SOU

Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. m.

Beteckning: SOU 1923:1
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1945:27: 1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet., avsnitt 418

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:1

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG A N G Å EN D E

MAGISTRATERNAS B E F R I A N D E I VISST AVSEENDE FRÅN ANSVAR FÖR KRONOUPPBÖRDEN M. M.

S T O C K H O L M 19 2 3

Statens offentliga K r o n o l o g i s k

utredningar

f o r t e

c k n i n g

19 2 2 Januari—Mars.

Återfinnes å omslagen iill utredningarna 1—17. A p r i 1 — 1) e c c in b i

1. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmanna2 1 . Om röstsammanräkning vid kommunala val (enligt val. Av E. v. lleidenstam. Norstedt. 20 s. J u . lagarna den 9 juni 1922. Av E. v. Hcidenastam. 2. Byggnadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. ArbetsBeckman. (4), 5 1 s. S . statistisk undersökning rörande husbyggnadsverksam22. Kolonisationskommitténs betänkande 1922. Föörslag heten i Sveriges städer och stadslikuande samhällen. till kolonisation å kronoparker i Norrland ochh DaAv B. Nyström. Norstedt, 208 s. S . larna jämte förslag dels till utsträckt tilläm].pande 3. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Knngl. NI aj : t den av intensivt skogsbruk å de norrländska kronoopar28 april 1922 med förslag till taxeändring samt den kerna dels till kraftigare befrämjande av egnathems."> maj 1922 med yttrande över tull- och traktatbitdning ii enskild jord i Norrland. Centraltr.-. (2), kommitténs utlåtande m. m. Sv. Tr.-aktieb. 2 2 xvij, 433. 133, 112 s. 1 kart. J o . s. K . 2 3 . Betäukande oeh förslag angående utbildningskunder inom tullverket. Tullberg, viij, 143 s. F i . 4. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten. Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr 1. Mur24. Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. Meddelande frän Knngl. Kanalkommissionen. ISNr 6. ens. 1 3 s. K . Haeggström. 69 s. o pl. K . 5. Betänkande med förslag lill förändrad kyrklig indelning oeh organisation inom de till Kristianstads ' 25- Förslag til! författningar angående liandel medd oeh och Malmöhus län hörande delarna av Lunds stift. import av utsädesfrö ävensom till oinorganissation Haeggström. 392 s. E . av frökontrollverksamheten m. m. Heckmann. iv, 131 s. J o . 6. Tillägg till betäukande och förslag betr. förråds- ! verksamheten vid marinen. Tullberg, vj, 92 s. F ö . 26. Utkast till lag om visst tryggande av byggnaddsborgeniirers fordringar m. m. Tullberg. 5 1 s. J i l l . 7. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. ! Haeggström. 9 5 s. J o . j 27. Redogörelse förde ecklesiastika boställena. 5. W ä r m lands län. Av 11. Skoglund. Beckman, xlvij, 692 ! s. E . 8. I "training angående statsunderstöd för idrottens främjande. Tullberg, v, 124 s. 1 kart. E . : 28. Betänkande och förslag rörande brandskyddssföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom i riket. 9. Patentlagstiftningskommitténs betänkande. 7. b o r - | 7. Betänkande med förslag till Kungl. Maj:ts nåådiga slag till Jag om rätt till tidnings eller tidskrifts j stadga angående skydd för människor vid branudfara titel m. m. Marcus. 54 s. H . inom industriella arbetslokaler. Beckman. 15 > s. K . 10. Om lappskattejandsinstitutet och dess historiska utveckling. Av Ake llolmbäck. Almqvist & "Wiksell. j 29. Flottans skolsakkunuigas betänkande 3 augåäende skolreglemente för flottan. 1. Skolor ocb kurseer för 95 s. 8 . sjömauskårens manskap. Tullberg, vij. 1117 s. 11—12. Betänkande med förslag till lag angående kul- i 1 bil. F ö . turminuesvärd samt organisation av kulturminnesvården. 1. Historik, memorial ang. minnesvårdens 30. Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus mn. m. nuvarande ståndpunkt, utländsk lagstiftning samt I Generaltullstyrelsens underdåniga utlåtanden överi'1914 bilagor, viij, 4 8 3 s. 3 kart. 2. Förslag oeh motiv. '• års tullkommissionsbetänkanden. 3. Marcus. 101 i s. F i . xxiij, 197 s. Centraltr. E . 3 1 . Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. Stat. repr.-anst. 12 s. E . 13. Högskolornas löneregleringskommittés betiiukauden. ' 2. backhögskolor och övriga vetenskapliga anstal- | 32, Bilaga till kolonisationskommitténs betänkkande. Redogörelser för inventering av odlingsjord. AAv E . ter. Ilaeggström. vj, 193 s. E . Haglund. Centraltr. (2), 278 s. 11 kart. J o . 14. Statsmakterna oeh bränsleanskaffningen under krigsåren. Av bränslekommissionen avgiven berättelse ; 3 3 . Förslag till reviderad lag om arbetstidens beggränsniug jämte utredningar rörande arbetstidslaggstiflöver dess verksamhet åren 1917—1921. Marcus. ! ningens verkningar ocb arbetstidsförhållandena . inom 353 s. H . vissa yrken. Norstedt. (2), 186, 109* s. S . 15. Statistiksakkunnigas betänkande. Utredning och förslag till åtgärder för minskning av kostnaderna ! 34. Betänkande oeh förslag avgivna av den av K^ungl. Maj:t den 31 augusti 1920 tillsatta kommitté förr verkför den' officiella statistiken samt åstadkommande ställande av utredning huruvida krigsdomstoolarna av en permanent kontroll över det statistiska ar- ] [i fredstid kunna avskaffas. Marcus, vij, 224 s.s. J u . betet m. m. Beckman, x, 367 s. F i . 16. börslag till vissa ändringar i bestämmelserna r ö - 35. 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkannde 1. Utredning och förslag angående höjning av nmaxirande jakt och fågelskydd. 2. Andringar i jaktlagen, niigränsen för den primära jordbruksfastighetskkredifridlysuingsbestummelser m. m. Marcus. 317 s. J o . ; ten. Marcus. 26 s. J o . 17. Betänkande och förslag rörande det akademiska j befordringsväsendet. Lund, Berling. 268 s. E . ] 36. Tull- och traktatkommitténs utredningar ocbh betänkanden. 1 1 . Pappersindustriens produktionsför18. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. hållanden. Av E. Bossens. Tullberg, iv, 101 s.s. F i . Bokföringsåret 1919—1920. Av L. Nanneson. Meddelande från Knngl. Lantbrnksstyrelsen nr 2 4 0 j 37. Underdånigt utlåtande med förslag till förorcrdning angående tillverkning och beskattning av maltdrrycker (Nr 6 1922). Norstedt, vij, 125 s. J o . in. m. Marcus. 143 s. F i . 19. Betänkande med förslag angående arren^ators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. Tullberg. 38. Tull- och traktatkommitténs utredningar ocbh betänkanden. 1 3 . Den svenska kautschukindustitriens iv, 29 s. J u . utveckling 1890—1913 med särskild hänsynn till 20. Mellanhandssakkunniges betänkande ang. olägenhedess ställning åren närmast före världskriget. . Av terna vid mellanhandssvstemet inom livsmedelshanB. Ohlin. Marcus, iv, 38 s. F i . deln. Eklund. 2 9 5 s. J o .

Fortsättning a omslagets tredje sida.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:1

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE M A G I S T R A T E R N A S B E F R I A N D E I VISST AVSEENDE FRÅN ANSVAR FÖR KRONOUPPBÖRDEN M. M. AVGIVET

DEN 30 D E C E M B E R

1922 AV

SÄRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1923 Kl'.NfiL. BOKTRYCKERIET.

230085 A. NORSTEDT & SÖKER

Till If err Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Finansdepartementet.

"(Undertecknade, som av herr statsrådet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande dem 5 februari 1922 tillkallats för att inom finansdepartementet biträda med utatrbetande av förslag, avseende magistraternas befriande i visst avseende fråin ansvar för kronouppbörden med mera, få efter fullgörande av v å r t uppdraig härmed äran till herr statsrådet överlämna yttrande och förslag rörande de till oss hänskjutna frågorna. JJönköping den 30 december 1922.

GUSTAF ANDRÉN.

KNUT GISLÉN.

NILS SIÖSTEEN.

5 De sakkunnigas uppdrag. Innebörden av de sakkunnigas uppgift och riktlinjerna för deras arbete framgår av statsrådets och chefens för Kungl. finansdepartementets anförande till statsrådsprotokollet, då beslut om de sakkunnigas tillkallande fattades, vilket anförande har följande lydelse: »Enligt uppbördsreglementet den 14 december 1917 § 30 mom. 2 är i stad. där magistrat finnes, denna ansvarig lör det behöriga verkställandet av kronoutskylders debitering, uppbörd och redovisning. Uti en på sin tid hos Kungl. Maj:t gjord framställning har styrelsen för föreningen Sveriges statsdomare hemställt, att magistraterna i rikets städer måtte befrias från dem åvilande ansvar i berörda avseende. Efter det vederbörande myndigheter inkommit med infordrade utlåtanden, anmälde jag den 21 november 1919 ärendet för Kungl. Maj:t och framhöll därvid, hurusom en utredning syntes påkallad angående dels frågan om magistraternas befriande från ansvar för debitering, uppbörd oeh redovisning av kronoutskylder i städerna, ävensom frågan om städernas skyldighet att genom av dem avlönade tjänstemän för statens räkning utföra visst arbete och det sammanhang, dessa frågor kunde hava med städernas privilegier eller eljest dem nu tillkommande rättigheter, dels ock frågan på vilket sätt uppbörden av kronoutskylderna i städerna lämpligen skulle verkställas. Emellertid framhöll jag vidare, att, innan närmare direktiv för en sådan utredning uppställdes — i vilken utredning det kunde visa sig erforderligt bland annat att äga tillgång till sakkunniga, representerande erfarenhet på olika områden — det syntes lämpligast föranstalta om ett förberedande granskningsarbete, varur ett närmare utformat undersökningsprogram kunde framgå. J a g hemställde därför om bemyndigande att tillkalla en sakkunnig att inom finansdepartementet verkställa ifrågavarande förberedande utredning och inkomma med det yttrande, vartill utredningen kunde föranleda, Efter det Kungl. Maj:t bifallit denna hemställan, uppdrog jag åt dåvarande byråchefen för lagärenden, nuvarande statsrådet Torsteu Nothin att verkställa en sådan utredning. Nothin har numera, såsom jag förut i dag för Kungl. Maj:t anmält, inkommit med betänkande i ämnet och därvid, bland annat, på anförda skäl förordat en fullständig avveckling av städernas; särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten. I den plan för avvecklingen, som i sammanhang därmed framlagts, ingår bland anniat en sådan omorganisation av städernas uppbördsväsen, att därigenom frågan om magistraternas befriande från ansvar för debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder skulle finna sin lösning. Emellertid framhålles i betänkandet vidare, att då en dylik omorganisation ickie kan genomföras utan tidsutdräkt, det torde förtjäna övervägas, huruvida icke ovan förstnämnda framställning borde föranleda till vissa jämknin gar i nu gällande bestämmelser utan avvaktande av den slutliga omorganis;ationen; och förordas därvid i sådant hänseende, att magistraternas nu åsyftade ansvarsskyldighet begränsas till de fall, där underlåtenhet med

6 avseende å uppsikten över vederbörande tjänstemäns verksamhet ligger (em till last. En dylik begränsning av magistraternas ansvarsskyldighet förutsätttei — förutom jämkningar i gällande uppbördsförfattningar — utfärdandet a v lärmare bestämmelser, om huru uppsikten skall utövas. Med hänsyn härtill synes det mig lämpligt, att, innan slutlig ståndpunkt tages till vad såJuida förordats, förslag utarbetas till de ändringar i gällande författningar 0'chtill de nya bestämmelser, som skulle vara erforderliga för frågans lösande på antytt sätt. Emellertid har statsrådet och chefen för justitiedepartementet framhållit, hurusom i samband med förutnämnda fråga syntes böra behandlas en till justitiedepartementet inkommen framställning, varigenom föreningen Sverges stadsfogdar hos Kungl. Maj:t hemställt om »sådan lagändring, att stidsfogdes ovillkorliga ansvar för substitut kommer att upphöra>. I detta sammanhang vill jag erinra därom, att enligt gällande forfittningar utmätningsman, som är å landet landsfiskal och i stad stadsfogde, äger vid indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgf.ter m. m. ävensom av böter uppdraga åt fjärdingsman eller exekutionsbetjänt förrättande av utmätning i viss omfattning, varemot utmätningsmannen! s älv svarar för redovisningen och för skada, som av fjärdingsmannens eller exekutionsbetjäntens fel eller försummelse kan komma. Beträffande övriga u t n ä t ningsgöromål gäller, att om desamma bliva för utmätningsman å landsbygden för betungande, må länsstyrelsen för bestämt fall eller inom visst omiåde förordna' lämplig person att på eget ansvar i landsfiskaleus ställe v a r a utmätningsman. Stadsfogdarna hava i detta avseende en så till vida ogynnsammare ställning som i de fall, där i hans ställe beträffande dylika göromål må sättas annan man, stadsfogden ändock vid utmätning svarar för redovisningen och för skada, som av utmätningsmannens fel eller försummelse kan komma. I anledning av senast berörda framställning, vilken överlämnats till Nothin för att tagas under övervägande i samband med det honom givna uppdraget, förordas i betänkandet på anförda skäl, att stadsfogdar och landsfiskaler måtte befrias från det dem nu ovillkorligen åliggande ansvaret för deras substitut, varefter vidare framhålles bland annat: Vad anginge uttalade farhågor att ett eftergivande av detta ansvar skulle minska utmätningsmannens vaksamhet över sina ställföreträdare, så torde ett i stort sett tillfredsställande resultat ernås, om utmätningsmännen ålades övervaka sina ställföreträdares verksamhet samt de förras ansvar bibehölles i de fall, där de gjort sig skyldiga till försummelse i fråga om tillsynen. Om denna anordning ansåges böra komma till användning, borde genom särskild instruktion meddelas närmare bestämmelser angående sättet och formerna för utövandet av denna tillsyn. Därest enskild utmätningssökandes rätt skulle anses icke vara tillfredsställande förvarad genom en sådan anordning, syntes den böra tryggas genom en utsträckning av tillämplighetsområdet för lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fäll för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman. I fråga om allmänna utskylder torde den utmätningssökande böra själv bära risken, i den mån ett subsidiärt ansvar enligt nyss angivna riktlinje skulle visa sig ej vara tillfyllest. Motsvarande torde bör gälla i fråga om indrivning av böter. Jämväl i berörda hänseende synes det mig lämpligt för frågans närmare övervägande att hava tillgång till utformade författningsförslag i ämnet. P å grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag om bemyndigande att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom finansdepartementet biträda med utarbetande av förslag till såväl de jämkningar i gällande författningar som

de nya bestämmelser, som erfordras, därest nu berörda spörsmål skola vinna sin lösning huvudsakligen uti den av Nothin ifrågasatta riktningen.» Därjämte hava de sakkunniga genom remiss den 3 november 1922 anmodats att vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdrag taga i övervägande, vad riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1922, nr 127, anfört angående vidtagande av åtgärder för förbättrad kontroll över indrivna skatteresta ntier. I denna skrivelse har riksdagen — jämte det riksdagen anmält, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 17 februari 1922, nr 153, medgivit, att till tredje stadsfogden i Stockholm Viktor Karlson finge, under viss i skrivelsen angiven förutsättning, från sjunde huvudtitelns anslag till restitutioner utgivas ett belopp av 4,616 kronor 45 öre, utgörande av honom till statsverket inbetald ersättning för av extra ordinarie uppbördsmannen Karl Axel Gottfrid Karlsson icke redovisade, staten tillkommande uppbördsmedel — anfört, att riksdagen, som ansett billighetsskäl tala för, att tredje stadsfogden erhölle gottgörelse för den förlust, som drabbat honom på grund av den förskingring av uppbördsmedel, vartill bemälde honom underlydande uppbördsman gjort sin skyldig, dock förutsatte, att sådana anordningar vidtoges för skatterestantiernas indrivande, att statsverket hädanefter skyddades mot förnyade anspråk av denna art. Det är sålunda två frågor, till vilkas lösning de sakkunniga hava att avgiva förslag. Den ena avser, att i stad, där särskild tjänsteman finnes anställd att under magistratens inseende och ansvar verkställa debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder, magistratens ansvar för debiteringens, uppbördens och redovisningens behöriga verkställande begränsas till de fall, där underlåtenhet med avseende å viss magistraten ålagd uppsikt över nämnda tjänstemans verksamhet föreligger. Den andra frågan åsyftar i främsta rummet att, där utmätningsman för indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera samt böter anlitat biträde av fjärdingsman eller exekutionsbetjänt, utmätningsmannens nuvarande skyldighet att själv svara för redovisningen och för skada, som av fjärdingsmannens eller exekutionsbetjäntens fel eller försummelse kan komma, bibehålies endast i de fall, där utmätningsmannen försummat sina skyldigheter i avseende ä viss, honom ålagd tillsyn över det anlitade biträdet. Därjämte avser denna fråga, att i stad, där enligt Kungl. Maj:ts medgivande stadsfogde äger för bestämt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är antagen, stadsfogden, vid anlitande av sådan utmätningsman måtte befrias från skyldigheten attt vid utmätning själv svara för redovisningen och för skada, som av utmätningsmannens fel eller försummelse kan komma. Kragan om utmätningsmännens befriande från ovillkorligt ersättningsansvar för av dem vid indrivningen anlitade biträden och för deras substitut enligt 4 § utsökningslagen innesluter i sig icke blott det i riksdagens ovanberörda skrivelse omförmälda ämne utan jämväl det i departementschefens här ovan återgivna anförande berörda spörsmålet, vem som skall bära sådan genom biträdenas eller substitutens brottsliga eller felaktiga förfarande uppkommen förlust, för vilken utmätningsmannen icke är skyldig att ansvara, Liknande spörsmål uppkommer jämväl i samband med frågan om magistrats befriande fråin ersättningsansvar för kronouppbördskassör. Vid behandling av frågan om begränsning av magistrats ovannämnda ansvarighet hava de sakkunniga ansett, att, då den tjänsteman, som i stad anställts att under magistratens inseende och ansvar verkställa debitering,

6 avseende å uppsikten över vederbörande tjänstemäns verksamhet ligge:r lem till last. En dylik begränsning av magistraternas ansvarsskyldighet förutsatte? — förutom jämkningar i gällande uppbördsförfattningar — utfärdandet a v närmare bestämmelser, om huru uppsikten skall utövas. Med hänsyn Ihä-till synes det mig lämpligt, att, innan slutlig ståndpunkt tages till vad sållunda förordats, förslag utarbetas till de ändringar i gällande författningar ocb till de nya bestämmelser, som skulle vara erforderliga för frågans lösanide på antytt sätt. Emellertid har statsrådet och chefen för justitiedepartementet framihållit, hurusom i samband med förutnämnda fråga syntes böra behandlas <en till justitiedepartementet inkommen framställning, varigenom föreningen Sveriges stadsfogdar hos Kungl. Maj:t hemställt om »sådan lagändring, att stadsfogdes ovillkorliga ansvar för substitut kommer att upphöra». I detta sammanhang vill jag erinra därom, att enligt gällande författningar utmätningsman, som är å landet landsfiskal och i stad stadssfogde, äger vid indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. ävensom av böter uppdraga åt fjärdingsman eller exekutionsbetjänt förrättande av utmätning i viss omfattning, varemot utmätningsmannen! själv svarar för redovisningen och för skada, som av fjärdingsmannens eller exekutionsbetjäntens fel eller försummelse kan komma. Beträffande övriga ritrnätningsgöromål gäller, att om desamma bliva för utmätningsman å landsbygden för betungande, må länsstyrelsen för bestämt fall eller inom visst ounråde förordna' lämplig person att på eget ansvar i landsfiskaleus ställe vaira utmätningsman. Stadsfogdarna hava i detta avseende en så till vida ogynnsammare ställning som i de fall, där i hans ställe beträffande dylika göromål må sättas annan man, stadsfogden ändock vid utmätning svarar för redovisningen och för skada, som av utmätningsmannens fel eller försummelse kan komma. I anledning av senast berörda framställning, vilken överlämnats till Nothin för att tagas under övervägande i samband med det honom givna uppdråget, förordas i betänkandet på anförda skäl, att stadsfogdar och landsfbskialer måtte befrias från det dem nu ovillkorligen åliggande ansvaret för deras substitut, varefter vidare framhålles bland annat: Vad anginge utitalade farhågor att ett eftergivande av detta ansvar skulle minska utmätningsmannens vaksamhet över sina ställföreträdare, så torde ett i stort sett tillfredsställande resultat ernås, om utmätningsmännen ålades övervaka sina ställföreträdares verksamhet samt de förras ansvar bibehölles i de fall, diär de gjort sig skyldiga till försummelse i fråga om tillsynen. Om denna anordning ansåges böra komma till användning, borde genom särskild instruikttion meddelas närmare bestämmelser angående sättet och formerna för u t ö v a n d e t av denna tillsyn. Därest enskild utmätningssökandes rätt skulle anses iioke vara tillfredsställande förvarad genom en sådan anordning, syntes den biöra tryggas genom en utsträckning av tillämplighetsområdet för lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, sonn iförorsakats av ämbets- eller tjänsteman. I fråga om allmänna utskylder to>rde den utmätningssökande böra själv bära risken, i den mån ett subsidiärt ansvar enligt nyss angivna riktlinje skulle visa sig ej vara tillfyllest. MEotsvarande torde bör gälla i fråga om indrivning av böter. Jämväl i berörda hänseende synes det mig lämpligt för frågans näirmiare övervägande att hava tillgång till utformade författningsförslag i ämnet.. På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag om bemyndigande att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom finansdepartementet biträda nned utarbetande av förslag till såväl de jämkningar i gällande författningair ssom

de n y a bestämmelser, som erfordras, därest nu berörda spörsmål skola vinna sim lösning huvudsakligen uti den av Nothin ifrågasatta riktningen.» Därjämte hava de sakkunniga genom remiss den 3 november 1922 anmodans att vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdrag taga i övervägande, vatd riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1922, nr 127, anfört anigående vidtagande av åtgärder för förbättrad kontroll över indrivna skatteress tantier. I denna skrivelse har riksdagen — jämte det riksdagen anmält, att riksdatgen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 17 februari 1922, nr 153, meedgivit, att till tredje stadsfogden i Stockholm Viktor Karlson finge, under visss i skrivelsen angiven förutsättning, från sjunde huvudtitelns anslag till resstitutioner utgivas ett belopp av 4,616 kronor 45 öre, utgörande av honom til 11 statsverket inbetald ersättning för av extra ordinarie uppbördsmannen Kaarl Axel Gottfrid Karlsson icke redovisade, staten tillkommande uppbördsmeedel — anfört, att riksdagen, som ansett billighetsskäl tala för, att tredje staadsfogden erhölle gottgörelse för den förlust, som drabbat honom på grund av 7 den förskingring av uppbördsmedel, vartill bemälde honom underlydande upopbördsman gjort sin skyldig, dock förutsatte, att sådana anordningar vidtopges för skatterestantiernas indrivande, att statsverket hädanefter skyddades mcot förnyade anspråk av denna art. Det är sålunda två frågor, till vilkas lösning de sakkunniga hava att avg n v a förslag. Den ena avser, att i stad, där särskild tjänsteman finnes anställd att under maagistratens inseende och ansvar verkställa debitering, uppbörd och redovisniiing av kronoutskylder, magistratens ansvar för debiteringens, uppbördens ocbh redovisningens behöriga verkställande begränsas till de fall, där underlåttenhet med avseende å viss magistraten ålagd uppsikt över nämnda tjänstemaans verksamhet föreligger. Den andra frågan åsyftar i främsta rummet att, där utmätningsman för inadrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera saamt böter anlitat biträde av fjärdingsman eller exekutionsbetjänt, utmätni ingsmannens nuvarande skyldighet att själv svara för redovisningen och four skada, som av fjärdingsmannens eller exekutionsbetjäntens fel eller försuummelse kan komma, bibehålies endast i de fall, där utmätningsmannen föiirsummat sina skyldigheter i avseende å viss, honom ålagd tillsyn över deet anlitade biträdet. Därjämte avser denna fråga, att i stad, där enligt Kvungl. Maj:ts medgivande stadsfogde äger för bestämt fall i sitt ställe till uttmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är antagen, stadsfogde.en. vid anlitande av sådan utmätningsman måtte befrias från skyldigheten a t t t vid utmätning själv svara för redovisningen och för skada, som av utmäätningsmannens fel eller försummelse kan komma. Frågan om utmätningsmännens befriande från ovillkorligt ersättningsansvar fö nr av dem vid indrivningen anlitade biträden och för deras substitut enligt 4 • § utsökningslagen innesluter i sig icke blott det i riksdagens ovanberörda skkrivelse omförmälda ämne utan jämväl det i departementschefens här ovan åtitergivna anförande berörda spörsmålet, vem som skall bära sådan genom bniträdenas eller substitutens brottsliga eller felaktiga förfarande uppkommen fö örlust, för vilken utmätningsmannen icke är skyldig att ansvara, Liknande sppörsmål uppkommer jämväl i samband med frågan om magistrats befriande fr;'rån ersättningsansvar för kronouppbördskassör. Vid behandling av frågan om begränsning av magistrats ovannämnda ansvvarighet hava de sakkunniga ansett, att, då den tjänsteman, som i stad anmställts att under magistratens inseende och ansvar verkställa debitering,

8 uppbörd och redovisning av kronoutskylder, väl nästan ntan undantag jämväl handhar magistratens bestyr med indrivning och redovisning av böter samt medel i övrigt, som skola redovisas i magistratens månadsräkning, den ifrågasatta begränsningen av magistrats ansvarsskyldighet icke bör inskränkas till blott kronoutskylder utan gälla alla medel, som kronouppbördskassören omhänderhar för redovisning; i månadsräkningen. Likaledes torde enligt de sakkunnigas mening begränsningen av utmätningsmannens ansvar för biträde, som anlitats, böra omfatta jämväl sådana fall, där biträde använts för att tillställa eller avfordra någon penningar eller värdehandlingar. Vid fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga följaktligen u t g å t t från, att de uppställda båda frågorna hava det vidgade innehåll, varom härovan förmäles.

Infordrad utredning-. Det ligger i sakens natur, att magistrater och utmätningsmän för ;att skydda sig mot den förlust, som deras nuvarande ersättningsansvar kan nuedföra, icke underlåtit att övervaka vederbörande i deras görande och låtamde, och då de_ åtgärder, som i sådant avseende vidtagits, ansetts kunna vara viägledande vid fullgörande sv de sakkunnigas utredningsuppdrag, Hava de stakkunniga fnnnit nödigt från magistrater och utmätningsmän infordra vhssa uppgifter om den av dem i förevarande avseende övade kontroll. Från magistraterna inkomna uppgifter i ämnet innehålla i kort samnuanfattning följande. I de 77 magistratsstäder, från vilka uppgifter inkommit, förrättas kroimouppbördsstämma i 68 av kronouppbördskassören eller annan tjänsteman, swm särskilt därtill forordnats, och i de återstående 9 av magistraten, varvid må anmärkas, att i 5 av sistnämnda städer kronouppbördskassör finnes anstäälld och att denne i tre fall biträtt med uppbördens antecknande i uppbördsbok^en. I de 68 städer, där kronouppbördsstämman icke förrättas av magisttraten, har såsom kontrollant vid stämman tjänstgjort i 43 städer ledanmot av magistraten ^ samt i de övriga särskilt förordnad tjänsteman, som i 7 f fall haft^ men i 18 fall icke haft anställning å krononppbördskontoret. På de sakkunnigas fråga, huruvida magistraten övervakar, att restlängdden över kronouppbörden överensstämmer med vederbörliga anteckningar i upppbördsboken, har i ungefär halva antalet uppgifter svarats, att någon g r a n s k ning härutinnan icke sker. Större uppmärksamhet ägnas i allmänhet av magistraterna däråt, a t t , åtgärder enligt 14 § uppbördsreglementet och 8 § bötesindrivningsförordninggen för indrivning av restförda kronoutskylder samt av böter verkställas inoiom föreskriven tid, i det att omkring 45 uppgifter innehålla, att tillsyn härövjver utövas. Handräckning enligt 15 § 1 mom. uppbördsreglementet och 9 § 1 nno!om. bötesindrivningsiorordningen begäres i 38 städer direkt av kronouppböurdskassören, i 1 stad av stadsfogden samt i övrigt av magistraten. 1 1 U av sistnämnda städer brukar dock magistraten anhålla, a t t redovisning nnååtte lämnas direkt till kronouppbördskassören. Upprättandet av månadsräkning med tillhörande uppgifter och längcgder verkställas enligt de inkomna uppgifterna av kronouppbördskassör, där sådidan finnes anställd. A t t räkningen jämte uppgifterna och längderna äro riktitiga granskas i ungefär halva antalet städer av magistraten. Insättning i riksbanken för länsstyrelsens räkning samt utbetalning r av medel, som redovisas i månadsräkningen, verkställas i 10 städer av rnajagi-

9 stiraten men i övriga 67 städer av kronouppbördskassören. I ungefär hälften a v sistnämnda städer utövar magistraten kontroll över, att insättning och utbetalning ske inom föreskriven tid. I de få fäll, där sättet för kontrollen amgivits, har densamma skett genom granskning av kassajournal eller genom umdersökning här och där av redovisningshandlingarna. Där kontroll i nälmnda avseende icke utövas, har man i fiera fall åberopat, att ytterligare komtroll, än den som utövas dels av länsstyrelsen genom räkenskapens gransknimg dels ock av landsfogden vid dennes årliga inventeringar hos kronouppbördskassören, vore överflödig. Vad därefter angår kronouppbördskassörens medelsförvaltning, är densaunma i flertalet städer, där kronouppbördskassör finnes anställd, lämnad uttan någon egentlig uppsikt av magistraten, och, där kontroll i ena eller amdra formen förekommer, synes densamma, frånsett en del större städer, däär medelsredovisningen övervakas genom särskild tjänsteman eller därigeno^m att göromålen äro fördelade mellan olika tjänstemän, i allmänhet inskiränka sig därtill, att kronouppbördskassörens kassajournal med tillhörande haandlingar vid ett eller annat tillfälle granskas, att till kronouppbördskassöresn inflytande medel insättas å magistratens tjänsteräkning med bank och att å denna räkning eller kronouppbördskassörens egen tjänsteräkning med bank imsatta medel få uttagas endast mot anvisning, som underskrivits jämväl av maagistratsledamot. I enstaka fall förekomma dock bestämmelser till åstadkoommande av större kontroll. Sålunda är i två städer föreskrivet, att krronouppbördskassören är skyldig att å sin tjänsteräkning med bank insättta inflytande medel, så snart dessa uppgå till ett belopp av 100 kronor, occh denna föreskrift är i en av nämnda städer förbunden med skyldighet fö Jr kronouppbördskassören att icke efter klockan 1 på dagen mottaga inbetaalningar, som fullgöras så sent, att medlen ej hinna samma dag insättas å baankräkningen. I en av de städer, där kontrollen över medelsförvaltningen syvnes vara bäst ordnad, ske likvider från kronouppbördskontoret genom postreemissväxlar, ställda till riksbankens order och inköpta i den bank, där tjijänsteräkningen hålles, i omedelbart samband med medlens uttagande genom chheck. Liknande praxis förekommer även i en av de mindre städerna. Beträffande den uppsikt över medelsförvaltningen, som i vissa städer övas av.v magistraten, må erinras om, att utdrag av kronouppbördskontorets kassajoournal avlämnas till magistraten i en stad för varje månad och i en annan föör varje kvartal samt att det ålagts kontrollanten vid uppbördsstämma att daagligen till magistraten avlämna uppgift om den under varje uppbördsdag innfiutna uppbördens belopp och kronouppbördskassören att under uppbördstiriden dagligen för magistraten förete bevis, att de varje uppbördsdag influutna medlen blivit å tjänsteräkningen insatta. Därjämte synas i några fa all hos magistraten föras anteckningar såväl över uttagningar å bankräkniiingen, där sådana ske genom anvisning, underskriven av magistratsledamot, soiom ock över vid uppbördsstämma influtna medel och tiden, då dessa medel inaisättas i riksbanken. Från en stad uppgives, a t t hos kronouppbördskassör e n inventering minst en gång årligen verkställes genom två av magistrateiens ledamöter. I Göteborg, där medelsförvaltningen är delad så, att kronouppbördskassöreien omhänderhar uppbörd och redovisning av kronoutskylder samt tredje sfatadsfogden bötesindrivning med skyldighet a t t till kronouppbördskassören avvlämna för månadsräknings avgivande erforderliga handlingar, finnes för kocontrollen anställd en särskild uppbördsinspektör. Denne, till vilken kassara^apport för varje månad avlämnas, verkställer hos kronouppbördskassören mmänatligen samt därjämte minst en gång i kvartalet inventering och tillser dälärvid bland annat, att meddelade föreskrifter om insättningar å bankräkfl—230085.

12 biträdena mycket allmänt hava order att i första hand redovisa sådana roster, vilkas indrivning hindras av, att den skattskyldige eller bötfällde ivflyttat till känd ort, samt att redovisningstiderna för bötesindrivningen i regel äro kortare än för den övriga indrivningen. Redovisningarna ske, såsom redan antytts, både muntligen och skriftligen. Den skriftliga redovisningen är inom många landsfiskalsdistrikt ordnad så, att såsom verifikation till kontant redovisat belopp fogas en av exekutionsbiträdet upprättad, — å blanketter, som tillhandahållas av landsfiskalen, — i Ivå exemplar utskriven specifik förteckning över alla i det redovisade beloppet ingående poster, av vilka förteckningar ena exemplaret av landsfiskalen återställes kvitterat, sedan redovisningen granskats. Till kontroll därå, att exekutionsbiträdena redovisa inom förelagda tider, bruka landsfiskalerna, med kortare eller längre mellanrum — i allmänhet månadsvis i sammanhang med månadsräkningens upprättande — genomgå sina diarier med tillhörande handlingar, varvid tillses, huruvida exekutionsbiträdena iakttagit nämnda tider, samt vidtagas av undersökningen påkallade åtgärder. Kontroll över, att exekutionsbiträde icke uppburit poster, vilka han redovisat med hindersbevis, synes icke förekomma mera allmänt. Där den förekommer, sker detta, vad angår skattskyldiga, som uppgivits sakna tillgångar till utskyldernas gäldande, så, att landsfiskalen skriftligen eller telefonledes anmodar den skattskyldige att betala eller hos personer i orten hör sig för om dennes betalningsförmåga eller ock själv verkställer undersökning hos den skattskyldige. Sådan undersökning förekommer särskilt, där de oguldna posterna äro jämförelsevis stora. En tämligen effektiv kontroll i förevarande avseende anser en landsfiskal kunna vinnas »genom bestämmelser om redogörarens kontrollkvittos utlämnande vid likvida erläggande, u t a n vilket kvitto icke vore gällande». Riktigheten av exekutionsbiträdets bevis, att skattskyldigs eller bötfälds vistelseort är okänd, synes sällan underkastas någon undersökning, då man litar till den undersökning härutinnan, som påvilar kommunalnämndens ordförande. På vissa håll låta landsfiskalerna kommunalnämndens ordförande även granska intyg om bristande tillgång till kronoutskylders gäldande. I åtskilliga landsfiskalsdistrikt äro exekutionsbiträdena ålagda att på vissa tider eller när så faller sig inställa sig å landsfiskalskontoret med alla sina redovisningshandlingar, varvid dessa genomgås och jämföras med landsfiskalens egna redovisningshandlingar samt landsfiskalen meddelar av undersökningen betingade order. Motsvarande undersökningar företagas av en del landsfiskaler, dä de vid resor i orten hava tillfälle att besöka exekutiomsbiträdena. Flera landsfiskaler bruka en gång årligen inventera hos exelkutionsbiträdena. Landsfiskalen i Valbo distrikt har ålagt fjärdingsmannen att i s ä r s k i l d bok, en för restlängder och en för andra ärenden, införa emottagna order om indrivning och där anteckna alla åtgärder, inbetalningar och hinder. De^ssa böcker avlämnas varje lördag å landsfiskalskontoret och genomgås däreftter i fjärdingsmannens närvaro, varvid redovisningsresultaten antecknas i l a n d s fiskalens handlingar. I Ovansjö landsfiskalsdistrikt hava fjärdingsmannen under de senare åiren fått föra diarier. Detta funno de i början betungande, men numera u p p g r v a s de vara särdeles belåtna därmed. F r å n ett par landsfiskaler har såsom ett önskemål framställts, a t t fjärdingsmannen bleve skyldiga att föra journal över influtna, redovisade coch innestående medel. Flera landsfiskaler framhålla såsom orimligt, att de skola ansvara för

1 "

lo ex(ekutionsbiträdenas förseelser till och med där ingen som helst försummelse i övervakandet ligger dem till last, och i ett fall framföres ett belysande excempel. En fjärdingsman, som av landsfiskalen mottagit 800 kronor a t t tildställas en del pensionerade grenadjärer, förskingrade medlen omedelbart, oclh då fjärdingsmannen, som vid upptäckten av förskingringen tog sig av daiga, saknade tillgångar att täcka bristen, fick landsfiskalen b ä r a ' f ö r lusten. .Fjärdingsmannen bruka endast mera sällan ställa säkerhet för medel, som de få omhänder. Detta borde emellertid, enligt vad ett stort antal landsfisikaler anse. åligga fjärdingsmannen eller ock borde vederbörande kommumer avlämna garantiförsäkring för sina fjärdingsman. .Av det från utmätningsmännen i städerna inkomna utredningsmaterialet fraamgår, att i stort sett exekutionsbiträdenas redovisning tillgår på ena hamda sätt i städerna som å landet, dock med den skillnaden, att redovisniingama helt naturligt oftare ske muntligen och i allmänhet med kortare nuellanrum. Vad sättet för redovisningen angår, förekommer emellertid i många städer skiriftlig sådan, och även där själva redovisningen sker vid inställelse hos utmätningsmannen, bruka exekutionsbiträdena i allmänhet få utkvittera särskiilda listor å de utskylds- eller andra belopp, som de beordras att indriva. Pål vissa ställen synes den skriftliga redovisningen vara mycket utvecklad. Såiluncla skall i en stad exekutionsbiträde för varje av honom till indrivning moottagen restlängd föra särskild kassajournal, i vilken för varje dag anteecknas numren å de skattsedlar, vara under dagen betalning influtit, samt spoecifikt de influtna beloppen, och jämsides härmed skall exekutionsbiträdet i lrestlängden verkställa anteckning om inbetalningarna. Jämväl på flera anad ra håll äro exekutionsbiträdena skyldiga att föra kassajournal. I nyss åsyyftade stad liksom i åtskilliga andra" fall erhålla exekutionsbiträdena vid reddovisning utmätningsmannens kvitto å de redovisade medlen. I dessa fall syrnas redovisningarna vanligen avlämnas i två exemplar. 'Såsom redan antytts, ske i stad exekutionsbiträdenas redovisningar i allmäänhet oftare än på landet. Mångenstädes äga de rum varje vecka å bestämd daag, men ej sällan har exekutionsbiträdet att redovisa varje söckendag, för vaad han under nästföregående söckendag indrivit. Oavsett huru redovisnirngstiderna i övrigt äro ordnade, synas exekutionsbiträdena i allmänhet hai-va att redovisa månatligen å dag, vald sålunda, att utmätningsmannen måå kunna i god tid hinna till vederbörande redogörare redovisa" kronoutskyylder före den dag — tredje söckendagen före månadens utgång — då deimne har att verkställa insättning i riksbanken för länsstyrelsens räkning. I s städerna likasom å landet regleras mångenstädes redovisningstiderna genom förreskrift, att redovisning skall ske, när ett visst belopp indrivits. Detta behlopp varierar högst betydligt men synes rätt allmänt icke överstiga 500 krconor. Redovisning av ärenden, där hinder mött för indrivningen, torde meestadels ske å samma tider som redovisningen av indrivna medel. Även i s städerna synas bötesärendena i allmänhet redovisas raskare än övriga ärerenden. i Att också, i städerna stora svårigheter möta för utövande av en effektiv konntroll över exekutionsbiträdenas arbete, framhålles ganska allmänt. Till unadanrödjande av dessa svårigheter, vad angår medel som av exekutionsbiträäde uppburits, har man på flera håll infört bestämmelse, a t t exekutionsbitträde skall meddela kvitto å kontrollstämplade kvittensblanketter i t v å exsenplar, varav det ena lämnas till den betalande och det andra skall företes förr utmätningsmannen vid redovisningen. Detta system, som lärer leda sitt urs-sprung från Göteborgs stad, har införts i Stockholm genom det senast för

14 uppbördsverket därstädes fastställda reglementet. Syftet med denna anordning har man på ett par ställen sökt vinna på annat sätt, nämligen genom att av utmätningsmannen underskrivna kvitton vid ordern om indrivning utlämnas till exekutionsbiträde med skyldighet för honom att återställa kvittot eller redovisa kvittots belopp med kontanta medel. Till komplettering av anordningen med kvitton å kontrollstämplade kvittensblanketter underrättas i vissa städer allmänheten emellanåt genom annons i ortstidningarna, att kvitto av exekutionsbiträde icke är gällande, utan a t t det iutfärdats å dylik blankett. Effektiv kontroll över att exekutionsbiträde icke med hindersbevis redovfsa belopp, som av honom indrivits, anse flertalet utmätningsmän i de större och medelstora städerna svårligen kunna åstadkommas, enär det är utmältningsmännen omöjligt att hinna själva verkställa för ändamålet erforderliga undersökningar. Pä vissa ställen ske dock undersökningar på sådant särtt, att betalningsskyldiga, vilka kunna misstänkas hava betalt, per brev eliter telefon eller muntligen anmodas betala. Härvid väljas särskilt betalningsskyldiga, som häfta för förhållandevis större belopp. En del utmätningsman synas ock bruka göra efterforskningar hos arbetsgivare, där den betalningjsskyldige varit eller antages vara anställd. I Malmö finnes för kontrollen över indrivningen av skattemedel, debiterai.de i staden, anställd en särskild inspektör, som har att genom besök hos (de skattskyldiga eller eljest undersöka, huruvida av exekutionsbiträdena m e d delade bevis om hinder äro riktiga. I den i Göteborg anställda uppbördlsinspektörens uppgifter ingår utövande av en motsvarande kontroll. övervakandet av, att redovisning sker inom förelagda tider, sker jämväll i städerna, genom att utmätningsmannen tid efter annan genomgår sina egrna diarier med tillhörande handlingar, vilket i allmänhet synes ske minst (en gång i månaden. I åtskilliga städer verkställas därjämte inventeringar hos exekutionsbitrrädena till kontroll å deras tjänsteverksamhet. Där inventeringar förekonnnia, torde de icke äga rum på regelbundna tider utan företagas »en och annan gångg». Exekutionsbiträdena i städerna uppgivas i r ä t t stor utsträckning h a w a skyldighet att ställa säkerhet för i tjänsten uppburna medel. Säkerhetenns belopp är ganska växlande. På vissa platser har vederbörande stad taggit garantiförsäkring för där anställda exekutionsbiträden. Såsom ett önskemnål har av en del utmätningsmän uttalats, att skyldighet härutinnan m å t t t e åläggas vederbörande stad.

De sakkunnigas förslag. Till fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga utarbetat följandde, härvid fogade författnings förslag, nämligen: 1) förslag till förordning med föreskrifter rörande magistrats övervakanude av kronouppbördskassörs tjänsteverksamhet med mera (kronouppbördskassörrsförordning); 2) förslag till förordning angående särskilda föreskrifter för utmätningsmiiän och exekutionsbiträden i fråga om vissa dem tillhörande tjänsteärenden maed mera (utmätningsmansförordning); 3) förslag till ändringar i instruktionen för fjärdingsmannen; _ 4) förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 10 juli 1899 o om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av äiiinbets- eller tjänsteman; 5) förslag'till ändringar i uppbördsreglementet;

15 6) förslag till ändringar i restindrivningsförordningen; 7) förslag till ändringar i förordningen angående indrivning och redovisniing av böter; 8) förslag till kungörelse angående tillhandahållande med mera av kontrcollstämplade kvittensblanketter, avsedda för meddelande av kvitto på sätt sttadgas i uppbördsreglementet med flera författningar (kvittensblankettkungöörelse); och 9) förslag till ändringar i kungörelsen med föreskrifter angående medelsföirvaltningen i länen. Förslagen till ändringar i de under 5, 6 och 9 här ovan omförmälda författtningar hänföra sig icke i alla avseenden till de spörsmål, som innefattas i de sakkunnigas uppdrag. De sålunda åsyftade ändringarna hava emellerticd, ehuru betingade av andra omständigheter, av skäl, som nedan i betänkaandet anföras, ansetts icke böra lämnas å sido, då nämnda författningar ändå mååste undergå vissa jämkningar. Ehuru de uppgjorda förslagen i och för sig bäst torde visa, huru de sakkuunniga velat lösa de till dem hänskjutna frågorna, hava de sakkunniga annsett sig böra till ledning vid förslagens granskning lämna en kortfattad reedogörelse för de viktigaste delarna av förslagen och motiven för desamma. Förslagen hänföra sig i första hand till frågan om I begränsning av magistrats ansvar för kronouppbördskassörs tjäusteverksamhet. I flertalet av de städer i riket, där magistrat finnes, är numera förordnad säärskild tjänsteman, som har att under magistratens inseende och ansvar veerkställa debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder samt indrivni ing och redovisning av böter. Denne tjänsteman benämnes allmännast kronouppbördskassör. På en del pLlatser förekommer benämningen kronokassör eller kronokamrerare, det senare i synnerhet, där för tjänstegöromålens uppehållande anställts mera än en tjijänsteman. Ehuru vissa skäl tala för en ändring av den allmännast förekcommande benämningen, hava de sakkunniga icke ansett sig böra framställa naågot förslag härutinnan. Den nu ifrågasatta reformen beträffande magistrats förhållande till kronoupppbördskassör avser, att sistnämnda tjänsteman skall på eget ansvar verkstitälla de göromal, för vilkas utförande han blivit anställd, och att magistrate en endast då skall svara för ifrågavarande tjänstegöromål, där den uppsikt övver tjänstemannen försummats, som av magistraten skäligen bör fordras. Vid sin undersökning av detta ämne hava de sakkunniga funnit en dylik reeform icke böra möta några betänkligheter under förutsättning, dels a t t krcronouppbördskassörens medelsförvaltning ordnas på ett mera tillfredsstäliaande sätt, än hittills i allmänhet varit brukligt, dels ock att magistratens skkyldigheter i fråga om tillsynen över denna medelsförvaltning bliva sådana, atitt möjligheterna till oegentligheter i allt väsentligt begränsas till förfalsknhingar. I fråga om kronouppbördskassörens göromal med debiteringen torde re'eformen enligt de sakkunnigas mening huvudsakligen endast kräva, a t t mmagistraten ålägges övervaka, att icke arbetet med uppbördsboken fördröjes så, atitt hinder därav må möta för uppbördsstämmans hållande inom föreskriven tid. Med utgångspunkt härifrån hava de sakkunniga utarbetat sitt förslag till knronouppbördskassörsförordning. Då det gällt att ordna kronouppbördskassörens medelsförvaltning, hava dde sakkunniga för sig uppställt såsom ett önskemål, att kronouppbördskKassören måtte få kassarörelse i minsta möjliga utsträckning. Detta mål

Magistrat och Ä" p £ bördskassör.

16 har man sökt vinna i första hand därmed, att till kronouppbördskassören inflytande medel skola, i den ordning förslaget till ändring av § 9 i kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen stadgar, insättas å hans tjänsteräkning med bank samt vidare och huvudsakligen på följande sätt. Då medel skola insättas i riksbanken för länsstyrelsens räkning eller eljest för något ändamål utbetalas, får detta icke ske annorledes än medelst postremissväxlar, ställda vid insättning till riksbanken och eljest till den, till vilken utbetalning skall ske. Dessa postremissväxlar skola inköpas i den bank, med vilken kronouppbördskassören har tjänsteräkning, mot anvisning, som underskrivits av förutom kronouppbördskassören en magistratsledamot, och till beloppet motsvarar postremissväxlarnas summa. För att icke medel, utöver vad som erfordras, må kunna genom anvisning från bankräkningen uttagas, bör det åligga kronouppbördskassören att, när medel skola uttagas för annat ändamål än insättning i riksbanken, för den magistratsledamot, som har att underteckna bank anvisningarna, medelst räkningar eller andra handlingar styrka behovet av de ifrågasatta utbetalningarna. Med de sålunda föreslagna anordningarna torde bankräkningen vara stängd för obehöriga uttagningar. F r å n regeln, att alla utbetalningar skola ske genom postremissväxlar, b ar undantag ansetts böra medgivas endast för det fall, att magistraten av länsstyrelsen tilldelats förskott till ersättningar åt vittnen eller liknande utgifter, i vilket fall det synts lämpligt, att kronouppbördskassören må knnma få innehava en mindre kassa för bestridande av dylika kostnader. Kronouppbördskassörens utbetalningar komma på sådant sätt a t t i princcip överensstämma med vad som gäller för utbetalningar hos länsstyrelserna o»ch flertalet statsmyndigheter. För inbetalningarna till kronouppbördskassören har det givetvis icke vairit möjligt införa samma system som det hos länsstyrelserna tillämpade. Docck hava de sakkunniga ansett detta system med fördel kunna användas beträffande medel, som utmätningsmannen i staden har att redovisa till kromouppbördskassören, varför det föreslagits, att dessa medel skola av utrniätningsmannen redovisas med bevis, att medlen insatts å kronouppbördskasssörens tjänsteräkning med bank. Då dessa inbetalningar säkerligen äro (de största, frånsett vad som inbetalas vid uppbördsstämma, torde med demna anordning en betydande del av de inflytande medlen bliva på ett effektiivt sätt kontrollerade. A t t i övrigt inflytande medel i behörig tid insättas å bankräkning ffår magistraten övervaka. Detta sker, i fråga om vad som inbetalas vid upipbördsstämma, omedelbart och med ledning av särskild rapport, som upppbördskontrollanten ålagts att till magistraten dag för dag avlämna, samtt i övrigt vid de undersökningar, som magistraten föreslagits skola verkställla hos kronouppbördskassören minst en gång i kvartalet. För att åvägabringa kontroll över medel, som ankomma till kronouppbörddskassören med värdeförsändelser, hava de sakkunniga föreslagit, att värddeförsändelserna icke få uttagas annorledes än mot kvitto, underskrivet ; av förutom av kronouppbördskassören en ledamot av magistraten, och att c de från postanstalten utkvitterade värdebeloppen skola antecknas i en hnos magistraten förd kvittensbok och där av kronouppbördskassören utkvitteraus. Här ifrågavarande medel utgöras till allra största delen av sådana, fför vilkas indrivning handräckning begärts hos utmätningsman utom staden, s så kallade handräckningsmedel. Då dylika medel enligt föreskrift i uppbörd dsreglementet § 15 mom. 2 och bötesindrivningsförordningen § 9 mom. 4 skoola till vederbörande sökande översändas i assurerat brev eller postanvisninng, torde med nyss angivna anordning vara sörjt för, a t t ifrågavarande r ä ä t t

17 awsevärda del av till kronouppbördskassören inflytande medel kan underkaastaa kontroll. A t t till kronouppbördskassören inflytande bevillningsavgifter av vissa haandlande och handelsexpediter vederbörligen insättas, kan magistraten övervaaka genom inventering av hos kronouppbördskassören befintliga blanketter til 11 kvittenser för sådana bevillningsavgifter. Vidkommande kontrollen över medel, som inbetalas direkt till kronouppböyrdskassören, har sådan ansetts kunna i huvudsak vinnas genom den av de saikkunniga föreslagna foreskriften, att, när helst medel annorledes än vid urppbördsstämma av betalningsskyldig erläggas, vid betalningstillfället skall ä inbetalt belopp utskrivas kvitto å kontrollstämplade kvittensblanketter i tvvå exemplar, det ena genom självkopiering, av vilka originalet utlämnas till deen betalande. Då kopiorna av dessa kvitton, kvarsittande i särskilda kvvittenshäften, skola avlämnas till magistraten eller vid undersökningar fööretes, har magistraten genom dem möjlighet att granska, att de influtna maedlen blivit å bankinrättningen insatta. Då de sakkunniga här fått anledning att vidröra det huvudsakligen för kcontrollen över exekutiousbiträdenas indrivning föreslagna systemet med anväändande av kontrollstämplade kvittensblanketter för meddelande av kvitto å medel, som till vederbörande indrivare av betalningsskyldig erlägges, torde dee sakkunniga böra i detta sammanhang redogöra för syftet med införande avv detta system. N ä r exekutionsbiträde för indrivning mottager restlängd å utskylder, påföörda i den kommun, där han är anställd, finnas i regel icke vid densamma foogade för varje restskyldig verkställt utdrag av längden att av exekutionsbi)iträdet i händelse av likvid, försett med kvitto, avlämnas till den betalandde men eljest återställas till utmätningsmannen. Där exekutionsbiträdet re'edovisar visst belopp med bevis om hinder — bristande tillgångar, avflyttniiing från orten eller annan orsak till hindret — saknar utmätningsmannen dälärför möjlighet att på annat sätt kontrollera redovisningen, än att han sj själv eller genom annan undersöker, att det med hinderbevis redovisade belo öppet icke influtit. I den från utmätningsmännen inkomna utredningen har juust detta förhållande åberopats såsom stöd för påståendet, att effektiv kontr.roll över exekutionsbiträdenas indrivning icke är möjlig, samtidigt som man gjrjort gällande, att utmätningsmännen icke — åtminstone icke i de större dilistrikten — skulle kunna medhinna att utskriva restlängdsutdrag för varje rcestförd skattskyldig. För att i någon mån fylla den stora lucka i kontrollelen. över indrivningen, som sålunda föreligger, bruka, enligt vad redan anmtnärkts, en del utmätningsman, där utskylds- eller andra belopp redovivisats med hindersbevis, genom brev eller annorledes kräva den betalningsstekyldige, men från andra håll har kraftigt framhållits, huru ringa effekt en dvlylik kontroll i de flesta fäll måste få. Ehuru i allmänhet intet åtgjorts föför att minska riskerna av den i förevarande avseende bristfulla kontrollen, fiifinnas dock en del platser, där en bättre ordning införts. Detta har i en d«lel fall skett, genom att utmätningsmannen vid restlängdens överlämnande titill exekutionsbiträdet vid densamma fogar antingen av honom utskrivna rerestlängdsutdrag eller ock av honom underskrivna särskilda skattekvitton, vivilka, i deu män de ej återställas, skola av exekutionsbiträdet redovisas med kckontanta medel. På flera orter har man emellertid följt det sedan åtskilliga årår i Göteborg införda och enligt nya reglementet för uppbördsverket för S Stockholms stad därstädes lillämpade systemet med användande av kvittensbJblanketter på sätt ovan angives. I regel synas dock kvittensblanketter k(komma till användning endast såsom kvitto å inbetalda utskylder, som inf2—2300S5.

18 drivas i debiteringsorten, medan däremot kvitto å inbetalda handräckningsmedel och böter meddelas å restlängds- respektive böteslängdsutdrag. Ehuru även en så begränsad användning av kvittensblanketter säkerligen utgör en mycket värdefull kontroll över att influtna belopp icke redovisas med hindersbevis, anse de sakkunniga dock, att användningen av kvittensblanketter icke kan få sin fulla betydelse, därest icke denna form för kvittos meddelande användes i alla de fäll, då utskylder, allmänna avgifter med mera eller böter inbetalas till den, som har att indriva eller eljest äger att meddela kvitto å medlen. Utan att det ingår i allmänhetens medvetande, att kvitto allmänt eller så att säga alltid skall utskrivas å kvittensblankett, måste man alltjämt räkna med, att en betalningsskyldig nöjer sig med i annan ordning utfärdat kvitto. För effektiviteten av systemet har ock, såsom av utredningen framgår, på en del ställen måst tillgripas åtgärden att genom annons underrätta allmänheten, att kvitto meddelat annorledes än å kvittensblankett icke är gällande. Enligt de sakkunnigas mening bör i kontrollhänseende ett gott resultat vinnas genom ett allmänt införande av systemet med kvitto å kontrollstämplade kvittensblanketter. De sakkunniga stöda sin uppfattning härutinnan på redan vunnen erfarenhet om systemets verkningar. Det må i sådant avseende meddelas, att, enligt vad kronouppbördskassören i Göteborg upplyst, de nyligen där inträffade förskingringarna av andra stadsfogden »icke omfatta något belopp, å vilket stadgat betalningsbevis utfärdats». Efter denna utvikning från frågan om övervakandet av kronouppbördskassörens medelsförvaltning övergå de sakkunniga till spörsmålet om magistratens skyldigheter beträffande kontrollen över nämnda förvaltning. Det är redan i det föregående anmärkt, vilka möjligheter till kontroll, magistraten har över inflytande medel. Vidare är magistraten genom kronouppbördskassörens kassajournal och avräkningsbok med den bank, där h a n har tjänsteräkning, i tillfälle att granska, huruvida insättningar å tjänste räkningen vederbörligen ägt rum, och att även i övrigt övervaka medelst'* »rvaltningen. Särskilt torde genom en jämförelse mellan journalen och a v räkningsboken kunna vinnas upplysning, huruvida insättningar i riksbanken för länsstyrelsens räkning skett å behöriga tider. Det har givetvis varit nödigt ordna så, att där tillgrepp eller forskin g ring skett eller skada inträffat, bevis finnas att tillgå, huruvida eller i vad mån magistrat fullgjort sina åligganden i fråga om övervakandet av kronouppbördskassörens tjänsteverksamhet. I sådant syfte hava de sakkunniga föreslagit åliggande för magistraten att föra, utom den redan omförmähda kvittensboken över värdeförsändelser till kronouppbördskassören, journal över uttagningar från bankräkningen och liggare över vidtagna åtgärder för övervakande av kronouppbördskassörens tjänsteverksamhet (se § 9 i kronoupipbördskassörsförordningen). Låter man kronouppbördskassören på eget ansvar och endast med subsidiiär ansvarighet för magistraten verkställa debitering, uppbörd och redovisnimg av kronoutskylder, blir kronouppbördskassören i avseende å dessa göromiål att likställa med sådan magistrat, som har att verkställa desamma. Detda bör medföra, att kronouppbördskassören och magistraten i uppbördsreglememtet få gemensamma benämningar. Sakkunniga hava i detta avseende föireslagit »debiteringsförrättare», vad angår debiteringsgöromålen, samt för bestyren med uppbörd och redovisning den redan förut i bötesindrivningsföjrordningen § 6 förekommande benämningen »redogörare». I den mån magistraten ansetts böra bibehålla någon del av göromålen i fråga, har naturligten ändrad benämning icke kunnat ifrågakomma. De sålunda antagna benämningarna hava givetvis införts jämväl i kum-

19 görelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen, varvid man emellertid av särskilda skäl funnit benämningen redogörare böra bliva redogörare i stad. I sistnämnda författning förekommer dock även benämningen kronouppbördskassör, nämligen i de fäll, där för innehavaren av kronouppbördskassörstjänsten gälla andra bestämmelser än för magistraten. Flertalet av de ändringar, som föreslagits i uppbördsreglementet och kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen, hänföra sig därtill, att kronouppbördskassören föreslagits skola bliva debiteringsförrättare och redogörare på eget ansvar. De sakkunniga övergå härefter till frågan om be^ränsning av utmätningsmannens ansvar för substitut och för av utm åtiiingsiiiännen vid utskylds- eller bötesindrivningen använda biträden. I 4 § utsökningslagen, sådant detta lagrum lyder enligt lagen den 14 Stadsfogde juni 1917, stadgas, att i Stockholm så ock i annan stad, där utmätnings-o ch substitut enligt § 4 mannabefattningen anses icke kunna av en stadsfogde ensam fullgöras, må, utsökniugsom Konungen finner gott sådant medgiva, stadsfogde äga att för bestämt lagren. fall i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är antagen, varvid stadsfogden dock vid utmätning själv svarar för redovisningen och för skada, som av utmätningsmannens fel eller försummelse kan komma. Sådan utmätningsmans befogenhet är dock såtillvida begränsad, a t t stadsfogde ej må åt honom uppdraga försäljning av fartyg, som i § 94 utsökningslagen säges, ej heller fördelning av köpeskilling för lös egendom i fall, då enligt §§ 140 och 141 utsökningslagen sammanträde för fördelningen erfordras, varjämte Konungen även i övrigt äger föreskriva villkor för stadsfogdes rätt att i sitt ställe sätta annan. Nämnda sätt att bereda stadsfogde lättnad i arbetsbördan synes emellertid icke hava ansetts äga något större värde, ty endast i några få städer har stadsfogde medgivits att sätta annan man i sitt ställe, vilket helt säkert beror på, att framställningar i ämnet icke gjorts. Den ringa utsträckning, i vilken man sålunda begagnat sig av möjligheten att lätta stadsfogdes arbete med de egentliga utsökningsärendena genom att låta honom i visst fall sätta annan i sitt ställe, torde visa, att en sådan utväg icke anses mera lämplig. Det synes därföre kunna ifrågasättas, huruvida icke, där i någon stad de egentliga utsökningsärendena skulle vara av den mångfald, att stadsfogden icke ensam hinner handlägga dem, rätta sättet att ordna frågan vore, att main anställde ytterligare en stadsfogde eller att stadsfogden genom erhållande av tillräckligt antal biträden vunne sådan befrielse från övriga göromåil, att han sattes i tillfälle att själv handhava de egentliga utsökningsärendena. Vid nämnda förhållanden och då väl överexekutor icke lärer till stadsfogdes ställföreträdare antaga annan person, än den stadsfogden med kä nnedom om hans lämplighet och redlighet föreslagit, samt, där ett substitutt icke längre har stadsfogdens förtroende, ingen svårighet lärer finnas att få denne ersatt, torde enligt de sakkunnigas mening knappast anledning finn a s att vidtaga ändring i gällande stadgande i fråga om stadsfogdes ansvarighet för substitut enligt utsökningslagens 4 §• Däremot anse de sakkunniga, att, då det gäller utmätningsmännens ansva- Utmätningsrighet för biträde, som av dem anlitas för indrivning av krono- och kommu- man och nalutskylder, allmänna avgifter med mera samt böter, man icke kan undgå exekutionsbiträden. attt begränsa denna ansvarighet, lErligt nu gällande stadgande är utmätningsman, som för indrivning av n y s s nämnda medel anlitar biträde av fjärdingsman eller vederbörligen utsedd exekutionsbetjänt (exekutionsbiträde), själv ansvarig för redovisningen

och för skada, som kan komma av exekutionsbiträdets fel eller försummelse, Förmatt ett dylikt ansvar skäligen må kunna fordras av utmätningsmannen, borde det vara honom möjligt att övervaka exekutionsbiträdets indrivningsåtgärder. A t t detta med hänsyn till indrivningsåtgärdernas mycket stona antal och å landsbygden omfattningen av utmätningsmännens distrikt iclke låter sig göra, torde lätt inses. Då härtill kommer, att samlade belopptet av medel, som genom ett exekutionsbiträde indrives och av honom pä een gång innehaves, kan stiga till högst betydande summor, samt utmätningsmannen icke har något avgörande inflytande vid exekutionsbiträdenas t i l l sättning, kan man icke förvåna sig över, att utmätningsmännen i de fram dem till de sakkunniga inkomna yttrandena med skärpa framhållit orimligheten i nu ifrågavarande ansvarighet. Snarare må det väcka undran, attt frågan om ansvarighetens begränsning icke tidigare bragts å hane. F ö r k l a ringen härtill torde närmast få sökas däri, att, trots bristande kontroll occh främst på grund av exekutionsbeträdenas i stort sett erkännansvärda redbairhet, ansvarigheten icke ställt allt för stora krav på utmätningsmännen. Omöjligheten att längre bibehålla ansvarigheten oförändrad torde numeira vara allmänt insedd. E t t uttryck härför utgör riksdagens härovan relatcerade beslut, varigenom en av stadsfogdarna i Stockholm" erhållit gottgörelsse, för vad han på grund av ifrågavarande ansvarighet nödgats utgiva för e>dt honom underlydande exekutionsbiträdes förskingring av kronouppbördsmeded. _Men om således en begränsning av utmätningsmännens ifrågavarande e r s ä t t ningsansvar bör ske, måste förutsättningen härför vara, att arbetet med irndrivningen av skatterestantier och andra medel, varom här är fråga, ordnaas på ett mera tillfredsställande sätt, vilket ock funnit uttryck i riksdagerns uttalande i samband med dess ovannämnda beslut. Kravet härpå är destto större, som icke heller utmätningsmännens nuvarande ansvar för underlydandde exekutionsbiträden utgör tillräcklig garanti mot förlust för statsverket, konmmuner eller andra vederbörande, där förskingring avser mera betydande beloppp. För att arbetet med indrivningen i den mån detta av utmätningsmänneen verkställes genom exekutionsbiträdena, må bliva nöjaktigt ordnat, erfordraas i första hand att för exekutionsbiträdenas redovisningar fastställas formeer, så avvägda, att exekutionsbiträde icke under längre tid må kunna innehavva något större belopp, samt därjämte att bestämmelser utfärdas, som dels åläggga utmätningsmannen skyldighet att kontrollera exekutionsbiträdenas arlbeete dels ock möjliggöra utövandet av en sådan kontroll. De nya bestämmelseer, som i sådant syfte utarbetats av de sakkunniga, hava sammanförts i en säårskild författning, utmätningsmansförordningen. Exekutions- De förbättrade anordningar i fråga om exekutionsbiträdenas tjänsteverkkbiträden. samhet och kontrollen över densamma, vilka detta författningsförslag avseser att åstadkomma, åsyfta naturligen i allt väsentligt ärenden, vilka j ä m l i k k t restindrivningsförordningen och bötesindrivningsförordningen till exekuthonaisbiträde överlämnats för åtgärd, men då utmätningsman ej sällan nödgas annlita exekutionsbiträde för att tillställa eller avfordra någon penningar ellder värdehandlingar och dessutom kontrollen över exekutionsbiträdenas redovbisningar icke lärer kunna bliva effektiv, därest icke densamma omfattar äveen dessa fall, har det ansetts nödvändigt att låta författningsförslagets bestänmmelser i tillämpliga delar gälla även ärenden av sist nämnda innebörd. D ä n r emot torde icke böra ifrågakomma, att ärenden enligt utsökningslagen sknlllle indragas under ifrågavarande bestämmelser. Ty i dessa ärenden lärer uutmätningsman åtminstone i regel icke äga att anlita exekutionsbiträde' ppå sådant sätt, att biträdet får i ärendet inflytande medel om händer, och d ä ä r för bör, där så inträffar, utmätningsmannen själv svara för redovisninge^en av medlen, desto mera som kontrollen över exekutionsbiträdets redovisruin ng

21 a\v medel, som tillhöra hans indrivning, försvåras genom att exekutionsbitrrädet tillätes omhänderhava vanliga exekutionsmedel. Vidare har det befunnits nödigt, att i förslaget införa en allmän föreskrift onm skyldighet för exekutionsbiträde att ställa sig till efterrättelse, vad av tittmätningsman i oeh för tjänsten honom anbefalles. Sådan föreskrift finnes vääl redan för fjärdingsmannen i instruktionen för dem, men saknas däremot i fråga om övriga exekutionsbiträden utom i en del städer, där särskilda inustruktioner för exekutionsbiträdena utfärdats. Vid utarbetande av ifrågavarande författningsförslag har huvuduppgiften föör de sakkunniga varit att åvägabringa bestämmelser angående dels tid och orrdning för exekntionsbiträdes redovisning av honom givet uppdrag, dels occk utmätningsmans kontrollerande och övervakande verksamhet. Härvid haar man emellertid haft att beakta förutom behovet av nödig effektivitet i kcontrollhänseende den grad av utbildning, som i allmänhet förefinnes hos exxekutionsbiträdena, och det mått av självverksamhet och skriftlig redpvisni.ing, som skäligen må kunna åläggas dem. Särskilt beträffande fjärdingsmäännen hava klagomål försports över deras bristfälliga utbildning för de dem åUiggande skyldigheter samt de svårigheter, som därigenom i kontrollhänseennde vållas. Å andra sidan har givetvis icke kunnat eftersättas, vad som föör vinnande av en betryggande kontroll oundgängligen erfordras. Det har i c eke kunnat undgås, att "föreslagna bestämmelser i vissa avseenden blivit av enn ganska detaljerad beskaffenhet. De sakkunniga anse sig emellertid härutitinnan näppeligen hava gått längre, än vad omständigheterna verkligen errfordra. Bestämmelserna anknyta sig ock i viss mån till de kontrollföreskkrifter, som åtskilliga utmätningsmän redan börjat tillämpa, och kunna såle<edes sägas, såväl vad angår behovet av desamma som möjligheten att i pnraktiken tillämpa dem, hämta sitt stöd ur redan vunnen erfarenhet. Det to:orde jämväl böra framhållas, att, då fråga nu är om att upphäva det utmnätningsmännen i förevarande avseende åvilande ovillkorliga ansvar, det mnaste, såsom jämväl framgår av direktivet för de sakkunniga, vara nödvändiligt att åstadkomma ett visst minimum av för hela landet gällande enhetliga betestämmelser med avseende å exekutionsbiträdenas redovisning och utmätniiingsmännens kontroll däröver. En begränsning av utmätningsmans nuvarande ansvar för av honom anlititat exekutionsbiträde, i enlighet med vad de sakkunnigas uppdrag jnnehåiåller, eller till de fall, där utmätningsmannen försummat viss honom ålagd upppsikt över exekutionsbiträdets tjänsteverksamhet, kräver uppenbarligen i föiörsta hand, att utmätningsmannens skyldigheter i avseende å uppsikten ö vi ver exekutionsbiträdets verksamhet närmare fastställes, vilket å sin sida fö:örutsätter, att exekutionsbiträdenas åligganden i tjänsten särskilt i avseende å i redovisningarna erhålla bestämda former. Vid uppgörande av bestämmelse.er härutinnan hava de sakkunniga ansett sig icke kunna undgå att föreslå sk kr if ti ig relation mellan utmätningsmännen och exekutionsbiträdena, t y utan såsådan torde det bliva omöjligt utreda, huruvida utmätningsmannen iakttagirit, vad på honom ankommer för att han må vinna befrielse från ersättnhingsansvar. I enlighet med denna uppfattning hava de sakkunniga avfattat b e s t ä m m e l s e r n a rörande utmätningsmannens order till och förelägganden för exxekutionsbiträdena samt dessa senares redovisningar och anmälningar till utitmätningsmännen, se §§ 2 och 5 i utmätningsmansförordningen. I syfte att exekutionsbiträdena må kunna hålla reda på sin kassa samt in.nkomna ärenden och tiderna, då redovisning skall ske och ägt rum, men äviven till underlättande av kontrollen över exekutionsbiträdenas verksamhet, haiava de sakkunniga föreslagit skyldighet för exekutionsbiträde att föra katassabok och dagbok i möjligast enkla former, samt att å orderskrivelse eller

±•1 därtill hörande längd verkställa anteckningar om indrivningens resultat med mera, i den mån anteckning härom icke gjorts i dagboken, se § o i utmätningsmans förordningen. Till förekommande av oegentligheter vid exekutionsbiträdenas redovisningar måste det givetvis vara av allra största betydelse, att exekutionsbiträde icke under längre tid må kunna innehava medel till något större belopp. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga föreslagit i § 2 av förordningen, att, så snart i något ärende beloppet av innestående medel uppgår till minst etthundra kronor, det innestående beloppet skall oberoende av förelagd tid för ärendets slutredovisning till utmätningsmannen redovisas. Då på ett exekutionsbiträdes åtgärd samtidigt beroende ärenden i allmänhet icke torde uppgå till något större antal, lärer man icke behöva befara, att hos exekutionsbiträdet på en gång innestående medel skola stiga till mera avsevärda belopp. En ytterligare garanti mot att så icke må inträffa innebär den föreslagna månatliga redovisningen å tionde söckendagen före månadens utgång. Tiden för exekutionsbiträdenas månatliga redovisningar har satts sä långt före månadens utgång som nyss nämnts, dels emedan exekutionsbiträdena,' enligt vad erfarenheten visat, redan för närvarande r ä t t allmänt bruka avgiva interimsredovisningar å tionde söckendagen före varje månads utgång dels ock i syfte att redovisning till stadsfogde och den, som forordnats 1 att inom visst område i landsfiskals ställe vara utmätningsman, från dem underlydande exekutionsbiträden må inkomma, innan de i sin ordning skola avgiva månadsredovisning den förre till vederbörande redogörare i staden och den senaire till landsfiskalen, vilken redovisning föreslagits skola ske å sjätte söckendagen före månadens utgång. I detta sammanhang torde böra anmärkas, att tid för redovisning av stadsfogden till redogörare i stad och av särskilt förordnad utmätningsman tiU vederbörande landsfiskal för närvarande icke finnes bestämd i vidaire män, än som innefattas i bestämmelserna i § 14 mom. 4 uppbördsreglememtet och § 8 inom. 3 bötesindrivningsförordningen, att där avsedd undersökning och utredning skall vara slutförd senast två månader efter det restlän.grl respektive saköreslängd eller bötesbeslut kommit vederbörande tillhanda, Denna lucka i nu gällande bestämmelser hava de sakkunniga velat fyJlla genom föreskrifterna i utmätningsmansförordningens § 8. Vad därefter vidare angår kontrollen över exekutionsbiträdenas tjänsteverksamhet, få de sakkunniga, under hänvisande till vad i det föregåemde anförts rörande användningen av kontrollstämplade kvittensblanketter fför meddelande av kvitto å medel, som inbetalas annorledes än vid uppbördlsstämma, här ånyo betona värdet av nämnda system såsom ett medel till fcörhindrande av att restbelopp, som inbetalts, redovisas med bevis om hindter. Dessutom bliva kopiorna av utfärdade kvitton ett synnerligen värdefullt stcöd för granskningen av, huru exekutionsbiträdena sköta sitt indrivningsarbeäte och i vad mån de redovisa inom föreskrivna tider. Utmätnings- Då det gällt att ordna utmätningsmännens förhållande till och övervakanide män. av dem underlydande exekutionsbiträden, hava de sakkunniga ansett aatt från bestämmelserna härutinnan vissa utmätningsmän böra undantagas, näimligen den, som av länsstyrelse forordnats för bestämt fall a t t på eget a n s v a r i landsfiskals ställe vara utmätningsman, samt i stad, där enligt Kumgl. Maj:ts medgivande stadsfogde äger att för bestämt fall i sitt ställe till natmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är antagen, den soom stadsfogde sålunda satt till utmätningsman. De fall, där utmätningsiman sålunda sättes i annan utmätningsmans ställe, torde avse ärenden enligt utsöokningslagen, i vilka exekutionsbiträdet icke lärer äga att uppbära inflytanade

miedel och således utmätningsmannens ansvar för sådana medel icke bör begiränsas. E n l i g t de sakkunnigas förslag må utmätningsmans order, därigenom åttgärd av exekutions biträde påkallas, icke sakna föreskrift om viss tid, inom viilken slutredovisning i ärendet skall avgivas, och likaså skall, där hinder fö)r sådan redovisning inom förelagd tid möter, i föreläggande, som därav miå föranledas, utsättas bestämd tid, för vad exekutionsbiträdet skall iakttaga. Hlärmed har man åsyftat, att fasta hållpunkter måtte finnas för bedömandet, hmruvida utmätningsman iakttager sina skyldigheter i avseende å övervaktandet av exekutionsbiträdes tjänsteverksamhet. Till samma mål syfta föreskrifterna, att utmätningsman skall föra koncept till order och skrivelser, dfiär de ej äro av det kortfattade innehåll, att detsamma lämpligen kan anmiärkas i utmätningsmannens dagbok eller därtill hörande handlingar, samt attt han i dagboken eller nämnda handlingar skall anteckna dag, då ärende sllutredovisats. Nöjaktig kontroll över exekutionsbiträdenas tjänsteverksamhet torde åstadkcommas genom de föreslagna bestämmelserna (§§ 7 och 9 i utmätningsmans^ Jönrordningen), att utmätningsmannen skall granska från exekutionsbiträde innkommande redovisningar, jämföra kopiorna av de å kvittensblanketter utfäärdade kvitton med redovisningsspecifikationerna, genom särskild undersökniing förvissa sig om riktigheten av åberopade hindersbevis, minst en gång i månaden genomgå sin dagbok med tillhörande handlingar för undersökning, huiruvida exekutionsbiträde iakttager föreskrivna tider för avgivande av redoviisning, samt minst en gång varje halvår hos exekutionsbiträdet verkställa innventering. Genom att utmätningsmannen är skyldig att föra protokoll, öwer vad vid inventering förekommit, samt att föra koncept till skrivelser rcörande åtgärder, till vilka förenämnda granskning och undersökning givit arnledning, eller göra anteckning om sådan åtgärd i dagboken eller därtill hdörande handlingar, torde finnas möjlighet konstatera, huruvida utmätningsmnannen iakttagit, vad honom åligger till övervakande av exekutionsbiträddenas tjänsteverksamhet. Därest av de sakkunniga föreslagna föreskrifter rörande ordnandet av exekxutionsbiträdenas tjänsteverksamhet behörigen efterlevas, torde_ risken för föorlust på grund av tillgrepp eller förskingring av exekutionsbiträde vara poå ett tillfredsställande sätt begränsad. De täta redovisningarna måste nämfi.igen mycket snart leda till upptäckt av eventuella oegentligheter, som alltså iccke kunna få några större dimensioner. De sakkunniga anse därför, a t t uutmätningsmans ansvar för medel, som honom underlydande exekutionsbbiträde i tjänsten omhändeihar, kan inskränkas till de fall, där uppkommen bnrist genom tillgrepp eller förskingring eller skada kan anses möjliggjord eld ler beroende av utmätningsmans försummelse att iakttaga sina skyldighoeter i fråga om övervakandet av exekutionsbiträdes tjänsteverksamhet. Då de i förevarande författning föreslagna bestämmelserna enligt de sakkimnnigas mening innefatta sådana anordningar, som i riksdagens förut bercrörda skrivelse förutsättas skola vidtagas för skatterestantiernas indrivande, ggiver remissen ä nämnda skrivelse de sakkunniga icke anledning att tillägga naågot, utöver vad härovan i ämnet anförts. Dock torde i detta sammanhang kkunna framhållas, att kontrollen över restantieindrivningen blivit, vad angår uutmätningsmännen, ej så oväsentligt förstärkt, genom att även utmätningsmman, då betalningsskyldig till honom erlägger medel, skall, utfärda kvitto å kkontrollstämplade kvittensblanketter. Då såsom redan anmärkts ifrågavarande bestämmelser äro avsedda att utggöra ett enhetligt minimum för hela riket och möjlighet givetvis bör finnas att kkunna skärpa bestämmelserna, där anledning därtill kan förefinnas, hava de

24 sakkunniga i § 10 av förslaget infört bestämmelser om den ordning, i vilkeen sådant må ske. Till vad sålunda anförts beträffande den föreslagna utmätningsmansförorcdningen hava de sakkunniga ansett sig böra foga några ord om anledningeen till bestämmelserna i §§ 6 och 11 samt i § 9, vad angår förande av dagbol.k. Då några allmänna föreskrifter om exekutionsbiträdes skyldigheter i tjärnsten oeh sättet för exekutionsbiträdes bestraffning icke finnas för andra excekutionsbiträden än fjärdingsmannen, har det ansetts nödigt att intaga sådanna i förevarande förordning. Den dagbok, som utmätningsman enligt restindrivningsförordningens nuuvarande lydelse § 9 har att föra, omfattar helt naturligt icke bötesarendeim. Då utmätningsman såsom sådan icke har att föra bötesliggare, men ddet måste vara nödvändigt, att han jämväl beträffande bötesindrivningen verkkställer lika noggranna anteckningar som i fråga om utskyldsindrivningecn, och föreskrifterna härutinnan, sedan en särskild författning rörande utmätitningsmännen tillkommit, icke torde böra splittras på restindrivningsförorcdningen och bötesindrivningsförordningen, hava de sakkunniga ansett, att s i s t nämnda lagrum bör utgå ur restindrivningsförordningen och ersättas av mobtsvarande bestämmelser i utmätningsmansförordningens § 9. Stadsfogde har enligt § 10 i restindrivningsförordningen uppbördsmanns ansvar för medel, som han enligt samma förordning uppbär. Däremot finnoes för honom icke stadgat sådant ansvar för uppburna bötesmedel. De sakkkunniga hava ansett denna brist på likformighet böra undanrödjas och funnnit bestämmelserna i ämnet lämpligen kunna sammanföras i utmätningsmansförorcdningen § 1 1 , varvid givetvis § 10 i restindrivningsförordningen föreslagitits skola utgå. Vid den erforderliga omredigeringen av bestämmelserna i frågga hava dessa i anslutning till de sakkunnigas redan förut uttalade uppfattninng om de utmätningsmän, å vilka författningen bör tillämpas, vidgats att gällila jämväl den, som av länsstyrelse forordnats att inom visst område på egqet ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman. Därest magistrat och utmätningsman i den utsträckning här ovan angivitits befrias från ansvarighet för kronouppbördskassörs respektive exekutionsbiträ-ädens tjänsteverksamhet, blir det nödvändigt att samtidigt ordna frågan, vem som skall fylla hos kronouppbördskassör eller exekutionsisbiträde uppkommen brist och ersätta genom deras fel eller försummelsise åstadkommen skada, för vilken magistraten respektive utmätningsmaniiejen icke är skyldig att ansvara. På sätt framgår av statsrådets och chefens för Kungl. finansdepartemenntet här ovan intagna anförande till statsrådsprotokollet, har statsrådet Nothiiin beträffande nu föreliggande spörsmål i sitt i anförandet åberopade betäninkande uttalat, att, därest enskild utmätningssökandes rätt skulle anses iek^ke vara tillfredsställande förvarad genom att utmätningsmännen ålades över?rvaka sina ställföreträdares verksamhet och de förres ansvar bibehölles i d de fall, de gjort sig skyldiga till försummelse i fråga om tillsvnen, denna r ä t i t t borde tryggas genom en utsträckning av tillämplighetsområdet för lakejen den 10 j u h 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fäll för skadala, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman. Enligt Notbins mening bordde däremot _ i fråga om allmänna utskylder den utmätningssökande sjafv bärira risken, i den mån utmätningsmannens subsidiära ansvar skulle visa sio- e ei ö J vara tillfyllest. Nyssnämnda lag avser för närvarande endast skada, förorsakad av ämbetstseller tjänsteman, som enligt I kap. utsökningslagen äger att med utsökningsjs-

25 mnål taga befattning, och lagens tillämplighetsområde är vidare begränsad ti ill skada, som uppkommit genom tillgrepp och förskingring av penningar, värdehandlingar eller annat, som ämbets- eller tjänstemannen enligt utsökniiingslagen fått om händer, eller av vissa i § 5 uppräknade medel med mera. L^agen gäller således icke, där skada uppkommit genom försumlighet eller g^enom annat fel än tillgrepp och förskingring. Enligt vad de sakkunniga erfarit, har tvivelsmål uppkommit, huruvida tLill ämbets- eller tjänsteman,, som enligt I kap. utsökningslagen äger att mned utsökningsmål ' taga befattning, må kunna räknas den, som av länsstyreelse förordnats att inom visst område på eget ansvar i landsfiskals ställe vf/ara utmätningsman. Då anledning saknas att ställa de utmätningssökande, soom anlita nämnda utmätningsman, i sämre ställning än övriga, i synnerhet dåå inom det område, för vilket utmätningsmannen är förordnad, ingen annan kffan anlitas för verkställande av utmätning eller indrivning av utskylder ooch böter med mera, samt statens ansvar för utmätningsmän uppenbarligen mnåste regleras lika för alla oberoende av, vilken utmätningsman de anlita, hava dde sakkunniga föreslagit sådan ändring av ifrågavarande lag, att all tvekan i ovan nämnda hänseende undanrödjes. Enär de sakkunniga, såsom redan nämnts, icke funnit skäl tillstyrka, att stdadsfogde befrias frän ansvarighet från substitut, som omförmäles i § 4 utsöökningslagen, kunna de givetvis icke föreslå, att statens ansvar utsträckes atitt gälla skada förorsakad genom sådant substituts tillgrepp eller förskingring. Enligt 1899 års lag ansvarar staten bland annat för medel, som utmätnhingsman fått om händer ^enligt särskilda stadganden om utmätning för kaommunalutskylder, allmänna avgifter med mera». Härvid torde avses såddana till statsverket icke ingående medel, som indrivits enligt restindrivniiingsförordningen, vilken förordning såsom bekant ersatt den vid tiden för laagens tillkomst gällande förordningen av den 12 juli 1878. Vid en första grrranskning av det sätt, varpå dessa medel i lagen angivits, skulle man i dden omständigheten, att av förordningens rubrik orden kronoutskylder utesldutits, kunna se ett bevis för, att statens ansvar icke skulle gälla landstiringsmedel, vägskatt och försäkringsavgifter med flera medel, vilka debiteras ooch indrivas i samband med kronoutskylderna och enligt nu gällande uppboördsreglemente innefattas under benämningen kronoutskylder. En sådan ujLippfattning torde dock icke vara riktig, utan lärer statsverket hava ansvar äAiven för nyss nämnda medel. Svårligen torde någon skälig grund kunna åliberopas, för att landstingsmedel och andra i sammanhang med kronoutslskylderna redovisade medel skulle i förevarande hänseende intaga en sämre stdällning än kommunalutskylder och med dem likställda medel. Enär staten aiansvarar för alla av landsfiskal i tjänsten uppburna medel, har frågan betyddelse endast för medel, som uppburits av stadsfogde eller för visst område sääärskilt förordnad utmätningsman. Då enligt de sakkunnigas mening ingen tvtvekan gärna kan råda om, att ovanberörda båda slag av medel i förevarfrande avseende äro a t t likställa, hava de sakkunniga icke föreslagit någon äiändring av lagen i förtydligande riktning. A t t statsverket ansvarar för alla av landsfiskal i tjänsten uppburna medel, i detta sammanhang avses naturligen endast medel, som icke ingå till ststatsverket — torde, vad angår medel, som han icke i egenskap av utmätniningsman uppburit, bero på hans ställning av redogörare. Då uppbördskikassör såsom redogörare kommer att i förhållande till statsverket intaga sasamma ställning som landsfiskal, anse de sakkunniga, att statsverket bör aiansvara för alla av kronouppbördskassör i tjänsten uppburna medel endast mmed undantag för medel, tillhörande den stad, hos vilken kronouppbördskdtassören är anställd. •fS—230085.

26 Beträffande spörsmålet, å vem brist hos exekutionsbiträde bör stanna, anse de sakkunniga detta böra lösas så, att staten ansvarar för allt, vad exekutionsbiträdet enligt utmätningsmansförordningen uppbär utom medel, tillhörande den kommun, hos vilken han är anställd. En sådan lösning ansluter sig till nu gällande bestämmelser om statens ansvarighet för av utmätningsmannen själva indrivna medel, dock med den olikheten, att, medan ansvarigheten för kommunalutskylder å landet och i stad, där magistrat ej finnes, indrivna i den kommun, där de påförts, för närvarande pävilar staten, ansvarigheten enligt de sakkunnigas förslag lägges på vederbörande kommun, i den händelse utskylderna indrivits av hos kommunen anställt exekutionsbiträde och vederbörande utmätningsman fullgjort, vad honom åligger till vinnande av befrielse från ansvar för exekutionsbiträdets tillgrepp och förskingring. Då ansvarigheten för kommunalutskylder i stad, där magistrat finnes, enligt förslaget liksom för närvarande vilar på kommunen, i den mån utskylderna indrivits av hos staden anställd tjänsteman, bliva samtliga kommuner i förevarande hänseende enligt förslaget mera likställda, än de hittills varit. Från städer och kommuner, vilka hittills icke haft sådan ansvarighet, varom är fråga, torde mot förslaget kunna förväntas invändningar, och möjligen skola jämväl från städer med dylik ansvarighet sådana framkomma på den grund, att genom stadsfogdes befriande från ansvar för exekutionsbetjänts tillgrepp och förskingring vederbörande stads risk av förlust kommer att ökas. Till dylika invändningar må kunna genmälas, att man svårligen kan undgå att låta vederbörande kommun själv vidkännas förlust av kommunens medel, där densamma orsakats av dess egen befattningshavare, i synnerhet då dennes lämplighet för befattningen är i hög grad beroende av, huru kommunen bestämmer hans avlöning. Statsverkets andel av ansvaret för sådan befattningshavare torde ändå bliva den största, då staten har att svara för skada på grund av tillgrepp och förskingring av icke blott andra än nyss nämnda medel utan, vad angår landet och stad, där magistrat ej finnes, jämväl dessa medel, därest vederbörande utmätningsman försummat, vad honom åligger i fråga om exekutionsbiträdets övervakande. Genom att kommunerna på föreslaget sätt få andel i risken, få de direkt intresse av a t t för indrivningsarbetet anställa fullt lämpliga personer, vilket med hänsyn till såväl deras egen som statens ansvarighet är av största betydelse. För övrigt komma säkerligen de föreslagna anordningarna för kontrollen över exekutionsbiträdenas tjänsteverksamhet, där kontrollen behörigen skötes, att utgö ra ett verksamt skydd mot tillgrepp och förskingring och i varje fall ett mediel att minska vederbörandes risk. Ifrågavarande spörsmåls lösning, i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit, överensstämmer ock i huvudsak med dét dem i ämnet givna direktiiv. Därest statsverket icke skulle ansvara för medel, som kronouppbördskassiör eller exekutionsbiträde i tjänsten får om händer, kunde detta komma aitt leda till orimliga resultat, i det att, medan statsverket vore befriat från ainsvar, i händelse magistraten eller utmätningsmannen fullgjort sina skyldigheter att övervaka vederbörandes verksamhet, ansvarighet skulle inträdia, därest de försummat dem, varvid det således kunde sägas bliva ett statsintresse att kontrollen försummades. På sätt ovan anmärkts avser statsverkets ansvarighet enligt 1899 års bag endast sådan skada, som uppkommit genom tillgrepp eller förskingring. U p penbart är, a t t även av annan orsak en rättsägare kan bliva urståndsatt aitt av här ifrågavarande tjänstemän eller av exekutionsbiträde utfå, vad honom rätteligen tillkommer. Brist hos tjänstemannen eller exekutionsbiträdet k*an sålunda lätt tänkas uppstå, därigenom att medel eller värdehandlingar, som

hian i tjänsten innehar, förkomma genom olyckshändelse, exempelvis eldsv å d a , eller bliva honom frånstulna. Brist av sådan beskaffenhet torde, sedan amsvaret för densamma avlyftats från utmätningsmannen, kunna befaras oftaare än hittills innebära risk för utmätningssökande, då det naturligen i allmiänhet måste bliva svårare för exekutionsbiträdet än för utmätningsmannen attt täcka bristen. Vidare kan en utmätningssökande eller annan rättsägare kcomma a t t lida skada genom vederbörandes fel eller försummelse. Med fullt fog torde kunna ifrågasättas, huruvida icke vederbörande rätts? ätgare borde skyddas även mot skada av nyss åsyftade beskaffenhet. Då ennellertid för närvarande bestämmelser i sådant syfte icke ansetts erforderl i g a och de sakkunnigas uppdrag icke torde avse detta spörsmål, hava de saakkunniga icke ansett sig böra avgiva något förslag till frågans lösning. Då kommun, i händelse utmätningsmannen fullgjort sina skyldigheter i awseende å uppsikten över honom underlydande exekutionsbiträdens tjänsteverksamhet, själv får bära förlust, som uppkommit genom att hos kommunen amställt exekutionsbiträde tillgriper eller förskingrar kommunen tillhöriga, aw honom indrivna medel, torde kommunerna komina att söka skydda sig innöt sådan förlust genom att exekutionsbiträde ålägges att ställa säkerhet elller ock genom att kommunen själv tager en garantiförsäkring. Inom åtslkilliga kommuner förekommer redan nu, enligt vad den av de sakkunniga tiillhandakomna utredningen giver vid handen, att man på något av nämnda säätt sökt säkerställa sig eller vederbörande utmätningsman. Så länge exekutiionsbiträdenas avlöning är så knapp, som fallet för närvarande torde vara boeträffande fjärdingsmannen, lärer man icke kunna ålägga dessa att själva boekosta premierna för en tillräcklig försäkring, och då säkerhet i form av boorgen icke heller skäligen torde böra fordras, synes den föreliggande fråg^an kunna lösas så, att kommunen garantiförsäkrar hos densamma anställda oxekutionsbiträden. I Stockholm har staden tagit en kollektivförsäkring för saamtliga i stadens tjänst anställda exekutionsbiträden, där kallade uppbördsmnän. Denna form för frågans lösning, vilken uppenbarligen innebär större g^aranti, än om varje exekutionsbiträde särskilt garanti försäkras, skulle möjJiigen kunna användas även för andra delar av riket. Samtliga inom ett län aimställda exekutionsbiträden kunde genom länsstyrelsen kollektivt försäkras mnot avgift, som erlades antingen genom tillskott av de skilda kommunerna elller ock av landstinget, vilket senare icke kunde anses oskäligt,- då landsti inget är befriat från förlust genom utmätningsmans eller exekutionsbiträdes tiillgrepp eller förskingring av landstingsmedel. De sakkunniga, som icke haava att avgiva förslag i denna fråga, hava emellertid velat bringa densaamma å bane. Det återstår härefter att nämna något om de föreslagna ändringarna i ufippbördsreglementet, restindrivningsförordningen och kungörelsen med föreskkrifter angående medelsförvaltningen i länen, i den mån dessa icke här o^van blivit berörda. I uppbördsreglementet hava rubrikerna »Uppbörd och redovisning» sammanföörts och placerats närmast före § 8. Orsaken härtill är huvudsakligen den, a t t t man redan i denna § måst fastställa benämningen redogörare för den, SGom i stad verkställer uppbörden och redovisningen. Den nuvarande placerfingen av rubriken »redovisning» kan dessutom icke sägas vara fullt riktig, ddå en del bestämmelser om uppbördens redovisning förekomma före § 18. TTill redovisningen lärer nämligen även böra räknas, vad som i debiteringsoorten redovisas med bevis om hinder, likasom den redovisning, som lämnas auv utmätningsman, hos vilken handräckning begärts. De sakkunniga hava vidare funnit nödigt a t t förkorta den i § 18 av uppböördsreglementet stadgade, frist, inom vilken å uppbördsstämma influtna

28 medel skola av uppbördsförrättaren i riksbanken insättas för länsstyrelsens räkning. Enligt nu gällande stadgande skall sådan insättning ske, -så snart ske kan och senast inom åttonde söckendagen efter den, då medlen influtit». Att uppbördsförrättaren så lång tid, som sålunda utmätts, kan under egen rådighet hålla ifrågavarande, ofta till synnerligen höga belopp uppgående medel, är näppeligen överensstämmande vare sig med god ordning eller det allmännas säkerhet eller intresse av att snarast erhålla medlen inlevererade. A t t den långa fristen för leverans utgör en ekonomisk förmån för uppbördsförrättaren, därigenom att han beredes tillfälle att under någon tid draga ränta å medlen, utgör enligt de sakkunnigas mening icke något skäl emot ändring i berörda hänseende. En löneförmån av ifrågavarande slag måste nämligen betecknas såsom i hög grad irrationell. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, föreligger icke heller ur synpunkten av uppbördsförrättarens rätt något hinder emot att förkorta ifrågavarande tidsfrist, desto mindre som redan nu är stadgat, att medlen skola inlevereras så snart ske kan. Någon svårighet för vederbörande att hinna insätta medlen inom den föreslagna tiden — senast andra söckendagen efter den, då medlen influtit, — torde icke behöva befaras. I de allra flesta fall lära medlen för närvarande senast dagen efter den, då de influtit, insättas å vederbörandes tjänsteräkning för att innestå mot ränta. Den sålunda föreslagna ändringen har betingat motsvarande ändring i kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen § 11. Bestämmelserna rörande rösträtt vid val till riksdagens andra kammare hava, som bekant, numera ändrats därhän, att eljest röstberättigad person må utöva rösträtt utan hinder därav, att han icke guldit sina kronoutskylder. På grund härav har uppbördsreglementet § 23 första stycket ansetts böra omredigeras. Egentligen hade av samma anledning det i nämnda § förekommande stadgandet om vissa utskylders anmälande till avkortning i juni månad bort utgå, enär detta stadgande tillkommit med hänsyn till förut gällande föreskrift att underlåten betalning av kronoutskylder utgör hinder för politisk rösträtt. Då det emellertid enligt vunnen upplysning skulle vara till avsevärd lättnad för vederbörande landsfiskal och redogörare i stad, att de allt framgent finge även under juni månad göra anmälan om avkortning och därigenom befriades från att i balanslängden för juni månad upptaga restskyldiga, för vilka enligt verkställd utredning avkortning redan dä bort kunna ske, hava de sakkunniga ansett ifrågavarande stadgande böra få kvarstå. I samband därmed hava de sakkunniga av liknande grund i § 24 av uppbördsreglementet infört bestämmelse därom, att anmälan om utskylders avskrivning jämväl skall göras under juni månad. Härav betingade ändringar hava vidtagits i kungörelsen med föreskrifter angående medellsförvaltningen i länen, § 4 mom. 3. Bestämmelsen i restindrivningsförordningen § 2 mom. 2 därom, att vid framställning om uttagande av kommunalutskylder å landet skall fogas sätrskild restlängd enligt fastställt formulär, saknar numera betydelse, sedan landsfiskal icke längre skall lämna de uppgifter till ledning vid upprättandet av röstlängd för val till riksdagens andra kammare, vilka han förut haft att meddela å nämnda restlängder. Det stycke i § 2 mom. 2, som innehåller bestämmelserna i fråga, har alltså uteslutits. I första stycket av samma paragraf och mom. hava de sakkunniga inföirt bestämmelse, att den restlängd, som skall fogas vid framställning om indrivning av de i § 1 under b) upptagna utskylder och avgifter, bör va.ra upprättad enligt fastställt formulär. Grunden härtill är det av ett flertal landsfiskaler överklagade förhållandet, att de avlämnade restlängderna ofta sakna föreskrivna kolumner för anteckningar eller icke lämna utrymme för

29 verkställande av dessa anteckningar. Den föreslagna bestämmelsen torde kunna förväntas medföra, att tryckta blanketter till restlängderna komma att användas. Exekutionsbetjänt, åt vilken utmätningsman må uppdraga att förrätta utmätning enligt restindrivningsförordningen, skall enligt § 3 i förordningen, sådan denna § nu lyder, vara utsedd i Stockholm av överståthållarämbetet, i stad, där magistrat ej finnes, av Konungens befallningshavande efter stadsstyrelsens hörande och i övriga städer av magistraten. Härav torde följa, att för närvarande sådan exekutionsbetjänt icke kan utses för köping eller annan kommun å landet. Då, enligt vad de sakkunniga erfarit, inom flera sådana kommuner gjort sig gällande starkt behov av särskild exekutionsbetjänt, som icke tillika är fjärdingsman, hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå sådan utvidgning av ovan nämnda bestämmelser, att kommun må äga möjlighet att få exekutionsbetjänt anställd för sin räkning. När i samma paragraf stadgas, att utmätningsman må åt fjärdingsman eller exekutionsbetjänt uppdraga att för indrivning av medel, som i förordningen avses, förrätta utmätning av lösegendom, så angiver denna formulering icke fjärdingsmannens och exekutionsbetjänternas huvudsakliga uppdrag, som är indrivning utan utmätning. Enligt de sakkunnigas mening bör det i författningen uttryckligen angivas, att exekutionsbetjänt må lämnas i uppdrag att indriva i förordningen avsedda medel, ej blott att verkställa för indrivningen erforderlig utmätning av lös egendom. Bestämmelserna i § 7 kungörelsen med föreskrifter angående medelsför valtningen i länen äro numera obehövliga, sedan varken underlåtenhet att erlägga kronoutskylder eller försummelse i avseende å värnplikt längre utgöra hinder för rösträtt vid val till riksdagens andra kammare. Hela paragrafen kunde därför utgå, men då härvid ordningsföljden för efterföljande paragrafer finge ändras, hava de sakkunniga under denna paragraf infört bestämmelser, som, ehuru i och för sig icke erforderliga, dock torde kunna befordra ordning och reda i redogörarnas handlingar. Vad angår de delar av de sakkunnigas förslag, för vilka icke här ovan redogörelse blivit lämnad, hava de sakkunniga ansett, att innebörden av och s}'ftet med desamma tillräckligt tydligt framgå av författningsförslagen, varför de här icke särskilt berörts.

30 Förslag till förordning med föreskrifter rörande m a g i s t r a t s övervakande av Ikronouppbördskassörs tjänsteverksamhet med mera (kronouppbördskassörsförordning). § 1. Mom. 1. Där i stad särskild tjänsteman finnes förordnad för verkställande av debitering, uppbörd och redovisning av kronoutskylder samt indrivning och redovisning av böter, bar denne, här nedan benämnd kronouppbördskassör, att, utöver vad honom såsom debiteringsförrättare och redogörare åligger enligt uppbördsreglementet, förordningen angående indrivning och redovisning av böter den 14 december 1917 och kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen den 21 december nämnda år, ställa sig till efterrättelse för honom i avseende å nämnda tjänstegöromål här nedan meddelade föreskrifter. Dessa föreskrifter skola, där kronouppbördskassörens ovannämnda tjänstegöromål äro fördelade på särskilda för ändamålet förordnade tjänstemän, i tillämpliga delar gälla för en var av dem; dock att, där särskild tjänsteman anställts såsom redogörare enligt förordningen angående indrivning och redovisning av böter, månadsräkning, även till den del densamma innefattar bötesredogörelse, skall avgivas av den, som är redogörare enligt uppbördsreglementet, och att för den skull den förre skall till den senare avlämna bötesredogörelse enligt månadsräkningens avfattning ävensom till deruna del av månadsräkningen hörande uppgifter, längder och handlingar. Mom. 2. Till kontroll därå, att kronouppbördskassör fullgör, vad honom åligger enligt de i mom. 1 omförmälda författningar samt denna förordning, har magistraten a t t iakttaga här nedan i sådant avseende meddelade bestämmelser. Till kronouppbördskassör med posten ankommande värdeförsändelse må icke hos postanstalten uttagas annorledes än mot kvitto, underskrivet av förutom kronouppbördskassören den magistratsledamot, som magistraten utsett. Värdeförsändelserna skola antecknas i särskild kvittensbok och där av kronouppbörds kassören utkvitteras. Medel, som magistraten på grund av order har att till länsstyrelsen redovisa, skola, i den mån de inflyta, till kronouppbördskassören för redovisning i månadsräkningen överlämnas genom medlens insättning å kronouppbördskassörens tjänsteräkning med bank, varom bevis till honom avlämmas. § 3. Då medel skola av kronouppbördskassör insättas i riksbanken för länss tyrelsens räkning eller eljest till någon utbetalas, skall detta med undanttag

Q 1 öl

alllenast beträffande utgifter, för vilkas gäldande kronouppbördskassören har attt använda hos honom inneliggande förskottsmedel, ske medelst postremissvätxel, vilken vid insättning ställes till riksbankskontoret och i annat fall tilll den, till vilken medlen skola utbetalas. För insättning eller utbetalnimg erforderligt belopp uttages från kronouppbördskassörens tjänsteräkning mted bank genom till banken ställd anvisning, underskriven av förutom krronouppbördskassören den magistratsledamot, som magistraten utsett att uniderteckna dylika anvisningar, och försedd med anteckning, att densamma gäiller för likvid av postremissväxlar enligt bifogad rekvisition. Denna rekwisition skall vara underskriven av dem, som undertecknat anvisningen. Kronouppbördskassör åligger att, då bankanvisning företes för underskrift, tilll nämnda magistratsledamot avlämna rekvisition å de postremissväxlar, föir vilka uttagningen erfordras, vilken rekvisition, dagtecknad och av kronoupppbördskassören underskriven, skall vara upprättad i två exemplar, av villka det ena bör förvaras hos magistraten. Härvid skall kronouppbördskaassören medelst räkningar eller andra handlingar styrka behovet av uttasgningen, såvitt densamma avser annat än insättning i riksbanken för länsstyyrelsens räkning, samt därjämte uppvisa avräkningsboken med banken. § 4.

I den mån icke annorlunda är genom särskild författning stadgat eller av nifcagistråten förordnat, skall det åligga kronouppbördskassör att vid konkurs, åiTsstämning eller exekutiv auktion å fast egendom iakttaga, vad som erfordraas för tillvaratagandet av kronans eller annan vederbörandes rätt till utskvylder, böter m. fl. medel, som redovisas i månadsräkningen för staden. § 5. . Det skall i övrigt åligga kronouppbördskassör: i ätt hava uppbördsboken för året senast den 1 september upprättad så tillvidda, att i densamma införts de skattskyldigas namn och hemvist; i att vid anfordran tillhandahålla magistraten för granskning alla kronoupppbördskontorets redovisningshandlingar; ( att, där anledning till anmärkning emot utmätningsmans redovisning föreko ommer, göra skriftlig anmälan därom hos magistraten; i att icke blott i de fall, som avses i uppbördsreglementet § 12 mom. 4 och fönrordningen angående indrivning och redovisning av böter § 7 mom. 2, utan näär helst medel, som skola redovisas i månadsräkningen för staden, till kr<ronouppbördskassören inbetalas annorledes än vid uppbördsstämma, å inbeetalt belopp utfärda kvitto å kontrollstämplade kvittensblanketter, på sätt staadgas i nyss åberopade lagrum, dock att kvitto å inbetald bevillningsavgi&ft av vissa handlande och handelsexpediter meddelas på sätt särskilt är föiireskrivet; i att föra dagbok över alla ärenden, som icke skola antecknas i bötesliggarenn; och skall dagboken under varje av de däri förekommande titlar utvisa tidden, då ärende anhängiggjorts, skrivelse ankommit eller handling inlämnats, ocbh upptaga ärendena i fortlöpande nummerföljd från årets början till dess skutt med kortfattad redogörelse till tid och beskaffenhet för de åtgärder, som blilivit vidtagna, dock att i ärende, där restlängd avlämnats, anteckning om viddtagna åtgärder, influtna medel och hinder, som mött för medlens uttagaande, skall ske i restlängdens anteckningskolumn och ej i dagboken; böraande för varje ärende bibehållas det diarienummer, varunder ärendet först blilivit upptaget, intill dess detsamma avföres; < att föra koncept till utgående skrivelser, där de ej äro av det kortfattade

innehåll, att detsamma lämpligen kan i dagboken eller bötesliggaren eller därtill hörande handlingar anmärkas; samt att väl vårda dessa koncept, ankommande tjänstebrev och andra liaidlingar. § 6. Kronouppbördskassör är skyldig att för medel, som han i tjänsten onnhinderhar, ställa och vidmakthålla säkerhet till belopp, som bestämmes av aagistraten, dock ej lägre än tretusen kronor. Erbjuden säkerhet prövas av magistraten, som det ock åligger att förvtra den godkända säkerheten och tillse, att densamma icke till sitt värde förminskas eller upphör. § 7Under iakttagande av bestämmelserna i § 9 av kungörelsen med föreskrifter angående medelsförvaltningen i länen bestämmer magistrat, i vilken bank medel, som redovisas i månadsräkningen för staden, skola av kronouppbörlskassören insättas, samt har att med denna bank träffa överenskommelse cm, att uttagningar från bankräkningen icke få ske på annat än i § 3 här ovan föreskrivet sätt. Till upplysning om behörigheten av underskrifterna å bankanvisningarna och_ därtill hörande rekvisitioner av postremissväxlar skall magistraten för varje år och dessutom vid inträffande förändringar under året till banken avlämna uppgift å de personer, som äro behöriga att underskriva nämnda handlingar. Det åligger magistraten a t t hålla vederbörande postanstalt underrättad om, vilken magistratsledamot, som äger att gemensamt med kronouppbördskassören underteckna kvitto å till denne senare ankommande värdeförsändelser. § 8. Magistraten skall i sammanhang med kronouppbördsstämma och därjiämte minst en_ gång i kvartalet hos kronouppbördskassören verkställa undersökning och därvid särskilt tillse: att i kassajournalen införts, vad som influtit enligt vid uppbördsstäimma förd kontrollängd, magistratens kvittensbok över värdeförsändelser till kronouppbördskassören, dennes kvittenshäften samt bevisen om magistratens eller stadsfogdens insättningar å kronouppbördskassörens bankräkning; att de utgiftsposter, för vilkas gäldande medel uttagits från bankräkningen, blivit i kassajournalen bokförda; att behållningen enligt kassajournalen, till den del densamma icke kontant inneligger, överensstämmer med vad å bankräkningen innestår; att^ enligt kassajournalen influtna medel blivit i föreskriven ordning å bankräkningen insatta; att uttagningarna å bankräkningen överensstämma med anteckningarna i hos magistraten förd journal över samma uttagningar; samt att enligt kassajournalen influtna medel, som skola insättas i riksbanken för länsstyrelsens räkning, blivit å behöriga tider insatta. Därjämte skall magistraten övervaka, att arbetet med upprättande av uppbördsbok och debetsedlar påbörjas i god tid och fortgår så, att debetsedlarna må kunna tillhandahållas och uppbördsstämma äga rum inom rätt tid, samt att restlängden över vid krorouppbördsstämma oguldna utskylder i avseende å summan motsvarar skillnaden mellan å ena sidan uppbördsbokens slutsumma samt å andra sidan vad som influtit vid uppbördsstamman enligt kontrollängden och intill expedierandet av restlängden inbetalts till kronouppbördskassören enligt dennes kvittenshäften.

33 § 9Hos magistrat skall föras: Iwittensbok över till kronouppbördskassören med posten ankommande värdeföirsändelser, däri för varje försändelse skall inforas, dag, då den ankommit, inilämningsorten, avsändaren, namnet å den magistratsledamot, som jämte kiTonouppbördskassören underskrivit kvitto å försändelsen, och försändelsens beälopp, samt för annan försändelse än postanvisning därjämte inlämningsn numret; journal över uttagningar från kronouppbördskassörens bankräkning med annteckning för varje anvisning om dag, dä den utställts, namnet å den rnagiistratsledamot, som jämte kronouppbördskassören underskrivit anvisningen, deennas nummer och belopp, samt antalet till anvisningen hörande postremissvääxlar; ävensom tiggare över vidtagna åtgärder för övervakande av kronouppbördskassörens tjiiänsteverksamhet med angivande av dag, då undersökning skett, beskaffenheet av åtgärd, vartill undersökningen föranlett, och dag, då åtgärden vidtagits. § 10. Där omständigheterna därtill föranleda, äger magistrat för kronouppbördskaassören meddela föreskrifter, utöver vad denna förordning och däri åberopaade författningar innehålla. Magistratens beslut härutinnan skall delgivas länsstyrelsen. § ii. Kronouppbördskassör skall i fråga om medel, vilka han i tjänsten uppbär, annses såsom uppbördsman; och gäller, där han skulle göra sig skyldig till föursummelse eller tjänstefel vid redovisningen av sådana medel, vad i gällannde instruktion för landsfiskaler för sådant fall är stadgat. § 12. Har kronouppbördskassör gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjijänsten, och är förseelsen icke av den lindrigare beskaffenhet att vid förestitällning må kunna bero, skall magistraten genast därom göra anmälan hos läiinsstyrelsen för förordnande om inventering hos kronouppbördskassören, samt, däär omständigheterna därtill föranleda, i avbidan på inventering avstänga krronouppbördskassören från tjänstgöring och taga i förvar hos denne befintligga medel och redovisningshandlingar. § 13. . För hos kronouppbördskassör genom tillgrepp, förskingring eller eljest upppkommen brist i uppburna tjänstemedel samt för skada, som uppstått geenoui kronouppbördskassörs fel eller försummelse i tjänsten, svare magistraterna, endast i den mån bristen eller skadan kan tillskrivas magistratens försuuinmelse att iakttaga sina åligganden enligt denna förordning. § 14. Vad i denna förordning stadgas, gäller icke för Stockholms stad. . Denna förordning skall träda i kraft den

34 Förslag till förordning angående särskilda föreskrifter för utmätningsman och exekutionsbiträden i fråga om vissa dem tillhörande tjänsteärenden med mera (utmätningsmansförordning).

Mom. 1. Exekutionsbiträde, varmed i denna förordning förstås fjärdingsman och vederbörligen utsedd exekutionsbetjänt, åligger i fråga om ärenden, vilka jämlikt gällande uppbördsreglemente samt förordningarna angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. ävensom angående indrivning och redovisning av böter till exekutionsbiträdet av utmätningsman för åtgärd överlämnas, att, utöver vad härutinnan i nämnda författningar eller i övrigt är stadgat, iakttaga här nedan meddelade föreskrifter. Dessa föreskrifter skola ock i tillämpliga delar lända till efterrättelse i avseende å ärenden, som innefatta av utmätningsman åt exekutionsbiträde lämnat uppdrag att tillställa eller avfordra någon penningar eller värdehandlingar. Exekutionsbiträde har i övrigt att ställa sig till noggrann efterrättelse, vad av utmätningsman i och för tjänsten honom anbefalles. Mom. 2. Utmätningsman åligger dels för övervakande av honom underlydande exekutionsbiträdes verksamhet och vad därmed sammanhänger dels ock i fråga om indrivning och redovisning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. samt böter, i den mån föreskrifter härutinnan icke äro meddelade i uppbördsreglementet och övriga i ämnet utfärdade författningar, att ställa sig till efterrättelse, vad här nedan stadgas. Med utmätningsman avses här icke den, som av länsstyrelse för ordnats för bestämt fall att på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman, eller i stad, där enligt Kungl. Maj:ts medgivande stadsfogde äger att för bestämt fäll i sitt ställe till utmätningsman sätta annan man, som au v överexekutor är antagen, den som stadsfogde sålunda satt till utmätningsman. § 2.

Mom. 1. Inom tid, som i erhållen order förelagts för ett ärendes slutliga redovisning, skall sådan redovisning av exekutionsbiträde till utmätningsmannen avgivas. Möter hinder för ärendes slutredovisning inom förelagd tid, skall inom samma tid skriftlig anmälan härom göras hos utmätningsmannen med upplysning om hindrets beskaffenhet. Mom. 2. Oberoende av förelagd tid för ärendes slutredovisning skall e.xekutionsbiträde till utmätningsmannen redovisa dels månatligen å tionde söckendagen före månadens utgång samtliga innestående tjänstemedel dels ock emellan nämnda redovisningstider, så snart i något ärende beloppet av innestående medel uppgår till minst etthundra kronor, detta belopp.

35 Även vid redovisningar, som icke utgöra slutredovisning, skola fogas föreskkrivna bevis om sådana hinder för indrivningen, vilka äro i vederbörlig orrdning utredda, i främsta rummet hindersbevis, som innefatta utredning, a t t t bötfälld saknar tillgång till böternas gäldande eller att skattskyldig eller böötfälld avflyttat till känd ort. Finnas å tionde söckendagen före månads utgång medel icke innestående hoos exekutionsbiträdet, skall denne samma dag göra skriftlig anmälan därom hoos utmätningsmannen. Mom. 3. Vid redovisning skall beträffande varje ärende, som redovisningen a v s e r , fogas ena exemplaret av en i två exemplar genom självkopiering uppräättad specifikation, upptagande samtliga poster, vilka redovisas med kontaanta medel eller hindersbevis, samt för varje post utmätningsmannens diiariebeteckning å ordern om beloppets indrivning, den betalningsskyldiges naamn och i förekommande fäll debetsedelsnummer eller nummer i bötesliaggaren; dock må poster, som redovisas med bevis om hinder, upptagas suummariskt. För nämnda redovisningsspecifikationer skola användas blanketter enligt faastställt formulär (formulär n:r 1), numrerade i löpande följd och bundna i hääften av lämplig storlek. o § O.

Mom. 1. Det åligger exekutionsbiträde att i enlighet med fastställda foormulär föra dagbok över alla i § 1 mom. 1 omförmälda ärenden ävensom kaassabok över i sådana ärenden av exekutionsbiträdet indrivna, mottagna eLller utbetalta medel. / dagboken (formulär n:r 2) skall upptagas: i fortlöpande följd ärendets nuummer i dagboken; dag, då ärendet inkommit; ärendets beskaffenhet, därvid skkall angivas det diarienummer, varmed utmätningsmannens order är betecknaad, och belopp, som ordern avser; dag, då ärendet skall slutredo visas, samt däag, då slutredovisning skett. I därför avsedd särskild kolumn må exekutionsbiträde verkställa de ante. eckningar, som kunna befinnas erforderliga. 1 kassaboken (formulär n:r 3) skall dag för dag införas: å debetsidan dels saammanlagda beloppet av de å kvittensblanketter, varom i § 4 förmäles, unnder dagen kvitterade medel med angivande av nummer å kvittenshäfte och kvvittensblanketter dels ock, specifikt, i Övrigt influtna medel; samt å kreditsiddan dels sammanlagda beloppet av under dagen till utmätningsmannen ennligt i § 2 mom. 3 omförmälda specifikationer kontant redovisade medel mined angivande av specifikationernas nummer dels ock, specifikt, i övrigt utboetalta medel. Därjämte skall i kassabokens kreditsida införas summan av exekutionsbniträdes andelar i de under dagen influtna indrivningsavgifterna. Kassaboken skall avslutas månatligen å tionde söckendagen före månadens utitgång. Mom. 2. Exekutionsbiträde skall å orderskrivelse eller därtill hörande läängd för varje post anteckna influtet belopp eller hinder för indrivningen ävvensom dag för redovisning till utmätningsmannen, allt i den mån anteckniiing härom icke gjorts i dagboken. § 4.

Mom. 1. Utmätningsman och exekutionsbiträde skola noggrant iakttaga» va'ad förordningen angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommunaialutskylder, allmänna avgifter m. m. och förordningen angående indrivning

36 och redovisning av böter innehålla därom, att kvitto å enligt samma författningar indrivna medel skall utskrivas å kontrollstämplade kvittensblanketter enligt fastställt formulär i två exemplar, det ena genom självkopiering, av vilka huvudskriften utlämnas till den betalande. I enahanda ordning skall ock av utmätningsman och exekutionsbiträde kvitto utfärdas å andra till dem av betalningsskyldig erlagda tjänstemedel i ärende, som avses i § 1 mom. 1. Kvitto, meddelat i annan ordning, är icke gällande mot annan än den, som underskrivit kvittot. Mom. 2. Utmätningsman och exekutionsbiträde åligger att i fråga om användningen med mera av kvittensblanketter, som avses i mom. 1, ställa sig till efterrättelse, vad därutinnan är särskilt föreskrivet. § 5. Mom. 1. Vill utmätningsman av exekutionsbiträde påkalla åtgärd i ärende, som avses i § 1 mom. 1, skall han till exekutionsbiträdet utfärda skriftlig, dagtecknad order med föreskrift om viss tid, inom vilken ärendet skall slutredovisas. Sådan order skall vara åtecknad den diariebeteckning, varunder ärendet finnes antecknat hos utmätningsmannen, samt, i händelse ordern avs;er flera utskylds- eller andra poster, innehålla eller åtföljas av förteckning över posterna, i förekommande fäll betecknade med debetsedelsnummer eller nummier i bötesliggare. Mom. 2. Därest exekutionsbiträde icke inom den för slutredvisnings aivlämnande förelagda tiden inkommer med sådan redovisning, skall utmätningsmannen, där giltigt förhinder anmälts, i särskild order utsätta ny tid men eljest ofördröjligen förelägga exekutionsbiträdet att inom viss dag, som ej må sättas senare än till fjortonde dagen efter föreläggandets utfärdande, t i l l utmätningsmannen avgiva slutredovisning. Ny tid för slutredovisnings avgivande skall ock föreläggas, där såda.nt erfordras på grund av fel eller ofullständighet i inkommen slutredovisnimg. Underlåter exekutionsbiträde att månatligen å tionde söckendagen iclre månadens utgång redovisa hos honom innestående tjäns+emedel eller, om medel ej finnas att redovisa, anmäla detta, skall utmätningsmannen föreläg-ga exekutionsbiträdet att omedelbart inkomma med redovisning. Ovan nämnda order och förlägganden skola meddelas i dagtecknad skrivebse. § 6.

Om exekutionsbiträde icke ställer sig föreläggande enligt § 5 till efterräittelse, skall utmätningsmannen, där giltigt hinder för underlåtenheten iclke visas, senast inom fjorton dagar efter den förelagda tidens utgång verkstälda undersökning i saken, varvid, i händelse omständigheterna därtill föranledla, skall förrättas inventering i enlighet med bestämmelserna i § 7. Har exekutionsbiträde gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjärnsten och är förseelsen icke av allvarligare beskaffenhet, må varning tilldebas honom av utmätningsmannen. Vid svårare förseelse skall utmätningsmanmen ofördröjligen å landet och i stad, där magistrat ej finnes, hos länsstyrelssen och i annan stad hos magistraten göra anmälan om förseelsen med utrednimg om de föreliggande omständigheterna; börande utmätningsmannen, där anledning därtill föreligger, taga i förvar hos exekutionsbiträdet befintliga, tiill hans tjänst hörande medel och handlingar, intill dess vederbörande myndiighet beslutat i saken.

§ ?• Utmätningsman skall hos honom underlydande exekutionsbiträde minst en gåång varje halvår verkställa inventering av medel, som exekutionsbiträdet i tjijänsten mottagit, varvid han jämväl skall granska kassabok, dagbok och innneliggande handlingar samt särskilt undersöka, huruvida anteckningarna i kaassaboken överensstämma, med vad exekutionsbiträdets kopior av blankettkvvittenser och redovisningsspecifikationer utvisa vara för varje dag influtet occh utbetalt, samt huruvida exekutionsbiträdet iakttagit sin redovisningsskkyldighet. Vid inventeringen skall av ovan nämnda båda slag av kopior den senast annvända förses ined bevis, att kvittenserna och specifikationerna blivit till innventeringsdagen granskade. Inventering i liknande ordning skall ock verkställas, då exekutionsbiträde avvgår från sin tjänst eller där han ur densamma avviker. Över vad vid inventering förekommit, skall föras protokoll. Därest vid innventeringen anledning till anmärkning förekommit, skall protokollet senast innoin åtta dagar efter förrättningen insändas eller avlämnas å landet och i stitad, där magistrat ej finnes, till länsstyrelsen och i annan stad till magistraten. § 8. Där stadsfogde eller den, som av länsstyrelse förordnats att inom visst onmråde på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman, har att inndriva, den förre medel, vilka uppdebiterats i månadsräkningen för stadelen, och den senare medel, vilka uppdebiterats i landsfiskalens månadsrääkning, åligger det dem att i varje sådant ärende till vederbörande redovbisa dels mänatligen å sjätte söckendagen före månadens utgång samtliga innnestående medel dels ock emellan nämnda redovisningstider, så snart beloppetet av innestående medel uppgår till minst etthundra kronor, detta belopp; skkolande även vid redovisningar, som icke utgöra slutredovisning, fogas 1'öreskkrivna bevis om sådana hinder för indrivningen, vilka äro i vederbörlig oradning utredda, i främsta rummet hindersbevis, som innefatta utredning, atitt bötfälld saknar tillgång till böternas gäldande eller att skattskyldig eller bö)ötfälld avflyttat till känd ort. Stadsfogden skall vid sådan redovisning foga i stället för penningar eller anm dra betalningsmedel bevis, att belopp, som redovisas såsom influtet, blivit innsatt å vederbörande redogörares tjänsteräkning med bank. § 9I övrigt åligger det utmätningsman: att föra dagbok över ärenden, som på honom ankomma enligt uppbördsrereglementet samt förordningarna angående föreskrifter om indrivning av krcrono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m., ävensom angåen-nde indrivning och redovisning av böter, dock att för landsfiskal härutinnan gä;äller, vad särskilt är stadgat, samt att utmätningsman i stad, som är redogö*örare enligt förordningen angående indrivning och redovisning av böter, skikall anteckna Lötesärendena i föreskriven böte.diggare; och skall dagboken upipptaga för varje ärende dess nummer i dagboken, dagen då ärendet inkomminit, sökande, som indrivning eller handräckning begärt, sammanlagda beloppeiet av vad som skall uttagas, åtgärder, som i ärendet vidtagits, omständigheieter av betydelse för införsel, medel, som influtit, hinder, som för uttagandet moaött, samt dagen, då ärendet slutredovisats, med iakttagande likväl att i ärtrende, där restlängd avlämnats, anteckning om vidtagna åtgärder, omstän-

38 digheter av betydelse för införsel, influtna medel och hinder, som mött fjr medlens uttagande, skall ske i restlängdens anteckningskolumn och ej i dagboken; att noggrant granska från exekutionsbiträde inkommande redovisningir och förbrukade kvittenshäften, vilka senare jämväl böra jämföras med redovisningsspecifikationerna, samt att i händelse avlämnat bevis, att skattskyldig eller bötfälld saknar tillgång till utskyldernas eller böternas gäldande eller vistas å okänd ort, avser ett jämförelsevis stort belopp och omständigheterna därtill föranleda, undersöka bevisets riktighet; att minst en gång i månaden genomgå dagboken med tillhörande handlingar för undersökning, huruvida exekutionsbiträde iakttagit föreskrivna tider för avgivande av redovisning; att vidtaga de åtgärder, till vilka ovannämnda granskning eller undersökning giver anledning; att föra koncept till utgående order och skrivelser, där de ej äro av det kortfattade innehåll, att detsamma lämpligen kan i dagboken eller därtill hörande handlingar anmärkas; samt att väl vårda dessa koncept, ankomna tjänstebrev och andra handlingar. § 10. Där omständigheterna därtill föranleda, äger för landet och för stad, där magistrat ej finnes, länsstyrelsen samt för annan stad magistraten att i avseende å ärenden av här ovan avhandlad beskaffenhet för vederbörande meddela föreskrifter, utöver vad denna förordning och däri åberopade författningar innehålla. Av magistrat i sådant avseende meddelade föreskrifter skola delgivas länsstyrelsen. § 11. Stadsfogde och den, som av länsstyrelse förordnats att inom visst område på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman, skola ifråga om de medel, vilka de uppbära enligt uppbördsreglementet, förordningen angående indrivning och redovisning av böter samt förordningen angående föreskrifter om utmätning för krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. anses såsom uppbördsmän, och gäller, där någon av nämnda utmätningsman skulle göra sig skyldig till försummelse eller tjänstefel vid indrivning av ifrågavarande medel, vad i gällande instruktion för landsfiskaler för sådant fall är stadgat. § 12För hos exekutionsbiträde genom tillgrepp, förskingring eller eljest uppkommen brist i uppburna tjänstemedel samt för skada, som uppstått genom exekutionsbiträdes fel eller försummelse i tjänsteärende av här ovan nämnd beskaffenhet, svare utmätningsman, som anlitat exekutionsbiträdet, endast i den mån bristen eller skadan kan tillskrivas utmätningsmannens försummelse att iakttaga, vad honom åligger enligt denna förordning och däri åberopade författningar eller eljest i vederbörlig ordning meddelade föreskrifter. § 13. Blanketter till de handlingar, för vilka i sammanhang med denna förordnings utfärdande formulär fastställas, skola för länen tillhandahållas enligt bestämmelserna i kungörelsen med föreskrifter angående vissa för länsstyrelserna och fögderiförvaltningen erforderliga blanketter den 27 november 19119.

39 § 14. ''Vad här ovan stadgats, skall i tillämpliga delar gälla jämväl för Stockhollms s^ad, dock med iakttagande av följande: ll:o) Arad förordningen innehåller rörande magistrat skall i Stockholm avfse överståt hål larämbetet. i2:o) Grenom förordningen göres ej ändring, i vad reglementet för uppbördsveirket i Stockholms stad eller eljest av Kungl. Maj:t för staden särskilt meeddelade föreskrifter innehålla däremot stridande. IDenna förordning skall träda i kraft den

IFormulär

nr 1. Redovisning Nr:

r„

fjärdingsmannen exekutionsbetjänten den

192.

Belopp, som redovisas Arrendets Nummer betrteckning å debetsedel i utmätninngsman- eller i ncnns order- bötesskkrivelse. liggare.

kontaut: Den betalningsskyldiges namn.

! . , ,, indrivningsutskvlder. .-. . \ med bevis ,boter ... J eller ,, ' i avgitt ?, • (ut- om hinder. j 1 matnmgsandra me- i j , mannens del. , ,, . andel

Anm.

40 Formulär nr 2.

D^S'" Ä r e n d e t s

Ären- Dag, då Beteckning i dets ärendet nr. inkommit. utmatningsmannens orderskrivelse.

b e s k a f f e n h e t utskylder, allmänna avgifter m. m. eller böter.

Formulär nr 3.

belopp att indriva.

KassaNummer å

Månad.

Dag.

kvittens- kvittensblanketter. häfte.

Influtma belopp.

book. Dag, då ärendet slskall slutr redovisas.

blivit slutredovisat.

A n t e c k n i n g a r (frivilligt).

•

book. Avförda belopp. Målånad. Dag.

Nummer å rcdovisningsspecifikationer.

Exekutionsbiträdets andel av inUtbetalda. drivningsavgifter.

Summa.

42 Förslag till ändringar i instruktionen för fjärdingsmannen. § 1. Fjärdingsman lyder under Konungens befallningshavande och landsfiskalen •samt bör med nit och drift fullgöra allt, vad honom enligt denna instruktion och förordningen angående särskilda föreskrifter för utmätningsmän och exekutionsbiträden i fråga om vissa dem tillhörande tjänsteärenden m. m. åligger eller honom av hans förmän i och för tjänsten anbefalles; skolande fjärdingsman för honom lämnade uppdrag redovisa skriftligen, där sådant är föreskrivet.

Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbetseller tjänsteman. Härigenom förordnas, dels att rubriken till lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbetseller tjänsteman, skall erhålla följande ändrade lydelse: -Lag om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- el ler tjänsteman eller vissa andra befattningshavare», dels ock att 5 § i nämnda lag skall erhålla här nedan angivna ändrade lydelse och att till lagen skall fogas en ny paragraf av här nedan angiven lydelse. 5 §. Vad förut i denna lag är stadgat skall äga tillämpning jämväl där iimbetselier tjänsteman, varom i 1 § sägs, tillgriper och förskingrar vad han — — — — — livränta, gods, penningar — — om händer, vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om indrivning av kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera, influtna bötesandelar, — — emottagits. I fall, stadens medel. 6 §•

Mom. 1. Vad ovan finnes stadgat om ämbets- eller tjänsteman skall ock äga tillämpning å den, som jämlikt 3 § utsökningslagen förordnats att incom visst område på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman. Mom. 2. Har fjärdingsman eller vederbörligen utsedd exekutionsbetjäint tillgripit eller förskingrat penningar eller värdehandlingar, som han fått (om händer enligt förordningen angående särskilda föreskrifter för utmätningsmiän

ocbh exekutionsbiträden i fråga om vissa dem tillhörande tjänsteärenden med me.era, eller har tjänsteman i stad, vilken är särskilt förordnad att vara redogörörare enligt uppbördsreglementet eller förordningen angående indrivning och reodovisning av böter, tillgripit och förskingrat penningar eller värdehandlinngar, som han å tjänstens vägnar till redovisning emottagit, och är, enligt vaad därom är stadgat, utmätningsman eller magistrat icke skyldig att ansvara förir den genom tillgreppet och förskingringen uppkomna skadan, skall vad hä&r ovan i 1—4 §§ stadgats äga motsvarande tillämpning; dock skall ersättniring av allmänna medel icke utgå, för vad i detta mom. avsedd befattningsha avare tillgriper och förskingrar av medel, tillhöriga den kommun, hos vib ke:en han är anställd. ] Denna lag träder i kraft den — men skall icke äga tillämpniiing i avseende å tillgrepp och förskingring, som dessförinnan skett.

Förslag till

ändringar i uppbördsreglementet. Debitering. § I. Debitering av kronoutskylder verkställes för landet, vartill i detta reglemeiente jämväl räknas stad, där magistrat ej finnes, av häradsskrivaren och föror annan stad av magistraten eller, där särskild tjänsteman finnes därtill föiörordnad, av denne. ' Till — — — uppbörden. § 5. Mom. 2. Debetsedlar, varom sägs i § 3 mom. 2, skola senast tio dagar fölöre uppbördsstämmas början tillhandahållas de skattskyldiga. Medelst därom av v vederbörande debiteringsförrättare utfärdad kungörelse underrättas de sk;kattskyldiga om tiden när och stället varest inom kommunen debetsedlarna få å av dem avhämtas och om den person, genom vilken de varda utlämnade; va T arande i kommunen bosatt uppbördstjänsteman, landsfiskal, polis- eller fjärdiiingsman, som därom anmodas, skyldig att emottaga och vederbörligen tilihaiandahålla debetsedlarna. Genom debiteringsförrättaren underrättas Konungens be)efällningshavande om den kungjorda tiden för debetsedlarnas tillhandahållarande ät de skattskyldiga. I de — till efterrättelse. §6. Kppbördsbok liksom särskild uppbördsläugd över kronoutskylder, som förfälalla till betalning under uppbördstermin eller vid uppbördsstämma, skall av delebiteringsförrättare till Konungens befallningshavande ingivas sex dagar fölöre uppbördsterminens eller uppbördsstämmans början eller ock med allmänna pmosten så tidigt insändas, att de inom nämnda tid kunna till Konungens be:>efallningshavande inkomma. Särskild uppbördslängd över kronoutskylder, vifilka skola betalas i annan ordning än under uppbördstermin eller vid uppböjördsstämma, avlämnas så snart den upprättats.

44 För Jandet — • — uppbörden. För stad skall före den utsatta uppbördsförrättningens början uppbördsbok likasom särskild uppbörds längd, sedan å landskontoret därav tagits erforderlig kännedom, med Konungens befallningshavandes föreskrift om uppbördens förrättande överlämnas till i § b omförmäld redogörare. Uppbörd ocli redovisning. § 8. Uppbörd av kronoutskylder verkställes för landet genom postverkets försorg, dock att uppbörden av utskylder, som debiterats i särskild uppbördslängd, efter Konungens befallningshavandes förordnande må kunna verkställas av vederbörande landsfiskal eller annan landsstatstjänsteman. För stad verkställas uppbörden och redovisningen av magistraten eller, där särskild tjänsteman finnes därtill förordnad, av denne. Den," som i stad verkställer uppbörden ocb redovisningen, benämnes i detta reglemente redogörare. Besvär — kronoutskylder.

§ ii. Mom. 2. Före den 15 september och så tidigt, som för utsättande å debetsedlarna av tid och ställe för den allmänna uppbördens förrättande anses erforderligt, skall redogöraren till Konungens befällningshavande inkomma med förslag angående nyssnämnda tid och ställe; åliggande det Konungens befällningshavande ej mindre att inom åtta dagar efter det sådant förslag inkommit lämna redogöraren besked, huruvida förslaget godkänts eller i vilka avseende det ändrats, än även att senast fjorton dagar före uppbördsförrättningen låta genom allmän kungörelse på lämpligt s ä t t underrätta de skattskyldiga om tid och ställe för allmän uppbördsstämma och den ordning, som därvid kommer att iakttagas. § 12Mom. 1. I stad skall redogöraren vid uppbördsstämma dels i uppbördsboken eller särskild uppbördslängd anteckna verkställd inbetalning av urtskylder jämte den avkortning, vartill han med stöd av givna stadgan den och på grund av förhållanden, som yppa sig vid uppbördsstämman, anster anledning föreligga, dels ock på debetsedeln meddela kvitto å det erlagda utskyldsbeloppet med anteckning tillika om den avkortning, som sålunda kan ifrågakomma. Angående sättet för inbetalning av utskylder gäller vaid i § 10 mom. 3 stadgas, dock att härigenom ej göres inskränkning i de _ bestämmelser rörande sättet för kronoutskylders inbetalning och kvittering, vilka därutöver äro eller kunna varda meddelade för särskilda stader. Mom. 2. Därest någon begagnar sig av honom enligt § 15 i lagen orni allmän pensionsförsäkring medgiven rätt att särskilt erlägga pensionsavgift eller del därav, skall kvittot å debetsedeln innehålla, att det erlagda beloppet utgör pensionsavgift, eller, om debetsedeln ej finnes tillgänglig, särskilt kvitto av redogöraren utfärdas, angivande dels att beloppet utgör pensionsavgift och dels för vilken person avgiften erlagts. Därest arbetsgivare enligt § 18 i nämnda lag utan sammanhang med kronoutskylderna erläggter pensionsavgift för den, som hos honom har tjänst eller arbetsanställnimg, skall särskilt kvitto på sätt ovan sagts utfärdas. Mom. 3. Över kronoutskylder, som vid uppbördsstämma icke behörigem erlagts, skall redogöraren genast efter stämmans slut upprätta restlängm1

45 sa,mt senast tre veckor därefter överlämna ett exemplar av densamma till utmätningsman för indrivning av däri upptagna belopp. Mom. 4. Därest skattskyldig annorledes än vid uppbördsstämma inbetalar kronoutskylder direkt till redogöraren, skall å det inbetalta beloppet vid bevtalningstillfället å kontrollstämplade kvittensblanketter enligt fastställt formulär utskrivas kvitto i två exemplar, det ena genom självkopiering, avr vilka huvudskriften utlämnas till den betalande. I arman ordning medelat kvitto är icke gällande mot annan än den, som umderskrivit kvittot. ft 1 3

Vid uppbördsstämma skall för landet häradsskrivaren eller därtill av K(onungens befällningshavande särskilt utsedd person samt för stad en ledamiot av magistraten eller annan av magistraten särskilt utsedd person närvaira med åliggande att därvid i särskild längd, benämnd kontrollängd, anteckna det av den skattskyldige erlagda och av uppbördsförrättaren kvitterade beloppet samt att därom på debetsedeln eller i § 12 mom. 2 omförmält s ä r s k i l t kvitto meddela bevis, utan vilket uppbördsförrättarens kvitto ej är mtot kronan gällande. Kontrollängden skall för varje uppbördsdag summeras; åliiggande det kontrollanten dels att med näst avgående post till Konungens befällningshavande insända rapport, vartill tryckta blanketter av Konungens besfallningshavande tillhandahållas, om den under samma uppbördsdag infliutna uppbördssumman samt, där uppbördsstämma i stad förrättas av annan mdogörare än magistraten, att varje uppbördsdag till magistraten avlämna up)pgift om den under samma dag influtna uppbördssumman dels ock att effter uppbördsstämmans slut omedelbart överlämna kontrollängden för Jandet tilll Konungens befällningshavande och för stad till magistraten att av de^ssa myndigheter förvaras. § IIMom. 3. Om i stad utskylderna icke kunna vid den i mom. 1 föreskrivna umdersökningen uttagas, har utmätningsmannen att, sedan han eller vederbörande stadsfiskal, polisbetjänt eller exekutionsbetjänt meddelat sådana inityg, som i mom. 2 omförmälas, överlämna debetsedeln eller restlängdsutcdraget till vederbörande pastorsämbete, som inom fjorton dagar därefter tilll redogöraren överlämnar handlingen, försedd med de upplysningar, paistorsämbetet kan meddela angående den skattskyldiges kyrkoskrivningsocih vistelseort samt födelsetid. § 15. Mom. 1. H a r genom åtgärder, som omförmäles i § 14, eller eljest upplyrsning vunnits eller sannolikt blivit, att skattskyldig, vilken försummat erllägga honom påförda kronoutskylder, vistas å ort inom riket, belägen utcom det distrikt, där utskylderna 'honom påförts, åligger det å landet landsnsskalen och i stad redogöraren att omedelbart hos utmätningsmannen # i näimnda ort begära handräckning för kronoutskyldernas uttagande och därvid övrerlämna debetsedel eller fullständigt restlängdsutdrag, försett med i näimnda paragraf omförmälda intyg och uppgifter. Kan — •— — — — omförmäles. § 16. Därest skattskyldig, som häftar för restförda kronoutskylder, enligt vunnen uppplysning vistas å känd ort utom riket och dessa utskylder vid undersöknimg inom riket icke kunnat uttagas, skall å landet landsfiskalen och i stad

-i (i

redogöraren, då beloppet av samma utskylder överstiger femton kronor, därom göra anmälan hos Konungens befällningshavande, som såvitt ske km, vidtager åtgärd, för att den skattskyldige genom vederbörande beskickning eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller konsulatet >rlägga utskylderna. Skattskyldig — — —

§ 17. tjugufem kronor.

§ 18I den mån • återsändas. Vid uppbördsstämma influtna kronoutskylder skola i stad av redogöraren och å landet av den förordnade uppbördsförrättaren så snart ske kan cch senast inom andra söckendagen efter den, då medlen influtit, på nyss angivna sätt i riksbanken insättas. Av redogörare i stad eller landsfiskal i annan ordning uppburna kronoutskylder, vilka ej böra till annan, som begärt handräckning, redovisas, skola på enahanda sätt i riksbanken insättas mänatligen å tredje söckendagen före månadens utgång ävensom därförut under månaden efter vad därom är eller varder särskilt stadgat. § 19. Tredje söckendagen före varje månads utgång skall redogörare i stad och landsfiskal till landskontoret avlämna eller insända uppgift å de kronoutskylder, som influtit efter avgivandet av nästföregående månads motsvarande uppgift. Denna uppgift skall för landsfiskalsdistrikt upptaga varje utskyldspost med dess fördelning på särskilda utskyldstitlar och vara vederbörligen summerad. För stad skall uppgiften summariskt angiva, huru de influtna medlen fördela sig pä olika utskyldstitlar. § 23. Hos Konungens befällningshavande skall redogörare i stad eller landsfiskal i månaderna april, juni, augusti och december tionde söckendagen före månadens utgång till avkortning anmäla skattskyldig påförda utskylder, vilka enligt då tillgängliga intyg eller andra handlingar må avkortas. Vid nämnda anmälan fogas avkortningslängd, vilken skall upptaga samtliga till avkortning anmälda utskylder, fördelade på utskyldstitlar, samt åtföljas av bevis om de förhållanden, på vilka anmälningen grundas. I fråga — nämnden. Sådan — begärts. § 21. I den mån inkomna intyg och andra handlingar därtill föranleda, skall redogörare i stad eller landsfiskal i månaderna april, juni, augusti och december å tionde söckendagen före månadens utgång hos Konungens befällningshavande till avskrivning anmäla de kronoutskylder, som finnas utestående hos skattskyldiga, om vilkas vistelseort upplysning icke kunnat vinnas eller vilka jämlikt meddelade upplysningar antagits uppehålla sig å viss ort, men icke kunnat där anträffas. Vid sådan anmälan skola fogas längd över de till avskrivning anmälda utskylderna av enahanda beskaffenhet, som sägs i nästföregående paragraf, samt de intyg och övriga handlingar, som omförmälas i §§ 14 och 15 av detta reglemente. I nu nämnd — — — grundas. Angående september 1911.

47 § 27. I månaderna juni oeh december skola redogörare i stad och landsfiskal tredje söckendagen före månadens ingång till landskontoret avlämna eller insända balanslängd över alla då (»redovisade kronoutskylder. JDenna längd, — — indrivningen. H balanslängden — — summariskt.

Mom. 1. For all — ansvarig. HJor uppbörden — ansvara. A n s v a r e t for uppbörden av kronoutskylder å landet, som skola uppbäras av särskilt förordnad uppbördsförrättare, åligger denne. JFör oguldna — ansvarig. Mom. 2. I stad ansvarar debiteringsförrättaren för debiteringens samt redlogöraren för uppbördens och redovisningens behöriga verkställande, dock atft, där särskild tjänsteman finnes anställd för nämnda bestyr, magistraten, enlligt vad därom' är särskilt stadgat, i visst fäll är ansvarig för redovisninigen samt för skada, som uppkommit genom sådan tjänstemans fel eller försummelse i tjänsten. Mom. 3. Har den, som vid uppbördsstämma närvarit såsom kontrollant, urarktlåtit, vad honom i avseende a kontrollen vid uppbördsförrättningen enlig-t detta reglemente åligger, skall han ansvara för den förlust, som i händellse av bristacle tillgång hos uppbördsförrättaren kan för kronan eller annan upipkomma. § 31. TUppstår — tjänsten avstängd. IBesvär debitering. lUppbördsförrättare eller kontrollant, som utan laga förfall uraktlåter att insdälla sig å upphördsstämma, bote tjugufem kronor. "Viten strafflagen. § 32.

IDärest redogörare i stad, landsfiskal eller särskilt förordnad uppbördsförrätttare icke inom stadgad tid i riksbanken insätter influten uppbörd, skall Komungens befallningshavare genast vidtaga erforderliga åtgärder, för att inssättningen ofördröjligen må bliva verkställd; och vare vederbörande, såvitda dröjsmålet med insättningen ej berott av hinder, vartill han icke varit vådlande, skyldig' att gälda ränta'efter sex procent å beloppet för den tid r inssättningen obehörigen blivit fördröjd. lUnderlåter — — — föranleda.

48 Förslag till ändringar i förordningen angående föreskrifter om indrivning av kronooch kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera (restindrivningsförordningen). § 2.

Mom. 2. Framställning om indrivning av de i § 1 under b) upptagna utskylder och avgifter göres hos utmätningsmannen i den ort, där dessa utskylder och avgifter blivit skattskyldig påförda. Vid framställningen skall vara fogad summerad, enligt härvid fogat formulär upprättad restlängd, vari för varje skattskyldig skall vara infört debetsedelsnummer, hemvist och namn samt beloppet av oguldna utskylder och avgifter. Samtidigt med a t t hos utmätningsman å landet, vartill enligt denna förordning jämväl hänföres stad, där magistrat ej finnes, framställning sker om indrivning av sådana medel, som avses i detta moment, har vederbörande uppbördsman att härom till Konungens befällningshavande lämna skriftlig anmälan med uppgift om restlängdens slutsumma.

RestHemmans och lägenheters Debetsedels nummer.

Den skattskyldiges titel eller yrke och namn.

Beloppet av oguldna utskylder eller avgifter.

49 § 3. .Mom. 1. Utmätningsman må åt fjärdingsman eller exekutionsbetjänt, utse(dd i Stockholm av överståthållarämbetet, i annan stad av magistraten saimt å landet, där enligt vederbörligt beslut exekutionsbetjänt skall finnas aniställd, av Konungens befällningshavande efter vederbörande stadsstyrelses elller kommunalnämnds hörande, uppdraga att indriva medel, som i denna föirordning avses, och att för sådant ändamål förätta utmätning av lös eg s endom. Då — förfara. I vad mån utmätningsman, som för indrivningen anlitat fjärdingsman eller excekutionsbetjänt,'själv svarar för redovisningen och för skada, som av fjärdimgsmannens eller exekutionsbetjäntens fel eller försummelse kan komma, lihkasom ifråga om fjärdingsmans och exekutionsbetjänts åligganden i avseeende å redovisningen till utmätningsmannen, därom är särskilt stadgat. .Mom. 2. A medel, som utmätningsman, fjärdingsman eller exekutionsbeitjänt enligt denna förordning indriver, skall vid betalningstillfället å kontrcoilstämplade kvittensblanketter enligt fastställt formulär utskrivas kvitto i ttvå exemplar, det ena genom självkopiering, av vilka huvudskriften utlämnais till den betalande. I annan ordning meddelat kvitto är icke gällande mot annan än den, som uniderskrivit kvittot. § 6.

Utmätningsman — — dndrivningen. Intill dess slutlig redovisning avgivits, åligger det emellertid utmätnings-

lätngd. Influtet Anteckningar om indrivningsåtgärdar.

dag. ;

utskylder eller avgifter.

Redovisning indrivningsavgifter.

j \ , , med bevis dag. . , ° j kontant. ; om ,hinder.

50 mannen att till sökanden dels tredje söckendagen före varje månads utgårg, så framt beloppet av influtna, i ärendet innestående medel uppgår till rnirst etthundra kronor, ävensom därförut under månaden, så snart beloppet av innestående medel i ärendet uppgår till femhundra kronor, överlämna drfcsamma dels ock senast inom tre eller, där i och för indrivningen handräckning blivit sökt, inom sex månader efter det utmätningsmannen mottagit framställningen om indrivning, avgiva redovisning för samtliga dittills nflutna medel och därvid överlämna förteckning över de personer, från vilka likvid då ännu icke influtit. Utan hinder av vad sålunda föreskrivits, skall det åligga utmätningsman att till den, som påkallat indrivningen, avgiva redovisning tidigare elle: i annan ordning, därest för landet Konungens befällningshavande, för Stockholms stad överståthållarämbetet och för annan stad magistraten härutinnan meddelat föreskrifter. Av magistrat i sådant avseende meddelade föreskrifter skola delgivas länsstyrelsen. § 8. Enligt denna förordning indrivna medel, vilka icke hos utmätningsmannen lyftas och ej heller skola i riksbanken insättas, skola till vederbörande översändas i assurerat tjänstebrev eller medelst tjänstepostanvisning; ägande utmätningsmannen att såsom verifikation till sin dagbok använda postverkets kvitto å sådan försändelse. Nuvarande §§ 9 och 10 utgå. §§ 9 och 10 lika lydelse med nuvarande §§ 11 och 12. Bilaga, se formulär sid. 48—49.

Förslag till ändringar i förordningen angående indrivning och redovisning av böter. § C. Mom. 1. Indrivning och redovisning av böter ombesörjes i här nedan stadgad ordning för landet, vartill i denna författning jämväl räknas stad, där magistrat ej finnes, av landsfiskalen och för annan stad av magistraten eller, där särskild tjänsteman finnes därtill förordnad, av denne på eget ansvar, dock att magistraten, enligt vad därom är särskilt stadgat, i visst fall är ansvarig för redovisningen samt för skada, som uppkommit genom sådan tjänstemans fel eller försummelse i tjänsten. Mom. 1. Landsfiskal ävensom annan utmätningsman må åt fjärdingsman eller vederbörligen utsedd exekutionsbetjänt uppdraga att indriva böter och att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egendom. Vad i § 6 utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman är ock gällande med avseende å fjärdingsman eller exekutionsbetjänt, som förrättar sådan utmätning, som nyss är sagd. Då fjärdingsman — — lagligen förfara. I vad mån utmätningsman, som för bötesindrivningen anlitat fjärdingsman eller exekutionsbetjänt, själv svarar för redovisningen och för skada, som av fjärdingsmannens eller exekutionsbetjäntens fel eller försummelse kan komma, likasom i fråga om fjärdingsmans och exekutionsbetjänts ålig-

51 gamden i avseende å redovisningen till utmätningsmannen, därom är särskilt stadgat. Mom. 2. A bötesbelopp, som av utmätningsman, fjärdingsman eller exekiutionsbetjänt enligt denna förordning indrives eller som av bötfälld inbetadas direkt till redogörare i stad, skall vid betalningstillfället å kontrollstiämplade kvittensblanketter enligt fastställt formulär utskrivas kvitto i två exemplar, det ena genom självkopiering, av vilka huvudskriften utlämnas ti 11 den betalande. I annan ordning meddelat kvitto är icke gällande mot annan än den, som umderskrivit kvittot.

Förslag till kiungörelse angående tillhandahållande med mera av kontrollstämplade kwittensblanketter, avsedda för meddelande av kvitto på sätt stadgas i ujppbördsreglementet med flera författningar. (Kvittensblankettkungörelse). § 1. De kvittensblanketter, å vilka jämlikt uppbördsreglementet samt förordniingarna angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskiyider, allmänna avgifter med mera, angående indrivning och redovisning aw böter samt angående särskilda föreskrifter för utmätningsman och exekuticonsbiträden i fråga om vissa dem tillhörande tjänsteärenden med mera kwitto skall meddelas vid inbetalning av utskylder och allmänna avgifter saimt böter med flera medel, skola hava den avfattning, som framgår av härviid fogade formulär. Kvittensblanketterna tillhandahållas genom landskontoret i häften, vart oocn ett innehållande etthundra blanketter till kvitto i original och lika miånga blanketter till kopia av kvitto, numrerade i ordningsföljd och ordmade så, att med användande av mellanlagt karbonpapper kvittot vid ututtskrivandet kopieras. Kvittenshäftena bekostas av statsverket, även i den mån de erfordras för stcad. § 2. Landskontoret skall, innan kvittenshäfte därifrån till vederbörande utlånarnas, åteckna häftet årtal och nummer samt därjämte förse häftets alla blankcetter till originalkvitto med kontrollstämpel enligt formulärets anvisning. Htäfte förses med årtal för det år, under vilket det utlämnas, samt numreraxs i löpande följd för varje år. § 3. Kvittenshäften skola av landskontoret efter skriftlig rekvisition utlämnas tiill magistrat, landsfiskal och den, som av länsstyrelsen förordnats att inom viisst område på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman, med skkyldighet för dessa att på sätt nedan angives redovisa mottagna häften saimt att i sin ordning i mån av behov utlämna kvittenshäften, magistrat tiill stadsfogden och den, som förordnats till redogörare i staden, samt landsfisskal och särskilt förordnad utmätningsman till dem underlydande exekutiionsbiträden. Exekutionsbiträde i stad, där magistrat finnes, tilldelas erfor-

52 derliga häften av stadsfogden eller, där sådan tjänsteman ej finnes anställ!. av magistraten. Vid kvittenshäftens utlämnande till exekutionsbiträde skall iakttagas, att exekutionsbiträde icke samtidigt må innehava flera häften än två samt. v; cl angår landet, att utjämnaren skall å samtliga blanketter till varje häfte hava genom stämpel eller annorledes anbragt namnet på den kommun, där häftet är avsett att användas. Har till exekutionsbiträde utlämnat kvittenshäfte återställts, innan alla till detsamma hörande blanketter blivit använda, må häftet utlämnas till annat exekutionsbiträde för användning inom samma kommun, där häftet tidigare använts, dock först sedan utlämnaren å omslaget antecknat, vilka blankettnummer vid utlämnandet voro obegagnade. § IDen, som för meddelande av kvitto äger använda kvittenshäfte, må icke, sedan ett häfte kommit i bruk, använda blanketter ur nytt häfte, innan förstnämnda häfte förbrukats. Icke heller äger tjänsteman för meddelande av kvitto använda blankett ur kvittenshäfte, som för sådant ändamål annan tjänsteman innehar. § 5. Den, till vilken kvittenshäften enligt § 3 utlämnats, skall till utlämnaren återställa förbrukade häften sålunda: exekutionsbiträde, så snart samtliga till ett häfte hörande blanketter blivit förbrukade, detta häfte, stadsfogde, den som förordnats till redogörare i stad, landsfiskal och särskilt förordnad utmätningsman inom åtta dagar efter utgången av varje halvår de häften, vilka under halvåret dels av dem själva förbrukats dels ock av underlydande exekutionsbiträden till dem återlämnats, samt magistrat inom fjorton dagar efter utgången av varje halvår samtliga under halvåret av vederbörande inom staden förbrukade häften. Återlämnat förbrukat häfte skall innehålla samtliga till häftet hörande kopiekvitton och, i den mån kvittensblanketter måst på grund av felskrivning eller eljest makuleras, jämväl blanketterna till original kvitton. Magistrat, landsfiskal och särskilt förordnad utmätningsman skola, då kvittenshäften av dem återställas för senare halvåret, till landskontoret avlämna redovisning för mottagna kvittenshäften, upptagande antalet häften oredovisade vid årets början, mottagna eller återställda under året samt oredovisade vid årets slut. § 6. Hos den, som till annan utlämnat kvittenshäfte, skall föras liggare, så uppställd, att av densamma för varje mottagare framgår tiden, då häfte utlämnats eller återställts, samt de utlämnade eller återställda häftenas antal, årtal och nummer ävensom i fall, som avses i § 3 sista stycket, blanketternas nummer. § 7. Inneliggande förråd av kvittenshäften skall av vederbörande förvaras under säkert lås. Länsstyrelsens kontrollstämpel skall ock under tiden, då den icke for stämpling användes, på enahanda sätt förvaras. Länsbokhållaren åligger att omhänderhava och ansvara för länsstyrelsens förråd av kvittenshäften samt kontrollstämpeln.

53 Denna kungörelse, som icke gäller för Stockholms stad, skall träda i kraft de.en — — —. Formulär

001.

N:r (å debetsedel eller i bötesliggare)

Socken eller Köping Stad Den Hemman och lagenbetalandes [ het å landet hostad Rote, kvarter och tomtnummer i stad.

^2:s

SoM <5 > S '4

Pi2

har denna dag erlact:

Kivronout skyld er

för år 192 _._

Kr.

KoCommunalutskvlder

Imnd rivningsavgift Böföter enligt beslut den

_.. 192. Summa kronor

Soknn härmed kvitteras: den

192.

Förslagtill än ndringar i kungörelsen med föreskrifter angAendc medelsförvaltningen i länen. § I. Mom. 1. Då, enligt vad i uppbördsreglementet stadgas, uppbördsbok av delebiteringsförrättaren till länsstyrelsen avlämnas, skola vid densamma till besestyrkande av den verkställda debiteringens riktighet fogas: l:o) sammandrag — — — året; . 2:o) sammandrag — — skogsvårdsavgiftslängder; . 3:o) förteckningar — uppgifter; 4:o) i förordningen — kolningsfriheter; i 5:o) uppgift — — debiterats; 6:o) länsstyrelsens — skattskyldige; och 7:o) särskilda — — medel. Därjämte riddarhusavgift.

54 Mom. 2. Vid avlämnande enligt uppbördsreglementet av särskild uppbördslängd skall debiteringsförrättaren bifoga erforderliga handlingar t i l bestyrkande av riktigheten av den i uppbördslängden verkställda debitering. Mom. 3. Mantalslängderna med tillhörande uppgifter samt taxeringslängderna jämte prövningsnämndens förändringslängder för varje år skola, var för sig behörigen folierade, av debiteringsförrättaren inom januari månid påföljande år avlämnas till länsstyrelsen, som, i händelse längderna icke ä:o inbundna, har att ombestyra deras inbindning och senast den 15 februari insända dem till riksräkenskapsverket. § 3. Mom. 1. Månadsräkning enligt fastställt formulär skall upprättas fir landet, vartill i denna kungörelse jämväl räknas stad, där magistrat ej finnes, av landsfiskal och för annan stad- av den, som där är redogörare enligt uppbördsreglementet. Sådan redogörare har därjämte att upprätta redogörelse för emottagna blanketter till kvittenser å bevillningsavgifter av vissa hanllande och handelsexpediter. I den mån tjänsteman, som förordnats att i stad vara redogörare enligt uppbördsreglementet eller förordningen om bötesredovisningen, icke här nedan innefattas under benämningen redogörare i stad, benämnes han kronouppbördskassör. Mom. 2. Kassajournal skall enligt fastställt formulär föras i stad av stadsfogde eller den, som eljest på eget ansvar utövar utmätningsmans fefattning, och, där särskild tjänsteman finnes förordnad till redogörare enligt uppbördsreglementet och förordningen om bötesredovisningen, av denne sant å landet av landsfiskal och den, som av länsstyrelse förordnats att inom visst område på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman. § 4Mom. 1. Månadsräkningen skall upptaga varje särskilt slag av medel, som å landet landsfiskal samt i stad vederbörande redogörare och, där kronouppbördskassör finnes anställd, jämväl magistraten på grund av länsstyrelsens uppbörds- eller utbetalningsorder såsom förskott eller eljest har a t t till länsstyrelsen redovisa. Den avslutas månadsvis tredje söckendagen före månadens utgång, varefter före nästa månads ingång ett dublettexemplar till landskontoret insändes. Mom. 2. I månadsräkningen skola redogörare i stad och landsfiskal påföra sig, jämte balansen från sista månadsräkningen, beloppen] av de till uppbörd eller indrivning under månaden beordrade eller eljest på indrivning och redovisning beroende medel samt avföra vad därav blivit anmält till avkortning eller avskrivning, influtet och i riksbanken insatt eller till vederbörande utbetalt och utbalansera vad vid månadsavslutningen återstår att redovisa. Mom. 3. Vid månadsräkningen skola fogas de uppgifter, längder och handlingar, vilka det jämlikt uppbördsreglementet, förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter samt förordningen om bötesredovisningen åligger redogörare i stad och landsfiskal att avlämna, ävensom uppgift över uppdebiterade kronouppbördsmedel samt böter; börande dessa uppgifter och längder fogas vid räkningarna sålunda: vid varje månadsräkning: uppgift å uppdebiterade kronouppbördsmedel; » » » böter; » » » övriga medel;

55 uprpgiftt å influtna kronouppbördsmedel; » » » böter; >: » » övriga medel; » utbetalta böter; » » övriga medel; vid månadsräkningarna för mars, juni, september och december: läingd å till avkortning anmälda böter; » » » avskrivning » » ; upipgift å avtjänta böter; vid månadsräkningarna för april, juni, augusti och december: läingd å till avkortning anmälda kronouppbördsmedel; » > » avskrivning » > ; vid månadsräkningarna för juni och december: badansdängd å oredovisade kronouppbördsmedel; » » » böter. § 6. . I em bötesliggare skola, i den mån saköreslängder eller expeditioner om böDtesbteslut till redogörare i stad eller landsfiskal ankomma, införas fullständigga amteckningar om alla enligt nämnda handlingar meddelade bötesbeslut jäi.mte anteckning om dagen, då saköreslängd eller expedition om bötesbeslut anikom.mit. ] I bcätesliggaren samt inneliggande exemplar av restlängderna över kronoutsskyhder skola redogörare i stad och landsfiskal verkställa anteckningar tilll leidning för upprättandet av de i § 4 mom. 3 omförmälda uppgifter och lärngder, vilka det jämlikt uppbördsreglementet oeh förordningen om bötesreodovisningen åligger dem att avlämna. § 8. uMotm. 2. I kassajournalen inforas, med i mom. 4 omförmälda undantag, allla imbetalningar och utbetalningar av medel av vad slag de vara må, som veederbörande i tjänsten får om händer. Kör varje post antecknas vad den avvser, vilket för post, som hänför sig till ärende i något av journalförarens diaarier-, sker genom angivande av detta ärendes diarienummer; och skall kaassajcournalen även i övrigt stå i överensstämmelse med anteckningarna i diaarier och redovisningshandlingar. .Momi. 3. Medel, vilka skola redovisas till redo görare i stad eller utmätniringsnnan, som begärt handräckning, böra upptagas i den i formuläret upptacigna kolumnen för »övriga medel». § 9i Ar den, som enligt § 3 mom. 2 har skyldighet att föra kassajournal, bosattt å ort, där riksbanken eller bankinrättning, för vilken Konungen faststäällt reglemente, har kontor, åligger det honom att å en med sådan bank öpppnad tjänsteräkning insätta i tjänsten uppburna medel, dock att sådan insätittning ej behöver ske, om den kontanta behållningen understiger etthundra krcronor-, eller, vad angår landsfiskal eller annan utmätningsman, då av honom upppbirraa medel skola omedelbart efter mottagandet redovisas eller i riksbaanken för länsstyrelsens räkning insättas, samt att, där i stad särskild tjäänsteman finnes förordnad till redogörare, denne må, i den mån magistratenn såi medgivit, hos sig hava inneliggande förskottsmedel till gäldande av ers-sättmingar till vittnen i brottmål med mera.

56 Vill den, som icke enligt vad ovan stadgas är skyldig att med bank öppnna tjänsteräkning, i bankinrättning insätta i tjänsten uppburna medel, vilkka må hos honom någon tid innestå, skola medlen insättas å tjänsteräkning. Insättningar och uttagningar å förenämnda bankräkning redovisas i c en särskild med banken lord räkning. För ränta å sålunda insatta medel i är insättaren icke redovisningsskyldig. § 10. Mom. 1. Hos en var, som enligt § 3 mom. 2 är skyldig att föra kasssajournal, skall minst en gång årligen förrättas inventering av de penningvar och värdehandlingar, han å tjänstens vägnar mottagit. Inventeringen _ skaall förbindas med fullständig inspektion av diarier och redovisningshandlingaar. Vid — vederbörande. Mom. 2. Då landsfiskal, den som av länsstyrelse förordnats att inoom visst område på eget ansvar i landsfiskals ställe vara utmätningsman, staddsfogde eller kronouppbördskassör från tjänsten avgår, likasom ock i händeblse någon av dem ur tjänsten avviker, skall inventering efter honom förrättaas. § IlTredje söckendagen före varje månads utgång skola redogörare i stad ooch landsfiskal i vederbörande riksbankskontor för länsstyrelsens räkning å stattsverkets giroräkning under titel »deponerade kronouppbörds- m. fi. medeeb hava insatt då innestående medel av beskaffenhet att böra i månadsräkniiingen redovisas. Sådan insättning skall ock därförut under månaden ske, vaad angår medel, som influtit vid uppbördsstämma eller utgöra å förfallotid eerlagd likvid för virke från de allmänna skogarna, så snart ske kan och seenast inom andra söckendagen efter den då medlen influtit samt i övrigt sså snart behållningen av förstnämnda medel uppgår till trehundra kronor, meed iakttagande att insättningen sker i jämnt tiotal. Innestå bland ifrågaysrarande medel sådana, som skola tillställas annan än länsstyrelsen, skall iiinsättningen icke omfatta dessa medel, så framt icke slutligt hinder för tildlställandet mött. § 17. I debiterings- och uppbördsredogörelsen — rättigheter. I denna — — — — — vederbörliga inkomsttitlar. Debiterings- och uppbördsredogörelsen skall verificeras i avseende å upppdebiterade medel med av vederbörande debiteringsförrättare jämlikt § 1 monin. 1 l:o)—3:o) och mom. 2 samt av redogörare i stad och landsfiskaler beträäffande uppdebiterade medel jämlikt § 4 mom. 3 avlämnade handlingar occh uppgifter ävensom landskontorets uppgift å uppdebiterade avgifter enliggt §§ 3 och 4 i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmånaer och rättigheter jämte över berörda handlingar upprättade sammandrag i fråga om avkortade ocb avskrivna medel med sammandrag av länsstyyrelsens "beslut i anledning utav avlämnade längder å kronouppbördsmedeel, som anmälas till avkortning eller avskrivning, och beträffande de vid juni och december månaders utgång oredovisade u t s k y l der med de enligt uppbördsreglementet av redogörare i stad och landsfisksaler avlämnade, i landskontoret granskade balanslängder med tillhörandde handlingar jämte över längderna upprättat sammandrag. De till löpande följd.

ov § 18. Bötesredogörelsen, som upprättas månadsvis, utgör en sammanfattning av recdogörarnas i stad och landsfiskalernas i § 4 mom. 3 och förordningen om böitesredovisningen omförmälda uppgifter beträffande böter. Vad i § 17 beträffande debiterings- och uppbördsredogörelsen sägs i fråga omi oredovisade och i riksbanken insatta medel samt angående redogörelsens verificerande skall i tillämpliga delar gälla även för bötesredogörelsen, dock attt verificeringeu av avtjänta böter och utbetalta enskildas bötesandelar sker meed redogörares i stad och landsfiskalers uppgifter över sådana böter och böltesmedel med därtill hörande handlingar jämte sammandrag. § 23. 'Till kontroll därå att redogörare i stad och landsfiskal i sina månadsräknimgar påföra sig medel, vilka de beordrats redovisa, skall å landskontoret förras liggare, vari antecknas alla utfärdade uppbörds- eller indrivningsorder saimt medel, som för viss åtgärd avsändas till magistrat, kronouppbördskassöir eller landsfiskal. § 48. Uppstår för redogörare i stad eller landsfiskal hinder att inom föreskriven tidl avlämna månadsräkning med tillhörande handlingar och verifikationer. böir detsamma av vederbörande ofördröjligen uppgivas och styrkas hos länsstyrelsen, som i anledning därav vidtager erforderliga åtgärder. Uraktlåtes — fördröjes. Till vinnande av avstängd.

2—230085.

Förtsättning frän omslagets (indra sida. 39.

40.

41.

42.

43. dl.

4.». 46. 47. 48.

49. 50.

Betänkande med förslag till förordning om motorfordon jiiinte därmed sammanhängande författningar samt till studga om trafiken a vägar och gator. V. Petterson, viij. 254 s. 4 bil. K . " Tull- och traktatkommitténs utredningar och bei;'inkiuule:i. 12. Margarinindustriens ntvecMing med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av ,1. Lttblin. Tullberg, i v. 184 s. F i . Tall- och tvaktatkommittens utredningar och betänkanden. 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919. Äv A. Sjöström. Marcus, iv, 120 s. F i . Tull- och traktatkoromifténs utredningar och betänkanden. 1"). Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande hinder 1 8 7 1 - 1 9 1 3 . Av E, Tlöijcr. Marcus, iv. 97 s. F i . Betänkande med förslag till allmän sjukhusstadga in» m. Norstedt, 3 0 2 s. S . koinmunikationsvcrkeus lönekoiumitté 4. Betänkande, angående pensionering av ickc-ordinaric personal vid postverket, telegrafverket, statens .järnvägar oeh statens vatlenfallsverk. Tullberg, x,112 s.K. Odlingsorganisationens verksamhet åren 1918—1922. .Marcus. 46 s. J o . Betänkande med förslag till lag om tyangsnppfostran at unga förbrytare in. m. Beckman, iv, 282 s. J u . Jordkommissionens betänkandet). 4. Om bildande av nya jordbruk m. m. Marcus. 3 5 8 s. J u . Jordkommissionens betänkauden. 5. Redogörelse for resultatet av vissa av jordkonimissionen företagna enquéter i jordfrågan. Av F. Sandberg. -Marcus, vij, 239 s. J u . Utredning angående'omorganisation av polisväsendet i riket. Av S. Linnér. Beckman, ir, 416 s. S. Bilaga till stfttistiksakktinnigas betänkande. Redo-

görelse för huvuddragen av den officiella statistikens utveckling och nuvarande organisation i Sverige jämte kort översikt av dess organisation i vissa främmande länder samt i internationellt hänseende. Av S. Wicksell. Beckman. 118 s. F i . 5-1. Flottans skolsakkiinnigas betänkande 4 angående undcrvisningsplan för skolor och kurser vid sjömanskåren. Tullberg, xj. 146 s. 2 bil. F ö . 52. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 16. Den svenska järnhanteringens utveckling med särskild hänsyn till aren 1890—191:!. Av S. K. Stockman. Marcus, iv, 102 s". F i . 53. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 17. Den svenska glasindustriens utveckling med särskild hänsyn till dess ställning åren närmast före världskriget. Av B. Ohlin. Marcus, iv, 101 s. F I . 54. Förslag om upprättande av ett under Kungl. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse lydande statsapotek. V. Petterson. 162 s. F ö . 55. Bokföringen vid försvarsförvaltniugen. Tillägg till betänkande och förslag angående organisation av den centrala försvarsförvaltniugen. Pahnquist. (5), 76 s. F Ö . 56. K. Socialstyrelsens utlåtande med förslag till lag angående hvresregleriugcus avveckling m. ni. Norstedt. 42 's. J u . 57. Utredning och förslag rörande förskaffande av lik för den för läkareutbildningen nödvändiga anatomiska undervisningen. Av 1. Broman. Lund, Berliner. 63 s. E . 58. Utlåtande över förslag till omorganisation av polisväsendet i riket. Beckman. 20 s. S . 59. Socialförsäkringskommittén 3 . Betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor. Norstedt. 114 s. S..

1O23 1. . Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för krono- I uppbörden m. m. Norstedt. 57 s. F i . Anm. Om särskild tryckort oj angives, Sr tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil rttgöra begynnelsebokstäverna till c. det departement, nnder vilket utredningen aygivita, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Frariin den 1 april, då kungörelsen dm :> febr, 1922 äng. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) trädde i kraftft, utgivas utredningarna, i omslag mad enhetlig färg fdr varje departement.

S i t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1922—1928 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom parentes hänvisa till den kronologiska förteckningen för januari—mars 1922. inom klämmer beteckna utredningarnas mammor i den kronologiska förteckningen frän och med april 1922.)

Alhlmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Statsförfattning.

Siffrorna

Allmän statsförvaltning.

förlrb. utkast till strafflag. Förmögenhetsbrotten. 2. 1921 års pensionskommittés betänkande. 1. (10) (1(17) j Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [ 1 ] ' Lekncmannaelementets användande inom civilprocessen. | Statistiksakknnnigas betänkande. [15] Bilaga till d:o. [ 5 0 ] (2(25) ! Kommunikationsvcrkens lönekommitté 4. [44] Betätänkande rörande internering av farliga återfallsför- ! brbrytare. (26) Kommunalförvaltning. Utkikast till lag om visst tryggande av bygguadsborgeStäderna? skyldigheter och rättigheter i förhållande till ninärers fordringar m. m. 126^ staten. (3) 192(20 års krigslagstiftningskommittés betänkaude. [34] Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 3 . (15) Försrslag till lag om tvångsuppfostran. [46] Bilaga till d:o. (16) Försrslag till lag ang. hyresregleringens avveckling. [56] Om röstsammanräkning vid kommunala val. [ 2 1 ]

Fortsättning

a omslagets sista vida.

Fortsättning

från

S t a t e n s o c l i k o m m u n e r n a s finans v ä s e n . Betänkande angående tillverkning och beskattning av maltdrycker. (11) Uti. angående koutrollen över sockertillverkningen. (13) T u l l - o. traktatkommitténs utredningar o. betänkauden. 8. Valutafrågan. (19) 9. Järnvägsfrakternas reglering. (21) 10. Åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping. (34) 1 1 . Pappersindustriens produktionsförhållanden. [36] 12. Margarinindustriens utveckling. [40] 1 3 . Den svenska kautschukindustriens utveckling. [ 3 8 ] 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling. [41] 15. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder. [42] 16. Den svenska järnhanteringens utveckling. [52] 17. Den svenska glasindustricus utveckling. [53] Utredning angående ett svenskt statslotteri. (24) Betänkande oeh iörslag aDg. utbildningskurser inom tullverket. [23] Åtgärder mot godsauhopning i l u l l p a c k h u s m. m. [30] Förslag till förordning aDg. tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. [37] Magistraternas befriande frän ansvar för kronouppbördeu m. ni. [ 1 9 2 3 : 1 ] Politi. ,J3etäukaude och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. [28] Förslag till omorganisation av polisväsendet. [49] Utlåtande över förslag till omorganisation av polisväsendet. [58] Socialpolitik. Utredning och förslag ang. vården av blinda. (30) Bygguadsarbetarsakkunnigas betänkande. 2. [2] Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning in. m. [33] Socialförsäkringskoinmittén 3. [59] Ilälso- ock sjukvård. Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till livsmedelslag. (4) Bihang 1 till d:o. (5) Bihang 2 till d:o. (6) Patentlagstiftnuigskommitténs betänkande. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel in. in. [9] Statsmakterna och bränsleanskaflningen under krigsåren. [14] Mellanhandssakkunniges betänkande. [20] F a s t egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående förvaltningen av kronans jordbruksdomäner. (2) Jordkommissionens betänkande. 1. Förslag till lag ang. rätt att förvärva oeh besitta fast egendom. (8) 4. Om bildande av nya jordbruk. [47] 5. Redog. för resultatet av vissa enuuéter i jordfrågan. [48] Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] •Om lappskattelandsiiistitntct. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rör. jakt ocb fågelskydd. 2. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18] Betäukande med förslag angående arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] Bilaga

till d:o. [32]

omslagets

tredje

sida.

Förslag-till författningar angående handel med oeh import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m. m. [25] ; Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. [27] Odlingsorganisatioucns verksamhet. [45] Vättern äsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. statens övertagande av förädlingsverk-j samheten betr. avkastningen frän statens skogar. (28)' Industri. Klimatets inverkan på byggnader vid ' västkusten. [4] H a n d e l oeb sjöfart. Betänkande rör. lönereglering vid lots- oeh fyrstateu. (20) Kommunikations väsen. Betänkande om ostkustbanan. (18) Järnvägsstyrelsens yttrande över d:o. (23) Ostkustbanekommittcns promemoria med Mil. av järn-i vägsstyrelsens yttrande. (27) Järnvägsstyrelsens erinringar med anl. av ostkustbanckommitténs promemoria. (31) Järnvägsstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] Förslag till förordning om motorfordon. [39] Bank-, kredit- ocb penning-väsen. 1921 års fastighetskreditsakkunniga. Betänkande 1. [35] Försäkringsväsen. Iv y r k o v ä s e n .

Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skolkommissioncns betänkaude. 1: 1—2. Grunder för en ny läroverksorganisation. (33) 2. Historiska översikter m. m. (29) 3. Statistiska utredningar. (32) 4. Det högre skolväsendet i utlandet. (1) Förslag till om- och tillbyggnad av K. biblioteket. (7) Bet. ang. Chalmerska institutets omorganisation. (12) Ortnamnen i Värmlands län. 7. (22) Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsuuderslöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag och

motiv. [12] Högskolornas löneregleringskolninittés bet. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande oeh förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. [17] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Förslag rör. förskaffande av lik för den anatomiska undervisningen. [57] Försvarsväsen. Utredning röraude understöd åt änkor efter manskap vid armén oeh mariueu. (9) Betänkande angående officerskårens vid (lottan rekrytering och utbildning. (14) Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [ 6 ] Flottans skolsakkunnigas betänkaude 3 angående skolreglemente för flottan. [29] 4 angående nndervisningsplau för skolor oeh kurser vid sjömanskåren. [51] Förslag om upprättande av ett under K. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse lydande statsapotek. [54] Bokföringen vid försvarsförvaltningen. [55] Utrikes ärenden.

Stockholm 1928. P. A. Norstedt & Söner. 23001!

Internationell rätt.