Doc 1931:186

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

1 Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition lill riksdagen med förslag till ändrad tid för kronouppbörden; given Stockholms slott den 6 mars 1931.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag dels till kungörelse örn ändring i vissa delar av uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 838) ävensom av de vid reglementet fogade formulär dels ock till kungörelse örn ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219) ävensom av de vid reglementet fogade formulär; och har Kungl. Majit för avsikt att, efter mottagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna örn utfärdande av författningar i ämnet.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Hamrin, anmäler fråga örn ändrad tid för kronouppbörden samt anför därvid:

1924 års uppbördssaklcunniga hava i sitt år 1929 avgivna betänkande angående rationell skatteupphörd föreslagit vittgående omläggning av uppbördsväsendet.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 162 hafi. (Nr 186.) 1

1924 års uppbördssakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Enligt detta förslag skulle statliga och kommunala utskylder debiteras och uppbäras i ett sammanhang, därvid leverering av utskylderna från de betalningsskyldiga till upphördsmyndiglieten över hela riket skulle äga rum över postgiro. Uppbördsmyndighet skulle vara i Stockholm Överståthållarämbetet för uppbördsärenden, i Göteborg och Malmö magistraten genom en särskild uppbördsförvaltning samt i länen i övrigt länsstyrelserna genom en inom landskontoret inrättad uppbördsavdelning. För skattskyldiga, anställda i allmän eller enskild tjänst, skulle det i regel åligga vederbörande redogörare eller arbetsgivare att enligt närmare föreskrift från uppbördsmyndiglieten förmedla skattemedels innehållande ur den anställdes avlöning samt att å föreskrivna tider insända sålunda innehållna medel till uppbördsmyndiglieten. Skattskyldiga, för vilka skatt icke på sålunda angivet sätt erlades, skulle själva insända sina utskylder till uppbördsmyndiglieten. Utskylderna skulle erläggas dels i förskott, för anställda månadsvis och för egna företagare kvartalsvis, dels ock i efterskott, med vad som utöver förskottsbeloppen erfordrades för utskyldernas fulla gäldande. Därest icke utskylder å föreskriven tid erlades, skulle den skattskyldige eller, om försummelsen läge löngivaren till last och medlen icke omedelbart efter erhållen påminnelse levererades, löngivaren vara skyldig erlägga indrivningsavgift efter för underlåten betalning av kronoutskylder f. n. gällande regler. Indrivning av utskylder, restförda för anställd personal, skulle i regel verkställas hos löngivare, som genom försummelse föranlett utskyldernas förande på rest.

Budgetåret för kommuner, församlingar, skoldistrikt, fattigvårdssamhällen, municipalsamhälle!! och tingslag skulle omfatta tiden 1 juli—30 juni. För vinnande av tidigare debitering av landstingsmedel och vägskatt skulle landsting sammanträda till ordinarie möte sista måndagen i augusti och ordinarie vägstämma hållas senast den 15 augusti.

Civil folkbokföring skulle äga rum hos uppbördsmyndiglieten, dock med bibehållande i allt väsentligt av den nuvarande kyrkobokföringen. Uppbördsmyndiglieten skulle organiseras i ett skattekontor och ett mantalskontor, i samband varmed de nuvarande häradsskrivaretjänsterna och magistratsstädernas kronouppbördsförvaltningar, utom i Stockholm, Göteborg och Malmö, skulle avskaffas. Magistraternas ansvarighet för kronouppbörden skulle samtidigt upphävas.

Försäkringsavgifter och andra enskilda medel skulle icke vidare uppbäras i samband med kronouppbörden. För vissa avgifter i statens verksamhet, såsom arrendeavgifter, avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån m. m. skulle hållas särskild uppbörd.

De myndigheter, som yttrat sig över nämnda förslag, hava i allmänhet uttalat betänkligheter mot detsamma. Särskilt har förslaget örn skatte- ]ikvid medelst förskottsbetalningar, erlagda i fråga örn anställda linder medverkan av löngivaren, så gott som genomgående avstyrkts. Jämväl i andra avseenden hava vägande anmärkningar mot förslaget fram-

3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

forts. Samtidigt har emellertid framhållits, att brister vidlådde deli nuvarande organisationen av uppbördsväsendet. I synnerhet har påtalats den långa tid, som förflyter mellan inkomstens förvärvande och skatteuppbörden, samt de olägenheter, som äro förbundna med att kronouppbörden försiggår under en enda termin, vilken delvis infaller under julmånaden. I ett flertal yttranden har uttalats, att skyndsam ändring i sistnämnda avseende borde ske.

Då frågan örn kronouppbördens delning på flera terminer synts mig särskilt trängande, har jag låtit inom finansdepartementet verkställa utredning rörande möjligheten att, utan avvaktan a en meia genomgripande reformering av uppbördsväsendet, genom åtgärder, som låta sig genomföras inom ramen för den nuvarande organisationen, undanröja eller åtminstone mildra de för skattebetalarna mest besvärande olägenheterna av nu gällande bestämmelser i fråga örn tiden för skatteuppbörden.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 december 1930 tillkallade jag t. f. häradsskrivaren i Svartsjö fögderi, förste kanslisekreteraren E. K. F. Baehrendtz att såsom sakkunnig inom finansdepartementet biträda vid verkställande av nämnda utredning. Sedan överläggning i ämnet hållits med inkallade befattningshavare tillhörande landsstaten, Överståthållarämbetet och landsortsstädernas uppbördsväsen, har därefter inom finansdepartementet utarbetats en den 14 januari 1931 dagtecknad promemoria med förslag till kronouppbördens delning på två terminer, vilken promemoria torde få fogas vid detta protokoll.

Det i promemorian framlagda förslaget innehåller i huvudsak följande. Denian

Kronouppbörden, som enligt nu gällande bestämmelser försiggår under ! llientet en enda termin, föreslås skola delas på två terminer, den ena såsom betade projiu förlagd till taxeringsåret och den andra till det påföljande året. En m>'moria ytterligare uppdelning har med hänsyn till de kostnader och de tekniska svårigheter, som därav skulle föranledas, ansetts ej kunna ifrågakomma.

Vid övervägandet av frågan, huru de vid uppbörden förekommande utskyldstitlarna böra fördelas å de båda terminerna, hava i promemorian diskuterats tre olika alternativ, betecknade A, B och C. Alternativ A innebär, att samtliga utskyldstitlar skola efter viss antagen kvot uppdelas å båda terminerna. Enligt alternativ B skola vissa titlar i sin helhet föras till den första terminen, de övriga i sin helhet till den andra terminen. Enligt alternativ C slutligen skola vissa titlar i sin helhet föras till viss termin, andra åter uppdelas å båda terminerna. Enligt ett i promemorian såsom alternativ C1 betecknat förslag skulle inkomstoch förmögenhetsskatten jämte prästerskapets till statsverket indragna tionde och skogsvårdsavgift kvotmässigt delas å två terminer, under det att repartitionsskatterna, d. v. s. landstingsskatt, vägskatt och tingshus-

4 Kungl. Majlis proposition Nr 186.

medel, skulle helt föras till den andra oell övriga utskyldstitlar helt till den första terminen. Enligt ett såsom alternativ- C5 angivet förslagskulle utom inkomst- och förmögenhetsskatten, tionde och skogsvårdsavgift, jämväl repartitionsskatterna kvotmässigt delas å håda uppbördsterminerna. Sistnämnda alternativ har ansetts vara att föredraga framför de övriga. Det har i anslutning härtill föreslagits, att följande titlar skola delas, nämligen prästerskapets till statsverket indragna tionde, dock ej i Stockholm, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skogsvårdsavgift, dock ej i Stockholm, samt landstingsmedel, vägskatt och tingshusmedel.

Å första uppbördsterminen föras enligt förslaget övriga å kronodebetsedel förekommande utskyldstitlar i sin helhet, nämligen mantalspenningar, tionde i Stockholm, utjämningsskatt, utskiftningsskatt för bolag, skogsvårdsavgift i Stockholm, sjukvårdsavgift, kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål, pensionsförsäkringsavgifter, olycksfallsförsäkringsavgifter, försäkringsavgifter till bolag, frivilliga ledamotsavgifter, annuiteter å lån ävensom vissa andra smärre utskyldstitlar och debetsedelslösen.

Beträffande delningskvoten för de till delning föreslagna titlarna halen halvering ansetts vara lämpligast, ehuru härigenom en något större del av kronouppbörden i dess helhet kommer att falla på den första terminen än på den andra.

Av praktiska hänsyn hava smärre belopp ansetts böra undantagas från delning. I dylikt avseende har föreslagits, att, där summan av de delbara titlarna ej uppgår till tio kronor, debetsedelns sammanlagda belopp skall erläggas under första terminen.

Det har ansetts angeläget, att uppbördsboken erhåller en praktisk uppställning, så att debiteringsförrättarens arbete ej försvåras utöver vad som kan anses oundvikligt. I sådant syfte hava i formuläret till uppbördsbok de delbara och de icke delbara utskyldstitlarna hänförts till särskilda grupper och fördelats inom grupperna sålunda, att debiteringen må kunna ske på bekvämligaste sätt. I de fall, då delning skall ske, behöver blott summan av de delbara titlarna av debiteringsförrättaren halveras, under iakttagande dock att udda öretal, som kunna förekomma å de enskilda delbara titlarna, föras till första uppbörden. De enskilda delbara titlarna behöva således icke var för sig uppdelas i uppbördsboken. Formuläret till debetsedel erhåller samma uppställning som för närvarande är föreskriven med de ändringar allenast, som betingas av uppbördens delning å två terminer. Debetsedeln förses med två postanvisningsblanketter, en för varje uppbörd. Det skall dock vara den skattskyldige medgivet att, örn han så önskar, under första uppbördsterminen betala hela utskyldsbeloppet; i dylikt fall har han att under nämnda termin inbetala båda postanvisningarnas belopp.

Den första uppbördsterminen har föreslagits skola förläggas, för lands-

Kungl. Marits proposition Nr 186. 5

bygden inklusive fögderistäderna, till tiden den 10—20 november och, för magistratsstäderna utom Stockholm, till tiden deli o—20 november under taxeringsåret. Den senare uppbördsterminen förlägges enligt förslaget för såväl landsbygden som städer utom Stockholm till tiden den 1—10 februari påföljande år. För Stockholms vidkommande hava som slutdagar för uppbördsstämmorna föreslagits den 20 november respektive den 10 februari.

Vid besvarandet av frågan hur restförandet av ogulden uppbörd lämpligen bör anordnas, därest uppbörden delas å två terminer, har i promemorian uppmärksamhet ägnats åt de olika sätt för denna frågas lösning, som tillämpas vid kommunaluppbörden. Det anlores sålunda, att i vissa kommuner upprättas särskild restlängd för varje uppbörd, och restförandet omfattar endast de utskylder, som skolat erläggas vid den ifrågavarande uppbörden. —- Denna metod benämnes i promemorian alternativ X. —-1 andra kommuner utskrives restlängd först efter sista uppbördsterminen. — Denna metod benämnes i promemorian alternativ Y. — Ett tredje sätt för restförandet är, att skattskyldig, som ej betalat vad som skolat erläggas å första uppbördsstämman, omedelbart uppföres i restlängd för hela utskyldsbeloppet för året, — Denna metod benämnes i promemorian alternativ Z. — Övervägande skäl hava' ansetts tala för att i avseende å restförandet av kronoutskylder den sistnämnda metoden, som tillämpas i de flesta av landets kommuner, kommer till användning. En sådan ordning medför, att restlängden efter andra uppbörden blott kommer att gälla skattskyldiga, som betalat vad som faller på första uppbörden men försummat den andra. Denna restlängd beräknas därför bliva av jämförelsevis mindre omfattning.

Av de föreslagna reglerna för kronouppbördens delning följer, att efter den första uppbörden länsstyrelse och vederbörande uppbördsman i stad med magistrat kan exakt redovisa blott vad som influtit å de icke delbara titlarna. Den övriga delen av uppbörden måste redovisas approximativt under tiden mellan uppbördsterminerna. Först sedan andra uppbörden inkommit och andra restlängden färdigställts, kunna även de delbara titlarna exakt redovisas.

Beträffande kostnaderna för kronouppbördens delning framhålles i förslaget, att dessa kostnader väsentligen hänföra sig till merkostnad för blanketter, för debitering och utskrivning av debetsedlar, för postbefordran m. m., för förrättandet av kronouppbörden i städerna samt för länsstyrelsernas befattning med kronouppbörden. Vad angår ersättningen till postverket för debetsedlarnas utsändande samt mottagandet och redovisningen av uppbärdsmedlen framhålles i promemorian, att med nuvarande grunder för denna ersättning merkostnaden skulle Idiva skäligen obetydlig men att det synts lämpligt, att ersättningsfrågan uppf oges till förnyat övervägande, sedan generalpoststyrelsen härom verkställt erforderlig utredning. Beträffande övriga kostnader uttalas i promemorian, att någon utredning angående dessa icke kunnat verkställas.

*’ Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Rörande de framlagda förslagen i övrigt oell den för desamma lämnade motiveringen hänvisas till promemorian.

Avgwiw över det i promemorian framlagda förslaget hava utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, magistraterna i 87 av rikets städer (samtliga s. k. magistratsstäder utom Stockholm), statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen samt av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret. Därjämte hava yttranden i anledning av nämnda förslag inkommit från styrelserna för följande sammanslutningar, nämligen svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet, Sveriges liäradsskrivareförening, föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, föreningen Sveriges landsfiskaler och svenska bankföreningen.

Bgenomför°asm Försl®get har tiu slua grundlinjer tillstyrkts eller lämnats utan erinran enligt forsla- av 22 länsstyrelser, 70 magistrater, riksförsäkringsanstalten, pensionsstysetiinrernd" relsen’ generalpoststyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret och i riksa Tiiist r banken, samt styrelserna för svenska landskommunernas förbund, Sverikande ytt- ges häradsskrivareförening, föreningen Sveriges städers kronouppbördsranden. tjänstemän och svenska bankföreningen. I ett flertal av dessa yttranden fiamkålles betydelsen för den skattebetalande allmänheten och för näringslivet av att kronouppbörden delas och vitsordas, att önskan att en delning av kronouppbörden kommer till stånd numera är allmänt förefintlig. I ett tiotal av yttrandena framhålles särskilt olägenheten av uppbördens nuvarande förläggning till julmånaden. I ett lika stort antal yttranden uttalas förmodan, att förslagets genomförande kommer att medverka till ett förbättrat uppbördsresultat, under det att några få yttranden röja tveksamhet i berörda hänseende eller giva uttryck åt, att ett försämrat uppbördsresultat kan förväntas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret yttra, att förslagets genomförande ej syntes komma att medföra några olägenheter för riksgäldskontoret, utan skulle det snarare innebära en fördel, att riksgäldskontoret kunde räkna med att något tidigare under budgetåret än nu är fallet få mottaga me- *r^n statskontoret till förvaltning. Fullmäktige i riksbanken framhålla, att den nuvarande koncentreringen av skattelikviderna till några få terminer och i synnerhet skatteinbetalningen vid månadsskiftet november-december föranledde olägenheter för såväl riksbanken som för övriga kreditinstitut Det föreliggande förslaget innebure enligt fullmäktiges mening en påtaglig fördel. Svenska bankföreningens styrelse åberopar sin i promemorian omnämnda skrivelse i ämnet den 20 december 1930 till chefen för finansdepartementet samt vitsordar, att det föreliggande förslaget innebure en förbättring i jämförelse med nu gällande ordning. Generalpoststyrelsen förklarar, att ämbetsverket från de synpunkter,' som företrädas av ämbetsverket, intet hade att invända mot kronouppbördens delning på två terminer.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186. 1

Åtskilliga av de länsstyrelser, som förorda förslaget, framkalla angelagenheten av att - under bibehållande av nuvarande uppbordsorgamsation — skyndsamma åtgärder vidtagas till underlättan e av 'ronou demas erläggande. Länsstyrelsen i Kronobergs län yttrar sålunda:

Do önskemål örn en uppdelning ay kronouppbörden tJ11J)e1glnJ°f ^; skilda uppbördsterminer, som vid särskilda tillfallen offenthgt framkom mit torde uppbäras av en bland de skattskyldige ganska utbredd och b rätti-mdmem?nf och synas länsstyrelsen böra tillmötesgås så snart ske kan och oberoende av de reformer i uppbördsväsendet, soin i övrigt kunna ifrågasättas. Det i sådant syfte framlagda förslaget ar enligt Ian. stvrelsens mening ägnat att på ett enkelt och lyckligt satt losa trugan utan större rubbningar i grunderna för nu gällande ordning for kronouppbördens debitering, uppbörd och redovisning.

Länsstyrelsen i Blekinge län ävensom länsstyrelserna i Älvsborgs och Gävleborgs län framhålla ytterligare, att då en mera genomgripande reform av uppbördsväsendet icke syntes på lång tid kunna komma till stand, det vore välbetänkt att inom ramen av nuvarande förvaltningsorganisation söka åstadkomma en delning av uppbörden av kronoutskylderna.

A andra sidan framhålla vissa andra länsstyrelser, vilka förorda det föreliggande förslaget, att dess genomförande bör få karaktar av provisorium. Sålunda yttrar länsstyrelsen i Stockholms Ian, att en begränsa reform vore godtagbar med hänsyn till det trängande behovet av förbättringar inom ifrågavarande område, men länsstyrelsen uttalar samtidig, förhoppningen, att härigenom en mera fullständig, förnyad utredning i syfte att åstadkomma förbättringar inom uppbördsväsendet icke matte fördröjas. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i detta ämne:

Tvivelsutan är det nu framlagda förslaget ägnat att bereda de flesta skattskyldiga vissa fördelar och lättnader. Emellertid anser sig Janss reisen från början vilja betrakta förslaget allenast såsom en interimistisk anordning, vilken efter hand bör avlösas av ett mera ratmnellt system foi

utskylders utgörande överhuvudtaget. Uppenbart ar att, sa längst

kommunala myndigheterna inrymmes befogenhet att, pa satt de linna lo gott besluta om Tiira eller färre terminer för erläggande av kommunalutskylde ävensom örn tiderna för dessas hållande och innan en sammanslåSing av betalningen av krono- och kommunalutskylder kommit till Sänd! skola betalningsförhållandena för de skut skyldige icke kunna ordnas så ändamålsenligt, som eljest kunde hilva fallet.

I åtskilliga andra yttranden uttalas tveksamhet huruvida en lösning 1 enligt förslagets grundlinjer kan anses tillfredsställande.

Överståthållarämbetet erinrar sålunda, att ämbetet i sitt yttrande över 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande såsom sm mening framhållit, att reformerandet av uppbörden borde inriktas på åtgärder, agnade att i största möjliga mån underlätta skattebetalningen för dem. som sjelva ville ordentligt fullgöra densamma, och att ämbetet ansett detta bast låta sig "öra genom uppmuntrande av intressekontor och så kallade skatteforei)ingar* särskilt bade ämbetet ansett, att skattepostgirokontoret utgjort

!. T vekaa man yttranden.

lS Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

ett, lyckligt försök, vart att fortsättas, även om dess uppehållande skulle 1 ara förenat med kostnader för det allmänna. Ämbetet anför vidare: Intet bär sedermera inträffat, som föranlett Överståthållarämbetet att rånga denna uppfattning. Ämbetet förmenar, att man påTenna väg ned I* »*6,*,' allmänna skulle nä samma mål som avses Zm ,Medgea ,lc skattskyldiga att på tider,

i a n Yai fr^ner f°r mg lagligast, göra avsättningar till skattens «äldande, bor detta vara för dem förmånligare än två på förhand fixerade betalningsterminer samt skäligen likgiltigt, örn det formella betalandet sedan skei* i december eller till en del i november och till en del i februari Detta galler de mindre oell medelstora skattebetalarna. För de större’ sorn måste antagas kunna själva ordna denna angelägenhet utan det allmannas medverkan, innehar förslaget så tillvida en reform i orätt riktig tiLunkten ra Halniagen av kronoskatte» framflyttas ännu längre rån tidpunkten för inkomstens forvarvande. Anse sig emellertid statsmakterna bora i enlighet med föreliggande förslag gå in för en uppdelning av kronouppbörden, låter detta sig likväl göra. PP

Länsstyrelsen! i Uppsala län anser, att förslaget i hög grad syntes hava karaktaren av ett provisorium, som icke borde hindra fortsatta åtgärder or en mera effektiv förbättring av uppbörden, samt anför bland annat: Da uppbörden allenast delas på två terminer, är lättnaden för skattebetalarna ganska ringa. Förslaget torde vidare till en viss grad under- Jatta betyde sen för åtskilliga mindre bemedlade skattebetalare av en samlad utbetalning, aven da det gäller relativt små belopp.

m man Auli åstadkomma en mera verksam lättnad med något så när gynnsam fördelning av uppbörden på flera terminer, torde det därför vara nödvändigt att sammanslå krono- och kommunalskatteuppbörden.

skafferi W11* någon mån tillgodosett den synpunkten, att • katten bor betalas så nara inkomstens inflytande som möjligt. Tvärtom kommer avstandet dem emellan att ökas, såvitt angår den senare upp

Statskontoret framhåller, att statskontoret i sitt den 30 mars 1930 avgivna yttrande över 1924 års uppbördssakkunnigas förslag rörande rationell skatteuppbord förordat, att frågorna örn gemensam betalning av olika slag a\- utskylder samt uppbördsterminernas fördelning på större delen av året gjordes till föremål för fortsatt utredning. Efter det ämbetsA-erket vidare funnit otvivelaktigt, att det i promemorian framlagda förslaget vore ett steg i rätt riktning, betonar ämbetsverket, att i fråga örn kronoutskylder en delning av uppbörden på allenast två terminer knappast kunde anses tillfyllest och i varje fall icke borde betraktas som ett slutligt ordnande av spörsmålet örn en rationell fördelning av betalandet av de allmänna utskylderna. Statskontoret anför vidare:

e+m,0t det framla?da förslaget vill statskontoret framhålla, att ur skattebetalarnas synpunkt skyldigheten att betala en jämförelsevis stor del av kronoutskyIdema i början av februari månad kan vara ägnad att ™edfara olagenheter särskilt med hänsyn till de i allmänhet ganska dryga utgifter, som för den enskilde pläga förekomma under julmånaden samt vid årsskiftet. Dessutom är att märka, att vissa kommunala utskylder betalas ganska tidigt under kalenderåret samt att ett genomförande

9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

av den föreslagna reformen i viss mån inverkar även på tiden för hållan det av de kommunala uppbördsstämmorna. En konflikt kan härigenom lätt uppstå mellan betalningen av krono- och av kommunalutskylder, något som i vissa fall torde kunna menligt påverka uppbördsresultatet. Örn statskontoret sålunda för betalningens underlättande finner uppdelning av utskylderna för allmänna ändamål önskvärd, är dock ämbetsverket icke övertygat örn, att den ifrågasatta reformen är i allo fullt lämplig och ändamålsenlig.

Kammarrätten hyser vissa betänkligheter mot förslaget. Reduceringen av de utskyldsbelopp, som skola betalas före jul, kail sålunda enligt kammarrättens mening hos de skattskyldiga medföra benägenhet att öka de utgifter, som stå i samband med julhögtiden och därigenom nedbringa de skattskyldigas förmåga att betala utskylderna i fortsättningen. Förläggandet av en uppbördstermin till februari betyder vidare, att flertalet landskommuner få framflytta den första kommunaluppbördsstämman till mars. Det är ock fara värt att, sedan de skattskyldiga betalat sina vid andra kronouppbördsstämman förfallande utskylder, de komma att sakna förmåga att göra rätt för sig vid kommunaluppbördsstämman i mars. Med hänsyn till det ganska allmänt omfattade önskemålet örn en ändring i det rådande systemet och då den enda framkomliga vägen för närvarande synes vara den i promemorian anvisade, vill kammarrätten dock för sin del icke avstyrka bifall till förslaget.

Riksräkenskapsverket åberopar till en början, att ämbetsverket i sitt utlåtande den 30 mars 1930 rörande 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande angående rationell skatteuppbörd uttalat, att för vinnande av en rationell lösning av uppbärdsproblemet gemensam uppbörd av samtliga skatter måste anordnas; endast därigenom bleve det möjligt att för samtliga skattskyldiga åstadkomma en jämn delning av den totala skatteuppbörden på ett flertal, under året likformigt fördelade skatteterminer. Ämbetsverket anför i anslutning härtill, att de rådande missförhållandena i fråga örn skatteuppbördens anordning väsentligen vore att återföra på den ojämna uppbörden av samtliga skatter. Frånvaron av en delning av kronouppbörden spelade därvid, vad anginge flertalet skattskyldiga, en underordnad roll. Enligt ämbetsverkets uppfattning vore det en angelägenhet av stor vikt, att en effektiv uppbördsreform avseende den totala skatteuppbörden inom den närmaste tiden komme till stånd. Det föreliggande förslaget kunde icke anses utgöra ett led i en dylik mera omfattande uppbördsreform utan vore snarare ägnat att motverka en sådan reform. Förutsatt att den föreslagna delningen av kronouppbörden betrak tades såsom en åtgärd av rent provisorisk karaktär, avsedd att tillämpas ett eller annat år, ville ämbetsverket icke förneka, att vissa skäl talade för ett tillmötesgående av den utbredda opinion, som krävt en dylik uppdelning. Ämbetsverket funne sig dock böra ifrågasätta, örn den lättnad, som en delning av kronouppbörden enligt förslaget skulle medföra för vissa grupper av skattskyldiga, uppvägde dels den försämring i uppbörds-

10 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 186.

förhållandena, som skulle uppstå för andra skattskyldiga, dels de nackdelar i övrigt, som vöre förbundna med den föreslagna anordningen.

Ämbetsverket anför till utveckling av sin ståndpunkt:

Med hänsyn till riksräkenskapsverkets allmänna inställning till frågan örn skatteuppbördens uppdelning på ett flertal uppbördsterminer finner ämbetsverket en uppdelning av kronouppbörden i och för sig innebära en reform i rätt riktning.

Ett genomförande av det framlagda förslaget skulle emellertid medföra, att tidrymden mellan inkomstens förvärvande och skatteuppbörden genomsnittligt ökades. Medan för närvarande kronouppbörden helt är förlagd till första året efter inkomståret, skulle genom omläggningen en del. av denna uppbörd överskjutas till andra året efter inkomståret, samtidigt som kommunaluppbörden fortfarande i sin helhet skulle äga rum under andra året efter inkomståret. En dylik genomsnittlig framflyttning av skatteuppbörden måste såsom stridande mot syftet med en allmän uppbördsreform anses vara mindre önskvärd och försvåra övergången till den definitiva uppbördsreformen.

I fråga örn den totala skatteuppbördens fördelning skulle resultatet av den föreslagna uppdelningen av kronouppbörden bliva mycket växlande, beroende på de skilda skatternas olika struktur och den kommunala utdebiteringens olika höjd inom skilda orter.

För vissa grupper skattskyldiga med stora kronoskatter, särskilt sådana med högre inkomster, skulle förslagets genomförande onekligen medföra en jämnare fördelning av den totala skatteuppbörden och följaktligen för ifrågavarande skattskyldiga underlätta skatternas rättidiga erläggande.

För skattskyldiga med relativt låga kronoskatte!- däremot skulle, särskilt i kommuner med hög kommunal utdebitering, fördelningen av den totala skatteuppbörden bliva mindre jämn än den nuvarande fördelningen och svårigheterna för skatternas rättidiga betalande sålunda ökas.

Vårhalvåret skulle för stora grupper skattskyldiga bliva tyngre belastat än hösthalvåret. Särskilt betungande skulle härvid bliva den stora skattebelastningen under årets första kvartal, då utom föreslagen del av kronoutskylderna betydande del av kommunalskatterna förfaller till betalning. Den ernådda lättnaden under julmånaden — vilken lättnad sannolikt ofta komme att föranleda ökning av de speciella julutgifterna — skulle följaktligen motvägas av ökade hetalningssvårigheter under månaderna närmast efter julmånaden.

Med hänsyn till angivna förhållanden avseende fördelningen av den totala skatteuppbörden torde det framlagda förslaget till uppdelning av kronouppbörden icke kunna beräknas medföra några väsentliga förbättringar i fråga örn den rättidiga inbetalningen av de sammanlagda kronooch kommunalskatterna. Skatteuppbördens anhopning under årets första kvartal torde nämligen komma att medföra ökade skatterestantier beträffande antingen kronoskatterna såsom helhet eller de under första kvartalet förfallande kommunalskatterna.

Gällande ordning för kommunaluppbördens fördelning under året torde i väsentlig mån hava tillkommit efter anpassning till rådande lokala förhållanden. Tidpunkten för den första uppbördsterminen lärer dock i allmänhet hava fastställts med hänsyn till behovet att tidigt under året kunna disponera medel för löpande utgifter. Av promemorian framgår, att flertalet landskommuner verkställa den första kommunaluppbörden

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

redan i februari månad. Vid ett förläggande av den andra kronouppbördstenninen till denna månad skulle alltså för flertalet landskommuner kollision med kommunaluppbörden inträda. Den i promemorian uttalade förmodan, att de kommuner, som hålla sina uppbördsstämmor i februari, utan svårighet skulle kunna framflytta dessa till mars, torde icke i allo vara väl grundad. En dylik framflyttning torde nämligen for manga kommunalförvaltningar icke vara möjlig att genomföra på grund av de kassasvårigheter, som härigenom skulle uppstå.

Bortsett från angivna svårigheter ifråga örn tiden för den första konn munaluppbördsstämman torde ett överflyttande av en del av kronouppbörden till efter årsskiftet kunna leda till en motsvarande förskjutning av kommunaluppbörd från den första till efterföljande uppbordsstammor, varigenom en ytterligare ökning av tidrymden mellan inkomstens förvärvande och skatternas erläggande skulle bliva följden.

Vad därefter angår debiteringen och redovisningen av kronoutskylderna, skulle arbetet härmed vid ett genomförande av uppdelningen av kronouppbörden bliva i avsevärd utsträckning ökat samt mera komplicerat. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning är ifrågavarande arbete redan nu så omfattande, att varje ytterligare ökning av arbetsuppgifterna lämpligen bör kombineras med åtgärder, syftande till förenklingar i andra avseenden. Särskilt är i sådant syfte nedbringandet av antalet skattetitlar att förorda. Sålunda kunna utan större men försäkringsavgifter till bolag med flera avgifter av privat natur utrensas, de personella skatterna avskaffas och även vissa andra mindre skatter utmönstras eller inkalkyleras i närstående huvudskatter. Då förslag i sådan riktning i nuvarande situation näppeligen torde kunna komma ifråga, vill riksrakenskapsverket uttala sina betänkligheter mot att åtgärder nu vidtagas, som skulle föranleda ökat arbete i förevarande avseende.

Beträffande slutligen de med kronouppbordens uppdelning forbundna kostnaderna måste dessa, även örn hänsyn icke behover tågås till den ränteförlust, som kronoskatternas senare inflytande föranleder, beraknas til avsevärda belopp. Någon uttömmande utredning rörande storleken av dessa kostnader har icke i promemorian meddelats. Ett genomförande av förslaget utan att en tillförlitlig kostnadsberäkning föreligger bor, såsom stridande mot sunda budgetprinciper, icke komma ifraga.

Svenska landstingsförbundets styrelse anser det vara en svaghet hos det föreliggande förslaget, att däri icke tagits någon hänsyn till frågan örn underlättande för de skattskyldiga att genom intressekontor och skatteföreningar på tider, som envar finner för sig lägligast, göra avsättningar till skattens gäldande. Enligt styrelsens mening torde redan genom uppmuntrande från statens sida av dylika anordningar och postgirots användning vid skattebetalningen icke blott ökad effektivitet hos uppbördssystemet kunna åstadkommas utan kostnad för staten utan jämväl olagenheterna hos det nuvarande uppbördssystemet kunna avsevärt minskas för en stor grupp skattebetalare, framför allt löntagarna. Styrelsen ifrågasätter vidare, huruvida en tilltalande och rationell uppbördsordning överhuvud kan genomföras utan en sammanslagning av krono- och kom-

munaluppbörden.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1SI>.

Stp)elsen för Svenska stadsförbundet framhåller, att förslagets genomförande för flertalet stikler kunde väntas medföra ökade kostnader och minskade egna skatteinkomster; därest emellertid statsmakterna funne lämpligt att taga ett första steg på uppbördsreformernas väg enbart genom en omläggning av kronouppbörden, syntes man från städernas sida. med hänsyn till skattebetalarnas intressen, icke böra motsätta sig en sådan åtgärd. Förbundet anför vidare:

I sitt yttrande över 1924 års uppbördssakkunnigas förslag bar styrelsen gjort gallande, att flera skäl uppenbarligen talade för en gemensam uppbörd av krono- och kommunalutskylder, för magistratsstädernas del eventuellt genom ett stadens uppbördsverk för båda slagen av utskylder. På tal om möjliga partiella reformer framhölls det, att kronouppbördens fördelning på flera terminer, med en skattefri julmånad, torde vara ett krav varom ingen meningsskiljaktighet rådde och som torde vara genomförbart utan alltför genomgripande omorganisation av uppbördsväsendet i sill helhet. Denna sin uppfattning vidhåller styrelsen alltjämt, örn än den nu föreliggande promemorian visat, att redan fördelningen av kronouppborden i sig innesluter många svårlösta detaljfrågor.

Skjuter man,, åtminstone tillsvidare, de stora och omstridda uppbördsproblemen åt sidan, synes det onekligen ligga mycket nära till hands att främst gripa sig an med den detalj av uppbördsreformen, som kommit att särskilt tilldraga sig. skattebetalarnas, framför allt de störres, uppmärksamhet och misshag. Ett borttagande av skatteuppbörd under julmånaden torde sannolikt, örn också ej med säkerhet, kunna väntas medföra en sadan förbättring av uppbördsresultatet, att ökade kostnader, i vart fall Iran statens synpunkt, kunna befinnas påkallade. Såväl för staten som skattebetalaren torde reformen därför te sig nog så tilltalande. Sedd ur städernas synpunkt kan den däremot knappast vara ägnad att väcka en lika odelad tillfredsställelse. Då magistratsstäderna sedan gammalt anses skyldiga att bekosta debitering och uppbörd även av kronoskatten, och en uppdelning av denna måste föra med sig ökade utgifter för icke kommunala ändamål, är redan denna omständighet ägnad att väcka betänk samhet. Därtill kommer, att det nu föreliggande förslaget till uppdelning av kronouppbörden med nödvändighet måste inverka menligt i avseende å resultaten av städernas egen uppbörd. Även med den lämpligaste förläggning av uppbördstiderna, bomme alltjämt för dem att kvarsta de nuvarande olägenheterna med olika debiterings- och uppbördslängder och annat dubbelarbete. En undersökning av möjligheterna att i detta avseende åstadkomma förenklingar och besparingar, måste för städerna stå som ett primärt önskemål.

Av magistraterna ställa sig 9 antingen tveksamma gent emot förslagets grundlinjer eller förorda blott en partiell reform. Magistraten i Jönköping anmärker sålunda, att förslaget knappast innebure någon egentlig lättnad för de minst bärkraftiga skattebetalarna. Magistraten i Marstrand åberopar som eget yttrande ett uttalande av kronokassören i staden, däri framhålles, att den föreslagna åtgärden innebure en viss lättnad lör allmänheten, men för de tjänstemän, som hade debiteringen och uppbörden om hand i städerna, bomme arbetet att i betydlig grad okas. Sär-

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

skilt i de mindre städerna, där befattningen som kronokassör vanligtvis vore anförtrodd som bisyssla åt annan befattningshavare, bomme detta tillskott i arbetet att bliva mycket betungande. Magistraten i Härnösand anför liknande synpunkter oell framhåller, att magistratsstäderna torde bliva nödsakade att höja avlöningen åt dem av deras tjänstemän, som hade att skaffa med kronouppbörden. Magistraten i Eksjö framhåller, att anordningen med månatliga avsättningar till skatten genom s. k. intressekontor visat goda resultat; vid regementenas kassaförvaltningar förekomme i allmänhet samma förfarande till vederbörande löntagares fulla belåtenhet. I regel torde i städerna uppbörden komma att förläggas till den föreslagna uppbördsterminens sista dagar. Tillbakaflyttningen av tiden för uppbörden bleve alltså rätt obetydlig och den föreslagna reformen syntes mera bliva en välvillig gest.

Av de myndigheter oell sammanslutningar, som enligt vad förut nämnts givit förslagets huvudgrunder sin anslutning eller därvid uttalat tveksamhet, hava åtskilliga anfört skiljaktiga meningar rörande detaljer i förslaget. Sålunda förorda fyra länsstyrelser och fyra magistrater en uppdelning av kronouppbörden på grundval av andra i promemorian omnämnda alternativ än det i promemorian förordade alternativet C2. I andra yttranden uttalas särmeningar beträffande antalet uppbördsterminer, vilka utskyldstitlar, som böra delas, gränsen för delbarheten, formulären till uppbördsbok och debetsedlar, tiderna för de olika uppbördsterminerna, restföringsmetoden m. m.

Det föreliggande förslaget avstyrkes av länsstyrelsen i Östergötlands c. län, 8 magistrater och styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler. ,le

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att en ändring i det ofta påtalade missförhållandet, att kronoskatten i sill helhet skall inbetalas kort före jultiden, är eftersträvansvärd och ägnad att bereda de skattskyldiga vissa fördelar. Det framlagda förslagets genomförande skulle dock vara förenat med mycket allvarliga olägenheter. I detta avseende anför länsstyrelsen, bland annat, att det för flertalet skattskyldiga utan tvivel vore lämpligare, örn uppbörden fördelades på tre terminer i stället för föreslagna två. Anordningen med tillbakaflyttning av första uppbörden femton dagar anser sig länsstyrelsen böra bestämt avstyrka. En .svaghet i förslaget anser länsstyrelsen vara, att de delbara utskyldstitlarnas delbelopp icke skola redovisas specifikt i uppbördsboken. Den tilltänkta anordningen med approximativ redovisning av delbara titlar avråder länsstyrelsen på det livligaste.

Magistraten i Nyköping åberopar såsom eget utlåtande ett av kronokassören i staden avgivet yttrande, som innefattar förslag till kronouppbördens delning i enlighet med det i den remitterade promemorian upptagna alternativet A. Detta kronokassörens förslag äger enligt magistratens förmenande väsentliga fördelar framför det i promemorian förordade al

Avätyrkan-

yttranden.

14 Otparienwnls-

ehefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

ternativet. Magistraten i Trosa anser, att resultatet av skatteuppbörden kommer att vinna på en ändring endast i vissa skattedistrikt med industribefolkning eller där skattebetalarna till största delen erhålla sina löneutbetalningar på motsvarande sätt. Magistraten i Karlskrona anser, att den löreslagna omläggningen av kronouppbörden är alldeles för oväsentlig lör att kunna förordas. Lättnaden för den skattebetalande allmänbeten blir så gott som en chimär, och omläggningen är ägnad att tränga i skymundan en i längden oavvislig, mera genomgripande reform. Magistraten, som bestämt avstyrker bifall till det nu föreliggande förslaget, framhåller som sin asikt, att icke någon omläggning av uppbördsväsendet bör kunna godtagas, som icke innebär sammanslagning av uppbörden av kronoskatter och kommunalskatter samt stadgar färre antal uppbördsstämmor än minst sex örn året. Magistraten i Nora åberopar emot förslaget, att förändringen av tiden för uppbörden knappast är ägnad att i någon väsentlig mån underlätta skattebetalningen samt att den andra uppbördsterminen kommer för nära inpå den första kommunaluppbörden för året. Magistraten i Köping förordar att, intill dess sammanslagning av den statliga och den kommunala uppbörden ägt rum, kronouppbörden såsom

hittills försiggår under en termin, som torde böra förläggas till tiden 1_

15 februari.

Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler ifrågasätter, huruvida en mera allmän önskan örn en reform sådan som den föreslagna förefinnes hos landsbygdens folk. Det kan knappast påstås, att dess intressen skulle i nämnvärd mån främjas av en delning av kronouppbörden. För lantmän, idkare av mindre rörelse, arbetare och likställda inkomsttagare lärer det enligt styrelsens åsikt vara tämligen likgiltigt huru frågan ordnas. Vidare framhålles, att örn förslaget genomföres, statsverkets intäkter sannolikt komma att försämras, kommunernas berättigade intressen tillbakasättas och det allmänna överhuvud taget åsamkas utgifter, som icke kunna motsvaras av påstådda fördelar för de skattskyldiga. På grund härav och då den föreslagna tiden för andra uppbörden enligt styrelsens mening är illa vald, avstyrkes ifrågasatt ändring av tiden för kronouppbörden.

Såsom jag redan inledningsvis antytt, kan det av 1924 års uppbördssakkunniga avgivna betänkandet till reformering av uppbörds- och indriv-, ningsväsendet icke utan ytterligare utredningar och överväganden läggas till grund för ett förslag i ämnet. Vad beträffar den del av betänkandet, som avser införandet av skattelikvid medelst förskottsbetalningar, för anställda erlagda under obligatorisk medverkan av löngivare, torde den kritik, som i de avgivna yttrandena däröver framkommit, vara av den beskaffenhet, att ett anordnande av skatteuppbörden efter denna linje ej lärer böra ifrågasättas, i varje fall icke i den omfattning, som 1924 års uppbördssakkunniga föreslagit.

15 Kungl. Muj:ts preposition Kr 186.

1 stället torde böra närmare undersökas möjligheten av skatteuppbördens anordnande medelst förskottsbetalningar utan obligatorisk medverkan av löngivare.

Föremål för ytterligare undersökningar synes vidare böra bliva trugan örn sammanslagning av debitering och uppbörd av statliga och kommunala utskylder och delning av denna gemensamma uppbörd å lämpligt antal terminer. Därest man vill ernå, att uppbörden avslutas under första hälften av kalenderåret nästefter taxeringsåret, lärer en dylik sammanslagning dock näppeligen kunna komma till stånd utan att budgetåret för kommuner, församlingar, skoldistrikt, fattigvårdssamhällen, municipalsamhällen och tingslag samt måhända jämväl för landsting och väghållningsdistrikt omlägges till att omfatta samma tid som det statliga budgetåret eller sålunda tiden 1 juli—30 juni.

Vidare lärer, i anslutning till vad riksdagen redan uttalat, frågan örn civilbokföringen böra bliva föremål för särskild utredning. Detsamma torde böra bliva fallet beträffande frågan om ett mera rationellt ordnande av indrivningsväsendet.

Då de ytterligare utredningar och överväganden, som sålunda måste föregå framläggandet av ett enhetligt förslag i de ämnen, som 1924 års uppbördssakkunniga haft sig förelagda, måste kräva avsevärd tid, har jag ansett böra undersökas möjligheten av att inom den nuvarande organisationens ram genomföra sådana förbättringar i avseende å uppbördsväsendet, som kunna vara ägnade att tills vidare, i avbidan på en mera genomgripande reform, avhjälpa de mest kännbara bristerna i det nu tillämpade systemet.

Därvid har jag ansett böra i första hand undersökas, huruvida genom delning av kronouppbörden å lämpligt antal terminer erläggandet av de utskylder, som påföras å kronodebetsedel, må kunna underlättas.

Ytterligare ett spörsmål, som under ett fortsatt utredningsarbete torde böra bliva föremål för övervägande, är möjligheten att nedbringa antalet skatte ti tiar och att från kronodebetsedeln avskilja vissa avgifter, som ej ha karaktär av skatter. Jag åsyftar i främsta rummet frågorna örn avskaffandet av mantalspenningarna och den personliga sjukvårdsavgiften samt örn upphörandet av rätten för vissa försäkringsbolag att få av dem debiterade avgifter uppburna och indrivna i samband med uppbörd och indrivning av kronoskatten.

Vidare har jag för avsikt att till särskild behandling upptaga frågorna örn vilka åtgärder, som kunna och böra vidtagas till uppmuntrande av den s. k. intressekontorsrörelsen samt till främjande av skattebetalning över postgiro.

Vad angår frågan om delning av kronouppbörden, framgår av de tran myndigheter och sammanslutningar inkomna yttrandena över det inom finansdepartementet utarbetade förslaget, att en skyndsam reform av gällande ordning för kronouppbörden är önskvärd. Det är enligt min

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

mening uppenbart, att det för flertalet av de skattskyldiga måste möta stora svårigheter att på en gång verkställa den betydande utgift, som kronoskatten numera representerar, särskilt som uppbördsterminen infaller vid en tidpunkt av året, då av traditionella orsaker särskilda utgifter förekomma. En delning av kronoskatten bör därför, i synnerhet örn den anordnas så, att icke någon uppbördstermin förlägges till julmånaden, för de skattskyldiga innebära en påtaglig lättnad och i sin mån vara ägnad att befordra ett förbättrat uppbördsresultat. Stöd för en sadan mening kan även hämtas i det förhållandet, att kommunerna numera nästan undantagslöst dela sin uppbörd av kommunalskatt å två eller flera stämmor. Det debiterade beloppet av egentliga kommunalutskylder uppgick år 1930 till 338.6 miljoner kronor. Samma år utgjorde kronouppbördens hela debiterade belopp, såsom framgår av bifogade tabell (bilaga C), 304.5 miljoner kronor. Det lärer härav vara tydligt, att i stort sett samma behov av bekväma uppbördstider förefinnes med avseende å kronouppbörden som beträffande den kommunala uppbörden. De skäl, som av representanter för bankväsendet i riket anförts till förmån för ändrade tider för uppbörden av kronoutskylderna, äro enligt min mening jämväl värda beaktande.

Åtskilliga myndigheter, bland dem Överståthållarämbetet, hänvisa till möjligheten för de skattskyldiga att genom anslutning till s. k. intressekontor och skatteföreningar själva bereda sig tillfälle att fördela sina skatteutgifter på lämpligaste sätt. Därest det föreliggande problemet kunde lösas efter nu antydda linjer, vore detta för både skattebetalarna och det allmänna i hög grad förmånligt. Tyvärr visar dock erfarenheten, att anslutningen till intressekontor och skatteföreningar är jämförelsevis begränsad. Det ina nämnas, att till postgirokontorets skatteavdelning vörö vid utgången av år 1930 anslutna blott omkring 20,000 skattskyldiga i hela riket. Det kan därför icke förväntas, att en tillfredsställande lösning av uppbärdsproblemet skall kunna vinnas enbart genom anordningar, som bero av den enskildes eget initiativ.

Vad av åtskilliga myndigheter anmärkts därom, att genom det föreliggande förslaget tiden för skattens erläggande ytterligare avlägsnas från tidpunkten från inkomstens förvärvande, finner jag ej böra tillmätas allt för stor vikt. Det kan ifrågasättas, örn icke denna synpunkt i den tidigare diskussionen angående riktlinjerna för en reformering av uppbörds- och indrivningsväsendet tillmätts en något större roll än den förtjänar. Visserligen är vid nedgående konjunkturer inom det ekonomiska livet av större vikt än under normala förhållanden, att skatten uppbäres inom kortast möjliga tid efter inkomstförvärvet, men folden vida övervägande delen av befolkningen äro växlingarna i inkomster från det ena året till det andra jämförelsevis obetydliga. För denna kategori av befolkningen är, åtminstone under normala förhållanden, det uppenbarligen av mindre betydelse, örn skatten erlägges något

17 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

kortare eller något längre till efter inkomstförvärvet. Beträffande möjligheten för det allmänna att utfå debiterad skatt är det däremot i fråga örn den del av befolkningen, som växlar vistelseort eller har oregelbundna inkomster, städse av intresse, att skatten uppbäres så snart som möjligt efter inkomstens åtnjutande. Kesultatet av kronouppbörden i riket kan dock icke anses särskilt otillfredsställande. Av de av 1924 års uppbördssakkunniga verkställda utredningar rörande det slutliga resultatet av kronouppbörden framgår, att efter verkställd indrivning skatteförlusterna å kronouppbörden för landet i dess helhet under senare år kunna antagas icke hava överstigit 5 procent av de debiterade beloppen. I varje fall torde den ringa förlängning av tiden mellan inkomstförvärvet och skattens erläggande, som i förevarande proposition kommer att föreslås, icke vara av beskaffenhet att menligt inverka å uppbördsresultatet.

Det nu anförda innebär naturligen icke, att icke ännu bättre uppbördsresultat bör eftersträvas. Men vid övervägande av spörsmålet, vilka åtgärder, som för vinnande av ett förbättrat uppbördsresultat böra vidtagas, torde det ej vara erforderligt, att avgörande vikt fästes vid frågan om förkortning av tiden mellan inkomstförvärv och skatteuppbörd.

Vad i övrigt från myndigheterna anmärkts mot att nu företaga en delning av kronouppbörden finner jag ej vara av den art, att det bör .utgöra hinder för den ifrågasatta åtgärden.

Icke heller ur statsbudgetär synpunkt lärer invändning böra möta, då fortfarande hälften av inkomst- och förmögenhetsskatten kommer att inflyta vid ungefär samma tidpunkt, t. o. m. något tidigare, än vad nu alfallet, och återstoden kommer att uppbäras allenast ett par månader senare under samma budgetår. I avseende härå kan omläggningen snarare anses innebära en fördel såtillvida som den bidrager till en jämnare fördelning av inkomsttillflödet till statskassan. Den föreliggande utredningen synes mig hava visat, att en jämförelsevis tillfredsställande lösning av frågan örn delning av erläggandet av kronoutskylderna låter sig genomföras enligt de i promemorian angivna grundlinjerna. Jag skall i det följande redogöra för och behandla de erinringar, som i de avgivna yttrandena blivit gjorda mot enskilda punkter i förslaget.

Det stora flertalet av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna förorda delning av kronouppbörden i enlighet med det alternativ, som tillstyrkts i promemorian och där betecknats Cs. Som förut nämnts innebär detta alternativ, att vissa utskyldstitlar delas å de två föreslagna uppbördsterminerna, under det att övriga utskyldstitlar föras odelade till den första. I ett flertal yttranden betecknas detta alternativ såsom innebärande den lämpligaste lösningen av det föreliggande spörsmålet. Några av de hörda myndigheterna förorda emellertid en lösning efter andra alternativ.

Följande myndigheter förorda sålunda delning av samtliga utskylds-

Olika alternativ för delningen.

Yttranden.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. I sami. 102 haft. (Nr ISO.)

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.

titlar i enlighet med det i promemorian omnämnda alternativet A, nämligen länsstyrelserna i Skaraborgs, Västmanlands och Västerbottens län samt magistraterna i Nyköping, Östersund oell Umeå. I vissa av ifrågavarande yttranden framläggas detaljerade planer för debitering, uppbörd och redovisning i enlighet med alternativ A samt beräkningar rörande den tid, som kräves för debitering enligt det ena eller andra alternativet. Till stöd för en delning enligt alternativ A anföres, att delningen av utskyldstitlarna enligt det i promemorian förordade alternativet C2 skulle föranleda mycket besvär vid debiteringen, särskilt på grund därav, att delningen enligt sistnämnda alternativ förutsätter utförandet av tre tvärsummeringar i uppbördsboken och jämväl i övrigt erbjuder betydande tekniska svårigheter. Det framhålles, att örn man i enlighet med alternativet A uppdelar samtliga utskyldstitlar, skulle blott dessas summa behöva delas vid debiteringen och denna bomme därför att kunna försiggå betydligt enklare och lättare än enligt det i förslaget förordade alternativet. Jämväl framhålles, att utskyldsbeloppet i de fall, då delning skall ske enligt alternativ A, kan fördelas med lika belopp på båda uppbördsterminerna, under det att enligt alternativ C2 i regel ett större belopp kommer att falla på den första uppbörden än på den andra. Med avseende å de svårigheter vid det tekniska genomförandet av en delning enligt alternativ A, som framhållits i promemorian, anföres i yttrandena, att eftersom sådana skattskyldiga, som icke betala vid den första uppbörden, enligt förslaget skola uppföras i restlängd med hela utskyldsbeloppet för året, är delning av de särskilda titlarna ej erforderlig, vare sig vid debiteringen eller i den första restlängden utan först i restlängden efter den andra uppbörden. Då denna restlängd blott omfattar sådana skattskyldiga, som betalat vid första uppbörden men icke vid den andra, kommer den emellertid att bliva föga omfattande. Det vore förenat med större besvär att upprätta denna restlängd enligt alternativ A än enligt alternativ C2, men mot denna ökade svårighet hade man att väga fördelarna av den betydligt enklare debiteringen enligt alternativ A. De betänkligheter i övrigt, som i promemorian anförts mot en uppdelning enligt alternativ A, förklaras i åtskilliga av ifrågavarande yttranden vara av mindre betydelse. Sålunda anför länsstyrelsen i Västmanlands län:

I promemorian framhålles, att inbetalningen av vissa avgifter till försäkringsbolag samt till folkpensioneringen ej utan olägenhet kan uppskjutas till efter årsskiftet. Länsstyrelsen kan ej finna, att dessa svårigheter äro större än att de kunna övervinnas. Vad först försäkringsbolagen angår, torde deras medelsbehov kunna täckas genom lämpligt avvägda förskott från statsverket. Skulle de ej kunna åtnöjas härmed, lärer i varje fall detta förhållande ej få hindra, att kronouppbörden ordnas på ett i möjligaste mån praktiskt sätt. Pensionsavgifterna må enligt nu gällande bestämmelser ej indrivas eller mottagas efter den 30 juni året efter taxeringsåret. Den tid, under vilken vid februariuppbörden restförda avgifter kunna uttagas, skulle alltså bliva alltför kort. Läns-

19 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

styrelsen ifrågasätter, om ej denna tid kan utsträckas till slutet av augusti eller september. Någon nämnvärd försening av pensionsavgiftsförteckningarnas insändande från landsfiskaler och magistrater synes ej behöva härigenom uppkomma.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller med avseende å pensionsavgifterna, att andra uppbördsterminens restlängd, vilken med visshet torde komma att upptaga ett relativt ringa antal skattskyldiga, bör kunna utsändas senast i mitten av mars oell att det står till buds mer än 3 månader för indrivningen av de i denna restlängd upptagna pensionsavgifterna.

Magistraten i Strängnäs, som för sin del avstyrker bifall till det föreliggande förslaget, anser, att örn en uppdelning skall komma till stånd, den bör äga runi på det sätt, att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten erlägges under den sista terminen och samtliga övriga utskylder under den första. Magistratens förslag innebär en lösning enligt alternativ B. Jämväl länsstyrelsen i Västernorrlands län finner en lösning enligt alternativ B önskvärd.

Valet mellan en delning av utskyldstitlarna enligt alternativen A och C2 är i första hand beroende av vilken metod för restförandet av oguldna utskylder, som kommer till användning. Den i promemorian omförmälda restföringsmetoden X förutsätter, att fullständiga, specifikt å titlar uppdelade restlängder upprättas efter båda uppbördsterminerna. Vardera restlängden kail då förväntas bliva av ungefär samma omfattning som, eller i vart fall ej väsentligt mindre omfattning än den restlängd, som upprättas enligt nuvarande ordning. Till bedömande av den omfattning arbetet med restföringen vid tillämpning av metoden X bomme att få, må nämnas, att restlängderna efter 1930 års kronouppbörd för riket i dess helhet omfatta 1,010,810 skattskyldiga (jfr tabellen bilaga C). Det är därför icke möjligt att verkställa delning av samtliga utskyldstitlar enligt alternativet A, örn man beträffande restföringen binder sig vid metoden X.

Väljes däremot den i promemorian förordade restföringsmetoden Z — denna metod, som vunnit så gott som enhällig anslutning i de avgivna yttrandena, innebär, att skattskyldig, som ej betalat vad som skolat erläggas vid första uppbördsterminen, omedelbart uppföres i restlängd för hela utskyldsbeloppet — skulle de med en delning av samtliga utskyldstitlar förbundna svårigheterna avsevärt minskas. På sätt i vissa nyss återgivna yttranden framhållits oell jämväl framgår av promemorian, skulle nämligen i sådant fall — detta gäller vare sig delningen omfattar samtliga eller blott vissa utskyldstitlar — delning av de särskilda titlarna blott erfordras i den efter andra uppbörden upprättade restlängden, vilken såsom redan nämnts vid tillämpning av metoden Z kan väntas bliva föga omfattande. Debiteringsarbetet enligt alternativ A bleve då jämförelsevis enkelt. Debiteringsförrättaren hado blott att för varje

Departements-

chefen.

20 Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 186.

skattskyldig, som ägde få sina utskylder delade, lialvera utskyldernas slutbelopp, möjligen med den modifikationen, att öretalen eller åtminstone de udda öretalen i sin helhet fördes till ettdera av uppbördstillfällena.

Den angivna fördelen vid debiteringen motväges emellertid av olägenheter vid restföring och redovisning. Arbetet med den andra restlängden bleve nämligen avsevärt ökat därigenom att den myndighet, som upprättar restlängden, måste i förekommande fall dela varje utskyldstitel och i restlängden införa vad därav belöpte å den andra uppbörden. Enligt det i promemorian förordade förslaget skulle detta bliva erforderligt blott beträffande de delbara titlarna. Redan emot denna del av förslaget hava betänkligheter anförts i åtskilliga av de avgivna yttrandena. Det måste befaras, att en oskäligt tyngande börda lägges på länsstyrelserna och uppbördsmännen i magistratsstäderna, örn arbetet med restföringen på antytt sätt ytterligare försvåras. Därest samtliga utskyldsposter skola delas, uppstår jämväl ökning av arbetet med redovisningen av indrivna utskylder, vartill kommer, att redovisningen av den influtna första uppbörden kommer att bliva mera besvärlig än enligt alternativ C -. Under sådana förhållanden och då man icke med någon större grad av säkerhet kan uppskatta den blivande andra restlängden^ omfattning, synes mig försiktigheten bjuda, att redan av hänsyn till angivna tekniska skäl välja det föreslagna alternativet C2.

Härtill kommer, att en delning av samliga titlar, således även av de å kronodebetsedeln förekommande försäkringsavgifter av enskild natur och avgifter till den allmänna folkpensioneringen, skulle såsom i promemorian framhållits, vara i olika hänseenden oläglig. Bland annat skulle dess genomförande påfordra ändring i pensionsförsäkringslagen rörande den tid, inom vilken pensionsavgifterna senast böra av de avgiftspliktiga erläggas (14 § 5 stycket och 15 § 4 stycket nämnda lag). Det framlagda förslaget är, vilket pensionsstyrelsen i sitt yttrande med gillande framhållit, ägnat att beträffande de pensionsavgifter, som uppbäras i samband med kronoutskylderna, förlänga tiden för indrivningen och därmed även förhöja dess effektivitet.

Såsom skäl mot en delning av utskyldstitlarna enligt alternativ C 2 kar bland annat framhållits de därmed förbundna tekniska svårigheterna vid debiteringen och särskilt den omständigheten, att tre tvärsummeringar i nppbördsboken skulle erfordras. Sistnämnda olägenhet torde dock på ett tämligen enkelt sätt kunna avhjälpas därigenom att debetsedlarna erhålla ändrad uppställning, så att förekommande summering, såsom för närvarande å de flesta håll lärer vara brukligt, kan ske å debetsedlarna i stället för i nppbördsboken.

På grund av det anförda finner jag det föreslagna alternativet C2 vara att föredraga framför alternativet A. Vad angår det av magistraten i Strängnäs förordade alternativet B får jag hänvisa till vad därom anförts i promemorian.

21 Kungl. May.ts proposition Nr 186.

I det föregående har omnämnts, att i åtskilliga yttranden, uti vilka påkallats en mera genomgripande reform av uppbördsväsendet genom sammanslagning av krono- och kommunaluppbörden, förslag framställts, att den sammanslagna uppbörden skulle delas på ett flertal terminer. I de yttranden, där delning förordats i enlighet med det föreliggande förslagets grundlinjer, har i allmänhet, med hänsyn till de med delningen förbundna tekniska svårigheterna och kostnaderna, ansetts tillrådligt att icke dela uppbörden på mer än två terminer. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller emellertid möjligheten av att dela uppbörden å tre terminer. Länsstyrelsen i Östergötlands län och magistraten i Sodathamn förorda tre terminer. Sistnämnda länsstyrelse yttrar, att det för flertalet skattskyldiga utan tvivel vore lämpligare, örn uppbörden fördelades på tre terminer. Länsstyrelsen anser, att de tekniska svårigheterna bliva föga större vid en tredelning än vid en tudelning och att kostnadsökningen vid en tredelning icke torde bliva alltför betydande. Med a\seende å delningskvoten framhåller länsstyrelsen, att örn en tredelning slutligen befinnes böra genomföras, borde delningskvoten 1h icke lämpligen komma till användning utan en uppdelning med 40 procent på en av uppbördsterminerna och 30 procent på envar av de övriga vara att ■ ur arbetsteknisk synpunkt föredraga.

De myndigheter, som eljest uttalat sig rörande delningskvoten, hava allmänt tillstyrkt halvering av de delbara titlarna i enlighet med förslaget i promemorian. I vissa yttranden föreslås dock, att alla öretal eller alla krontal skola föras till den första uppbörden. Generalpoststyrelsen framhåller, att däresT delningen kunde verkställas så, att den ena postanvisningen slutade å jämna tiotal kronor eller åtminstone på jämnt krontal, skulle såväl kassaarbetet som journalisering och redovisning avsevärt underlättas.

I likhet med det övervägande flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna förordar jag, att kronouppbörden delas å två terminer och att därvid hälften av varje delbar utskyld föres till vardera terminen.

Med avseende å frågan vilka uppbördstitlar, som böra delas vid tilllämpning av alternativet C2, framhålles allmänt i de avgivna yttrandena vikten av att delningen inskränkes till att omfatta så få titlar som möjligt.

Flertalet länsstyrelser, ett stort antal magistrater, kammarrätten, riksräkenskupsverket, samt styrelserna för Sveriges häradsskrivare förening och föreningen Sveriges städers uppbördstjänstemän avstyrka delning av prästerskapets till statsverket indragna tionde. Som skäl härför framhålles, bland annat, att nämnda utskyldstitel är stadd på avskrivning och ofta, särskilt i städerna, uppgår till ringa belopp samt i allt fall endast drabbar ägare av fast egendom. Länsstyrelsen i Jämtlands län meddelar, att tiondens slutsumma i länet år 1930 uppgick till 53,902 kronor, som fördelades på 15,048 skattskyldiga.

Antal uyypbördstermi- ■/ er. Delningskvoten.

Yttranden.

Departements-

chefen.

Vilka utskyldstitlar böra delas?

Y tjällden.

22 Kungl. Majlis proposition Nr 186.

Delning av skogsvårdsavgift förordas av länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Kristianstads och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att om skogsvårdsavgiften förbleve odelad, proportionen mellan uppbörderna skulle ytterligare förskjutas till övervikt för den tidigare uppbörden. Länsstyrelsen i Jämtlands län åberopar, att visserligen de största beloppen av skogsvårdsavgift i länet falla på kronan och en del bolag men att det för ett stort antal enskilda avverkare helt visst är ganska betungande att betala denna utskyld vid en uppbörd. Mot delning av skogsvårdsavgift uttala sig 6 länsstyrelser, kammarrätten, riksräkenskapsverket samt styrelserna för Sveriges häradsskrivareförening och föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför, att då skogsvårdsavgiften grundar sig på särskild inkomst, som bereder den skattskyldige ökad betalningsförmåga, det näppeligen kan vara behövligt att uppdela utskylden i fråga. Länsstyrelsen i Gotlands län åberopar som skäl emot uppdelning av denna utskyld, att skogsvårdsavgifterna intimt sammanhänga med skeende skogsavverkningar och att vederbörande hava tillfälle att, med utgångspunkt fran engångslikvid, ordna dithörande mellanhavanden.

Beträffande utjämningsskatten yrkar styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening, att denna skatt måtte föras till de delbara titlarna. Styrelsen anför, att detta varit en samstämmig önskan hos föreningens medlemmar, vilka a talrikt besökt möte behandlat det föreliggande förslaget. Visserligen torde utjämningsskattens erläggande på en gång icke vålla några svårigheter för dem, som därav drabbas, men då denna skatt å andra sidan stöde i relation till inkomstskatten, borde den även behandlas på samma sätt. Av vikt vore även, att bland de odelade uppbördstitlarna i huvudsak sammanfördes sådana, som vore oberoende av taxeringen, varigenom summeringen av dessa i uppbördsboken kunde tidigare avslutas. — Liknande synpunkter framföras av flera länsstyrelser. Däremot anser Överståthållarämbetet det vara en bestämd fördel, att enligt förslaget endast inkomst- och förmögenhetsskatten skall delas i Stockholm. Ämbetet tillstyrker alltså, att utjämningsskatten i Stockholm må undantagas från delning.

Överståthållarämbetet yttrar vidare, att det ej heller synes erforderligt att dela inkomst- och förmögenhetsskatt, som i det för riket gemensamma taxeringsdistriktet i Stockholm påföres i utlandet bosatta personer. Så borde enligt ämbetets mening förfaras, i överensstämmelse med dels vad som i promemorian föreslås i fråga örn kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål, dels ock vad som redan gäller om kommunal inkomstskatt för samma ändamål.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser lämpligt, att pensionstilläggsavgifter överstigande ett belopp av fem kronor delas. Mot delning av tingshusmedel uttala sig två länsstyrelser och kammarrätten. Det åberopas, att sistnämnda utskylder i regel uppgå till ringa belopp.

Kanyl. Majus proposition Nr 186.

23 Länsstyrelsen i Örebro län uttalar sig till förman för delning av annu,teter å odlings- och vattenavtappningslån samt framhåller, att dylika Ian förekomma i stor utsträckning inom länet. Länsstyrelsen i Västerbottens Ian förordar, att delning medgives beträffande posterna annuitet- a lan, vilka för vederbörande betalningsskyldiga ofta vore betungande. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser önskvärt, att annuiteter å egnahemslån fa delas, enär dessa annuiteter ofta uppgå till ganska avsevarda belopp och nästan undantagslöst träffa personer med svag ekonomi.

Slutligen anför styrelsen för Sveriges häradsskrivareföretling, att det vid omförmälda sammanträde med föreningen framhållits, att inom olika län behovet av delning av vissa uppbördstitlar kunde vara växlande, särskilt gällde detta skogsvårdsavgiften och möjligen aven tiondeavgifterna. Det kunde därför möjligen vara lämpligt att i förevarande avseende söka ernå anpassning efter de lokala förhållandena. För sadan! ändamål borde måhända befogenhet beredas Kungl. Maj:t att efter vedelhörandes hörande för enskilda orter medgiva undantag fran de allmänna bestämmelserna örn uppbördstitlarnas delning.

I anledning därav att vissa länsstyrelser väckt förslag örn delning jämväl av de å kronodebetsedel förekommande annuiteter å lan, hava särskilda utlåtanden häröver infordrats från statskontoret, lantbruksstyrelsen och statens egnahemsstyrelse. I avgivet utlåtande anfor lantbruksstyrelsen, att den ifrågasatta delningen av nämnda annuiteter vilka ofta representera relativt avsevärda belopp, otvivelaktigt skulle tor vederbörande låntagare innebära en värdefull lättnad, varför styre sen förordar bifall till länsstyrelsernas förslag. Vidare meddelar styrelsen, att sedan namnet å den fond, från vilken odlings- och vattenavtappningslån utlämnats, numera ändrats till »statens avdikningslånefond», torde motsvarande utskyldstitel böra vid debiteringen benämnas »annuiteter a lån från avdikningslånefonden». Statens egnahemsstyrelse meddelai, a år 1929 uppbörden av räntor och amorteringar å egnahemslån inom nio hushållningssällskapsområden skett i samband med den arliga uppbörden av kronoutskylder. Det år 1929 debiterade beloppet uppgick till 2 254 524 kronor, fördelat på i runt tal 14,900 låntagare, vilket utgör i genomsnitt per låntagare omkring 151 kronor. Egnahemsstyrelsen yttrar vidare beträffande dessa annuiteter:

En delning av uppbörden å två terminer synes visserligen komma att medföra något ökat bokföringsarbete for har ifrågavarande lanefoi medlare. Denna omständighet synes emellertid vara av mindre betydelse i jämförelse med den fördel för låntagarna, sorn ett dylikt förändrat uppbördssätt torde medföra. Egnahemsstyrelsen far salunda fm sill del till styrka det framförda förslaget till delning av uppbörden av egnahems-

låneannuiteter å två terminer, därvid styrelsen emellertid vill framhålla

betydelsen av, att andra upphördsterminell förläggas sa tidigt pa året, att låneförmedlarna kunna medhinna dem åliggande leverans-till statskontorot föro ninrs m<inticls utgunjj.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot förslaget örn delning av uppbörden av avdikningslånen men framhåller, att en delning bör föranleda viss ändring av länsstyrelsernas nuvarande rapportsystem rörande inbetalningarna till avdikningslånefonden. Vad angår den föreslagna delningen av annuiteter å egnahemslån, bar statskontoret ej hollei något att erinra, under förutsättning dock att uppbördsmyndigheterna redovisa inbetalningarna till vederbörande låneförmedlare i så god tid, att dessa kunna fullgöra sill författningsenliga skyldighet att

före utgången av mars månad verkställa behörig inbetalning av statslånet.

. Enligt det * Promemorian framlagda förslaget skall delning ske av inkomst- och förmögenhetsskatt och av de tre repartitionsskatterna landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel samt — utom i Stockholm — av tionde och skogsvårdsavgift. Övriga skatter skola ej delas.

Att de fyra förstnämnda skatterna höra delas har tillstyrkts i flertalet avgivna yttranden. Det synes mig vara en lämplig princip, som framhållits av Sveriges liäradsskrivareförening, att skatter, som grunda sig å taxering, hänföras till de delbara titlarna. Det är tydligt, att debiteringen härigenom underlättas. Från denna synpunkt bör alltså delning ske av angivna fyra skatter samt av utjämningsskatten. Att med avseende å denna senare göra undantag för Stockholm synes mig icke påkallat.

Vad angår överståthållarämbetets förslag att från delning bör undantagas inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres inom det för riket gemensamma taxeringsdistriktet, får jag erinra, att här avses sådan skatt, som erlägges dels av skattskyldiga, vilka sakna hemortskommun i riket, dels ock av svenska medborgare tillhörande Sveriges diplomatiska och konsulära representation i utlandet (se taxeringsförordningen 77 § 2 morn.). Enligt promemorian skulle dylika utskylder kunna bliva föremål för delning; däremot är i promemorian föreslaget, att kommunal progressivskatt, som påföres i sagda gemensamma taxeringsdistrikt, ej skall delas. Det kunde måhända anses befogat, att icke utesluta svenska medborgare i utlandet från förmånen att få sina skatter delade. Å andra sidan medför en delning ökat besvär både för de skattskyldiga och för uppbördsmyndigheten. I varje fall böra lämpligen enhetliga bestämmelser gälla för alla slag av utskylder, som påföras inom det för riket gemensamma taxeringsdistriktet. Då nu, på sätt Överståthållarämbetet framhållit, allmän kommunalskatt för gemensamt kommunalt ändamål icke uppdelas vid kommunaluppbörden i Stockholm, har jag stannat för att förorda, att delning ej heller skall ske av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och kommunal progressivskatt i de fall, då dessa skatter debiteras “på grund av taxering inom det gemensamma taxeringsdistriktet..

25 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Tionden, som är oberoende av den årliga taxeringen, torde utan olägenhet kunna hänföras till de odelbara titlarna. Skogsvårdsavgiften kan väl vara ganska betungande för enskilda avverkare, men å andra sidan böra de i vissa yttranden anförda skälen mot delning icke frånkännas värde. Och då det måste anses vara av betydelse för reformens genomförande, att de delbara utskyldstitlarnas antal i skälig mån begränsas, har jag stannat för att förorda, att skogsvårdsavgiften icke delas.

Vad angår det av en länsstyrelse framförda önskemålet, att även pensionsavgifter utöver visst belopp måtte delas, kan jag av förut anförda skäl icke biträda denna mening. Vad slutligen beträffar frågan örn delning av annuiteter å lån, måste det väl anses behjärtansvärt att underlätta dessa likvider. De hava emellertid helt annan karaktär än vanliga skatter. Annuiteterna å egnahemslån äro i verkligheten köpeskillingslikvider och annuiteterna å avdilmingslån torde få anses till sin art därmed jämförliga. De förra annuiteterna förekomma dessutom blott i ett mindre antal av länen å kronodebetsedel. I de övriga lära dessa likvider erläggas medelst postanvisning, över postgiro eller på annat sätt.

Under sådana förhållanden och då de delbara titlarnas antal måste såvit möjligd begränsas, har jag icke ansett mig böra biträda de framställda yrkandena örn delning av omförmälda låneannuiteter.

Den av häradsskrivareföreningen framförda tanken, att Kungl. Maj:t skulle äga att för enskilda orter medgiva undantag från de allmänna bestämmelserna örn utskyldstitlarnas delning, kan icke frånkännas visst värde. Med hänsyn till angelägenheten att på nu förevarande område enhetliga regler bliva tillämpade, finner jag dock för närvarande ej skäl att upptaga förslaget.

På grund av det anförda förordar jag, att blott följande fem utskyldstitlar delas, nämligen statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock icke sådan, som påföres i det för riket gemensamma taxeringsdistriktet, utjämningsskatt, landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel. Övriga utskyldstitlar böra odelade föras till den första uppbördsterminen. I

I de avgivna yttrandena bär allmänt godkänts det i promemorian Gräns får framförda förslaget, att delning av utskyldstitlar skall förekomma blott då summan av de delbara titlarna uppgår till minst 10 kronor. Över- yttranden ståthållarämbetet ifrågasätter dock, att denna gräns liöjes till 20 kronor. Länsstyrelserna i Gotlands, Hallands oell Skaraborgs län samt ett mindre antal magistrater uttala sig även för sistnämnda gräns. Länsstyrelsen i Hallands län anför, att genom den högre gränsen för utskyldernas delbarhet ytterligare lättnad i debiteringsarbetet uppnås, utan att de skattskyldiga nämnvärt betungas. Magistraten i Örnsköldsvik förordar, att gränsen för delbarhet sättes vid 50 kronor. Å andra sidan framhåller länsstyrelsen i Uppsala län, såsom förut omnämnts, att i förslaget torde hava till en viss grad underskattats betydelsen för åtskilliga mindre lie-

Av statistiska centralbyrån verkställd undersökning.

26 Kungl. Mårds proposition Nr 186.

medlade av en samlad utbetalning även då det gäller relativt små belopp. Magistraten i Kristianstad instämmer i ett yttrande av stadens kronouppbördskassör, däri denne meddelar, att vid kommunaluppbörden i staden varje belopp, huru ringa det än är, delas, och ifrågasätter, huruvida icke detta tillvägagångssätt vore lämpligt jämväl i fråga örn krononppbörden såväl ur kontrollsynpunkt som av psykologiska skäl.

Enär den i promemorian åberopade statistiken rörande antalet kronodebetsedlar och dessas fördelning efter debetsedelns belopp omfattar ett förhållandevis litet antal, något över 1 procent av hela antalet debetsedlar i riket, samt avser allenast vissa delar av Stockholms stad jämte vissa kommuner i tre län, har på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 23 januari 1931 statistiska centralbyrån verkställt statistisk bearbetning av 1929 års kronouppbördsböcker för ett antal kommuner i riket, nämligen Kungsholms första taxeringsdistrikt i Stockholms stad, vissa delar av Göteborgs stad, Skara stad, Hudiksvalls stad, Sollefteå stad, Hässelby villastads köping, Bengtsfors köping, Vara köping, Morastrands köping samt 74 socknar, fördelade å samtliga län sålunda, att för varje län medtagits minst tre socknar. För varje län hava medtagits kommuner av olika ekonomisk och social struktur, i regel minst en jordbrukskommun, en industrikommun och en s. k. »blandad» kommun. I samtliga dessa kommuner eller delar av kommuner uppgick hela antalet skattskyldiga till 118,902, motsvarande 3.48 procent av hela antalet skattskyldiga i riket, och det debiterade utskyldsbeloppet till 9,014,476 kronor, motsvarande 3.18 procent av hela debiterade kronouppbörden i riket, allt för år 1929. Utskyldernas medeltal utgjorde för en var skattskyldig 75 kronor 81 öre, motsvarande 91.69 procent av riksmedeltalet nämnda år, som var 82 kronor 68 öre. Högsta medeltalet i de nu räknade städerna, 189 kronor 48 öre, förekommer i Stockholm och avser 9,079 skattskyldiga; lägsta medeltalet för städerna, 71 kronor 78 öre, förekommer i Hudiksvall och avser 4,262 skattskyldiga. I landskommunerna förekommer högsta medeltalet, 182 kronor 31 öre, i Askims socken, en industrikommun med 1,493 skattskyldiga; lägsta medeltalet, 17 kronor 50 öre, förekommer i Röra socken, som utgör s. k. »blandad» kommun med 833 skattskyldiga. Båda sistnämnda kommuner äro belägna i Göteborgs och Bohus län. I samtliga kommunerna utgör antalet skattskyldiga, som påförts utskylder med högst 10 kronor, 44,515, motsvarande 37.4 procent av samtliga. Antalet skattskyldiga, som påförts ut sky Ider med högst 20 kronär, utgör 60,475, motsvarande 50.9 procent av samtliga. Antalet skattskyldiga, för vilka summan av utskyldstitlarna tionde, inkomst- och förmögenhetsskatt, skogsvårdsavgift, landstingsskatt, vägskatt och tingslnismedo] överstiger 10 kronor, utgjorde 59,166 eller 49.8 procent av samtliga skatt-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186. 27

skyldiga motsvarande procenttal i den i promemorian intagna tabellen 4 är 53.7.

Av de skattskyldiga, vilka icke skulle fa sina utskylder delade, utgöres mer än en fjärdedel av personer, som blott påförts personella skatter (mantalspenningar och sjukvårdsavgift). Dessas antal utgör nämligen enligt den föreliggande nya statistiken 16,083, motsvarande 13.5 procent av samtliga skattskyldiga. 1 17 kommuner överstiger antalet sådana skattskyldiga 20 procent av samtliga i kommunen skattskyldiga; i en kommun, Misterhults socken i Kalmar län, uppgår det till 29 procent.

Därest man bestämmer sig för att verkställa delning av utskyldstitlarna enligt det i promemorian förordade alternativet C2, synes man av skäl, som i promemorian (sid. 23—24) anförts, icke böra bestämma gränsen för delbarheten med ledning av debetsedelns slutsumma. Man torde i stället på föreslaget sätt böra bestämma delbarheten med ledning av de delbara titlarnas slutsumma i varje enskilt fall. Gränsen har därvid satts vid 10 kronor. Enligt den i promemorian åberopade statistiken (tabell 4 i promemorian) skulle i dylik händelse 53.7 procent av samtliga skattskyldiga i de kommuner, som avses i tahellen, fått sina kronoutskylder delade. Enligt den av statistiska centralbyrån verkställda mera omfattande undersökningen skulle motsvarande siffra förde av centralbyrån undersökta kommunerna utgöra 49.8 procent.

Att döma av de sålunda verkställda undersökningarna skulle, vare sig man sätter gränsen vid ett högsta belopp för de samlade utskylderna av 20 kronor eller vid ett högsta belopp för de delbara utskylderna av 10 kronor, omkring hälften av de skattskyldiga få sina kronoutskylder delade. Måhända skall likväl i hela riket ett något större antal av de skattskyldiga än hälften få skatten delad. Medeltalet för utskyldernas samlade belopp i de av statistiska centralbyrån räknade kommunerna understiger nämligen, såsom i det föregående anmärkts,, ej oväsentligt riksmedeltalet. Härvid må dock framhållas, att riksmedeltalet starkt påverkas av vissa mycket stora skattebelopp, påförda aktiebolag och andra juridiska personer i taxeringsdistrikt, vilka icke medtagits i den föreliggande statistiken. Dennas utslag i förevarande hänseende torde därför få anses jämförelsevis tillförlitligt. Därest, såsom jag hoppas, de personella skatterna inom snar framtid komma att upphöra, medför detta en väsentlig minskning av antalet skattskyldiga, vilkas skatt ej bliver föremål för delning. Det torde ock böra beaktas, att ett ej oväsentligt antal av de utskyldsbelopp, som enligt det i promemorian förordade förslaget skall undantagas från delning, avser fastighetsskatt, påförd fastighetsägare för tomter och andra mindre fastigheter, belägna i andra kommuner än där ägaren är mantalsskriven. Slutligen bör anmärkas, att i den

1 Högsta procenttalet, 70.0 procent, förekommer i Hörnefors socken i Västerbottens län, lägsta procenttalet eller 22 procent, i Våmhus socken i Kopparbergs län.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

föreliggande statistiken vid delningen av ntskyldstitlarna i delbara och icke delbara titlar tionde och skogsvårdsavgift hänförts till de delbara samt utjämningsskatten till de icke delbara titlarna. De skiljaktigheter, som av denna anledning uppkomma, lära dock knappast vara av någon praktisk betydelse i förevarande hänseende.

Av det anförda tordo framgå att, därest kronoutskylderna delas efter den regel, som föreslagits i promemorian med av mig i det föregående förordade jämkningar i fråga örn tionde, skogsvårdsavgift och utjämoingsskatt, man torde kunna beräkna, att åtminstone hälften av de skattskyldiga komma att få sina utskylder delade på två terminer. Enär detta resultat lärer få anses jämförelsevis tillfredsställande och man i varje fall icke gärna kan sätta gränsen för utskyldernas delbarhet lägre än vid 10 kronor, anser jag mig böra förorda, att delning av uppbörden allenast skall ifrågakomma, när summan av de delbara utskyldstitlarna uppgår till eller överstiger 10 kronor.

PZtläl Beträffande de i promemorian intagna formulären till uppbördsbok och debet- °ck debetsedlar hava i de avgivna yttrandena åtskilliga erinringar fram setlin-. ställts. Sålunda anför länsstyrelsen i Östergötlands län:

Yttranden. En stor svaghet i förslaget synes vara, att de särskilda utskyldstitlarnas delbelopp icke skola redovisas specifikt i uppbördsboken. En ändring av förslaget på denna punkt synes redan ur redovisningssynpunkt ofrånkomlig. Någon stor ökning i debiteringsarbetet föranledes icke härav — uträkningarna måste ändå göras — och den uppväges mångdubbelt av den därigenom skapade möjligheten till exakt redovisning av utskyldsposterna.

Kronouppbördskassören i Göteborg uttalar i ett av magistraten i staden överlämnat yttrande, att det föreslagna formuläret till uppbördsbok är opraktiskt för städerna, då däri förekomma flera uppbördstitlar, som ej debiteras i stad; detta kommer att göra uppbördsboken mindre överskåd- Särskilt i Göteborg synas förhallandena betinga en annan uppställning av f oi mulären till uppbördsbok och debetsedel. I restindrivningsförordningen föreskrivna, särskilda formulär till indrivningskvitton fastställas av länsstyrelsen i länet. Kronouppbördskassören anser, att _ i

analogi med vad sålunda gäller beträffande formulär till indrivningskvitton - magistraten i Göteborg, eventuellt länsstyrelsen i länet, bör äga fastställa särskilda formulär till uppbördsbok att användas i Göteborg.

Styrelsen för föreningen Sveriges städers krono uppbo räst jänstemän förordar sådan uppställning av debetsedlarna, att — till ledning för deklaranterna, vilka eljest få svårt att avgöra storleken av det skattebelopp, som må avdragas i deklarationen — av debetsedlarna tydligt framgår, huru stort belopp av varje delbar utskyldstitel, som skall erläggas vid de särskilda uppbördsstämmorna. Länsstyrelsen i Hallands län

29 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

framhåller önskvärdheten av att debetsedlarna erhålla en sådan uppställning, att uppbördsbokens olika summor även framkomma å debetsedeln, på det att förekommande summeringar må kunna ske å debetsedlarna och tvärsummeringar i uppbördsboken undvikas. Styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening anför, att vid sammanträde med föreningen de i promemorian intagna formulären ansetts i stort sett ändamålsenliga. Vissa detaljändringar skulle sannolikt visa sig fördelaktiga, men kunde i frågans dåvarande läge slutlig ståndpunkt därtill icke tagas. Det framhölls i stället såsom synnerligen önskvärt, att tillfälle bereddes att senare under året verkställa provdebitering enligt olika alternativ.

Vad först angår den av länsstyrelsen i Östergötlands län framställda Bcpartementsanmärkningen mot formuläret till uppbördsbok, synes denna anmärkning ^ vara grundad på missuppfattning. Förslaget avser ej, att de särskilda utskyldstitlarna skola delas vid debiteringen; det erfordras blott att summan av de delbara titlarna halveras under iakttagande att de i de särskilda delbara titlarna förekommande udda öretalen föras till den första uppbörden. Först vid upprättandet av den andra restlängden föreligger behov av uppgift örn de delbelopp av de delbara titlarna, som falla å andra uppbörden. Det av länsstyrelsen förordade förfaringssättet skulle, till föga nytta, i hög grad tynga debiteringsarbetet och avsevärt försvåra den föreslagna reformens genomförande.

Vad styrelsen för häradsskrivareföreningen anfört synes värt beaktande och jag har för avsikt att, därest riksdagen uttalar sig till förmån för en delning av kronouppbörden, låta närmare undersöka, vilka typer av formulär, som kunna anses mest lämpliga. Det torde därför ej vara nödigt att nu närmare ingå på de ändringsförslag, som framställts beträffande olika detaljer i formulären. Dock har jag låtit, delvis med ledning av de i yttrandena framställda erinringarna, införa vissa ändringar i de formulär, som åtfölja de förslag till ändringar i uppbördsreglementena, som jag nu ämnar förelägga Kungl. Maj:t. Sålunda hava, i enlighet med vad jag förut förordat, i formuläret till uppbördsbok tionde och skogsvårdsavgift flyttats till gruppen odelbara titlar och utjämningsskatt förts till de delbara titlarna. Kolumnen för debetsedelslösen har, till underlättande av debiteringen, flyttats efter dea kolumn, som angiver summan av de delbara titlarna. Formulären till debetsedlar i länen hava erhållit sådan typografisk uppställning, som förordats av länsstyrelsen i Hallands län. Å debetsedlarna har införts upplysning, att skattskyldig äger rätt att under den första uppbördsterminen erlägga jämväl vad som förfaller under den andra terminen. —- Huruvida särskilt formulär till uppbördsbok skall meddelas för staden Göteborg eller eventuellt för städerna i allmänhet, torde böra framdeles Ingas under ■övervägande.

Tid för den farsta uppbörden i länen.

Yttranden.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

I promemorian har föreslagits, att i länell första uppbördsterminen å landsbygden skulle infalla under tiden den 10—20 november och att i städerna första uppbördsstämman skulle förläggas till perioden den 5—20 november.

Förslaget i denna del tillstyrkes eller lämnas utan erinran av 8 länsstyrelser. Två av dessa framhålla dock nödvändigheten av att debiteringsarbetet förenklas, därest tiden för första uppbörden på föreslaget sätt tillbakaflyttas. Sådan förenkling kunde ske genom att reducera antalet uppbördstitlar, främst borde de personella skatterna utmönstras. Tre länsstyrelser uttala utan att avstyrka förslaget betänkligheter emot den föreslagna anordningen att prövningsnämndernas ändringsbeslut skulle till väsentlig del bringas till debiteringsförrättarnas kännedom senast den 20 september. Det framhålles, att en sådan ordning skulle medföra arbetsanhopning och därmed ökade kostnader för prövningsnämndsarbetet. Sju länsstyrelser förorda, att uppbördsperioden förlägges till senare hälften av november, därvid tre föreslå tiden den 15—25 november. Som skäl åberopas dels svårigheten för debiteringsförrättarna att eljest medhinna sitt arbete, särskilt som detta komme att betydligt ökas genom uppbördens delning, dels de olägenheter, som anses förbundna med den föreslagna arbetsordningen för prövningsnämnderna. I sistnämnda avseende framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län, att den icke kunde vitsorda, att det vore möjligt att till länsprövningsnämndens sista sammanträde hänskjuta allenast ett mindretal ärenden. Att detta kan åstadkommas i de mindre länen vill länsstyrelsen icke bestrida, men länsstyrelsen uttalar, att så svårligen låter sig göra i de större länen, där besvärens antal understundom uppgår till inemot 2,000, och där anmärkningsärenden mången gång på grund av vidlyftiga utredningar och upprepad skriftväxling med vederbörande skattskyldiga icke kunna ligga färdiga till behandling förrän vid slutsammanträdet. Av sex länsstyrelser förordas, att första uppbörden förlägges till samma perioder som för närvarande äro bestämda. Det framhålles därvid, bland annat, att med den ringa tillbakaflyttning, som förslaget åsyftade, någon väsentlig lättnad för de skattskyldiga ej torde vara vunnen, under det att den föreslagna tillbakaflyttningen dock skulle väsentligt öka svårigheten att i rätt tid medhinna debiteringsarbetet, vilket enligt förslaget skulle bliva avsevärt mer betungande än hittills. Vidare åberopas de svårigheter beträffande prövningsnämndsarbetet, som förslagets genomförande skulle föranleda.

I detta avseende anför länsstyrelsen i Västmanlands län:

Länsstyrelsen finner sig nödsakad att bestämt motsätta sig varje inskränkning av tiden för prövningsnämndsarbetet. Denna tid är redan nu väl knappt tillmätt.

Skola prövningsnämndens ändringslängder vara färdigställda den 20 september, förutsätter detta, att sammanträdet avslutats senast den 29 eller den 30 augusti. Antalet ärenden, som skulle komma att behandlas av prövningsnämnden, torde nödvändiggöra minst sex å sju sammanträdes-

31 Kungl. Majlis proposition Nr 186.

dagar, varav följer, att samtliga besvär, kronoombudsyrkanden och tillhörande förteckningar skulle föreligga klara omkring den 20 augusti Da landskamrerare^ särskilda yrkanden skola understallas de skattskyldiga, de yttranden, dessa med anledning härav avgiva, genomgås samt förteckning över yrkandena upprättas i god tid före sammantradet, mäste landskamrerare^ deklarationsgranskning vara avslutad redan omkring den 1 augusti. Detta kan emellertid omöjligt medhinnas. Deklarationerna inkomma till landskontoret i början av juni och taxermgslangderua först den 20 juni. Under juli tages landskamrerare^ tid helt i anspråk av uppsättandet av yttranden över besvuren till prövningsnamnden Härtill kommer, att landskontorets personal vid tiden tor budgetårets utgång är särskilt strängt upptagen genom bokslutsarbetet m. m. Landskamreraren kan därför vid denna tid av året ej påräkna biträde vid taxeringsarbetet i önsklig utsträckning. I regel bär nämligen en landskamrerare ej möjlighet att anlita annan personal an landskontorets tjänstemän till biträde vid granskning av deklarationer och taxerings-

Länsstyrelsen anser sig vidare böra framhålla, att en koncentration av prövningsnämndsarbetet på sätt ovan berörts skulle medföra, att varken landskamreraren eller övriga med taxeringsarbetet sysselsatta tjänstemän kunna komma i tillfälle att erhålla semester under någon av sommarmånaderna. Ett sådant förhållande måste i längden giva upphov till överansträngning och därmed följande sämre arbetsresultat.

Länsstyrelsen hemställer därför, att första uppbörden förläggas till den nu för kronouppbörden stadgade tiden, såvida ej sådana anordningar kunna vidtagas, att prövningsnämndsarbetets effektivitet i allt fall ej

minskas.___Möjligen skulle samtliga landskamrerare^ yrkanden

till prövningsnämnden med undantag av formella anmärkningar, sorn avse anrättande av felräkningar m. m., kunna uppskjutas till ett särskilt sammanträde, som hålles i slutet av oktober. Kronoutskylder, som skola debiteras nied anledning av vid detta sammanträde beslutade andringar av taxeringarna, upptagas av debiteringsförrättaren i särskild uppbordslängd och uppbäras utan sammanblandning med övriga utskylder nied hela sitt belopp vid andra uppbördstillfället. Kommunalnämnderna torde kunna medhinna debiteringen av konununalutskylder, aven örn inkomstoch utgiftsstatens fastställande uppskjutes, till dess vid proyningsnamndens ovan nämnda sammanträde förda ändringslängder Miva expedierade.

Åtskilliga magistrater framhålla svårigheten att få uppbördsboken färdig i tid, därest första uppbörden förlägges till i promemorian föreslagen period; andra lämna förslaget i denna del utan erinran.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening framhåller önskvärdheten av att tiden för första uppbördsterminen förlägges så sent som möjligt, eventuellt till samma tid som den nuvarande uppbördsterminen. Det vore nämligen redan nu förenat med stora svårigheter att medhinna debiteringen inom föreskriven tid. Då enligt det föreliggande förslaget uppbördsboken skulle färdigställas 15 dagar tidigare än förut och besväret med dess upprättande därjämte skulle väsentligt okas, råddö inom föreningen en enhällig mening, att någon möjlighet att medhinna detta arbete icke

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

lunnes, nied mindre prövningsnämndens ändringslängder komme häradsskrivaren tillhanda successivt, i den mån nämndens beslut fattades, och i varje fall avsevärt tidigare än hittills. I detta sammanhang framhölls även, att den tid föro uppbördens början, inom vilken debetsedlarna skola utsändas, med nutida snabba postgång utan olägenhet kunde förkortas till en vecka. Styrelsen för föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän föreslår, att i magistratsstäderna den första uppbördsstämman må kunna förläggas till perioden den 1—20 november, på det att stämman måtte kunna äga rum å dagar, som vore med hänsyn till kronouppbördstjänstemännens övriga arbete lägliga. Övriga hörda myndigheter och sammanslutningar tillstyrka förslaget i vad det avser tiden för första uppbörden. Generalpoststyrelsen ifrågasätter dock, huruvida icke sista uppbördsdagen kunde bliva den 14 november med hänsyn därtill, att postanstalterna under tiden den 15-—20 november äro hårt belastade av arbete med utbetalning av folkpensioner. Riksräkenskapsverket framhåller, såsom i det föregående nämnts, att arbetet med debiteringen och redovisningen av kronoutskylderna redan nu är så omfattande, att varje ytterligare ökning av arbetsuppgifterna lämpligen bör kombineras med åtgärder, syftande till förenklingar i andra avseenden. Särskilt är, enligt ämbetsverkets mening, i sådant syfte nedbringandet av antalet skattetitlar att förorda.

Jämväl fyra länsstyrelser uttala sig för förkortning av den tid före uppbörden, inom vilken debetsedlarna skola vara utsända.

Departements- Såsom jag tidigare utvecklat, måste det anses önskvärt, att första uppehcfen. bordén av kronoutskylderna flyttas från julmånaden. Den kan, av de avgivna yttrandena att döma, icke förläggas till tidigare tidsperiod än i promemorian föreslagits. För att ernå bästa möjliga resultat av uppbörden är det önskvärt, att tiden för uppbörden infaller så nära efter ett månadsskifte som möjligt. Jag kan därför ej heller förorda någon period, som slutar senare än den i promemorian förordade uppbördsterminen. Det synes med hänsyn till debiteringsarbetet möjligt att välja de i promemorian föreslagna tidsperioderna, under förutsättning att prövningsnämndernas ändringsbeslut kunna bringas till debiteringsförrättarnas kännedom successivt och tidigare än hittills. Emot en sådan ordning hava emellertid länsstyrelserna ganska allmänt gjort invändningar. Det är icke min mening att förorda stränga och ovillkorliga föreskrifter, som kunna binda prövningsnämnderna i deras betydelsefulla arbeten eller försämra effektiviteten därav. Men de flesta länsprövningsnämnderna hava under år 1930 hållit sina första sammanträden redan under augusti eller under förra hälften av september och då avgjort ett förhållandevis stort antal ärenden. Detta framgår av den vid promemorian fogade tabellen 7. Ändringslängderna från dessa sammanträden behöva visserligen icke författningsenligt expedieras förrän omkring tre veckor efter samman-

Kungl. May.ts proposition Nr 186. 33

trädenas slut, men det synes dock möjligt att, örn ansträngningar inriktas därå, förkorta expeditionstiden till 10 å 12 dagar. Ett stort antal prövningsnämnder hava i varje fall icke haft längre expeditionstid till förfogande efter sina sista sammanträden. Dessa hava nämligen avslutats den 8—10 oktober, och ändringslängderna måste författningsenligt expedieras senast den 20 oktober. Man torde därför kunna utgå från att, därest tiden för första uppbörden bestämmes på föreslaget sätt, det skall vara möjligt för prövningsnämnderna att successivt förse debiteringsförrättarne med arbetsmaterial och att detta kan ske utan att resultatet av prövningsnämndernas arbete försämras. En sådan arbetsordning åsyftades, då omorganisationen av prövningsnämnderna år 1922 efter initiativ av rikets landskamrerare kom till stånd. Jag anser mig därför böra förorda, att första uppbörden i länen förläggas till de i promemorian föreslagna tiderna.

Till underlättande av debiteringsförrättarnas arbete torde den tid, inom vilken debetsedlarna skola vara utsända före uppbörden, kunna minskas från tio till sju dagar. Genom en sådan åtgärd skulle tre för debiteringsarbetet värdefulla dagar vinnas utan att de skattskyldigas berättigade intressen därigenom eftersättas.

Enligt promemorian skall andra uppbörden för såväl land som stad förläggas till tiden den 1—10 februari. Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar, att i fråga örn andra terminen framträder tydligt olägenheten av att icke krono- och kommunalutskylderna hava gemensam uppbörd. Enligt förslaget skulle man få två så nära intill varandra liggande uppbördsterminer (andra kronouppbörden och första kommunaluppbörden), att de icke alltid ens komme att skiljas av ett avlöningstillfälle. Det synes dock länsstyrelsen svårt att med det antagna systemet finna en annan, lämpligare nppbördstermin. Jämväl länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att deli andra uppbörden infaller alltför kort tid efter den första för att delningen av kronouppbörden skall bliva av någon större betydelse för de skattskyldiga. För kommunerna torde det vara särdeles önskvärt att med hänsyn till kassatillgången hava kvar februari månad som uppbördsmånad. Örn så ej sker, torde vara sannolikt, att åtskilliga kommuner förlägga sin första uppbörd till januari, vilket knappast torde vara till lättnad för de skattskyldiga. Örn förskjutning sker till mars. kommer uppbörden att för det stora antalet arrendatorer stöta ihop med arrendeuppbörden vid mitten av månaden. Länsstyrelsen förmenar, att den andra uppbörden bör uppskjutas till början av maj och uttalar, att nackdelen för staten att få in en del av skatterna två månader senare under budgetåret icke torde vara större, än att denna konsekvens bör tagas, därest man anser uppbördens delning vara till verklig och betydelsefull lättnad för de skattskyldiga.

Övriga länsstyrelser tillstyrka förslaget i förevarande del eller lämna

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 162 höft. (Nr 136.) 3

Tiden för andra uppbörden.

Yttranden.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

det utan erinran. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det otänkbart att förlägga ifrågavarande uppbördstermin till senare tidpunkt än februari med hänsyn till den omständigheten att i allt fall den tid, som förflyter mellan inkomstens förtjänande och uttagandet av den därå belöpande skatten, enligt förslaget kommer att delvis förlängas. Länsstyrelsen i Värmlands län finner det knappast möjligt att, under de förutsättningar, från vilka förslaget utgår, undvika kollission med de kommunala uppbördsstämmorna. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller, sättningar, från vilka förslaget utgår, undvika kollision med de kommer att ofördelaktigt påverka kommunaluppbörden särskilt i februari, som enligt 73 § lagen örn kommunalstyrelse på landet är den normala uppbördsmånaden på landet. Intet hindrar dock, att vederbörande kommunala myndighet kan ändra tiden för denna uppbörd. Att däremot framflytta tiden för andra kronouppbörden så långt som till maj, torde redan av finansiella skäl få anses omöjligt. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser nödvändigt, att sistberörda lagbestämmelse ändras.

Några magistrater befara försämrad uppbörd till följd av att andra kronouppbörden kommer att infalla nära den första kommunaluppbörden i städerna, andra magistrater föreslå maj eller juni såsom lämplig tid för ändra kronouppbördsterminen. Magistraten i örebro föreslår, att andra kronouppbördsterminen i städerna utsträckes till hela februari. Därigenom skulle kollision med uppbördsmännens arbete med deklarationerna förebyggas, eftersom deklarationstiden utgår i medio av februari. Flertalet magistrater lämna dock förslaget i förevarande del utan erinran. Statskontoret, kammarrätten och riksräkenskapsverket framhålla, att den föreslagna uppbördstiden torde komma att föranleda vissa olägenheter både för de skattskyldiga och för kommunerna. Det sist nämnda ämbetsverket anser, att en framflyttning av kommunaluppbörden på landet till mars i flera kommuner icke torde kunna ske på grund av de kassasvårigheter, som därigenom skulle uppstå.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet uttalar, att förläggandet av andra uppbördsterminen till en senare tidpunkt än som föreslagits, exempelvis till april eller maj, måste för landstingens vidkommande betecknas såsom mindre tillfredsställande, bland annat med hänsyn till att landstingen därigenom, frånsett en icke obetydlig ränteförlust, oundvikligen skulle, på grund av de stora utbetalningar landstingen hava under dessa månader, komma att lida av en penningknapphet, som flerstädes måste medföra en avsevärd, kanske årligen återkommande upplåning.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund förordar, för landsbygdens vidkommande, att andra kronouppbörden förlägges till april. Styrelsen anför:

Genom att förlägga andra uppbördsterminen till tiden den 1—10 februari synes tiden mellan de båda uppbörderna bliva väl kort. Det bliver föga mer än två månader mellan dem. Det kan rent av ifrågasättas, örn förmånen av uppbördens uppdelning på två terminer med så kort mel-

35 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

laurinn motsvarar det med reformens genomförande förenade arbetet. Kestlängden från första uppbörden har knappast hunnit ut, innan den andra uppbörden är inne.

Även från andra synpunkter är icke lämpligt att förlägga kronouppbörden till februari. Denna månad har av ålder varit anvisad för uppbörd av kommunalutskylder. Genom den av Landskommunernas förbund på departementets begäran företagna utredningen, som även åberopas i promemorian, visar det sig, att av de kommuner, utredningen omfattar, omkring 84 procent hava sin uppbörd förlagd till februari. I de mindre kommunerna (utredningen berör kommuner med mer än 1,500 invånare — s. k. fullmäktigekommuner) torde procenten av dem, som ha februari till uppbördsmånad, vara ännu högre.

Det kan således praktiskt taget sägas, att februari allmänt är uppbördsmånad för kommunalutskylder inom landskommunerna. Även örn styrelsen för sin del icke vill motsätta sig en ändring häri blott på grund av att det av ålder så har varit, måste dock starka skäl föreligga, för att en ändring skall företagas.

Andra förhållanden tala emellertid ännu starkare emot den föreslagna ändringen. Kommunerna äro nämligen redan vid årets början i stort behov av penningar för sina löpande utgifter. Det saknas sålunda icke exempel på kommuner, som måste upplåna medel till sina behov, till dess uppbörden har hållits. Skulle nu första uppbördsterminen för kommunalutskylder bliva framflyttad till mars månad, bliva svårigheterna för kommunerna att reda sig utan att taga lån, ännu större. Det torde i detta sammanhang böra erinras därom, att kommun enligt gällande lag egentligen icke får uppgöra sin stat så, att överskott förekommer i kassorna vid årsskiftet. Den inkomst- och utgiftsstat, som kommunen skall uppgöra, skall nämligen avse det nästföljande kalenderåret, och det saknas icke exempel på, att kommun, som uppgjort sin stat så, att den påtagligen skulle fa överskott vid årets slut, fått sitt beslut vederbörligen upphävt. Att upplåna medel för budgetbehov är heller icke medgivet, även örn det i en dylik situation skulle tolereras, men många kommuner sakna underställningsfri lånerätt, vadan dessa skulle få besvära Kungl. Majit för ett eventuellt lån på några månader. En lagstiftning bör givetvis läggas så, att bestämmelserna även praktiskt sett kunna följas.

Kommunaluppbörden skulle, örn den förlädes till mars månad, sannolikt komma att ge ett sämre resultat, därför att kronouppbörden hållits månaden före. Skattebetalarna bleve härigenom också hårt ansträngda genom att de så gott som vid årets början finge två skattemånader i följd.

Första delen av februari är för övrigt inom vissa trakter en föga lämplig uppbördstid. Inom industrien uppstår alltid en viss stagnation i början av januari på grund av helgdagar etc. Industriarbetarnas avlöning för denna månad, som sedermera utbetalas i början av februari, blir alltid mer eller mindre reducerad på grund härav. Genom den utredning, som förbundet på departementets önskan företagit för utrönande av uppbördstiderna i landskommuner och köpingar, visar det sig också, att kommunerna anpassa sig härefter. Det övervägande antalet kommuner hava nämligen sina uppbörder förlagda till senare delen av månaden.

Från de 1,021 kommuner, som voro tillskrivna, föreligga uppgifter från <S02, varav en kommun icke har några kommunalutskylder. Av de 801 kommunerna hava GG6, eller närmare 84 procent, sina uppbörder av kommunalutskylder förlagda till februari månad. Inom månaden hållas i 7G

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

kommuner uppbördsstämma!' under tiden 1—6, i 189 den 7—14, i 261 den 15—21 och i 140 den 22—28.

Skulle nu kronouppbörden förläggas till tiden den 1—10 februari, bomme detta att icke blott bliva mycket otjänligt för en stor del skattebetalare, utan skulle sannolikt även giva ett dåligt uppbördsresultat.

Mars månad, som i förslaget är anvisad för uppbörd av kommunalutskylder, är mindre lämplig som uppbördsmånad för landskommunerna även med hänsyn till att av- och tillträde till egendomar i stor utsträckning förekomma den 14 mars. Detta är framförallt förhållandet i fråga örn jordbruk, som är upplåtet på arrende. Att under sådana omständigheter förlägga kommunaluppbörden till denna månad är synnerligen opraktiskt, Detta inverkar icke blott menligt på uppbördsresultatet, utan tvist örn vem som rätteligen skall gälda skatten, kan även uppstå, då köpe- och upplåtelsevillkoren ofta innehålla den överenskommelsen, att köparen, respektive arrendatorn skall gälda den skatt, som förfaller efter tillträdesdagen.

Styrelsen anser sig på anförda skäl icke kunna tillstyrka, att tiden för andra kronouppbördsterminen förläggas till februari månad. Däremot anser styrelsen, att för landsbygdens vidkommande april månad skulle vara synnerligen lämplig för kronouppbörden. Genom att förlägga första kronouppbörden till november och den andra till april skulle upphördsterminerna för krono- och kommunalutskylderna bliva ganska jämnt fördelade under året och någon ändring av kommunallagen beträffande tiden för uppbörden av kommunalutskylder skulle icke behöva ifrågakomma, även örn kronouppbörden uppdelades på två terminer.

Styrelsen för svenska stadsförbundet anser skälig hänsyn till kommunerna kräva, att staten undviker att lägga sin andra uppbördstermin på sådan tid, att den inverkar försämrande på kommunaluppbördens resultat. Sett från magistratsstädernas synpunkt förefaller ett sådant krav så mycket mer befogat, som dessa städer och icke staten själv skulle få ikläda sig de med uppbördens delning förenade kostnaderna. Styrelsen anför vidare:

En del, särskilt smärre städer behöva, med hänsyn till behovet att tidigt erhålla nödiga rörelsemedel, hålla kommunaluppbörd i februari. I de större städerna, där första kommunaluppbördsstämman av uppbördstekniska skäl icke kan hållas förrän i mars, måste kronouppbörd i februari förutsättas försämra resultatet av den första kommunaluppbörden. Det torde nämligen få anses axiomatisk^ att även den ordentlige skattebetalaren skulle få betydligt svårare att t, ex. i mars erlägga sin första kommunalskatt, då han bakom sig skulle hava en julmånad, ett hyreskvartal och en kronouppbördsstämma samt framför sig ett nytt hyreskvartal. Då vidare april månad med hänsyn till hyreskvartalet den 1 april knappast torde kunna ifrågasättas såsom tid för andra kronouppbörden, förordar styrelsen, att denna uppbörd förlägges till maj. Då 38 procent av städerna hava en uppbördsstämma i maj, skulle även med denna anordning betydande olägenheter drabba städerna. En tidig och givande första uppbördsstämma torde emellertid få anses vara av den betydelse för städerna, att dessa hellre underkasta sig de svårigheter, som följa med ett

37 Kungl. Majus proposition Nr 186.

avstående av maj månad till förmån för statsuppbörden. Utsikterna för goda uppbördsresultat anser styrelsen för övrigt vara större vid en kronouppbörd i maj än vid en sådan i februari.

På grund av det anförda avstyrker styrelsen bestämt förslaget i förevarande del. Styrelsen anser det förtjäna undersökas, örn det icke läte sig göra att fastställa varierande tider för andra kronouppbördsterminen i magistratsstäderna, varvid efter yttrande av magistrat oell stadsfullmäktige själva fastställandet kunde ske genom länsstyrelse eller av Kungl.

Majit.

Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler anser, att landskommunerna icke utan menliga följder kunna framflytta sin första uppbördsstämma till mars. Kronouppbörd i februari skulle säkerligen medföra, att ett flertal skattskyldiga icke kunde erlägga både krono- och kommunalskatt i början av året. Det bör enligt styrelsens mening beaktas, att den jordbrukande befolkningen under arets första manader av olika skäl får sin betalningsförmåga hårt ansträngd. Dessutom kännetecknas månaderna januari—april numera, åtminstone i de landsändar, där icke skogsarbete och liknande sysselsättning vintertid förekomma, i regel av arbetslöshet och en ej ringa stagnation inom affärslivet.

Slutligen framhåller generalpoststyrelsen, att det med hänsyn till den anhopning av arbetet i postkassorna, som äger rum vid månadsskiftena och som på flera håll påkallar anlitande av personalförstärkning, vore önskvärt, att de första dagarna i februari befriades från kronouppbörd.

Styrelsen anser åtta dagar tillräckliga för denna uppbörd och föreslår perioden den 3—10 februari. Eventuellt bör enligt styrelsens mening, till ernående av likhet med vad styrelsen ifrågasatt beträffande tiden för den första uppbörden, perioden den 6—14 februari väljas.

Valet av tidpunkt för den andra kronouppbördsterminen är onekligen Departementförenat med vanskligheter. Att så är fallet beror i första hand därpå, att uppbörden av kommunalutskylder är helt skild från kronouppbörden. Kommunerna hava hittills haft full frihet att bestämma antalet kommunaluppbördsstämmor och tiderna för dessa stämmor efter lokala hänsyn. Kommunaluppbördsstämmor förekomma ock, såsom den vid promemorian fogade tabell 6 utvisar, under en var av månaderna februari-oktober. Det kan under sådana förhållanden icke undvikas, att en andra kronouppbördstermin kommer att i ett större eller mindre antal kommuner helt eller delvis sammanfalla med eller i allt fall i tiden ligga jämföresevis nära intill nu gällande tid för kommunaluppbördsstämma.

I åtskilliga yttranden har maj förklarats vara den mest lämpliga eller, ur kommunal synpunkt, minst olämpliga tiden för andra kron ouppbörden.

De skäl, som av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund anförts till stöd för en till maj förlagd kronouppbördstermin och som gå ut på att för kommunerna helt reservera de två månader, som

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

anses ur uppbördssynpunkt förmånligast, nämligen februari och mars, kan jag icke godkänna. För närvarande är staten hänvisad att hålla sin uppbörd så sent som i slutet av budgetårets femte månad och i början av den sjätte. En delning, som skulle medföra, att halva statsskatten inflyter först under budgetårets elfte månad, måste anses olämplig redan ur den synpunkten, att statens inkomster böra fördelas någorlunda jämnt över budgetåret. En kommun, som bleve hänvisad att hålla sin uppbörd under den femte och den elfte månaden av det kommunala uppbördsåret, d. v. s. i maj och november, skulle säkerligen icke utan skäl finna sina intressen eftersatta. Även för landstingen, som hava sin ekonomi inställd efter den nuvarande ordningen, skulle, såsom landstingsförbundets styrelse framhållit, kronouppbörd i maj medföra kännbar olägenhet. Ett annat skäl emot förläggandet av den andra kronouppbördsterminen till maj är, att tiden mellan inkomstförvärvet och skattens erläggande skulle för inemot halva kronouppbörden förlängas med mer än fem månader. En sådan lörflyttning kan, i varje fall under tider, då lågkonjunktur är rådande, befaras medföra försämrat uppbördsresultat även i jämförelse med nuvarande ordning. Slutligen bör icke förbises den ränteförlust, som skulle uppstå för det allmänna. Ett tillgodoseende av statens berättigade intressen torde salunda icke medgiva att andra uppbördsterminen förlägges så sent som till maj månad.

Att april icke i städerna är lämplig uppbördsmånad synes uppenbart; möjligen kunde man tänka sig att välja april såsom tid för andra kronouppbörden å landsbygden, under det att motsvarande termin i städerna hålles tidigare. Det är dock redan av praktiska skäl olämpligt att bestämma olika tider för stad och å landet; i stället torde perioderna böra så nära som möjligt sammanfalla. Härtill kommer, att uppbörd i april bleve besvärande i de s. k. fögderistäderna samt i köpingar och andra stadsliknande samhällen, där kvartalshyran har betydelse för de skattskyldiga. För den rena landsbygden vore april säkerligen en ur vissa synpunkter ganska lämplig uppbördsmånad, ehuru även däremot kunna resas invändningar av liknande art som mot en uppbörd i maj.

Vad åter angår val mellan februari och mars, anser jag, på de i promemorian anförda skälen, att den förra månaden är att obetingat föredraga. Det är visserligen uppenbart, att en kronouppbörd i februari skulle förorsaka huvudparten av landskommunerna ävensom vissa städer olägenhet, i den mån de funne sig nödsakade att flytta sin uppbörd till början av mars. Framflyttningen kommer dock icke att omfatta någon avsevärd tid. Hedan i promemorian har framhållits, hurusom det aritmetiska medeltalet av de s. k. fullmäktigekommunernas i februari infallande uppbördsdagar befunnits vara den 15 februari. Jag har svårt att tro, att en så pass obetydlig framflyttning, som det här gäller — i regel högst två eller tre veckor — skall kunna vålla någon kommun oöverkomliga kassasvårigheter. Hedan enligt nuvarande ordning måste kommunerna finansiera

39 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

åtminstone januari månads utgifter utan tillgång till nya skattemedel. Dessutom äga kommunerna i statsbidragen till avlöning åt lärare vid folkoch småskolor, vilka statsbidrag utbetalas förskottsvis i början av varje balvår, ett värdefullt kassaförlag. Det vill synas, som örn framflyttningen av tiden för kommunaluppbörden icke skulle behöva få allt för stor omfattning; det är väsentligen de mindre landskommunerna, som nu hava den tidigaste uppbörden, under det att de större landskommunerna av uppbördstekniska skäl förlägga sin första uppbörd till mars eller senare.1

Det måste antagas, att det icke så mycket är risken för kassabrist som fastmera fruktan för konkurrens med en tidigare infallande andra kronouppbörd, som orsakar det motstånd, som från de två kommunalförbunden rests mot förslaget i förevarande del. Det synes mig möjligt, att en sådan konkurrens kan få en viss inverkan på resultatet av den första kommunala uppbörden, örn denna kommer mycket nära efter kronouppbörden, men farhågorna i detta avseende torde dock i det väsentliga vara ogrundade. Det har i flera yttranden över det föreliggande förslaget i annat sammanhang framhållits, att regelmässigt samma personer år efter år förekomma i restlängden. Man torde därav kunna draga den slutsatsen, att gruppen av ordentliga skattebetalare tämligen regelbundet år från år fullgör sina skattebetalningar. För denna grupp medför förslaget icke någon ökning i det samlade belopp av kronoutskylder, som skan erläggas under de månader, som föregå första kommunaluppbörden. Tvärtom underlättas likviderna av kronoutskylderna genom dessas delning på två terminer. Jag tror därför icke, att för kommunaluppbörden verkligt betydelsefulla menliga verkningar av det föreliggande förslaget äro att befara. Vad särskilt landsbygden angår, bör i detta avseende bemärkas, att årliga medeltalet kronoutskylder för varje skattskyldig på landsbygden är jämförelsevis lågt och icke under de senaste nio åren överstigit siffran för år 1930, som var 63 kronor 32 öre; jämför tabellen bilaga D. Av samma tabell framgår, att årsmedeltalet för kommunaluppbörden i riket år 1923, det enda år för vilket statistik föreligger, var 68 kronor 4 öre.

Kommunerna och de i kommunerna skattskyldiga mäste ock antagas hava sammanfallande intresse i det spörsmål, som nu är i fråga. Örn en delning av kronouppbörden är en för de skattskyldiga behövlig och nyttig

reform _ vilket ganska allmänt vitsordats — kan den knappast vara

menlig för kommunerna som sådana. I varje fall föreligger för närvarande — därest statens intressen skola bliva behörigen tillgodosedda

1 Enligt cn av statistiska centralbyrån gjord sammanställning av uppgifter örn kommunaluppbörden år 1930 i omkring 800 s. k. fullmäktigckommuner å landsbygden sträckte sig första uppbörden för 127 kommuner in i mars eller senare. Invånarantalet i dessa 127 kommuner var i medeltal 5,319.

40 Uppbörd i Stockholm.

Yttranden.

Departements-

chefen.

Rätt för skattskyldig att betala icke förfallen uppbörd.

Yttrande)!.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

näppeligen annat val än att förlägga tiden för andra kronouppbörden till februari månad.

Generalpoststyrelsens förslag att lämna de första dagarna av februari fria från uppbörd kan jag ej biträda. Just dessa första dagar anses nämligen ur uppbördssynpunkt särskilt värdefulla.

Överståthållarämbetet framhåller, att svårighet kan uppstå att anskaffa erforderligt antal kompetenta personer för att biträda vid förrättandet av den till februari förlagda kronouppbördsstämman, emedan vid samma tid tillgängliga arbetskrafter pläga vara upptagna vid deklarationsbyråerna och då pågående stämma för uppbörd av automobilskatt. Kammarrätten hemställer, huruvida icke det i 4 § punkt 1 av uppbördsreglementet för Stockholms stad intagna förslaget att skattskyldig skall under viss där angiven förutsättning erlägga skatt på grundval av taxeiingsnämndens beslut, må kunna utgå. En dylik bestämmelse bomme enligt kommarrättens uppfattning att för de skattskyldiga medföra avsevärda olägenheter.

Vad till en början angår möjligheten att anskaffa erforderlig personal för förrättande av andra kronouppbördsstämman i Stockholm, torde i detta avseende större svårigheter ej möta i huvudstaden än i andra städer i riket.

Då Stockholms stads prövningsnämnds arbeten ej skola vara avslutade förrän den 31 oktober, och dess protokoll justerade senast den 8 november, medan för länsprövningsnämnderna motsvarande tider äro den 10 respektive den 18 oktober, måste svårigheterna att medhinna utfärdande av nya debetsedlar i fall, där prövningsnämnd ändrat taxering, väntas bliva större i Stockholm än i landet i övrigt. Jag anser mig därför icke böra biträda kammarrättens hemställan beträffande innehållet i 4 § punkt 1 uppbördsreglementet i Stockholm. Enligt vad jag erfarit, kan dock förväntas, att det endast mera sällan skall inträffa, att skattskyldig, vilkens taxering blivit av prövningsnämnden nedsatt, likväl måste erlägga skatt i enlighet med taxeringsnämudens beslut. Fall anses dock kunna inträffa, då prövningsnämndens ändringsbeslut fattas så sent, att utfärdande av ny debetsedel och ändring i uppbördsboken ej medhinnes inom föreskriven tid före uppbördsstämmans början.

Den föreslagna bestämmelsen att skattskyldig skall äga att vid den första uppbördsterminen betala jämväl vad som förfaller vid den andra har allmänt gillats. Lika allmänt hava gensagor rests mot ett i promemolian intaget uttalande av innebörd, att den skattskyldige icke lärer kunna förmenas att, örn han så önskar, under första uppbördsstämman erlägga allenast vad som förfaller till betalning under den andra terminen.

41 Kungl. May.ts proposition Nr 186.

Jag ansluter mig till vad i förstnämnda avseende i promemorian före- DeparUnumtsslagits. Vad åter angår ifrågasatt befogenhet att å första uppbördsstäm- eAe/i“’ man erlägga allenast vad som belöper å den andra stämman anser jag, att dylik rätt ej bör medgivas.

Den föreslagna restföringsmetoden enligt alternativet Z har i yttréndena allmänt förordats. Överståthållarämbetet uttalar, att ur indriv- ski/lder

ningssynpunkt intet är att erinra mot den föreslagna bestämmelsen Yttranden, att underlåtenhet att i behörig ordning erlägga under första uppbörden förfallet belopp medför, att vad eljest skolat gäldas först under andra uppbörden är till omedelbar betalning förfallet. Ämbetet anser emellertid, att denna påföljd torde synas hård för skattebetalarna och föreslår, att den, som inom en vecka efter första upphördsstämmans slut erlägger hela det restförda beloppet, skall undgå att betala indrivningsavgift å större belopp än det, som förfallit å första uppbördsstämman. Länsstyrelsen i Västernorrlands län samt magistraterna i Malmö, Lund och Karlstad anföra, att den föreslagna tiden av tre veckor för upprättande av restlängd i städerna är för kort och hör, i likhet med vad som gäller för landsbygden, utsträckas till en månad. Det framhålles därvid, att upprättandet av den första restlängden kommer att bliva förenat med större besvär på grund av den föreslagna ändrade uppställningen av uppbördsboken och att jämväl upprättandet av den andra restlängden sannolikt bliver tidsödande. Magistraten i Falkenberg påkallar utfärdande av enhetliga formulär till restlängder.

Av den i promemorian intagna tabellen 5 III, som avser att belysa den av statistiska antagliga restantiefrekvensen vid andra kronouppbörden, framgår, att antalet skattskyldiga, som i tre städer — två taxeringsdistrikt i Stockholm redning, samt Malmö och Motala — betalat vid första kommunaluppbörden men restförts vid den andra, år 1929 utgjort 5.88 procent av hela antalet vid andra uppbörden betalningsskyldiga. I ändamål att komplettera nämnda statistiska material angående antalet debetsedlar, utfärdade för skattskyldiga, som betalat vid första kommunaluppbördsstämman men restförts vid den andra, har statistiska centralbyrån på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställt undersökning rörande kommunaluppbörden under år 1930 (i enstaka fall gälla uppgifterna 1929 års uppbörd) i städerna Skara och Hudiksvall, i Morastrands köping och i 23 socknar i 18 län. Det har därvid framgått, att antalet i nämnda kommuner vid andra stämman skattskyldiga utgjort 18,831. Av dessa hava 1,122 eller 5.96 procent av hela antalet skattskyldiga, betalat å första stämman men ej å den andra. Den nya utredningen visar således god överensstämmelse med motsvarande, i promemorian publicerade statistiska material.

Departements

chefen.

Redovisning.

Yttranden.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Det kan icke bestridas, att det i promemorian framlagda förslaget till ordnandet av restföringen kan i enskilda fall komma att verka hårdare än som måhända är med billighet överensstämmande. Särskilt synes detta komma att bliva händelsen beträffande skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer men av glömska underlåter eller på grund av laga förfall blir urståndsatt att inom första uppbördsterminens utgång erlägga vad av debetsedelns slutsumma å första uppbördsterminen belöper. Enligt förslaget förfaller i dylik händelse debetsedelns hela belopp till omedelbar betalning och den skattskyldige måste tillika erlägga indrivningsavgift å hela beloppet enligt grunder, som finnas i uppbördsreglementet angivna. Det av Överståthållarämbetet framförda förslaget till uppmjukande av bestämmelserna om restföring av oguldna utskylder synes dock icke lämpat att förverkligas. Detta förslag förutsätter nämligen, att den skattskyldige själv skulle uträkna storleken av den indrivningsavgift han hade att erlägga. Däremot synes ytterligare böra övervägas, huruvida icke skattskyldig, som är berättigad att erlägga honom påförda kronoutskylder i två terminer men försummar att inom utgången av första uppbördsterminen erlägga vad av utskylderna å nämnda termin belöper, bör berättigas att utan erläggande av indrivningsavgift inom viss kortare tid efter första uppbördsterminens utgång — förslagsvis sju dagar — till länsstyrelsen respektive vederbörande uppbördsman i stad inbetala debetsedelns slutsumma. Då emellertid i städerna särskild uppbörd av kronoutskylder icke för närvarande finnes anordnad under annan tid, än då uppbördsstämma pågår, synes anordningen med betalning efter uppbördstämmas utgång, i allt fall vad städerna angår, icke för närvarande kunna genomföras. Emellertid kan denna fråga lämpligen upptagas till förnyat övervägande i samband med frågan örn åtgärder till främjande av skattebetalning över postgiro. Jag finner mig alltså för närvarande hänvisad till att förorda det i promemorian framlagda förslaget till restföringens anordnande i oförändrat skick.

Till följd av de anmärkningar, som framställts mot den i promemorian föreslagna tidsfristen för upprättande av restlängd i stad, har jag i förslaget till ändringar i uppbördsreglementet utsträckt denna tid till en månad. Yrkandet örn utfärdande av enhetliga formulär till restlängder synes mig jämväl böra vinna beaktande. I

I promemorian framhålles, att leverering och redovisning av influtna kronoutskylder måste under tiden mellan de två uppbördsterminerna ske approximativt med avseende å de delbara utskyldstitlarna. Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att länsstyrelsen anser sig böra på det livligaste avråda från en sådan anordning. Samtliga övriga länsstyrelser och, med allenast ett par undantag, samtliga magistrater tillstyrka i föreva-

43 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

rande del förslaget eller lämna det utan erinran. Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar, att då ett avbetalningsförfarande beträffande utskylder kommer att införas genom den föreslagna reformen, slutlig redovisning enligt länsstyrelsens förmenande icke är i något avseende påkallad förrän efter uppbördens avslutande. Magistraten i Nyköping åberopar, såsom eget utlåtande ett av kronokassören i staden avgivet yttrande, däri framhålles, att procentuell redovisning redan nu tillämpas i ganska stor utsträckning, enär man i de större städerna icke medhinner att före årsskiftet upprätta specifika restlängden, denna anordning, som godtagits av länsstyrelserna, lärer fungera till belåtenhet.

Riksräkenskapsverket förklarar, att vad i promemorian anförts beträffande redovisningen hos länsstyrelser och magistrater av de influtna skattebeloppen, avseende de delbara utskyldstitlarna, icke giver anledning till erinran.

Vad i denna del av ämnet förekommit föranleder från min sida ej annat Departemmtsuttalande, än att det icke ansetts erforderligt att för riksdagen framlägga förslag till föreskrifter örn redovisningen av influten uppbörd.

Statskontoret och riksräkenskapsverket framhålla behovet av ytterligare Kostnader. utredning rörande de med den ifrågasatta reformen förbundna kostna- Yttrande».

derna

Styrelsen för Svenska stadsförbundet meddelar, att det icke varit, sty-^ reisen möjligt att under remisstiden erhålla material från städerna till kostnadsfrågans bedömande, men framhåller, att merkostnaderna för kronouppbörden i städerna utan tvivel bliva ganska betydande.

Av magistraterna framhålla åtskilliga, att de genom reformen föranledda ökade kostnaderna i städerna böra ersättas av statsverket. Magistraten i Kalmar uttalar, att det är fara värt, att de ökade kostnader, som reformen medför, skola övervältras på kronouppbördstjänstemännen, samt föreslår höjning av utgående debetsedelslösen. Sistnämnda yrkande fiamföres även av ett flertal andra magistrater.

Generalpoststyrelsen föreslår, att ersättningen till postverket för bestyret med den delade kronouppbörden skall utgå efter för närvarande gällande grunder, intill dess någon tids erfarenhet vunnits angående de verkningar, som uppdelningen kan komma att utöva pa postverkets kostnader. Ämbetsverket framhåller därvid, att frågorna örn uppbördsterminernas längd och de tider, till vilka de förläggas, äro av icke ringa betydelse för postverkets kostnader. Härtill kommer, att frågan örn reglering av avgiften för inrikes postanvisningar snart torde komma att upptagas till förnyad prövning. Det framliålles, att även detta torde vara ett skäl att icke nu företaga ändring i gällande grunder för den till postverket utgående ersättningen.

Särskild promemoria angående ersättningen till postverket.

Kalkyler angående ersättningen till postverket.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Till närmare utveckling av de synpunkter, som i generalpoststyrelsens yttrande framhållits beträffande ersättningen till postverket för dess befattning med kronouppbörden, har till finansdepartementet avlämnats en av byråchefen i generalpoststyrelsen Gunnar Lager författad, i mars 1931 dagtecknad promemoria. I denna framhålles, att den reduktion i eljest gällande portosatser, som iakttages vid beräknandet av ersättningen till postverket och som utgör 5 öre av den eljest stadgade avgiften för vanlig postanvisning, betingas därav, att behandlingen av kronoskatteanvisningarna, särskilt vid adresspostanstalten, är enklare än då fråga är örn vanliga postanvisningar. Trots de kostnader, som föranledas av de särskilda, under skatteperioden vid postkontoren i residensstäderna anordnade skatteavdelningarna, kan denna reduktion av avgifterna anses väl försvarad. Man torde till och med kunna anse, att även med denna minskning i avgiften skatteanvisningarna äro för postverket något förmånligare än vanliga postanvisningar. Ehuru postanvisningsrörelsen icke är att räkna till postverkets mera inkomstbringande rörelsegrenar — visst underskott anses årligen uppkomma å denna rörelse, vilket täckes av övriga rörelsegrenar, i främsta rummet brevrörelsen — bör därför postverket, örn kronouppbörden delas på två terminer, icke göra anspråk på ersättning efter andra grunder, än de hittills gällande. Postverket bör nämligen ej betinga sig ett annat och förmånligare pris, då en prestation utföres för statens räkning, än då den utföres åt enskilda.

I byråchefen Lagers promemoria framhålles vidare, att postverket i vissa verksamhetsgrenar, där verket förmedlar betalningar för statens räkning, såsom ifråga örn stämpelväsendet och utbetalningen av folkpensioner, uppbär ersättning för sitt bestyr efter sina beräknade självkostnader. Detta beror på att ifrågavarande verksamhetgrenar icke erbjuda någon jämförelse med prestationer, som utföras för enskildas räkning. Skulle ersättningen för arbetet med kronouppbörden utgå efter postverkets självkostnader, borde, då inkomsterna å postanvisningsrörelsen såsom nämnts beräknas icke fullt täcka omkostnaderna, postverket tillgodogöra sig en högre ersättning för varje skattepostanvisning, än den, som utgår enligt nu gällande grunder. Örn denna ersättning åter skulle så avvägas, att den endast täckte de direkta, påvisbara merkostnaderna för uppbörden, skulle ersättningen fastställas till lägre belopp än för närvarande. Intetdera beräkningssättet syntes erbjuda någon bättre grund för fastställande av ersättningen till postverket för ifrågavarande arbete än den hittills tillämpade.

Såsom i den inom finansdepartementet utarbetade promemorian närmare utvecklas, utgår för närvarande ersättning till postverket dels för debetsedlarnas distribution efter samma avgift som för inrikes trycksaksförsändelse av lägsta viktsats (5 öre) dels ock för mottagandet och redovisningen av uppbördsmedlen efter vanlig inrikes postanvisningsavgift minskad med 5 öre; och beräknas sistnämnda ersättning å samt-

45 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

liga skattepostanvisningars medelbelopp. Är 1929 utgjorde enligt postverkets uppgifter antalet utsända debetsedlar- 2,239,/62, antalet av postverket redovisade skattepostanvisningar 1,740,203 och dessas hela belopp 118,974,291 kronor. Medelbeloppet för varje anvisning uppgick således, angivet i jämnt krontal, till 68 kronor. Portosatsen för vanlig postanvisning å belopp, överstigande 50 kronor men ej 100 kronor, är 35 öre. Ersättningen till postverket utgjorde därför år 1929

för 2,239,762 debetsedlar å 5 öre..........

» 1,740,203 postanvisningar å 30 öre

...................... kr. lll,988:io

...................... » 522,060:90

Summa kr. 634,049: —.

I finansdepartementets promemoria framkålles, att, örn enahanda grunder tillämpas vid beräknande av postverkets ersättning, då uppbörden enligt förslaget delas, ersättningen för debetsedlarnas utsändning icke lärer beröras av omläggningen. Däremot beräknas i sagda promemoria, att ersättningen för uppbördsmedlens mottagande och redovisning, därest uppbörden enligt förslagets grunder delas, skulle med tillämpning å 1929 års förhållanden hava för båda uppbördsterminerna uppgått till i runt tal 556,800 kronor eller således till blott 34,800 kronor mera än som i verkligheten utgått under år 1929. Därvid har beräknats, att antalet under första terminen guldna postanvisningar skulle förbliva oförändrat och att antalet under andra terminen guldna anvisningar skulle utgöra omkring 60 procent av de under första terminen guldna. Vidare har antagits, att medelbeloppet av varje postanvisning skulle nedgå till under 50 kronor. Det har nämligen beräknats, att av det av postverket år 1919 inkasserade beloppet, i runt tal 119 miljoner kronor, 72 miljoner kronor skulle hava belöpt å första uppbördsterminen och 47 miljoner kronor å den andra. Kalkylen, som icke omfattar ersättningen för debetsedlarnas utsändande, har följande utseende:

ökad ersättning till postverket 34,803: 90.

Orsaken till det för postverket förhållandevis ogynnsamma resultatet av denna kalkyl är uppenbarligen, att postanvisningarnas medelbelopp vid vardera uppbörden beräknas nedgå under 50 kronor. Portosatsen för vanlig postanvisning å belopp, överstigande 5 kronor men ej 50 kronoi, är 25 öre, varför en portosats av 20 öre har beräknats för postanvisningarna vid båda uppbördstillfällena.

Vid bedömandet av den senast gjorda kalkylen bör emellertid märkas.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Dtparl emeritsehefen.

att det beräknade medeltalet för postanvisningarna vid andra uppbörden ligger så nära 50-kronorsgränsen, att, om förutsättningarna för kalkylen blott i mindre måp rubbas, sagda gräns kan komma att uppnås eller överskridas, då det gäller sistsagda uppbörd.

I promemorian har räknats med, att antalet under andra terminen guldna postanvisningar skulle utgöra omkring 60 procent av de under första terminen guldna. Det mera fullständiga siffermaterial, som numera, enligt vad förut meddelats, sammanbragts av statistiska centralbyrån, ger emellertid vid handen, att man måhända icke bör räkna med så hög procentsiffra utan blott med omkring 50 procent. Det torde därför, örn man fortfarande använder 1929 års uppbörd som underlag, knappast vara befogat att räkna med högre antal vid andra upphörden guldna anvisningar än 870,000. De utskyldsbelopp, som i den senaste kalkylen beräknats falla å de båda uppbördsterminerna, undergå även vissa förskjutningar inbördes, framför allt beroende därpå, att tionde och skogsvårdsavgift nu föreslås icke skola delas, under det att utjämningsskatten föreslås skola bliva föremål för delning. Det torde därför kunna antagas, att örn 1929 års uppbörd delats enligt nu föreslagna grunder, omkring 74 miljoner kronor skulle betalats vid den första uppbörden och omkring 45 miljoner kronor vid den andra. En kalkyl efter dessa ändrade förutsättningar får följande utseende:

Ersättning för odelad uppbörd enligt nuvarande grunder » 522,060: »o

ökad ersättning till postverket 86,979: 7 o.

Enligt denna kalkyl skulle ersättningen till postverket vid delad uppbörd år 1929 ökats med omkring 87,000 kronor. Denna ökning faller uteslutande på den andra uppbörden och orsakas därav, att postanvisningarnas medeltal beräknas något överstiga 50 kronor.

Av generalpoststyrelsens yttrande framgår, att, därest kronouppbörclen delas, postverket tills vidare icke anser sig böra ifrågasätta någon ändring i grunderna för den till postverket utgående ersättningen för bestyret med kronouppbörden. Av de kalkyler, som nu framlagts rörande sannolika beloppet av denna ersättning, framgår, att ersättningen kan växla avsevärt, beroende av örn postanvisningarnas medeltal vid den ena eller andra uppbörden överstiger eller understiger 50-kronorsgränsen. Under sådana förhållanden kan tydligen icke verkställas någon exakt beräkning av den merkostnad, som på grund av kronouppbördens

47 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

delning kan uppkomma i form av höjd ersättning åt postverket. Den förebragta utredningen synes dock giva vid handen, att merkostnaden icke kan bliva av den storlek, att höjning av det under sjätte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, vilket i årets riksstat upptagits till 4,500,000 kronor, på grund av nu förevarande förslag synes behöva ifrågakomma.

Samtidigt med att yttranden infordrades över förevarande inom finansdepartementet utarbetade promemoria angående ändring av tiden för kronouppbörden anmodades länsstyrelserna att, efter hörande av magistraterna inom länen, lämna uppgift å de årliga merkostnader, som förslagets genomförande kunde väntas medföra dels för länsstyrelserna dels ock för magistratsstäderna.

Enligt från länsstyrelserna inkomna uppgifter, som sammanfattats i bilagan F vid dagens protokoll, skulle sammanlagda kostnaderna utgöra, för länsstyrelserna 34,000 kronor och för magistratsstäderna 143,000 kronor. Dessa kostnader avse utgifter för personal, lokalhyra och annonser m. m. Enär, på sätt framgår av siffersammanställningen, de beräknade utgifterna för magistratsstäderna sinsemellan förete betydande ojämnheter, torde det kunna antagas, att de för magistratsstäderna angivna kostnaderna blivit i enskilda fall beräknade något för högt. Det synes mig därför sannolikt, att den sammanlagda årliga kostnadsökningen för länsstyrelserna och magistratsstäderna icke skall överstiga 150,000 kronor.

Vad beträffar det i vissa yttranden framförda kravet, att statsverket bör gottgöra städerna de ökade kostnader, som föranledas av reformens genomförande, må allenast anmärkas, att städerna av ålder haft och fortfarande hava att själva ombesörja kronouppbörden och bestrida kostnaderna härför. Undantag från denna regel gäller blott beträffande Stockholm, där staten med visst mindre belopp bidrager till avlöningen av befattningshavare vid Överståthållarämbetet för uppbördsärenden. Huruvida ändring i vad sålunda för närvarande gäller i fråga örn städernas skyldighet att bestrida kostnaderna för sitt uppbördsväsende framdeles kan och bör komma till stånd, därom finner jag ej anledning att i detta sammanhang göra något uttalande.

Sveriges häradsskrivareförening har förebragt viss utredning örn de merkostnader, som för häradsskrivarna kunde väntas uppkomma till följd av uppbördens delning å två terminer, och på grundval av denna utredning beräknat dessa merkostnader för ett medelstort fögderi till lägst

1,000 kronor per år. Föreningen har dock icke framställt krav å ökad ersättning åt häradsskrivarna.

De av häradsskrivareföreningen verkställda beräkningarna hava utgått från att de vid promemorian fogade formulären till uppbördsbok och debetsedlar skulle vinna tillämpning. Emellertid har jag i anledning av erinringar, som i yttrandena framställts, låtit undersöka möjligheten att genom ändringar av formulären underlätta arbetet för debiterings-

48 Kungl. Majlis proposition Nr 186.

förrattarna. Undersökningen har givit till resultat, att detta är möjligt. På grund härav hyser jag den förhoppningen, att de för arbetet med debiteringen av kronoutskylderna uppkommande merkostnaderna skola kunna ej oväsentligt begränsas. Därest en minskning av antalet utskyldstitlar framdeles kommer till stånd, vinnes härigenom ytterligare lättnad i debiteringsarbetet.

Tillräcklig anledning att föreslå höjning av häradsskrivarnas förvaltningsbidrag eller av nu utgående debetsedellösen anser jag icke föreligga.

Statsverkets direkta kostnader för en delning av kronouppbörden komma sålunda — bortsett från den höjning av ersättningen till postverket som kan ifrågakomma — enligt förestående beräkningar att inskränk» sig till ett belopp av omkring 35,000 kronor i form av ökade anslag åt länsstyrelserna. Då emellertid reformen icke är avsedd att träda i kraft förrän under hösten 1932, erfordras icke i den riksstat, som föreslagits 1931 års riksdag, något särskilt anslagsäskande.

Föredraganden uppläser härefter dels förslag till kungörelse örn ändring i vissa delar av uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 838) ävensom av de vid reglementet fogade formulär, dels ock förslag till kungörelse örn ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219) ävensom av de vid reglementet fogade formulär (se bilaga A) samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte besluta inhämta riksdagens yttrande över dessa förslag med förklarande därvid, att Kungl. Maj :t har för avsikt att, efter mottagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna örn utfärdande av författningar i ämnet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet skall avlåtas till riksdagen av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet.

Hjalmar Ekengren.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

49 Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 888) ävensom av de vid reglementet fogade formulär.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 1, §§ 5, 6 och 9, § 10 mom. 1 och 2, § 11 mom. 1 och 2, § 12 mom. 3 samt § 17 mom. 1 uppbördsreglementet den 14 december 1917 skola, § 3 mom. 1, §§ 5, 6 och 9 samt § 10 mom. 1 och 2 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse ävensom att de vid reglementet fogade formulär nr 1, 2 och 3 skola hava den lydelse härvid fogade bilagor utvisa:

§ 3.

Mom. 1. Å landet---formuläret nr 2. Vid debetsedel å utskylder,

som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin, skola, på sätt nämnda formulär utvisar, vara fogade två genom perforering frånskiljbara skattepostanvisningar, utställda å Konungens befallningshavande i länet och i erforderlig omfattning av häradsskrivaren utskrivna. Vid annan debetsedel skall vara fogad en dylik postanvisning.

Blanketter---häradsskrivaren.

Häradsskrivaren---angivas.

§ 5.

Moni. 1. Å landet skola debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin, med tillhörande skattepostanvisningar sist sju dagar före den i § 9 första stycket angivna första uppbördsterminens början med allmänna posten kostnadsfritt sändas till de skattskyldiga under adress, som i mantalslängden antecknats eller blivit hos häradsskrivaren anmäld.

Vid debetsedlarnas utsändande iakttages:

att debetsedlarna---adresspostanstalter;

att debetsedlar---sammanbuntade; samt

att debetsedlar, adresserade till avlägset belägna eller med färre postförbindelser försedda postanstalter, i den mån omständigheterna det medgiva, för postbefordran avlämnas tidigare än övriga debetsedlar.

Därest skattskyldig, som icke före första uppbördsterminens början erhållit sin debetsedel, inom fyra dagar före uppbördsterminens utgång Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 samt. 162 haft. (Nr 186.)

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

hos Konungens befallningshavande skriftligen anmäler, att debetsedeln ej kommit honom till handa, åligger det landskontoret att under i anmälningen uppgiven adress till den skattskyldige skyndsamt översända nytt, å debetsedelblankett utfärdat utdrag av uppbördsboken beträffande den skattskyldige jämte vidfästade skattepostanvisningar.

Örn debetsedlarnas utsändande skall Konungens befallningshavande ärligen i god tid före första uppbördsterminens början låta i den eller de ortstidningar, som Konungens befallningshavande äger bestämma, införa kungörelse, tillika innehållande uppmaning till de skattskyldiga att, såvitt möjligt, icke uppskjuta utskyldernas erläggande till sista dagarna av uppbördsterminen ävensom underrättelse örn vad den skattskyldige har att iakttaga, för den händelse att debetsedel icke före första uppbördsterminens början kommit honom till handa.

Debetsedel med tillhörande skattepostanvisningar, som icke avhämtats å adresspostanstalten inom åtta dagar efter första uppbördsterminens början, kommer att av nämnda postanstalt omedelbart översändas till Konungens befallningshavande och att av landskontoret sändas till vederbörande landsfiskal för att vara tillgänglig vid restindrivningen.

Vad i detta mom. sägs örn debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin, skall hava motsvarande tilllämpning beträffande debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla under sådan särskild uppbördstermin, varom förmäles i § 9 tredje stycket.

Mom. 2. I stad skola debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla vid allmän uppbördsstämma, senast sju dagar före den i § 11 mom. 1 angivna första uppbördsstämma^ början tillhandahållas de skattskyldiga. Debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla vid särskild uppbördsstämma, skola såväl å landet som i stad tillhandahållas de skattskyldiga senast sju dagar före uppbördsstämmans början. Medelst — — — skattskyldiga. I de städer---efterrättelse.

§ 6.

Uppbördsbok skall av häradsskrivare och magistrat till Konungens befallningshavande ingivas sex dagar före första uppbördsterminens eller första uppbördsstämmans början samt uppbördslängd å utskylder, som förfalla till betalning under särskild uppbördstermin eller vid särskild uppbördsstämma, sex dagar före sådan uppbördstermins eller uppbördsstämmas början. Uppbördsbok och uppbördslängd må ock med allmänna posten till Konungens befallningshavande så tidigt insändas, att de inom nyss nämnda tid kunna till Konungens befallningshavande inkomma.

Särskild uppbördslängd---upprättats.

För landet---uppbörden (uppbördsförrättaren).

För stad---början.

51 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

§ 9.

Å landet försiggår den årliga allmänna uppbörden under två allmänna uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20 november taxeringsåret, och den andra från och med den 1 till och med den 10 februari nästföljande år; dock skall, örn särskilda omständigheter för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Majit på framställning av Konungens befallningshavande och efter generalpoststyrelsens hörande sådant föreskriver, med erläggandet av de utskylder, som enligt nedan givna stadganden förfalla under första uppbördsterminen, anstå till andra uppbördsterminen.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med hälften av sina belopp under vardera uppbördsterminen. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning under första uppbördsterminen.

För erläggande---bestämma.

§ 10.

Moni. 1. Å landet har skattskyldig att under uppbördstermin, å vilken fast postanstalt som helst inom riket (postkontor eller poststation), med företeende av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogad, för uppbördsterminen avsedd skattepostanvisning, portofritt inbetala honom påförda kronoutskylder, som förfalla till betalning under uppbördsterminen. Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder under två terminer, äger han under första uppbördsterminen, med företeende av debetsedeln jämte för den andra uppbördsterminen avsedd skattepostanvisning, portofritt erlägga jämväl den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först under andra uppbördsterminen. Inbetalningen---växel.

Efter det postanstalten sålunda mottagit likvid, frånskiljer och behåller postanstalten skattepostanvisning, för vilken betalning erlagts, samt återställer till den skattskyldige debetsedeln, av vederbörande posttjänsteman kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningen å debetsedeln.

Därest — — — arbetsanställning. Skattskyldig, för vilken pensionsavgift genom särskild skattepostanvisning redan guldits, äger att under första uppbördsterminen i ett sammanhang erlägga återstoden av honom å kronodebetsedel påförda, under samma uppbördstermin eller under såväl första som andra uppbördsterminen till betalning förfallna utskylder; och åligger honom därvid att med företeende av sin debetsedel och kvitto å erlagd pensionsavgift avlämna ny skattepostanvisning å återstående belopp, varefter posttjänstemannen å debetsedeln utfärdar kvitto å vad sålunda erlagts.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Kvitto---gällande.

När uppbördstermin tilländagått, emottager postverket icke vidare skattepostanvisning å kronoutskylder, som under uppbördsterminen förfallit till betalning. Ej heller emottager postverket i vidare mån än ovan sägs skattepostanvisning å kronoutskylder till belopp, som icke motsvarar vad vid uppbördsterminen förfallit till betalning.

Morn. 2. Örn---debiterats.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder under två terminer, att i behörig ordning erlägga vad sålunda under första uppbördsterminen är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger landskontoret att särskilt för varje kommun eller kommundel inom de skilda landsfiskalsdistrikten i länet skyndsamt i två exemplar låta upprätta specifika förteckningar, benämnda restlängder, över till betalning förfallna men under uppbördster¬minen icke guldna kronoutskylder. Ena exemplaret av dessa restlängder skall av landskontoret inom en månad efter uppbördstermins slut för resternas indrivning översändas till vederbörande landsfiskal.

§ 11.

Mom. 1. I stad förrättas den årliga allmänna uppbörden vid två allmänna uppbördsstämmor, som äga rum, den första viss dag eller vissa dagar under tiden fran och med den 5 till och med den 20 november taxeringsåret, och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 1 till och med den 10 februari nästföljande år; dock må, örn särskilda omständigheter för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Majit på framställning av Konungens befallningshavande sådant medgiver, med erläggandet av de utskylder, som enligt nedan angivna stadgande!! förfalla vid första uppbördsstämman, anstå till andra uppbördsstämman.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och landstingsskatt uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder med hälften av sina belopp vid vardera uppbördsstämman. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid första uppbördsstämman.

År skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid två uppbördsstämmor, äger han vid första uppbördsstämman, med företeende av debetsedeln erlägga jämväl den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först vid andra uppbördsstämman.

Mom. 2. Före den 15 september och så tidigt, som för utsättande å debetsedlarna av tider och ställen för den allmänna uppbördens förrättande anses erforderligt, skall magistraten till Konungens befallningshavande

53 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

inkomma med förslag angående nyssnämnda tider och ställen; åliggande det Konungens befallningshavande ej mindre att inom åtta dagar efter det sådant förslag inkommit lämna magistraten besked, huruvida förslaget godkänts eller i vilka avseenden det ändrats, än även att senast fjorton dagar före första allmänna upphördsstämman låta genom allmän kungörelse på lämpligt sätt underrätta de skattskyldiga örn tider och ställen för de allmänna uppbördsstämmorna och den ordning, som därvid kommer att iakttagas.

§ 12.

Morn. 3. Försummar skattskyldig, som äger rätt att betala honom å kronodebetsedel påförda skatter och avgifter vid två uppbördsstämmor, att i behörig ordning erlägga vad sålunda vid första upphördsstämman är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först vid andra upphördsstämman till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger uppbördsmannen att genast låta upprätta restlängd över till betalning förfallna men vid uppbördsstämma!! icke guldna kronoutskylder. Ett exemplar av restlängden skall senast en månad efte» uppbördsstämmans slut av uppbördsmannen överlämnas till utmätningsmannen för indrivning av däri upptagna belopp.

§ 17.

Mom. 1. Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala sina kronoutskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter tre öre för varje full krona av resterande utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.

Denna kungörelse träder i kraft den

Formulär nr 1

Hammarby socken, köping Svartsjö fögderi ................................................................. stad

Uppbördsbok

tor

år 19 32

An visningar:

1. Vid upprättande av uppbördsbok tor stad eller samhälle å landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, iakttages, att i stället för hemmans eller lägenheters olika beteckningar införas kvarterens, tomternas och stadsägornas beteckningar enligt fastighetsregistret; har för tomt eller stadsäga fastställts särskilt namn, införes även detta. Är fastighetsregister ännu icke upplagt, införas gårdarnas och stadsjordarnas nummer och namn efter tomte- oell jordeboken.

2. Skall inom samma kommun debitering ske av utskylder till olika väghållningsdistrikt eller försäkringsanstalter, skola de olika väghållningsdistriktens eller försäkringsanstalternas medel upptagas i särskilda kolumner.

3. De kolumner, som lämnats öppna, äro avsedda att användas för vissa mindre ofta förekommande utskyldstitlar, exempelvis utskiftningsskatt, bevillning på grund av eftertaxering, grundskatt eller trosspassevolansavgift samt vissa fonders och diverse medel.

4. tinder förutsättning att för någon skattskyldig vad honom påförts i kolumnerna 18—22 uppgår till sammanlagt minst 10 kronor, förfalla dessa utBkylder och avgifter till betalning med hälften av Bina belopp under vardera uppbördsterminen. I dylikt fall upptages i kol. 26 hälften av den i kol. 23 uträknade summan, sedan denna minskats med ett öre för varje i kolumnerna 18—22 förekommande udda öretal. Skillnaden mellan kol. 25 och kol. 26 upptages i kol. 28.

02 Fol. 2/.

18 | 14

19\ 3,671583126 1 18

799 80

08 113

215 36

4 G

7 S

1C

Formulär nr 2.

Kronodebetsedel för år 1932 x.- 301

Svartsjö fögderi : Hölin mal by socken

äg. Lantbrukaren Karl August Bredberg

Smedby

Rotebro

Häradsson va ren.

Vid skattelikvid å postanstalt skall postfunktionären bär fusta föreskrivet inlämningsbevis.

Betalas utskylderna här i riket annorledes än genom skattepostanvisning, skall särskilt kvitto (i lid vilm ingakvitto) utfärdas: se debetsedelns baksida.

A

Vid skattelikvid å postanstalt skall j postfunktionåren här fästa föreskrivet | i nlämningsbevis.

Betalas utskylderna här i riket an- i norledes än genom skattepostanvisning, skall särskilt kvitto (indrivnings- | kvitto) utfärdas: se debetsedelns bak- j sida.

B

Att betalas under andra uppbördsterminen 1—10 februari 1933.

Befordras utan kostnad för den skattskyldige.

SKÅTTEPOSTÅNVISNING utt. B.

Debetsedelns

nr

sol

Kronor öre

å

kronoutskylder år 1932. Belopp:

Hammarby socken

Dea skattskyldige:

Lantbrukaren Karl August Bredberg

Till /(angi. Maj:ts befaiiningshavande i Stockholms län

Redovisningsnr (ifylles även av pst.)

Stockholm.

(Postfunktionärs undersklitt)

Att betalas under första uppbördsterminen 10 -20 november 1932.

Debetsedelns

SKÅTTEPOSTÅNVISNING litt. A. - 301

_Kronor___ öre

ä kronoutskylder år 1932. Belopp: 'tSO : SS§

Befordras utan kostnad för den skattskyldige.

Hammarby socken

Den skattskyldige:

Lantbrukaren Kart August Bredberg

Till löting!. Majds befaiiningshavande i Stockholms län

Stockholm.

(Postfunktionärs underskrift)

Specifikation å fastighetsvärden.

Jordbruksfastighet.

Fastighetens beteckning

Smedby 1 nuti

Annaa fastighet.

Fastighetens beteckning

Annelund

Markvärde

Byggnads-

värde

1000| 4000

Parkvärde \ Summa

,'>000

Underrättelser.

Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd finnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen elier med oriktigt belopp honom påförd eiler att felaktighet ägt rum vid debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år, efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget äventyr i betalt brev med allmänna posten till länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbetala honom påförda kronoutskylder; men en var, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökan hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv.förf.-sainl.nr200).

Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obeliörigen eller oriktigt påförd, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften senast bort hava erlagts. Därvid bör medsändas dels denna debetsedel kvitterad i vad deli avser under första uppbördsterminen förfallet belopp, dels uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsförsäkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eiler av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket eriagts samt återsänder debetsedeln.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å k ron »debetsedel påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatl, landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med hälften av sima belopp under vardera uppbördsterminen. Vad eljest den skattskyldige å ltronodebelsedel påföres förfaller till betalning under första uppbördsterminen.

Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, äger han under första uppbördsterminen, med företeende av debetsedeln jämte för den andra uppbördsterminen avsedd skattepostanvisning, portofritt erlägga jämväl den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först under andra uppbördsterminen.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga vad sålunda under första uppbördsterminen är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen tili omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift beräknad efter tre öre å varje full krona av resterande utskyidermas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.

Kvitto å utskylder, som här i riket betalas annorledes än genom skatte-

postanvisning, tecknas ej å debetsedeln, utan skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) vid betalningstil Hältet utfärdas. S&dant kvitto skall tecknas å särskild

därför avsedd blankett. På annat sätt meddelat kvitto är icke gällande.

Meddelande till den skattskyldige.

Under första uppbördsterminen till betalning förfallet utskyldsbelopp erlägges under tiden från och med den 10 till och med den 20 november innevarande år. Under andra uppbördsterminen tili betalning förfallet belopp erlägges under tiden från och med den 1 till och med den 10 februari nästkommande år. Likvid erlägges å vilken fast postanstalt som helst i riket (postkontor eller poststation).

Likviden bör, så vitt möjligt, avlämnas i jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas å kungl, postverket ställd postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:! fastställt

reglemente.

Vid poststation bör betalningen helst ske med sådan växel, därest ut-

skyldsbeloppet överstiger 1,000 kronor.

Verkställ skatteinbetalning i god ti bördsterminens sista dagar.

och uppskjut ej därmed till upp-

Obs.i Skattskyldig bör vid skatteiikvid å postanstalt noga tillse, att han å debetsedeln erhåller kvitto av det utseende, som vidstående avbildning utvisar, ali kvittot lyder å det belopp, som • den skattskyldige erlagt, samt att ; debetsedeln är avstämplad.

Vid skatteiikvid annorledes än genom skattepostanvisning skall särskilt kvitto (indrwninqskvitto) utfärdas; se underrättelser å debetsedeln.

Kvitto, meddelat i annan ordning, är icke gällande.

Formulär nr S.

Xr

Kronodebetsedel för år 19

N. N. stad, kvarteret N. N., huset eller gården nr........, stadsägan nr.

På grund av taxering enligt kommunalskattelagen paförda skattekronor och skatteören:

för fastighet (taxeringsvärde se nästa sida):....... ............. kr. ... öre.

j taxerad inkomst.............................. kr. ^

..................... kr. f

för inkomst

\ besk.-bar inkomst

...... kr. ... öre.

Kr.

Debet.

Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre för kvinna..........

Sjukvårdsavgift å 50 öre för man och 25 öre för kvinna.........

Pensionsavgift: grundavgift . ......

tilläggsavgift......

Olycksfallsförsäkringsavgift för år 19.....

Prästerskapets till statsverket indragna tionde

Skogsvårdsavgift: . . . taxerat rotvärde kr.............

Kiddarhusmedel (ang. befrielse från rid-j darhuskapitationsavgift se riddarhusordj ningen § 5 mom. 2 och 3)......•

Annuiteter å lån från avdikningslånefonden [

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt:

taxerat belopp . , . .kr.............j.

beskattningsbart belopp kr............. .

Utjämningsskatt: beräknat grundbelopp kr. j

............ efter ..... % av grund-!

beloppet utgör skatten .......

Landstingsmedel...........

Debetsedelslösen...........

Kr. löre

Kr.

Summa att betala

Därav erlägges: vid andra uppbördsstämman . .

vid första uppbördsstämman . .

Kredit.

Betalt vid första uppbördsstämman den / 19.............

Annot.

Betalt vid andra uppbördsstämman! den / 19...

Annot.

Uppbördsstämmor för inbetalning av vidstående belopp hållas å .......................................

den första den..........................kl..........

den andra den..........................kl..........

Angående kvitto å erlagda utskylder se underrättelser å omstående sida.

Specifikation å fastighetsvärden.

Jordbruksfastighet.

Annan fastighet.

'"i...............

Underrättelser.

Föl menai någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördsliingd linnes upptagen, blint genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år, efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget äventyr i betalt brev med allmänna posten till länsstyrelsen insända besväreu så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

Besväi över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbetala honom påförda kronoutskylder, men en var, som vinner nedsättning i elier befrielse från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökning hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv. förf.-saml. nr 200).

Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften senast bort hava erlagts. Därvid bör medsändas dels denna debetsedel kvitterad, i vad den avser å första uppbordsstämman förfallet belopp, dels uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det ar, olycksfallsförsäkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats-eller kommunaltjänsteman eller av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.

Likvid bor, såvitt möjligt, avlämnas i jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas å vederbörande uppbördsförrättare ställd postreinissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Majit fastställt reglemente.

Uppbördsmannens kvitto å debetsedeln är ej mot kronan gällande, utan att detsamma försetts med anteckning av vederbörande uppbördskontrollant.

... teiler förutsättning att vad dea skattskyldig ä kronodebetsedel påföres i statlig1 inkomst- och !"r!!1?pniie'sskatt» utjämnings skatt och landstingsskatt uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa ntskylder med hälften av sina belopp vid vardera uppbördsstämma^ Vad eljest den skattskyldige ä kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid första uppbördsstämma^ ... 4r skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda ntskylder vid två uppbordsstämmor, äger han vid första uppbordsstämman erlägga jämväl den del av kronoutskylderna, som forfiiller till betalning först vid andra uppbordsstämman.

^•Lsummar som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda ntskylder

in, uPPbcrdsstämmor, att i behörig ordning erlägga vad sålunda vid första uppbordsstämman

* betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först vid andra uppbordsstämman

till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina ntskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid Indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter 3 öre å varje full krona av resterande ntskyldernas slntsnnuna, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugnfem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.

Kvitto å ntskylder, som här 1 riket betalas annorledes än vid nppbördsstämma, tecknas ej å debet-

sedeln, utan skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) vid betalnlngstlllfället utfärdas. Sådant kvitto

skall tecknas å särskild, därför avsedd blankett. På annat sätt meddelat kvitto är icke gällande-.

Kungl Maj:ts proposition Nr 186.

55 Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219) ävensom av de vid reglementet fogade formulär.

Härigenom förordnas, att § 4 mom. 1, § 6 mom. 1, § 10 morn. 1, § H. $ 13 mom. 1, § 16 mom. 1, samt §§ 19 och 24 reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april 1921 skola, § 4 mom. 1, § 6 morn. 1J1U 16 mom. 1 samt §§ 19 och 24 i nedan angivna delar, erhålla följande andrade

lydelse:

§ 4.

1. Så snart---kronodebetsedlar..

Inom tid___uppbördskommissarierna.

Har---posten. .

Har Stockholms stads prövningsnämnd annorledes an i anledning av besvär höjt skattskyldigs taxering och har prövningsnämndens beslut i ärendet fattats senare än den 20 oktober, skall den ökning i kronoutsky demas belopp, som den skattskyldige till följd av höjningen av taxeringen har att utgöra, förfalla till betalning först vid den i § 10 angivna andra kronouppbördsstämman. Har prövningsnämnden i den ordning och tid, som nyss sagts, upphävt eller nedsatt skattskyldigs taxering, åligger den skattskyldige att erlägga vad å den i § 10 angivna forsta kronouppbördsstämman av utskylderna belöper enligt taxeringsnämndens beslut; och äger den skattskyldige i den ordning, som för restitution av utskylder är stadgad, återbekomma vad han för mycket erlagt.

§ 6.

1. Genom taxeringskommmissariernas försorg---litt. B.

Uppbördsboken litt. A.---lösen. Denna uppbördsbok skall, veder-

börligen summerad, å tid, som Överståthållarämbetet bestämmer, avlamnas till ämbetets avdelning för upphördsärenden och, försedd med overståthållarämbetets föreskrift om uppbördens verkställande, före början av första kronouppbördsstämman det år, taxeringen skett, av ämbetet överlämnas till uppbördskommissarierna.

Uppbördsboken litt. B---uppbördskommissarierna.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

§ 10.

i. A debetsedlar upptagna utskyldsbelopp skola inbetalas vid de uppror dss tammor, till antalet fern, som av Överståthållarämbetet för sådant ändamål utsattas och genom kungörelse tillkännagivas. Den årliga kronobl ppbor den försiggår vid två uppbördsstämmor, som skola vara avsluade, den forsta den 20 november taxeringsåret, och den andra den 10 iebruari nästföljande år.

Under förutsättning att vad skattskyldig å kronodebetsedel påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt uppgår till sammanJagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med mlften av sina belopp vid vardera kronouppbördsstämman. Vad eljest dea skattskyldige a kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid lörsta kronouppbördsstämman.

Skattskyldig, vilkens taxering jämlikt 77 § 2 mom. taxeringsförordningen den -.8 september 1928 verkställes av den i 3 § 2 mom. samma förordning omförmäla, för riket gemensamma taxeringsnämnden, har att erstämman110111 a kronodebetsedel Införda utskylder vid första uppbörds-

Vid forsta kommunaluppbördsstämman erlägges fulla beloppet av allman kommunalskatt till församlingarna eller av allmän kommunalskatt tor gemensamt kommunalt ändamål, all påförd skogsaccis, 20 procent av staden tiHkommande allman kommunalskatt och kommunal progressivskatt ävensom debetsedelslösen samt å andra och tredje kommunaluppbordf ammorna återstoden av påförd allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt till staden, hälften å varje.

Skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid två uppbördsstämmor, må vid första uppbördsstämman gälda jamval den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först vid andra uppbördsstämman. Vidare må skattskyldig vid första eller andra kommunaluppbördsstämman erlägga de utskyldsbelopp, som först vid senare kommunaluppbördsstämma förfalla till betalning.

§ 11.

Försummar skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel paiorda utskylder vid två uppbördsstämmor, att i behörig ordning erlägga vad sålunda vid första kronouppbördsstämman är till betalning förfallet, ar jämväl vad eljest skolat gäldas först vid andra kronouppbördsstamman till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, som underlåtit att å tid och i den ordning, som föreskrivits inbetala honom a kronodebetsedel påförda utskylder, skall, därest uts liderna ej, enligt vad känt är, böra föras till avskrivning eller avkortmng, för indrivningen av resterande utskylder påföras ersättning för indrivningen, vilken ersättning beräknas efter tre öre å varje full krona

57 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

av resterande belopp av andra utskylder än kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål, då detta belopp ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av dylikt oguldet utskyldsbelopp, när detta överstiger tjugufem kronor. För uraktlåten betalning sålunda stadgad avgift tillfaller stadskassa^ dock skall, därest utskylderna bliva annorstädes än i Stockholm uttagna, lända till efterrättelse vad i restindrivningsförordningen därutinnan föreskrives. Rörande ersättning för indrivning av kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål, pensionsavgift och olycksfallsförsäkringsavgift gäller vad därom är särskilt stadgat.

Om —--stadgat.

§ 13.

1. Sedan vid uppbördsstämma influtna belopp blivit avförda i därför avsedd kolumn i uppbördsboken, utföras i bokens restlängd specifika uppgifter å samtliga till betalning förfallna men vid uppbördsstämman icke gnidna poster ävensom för uraktlåten betalning stadgad avgift, varefter beloppen summeras. Utdrag av restlängden, upptagande en var skattskyldigs debetnummer, namn, titel eller yrke, adress, anställning och summan av honom påförda belopp, skola särskilt för varje uppbördsmans distrikt eller del därav utskrivas och senast 14 dagar efter uppbördsstämmans slut för indrivning till honom överlämnas.

§ 16.

1. Restantieposter från kronouppbördsstämma skola av uppbördsmännen fullständigt redovisas före utgången av tredje månaden näst efter den, under vilken stämman hållits, antingen med kontanta medel (leverering) eller, där hinder mött för restantiernas uttagande, på sätt och i den ordning under mom. 3 sägs.

Från--- — början.

Resterande---10 juli.

§ 19.

Senast fyra månader efter kronouppbördsstämmas avslutande skola uppbördskommissarierna upprätta och till överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden avlämna förteckningar, upptagande för varje församling såväl sådana restskyldiga efter senaste kronouppbördsstämman, som avflyttat till uppgiven ort utom Stockholm, som ock sådana, vilkas vistelseort antecknats vara okänd. Dessa förteckningar överlämnas till mantalskommissarien, vilken har att förse dem med anteckningar örn alla tillgängliga upplysningar örn restskyldigs vistelseort samt att därefter snarast möjligt och senast fem månader efter uppbördsstämmas avslutande återställa dem till Överståthållarämbetet, som omedelbart överlämnar dem

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

till uppbördskommissarierna för vidtagande av de åtgärder, vartill upplysningarna för varje särskild restskyldig föranleda.

Mot---uppbördskontor.

Då---avkortningslängd.

I övrigt---uppbördsman.

Därest —--konsulatet.

§ 24.

Såväl---längderna.

För restantierna efter kronouppbördsstämma må i § 13 stycket 1 omförmäld specificerad restlängd tjäna såsom redovisningshandling.

Denna kungörelse träder i kraft den

(

Bilaga.

Kronodebetsedel N:o

Kvarteret

Litt. A.

i Stockholms stad för år 19

taxeringsdistrikt.

Fot,

Huset N:o

Utskylder:

Inkomst- och förmögenhetsskatt;

taxerat belopp.....ltr.

beskatlningsbart belopp . . » ; !

efter ............. % av skattens grundbelopp (se punktj

12 k omstående sida) utgör densamma . . . . !

Utj lira ningsskatt:

skattens grundbelopp (se punkt

12 å omstående sida) . . kr. ..........................;

efter % av grundbeloppet utgör skatten !

Prästerskapets till statsverket Indragna tionde

Utskiftningsskatt för aktiebolag och solidariska bankbolag:

Kronor löre

beskattningsbart belopp

kr.

Kommnnal progressivskatt flir gemensamt kommunalt ändamål.........

Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre för kvinna.............

Sjukvårdsavgift u öre för man och öre för kvinna, som erlägger mantalspenningar . .

Riddarhnsinedel (angående befrielse från riddar-

huskapitationsavgift se riddarhusordningen mom. 2 och 3)

Skogsvårdsavgift:

taxerat rotvärde kr. 10 kr.....

å 13

ore pr

Olycksfallsförsäkrlngsavgift

Grundavgift . Tilläggsavgift

Debetsedelslöseu.....

Pensionsavgift

§ s

Kommunala avgifter, som komma att upptagas å särskild debetsedel (se punkt 11 å debetsedelns baksida), ulga på grundval av följande taxeringar:

Taxering enligt kommnnalskattelagen: skatte-

Taxeringmärde å fastigheten ................ j kronor och

I skatteören

an : jordbruksvärde . . . .

£ ®

skogsvärde .... tomt- och industrivärde

kr.

Summa kr.

a markvärde . .

S %

§ "5)1 byggnadsvärde .

rt I

u S i parkvärde . .

kr.

Summa kr.

Suni ni ii att betala ===^

I Därav erlägges: vid första uppbördsstämman ... 1 vid andra uppbördsstämman ... Stockholm i ................................................ taxeringskontor.

Taxering till kommunal inkomstskatt: att utgå till Stockholms stad: taxerad inkomst .... kr. beskattningsbar inkomst . »

att utgå för gemensamt kommunalt ändamål: taxerad inkomst .... kr. beskattningsbar inkomst . »

Taxering enligt förordningen om kommunal progressivskatt: Beräknat grundbelopp (se punkt 12 å omstående sida) .... kr.

Uppbördsstämmor för inbetalning av vidstående ntskyldsbelopp hållas ä uppbördskontor, den första från och

med den till och med den

och den andra från och med den till

och med den

Till betalning förfallet belopp må med företeende av debetsedeln erläggas ä nppbördskontoret antingen kontant eller genom postremtssväxel, ställd att betalas av bankkontor i Stockholm till uppbördskommissarien 1 nppbördsdlstrikt (se punkt 5

å debetsedelns baksida).

Beloppet kan även inbetalas å uppbördskommissarlens

i.......................... nppbördsdlstrikt tjänstepost-

girokonto N:r ...................., vilken inbetalning dock skall

ske senast den (sc punkt G å debet-

sedelns baksida).

. Rörande utskyldernas avlämnande eller insändande direkt till

Överståthållarämbetet för nppbördsärenden medelst check eller postremissväxelsepunktTådebetsedelnsbaksida.

Taxeringskommlssarie.

Å debetsedeln tecknas kvitto endast för vid uppbördsstämma erlagda utskylder, och ur kvittot ej gällande med mindre debetsedeln förses med Överståtbållarämbetets kontrollstämpel.

Örn kvitto för annorledes än vid uppbördsstämma erlagda utskylder, se punkt 1.0 it omstående sida.

^ Vid första uppbördsstämman förfallet belopp kvitteras:

Stockholm i

uppbördskontor den

y Vid andra uppbördsstämman förfallet belopp kvitteras:

Stockholm i

nppbördskontoret den

Underrättelser för de skattskyldiga.

A. Besvär m. lii.

1. it) Besvär över fastiglietstaxcringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut, varigenom å andra sidan upptagna taxeringsbelopp (jämväl de, sorn utgöra grundval för de kommunala avgifterna) blivit bestämda, skola, med undantag, varom i punkterna

b) d) nedan förmäles, ställas till Stockholms stads prövningsnämnd och jämte denna debetsedel vara inkomna till Overståthåll arämbetets avdelning för uppbördsärenden, n:o 6 Slottsbacken, Stockholm, senast innan kl. tolv på dagen

deri 19

b) Ilar skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till

två eller flera prövningsdistrikt, oell Ilar den skattskyldige blivit eller bort bliva taxerad i Stockholm till kommunal inkomstskatt (biinkomst av dylik förvärvskälla eller till statlig inkomst- oell förmögenhetsskatt, skola besvär över den skattskyldiges taxering i Stockholm för inkomst eller förmögenhet ställas till den mellankommunala prövningsnämnden och vara inkomna till Överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden eller till länsstyrelsen i något av de ian, dit omförmälda förvärvskälla lii- ali hänföra, senast innan kl. tolv på dagen den 19 .

c) Ilar skattskyldig icke själv haft förvärvskälla, varom i punkt b) förmäles, men ilar däremot deli skattskyldiges make haft dylik förvärvskälla, och hava makarna levt tillsammans under hela beskattningsåret eller större delen därav, skola besvär över den skattskyldiges taxering i Stockholm för inkomst eller förmögenhet ställas till den mellankommunala prövningsnämnden, försåvitt besvär över makens taxering i Stockholm för inkomst eller förmögenhet enligt vad i punkt b) sägs skola ställas till denna nämnd. Besvären skola vara inkomna till Överståthållarämhetets avdelning för uppbördsärenden senast innan kl tolv nå daeen

deli 19 . 6

d) Skattskyldig, som till följd av levnadsålder, varaktig oförmåga till arbete, egen eller makes tjänsteanställning, försäkring i pensionsinrättning eller livränteanstalt eller på grund av att lian icke mantalsskrivits inom riket anser sig jämlikt 5 § lagen om allmän pensionsförsäkring berättigad till befrielse från påförd pensionsavgift, skall söka sådan hos pensionsstyrclsen; och skab ansökning därom vara pensionsstyrclsen tillhanda före utgången av augusti månad nästföljande år vid äventyr att ansökninger. eljest icke upptages till prövning.

2. Anser skattskyldig, att utskyld eller avgift, som å andra sidan finnes upptagen, genom tel vid debiteringen (skatteuträkningen) obeliörigen eller med oriktigt belopp blivit honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av lians debetsedel, oell varder icke rättelse omedelbart vidtagen, sedan anmälan om felaktigheten gjorts lies taxeringskommissarien, .igel lian däri bos Överståthållarämbetet söka rättelse genom besvär, vilka skola till avdelningen för uppbördsärenden ingivas inom Haft oell år efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad, dock må klaganden på eget äventyr i betalt brev med allmänna posten till avdelningen insända besvären sä tidigt, att de inom ovan stadgade till dit inkomma.

Över kommunaldebetsedeln (jfr punkt lt nedan) må besvär anföras i den å nämnda debetsedel angivna ordning allenast i det fall, att däri upptagen avgift uträknats felaktigt eller eljest oriktigt påförts.

o3- Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obeliörigen elier oriktigt påförd, äger lian för erhållande av rättelse göra anmälan bos riksförsäkringsanstalten inom ett år, efter det avgiften senast bort hova erlagts, härvid bör medsändas dels denna debetsedel kvitterad i vad den avser vid första kronouppbördsstämman förfallet belopp, dels uppgift u antal mans- och kvinnodag,sverken var för sig-, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsförsäkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eller av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.

4. Vad i debetsedeln finnes påfört skall vid uppbördsstämma!! gäldas, även örn besvär blivit anförda, häremot äger klagande, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd utskyld eller avgift, att kostnadsfritt återbekomma råd lian för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (siv. förf.-sani!, nr 200).

B. Utskyldernas erläggande m. in.

5. I'.iläggas utskylderna kontant, bör till undvikande av tidsutdräkt skattskyldig vara försedd med jämna penningar,

rarjämte debetsedeln skall av den skattskyldige företes. Skei- betalningen samtidigt för liera debetsedlar, bör vid likviden fogas specifik och vederbörligen summerad förteckning å inbetalningsposterna. Såsom kontant likvid å uppbördskontoret godkännes jämväl postremissväxel, utfärdad till uppbördslcommissarien eliel- å denne överlåten, ställd att betalas av bankkontor i Stockholm. —— --—

6. Inbetalning ft tjänstepostgirokonto sker med posten genom inbetalnings- eller girokopt, som adresseras till vederbörande

uppbördskommissarie. Blanketter härtill tillhandahållas av postverket. För att inbetalning, som sker i nu nämnd ordning, skall anses vara vid uppbördsstämman fullgjord, skall inbetalningskortet hava avlämnats å postanstalt eller, där inbetalningen sker medelst girokort, detta hava inkommit till postgirokontoret i Stockholm senast den . k vederbörlig kupong skola

antecknas debetsedelns nummer, taxeringsdistriktcts namn och nummer, fol. i uppbördsboken och å uppbördsstämman förfallet belopp.

Inbetalning a uppbördskommissariens tjänstepostgirokonto från utlandet kan jämväl ske medelst postanvisning, som avsändes senast den Å vederbörlig kupong skola antecknas debetsedelns nummer, taxeringsdistriktets namn och nummer,

fol, i uppbördsboken och ä uppbördsstämma!! förfallet belopp ävensom numret å uppbördskommissariens tjänstepostgirokonto.

7. Likvid kail jämväl ske i följande ordning genom check eller postremissväxel, utfärdad till Överståthållarämbetet för uppbördsärenden, eller a ämbetet överlåten, ställd att betalas av bankkontor i Stockholm. Jämte debetsedel och uppgift ä avsändarens adress skall checken eller postremissväxeln till Överståthållarämbetet för uppbördsärenden, n:o G Slottsbacken, expeditionstid kl. 10 f. m. — 3 e. m., insändas eller avlämnas sä tidigt, att densamma senast den

töre expeditionstidens slut kommer Överståthållarämbetet för uppbördsärenden tillhanda.

Betalas i nu angiven ordning nied samma check eller postremissväxel flera debetsedlar, skall över dessa bifogas förteckning säl skil t för varje uppbördskontor, med angivande av de olika debetsedlarnas nummer, taxeringsdistrikts namn och nummer, fol, och belopp.

_ 8- Skattskyldig, som fullgjort skattelikvid genom postgiro, postanvisning från utlandet eller lill Överståthållarämbetet för uppbördsärenden insänd check eller postremissväxel, får å insänd debetsedel eller å transsumt av debetsedel tecknat kvitto sig tillställt i tjänstebrev under uppgiven adress.

9. Ender förutsättning att vad den skattskyldig^ å kronodebetsedel påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt uppgår till sammanlagt minst teo kronor, förfalla dessa utskylder med hälften av sina belopp vid vardera uppbördsstämman. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid första uppbördsstämman.

Ar skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid två uppbördstämmor, äger han vid första uppbördsstämman erlägga jämväl ilen del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först vid andra uppbördsstämman.

10. Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid två uppbördsstämmor, att i behörig ordning erlägga vad sålunda vid forsla uppbördsstämman lii- till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först vid andra uppbördsstämman till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, skall påföras ersättning för indrivningen av resterande utskylder, vilken ersättning beräknas efter tre öre å varje full krona av oguldna utskyldsbeloppet, dä detta ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av oguldna utskyldsbeloppet, nar detta överstiger tjugufem kronor. I lin angivet utskyldshelopp inräknas ej kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål; å oguldna beloppet av dylik skatt beräknas en indrivningsavgift av tre öre för varje full krona.

Kvitto ti utskylder, som betalas annorledes än vid uppbördsstämma, tecknas ej å debetsedeln, utan

skall särskilt kvitto (indrivningskviHo) vid beialningstilifället utskrivas; och skall detta, då betalningen sker till befattningshavare vid uppbördsverket i Stockholms stad, för att vara gällande vara försett

med Övcrståthållarämbetets kontrollstämpel.

11. Deri skaf t skyl (lige åliggande kommunala avgifter (utom kommunal progressivskatt lör gemensamt kommunalt ändamål) upptagas å särskild kommunaldebetsedel, betecknad med Litt. B, vilken nästkommande år utsändes eller utdelas å tid, som genom kungörelse tillkännagives.

12. Beträffande beräkning av grundbelopp för inkomst- oell förmögenhetsskatt, se 18 § förordningen deli 28 september 1928 (Sv. förf.-sami. nr 373) och tabell, inf. i Sv. förf.-sami. 1928 nr 387, samt för kommunal progressivskatt oell ntjämningsskatt, se förordningarna don 28 september 1928 (Sv. förf,-sami. nr 374 och 37 5) och tabell, inf. i Sv. torf.-sami. 1926 nr 388.

Kungl. Majlis proposition Nr 186.

59 Bilaga B.

Redogörelse för kronouppbörden i riket år 1929.

L ä

(Lb. = landsbygd och fögderistäder, St = magistratsstäder)

j Arnal utfärdade I debetsedlar

Summa debiterade j utskylder, kr. |

Influtet vid uppbörd

Debetsedlar

Belopp

O/

/n

Stockholms stad.........

Stockholms län

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands *

Jönköpings »

Kronobergs

Kalmar »

Gotlands

Blekinge »

Kristianstads

Malmöhus »

I Hallands ♦

j Göteborgs o. Bohus »

Älvsborgs »

Skaraborgs »

Värmlands

Örebro 5

Västmanlands »

Kopparbergs »

Gävleborgs »

[ Västernorrlands | Jämtlands 1 Västerbottens »

Norrbottens »

!•» ............

\ St. ............

I 'b.............

I st. ............

I Lb.............

i St. ............

/ Lb............

\ st.............

| Lb.............

I st. ............

I Lb.............

I St. ............

t Lb.............

\ St. ............

| Lb............

> St. ............

| Lb.............

I St. ............

I Lb............

1 St. ............

! Malmö stad I Övriga st. ..

J Lb............

\ St............

I Lb...........

< Göteb, stad I Övriga st. •.

I Lb............

1 St. ...........

( Lb............

\ St. ...........

I Lb............

\ St. ...........

) Lb............

I St. ...........

I Lb............

I St. ...........

i Lb............

I St............

/ Lb............

\ St............

I Lb............

\ St............

/ Lb ...........

\ St. ...........

I Lb............

I St............

/ Lb............

I St............

Landsbygd

Städer

Summa för hela riket

344,8461 14ö,709l 17.200, 53,81 ll 22,109 70,919 31,087 101,776 61,325 95,530 21,173 77,150 5,844 100.598 23,505 21.537 6,113 47,527| 27,8201 121,810 12.830; 148,714; 76,552 77,992 50,078; 23.981 101.907 185,727\ 15,916 134,532! 44,363 100,024! 22,569 111,775! ■ 21,480, 101,775 29,7351 58,805! 28,650 111,580! 10,887, 113,733; 33.799! 124,119 24,012 60.409 7,023 83,818 8,849 74,913 7.203

64,681,9. 13,592.044) 1.165,519, 3,140,050] 2,901,114. 4,854,132) 2,928,3071 0,384,292) 4,883.654 4,789,044

I, 912,545 3,005,503

579,424

4,927,952

2,232,365

1,080,444

630,325

2.288,069

2,357,352

6,300,160

1,727,409

II, 718,703 7,278,387 8,464,301 2,921,025 2,485,747 4.710.03

19,014,037 1.255,917 6,095,009 3.865,687 4,837,377 2.474,674 6,702,873 2,250,194 5,942,791 3,081,169 3,422,405

2,688,367

0.157,427

1.258.617 6,752.440 2,806,081 8.089,712

2.831.617 3,880,601 1,011,653 0,385,844 1,101,304

5,101,145 894,7661

187,304

97,962

11,425

43,190

15,535

58,000

22,704

82,727

38,285

83,249

15,360

65,748

4,489

78,807

13,563

22,054

4,279

32,14

18,568

102,315

8,606

124,950

43,218

48,700

49,877

16,602

75,800

93,302

10,524

107,960

28,064

90,422

15,584

54-32

07.28 66-42

80.2 7

70.2 7 82.6 8

62- 43 87.14 72.55

85.22 76.81

73.99 57.70 89.8S 70. oo 67.50; 66-74

83.99 67. os

84.02 56-46

62.44 89.00

50.24 66.12

80.2 5

63- 26

85.2 s 69os

83,237 i 74.4? 13,077 80,'737 18.054 47.801 19,566 91,007 7,986 79,188 20,362 80,488 13,310 46,532 4,588 66.079 6,330 48,980 4,750

60-38

61.9 7 81.20 68,29

82.10 73.36 09.6 3 60.24 64.86 55.43 70.o:

65.33 79.55 71.63 65.3 9 65.94

56,809,207

10,957,706

952,285

2,807.540

2,590,348 4,467,330 2,594,792 5,811,32» 4.302,750 4,434,76» 1,733,211 3.325,949 545,762 4,417,280 1,802,612 989,187 566,677 1,927,312 2,042,662 5,824,178 1,576,163 10,-61,930 6.325,538 7.519,380 2,757,805 2,193,705 3,850,954 16,658,927 1,059,730

5.987.020 3,348,576 4,480,551 2.225,452

5.908.994 2,028,433 5,333.822 2,622,876 3,089,190 2.341,780 5.609,314 1,167,169

5.780.021 2,407,879 7,172,447 2,355,097 3.202,480

861,807

5,627,005

968,460

4.340.995 765,982

87.83 80.6 2 81.70 89.41 89.39

92.03 88.61

91.03 88.il 92.6 0

90.63 92.24

89.64 80-76 91.55

89.90 84.21 86.66 92.44 91.34 92.6 9

88.84 94.41,

88- 96 81.76

87.61 84 38 89.43 86.63

89- 93 88.2 6 90.14 89.75

85.13 90.26

87.11 91.10 92.73

85.60 85. si 82.54 83.17 83.94 85.19

88.13 87 94 84.ll!

2,240,351

1.191,990

3,432.341

135,006,524

148.762,458

283,708,982

1,741,249

2,445,384

119,085,775

130,367,260

249,453,035

88.21!

87.63,

87.91 Anm. Tabellen grundar sig på uppgifter, sammanställda av statistiska centralbyrån.

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Bilaga C.

Redogörelse för kronouppbörden i riket år 1930.

Anm. Tabellen grundar sig på uppgifter, sammanställda av statistiska centralbyrån,

Kungl. Majlis proposition Nr 186.

61 Bilaga D.

Sammanställning av redogörelser lör kronouppbörden i riket åren 1922—1930 och kommunaluppbörden &r 1923.1

1 Uppgifterna äro utom vad angår åren 1929 och 1930 hämtade ur 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande, sid. 2G8 279. Uppgifterna för landsbygd avse även fögderistäder.

62 Kungl. Majlis proposition Nr 186.

Bilaga E.

Jämförelse mellan krono- och kommunalnppbörden i de 11 största städerna

åren 1829 och 1930.1

1 Avser åren 1929 och 1930 influten uppbörd.

2 » första uppbördsstämma^

8 » samtliga tre uppbördstämmor.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 186.

63 Bilaga F.

Tabell, utvisande av länsstyrelserna beräknade kostnader lör kronouppbördens delning1.

1 Uppgifterna för städerna grundas på uppgifter, som lämnats av magistraterna.

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Län — Städer

Skaraborgs län ■■■

Mariestad.........

Lidköping .......

Skara ............

Skövde............

Hjo ................

Falköping.........

Värmlands län ....

Karlstad ..........

Kristinehamn ....

Filipstad .........

Örebro län .........

Örebro.............

Askersund ......

Nora...............

Lindesberg .......

Västmanlands län

Västerås ..........

Sala ................

Köping.............

Arboga.............

810716. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

1 P. M.

angående förändring av tiden för kronouppbörden.

I.

Den föreliggande frågan och dess beredning.

I de yttranden, som avgivits av myndigheter och korporationer över 1924 års upphördssakkunnigas år 1929 avgivna betänkande angående rationell skatteuppbörd (Statens offentliga utredningar 1929:17), har allmänt påtalats vissa med nuvarande ordning för kronouppbörden förbundna olägenheter. Dessa hava ansetts väsentligen bestå däri att uppbörden försiggår under en enda termin, som delvis infaller under julmånaden. På grund härav har inom finansdepartementet igångsatts en utredning i syfte att utröna, huruvida det vore möjligt att utan mera omfattande och dyrbara organisatoriska förändringar ernå en sådan ordning beträffande uppbörden av de å kronodebetsedel upptagna skatter och avgifter, att nu påtalade olägenheter undanröjas eller åtminstone väsentligt mildras. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen för finansdepartementet den 6 december 1930 tillkallat förste kanslisekreteraren E. K. E. Badirendtz att såsom sakkunnig biträda vid ärendets beredning inom departementet. Vidare har departementschefen, likaledes på grund av Kungl. Maurts bemyndigande, till överläggning i ämnet inkallat vissa befattningshavare tillhörande landsstaten, Överståthållarämbetet och landsortsstädernas uppbördsväsen, nämligen landskamrerare J. E. Ahlner, J. G. Löwgren och C. C. E. Malm, kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden F. H. von Friesen, häradsskrivarna P. T. Zetterlöf och E. A. Humble samt kronokamreraren I. Sahlin. Till överläggningen har jämväl kallats byråchefen i riksräken skapsverket P. S. Runemark. Sammanträde med de sålunda kallade har inför departementschefen hållits den 18 december 1930. Med ledning av därvid uttalade meningar och på grundval av eljest verkställd utredning har inom finansdepartementet utarbetats föreliggande promemoria med förslag till kronouppbördens uppdelning på tvä terminer.

.1 — 310786.

2 Kronouppbörd?n.

A. Utekylds titlarna.

1. Statsskatter.

ii.

Gällande uppbördsförfarande i huvuddrag.1

Stadgandena om uppbörd av kronoutskylder återfinnas i uppbördsreglementet den 14 december 1917 och reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april 1921 med i dessa författningar gjorda ändringar. Till kronoutskylder hänföras i förstnämnda reglemente årliga utskylder och avgifter till kronan samt sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän författning eller med tillämpning av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade stadganden uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden. Reglementet för Stockholms stad gäller såväl krono- som kommunalutskylder.

Vid kronouppbörden förekomma väsentligen följande utskyldstitlar.

Mantalspenningar äro en rent personell skatt. De utgå enligt § 1 förordningen den 24 april 3863 angående mantalspenningarnas utgivande,, sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen den 25 maj 1894,. med 40 öre för man och 20 öre för kvinna, som fyllt 18 år (vissa undantag givas dock). Mantalspenningar debiterades år 1929 med 1,167,000 kronor.1 2 3

Prästerskapets till statsverket indragna tionde är en under avskrivning ställd objektskatt å fast egendom. Den utgår enligt lagen den 9 december 1910 örn indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt örn ersättning därför. Avskrivningen sker under loppet av tjugu ecklesiastikår, räknade för varje pastorat från och med det år, då inom pastoratet indragning av tionden vidtager. År 1929 debiterade» tionde med 2,272,000 kronor. Det belopp, som skall erläggas, minskas årligen enligt det i 1910 års lag fastställda schemat för avskrivningen. År 1936 beräknas beloppet hava nedgått till cirka 1 miljon kronor; år 1944 skall avskrivningen författningsenligt vara slutförd. 1927 års prästlönereglevingssakkunniga hava emellertid i sitt år 1929 avgivna betänkande föreslagit, att tionden skall fullständigt avskrivas redan med ingången av år 1935.

Trosspassevolunsavgift kvarstår ännu i vissa län å kronodebetsedein men utgår med obetydliga belopp; titeln uppgår ej till sammanlagt 100 kronor för hela riket.

1 Framställningen om uppbördslörlarandet är i vissa delar hämtad ur 1924 års uppbörds-

sakkunnigas betänkande.

3 Beträffande de år 1929 å olika utskyldstitlar debiterade belopp, se närmare tab. 2. De i texten angivna beloppen äro upptagna i avrundade tal.

3 Statlig inkomst och förmögenhetsskatt är elen största å kronodebetsedeln uppförda utskyldstiteln. Den uppgick år 1929 till närmare 155 miljoner kronor eller 54.47 % av hela uppbörden. Mer än ‘/a faller på Stockholm.

Utjämning sskatt grundas på samma taxeringsunderlag som inkomstoeh förmögenhetsskatten. Debiteringstekniskt äger den samband med den kommunala progressivskatten. Utjämningsskatt debiterades år 3929 med nära 5 miljoner kronor.

Utskift ning sskatt för bolag debiterades år 1929 med 53,000 kronor.

Skogsvårdsavgift debiteras och uppbäres i samband med kronoutskylderna enligt 3 § förordningen den 11 oktober 1912 örn skogsvårdsavgift och kungörelsen den 8 februari 1918 angående uppbörd av skogsvårdsavgifter m. m. År 1929 debiterades skogsvårdsavgift med 2,361,000 kronor.

Av ovan angivna skatter äro mantalspenningarna som nämnt rent personella. Storleken av den indragna tionden är, praktiskt sett, en gång för alla fastställd. Likartat är förhållandet med ännu kvarstående grundskatter. De fyra övriga skatterna grunda sig på taxering, men skattesatsen fixeras oberoende av taxeringens utfall antingen genom direkt stadgande i vederbörande författning eller genom särskilt beslut, som icke står i direkt beroende av det genom taxeringen fastställda beskattningsunderlaget. Skatter av sistnämnda typ pläga betecknas såsom kvotskatter till skillnad från repartitionsskatter. Vid dessa senare fram kommer debiteringsgrunden genom division av skattebeliovet med tillgängliga antalet beskattningsföremål enligt senast verkställd taxering. Av repartitionsskatter förekomma å kronodebetsedeln landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel. Dessa äro att hänföra till gruppen kommunala skatter.

Landstingsskatt. Enligt 48 § lagen örn landsting den 20 juni 1924 örn besörjer länsstyrelsen, på landstingets därom framställda begäran, att de av landstinget till uttaxering beslutade medel under benämning landstingsmedel varda genom vederbörande, i sammanhang med kronoskatterna, debiterade och indrivna samt i riksbanken insatta inom den tid och med det ansvar, som är för kronans uppbörd stadgat. Genom förord ningen den 15 juni 1922 äro föreskrifter meddelade angående er sättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt.1 Någon möjlig het för landsting att anordna egen uppbörd av landstingsskatt eller att eljest överlämna uppbörden därav till andra uppbördsorgan än de för kronouppbörden avsedda lärer icke föreligga. Landstingsskatt debite rades år 1929 med 56,862,000 kronor, motsvarande 2.0.04 % av hela krono uppbörden sagda år. I städerna Stockholm. Göteborg, Malmö, Norrkö ping, Hälsingborg och Gävle, vilka städer icke deltaga i landsting, utgår ej landstingsskatt.

1 Angående provision lör debitering och uppbörd, se 1924 års uppbordssakknnnigas belänkande sid 152.

2. Kommunala skatter.

4 Vägs katt. Enligt 63 § i lagen den 23 oktober 1891 om väghållningsbesvärets utgörande på landet ombesörjer länsstyrelsen, på vägstyrelseus därom framställda begäran, att vägskatten varder genom vederbörande i sammanhang med kronoskatterna debiterad, indriven och redovisad, pä sätt örn landstingsmedel är föreskrivet. De väghållningsskyldiga äga dock besluta, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning må överlämnas åt kommunalnämnd, därest överenskommelse därom träffas, eller åt utsedda förtroendemän. I sådan händelse skall i fråga örn uppbörd och redovisning så ock örn indrivning av restantier i tillämpliga delar gälla vad om lcommunalutskylder finnes stadgat. Enligt uppgifter, sammanställda inom statistiska centralbyrån, debiterades vägskatt åren 1928 och 1929 i hela riket med inemot 34 miljoner kronor per år, därav cirka 77 % å kronodebetsedel. År 1929 påfördes vägskatt å kronodebetsedel med 26,438,000 kronor motsvarande 9.32 % av hela kronouppbörden; se tab. 2.1

Tingshusmedel. Beträffande uppbörd av tingshusmedel eller häradsmedel, som de för tingslagens behov uttaxerade medlen å vissa orter jämväl benämnas, finnes väl icke någon allmän föreskrift, utan beror sättet för uppbörden av dessa medel på beslut av de tingshusbyggnadsskyldiga. På flera håll plägar efter länsstyrelsens medgivande medlen upptagas å kronodebetsedlarna och uppbäras i samband med kronoutskylderna. 1 kungörelsen den 30 april 1881 angående redovisning för uppbörd av häradsmedel är stadgande meddelat örn kronobetjänts redovisning för av honom. verkställd uppbörd utav någon inom härad eller tingslag för dess gemensamma behov utgående avgift. Stundom ombesörjes uppbörden av häradsmedel av kommunal myndighet efter därom träffad överenskommelse med de tingshusbyggnadsskyldiga. Tingshusmedel förekommo åren 1927—1929 å kronodebetsedel till belopp av cirka 610,000 kronor per år. Av kommunalt uppburna dylika medel levererades enligt inom statistiska centralbyrån sammanställda uppgifter år 1927 något över 800,000 kronor. Man kan därav möjligen sluta, att tingshusmedlen till övervägande del uppbäras i samband med kommunaluppbörden.1

Sjukvårdsavgift är en till landsting och till städer, som ej deltaga i landsting, utgående personell skatt. Enligt mom. 1 i kungörelsen den 26 augusti 1873 angående kurhusavgiftens upphörande och införande av en allmän sjukvårdsavgift, sådant detta författningsrum lyder enligt kun görelsen den 1 juni 1883, skall av envar, som erlägger mantalspenningar, även utgöras sjukvårdsavgift till belopp för man av högst 50 öre och för kvinna av hälften av det belopp, som utgår för man. Sjukvårdsavgift är i uppbördshänseende likställd med landstingsskatt och uppbäres alltså i samband med kronoutskylderna. År 1929 debiterades sjukvårdsavgift med 1,459,000 kronor.

1 Angående provision för debitering och uppbörd, se 1924 års uppbördssakkunnigas belänkande sid. 152.

5 Kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål är att hänföra till kvotskatterna. Den användes liksom utjämningsskatten till understöd åt synnerligt skattetyngda kommuner. Den förekommer blott i Stockholm och påföres här å kronodebetsedeln. År 1929 uppgick debiterade beloppet till i runt tal 800,000 kronor.

Pensionsavgifter. Jämlikt 13 § lagen örn allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 debiteras de s. k. tilläggspensionsavgifterna i samband med kronoutskylderna. Grundavgifterna uppbäras av kommunerna, dock äger Konungen för viss kommun förordna att uppbörd jämväl av grundavgifter skall ske å kronodebetsedeln. Med stöd av dylikt förordnande uppbäras för närvarande grundavgifterna i samband med kronouppbörden i 26 magistratsstäder, bland dessa Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt senaste av pensionsstyrelsen publicerade uppgifter utgjorde år 1927 hela beloppet i riket påförda grundavgifter 11,077,200 kronor och tilläggsavgifter 15,897,800 kronor. Enligt av styrelsen under hand meddelade uppgifter utgjorde motsvarande siffror år 1928 cirka 11,184,000 kronor respektive 16,100,000 kronor. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter i dess publikation »Skattetaxeringarna» debiterades år 1929 tilläggspensionsavgifter med 16,689,560 kronor. Samma år upptogos enligt tab. 2 å kronodebetsedel grund- och tilläggsavgifter med tillhopa 19,326,000 kronor. Det kan med ledning av anförda statistik antagas, att i sistnämnda belopp ingått grundavgifter med cirka 2.g miljoner kronor.

Olycksfallsförsäkringsavgifter debiteras i samband med kronouppbörden enligt förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. Dylika avgifter debiterades år 1929 med 3,181,000 kronor.

Försäkringsavgifter till bolag. Enligt kungörelsen den 22 oktober 1886 angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter må på ömsesidighet grundad brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalt, vars reglemente blivit fastställt av Kungl. Maj :t eller Konungens befallningskavande och vars verksamhet omfattar minst ett härad, få delägarnas på landet avgifter till anstalten debiterade, indrivna och redovisade i sammanhang med kronouppbörden. Såsom villkor härför är stadgat, att det vid prövning befinnes, att anstaltens reglemente innehåller nödiga bestämmelser med avseende å uttaxering av delägarnas avgifter. Prövningen tillhör Kungl. Majit, om bolagets verksamhet omfattar mera än ett län, men eljest Konungens befallningshavande.

Försäkringsavgifter av nu ifrågavarande slag torde numera i betydligt minskad omfattning mot tillförne debiteras å kronodebetsedel. Hela beloppet av dylika å kronodebetsedel påförda avgifter utgjorde år 1929 något över fm miljoner kronor. Fördelningen å olika slag av försäkringsarter framgår av tab. 2.

3. Statliga tö rsäk ringsavgiftar.

i. försäkringsavgifter till Ilning.

c

5. Frivilliga medlemsavgifter.

6. Diverse.

7. Debetaedelslöse»

B. Översikt lig redogörelse för debitering och uppbörd 1. Å landet.

Riddarhuskapitationsavgift och hushållningssällskapsavgift förekomma jämväl å kronodebetsedel med belopp, som för år 1929 framgå av tab. 2. Örn den förra avgiften stadgas i riddarhusordningen den 22 juni 1866 § 5 mom. 1.

Å kronodebetsedel förekomma jämväl annuiteter å förskott för avlösning av fralseräntor, avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån samt i vissa län annuiteter å egnahemslån m. fl. dylika titlar; jfr tab. 2.

Debetsedelslöscn påfördes år 1929 med 500,000 kronor. Enligt kungörelsen den 3 december 1897 angående ersättning till vederbörande tjänstemän för utfärdande av debetsedlar äger den, som utfärdar debetsedlar, att såsom ersättning för detta bestyr åtnjuta och å debetsedeln upptaga: för varje sådan sedel, vars slutsumma icke överstiger 7 kronor, 3 öre, däröver till och med 75 kronor 12 öre samt för debetsedel å ännu högre belopp 50 öre. 1 Stockholm upptages debetsedeIslösen reglementsenligt i debetsedel litt. B (kommnnaldebetsedeln), då sådan utfärdas, men eljest å kronodebetsedel.

Ä landet, vartill i förevarande avseende hänföres jämväl stad, där magistrat ej finnes, verkställes debiteringen av kronoutskylder av vederbörande häradsskrivare. Uppbörden av dylika utskylder äger rum genom postverkets försorg, dock må uppbörden av ntskylder, som debiterats i särskild uppbördslängd d. v. s. utskylder, som icke skola gäldas under allmän uppbördstermin, efter länsstyrelsens förordnande kunna verkställas av vederbörande landsfiskal eller annan landsstatstjänsteman. Å landet försiggår den allmänna uppbörden under allmän uppbördstermin från och med den 25 november till och med den 5 december varje år. Örn särskilda omständigheter för någon ort därtill föranleda, må dock den allmänna uppbördsterminen, där Kungl. Majit på framställning av länsstyrelsen och efter generalpoststyrelsens hörande sådant medgiver, anstå att äga rum visst antal dagar nästföljande år under tiden från och med deu 16 januari till och med februari månads utgång.1 Postverket levererar dag för dag genom postkontoret i residensstaden influtna skattebelopp till länsstyrelsen, som ombesörjer beloppens antecknande i kronouppbördsboken. Efter uppbördsterminens utgång upprättar länsstyrelsen för varje kommun specifika, å titlar uppdelade restlängder i två exemplar å oguldna belopp och överlämnar ena exemplaret inom en månad efter uppbördsterminens slut eller således i regel senast den 5 januari till vederbörande indrivningsförrättare för indrivning och redovisning.

För erläggande av kronoutskylder, som debiterats i särskild uppbördslängd, må länsstyrelsen, där så befinnes böra äga rum och annat uppbördssätt ej är i särskild författning stadgat, efter samråd med generalpoststyrelsen bestämma särskild uppbördstermin. Eljest erläggas sådana utskylder å tid, som länsstyrelsen äger i varje särskilt fall bestämma.

1 Sådant medgivande har icke lämnats efter tillkomsten av gällande uppbördsreglemente.

7 Dylik särskild uppbörd plägar äga rum i förra hälften av mars månad, da bland annat arrendeavgifter för utarrenderade kronodomäner och ecklesiastiska löneboställen skola erläggas enligt stadgandena i punkt 10 i kun görelsen den 4 juni 1908 angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner och 12 § i ecklesiastik arrendeförordning den 21 november 1925.

I stad med magistrat utom Stockholm verkställes debiteringen av kro- ■>. i stad noutskylder av magistraten eller, där särskild tjänsteman finnes därtill

förordnad, av denne under magistratens inseende och ansvar. Detsamma holm. gäller örn kronouppbördens förrättande. Denna försiggår å allmän uppbördsstämma, som skall äga rum viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 25 november till och med den 15 december varje år. Örn särskilda omständigheter för någon ort därtill föranleda, äger Kungl.

Majit förordna örn anstånd med uppbörden i likhet med vad som gäller för landet. Kestlängd avlämnas till utmätningsmannen senast tre veckor efter uppbördsstämmans slut.

1 Stockholm debiteras utskylderna av taxeringskommissarier, en för två 3. eller flera taxeringsdistrikt. Uppbörden verkställes av särskilda tjänstemän, uppbördskommissarier. Såväl taxeringskommissarierna som uppbördskommissarierna lyda under överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden. Kronouppbörden äger rum å uppbördsstämma, som av Överståthållarämbetet utsättes å sådan tid, att densamma skall vara avslutad senast den 15 december det år, taxeringen skett.

Debitering av kommunalutskylder verkställes å landet av kommunalnämnden (70 § i lagen örn kommunalstyrelse på landet den 6 juni 1930). Uppbördsstämma hålles före februari månads utgång av kommunalnämnden eller på dess ansvar av vissa dess medlemmar eller kommunens tjänstemän, såvida icke kommunalstämman eller, där kommunalfullmäktige finnas, dessa örn tiden och sättet för uppbörden annorledes förordna (73 § i nyssnämnda lag). Det har under senare tid blivit vanligt, att uppbörden fördelas på två, tre eller i enstaka fall fyra terminer. 1 stad, utom Stockholm, åligger det magistraten att låta upprätta debiterings- och uppbördslängd å stadsutskylderna. (65 § i lagen örn kommunalstyrelse i stad den 6 juni 1930). Där magistrat ej finnes, fullgör stadsstyrelsen magistratens åliggande. I regel verkställes debiteringen av någon drätselkammarens tjänsteman. Enligt 67 och 68 §§ i sistnämnda lag åligger det drätselkammaren att utfärda debetsedlar och verkställa uppbörden på den tid, varje stad kan finna för sig lämplig. I regel plägar jämväl i städerna fördelning på flera uppbördsterminer äga rum.1

1 Stockholm debiteras kommunalutskylderna av taxeringskommissarierna. Uppbörden av dessa utskylder verkställes å kommunaluppbördsstämmor, tre till antalet, vilka förrättas av uppbördskommissarierna.

1 Angående antalet kommunala uppbördsstämmor, se vidare tab. 6 I.

Kommunaluppbörden„

1. Å landet oell i stad utom Stockholm.

I Stockholm.

3. Särskild uppbörd av :skogsaccis oell pensions- £inndavg;ifter.

4. Municipaluppbörd.

Antal uppbär dstill fäll en för kronooch kommunalt ftthj/Ider.

I Stockholm och vissa andra städer får inbetalning av utskylder ske* förutom å uppbördsstämma, genom insättning av utskyldsbeloppet i bank lör kommunens räkning eller genom dess insändande medelst skattepost- .mvisning eller över postgiro, under iakttagande av vissa ordningsföreskrifter, ävensom genom skattebeloppets insändande i check eller postremissväxel. Angivna modernare uppbördsformer förekomma numera i viss utsträckning även i åtskilliga kommuner på landet.

Ä kommunaldebetsedlarna upptagas även avgifter till kyrka och skola sa,mt till prästerskapets avlöning, vilka avgifter alltså uppbäras samtidigt med kommunalutskylderna. I Stockholm upptagas dylika avgifter a första kommunaluppbördsstämman.

Ofta nog upptagas å kommunaldebetsedlarna jämväl skogsaccis, där sådan utgår, och verkställes i dylika fall uppbörden av skogsaccis i sammanhang med kommunaluppbörden i övrigt. Användes icke dylikt gemensamt uppbördsförfarande, skall jämlikt 16 § lagen den 28 september 1928 örn skogsaccis uppbörd av skogsaccis verkställas av kommunalnämnden, respektive drätselkammaren, efter utgången av oktober det år, då virkestaxeringen ägt rum. I Stockholm verkställes uppbörd av skogsaccis å första kommunaluppbördsstämman.

Uppbörd av pensionsgrundavgifter kan även ske å särskild uppbördsstämma jämlikt kungörelsen den 10 april 1915 angående redovisning och inbetalning av pensionsavgifter; ändrad genom kungörelse den 12 juni 1925.

Örn uppbörd av de avgifter, som municipalsamhälle, varmed jämställes köping, som icke utgör egen kommun, äger uttaga av sina medlemmar, gälla motsvarande bestämmelser som i fråga örn kommunalutskylder. Uppbörden förrättas av municipalnämnden.

Enligt vad av det föregående framgår hålles allmän uppbörd årligen av kronoutskylder en gång och av kommunalutskylder en till tre, ibland fyra gånger.

I vissa kommuner kan dessutom särskild uppbörd äga rum årligen beträffande vägskatt en gång, tingshusmedel en gång och skogsaccis en gång.

I åtskilliga kommuner förrättas därjämte särskild uppbörd varje år av pensionsavgifter (grundavgifter) en gång.

^rörda ln- ..Iudrivnhlgen av utskylder, som icke å föreskriven tid erlagts, ombe-skyld ef sörjes av vederbörande utmätningsman, å landet landsfiskal eller annan i hans ställe av länsstyrelsen förordnad person och i stad stadsfogde eller,, där sådan ej finnes, magistraten. Jämväl i vissa städer äger utmätningsmannen — stadsfogden — till följd av Kungl. Maj:ts i sådant avseende jämlikt 4 § utsökningslagen lämnade medgivande i sitt ställe sätta annan

man, som av överexekutor blivit antagen. Närmare föreskrifter örn restindrivningen återfinnas dels uti förordningen den 14 december 1917 angående föreskrifter om indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna avgifter m. m. (restindrivningsförordningen) och dels, såvitt angår kronoutskylder, uti uppbördsreglementet den 14 december 1917. Beträffande Stockholm ombesörjes indrivningen av restförda utskylder av uppbördskommissarierna, som för ändamålet förordnas såsom stads fogdar, med biträde av uppbördsman enligt närmare föreskrifter i uppbördsreglementet för Stockholm.

lil.

Närmare redogörelse för debitering av kronoutskylder.

Kronoutskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördster- Debiteringens min (å landet) eller å allmän uppbördsstämma (i stad med magistrat), Mr*t" debiteras i uppbördsbok. Å landet upprättas uppbördsbok särskilt för varje till fögderi hörande kommun eller del av kommun. Debiteringen lärer ofta taga sin början redan i medio av maj, då uppbördsboken anses böra vara »tillskriven», d. v. s. de skattskyldigas namn, bostadsort och postadress böra då vara införda.1 Debiteringen måste vara avslutad och uppbördsboken summerad i god tid före den dag, då debetsedlarna, som utskrivas på grundval av uppbördsboken, skola vara utsända. Dessa skola utsändas senast 10 dagar före uppbördstermins eller uppbördsstämmas början, å landet således senast den 15 november.2

Debiteringsförrättaren äger redan före debiteringens början kännedom Tid, dä debora. vad som skall debiteras å vissa utskyldstitlar. Detta gäller i fråga örn tionde och, i regel, annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor, kan eke. avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån samt annuiteter å egna- A. Andra hemslån. Mantalspenningar och sjukvårdsavgift kunna debiteras med tiy^an'kvötledning av mantalslängderna. För debitering av olycksfallsförsäkrings- och repartiavgifter översänder riksförsäkringsanstalten årligen s. k. arbetsgivarför- tlonsskattorteckningar till Överståthållarämbetet före den 15 juni samt till magistrater och häradsskrivare före juli månads utgång. De ömsesidiga försäkringsanstalterna tillhandahålla regelmässigt sina längder för debitering av försäkringsavgifter senast i juli. Tämligen tidigt på året äro riddarhusets och hushållningssällskapens matriklar tillgängliga till ledning vid debitering av riddarhuskapitationsavgifter och hushållningssällskapsavgifter.

* Del är dock ej ovanligt, att upprättandet av uppbördsboken särskilt i städerna påbörjas senare.

• I Stockholm tillämpas dock andra regler med avseende å debetsedlarna, jfr nedan.

10 B. Kvot- oell repartitionsskattor.

Redogörelse

för förfarandet vid debiterinner.

A. Debitering i länen.

1, Debitering föreprövningsnämndens beslut.

Debiteringen av kvotskatterna —- statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, utskiftningsskatt, skogsvårdsavgift och kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål — grundar sig på taxeringen och, beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten, jämväl på riksdagens beslut örn det procenttal av grundbeloppet, varmed skatten skall för året utgå. I fråga örn utjämningsskatten måste även Kungl. Maurts beslut örn procenttalet för året avvaktas. Debiteringen av repar titionsskatterna — landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel — är beroende såväl av taxeringen som av skattesatsens fastställande hos den beslutande korporationen. Slutligen grundas jämväl debitering av grundell tillägg spensionsavgifter på beskattningsnämndernas beslut. Grundavgifterna ställas dock varken till belopp eller eljest i relation till skattetaxeringen.

Enligt gällande författningar anknyter debiteringen av de utskyldstitlar, som äro beroende av taxeringen, till denna sådan den föreligger enligt vederbörande prövningsnämnds beslut. Över taxeringen anförda besvär uppehålla icke debitering och uppbörd, utan härmed fortgår på grundval av prövningsnämndens beslut. Vinnes ändring i taxeringen, beaktas denna på följande sätt. I händelse av höjd taxering utfärdas tilläggsdebetsedel, som därefter bringas till verkställighet genom särskilt förfarande. Sänkes eller upphäves taxeringen, erhåller den skattskyldige på ansökning restitution av för mycket erlagd skatt jämte på visst sätt beräknad ränta. 1

1 länen påbörjas debiteringen av de skatter, som utgå på grund av taxering, redan innan prövningsnämndens arbete avslutats och verkställes därvid på grundval av taxeringsnämndens beslut. Dessa bliva kända genom taxeringslängderna, vilka avlämnas till debiteringsförrättaren senast den 20 maj. Först uträknas och införes i taxeringslängden det antal skattekronor och skatteören, som på grund av taxeringen till allmän kommunalskatt skall påföras envar, som är skyldig erlägga sådan skatt. Inkomstoch förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt påföras först sedan de procenttal, efter vilka respektive skatter skola utgå, blivit kända. — Riksdagens beslut örn inkomst- och förmögenhetsskattens procenttal publicerades i Svensk författningssamling åren 1928 och 1929 den 15 juni, år 1930 först den 21 juni. Debiteringen kunde dock taga sin början tidigare, så snart riksdagens beslut bekantgjorts genom tidningarna. — De uträknade skattebeloppen införas i taxeringslängden och sedermera i uppbördsboken. Senast den 15 juli insändas sammandrag av taxeringslängderna till länsstyrelsen.

Härefter verkställes debitering av landstingsskatt och andra i förhål-

lande till skattekronor ock skatteören utgående utskylder. Debiteringen härav kan börja först sedan landsting och andra vederbörande fattat be slut om skattesatserna. Sådant beslut fattas av landsting tidigast den 6, i regel senast den 12 september och av vägstämma senast i augusti. Beträffande tingshusmedel finnes väl intet allmänt stadgande örn den tid, inom vilken beslut örn utdebitering skall föreligga, utan lärer i sådant hänseende gälla vad de tingshusbyggnadsskyldiga inom de olika tingslagen beslutat. Självfallet är dock, att dylikt beslut måste fattas icke alltför sent under uppbördsåret, örn medlen skola kunna upptagas å kronodebetsedlarna.

Den ordinarie länsprövningsnämndens sammanträden för handläggning av ärenden, som gälla det löpande årets taxering, hållas under tiden mellan den 15 juli, då besvärstiden till länsprövningsnämnden utgår, och den 10 oktober, då nämnden skall hava avslutat sina arbeten. Länsprövningsnämndens protokoll justeras inom 14 dagar efter varje sammanträdes slut, dock senast den 18 oktober. Nämndens ändringslängder skola för varje sammanträde inom 8 dagar efter protokollets justering, dock senast den 20 oktober, översändas till vederbörande debiteringsförrättare.

Den ordinarie mellankommunala prövningsnämnden sammanträder å sådan tid, att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 5 oktober. Nämndens ändringslängder översändas senast den 14 oktober till vederbörande länsstyrelse, som har att inom fyra dagar efter mottagandet till debiteringsförrättarna expediera ändringslängder, upptagande den mellankommunala prövningsnämndens beslut.

Därest genom beslut av prövningsnämnd (länsprövningsnämnd eller den mellankommunala prövningsnämnden) ändring sker i taxering, för vilken utskylder redan uträknats, eller ny taxering tillkommer, verkställes i länen rättelse i debiteringen före utsändande av debetsedlarna. Förfaringssättet härvid framgår av Kungl. Maj:ts proposition nr 167 till 1922 års riksdag, sid. 33 o. f. Förfarandet kan i korthet karakteriseras på följande sätt. Utskyldsposterna för de i uppbördsboken redan upptagna skattskyldiga, vilkas taxeringar ändrats av prövningsnämnden, avföras specifikt i slutet av uppbördsboken. Därefter påföras i uppbördsboken, likaledes specifikt, utskylder för samtliga i ändringslängden upptagna skattskyldiga i enlighet med prövningsnämndens beslut. Summan av de avförda posterna subtraheras från och summan av de påförda posterna adderas till sammandragets slutsumma. Emellertid pläga debiteringsförrättarna, enligt vad 1924 års uppbördssakkunniga uppgiva, stundom gå till väga på ett annat sätt. De införa nämligen de uträknade utskyldsbeloppen i uppbördsboken först sedan prövningsnämndens arbete blivit av-

2. Länsprovni rigenatnlidens tider.

3. Mellankommunala prövningfrnämndens tider.

4. Ändringar i uppbördsboken.

12 B. Debitering i Stockholm

0. Debitering av skogsvårds- och tilläggspensionsavgift i länen och i Stockholm.

slutat. Härigenom undgås det dubbelarbete, som följer av det i propositionen anvisade förfaringssättet. Denna andra metod, anföra samma sakkunniga, torde komma till användning företrädesvis för sådana taxeringsdistrikt, beträffande vilka antingen ett förhållandevis stort antal ändringar äro att förvänta, eller prövningsnämndens beslut antages vara känt tämligen tidigt, under det att den i propositionen berörda metoden i regel användes i distrikt, där ett fåtal ändringar pläga förekomma eller där prövningsnämndens beslut fattas senare. — En tredje metod lärer vara, att de redan debiterade beloppen ändras i enlighet med prövningsnämndens beslut och att summeringen härefter rättas.

; I Stockholm äro taxeringsnämnderna ej skyldiga att hava avslutat sina arbeten förr än den 15 juni; besvärstiden till den ordinarie prövningsnänmden utgår först den 31 augusti; senast den 8 november justeras nämndens protokoll. I Stockholm har, enligt uppgift,, varit vanligt att påbörja debiteringen omedelbart efter bekantgörandet av riksdagsbeslutet örn skatteprocenten, även om taxeringsnämnderna vid denna tidpunkt icke avslutat sitt arbete. Därvid har början gjorts med de delar av taxeringslängden, som hunnit färdigställas. Debetsedlar, upprättade i enlighet med taxeringsnämndernas beslut, utfärdas och tillställas de skattskyldiga i Stockholm redan i medin av augusti. Därest genom beslut av prövningsnämnd (Stockholms stads eller den mellankommunala) ändring sker i taxering, för vilken utskylder redan uträknats, eller ny taxering tillkommer, utfärdas rättad eller ny debetsedel efter prövningsnämndsarbetets avslutande men före uppbördsstämmans början.

Skogsvårdsavgift skall av vederbörande debiteringsförrättare uträknas och införas i en avskrift av skogsaccislängden, benämnd skogsvårdsavgiftslängd, varefter avgiftsbeloppen överföras till uppbördsboken. Arbetet härmed kan påbörjas, så snart skogsaccislängden blivit från taxeringsnämnden överlämnad, vilket skall ske senast den 5 juni i länen.

Tilläggsavgift enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring debiteras i uppbördsboken på grundval av taxeringsnämndernas i inkomstlängden, undantagsvis endast i pensionsavgiftsförteckningen, införda beslut. Debiteringen kan påbörjas omedelbart efter mottagandet av inkomstlängden, respektive pensionsavgiftsförteckningen.

Om ändring av debitering av skogsvårdsavgift och pensionsavgift på grund av prövningsnämndens beslut gäller detsamma som om ändring av debitering av inkomst- och förmögenhetsskatten.

13 IV.

Kort historik över den föreliggande frågan.

Enligt uppbördsreglementet deli 10 maj 1895 skulle kronouppbördsstämmorna i hela riket hållas under tiden januari—mars året efter taxeringen. Undantagsvis kunde Kungl. Maj:t medgiva uppskov till mitten av april. År 1908 ilyttades uppbördsperioden till tiden den 1 november—den 15 december under taxeringsåret, lika för land och stad. Uppskov kunde medgivas till februari nästa år. 1911 års uppbördsreglemente upptog i dessa delar oförändrade bestämmelser. Genom 1917 års uppbördsreglemente infördes den nu gällande ordningen med uppbörd av kronoutskylderna å landet genom postverket, därvid uppbördsterminen bestämdes till tiden den 21 november—den 5 december. År 1922 fastställdes i samband med den omorganisation av prövningsnämndernas arbete, som då genomfördes, de f. n. gällande tiderna för skatfeuppbörden, för vilka tider redogörelse lämnats i det föregående.

Beträffande kronoutskylderna huva vid flera tillfällen framställts önskemål örn skattebetalningens uppdelning å flera terminer. Sålunda väcktes vid 1920 års riksdag två motioner (1:161 och 11:216), innefattande förslag, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt företaga utredning i syfte att fördela uppbörden av kronoutskylderna å två eller flera terminer. Motionerna blevo på hemställan av vederbörande utskott av riksdagen avslagna. Såsom skäl härför anfördes huvudsakligen, att en dylik omläggning skulle medföra avsevärd ökning av debiterings- och uppbördsmyndigheternas arbetsbörda ävensom vålla svårigheter och rubbningar i fråga örn finansieringen av statsverkets utgifter. Vid 1921 års riksdag väcktes likaledes motioner i samma syfte (1:144 och 11:230). Jämväl dessa motioner avslogos av riksdagen i enlighet med hemställan av vederbörande utskott. I huvudsak anfördes enahanda skäl för avslag som vid 1920 års riksdag. Inom andra kammaren anfördes ytterligare, att frågan örn uppdelning av kronouppbörden å flera terminer ägde samband med frågan örn en omläggning av skatteuppbörden. Önskvärdheten av den av motionärerna ifrågasatta uppdelningen blev dock icke vid ärendets behandling från något håll motsagd. Andra kammarens utskott har till och med vid båda tillfällena starkt understrukit betydelsen av att något bleve åtgjort i motionernas syfte.

Hos Kungl. Maj:t hava vidare framställningar i liknande syfte gjorts dels av Skånes handelskammare i skrivelse den 15 december 1920, dels av handelskammaren för Örebro och Västmanlands län i skrivelse den 25 januari 1921, dels ock av Sveriges köpmannaförbund i skrivelse den 27 november 1925.

Tiderna för kr onoujp hördén enligt äldre bestämmelser.

Ökat antal upp b ördstill fä Ilen för krono ut skyld ema.

Framställningar inom riksdagen.

Framställningar av handelskammare m. fl.

14 Kommunal-

författnings-

sakkunniga.

1924 års oppbördssakkunniga.

Komumnalförfattningssakkunniga kava i sitt betagande, del IV, med förslag till lag om landsting m. m. (Statens offentliga utredningar 1923:18) berört den föreliggande frågan, sedd ur landstingens synpunkt. De sakkunniga framhålla, att en framflyttning av tiden för landstingens lagtima möte vore i hög grad önksvärd för ett nöjaktigt handhavande av landstingsförvaltningen, särskilt landstingets ekonomiska angelägenheter. De sakkunniga omnämna olika möjligheter till ett realiserande av detta önskemål, bland annat, möjligheten att. under bibehållande av sambandet mellan debiteringen av kronoskatt och landstingsskatt framflytta tiden för debiteringsarbetets utförande. De sakkunniga, som icke framställa något bestämt förslag i ämnet, synas närmast förorda en undersökning av möjligheten av en sammanslagning av den statliga och den kommunala uppbörden och en någorlunda jämn fördelning av uppbörden av det sammanlagda skattebeloppet å till lämpliga tider förlagda uppbär dsstämmor..

1924 års uppbördssakkunniga anföra å sid. 36 o. f.:

1 och för sig bör det givetvis icke vara omöjligt att uppdela kronouppborden pa flera terminer, men såsom riksräkenskapsverket anfört uti utlåtande den o mars 1921, vilket utlåtande fogats såsom bilaga till första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 vid 1921 års riksdag, ar en sådan omläggning med nuvarande uppbördsorganisation förenad med betydande organisatoriska svårigheter och även förbunden med avsevärda kostnader. Ur budgetsynpunkt torde däremot en sådan uppdelning icke bora möta avgörande hinder, därest man blott tillser, att den övervägande delen av utskylderna inflyter åtminstone vid mitten av budgetåret eller under tiden näst därefter. För att en sådan omläggning skall åstadkomma önskvärd utjämning av skattebördan för de skattedragande, synes dock frågan icke böra lösas isolerad för kronoutskylderna, utan hänsyn jämväl tagas till uppbörden av kommunalutskylderna. Härigenom blir frågan än mera komplicerad. Det är dock tydligt, att en reform efter dylika linjer icke innebär ett angripande tian grunden av orsakerna till skatterestantierna. Kvar skulle nämligen stå den olägenhet att allt för lang tid förflyter mellan inkomstens förvärvande och skatteuppbörden. Därjämte skulle skattebetalningen.

.. ,.fort vara beroende av den enskildes eget initiativ. Det vill därför synas de sakkunniga, som örn en omläggning av uppbördsförfarandet efter en dylik linje bör ifrågakomma först örn det visar sig omöjligt att genom mera genomgripande åtgärder komma till rätta med föreliggande problem.

Sedan de sakkunniga utvecklat sitt huvudförslag örn införande av förskottsa vsättningar av skatt under medverkan av löngivare, hava de undersökt andra möjligheter för omläggning av förfarandet vid skatteuppbörden. De sakkunniga yttra därvid å sid. 164 o. f. bland annat:

Bekvämare betalningsformer torde knappast kunna vinnas på annat sätt än genom inrättande av ett större antal uppbördsterminer, eventuellt kombinerade med uppbörd genom postgiro, genom bankinrättningar eller, när fråga är örn större kommun, vid uppbördsstämmor, förlagda på olika

platser inom kommunen. En uppdelning å ett större antal betalningstillfällen torde emellertid ställa sig förhållandevis dyrbar, därest skilda förfaringssätt skulle tillämpas för krono- och kommunalutskylderna. Även i detta fall torde därför gemensam uppbörd för krono- och kommunal utskylder böra föreskrivas. Debiteringsarbetet kan därvid med fördel förenas bos samma person. Den enklaste och i längden billigaste lösningen synes vara den, att, på sätt de sakkunniga i sitt förslag tänkt sig, debiteringsarbetet för såväl de statliga som de kommunala utskylderna överlämnas åt statliga organ. Därest det kommunala budgetåret omlägges att sammanfalla med det statliga samt landsting och väghållningsdistrikt, på sätt förut angivits, bringas att fatta beslut om sina uttaxeringar något tidigare än nu gäller, skulle debetsedlar kunna föreligga färdiga i början av november månad. Uppbörden skulle därefter kunna påbörjas i slutet av november under taxeringsåret samt fortgå, under en del av nästföljande kalenderår, fördelad å lämpligt antal terminer. Härvid uppstår emellertid den olägenheten, att skatteuppbörden svårligen kan hinna avslutas före budgetårets utgång den 30 juni, örn man vill åstadkomma jämn fördelning av uppbördstillfällena under bela året.

Under alla förhållanden torde i all den utsträckning, som är möjlig, postgirorörelsen böra anlitas för skattebeloppens mottagande från de skattskyldiga och redovisande till vederbörande myndigheter. Denna betalningsform erbjuder största mått av bekvämlighet och är förhållandevis billig. Den innebär därjämte den säkraste kontroll, på de med uppbörden sysselsatta befattningshavare, som torde vara möjlig att vinna.

På sätt i början av denna promemoria framhållits, hava vederbörande myndigheter och korporationer i yttranden över 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande allmänt påtalat, att kronoutskylderna för närvarande skola erläggas på en gång och att uppbörden därav infaller under julmånaden. I ett flertal av yttrandena påyrkas med skärpa skyndsam ändring härutinnan.

Sedan nu förevarande utredning påbörjats, har Svenska bankföreningens styrelse i en till chefen för finansdepartementet ställd skrift framhållit, bland annat, att den nuvarande ordningen för uppbörd av kronoutskylder vore ur vissa synpunkter olämplig för landets finansväsen och att en rationell reform därför vore påkallad. Bankernas rapporter örn deras ekonomiska ställning vid årsskiftet plägade tillvinna sig stort internationellt intresse. De svenska affärsbankerna nödgades emellertid, på grund av de stora uttag, som föranleddes av kronouppbörden i slutet av året, vid denna tid framträda med en svagare ställning än som motsvarade det normala läget. Lindrandet av dessa olägenheter vore ett allmänt svenskt intresse. Örn uppbörden skulle delas på två terminer, borde icke någon dylik termin förläggas till slutet av kalenderåret.

Yttranden över 1924 års nppbördssakkunnigas förslag.

i" ramställning av Svenska bankföreningens styrelse.

16 Skäl för en ray metning.

Aula! uppbördsterminer och deras förläggning.

V.

Olika förslag till frågans lösning.

Det är ett på det ekonomiska området allmänt känt förhållande, ätt kontanta likvider, som för den betalande äro av någon betydenhet, med större lätthet erläggas, örn de få uppdelas i olika poster, som betalas med någon tids mellanrum, än örn betalning skall ske på en gång. Betalningen av kronoutskylderna, som för hela riket årligen uppgå till inemot 300 miljoner kronor, jfr tab. 2, innebär helt visst för flertalet skattebetalare en förhållandevis mycket betydande utgift. Det måste därför antagas, att en uppdelning av kronouppbörden på lämpligt antal terminer skulle för det stora flertalet skattskyldiga innebära en betydande lättnad och för det allmänna medföra fördel i form av förbättrat resultat av uppbörden. Dylika erfarenheter hava gjorts beträffande kommunaluppbörden. Ehuru kommunerna icke äro ålagda att dela på uppbörden av dem tillkommande skatt, är denna uppbörd numera nästan undantagslöst uppdelad på två eller flera stämmor (jfr dock 2 § 1 mom. c) förordn. den 16 december 192/ angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner).1 En undersökning bland större och mindre landskommuner, som låta hos Svenska landskommunernas förbund trycka sina debetsedlar, se tab. 6, har visat, att av dylika kommuner år 1930 över 98 % hava uppbörden delad på två eller flera stämmor. Genom nämnda förbunds förmedling hava uppgifter för samma år infordrats från landskommuner med minst 1,500 invånare (de s. k. fullmäktigekommunerna). Denna undersökning har givit ännu tydligare utslag, i det att av 652 dylika kommuner, från vilka uppgifter inkommit, blott 3, oller 0.5 %, haft odelad uppbörd. 286 hava sagda år haft två, 325 tre och 38 fyra uppbördsstämmor, se tab. 6. Beträffande städerna hava motsvarande uppgifter införskaffats genom Svenska stadsförbundets bemedling. Enligt uppgifterna, som avse nästan samtliga rikets städer med minst

5,000 invånare, se tab. 6, var år 1930 kommunaluppbörden i angivna städer i regel uppdelad på tre, understundom på fyra stämmor. I ett fall (Eksjö) förekommo blott två, i ett annat (Vänersborg) fem stämmor. Icke någon av städerna i fråga hade odelad uppbörd.

Därest kronouppbörden sammanfördes med kommunaluppbörden på sätt 1924 års uppbördssakkunniga i sitt ovan återgivna uttalande ifrågasatt, kunde helt visst den sammanlagda uppbörden tämligen jämnt förde-

Av 1924 ais uppbördssakkunnigas i tab. I i denna p. m. återgivna uppgifter rörande kommunaluppbörden år 1923 framgår väl, att den kommunala uppbörden givit sämre resultat än kronouppbörden samma år. Delta har inträffat icke till följd av utan i trots av den kommunala uppbördens uppdelning å olika stämmor.

las på ett flertal uppbördsstämma1. En dylik sammanslagning kan dock för närvarande icke anses aktuell. Betraktas frågan örn kronouppbördens uppdelning alltså som ett spörsmål för sig, lärer det vara uppenbart, att av hänsyn till de med uppdelningen förbundna kostnader och tekniska svårigheter ej mer än två uppbördsterminer kunna ifrågasättas. Man kan tänka sig, att antingen båda terminerna förläggas till det löpande taxeringsåret — exempelvis till månaderna september och december — eller att den andra terminen förlägges till det påföljande året. Enligt det senare alternativet skulle den tid, som nu förflyter mellan inkomstförvärvet och erläggandet av den å inkomsten belöpande skatten, komma att ökas, såvida ej den första terminen kan i motsvarande mån flyttas bakåt i tiden. Sker en dylik förflyttning, följer därav, att julmånaden befrias från skattelikvider.

Tekniskt sett synes en uppdelning av uppbörden på två terminer kun- onka alterna ske enligt följande tre metoder: natw-

A) Genom uppdelning av samtliga utskyldstitlar efter viss antagen kvot, t. ex. halvering eller uppdelning med en tredjedel å första och två tredjedelar å andra terminen.

B) Genom att vissa titlar i sin helhet föras till första terminen, de •övriga i sin helhet till andra terminen.

C) Genom att vissa titlar i sin helhet föras till viss termin, andra uppdelas.1

Alternativ A torde få anses icke genomförbart. Delning av samtliga Alternativ A. titlar skulle med hänsyn till titlarnas mångfald verka oskäligt betungande vid restföring och redovisning, vartill kommer att uppbörden av en del avgifter till försäkringsbolag ävensom till folkpensioneringen, särskilt tilläggsavgifterna, icke utan olägenhet kan fördröjas över årsskiftet. Det må erinras, att sistnämnda avgifter jämlikt stadgandet i 15 § fjärde stycket i pensionsförsäkringslagen icke få erläggas eller utsökas efter den 30 juni året efter det, under vilket avgiften blivit påförd.

Vissa smärre titlar, såsom de personella skatterna mantalspenningar och sjukvårdsavgift, kunna ej heller lämpligen delas på två upp börder. I riksräkenskapsverkets här ovan omförmälda utlåtande av den 5 mars 1921 förutsattes och utdömdes en lösning av frågan enligt detta alternativ.

Vid övervägande av möjligheterna att dela kronouppbörden enligt Alternativ b. alternativ B bör bemärkas det ovan anmärkta förhållandet, att i lä-

1 I Stockholm erlägges kommunalskatt enligt detta alternativ, nämligen å första stämman fulla beloppet av allmän kommunalskatt till församlingarna och av allmän kommunalskatt för gemensamt kommunalt ändamål, all skogsaccis, debetsedelslösen ävensom 20 % av kommunalskatten och av den kommunala progressivskatten samt å vardera av andra och tredje stämman 40 % av kommunalskatten och av den kommunala progressivskatten.

2 — aloise.

nen debiteringen av samtliga mera betydande utskyldstitlar med undantag av repartitionsskatterna kan påbörjas redan i juni månad eller tidigare,1 men att debiteringen av repartitionsskatterna — landstingsskatt samt förekommande vägskatt och tingshusmedel — icke kan ske, förrän, landsting och andra vederbörande fattat beslut örn skattesatserna. Med hänsyn till att landstingen, på sätt förut angivits, fatta sina beslut örn utdebitering tidigast den 6 och i regel senast den 12 september, kan man därför icke med säkerhet räkna med, att debiteringen av landstingsskatt skall kunna påbörjas förrän i mitten av september. En ändring härutinnan genom tillhakaflyttande av tiden för landstingens sammanträdem genom omläggning av landstingens budgetår eller genom annan dylik åtgärd lärer icke f. n. kunna ifrågasättas. Vägskattens debitering kan påbörjas senast den 1 september, eftersom vägstämmornas beslut örn utdebiteringen skola fattas vid sammanträden under augusti månad. En delning av utskyldstitlarna måste alltså innebära, att repartitionsskatterna föras till den senare uppbördsterminen och att övriga titlar eller åtminstone flertalet av dem föras till den tidigare terminen.1 2 Härigenom vinnas vissa beaktansvärda fördelar. Man undgår helt de med en uppdelning av utskyldstitlar förbundna tekniska svårigheterna och skulle kunna ernå tidigare uppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatten än nu. Första uppbördsterminen kan nämligen i dylikt fall skjutas tillbaka så långt som till september, örn man vill åtnöjas med uppbörd på grundval av taxeringsnämndernas beslut, eljest åtminstone så långt, att den kan börja under förra hälften av november. Mot den fördelning av utskyldstitlarna på de båda uppbördsterminerna, som nu ifrågasatts, kan emellertid invändas, att de skattskyldiga i städerna skulle bliva missgynnade och att dessutom den lindring, som skulle genom delningen beredas de skattskyldiga, ej bleve tillräckligt effektiv. Härvid är först att märka, att landstingsskatt icke utgår i de städer, vilka icke deltaga i landsting. Vidare förekommer icke vägskatt i städerna och ej heller utgå tingshusmedel i de s. k. magistratsstäderna. överflyttningen av repartitionsskatterna skulle alltså icke hava någon betydelse i de angivna sex största städerna och ej heller i de övriga vore värdet av reformen av samma betydelse som å landsbygden. Jämväl å landsbygden skulle en sådan regel för delningen de skattskyldiga emellan verka synnerligen ojämnt. Någon annan lämplig delning av utskyldstitlarna torde, med hänsyn till inkomst- och förmögenhetsskattens storlek i förhållande till övriga kronoutskylder, icke stå till buds vid tillämpning av alternativ B.

1 Här bortses från, att vissa försäkringsavgifter bliva kända först i juli månad; ändring av tidsbestämmelserna för dessa torde eventuellt utan större svårigheter kunna genomföras.

2 Förekommande tingshusmedel kunna väl, på sätt i det föregående angivits, i allmänhet debiteras tidigare än landstings- och vägskatt. Av debiteringstekniska skäl böra dock samtliga repartitionsskatter i förevarande avseende behandlas lika.

19 Flera skäl tala alltså för att till andra uppbördsterminen överflytta Alternativ c. någon del av den statliga inkomst- ock förmögenhetsskatten. Denna torde vara mest betungande för de skattskyldiga i städerna. Av den sistnämnda skattens sammanlagda belopp erlades nämligen åren 1928—1930 mer än tre fjärdedelar i städerna. Då man vid övervägandet av en åtgärd som den förevarande måste räkna med det faktiska läget för de skattskyldiga, synes det därför befogat att till andra uppbördsterminen hänföra även viss kvotdel av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, av uppbördstekniska skäl lämpligen hälften. Av kronouppbörden skulle då, örn man räknar med 1929 års siffror, inemot 57 % föras till andra uppbörden.

Enligt detta alternativ förutsättes inkomst- och förmögenhetsskatten Alternativ c1 jämte tionde och skogsvårdsavgift bliva kvotmässigt delade på båda i. Fördelar, terminerna, under det att repartitionsskatterna helt föras till den andra terminen och övriga titlar helt till den första. En sådan lösning, här betecknad som alternativ C1, erbjuder vissa fördelar. Kronouppbörden som helhet betraktad delas i tämligen lika hälfter å vardera uppbördsterminen, dock med någon övervikt för den senare. Tiden för första terminen kan i länen flyttas tillbaka nära en månad och de i debiteringshänseende besvärliga repartitionsskatterna föras helt till andra terminen.

Men olägenheter äro även förenade med detta alternativ. Man bör här a. oiägenbortse från de ökade kostnaderna samt svårigheten att inplacera särskilt lieterandra terminen i förhållande till uppbördsstämmorna för kommunalskatt, ty dessa svårigheter följa varje förslag till delning. En konsekvens av att uppbörden av repartitionsskatterna flyttas framåt i tiden blir däremot, att skatteinkomsterna fördröjas för landsting, vägdistrikt och tingshusmenigheter. Särskilt för landstingen, som plägat redan i december lyfta en betydande andel av sin skatteuppbörd, skulle omläggningen föranleda penningknapphet vid början av verksamhetsåret. Visserligen kunna erforderliga medel skaffas genom upplåning, särskilt örn andra uppbördsterminen icke fördröjdes längre än till den 1 februari.

Skulle uppskovet sträcka sig än längre, bleve måhända statliga förskott erforderliga. Vidare måste dubbla debetsedlar utfärdas, en för varje uppbörd, och möjligen två uppbördsböcker upprättas. Dessa svårigheter kunna dock övervinnas. Värre är, att systemet med repartitionsskatternas överskjutande skulle för enskilda skattskyldiga eller stora grupper av dem verka påfallande ojämnt. Detta sammanhänger med kommunalbeskattningens mot den statliga beskattningen i mycket olika struktur och verkningssätt. Den förra utmärkes bland annat av att skatten delvis har karaktär av objektskatt och av de relativt låga skattefria avdragen, den senare av den däri ingående förmögenhetsbeskattningen, av den starka progressiviteten och av de höga skattefria avdragen. Härav följer, att vissa skattskyldiga, företrädesvis de med stor inkomst eller stor förmögenhet i aktier eller fordringar, ofta hava att erlägga betydande

20 Alternativ' C2.

Vilka utskyldstitlar böra delas?

Inkomst- och förmögenhetsskatt, reparti" tionsskatterna-

statsskatt men relativt litell kommunalskatt. Fastighetsägarna, särskilt jordbrukarna, erlägga däremot i regel ringa statsskatt men tyngas förhållandevis hårdare av de å kronodebetsedeln upptagna repar titionskatterna. Försök hava gjorts att statistiskt påvisa, huru ojämnt de olika skatterna verka. Enligt tab. 4, som bland annat avser förhållandena år 1929 i femton stads- och landskommuner eller delar därav inom Stockholms, Södermanlands och Älvsborgs län, utgjorde antalet inom dessa områden mantalsskrivna personer, vilka haft att erlägga landstingsskatt men ej statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 8,258, motsvarande nära 39 % av antalet inom samma kommuner skattskyldiga, vilka nämnda år haft att erlägga skatter av båda nämnda slag. Särskilt i de mera utpräglade jordbrukskommunerna är denna olikhet påfallande stor. Specialundersökningar, som verkställts beträffande vissa av de i tabellen upptagna kommunerna, hava ytterligare bekräftat det uppgivna förhållandet. Det kan alltså befaras, att en uppdelning av kronouppbörden enligt alternativ C1 bomme att verka särdeles ojämnt, och det vill på grund av det anförda synas, som örn en lösning enligt alternativ C1 icke borde tillgripas annat än som nödfallsutväg.

Under sådana förhållanden återstår att undersöka, huruvida en tillfredsställande lösning av spörsmålet lian ernås under den förutsätt ningen att förutom inkomst- och förmögenhetsskatten jämväl repartitionsskatterna uppdelas. Ett sådant alternativ, i det följande benämnt C2, innebär, att sistberörda samt möjligen även vissa andra utskyldstitlar kvotmässigt delas på två uppbördsterminer. VI.

VI.

Det föreliggande förslaget (alternativ C2).

Det är uppenbart, att det för alla skattskyldiga mest likformiga resulta tet av en delning av kronouppbörden vinnes, örn så stort antal titlar som möjligt delas i lika kvotdelar på båda uppbördsterminerna. Vid kommunaluppbörden sker i regel kvotmässig delning av debetsedelns slutsumma eller åtminstone av de två titlarna allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt. Såsom i det föregående framhållits, är det emellertid vid kronouppbörden väl tekniskt möjligt men ur praktisk synpunkt olämpligt att uppdela alla förekommande titlar. Man måste begränsa uppdelningen till ett relativt fåtal titlar, därest en tillfredsställande lösning av spörsmålet skall kunna ernås.

Till de delbara titlarna böra i första rummet räknas inkomst- och förmögenhetsskatten samt landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel. Dessa titlar representera sammanlagt så stor del av hela kronouppbörden,

enligt tab. 2 över 84 %, att enbart genom deras uppdelning ett relativt rättvist resultat för det stora flertalet skattskyldiga torde kunna anses säkerställt.

Huruvida och i vad mall »adra titlar bora delea, synes bora bero av W lämplighetsskäl. Tiotiden uppgår numera icke till 1 % av hela kronoupp- skog8T&rds_ börden och nedgår år från år på grund av dess fortgående avskrivning, avgm, ntsWt- Då emellertid på landsbygden sagda utskyld ali t.lamt kan för enskilda, m m fastighetsägare vara ganska betungande, hör den måhända förås till de de bara titlarna. Dock synes titeln i fråga, så vitt angår Stockholm, ej bora delas, emedan den där dels utgår med genomgående ringa belopp (år 19^J med blott 22,020 kronor för hela staden) och dels ej upptages å fastighetsägarnas personliga debetsedlar utan å de särskilda debetsedlar, som på framställning utfärdas åt fastighetsägare för varje honom tillhörig fastighet. Utjämningsskatt utgår blott för sådana till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp, som överstiga 3,190 kronor. Den utgår för medelstora inkomster med jämförelsevis små belopp. Under sådana förhållanden och då det är angeläget att så vitt möjligt begränsa antalet av de delbara titlarna, synes det befogat att undantaga sagda utskyld från delning. Utskiftningsskatt för bolag förekommer mycket sällan. Något behov av skattens uppdelning torde icke föreligga. Skogsvårdsavgift motsvarar å tab. 2 till sitt belopp ungefärligen tionden. Samma skäl som anförts för delning av denna senare utskyld kunna åberopas till förmån för att hänföra skogsvårdsavgiften till de delbara skatterna.

I Stockholm lärer dock ej föreligga behov av att denna titel bliver föremål för delning. Kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål förekommer blott i Stockholm. Denna skatt erlägges merendels av i utlandet bosatta skattskyldiga och en delning av densamma skulle sannolikt för de skattskyldiga vara mera till besvär än gagn.

Beträffande övriga titlar, som förekomma å kronodebetsedeln, har i det föregående framhållits, att de personella skatterna icke lämpligen kunna delas och att detsamma är förhållandet med såväl den statliga pensionsavgiften som de privata försäkringsavgifter, vilka debiteras i sammanhang med kronouppbörden. Riddarhusavgift och hushållningssällskapsavgift torde såsom frivilliga höra undantagas från delning, varemot det kan sättas i fråga att dela olycksfelisförsäkringsavgifter ävensom förekommande annuitet er å odlings- och vattenavtappningslån samt å egnahemslån. Lämpligast torde dock vara att icke dela uppbörden av annat än egentliga skatter. Härigenom kommer proportionen mellan vad som skall betalas å första och å andra terminen att i någon mån förskjutas till joi dbrukares och vissa andra näringsidkares nackdel, ty särskilt försäkringsavgifterna och annuiteterna belöpa sig mången gang till rätt betydande belopp.

Och vad som skall betalas vid uppbörden belastar obestridligen, oavsett medlens natur, den skattskyldige med sitt absoluta belopp. Nu gäller dock

Övriga utskyldstitlar.

22 Sammanfatt-

ning.

Delnings-

kvoten.

främst att söka avhjälpa de skattskyldigas svårigheter att erlägga de direkta skatterna. Försäkringsbolag anlita för övrigt numera i ökad utsträckning egen uppbörd över postgiro eller på annat sätt. Dessutom kan antagas, att ifrågavarande på debetsedeln förekommande avgifter, som väsentligen äro att hänföra till omkostnader för näringsidkares verksamhet, normalt skola kunna utan särskilt hänsyntagande från det allmännas sida gäldas av de å verksamheten inflytande inkomsterna. Även örn sålunda vad som föres till andra uppbördsterminen skulle rätt väsentligt understiga hälften av den totala kronouppbörden för året, vill det på anförda grunder synas, som örn någon berättigad anmärkning knappast kan häremot göras.

Förevarande undersökning torde alltså giva vid handen, att följande å kronodebetsedel förekommande utskyldstitlar böra delas på två uppbördsterminer, nämligen: tionde, dock ej i Stockholm, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skogsvårdsavgift, dock ej i Stockholm, landstingsmedel, vägskatt och tingshusmedel; samt

att övriga utskyldstitlar, som upptagas å kronodebetsedel, böra helt föras å första uppbördsterminen, nämligen: mantalspenningar, tionde i Stockholm, utjämningsskatt, utskiftningsskatt för bolag, skogsvårdsavgift 1 Stockholm, sjukvårdsavgift, kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål, pensionsförsäkringsavgifter, olycksfallsförsäkringsavgifter, försäkringsavgifter till bolag, frivilliga ledamotsavgifter, annuiteter å lån ävensom vissa andra smärre utskyldstitlar och debetsedelslösen.

Örn delning av de vid kronouppbörden förekommande utskyldstitlarna varit enligt angivna grunder genomförd år 1929, skulle till första uppbördsterminen hava hänförts något över 57 % och till den andra nära 43 % av hela kronouppbörden. De 14 %, varmed uppbörden å första terminen överskjuter uppbörden å den andra, motsvaras väsentligen av posterna utjämningsskatt, statliga och privata försäkringsavgifter samt låneannuiteter. Därest proportionen mellan vad som föres till den första och den andra uppbördsterminen icke finnes tillfredsställande, kan till andra terminen hänföras större kvotdel, exempelvis 60 % av de delbara utskyldstitlarna. Härvid skulle enligt 1929 års siffror något över 51 % hava fallit på andra terminen, d. v. s. man skulle, i stort sett, komma så nära den matematiska halveringen som möjligt. Emellertid betyder delning efter annat procenttal än 50 väsentligt ökade tekniska svårigheter vid såväl debitering som restföring. På grund härav och då en halvering av uppbörden, på sätt i det föregående utvecklats, synes i stort sett innebära ett tillfredsställande resultat, torde åtminstone f. n. annan delningskvot ej böra ifrågakomma.

23 Även örn delningen verkställes genom halvering av utskyldstitlarna, kommer uppenbarligen en ordning, som innebär, att sex titlar skola genomförande delas, att särskilt för debiteringsförrättarna medföra betydande tekniska vigM del svårigheter. Vid bedömandet av dessa svårigheter måste hänsyn dock weinar tagas därtill, att av de delbara titlarna vissa, nämligen tionde och skogs- "^3™ vårdsavgift, förekomma förhållandevis sparsamt, att tionden är föremål för fortgående avskrivning samt att vägskatt och tingshusmedel numera i avsevärd utsträckning debiteras i samband med kommunaluppbörden.

Det är vidare att märka, att ett stort antal kronodebetsedlar icke upptaga någon av de delbara titlarna utan blott personella skatter och pen- sedlar kail sionsavgifter. Enligt Statistisk årsbok för Stockholms stad upptogo år »raMmn^ei 1928 av samtliga i staden utfärdade 347,544 kronodebetsedlar 68,246, eller nära 20 % av hela antalet, blott utskylder av nu angivet slag. Samtliga debetsedlar, å vilka delbara utskyldstitlar ej förekomma, skola betalas under första uppbördsterminen.

Emellertid synes det av praktiska hänsyn påkallat att från delning smärre slutt» undantaga jämväl debetsedlar å smärre belopp, aven örn de innehålla del- undantagaa bara titlar. Belöper sig debetsedelns slutsumma blott till mindre belopp, trin delning måste det nämligen antagas, att fördelen för den skattskyldige att få beloppet delat icke står i rimligt förhållande till det besvär, som förorsakas av åtgärden. Tab. 4 utvisar, att i 17 undersökta kommuner år 1929 11,226 debetsedlar eller 31.5 % av hela antalet debetsedlar i dessa kommuner slutat å högst 10 kronor och att 15,387 eller 43.2 % av samtliga debetsedlar slutat å högst 20 kronor. Bland de kommuner, som avses i tab. 4, finnas såväl stads- som landskommuner av olika ekonomisk och social struktur. Det synes därför kunna antagas, att förhållandena i dessa kommuner med avseende å debiteringen ej alltför mycket avvika från genomsnittstalen för hela riket. Då emellertid statistiken omfattar blott något över 1 % av hela antalet debetsedlar i riket samt avser allenast vissa delar av Stockholms stad och vissa kommuner i tre län, måste räknas med viss felmarginal. Det torde dock kunna förväntas, att, örn gränsen för »delbarheten» sättes vid 10 kronor, åtminstone en fjärdedel av samtliga debetsedlar i riket undantagas från delning, och att, örn gränsen sättes vid 20 kronor, åtminstone en tredjedel av hela antalet debetsedlar bliva undantagna.

Det synes emellertid vara mindre lämpligt att låta debetsedelns slutsumma bliva avgörande för frågan, huruvida delning av uppbörden bör äga rum. Detta med hänsyn därtill, att en debetsedel ofta upptager, utom personella skatter, pensionsavgift till belopp av 10 kronor eller mera samt därutöver skatter, som tänkts bliva föremål för delning, till helt obetydliga belopp. Örn gränsen sättes vid en slutsumma av 10 kronor, skulle i antydda. ej ovanliga fall, då en debetsedel upptager t. ex. 10 kronor i pensions-

24 Uppbördsbok.

avgift, omkring en krona i personella skatter oell något ehuru ringa belopp repartitionsskatt, debiteringsförrättaren nödgas dela sistnämnda belopp, ehuru vad som komme att falla på den senare terminen måhända ej ens uppginge till en krona. En dylik ordning är ej lämplig. Delning av uppbörden synes i stället böra förekomma blott i de fall, då sammanlagda summan av de i det föregående såsom delbara betecknade titlarna uppgår till visst lägsta belopp, förslagsvis 10 kronor. Enligt tab. 4 skulle för de kommuner, denna tabell omfattar, i dylikt fall 19,133 skattskyldiga eller 53.7 % av samtliga skattskyldiga i berörda kommuner fått sin kronodebetsedel delad och alitsa 46.3 % av de skattskyldiga haft att erlägga hela sin skatt vid första uppbördsterminen. Även örn resultatet i de kommuner berörda tabell omfattar ej utan vidare kan betraktas såsom normgivande för riket i dess helhet, lärer det dock vara befogat att antaga, att vid tilllämpning av sist angivna regel åtminstone 40 % av hela antalet debetsedlar i riket förbliva odelade. Ett dylikt resultat synes vara från olika synpunkter tillfredsställande och regelns antagande skulle väsentligt underlätta arbetet för alla dem, vilka hava att å tjänstens vägnar taga befattning med kronouppbörden.

Det är tydligt att, örn man med tillämpning av vad nu anförts från delning undantager ett betydande antal debetsedlar, den del av hela kronouppbörden, som kommer att falla å andra uppbördsterminen, måste minskas. Då det emellertid här i varje enskilt fall är fråga örn jämförelsevis små belopp, kan minskningens totalsumma icke bliva betydande. En överslagsberäkning giver vid handen, att högst 2 miljoner kronor till följd av sist föreslagna regel för begränsning av delningen komme att överflyttas från andra till första uppbörden. Vad som därefter kvarstår att betalas å andra uppbörden torde icke understiga 42 % av hela kronouppbörden.

Det är angeläget, att uppbördsboken erhåller en praktisk uppställning, så att debiteringsförrättarens arbete ej försvåras utöver vad som kan anses oundvikligt. I sådant syfte har det formulär till uppbördsbok, som bifogats förslaget till ändringar i gällande uppbörd sreglemente, uppställts sålunda att, från vänster räknat, först upptagits de uppbördstitlar, som ej skola delas, jämte summakolumn för dessa; därefter följa de delbara titlarna med särskild summakolumn för dessa och slutligen hava införts kolumner för totalsumman av å debetsedeln påförda utskylder och för vad som skall erläggas vid första, respektive andra uppbördsterminen. Med avseende å ordningsföljden mellan utskyldstitlarna har den f. n. gällande regeln, enligt vilken titlarna äro fördelade efter de tre redovisningsgrupperna »riksstatsinkomster», »fonders medel» och »diverse medel», icke kunnat bibehållas. I stället har fördelning skett sålunda, att debiteringen må. kunna ske på bekvämligaste sätt.

25 Huruvida delning av utskylder skall ske eller ej, framgår av summakolumnen för de delbara utskylderna. Är summan i denna kolumn för en skattskyldig 10 kronor eller däröver, skall delning ske, eljest icke. Grundregeln är, att hälften av varje särskild delbar titel skall betalas under första terminen. Denna regel är nödvändig bland annat för att länsstyrelsen vid efterföljande utskrivning av restlängd skall kunna utan svårighet urskilja vilka delbelopp av varje titel, som ingå i den summa, vilken för varje skattskyldig förts till andra uppbörden. Med en sådan ordning synes det icke behövligt att i uppbördsboken specificera de delbara titlarna å olika rader. Den metod för de udda öretalens fördelning, som föreslås komma till användning, framgår av anvisning 4 å det vid förslaget till vissa ändringar i uppbördsreglementet fogade formuläret till uppbördsbok.

Därest uppbördsboken blir uppställd på angivet sätt, erfordras för varje skattskyldig blott en debetsedel, även örn uppbörden skall delas. Såsom framgår av de vid författningsförslagen fogade formulären till debetsedlar, erhålla dessa samma uppställning som för närvarande är föreskriven med de ändringar allenast, som betingas av uppbördens delning å två terminer. Med avseende å de debetsedelsblanketter, som skola användas å lan det och i fögderistäderna, är följande att märka. Enär den skattskyldige under viss förutsättning äger rätt att erlägga honom påförda utskylder i två terminer, specificeras efter den sammanräknade slutsumman vad som skall betalas under varje termin: plats för två inlämningsbevis utmärkes och två postanvisningsblanketter, »litt. B» och »litt. A» vidfogas i nu nämnd ordning, uppifrån räknat. Å vardera av dessa postanvisningsblanketter finnes anvisning örn vid vilken uppbördstermin det å blanketten antecknade utskyldsbeloppet skall erläggas. I de meddelanden, som lämnas å baksidan av debetsedelsblanketten, hava erforderliga jämkningar och tillägg skett i den f. n. fastställda texten. Dessa debetsedelsblanketter kunna begagnas även för sådana fall, då hela skattebeloppet skall betalas vid den första uppbördsterminen, men kommer för dylikt fall postanvisningsblanketten litt. B ej till användning. — Med avseende å de debetsedelsblanketter, som skola användas i magistratsstäderna, hava motsvarande ändringar föreslagits; dessa hava dock blivit mindre omfattande, eftersom postanvisningsblanketter här ej förekomma.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att det för den skattskyldiges bekvämlighet och i det allmännas intresse står envar skattskyldig fritt att under första uppbördsterminen erlägga jämväl vad som förfaller till betalning först under den andra uppbördsterminen. Ej heller lärer den skattskyldige kunna förmenas att, örn han till äventyrs så önskar, under första uppbördsterminen erlägga allenast vad som förfaller till betalning under den andra terminen.

I det föregående har framhållits, dels att flera än två uppbördsterminer icke kunna ifrågasättas, dels att det är önskvärt, att den första terminen

Debetsedlar.

Tider för uppbördsterminerna.

26 A. Föräta uppbördsterminen.

1. t länen.

flyttas något bakåt i tiden. Med hänsyn till den tidpunkt, då länsprövningsnämnderna avsluta sina arbeten, och då det icke kan vara lämpligt att inkräkta på den åt dessa nämnder anslagna arbetstiden, lärer det icke vara möjligt att förlägga den första uppbördsterminen tidigare än till november. Det vore visserligen i hög grad önskvärt, att första uppbörden kunde ske redan i början av nämnda månad, men med hänsyn till svårigheten för debiteringsförrättarna att medhinna det tidsödande arbetet med uppbördsbokens färdigställande och debetsedlarnas utskrivning torde för landsbygdens del tidigare period än den 10—20 november icke kunna ifrågasättas. Däremot har ansetts, att i magistratsstäderna dagarna för första uppbördsstämman kan förläggas inom perioden den 5—20 november. Tidigare uppbörd än som sålunda föreslagits torde kunna ernås, endast så vitt man vill godtaga, att debitering och uppbörd åtminstone i viss utsträckning verkställes på grundval av taxeringsnämndernas beslut, utan hänsyntagande till prövningsnämndernas ändringsbeslut. En sådan följd av en delning av uppbörden torde dock örn möjligt böra undvikas.

Vid bedömandet av frågan, huruvida en tillbakaflyftning av tiden för uppbörden med omkring 15 dagar överhuvud kan genomföras, bör beaktas, att kronouppbördens delning för debiteringsförrättarna vållar ett avsevärt ökat arbete. Då den tid, som f. n. står debiteringsförrättarna till buds för upprättande av uppbördsbok och utfärdande av debetsedlar, är knapp, lärer det bliva erforderligt, att resultatet av länsprövningsnämndernas arbete till väsentlig del bringas till debiteringsförrättarnas kännedom tidigare än under oktober månad. Under förarbetena till den år 1922 beslutade omorganisationen av prövningsnämnderna (se härom prop. nr 167 år 1922) förutsattes ock uttryckligen, såväl att prövningsnämnderna skulle hålla två eller flera sammanträden under månaderna augusti—oktober som ock att ändringslängder skulle efter varje sammanträde översändas till vederbörande debiteringsförrättare. Av den vid förevarande p. m. fogade tab. 7 framgår, att flertalet länsprövningsnämnder år 1930 redan vid sammanträden under augusti eller tidigt under september avgjort ett betydande antal ärenden. Det måste därför antagas vara möjligt för länsprövningsnämnderna att utan eftersättande av arbetsproduktens kvalitet allmänt ordna sitt arbete sålunda, att deras ändringsbeslut bliva till väsentlig del kända för debiteringsförrättarna senast den 20 september, d. v. s. minst en månad innan sista ändringslängden måste avgå till debiteringsförrättaren. Till länsprövningsnämndens slutsammanträde borde blott hänskjutas det mindretal ärenden av mera omfattande och invecklad beskaffenhet, som förekommer till behandling. Örn så bleve fallet, synes upprättandet av uppbördsböckerna kunna avslutas under förra hälften av oktober. De ändringslängder, som måste expedieras efter länsprövningsnämndernas slutsammanträden, borde icke vara mera vidlyftiga än att ändringarna kunde av debiteringsförrättarna iakttagas genom omslut i uppbördsböckerna. Det synes nödvändigt, att en sådan ordning som

nu angivits allmänt bliver genomförd, för att en tillbakaflyttning av tiden för första uppbörden skall utan olägenhet kunna äga rum.

Det är önskvärt, att jämväl i Stockholm tiden för första kronouppbördsstämman flyttas bakåt. Denna stämma synes böra sluta å ungefär samma tid som första uppbördsterminen i länen eller senast den 20 november. Kronouppbördsstämman i Stockholm har under senare år plägat börja en fredag och sluta lördagen i påföljande vecka. Den pågår alltså under en period av nio dagar och kan vid angivna tidsbestämmelse beräknas infalla tidigast under perioden den 6—14 och senast under perioden den 12—20 november. Stadens prövningsnämnd skall enligt gällande bestämmelser hava slutfört sina arbeten under oktober månad och nämndens protokoll skall justeras senast den 8 november. Någon ändring i sistberörda tidsbestämmelser ifrågasättes icke. Det kan emellertid under sådana förhållanden inträffa, att vissa prövningsnämndens beslut fattas så sent, att rättad debetsedel icke hinner delgivas den skattskyldige inom den stadgade tiden av 10 dagar före uppbördsstämmans början. Särskilda bestämmelser, som avse att undanröja olägenheterna av dylika kollisionsfall, hava inarbetats i det bifogade förslaget till kungörelse örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i gällande reglemente för uppbördsverket i Stockholms stad (§ 4 i reglementet).

I syfte att bereda ökade möjligheter för mellankommunala prövningsnämnden att inom föreskriven tid medhinna på nämnden ankommande arbetsuppgifter förberedes framställning till riksdagen, innefattande förslag till vissa ändringar i taxeringsförordningen i huvudsaklig överensstämmelse med hemställan, som av mellankommunala prövningsnämnden i sådant avseende gjorts. Den mest betydelsefulla ändring i taxeringsförordningen, som av nu angiven anledning kommer att föreslås, utgöres av förslag örn begränsning av tiden för anförande av besvär enligt 118 § taxeringsförordningen över beslut av taxeringsnämnd i

Stockholm. Dylika besvär skola för närvarande i Stockholm ingivas före klockan 12 på dagen den 31 augusti eller, örn då är helgdag, före klockan 12 på dagen nästföljande söckendag. Det föreslås, att tiden för anförande av dylika besvär avkortas till klockan 12 på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag, klockan 12 på dagen nästföljande söckendag.

Då frågan örn möjligheten att genomföra en delning av kronouppbörden å två terminer, av vilka den första, på sätt alternativ C2 förutsätter, skall äga rum under tiden den 10 (i magistratsstäderna den 5)—20 november, jämväl beror av huruvida mellankommunala prövningsnämnden kan inom föreskriven tid fullgöra densamma åliggande uppgifter, har sistberörda förslag ansetts böra här omförmälas. Förslag till de ändringar i 119 och 123 §§ taxeringsförordningen, som påkallas av vad nu anförts, har vidfogats denna p. m.

!. I Stork holm.

28 B. Andra uppbördsterminen.

Ej betalda kronoutskylders (brande å reetlängd.

Såsom tid för andra uppbördsterminen kan ifrågasättas en period i början av någon av månaderna februari, mars eller maj. April torde med hänsyn, bland annat, till då allmänt förekommande hyreslikvider böra undvikas. En uppbörd så sent som i maj skulle eftersätta statens intresse av att erhålla skattemedlen någorlunda tidigt under budgetåret. Härtill kommer, att såväl städer som landskommuner allmänt bålla uppbörd av kommunalskatt i maj, se tab. 6. Återstå då februari eller mars. Vid val mellan dessa månader bör tillses, att kollision med de kommunala nppbördsstämmorna i görligaste mån undvikes. Av tab. 6 framgår, att det övervägande antalet av de större städerna hålla uppbörd i mars, men att ett lika övervägande antal landskommuner hava uppbörd i februari. Det aritmetiska medeltalet av landskommunernas i februari infallande uppbördsdagar har befunnits vara den 15 februari (där uppbördsstämma omfattat flera dagar, har räknats med sista uppbördsdagen). Under sådana förhållanden vill det synas, som örn den ur angivna synpunkt minst lägliga tiden för andra kronouppbörden vore mars. Förlägges kronouppbörden till denna månad, kommer den i kollision med kommunaluppbörden i städerna. Dessas uppbörd är till beloppet avsevärt större än landskommunernas (62.5 % av hela kommunaluppbörden i riket mot landskommunernas 37.5 %, se tab. 3). Härtill kommer, att städerna i allmänhet torde sakna möjlighet att flytta sin kommunaluppbörd till så tidig tidpunkt i februari, att önskvärt avstånd i tiden uppstår mellan en till februari förlagd kommunaluppbörd och en till mars fastställd andra kronouppbörd. Jämväl för de skattskyldiga i de talrika landskommuner, som hålla uppbörd under senare hälften av februari eller under mars, skulle kronouppbörd i sistnämnda månad med skäl kännas besvärande. Örn däremot kronouppbörden förlägges till början av februari, bleve olägenheterna mindre, ty de kommuner, som hålla sina uppbördsstämmor i denna månad, torde kunna utan större svårighet framflytta dessa till mars. Under sådana förhållanden synes lämpligare tidpunkt för hållandet av andra kronouppbörden än början av februari icke stå till buds. Med hänsyn därtill, att antalet vid denna uppbörd betalningsskyldiga kan, på sätt förut angivits, beräknas avsevärt understiga antalet vid den första uppbörden betalningsskyldiga, torde uppbördsperioden jämväl för magistratsstäderna kunna begränsas till 10 dagar och för såväl land som stad förläggas till tiden den 1—10 februari. I Stockholm bör under sådana förhållanden andra kronouppbördsstämman vara avslutad den 10 februari.

Enligt f. n. gällande ordning föres belopp, sorn icke betalas under uppbördstermin eller vid uppbördsstämma, omedelbart å restlängd. Delas uppbörden å två terminer, uppstår fråga, huru restförandet av ogulden uppbörd lämpligen bör anordnas. Vid kommunaluppbörden tillämpas i detta avseende olika regler.

29 I vissa kommuner tillämpas den anordningen, att skattskyldig, som Alternativt, ej betalar vid första uppbörden, genast föres å restlängd för det belopp, som han vid nämnda uppbörd skulle betalat, men ej för mera.

Betalar han ej heller vid andra uppbörden, restföres han då för det vid denna senare uppbörd förfallna utskyldsbeloppet. —— Det förutsättes i detta fall, att uppbörden är delad i allenast två terminer. — Nu berörda ordning, som bär benämnes alternativ X, påfordrar, att fullständiga rest längder upprättas efter varje uppbörd. Den vid första uppbörden restförde har alltså möjlighet att vid den andra betala då förfallande belopp och har, örn han begagnar sig av denna möjlighet, att erlägga indrivningsavgift allenast för det vid den första uppbörden oguldna beloppet.

Ett dylikt förfaringssätt har ansetts motiverat bland annat av hänsyn till sådana skattskyldiga, vilka av tillfälliga orsaker, måhända utan eget förvållande, försummat att betala vid första uppbörden. Systemet är emellertid förbundet med betydande olägenheter. Erfarenheten från kommuner, inom vilka ett sådant förfaringssätt tillämpas, visar, att personer, som restförts vid första uppbörden, blott mera sällan betala vid den andra. Båda restlängderna bliva därför ungefär lika omfattande och upptaga med få undantag samma personer. Mot dessa måste alltså indrivningsåtgärder vidtagas två gånger med ringa mellantid. Genom detta dubbelarbete försvåras indrivningsförfarandet och drager detta större kostnad än örn hela utskyldsbeloppet kunnat på en gång indrivas. Såväl den skattskyldige som — vid införsel — hans arbetsgivare bliver besvärad av upprepade indrivningsåtgärder och dessa vålla, då handräckning måste begäras, alla därav berörda befattningshavare dubbelt arbete.

Nu berörda olägenheter undvikas enligt ett i andra kommuner tilläm- Alternativ Y. pat system, innebärande att restlängd utskrives först efter sista uppbördsstämman. Denna ordning, som här benämnes alternativ Y, innefattar ännu större tillmötesgående mot de restskyldiga än alternativ X, i det dessa enligt förevarande system icke förrän under senare delen av uppbördsåret besväras med indrivningsåtgärder. För kommunens kassa är däremot förfarandet mindre förmånligt. Erfarenheten visar nämligen icke blott att systemet framkallar benägenhet hos de skattskyldiga att försumma första uppbördsterminen utan även att resultatet av skattein drivningen försämras genom dennas försenande. I

I flertalet kommuner tillämpas emellertid en tredje metod, som här Alternativ z. benämnes alternativ Z. Denna innebär, att örn den skattskyldige icke å första uppbördsstämman betalar vad han då har att erlägga, hela utskyldsbeloppet för året anses genast till betalning förfallet och i sin helhet föres å restlängd. Detta system föranleder blott en större restlängd.

Den restlängd, som måste upprättas efter andra uppbörden, avser blott

30 Statistisk

lysning

alternativ

skattskyldiga, som betalat vid första uppbörden men försummat att betala vid den andra, och blir därför föga omfattande. Den, som restföres efter första uppbörden, får betala indrivningsavgift för hela det å debetsedeln uppförda utskyldsbeloppet. Detta anses utgöra ett kraftigt påtryckningsmedel för den skattskyldige att söka redan vid första uppbörden fullgöra sin skatteplikt.

lie- I sylte att erhålla statistisk belysning av huru ett restföringssystem enligt alternativ X verkar, hava uppgifter i ämnet, gällande den år 1929 verkställda kommunaluppbörden, införskaffats från tre av de stadskommuner, där berörda system användes, nämligen Stockholm, Malmö och Motala. Uppgifterna från Stockholm avse dock blott två taxeringsdistrikt. Resultatet av undersökningen, som avser skattskyldiga till ett antal av över

74,000 vid första uppbörden och över 68,000 vid den andra, framgår av tab. 5. Tabellerna 5 I och 5 II utvisa resultatet av uppbörden i dess helhet. Det framgår, att antalet restförda är tämligen konstant vid båda stämmorna, dock har andra uppbörden utfallit något sämre än den första såväl med avseende å antalet betalda debetsedlar som storleken av influtna belopp. Tab. 5 III gäller debetsedlar, utfärdade för skattskyldiga, som betalat vid första stämman men restförts vid den andra. Antalet sådana utgör 4,021. Detta antal motsvarar 5.88 % av hela antalet debetsedlar vid andra stämman och 12.32 % av hela antalet vid andra stämman restförda. Medeltalet av de å dylika debetsedlar restförda beloppen är även lägre än medeltalet av de för samtliga skattskyldiga vid andra stämman debiterade beloppen. Av denna tabell framgår vidare, att huvudparten av de vid andra uppbörden restförda utgöres av skattskyldiga, som restförts även vid första uppbörden. Av uppgifterna torde jämväl kunna dragas den slutsatsen, att vid tillämpning av alternativ Z den restlängd, som måste upprättas efter andra uppbörden, icke kommer att bliva av större omfattning. Under det tab. 5 III visar antalet skattskyldiga, vilkas skattebetalning försämrats, framgår av tab. 5 IV huru stort antal av de vid första stämman restförda, som vid den andra betalat vad som av skattebeloppet belöpt å denna stämma. Antalet sådana är 1,240, motsvarande 1.8i % av hela antalet vid andra stämman skattskyldiga och — i de två städer, där jämförelse kunnat ske — 4.88 % av hela antalet vid första stämman restförda. Summan av vad denna grupp av skattskyldiga sålunda vid andra stämman inbetalat uppgår till ett belopp, som motsvarar I.15 % av hela det vid andra stämman debiterade beloppet. Man finner härav, att de skattskyldiga, som kunnat utnyttja fördelarna av alternativ X, utgjort ett förhållandevis ringa antal. Det kan uppenbarligen icke vara av större betydelse, örn dessa betala vid andra uppbörden förfallet belopp å uppbördsstämma eller om jämväl i avseende å sistberörda skattebelopp indrivningsförfarandet vinner tillämpning.

31 I samband med de uppgifter örn tiderna för kommunaluppbördens hållande, som, enligt vad förut omnämnts, blivit införskaffade från de större städerna och de s. k. fullmäktigekommunerna på landet, har jämväl anhållits örn upplysning angående vilket system för restförandet av kommunalutskylder, som tillämpas inom respektive kommuner. De inkomna uppgifterna hava sammanställts i tab. 6 lil. Av denna framgår, att restföring enligt alternativ X tillämpas i ett mindertal kommuner, motsvarande ej fullt 15 % av städerna och något över 9 % av landskommunerna. Alternativ Y tillämpas icke i städerna men däremot i något över 8 % av landskommunerna. Restföring enligt alternativ Z förekommer i flertalet av kommunerna, nämligen i mer än 66 % av städerna och mer än 72 % av landskommunerna. I ett icke ringa antal kommuner, som hålla tre eller flera uppbördsstämmor, sker restföring enligt en mellanform av alternativen Y och Z, vilken innebär, att restlängd upprättas först efter andra uppbördsstämman, då hela oguldna utskyldsbeloppet restföres. Från flera städer, där restföring enligt alternativ Z tillämpas, har meddelats, att försök tidigare gjorts att föra restlängderna enligt alternativ X, men att man nödgats övergå till det strängare alternativet Z. Flera av de största städerna tillämpa emellertid fortfarande restföring enligt alternativ X; så Stockholm, Malmö och Norrköping; i Göteborg tillämpas nyss omförmälda mellanform av alternativen Y och Z. Från åtskilliga landskommuner meddelas vidare, att med hänsyn till stadgandet i 2 § 1 mom. c) förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner restlängderna numera upprättas i enlighet med alternativ X.

Vid övervägande av vilken ordning för restföringen, som bör tillämpas beträffande kronouppbörd en, måste särskild hänsyn tagas till de rent tekniska verkningarna av de olika systemen för restlängdernas upprättande. Enligt det formulär till uppbördsbok, som i det föregående förordats, skola icke de särskilda delbara utskyldstitlarna utan blott deras summa av debiteringsförrättaren delas. Örn restföringen ordnas enligt alternativ X, måste länsstyrelsen i alla de fall, då en skattskyldig äger rätt att få utskylderna delade, vid restlängdens upprättande dela varje restförd utskyldstitel och i restlängden införa vad därav belöper å första uppbörden. Detta låter sig väl tekniskt göra, eftersom delningen sker genom halvering med blott den modifikationen, att udda öretal föras till den första uppbörden. Men restlängdernas upprättande på angivet sätt bliver för länsstyrelserna ett betungande arbete, vars omfattning och kostnad icke står i rimlig proportion till de fördelar, som därmed kunna beredas de relativt få skattskyldiga, vilka försumma att betala vid den första uppbörden men till äventyrs betala vid den andra. Örn däremot restföring sker enligt alternativ Z. bliver länsstyrelsernas arbete med upprättandet av restlängd efter första uppbörden icke mera besvärligt än enligt f. n. gällande ordning. Vad

Den omfattning, i vilken olika kommuner tillämpa restföring av kommunalutskylder enligt de särskilda alternativen.

Vilket system bör tillämpas vid restföring av kronoutskylder?

1. Jämförelse mellan alternativen X och Z.

sålunda anförts om arbetet inom länsstyrelserna gäller i det väsentliga även beträffande motsvarande arbete i magistratsstäderna. I Stockholm och övriga städer, vilka ej deltaga i landsting, bliver dock arbetet med upprättande av restlängd efter första uppbörden enligt alternativ X mindre krävande än i landet i övrigt, eftersom i dessa städer blott inkomst- och förmögenhetsskatten samt, med undantag för Stockholm, förekommande tionde och skogsvårdsavgift bliva föremål för delning.

Yad beträffar restlängden efter andra uppbörden kräver tillämpning av alternativ X upprättande av ny, fullständig restlängd. Denna bleve visserligen till omfattningen mindre än den första, eftersom den blott komme att gälla skattskyldiga, som fått sina utskylder delade, men även upprättandet av en så beskaffad längd bleve tekniskt mycket besvärligt, eftersom även i detta fall skattebeloppet för en var restförd måste delas på titlar. Örn åter alternativ Z tillämpas vid restföringen, skola vid andra uppbörden blott sådana skattskyldiga restföras, som betalat vid första uppbörden men försummat den andra. Denna restlängd bliver därför mindre omfattande än den första. Med ledning av uppgifterna i tab. 5 III torde man kunna beräkna, att vid tillämpning av alternativ Z restlängden efter andra uppbörden i regel icke kommer att omfatta mer än omkring 12 % av det antal, som skulle hava restförts vid andra uppbörden, därest alternativ X tillämpats. Men även örn restlängden bliver av ringa omfattning, kommer den dock att bliva jämförelsevis besvärlig, eftersom skattebeloppen måste uppdelas å titlar. Särskilt gäller detta för landsbygden och de städer, där ett flertal titlar skola delas. Det får dock antagas, att vederbörande myndigheter skola kunna med nutida tekniska resurser utan större svårighet bemästra denna uppgift.

Vid valet mellan alternativen X och Z bör hänsyn jämväl tagas till indrivningen och redovisningen av restförda medel. Det synes uppenbart, att det senare alternativet är att ur denna synpunkt föredraga. Indrivningen skulle tydligen i hög grad försvåras, örn alla, som försummat andra uppbörden, skulle föras å särskild restlängd. Man finge då med blott några månaders mellanrum två vidlyftiga restlängden vilka i stor utsträckning avsåge samma skattskyldiga. Det måste befaras, att indrivningen härigenom skulle fördröjas och att den icke skulle kunna nöjaktigt fullgöras med de arbetskrafter, som för närvarande äro för ändamålet tillgängliga. Jämväl redovisningsväsendet skulle i motsvarande grad tyngas. Huruvida och i vilken mån tillämpning av alternativ Z kan förorsaka ökat arbete vid indrivning och redovisning är svårt att bedöma. Det är dock att märka, att vid detta alternativ den andra restlängden städse kommer att avse andra skattskyldiga än som förekomma i den första. Måhända kommer det genom den andra restlängden ökade arbetet att kompenseras genom minskning av antalet vid den första uppbörden restförda.

33 Alternativ Y innebär, såsom i det föregående näiunts, att restlängd skall upprättas först efter andra uppbörden. Flera skäl tala dock emot en sådan ordning. Indrivningen bleve till men för det allmänna försenad omkring tre månader och svårigheten att indriva utskylderna skulle ytterligare ökas. Anordningen kan slutligen befaras direkt uppmuntra till skatteskolkning, därest ej särskilda korrektiv däremot skapas. För vissa kategorier skattskyldiga kan nämligen uppskovet med indrivningen framkalla ökad benägenhet att underlåta att betala.

Fn annan tänkbar anordning är, att hela utskyldsbeloppet omedelbart restföres enligt alternativ Z, men indrivningen av vad som skolat erläggas vid andra uppbörden uppskjutes tills tiden för denna uppbörd gått till ända. En skattskyldig, som redan restförts men som kan med kvitto styrka, att han vid andra uppbörden betalat den del av utskylderna, som då bort erläggas, skulle vid tillämpning av detta system icke vara pliktig att erlägga indrivningsavgift för denna del av utskyldsbeloppet. Genom en sådan anordning skulle tydligen vissa fördelar vinnas. Emellertid kan mot detta system invändas, att indrivningsarbetet i praktiken komme att möta samma svårigheter som örn restlängd upprättas såväl efter första som efter andra uppbörden, ty indrivningsåtgärder med avseende å det på andra uppbörden fallande beloppet måste i allt fall anstå tills tiden för andra uppbördsterminen utlupit. Härtill kommer, att anordningen kan befaras förorsaka oreda vid redovisningen av restantierna.

Av det anförda lärer framgå, att övervägande skäl tala för att frågan örn restföringen löses i enlighet med alternativ Z. För det allmänna innebär anordningen uppenbara organisatoriska fördelar. Den bör även vara ägnad att sporra de enskilda skattskyldiga att ordentligt fullgöra sin skatteplikt. Då det övervägande flertalet av kommunerna vid sin uppbörd tillämpa detta system, synes därav kunna slutas, att detsamma äger stöd av hittills vunnen erfarenhet å förevarande område.

Sedan länsstyrelse och vederbörande uppbördsman i stad med magistrat efter första uppbörden upprättat restlängd, blir det med avseende å de titlar, som uppdelas, icke möjligt att såsom f. n. omedelbart exakt redovisa det inbetalda beloppet på titlar. Den omständigheten, att en del skattskyldiga kunna antagas hava erlagt jämväl vad som för dem belöper å andra uppbörden, verkar här hinder. Leverering och redovisning synes därför böra ske approximativt beträffande de delbara titlarna; för de titlar, som icke delas, kan däremot exakt redovisning ske så snart restlängden efter första uppbörden blivit färdigställd. Sedan andra uppbörden inkommit och andra restlängden färdigställts, kunna även de delbara titlarna exakt redovisas.

2.' Attida alternativ.

a. Sammanfattning.

Redovisning hos länsstyrelser och magistrater.

3 — 3107S6.

34 Kostnader.

Kostnaderna tor kronouppbördens uppdelning hänföra sig väsentligen till:

1) merkostnad för blanketter;

2) » » debitering och utskrivning av debetsedlar;

3) » » postbefordran m. m.;

4) » » förrättandet av kronouppbörden i städerna;

5) » » länsstyrelsernas befattning med kronouppbörden.

Från merkostnaden för blanketter torde kunna bortses.

ökningen av kostnaderna för kronouppbörden i städerna, vilka kostnader icke ersättas av statsmedel, bliva utan tvivel ganska betydande. Rörande storleken av dessa merkostnader har någon beräkning dock ej kunnat verkställas. Ej heller föreligger någon beräkning av de kostnader, som föranledas av det ökade arbetet med kronouppbörden inom länsstyrelserna.

Vad angår de ytterligare utgifter, som för debiteringsförrättarna uppstå genom ökat arbete med debitering och utskrift av debetsedlar, är att märka, att dessa utgifter i stad med magistrat icke bestridas av statsmedel. För häradsskrivarna, vilka å landet (inklusive fögderistäderna) verkställa ifrågavarande arbeten, måste särskilt debiteringen enligt den föreslagna nya ordningen bliva ej oväsenligt mera betungande än tillförne. Frågan huruvida på grund härav förhöjd ersättning bör beredas häradsskrivarna har emellertid ansetts icke böra nu upptagas till behandling.

Ersättning till postverket för debetsedlarnas utsändande samt mottagandet och redovisningen av uppbördsmedlen utgår enligt av 1920 års riksdag godkända grunder (skrivelse nr 38), innefattande att ersättning skall utgöras för debetsedlarnas distribution efter samma avgift som för inrikes trycksaksförsändelse av lägsta viktsats samt för mottagandet och redovisningen av uppbördsmedlen efter vanlig inrikes postanvisningsavgift, minskad med 5 öre för varje inbetald skattepostanvisning, varvid varje anvisning skall anses lyda å samtliga anvisningars medelbelopp.

Enligt från postverket erhållen uppgift har ersättningen till verket för 1929 års kronouppbörd uppgått till i avrundat tal 634,000 kronor, därav för debetsedlarnas utsändande 112,000 kronor samt för mottagandet och redovisningen av uppbördsmedlen 522,000 kronor. Sistnämnda belopp avser i runt tal 1,740,000 postanvisningar med ett medelbelopp av 68 kronor. Ersättningen för postanvisning har därvid utgått med 30 öre per styck.

Skulle enahanda grunder tillämpas vid beräknande av postverkets ersättning för dess befattning med kronouppbörden efter dess omläggning enligt ovan förordade riktlinjer, lärer ersättningen för kronodebetsedlarnas utsändande icke beröras av omläggningen. Annorlunda ställer sig frågan beträffande ersättningen för uppbördsmedlens mottagande och redovisning. Under antagande att kronouppbördens delning å två terminer

skulle medföra dels att antalet under första terminen guldna postanvisningar skulle bliva oförändrat, dels att antalet under andra terminen guldna anvisningar skulle utgöra omkring 60 % av de under första terminen guldna, dels ock att medelbeloppet av varje postanvisning skulle nedgå till under 50 kronor, skulle ersättningen, med tillämpning å 1929 års förhållanden, hava uppgått till 556,800 kronor, således blott 34,800 kronor mera än som i verkligheten utgått under år 1929. Postverkets merkostnader på grund av uppbördens omläggning torde dock näppeligen begränsas till detta belopp. Med anledning härav torde grunderna för postverkets ersättning böra upptagas till förnyat övervägande, sedan generalpoststyrelsen härom verkställt erforderlig utredning.

Då enligt vad förut anförts arbetet med uppbördsböckerna åtminstone å landet i regel påbörjas tidigt på våren så att de föreligga tillskrivna i maj månad, men riksdagsbeslut i ämnet icke lärer kunna förväntas bliva fattat tidigare än i april eller maj, kan ett blivande beslut icke träda i kraft förrän under år 1932.

När kan kronouppbördens uppdelning genomföras?

Stockholm i finansdepartementet den 14 januari 1931.

36 Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr 838).

Härigenom förordnas, att §§ 2, 3, 5, 6, 9, 10, 11, 12 och 17 uppbördsreglementet den 14 december 1917 skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

Debitering.

§ 2.

Menn. 1. Kronoutskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin eller vid allmän uppbördsstämma, skola påföras de skattskyldiga i uppbördsbok, vilken skall avfattas i enlighet med bifogade formuläret nr 1.

§ 3.

Mom. 1. Å landet skola de kronoutskylder, vilka, på sätt nedan sägs, skola uppbäras genom postverket, av häradsskrivaren upptagas å debetsedel, upprättad i enlighet med bifogade formuläret nr 2. Vid debetsedel å utskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin, skola, på sätt nämnda formulär utvisar, vara fogade två av häradsskrivaren utskrivna, genom perforering frånskiljbara skattepostanvisningar, utställda å Konungens befallningshavande i länet. Vid annan debetsedel skall vara fogad en dylik postanvisning.

Blanketter---häradsskrivaren.

Häradsskrivaren har---angivas.

Mom. 2. I stad skola lcronoutskylderna av debiteringsförrättaren upptagas å en för den skattskyldige enligt bifogade formuläret nr 3 upprättad debetsedel.

Å landet —- — — formulär.

Tryckning — -— — statsmedel.

§ 5.

Morn. 1. De i--— anmäld.

Vid debetsedlarnas utsändande iakttages:

att debetsedlarna —--adresspostanstalter;

att debetsedlar---sammanbuntade; samt

att debetsedlar, adresserade till avlägset belägna eller med färre post-

förbindelser försedda postanstaltev, i den man omständigheterna det medgiva, för postbefordran avlämnas tidigare än övriga debetsedlar.

Därest skattskyldig, som icke före den i § 9 angivna första nppbördsterminens början erhållit sin debetsedel, inom fyra dagar före uppbär dsterminens utgång, hos Konungens befallningshavande skriftligen anmäler, att debetsedeln ej kommit honom till handa, åligger det landskontoret att under i anmälningen uppgiven adress till den skattskyldige skyndsamt översända nytt, å debctsedelblankett utfärdat utdrag ur uppbördsboken beträffande den skattskyldige jämte vidfästade skattepostanvisningar.

Om debetsedlarnas utsändande skall Konungens befallningshavande årligen i god tid före första uppbördsterminens början låta i den eller de ortstidningar, som Konungens befallningskavande äger bestämma, införa kungörelse, tillika innehållande uppmaning till de skattskyldiga att, såvitt möjligt, icke uppskjuta utskyldernas erläggande till sista dagarna av uppbördsterminen ävensom underrättelse örn vad den skattskyldige har att iakttaga, för den händelse att debetsedel icke före första uppbördsterminens början kommit honom till handa.

Debetsedel med tillhörande skattepostanvisningar, som icke avhämtas å adresspostanstalten inom åtta dagar efter första uppbördsterminens början, kommer att av nämnda postanstalt omedelbart översändas till Konungens befallningsbavande och att av landskontoret sändas till vederbörande landsfiskal för att vara tillgänglig vid restindrivningen.

Morn. 2. Debetsedlar, varom sägs i § 3 mom. 2, skola senast tio dagar före den i § 11 angivna första uppbördsstämmans början tillhandahållas de skattskyldiga. Medelst ----skattskyldiga.

I de städer---till efterrättelse.

§ 6.

Uppbördsbok likasom särskild uppbördslängd över kronoutskylder, som förfalla till betalning under uppbördstermin eller vid uppbördsstämma, skall av häradsskrivare och magistrat till Konungens befallningshavande ingivas, uppbördsbok och uppbördslängd å utskylder, som förfalla till betalning under allmän uppbördstermin eller å allmän uppbördsstämma, sex dagar före första uppbördsterminens eller första uppbördsstämmans början samt uppbördsbok och uppbördslängd å utskylder, som förfalla till betalning under särskild uppbördstermin eller å särskild uppbördsstämma, sex dagar före sådan uppbördstermins eller uppbördsstämmas början. Uppbördsbok och uppbördslängd må ock till Konungens befallningshavande så tidigt insändas, att de inom nyss nämnda tid kunna till Konungens befallningshavande inkomma. Särskild uppbördslängd — ---upprättats.

För landet---uppbörden (uppbördsförrättaren).

För stad---början.

38 Uppbörd.

§ 9.

Å landet försiggår den årliga allmänna uppbörden under två allmänna uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20 november taxeringsåret, och den andra från oell med den 1 till oell med den 10 februari nästföljande år; dock må, örn särskilda omständigheter för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Maj:t på framställning av Konungens befallningshavande och efter generalpoststyrelsens hörande sådant medgiver, med vad, som enligt nedan angivna stadganden bort erläggas under första uppbördsterminen, anstå till andra uppbördsterminen.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres i tionde, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, landstingsskatt, vägskatt, tingshusmedel och skogsvårdsavgift uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder och avgifter till betalning med hälften av sina belopp under vardera uppbördsterminen. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel påföres förfaller till betalning under första uppbördsterminen.

För erläggande —- — bestämma.

§ 10.

Morn. 1. Å landet har skattskyldig att under uppbördstermin, å vilken postanstalt som helst inom riket (postkontor eller poststation), med företeende av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogad, för uppbördsterminen avsedd skattepostanvisning, portofritt inbetala honom påförda kronoutskylder, som förfalla till betalning under uppbördsterminen. Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, äger han under första uppbördsterminen, med företeende av debetsedeln jämte för den andra uppbördsterminen avsedd skattepostanvisning, portofritt erlägga jämväl den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först under andra uppbördsterminen. Inbetalningen bör — —- — växel.

Efter det postanstalten sålunda mottagit likvid, frånskiljer och behåller postanstalten skattepostanvisning, för vilken betalning er lagts, samt återställer till den skattskyldige debetsedeln, av vederbörande posttjänsteman kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningen å debetsedeln.

Därest någon vill begagna sig av honom enligt § 15 i lagen örn allmän pensionsförsäkring medgiven rätt att särskilt erlägga pensionsavgift eller del därav, har han att enligt formulär, som tillhandahålles å postanstalt, utskriva särskild, å Konungens vederbörande befallningshavande utställd skattepostanvisning jämte utdrag av debetsedeln i erforderliga delar.

39 Efter skattepostanvisningens avlämnande oell sedan avgiftsbeloppet erlagts, meddelar vederbörande posttjänsteman kvitto å utdraget av debetsedeln. Enahanda gäller, därest arbetsgivare enligt § 18 i nämnda lag utan sammanhang med kronoutskylderna erlägger pensionsavgift för den, som hos honom har tjänst eller arbetsanställning. Skattskyldig, för vilken pensionsavgift genom särskild postanvisning redan guldits, äger att under första uppbördsterminen i ett sammanhang erlägga återstoden av honom å kronodehetsedel påförda, under första uppbördsterminen, eliel under såväl första som andra uppbördsterminen till betalning förfallna utskyld er; och åligger honom därvid att med företeende av sin debetsedel och kvitto å erlagd pensionsavgift avlämna ny skattepostanvisning å återstående belopp, varefter posttjänstemannen å debetsedeln utfärdar kvitto å vad sålunda erlagts.

Kvitto---gällande.

När uppbördstermin tilländagått, emottager postverket icke vidare skattepostanvisning å kronoutskylder, som under sagda uppbördstermin förfallit till betalning. Ej heller emottager postverket i vidare mån än ovan sägs skattepostanvisning å kronoutskylder till belopp, som icke motsvarar vad vid uppbördsterminen förfallit till betalning.

Mom. 2. Örn den---debiterats. . . ;

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga vad sålunda under första uppbördsterminen är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger landskontoret att särskilt för varje kommun eller kommundel inom de skilda landsfiskalsdistrikten i länet skyndsamt i tVå exemplar låta upprätta specifika förteckningar, benämnda restlängdéf, över till betalning förfallna men icke i behörig ordning guldna kronoutskylder. Ena exemplaret av dessa restlängder skall av landskontoret inom en månad efter uppbördstermins slut för resternas indrivning översändas till vederbörande landsfiskal.

§ 11.

Mom. 1. I stad förrättas den årliga allmänna uppbörden å två allmänna uppbördsstämmor, som äga rum, den första viss dag eller vissa dagax under tiden från och med den 5 till och med den 20 november taxeringsåret, och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 1 till och med den 10 februari nästföljande år; dock må, örn särskilda omständigheter för någon ort därtill föranleda samt Kungl. !Maj ;t på framställning av Konungens befallningshavande sådant medgiver, med vad,

som enligt nedan angivna stadganden bort erläggas under första uppbördsstämman, anstå till andra uppbördsstämman.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres i tionde, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, landstingsskatt och skogsvårdsavgift uppgår till sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder och avgifter med hälften av sina belopp under värdera uppbördsstämman. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel pålores, förfaller till betalning under första uppbördsstämma!!.

§ 12.

Morn. 3. Försummar skattskyldig, som enligt vad ovan stadgats äger rätt att betala honom å kronodebetsedel påförda skatter och avgifter i två terminer, att i behörig ordning erlägga vacl sålunda under första uppbördsstämman är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsstämman, till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger uppbördsmannen att genast låta upprätta restlängd över till betalning förfallna men icke i behörig ordning guldna kronoutskylder. Ett exemplar av restlängden skall senast tre veckor efter uppbördsstämmans slut av uppbördsmannen överlämnas till utmätningsmannen för indrivning av däri upptagna belopp.

§ 17.

Mom. 1. Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala sina kronoutskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter tre öre för varje full krona av resterande utskyWernäs slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.

Denna kungörelse träder i kraft den

Formulär nr 1

Hammarby socken Svartsjö fögderi

U p p b ö r d s ■ b o k

för

år 19 32

Anvisningar:

1. Tid upprättande av uppbördsbok lör stad eller samhälle å landet, lör vilket lorea fastighetsregister enligt de lör stad meddelade bestämmelser, iakttages, att i stället lör hemmans eller lägenheters olika beteckningar inlöras kvarterens, tomternas och stadsägorhas beteckningar enligt fastighetsregistret; har lör tomt eller stadsäga lastställts särskilt namn, inlöres även detta. Är fastighetsregister ännu icke upplagt, inlöras gårdarnas och stadsjördarnas nummer och namn elter tomte- och jordeboken.

2. Skall inom samma kommun debitering ske av utskylder till olika väghållningsdistrikt eller lörsäkringsanstalter, skola de olika väghållningsdistriktens eller lörsäkringsanstalternas medel upptagas i särskilda kolumner.

3. De kolumner, som lämnats öppna, äro avsedda att användas lör vissa mindre ofta förekommande utskyldstitlar, exempelvis utskiltningsskatt, bevillning på grund av eftertaxering, grundskatt eller trosspassevolansavgift samt vissa londers och diverse medel.

4. Under förutsättning att lör någon skattskyldig vad honom påförts i kolumnerna 18—23 uppgår till sammanlagt minst 10 kronor, förfalla dessa utskylder och avgifter till betalning med hälften av sina belopp under vardera uppbördsterminen. I dylikt fall upptages i kol.-28-hälften av den i kol. 24 uträknade summan, sedan denna minskats med ett öre lör varje i kolumnerna 18—23 förekommande udda öretal. Skillnaden mellan kol. 25 och kol. 28 upptages i kol. 26.

02 Fol. 21.

03 Skogsvårds-

avgift

08 ii,

5 G

Formulär nr 2.

Kronodebetsedel för år 1932 Nr 301

Svartsjö fögderi: ......................... Hammarby ................... .vocAvn

äg. Lantbrukaren Karl August Bredberg

Smedby

Rotebro

Häradsskrivaren.

Vid skattelikvid å postanstalt skall postfunktionären här fästa föreskrivet inlämningsbevis.

Betalas utskylderna här i riket annorledes än genom skattepostanvisning, skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) utfärdas: se debetsedelns baksida.

A B

Vid skattelikvid å postanstalt skall postfunktionären här fästa föreskrivet inlämningsbevis.

Betalas utskylderna här i riket annorledes än genom skattepostanvisning, skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) utfärdas: se debetsedelns baksida.

Att betalas under andra uppbördsterminen

Befordras utan kostnad för den skattskyldige.

SKATTEPOSTANVISNING litt. B.

Debetsedelns

nr

å kronoutskylder år 1932. Belopp:

Kronor

ore

Hammarby

socken

Den skattskijldige:

Lantbrukaren Karl August Bredberg

Till Ifungl. Maj:ts befaliningshavande i Stockholms län

Stockholm.

Redovisningsnr (ifylles även av pst.)

(Postfunktionärs underskrift)

Att betalas under första uppbördsterminen

Befordras utan kostnad för den skattskyldige.

SKATTEPOSTANVISNING litt. A.

Debetsedelns

nr

301 Kronor öre

å kronoutskylder år 1932. Belopp: 'l I? : 69m

Hammarby socken

Ben skattskijldige:

Lantbrukaren Karl August Bredberg

Till ljungh Maj ts befallningshavande i Stockholms län

Stockholm.

Redovisningsnr (ifylles även avpst.)

(Postfunktionärs underskrift)

Specifikation å fastighetsvärden.

Jordbruksfastighet.

Annan fastighet.

Underrättelser.

Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd finnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år, efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock ina klaganden på eget äventyr i betalt brev med allmänna posten till länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbetala honom påförda kronoutskylder; men en var, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökan hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv.förf.-saml.nr200).

Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften senast bort hava erlagts. Därvid bör medsändas dels denna debetsedel kvitterad i vad den avser under första uppbördsterminen förfallet belopp, dels uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsförsäkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eller av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga vad sålunda under första uppbördsterminen är tili betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift beräknad efter tre öre å varje full krona av resterande utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.

Kvitto å utskylder, som här i riket betalas annorledes än genom skattepostanvisning, tecknas ej å debetsedeln, utan skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) vid betalningstillfällét utfärdas. Sådant kvitto skall tecknas å särskild därför avsedd blankett. På annat sätt meddelat kvitto är icke gällande.

Meddelande till den skattskyldige.

Under första uppbördsterminen till betalning förfallet utskyldsbelopp erlägges under tiden från och med den 10 till och med den 20 november innevarande år. Under andra uppbördsterminen till betalning förfallet belopp erlägges under tiden från och med den 1 till och med den 10 februari nästkommande år. Likvid erlägges å vilken fast postanstalt som helst i riket (postkontor eller poststation).

Likviden bör, så vitt möjligt, avlämnas i jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas å kungl, postverket ställd postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Majit fastställt reglemente.

Vid poststation bör betalningen helst ske med sådan växel, därest utskyldsbeloppet överstiger 1,000 kronor.

Verkställ skatteinbetalning i god tid och uppskjut ej därmed till upp-

Obs.! Skattskyldig bör‘ vid skattelikvid å postanstalt noga tillse, att han å debetsedeln erhåller kvitto av det utseende, som vidstående avbildning utvisar, att kvittot lyder å det belopp, som den skattskyldige erlagt, samt att debetsedeln är avstämplad.

Vid skattelikvid annorledes än genom skattepostanvisning skall särskilt kvitto (indrivningslcvitto) utfärdas; se underrättelser å debetsedeln.

Kvitto, meddelat i annan ordning, är icke gällande.

bördsterminens sista dagar.

Formulär nr 3.

Nr.

Kronode betsede! för år 19

N. N. stad, kvarteret N. N., huset eller gården nr........, stadsägan nr........

På grund av taxering enligt kommunalskattelagen påförda skattekronor ock skatteören:

lör fastighet (taxeringsvärde se nästa sida):....................kr. ... öre.

( taxerad inkomst.............................. kr.

\ besk.-bar inkomst ........................... kr.

för inkomst

kr. ... öre.

Debet.

| Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre för kvinna..................

1 Sjukvårdsavgift å 50 öre för man och 25 öre för kvinna..................

i

j Pensionsavgift: grundavgift..........

tilläggsavgift.........

Riddarhusmedel (ang. befrielse från riddarhuskapitationsavgift se riddarhusordningen § 5 mom. 2 och 3)

Olycksfallsförsäkringsavgift för år 19.........

Btjämningsskatt: beräknat grundbelopp kr..........

efter ..... % av grundbeloppet utgör skatten

Utskiftningsskatt för aktiebolag och solidariska bankbolag:

beskattningsbart belopp . . . .kr..........

Avbetalningar å odlings- och vattenavtappningslån.

Debetsedelslösen..............

Prästerskapets till statsverket indragna tionde .

Skogsvårdsavgift:. . . taxerat rotvärde kr.........

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt:

taxerat belopp........kr.......

beskattningsbart belopp.....kr.........

Landstingsmedel..............

Summa att betala

Därav erlägges: vid första uppbördestämman .

vid andra uppbördsstämman

Kr. öre

Uppbördsstämmor för inbetalning av vidstående

belopp hållas å........................ den första

den.......................... kl............ och den

andra den....................... kl..............

Angående kvitto å erlagda utskylder se underrättelser å omstående sida.

Specifikation å fastighetsvärden.

Jordbruksfastighet.

Annan fastighet.

Underrättelser.

Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbördslängd finnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att felaktighet ägt rum vid debetsedelns utskrivande, äger han att däri söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år, efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget äventyr i hetalt brev med allmänna posten till länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma. v&wf

Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig ordning inbetala honom påförda kronoutskylder, men en var, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökning hos länsstyrelsen i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv. förf.-saml. nr 200).

Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsäkringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften senast hort hava erlagts. Därvid bör medsändas dels denna debetsedel kvitterad, i vad den avser å första uppbördsstämman förfallet belopp, dels uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olyoksfallsförsäkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänstemän eller av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken oell hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.

Likvid bör, såvitt möjligt, avlämnas i jämna penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas å vederbörande uppbördsförrättare ställd postremissväxel, ntfärdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Majit fastställt reglemente.

ilppbördsmannens kvitto å debetsedeln är ej mot kronan gällande, utan att detsamma försetts med anteckning av vederbörande uppbördskontrollant.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga vad sålunda under första uppbördsstämman är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsstämman till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, åligger att vid Indrivningen av resterande utskylder erlägga avgift, beräknad efter 3 öre å varje full krona av resterande ntskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugnfem öre, och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor.

Kvitto å utskylder, som här i riket betalas annorledes än å oppbördsstämma, tecknas ej å debet-

sedeln, ntan skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) vid betalningstillfället utfärdas. Sådant kvitto

skall tecknas å särskild, därför avsedd blankett. Pä annat sätt meddelat kvitto är icke gällande.

41 Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219).

Härigenom förordnas, att §§ 4, 6, 10, 11, 13, 16, 19 och 24 reglementet för uppbördsverket i Stockholms stad den 1 april 1921 skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

*

§ 4.

1. Sä snart — ---debiteringslängderna. Därefter skola taxerings-

kommissarierna med iakttagande av det vid detta reglemente fogade formulär utskriva kronodebetsedlar.

Inom tid---uppbördskommissarierna.

Har---posten.

Har Stockholms stads prövningsnämnd annorledes än i anledning av besvär höjt skattskyldigs taxering och har prövningsnämndens beslut i ärendet fattats senare än den 20 oktober, skall den ökning i kronoutskyldemas belopp, som den skattskyldige till följd av höjningen av taxeringen har att utgöra, förfalla till betalning först vid den i § 10 angivna andra kronouppbördsstämman. Har prövningsnäinnden i den ordning och å tid, som nyss sagts, upphävt eller nedsatt skattskyldigs taxering, åligger den skattskyldige att erlägga vad å den i § 10 angivna första kronouppbördsstämman av utskylderna belöper enligt taxeringsnämndens beslut; och äger den skattskyldige i den ordning, som för restitution av utskylder är stadgad, återbekomma vad han för mycket erlagt.

2. Sedan —--statskontoret.

§ 6.

1. Genom taxeringskommissariernas försorg---med litt. B.

Uppbördsboken litt. A.--— lösen. Denna uppbördsbok skall, veder-

börligen summerad, å tid, som Överståthållarämbetet bestämmer, avlämnas till ämbetets avdelning för uppbördsärenden och, försedd med överståthållarämbetets föreskrift örn uppbördens verkställande, före början av första kronouppbördsstämman det år, taxeringen skett, av ämbetet överlämnas till uppbördskommissarierna.

Uppbördsboken litt. B---uppbördskommissarierna.

$ 10.

1. Å debetsedlarna upptagna utskyldsbelopp skola inbetalas å de uppbördsstämmor, till antalet fem, som av Överståthållarämbetet för sådant ändamål utsättas och genom kungörelse tillkännagivas. Den årliga kronouppbörden försiggår å två uppbördsstämmor, som skola vara avslutade, den första den 20 november taxeringsåret, och den andra den 10 februari nästföljande år.

Under förutsättning att vad skattskyldig å kronodebetsedel påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt uppgår till minst tio kronor, förfaller denna utskyld till betalning med hälften av sitt belopp å vardera kronouppbördsstämman. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning under första kronouppbördsstämman.

Å första kommunaluppbördsstämman erlägges fulla beloppet av allmän kommunalskatt till församlingarna eller av allmän kommunalskatt för gemensamt kommunalt ändamål, all påförd skogsaccis, 20 procent av staden tillkommande allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt ävensom debetsedelslösen samt å andra och tredje kominunaluppbördsstämmorna återstoden av påförd allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt till staden, hälften å varje.

Skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, må å första kronouppbördsstämman gälda jämväl den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först under andra kronouppbördsstämman. Vidare må skattskyldig å första eller andra kommunaluppbördsstämman erlägga do utskyldsbelopp, som först vid senare kommunaluppbördsstämma förfalla till betalning.

§ 11.

Försummar skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga vad sålunda under första kronouppbördsstämman är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra kronouppbördsstämman till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, som underlåtit att å tid och i den ordning, som föreskrivits, inbetala honom å kronodebetsedel påförda utskylder, skall, därest utskylderna ej, enligt vad känt är, böra föras till avskrivning eller avkort ning, för indrivningen av resterande utskylder, påföras ersättning för indrivningen, vilken ersättning beräknas efter tre öre å varje full krona av resterande belopp av andra utskylder än kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål, då detta belopp ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av dylikt oguldet utskyldsbelopp, när detta överstiger tjugufem kronor. För uraktlåten betalning sålunda stadgad avgift tillfaller stadskassan; dock skall, därest utskylderna bliva annorstädes än i Stockholm

uttagna, lända till efterrättelse vad i restindrivningsförordningen därutinnan föreskrives. Rörande ersättning för indrivning av kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål, pensionsavgift och olycksfallsförsäkringsavgift gäller vad därom är särskilt stadgat.

Om skyldighet--— stadgat.

§ 13.

1. Sedan vid uppbördsstämma influtna belopp blivit avförda i därför avsedd kolumn i uppbördsboken, utföras i bokens restlängd specifika uppgifter å samtliga till betalning förfallna men vid uppbördsstämman icke gnidna poster ävensom för uraktlåten betalning stadgad avgift, varefter beloppen summeras. Utdrag av restlängden, upptagande en var skattskyldigs debetnummer, namn, titel eller yrke, adress, anställning och summan av honom påförda belopp, skola särskilt för varje uppbördsmans distrikt eller del därav utskrivas och senast 14 dagar efter uppbördsstämmans slut för indrivning till honom överlämnas.

§ 16.

1. Restantieposter från kronouppbördsstämma skola av uppbördsmännen fullständigt redovisas före utgången av tredje månaden näst efter den, under vilken stämman hållits, antingen med kontanta medel (leverering) eller, där hinder mött för restantiernas uttagande, på sätt och i den'ordning under mom. 3 sägs.

Från första---början.

Resterande---10 juli.

§ 19.

Senast fyra månader efter kronouppbördsstämmas avslutande skola uppbördskommissarierna upprätta och till över stå thållar ämbetets avdelning för uppbördsärenden avlämna förteckningar, upptagande för varje församling såväl sådana restskyldiga efter senaste kronouppbördsstämman, som avflyttat till uppgiven ort utom Stockholm, som ock sådana, vilkas vistelseort antecknats vara okänd. Dessa förteckningar överlämnas till mantalskommissarien, vilken har att förse dem med anteckningar örn alla tillgängliga upplysningar örn restskyldigs vistelseort samt att därefter snarast möjligt och senast fem månader efter uppbördsstämmas avslutande återställa dem till Överståthållarämbetet, som omedelbart överlämnar dem till uppbördskommissarierna för vidtagande av de åtgärder, vartill upplysningarna för varje särskild restskyldig föranleda.

Mot---uppbördskontor.

Då---avkortningslängd.

I övrigt---uppbördsman.

Därest---konsulatet.

§ 24.

Såväl —--- längderna.

För restantierna efter krononppbördsstämma må i § 13 stycket 1 omförmäld specificerad restlängd tjäna såsom redovisningshandling.

Denna kungörelse träder i kraft den

Bilaga.

Kronodebetsedel N:o

Kvarteret

Litt. A.

i Stockholms stad för år 19

taxering sdistrikt. Fol.

Huset N:o

Utskylder:

Inkomst- och förmögenhetsskatt;

taxerat belopp.....kr. ..........................

beskattningsbart belopp . . » ..........................;

efter % av skattens grundbelopp (se punkt

11 å omstående sida) utgör densamma . . . .

Prästerskapets till statsverket Indragna tionde Utsklftnlngsskatt för aktiebolag och solidariska

bankbolag: beskattningsbart belopp

kr.

Ctj ä m ni n gs skatt:

skattens grundbelopp (se punkt

11 å omstående sida) . . kr. ..........................;

efter % ar grundbeloppet utgör skatten

Kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål.........

Mantalspenningar å 40 öre för man och 20 öre för kvinna.............

Sjnkvårdsavgift å öre för man och öre för kvinna, som erlägger mantalspenningar . .

Riddarhnsmedel (angående befrielse från riddarhuskapitationsavgift se riddarhusordningen § 5 mom. 2 och 3)............

Skogsvårdsavgift:

taxerat rotvärde kr.

10 kr...........

Olycksfallsförsäkrlngsavgift

rundavgift .

a 13 öre pr

Pensionsavgift-

( Grun l Tilla,

Tilläggsavgift

Debetsedelslösen.

Summa att betala

Därav erlägges: vid första uppbördsstämman . . .

vid andra uppbördsstämman . .

Kronor

Kommunala avgifter, som komma att upptagas å särskild debetsedel (se punkt 10 å debetsedelns baksida), utgå på grundval av följande taxeringar: _

Taxering enligt kommunalskattelagen:

Taxeringsvärde å fastigheten

•o •£

jordbruksvärde . . . . kr.

skogsvärde ..... »

tomt- och industrivärde . »

Summa kr.

markvärde . byggnadsvärde parkvärde .

kr.

Summa kr.

Taxering till kommunal inkomstskatt: att utgå till Stockholms stad: taxerad inkomst .... kr. beskattningsbar inkomst . »

att utgå för gemensamt kommunalt ändamål: taxerad inkomst .... kr. beskattningsbar inkomst . »

Taxering enligt förordningen om kommunal progressivskatt: Beräknat grundbelopp (se punkt 11 å omstående sida) .... kr. ...........................

Skattekronor och skatteören

Uppbördsstämmor för inbetalning av vidstående utskyldsbelopp hållas ä uppbördskontor, den första från och

med den till och med den .........................

och den andra från och med den till

och med den

Till betalning förfallet belopp må med företeende av debetsedeln erläggas å uppbördskontoret antingen kontant eller genom postremissväxel, ständ att betalas av bankkontor i Stockholm till nppbördskomiuissarien i uppbördsdistrikt (se punkt 5

å debetsedelns baksida).

Beloppet kan även inbetalas å uppbördskommissariens i uppbördsdistrikt tjänstepost-

girokonto N:r , vilken inbetalning dock skall

ske senast den ............................................. (se punkt 6 å debet-

sedelns baksida).

Rörande utskyldernas avlämnande eller insändande direkt till

Överståthållarämbetet för nppbördsärenden medelst check eller postremissväxel se punkt 7 å debetsedelns baksida.

Stockholm i

taxeringskontor.

Taxeringskommissarie

Å debetsedeln tecknas kvitto endast för under uppbördsstämma erlagda utskylder, och är kvittot ej gällande med mindre debetsedeln förses med Överste.thållarämbetets kontrollstämpel.

Om kvitto för annorledes än ä uppbördsstämma erlagda utskylder, se pnnkt 9 å omstående sida.

Vid första uppbördsstämman förfallet belopp kvitteras;

Stockholm i ..... uppbördskontoret den

19 Vid andra uppbördsstämman förfallet belopp kvitteras:

Stockholm i uppbördskontoret den

Underrättelser för de skattskyldiga.

A. Besvär m. m.

1. a) Besvär över fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut, varigenom å andra sidan upptagna taxeringsbelopp (jämväl de, som utgöra grundval för de kommunala avgifterna) blivit bestämda, skola, med undantag, varom i punkterna b) d) nedan förmäles, ställas till Stockholms stads prö orting snämnd oell jämte denna debetsedel vara inkomna till

0 verståthåll arämbetets avdelning för uppbördsärenden, n:o C Slottsbacken, Stockholm, senast innan kl. tolv på dagen

den 19

b) Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt, och har den skattskyldige blivit eller bort bliva taxerad i Stockholm till kommunal inkomstskatt för inkomst av dylik förvärvskälla eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola besvär över den skattskyldiges taxering

1 Stockholm för inkomst eller förmögenhet ställas till den mellankommunala prövningsnämnden och vara inkomna till Över-

stathållarämbetets avdelning för uppbördsärenden eller till länsstyrelsen i något av de län, dit omförmälda förvärvskälla är att hänföra, senast innan kl. tolv på dagen den 19

c) Har skattskyldig icke själv haft förvärvskälla, varom i punkt b) förmäles, men har däremot den skattskyldiges make haft dylik förvärvskälla, och hava makarna levt tillsammans under hela beskattningsåret eller större delen därav, skola besvär över den skattskyldiges taxering i Stockholm för inkomst eller förmögenhet ställas till den mellankommunala prövningsnämnden, försåvitt besvär över makens taxering i Stockholm för inkomst eller förmögenhet enligt vad i punkt b) sägs skola ställas till denna nämnd. Besvären skola vara inkomna till Överstäthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden senast iunan kl tolv på dagen

den 19

d) Skattskyldig, som till följd av levnadsålder, varaktig oförmåga till arbete, egen eller makes tjänsteanställning, försäkring i pensionsinrättnmg eller livränteanstalt eller på grund av att han icke mantalsskrivits inom riket anser sig jämlikt 5 § lagen om allmän pensionsförsäkring berättigad till befrielse från påförd pensionsavgift, skall söka sådan hos pensionsstyrelsen; och skall ansökning därom vara pensionsstyrelsen tillhanda före utgången av augusti månad nästföljande år vid äventyr att ansökningen eljest icke upptages till prövning.

2. Anser skattskyldig, att utskyld eller avgift, som å andra sidan finnes upptagen, genom fel vid debiteringen (skatteuträkningen) obehörigen eller med oriktigt belopp blivit honom påförd eller att felaktighet ägt runi vid utskrivandet av hans debetsedel, och varder icke rättelse omedelbart vidtagen, sedan anmälan om felaktigheten gjorts hos taxeringskommissarien äger han däri hos Överståthållarämbetet söka rättelse genom besvär, vilka skola till avdelningen för uppbördsärenden ingivas inom

natt och år efter det utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad, dock må klaganden pä eget äventyr i betalt brev med allmänna posten till avdelningen insända besvären så tidigt, att de inom ovan stadgade tid dit inkomma.

över kommunaldebetsedeln (jfr punkt 10 nedan) må besvär anföras i deli å nämnda debetsedel angivna ordning allenast i det fall, att däri upptagen avgift uträknats felaktigt eller eljest oriktigt påförts.

,3- Förmenar arbetsgivare, att olycksfallsförsakringsavgift blivit honom obehörigen eller oriktigt påförd, äger han för erhållande av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år, efter det avgiften senast bort hava erlagts. Därvid bor medsändas dels denna debetsedel kvitterad i vad den avser å första kronouppbördsstäinman förfallet belopp, de°ls uppgift å antal mans- och kvinnodagsverken var för sig, som för arbetsgivarens räkning utförts under det år, olycksfallsforsäkringsavgiften avser. Denna uppgift bör vara bestyrkt av stats- eller kommunaltjänsteman eller av tvenne trovärdiga personer, vilkas yrken och hemvist böra tydligt angivas. Efter verkställd utredning återbetalar riksförsäkringsanstalten vad som för mycket erlagts samt återsänder debetsedeln.

4. Vad i debetsedeln finnes påfört skall vid uppbördsstämman gäldas, även om besvär blivit anförda. Däremot äger klagande, som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd utskyld eller avgift, att kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt jämte ränta därå enligt förordningen den 2 maj 1919 (Sv. förf.-saml. nr 2U0).

B. Utskyld (‘runs erläggande m. m.

5. Fri aggas utskylderna kontant, bör till undvikande av tidsutdräkt skattskyldig vara försedd nied jämna penningar,

varjämte debetsedeln skull av den skattskyldige företes. Sker betalningen samtidigt för flera debetsedlar, bör vid likviden lögås specifik och vederbörligen summerad förteckning å inbetalningsposterna. Såsom kontant likvid ä uppbördskontor^ godkännes jämväl postremissväxel, utfärdad till uppbördskommissamen eller å denne överlåten, ställd att betalas av bankkontor i Stockholm. 1

6. Inbetalning å tjänatepostgirokonto sker med posten genom inbetalnings- eller girokort, som adresseras till vederbörande

uppbördskommissarie. Blanketter härtill tillhandahållas av postverket. För att inbetalning, som sker i nu nämnd ordning, skall anses vara å uppbörd-stämman fullgjord, skall inbetalningskortet hava avlämnats å postanstalt eller, där inbetalningen sker medelst girokort, detta hava inkommit till postgirokontorel i Stockholm senast den . Ä vederbörlig kupong skola

antecknas debetsedelns nummer, taxeringsdistmktets namn och nummer, föl. i uppbördsbok^! och å uppbördsstämman förfallet belopp.

Inbetalning å uppbördskommissarie^ tjänstepostgirokouto från utlandet kan jämväl ske medelst postanvisning, som avsändes senast den Å. vederbörlig kupong skola antecknas debetsedelns nummer, taxeringsdistriktets namn och nummer,

fot i uppbordsboken och å uppbördsstämman förfallet belopp ävensom numret å uppbörds kommissariens tjänstepostgirokouto.

7. Likvid kari jämväl ske i följande ordning genom check eller postremissväxel, utfärdad till Överståthållarämbetet för uppbördsärenden eller å ämbetet överlåten, ställd att betalas av bankkontor i Stockholm. Jamie debetsedel och uppgift ä avsändarens adress skall checken eller postremissväxeln till Överståthållarämbetet för uppbördsärenden. n:o G Slottsbacken, expeditionstid kl. iO j\ m. - H e. m., insändas eller avlämnas sä tidigt, att densamma senast den

töre expeditionstidens slut kominer Överståthållarämbetet för uppbördsärenden tillhanda.

Betalas i nu angiven ordning med samma check eller postremissväxel liera debetsedlar, skall över dessa bifogas förteckning säls rit för varje uppbördskontor, med angivande av de olika debetsedlarnas nummer, taxerinjsdistrikts namn och nummer, fol. och belopp.

8. Skattskyldig, som fullgjort skattclikvid genom postgiro, postanvisning från utlandet eller till Överståthållarämbetet for uppbördsärenden insand check eller postremissväxel, får å insänd debetsedel eller å transsumt av debetsedel tecknat kvitto sig tillställt i tjänstebrev under uppgiven adress.

9. Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder i två terminer, att i behörig ordning erlägga vad sålunda under första uppbördsstämman är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsstämman till omedelbar betalning forfallet.

Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven tid och ordning, skall påföras ersättning för indrivningen av resterande utskylder, vilken ersättning beräknas elter tre öre å varje full krona av oguldna utskyldsbeloppet, då detta ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full krona av oguldna utskyldsbeloppet, nar detta överstiger ^tjugufem kronor. I nu angivet utskyldshelopp inräknas ej kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål; å oguldna beloppet av dylik skatt beräknas eli indrivningsavgift av tro öre för varje full krona.

Kvitto A utskylder, som bellas annorledes än å uppbördsstämma, tecknas ej ä debetsedeln, utan skall särskilt kvitto (indrivningskvitto) vid betalning stillfället utskrivas; och skall detta, då betalningen

sker till befattningshavare vid uppbördsverket i Stockholms stad, för all vara gällande vara försett

med överslälhållarämbetels kontrollstämpel.

tO Den skattskyldige åliggande kommunala avgifter (utom kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål) upptagas å särskild kommunaldebetsedel, betecknad med Litt. B, vilken nästkommande år utsändes eller utdelas å tid sorn genom kungörelse tillkännagivas.

!'' Beträffande beräkning av grundbelopp för inkomst- och förmögenhetsskatt, se 18 § förordningen deli 28 september 1928 (bv Ion.-sami. nr 373) och tabell, inf. i Sv. förf.-saml. 1928 nr 387, samt för kommunal progressivskatt och utjämnmgsskatt se forordningarna den 28 september 1928 (Sv. förf.-saml. nr 374 och 375) och tabell, inf. i Sv. förf.-saml. 19Jo nr 38o.

45 Förslag'

till

förordning om ändrad lydelse av 100, 119 och 123 §§ taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 100, 119 oell 123 §§ taxeringsförordningen den 28 september 1928 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

100 i

1 mom. Det åligger protokollföraren bos länsprövningsnämnden att senast den 25 oktober i rekommenderat brev med allmänna posten tillsända dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, underrättelse örn beslutet medelst utdrag av nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke tillämpning, då beslut inneburit allenast, att taxering för inkomst eller förmögenhet efter yrkande av annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen.

Har ----klaganden.

119 §.

1 mom. Besvär--avses.

Besvären skola ingivas i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli eller, örn då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästpåföljande söckendag, och i Stochholm före klockan tolv på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

2 mom. Har skattskyldig---belägna.

Besvär, varom i första stycket förmäles, skola ingivas, därest Stockholm är en av de kommuner, där taxering ägt eller bort äga rum, före klockan tolv på dagen den 10 augusti eller, örn då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag, och eljest före klockan tolv på dagen den 15 juli eller, örn då är helgdag, före klockan tolv på da gen nästföljande söckendag.

123 §.

1 mom. Har fastighet---fastigheten,

eller har--• — vederbort,

eller har---äga rum,

eller har under löpande taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts fastighet eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen taxeringsvärde fördelats å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter eller framställning örn vidtagande av sådan taxeringsåtgärd avslagits, men ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslut fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd, eller har — — — taxerad, må---kammarrätten.

2 mom. Den som---förmögenhet,

den som---skett,

den som---ort,

den som---skattskyldig,

den som---skattskyldig,

den som —--— skatt,

den som---självdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan, men som blivit taxerad till inkomst eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest heslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som —--nämnts,

så ock den,---felaktig,

må---kammarrätten.

3 morn. Den som---virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men blivit taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen och icke erhållit föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som---nämnts,

så ock den---felaktig,

må---kammarrätten.

Denna förordning träder i kraft den

47 Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 22 och 26 §§ kungörelsen den 28 september 1928 (nr 382) med vissa föreskrifter rörande taxerings-

förfarandet.

Härigenom förordnas, att 22 och 26 §§ kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

22 §.

7 morn. Fastighetslängderna och inkomstlängderna skola dagen efter avslutande av kronouppbördstermin eller kronouppbördsstämma i huvudskrift insändas till länsstyrelsen, i fögderi omedelbart av häradsskrivaren och i stad, där magistrat finnes, genom magistratens försorg. Skogsvårdsavgiftslängden kvarstannar hos häradsskrivaren eller magistraten, till dess den, på sätt i 17 § 1 mom. stadgas, påföljande år överlämnas till ordföranden i det årets taxeringsnämnd.

26 §.

1 mom. Länsprövningsnämndens ändringslängder —--7 länsstyrel-

sen.

Med ledning---skogsvårdsavgift.

Ändringslängderna rörande fastighetstaxering och taxering för inkomst eller förmögenhet skola dagen efter avslutande av kronouppbördstermin eller kronouppbördsstämma återställas till länsstyrelsen av vederbörande häradsskrivare och magistrat.

Denna kungörelse träder i kraft den

48 Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 3 moni. 3 förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 3 förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i r iksf orsa kri n gun n ctn 1 fou jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 3.

Moni. 3. Efter avslutandet av första terminen eller första stämman för den allmänna kronouppbörden och sedan därvid influtna avgifter blivit hos länsstyrelsen bokförda, skall länsstyrelsen låta till riksförsäkringsanstalten utanordna dels vad i vederbörlig ordning influtit, dels ock vad som åtgår för att fylla det belopp, som enligt riksförsäkringsanstaltens i mom. 1 omförmälda förteckningar skall i sin helhet tillkomma anstalten.

Denna förordning träder i kraft den

49 Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av § 1 kungörelsen den 31 mars 1922 (nr 132) med närmare bestämmelser örn inbetalning och redovisning av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 1 kungörelsen den 31 mars 1922 med närmare bestämmelser örn inbetalning och redovisning av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skall i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

§ 1.

De försäkringsavgifter---»Olycksfallsförsäkringsavgifter».

Efter avslutandet av första terminen eller första stämman för den allmänna kronouppbörden och sedan därvid influtna avgifter blivit i föreskriven ordning bokförda, skall så snart ske kan och senast före den 1 februari varje år av länsstyrelserna till riksförsäkringsanstalten utanordnas dels från berörda titel vad i vederbörlig ordning influtit, dels ock från det å riksstaten för ändamålet uppförda anslaget vad som åtgår för att fylla det belopp, som enligt riksförsäkringsanstaltens i § 3 mom. 1 av nämnda förordning omförmälda förteckningar skall i sin helhet tillkomma anstalten.

Länsstyrelserna---riksstatsanslag.

Denna kungörelse träder i kraft den

4 — 810786.

50 TABELLER

Tabell 1. Kronouppbörden åren 1923, 1927 och 1928 samt kommunaluppbörden år 1923.

(Enligt 1924 års uppbördssakkunniga.)1

Kronouppbörden 1923 ......

1927 ......

1928 .....

Kommunaluppbörden 1923

Fördelning å län m. m„ se 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande sid. 270 o. f.

51 Tabell 2. Vid kronouppbörden år 1929 debiterade belopp, fördelade efter titlar.

1 Sammanställningen har beträffande länen verkställts med anlitande^av riksräkenskapsverkets siffermaterial; beloppen skilja sig beträffande vissa titlar i någon man från Statistiska central-

byråns uppgifter.

2 Därav hagelskadeförsäkringsavgift........................ 59,252 kronor

mjältbrandsförsäkringsavgift ..................... 21,333 »

lasarettsmedel i Gävle stad ..................... 245,706 »

52 Tabell 3. Beloppet av åren 1929 och 1930 å vissa talar debiterade kronoutskylder samt år 1929 debiterade kommunalutskylder m. m.

(ur Sveriges OH. Statistik).

Att erläggas år 1930.

Tabell 4. Uppgifter för vissa landskommuner och delar av städer om antalet kronodebetsedlar år 1929 samt

dessas fördelning efter belopp, m. m.

1 Tionde, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skogsvårdsavgift, landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel. (Det torde observeras, att kol. ej är direkt jämförbar med kol. 3—5}

54 Tabell 5. Uppgifter för vissa städer eller delar av städer om resultatet av kommunaluppbörden vid första och andra uppbördsstämman år 1929. * *

lil. Debetsedlar, utfärdade för skattskyldiga, som betalat vid första kommunaluppbördsstämman, men restförts vid den andra.

1 Av dessa 914 inbetalade 414 samtidigt till stadsfogden även första stämmans skatt med kr. 18,783: 78.

* Jämförelsen blir här ej adekvat, emedan ett ej obetydligt antal av de i Malmö vid första stämman restförda icke varit betalningsskyldiga vid andra stämman.

<4

It

Tabell 6. Uppgifter för olika grupper av kommuner örn antalet kommunala uppbördsstämmor, tiderna för hållandet av uppbördsstämmor samt metoder för ej betalda kommunalutskylders förande å restlängd.

Uppgifterna avse år 1930 och gälla dels 68 av de 72 största städerna (med över 5,000 inv.), dels 193 större och mindre landskommuner, för vilka kommunaldebetsedlar funnits tillgängliga hos Svenska Landskommunernas Förbund, grupp A, dels ock 652 landskommuner med minst 1,500 inv. (s. k. fullmäktigekommuner), grupp B. Uppgifterna avse stämmor för uppbörd av egentliga kommunalutskylder, ej pensionsavgifter eller skogsaccis. 1

I. Antal kommunala uppbördsstämmor.

II. Tider, då kommunala uppbördsstämmor hållits.1

1 Några få uppbördsstämmor, sorn i landskommunerna hållits i januari, hava i tabellen hänförts till februari.

lil. Olika metoder för ej betalda kommunalutskylders förande å restlängd och antal kommuner, där dessa metoder tillämpats. 1

1 I 82 av dessa landskommuner hava de skattskyldiga tillfälle att inbetala sin skatt under en till tva nomader efter första uppbördsstämma^ Först efter utgången av denna frist upprättas restlängd.

* Uppgifter lämnas blott för de 649 landskommuner i grupp B, uti vilka år 1930 hållits två eller flera kommunala uppbördsstämmor.

57 Tabell 7. Uppgifter om 1930 års ordinarie prövningsnfimnders arbeten, avseende

samma års taxeringar.

Anmärkning: I förestående siffror äro icke medräknade de fall, då äkta makars taxeringar

ändrats enbart på grund av de år 1930 utfärdade nya bestämmelserna (sv. förf.-saml. nris

190 och 191).

5 — 310786.