3 4 3 2 3 1 2 4 5 2 4 5 4 4 3 2 4 4 4 2 3 3
11 5 6 8 7 5 7 3 5 9 10 5 8 11 9 9 7 5 9 9 9 5 7 7
584 Innehållsförteckning. Sid.
Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet . . .
3 Författningsförslag. Förslag till förordning angående debitering, uppbörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning), alternativ I 5 Förslag till förordning angående debitering, uppbörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning), alternativ II 41 Förslag till förordning angående debitering, uppbörd och indrivning av skatt, så ock om skyldighet att vid utbetalning av lön m. m. verkställa avdrag för gäldande av skatt (uppbördsförordning), alternativ III 83 Utkast till förordning med särskilda bestämmelser avseende vissa skattskyldiga, beträffande vilka avdrag för gäldande av preliminär skatt skall beräknas med ledning av skattetabeller, tilläggsförordning enligt alternativ III 92 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet 102 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad 105 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse 108 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting 111 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 och 8 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner 113 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm 114 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm 117 Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg 120 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården 120 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning . 121 Förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) 122 Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 124 Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet 125 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september 1928 (nr 377) om skogsaccis 126
585 Sid.
Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) 127 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 kap. 6 och 12 §§ handelsbalken . . 129 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § konkurslagen den 13 maj 1921 130 Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 december 1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner 130 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 och 21 §§ lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta 132 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering 133 Förslag till förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461) om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel 134 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete 134 Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete 135 Förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § förordningen den 17 maj 1923 (nr 116) angående skatt för hundar 136 Förslag till förordning om utdebitering av tingshusmedel 136 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 och 6 §§ lagen den 10 juli 1899 (nr 58 sid. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera 138 Förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943 (nr 205) om erkända skatteförmedlingskassor och förordningen samma dag (nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor . . . . 139 Förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken 139 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 52 § lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse 140 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 och 23 §§ lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker 140 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 14:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 sid. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt 141 Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning 141 Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1944 (nr 283) angående indrivning av utskylder hos värnpliktiga m. fl 142 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 juni 1944 (nr 284) om upphävande i vissa fall av verkan av uraktlåtenhet att erlägga utskylder till kommun eller annan menighet med avseende å rösträtt och behörighet . 144 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen 145 Förslag till lag angående ändrad lydelse av 6, 8 och 9 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) 145 Förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning 146 Förslag till lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning 147
586 Motiv. Sid.
1 Kap. Brister i nuvarande uppbördsförfarande 148 2 K a p . Tidigare förslag till skattebetalning i nära samband med inkomstförvärvet 151 3 K a p . Uppbörd av skatt vid inkomstkällan i vissa utländska stater 164 4 K a p . Olika metoder för beräkning av preliminär skatt 168 5 K a p . Gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder 177 6 K a p . Utdebitering av skatt och budgetår 186 Kommuner och andra kommunala samfälligheter 186 Allmänna sgnpunkter på den kommunala utdebiteringen, sid. 186. — Tidpunkten för fastställande av den kommunala utdebiteringen, sid. 188. — Kommunal utdebitering och understöd av skatteutjämningsmedel, sid. 194. — Redovisning av kommun eller annan kommunal samfällighet tillkommande utskglder, sid. 197. Statsverket 201 7 K a p . Ändrad folkbokföring 204 8 Kap. Uppbördsberedningens förslag till ändrat uppbördsförfarande 209 Beräkning av preliminär skatt 209 Skatter, som böra uttagas preliminärt, sid. 209. — Beräkning av preliminär skatt för olika förvärvskällor, sid. 212. Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel 245 Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt 254 Jämkning av preliminär skatt 265 Anstånd med inbetalning av skatt 269 Uppbörd av skatt 271 Indrivning av resterande skatt 278 Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd 282 Restitution av skatt 285 Förmånsrätt för skatt 297 Efterkrav och preskription av skatt 299 Särskilda bestämmelser om straff och annan påföljd samt besvär över myndighets beslut m. m 300 övergångsbestämmelser 304 9 Kap.
Särskilda skattefrågor, som äga samband med det föreslagna ändrade uppbördsförfarandet 309 Avdrag för pensionsavgift enligt 1 § lagen om folkpensionering samt skatteplikt för folkpension 309 Avdrag för allmänna skatter till kommun eller annan kommunal samfällighet vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 309 Skattebefrielse för dödsbo 310 Konkurrens mellan införselbeslut och löneavdrag 313 Utskyldsstrecket vid kommunal rösträtt och kommunala uppdrag m. m 315 10 K a p . Organisationsfrågor 318 A. Den nuvarande organisationen 318 1. Landsbygd och fögderistäder 318 Häradsskrivare 318 Kommunala myndigheter för debitering och uppbörd av kommunalutskylder 330
587 Sid-
B.
11 K a p .
Utmätningsmän och exekutionsbiträden 331 Landsfiskal, sid. 331. — Landsfiskal underställda exekutionsbiträden, sid. 333. — Utmätningsmän och exekutionsbiträden i vissa fögderistäder och köpingar, sid. 334. 2. Magistratsstäder 335 a. Magistratsstäder med undantag för Stockholm 335 Debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder, mantalsskrivning m. fl. hithörande arbetsuppgifter . 335 Debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylder 342 Restindrivning 343 b. Stockholm 346 3. Länsstyrelser 347 4. Postverket 350 Uppbördsberedningens förslag 351 1. Allmänna synpunkter 351 2. Häradsskrivare 358 Arbetsuppgifter 358 Lönereglering 368 Biträden 383 Kostnader för tjänstelokal samt övriga förvaltningskostnader 386 Fögderiindelning 388 3. Landsfiskaler och exekutionsbiträden 425 4. Magistratsstäder 426 a. Magistratsstäder med undantag för Stockholm 426 Allmänna synpunkter 426 Mantalsskrivning och uppbörd i större magistratsstäder 435 Mantalsskrivning och uppbörd i mindre magistratsstäder 440 Restindrivning i större magistratsstäder 442 Restindrivning i mindre magistratsstäder ävensom i vissa fögderistäder och köpingar 444 b. Stockholm 445 5. Länsstyrelser 445 Folkbokföringsavdelningarna 445 Uppbördsavdelningarna 448 Föredragandetjänsterna 451 ö v r i g a spörsmål 455 6. Postverket 456
Kostnadsberäkningar A. Statsverket 1. Häradsskrivare 2. Landsfiskaler 3. Länsstyrelser 4. Postverket 5. Utgifter i övrigt 6. Sammanfattning B. Städer och andra kommunala samfälligheter 1. Magistratsstäder a. Större magistratsstäder utom Stockholm b. Mindre magistratsstäder c. Stockholm
458 458 458 463 463 466 467 469 470 470 470 471 472
588 Sid.
2. Fögderistäder och landskommuner 3. övriga kommunala samfälligheter C. Allmänheten D. Kostnader för det allmänna 12 Kap. Specialmotivering I. Förslaget till uppbördsförordning enligt alternativ II II. övriga författningsförslag Slutomdöme om de olika alternativen Särskilt yttrande av ledamoten Sivert Särskilt tillägg av ordföranden och av ledamoten Jarnerup
472 472 472 473 475 475 487 492 498 533
Bilagor. Bilaga A. Bilaga B.
PM angående utbetalning av löner 536 Tablå, utvisande det belopp av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för skattekrona, som för år 1944 högst och lägst utdebiterats inom olika län 544 Bilaga C. Tabell, utvisande beloppet av preliminär skatt vid veckolön 546 Bilaga D. Tablåer 1—9, utvisande för vissa inkomster och familjeförhållanden sammanlagda beloppet, uttryckt i procent av inkomsten, av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering (enligt för budgetåret 1944/45 gällande bestämmelser) samt kommunala utskylder efter en utdebitering av tillhopa 8, 11 eller 14 kronor för skattekrona 547 Bilaga E. Tablåer 1—13, utvisande för ett antal undersökta personer, fördelade efter den taxerade inkomstens storlek, procentuell skillnad mellan preliminär skatt, beräknad på grundval av 1935 års taxering, och slutlig skatt, påförd på grund av 1937 års taxering 556 Bilaga F. Tablå, utvisande för ett antal skattskyldiga (arbetstagare) i Nynäshamns köping, Skurups socken, Skurups köping, Svedvi socken, Kolbäcks socken och Skellefteå stad skillnaden, uttryckt i procent av den slutliga skatten, mellan preliminär skatt för inkomst under år 1936 och slutlig skatt enligt 1937 års taxering under förutsättning, att den preliminära skatten beräknas enligt särskilt upprättade skattetabeller med hänsyn till nämnda inkomst 569 Bilaga G. Tablå utvisande för ett antal skattskyldiga (arbetstagare) i Nynäshamns köping, Skurups socken, Skurups köping, Svedvi socken och Kolbäcks socken den procentuella skillnaden mellan preliminär skatt för inkomst under år 1936 och slutlig skatt enligt 1937 års taxering under förutsättning, att den preliminära skatten beräknas dels enligt debitering på grundval av 1935 års taxering, dels ock enligt särskilt upprättade skattetabeller med hänsyn till nämnda inkomst 570 Bilaga H. Uppbördskort 571 Bilaga I. Debetsedel 572 Bilaga J. Sammanställning av uppgifter, införskaffade från länsstyrelserna, angående meddelade beslut om införsel för uttagande av utskylder 574 Bilaga K. Personalförteckning för landskontoren den 1 januari 1945 576
589 Sid.
Bilaga L.
Bilaga M. Bilaga N. Bilaga O. Bilaga P.
Uppgift, avseende landsbygd och fögderistäder å antal till postbefordran avlämnade kronodebetsedlar, antal inbetalade skattepostanvisningar samt postverkets ersättning för dess befattning härmed 578 Tablå, utvisande den arbetstid, uttryckt i dagar, som erfordras för fullgörande av olika arbetsuppgifter på häradsskrivarkontoren.. . 579 Diagram utvisande beräknad arbetstid för en häradsskrivare enligt 1944 års uppbördsberednings förslag 581 Diagram utvisande beräknat antal biträden å ett häradsskrivarkontor enligt 1944 års uppbördsberednings förslag 582 Föreslagna nya befattningar å landskontorens uppbördsavdelningar 583
Statens offentliga utredningar 1945 S y s t e m a t.i s k
f ö r t e c k n i n g
Siffrorna inom klämmer beteckna -utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Betänkande med förslag till utlänningslag och lag ang. omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. [1]
F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Promemoria med förslag till arrendebestämmelser för kommunal jord. [9]
Vattenväsen.
Skogsbruk.
Bergsbruk.
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.
Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsmedelsforskningens ordnande. [6] Komiinalförvaltning. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till byggnadslån m. ni. [15] Handel ocli sjöfart. Betänkande ang. grundpenningväsendet. [24] Statens ock k o m m u n e r n a s fiuansväsen. 1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. [27] Politi. Normalbrandordning för städer, köpingar och municipalsamhällen. [18] Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 1. [19] Alternativa. [20]
K o m m u n i k a t i o n s väsen. Betänkande med förslag till organisation av cn luftfartsstyrelse m. in. [2] Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 1. Allmänna synpunkter. [7] Del 2. Blekingcnätets järnvägar. [8] Bank-, kredit- och penningväsen.
Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ang. den husliga utbildningen. [4] Betänkande och förslag rörande effektivisering av skyddshemsclevernas eftervård m. m. [10] Utredningar ang. ekonomisk'efterkrigsplanering. 8. [11] Investeringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [12] Bilagor. [13] Socialpolitikens ekonomiska verkningar. [14] Statsmakterna och folkhushållningen under don till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 5. Tiden juli 1943—juni 1944. [17] Socialvårdskommitténs betänkande. 10. Statistisk undersökning ang. folkpensionärernas bostadsförhållanden m. m. [23] Kommitténs för partielltarbetsförabetänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av 'socialväsendets forskningsorganisation. [26] Iläiso- och sjukvård.
Allmänt näringsväsen.
Försäkringsväscn. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med utredning och förslag ang. yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medborgerliga bildning. [5] Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 1. [16] Ungdomen och nöjeslivet. Ungdömsvårdskommitténs betänkande del 3. [22] Betänkande och förslag ang. statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. [25] Försvarsväsen. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgöring inkallad personal. [3] Betänkande och förslag rörande upplysningsverksamhet om och inom försvaret. [21] Utrikes ärenden. Internationell r ä t t .
Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Sthlm 457050