Doc 1943:198

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 1

Nr 198.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till hovrätterna, häradsrätterna och vattendomstolarna; gi­ ven Stockholms slott den 2 april 19A3. Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riks­ dagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 198. 1

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

hållas genom förordnande av adjungerad ledamot. Detsamma gäller enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 mars 1943 ett ledigblivet hovrättsrådsämbete i Göta hovrätt. Medel för avlönande av extra ledamöter äro från och med den 1 juli 1942 beräknade allenast för Göta hovrätts del, nämligen till en extra ledamot (tidigare funnos beträffande denna hovrätt medel för två dylika ledamöter). Under budgetåret 1941/42 funnos extra ledamotsbefattningar inrättade jämväl vid de övriga hovrätterna, men dessa befattningar blevo indragna med budgetårets utgång (jfr II ht 1941 sid. 21 o. 27). Krigshovrätten, som är en särskild avdelning av Svea hovrätt, består av ordföranden och ytterligare en ledamot å Svea hovrätts sjunde division, krigshovrättsrådet samt två militära ledamöter. På grund av den efter krigsut­ brottet inträffade ökningen av krigsrättsmål har förstärkning skett av krigshovrättens arbetskrafter. Antalet till krigshovrätten inkomna mål, som år 1938 var 88, har under de följande åren utgjort: 1939 100 mål, 1940 458 mål, 1941 713 mål och 1942 953 mål. Till en början kunde den ökade arbetsbördan bemästras genom att krigshovrättens sammanträdesdagar ökades från en till tre i veckan, varvid de på krigshovrättsrådet ankommande göromålen fördelades på tre tjänstemän, nämligen, för­ utom krigshovrältsrådet, två av Svea hovrätt särskilt förordnade befatt­ ningshavare (jfr II ht 1942 sid. 22). På grund av den alltjämt stegrade ar­ betsbördan har antalet sessionsdagar i krigshovrätten under 1942 måst ökas till fem i veckan och i samband därmed har en ytterligare förstärkning av arbetskrafterna blivit nödvändig. Krigshovrättens ordförande och den leda­ mot, som jämte honom tillhör sjunde divisionen, ha nämligen att deltaga, förutom i krigshovrättens sammanträden, jämväl i handläggningen av samt­ liga till hovrätten inkomna mål angående brott mot 8 kap. strafflagen och sådana brott mot 19 kap. samma lag, som kunna skada rikets försvar eller folkförsörjning eller dess vänskapliga förbindelser med främmande makt, ävensom brott mot lagen om straff för sabotage. Dessa mål, vilka behandlas å hovrättens sjunde division, föranleda ofta tidskrävande muntliga förhör. På grund härav var en ytterligare ökning av ordförandens och nämnde leda­ mots arbetsbörda utesluten. I samband med att antalet sessionsdagar i krigs­ hovrätten ökades från tre till fem per vecka blev det nödvändigt att befria dem från tjänstgöring i krigshovrätten vardera två dagar i veckan, varvid nämnde ledamot tjänstgör såsom ordförande de dagar, då den ordinarie ord­ föranden ej har att deltaga i förhandlingarna. Detta har medfört behov av en särskilt förordnad ledamot av krigshovrätten. Vidare har det varit nödvändigt att fördela krigshovrättsrådets åligganden på yttex-ligare en tjänsteman. För­ stärkningen av krigshovrättens arbetskrafter omfattar sålunda, så länge krigs­ hovrätten sammanträder fem dagar i veckan, fyra särskilt förordnade leda­ möter, av vilka tre fullgöra göromål, från vilka krigshovi-ättsrådet vunnit be­ frielse, och den fjärde vikarierar två dagar i veckan för envar av krigshov­ rättens övriga civila ledamöter. Enligt beslut av Kungl. Majit skall avlöningen till de särskilt förordnade befattningshavarna — i likhet med vad som äger rum då adjungerad ledamot uppehåller hovrättsrådsämbete (jfr II ht 1941

Kungl. Maj:ts proposition nr 198- 5

sid. 15 o. 27, II ht 1942 sid. 22 samt Sv. förf.-saml. 1941: 365) — bestridas från anslagsposten i hovrättens avlöningsstat till ordinarie tjänstemän. Krigshovrättens militära ledamöter tjänstgöra samtliga sessionsdagar. Med hänsyn till ökningen av antalet sammanträdesdagar har arvodet till dessa le­ damöter måst höjas. Arvodet, som enligt stat bestämts till 850 kronor för år, utgår för närvarande efter 5,000 kronor för år. Besluten angående förstärkning av krigshovrättens organisation ha varje gång fattats för begränsad tid'. Det senaste beslutet, enligt vilket organisatio­ nen bestämts på sätt nu angivits, avser tiden den 1 april—den 30 juni 1943. I ett den 18 juni 1942 avgivet betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen, andra delen, avseende byråchefs- och rådstjänster m. m. (statens off. utredn. 1942:30 sid. 139) ha 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framlagt förslag om förändring till ordinarie tjänster av befattningarna såsom ordförande å division i hov­ rätt. För närvarande åtnjuta ordförande och vice ordförande å hovrättsdivision särskilda arvoden, utöver lön enligt lönegraden A 30, med 2,500 kronor respektive 1,000 kronor. Arvodet till den divisionsordförande i Svea hovrätt, som tillika är ordförande i krigshovrätten, utgår nied 3,000 kronor. De sak­ kunnigas förslag innebär, att ordförandebefattningarna å hovrättemas divi­ sioner skola förändras till ordinarie tjänster i lönegraden A 34. Genom denna lönegradsuppflyttning skulle arvodena å 2,500 kronor anses evalverade och följaktligen bortfalla, varemot till den divisionsordförande i Svea hovrätt, som tillika är ordförande i krigshovrätten och för närvarande åtnjuter arvode å 3,000 kronor, skulle utgå särskilt arvode å 500 kronor. Enär skillnaden i löne­ beloppen mellan 30 lönegradens löneklasser och motsvarande löneklasser i 34 lönegraden utgör i runt tal 2,000 kronor, skulle detta medföra en sänkning av det samlade lönebeloppet. De sakkunniga förmena, att en sådan sänkning finge anses uppvägd därav att en tilläggsförmån, som ej vore befattnings­ havaren garanterad, överfördes till fast lön, varmed följde rätt till förbätt­ rade pensionsförmåner. Genom övergångsbestämmelser skulle emellertid sör­ jas för att den som redan vore ordförande icke behövde vidkännas annan avlöningsminskning än den som följde av höjda pensionsavdrag. Vad angår vice ordförandena ha de sakkunniga icke funnit tillrådligt att, innan deras uppgifter i den nya rättegångsordningen blivit fastställda, tillskapa högre pensionsberättigande tjänst än den de för närvarande inneha. över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av rikets hovrätter samt statskontoret och allmänna lönenämnden. I skrivelse den 11 februari 1943 ha samtliga divisionsordförande i Svea hovrätt hemställt, att frågan om ord­ förandenas tjänsteställning och avlöning snarast måtte bliva föremål för defi­ nitiv reglering. I samband med den av 1942 års riksdag beslutade löneregleringen för domsagopersonalen föreligger, såsom inledningsvis nämnts, jämväl fråga örn lönereglering för vissa icke-ordinarie befattningsha­ vare vid hovrätterna, nämligen assessorer, fiskaler och fiskalsaspi-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

ranter. I detta sammanhang torde även böra beaktas frågan örn reglering av avlöningsförmånerna för adjungerad ledamot, som ej är assessor, samt för amanuenser i hovrätt. Enligt hovrätternas arbetsordningar skola assessorer finnas i erforderligt antal för att vid ledighet inom hovrätterna tjänstgöra såsom adjungerade ledamöter. Beträffande antalet fiskaler, fiskalsaspiranter och amanuenser ha bestäm­ melser meddelats i brev till rikets hovrätter den 6 juni 1941 (nr 365). Anta­ let fiskaler, som hovrätterna äga förordna för utförande av fiskalsgöromål, utgör enligt dessa bestämmelser högst 20 i Svea hovrätt, högst 10 i Göta hov­ rätt, högst 6 i hovrätten över Skåne och Blekinge samt högst 3 i hovrätten för Övre Norrland; dock må flera fiskaler icke förordnas än som vid varje tidpunkt erfordras för göromålens behöriga bestridande. Fiskalsaspiranter äga hovrätterna förordna till följande antal, nämligen Svea hovrätt 12, Göta hovrätt 6, hovrätten över Skåne och Blekinge 3 samt hovrätten för övre Norrland 1. Medel, vilka besparas därigenom, att vid något tillfälle antalet fiskaler eller fiskalsaspiranter understiger det antal, som sålunda medgivits beträffande hovrätten, må, utan hinder av vad nyss sagts angående antalet fiskalsaspiranter, efter hovrättens beprövande under samma budgetår an­ vändas till beredande av arvode åt fiskalsaspiranter. Av brist på medel måste emellertid aspiranterna ej sällan tjänstgöra utan ersättning under den första tiden i hovrätten. Amanuenser må anställas endast i Svea och Göta hovrät­ ter, nämligen två i Svea hovrätt och en i Göta hovrätt. I nyssnämnda brev ha föreskrifter även meddelats angående avlöning till följande befattningshavare i hovrätt, nämligen adjungerad ledamot, fiskal, fiskalsaspirant, vikarie för notarie samt amanuens. Dessa bestämmelser med däri sedermera gjorda ändringar innefatta i huvudsak följande. Adjungerad ledamot, som är assessor, äger uppbära lön och övriga förmå­ ner som örn han vöre extra ordinarie tjänsteman i 29 lönegraden, d. v. s. med begynnelselön i 28 löneklassen. Annan adjungerad ledamot äger uppbära begynnelselön enligt 26 löne­ klassen och uppflyttas efter viss tids tjänstgöring i 28 löneklassen. Fiskal åtnjuter lön efter 15 löneklassen. Efter att under sammanlagt ett och ett halvt år ha tjänstgjort såsom fiskal eller, efter första fiskalsförordnandet, såsom advokatfiskal, sekreterare eller ledamot i hovrätt, så­ som vikarie för häradshövding — inbegripet förordnande att biträda med uppläggning av nya fastighetsböcker —, såsom biträdande domare eller sek­ reterare i domsaga eller såsom ledamot i rådhusrätt, i vilken jämte borgmäs­ taren skola sitta minst två lagfarna ledamöter, uppflyttas emellertid veder­ börande i 21 löneklassen. Tjänstgöring som advokatfiskal eller sekreterare i hovrätt får emellertid tillgodoräknas endast till en tid av högst 6 måna­ der, och för uppfattning erfordras städse att minst 6 månader ha tjänst­ gjort som ledamot eller fiskal i hovrätt eller eljest ha fullgjort fiskalsgöro­ mål efter hovrättens förordnande. Arvode till fiskalsaspirant utgår med 3,360 kronor för år. Vikarie för notarie uppbär, därest Kungl. Majit ej annorlunda bestämt, ersättning efter 4,200 kronor örn året. Såsom amanuensarvoden utgår, till den ene amanuensen i Svea hovrätt (hos besvärsaktuarien) och till amanuensen i Göta hovrätt ett belopp av

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 7

4,200 kronor och till den andre amanuensen i Svea hovrätt (hos advokat­ fiskal) ett belopp av 1,600 kronor, allt för år räknat. Å adjungerad ledamot, som ej är assessor, samt å fiskal tillämpas bestäm­ melserna i civila icke-ordinariereglementet rörande extra ordinarie tjänste­ män; beträffande fiskal i 15 löneklassen skola emellertid bestämmelserna rörande extra tjänstemän äga tillämpning. Å arvode till fiskalsaspirant, vikarie för notarie samt amanuens utgår icke dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg. Enligt kungörelsen den 22 juni 1939, nr 340, är assessor skyldig att i den utsträckning hovrätten bestämmer mottaga förordnande att förvalta härads­ hövdingämbete eller att tjänstgöra såsom biträdande domare eller sekrete­ rare i domsaga. Den i tjänsten äldre är dock ej skyldig att framför den yngre mottaga sådant förordnande under längre tid än sammanlagt två år. I detta sammanhang må erinras, att en växlande tjänstgöring i överrätt och underrätt ingår såsom ett normalt led i domarutbildningen och att av­ löningsförmånerna för rekryteringspersonalen på domarbanan bortsett från domsagonotarierna -— med avseende å varje befordringsgrad utformats på ett likartat sätt vid tjänstgöring i hovrätt och i domsaga. En närmare redo­ görelse härför återfinnes i propositionen nr 252 (sid. 16 ff.) till 1942 års riksdag, i det följande benämnd domsagopropositionen, till vilken redogörel­ se torde få hänvisas. På grund av det samband i avseende å tjänstgöring och avlöningsförhållanden som råder mellan hovrätterna och domsagorna, har löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen vilken var avsedd att genomföras i samband med 1939 års allmänna lönereglering för personal tillhörande den civila statsförvaltningen — fått anstå i avvaktan på resultaten av domsagoutredningens överväganden rörande löneförhållan­ dena för den rättsbildade personalen i domsagorna. Vid 1942 års riksdag ha i enlighet härmed löneregleringsfrågorna för hovrätternas och domsagornas ifrågavarande personal behandlats i ett sammanhang. Såväl den ordinarie som den icke-ordinarie hovrättspersonalen har i stor omfattning tagits i anspråk för offentlig tjänst utom hovrätten. Ett antal hovrättsråd och assessorer tjänstgör sålunda regelmässigt såsom tillförord­ nade revisionssekreterare och såväl assessorer som fiskaler inneha i bety­ dande utsträckning förordnanden såsom biträdande domare, domsagosekreterare, vattenrättssekreterare och ledamot i rådhusrätt. Befattningshavare i olika grader tagas dessutom i stor men vid skilda tidpunkter växlande om­ fattning i anspråk inom administrationen och för andra offentliga uppdrag. Till belysande av det sagda må nämnas, att av det sammanlagda antalet assessorer och fiskaler vid rikets hovrätter, som den 1 januari 1943 utgjorde 76 resp. 143, endast 23 resp. 80 tjänstgjorde inom hovrätterna.

Löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen innebär enligt 7942 års riksdagsbeslut följande. Hovrättsassessorerna skola erhålla ställning såsom extra ordi­ narie tjänstemän i 29 lönegraden oell salunda bliva berätligade till lön, obe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

roende av om ledamotsplats i hovrätt eller tjänstgöring i domsaga kan bere­ das dem. Vad angår fiskalerna skall inom varje hovrätt inrättas befattningar såsom extra ordinarie fiskaler i lönegraden Eo 22 till så stort antal som mot­ svarar summan av antalet fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterar­ befattningar i domsagor under hovrätten. I övrigt skall någon ändring icke ske beträffande de nuvarande grunderna för fiskalernas avlöning; således skola de nuvarande 15 och 21 löneklassema för extra fiskaler och reglerna för uppflyttning i den sistnämnda löneklassen bibehållas. Till fiskalsaspirant skall arvode i regel utgå redan under den första tiden i hovrätten. Arvodets belopp skall vara 4,200 kronor eller det­ samma som för tingsnotarie. I hovrätten för Övre Norrland skall härå utgå ett tillägg av 300 kronor på samma sätt som för tingsnotarie i de under den­ na hovrätt lydande domsagorna.

Vid 1942 ars riksdag behandlades icke frågan om avlöningsförmånerna för fiskal som förordnas till adjungerad ledamot. På den­ na fråga ansåg sig domsagoutredningen icke ha anledning att närmare ingå, enär den ej berörde domsagornas förhållanden och kunde lösas utan inver­ kan på lönesystemet i övrigt (jfr statens off. utredn. 1939: 29 sid. 62). För­ slag i ämnet har framlagts av 1936 års lönekommitté, som förordade att vid adjunktion vikariatsförordnande å assessorstjänst skulle utfärdas, i följd var­ av vikariatsersättning skulle utgå enligt icke-ordinariereglementets regler för vikariat å extra ordinarie tjänst inom 29 lönegraden. Detta förslag fann Svea hovrätt otillfredsställande, alldenstund det innebure en avsevärd inkomst­ minskning. Från löneteknisk synpunkt kunde enligt hovrätten anmärkas, att adjunktionen rätteligen borde anses såsom vikariat å hovrättsrådstjänst, d. v. s. å ordinarie tjänst i 30 lönegraden och icke å extra ordinarie tjänst i 29 lönegraden. Även Göta hovrätt ansåg det vara riktigare, att vikariatsersättningen beräknades a 30 lönegraden och ifrågasatte, om ej vikariatslön borde utgå vid längre förordnanden. Enligt hovrättens för Skåne och Blekinge upp­ fattning borde ersättningen vid nu ifrågavarande förordnanden utgå enligt bestämmelser motsvarande dem som nu gälla.

I samband med omorganisationen av domsagoförvaltningen skall enligt riksdagens beslut förvaltningen av domsagoanslagen över­ flyttas fran länsstyrelserna till hovrätterna. Domsagopersonalens avlönings­ förmåner — med undantag för ersättning till tillfälliga biträden — skola sålunda direkt utbetalas till vederbörande av hovrätterna. Expensmedel jämte medel för ersättning till tillfälliga biträden skola av hovrätterna fördelas på domsagorna och i första hand redovisas till hovrätterna. De nya arbetsupp­ gifter, som sålunda tilläggas hovrätterna, medföra en ej ringa arbetsökning för deras kanslipersonal och enligt riksdagsbeslutet skall denna personal där­ för utökas med visst antal biträdesbefattningar i lönegraden Eo 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 9

I särskilda skrivelser den 25, 27 och 28 augusti 1942 ha hovrätterna av­ givit förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1943/44. Samtliga hovrätter ha därvid erinrat, att hovrättsrådens lönefråga varit föremål för utredning av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, vilka i sitt den 18 juni 1942 av­ givna betänkande behandlat detta spörsmål. Vid anslagsberäkningen ha hovrätterna emellertid utgått från gällande liovrättsrådslöner, därvid Svea och Göta hovrätter dock hemställt att vid anslagsfrågans behandling hän­ syn måtte tagas till dessa hovrätters blivande yttranden över de sakkun­ nigas förslag i ämnet. Hovrätterna lia vidare räknat med att anställningsoch avlöningsförhållandena för assessorer, fiskaler och fiskalsaspiranter skola regleras i överensstämmelse med 1942 års riksdags beslut. Såvitt an­ går fiskalerna har därvid förutsatts att fiskal, som vid övergången till den nya ordningen är placerad i 21 löneklassen, skall tillerkännas rätt att för löneklassuppflyftning tillgodoräkna sig tjänstetid med avlöning i denna löneklass. I anledning av den tillämnade överflyttningen till hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning ha vidare medel beräknats till förstärkning av hovrätternas kanslipersonal. I sin skrivelse har Svea hovrätt inledningsvis lämnat följande redogörelse rörande utgifterna å hovrättens avlöningsanslag under sistförflutna budgetår. Under budgetåret 1941/1942 har liksom under de två närmast^ föregående hovrättens avlöningsstat i betydande utsträckning tagits i anspråk för avlö­ ning till befattningshavare som fullgjort militärtjänstgöring, och den mili­ tära försvarsberedskapen har under det senast tilländagångna budgetåret i högre grad än tidigare föranlett utgifter för stärkande av krigshovrättens ar­ betskrafter. Jämlikt Kungl, brev den 29 augusti 1941 har anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän tagits i anspråk för sistnämnda ändamål, och huvudsakligen till följd därav har denna post belastats med 24,623 kro­ nor 52 öre utöver det beräknade beloppet 671,400 kronor. Enligt Kungl, brev den 10 oktober 1941 och den 13 februari 1942 har hovrätten bemyndigats att för samma ändamål belasta anslagsposten till arvoden och särskilda ersätt­ ningar bestämda av Kungl. Maj :t med 3,400 kronor utöver det beräknade be­ loppet 30,200 kronor. Sedermera har genom Kungl, brev den 27 februari 1942 sistnämnda anslagspost förstärkts med ytterligare 2,200 kronor till be­ redande av ersättning åt en av vattenöverdomstolen anlitad sakkunnig. Å anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal har uppstått en besparing å 11,150 kronor 74 öre. Att trots den extra ordinära belastningen för militära ändamål sistnämnda anslagspost lämnat överskott har sin förklaring i den strängaste sparsamhet med arbetskrafterna. Ledighet för särskilt arbete har ej tagits i anspråk av hovrättens ledamöter ens då fråga varit om mycket stora och invecklade mål, och på grund av de militära inkallelserna och be­ fattningshavarnas anlitande för andra av tidsläget betingade uppgifter utan­ för hovrätten har hovrätten sett sig nödsakad att arbeta med mer eller mindre starkt reducerat antal fiskaler. Det stora flertalet adjungerade ledamöter och fiskaler har fått åtnöjas med avsevärt förkortad semesterledighet. De bespa­ ringsåtgärder hovrätten sålunda, liksom under de båda närmast föregående budgetåren, i skilda hänseenden måst vidtaga äro av extraordinär natur. Det å nämnda anslagspost uppkomna överskottet kan sålunda ej tagas till ut­ gångspunkt vid beräkningar för framtiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Hovrätten meddelar vidare, att antalet under år 1941 till hovrätten med vattenöverdomstolen och krigshovrätten inkomna mål varit avsevärt större än under näst föregående år samt anför härom: Om även sådana ärenden, som avse återfående av stämpelavgift eller stad­ fästelse av vissa beslut utav utländsk myndighet medräknas, var totala an­ talet 1941 3,412 emot 3,165 under 1940. Ökningen har sin förklaring i den starkt stegrade tillströmningen av mål till krigshovrätten — 713 under 1941 mot 458 under 1940. Även antalet till hovrätten inkomna besvärsmål före­ ter någon ökning, medan siffran för vademål är nästan exakt densamma och vattenmålen liksom förut nämnda ärenden gått något tillbaka i antal. Under den gångna delen av innevarande kalenderår har tillströmningen av mål och därmed jämställda ärenden ytterligare ökat; för tiden till och med den 15 augusti \ar siffran 1941 2,303 och 1942 2,451. Ökningen faller till allra största delen på krigshovrätten; medan övriga siffror förete ganska obetydliga för­ ändringar, har antalet till krigshovrätten inkomna mål stigit från 407 till 541. I anslutning till det sagda har hovrätten erinrat örn den förstärkning av krigshovrättens arbetskrafter, för vilken redogjorts i det föregående, samt uttalat att örn och i den mån dylik förstärkning bleve erforderlig jämväl un­ der budgetåret 1943/44 kostnaderna därför torde få täckas i enahanda ord­ ning som hittills. Hovrätten har därför ej funnit anledning att i detta sam­ manhang räkna nied någon anslagsförstärkning för att möta ifrågavarande örn icke tillfälliga så dock till sin natur åtminstone till huvudsaklig del över­ gående behov. Vad angår beräkningen av de olika anslagsposterna i avlöningsstaten har hovrätten, med reservation för de jämkningar som kunde föranledas av hov­ rättens blivande yttrande rörande hovrättsrådens löneställning, icke ifråga­ satt andra ändringar beträffande posten till avlöningartillordinarie tjänstemän än som betingas av numera gällande bestämmelser om pensionsavdrag samt av automatiska förändringar beträffande personalens sam­ mansättning och löneklassplacering. En av hovrätten med hänsyn till sagda förhållanden verkställd omräkning av posten har medfört en sänkning av dess belopp med 8,300 kronor till 663,100 kronor. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, be­ stämda av Kungl. Majit, har upptagits med oförändrat belopp 30,200 kronor, varvid hovrätten erinrat dels om arvodesförhöjningen åt krigshovrät­ tens militära ledamöter, dels ock därom, att jämväl denna anslagsposts belopp blir beroende på vilken ställning statsmakterna intaga till tjänsteförteckningssakkunnigas förslag angående hovrättsrådens löneställning. Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal har hovrätten, under hänvisning till vad riksdagen för­ ordat beträffande fiskalernas löneställning, räknat med att extra ordinarie anställning med placering i lönegraden Eo 22 skall beredas hovrättens fiskaler till så stort antal, som motsvarar minimibehovet av fiskaler tjänstgörande i hovrätten och såsom domsagosekreterare. I enlighet med riksdagens beslut har hovrätten vidare vid sin beräkning av posten höjt fiskalsaspiranternas arvoden från 3,360 kronor till 4,200 kronor samt, i anledning av överflytt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 11

ningen lill hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning, förstärkt kansli­ personalen med två extra ordinarie kontorsbiträden. Härutöver har hovrätten begärt höjning jämväl av vissa andra ersättningar till befattningshavare vid hovrätten. Med hänsyn till de ansvarsfulla göromål som åvila vikarie för notarie samt amanuensen hos besvärsaktuarien och då dessa befattnings­ havare enligt hovrättens mening rimligen borde liksom för närvarande vara i lönehänseende något högre placerade än aspiranterna, föreslås sålunda en höjning av det för dem bestämda arvodet från 4,200 kronor med 800 kronor till 5,000 kronor. Vidare föreslås att arvodet till amanuensen hos advokat­ fiskal, nu 1,600 kronor, höjes till 2,200 kronor ävensom att nu utgående ersättning å 2,400 kronor till den hos hovrätten och kammarkollegium t jänst­ görande nattvakten höjes i samma proportion som skett beträffande städ­ personalens avlöning. Efter denna beräkningsgrund skulle nattvaktens arvo­ de utgå med 3,000 kronor årligen, varav hälften eller 1,500 kronor skulle be­ lasta förevarande anslagspost. På grund av vad sålunda anförts och med beaktande av gällande bestäm­ melser örn pensionsavdrag hemställer hovrätten, att anslagsposten till av­ löningar till icke-ordinarie personal måtte höjas med 16,200 kronor till 219.000 kronor. Anslagsposten till rörligt tillägg, som för sistförflutna budgetår ut­ visar en besparing å omkring 11,600 kronor, har hovrätten uppfört med 120.000 kronor, vilket innebär en sänkning i förhållande till postens nuva­ rande belopp med 11,100 kronor. Göta hovrätt har framhållit, att hovrättens arbetsbörda är av den storlek ali någon minskning av nuvarande antal ledamöter eller andra befattnings­ havare icke kan ifrågakomma. Beträffande tillströmningen av mål under 1941 och under tiden januari—juli 1942 anför hovrätten: Sedan senare halvåret 1941 har en ständig stegring av antalet inkomna mål ägt rum. Sålunda utgjorde antalet inkomna mål under 1941 1,548 mot 1,496 under 1940. Ökningen, 52 mål, mosvarar c:a 3.5 %>. Den sålunda fram­ trädande ökningen av antalet inkomna mål har fortsatt under den gångna delen av 1942. Under månaderna januari till och med juli inkommo näm­ ligen 984 mål mot 905 mål under motsvarande tid 1941. Ökningen, 79 mål, motsvarar 8.6 °/o. Härtill kommer, att antalet vidlyftiga och invecklade mål alltjämt är stort. Sålunda har —• såsom hovrätten meddelat i skrivelse till Kungl. Majit den 31 december 1941 —■ antalet mål i de högsta grupperna, omfattande vädjade mål och ägodelningsmål om mer än 150 sidor samt besvärsmål och fiskaliska aklionsmål om mer än 200 sidor, varit väsentligt större under 1941 än under 1940. Under den gångna delen av 1942 bär an­ talet vädjade mål och ägodelningsmål i de högsta grupperna ej varit så stort som under motsvarande tid 1941, men å andra sidan har antalet be­ svärsmål och fiskaliska aktionsmål i de båda högsta grupperna varit lika högt som under motsvarande tid 1941. Hovrätten vill i detta^ sammanhang även framhålla, att -—- enligt vad hovrätten inhämtat tva mycket vid­ lyftiga och invecklade mål angående radiopatent för närvarande äro anhängiga vid en underrätt, samt att dessa mål, vilka torde komma att full­ följas lill hovrätten, kunna beräknas inkomma vid sådan tidpunkt, att de

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

kunna påverka arbetsbördan för nästa budgetår. Slutligen får hovrätten åberopa, att med anledning av krigsförhållandena förekomma ett flertal mål av olika slag, som ofta äro av vidlyftig och invecklad natur. Den förebragta utredningen torde, enligt vad hovrätten tillägger, visa att hovrätten har behov av en extra ledamot även under nästa budgetår. Denne borde emellertid icke vara fast indelad å någon viss division, utan hovrät­ ten borde liksom hittills erhålla bemyndigande att förordna extra ledamot att tjänstgöra såsom vikarie för annan ledamot, som för beredande till föredragning eller kontrolläsning av vidlyftigt eller invecklat mål eller ären­ de är i behov av ledighet från övriga göromål. Denna anordning hade prö­ vats sedan den 1 oktober 1940 och befunnits mycket ändamålsenlig. Anledning att minska antalet fiskalsbefattningar finnes enligt hovrättens bestämda uppfattning icke, särskilt som förste fiskalerna å divisionerna un­ der långa tidsperioder måste helt ägna sig åt att bereda föredragning av stora mål. Vad angår anslagsberäkningen har hovrätten verkställt en uppräkning av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän med 4,200 kronor till 313,800 kronor. Ökningen föranledes av att hovrättsrådsämbetena beräknas komma att uppehållas av ämbetenas ordinarie innehavare i större utsträckning under nästa budgetår än tidigare (1942/43: 11 hovrätts­ råd, 9 assessorer; 1943/44: 14 hovrättsråd, 6 assessorer). Posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, har, under förbehåll om den förändring som kunde betingas av ändrad löneställning för hovrättsråden, upptagits med oförändrat belopp 14,000 kronor. Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal har hovrätten upptagit fiskalsbefattningarna i lönegraden Eo 22 men icke räknat med någon höjning av fiskalsaspiranternas arvoden. För förstärkning av kanslipersonalen i anledning av hovrättens kommande be­ fattning med domsagoanslagens förvaltning föreslås inrättandet av två biträdesbefattningar, den ena i lönegraden Eo 9 och den andra i lönegraden Eo 4. Till stöd härför anföres: Göta hovrätt i dess nuvarande omfattning är i förevarande hänseende när­ mast att jämställa med Svea hovrätt, enär antalet domsagor är i det närmaste lika stort och mer än dubbelt så stort som i hovrätten över Skåne och Ble­ kinge (48, 41 resp. 16). För den odelade Göta hovrätt bör därför beräknas samma personalförstärkning som för Svea hovrätt. Enligt hovrättens be­ stämda uppfattning är den föreslagna lönegradsplaceringen icke tillfredsstäl­ lande. Ett av biträdena bör vara i högre lönegrad. Detta biträde kommer — med hänsyn till advokatfiskal^ arbetsbörda — att relativt självständigt få beräkna löner, tjänstledighetsavdrag m. m., allt krävande förmåga och vana att sätta sig in i ofta ej lättolkade författningsbestämmelser. Räkenskapstöringen blir säkert också omfattande. Hovrätten föreslår därför, att den ena e. o. befattningen sättes i lönegrad Eo 9 och den andra i Eo 4. Med tillämpning av nu angivna beräkningsgrunder har hovrätten upp­ skattat medelsbehovet under förevarande anslagspost till 116,400 kronor, vil­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 13

ket innebär en höjning i förhållande till postens nuvarande belopp med 4,600 kronor. Såsom en följd av att assessorer och fiskaler skola beredas extra ordinarie ställning bör enligt hovrättens mening möjlighet finnas att överskrida posten. Hovrätten yttrar härom: Då förutom assessorerna även fiskalerna till ovan angivet antal från och med nästa budgetår få ställning av e. o. tjänstemän, följer härav, att den med befattningen förenade lönen under alla förhållanden är dem tillförsäk­ rad. Om hovrättsråd eller äldre assessor, som innehar förordnande som revisionssekreterare eller annat uppdrag utanför hovrätten, återvänder till hovrätten, kan det inträffa — särskilt om flera dylika fall samtidigt före­ komma — att förordnande som adjungerad ledamot för längre eller kortare tid icke kan beredas någon eller några av de yngre assessorerna. Av liknande anledning kan svårighet uppkomma att bereda någon eller några av de yngsta såsom e. o. tjänstemän antagna fiskalerna avlöning såsom fiskal. På grund av vad sålunda anförts finner hovrätten nödvändigt, att posten upptages förslagsvis. Den bör emellertid, enligt vad hovrätten tillägger, icke få överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t. Anslagsposten till rörligt tillägg har upptagits oförändrad med 63,000 kronor. Den av Göta hovrätt gjorda framställningen om inrättande vid denna hov­ rätt av två nya kontorsbiträdestjänster, den ena i lönegraden Eo 9 och den andra i lönegraden Eo 4, har i skrivelse den 8 december 1942 biträtts av före­ ningen kvinnor i statens tjänst. Hovrätten över Skåne och Blekinge har, under hänvisning till att assesso­ rerna enligt den tillämnade löneregleringen skola beredas extra ordinarie anställning med därav följande rätt att uppbära lön oberoende av om ledamotsplats i hovrätt eller tjänstgöring i häradsrätt kan beredas dem, beräk­ nat medel till dessa befattningshavare under icke-ordinarieposten i stället för ordinarieposten. Då hovrätten räknat med åtta tjänstgörande hovrätts­ råd i stället för tidigare sex, har emellertid endast ett belopp, motsvarande av­ löning till 3 assessorer, överförts till förstnämnda post. Frånsett den nedsättning av posten som föranledes av överförandet till icke-ordinarieposten av nyss angivna avlöningsbelopp har anslagsposten till a vl ö n i ng a r till ordinarie tjänstemän uppräknats med hän­ syn bland annat till avlöningskostnaderna för det ökade antalet ordinarie ledamöter. Vidare har hovrätten under denna post beräknat medel för upp­ fattning av två kontorsbiträdesbefattningar till kanslibiträdesbefattningar. Hovrätten har i denna del upprepat sin tidigare, i skrivelse med anslagsäskanden till föregående års riksdag gjorda framställning örn dylik uppflyttning (jfr II ht 1942 sid. 28) samt såsom ett ytterligare skäl för uppflyttning i hög­ re lönegrad av kontorsbiträdet å sekreterarens expedition framhållit att å denna expedition folie arbetet med den hovrätten från och med nästa bud­ getår åliggande förvaltningen av domsagornas avlönings- och omkostnads-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

anslag. Resultatet av hovrättens beräkning har blivit att anslagsposten upp­ tagits med 152,000 kronor eller 27,400 kronor lägre än i gällande stat. Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj : t, har hovrätten beräknat oförändrat belopp 7,000 kronor. Beträffande anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal har hovrätten icke ifrågasatt andra ändringar än som betingas av löneregleringen och överflyttningen till hovrätten av domsagoanslagens förvaltning. I enlighet med vad nyss anförts ha medel för avlöning av hov­ rättens assessorer beräknats under denna post, varjämte fiskalsbefattningarna upptagits i lönegraden Eo 22, aspirantarvodena höjts och kanslipersonalen förstärkts med ett extra ordinarie kontorsbiträde. Posten har på grund härav ökats med 37,400 kronor till 93,000 kronor. Hovrätten har tillika — på samma skäl som anförts i fråga om Göta hovrätts motsvarande post — hem­ ställt att förevarande anslagspost från och med nästa budgetår upptages för­ slagsvis, eventuellt med föreskrift att den icke må överskridas utan sam­ tycke av Kungl. Majit. Anslagsposten till rörligt tillägg har upptagits oförändrad med 35,000 kronor.

Hovrätten för övre Norrland har till en början erinrat om sitt vid tidigare tillfällen (II hl 1941 sid. 25; 1942 sid. 26) gjorda uttalande, att det i och för sig vore naturligt att inom hovrätten några egentliga besparingar icke skulle kunna göras ens i det statsfinansiella läge som under senare år uppkommit, enär personalorganisationen inom hovrätten visat sig vara från början till­ tagen något i underkant, vilket sammanhängde därmed att de muntliga för­ hören i hovrätten tagit en knappast förutsedd omfattning. Enligt i hovrättens skrivelse framlagd statistik har antalet mål, som inkom­ mit till hovrätten under åren 1937—1941, uppgått till resp. 440, 400, 407, 326 och 291 samt antalet under månaderna januari—juli 1942 inkomna mål lill 200, motsvarande enligt uppgift 91 procent av det genomsnittliga antalet mål arén 1937 1941 under samma tid. En jämförelse enbart med antalet inkomna mål under samma tid 1941 utvisar emellertid enligt de statistiska uppgifterna en tendens till stegring beträffande antalet kriminella och civila besvärsmål (1941: 127; 1942: 141) men oförändrat antal vädjade mål och jorddelningsmål. I fortsättningen uttalar hovrätten att det naturligtvis icke vore möjligt att med bestämdhet förutsäga hur arbetsbördan komme att gestalta sig under fortsättningen av innevarande budgetår men att referentfiskal icke syntes va­ ra av behovet påkallad. Under budgetåret 1941/42 hade med undantag för en kort tid tjänstgjort allenast två fiskaler. Därest ej väsentligen stegrad till­ strömning av besvärsmål skulle inträda, torde under fortsättningen av det lö­ pande budgetåret en av hovrättens tre fiskalstjänster avsevärda tider kunna hållas obesatt. I fråga om anslagsbehovet för budgetåret 1943/44 anser hovrätten det emellertid icke vara försvarligt att räkna med ett lägre antal befattningsha­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 15

vare än det i gällande stat upptagna. Rörande de förhållanden, som komme att råda nästkommande budgetår, rådde nämligen fullständig ovisshet. En reduktion av antalet befattningshavare syntes i denna hovrätt om endast en division icke kunna byggas på den minskning i målantalet som sedan någon tid kommit till synes. Erfarenheterna från krigstiden 1914—1918 tydde på att en nedgång i hovrätternas målantal i början av en krigsperiod lätt kunde förbytas i en stark stegring av antalet mål under periodens senare del. Beträffande de i hovrättens avlöningsstat ingående anslagsposterna har hovrätten ifrågasatt ändring endast av posten till avlöningar till icke-ordinarie personal. Under denna post har hovrätten nämli­ gen begärt medel till en fiskalsaspirant utöver den som hovrätten enligt gäl­ lande bestämmelser äger förordna. Denna förstärkning är enligt hovrättens mening erforderlig om arvode till fiskalsaspirant, såsom 1942 års riksdag be­ slutat, regelmässigt skall kunna utgå redan under den första tiden i hovrät­ ten. Hovrätten har följaktligen upptagit två fiskalsaspirantarvoden å 4,200 kronor jämte kallortstillägg. Behovet av ökad skriv- och räknehjälp på grund av hovrättens kommande befattning med domsagoanslagens förvaltning har hovrätten funnit kunna tillgodoses inom ramen för nu för sådant ändamål anvisade medel. Däremot har hovrätten räknat med en mindre höjning av ett nu utgående arvode till eldare. I enlighet med det sagda föreslås föreva­ rande anslagspost, nu upptagen med 33,000 kronor, höjd med 5,900 kronor till 38,900 kronor.

Vad först angår frågan örn förändring till ordinarie tjänster av befatt­ Departe­

ments­

ningarna såsom ordförande å division i hovrätt tala otvivelaktigt starka skäl

chefen.

för en sådan åtgärd. Med hänsyn till vad chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition anfört rörande lönespörsmålens behandling i nu­ varande ekonomiska läge (Inkomsterna sid. 18; För flera huvudtitlar gemen­ samma frågor sid. 2) finner jag mig emellertid icke kunna förorda framläg­ gande av förslag härutinnan för årets riksdag. Frågan om den icke-ordinarie hovrättspersonalens avlöningsförhållanden har i huvudsak vunnit sin lösning genom 1942 års riksdagsbeslut. Vid beräk­ ningen av hovrätternas anslagsbehov för nästa budgetår har man följaktli­ gen att utgå från att hovrättsassessorerna skola erhålla ställning såsom extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 29, att vid varje hovrätt skola inrät­ tas visst antal extra ordinarie fiskalsbefattningar i lönegraden Eo 22 samt att arvodet till fiskalsaspirant skall utgå med ett till 4,200 kronor — i hov­ rätten för Övre Norrland 4,500 kronor —• förhöjt belopp. Med hänsyn till den omfattning, vari hovrätternas personal tagea i anspråk för uppdrag utom hovrätt, möta svårigheter att på förhand bestämma det totala behovet av assessorer. I hovrätternas personalförteckning bör icke upptagas större antal dylika befattningshavare än som motsvarar hov­ rätternas eget behov under normala förhållanden. Detta antal utgör för närvarande 25, därav 14 i Svea hovrätt, 6 i Göta hovrätt, 3 i hovrätten över Skåne och Blekinge samt 2 i hovrätten för övre Norrland. Det ytterligare

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

behov av assessorer, som föranledes av att hovrätternas ordinarie ledamöter i större utsträckning än normalt tjänstgöra utom hovrätt liksom av att assessorer tagas i anspråk för tjänstgöring vid andra domstolar, inom admi­ nistrationen och hos riksdagen ävensom för offentliga utredningsuppdrag, torde böra tillgodoses genom att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att inom en av riksdagen för hovrätterna gemensamt bestämd ram förordna er­ forderligt antal assessorer utöver vad som angivits i personalförteckningen. För budgetåret 1943/44 kan det högsta antal assessorer, som sålunda må kun­ na förordnas utöver det i personalförteckningen angivna, bestämmas till 50, vilket motsvarar det i nuvarande läge förefintliga behovet. Assessorerna böra vara skyldiga att tjänstgöra i annan hovrätt samt vid häradsrätt och rådhusrätt, även under annan hovrätt än den vederbörande tillhör, med bibehållande av sin löneställning såsom assessor. Tjänstgö­ ringstid i rådhusrätt bör därvid — i motsats till vad nu gäller — tillgodoräk­ nas vederbörande för uppfattning i högre löneklass. Någon generell bestäm­ melse om rätt för assessor att tillgodoräkna sådan tjänstgöring jämväl för beräkning av det antal tjänsteår, som erfordras för full tjänstepension, torde däremot icke böra meddelas. I den mån sådant tillgodoräknande kan bliva erforderligt, synes Kungl. Maj :t böra lämna medgivande därtill för varje sär­ skilt fall (jfr statens off. utredn. 1941: 10 sid. 151). Vad härefter angår fiskalerna har riksdagen förklarat sig anse att an­ talet extra ordinarie fiskalsbefattningar i varje hovrätt skall motsvara sum­ man av antalet fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterarbefattningar i domsagor under hovrätten. Sistnämnda befattningar äro avsedda för perso­ ner, vilka tjänstgjort som extra ordinarie fiskaler i hovrätt. Då även sekrete­ rarbefattningarna skola bliva av extra ordinarie natur, skulle detta emellertid innebära en icke avsedd dubblering av extra ordinarie tjänster. Syftet med den av riksdagen föreslagna anordningen torde kunna tillfredsställande till­ godoses, även om antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar icke bestämmes högre än som motsvarar hovrättens eget behov med sådan marginal att ga­ ranti vinnes för att den som återvänder till hovrätten från sekreterarförordnande i domsaga omedelbart kan beredas anställning såsom extra ordinarie fiskal. Hovrätternas personalförteckning bör dock icke upptaga flera extra ordinarie fiskaler än som motsvarar det maximiantal fiskaler, som för när­ varande må förordnas för fullgörande av fiskalsgöromål, d. v. s. 20 i Svea hovrätt, 10 i Göta hovrätt, 6 i hovrätten över Skåne och Blekinge samt 3 i hovrätten för Övre Norrland eller sammanlagt 39. Av skäl som nyss nämnts böra hovrätterna efter medgivande av Kungl. Majit i varje särskilt fall äga tillfälligt överskrida nämnda antal, med högst 3 i Svea hovrätt, högst 2 i Göta hovrätt samt 1 i vardera av de båda minsta hovrätterna. För förord­ nande såsom extra ordinarie fiskal böra i huvudsak uppställas samma kom­ petensvillkor som för närvarande gälla för fiskals uppflyttning i 21 löneklassen. Beträffande de fiskaler, som ännu icke erhållit extra ordinarie anställ­ ning, har riksdagen förordat att nu gällande avlöningsbestämmelser skola

Kunni. Maj:ts proposition nr 198. 17

bibehållas, d. v. s. att ersättning skall utgå enligt 15 löneklassen eller, efter ett och ett halvt års meriterande tjänstgöring, enligt 21 löneklassen. Därest ifrågavarande befattningshavare erhålla ställning såsom extra tjänstemän och inplaceras i lämplig lönegrad av löneplanen Ex i civila icke-ordinariereglementet, synes emellertid det nuvarande provisoriet icke längre behöva bibehållas. Inplacering torde böra ske i lönegraden Ex 20. Fiskal hör, oavsett om han innehar extra ordinarie eller extra anställning, vara skyldig att med bibehållande av sin löneställning mottaga förordnanden i annan hovrätt samt vid underrätter, även vid underrätt under annan hovrätt än den han tillhör. Tjänstgöring vid rådhusrätt bör därvid i löneturshänseende räknas lika med tjänstgöring i domsaga. Liksom beträffande assessorerna torde däremot rätten att i pensionshänseende tillgodoräkna sådan tjänst­ göring böra bliva beroende av Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall. Någon utökning av antalet fiskalsaspiranter synes icke behöva ske annat än för hovrätten för Övre Norrland. I övriga hovrätter torde nämli­ gen antalet aspirantarvoden för närvarande vara tillräckligt för att arvode i regel skall kunna utgå redan under den första tiden i hovrätten. För norr­ ländska hovrätten bör, av skäl som denna hovrätt anfört, avses ytterligare ett aspirantarvode. Liksom för närvarande böra även framdeles medel, vilka besparas därigenom, att vid något tillfälle antalet fiskaler eller fiskalsaspi­ ranter understiger det antal, som medgivits beträffande hovrätten, få använ­ das till beredande av arvode åt fiskalsaspiranter utan hinder av vad som föreskrivits rörande antalet sådana aspiranter. Vad beträffar avlöningsförmånerna för adjungerad ledamot som ej är assessor skulle det av 1936 års lönekommitté framlagda förslaget att vid adjunktion skall utgå vikariatsersätlning för vikariat å tjänst i lönegraden Eo 29 innebära en avsevärd nedsättning av den nu vid adjunk­ tion utgående ersättningen. Med hänsyn till den försämring av befordringsmöjligheterna på domarbanan som inträtt under senare år och som särskilt tagit sig uttryck i en avsevärd stegring av åldern för befordran till assessor — en utförlig redogörelse härför återfinnes i domsagoutredningens betän­ kande (statens off. utredn. 1939: 29 sid. 120 ff.; se även Svensk Juristtidning 1912 sid. 701 ff.) — torde vikariatsersättningen i stället böra bestämmas lill så stort belopp att de sammanlagda löneförmånerna vid adjunktion motsvara avlöning enligt 26 löneklassen. Vad slutligen angår de särskilda arvodena vid förordnanden såsom vika­ rie för notarie och såsom amamiens äro dessa arvoden avvägda i förhållande till aspirantarvodena. Höjningen av de senare bör därför föran­ leda en jämkning jämväl av de förra. I överensstämmelse med vad Svea hovrätt föreslagit torde de nuvarande arvodena å 4,200 kronor till notarie­ vikarier och amanuenser böra höjas till 5,000 kronor och det nuvarande amanuensarvodet å 1,600 kronor till 2,200 kronor. Till följd av överflyttningen till hovrätterna av domsagoanslagens förvalt­ ning skall enligt riksdagens beslut visst antal biträden i lönegraden Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 198. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Eo 4 nyanställas, nämligen två i Svea hovrätt och ett i vardera av Göta hov­ rätt och hovrätten över Skåne och Blekinge. Med anledning av vad Göta hovrätt anfört i denna del synes ytterligare ett biträde böra beräknas för denna hovrätts vidkommande. I avvaktan på närmare erfarenhet rörande de nya biträdenas arbetsuppgifter torde samtliga böra placeras i 4 lönegra­ den. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela de övergångsbestäm­ melser i fråga om lönetur m. m., som erfordras i anledning av löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen. Assessorerna böra därvid tillför­ säkras samma förmån i fråga om bibehållande av barntillägg som för när­ varande tillkommer dem.

Vad härefter angår beräkningen av de olika anslagsposterna i hovrätternas avlöningsstat bör löneregleringen för assessorer och övriga adjungerade leda­ möter medföra att allmänna regler göras tillämpliga jämväl beträffande sättet för bestridande av avlöningskostnaderna för dessa befattningshavare. Avlö­ ningen till adjungerad ledamot bör följaktligen utgå från vederbörande an­ slagspost till icke-ordinarie personal i stället för såsom hittills från ordinarieposten. För ändamålet erforderliga belopp böra alltså överföras från ordina­ rieposterna till icke-ordinariepostema. Anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde av angivna skäl böra minskas med 146,000 kronor för Svea hovrätt, 60,000 kronor för Göta hovrätt, 30,000 kronor för hovrätten över Skåne och Blekinge samt 28,000 kronor för hovrätten för övre Norrland. Härutöver tor­ de några ändringar icke erfordras beträffande dessa poster. Svea och Göta hovrätter samt hovrätten över Skåne och Blekinge ha visserligen verkställt omräkning av posterna, vilket för Svea hovrätts vidkommande resulterat i en nedräkning och för de båda övriga hovrätterna i en uppräkning av posternas belopp. Utgiftsredovisningen för sistförflutna budgetår utvisar emellertid un­ derskott för Svea hovrätt samt överskott för Göta hovrätt och skånska hov­ rätten. För Göta hovrätts vidkommande redovisas sålunda en besparing å mer än 4,000 kronor, vilket nära motsvarar den av denna hovrätt begärda höjningen av posten, och vad beträffar hovrätten över Skåne och Blekinge utgör besparingen inemot 2,900 kronor, vilket belopp torde erbjuda tillräck­ lig marginal för uppkommande utgiftsökningar av automatisk natur. Sist­ nämnda hovrätts ånyo framförda förslag om uppflyttning i högre lönegrad av två ordinarie biträdesbefattningar kan jag fortfarande icke biträda. Ej heller beträffande norrländska hovrättens ordinariepost föreligger annan anledning till ändring än den nyss angivna. Resultatet skulle alltså bliva, att anslagsposterna till ordinarie tjänstemän skulle bestämmas till 525,400 kronor för Svea hovrätt, 249,600 kronor för Göta hovrätt, 149,400 kronor för hovrätten över Skåne och Blekinge samt 70,000 kronor för hovrätten för Övre Norrland. Beträffande anslagsposterna till arvoden och särskilda er­ sättningar, bestämda av Kungl. Majit, erfordras ej några

Kunell. Maj:ts proposition nr 198. 19

ändringar. Såvitt angår Svea hovrätts anslagspost å 30,200 kronor må emel­ lertid erinras, att belastningen kommer att bliva högre, örn och i den mån krigshovrättens militära ledamöter fortfarande med hänsyn till tjänstgöring utöver den normala komma att åtnjuta förhöjda arvoden. Anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie per­ sonal böra till en början höjas med de belopp som enligt vad nyss sagts skola överföras från ordinarieposterna eller med resp. 146,000 kronor, 60,000 kronor, 30,000 kronor och 28,000 kronor. Med avseende å Svea hovrätts ickeordinariepost är av betydelse att eventuella kostnader för förstärkning av krigshovrättens arbetskrafter, liksom övriga kostnader för icke-ordinarie per­ sonal, j fortsättningen skola bestridas från denna post i stället för ordinarie­ posten. Då några särskilda medel hittills icke anvisats för detta av rådande extraordinära förhållanden betingade ändamål och då möjlighet saknas att bedöma i vad mån sådan förstärkning blir erforderlig även under nästa bud­ getår, torde emellertid sagda omständighet icke böra påverka anslagsberäk­ ningen under förutsättning att posten såsom föreslås i det följande kommer att upptagas förslagsvis. Löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen torde icke behöva föranleda annan ökning av förevarande anslags­ poster än som erfordras på grund av de föreslagna arvodeshöjningarna för fiskalsaspiranter, notarievikarier och amanuenser. Härtill komma kostnader­ na för ytterligare en fiskalsaspirant i hovrätten för Övre Norrland samt för förstärkning av biträdespersonalen med två extra ordinarie kontorsbiträde» i en var av Svea och Göta hovrätter samt ett dylikt biträde i hovrätten över Skåne och Blekinge. övriga ändringsförslag under förevarande anslags­ poster finner jag mig icke kunna biträda. För nästa budgetår beräknas posternas belopp i enlighet med det sagda till 366,700 kronor för Svea hovrätt (+ 163,900 kronor), 183,300 kronor för Göta hovrätt (+. 71,500 kronor), 90.700 kronor för hovrätten över Skåne och Blekinge (+ 35,100 kronor) samt 66.700 kronor för hovrätten för övre Norrland (+ 33,700 kronor). Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen tjänstgöra hov­ rätternas befattningshavare i stor utsträckning i andra domstolar och inom administrationen. I den mån dylika befattningshavare återvända till hovrät­ ten kan det inträffa, att antalet i hovrätten tjänstgörande assessorer och fiska­ ler kommer att överskrida det antal sådana befattningshavare, för vilket an­ slag beräknats. Dylika situationer torde emellertid under nästa budgetår kom­ ma att inträffa endast i undantagsfall och avlöningskostnaderna för sådana övertaliga assessorer och fiskaler, vilka kostnader enligt vanliga regler skola bestridas från anslagsposterna till icke-ordinarie personal, synas därför kun­ na täckas inom ramen av de under dessa poster anvisade beloppen. Vid en mera omfattande återgång till hovrätten kan emellertid antalet övertaliga be­ fattningshavare bliva så stort att anslagsposterna bliva otillräckliga. En ökad belastning av dessa poster kan även uppstå, därest hovrättsråd i större ut­ sträckning än beräknats tagas i anspråk för uppgifter utom hovrätterna. Med hänsyn till dylika situationer bör möjlighet finnas för Kungl. Majit att med­ giva överskridande av anslagsposterna till icke-ordinarie personal. Dessa torde

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

domsagornas nuvarande perso ma l o r g ani s at i o n och gäl­ lande avlöning sbestämmelser för domsagopersonalen (jfr prop. nr 252/1942 sid. 3 ff.; 73 f.). Sedan Gotlands norra och Gotlands södra domsagor enligt beslut av 1942 års riksdag från och med den 1 januari 1943 sammanslagits till en domsaga, utgör antalet domsagor i riket och därmed antalet häradshövdingar 115. Häradshövdingarna äro för närvarande de enda befattningshavare i domsa­ gorna som inneha ordinarie statsanställning. Av övrig personal i domsagorna äro endast de avlönade rättsbildade befattningshavarna statsanställda, me­ dan oavlönade notarier och icke rättsbildade domsagobiträden närmast äro att anse såsom häradshövdingens privata medhjälpare. I häradsrätternas gällande avlöningsstat har anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal beräknats med hänsyn till att i domsagorna skola vara anställda, förutom chefen för den i Södra Roslags domsaga särskilt in­ rättade inskrivningsavdelningen, 2 biträdande domare, 52 sekreterare, 116 förste notarier och 180 andre notarier. Biträdande domarbefattningarna, som äro avsedda för hovrättsassessorer, finnas i Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor. Av sekreterarbefattningarna äro 8 — samtliga i dom­ sagor där den dömande verksamheten, liksom i nyssnämnda två domsagor, normalt är av sådan omfattning att den icke kan utövas av häradshövdingen ensam — avsedda att innehavas av hovrättsassessorer. Förutom de avlönade notarierna tjänstgöra i omkring två tredjedelar av rikets domsagor en eller flera extra notarier. Antalet icke rättsbildade biträden i domsagorna — bort­ sett från dem som helt syssla med uppläggande av nya fastighetsböcker — utgör för närvarande omkring 200. Enligt gällande ordning avlönas häradshövdingarna på följande sätt. Till samtliga häradshövdingar utgår lön med 4,500 kronor om året. Lönen utbetalas månadsvis i förskott. Härtill komma tjänstgöringspenningar med belopp växlande mellan 200 kronor och 3,400 kronor samt i 22 domsagor förvaltningskostnadsbidrag, lägst 100 kronor och högst 1,000 kronor (statsliggaren sid. 120 ff.). Den största ° inkomstposten för häradshövdingarna utgöra i allmänhet sportlerna bestående av lösen för utfärdade expeditioner. I det stora flertalet domsagor eller 95 stycken uppgick den årliga medelinkomsten av sport­ lerna under 10-årsperioden 1933—1942 till belopp mellan 22,000 kronor och 10,000 kronor. I 6 domsagor överstiga de årliga sportlerna förstnämnda be­ lopp och utgjorde i en domsaga 71,432 kronor, i en 54,760 kronor, i en 36,997 kronor, i en 34,802 kronor, i en 23,390 kronor och i en 22,686 kronor. A andra sidan understego de årliga sportlerna i 15 domsagor 10,000 kronor och utgjorde lägst 6,385 kronor. De sammanlagda sportelinkomstema i ri­ kets samtliga domsagor uppgingo under perioden till 1,772,795 kronor i årligt medeltal eller i genomsnitt 15,283 kronor per domsaga. I detta sam­ manhang må emellertid erinras att enligt bestämmelser som meddelades i samband med utnämning år 1940 av ny häradshövding i Södra Roslags domsaga, vilken domsaga har de största sportelinkomstema i riket, viss del av sportelöverskottet i denna domsaga numera inlevereras till statsver­ ket (jfr prop. 150/1940 L. sid. 16 f.; 22).

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 25

I 108 domsagor utgår vidare ersättning för förlorad inteckningslösen med belopp växlande mellan 400 och 2,950 kronor (statsliggaren sid. 128). Sam­ manlagda årliga ersättningsbeloppet utgör 193,675 kronor eller i genomsnitt 1,793 kronor per domsaga. Dgrtidstillägg och kristillägg utgå med enhetliga belopp till alla härads­ hövdingar. Dyrtidstillägg utgår enligt bestämmelserna för befattningshavare vid oreglerade verk, varvid tillägget beräknas å en fingerad årsinkomst av 7,200 kronor. För år 1942 uppgick tillägget till 3,168 kronor förutom barn­ tillägg. Kristilläggets belopp utgjorde för samma år 1,336 kronor. I 77 domsagor tillkommer partiell löneförbättring. Denna består av lönefyllnad och resekostnadsbidrag. Lönefyllnaden växlar mellan 100 och 4,300 kronor, resekostnadsbidraget mellan 100 och 600 kronor, allt för år räknat (statsliggaren sid. 126 f.). Till vissa häradshövdingar utgår härutöver sär­ skild lönefyllnad såsom ersättning för bidrag till andre notaries avlönande (statsliggaren sid. 127). Slutligen äga häradshövdingarna uppbära stämpelprovision enligt 42 § stämpelförordningen. Den sammanlagda provisionen i rikets domsagor upp­ gick under 10-årsperioden 1933—1942 till 184,528 kronor i årligt medeltal eller i genomsnitt 1,591 kronor per domsaga. De förmåner, för vilka nu redogjorts, utgöra häradshövdingarnas brutto­ intäkter. Från dessa avgå förvaltningskostnaderna i domsagorna, för vilka kostnader häradshövdingarna i princip själva ha att svara. Avlöning till de rättsbildade befattningshavarna i domsagorna utgår emellertid numera i hu­ vudsak av statsmedel. Häradshövdingarna ha att bidraga till sekreterares och andre notaries avlönande med ett belopp av 800 kronor årligen för envar sådan befattningshavare. Såsom nyss nämnts erhålla emellertid vissa härads­ hövdingar kompensation för bidrag till andre notaries avlönande i form av särskild lönefyllnad. I de båda domsagor, där biträdande domare är an­ ställd, har häradshövdingen att bidraga till hans avlönande med 1,200 kronor om året. I de av häradshövdingen bestridda förvaltningskostnaderna ingår regel­ mässigt avlöning till all icke rättsbildad personal. Enligt senast föreliggande uppgifter åtnjuta de icke rättsbildade biträdena en medelinkomst av omkring 2,800—2,900 kronor om året. Endast 12 biträden ha högre avlöning än 4,000 kronor och endast 3 biträden högre avlöning än 5,000 kronor. Av övriga förvaltningskostnader i domsagorna bäras en del av de tingshusbyggnadsskyldige. I avsaknad av andra bestämmelser i ämnet än 26 kap. 4 § byggningabalken och 2 kap. 7 § rättegångsbalken är emellertid grän­ sen mellan häradshövdingens och de tingshusbyggnadsskyldiges förpliktel­ ser i detta hänseende flytande. Enligt praxis bekosta de senare, förutom sam­ manträdeslokaler och arkiv, i allmänhet jämväl kanslilokaler (utom i vissa fall då kansliet är beläget å annan ort än tingsstället), möbler och annan inredning, telefon samt inbindning av domböcker och protokoll. Kostnaderna för skrivmaskiner samt skrivmaterialier och dylika förbrukningsartiklar gäl­ das i regel av häradshövdingen. Under åren 1933—1942 uppgingo de totala förvaltningsutgifterna i rikets samtliga domsagor i årligt medeltal till 748,550 kronor eller i genomsnitt till 6,453 kronor per domsaga. Den samlade nettobehållningen för häradshövdingarna under tioårsperio­ den 1933—1942 samt under de båda senast förflutna kalenderåren framgår av följande översikt.

Kungl. Majlis proposition nr 19S. 27

3,000 kronor om året jämte oreglerat dyrtidstillägg. Endast då domsaga är ledig eller då häradshövding i undantagsfall ej är berättigad att under ledighet uppbära några inkomster av domsagan, äger vikarien åtnjuta in­ komster i likhet med ordinarie häradshövding, dock att i stället för själva lö­ nen skall utgå ett arvode motsvarande lönens halva belopp eller 2,250 kronor för år. Förordnas någon som ej är befattningshavare i domsagan att vikariera för förste notarie, sekreterare eller biträdande domare, utgår avlöning efter samma grunder som skulle tillämpas örn han vöre innehavare av tjänsten. Särskilda avlöningsbestämmelser gälla för det fall att annan än befattnings­ havare i domsagan förordnas att förvalta häradshövdingämbetet under tid, då häradshövdingen åtnjuter ledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker, eller att biträda häradshövdingen vid fastighetsböckemas uppläggande. Enligt 4 § kungörelsen den 18 november 1932 (nr 520), sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 137), utgår vid sådant förord­ nande — som alltid gäller kortare tid och regelmässigt endast meddelas aspi­ rant eller yngre fiskal — arvode till den förordnade efter 3,000 kronor om året; dock må hovrätten bestämma, att årligt arvode, motsvarande lön enligt 15 löneklassen i civila icke-ordinariereglementet, jämte rörligt tillägg och kris­ tillägg därå, i stället skall tillkomma den förordnade, därest han vid annan tjänstgöring skolat åtnjuta avlöning enligt nämnda löneklass eller eljest med hänsyn till av honom fullgjord tjänstgöring särskilda skäl därtill föreligga.

19 42 års riksdagsbeslut innebär i princip, att sportelsystemet så­ som avlöningsform för häradshövdingarna avskaffas och att, såsom en följd härav, de. kostnader för domsagoförvaltningen, som nu bestridas av härads­ hövdingarna med hjälp av sportelinkomsterna, skola övertagas av staten. I fråga om häradshövdingarnas avlöning innebär beslutet att häradshövdingarna placeras i lönegraden B 2 med en grundlön av 16,000 kronor, varå rörligt tillägg och kristillägg skola utgå enligt vanliga grunder. Därjämte skola flertalet häradshövdingar erhålla viss avlöningsförstärkning. För detta ändamål indelas domsagorna i fem fasta avlöningsgrupper; i den lägsta gruppen skola endast utgå löneförmåner efter nyssnämnda lönegrad, under det att till häradshövding i grupperna II—V skall utgå avlöningsför­ stärkning med resp. 1,250 kronor, 2,500 kronor, 3,750 kronor och 5,000 kronor. Gruppindelningen skall fastställas av Kungl. Majit inom en av riks­ dagen angiven ram. Enligt ett vid domsagopropositionen fogat, på grundval av dåvarande för­ hållanden uppgjort förslag till gruppindelning skulle antalet domsagor i de olika grupperna utgöra: 23 i grupp I, 27 i grupp II, 29 i grupp III, 31 i grupp IV och 6 i grupp V. För att lämna utrymme för uppflyttning av domsaga i högre lönegrupp, då så funnes påkallat med hänsyn exempelvis till att med domsagan införlivades en stad som tidigare haft rådhusrätt, föreslogs emellertid i propositionen att riksdagen skulle medgiva Kungl. Majit att, örn särskilda förhållanden därtill föranledde, lill en var av lönegrupper­ na II—IV hänföra två domsagor utöver det antal, som nyss angivits, eller

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

således till grupp II högst 29, till grupp III högst 31 och till grupp IV högst 33. Nedflyttning av en domsaga till lägre avlöningsgrupp skulle däremot icke kunna förekomma under häradshövdingens tjänstetid. Riksdagen ingick icke i prövning av frågan om domsagornas fördelning på de olika avlöningsgrupperna och maximiantalet domsagor i varje grupp utan ansåg sig böra taga ställning till dessa spörsmål först i samband med fastställande av stater för budgetåret 1943/44. Jämväl i några andra hänseenden än i fråga örn rätten att utöver lön åt­ njuta avlöningsförstärkning skola beträffande häradshövdingarna gälla avvi­ kelser från avlöningsreglementets allmänna regler. Kallortstiilägg skall sålun­ da ej utgå till dem. Det i 4 § 2 mom. reglementet stadgade förbudet att motta­ ga uppdrag utom tjänsten skall vidare göras ovillkorligt, såvitt angår härads­ hövdingarna, och dessutom skall för dem stadgas ovillkorligt förbud jämväl att mottaga skiljemannauppdrag annat än som ordförande eller såsom ensam skiljedomare. Med hänsyn till att häradshövdingarna i åtskilliga fall skulle genom löne­ regleringen erhålla minskade inkomster har det ansetts skäligt att viss övergångsersättning skall utgå. Denna skall enligt riksdagens beslut beräknas med ledning av medelinkomsten under de tio åren närmast före löneregle­ ringens ikraftträdande, eller sålunda perioden 1933—1942. Under första över­ gångsåret skall ersättning utgå med fyra femtedelar av skillnaden mellan de på detta sätt uppskattade inkomsterna och de nya löneförmånerna, dock högst med 10,000 kronor; ersättningen skall sedan successivt minskas med en tiondel varje år. I fall då häradshövdingämbete tillsättes efter propo­ sitionens avlämnande skall någon övergångsersättning ej utgå. Beträffande sådana häradshövdingar, som utnämnts efter det 1937 års domsagoutredning avlämnade sitt betänkande, har riksdagen ansett frågan om rätt till över­ gångsersättning böra bliva föremål för ytterligare övervägande. Riksdagens uppfattning i denna del grundar sig på följande, i sammansatta stats- och första lagutskotts utlåtande nr 3 gjorda uttalande. I fullmakterna för de häradshövdingar som utnämnts efter avlämnandet av domsagoutredningens förslag har inryckts bestämmelse att de skola vara skyldiga att underkasta sig den lönereglering för häradshövdingarna som framdeles kunde bliva genomförd. En av fullmaktex-na innehåller härut­ över föreskrift örn skyldighet att underkasta sig sådan lönereglering utan rätt till övergångsersättning för minskade löneförmåner. Inom utskottet har yppats tvekan dels huruvida de häradshövdingar, som äro skyldiga under­ kasta sig ny lönereglering men i vilkas fullmakt sistnämnda förbehåll ej in­ ryckts, skola vara berättigade till övergångsersättning för förlorade sportler, dels ock huruvida i jakande fall denna ersättning skall beräknas, såsom för tidigare utnämnda häradshövdingar, efter de tio sista årens sportelavkastning i domsagan eller allenast efter den sportelavkastning vederbörande härads­ hövding själv uppburit. Utskottet har ej tagit ställning till dessa spörsmål utan finner desamma höra bliva föremål för ytterligare övervägande i sam­ band med fastställande av lönestaterna för budgetåret 1943/44. Även beträffande domsaga, i vilken häradshövdingen ej är skyldig att övergå å den nya staten och ej heller frivilligt underkastar sig densamma,

Kungl. Maj:ts proposition ni 198.

skall förvaltningen förstatligas i samband med att sportelinkomsterna indra­ gas till statsverket. Avlöningsförmånerna för häradshövding som ej önskar övergå å den nya staten skola regleras i särskild ordning. Sådan häradshöv­ ding skall fortfarande erhålla lön, tjänstgöringspenningar, partiell löneför­ bättring, dyrtidstillägg och kristillägg. Däremot skola förvaltningskostnadsbidrag, ersättning för förlorad lösen för inteckningsförnyelser och stämpel­ provision bortfalla, den sistnämnda successivt i överensstämmelse med de grunder som i sådant hänseende tillämpats vid 1939 ars allmänna lönereg­ lering. För minskad inkomst genom sportlernas indragande till statsverket skall ersättning utgå med så stort belopp att häradshövdingens samtliga lö­ neförmåner komma att ungefärligen motsvara hans nuvarande genomsnitt­ liga inkomst, frånräkna! ersättning för förlorad lösen för inteckningsförny­ elser, i den mån denna inkomst icke överstiger löneförmånerna för befatt­ ningshavare i lönegraden B 2. I propositionen förutsattes att härutöver ett personligt lönetillägg skulle kunna ifrågakomma, om vederbörandes inkomst för närvarande i mera avsevärd grad överstege löneförmånerna i nämnda lö­ negrad. Då eventuellt härom uppkommande frågor enligt propositionen skulle underställas riksdagens prövning, fann riksdagen emellertid ej anled­ ning att för det dåvarande ingå på spörsmålet huruvida sådan högre ersätt­ ning överhuvud skulle kunna utgå.

Beträffande domsagornas personalorganisation innebär riksdagens beslut en ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mellan notarier­ na och de icke rättsbildade biträdena. Till biträdena skola överflyttas åtskil­ liga göromål, som för närvarande regelmässigt bruka anförtros notarierna, och dessa skola i stället i högre grad än tidigare sysselsättas med uppgifter, för vilka juridisk insikt kräves. I samband härmed skall notarietiden (för­ kortas från tre till två och ett halvt år och antalet notarier minskas. Den icke rättsbildade personalen skall samtidigt förstärkas såväl kvantitativt som kvalitativt. Vad angår notarierna skola de nuvarande förste och andre nota­ rierna ersättas av en enhetlig notariegrad, vars innehavare skall benämnas tingsnotarie. För förordnande såsom tingsnotarie skall bland annat fordras ett halvt års tidigare tjänstgöring i domsaga; under sistnämnda tid skall biträdet benämnas tingsnotarieaspirant. Tingsnotarie och tingsnotarieaspirant skola erhålla arvode med resp. 4,200 kronor och 2,400 kronor för år med 300 kronors förhöjning beträffande domsagor, lydande under hovrät­ ten för övre Norrland, samt Härjedalens domsaga. Å dessa arvoden skall ej utgå rörligt tillägg eller kristillägg; omprövning av arvodenas storlek skall emellertid ske, då mera utpräglad förändring i levnadskostnaderna därtill gi­ ver anledning. Oavlönad juridisk arbetskraft skall i princip icke få användas inom domsagoförvaltningen. För tillgodoseende av lingsnotariernas anspråk på semester, sjukavlöning, reseersättning m. m. skola vissa bestämmelser i civila icke-ordinariereglementet göras tillämpliga å dem, varvid de skola hänföras till lönegrad Ex 12,

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

löneklassen 9. Tingsnotarieaspirant skall däremot icke komma i åtnjutande av andra förmåner utöver aspirantarvodet än reseersättning. Såväl tingsnotarier som tingsnotarieaspiranter skola, i överensstämmelse med vad som gäller i fråga örn de nuvarande förste och andre notarierna, inplaceras i rese- och traktamentsklass II D i allmänna resereglementet. Samtliga notarier som erfordras för domsagornas skötsel skola åtnjuta avlöning. I domsagopropositionen beräknades för varje domsaga minst två notarier, för vissa av de större domsagorna därutöver en tredje notarie och för de fyra största domsagorna, eller Södra Roslags, Södertörns, Askims, Ri­ sings och Sävedals samt Sollentuna och Färentuna domsagor, inalles fem notarier i var och en av de tre förstnämnda och fyra notarier i den sist­ nämnda. Efter denna beräkningsgrund uppskattades det erforderliga antalet notariearvoden till 255. Inom den anslagsram, som erfordras för avlönan­ de av delta notarieantal, borde det tillkomma Kungl. Maj:t att fördela till­ gängliga notariearvoden mellan de olika domsagorna. Riksdagen fann ej an­ ledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del, men framhöll vikten av att det i en domsaga föreliggande behovet av arbetskraft ej finge tillgodoses genom att unga jurister tillätes utan avlöning tjänstgöra i dom­ sagorna. För att möta ett i en domsaga uppkommande behov av juridiskt utbildad arbetskraft utöver det i lönestaten beräknade borde finnas möjlighet för Kungl. Maj :t att efter framställning från hovrätten kunna förordna en extra notarie eller notarieaspirant. Med hänsyn härtill syntes det erforderligt att antalet notarier ej fastlåses vid en bestämd siffra. Särskilt vore detta av vikt vid reformens genomförande. Kungl. Maj:t borde alltså kunna disponera över ett antal notariearvoden såsom reserv. Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de icke rättsbildade domsagobiträdena föranledde ej erinran från riksdagens sida. Enligt försla­ get skulle den fullt utbyggda biträdesorganisationen bestå av 208 ordinarie biträden, varav 42 i lönegrad A 11, 54 i lönegrad A 9, 51 i lönegrad A 7, 55 i lönegrad A 4 och 6 i lönegrad A 2. Behovet av icke-ordinarie biträden be­ räknades tills vidare till 68, varav 38 i lönegrad Eo 2 och 30 i lönegrad Ex 2. Med hänsyn till de växlande arbetsförhållandena i domsagorna kunde för det dåvarande bestämd ställning icke tagas till det framtida behovet av be­ fattningar i olika lönegrader. Nyorganisationen av den icke rättsbildade personalen skall enligt det av riksdagen godkända förslaget genomföras under en övergångstid av fem år, under vilken tid de föreslagna tjänsterna för sådan personal kunna stå obe­ satta. I särskilda fall skall övergångstiden kunna utsträckas utöver fem år. Till en början skola jämväl de såsom ordinarie avsedda befattningarna vara extra ordinarie och under första övergångsåret skola endast ett mindre an­ tal befattningar i lönegraderna 11, 9 och 7 tillsättas, företrädesvis i domsa­ gor där nu finnas minst tre notarieplatser. I övrigt skola de nuvarande domsagobiträdena, så långt ske kan, förordnas till biträden i lönegraderna 4 och 2. Efter hand skall därefter antalet kvalificerade biträden ökas. I domsaga, där under övergångstiden tjänst i 11, 9 eller 7 lönegraden står obesatt, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 33

domsagor skulle komma 5 tingsdomartjänster, har hovrätten föreslagit att tingsdomarna i de båda största, Södra Roslags och Södertörns domsagor, re­ dan från början uppföras å ordinarie stat. I envar av dessa domsagor skulle följaktligen den ordinarie personalen, frånsett biträden, utgöras av härads­ hövding, tingsdomare och inskrivningsdomare. I fråga örn anslagsbehovet till avlöningsförstärkningar åt vissa härads­ hövdingar anför hovrätten följande. Enligt Kungl. Maj:ts proposition i ärendet till 1942 års riksdag skulle dom­ sagorna under Svea hovrätt så fördelas på de fem lönegrupperna, att till första gruppen skulle hänföras — förutom domsagorna på Gotland — 8 dom­ sagor, till den andra 9, till den tredje 19, däribland den nybildade Gotlandsdomsagan, till den fjärde 7 och till den femte 5 domsagor. Såvitt hovrätten kunnat finna, överensstämmer domsagornas fördelning på de skilda grup­ perna i stort sett ganska väl med de principer, som lagts till grund därför. Då emellertid tvekan kan råda, huruvida icke i ett och annat fall domsaga bort hänföras till närmast högre grupp och anledning till sådan omflyttning i varje fall kan inträda på grund av ändrade förhållanden, särskilt stads för­ enande med domsaga, synes försiktigheten bjuda att beräkna anslaget till av­ löningsförstärkningar med hänsyn härtill. Hovrätten har därför räknat med allenast 6 domsagor i stället för 8 i den första gruppen och med 7 i stället för 5 i den femte. Härigenom vinnes utrymme för förflyttning av två domsagor, tillhörande var och en av de fyra lägre grupperna, till närmast högre grupp.

Med tillämpning av angivna beräkningsgrunder har hovrätten upptagit ett belopp av 120,000 kronor till avlöningsförstärkningar. Såsom extra ordinarie befattningshavare i högre lönegrad än 21 har hov­ rätten upptagit 3 tingsdomare och 17 tingssekreterare. Vad angår antalet tingsnotarie!- och biträden erinrar hovrätten att för dessa befattningshavares vidkommande den nya organisationen av flera skäl ej kan genomföras ome­ delbart. Härom anföres närmare: Hänsyn måste tagas till notarier, som redan äro anställda i domsagorna och med fog kunnat räkna med att där få avsluta sin utbildning. Stor hänsyn måste också visas de i domsagorna anställda icke rättsbildade biträdena. Dessa ha för närvarande i allmänhet mindre krävande arbetsuppgifter och många torde ej fylla de väsentligt ökade krav, som efter den nya organisationens ge­ nomförande måste ställas på de högre tjänsterna inom denna personalgrupp. Och även om utanför de nuvarande biträdenas krets väl kvalificerade aspi­ ranter kunna påräknas också till dessa tjänster, kan det dröja ganska länge, innan dessa nybörjare hunnit så prövas och utbildas, att de kunna erhålla ordinarie anställning. För nyorganisationen av den icke rättsbildade persona­ len har man därför räknat med en övergångstid av fem år, under vilken de föreslagna ordinarie tjänsterna för sådan personal kunna stå obesatta. I sär­ skilda fall skall övergångstiden kunna utsträckas längre. Under denna tid skola notarier till större antal än det beräknade — enligt Kungl. Maj:ts pro­ position 255 stycken — kunna vara anställda i domsagorna. Örn under över­ gångstiden biträdestjänst i 11, 9 eller 7 lönegraden står obesatt, skall sålunda tingsnotarie i stället kunna förordnas, även örn det beräknade antalet notarier i domsagan överskrides. Under denna övergångstid gäller det tydligen att pröva sig fram. Att på för­ hand med någon större grad av säkerhet beräkna det antal befattningshavare av ena eller andra slaget, som härvid kan behöva tågås i anspråk för de sär-

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 saini. Nr 198. ::

34 Kungl. Maj:ts proposition ni 198.

skilda domsagornas skötsel, är ej möjligt. I all synnerhet gäller detta det första året efter den nya organisationens ikraftträdande. Förhållandena kun­ na komma att te sig väsentligt olika i skilda domsagor. För att rättsvården överallt skall kunna fungera utan störningar, lärer det vara välbetänkt att så utmäta anslagen, att de bliva tillräckliga även i oförutsedda fall, och att ej utstaka för snäva gränser för anslagens disponerande. Vid beräkningen av anslagsbehovet till notarier och biträden säger sig hov­ rätten ha först beträffande varje särskild under hovrätten hörande domsaga prövat minimibehovet av tingsnotarier under förutsättning att fullt kvalifi­ cerade domsagobiträden stöde till buds och kommit till det resultatet, att un­ der nämnda förutsättning hela antalet notarier i dessa domsagor kunde beräk­ nas till 110, därav 108 med arvoden efter 4,200 kronor om året och 2 med ar­ voden efter 4,500 kronor om året. Härvid hade hovrätten utgått ifrån att notariearvode i förekommande fall borde få disponeras jämväl såsom aspirantarvode. Av skäl som förut nämnts kunde man emellertid för ifrågava­ rande budgetår ej påräkna fullt kvalificerade domsagobiträden i tillräckligt antal. Efter tagen kännedom örn nu tjänstgörande biträdens antal och avlö­ ningsförhållanden hade hovrätten, med utgångspunkt från att biträdesplatser nämnda år ej skulle besättas med ordinarie innehavare, ansett fog föreligga för antagandet, att under budgetåret i domsagorna under hovrätten komme att tjänstgöra minst 4 domsagobiträden i lönegrad Eo 11, 13 i lönegrad Eo 7, 77 i lönegrad Eo 4 och 17 i lönegrad Ex 4. Domsagornas behov av arbetskraft kunde dock ej förväntas bli säkerställt genom anslag, beräknat efter dessa grunder; av skäl, som i det föregående närmare utvecklats, borde ett bety­ dande belopp ställas till förfogande att efter Kungl. Maj :ts prövning vid före­ fallande behov användas till avlöning antingen åt ett ökat antal notarier eller aspiranter eller åt flera eller högre kvalificerade domsagobiträden. Detta be­ lopp torde, såvitt anginge domsagorna under Svea hovrätt, kunna upptagas till 40,000 kronor, motsvarande ungefär skillnaden mellan å ena sidan den å nämnda domsagor efter deras antal belöpande delen av den beräknade kost­ naden för ordinarie domsagobiträdens löner, sedan den nya organisationen tillfullo genomförts, och å andra sidan kostnaden för avlöning åt nyssnämnda antal icke-ordinarie biträden. Till vikarier har hovrätten vidare på grundval av de i propositionen för så­ dant ändamål beräknade kostnaderna upptagit ett belopp av 15,000 kronor. Hela anslagsbehovet till avlöningar vid de under Svea hovrätt lydande dom­ sagorna har efter sålunda angivna grunder beräknats till 2,142,340 kronor, varav 951,000 kronor till ordinarie tjänstemän, däri inbegripet kostnader för vikarier, 947,040 kronor till icke-ordinarie personal och 244,300 kronor till rörligt tillägg. Göta hovrätt har såsom ordinarie personal i domsagorna under denna hov­ rätt upptagit 41 häradshövdingar, en tingsdomare och en inskrivningsdo­ mare, de båda sistnämnda i Askims, Hisings och Sävedals domsaga. Till avlöningsförstärkningar åt vissa häradshövdingar har hovrätten be­ räknat 75,000 kronor, varvid i enlighet med den i domsagopropositionen för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 35

ordade gruppindelningen 12 domsagor hänförts till lönegrupp II, 7 domsa­ gor till lönegrupp III, 10 domsagor till lönegrupp IV och en domsaga till lönegrupp V. Då emellertid riksdagen icke ingått i prövning av gruppindel­ ningen, har hovrätten åberopat vad hovrätten i yttrande över domsagoutredningens betänkande anfört till förmån för högre lönegruppsplacering av vissa domsagor. Vidare har hovrätten framhållit, att örn städerna Falköping och Skara under nästa budgetår skulle bliva i judiciellt avseende förenade med angränsande domsagor dessa borde uppflyttas i högre lönegrupp. Anslagsbehovet till icke-ordinarie personal i nu ifrågavarande domsagor kan enligt hovrättens förslag beräknas motsvara avlöningskostnaderna för 2 tingsdomare, 14 tingssekreterare, 95 tingsnotarier samt 81 biträden, därav 14 i A 11, 17 i A 9, 20 i A 7, 20 i A 4 och 10 i Eo 4. Antalet sålunda upptag­ na befattningshavare av olika slag överensstämmer med vad som beräknats i domsagopropositionen utom i vad avser antalet tingsnotarier. Enligt propo­ sitionen skulle antalet notarier för de Göta hovrätt underlydande domsagor­ nas vidkommande utgöra 87. På grund av riksdagens uttalande, att Kungl. Maj:t borde kunna disponera ett antal notariearvoden som reserv, hade hov­ rätten emellertid ökat detta antal med omkring 10 procent. Med avseende å biträdesbefattningarna har hovrätten erinrat att samtliga dessa befattningar till en början endast skola få extra ordinarie karaktär. Då hovrätten emellertid ansåge det rimligt, att innan organisationen blir utbyggd och den beräknade överflyttningen av arbetsuppgifter från rättsbildad till icke rättsbildad arbetskraft i full utsträckning kan äga rum, i domsagorna anställda notarier i viss mån finge avlönas med de för biträdena avsedda avlöningsmedlen, beräknade hovrätten anslagsbeloppet på grundval av löner för ordinarie befattningshavare. Hovrätten hemställer, att om anslaget be­ räknas efter nu angivna grunder, hovrätterna måtte erhålla befogenhet att efter prövning av behovet av arbetskraft disponera ett eventuellt överskott å ifrågavarande anslagsmedel till avlönande av domsagonotarier, som tjänst­ göra utan avlöning, dock under villkor att de börjat tjänstgöra i domsaga åtminstone före ingången av nästa budgetår. Till vikariatsersättningar har hovrätten med utgångspunkt från det i dom­ sagopropositionen för sådant ändamål beräknade beloppet upptagit 14,000 kronor. Med tillämpning av nu angivna beräkningsgrunder har anslagsbehovet till avlöningar vid justitiestaten under Göta hovrätt beräknats till 1,582,100 kro­ nor, därav 710,100 kronor till ordinarie tjänstemän, 735,000 kronor till icke­ ordinarie personal, 14,000 kronor till vikariatsersättningar och 123,000 kro­ nor till rörligt tillägg. Såsom ordinarie personal i domsagorna under hovrätten över Skåne och Blekinge har denna hovrätt upptagit 16 häradshövdingar och en tingsdomare. Till avlöningsförstärkningar har i enlighet med domsagopropositionen beräk­ nats 41,250 kronor, motsvarande sådan förstärkning i 4 domsagor hänförda till lönegrupp II, en domsaga hänförd till lönegrupp III och 9 domsagor hänförda till lönegrupp IV. I motsats till Svea och Göta hovrätter har hovrätten över

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Skåne och Blekinge jämväl upptagit ett belopp till övergångsersättningar åt vissa häradshövdingar, vilket belopp på grundval av de i domsagopropositionen angivna ersättningsbeloppen beräknats till 12,863 kronor. Avlöningskostnaderna för icke-ordinarie personal har hovrätten beräknat för en tingsdomare, 7 tingssekreterare, 41 tingsnotarier samt 36 biträden, vil­ ket frånsett notarierna överensstämmer med beräkningarna i propositionen. I denna hade räknats med 38 notarier. Beträffande biträdesbefattningarna erinras att i propositionen 8 av dessa upptagits i A 11, 5 i A 9, 10 i A 7, 6 i A 4 och 7 i Eo 4. Kostnaderna för biträdena har hovrätten beräknat efter sagda fördelning av befattningshavarna på olika lönegrader, varvid emel­ lertid räknats med samtliga befattningar som extra ordinarie samt i dyrortshänseende med E-ort såsom antagen genomsnittsort. Det överskott, som till följd av detta beräkningssätt kunde väntas uppkomma å anslaget, syntes en­ ligt hovrättens mening böra kunna tagas i anspråk till avlöning åt nyss­ nämnda övertaliga notarier. Med hänsyn härtill hemställer hovrätten, att beträffande ifrågavarande anslag föreskrift meddelas, att hovrätten, efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, må av anslaget kunna utbe­ tala avlöning till övertalig notarie, som under övergångstiden kvarstår i tjänstgöring, under förutsättning att hans tjänstgöring i domsaga påbörjats före den 1 januari 1943. Till ersättningar åt vissa vikarier för häradshövdingar har hovrätten vi­ dare beräknat 10,000 kronor. Anslagsberäkningen för domsagorna under hovrätten över Skåne och Ble­ kinge slutar på 701,000 kronor, vilket belopp fördelas med 303,000 kronor på ordinarie tjänstemän, 343,000 kronor på icke-ordinarie personal, däri in­ beräknat vissa vikarier, samt 55,000 kronor på rörligt tillägg. Hovrätten för övre Norrland slutligen har med avseende å anslagsbehovet för de under denna hovrätt lydande domsagorna endast hänvisat till redan föreliggande utredning härutinnan. I

I detta sammanhang torde vidare få anmälas en av styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar i skrivelse den 16 december 1942 gjord framställ­ ning angående vissa övergångsbestämmelser för sådana icke-rättsbildade domsagobiträden vilka på grund av sin ålder icke kunna erhålla ordinarie eller extra or­ dinarie tjänst inom den nya domsagoorganisationen. Enligt en ge­ nom styrelsens försorg verkställd utredning rörande de icke rättsbildade bi­ träden, vilka den 1 juli 1943 uppnått en ålder av 60 år och därutöver, komma vid nämnda tidpunkt åtta biträden att befinna sig i en ålder av lägst 60 och högst 64 år. Dessa biträden hava samtliga under en längre tid (respektive 18, 22, 29, 30, 33, 35, 37 och 43 år) ägnat den huvudsakliga delen av sin arbetskraft åt domsagoarbete. Styrelsen framhåller, att en avgång den 1 juli 1943 av ifrågavarande åtta befattningshavare torde innebära betydande olä­ genheter för de domsagor, som därav beröras, samt anför härom: Dessa biträden hava under en lång tjänstetid förvärvat en ingående känne­ dom om domsagoarbetet och därvid helt visst vunnit ej blott häradshövding-

Kungl. Maj.ts proposition nr 198. 37

ens utan jämväl allmänhetens förtroende. Näst domsagans chef represen­ tera de kontinuiteten i arbetet, ett förhållande som gör dem särskilt lämpade att handleda de rättsbildade biträdena under den första tiden av deras tjänst­ göring. Det torde för vederbörande häradshövding bliva förenat med avse­ värda svårigheter att omedelbart vid övergången till den nya ordningen er­ hålla kompetenta ersättare. Billigheten synes ock kräva, att ifrågavarande biträden få under någon tid efter den 1 juli 1943 bibehållas i tjänst. Dessa biträden, vilka haft grundad anledning antaga, att de skulle äga kvarstå, så länge de kunde på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, nödgas nu avgå i förtid i följd' av statens övertagande av domsagoförvaltningen. Även om ifrågavarande biträden uppenbarligen ej kunde erhålla ordina­ rie eller extra ordinarie tjänst och det ej heller syntes lämpligt att anställa dem som extra befattningshavare, torde det, enligt styrelsens mening, ej möta några betänkligheter att låta dem tjänstgöra mot arvode, bestämt med hän­ syn till arten och omfattningen av det arbete de utföra. På ansökan av hä­ radshövding, vilken ansökan skall åtföljas av läkarbetyg, skulle det ankom­ ma på hovrätten att besluta om vederbörandes anställning och villkoren för densamma. I enlighet härmed har styrelsen hemställt, att de biträden, som nu avses, måtte — under förutsättning att de äro fullt arbetsföra — beredas möjlighet att vinna anställning i arvodestjänst under en tid av förslagsvis högst fem år. Vidare har styrelsen med avseende å nu ifrågavarande domsagobiträden uttalat, att en statlig pension av 1,260 kronor borde beredas envar av dem. Ä beloppet borde utgå rörligt tillägg och kristillägg, varemot från pensionen borde avräknas vad biträdet ägde uppbära på grund av den frivilliga pen­ sionsförsäkring, som häradshövdingen haft att ombesörja, samt eventuell re­ duktion av pensionen äga rum beträffande den som vid avgången från tjäns­ ten icke innehade 30 tjänsteår. Styrelsen har hemställt att Kungl. Maj:t ville vid framställning till riksdagen om pension åt ifrågavarande befattningsha­ vare — till antalet åtta — i huvudsak biträda vad styrelsen sålunda före­ slagit. över styrelsens nu återgivna framställning ha yttranden, efter remiss, avgivits av rikets hovrätter samt statskontoret. Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge ha därvid tillstyrkt bifall till framställningen. Göta hovrätt och hovrätten för övre Norrland ha i princip icke haft något att erinra mot att de biträden, vilka den 1 juli 1943 uppnått en ålder av 60 år och därutöver beredas anställning i arvodestjänst under förutsättning att de äro fullt arbetsföra. I fråga örn tiden varunder sådan anställning skulle kunna vinnas ha dessa hovrätter emellertid — under erinran att enligt 8 § 5 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet tillstånd att kvarstå i tjänst icke må beviljas för längre tid än högst tre år efter pensionsålderns inträde — föreslagit sådan begränsning att absolut avgångsskyldighet skulle inträda vid en uppnådd levnadsålder av 65 resp. 63 år. Frågan örn nu ifrågavarande bi­ trädens pensionering anser Göta hovrätt böra bliva föremål för prövning i varje särskilt fall. Hovrätten för övre Norrland — som utgår från att sådan prövning skall äga rum — uttalar att pensionen skäligen synes böra avvä­ gas under rättvist hänsynstagande till de pensionsförmåner som medgivas

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

övriga icke rättsbildade domsagobiträden. Statskontoret har förklarat sig icke hava något att erinia mot den föreslagna övergångsanordningen att de biträden, som på grund av för hög ålder icke kunna vinna pensionsberättigande anställning i statens tjänst, under en övergångstid av fem år beredas fortsatt anställning men föreslår begränsning av tiden för anställningen in­ till en uppnådd levnadsålder av 67 år. Ämbetsverket förklarar sig samtidigt förutsätta, att avlöningen till dessa biträden icke i något fall bestämmes till högre belopp än vad som författningsenligt utgår till extra tjänsteman i den lönegrad, de kunna anses tillhöra under den fortsatta anställningen. Vad an­ går den föreslagna beräkningen av riksdagspension åt dessa biträden har statskontoret endast uttalat, att enligt ämbetsverkets mening anledning sak­ nades att medgiva pension åt dessa biträden efter förmånligare grunder än vad som hittills tillämpats.

Departe­ Såsom inledningsvis nämnts ha vissa med omorganisationen av domsago-

ments­

chefen. förvaltningen och löneregleringen för domsagopersonalen sammanhängande frågor lämnats öppna i avvaktan på anslagsfrågornas behandling. Till en bör­ jan är sålunda att beakta frågan örn domsagornas fördelning på olika avlöningsgrupper och maximiantalet domsagor i varje grupp. Till grund för det i domsagopropositionen framlagda förslaget härutinnan lågo omfattande un­ dersökningar rörande arbetsbördan i domsagorna, varvid hänsyn tagits icke blott till antalet mål och ärenden av olika slag utan jämväl till sådana fakto­ rer, som icke kunna statistiskt återgivas, såsom fastighetsförhållandenas mer eller mindre invecklade beskaffenhet och antalet tingsställen. Betydelse hade även tillmätts vissa andra förhållanden, som icke omedelbart inverka på ar­ betsbördan, exempelvis kansliortens belägenhet. Beträffande några domsagor hade lönegruppsplaceringen gjorts beroende av ifrågasatta förändringar i den judiciella indelningen. Detta gällde de båda Gotlandsdomsagoma samt Södersysslets och Nordmarks domsagor, i fråga örn vilka domsagor förslag örn sammanslagning förelagts 1942 års riksdag, ävensom östernärkes domsaga, beträffande vilken förelåg fråga om inkorporering av vissa områden med öre­ bro stad. I förslaget till gruppindelning hade sistnämnda domsaga hänförts till lönegrupp III och de fyra övriga nämnda till lönegrupp I. Spörsmålet om domsagornas gruppindelning har nu varit föremål för ytter­ ligare övervägande inom justitiedepartementet, sedan det tidigare föreliggande statistiska materialet kompletterats med uppgifter för det senast förflutna ka­ lenderåret. Beträffande de domsagor, vilkas lönegruppsplacering gjorts bero­ ende av indelningsändringar, erinras att den föreslagna föreningen av de båda Gotlandsdomsagoma kommit till stånd medan däremot någon förändring ej skett beträffande Södersysslets och Nordmarks domsagor. I enlighet med vad som förutsatts i domsagopropositionen torde den genom sammanslagningen uppkomna Gotlandsdomsagan böra hänföras till lönegrupp III. östernärkes domsaga bör, sedan de till inkorporering föreslagna områdena numera inför­ livats med örebro stad, placeras i lönegrupp II. Med avseende å gruppindel­ ningen i övrigt är av betydelse, att staden Skara, därest Kungl. Maj:ts i pro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

position nr 159 till årets riksdag framlagda förslag bifalles, från och med den 1 januari 1944 kommer att förenas med Skånings, Valle och Vilske dom­ saga, vilken domsaga i sådant fall bör placeras i lönegrupp II i stället för lönegrupp I enligt förslaget. I detta sammanhang må nämnas, att även stä­ derna Simrishamn och Ronneby vid bifall till i nämnda proposition fram­ lagda förslag med ingången av nästa kalenderår komma att införlivas med angränsande domsagor. Till dessa utvidgningar av vissa domsagors områden har emellertid hänsyn tagits redan i det till 1942 års riksdag framlagda för slaget till gruppindelning. Den nu verkställda översynen av domsagornas lönegruppsplacering har icke givit anledning att utöver vad nyss sagts frångå sagda förslag mer än i ett fall, nämligen beträffande Piteå domsaga, vilken enligt förslaget hänförts till lönegrupp III. Sedan staden Piteå, som är kansli­ ort för domsagan, från och med den 1 januari 1943 förenats med denna, tillhör domsagan de mest arbetstyngda inom sagda grupp. I betraktande av kansliortens nordliga läge och med hänsyn jämväl till att domsagan har tings­ ställen, förutom å kansliorten, i Arvidsjaur och Arjeplog, vilka orter äro be­ lägna på betydande avstånd från Piteå, synes domsagan böra hänföras till lönegrupp IV. Denna placering har även förordats av hovrätten för övre Norrland. Antalet domsagor i de olika grupperna skulle enligt det sagda bliva: 20 i grupp I, 29 i grupp II, 28 i grupp III, 32 i grupp IV och 6 i grupp V. En uppställning utvisande den sålunda gjorda gruppindelningen torde få fo­ gas till statsrådsprotokollet såsom bilaga (Bilaga A). Såsom föreslagits i domsagopropositionen torde gruppindelningen böra fastställas av Kungl. Maj:t inom en av riksdagen angiven ram, vilken lämp­ ligen bör bestämmas så att utrymme finnes för uppflyttning i högre lönö­ grupp, då så beträffande någon domsaga finnes påkallat med hänsyn exem­ pelvis till att med domsagan införlivas en stad som tidigare haft rådhusrätt. Kungl. Majit torde därför böra äga möjlighet att, om särskilda förhållanden därtill föranleda, till envar av lönegrupperna II—-IV hänföra högst två dom­ sagor utöver det antal som nyss angivits eller således — med utgångspunkt från den angivna gruppindelningen — till grupp II högst 31, till grupp III högst 30 samt till grupp IV högst 34 domsagor. I enlighet med riksdagens beslut har till grund för beräkningen av övergångsersättningarna till häradshövdingar, som efter löneregleringen skulle få minskade inkomster, lagts medelinkomsten under tioårsperioden 1933—1942. Beloppen ha specificerats i förenämnda bilaga. De sammanlagda kostnaderna för ifrågavarande ändamål, som enligt de i domsagopropositionen på grund­ val av inkomsterna under åren 1932—1941 gjorda beräkningarna uppgingo till 97,306 kronor för första övergångsåret, bliva enligt de nya beräkningarna 87,039 kronor för samma tid. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle övergångsersättning utgå i samtliga fall då häradshövding komme att vidkännas inkomstminskning, dock ej till häradshövdingen i Södra Roslags domsaga, som enligt förbehåll vid utnäm­ ningen (jfr prop. nr 150/1940 s. 17) förklarats skyldig att underkasta sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

lönereglering utan rätt till sådan ersättning. Riksdagen har emellertid an­ sett tveksamt, huruvida ersättning borde utgå till häradshövdingar som ut­ nämnts efter det domsagoutredningen den 22 september 1939 avlämnade sitt betänkande, enär även i fullmakterna för dessa inryckts föreskrift om skyl­ dighet att underkasta sig framtida lönereglering, ehuru ingenting nämnts om eventuell rätt till övergångsersättning. Frågan gäller sex häradshövdingar, till vilka med tillämpning av angivna beräkningsgrund skulle komma att utgå övergångsersättningar med sammanlagt 6,207 kronor under första året. Med avseende å detta spörsmål må erinras, att förslaget om övergångsersättning till häradshövdingarna står i principiell överensstämmelse med det förfa­ ringssätt som tillämpades vid löneregleringen för landsstatstjänstemännen år 1925, då landssekreterarnas och landskamrerarnas sportler indrogos. Denna lönereglering trädde i kraft den 1 juli 1925. I fullmakterna för landssekre­ terare och landskamrerare, som utnämnts de närmaste åren dessförinnan, hade intagits föreskrift örn skyldighet för vederbörande att underkasta sig de avlöningsbestämmelser som kunde bliva gällande i sammanhang med fö­ restående lönereglering för landsstaten. Dessa befattningshavare tillerkändes emellertid från den 1 juli 1925 övergångsersättning efter samma grunder som övriga landssekreterare resp. landskamrerare. Liksom föreslagits beti'äffande häradshövdingarna utgick sålunda övergångsersättning, oavsett om övergangsskyldighet stadgats i fullmakterna eller icke. En sådan lösning torde också bäst överensstämma med billighetens krav. Däremot kan det synas mera tveksamt huruvida övergångsersättningen i de fall, då övergångsskyldighet stadgats, skall beräknas, liksom för tidigare utnämnda häradshöv­ dingar, efter de tio sista årens sportelavkastning i domsagan eller allenast efter den sportelavkastning vederbörande häradshövding själv uppburit. Med hänsyn till den relativt korta tid som ifrågavarande häradshövdingar innehaft sina ämbeten och de extraordinära förhållanden som därunder varit rådande, synes emellertid en beräkning enligt sistnämnda alternativ vara mindre till­ fredsställande. Jag förordar därför, att övergångsersättningarna, i överens­ stämmelse med vad som skedde vid landsstatslöneregleringen, beräknas efter enhetliga grunder för samtliga häradshövdingar. Till häradshövdingen i Söd­ ra Roslags domsaga skall dock såsom förut nämnts någon ersättning icke utgå. Till vinnande av upplysning i vad mån de häradshövdingar, som icke äro skyldiga att övergå å ny stat, önska kvarstå å den äldre staten, torde dessa häradshövdingar böra anmodas att göra anmälan härom till justitiedeparte­ mentet. Enär häradshövding, som kvarstår å gammal stat, enligt statsmak­ ternas förra året fattade beslut icke kommer att åtnjuta högre årliga löne­ förmåner än örn han underkastar sig lönereglering -— däremot kommer sådan häradshövding att såtillvida bliva förmånligare ställd som han äger kvarstå i tjänst under längre tid än den som övergår å ny stat — kan man, oavsett om alla häradshövdingar övergå å ny stat eller ej, beräkna häradsrätternas anslagsbehov för nästa budgetår som om samtliga häradshövdingar komma att åtnjuta avlöning enligt den nya ordningen. Skulle för någon häradshöv­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 41

ding, som vill kvarstå å äldre stat, fråga uppkomma om personligt lönetililägg utöver vad som motsvarar löneförmåner enligt lönegraden B 2, torde, i enlighet med vad som i sådant hänseende förutsattes vid 1942 års riksdags­ behandling, denna fråga få underställas riksdagen i särskild ordning. I samband med regleringen av häradshövdingarnas löner bör stadgas förbud för häradshövding att mottaga sådana uppdrag eller befattningar som avses i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet ävensom skiljemannauppdrag annat än som ordförande eller såsom ensam skiljedomare (jir domsagoprop. sid. 42 f; sammansatt stats- och första lagutskotts utlåt, nr 3 sid. 39). Så­ som föredragande departementschefen uttalade i domsagopropositionen bör härvid en övergångsbestämmelse meddelas av innebörd, att det föreslagna ovillkorliga förbudet mot innehav av uppdrag under de tio första åren efter löneregleringens ikraftträdande icke skall gälla sådana uppdrag som inneha­ vas vid tiden för ikraftträdandet. Kungl. Maj :ts tillstånd skall dock utgöra villkor för fortsatt innehav av ett uppdrag, därest sådant tillstånd såvitt an­ går andra tjänstemän erfordras på grund av avlöningsreglementets bestäm­ melser. Häradshövdingarna böra övergångsvis äga åtnjuta barntillägg efter samma grunder som tillämpats vid 1939 års lönereglering för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen. Rörande de ändringar i civila avlöningsreglementet och allmänna pensionsreglementena, som föranledas av löneregleringen för häradshövdingarna m. m., torde förslag framdeles komma att anmälas av chefen för finansdepar­ tementet. Vad angår avlöningsförhållandena för domsagopersonalen i övrigt torde 1942 års riksdagsbeslut böra kompletteras beträffande vissa detaljer. I dom­ sagopropositionen behandlades sålunda ej närmare fragan örn ersättning till vikarie för befattningshavare i domsaga. I fråga örn domsagobiträdena torde i detta hänseende allmänna regler böra gälla. För övriga befattnings­ havare synas däremot reglerna örn ersättning vid vikariat böra utformas i hu­ vudsaklig anslutning till nuvarande bestämmelser i ämnet. 4 ingsdomare, tingssekreterare eller tingsnotarie, som förordnas alt upprätthålla högre be­ fattning i domsagan, bör alltså icke vara berättigad att i anledning härav uppbära särskild vikariatsersättning. Detsamma bör gälla, därest någon, som ej är befattningshavare i domsagan, förordnas att vikariera för häradshöv­ ding, tingsdomare, chef för inskrivningsavdelning eller tingssekreterare. Kan förordnande att uppehålla häradshövdingämbetet väntas bliva av längre var­ aktighet, torde Kungl. Maj:t böra äga medgiva, att den förordnade må upp­ bära vikariatslön med belopp som bestämmes för varje särskilt tall. Enär vikarie för häradshövding jämlikt 1 kap. 10 § rättegångsbalken skall lörordnas av hovrätten, bör vikariatslön i dessa fall kunna utgå utan hinder av att förordnandet ej meddelats i den ordning som är stadgad lör den uppehållna tjänstens besättande med ordinarie innehavare. Vikarie för tingsnotarie bör åtnjuta ersättning som örn han själv vore innehavare av den uppehållna tjänsten.

42 Kungl. Majlis proposition nr 198.

Gällande bestämmelser angående ersättning vid vissa förordnanden i an­ ledning av arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker torde böra an­ slutas till de nya lönebestämmelserna. Det nu utgående arvodet å 3,000 kro­ nor vid förordnande att förvalta häradshövdingämbete under tid, då härads­ hövdingen åtnjuter ledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker, eller att biträda häradshövding vid fastighetsböckemas uppläggande, bör sålunda höjas till belopp motsvarande det beslutade arvodet för tingsnotarier och fiskalsaspiranter, d. v. s. 4,200 kronor, eller i förut omförmälda, mera av­ lägset belägna domsagor 4,500 kronor. 1 principiell överensstämmelse med vad som nu gäller bör hovrätten dock kunna bestämma, att den förordnade i stället skall åtnjuta lön och övriga förmåner såsom extra tjänsteman i lö­ negraden Ex 20, därest han vid annan tjänstgöring skolat åtnjuta sådana av­ löningsförmåner eller eljest med hänsyn till av honom fullgjord tjänstgö­ ring särskilda skäl därtill föranleda.

De nya avlöningsbestämmelserna för domsagopersonalen böra komplette­ ras med vissa övergångsbestämmelser för de nuvarande befattningshavarna. Frågan om rätt för de befattningshavare, vilka i samband med löneregle­ ringen erhålla ordinarie eller extra ordinarie anställning, att i löneturs- och pensionshänseende tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring torde få avgöras av Kungl. Majit. Vad särskilt angår den nuvarande chefen för inskrivningsavdelningen i Södra Roslags domsaga bör denne, om han utnämnes till den­ na befattning, vid inplacering i löneklass få tillgodoräkna sig hela den tid han bestritt sin nuvarande tjänst. Tingssekreterare bör i sådant hänseende äga tillgodoräkna tid varunder han i egenskap av fiskal eller domsagosekreterare uppburit lön enligt 21 löneklassen och vad beträffar de icke rättsbildade domsagobiträdena bör vid löneklassplaceringen skälig hänsyn tagas till tidigare tjänstgöring i domsaga och eventuellt annorstädes. Förordnande såsom tingssekreterare bör under en övergångstid av tre år kunna meddelas fiskal, även om han ej vunnit extra ordinarie anställning. Intill dess han kan vinna befordran till extra ordinarie fiskal, bör dylik tingssekreterare bibehållas vid sin löneställning i hovrätten, d. v. s. vid bi­ fall till förslaget om lönereglering för de extra fiskalerna vid sin ställning såsom extra tjänsteman i lönegraden Ex 20. Den som under tiden den 1 juli 1942—den 30 juni 1943 eller någon del därav tjänstgjort såsom förste eller andre notarie eller såsom oavlönat rättsbildat biträde i domsaga bör utan hinder av att han icke är tingsnotarie el­ ler tingsnotarieaspirant äga tjänstgöra i domsaga intill den 1 januari 1944 och med hovrättens medgivande även därefter. Vidare bör den som under sagda tid eller del därav tjänstgjort såsom förste eller andre notarie eller så­ som oavlönat rättsbjldat biträde äga tjänstgöra i domsagan såsom tingsnota­ rieaspirant och tingsnotarie, intill dess sammanlagda tiden för hans tjänst­ göring såsom förste notarie, andre notarie, tingsnotarie och tingsnotarieas­ pirant utgör tre år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

De icke rättsbildade biträden, som på grund av hög ålder icke kunna vinna pensionsberättigande anställning i statens tjänst, böra i enlighet med härads­ hövdingföreningens förslag kunna beredas fortsatt anställning i arvodestjänst under en övergångstid av fem år. Absolut avgångsskyldighet bör dock inträda vid uppnådda 67 år. Ersättningen till dessa biträden bör, såsom statskontoret förutsatt, icke bestämmas högre än vad som motsvarar avlöning till extra tjänsteman i den lönegrad de kunna anses tillhöra under den fortsatta anställ­ ningen. Frågan om pension till nu ifrågavarande biträden torde böra under­ ställas riksdagen i varje särskilt fall. Utöver vad nu nämnts torde övergångsbestämmelser erfordras beträffande en del detaljfrågor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erfor­ derliga föreskrifter härutinnan. Enligt det i domsagopropositionen framlagda förslaget till personalorgani­ sation för domsagorna skulle, under förutsättning bland annat att Södersysslets och Nordmarks domsagor förenades till en domsaga, följande befattnings­ havare vara anställda i domsagorna, nämligen 114 häradshövdingar, 11 tingsdomare, 3 inskrivningsdomare, 45 tingssekreterare, 255 tingsnotarier samt 208 ordinarie och 68 icke-ordinarie domsagobiträden. Biträdena skulle vid fullt utbyggd organisation vara placerade i följande lönegrader, nämligen 42 i A 11, 54 i A 9, 51 i A 7, 55 i A 4, 6 i A 2, 38 i Eo 2 och 30 i Ex 2. Riksdagen framställde ej erinran mot det sålunda beräknade antalet befattningshavare av olika slag utom i vad avsåg antalet tingsnotarier. Härutinnan uttalade riksdagen att antalet ej syntes böra fastlåsas vid en bestämd siffra utan att Kungl. Maj:t borde kunna disponera över ett antal notariearvoden såsom re­ serv. I sina skrivelser med anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 ha hov­ rätterna icke ifrågasatt andra jämkningar beträffande personalorganisationen än som betingas dels av att angivna domsagor i Värmlands län skola bestå såsom särskilda judiciella enheter och dels av att erforderlig marginal, i över­ ensstämmelse med vad riksdagen uttalat, bör finnas beträffande antalet tings­ notarier. Av förstnämnda anledning bör antalet häradshövdingar ökas med en, antalet tingssekreterare minskas med en och antalet tingsnotarier ökas med två, varjämte i stället för ett biträde i lönegraden A 9 och ett i lönegra­ den A 4 böra upptagas två biträden i lönegraden A 7. Det behövliga antalet notariearvoden i reserv torde tills vidare kunna beräknas till tio procent av det eljest erforderliga antalet. Erinras må, att hela antalet notarier i dom­ sagorna genom omorganisationen skall minskas med omkring en tredjedel. Frånsett nu berörda jämkningar torde andra ändringar icke böra vidtagas beträffande personalorganisationen än viss förstärkning av den för de fyra största domsagorna avsedda personalen. Enligt domsagoutredningens till grund för Kungl. Maj:ts förslag liggande plan för notarieorganisationen i des­ sa domsagor skulle för en var av Södra Roslags, Södertörns samt Askims, Ri­ sings och Sävedals domsagor avses 5 och för Sollentuna och Färentuna dom­ saga 4 notariearvoden, varvid utredningen emellertid förutsatt, att i varje domsaga alltid .skulle tjänstgöra sammanlagt minst 6 resp. 5 notarier och no-

u Kunell. Maj:ts proposition nr 198.

tarieaspiranter (jfr domsagoprop. sid. 75). Principen att samtliga notarier, som erfordras för domsagornas skötsel, böra åtnjuta ersättning synes emeller­ tid böra föranleda att för var och en av ifrågavarande fyra domsagor beräk­ nas ytterligare ett notariearvode. Vad särskilt angår Sollentuna domsaga må vidare erinras, att utredningens förslag örn inrättande även i denna domsaga av en inskrivningsavdelning med särskild chef icke biträtts av statsmakterna. Vid sådant förhållande synes för domsagan böra avses ytterligare ett biträde med placering i lönegraden All. I enlighet med vad nu sagts skulle antalet tingsdomare och inskrivningsdomare utgöra oförändrat 11 resp. 3 samt an­ talet tingssekreterare 44. Antalet tingsnotarier skulle bliva 261, vartill skulle komma 26 arvoden i reserv, eller sålunda sammanlagt 287. Den ordinarie biträdesorganisationen skulle bestå av 209 biträden, därav 43 i A 11, 53 i A 9, 53 i A 7, 54 i A 4 och 6 i A 2. Härtill skulle liksom förut komma 38 biträden i Eo 2 och 30 biträden i Ex 2. Fördelningen på de olika domsagorna av tings­ domare, tingssekreterare, tingsnotarier och biträden torde böra ankomma på Kungl. Maj:t. Enligt riksdagens beslut skola tingsdomarna successivt upptagas på ordi­ narie stat. Under första övergångsåret torde, såsom vederbörande hovrätter förordat, endast tingsdomarbefattningarna i de tre största domsagorna samt ytterligare en dylik befattning under hovrätten över Skåne och Blekinge -— lämpligen i Östra och Medelsta domsaga — böra göras ordinarie. För utbyg­ gandet av biträdesorganisationen skall, såsom förutsattes i domsagopropositionen, gälla en övergångstid av fem år, i undantagsfall längre tid. Under övergångstiden skall antalet biträdesbefattningar i högre lönegrader successivt ökas. För budgetåret 1943/44 torde i enlighet härmed icke böra inrättas flera befattningar i 11, 9 och 7 lönegraderna än som motsvarar högst en fjärde­ del av hela det antal dylika befattningar som skola finnas vid fullt utbyggd organisation. I den mån tills vidare får anstå med inrättande av högre biträ­ desbefattningar, bör i stället antalet tingsnotarier få utökas. Att på förhand med någon större grad av säkerhet beräkna det antal befattningshavare av ena eller andra slaget, som härvid kan behöva tagas i anspråk för de särskil­ da domsagornas skötsel, är emellertid, såsom Svea hovrätt framhållit, ej möj­ ligt. Då emellertid det minskade medelsbehovet till biträdesorganisationen kommer att uppvägas av ökade kostnader för notarier, torde man vid anslags­ beräkningen kunna utgå från ett anslagsbehov motsvarande kostnaderna för den fullt utbyggda organisationen. Detta förfaringssätt har också tillämpats av samtliga anslagsäskande hovrätter. Vid denna beräkning torde emeller­ tid hänsyn böra tagas till att inga biträdesbefattningar under den första tiden skola upptagas å ordinarie stat.

Såsom förutsattes i domsagopropositionen böra särskilda avlöningsstater fastställas för en var av justitiestaterna under de olika hovrätterna. Det torde emellertid vara tillräckligt att dessa stater fastställas av Kungl. Maj:t inom ramen för en av riksdagen fastställd gemensam avlöningsstat för samt­ liga domsagor i riket. Beräkningen för budgetåret 1943/44 av de olika an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

slagsposterna i denna gemensamma stat torde med tillämpning av vad som anförts i det föregående böra ske på följande sätt. Under en anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänste­ män bör beräknas lön åt 115 häradshövdingar, 4 tingsdomare och 3 chefer för inskrivningsavdelning med (1,721,320+ 42,852 + 33,039) 1,797,211 kro­ nor. Vidare böra från denna post bestridas kostnaderna för avlöningsförstärkningar och övergångsersättningar till vissa häradshövdingar. Med ut­ gångspunkt från den i bilaga A angivna lönegruppsindelningen av domsa­ gorna kunna dessa kostnader beräknas till 256,250 kronor resp. 87,039 kro­ nor. Enär häradshövdingarna enligt gällande ordning åtnjuta lön i förskott men avlöningen efter löneregleringens genomförande kommer att utbetalas i efterskott, bör dessutom i överensstämmelse med vad som tidigare skett vid liknande tillfällen (se t. ex. prop. 164/1932 sid. 25 och 56) upptagas ett belopp till övergångslön åt dem. Till häradshövding bör sålunda vid ingången av juli månad 1943 utbetalas ett belopp av 375 kronor, motsvarande vad han skulle ha i sin befattning uppburit såsom lön för nämnda månad, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande för honom. För detta ändamål erfordras 43,125 kronor. Posten skulle alltså upp­ föras med (1,797,211 + 256,250 + 87,039 + 43,125 = 2,183,625) i runt tal 2.184.000 kronor. Liksom i gällande avlöningsstat för häradsrätterna bör i den nya staten upptagas en post till arvoden och särskilda ersättningar, be stämda av Kungl. Majit, å 2,800 kronor. Beloppet motsvarar nu ut­ gående arvoden till tingstolkar (jfr statsliggaren sid. 124). Samtliga övriga lönekostnader för domsagornas personal, frånsett rörligt tillägg och kristillägg, böra under nästa budgetår bestridas från en an­ slagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal. Un­ der denna post böra följaktligen beräknas avlöningar till 7 tingsdomare, 44 tingssekreterare och 287 tingsnotarier med (68,862 + 278,730 + 1,214,400) 1,561,992 kronor. Kostnaderna för personalorganisationen i övrigt böra avskäl, som närmare utvecklats i det föregående, beräknas till belopp motsva­ rande kostnaderna för den fullt utbyggda biträdesorganisationen, varvid emellertid samtliga biträden böra tänkas uppförda å extra ordinarie eller extra stat. Medelsbehovet skulle i enlighet härmed beräknas motsvara avloningskostnaderna för följande antal biträden i olika lönegrader, nämligen 43 i Eo 11 , 53 i Eo 9, 53 i Eo 7, 54 i Eo 4, 44 i Eo 2 och 30 i Ex 2. Dessa kostnader bliva 839,832 kronor. Härtill komma kostnader för vikarier, vilka utgifter torde böra upptagas något högre än i domsagopropositionen, förslagsvis med 50.000 kronor. Slutligen böra under denna anslagspost upptagas medel jäm­ väl till ersättningar vid förordnanden i domsaga i anledning av arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker. Kostnaderna tor detta ändamål, vilka för närvarande uppgå till omkring 34,000 kronor (jfr domsagoprop. sid 96), tordc _ med hänsyn bland annat till den i det föregående föreslagna regle­ ringen av ersättningen vid ifrågavarande förordnanden — böra upptagas med i runt tal 40,000 kronor. Vid de nu gjorda beräkningarna lia avlöningskost-

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

naderna beräknats efter medellöneklass och å medelort. I enlighet med det anförda skulle anslagsposten till icke-ordinarie personal uppföras med (1,561,992 + 839,832 + 50,000 + 40,000 = 2,491,824) i runt tal 2,492,000 kro­ nor. Posten bör, såsom förutsatts i domsagopropositionen, tills vidare upp­ föras förslagsvis. I samband med att särskilda avlöningsstater fastställas för justitiestaterna under de olika hovrätterna bör föreskrift meddelas, att de i dessa stater uppförda anslagsposterna till icke-ordinarie personal icke må överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för rörligt tillägg böra bestridas från en för ända­ målet särskilt uppförd anslagspost å 391,200 kronor. Vid detta belopps be­ stämmande har hänsyn tagits till att sådant tillägg icke skall utgå å tingsno­ tarie- eller tingsnotarieaspirantarvoden. För häradsrätterna torde böra fastställas en personalförteckning enligt van­ liga grunder. Chef för inskrivningsavdelning synes böra erhålla tjänstebenämningen särskild inskrivningsdomare.

Såsom förutsatts i propositionen till förra årets riksdag bör i anledning av domsagoreformen en ny domsagostadga utfärdas. På grund härav har under hösten 1942 inom justitiedepartementet utarbe­ tats en promemoria med utkast till domsagostadga (justitiedepartementets promemorior 1942:6), varöver efter remiss yttranden avgivits av samtliga hovrätter ävensom styrelserna för föreningen Sveriges häradshövdingar, för­ eningen yngre jurister vid Svea hovrätt, föreningen yngre jurister under Göta hovrätt och Sveriges yngre juristers förening. Utkastet har därefter gjorts till föremål för översyn. Det i anledning härav upprättade förslaget torde såsom bilaga (Bilaga B) få fogas vid statsrådsprotokollet. Olikheterna mellan det sålunda föreliggande förslaget och gällande stadga, för vilken redogörelse lämnats i domsagopropositionen (sid. 13 ff.), äro vä­ sentligen betingade av statsmakternas förra året fattade beslut rörande per­ sonalorganisationen i domsagorna. Beträffande det närmare innehållet av förslaget får jag hänvisa till författningstexten. För vissa spörsmål, vilka föranlett uttalanden av riksdagen, torde emellertid böra i korthet redogöras. I förslaget ha till skillnad från gällande stadga upptagits bestämmelser (2 §) om tillsättning av häradshövdingämbeten. I domsagopropositionen framhölls, att övervägande skäl syntes tala för att bibehålla hovrätterna vid deras nuvarande rätt att avgiva förslag till återbesättande av sådana äm­ beten. Den nuvarande ordningen kunde emellertid icke anses tillfredsstäl­ lande ur den synpunkten, att hovrätternas förslag i regel bleve utan bety­ delse, enär de mest meriterade sökandena brukade anmäla sig direkt hos Kungl. Maj:t. Det syntes därför böra övervägas, huruvida icke en änd­ ring borde ske i så måtto, att rätten att göra ansökan direkt hos Kungl. Majit, vilken nu ansågs böra tillkomma ordinarie innehavare av domarämbete, på lämpligt sätt inskränktes. Riksdagen ansåg för sin del, att häradshövdingämbeten borde utan undantag sökas hos Kungl. Majit och att sålunda hovrättsförslagen borde avskaffas. För att tillgodose det behov, som avsetts med hovrättsförslagen, kunde det enligt riksdagens mening vara lämpligt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Kungl. Maj:t innan ärendet avgjordes inhämtade yttranden från hovrätter­ nas presidenter. , Enligt min mening tala starka skäl för hovrättsförslagens bibehållande. Det syfte riksdagen velat vinna synes bliva tillgodosett, om rätten att söka häradshövdingämbete direkt hos Kungl. Majit i huvudsak avskaffas. Den­ na rätt torde böra tillkomma endast vissa högt kvalificerade ämbetsmän i förtroendeställning, såsom riksdagens ombudsmän, justitiekansler^ samt statssekreterare och expeditionschefer. I vissa fall kan det vara lämpligt att efter det hovrättsförslag avgivits inhämta yttrande från övriga hovrätter eller hovrättspresidenter eller någon av dem beträffande de sökande. Här asyftas bl. a. det fall att en sökande, vilken tillhör eller lyder under viss hovrätt, an­ söker om ett häradshövdingämbete under en annan hovrätt. Enligt förslaget till domsagostadga skall i överensstämmelse med riksda­ gens beslut tingsdomare utnämnas eller förordnas av Kungl. Majit (3 §). Tingsdomarna äro avsedda att ersätta de nuvarande biträdande domarna och assessorssekreterarna. Förordnande skall i regel meddelas för en tid av tre år. Till tingsdomare synes företrädesvis böra utses assessor i hovrätt. Vikarie för tingsdomare skall enligt förslaget förordnas av hovrätt, vilken även har att besluta om befattningens uppehållande då den icke är tillsatt (30 §) Enligt kungörelse den 22 juni 1939 (nr 340) är assessor icke skyldig att framför yngre assessor mottaga förordnande såsom domhavande eller bi­ trädande domare under längre tid än sammanlagt två år. I domsagopropositionen framhölls, att assessor i hovrätt borde vara pliktig att mottaga förordnande som tingsdomare samt att frågan, huruvida sådan skyldighet skulle vara tidsbegränsad, syntes böra bliva föremål för ytterligare över­ vägande. Riksdagen anförde, att skäl talade för att den nuvarande tidsbe­ gränsningen borttoges. Enligt min mening böra hovrättsassessorerna vara pliktiga att utan tids­ begränsning mottaga förordnanden av ifrågavarande slag. Tidsbegränsning­ ens avskaffande torde i praktiken icke bliva av någon större betydelse, bl. a. med hänsyn till att tingsdomarbefattningarna komma att successivt besät­ tas med ordinarie innehavare. Beträffande av hovrätt meddelade vikaiiatsförordnanden synes i kontrollsyfte den begränsningen böra gälla, att asses­ sor, vilken innehaft förordnande att förvalta häradshövdingämbete eller att tjänstgöra som tingsdomare under sammanlagt tre år, må av hovrätten med­ delas ytterligare dylikt förordnande endast under förutsättning^ att annan assessor, som kan anlitas för uppgiften, icke finnes att tillgå eller ock Kungl. Majit för särskilt fall lämnat sitt medgivande därtill. En bestämmelse härom har upptagits i förslaget till domsagostadga (32 §). Skyldighet för assessor att i nu nämnd omfattning mottaga förordnanden av ifrågavarande slag synes lämpligen böra föreskrivas i hovrätternas arbetsordningar. Riksdagen har ansett, alt av tiden för tingsmeritcring sex månader må kunna fullgöras genom viss tjänstgöring hos åklagare. I förslaget har i an­ ledning härav upptagits ett stadgande (20 §), att med tjänstgöring i domsaga

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

c) Inköp och underhåll av kontorsma­

e) Bindning av böcker och handlingar

Kronor 390,000. Rörande den närmare beräkningen av de olika utgiftsposterna torde få hänvisas till propositionen (sid. 94 f.). 1942 års riksdag fann ej anledning till erinran mot den sålunda gjorda beräkningen men förutsatte, liksom beträffande avlöningskostnaderna, att en närmare prövning av de olika beloppen skulle ske vid fastställande av staten för budgetåret 1943/44. Riksdagen påpekade emellertid, att det till bok­ inköp för domsagorna beräknade beloppet, 10,000 kronor, förefölle vara väl knappt tilltaget.

I sina förut omförmälda skrivelser med anslagsäskanden ha Svea och Göta hovrätter samt hovrätten över Skåne och Blekinge verkställt beräkningar rö­ rande anslagsbehovet till omkostnader under nästa budgetår för de under respektive hovrätter lydande domsagorna. Med utgångspunkt från de i domsagopropositionen gjorda beräkningarna ha kostnaderna uppskattats till 172,400 kronor för justitiestaten under Svea hovrätt, 139,000 kronor för justi­ tiestaten under Göta hovrätt samt 59,000 kronor för justitiestaten under hov­ rätten över Skåne och Blekinge. Svea hovrätt bär dock i anslutning till riks­ dagens uttalande beräknat högre belopp till bokinköp än enligt propositionen, nämligen efter en kostnad av 20,000 kronor för samtliga domsagor i riket, och i samband därmed har även beräknats något ökade medel till bindning av böcker och handlingar. Hovrätten för övre Norrland har beträffande anslags­ behovet till omkostnader vid domsagorna under denna hovrätt, liksom beträf­ fande avlöningskostnaderna, endast hänvisat till redan föreliggande utred­ ning i ämnet.

Departe­ Den i domsagopropositionen gjorda beräkningen rörande de årliga om­

ments­

kostnaderna i domsagorna torde kunna läggas till grund för anslagsberäk­

chefen.

ningen för nästa budgetår. Med hänsyn till riksdagens uttalande rörande det för bokinköp avsedda beloppet och då man dessutom under första över­ gångsåret torde böra räkna med en del mindre utgifter av engångsnatur, sy­ nes anslagssumman emellertid böra höjas med förslagsvis 20,000 kronor till 410,000 kronor. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Häradsrätterna: Omkostnader förbudgetåret 1943/44

4. Häradsrätterna: Inlösen av vissa inventarier, m. m., förslagsanslag. Vid domsagoförvaltningens förstatligande kommer statsverket att åsamkas

Runtti. Maj:ts proposition nr 198.

Vidare har Kungl. Maj:t den 15 maj 1942 fastställt följande avlöningsstat för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Summa kronor 288,000. Av de i personalförteckningen upptagna tjänstemännen å ordinarie stat äro anställda vid en var av vattendomstolarna en vattenrättsdomare och ett kontorsbiträde, vid Norrbygdens vattendomstol två vattenrättsingenjörer samt vid Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar ge­ mensamt fyra vattenrättsingenjörer. Den i personalförteckningen upptagne extra ordinarie vattenrättsingenjören är anställd vid österbygdens, Söder­ bygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt. Såsom icke-ordinarie befattningshavare äro vidare anställda vid Norrbyg­ dens vattendomstol en vattenrättssekreterare samt vid envar av österbyg­ dens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar en vattenrättssekre­ terare och en vattenrättsamanuens. Vid Söderbygdens vattendomstol må dock anställas mer än en vattenrättsamanuens under förutsättning att härige­ nom icke uppkommer ökad kostnad för statsverket. Förutom till nu nämn­ da icke-ordinarie befattningshavare har alltsedan budgetåret 1936/37 medel beräknats till en biträdande vattenrättssekreterare, avsedd för vattendomsto­ larna gemensamt. Medelsanvisningen för detta ändamål möjliggjorde ur­ sprungligen anställande av dylik vattenrättssekreterare under hela året, men från och med budgetåret 1941/42 inskränktes medelsanvisningen till belopp, motsvarande avlöning till en biträdande vattenrättssekreterare under allenast halva året. Före sistnämnda budgetår fanns vattenrättsamanuens anställd, förutom vid en var av de tre sydliga vattendomstolarna, jämväl vid Norrbygdens vattendomstol (jfr II ht 1941 sid. 44). Jämlikt 49 § 3 mom. 2. civila avlöningsreglementet äger vattenrättsdomare uppbära avlöningsförstärkning med 1,500 kronor för år. Vattenrättssekreterarbefattningarna äro att anse såsom arvodestjänster. Bestämmelser angåen­ de vattenrättssekreterarnas avlöning lia meddelats av Kungl. Majit i brev den 6 juni 1941. Enligt dessa bestämmelser äger vattenrättssekreterare, som ej är assessor i hovrätt, uppbära avlöning enligt 26 löneklassen, med rätt till sådan uppflyttning i högre löneklass, som tillkommer tjänsteman inom lönegraden Eo 27. För vattenrättssekreterare, varom nu är fråga, skola jämväl i övrigt, utom i vad gäller rätt till vikariatsersättning, i tillämpliga delar gälla de för extra ordinarie tjänsteman inom nämnda lönegrad med­ delade föreskrifterna. Vattenrättssekreterare, som förordnats att med bibe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S. 53

hållande av egen tjänst förrätta viss del eller vissa av vattenrättsdomarens åligganden, är icke berättigad att i anledning härav uppbära särskild vikariatsersättning. Vattenrättssekreterare, som eljest förordnats till vikarie för vattenrättsdomare, äger uppbära särskild vikariatsersättning med sex kro­ nor om dagen. Vattenrättssekreterare, som är assessor i hovrätt, åtnjuter lön och övriga förmåner enligt de föreskrifter som gälla för assessor vid tjänstgöring såsom adjungerad ledamot i hovrätt, dock med iakttagande av nyssnämnda bestämmelser rörande vikariatsersättning. Då biträdande vat­ tenrättssekreterare förordnats, har ersättningen hittills alltid bestämts att ut­ gå efter 21 löneklassen. I skrivelse, dagtecknad i oktober 1942, ha rikets vattenrättsdomare gjort framställning örn löneförbättring för vattenrättsdomarna genom förhöjning av den till dem utgående avlöningsförstärkningen. Un­ der hänvisning till att spörsmålet om häradshövdingarnas inplacering i gäl­ lande avlöningsreglemente blivit löst vid 1942 års riksdag uttalas i skri­ velsen att frågan örn wattenrättsdomarnas avlöningsförmåner skäligen syntes böra bliva föremål för omprövning. Lönenivån borde stå i rätt­ vist och lämpligt förhållande till de för häradshövdingarna fastställda löne­ förmånerna. För en dylik omprövning talade också det förhållandet, att vat­ tendomstolarnas arbete i hög grad ökats efter det vattenrättsdomarnas löneställning senast reglerats. I fortsättningen erinras, att vattenrättsdomarnas lönenivå vid jämförelse med den för häradshövdingarna beslutade lönesätt­ ningen ligger 250 kronor över lönen i domsaga hänförd till lönegrupp II men 1,000 kronor under lönen i nästföljande grupp, 2,250 kronor under lönen i lönegrupp IV, som omfattar det procentuellt största antalet domsagor, samt 3,500 kronor under lönen i lönegrupp V. Såsom närmare motivering för en förbättrad löneställning anföres bland annat: Den arbetsbörda, som åvilar en vattenrättsdomare, är förvisso redan un­ der nuvarande förhållanden icke mindre än den, som häradshövdingen i nå­ gon av de största domsagorna har att bära. Härtill kommer, att vattendom­ stolarna på sistone genom lagstiftningarna rörande grundvatten och om vat­ tenförorening fått sin verksamhet väsentligen utvidgad med nya komplice­ rade och i många fall synnerligen grannlaga arbetsuppgifter. En ingalunda obetydlig ökning av vattenrättsdomarnas redan nu stora och pressande ar­ betsbörda är således att emotse. I detta sammanhang förtjänar också anmär­ kas, att vattenmålen i allmänhet äro av så invecklad beskaffenhet och för ett rätt avgörande kräva sådana insikter hos vattenrättsdomaren i rent prak­ tiska frågor, alt handläggningen av målen lämpligen icke bör anförtros åt mindre erfarna arbetskrafter. Med fog lärer icke kunna göras gällande, att det ansvar, som är förenat med cliefsskapet vid vattendomstolarna, är mindre än det, som är förbundet med chefsskapet vid de nämnda domsagorna; rätta förhållandet torde sna­ rare vara det motsatta. Härutinnan må erinras, att med de företag, som höra under vattendomstolarnas bedömande, i allmänhet äro förknippade djupt ingripande förfoganden i allmän och enskild rätt, samt att vattenmalen oftast röra sig örn betydande värden av såväl ekonomisk som annan art och att därför i dessa mål ej sällan uppkomma synnerligen starka in­ tressemotsättningar. Vidare må framhållas, att det huvudsakliga avgörandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

av de i vattenmålen utomordentligt betydelsefulla ekonomiskt-tekniska frå­ gorna i stort sett är förlagt till vattendomstolarna, då nämligen överinstan­ serna på grund av sin organisation äro föga lämpade att ingå på en närmare behandling av dessa frågor; en dylik behandling uteslutes jämväl av det förhållandet, att överinstansernas arbetssätt icke är ägnat att tillgodose det krav på omedelbar iakttagelse, som gör sig särskilt starkt gällande i vatten­ målen. o Vid bestämmandet av vattenrättsdomarnas avlöningsförmåner synes ock­ så böra beaktas, att dessa domare ifråga örn möjligheter till rekreation och vila äro vida sämre ställda än övriga domare i ordinarie befattning. Bortsett därifrån, att tiden för rätt till ledighet utan löneavdrag är knappare tillmätt för vattenrättsdomarna än för övriga domare, är det således på grund av de särskilda arbetsförhållanden, som föreligga vid vattendomsto­ larna, icke möjligt för vattenrättsdomarna att annat än i mindre omfattning förlägga sina semestrar till sommaren eller överhuvudtaget till sådan del av året, som är tjänlig för hållande av syn. Större delen av vattenrättsdomarens semester måste därför i regel förläggas till den solfattigaste och för vila sämsta delen av året. Nu angivna förhållanden borde enligt vattenrättsdomarnas mening föranle­ da därtill att vattenrättsdomare i lönehänseende likställdes med häradshöv­ ding i domsaga inom lönegrupp V, ehuru de likväl tills vidare funne sig kun­ na åtnöjas med att i sådant hänseende jämställas med häradshövding i dom­ saga inom närmast lägre lönegrupp. I överensstämmelse härmed hemställes, att den vattenrättsdomare tillkommande avlöningsförstärkningen måtte fast­ ställas till 3,750 kronor samt att den härigenom skedda löneregleringen måtte träda i kraft från och med den 1 juli 1943. Över vattenrättsdomarnas framställning ha utlåtanden avgivits av stats­ kontoret, allmänna lönenämnden och vattenöverdomstolen. Statskontoret har därvid erinrat, att 1937 års domsagoutredning, vars för­ slag legat till grund för den vid 1942 års riksdag genomförda löneregleringen för domsagopersonalen, beträffande häradshövdingarna anfört, att en unge­ färlig paritet med avlönmgsställningen för andra underrättsordförande bor­ de eftersträvas, därvid närmast borgmästarna i de större städerna och vat­ tenrättsdomarna komme i fråga för jämförelse. Vad utredningen anfört rö­ rande utgångspunkterna för den föreslagna lönesättningen föranledde ingen invändning från Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida. Då sålunda härads­ hövdingarnas löneställning avvägts med hänsyn till de avlöningsförmåner, som vid ifrågavarande tidpunkt tillkommo vattenrättsdomarna, ansåge stats­ kontoret, att redan av denna anledning anspråk på ökade förmåner för vat­ tenrättsdomarna icke kunde grundas på sagda lönereglering. Statskontoret har vidare fäst uppmärksamheten på att, ehuruväl häradshövdingarna ge­ nom 1942 års riksdagsbeslut erhållit en i jämförelse med det allmänna lö­ neläget inom civilförvaltningen särdeles gynnsam löneställning, regleringen dock torde få anses ha i stort sett inneburit en sänkning av häradshöv­ dingarnas tidigare lönenivå. Denna sänkning av häradshövdingarnas lönestandard syntes statskontoret göra det än ogörligare att taga löneregleringen till intäkt för en ökning av vattenrättsdomarnas förmåner. På grund av det

Kungl. Maj.ts proposition nr 19S.

anförda och då statskontoret ej heller i övrigt funnit skäl föreligga för till­ mötesgående av framställningen, har ämbetsverket avstyrkt bifall till den­ samma. Allmänna lönenämnden åter har med utgångspunkt från vad i framställ­ ningen anförts uttalat, att den beslutade löneregleringen för häradshövding­ arna skäligen borde medföra förhöjning av vattenrättsdomarnas löneställning. Lönenämnden ansåge sig därför böra tillstyrka, att vattenrättsdomarnas avlöningsförstärkning från och med den 1 juli 1943 finge utgå med något högre belopp än för närvarande. Enligt lönenämndens mening skulle en lämplig av­ vägning åvägabringas, därest avlöningsförstärkningen för vattenrättsdomare bestämdes till 2,500 kronor eller samma belopp, som gäller för häradshöv­ ding i lönegrupp III. Vattenöverdomstolen har uttalat, att vattenrättsdomarnas löneförmåner bor­ de fastställas till sådan nivå, att man i konkurrens med andra domartjänster erhölle tillräckligt kvalificerade krafter för ifrågavarande befattningar. Rekry­ teringen av vattenrättsdomarna torde huvudsakligen komma att ske bland revisionssekreterarna, vilka sålunda efter att ha tjänstgjort sina år i nedre justitierevisionen finge att välja mellan häradshövding- och vattenrättsdomarbefattningarna. Den arbetsbörda och det ansvar, som åvilade vattenrättsdomar­ na, syntes närmast kunna jämföras med förhållandena i de största domsa­ gorna. Att arbetsbördan nådde en sådan storleksordning berodde bland annat därpå, att en betydande procent av vattenmålen vore av synnerligen stor omfattning med så gott som hela den jordägande befolkningen i en vidsträckt bygd såsom parter. I vattenmålen förekomme även till avgörande frågor av utomordentligt invecklad beskaffenhet, vilka ställde stora krav på domarens omdöme. Vidare kunde framhållas, att domar i vattenmål icke kunde revi­ deras i samma omfattning som domar i andra mål. Endast därest överinstan­ serna så omorganiserades, att personer med kvalificerad teknisk sakkunskap ställdes till deras förfogande såsom domstolsledamöter, samt överinstanserna i stor utsträckning bereddes tillfälle till syn på stället, skulle en revision av sådan omfattning vara tänkbar. Härigenom ökades ytterligare det ansvar, som vilade å vattenrättsdomarnas axlar. Vattenöverdomstolen ansåge det icke vara möjligt att erhålla tillräckligt kvalificerade vattenrättsdomare, såvida de ej i lönehänseende jämställdes åtminstone med häradshövdingarna i domsagor inom lönegrupp IV och man sålunda kunde påräkna att till vattenrättsdomare erhålla de dugligaste revisionssekreterarna. Vattenöverdomstolen framhåller vidare, att för ifrågavarande befattningar erfordras en speciell och svårförvärvad sakkunskap, samt tillägger: För att vinna denna sakkunskap böra domarna såvitt möjligt redan på ett tidigt stadium inriktas på ifrågavarande specialområde. För den domare, som vill ägna sig åt vattenrätten, bör gången bliva den, att han redan såsom ung fiskal tar förordnande såsom vattenrättssekreterare och, efter några år av dy­ likt förordnande, återinträder i hovrätten såsom ledamot av vattenöverdom­ stolen, varefter han, då han erhåller revisionssekreterareförordnande, uttages såsom föredragande å valtenrättsrotel i högsta domstolen. Sedan han i denna egenskap förvärvat erfarenhet angående rättsskipningen i högsta instans, är

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

han väl skickad för sin slutbefattning, vattenrättsdomarämbetet. Skall det lyc­ kas att förvärva högt kvalificerade krafter bland de unga domarna för detta, för hela vårt ekonomiska liv så betydelsefulla specialområde, måste den slut­ befattning, mot vilken de sträva, göras verkligt lockande. Under åberopande av vad sålunda anförts har vattenöverdomstolen till­ styrkt, att avlöningsförstärkningen för vattenrättsdomare bestämmes till minst 3,750 kronor.

Den i personalförteckningen uppförda befattningen såsom extra ordinarie vattenrättsingenjör uppehälles för närvarande av en ordinarie förste byrå­ ingenjör vid statens vattenfallsverk. I skrivelse den 7 mars 1942 har vatten­ fallsstyrelsen upprepat en av styrelsen tidigare gjord framställning örn den extra ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningens över­ förande till ordinarie stat. Beträffande den tidigare framställning­ en och däröver avgivna yttranden torde få hänvisas till vad därom anfördes i statsverkspropositionen till 1941 års riksdag (II ht sid. 43 f.). I sin nu gjorda framställning i ämnet har vattenfallsstyrelsen — under förmälan att den tjänsteman, vilken såsom vikarie uppehåller den ordinarie förste byråingenjörsbefattningen vid statens vattenfallsverk, besitter särskilda kvalifikationer för denna tjänst anfört bland annat att, därest denne vikarie komme att lämna tjänsten, detta skulle valla allvarliga olägenheter för vattenfallsstyrelsens verk­ samhet. I jämförelse därmed vore den kostnadsökning, som skulle föranledas av den extra ordinarie vattenrättsingenjörstjänstens förändring till ordinarie, av ringa betydelse, i synnerhet som en nuvarande ordinarie dylik befattning torde bliva vakant om tre år, då tillfälle gåves att upptaga frågan om anta­ let vattenrättsingenjörstjänster till förnyad prövning. Styrelsen har därför hem­ ställt, att Kungl. Maj.t måtte göra framställning om inrättande av ytterligare en ordinarie befattning såsom vattenrättsingenjör. I infordrat utlåtande har vattenöverdomstolen, efter hörande av vattenrättsdomarna i österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar, tillstyrkt att ifrågavarande vattenrättsingenjörstjänst överföres till ordinarie stat. Allmänna lönenämnden har funnit sig icke böra framställa någon erin­ ran mot vattenfallsstyrelsens framställning, medan däremot statskontoret an­ sett sig icke kunna tillstyrka förslaget. I statskontorets yttrande anföres: Såsom vattenfallsstyrelsen erinrat, har en tidigare framställning från sty­ relsen örn överförande pa ordinarie stat av den extra ordinarie vattenrättsmgenjorstjänsten vid österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar varit föremål för statsmakternas prövning år 1941 utan att vinna bifall. Statskontoret, som den 9 december 1940 avgav utlåtande över sagda framställning, ansag sig icke kunna tillstyrka densamma, enär befattningen inrättats sa sent som 1938 och ämbetsverket av den då förebragta utredning­ en icke blivit övertygat om behövligheten av dess överförande på ordinarie stat. hänsyn till vad sålunda förekommit och då vattenfallsstyrelsen i den loreliggande framställningen enligt statskontorets mening icke anfört några nya omständigheter av beskaffenhet att föranleda ämbetsverket frångå sin tidigare intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål, kan statskontoret icke heller nu tillstyrka det av styrelsen framförda förslaget.

Kungl. May.ts proposition nr 198. 57

Ämbetsverket vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att Kungl. Majit genom beslut den 10 april 1942 medgivit, att den byråingenjör hos vattenfallsstyrelsen, som på förordnande uppehåller den ordinarie förste byråingenjörsbefattningen hos styrelsen, vars innehavare bestrider i ärendet omförmäld extra ordinarie vattenrättsingenjörstjänst, finge, räknat från och med den 1 januari 1942, under förordnandet åtnjuta vikariatslön. Ifrågava­ rande vikarie har således numera i stort sett samma löneförmåner som om han vore ordinarie innehavare av förste byråingenjörsbefattningen. De av styrelsen påtalade hittillsvarande olägenheterna med avseende å tjänstgö­ ringsförhållandena å styrelsens vattenbyggnadstekniska byrå torde på grund härav hava i huvudsak undanröjts. I detta sammanhang torde vidare få anmälas frågan om förstärkning av arbetskrafterna vid Norr bygd ens vattendomstol. På grund av den stora arbetsbördan vid denna vattendomstol har Kungl. Majit, sedan förevarande anslagsfråga senast var föremål för riksdagens prövning, vid upprepade tillfällen lämnat medgivanden till dylik förstärk­ ning. Genom särskilda beslut den 22 maj och den 2 oktober 1942 har sålun­ da vattenöverdomstolen bemyndigats att förordna biträdande vattenrättssekreterare vid nämnda vattendomstol under sammanlagt högst sex månader av innevarande budgetår. Hela det för dylikt ändamål anvisade beloppet, som varit avsett för vattendomstolarna gemensamt, har sålunda tagits i an­ språk för Norrbygdens vattendomstol. Vidare har Kungl. Majit genom be­ slut den 12 februari 1943 med anlitande av andra huvudtitelns anslag till extra utgifter ställt medel till samma vattendomstols förfogande dels för av­ lönande under tiden den 1 mars—den 30 juni 1943 av en vattenrättsamanuens dels ock för bestridande under första halvåret 1943 av kostnader för tillfällig skrivhjälp. Till grund för Kungl. Majlis berörda beslut ha legat framställningar från vattenråttsdomaren i Norrbygdens vattendomstol i skri­ velser den 7 april, den 20 juli och den 22 december 1942. I dessa skrivelser har till stöd för framställningarna åberopats den betydande arbetsbördan vid vattendomstolen. I skrivelsen den 7 april 1942 anfördes bland annat, att ar­ betsbördan vid domstolen nödvändiggjorde att mål i större omfattning än som dittills skett handlades av särskild ordförande. Därvid syntes i regel vattenrättssekreteraren böra anlitas. Den ökning i vattenrättssekreterarens arbetsuppgifter, som bleve en följd av hans självständiga handläggning av mål, föranledde att vattenrättssekreteraren måste få möjlighet att avlasta en del av sina uppgifter å en biträdande sekreterare. I vattenrättsdomarens framställning den 20 juli 1942 underströks särskilt nödvändigheten att på kortast möjliga tid genomföra för kraftförsörjningen i riket betydelsefulla större vattenkraftanläggningar och sjöregleringar. De anspråk som därvid ställdes på vattendomstolen från kraftproducenternas sida syntes alltmer växa samtidigt som omfattningen av de ersättningsfrågor och andra tvisteämnen vattendomstolen hade att behandla ökades. Av den i skrivelsen lämnade utredningen rörande arbetsbördan framgår i huvudsak följande. Upphörandet år 1933 av Mellanbygdens vattendomstol föranledde en ök­ ning av antalet mål vid Norrbygdens vattendomstol. Antalet det året inkomna

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

mål utgjorde 152, vilket är det högsta som något år uppnåtts. Följande år voro siffrorna: 129, 109, 62, 106, 130, 96, 95 och för 1941 lil. Då målens omfång och beskaffenhet äro mycket olika, har till jämförelse angivits det antal underrättelser till sakägare som jämlikt 11 kap. 33 § andra stycket vattenlagen expedierats i ansökningsmål. Dessa siffror, vilka enligt vattenrättsdomarens mening ge en riktigare bild av arbetsförhållandena vid vatten­ domstolen, äro från och med år 1933 följande: 779, 809, 530, 421, 856, 2,662, 938, 1,452 och för 1941 1,701 (sistnämnda siffra kommer att stiga, enär alla under 1941 inkomna ansökningsmål ännu ej varit föremål för kungörelse). Antalet vidlyftiga mål, som pågått under vart och ett av åren 1933—1936 utgjorde 5; motsvarande siffror för femårsperioden 1937—1941 utgjorde resp. 12, 15, 18, 22 och 28.

I samband med denna utredning anförde vattenrättsdomaren bland annat: Det förekommer, ofta särskilt nu under kristiden, att stora kraftverksbyggnader påbörjas långt innan vattendomstolen haft tillfälle att pröva villkoren för företagets utförande. Om — till följd av att erforderliga tillstånd av vatten­ domstolen icke hinna meddelas — byggnadsarbetet måste avbrytas eller er­ forderliga vattenmagasin icke kunna iordningställas, till dess kraftverksbyggnaderna äro färdigställda, eller de färdiga byggnaderna icke omedelbart få användas för kraftproduktion, kunna mycket stora förluster och olägenhe­ ter uppkomma. Som ett exempel kan nämnas att det för Kungl, vattenfalls­ styrelsen torde vara av största vikt att för kraftverksföretaget i Gimån vid Torpshammar erhålla rätt att reglera Nordanedesjöarna redan innevarande höst och Holmsjön m. fl. sjöar senast under våren 1943. Även en ringa försening av dessa tillstånd^ kan —- örn därigenom blir omöjligt att innehålla särskilt flödena under våren — medföra en högst betydande minskning av den vid kraftverket uttagbara effekten under ett år. Det här nedlagda kapi­ talet torde utgöra minst omkring 25 miljoner kronor och bruttovärdet av den kraft som (efter genomförandet av sjöregleringarna) kan uttagas utgör 1.7 miljoner kronor per år. Givetvis är det synnerligen angeläget att undvika att kapital av den storleksordning, varom här är fråga, även för en kortare tid ligger utan förräntning.----------- - De° med stöd av lagen 1939 angående tillfällig vattenreglering medgivna tillstånden gälla allenast för viss tid, högst 3 år. Denna tid är snart tilländalupen beträffande flera stora sjöregleringar, däribland Storsjöns samman­ slagna första, andra och tredje reglering (årsreglering) samt regleringar i Kall­ sjön, Anjan, Juveln, Storrensjön och Torrön. Enbart de angivna reglering­ arna motsvara ett bruttovärde av tillhopa 3.06 miljoner kronor per år. Den nödvändiga förnyelsen av tillstånden i dessa mål kommer med all sannolik­ het att medföra mycket omfattande arbete för vattendomstolen.

I framställningen den 22 december 1942 åberopades i huvudsak den tidi­ gare förebragta utredningen rörande arbetsbördan. Frågan om förstärkning av arbetskrafterna vid Norrbygdens vattendomstol har även upptagits till behandling av vattenfallsstyrelsen, som i en den 8 mars 1943 dagtecknad promemoria anfört följande rörande domstolens ar­ betsbörda. Vattenfallsstyrelsen har för närvarande flera stora mål under behandling av Norrbygdens vattendomstol, och ännu en del mål komma att under den närmaste tiden anhängiggöras. Ansökningar äro sålunda ingivna beträffande tillstånd till anläggande av kraftverk vid Torpshammar och vid Midskogsforsen samt angående reglering av Holmsjön och Leringen, varjämte styrel­

Kungl. Manis proposition nr 198. 59

sen jämte övriga större fallägare i Indalsälven ansökt om tillstånd till regle­ ring av Storsjön och flera mindre sjösystem i älvens flodområde. Ansökningar komma att inom den närmaste tiden ingivas angående tillstånd till Leringsforsens kraftstation, till definitiv reglering av Suorvasjöarna till höjden + 113.8 m och till dygns- och veck oreglering i Torpshammar. Förutom dessa mål har emellertid vattendomstolen givetvis att handlägga ett stort antal, delvis stora mål från enskilda parter. Vattendomstolen har därjämte att under inne­ varande och nästkommande år bestämma ersättningar till sakägare i de många mål, som avdömts enligt lagen om tillfällig vattenreglering den 20 oktober 1939 med uppskjutande till senare tidpunkt av prövningen av er­ sättningsanspråken. Under framhållande vidare att det för styrelsen vore mycket angeläget, att domstolsbehandlingen vid ifrågavarande utbyggnader påskyndades, har vat­ tenfallsstyrelsen uttalat såsom sin mening att arbetskrafterna vid vattendom­ stolen snarast måste förstärkas, därvid styrelsen tänkt sig antingen inrät­ tandet av en särskild vattendomstol för handläggande av vissa grupper av mål eller av mål från vissa vattenområden, eller ock tillsättande av en biträ­ dande vattenrättsdomare, en biträdande vattenrättssekreterare och eventuellt en biträdande vattenrättsingenjör. Vid ärendets bedömande måste, enligt vad styrelsen tillägger, beaktas att landets outnyttjade vattenkraftreserver ligga i mellersta och norra Norrland. Undan för undan hade de större kraftverksbyggnaderna och de större sjöregleringarna därför förlagts till dessa delar av landet. Detta komme i ökad utsträckning att äga rum i framtiden. För när­ varande bedreves arbetena av kända skäl i forcerad takt. I infordrat utlåtande har vattenöverdomstolen, efter hörande av vederbö­ rande vattenrättsdomare, uttalat att arbetskrafterna vid Norrbygdens vatten­ domstol snarast möjligt borde förstärkas på det sätt, att en biträ­ dande vattenrättsdomare förordnades av vattenöverdomstolen (jfr statsut­ skottets utlåtande nr 2/1942 sid. 12) att i ordinarie vattenrättsdomarens ställe handlägga vissa mål. Den tid, under vilken behovet av en biträ­ dande vattenrättsdomare förelåge, torde, såvitt för närvarande kunde bedömas, kunna beräknas till återstoden av innevarande och hela nästkom­ mande budgetår. Förutom en biträdande vattenrättsdomare torde tidvis böra anlitas en biträdande vattenrättsingenjör med sakkunskap i vattenbyggnadsfrågor. Om arbetskrafterna på detta sätt förstärktes, syntes behov av ytter­ ligare förordnande av biträdande vattenrättssekreterare ej föreligga. Beslut i ärendet torde böra i vanlig ordning meddelas av vattenöverdomstolen efter hemställan av vattendomstolen. Frågan om avlöningsförmåner åt de förord­ nade syntes böra upptagas till provning i ett senare sammanhang. Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj:t, som ansett arbetskrafterna vid Norrbygdens vattendomstol böra förstärkas på sätt vattenöverdomstolen föreslagit, funnit vattenfallsstyrelsens framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Vid den år 1942 beslutade löneregleringen för häradshövdingarna lia stats­ Departe­

ments­

makterna icke prövat frågan örn förhållandet mellan vattenrättsdomarnas chefen.

CO Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

och häradshövdingarnas avlöningsförmåner. Vid oförändrad lönenivå för vattenrättsdomarna skulle dessa bliva jämställda med häradshövdingarna i de mindre domsagorna, oaktat vattendomstolarna — såsom närmare utvecklats från såväl vattenrättsdomarhåll som av vattenöverdomstolen — i fråga örn arbetets omfattning och det domaren åvilande ansvaret närmast äro jämförli­ ga med de största domsagorna i riket. De senaste årens lagstiftning på vatten­ rättens område — angående grundvatten, tillfällig vattenreglering och vatten­ förorening — ha för vattendomstolarna medfört en avsevärd arbetsökning. Med hänsyn till de stora krav på juridisk insikt och praktiskt omdöme, som måste ställas på vattenrättsdomarbefattningarnas innehavare, är det angelä­ get att synnerligen dugliga domarkrafter kunna påräknas för dessa befatt­ ningar. Därest vattenrättsdomarna i lönehänseende bliva jämställda med hä­ radshövdingarna i de mindre domsagorna, föreligger allvarlig risk för att så ej blir fallet. Den anpassning av vattenrättsdomarnas löneställning, som med hänsyn härtill framstår som en nödvändig konsekvens av regleringen av häradshövdingarnas löneförmåner, torde ej böra uppskjutas. Enligt min me­ ning bör avlöningsförstärkningen till vattenrättsdomarna bestämmas till sam­ ma belopp, som häradshövding i domsaga, hänförd till lönegrupp IV, äger åtnjuta, eller sålunda 3,750 kronor. För vattenrättsdomare synas böra gälla samma inskränkningar i fråga om rätten att innehava enskilda uppdrag som föreslagits beträffande häradshövding. I anledning av vad sålunda förordats erfordras vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, vilka i annat samman­ hang torde komma att anmälas av chefen för finansdepartementet. Förslaget om överförande till ordinarie stat av den extra ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningen kan jag fortfarande icke biträda. De olägenheter, som närmast föranlett vattenfallsstyrelsens förnyade framställning i ämnet, lia, såsom statskontoret framhållit, numera till väsentlig del undanröjts ge­ nom att vikarien å den nuvarande innehavarens ordinarie befattning vid sta­ tens vattenfallsverk tillerkänts vikariatslön. Såsom av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår äro löneförmå­ nerna för vattenrättssekreterarna för närvarande bestämda efter likartade grunder som avlöningen till assessorer och adjungerade ledamöter i hovrätt. Detta sammanhänger med att vattenrättssekreterartjänsterna i regel, i likhet med sekreterarbefattningarna i domsagorna, äro genomgångsposter för jurisfer i domstolskarriären. Emellertid är fiskal i lika grad som assessor behörig till vattenrättssekreterartjänst och frågan huruvida sådan tjänst skall besättas med assessor eller fiskal avgöres från fall till fall, varvid vid ombyte å samma tjänst assessor kan ersätta fiskal och tvärtom. För närvarande äro två av vattenrättssekreterartjänsterna besatta med assessorer och en med fiskal, medan innehavaren av den fjärde vattenrättssekreterarbefattningen icke innehar hovrättstjänst. Enär Kungl. Maj:t även framdeles bör lia frihet att efter omstän­ digheterna besätta sådan tjänst med assessor, fiskal eller annan, möter det svårigheter att genomföra en lönereglering för vattenrättssekreterarna efter de grunder som tillämpats beträffande hovrätternas och domsagornas perso­ nal. De nuvarande avlöningsbestämmelserna för vattenrättssekreterarna tor-

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 61

dc därför böra bibehållas. Vid förordnande såsom vattenrättssekreterare böra följaktligen assessor och fiskal, liksom vid förordnanden å andra arvodes­ tjänster av motsvarande art, bibehållas vid sin ställning i hovrätten men avstå från sina avlöningsförmåner därstädes. Sedan budgetåret 1941/42 har såsom i det föregående nämnts medelsanvis­ ningen till biträdande vattenrättssekreterare begränsats till hälften mot tidi­ gare samt vattenrättsamanuensbefattningen vid Norrbygdens vattendomstol indragits. Dessa personalinskränkningar, som vidtagits i besparingssyfte, voro av provisorisk natur. De nya arbetsuppgifter, som genom de senare årens lagstiftningsåtgärder tillförts vattendomstolarna, i förening med det på grund av krisförhållandena påskyndade utbyggandet av landets vattenkrafttill­ gångar ha medfört en betydande ökning av arbetsbördan vid vattendomsto­ larna, särskilt vid Norrbygdens vattendomstol. Det har därför, såsom förut nämnts, blivit nödvändigt att med anlitande av andra huvudtitelns anslag till extra utgifter redan under innevarande budgetår anvisa medel till för­ stärkning av arbetskrafterna vid nämnda vattendomstol. På grund härav och då, såsom av den i ärendet förebragta utredningen framgår, en snabb hand­ läggning vid vattendomstolarna under nuvarande förhållanden är av den största betydelse för förbättringen av rikets kraftförsörjning, torde under nästa budgetår en återgång böra ske till den tidigare personalorganisationen. Medel till biträdande vattenrättssekreterare böra sålunda åter beräknas för helt år och vattenrättsamanuensbefattningen vid Norrbygdens vattendomstol bör återbesättas. Den extraordinära arbetsanhopningen vid nämnda vatten­ domstol nödvändiggör dessutom, att biträdande vattenrättsdomare förordnas därstädes under hela nästa budgetår. Tidvis erfordras härjämte en biträdande vattenrättsingenjör (s. k. särskild vattenrättsingenjör). Slutligen torde för vat­ tendomstolarna gemensamt böra anvisas ett belopp till extra skrivhjälp, för­ slagsvis motsvarande avlöning till ett extra skrivbiträde. Arvode till den biträdande vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vatten­ domstol torde böra fastställas till så stort belopp, att arvodet kommer att motsvara lön enligt 30 löneklassen jämte rörligt tillägg och kristillägg. Örn så befinnes erforderligt för undvikande av löneminskning för befattningshavare, som finnes böra förordnas å tjänsten, synes dessutom Kungl. Maj:t böra kun­ na tillerkänna den förordnade ett personlig lönetillägg å högst 1,000 kronor. Vad härefter angår anslagsberäkningen bör vid bifall till förslaget om för­ höjning av vattenrättsdomarnas avlöningsförstärkning anslagsposten tili a vlöningar till ordinarie tjänstemän höjas med 9,000 kronor till 161,700 kronor. Beträffande posten lill arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:!, nu uppförd med 9,000 kronor, erfordras ej någon ändring. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bör i enlighet med vad i det före­ gående anförts höjas med kostnaderna för en biträdande vattenrättsdomare (15,200), en biträdande vattenrättssekreterare under ett halvi år (3,800), en Vattenrättsamanuens vid Norrbygdens vattendomstol (5,300) samt extra skriv-

62 Kungl. Majda proposition nr 198.

hjälp (2,400), sammanlagt 26,700 kronor. Posten beräknas alltså till 116,700 kronor. Enligt beslut av 1942 års riksdag bemyndigades Kungl. Majit att under budgetåren 1941/42 och 1942/43 i mån av behov medgiva överskridande av förevarande anslagspost för bestridande av vikariatsersättning åt s. k. särskild vattenrättsingenjör (jfr riksdagens skrivelse nr 2/1942 sid. 9). Rörande behovet att för ifrågavarande ändamål överskrida posten torde få hänvisas till den utredning i ämnet, som verkställts i en till statsutskottet vid nämnda riksdag under hand ingiven promemoria (statsutskottets utlåt, nr 2/1942 sid. 12 f.). Då behovet är stadigvarande, och ifrågavarande kostnader icke ens tillnär­ melsevis låta sig beräkna på förhand, torde bemyndigandet i fortsättningen böra gälla tills vidare. Anslagsposten till rörligt tillägg kan med hänsyn bland annat till belastningen under sistförflutna budgetåret nedsättas med 5,700 kronor till 30,600 kronor. Anslaget i dess helhet skulle alltså uppföras med (161,700 + 9,000 + 116,700 + 30,600) 318,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­ stämda av Kungl. Majit, förslagsvis. . » 9,000 3. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 116,700

Summa kronor 318,000; dels bemyndiga Kungl. Majit medgiva, att kostnad för s. k. särskild vattenrättsingenjör må från och med budgetåret 1943/44 bestridas från anslagsposten till avlöningar till icke­ ordinarie personal, även om posten därigenom skulle över­ skridas; dels ock till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret

6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, förslagsanslag. Till följd av löneregleringen för domsagopersonalen kan detta anslag, som i gäl­ lande riksstat är uppfört med 740,000 kronor, sänkas med 661,000 kronor, motsvarande nu utgående dyrtidstillägg till häradshövdingar och domsagonotarier samt inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga (jfr domsago-

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 63

prop. sid. 96). För nästa budgetår skulle anslaget alltså upptagas med 79,000 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsan­

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamö­ ter, hemställt förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: G. Tidelius.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198. 67

Bilaga B.

Förslag

till

domsagostadga.

Befattningshavare i domsagorna.

1 §■ Häradshövding är chef för domsagans kansli. Förutom häradshövding skola i domsaga finnas tingsnotarier och domsagobiträden till erforderligt antal. I den mån därom förordnas skola tillika i domsaga tjänstgöra tingsdomare, särskild inskrivningsdomare och tingssekreterare. Dessutom må tingsnotarieaspiranter anställas.

Be fattningsh avarnas tillsättning.

2 §.

Häradshövding utnämnes av Kungl. Maj:t. Då häradshövdingämbete skall tillsättas, utfärdar den hovrätt under vil­ ken ämbetet lyder kungörelse därom i allmänna tidningarna samt genom anslag inom nedre justitierevisionen och samtliga hovrätter med föreläggande av tjugu dagars ansökningstid, räknad från den dag kungörandet i allmänna tidningarna sker. Ansökan skall göras hos förstnämnda hovrätt. Efter nämn­ da tids utgång skall hovrätten upprätta och till Kungl. Maj:t överlämna för­ slag till ämbetets besättande. 3 §. Tingsdomare utnämnes eller förordnas av Kungl. Maj:t. Skall befattningen tillsättas på förordnande, meddelas sådant för en tid av tre år eller, där sär­ skilda förhållanden giva anledning därtill, för kortare tid. Till tingsdomare bör företrädesvis utses assessor i hovrätt. Då tingsdomarbefattning skall tillsättas, utfärdar den hovrätt under vilken befattningen lyder kungörelse därom i allmänna tidningarna och genom an­ slag inom hovrätten eller, när fråga är örn utnämning å befattningen, genom anslag inom samtliga hovrätter med föreläggande av tjugu dagars ansök­ ningstid, räknad från den dag kungörandet i allmänna tidningarna sker. An­ sökan skall göras hos förstnämnda hovrätt. Efter nämnda tids utgång skall hovrätten upprätta och till Kungl. Majit överlämna förslag till befattningens besättande. Sådant förslag må, när fråga är örn förordnande, upptaga asses­ sor i hovrätt som ej sökt förordnandet. Blir tingsdomarbefattning, som tillsatts på förordnande, ledig på grund av att tiden för den förre innehavarens förordnande utgår, åligger det hovrät­ ten att senast två månader före förordnandets utgång inkomma med yttrande till Kungl. Majit, huruvida befattningen på sätt nu är sagt bör kungöras till ansökan ledig eller om förre innehavaren utan ansökan bör förordnas att fortfarande upprätthålla densamma.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

4 §. Särskild inskrivningsdomare utnämnes av Kungl. Majit. Vid tillsättning av sådan befattning skall förfaras på sätt i 3 § andra styc­ ket stadgas om tillsättning av ordinarie tingsdomarbefattning.

5 §. Tingssekreterare förordnas av hovrätten. Förordnande meddelas, där ej särskilda skäl till annat föranleda, för ett år räknat från och med den 1 juli eller för återstående del av sagda tid. Till tingssekreterare må, där ej Kungl. Majit för särskilt fall annat medgi­ ver, allenast förordnas den som innehar befattning såsom extra ordinarie fiskal i hovrätt och som av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt do­ marförordnande.

6 §. Tingsnotarie förordnas av hovrätten. Förordnande meddelas, där ej sär­ skilda förhållanden till annat föranleda, antingen för ett halvt år räknat från och med den 1 juli eller den 1 januari, eller för ett år räknat från och med förstnämnda dag, eller ock för återstående del av sålunda angivna tider. Tingsnotarie skall hava uppnått tjugutre års ålder samt hava tjänstgjort minst sex månader såsom tingsnotarieaspirant. Innan tingsnotarie inträder i tjänstgöring, skall han hava avlagt domared. Tingsnotarie är skyldig att mottaga förordnande å tingsnotariebefattning i annan domsaga.

7 §■ Tingsnotarieaspirant antages av hovrätten. Tiden för anställning såsom aspirant bör i regel ej överstiga sex månader. Aspirant skall hava avlagt juris kandidatexamen. Finnes aspirant icke vara lämplig för erhållande av tingsnotariebefattning, må hovrätten på framställning av häradshövdingen entlediga honom från anställningen.

8 §■ Ansökan örn anställning såsom tingsnotarieaspirant skall göras hos härads­ hövdingen eller ock hos hovrätten. Ansökan skall vara ställd till hovrätten. Ansökan som ingives till hovrätten behöver ej avse viss domsaga. Vid an­ sökan skola fogas åldersbetyg, betyg över undergångna examina samt de be­ tyg och handlingar i övrigt sökanden vill åberopa, såsom tjänstgöringsintyg och intyg om kunnighet i maskinskrivning och stenografi. Ansökan anses förfallen sex månader efter den dag den inkommit till hovrätten eller härads­ hövdingen. Då tingsnotarieaspirant skall anställas, bör häradshövdingen i god tid dess­ förinnan göra framställning därom till hovrätten samt äger därvid föreslå hos honom eller hovrätten anmäld lämplig sökande. Häradshövdingen äger, in­ nan förslag avgives, från hovrätten inhämta uppgift om sökande som där an­ mält sig. Vid förslaget skola fogas till häradshövdingen inkomna ansökningar. Vad ovan stadgas skall jämväl gälla beträffande ansökan örn tingsnotarie­ befattning och tillsättning av sådan befattning. Är fråga örn förlängning av förordnande som tingsnotarie eller örn förordnande för tingsnotarieaspirant att vara tingsnotarie i domsaga där han tjänstgör, erfordras dock allenast framställning därom från häradshövdingen. Vid sådan framställning skall häradshövdingen foga till honom inkomna ansökningar rörande befattningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

9 §. Domsagobiträde tillsättes av hovrätten. Ordinarie domsagobiträde tillsättes genom konstitutorial. Då befattning såsom domsagobiträde skall tillsättas, utfärdar den hovrätt under vilken befattningen lyder kungörelse därom i allmänna tidningarna och genom anslag å en för allmänheten tillgänglig plats inom domarkansliet med föreläggande av tjugu dagars ansökningstid, räknad från den dag kungöran­ det i allmänna tidningarna sker. När skäl därtill äro, må kungörelsen införas även i ortstidning. Ansökan göres hos häradshövdingen och skall vara ställd till hovrätten. Efter nämnda tids utgång skall häradshövdingen med eget yttrande översända ansökningarna till hovrätten. Sedan befattningen tillsatts, skall tillkännagivande därom så fort ske kan anslås å plats som i andra stycket sägs, varvid dagen för denna åtgärd an­ tecknas å anslaget. För besvärs anförande över tillsättningen är tiden tjugu dagar, räknad från nyssnämnda dag.

10 §.

Avsked eller entledigande beviljas för befattningshavare, som Kungl. Maj :t tillsätter, av Kungl. Majit och för annan befattningshavare av hovrätten.

Befattningshavarnas åligganden.

11 §•

Häradshövdingen skall leda och övervaka arbetet i domsagan. Han skall tillse, att de där anställda fullgöra sina åligganden samt att arbetet bedrives i behörig ordning och på ett ändamålsenligt sätt. Häradshövdingen skall sörja för att tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter erhålla en allsidig och i övrigt tillfredsställande utbildning. Det åligger häradshövdingen att föra särskilt protokoll över viktigare, av honom meddelade beslut i personalärenden eller rörande arbetet och ordning­ en å kansliet.

12 §.

För domsaga, där särskild inskrivningsavdelning finnes, utfärdar Kungl. Majit arbetsordning, vari de åligganden som ankomma på den särskilde in­ skrivningsdomaren närmare regleras samt beträffande övriga befattningsha­ vares åligganden bestämmas de avvikelser från denna stadgas föreskrifter, som må anses påkallade. 13 §. Tingsdomare åligger: 1 . att närmast under häradshövdingen hava inseendet över personalen och arbetet i domsagan; ävensom 2 . att i den mån hovrätten på förslag av häradshövdingen förordnar a) såsom ordförande i häradsrätten hålla allmänna eller särskilda tingssammanträden eller handlägga mål och ärenden å sådana sammanträden; b) vara inskrivningsdomare, lagsökningsdomare och konkursdomare; saint c) handlägga ärenden angående sammanläggning enligt 3 och 4 kap. lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad samt enligt lagen den 18 juni 1926 örn sammanläggning av fastigheter å landet, ärenden angående faststäl­ lelse å avstyckning enligt lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet ävensom ärenden angående fastställelse å gränsbestämning i samband med nämnda förrättningar, allt i den mån detta ej ankommer på ägodelningsrätten.

70 Kungl. Majlis proposition nr 198.

Tingsdomare äger bevilja fri rättegång och förordna rättegångsbiträde en­ ligt lagen örn fri rättegång i mål, vilka kunna beräknas komma att hand­ läggas av rätten under hans ordförandeskap. Tingsdomare är vidare behörig att utföra i 16 § första stycket omförmälda göromål. Vad i 16 § andra stycket stadgas gäller ock i fråga om tingsdo­ mare.

14 §. Tingssekreterare åligger: 1 . att, där tingsdomare icke finnes, närmast under häradshövdingen hava inseendet över personalen och arbetet i domsagan; 2 . att i den mån hovrätten på förslag av häradshövdingen förordnar ut­ föra de göromål varom i 13 § första stycket 2. sägs; samt 3. att, i den utsträckning det kan ske utan eftersättande av honom i övrigt åliggande göromål, efter häradshövdingens bestämmande föra dombok och öv­ riga protokoll i mål och ärenden som handläggas av häradshövdingen såsom ordförande i häradsrätten, att i samband därmed uppsätta och kontrasig­ nera samt för häradshövdingen till granskning och underskrift framlägga skrivelser, kungörelser, förelägganden och uppgifter, som i dylika mål och ärenden skola av rättens ordförande undertecknas, ävensom att ombesörja deras behöriga expedierande. Häradshövdingen skall med sin namnpåskrift vitsorda riktigheten av dom­ bok eller protokoll, som uppsatts av tingssekreleraren; denne åge sedan att ensam underteckna expedition av sådan dombok eller sådant protokoll, där ej expeditionen innefattar slutligt utslag eller ock beslut, varigenom dömts till edgång. I expedition, som i enlighet härmed undertecknas av tingssekreteraren, skall angivas vem som varit ordförande vid målets eller ärendets hand­ läggning. Tingssekreterare äger bevilja fri rättegång och förordna rättegångsbiträde enligt lagen om fri rättegång i mål, vilka kunna beräknas komma att hand­ läggas av rätten under hans ordförandeskap. Tingssekreterare är vidare behörig att utföra i 16 § första stycket omför­ mälda göromål. Vad i 16 § andra stycket stadgas gäller ock i fråga örn tings­ sekreterare. 15 §. Det åligger tingsnotarierna att, i den utsträckning de efter vad i 16—19 §§ sägs äro därtill behöriga, biträda med göromålen i domsagan enligt den ar­ betsfördelning som häradshövdingen, i den mån särskilt förordnande av hov­ rätten ej erfordras, må bestämma.

16 §. Tingsnotarie är behörig att på eget ansvar utföra följande enligt lag eller författning på domaren eljest ankommande göromål: 1 . mottaga och diarieföra handling, som må till domaren ingivas, samt an­ mälan eller framställning, vilken ankommer på prövning eller åtgärd av den­ ne, ävensom enligt de närmare föreskrifter domaren meddelar öppna och granska ankommande postförsändelser; 2 . verkställa på konkursdomaren jämlikt 10 eller 11 § eller 12 § andra stycket konkurslagen ankommande prövning av konkursansökning; i fall som avses i 8 § tredje stycket, 11 § andra stycket, 12 eller 17 § samma lag vid­ taga föreskrivna åtgärder med anledning av ansökning om konkurs; utfärda, låta anslå och avsända kungörelse att beslut om egendomsavträde meddelats samt därom göra föreskrivna anmälningar; meddela förordnande som avses

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

i 43 § eller 185 § under 2) eller 209 § första stycket andra punkten konkurs­ lagen; utfärda och avsända sådana kallelser, underrättelser och meddelanden som omförmälas i 20, 21, 103, lil, 185 och 201 §§ sagda lag; vidtaga de åt­ gärder som jämlikt 102, 107 och 118 §§ konkurslagen ankomma på konkursdomaren, upptaga borgenärsed samt föra i 208 § nämnda lag omförmäld dagbok; 3. vidtaga de åtgärder, som jämlikt 8 § andra stycket, 16 §, 17 § tredje stycket och 54 § lagen om ackordsförhandling utan konkurs åligga konkurs­ domaren, samt föra i 48 § samma lag omförmäld dagbok; 4. verkställa den prövning av edgångsyrkande som enligt 4 § lagen om ut­ mätningsed åligger konkursdomaren, ävensom i samband därmed bestämma tid och ort för det förhör, som jämlikt 5 § samma lag skall hållas, och före­ lägga gäldenären att inställa sig vid förhöret; 5. meddela beslut och vidtaga åtgärder som enligt gällande lagstiftning om fri rättegång ankomma på rättens ordförande eller expeditionshavanden, dock att beviljande av fri rättegång eller förordnande av rättegångsbiträde ej till­ kommer tingsnotarie; 6 . vid sökt eller beviljad boskillnad eller i fråga örn bouppteckning med anledning av sökt eller beviljad hemskillnad eller äktenskapsskillnad vidtaga åtgärder som enligt lag ankomma på domaren; 7 . för omyndig dödsbodelägare så ock för bortovarande meddela sådant förordnande av god man, som ankommer på domaren att utfärda; 8 . upprätta och expediera föreskriven årlig rättsstatistisk arbetsredogörelse och i 17 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom omförmälda förteckningar samt uppsätta och avsända föreskrivna, för upprättande av vissa röstlängder erforderliga uppgifter a i konkurstill­ stånd försatta personer samt uppgifter som jämlikt stadgan den 7 december 1934 örn prästval infordrats från domaren; 9 . föra stadgade förteckningar över anhängiggjorda hemskillnads- och boskillnadsmål, förteckning som omförmäles ill kap. 9 § rättegångsbalken och föreskrivna anteckningar om övervakningen av villkorligt dömda; 10 . bestyrka avskrifts riktighet ävensom meddela bevis som det tillkommer domaren att utfärda, utom gravationsbevis, vederhäftighetsbevis, vadebevis, sådant intyg örn fattigdom som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken samt bevis enligt 27 § lagsökningslagen; 11. meddela beslut och vidtaga åtgärder som enligt lagen den 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål och kungörelsen samma dag med föreskrifter angående tillämpningen av nämnda lag eller enligt lagen den 30 juni 1942 om viss panträtt i spånadslin och hampa och kungörelsen samma dag med före­ skrifter angående tillämpningen av sistnämnda lag ankomma på registerfö­ raren; 12. föra den i 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet föreskrivna dagbok samt med ledning av densamma utfärda bevis, huruvida besvär anförts hos ägodelningsrätten över vad vid jorddelningsförrätbring eller vid förrättning enligt lagen den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller enligt lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar förekommit eller huru­ vida besvär anförts över ägodelningsdomarens beslut eller ägodelningsrättens utslag eller över utslag av hovrätten i mål, som dit fullföljts från ägodelningsdomaron eller ägodelningsrätten; samt 13. föra den i 40 g lagsökningslagen omförmälda dagbok. Fråga om tingsnotarie» behörighet all giva stämning bedömes enligt 11 kap. 3 g rättegångsbalken och hans behörighet att mottaga vadeanmälan enligt 26 kap. 1 g samma balk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

17 §• Tingsnotarie må i den utsträckning hovrätten på förslag av häradshöv­ dingen förordnar: 1 . tjänstgöra såsom inskrivningsdomare; 2 • jämlikt nedannämnda paragrafer i 21 kap. lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet vidtaga följande åtgärder, nämligen: föranstalta om val av ägodelningsnämndemän (3 och 5 §§), utfärda kallelser enligt 6 och 7 §§, utfärda kallelser och kungörelse enligt 10 §, utfärda stämning enligt 24 §, infordra handlingar från lantmätare enligt 26 och 27 §§, utsätta tid och ort för måls handläggning vid ägodelningsrätten (29 § tredje stycket), in­ hämta yttranden från byggnadsnämnd enligt 42 § fjärde stycket samt vid­ taga de i 54—57 och 61—66 §§ omförmälda på ägodelningsdomaren ankom­ mande åtgärder; samt 3. .jämlikt 11 och 12 §§ lagen den 18 juni 1926 örn sammanläggning av fastigheter a landet inhämta och infordra yttranden samt meddela föreläg­ gande för sökande att inkomma med ytterligare utredning.

18 §• Tingsnotarie, som uppnått tjugufyra års ålder och tjänstgjort i domsaga såsom tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant under ett år, må då han av hä­ radshövdingen därtill skriftligen förordnas, i den omfattning och under tid som häradshövdingen bestämmer, utföra sådana på tingssekreterare ankom­ mande göromål, varom i 14 § första stycket 3. förmäles, därvid vad i 14 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning. Avskrift av dvlikt förordnande skall tillställas hovrätten. „ Tingsnotarie, som uppnått tjugufem års ålder och tjänstgjort i domsaga såsom tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant under ett år, må i den utsträck­ ning hovrätten pa förslag av häradshövdingen förordnar: 1. hålla sammanträde som avses i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden; 2 . å annat tingssammanträde såsom ordförande i häradsrätten handlägga dels i 1 § nämnda lag omförmälda ärenden, dels mål angående ansvar för förseelse som i lag eller författning ej är belagd med högre straff än böter, dock ej mal, däri talan örn skadestånd föres, eller mål om förvandling av böter, dels ock nial som i 1 § första stycket 2. — 4 . förenämnda lag avses, dar malet första gången förekommer eller fortsatt handläggning av målet för­ anletts därav att å någondera sidan parten eller, om de äro flera, samtliga dessa uteblivit; dock skall den som har att i övrigt föra ordet å tingssammanträdet handlägga jämväl här avsedda mål, därest de av honom befinnas vara av vidlyftig eller svårare beskaffenhet, såvitt ej annat följer av vad i 28 § andra stycket sista punkten stadgas; samt 3. eljest förvalta häradshövdingämbete med den begränsning, att den för­ ordnade icke äger att vare sig såsom ordförande i häradsrätt handlägga and­ ra mal och ärenden än nyss sagts eller tjänstgöra såsom ordförande i synerätt eller vid sammanträde med ägodelningsrätt eller, med mindre hovrätten fin­ ner nödigt annorledes förordna, i rättens ställe handlägga mål örn förvandlm" av böter. 19 §. Förordnande att med vidsträcktare befogenhet än i 18 § sägs förvalta hä­ radshövdingämbete må, där ej hinder i lag eller allmän' författning möter av hovratten meddelas ordinarie innehavare av domarämbete samt den som tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt och av hovrätten funnits skic­ kad att erhålla fortsatt domarförordnande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Finnes enligt föregående stycke kompetent person ej att tillgå, må ock förordnande som i denna paragraf avses meddelas tingsnotarie som under ett och ett halvt år tjänstgjort såsom tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant och därunder innehaft förordnanden som i 17 § 1. och 18 § andra stycket 1 . eller 2 . sägs, därav såsom inskrivningsdomare under minst sex inskrivnings­ dagar. När synnerliga skäl därtill föranleda, må förordnande varom i denna paragraf är fråga meddelas fiskalsaspirant i hovrätt.

20 §.

För behörighet att mottaga sådana förordnanden som i 18 och 19 §§ sägs må med tjänstgöring i domsaga till en tid av högst sex månader likställas väl vitsordad tjänstgöring under samma tid i hovrätt eller vid rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lag­ farna ledamöter, eller såsom biträde åt landsfogde eller förste stadsfiskal i Stockholm eller såsom biträde åt ledamot av Sveriges advokatsamfund.

21 §.

Innan förordnande som i 17 §, 18 § andra stycket samt 19 § sägs första gången meddelas i domsaga anställd tingsnotarie, skall domare som föreslår tingsnotarien till erhållande av förordnandet hava skriftligen vitsordat, att denne är lämplig och skickad att uppehålla förordnande av det slag varom fråga är.

22 §.

Tingsnotarie bör i den omfattning så prövas lämpligt biträda med upp­ sättande av häradsrättens dombok ävensom med utarbetande av förslag till utslag i mål och ärenden, som handlagts eller skola avdömas under ord­ förandeskap av häradshövding, tingsdomare eller tingssekreterare.

23 §.

Tingsnotarieaspirant åligger att efter häradshövdingens anvisningar biträda med göromålen i domsagan.

Aspirant är behörig att på eget ansvar utföra i 16 § första stycket 1. omförmälda göromål samt bestyrka avskrifts riktighet.

24 §. Domsagobiträde åligger att efter häradshövdingens anvisningar biträda med göromålen i domsagan. Domsagobiträde må av häradshövdingen förordnas att på eget ansvar ut­ föra i 16 § första stycket 1 . omförmälda göromål samt bestyrka avskrifts riktighet. I domsaga där göromålens omfattning sådant påkallar må domsagobiträde på förslag av häradshövdingen av hovrätten förordnas att på eget ansvar 1 . omhänderhava stämpelförsäljningen i domsagan, stämpelbelägga utgå­ ende expeditioner samt till vederbörande myndigheter för indrivning över­ sända expeditioner som ej utlösas; 2 . emottaga och förvalta expensmedel som för domsagan utanordnas samt ombesörja upphandling av skrivmaterialier och annat dylikt, som för domar­ kansliet erfordras; samt 3 . såsom redogörare föra erforderliga räkenskaper och i stadgad ordning redovisa i tjänsten uppburna eller influtna medel.

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Häradshövdingen bör minst en gång i månaden granska de förda räken­ skaperna samt inventera kassa och stämpelförråd. Angående förordnande av domsagobiträde till kommissionär stadgas i 39 §.

Befattningshavarnas ledighet samt förordnande av vikarier.

25 §. Häradshövding, tingsdomare, särskild inskrivningsdomare och tingssekrelerare äga enligt vad därom är särskilt stadgat tillgodonjuta semester å tid som hovrätten bestämmer. Därvid skall iakttagas, att semester allenast då särskilda skäl därtill äro må beviljas häradshövding, tingsdomare och tingssekreterare å sådan tid, att han därigenom vinner befrielse från hållande av allmänt tingssammanträde eller sammanträde för tings avslutande. Annan ledighet för häradshövding beviljas likaledes av hovrätten. Tjänst­ ledighet, som häradshövding enligt vad särskilt är stadgat äger åtnjuta för vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda angelägen­ heter, må ej heller annat än då särskilda skäl därtill äro beviljas å tid som i första stycket sägs. Tingsdomare, särskild inskrivningsdomare och tingssekreterare må av hä­ radshövdingen under högst åtta dagar varje halvår beviljas annan ledighet än i första stycket sägs. Finner häradshövdingen vikarie erforderlig eller är fråga om ledighet under längre tid än nu är sagt, skall ansökan örn ledighet göras hos hovrätten. Underrättelse örn ledighet, som häradshövding enligt denna paragraf be­ viljar, samt örn skälet därtill skall snarast möjligt insändas till hovrätten.

26 §. Tingsnotarie och domsagobiträde äga enligt vad därom är särskilt stadgat tillgodonjuta semester å tid som häradshövdingen bestämmer. Annan tjänst­ ledighet för sådan befattningshavare äger häradshövdingen i fall av behovbevilja för en tid av högst tjugu dagar varje halvår. Finner häradshövdingen vikarie för tingsnotarie erforderlig eller är fråga om ledighet under längre tid än nu är sagt, skall ansökan örn ledighet göras hos hovrätten. Tingsnotarieaspirant må, när skäl därtill äro, av häradshövdingen beviljas ledighet sammanlagt högst tjugu dagar. Därutöver beviljas ledighet för aspi­ rant av hovrätten. Underrättelse örn annan ledighet än semester, som häradshövding enligt denna paragraf beviljar, samt om skälet därtill skall snarast möjligt insän­ das till hovrätten. 27 §. Häradshövding må av hovrätten, när skäl därtill äro, befrias 1 . från att hålla sammanträde som avses i lagen den 7 maj 1918 om sär­ skilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och’ ärenden; 2 . från att å allmänt tingssammanträde ävensom å sammanträde för tings avslutande handlägga mal och ärenden som avses i 18 § andra stycket 2 . denna stadga; samt 3. från att handlägga ärenden, varom i 13 § första stycket 2. c) samt 17 § 2. och 3. sägs. Häradshövding som är inskrivningsdomare må av hovrätten, när så prö­ vas skäligt, årligen befrias från inskrivningsdomargöromålen under viss tid; dock må befrielse från nämnda göromål ej beviljas så, att häradshövdingen därigenom vinner befrielse fran mer än tre fjärdedelar av de inskrivningsdagar, vilka infalla å tid då han ej åtnjuter semesterledighet.

Kungl. May.ts proposition nr 198. 75

Är häradshövding lagsöknings- eller konkursdomare, ina han erhålla be­ frielse från lagsöknings- och konkursdomargöromålen i den utsträckning hovrätten finner lämplig. Kan tillfälligt göromål av vidlyftig eller tidsödande beskaffenhet, såsom rannsakning med häktad person eller syneförrättning, ej utan häradshöv­ dingens oskäliga betungande utföras vid sidan av övriga tjänsteåligganden, må hovrätten medgiva häradshövding befrielse antingen från sådant göro­ mål eller ock för dess fullgörande från arbetet i övrigt. Vad ovan i denna paragraf stadgas om befrielse för häradshövding från vissa göromål skall i tillämpliga delar jämväl gälla tingsdomare.

28 §. I domsaga där tingsdomare är anställd äger hovrätten, där så finnes er­ forderligt, befria häradshövdingen från att å högst hälften av de allmänna rättegångsdagarna i domsagan handlägga och avdöma på honom eljest an­ kommande mål och ärenden. Uppgår i domsaga där tingssekreterare är anställd antalet allmänna rätte­ gångsdagar under en tid av fyra veckor i följd till tre eller fyra, äger hovrät­ ten, där så finnes erforderligt, befria häradshövdingen från att å en av dessa rättegångsdagar handlägga och avdöma på honom eljest ankommande mål och ärenden. Därest antalet allmänna rättegångsdagar under tid som ovan sägs uppgår till flera än fyra, må häradshövdingen kunna erhålla dylik be­ frielse under två av rättegångsdagarna. Är antalet allmänna rättegångsdagar i allmänhet mindre än vad i första punkten sägs, må häradshövdingen kunna erhålla dylik befrielse i den omfattning hovrätten prövar skälig; dock att be­ frielsen skall för varje kalenderhalvår avse ett mindre antal rättegångsdagar än det, vartill regeln i första punkten i där avsett fall kan föranleda. Mål och ärenden av invecklad beskaffenhet skola dock städse handläggas av härads­ hövdingen. Vid tillämpningen av vad i denna paragraf stadgas skall tillses, att ombyte av ordförande under ett och samma måls handläggning och avgörande så­ vitt möjligt ej kommer att äga rum.

29 §. Tingssekreterare, som förordnats att vara inskrivningsdomare i domsagan, må av hovrätten, när så prövas skäligt, årligen befrias från inskrivningsdomargöromålen under viss tid; dock må befrielse från nämnda göromål ej beviljas så, att tingssekreteraren därigenom erhåller befrielse från mer än hälften av de inskrivningsdagar, vilka infalla å tid då han ej åtnjuter semes­ terledighet. Är tingssekreterare förordnad att vara lagsöknings- eller konkursdomare i domsagan, må han erhålla befrielse från lagsöknings- och konkursdomar­ göromålen i den utsträckning hovrätten finner lämplig.

30 §. Vikarie för befattningshavare i domsaga förordnas av hovrätten. Erford­ ras vikarie för domsagobiträde eller är sådan befattning ledig, må dock, där fråga är om förordnande för en tid av högst fyrtiofem dagar, häradshövding­ en förordna lämplig person att uppehålla befattningen. Meddelande om så­ dant förordnande skall snarast möjligt lämnas hovrätten. Då häradshövdingämbete, tingsdomarbefattning eller befattning såsom sär­ skild inskrivningsdomare icke är tillsatt, skall hovrätten förordna örn befatt­ ningens uppehållande.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Förordnas tingsdomare, tingssekreterare eller tingsnotarie att upprätthålla högre befattning i domsagan än sin egen, verkar det ej rubbning av hans skyldighet att upprätthålla egen befattning, där ej vikarie för honom i denna tjänst förordnas.

31 §. Till vikarie för häradshövding bör, där ej särskilda skäl till annat för­ anleda, förordnas tingsdomare eller tingssekreterare, örn sådan finnes i dom­ sagan. Vid häradshövdings, tingsdomares eller tingssekreterares ledighet för semester eller annan kortare ledighet må tingsnotarie i domsagan, som upp­ fyller de i 18 § andra stycket angivna villkoren, förordnas till vikarie med den begränsning som i nämnda paragraf andra stycket 3. sägs. Angående förordnande för tingsnotarie att i annat fall än nu är sagt förvalta härads­ hövdingämbete stadgas i 19 § andra stycket. Till vikarie för särskild inskrivningsdomare må förordnas, förutom den som äger förvalta häradshövdingämbete, jämväl den som är berättigad att mottaga förordnande som i 18 § första stycket sägs. Till vikarie för tingsnotarie må endast förordnas den som är behörig att förordnas till innehavare av sådan befattning. Innan vikarie för tingsnotarie inträder i tjänstgöring, skall han hava avlagt domared.

32 §' Den som innehaft förordnande att förvalta häradshövdingämbete eller att tjänstgöra såsom tingsdomare under tillhopa tre år, må icke av hovrätt med­ delas ytterligare sådant förordnande med mindre han är assessor i hovrätt och annan assessor icke finnes att tillgå eller Kungl. Maj:t för särskilt fall det medgivit. Den som innehaft förordnande såsom tingssekreterare i sammanlagt tre år må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande erhålla ytterligare förordnande i sådan egenskap. Den som varit tingsnotarie och tingsnotarieaspirant under sammanlagt två och ett halvt år må allenast då synnerliga skäl därtill äro erhålla ytterligare förordnande såsom tingsnotarie.

33 §. Har någon förordnats att såsom särskild ordförande i häradsrätt hand­ lägga i 18 § andra stycket 2 . avsedda mål och ärenden, skall det ankom­ ma på den som har att i övrigt föra ordet å tingssammanträdet att bestäm­ ma vilka mål sorn skola handläggas av den särskilde ordföranden samt den inbördes ordning i vilken ordförandena skola leda rättsförhandlingarna vid sammanträdet, dock med iakttagande därav att å varje rättegångsdag till­ fälle skall vara lämnat rättssökande att vid sessionens slut anmäla ärenden som den särskilde ordföranden har att handlägga. Finnes vid handläggning å allmänt tingssammanträde av mål, som enligt vad ovan sagts skall handläggas av särskild ordförande, att målet ej är av beskaffenhet som i 18 § andra stycket 2 . sägs, må den särskilde ordföranden likväl vid det sammanträdet fortsätta målets handläggning och, där så ske kan, avkunna dom däri.

34 §. När häradshövding begär semester eller tjänstledighet för viss tid, har han att uppgiva, huruvida och i vad mån sammanträde med häradsrätt eller syne­ rätt, vilket det ankommer på honom att hålla, utsatts att under den tid äga rum.

Kungl. May.ts proposition nr 198. 77

Har någon förordnats att för viss tid förvälla häradshövdingämbete med den begränsning som i 18 § andra stycket 3. sägs och hava de undantagna ämbetsgöromålen ej förbehållits häradshövdingen eller annan, åligger det den förordnade att, om det befinnes nödigt att under nämnda tid utsätta sam­ manträde med häradsrätt eller syneixitt, därom ofördröjligen underrätta hov­ rätten, som förordnar ordförande vid sammanträdet. Vad sålunda föreskrivits angående skyldighet att meddela uppgift eller underrättelse om sammanträde med häradsrätt eller synerätt skall äga mot­ svarande tillämpning i fråga örn ägodelningsrättssammanträde, så ock i fråga örn beslut eller åtgärd av ägodelningsdomaren i de fall då hans ställföreträ­ dare icke äger behörighet att meddela beslutet eller vidtaga åtgärden. När tingsdomare eiler tingssekreterare begär semester eller tjänstledighet för viss tid, skall vad ovan stadgats äga motsvarande tillämpning.

35 §. Angående skyldighet för assessor, fiskal eller fiskalsaspirant i hovrätt att tjänstgöra i domsaga gäller vad särskilt är stadgat.

Handlingars ingivande till domaren, förordnande av kommissionär.

36 §. I ärenden som omförmälas i förordningen den 16 juni 1875 angående sär­ skilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden äger sökande å domsagas kansli avlämna sina ansökningshandlingar, med skyldighet för domaren att, där ej annorlunda begäres, företaga ärendet till vederbörlig be­ handling å därefter först infallande rättegångs- eller inskrivningsdag, å vil­ ken dylika ärenden må handläggas. I ärenden som ankomma på handläggning av inskrivningsdomaren äger sö­ kanden jämväl avlämna sina ansökningshandlingar å tingsställe, då allmänt tingssammanträde eller sammanträde för tings avslutande eller tingssammanträde med tremansnämnd där förrättas, med enahanda skydighet för doma­ ren att företaga ärendet till behandling å nästa inskrivningsdag.

37 §. Handling som må till domaren ingivas samt anmälan eller framställning vilken ankommer på prövning eller åtgärd av denne skall anses mottagen å tid, då därtill behörig befattningshavare mottagit den; dock skall, därest handling skall anmälas å inskrivningsdag eller vid särskild förrättning, det ankomma på sakägarens eget äventyr, om handlingen mottagits senare än att den kan anmälas å inskrivningsdagen eller vid förrättningen. Har behörig befattningshavare mottagit handling, anmälan eller framställ­ ning, som han ej äger ägna vidare handläggning, gore utan dröjsmål anmä­ lan därom till domaren. I fall som nu nämnts skall, där enligt lag dier för­ fattning åligger domaren att vidtaga någon åtgärd inom viss tid trän det handling, anmälan eller framställning av ifrågavarande beskaffenhet av ho­ nom mottagits, tiden för åtgärdens verkställande räknas från den dag den inkommit. 38 §. I domsaga skall finnas en kommissionär med åliggande att tillhandagå dem, som muntligen eller skriltligen därom fi omställa begäran, med ingi­ vande till domaren av ansökningar och andra handlingar, med uttagande och översändande av expeditioner och ingivna handlingar, med anskaffande och

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

översändande av avskrifter och bevis samt med underrättelser angående mål och ärenden. Har rättssökande hos rätten eller domaren begärt att få viss expedition sig tillsänd med posten, skall expeditionens uttagande och översändande ske ge­ nom kommissionären. 39 §. Förordnande att vara kommissionär skall av häradshövdingen meddelas domsagobiträde som därtill är lämpligt. JDå förordnande för kommissionär meddelas, skall underrättelse därom an­ slås i varje tingslag å rättens dörr.

40 §. Den som med begagnande av posten vill anlita kommissionären äger att därom meddela sig med denne i betalt brev, ställt till kommissionären i dom­ sagan. Kommissionären åligger att föra diarium över lämnade uppdrag samt de åtgärder kommissionären med anledning därav vidtagit, så ock räkenskaper över de kommissionärsavgifter som i varje ärende influtit. Det åligger häradshövdingen att öva tillsyn över kommissionärens verk­ samhet. 41 §. För uttagande och översändande av handlingar samt meddelande av skrift­ liga underrättelser genom kommissionären utgår stämpelavgift enligt vad därom särskilt är stadgat. Stämplarna, vilka böra inköpas hos stämpelför­ säljaren i domsagan, skola anbringas å särskild kommissionärsnota. Översändes expedition av domaren utan anlitande av kommissionären, ut­ går ej avgift härför. Meddelar domaren underrättelser angående mål eller ärende, må det ske genom tjänstebrev.

Domsagas kansli, daglig arbetstid.

42 §. För domsaga skall å plats, som Kungl. Majit bestämmer, finnas kansli tillgängligt för allmänheten under viss av häradshövdingen bestämd tid, minst 4 timmar varje helgfri dag, med undantag av påskafton, midsommar­ afton och julafton, som ej är inskrivningsdag. Häradshövding, tingsdomare och särskild inskrivningsdomare böra, såvitt ej på grund av tjänsteförrättning eller annat laga förfall hinder därför möter, dagligen minst 2 timmar vara tillstädes å domsagans kansli under tid då detta hålles öppet. Under juli och augusti månader må tiden då kansliet hålles öppet inskrän­ kas till 2 timmar varje helgfri dag. Är på grund av hinder genom tjänsteförrättning eller annan giltig orsak icke någon befattningshavare, som enligt denna stadga är behörig att ombe­ sörja de i 16 § första stycket 1 . omförmälda göromålen, tillstädes å kansliet, skall häradshövdingen för sådant tillfälle hava skriftligen förordnat annan lämplig person att ombesörja sådana göromål. Underrättelse om platsen där kansliet finnes samt om tiden då det hålles öppet och då häradshövdingen därunder företrädesvis är att träffa å kansliet skall finnas anslagen inom varje tingslag å rättens dörr. Å kansliets dörr skall finnas anslag örn tiden då kansliet hålles öppet och häradshövdingen där

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 79

är att träffa. Meddelande om tiden då kansliet hålles öppet skall jämväl in­ föras i rikstelefonkatalogen. 43 §. För tingssekreterare, tingsnotarie och tingsnotarieaspirant samt för domsagobiträde med heltidstjänstgöring skall arbetstiden å tjänsterummet utgöra 42 timmar i veckan eller, där vecka innehåller mindre än sex arbetsdagar, ett i förhållande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar samt förläg­ gas till tider, som bestämmas av häradshövdingen med iakttagande av att arbetstiden icke någon arbetsdag må understiga 4 1/2 timmar. I arbetstiden må ej inräknas måltidsrast. Häradshövdingen äger föreskriva nödig utsträckning av arbetstiden å tjäns­ terummet vid alla tillfällen då det erfordras för domsagoarbetets behöriga fullgörande. Har sådan utsträckning av arbetstiden förekommit, äger härads­ hövdingen bereda vederbörande befattningshavare, som icke åtnjuter över­ tidsersättning, gottgörelse för övertidsarbetet i form av fritid. Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må häradshövdingen för högst tre månader under tiden juni—september medgiva, att arbetstiden in skränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden å lördagar må be­ gränsas till 3 1/2 timmar. Å påskafton, midsommarafton och julafton skall arbetet såvitt möjligt helt eller delvis inställas. Viss inskränkning i arbetstiden må ock av häradshöv­ dingen kunna medgivas vid särskilda tillfällen. Därest arbete med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet finnes med stör­ re fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav för­ anledd inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av häradshöv­ dingen. 44 §. Häradshövding skall, där ej Kungl. Majit på grund av särskilda förhål­ landen annorlunda medgiver, vara bosatt å kansliorten eller i dess omedel­ bara närhet. 45 §. Inom domarkansli skall, å plats som är tillgänglig för allmänheten, fin­ nas en anslagstavla för kungörelser.

46 §. Häradshövdingen skall övervaka, att kanslilokalerna befinna sig i tillfreds­ ställande skick samt att inventarier och annan där befintlig, staten eller tingslag tillhörig egendom väl vårdas. Han har att hos vederbörande göra framställning örn nyanskaffning, reparation och andra åtgärder, som äro erforderliga för kansliets inredning och utrustning i överensstämmelse med gällande föreskrifter.

Medelsförvaltning och redovisning.

47 §. Avlöning till befattningshavare i domsaga utbetalas av hovrätten. Utgifter för domsagas kansli, som ej skola bekostas av tingslag, skola be­ stridas av statsmedel. För sådant ändamål skall häradshövdingen från hov­ rätten äga erhålla nödigt förskott.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

48 §. I tjänsten uppburna eller influtna medel med undantag av vadepenningar skola av häradshövdingen eller av domsagobiträde som därtill förordnats in­ levereras till statsverket eller redovisas enligt vad därom särskilt stadgas. I domsaga skola föras beställningsbok för bevis, avskrifter och andra dy­ lika expeditioner samt förteckning över utgående expeditioner.

Reseersättning.

49 §. Då sammanträde med häradsrätt eller ägodelningsrätt eller särskild för­ rättning hålles å annan plats än den där domarkansliet är beläget, åge, för­ utom häradshövdingen eller den som eljest tjänstgör såsom ordförande, även annan i domsagan anställd person, vilkens biträde finnes erforderligt, åt­ njuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i all­ männa resereglementet. Resekostnads- och traktamentsersättning för inställelse vid sammanträde eller särskild förrättning utbetalas, såframt statsverket skall bestrida ersätt­ ningen, av hovrätten enligt räkning, som i fråga om annan än ordföranden skall vara försedd med intyg av denne, att vederbörandes biträde vid sam­ manträdet eller förrättningen varit erforderligt. Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan tjänsteresa, som häradshövdingen eller den som eljest förvaltar häradshöv­ dingämbetet företager med stöd av lag eller författning.

Åtal och ansvar för tjänstefel.

50 §. Ordinarie tingsdomare samt särskild inskrivningsdomare svare för brott och förseelser i tjänsten inför hovrätten. Ådagalägger tingssekreterare, tingsnotarie, tingsnotarieaspirant eller dom­ sagobiträde försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller vi­ sar sådan befattningshavare sig eljest olämplig, äger hovrätten tilldela ho­ nom varning eller skilja honom från tjänsten. Visar sig förordnad tingsdo­ mare olämplig för sin befattning, må hovrätten hos Kungl. Majit göra fram­ ställning om hans entledigande. Gör sig befattningshavare som i andra stycket sägs skyldig till fel av svå­ rare beskaffenhet, varde han ställd under åtal inför hovrätten. Vidtages åt­ gärd för anställande av åtal, äger hovrätten avstänga den felande från tjäns­ tens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt. Om entledigande av tingsnotarieaspirant, som finnes icke vara lämplig för erhållande av tingsnotariebefattning, stadgas i 7 §.

Praktikanttjänstgöring m. m.

51 §. Den som avlagt juris kandidatexamen må, där hovrätten sådant medgiver, under kortare tid tjänstgöra som biträde i domsaga utan att vara tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant. Sådan tjänstgöring (praktikanttjänstgöring) må icke tillgodoräknas såsom merit för anställning såsom aspirant eller för vin­ nande av behörighet, för vilken på grund av bestämmelserna i denna stadga

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

kräves viss tids tjänstgöring i domsaga. Tjänstgöringen må ordnas på sätt häradshövdingen prövar lämpligt. Den som önskar fullgöra praktikanttjänstgöring skall göra ansökan hos häradshövdingen, som äger att hos hovrätten begära medgivande därtill, eller hos hovrätten. Juris studerande må i utbildningssyfte efter häradshövdingens bestämman­ de tjänstgöra i domsaga.

Betyg.

52 §. Häradshövding åligger att utfärda betyg rörande tingsnotaries tjänstgöring i domsaga efter begäran av denne eller av hovrätt. Bevis om tingsutbildning skall av den hovrätt, varunder tingsnotarie lyder eller senast lytt, på ansökan utfärdas för den som tjänstgjort såsom tings­ notarie eller tingsnotarieaspirant i sammanlagt två och ett halvt år och där­ under innehaft förordnanden, som i 17 § 1. och 18 § andra stycket 1. eller 2. sägs, därav såsom inskrivningsdomare minst sex inskrivningsdagar. Tjänst­ göring som enligt 20 § likställes med tjänstgöring i domsaga må härvid till­ godoräknas. Formulär till bevis varom nu sagts fastställes av chefen för justitiedepar­ tementet.

Övergångsstadganden.

Denna stadga träder i kraft den 1 juli 1943. Genom stadgan upphävas stadgan den 26 maj 1933 (nr 309) med vissa fö­ reskrifter angående domsagornas förvaltning (domsagostadga), så ock kun­ görelserna den 22 juni 1920 (nr 345) angående resekostnads- och traktamentsersättning åt domhavande för vissa rannsakningar, den 22 juni 1920 (nr 346) angående resekostnads- och traktamentsersättning åt rättsbildat bi­ träde å domsagas kansli, den 30 december 1922 (nr 605) angående tillsät­ tande av häradshövdingämbeten, den 20 maj 1927 (nr 179) med vissa före­ skrifter angående de vid domsagornas kanslier anställda icke rättsbildade biträden, den 6 juni 1941 (nr 366) angående resekostnads- och traktaments­ ersättning åt domhavande vid inspektion av överförmyndares verksamhet samt den 15 maj 1942 (nr 241) om skyldighet för notarie i domsaga att i vissa fall underkasta sig förflyttning till annan domsaga m. m. jämte vad särskilda författningar i övrigt innehålla stridande mot denna stadga. Beträffande den som tjänstgjort såsom biträdande domare eller sekrete­ rare i domsaga skall vad örn tingsdomare eller tingssekreterare i denna stad­ ga föreskrives äga motsvarande tillämpning. Utan hinder av vad i 5 § andra stycket stadgas må intill den 1 juli 1946 såsom tingssekreterare tjänstgöra annan fiskal i hovrätt än den som inne­ haft befattning såsom extra ordinarie fiskal. Den som under tiden den 1 juli 1942—den 30 juni 1943 eller någon del därav tjänstgjort såsom förste eller andre notarie eller såsom oavlönat rätts­ bildat biträde i domsaga äger: . 1 . utan hinder av att han icke är tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant tjänstgöra i domsaga intill den 1 januari 1944 och med hovrättens medgivan­ de även därefter;

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 19S. G

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

2 . tjänstgöra i domsaga såsom tingsnotarieaspirant och tingsnotarie, in­ till dess sammanlagda tiden för hans tjänstgöring såsom förste notarie, andre notarie, tingsnotarie och tingsnotarieaspirant utgör tre år; samt 3. för vinnande av behörighet, för vilken på grund av bestämmelserna i denna stadga kräves viss tjänstgöring i domsaga, eller för erhållande av be­ vis om tingsutbildning tillgodoräkna sig tjänstgöring i domsaga såsom förste notarie, andre notarie eller oavlönat rättsbildat biträde i domsaga i lika mån som om han tjänstgjort såsom tingsnotarie eller aspirant.