Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Utvecklad samordning

inom

det civila försvaret och

@ fredsräddningstjänsten

Oävetfvägan

ge.. . O O Q

UTREDNINGEN OM UPPGIFTERNA PÅ

NIVÃ CIVILA FÖRSVARET ;CENTRAL INOM DET

OCH FREDSRÄDDNINGSTJÄNSTEN

74h

W Statens offentliga utredningar 3 WW 1996:86

w Försvarsdepartementet

Utvecklad samordning inom

det civila försvaret och

fredsräddningstjänsten

Betänkande av Utredningen om uppgifterna på central nivå inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds

av svara Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets av förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på - som svara remiss. Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20288-3 Stockholm 1996 ISSN O375-250X

Till Statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet

Regeringen beslutade den 30 november 1995 dir. 1995:153 att tillkalla en sär-

skild utredare med uppdrag att mot bakgrund propositionen 1995/96:12 Toav talförsvar i förnyelse göra en översyn av uppgiftema för det civila försvaret och fredsräddningstjänsten central nivå inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Chefen för Försvarsdepartementet förordnade den 11 januari 1996 f.d. landshövdingen Lars Ivar Hising att vara särskild utredare.

Till sakkunniga utsågs den 22 januari 1996 kanslirådet Ulf Bjurman, kanslirådet

Åke Sundin och departementssekreteraren Per Ostensson.

Till experter utsågs den 11 januari 1996 utnämnde generaldirektören Sture Ericson, avdelningschefen Roland Nilsson, forskningschefen Roland Nordlund och överdirektören Bo Riddarström.

Som sekreterare förordnades den 11 januari 1996 avdelningschefen Sven Rune

Frid. Byråchefen Ulf Broström har deltagit i arbetet inom sekretariatet.

Utredaren har arbetat under benämningen Utredningen Fö 1996:01 om uppgifterna central nivå inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Vid re-

dovisningen av överväganden och förslag i det betänkande som nu föreligger används beteckningen "utredningen".

De beskrivningar av nuläget inom arbetsområdet som ingår i betänkandet är

en väsentlig del av underlaget för utredningens överväganden. Utredningen har vidare för sina slutsatser utnyttjat bl.a. de överväganden som statsmakterna gjort under senare om den svenska statsförvaltningens utveckling, stödet till myndigheterna

och regeringen samt principerna för styrning inom utredningsområdet.

Samordningen av verksamheten inom det civila försvaret och fredsräddningstjäns-

ten är enligt direktiven en central fråga i utredningens uppdrag. Principema for

samordningen inom det civila försvaret behandlades utförligt av LEMO. Utredningen baserar en stor del av sina egna överväganden i detta avseende material och slutsatser från LEMO. En viktig del underlaget är de synpunkter annan av som företrädare för myndigheter och andra inom det civila försvaret och fredsorgan i

räddningstjänsten har lämnat till utredningen.

i l l

Utredningen skiljer i sina överväganden mellan åtgärder som kommunen, civilbe-

fälhavaren i första hand infor och vid höjd beredskap, länsstyrelsen och regering-

en det som utredningen kallar ledningskedjan vidtar infor eller i samband med - händelser i hela hotskalan fred-krig och det stöd de ñmktions- och sektorsom ansvariga myndigheterna ger dessa och andra organ. Stödet kommer i mycket stor utsträckning från de tre myndigheter som utredningens överväganden enligt

direktiven i första hand har omfattat, dvs Överstyrelsen för civil beredskap, Rädd-

ningsverket och Styrelsen for psykologiskt försvar.

Enligt utredningens mening går det att genom olika åtgärder utveckla stödet till

ledningskedjan och andra organ. Utredningen föreslår i detta syfte bl.a. en fokusering ÖCB:s roll i huvudsak samordning verksamheten inom det civila forav av svaret. Som ett led i utvecklingen ÖCB bör myndigheten i ökad utsträckning av uppgifter stabskaraktär i förhållande till regeringen. av

Experterna Sture Ericson och Bo Riddarström har avgett ett särskilt yttrande.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fedsräddningsyänsten. Uppdraget är med detta slutfört.

Stockholm den 30 maj 1996

Lars Ivar Hising

/Sven Rune Frid

Innehåll

Förkortningar 11

Sammanfattning 13

I INLEDNING

1 Bakgrund och genomförande 31

1.1 Något om utvecklingen under senare år inom utredningens område 31 1.2 Hot- och riskutredningens förslag om en översyn av och uppgifter för de tre myndigheterna 32 ansvar 3 Utredningens uppdrag enligt direktiven 33 1.4 Utredningens syn på uppdraget 34 1.4.1 Inledning 34 1.4.2 Avgränsningar 34 1.4.3 ÖCB:s ställning 35 1.4.4 Några grundläggande begrepp 36 1.5 Samråd med andra utredningar och med myndigheter 38 6 Betänkandets disposition 39 11 NULÄGE

2 Det civila försvaret och fredsrâddningszjänsten en

inledande översikt 41 2.1 T otalförsvaret 41 2.2 Det civila försvaret 42 2.2.1 1986 års förändringar central nivå 42 2.2.2 Det civila försvarets myndigheter 43

2.2.3 Förändringar i ledningsorganisationen sedan mitten av 1980-talet 47 2.2.4 LEMO:s överväganden 48 2.2.5 Förändringar i det civila försvarets verksamhet med anledning av LEMO:s förslag 54 2.2.6 Andra förändringar inom det civila försvaret under senare 56 2.2.7 Kommunernas nya roll inom det civila försvaret 57

2.3 Fredsräddningsyänsten 59 2.3.1 Förändringarna åren 1986-87 59 2.3.2 Räddningstjänstens ansvar och uppgiñer 60 2.3.3 De statliga myndigheternas ansvar för tillsyn och utvecklingsarbete 62

1995 års principbeslut totalförsvaret 65

om

3.1 Utgångspunkter 65 3.1.1 Ett vidgat säkerhetsbegrepp 65 3.1.2 Helhetssyn åtgärder mot hot och risker i fred och krig 66

3.2 Ansvar och uppgifter inom det civila försvaret 67 3.2.1 De tre huvuduppgifterna 67 3.2.2 Uppgifter inom det civila försvaret i krig 67 3.2.3 Internationella fredsfrämjande och humanitära insatser 68

3.2.4 Svåra påfrestningar samhället i fred 68

3.3 Samverkan mellan civila och militära verksamheter inför och under höjd beredskap 69 3.3.1 Civilt stöd till det militära försvaret 69 3.3.2 Militärt stöd till det civila försvaret 69

3.4 Internationella fredyrämjande och humanitära insatser 70

3.4.1 Fredsfrämjande insatser 70 l

3.4.2 Insatser för internationell katastrof- och flyk- l tinghjälp 70

3.5 Civila beredskapsstyrkor 71 3.5.1 Principer 71 3.5.2 Utbildningens inriktning 72

Särskilda frågor 72 3.6.1 Uppföljning och utvärdering 73 3.6.2 Beredskapsläget inom några verksamhetsområden 73 3.6.3 Bolagisering och privatisering 74 3.6.4 Skyddsrum och skyddade utrymmen 74

7 Frågor under beredning i regeringskansliet 75 3.7.1 Uppdrag till ett antal myndigheter 75 3.7.2 Fortsatta överväganden om internationella organs rekommendationer m.m. 77 3.7.3 Regeringens och myndigheternas befogenheter vid svåra påfrestningar samhället 77

III S ÖVERVÄGANDEN OCH

UTREDNINGEN

FÖRSLAG

4 Grânsdragningsfrågør i de tre myndigheternas

verksamhet 79

1 Processbeskrivningar 79 4.1.1 Syñe och metodik 79 4.1.2 Val av områden för processbeskrivningama 80

2 Preliminära resultat några processbeskrivav ningar 81 4.2.1 Riskanalys 81 4.2.2 Kommunernas information till allmänheten 83

5 Allmänna utgångspunkter för utredningens

överväganden 85

5.1 Den svenska statsförvaltningens utveckling 85 5.1.1 Bakgrund 85 5.1.2 Regeringens styrning myndigheterna 87 av 5.1.3 Förändringar i förvaltningens struktur 88 5.1.4 Behovet översyn enligt direktiven till av en Förvaltningspolitiska kommissionen 90

5.2 Stödet till myndigheterna och regeringen 91 5.2.1 Bakgrund 91

5.2.2 Stabsutredningens överväganden och förslag 92 5.2.3 Regeringens bedömningar och förslag 96

5.3 Principer för styrning av myndigheter inom utredningsområdet 97 5.3.1 Centrala myndigheter 97 5.3.2 Regionala myndigheter 98 5.3.3 Styrning av beredskapsforberedelserna 98

5.4 Samordning av verksamheten inom utredningsområdet 99 5.4.1 Bakgrund 99 5.4.2 Samordningsbehoven central nivå infor och under höjd beredskap enligt LEMO 100 5.4.3 Faktorer i överväganden om samordningen som tillkommit efter LEMO 105 5.4.4 Samordningsuppgiñer enligt instruktionen för de ter myndigheterna 108

5.5 Kraven på effektivitet i myndigheternas organisa-

tion 109 5.5.1 Inledning 109 5.5.2 Enkel och tydlig roll 110 5.5.3 Kunnighet och kompetens 111 5.5.4 Fungerande styr- och arbetsformer 112 5.5.5 Anpassning till behoven internationellt 113

5.6 Överväganden inom andra utredningar 113

5.6.1 UTFÖR 113 5.6.2 Utredningen Fö 1994:07 om ledningsövning i regeringskansliet 114 5.6.3 Utredningen om det civila försvarets finansiering CFF-utredningen 115

5.7 Synpunkter i omvärlden på de tre myndigheternas

verksamhet 117 5.7.1 Inledning 117 5.7.2 ÖCB 117 5.7.3 SRV 118 5.7.4 SPF 118

5.8 Ansvar, befogenheter och organisation iandra länder 119

Förslag till ansvar och uppgifter för de tre myndig-

heterna 121

6.1 Inledning 121

6.2 Faktorer som har särskild betydelse för utredningens överväganden 123 6.2.1 Sammanfattning av det hittills redovisade materialet 123 6.2.2 Kommunerna och länsstyrelserna 131

6.3 Ledning vid insatser i hela hotskalan 133 6.3.1 Allmänt om kraven systemet 133 6.3.2 Den starka ledningskedjan 134

Behovet av samordning 138 6.4.1 Definitioner 138 6.4.2 Det civila försvaret 139 6.4.3 Fredsräddningstjänsten 140 6.4.4 Information och kommunikation 140

6.5 Slutsatsernas tillämpning på de tre myndigheternas verksamhet 140 6.5.1 Inledning 140 6.5.2 Inför och under höjd beredskap 141 6.5.3 Svåra påfrestningar samhället i fred 162 6.5.4 Olyckor som fordrar räddningstjänstinsatser 166 6.5.5 Internationella fredsfrämjande och humanitära verksamheten 170

6.6 Åtgärder som ökar kompetensen inom det civila

försvaret och fredsräddningsyänsten 176 6.6.1 Principer 176 6.6.2 Tillämpning det civila försvaret och fredsräddningstjänsten 177

6.7 Informationsteknikens betydelse för utvecklingen

inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten 178 6.7.1 Det civila försvaret 178 6.7.2 Fredsräddningstjänsten 179

6.7.3 Några sammanfattande slutsatser 180

6.8 Förhållandet mellan de tre myndigheterna och andra organ i deras omvärld 180

6.8.1 Kommunerna 180 6.8.2 Länsstyrelserna 181 6.8.3 Civilbefälhavama 182 6.8.4 De centrala myndigheterna 183 6.8.5 Totalförsvarets chefsnämnd 184 6.8.6 Frivilligorganisationema 184

Kostnader och finansiering 187

7.1 Nuvarande kostnader 187 7.2 Bedömda förändringar till följd av utredningens förslag 188

Övriga frågor

8.1 Direktiv till samtliga utredningar 191 2 Regionalpolitiska konsekvenser 191 8.1 Prövning av offentliga åtaganden 191 2 Jämställdhetspolitiska konsekvenser 192

Särskilt yttrande 193

Bilaga A Utredningens direktiv 199

Bilaga B Regelverket 211

B. 1 Bestämmelsernas struktur inom de tre myndigheternas områden 21 1

B. 2 Bestämmelser som allmänt avser hot och risker i samhället 2 12

B. 3 Författningar som har särskild betydelse för de tre myndigheternas verksamhet 213 B.3.1 Skydd mot händelser som inträffar i fred 213

B.3.2 Särskilda åtgärder som minskar risken for

olyckor i fred 214

B.3.3 Åtgärder infor och vid höjd beredskap 215

B. 4 Lagstiftning som träder i tillämpning i krig, m.m. 217

Bilaga C De tre myndigheternas ansvar och organisation 219

C. 1 ÖCB 219 C. 1.1 Ansvar och uppgiñer 219 C. 1.2 Organisation och ekonomiska resurser 222

C.2 SRV 224 C.2.1 Ansvar och uppgifter 224 C.2.2 SRV:s bemyndiganden och prövning av enskilda ärenden en översikt 227 - C.2.3 Samordning central nivå vid allvarliga olyckor 234 C.2.4 Organisation och ekonomiska resurser 235

C.3 SPF 237

i C.3.1 Ansvar och uppgifter 237

3 C.3.2 Organisation och ekonomiska 239 resurser

C. 4 Statlig styrning av kommunernas och andras verksamhet inom det civila försvaret 240 C.4.1 Inledning 240 C.4.2 Räddningstjänst 241 C.4.3 Skyddsrum och säkerhetsskydd 241 C.4.4 Utrymning hälso- och sjukvård 241 - C.4.5 Pliktpersonal 241 C.4.6 Förelägganden 242 C.4.7 Statlig ersättning 242

Bilaga D De tre myndigh programplaner, m.m. 243

D. 1 Underlaget för utredningens överväganden 243

D. 2 Statsmakternas uttalanden om behovet av förändrigar i verksamheten en sammanfattning av redovisningen i kapitel 2 244 D.2.1 Ansvar och uppgifter inom det civila försvaret 244 D.2.2 Civil-militär samverkan 245 D.2.3 Civila beredskapsstyrkor 246 D.2.4 Andra beslut som påverkar ansvar och uppgiñer central nivå 246

D. 3 Myndigheternas förslag till förändringar i ansvar och uppgifter enligt programplanearbetet 247 m. m. D.3.1 Det civila försvarets programplan åren 1997- 2001 en inledning 247 -

D.3.2 Förändringar i ÖCB:s och uppgiñer enansvar

ligt programplanen 249

D.3.3 Förändringar i SRV:s uppgiñer enligt

programplanen 256

D.3.4 Förändringar i SPF:s uppgifter enligt programplanen 259

D. 4 Myndigheternas förslag med anledning av särskilda rapporter 261

D.4.1 Överföring av ytterligare uppgiñer till

kommunerna 261 D.4.2 Produktion skyddsrum och skyddade av utrymmen 264

D.5 Internationellt inflytande inom området civilt försvaret 265 D.5.1 Inledning 265 D.5.2 ÖCB:sintemationella verksamhet 266 D.5.3 Partnerskap för Fred PFF 266

D. 6 Internationellt inflytande inom fredsräddnings-

tjänsten, m.m. 268 D.6.1 Inledning 268 D.6.2 Det nordiska samarbetet 268 D.6.3 EU-samarbetet 269

D.6.4 Övrigt internationellt räddningstjänst-

samarbete 271

D. 7 Internationella fredsfrämjande och humanitära

insatser 272 D.7.1 Naturkatastrofer och humanitära insatser 272 D.7.2 Utrednings- och programplanearbete 273 D.7.3 SRV:s synpunkter ÖCB:s rapport 277 D.7.4 SIDA:s synpunkter på ÖCB:s rapport 277 D.7.5 ÖCB:s kommentarer till SRV:s och SIDA:s synpunkter 278

Bilaga E Ansvar och organisation på central nivå inom civilt försvar och fredsräddningstjänst i några andra länder 281 n

E. 1 Danmark 28 1 g E. 2 Finland 2 82 E. 3 Norge 283 E. 4 Nederländerna 284

F ärkortn

in

gar

APELL Awareness and Preparedness for Emer-

gencies at Local Level den s.k. Apell-

UNEP har tagit initiativ processen, som

till

CB Civilbefalhavama

DHA United Nations Department of Humanitarian Affairs FN :s organisation for samordning katastrofhjälp ersatte år av - 1992 UNDRO

ECE Economic Commission for Europe FN :s ekonomiska kommission for Europa ofta även UNECE

ECHO European Community Humanitarian Office EU:s administration for hand-

läggning av frågor om humanitära in-

satser

F 0A Försvarets forskningsanstalt

IAEA International Atomic Energy Agency

Internationella atomenergiorganet

IPP International Partnership Programme

Individuellt partnerskapsprogram reg-

lerar enskilda staters deltagande i PFF

LEMO Utredningen lednings- och myndigom

hetsorganisationen for försvaret

NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket

OECD Organisation for Economic Co-operation

and Development samarbetsorganisation

for de drygt 20 mest industrialiserade länderna

OSSE Organisationen for säkerhet och samarbete i Europa beteckningen har ersatt ESK

PF F Partnerskap for fred Partnership for

Peace program for NATO-ländernas

-

samarbete med staterna i Östeuropa

SPF Styrelsen for psykologiskt försvar

SRV Statens räddningsverk Räddningsverket

TCN Totalförsvarets chefsnämnd

UNDA C United Nations Disaster Assessment and

Co-ordination Team organ inom DHA

som bistår vid bedömning hjälpbehoav ven i ett katastrofområde och inlednings-

vis koordinerar insatserna

UNEP United Nations Environment Programme FN :s miljöskyddsprogram

UNHCHR United Nations High Commissioner for Human Rights FN:s kommissarie for mänskliga rättigheter

UTFÖR Utredningen for utvärdering av försvarets ledning och struktur

WHO World Health Organization

Världshälsoorganisationen

ÖCB Överstyrelsen for civil beredskap ÖCB-K

är den krigsorganiserade myndigheten

Sammanfattning

Ökad

integrationjied-krig

Samhällets inneboende styrka, tålighet och omställningsförmåga och de beredskapsåtgärder som vidtas bestämmer i allt väsentligt möjligheterna för oss att klara

olika risker och hot.

statsmakterna har sagt med allt större emfas att måste samutnyttja resurserna

avsedda för fred respektive beredskap och krig. Kraven integration har lett till

en rad åtgärder i syfte att öka samordningen. Kommunerna fick redan i mitten av

1980-talet ansvaret för planeringen av civilforsvarsverksamheten lokal nivå. Genom lagen om civilt försvar ska de även svara för verkställighet av en rad uppgifter under höjd beredskap.

När Räddningsverket SRV inrättades år 1986 var detta ett led i strävandena att integrera åtgärderna i fred och krig. På regional nivå i länen hade länsstyrelserna

redan ansvaret for planering och ledning av verksamheten i fred samt under bered-

skap och i krig. Verksamheten inom Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB har

hittills nästan helt omfattat åtgärder infor höjd beredskap. Inom Styrelsen för psy-

kologiskt försvar SPF har uppgifter som syftar till bättre insatser i fred kommit att bli en allt större del av verksamheten.

Utredningens uppdrag

Utredningen ska enligt direktiven dir. 1995:153 göra en översyn av uppgiñema i

fred och krig hos de centrala myndigheterna inom det civila försvaret "och freds-

räddningstjänsten inom Försvarsdepartementets område, i första hand OCB, SRV och SPF.

Utredningen ska analysera samordningsuppgiñema i fred och krig inom det civila

försvaret och fredsräddningstjänsten inom Försvarsdepartementets område och

överväga vilka krav dessa verksamheter bör uppfylla dels under normala förhål-

landen i fred, dels inför och under

CI Internationella fredsfrämjande och humanitära insatser; Cl Svåra påfrestningar på samhället ifred; Cl Krig i vår omvärld; och D Väpnat angrepp mot vårt land.

Utredningen ska vidare överväga och lämna förslag till hur uppgiñema bör fördelas och hur gränsdragningen i övrigt bör vara mellan myndigheterna. Förslagen ska utformas med hänsyn till bl.a. den helhetssyn i totalforsvarspropositiosom anges nen och till kommunaliseringen inom det civila försvaret. Förslagen ska inte omfatta någon sammanläggning av de tre myndigheterna.

1995 års det civila

principbeslut om försvaret

Ett vidgar sâkerhetsbegrepp

De senaste årens utveckling innebär enligt statsmakterna att måste teckna nu en

bredare bild av tänkbara risker, hot och påfrestningar än tidigare. Bilden sträcker

sig från den hårda kärnan av mer traditionella säkerhetspolitiska hot, över de nya konflikter som tenderar att blossa upp i det kalla krigets spår, till de hot och risker som följer av den globala utvecklingen och det moderna samhällets sårbarhet.

Den fördjupade internationella integrationen och den tekniska och ekonomiska utvecklingen ger enligt statsmakterna det moderna samhället styrka under en normala förhållanden och potential att hantera även svåra situationer. Samtidigt en innebär utvecklingen en väsentlig ökning av samhällets specialisering och komplexitet. Samhällets olika verksamheter har blivit integrerade med och beroende av varandra ett helt annat sätt än tidigare. Ett annat drag i samhällsutvecklingen är den storskalighet i produktion och distribution påverkar forsörjningsberedskasom pen och ökar riskerna för att en enstaka olycka ska få allvarliga konsekvenser for människor eller egendom eller i miljön.

Helhetssyn på åtgärder mot hot och risker ifred och krig

Ett bredare spektrum av hot och risker leder till att helhetssyn bör prägla en sam-

hällets åtgärder mot dessa hot och risker. En samlad stora hot och risker

syn med konsekvenser nationell nivå och för viktiga samhällsfunktioner totalt ger

sett en mer effektiv och rationell hantering samhällets åtgärder.

av

Ansvarsprincipen ska gälla även i fortsättningen. För att besluten skilda håll ska

bli förenliga och awägningarna mellan behov riktiga fordras samverkan och samordning. Detta gäller alla lednings- och ansvarsnivåer i samhället.

Det civila försvarets uppgifter

Statsmaktema verksamheten inom totalförsvaret ska bidra till att samhälanser att let blir säkrare också i fred. Det innebär eller vidgade uppgifter för mynnya digheter och andra inom det civila försvaret. Beslutet innebär förskjutning organ en tyngdpunkten i totalförsvarets verksamhet. av

De åtgärder vidtas inom det civila försvaret ska göra det möjligt att

som

Cl Värna civilbefolkningen, livsnödvändig försörjning, säkertrygga en ställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid och vid krig i vår omvärld; väpnat angrepp

Genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser;

Stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra påfrestningar på

samhället ifred.

Med vidgat säkerhetspolitiskt synsätt är det Sveriges ambition att genom poliett diplomatiska, civila, humanitära och militära bidrag ytterligare stärka vår tiska,

medverkan i internationella insatser. En väsentlig del av denna generella ambi-

tionshöjning ökad kapacitet för totalförsvaret att delta både i internationella är en

fredsfrämjande insatser och i den internationella katastrof- och flyktinghjälpen.

civila försvarets ska i fortsättningen kunna användas även för den nya Det resurser samband med svåra påfrestningar på samhället i fred. Statsmaktema

uppgiften i hänsyn ska till denna uppgift vid planering beredskapen mot ett

anser att tas nya av Statsmakternas uttalande innebär inte någon ändring av t.ex. beväpnat angrepp.

stämmelsema i räddningstjänstlagen hur samhällets räddningstjänst ska organi-

om seras och bedrivas.

civila och militära verksamheter inför och under

Samverkan mellan

höjd beredskap

väsentligt för det militära försvarets förmåga vid ett väpnat att det Det är angrepp tillräcklig robusthet och flexibilitet inom väsentliga områden i den civila finns en infrastrukturen. områden det gäller bör tillräcklig minimiförmåga, så De som ges en

hela samhällets grundberedskap inför olika slag av störningar och påfrestningar

att blir tillfredsställande.

Statsmaktema att krigsdugligheten inom delar den militära krigsorganisa-

anser av kan begränsas i nuvarande säkerhetspolitiska läge. Det ska bli tionen medvetet

möjligt medvetna avsteg från krigsdugligheten och att klargöra hur avste-

att göra vid behov ska åtgärdas. Försvarsmakten bör i ett utvecklat system for samvergen

kan specificera och prioritera sina behov stöd från det civila försvaret.

av

Ledning vid insatser i hela hotskalan

Kraven på systemet

Det måste finnas ett i förväg fastställt samhällsorgan ansvar som gör att olika nivåer svarar för ledning och fattar de beslut fordras allvarlig händelse som när en har inträffat. Totalförsvarets civila och militära delar ska alla ledningsnivåer

samverka och stödja varandra, så att effekten den samlade verksamheten blir av den bästa möjliga.

Det grundläggande kravet är att ledningssystemet, oavsett händelsens orsaker eller

verkningar, kan medge kontinuerlig ledning över hela landet. Ett annat krav är

att ansvarsförhållandena och ledningsmönstren ska desamma i hela hotskalan vara

fred-krig.

Den starka ledningskedjan

Tre nivåer -i krig

ma

Det civila försvarets och fredsräddningstjänstens verksamhet omfattar förebyggan-

de åtgärder, olika slag förberedelser for insatser och genomförande insatser av av

som begränsar skadorna. Händelseförloppet vid i varje fall påfrestningar i fred

börjar sannolikt ofta i liten skala lokal nivå. Om effekterna händelsen sprider av

sig, fordras det någon form styrning i första hand regional nivå. Slår händel-

av sen mot mycket stora områden i landet och omfattande del befolkningen - en av är

berörd kan det bli nödvändigt med ett samarbete mellan län.

- även

Hot- och riskutredningen behandlade i sitt huvudbetänkande frågan lednings-

om organisationen vid allvarliga störningar i viktiga samhällsiünktioner. Utredningen

kom fram till att det angeläget att använda ledningskedja för rädd-

var samma som ningstjänsten kommunen, länsstyrelsen och regeringen. Det ska framhållas - att regeringen, om det fordras beslut griper över flera län, kan utse myndighet som en att svara för verksamheten, t.ex. länsstyrelsen i de berörda länen, civilbeett av en

fälhavare eller central forvaltningsmyndighet.

en

Utredningen ställer sig bakom Hot- och riskutredningens förslag till indelning i tre

nivåer -i krig tillkommer civilbefälhavamivån mellan länsstyrelsen och regeringen

och förutsätter att regeringen från fall till fall bedömer vilken organisation - som bäst tillgodoser behovet åtgärder omfattar flera län. av som

Organisation och resurser

På den lokala nivån är det naturligt att kommunstyrelsen för dessa förbere-

svarar

delser inför de insatser som fordras.

Ett problem den regionala nivån är att länsstyrelserna bl.a. till följd av bespa-

ringar under följd i utsträckning tunnat ut organisationen inom områ-

en av stor

det civil beredskap och räddningstjänst. Länsstyrelseorganisationen har i allmänhet

inte heller i tillräcklig utsträckning kunnat tillföras ny kompetens som svarar mot

de uppgiñema tillkomsten lagen civilt försvar.

nya genom av om

Utredningen stöder förslaget från Utredningen det civila försvarets finansieom

ring CFF-utredningen att de medel används för att bestrida länsstyrelsemas

som

beredskapskostnader ska ingå i ett nytt anslag för regional totalförsvarsverksamhet och avvägas inom for den ekonomiska planeringsramen för det civila försva-

ramen Vår utredning emellertid att ska omfatta endast kostnader som är ret. anser ramen direkt hänförbara till det civila försvarets verksamhet.

Civilbefalhavama har viktiga uppgiñer den regionala nivån inför och under höjd beredskap. Även civilbefalhavarorganisationen inte ingår i ledningskedjan för

om

insatser i fred den bör utnyttjas även vid svåra fredstida påfrest-

är en resurs, som ningar samhället.

På den centrala nivån sker för närvarande utveckling av regeringens och regeen

ringskansliets beredskap för insatser vid stora olyckor och andra svåra påfrestningsamhället i fred. De förberedelser som pågår i detta sammanhang är en annan

ar

grundläggande förutsättning för att den starka ledningskedjan kommunen-länsstyrelsen-regeringen ska fungera.

Behovet av samordning

Definitioner

Ledning och samordning är det centrala i verksamheten inom både det civila föroch fredsräddningstjänsten. Ledning, innebär att utöva ett bestämmansvaret som

de inflytande verksamhet, är viktig i det operativa skedet. En viss ledning

över en behövs i förberedelsearbetet när myndigheter och andra ska bygga upp sin även -

beredskap framför allt är det i detta skede fråga samordning. Med sam-

men om -

ordning utredningen myndighet för andra myndigheter eller organ

menar att en

och övergripande mål, redovisar övergripande inriktning

anger gemensamma en och prioriteringar samt följer och utvärderar verksamheten. upp

Vertikal och horisontell samordning

Samordningen ställer omfattande krav myndigheterna både dem som ska

samordna och dem bedriver verksamhet ska samordnas. Det måste som som

fastställas vilka befogenheter den samordnar verksamhet utanför sitt eget

t.ex. som

direkta ansvarsområde ska ha.

Samordningen kan vertikal mellan olika nivåer inom de civila försvaret eller vara -

fredsräddningstjänsten. Det kan gälla generellt inom verksamheten i hela dess bredd eller inom en sektor. Det behövs emellertid också horisontell samordning

en mellan olika sektorer en och samma nivå.

Slutsatsernas tillämpning de på tre myndigheter-

nas verksamhet

Åtgärder inför och under höjd beredskap

ÖCB:s samordningsroll

Ansvaret för samordning av förberedelser åtgärder inför höjd beredskap mellan

av

funktioner ligger ÖCB. Många i myndighetens omvärld emellertid

anser att

samordningen central nivå är både otillräcklig och otydlig. Detta framgick redan

av den uppföljning som LEMO gjorde. Uppfattningar slag har redovisats av samma

vid de överläggningar utredningen haft med företrädare för olika

som organ.

Den centrala samordningsmyndigheten ska framför allt

D Ge statsmakterna underlag för deras beslut utvecklingen som avser

av beredskapen inom det civila försvaret;

D Stimulera förberedelser och utveckling i arbetet har annan som an-

knytning till det civila försvaret hos funktionsansvariga myndigheter och i ledningskecüan;

D Utveckla samverkan civilt-militärt och kunskaperna om de ömsesidiga kraven inför och under höjd beredskap;

D Se till att kunskaperna allmänt förutsättningarna för verksett om samheten inför och vid höjd beredskap ökar inom det civila försva-

ret.

Utredningen anser att en horisontell och vertikal samordning inom det civila försvaret är utomordentligt viktig och måste utvecklas inom för det system ramen som normalt gäller för regeringens styrning centrala och regionala myndigheter av

och anpassas till utvecklingen mål- och resultatstyrningen.

av

En effektiv uppföljning och utvärdering är utredningen det de

som ser ett av mest betydelsefulla elementen i den mål- och resultatstyrning ska prägla verksamhesom ten inom det civila försvaret. Enligt de bedömningar utredningen gjort har inte som

utvecklingen ÖCB:s åtgärder för att utveckla mål- och resultatstymingen inom

av

fått tillräckligt genomslag. En utveckling metoderna för

det civila försvaret ännu av utvärdering med syfte förstärka samordningsrollen skulle san-

uppföljning och att

Strävandena åstadkomma förnyelse ökar pronolikt ge goda effekter. att en som

i den statliga förvaltningen talar också för att samordningsverksamhe-

duktiviteten ten bör förbättras och utvecklas.

bestämda mening samordningsmyndigheten skulle bli allra

Det är utredningens att kunde på samordningsrollen och

mest effektiv om verksamheten fokuseras ansva-

i allt väsentligt koncentreras samordningsuppgiftema.

ret

verksamheten inom ÖCB inför höjd beredskap koncent-

Utredningen föreslår att

horisontell och vertikal samordning och att myndigheten som ett led i reras på en

detta ytterligare utvecklar sin roll ansvarigt organ för uppföljning och utvär-

som dering inom det civila försvaret.

ÖCB:s framtida uppgifter inför höjd beredskap

ÖCB:s verksamhet inför höjd beredskap i fortsättningen ska Utredningen anser att koncentreras till områden som

Analys hotbilden det civila försvaret; av som avser

statsmakternas mål och resultatkrav för det civila för- Konkretisering av

svaret;

tillgången på i stort inom det civila försvaret; D Bedömning av resurser

Uppföljning och utvärdering av genomförda åtgärder;

mellan eller verksamhetsområden i samband med

Avvägningar funktioner

programplanearbetet;

mellan det civila och det militära försvaret;

Övergripande samverkan

Inriktning i stort forskning avser det civila försvaret; samt

av som

internationella inom det civila försvarets område. Kontakter med organ

ÖCB andra myndigheter i statsförvaltningen med roller som stabsorgan bör liksom

åt regeringen få till uppgift att särskilt stödja arbetet i regeringskansliet. Som utframhållit innebär det myndigheten i ökad utsträckning bidrar

redningen tidigare att beslut inriktning och awägningar verksamheten i stort med underlag för de om om inom det civila försvaret regeringen fattar. som

IJtredningen har även övervägt vilka åtgärder i övrigt behöver vidtas för

som att

OCB ska kunna lösa sina samordningsuppgiñer ett effektivt

sätt.

Hög kompetens hos personalen kunnighet, omdöme, uthållighet och samarbets- -

förmåga förutsätter liksom hittills rekrytering

- av personer som är särskilt lämpa-

de för och intresserade av de samordningsuppgiñer starkt kommer domi-

som att ÖCB:s verksamhet. nera

Till samordningsrollen hör enligt utredningens mening att myndigheten fullföljer sin

strävan att lägga ut så mycket möjligt genomförandet på andra som av organ. Det

kan vara funktionsansvariga myndigheter, länsstyrelser eller civilbefälhavare

som

får i uppdrag att överväga olika frågor och redovisa resultatet till ÖCB.

ÖCB har enligt beredskapsförordningen rätt att utfärda verkställighetsföreskrifter

inom de olika områden andra statliga myndigheters

av beredskapsplanering som omfattas förordningen. LEMO behandlade frågan föreskrifter

av om och framhöll att ÖCB bör iaktta restriktivitet stor när det gäller att i föreskriñsform förmedla

och tydliggöra regeringens beslut. Utredningen ansluter sig denna punkt i hu-

vudsak till LEMO:s bedömning. En utökad uppföljning och utvärdering

kan emel-

lertid fordra ökade befogenheter att andra myndigheter föreskrifter för de ge uppgifter som dessa myndigheter ska för. svara

Den ekonomiska sgtvgingen

En viktig fråga för samordningen och planeringen det civila försvaret

av är hur en

effektiv styrning beredskapsåtgärdema ska kunna åstadkommas.

av Det främsta

styr- och awägningsinstrumentet for det civila försvaret är den ekonomiska plane-

ringsramen. I ingår utgifter för investeringar driftkostnader

ramen samt utanför

livsmedels- och oljeområdena säkerhetspolitiska kriser

som avser och krig. Ramen

omfattar vidare förvaltningskostnader för myndigheter inom det civila

försvaret inom Försvarsdepartementets område, dvs ÖCB, SRV, SPF och civilbefalhavama.

En lämplig utformning den ekonomiska planeringsramen kombinerat

av med ut- -

vecklade verksamhetsmål och handlingsregler från regeringens sida och effektiv

en

uppföljning och utvärdering under ledning ÖCB skulle leda till betydande

av - en

förbättring av samordningen inom det civila försvaret. Det finns fördelar med

stora

att ramen omfattar alla beredskapskostnader är direkt hänforliga till det civila

som

försvarets verksamhet. Genom att ÖCB årligen lämnar förslag till fördelning

av

medlen inom planeringsramen blir följden förstärkning myndighetens

en av samordningsroll.

Samtidigt innebär det emellertid problem medlen, för närvarande fallet, om som är

ska användas för finansiering verksamhet även utanför det civila försvaret,

av t.ex.

fredsräddningstjänsten, beredskapen mot kärnenergiolyckor och åtgärder gäl-

som

ler transporter farligt gods. Detta leder till motsättningar mellan ÖCB:s

av och

samordningsroller. Det bör i beredningen CFF-utredningens förslag

SRV:s av

enligt vilka uppdelning ska ske och hur sambandet övervägas principer en av ramen

fred-krig ska hanteras inom den samlade verksamheten.

Utredningen föreslår den ekonomiska planeringsramen ska täcka samtliga

att

funktionsansvariga myndigheters områden innefatta endast sådana kostnader

men är direkt hänförliga till det civila försvaret. som

Verksamheten inom funktionen Försögjning med industrivaror

Statsmaktema har i 1995 års principbeslut totalförsvaret gjort uttalanden som

om verksamheten inom funktionen Försörjning med industrivaror måste innebär att fortsätta förändras. Förändringarna i hotbilden medger en viss nedtoning av att

anspråken ekonomiska resurser för funktionen. Åtgärder ska vidtas så att viss

produktion kan säkerställas under period med resurskomplettering.

en

ÖCB framhåller i programplanen planeringen i fredstid ska utformas så att den

att till flexibilitet i utförandet. Det ska finnas beredskapslager del ger möjligheter av en

rå- och insatsvaror strategisk betydelse, ÖCB vidare i viktiga importerade av anser

befintliga lagren kommer emellertid att kunna minskas med

programplanen. De tredjedel under försvarsbeslutsperioden. Även den typ beredskapsavtal

drygt en av

för närvarande tecknas kommer att minska i omfattning. Tyngdpunkten i arbe-

som

kommer ligga analys- och planeringsarbete samt internationell upp-

tet att

följning. Detta fordrar utveckling kompetensen hos personalen.

en av

Utredningen den ÖCB i programplanen redovisade förändringen av anser att av

verksamheten inom ñinktionen bör genomföras. Det bör möjligt att under en

vara

i grad reducera organisationen. Samtidigt bör vidtas treårsperiod en betydande den kvarvarande personalen ytterligare ökad kompetens. åtgärder som ger

Utredningen verksamheten inom funktionen Försörjning med industri-

föreslår att förändras och reduceras i omfattning enligt de principer som redovisats.

varor

Ansvaret för funktionen Försörjning med industrivaror

LEMO övervägde placeringen ansvaret för funktionen Försörjning med indust-

av

kom grund den aktuella återtagningsplaneringen fram till att en

rivaror men av för närvarande inte borde ske. Även ÖCB har

överföring till en annan myndighet uttryck för uppfattningen myndigheten bör fortsätta att för funktio-

gett att svara

med industrivaror. Enligt ÖCB finns det stora synergieffekter med nen Försörjning

funktionen knuten till ÖCB. att är

Utredningen den bedömningen verksamheten inom funktionen fungerar bra. gör att finns flexibilitet i arbeta och öppenhet for förutsättningar. Det en sättet att nya

Verksamheten inom funktionen har gett kontakter och impulser varit som till nytta för arbetet i övrigt inom OCB.

Utredningen väger emellertid även andra Förhållanden än organisationens sätt att fungera och de synpunkter både LEMO, ÖCB och Försvarsmakten redovisat. som Ett mycket viktigt skäl för förändring är att ÖCB visserligen erbjuder bereden en skapsmiljö men inte verkar i den näringslivsmiüö i hög grad skulle kunna besom rika och ytterligare höja kvaliteten verksamheten inom funktionen.

Beredskapsåtgärder kommer att öka i betydelse är bl.a. foretagsplanläggning

som och företagskontakter, förberedelser för omställning inom industrin, forskning och

utveckling som avser återvinning, återanvändning och utveckling inhemska

av substitut, internationellt samarbete samt vissa beredskapsavtal. Dessa olityper av

ka åtgärder ställer krav viss kompetensutveckling hos personalen, ÖCB.

anser Enligt utredningens mening sådana arbetsuppgifter bättre i myndighet passar en med allsidiga arbetsuppgifter näringslivets snabba utveckling i som avser än en myndighet som är koncentrerad beredskapsuppgifter.

Ett starkt skal för överföring funktionsansvaret till myndighet en av en annan är vidare att ÖCB, utredningen framhållit, bör koncentrera sig som samordningsuppgiñerna, dvs en ökad mål- och resultatstyrning och den uppföljning och utvärdering som är ett underlag för denna.

NUTEK är det naturliga alternativet till ÖCB ansvarig myndighet för ñmktiosom nen Försörjning med industrivaror. För överföring uppgifterna till NUTEK en av talar enligt utredningens bestämda mening att det inom myndigheten finns ett omfattande kunnande och breda erfarenheter näringslivet, framför allt industrin. om Tidpunkten för överföring till NUTEK bör till del kunna en en avvägas mot synpunkter från Försvarsmakten med anledning den pågående planeringen förav av sörjningen inför anpassning. en

NUTEK har under hand meddelat att myndigheten är beredd att över ta ansvaret för funktionen och att effektivt för uppgifterna. svara

Utredningen föreslår att ansvaret för funktionen Försörjning med industrivaror

flyttas från OCB till NUTEK.

Utredningen föreslår i betänkandet att den ekonomiska planeringsramen ska täcka

samtliga beredskapsmyndigheters områden innefatta endast sådana kostnader

men som är direkt hänförliga till det civila försvaret. Förslaget innebär anslaget för att funktionen Försörjning med industrivaror även efter överföring till NUTEK ska en ingå i den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.

Ansvaret för funktionen Transporter

ÖCB har ansvaret för hela funktionen Transporter för delfunktionerna Transsamt

portsamordning och Landsvägstransporter. ÖCB har framhållit för utredningen att uppgifterna transporter infor och under höjd beredskap även i fortsättsom avser ningen bör ligga myndigheten. Som skäl för detta pekar myndigheten att Transportfunktionen torde den funktion inom det civila försvaret där samvara ordningsbehovet är mest omfattande och tydligt.

bibehållande för Transportfunktionen inom ÖCB talar enligt

Mot ett av ansvaret utredningens mening att ÖCB inte är någon transportmyndighet med en naturlig roll inom transportverksamheten i fred. Det finns inte någon °transportmiljö inom

myndigheten. Utredningen argumenten i övrigt för att föra funktions- och

anser att

delñmktionsansvaret inom transportområdet från ÖCB till myndighet är i

en annan huvudsak för funktionen Försörjning med industrivaror. desamma som

Den centrala myndighet med hänsyn till karaktären verksamheten inom som funktionen ligger relativt nära till hands att för funktionen är NUTEK. svara och logistik i hög grad integrerad del den industriella verk- Transporter är en av samheten och NUTEK erbjuder även för denna funktion bättre verksamhetsmilen ÖCB. Om funktionen Försörjning med industrivaror placeras inom NUTEK, än framstår det mycket lämpligt att till denna myndighet föra även funktionen som Transporter.

NUTEK har under hand för utredningen uppgett att den är beredd att överta an-

svaret även för transportfunktionen.

funktionen flyttas från ÖCB till

Utredningen föreslår att ansvaret för Transporter

NUTEK.

Utredningen föreslår i betänkandet att den ekonomiska planeringsramen ska täcka

samtliga beredskapsmyndigheters områden innefatta endast sådana kostnader

men är direkt hänförliga till det civila försvaret. Förslaget innebär att anslaget för som funktionen Transporter även efter överföring till NUTEK ska ingå i den ekoen nomiska planeringsramen för det civila försvaret.

Funktionen Civil ledning och samordning

Utredningen det klarare än bör framgå vilken typ verksamhet som anser att nu av

ska ingå i funktionen Civil ledning och samordning. Verksamheten bör koncentre-

den viktiga ledningskedjan inom det civila försvaret, dvs beredskapsforbereras delsema hos regeringen, civilbefälhavarna, länsstyrelserna och kommunerna. Funk-

tionen bör mot den bakgrunden kallas Civil ledning.

Utredningen föreslår den nuvarande funktionen Civil ledning "och samordning

att kallas Civil ledning och att ansvaret för uppgifterna ligger kvar OCB.

SRV och SPF

Utredningen beskriver SRV:s och SPF:s ñmktionsansvar inför och under höjd beredskap men föreslår inga ändringar i nuvarande och uppgiñer. ansvar

Svåra påfrestningar på samhället

ifred

Planering och genomförande åtgärder i den operativa verksamheten vid svåra av

påfrestningar samhället i fred ska enligt utredningens uppfattning ligga

de tre

organen i ledningskedjan kommunen, länsstyrelsen och regeringen. För utred-

ningen är det vidare uppenbart att tyngdpunkten i det expertstöd ledningskedsom

jans organ behöver inför och vid sådana påfrestningar ska ligga sektormyndig-

heterna inom de områden som kommer att beröras händelserna. Som utredningav en tidigare nämnt är även civilbefalhavama i det här sammanhanget en resurs

SRV kommer mot bakgrund sina allmänna samordningsuppgiñer inom den av egna sektorn att särskild roll i samhällets verksamhet vid olika slag svåra påen av

frestningar. Detta gäller framför allt orsaken till påfrestningarna är allvarlig

om en

olycka eller naturkatastrof eller om händelseförloppet leder till att det inträffar ett

stort antal olyckor eller att riskerna för olyckor ökar.

SPF kan delta med experthjälp inom det vid alla allvarliga händelser viktiga informationsarbetet. Utredningen ställer sig bakom Hot- och riskutredningens förslag

att SPF ska utarbeta allmänna råd för andra myndigheters information vid svåra

påfrestningar samhället i fred. SPF bör vidare i uppdrag expertstöd till

att ge myndigheter som i en svår informationssituation behöver SPF:s medverkan för att kunna tillgodose akuta informationsbehov.

Det fordras emellertid också del övergripande överväganden en som avser an-

vändningen av det civila försvarets resurser vid svåra påfrestningar samhället i fred. Den samordningsrollen är naturlig för ÖCB, har förutsättningar i pla-

som att

neringen inför händelser i hela hotskalan stöd både funktionsansvariga

ge myn-

digheter och de kommunala och statliga i ledningskedjan.

organen

Utredningen föreslår att ansvaret för planering och genomförande åtgärder i

av

den operativa verksamheten inför och vid svåra påfrestningar samhället i fred ska ligga de tre i ledningskedjan och att tyngdpunkten i expertstödet

organen

som dessa behöver inför och vid svåra påfrestningar ska ligga sektor-

organ myndighetema inom de områden kommer att beröras händelserna. som av

Utredningen föreslår vidare att ÖCB får till uppgiñ inför svåra påfrestningar

att

samhället i fred i planeringen stöd andra Det kan kan ske

ge organ. genom att ÖCB bl.a. följer och analyserar utvecklingen av hotbilden inom området svåra på-

frestningar samhället i fred. Myndighetens ska också till att det finns

se en

överblick i stort över de personella och materiella föreligger inom det

resurser som civila försvarets olika myndigheter och andra organ.

Olyckor som fordrar räddningstjänstinsatser

Bakgrgnd

Statsmakternas beslut helhetssyn innebär, som det framhålls i totalförsvarsom en propositionen, inte någon ändring i räddningstjänstlagens bestämmelser om hur samhällets räddningstjänst ska organiseras och bedrivas. SRV:s uppgifter inom räddningstjänsten, i den förebyggande verksamheten och när det gäller transport av farligt gods bör också i fortsättningen i huvudsak vara tillsyn, utvecklingsarbete och utbildning. Även samordningsuppgiñerna kommer betydelsefulla. att vara

Hot- och riskutredningen har föreslagit rad ågärder som leder till nya uppgifter en för verket inom de redovisade områdena. Utredningen har t.ex. föreslagit att SRV ska transportmyndighet för transport av farligt gods med undantag för bulkvara till sjöss. Även arbetet med EU-direktiven ökat inom områtransporter om ansvar dena räddningstjänst och åtgärder mot transport av farligt gods leder till en ökad belastning SRV.

Översvn mål och medel

av

Takten i förändringarna inom SRV:s verksamhetsområden kommer att fortsätta att hög. Tillsammans med de allmänna kraven effektivisering, förnyelse och vara omställning i den statliga förvaltningen talar detta enligt utredningens mening för att en översyn bör ske målen och medlen för verksamheten inom myndighetens av olika områden.

Det bör översynen framgå vilka förutsättningarna är för en ytterligare förav ändring fördelningen uppgiñer mellan stat och kommun samt mellan SRV av av

och länsstyrelserna. Strävan bör vara att så långt möjligt minska detaljstyming och

att decentralisera ansvar och uppgifter. Översynen bör enligt utredningens mening

emellertid även ta sikte en successiv reducering av förvaltningskostnadema vid SRV. En lämplig utgångspunkt är att förändringar ska kunna ska fr.o.m. år 1998 i

samband med den beslutade kontrollstationen under försvarsbeslutsperioden.

Utredningen det naturligt att regeringen i det här sammanhanget eller i säranser skild ordning låter över även utbildningsverksamheten. Det finns hos räddningsse tjänsten hos flera kommuner i landet organisation för lokal vidareutbildning med en liknande eller slag för den yrkesutbildning som äger rum resurser av samma som vid SRV:s fyra skolor.

regeringen låter utföra målen och

Utredningen föreslår att en översyn av medlen

för SRV:s verksamhet med den inriktning utredningen har redovisat. Oversysom bör omfatta även utbildningsverksamheten. nen

Löpande förändringar inom SRV

Den översyn som utredningen anser angelägen utesluter inte att SRV i annan ord-

ning kan vidta åtgärder för att decentralisera och uppgifter och minska för-

ansvar valtningskostnader för att det sättet öka handlingsutrymmet för förändringar även kort sikt.

En stor del av verksamheten vid SRVrs skolor omfattar service olika slag. Utav redningen anser att det bör övervägas denna serviceverksamhet i stället ska om upphandlas i konkurrens. I detta sammanhang bör också förutsättningarna prövas

för en ytterligare effektivisering de åtgärder vidtas vid skolorna och

av som som avser statens del i arbetet med materielen för räddningstjänst under höjd beredskap.

Länsstyrelserna och kommunerna får under åren 1995-97 ett omfattande stöd från SRV för planering och organisationsutveckling den kommunala räddsom avser ningstjänsten under höjd beredskap. Efter hand arbetet framskrider och de som lokala och regionala organen slutför sina uppgifter bör hela eller delar detta - av stöd inriktas att förbättra kompetensen hos länsstyrelserna.

Utredningen föreslår att SRV får i uppdrag att överväga och till regeringen redovisa möjligheterna att så möjligt genomföra förändringar i verksamheten snart som

inom bl.a. de områden som utredningen har pekat på.

Internationella fredsfrämjande och humanitära insatser

Den nva internationella uppgiften för det civila försvaret

Utredningen anser att de och den förmåga byggs inom det civila resurser som upp försvaret ska vara en tillgång vid internationella fredsfrämjande och humanitära

insatser. En förutsättning för utveckling för internationella hjälpinsatser

av resurser är, som ÖCB framhåller, att det görs en noggrann analys vilka behov insatser av av som faktiskt föreligger med avseende typer och omfattning. Analysen bör bl.a belysa behovet av multiñmktionella insatser.

Ansvaret för den övergripande samordningen i fråga användningen det civila

om av försvarets resurser för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser bör ligga ÖCB. De funktionsansvariga myndigheterna har däremot för åtansvaret gärder m.m. inom sina respektive sak- eller verksamhetsområden.

Utredningen delar vidare ÖCB:s uppfattning det för samordning inför att en användningen av det civila försvarets kan finnas behov beredningsresurser av en

grupp. Gruppen kan också hantera de övergripande samverkansfrågor civilt-

militärt som ibland uppstår vid planeringen de internationella insatserna. av

Utredningen föreslår att SRV ska ha ansvaret för genomförande svensk medav

verkan i internationella räddningsinsatser, miljöskyddsinsatser och insatser som flyktinghjälp, såvida inte dessa insatser sker enligt internationella konventioavser och är reglerade i annan ordning. ner

Utredningen föreslår vidare ÖCB får roll inom den internationella freds-

att en främjande och humanitära verksamheten med uppgift att följa utvecklingen, se till att det finns överblick i stort över de resurser inom det civila försvaret som kan en

utnyttjas för uppgiftema samt att utveckla målen och göra prioriteringar för an-

vändningen av resurserna.

Utredningen föreslår att det for samordning vid användning av det civila försva-

inom den fredsfrämjande och humanitära verksamheten bildas en berets resurser redningsgrupp med företrädare för i första hand ÖCB, SRV, SIDA, Socialstyrelsen och Försvarsmakten.

Samverkan mellan civila hiälporgan och militära organ ansvariga för fredsfrämjande insatser

De bästa förutsättningarna för god samverkan civilt-militärt skapas enligt utreden ningens uppfattning främst gemensam utbildning av civil och militär persogenom nal som kan komma att delta i insatserna.

Utredningen föreslår att Försvarshögskolan fåri uppdrag att i samråd med SIDA,

SRV och Försvarsmakten utarbeta ett förslag till utbildning högre nivå för personal ska medverka i fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands. som

Utredningen föreslår vidare att SIDA, Försvarsmakten och SRV ska i uppdrag

tillsammans utarbeta ett förslag till genomförande utbildningen och innehållet att av

i den för övrig personal som deltar i den internationella hjälpverksamheten.

Åtgärder

ökar det civila

som kompetensen inom försvaret

En ökad kompetens hos personalen är nödvändig förutsättning för effektivaen en verksamhet inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Förutom utre bildningsinsatser olika slag är det angeläget med hänsyn till kravet ökad förav

ståelse att sådana åtgärder innehåller möjligheter till utbytesrekrytering och växeltjänstgöring. I delar den offentliga verksamheten, där personalomsättningen är

av

mycket liten, kan detta enda möjligheten att till begränsade kostnader åstad-

vara komma en viss förnyelse i synsätt och arbetsformer.

Utredningen anser att utbytesrekryteringen och växeltjänstgöringen bör omfatta

personal hos myndigheter och andra på alla nivåer inom det civila försvaret organ

kommuner, länsstyrelser, civilbefälhavarnas kanslier, funktionsansvariga myndig- heter, samordningsmyndigheten och regeringskansliet.

Utredningen föreslår att myndigheter inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten får till uppgift att öka sina personalutvecklingsinsatser. Avsikten ska vara att skapa ökad kompetens med hänsyn till kraven bl.a. helhetssyn samt ökad stimulans för den berörda personalen.

Utredningen föreslår vidare att de mest berörda myndigheterna olika nivåer får i uppdrag att i samarbete utarbeta och till regeringen redovisa ett förslag till system för en aktiv personalpolitik, omfattar bl.a. växeltjänstgöring för personalen som

inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten.

Totalförsvarets chefsnämnd

Utredningen anser det viktigt att det finns ett forum det slag TCN utgör för av som samverkan hög ledningsnivå inom hela totalförsvaret. Det skapar förståelse för

problem och frågeställningar olika håll i totalförsvaret.

Överbefälhavaren är för närvarande ordförande i nämnden. Utredningen anser att ordförandeskapet i nämnden bör växla lämpligt sätt mellan det civila och det militära försvaret.

F

rivilligorganisationerna

Frivilligrörelsen är del den baskapacitet samhället behöver for att kunna en av som behålla handlingsfrihet och utveckla sin anpassningsförmåga. ÖCB föreslår att

myndigheten ska i uppdrag att tillsammans med SRV, Socialstyrelsen och Riks-

revisionsverket se över principerna for hur organisationsstödet ska fördelas. ÖCB anser att myndigheten också ska överväga hur och i vilken omfattning kommuner och landsting bör påverka uppdragen till frivilligorganisationerna.

ÖCB och AMS har föreslagit Arbetsmarknadsstyrelsens roll sammanhålatt som lande för frivilligverksamheten inom det civila försvaret central nivå och samarbetet med Försvarsmakten i denna del ska övertas ÖCB. Utredningen biträder av förslaget och anser att det bör ingå i översynsuppdraget att klargöra hur behand-

lingen av samtliga arbetsuppgifter gäller frivilligorganisationerna ska fördelas

som mellan olika myndigheter central, regional och lokal nivå.

Utredningen föreslår att det ÖCB i programplanen redovisade förslaget till av översyn ska genomföras och att den ska omfatta bl.a. överväganden hur om arbetsuppgiñerna i den statliga verksamheten gäller frivilligorganisationerna ska som fördelas mellan olika myndigheter central, regional och lokal nivå.

Kostnader och finansiering

Utredningens överväganden och förslag i betänkandet är inte av den karaktären att det går att beräkna eifektema kostnaderna för verksamheten. Flera av förslagen behöver utvecklas vidare av myndigheterna eller i särskild ordning innan de kan realiseras. Utredningen redovisar av det skälet endast den mycket översiktliga bedömning av de ekonomiska konsekvenserna som går att göra detta stadium.

Inom ÖCB planeras förändring verksamheten inom funktionen Försörjning en av med industrivaror. Medlen som frigörs genom dessa åtgärder och genom överföringen ñmktionsansvaret till NUTEK bör tillräckliga för att finansiera den av vara utökning verksamheten sannolikt fordras för att ÖCB ska kunna förstärka av som sin samordningsroll inför höjd beredskap. De bör också vara tillräckliga för myndighetens uppgifter även inför svåra påfrestningar samhället i fred och i den internationella fredsfrämjande och humanitära verksamheten.

För SRV:s del bör resultatet några års sikt kunna bli minskning både for-

en av valtningskostnadema och av övriga kostnader för verksamheten. Belastningen

organisationen ökar å andra sidan genom den utvidgning av uppgiñema som kan

bli följden av statsmaktemas beslut med anledning av Hot- och riskutredningens förslag, internationella rekommendationer och EU-direktiv.

SPF :s organisation behöver utökas om myndigheten ska uppfyllade krav som Hot-

och riskutredningen och vår utredning anser ska ställas den. OCB har anvisat 6

milj. kronor för den förstärkning som avses äga rum under nästa budgetår.

Som utredningen framhållit i flera sammanhang i betänkandet måste länsstyrelserna resurser for att ett effektivt sätt kunna lösa sina uppgifter i bl.a. lednings-

kedjan. Enligt utredningens bedömning bör det genom besparingar i framför allt

SRV:s verksamhet möjligt att finansiera den ökning utgiftema för verkvara av samheten regional nivå inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten som de berörda myndigheterna anser nödvändig.

Utredningens överväganden syftar till effektivare åtgärder i den förebyggande verksamheten och vid händelser olika slag där det går att begränsa skadorna. av Samhället kommer under alla förhållanden att svara för den verksamhet som

fordras i samband med stora olyckor och andra svåra påfrestningar. Utredningen

anser att det genom olika slag av förbättringar i beredskapen går att minska kostnaderna både för skadorna och för själva insatserna. Effektivare åtgärder från samhällets sida i dessa avseenden har både samhällsekonomiskt och humanitärt en stor

betydelse.

I INLEDNING

1 och

Bakgrund genom-

förande

1.1 under år

Något om utvecklingen senare

område

inom utredningens

Samhällets inneboende styrka, tålighet och omställningsförmåga och de bered-

skapsåtgärder vidtas bestämmer i allt väsentligt möjligheterna för oss att klara

som olika risker och hot. Ett stömingskänsligt samhälle kräver mer beredskapsförberedelser än ett robust och flexibelt samhälle. Vi måste av det skälet konsekvent och

långsiktigt verka för att minska samhällets sårbarhet.

Staten ställer krav olika slag av skyddsåtgärder från enskildas och företagens

sida. Kommunerna är skyldiga att beakta kraven hälsa och säkerhet i samhällsplaneringen och att organisera räddningstjänst och vidta förebyggande åtgärder en mot olyckor. Staten har själv ansvaret för flera grenar av samhällets rädd-

ningstjänst. En del statliga myndigheter är inrättade för uppgifter som har med

skydd och säkerhet att göra. Inom andra myndigheter utgör dessa uppgifter en del av den normala verksamheten.

statsmakterna har sagt med allt större emfas att måste samutnyttja resurserna avsedda för fred respektive beredskap och krig. Kraven integration har lett till en rad åtgärder i syfte att öka samordningen. Kommunerna fick redan i mitten av 1980-talet ansvaret för planeringen av civilförsvarsverksamheten lokal nivå. Genom lagen om civilt försvar ska de även svara för verkställighet av en rad uppgiñer under höjd beredskap.

Som en följd ändringarna i de kommunala uppgifterna inför och under höjd beav redskap har även räddningstjänstlagen ändrats. Den kommunala räddningstjänsten

2 m.0793 3 l

har med sin krigsorganisation numera ansvaret for en väsentlig del de uppgifter av som den statliga civilforsvarsverksamheten tidigare tidigare svarade for. Kommunerna svarar för hanteringen av den statliga utrustningen for befolkningsskydd och räddningstjänst under höjd beredskap. Utrustningen kan användas också i fredsräddningstjänsten. De räddningscentraler har byggts i ett antal kommuner som under och sambandsutrustningen har installerats i dessa är avsedda senare - som for ledning av räddningstjänsten i både fred och krig. De centralerna ersätter de nya tidigare ledningscentralema och den utrustningen de äldre enbart for krigsnya räddningstjänsten avsedda sambandssystemen.

När Räddningsverket SRV inrättades år 1986 var också detta ett led i strävande-

na att integrera åtgärderna i fred och krig. På regional nivå i länen hade länsstyrel-

serna redan ansvaret for planering och ledning av verksamheten i fred samt under

beredskap och i krig. Verksamheten inom Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB

har hittills nästan helt omfattat åtgärder infor höjd beredskap. Inom Styrelsen för psykologiskt försvar SPF har uppgifter syñar till bättre insatser i fred som kommit att bli en allt större del verksamheten. av

Detta betänkande handlar om verksamheten central nivå i det civila försvaret

och fredsräddningstjänsten inom Försvarsdepartementets område de åtgär-

och om der som statsmakterna bör vidta för att ytterligare förbättra myndighetsstrukturen inom denna verksamhet.

1.2 Hot- och

riskutredningens förslag om en översyn av ansvar och uppgifter för de tre myndigheterna

Hot- och riskutredningen behandlade i sitt huvudbetänkande SOU 1995:19 Ett säkrare samhälle frågor fördelningen uppgifter mellan centrala om av ansvar myndigheter inom det civila försvaret. Utredningens integrationen fred-krig aksyn

tualiserar frågor om myndighetsorganisationen, framgick det övervägandena i

av betänkandet. På lokal nivå i kommunerna och regional nivå i länen är samordningen fred-krig i stor utsträckning redan genomförd. Civilbefalhavama och ÖCB har däremot verkställande uppgifter i huvudsak tar sikte situationen endast som under beredskap och i krig. SRV är funktionsansvarig myndighet for funktionen

Befolkningsskydd och räddningstjänst i krig och har som sektorsmyndighet ett omfattande ansvar for förebyggande verksamhet och åtgärder infor olyckor i fred.

Styrelsen for psykologiskt försvar SPF svarar för funktionen Psykologiskt försvar

men vidtar numera också åtgärder for att utveckla samhällets informationsinsatser

vid händelser i fred.

Hot- och riskutredningen redogjorde därefter for de överväganden Utredningsom en om lednings- och myndighetsorganisationen for försvaret LEMO hade gjort i

betänkandet SOU 12993295 Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila

försvaret. Hot- och riskutredningen konstaterade att LEMO genom sin analys inte hade belyst hela problemet med tre myndigheter som ansvariga för centrala delar av beredskapen. Detta berodde enligt Hot- och riskutredningen bl.a. direktiven, hade begränsat övervägandena till förberedelserna för verksamheten under som höjd beredskap.

Emellertid går det inte att bedöma hur organisationen bör vara utformad utan att ta hänsyn till och uppgifter händelser i både fred och krig, framhöll ansvar som avser utredningen. Fördelningen verksamheten i fred och krig mellan ÖCB, SRV och av SPF hade funnits i ett tiotal år. Det existerar nu hos myndigheterna och i deras omvärld mängd erfarenheter hur verksamheten fungerar. Regeringen bör mot en av den bakgrunden låta göra en översyn av uppgifter och organisation den centrala nivån förebyggande verksamhet och samhällets beredskap inför händelsom avser i både fred och krig, ansåg Hot- och riskutredningen. ser

1.3 Utredningens uppdrag enligt direktiven

Utredningen ska översyn uppgiñerna i fred och krig hos de centrala göra en av myndigheterna inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten inom Försvarsdepartementets område, i första hand ÖCB, SRV och SPF. Utgångspunkten är enligt direktiven dir. 1995:153 regeringens uttalanden i propositionen prop. 1995/996: 12 T otalförsvar i förnyelse.

Utredningen ska analysera samordningsuppgifterna i fred och krig inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten inom Försvarsdepartementets område och överväga vilka krav dessa verksamheter bör uppfylla dels under normala förhållanden ifred, dels inför och under

1 Internationella fredsfrämjande och humanitära insatser; 2 Svåra påfrestningar på samhället ifred; 3 Krig i vår omvärld; och 4 Väpnat angrepp mot vårt land.

Utredningen ska vidare överväga och lämna förslag till hur uppgiñerna bör fördelas och hur gränsdragningen i övrigt bör vara mellan myndigheterna. Förslagen ska utformas med hänsyn till bl.a. den helhetssyn i totalförsvarspropositiosom anges och till den kommunalisering har inom det civila försvaret. Utrednen som ägt rum ningen ska också föreslå de förändringar hos de berörda myndigheterna som prövningen föranleder. Förslagen ska inte omfatta någon sammanläggning av dessa myndigheter.

Utredningen ska ta del av det programplane- och studiearbete som bedrivits uppdrag av regeringen inför nästa totalförsvarsbeslut.

Utredningen ska samråda med Utredningen Fö 1995:01 för utvärdering för-

av svarets ledning och struktur UTFOR samt med Utredningen Fö 1994:07 om

ledningsövning i regeringskansliet.

En fullständig redovisning av direktiven finns i Bilaga A.

1.4 Utredningens syn på uppdraget

1 Inledning

Utredningen vill framhålla att de tre myndigheterna omfattas utredningssom av uppdraget har väsentligt olika roller och att verksamheten hos dem skiljer sig i karaktär och omfattning. SRV är relativt stor myndighet med uppgifter inom en en sektor, där det dagligen utförs en rad olika tjänster. Verksamheten sker olika nivåer -lokalt, regionalt och centralt. SPF är däremot en liten myndighet inom ett expertområde, beröri stort sett hela samhället i fred och krig. ÖCB samordnar som en verksamhet som behövs under alldeles särskilda omständigheter å andmen som ra sidan berör i stort sett hela samhället. ÖCB dessutom för tre funktioner svarar inom det civila försvaret.

Det som förenar myndigheterna är att alla tre har betydelsefulla uppgifter inom det civila försvaret och att de tillhör Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Till bilden hör också att de tre myndigheterna i sin helhet hanteras inom den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret. Det senare innebär för att medlen för SRV:s sektorsuppgifter, som gäller räddningstjänsten i fred och transporter farav ligt gods, ingår i den ekonomiska är avsedd för beredskapsåtgärder inom ram som det civila försvaret.

Avgränsningar

Utredningens uppdrag avser som framgått av föregående avsnitt fördelningen

av ansvar och arbetsuppgifter i olika faser inom hela hotskalan fred-krig mellan i första hand ÖCB, SRV och SPF. Kommunerna, länsstyrelserna och regeringen har omfattande uppgifter inom både det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Det gäller inte minst i operativa skeden, när samhället i samband med olyckor eller andra svåra påfrestningar ska vidta åtgärder begränsar verkningarna. ÖCB, som SRV och SPF har i det här sammanhanget framför allt till uppgift stöd de att ge operativt ansvariga organen i deras planering verksamheten. Utredningen beav handlar mot den bakgrunden de tre myndigheternas förhållanden till kommunerna, länsstyrelserna, civilbefalhavarna inför höjd beredskap och regeringen. För ÖCB:s del gäller det också förhållandet till Försvarsmakten och till de andra funktionsansvariga myndigheterna inom det civila försvaret.

Inom den fredsfrämjande och humanitära internationella hjälpverksamheten omfattar övervägandena samordningen mellan civila och militära insatser. De humanitära

hjälpinsatserna, som är en del av uppdraget, består av räddningsinsatser, miljöskyddsinsatser, flyktinghjälp och åtgärder för återuppbyggnad och utveckling.

Övervägandena i dessa avseenden avser hjälpinsatser som inte är reglerade genom

internationella konventioner. Ett sådant konventionsbundet samarbete finns för olje- och kemikalieskyddet till sjöss i bl.a. Sveriges närområde och för åtgärder efter utsläpp radioaktiva ämnen. De nordiska länderna har ingått ett ramavtal av om samverkan även vid andra slag av räddningsinsatser.

Utredningens arbete omfattar både förebyggande åtgärder, som minskar riskerna för att olyckor eller andra svåra påfrestningar ska inträffa, och åtgärder som begränsar skadorna när händelser olika slag har inträffat. Skadebegränsande åtgärav der kan vidtas i förväg det gäller t.ex. installering av system for varning och in- formation eller sker i den akuta fasen i samband med att en händelse äger rum. -

Utredningen behandlar fördelningen av ansvar och uppgifter i stora drag mellan

myndigheterna. Övervägandena avser i stor utsträckning de roller som de tre mest

berörda myndigheterna inom utredningsområdet ska ha. De mer detaljerade analy-

ser som fordras är i de flesta fallen en uppgiñ för myndigheterna att själva ta initiativ till. Inom några områden där det fordras externa bedömningar eller awägningar föreslår utredningen fördjupade överväganden i särskild ordning.

1.4.3 ÖCBzs ställning

Den operativa ledningskedjan kommunen-länsstyrelsen-regeringen under höjd beredskap även civilbefälhavaren är tillsammans med de funktionsansvariga myn- digheterna organisatoriskt sett kärnan i den verksamhet som utredningens överväganden omfattar. Det behövs emellertid också ett övergripande svarar organ som for att beredskapen är samordnad och balanserad. Innan ÖCB inrättades 1986 utövades den samordning som behövdes av regeringen.

Som LEMO framhöll bildandet ÖCB inte okontroversiellt. Det fanns farhåvar av för att den nya myndigheten skulle bli en instans mellan regeringen och de gor funktionsansvariga myndigheterna. Detta kunde leda till att de funktionsansvarigas ansvarskänsla inför beredskapsuppgiñerna minskade. Tillkomsten av en särskild samordningsmyndighet ansågs också kunna leda till en onödig byråkrati. LEMO ansåg emellertid att det behövdes myndighet för samordning under regeringen en och att ÖCB skulle denna myndighet. vara

Utredningen anser inte att den myndighetsstruktur som statsmakterna valde 1986 är helt utan problem. Det material och de synpunkter som utredningen redo-

visar i betänkandet stöder i viss utsträckning påståendet. Enligt utredningens me-

ning hör de viktiga samordningsuppgiñer ÖCB har i stor utsträckning hemma som

regeringsnivån. Utredningen har emellertid enligt direktiven att utgå från att

ÖCB, SRV och SPF ska finnas kvar självständiga myndigheter och

som överväger inte i betänkandet något alternativ med organisation central nivå utan OCB.

en

Utredningen väljer för sina del att föreslå förstärkning ÖCB:s samordningsen av roll för verksamheten inför och under höjd beredskap och ÖCB:s ställning av som myndighet med uppgifter av stabskaraktär i förhållande till regeringen inom detta område. ÖCB får också utredningens förslag vissa uppgifter gäller genom som

internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och åtgärder mot svåra på-

frestningar samhället i fred.

1.4.4 Några grundläggande begrepp

Totalförsvaret civila och militära försvaret

-

Totalförsvar är enligt regeringens förslag till ändring i lagen höjd beredskap om

verksamhet som är nödvändig för att förbereda Sverige för krig Lagrådsremiss

Begreppet totalförsvar den 15 maj 1996. Totalförsvaret består militär m.m. av

verksamhet militära försvaret och civil verksamhet civila försvaret. Det civila

av

försvarets förmåga grundas främst det fredstida samhällets och dess

resurser

förmåga till omställning. Utredningen vill understryka att uttrycket det civila för-

svaret inte betecknar en organisation, vilket i allmänhet är fal-let med det militära försvaret.

Vid utformningen av totalförsvarets resurser ska det vidare enligt lagrådsremissen

beaktas ska kunna användas vid internationella fredsfrämjande och att resurserna humanitära insatser och för att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera

svåra påfrestningar samhället i fred. När dessa tas i anspråk i sådan

resurser

verksamhet är det inte fråga totalförsvarsverksamhet utan utlåning to-

om om av talförsvarsresurser till det samhällsorgan som normalt ska hantera viss situation. en Syftet är således att ett effektivare sätt utnyttja samhällets samlade och resurser inte att utöka begreppet totalförsvar, framhåller regeringen.

Svåra påfrestningar samhället

på ifred

Totalförsvarets resurser ska framgått kunna utnyttjas bl.a. vid svåra påfrest-

som ningar samhället i fred. I totalförsvarspropositionen användes uttrycket svåra

nationella påfrestningar. Uttrycket avsett att fånga situationer orsakar

var som

en stor påfrestningar samhället till följd av bl.a. olyckshändelser, naturkatastro-

fer eller sabotage. Regeringen framhåller i lagrådsremissen att detta begrepp kan ge det felaktiga intrycket svår olycka eller katastrof i princip måste omfatta och att en

lamslå hela landet för att den ska hänföras till svåra nationella påfrestningar. Enligt regeringen bör i stället begreppet svåra påfrestningar på samhället användas. Bytet av begrepp innebär inte någon förändring av själva innehållet i förhållande till totalförsvarspropositionen.

Svåra påfrestningar samhället i fred består stora olyckor eller allvarliga stör-

av ningar i viktiga samhällsfunktioner. Begreppet olyckor används i betänkandet i den

betydelse uttrycket har i räddningstjänstlagen. Med olyckor menas alltså händelser som inträffar plötsligt, utan föregående varning. Till dessa räknas enligt lagens för-

arbeten händelser som beror företeelser i naturen eller människors handlande

eller underlåtenhet att handla. Detta gäller oberoende av om handlingen är uppsåt-

lig eller inte. Brander, explosioner, skred, ras, översvämningar. oväder, vägtrafikolyckor och utflöden av skadliga ämnen är exempel olyckor.

Störningar i viktiga samhällsfunktioner uppstår framför allt genom skador eller fel

i hanteringen av de tekniska systemen för produktion och distribution av t.ex. vatten och värme. Ett bortfall i försörjningen kan innebära i grunden ändrade förutsättningar för många verksamheter i samhället. Detta kan mycket allvarliga konsekvenser för människor, egendom och miljö. En massflykt till Sverige av människor är annan typ av händelse som skulle kunna leda till allvarliga störningar en inom flera viktiga samhällsfunktioner.

Utredningen använder genomgående i betänkandet uttrycket svåra påfrestningar

på samhället. Detta gäller även i redogörelser för statsmaktemas beslut eller myndigheternas programplaner, där begreppet svåra nationella påfrestningar normalt förekommer.

Anpassning resurskompletterin g

-

Planeringen totalförsvaret syftar till att skapa handlingsfrihet för statsmakterna av att kunna växla ambition när det säkerhetspolitiska läget förändras eller när andra omständigheter gör det nödvändigt. Planeringen ska både civil och militär sida i största möjliga utsträckning skapa utrymme för komplettering av resurserna och tillväxt, när situationen kräver det.

statsmakterna använder uttrycket anpassning för att beteckna de åtgärder som

fordras med hänsyn till krav utvecklingen i omvärlden eller säkerhetspolinya som

tiska lägen kan komma att ställa. Det kan vara fråga om en mer långsiktig anpassning eller åtgärder som snabbt måste vidtas.

För det civila försvarets del innebär anpassningen i huvudsak verksamhet som bygger genomarbetad och realiserbar planering och som kan genomföras en under den anpassningsperiod som statsmakterna talar om. Inom det civila försvarets område används regel termen resurskomplettering. Handlingsfrihet sikt som

uppnås huvudsakligen genom åtgärder inriktade att bibehålla och utveckla en

baskapacitet i samhällets ledningssystem och infrastruktur. Det är åtgärder som det

tar lång tid att realisera och som i allmänhet planeras och blir verkställda av andra

än statliga myndigheter.

Det militära försvaret använder regel uttrycket återtagning och tillväxt för att som

beskriva de åtgärder anpassningen omfattar. Med återtagning att de

som menas förband som inte är krigsdugliga redan i dagsläget ska kunna full krigsdugligges het inom högst ett år. Tillväxt innebär att Försvarsmakten genom en utvidgning av organisationen ska kunna utöka antalet stridskrafter och förbättra förbandens kvalitet.

1.5 Samråd med andra

utredningar och med myndigheter

Utredningen har enligt direktiven haft samråd med Utredningen Fö 1995:01 för

utvärdering av försvarets ledning och struktur UTFÖR samt med Utredningen

Fö 1994:07 om ledningsövning i regeringskansliet. överläggningar har vidare

ägt rum med Utredningen om det civila försvarets finansiering GFF-utredningen

och Förvaltningspolitiska kommissionen Fi 1995:13 samt med f.d. generaldirek-

tör Gunnar Nordbeck.

Utredningen har haft kontakter och fått synpunkter eller annat underlag från ett 30tal myndigheter eller andra organ. I överläggningama har som regel deltagit företrädare for ledningen inom de olika organen.

överläggningar har i det här sammanhanget skett med representanter for

Regeringskansliet ÖCB SR V SPF Försvarsmakten Rikspolisstyrelsen Socialstyrelsen Post- och telestyrelsen Statskontoret Riksrevisionsverket Civilbefälhavarna Totalförsvarets chefsnämnd Flera länsstyrelser Flera kommuner Svenska Kommunförbundet

Svenska Arbetsgivareföreningen

Försvarshögskolan

C onfortia AB

F rivilligorganisationernas samarbetskommitté

Skriftligt material med fakta och synpunkter har utredningen erhållit från

Luftfartsverket

F OA Sveriges Civilförsvarsbund Pliktverket Kustbevakningen Försvarsmakten Svenska Arbetsgivareföreningen En grupp av försvarsdirektörer vid länsstyrelserna

6 Betänkandets

disposition

Utredningen beskriver i de närmast följande kapitlen nuläget inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kapitel 2 innehåller översiktlig redogörelse för en

uppgifterna inom utredningsområdet och den nuvarande myndighetsstrukturen. Det

framgår också vilka förändringar i stora drag har ägt sedan ÖCB och som rum SRV bildades för tio år sedan. Utredningen redogör i det sammanhanget för LE- MO:s slutsatser när det gäller myndighetsansvaret inom det civila försvaret. I bilagor till texten i kapitlet beskriver utredningen mer i detalj regelverket samt ansvar, uppgifter och organisation för ÖCB, SRV och SPF.

Kapitel 3 omfattar en redogörelse för huvudinnehållet i statsmakternas principbeslut år 1995 om totalförsvarets utveckling under den kommande försvarsbeslutsperioden. En beskrivning i stora drag de överväganden grundade statsmakav ternas beslut som de tre myndigheterna genomfört i sina programplaner och i rapporter med anledning av särskilda uppdrag från regeringen finns i en bilaga till texten i kapitlet.

Utredningens överväganden börjar i kapitel som är en redovisning av syfte och

metoder för de beskrivningar av frågor om gränsdragningen mellan de tre myndig-

heternas verksamhet inom olika delområden som utredningen gjort. Kapitel 5 innehåller redogörelse för ett antal allmänna utgångspunkter för utredningens sluten satser. Det gäller bl.a. frågan statsmakternas åtgärder för förnyelse och omställom ning i statsförvaltningen och principerna för styrning av myndigheter inom utredningsområdet.

I kapitel 6 redovisar utredningen sina överväganden och förslag när det gäller

rollfördelningen myndighetsnivå inom det civila försvaret och fredsrädd-

ningstjänsten. Övervägandena och förslagen avser myndigheternas åtgärder inför

och under höjd beredskap, vid olyckor och andra svåra påfrestningar samhället i fred samt i den internationella fredsfrämjande och humanitära verksamheten.

Kapitel 7 omfattar redogörelse för utredningens överväganden om de ekonoen

miska konsekvenserna förslagen och kapitel 8 utredningens synpunkter i frågor

av utredningen enligt direktiven till samtliga kommittéer särskilt ska behandla som -

de jämställdhets- och regionalpolitiska följderna samt prövningen offentliga åtaav ganden.

II NULÄGE

2 Det civila och

försvaret

fredsräddningstjänsten

inledande översikt

- en

1 T

otalförsvaret

Totalförsvaret utgörs i krig alla de åtgärder samhället vidtar för att motstå

av som

de påfrestningar kriget medför. I fred omfattar totalförsvaret de förberedelser

som

som fordrasför att samhället ska kunna ställa om sig till krigsförhållanden.

Totalförsvaret är således inte organisation. Det är ett samlingsnamn åtgärder

en och verksamhet inom både det civila och det militära försvaret som ska göra det

möjligt för samhället att klara krigets påfrestningar. För totalförsvaret svarar ett

stort antal aktörer i ett läge när landet blir utsatt för angrepp eller när ett ansom hotar är beredda att inrikta sin verksamhet och utnyttja sina så att grepp resurser

samhället så långt möjligt ska kunna klara ett krig.

Den krigssituation eller det hot verksamheten är avsedd för

om angrepp som kommer att ställa krav insatser från stora delar av samhället enskilda männi- skor, organisationer, företag, kommuner, landsting och statliga Grunden för organ.

samhällets möjligheter att klara påfrestningarna är den tålighet och förmåga till anpassning som finns i det fredstida samhället. Planeringen av beredskapsåtgärdersyftar till att möjliggöra omställning till krigsförhållanden och en nära sam-

na en

verkan inom totalförsvaret mellan civila myndigheter samt mellan dessa och Försvarsmakten.

För totalförsvarets verksamhet tillämpas den sk. ansvarsprincipen. Det innebär att det organ som svarar för en verksamhet i fred har ett motsvarande ansvar i krig -

om verksamheten ska bedrivas då och för att nödvändiga beredskapsåtgärder

vidtas.

2.2 Det civila

försvaret

I 1986 års förändringar på central nivå

Det ledningssystem och den myndighetsstruktur central nivå som statsmakterna har beslutat om för det civila försvarets del infördes år 1986. Att det behövdes en förändring hade framkommit övervägandena inom 1978 års försvarskomgenom mitté. Kommittén konstaterade att totalförsvarets olika delar blivit allt mer beroende av varandra. Detta ökade betydelsen samverkan och samordning. Enligt av kommitténs mening fungerade samordningen emellertid inte tillfredsställande. Utvecklingen hade bl.a. lett till en obalans mellan olika totalförsvarsñmktioner. Kritiken riktades sig framför allt mot den centrala nivån, men bristerna innebar problem även andra nivåer. Kommittén föreslog att regeringen skulle undersöka möjligheterna att till stånd bättre samordning främst central nivå. en

Försvarets rationaliseringsinstitut FRI fick år 1983 i uppdrag över ledatt se ningen av totalförsvarets olika delar och att utarbeta ett sammanhängande förslag till ledningsstruktur i fred och krig. Uppdraget som avsåg den civila delen av totalförsvaret redovisades ett år senare i rapporten FRI rapport nr 3.84 Ledningen av det civila försvaret.

Statsmaktema följde i det beslut fattades 1985 prop. 1984/85:l60, FöU som 11, rskr. 388 i allt väsentligt FRI:s forslag. Beslutet innebar i korthet följande:

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar ÖEF, som före reformen hade ansvaret för samordningen inom det ekonomiska försvaret, ombildades till Överstyrelsen för

civil beredskap ÖCB. Den myndigheten skulle för samordning benya svara av redskapsförberedelsema inom hela det civila försvaret och fick ett särskilt ansvar för funktionen Civil ledning och samordning. ÖCB övertog i samband med bildandet en del samordningsuppgiñer, som innan dess hade legat Försvarsdepartementet, dåvarande Civilförsvarsstyrelsen och Riksnämnden för civil beredskap.

Beslutet innebar vidare att verksamheten inom det civila försvaret delades i ett antal funktioner med var sin ñmktionsansvarig myndighet central nivå. Dessa funktioner ersatte den tidigare indelningen i civilförsvar, psykologiskt försvar, ekonomiskt försvar och övrigt totalförsvar.

Samtidigt ÖCB kom till bildades SRV. Den centrala räddningstjänstmynsom nya digheten uppgifter från Statens brandnämnd och Civilförsvarsstyrelsen, övertog båda lades ned. SPF inrättades ett tidigare med uppgift att svara för verksom

samhet Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och Totalförsvarets upp-

som lysningsnämnd tidigare hade haft.

En redogörelse i drag för uppgiñerna inom det civila försvaret följer i redostora visningen 1995 års principbeslut totalförsvaret i kapitel Regelverket som av om det myndigheter och enskilda har m.m. redovisas i Bilaga B. anger ansvar som

2.2.2 Det civila försvarets myndigheter

i

l Samordningsmyndigh eten

l

i

ÖCB samordnar i fred under regeringen beredskapsförberedelsema hos övriga - - Å statliga myndigheter och andra inom det civila försvaret. Det sker i första organ hand myndigheten inriktar och fördelar för beredskapsarbetet. genom att resurser

ÖCB vidare ut råd och rekommendationer samt svarar för kompetensutveck-

ger lingen inom området.

ÖCB samarbetar i samordningsverksamheten med rad andra myndigheter: en

CJ På lokal nivå kommunerna;

D På regional nivå länsstyrelserna och civilbefälhavarna;

U På central nivå andra statliga framför allt de centrala myndigheter organ, har ett funktionsansvar och Försvarsmakten. som

Kommunerna

Kommunerna ska vidta de förberedelser behövs för den verksamheten i som egna

krig. Det fordras planering utbildning och övning personalen ingår i

samt av som

krigsorganisationen. Kommunerna har också ett ansvar för samordning av förbere-

gäller det civila försvaret och samarbetet mellan det civila och militära delser som -

försvaret lokal nivå inom sina geografiska områden. Samordningen inom det

-

civila försvaret gäller t.ex. polisens, hälso- och sjukvårdens och kyrkans verksam-

het.

Kommunstyrelsen i krig för ledningen av den del av det civila försvaret som svarar kommunen ska bedriva. Kommunstyrelsen ska också verka för att den verksamhet sker i kommunen statliga myndigheter, landstinget, kyrkliga kommuner, som av organisationer och företag får enhetlig inriktning och for att en samverkan en kommer till stånd mellan dem.

En utförligare beskrivning av kommunernas roll efter tillkomsten lagen civilt

av om försvar följer i avsnitt 2.2.5.

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna, som sorterar direkt under regeringen, leder och samordnar verk-

samheten inom det civila försvaret i länen. De ska verka för att sådan planering

av totalförsvaret att verksamheten i krig kan föras med enhetlig inriktning. Planeen

ringen ska avse samordning både mellan civila myndigheter och samt mellan

organ dessa och Försvarsmakten.

Till länsstyrelsemas uppgifter hör i det här sammanhanget stöd kommuatt ge

nerna. De ska bl.a. lämna underlag för planeringen kommunernas beredskaps-

av förberedelser och följa upp kommunernas åtgärder med hänsyn till nationella och regionala mål.

Länsstyrelsen ska i krig högsta totalförsvarsmyndighet

som inom länet verka för att

största möjliga försvarseffekt uppnås. Det innebär att länsstyrelsen ska samordna de civila försvarsåtgärdema och verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och andra civila har betydelse för försvarsansträngningama be-

organ som drivs med en enhetlig inriktning. Länsstyrelsen ska vidare i samråd med försvarsområdesbefälhavaren verka för att det civila och militära försvaret samordnas och

att länets tillgångar utnyttjas så att försvarsansträngningama främjas.

Civilbefälhavarna

Sverige är indelat i tre civilområden, territoriellt överensstämmer med Försom svarsmaktens militärområden. Civilbefälhavama, lyder direkt under regeringsom en, samordnar verksamhet mellan länen gäller det civila försvaret i civilområsom dena. Uppgiften avser även i det här fallet en samordning både mellan civila myndigheter och samt mellan dessa och Försvarsmakten. organ

Civilbefälhavama ska i krig samordna de civila försvarsåtgärdema inom civilområ-

dena och verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och andra civila

organ som har betydelse för försvarsansträngningama bedrivs med enhetlig in-

en riktning. De ska i krig ta över regeringens inom sina civilornråden, konansvar om

takten med riksledningen inte kan upprätthållas.

Centrala myndigheter med

funktionsansvar

Det civila försvarets verksamhet är för närvarande indelad i 18 fimktioner. Varje

funktion omfattar för totalförsvaret viktig verksamhet, kräver någon form

en som

av statlig styrning. För varje funktion har utsetts en fhnktionsansvarig central

myn-

dighet, for samordning och andra åtgärder inom funktionen. Det finns

som svarar

for närvarande 15 funktionsansvariga myndigheter.

De funktionsansvariga myndigheterna ska i krig -inom för statsmaktemas ramen Funktion F unktionsansvarig myndighet Civil ledning och samordning ÖCB Ordning och säkerhet Rikspolisstyrelsen Utrikeshandel Kommerskollegium Befolkningsskydd och Räddningsverket räddningstjänst Psykologiskt försvar Styrelsen för psykologiskt försvar Socialförsäkring Riksförsäkringsverket m. m. Hälso- och sjukvård m.m. Socialstyrelsen Postbejbrdran Post- och telestyrelsen T elekommunikationer S Transporter ÖCB Finansiella tjänster Finansinspektionen Skatte- och uppbärdsväsende Riksskatteverket Livsmedelsförsärjning m.m. Jordbruksverket

Arbetskraft Arbetsmarknadsstyrelsen

Flyktingverksamhet Invandrarverket Landskaps- och Lantmäteriverket

rfastighetsinformation

Energiförsörjning NUTEK Försörjning med ÖCB industrivaror

beslut leda verksamheten inom ñJnktionen. Myndigheterna ska i den utsträckning -

som behövs samordna denna verksamhet med åtgärder inom Försvarsmakten och

hos andra myndigheter eller organ.

I fred ska de ñmktionsansvariga myndigheterna i samverkan med andra berörda

myndigheter bl.a. utarbeta underlag for statsmaktemas beslut målen för funkom tionen i krig. Myndigheterna ska vidare för att erforderliga beredskapsforbesvara

redelser vidtas, att krigsplanläggning blir genomförd samt att personal utbildas och

övningar blir genomförda. De ska också regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget.

Som framgår av redovisningen på föregående sida har alla tre myndigheterna

som omfattas utredningens uppdrag ÖCB, SRV och SPF funktionsansvar. För av - ett - ÖCB:s del omfattar funktioner, dvs Civil ledning och samordning, ansvaret tre Transporter och Försörjning med industrivaror. SRV for funktionen Besvarar

folkningsskydd och räddningstjänst och SPF for Psykologiskt försvar.

En redogörelse for de tre myndigheternas och uppgiñer, bl.a. har med ansvar som ñmktionsansvaret att göra, finns i Bilaga C.

Beredskapsmyndigh eter

Alla myndigheter verksamhet har stor betydelse for totalförsvaret är s.k. bevars

redskapsmyndigheter. En sådan myndighet ska fortsätta sin verksamhet under höjd

beredskap. Andra myndigheter ska fortsätta sin verksamhet så långt det är möjligt med hänsyn till tillgången personal och förhållandena i övrigt.

Beredskapsmyndigheter som inte har något ñmktionsansvar är t.ex. Domstolsverket, Kriminalvårdsstyrelsen, SMHI, Tullverket och Riksrevisionsverket. Till

myndigheter med viktiga uppgifter i krig inte omfattas ñmktionsansvar hör ocksom av så Riksbanken och Riksgäldskontoret.

Totalförsvarets ch efsnämnd

Totalförsvarets chefsnämnd TCN ska enligt sin instruktion i fred verka

för samordning av de centrala myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret.

TCN ska särskilt

EI Följa samhällsutvecklingen i landet och verka för att de krav som totalförsvaret ställer beaktas i samhällsplaneringen;

Följa utvecklingen inom och utom landet på områden betydelse av för totalförsvaret och därvid ägna uppmärksamhet åt frågor som kräver samordnade åtgärder;

Medverka till att planeringen ledningsövningar samordnas; av

Verka för att berörda myndigheter informeras viktiga samord-

om ningsfrågor och beredskapsläget inom totalförsvaret. om

TCN kan det behövs ut grunder för en samordnad verksamhet om ge gemensamma och planering inom totalförsvaret.

I nämnden ingår ledamöter kabinettssekreteraren i Utrikesdepartementet, som

överbefälhavaren, chefen för högkvarterets enhet för operationsledning vid För-

svarsmakten, cheferna för ÖCB, SRV, SPF, Kustbevakningen, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Post- och telestyrelsen, Jordbruksverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Invandrarverket och NUTEK, ordföranden i Elförsörjningsnämnden, verkställande direktörema i Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB, Telia AB samt en civilbefälhavare som regeringen utser.

TCN har inrättat beredning för uppföljning och information m.m. av frågor om en totalförsvarets telekommunikationer Totalförsvarets teleberedning. Andra beredningar eller särskilda arbetsgrupper inrättas vid behov.

F ärsvarsrådet

Försvarsrådet forum under statsministerns ledning för överläggningar och är ett - ömsesidig orientering mellan regeringen och cheferna för vissa av totalförsvarets myndigheter. Syñet är främst att skapa grund för de överväganden en gemensam beredskapshöjningar kan bli aktuella i kritiska lägen. om m.m. som

2.2.3 Förändringar i ledningsorganisationen sedan mitten

1980-talet av

Översyn av det civila försvarets ledningsorganisation

uppdrog 1988 Överbefälhavaren ÖB och ÖCB att gemensamt

Regeringen

lämna förslag till principorganisation för ledning inom totalförsvaret olika m.m. nivåer. De båda myndigheterna lämnade året eñer rapporten Totalförsvarets ledning under kriser och krig. ÖB och ÖCB framhöll i rapporten att vissa krav borde kunna ställas totalförsvarets ledningssystem, t.ex. att D Ledningssystemet ska medge ledning över hela landet;

U Ansvarsförhållanden, samverkans-, lednings- och rapporteringslinjer samt arbetsrutiner i största möjliga utsträckning ska samman-

falla ifred, under kriser och i krig;

Samverkansbehoven mellan det militära och det civila försvaret ska

tillgodoses på alla ledningsnivåer i hela hotskalanfred-krig;

Chefer och myndigheter på lägre nivåer självständigt ska kunna samverka och fatta nödvändiga beslut inom för övergripande

ramen beslut och inriktning;

Ledning och samverkan ska kunna ske redan från fredsuppe-

en hållsplats;

Ledningssystemets motståndskraft mot olika former sabotage och

av

bekämpning ska stärkas decentralisering och alternativa led-

genom ningsmöjligheter.

ÖB och ÖCB föreslog också vissa principer det gäller dels ledning när inom det

civila och det militära försvaret, dels ledning och samverkan central, regional

och lokal nivå. Regeringen framhöll prop. 1989/90:100, bil. 5 att de föreslagna principerna i stort sett sammanföll med den gällande ordningen och den i huatt vudsak kunde ställa sig bakom de krav totalförsvarets ledningssystem som redovisades i rapporten.

Fördjupade studier av ledningsförh ållandena

Regeringen gav under år 1988 i uppdrag ÖCB och de funktionsansvariga

myndigheterna att under medverkan ÖB även genomföra fördjupade studier forav av hållandena inom de olika ñmktionema och samspelet mellan den operativa ledav

ningen och funktionsledningen. Resultatet det arbetet redovisades år i

av ett senare rapporten Ledningen av totalförsvarets civila del under kriser och i krig. Rege-

ringen uttalade med anledning rapporten att myndigheterna snarast borde vidta

av

åtgärder som förbättrade ledningen inom det civila försvaret under beredskap och i

krig. De principer ÖCB hade föreslagit i kunde allmän som rapporten utgöra en

grund för de fortsatta övervägandena ledningsfrågoma. Uttalandet har legat till

om

grund för arbetet inom myndigheterna med att förbättra ledningsberedskapen inom

det civila försvaret.

2.2.4 LEMO:s

överväganden

Samordning på central nivå av de fredstida beredskapsjörberedelserna

Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret LEMO tillkallades i juni 1991 för att göra översyn ledningsorganisationen central

en av 5 och regional nivå inom totalförsvaret och myndighetsstrukturen inom Försvarsav departementets område. Utredningen framhöll i sitt delbetänkande SOU 1993:95

Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret att samordningen

central nivå av myndigheternas beredskapsförberedelser ytterst är en fråga för re-

geringen. I fred är det emellertid opraktiskt och olämpligt att regeringen tar sig samordningsuppgiñer av mer detaljbetonad karaktär.

LEMO delade i betänkandet de samordningsuppgiñer som borde lösas central

nivå i två grupper:

1 Framtagande underlag och förslag till regeringen samt vid

av behov förmedling och tydliggörande av regeringens beslut

Till dessa uppgifter hör

D Utarbetande förslag till mål och beredskapsinriktning av

för det civila försvaret mot bakgrund av försvarsbeslut

och regeringens operativa föreskrifter

D Uppföljning beredskapsläget och årlig och analys av rapportering till regeringen;

D Ledning och samordning av perspektivstudier och pro-

gramplanering inom det civila försvaret samt redovisning till regeringen bl.a. förslag till fördelning av den

ekonomiska planeringsramen;

D Utarbetande av gemensamma grunder för planeringen

inom viktigare funktionsövergripande områden;

D Redovisning förslag till kompletteringar och ändav

ringar i författning och samordning av myndigheternas

administrativa beredskap.

2 Uppgifter av myndighetskaraktär

I denna grupp ingår

D Samverkan med Försvarsmakten;

D Utarbetande riktlinjer för prioritering samhällets av av civila resurser i krig;

D Samordning samt bedrivande av operativa och av andra studier; Samordning forskning som är gemensam för olika av områden inom det civila försvaret samt beslut om uppdrag till bl.a. FOA;

U Åtgärder som innebär att de centrala myndigheternas

behov av medverkan från de regionala myndigheterna är samordnade och prioriterade samt balanserade så att planeringen kan ske med enhetlig inriktning; en

U Utövande ett övergripande för utbildning av ansvar och övningar inom det civila försvaret;

U Samordning planeringen, inriktningen och uppföljav ningen ledningsövningar inom det civila försvaret av samt ledning av större övningar för civilbefalhavare och militärbefälhavare i samarbete med F örsvarsmakten;

U Företräda det civila Försvaret vid utbyggnad stab av splatser som är gemensamma för det civila och det militära försvaret;

U Samordning planläggning för ledningsorganisationen av i krig samt medverkan vid anskaffning och vidmakthållande av ledningsresurser;

U Åtgärder för information och upplysning säkerhets-

om politiken och uppgifterna för det civila försvaret;

U Främjande beredskapshänsyn i samhällsutveckling av och planering BIS.

Uppgifterna i den första bör främst åvila regeringskansliet, ansåg LEMO. gruppen Det är emellertid inte ovanligt att en särskild stabs- eller expertmyndighet blir ålagd att utföra vissa beredningsuppgiñer eller framtagande underlag. Uppgifterna i av den andra gruppen bör inte handhas regeringskansliet, framhöll utredningen. En av sådan lösning innebär att fördelningen ansvaret mellan myndigheterna och av regeringen blir oklart. Det kan undergräva de berörda departementens intresse och ansvar för beredskapsförberedelserna. Lösningen är tveksam även från rent konstitutionella synpunkter, konstaterade utredningen. LEMO ansåg det fortfarande att behövdes myndighet skulle ha till uppgift i fred under regeringen en som att samordna det civila försvaret.

Utredningen prövade därefter om samordningsuppgiften myndighetsnivå skulle ligga kvar ÖCB eller SRV skulle motsvarande De båda myndigheom ansvar. terna skulle enligt det senare alternativet läggas samman. LEMO framhöll i betänkandet:

Visserligen är befolkningsslcyddet och räddningstjänsten betydelsefull del en av det civila försvaret. Men även försörjningsfrågorrza är viktiga, inte minst när det

gäller stödet till och samverkan med Försvarsmakten. I 1992 års försvarsbeslut framhålls vikten att dessa frågor ägnas större uppmärksamhet.

av

SRV har betydelsefull samordningsuppgift inom den fredstida räddningstjäns-

en

Den uppgiften torde behöva utvecklas med avseende på att få ett effektivt

ten.

räddningstjänst. Större uppmärksamhet torde i framtiutnyttjande av samhällets

den behöva åt förebygga fredstida olyckor. SR V har därvidlag en viktig

ägnas att roll. De internationella insatserna synes också öka.

samordningsuppgifter följer att ha samordningsansvaret för samhäl- De som av inför krig och krigsfara ställer andra krav än samordningen av den lets beredskap För säkerställa att samordningen det civila

fredstida räddningstjänsten. att av i enligt LEMOss definition, inte nedprioriteras i förhållande till de i fred

försvaret, aktuella uppgifterna avseende samordning samhäl-

mer uppmärksammade och av

r

l lets räddningstjänst LEMO att dessa två tunga samordningsuppgifter bör

anser i l åvila olika myndigheter. i e

det skulle finnas central myndighet med huvuduppgift att i LEMO föreslog att en under regeringen samordna de civila beredskapsåtgärderna inför krig och fred krigsfara. ÖCB borde enligt utredningen alltjämt denna myndighet. vara

LEMO ansåg vidare ÖCB inte skulle ha någon generell föreskriftsrätt gente-

att andra myndigheter. Utredningen hänvisade den punkten till försvarsutskotmot tidigare betonat myndigheten främst borde stödjande och aktivetet, som att vara rande. Regeringen kan det behövs i vissa avseenden bemyndiga myndigheten om meddela foreskriñer. Det ankommer varje funktionsansvarig myndighet att att tolka och tillämpa regeringens beslut. Detta kan eventuellt ske efter

självständigt

konsultation med ÖCB, framhöll LEMO i betänkandet.

Samordning på central nivå i krig

Enligt LEMO kommer frågor samordning och inriktning av totalförsvarsan-

om

strängningama i krig och vid krigsfara att stå i centrum for regeringens verksamhet

helt sätt än i fredstid. Något direkt behov av en särskild myndighet ett annat vid höjd beredskap under regeringen samordnar det civila försvaret föreligger som inte, ansåg utredningen. LEMO föreslog den bakgrunden att ÖCB i krig och vid krigsfara skulle mot

F öreträda det civila försvaret i övergripande frågor i samverkan Cl

med Overbefälhavaren;

Cl Göra övergripande utredningar på regeringens uppdrag;

CI Vara beredd på regeringens särskilda

att uppdrag och bemyndigan-

de i varje enskilt fall inrikta och samordna jiinktionsansvariga

myndigheters och/eller civilbefälhavarnas verksamhet;

E F ullgöra jredsuppgrfiter ex. viss utbildnings- och övningsverksam-

het i den omfattning som läget kräver och möjliggör;

Cl Vara grupperad i anslutning till Försvarsmaktens

högkvarter.

LEMO bedömde att ÖCB for kunna lösa

att dessa uppgifter behövde omkring 20 personer i sin krigsorganisation.

ÖCB:s for funktionerna Industriell

ansvar försörjning och Transporter under höjd beredskap skulle övertas Försörjningskommissionen respektive Transportkom-

av

missionen, ansåg utredningen.

Fördelningen av arbetsuppgifter mellan de centrala myndigheterna

LEMO framhöll i betänkandet att fördelningen uppgifter och arbete

av mellan ÖCB, SRV och SPF i en del avseenden är oklar. Detta leder ibland till dubbelarbe-

te och resurskrävande revirdiskussioner. Förhållandena skapar enligt utredningen

också oklarhet hos bl.a. regionala myndigheter och kommuner.

Som exempel dubbelarbete och oklarhet pekade LEMO alla myndigatt tre

heterna och länsstyrelserna i utbildnings- och övningsverksamheten vänder

sig till kommunerna och att SPF medverkat i övningar fredstida som avsett olyckor.

LEMO konstaterade vidare att både ÖCB och SRV har allmänna gett ut råd eller

handböcker kommunala riskanalyser. Även publikationema

som avser om delvis

behandlar olika saker har de beröringspunkter. Företrädare för kommunerna

har

påpekat att detta skapat oklarhet ansvarsförhållandena central nivå.

om

Ett tredje område med risk för dubbelarbete var enligt LEMO åtgärderna vid-

som tas for att totalförsvarets intressen ska beaktas i samhällsverksamheten. ÖCB ska

enligt sin instruktion tillhandahålla underlag totalförsvarets civila

om del for till-

lämpningen av plan- och bygglagen och naturresurslagen. SRV har liknande

en

uppgift med anknytning till åtgärder vidtas i syfte förebygga

som att olyckor. Ut-

redningen ansåg det naturligt att de båda myndigheterna skulle for dessa

svara uppgifter men framhöll att de borde samverka i dessa

frågor och gemensamt ge ut

råd och handböcker behövdes inom området. Samarbete borde ske som även med Boverket.

LEMO konstaterade slutligen att det till del fanns kompetens hos både ÖCB

en

och SRV för utbyggnad av lednings-, informations- och sambandssystem. Myndighetema borde pröva förutsättningarna for en besparingar genom en annan

utgångspunkt skulle kunna den fördelning uppgifts- och ansvarsfördelning. En vara

gäller för utbyggnaden kommunala lednings- och räddningscentraler, dvs som av

SRV skulle ha det samlade produktionsansvaret.

Utredningen föreslog ÖCB och SRV skulle i uppdrag att gemensamt pröva att samarbetet inom de redovisade områdena kunde utökas och att till regeringen om redovisa resultaten sin prövning. De båda myndigheterna fick senare ett sådant av uppdrag.

myndigheternas arbete redovisades i promemoria till regeringen i

Resultatet av en

september 1994.

ÖCB:s och SR V:s promemoria till regeringen

ÖCB och SRV prövade med anledning det redovisade uppdraget vilka möjligheav

det fanns ytterligare utöka samarbetet. De båda myndigheterna beskrev i en

ter att

utarbetad promemoria samarbetet inom de LEMO redovisade om-

gemensamt av rådena. De konstaterade den fördelning ansvaret hade utvecklats mellan att av som etablerad och föreslog inga förändringar. dem var väl

Civilbefälhavarna

LEMO ansåg de uppgifter civilbefalhavama CB hade i huvudsak var att som

lämpliga och även i fortsättningen borde lösas dessa regionala myndigheter.

av borde CB emellertid ha ytterligare uppgift, nämligen att redan i Enligt LEMO en regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget i stort inom civilområdet. fred

det gäller ledningsansvaret inom funktioner saknade ledningsorgan När som egna högre regional nivå konstaterade LEMO följande:

funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst bör CB inte ha några di-

Inom

rekta ledningsuppgiñer ägna särskild uppmärksamhet frågor som samman-

men

hänger med utrymningsrörelser, utnyttjande undsättningsenheter, skydd

större av radioaktiva och kemiska stridsmedel samt varning som avser flygangrepp. mot

CB ska inom funktionen Psykologiskt försvar verka for att befolkningens försvars-

vilja och motståndsanda bevaras och stärks. Tyngdpunkten i CB:s verksamhet inområdet ska ligga analyser. Inom funktionen Transporter ska CB prioritera

om och samordna leda landsvägstransportema. CB ska från dessa transporterna samt

utgångspunkter även den långsiktiga inriktningen av väghållningen. En sam-

ange ordning ska ske med järnvägs- och sjötransportema.

funktionen Ordning och säkerhet ska CB leda polisverksamheten utom den

Inom

särskilda polisverksamheten, för att allmän ordning och säkerhet upprätthålls

svara och vid behov föreskriñer for omfördelning inom den allmänna poge av resurser

lisverksamheten. CB ska inom funktionen Hälso- och sjukvård leda och samordna verksamheten och föreskrifter till sjukvårdshuvudmännen. kan ge Det gälla t.ex. användningen av personal och utrustning.

CB:s uppgift inom funktionen Försörjning med industrivaror medverka till är att

att säkerställa driften vid försörjningsviktiga företag. Det kan ske

genom omfordelning främst energi, och arbetskraft. av resurser, transporter CB ska emellertid

inte utöva några direkta ledningsuppgiñer, ansåg LEMO.

Förändringar i det civila försvarets verksamhet med anledning LEMOss

av förslag

Besparingar och ørganisationsöversyner

Som ett omedelbart resultat LEMO:s arbete utarbetade och genomförde ÖCB av

under budgetåret 1993/94 ett besparingsprogram. Målet var att några års sikt genom olika administrativa åtgärder och viss en personalminskning minska kostna-

derna med 10 milj. kronor. Följden blev besparing ungefär denna ca en av storlek from. budgetåret 1993/94. Resultatet uppnåddes genom bl.a. omfattande reduceringar i det administrativa stödet och effektiviserad sakverksamhet

en det s.k.

TRIM-projektet.

En del av medlen från besparingen tillfördes SRV:s anslag för Befolkningsskydd och räddningstjänst. En del avsattes för antal prioriterade uppgiñer, bl.a.

annan ett uppföljning och utvärdering verksamheten inom det civila försvaret och av av kom-

munernas åtgärder enligt lagen om civilt försvar, spridande totalforsvarsinfor-

av

mation, utveckling kvalitetssäkrad informationsförsörjning och utarbetande

av en

av en internationell handlingsplan för det civila försvaret.

Enligt LEMO:s uppfattning det möjligt genomföra väsentlig var att en reducering av antalet anställda vid SRV:s räddningsskolor. SRV borde i den översyn av ut-

bildningsverksamheten som pågick belysa konsekvenserna reducering

av en av kapaciteten och eventuell nedläggning någon skola. en av

SRV påbörjade under budgetåret 1993/94 både den

en översyn av centrala förvaltningens organisation och verksamheten vid skolorna.

av Centralforvaltningen

genomgick den l juli 1994 omorganisation. Denna omorganisation innebar bl.a. en en prioritering av de verksamhetsområden för vilka statsmakterna hade höjt ambi-

tionsnivån bl.a. transporter farligt gods, beredskap - av mot kärnenergi- och kemi-

kalieolyckor samt den internationella verksamheten. SRV inrättade särskild en avdelning for säkerhetsarbetet vid verksamheter med särskilda risker. Den intematio-

nella verksamheten inom verket fick fast organisatorisk hemvist. Organisationen en

anpassades vidare till de förändrade förutsättningarna för planering av räddningstjänsten under höjd beredskap. Förändringarna innebar att förutsättningar skapades

för förstärkningar kompetensen och att organisationen minskades med totalt ett av 15-tal anställda.

SRV har med anledning LEMO:s förslag också gjort översyn av verksamheav en vid verkets skolor. Verket konstaterar i redovisningen till regeringen att eñerten frågan reguljär utbildning under de senaste åren varit mindre än vad anläggning-

kunnat producera. Denna eñerfrågeminskning har till stor del kunnat mötas

arna utbildning, är intäktsñnansierad. SRV bedömer att eñerfrågan genom annan som

utbildning för yrkes- och pliktpersonal kommer att öka med 25 % fram till år 1998. Det innebär i så fall att produktionsapparaten kommer att vara fullt utnytt-

jad. En tillkommande faktor är utbildningen personal för de statsmakannan av av tema föreslagna civila beredskapsstyrkoma.

Enligt SRV har det mot den redovisade bakgrunden inte funnits skäl att genomföra några strukturella förändringar utbildningsorganisationen. Skolornas verksamhet av sågs emellertid under 1995 med hänsyn till den minskning av förrådspersoöver nalen blev följden att kommunerna övertar ansvaret för hanteringen av som av

räddningstjänstutrustningen och andningsskydden.

Beslut i samband med budgetregleringen

En de frågor LEMO aktualiserade behandlades i budgetpropositionen

av som 1993/94 prop. 1993/94:100, bil. 5. Det gällde de utbildningsledare som SRV tidihade ställt till förfogande länsstyrelserna. Dessa överfördes, som LEMO gare hade föreslagit, från SRV och kom den 1 juli 1994 att anställas av länsstyrelserna.

Regeringen instämde i budgetpropositionen 1994/95 prop. 1994/952100, bil. 5 i förslag ytterligare precisering funktionsbegreppet. Förslaget gick LEMO:s om av

att funktion normalt skulle beröra flera myndigheter och organisationer,

ut en behöver samordnas inbördes och med andra verksamheter. Slutsatsen ledde till som funktionerna Domstolsväsende och Kriminalvård upphörde den l juli 1995. att

Regeringen ansåg däremot -i motsats till LEMO att funktionerna Civil ledning

-

och samordning och Skatte- och uppbördsväsende skulle finnas kvar.

Till den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret fördes genom beslut med anledning budgetproposition investeringar och driftskostnader för av samma livsmedelsberedskapen. statsmakterna beslutade vidare i enlighet med LEMO:s förslag ÖCB ska den myndighet under regeringen samordnar de att vara som fredstida beredskapsförberedelserna inom det civila försvaret. Regeringen framhöll

ÖCB i utsträckning än tidigare ska redovisa sin uppfattning om de förslag att större

till inriktning och prioriteringar myndigheterna lämnar i de årliga programpla-

som

nerna.

Andra genomförda LEMO-förslag inom det civila försvarets område

Regeringen beslutade år 1994 genom föreskrifter för regeringskansliets beredskap i krig att en samverkansgrupp från ÖCB ska ingå i regeringskansliets krigsorganisa-

tion. Samtidigt fick ÖCB till uppgift i sin instruktion att under höjd beredskap vara

beredd att på regeringens uppdrag göra övergripande utredningar inom det civila försvarets område. Under höjd beredskap ska ÖCB vidare enligt instruktionen

vara beredd att efter särskilt beslut regeringen inrikta och samordna de funktionsanav svariga myndigheternas och civilbefalhavamas verksamhet.

LEMO tog upp frågor om kommunernas och uppgifter inom det civila för-

ansvar

svaret. Frågan behandlades ursprungligen av CFL-utredningen. De lagbestämmelser som trädde i kraft den 1 juli 1995 överensstämmer i med de uppfattningar

stort i detta avseenden som LEMO redovisade. En redogörelse i stora drag för denna

lagreglering följer i avsnitt 2.2.

LEMO:s förslag att den högre regionala ledningen inom det civila försvaret skulle

utövas av tre civilbefalhavare inom sitt civilområde genomfördes år 1993. var

2.2.6 Andra

förändringar inom det civila försvaret

under senare år

Till de förändringar i det civila försvaret har genomförts efter LEMO

som att av-

slutat sitt arbete hör flera utvidgningar av OCB:s uppgifter:

CI Rätt att utfärda föreskrifter enligt beredskapyförardningen

1993:242

Föreskriñsrätten gäller verkställighet enligt 17-51 §§ gentemot civila statliga myndigheter.

D Ökade ambitioner vid

uppföljning och utvärdering av verksamheten

inom det civila försvaret

Uppgiften innebär att ÖCB ska följa och utvärdera funktionemas

upp

beredskapsläge, dvs bedöma effekten beredskapsläget de stat-

av

liga medel som avdelas för de olika funktionema. Detta ska ske

ge

nom årliga genomgripande utvärderingar eller två funktioner i

av en ett rullande system.

U Samordning och inriktning personalförsörjningsfrågor

av

Uppgiften avser användningen totalförsvarspliktiga tjänstgör

av som

med civilplikt. Detta följer av förordningen 1995:238 totalför

om svarsplikt, som trädde i kraft den 1 juli 1995.

Beslut och utbetalning av ersättning till kommunerna för deras om beredskapjörberedelser

Uppgiften följer förordningen 1995: 128 om civilt försvar, som av trädde i kraft den 1 juli 1995.

Inriktning och samordning av forskning för det civila försvaret

Systemet med utvidgad uppdragsstyming av forskningen för det en civila försvaret blev uppgift för ÖCB den 1 juli 1994 beslut en genom grundat den s.k. forskningspropositionen 1992/93: 170.

2.2. 7 Kommunernas nya roll inom det civila försvaret

Inledning

Kommunerna har bestämmelserna i lagen 1994:1720 civilt försvar fått genom om roll inom det civila försvaret. Detta gäller också landstingen och de kyrkliga

l en ny

kommunerna, har fått i huvudsak och befogenheter som komsom samma ansvar Utredningen behandlar i den text följer inte särskilt de uppgifter som munema. som landstingen och de kyrkliga kommunerna har.

Beredskapsförberedelser

Lagen lägger fast både det för de beredskapsförberedelserna som varje ansvar egna

kommun har och kommunstyrelsens ansvar för beredskapsförberedelserna inom

den kommunen. Det ligger i sakens natur att kommunen som ett led i förbeegna redelserna för verksamheten vid höjd beredskap ordnar ledningsplatser, skyddade -

uppehållsplatser eller andra lämpliga anläggningar.

Kommunen ska verka för samordning av statliga myndigheters, kommunens, en landstingets och den kyrkliga kommunens beredskapsförberedelser lokal nivå. Kommunstyrelsen har inte befogenheter att i det sammanhanget ge direktiv till orska beakta regionala och nationella intressen. Det kommunala ledningsorgan som ganet ska i stället sträva efter att till stånd ett samråd mellan kommunen och berörda samt mellan de berörda organen inbördes. organ

Kommunen är skyldig att medverka i utbildning. En värdefull form utbildning är av enligt statsmakterna de övningar innebär att flera kommuner, landsting, statlisom myndigheter och andra deltar. Dessa övningar tillfälle till samverkan ga organ ger både vertikalt och horisontellt. Det föreligger ingen skyldighet för förtroendevalda att delta. Enligt statsmakternas bedömning i propositionen är det emellertid själv-

klart att den ingår i kommunens krigsorganisation frivilligt ställer sig till förfo-

som gande för utbildning.

Kommunerna får ersättning staten för sina beredskapsförberedelser. Ersättningav

en beräknas med utgångspunkt i bl.a. hur utsatt varje enskild kommun bedöms

vara i krig.

Verksamheten ikrig

Kommunstyrelsen svarar, som utredningen tidigare redovisat, i krig för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen ska bedriva. Kommunstyrelsen ska också verka för att den verksamhet som sker i kommunen av statliga myndigheter, landstinget, kyrkliga kommuner, organisationer och företag får enhetlig en

inriktning och for att en samverkan kommer till stånd mellan dem.

Verksamheten lokal nivå inom funktionen Befolkningsslgødd och räddnings-

tjänst vid höjd beredskap har genom lagen om civilt försvar och ändringar i rädd-

ningstjänstlagen blivit en kommunal uppgift fullt ut. Det innebär bl.a. att kommu-

nen ska planera för räddningstjänsten vid höjd beredskap och attansvaret för per-

sonalförsörjningen och materielhanteringen ligger kommunerna. All mobilisering

ska genomföras av kommunerna själva.

Lagen om civil försvar föreskriver vidare att det i varje kommun ska finnas ett

hemskydd. Personalen ska bestå av totalförsvarspliktiga som har skrivits med civilplikt och frivilliga. Kommunen får med ledning de lokala förutsättningar-

av av na bestämma hur organisationen ska uppbyggd och hur ledningen ska vara vara organiserad.

Kommunen har möjligheter att vid stora påfrestningar och exceptionella förhållanden hjälp av andra kommuner. Dessa har enligt lagen skyldighet att bistå. en

Övriga frågor

Den nya rollfördelningen innebär att staten ska kommunerna underlag för be-

ge

dömning av vilka beredskapsåtgärder som fordras den lokala nivån. Underlaget ska bestå av övergripande mål och andra planeringsförutsättningar samt rådgivning. Staten ska också följa upp resultatet de i kommunerna vidtagna åtgärderna

av

och av beredskapsläget. Uppföljningen ska omfatta resultatet verksamheten och

av inte medlen.

Staten behöver vidare information tillbaka från kommunerna de olika stödverkom

samheter som den ska svara för, t.ex. utbildning, metodutveckling och materielut-

veckling.

Länsstyrelserna ska som ett led i uppföljningen och utvärderingen ha fortlöpanen

de dialog med kommunerna beredskapsfrågoma och andra förhållanden

om som har betydelse för det civila försvaret. Dialogen ska göra det möjligt att till stånd

samlade redovisningar och bedömningar beredskapsläget både regional och av nationell nivå. De centrala statliga myndigheterna ska ge länsstyrelserna det material dessa behöver för att kunna genomföra dialogen med kommunerna. som

Kommunerna är enligt lagen civilt försvar skyldiga att ge länsstyrelserna det om underlag uppföljningen och utvärderingen den lokala nivån fordrar. som

Regeringen framhåller i direktiven till utredningen uppgiñerna för ÖCB och att

SRV i hög grad påverkas statens roll inom det civila försvaret och att ar-

av nya betssätt och kompetens inom de båda myndigheterna behöver revideras med anledning av de förändrade uppgiñema.

Skyddsrum och skyddade utrymmen ska enligt lagen civilt försvar byggas i omom råden i krig kan antas bli särskilt utsatta för verkningarna av stridsmedel. som

Skyddade utrymmen ska också finnas i andra utsatta områden.

Kommunen ska i samråd med länsstyrelsen bestämma i vilka områden det ska finskyddsrum och skyddade utrymmen. Kommunen också för att det byggs nas svarar skydd i befintliga anläggningar Länsstyrelsen har möjlighet att ålägga ägaren m.m. att i stället för kommunen vidta nödvändiga åtgärder.

Skyldigheten att underhålla skyddsrum kvarstår även i områden där nya skyddsinte längre ska byggas. Regeringen eller den myndighet som regeringen berum stämmer kan emellertid besluta att ett utrymme inte längre ska vara skyddsrum.

En översiktlig beskrivning statliga myndigheters befogenheter att inom det civiav försvaret styra kommunernas verksamhet finns i Bilaga C.

3 F

redsräddningsyänsten

1 Förändringarna åren 1986-8 7

Samhällets räddningstjänst genomgick åren 1986-87 relativt stora förändringar. Den tidigare brandlagen ersattes räddningstjänstlagen 1986:1102, som innebar av att föreskrifterna för de olika räddningstjänsten samlades i en lagstiftgrenarna av ning. Avsikten bl.a. också att fylla ut del luckor i de tidigare bestämmelserna var en och att minska detaljregleringen den räddningstjänst kommunerna svarade av som för.

Förändringarna åren 1986-87 ett resultat det utredningsarbete som Räddvar av

ningstjänstkommittén och 1978 års försvarskommitté slutförde några år

1980-talet. Räddningstjänstkommitténs slutbetänkande SOU 1983:77 Effektiv

räddningstjänst innehöll förslag till räddningstjänstförfattningar och till en ny or-

ganisation central nivå skulle utveckla och förbättra räddningstjänsten. som

Även 1978 års försvarskommitté behandlade frågan central myndighet om en ny

och dessutom frågan om kommunernas ansvar för civilförsvarsverksamheten.

Statsmaktema beslutade 1982 kommunernas för ledning civilförom ansvar av svarsverksamheten lokal nivå och för den planläggning hängde som samman med detta ansvar. Statsmaktema fattade också beslut att inrätta central om en ny

myndighet för den centrala ledningen räddningstjänsten i fred och krig. En sär-

av skild kommitté för samordning centrala ledningen räddningstjänsten i fred av av och av civilförsvarsverksamheten utredde den myndighetens uppgifter och nya organisation. SRV startade sin verksamhet den 1 juli 1986, samtidigt ÖCB kom som

till prop. 1984/85:161, FöU 12, rskr. 389. Civilförsvarsstyrelsen, Statens brand-

nämnd och Riksnämnden för kommunal beredskap lades ned.

En av SRV:s viktigare uppgiñer i samband med uppbyggnaden blev att organisera

en utbildning för den kommunala räddningstjänstens personal. Denna s.k. kompe-

tensutbildning kom att bedrivas vid fyra de skolor överfördes från Civilförav som

svarsstyrelsen till SRV. Den reformerade brandingenjörsutbildningen förlades till

Lunds tekniska högskola.

Verksamheten vid SRV:s skolor de s.k. räddningsskoloma har omfattat - - senare även annan typ av utbildning inom området skydd och säkerhet. Det har bl.a. vuxit

fram internationell utbildning i uppdragsforrn inom verksamhetsområdet.

en

Ett syfte med förändringarna inom räddningstjänsten åren 1986-87 att integre-

var ra planering, utvecklingsarbete samt personal- och materielförsörjning avsåg som

organisationen i fred med motsvarande åtgärder för verksamheten i krig.

2.3.2 Räddningstjänstens och ansvar uppgifter

Kommunal räddningstjänst

Samhällets räddningstjänst ska vid olyckor och överhängande fara for olyckor hindra eller begränsa skador människor eller egendom eller i miljön. För de insatser som ska göras svarar kommunerna eller staten.

Den kommunala räddningstjänsten ingriper i huvudsak vid bränder, explosioner, skred, ras, översvämningar, utflöden olja eller andra skadliga ämnen samt tåg-,

av vägtrañk- och flygolyckor. Till kommunens uppgifter i det här sammanhanget hör också att se till att det vidtas åtgärder förebygger bränder och skador till följd som av bränder. Kommunen ska vidare främja olycks- och skadeförebyggande annan

verksamhet i kommunen. Åtgärderna ska integreras med beredskapen för insatser i

krig.

Staten ska ta över ansvaret för kommunal räddningstjänst i eller flera kommuen

ner, om det fordras omfattande insatser. Det är länsstyrelsens uppgift att i sådan

en

brand eller för livräddning i samband med brand eller annan olycka. Om det gäller

anläggningar där verksamheten innebär fara för olycka ska orsaka allvarliga

att en skador människor eller i miljön, omfattar skyldigheten även beredskap med personal. Det senare gäller i stor utsträckning anläggningar inom den kemiska indust-

nn.

Ingrepp i annans rätt och tjänsteplikt

Det ska vid varje räddningsinsats i kommunal eller statlig regi finnas räddnings-

en ledare. Denne får det behövs spärra områden, besluta utrymning samt om av om använda, föra bort eller förstöra egendom och göra andra ingrepp i rätt. annans

Räddningsledaren får vidare anmoda enskilda mellan 18 och 65 år att

personer

delta i en räddningsinsats tjänsteplikt.

2.3.3 De statliga myndigheternas ansvar för tillsyn och utvecklingsarbete

Tillsyn

Staten utövar tillsyn över den verksamhet som sker inom den kommunala rädd-

ningstjänsten och området förebyggande åtgärder mot framför allt brand. Inom

länet har länsstyrelsen ansvaret för tillsynen. För tillsynen central nivå svarar

SRI/T Det finns i statsmakternas föreskrifter inte någon ytterligare precisering

som gäller fördelningen och uppgifter mellan länsstyrelserna och SRV inom av ansvar tillsynsområdet.

Det grundläggande syftet med tillsynen och den uppföljning och utvärdering - som numera är förenad med tillsynen är att klargöra i vilken utsträckning samhällets -

räddningstjänst uppnår det övergripande målet för verksamheten. Målet är att

räddningstjänsten och den förebyggande verksamheten ska allmänheten i alla ge delar av landet en rimlig säkerhet i förhållande till den lokala riskbilden i fred och

vid höjd beredskap. Ett annat syite är att följa tillämpningen statsmakterna

upp av föreskrifter och bedöma om föreskrifterna de resultat är avsedda. ger som

Länsstyrelsernas uppgift i det här sammanhanget är att bedriva systematisk och en regelbunden tillsyn av räddningstjänsten och den förebyggande verksamheten i kommunerna. Det sker främst genom tillsynsbesök och yttranden över förgenom

ändringar i kommunernas räddningstjänstplaner. SRV har som central tillsynsmyn-

dighet flera uppgifter. En uppgift är att med stöd allmänna råd, statistikuppgifter av och genom verkets yttranden i s.k. typärenden underlag för enhetlig bege en mer dömning av de faktorer som ligger till grund för räddningstjänstens planering och organisation. Det ankommer den centrala myndigheten att medverka till att länsstyrelsernas personal har den kompetens tillsynsarbetet fordrar. SRV ska som

vidare biträda länsstyrelserna med expertstöd, när de behöver detta. Verket ska

också, när förhållandena motiverar detta, inrikta tillsynen särskilda områden.

Samordning och utvecklingsarbete på central nivå

För samordning och utvecklingsarbete central myndighetsnivå svarar SRV.

Myndigheten ska verka för att kommunerna anpassar räddningstjänsten och den förebyggande verksamheten till nuvarande risker och framtida hotbilder. Till verkets uppgifter hör vidare att utbilda den kommunala räddningstjänstens personal, att utveckla teknik för räddningstjänsten och att annat sätt ge stöd och informera om verksamheten.

SRV arbetar med forskning, utveckling och erfarenhetsutbyte som gäller både den kommunala och den statliga räddningstjänsten.

En utförligare redogörelse för SRV:s och uppgiñer följer i Bilaga C Redoansvar görelsen innehåller bl.a. översikt över de bemyndiganden att fatta bindande been i detalj reglerar verksamheten inom den kommunala räddningstjänsten. slut som

Kämenergiolyckan i Tjernobyl 1986 visade att det fanns brister i samordningen mellan de olika myndigheter som i Sverige svarade för samhällets åtgärder vid utsläpp radioaktiva ämnen. Regeringen tillsatte år 1987 en kommitté Utredningav kärnkrañsberedskapen skulle granska de åtgärder som vidtagits i en om - som samband med olyckan och lägga fram förslag som förbättrade beredskapen. Ut-

redningen ansåg att bristerna gällde alla slag av stora olyckor, inte bara kämener-

giolyckor. Utredningen föreslog i sitt betänkande SOU 1989:86 Samhällets åt-

gärder mot allvarliga olyckor en rad åtgärder som skulle förbättra bl.a. ledning

och samordning insatserna vid allvarliga olyckor. Förslagen syftade till en utav veckling både av länsstyrelsemas beredskap och av samordningen mellan centrala

myndigheter. Bilaga C innehåller redogörelse för huvudinnehållet i utred-

även en ningens förslag den centrala samordningen. om

Utredningen om kärnkrañsberedskapen föreslog vidare att föreskrifter om ansvar för sanering efter utsläpp radioaktiva ämnen skulle finnas i räddningstjänstm.m. av lagen. statsmakterna beslutade i huvudsak enligt utredningens förslag. Flera ändringar och tillägg gjordes i räddningstjänstlagen och i räddningstjänstförordningen. Beslutet innebar bl.a. att SRV:s för samordningen central nivå av beredansvar skapen inför allvarliga olyckor blev tydligare.

Internationell katastrof- och flyktinghjälp

Efter förslag som SRV utarbetat uppdrag av regeringen beslutades 1990 att det skulle räddningsinstaser vid katastrofer i andra skapas en svensk beredskap för länder. SRV fick beslutet ett sammanhållande för beredskapen inom genom ansvar området. En redogörelse även för dessa åtgärder finns i Bilaga C.

3 16-0793

3 1995 års

principbeslut om totalförsvaret

1 Utgångspunkter

3.1.1 Ett vidgat säkerhetsbegrepp

En central del av underlaget för 1995 års principbeslut om totalförsvaret utformning och struktur under perioden 1997-2001 är det vidgade säkerhetsbegreppet.

De senaste årens utveckling innebär enligt statsmakterna att nu måste teckna en

bredare bild tänkbara risker, hot och påfrestningar än tidigare. Bilden sträcker

av sig från den hårda kärnan av mer traditionella säkerhetspolitiska hot som långsiktigt inte kan utesluta, över de nya konflikter som tenderar att blossa upp i det kalla krigets spår, till de hot och risker som följer av den globala utvecklingen och det moderna samhällets sårbarhet.

Framför allt de inre väpnade konflikterna har kommit att bli omfattande. De har trots FN:s fredsfrämjande insatser kunnat utvecklas i både omfattning och innehåll. Om någon av aktörerna i dessa konflikter skulle komma att använda icke-konventionella stridsmedel, skulle konsekvenserna bli nännast oöverblickbara. Risken för spridning och användning av kärnvapen det gäller i lika hög grad biologiska -

och kemiska sammanhänger inte bara med vilka åtgärder olika stater kan

vapen komma att vidta. Den beror också vad organisationer och enskilda aktörer, t.ex. terroristgrupper, har möjligheter att göra.

Den fördjupade internationella integrationen och den tekniska och ekonomiska utvecklingen ger enligt statsmakterna det moderna samhället en styrka under normala förhållanden och en potential att hantera även svåra situationer. Samtidigt innebär utvecklingen en väsentlig ökning samhällets specialisering och kompav lexitet. Samhällets olika verksamheter har blivit integrerade med och beroende av

varandra ett helt annat sätt än tidigare. Störningar ett område kan långtgå-

ende konsekvenser inom andra områden. Ett annat drag i samhällsutvecklingen är storskaligheten i produktion och distribution som påverkar försörjningsberedskapen och ökar riskerna för att en enstaka olycka ska allvarliga konsekvenser för människor eller egendom eller i miljön.

Bilden av tänkbara hot och risker måste tecknas i ett bredare spektrum än tidigare. Bara under året närmast innan totalförsvarsbeslutet inträffade runt om i världen fiera icke-militära händelser som fick förödande konsekvenser t.ex. Estonia- katastrofen, jordbävningen i Kobe, översvämningarna i Nederländerna, Belgien, Tyskland och Frankrike, gasattacken i Tokyos tunnelbana och bombdådet i Oklahoma City. Den ekonomiska och ekologiska situationen i vårt närområde skulle kunna leda till bl.a. flykting- eller migrationsrörelser stor omfattning, framgår av det av statsmakternas uttalanden.

3.1.2 Helhetssyn på åtgärder mot hot och risker

och

ifred krig

Principer

Ett bredare spektrum av hot och risker leder enligt totalförsvarsbeslutet till att en helhetssyn bör prägla samhällets åtgärder mot dessa hot och risker. En samlad syn stora hot och risker med konsekvenser nationell nivå och för viktiga samhällsfunktioner ger totalt sett en mer effektiv och rationell hantering samhällets av åtgärder. Resurser inom skilda områden för denna hantering bör kunna utnyttjas så att de gör mest total nytta. Helhetssynen bör omfatta det som hotar gemensamma säkerhetsintressen, vårt nationella oberoende, samhällets existens och väsentliga samhällsvärden i övrigt.

Det kan enligt statsmakterna vara svårt att dra skarpa gränser mellan vad i trasom ditionell mening är säkerhetspolitiska hot och vad som enbart berör fredstida förhållanden. Till detta kommer händelsekedja kan innehålla flera slag hot att en av och risker. Mycket står därför att vinna om det går att redan från början planera och utforma totalförsvarets verksamhet så att det ett effektivt sätt kan medverka till de olika typer av insatser som bör rymmas inom en helhetssyn hantering av hot och risker i fred och krig.

Ansvarsfárh ållanden

Principen att lednings- och ansvarsförhållanden i fred och krig så långt möjligt bör överensstämma och att de verksamhetsansvariga i fred är ansvariga för verksamheten även i krig ska gälla även i fortsättningen ansvarsprizzczperz. För att besluten som fattas skilda håll ska bli förenliga och avvägningarna mellan olika behov riktiga fordras samverkan och samordning. Detta gäller samtliga lednings- och ansvarsnivåer i samhället. Myndigheter och andra samhällsorgan med uppgifter inom totalförsvaret bör således samverka och samordna sin planering och verksamhet inbördes. En samordning bör vidare ske med de myndigheter och andra organ som arbetar med frågor om risker i fred.

De erfarenheter som hantering av svåra påfrestningar i fred torde den ger vara

bästa grunden för en god beredskap infor påfrestningar vid hot mot landets frihet

och oberoende, statsmakterna vidare. På motsvarande sätt kan den kompeanser

tens som byggs upp för att ska kunna klara krigets krav utnyttjas även vid på-

frestningar i fred samt vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. En del kostnader för ett memtnyttjande utanför det dimensionerande hotet bör accepteras, förutsatt att den totala effekten ökar och angelägna behov därmed kan tillgodoses. Fördelarna med helhetssyn vid dimensionering resurserna ligger en av främst i de samordningsvinster som samutnyttjandet ger.

En mycket långtgående integrering för fred respektive krig bör kunna

av resurser ske när det gäller särskilda resurser som avdelas för det civila försvaret, framgår års totalförsvarsbeslut. det av statsmaktemas uttalanden i samband med 1995

3.2 Ansvar och uppgifter inom det civila försvaret

3.2. I De tre huvuduppgzfterna

statsmakterna anser således att verksamheten inom totalförsvaret ska bidra till att samhället blir säkrare också i fred. Det innebär nya eller vidgade uppgiñer för myndigheter och andra inom det civila försvaret. Beslutet innebär en förskjutning organ tyngdpunkten i totalförsvarets verksamhet. av

De åtgärder vidtas inom det civila försvaret ska göra det möjligt att som

CI Värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld;

Genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser;

Stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra påfrestningar på

samhället ifred

3.2.2 det civila försvaret krig

Uppgifter inom i

Redan i nuvarande omvärldsläge ska totalförsvaret kunna möta ett väpnat angrepp. Verksamheten inom det civila försvaret ska planeras så att försvarsförmågan inom ett år ska kunna stärkas särskilt centrala områden. Syñet är bl.a. att ge stöd Försvarsmakten. Det är särskilt väsentligt att åtgärder vidtas så att behoven inom

befolkningsskyddet och räddningstjänsten samt hälso- och sjukvården kan tillgodo-

Även det moderna kriget i flertalet fall kan kort förlopp måste ses. om väntas ett

åtgärder vidtas som även tryggar en livsnödvändig försörjning.

En central uppgift blir dessutom att till att elförsörjning, telekommunikationer, se informationssystem och ledningssystem fungerar och har stryktålighet en som ga-

ranterar tillräcklig förmåga.

3.2.3 Internationella fredsfrämjande och humanitära

insatser

En viktig uppgift är, som framgått, att hålla resurser och vidta andra förberedelser, som gör det möjligt för Sverige att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands. Det ligger i vårt intresse att detta sätt bidra till fred och säkerhet.

Även denna arbetsuppgift ska påverka utformningen av beredskapsåtgärderna inom det civila försvaret. Sveriges förmåga och förutsättningar att bidra till internationell fred och säkerhet ska ökas. Med ett vidgat säkerhetspolitiskt synsätt är det Sveriges ambition att genom politiska, diplomatiska, civila, humanitära och militära bidrag ytterligare stärka vårt deltagande i internationella insatser. En väsentlig del av

denna generella ambitionshöjning är ökad kapacitet för totalförsvaret att med-

en verka både i internationella fredsfrämjande insatser och i den internationella katastrof- och flyktinghjälpen. Stöd internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet ska vid sidan de traditionella uppgifterna i framtiden huav vara en av vuduppgiñerna för totalförsvaret.

En utförligare redogörelse för statsmakternas syn verksamheten i denna del följer i avsnitt 3.4.

3.2.4 Svåra påfrestningar på samhället

ifred

Verksamheten inom det civila försvaret bör vidare enligt statsmakterna utformas så

att den förstärker samhällets förmåga inför svåra påfrestningar samhället i fred.

Det finns redan nu resurser inom det civila försvaret, så att myndigheter och andra organ ska kunna vidta nödvändiga åtgärder vid ett väpnat mot landet. angrepp Dessa resurser ska kunna användas även för den nya uppgiñen sammanhänger som

med svåra påfrestningar samhället i fred. Statsmakterna att hänsyn ska tas

anser till denna uppgift vid planering beredskapen mot ett väpnat nya av angrepp.

Särskilda resurser ska emellertid finnas avdelade för insatser i fred respektive krig. Strävan bör vara en ökad samordning och långtgående integration använden av

ningen. Även Försvarsmakten ska olika åtgärder kunna bidra till säkrare

genom ett samhället i fred. Alla resurser ska kunna utnyttjas i hela hotskalan fred-krig.

Den beslutade inriktningen innebär enligt statsmakterna att ansvaret för att det ñnns en grundläggande beredskap mot svåra påfrestningar samhället i fred i princip ligger den bedriver verksamhet i fred och inom område sådana som vars påfrestningar kan inträffa. Detta gäller myndigheter och andra som har särskilda uppgifter i det här sammanhanget. Statsmaktemas uttalande innebär inte någon ändring av t.ex. bestämmelserna i räddningstjänstlagen om hur samhällets räddningstjänst ska organiseras och bedrivas.

3.3 Samverkan mellan civila och militära

verksamheter inför och under höjd beredskap

3.3. I Civilt stöd till det militära försvaret

Mobilisering och krig

Statsmaktema anser det väsentligt för det militära försvarets förmåga vid ett väpnat angrepp att det finns en tillräcklig robusthet och flexibilitet inom väsentliga områden i den civila infrastrukturen. De områden det gäller bör ges en tillsom räcklig minimiförmåga, så att hela samhällets grundberedskap inför olika slag av störningar och påfrestningar blir tillfredsställande.

Höjning av krigsdugligheten

Statsmaktema bedömer vidare att krigsdugligheten inom delar av den militära krigsorganisationen medvetet kan begränsas i nuvarande säkerhetspolitiska läge. Enligt totalförsvarsbeslutet behövs det emellertid ett bättre system för sådana åt-

gärder. Det ska bli möjligt att göra medvetna avsteg från krigsdugligheten och att

klargöra hur avstegen vid behov ska åtgärdas.

Försvarsmakten bör i ett utvecklat system för samverkan specificera och prioritera sina behov stöd från det civila försvaret. Det kan ske med ledning av de uppdrag av och den operativa inriktning som statsmakterna lägger Försvarsmakten och de förutsättningar i övrigt råder i samhället. Kostnaderna för de planlagda som åtgärderna behöver klargöras ett bättre sätt än som hittills skett.

3.3.2 Militärt stöd till det civila försvaret

Förutsättningarna för det civila försvarets verksamhet vid ett väpnat angrepp på-

verkas starkt hur väl Försvarsmakten kan lösa sina uppgifter. Uppenbara exemav

pel områden där det militära försvaret får betydelse är enligt statsmakterna befolkningsskydd samt hälso- och sjukvård.

Den framtida hotbilden med ett i många avseenden alltmer sårbart samhälle innebär att kraven bevakning och försvar olika skyddsobjekt ökar. Detta aktualiserar av frågan hur ska avdelas för skydd och bevakning samhällsviktiga om resurser av anläggningar. Enligt statsmakterna ska Försvarsmaktens personal i större utsträckning kunna utnyttjas för bevakning civila skyddsobjekt i både fred och krig. av

3.4 Internationella

jredsjrämjande och

humanitära insatser

1 F redsfrämjande insatser

Sverige har årligen sedan 1950-talet, när de internationella fredsbevarande truppin-

satsema inleddes, i allmänhet bidragit med styrkor motsvarande bataljon. ca en Under kortare perioder har insatserna varit aldrig överstigit två bataljostörre men ners styrka. Sverige har vidare medverkat med militära observatörer i till ett upp tiotal olika FN-uppdrag. Under senare har även ett ökande antal civilpoliser deltagit i internationella uppdrag.

Försvarsmakten ska enligt statsmakterna organisera en internationell styrka för fredsfrämjande insatser under mandat FN eller OSSE. Delar styrkan ska hålla av av särskilt hög insatsberedskap, att den kan ingå i multinationella snabbinsatsstyrkor. Den svenska styrkan ska innehålla både skytteförband och specialenheter för t.ex. ledning, faltarbeten, sjukvård och transporter. En strävan ska att kunna vara tillgodose det ökande behovet av särskilt utbildade militära observatörer och civilpoliser m.m. Specialenheterna ska kunna medverka även i civila insatser.

3.4.2 Insatser för internationell katastrof- och flyktinghjälp

Inledning

Den internationella katastrofhjälpens mål, inriktning, kapacitet och organisation är

föremål för omfattande diskussioner och förändringar, framgår det statsmakter-

av nas uttalanden i samband med totalförsvarsbeslutet. Flera olika FN-organ har efter att generalförsamlingen 1991 antagit resolution 46/ 182 stärkande om av samordningen av FN:s humanitära katastrofbistånd vidtagit en rad åtgärder för att snabbare och effektivare kunna samordna de internationella hjälpinsatserna. EU har genom tillskapandet av den egna hjälporganisationen ECHO gett uttryck för medlemsländemas vilja att utveckla ett samarbete detta område.

Erfarenheterna de internationella hjälpinsatser genomförts SRV och av som av SWEDRELIEF Försvarsmaktens särskilda enhet för humanitära hjälpinsatser är goda. Verksamheten har varit ett komplement till de insatser internationella som organisationer eller enskilda svenska organisationer genomfört. Efterfrågan svenska hjälpinsatser från de berörda FN-organisationema kommer sannolikt att

öka i framtiden.

En särskild utredare har sett över hur Sveriges samlade för internationell resurser katastrof- och flyktinghjälp ska kunna utvecklas för att möta framtida behov. Utredaren har i juni 1995 överlämnat sitt betänkande SOU 1995:72 Svenska insatser

för internationell katastrof- och flyktinghjälp.

De svenska humanitära insatserna inom totalförsvarets bör nu utvecklas vidare ram

med fredsfrämjande verksamheter. Åtgärderna bör

- bl.a. genom ökad samverkan inriktas på främst räddnings- och miljöskyddsinsatser samt insatser vid omfattande och komplexa katastrofer. Erfarenheten visar emellertid att det i samband med naturkatastrofer i allmänhet inte är ändamålsenligt att skicka räddningsresurtill områden långt borta från Sverige. En sådan geografisk prioritering är mindser relevant vid komplexa katastrofer. re

En uppgift enligt statsmakterna sannolikt kommer att stor betydelse är losom kalisering och oskadliggörande landminor. Antipersonella minor är i många länav hinder för utvecklingen. Minor ligger kvar orsakar personligt lider ett akut som dande och är ett oerhört hinder för jordbruk och transporter. statsmakterna anser

Sverige bör utveckla sin förmåga att hjälpa till med insatser av olika slag. Ut-

att vecklingen metoder och teknik gör det möjligt att hitta och röja minor av som

spelar roll i det sammanhanget. Utbildning instruktörer och minröjnings-

en stor av ledare från drabbade länder är form av stöd som bör utvecklas. en annan

De hittills genomförda svenska humanitära insatserna har skett med personal och

utrustning funnits i beredskap för räddningstjänsten i fred och vid höjd beredsom skap. Även Försvarsmakten och andra har emellertid ställt resurser till förfoorgan

gande. Enligt statsmaktemas beslut ska vid sidan detta även särskilda civila

om insatsstyrkor organiseras för internationella humanitära insatser. Uttagningen av de totalförsvarspliktiga utbildas inom det civila försvaret bör anpassas så att den som också blir förberedelse för medverkan i internationella insatser och underlättar en rekryteringen till sådana insatser.

3.5 Civila beredskapsstjørkor

1 Principer

Med vidgat säkerhetsbegrepp finns det enligt statsmakterna skäl att i större omett

fattning än tidigare utbilda pliktpersonal för att stärka samhällets förmåga att han-

tera svåra påfrestningar i fred och under höjd beredskap. För att myndigheter och andra organ ska kunna disponera en lätt tillgänglig personalresurs kan sättas som i sådana situationer bör organisationen utökas med civila beredskapsstyrkor. Utbildningen för dess styrkor kan genomföras vid Räddningsverkets skolor, i kommunerna eller hos andra berörda myndigheter. Den bör syfta till de totalföratt ge svarspliktiga bred och allsidig kunskap i ämnen gör att de kan en som vara en resurs för kommunernas och olika myndigheters beredskap.

De som genomgår utbildningen kommer att öka sitt säkerhetsmedvetande och kan väntas allmänt medverka till att förebygga och begränsa olyckor och därmed till att minska samhällets sårbarhet. Det kommer att innebära stora ekonomiska vinster för samhället i stort, heter det i statsmakternas motiv for förslaget.

Utbildningens inriktning

För huvuddelen den civila beredskapspersonalen bör utbildningen omfatta av en blandning av praktiska och teoretiska delar inom områdena räddningstjänst, vård och omsorg, skydd miljön. De totalförsvarspliktiga bör också allmänna kunav ges skaper totalförsvar och folkrätt. För mindre bör utbildningen vidare om grupper omfatta ledning och organisation insatser i extraordinära situationer. av

Tyngdpunkten bör ligga de praktiska momenten, statsmakterna vidare. anser

Det innebär att de totalförsvarspliktiga ska kunna användas i kommunal rädd-

ningstjänst redan under utbildningen och delta i insatser vid t.ex. stora skogsbrän-

der, översvämningar och miljöolyckor. Krigsplaceringen bör i många fall ske inom

ramen för kommunernas eller landstingens beredskap. Utbildning ska emellertid kunna genomföras även inom andra områden där det kan finnas ett behov forav

stärkningar vid svåra påfrestningar samhället i fred eller vid höjd beredskap. Det

kan gälla omhändertagande av flyktingar eller evakuerade, omsorgsuppgiñer eller förstärkt kust- och gränsbevakning. Det finns i det här avseendet också kopplingar till beredskapspolisen.

De som får en utbildning för att kunna hantera svåra påfrestningar samhället i

Red bör vara en rekryteringsbas även för internationell fredsfrämjande och humani-

tär verksamhet. Utbildningen av pliktpersonal för civila beredskapsuppgiñer bör

ske så att den underlättar rekryteringen till dessa internationella uppgifter.

6 Särskilda

jiågor

Flera av frågorna i detta avsnitt kapitel 3 behandlades även i budgetpropositio-

av nen år 1995 prop. 1994/952100, bil. avsnitt 2.2 och redogörelsen följer är som baserad också statsmakternas uttalanden i detta sammanhang.

3.6.1 Uppföljning och utvärdering

Beredskapsåtgärder som gäller det civila försvaret vidtas inom i stort sett alla samhällssektorer. Följden har blivit att det civila försvaret som helhet betraktat har blivit mycket komplext. Det är bl.a. det skälet svårt att uttala sig generellt om av hur uppföljning och utvärdering av verksamheten bör ske. Enligt statsmakterna måste beredskapsläget emellertid bedömas utifrån gemensamma kriterier. Det gäller att klargöra effekten beredskapen dvs den bedömda förmågan i krig av - de statliga medel statsmakterna anslår för åtgärder inom det civila försvaret. som

statsmakterna det angeläget att staten höjer ambitionen för uppföljning och anser utvärdering inom det civila försvaret. Detta kan ske främst att ÖCB:s genom uppgiñer inom området blir tydligare. ÖCB bör självständigt sätt redovisa ett mer bedömningar beredskapsläget inom olika områden och även lämna synpunkter av myndigheternas beredskapsplanering. Det finns vidare skäl att pröva en modell

med årliga, genomgripande utvärderingar eller två funktioner i ett rullande

av en system. Denna utvärdering skulle bl.a. kunna omfatta en kontroll av att den funk-

tionsansvariga myndigheten ett lämpligt sätt följer och tolkar statsmaktemas

beslut inriktning det civila försvaret. Det bör också framgå om myndigheten om av planerar beredskapen ett rationellt och kostnadseffektivt sätt.

det naturligt i första hand ÖCB ska för dessa

Statsmaktema anser att svara utvär-

deringar. OCB:s bedömningar bör redovisas i anslutning till de förslag till inriktning och prioriteringar myndigheten årligen lämnar i programplanen. som

3.6.2 några verksamhetsområden Beredskapsläget inom

Beredskapsläget är enligt statsmaktemas bedömning inom en del verksamhetsom-

råden helhet förhållandevis bra. Det gäller bl.a. hälso- och sjukvården och

som livsmedelyförsörjningen. Mot bakgrund av de ändrade förhållandena för livsmedelsförsörjningen medlemsskapet i EU innebär bör emellertid utredning om som en

omfattningen beredskapen livsmedelsområdet komma till stånd. Det framgår

av

av totalförsvarsbeslutet att beredskapsåtgärderna inom livsmedelsområdet i första

hand bör avse lagring av halvfabrikat och färdigvaror i de delar av landet väsent- ligen Norrland där problem kan uppstå vid ett väpnat angrepp. -

De särskilda kompletterande beredskapsåtgärder som svåra påfrestningar sam-

hället i fred kan motivera inom det civila försvaret bör enligt statsmakterna främst utgöras av analyser som avser konsekvenser av olika tänkbara störningar. En del sådana störningar skulle inträffa. åtgärder bör vidtas som en förberedelse om

Inom andra verksamhetsområden föreligger det brister det gäller inte minst elbe- redskapen. Regeringen förklarar i propositionen för 1995/96 att den i samband med förberedelserna inför nästa totalförsvarsbeslut ska låta analysera vilka hot mot el-, tele- och ledningssystemen bör dimensionerande for inriktningen av som vara

beredskapsåtgärderna inom dessa områden. Inom industrivaruförsöyningen finns en betydande osäkerhet om beredskapsläget och behovet av beredskapsåtgärder sikt. Detta beror enligt statsmakterna att det ännu inte finns något underlag som beskriver det civila och det militära försvarets behov i samband med åtgärder som syftar till att öka forsvarsförmågan.

3.6.3 Bolagisering och privatisering

Under de senaste åren har bolagisering och i del fall även privatisering - en - genomförts av statliga och kommunala verksamheter som har väsentlig betydelse från

beredskapssynpunkt. Inom den statliga sektorn gäller det t.ex. Vattenfall och Telia.

Olika åtgärder har vidtagits för att beredskapskraven även i fortsättningen ska kunna tillgodoses. På det kommunala området är situationen enligt statsmakterna mer svåröverblickbar. En privatisering frivilliga kommunala och landstingskommunaav organisationer innebär att kommunernas och landstingens ansvar för beredskapen upphör. Det är särskilt angeläget att bevaka i vilken utsträckning sådana verksamheter blir privatiserade.

Statsmakterna konstaterar att konsekvenserna för beredskapen vidtagna bolagiav seringar och privatiseringar fortlöpande måste analyseras och åtgärder vidtas som

motverkar negativa effekter. Övervägandena om vilka förändringar i bl.a. regelver-

ket som är motiverade med hänsyn till beredskapskraven ska ingå i förberedelserna för nästa totalförsvarsbeslut.

Frågor om verksamheten inom de statliga aktiebolag bedriver beredskapserksom samhet har behandlats av Utredningen det civila försvarets planeringsram om CFF-utredningen i betänkandet SOU 1996:00 Finansieringen det civila förav svaret. Utredningen anser avgiñs- eller egenfmansiering bör användas som huvudsaklig fmansieringsmetod. Endast om särskilda skäl föreligger bör skattefmansiering äga rum. Enligt CFF-utredningens förslag ska beredskapsverksamhet inom områdena telekommunikationer, rundradio och elförsörjning finansieras genom avgiñer. För Postens del har utredningen däremot föreslagit egenfinansiering.

3.6.4 Skyddsrum och skyddade utrymmen

Statsmakterna framhåller i samband med totalförsvarsbeslutet att byggande och underhåll av skyddsrum i framtiden måste begränsas till de mest utsatta områdena. Skyddet bör inriktas mot en samlad systemlösning, befolkningen tid att som ger med möjlig förvarning uppsöka lämpliga skyddsrum eller skyddade utrymmen med skydd mot C-stridsmedel. Skyddsrumsproduktionen i samband med nybyggnad bör begränsas till de mest utsatta områdena och till verksamheter med särskild betydelse för totalförsvaret.

Skyddsrummens utformning och skyddsegenskaper bör särskilt studeras. närmare Syftet ska ñnna de kostnadseffektiva lösningarna. En översyn kan vara att mest det nuvarande för byggande skyddsrum. För en bebehöva göras av systemet av dessa och redovisningar från ÖCB, SRV, FOA

dömning av frågor finns underlag

Riksdagens framhåller statsmakterna. Utgångspunkten i dessa redooch revisorer, visningar förändrad framtida hotbild med bl.a. kortvariga krigsförlopp är en mer ökad användning precisionsvapen vid flygangrepp. Riksdagens revisorer samt en av

konstaterar bl.a. frågan alternativ till skyddsrum måste övervägas och

att om noga de risker bedöms föreligga i olika områden måste avgörande för utatt som vara formningen det framtida fysiska skyddet. Enligt revisorerna måste framtidens av befolkningsskydd utformas så det ett effektivt skydd i olika hotsituationer. att ger

En kortfattade redogörelse för ÖCB:s och SRV:s i programplanearbetet om

skyddsrumsverksamheten finns i Bilaga D.

7 Frågor under beredning i regerings-

kansliet

7.1 Uppdrag till ett antal myndigheter

Høt- och riskutredningen

Hot- och riskutredningen föreslog i sina betänkanden ett antal åtgärder som förutregeringen i uppdrag olika myndigheter att svara för verksamheten. satte att gav Andra åtgärder fordrade ytterligare utredningsarbete hos de berörda myndigheter- Remissinstansema i sitt stöd dessa förslag. De allra flesta mötte i na. gav stort varje fall inga allvarliga invändningar. Regeringen i december 1995 myndighegav del de uppdrag Hot- och riskutredningen föreslagit. terna en av som

Som exempel kan nämnas att Socialstyrelsen fick i uppdrag att klargöra vilka krav

ska ställas hälso- och sjukvården och socialtjänsten vid allvarliga störningar

som

i viktiga samhällsfunktioner. Länsstyrelserna skulle redovisa uppgifter om tillgång-

reservkraftverk hos olika användare i länen och vilka användare som en ange vidtagit förberedelser för installera reservkraft. Livsmedelsverkets uppgift i det att här sammanhanget över frågorna reparationer av vattenförsörjningsvar att se om

anläggningar, tillgången reservvatten för viktiga samhällsñinktioner samt prinoch kostnader för kommunernas prioritering förbrukare vid allvarliga

ciper av störningar i viktiga samhällsfimktioner. ÖCB skulle för att ytterligare ett ex- - ge empel utreda förutsättningarna för utformning ett system för certifiering av av - ADB-säkerhet studera de konsekvenser i samhället svårigheterna vid närmare av , brist elektronikkomponenter Hot- och riskutredningen skildrat i ett av en som sina scenarion och lämna förslag till åtgärder studierna kunde föranleda. som

Arbetet med uppdragen, i allmänhet utförts under våren 1996, har skett i som samarbete med berörda myndigheter och organisationer.

Utredningen redovisar i Bilaga D de uppdrag har betydelse för utredningens

som överväganden om ansvar och uppgifter för OCB, SRV och SPF

Programplaner och anslaggranrställningar

Som en del i förberedelserna för totalförsvarsbeslutet hösten 1996 uppdrog rege-

ringen i oktober 1995 Försvarsmakten samt ÖCB och andra myndigheter inom

det civila försvaret att under våren 1996 inkomma till regeringen med programpla-

ner för perioden 1997-2001, anslagsframställningar för budgetåret 1997

samt rap-

porter i vissa särskilda ämnen. Planeringsanvisningama innehöll också ett antal uppdrag som hade anknytning till Hot- och riskutredningens arbete.

Som exempel uppgifter i det här sammanhanget kan nämnas att ÖCB skulle

konkretisera innebörden för det civila försvarets del helhetssynen för hantering

av

av hot och risker i fred och krig. Myndigheten skulle vidare utarbeta förslag till åtgärder för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Arbetet skulle ske med utgångspunkt i bl.a. de överväganden hade redovisats i betänkandet

som

SOU 1995:72 Svenska insatser för internationell katastrof- och flyktinghjälp.

ÖCB fick också i uppdrag att tillsammans med Försvarsmakten redovisa plan en

för ökad samordning civilt och militärt utbildning, infrastruktur och bemanning

av

inom den internationella fredsfrämjande och humanitära verksamheten. I planen skulle redovisas förslag till åtgärder tillgodoser kraven nära civil och

som en militär samverkan i s.k. multifunlctionella insatser förslag till organisatoriska samt

lösningar som ger möjligheter att snabbt och kostnadseffektivt förfråg-

reagera

ningar och uppkomna behov och kan i internationella samordnade ak-

som passa tioner.

ÖCB skulle vidare precisera hur det civila försvaret ska kunna bidra till samhällets

förmåga att möta svåra påfrestningar samhället i fred. Utgångspunkten skulle vara en mycket långtgående integrering för insatser i fred respektive

av resurser

krig. Myndigheten skulle också pröva möjligheterna till överföring ytterligare

en av uppgifter till kommunerna.

SRV fick i uppdrag att utarbeta förslag till ett nytt planeringssystem för det fysiska

skyddet. Arbetet skulle genomföras i enligt med överväganden Riksdagens reviav sorer.

ÖCB och SRV skulle tillsammans redovisa ett underlag för regeringens ställnings-

tagande till formerna för ett successivt inrättande civila beredskapsstyrkor och

av

en årlig utbildning av sikt ca 10 000 totalförsvarspliktiga. Underlaget skulle

om-

fatta överväganden om bl.a. kostnader, tidsförhållanden, organisationsfonner, konsekvenser for räddningsskolomas verksamhet samt alternativa förläggningar.

En sammanfattning innehållet i de tre myndigheternas programplaner finns i av Bilaga D.

7.2 Fortsatta överväganden om internationella

rekommendationer m.m. organs

Hot- och riskutredningen föreslog i sitt huvudbetänkande ett antal åtgärder som

skulle förbättra skyddet mot kemikalieolyckor och olyckor vid transport av farligt gods. Förslagen grundade ett omfattande internationellt utvecklingsarbete, var hade resulterat i OECD:s vägledande principer för förebyggande av, beredsom skap för och insatser vid kemikalieolyckor samt komplettering av 0ECD:s s.k. en , Polluter-Pays Principle. Resultatet OECD-arbetet hade använts vid ESK:s milg av 4 år och grund för det arbete ESK OSSE

jömöte i Soña 1989 som som numera

initierat inom UN/ECE med framtagande av konventionen om gränsöverskridande

effekter industriolyckor. EU-kommissionen hade medverkat aktivt i OECDav arbetet. , l Utredningen beskrev sina överväganden och förslag vad som skulle komma genom fordras i svensk lagstiftning för att svenska företag och myndigheter skulle kunatt tillvarata resultaten det internationella arbetet riktade sig mot farlig inna av som dustriell verksamhet och transporter av farligt gods.

Hot- och riskutredningen föreslog vidare att kostnadsansvaret vid de räddningsin-

och saneringsåtgärder fordrades vid olycka, hade samband med

satser som en som hantering farliga ämnen i verksamheten och vidtogs statliga eller komav som av

munala myndigheter, skulle ligga den utövade verksamheten. Enligt utred-

som ningens mening skulle ett motsvarande kostnadsansvar föreligga vid räddningsin-

satser och saneringsåtgärder för den utförde en transport som avsågs i lagen

som

1982:821 transport farligt gods eller för ägaren till transportmedlet.

om av

Remissinstansemas synpunkter förslagen flera punkter delade. Beredning var

av betänkandet pågår inom regeringskansliet.

7.3 och myndigheternas befogenheter vid Regeringens svåra påfrestningar på samhället

Hot- och riskutredningen utarbetade ett antal scenarion som beskrev påfrestningar

och risker i det fredstida samhället. Utredningen skildrade bl.a. vad som skulle kunna hända vid t.ex. stora flyktingströmmar, långvarig brist vatten, eller en elektronikkomponenter, ett nedfall radioaktiva ämnen inom ett stort jordbruksav område och ett omfattande utsläpp av ammoniak.

Utredningen konstaterade att påfrestningarna inträffade i scenariona orsakade som

i

stora problem inom praktiskt taget hela samhället. Allmänhetens krav åtgärder från myndigheternas sida skulle det skälet bli mycket stora. Det skulle enligt av utredningen framför allt bli nödvändigt att koordinera det bl.a. myndigheter som och företag gjorde. I annat fall risken stor att de fattade oförenliga beslut. var var Bristen awägningar mellan olika hjälpbehov kunde också leda till att den personal och materiel som stod till förfogande inte utnyttjades ett sätt gagnade som helheten.

Utredningen föreslog att bestämmelser för de allvarliga störningar i viktiga

sam-

hällsñmktioner förekom i scenariona skulle föras i räddningstjänstlagen.

som Remissinstansema instämde i att det behövdes lagstiftning. Flera myndigheter var emellertid tveksamma till att bestämmelserna skulle ingå i räddningstjänstlagen.

Som ett led i beredningen har inom Försvarsdepartementet utarbetats en prome-

moria Ds 1996:4 Regeringens och myndigheternas befogenheter vid svåra på-

frestningar på samhället.

Promemorian innehåller förslag till lag särskilda befogenheter vid svåra påom

frestningar samhället. I förslaget med svår påfrestning samhället

avses en en allvarlig störning i viktig samhällsfunktion till följd olyckshändelse, en av en naturkatastrof eller sabotage innebär att möjligheterna tillgodose del som att en stor av landets invånares behov nödvändiga förnödenheter t.ex. livsmedel, av - vatten, energi eller husrum allvarligt försvåras eller helt omöjliggörs och kan befaras - som leda till fara för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa. En överhängande

fara för en sådan störning är att jämställa med svår störning. Som svår på-

en en

frestning samhället betraktas även en så omfattande tillströmning flyktingar

av till Sverige att det krävs särskilt stor insats från samhällets sida tillgodoser en som deras behov av medicinsk vård och husrum.

Den föreslagna lagen regeringen eller den statliga myndighet regeringen ger som

bestämmer rätt att vid svåra påfrestningar samhället besluta olika former

om av ingrepp i annans rätt samt tjänsteplikt för mellan 18 och 70 år. personer

111 UTREDNINGENS

ÖVERVÄGANDEN OCH

FÖRSLAG

Gränsdragningsfrågor

de

i myndigheternas

tre

verksamhet

1 Processbeskrivningar

4.1.1 Syfte och metodik

Utredningen har hittills i betänkandet i stora drag beskrivit verksamheten inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Det är i huvudsak redogörelser for de beslut bl.a. och uppgiñer ligger till grund for de olika åtgärder som om ansvar som olika myndigheter vidtar. I bilagor till huvudtexten redogör utredningen for bl.a. regelverket och for den organisation de tre myndigheterna har. Det är översom gripande eller myndighetsvisa beskrivningar som i mycket liten utsträckning ger något perspektiv hur verksamheten inom olika delområden vuxit fram, gränsermellan de tre myndigheternas inom dessa områden och vilken omfattning na ansvar samarbetet har.

Utredningen har emellertid i viss utsträckning studerat även inriktningen och organisationen verksamheten inom olika delområden for att se hur myndigheterna av inom dessa områden förhåller sig till varandra. Det har skett genom studier av utvecklingsprocessen inom ett antal produktområded. Syftet med studierna har varit följa från det inledande stadiet i arbetet inom varje område till att processen den verksamhet sker i dag. Tidsperspektivet från initiativ eller beställning till som

färdig produkt varierar i utredningens beskrivningar från tre å fyra år till

uppemot tio år.

Studierna har skett med utgångspunkt i bl.a. LEMO:s synpunkter fördelningen

av arbetsuppgifter mellan de centrala myndigheterna. LEMO ansåg, framgått som

av redovisningen i kapitel att fördelningen i del avseenden oklar. LEMO

en var pekade arbetet med riskanalyser, utbildnings- och övningsverksamheten, total-

försvarets intressen i samhällsplaneringen och utbyggnaden lednings-, informa-

av tions- och sambandssystemen.

Processen inom varje enskilt produktområde går i allmänhet att illustrera grafiskt. Beskrivningen har en tidsaxel. Texten i rutor eller cirklar visar mycket kortfattat vilka åtgärder som myndigheter och andra vidtagit i olika faser utveck-

organ av

lingsarbetet. Linjer som förbinder rutor eller cirklar visar sambandet mellan olika beslut som myndigheterna fattat eller åtgärder de vidtagit. Linjer kor-

som som

sar gränserna mellan de olika myndigheternas segment i beskrivningarna markerar

innehållet i stora drag i samarbetet mellan de olika eller kontakter har organen som ägt mm.

Myndigheter som förekommer i processbeskrivningama är framför allt huvudaktö-

ÖCB, SRV och SPF. Utredningen beskriver emellertid också i viss utsträckrema ning de roller som andra centrala myndigheter, länsstyrelserna, kommunerna och i en del fall andra organ har spelat.

Underlaget för beskrivningarna är de uppgifter som utredningen erhållit från de tre centrala myndigheterna. Detaljeringsgraden varierar mellan produktområdena. En

del beskrivningar är förhållandevis översiktliga. Andra innehåller mycket detaljer som visar komplexiteten i verksamheten ibland också gör det svårt att men snabbt en överblick.

4.1.2 Val områden

av för processbeskrivningama

Utredningen har valt att studera inom tio produktområden. Det är

processen en förhållandevis liten del verksamheten inom det civila försvaret och fredsräddav

ningstjänsten. Områdena representerar emellertid verksamheter där det finns ett

stort behov kontakter eller samarbete. Utredningen vill framhålla att detta är av en ny form av beskrivning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. En stor del av tiden stått till förfogande har gått till utveckling beskrivningssom av teknik och analysmetoder. Arbetet med beskrivningarna och slutsatserna har det av

skälet inte kunnat bli särskilt djuplodande. Utredningen vill ändå redovisa de hittills

preliminära resultaten av kartläggningar och överväganden, bör kunna imsom ge pulser för fortsatt arbete hos de berörda myndigheterna.

Utredningens studier har ursprungligen omfattat följande produktområden:

1 Riskanals för kommunal räddningstjänst

2 Riskanalys för kommunalteknik

3 Riskanalys för K-foretag

4 Riskanalys för datasystemsäkerhet

till allmänheten

5 Kommunernas information

Beredskaps- och riskhänsyn i planering och samhälls- 6 utveckling

7 Rättstillämpningen inom den fysiska planeringen

8 Uttagning och utbildning av pliktpersonal

9 Regionala och lokala övningar

och samband på lokal och regional nivå bl. a.

10 Ledning

räddningscentraler och sambandsutrustning

Produktion och underhåll skyddsrum och skyddade 11 av utrymmen

Råd till kommunerna för planering det civila försvaret 12 av

Forskning inom de tre myndigheternas område 13

Utredningen vill framhålla det i sak finns ett samband mellan flera av processeratt samband framgår regel emellertid inte av utredningen beskriver. Detta som na som

den grafiska presentationen.

utredningen hañ underlag för att slutföra redovisas i

De processbeskrivningar som

från Försvarsdepartementets bibliotek Tel 08-405

Bilaga, som kan rekvireras en 2152 eller 405 2795; Fax 08-723 1189.

4.2 Preliminära resultat av några process-

beskrivningar

4.2.1 Riskanalys

ÖCB och SRV bedriver inom riskanalysområdet omfattar

Verksamheten som bl.a.

utvecklingsarbete, utbildning, information och uppföljning inom fyra olika delom-

råden. Det är fråga riskanalyser för

om

Kommunal räddningstjänst SRV: Kommunalteknisk försörjning ÖCB, K-företag ÖCB, Datasystemsäkerhet ÖCB.

Utredningen vill först framhålla att den med riskanalys uppskattning och väravser dering av risker men inte utformningen eller genomförandet av de åtgärder som

riskanalysen är tänkt att leda till. Beskrivningen av riskanalysen för kommunal räddningstjänst är begränsad till åtgärder enligt den redovisade deñnitionen. Redo-

görelsen för de övriga tre slagen av riskanalys omfattar emellertid även en del uppgifter i den efterföljande fasen när myndigheter och andra ska överväga vilka

åtgärder som riskanalysen ger underlag för.

Beskrivningen av den verksamhet skett inom delområdet riskanalys för komsom munal räddningstjänst framgår av figur 1 i den särskilda bilagevolymen. Figuren illustrerar flödet fr.o.m. SRV:s inledande studier år 1987. Handboken i riskanalys för kommunal räddningstjänst år 1989 utnyttjades for länsvisa utbildningskonferenåren 1989-91 i samarbete mellan kommunernas länsforbund, länsstyrelserna, ser Boverket, SRV och ÖCB. Syftet informera politiker och tjänstemän i komvar att munerna om behovet av riskanalyser, om sambandet med risköverväganden inom andra områden än den kommunala räddningstjänsten och de metoder kommuom

nerna kunde använda för att bred front i gång arbetet med riskanalyser.

Figuren visar genom exempel från två kommuner Jönköping och Tierp vilka - -

åtgärder som dessa kommuner efter konferensen åren 1989-91 har vidtagit för att en uppfattning om riskerna i kommunen. Tierps kommun har bedrivit arbetet i egen regi, medan Jönköpings kommun anlitat ett konsultföretag som deltagit i ut-

vecklingen av en modell för datoriserad behandling och analys av uppgifterna om de enskilda riskobjekten i kommunen. Tierps kommun har i stor utsträckning utnyttjat erfarenheter från Uppsala och Eskilstuna kommuner i deras riskanalysarbete för den kommunala räddningstjänsten.

SRV har under de senaste åren genom flera uppföljningar strävat efter att klargöra

inriktningen och omfattningen av arbetet hos kommunerna med riskanalyser. Den allra senaste kartläggningen från slutet av år 1995 visar bl.a. att en hel del riskanalyser nu är utförda men att åtskilligt arbete återstår att göra många håll. En rad specialundersökningar inom riskanalysområdet de flesta i samarbete med and-

ra myndigheter har ägt sedan 1990. Genomförandet dessa specialun- - rum av dersökningar har i allmänhet skett inom FOA.

Processbeskrivningen i figur 1 visar att SRV genom olika åtgärder drivit för att kommunerna ska utföra riskanalyser. Det har varit en långvarig och omfattande

verksamhet. SRV inrättade i samband med omorganisationen av den centrala för-

valtningen den 1 juli 1994 särskild riskenhet har till uppgift att fortsätta en som utveckla verksamheten. Avsikten är att metodarbetet ska kommunerna impulser ge till kartläggningar och analyser ska göra det möjligt att åstadkomma ändasom målsenliga awägningar mellan olika slag förebyggande och skadebegränsande av åtgärder.

Inom ÖCB har motsvarande utvecklingsarbeten avsett delområdena kommunal-

teknisk försörjning, K-företag och datasystemsäkerhet. Resultatet av utredningens studier inom dessa områden framgår figurerna 2-4. De riskanalyser som genom-

av förs K-företagen syftar till identifiera i tillverkningen det förekomav att var som flaskhalsar. Företagen behöver denna kunskap för kunna bilda sig en uppmer

fattning konsekvenserna och kostnaderna för ett uppehåll i produktionen.

om av Den analysmodell ÖCB utvecklat tillsamman med Svenska Arbetsgivareföresom ningen innehåller bl.a. exempel åtgärder bör vidtas för att öka säkerheten i som

produktionen.

ÖCB:s gripa sig frågorna har mycket gemensamt med SRV:s utveckling sätt att an metoder för riskanalys inom kommunal räddningstjänst. Dessa syftar bl.a. till att av klargöra vad är farligt för företagen. Även underlaget och metoderna för gesom nomförande riskanalys för kommunalteknisk försörjning har kopplingar till risav

kanalys för kommunal räddningstjänst. Det framgår vidare redovisningen att

av riskanalys för datasystemsäkerhet fortfarande ostrukturemycket av arbetet med är Sannolikt behövs det grund beredskapsförberedelsemas stora betydelse rat. av

inom datasystemsäkerheten och den snabba utvecklingen inom området tills vidare

stark påverkan från olika expertorgan den centrala nivån. en

Utredningen med ledning det redovisade materialet att arbetet med de anser av

olika riskanalysfrågoma hade kunnat bedrivas ett effektivare sätt med avseen-

de resultat, tidsåtgång och kostnader ÖCB och SRV vid genomförandet - om hade hittat former för nära samverkan i utvecklingsarbetet med syfte att till en stånd baserat ett gemensamt underlag, enhetliga metoder för presenett system tation och analys, lämpliga avgränsningar mellan områdena och en ensad begreppsapparat. Ett samarbete när det gäller framför allt terminologin hade behövt ske

även med Boverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Naturvårdsverket och Sprängämnes-

inspektionen.

4.2.2 Kommunernas till allmänheten

information

Processbeskrivningen i figur 5 visar att SRV arbetat sedan år 1986 i huvudsak enligt principer inom området riskanalys för att till stånd kommunala samma som informationsplaner inom räddningstjänstens område. Parallellt har SPF vid kom-

munala beredskapsdagar för politiker och tjänstemän i ett antal kommuner i landet

medverkat för att öka deras intresse och förmåga att hantera de svåra informations-

uppgiñema. Vid dessa beredskapsdagar har SPF sedan 1990 behandlat även allvarliga händelser i fred. Som framgår figuren har det inte funnits någon sam-

av

verkan mellan SRV och SPF i arbetet med dessa informationsplaner och bered-

skapsdagar.

Utredningen att mycket även i detta fall hade kunnat vinnas i effektivitet anser och i förståelse för infonnationsverksamheten i hela hotskalan i kommunerna om SRV och SPF hade haft ett nära samarbete. Det hade breddat verksamheten och ytterli-

gare stimulerat kommunerna att intressera sig för dessa frågor. Som framkommit vid utredningens överläggningar med företrädare för de myndigheterna dessa

avser

emellertid att i fortsättningen samverkan stimulera

genom en både myndigheterna

själva till fortsatt utveckling av metoder for kommunikationen människor-myndig-

heter-massmedier och göra det lättare for utnyttja myndigheternas mottagarna att material i sina verksamheter.

Kartläggningar och överväganden det slag utredningen genomfört har av som särskilt stor betydelse inom områden det civila försvaret och fredsräddningstjänssom

ten där aktörerna är så många och behovet samordning och samverkan så

av stort.

utgångspunkter

5 Allmänna

över-

för utredningens

viiganden

5.1 Den svenska statsförvaltningens utveckling

1 Bakgrund

Utredningar

Den svenska forvaltningsmodellen med självständiga myndigheter och ett litet re-

geringskansli har sina rötter i den kollegiala beslutsform som började växa fram

under 1600-talet. Tillkomsten det moderna välfärdssamhället gjorde det nödav vändigt med kraftig utbyggnad både den statliga och den kommunala fören av valtningen. Allt blev efter hand mångfacetterat och komplext. Även förmer om ändringama under framför allt de senaste 50 åren varit omvälvande kan arvet från

tidigare epoker spåras i dagens förvaltningsstruktur.

Utvecklingen från 1980-talets början med omfattande krav besparingar har

tvingat fram organisations- och strukturförändringar i den statliga förvaltningen. Under perioden 1980-1994 genomfördes omkring 150 viktigare förändringar bland

myndigheterna. Förändringstakten ökade påtagligt från mitten av 1980-talet.

Denna inledande beskrivning är hämtad från direktiven till Förvaltningspolitiska

kommissionen 1995:13, regeringen tillkallade i juni 1995. Kommissionen

Gi som

ska dels analysera och bedöma de nuvarande formerna för organisation och

om styrning den statliga förvaltningen är ändamålsenliga i förhållande till målen som av

I

fastställda for de olika verksamheterna, dels lämna synpunkter på hur det långär siktiga arbetet med strukturförändringar i den statliga förvaltningen bör bedrivas. ; l l Tidigare har Kommittén förvaltningsmyndigheternas ledningsformer i sitt beom

tänkande SOU 1993:58 Effektivare ledning i statliga myndigheter beskrivit de

stora dragen i utvecklingen den statliga förvaltningen under senare år. Det gäller av

bl.a. formerna för regeringens styrning myndigheterna samt förändringarna i den av statliga förvaltningens struktur.

Statsmakternas uttalanden förnyelse och omprövning statlig verk-

om av samhet

Regeringens förvaltningspolitik ska riktlinjer för arbetet med den statliga förge valtningens organisation och struktur, lednings- och verksamhetsformer samt styrningen av statliga verksamheter. Den ska vägledning både för dem arbetar i ge som den löpande verksamheten och för dem har till uppgift att utveckla och försom ändra verksamheten. Genom det fömyelsearbete ägt finns det enligt som rum rege-

ringen en bra grund i form av principer och riktlinjer för förvaltningens organisa-

tion och styrning.

Den senaste budgetpropositionen prop. 1994/952100, bil.8 innehåller redogö-

en relse för regeringens syn hur den statliga förvaltningen ska bli effektivare. Regeringen framhåller i det sammanhanget omfattande strukturförändringar att mer genomförts inom statsförvaltningen kort tid under den senaste femårsperioden

än någonsin tidigare. Renodlingen av den statliga verksamheten inleddes omkring

år 1990 med principbesluten bolagisering flera stora affärsverk. Det första om av

samlade greppet för förvaltningsmyndigheternas del togs år 1991. Statsmakterna

beslutade då om ett program för omställning och minskning den statliga admiav nistrationen prop. 1990/91:150, del II, bet. 1990/91:FiU37, rskr. 1990/91:390,

det s.k. administrationsprøgrammet. Målet att eñer genomförandeperioden

var 1991/92-1993/94 åstadkomma årlig nettobesparing i statsbudgeten 2 milen ca jarder kronor.

Programmet utgjorde en inledning till ett långsiktigt och kontinuerligt förnyelsear-

bete i den statliga verksamheten. Finansutskottet underströk under riksdagsbehand-

lingen att omstruktureringsarbetet måste fortlöpande Riksda-

ses som en process. gen bör tillfälle att kontinuerligt och samlat följa organisations- och strukupp turförändringama. En sådan uppföljning bör innehålla närmare precisering de en av besparingar kommer att uppnås. Konsekvenserna för verksamheten och som personalen bör också analyseras, ansåg utskottet.

I sina överväganden i budgetpropositionen för 1994/95 inriktningen det fortom av satta omprövnings- och förnyelsearbetet konstaterar regeringen att saneringen av

statens finanser fordrar besparingar och produktivitetsförbättringar. Det kommer

. under de närmaste åren att bli nödvändigt med omfattande organisations- och i

strukturtörändringar, som åstadkommer en resurssnålare förvaltning med så

en

långt möjligt bibehållen servicenivå.

En grund för förnyelsen av den statliga förvaltningen är den ökade användningen

av informationsteknologi. Statliga myndigheter, kommuner och landsting håller i samverkan att skapa en öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörj-

ning. Den svenska statsförvaltningen kommer inom för EU-samarbetet att ramen

medverka utveckla transeuropeiska nätverk för inforrnationsutbytet mellan till att administrationer i medlemsländerna.

k

Den redogörelse följer är baserad beskrivningar Kommittén om förvaltsom av

ningsmyndighetemas ledningsfonner i betänkandet Effektivare ledning i statliga

myndigheter regeringens styrning de statliga myndigheterna samt de forom av ändringar i drag ägt central och regional nivå i statsförvaltningen. stora som rum Redovisningen innehåller också översikt över de problem inom det förvaltningsen politiska området regeringen pekat i direktiven till Förvaltningspolitiska som kommissionen. De synpunkter framkommer i det sammanhanget är de allra sesom regeringen uttryck för inom det förvaltningspolitiska området. naste som gett

5.1.2 Regeringens styrning av myndigheterna

Regeringen har grundlagsbestämmelserna ytterst ansvaret for hur de statliga genom förvaltningsmyndighetema genomför sin verksamhet. Förvaltningsmyndigheterna ska förverkliga de intentioner kommer till uttryck genom de politiska instansom beslut. Myndigheterna for verksamheten gentemot regeringen, som sernas svarar alltså har det politiska ansvaret.

Regeringen har eñer hand kommit att styra myndigheterna ett tydligare och mer målinriktat sätt än tidigare. Samtidigt har myndigheterna fått ökat ansvar och störbefogenheter. Regeringens styrning sker i stor utsträckning med hjälp av målre och resultatstyrning inom för den utvecklade budgetprocessen. Ett centralt ramen

inslag i den ökade delegeringen är införandet de s.k. utgiñsramarna för myndig-

av

heternas förvaltningskostnader. Varje myndighet ska inom en sådan ram rymma kostnader för personal, lokaler och övriga omkostnader. Myndigheten får emeller-

tid fritt disponera medlen inom det anslag statsmakterna anvisat. som

Den ökade delegeringen finansiella befogenheter innebär samtidigt ökade krav av på resultaten. Ett fortlöpande arbete syftar till att utveckla

information om som

uppföljning och utvärdering i den statliga verksamheten pågår sedan många år. Det

är fråga omfattande och långsiktig som ska förbättra möjligheterna om en process, for de politiska och förvaltningsmyndigheterna att göra rationella resursorganen awägningar.

Mål- och resultatstymingen omfattar inte bara myndigheternas inre effektivitet

myndigheternas verksamhet i deras omvärld Kärnan i

utan även effekterna av

mål- och resultatstymingen är dialogen mellan regeringen och myndigheterna samt myndigheternas for omprövning och effektivisering verksamheten. Det ansvar av har bl.a. varit nödvändigt höja kompetensen inom regeringskansliet när det gälatt ler beställa resultatinformation och att utforma styrningen i resultattermer. att

Tyngdpunkten i förändringarna gäller förhållandet mellan regeringen och myndig-

heterna. Utvecklingen påverkar emellertid också riksdagens arbete. Även riksdagsutskotten har i sin verksamhet ett ökat inslag målfonnulering och

av av uppföljning och utvärdering och därmed minskad detalj -

5.1.3 Förändringar i

förvaltningens struktur

Myndighetsørganisationen på central nivå

De centrala förvaltningsmyndighetema ska bl.a. regeringen beslutsunderlag

ge som bidrar till helhetssyn och sektorövergripande analyser. Verksamheten inom flera myndigheter har fått karaktären stabsfunktion till regeringen. av

Decentraliseringen av utförandeansvaret till framför allt kommunerna är de en av

faktorer som förändrat de centrala forvaltningsmyndighetemas uppgifter. Relatio-

nen mellan regeringen och myndigheterna utvecklas alltmer i riktning mot rollerna som beställare respektive leverantör av de offentliga tjänsterna. Departementsstrukturen kan väntas bli flexibel och ledningsorganisationen kan komma att mer

förstärkas. Kraven hög kapacitet för analytiskt utvärderingsarbete kan också komma att leda till en utveckling av regeringskansliet. Det kan i sin tur innebära att departementen tar över en del utvecklingsarbete av stabskaraktär för närva-

som

rande ligger förvaltningsmyndighetema.

Förändringarna i statsförvaltningens struktur tar sig uttryck i att verksamheter i den statliga sektorn avvecklas och myndigheter läggs ned. Andra verksamheter ratio-

naliseras, omstruktureras eller slås Syftet är att göra den statliga verksamman.

samheten effektivare. Det pågår ständigt översyn verksamhetsformema inom

en av den statliga verksamheten. Statsmaktemas bedömning är att statliga särlösningar ska undvikas och att verksamheter ska renodlas inom staten. Det innebär att myn-

dighetsforrnen är den verksamhetsforrn bör väljas för den statliga verksamhe-

som ten.

Med hänsyn till besparings- och effektivitetskraven för statlig verksamhet sker samtidigt överväganden om att sådana uppgifter, främst uppdragskaraktär,

av som bör bedrivas i konkurrens inte längre ska utföras statlig myndighet utan av en

övergå i bolagsform för att senare eventuellt privatiseras. Statliga kommittéer har generellt till uppgift att pröva omfattningen offentliga åtaganden dir. 1994:23.

av

Utredningens slutsatser i detta avseende finns i kapitel

Den regionala organisationens utveckling

Länsstyrelserna ska med ett samlat regionalt perspektiv följa den nationella

upp politiken inom ett stort antal verksamheter i länen. Inom dessa verksamhetsområden

ska länsstyrelserna svara för uppföljning och utvärdering hur de nationella målen

av

uppnås. Samtidigt ska de med ledning de nationella målen utveckla regionala

av

mål för olika områden. Länsstyrelserna lyder i dessa och andra avseenden direkt under regeringen.

En annan viktig uppgift för länsstyrelserna är att främja utvecklingen inom länen och den regionala nivån svara för samordning av statens regionala utveck-

lingsinsatser. Länsstyrelserna ska också verka för att statlig och kommunal verk-

samhet i länen samordnas och anpassas till de nationella och regionala målen. Till de tvärsektoriella områden länsstyrelserna har för hör civilt försvar och som ansvar räddningstjänst. För samordning av länsstyrelsernas verksamhet inom det civila försvaret i områden omfattande större delar av landet svarar de tre civilbefälhavarna.

Verksamheten vid flera tidigare separata länsorgan inordnades för några år sedan i länsstyrelserna, som därigenom fick en ökad bredd och ett större regionalt ansvar.

överväganden pågår för närvarande om ytterligare omfördelning av ansvar och

uppgifter inom den offentliga verksamheten regional nivå. Fortsatta förändring-

ar i länsindelningen och i strukturen förvaltningen i länen kommer att påverka

även den centrala statliga förvaltningens inriktning och omfattning.

Fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun

Staten har ett övergripande ansvar för den offentliga verksamheten i vid mening. Samspelet mellan staten och kommunerna är en grundläggande faktor i det sammanhanget. Statens roll gentemot kommunerna är, som statsmakterna brukar framhålla, att formulera nationella mål och att genom bl.a. lagstiftning ange de formella ramarna för verksamheten. På grund av den kommunala sektorns omfatt-

ning och betydelse måste staten emellertid kunna påverka den konsumtionsutveck-

lingen hos kommunerna och finansieringen. Det sker genom statsmaktemas finansiella ramar för den kommunala verksamheten.

Det samhällsekonomiska läget under några år har fått vissa negativa effekter för den kommunala sektorn. Kostnader som påverkas arbetslöshet och räntor har

av ökat kraftigt och delvis trängt ut kostnader för andra åtgärder i den kommunala verksamheten. Den ekonomiska situationen för kommunerna har tvingat fram en anpassning volymen också lett till förbättring produktiviteten i verkav men en av samheten.

Beskrivningen är liksom redogörelsen i närmast föregående avsnitt hämtad från den senaste budgetpropositionen prop. 1994/95: 100, bil.8. Som regeringen framhåller

i detta sammanhang har kommunerna övergången från specialdestinerade

genom till i huvudsak generella statsbidrag och genom den avreglering som ägt rum fått större möjligheter att själva prioritera mellan verksamheter och söka de mest effektiva och ändamålsenliga organisations- och verksamhetsformerna. Det har, trots betydande besparingar, varit möjligt att undvika stora kvalitetsförsämringar i den kommunala verksamheten.

Regeringen anser att det från statsmakternas sida är angeläget att följa utvecklingen inom olika områden i den kommunala verksamheten. Det är stor vikt att det av finns en rimlig balans mellan krav och resurser och att kvaliteten i kämverksamhe-

terna går att upprätthålla. En förändrad styrning av den kommunala verksamheten

är inte aktuell. Den kommunala självständigheten och ambitionerna i kommunerna att leva till de nationella målen är den viktigaste grundpelaren. Det ankommer upp staten att ställa upp dessa mål och att skapa bästa möjliga förutsättningar for att de ska kunna uppnås. Uppföljningen som sker av främst de statliga sektorsmyn- dighetema också länsstyrelser, kommunförbund och forskare får visa i men av vilken riktning utvecklingen kommer att gå.

I en skrivelse till riksdagen skr. 1994/952220 -lämnad i anslutning till kompletteringspropositionen år 1995 ger regeringen en översiktlig redogörelse för hur den kommunala verksamheten utvecklats i förhållande till de nationella mål som statsmakterna satt upp för olika verksamhetsområden. Underlaget for redovisningen, som bl.a. omfattar områdena räddningstjänst och civil beredskap, är i huvudsak uppgifter från den sektorsvisa uppföljningen, offentlig statistik och nationalräkenskaper samt uppgifter som samlats av kommunförbunden.

5.1.4 Behovet av en översyn enligt direktiven till F örvaltningspolitiska kommissionen

Inledning

Arbetet inom Förvaltningspolitiska kommissionen ska enligt direktiven ge underlag för den fortsatta utformningen av regeringens förvaltningspolitik. Kommissionen ska särskilt kartlägga och analysera vilka huvudprinciper som legat till grund för eller hatt ett dominerande inflytande utvecklingen av den statliga verksamheten. Till de frågor som ska belysas hör fördelningen av ansvar och uppgifter mellan centrala statliga förvaltningsmyndigheter och mellan statliga organ central, regional och lokal nivå. Även principerna för styrning, ledning, verkställighet, uppföljning och kontroll ska behandlas.

Ökade krav på förän dringar

Även det funnits del allmänna principer till vägledning för förändringsarbetet om en

har det inte gjorts någon mer samlad utvärdering och analys av de olika krav som

dagens och morgondagens samhälle ställer statsförvaltningen. Arbetet har i stor utsträckning bedrivits sektoriellt. Avsikten har varit att lösa särskilda problem inom

olika politikområden. Sektorövergripande analyser som berört flera departements

områden har förekommit endast i mycket liten utsträckning.

Som en följd av den skisserade utvecklingen är förvaltningsstrukturen uppbyggd

enligt olika och delvis motstridiga principer inom olika sektorer. Aven skilda poli-

tiska uppfattningar om hur den statliga verksamheten ska organiseras samt påverkan intresseorganisationer varit berörda har i en del fall lett till kompromisav som som skapat oklara och delvis överlappande myndighetsstrukturer. ser

Det omvandlingstryck det allvarliga statsfmansiella läget skapat innebär i sig som möjligheter att övervinna många traditionella hinder mot förändringar, t.ex. nya starka särintressen och revirkonflikter. Till detta kommer den nya informationstekniken, som ger möjligheter till verksamhetsförnyelse genom omprövning av tidigare arbetsprocesser, organisationsprinciper och kontakter med det omgivande samhället.

Erfarenheterna resultatstyrningen är hittills goda. Målen for denna form av på-

av verkan ligger därmed fast. Det finns emellertid skäl att överväga ytterligare åtgärder kan förbättrar styrningen och uppföljningen. som

l

1 Internationella inflytandet

l

Den nuvarande forvaltningsstrukturen är i allt väsentligt uppbyggd for att tillgodonationella behov. Den ökande internationaliseringen och EU-medlemskapet ändse delvis förutsättningarna for myndigheternas arbete. Det innebär nya krav dels rar förvaltningens organisation och arbetsformer, dels regeringens styrning och samordning myndigheterna och av deras medverkan i arbetet med EU-frågorna. av Regeringen har i april 1995 uppdragit Statskontoret att kartlägga och analysera

hur EU-samarbetet under det första medlemskapsåret påverkat statliga myndighe-

ters organisation och arbetsformer och hur formerna for samordning mellan regeringen och forvaltningsmyndigheterna utvecklas.

Intemationaliseringen och EU-samarbetet ställer nya krav och innebär i en del av-

seenden en återgång till ökad regelstyrning. Fler kontakter och bättre samarbete

med andra forvaltningssystem och forvaltningskulturer kan emellertid också stimuifrågasättande och nytänkande inom förvaltningen. lera en ökad öppenhet for

5.2 Stödet till och

myndigheterna regeringen

1 Bakgrund

Utredningen kommer längre fram i betänkandet att överväga behovet av en s.k. stabsfunktion regeringen inom det civila försvarets område och redogör i detta avsnitt for de bedömningar som skett området av en särskild utredare och de beslut fattats statsmakterna vid behandlingen av frågan. som av

Utredaren, tillkallades i april 1990, skulle se över verksamheten vid de s.k. som stabsmyndighetema. Syftet att förbättra stödet till effektiviseringen av den statvar

liga verksamheten. Enligt redovisningen i direktiven regeringen gett utredsom

ningen pågår det en målmedveten ändring av det sätt vilket den statliga förvaltningen styrs. Myndigheterna får ett ökat ansvar för resultatet av verksamheten och

ökade befogenheter att avgöra hur den ska bedrivas. Denna ändring har åstadkommits bl.a. genom det s.k. verksledningsbeslutet samt genom utveckling av styrningen, den nya budgetprocessen och successiv delegering arbetsgivareen av uppgifter till myndigheterna.

De nya styrmetodema innebär också att regeringen behöver ett starkare stöd. Det gäller bl.a. i frågor om metoder och former för styrning av den statliga verksamheten och för analyser av sektorövergripande karaktär. Regeringskansliet kan behöva komplettera sina resurser för analys, styrning och utvärdering av verksamhet som en myndighet svarar för. Det kan vidare behövas stöd när regeringskansliet ska

utarbeta och bedöma alternativ till den utformning myndighetens verksamhet har.

Utredaren, som arbetade under benämningen Utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet, överlämnade i maj 1991 betänkandet SOU 1991:40 Marknadsanpassade service- och stabgñznktioner organisation stödet till myndighe- - ny av ter och regeringskansli. Med stabsmyndigheter avsåg utredningen Statskontoret, Riksrevisionsverket RRV, Statens arbetsgivarverk SA V, Statens löne- och pensionsverk SPV, Statens institut för personalutveckling SIPU, Försvarets civilförvaltning F CF, Länsstyrelsernas organisationsnämnd LON och Kammarkollegiets enhet för administrativ service. Verksamheten inom dessa myndigheter var till övervägande delen riktad mot andra myndigheter och regeringen. De lämnade framför allt service och stöd i strävandena att effektivisera och förnya den statliga verksamheten. Kontakter förekom i mycket liten utsträckning direkt med allmänheten.

Betänkandet remissbehandlades, men förslaget kom inte att ligga till grund för nå-

gon proposition. Eñer beredning frågan inom regeringskansliet redovisades den

av

för riksdagen i budgetpropositionen for budgetåret 1992/93 prop. 1991/92:100,

bil. 8. Redovisningen omfattade riktlinjer för översyn stödet till regeringskansli av och myndigheter. Riksdagen godkände riktlinjerna och de regeringen föreslagna av

åtgärderna genomfördes med början den 1 juli 1992.

5.2.2 Stabsutredningens överväganden och

förslag

Regeringens och myndigheternas uppgifter

Utredningen om stabsmyndighetemas verksamhet beskrev i sitt betänkande SOU

1991:40 i ett kapitel rubricerat Grundsyn bl.a. de tre roller regeringen borde

som ha i samband med ledningen av statsförvaltningen:

Den strategiska rollen

Den strategiska rollen innebär att regeringen överväger om problemen inom olika samhällsområden är sådana att de föranleder offentliga insatser. Till detta hör att

bedöma om sådana insatser bör ha formen av lagstiñning, skatter, transfereringar,

subventioner eller statlig tjänsteproduktion. Den sannolikt viktigaste uppgiñen i

den strategiska rollen är emellertid att värdera kostnaderna för pågående program

och nyttan dem. Värdering och omprövning av statliga regleringssystem är andav ra exempel uppgifter.

I den strategiska rollen behandlar regeringen vidare frågor som till en början kan ha ganska ostrukturerad karaktär och där det kan svårt att fånga upp relevant en vara

information. överväganden har ofta ett utpräglat politiskt innehåll. När en åtgärd

i å vidtagits och ett löper, behöver det eller mindre förutsättningslöst program mer

utvärderas vid olika tillfällen. Analysema ska frågor t.ex. om det

ge svar som

l

ursprungliga syftet nås, syftet fortfarande är relevant, om det uppkommer om oönskade sidoeffekter och om rätt medel används. De fördjupade anslagsframställningarna, rapporter från förvaltningsrevisionen, kommittébetänkanden, forskarrapporter och den politiska debatten utgör underlag för bedömningama.

Cl Beställarrollen

Beställarrollen innebär att regeringen lämnar uppdrag till myndigheterna. Uppdra-

bör innehålla precisering till kvantitet och kvalitet av de uppgifter som ska

gen en utföras, resurser som anslås för arbetet och de särskilda föreskrifter som producenten ska följa. Förväntade resultat bör också anges.

I beställarrollen kontrollerar regeringen att det är rimlig överensstämmelse melen lan det den beställt och det myndigheterna enligt sin redovisning har som .som framställt och levererat. Förfarandet har alltså väsentliga likheter med en upphandling. Regeringen behöver ständigt pröva kvalitet, volym och kostnader är om lämpliga i förhållande till både behoven och vad skulle kunna erhållas annat som sätt eller genom en annan utförare.

Regeringen måste ha information för att inom tillgängliga resursramar kunna översätta de identifierade behoven till uppdrag som den ska ge till myndigheterna. Det måste att bedöma vilka resultatmått som är lämpliga. Det rapporterade resultatet måste kunna värderas. Arbetet kretsar kring den hårt strukturerade budgetprocessen och den information som fordras i det sammanhanget.

De avvikelser som eventuellt framkommer mellan förväntad och genomförd verksamhet måste analyseras. Väsentliga skillnader kan leda till att beställaren för nästa

period förändrar uppdraget. Ändringar kan behöva göras i fråga om t.ex. pris,

kvantitet, kvalitet och val leverantör. Om produktionsresultatet är otillfredsstäl-

av lande kan valet leverantör eller använda medel behöva omprövas. av

CI Agarrollen

I ägarrollen ser regeringen till att myndighetsstrukturen är rationell, att ledningen i myndigheterna fungerar bra, att de utnyttjar sina resurser väl och att styr- och kontrollsystemen är lämpligt utformade. En allvarlig avvikelse mellan beställning och leverans eller mellan förväntat och uppnått resultat kan vara ett tecken - att myndigheten inte fungerar väl. Det kan fordra en reaktion även i ägarrollen.

Åtgärderna som ägare bör annars vara tämligen långsiktiga främst inriktade

organisation, lednings- och personalresurser samt andra grundläggande förutsättningar för myndigheternas verksamhet.

Stöd av stabskaraktär

En del av det stöd som regeringen behöver, konstaterade utredningen vidare, är av den karaktären att det kan vara lämpligt att resurserna finns hos myndigheter som

är särskilt inriktade att bistå regeringen i frågor om ledning av statsförvaltning-

en. Kritisk analys, utvärdering och granskning statlig verksamhet är underlag av som kan leda ñam till omprövning och förnyelse olika områden. Iakttagelserna kan sådan karaktär att de är till nytta for regeringen i alla tre ovan redovivara av sade rollerna.

Regeringen behöver också ha tillgång till råd, analyser och förslag for att kunna hantera de problem som löpande uppstår i ledningen av den statliga verksamheten. Det kan gälla utformningen av ett Verksamhetsmål, en forvaltningsstruktur, en ansvarsfördelning eller finansieringsformer for en sektor eller ett sektorövergripande område.

För myndigheterna innebär ett utvecklat beställar- och leverantörsförhållande att de måste vara effektiva i produktionen av de tjänster som regeringen efterfrågar. För att en myndighet ska kunna uppträda som en god leverantör måste verksamheten fortlöpande anpassas till ändrade förutsättningar och förbättras. Produktionen måste utvecklas så att den efter hand allt bättre främjar målen for verksamheten.

Myndigheterna måste kunna identifiera de produkter och tjänster som de framställer och avlämnar till omgivningen. Kostnaderna for produktionen ska också kunna

redovisas. Analyser behöver göras om hur olika verksamheter bidrar till måluppfyllelsen. Effektiviteten påverkas framför allt genom valet av produkter och tjänster

och av den närmare utformning som dessa får. Det innebär att myndigheterna fortlöpande måste pröva åtgärdernas värde samt då och då även hela myndighetens Verksamhetsinriktning. Genomgripande strukturella förändringar i inriktningen kan behöva göras.

Stabsutredningens förslag till ny organisation

Utredningen inriktade sina överväganden mot en sådan organisatorisk struktur att en anpassning av verksamheten till kundernas, avnämamas eller brukamas behov och eñerfrågan skulle kunna prioriteras. Detta marknadsorienterade synsätt hade

enligt utredningen sin grund i övertygelsen att förmågan att anpassa verksamheten

till behoven i varje fall medellång och längre sikt var viktigare för effektiviteten än möjligheterna att fullt ut tillvarata alla produktionssynergier som kunde finnas för dagen.

Det grundläggande synsättet för hur stödet till regeringen och de statliga myndigheterna skulle organiseras innebar enligt utredningen renodling borde efteratt en strävas. Det innebar att ett stödorgan skulle arbeta uppdrag antingen av regeringen eller av myndigheterna. Strävan borde vidare vara en renodling som ledde till att ett stödorgan utförde verksamhet som präglades av ungefär likartade marknadsförutsättningar.

Utredningen behandlade i sina förslag först stödet till myndigheterna. Enligt utredningen borde stödet ges av tre enheter:

1 En servicemyndighet, som tillhandahåller produkter och tjänster bl.a. inom områdena ekonomi och redovisning, personal- och löneadministration samt en del tjänster inom ADB-området;

2 En arbetsgivarørganisatiøn, som uppdrag av myndigheterna bl.a. svarar för centrala förhandlingar, lämnar stöd till myndigheterna och utför intressebevakning som syftar till att förbättra myndigheternas personalförsörjning;

3 Ett konsultföretag, som erbjuder konsult- och utbildningstjäster bl.a. inom områdena verksamhetsutveckling, ekonomi, lednings- och chefsutveckling, personalutveckling och ADB.

För stödet till regeringen föreslog utredningen att det skulle inrättas

4 En revisionsmyndighet, som utför en vidgad redovisningsrevision samt svarade för förvaltningsrevision, dvs genomför en kritisk analys och granskning av statens verksamhet ur ett effektivitetsperspektiv;

5 En stabsmyndighet, som tillhandahåller stöd i olika former och olika områden, dvs utvecklar metoder, beslutar om föreskrifter riktade till myndigheterna, utför analyser, föreslår lösningar aktuella problem och utför en viss produktion i anslutning till ledningen av statsförvaltningen.

Utredningens förslag kom att beröra verksamhet inom Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statens arbetsgivarverk, Statens löne- och pensionsverk och Statens

4 16-0793

institut för personalutveckling. Relationen mellan regeringen och de berörda myndighetema skulle bli skarpare i konturerna när förhållandet, som utredningen föreslog, skulle komma att präglas av beställar- och leverantörsrollema.

5.2.3 Regeringens bedömningar och förslag

Inledning

Regeringen konstaterade i inledningen till de riktlinjer den presenterade för riksdagen att remissopinionen var splittrad. Utredningen enligt regeringens mening gav inte tillräckligt underlag för ett beslut om hur stödet till regeringen och myndigheterna borde organiseras. Förslaget tog t.ex. inte hänsyn till de behov gemensamma som föreligger för den samlade statsförvaltningen och inte heller till de särskilda behov som fanns inför den omställningsfas statsförvaltningen stod inför. Det som var emellertid med hänsyn till de pågående förändringarna angeläget att förändra stödet till regeringen, så att införandet av nya styrformer i statsförvaltningen inte försenades.

Regeringens beslut

Regeringen framhöll i propositionen att de ökade friheter i finansiella termer som delegerats till myndigheterna ställer stora krav den samlade ekonomistyrningen i statsförvaltningen. Riksrevisionsverket fyller viktig funktion inom detta område. Regeringen var inte beredd att föra revisionen till särskild myndighet. De en synergieffekter som ñnns i Riksrevisionsverket:s verksamhet är mycket betydelsefulla

för det pågående arbetet med att förändra styrningen av statsförvaltningen, konsta-

terades det i propositionen. En separation revisionen från övrig verksamhet av skulle innebära risker för kompetens- och etTektivitetsförluster.

När det gällde Statskontoret konstaterade regeringen att den förändrade styrningen

i statsförvaltningen innebar förutsättningar för myndighetens verksamhet. Re-

nya

geringen ansåg att den behövde stöd i frågor om metoderna och arbetssätt för de

nya styrfonnema och budgetprocessen. Samma sak gällde bl.a. strävandena att formulera mål- och resultatkrav för olika verksamhetsområden och att till stånd verksamhetsanalyser inom sektorer och sektorövergripande. För regeringen det var

nödvändigt att ha tillgång till en stabsfunktion med den inriktning Statskonto-

som ret hade.

Regeringens åtgärder gick ut att både Riksrevisionsverket och Statskontoret skulle fortsätta sin verksamhet. Riksrevisionsverket fick flera uppgiñer och nya en viss förstärkning av resurserna. Statskontoret skulle uppdrag regeringen biav träda i arbetet med att formulera mål- och resultatkrav för olika verksamhetsornråden, belysa samband mellan olika verksamheter, utföra analyser inom och över

sektorsgränser samt klarlägga effektema av olika styrmedel. Antalet anställda vid

Statskontoret halverades emellertid. Länsstyrelsernas organisationsnämnd och Statens institut för personalutveckling awecklades. Uppgiñema for Försvarets civilförvaltning utreddes vid den tiden LEMO och regeringen avaktade resultaav ten den utredningen. Även Försvarets civilförvaltning lades ned. av senare

3 Principer för styrning av myndigheter inom utredningsområdet

5.3 I Centrala myndigheter

.

Myndigheterna är regeringens viktigaste instrument för att åstadkomma politiska i

l förändringar. Myndigheterna verkställer de politiska besluten. Avgörande för resul-

myndigheterna utfonnad.

f taten är i hög grad hur styrningen gentemot är För att

4 myndigheterna ska kunna åstadkomma förväntade resultat fordras en tydlig styrning från regeringens sida. Regeringen måste göra klart för varje myndighet vilka politiska mål som gäller och vad de kräver av den.

Regeringen har i grundlagen tilldelats långtgående befogenheter att styra myndigheterna. Samtidigt har myndigheternas självständighet i ärenden innebär myn-

som dighetsutövning och tillämpning av lag fått ett strikt skydd. Regeringens befogenheter tillkommer regeringen kollektiv. Ett enskilt statsråd eller en tjänsteman i som regeringskansliet har ingen rätt att föreskriva hur en myndighet ska handla. Direktiven ska rikta sig till myndigheten och inte till någon enskild tjänsteman i myndigheten. Vid sidan denna styrning måste det finnas väl utvecklade informella om kontakter mellan regeringskansliet och myndigheterna.

Regeringen föreslår och riksdagen beslutar om lagstiftning som blir styrande för myndigheterna. De styrs vidare genom val ledningsform och regeringens utav nämningsmakt det gäller både styrelser och tjänstemän i ledningen. Riksdagens och regeringens uppgiñ är vidare att ange övergripande mål och huvudsaklig inriktning av verksamheten inom myndigheterna och att fastställa ekonomiska ramar och andra ekonomiska villkor. Myndigheterna ska under eget ansvar för val av

medel utföra den verksamhet och uppnå de mål som riksdagen och regeringen

ålägger dem och redovisa vilka resultat som de har uppnått.

Genom generella och specifika bestämmelser får myndigheterna finansiella förutsättningar för verksamheten. Regeringen utövar styrningen genom regleringsbremyndigheternas instruktioner samt särskilda författningar och regeringsbeslut. ven, Som ett komplement till informationen från myndigheterna inhämtar regeringen beslutsunderlag från kommittéer eller särskilda organ.

Ett allt viktigare inslag i regeringens styrning av myndigheterna är uppföljningen och utvärderingen den verksamhet myndigheterna bedriver. Myndigheterna av som

är skyldiga att förse regeringen med underlag för detta. Regeringen är också bveroende av en väl fungerande revision, som granskar att verksamheterna bedrivs effektivt, ger underlag för omprövningar samt förebygger och uppmärksammar oegentligheter.

5.3.2 Regionala myndigheter

För regionala myndigheter som civilbefälhavarna och länsstyrelserna gäller i princip

de stymingsformer som utredningen har beskrivit i föregående avsnitt. När det

gäller länsstyrelserna kan tilläggas följande:

Länsstyrelserna är statens huvudsakliga företrädare i länen och sorterar direkt under regeringen. Länsstyrelserna ska från ett samlat regionalt perspektiv följa upp den nationella politiken inom ett stort antal verksamhetsområden i länet. Inom dessa områden ska länsstyrelserna för uppföljning och utvärdering hur de svara av nationella målen nås samt utifrån dessa nationella mål utveckla regionala mål.

En annan viktig uppgift för länsstyrelserna är att främja utvecklingen i länen och på regional nivå för samordning statens regionala utvecklingsinsatser. Länssvara av styrelserna ska också verka för att statlig och kommunal verksamhet i länen samordnas och anpassas till de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen.

Länsstyrelserna verksamhet spänner över många sektorer. De svarar bl.a. för frågor om regionala utvecklingsinsatser och näringslivsutveckling, kommunikatio-

ner, utbildning, lantbruk, rennäring i förekommande fall, fiske, bostadsjinansi-

ering, livsmedelskontroll, naturvård och miljöskydd djurskydd och allmänna veterinära frågor, kulturmiljövård, planfrågor och hushållning med naturresurserna, social omvårdnad, jämställdhet mellan män och kvinnor, civilt försvar och räddningstjänst samt polisverksamhet. Länsstyrelsernas verksamhet berör därför

många departement och centrala myndigheter. De centrala myndigheterna har

emellertid inga generella befogenheter direktiv till länsstyrelserna. att ge

Länsstyrelserna har stor frihet att själva organisera sina verksamheter. Regeringens styrning av själva organisationen begränsas till grundstrukturen inom myndigheterna. Regeringen fastställer t.ex. att det ska finnas ett antal s.k. länsexperter. Det gäller de sektorer som utredningen ovan har redovisat. Länsexperterna har under länsstyrelsens ledning ett ansvar för behandlingen av frågorna inom sina sakområden och ska medverka till samordningen mellan sakområdena.

5.3.3 Styrning beredskapsförberedelserna

av

De statliga myndigheternas och befogenheter när det gäller de fredstida ansvar beredskapsförberedelserna regleras i lagar och förordningar bl.a. i instruktioner för de olika myndigheterna. Författningarna reglerar bl.a. fördelningen uppgifter av

mellan stat och kommun. Utredningen har i avsnitt 5.1.3 berört principerna för förhållandet stat-kommun.

Riksdagen tar ungefär vart fjärde år ställning till frågor om totalförsvarets utveckling och beslutar om ekonomiska ramar för en femårsperiod. I samband med dessa beslut får planeringen också en inriktning. Statsmaktema ger anvisningar om hur de

säkerhetspolitiska och militärpolitiska förhållandena ska påverka myndigheternas

planering. Underlag för totalförsvarsbesluten är bl.a. tidigare beslut samt värderingar av samhällsutvecklingen, den säkerhetspolitiska utvecklingen, myndigheternas studier av olika slag samt deras programplaner.

I totalförsvarsbesluten anger statsmakterna förhållandevis detaljerat inriktningen för de olika delarna av totalförsvaret. Det gäller både de krav som ska tillgodoses och hur organisationen ska utvecklas. Restriktioner för planeringen kan vara t.ex. i l ekonomiska och personella En tid efter att statsmakterna tagit ställning i i ramar. l dessa

frågor beslutar regeringen om riktlinjer för det operativa förberedelsearbetet.

Det innebär att principerna för planeringen och ansvaret för olika planeringsuppgifter läggs fast.

Regeringen styr också inriktningen och omfattningen i stort av beredskapsförberedelsema att i årliga regleringsbrev mål och tilldela myndigheterna resurgenom ge ser. Redovisningen och värderingen av resultaten det sker som regel i myndighe- ternas års- eller delårsredovisningar är ett viktigt moment i planeringsprocessen. -

ÖCB samordnar årligen de anspråk centrala myndigheter inom det civila försvaret har på medverkan från de regionala myndigheterna civilbefälhavama och länssty- -

relserna det s. FIBER-underlaget. Civilbefalhavarna kan enligt instruktionen vid behov styra beredskapsplaneringen vid länsstyrelser och hos samverkande myndig-

heter i fred genom att besluta om inriktning och föreskrifter. Det sker med stöd av regelverket utredningen beskriver i Bilaga B. som

5.4 Samordning av verksamheten inom utredningsområdet

1 Bakgrund

Utredningens uppdrag

Utredningen ska enligt direktiven analysera samordningsuppgiñerna i fred och krig

inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten inom Försvarsdepartementets område och överväga vilka krav dessa verksamheter bör uppfylla dels under normala förhållanden i fred, dels inför och under internationella fredsfrämjande och

humanitära insatser, svåra påfrestningar samhället i fred, krig i vår omvärld och

väpnat angrepp mot vårt land.

LEMO redovisade i sitt delbetänkande om ansvarsfördelningen inom det civila försvaret en grundlig analys av samordningsbegreppet och samordningsbehoven olika nivåer inom verksamheten inför och under höjd beredskap. Utredningen anser att LEMO:s bedömningar fortfarande i huvudsak är giltiga och återger i den följer LEMO:s slutsatser det gäller samordningen central nivå. text som när

Definitioner

Inom det civila försvaret talas det oña om ledning och samordning. Uttrycket framstår som ett enhetligt begrepp, t.ex. i benämningen funktionen Civil ledning och samordning.

Regeringen framhöll i prop. 1991/921102 att begreppet ledning när det gäller den civila delen av totalförsvaret i vissa avseenden kan leda tankarna fel och ge intryck av ledning i militär mening. Enligt propositionen ska med ledning inom totalförsvarets civila del förstås sådana verksamheter samordning, prioritering och inforsom mation.

LEMO anslöt sig i betänkandet till uppfattningen att ledning av det civila försvarets olika funktioner har en annan innebörd än ledning i militär mening. LEMO konstaterade vidare att begreppen leda och samordna leder till missförstånd och orsakar oklarheter om ansvars- och uppgiñsfördelningen. Utredningen gör samma bedömning som LEMO och menar med leda att utöva ett bestämmande inflytande över en verksamhet. Samordna är att ange gemensamma och övergripande mål, att redovisa övergripande inriktning och prioriteringar samt att följa upp och utvärdera verksamheten.

5.4.2 Samordningsbehoven på central nivå inför och under höjd beredskap enligt LEMO

Åtgärder inför höjd beredskap

LEMO delade i betänkandet om det civila försvaret de övergripande samordningsuppgiñema central nivå under normala förhållanden i fred i

1 Framtagande av underlag och förslag till regeringen samt vid behov förmedling och tydliggörande av regeringens beslut;

2 Uppgifter av m yndi ghetskaraktär.

Till den första gruppen av uppgifter hör enligt LEMO

D Utarbetande förslag till mål och beredskapsinriktning för det civila av

försvaret mot bakgrund av Försvarsbeslut och regeringens operativa

föreskrifter

Uppföljning och analys av beredskapsläget och årlig rapportering till regeringen;

D Ledning och samordning av perspektivstudier och programplanering inom det civila försvaret samt redovisning till regeringen bl.a. förslag till fördelning av den ekonomiska planeringsramen;

D Utarbetande av gemensamma grunder för planeringen inom viktigare ñinktionsövergripande områden;

D Redovisning förslag till kompletteringar och ändringar i författning av och samordning av myndigheternas administrativa beredskap.

I den andra gruppen uppgifter av myndighetskaraktär -ingår

-

D Samverkan med Försvarsmakten;

D Utarbetande av riktlinjer för prioritering av samhällets civila resurser i krig;

Samordning av samt bedrivande av operativa och andra studier;

D Samordning av forskning som är gemensam för olika områden inom det civila försvaret samt beslut om uppdrag till bl.a. FOA;

D Åtgärder som innebär att de centrala myndigheternas av medverkan

från de regionala myndigheterna är samordnade och prioriterade samt balanserade att planeringen kan ske med en enhetlig inriktning;

D Utövande av ett övergripande ansvar for utbildning och övningar inom det civila försvaret;

D Samordning planeringen, inriktningen och uppföljningen ledav av ningsövningar inom det civila försvaret samt ledning av större öv-

ningar för civilbefalhavare och militärbefalhavare i samarbete med

Försvarsmakten;

D Företräda det civila försvaret vid utbyggnad av stabsplatser som är gemensamma för det civila och det militära försvaret;

Samordning planläggning för ledningsorganisationen i krig samt av medverkan vid anskaffning och vidmakthållande av ledningsresurser;

Åtgärder för information och upplysning om säkerhetspolitiken och

uppgifterna för det civila försvaret;

Främjande beredskapshänsyn i samhällsutveckling och planering av BIS.

Åtgärder under höjd beredskap

Det civila försvarets uppgifter ställer enligt LEMO krav att verksamheter och

i det krigsorganiserade samhället kan koncentreras i tiden och geografiskt

resurser

när behoven uppstår. Det är dessutom viktigt att ett effektivt utnyttjande av samuppnås. Många verksamheter, myndigheter, organisationer och

hällets resurser kan andra är berörda. En samverkan och samordning måste av det skälet komma till

alla ledningsnivåer.

5 Det övergripande samordningsbehovet påverkas i mycket hög grad också av de krav Försvarsmakten ställer. Behovet samordning varierar med hänsyn till som av omfattningen totalförsvarets verksamhet i de berörda geografiska områdena. militära operativa läget och de olika i

Omfattningen av de anspråken styrs av det

verksamheternas betydelse. Samordningsbehovet kommer sannolikt att vara stort

militära operationer inte pågår i område. Karaktären och omfatt-

även om ett sidan hade enligt LEMO förändrats både ningen av samordningen den civila grund samhällsutvecklingen och till följd de nya indelningarna för viktiga av av verksamhetsområden, t.ex. telekommunikationer, väghållning, järnvägstransporter och rundradioverksamhet.

Samordning och inriktning totalförsvarsansträngningarna kommer under höjd av beredskap att stå i centrum för regeringens verksamhet på ett helt annat sätt än i fredstid. Regeringen har beslutat att ÖCB ska finnas kvar myndighet i krig som ÖCB-K. Enligt LEMO bör delar den personal vid ÖCB har samordningsav som uppgifter i fred vid krigsorganisering ingå i regeringskansliet. ÖCB-K bör därför en liten myndighet 25-30 personer, i krig stöder övriga civila myndighevara en som Det innebär att ÖCB-K i del avseenden företräder det civila försvaret utan ter. en att för den skulle överta de andra myndigheternas uppgifter.

LEMO föreslog att ÖCB-K under höjd beredskap skulle

1 Företräda det civila försvaret i övergripande samverkan med Försvarsmaktens högkvarter;

2 Göra övergripande utredningar regeringens uppdrag;

Vara beredd att regeringens särskilda uppdrag och med dess bemyndigande i varje enskilt fall inrikta och samordna funktionsansvariga myndigheters och civilbefälhavarnas verksamhet;

4 Fullgöra fredsuppgiñer t.ex. viss utbildnings- och övningsverksam-

het i den omfattning läget kräver och möjliggör.

som

Som redovisningen i avsnitt har den andra och tredje uppgiften

framgått av 2.2.5

tagits i OCB:s instruktion.

Samordning inom ramen för funktionsansvaret

Med en funktion inom det civila försvaret avses som framgått av redogörelsen tidi-

4 i i betänkandet samhällsverksamhet som har särskild betydelse vid höjd begare en redskap och kräver någon form statlig styrning. En funktion berör normalt som av flera myndigheter och organisationer som behöver samordnas inbördes och med andra verksamheter.

En ñinktionsansvarig myndighet ska inför höjd beredskap

CI I samråd med andra myndigheter med uppgifter inom funktionen utarbeta underlag för statsmaktemas beslut om målen för funktionen i krig;

Samordna beredskapsförberedelser;

Samordna planering och budgetering av beredskapsförberedelser;

Samordna och genomföra krigsplanläggning;

Svara för att personal utbildas;

Svara för att övningar genomförs; samt

Regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget.

Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap. Samtliga beredskapsmyndigheter ska vid skärpt beredskap i första hand inrikta sin verksamhet uppgifter har betydelse för totalförsvaret. En funktionsansvarig myndighet som ska i detta läge samordna verksamheten inom funktionen. Myndigheten ska i den utsträckning det behövs samordna denna verksamhet med verksamhet vid som andra myndigheter inom totalförsvaret. Om det råder högsta beredskap ska ñJnktionsansvariga myndigheter och civilbefalhavarna dessutom hålla regeringen informerad händelseutvecklingen, tillståndet och förväntad utveckling inom respekom

tive ansvarsområde samt om vidtagna och planerade åtgärder.

LEMO:s uppföljning erfarenheterna

av

LEMO uppdrog en konsult att genomföra ett antal intervjuer bl.a. erfarenheom ter ÖCB:s verksamhet sedan tillkomsten 1986. I den del av av rapporten som handlade om myndighetens samordningsroll beskrev konsulten förhållandena följande sätt:

Till att börja med kan konstateras att så gott som alla intervjuade att det beanser hövs ett samordningsorgan central nivå inom det civila försvaret. Många betonar dessutom att detta samordningsorgan bör vara starkt och att det måste kunna

driva samordningsfrågoma med kraft och auktoritet. Inte minst från militärt håll

betonas behovet av en stark samarbetspartner den civila sidan. Detta understryks av att de nya operativa förutsättningarna -inriktning mot strategiskt överfall anses skärpa kraven en effektiv samverkan mellan civilt och militärt försvar. -

De som anser att det inte behövs en samordningsinstans detta slag inom det av civila försvaret hänvisar till att den samordning behövs kan utgå från enskilda som funktioner, t.ex. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Man kan då klara sig utan ett samordningsorgan ÖCB:s typ. Dessa att förekomsten av personer anser av ett sådant samordningsorgan har gjort systemet tungrott och byråkratiskt. Detta gäller inte minst programplaneringen där ÖCB:s samordningsuppgiñ ibland upplevs som en Överprövning av försvarsbesluten.

Det är ovanligt att ÖCB:s samordningsroll ifrågasätts det sätt som angavs ovan. Den dominerande uppfattningen är i stället ÖCB har lyckats hyggligt med sin att uppgift. Samtidigt konstaterar de flesta att ÖCB är för svagt och inte har att man

lyckats påverka de tyngre fhnktionsmyndighetema i någon större utsträckning. En

vanlig kommentar är att dessa myndigheter lever sitt eget liv. Många därför anser att det finns brister i samordningen central nivå. Några anför försörjningsområdet som ett exempel detta. Man konstaterar att berörda funktioner -livsmedelsförsörjning, energiförsörjning och försörjning med industrivaror utgår från olika planeringsförutsättningar och att ÖCB i egenskap samordningsmyndighet inte av har lyckats ändra detta.

En vanlig uppfattning ÖCB har betytt för de mindre funktionsmyndigheär att mest terna. Dessa myndigheter har fått företrädare i ÖCB och har dessutom ett större en behov av stöd från en central instans än de större funktionsmyndigheterna. De mindre ñrnktionsmyndigheterna är också beroende de konferenser och andmer av kontakttillfällen ÖCB anordnar ett inslag i samordningsuppgiften. ra som som

Mot bakgrund av de synpunkter som återgivits ovan är det inte särskilt förvånande

att många vill ÖCB starkare ställning. Det dock har några tydliga

ge en är som

svar hur det skall till. Många tar upp frågan om foreskriftsrätt men awisar

denna möjlighet med hänvisning till konstitutionella skäl. Med föreskriñsrätt skulle ÖCB ställning civil överbefälhavare vilket inte stämmer med de principer som som gäller för statsförvaltningens uppbyggnad. Andra hänvisar till den civila ramen

möjlighet att ÖCB starkare ställning. Man att ÖCB med som en ge en menar en annan konstruktion av ramen skulle kunna ges beslutsrätt vid fördelningen av vissa medel.

Några vill förklara ÖCB:s svaghet med att det är omöjligt för myndighet att en utveckla tillräcklig styrka i samordningsrollen. Enligt dessa måste stark personer en samordningsfunktion vara kopplad till regeringskansliet. FöSAM anförs som exempel och föredöme. Någon skulle vilja skapa ett modernt FöSAM genom att lösgöra samordningsfunktionen från ÖCB och knyta den till TCN ett utvidgat som kansli. Andra anser att awägningsuppgiftema de uppgifter som är knutna till den civila ramen -i sin helhet borde läggas regeringskansliet.

LEMO drog slutsatsen att det borde finnas en central myndighet med huvuduppgiñ i fred under regeringen samordna de civila beredskapsförberedelserna och att

att

OCB även i fortsättningen borde vara denna myndighet.

5.4.3 Faktorer i överväganden om samordningen som till-

kommit

efter

LEMO

Lagen om civilt försvar, m.m.

Samordning är ett centralt begrepp enligt lagen om civilt försvar. Kommunen ska verka för en samordning av statliga myndigheters, kommunens, landstingets och den kyrkliga kommunens beredskapyörberedelser lokal nivå. Kommunstyrelsen har inte befogenheter att i det sammanhanget fatta beslut som binder dessa organ. Det kommunala ledningsorganet ska i stället sträva efter att till stånd ett samråd mellan kommunen och berörda samt mellan de berörda inorgan organen bördes.

Under höjd beredskap ska kommunstyrelsen verka för att den verksamhet som sker i kommunen av statliga myndigheter, landstinget, kyrkliga kommuner, organisationer och företag får en enhetlig inriktning och för att en samverkan kommer till stånd mellan dem.

Regeringen framhåller i direktiven till utredningen att uppgifterna for ÖCB och

SRV i hög grad påverkas av statens nya roll inom det civila försvaret och att ar-

betssätt och kompetens inom de båda myndigheterna behöver revideras med anledning av de förändrade uppgifterna. Den nya rollfördelningen innebär att staten

ska ge kommunerna underlag för bedömning av vilka beredskapsåtgärder som

fordras den lokala nivån. Underlaget ska bestå av övergripande mål och andra planeringsförutsättningar. Staten ska också följa resultatet av de i kommunerna upp

vidtagna åtgärderna och av beredskapsläget. Uppföljningen ska omfatta resultatet

av verksamheten och inte medlen.

Länsstyrelserna ska som ett led i den statliga uppföljningen och utvärderingen ha en fortlöpande dialog med kommunerna om beredskapsfrågoma och andra förhållanden som har betydelse för det civila försvaret. Dialogen ska göra det möjligt att till stånd samlade redovisningar och bedömningar beredskapsläget både av regional och nationell nivå.

De centrala och regionala statliga myndigheterna har till uppgift att samordna

kommunernas åtgärder för komplettering av räddningstjänsten under höjd bered-

skap. Ändringama i räddningstjänstlagen om planeringen av dessa åtgärder innebär

att föreskrifter om kommunernas räddningstjänst i fred och krig har samlats i en lagstiftning. Det leder i sin tur till att SRV:s och länsstyrelsemas arbete med mål

och planeringsförutsättningar och med tillsyn, uppföljning och utvärdering

- kommer att följa ett och samma mönster, oavsett det gäller insatser i fred eller om

åtgärder som ingår i beredskapen för krig.

Som utredningen framhållit ska den kommunala räddningstjänsten med sin organisation av anställda och personer uttagna med civilplikt ersätta undsättningsenheterna i den tidigare statliga civilförsvarsverksamheten.

Helh etssvnen

Den av statsmakterna uttalade och flera ställen i betänkandet redovisade inrikt-

ningen mot en helhetssyn åtgärder mot risker och hot i fred och krig ska sam-

mantaget ge en mer effektiv och rationell hantering av samhällets åtgärder. Resurser inom skilda områden för denna hantering bör kunna utnyttjas så att de gör mest total nytta.

Ansvarsprincipen ska gälla även i fortsättningen, framgår det av totalförsvarsbeslu-

tet. För att besluten fattas skilda håll ska bli förenliga och awägningama

som mellan olika behov riktiga fordras samverkan och samordning. Detta gäller samtliga lednings- och ansvarsnivåer i samhället. Myndigheter och andra sam-

hällsorgan med uppgifter inom totalförsvaret måste således samverka och samordna sin planering och verksamhet inbördes. En samordning bör vidare ske med de myndigheter och andra organ som arbetar med frågor om risker i fred.

De erfarenheter hantering svåra påfrestningar i fred torde den

som av ger vara

bästa grunden för en god beredskap inför påfrestningar vid hot mot landets frihet

och oberoende, anser statsmakterna vidare. På motsvarande sätt kan den kompe-

tens som byggs upp för att ska kunna klara krigets krav utnyttjas även vid på-

frestningar i fred samt vid fredsfrämjande och humanitära internationella insatser. En del kostnader för ett merutnyttjande utanför det dimensionerande hotet bör accepteras, förutsatt att den totala effekten ökar och angelägna behov därmed kan tillgodoses. Fördelarna med en helhetssyn vid dimensionering av resurserna ligger främst i de samordningsvinster som samutnyttjandet ger.

ÖCB:s överväganden samordningsbehovet

om

viktig del underlaget i den planeringssituationen är enligt ÖCB:s övervä-

En av nya ganden i programplanen statsmaktemas uttalanden i 1995 års totalförsvarsbeslut kravet helhetssyn. Ett annat styrande moment är kravet anpassningsförom måga, skapar handlingsfrihet för förändringar. som

Avsikten är att kunna lösa flera uppgifter och möta olika scenarier inom hela hotskalan. ÖCB framhåller att uppgiñema, oavsett slag, frågeställning och behov, måste kunna utföras med tillgänglig personal som är utbildad för uppgiftema och känner till eget och andras handlingsutrymme och befogenheter. Denna persosom nal måste också ha tekniskt stöd samt kunna i ett tydligt och prövat samveragera kansmönster.

Slutsatsen blir enligt ÖCB att statsmakterna bör avdela resurser för att höja förmåinom olika delar det civila försvaret. I awägningen mellan olika uppgifter gan av och funktioner inom funktioner har ÖCB prioriterat områdena ledning och samt

samordning, personalförsöijning och infrastruktur.

De svåra påfrestningar på samhället ifred stor del totalförsvarsbeslutet

som en av

handlar kräver att samhället stärker sin krishanteringsförmåga alla nivåer. En

om sådan fönnåga innebär enligt ÖCB främst att de ska hantera kriser personer som har erforderlig kompetens och att det finns både ett tydligt handlingsutrymme en och ett tekniskt stöd. Kompetensen skapas utbildning och övningar av begenom slutsfattande i realistiska scenarier.

ÖCB det naturligt att de de 15 funktionsansvariga myndigheanser resurser som byggt för säkerhetspolitiska kriser och krig ska användas i det här samterna upp manhanget. Myndigheterna har utarbetade samverkansmönster. Det innebär inte att det tillkommer någon ledningsnivå. Regeringen ska kunna knyta till sig och utny nyttja erforderlig kompetens central och regional nivå. Ett viktigt moment blir samarbetet med Försvarsmakten. Ett annat inslag är samverkan med de föreslagna

civila beredskapsstyrkoma.

ÖCB föreslår, framgått den tidigare redovisningen, bl.a. att ÖCB ska funsom av

planerande och förberedande regeringen i hela hotskalan och

gera som ett organ

ÖCB i sin instruktion får denna uppgift. Det bör skapas en beredskap inom

att ÖCB tillsammans med vissa andra myndighetsresurser, ska kunna utnyttjas av som,

regeringen vid allvarliga påfrestningar.

Det civila försvaret omfattar ett flertal myndigheter, som tillsammans har resurser

för både personella och materiella bidrag till internationella fredsfrämjande och

humanitära insatser. Enligt ÖCB:s mening bör det civila försvaret som helhet utveckla sin förmåga stödja och genomföra internationella fredsfrämjande och att humanitära insatser. ÖCB föreslår att den övergripande roll- och ansvarsfördelningen för den internationella uppgiften ska följa den nuvarande ordningen inom

det civila försvaret och att ÖCB får det samlade även for den övergripanansvaret

de inriktningen och samordningen det civila försvarets verksamheter för inter-

av

nationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Varje ñmktionsansvarig

myndighet ska däremot ha ansvar för att undersöka i vilken utsträckning den kan medverka med personella och materiella med multiñmktionell inriktning. resurser en

I sina mer generella överväganden behovet samordning ÖCB att det i om av anser det civila försvarets komplexa verklighet är väsentlig betydelse att till helheav se

ten och till faktorer som förenar. Indelningen i funktioner är ändamålsenlig

som planeringsgrund skapar också sektorsintressen. Det blir därmed ännu viktigare men att skapa en gemensam inriktning för planeringen och resursfördelningen. Gemensamma problem måste kunna lösas samordnat. Därför måste bl.a. samordningen inom det civila försvaret utvecklas ytterligare.

ÖCB mot den redovisade bakgrunden ÖCB:s roll samordnare anser att som av forskning bör förstärkas. Den operativa planering myndigheten samordnar ska som utformas bl.a. i syfte att slå fast vilka planeringsgrunder gäller. Förmågan hos som vitala funktioner i samhället måste kvalitetssäkras. Det ställer särskilda krav att

övning, utbildning och kompetensutveckling inom det civila försvaret bygger

helhetssynen och samordnas. Uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret behöver samordnas, så att statsmakterna får aktuell och heltäckande bild hur en av " reformen slår igenom i planering och genomförande. En ökad samordning civiltmilitärt ska eftersträvas. Enligt ÖCB måste myndigheten slutligen spela aktiv en och pådrivande roll för att planering och resurstilldelning ska ske mot samordnade mål.

5.4.4 Samordningsuppgifter enligt instruktionen för de tre myndigheterna

Samordning hör till de uppgifter ÖCB, SRV och SPF ska enligt instruksom göra tionen för var och en av myndigheterna samt inför och vid höjd beredskap enligt

beredskapsförordningen. Samordningsuppgiñerna framgått redogörel-

är, som av sen tidigare i avsnitt 5.4, särskilt viktig del den verksamhet ÖCB en av som svarar för.

SRV har enligt sin instruktion en rad samordningsuppgiñer. Verket ska samordna

samhällets olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen samt inom räddningstjänsten. SRV ska vidare samordna planläggningen bered-

av

skapen mot kämenergiolyckor och andra allvarliga olyckor. Samma sak gäller plan-

läggningen regional nivå för sanering eñer utsläpp radioaktiva ämnen från av en kärnteknisk anläggning.

Det framgår av instruktionen att verket ska verka för samordning säkerhetsföre-

av skrifter for land-, sjö- och luñtransporter farligt gods och samordna tillsynsav

myndigheternas verksamhet i fråga landtransporter farligt gods. Instruk-

om av

tionen föreskriver vidare att det inom SRV ska finnas delegationer för olika verksamhetsområden. Avsikten är att dessa delegationer ska stödja samordningen inom

respektive område. Det gäller t.ex. Delegationen för samordning av räddnings-

tjänst och Delegationen för samordning av rislsfrågor. SRV har genom ett särskilt beslut regeringen fått i uppdrag att samordna beredskapen för internationella av räddningsinsatser.

SRV har inga särskilda befogenheter att inom kommunal räddningstjänst utöva samordning. Avsikten är att verket ska stimulera kommuner och andra organ till att

frivilliga åtgärder delta i samordning. Denna inriktning kommer också till

genom en uttryck i Föreskriften att SRV ska verka för att räddningstjänstens organisation och materielanskaffning ska utvecklas att olika räddningstjänstorgan kan samverka effektivt. Verket ska vidare bevaka riskutvecklingen och verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd och så att olyckor kan förebyggas.

Inom den statliga räddningstjänsten får SRV emellertid besluta om föreskrifter för samordningen mellan räddningstjänstens olika Några sådana föreskrifter har grenar. hittills inte meddelats. SRV har i stället genom bl.a. utbildning och övning verkat statliga räddningstjänsten. för en samordning inom den

SRV pekade i promemoria till regeringen i november 1994 splittringen i anen svarsfördelningen och svagheterna i samordningen av samhällets insatser inom det olycksförebyggande området. Verket menade att lagstiftningen borde ses över. Hot- och riskutredningen tog också dessa frågor. upp

För SPF del är samordningsuppgiften inte lika tydligt uttalad. Det framgår emel- :s lertid instruktionen att myndigheten ska sprida information till allmänheten om av främst den statsmakterna beslutade säkerhetspolitiken och utformningen av toav talförsvaret och samordna andra myndigheters information i samma syfte. Ett till SPF knutet råd med för Försvarsmakten, Pliktverket, SRV, ÖCB, representanter Centralförbundet Folk och Försvar och frivilligorganisationerna diskuterar sam-

ordning av inforrnationsfrågor.

5.5 Kraven på effektivitet i myndigheternas

organisation

1 Inledning

Med effektivitet i offentlig verksamhet brukar avses förhållandet mellan de effekter eller resultat myndighet uppnår sina åtgärder och kostnaderna for som en genom verksamheten. Varje myndighet ska givetvis bedriva en så effektiv verksamhet som möjligt. Det kan innebära att verksamheten i förhållande till kostnaderna ger så goda resultat möjligt eller att en given produktion sker till lägsta tänkbara som kostnader.

De uppdrag som regeringen ger myndigheterna är ofta formulerade mål för som verksamheten. Sådana mål regel inte särskilt precisa. regleringsbreär som Genom ven får myndigheterna medel som de kan disponera för verksamheten. En allmän styrning sker genom lagar eller förordningar samt ibland hänvisning till uttagenom landen av riksdagen. I vilken omfattning, till vilken kostnad producerad enhet per och vilken kvalitetsnivå som regeringen väntar sig att verksamheten ska utföras framgår sällan av regeringens beslut. Myndigheterna har följaktligen sedan länge hañ stora möjligheter att själva i detalj avgöra vilka åtgärder ska utföras och som hur det ska ske.

Som framgått av redogörelsen i avsnitt 5.2 vill statsmakterna emellertid numera genom en fungerande styrning uppnå god effektivitet i den statliga verksamheen ten. Strävandena är att till stånd och efter hand utveckla mål- och resultaten styrning som ska göra det möjligt att tillgodose de behov föreligger. Samtidigt som vill statsmakterna hushålla med En effektiv verksamhet förutsätter att resurserna. varje myndighet får bästa möjliga villkor för sin verksamhet. Till detta hör att även en rad allmänna krav organisationen ska uppfyllda. vara

Det uppdrag som denna utredning har att överväga och lägga fram förslag till hur uppgiñema central nivå inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten ska fördelas mellan de berörda myndigheterna förutsätter att utredningen har prin- - en cipiell uppfattning om vad som gör att myndigheterna kan arbeta effektivt. Det handlar, som utredningen delvis framhållit, bl.a. kompetens, arbetsformer och om ledning. Utredningens redovisning i de följande delavsnitten innehåller allmän en beskrivning de krav i lämpligt avvägd utsträckning bör uppfyllda. av som en vara

5.5.2 Enkel och tydlig roll

En långt möjlig enkel och tydlig roll för myndigheten är den grundläggande

förutsättningen för att verksamheten ska fungera. Framför allt tydligheten har betydelse för andra aktörer i omvärlden. Ingen dessa kommer att missförstå av myndighetens strävanden och åtgärder. Detta skapar samförstånd och minskar friktionen i gränsområdena mot andra myndigheters ansvar.

En enkel och tydlig roll kan åstadkommas genom renodling och en av ansvar uppgifter. Renodling minskar risken för dubbelarbete och konflikter vilket om organ som egentligen för arbetsuppgift. Även för mottagarna den berörsvarar en av da myndighetens tjänster har det betydelse att rollerna är så klara att ansvarsområdet lätt kan urskiljas.

Till renodlingen av ansvar och uppgifter hör att skilja mellan

1 Myndighetsutövning;

2 Stabs- och stöduppgifter i förhållande till regeringen respektive myndigheter;

3 Uppdragsverksamhet.

De tre kategorierna uppgifter ställer helt olika krav den organisation som ska av för dem. Internt kan det uppstå problem, förutsättningarna för de olika svara om slagen verksamhet är olika. För mottagarna myndigheternas tjänster innebär av av blandning de tre slagen och uppgifter en risk för att de blir osäkra en av av ansvar vilka befogenheter myndighet utövar i den aktuella situationen och vilken en karaktär myndighetens besked har. En klar avgränsning mellan de redovisade tre kategorierna bidrar till att skapa förutsättningar för det förtroende enskilda människor och aktörerna i omvärlden hela tiden måste ha för myndigheten.

Till tydlig och enkel roll hör också det ligger i sakens natur att noggrant en - beskriva myndighetens och uppgiñer. En sådan precisering ska givetvis ansvar gälla samtliga myndigheter deltar i verksamhet någorlunda komplex art. som en av Klarhet i och uppgifter underlättar de omställning och förnyelse som alla ansvar

myndigheter måste genomgå när behovet myndighetens tjänster förändras.

av

Tydlighet och enkelhet är slutligen också en viktig förutsättning för samspelet mellan myndigheter olika territoriella nivåer inom ett verksamhetsområde. Inom den offentliga verksamheten fordras det regel någon form av verkställighet som den lokala nivån. Regionalt och nästan alltid centralt sker det i allmänhet någon form avvägning fordrar samordning. Uppdelningen mellan nivåerna har av som betydelse för anpassningen till mottagarnas behov. En decentraliserad organisation har regel stora fördelar framför en centraliserad. Utredningen redogör i avsnitt som 6.3 något utförligt för sina överväganden om kraven ledningskedjan lokaltmer regionalt-centralt.

5.5.3 Kunnighet och kompetens

Kunnighet står för förmåga att kunna utföra åtgärder av olika slag. Kompetens är ett vidare begrepp. Det innefattar kunnighet även sådant som omdöme, uthålmen lighet och samarbetsförmåga. Utan den bredd som ligger i kompetensen är kunnig-

heten hos de anställda i den egna organisationen egentligen ingen tillgång.

Att det inom myndighet ska finnas kunnighet fackområdena är en självklaren het. Det måste givetvis också inom effektivt arbetande myndighet finnas en en kompetens hos personalen mot behoven olika nivåer i verksamheten. som svarar Det gäller att välja modell för organisationen, en arbetsform i verksamheten eller en metod för rekryteringen erbjuder förutsättningar för att personalen ska en som kunna prestera det som fordras.

Kompetens är också fråga över tiden. Varje organisation förändras så gott som en hela tiden. Det räcker inte med att det under given period existerar kunnande en

och kompetens hos personalen. Det är minst lika angeläget att det finns förutsätt-

ningar för en utveckling kunnandet och kompetensen. Utan sådan förändring av en

stagnerar verksamheten och effektiviteten börjar så småningom att minska.

Ett gott ledarskap är en mycket speciell form kompetens har grundlägav som en gande betydelse både för den allmänna utvecklingen verksamhet och for att av en personalen ska känna sig stimulerad i arbetet. Att det finns motivation i verksamhe-

ten hos de anställda påverkar givetvis effektiviteten i stort inom myndigheten.

5.5.4 Fungerande och

styr- arbetsformer

Den offentliga verksamheten förnyas ständigt. Kraven från omgivningen förändras oavbrutet. Statsmaktema gör ibland andra prioriteringar än tidigare. Det fordrar anpassningar av många olika slag. Behoven fokuseras den förmåga till anpassning efter nya behov och förutsättningar som också måste finnas i organisationen. Det är närmast fråga om att vara lyhörd för olika slag av förändringar i omvärlden. Utan denna lyhördhet kan ingen organisation existera.

Inom de omfattande och strukturellt komplicerade områden det civila försvasom ret och fredsräddningstjänsten utgör är det särskilt viktigt att myndigheterna har ett grepp om vad som sker och kan värdera resultaten. En förutsättning för att en verksamhet ska vara effektiv är att styr- och arbetsfomierna fungerar. Det handlar i den statliga verksamheten att mål- och resultatstyrningen kan hanteras både om av myndigheterna och av uppdragsgivaren, dvs regeringen. Som utredningen redan framhållit har styrfonnema förbättrats under de senaste åren. Statsmaktema har, som framgått av den tidigare redovisningen i detta kapitel, stora ambitioner att låta systemet med en beställar- och en utförarroll fortsätta att utvecklas.

Till mål- och resultatstyrningen hör en effektiv uppföljning och utvärdering. De bedömningar som ska göras innebär att verksamhetsmålen måste så noggrant vara beskrivna som möjligt. Utvecklingsgruppen för länsstyrelsefrågor inom Civildepartementet uppdrog år 1994 försvarsdirektören vid Länsstyrelsen i Kalmar län att för området civilberedskap och räddningstjänst bl.a. föreslå mål och resultatmått i verksamhetsplaneringen så att de väsentligaste resultaten av verksamheten skulle kunna bedömas. Arbetet utfördes i en arbetsgrupp med försvarsdirektörerna vid ytterligare två länsstyrelser företrädare för ÖCB. Arbetsgruppen redosamt en visade sina slutsatser i en rapport 1995-02-07. Det konstaterades att s.k. nyckeltal saknades inom verksamhetsområdet för länsstyrelsernas del. Efter analys av bl.a. nationella mål, planeringsförutsättningar och resultatkrav för området lämnade arbetsgruppen ett förslag till objektplan, målformuleringar och värderingstal.

Fungerande arbetsformer förutsätter vidare myndighet har klara ledningsatt en former och befogenheter rättsliga och andra för att kunna Det kan i den - - agera.

verksamhet som utredningens arbete avser vara åtgärder alla nivåer och i hela

hotskalan. Befogenheterna ska göra det möjligt att utnyttja så stor del möjen som ligt av personalen och materielen i samhället. ..

-

Avgörande för en fungerande verksamhet är slutligen också att en myndighet an-

vänder den modema teknik som finns att tillgå framför allt inom informationsom-

rådet. Möjligheterna till kommunikation är grundläggande för effektiviteten i praktiskt taget varje verksamhet i det moderna samhället. Det gäller i alldeles särskilt hög grad den verksamhet central nivå som utredningen har i uppdrag att överväga. Den bedömning utredningen gör i det här sammanhanget är grundad som det som sagts tidigare i betänkandet om att det civila försvaret och freds-

räddningstjänsten sammantaget är en komplex och mångfacetterad verksamhet.

5.5.5 Anpassning till behoven internationellt

Det internationella samarbetet har blivit en allt viktigare del av verksamheten inom utredningens arbetsområde. Det handlar både koordinering med andra länom en ders regelsystem inom ramen för internationella överenskommelser och att kunna genomföra effektiva internationella hjälpinsatser. Kraven är inte riktigt desamma

för de olika uppgiñema. Gemensamt för dem gäller emellertid att myndigheterna

måste kunna sätta sig i förhållandena i andra länder och anpassa sig till de förändringar som sker.

Överväganden

6 andra

inom utredningar

5.6.1 UTFÖR

Utredningen Fö 1995:01 för utvärdering av försvarets ledning och struktur UT-

FÖR har till uppgift att genomföra uppföljning och utvärdering genomförda

en av

och pågående strukturförändringar inom Försvarsdepartementets verksamhetsom-

råde. Utredningen ska framför allt bedöma vilka förändringar som har vidtagits inom totalförsvaret som ett resultat av LEMO-reformen. Vilka besparingar har gjorts Vilka omflyttningar och neddragningar av personal har skett På vilka vill-

kor och med vilken framgång har awecklingsarbetet genomförts

LEMO:s arbete inriktades frågor Försvarsmaktens effektivitet och struktur.

om

Även uppföljningen och utvärderingen kommer det skälet att i mycket hög grad

av

omfatta den militära verksamheten. Det är frågor av typen: Har krigsorganisationen

blivit styrande Har ledningsorganisationen blivit effektivare Har uppdragsmodellen förbättrat Försvarsmaktens styrning av stödmyndighetema

UTFÖR redovisade i december 1995 ett delbetänkande SOU 1995:129 En styrande krigsorganisation med analyser av LEMO-reformens mål. Den styrande

krigsorganisationen framstår för utredningen det ledande målet. Utredningen

som konstaterar emellertid i betänkandet att målen för reformarbetet uppfattats mycket olika berörda parter i förändringsarbetet. Försvarsmaktens chefer prioriterar av

mycket starkt den styrande krigsorganisationen. Även övriga kategorier, dvs poli-

tiker, stödmyndigheter och departementstjänstemän, betonar krigsorganisationen

men inte i samma höga utsträckning. För politikerna väger besparingsmålet nästan

lika tungt.

UTFÖR framhåller med ledning den redovisade analysen målen statsmakav av att terna ännu tydligare än hittills måste klargöra förutsättningarna för omfattande mer strukturförändringar och kraven styrning. Betänkandet utgör en grund för den utvärdering av LEMO-reformen som utredningen kommer att redovisa i sitt slutbetänkande som enligt direktiven ska läggas fram senast den l juli 1996.

5.6.2 Utredningen Fä 1994:07 ledningsövning

om

i regeringskansliet

Regeringen bemyndigade i december 1994 chefen för Försvarsdepartementet att planera och genomföra en ledningsövning för regeringskansliet. Senare beslutades det också att ledningsövningen skulle avse en allvarlig störning i fredssamhället. Det angavs vidare vilka faser övningen skulle omfatta. Till särskild utredare med uppgift att planera för övningen, biträda vid genomförandet och rapportera resultatet i varje fas förordnades chefen för Enheten för särskild planläggning vid

Försvarsdepartementet.

Utredningen genomförde under hösten 1995 departementsvisa genomgångar och spel, vilket var ett första moment iFas 1 av ledningsövningen. Syftet att inom var varje departement belysa behovet särskild krisledningsorganisation. Karaktären en spelen varierades med hänsyn till olikhetema mellan departementen i behovet av att kunna agera operativt. Spelen skulle framför allt visa organisation, arbetsom

och beslutsformer, rutiner, arbetsutrymmen, det tekniska stödet lämpligt

m.m. var utformade eller om förändringar borde genomföras. Enligt den bedömning de av departementsvisa genomgångarna som utförts av en särskild utvärderare chefen för Räddningsverket har samtliga departement i det första momentet Fas l i - av stort sett uppnått målet med övningen.

Ledningsövningens andra moment i Fas l omfattar två övningsdagar under - en våren och en under hösten 1996. Syñet med dessa övningsdagar är att för extraordinära situationer belysa organisation, arbetsformer och behov tekniskt stöd för av

en krisledningsorganisation inom Statsrådsberedningen den s.k. krisstaben. I det-

ta moment prövas också departementens organisation och arbetsformer mot bakgrund av erfarenheterna från övningsdagarna hösten 1995. Avgränsningen av ansvaret mellan krisstaben och departementen samt mellan regeringkansliet och myndighetema ska behandlas.

I ledningsövningens Fas som kommer att genomföras hösten 1996, är målet att belysa organisation, arbetsformer och behov tekniskt stöd för utflyttad del av en av regeringskansliet i samband med extraordinära situationer. Behovet av en samver-

kan mellan den utflyttade delen och regeringskansliet i övrigt samt rutinerna för dialogen mellan krisorganisationen och myndigheterna, massmedierna och allmänheten kommer också att belysas.

Fas 3 i ledningsövningen ska enligt föreliggande planer genomföras under år 1997.

Utgångspunkten kommer totalförsvarsbeslutet hösten 1996 framför allt

att vara de delar i beslutet anpassningen totalförsvarets fömiåga till höjd som avser av

krigsduglighet. Övningen kommer att omfatta processen kring regeringens beslut

anpassningsåtgärder samt kommunikationen mellan departement och myndig-

om heter sedan regeringen beslutat om anpassning.

5.6.3 Utredningen om det civila försvarets finansiering

CFF-utredningen

CFF-utredningen, haft till uppgift att föreslå vilka principer som ska gälla för som

finansieringen beredskapsåtgärder inom det civila försvaret, framhåller i sitt be-

av tänkande SOU 1996:58 Finansieringen det civila försvaret att ansvarsprinciav bör vägledande också vid fördelningen kostnadsansvaret för beredpen vara av

skapsåtgärdema. Utredningen förordar det skälet en ökad användning av av-

av giñs- och egenfinansiering inom det civila försvaret.

Den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret bör även i fortsättningen utgöra ett awägningsinstrument. Utredningen föreslår vissa åtgärder som i det avseendet ska utveckla ramen:

1 En anslagsstrukturen inom det civila försvaret översyn av

Översynen ska syfta till att minska antalet fristående beredskaps-

anslag, till bättre koppling mellan ñinktionsindelningen och anen slagsstrukturen och till att inom anslagen hålla i sär driñ-, underhållsoch investeringskostnader;

2 Låne/inansiering för beredskapsinvesteringar i Riksgäldskontoret

Åtgärder bör vidtas för att definiera begreppet beredskapsinvestering

och för att fastställa lämpliga avskrivningstider för olika slag av beredskapsinvesteringar;

3 Avvägning uttagen från beredskapgfonder inom rundradio-, teleav och elområdena inom den ekonomiska planeringsramen

Medel ska däremot inte kunna omfördelas från fonderna till andra ändamål inom det civila försvaret.

Utredningen vidare att den ekonomiska planeringsramens sammansättning anser

bör förändras i flera avseenden.

Följande anslag bör läggas i ramen:

U Kostnader för beredskapslagring livsmedel, Jo/G4

av m. m.

U Del länsstyrelserna,

av m. m. den del av anslaget C/Al som avser

länsstyrelsemas totalforsvarsverksamhet, inkl fredsräddningstjänst m.m.

Följande anslag bör inordnas i något annat anslag inom eller

utom ramen:

U Kompetensutveckling och stöd till länsstyrelserna F ö/C4

U ÖCB: Industriella åtgärder Fä/F 2

U Arbetsmarknadsverket del: F örvaltningskostnader M/A 1

Följande anslag bör utgå:

U Ersättning för fritidsbåtändamål Delpost för beredskapsåtgär-

m. m.

der inom totalförsvaret K/Bl

Upphandling av enskilda samhällsåtaganden K/D2

U i Åtgärder inom elförsörjningen N/E2

CFF-utredningen anser vidare att nuvarande system för finansiering

av reservanordningar bör bibehållas tills statens avtal med Svenska Kommunförbundet ska omförhandlas 1999.

Förslagen måste i del avseenden utredas vidare. Det gäller bl.a. utformningen en av

avgiftssystemen inom rundradio-, tele- och elområdena. Författningsforslag behö-

ver också utarbetas.

CFF-utredningen beräknar att förslagen leder till utgiñsminskning statsbud-

en geten drygt 300 milj. kronor per år.

omvärlden de

7 Synpunkter i på tre myndigheternas verksamhet

7.1 Inledning

Utredningen har vid ett stort antal överläggningar och andra kontakter med företrädare för regeringskansliet, ledningen vid centrala och regionala statliga myndig- ; i heter, kommuner och organisationer inhämtat synpunkter verksamheten vid de i tre myndigheter utredningens arbete i första hand avser. De sammanlagt ca 30 som

organ som utredningen haft kontakter med har framgått av redovisningen i avsnitt

1.5. Det civila försvaret och fredsräddningstjänsten är enligt samtligas bedömningar mycket komplex verksamhet berör stora delar av samhället både offentlig en som verksamhet och enskild näringsverksamhet.

Den redogörelse följer omfattar framför allt synpunkter ett antal problem som enligt företrädare för myndigheter och andra organ skapar oklarheter eller som verkar hämmande verksamheten inom de tre myndigheternas områden. Syn-

punkterna överensstämmer när det gäller innehållet i vissa delar med resultaten av

den undersökning erfarenheterna framför allt ÖCB:s och SRV:s arbete om av som LEMO lät utföra 1992. Denna undersökning omfattade intervjuer med ett 30-tal företrädare för myndigheter och andra organ inom totalförsvaret. Den sammanställning utredningen har gjort är inte genomförd ett lika systematiskt som nu sätt.

Redovisningen följer är ett urval synpunkter som har särskild betydelse för som av utredningens överväganden. Utredningen vill framhålla att Synpunkterna givetvis är baserade kunskaperna hos var och en av de tillfrågade om förutsättningarna for verksamheten inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten

2 ÖCB.

Det är så gott samstämmig uppfattning hos företrädare för myndigheter en som och andra utredningen haft överläggningar med att ÖCB:s roll inom det organ som civila försvaret är otydlig. ÖCB har visserligen en del områden en offensiv

framtoning i andra avseenden är profilen låg. Det gäller framför allt

men senare samordningsverksamheten. ÖCB har framhållit för utredningen att dessa uppfattningar i stor utsträckning beror brister i kunskaperna hos många om den roll och de befogenheter som myndigheten har.

En stark samordning förlagd till regeringskansliet eller knuten dit en särskild - som

stabsfunktion är ett önskemål från företrädare för många myndigheter och andra

inom det civila försvaret. Flera lämnat synpunkter till utredningen menar organ som emellertid att det inom för den svenska förvaltningsmodellen är svårt för en ramen

myndighet att samordna andra myndigheter. Detta kan bero att samordningsrol-

len uppfattas olika sätt bl.a. med hänsyn till den begränsade omfattningen av

samordningsmyndighetens befogenheter.

Utredningen vill upprepa att nästan alla tillfrågade att det behövs ett anser sam-

ordningsorgan central nivå inom det civila försvaret. Många betonar att detta

samordningsorgan måste starkt och kunna driva samordningsfrågoma med vara kraft och auktoritet inom det civila försvaret samt kunna fatta även svåra prioriteringsbeslut. Det gäller inte minst de uppgifter statsmakterna ska ingå nya som anser i verksamheten. Försvarsmakten är särskilt angelägen att ha stark samarbetsom en partner inom den civila delen av totalförsvaret.

5.7.3 SRV

SRV anses vara en inom hela ansvarsområdet fred-krig mycket aktiv myndighet.

SRV:s sätt att engagera sig i arbetsuppgifterna bidrar till att göra rollen tydlig. Denna tydliga roll beror enligt bedömningar som företrädare för andra gjort organ

att myndigheten har en omfattande verkställighet med bl.a. tillsyn, normgivning, utbildning samt tekniskt och organisatoriskt utvecklingsarbete inriktad på fredstida

förhållanden. En stor del åtgärderna är emellertid avsedda för verksamheten i av krig. Företrädare för flera av de organ utredningen haft överläggningar med som anser att SRV:s arbete är alltför fokuserat detaljer i verksamheten hos bl.a. kommunerna. En modifiering av den rättsliga grunden skulle sannolikt göra att verksamheten i större utsträckning än för närvarande kom att mot de svara av mottagarorganen bedömda behoven.

Framför allt SRV i någon mån också ÖCB får kritik för att de går förbi läns-

men

styrelserna -i tillämpliga fall även civilbefälhavama och inhämtar underlag från

eller ger impulser direkt till kommunerna.

4 SPF

Nästan samtliga som lämnat synpunkter till utredningen betonar den stora betydel-

se som informationsñågoma har i hela hotskalan fred-krig.

Även SPF:s roll präglas enligt de redovisade omdömena tydlighet. SPF:s verkav

samhet är enligt flertalet tillfrågade myndigheter och andra knappast i något

organ avseende kontroversiell för andra berörda myndigheter och övriga Det arbeorgan. te SPF bedriver inom ett för verksamheten inom hela civila försvaret viktigt område är överlag uppskattat. Problemet är att SPF med sina begränsade har resurser svårt att nå ut med sina budskap, särskilt till den regionala och lokala nivån. Förhållandevis inom det civila försvaret kommer i kontakt med verksamheten. De allra

flesta företrädarna för de tillfrågade myndigheterna och övriga bedömer

organen

det ändå som naturligt att myndighetens utvidgas till att även åtgärder

ansvar avse

vid stora olyckor och svåra påfrestningar samhället i fred.

5.8 Ansvar, befogenheter och organisation i andra länder några

En översikt över ansvar, befogenheter och organisation inom det civila försvaret och ñedsräddningstjänsten i Danmark, Finland, Norge och Nederländerna finns i Bilaga E.

6 till och

Förslag ansvar

de

uppgifter för

tre myn-

digheterna

6.1 Inledning

Det tidigare materialet i betänkandet

Utredningens överväganden om fördelningen av ansvar och uppgifter central nivå inom det civila försvaret och i fredsräddningstjänsten fordrar bedömningar av flera olika slag. En stor del underlaget för dessa bedömningar finns i de tidigare av kapitlen i betänkandet. Grundläggande för övervägandena är omfattningen av de

uppgifter statliga myndigheter inom utredningsområdet bör svara för. Det

som gäller verksamhet vid normala förhållanden i fred, inför och under höjd beredskap, vid svåra påfrestningar samhället i fred och olyckor som fordrar räddningstjänstinsatser samt internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.

Utredningen har i kapitlen 2-3 med bilagorna B och C redogjort för föränd- - ringarna i verksamheten inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten under de senaste åren, statsmakternas principbeslut totalförsvarets utveckling åren om 1997-2001, regelverket samt de tre myndigheternas ansvar och uppgifter. Bilaga D innehåller en översikt över det material som de tre myndigheterna redovisat i programplaner och rapporter med anledning av särskilda uppdrag våren 1996.

Utredningen har i kapitel s.k. processbeskrivningar för några tjänsteom- 4 genom

råden beskrivit flödet från initiativ till "färdig produkt. Det har skett mot bakgrund av bl.a. LEMO:s överväganden. Till underlaget för utredningens analys hör vidare redogörelser i kapitel 5 for ett antal allmänna utgångspunkter. En dessa av

utgångspunkter är statsmakternas överväganden om förnyelse och omställning i

den statliga förvaltningen och styrningen i generella termer av myndigheternas verksamhet. Utredningen har i det sammanhanget även beskrivit den syn behovet av och formerna för stöd till regeringen och myndigheterna som redovisades av den kommitté som i början av 1990-talet såg över verksamheten vid de s.k. stabsmyndigheterna. En redogörelse för regeringens beslut med anledning kommitav téns förslag ingår också i kapitlet.

Redogörelsen för de allmänna utgångspunkterna i kapitel 5 fortsätter med en be-

skrivning av principerna för styrning av myndigheterna inom ÖCB:s, SRV:s och

SPF :s verksamhetsområden. Behovet av samordning är en framskjuten fråga i direktiven. Kapitlet innehåller mot den bakgrunden en redogörelse för den innebörd begreppet samordning har inom det civila försvaret inför och under höjd beredskap. Utredningen har därefter redovisat vilka mer allmänna krav som ska vara uppfyllda för att den organisation t.ex. myndighet utgör ska effektiv. som en vara

Utredningen har beskrivit det arbete som utförts eller pågår inom andra utredning-

ar, vilkas arbete har betydelse för de fortsatta övervägandena i betänkandet, och har kortfattat redogjort för de synpunkter de tre myndigheternas verksamhet som andra organ redovisat for utredningen. I kapitlet ingår slutligen en översikt över organisation och ansvar inom utredningens arbetsområde i ett antal andra länder.

Utredningens överväganden i detta kapitel

Utredningens uppgift är att överväga hur uppgifterna bör fördelas och hur gränsdragningen i övrigt bör vara mellan myndigheterna. Bedömningarna ska ske med hänsyn till bl.a. den helhetssyn som anges i totalförsvarspropositionen och till den kommunalisering som har ägt rum inom det civila försvaret. Utredningen ska också föreslå de förändringar hos de berörda myndigheterna övervägandena föranlesom der. Förslagen ska inte omfatta någon sammanläggning dessa myndigheter. av

Redovisningen här i kapitel 6 börjar med en översikt över det hittills i betänkandet redovisade materialet och de bedömningar som har särskild betydelse för de fortsatta övervägandena. Utredningen redovisar sina synpunkter ledningssystemet. Det framgår vidare hur utredningen bedömer behovet samordning olika nivåav er och i olika faser av hotskalan. Utredningen kommer så fram till huvudfrågan om hur ansvar och uppgifter ska fördelas mellan de tre myndigheterna och förhållandet till andra organ olika nivåer i verksamheten. Utredningen behandlar avslutningsvis i kapitlet frågor som har med personalens kompetens att göra samt berör uppgifter och organisation för Totalförsvarets chefsnämnd och hanteringen inom statliga myndigheter av frågor som gäller frivilligorganisationerna.

6.2 Faktorer har särskild

som betydelse för utredningens överväganden

6.2.1 Sammanfattning det hittills redovisade materialet

av

Flera faktorer i det hittills redovisade materialet i betänkandet och de bedöm- ningar som statsmakterna, myndigheter eller utredningar gjort har särskild bety- delse for utredningens fortsatta överväganden. Det gäller som utredningen ser det framför allt följande:

El Bakgrunden till den nuvarande myndigh etsstrukturen

Totalförsvarets olika delar hade i början av 1980-talet blivit allt mer beroende av varandra. Detta ökade betydelsen av samverkan och samordning. Enligt 1978 års j försvarskommitté fungerade samordningen emellertid inte tillfredsställande. Kritil ken riktades framför allt mot den centrala nivån, men bristerna innebar problem I även andra nivåer inom det civila försvaret. Räddningstjänstkommittén lade motsvarade synpunkter behovet av samordning inom räddningstjänsten i fred.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar ÖEF ombildades år 1986 till ÖCB. Den nya

myndigheten skulle svara för samordning av beredskapsförberedelserna inom hela det civila försvaret. Beslutet innebar vidare att verksamheten inom det civila försvaret delades i ett antal funktioner med var sin funktionsansvarig myndighet central nivå.

Samtidigt ÖCB kom till bildades SRV. Den centrala räddningstjänstmynsom nya digheten övertog verksamhet från Statens brandnämnd och Civilförsvarsstyrelsen, båda lades ned. SRV fick också ansvaret för beredskapen för insatser vid som

kämenergiolyckor och för åtgärder vid transport av farligt gods.

SPF hade inrättats ett år tidigare med uppgift att utföra uppgifter som Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och Totalförsvarets upplysningsnämnd hade svarat for.

E LEMO:s slutsatser om uppgiftsfördelningen på central

nivå

LEMO konstaterade att fördelningen uppgifter och arbete mellan ÖCB, SRV av och SPF i en del avseenden var oklar och att detta ibland ledde till dubbelarbete och resurskrävande revirdiskussioner.

I:EMO gav flera exempel oklarheter i uppgiñsfördelningen och föreslog att

OCB och SRV skulle i uppdrag att gemensamt pröva om samarbetet inom de

redovisade områdena kunde utökas. De båda myndigheterna konstaterade i en pro-

memoria till regeringen att den fördelning av ansvaret som hade utvecklats mellan dem var väl etablerad och föreslog följaktligen inga förändringar.

Som ett omedelbart resultat LEMO:s arbete utarbetade och genomförde ÖCB av under budgetåret 1993/94 ett besparingsprogram. Målet var att några års sikt genom olika administrativa åtgärder och en viss personalminskning reducera kostnaderna med ca 10 milj. kronor. Resultatet blev en besparing av ungefär denna storlek fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Enligt LEMO:s uppfattning var det även möjligt att genomföra en väsentlig reducering av antalet anställda vid SRV:s räddningsskolor. SRV borde i den översyn av utbildningsverksamheten som verket hade inlett belysa konsekvenserna av en reducering av kapaciteten och en eventuell nedläggning av någon skola.

SRV påbörjade under budgetåret 1993/94 en översyn både av den centrala för-

valtningens organisation och av utbildningsverksamheten. Centralförvaltningen genomgick den l juli 1994 en omorganisation. Denna omorganisation innebar bl.a. en prioritering av de verksamhetsområden for vilka statsmakterna hade höjt ambitionsnivån transporter av farligt gods, beredskap mot kärnenergi- och kernikalie- olyckor samt den internationella verksamheten. Organisationen anpassades vidare till de förändrade förutsättningarna for planering av räddningstjänsten under höjd beredskap. Förändringarna skapade förutsättningar för förstärkningar av kompetensen och resulterade i att organisationen minskades med totalt ca 15 anställda.

SRV har med anledning av LEMO:s förslag också gjort en översyn av verksamheten vid verkets skolor. Verket konstaterar i redovisningen till regeringen att eñer-

frågan reguljär utbildning under de senaste åren varit mindre än vad anläggningarna kunnat producera. Denna eñerfrågeminskning har till stor del kunnat mötas genom annan utbildning, som är intäktsñnansierad. SRV bedömer att efterfrågan

utbildning för yrkes- och pliktpersonal kommer att öka med 25 % fram till

1998. Det innebär i fall att produktionsapparaten i det läget kommer att vara

fullt utnyttjad. En tillkommande faktor är utbildningen personal för de annan av av statsmakterna föreslagna civila beredskapsstyrkorna.

Enligt SRV har det mot den redovisade bakgrunden inte funnits skäl att genomföra några strukturella förändringar av utbildningsorganisationen. Skolornas verksamhet

sågs emellertid över under år 1995 med hänsyn till den minskning av förrådsperso-

nalen som blev följden av att kommunerna övertar ansvaret för hanteringen av den statliga räddningstjänstutrustningen och andningsskydden. av

EI Utökning ÖCB:s uppgifter under år

av senare

ÖCB har under år fått flera uppgifter. Myndigheten ska för senare nya svara samordning och inriktning av frågor gäller användningen totalforsvarspliktiga som av som tjänstgör med civilplikt. Beslut ersättning till kommunerna för deras beredom

skapsförberedelser och utbetalning av de beslutade beloppen är ett annat nytt an-

svarsområde. Samma sak gäller den samordning av forskning för det civila försva-

ret som OCB numera svarar för.

Ökad kraft ska vidare enligt statsmakterna läggas uppföljning och utvärdering av verksamheten inom det civila försvaret.

EI Förhållandet stat-kommun

Statens roll gentemot kommunerna är att formulera nationella mål för olika delar

av den kommunala verksamheten och att genom bl.a. lagstiñning de formella

ange ramarna för kommunernas arbete. Regeringen att det är angeläget att från anser statsmaktemas sida följa utvecklingen inom olika områden i den kommunala verksamheten. Det är av stor vikt att det finns en rimlig balans mellan krav och resurser

och att kvaliteten i kämverksamhetema går att upprätthålla. En förändrad styrning

av den kommunala verksamheten är inte aktuell.

Strävan att inom det civila försvaret föra över ansvar och uppgifter från staten till kommunerna har tagit sig uttryck i lagen 1994:1720 civilt försvar. Kommu-

om nen ska verka för en samordning av statliga myndigheters, kommunens, landsting-

ets och den kyrkliga kommunens beredskapsförberedelser lokal nivå har

men inte befogenheter att direktiv. Kommunstyrelsen är det kommunala ledge - som ningsorganet ska i stället sträva efter att till stånd ett samråd mellan kommunen och berörda organ.

Samtidigt lagen civilt försvar trädde i krañ fick kommunerna änd-

som om genom

ring i räddningstjänstlagen i uppgift att vidta kompletterande åtgärder för räddningstjänsten under höjd beredskap. Genom denna komplettering ska den kommunala räddningstjänsten med sin organisation anställda och uttagna med

av personer

civilplikt ersätta undsättningsenhetema i den tidigare statliga civilförsvarsorganisa-

tionen.

Ett de särskilda uppdrag ÖCB fick i förberedelsearbetet inför 1996 års av som to-

talförsvarsbeslut avsåg överföring ytterligare uppgifter från staten till kommu-

av

ÖCB har visat möjligheter tydligare samla och till den

nerna. att ansvar resurser kommunala nivån.

Cl Helhetssyn på och uppgifter och krig

ansvar ifred

Det bredare spektrum av hot och risker statsmakterna tecknar i totalförsvars-

som

beslutet leder till att en helhetssyn bör prägla samhällets åtgärder mot dessa hot

och risker. Helhetssynen ger totalt sett en mer effektiv och rationell hantering av

samhällets åtgärder.

D Uppgifter i hela hotskalan

Det vidgade säkerhetsbegreppet innebär att statsmakterna breddat det civila försvaoch uppgiñer till att omfatta verksamhet även inom det internationella rets ansvar

området och åtgärder mot svåra påfrestningar samhället i fred. Den verksamhet

myndigheterna med uppgifter inom det civila försvaret planerar för ska göra som det möjligt att 1 Värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändi g försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfurzktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld;

2 Genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser; och

3 Stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra påfrestningar på samhället ifred.

D Fortsatt tillämpning av ansvarsprincipen

Ansvarsprincipen ska tillämpas även i fortsättningen. För att besluten som fattas skilda håll ska bli förenliga och avvägningama mellan olika behov riktiga fordras samverkan och samordning. Detta gäller samtliga lednings- och ansvarsnivåer i samhället.

D Kemikalieolyckor och olyckor vid transport av farligt gods

Hot- och riskutredningen har lagt fram rad förslag som berör samordningen av en åtgärder mot kemikalieolyckor och olyckor vid transport av farligt gods. Förslagen innebär utökning SRV:s nuvarande och uppgifter inom de båda verken av ansvar samhetsområdena. Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet.

D ÖCB:s förslag till förändringar i och uppgifter

ansvar

enligt programplanen

ÖCB föreslår i programplanen att statsmakterna ska avdela resurser för att i första hand höja förmågan i ledningssystem, personalförsörjning och infrastruktur. I avvägningen mellan olika uppgifter, mellan funktioner och inom funktioner har ÖCB för åtgärder inom hela hotskalan det skälet prioriterat det civila försvarets ledav

ningssystem och personalförsörjning samt infrastrukturen.

För att helhetssyn och samordning generellt ska kunna tillgodoses är

behovet av

det enligt OCB ännu viktigare än hittills att skapa en gemensam inriktning för pla-

nering och resursfördelning. Den operativa planering ÖCB samordnar ska som utformas bl.a. i syñe att slå fast vilka planeringsgrunder gäller. Ett särskilt som viktigt moment utgör den planering som ska vara en grund för åtgärder under en anpassningsperiod. Uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret ska samordnas, så att statsmakterna får aktuell och heltäckande bild hur reformen en av slår igenom i planering och genomförande. En ökad samordning civilt-militärt ska eftersträvas. ÖCB i det här sammanhanget även att ÖCB:s roll samordanser som nare av forskning bör förstärkas.

När det gäller samhällets åtgärder vid svåra påfrestningar ifred föreslår ÖCB bl.a.

att myndigheten ska fungera som ett planerande och förberedande organ regeringen i hela hotskalan och att ÖCB i sin instruktion får denna uppgiñ. Det bör skapas beredskap inom ÖCB tillsammans med vissa andra myndighetsreen som, surser, ska kunna utnyttjas av regeringen vid allvarliga påfrestningar.

i Inom området internationella fredsfrämjande och humanitära insatser föreslår

l ÖCB bl.a. att den övergripande roll- och ansvarsfördelningen för den internationel-

l uppgiften följer ÖCB den nuvarande ordningen inom det civila försvaret och att således får det samlade ansvaret för den övergripande inriktningen och samordningen av det civila försvarets verksamheter för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.

D SR V.s förslag till ansvar och uppgifter enligt programplanen

SRV har under första delen 1990-talet fått rad uppgifter. Ambitionsnivån av en nya har genom statsmaktemas beslut höjts inom bl.a. områdena transporter farligt av gods, beredskapen mot kämenergi- och kemikalieolyckor samt i den internationella

verksamheten. Ändringarna i räddningstjänstlagen om kommunernas planering

av räddningstjänsten under höjd beredskap har också förändrat förutsättningarna för verksamheten inom SRV. Verket kunde redan i den närmast föregående programplanen anpassa planeringen till de ändrade förutsättningarna och låter de

grundläggande prioriteringarna gälla även i den nu aktuella programplanen.

SRV pekar med utgångspunkt i dessa prioriteringar ett antal områden där sär-

skilda satsningar ska genomföras under programplaneperioden: det förebyggande arbetet, tillsyn, uppföljning och utvärdering, organisation för räddningstjänsten ny under höjd beredskap, effektiv och säker varning och information till befolkningen, förändrat system för befolkningsskydd i krig och internationellt samarbete.

SRV föreslår inte några förändringar i ansvar och uppgifter för verkets del men pekar i planen att statsmaktemas beslut med anledning förslagen från Hotav och riskutredningen och Utredningen civila insatser för internationell kataom

strof- och flyktinghjälp kan komma att leda till förändringar i verksamheten.

E SPF förslag till förändringar i ansvar och uppgifter

:s

enligt programplanen

SPF föreslår utökning målet för funktionen Psykologiskt försvar som innebär en av att myndigheten ska kunna vidta åtgärder i hela hotskalan. SPF anser att myndigheten måste få för att genomföra bl.a. närvarandeobservationer vid svåra resurser störningar i samhället, stöd till internationella insatser, vidmakthållande av kunskainformation och infonnationsberedskap med anledning av hot och risker i per om fredssamhället och utarbetande allmänna råd för informationsverksamheten vid av

allvarliga störningar i viktiga samhällsfunlctioner.

Cl Myndigh eternas förslag med anledning av särskilda uppdrag

ÖCB har med anledning de särskilda uppdragen från regeringen övervägt möjav lighetema att föra över ytterligare uppgifter till kommunerna. I rapporten ingår

bl.a. ett förslag till låneñnansiering av skyddsrumsbyggandet.

Kommunerna bör enligt ÖCB:s analys i denna del överta äganderätten till den ma-

teriel är avsedd för räddningstjänsten under höjd beredskap. Myndigheten

som vidare att det finns skäl att överväga en överföring till kommunerna av ansvaanser ret även för anskaffning materielen. Kommunerna skulle därmed även dispoav ändamålet. nera de medel som för närvarande används för

SRV delar inte ÖCB:s uppfattning lämpligheten låneñnansiering av skydds-

om av rumsproduktionen och redovisar flera skäl för att staten även i fortsättningen ska anskaffa och äga den utrustning är avsedd för räddningstjänsten under höjd som

beredskap. Verket föreslår i egen rapport om skyddsrumsproduktionen ett nytt

en planeringssystem innebär förenklingar och därmed minskad belastning adsom en ministrativt sett kommunerna och de berörda statliga myndigheterna.

Internationellt inflytande inom det civila försvaret och freds-

räddningstjänsten

ÖCB har under ökat sitt deltagande i det internationella verksamheten. senare Aktiviteterna omfattar för närvarande förtroendeskapande åtgärder samt utbyte med inom det internationella fredsfrämjande och humanien del organ verksamma tära området. Inom för Sveriges deltagande i PFF-programmet Partnerskap ramen

för Fred har ÖCB ett sammanhållande inom det civila försvaret för infor-

ansvar mation, kontaktutbyte och samordningen av aktiviteter.

EU-anslutningen har medfört att betydande krav ställs på bl.a. SRV. EU:s verk-

samhet räddningstjänstområdet berör förebyggande och beredskap för kemi-

av

kalieolyckor det s.k. Seveso-direktivet, olje- och kemikalieutsläpp till sjöss samt

räddningstjänstfrågor i övrigt. Nya direktiv till följd av att EU:s inre gränser upp-

hört att existera får stora konsekvenser även för arbetet med transporter av farligt gods. Detta står delvis i motsats till strävandena att avreglera och decentralisera inom den svenska offentliga verksamheten.

SRV medverkar i hög grad också i internationellt samarbete inom ramen för det nordiska samarbetet, internationella konventioner och FN-verksamheten. Det gäller framför allt samarbetet inom räddningstjänsten, bl.a. insatser vid olje- och kernikalieolyckor till sjöss, miljö- och industriolyckor och kämtekniska olyckor, samt åt-

gärder mot olyckor vid transport av farligt gods.

D Synpunkter i omvärlden på de tre myndigheternas verk-

samhet

Utredningen har vid ett stort antal överläggningar och andra kontakter med företrädare for regeringskansliet, ledningen vid centrala och regionala statliga myndigheter, kommuner och organisationer inhämtat synpunkter verksamheten vid de tre myndigheter som utredningens arbete i första hand Redovisningen i beavser. tänkandet är ett urval av synpunkter som har särskild betydelse för utredningens överväganden. Utredningen har framhållit att Synpunkterna givetvis är baserade

kunskaperna hos var och av de tillfrågade förutsättningarna för verksamhe-

en om ten inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten

Det är så gott samstämmig uppfattning hos myndigheter och andra en som organ

utredningen haft överläggningar med att ÖCB:s roll inom det civila försvaret

som är otydlig. ÖCB har visserligen del områden offensiv framtoning i en en men andra avseenden är profilen låg. Det gäller framför allt samordningsverksenare samheten. ÖCB har framhållit för utredningen dessa uppfattningar i att stor ut-

sträckning beror brister i kunskaperna hos många den roll och de befogenhe-

om

ter som myndigheten har.

SRV anses vara en inom hela ansvarsområdet fred-krig mycket aktiv myndighet. SRV:s sätt att engagera sig i arbetsuppgifterna bidrar till att göra rollen tydlig. Denna tydliga roll beror enligt bedömningar som företrädare för andra organ gjort att myndigheten har en omfattande verkställighet med bl.a. tillsyn, norrngivning, utbildning samt tekniskt och organisatoriskt utvecklingsarbete inriktad fredstida

förhållanden. En stor del av åtgärderna är emellertid avsedda för verksamheten i

krig. Företrädare för flera av de organ som utredningen haft överläggningar med anser att SRV:s arbete är alltför fokuserat detaljer i verksamheten hos bl.a. kommunerna.

Även SPF :s roll präglas enligt de redovisade omdömena av tydlighet. Verksamhe-

ten är enligt flertalet tillfrågade myndigheter och andra organ knappast i något

avseende kontroversiell för andra berörda myndigheter och övriga Det arbete organ. SPF bedriver inom ett för verksamheten inom hela civila försvaret viktigt område

är överlag uppskattat. Problemet är att SPF med sina begränsade har svårt resurser att nå ut med sina budskap, särskilt till den regionala och lokala nivån. De allra flesta företrädarna för de tillfrågade myndigheterna och övriga organen bedömer det ändå naturligt att myndighetens ansvar utvidgas till att avse även åtgärder som vid stora olyckor och svåra påfrestningar samhället i fred.

D Statsförvaltningens utveckling och behovet av styrning

Regeringens forvaltningspolitik ska riktlinjer för arbetet med den statliga förge valtningens organisation och struktur, lednings- och verksamhetsformer samt styrningen statliga verksamheter. I sina överväganden i budgetpropositionen for av

budgetåret 1994/95 inriktningen det fortsatta omprövnings- och förnyelse-

om av arbetet konstaterar regeringen att det under de närmaste åren blir nödvändigt med omfattande organisations- och strukturförändringar, som leder till minskade kost-

så långt bibehållen servicenivå.

nader och en möjligt

Regeringen har efter hand kommit att styra myndigheterna ett tydligare och mer målinriktat sätt än tidigare. Samtidigt har myndigheterna fått ökat ansvar och större i befogenheter. Regeringens styrning sker i stor utsträckning med hjälp av mål- och l resultatstyrning för den utvecklade budgetprocessen. Ett fortlöpande inom ramen i arbete syftar till att utveckla uppföljning och utvärdering i den statliga verksom

samheten pågår sedan många år.

g

D Stöd av stabskaraktär

Stabsutredningen konstaterade i början av 1990-talet att en del av det stöd som

regeringen behöver i frågor ledningen statsförvaltningen den karaktä-

om av är av att det kan vara lämpligt att resurserna finns hos myndigheter som är särskilt ren inriktade att bistå regeringen. Utredningen föreslog en uppdelning av uppgifterinnebar en renodling av ansvar och uppgifter inom området. Förslaget na som godtogs emellertid inte regeringen, i stället ville ta tillvara synergieffekterna av som i verksamheten.

D Kraven på effektivitet i myndigheternas organisation

Med effektivitet i offentlig verksamhet brukar förhållandet mellan de effekter avses g eller resultat myndighet uppnår genom sina åtgärder och kostnaderna for i som en verksamheten. Utredningen diskuterar ett antal krav som i en lämpligt avvägd utsträckning bör uppfyllda för att verksamheten ska vara effektiv enkel och vara tydlig roll, kunnighet och kompetens, fungerande styr- och arbetsformer samt anpassning till de internationella behovet.

Cl Andra utredningar med uppgifter som har anknytning till

uppgiftsfördelningen på central nivå

Utredningen om det civila försvarets finansiering CF F-utredningen har lagt fram förslag till principer för finansieringen av verksamheten inom det civila försvaret. Utredningen har bl.a. föreslagit att den del av länsstyrelsernas anslagsmedel som går till beredskapsverksamheten ska läggas i den ekonomiska planeringsramen och alltså föremål för avvägningar inom ramen för hela det civila försvarets vara verksamhet.

Den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret innefattar kostnaderna for SRV:s uppgifter inom fredsräddningstjänsten och verksamhetsområdet transporter av farligt gods. CFF-utredningen har påpekat att detta strider mot principen att i ramen ska ingå endast medel för beredskapsåtgärder som avser säkerhetspolitiska kriser och krig. Det är enligt CFF-utredningen svårt att ett rättvisande sätt dela upp SRV:s kostnader i åtgärder som avser renodlad fredsverksamhet och sådant som gäller åtgärder inför höjd beredskap. Detta beror enligt CFF-utredningen att arbetet inom SRV sker integrerat, så att verket ska uppnå de samordningsvinster som är möjliga.

Utredningen Fä 1995:01 för utvärdering av försvarets ledning och struktur framhåller i ett delbetänkande att statsmakterna ännu tydligare än hittills måste klargöra förutsättningarna för mer omfattande strukturförändringar och kraven styrning.

Utredningen Fä 1994:07 om ledningsövizirzg i regeringskansliet genomförde under hösten 1995 depanementsvisa genomgångar och spel, vilket var ett första moment i planerad ledningsövning. Syftet att inom varje departement belysa en var behovet av en särskild krisledningsorganisation. Samtliga departement har i det första momentet i stort sett uppnått målet för övningen. En tillämpningsövning för personal inom regeringskansliet har nyligen genomförts.

E Organisation och uppgifter på central nivå i andra länder

Förutsättningarna för ansvar och organisation central nivå inom det civila förvarierar mellan olika länder. Den översikt ingår i betänkandet visvaret m.m. som sar att länderna också valt mycket skiftande lösningar.

6.2.2 Kommunerna och länsstyrelserna

Kommunerna

Kommunerna har tillkomsten lagen civilt försvar fått ett ökat genom av om ansvar för uppgifterna inför och under höjd beredskap. Som utredningen tidigare redovi-

sat håller de att skaffa sig verktygen för att kunna svara för de uppgifter statsmakterna ålagt dem. Det är i huvudsak fråga planering och organisation av om verksamheten samt rekrytering och utbildning personal till krigsorganisationen. av Kommunerna ska också svara for hanteringen av den statliga utrustning som är avsedd för befolkningsskydd och räddningstjänst under höjd beredskap.

Många kommuner har lagt ansvaret för beredskapsförberedelserna kommunsty-

i allmänhet har särskilda tjänstemän säkerhetschefer eller beredskapsrelsen, som samordnare med ansvar för de dagliga uppgifterna. I andra kommuner ligger det politiska ansvaret den nämnd som svarar för räddningstjänsten och verkställigheten förvaltningen är ansvarig för räddningstjänsten i fred. Samma slag av som olikheter i organisationen förekommer också för de åtgärder som behövs lokal

nivå i samband med de svåra påfrestningarna i fred som samhället kan bli utsatt för. Åtskilliga kommuner har under kommunstyrelsen en krisgrupp eller bered-

skapsgrupp benämningarna varierar. Andra låter räddningstjänsten sköta t.ex. den samordning mellan olika kommunala förvaltningar fordras vid t.ex. svåra som Snöoväder, långvariga elavbrott eller omfattande avbrott i vattentillförseln. De praktiska erfarenheterna verksamheten är i allmänhet goda. Samordningen av lokal nivå minskar problemen för myndigheter, företag och enskilda och fyller av det skälet en väsentlig ñmktion.

Utvecklingen inom den kommunala räddningstjänstens område karaktäriseras för närvarande av en ökande samverkan mellan kommuner i kommunalförbund eller civilrättsliga avtal mellan kommuner. En integrering av organisationen melgenom lan olika den kommunala förvaltningen, bl.a. räddningstjänsten, har också grenar av skett inom en del kommuner. Till bilden hör vidare att alltfler kommuner lägger än tidigare åtgärder som ska förhindra olyckor eller i förväg bemer resurser gränsa verkningarna av de olyckor som inträffar.

Lednings- och utryckningspersonal inom räddningstjänsten deltar som regel i de

hjälpinsatser som SRV genomför inom ramen för den internationella katastrof-

och flyktinghjälpen. Flera kommuner har ingått avtal med verket om att anställda i

deras räddningstjänstorganisation med kort varsel ska inställa sig för att kunna medverka i sådana hjälpinsatser.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsernas ansvar och uppgifter inför och under höjd beredskap har genom tillkomsten av lagen om civilt försvar blivit i hög grad förändrade. Risken är, har det framhållits företrädare för olika utredningen halt överläggningar av organ som med, att länsstyrelserna har svårt hitta sin roll i den verksamheten. ÖCB att nya söker brygga utveckling kompetensen hos personal inom länsstyrelöver genom av SRV har ställt tjänsteman till förfogande varje länsstyrelse för arbetet serna. en med de förändrade uppgifterna.

Oklarheter i uppgifter och befogenheter för den regionala myndigheten har hittills

hämmat länsstyrelsernas verksamhet vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Flera länsstyrelser har emellertid vid t.ex. svåra Snöoväder eller långvariga elavbrott strävat efter att till stånd någon slags samordning av samhällets åtgärder. En del av Hot- och riskutredningens förslag syftar till att länsstyrelserna ett tydge ligt ansvar i de här sammanhangen samt befogenheter att ingripa med olika slag av

tvångsåtgärder om det blir nödvändigt. Ett eventuellt genomförande av dessa för-

slag som fått starkt stöd av remissinstansema innebär att länsstyrelserna blir - skyldiga att vidta förberedelser för ledning av samhällets åtgärder den regionala mvan.

En mycket klar roll har länsstyrelserna redan inom räddningstjänsten. Det gäller nu både tillsynen åtgärderna i kommunerna och den operativa verksamheten, när av det inträffat stora olyckor som fordrar samverkan mellan kommuner och när länsstyrelsen tar över ansvaret för räddningstjänsten. Inom räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar har länsstyrelserna ett s.k. primäransvar. Erfarenheten visar emellertid att det är svårt att inom samtliga verksamhetsområden upprätthålla det kunnande och den kompetens uppgifsom terna fordrar. Tillsynsverksamheten har hittills i stor utsträckning skett med bistånd från SRV. I det operativa samordningsarbetet använder länsstyrelserna ledning-

spersonal från kommunernas räddningstjänstorgansation.

Svårigheterna för länsstyrelserna att ha tillräcklig kompetens har lett till att egen

räddningstjänsten i kommunerna själva ofta tar kontakt med SRV for att diskutera

frågor inom sakområden normalt i första hand hanteras länsstyrelserna. Det som av förekommer av samma skäl också att SRV inom sådana områden vänder sig direkt till kommunerna.

3 via hela hotskalan

Ledning insatser i

6.3.1 Allmänt kraven på

om systemet

Det måste finnas ett i förväg fastställt ansvar som gör att samhällsorgan olika nivåer svarar för ledning och fattar de beslut fordras när allvarlig händelse som en har inträffat. Utredningen har i kapitel 2 redogjort för ledningssysteorganen mets olika nivåer inom det civila försvaret regeringen, civilbefälhavarna, länssty- relserna och kommunerna. Det som redovisats i avsnitt 5.4 och i föregående avsnitt om behovet av samordning förändrar inte det starka behovet att ha välfunav en gerande ledningskedja för hantering av olika slags påfrestningar i hela hotskalan fred-krig. Den breddade hotbilden kräver tvärtom att ledningskedjan är balanserad och verksamheten förberedd så att de ansvariga organen snabbt och effektivt kan börja fungera i ledningsrollen när det behövs.

Totalförsvarets civila och militära delar ska alla ledningsnivåer samverka och stödja varandra, så att effekten av den samlade verksamheten blir den bästa möjliga. Försvarsmakten har i Försvarsmaktsplan 1997 föreslagit att antalet försvars-

områden ska minska. Fler försvarsområden än hittills kommer med andra 0rd att omfatta än ett län. Enligt utredningens mening är det angeläget att en civilmer militär samverkan på länsnivå mellan Försvarsmakten och länsstyrelsen ändå kan säkerställas. Detta är förutsättning för att ledningssystemet ska fungera även en under höjd beredskap.

Det grundläggande kravet är att ledningssystemet oavsett händelsens orsaker eller verkningar ska medge kontinuerlig ledning över hela landet. Om resurserna som står till förfogande för ledning i krig är knappa, kan tillämpningen av principen behöva begränsas till de mest riskutsatta områdena i landet. Ett annat krav är att ansvarsförhållandena och ledningsmönstren ska desamma i hela hotskalan fred- . vara krig. ..

Till kraven hör vidare att chefer samt myndigheter och andra lägre ledorgan

ningsnivåer självständigt ska kunna samverka samt fatta och verkställa erforderliga

beslut. Denna princip blir särskilt viktig när det fordras åtgärder den lokala nivån. Som framgått har kommunerna inför och vid höjd beredskap fått ett större än tidigare. Om befogenheter saknas nivå är det nödvändigt att låta ansvar en

bedömningen åtgärdsbehovet vidare till den närmast högre nivån.

av

. Ledning ska kunna ske tidigt efter händelse har inträffat och från de ansvariatt en ordinarie arbetsplatser. På många dessa arbetsplatser finns det resurser för gas av ledning och etablerade kontaktnät. I krig fordras här i del fall ett skydd för peren sonalen, ett tekniskt stöd i form bl.a. sambandsmedel samt ett skydd för funkav tionssäkerheten i telekommunikationerna och elförsörjningen. Detta innebär att ledningssystemet ska kunna motstå t.ex. sabotage och annan bekämpning. Ledning i krig kan behöva utövas även vid insats med ABC-stridsmedel.

Betydelsen att kunna leda verksamhet från en normal arbetsplats accentueras av av den uppgiften inom det civila försvaret att kunna stärka samhällets samlade nya

förmåga att möta svåra påfrestningar samhället i fred. Ledningssystemets bered-

skap och förmåga ska kunna till händelseutvecklingens krav. Stor flexibilianpassas tet måste finnas i användningen just den ledningskapacitet och de resurser i övav rigt fordras i situationen har uppstått. Förhållandena kräver ständig uppsom som märksamhet ledning i alla lägen ska kunna säkerställas. om

6.3.2 Den starka ledningskedjan

Tre nivåer i krig fyra

-

En väl etablerad och kompetent ledningsorganisation är en nödvändig förutsättning för att samhället ska kunna klara påfrestningarna olika slag i hela hotskalan fredav krig. Det civila försvarets och fredsräddningstjänstens verksamhet omfattar förebyggande åtgärder, olika slag förberedelser för insatser och genomförande av av insatser begränsar skadorna. Alla oönskade händelser organisationen ska som som

kunna ingripa mot är i någon mening lokala. Händelseförloppet vid i varje fall på-

frestningari fred börjar sannolikt ofta i liten skala. Om det som sker och effektema händelsen sprider sig, fordras det någon form av styrning i första hand regioav nal nivå. Slår händelsen mot mycket stora områden i landet och är en omfattande del befolkningen berörd kan det bli nödvändigt med ett samarbete även mellan av län. Det förutsätter beslut central nivå om hur samspelet ska ske eller att styr-

ningen utövas centralt. Behovet samarbete beror bl.a. att många aktörer i

av samhället i allmänhet ska bidra med insatser och att de ofta verkar inom olika territoriella områden.

Det måste finnas myndigheter varje nivå kan gripa med åtgärder

- en - som olika slag. Om det är t.ex. kommunal räddningstjänst, svarar kommunen, länsav styrelsen och regeringen for åtgärderna lokal, regional respektive central nivå. De organ som styr samhällets åtgärder är med andra ord desamma som agerar under höjd beredskap med ett undantag. Under höjd beredskap finns det två organ det regionala planet -länsstyrelsen lägre regional nivå och civilbefälhavaren högre regional nivå. Civilbefälhavaren for ledning i civilområdet, som svarar består av flera län. Det ömsesidiga beroendet mellan civil och militär verksamhet inför och under höjd beredskap understryker behovet av en enkel och tydlig ledningsorganisation för de tre nivåerna -lokalt, regionalt och centralt.

Hot- och riskutredningen behandlade i sitt huvudbetänkande SOU 1995:19 Ett säkrare samhälle frågan ledningsorganisationen vid allvarliga störningar i vikom tiga samhällsfunktioner. Utredningen kom fram till att det var angeläget att använ-

ledningskedja for räddningstjänsten kommunen, länsstyrelsen och

da samma som regeringen. Det ska framhållas att regeringen, om det fordras beslut som griper över flera län, kan utse myndighet att svara för verksamheten. Som Hot- och en riskutredningen framhöll skulle det kunna vara länsstyrelsen i ett av de berörda länen, civilbefalhavare eller en central förvaltningsmyndighet. Regeringen har en motsvarande sätt möjligheter regional eller central myndighet att leda att utse en räddningstjänsten i flera län. Om regeringen själv ska svara för verksamheten, kan det bli nödvändigt for centrala eller regionala myndigheter att bidra med stabspersonal eller experter olika slag för bedömningar inom ledningsorganisationen i av regeringskansliet.

Utredningen ställer sig bakom Hot- och riskutredningens förslag till indelning i tre

nivåer -i krig fyra och förutsätter att regeringen från fall till bedömer vilken led-

ningsorganisation bäst tillgodoser behovet av beslut som omfattar två eller som flera län. Att det i grundkonceptet ska kommunen, länsstyrelsen och regeringvara är naturligt också med hänsyn till den även i normala fall stora bredden i ansvar, en uppgiñer och därmed kompetens hos dessa Ett annat lika viktigt skäl är att organ. ledningskedjan bör vara densamma under fred eller krig i de olika situationer som kan inträffa ansvarsprinczpen.

Figur 6.1 illustrerar översiktligt principerna for ansvar och organisation i lednings-

kedjan och förhållandet till stödmyndigheterna.

Regeringen

b Kommunen

6.1 starka och

Figur Den ledningskedjan stödmyndigheterna - en princip-

skiss

Organisation och resurser

De myndigheter som ingriper när samhället ska vidta åtgärder efter en händelse

någonstans i hotskalan måste ha är awägda mot varandra. Varje länk

resurser som ska vara så stark att helheten fungerar. De resurser och den kompetens som är nödvändig måste kunna mobiliseras innan den oönskade händelsen har inträffat.

Det är nödvändigt med någon form av beredskap och andra förberedelser.

Ledningskedjan måste bl.a. kunna klara kommunikationen med människor, massmedier och andra myndigheter. Det måste genom bl.a. SPF ske en kontinuerlig tillförsel av kunskaper och utbildningsinsatser som bidrar till att säkerställa en ändamålsenlig kommunikations- och informationsberedskap alla nivåer i ledningskedjan. Detta förutsätter en nära samverkan mellan organen de olika nivåerna, så att inte budskapen från dessa nivåer blir motstridiga eller svårtolkade. Det senare är särskilt viktigt i den akuta fasen av ett händelseförlopp.

På den lokala nivån är det naturligt att kommunstyrelsen som Hot- och riskutredningen föreslog svarar för dessa förberedelser. Kommunstyrelsen är kommunens ledande berednings- och verkställighetsorgan och har huvudansvaret för kommunens finanser. Enligt utredningens mening bör det ankomma varje kommun att själv reglera ansvarsförhållandena inom verksamheten. Det är under alla förhållanden angeläget att kommunstyrelsen känner engagemang och tar det yttersta ansva-

ret för åtgärder som kommunen vidtar vid svåra påfrestningar samhället i fred.

Kommunstyrelsen ska också kunna bedöma risker och ha möjligheter att hantera

alla former av sådana svåra påfrestningar.

Ett problem på den regionala nivån är att länsstyrelserna bl.a. till följd av besparingar under följd i stor utsträckning tunnat ut organisationen inom områen av det civil beredskap och räddningstjänst. Även arbetsuppgiñerna har förändrats framför allt genom tillkomsten av lagen om civilt försvar. Länsstyrelseorganisationen har i allmänhet inte heller i tillräcklig utsträckning kunnat tillföras ny kompetens som svarar mot de uppgiñerna. Detta har fått negativa konsekvenser för nya verksamhet som avser insatser i samtliga delar av hotskalan räddningsinsatser, -

åtgärder vid andra svåra påfrestningar samhället i fred och verksamheten under

höjd beredskap. Enligt utredningens mening har minskningen av resurserna för civil beredskap och räddningstjänst och de begränsade möjligheterna att tillföra ny

kompetens gått så långt att det i de flesta länen är nödvändigt att förstärka organi-

sationen. Det gäller överlag också att slå vakt om resurserna.

Som framgått av redovisningen i kapitel 5 har CFF-utredningen föreslagit att de

medel som används för att bestrida länsstyrelsernas beredskapskostnader inkl kostnader för fredsräddningstjänst m.m. inom länsstyrelserna samt för kompetens-

utveckling och stöd till länsstyrelserna ska ingå i ett nytt anslag för regional to-

talförsvarsverksamhel och avvägas inom ramen for den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret.

Utredningen stöder CFF-utredningens förslag men anser med hänsyn till att bered-

skapsåtgärderna oña är integrerade i den löpande verksamheten inom länsstyrel-

sakenheter att den ekonomiska planeringsramen ska innefatta endast beredsemas skapskostnader går att direkt hänföra till det civila försvaret, t.ex. vissa försom valtningskostnader, övningskostnader, kostnader för ledningssystem och kostnader för stöd till frivilligorganisationer. Nivån länsstyrelsernas resurser och kompetens är viktig förutsättning för övervägandena organisationen även cenen om tral nivå inom utredningens arbetsområde. Utredningen återkommer längre fram i kapitlet till frågan de personalpolitiska åtgärder som fordras och den regionala om nivåns resurser.

Även civilbefalhavarna nivån har som framgått viktiga uppgifter den regionala inför och under höjd beredskap. Organisationen förfogar över ca 15 anställda vid varje civilbefälhavarkansli. Krigsorganisationen i varje civilområde består emellertid mellan 100 och 200 de i fred anställda och ett förhållandevis stort av personer antal sakkunniga inom t.ex. hälso- och sjukvård, transporter, ordning och säkerhet, försörjning samt information. De sakkunniga är krigsplacerade i organisationen och deltar varje år i övningar av olika slag som civilbefalhavarna genomför.

Även civilbefälhavarorganisationen inte ingår i ledningskedjan för insatser i fred om

är den kan utnyttjas även vid svåra fredstida påfrestningar sam-

en resurs, som hället. Civilbefälhavama bör mot den bakgrunden lämpligt sätt vara informerade och engagerade i beredskapen även för hantering av svåra störningar i fred. om Detta ökar organisationens förmåga att fullgöra sina uppgifter inför och under höjd beredskap.

Som har framgått av redovisningen i kapitel 5 pågår den centrala nivån en ut-

veckling av regeringens och regeringskansliets beredskap för insatser vid stora olyckor och andra svåra påfrestningar samhället i fred. De förberedelser som sker i detta sammanhang är en annan grundläggande förutsättning för att den starka ledningskedjan kommunen-länsstyrelsen-regeringen ska fungera. Beredskapen inom regeringen och regeringskansliet detta område bör fortsätta att utvecklas, så att i princip alla myndigheter kan ge det stöd som verksamheten fordrar.

Utredningen anser sammanfattningsvis att väl avvägda resurser och god kompetens i hela ledningskedjan är grundförutsättning för samhällets förmåga att en framgångsrikt hantera påfrestningar i hela hotskalan fred-krig. Ett säkerställande detta är mycket viktigt för alla berörda organ inte minst de tre myndigheter av som utredningens arbete i första hand avser.

6.4 Behovet

av samordning

Definitioner

Ledning och samordning är som framgått av redovisningen i avsnitt 5.4 det centra-

i verksamheten inom både det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Led-

ning, innebär att utöva ett bestämmande inflytande över en verksamhet, är

som viktig i det operativa skedet. En viss ledning behövs även i förberedelsearbetet när myndigheter och andra ska bygga sin beredskap men framför allt är det i upp detta skede fråga samordning. Med samordning utredningen som tidigaom menar

framgått att myndighet för andra myndigheter eller organ anger gemensam-

re en

och övergripande mål, redovisar övergripande inriktning och prioritering-

ma en samt följer och utvärderar verksamheten. ar upp

6.4.2 Det civila försvaret

Samordningsbehoven är i de flesta situationer med komplicerade eller annat sätt

sammansatta händelseförlopp mycket stora. Utredningen ansluter sig till de slutsat- LEMO dragit samordningsbehoven central nivå inom det civila förser som om svaret. Det gäller för det första indelningen de övergripande samordningsuppgifav inför höjd beredskap i två huvudgrupper framtagande av underlag och förtema -

slag till regeringen vid behov även förmedling och tydliggörande av regeringens beslut samt uppgifter myndighetskaraktär. Utredningen delar vidare den upp-

av fattning LEMO haft vilken samordning behövs under höjd beredskap. om som Samma sak gäller de funktionsvisa samordningsbehoven utredningen beskrivit. som

Utredningen har vidare inte anledning att föreslå några ändringar i de samordnings-

roller kommunerna och länsstyrelserna har fått med anledning av lagen om som civilt försvar. Den statsmakterna beslutade helhetssynen viktig av är en annan grund för samordningssträvandena. ÖCB beskriver i programplanen viktiga delar samordningsbehoven. Även instruktionen för de tre centrala myndigheterna inav

nehåller grundläggande preciseringar av den samordning som behövs.

Samordningen ställer omfattande krav myndigheterna både dem som ska

samordna och dem bedriver verksamhet ska samordnas. Det måste som som

finnas ett system med rutiner för samordningsarbetet och t.ex. sambandstekniska

lösningar gör att kommunikationen fungerar. Lika angeläget är det att faststälsom

vilka befogenheter den samordnar verksamhet utanför sitt eget direkta an-

som svarsområde ska ha. Det är viktigt att dessa befogenheter balanseras så att de 0r-

ska samordnas inte förlorar eget och engagemang för de uppgiñer

gan som ansvar som samordningen avser.

Samordningen olika nivåer inom de civila försvaret eller kan vara vertikal - mellan fredsräddningstjänsten. Det kan gälla generellt inom verksamheten i hela dess bredd eller inom sektor. Det behövs emellertid också horisontell samordning en en mellan olika sektorer och nivå. I kommunen är det ofta nödvändigt en samma vid allvarliga händelser olika kommunala förvaltningar att dra samma håll. att På regional nivå kan det gälla olika myndigheter eller andra organ inom ett län.

Centralt är det fråga om att samordna de funktionsansvariga myndigheterna. För verksamheten inför eller under höjd beredskap gäller det framför allt att de funk-

tionsansvariga myndigheterna gör enhetliga bedömningar och vidtar åtgärder

som innebär att myndigheterna inom en sektor effektivt stöder varandra. Samordningsmyndigheten central nivå inom det civila försvaret måste kunna verka både vertikalt och horisontellt.

6.4.3 F

redsräddningstjänsten

Utredningen har inte anledning att i detta sammanhang föreslå ändringar i SRV:s

samordningsuppgiñer inom fredsräddningstjänsten och området transporter far-

av

ligt gods. Frågan om samordning central myndighetsnivå av åtgärder som avser transport av farligt gods bereds i annan ordning. Hot- och riskutredningen har,

liksom SRV i en särskild promemoria, framhållit behoven ökad samordning av en inom det förebyggande området. Verket har dessutom pekat på att det kan nu vara

lämpligt att samlat se över räddningstjänstlagen. Utredningen att behovet

anser av

eventuella förändringar i SRV:s samordningsuppgiñer bör övervägas inom

ramen för ett sådant arbete.

6.4.4 och kommunikation

Information

Även för SPF :s del syftar förslagen i Hot- och riskutredningens slutbetänkande till en utvecklad roll samordningsorgan. Hot- och riskutredningen har föreslagit

som att SPF ska utarbeta allmänna råd för andra myndigheters information vid svåra

påfrestningar samhället i fred. Ökad enhetlighet är också syftet

när samma utredning föreslagit att SPF ska i uppdrag expertstöd till myndigheter i att ge som en svår informationssituation behöver denna medverkan för att kunna tillgodose

akuta inforrnationsbehov. Som underlag för sin verksamhet har slutligen föreslagits att SPF i sin instruktion ska i uppdrag att följa händelseförloppet vid stora olyckor och andra svåra påfrestningar och göra utvärderingar av kommunikationen människor-myndigheter-massmedier.

Utredningen ställer sig bakom Hot- och riskutredningens förslag till förändringar i uppgifterna för SPF.

6.5 Slutsatsernas

tillämpning på de tre myndigheternas verksamhet

5 1

Inledning

.

Utredningen går i sina fortsatta överväganden över till att tillämpa de hittills redo-

visade principerna den verksamhet som behövs central myndighetsnivå inom

det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. De slutsatser utredningen drar är

grundade avvägningar mellan de olika slag behov och allmänna utgångspunk-

av utredningen har redogjort for både i kapitel 5 och hittills i kapitel ter som

Utredningen delar enligt vägledningen i direktiven upp slutsatserna i de följande delavsnitten efter de olika slag händelser i hotskalan fred-krig som det är fråga

av

Övervägandena börjar med ansvaret vid krig i vår omvärld och väpnat an-

om. För ÖCB är verksamheten i nuläget nästan helt inriktad dessa uppgifter. grepp.

Utredningen därefter det fordras vid svåra påfrestningar sam-

resonerar om som hället i fred, behandlar i nästa steg det ska ske vid olyckor fordrar räddsom som

ningstjänst och överväger slutligen de tre myndigheternas uppgifter i den internationella fredsfrämjande och humanitära hjälpverksamheten.

6.5.2 Inför och under höjd beredskap

Bakgrund

Den verksamhet utredningen är de åtgärder ska vidtas inom det

som avser som

civila försvaret inför och under höjd beredskap. Åtgärderna innefattar också det

ska ske under anpassning till förändrade omständigheter. Verksamheten förutsom sätter mobilisering i mycket stor skala samhällets resurser. Det som ska göras en av har både stor bredd och väsentlig omfattning. Utredningen har i avsnitt 5.4 med stöd LEMO:s strukturering beskrivit de mycket omfattande behoven av samav ordning åtgärder ska tillgodoses genom de statliga myndigheterna cenav som tral nivå.

En långtgående samordning kommer att fordras inte minst mellan det som För-

svarsmakten gör och verksamheten inom det civila försvaret. Det civila-militära samarbetet är särskilt angeläget mot bakgrund den stora betydelse det civila av som

samhällets kommer att för planeringen anpassningen inom den mili-

resurser av tära verksamheten inför ett krig i vår omvärld eller annat militärt hot mot landet.

Det handlar inom det civila-militära samarbetet bl.a. att vidta förberedelser för om

omställning industrins produktion. Syftet är att löpande kunna förse För-

en av svarsmakten med reservdelar och andra förnödenheter när Försvarsmakten av eko-

nomiska skäl inte längre kommer att ha den lagerberedskap som för närvarande är fallet. En civil samordningsmyndighet ska i ett krävande anpassningsskede ha möjligheter att påverka försörjningen med råvaror, energi och arbetskraft till de berör-

da industriforetagen och även leveranserna de tillverkade produkterna i enlighet av med målen för totalförsvaret, således även med hänsyn till det civila försvarets egna

behov.

Åtgärder innebär långtgående ingripanden i samhället kommer att behöva

som

vidtas vid krigsfara eller i krig även inom rad andra områden. Funktionsansvaret

en

speglar både den stora bredden och djupet i verksamheten. Komplexiteten fordrar

nedbrytning ansvaret för samordning inom de olika ñmktionema. Det behövs en av

emellertid också övergripande samordning för hela det civila försvaret. I del en en fall räcker det med samråd att en myndighet eller ett annat frivilligt under- - organ kastar sig riktlinjer för den egna verksamhetens genomförande. I andra fall är det nödvändigt med ledning enligt föreskrifter i lag eller förordning. Oavsett vilken fonn av styrning det är fråga ökar behovet övergripande bedömningar efter om av hand som samhället förändras, blir alltmer komplext och många områden upplevs som allt sårbarare.

Utredningen vill framhålla att övervägandena under de återstående rubrikerna i detta avsnitt avser myndigheternas ansvar inför höjd beredskap. Det är åtgärder som i stor utsträckning äger under normala förhållanden i fred. rum

Utredningen anser inte att det finns anledning att förändra principerna för de tre myndigheterna ansvar och uppgifter under höjd beredskap. Med den struktur ÖCB för närvarande har delas myndigheten i ett sådant läge i två delar. Avdelningen för Industriell försörjning utgör basen i samband med att Försörjningskommissionen startar sin verksamhet. Med Lednings- och samordningsavdelningen grund som bildas ÖCB-K, bl.a. ska företräda det civila försvaret i behandlingen som av över-

gripande totalförsvarsfrågor. Från ÖCB-K utgår samverkansgrupp till det krigs-

en organiserade regeringskansliet.

SRV utövar under höjd beredskap den centrala samordningen funktionen Beav folkningsskydd och räddningstjänst. Det sker från myndighetens normala uppe-

hållsplats i fred. Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen är Strål-

skyddsinstitutet, Kämkrañinspektionen, Rikspolisstyrelsen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Kustbevakningen. Samordningen innebär i det här sammanhanget att SRV ger regeringen förslag till de åtgärder inom funktionen regeringen som behöver besluta om och att verket därefter enligt regeringens bestämmande inriktar

och samordnar verksamhet inom funktionen. SRV ska i övrigt med utgångspunkt i

händelseutvecklingen och läget inom funktionen stödja civilbefälhavarna, länsstyrelserna och kommunerna i deras samordnings- och ledningsuppgiñer. SRV svarar för samordningen den statliga räddningstjänsten. av

SPF ska under höjd beredskap med snabbt mobiliserade delar av beredskapsorganisationen kunna råd, rekommendationer och ett visst bistånd till myndigheter ge

och organisationer i informationsfrågor. Myndigheten ska vidare kunna informera allmänheten om civilbefolkningens möjligheter att inom folkrättens bjuda

ramar en ockupant motstånd, analysera fientlig opinionspåverkan, föreslå regeringen riktlinjer för det psykologiska försvaret, samverka med Försvarsmaktens högkvarter och förstärka Utrikesdepartementets presskvarter samt vid behov påbörja upprättandet av ett centralt presskvarter för regeringens och vissa centrala myndigheters räk-

ning.

ÖCB.°s

samordningsroll inför höjd beredskap

De behov av samordning central nivå inom det civila försvaret inför höjd bered-

skap som LEMO har redovisat gäller enligt utredningens mening i huvudsak fortfarande för ÖCB och de funktionsansvariga myndigheterna. Ansvaret för samordning förberedelser åtgärder inför höjd beredskap mellan funktioner ligger ÖCB. av av Många i myndighetens omvärld emellertid att samordningen central nivå anser är både otillräcklig och otydlig. Detta framgick redan den uppföljning LEav som MO gjorde. Uppfattningar av samma slag har redovisats vid de överläggningar som utredningen haft med företrädare for olika organ.

Det främsta skälet till den redovisade otillräckligheten och otydligheten är enligt utredningens mening bristen i anpassning mellan samordningsrollen och den utveckling av regeringens styrning inom den statliga förvaltningen som äger rum sedan ett antal år tillbaka. ÖCB:s samordningsuppgifter utgår från det planeringssystem, programplanearbetet och den uppföljning av anslagsförbrukning m.m. som äger rum inom totalförsvarets område, trots att ansvaret för viktiga delar det av civila försvarets verksamhet ligger myndigheter utanför denna sektor. Ett annat skäl är att ÖCB:s övergripande samordningsroll inte helt stämmer överens med den normala ordningen för regeringens styrning av centrala myndigheter. Detta har blivit tydligare i och med de förändringar av styrningen som sker.

Förändringarna i styrningen innebär en ökad delegering till myndigheterna och att mål- och resultatstyrningen utvecklas till att omfatta även effektema av myndigheternas verksamhet i omvärlden. Kärnan i mål- och resultatstyrningen är en skärpt och mer direkt dialog mellan regeringen och de centrala myndigheterna samt myndighetemas ansvar att själva följa upp och att ompröva eller effektivisera sin verksamhet. Regeringen styr myndigheterna genom att ange Verksamhetsmål, anvisa de resurser som behövs och värdera redovisade resultat, dvs i relation till målen och resursförbrukningen.

Enligt utredningens uppfattning är ÖCB:s samordningsuppgift utomordentligt viktig. Den ökar i betydelse grund av förändringarna i omvärlden och den ökade komplexiteten i samhället. Det behövs mot den bakgrunden även i fortsättningen en samordningsmyndighet med den uppgifter ÖCB for närvarande har. typ av som

Samordning omfattar, som framgått redogörelsen i avsnitt 5.4, både stabsuppav giñer och uppgifter av myndighetskaraktär. Den centrala samordningsmyndigheten ska framför allt

D Ge statsmakterna underlag för deras beslut som avser utvecklingen av beredskapen inom det civila försvaret och fördelningen av medel inom den ekonomiska planeringsramen för det civila försvaret;

D Stimulera förberedelser och annan utveckling i arbetet som har anknytning till det civila försvaret hos funktionsansvariga myndigheter och i den starka ledningskedjan kommunerna, länsstyrelserna, civilbefälhavarna och regeringen;

D Utveckla samverkan civilt-militärt och kunskaperna om de ömse-

sidiga kraven inför och under höjd beredskap;

Se till att kunskaperna allmänt sett om förutsättningarna för verksamheten inför och vid höjd beredskap ökar inom det civila försvaret.

ÖCB har i programplanen i sina allmänna överväganden samordningsbehovet om -

det har framgått av redogörelsen i avsnitt 5.4 pekat helhetssynen som en vik-

tig del underlaget i den planeringssituationen. Ett annat styrande moment är av nya

kravet anpassningsförmåga. Avsikten är att kunna lösa flera uppgifter och möta

olika scenarier inom hela hotskalan. ÖCB framhåller att uppgifterna, oavsett slag,

frågeställning och behov, måste kunna utföras med tillgänglig personal som är ut-

bildad för uppgiñema och som känner till eget och andras handlingsutrymme och befogenheter. Denna personal måste också ha tekniskt stöd samt kunna agera i ett tydligt och prövat samverkansmönster. Slutsatsen blir enligt ÖCB att statsmakterna bör avdela för att höja förmågan inom olika delar av det civila försvaret. I resurser awägningen mellan olika uppgifter och funktioner samt inom funktioner har ÖCB prioriterat områdena ledningssystem, personalförsörjning och infrastruktur.

Utredningen anser att en horisontell och vertikal samordning inom det civila försvaret måste utvecklas inom för det system som normalt gäller för regeringramen styrning centrala och regionala myndigheter utvecklingen ens av och anpassas till av mål- och resultatstymingen. Utredningen pekar två huvudkomponenter i denna utveckling. Den är de ökade kraven uppföljning och utvärdering av ena

resultaten i olika verksamheter. Den andra formerna för regeringens finan-

avser siella styrning av verksamheterna, som utredningen återkommer till i nästa avsnitt. Till detta kommer utvecklingen den statliga regionala organisationen och förhålav landet mellan staten och kommunerna.

En effektiv uppföljning och utvärdering är som utredningen ser det ett av de mest betydelsefulla elementen i den mål- och resultatstyrning som naturligtvis ska prägla verksamheten även inom det civila försvaret. Uppföljningen och utvärderingen ska central nivå ge regeringen underlag för att i Verksamhetsmål, medelsfördelning och handlingsregler korrigera eventuella brister i funktionsansvariga myndigheters planering och verkställighet beredskapsåtgärder. Resultaten uppföljningen av av och utvärderingen ska komplettera de delar av regeringens underlag som följer av

de säkerhetspolitiska och andra bedömningar gäller rikets säkerhet. Regionalt

som

och lokalt ska resultaten givetvis påverka utvecklingen av länsstyrelsernas och

kommunernas verksamhet. Uppföljningen och utvärderingen ska göra det möjligt både att finna brister och att inte minst visa och sprida de goda exemplen.

Regeringen har som framgått av redovisningen i avsnitt 3.6 höjt ambitionen för

uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret. ÖCB:s uppgifter inom området ska bli tydligare. ÖCB har fått till uppgift att självständigt sätt redoett mer visa bedömningar beredskapsläget inom olika områden och även lämna synav

punkter myndigheternas beredskapsplanering. Det finns enligt regeringen skäl

att pröva modell med årliga, genomgripande utvärderingar eller två funken av en

tioner i ett rullande system. Denna utvärdering, har påbörjats under innevasom rande budgetår, omfattar en kontroll av att den funktionsansvariga myndigheten ett lämpligt sätt följer och tolkar statsmakternas beslut om inriktning av det civila försvaret. Det bör också framgå om myndigheten planerar beredskapen ett rationellt och kostnadseffektivt sätt.

Enligt utredningens mening gäller uppföljningen och utvärderingen inte bara myndighetemas egna tolkningar av statsmakternas beslut och deras planering. Det gäller framför allt att följa upp och värdera resultatet av planeringen och genomförda åtgärder hos andra organ, inte minst kommunerna. Uppbyggnaden och utvecklingsystem och metoder för uppföljning och utvärdering av beredskapsåtgärderen av nas samlade resultat och effekter olika nivåer inom det civila försvaret har stor betydelse för samordningen av det civila försvarets verksamhet.

En viktig utgångspunkt för utredningens överväganden i detta avseende är kommunernas vidgade ansvar för det civila försvaret. De statliga myndigheternas roll blir främst att redovisa de förutsättningar som ska gälla för kommunernas målformulering, planering och organisation inom det civila försvaret. De statliga myndigheterna ska vidare följa upp kommunernas samlade beredskapsåtgärder i förhållande till regionala och nationella mål. En tredje viktig uppgiñ är uppföljning och utvärdering av de statliga ekonomiska insatserna i den kommunala verksamheten, bl.a. effekterna av de statliga ersättningama.

Länsstyrelserna och civilbefälhavarna har en viktig roll i detta sammanhang. De statliga regionala myndigheterna ska i ett samlat regionalt perspektiv följa upp de civila beredskapsinsatserna inom länen respektive civilområdena och värdera upp-

fyllelsen de regionala och nationella målen. Det ankommer ÖCB att

av central nivå som ett underlag för statsmakternas ställningstaganden samlad bild t ge en av den civila beredskapen.

Enligt de bedömningar utredningen gjort har inte utvecklingen ÖCB:s åtsom av gärder för att utveckla mål- och resultatstyrningen inom det civila försvaret ännu g

5 fått tillräckligt genomslag. Utgångspunkten för verksamheten är fortfarande till stor

3 del den traditionella planeringskultur hittills gällt inom totalförsvaret. ÖCB:s som förslag till förstärkning av samordningsrollen har utformats därefter. Enligt utredningens uppfattning måste uppföljning och utvärdering ett medel för samordsom ning inom det civila försvaret utvecklas. uppgift för ÖCB. Detta är en central Arbetet måste ske i samarbete med de funktionsansvariga myndigheterna och organen i ledningskedjan -inte minst civilbefalhavare och länsstyrelser. Tyngdpunkten i myndighetens verksamhet behöver flyttas från planeringsinsatser till uppföljning och utvärdering.

En utveckling av metoderna för uppföljning och utvärdering med syfte att förstärka samordningsrollen skulle sannolikt ge goda effekter. Enligt utredningen kommer kraven samordning emellertid att öka i framtiden. Som utredningen framhållit beror detta förändringar i omvärlden och den ökade komplexiteten i samhället. Strävandena att åstadkomma förnyelse ökar produktiviteten i den statliga en som

förvaltningen talar också för att samordningsverksamheten bör förbättras och utvecklas ett mer radikalt sätt än vad de hittills diskuterade åtgärderna skulle kunna resultera

Det är utredningens bestämda mening att samordningsmyndigheten skulle bli allra mest effektiv om verksamheten kunde fokuseras samordningsrollen och ansvaret i allt väsentligt koncentreras samordningsuppgifterna. Utredningen har i avsnitt

5.5 principiellt behandlat frågor om kraven effektivitet i myndighet eller

en annan typ av organisation. Som utredningen bl.a. framhållit ökar renodlingen av ansvar och uppgifter tydligheten i den roll som en myndighet har. En enkel och tydlig roll minskar risken för dubbelarbete och konflikter om vilket egentligen organ som för arbetsuppgift. Även för mottagarna den berörda myndighetens svarar en av tjänster har det betydelse att rollerna är så klara att ansvarsområdet lätt kan urskiljas. En annan fördel är att verksledningen kan koncentrera sina överväganden det som är allra mest väsentligt. Med de uppgifter utredningen diskuterar gör koncentrationen samordningsverksamheten det lättare for myndigheten att ge regeringen det stöd som behövs.

Den renodling utredningen förespråkar innebär att produktionsuppgifter i ökad utsträckning blir utförda genom uppdrag till andra myndigheter eller mönstras ut ur den statliga verksamheten. Ansvaret for ñinktionema Försörjning med industrivaoch Transporter bör, ÖCB ska ha den struktur verksamheten ror om som utredningen anser lämplig, flyttas från myndigheten. Detta skulle innebära att ansvarsprincipen i högre grad än för närvarande kom att tillämpas dessa verksamheter.

Även inom samordningsverksamheten innefattar bl.a. ÖCB:s åtgärder inom - som funktionen Civil ledning och samordning kan det finnas uppgifter har sådan - som karaktär att de bör läggas andra myndigheter eller utgå den statliga verksamur

heten. Utredningen lägger den här punkten andra synpunkter frågan om ren-

odling än vad regeringen gjorde när den för några år sedan awisade Stabsutredningens förslag till myndighetsorganisation för stöd vid ledning av den statliga förvaltningen och i stället vidtog åtgärder för att tillvarata synergieffekterna i verksamheten.

ÖCB:s

framtida uppgifter inför höjd beredskap

Utredningen att ÖCB:s verksamhet inför höjd beredskap i fortsättningen ska anser koncentreras till områden som

Cl Analys av hotbilden vad avser det civila försvaret;

D Konkretisering av statsmakternas mål och resultatkrav för det civila försvaret;

Bedömning av det civila försvarets förmåga beredskapsläge;

Uppföljning och utvärdering genomförda åtgärder; av

Avvägningar mellan funktioner eller verksamhetsområden i samband med

programplanearbetet;

Övergripande samverkan mellan det civila och det militära försvaret;

Inriktning i stort av forskning som avser det civila försvaret; samt

Kontakter med internationella inom det civila försvarets område. organ

ÖCB bör liksom andra myndigheter i statsförvaltningen med roller stabsorgan g som åt regeringen till uppgift att särskilt stödja arbetet i regeringskansliet. Som utredningen tidigare framhållit innebär det att myndigheten i ökad utsträckning bidrar med underlag för de beslut inriktning och awägningar om verksamheten i stort om inom det civila försvaret regeringen fattar. Kritisk analys, utvärdering och som granskning ÖCB de åtgärder olika myndigheter och andra

f annan som gör av som

vidtar ska kunna leda till fortlöpande omprövning och förnyelse inom det l organ en civila försvaret.

ÖCB ska också bidra med underlag regeringen behöver för att kunna hantera som

frågor uppstår i ledningen av verksamheten. Det kan gälla utformningen av

som Verksamhetsmål, ansvarsfördelning eller fmansieringsformer för hela eller delar av det civila försvaret. För ÖCB innebär stabsrollen att myndigheten effektivt måste kunna utföra de uppgifter regeringen begär. Verksamheten inom ÖCB måste som det skälet fortlöpande till de efter hand ändrade förutsättningarna. av anpassas

Frågan är i nästa steg vilka åtgärder i övrigt behöver vidtas för att ÖCB ska

som p kunna lösa sina uppgifter effektivt sätt. Utredningen har övervägt olika slag ett

L av åtgärder. Övervägandena som redovisas i fortsättningen av detta avsnitt syftar

till att myndigheten skulle

EI Ytterligare förstärka kompetensen hos myndighetens personal;

U Utveckla uppgiften att lägga ut beställningar på andra myndigheter och organ;

Cl Få befogenheter att i särskilda fall enligt regeringens bemyndigande

besluta om föreskrifter;

CJ Ges möjligheter att inom förändrad planeringsram överväga fördelen ningen medel för olika uppgifter och ändamål inom det civila försvaret. av

Hög kompetens hos personalen kunnighet, omdöme, uthållighet och samarbets-

-

förmåga förutsätter liksom hittills rekrytering av personer som är särskilt lämpa-

-

de för och intresserade de samordningsuppgiñer starkt kommer att domineav som ÖCB:s verksamhet. Kompetensfrågorna är viktiga alla nivåer inom utredra ningens arbetsområde. Det är också en fråga över tiden. Varje organisation förändras så gott som hela tiden. Det räcker inte med att det under given period existeen rar kunnande och kompetens hos personalen. Minst lika angeläget är att det finns förutsättningar för en utveckling kunnandet och kompetensen. Utan sådan av en förändring stagnerar verksamheten och effektiviteten börjar så småningom att minska.

Utredningen återkommer i avsnitt 6.8 med generella överväganden åtgärmer om der som ska stärka personalens kompetens inom hela verksamhetsområdet det civila försvaret och fredsräddningstjänsten.

Till samordningsrollen hör enligt utredningens mening att myndigheten lägger ut så mycket som möjligt av genomförandet på andra organ. Det kan vara funktionsansvariga myndigheter, länsstyrelser eller civilbefälhavare får i uppdrag att som överväga olika frågor och redovisa resultatet till ÖCB. FOA kommer liksom hittills

att kunna utföra mycket av det arbete som behöver göras. Enskilda kommuner och privata konsulter bör också kunna anlitas for olika slag arbetsuppgifter. Det här av sättet att arbeta innebär att ÖCB måste medel i sitt förvaltningsanslag för reservera att i de fall som det behövs kunna svara för finansiering det arbete andra av som organ ska utföra.

ÖCB håller utveckla roll samordnare åtgärder för datasystemsäatt en som av kerhet. Verksamheten är under uppbyggnad och ÖCB har mot den bakgrunden påtagit sig uppgiñer som syftar till utveckling metoder och arbetsformer. Hotav och riskutredningen föreslog i sitt huvudbetänkande att det i målen för beredskapsmyndigheternas verksamhet i krig ska anges vilka krav datasystemsäkerhet som ska gälla inom de delar verksamheten är beroende datorstöd. Det av som av kan finnas skäl, fortsatte Hot- och riskutredningen, att mot denna bakgrund över se fördelningen av ansvaret mellan myndigheter arbetar med frågor datasyssom om temsäkerhet. En av myndigheterna bör i uppdrag att utarbeta underlag för en helhetssyn säkerheten i viktiga datorsystem i samhallet. Denna myndighet bör följa utvecklingen inom området och rapportera iakttagelser till regeringen. I uppgiñen bör även ingå att pröva det finns mål formulerade för störda förhållanden om och att bedöma vilket sätt och i vilken utsträckning dessa mål är uppfyllda.

Vår utredning att det bör ingå i samordningsrollen för ÖCB att för det civila anser försvarets del svara för de Hot- och riskutredningen föreslagna uppgifterna för av både fred och krig. Det är emellertid naturligt att ÖCB lägger ut genomförandet av olika åtgärder andra organ.

ÖCB har enligt beredskapsförordningen utfärda verkställighetsföreskrmer ratt att inom de olika områden av andra statliga myndigheters beredskapsplanering som omfattas av förordningen. Så har skett i fråga t.ex. signalskyddsberedskapen om

och informationsförsörjningen inom det civila försvaret. ÖCB har också foreskriñs-

rätt när det gäller uttagning mark och byggnader enligt förordningen 1992:391 av

uttagning egendom for totalförsvarets behov och för undanförsel och för-

om av storing enligt lagen 1992: 1402 undanförsel och förstöring. Även sådana föreom skrifter har utfärdats. Samma sak gäller verksamhet inom funktionerna Försörjning med industrivaror och Transporter. ÖCB har däremot relativt befogenheter att

utfärda föreskrifter som gäller kommuner, landsting och enskilda. Som framgått av

beskrivningen i kapitel 5 gäller det beslut om vilka områden som ska planläggas för

utrymning samt utbildningens längd och innehåll för den totalförsvarspliktiga per-

sonal ska tjänstgöra inom det civila försvaret. som

LEMO behandlade frågan föreskrifter och framhöll att ÖCB bör iaktta stor

om restriktivitet när det gäller att i föreskriftsform förmedla och tydliggöra regeringens beslut. Myndighetens roll bör vara stödjande och aktiverande. Det ankommer varje funktionsansvarig myndighet att självständigt tolka och tillämpa regeringens

beslut, eventuellt efter konsultation med ÖCB. Enligt LEMO:s uppfattning borde inte ÖCB någon generell rätt att utfärda föreskrifter för andra myndigheter,

ges såvida inte regeringen i bestämda avseenden bemyndigade myndigheten att göra det. Utredningen ansluter sig denna punkt i huvudsak till LEMO:s bedömning. En utökad uppföljning och utvärdering kan emellertid fordra ökade befogenheter

att ge andra myndigheter föreskrifter för de uppgifter som dessa myndigheter ska

svara för.

Fördelningen ekonomiska medel regel det främsta styrmedlet i den ofav är som fentliga verksamheten. ÖCB beslutar i del fall ersättningar till kommuner en om och frivilligorganisationer. Myndigheten har i övrigt begränsade möjligheter att

själv disponera medel som styr användningen av andra myndigheters och organs

resurser.

Det främsta styr- och awägningsinstrumentet för det civila försvaret är den ekonomiska planeringsramen. I ingår utgifter för investeringar samt driftkostnaramen

der utanför livsmedels- och oljeområdena säkerhetspolitiska kriser och

som avser krig. Ramen omfattar vidare förvaltningskostnader för myndigheter i det civila försvaret inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, dvs ÖCB, SRV, SPF och civilbefalhavama. Efter överläggningar med övriga myndigheter lämnar ÖCB

årligen inom för programplaneringen ett förslag till fördelning av planerings-

ramen ramen. Förslaget utgör grunden för regeringens överväganden i arbetet med statsbudgeten.

En viktig fråga i planeringen det civila försvaret är hur en ändamålsenlig styr-

av

ning beredskapsåtgärdema ska kunna åstadkommas. En lösning är att lita till

av den normala mål- och resultatstyming som sker inom den statliga förvaltningen.

Utredningen konstaterar emellertid att beredskapsfrågoma -i avvaktan att måloch resultatstymingssystemet blir mer effektivt får en alltför låg prioritet hos

-

många myndigheter. Ett sätt att komma till rätta med detta är att utnyttja systemet

med ekonomisk styrning planeringsramen för det civila försvaret. Problemet genom

är emellertid att alla kostnader inte ingår i ramen.

CFF-utredningen har i sitt betänkande SOU 1996:58 Finansieringen av det civila

försvaret föreslagit att bl.a. länsstyrelsernas anslag för totalförsvarsändamål inkl. medel för fredsräddningstjänst m.m. ska läggas i ramen. Som framgått redoav visningen i avsnitt 6.3.2 tillstyrker vår utredning principerna i förslagen men anser att endast kostnader som är direkt hänförliga till det civila försvarets verksamhet

ska ingå i ramen. Utredningen vill emellertid i ett annat avseende längre. Enligt

utredningens mening är det inte acceptabelt att effekten av de förhållandevis stora insatser som finansieras genom ramen drygt 2 miljarder kronor år riskerar - per att äventyras av att förvaltningsmyndigheter prioriterar ned i detta sammanhang begränsade belopp for t.ex. planering, utbildning och övning som avser viktig verksamhet inom det civila försvaret. Strävan bör att åstadkomma margivara samma naletfekter av alla resurser som statliga myndigheter avdelar för det civila försvaret.

En lämplig utfonnning av den ekonomiska planeringsramen kombinerat med ut- vecklade verksamhetsmål och handlingsregler från regeringens sida och en effektiv uppföljning och utvärdering under ledning ÖCB skulle leda till betydande av - en förbättring av samordningen inom det civila försvaret. Planeringsramens omfattning har en grundläggande betydelse för verksamheten och bl.a. för förhållandet mellan ÖCB och SRV. Det finns utredningen framhållit stora fördelar med att som ramen omfattar alla beredskapskostnader som är direkt hänförliga till det civila försvarets verksamhet.

Samtidigt medför det problem om medlen, för närvarande är fallet, också ska som användas för finansiering av verksamhet utanför det civila försvaret, t.ex. fredsräddningstjänsten, beredskapen mot kärnenergiolyckor och åtgärder gäller som transporter av farligt gods. De nuvarande ordningen i detta avseende leder till motsättningar mellan ÖCB:s och SRV:s samordningsroller. Tillämpningen helhetsav synen förstärker problemet. CFF-utredningen har, tidigare framgått, pekat som förhållandet inte anvisat någon metod för uppdelning anslaget till Befolkmen av ningsskydd och räddningstjänst i en fredsdel och del åtgärder under en som avser höjd beredskap. LEMO hade emellertid ett sådant förslag i sitt betänkande om ansvar och uppgifter inom det civila försvaret.

Utredningen anser att kostnaderna för den del av SRV:s verksamhet som direkt kan hänföras till det civila försvaret bör hanteras inom ramen för den ekonomiska

planeringsramen. Övriga verksamheter får behandlas i enlighet med de mål och

handlingsregler som regeringen fastställer for dessa områden och med ledning av

de principer för styrning som normalt gäller för statsförvaltningen. Det bör i be-

redningen av GFF-utredningens förslag övervägas enligt vilka principer en uppdelning av ramen ska ske och hur sambandet fred-krig ska hanteras inom den samlade verksamheten.

Utredningen föreslår att verksamheten inom ÖCB inför höjd beredskap koncentreras en horisontell och vertikal samordning och att myndigheten som ett led i detta ytterligare utvecklar sin roll som ansvarigt organ för uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret.

Utredningen föreslår vidare att den ekonomiska planeringsramen ska täcka samt-

liga beredskapsmyndigheters områden men innefatta endast sådana kostnader som är direkt hänförliga till det civila försvaret.

Verksamheten inom funktionen F örsörjning med industrivaror

statsmakterna har i 1995 års principbeslut om totalförsvaret gjort uttalanden med den innebörden att verksamheten inom funktionen Försörjning med industrivaror

måste fortsätta att förändras. Förändringarna i hotbilden medger enligt propositioviss nedtoning anspråken ekonomiska för bl.a. funktionen

nen en av resurser

Försörjning med industrivaror. Åtgärder ska vidtas så att viss produktion kan sä-

kerställas under en period med resurskomplettering. Även Försvarsutskottet anser att beredskapslagring livsmedel och andra s.k. strategiska industrivaror bör ha av väsentligt lägre prioritet än hittills. en

Väl genomarbetade planer ska enligt statsmakterna finnas för anpassning under

resurskompletteringsåret samt goda kunskaper om strukturförändringar inom nä-

ringslivet, konsekvenserna politiska beslut samt om den tekniska utveckling om av påverkar försöijningsberedskapen. Verksamheten får särskilt stor betydelse som Försvarsmakten i ett anpassningsskede betydligt mer än tidigare kommer att om behöva lita till leveranser från det civila samhället, framför allt industrin, framgår det av statsmaktemas uttalanden.

ÖCB framhåller i programplanen att planeringen i fredstid ska utformas så att den möjligheter till flexibilitet i utförandet. Förutsättningar for detta är enligt mynger digheten att det finns

En industriell bas att utgå från; Aktuella planer; Aktuell kunskap om omvärlden; Råvaror och insatsvaror; Energi och vatten; och Transportmedel.

Det dimensionerande fallet ställer stora krav förmåga i organisationen att inför

ett väpnat stödja de civila funktionerna och Försvarsmakten, inrikta och angrepp

prioritera näringslivets produktion samt att identifiera och tolka utvecklingen na-

tionellt och internationellt inom områden har betydelse för näringslivets prosom duktionsförmåga. Enligt ÖCB innebär det att personalen inom den då inrättade

Försörjningskommissionen ska vara utbildad och övad.

Det ska finnas beredskapslager del viktiga importerade rå- och insatsvaror av av en strategisk betydelse, framhåller ÖCB vidare i programplanen. De befintliga lagren

kommer emellertid att kunna minskas med 35 % fram till utgången av år 2001.

ca Även den typ beredskapsavtal för närvarande tecknas kommer att minska i av som

omfattning. Avtalen ändrar också karaktär. Tyngdpunkten i arbetet kommer att ligga analys- och planeringsarbete samt internationell uppföljning. Detta

fordrar en utveckling av kompetensen hos personalen. Åtgärderna ska medge

största möjliga handlingsfrihet och flexibilitet under ett resurskompletteringsår.

Beredskapsläget är enligt ÖCB:s bedömning vid början programplaneperioden av inte godtagbart inom främst elektronikindustrin, verkstadsindustrin och den kemiska industrin. För att risktagandet ska minimeras kommer ÖCB att öka kraven omvärldsanalyser, insamling av information och utformning av väl genomarbetade planer.

Utredningen ansluter sig till statsmakternas och ÖCB:s bedömningar behovet om av förändringar i verksamheten inom funktionen. Enligt utredningens mening bör det i den nuvarande säkerhetspolitiska situationen med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen och medlemskapet i EU vara tillräckligt om det finns - en kärna av personal som har hög kompetens och är väl insatt i frågorna. Denna personal ska, med stöd från länsstyrelserna och civilbefälhavama, följa utvecklingen, snabbt kunna börja bygga upp en försörjningsorganisation med personal från bl.a. näringslivet ingår i Försörjningskommissionen och därmed återskapa den kapacitet beredskapen som bedöms nödvändig i den aktuella situationen.

Utredningen att den ÖCB i programplanen redovisade förändringen anser av av verksamheten inom funktionen bör genomföras. Det bör vara möjligt att under en

treårsperiod i en betydande grad reducera organisationen. Samtidigt bör det vidtas

åtgärder som ger den kvarvarande personalen ytterligare ökad kompetens. Om-

fattningen av personalförändringarna påverkas bl.a. storleken det stöd från

av industrin som Försvarsmakten och de funktionsansvariga myndigheterna anser sig behöva.

Utredningen föreslår att verksamheten inom funktionen Försörjning med industri-

varor förändras och reduceras i omfattning enligt de principer som redovisats i avsnittet.

Ansvaret för funktionen F örsörjning med industrivaror

LEMO och ÖCB

LEMO behandlade frågan om ansvaret för funktionen Försörjning med industriva-

ror men kom fram till att uppgifterna även i fortsättningen borde ligga OCB.

LEMO framhöll:

Den industriella försörjningsberedskapen har ett nära samband med närings- och

industripolitiken. NUTEK har omfattande uppgifter och en bred kompetens inom

detta område. Vidare kan noteras att sambanden mellan energiförsörjningen och

den industriella beredskapen också är betydande. Vissa besparingar bör rimligen

kunna åstadkommas genom att sammanföra funktionsansvaret för de båda funk-

tionerna under ledning. Därigenom skulle ÖCB också kunna ägna sig åt huen vuduppgiften att samordna det civila försvaret utan att ledningen behöver splittra sitt engagemang på ett tungt funktionsansvar.

Det finns emellertid också, som LEMO ser det, erinringar att anföra mot en överföring av funktionsansvaret för försörjningen med industrivaror till NUTEK.

Det har vid ett närmare studium visat sig vara förenat med påtagliga svårigheter att inordna den industriella försörjningsberedskapen i något av de olika verksamhetsområden som NUTEK arbetar med inom ramen för dess uppgifter på de näringspolitiska och regionalpolitiska områdena.

De undersökningar Jl/Iateriell beredskapsanalys 93 som på senare tid upptagits

mellan ÖCB och Försvarsmakten gällande bl.a. industriell beredskap för åter-

tagning av medvetet eftersatt anskaffning av försvarsmateriel talar också emot en överföring av funktionsansvaret till NUTEK. En överföring i nuvarande skede av

återtagningsplaneringen skulle med stor sannolikhet medföra en försening av genomförandet.

LEMO att överföring funktionsansvaret från ÖCB till NUTEK för

anser en av närvarande inte bör komma till stånd. Enligt LEMO:s uppfattning är det dock lämpligt att ytterligare utveckla samarbetet myndigheterna emellan, inte minst på

forskningsområdet.

ÖCB har i överläggningar med utredningen gett uttryck for uppfattningen bekräf- tad i en promemoria till utredningen att myndigheten bör fortsätta att svara for funktionen Försörjning med industrivaror. Enligt ÖCB finns det stora synergieffekter med att funktionen är knuten till ÖCB. Myndigheten hanterar i sin samordningsroll hela ledningskedjan från central till lokal nivå där huvuddelen funktioav nens verksamhet utförs och där även samordning och samverkan sker med Försvarsmaktens motsvarande ledningsorgan.

Det finns inget problem, framhålls det vidare i promemorian, med att ÖCB har ansvaret för funktionen Försörjning med industrivaror. Inte heller myndigheter i ÖCB:s omvärld att det är något problem i praktiken for ÖCB även anser att vara

funktionsansvarig myndighet. Den slutsatsen redovisade bla. LEMO. Försvars-

makten har samma uppfattning. Samarbetet med det militära försvaret inom funktionens område har intensifierats under år i och med att arbetet med den senare materiella beredskapsanalysen har utvecklats. Syftet med detta arbete är att kartlägga vilket behov Försvarsmakten har olika produkter kan produceras av som

under anpassningsåret, vilka volymer det handlar om och vilka åtgärder som måste

vidtas i dag for att denna produktion ska kunna genomföras. Detta underlag är av betydelse när Försvarsmakten ska bedöma sitt risktagande, påpekar ÖCB.

Enligt promemorian måste ÖCB för att kunna fullgöra sin samordningsroll tillföras aktuella kunskaper bl.a. om samhället, om hur andra myndigheter ñmgerar och prioriterar i sin verksamhet och om näringslivets situation. Den personal inom myndigheten som arbetar med frågor inom funktionen Försörjning med industrivahar liksom ÖCB i övrigt att awäga hur samhällets ska utnyttjas under ror resurser höjd beredskap. Det är värdefullt för funktionen att dessa frågor hanteras samlat

med ÖCB:s övriga samordningsuppgiñer. Betydelsen att anpassningsåtgärder

av vidtas inom verksamhetsområdet understryks i totalförsvarspropositionen, där det betonas vikten av att det finns väl genomarbetade och realiserbarhetsprövade planer.

Funktionen samordnar de olika beredskapsbehoven och presenterar dem samlat för de företag som kan komma att till uppgift att under resurskompletteringsåret genomföra produktionen som är aktuell. För att funktionen ska kunna genomföra dessa studier är det angeläget att den även i fortsättningen kan verka i beredskapsmiljön, ÖCB. Det innebär funktionen har den nära och naturliga anser att kontakt med Försvarsmakten och övriga funktionsansvariga myndigheter som miljön inom ÖCB erbjuder. ÖCB har under ett antal år lyckats bygga relation upp en med svenskt näringsliv, vilket innebär att myndigheten erhåller sekretessbelagd information om bl.a. utvecklingen marknaden, störningar i leveranser och orsakerna till dessa. Om funktionens beredskapsverksamhet kopplas samman med verksamheter arbetar med stöd i olika former, kommer företagen enligt ÖCB:s som mening inte att lämna denna typ av information. Detta kommer allvarligt att påverka möjligheterna att vidta olika beredskapsåtgärder inför och under en krissituation.

ÖCB framhåller vidare i promemorian bl.a. att det för funktionen Försörjning med industrivaror är värdefullt att verksamheten kan bedrivas inom den myndighet som bl.a. har att tolka och vidareutveckla de planeringsförutsättningar som statsmakterna har beslutat och som bedriver programplanering, perspektivstudier och andra

långsiktiga, strategiskt viktiga studier för det civila försvaret. Detta gör att plane-

ringen med större säkerhet sker i enlighet med den nationella målsättningen. Samverkan med andra funktionsansvariga myndigheter och med Försvarsmakten under-

lättas påtagligt funktionen är organiserad inom ÖCB, för det civila

om som svarar försvarets ledningssystem. Den samordningsroll som funktionen har att samordna alla funktionsansvariga myndigheter arbetar med försörjningsfrågor kan som - genomföras ett effektivt sätt med den nuvarande placeringen, eftersom ÖCB kan göra samordnade insatser mot olika målgrupper.

Synpunkter stöder ÖCB:s uppfattning att myndigheten ska fortsätta som att svara för funktionen Försörjning med industrivaror har inkommit till utredningen från Försvarsmakten. Med hänsyn till den betydelse som funktionen har är det enligt Försvarsmaktens mening nödvändigt att samverkan kan ske inte bara med den personal inom myndigheten för den löpande verksamheten utan också med som svarar verksledningen och att denna verksledning har erforderlig auktoritet i beredskaps-

frågor. Verksledningen måste ha förståelse för den säkerhetspolitiska situationen

och ingående kunskap om den operativa planeringen. Enligt Försvarsmakten upp-

fyller endast ÖCB:s

verksledning dessa krav. Försvarsmakten har goda erfarenhe-

ter av den ledning som OCB integrerat utövar övergripande och för funktionen Försäljning med industrivaror.

Utredningens slutsatser

Utredningen gör den bedömningen att verksamheten inom funktionen fungerar bra. Det finns en flexibilitet i sättet att arbeta och öppenhet för nya förutsättningar. Verksamheten inom funktionen har gett kontakter och impulser som varit till nytta för arbetet i övrigt inom ÖCB. Den personal för verksamheten har fått som svarar värdefulla erfarenheter från andra delar av myndighetens organisation.

i

i Utredningen emellertid andra förhållanden organisationens

väger även än sätt att fungera och de synpunkter både LEMO, ÖCB och Försvarsmakten redovisat. som Ett mycket viktigt skäl för förändring är att ÖCB visserligen erbjuder bereden en skapsmiljö vilket givetvis har ett värde men inte verkar i den näringslivsmiljö - -

i

som i hög grad skulle kunna berika och ytterligare höja kvaliteten verksamheten inom funktionen. Placeringen inom myndighet arbetar med frågor bl.a. en som om industrins snabba utveckling borde också kunna leda till gemensamt utnyttjande av vissa resurser inom myndigheten och till en ytterligare minskning av organisationen utan risk för att kvaliteten försämras.

Stöd för den slutsats som här redovisats finns enligt utredningens mening i den betydande förändring verksamhetens inriktning ÖCB förutser i av som programplanen. Enligt ÖCB bör beredskapslagren reduceras till att omfatta endast , vissa importerade strategiska rå- och insatsvaror. De befintliga lagren beräknas 5 minska med drygt tredjedel under försvarsbeslutsperioden. en Den typ av beredskapsavtal som för närvarande tecknas kommer att minska i omfattning och delvis ändra karaktär. Tyngdpunkten i beredskapsarbetet kommer, framhåller myndigheten i programplanen, i fortsättningen att ligga analys- och planeringsarbete samt

internationell uppföljning.

Beredskapsåtgärder kommer att öka i betydelse är enligt ÖCB bl.a. företagssom planläggning och företagskontakter, förberedelser för omställning inom industrin, forskning och utveckling som avser återvinning, återanvändning och utveckling av inhemska substitut, internationellt samarbete samt vissa typer beredskapsavtal. av Dessa olika åtgärder ställer krav viss kompetensutveckling hos personalen, an- ÖCB. Enligt utredningens mening sådana arbetsuppgifter bättre i ser passar en myndighet med allsidiga arbetsuppgifter näringslivets framtida utvecksom avser ling än i en myndighet som är koncentrerad beredskapsuppgiñer. Som framgått ansåg även LEMO överföring till myndighet med näringslivskontakter att en en skulle ha flera fördelar.

Utredningen vill framhålla placering inom ÖCB, inte ska för verkatt en som svara samheten i krig, strider mot ansvarsprincipeiz. Aven om personalen som tjänstgör i

fred vid höjd beredskap går över till den myndighet då har ansvaret för verksom samheten Försörjningskommissionen sker det förändring i ansvarsförhållandeen Samma sak gäller givetvis verksamheten flyttas till en myndighet som inte na. om heller har ansvaret när Försörjningskommissionen har trätt i funktion. Enligt utredningens mening har en placering hos en myndighet med breda näringslivskontakter och erfarenheter planeringen inom näringslivet emellertid fördelar i läget av fram till dess att kommissionen inleder sin verksamhet. Olägenheterna med den förändring i organisationen som äger rum enligt den nuvarande lösningen med anknytning till ÖCB minskar påtagligt.

Ett starkt skäl för överföring funktionsansvaret till en annan myndighet är en av vidare att ÖCB, utredningen framhållit, bör koncentrera sig samordningssom uppgiñerna, dvs ökad mål- och resultatstyrning och den uppföljning och utvären dering är ett underlag för denna. En överföring ansvaret för funktionen som av Försörjning med industrivaror till en annan myndighet skulle i hög grad förändra sammansättningen ÖCB:s arbetsuppgifter. Som LEMO framhållit är det fråga

om ett tungt ñmktionsansvar. Det finns, som vår utredning ser det, andra mycket viktiga funktioner t.ex. energiförsörjning, telekommunikationer, hälso- och sjuk- vård och befolkningsskydd och räddningstjänst. ÖCB skulle med den utgångspunkt gäller for ÖCB:s slutsatser i detta avseende ha motiv att svara även för dessa som funktioner. Enligt LEMO skulle överföring innebära den fördelen att ÖCB en skulle kunna ägna sig huvuduppgiñen att samordna det civila försvaret utan att ledningen behövde splittra sitt engagemang ett tungt ñinktionsansvar. LEMO ansåg att placeringen av funktionen för närvarande inte borde förändras.

Utredningen bedömer inte att de ÖCB redovisade skälen for att låta ansvaret av ligga kvar myndigheten är så starka att de väger upp de redovisade argumenten för ändrad placering ñinktionen. ÖCB och dess ledning kommer i och en av en ny starkare samordningsroll att andra sätt de kunskaper om bl.a. näringslivet verksamheten fordrar påverka verksom och med stöd av dessa kunskaper kunna samheten inom funktionen. Utredningen utgår från att de uppgifter som ska utföras inom funktionens ram inom en annan myndighet i allt väsentligt kommer att ske med personal har rutin och erfarenhet motsvarande uppgifter inom ÖCB. som av De personer som det gäller kommer liksom hittills att kunna samverka med den regionala nivåns myndigheter civilbefälhavarna och länsstyrelserna samma sätt som gäller inom andra funktioner.

Verksamheten inom funktionen Försörjning med industrivaror fungerar bra i den nuvarande organisationen. Den personal som vid en överföring följer med till en myndighet kommer allt att döma att fungera väl även i den nya miljön. annan av

Överföringen underlättas av att de båda myndigheterna är lokaliserade intill var-

andra. Det ska emellertid inte uteslutas att det kort sikt till följd av förändringar i rutinerna for den interna ledningen kan bli fallet uppstår svacka i verksom en samheten. Detta vägs emellertid de redovisade fördelarna framför allt upp av samutnyttjandet i myndighet arbetar med näringslivsfrågor och av resurser en som renodlingen ÖCB:s och uppgiñer. av ansvar

NUTEK ansvarig mvndiglLt

Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK är det naturliga alternativet till ÖCB ansvarig myndighet för funktionen Försäljning med industrivaror. För som en överföring uppgifterna till NUTEK talar enligt utredningens bestämda mening av att det inom myndigheten finns ett omfattande kunnande och breda erfarenheter om

näringslivet, framför allt industrin. Det bör att mycket effektivt fånga de

upp förändringar i utvecklingen som måste ett betydande inflytande verksamheten

inom funktionen. Det kommer relativt omgående efter en förändring i ñmktionsansvaret att vara till nytta för beredskapen att handläggningen sker inom

en myn-

dighet som har till uppgift både att bevaka frågor den tekniska utvecklingen

om och att vidta åtgärder som allmänt sett ökar kunnandet inom industrin och förbättrar industrins struktur.

NUTEK har under hand meddelat att myndigheten är beredd att ta över ansvaret för funktionen och att effektivt svara för uppgiftema. Utredningen har mot den bakgrunden stannat för att NUTEK bör svara för funktionen Försörjning med industrivaror. Allra tyngst väger i det sammanhanget att det i framtiden blir allt vikti-

gare att funktionen hanteras inom en organisation med en löpande stark anknytning

centralt och regionalt till verksamheten inom industrin och frågor gäller den som tekniska utvecklingen.

Svenska Arbetsgivareföreningens enhet för Miljö och säkerhet har muntligt gett sitt

stöd till de föreslagna förändringarna för funktionen Försörjning med industrivaror och en överflyttning till den näringslivsinriktade myndigheten NUTEK. I mer en senare skrivelse har enheten framhållit funktionens bredd och betydelse. Utredning-

en tolkar det senare uttalandet så att förändringar i ansvaret för funktionen måste ske med försiktighet.

Tidpunkten för en överföring till NUTEK bör till del kunna avvägas mot en syn-

punkterna från Försvarsmakten den pågående planeringen industriell för-

om av sörjning inför en anpassning.

ÖCB påpekar framgått att funktionens näringslivskontakter i många fall innesom fattar uppgifter av sekretesskaraktär från både företagens och myndigheternas sida. Detta skulle tala för att ÖCB i det här sammanhanget är speciellt lämplig som

ñmktionsansvarig myndighet. Utredningen utgår emellertid i sina överväganden

från att varje myndighet tillgodoser kraven säkerhet och att personalen inom en i NUTEK placerad beredskapsenhet följaktligen inte har sämre möjligheter än ÖCB

att tillgång till uppgifter om kommande produkter som av t.ex. konkurrensskäl är känsliga från sekretessynpunkt.

Utredningen föreslår att ansvaret för funktionen Försörjning med industrivaror

flyttas över från OCB till NUTEK.

Utredningen har tidigare i betänkandet föreslagit att den ekonomiska planeringsra-

ÖCB har framhållit för utredningen att uppgifterna transporter infor och som avser under höjd beredskap även i fortsättningen bör ligga myndigheten. Somskäl for

detta pekar myndigheten att Transportfunktionen är stor funktion med fem en trafikverk involverade. De samordnande uppgifterna inom funktionen det gäller bl.a. att fördela medel och att se till att de har uppgifter inom funktionen organ som

använder samma planeringsförutsättningar liknar dem ÖCB i övrigt utför.

- som Transportfunktionen torde vara den funktion inom det civila försvaret där samordningsbehovet är mest omfattande och tydligt. Arbetet erfarenheter kan ger som utnyttjas för att utveckla ÖCB:s övriga samordningsuppgiñer. Skälen i övrigt i är huvudsak desamma bibehållandet ansvaret for funktionen Försörjning med som av industrivaror.

i

l Även for Transportfünktionen gäller enligt ÖCB samarbetet med Försvarsmakatt i

i ten och med den regionala nivån är omfattande både civilbefalhavarna och läns-

-

å styrelserna har viktiga roller och myndighetens kontakter med de myndigheter

att l -

det gäller har gynnsamma effekter verksamheten i övrigt. Den beredskapsmiljö

finns inom ÖCB är viktig for fullgörandet myndighetens uppgifter inom som av Transportfunktionen. Risken är stor att denna beredskapsverksamhet särskilt - om den sköts av endast ett fåtal får mycket undanskymd plats i personer - en en annan myndighet. Verksamheten har i ÖCB " fredsmässig status det är svårt en som att

uppnå andra håll, framhåller myndigheten. Försvarsmakten och Luftfartsverket

stöder ÖCB i uppfattningen att ansvaret för funktionen ska ligga kvar myndig-

heten.

Mot ett bibehållande av ansvaret för Transportfimktionen inom ÖCB talar enligt både myndighetens och utredningens mening att ÖCB inte är någon transportmyndighet med en naturlig roll inom transportverksamheten i fred. Det finns inte någon

"transportmiljö" inom myndigheten som kan berika verksamheten. Så var var

fallet när ansvaret låg Transportrådet. Utredningen att argumenten i övrigt

anser för att föra funktions- och delñmktionsansvaret inom transportområdet från ÖCB

till en annan myndighet är i huvudsak desamma för funktionen Försörjning som med industrivaror.

En svårighet i det här sammanhanget är att transportområdet inte längre har någon myndighet med ett griper över utvecklingen inom olika transportverkansvar som

samheter eller statliga trañkmyndigheters områden. Den centrala myndighet

som med hänsyn till karaktären verksamheten inom funktionen ligger relativt till nära hands är emellertid NUTEK. Denna myndighet har redan ett funktionsansvar inom

energiområdet även för frågor om drivmedel och behandlar näringslivsfrågor

- som gäller transporter i fred.

Om funktionen Försörjning med industrivaror enligt utredningens tidigare förslag placeras inom NUTEK, framstår det mycket lämpligt till denna myndighet som att föra även funktionen Transporter. Detta kommer att kunna goda synergieffekge ter. Transporter och logistik är en i hög grad integrerad del den moderna inav dustriella verksamheten Just-in-time.

6 16-0793 159

NUTEK får enligt utredningens förslag betydande roll funktionsansvarig en som myndighet inom flera centrala områden i det civila försvaret. Beredskapsfrågoma kommer att bli omfattande del myndighetens verksamhet. en av

NUTEK har under hand för utredningen uppgett att den är beredd att överta an-

svaret även för transportñanktionen.

Utredningen föreslår för funktionen Transporter flyttas från ÖCB till

att ansvaret NUTEK.

Utredningen har tidigare i betänkandet föreslagit att den ekonomiska planeringsraska täcka samtliga beredskapsmyndigheters områden men innefatta endast men . sådana kostnader är direkt hänförliga till det civila försvaret. Förslaget innebär som anslaget för funktionen även efter överföring till NUTEK ska ingå i den ekoatt en nomiska planeringsramen för det civila försvaret.

Utredningen vill i det här sammanhanget påpeka att LEMO föreslagit inrättande av

ett särskilt Transportkommissionen som i likhet med Försörjningskom-

organ - missionen skulle komma att ta över uppgifter åvilar den myndighet som under som

funktionsansvaret. Utredningens förslag påverkas x

normala förhållanden i fred har r inte LEMO:s förslag denna punkt skulle komma att realiseras. av om

Funktionen Civil ledning och samordning

Enligt utredningens mening bör det närmare övervägas om det även inom funktio- Civil ledning och samordning och i den samordningsverksamhet som inte hör nen till funktionsansvaret finns uppgifter den karaktären att de inte bör ligga en av myndighet samordningsroll. med en renodlad

Strävan från ÖCB:s sida bör även i fortsättningen att så långt möjligt lägga ut vara den arbetsuppgifter inte är renodlad samordningskaraktär på t.ex. typ av som av funktionsansvariga myndigheter, civilbefälhavare, FOA och konsultföretag av olika

slag. Självfallet ska ÖCB däremot den övergripande inriktning av åtgärderna

ange fordras med hänsyn till samordningskraven. Utbyggnaden ledningsplatser som av regional nivå är ett exempel verksamhet som för närvarande bedrivs en det utredningen lämpligt. Det innebär att ÖCB inriktar verksamheten och sätt anser att produktionen sker hos de berörda myndigheterna.

Utredningen anser vidare att det klarare än nu bör framgå vilken typ av verksamhet ska ingå i funktionen Civil ledning och samordning. LEMO föreslog att verk-

som samheten inte längre skulle särskild funktion, men förslaget godtogs inte av vara en statsmakterna. Även utredningen med hänsyn till den ökade betydelsen för anser ledningskedjan att funktionen ska finnas kvar. Eftersom verksamheten är nära förenad med ÖCB:s samordningsansvar bör denna myndighet även i fortsättningen

för den. Verksamheten bör koncentreras den viktiga ledningskedjan inom

svara

det civila försvaret, dvs beredskapsförberedelserna hos regeringen, civilbefälhavarna, länsstyrelserna och kommunerna. Funktionen bör mot den bakgrunden kallas Civil ledning.

Utredningen föreslår att den nuvarande funktionen Civil ledning och samordning kallas Civil ledning och att ansvaret for uppgifterna ligger kvar ÖCB. Myndigheten bör i samband med genomförandet olika åtgärder inom funktionen av noggrant pröva möjligheterna att lägga ut uppgifter andra myndigheter eller organ.

SR V:s och SPF :s samordning

SRV och SPF har ett tydligt för sina funktioner Befolkningsskydd och ansvar räddningstjänst respektive Psykologiskt försvar infor höjd beredskap. Till - ansvaret hör som framgått av den tidigare beskrivningen i betänkandet uppgiften att samordna inom myndigheternas respektive funktioner. Lagen civilt försvar har om förändrat SRV:s roll mer än SPF:s. Kommunernas nya ansvar och uppgifter inom räddningstjänsten under höjd beredskap påverkar SRV:s uppgifter.

SRV:s uppgift inför höjd beredskap är numera framför allt att ge stöd till länsstyrelserna, som i sin tur ska bistå kommunerna med råd inom för deras ökade ramen ansvar. Områden inom SRV:s verksamhet där det fordras samordning infor och en under höjd beredskap är skydd mot radiak- och kemstridsmedel, varning och utrymning. SRV ska se till att det finns planläggning och utrustning och får i något fall ge föreskrifter. Samma sak gäller skyddsrum och andra skyddade utrymmen. Under ett anpassningsskede och i ett läge nära höjd beredskap blir det sannolikt nödvändigt att prioritera olika åtgärder som de regionala och lokala ska organen vidta. Regeringen kan inför och under höjd beredskap SRV bemyndigande att ge flytta resurser för räddningstjänsten i krig till områden där behoven bedöms bli störst och en kraftsamling behöver ske.

Produktionen av skyddsrum har granskats utredningar i regi ÖCB genom av respektive SRV. Enligt slutsatserna och förslagen i rapporten från ÖCB redogö- - en relse finns i Bilaga D ska det nuvarande systemet för statliga bidrag till skydds- rumsproduktionen ersättas lånefmansiering. Staten beslutar i vilka delar av om av landet som skyddsrum ska byggas. Kommunerna fattar däremot beslut bygganom det och om finansieringen. Ett skyddsrumsbesked lämnas tillsammans med bygglovet. Beskedet innebär att skyddsrum ska byggas och att kostnaden ska ingå låneunderlaget. Lånet enligt ÖCB bör ränte- och amorteringsfritt som vara tas upp direkt i Riksgäldskontoret. Räntor och amorteringar belastar statsbudgeten under skyddsrummets hela livslängd. statsbudgeten avlastas däremot de årliga investeringskostnaderna för skyddsrumsvolymen. SRV har inte tecknat samråd rapporten i denna del.

SRV utgår i sina överväganden från bedömningarna Riksdagens revisorer, av som bl.a. pekat på problemen med skyddsrumsbyggandet till de regionala att anpassa mål- och riskanalyserna. Verkets förslag syñar vidare till enklare tillämpning och en

färre begrepp för kommunerna att arbeta med i beredskapsplanläggningen. Det innebär förutsättningar för mer samstämmiga tolkningar hos berörda myndigheter.

SRV föreslår vidare att planeringsförutsättningarna revideras, så att de områden

inom vilka det ska byggas skyddsrum bättre än i dag ansluter till de teoretiska riskområdena.

Skyddsrumsplaneringen är enligt SRV:s rapport i de flesta kommuner en liten och " udda verksamhet. En integrering i den fysiska planeringen i kommunen skulle göra den till ett mer naturligt inslag i den kommunala verksamheten. En annat problem är bemyndigandesystemet, inte fungerar det sätt som är avsett, som samt den omfattande administrationen. Förslagen i rapporten innebär en genomgripande förenkling av bemyndigandesystemet.

Utredningen det nuvarande systemet är tungrott och innebär en onödigt stor anser administrativ belastning länsstyrelserna och SRV. Det finns starka skäl att snarast förenkla systemet. ÖCB:s förslag är ett helt nytt system för finansieringen. Det har aspekter det inte ankommer utredningen att bedöma. Utredningen anser som det naturligt med hänsyn till sitt uppdrag att ställa sig bakom SRV:s förslag, som kommer att frigöra för prioriterade åtgärder inom andra områden i resurser mer den centrala myndighetens och de regionala organens verksamheter.

SPF:s främsta uppgift är att verka för robust och flexibel inforrnationsbereden skap, så att snabb och korrekt nyhetsförmedling blir säkerställd och en konkret en och fullständig myndighetsinformation kan lämnas. Myndigheten löser uppgiñen bl.a. att sammanställa och förmedla kunskaper och erfarenheter om krishangenom tering, kommunikation och information. Det understödjande och rådgivande verksamheten är kärnan i SPF:s roll som beredskapsmyndighet.

Utredningen föreslår inga förändringar i SRV:s och SPF:s roller i samordningen av verksamheten inför och under höjd beredskap.

6.5.3 Svåra påfrestningar på samhället

ifred

Bakgrund

Hot- och riskutredningen beskrev i huvudbetänkandet Ett säkrare samhälle de

svåra påfrestningar de olika slag som enligt statsmakternas senare beslut ska

av

ingå i det civila försvarets uppgifter att ingripa mot. Som svåra påfrestningar be-

handlade Hot- och riskutredningen i huvudsak allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner, t.ex. el- eller vattenförsörjningen. Påfrestningarna förutsattes vara så omfattande att händelseförloppen fick konsekvenser för alla slag av verksamheter myndigheter, företag eller enskilda bedriver. Det skulle fråga om som vara plötsligt inträffade händelser, stod i motsats till de långsamt framväxande skesom enden föll utanför definitionen. Hot- och riskutredningen skildrade också i ett som

antal scenarion de händelser som det skulle kunna vara fråga om och vilka verkningarna skulle kunna bli.

Som framgått av redogörelsen i kapitel 3 föreslog Hot och riskutredningen att bestämmelser för allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner skulle föras i räddningstjänstlagen. Remissinstanserna instämde i att det behövdes lagstiftning. Flera myndigheter var emellertid tveksamma till att bestämmelserna skulle ingå i räddningstjänstlagen. Som ett led i beredningen har inom Försvarsdepartementet

utarbetats en promemoria Ds 1996:4 Regeringens och myndigheternas befogen-

heter vid svåra påfrestningar på samhället.

Promemorian innehåller förslag till lag särskilda befogenheter vid svåra påom frestningar samhället. I förslaget avses med en svår påfrestning samhället en allvarlig störning i en viktig samhällsñinktion till följd av en olyckshändelse, naturkatastrof eller sabotage. Störningen innebär att möjligheterna att tillgodose stor en del av landets invånares behov nödvändiga förnödenheter t.ex. livsmedel, vatav ten, energi eller husrum allvarligt försvåras eller helt omöjliggörs. Det befaras leda till fara för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa. En överhängande fara för en sådan störning är att jämställa med en svår störning. Som svår påen frestning samhället betraktas så omfattande tillströmning flyktingar även en av till Sverige att det krävs särskilt stora insatser från samhällets sida med bl.a. medicinsk vård och husrum.

statsmakterna har i totalförsvarsbeslutet framhållit att ansvaret för att det finns en grundläggande beredskap mot svåra påfrestningar i fred i princip åvilar den som bedriver verksamhet i fred och inom område sådana påfrestningar kan inträffa. vars Beslutet om en helhetssyn innebär inte någon ändring av detta synsätt och inte hel-

ler någon ändring av räddningstjänstlagens bestämmelser om hur samhällets rädd-

ningstjänst ska organiseras och bedrivas.

Myndigheternas ansvar och uppgifter

För planering och genomförande av åtgärder i den operativa verksamheten vid svåra påfrestningar samhället i fred de tre i ledningskedjan svarar organen kommunen, länsstyrelsen och regeringen. Som utredningen tidigare påpekat bör även de resurser som civilbefälhavarna förfogar över beaktas. För utredningen är det uppenbart att tyngdpunkten i det expertstöd som dessa organ behöver inför och vid svåra påfrestningar ska ligga sektorsmyndigheterna inom de områden som kan komma att beröras av händelserna. Sektorsmyndigheternas roll kan jämföras med den samordningsroll SRV har enligt sin instruktion när det gäller allvarliga olyckor. Verket ska planera för att i det sammanhanget kunna bistå regeringen med att inhämta expertbedömningar och annat underlag från myndigheter och andra organ. Det är emellertid regeringens uppgift att när behovet av samordning upp- står besluta om tillfälligt ändrade ansvarsförhållanden eller myndig- - ge en annan het i uppdrag att göra det.

SRV och SPF ska sektorsmyndigheter ge stöd till andra organs ledning eller som

samordning vid svåra påfrestningar samhället. SRV kommer mot bakgrund av

sina allmänna samordningsuppgiñer och sitt ansvar för beredskapen mot käm- energiolyckor att särskild roll i samhällets verksamhet vid olika slag svå- - en av

ra påfrestningar. Detta gäller framför allt om orsaken till påfrestningarna är en all-

varlig olycka eller naturkatastrof eller om händelseförloppet leder till att det in- träffar ett stort antal olyckor eller att riskerna för olyckor ökar, dvs om räddningstjänstlagen ska tillämpas.

SPF kan delta med experthjälp inom det vid alla allvarliga händelser viktiga informationsarbetet. Det kan ske utarbetande av allmänna råd som gör det möjgenom ligt för myndigheter och andra att bygga upp en informationsberedskap eller genom stöd i myndigheternas arbete när en händelse har inträffat. Genom s.k. närvarandeobservationer och snabbstudier. om hur samspelet mellan människor-myndigheter-medier fungerar vid svåra påfrestningar samhället i fred kan SPF vidare ge ett underlag för den utvärdering myndigheter och medier ibland gör av sina som insatser. Kompetens och resurser för sådana åtgärder kan myndigheten om det behövs hämta från sin krigsorganisation.

Det ankommer enligt statsmakternas beslut numera det civila försvaret att stär-

ka samhällets samlade förmåga att möta svåra påfrestningar. Som ÖCB framhåller i

programplanen kan svåra påfrestningar samhället i fred slå hårt mot geografiskt

stora områden och många verksamheter i samhället. Det gäller att i ett sådant läge

kunna utnyttja samhällets framför allt ledningssystemet, personalen alla resurser, och materielen. De myndigheter och andra har resurser för sådana åtorgan som gärder måste i planeringen av sin verksamhet inför höjd beredskap ta hänsyn till denna uppgift.

Det behövs enligt utredningens mening emellertid också en del övergripande överväganden som avser användningen av det civila försvarets resurser vid svåra påfrestningar samhället i fred. Det gäller att samla kunskaper och att bedöma vilka

åtgärder i stora drag inriktade awägningar fred-krig som behöver vidtas. Den

samordningsrollen är naturlig för ÖCB, har förutsättningar att i planeringen som inför händelser i hela hotskalan ge stöd både funktionsansvariga myndigheter och de kommunala och statliga organen i ledningskedjan.

Utredningen ÖCB inom för sin samordningsuppgift inför hojd anser att ramen beredskap ska till uppgiñ att

1 Följa och analysera utvecklingen av hotbilden inom området svåra påfrest-

ningar på samhället ifred och sprida information om denna;

2 Se till att det finns en överblick i stort över de personella och materiella resurser som förekommer inom det civila försvaret och vid behov informera

ex. regeringen om vad organen i ledningskeaüan har möjligheter att förfoga i över;

3 Göra prioriteringar i planer beredskapen för krig, så att även som avser

behoven ifred kan tillgodoses på ett effektivare sätt.

Som ett exempel tillämpningen vill utredningen peka konsekvenserna inom ett av statsmakterna föreslaget helt nytt verksamhetsområde inrättandet civila - av beredskapsstyrkør för uppgifter under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar samhället i fred. statsmakterna avser att med denna verksamhet höja ambitionär det gäller beredskapen med personal. Det är naturligt ÖCB inom nerna att ramen för sina övergripande uppgifter svarar for bedömningar behoven detta av område, gör avvägningar mellan olika slag rekrytering och föreskrifter för av ger bl.a. utbildningen.

Utredningen vill framhålla att mycket det behöver göras vid de svåra påav som frestningar som kan komma att uppstå kommer att ske med inte har resurser som tillskapats för det civila försvaret. Även detta talar för att huvuduppgiñerna läggs organen i ledningskedjan och de sektorsorgan kan erbjuda stöd. ÖCB:s som uppgift bör omfatta övergripande bedömningar med anknytning till verksamheten inom det civila försvaret.

SRV har detaljerade uppgifter om personal och materiel inom räddningstjänsten och kan bidra med bedömningar av vilka resurser som det kan lämpligt att vara använda. Verket får en speciell roll i samhällets åtgärder vid svåra påfrestningar om det som en följd av dessa påfrestningar inträffar ett stort antal olyckor eller om riskerna för olyckor ökar påfrestningarna. grund av

Utredningen föreslår att ansvaret for planering och genomförande åtgärder i av den operativa verksamheten inför och vid svåra påfrestningar samhället i fred ska ligga de tre i ledningskedjan och att tyngdpunkten i expertstödet organen som dessa organ behöver inför och vid svåra påfrestningar ska ligga sektorsmyndigheterna inom de områden som kommer att beröras händelserna. av

Utredningen föreslår vidare att ÖCB får till uppgift att inför svåra påfrestningar samhället i fred i planeringen stöd funktionsansvariga myndigheter samt ge organen i ledningskedjan i enlighet med den beskrivning uppgifterna utredningen av redovisat.

Utredningen föreslår inga förändringar i SRV:s och SPF :s roller vid svåra påfrestningar samhället i fred utöver det som normalt åligger dem sektorsmyndigsom heter. Utredningen vill emellertid understryka den stora betydelsen det stöd av myndigheterna inom sina verksamhetsområden kan ge till i ledningskedjan. organen

6.5.4 Olyckor

som fordrar räddningstjänstinsatser

Bakgrund

Räddningstjänstlagen, infördes för nästan tio år sedan, kom att reglera hela som samhällets räddningstjänst. Samtidigt bildades SRV och en ny och modem utbildning inom den kommunala räddningstjänsten inrättades. SRV:s verksamhet kom under senare delen av 1980-talet att i hög grad inriktas den fortsatta utvecklingen av räddningstjänstutbildningen samt integrationen fred-krig inom metod-, teknik- och utbildningsområdena.Utvecklingen verksamheten som gällde transav port av farligt gods, oljeskadeskydd och beredskapen mot kärnenergiolyckor tog

också i anspråk betydande del Andra åtgärder i fokus var sam-

en av resurserna. ordningen dels mellan statlig och kommunal räddningstjänst, dels inom den kommunala räddningstjänsten mellan kommuner.

Utvecklingen under den första delen av 1990-talet har präglats av internationaliseringen inom SRV:s olika verksamhetsområden. Till detta räknas även verkets medverkan vid genomförandet av internationella insatser inom katastrof- och flyktingshjälpens område. Frågor säkerheten vid anläggningar med särskilda risker om och arbetet i allmänhet inom det förebyggande området har fått högre prioritet. Stor betydelse i det här sammanhanget har också de ändringar i räddningstjänstlagen som innebär att kommunerna är skyldiga att organisera och planera för räddningstjänsten under höjd beredskap. Detta innebär att den statliga civilförsvarsorganisationen awecklats. Kommunerna har vidare tagit över hanteringen av den statliga utrustningen för befolkningsskydd och räddningstjänst i krig.

Förändrings-, uppbyggnads- och awecklingsarbeten av olika slag kommer att äga under hela den återstående delen av l990-talet. Som ett underlag för dessa rum åtgärder har SRV höjt sina ambitioner när det gäller uppföljning och utvärdering av verksamheten. Från dessa utgångspunkter och med dessa prioriteringar föränd- - rade verket under 1994 organisationen för sina centrala förvaltning och under år 1995 skolorganisationen.

Statsmakternas beslut om en helhetssyn innebär, som det framhålls i totalförsvarspropositionen, inte någon ändring i räddningstjänstlagens bestämmelser om hur samhällets räddningstjänst ska organiseras och bedrivas. Genom de senaste ändringarna, resulterat i ett samlat för kommunernas räddningstjänst i fred som ansvar och krig, tillämpas helhetssynen fullt ut inom verksamhetsområdet. SRV:s uppgifter inom räddningstjänsten, i den förebyggande verksamheten och när det gäller transport farligt gods bör också i fortsättningen i huvudsak tillsyn, utveckav vara lingsarbete och utbildning. Inom området transport av farligt gods blir SRV enligt Hot- och riskutredningens förslag transportmyndighet för alla sådana transporter utom bulktransporter till sjöss. Även samordningsuppgifterna inom dessa verksamheter kommer att vara betydelsefulla. Samma sak gäller verkets uppgifter som gäller säkerheten inom verksamheter med särskilda risker.

Hot- och riskutredningen har föreslagit en rad andra åtgärder också leder till som

uppgifter för verket inom de redovisade områdena. Även arbetet med EU-

nya

direktiven om ökat ansvar inom områdena räddningstjänst, inkl farlig industriell

verksamhet, och åtgärder mot transport farligt gods samt den i annat av sammanhang föreslagna utökningen av uppgiñerna inom den internationella katastrof- och flyktinghjälpen leder till en ökad belastning SRV.

SR V:s promemoria om verkets ansvar i samhällets säkerhetsarbete

Som ett stöd för utredningens överväganden översyn målen och medlen om en av för SRV:s verksamhet redogör utredningen här i sammanfattning för den promemoria verket i november 1994 överlämnade till Försvarsdepartementet. Översom l vägandena i promemorian säkerhetsarbetet relaterat till händelser i avser som är fred.

i

SRV konstaterade till att börja med i promemorian att verkets sakansvar i förhåll lande till Sprängämnesinspektionen och Sjöfartsverket -i det fallet gällde senare det frågor farligt gods borde omprövas. Avsikten skulle att det om - vara se om gick att samla och fördela statens ansvar för samhällets säkerhetsarbete ett bättre sätt än som var fallet.

Inom det olycksförebyggande området, framgick det vidare promemorian, är av samhällets insatser splittrade mellan mängd olika sektorer. Det egentliga befoen genhetema att utöva ett konkret säkerhetsarbete, t.ex. att utfärda säkerhetsföre-

skrifter, förelägganden och förbud, ligger hos de olika säkerhetsansvariga myndig-

heterna. SRV:s möjligheter att påverka blir dänned av det indirekta slaget och be-

roende av verkets förmåga att formulera sektorövergripande strategier för samhäl-

lets säkerhetsåtgärder. Undantag gäller för området landtransporter farligt gods, av där SRV beslutar om säkerhetsföreskriñer;

SRV föreslog att räddningstjänstlagen skulle ses över med hänsyn till vad lagen

innehåller om andra olycksförebyggande åtgärder än sådana avsåg brand. Det

som borde också övervägas vilka ytterligare befogenheter verket eventuellt borde som ha för att kunna samordna samhällets olycksförebyggande verksamhet. Det fanns skäl att pröva om en samordning kunde ske mellan räddningstjänstlagen och lagen

om brandfarliga och explosiva varor. SRV ansåg vidare att det borde övervägas

om SRV regelbundet skulle rapportera till regeringen sina erfarenheter och om bedömningar av säkerhetsarbetet i stort.

Som central tillsynsmyndighet enligt räddningstjänstlagen har SRV för

ett ansvar att tillsynen den regionala nivån fungerar väl.

Översyn av mål och medel

Takten i förändringarna inom SRV:s verksamhetsområden kommer att fortsätta att

hög. Tillsammans med de allmänna kraven effektivisering, förnyelse och vara

omställning i den statliga förvaltningen talar detta enligt utredningens mening for

att översyn bör ske målen och medlen för verksamheten inom verkets olika en av områden. Syftet bör att principiellt klargöra statens framtida ambitioner för de vara centrala och regionala myndigheterna inom räddningstjänstens område.

Det bör den översyn utredningen anser angelägen framgå vilka förutsättningarna av

är för ytterligare förändring fördelningen av uppgifter mellan stat och kom-

en av samt mellan länsstyrelserna och SRV. Strävan bör att så långt möjligt mun vara minska detaljstj/rning och att decentralisera ansvar och uppgifter. Det kan också finnas skäl att ompröva omfattningen och inriktningen av de olika statliga åtagandena. Det gäller i det sammanhanget att bedöma vilka av de nuvarande statliga åtgärderna inte längre behövs och vilka andra kan genomföra ett bättre som som sätt och som därmed kan utgå ur den statliga verksamheten.

Översynen bör anknyta till utvärderingen under åren 1997-98 av de förändringar

sker med anledning kommunernas ansvar för räddningstjänsten under höjd som av beredskap. Samtliga kommuner ska senast den 1 juli 1997 ha antagit räddningstjänstplaner som bl.a. anser planering och organisation av räddningstjänsten under höjd beredskap och anger behovet av förstärkningsresurser t.ex. utbildade räddningsmän uttagna med civilplikt, modern räddningsutrustning och effektiva sambandssystem. Utvärderingen ska bl.a. belysa vilka konsekvenser kommunernas utökade ansvar får för länsstyrelserna och SRV.

För att bedömning vad modifierad inriktning av verksamheten skulle en av en kunna resultera i har utredningen gjort analys effekterna om antalet årsanen av ställda i den centrala förvaltningen inom myndigheten minskades enligt olika alternativ. Ett minskning personalen i begränsad omfattning skulle kunna genomav en föras relativt snabbt fortsatta rationaliseringar. Ett högre alternativ skulle genom

däremot fordra förändringar i inriktningen av myndighetens ansvar och uppgifter.

Översynen bör enligt utredningens mening även ta sikte en successiv reducering

förvaltningskostnaderna vid SRV. En lämplig utgångspunkt är att förändringar av ska kunna ske fr.o.m. 1998 i samband med den beslutade kontrollstationen under försvarsbeslutsperioden. Vid den tidpunkten har konsekvenserna av det pågå-

ende förändringsarbetet blivit klarlagda. Samma-sak gäller de uppgifter som enligt

olika utredningars förslag ska tillföras verket.

Utredningen det naturligt att regeringen i det här sammanhanget eller i säranser skild ordning låter över även utbildningsverksamheten. Grunden för sådan se en

översyn bör vara en grundlig analys av efterfrågan utbildning av yrkespersonal

inom den kommunala räddningstjänsten och räddningsmän som tas ut med ciav vilplikt. En viktig del underlaget i denna del är statsmakternas eventuellt annan av kommande beslut om civila beredskapsstyrkor.

Det finns hos räddningstjänsten hos flera kommuner i landet en organisation för

lokal vidareutbildning med liknande eller samma slag som för den yrresurser av

kesutbildning som äger vid SRV:s fyra skolor. Dessa kommunala utbildningsrum enheter kan även utnyttjas för extern, i del fall kommersiell utbildning en av personal inom näringslivet. Samhällsnyttan denna utbildning och kan av är stor vara ett motiv för staten att träffa en överenskommelse med ett antal kommuner att om

dessa ska svara för utbildning sker i statens regi. Översynen utbildnings-

som nu av verksamheten får visa vilka förändringar när det gäller innehåll och organisation

som behöver ske vid verkets skolor med hänsyn till den analys efterfrågan

av utbildningsplatser som utredningen angelägen. anser

Utredningen föreslår att regeringen låter utföra översyn målen och medlen en av för SRV:s verksamhet med den inriktning utredningen har redovisat. Oversysom bör omfatta även utbildningsverksamheten. nen

Löpande förändringar inom SR V

Utredningen är medveten om att översyn SRV:s mål och medel tar tid och en av därmed inte kommer att leda till förändringar i uppgifter och kostnader ansvar,

kort sikt. Tidsaspekten har emellertid betydelse med tanke framför allt de pågå-

ende förändringarna inom verkets område. Till detta ska läggas de uppgifter nya som SRV kan komma att få. Det är angeläget att skapa handlingsutrymme för de ytterligare förändringar i framtiden följer den internationella utvecklingen som av i första hand samarbetet inom EU. De statliga myndigheterna måste räkna med att betydligt snabbare än hittills behöva genomföra förändringar i verksamheter och organisation.

Den översyn som utredningen anser angelägen utesluter inte att SRV i ordannan ning kan vidta åtgärder för att decentralisera och uppgifter och minska föransvar valtningskostnader för att det sättet öka handlingsutrymmet för förändringar även kort sikt. Utredningen har gjort vissa studier SRV:s verksamhet och av

planering och vill med ledning resultaten peka några områden där det går

av att

före översynen vidta åtgärder.

En stor del av verksamheten vid SRV:s skolor omfattar service olika slag. Utav redningen anser att det bör övervägas denna serviceverksamhet i stället ska om

upphandlas i konkurrens. I detta sammanhang bör också förutsättningarna prövas för en ytterligare effektivisering de åtgärder vidtas vid skolorna och

av som som avser statens del i arbetet med materielen för räddningstjänst under höjd beredskap.

Länsstyrelserna och kommunerna får under åren 1995-97 ett omfattande stöd från SRV för planering och organisationsutveckling den kommunala räddsom avser ningstjänsten under höjd beredskap. Eñer hand arbetet framskrider och de som lokala och regionala organen slutför sina uppgifter bör hela eller delar detta - av stöd inriktas att allmänt sett förbättra kompetensen hos länsstyrelserna inom

räddningstjänsten. Det skulle förbättra förutsättningarna för en ytterligare decentralisering av statliga planerings-, utvecklings- och tillsynsuppgiñer inom området.

SRV har efter omorganisationen inom den centrala förvaltningen ökat verkets ut-

vecklingsverksamhet. Det gäller allmänt forskning och utveckling, organisa-

om tions-, metod- och teknikutveckling inom olika delområden samt utvecklingen in- IT-området. Den snabba utvecklingen inom detta område ger SRV stora möjom ligheter att fortsätta effektivisera kommunikationen med de samverkande organen, framför allt kommunerna, och att samtidigt förbättra kunskapsspridning och service. Utredningen vidare att SRV i större utsträckning och ett effektivare anser sätt än hittills bör ta tillvara utvecklingskapaciteten hos räddningstjänsten inom kommunerna. Det handlar i hög grad att öka användningen av den växande om kompetens håller att byggas den moderna utbildningen vid som upp genom Tekniska högskolan i Lund och vid SRV:s skolor. Det är också angeläget att personal från länsstyrelserna kan medverka i utvecklingsarbete av det slag som utredningen syftar på.

Utredningen föreslår att SRV får i uppdrag att överväga och till regeringen redo-

visa möjligheterna att så möjligt genomföra sådana förändringar i verksnart som samheten medför besparingar inom bl.a. de områden utredningen har pesom som kat på.

Flera de förändringar utredningen diskuterar är emellertid av sådan karakav som

tär att det inte behövs några särskilda uppdrag. Dessa frågor bör kunna hanteras

för verkets löpande förändringsarbete. inom ramen

6.5.5 Internationella fredsfrämjande och humanitära

insatser

Inledning

En utgångspunkt för utredningen i övervägandena det internationella samarbeom tet och insatserna i framtiden är dels den allmänna internationaliseringen, dels om den uppgiñen för myndigheter och andra inom det civila försvaret att nya organ kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Utredningens uppgift på detta område är att överväga hur internationaliseringen påverkar verksamheten inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Utredningen vidare hur den uppgiften ska hanteras i fortsättningen. I båda

ska pröva nya avse-

endena ska ändamålsenlig avgränsning i och uppgiñsområden mellan

en ansvars-

myndigheterna göras. En annan fråga som har betydelse för preciseringen av upp-

gifterna är utformningen samverkan mellan civila hjälporgan och militära organ av ansvariga för fredsfrämjande insatser.

Den allmänna internationaliseringen

Det allmänna internationella samarbetet har inom de flesta civila myndigheter kommit att utgöra del vardagsarbetet. Detta gäller i särskilt hög grad sedan en av Sverige blivit medlem i EU.

Det internationella samarbetet kan reglerat i traktater av olika art. Informa-

vara tions- och erfarenhetsutbyte har traditionellt utgjort viktig beståndsdel. Även en forsknings- och utvecklingsinsatser har hañ en betydelsefull roll i gemensamma arbetet. Men arbetet kan också innefatta bindande åtaganden i fråga om t.ex. miljö-

skyddsåtgärder eller varsel- och biståndsåtaganden för olyckshändelser.

Inom EU förekommer bindande regler i form föreskrifter gäller generellt av som och omedelbart inom gemenskapen, direktiv som ska överföras till nationell lagstiñning eller bindande beslut. En betydande roll spelar här standardiseringsarbetet. Annan EU-verksamhet har betydelse för den nationella verksamheten är bl.a. som utbildning, övning räddningsinsatser och utbytestjänstgöring hos gemensam av myndigheter inom gemenskapen.

Under har hel del internationellt arbete inriktats vad som kallas senare en

kapacitetsuppbyggnad hos myndigheter, företag och organisationer i utvecklings-

länder och även i de central- och östeuropeiska länderna. Denna verksamnumera

het bedrivs dels bilateralt inom bl.a. räddningstjänstområdet, dels multilateralt inom

FN-organ UNEP och ECE. En del denna verksamhet har bedrivits i formen som av f export av statliga tjänster.

Nära anknytning till den kapacitetsuppbyggande verksamheten har de insatser som genomförs förtroendeskapande åtgärder. Dessa insatser görs till stor del inom som för PFF-programmet, och ÖCB är sammanhållande för dessa. SRV har anramen för den del programmet rör räddningstjänstområdet och genomför svar av som dessutom utbildningar i planering och genomförande av internationella räddningsoch humanitära insatser för deltagare från länder i Öst- och Centraleuropa samt Västeuropa.

SPF kan lämna stöd till andra myndigheter i samband med utbildning för interna-

tionella fredsfrämjande och humanitära insatser. Samma sak gäller för planering,

genomförande och utvärdering av informationsarbetet i samband med intemationelinsatser. Om både civila och militära enheter i något fall kommer att delta i fredsfrämjande och humanitär verksamhet inom samma område utomlands, bör SPF medverka vid samordning informations- och presstjänsten i Sverige. av

Utredningen har tidigare redovisat de insatser som genomförs vid naturkatastrofer och inom flyktinghjälpen samt den ökning av efterfrågan svenska insatser som torde kunna förväntas över en längre period.

Enligt utredningens mening finns det inte skäl att nu genomföra någon förändring ansvarsfördelningen mellan ÖCB, SRV och SPF eller andra myndigheter for de av internationella insatser som nu har redovisats. Ansvaret för det internationella samarbetet i en viss fråga bör ligga den myndighet som har motsvarande ansvar i det nationella myndighetsarbetet. Detta gäller enligt utredningens uppfattning oavsett den civila myndigheten funktionsansvarig myndighet inom det civila förom är en svaret eller inte. Samarbetet sker i väl utvecklade samrådsformer med andra berörda myndigheter och organisationer för olika verksamheter t.ex. räddningstjänst, -

transport av farligt gods, farlig industriell verksamhet, oljebekämpning till sjöss, humanitära hjälpinsatser och PFF-verksamhet, inkl. förtroendeskapande åtgärder. .

Förutom de nu redovisade aktiviteterna, bör de olika myndigheterna ha till uppgift att följa den internationella utvecklingen respektive område, så att de för den svenska verksamheten kan tillgodogöra sig utländska erfarenheter. ÖCB har här ett särskilt ansvar för att följa hur EU-anslutningen påverkar beredskapen inom det civila försvaret. SRV följer utvecklingen inom vad i Sverige faller inom räddsom ningstjänstområdet och ska inhämta erfarenheter från allvarliga olyckshändelser som inträffat i andra länder. SPF ska motsvarande sätt samla erfarenheter från andra länder som gäller hantering informationsfrågor och effekter det psykoav logiska försvaret.

När det gäller genomförandet av den civila statliga hjälpverksamheten utredanser ningen att det inte finns skäl att överväga andra förslag redovisats i betänän som kandet SOU 1995:72 Svenska insatser för internationella katastrof- och flyktinghjälp. Genomförandet statliga insatser for katastrof- och flyktinghjälp bör av ske under ledning av en statlig myndighet, som har ett sammanhållande ansvar för verksamheten. Det blir allmänt sett lättare för aktörerna utanför landet att utnyttja de svenska resurserna om de inte behöver förhandla med flera svenska statliga hjälporgan.

Utredningen delar uppfattningen i betänkandet att ledningen ska utövas civil av en myndighet och att SRV får i uppdrag att svara för genomförandet räddningsinav satser, miljöskyddsinsatser och insatser inom flyktinghjälpens område. Ansvaret för återuppbyggnad och utveckling bör, utredningen framhållit tidigare i betänsom kandet, ligga SIDA. Vilka inom det svenska samhället myndigheter, organ företag och organisationer kommer att kunna medverka beror hur be- - som hovsbilden ser ut.

Utredningen har inte anledning att nytt pröva förslaget att verksamheten inom SWEDRELIEF ska föras över till SRV. Om det samlade värdet beredskapen av och insatserna bedöms komma att öka vid sammanläggning och förändringen en också kan antas leda till minskad överlappning och därmed rationaliseringsvinster bör förslaget genomföras. Försvarsmakten har föreslagit att SWEDRELIEF-delen efter en eventuell överföring till SRV ska samlokaliserad med SWEDINT. vara Avsikten är att säkerställa en väl fungerande svensk samverkan civilt-militärt när detta fordras.

Utredningen delar bedömningen i det tidigare nämnda betänkandet att behovet av svensk hjälp kommer att variera i omfattning och inriktning från insats till insats.

Erfarenheten visar att räddnings- och miljöskyddsinsatserna i regel är småskaliga

men fordrar personal med hög kompetens och kvalificerad teknisk utrustning. Det är mot denna bakgrund angeläget att vid sammansättningen av de svenska hjälpstyrkorna säkerställa den flexibilitet som under de gångna årens verksamhet visat sig vara en avgörande fördel. Som föreslås i betänkandet bör begreppet "särskilda

civila insatsstyrkor" avse ett system som innebär att hjälporganen utarbetar modeller för hjälpstyrkor för olika slag av typinsatser.

Den nya internationella uppgiften för det civila försvaret

Utredningen instämmer i ÖCB:s uppfattning att de och den förmåga

resurser som

byggs inom det civila försvaret ska ses som en tillgång både inför höjd bered-

upp skap och vid svåra påfrestningar samhället i fred. De resurser som skapas för detta ändamål är enligt utredningen en resurs som ska kunna användas även vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.

Den uppgiñen behöver, framgår ÖCB:s kommentarer, utvecklas med nya som av

avseende mål och medel med beaktande av de krav som den framtida utveck-

lingen internationella insatser kan komma att ställa. Utredningen ansluter sig till av

ÖCB:s förslag att .behovet internationella fredsfrämjande och .humanitära insat-

av ser från det civila försvaret ska klargöras genom en fördjupad undersökning. En förutsättning för utveckling resurser för internationella hjälpinsatser är, som av ÖCB framhåller, att det görs analys vilka behov av insatser som en noggrann av faktiskt föreligger med avseende typer och omfattning. Utredningen anser det naturligt att ÖCB fâr i uppdrag att genomföra en sådan analys.

Utredningen att behovet och framför allt efterfrågan på insatser med det anser av civila försvarets resurser blir styrande för utvecklingen av verksamheten. De organ inom Sverige som medverkar i den internationella humanitära hjälpverksamheten gör bedömningen att efterfrågan insatser under överskådlig tid kommer att vara koncentrerad till insatser i humanitär verksamhet av de olika slag som genomförts under senare år av SRV och SWEDRELIEF. Multifunktionella insatser kommer enligt dessa inte att bli aktuella. ÖCB bör emellertid beredskap inför organ som en eventuell framtida efterfrågan belysa förutsättningarna för sådana insatser. Som en

SIDA framhåller bör ÖCB också genomföra inventering tillgången

en av personella och materiella inom det civila försvaret för dessa ändamål. Arbetet resurser bör ske i samarbete med SRV och SIDA.

När det gäller det fortsatta arbetet i fråga om användningen av det civila försva-

rets resurser för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser bör som ÖCB framhållit ansvaret för den övergripande samordningen ligga den myndighet som har samordningsansvaret för beredskapsförberedelserna inom det civila försvaret, dvs ÖCB. De funktionsansvariga myndigheterna har däremot ansvaret

för åtgärder inom sina respektive sak- eller verksamhetsområden. Utredning-

m.m. ÖCB:s roll planerande och uppföljande i fråga användningen det en ser som om av civila försvarets resurser. Det är naturligt att ansvars- och rollfördelningen för den internationella uppgiñen följer mönster. Detta innebär att ÖCB inom det samma civila försvaret för samordning programplanering och uppföljning vad svarar av avser användningen av det civila försvarets resurser och utformningen av resurserna så att de också passar för de internationella uppgiñerna.

Utredningen delar uppfattningen att det för samordning inför användningen en av

det civila försvarets resurser kan finnas behov av en beredningsgrupp. En

annan

uppgiftför beredningsgruppen bör att överväga åtgärder kan vidtas för

vara som att öka utnyttjandet av det civila försvarets i internationella fredsfrämjande resurser och humanitära insatser. Beredningsgruppen kan också hantera de övergripande

samverkansfrågor civilt-militärt som ibland uppstår vid planeringen av de interna-

tionella insatserna.

I beredningsgruppen bör förutom ÖCB ingå sådana funktionsansvariga myndighe-

har sådana omfattande för det civila försvaret kan komter som mer resurser som

ma till användning vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser,

främst SRV och Socialstyrelsen. Även SIDA och Försvarsmakten bör vara repre-

senterade i beredningsgruppen. Resultatet den fördjupade undersökningen kom-

av mer enligt utredningens uppfattning att visa vilka funktionsansvariga myndigheter i

övrigt som bör vara representerade i beredningsgruppen. Utredningen vill tillägga att det för hantering av förfrågningar om civila humanitära hjälpinsatser finns en samverkansgrupp med företrädare för Utrikesdepartementet, Försvarsdepartemen-

tet, SRV och SIDA.

ÖCB ska enligt utredningens mening inom för sin planerande och samordramen

nande roll och med stöd av beredningsgruppen

1 Följa utvecklingen i stort ifråga om internationella fredsfrämjande

och humanitära insatser;

2 Se till att det finns överblick i stort över de inom det

en resurser civila försvaret som kan utnyttjas för insatserna;

3 Utveckla de mål ska gälla för användningen det civila färsom av svarets resurser för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser;

4 Göra prioriteringar i utvecklingen inom det civila av resurserna försvaret för att öka förutsättningarna för dessas användning vid

internationella hjälpinsatser.

Utredningen delar SIDA:s uppfattning att de myndigheter som har en relevant kompetens redan i dag gör insatser inom det internationella hjälparbetet och att det

är naturligt att bygga den humanitära hjälpverksamheten kring den svenska rädd-

ningstjänsten. För denna ståndpunkt talar även fokuseringen mot ett utvecklings-

inriktat katastrofbistånd, vilket ställer stora krav kompetens inom biståndets område för dem som planerar och genomför internationella hjälpinsatser. Strävan bör vara att öka utnyttjandet av svenska resurser i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Som SIDA framhåller skulle etablerandet rent civil av en

insatsstyrka lokaliserad till SWEDINT skapa en olycklig överlappning med beñntliga, effektivt fungerande kanaler.

Utredningen ansluter sig således till SIDA:s bedömning att SRV liksom hittills ska ha ett sammanhållande för beredskapen för genomförandet de rent civila ansvar av insatserna i samband med katastrof- och flyktinghjälpen. Till detta hör också vissa förebyggande åtgärder. Detta innebär enligt utredningens mening att genomförandeansvaret knyts till en myndighet som har en produktions- och utvecklingskapacitet samt ett etablerat samarbete och nätverk med svenska och internationella organisationer.

Utredningen vill i det här sammanhanget framhålla att insatser för återuppbyggnad och utveckling fordrar typ planering och andra åtgärder genomföen annan av randestadiet än den akuta katastrof- och flyktinghjälpen. Ansvaret för dessa typer av insatser ligger för närvarande SIDA, som vid genomförandet utnyttjar myndigheter, företag eller organisationer. Utredningen instämmer i den uppfattning som redovisades av Utredningen om civila insatser för katastrof- och flyktinghjälp att det inte finns skäl att ändra dessa förhållanden.

Utredningen anser att SRV och Försvarsmakten tillsammans ska skapa förutsättningar för en god praktisk samverkan mellan civila och militära enheter vid genomförandet av insatser som är av den karaktären att det föreligger ett behov av en samverkan. Det är i det sammanhanget fråga insatser i komplexa katastrofsiom tuationer.

Utredningen föreslår att SRV ska ha ansvaret för genomförande av svensk medverkan i internationella räddningsinsatser, miljöskyddsinsatser och insatser som avser flyktinghjälp, såvida inte dessa insatser sker enligt internationella konventioner och är reglerade i annan ordning.

Utredningen föreslår vidare att ÖCB får roll inom den internationella fredsen främjande och humanitära verksamheten med uppgift att följa utvecklingen, till se att det finns en överblick i stort över de inom det civila försvaret kan resurser som utnyttjas för uppgifterna samt att utveckla målen och göra prioriteringar för användningen av resurserna.

Utredningen föreslår att det för samordning vid användning av det civila försva-

rets resurser inom den fredsfrämjande och humanitära verksamheten bildas be-

en redningsgrupp med företrädare för i första hand ÖCB, SRV, SIDA, Socialstyrelsen och Försvarsmakten.

Samverkan mellan civila hjälporgan och militära ansvariga

organ

för fredsfrämjande insatser

Utredningen ansluter sig, redan nämnts, i huvudsak till de synpunkter och försom slag som redovisas i betänkandet Svenska insatser för internationell katastrof- och flyktinghjälp. Även humanitära insatser svenska civila hjälpstyrkor och om av fredsbevarande insatser av svenska militära enheter hittills inte förekommit samti-

digt och plats i någon större utsträckning bör det skapas förutsättningar samma

för ökad samverkan. En sådan samverkan innebär i praktiken inte nödvändigtvis

en att svensk civil och militär personal arbetar tillsammans. Det beror att en insats normalt genomförs olika länder oña i flera internationella organisationers regi av och inte samlad svensk civil-militär styrka. Utredningen har under den när- - av en

mast föregående rubriken föreslagit att det ska inrättas en beredningsgrupp, som får till uppgift att hantera övergripande samverkansfrågor civilt-militärt vid plane-

och humanitära insatser. ring av internationella fredsfrämjande

De bästa förutsättningarna för en god samverkan skapas enligt utredningens uppfattning främst utbildning civil och militär personal som kan genom gemensam av komma att delta i insatserna. När det gäller utbildning för personal på högre nivå är denna sådan art att den lämpligen bör genomföras av Försvarshögskolan. Ett av uppdrag bör därför lämnas till Försvarshögskolan att i samråd med SIDA, Försvarsmakten och SRV utforma lämplig utbildning för denna personal. När det en gäller övrig personal bör ett uppdrag lämnas SIDA, Försvarsmakten och SRV att tillsammans utarbeta ett förslag till genomförande utbildningen och innehållet av i den. Utredningen förutsätter att de berörda myndigheterna vid utformningen av förslagen inhämtar synpunkter från bl.a. ÖCB och SPF.

Det ankommer Försvarsmakten att avgöra den militära delen av utbildningom ska genomföras i regi Militärhögskolan eller vid SWEDINT. en av

Utredningen föreslår att Försvarshögskolan får i uppdrag att i samråd med SIDA, SRV och Försvarsmakten utarbeta ett förslag till utbildning högre nivå för perska medverka i fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands. sonal som

Utredningen föreslår vidare att SIDA, Försvarsmakten och SRV ska i uppdrag tillsammans utarbeta ett förslag till genomförande utbildningen och innehållet att av i den för övrig personal som deltar i den internationella hjälpverksamheten.

Åtgärder

ökar

6 som kompetensen inom det civila försvaret och fredsrädd-

ningsyänsten

1 Principer

En ökad kompetens hos personalen är nödvändig förutsättning för en effektivare en

verksamhet inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Det handlar bl.a.

att till stånd ökad förståelse för helheten och för andra myndigheters rolom en ler. Utredningen har tidigare pekat svårigheterna att centralt i samordningsverksamheten och det regionala planet hålla personal med det kunnande inom viktiga fackområden och erfarenheter från verksamheten över hela fältet.

Samtliga berörda myndigheter har i utgångsläget en given personalstyrka och kan

inte med en gång radikalt ändra sammansättningen denna. En aktiv personalutveckling är då ett medel att successivt höja kompetensen. Detta ligger normalt i både ledningens och de anställdas intresse. Förutom utbildningsinsatser av olika

slag är det angeläget med hänsyn till kravet ökad förståelse att sådana åtgärder

innehåller möjligheter till utbytesrekrytering och växeltjänstgöring.

Med utbytesrekrytering menar utredningen att myndigheter inom det civila försvaret aktivt driver för att rekrytera personal från varandra både vid vakanser och som byte av personal. Växeltjänstgöring innebär att Företaget eller myndigheten för viss tid byter eller lånar personal från ett annat företag eller myndigen en annan het. Systemet ofta kallat Job rotation -tillämpas inom större företag och kon- cerner i näringslivet samt delvis inom den offentliga sektorn för personal olika nivåer, framför allt i arbetsledande ställning. SRV anlitar för närvarande ett 30-tal brand-ingenjörer inom den kommunala räddningstjänsten som projektledare för olika slag av utvecklingsarbeten.

Både utbytesrekryteringen och växeltjänstgöringen är stimulerande för dem som vill utveckla sig. Företaget eller myndigheten får möjligheter att utan organisatoriska förändringar blanda erfarenheter och impulser från många olika verksamheter och nivåer. Utbytet berikar verksamheten. I delar av den offentliga verksamheten, där personalomsättningen är mycket liten, kan det vara enda möjligheten att till begränsade kostnader åstadkomma en viss förnyelse i synsätt och arbetsformer.

En växeltjänstgöring är emellertid inte helt problemfri. Många av de berörda kan tillfälligt behöva byta bostadsort. Det kan även under begränsade tjänstgöringsperioder vara ett hinder. En annan svårighet är att förändringarna i en del fall riskerar att kort sikt störa den löpande verksamheten. Problemet kan bli särskilt stort om det är fråga små enheter och tjänstgöringen gäller chefer eller personal i om annan

nyckelställning.

En aktiv personalutveckling av det slag utredningen överväger är en fråga för ledningen i de berörda myndigheterna att diskutera med personalorganisationema och med de myndigheter som det kan vara betydelsefullt att samarbeta med.

6.6.2 Tillämpningen på det civila försvaret och fredsrädd-

ningstjänsten

Tiden för växeltjänstgöringen bör enligt utredningens mening kunna variera i omfattning från tre å fyra månader till ett eller längre. Den inlånade personalen

måste självfallet kunna börja att vara produktiv med en gång och bör av det skälet

placeras arbetsuppgifter som han eller hon självständigt kan börja utföra. Den personal kommer till t.ex. ÖCB från andra myndigheter och framför som organ allt de funktionsansvariga myndigheterna, civilbefälhavama, länsstyrelserna, regeringskansliet och kommunerna ÖCB ökade kunskaper förhållandena inom - ger om

olika delar det civila försvaret, hur andra frågorna och vilka rutiner av organ ser förekommer. De ÖCB-anställda i stället tjänstgör hos sådana berisom som organ kar erfarenheterna hos dessa och skaffar sig erfarenheter är till nytta när de som återvänder till den centrala samordningsmyndigheten.

Utredningen anser att en aktiv personalpolitik med den redovisade inriktningen kommer viktig faktor vid genomförandet de olika förslagen i betänatt vara en av kandet. Det bidrar till att höja kompetensen inom hela det civila försvaret och gör att myndigheten kan ta sig ökade uppgifter och samtidigt uppfylla de krav som statsmakterna ställer mot bakgrund bl.a. helhetssynen. Utformningen och av genomförandet ett system för personalutveckling innefattar bl.a. växeltjänstav som göring kräver noggranna förberedelser. Tjänstgöringen kan behöva organiseras enligt en plan som myndigheterna kommer överens om.

Utredningen vill framhålla att utbytet bör omfatta personal hos myndigheter och andra organ på alla nivåer inom det civila försvaret kommuner, länsstyrelser, civilbefälhavamas kanslier, funktionsansvariga myndigheter, samordningsmyndigheten och regeringskansliet. Länsstyrelsen framgått myndighet är som en annan som har mycket att vinna den skisserade växeltjänstgöringen.

Utredningen har vid kontakter med företrädare för myndigheter och andra organ central, regional och lokal nivå mött ett mycket starkt intresse för tanken om den redovisade växeltjänstgöringen.

Utredningen föreslår att myndigheter inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten får till uppgiñ att öka sina personalutvecklingsinsatser. Avsikten ska vara att skapa ökad kompetens med hänsyn till kraven bl.a. helhetssyn samt ökad stimulans för den berörda personalen.

Utredningen föreslår vidare att de mest berörda myndigheterna olika nivåer får i uppdrag att i samarbete utarbeta och till regeringen redovisa ett förslag till system för en aktiv personalpolitik, omfattar bl.a. växeltjänstgöring för personalen som inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten.

7 Informationsteknikens betydelse för

utvecklingen inom det civila försvaret och jredsräddningszjänsten

7.1 Det civila försvaret

ÖCB konstaterar i programplanen det inom de myndigheter ledatt som utgör ningssystemets civila del sedan mitten 1980-talet sker utveckling från ett till av en stor del mekaniserat, manuellt och analogt stöd i riktning mot ett tekniskt sett mer

..

stöd. Strävan kunna överföra signalskyddad infonnation med hjälp avancerat är att tal och bild. Förmågan att utnyttja datamedia och att signalskydda dataav text, kommunikation måste vidareutvecklas. En utveckling och anskaffning teknikav stöd för informationshantering och lägespresentation måste komma till stånd, så att ledningssystemet snabbt får nödvändigt beslutsstöd. Möjligheter till en samverkan

med motsvarande militära system måste också finnas.

Beredskapsåtgärder ska i största möjliga utsträckning vidtas genom kompletterande åtgärder i de fredstida systemen. Detta innebär att beroendet de publika sysav Varje verksamhets- eller ledningsansvarigt måste medverka temet är stort. organ till att erforderlig säkerhet skapas genom åtgärder i sin del av systemet. Förutom telesäkerhetsåtgärder fordras det åtgärder i form bl.a. reservkraft och fysiskt av skydd. Särskilt viktigt är detta för ledningsorgan bedöms kunna bli utsatta för som sabotage eller luñanfall. Det är kostnadsskäl stor fördel att åtgärderna vidtas av en

i ett sammanhang så att väl awägda helhetslösningar kan uppnås.

ÖCB håller sedan år 1991 att utveckla kommunikation med olika infonnaen tionsdatabaser. Det finns sedan drygt ett omfattande information om det civien

försvaret utlagt bl.a. Internet. Det pågår för närvarande utveckling av detta

en

projekt.

Under våren 1996 har ÖCB utarbetat ett förslag till IT-plan, innefattar bl.a. som elektronisk och inkoppling www-server. ÖCB har vidare tillsammans post med Försvarsmakten drivit projekt inom IT-området med syfte att till stånd ett säkert och effektivt infonnationsutbyte elektronisk väg inom totalförsvaret. Till

dessa projekt hör T ODAKOM Totalförsvarets datakommunikation och ELVIRA

vision till realitet. Arbetet följer standard, FARIT-C

Effektiv ledning för en

Föreskrifter och allmänna råd för informationshantering inom totalförsvarets civila

del, ÖCB har utarbetat. som

7.2 F redsräddningstjänsten

SRV utvecklar strategier för informationshantering och kommuniktion av information bl.a. sammanhänger med den fortsatta utvecklingen Räddningsverkets som av informationsbank RIB- och Räddningstjänstens statistikförsörjningssystem. av Kemidelen och biblioteksdelen i RIB utvecklas så att externa användare ska ha lättare utnyttja informationen. Den s.k. riksresurslista SRV upprättat blir att som anpassad till GIS-systemet Geografiska Informationssystem och innehållet utvecklas så listan kan även under höjd beredskap. SRV:s statistikatt vara en resurs försörjningsprogram omfattar samtliga kommuner i landet, vilket har betydelse för

uppföljningen och utvärderingen verksamheten inom räddningstjänsten. Uppgif-

av ärenden, författningar, allmänna råd, nyhetsbrev, rapporter och andra dokuter ur inom rad områden ordnas så att de kan distribueras olika nätverk. ment en genom

SRV:s kommunikation med nationella och internationella databaser ökar. Det gäl-

ler bl.a. inom forskning och utveckling samt den internationella hjälpverksamheten. Både EU och FN-organisationema har databaser med information är till stor som

nytta. Informationen avser inträffade händelser och pågående verksamheter oli-

av ka slag.

Utvecklingsarbetet IT-området inom SRV:s verksamhet under år 1996 avser

framför allt RIB och statistikförsöijningen också hanteringen elektronisk

men av

post, infonnationsutbytet över Internet samt utvecklingen interna och externa

av anslagstavlor för verksamheten. Till IT-utvecklingen inom verket hör även an-

vändningen av modema teletjänster, har stor betydelse för beredskap och

som service inom både den nationella och den internationella verksamheten.

7.3 Några

sammanfattande slutsatser

Användningen av informationssystem utnyttjar kommunikation över publika

som

nätverk växer inom alla samhällssektorer. Informationsutbytet i nätverken mellan

offentliga organ, enskilda företag, organisationer och hushåll ökar i betydelse. Det

nätverk som kommit i blickfånget under de senaste åren är Internet. Samma sak

gäller kommunikationen elektronisk post. genom

För de tre statliga myndigheterna central nivå inom det civila försvaret och

fredsräddningstjänsten som är berörda av utredningens arbete gäller det att utveck-

kommunikationen med främst kommunerna, länsstyrelserna, andra centrala myndigheter inom området. Samhällsinformation inom de myndigheternas områden tre

måste också göras tillgänglig för allmänheten över publika nätverk. Ett ökat utnytt-

jande av IT-tekniken kan främja samspelet mellan olika nivåer och ratioorgan

naliseringsmöjlighetema i enlighet med utredningens förslag i betänkandet. Underlaget för beslut och andra åtgärder förbättras och det höjer allmänt sett kvaliteten i

arbetet.

6.8 Förhållandet

mellan de tre myndigheter-

na och andra i deras omvärld

organ

1 Kommunerna

Strävan måste att kommunerna ska kunna utföra sina uppgifter i hela hotskavara

lan fred-krig med så lite påverkan möjligt från myndigheterna den centrala

som nivån. En mycket väsentlig andel av personalen och materielen verksamheten som fordrar finns i kommunerna. På den lokala nivån måste det ske awägningar i användningen så att verksamheten inom det civila försvaret och fredsav resurserna,

räddningstjänsten kan bedrivas ett effektivt sätt. En långtgående självbestämmanderätt i planeringen och verkställigheten stimulerar utvecklingen arbetet.

av

Som utredningen framhållit tidigare i betänkandet är det viktigt att varje kommun

till kommunstyrelsen har ansvaret för genomförandet åtgärder vid svåra ser att av påfrestningar i fred den organisation inom kommunen har till uppgift

och att som

för verkställigheten har direktansvar inför kommunstyrelsen. att svara

De centrala myndigheternas främsta uppgiñ är att bedöma hotbilden och ange de övergripande målen för verksamheten. För ÖCB gäller det hela det civila försvaret för de funktionsansvariga myndigheterna verksamheten inom deras funktioner. - De ska emellertid också bidra till att utveckla medlen de områden där det fordcentrala initiativ t.ex. lagstiftning reglerar kommunernas befogenheter, ras - som

Standardisering teknisk utrustning och genomförande enhetlig utbildning.

av av en händelser med mycket omfattande verkningar kan det bli nödvändigt att Vid en del

operativt samordna samhällets alla olika åtgärder. Lednings- och sambandssyste-

l måste utformade ett sådant sätt att samarbetet fungerar även inom men vara

i

stora områden i landet.

Uppföljning och utvärdering är ett viktigt instrument för de centrala myndigheter-

påverkan utvecklingen inom det civila försvaret och

i

nas och statsmaktemas av - fredsräddningstjänsten. Kommunerna måste ansvariga för den planering och som

i det lokala planet bidra med underlag för uppfölj-

verkställighet som äger rum ningen och utvärderingen.

Det bör inom det civila försvaret föra över och uppgifter från staten att ansvar till kommunerna. ÖCB har i rapporten med anledning regeringens särskilda av

uppdrag pekat några möjligheter i det avseendet. Det gäller bl.a. överföring i

kommunal den statliga materielen avsedd för räddningstjänsten under höjd ägo av

beredskap. Skyddsrumsproduktionen skulle också kunna hanteras ett annorlunför närvarande. Det framgår i övrigt ÖCB:s prövning att antalet

da sätt än av

uppgifter går att föra över till kommunerna är begränsade. Mycket beror en-

som ligt rapporten vilka bedömningar sker vid kontrollstationen 1998. När som

det gäller fredsräddningstjänsten har utredningen som framgått föreslagit en över-

målen och medlen för SRV:s verksamhet med syfte att bl.a. öka det regionasyn av och lokala inflytandet.

Som utredningen nämnt tidigare i detta kapitel har många enskilda kommuner eller kommuner i samverkan kunnande och erfarenheter bör tas tillvara i de centrala som

myndigheternas utvecklingsarbete. Det kan ske t.ex. genom att de centrala myn-

digheterna lägger ut uppdrag enskilda kommuner eller grupper av kommu- Utredningen har också framhållit att kommunal ledningspersonal med uppgifner. inom civila försvaret och fredsräddningstjänsten viktig bas för rekryteter är en ringen till den växeltjänstgöring ska främja både kompetensutvecklingen och som ökat samspel mellan myndigheter olika nivåer inom verksamhetsområdet. ett

6.8.2 Länsstyrelserna

Länsstyrelserna till den lokala nivån för regeringen, för de centrala ska vara länken

myndigheterna och civilbefalhavarna inom det civila försvaret och de centrala

myndigheterna med uppgiñer inom fredsräddningstjänsten. Den statliga myndighe-

terna i länen förenar överblick med lokal kännedom. Operativt finns det i både fred och krig en rad åtgärder måste planeras och utföras i länen. Flertalet dessa som av

åtgärder syftar till en samordning mellan kommuner. En samordning länsnivå

måste också ske mellan det civila försvarets myndigheter och Försvarsmakten. Länsstyrelserna har vidare enligt lagen civilt försvar viktiga arbetsuppgifter i om samband med uppföljningen och utvärderingen verksamheten. av

Om länsstyrelserna ska kunna utföra sina uppgifter inom det civila försvaret och

fredsräddningstjänsten det sätt fordras dem, måste de enligt utredning-

som av ens mening få ett betydligt bättre stöd än hittills för att utveckla sin roll. Det gäller

åtgärder i hela hotskalan fred-krig. Det fordras för utökning

resurser en av personalen och för en utveckling kompetensen hos den personal redan länsstyrelav som serna har. Det är lika angeläget att den regionala myndigheten till beredskapsverksamheten i hela hotskalan knyter personal normalt inte har sådana egen som uppgifter Det ger en stor potential vid händelser i fred eller krig kräver mycket som

långvariga och omfattande samordningsinsatser.

Även för länsstyrelsemas del är det angeläget att åstadkomma växeltjänstgöring. en Det har ett lika stort värde att länsstyrelserna tillfälligt får disponera kunnig och erfaren personal inom beredskapsområdet från t.ex. kommunerna eller de centrala myndigheterna att anställda vid länsstyrelserna deltar i arbetet hos dessa som organ.

Utredningen anser det viktigt för utvecklingen länsstyrelsemas beredskapsåtgär-

av der m.m. att ekonomiska medel direkt knutna till de regionala myndigheternas totalförsvarsverksamhet, CFF-utredningen föreslagit, läggs i den ekonomiska som planeringsramen för det civila försvaret.

8.3 Civilbefälhavarna

Civilbefälhavama har, framgått redovisningen i avsnitt 6.3 viktiga uppgifter

som av den regionala nivån. Organisationen förfogar 15 anställda vid varje ciöver ca vilbefälhavarkansli; Hela organisationen i varje civilområde består emellertid av mellan 100 och 200 de i fred anställda och förhållandevis antal personer - ett stort

sakkunniga inom t.ex. hälso- och sjukvård, transporter, ordning och säkerhet, för-

sörjning samt information.

Hot- och riskutredningen pekade i sitt huvudbetänkande regeringen, det

att om

var fråga om allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner och det fordrades ledning av åtgärder i flera län, skulle kunna utse myndighet att regionalt leda

en

verksamheten. Hot- och riskutredningen konstaterade att regeringen skulle kunna

besluta att t.ex. civilbefälhavare regionalt skulle kunna leda verksamheten. En en

sådan lösning har den fördelen, framhöll utredningen, det inom organisationen

att

redan finns personella årligen övas i att leda verksamhet i krig. Den resurser som krigsplacerade personalen är van att i sin ordinarie tjänst leda verksamhet, har personkännedom och känner till de resurser som finns i både fred och krig för att samhället ska kunna bemästra svåra situationer.

Utredningen instämmer i den bedömning som Hot- och riskutredningen gjorde. l Även civilbefalhavama inte får till uppgift att leda verksamhet som omfattar om flera län bör resurserna inom organisationen kunna utnyttjas. Det är inte minst med hänsyn till civilbefälhavamas och uppgifter under höjd beredskap angeläget ansvar att organisationen blir engagerad i bl.a. beredskapsåtgärder och övningar inför svåra störningar samhället i fred.

6.8.4 De centrala myndigheterna

Det är viktigt att den omfattande resurs som de centrala fackmyndigheterna utgör inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten utnyttjas fullt ut i hela hotskalan. Alla myndigheter måste ta sitt ansvar för kunskapsutvecklingen inom sina områden och att de tre nivåerna i ledningskedjan kommunen-länsstyrelsen-regering- får det stöd dessa behöver. en - som

Det ankommer utredningen det ÖCB funktionsövergripande som ser att som samordningsorgan stimulera både de centrala myndigheternas egen beredskap och samarbetet med andra myndigheter. Som utredningen framhållit kan det ske t.ex. att ÖCB lägger ut uppdrag och värderar resultaten. De funktionsansvariga genom myndigheterna ska givetvis också delta i den uppföljning och utvärdering av verksamheten inom det civila försvaret ÖCB för samt medverka med som svarar personal och ta emot företrädare för andra myndigheter för den tidigare redovisade växeltjänstgöringen. Det kunnande och den kompetens tillkommer inom ÖCB som dessa företrädare för fackområdena kommer att ha stor betydelse för effekgenom tiviteten även i samordningsverksamheten.

Ett exempel ett område fordar nära samverkan mellan de tre myndighesom en terna och mellan dessa och andra i samhället är forskningen inom områ- - organ det kommunikation och information. Som utredningen har beskrivit tidigare i betänkandet har SPF i ett tiotal år initierat och bedrivit forskning inom detta område.

Arbetet har i stor utsträckning haft karaktär av fallstudier. En mer långsiktig forsk-

ningsverksamhet, som innefattar nyrekrytering av forskare, metodutveckling, teoribildning vidareutveckling och fördjupning i det internationella samarbesamt en tet, bör komma till stånd. Enligt utredningens mening skulle det stimulera utvecklingen sådan verksamhet ÖCB, SRV och SPF inom för de tillgängliga av om ramen resurserna vidtog åtgärder som syftade till en samverkan mellan de tre myndighetema.

Utredningen har i kapitel 4 s.k. processbeskrivningar visat hur frågor om genom gränsdragningen mellan olika myndigheters åtgärder kan beskrivas. Denna metod

för analys möjligheter och problem samarbete och samordning bör av som avser utnyttjas av de berörda myndigheterna när de i fortsättningen överväger gräns-

dragningsfrågor.

6.8.5 Totalförsvarets chefvnämnd

l Totalförsvarets chefsnämnd TCN har, framgått redovisningen i avsnitt som av g 2.2, till uppgift att i fred verka för samordning viktiga centrala myndigheters en av verksamhet inom totalförsvaret. TCN ska särskilt följa samhällsutvecklingen i landet och verka för att de krav totalförsvaret ställer beaktas i samhällsplaneringsom en. Nämnden ska bl.a. också följa utvecklingen inom och utom landet områden av betydelse för totalförsvaret och därvid ägna uppmärksamhet frågor kräsom

ver samordnade åtgärder.

Utredningen anser det viktigt att det finns ett forum det slag TCN utgör för av som samverkan hög ledningsnivå inom hela totalförsvaret. Det skapar förståelse för

problem och frågeställningar olika håll i totalförsvaret. TCN kan liksom För-

svarsrådet bidra med rekommendationer lämpliga åtgärder civilt och militärt för om att stärka beredskapen, innan regeringen beslutat anpassningsåtgärder eller om om höjd beredskap.

Överbefälhavaren är for närvarande ordförande i nämnden. sekretariatet, besom står av en tjänsteman, är lokaliserat till Försvarsdepartementet.

Utredningen anser att ordförandeskapet i nämnden bör växla lämpligt sätt mel-

lan det civila och det militära försvaret. TCN bör fortsätta att ett självständigt

vara samordningsorgan.

Utredningen föreslår ingen ändring i uppgifter eller organisation för Totalförsvarets chefsnämnd.

6.8. 6 F rivilligorganisationerna

ÖCB framhåller i sin programplan för periodenl997-2001 att de frivilliga försvarsorganisationerna i nuvarande säkerhetspolitiska läge har viktiga uppgiñer. Frivilligrörelsen är del den baskapacitet samhället behöver för kunna been av som att hålla handlingsfrihet och utveckla sin anpassningsförmåga. Det är ett önskemål att bredda möjligheterna att ta till det intresse de frivilliga försvarsorganisavara som tionemas medlemmar visar för totalförsvaret och dess civila delar. Med de principer som gäller för bemanning av civila krigsorganisationer har myndigheterna goda förutsättningar att kunna tillgodose sina personalbehov att utnyttja frivilliggenom organisationernas resurser.

Möjligheterna att under en anpassningsperiod genomföra kompletterande beredskapsförberedelser öppnar enligt ÖCB:s bedömningar i programplanen för organisationerna att själva för avtalspersonalens utbildning och övning, så att den svara kan utgöra en bas för myndigheternas krigsplacering när beredskapsförberedelserna behöver öka. Förändringen i kommunernas roll medför emellertid osäkerheter om hur stora personalbehoven är och hur mycket avtalsbunden frivilligpersonal som kommer att eñerfrågas. Formerna för kommunernas samverkan med frivilligorganisationerna behöver klargöras och deras inflytande över uppdragen till frivilligorganisationerna utvecklas. En tydlig åtskillnad behöver också göras mellan det som är organisationernas respektive myndigheternas ansvars- och intresseområden.

ÖCB att det ekonomiska stödet till organisationerna bör utformas så att det anser den bas alla organisationer ska kunna räkna med, oavsett rekryterings- och ger som utbildningsuppdrag. ÖCB föreslår därför att myndigheten ska i uppdrag att tillsammans med SRV, Socialstyrelsen och Riksrevisionsverket se över principerna för hur organisationsstödet ska fördelas. ÖCB att myndigheten också ska anser överväga hur och i vilken omfattning kommuner och landsting bör påverka uppdragen till frivilligorganisationerna.

ÖCB och AMS har föreslagit att Arbetsmarknadsstyrelsens roll sammanhålsom lande för frivilligverksamheten inom det civila försvaret central nivå och samarbetet med Försvarsmakten i denna del ska övertas ÖCB. Utredningen biträder av förslaget och att det bör ingå i översynsuppdraget att klargöra hur behandanser lingen av samtliga arbetsuppgifter som gäller frivilligorganisationerna ska fördelas mellan olika myndigheter central, regional och lokal nivå.

Enligt utredningens mening är det naturligt mot bakgrund ÖCB:s förstärkta av samordningsroll att ÖCB central nivå får ansvaret för kontakterna med och stödet till frivilligorganisationerna civil sida. Ett samarbete mellan statliga myndig heter och frivilligorganisationerna fordras emellertid även nivåerna under det centrala planet. Utredningen bedömer det lämpligt att länsstyrelserna svarar för detta samarbete.

Utredningen föreslår att det ÖCB i programplanen redovisade förslaget till av översyn ska genomföras och att den ska omfatta bl.a. överväganden hur arom betsuppgifterna i den statliga verksamheten som gäller frivilligorganisationerna ska fördelas mellan olika myndigheter central, regional och lokal nivå.

7 Kostnader och

finansie-

ring

I Nuvarande kostnader

De totala statliga kostnaderna for verksamheten inom det civila försvaret under år 1996 har GFF-utredningen beräknats till nära 3 miljarder kronor. Det har för en av del myndigheter och verksamhetsområden, bl.a. länsstyrelserna och polisen, varit

svårt att separera beredskapskostnader från andra kostnader och siffran är av allt

att döma underskattning. Anslaget inom den ekonomiska planeringsramen for en

det civila försvaret uppgår till drygt 2,2 miljarder kronor. Skillnaden beror också

del utgifter inom främst funktionerna Försörjning med industrivaror och att en Livsmedelsförsörjning finansieras med medel från andra anslag över statsbudgeten.

De redovisade silfroma framgår tabell 7.1, som är omräknade till kalenderår

av med ledning uppgifter for budgetåret 1995/96 18 månader. av

Den ñmktionsvisa uppdelningen i tabellen visar att Befolkningsskydd och rädd-

ningstjänst for det största delbeloppet drygt hälften av ramen. Det ska

svarar -

framhållas att siffran inkluderar statens kostnader for fredsräddningstjänst m.m.

Mer än hälften medlen beräknas for funktionen är avsedda for förebygganav som

de åtgärder och räddningstjänst i fred, beredskap mot kärnenergiolyckor, åtgärder

transporter farligt gods samt beredskap för internationella insatser for som avser av räddningstjänst och katastrofhjälp.

SRV:s forvaltningskostnader kostnader for personal, lokaler m.m. beräknas

- under år 1996 till 380 milj. kronor. Den centrala förvaltningen i Karlstad tar i ca

anspråk omkring 170 och skolorna 210 milj. kronor beloppet. ÖCB räknar

ca av med 74 milj. kronor i förvaltningskostnader, medan SPF:s kostnader för förvalt-

ningen uppgår till 1 l milj. kronor under år 1996.

Tabell 7.1 Statens anslag till det civila försvaret under år 1996

Måttenhet: Milj.kronor

Funktion Total kostnad Anslag inom planeringsramen Befolkningsskydd l 135 1 135 och räddningstjänst Civil ledning och 352 352 samordning Försörjning med 238 71 industrivaror

Källa: CFF-utredningens betänkande SOU 1996:58 Finansieringen det civila försvaav ret.

Anm. I posten Övriga ingår totalkostnad för funktionen Psykologiskt försvar på 13

en milj. kronor och ett anslag inom planeringsramen på ll milj. kroor. l

7.2 Bedömda

förändringar till följd av utredningens

"

förslag

Utredningens överväganden och förslag i betänkandet är inte den karaktären att av

det går att beräkna effekterna kostnaderna för verksamheten. Flera förslagen

av behöver utvecklas vidare myndigheterna eller i särskild ordning innan de kan av

realiseras. Innan dess går det inte att bedöma vilken omfattning verksamheten får. Utredningen redovisar av det skälet här endast den mycket översiktliga bedömning de ekonomiska konsekvenserna går att göra detta stadium. av som

Inom ÖCB planeras förändring verksamheten inom funktionen Försörjning en av med industrivaror. Denna förändring kommer att leda till minskade kostnader för verksamheten. Utredningen har i kapitel 6 föreslagit en överföring av ansvaret för funktionen till NUTEK, vilket efter en tid bör kunna leda till en viss effektivisering och besparing. Medlen som frigörs genom dessa förändringar bör vara tillräckliga för att finansiera den utökning verksamheten sannolikt fordras för att ÖCB av som ska kunna förstärka sin samordningsroll framför allt inför höjd beredskap. De resurser som tillkommer bör vara tillräckliga för myndighetens uppgifter även inför svåra påfrestningar samhället i fred och i den internationella fredsfrämjande och humanitära verksamheten.

För SR Vzs del bör resultatet några års sikt kunna bli minskning både fören av valtningskostnaderna och av övriga kostnader för verksamheten. En sådan reducering bör enligt utredningens mening ett syftena med den översyn av målen vara av och medlen i verksamheten utredningen föreslagit. Även de löpande rationalisom seringsåtgärderna kommer att kunna resultat. IT-utvecklingen har förutsättningge att höja produktiviteten i verksamheten. Belastningen organisationen ökar å ar andra sidan genom den utvidgning av uppgifterna som kan bli följden av statsmakternas beslut med anledning av Hot- och riskutredningens förslag, internationella överenskommelser och EU-direktiv.

SPF :s organisation behöver utökas om myndigheten ska uppfyllaüde krav som Hot-

och riskutredningen och vår utredning anser ska ställas den. OCB har anvisat 6 milj. kronor för den förstärkning avses äga rum under nästkommande budgetsom år.

Som utredningen framhållit i flera sammanhang i betänkandet måste länsstyrelserresurser för att ett effektivt sätt kunna lösa sina uppgifter i bl.a. ledningsna kedjan. Det gäller verksamhet i hela hotskalan fred-krig. Enligt utredningens bedömning bör det genom besparingar i framför allt SRV:s verksamhet vara möjligt att finansiera den ökning av utgifterna för verksamheten regional nivå inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten som de berörda myndigheterna anser nödvändig.

De internationella fredsfrämjande och humanitära insatserna finansieras i särskild ordning. Rent humanitära insatser bekostas med medel från katastrofanslaget eller ersättningar från internationella organisationer.

Utredningen bedömer sammanfattningsvis att den typ av förbättringar som utredningen föreslår i framför allt ledningssystemen ska kunna finansieras genom minsk-

ningar i andra avseenden inom utredningsområdet. Övervägandena syftar till effek-

tivare åtgärder i den förebyggande verksamheten och vid händelser av olika slag där det går att begränsa skadorna. Samhället kommer under alla förhållanden att

svara for den verksamhet som fordras i samband med stora olyckor och andra svå-

ra påfrestningar. Utredningen anser att det genom olika slag av förbättringar i be-

redskapen går att minska kostnaderna både for skadorna och för själva insatserna. Effektivare åtgärder från samhällets sida i dessa avseenden har både samhällsekonomiskt och humanitärt stor betydelse. en

Övriga

frågor

8.1 Direktiv till

samtliga utredningar

För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och sär-

skilda utredare redovisning regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50,

om av

om prövning av offentliga åtaganden dir. 1994:23 och beaktande kraven

om av jämställdhet mellan könen dir. 1994: 124.

Regionalpolitiska

8.2 konsekvenser

Den av utredningen föreslagna översynen målen och medlen för SRV:s verkav samhet kan komma att leda till förändringar i ansvar och uppgifter vid den centrala

förvaltningen i Karlstad och vid verkets skolor i Rosersberg, Revinge, Skövde och

Sandö. Verksamhetens omfattning påverkas de uppgifter för verket även av nya

som kan bli resultatet av statsmakternas beslut till följd Hot- och riskutredning-

av ens förslag samt internationella rekommendationer och EU-direktiv.

Det går enligt utredningens mening inte att nu bedöma hur dessa olika faktorer

sammantaget kommer att påverka omfattningen av verksamheten vid anläggning-

arna på de berörda orterna.

8.3 Prövning av offentliga åtaganden

Den föreslagna översynen av målen och medlen för SRV:s verksamhet kan komma

att minska omfattningen av de offentliga åtagandena inom utredningsområdet. Som

utredningen framhållit bör verket redan i awaktan denna översyn överväga att låta serviceverksamheten vid skolorna upphandlas i konkurrens.

Tillämpningen av internationella konventioner och EU-direktiv innebär å andra

sidan ökade uppgifter för olika samhällsorgan inom fredsräddningstjänsten och

området transporter farligt gods. Okat för del myndigheter central,

av ansvar en

7 160793 19l

regional och lokal blir också följden av samhällets strävan att möta svåra påfrestningar samhället i fred.

Det är inte möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning de i betänkandet föreslagna

förändringarna i ansvar och uppgiñer kommer att påverka de offentliga åtagande-

na.

3 Jämställdhetspolitiska konsekvenser

Utredningens förslag har inga jämställdhetspolitiska konsekvenser.

Särskilt

yttrande av experterna

Sture Ericson och Bo Riddarström

Utredningens innehåll i stort

z Vi delar i allt väsentligt utredningens uppfattning helhetssyn förutsätter

att en en

stärkt samordning inom den civila delen totalförsvaret och att åtgärderna stärka

av att

samhällets förmåga i hela hotskalan fred-krig bör riktas mot ledningskedjans myndigheter. Detta är helt i linje med förslagen i ÖCB:s programplan 1997-2001.

Vi instämmer också i att ÖCB bör starkare samordningsroll. ges en

Utredningen lämnar flera detaljerade förslag inom ÖCB:s område. Vi saknar dock en analys av direktivens problemområden, vilken kan härleda de slutsatser man som läggs fram. Även utredningens beskrivning och analys kraven av samordning inom

SRV:s resp SPF:s område liksom kommunaliseringens effekter är mycket ytlig och

av ofullständig. Enligt vår mening har utredningen därmed inte löst sin uppgift enligt å direktiven.

ÖCB:s stärkta samordningsroll

g

Utredningen föreslår att ÖCB:s samordningsroll skall stärkas ytterligare vilket instämmer

Vi menar att stärkt samordning kan uppnås bla

genom att ÖCB tillförs starka, ekonomiska styrmedel

att ÖCB får tydlig uppgift att inrikta beredskapsåtgärder

att ÖCB:s uppgift stabsmyndighet uttrycks operativt i instruktion som och regleringsbrev att ÖCB prioriterar ytterligare till uppföljning och utvärdering resurser

Utredningen har inte närmare analyserat faktorer och stärker processer som samordningsrollen utan har fastnat i argumentering renodling ÖCB:s en om av

verksamhet genom att ansvaret för funktionerna Försörjning med industrivaror IF och Transporter Tp föreslås flyttas från myndigheten. Detta påstås enligt

utredningen ha en stärkande effekt i detta avseende.

Vi är starkt kritiska till detta förslag eftersom utredningen inte har kunnat påvisa att OCBzs ñinktionsansvar skulle utgöra ett praktiskt problem idag. Utredningen

konstaterar tvärtom att dagens lösning är effektiv och väl fungerande, uppfattning

en

också stöds av Försvarsmakten och trafikverken. Utredningen bortser också helt som från de positiva synergieffekter som dagens lösning inom en renodlad beredskapsmyndighet ger a för fördjupat civilt militärt samarbete, för utveckling av ledningsked- jans myndigheter och för samverkan med näringslivet. Utredningen har inte kunnat peka några avgörande vinster med myndighetstillhörighet. Dessutom bortser en ny utredningen från ÖCB:s erfarenhet att ñinktionsansvaret positivt bidrar till och stärker samordningsfunktionen.

Utredningens förslag skulle det genomfördes istället innebära att ÖCB:s om samordningsroll försvagas. Dagens positiva synergieffekter skulle gå förlorade.

Vårt förslag är att "ÖCB:s samordningsroll stärks bla genom att ñinktionema IF och

Tp kvarstår inom OCB. Argumentering härför utvecklas ytterligare i det följande. Vi

redovisar även avvikande mening i fråga om vissa av de internationella uppgiñema.

Kommentarer till IF/T p

Vi anser att det finns stora synergieffekter med att funktionerna IF och Tp är knutna till ÖCB. ÖCB hanterar i sin samordningsroll hela ledningskedjan från central till lokal nivå där huvuddelen av dessa funktioners verksamhet utförs och där även samordning

och samverkan sker med Försvarsmaktens motsvarande ledningsorgan.

ÖCB:s "omvärld" tycker inte att det är något problem i praktiken för ÖCB att även

vara ñinktionsansvarig myndighet. Med "omvärld" menas i detta fall främst Försvars-

makten, FMV, CB, länsstyrelser, näringslivet och trañkverken. Den slutsatsen redovisade a LEMO-utredningen som för ca två år sedan avfärdade tanken att med ansvarsprincipen som motiv överföra funktionen Försörjning med industrivaror till NUTEK. Tvärtom är nuvarande ordning effektiv.

Samverkan och samarbetetimed Försvarsmakten har för IFs del år intensifie-

senare rats i och med att arbetet med den materiella beredskapsanalysen har utvecklats. Syftet med detta arbete är att kartlägga vilket behov som Försvarsmakten har av olika

produkter vilka kan produceras under "resurskompletteringsåreW/anpassningsåret,

vilka volymer det handlar om och vilka åtgärder som måste vidtas idag för att säkerställa att denna produktion kan genomföras. Detta underlag är av betydelse när Försvarsmakten skall bedöma sitt risktagande.

De behovsunderlag som framkommer, som resultat av dessa studier, kompletteras i med resultatet av de studier OCB/IF genomför tillsammans med andra funktionssom ansvariga myndigheter för att utröna vilka behov dessa har av likartade varor. Den

sammanställda och samordnade behovsbilden ligger sedan till grund för det förslag till

beredskapsåtgärder som ñmktionen utarbetar.

IF samordnar således de olika beredskapsbehoven och presenterar dem samlat för de företag kan aktuella för att genomföra denna produktion under resurskompsom vara letteringsåret. För att kunna genomföra dessa studier är det angeläget att funktionen även fortsättningsvis kan verka i beredskapsmiljön och ha den nära och naturliga kontakten med Försvarsmakten och övriga funktionsansvariga myndigheter som miljön ÖCB erbjuder.

ÖCB/T arbetar främst mot trafikverken, d SJ, Banverket, Sjöfartsverket, Luftp v s fartsverket och Vägverket samt mot Försvarsmakten och myndigheterna i "ledningskedjan, d CB och länsstyrelserna. Försvarsmakten, CB och länsstyrelser v s huvudkontaktef för ÖCB inom samordningsrollen. För såväl ÖCB/IF och är även ÖCB/T för ÖCB inom samordningsrollen är uppgiften gentemot CB och länsp som

styrelser att samordna och inrikta samt följa beredskapsverksamheten. Kontakt-

upp behovet gentemot Försvarsmakten är mycket stort och förstärks ytterligare fortsättningsvis mot bakgrund att beroendet militärt civilt ökar successivt. Dessa likav -

heter i kontaktbehov och verksamhet innebär att nuvarande ordning är effektiv för

samhället.

För att ÖCB skall kunna fullgöra sin samordningsroll krävs att ÖCB tillförs aktuella kunskaper samhället, hur andra myndigheter fungerar och prioriterar i sin a om verksamhet samt om näringslivets situation. Funktionsansvaret för IF och Tp tillför sådana kunskaper.

ÖCB/IF har under ett antal år lyckats bygga god relation med svenskt upp en näringsliv, vilket innebär att ÖCB erhåller kommersiellt sekretessbelagd information utvecklingen marknaden, störningar i leveranser och orsaken till dessa a ang

m. Om funktionens beredskapsverksamhet kopplas samman med verksamheter,

m som arbetar med stöd i olika former, kommer företagen att lämna denna typ av information, vilket allvarligt kommer att påverka möjligheterna att vidta olika

beredskapsåtgärder infor och under en krissituation. Anpassningsfilosofm innebär att olika myndigheter måste tidiga informationer om att en kris kan vara under

uppsegling. Om denna information erhålls är sannolikheten stor för att den

planerade anpassningen beredskapen hinner att genomföras. Denna fråga om

av

sekretess och tillgång till information är enligt vår mening avgörande betydelse och

av måste beaktas i detta sammanhang.

Genom ÖCB/T arbetar nära fem trafikverken uppnås kunskaper och att p stora erfarenheter som är värdefulla för OCB sin samordningsroll. Detsamma gäller även arbetet gentemot CB och länsstyrelser. OCB/T p samordnar och inriktar även bered-

skapsplaneringen av transportföretag vilket kunskaper transportnäringen och

ger om frivilligorganisationemas verksamhet som kan bibringas OCB i övrigt.

ÖCB/T kartlägger, insamlat och utreder behovet i samhället

p av transporter inklusive

det militära försvaret. ÖCB/T samordnar och inriktar sedan detta stöd. Mot bakp

grund av att all samhällsverksamhet är beroende av transporter är många myndigheter motsv inblandade när det gäller att kartlägga transportbehoven. Kontaktbehoven

och arbetsättet är härvid likartat det gäller för ÖCB:s samordningsverksamhet. som Det bör här också nämnas att ingen verksamhet av "produktionskaraktär utförs av ÖCB/T

ÖCB/I har liksom ÖCB i sin samordningsroll till uppgift att i samarbete med Förp svarsmakten avväga hur samhällets resurser skall utnyttjas under höjd beredskap. Försvarsmakten ärt ex helt beroende av stöd från det civila transportväsendet för att

kunna krigsorganisera och utgångsgruppera förband. Att frågorna hanteras samlat

inom för ÖCB:s kris- och krigsorganisation är effektivt därför. ramen

För bägge funktionema är det värdefullt att bedriva verksamheten inom den myndighet som a främst har att tolka och vidareutveckla de planeringsförutsättningar som

statsmakterna har beslutat och bedriver programplanering, perspektivstudier och

som

andra långsiktiga, strategiskt viktiga studier för det civila försvaret. Det medför att planeringen inom IF och Tp med större säkerhet sker i enlighet med den nationella

målsättningen.

Nämnas bör även att den samordningsroll som "IF-funktionen" har, nämligen att sam-

ordna alla funktionsansvariga myndigheter som arbetar med försörjningsfrågor, kan

genomföras ett effektivt sätt med den nuvarande placeringen i och med att ÖCB då kan göra samordnade insatser mot olika målgrupper.

Kommentarer till

Internationella uppgifter

Riksdagen har beslutat att det civila försvaret skall kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Uppgiften omfattar olika slags aktiviteter från

löpande förtroendeskapande åtgärder till multifunktionella insatser i komplexa

katastrofsituationer. Utredningen har valt ett snävare perspektiv än statsmakterna, då den oña talar i tenner av den fredsfrämjande och humanitära hjälpverksamheten. Vi vill därför framhålla att uppgiften omfattar betydligt än enbart direkt hjälpmer verksamhet, även om denna är viktig. Utredningen borde ha anlagt ett brett perspektiv den internationella verksamheten i enlighet med statsmakternas intentioner.

Regeringen har bl.a. i programplanedirektiven till ÖCB och Försvarsmakten begärt

förslag till åtgärder för att tillgodose kraven nära civil och militär samverkan i s.k.

multifunktionella insatser och organisatoriska lösningar härvidlag. Försvarsutskottet har vidare bl.a. framhållit att utbildning skall ske för att utveckla samverkan mellan såväl civila som militära styrkor i multifunktionella insatser. För att åstadkomma en

sådan samverkansutbildning, t.ex. av SWEDINT, kan, enligt utskottet, särskilda

resurser behöva avsättas. Utredningen har inte beaktat denna, enligt statsmakterna

angivna, utgångspunkt i tillräcklig omfattning. Förslaget om att SRV får ett sammanhållande ansvar för beredskapen för genomförandet av de rent civila insatserna i samband med katastrof- och flyktinghjälp berör enbart civila insatser och tillgodoser därmed inte de krav som statsmakterna ställt nära civil-militär

samverkan i detta avseende. ÖCB:s och Försvarsmaktens förslag i det gemensamma

civila försvarets programplan om samverkan omfattar åtgärder som befrämjar civil-

militär samverkan och som dessutom är kostnadseffektiva och ändamålsenliga. Vi anser att dessa förslag borde ha legat till grund för utredningens ställningstagande.

ÖCB medverkar, ansvarig samordningsmyndighet inom det civila försvaret, bl.a. i som utarbetande av policy för utbildningsverksamhet inom totalförsvaret. Detta utförs i många fall direkt uppdrag Försvarsdepartementet och samverkan sker härvid av med Försvarshögskolan, Militärhögskolan, universitet och högskolor samt andra

myndigheter. Utredningen att ÖCB skall i uppdrag att bl.a. utveckla målen

anser ges

för användning av resurser härvidlag. Det vore därför mycket märkligt, anser vi, om

ÖCB utredningen föreslår, inte skall medverka i utarbetandet det förslag till som av

utbildning högre nivå för personal som skall medverka i fredsfrämjande och

humanitära insatser utomlands.

Utredningen föreslår ÖCB ett antal uppgifter inom för den internaatt ges ramen

tionella verksamheten. Dessa bör, enligt vår mening, kompletteras med en uppgiñ att

"Medverka i nationellt och internationellt kontaktutbyte kring mål och medel för

internationella fredsfrämjande och humanitära insatser". Detta för att den

övergripande uppgiñen att samordna den civila försvarsverksamheten inom området

skall kunna lösas ett tillfredsställande sätt utifrån helhetssyn.

en en

Utredningen vidare att ÖCB skall lösa ovannämnda uppgifter med stöd anser av en

beredningsgrupp. Den av utredningen föreslagna beredningsgruppen kan, enligt utredningen, också hantera "de övergripande samverkansfrågor civilt-militärt ibland

som

uppstår vid planeringen av de internationella insatserna". Utredningen säger vidare bl.a. att Försvarsmakten "bör" representerad i beredningsgruppen. Vi detta

vara anser

självklarhet med tanke kravet civil-militär samverkan. ÖCB och

vara en om Försvarsmakten föreslog i programplanerapporten att en gemensam beredningsgrupp

för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser inrättas med syftet att utgöra ett forum där gemensamma civila och militära frågor, bl.a. i anslutning till

multiñmktionella insatser, behandlas. Här föreslogs att ÖCB och Försvarsmakten

skulle ingå i gruppen samt vid behov även andra myndigheter och organ. Vi anser att

en sådan grupp kan tillvarata statsmaktemas krav ökad civil-militär samverkan. Utredningens förslag om beredningsgrupp tillfredsställer inte dessa krav.

Bilaga A

Kommittédirektiv

för det civila försvaret och

Uppgifterna

Dir.

fredsräddningstjänsten på central nivå 1995153

inom Försvarsdepartementets

verksamhetsområde

Beslut vid regeringssammanträde den 30 november 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall mot bakgrund av propositionen 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse göra en Översyn av uppgifterna för det civila försvaret och fredsräddningstjänsten på central nivå inom Försvarsdepartementets verksamhetsomrâde. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 juni 1996.

Bakgrund

Utgångspunkt för den översyn av uppgifterna på den centrala nivån som nu föreslås är regeringens uttalanden i propositionen 1995/96:l2 Totalförsvar i förnyelse. Efter en redovisning av aktuella delar i propositionen följer nedan en redogörelse för nuvarande uppgiftsfördelning. Verksamheten transport av farligt gods behandlas särskilt. Därefter belyses kommunernas nya roll i det civila försvaret och den påverkan den har de centrala myndigheternas framtida uppgifter. Vidare lämnas en redogörelse för vissa delar av tidigare utredningsarbete, Utredningen om lednings- och myndighets-

organisationen för försvaret LEMO och Hot- och riskutredningen.

Totalförsvar i förnyelse

Totalförsvaret innefattar enligt propositionen l995/96:l2 Totalförsvar i förnyelse den verksamhet är nödvändig för som att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. Under krigsförhållanden omfattar totalförsvaret hela den verksamhet då skall bedrivas. som

Regeringen har i propositionen uttalat att den nya säkerhetspolitiska situationen ökar betydelsen av fredsfrämjande insatser och att de senaste årens utveckling medför att vi i dag måste teckna en bredare bild av tänkbara risker, hot och påfrestningar som kan drabba samhället även i fred. Detta talar sammantaget för ett vidgat säkerhetsbegrepp. Med utgångspunkt från en vidgad säkerhetssyn skall en helhetssyn prägla samhällets satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera hot och risker i såväl fred som krig. Totalförsvarets resurser skall mot denna bakgrund också utformas för att kunna stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra nationella påfrestningar i fred. Totalförsvarets skall också utformas för resurser att kunna användas vid internationella .fredsfrämjande och humanitära insatser. Det civila försvarets uppgifter skall enligt propositionen vara att värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig för- sörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid väpnat och vid angrepp krig i vår omvärld, kunna genomföra internationella fredsfrämjande och hum- anitära insatser och stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra - nationella påfrestningar i fred.

I propositionen behandlas ett flertal frågor av betydelse för den framtida inriktningen det civila försvaret. En väsentligt av ökad uppmärksamhet skall ägnas det militära försvarets behov av stöd från det civila försvaret. En snabb och säker förmåga att höja krigsdugligheten inom det militära försvaret kräver ett bättre system för planering och andra förberedelser. Inriktningen för den fortsatta planeringen föreslås vara att ca 10 000 totalförsvarspliktiga årligen bör grundutbildas inom det civila försvaret. Totalförsvarspliktig personal skall utbildas för att stärka samhällets förmåga att hantera svåra nationella påfrestningar i fred och för att kunna utföra uppgifter vid höjd beredskap. Därutöver skall särskilda civila insatsstyrkor för humanitära insatser organiseras som ett komplement till andra svenska insatser inom ramen för internationellt samordnade humanitära aktioner. De som ges civil utbildning för att kunna hantera svåra nationella påfrestningar i fred bör också enligt propositionen utgöra en rekryteringsbas för civil internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet. Regeringen anser i propositionen att översyn det slag en av Hot- och riskutredningen förordat är angelägen och att en sådan översyn således bör göras. Hot- och riskutredningen ansåg i sitt huvudbetänkande Ett säkrare samhälle SOU 1995:19 att en översyn bör göras av uppgifterna och organisationen på den centrala nivån inom det civila försvaret som föreavser byggande verksamhet och samhällets beredskap inför händelser i både fred och krig.

Nuvarande uppgiftsfördelning

Översynen berör i första hand verksamhetsområdena för Överstyrelsen för civil beredskap ÖCB, Statens räddningsverk

och ÖCB Styrelsen för psykologiskt försvar SPF. spelar den centrala rollen när det gäller samordning de civila beredav skapsförberedelserna på central nivå. Räddningsverket är den centrala myndigheten för befolkningsskyddet och räddnings-

tjänsten i fred och krig. SPF har till uppgift att leda och samordna planläggningen av landets psykologiska försvar, sprida kunskap om säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt främja och samordna andra myndigheters information inom dessa områden.

Överstyrelsen för civil beredskap

Av förordningen 1988:1122 med instruktion för Över- ÖCB styrelsen för civil beredskap framgår att är central förvaltningsmyndighet för frågor om ledning och samordning av verksamhet inom det civila försvaret. Beredskapsförordningen 1993:242 ÖCB anger att är ansvarig för funktionerna Civil ledning och samordning, Transporter och Försörjning med industrivaror. ÖCB skall enligt instruktionen leda och samordna beredskapsforberedelserna och särskilt verka för enhetlighet i frågor är för det civila försvaret. ÖCB skall också som gemensamma verka för att totalförsvarets intressen beaktas i samhällsutvecklingen. I uppgifterna ingår att redovisa en samlad studie över utvecklingen inom det civila försvaret på längre sikt perspektivstudie och avge en gemensam programplan som upprättats i samråd med de funktions-ansvariga myndigheterna och samordna frågor gemensam försvarsforskning. Som om funktionsansvarig myndighet för funktionen Civil ledning och ÖCB samordning skall bedriva operativa studier som underlag för krigsplanläggningen inom det civila försvaret. Vidare skall ÖCB bl.a. samverka med Försvarsmakten i frågor som är gemensamma för det civila försvaret. I fråga om sitt ansvar för funktionerna Försörjning med industrivaror och ÖCB Transporter skall i vidta beredskapsåtgärder så att individens överlevnad och samhällets säkerställs, under krig, krigsfara

funktion

om landet eller andra utomordentliga förhållanden helt eller delvis blir hänvisat till egna försörjningsresurser, och för att säkerställa civil transportverksamhet under höjd beredskap. syfte att uppnå stark och effektiv styrning av det civila en

försvaret har ÖCB i enlighet med budgetpropositionen 1995 prop. 1994/95:100 bil. 5 fått starkare ställning i fråga om en samordning, uppföljning och utvärdering. Uppgifter har även tillkommit inom områdena utveckling av ledningssystem, samordning övningsverksamhet, analys ADB-sårbarhet och av av kompetensutveckling, bl.a. i fråga om folkrätten. i EU har ÖCB:s för Som en följd av medlemskapet ansvar uppföljning och analys av medlemskapets konsekvenser för det civila försvaret successivt ökat i omfattning och betydelse. ÖCB samordnar därutöver de svenska insatser inom för ramen Partnerskap för fred PFF berör det civila försvaret. som

Statens räddningsverk

Enligt förordningen 1988: 1040 med instruktion för Statens räddningsverk är Räddningsverket central förvaltningsmyndighet för frågor om olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen 1986:1102, om landtransporter av farligt gods, anordnande av skyddsrum och skyddade utom rymmen, om räddningstjänst samt om sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning, i den mån denna inte är uppgift för någon annan myndighet. en Räddningsverket är enligt beredskapsförordningen ansvarig myndighet för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Räddningsverket skall enligt instruktionen därutöver särskilt samordna samhällets verksamhet för olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen samt inom räddningstjänsten. Räddningsverket skall följa utvecklingen av forskning och teknik inom verksamhetsområdet och självt eller genom någon annan bedriva forsknings-, utvecklings- och försöksverksamhet samt bevaka riskutvecklingen och verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd och för att förebygga olyckor. I uppgiften ingår att handlägga ärenden om landtransporter enligt lagen 1982:821 om transport av farligt gods och verka för samordning säkerhetsföreskrifter för av land-, sjö- och lufttransporter farligt gods. Därutöver skall av

Räddningsverket samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet i fråga landtransporter farligt gods och för om av svara tillsyn inom verksamhetsområdet i övrigt. Vidare skall Räddningsverket bl.a. planera och genomföra utbildning personal inom av hemskyddet, verkskyddet, befolkningsskyddet och räddningstjänsten, beredskapsorganisationen för kärnenergiolyckor och sotningsverksamheten. Under år har Räddningsverket spelat allt senare en större roll i genomförandet svenska insatser inom för FN av ramen :s katastrof- och ñyktinghjälp. Medlemskapet i EU har medfört att Räddningsverkets arbete i mycket högre grad än tidigare internationaliserats. EU arbetar med frågor om räddningstjänst

i allmänhet Civil Protection, allvarliga kemikalieolyckor

det s.k. Seveso-direktivet, utsläpp olja och andra av skadliga ämnen till sjöss, transport farligt gods, av Standardisering m.m. som har stor betydelse för bl.a. Räddningsverkets löpande verksamhet. Även i övrigt har samarbetet med de nordiska länderna men också andra europeiska länder, de baltiska t.ex. länderna och Ryssland, ökat under år. senare

Styrelsen för psykologiskt försvar

Enligt förordningen 1988:853 med instruktion för Styrelsen för psykologiskt försvar är SPF central förvaltningsmyndighet för det psykologiska försvaret och skall leda och samordna planläggningen rikets psykologiska försvar, av sprida kunskap om säkerhetspolitiken och totalförsvaret, inklusive civilbefolkningens möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant motstånd, samt främja och samordna andra myndigheters information inom dessa ämnesområden. Under höjd beredskap eller annars efter särskilt beslut regeringen av skall SPF dessutom bevara och stärka befolkningens försvarsvilja och motståndsanda. Under sådana förhållanden skall SPF också verka för fri nyhetsförmedling, motverka en psykologisk krigföring och föreslå regeringen åtgärder som har till syfte att minska en angripares psykologiska motståndskraft. SPF skall särskilt samordna berörda myndigheters krigsplan-

informationsberedskapen och därvid råd och läggning av ge rekommendationer samt ge råd och vägledning om massmedieföretagens beredskapsplanering i fråga om produktionsplatser och andra praktiska problem. Vidare skall SPF följa och bedriva forskning det psykologiska försvarets, den psykokrigforingens och angränsande områden, i den mån det logiska inte är en uppgift för någon annan myndighet. SPF skall också bl.a. följa utländsk informationsverksamhet som kan påverka svensk opinionsutveckling och inverka på försvarsviljan.

Verksamheten transport av farligt gods

Enligt förordningen 1982:923 om transport av farligt gods myndigheter transportmyndighet: Statens är följande räddningsverk för landtransporter, Luftfartsverket för lufttransporter och Sjöfartsverket for sjötransporter. Tillsynen över efterlevnaden lagen utövas av ett antal myndigheter, nämav ligen Sjöfartsverket för sjötransporter, Luftfartsverket för lufttransporter, polismyndigheterna för landtransporter utom järnvägstransporter, Sprängämnesinspektionen för landtransporter vissa tullmyndigheterna för gränskontroll och Banav varor; verket tör Även Kustbevakningen utövar järnvägstransporter. tillsyn inom Sjöfartsverkets och tullmyndigheternas tillsynsområden.

Kommunernas roll i det civila försvaret nya

Kommunerna skall enligt lagen 1994:1720 om civilt forvidta de beredskapsförberedelser som behövs för deras svar verksamhet under höjd beredskap. De skall också verka för att beredskapsförberedelserna för den civila verksamhet som bedrivs i kommunen av statliga myndigheter, landstinget, kyrkliga kommuner samt organisationer och företag får en enhetlig inriktning och för att samverkan kommer till stånd mellan dem. Detta vidgade och sammanhållande ansvar för kommunen

innebär att statens roll förändrats till att bli stödjande och uppföljande. Genom lagen har kommunerna övertagit vissa uppgifter från staten vilket bl.a. innebär att de har samlat för ett ansvar befolkningsskyddet och räddningstjänsten på den lokala nivån. Statliga myndigheter har i uppgift att ta fram underlag för beredskapsåtgärderna på lokal nivå i form av övergripande mål och andra planeringsförutsättningar samt att följa resultatet upp av vidtagna åtgärder och beredskapsläget i kommunerna. Staten behöver information tillbaka från kommunerna i fråga om de olika stödjande åtgärder i övrigt staten skall för, som svara t.ex. utbildning, metodutveckling och materielutveckling. Det är länsstyrelserna som i första hand skall ha den direkta kontakten med kommunerna i frågor det civila försvaret på den om lokala nivån. Uppgifterna för de centrala myndigheterna, ÖCB och Räddningsverket, påverkas i hög grad roll. av statens nya Inom ramen för de förändrade uppgifterna för de statliga myndigheterna behöver arbetssätt och kompetens inom dessa förändras.

Tidigare utredningsförslag

Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret LEMO

LEMO avvisade i sitt delbetänkande SOU 1993:95 Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret tanken på att lägga samordningen de fredstida beredskapsav åtgärderna på Statens räddningsverk och slå ÖCB och samman Räddningsverket. Enligt LEMO ställer de uppgifter följer som att ha samordningsansvaret för samhällets av beredskap inför krig och krigsfara andra krav än samordningen av den fredstida räddningstjänsten. LEMO drog slutsatsen att det bör finnas en central myndighet med huvuduppgift att i fred under regeringen samordna de civila beredskapsförberedelserna inför krig och krigsfara ÖCB bör denna samt att vara myndighet. LEMO framhöll Räddningsverket har att en betydelsefull

samordningsuppgift inom den fredstida räddningstjänsten som torde behöva utvecklas. Större uppmärksamhet torde enligt LEMO i framtiden behöva ägnas åt att förebygga fredstida olyckor, och Räddningsverket har härvid en viktig roll. Vidare pekade LEMO på de ökande internationella räddningsinsatserna. LEMO fann att SPF borde utgöra en självständig myndighet. Skälen för detta angavs vara att SPF:s uppgifter i fråga om utbildnings- och övningsverksamhet, forskningsinsatser, informationsverksamhet och stöd till medierna inte är av funktionsövergripande art. LEMO framhöll också att verksamheten omfattar både den civila och den militära delen av totalförsvaret samt betydelsen av förtroendet for SPF:s myndighetsinformation i krig och krigsfara hos allmänheten och massmedierna. Detta förtroende är relaterat till SPF :s ställning som fristående myndighet. Vad gäller funktionen Försörjning med industrivaror ansåg LEMO att det finns anledning att överväga om ansvaret för denna bör ligga kvar på ÖCB. LEMO frågan prövade om ansvaret för funktionen Energiförsörjning men fann att den borde ligga kvar på Närings- och teknikutvecklingsverket. Vidare fann LEMO att ansvaret för delfunktionen Transportsamordning har ett nära samband med den mer övergripande samordningsuppgiften för det civila försvaret. Någon annan ÖCB för samordna finns passande myndighet än att transporter enligt LEMO inte. LEMO fann att endast mycket små vinster skulle stå att vinna med en splittring av ansvaret för transportoch delfunktionen landsvägstransporter,

samordningen som

OCB också är ansvarig för.

Hot- och riskutredningen

Hot- och riskutredningen förespråkade i sitt huvudbetänkande en helhetssyn som innebär att samhällets samlade resurser skall kunna utnyttjas vid alla slag av händelser - stora olyckor, allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner och krig samt att de myndigheter som får i uppgift att vidta - -

beredskapsåtgärder skall göra det i hela hotskalan fred krig. - - Ett sådant synsätt aktualiserar enligt utredningen frågor om myndighetsorganisationen. Hot- och risk-utredningen ansåg att LEMO inte belyst hela problemet med tre myndigheter, ÖCB, Räddningsverket och SPF, som ansvariga för centrala delar av beredskapen. Enligt utredningen går det inte att bedöma hur organisationen bör vara utformad utan att ta hänsyn till ansvar och uppgifter som avser händelser i både fred och krig. Utredningen ansåg därför att regeringen borde låta göra en översyn av uppgifter och organisation på den centrala nivån som avser förebyggande verksamhet och samhällets beredskap inför händelser i både fred och krig. Vad gäller SPF föreslog utredningen att SPF skulle få i uppdrag att följa händelseförloppet vid stora olyckor och allvarliga stör-ningar och att göra utvärderingar av och studier kring kommunikationen människor myndigheter massmedier. - - - - Vidare skulle SPF få i uppdrag att om det behövs expertstöd ge till myndigheter i svår informationssituation behöver som en denna medverkan för att kunna tillgodose akuta informationsbehov. Detta kan enligt utredningen ske att SPF utgenom nyttjar delar av sin beredskapsorganisation. I fråga om myndighetsansvaret för åtgärder i samband med olyckor vid transport av farligt gods föreslog utredningen att Räddningsverket skall. överta uppgifter från Sjöfartsverket och Luftfartsverket och bli ansvarig myndighet för alla transporter

med farligt gods utom bulktransporter till sjöss. Detta före-

slogs med hänsyn till att det behövs ett sammanhållet ansvar med en transportmyndighet. Remissinstanserna har varit positiva till utredningens förslag. Sjöfartsverket och Luftfartsverket har dock avstyrkt förslaget.

Uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att med utgångspunkt från inriktningen i totalförsvarspropositionen analysera uppgifterna i fred och krig inom det civila försvaret och freds-

räddningstjänsten på central nivå inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Utredaren skall därvid analysera samordningsuppgifterna inom det civila försvaret och inom fredsräddningstjänsten på central nivå och överväga vilka krav dessa verksamheter bör uppfylla dels under normala förhållanden i fred, dels inför och under internationella fredsfrämjande och humanitära insatser, 2. svåra nationella påfrestningar i fred, krig i vår omvärld, 4. väpnat angrepp mot vårt land.

Utredaren skall ta del av det programplane- och studiearbete regeringens uppdrag bedrivs inför nästa totalsom försvarsbeslut. Utredaren skall överväga och lägga fram förslag till hur uppgifterna skall fördelas och hur gränsdragningen i Övrigt skall göras mellan myndigheterna ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Förslagen skall utformas med hänsyn bl.a. till den helhetssyn som anges i totalförsvarspropositionen och till kommunaliseringen inom det civila försvaret. Utredaren skall föreslå de förändringar hos berörda myndigheter som denna prövning föranleder. Förslagen skall inte innefatta någon sammanslagning av ifrågavarande myndigheter.

Samråd m.m.

Utredaren skall samråda med den särskilde utredaren dir. 1995:4 som tillkallats med uppgift att genomföra en uppföljning och utvärdering genomförda och pågående strukturav förändringar inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde, och med den särskilde utredaren Fö 1994:07 som tillkallats med uppgift att planera för och biträda vid genomförandet av en ledningsövning för regeringskansliet. Utredaren skall också samråda med ÖCB, Räddningsverket och SPF. Vidare skall utredaren inhämta synpunkter från civilbefälhavare och länsstyrelser.

För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva

offentliga åtaganden dir. 1994:23 och om att beaktajämställd-

heten mellan könen dir. 1994:124. Förslag lämnas som av

utredaren skall belysas även ett samhällsekonomiskt och

ur statsfinansiellt perspektiv. Förslag

som leder till ökade utgifter

eller minskade inkomster för staten skall åtföljas förslag till av

omprioriteringar eller andra finansieringsvägar,

När uppdraget skall redovisas

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 1996.

Försvarsdepartementet

B

Bilaga

RE GEL VERKE T

B. 1 Bestämmelsernas struktur inom

de områden

tre myndigheternas

verksamheten inom ÖCB, SRV

Ett omfattande regelverk bestämmer stora delar av och SPF. De hot och risker som myndigheternas åtgärder syftar till att vara ett skydd har for det första att göra med hur samhället i stort och i olika detaljer

mot utformat. Det kan gälla infrastrukturen, formerna för verksamheten eller omär fattningen den inom viktiga sektorer samhällsverksamheten. av av

Den lagstiftning utredningen syftar är inte specifikt inriktad de tre myn-

som

dighetemas verksamhet men påverkar i någon form och utsträckning arbetet hos dessa. Det är lagstiftning primärt " hör till andra myndigheter än de tre som

som utredningens arbete i första hand Sådana myndigheter i allmänhet ut råd avser. ger

eller föreskrifter for tillämpningen och för tillsyn, uppföljning och utvärde-

svarar ring inom lagstiftningens område.

författningar just sådana har central betydelse för ÖCB, En annan grupp av är som SRV och SPF. De tre myndigheterna lämnar råd och i en del fall föreskrifter till enskilda eller lokala och regionala Bestämmelserna reglerar i allmänhet både organ. under normala förhållanden i fred och vid höjd beredskap. Med stöd dessa forav

fattningar genomför myndigheterna i flera fall förberedelser i fred for åtgärder som

ska kunna vidtas vid höjd beredskap.

Bestämmelser de tre statliga myndigheternas och uppgifter finns vidare i om ansvar instruktionen for och myndigheterna. Föreskrifter motsvarande slag, var en av av

också har betydelse for övervägandena om de centrala myndigheternas ansvar

som

2ll

och uppgiñer, finns även för länsstyrelserna och civilbefalhavarna.

En tredje grupp består lagar däremot inte tillämpas förrän krig eller vid av som i krigyara m.m. Bestämmelserna myndigheter inom totalförsvaret extraordinära ger

befogenheter. Dessa myndigheter ska kunna göra ingrepp i förfo-

annans rätt, t.ex. ga över enskildas egendom eller förbjuda verksamheter olika slag. Myndigheav

terna ska också kunna ålägga människor att utföra uppgifter inom totalförsvaret.

Utredningens redogörelse i de följande avsnitten följer den redovisade indelningen

i tre slag av författningar.

B.2 Bestämmelser allmänt

som avser

hot och risker i samhället

Lagstiftning reglerar samhällets utformning i olika avseenden har som som regel

anknytning till samhällsplaneringen, framför allt den fysiska planeringen. Det

är bestämmelser beroende hur de tillämpas, kan bli avgörande för omfattsom,

ningen av de hot och risker förekommer. Följande författningar reglerar åtgär-

som

der som ska skydda miljö, människors hälsa och säkerhet eller hushållningen med

naturresurser:

Plan- och bygglagen 1987: 10;

Naturresurslagen 1 987: 12;

Miljöslgødiislagen 1969:397;

Vattenlagen 1983 1291;

Lagen 1979:244 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar;

Väglagen 1971 1948; och

Naturvårdslagen 1964 828. :

Plan- och bygglagen är det centrala regelverket i det här sammanhanget.

Bestämmelsema föreskriver att risker för människors hälsa och säkerhet ska beaktas både

vid planering och vid beslut bygglov. Bebyggelse ska lokaliseras till mark

om som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. de boendes och övrigas hälsa och i

fråga om samlad bebyggelse även med hänsyn till skydd uppkomst och sprid-

mot ning av brand samt mot trafikolyckor och andra olyckshändelser. Byggnader ska placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning - inte menligt inverkar trafiksäkerheten eller medför annat sätt fara eller betydande olägen-

heter för omgivningen. Det underlag normalt kommer fram i samband

som med

översiktsplaneringen gör det möjligt att väga kraven hälsa och säkerhet

mot andra angelägna anspråk och intressen.

Bestämmelserna i naturresurslagen syñar till att främja från ekologisk, social en och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med mark, vatten och övriga delar den fysiska miljön. Naturresurslagen innehåller bl.a. föreskrifter om miljöav konsekvensbeskrivningar. Sådana beskrivningar ska upprättas i samband med en del beslut. En miljökonsekvensbeskrivning ska verksamhets samlade inverange en kan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Med inverkan hälsa

enligt förarbetena till lagen också säkerhetsfrågor. avses

Bestämmelserna i naturresurslagen ska tillämpas vid beslut enligt ett tiotal andra

i plan- och bygglagen, naturvårdslagen, väglagen och vattenlagen.

lagar, bl.a.

Annan lagstiftning påverkar miljö eller människors liv och hälsa och därmed som direkt eller indirekt har betydelse for de tre myndigheternas verksamhet är t.ex. -

D Arbetsmiljölagen 1977: 1 160;

Socialtjänstlagen 1980:620;

Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763;

Hälsoskyddslagen 1992: 1080;

Smittskyddslagen 1988:472;

Livsmedelslagen 1971 :51 1;

Strålskyddslagen 220; 1988 :

Lagen 1984:3 om kärntekiziska verksamhet;

Polislagen 1984:387; och

Ordningslagen 1993: 16 l 7.

Dessa författningar är specifikt inriktade bestämda slag av skyddsåtgärder

mer

lokala, regionala och centrala myndigheter vidtar. Det handlar som framgår av

som

exemplen att förebygga sjukdomar och vård, att vidta åtgärder mot risker

om ge

arbetsplatser och att upprätthålla ordning och säkerhet i samhället. Myndigheterna på central nivå inom de olika verksamhetsområden som regleras av lagstiftningen

i allmänhet ut föreskrifter for tillämpningen. ger

särskild

B.3 Författningar som har betydelse för de tre myndigheternas verksamhet

1 händelser intrajfar

B.3. Skydd mot som ifred

En del de åtgärder ska skydda mot olyckor inträñär i fred hör till

stor av som som

samhällets räddningstjänst. Bestämmelser dessa åtgärder finns i om

U Räddningstjänstlagen 1986: 1 106.

Räddningstjänstlagen innehåller föreskrifter hur räddningstjänsten ska organiseom ras och bedrivas. Som har framgått redovisningen i kapitel med räddav avses ningstjänst de räddningsinsatser staten eller kommunerna ska för vid som svara olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för hindra och beatt gränsa skador människor eller egendom eller i miljön. En skyldighet för staten eller en kommun att göra räddningsinsats föreligger endast det med hänsyn en om till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är påkallat att staten eller kommunen svarar

för insatsen. I räddningstjänstlagen ingår vidare bestämmelser olycks- och ska-

om deförebyggande åtgärder, sanering efter utsläpp radioaktiva om av ämnen samt om rättigheter och skyldigheter för enskilda.

Räddningstjänstlagen innebär att varje kommun för räddningstjänsten i komsvarar munen, om det inte är fråga fjällräddningstjänst, flygräddningstjänst, sjöräddom ningstjänst, efterforskning försvunna i andra fall, miljöräddningstjänst till sjöss av eller räddningstjänst vid utsläpp radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggav ningar. Kommunen har också ansvaret för tillsyn olycks- och skadeförebygganav de åtgärder. Staten ska ta över ansvaret för kommunal räddningstjänst det fordom ras omfattande insatser. Staten vidare för de redovisade formerna svarar ovan av räddningstjänst som är undantagna från kommunens ansvar.

3.3.2 Särskilda åtgärder minskar risken

som for olyckor ifred

Lagstiftning inom det förebyggande området har mycket nära anknytning till som räddningstjänstens och uppgifter är vidare ansvar

U Lagen 1982:821 transport farligt gods; och om av

U Lagen 1988:868 brandfarliga och explosiva om varor.

Lagen om transport farligt gods innehåller internationellt regler av antagna som ska göra det möjligt att transporter farligt gods utförda säkert Det av ett sätt. är en ramlag, som tar de grundläggande principerna. Alla detaljregler finns i upp tillämpningsföreskrifter olika slag. Lagen samtliga transportslag och kateav avser gorier farligt gods. av

Lagen om brandfarliga och explosiva innehåller bestämmelser ska för-

varor som hindra olyckor vid fasta anläggningar.

B.3.3 Åtgärder inför och vid höjd beredskap

Civila statliga myndigheters åtgärder

De åtgärder civila statliga myndigheter allmänt sett ska vidta inför och vid som

höjd beredskap framgår av

D Beredskapsförordningen 1993:242.

Beredskapsförordningen reglerar också en del av de åtgärder myndigheterna ska

vidta under normala förhållanden i fred samt vilka författningar som träder i anger tillämpning vid höjd beredskap. Se även avsnitt B.

Beredskapsförordningen innehåller också definition begreppet totalförsvar. en av Regeringen har i lagrådsremiss den 15 maj 1996 föreslagit att denna definition i en stället ska tas in i

D Lagen 1992: 1403 höjd beredskap. om

Förslaget i remissen till lagrådet innebär att lagens namn ändras till Lagen om totalförsvar och höjd beredskap. Definitionen begreppet totalförsvar skiljer sig därav emot inte i sak från den definition finns i beredskapsförordningen. En nyhet är som å andra sidan det klart slås fast att totalförsvarsresurser ska utformas for att att även kunna komma till användning vid internationella fredsfrämjande och humani-

tära insatser och for att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar samhället. Detta innebär enligt lagrådsremissen inte en utvidgning

vad med totalförsvar utan syftar endast till att åstadkoma att samhälav som avses lets samlade resurser tas tillvara bästa sätt.

Ci vilt försvar

Kommunernas, landstingens och de kyrkliga kommunernas ansvar inom det civila försvaret vid förberedelser för eller genomförande av åtgärder under höjd beredskap och del skyldigheter för enskilda regleras i - en -

D Lagen 1994: 1720 om civilt försvar.

Föreskriñema, trädde i kraft den 1 juli 1995, innebär att den statliga civilförsom svarsorganisationen har upphört att existera. Uppgiñerna den lokala nivån är integrerade i den kommunala verksamheten. Det gäller bl.a. den del verksamheav

ten inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst som svarar mot delar

den tidigare civilförsvarsverksamheten. av

Statliga myndigheter regional och central nivå ska stödja utvecklingen komav munernas beredskap for verksamheten under höjd beredskap. Lagstiñningen om civilt försvar reglerar även del befogenheter for statliga myndigheter besluta en att om åtgärder i samband med kommunernas, landstingens och de kyrkliga kommu-

nernas verksamhet inom det civila försvaret. Se vidare redogörelsen i Bilaga C.

Räddningstjänst

Räddningstjänstlagen tillämpas även under höjd beredskap, dvs Sverige i

om är krig eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden är föransom ledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller Sverige har varit i krig av att eller krigsfara. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som un-

der höjd beredskap besluta om undantag från foreskriftema for räddningstjänsten,

om detta har betydelse for totalförsvaret eller de avvikande bestämmelserna om

behövs for att nödvändig räddningstjänst i övrigt eller sanering

eñer utsläpp av radioaktiva ämnen ska kunna genomföras. Under höjd beredskap får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer besluta räddningstjänsten i som att

kommunen får tas i anspråk för uppgiñer även utanför den kommunen.

egna

Räddningstjänstlagen föreskriver att kommunens räddningstjänstplan ska innehålla

uppgiñer om de kompletterande åtgärder behövs for räddningstjänsten under som höjd beredskap. Dessa åtgärder står därmed under tillsyn länsstyrelsen regioav nal nivå och SRV central nivå. av

Totalförsvarsplikt

Föreskrifter om uttagning och utbildning personal med totalförsvarsplikt har av

också betydelse både för statliga myndigheters samt för kommunernas, landsting-

ens och de kyrkliga kommunernas verksamhet inom det civila försvaret. Dessa bestämmelser finns i

Cl Lagen 1994: 1809 totalförsvarsplikt. om

Totalförsvarsplikten omfattar värnplikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Civilplikten ska enligt lagen om totalforsvarsplikt fullgöras inom de verksamheter i totalförsvaret som regeringen bestämmer. Regeringen har beslutat att totalforsvarspliktiga får tas ut till tjänstgöring inom bl.a. polisverksamhet, befolkningsskydd, räddningstjänst, hemskydd, hälso- och sjukvård, underhåll och reparationer

av vägar

och järnvägar, bam- och familjeomsorger samt handikapp- och äldreomsorger.

träder

B.4 Lagar som i tillämpning i krig,

m. m.

Det civila försvarets verksamhet regleras bestämmelser i en rad författningar, av träder i tillämpning i krig. Regeringen kan Sverige är i krigsfara, om det är som om krig utanför landets gränser eller landet varit i krig eller krigsfara besluta att de om ska tillämpas. Det gäller t.ex.

D Förfogandelagen 1978:262; D Ransoneringslagen 1978:268; D Prisregleringslagen 1989:978; D Lagen 1992: 1402 om undanförsel och förstoring; och

D Krigshandelslagen 1964: 19.

Bestämmelserna i dessa lagar innebär att myndigheter olika slag inom totalförav svaret får extraordinära befogenheter. De organ som det gäller ska kunna göra ingrepp i annans rätt, t.ex. förfoga över enskildas egendom eller förbjuda verksamheter olika slag. Myndigheterna ska också kunna ålägga människor att utföra av uppgifter inom totalförsvaret.

C

Bilaga

DE TRE M YNDI GHE T ERNAS

ANSVAR OCH ORGANISA-

T I ON

C. 1 ÖCB

C. 1 1 Ansvar och uppgifter

.

Inledning

ÖCB är central förvaltningsmyndighet med följande fyra huvuduppgiñer:

-

l Samordning av beredskapyförberedelserna på central myndighets-

nivå inom det civila försvaret; 2 Funktionsansvar för funktionen Civil ledning och samordning; 3 Funktionsansvar för funktionen Försörjning med industrivaror; 4 Funktionsansvar för funktionen Transporter.

Uppgifterna regleras i huvudsak föreskrifter i beredskapsförordningen och i

genom myndighetens instruktion.

Samordningsuppgüten

ÖCB har ett samordningsansvar under regeringen för frågor som är gemensamma

for det civila försvarets funktioner. Uppgiften innebär i huvudsak ÖCB

olika att

Cl F örser statsmakterna med underlag för beslut den civila om

beredskapens inriktning programplanering:

Cl Y ttrar sig över de civila statliga myndigheternas anslagsjramställningar i de delar som berör totalförsvaret;

Bedriver strategiska studier, genomför underlagsstudier samt

lämnar metodstöd i planeringsfrågor;

Inriktar, samordnar och stöder utvecklingen kompetenav sen hos personal inom den civila delen av totalförsvaret;

Strävar efter att öka medvetenheten hos beslutsfattare de

om

beredskapshänsyn som bör tas i planering och samhällsutveckling

BIS, utveckla metoder för detta samt stödja sådan verksamhet ekonomiskt och när det gäller kunskaperna ÖCB samarbetar med un-

versitet om högskoleutbildning inom detta område:

Samordnar de svenska insatser inom ramen för Partnerskap för

fred PFF som berör det civila försvaret samt medverkar aktivt i det

fredsfrämjande arbetet;

Samordnar och inriktar personalförsörjningsfrågor inom det civila

försvaret, bl. användningen totalförsvarspliktiga tjänstgör a. av som med civilplikt, samt frågor som rör frivilligorganisationerna;

Samordnar verksamhet syftar till genomförande och priosom

ritering av åtgärder som ska höja säkerheten inom samhällsviktiga områden där datorstöd är oundgängligt;

EI Inriktar och samordnar forskning för det civila försvaret.

F unktiønen Civil ledning och samordning

Inom funktionen Civil ledning och samordning tar ÖCB fram underlag för krigs-

planläggningen och den operativa planläggningen inom hela det civila försvaret.

Myndigheten medverkar i det sammanhanget i operativa studier, utvecklar och förmedlar regeringens beslut operativa törsvarsforberedelser, tar fram grunder om

for och följer upp tillämpningen de regionala mål- och riskanalysema samt ut-

av färdar erforderliga föreskrifter for t.ex. uttagning, undanforsel och förstoring samt

informationsförsörjning och signalskydd.

Till ansvaret för funktionen Civil ledning och samordning hör också att samordna

och utveckla hela det civila försvarets ledningssystem även det tekniska stödet for detta och att samordna detta med det militära försvarets ledningssystem. Det ñnns därutöver ett särskilt ansvar for signalskyddsberedskapen inom hela det civila

försvaret. I uppgiften ingår att skaffa och underhålla signalskyddsmateriel och att

utbilda signalskyddspersonal.

ÖCB samordnar övningsverksamhet inom det civila försvaret. Det sker bl.a. genom

att myndigheten årligen tillsammans med Försvarsmakten ger ut en plan för övningsverksamheten inom totalförsvaret. ÖCB medverkar vidare i ledningsövningar

inom regeringskansliet samt svarar för eller medverkar i ledningsövningar högre och lägre regional nivå. Myndigheten genomför även funktionsövningar med myn-

digheter på alla ledningsnivåer. Beredskapsläget hos länsstyrelserna och civilbefalhavama kontrolleras bl.a. vid överläggningar enligt ett rullande besöksprogram samt genom de rapporter om funktionens beredskapsläge som de regionala myn-

dighetema Centrala myndigheters krav eller önskemål om insatser från

ger.

länsstyrelserna eller civilbefälhavama inom beredskapsområdet samordnas ÖCB.

av

ÖCB har även ett för inriktning och samordning kommunernas bered-

ansvar av

skapsförberedelser samt beslutar om och betalar ut statsbidrag till dessa. Myndigheten vidare ut handböcker samt informerar och utbildar personal inom läns-

ger

styrelserna i deras stödjande roll i förhållande till kommunerna. ÖCB administrerar

även ett bidragssystem för anskaffning av reservanordningar inom det kommunaltekniska området.

Funktionen Transporter

Inom ñmktionen Transporter samordnar ÖCB beredskapsverksamheten hos de

statliga trafikverken och den beredskapsplanering av transporter som länsstyrelseroch civilbefälhavarna för. ÖCB följer utvecklingen inom transportområ-

na svarar det och genomför utredningar som ska ligga till grund för planeringen inom funktionen.

ÖCB för planläggningen beredskapen för landsvägstransporter. Kris- och

svarar av

krigsviktiga åkerier, lastbilscentraler, transportförmedlingsföretag, bärgningsföre-

och busstrañkföretag deltar s.k. K-företag i verksamheten. ÖCB beslutar tag som om planläggning, anger inriktningen av den och följer upp resultaten.

De investeringar som skett och som till en del pågår omfattar anskaffning av

- batteridrivna drivmedelspumpar och ABC-skyddsmateriel för fordonsförare.

Funktionen F örsörjn in g med in dustri varor

Ansvarsområdet för funktionen Försörjningen med industrivaror omfattar alla in-

dustriella branscher utom energi- och livsmedelsproduktion. De viktigaste åtgär-

derna är

D F örsörjningsanalyser ska klargöra behovet och tillgången på som av kris- och krigsviktiga varor och tjänster;

D Analyser av vilka varor som kan anskaffas under återtagnings-

en

period och vilka beredskapsåtgärder detta kräver resultaten in-

arbetas i tillämpliga delar i försörjningsanalyserna under föregående punkt;

D Föreskrifter och allmänna råd för företagens planläggning, utveckling av datorstöd för registrering av K-företag inom samtliga funktioner samt nyplanläggning och uppdatering av befintliga planer;

D Avtal statlig ersättning för viss produktion och tjänster om av varor

samt för eventuell lagring i samband med upprättandet av dessa

avtal genomför ÖCB särskilda Risk management-analyser enligt en

särskild metod som myndigheten har utarbetat

D Särskild inköps-, försäljnings- och lagringsverksamhet på uppdrag av andra funktionsansvariga myndigheter;

D Forskning och utveckling, ex. framtagande ersättningsprodukter av baserade på inhemska råvaror och utveckling av inhemsk krisproduktion av bl. a. operationshandskar;

Avtal om bilateralt handelsutbyte med Norge och Finland i en kris;

D Lagring av importerade strategiska varor.

I krig efter regeringens beslut bildas Försörjningskommissionen FK,

eller som

övertar OCB:s uppgifter inom funktionen Försörjning med industrivaror. Förberedelser sker i fred genom bl.a. utbildning och övning krigsplacerad personal. av

C.1.2 Organisation och ekonomiska

resurser

ÖCB är indelad i avdelningar för handläggning sakfrågor. Avdelningarna betre av står i sin tur av arbetsområden. Uppgifter och personalresurser for dessa arbetsom-

råden fastställs årligen i verksamhetsplaneringen. Det finns vidare administrativ

en enhet samt ett infonnationssekretariat.

Personalresursemas fördelning mellan avdelningar och motsvarande framgår av

följande sammanställning, som avser läget den 1 1996. mars

transporter Transporter 4 Avdelningen för industriell försäljning 45 Administrativa enheten 28 Infonnationssekretariatet 4

Summa i 134

ÖCB hade den 1 1996 totalt 134 årsanställda. Antalet har framgår

mars som av följande sammanställning minskat sedan myndighetens tillkomst 1986. Uppgif-

terna avser läget den 1 juli varje budgetår utom budgetåret 1995/96.

Kostnaderna för ÖCB:s verksamhet under kalenderåret 1996 redovisas i följande sammanställning. s 150793 223

Uppgifter Anvisat belopp, Relativ 1 000-tal kronor fördelning i % Funktionsuppgiñer 315 391 70 Civil ledning och samordning Funktionsuppgiñer l34 348 29 Industriell försörjning Funktionsuppgifter 3 010 1 Transporter Summa 452 749 100

Kostnaderna för ÖCB:s förvaltning under år 1996 beräknas till 74 milj. kroegen nor.

C.2 SRV

C.2.1 Ansvar och uppgifter

Allmänt om verksamheten

SRV är enligt instruktionen för verket central förvaltningsmyndighet för frågor om

1 Räddningstjänst samt olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt räddningstjänstlagen; 2 Landtransporter av farligt gods; 3 Anordnande av skyddsrum och skyddade utrymmen; samt

4 Sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska an-

läggningar, i den mån detta inte är en uppgift för någon annan myndighet. SRV:s verksamhet regleras i huvudsak av räddningstjänstlagen, lagen om transport farligt gods, lagen civilt försvar och lagen om totalförsvarsplikt samt av de av om författningar som har utfärdats med stöd av dessa lagar. SRV är ansvarig myndighet för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. 224

Särskilda uppgifter

Som framgår instruktionen har SRV också rad särskilda uppgifter. Verket av en ska bl.a. samordna samhällets olycks- och skadeförebyggande arbete inom räddningstjänsten, följa utvecklingen inom vetenskap och teknik samt bedriva FoUverksamhet, bevaka riskutvecklingen och verka för att åtgärder vidtas skyddar som

l befolkningen och förebygger olyckor. Till uppgiñema hör också planera och

att genomföra utbildning av personal inom bl.a. räddningstjänsten och sotningsverk-

l samheten, utveckla och anskaffa materiel, informera samt utöva tillsyn.

i

SRV ska vidare i samråd med Strålskyddsinstitutet samordna planeringen bered-

av skapen mot kärnenergiolyckor och andra allvarliga olyckor. Samma sak gäller sä-

i

kerhetsföreskriñema för land-, sjö- och flygtransporter farligt gods. Verket ska av inhämta erfarenheter från inträffade allvarliga olyckor i Sverige och utomlands. Det ska enligt regleringsbrev och särskilda regeringsbeslut också finnas beredskap en inom verket för internationella hjälpinsatser.

Åtgärder och aktörer

Uppgifterna innebär att SRV genom bl.a. utvecklingsarbete, utbildning, teknikutveckling, samordning och tillsyn ger stöd aktörer har det operativa ansvaret som och som alltså ska förebygga olyckor och begränsa skador. Aktörema är främst den kommunala räddningstjänsten, företag, organisationer och enskilda. Uppgiñerna innebär emellertid också ett samarbete med övriga har roll i säorgan som en kerhetsarbetet i samhället: centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner, forskningsorgan samt branschorganisationer och fackliga organisationer.

SRV:s åtgärder utgår från samhällets behov av skydd mot vissa typer olyckor.

av Behovet kommer till uttryck den politiska styrningen verksamheten, Som genom av underlag för den långsiktiga inriktningen av framför allt FoU-verksamheten behövs emellertid framtidsstudier och omvärldsanalys.

SRV svarar för åtgärder i hela skalan av olyckor från lägenhetsbranden via kemi- kalieolyckor och naturkatastrofer till kriget. Verket är norrngivare och fördelar resurser för forskning och utvecklingsarbete, utbildning, anskaffning materiel av och information. Det förekommer också transfereringar medel verket av genom framför allt inom verksamhetsområdena skyddsrum, ledningsplatser och stöd till frivilligorganisationer.

Indelning i fem verksamh etsgrenar

SRV:s stödjande roll är utgångspunkten för indelningen arbetet i verksamhets-

av

De fem verksamhetsgrenarna motsvarar i huvudsak verkets viktigaste grenar. mottagargrupper:

1 Samhällets räddningstjänst och förmåga att förebygga olyckor och begränsa skador;

2 Säkerheten vid verksamheter med särskilda risker;

3 Förmågan hos den enskilda människan att förebygga olyckor och begränsa skador;

4 Be olknin ss dd i krig;

5 Internationell verksamhet.

Mest resurskrävande är verksamhetsgrenen Samhällets räddningstjänst. Till denna gren hör en omfattande produktion i form av bl.a. utbildning, materielanskaffning samt bidrag och tekniskt stöd till kommunerna for produktion av ledningsplatser. Tillämpningen helhetssynen fred-krig är särskilt tydlig inom denna gren men av också inom verksamhetsgrenen Enskilda människan. En rad andra åtgärder är särskilt utformade för att möta krigets påfrestningar. Till dessa hör produktion och underhåll av skyddsrum, utbildning av räddningsmän for ammunitionsröjning och Varningssystem for flygangrepp.

Insatser för internationell katastrof- och flyktinghjälp

SRV lämnade år 1989 ett förslag till regeringen om former for framtida katastrofhjälp utomlands. Förslaget hade utarbetats mot bakgrund av erfarenheterna från insatsen vid jordbävningskatastrofen i Armenien i december 1988. Regeringen framhöll i prop. 1989/90:100, bil. 6 betydelsen av att det finns en svensk bered-

skap for räddningsinsatser vid katastrofer i andra länder. Enligt propositionen

skulle en beredskap enligt SRV:s förslag skapas for situationer där insatser inte genomfördes i enlighet med gällande internationella överenskommelser eller i redan etablerade internationella former.

Regeringen ansåg att SRV skulle ha ett sammankallande för insatsberedansvar skapen inom räddningstjänstens område. Räddningsinsatserna skulle genomföras inom ramen for verkets ordinarie verksamhet, men regeringen skulle fatta beslut om varje enskild insats.

SRV:s beredskap for hjälpinsatser med personal och utrustning har successivt ut-

vecklats med utgångspunkt i de behov som föranlett insatser, regeringens olika

uppdrag till verket samt de erfarenheter som verket, regeringskansliet och berörda FN-organisationer har fått insatserna. genom

Planeringen SRV:s hjälpåtgärder har också efter hand anpassats till DHA:s

av samordnande verksamhet och till UNHCR:s behov av stöd. Den indelning i fyra

beredskapsområden som verket har gjort överensstämmer i stort med den struktur som DHA använder för samordning av hjälpinsatser:

1 Beredskap för räddningsinsatser SWEDISH RESCUE TEAM;

2 Beredskap för hjälpinsatser vid akuta flyktingkatastrofer

SWEDISH SUPPORT TEAM;

3 Beredskap för fömödenhetsinsatser SWEDISH EMERGENCY STOCKPILE; och

4 Beredskap för expertinsatser SWEDISH EXPERT TEAM.

Regeringen uppdrog därefter i december 1991 begäran UNHCR SRV att

av

hålla beredskap för att kunna flyktingkommissarien stöd med logistik och

en ge

kommunikation vid akuta flyktingkatastrofer. En särskild stödgrupp ska efter

re-

geringens beslut i varje särskilt fall kunna sättas när någon av flyktingkommissariens fältgrupper påbörjar sin koordinerande verksamhet i ett katastrofområde.

Regeringen har föreskrivit att beredskapen i största möjliga utsträckning ska upp-

rätthållas inom ramen för SRV:s befintliga beredskap för räddningsinsatser vid ka-

tastrofer utomlands.

Grunden för SRV:s planering av sin internationella hjälpverksamhet under de se-

naste åren har varit en föreskrift i regleringsbreven om att verket ska upprätthålla

en beredskap för internationell katastrof- och flyktinghjälp. Myndigheten ska också medverka i det Säkerhetsfrämjande samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa. En utförligare redogörelse för SRV:s beredskap och hittills genomförda insatser finns i betänkandet SOU 1995:72 Svenska insatser för internationell katastrof- och flyktinghjälp.

C. 2.2 SR V:s

bemyndiganden och prövning av enskilda

ärenden översikt - en

SRV har genom en rad författningar fått uppgifter inom rättstillämpningens område. Verket ger antingen ut föreskrifter eller fattar beslut i enskilda ärenden är

som bindande för enskilda, kommuner eller statliga myndigheter. Uppgifterna tar sikte insatser eller annan verksamhet i både fred och krig.

Sammanställningen som följer är översikt över SRV:s bemyndiganden att ut en ge föreskrifter eller att pröva enskilda ärenden.

SR Vss

bemyndiganden att ge ut föreskrifter och pröva enskilda

ärenden -en översikt

Område F örjätt- Ansvar, uppgift Bemyndigande SRVss uppgift vidprovning ning eller motsvarande för SR V av enskildaärenden

Tillsyn mms4§ Central tillsyn inom Utfärda förelägganden eller kommunalräddnings- förbud som gällerenskilda tjänst får förenasmedvite

mm24§ Samråd om kommunens Föreslåregeringenändring mm33§ räddningstjänstplan i planen

mm57§ Tillsyn över efterlev- Utfärda förelägganden eller naden av bestämmelser förbud om planläggning av räddningstjänstenvid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar

NW62§ Tillsyn frågor i som Utfärdaföreläggandeneller gäller samordningmellan förbud denstatliga räddningstjänstens olika grenar

Ansvar RäF35 § Länsstyrelsens aver- Meddelaföreskrifter för rädd- tagande av ansvaret fär om innehålleti planings- kommunalräddnings- neringenför övertatjänsten tjänst gandet

mzss Länsstyrelsens genom- Meddelaföreskrifter 28a§ förande av räddnings- om räddningstjänsten mms5§ tjänsten vid utsläpp av och saneringen radioaktiva ämnen och saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen

Samord- $61§ Samordning av statlig Meddelaföreskrifter ning räddningstjänstoch om samordningen sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen

Ansvar, uppgift Bemyndigande SR V:s uppgift vid provning eller motsvarande for SRV av enskildaärenden

Skyldig- RäF69 § Ägaren till 43-§-an- Meddelaföreskrifter en g heter läggningskainformera om verkställigheten for en- kommunen om produkskilda ter, produktion m.m. l RäF70 § Ägaren till en 43-§-an- "- läggningskavid en

l olycka informerakom-

munen ochSRV

Färe- RäF l6 Undantagji-án skyldig- Besluta om undantag från i byggande sista heten att forratta brand- skyldigheten åtgärder, stycket syn m.m. RäF 18 § Tialsjristerfor brandsyn Meddelaföreskriñer om hur oña brandsyn skautföras

RäF22 § Tidsfi-isterfor sotning Meddelatöreskriñer ochbrandskyddskon- om hur oña åtgärder troll skavidtas

Förordn. Besiktning av samlings- Meddelarföreskrifter om besikt- tatt om besiktningen ning av samlingstält 8 §

Förordn. Användning av haloner Meddelariöreskriñer Beslutar om undantagfrån om ämnen undantag anordningar om avsteg från be- bestämmelserna i det ensom bry- i fartyg stämmelsema skilda fallet ter ned ozonskiktet 35 §

PBL Beslut om byggløv Beslutet får överklagas av - 13 kap. ellerförhandsbesked SRV utom flygplatser och 7 § inom skydds-eller sdker- kämtekniskaanläggningar hetsomrâden

Varning RäF76 § Skyldighet att varna Meddelaföreskrifter och tillkalla hjälpfor om alanneringen den som upptäckereller på annatsätt får kännedom om en olycka

Område Fötjfatt- Ansvar, uppgift Bemyndigande SRVss uppgift vid prövning ning eller motsvarande för SRV av enskildaärenden

Utbildning RäF5 Innehållet kompetens- Besluta om innehålleti ut- och 14 § l st, utbildningför räddnings- bildningen , behörighet 25 30 § och sotningspersonal

RaF 15§ Antagning till utbildning Besluta om antagning -

"- Undantagfrån antagnings- Besluta om undantag kraven

RäF81 § Undantagfrån kravenpå Pröva ärende om över- kompetens för rdddnings- klagande av länsstyrelsens chefeller befäl i rädd- beslut ningsstyrka

RäF31 a Behörighetför den som Meddelatöreskriñer Besluta om sökandenska 31 b § genomgått utbildning om erkännande av få motsvarandebehörighet i annat medlemsland utländsk behörighet i Sverige i EU

Rädd- RäF71 § Den kommunalarädd- Meddela föreskrifter nings- ningsqänstens upp- för verkställigheten tjänst gijter vid höjd beredvid höjd skap beredskap, "- Awikelserfrân RdL "- m.m. som har betydelse för totalförsvaretm.m.

" Medverkan i övningar Besluta om medverkan av betydelseför befolk- företag, organisationereller av ningsskvddoch rddd- andra sammanslutningar ningstjdnst vid höjd beredskap

Ersättning RäF 13 § Ersättningtill kommun Bestämma ersättningens för kostnader för ut- storlek bildning av deltidsanställda brandmänsom SR genomför V

RäF84 § Ersättningtill kommun " för räddningstjänst med anledning av utjlöde av olja eller andra skadliga ämnen och vid insatser som medfört betydande kostnaderför kommunen

Område Författ- Ansvar, uppgift Bemyndigande SRV:s uppgift vid prövning eller motsvarande för SRV av enskildaärenden

Ersättningtill enskilda Utiärda for medverkan rddd- i bestämmelser ningstjdnst frivillig eller medtidnsteplikt

Folk- Utmärkande anlägg- av Meddela iöreskriñer Genomföradetörbererätts- ningar søm vid höjd för utmärkandet delser som behövs i fred törordn beredskapskaanvändas 22 § far befolkningsskydd och räddningstjänst

i " Transport i Ö avfai-Iig " .

ADR Förordn. Ändringar i bilagoma Meddelaföreskriñer - TFG 17§ till som enligt att ändringarna ska artikel 14 ska anses gälla antagna, skagalla för ADR-transporter

Det som sägs i avtal "- enligt artikel punkt 4 3 och ändringar i av sådanaavtal skagälla far ADR-transporter ü ställetför vad som annars är föreskrivet

RID Förordn. Ändringar i RID "som - TFG 20 § enligt 19§ 4 i fördraget ska anses antagna ska galla för RID-transporterna

Civilt ii ä

Ersätt- CF-för- Ersättning fär utbildnings- Besluta om taxa ning ordn. kostnader 5 kap. 3 §

Verk- Dito Verkskyddens organisa- Meddelaiöreskriñer skydd 5 kap. tion, utrustning, beredskap, om verksamheten mobiliseringm.m.

Område Førfiztt- Ansvar, uppgift Bemyndigande SR V:s uppgift vid prövning ning eller motsvarande för SRV av enskilda ärenden

Skydds- Dito Beslut inom vilka om- Besluta i ärendet om komom rum 6 kap. råden det skafinnas skydds- munen ochlänsstyrelsenär l § rum och skyddade utrym- oeniga men

" Skydda utrymme ska Besluta i ärendet - ordnas redan innanregeringen beslutat om höjd beredskap

Dito Utformning, utrustning Meddela töreskriñer - 6 kap. och underhåll m.m.av 4 § skyddsrum

Dito Besiktning skydds- Besiktning av arbeten som av - 6 kap. varit särskilt komplicerade rum 9 § eller kostnadskrävande

Dito Beredaplats åt civil- Meddelaföreskrifter - 6 kap. befolkningen i skyddsl2 § rum eller skyddade utrymmen

Dito Skyltning av skydds- " - 6 kap. rum och skyddade ut- 13 § rymmen

Dito Ersdttningsbeløppen Bestämma - 6 kap. som beräknasskamulti- koeñicienten 15§ pliceras med en tidskøeøicient

Dito Högre ersättning, Besluta om högreersättning om - 6 kap. det beräknadebeloppet 19 § blir oskäligt låg

Dito Ersättningför ett skyddat " - 6 kap. utrymmesom ordnas 20 § innan regeringen beslutat om höjd beredskap

Dito Ersättning för uppjöran- Meddelaföreskrifter - 6 kap. de av skyddsrum m.m. 21 §

Dito Ersättning ochförskott Bestämma ersättningens - 6 kap. enligt kap. 6 23 § lagen storlek 22 § om civilt försvar

Dito Ersättning för besiktning " - 6 kap. eller andra kontroller 25 §

Område Førfatt- Ansvar, uppgift Bemyndigande SR V:s uppgift vid provning eller motsvarande för SRV av enskildaärenden

Skyldighetför ägare eller Meddelaföreskriñer ning 7 kap. eller innehavare av anlägg- I § ningar att hålla utrustning m.m.

Varning Dito Varningoch márkldgg- "- - 7 kap. ning vid höjd beredskap 2 §

Utrym- Dito Planläggning av utrym- "- ning 8 kap. ning 1 §

Övrigt CF-tör- Överklagande av ldns- Pröva ärende över- - om ordn. styrelsensbeslut att ett klagande 10 kap. utrymme inte längre ska l § vara skyddsrum

CF-iör- Överklagande ärende Pröva ärende överav - om ordn. enligt lagen om civilt klagande som överklagats 10kap. försvar som överklagats till länsstyrelsen 2 § till länsstyrelsen

Fordons- VTF för Körning i terräng med Meddelaföreskriñer körning räddnkår fordon som används vid höjd under ut- underutbildning bered- bildning skap och höjd beredskap7 §

Dito Högstahastighetoch "- - 8-9 §§ last m.m. för fordon vidfärd samband i medraddningsinsatser vid höjd beredskap

Dito Trajikanvisnings- "- - 16 18 § marken för räddningskåren, skyltar på släpfordon

C. 2.3 Samordning på central nivå vid allvarliga olyckor

Utredningen om kämkraftsberedskapen framhöll i sitt betänkande SOU 1989:86 Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor att samhället insatser mot allvarliga olyckor omfattar rad åtgärder kommunerna, länsstyrelserna och centrala en som statliga myndigheter vidtar. En effektiv räddningstjänst vid stora olyckor förutsätter ett omfattande samarbete mellan de kommunala och statliga organen. Erfarenheterna från de stora olyckor som inträffat och den planering och andra överväganden sker hos olika visar emellertid enligt utredningen att det är svårt att | som organ | i praktiken samverka det sätt som är tänkt. Problemen är i huvudsak desamma

i oavsett typ av olycka. Det kan vara fråga om insatser vid kemikalieolyckor, käm- I

energiolyckor, bränder, översvämningar, jordskred eller t.ex. andra naturolyckor. l

l

På central nivå är regeringen . det ansvariga . organet, framhöll utredningen. . En rad

i

centrala myndigheter har ett sektorsansvar leder inte räddningstjänst. I syfte men att göra samhällets åtgärder effektivare föreslog utredningen att det inom regeringskansliet verksamma Rådet för räddningstjänst skulle ytterligare uppgifter avsedda att öka samordningen av samhällets åtgärder vid stora olyckor. Varje cenl tral myndighet hade emellertid kvar sitt beslutsansvar inom det egna verksamhetsområdet, om inte regeringen beslutade annat.

Utredningen föreslog att rådet skulle organiseras i för olika slag av olyckgrupper SRV borde svara för den nämnare planeringen av rådets verksamhet och för or. utbildning och övning dem deltog i arbetet i de olika grupperna. Utredningav som illustrerade förslaget att räknaupp följande myndigheter eller andra en genom borde delta i rådets samordningsarbete i det akuta skedet när en olycka organ som hotade eller hade inträffat:

CI Samtliga typer av olyckor:

Rikspolisstyrelsen

Räddningsverket Socialstyrelsen SMHI Sveriges Radio Överbefälhavaren

En sådan basgrupp kunde utökas med följande myndigheter vid speciella slag av olyckor:

D Utsläpp av radioaktiva ämnen: Kämkrañinspektionen Lantbruksstyrelsen Livsmedelsverket Naturvårdsverket Strålskyddsinstitutet

Kemikalieolyckor: Arbetarskyddsstyrelsen Kemikalieinspektionen Kustbevakningen Lantbruksstyrelsen Livsmedelsverket Naturvårdsverket

Cl Ras, skred, översvämningar, Snöoväder, elavbrott och andra allvarliga händelser: Lantbruksstyrelsen SJ Televerket Vattenfall Vägverket

Många remissinstansema awisade emellertid utredningens förslag till samordav ning central nivå och statsmakterna beslutade i stället prop. 1991/92:41, FöU 25 att SRV skulle få en tydligare roll i samordningen av samhällets åtgärder på central nivå allvarlig olycka hade inträñat. SRV har till uppgift, framhöll när en

statsmakterna i beslutet, att bistå regeringen med att inhämta expertbedömningar

och annat underlag från regionala och lokala myndigheter eller andra organ. Verket ska planera for detta. Det är emellertid regeringens uppgift när behovet av en samordning uppkommer att besluta tillfälligt ändrade ansvarsförhållanden. - om Regeringen kan själv för samordningen eller ge en annan myndighet i uppsvara drag att göra det.

Avsikten är enligt statsmakterna inte att några expertkunskaper ska föras över från

andra myndigheter till SRV eller något annat organ. De olika expertmyndighetema

behåller sina arbetsuppgifter och kvarstår i lydnadshänseende enligt föreskrifterna i departementsförordningen 1982:177. Det innebär bl.a. att myndigheterna behåller sina ordinarie kontakter med t.ex. regionala myndigheter och andra staters myndigheter.

C. 2.4 Organisation och ekonomiska resurser

SRV har sin centrala förvaltning i Karlstad och fyra räddningsskolor i Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö. Den centrala förvaltningen är indelad i sakavdel-

ningar för de fyra verksamhetsområdena räddningstjänst, risk- och miljöfrågor,

utbildning och teknik. Det finns också en administrativ avdelning.

Personalen inom den centrala förvaltningen är for närvarande fördelad mellan avdelningar och motsvarande enligt följande sammanställning, som avser läget den l mars 1996.

Avdelning eller motsvarande Antal anställda personer

Anm. De fyra räddningsskolorna har sammanlagt omkring 450 anställda.

SRV har under budgetåret 1995/96 totalt 265 årsanställda i sin centrala förvalt-

ning. Som framgår av följande sammanställning har antalet inte förändrats särskilt

mycket sedan myndighetens tillkomst 1986.

Den planerade omsättningen for de olika verksamhetsgrenama inom SRV under

kalenderåret 1996 framgår följande sammanställning. av

Verksamhetsgren Omsättning, Relativ ll/Iilj. kronor fördelning i %

Anm. Beloppen avser samtliga kostnader, transfereringar eller bidrag. Verksamheten finansieras genom externa intäkter på 152, 7 miljlkronor och genom anslag.

Kostnaderna för SRV:s egen förvaltning beräknas till 170 milj.kr0n0r för verksamheten i Karlstad och till 210 milj.kronor för verksamheten vid räddningsskoloma.

C. 3 SPF

C.3. 1 Ansvar och uppgifter

Inledning

SPF är central förvaltningsmyndighet för det psykologiska försvaret. SPF ska leda och samordna planläggningen av landets psykologiska försvar, sprida kunskap om säkerhetspolitiken och totalförsvaret samt främja och samordna andra myndighe-

ters information inom området. Till uppgiften hör också att informera om civilbe-

folkningens möjligheter att inom folkrättens ramar bjuda en ockupant motstånd. SPF övertog den l juli 1994 en stor del av uppgifterna från Delegationen för ickemilitärt motstånd, som i det sammanhanget awecklades. Avsikten är enligt rege-

ringen att arbetet med de civila motståndsfrågoma ska fullföljas och vidareutveck-

las.

SPF är enligt beredskapsförordningen ansvarig för funktionen Psykologiskt försvar. Det mål för funktionen som statsmakterna fastställde 1995 är följande:

Verksamheten inom funktionen Psykologiskt försvar skall, i syfte att stärka be-

folkningens försvarsviüa och motståndsanda, bedrivas så att under höjd bered-

skap en snabb och korrekt nyhetjörmedling och konkret och fullständig en myndighetsinformation säkerställs.

Arbetsuppgifter

Myndighetens viktigaste arbetsuppgifter är dessa:

D Planläggning, utbildning och övning myndighetens krigsav organisation

Verksamheten omfattar rekrytering personal till SPF:s krigsorganisation samt av underhåll beredskapsorganisationen och beredskapsverket. Till detta räknas av sambands- och säkerhetsfrågor samt utbildning och övning personalen. av

I verksamheten ingår också utveckling av metoder gör det möjligt att följa och som analysera opinionsutvecklingen under höjd beredskap och att lämna forslag till olika infonnationsinsatser. För detta fordras en förhållandevis omfattande bevakning av såväl press som svenska och utländska radio- och TV-program.

SPF ser just nu över sin krigsorganisation. Avsikten är bl.a. att uppgiñema anpassa till de i totalförsvarsbeslutet angivna nya planeringsforutsättningarna for totalförsvaret.

CI Informationsberedskap hos centrala, regionala och lokala myndigheter samt hos massmedierna

Med informationsberedskap avses planer, strategier och organisation med utbildad personal och teknisk utrustning syftar till att säkerställa att korrekt inforsom en mation kan lämnas och via massmedierna förmedlas till människor vid större olyckor, katastrofer eller andra störningar i samhället i fred och krig. Området tillhör det ÖCB bör prioriteras inför totalförsvarsbeslutet 1997. som anser

SPF medverkar med personal vid utbildning inom Militärhögskolan och Försvarshögskolan samt i övrigt vid spel, övningar och konferenser m.m. inom hela totalförsvarets verksamhet.

SPF har tagit initiativ till en utbildning i hantering kommunal myndighetsinforav mation i kris och krig. Utbildningen sker sedan några år i samverkan mellan länsstyrelser och kommuner under medverkan SPF. av

Stöd till pressens och etermediernas inkl. Teracoms beredskapsplanläggning - samt underhåll av TT:s krigsnät ingår också i verksamheten. SPF har bildat ett råd med företrädare for och etermedier, TT, Teracom och ÖCB för samordning press

av beredskapsplanläggningen hos massmedierna.

Cl Forskning, studier och utveckling

SPF ska enligt instruktionen följa och bedriva forskning inom det psykologiska försvaret, den psykologiska krigföringen och angränsande områden.

SPF bedriver sedan ett tiotal ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete. En betydande del av verksamheten ägnas de kommunikations- och informationsproblem ofta uppstår vid svåra störningar i samhället. Det innebär att som samspelet mellan sändare, förmedlare och mottagare står i centrum för intresset. Frågan gäller i grunden människors förtroende för samhällets förmåga att hantera katastrofer i hela hotskalan.

Flera forskningsprojekt som SPF har initierat genomförs i samverkan med andra myndigheter, framför allt ÖCB och SRV. Syftet med denna forskning är att ge kunskap som bidrar till att vidmakthålla och förbättra samhällets informationsberedskap. Forskningen sker under medverkan forskare från flertalet svenska uniav versitet och högskolor. Konstellationerna varierar beroende bredden i de olika arbetena. Ett samarbete förekommer ofta också med utländska forskare, som deltagit i flera av SPF:s projekt under årens lopp.

CI Information till allmänheten säkerhetspolitik och totalförsvar

om Den viktigaste uppgiften inom detta område är att sprida information och förom medla kunskaper om främst den av statsmakterna beslutade säkerhetspolitiken och utformningen av totalförsvaret -även om s.k. civilt motstånd och att samordna andra myndigheters information i samma syfte. Det sker bl.a. genom skrifter och filmer avsedda för skolan, frivilligrörelserna och allmänheten även främmande språk. En viktig del av denna verksamhet är information vid höjd beredskap genom uppgifter i telefonkatalogen samt genom förberedd information via olika medier.

Ett till SPF knutet råd med representanter för Försvarsmakten, Pliktverket, SRV, ÖCB, CFF och frivilligorganisationerna diskuterar samordning informationsfråav gor och en särskild till SPF knuten referensgrupp överväger frågor om s.k. civilt motstånd.

C.3.2 Organisation och ekonomiska

resurser

SPF har elva anställda 10,5 personår. Antalet har inte förändrats särskilt mycket under de senaste tio åren. Arbetet inom myndigheten sker projektorienterat och utan snäva gränser mellan de olika verksamhetsområdena. De olika projekt som myndigheten svarar for sysselsätter över tiden mellan 15 och 30 personer.

SPF kommer med de nya, i totalforsvarsbeslutet angivna uppgifterna och med de -

av ÖCB avdelade medlen att öka till 16 á 18 anställda i fredstid. I beredskapsor- - g ganisationen ingår ca 200 personer.

Personalens fördelning mellan olika verksamhetsgrenar och de beräknade kostnaderna for verksamheten under kalenderåret 1996 framgår följande av samman-

ställning kostnaderna är omräknade enligt schablon till ett 12-månaders budget-

år.

säkerhetspolitik, m.m.

egen

C4

Statlig styrning av kommunernas och

enskildas verksamhet inom det civila

försvaret

C. 1 Inledning

Utredningen har tidigare i betänkandet berört de mycket varierande uppgifter som SRV har inom rättstillämpningens område. Bemyndigandena att meddela föreskrifter och uppgiften att pröva enskilda ärenden är bindande for enskilda, komsom muner eller statliga myndigheter verksamhet i både fred och krig. En utförliavser gare redogörelse fmns i sammanställningen på sid 228-233.

Den text som här följer beskriver i stora drag även andra statliga myndigheters befogenheter att styra kommunernas och andras verksamhet inom det civila försvaret.

C. 4.2 Räddningstjänst

Befogenhetema att meddela föreskrifter för kommuner, landsting och enskilda varierar mellan de berörda statliga myndigheterna och mellan olika verksamhetsområden. Under höjd beredskap får SRV enligt räddningstjänstförordningen besluta om undantag från föreskriñer som gäller i vanliga fall för räddningstjänsten i kommunerna och som har betydelse för totalförsvaret eller som behövs för att nödvändig räddningstjänst i övrigt eller sanering eñer utsläpp av radioaktiva ämnen ska kunna genomföras. Rätt att besluta om användning av räddningstjänsten för uppgifter som inte berör den egna kommunen har länsstyrelsema, om det gäller omrördelning mellan kommunerna i länet, och civilbefälhavarna, om resurser ska omfordelas mellan länen inom civilområdet.

Den tillsyn över räddningstjänsten i kommunerna som staten svarar för enligt rädd-

ningstjänstlagen gäller, som framgått av redovisningen i kapitel verksamhet både under normala förhållanden i fred och vid höjd beredskap.

C. 4.3 Skyddsrum och säkerhetsskydd

SRV får enligt förordningen meddela föreskrifter för t.ex. utfonnning, utrustning och underhåll av skyddsrum, om varning och mörkläggning och om verksamheten inom verkskydden. Rikspolisstyrelsen ska kontrollera säkerhetsskyddet hos kommuner, landsting och kyrkliga kommuner.

C. 4.4 Utrymning hälso- och sjukvård

-

SRV får enligt förordningen om civilt försvar meddela föreskrifter för hur utrym-

ning ska planläggas. ÖCB har till uppgift att fastställa de områden ska plansom läggas för utrymning. Civilbefälhavarna får under höjd beredskap besluta om ut-

rymning som är befolkningsskydd och meddela de föreskrifter som gäller för vistel-

sen den plats dit de utrymmande blivit hänvisade.

Det framgår av instruktionen för civilbefälhavama att dessa under höjd beredskap även får besluta om utnyttjande av vårdplatser, förflyttning av hälso- och sjuk-

vårdspersonal, patienter och förnödenheter samt i övrigt besluta om användningen av de civila hälso- och sjukvårdsresursema.

C. 4.5 Pliktpersonal

Enligt förordningen totalförsvarsplikt ankommer det ÖCB att meddela föreom

skriñer om grundutbildningens och repetitionsutbildningens längd och genomfö-

rande för den totalförsvarspliktiga personal som ska tjänstgöra inom det civila för-

svaret.

C. 6 F örelägganden

Länsstyrelserna får enligt förordningen civilt försvar besluta vissa förelägom om ganden och har i övrigt till uppgift att stödja kommunerna, landstingen och de kyrkliga kommunerna i förberedelserna för verksamheten under höjd beredskap,

C. 7 Statlig ersättning

En del åtgärder som statliga myndigheter ska vidta förberedelse för verk-

som en samheten under höjd beredskap regleras, framgått, i lagen civilt försvar som om och förordningen civilt försvar. Det gäller bl.a. den verksamhet ÖCB, SRV om som och Socialstyrelsen svarar för vid utbetalning statlig ersättning till kommuner av och landsting för kostnader dessa har inför höjd beredskap. som

D

Bilaga

myndigheternas

De tre pro-

gramplaner,

m. m.

D. 1

Underlaget för utredningens överväganden

Grunden för utredningens överväganden fördelningen ansvar och arbetsuppom av gifter mellan myndigheter central nivå inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten är den verksamhet statsmakterna bedömer att myndigheterna som ska för. Utgångspunkten kommer att vara myndigheternas nusammantaget svara varande och de uppgifter har utförts inom myndigheternas verksamansvar som hetsområden under den innevarande försvarsbeslutsperioden. Utredningen har i

kapitlen 2 och 3 samt i bilaga C beskrivit nuläget.

Statsmaktema har i 1995 års principbeslut totalförsvarets utveckling åren om

1997-2001 pekat verksamhet de ska ingå i det civila försvarets och

som anser fredsräddningstjänsten. Det finns nuvarande stadium i förberedelserna för det

kommande totalförsvarsbeslutet inte i alla avseenden några bestämda uppfattningar

vilka uppgifter ska utföras. ÖCB, SRV och SPF har i det nyligen geom som

nomförda programplanearbetet övervägt olika frågor påverkar omfattningen

som det kommande arbetet och fördelningen uppgiñer mellan myndigheterna. Det av av

fortsatta beredningsarbetet inom regeringskansliet kommer att bli avgörande för

vilka förslag statsmakterna kommer att ställa sig bakom och i vilken riktning som eventuella förändringar kommer att gå.

Utredningen redovisar i denna bilaga sammanfattning av de frågor i anslutning en till totalförsvarsbeslutet har särskild relevans för bedömningar av den framtida som verksamhetens omfattning inom utredningens arbetsområde.

Statsmakternas uttalanden om behovet

av förändringar i verksamheten - en

sammanfattning av redovisningen i

kapitel

D. l Ansvar och

uppgifter inom det civila försvaret

De beslut som statsmakterna hittills fattat utvecklingen inom det civila försvaom

ret och fredsräddningstjänsten är grundade det vidgade säkerhetsbegreppet och helhetssynen åtgärder mot hot och risker i fred och krig. Verksamheten ska bi-

dra till att samhället blir säkrare också i fred. Det innebär eller vidgade uppgifnya ter för myndigheter och andra inom det civila försvaret. Beslutet innebär organ en

förskjutning av tyngdpunkten i totalförsvarets verksamhet, innebär 400

som att

milj.kronor mot slutet försvarsbeslutsperioden årligen förs över från det militära

av till det civila försvaret.

Som utredningen redovisat även tidigare i betänkandet ska de åtgärder vidtas som inom det civila försvaret göra det möjligt att

1 Värna civila befolkningen, trygga livsnödvändig försörjning säker-

ställa de viktigaste samhällyfunktionerna och bidra till F ärsvarsmaktens förmåga vid väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld;

2 Genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser; och

3 Stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella på-

frestningar ifred

Förberedelserna inför ett väpnat eller inför krig i vår omvärld i angrepp ett är

princip ingen ny uppgift. Myndigheter och andra inom det civila försvaret

organ

ska även bedriva planering de förberedelser det militära

en som svarar mot som

försvaret gör för att, när det behövs, höja krigsdugligheten. Det bl.a. fråga

är om

att under en ettårsperiod stärka försvarsförmågan inom särskilt centrala områden. Ett trovärdigt totalförsvar förutsätter att civilbefolkningen så långt möjligt

värnas mot krigets verkningar.

Ett ny uppgift i planeringen beredskapen är däremot de internationella fredsav

främjande och humanitära insatserna, i fortsättningen ska påverka utform-

som l ningen åtgärderna inom det civila försvaret. Erfarenheterna de internationella i av av hjälpinsatser som genomförts Räddningsverket och SWEDRELIEF Försvars- i av

maktens särskilda enhet för humanitära hjälpinsatser är goda. Det svenska humani-

tära arbetet inom totalförsvarets bör inriktas främst räddnings- och miljöram skyddsinsatser samt insatser vid omfattande och komplexa katastrofer. Insatserska hittills genomföras bl.a. med personal och utrustning i beredskap för na som räddningstjänsten i fred och vid höjd beredskap. Även andra delar Försvarsmakav ten och olika inom bl.a. det civila försvaret har emellertid resurser som de organ kan ställa till förfogande. Enligt statsmakterna ska det organiseras särskilda civila insatsstyrkor, ska kunna utnyttjas både för insatser inom landet och för intersom nationell katastrofhjälp.

En särskild utredare har sett över hur Sveriges samlade resurser för internationell katastrof- och flyktinghjälp ska kunna utvecklas för att möta framtida behov. Utredaren överlämnade i juni 1995 sitt betänkande SOU 1995:72 Svenska insatser för internationell katastrof- och flyktinghjälp. Regeringen i uppdrag ÖCB att gav inom programplanearbetets utarbeta förslag till åtgärder för internationella ram fredsfrämjande och humanitära insatser. Arbetet skulle ske med utgångspunkt i bl.a. de överväganden hade redovisats i betänkandet som

Ett annat nytt verksamhetsområde för myndigheter och andra organ inom det civila försvaret är insatser vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Resursema inom det civila försvaret ska kunna användas även för sådana åtgärder. Statsmaktema anser att hänsyn ska tas till de nya uppgifterna vid planering av beredskapen mot ett väpnat angrepp.

Ansvaret för att det finns grundläggande beredskap mot svåra påfrestningar

en samhället i fred ska i princip ligga myndigheter och andra organ som bedriver

verksamhet område sådana påfrestningar kan inträñä. Stats-

i fred och inom vars maktema framhåller att detta inte innebär någon ändring bestämmelserna i t.ex. av räddningstjänstlagen om hur samhällets räddningstjänst ska organiseras och bedri-

vas.

D. 2.2 Civil-militär samverkan

Enligt statsmakterna kan krigsdugligheten inom delar den militära krigsorganiav sationen begränsas grund av det säkerhetspolitiska läget. Det ska bli möjligt att göra medvetna avsteg från krigsdugligheten och att klargöra hur avstegen vid be-

hov ska åtgärdas. Försvarsmakten bör i ett utvecklat system för civil och militär

samverkan specificera och prioritera sina behov stöd från det civila försvaret. av

Det kan ske med ledning av de uppdrag och den operativa inriktning som stats-

makterna lägger Försvarsmakten och de förutsättningar i övrigt råder i som samhället. Kostnaderna för de planlagda åtgärderna behöver klargöras ett bättre sätt än som hittills skett.

Behovet stöd från det militära till det civila försvaret avser bl.a. bevakning i fred av samhällsviktiga anläggningar. och krig av

D.2.3 Civila

beredskapsstyrkor

En central fråga i 1995 års principbeslut totalförsvaret påverkar

om som ansvar och uppgifter inom det civila försvaret är organiserandet civila beredskapsstyrav kor. Syftet är som framgått den tidigare redovisningen i betänkandet av att myn-

digheter och andra organ ska kunna disponera lätt tillgänglig personalresurs

en som

kan sättas vid påfrestningar i fred och vid höjd beredskap.

Utbildningen för de civila beredskapsstyrkorna kan genomföras vid Räddningsver-

kets skolor, i kommunerna eller hos andra berörda myndigheter. Den bör syfta till

att ge de totalförsvarspliktiga bred och allsidig kunskap i ämnen gör de

en som att kan vara en resurs för kommunernas och olika myndigheters beredskap.

ÖCB och SRV fick inför programplanearbetet i uppdrag att klargöra förutsättning-

arna för ett genomförande förslaget. av

D.2.4 Andra beslut

som påverkar ansvar och uppgifter på

central nivå

Andra beslut av statsmakterna under också påverkar och senare som ansvar uppgifter inom utredningens arbetsområde är kommunernas roll inom det civinya la försvaret. Staten ska kommunerna underlag för bedömning vilka beredge av

skapsåtgärder som fordras den lokala nivån. Underlaget ska bestå övergri-

av

pande mål och andra planeringsförutsättningar. Staten ska också följa resulta-

upp

tet av de i kommunerna vidtagna åtgärderna och beredskapsläget. Uppföljning-

av en ska omfatta resultatet av verksamheten och inte medlen.

Länsstyrelserna ska som ett led i uppföljningen och utvärderingen ha fortlöpanen

de dialog med kommunerna beredskapsfrågorna och andra förhållanden

om som har betydelse för det civila försvaret. De centrala statliga myndigheterna ska ge länsstyrelserna det underlag dessa behöver för att kunna genomföra dialogen som med kommunerna.

Staten bör enligt statsmakterna även allmänt sett förbättra uppföljningen och utvärderingen av verksamheten inom det civila försvaret. Det gäller klargöra efatt

fekten beredskapen dvs den bedömda förmågan i krig de statliga medel

- - av som statsmakterna anslår för åtgärder inom det civila försvaret. Det finns enligt

statsmakterna skäl att pröva bl.a. modell med årliga, genomgripande utvärde-

en ringar av en eller två funktioner i ett rullande system. Denna utvärdering skulle

kunna omfatta kontroll att den funktionsansvariga myndigheten lämp-

en av ett

ligt sätt följer och tolkar statsmakternas beslut inriktning det civila försvaret.

om av Det bör också framgå om myndigheten planerar beredskapen ett rationellt och kostnadseffektivt sätt. Detta kan ske främst att ÖCB:s uppgifter inom genom området blir tydligare.

En fråga slutligen varit föremål för överväganden under år är byggansom senare de och underhåll av slgzdcisrum. Skyddsrumsproduktionen i samband med nybyggnad bör enligt statsmakterna begränsas till de mest utsatta områdena och till verksamheter med särskild betydelse för totalförsvaret. Skyddsrummens närmare utfomming och skyddsegenskaper bör särskilt studeras. En översyn kan behöva gö-

det nuvarande systemet för byggande av skyddsrum, anser statsmakterna.

ras av

D. 3

Myndigheternas förslag till förändringar i ansvar och uppgifter enligt programplanearbetet m. m.

D.3.1 Det civila försvarets programplan åren 199 7-2001 en inledning

-

Nya förutsättningar

Det civila försvarets programplanering inför den kommande försvarsbeslutsperioden sker efter förutsättningar. ÖCB konstaterar inledningsvis i den nu nya programplan som verket nyligen har lämnat till regeringen att betydande förändringar det säkerhetspolitiska området och nya drag i svensk samhällsomvandling har skapat ändrade villkor för det civila försvaret och för planeringen. Till bilden av en förändrad säkerhetspolitiska situation hör också utvecklingen av nya internationella

samarbetsmönster. Medlemsskapet i EU påverkar även det svenska totalförsvars-

konceptet.

En viktig del av underlaget i den nya planeringssituationen är enligt ÖCB det som

statsmakterna uttalat i 1995 års totalförsvarsbeslut om kravet helhetssyn och ett vidgat säkerhetsbegrepp, som rymmer icke-militära hot vid sidan om det väpnade

angreppet. Ett annat styrande moment är kravet anpassningsförmåga, som ska-

par handlingsfrihet för förändringar. Internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet kommer att bli en reguljär uppgift for totalförsvaret.

Handlingsfrihet kan kort sikt att identifiera åtgärder bör kunna anstå

vara som till ett senare skede. De bör genomföras först om den säkerhetspolitiska situationen

förvärras. På lång sikt uppnås handlingsfrihet genom åtgärder som gör det möjligt

att bibehålla och utveckla en baskapacitet i samhällets ledningssystem och infrastruktur.

För att handlingsfrihet och anpassningsförmåga ska kunna skapas inom det civila

försvaret är det viktigt att fördelningen av ansvaret mellan berörda aktörer slås fast

tydligt författningsstöd. Enligt ÖCB det också väsentligt sä-

t.ex. genom ett är att kerhetskraven i samhället preciseras och förmedlas till aktörer, framför allt kommuner, företag och enskilda som bedriver samhällsviktig verksamhet.

Prioriterade områden

Kravet att kunna lösa flera uppgifter och möta olika scenarier inom hela hotskalan tvingar fram en analys vilka komponenter är i det av som gemensamma

civila beredskapskonceptet. ÖCB framhåller att uppgiñema, slag, fråge-

oavsett ställning och behov, måste kunna utföras med tillgänglig personal är utbildad som för uppgiftema och som känner till eget och andras handlingsutrymme och befogenheter. Denna personal måste också ha tekniskt stöd samt kunna i ett tydagera ligt och prövat samverkansmönster.

Slutsatsen blir enligt ÖCB statsmakterna bör avdela for höja förmåatt resurser att

gan i ledningssystem, personalförsörjning och infrastruktur. I awägningen mellan

olika uppgiñer, mellan funktioner och inom funktioner har OCB för uppgifter i hela hotskalan prioriterat följande områden:

CI Ledning och samordning inom det civila försvaret

Ledning Tekniskt lednings- och beslutsstöd

Informationshantering och informationsfönnedling

Övning och kompetensutveckling för personal

Planering för anpassningsåtgärder

Utveckling av ledningsstöd vid vissa funktioner

D Persønalförsörjning

Personalplanläggning Civil beredskapsstyrka Utbildning m.m. för civilpliktiga, för kommunal räddningstjänst,

för elförsörjningens beredskap och for flygplatsräddningstjänst

m.m. Frivilligorganisationer

i

Utveckling av polisiär bevakningsorganisation

Cl Infrastruktur

Elförsörjning och eldistribution

Reservförfaranden för kommunalteknik m.m. Telekommunikationer, inkl. telesäkerhetsåtgärder samt åtgärder inom beslutsstödsområdet för ledningsorgan

Betydelsen av de förändringar måste göras, kombinerade med kravet helsom hetssyn och anpassningsförmåga, tvingar fram nytänkande och oortodoxa lösning-

ÖCB:s slutsats övergripande plan ändå relativt enkel: Stärk samhällets ar. ett är

baskapacitet, robusthet och flexibilitet

D.3.2 Förändringar i ÖCB:s och ansvar uppgifter enligt programplanen

Det väpnade angreppet

Enligt statsmaktemas bedömning är ett väpnat angrepp det allvarligaste hotet mot

vår nationella säkerhet. Långsiktigt utgör också ett väpnat den viktigaste

angrepp

utgångspunkten för totalförsvarets planering. Svårigheten att förutsäga omvärldsutvecklingen ställer krav stor anpassningsförmåga.

ÖCB konstaterar att de beskrivningar utgångspunkterna kan göras av som är utomordentligt svåra att omsätta i planering inom det civila försvaret. Tonvikten måste enligt myndigheten just den anledningen läggas grund- eller trösav en kelbereciskap för alla angivna planeringsfall och uppgiñer. Det finns nämligen bety-

dande kopplingar mellan åtgärder som vidtas för de olika fallen. En åtgärd är

som föranledd av läget lång sikt kan ha mycket stor betydelse även för det nuvarande omvärldsläget och vice versa.

Vid säkerställandet av de viktigaste samhällsfunktionerna bl.a. infrastrukturen - kan det vara mycket svårt att ange vilken typ föranleder speciav angrepp som en

fik beredskapsåtgärd. Det väsentligaste enligt ÖCB robusthet och

är att flexibilitet

skapas i takt med de samhällsförändringar som sker inom berörda områden och i förhållande till det risktagande kan bli nödvändigt grund t.ex. ekonomin som av och eventuella anpassningsmöjligheter. möjlighet till Ett angrepp som ger anpassning kort sikt har hittills i planeringsprocessen i huvudsak blivit dimensionerande för verksamheten.

Avgörande för den viktiga uppgiften att bidra till Försvarsmaktens förmåga är det

behovsunderlag som Försvarsmakten kan lämna. Under senare har den process inom totalförsvaret som ska säkerställa kunskaper behov och möjligheter om

gradvis utvecklats. Ansvariga civila myndigheter har numera en god kunskap om vilka åtgärder som kan behöva vidtas dels samverkan funktionsvis, dels

genom genom regelbunden samverkan civilt-militärt i uppgiñens hela bredd.

I den fas planeringen befann sig när programplanen utarbetades kunde inte Försvarsmakten ange det exakta behov av stöd fordrades med anledning det som av förestående totalforsvarsbeslutet. Detta kommer att framgå i takt med att den operativa planeringen genomförs. ÖCB bedömer inte förhållandena orsakar några att problem, eftersom företrädare för civila myndigheter väl känner till vilka typer av

åtgärder som det är fråga om. Det som inledningsvis bör uppmärksammas är om-

fattningen av stödet i framtiden.

Svåra påfrestningar på samhället

ifred

En uppgift inom det civila försvaret är enligt 1995 års principbeslut totalförsvaom

ret att hantera svåra nationella icke-militära påfrestningar. Dessa tänkbara påfrestningar kräver att samhället stärker sin krishanteringsförmåga alla nivåer. En

sådan förmåga innebär enligt ÖCB främst att de ska hantera kriser personer som har en erforderlig kompetens och att det finns ett tydligt och känt handlingsutrymme samt det tekniska stöd som fordras. Kompetensen skapas genom utbildning och övningar av beslutsfattande i realistiska scenarier.

ÖCB det naturligt de de 15 funktionsansvariga myndigheanser att resurser som

terna byggt upp för säkerhetspolitiska kriser och krig ska användas i det här sam-

manhanget. Myndigheterna har utarbetade samverkansmönster. Det innebär inte att

det tillkommer någon ny ledningsnivå. Regeringen ska kunna knyta till sig och ut-

nyttja erforderlig kompetens central och regional nivå. Enligt ÖCB är det emellertid angeläget att alla ledningsorgan, inkl. regeringen, i fortsättningen övar de "nya krisscenariema och att alla nivåer blir involverade. Ett viktigt moment blir samarbetet med Försvarsmakten. Ett annat inslag är samverkan med civila beredskapsstyrkor.

ÖCB föreslår bl.a.

att ÖCB ska fungera ett planerande och förberedande

som organ regeringen i hela hotskalan och att OCB i sin instruktion får denna uppgift;

det skapas beredskap inom ÖCB tillsammans med vissa anden som, ra myndighetsresurser, ska kunna utnyttjas av regeringen vid en

allvarlig påfrestning;

personal inom civilbefalhavamas fredskanslier och krigsorganisation ska kunna användas som en stödresurs till regeringen CB bör i in- struktionen få uppgiften att tillhandahålla sådana resurser;

SPF ges den kompletterande roll som Hot- och riskutredningen föreslagit för att kunna förstärka andra myndigheters informationsbered-

skap även vid fredstida kriser och påfrestningar.

Internationella fredsfrämjande och humanitära insatser

Det civila försvarets resurser för internationella fredsfrämjande och humanitära hjälpinsatser består av den organisation, den kompetens samt de personella och

materiella tillgångar som det civila försvarets myndigheter, frivilliga försvarsorgani-

sationer och andra organisationer har eller bygger upp för att kunna lösa sina be-

redskapsuppgiñer. Personalresurserna inom det civila försvaret omfattar anställd, frivillig och totalförsvarspliktig personal. Ledningssystem och samverkansformer är två viktiga resurser när det gäller materielen.

Fönnågan inom det civila försvaret att kunna genomföra fredsfrämjande och hu-

manitära hjälpinsatser handlar således om i vilken utsträckning och hur resurserna kan användas i den internationella verksamheten.

ÖCB delar i programplanen de internationella fredsfrämjande och humanitära

hjälpinsatsema i

U F ärtrøendeskapande åtgärder

Internationellt kontaktarbete och erfarenhetsutbyte, som ökar kunskaperna om suveränitetsstöd, demokrati, folkligt deltagande i samhällsbyggande och försvar, säkerhet och former för hantesynen ring av katastrofer och konflikter m.m;

U Förebyggande åtgärder

Olika slag av skadeförebyggande åtgärder, konfliktförebyggande insatser i form t.ex. förhandlings- och medlingsverksamhet; av

U Skadeavhjälpande åtgärder

Humanitära insatser för sjukvård, räddningstjänst och flyktinghjälp

samt akuta insatser för reparation och upprätthållande av vitala

frastrukturer;

U Återuppbyggnadsåtgärder

Insatser för att stödja ett krisdrabbat samhälles möjligheter att återuppta normala demokratiska och administrativa processer samt att återhämta normala infrastrukturella funktioner.

De förslag ÖCB redovisar syftar till det civila försvaret helhet ska kunna att som

utveckla sin förmåga att stödja och genomföra internationella fredsfrämjande och

humanitära insatser. Förslagen förändrar eller upphäver inte existerande ansvarsförhållanden och former för samarbete mellan myndigheter inom och utanför det civila försvaret. Det gäller t.ex. samarbetet mellan SRV och SIDA. Avsikten är att förslagen ska ge statsmakterna en samlad bild av vilka det civila förresurser som svaret kan erbjuda vid internationella insatser och hur kan användas i resurserna olika situationer och vid olika insatser. typer av ÖCB föreslår

att den övergripande roll- och ansvarsfördelningen för den intemationeluppgiften följer den nuvarande ordningen inom det civila försvaret och att ÖCB således får det samlade ansvaret för den övergripande inriktningen och samordningen av det civila försvarets verksamheter för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser;

att varje ñinktionsansvarig myndighet ska ha ansvar för att undersöka i vilken utsträckning den kan medverka med personella och materiella resurser med en multiñmktionell inriktning;

att en civil internationell styrka utformas vilande beståensom en resurs de av yrkesverksam personal som kontaktats och knutit någon form av avtal med den ansvariga myndigheten inom det civila försvaret enligt den modell som tillämpas av både SWEDRELIEF och SRV;

att det till SWEDINT lokaliseras ett civilt organ med uppgift att administrera och genomföra uppbyggnaden av den nya kompletterande civila styrkan samt att utveckla och samordna utbildnings- och övningsaktiviteter för de civila delarna av en samordnad civil-militär internationell insats; och

att det inrättas en "Totalförsvarets beredningsgrupp med representanter för ÖCB och Försvarsmakten för överväganden i gemensamma civila och militära frågor i anslutning till internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.

Handlingsfrihet och anpassningwrmåga

Enligt statsmakternas beslut ska besparingar i de offentliga utgiftema även innefatta totalförsvaret. Den nuvarande säkerhetspolitiska situationen anses medge att vissa beredskapsåtgärder kan senareläggas anpassning inom ett år. Denna situation bör kunna utnyttjas för en relativt radikal omawägning av resurser inom det civila försvaret. Det är enligt ÖCB viktigt det risktagande hänger att som samman

med knappa resurser i kombination med anpassningsfilosoñ kort och lång

en sikt fördelas i tiden ett genomtänkt sätt. Det är för den skull nödvändigt att ha genomarbetade och realiserbara planer. Den av statsmakterna beslutade nedprioriteringen av skyddsrumsbyggandet och fördelningen av resurser till vissa försörjningsfunktioner måste följas av en noggrann uppföljning och utvärdering inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998.

Statsmaktema har i totalförsvarsbeslutet berört det dilemma som har att göra med när och vilket underlag statsledningen ska kunna fatta beslut komplettering om av resurserna. Det är inte säkert att det alltid finns tillräcklig information och beslutskraft för genomförande de åtgärder skulle komma att fordras. Regeringen av

har därför ställt särskilda krav forskning, underrättelsetjänst och förmåga att göra omvärldsanalyser. Dessa krav har kompletterats med krav ÖCB och Försvarsmakten att upprätta särskilda planer för att inom ett år kunna höja krigsdugligheten inom den beñntliga organisationen.

Utredningen vill i det här sammanhanget nämna att regeringen under våren 1996

begäran av riksdagen beslutat direktiv till kommitté eller tillsatt kommit-

om en en ié, som ska utreda förutsättningarna för en gemensam civil-militär underrättelse-

tjänst koll de kommande direktiven.

Ansvarsfördelning och tydliga säkerhetskrav

Eftersom verksamheten inom det civila försvaret enligt statsmaktemas beslut ska

utnyttjas för att stärka samhällets förmåga att möta svåra nationella påfrestningar i

fred kommer säkerhetskraven att omfatta fler aktörer inom både den offentlim.m.

ga och den privata sektorn än är fallet i krig. Även behovet krishantering i

som av befintliga organisationer kommer att öka. Det innebär större krav berörda myn-

digheter och andra aktörer att ta beredskapshänsyn och att beakta samhällets sä-

kerhetskrav.

Kraven som ställs måste slå igenom inte minst hos kommunerna och inom den privata sektorn. Det är väsentligt att statliga myndigheter arbetar med beredsom skapshänsyn och säkerhetsfrågor stöder och tar initiativ olika sätt höjer den som

allmänna kunskapsnivån inom risk- och säkerhetsområdet.

ÖCB föreslår

att ÖCB:s roll förstärks det gäller sprida kunskap och utvecknär att att och förmedla metoder samt att ÖCB får i uppdrag att utveckla de kriterier som ska vara vägledande vid fastställandet risknivåer i av hela hotskalan.

ÖCB konstaterar i det här sammanhanget allt fler uppgifter

att genom den pågå-

ende utvecklingen mot renodling av ansvar inom den offentliga sektorn förs över från den statliga sektorn till den kommunala nivån. Denna utveckling har varit särskilt tydlig inom skolan, vården och Den har också fullföljts inom det omsorgen. civila försvaret i och med lagen civilt försvar, kommunerna tydligt om som ger en

delegerat ansvar för nödvändiga beredskapsåtgärder. Kommunaliseringen rädd-

av ningstjänsten under höjd beredskap är också ett uttryck för detta. Enligt ÖCB har en ändrad fördelning av ansvaret mellan stat och kommun har ofta nödvändiggjort

en genomgripande översyn centrala myndigheters och roller. Frågor

av ansvar om

ansvar och rollfördelning inom räddningstjänst bör därför belysas ytterligare.

m.m.

ÖCB utgår från CICU-utredningen kommer behandla dessa att att frågor.

Behov av helhetssyn och samordning

I den komplexa verklighet är det civila försvarets är det väsentlig betydelse som av till helheten och till faktorer förenar, framhåller ÖCB. Indelningen i att se som funktioner är ändamålsenlig som planeringsgrund men skapar också sektorsintres- Det blir därmed ännu viktigare att skapa gemensam inriktning for planesen. en ringen och resursfördelningen. Gemensamma problem måste kunna lösas samordnat. Därför måste bl.a. samordningen inom det civila försvaret ytterligare stärkas.

ÖCB mot den redovisade bakgrunden bl.a. anser

att ÖCB:s roll samordnare forskning bör förstärkas; som av

den operativa planering ÖCB samordnar ska utformas bl.a. i att som

syfte att slå fast vilka planeringsgmnder som gäller ett särskilt viktigt

moment utgör den planering ska vara en grund för åtgärder unsom der anpassningsåret;

att förmågan hos vitala ñmktioner i samhället måste kvalitetssäkras det

ställer särskilda krav att övning, utbildning och kompetensutveckling inom det civila försvaret bygger helhetssynen och samordnas;

att uppföljning och utvärdering inom det civila försvaret samordnas, så att statsmakterna får en aktuell och heltäckande bild av hur reformen slår igenom i planering och genomförande ÖCB har redan fått en tydligare roll i detta avseende;

att ökad samordning civilt-militärt ska eftersträvas; en

att ÖCB måste spela aktiv och pådrivande roll för att planering och en resurstilldelning ska ske mot samordnade mål.

Ledningssystemet

Ledningssystemet utformas med hänsyn till i första hand det väpnade angreppet.

Enligt OCB ska systemet emellertid basen för den förmåga som ska finnas vara även vid svåra nationella påfrestningar i fred och i samband med internationella insatser.

ÖCB drar slutsatsen

att en fortsatt satsning kompetensutveckling måste ske det fordrar

förändrad utbildnings- och övningsverksamhet; bl.a. en

den påbörjade utvecklingen och anskaffningen tekniskt stöd, teleav säkerhetsåtgärder, datasystemsäkerhet och datamognad, reservkrañ samt i förekommande fall fysiskt skydd bör fortsätta;

ñedstida system motsvarande, personal och uppehållsplatser är

grundläggande för ett väl och initialt fungerande ledningssys-

resurser

tem vid höjd beredskap och därmed för svåra nationella påfrestning-

ar;

att en bättre koppling måste åstadkommas i framtiden mellan ovanståen-

de åtgärder olika åtgärder

och för statsledningen och vissa centrala

myndigheter OCB har tagit detta i särskild ordning. upp

Personalförsörjning

Uppgiñema inom det civila försvaret måste kunna lösas med tillgänglig personal som är utbildad och övad för sina uppgiñer. Anställda inom myndigheter med beredskapsuppgiñer utgör kärnan i det civila försvarets personalforsörjning. Det gäller framför allt nyckelpersonal hos ledningskedjans myndigheter inom och stat kommun. Denna baskapacitet måste kunna förstärkas vid extrema kriser genom tillförsel av de frivilliga försvarsorganisationemas personalresurser. I del fall en

fordras det dessutom uttagning civilpliktiga för längre utbildning vissa, oña

av mot specialiserade uppgifter.

ÖCB föreslår bl.a.

att ÖCB övertar Arbetsmarknadsstyrelsens roll sammanhållande som myndighet central nivå för frivilligverksamheten;

att en översyn av vissa uppgifter rörande frivilligverksamheten ska göras

det gäller bl.a. formerna för kommunernas samverkan med frivillig-

organisationerna och deras inflytande över uppdragen till organisationema;

att ÖCB får ett uttalat tillsynsansvar för tillämpningen krigsplacering

av

med civilplikt och för civilpliktsutbildningens inriktning

och genomförande;

att beredskapspolisorganisationen utökas väsentligt;

att fortsatta utredningar samt principiella ställningstaganden sker i frågor

om civila beredskapsstyrkor.

9 16-0793

Infrastrukturen

Samhällets robusthet och flexibilitet mycket viktig förutsättning för totalförär en svarets förmåga att motstå de påfrestningar främst ett väpnat angrepp innebär. som Den utveckling eftersträvas kräver kontinuerliga åtgärder i fred i samband som med utbyggnaden och de långsiktiga investeringarna i infrastrukturen. av

ÖCB:s överväganden i programplanen framför allt områdena telekommuniavser kationer, elförsörjning och rundradioverksamhet, som alla är "hotbildsoberoende" och alltså känsliga för störningar i både fred och krig.

ÖCB drar slutsatsen

att problemen med finansieringen av beredskapsåtgärderna inom de redovisade tre områdena snarast måste sin lösning det innebär att

l rundradioverksamheten och inte minst elförsörjningen bör finansieras l det konkurrensneutrala sker för telekommunikationemas l sätt som del; l

att fortsatt utveckling inriktningen för de tre områdena bör ske en av

under programplaneperioden i takt med utvecklingen inom om-

rådena.

Programplaner för ÖCB:s

tre funktioner

ÖCB beskriver detaljerat i separata programplaner för de tre funktionerna mer Civil ledning och samordning, Försörjning med industrivaror och Transporter en rad förslag till beredskapsåtgärder.

D.3.3 Förändringar i SR V:s uppgifter enligt programplanen

samhällsförändringar och riskutveckling

Förutsättningarna för åtgärder inom SRV:s ansvarsområde hänger nära samman med förändringarna i samhället, framhåller verket inledningsvis i sin programplan. Det gäller både för verket som statlig myndighet och för övriga aktörer inom sektorn, framför allt den kommunala räddningstjänsten. Förändringstakten ökar ständigt, liksom beroendet av internationella förhållanden.

Förskjutningar i bl.a. befolkningsstruktur, bebyggelse- och transportmönster och näringsliv leder till krav räddningstjänsten. Den tekniska utvecklingen kan nya

ibland medföra hot och risker men kan också öka möjligheterna att hantera de

nya risker redan har. Den ekonomiska utvecklingen i samhället inverkar direkt som

förutsättningarna för den offentliga verksamhetens åtaganden. Det senare visar sig i besparingskrav och skärpta krav effektivitet i förvaltningen. En utförligare beskrivning utvecklingstendenserna inom de olika samhällsområden som har av särskilt intresse för den sektor SRV svarar för finns i programplanen.

Områden med särskilda satsningar under programplaneperioden

i SRV redovisade i den närmast föregående programplanen ett antal prioriterade

i områden. Dessa prioriteringar gäller fortfarande. Med de tidigare redovisade åtl

l gärder som grund föreslår verket ett antal områden där särskilda satsningar ska

genomföras under programplaneperioden. Områdena följande:

l är

l

D Det förebyggande arbetet

En samlande strategi för ett säkrare samhälle ska lyftas fram. Kommunala riskanalyser med en utvecklad riskhantering ska bilda grund för ökade insatser som kan minska antalet olyckor och genom i förl

väg genomförda åtgärder begränsa skadoma. Hanteringen av kemiska risker och miljöaspekter ska utvecklas. Satsningar utbildning,

information och samverkan ska öka riskmedvetenhet och säkerhetsi tänkande i samhället. Brandriskema ska särskilt uppmärksammas, inte minst problemen med anlagda bränder.

E Tillsyn, uppföljning och utvärdering

i

Ökade insatser ska inom hela verkets ansvarsområde och

f göras

4 alla nivåer för att införa och utveckla en mål- och resultatorienterad i uppföljning och utvärdering. Det system för statistikförsörjningen som införs under år 1996 blir viktig komponent i detta arbete. en

Cl Ny organisation för räddningstjänsten under höjd beredskap

Stödet till länsstyrelser och kommuner för framtagande av nya räddningstjänstplaner för fred och krig ska fullföljas. Tillförsel av statliga förstärkningsresurser i form av utbildade totalförsvarspliktiga räddningsmän samt anskaffning av modern räddningsmateriel ska ges största möjliga utrymme under programplaneperioden. Resurserna ska kunna utnyttjas även vid stora olyckor och andra svåra påfrestningar i fred.

U Effektiv och säker varning och information till befolkningen.

Systemet för varning och information till befolkningen via radio och television samt utomhusvarning ska utvecklas och modemiseras.

Vamingssystemen i kärnkrañverkens närhet ska ytterligare förbättras.

F ärändrat system för befolkningsskydd i krig Förenklingar och revideringar ska införas i systemen för bl.a. planering och produktion av fysiskt skydd, grundade bl.a. en översyn av de regionala mål- och riskanalyserna. Inriktningen är ett långsiktigt hållbart system för befolkningsskyddet väsentligt lägre en nivå ekonomiskt sett än dagens.

CI Internationellt samarbete

Stor vikt ska läggas bl.a. vid deltagandet i EU-samarbetet, vid beredskapen för internationella katastrof- och hjälpinsatser samt vid tjänsteexporten.

En helhetssyn hot och risker i fred och krig kommer med de föreslagna prioriteringarna att tillämpas i SRV:s arbete under programplaneperioden. Det finns emel-

lertid även åtgärder som är speciellt utformade för att göra det möjligt för enskilda, företag och myndigheter att möta krigets påfrestningar. Figuren på nästa sida inte

i denna version illustrerar de relativa effekterna av olika åtgärder vid skilda slag av

risker.

Mer detaljerat ur programplanen

SRV har under första delen av 1990-talet fått en rad nya uppgifter. Ambitionsnivån har genom statsmakternas beslut höjts inom bl.a. områdena transporter av farligt gods, beredskapen mot kärnenergi- och kemikalieolyckor samt i den internationella

verksamheten. Ändringarna i räddningstjänstlagen om kommunernas planering av

räddningstjänsten under höjd beredskap har också förändrat förutsättningarna för verksamheten inom SRV.

SRV föreslår med ledning av de ovan redovisade prioriteringarna i den föregående

programplanen ett antal områden där särskilda satsningar ska genomföras under

programplaneperioden: det förebyggande arbetet, tillsyn, uppföljning och utvärde-

ring, ny organisation för räddningstjänsten under höjd beredskap, effektiv och säker varning och information till befolkningen, förändrat system för befolkningsskydd i krig och internationellt samarbete.

Mer omfattande förändringar kommer enligt SRV att ske inom skyddsrumsverksamheten till följd av bl.a. den kraftigt minskade produktionen. Verksamheten har tidigare begränsats kraftigt och kommit att inriktas mot riskområden med högsta

och hög prioritet. Under innevarande försvarsbeslutsperiod har minskat resurserna i flera steg. Detta har varit möjligt utan att målen behövt eltersättas beroende

den extremt låga nyproduktionen bostäder i samhället. Enligt SRV:s förslag ska

av skyddsrum även under den kommande planeringsperioden byggas enbart i riskområden med högsta och hög prioritet.

SRV föreslår i övrigt inte några förändringar i och uppgiñer pekar i ansvar men planen att statsmaktemas beslut med anledning förslagen från Hot- och risav kutredningen och Utredningen civila insatser för internationell katastrof- och om flyktinghjälp kan komma att leda till förändringar i verksamheten.

D.3.4 Förändringar i SPF :s uppgifter enligt programplanen

Förslag till nytt mål för funktionen

Det funktionsmål som statsmakterna fastställde år 1995 lyder:

Verksamheten inom funktionen Psykologiskt försvar ska, i syfte stärka befolk-

att ningensförsvarsvilja och motståndsanda, bedrivas så att under höjd beredskap en

snabb och korrekt nyhetsförmedling och konkret och fullständig myn-dighetsin-

en

formation säkerställs.

SPF har mot bakgrund de förutsättningar för myndighetens arbete

av nya som an-

ges i totalförsvarspropositionen 1995/96 föreslagit att funktionsmålet ska forrnule-

ras:

Syftet med verksamheten inom funktionen Psykologiskt försvar är att bidra till

att

bevara befolkningens förtroende för det demokratiska samhället

vid svåra natio-

nella påfrestningar under såväl fred krig samt att stärka försvarsvilja och

som

motståndsanda under höjd beredskap. En snabb och korrekt nyhetsförmedling och

en konkret och fullständig myndighetsinformation ska säkerställas tillgenom en

räckligt robust och flexibel informationsberedskap. Funktionen bör kunna

även

stödja fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands.

Svagh eter i den nuvarande informationsberedskapen

Det psykologiska försvarets stryktålighet vid ett väpnat innebär ingen angrepp av-

görande förändring i förhållande till den inriktning har gällt sedan 1992 års

som försvarsbeslut. Den svaghet finns gäller enligt SPF förmågan mycket som att snabbt samordna den centrala myndighetsinformationen. En lösning SPF -i är att

linje med Hot- och riskutredningens förslag ut råd och rekommendationer

- ger och det sättet förstärker samordningen. SPF bör också resurser så att myndigheten genom utbildning, övning och uppföljning tydligt kan ett mer sätt ut-

10 16-0793 259

öva ñmktionsansvaret. Det gäller förhållandena både vid ett väpnat angrepp och

vid svåra påfrestningar i fred.

En generell svaghet är den ofta förekommande bristen insikt i det stora mer massmediala tryck uppstår myndigheter både under höjd beredskap och vid som svåra påfrestningar samhället i fred. Endast de myndigheter som ofta har problem detta slag torde ha tillräckliga kunskaper och beredskap för ett av om mycket stort informationsbehov och massmedialt tryck. Denna generella svaghet kan ökad utbildnings- och övningsverksamhet inom funktionen samt mötas genom tydligare uthållighetskriterier redovisade i t.ex. råd och rekommendationer.

Förslag till ny verksamhet

SPF att myndigheten grund de krav ställs den måste få re-

anser av nya som genomföra följande verksamhet alltså utökning i förhål-

surser för att som är en

lande till det nuvarande arbetet:

D Närvarandeobservationer vid svåra störningar i samhället;

D Stöd till internationella insatser;

D Vidmakthållande kunskaper information och informationsav om beredskap med anledning av hot och risker i fredssamhället;

D Utarbetande allmänna råd för informationsverksamheten vid allav varliga störningar i viktiga samhällsfunktioner enligt Hot- och riskutredningens förslag;

D Förvärv och Vidmakthållande kunskaper om moderna krigföav ringsmetoder inom informationsområdet och s.k. psykologiska operationer övergripande nivå.

SPF framhåller i programplanen krav kommer att ställas myndigheten att nya när det gäller uppföljning etermediernas informationsberedskap. Förslag med av den innebörden kan komma att läggas fram Utredningen radion och televiav om

sionen vid krig och krigsfara.

D. 4

Myndigheternas förslag med anledning

särskilda

av uppdrag

D. 1 Överföring av ytterligare uppgifter till kommunerna

Uppdraget

ÖCB ñck i programplaneanvisningama i uppgift att i samråd med SRV pröva möj-

lighetema att överföra ytterligare uppgifter till kommunerna. Uppdraget har redovisats i rapporten Fortsatt överföring till kommunerna ytterligare uppgifter av uppdrag 59. ÖCB och SRV är inte alla punkter eniga slutsatserna. om

Finansiering av beredskapsin vesterin gar

Det tar i allmänhet lång tid från ett beslut statlig finansiering till dess utbetal-

om ning sker. Det har lett till att ÖCB och SRV ständigt ligger med reservatiostora ner. Den situationen skulle inte uppstå vissa investeringar i stället finansierades om genom lån och riksdagen beslutade om en låneram. De praktiska förutsättningarna

för lånefmansiering varierar emellertid mellan olika verksamheter och ÖCB föreslår att frågan ska bli föremål för särskilda överväganden.

Skyddsrumsbyggandet

Riksdagens revisorer har vid granskning skyddsrumsverksamheten tagit av upp

behovet av ett nytt planeringssystem för produktionen är mindre beroende än

som den nuvarande av nyproduktionen bostäder och andra byggnader och ett av som tydligare sätt än i dag baseras befolkningens behov skydd. Riksdagen behöav ver enligt revisorerna bättre möjligheter att följa och styra skyddsrumsbygupp gandet. Revisorerna har också övervägt frågan överföring till kommunerna om en av medlen för produktionen.

ÖCB det inte möjligt inom nuvarande komma anser att system till rätta med de olägenheter som riksdagens revisorer påtalat. Det är enligt myndigheten inte heller meningsfullt att överföra medlen för skyddsrumsproduktionen till kommunerna. Samma problem som staten nu har skulle uppstå den kommunala nivån.

Det alternativ ÖCB det angeläget statsmakterna låneñsom anser att överväger är nansiering. Staten beslutar i vilka delar landet skyddsrum ska byggas. om av som Kommunerna fattar däremot beslut byggandet och finansieringen. Ett om om skyddsrumsbesked lämnas tillsammans med bygglovet. Beskedet innebär att

skyddsrum ska byggas och att kostnaden ska ingå låneunderlaget. Lånet

som enligt ÖCB bör ränte- och amorteringsfritt direkt i Riksgäldskontoret. vara tas upp Räntor och amorteringar belastar statsbudgeten under skyddsrummets hela livs-

längd. Statsbudgeten avlastas däremot de årliga investeringskostnaderna för skyddsrumsvolymen.

SRV har inte tecknat samråd rapporten i denna del. Verket lägger i redovisninguppdrag 55 fram ett eget förslag till system for planering och finansiering för en av det fysiska skyddet.

Besiktning av skyddsrum

En fastighetsägare bygger skyddsrumsfunktionen i en lokal får ersättning av som för detta. För att skyddsrummen har tillfredsställande skyddsförmåga gestaten en nomför kommunerna regelbundet underhållsbesiktningar av dessa. Detta är en statlig angelägenhet och kommunerna får ersättning for arbetet vid sidan om det nuvarande generella statsbidraget till civilt försvar.

Om kommunerna ska ha ett totalansvar för skyddsrumsbesiktningen bör ersättningen inordnas i det generella statsbidrag kommunerna får för sina uppgiñer som inom det civila försvaret. Detta flera praktiska skäl inte möjligt. Enligt ÖCB är av bör det emellertid kunna att skapa ett fristående system för utbetalning av medlen för besiktning underhållet. ÖCB redovisar i rapporten modell för ett såav en dant system.

Utrymning och inkvartering

SRV hari samråd med Försvarsmakten, ÖCB, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelfastställt Gemensamma grunder för utrymning fred-krig. Dessa grunder undersen stryker betydelsen det görs allsidiga utrymningsbedömningar grundade lokala av och regionala faktorer. ÖCB redovisar i uppdrag 46 ett förslag till framtida utrymningsplanering. Eventuella mindre förändringar i utrymnings- och inkvarteringsverksamheten bör övervägas i samband med bedömningen av detta uppdrag.

Andningsskydd

Kommunerna har enligt lagen civilt försvar ansvaret för förrådshållning, planom läggning for utdelning och genomförande utdelning andningsskydd. ÖCB av av att det kan finnas skäl att överväga tydligare reglering av ansvaret för utanser en delning andningsskydd någon fortsatt överföring av uppgifter till kommuav men nerna är inte aktuell.

Mörkläggning

SRV kan meddela föreskrifter för mörkläggning under höjd beredskap. Enligt

ÖCB:s mening bör eventuella förberedelser ske först under anpassningsperiod. en

Utrustning för varning med signaler utomhus

I samband med att telenätet digitaliseras måste dagens system med vamingsaggregat s.k. tyfoner förändras. Enligt ÖCB är det knappast ekonomiskt försvarbart - att anpassa verksamheten till den digitala tekniken. Sannolikt är det sikt bättre att övergå till radioutlösning av aggregaten.

ÖCB att staten även fortsättningen ska för de investeringar fordras anser svara som for varning med utomhussignaler. Kommunerna bör liksom hittills för driñ svara och underhåll.

Materiel för räddningstjänst under höjd beredskap

Staten äger den materiel som kommunerna ska kunna utnyttja för räddningstjänst

under höjd beredskap men kommunerna i fred for förrådshållning och

svarar underhåll. Värdet den hittills anskaffade materielen är 900 milj.kronor. Den av ca

årliga omsättningen efter den modernisering som pågår bedöms sikt uppgå till

50 milj. kronor.

ÖCB att det finns skäl överväga överföring till kommunerna anser att en av ansvaret även för anskaffning av materielen för räddningstjänst under höjd beredskap. Kommunerna skulle därmed även disponera de medel för närvarande som används för ändamålet.

SRV motsätter sig tanken den överföring till kommunerna ÖCB för fram. som Skälen är framför allt att staten bör ha kvar möjligheten att styra och anpassa om-

fattningen och placeringen av materielen med hänsyn till eventuellt ändrade förhål-

landen. En överföring säkerställer inte samordnad materielanskaffning, vilket en försvårar samarbetet mellan kommunerna. Enligt SRV innebär ett ändrat ägandeförhållande sannolikt också att omfördelning och omsättning materiel av genom försäljning inte längre blir möjlig. Det gör att statens kostnader för verksamheten ökar.

ÖCB att frågan låta kommunerna äganderätten till materielen

anser om att överta och svara for nyanskaffning ska aktualiseras i samband med de överläggningar som kommer att ske inför "kontrollstationen" år 1999.

Ledningsplatser

Kommunerna svarar for de kostnader for ledningsplatser är betingade nytsom av

tan i fred. Staten står för merkostnader följer att ledningsplatsen ska kunna

som av

utnyttjas även under höjd beredskap. Att låta kommunerna ta över ansvaret även i

denna del är enligt OCB flera skäl svårt och myndigheten redovisar inget senare av forslag.

Krigsbranddammar

Staten bidrar med medel höjd beredskap. Verksamhe-

som svarar mot nyttan under

ten har emellertid så liten omfattning att det enligt OCB inte finns skäl att överväga

några förändringar i fördelningen av ansvar och uppgiñer.

Reservanørdnin i tekniska jörsörjnin gssjystem

gar

ÖCB lämnar bidrag regel 50 % kostnaden for anskaffning - som av - av reservanordningar i tekniska forsörjningssystem. Det har årligen sedan 1988 avsatts mellan 15 och 20 milj. kronor for verksamheten, som fortfarande har forsökskaraktär.

ÖCB det svårt att åstadkomma ett rättvist system medlen ska ingå i det anser om generella ersättningssystemet. Frågan övervägs i andra sammanhang, bl.a. med anledning uppdrag Hot- och riskutredningen föreslagit. Redovisningen av av som dessa uppdrag bör awaktas innan övervägandena eventuellt fortsätter.

Verkskydd

Verkskyddet regleras bestämmelser i lagen om civilt försvar. Om räddgenom ningstjänstlagens föreskrifter om skyldigheter for ägare och innehavare av byggnader eller andra anläggningar även omfattade verkskydd skulle en samordning kunna ske med de skyldigheter ägarna eller innehavarna har avseende verksamheten i fred. En sådan reglering ligger enligt ÖCB i linje med integreringen räddav ningstjänstens planering for fred och krig.

F rivilligverksamheten på kommunal nivå

Kommunerna använder frivilligpersonal för att bemanna sin krigsorganisation.

ÖCB att det bör övervägas att låta kommunerna ett inflytande över statsanser bidragen till frivilligorganisationerna lokal nivå.

D. 4.2 Produktion skyddsrum och skyddade utrymmen

av

SRV har i rapport Skyddsrumsplanerizzg, Regeringsuppdrag 55 -P30-136/96 en med anledning regeringens särskilda uppdrag redovisat sina överväganden om av

planeringssystemet for produktion och underhåll skyddsrum och skyddade av utrymmen.

SRV hänvisar i sina överväganden till Riksdagens revisorer, pekat problesom men med anpassningen de regionala mål- och riskanalyserna till skyddsrumsav byggande. Verkets förslag syftar vidare till enklare tillämpning och färre been

grepp för kommunerna att arbeta med i beredskapsplanläggningen. Det innebär

förutsättningar för samstämmiga tolkningar hos berörda myndigheter. SRV mer

föreslår vidare att planeringsförutsättningarna revideras, så de områden inom

att vilka det ska byggas skyddsrum bättre än i dag ansluter till de teoretiska riskområdena.

Skyddsrumsplaneringen är enligt rapporten i de flesta kommuner liten och en "udda verksamhet. En integrering i den fysiska planeringen i kommunen skulle göra den till ett mer naturligt inslag i den kommunala verksamheten. En annat problem är bemyndigandesystemet, inte fungerar som det sätt som är avsett, samt den omfattande administrationen. Förslagen i rapporten innebär genomgrien

pande förenkling av bemyndigandesystemet.

Verket redovisar slutligen ett antal frågor bör bli föremål för fortsatta studier. som Det gäller bl.a. möjligheten att låta besiktningen nybyggda skyddsrum utföras av av fristående sakkunniga.

D. 5

Internationellt

inflytande

inom området

civilt försvar

D. 1 Inledning

Internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samlande uttryck är ett som oña förekommer i samband med överväganden den internationella hjälpverkom samheten och totalförsvarets uppgifter inom det internationella området. Verksamheten omfattar åtgärder civila och militära syftar - - som till att åstadkomma ett förtroendeskapande internationellt samarbete, att förebygga olika slag katastrofer eller konflikter eller att begränsa verkningarna när katastrofen eller konflikten har inträffat. Det kan olika slag åtgärder från internationellt samarbete i den vara av löpande verksamheten till samordnade multifunktionella insatser i komplexa katastrofsituationer.

Internationella insatser fordrar i större utsträckning än tidigare samordning en av civila och militära kan sättas i olika skeden kris- eller kataresurser, som av en strofsituation. Det civila försvarets olika kan medverka i omfattning organ en som varierar med hänsyn till insatsernas karaktär.

D. 5.2 ÖCB:s internationella verksamhet

ÖCB har under ökat sitt deltagande i det internationella verksamheten. senare

Aktiviteterna omfattar för närvarande fortroendeskapande åtgärder, t.ex. erfaren-

hets- och kontaktutbyte med andra länders för ledning och samordning organ av civil beredskap, samt utbyte med del organ verksamma inom det internationella en fredsfrämjande och humanitära området. Till samarbetet de förtroendeskapande om

åtgärderna hör samverkan med ÖCB:s motsvarigheter i de nordiska länderna samt i

Schweiz och Österrike bl.a. det civila försvarets förmåga att motverka och om

hantera svåra påfrestningar samhället i fred.

Inom ramen för Sveriges deltagande i PFF -programmet Partnerskap för Fred har

ÖCB ett sammanhållande inom det civila försvaret för information, kontakansvar tutbyte och samordningen aktiviteter. Som framgår texten i nästa avsnitt av av medverkar ÖCB också aktivt i och genomförande verksamheter arrangemang av inom programmet. ÖCB har däremot inte några verkställande uppgifter i anslutning till genomförandet av verksamhet med tonvikt humanitära insatser.

D. 5.3 Partnerskap för Fred PFF

Partnerskap för Fred är ett samarbetsforum för länder, även sådana som inte är medlemmar i NATO samarbetar med organisationen inom områden som men som NATO och varje PFF-land fastställer bilateralt. NATO samarbetar med partnerländer inom områden där det finns ett ömsesidigt intresse av att byta erfarenheter t.ex. förbättrade civil-militära relationer, ökad kontroll över väpnade styrkor, ökad

öppenhet i försvars- och budgetplanering, gemensamma övningar. uppbyggnad av

kapacitet för insatser inom det fredsbevarande området, räddgemensamma ningstjänst och humanitär hjälp.

Sveriges medverkan i PFF-samarbetet är specificerat i ett Individuellt Partnerskapsprogram IPP för perioden 1996-98. Detta program ger inriktning och för Sveriges deltagande i PFF under de kommande två åren. Sveriges syfte ram med PFF-samarbetet är att öka sin kapacitet att aktivt bidra till förtroende- och säkerhetsskapande samt fredsfrämjande och humanitära insatser. Inom ramen för PFF stöder Sverige bl.a. utvecklingen lagstiftning och struktur för civil beredav skap i NATO- och i partnerländer.

Svenska myndigheter har goda erfarenheter av samarbetet inom ramen for PFF och att fortsätta att ett aktivt sätt delta i PFF-åtgärder och att medverka geavser att ordna PFF-aktiviteter. ÖCB har för samordningen PFF-åtgärder nom ansvar av

inom det civila beredskapsområdet och är svensk kontaktmyndighet för samarbetet

med NATO:s civila enhet CEPD. ÖCB genomför också inom för främst ramen

förtroendeskapande åtgärder seminarier, workshops enligt inriktningen i IPP.

m.m.

SRV samordnar inom ramen för PFF frågor om räddningstjänst samt olycks- och skadeförebyggande frågor. Verket organiserar i det här sammanhanget utbildning i ledning av internationella räddningsinsatser och humanitära hjälpinsatser.

De PFF-områden som det civila försvarets ska verka inom är framför allt organ

U Planering av civil beredskap

Stödja utvecklingen av planeringen civilberedskap i partnerländer, verka för ett av utökat civil-militärt samarbete inom ramen för CEPD samt aktivt delta i möten med expertgrupper inom ramen för PFF;

U Koordinering av PFF-aktiviteter

Upprätthålla kontakter med NATO-högkvarteret och Partnership Coordination j Cell PCC det sker bl.a. genom personal stationerad vid Svenska ambassaden i - Bryssel samt ordna besök av civila och militära experter ska utbyta infomia- - som tion;

U F örsvarsplanering och försvarsbudgetering

Förbättra öppenheten i nationell försvarsplanering och försvarsbudgetering genom utbyte av information med PFF-länder;

U Organisation och samverkan

Stödja partnerländer i omstruktureringen väpnade styrkor i syfte att öka den av demokratiska kontrollen, bidra med erfarenheter det svenska totalförsvarssysom temet samt främja det civil-militära samarbetet;

U Frecisbevarande verksamhet

Bidra till utvecklingen av en gemensam förståelse fredsbevarande förav program, bättra kunskapen om NATO:s ledningsformer samt stödja andra partnerländers strävan att utveckla en fredsbevarande kapacitet.

Det är angeläget att myndigheter inom det civila försvaret deltar i samt anordnar bl.a. utbildning, kurser och seminarier relaterade till de mål gäller i IPP för som NATO- och partnerländer.

Andra områden vilka det civila försvarets myndigheter kan medverka inom ramen för PFF-samarbetet är

U Crisis management

Utbyte av information och erfarenheter i syñe att stärka den konflikt- och krisförebyggande kapaciteten i PFF-länder;

Cl F örsvarsmateriel

Utbyte av information och erfarenheter om planering, organisation och riktlinjer för inköp av försvarsmateriel till fredsbevarande och humanitära insatser samt till räddningsinsatser;

U F örsvaryorskning och utvecklingsarbetet

I Informationsutbyte och expertkontakter i fråga om det civila försvarets forsknings-

i

program.

i

De senast redovisade områdena ingår i det förslag till IPP som regeringen har överlämnat till NATO. ÖCB har deltagit i arbetet med utformning IPP för av svensk del. E

D.6 Internationellt

inflytande inom fredsräddningstjänsten m.m.

D. 1 Inledning

l

i

Det internationella inflytandet en verksamhet som fredsräddningstjänsten är bes tydande. Internationaliseringen har medfört att en relativt stor del av det löpande å arbetet central förvaltningsnivå ägnas frågor som har internationell anknytning. Detta gäller i hög grad räddningstjänsten, räknas del miljö- l som som en av skyddsverksamheten i dessa sammanhang.

EU-anslutningen l har medfört att betydande krav ställs SRV att medverka i utvecklingen arbetet del Medborgarnas Europa. Även det tidigare inav som en av ternationella samarbetet inom ramen för överenskommelser och inom FN-systemet har ökat i betydelse och omfattning som en följd av utvecklingen i Central- och

Östeuropa, t.ex. i fråga om förebyggande av och beredskap för industriolyckor,

utsläpp av olja och kemikalier till sjöss och säkerheten i samband med transport av farligt gods. De internationella räddningstjänstsystemen för bistånd i samband med naturkatastrofer, miljöolyckor och humanitära katastrofsituationer har utvecklats successivt under 1990-talet.

D. 6.2 Det nordiska samarbetet

Samarbetet mellan de nordiska länderna är dels av informell art, dels mera formali-

serat. Mellan räddningstjänstmyndigheter förekommer samarbete olika nivåer

och inom olika verksamhetsområden. En del kontakter har etablerats regional och lokal nivå. Centralt förekommer informellt samarbete dels olika genom grupper som bildats. Det gäller bl.a. generaldirektörer, utbildningsansvariga och ansva-

riga för teknikutveckling, brandskydd och skogsbrandbekämpning.

När det gäller det formaliserade samarbetet finns det regel starkt inslag mer som ett

av koordinering mellan de nordiska länderna inför möten i andra internationella

sammanhang. Grunden för samarbetet är det s.k. ramavtalet, ska möjliggöra som en effektiv samverkan över de nordiska riksgränsema för vid olyckor hindra att

eller begränsa skador människor eller egendom eller i miljön. Åtgärder

genomförs löpande inom för avtalet för att underlätta sådan samverkan, utveckramen en samverkansformer och möjliggöra alarmering och varning över gränserna. SRV och övriga centrala myndigheter tar initiativ till och stöder regionalt och lokalt samarbete.

För olje- och kemikalieutsläpp till sjöss finns det s.k. Köpenhamnsavtalet. Inom

ramen för detta avtal har direkt samarbete utvecklats i del regioner. Samveren kansfonnerna övas regelbundet både stabsövningar och övningar där genom personal och materiel medverkar. Huvudansvaret ligger Kustbevakningen det men kommunala ansvaret för stränderna, hamnar samt vattendrag och sjöar innebär att även SRV har ett i sammanhanget och bl.a. administrerar regionala förråd ansvar

med oljebekämpningsmateriel kommunerna ska kunna disponera efter

som ett utsläpp.

Utvecklingen av beredskapen mot kemikalieolyckor har ägnats stor uppmärksamhet grund de stora problem sådana olyckor leder till för räddningstjäns-

av som ten. En styrgrupp under Nordiska ministerrådet driver med relativt begränsad bud-

get ett forsknings- och utvecklingsarbete. Arbetet präglas uppgiften att koordi-

av

nera och initiera nationell forsknings- och utvecklingsverksamhet. SRV för

svarar de svenska insatserna i detta arbete. Ministerrådet har använt styrgruppen för insatser även i Baltikum och Nordvästra Ryssland.

D. 3 E U-samarbetet

EU:s verksamhet räddningstjänstområdet berör förebyggande och beredskap

av

för insatser vid kemikalieolyckor det s.k. Seveso-direktivet, olje- och kemikalieutsläpp till sjöss samt räddningstjänstfrågor i övrigt. Även arbetet med transpor-

ter av farligt gods ställer stora krav SRV direktiv till följd genom nya av att EU:s inre gränser upphört att existera. Regleringen sådana transporter kommer av att bli en del EU-rätten. av

Ett nytt Seveso-direktiv beräknas bli slutbehandlat under året. Detta fordrar ändringar i den svenska lagstiñningen. Krav ställs farliga industriella verksamheter,

vilket ställer krav mycket omfattande arbetsinsatser från SRV och andra berörda centrala myndigheter. SRV ska bl.a. samordna de berörda myndigheternas åtgärder när det gäller förebyggande och beredskap för insatser vid olyckor i anläggningav med farlig industriell verksamhet. Verket ska vidare administrera ett system för ar rapportering och uppföljning inträffade olyckor i Sverige. Säkerheten vid sådana av anläggningar, alltså förebyggande åtgärder och beredskap för insatser vid olyckor, ska prövas och blir även föremål för en särskild tillsyn.

Inom EU ställs krav medverkan i den s.k. Seveso-kommittén och i tekniska arbetsgrupper både för uppföljning tillämpningen det nya direktivet och för av av behandling av frågor som har anknytning till direktivet. Som ett led i verksamheten hålls regelbundet s.k. workshops för utbyte av erfarenheter mellan dem som är verksamma med frågor berör direktivet. En enhetlig tillämpning i medlemslänsom derna eñersträvas. Till följd de s.k. Europa-avtalen kommer det att initieras en av

hel del aktiviteter ska hjälpa de nio länder i Central- och Östeuropa öns-

som som kar bli medlemmar i EU att införa Seveso-direktivet. SRV kan komma att ställa personella resurser till förfogande för sådana insatser.

När det gäller olje- och kemikalieutsläpp till sjöss kan uppgifterna for SRV komatt öka. Verksamheten gäller både bekämpning till sjöss och insatser utmed ma stränderna. Hittills har i huvudsak Kustbevakningen medverkat i denna del av EUarbetet. Kommissionen har ett system för att sända experthjälp och andra resurser till olycksplatser. Detta kan komma att fordra insatser även från den kommunala räddningstjänsten. Dessa får i så fall administreras av SRV. Senast aktualiserades svensk insats i samband med de stora oljeutsläppen i Komirepubliken i Ryssland. en

Räddningstjänstfrågor i övrigt är föremål för ett omfattande samarbete inom EU. Ett förslag till nytt handlingsprogram med en mera formaliserad kommitté för dessa frågor behandlas för närvarande i rådet. Verksamheten består av utbildning, övning, utbytestjänstgöring, forskning och utveckling samt arbetsmöten eller workshops för erfarenhetsutbyte. En uppgift blir att hjälpa det tiotal länder i Centralny

och Östeuropa som önskar bli medlemmar i EU att utveckla sin räddningsjänst. Det

finns särskilda arbetsgrupper för frågor skogsbränder och utbildning av räddom ningstjänstpersonal. Till detta kommer ett för EU och EFTA gemensamt standardiseringsarbete betydande omfattning, fordrar SRV:s medverkan. Det måste av som beaktas att EU-arbetet detta område är en del av den nationella vardagen for räddningstjänsten motsvarande sätt det är inom andra civila samhällssektosom rer.

Kommissionen har också ett system för bistånd vid olyckor. En svensk expert har på kommissionens uppdrag medverkat vid räddningsinsatsen i samband med en kemikalieolycka i Rwanda. SRV har viktig uppgift att medverka i eller administen rera svensk medverkan i de olika räddningstjänstaktiviteter som förekommer.

När det gäller transport av farligt gods, fordrar direktiven om tillnärmning av FNreglering för olika slags transporter samt utbildning av förare och säkerhetsom tjänstemän aktiva insatser från SRV:s sida. Systemet med säkerhetstjänstemän är

helt nytt. Även inom EU har frågor transport farligt gods stor politisk bety-

om av delse, vilket leder till att SRV måste delta i olika aktiviteter. Frågorna är mycket komplicerade, vilket medför krav hög kompetens och omfattande arbetsinsatser. En ökning kan väntas insatser riktas mot länderna i Central- och Östeuroav som pa.

2 å

D. 4 Övrigt internationellt räddningstjänstsamarbete

i Det internationella samarbetet i övrigt är som regel en följd av internationella över-

enskommelser eller del den normala FN-verksamheten. Det gäller främst en av i kärntekniska olje- och kemikalieutsläpp till sjöss, miljö- eller industriolyckor samt

l

eller radiologiska olyckor.

i

Samarbete insatser vid olje- och kemikalieutsläpp till sjöss förekommer inom om för Bonnöverenskommelsen för Nordsjön, Helsingforskonventionen I-IELramen

l COM för Östersjön och OPRC-konventionen den globala nivån. Kustbevak-

ningen är den myndighet i första hand blir engagerad, erfarenheten från som men flertalet situationer med allvarliga oljeutsläpp är att strandbekämpningen spelar en avgörande roll och detta är SRV:s område. Verkets medverkan fordras både i det löpande samarbetet inom för traktatema och när bistånd ska lämnas i samramen band med att en olycka har inträffat.

Samarbete i fråga miljö- eller industriolyckor har hög prioritet den internaom tionella EU-sammanhanget, i OECD:s agendan. Det äger rum i det tidigare nämnda expertgrupp för kemikalieolyckor, inom ramen för ECE-konventionen om gränsöverskridande konsekvenser industriolyckor samt i UNEP:s rådgivande grupper av

for dels APELL-programmet Awareness and Preparedness for Emergencies at

Local Level, UNEP/DHA-enheten för miljöolyckor. Samdels den gemensamma arbete förekommer vid möten, arbetsmöten eller workshops och genom utveckling handböcker. En hel del av verksamheten är inriktad överföring av kunav nya

skap till både Central- och Östeuropa samt till utvecklingsländer. Inom OECD ut-

vecklas vägledande principer i samarbete mellan industriländerna som sedan används även i andra sammanhang. För SRV:s del fordras aktiva insatser med både egen personal och personal från kommuner och andra organ.

SRV bedriver sedan 1992 ett omfattande utvecklingsarbete i de baltiska stater- Det gäller både räddningstjänst och åtgärder vid transport av farligt gods. En na. viktig insats gör SRV i de kurser bedrivs i Sverige inom ramen för BITSsom

programmet i fråga kemikalierisker samt olje- och kemikalieutsläpp BITS ing-

om

pår i SIDA. Dessa kurser, genomförs SSPA tidigare Svenska skepps-

som av

provningsanstalten med experter från svenska myndigheter och organisationer; är

inriktade personal från utvecklingsländerna och från Central- och Östeuropa.

SRV svarar för de insatser som fordras genom IAEA för att upprätthålla förmågan

till biståndsinsatser vid kärntekniska eller radiologiska olyckor. På det nordiska

planet finns ett äldre samarbetsavtal. Detta avtal har moderniserats, det avslumen tande av arbetet med ett nytt nordiskt samarbetsavtal blockeras Danmark. När av avtalet undertecknas fordras ett nordiskt arbete för att utveckla samverkansformerna inom detta område.

D. 7

Internationella jiedsfrämjande och

V

humanitära insatser

D. 7.1 humanitära

Naturkatastrofer och insatser

Vid jordbävningskatastrofen i Armenien i december 1988 genomförde SRV

en större insats regeringens uppdrag. Erfarenheterna från denna insats del var en av grunden för riksdagens beslut 1990 inriktningen svensk beredskap för om av en räddningsinsatser vid katastrofer i andra länder. Beredskapen skulle skapas för situationer där insatserna inte genomförs i enlighet med gällande internationella överenskommelser eller i redan etablerade internationella former. SRV fick ett

sammanhållande för insatsberedskapen inom räddningstjänstens område.

ansvar Räddningsinsatsema skulle genomföras inom för SRV:s ordinarie verksamramen het, men regeringen skulle fatta beslut varje enskild insats. 3 om

Regeringen uppdrog i december 1991 begäran UNHCR FNss jlyk-

av tingkommissariai SRV att hålla beredskap för att kunna flyktingkommisen ge sarien stöd med logistik och kommunikation vid akuta flyktingkatastrofer. Denna beredskap skulle i största möjliga utsträckning upprätthållas inom för beredramen skapen för räddningsinsatser vid katastrofer utomlands.

SRV:s beredskap för hjälpinsatser med personal och utrustning har utvecklats

successivt och mer än tjugo insatser har genomförts sedan år 1990. En räddningsstyrka, som består av 5-100 beroende behovet i det enskilda fallet, kan personer

snabbt organiseras och utrustas för de räddningsinsatser behövs vid t.ex. jord-

som bävningar, översvämningar, skogsbränder eller kemikalieolyckor. Styrkan kan lämna landet inom 10-12 timmar och verka under 14 dagar beroende utan att vara av förläggning, förplägnad, materielunderhåll och radiokommunikation. Överenskommelser om tjänstgöring finns med räddningstjänstpersonal i ett antal kommuner samt med hundförare, hälso- och sjukvårdspersonal och radiooperatörer.

DHA har utvecklat ett system med UNDAC Stand-by Teams United Nations Di-

saster Assessment and Co-ordination Teams, ska kunna ett stöd för som vara lokala och nationella räddningsorgan i länder drabbas i första hand naturkasom av

tastrofer och där internationell hjälp behövs för bedömningen hjälpbehov och

av

koordinering av insatserna. SRV ställer några tjänstemän från verket och från den kommunala räddningstjänsten till förfogande. Dessa har ständig beredskap och ska

inom fyra timmar kunna påbörja till ett katastrofområde. Samtliga har fått en

resan särskild utbildning för uppgiften.

SRV:s beredskap har successivt anpassats till DHA:s och UNHCR:s behov och verksamhet. Indelningen i beredskapsområden har således den struktur som DHA använder för samordning hjälpinsatser, nämligen beredskap för räddningsinsatav för hjälpinsatser vid akuta flyktingkatastrofer, för förnödenhetsinsatser och för ser, expeninsatser. SRV, SIDA, DHA, UNHCR och WHO bedriver för närvarande ett arbete syftar till utveckling s.k. service packages för akuta flyktingkatastrosom av fer. Ett motsvarande utvecklingsarbete sker för internationella räddningsinsatser. Inom DHA utvecklas för närvarande även ett koncept kallat MCDA Jl/Iilitaty-

Civil Defence Assets in Disaster Relief med syñe att fördjupa ett militärt-civilt

samarbete i första hand mellan FN och NATO.

Regeringens beslut insatser bereds gemensamt av Utrikes- och Försvarsdeom partementen. Finansieringen har sker medel direkt från det svenska kagenom tastrofanslaget ersättningar från i huvudsak UNHCR. För genomföeller genom randet av de svenska insatserna svarar SIDA och SRV.

D. 7.2 Utrednings- och programplanearbete

Inledning

Utredningen civila insatser för katastrof- och flyktinghjälp har överlämnat beom l tänkandet SOU 1995:72 Svenska insatser f0"r internationell katastrof- och flykredovisade be-

i tinghjälp - kartläggning, analys och förslag. Den i betänkandet

dömningen efterfrågan svenska insatser utgör ett underlag för övervägandena av

ansvaret för genomförandet av en svensk hjälpverksamhet, olika myndigheters

om

roller samt placeringen i organisationen Försvarets specialenhet för civil ka-

av tastrofhjälp SWEDRELIEF.

ÖCB redovisar sina uppdrag inom för förberedelsearbetet inför försvarsramen beslutet hösten 1996 i rapporten Förslag till åtgärder inom det civila försvaret

avseende internationella och humanitära insatser. SRV och SIDA

har awikande synpunkter, redovisas i särskilda skrivelser, vilka sedan komsom menterats ÖCB. av

Utredningen om civila insatser för katastrof- och flyktinghjälp

Enligt Utredningen civila insatser för katastrof- och flyktinghjälp visar erfarenom

heterna att efterfrågan hjälpinsatser med svensk personal vid naturkatastrofer

föreligger framför allt i de länder i vårt närområde som själva inte har tillräckliga

När det gäller flyktinghjälpen är efterfrågan svensk personal från FN-

resurser.

organens sida framför allt när dessa i början omfattande insats inte har tillav en räcklig egen kapacitet att ta till. Enligt de internationella organisationerna är erfarenheterna av svenska myndigheters och ideella hjälporganisationers insatser mycket goda. Detta är enligt utredningen bidragande orsak till efterfrågan på en att svenska insatser sammantaget över längre period torde komma att öka. Utreden ningen framhåller att flera faktorer sätter gränser for enskilda länders medverkan med personal och utrustning. Erfarenheten visar bl.a. att det råder konkurrens en

mellan länder som i en katastrofsituation vill hjälpa till. Efterfrågan påverkas också

av den strävan som finns att använda katastrofområdets lokala resurser.

Enligt utredningen visar erfarenheterna från den svenska hjälpverksamheten att det

finns åtskilligt med civila och militära går att använda i katastrof- och

resurser som flyktinghjälpen utomlands. Ett samlat kontaktarbete visar bredden i den hjälpverksamhet som Sverige kan bidra med. Det blir också lättare för aktörerna utanför landet att utnyttja de svenska resurserna de inte behöver förhandla med flera om svenska hjälporgan.

Utredningen anser att genomförandet statliga hjälpinsatser bör ske under ledav ning av en statlig myndighet, har ett sammanhållande Eltersom det är som ansvar. fråga humanitära insatser inom det civila området är det enligt utredningen om naturligt att ledningen utövas civil myndighet. SRV har omfattande av en numera

erfarenheter internationell katastrof- och flyktinghjälp. Utredningen föreslår

av att SRV ska i uppdrag for genomförandet räddningsinsatser, miljöatt svara av skyddsinsatser och insatser inom flyktinghjälpens område. Enligt utredningen ford-

rar insatser för återuppbyggnad och utveckling typ planering än den

en annan av mer akuta katastrothjälpen. Utredningen att ansvaret för dessa insatser bör anser ligga SIDA. Utredningen föreslår vidare att verksamheten vid SWEDRELIEF nu ska föras över till SRV. Genom förändringar i organisation och verksamhetsformer bör de SRV och SWEDRELIEF förfogar över etter hand resurser som kunna till varandra så att det samlade värdet beredskapen och insatseranpassas av na ökar.

Utredningen anser det angeläget att vid sammansättningen de svenska hjälpav styrkorna säkerställa den flexibilitet under de gångna årens verksamhet visat som sig vara en avgörande fördel. Begreppet särskilda civila insatsstyrkor bör ett avse system som innebär att hjälporganen utarbetar modeller för hjälpstyrkor för olika slag av typinsatser. Utredningen föreslår att SRV får i uppdrag att i samråd med SIDA och andra berörda utarbeta ett förslag till modeller for hjälpstyrkor för organ olika insatser. typer av

Utvecklingen går enligt utredningen mot ett ökat behov specialister olika av av slag. Sveriges hjälpinsatser har hittills präglats hög professionalitet och stort av engagemang hos alla deltagare. All medverkan är frivillig. Utredningen framhåller att erfarenheten hittills visar att det även med denna frivillighet varit förhållandevis lätt att finna lämplig personal till de svenska civila hjälpstyrkorna utomlands.

Enligt utredningens mening finns det sannolikt några långsiktigt håll-

om en mer

bar kunskap om det framtida behovet pliktpersonal for svenska hjälpinsatser

av utomlands. Att i dagsläget söka bedöma hur många civilpliktiga i olika tidssom perspektiv kan komma i fråga är enligt utredningen knappast möjligt.

En ökad samverkan mellan civila och militära bör enligt utredningen ske i organ katastrofsituationer som är av sådan karaktär att de fordrar både humanitära insatser av civila hjälpstyrkor och fredsbevarande insatser militära enheter. Samverav kan i Sverige omfattar förberedelser for de åtgärder ska vidtas i de hjälpbehösom vande länderna, och dessa förberedelser i huvudsak planering verksamheavser av ten och utbildning av personal. Utredningen att utbildning för civila och anser en militära insatser bör inriktas i huvudsak följande lyra personalkategorier:

Ledningspersonal på olika nivåer; Experter av olika slag;

Övrig personal i de fredyrämjande styrkorna; och

Personal som ska tjänstgöra i internationella staber eller som observatörer, förhandlare m. m.

De kunskapsområden i stort utbildningen bör inriktas på är följande: som

D De civila respektive militära sakområdena; Det fredsfrämjande systemets utformning i stort; och Insatsmiljön i katastrofområden.

Utredningen föreslår att SRV, Försvarsmakten, Försvarshögskolan och Militärhögskolan får i uppdrag att tillsammans utarbeta ett förslag till utbildning for den fredsfrämjande verksamheten. Det är enligt utredningen naturligt att myndigheterna i sina överväganden därutöver beaktar den roll SIDA beslutar att Sandö Usom

centrum ska ha inom biståndsutbildningen i Sverige. Det gäller inte minst att förbe-

reda den berörda personalen infor de insatser inom katastrofhjälpens syfram som

tar till återuppbyggnad och utveckling.

Principbeslutet om totalförsvarets utveckling

Statsmaktema framhåller i principbeslutet år 1995 totalförsvarets utveckling om åren 1997-201 att en av det civila försvarets vidgade uppgifter ska att kunna vara genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. I propositionen 1995/96: 12 Totalförsvar i förnyelse framhålls viktig uppgift för det att en annan civila försvaret är att bygga upp resurser och vidta andra förberedelser för att kunna delta i fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands. Det ligger enligt propositionen i Sveriges intresse att detta sätt kunna bidra till fred och säkerhet i

vår omvärld. Också denna uppgift bör påverka utformningen beredskapsåtgär-

av dema inom det civila försvaret.

ÖCB:s programplan Internationella insatser

-

ÖCB framhåller i programplanen att den helhetssyn det civila försvarets verksamhet statsmakterna förespråkar betyder dels att de resurser och den förmåsom byggs inom det civila försvaret ska tillgång i såväl höjd ga som upp ses som en beredskap och krig vid nationella påfrestningar i fredstid, dels att det civila som försvarets förmåga att hantera nationella krissituationer också ska betraktas som en kan tas i bruk vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatresurs som Det handlar enligt ÖCB att utveckla möjligheterna att använda de verkser. om samheter finns inom det civila försvaret för internationella fredsoch resurser som främjande och humanitära ändamål.

Enligt ÖCB finns det inom det civila försvaret personella och materiella resurser samt kompetens och erfarenheter kan tas tillvara för att stödja internationella som fredsfrämjande och humanitära. En samordning av dessa olika resurser ger det civiförsvaret ökade möjligheter att medverka i olika slag aktiviteter som kan förebygga och göra det möjligt att hantera kriser och konflikter. Detta bidrar sikt till att höja kompetensen i att hantera liknande situationer nationellt och internationellt. Det yttersta syftet är att stärka den gemensamma europeiska och internationella säkerheten, vilket innebär ett tillskott till Sveriges säkerhetspolitiska situation. Det civila försvarets för internationella fredsfrämjande och humanitära resurser insatster ska kännetecknas professionalism, framhåller ÖCB vidare. Det civila av försvaret ska ha förmåga att verka i både multifunktionella och multinationella sammanhang. Detta ställer bl.a. krav förberedelser för och kompetens i att samverka med både svenska och utländska militära enheter samt med andra länders för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. resurser

Fullgörandet den internationella uppgiften fordrar en övergripande inriktning av och samordning det civila försvarets internationella verksamhet, kännedom om av tillgängliga samt planering och andra förberedelser for samordnad anresurser vändning det civila försvarets resurser i olika typer av fredsfrämjande och huav manitära insatser.

En förutsättning för utvecklingen resurser för internationella hjälpinsatser är av enligt ÖCB att det görs analys vilka behov insatser som faktiskt en noggrann av av föreligger med avseende och omfång. ÖCB vidare att det inför det typer anser fortsatta arbetet med utveckling det civila försvarets internationella uppgift beav hövs fördjupad undersökning behovet av internationella fredsfrämjande och en av humanitära insatser från det civila försvaret. ÖCB föreslår också att det klargörs

vilka ska kunna användas och hur det ska ske. resurser som

Den övergripande roll- och ansvarsfördelningen bör följa den nuvarande fördelningen inom det civila försvaret. ÖCB bör med andra ord ha det samlade ansvaret för den övergripande inriktningen och samordningen det civila försvarets verkav samhet för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Varje funktionsansvarig myndighet ska enligt ÖCB:s mening hur den kan medverka. En civil ange

internationell insatsstyrka bör skapas i form vilande ÖCB föreslår av en resurs. att det vid SWEDINT Försvarets internationella centrum lyder under arméled- - som ningen samlokaliseras en civil enhet med ansvar för att administrera och - genomfora uppbyggnaden av den civila internationella insatsstyrkan samt för att utveckla och samordna utbildnings- och övningsaktiviteter. ÖCB föreslår vidare en gemen-

sam beredningsgrupp med representanter för myndigheten och Försvarsmakten.

Företrädare även för andra myndigheter ska kunna knytas till gruppen.

De redovisade förslagen förändrar eller upphäver enligt ÖCB inte existerande ansvarsförhållanden eller former för internationellt arbete hos myndigheter med uppgifter inom det civila försvaret.

D. 7.3 SR Vss ÖCBZS

synpunkter på rapport

SRV framhåller i sina synpunkter att totalförsvaret bör verksamhet och ses som en

inte som en organisation. Det finns därför inte några skäl för ÖCB att för

svara en övergripande inriktning och samordning av det civila försvarets verksamheter för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. De resurser som finns inom totalförsvaret för beredskapsändamål bör kunna utnyttjas effektivt när det behövs.

SRV kan inte heller se några skäl for att införa civil enhet vid SWEDINT för att en administrera och genomföra uppbyggnaden den civila internationella styrkan. En av civil myndighet bör för administration och uppbyggnad den civila internasvara av tionella styrkan. Denna uppgift kan med fördel läggas SRV, inte minst mot bakgrund av den hjälpverksamhet som äger och den samverkan med internationelrum och nationella humanitära hjälporganisationer har etablerats. Den humanitäsom ra verksamheten genomförs enligt SRV normalt i samverkan med nationella och lokala civila organ och kommer i slutskedet att helt överlämnas till dessa. Det är mycket liten sannolikhet för att multifunktionella, blandade civila och militära re-

surser i en och samma styrka, någonsin kommer att för in-

avropas cn gemensam sats.

SRV anser att åtgärder for användning den civila försvarsverksamhetens av resurser bör anpassas till den samordning och de planerings- och beredningsformer som gäller för svenska insatser för internationell katastrof- och flyktinghjälp i sin helhet och för samarbetet med de internationella hjälporganisationerna. Det behövs därför

inte någon särskild "totalförsvarets beredningsgrupp".

D. 7.4 SIDA :s synpunkter på ÖCBss rapport

SIDA instämmer i sina synpunkter rapporten i ambitionen att öka utnyttjandet av svenska resurser i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. De

myndigheter som besitter en relevant kompetens gör enligt SIDA redan idag insat-

ser inom det internationella hjälparbetet. För att ytterligare bredda basen för utnytt-

jande svenska i detta arbete, fyller den inventering personella och av resurser av materiella påbörjats ÖCB ett stort behov. Denna inventering bör resurser som av enligt SIDA ske i nära samarbete med SRV och SIDA så att en nära koppling till

den internationella efterfrågan blir möjlig.

SIDA är tveksamt till det därutöver behövs övergripande samordning av de om en civila humanitära insatserna. Avgränsningsproblemen gentemot myndigheternas ordinarie internationella verksamhet torde vara betydande. SIDA uttalar vidare stor tveksamhet till förslaget att skapa en civil internationell insatsstyrka och till följdförslaget att till SWEDINT lokalisera ett nytt civilt organ med ansvar för att bygga upp denna styrka. SIDA menar att etablerandet av en sådan styrka skulle skapa en olycklig överlappning med befintliga, effektivt fungerande kanaler. I detta sammanhang SIDA det naturligt att fortsätta att bygga den humanitära hjälpser som verksamheten kring den svenska räddningstjänsten. SIDA att överföring anser en verksamheten inom SWEDRELIEF till SRV skulle öka tydligheten i utbudet av och medföra klara effektivitetsvinster.

Den internationella debatten fokuseras enligt SIDA alltmer kring ett utvecklingsinbiståndets områ- riktat katastrofbistånd vilket ställer stora krav kompetens inom . de för dem planerar och genomför internationella hjälpinsatser. Det ter sig som härvid naturligt att bygga vidare de kanaler som finns etablerade.

Även SIDA uttalar tveksamhet inför förslaget "totalförsvarets beredningsom en grupp". De arbetsuppgifter som det är tänkt att gruppen ska ha utförs för närvarande till stor del inom regeringskansliet och av olika myndigheter.

D. 7.5 ÖCB:s kommentarer till SR Vss och SIDA:s

synpunkter

ÖCB framhåller i sina kommentarer de uppgifter för det civila försvaatt en av nya ret statsmakterna beslutat är att det civila försvaret ska kunna genomföra som om internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Eftersom uppgiften är ny behöver den utvecklas med avseende mål och medel. Det är angeläget att söka skapa insikt och handlingsmöjligheter inför de krav som den framtida utveckom lingen av internationella insatser kan komma att ställa. Det civila försvarets resuromfattar den organisation, den kompetens samt de personella och materiella ser tillgångar som de civila myndigheter, frivilliga försvarsorganisationer och andra organisationer med något slag av beredskapsuppgiñer har eller bygger upp för att kunna lösa sina beredskapsuppgifter. Det handlar att utveckla möjligheterna att om använda den kompetens, de verksamheter och de resurser som finns inom det civila försvaret och inte enbart katastrotbistånd eller om inriktningen och innehållet i om den svenska biståndsverksamheten i sin helhet.

Det är enligt ÖCB naturligt att ansvarsfördelningen gäller den internatiosom nya nella uppgiften följer den fördelning i stort som gäller inom det civila försvaret.

Ansvaret för övergripande inriktning och samordning bör därför ligga den myndighet som har samordningsansvaret inom det civila försvaret, medan de ñmktionsansvariga myndigheterna bör svara för åtgärder m.m. inom sina respektive områden.

ÖCB erinrar i sina synpunkter också att regeringen efterfrågat förslag till åtom

gärder för nära civil och militär samverkan i multifunktionella insatser samt förslag

till organisatoriska lösningar som ger möjligheter att snabbt och kostnadsefektivt

reagera förfrågningar och uppkomna behov. Försvarsutskottet har framhållit

bl.a. att utbildning ska ske för en utveckling av samverkan mellan civila och militästyrkor i multiñmlctionella insatser. Förslagen om en gemensam beredningsra grupp, en civil enhet vid SWEDINT och uppbyggnaden av den civila intemationel-

styrkan utgör enligt ÖCB åtgärder både främjar den civil-militära samord-

som

ningen och är enkla, kostnadseffektiva och ändamålsenliga i detta skede.

E

Bilaga

Ansvar och

organisation på

central nivå inom civilt

försvar

och

fredsriiddningstjiinst

några

i andra länder

Bilagan har utarbetats for utredningen av Key Hedström, SRV

E. I

Danmark

Genom beredskapslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1993, åstadkom danska myndigheter en integrering av civilforsvar och brandväsen statlig och kommunal nivå under beteckningen räddningsberedskap.

Räddningsberedskapen som hör till Inrikesministeriets ansvarsområde är - - en av fyra delar i det danska totalförsvaret. En del är det militära försvaret, annan som

hör till Försvarsministeriets ansvarsområde. Övriga icke-militära delar totalför-

av svaret utgörs av polisen, som hör till Justitiedepartementets ansvarsområde och den civila beredskapen, hör till olika ministeriers områden. som

Enligt beredskapslagen är inrikesministern högsta administrativa myndighet for den statliga räddningsberedskapen. Han utövar också tillsyn över den kommunala räddningsberedskapen.

Samtidigt beredskapslagen trädde kraft organiserades Beredskapsstyrelsen, som som ersatte Civilforsvarsstyrelsen och Statens brandinspektion.

Inrikesministern kan bemyndiga Beredskapsstyrelsen att utöva tillsynen över den

kommunala räddningsberedskapen. Beredskapsstyrelsen leder också den statliga

räddningsberedskapen och ger råd till övriga myndigheter i frågor som rör räddningsberedskapen och den civila beredskapen. Beredskapsstyrelsen har det yttersta

ansvaret for att samordna de åtgärder som skall vidtas inom ramen for den civila

beredskapen.

Som framgått är begreppet den civila beredskapen emellertid inte synonymt med det svenska uttrycket totalförsvarets civila del. Civil beredskap avser i Danmark de åtgärder vidtas för att begränsa de administrativa, ekonomiska och försörjsom ningsmässiga följderna av krigsforhållanden, så att samhället så långt möjligt skall kunna fungera även under sådana förhållanden.

Sammanfattning

Uppgifter motsvarar både SRV:s och ÖCB:s fullgörs i Danmark Beredsom av skapsstyrelsen, hör till Inrikesministeriets verksamhetsområde. som

E.2 Finland

I Finland går brand- och räddningsväsendet, räddningstjänsten och befolkningsskyddet under den allmänna benämningen räddningsforvaltningen. Den sköter om medborgarnas säkerhet genom att förhindra bränder och andra olyckor. Om olyckor inträffar avvärjer och begränsar räddningsmyndigheterna följderna dessa. av

Räddningsforvaltningens högsta ledning, styrning och övervakning ankommer

Inrikesministeriet och dess räddningsavdelning.

Till civila aktiviteter räknas i det finska begreppet försvar hör räddsom ningstjänst och befolkningsskydd, ordning och säkerhet, gränsbevakning samt for-

sörjningsberedskap. För försörjningsberedskapen är emellertid ansvaret delat mel-

lan flera ministerier. Begreppet är en samlingsbeteckning for ekonomiskt försvar, social- och hälsovård samt forsvarsinformation och övrig information. Förutom Inrikesministeriet har Handel- och industriministeriet, Försvarsministeriet, Trafikministeriet samt Social- och hälsovårdsministeriet det centrala ansvaret for dessa aktiviteter.

Sammanfattning

Uppgifter motsvarar både SRV:s och ÖCB:s fullgörs i Finland Inrikesmisom av nisteriet.

E. 3

Norge

I Norge är civil beredskap de åtgärder som vidtas för att minska förluster och skador i krig samt för att begränsa de administrativa, ekonomiska och försörjningsmässiga följderna av krigsförhållanden, så att samhället så långt som möjligt kan

fungera även under sådana förhållanden.

Den civila beredskapen är indelad i sex områden:

Administrativ beredskap;

Hälso- och sjukvårdsberedskap;

Ekonomisk beredskap; Civilförsvar; Polisverksamhet; Ekonomisk beredskap.

Direktoratet for sivilt beredskap tillhör Justitiedepartementets verksamhets-

- som område har det övergripande ansvaret för all samordning av den civila beredska- -

För de direkta beredskapsåtgärdema svarar emellertid en rad olika organ

pen. olika nivåer.

Ett reformarbete pågår i Norge för att modernisera och effektivisera den civila be-

redskapen.

Direktoratet for brann- og eksplosjonsvern har till uppgift att säkra samhället mot

olyckor och skador förorsakade av bränder och explosioner samt skall se till att de

resurser samhället investerar i beredskap och förebyggande åtgärder utnyttjas som ett riktigt sätt. Direktoratet hanterar ärenden som faller under

Lov om brannvem; i El Lov om brannfarlige varer samt vaesker och gasser under trykk; CJ Lov om eksplosive varer.

i Direktoratet ansvarsområde kan närmast jämföras med SRV:s föregångare Statens

l brandnämnd, med tillägg av den verksamhet som i Sverige handhas av Sprängämnesinspektionen. Verksamheten finansieras över Kommunal- och arbetsdepartementets del av statsbudgeten.

Sammanfattning

Uppgifter motsvarar ÖCB:s fullgörs i Norge Direktoratet for sivilt beredsom av skap. Uppgifter som motsvarar stora delar av SRV:s fredsinriktade verksamhet fullgörs av Direktoratet for brann- og eksplosjonsvem.

E. 4 Nederländerna

Nederländerna är ett av världens mest tätbefolkade länder. Där finns världens största koncentration av petrokemisk industri. Genom landet transporteras stora mängder farligt gods vägar, järnvägar och vattenvägar. Flygtrafik och annan trañk är mycket omfattande. Från Nordsjön hotar stormar och översvämningar.

Katastrofplaneringen i Nederländerna styrs av fredstida hot, samtidigt planesom

ringen också avses vara användbar i en krigssituation. Någon särskild civil organi-

sation eller myndighet mot rent krigstida hot finns inte.

Inrikesministeriet svarar för att administrera och upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten i landet. Inrikesministern har direkt inför parlamentet ansvar för sin ledning av ministeriet.

Inom Inrikesministeriet finns ett direktorat for brandtjänst och krishantering. Direktoratet svarar for policyskapande, utarbetande lagstiftning, försök och utvärav ny dering men kan också lämna direkt stöd i samband med stora olyckor eller katastrofer.

Verksamheten styrs av en brandlag och katastrofskyddslag från mitten 1980en av talet. I samband med ikrañträdandet av dessa lagar avskaffade Nederländerna sin civilforsvarsorganisation. Dessa uppgiñer överfördes till i första hand de lokala brandkårema.

Även andra ministerier än Inrikesministeriet har uttryckligt for krishanett ansvar tering. Särskilt Transportministeriet har viktig roll sitt for allt en genom ansvar som rör dammar och kanaler, vägar, hamnar, spår- och järnvägar, andra transport-

medel och telekommunikationer. Miljöministeriet är bl.a. engagerat i beredskapen mot kämenergiolyckor. Ekonomi- och jordbruksministerierna arbetar med frågor som gäller försörjningsberedskapen.

Sammanfattning

Uppgiñer motsvarar SRV:s och ÖCB:s fullgörs i Nederländerna inom olika som ministerier. Inrikesministeriet har särskilt viktig roll. en

ipecâwnov

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur gär det U. .Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. . - 2. Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyft och livslångt lärande. g finansiering.U. U.

i Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiska landskapeti Norden

t Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. 1990-talet.U. l 4. Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29. Forskning och Pengar.U. regeringskonferensen 1996.UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. . - Politikomrâdenunderlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. pelare inför regeringskonferensen 1996.UD. 31. Attityder och lagstiftning i samverkan 6. Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. erfarenheter av arbeteti EU. UD. 32. Mössoch människor. Exempel bra 7. Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och IT-användningbland bam och ungdomar.SB. säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. 33. Banverketsmyndighetsroll m.m. K. 8. Batterierna en laddad fråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.A. + - 9. Om järnvägens trafikledning m.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister 10. Forskningför vår vardag.C. DNA-register. Ju. 11. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. tvâ- och trehjuliga motorfordon.K. 37. Sveriges medverkan FN:s i familjeâr. S. 12.Kommuneroch landsting medbetalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svårigheter.Fi. 39. Rapport från klimatdelegationen1995. 13. Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. 14. Budgetlag regeringensbefogenheter pâ 40. Elektroniskdokumenthantering.Ju. ñnansmaktensområde.Fi. 41. Statens maritima verksamhet.Fö. 15. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42. Demokratioch öppenhet.Om folkvalda parlament och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte och offentligheti EU. UD. utvidgning. UD. 43.Jämställdheteni EU. Spelregleroch 16. Förankring och rättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. utträdesrätt,medborgarskap och mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi. 17.Bättre trafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen.Ju. 18. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K. efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsamhället. Studiecirklarsbetydelserför försäkringar. Fö. individ och lokalsarnhälle.U. 19. Sverige,EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. SwedishNationalReportfor HabitatII. N. UD. 49. Regler för handelmedel. N. 20. Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. 50. Förbud mot vapen allmänplats m.m. Ju. U. 51. Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk- 21. Reform och förändring.Organisation och ring alternativoch förslag. A. verksamhet vid universitet och högskolorefter 52. Precisering av handelsändamálet i detaljplan.M. 1993års universitets-ochhögskolereform.U. 53. Kalkning av sjöar och vattendrag.M. 22. Inflytandepâ riktigt Om elevers rätt till 54. Kooperativa möjligheter i storstadsomrâden. S. inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 55. Sverige,framtidenoch mångfalden.A. 23. Kartläggning och analys av denoffentliga sektorns 55. Pâ väg mot egenföretagande. A. upphandling av varor och tjänstermed 55. Vägar i Sverige.A. miljöpåverkan.N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga 90-taletsarbetsmarknad.A. EU-ländersförslagoch debattinför 57. Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst.Fi. regeringskonferensen 1996.UD. 58. Finansieringen det civila försvaret. Fö. av 25. Från massmediatill multimediaatt digitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgrund. En principdiskussionutifrân EU 96-kommitténs erfarenheter. UD. 60. Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningenseffekter den gemensamma jordbmkspolitiken. UD. 61.0lika länder olika takt. Om flexibel integration och förhållandetmellan stora och smâ stater i EU. UD. 62. EU, konsumenternaoch maten Förväntningaroch verklighet.Jo. - 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet.A. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn - av socialförsäkringensadministration.S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige.Jo. 66. Utvärderatpersonval.Ju. 67.Medborgerliginsyn kommunalaentreprenader. i g Fi. l 68. Några folkbokföringsfrâgor.Fi. 69. Kompetensoch kapital + bilaga. N. 70. Samverkanmellanhögskolan och näringslivet. N. 71. Lokal demokratioch delaktigheti Sveriges städer och landsbygd. In. 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume l An Assessment.M. - 74. SwedishNuclearRegulatoryActivities. Volume 2 Descriptions.M. - 75. Värdeni folkhögskolevärlden. U. 76. EUzs regeringskonferens procedurer,aktörer, j formalia. Sammanfattning av ett seminariumi april 1996.UD. l 77. Utländska försäkringsgivare medverksamheti - Sverige.Fi. 78. Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. N. 79. Översyn av revisionsreglerna.Fi. 80.Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris ochKrig. Ku. 81. Skyddför sparandei sparkasseverksamhet. Fi. 82. En översynav luft- sjö- och spânrañkens tillsynsmyndighetenK. 83. Allmänt pensionssparande APS. S. 84. Ekobrottsforskning. Ju. 85. EgonJönsson en kartläggning av lokala sam- verkansprojektinom rehabiliteringsomrädet.S. 86. Utvecklad samordninginom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, övervägandenoch förslag. Fö.

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet

Den nya gymnasieskolan hur gâr det l Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns - Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering. upphandling av varor och tjänstermed 2 miljöpåverkan.23 Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing 20 World. SwedishNational Reportfor HabitatII. 48 Reform och förändring.Organisationoch verksamhet Reglerför handelmedel. 49 vid universitet och högskolorefter 1993års Kompetensoch kapital + bilaga. 69 universitets-och högskolereform.21 Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.70 Inflytande riktigt Om elevers rätt till Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch inflytande,delaktighetoch ansvar. 22 finansiering.78 En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande.27

Det forskningspolitiska landskapeti Nordenpâ Civildepartementet

1990-talet.28 Fritid i förändring. Forskningoch Pengar.29 Om kön och fördelning fritidsresurser.3 av Högskolai Malmö. 36 Forskningför vår vardag. 10 Cirkelsarnhället.Studiecirklarsbetydelserför Attityder och lagstiftning i samverkan individ och lokalsamhälle.47 + bilagedel.31 Värdeni folkhögskolevärlden.75 Inrikesdepartementet Jordbruksdepartementet Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäderoch Offentlig djurskyddstillsyn.13 landsbygd.71 EU, konsumenterna och maten Förväntningaroch verklighet. 62 - Administrationen av EU:s jordbrukspolitik Miljödepartementet iSverige. 65 Batterierna en laddadfråga. 8 - Nationalstadsparker.38 Arbetsmarknadsdepartementet Rapportfrån klimatdelegationen1995. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34 + Klimatrelateradforskning. 39 Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring Precisering handelsändamálet i detaljplan.52 - av alternativoch förslag.5l Kalkning sjöaroch vattendrag53 av Sverige, framtiden och mångfalden.55 SwedishNuclearRegulatoryActivities. Pâ väg mot egenföretagande. 55 Volume 1 An Assessment.73 - Vägar in i Sverige.55 SwedishNuclearRegulatoryActivities. Hälften vore nog om kvinnor och män pâ Volume 2 Descriptions.74 - - 90-taletsarbetsmarknad.56 Medicinskaundersökningari arbetslivet.63

Kulturdepartementet Från massmediatill multimediaatt digitaliserasvensktelevision.25 Viktigt meddelande. Radiooch TV i Kris och Krig. 80

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Försvarsdepartementet Möss och människor. Exempel bra Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier IT-användningblandbarn och ungdomar. 32 efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. 18 Justitiedepartementet Statens maritima verksamhet.41 Kriminalunderrättelseregister Finansieringen av det civila försvaret. 58 DNA-register. 35 Utvecklad samordninginom det civila försvaret Elektroniskdokumenthantering.40 och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, Presumtionsregelni expr0priationslagen.45 övervägandenoch förslag. 86 Förbudmot vapen allmänplats m.m. 50 Socialdepartementet Utvärderat personval.66 Ekobrottsforskning.84 Sverigesmedverkan FN:s i familjeâr. 37 Kooperativamöjligheter i storstadsomräden. 54 Utrikesdepartementet Försäkringskassan Sverige Översyn - av Vem bestämmervad EU:s interna spelreglerinför Socialförsäkringens administration.64 regeringskonferensen 1996. 4 Rättspsykiatriskt forskningsregister. 72 Politikområdenunder lupp. Frågor om EU:s första Allmänt pensionssparande APS. 83 pelare inför regeringskonferensen 1996. 5 EgonJönsson en kartläggning av lokala - Ett är medEU. Svenska statstjänstemäns samverkansprojektinom rehabiliteringsområdet.85 erfarenheter av arbetet i EU. 6 Kommunikationsdepartementet Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. 7 Om järnvägenstrafikledning m.m. 9 Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte tvá- och trehjuliga motorfordon. 11 utvidgning. 15 Bättre trafik medväginformatik. 17 Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26 utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga Banverkets myndighetsroll m.m. 33 rättigheteri EU. 16 Enskilda vägar. 46 Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs En översynav luft- sjö- och spårtrañkens bedömningarinför regeringskonferensen 1996.19 tillsynsmyndigheten 82 Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga och debattinför Finansdepartementet EU-ländersförslag regeringskonferensen 1996.24 Kommuneroch landstingmed betalnings- Demokrati och öppenhet.Om folkvalda parlament svårigheter.12 och offentligheti EU. 42 Budgetlag regeringensbefogenheter - JämställdhetenEU. i Spelregleroch ñnansmaktensomrâde. 14 verklighetsbilder.43 Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - Europapolitikens kunskapsgrund. brottsbalken.30 En principdiskussion utifrån Översyn skatteflyktslagen. av EU 96-kommitténs erfarenheter.59 Reformeratförhandsbesked.44 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. 57 utvidgningens effekter den gemensamma Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader. 67 jordbnikspolitiken. 60 Några folkbokföringsfrägor. 68 Olika länder olika takt. Om flexibel integration Utländskaförsäkringsgivaremedverksamhet i och förhållandet mellan stora och små stater i EU. Sverige. 77 61 Översyn revisionsreglema. 79 av EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, Skyddför sparandei sparkasseverksarnhet. 81 formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996.76